Betänkande i anledning av motioner om frågor rörande pass m. m.

Inrikesutskottets betänkande nr 20 år 1971 InU 1971:20

Nr 20

Betänkande i anledning av motioner om frågor rörande pass m. m.

Motionerna

1971:48 av herrar Björk i Göteborg (s) och Ericson i Örebro (s) I motionen refereras inledningsvis uttalanden av statsm akterna att rätten att läm na det land, där man vistas, även hemlandet, hör till de grundläggande rättigheterna i ett dem okratiskt samhälle och att denna rättighet bör vara underkastad endast sådana inskränkningar som är strängt nödvändiga. M otionärerna går därefter in på ett uttalande av första lagutskottet vid fjolårets riksdag (1LU 1970: 59) som gjordes i sam­ band med behandlingen av en motion om olovlig värvning. U tskottet hänvisade därvid till möjligheten att i kritiskt läge kunna meddela utreseförbud för personer som önskade delta i stridshandlingar i annat land. M otionärerna m enar a tt ett sådant i administrativ ordning med­ delat utreseförbud inte står i överensstämmelse med den lagstadgade rätt till utresa som enligt ett annat uttalande av första lagutskottet (1LU 1970: 10) bör gälla. I motionen yrkas att riksdagen m åtte uttala, a tt det förslag till lag om rä tt för svensk medborgare att resa u r riket, som enligt 1970 års riksdag förtjänar a tt övervägas, ej bör innehålla särbestämmelser om utreseförbud i administrativ ordning med anledning av svenska medbor­ gares anställning i främ m ande krigsmakt.

1971: 84 av herrar Björk i Göteborg (s) och Ericson i Örebro (s) Motiveringen till motionsyrkandet återfinns i motionen 1971:48. M otionärerna kritiserar beredningen av det tidigare näm nda ärendet rörande olovlig värvning (1LU 1970: 59, mot. 1:24 och II: 72). D et an­ förs att frågan endast belysts av instanser med juridisk sakkunskap och att en grundligare prövning av de utrikespolitiska synpunkterna varit önskvärd. M otionärerna pekar på a tt riksdagsarbetets organisation varit en bidragande orsak till, som det sägs, den ensidigt juridiska behand­ lingen. M otionärerna anser att frågan om den lämpliga handläggningen av motionsyrkanden med såväl utrikespolitiska som rättsliga aspekter förtjänar närm are övervägande. I motionen yrkas a tt frågor om lagstiftningsåtgärder såväl m ot olovlig värvning som m ot svenska medborgares deltagande i främmande krigs­ m akt och m ot därvid av svenska medborgare begångna handlingar m åtte

1 Riksdagen 1971. 18 sami. N r 20

av riksdagen göras till föremål för allsidig prövning från både utrikes­ politiska och rättsliga synpunkter.

1971:1198 av herr Levin (fp) I motionen behandlas frågan om indragning av pass i samband med ådömande av frihetsstraff. M otionären näm ner bl. a. att det lär före­ kom m a att personer som avtjänar straff för narkotikabrott under per­ mission från fångvårdsanstalt reser utomlands för att skaffa ytterligare narkotika. I motionen berörs vissa regler angående indragning av pass i samband med kriminalvård. M otionären är kritisk m ot dessa regler och uppger dessutom a tt de möjligheter till indragning av pass som finns inte används beroende bl. a. på att administrativa rutiner saknas. I motionen hemställs dels att riksdagen m åtte besluta om en sådan ändring av gällande författningar att passmyndigheten ovillkorligen skall återkalla utfärdat pass i anslutning till dom innebärande långvarigt fri­ hetsberövande och att domstol ofördröjligen skall underrätta passmyn­ digheten om sådan dom, dels att vederbörande utskott utarbetar erfor­ derlig lagtext. U tskottet har inhäm tat yttranden över denna motion från rikspolis­ styrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län och samarbetsorganet fö r A D B inom rättsväsendet.

