Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i utlänningslagen, m. m., jämte motion

Inrikesutskottets betänkande nr 37 år 1971 InU 1971:37

Nr 37

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i utlänningslagen, m. m., jämte motion.

Kungl. Majit har i propositionen 1971: 155 (inrikesdepartementet) fö­ reslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till 1) lag om ändring i utlänningslagen (1954: 193), 2) lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt, 3) lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m., 4) lag om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap. 1 anledning av propositionen har väckts den till inrikesutskottet hän­ visade motionen 1971: 1555 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ärenden om utvisning överflyttas från läns­ styrelserna till de nybildade länsrätterna. I samband därmed föreslås att påstående om politiskt flyktingskap i utvisningsärenden prövas först i samband med verkställigheten, överflyttningen till länsrätterna föran­ leder även vissa andra ändringar i handläggningen av utvisningsärenden. Vidare föreslås att förfarandet i utlänningsärenden med några få un­ dantag bringas i överensstämmelse med föreskrifterna i den nyligen an­ tagna förvaltningslagen resp. förvaltningsprocesslagen. Härm ed tillgodo­ ses för utlänningslagens del önskemålen om en harmonisering av lag­ stiftningen på skilda förvaltningsområden till den nya förvaltningsrättsreformen. En ändring föreslås också i medborgarskapslagen innebärande att den del av handläggningen i ärenden om s. k. villkorlig naturalisation, som nu åvilar länsstyrelserna, överflyttas till invandrarverket. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1972.

1 Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 37

Lagförslagen har följande lydelse:

1) Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1954:193)

Härigenom förordnas i fråga om utlänningslagen (1954: 193), dels att 12 a, 21, 25 och 33 §§ skall upphöra att gälla, dels att 30, 31, 38, 41—46, 48, 49, 59 och 60 §§ skall ha nedan angiv­ na lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 69 a §, av nedan angivna lydelse.

30 §

31 §

> i r ' kom m it under myndighets pröv­ utvisning äga 41 § samt 42 § första, ning. andra och fjärde styckena motsva­ rande tillämpning. Utöver vad som följer av 16 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) äger domstolen förordna att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar, då det påkallas av omständigheterna.

38 § Finnes anledning att hålla utlänning i förvar längre tid än en månad, skall frågan därom inom sagda tid underställas Konungen. Ej må nå­ gon kvarhållas längre tid än tre månader från det han togs i förvar, om ej Konungen finner synnerliga skäl därtill föreligga. Innan Konungen

meddelar beslut härom, skall förhör hållas i ärendet samt utlännings­ nämnden avgiva yttrande. Konungens beslut om kvarhållande av ut­ länning i förvar gäller för varje gång ej längre än tre m ånader från da­ gen för beslutet. Första stycket gäller ej i ärende hos förvaltningsdomstol om utvis­ ning. E j må någon i sådant ärende kvarhållas längre tid än tre måna­ der från det han togs i förvar, om ej synnerliga skäl därtill föreligga. Innan beslut härom meddelas skall muntlig förhandling hållas i ären­ det. Beslut om kvarhållande av ut­ länning i förvar gäller för varje gång ej längre tid än tre månader från dagen för beslutet.

41 § Förhörsmyndighet äger, då det finnes erforderligt, uppdraga åt polis­ myndighet eller särskilt utsedd person att vid förhöret vara allmänt ombud.

V id förhör äger utlänningen åt- Saknar utlänningen lämpligt binjuta biträde av därtill lämplig träde och finnes hans rätt icke person. Har utlänningen ej utsett kunna utan biträde tillvaratagas, sådant biträde och finnes hans rätt skall förhörsmyndigheten förordna icke kunna utan biträde tillvara- biträde åt honom vid förhöret. Ä r tagas, skall förhörsmyndigheten utlänningen ej på fri fot, skall förordna biträde åt honom. Ä r ut- även eljest, om han begär det, bilänningen ej på fri fot, skall även träde förordnas av förhörsmyndigeljest, om han begär det, biträde heten. D et åligger förhörsmyndigförordnas av förhörsmyndigheten. heten att före förhöret underrätta Det åligger förhörsmyndigheten att utlänningen om hans rätt att erföre förhöret underrätta utlänning- hålla biträde, en om hans rätt att erhålla biträde.

