Justitieutskottets betänkande i anledning av motion angående föredragningen av personundersökning och rättspsykiatriskt utlåtande vid huvudförhandling i brottmål
Ju stitieu tsk ottets betänkande nr 18 år 1971 JuU 1971:18
Nr 18
Justitieutskottets betänkande i anledning av m otion angående föredrag ningen av personundersökning och rättspsykiatrisk! utlåtande vid huvud förhandling i brottmål.
Motionsyrkandet
I m o tio n en 1 9 7 1 :92 av h err W iklund i S tockholm (fp) hem ställes, ” att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t påkallar åtgärder som skapar klar m öjlighet fö r åtalad a tt pä egen begäran slippa närvara, då personunder sökning och rättsp sy k iatrisk t u tlå ta n d e föredras inför rä tte n ” .
Redogörelse för m otionsskälen lämnas nedan.
Nuvarande ordning
E tt viktigt inslag i den m oderna brottm ålsprocessen utgör det skede av huvudförhandlingen då — i syfte a tt få underlag för bestäm m ande av den läm pligaste påföljden för den tilltalade — u tredning förebringas rörande straff, som tidigare ådöm ts honom , sam t angående hans levnadsom ständigheter och de personliga förhållanden, som kan an tas vara av betydelse. Enligt 46 kap. 9 § rättegångsbalken (R B ) skall sådan utredning förebringas, när det åtaladet b r o tte t är sådant a tt annan påföljd än b ö te r synes kunna ifrågakom m a eller eljest särskild anledning därtill förekom mer.
Åtskilligt m aterial kan ligga till grund för denna utredning. F öre huvudförhandlingen skall dom stolen regelmässigt ha få tt utdrag u r allm änna krim inalregistret och i vissa fall u r kontrollstyrelsens straffregis ter. Enligt förundersökningskungörelsen skall i regel uppgift rörande den m isstänktes levnadsom ständigheter infordras från vederbörande pastors äm bete sam t, då det anses erforderligt, utdrag av körkortsregister. 1964 års lag om personundersökning i b ro ttm å l föreskriver a tt ingen må döm as till fängelse i sex m ånader eller däröver, villkorlig dom , skyddstillsyn, ungdom sfängelse eller internering eller överläm nas till särskild vård u tan a tt personundersökning ägt rum. Enligt samma lag må rä tte n , när skäl är därtill, fö ro rd n a läkare a tt avge läkarintyg angående m isstänkt (s. k. § 7-intyg). Enligt särskilt stadgande i 1964 års lag med särskilda bestäm m el ser om unga lagöverträdare får ej den som är u nder tjugo år döm as till
Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 18
fängelse, skyddstillsyn eller ungdom sfängelse utan a tt den som har vårdnaden om honom blivit hö rd i m ålet, där så lämpligen k u n n at ske. Enligt 1966 års lag om rättspsykiatrisk undersökning i b ro ttm å l äger rätten besluta om undersökning av den m isstänktes sinnesbeskaffenhet då sådan undersökning kan antas få betydelse fö r bestäm m ande av b ro ttsp å följd eller i annat hänseende för m ålets avgörande. R ätten får icke fö rordna a tt någon skall överläm nas till sluten psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda u ta n a tt rättsp sy k iat risk undersökning företagits. O fta har dom stolen vidare in h ä m ta t yttra n d en av skilda slag, exempelvis från övervakare, skyddskonsulent, barnavårdsnäm nd, n y kterhetsnäm nd eller anstaltsstyrelse.