Rätten att lämna riket

Författningsbestämmelser Den principiella rätten att läm na riket finns inte fastslagen i någon författning. Därem ot finns vissa regler som begränsar svensk medborga­ res rä tt att lämna riket. Bestämmelserna, som refereras i det följande, återfinns i de av Kungl. M aj:t utfärdade författningarna, passkungörel­ sen och kungörelsen om skyldighet för svensk medborgare att vid resa u r riket inneha giltigt pass.

Konventioner m. m. R ätten för en medborgare att resa u t ur sitt land och återvända bru­ kar räknas till de grundläggande mänskliga rättigheterna. Principen har fastslagits i FN:s förklaring från år 1948 om de mänskliga rättigheterna och i samma organisations konvention år 1966 om medborgerliga och politiska rättigheter. Kungl. M aj:t h ar i prop. 1971: 125 föreslagit riks­ dagen att godkänna denna konvention. A rtikel 12 i konventionen har följande lydelse.

1. Envar som lagligen befinner sig på en stats område äger rä tt att där röra sig fritt och fritt välja bosättningsort. 2. Envar äger frihet att lämna vilket land som helst, däribland sitt eget.

3. Ovannämnda rättigheter m å icke underkastas andra inskränkningar än sådana, som stadgas i lag och är nödvändiga för att skydda den natio­ nella säkerheten, den allmänna ordningen (» ordre public»), den all­ m änna hälsovården eller sedligheten eller andra personers fri- och rä t­ tigheter samt är förenliga med övriga i denna konvention inskrivna rättigheter. 4. Ingen må godtyckligt förvägras rätten att inresa i sitt eget land.

Konventionsbestämmelser av liknande art finns även i den inom Europarådet år 1950 tillkomna, av Sverige ratificerade europeiska kon­ ventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund­ läggande friheterna.

A rbetet på en ny grundlag Författningsutredningen (SOU 1963: 17) föreslog att i en ny rege­ ringsform skulle tas upp vissa grundläggande fri- och rättigheter. Bl. a. föreslogs följande bestämmelse (2 kap. 2 §).

Svensk medborgare åtnjuter personlig frihet samt rä tt att fritt välja vistelseort inom riket eller lämna riket; han ä r ock tillförsäkrad hemfrid samt rä tt att oförkränkt sända meddelanden genom post eller annat sådant allm änt samfärdsmedel. Dessa fri- och rättigheter m å ej inskrän­ kas annorledes än genom lag eller med stöd av lag.

Författningsutredningen fram höll att ett principstadgande i grundlag om näm nda rättigheter icke innefattade hinder m ot att dessa underkas­ tades vissa begränsningar. D et utgjorde emellertid garanti för a tt erfor­ derliga begränsningar meddelades genom generella norm er, som innebar likformighet i behandlingen av lika fall. M ed hänsyn till de betydelse­ fulla medborgerliga intressen, varom h är ä r fråga, borde inskränkningar i rättigheterna enligt utredningens mening få meddelas endast genom lag eller med stöd av lag. Utredningen utvecklade närm are sin syn på frå­ gan i vilka fall den ena eller andra av dessa båda form er för normgivning skulle kom m a i fråga. Författningsutredningens förslag till rättighetsregler utsattes för — som det uttalas i direktiven till grundlagberedningen — tämligen kom ­ pakt kritik från remissinstansernas sida (se SOU 1965: 2, s. 100— 126). Såvitt avser den i detta sammanhang aktuella bestämmelsen i förslaget till regeringsform, 2 kap. 2 §, togs i åtskilliga yttranden upp frågan, om inskränkningar i de i paragrafen avsedda rättigheterna skulle få ske. Somliga remissorgan ifrågasatte om inte krav på grundlagsändring i viss utsträckning borde uppställas för inskränkningar i hithörande rättig­ heter. R Å menade a tt lagstiftning, som i väsentlig utsträckning in­ skränkte den personliga friheten, borde kunna ske endast genom grund­ lagsändring, eventuellt genom allmän lag med viss kvalificerad m ajoritet i riksdagen. Som exempel anfördes det tänkta fallet, att statsm akterna i