42 § Utlänningen så ock annan person, som skall höras, skola kallas till förhöret. Hålles utlänningen i förvar, skall förhörsmyndigheten förord­ na om hans inställande. H ar kallelse delgivits minst fyra dagar före förhöret och utebliver den kallade utan anmält laga förfall, må förhörs­ myndigheten förordna om hans hämtande; förordnande om hämtning av annan än utlänningen må dock icke meddelas med mindre synnerliga skäl äro därtill. Vid förhöret skola de omstän- Vid förhöret skola de omstän­ digheter som kunna inverka på digheter som kunna inverka på ärendets avgörande noga utredas, ärendets avgörande noga utredas. Då allmänt om bud är tillstädes, Tillfälle skall beredas utlänningen skall han angiva, vilka åtgärder att angiva sin ståndpunkt och ut-

1 * Riksdagen 1971. 18 sami. N r 37

m ot utlänningen som äro i fråga, tala sig om åberopade omständigsamt redogöra för den utredning heter. som åberopas i ärendet. Finnes ej allmänt ombud, äger utlänningen eljest på lämpligt sätt erhålla kän­ nedom om utredningen. Tillfälle skall beredas utlänningen att an­ giva sin ståndpunkt och uttala sig om åberopade omständigheter. Vid förhör skola förhandlingarna vara offentliga, om utlänningen begär det och förhörsmyndigheten icke finner omständigheterna för­ anleda till annat. Konungen meddelar bestämmelser om ersättning till allmänt ombud, biträde och tolk, om gottgörelse till annan för inställelse vid förhör samt om åläggande för utlänningen att återgälda av allmänna medel utgiven biträdesersättning.

43 § Finnes i ärende enligt denna lag att utredning vid domstol erfordras rörande omständighet av betydelse för ärendets avgörande, äger Konung­ en förordna, att förhör härom skall hållas vid allmän underrätt. Vid förhöret skall lämplig person, som den centrala utlänningsmyndigheten förordnar, vara tillstädes såsom allmänt ombud. Rätten skall kalla utlänningen till förhöret, om han är på fri fot, och eljest ombesörja att han inställes vid rätten. Hörsammar icke utlänning som är på fri fot kallelse att inställa sig, må rätten förordna att han skall hämtas. Om utlännings rätt att åtnjuta biträde vid förhör skall vad i 41 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning; rätten skall före förhöret underrätta utlänningen om vad sålunda är stadgat rörande bi­ träde. Rätten äger, då det påkallas av Rätten äger, då det påkallas av omständigheterna, förordna att för­ omständigheterna, förordna att höret skall hållas inom stängda förhöret skall hållas inom stängda dörrar. Om ersättning till allmänt dörrar. Om ersättning till allmänt ombud, biträde och tolk, om gott­ ombud, biträde och tolk, om gott­ görelse till annan för inställelse görelse till annan för inställelse vid vid förhör samt om åläggande för förhör samt om åläggande för ut­ utlänningen att återgälda av all­ länningen att återgälda av allmän­ m änna medel utgiven biträdeser­ na medel utgiven biträdesersätt­ sättning gäller vad Konungen be­ ning gäller vad Konungen bestäm­ stämmer. I övrigt skall beträffan­ mer. I övrigt skall, med de be­ de förhöret i tillämpliga delar gäl­ gränsningar som angivas i 14 § la vad om rättegång i brottmål förvaltningslagen (1971:290), be­ är stadgat; förhöret skall anses som träffande förhöret i tillämpliga de­ bevisupptagning utom huvudför­ lar gälla vad om rättegång i brott­ handling. mål är stadgat; förhöret skall an-

Vad sålunda stadgats skall ej gälla beslut om förpassning i fall då ut­ länningsnämndens yttrande i ärendet ej fordras. Klagan enligt första stycket fö- Klagan enligt första stycket fö­ res hos Konungen genom besvär, res hos Konungen genom besvär. Klagande har att inkomma med Klagande har att inkomma med besvären till den centrala utlän- besvären inom en vecka efter det ningsmyndigheten inom en vecka han erhållit del av beslutet, efter det han erhållit del av be­ slutet.