Vid huvudförhandlingen förebringas utredningen i nu ifrågavarande avseende genom föredragning av det skriftliga m aterial som inskaffats sam t genom frågor till den tilltalade och andra som kan läm na upplysningar (vårdnadshavare, personundersökare m. fl.). U tredningen framlägges i regel först efter det a tt bevisupptagningen rörande b ro tte t avslutats. Härigenom vinnes, som processlagberedningen u tta la t, a tt bevisupptagningen i viss m ån frigöres från det för den tilltalade ofördelaktiga in try ck , som en sådan u tredning kan göra. O fta to rd e berättelse över personundersökning, läkarintyg, u tlåtande över rätts psykiatrisk undersökning och dylika handlingar redan före huvudför handlingen ha delgivits den tilltalade och hans försvarare sam t åklagaren. Särskilt om så sk e tt kan fullständig föredragning vara obehövlig.
Enligt 5 kap. 1 § RB kan dom stolen fö rordna a tt förhandling som angår personundersökning, sinnesundersökning eller annan utredning rö ran d e den tilltalades levnadsom ständigheter och personliga förhållan den i övrigt, skall äga rum inom stängda dörrar. S tadgandet infördes år 1964 på förslag av strafflagberedningen, som anförde a tt dylik p ersonut redning o fta b erö r förhållanden av högst personlig art, vilkas yppande i en offentlig rättegång kan innebära synnerligt lidande och obehag såväl för den tilltalade själv som för andra personer. I lagtexten anges ej närm are fö rutsättningarna för a tt dom stolen skall kunna fö ro rd n a om handläggning inom stängda dörrar. Vid stadgandets införande uttalade departem entschefen, att avvägningen m ellan offentlighetsintresset och den m isstänktes eller andras intressen av skydd m ot insyn i enskilda angelägenheter to rd e kunna an fö rtro s dom stolen u tan a tt detaljerade anvisningar skulle behöva ges (prop. 1964: 10 s. 126).
R örande den tilltalades personliga närvaro under d e t skede av huvudförhandlingen då redovisningen av hans levnadsom ständigheter äger m m saknas u ttryckligt stadgande. Särskild m öjlighet för dom stol a tt låta tilltalad avträda från visst skede av huvudförhandlingen har givits endast
för det fall a tt anledning förekom m er a tt annan part, vittne eller sak kunnig i den tilltalades närvaro av rädsla eller annan orsak ej fritt utsäger sanningen eller därest den tilltalade hindrar den som skall höras i dennes berättelse genom a tt falla h onom i talet eller annorledes. I dylika fall äger rätten förordna a tt den tilltalade ej får vara tillstädes u n d er förhöret. När den som ej varit tillstädes återk o m m it, skall han få kännedom om vad som förekom m it i hans frånvaro.
En allm än reglering av den tilltalades skyldighet a tt i m ål om allm änt åtal infinna sig personligen ges i 21 kap. 2 § RB. Sålunda är tilltalad skyldig a tt inställa sig personligen vid huvudförhandling i u n d errätt, d ock ej om anledning saknas a tt ådöm a annan b rottspåföljd än b ö te r och hans närvaro tillika kan antas vara u ta n betydelse för utredningen. I h o v rätt skall den m isstänkte infinna sig personligen om han av u n d e rrä tte n döm ts till fängelse i m inst sex m ånader eller internering eller anledning förekom m er a tt ådöm a sådan påföljd sam t även eljest om hans närvaro ej kan antas sakna betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling i högsta dom stolen är han skyldig a tt infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig för utredningen. Enligt 46 kap. 2 § RB m edför den tilltalades utevaro från huvudförhandling i princip a tt förhandlingen skall inställas.
Motionsskälen
I m o tio n en uppges a tt det kan finnas inslag i brottm ålsprocessen som vållar den tilltalade onödigt lidande. D et har enligt m o tio n ären bl. a. pekats på den pinsam m a erfarenhet uppläsningen in fö r rä tte n av personundersökning och handling m ed rättspsykiatriska bedöm ningar i en del fall kan innebära för den tilltalade. Självfallet skall den tilltalade och hans försvarare ha del av dylika handlingar. E m ellertid borde enligt m otio n ären en tilltalad, som in te önskar närvara u n d er själva uppläsandet av handlingarna, av h um anitära skäl beredas m öjlighet a tt slippa vara närvarande, särskilt som i dessa d o k u m e n t om ständigheter från den tilltalades tidigare liv, som han själv naturligen velat glöm m a och som han h o p p ats andra har glöm t, o fta sam m anställts, varigenom d o k u m e n ten får karaktären av tunga anklagelseakter.