1* Riksdagen 1971. 18 sami. N r 20

fredstid skulle föreskriva a tt ingen svensk medborgare fick lämna riket. Den föreslagna möjligheten att annorledes än genom lag inskränka hit­ hörande rättigheter gav anledning till åtskillig kritik under remissbe­ handlingen. En hovrätt ville, att möjligheten att »med stöd av lag» in­ skränka ifrågavarande rättigheter skulle helt tas bort. Hovrätten ansåg det nämligen olämpligt att i fråga om rättigheter, som ansetts så viktiga att de omnämnts i rättighetskatalogen, öppna en väg till undantag i administrativ ordning. En annan hovrätt ifrågasatte, om det med grund­ satserna i utredningens förslag var förenligt att på administrativ väg stad­ ga passtvång för svenska medborgare, som reser ur riket, såsom skett i den kungörelse, som nämnts ovan. Hovrätten uttalade, att bestämmelsen antagligen hade tillkommit främst i de resandes eget intresse, men att den formellt torde innebära en så betydande inskränkning i den svensk med­ borgare enligt förslagets 2 kap. 2 § tillkommande rätten att fritt lämna riket, att bestämmelsen rätteligen hörde hemma i lag. Enligt en läns­ styrelse måste de i passkungörelsen behandlade frågorna regleras i lag, om det föreslagna grundlagsstadgandet genomfördes. En utförlig redo­ görelse för remissorganens inställning till förevarande paragraf lämnas i SOU 1965:2 s. 136— 142.

I grundlagberedningens uppdrag ingår a tt pröva om det är möjligt att införa ett grundlagsskydd för sådana intressen som åsyftas med frihet och rättighetsbeteckningar av olika slag. I direktiven till utredningen (riksdagsberättelsen 1967 Ju 61) diskuteras utförligt de svåra rättstekniska problem som är förenade med en sådan reglering.

Ställningstaganden av regering och riksdag Statsm akterna har vid flera tillfällen uttalat sig beträffande rättig­ heten a tt läm na det land där m an vistas. I samband med att flyttningsförbudet fö r vissa underhållsskyldiga upphävdes uttalade föredragande departementschefen (prop. 1969: 69 s. 16) att rätten a tt lämna det land där m an vistas, även ens hemland, hör i ett demokratiskt samhälle till de grundläggande rättigheterna och a tt denna rättighet bör vara under­ kastad endast sådana inskränkningar som är strängt nödvändiga. Vid 1970 års riksdag behandlades motioner med herr Björk i Göte­ borg som huvudm otionär (/: 162 och II: 184) i vilka begärdes lagstift­ ning om svensk medborgares rä tt till utresa u r riket. Första lagutskottet (1970: 10), vars utlåtande godkändes av riksdagen, biträdde på det sättet motionerna att utskottet fann det önskvärt att Kungl. M aj:t närm are övervägde om det fanns skäl att utan att avvakta resultatet av grundlagberedningens arbete jäm likt 87 § regeringsformen förelägga riksdagen förslag till lag om rä tt för svensk medborgare att resa u r riket. En sådan lag borde för att få ett reellt innehåll ange de grunder på vilka utresa kunde vägras och möjligheterna till prövning i högre instans av dylik