48 § Utlänning som äger klaga över Utlänning som äger klaga över beslut om avvisning, förpassning beslut om avvisning, förpassning eller utvisning m å avgiva förkla­ eller utvisning må avgiva förkla­ ring att han avstår från talan mot ring att han avstår från talan mot beslutet och medgiver att åtgärden beslutet och medgiver att åtgär­ må verkställas (nöjdförklaring). Så­ den m å verkställas (nöjdförkla­ dan förklaring avgives inför läns­ ring). Sådan förklaring avgives in­ styrelse eller, i vittnes närvaro, in­ för länsstyrelse eller, i vittnes när­ för polismyndighet eller styresman varo, inför polismyndighet eller vid fångvårdsanstalt eller förestån­ styresman vid fångvårdsanstalt el­ dare för häkte eller den som är ler föreståndare för häkte eller den i styresmannens eller förestånda­ som är i styresmannens eller före­ rens ställe. Förklaring inför annan ståndarens ställe. Såvitt avser be­ myndighet än den som meddelat slut om utvisning må nöjdförkla­ beslutet må dock avgivas endast ring avgivas även inför länsrätt el­ om utskrift av beslutet eller bevis ler kammarrätt. Förklaring inför om dess innehåll såvitt angår ut­ annan myndighet än den som melänningen finnes att tillgå för den delat beslutet må dock avgivas en­ som mottager förklaringen. dast om utskrift av beslutet eller bevis om dess innehåll såvitt an­ går utlänningen finnes att tillgå för den som mottager förklaringen. Nöjdförklaring må ej återtagas. H ar utlänningen, innan förklaringen avgives, fullföljt talan mot beslutet, skall denna talan anses återkallad genom förklaringen. Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämp­ ning i fråga om dom eller beslut, såvitt däri meddelats förordnande om förvisning. Nöjdförklaring beträffande domen eller beslutet må avgivas, förutom inför myndighet som angives i första stycket, jämväl inför den domstol som meddelat domen eller beslutet eller eljest inför allmän underrätt.

49 § Klagan över beslut i ärende enligt denna lag må endast förås i fall som angivas i 44, 46 och 59 §§.

59 §

H ar fråga om verkställighet enligt 58 § andra stycket underställts den centrala utlänningsmyndigheten, äger utlänningen föra klagan över myndighetens beslut, om utlänningsnämnden icke avgivit yttrande i ären­ det eller om nämnden eller någon dess ledamot anfört avvikande mening. Klagan enligt första stycket fö­ Klagan enligt första stycket fö­ res hos Konungen genom besvär. res hos Konungen genom besvär. Klagande h ar att inkomma med Klagande har att inkomma med besvären till den centrala utlän­ besvären inom en vecka efter det ningsmyndigheten inom en vecka han erhållit del av beslutet. efter det han erhållit del av beslu­ tet.

60 § M öter svårighet vid verkställig­ M öter svårighet vid verkställig­ het eller är det tvivelaktigt huru het eller är det tvivelaktigt huru verkställighet skall ske, skall ären­ verkställighet skall ske, skall ären­ det underställas den centrala ut­ det underställas den centrala ut­ länningsmyndigheten. H ar den cen­ länningsmyndigheten. H ar den cen­ trala utlänningsmyndigheten med­ trala utlänningsmyndigheten med­ delat beslut om avvisning, förpass­ delat beslut om avvisning eller för­ ning eller utvisning, äger myndig­ passning, äger myndigheten lämna heten lämna närmare anvisningar närm are anvisningar för verkstäl­ för verkställigheten. ligheten. Vägrar fartygs eller luftfartygs befälhavare i fall som avses i 56 § att mottaga utlänningen, äger länsstyrelsen förelägga lämpligt vite.

69 a § Bestämmelserna i 15 § förvalt­ ningslagen (1971:290) äga tillämp­ ning i ärende om visering, uppe-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om talan mot be­ slut som meddelats före den 1 januari 1972.

2) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1971: 52) om skatterätt och läns­ rätt skall ha nedan angivna lydelse.

4 §

Vid länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, turist­ körkort eller trafikkort, mål om varning eller återkallelse av sådant kort och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna körkortet, allt enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

3) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1965: 94) om polisregister m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

3 §

U tdrag av eller upplysning om innehållet i polisregister skall medde­ las, när framställning därom göres av 1. justitiekanslem, riksdagens 1. justitiekanslem, riksdagens pmbudsmän, rikspolisstyrelsen, den ombudsmän, rikspolisstyrelsen, den centrala utlänningsmyndigheten, centrala utlänningsmyndigheten, länsstyrelse, polischef eller allmän länsstyrelse, länsrätt, polischef elåklagare; ler allmän åklagare; 2. annan myndighet, om och i den mån Konungen för visst slag av ärenden eller för särskilt fall ger tillstånd därtill; 3. enskild, om Konungen medger att utdrag meddelas för visst ända­ mål och den enskilde styrker att utdraget avses för sådant ändamål eller om i annat fall, där den enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning u r registret, Konungen medger att upplysningen meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

4) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1950: 382) om svenskt med­ borgarskap skall ha nedan angivna lydelse.