Tidigare riksdagsbehandling
I m o tio n er till 1969 års riksdag angående offen tlig h et fö r person undersökning i brottm ål fram hölls bl.a. a tt m öjligheten fö r dom stol a tt
hålla förhandling som angår personundersökning och annan p erso n u tred ning inom stängda dö rrar inte alltid u tn y ttjad e s. M otionerna u tm y n n ad e i yrkande om en översyn av ifrågavarande bestäm m elser i rättegångsbalken och sekretesslagen. 1 sitt av riksdagen godkända u tlåtande i anledning av m otionerna hänvisade ko n s titu tio n su tsk o tte t (KU 1969:9) till att det behandlade sekretessproblem et to rd e kom m a u nder övervägande av offentlighets- och sekretesslagstiftningskom m ittén. Med hänsyn härtill saknades enligt u ts k o tte t anledning till någon riksdagens åtgärd till följd av m otionerna.
Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittdn (OSK)
Den år 1969 tillsatta o ffentlighets- och sekretesslagstiftningsko m m itté n kom m er enligt vad u tsk o tte t in h ä m ta t a tt under sitt arbete på utredning av frågor om offentlighet och sekretess beträffande allmänna handlingar m.m. a tt behandla spörsm ålen om sekretess, tystnadsplikt och handläggning inom stängda dörrar vid dom stol m en därem ot icke det i förevarande m o tio n upptagna äm net rörande tilltalads närvaro vid föredragning av personalia u nder huvudförhandling i brottm ål.
Remissyttranden
U tsk o tte t har in h äm tat y ttra n d e n över m o tio n en från riksåklagaren, h ovrätten över Skåne och Blekinge, Föreningen Sveriges tingsrättsdom are (dom areföreningen) och Sveriges advokatsam fund.
Riksåklagaren, h ovrätten och dom areföreningen avstyrker m otionen m edan advokatsam fundet tillstyrker m otionen.
Riksåklagaren k o n staterar a tt den m isstänkte norm alt to rd e vara skyldig a tt närvara personligen vid huvudförhandling i mål av den art och svårighetsgrad att personundersökning, läkarundersökning eller rätts psykiatrisk undersökning ägt rum . Han u tta la r a tt d e t vid valet av påföljd i sådana mål regelmässigt är av betydelse för dom stolen a tt få tillfälle att göra egna iakttagelser av den m isstänktes person.
E fter a tt ha redogjort för de särbestäm m elser, enligt vilka rä tte n äger förordna a tt p art inte får vara närvarande u nder fö rh ö r med annan part, vittne eller sakkunnig, anför riksåklagaren a tt den om ständigheten att m an u ttryckligen reglerat bara de fall då den m isstänkte kan åläggas a tt läm na förhandlingen inte berättigar till något m o tsatsslut beträffande fall där den m isstänkte själv önskar slippa a tt närvara. Såvitt gäller d e t avsnitt av förhandlingen d är den m isstänktes levnadsom ständigheter och person
liga förhållanden genom gås och bl. a. förekom m ande undersökningsutlåtanden föredras synes det riksåklagaren norm alt vara önskvärt a tt den m isstänkte är personligen närvarande för a tt i m ån av behov k unna korrigera felaktiga u ppgifter och läm na k o m pletterande upplysningar. Riksåklagaren om näm ner h ärefter m öjligheten att hålla förhandlingen i d e tta avsnitt inom stängda dörrar för a tt skona den m isstänkte, m en k o n staterar a tt fall givetvis kan förekom m a då det skulle vara alltför pressande för den m isstänkte a tt, tro ts frånvaron av allm änhet, närvara vid genom gången av personalia och kanske särskilt föredragningen av u tlåtanden över personundersökning och rättspsykiatrisk undersökning. Det torde enligt riksåklagaren