vägran. D ärem ot borde — uttalade utskottet vidare — även i fortsätt­ ningen åtskilliga av de regler, som nu finns i passkungörelsen, bl. a. de som avser förfarandet vid utfärdande av pass, kunna utfärdas i admi­ nistrativ ordning. Senare under 1970 års riksdag hade första lagutskottet a tt bereda motioner rörande olovlig värvning, 1LU 1970:59 motionerna 1:24 av h errar Björk och Hansson och II: 72 av herrar Ericson i Örebro och Göransson. Enligt 19 kap. 12 § brottsbalken är det straffbart a tt h är i riket värva folk till främ m ande krigstjänst eller att förmå folk att olov­ ligen läm na riket för att ta sådan tjänst. F ö r att den senare delen av stadgandet skall kunna tillämpas förutsätts ett förbud av något slag att läm na riket. D å bestämmelsen infördes uttalade föredragande departe­ mentschefen (prop. 1948: 80): Den av mig förordade bestämmelsen bereder möjlighet att i ett kritiskt läge genom utreseförbud, vilket lärer kunna meddelas i administrativ ordning, hindra en värvningsrörelse som sker i den formen att veder­ börande först förmås att lämna riket, varefter värvningskontrakt ingås utom riket. Första lagutskottet, 1970: 59, avslog efter remissbehandling enhälligt de ovannämnda motionerna I: 24 och II: 72, som gick u t på en skärp­ ning av bestämmelserna m ot olovlig värvning. I motiveringen uttalade utskottet bl. a. a tt det inte skulle stå i överensstämmelse med det all­ m änna rättsm edvetandet med ett allm änt förbud för envar svensk med­ borgare att ta värvning i främ m ande krigsmakt. Utskottet fortsatte: Denna invändning synes dock inte gälla ett utreseförbud av det slag som förutsattes vid lagstiftningen år 1948 och som av departements­ chefen avsågs skola komma att meddelas i ett kritiskt läge, och ett så­ dant förbud skulle i en given situation kunna utgöra ett hinder mot värvning av svensk medborgare. Dessutom kan som flera remissinstan­ ser erinrat om i dylikt läge genomföras en lagstiftning motsvarande den tidsbegränsade lagen den 5 m ars 1937 angående åtgärder fö r att för­ hindra frivilligas deltagande i inbördeskriget i Spanien m. m.

Bestämmelser om pass

Kungörelsen 1941: 836 om skyldighet för svensk medborgare att vid resa ur riket innehava giltigt pass innehåller ett principiellt förbud för svensk medborgare att resa u t u r riket till annat land än D anm ark, Fin­ land, Island eller Norge, såvida han inte innehar giltigt pass. Den som bryter härem ot straffas med böter eller vid försvårande omständigheter fängelse i högst sex månader. Även försök är straffbart. Kungörelsen 1940: 471 om utfärdande inom riket av pass åt svensk medborgare för utrikes resa (passkungörelsen) innehåller dels bestäm­ melser om passhinder och återkallelse av pass, dels föreskrifter om hand­ läggning av passärenden m. m. Passärenden handläggs av länsstyrelse

eller lokal polismyndighet (passmyndighet). Rikspolisstyrelsen för ett centralt passregister som om fattar hela riket. I 6 § passkungörelsen anges de fall då passansökan ej får bifallas (passhinder):

a) om sökanden är föremål för sådan efterlysning, som enligt sär­ skilda bestämmelser införes i tidningen »Polisunderrättelser»; b) om passmyndigheten h ar kännedom om eller skälig anledning an ­ taga, att sådana omständigheter föreligga, som kunna för sökanden för­ anleda efterlysning som avses under a); c) om passmyndigheten h a r kännedom om att rätten meddelat eller fastställt reseförbud enligt 25 kap. rättegångsbalken för sökanden; d) om passmyndigheten h ar kännedom om att sökanden dömts till fängelse eller annan brottspåföljd som innebär frihetsberövande eller till intagning i arbetsanstalt och sannolika skäl finnas till antagande att han äm nar undandraga sig verkställigheten genom att resa u r riket; e) om passmyndigheten h a r kännedom om eller skälig anledning an­ taga, att sökanden står i sådan förbindelse med utlandet eller eljest be­ driver sådan verksamhet, som är skadlig för svenska statsintressen; f) om sannolika skäl finnas till antagande, att sökanden äm nar an­ vända passet för obehörigt ändamål. Ansökning om pass må ej heller bifallas, därest med hänsyn till rikets försvarsberedskap sökanden prövas icke böra tilldelas pass. Den som står under övervakning efter att ha dömts till fängelse, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering eller intagning i arbetsan­ stalt m å ej erhålla pass utan övervakningsnämnds medgivande.