6 §

2. sedan sju år har hemvist här i riket; 3. fört en hederlig vandel; samt 4. har möjlighet att försörja sig och sin familj, kan på ansökan upptagas till svensk medborgare (naturaliseras). Fråga om naturalisation prövas av den centrala utlänningsmyndighet som av­ ses i 3 § utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193). Finnes det medföra gagn för riket att sökanden upptages till svensk medborgare eller har sökanden förut ägt svenskt medborgarskap eller är sökanden gift med svensk medborgare eller föreligga eljest med hän­ syn till sökandes förhållanden särskilda skäl för dennes upptagande till svensk medborgare, må naturalisation beviljas, även om de i första stycket stadgade villkoren icke äro uppfyllda. Ä r sökanden dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, må även om annat särskilt skäl ej föreligger avvikelse ske från det under punkt 2 angivna villkoret. Förlorar sökande, som har ut- Förlorar sökande, som har ut­ ländskt medborgarskap, ej detta i ländskt medborgarskap, ej detta i och med sin naturalisation utan och med sin naturalisation utan fordras härför medgivande av den fordras härför medgivande av den utländska statens regering eller an- utländska statens regering eller an­ nan myndighet, m å som villkor nan myndighet, må som villkor för medborgarskapets förvärvande för medborgarskapets förvärvande stadgas, att sökanden inför den stadgas, att sökanden inför den länsstyrelse som den centrala ut- centrala utlänningsmyndigheten inlänningsmyndigheten bestämmer om viss tid styrker att dylikt medinom viss tid styrker att dylikt givande lämnats, medgivande lämnats. D et åligger länsstyrelsen att meddela beslut, huruvida behörigt bevis företetts. D å utlänning enligt denna paragraf upptages till svensk medborgare, bestämmer den centrala utlänningsmyndigheten, huruvida naturalisationen skall om fatta även sökandens ogifta barn under aderton år.

D enna lag träder i k raft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ärende som anhängiggjorts hos länsstyrelsen före den 1 januari 1972.

Motionen

I motionen 1971: 1555 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) yrkas

att riksdagen beslutar att följande tillägg och ändringar göres i pro­ positionens förslag: 1. § 44 i utlänningslagen, stycke 2 och 3 »inom en vecka» utgår och er­ sätts av »inom två veckor». 2. Samma paragraf förses med tillägg så lydande: »Beslut om avvisning, utvisning eller förpassning må ej verkställas förrän klagotiden utgått eller, om klagan förts, förrän densamma slutbehandlats.» 3. § 46, satsen » om utlänningsnämnden etc.» utgår. 4. § 48, stycket »Sådan förklaring avgives etc.» strykes. I stället införes »Sådan förklaring avges skriftligen till den myndighet som med­ delat beslutet och delges för kännedom närmast överordnade instans.» 5. § 58, meningen »Avvisning skall så snart det kan ske verkställas av polismyndighet» utgår., att riksdagen uppdrar åt Kungl. Maj:t att i instruktion till berörda myndigheter fastslå vilka länder som kan komma i fråga då det gäller att ge utländsk medborgare politisk asyl, samt att riksdagen beslutar uttala att expeditionsavgiften för medborgarskapsbevis bör avskaffas.

Utskottet

Den föreliggande propositionen tar i tre huvudavsnitt upp handläggningsformerna för utlännings- och medborgarskapsärenden m ot bak­ grunden av genomförda ändringar av länsstyrelsernas organisation och den i år beslutade förvaltningsrättsreformen. N är det gäller utlän­ ningslagen föreslås att utvisningsärenden överflyttas från länsstyrel­ serna till de nybildade länsrätterna. I övrigt innebär förslaget att för­ farandet i utlänningsärenden så långt möjligt anpassas till föreskrif­ terna i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen. Det är alltså inte fråga om en allmän översyn av utlänningslagstiftningen. Det an­ mäls i propositionen att en sådan är avsedd att företas när utlänningsutredningen avslutat sitt arbete. Överföringen av utvisningsärendena från länsstyrelserna till de ny­ bildade länsrätterna är enligt utskottets mening från rättssäkerhetssyn­ punkt en klar fördel, eftersom ärendena härigenom kommer att prö­ vas i domstolsmässiga former. Utskottet tillstyrker alltså propositionen i denna del vilket innebär ändringar i utlänningslagen och lagen om skatterätt och länsrätt samt lagen om polisregister m. m. Även propositionens förslag om förfarandet vid handläggningen av utlänningsärenden tillstyrks av utskottet. Förslaget är ett led i strä­