Därutöver innehåller 6 § vissa bestämmelser om utfärdande av pass till psykiskt sjuka och utvecklingsstörda samt underåriga. I 14 § passkungörelsen finns bestämmelser om återkallelse av pass. Bland återkallelseanledningarna upptas bl. a. att passmyndighet får kän­ nedom om förhållanden som enligt 6 § c)—f) skulle utgöra hinder för utfärdande av pass eller om att någon ställts under övervakning efter frihetsberövande. I två fall h ar prövats huruvida det ä r möjligt att återkalla pass för personer som dömts till frihetsstraff för smuggling av narkotika (Förvaltningsrättslig tidskrift 1967 s. 144). I det ena fallet åberopades som grund för återkallelse »att det fanns skälig anledning anta a tt sökanden stod i sådan förbindelse med utlandet eller eljest bedrev sådan verksam­ het som var skadlig för svenska statsintressen» och i det andra fallet »att det fanns sannolika skäl till antagande att passet skulle användas till obehörigt ändamål». I båda fallen förklarade Kungl. M aj:t att de åberopade grunderna för återkallelse av pass ej kunde anses tillämpliga.

Remissyttrandena över motionen 1971:1198

Kriminalvårdsstyrelsen anför inledningsvis att den av motionären väckta frågan skall ses mot bakgrunden av uppfattningen att rätten att

läm na det land där man vistas — även hem landet — hör till de grund­ läggande rättigheterna i ett dem okratiskt samhälle. Styrelsen ansluter sig till denna uppfattning men påpekar a tt rättigheten måste underkas­ tas vissa begränsningar. Till sådana begränsningar hör enligt styrelsens mening hänsynen till en ändamålsenlig kriminalvård. Utöver olägen­ heten med avbrott i behandlingsplanen föreligger i de av motionären påtalade fallen uppenbar risk för ny brottslighet. Styrelsen yttrar vidare:

Kriminalvårdsstyrelsen biträder motionens grundtanke. Emellertid an­ ser styrelsen det icke riktigt a tt möjligheten till återkallelse av pass be­ gränsas till endast de fall då den intagne dömts för narkotikabrott. Risk fö r ny brottslighet föreligger nämligen även vid andra brott. Däremot synes m an — främ st med hänsyn till det mindre lämpliga i a tt låta be­ stämmelsen även om fatta intagna m ed korta fängelsestraff — böra göra den begränsningen att återkallelse ej bör ske i fall då fängelsestraffet understiger förslagsvis sex månader. Icke heller förefaller det nödvän­ digt a tt göra regeln om återkallelse obligatorisk. Genom a tt medge pass­ myndigheten en diskretionär prövning kan större hänsyn tas till för­ hållandena i det särskilda fallet. Fråga ä r därefter hu r förfarandet hos berörda myndigheter lämpligen bör ordnas. Kriminalvårdsstyrelsen ifrågasätter huruvida i samband med att pass utfärdas detta bör anmälas till ett centralt passregister som vid begäran om registerutdrag för handläggning av brottm ål anger innehav av pass. N är domstolen meddelat dom å påföljd där återkallelse kan kom m a ifråga skall domen översändas till passmyndigheten för prövning huruvida passet skall återkallas. Innan beslut meddelas i fall där pass­ innehavaren dömts till fängelse skall passmyndigheten inhäm ta yttrande från den övervakningsnämnd till vilken den anstalt hör där den dömde är intagen. Vid behandlingen av ärendet bör näm nden höra den intagne och i övrigt fästa avseende främ st vid om det u r vårdsynpunkt kan anses lämpligt a tt den dömde bör behålla passet. D et merarbete som kan följa genom ett sådant förfarande torde vara ringa. A ntalet innehavare av pass varom h är är fråga måste nämligen bedömas som rä tt litet.

Avslutningsvis anför kriminalvårdsstyrelsen att den i m otionen upp­ tagna frågan bör lösas efter utredning utanför ram en för omedelbar riksdagsbehandling. Som skäl härför kan enligt styrelsen åberopas att även en annan fråga bör prövas i sammanhanget, nämligen principerna för återkallelse av pass för personer som dömts till kriminalvård i frihet. Även rikspolisstyrelsen ansluter sig till tanken att de berörda reglerna bör reformeras. Styrelsen pekar på det samband frågan h ar med det u t­ redningsarbete som pågår med ADB-system för central passregistrering. Styrelsen anser dock att en ändring är så angelägen att den bör genom­ föras före den tidpunkt då det föreslagna systemet för central maskinell bearbetning av passärenden kan väntas kom m a till stånd. Rikspolissty­ relsen fram håller vidare att de av m otionären föreslagna åtgärderna är av väsentlig betydelse som brottsförebyggande faktor sedd m ot bakgrun­ den av den ökade brottsligheten, bl. a. beträffande narkotikabrott och

våldsbrott, och dess samband med den ökade internationella kriminali­ teten. Slutligen förklarar styrelsen a tt den i avbidan på den nya passrutinen ä r beredd a tt undersöka möjligheterna a tt med hjälp av andra ADBsystem eller manuella åtgärder ombesörja a tt passmyndigheterna får underrättelse om passhinder och återkallelseanledningar. Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar sig också för en ändring av de aktuella bestämmelserna. Länsstyrelsen anser dock att det skulle föra alltför långt a tt tillgripa passåterkallelse i samtliga fall av långvariga frihetsberövanden. Det föreslås i stället att bestämmelserna endast bör gälla passinnehavare som döms för grövre narkotikabrott. Länsstyrelsen fram håller vikten av en effektiv avisering av återkallelsegrundade domar. Styrelsen vill ha närm are utrett i vad m ån det är möjligt att använda det centrala brotts- respektive passregistret för att få till stånd en snabb och effektiv avisering till passmyndigheterna. Slutligen fram håller länsstyrelsen att den föreslagna regeln om åter­ kallelse av pass vid frihetsberövande bör kompletteras med en regel att verkställighet av längre tids frihetsstraff skall vara obligatoriskt pass­ hinder. En sådan regel bör kunna ges generell giltighet utan samband med vissa brottstyper. Länsstyrelsen anser a tt detta förslag ligger i linje med bestämmelserna om passinnehav för personer som är ställda under övervakning. Samarbetsorganet för A D B inom rättsväsendet uppger a tt det lagt fram ett prelim inärt förslag till ADB-system för handläggning av passärenden. Enligt detta förslag skall passansökan ges in till lokala polis­ myndigheter för vidarebefordran till rikspolisstyrelsen. Underlag för be­ slut om passhinder skall tas fram i ett maskinellt ADB-system som i vissa avseenden integreras med andra ADB-system i rättsväsendets in­ formationssystem (RI). Vidare skall uppgifter som kan föranleda pass­ återkallelse tas autom atiskt u r andra delsystem av RI. Det föreslagna systemet skall kunna anpassas till eventuella maskinella ändringar i fråga om passhinder och återkallelseanledningar. Om det inte föreligger uppgifter som kan leda till passhinder skall passhandlingar skrivas u t autom atiskt med datamaskin. Beträffande for­ m erna för beslut i fråga om passhinder och återkallelse av pass har olika alternativ med beslut av rikspolisstyrelsen och/eller lokal polismyndighet diskuterats. D et föreslagna systemet bearbetas f. n. i justitiedepartemen­ tet.