vandena att harmonisera lagstiftningen på skilda förvaltningsområden till den nya förvaltningsrättsreformen. I den i anslutning till propositionen väckta motionen 1971: 1555 förs fram vissa ytterligare förslag som enligt motionärernas mening skulle starkare tillgodose utlänningarnas trygghet och rättssäkerhet. Så­ lunda föreslås att tiden för förande av klagan över polismyndighets be­ slut om avvisning och förvaltningsdomstols (dvs. länsrätts och kam m ar­ rätts) beslut om utvisning skall utsträckas från en till två veckor. Enligt utskottets mening kan nuvarande korta besvärstid, som under lång tid funnits i utlänningslagstiftningen, ifrågasättas. Frågan diskuteras också tämligen utförligt i propositionen. I likhet med departementschefen anser utskottet emellertid att någon ändring på denna punkt inte nu bör göras i avvaktan på den aviserade allmänna översynen av utlän­ ningslagstiftningen. D et kan tilläggas att ett bifall till motionens för­ slag skulle innebära två veckors besvärstid i vissa fall medan en vec­ kas besvärstid skulle behållas i övriga fall. E n sådan differentiering av besvärstiden för likartade ärenden i en och samma författning anser utskottet inte böra komma i fråga. Utskottet avstyrker sålunda motionen i nu behandlade del. M otionärerna föreslår vidare (punkterna 2 och 5 i yrkandet) att beslut om avvisning, utvisning eller förpassning inte skall få verkstäl­ las förrän klagotiden har gått ut eller, om klagan har förts, ärendet har slutligt avgjorts i högre instans. M otionärerna har i denna fråga miss­ uppfattat gällande bestämmelser. Utvisning och förpassning får aldrig verkställas utan att lagakraftvunnet beslut föreligger. Avvisning kan få ske i ett fall utan hinder av förd klagan, nämligen då polismyndig­ het beslutar om avvisning vid utlänningens ankomst till riket. Detta kan inträffa då utlänningen saknar pass eller visum eller penningmedel för sitt uppehälle. Skulle utlänningen göra gällande att han är politisk flykting, får avvisning ej verkställas omedelbart, utan ärendet skall över­ lämnas till statens invandrarverk, såvida inte polismyndigheten finner utlänningens påstående vara uppenbart oriktigt. Med hänvisning till den lämnade redovisningen för innehållet i gällande bestämmelser avstyrker utskottet motionsyrkandena. Enligt 46 § utlänningslagen gäller den begränsningen i utlänningens rätt att överklaga beslut av invandrarverket i fråga om avvisning och förpassning samt vissa andra tillståndsärenden, att klagan får föras hos Kungl. M aj:t endast om utlänningsnämnden eller i varje fall nå­ gon av nämndens ledamöter anfört avvikande mening. Motionärerna menar att utlänningen bör kunna anföra besvär även om nämnden är enig om att han bör kunna avlägsnas u r riket. De föreslår att para­ grafen ändras i enlighet härmed. Utskottet vill anmärka att motionä­ rerna inte förutsatt ändring av motsvarande begränsning i besvärsrätten enligt 59 §, som behandlar överklagande av verkställighet av

beslut om avlägsnande u r riket av utlänning som hävdar att han är politisk flykting. Det kan vidare påpekas att utlänningen kan, vid sidan av besvärsinstitutet och utan tidsbegränsning, hos Kungl. Maj:t anhålla att avlägsnandebeslut omprövas enligt 51 § utlänningslagen (s. k. återbrytande av beslut). Med hänvisning härtill avstyrks motionen i denna del. Utlänning kan avge förklaring att han avstår från att begagna möj­ lighet att överklaga beslut om hans avlägsnande u r riket. Bestämmel­ ser om sådan nöjdförklaring finns i 48 §. M otionärerna föreslår att nöjdförklaring bör avges i striktare form er än de förm enar vara fallet f. n. De anför som motivering härför bl. a. följande: »Myndighet kan frestas till missbruk eller rent av till osann uppgift fö r att bli kvitt ett ärende om nöjdförklaring kan avges i alla de fall som anges i lag­ texten.» Den motivering som motionärerna anför till stöd för yrkan­ det måste betraktas som synnerligen anmärkningsvärd. M otionärerna förutsätter att de handläggande tjänstemännen inte följer gängse förvaltningspraxis utan rent av begår tjänstefel för att få fram nöjd­ förklaringar. Självfallet saknas anledning att lägga ett sådant på­ stående till grund för en lagändring. Utskottet vill endast i samman­ hanget framhålla vikten av att tolkar anlitas i erforderlig utsträckning så att berörda utlänningar på språk som de behärskar får kännedom om innehållet i gällande bestämmelser. Enligt motionens motivering bör vidare avgiven nöjdförklaring inte medföra inskränkning i utlän­ nings rätt att anföra besvär. En nöjdförklaring bör enligt motionen inte heller innebära återkallelse av tidigare anförda besvär. Utskottet vill för sin del påpeka att om en sådan ordning genomförs förfaller ändamålet med nöjdförklaringen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsförslaget. I motionen föreslås därjäm te att Kungl. Maj:t i instruktion till be­ rörda myndigheter bör fastslå vilka länder som kan komma i fråga då det gäller att ge utländsk medborgare politisk asyl. Enligt motionä­ rerna har »högeroppositionella» från öststaterna »utan närmare under­ sökning tämligen undantagslöst» beviljats politisk asyl samtidigt som myndigheterna »vägrat att ens godta möjligheten av politisk förföljelse» när det gäller medborgare som flytt från exempelvis Spanien, Portugal, Brasilien eller Grekland. Det görs vidare gällande att i den administrativa tillämpningen har förekommit fall av eller försök till utvisning eller för­ visning på basis av ensidiga och partiska uppgifter om utlänningen, bris­ tande information om hans legala rättigheter samt hårdhänt och drastisk tillämpning av gällande bestämmelser. Det tilläggs att »möjligheter att ställa ekonomiska garantier» av allt att döma har spelat en roll för be­ dömningen av enskilda fall. »Uppenbart politiska fall har över huvud aldrig blivit föremål för politisk bedömning.» Utskottet vill bestämt ta avstånd från denna vrångbild av den svens­