Utskottet I förevarande motioner behandlas frågor om rätt att resa ur riket samt att inneha och erhålla pass. F ör närvarande regleras rätten för svensk medborgare att resa utom­

lands i författningar sorn utfärdats av Kungl. Maj:t i administrativ ord­ ning. Sålunda finns enligt kungörelsen om skyldighet för svensk med­ borgare att vid utresa ur riket innehava giltigt pass ett principiellt för­ bud för den som inte har sådant pass att resa till annat än nordiskt land. Förbudet är straffsanktionerat. Till denna författning ansluter passkun­ görelsen, som innehåller bl. a. grunder för avslag på ansökan om pass och återkallelse av utfärdat pass. Vidare är det förutsatt att Kungl. M aj:t i ett kritiskt läge skall kunna meddela utreseförbud för svenska med­ borgare. Bakgrunden härtill är brottsbalkens (19 kap. 12 §) stadgande om olovlig värvning. Enligt detta lagrum är det straffbart att här i riket värva folk till främmande krigstjänst eller att förmå folk att olovligen lämna riket för att ta sådan tjänst. Den senare delen av stadgandet, som alltså för sin tillämpning förutsätter ett utreseförbud, tillkom år 1948 för att göra straffbestämmelserna effektivare. F ör att straffbar gärning skulle föreligga ansågs nämligen dessförinnan att värvningskontraktet skulle ha ingåtts i Sverige. Frågan huruvida fundamentala medborgerliga fri- och rättigheter, där­ ibland rätten att lämna riket, skall regleras i grundlag prövas av grund­ lagberedningen. I anledning av motioner begärde 1970 års riksdag att Kungl. Maj:t närm are skulle överväga om det fanns skäl att — utan att avvakta re­ sultatet av grundlagberedningens arbete — förelägga riksdagen förslag till lag om rätt för svensk medborgare att resa u r riket. Lagen borde för att få ett reellt innehåll ange de grunder på vilka utresa skall kunna vägras och möjligheterna till prövning i högre instans av en dylik vägran. I motionen 1971: 48 yrkas att riksdagen skall uttala att den begärda lagstiftningen om rätt för svensk medborgare att resa ur riket inte skall innehålla särbestämmelser om utreseförbud i administrativ ordning med anledning av svenska medborgares anställning i främmande krigsmakt. Det framställda motionsyrkandet skall ses mot bakgrunden av första lagutskottets behandling vid 1970 års riksdag av en motion som be­ handlade olovlig värvning. Första lagutskottet förutsatte nämligen att adm inistrativa utreseförbud i vissa fall skulle kunna meddelas även i framtiden. I motionen 1971: 48 görs gällande att detta ställningstagande strider mot innehållet i den begäran riksdagen fram ställt om lagstiftning beträffande rätten att lämna riket. Utskottet har inhämtat att det inom Kungl. Maj:ts kansli igångsatts ett förberedande arbete på en ny passlagstiftning i enlighet med riksda­ gens begäran i fjol. Avsikten är alltså att lagstiftningen skall ange de grunder på vilka utresa skall kunna vägras. D et får förutsättas att lag­ stiftningsarbetet även kommer att innefatta en prövning av utreseförbud av den art som berörs av motionärerna. Utskottet utgår vidare från att lagförslag i frågan blir föremål för remissbehandling i vanlig ordning, innan det föreläggs riksdagen.