ka flyktingpolitiken och av utlänningsmyndighetemas sätt att bedriva sitt ansvarsfulla arbete. Uppslaget att asylrätten skulle vara beroende av att en flykting kommer från ett i en förteckning upptaget land är föga genomtänkt och kan utan vidare avvisas. Asylrätten skall innebära ett skydd för den enskilda individen. Den som i sitt hemland riskerar att bli utsatt för förföljelse på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller el­ jest på grund av politiska förhållanden skall kunna få en fristad här i riket oavsett från vilket land han kommer. Av allmänt hum anitära skäl medges utlänningar stanna här i landet även om de inte kan be­ traktas som politiska flyktingar i lagens mening. D et gäller bl. a. med­ borgare i krigförande länder som riskerar straff för fram för allt mili­ tära brott. M otionärernas förslag skulle innebära avsteg från de all­ mänt omfattande principer som nu gäller. Regler av det begärda slaget skulle vidare kunna tas till intäkt för att dela upp de politiska flyk­ tingarna i olika kategorier beroende på bl. a. vilka slag av åsikter som föranlett förföljelsen i hemlandet. En av regeringen fastställd förteck­ ning över länder av det slag som föreslås skulle dessutom medföra utrikespolitiska komplikationer. Med hänvisning till det anförda av­ styrks motionsyrkandet. Propositionen behandlar avslutningsvis på grundval av förslag av sta­ tens invandrarverk vissa ändringar i medborgarskapslagen. Enligt denna lag kan utlänning på vissa villkor upptas till svensk medborgare genom s. k. naturalisation efter beslut av invandrarverket. Om utlänningen inte härigenom automatiskt förlorar sitt utländska medborgarskap, görs det svenska medborgarskapet beroende av att han kan visa att han befriats från det tidigare medborgarskapet. Detta skall inom viss tid styrkas inför länsstyrelse som invandrarverket bestämmer. Propositionens förslag innebär i huvudsak att länsstyrelsernas be­ fattning med dessa villkorliga naturalisationsärenden upphör och över­ flyttas på invandrarverket. Vidare föreslås ändrade former för utfär­ dande av bevis om svenskt medborgarskap vilket medför att den ex­ peditionsavgift, som hittills utgjort 300 kr., inte kommer att tas ut som nu i samband med villkorligt naturalisationsbeslut utan först se­ dan förvärv av svenskt medborgarskap blivit gällande. Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna ändringen i med­ borgarskapslagen. I motionen yrkas att den nämnda expeditionsavgiften avskaffas varvid hänvisas till att skatteutskottet i betänkande över en motion i ämnet ut­ talat att avgiften borde kunna nedsättas och att utskottet även förutsatte att Kungl. M aj:t skulle beakta en av Nordiska rådet i år avgiven re­ kommendation på denna punkt. Utskottet har inhämtat att Kungl. Majit genom beslut den 26 november i år har beslutat att sätta ned avgiften när det gäller medborgarskapsbevis som utfärdas av invandrarverket

från 300 till 115 kr. och när det gäller motsvarande bevis som utfärdas av länsstyrelsen (avser unga utlänningar samt invandrare från de nor­ diska länderna) från 100 till 60 kr. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig utskottet inte ha anledning att föreslå riksdagen att vidta nå­ gon åtgärd i anledning av motionsyrkandet. Detta avstyrks således. Utskottet hemställer A. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1555, såvitt av­ ser 44, 46, 48 och 58 §§ utlänningslagen, antar det i proposi­ tionen framlagda förslaget till lag om ändring i utlännings­ lagen, B. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i lagen om skatterätt och länsrätt, lag om ändring i lagen om polisregister m. m. och lag om ändring i lagen om svenskt medborgarskap, C. att riksdagen avslår motionen 1971: 1555 i den mån den inte behandlats under A.