Enligt utskottets mening är det rimligt att avvakta det material som utredningsarbetet jämte remissförfarandet kan väntas ge vid handen in­ nan m an tar slutlig ställning till den i motionen aktualiserade frågan. Utskottet kan därför inte tillstyrka motionsyrkandet men anser det läm p­ ligt att utskottets uppfattning beträffande lagstiftningsarbetets bedrivan­ de bringas till Kungl. Maj:ts kännedom. I motionen 1971: 84 hemställs »att frågor om lagstiftningsåtgärder såväl mot olovlig värvning som mot svenska medborgares deltagande i främmande krigsmakt och mot därvid av svenska medborgare begång­ na handlingar måtte av riksdagen göras till föremål för allsidig pröv­ ning från både utrikespolitiska och rättsliga synpunkter». M otionärerna kritiserar beredningen i första lagutskottet av det tidi­ gare nämnda ärendet om olovlig värvning. De hävdar att frågan belysts endast av instanser med juridisk sakkunskap och att en grundligare prövning av de utrikespolitiska synpunkterna varit önskvärd. M otionä­ rerna pekar på att riksdagsarbetets organisation varit en bidragande orsak till, som det sägs, den ensidigt juridiska behandlingen. M otionä­ rerna anser att frågan om den lämpliga handläggningen av motionsyr­ kanden med såväl utrikespolitiska som rättsliga aspekter förtjänar när­ mare övervägande. U tskottet kan instämma med m otionärerna att det är viktigt att få såväl utrikespolitiska som rättsliga synpunkter på motionsyrkande av det slag det här gäller. Den nya utskottsorganisationen med de nyinför­ da samarbetsformerna utskotten emellan ger goda möjligheter till en effektiv och allsidig beredning av ärendena. De nya beredningsformer­ na synes alltså ge goda möjligheter att uppfylla motionärernas önskemål. Med det sagda och med hänvisning till vad ovan anförts om motionen 1971: 48 anser sig utskottet ha besvarat motionen 1971: 84.

I motionen 1971: 1198 tas upp en annan fråga som rör rätten att läm­ na riket. Det gäller utfärdande och återkallelse av pass för personer som avtjänar fängelsestraff. Den omständigheten att straffverkställighet pågår utgör inte i och för sig passhinder eller ett skäl att dra in ett ut­ färdat pass. M otionären vänder sig mot detta förhållande och uppger att det enligt uppgifter i pressen förekommer att personer som avtjänar fängelsestraff för narkotikabrott under permission från fångvårdsanstalt reser utomlands för att skaffa narkotika. I motionen yrkas författningsändring innebärande att passmyndighet ovillkorligen skall återkalla pass i anslutning till dom innebärande lång­ varigt frihetsberövande. Motionären vill dessutom ha effektivare admi­ nistrativa rutiner så att domstol ofördröjligen skall underrätta passmyn­ dighet om dom som innebär återkallelseanledning. De hörda remissinstanserna har ställt sig positiva till motionens syfte. Även utskottet biträder i princip motionen. D et bör alltså införas reg­

ler som innebär möjlighet att återkalla pass eller förhindra utfärdande av nytt pass för person som avtjänar ett inte alltför kortvarigt fängelse­ straff. D et administrativa förfarandet bör effektiviseras så att reglerna kan upprätthållas i praktiken. D et får ankomma p å Kungl. M aj:t att närmare överväga utformningen av lämpliga regler i samband med u t­ arbetandet av en ny passlag. F ör den händelse detta arbete inte väntas leda till resultat inom rimlig tid bör en provisorisk lösning övervägas inom ramen för gällande författningsreglering. Vad utskottet anfört i anledning av motionen bör bringas till Kungl. Majrts kännedom. Utskottet hemställer A. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 48 som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört angående utar­ betandet av en ny passlag, B. att motionen 1971: 84 inte föranleder någon riksdagens åtgärd, C. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1198 som sin me­ ning ger Kungl. M ajit till känna vad utskottet anfört i fråga om utfärdande och återkallelse av pass till personer som avtjänar fängelsestraff.

Stockholm den 26 oktober 1971

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Strids­ man (c), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalm ar (s), Fransson (c), Ekinge (fp), och Olsson i Asarum (s).

T R Y C K E R I B O L A G E T I V A R H A G G S T R Ö M A 3 , S T O C K H O L M 1 9 7 1