Stockholm den 7 december 1971

På inrikesutskottets vägnar KARL ER IK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärå­ lund (c), Fridolfsson (s), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m), fru Ludvigsson (s), herrar Stridsman (c), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s), Carlström (fp), Strindberg (m) och Olsson i Asarum (s).

Reservation

vid utskottets hemställan under A och C av herr Lorentzon (vpk), som anser dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse: »Förslagen i föreliggande proposition innebär i fråga om utlännings­ lagen dels att ärenden om utvisning flyttas över från länsstyrelserna till de nybildade länsrätterna och dels att förfarandet i utlänningsärenden i övrigt anpassas till den förvaltningsrättsreform som beslutats tidigare i år. Förslagen har i huvudsak formell karaktär. Inga ändringar föreslås i utlänningars rättsliga ställning här i landet utom i det avseendet att det rättsliga förfarandet förbättras på några punkter. I stället hänvisas i pro­ positionen till en mer genomgripande omarbetning av utlänningslagstift­ ningen som avses komma att företas senare. Enligt utskottets mening är detta inte tillräckligt skäl för att uppskjuta förändringar i lagen i delar där utlänningars rättssäkerhet på ett omotiverat sätt skjutits tillbaka i för­ hållande till på andra områden vedertagna principer. I motionen 1971:

1555 har pekats på vissa bestämmelser som från rättssäkerhetssynpunkt måste anses särskilt otillfredsställande. Enligt nuvarande ordning kan avvisning av utlänning i vissa fall gå i verkställighet utan hinder av anförda besvär. D etta är en ordning som enligt utskottets mening inte kan accepteras. Utskottet föreslår därför att 57 § första stycket utlänningslagen upphävs. N är det gäller beslut om utvisning förordas i propositionen att besvär över sådant beslut liksom hittills skall anföras inom en vecka. Utskottet anser att en vecka är alltför kort besvärstid i ärenden av detta slag. D et­ samma gäller om besvärstiden i fråga om polismyndighets beslut angå­ ende avvisning. Utskottet föreslår därför liksom motionärerna att be­ svärstiden i angivna fall utsträcks till två veckor. Detta föranleder änd­ ring i 44 § andra och tredje styckena. Enligt 46 § har utlänning rätt att överklaga statens invandrarverks be­ slut om avvisning och förpassning m. m. endast om utlänningsnämnden eller någon av nämndens ledamöter anfört avvikande mening eller om nämnden, om det gäller avvisning, inte avgivit yttrande. Utskottet anser att utlänningen bör ha möjlighet att anföra besvär även i det fall att nämnden enhälligt har tillstyrkt att utlänningen avlägsnas ur landet. Utskottet vill här peka på att utlänningen med stöd av 51 § under alla förhållanden har möjlighet att hos Kungl. M aj:t begära att beslutet upp­ hävs. D en fullföljdsbegränsning som ligger i 46 § fyller alltså endast en begränsad funktion. Paragrafen bör med hänsyn härtill utformas på det sätt m otionärerna har föreslagit. Liksom i brottsbalken och vissa lagar på kriminalvårdens område upp­ tar utlänningslagen institutet nöjdförklaring. Om utlänning avger sådan förklaring går beslut om hans avlägsnande ur riket i verkställighet utan hinder av att besvärstiden inte har löpt ut. Avgiven nöjdförklaring inne­ bär vidare att tidigare anförda besvär anses återkallade. Utskottet kan inte finna att nöjdförklaring fyller någon funktion inom utlänningslag­ stiftningen. Besvärstiden är här en vecka resp. två veckor i vissa fall om utskottets förslag i denna del bifalles, medan tiden för vad i brottmål är tre veckor. Någon tidsvinst av betydelse uppstår alltså varken för ut­ länningen eller berörda myndigheter. Väsentligare är emellertid att upp­ tagande av nöjdförklaring är en grannlaga uppgift i synnerhet som det kan befaras att utlänningen på grund av språksvårigheter eller bristande förtrogenhet med svenska rättsförhållanden kan komma att missförstå innebörden av nöjdförklaringen. Utskottet föreslår på grund härav att möjligheterna till nöjdförklaring helt utgår ur utlänningslagen. Till följd härav bör 48 § samt 57 § andra stycket upphävas. Sistnämnda paragraf, som behandlats även i det föregående, skulle härigenom komma att upp­ hävas i sin helhet. I övrigt har propositionens förslag till ändringar i utlänningslagen inte föranlett erinringar från utskottets sida. Dessa tillstyrks alltså liksom

följdändringarna i lagarna om skatterätt och länsrätt samt om polisregis­ ter m. m. Ej heller har utskottet någon erinran m ot föreslagna ändringar i med­ borgarskapslagen. Utskottet vill emellertid i anknytning till vad i propo­ sitionen sägs om ordningen för uttagande av expeditionsavgift vid förvärv av svenskt medborgarskap och till de synpunkter i denna fråga som fram ­ förts i motionen anföra följande. Sedan motionen väcktes den 16 november, har Kungl. Majit den 26 november i år sänkt avgiften från 300 och i vissa fall 100 kr. till 115 resp. 60 kr. Detta är ett steg i rätt riktning men inte tillräckligt för att tillgodose Nordiska rådets rekommendation i ämnet som gick ut på att avgiften skulle slopas helt. Med hänsyn till att frågan inte tillhör det om­ råde som utskottet vanligen behandlar, begränsar sig utskottet till detta uttalande. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen i anledning av motionen 1971: 1555 ge Kungl. Majit till känna. Slutligen framförs i motionen förslag av innebörd att regeringen bör utfärda preciserade riktlinjer för vilka länder som kan komma i fråga då det gäller att ge utländsk medborgare politisk asyl. Erfarenheterna styrker att frågor av detta slag är av sådan principiell räckvidd att det bör åvila regeringen att meddela anvisningar härom. Utskottet ansluter sig därför även i denna del till motionen. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. M ajit till känna.»

dels att utskottet bort hemställa »A. att riksdagen - med förklaring att förslaget till lag om änd­ ring i utlänningslagen inte kunnat oförändrat antas - i anled­ ning av motionen 1971: 1555 antar lagförslaget med den ändringen att ingressen samt 44 och 46 §§ skall erhålla föl­ jande såsom utskottets förslag betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag) Härigenom förordnas i fråga om utlänningslagen (1954: 193), dels att 12 a, 21, 25 och 33 §§ dels att 12 a, 21, 25, 33, 48 och skall upphöra att gälla, 57 §§ skall upphöra att gälla, dels att 30, 31, 38, 41-46, 48, dels att 30, 31, 38, 41-46, 49, 49, 59 och 60 §§ skall ha nedan 59 och 60 §§ skall ha nedan anangivna lydelse, givna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 69 a §, av nedan angivna lydelse.

44 § Polismyndighets beslut om avvisning må överklagas av utlänningen. Klagan föres hos den centrala Klagan föres hos den centrala utlänningsmyndigheten genom be­ utlänningsmyndigheten genom be­ svär. Klagande har att inom en svär. Klagande har att inom två vecka efter det han erhållit del av veckor efter det han erhållit del av beslutet inkomma med besvären. beslutet inkomma med besvären.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag) Förvaltningsdomstols beslut om Förvaltningsdomstols beslut om utvisning må överklagas av utlän­ utvisning må överklagas av utlän­ ningen. Klagan fores enligt bestäm­ ningen. Klagan föres enligt bestäm­ melserna i förvaltningsprocesslagen melserna i förvaltningsprocesslagen (1971: 291). Klagande har dock att (1971: 291). Klagande har dock att inom en vecka efter det han erhål­ inom två veckor efter det han er­ lit del av beslutet inkomma med hållit del av beslutet inkomma med besvären. besvären. Om klagan rörande förvisning g er vad eljest är stadgat om klagan över allmän domstols dom eller besl

46 § Över den centrala utläanings- Över den centrala utlänningsmyndighetens beslut om avvisning myndighetens beslut om avvisning eller förpassning så ock dess be­ eller förpassning så ock dess be­ slut i tillståndsärende, i vilket ut­ slut i tillståndsärende, i vilket ut­ länningsnämndens yttrande inhäm ­ länningsnämndens yttrande inhäm­ tats på grund av 12 § första styc­ tats på grund av 12 § första stycket, ket, må klagan föras av utlänning­ må klagan föras av utlänningen. en, om utlänningsnämnden eller någon dess ledamot anfört avvi­ kande mening eller ock nämnden i ärende rörande avvisning icke av­ givit yttrande. Vad sålunda stadgats skall ej gälla beslut om förpassning i fall då ut­ länningsnämndens yttrande i ärendet ej fordras. Klagan enligt första stycket föres hos Konungen genom besvär. K la­ gande har att inkomma med besvären inom en vecka efter det han er­ hållit del av beslutet.

C. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1555 som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört om expeditionsavgiften vid utfärdande av medborgarskapsbevis och om anvisningar för medgivande av politisk asyl.»

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1971 712235