inte strida m o t de syften, som ligger bakom berörda bestäm m elser om närvaroplikt fö r den m isstänkte, a tt rätten i sådana fall på begäran av den m isstänkte b efriar honom från skyldigheten a tt vara närvarande u n d er ifrågavarande avsnitt av fö rh a n d lingen. Riksåklagaren anser d e tta i synnerhet gälla när den tilltalade — som regelmässigt torde vara fallet i dessa m ål — biträdes av offentlig försvarare som kan tillvarata hans intressen och göra de beriktiganden eller läm na de kom pletteringar som kan vara erforderliga. Det finns enligt riksåklagaren anledning an ta a tt den m isstänktes önskem ål i regel beaktas men det är tä n k b art a tt särskilda om ständigheter någon gång kan anses böra föranleda avslag på hans begäran. Riksåklagaren finner därför a tt någon ovillkorlig rä tt för den m isstänkte a tt slippa närvara då personundersök ning och rättsp sy k iatrisk t u tlå ta n d e föredras in fö r rä tte n icke b ö r införas.
H ovrätten över Skåne och Blekinge uttalar inledningsvis a tt den närvaroplikt i grövre b ro ttm å l som med få undantag föreligger för den tilltalade är en viktig princip i rättegångsbalken. Denna princip bö r enligt hovrättens up p fattn in g icke u tan tu n g t vägande skäl frångås. B eträffande den utredning som förekom m er under det i m otionen berörda skedet av huvudförhandlingen näm ner h ovrätten också a tt det o fta händer att försvararen ko m p letterar personutredningen i olika hänseenden samt a tt den tilltalade har påpekanden eller tillrättalägganden a tt göra med anledning av innehållet i föredragna skrifter. Det sägs a tt personutredningen avslutningsvis b rukar kom pletteras m ed a tt den tilltalade höres om sina förhållanden.
H ovrätten fortsätter.
Enligt hovrättens u p p fattn in g m ed fö r rättegångsförfarandet o fta a tt den tilltalade u tsättes fö r psykiska påfrestningar. P ersonutredningen innehåller, såsom m o tio n ären påpekat, inslag som kan vara pinsam m a fö r den tilltalade och som kan åsam ka denne lidande. Dessa inslag kan förekom m a i nästan samtliga typer av handlingar. D et lå ter sig därför knappast göra a tt ur denna synvinkel utvälja vissa handlingar och säga a tt
den tilltalade på grund av innehållet i dessa b ör på egen begäran få slippa närvara vid uppläsningen. Det bö r heller icke ifrågakom m a a tt hela den skriftliga personutredningen framlägges i den tilltalades utevaro. S krifter na innehåller näm ligen o fta uppgifter som behöver k om pletteras av den tilltalade. Det förekom m er även a tt riktigheten av vissa uppgifter bestrides eller a tt försvararen söker belysa a tt negativa om döm en om den tilltalade är ensidiga och icke stäm m er med vad andra personer u tta la t. Vidare sker fö rh ö ret av den tilltalade om hans personliga förhållanden m ot bakgrund av vad den skriftliga utredningen innehåller. Även praktiska skäl talar därför fö r a tt den tilltalade åhör uppläsningen. H ovrätten u p p fa tta r den tilltalades roll under personutredningen som viktig och anser dennes närvaro vara en garanti fö r a tt utredningen blir allsidig.
Med hänsyn till d et anförda anser h o v rätten det knappast m öjligt a tt genom bestäm m elser i lag berättiga den tilltalade a tt slippa närvara u n d er den del av huvudförhandling, då personutredningen eller del därav föredrages. 1 viss utsträckning synes det h o v rätten dock vara m öjligt a tt tillgodose m o tio n en s syfte genom a tt dom stolarna, då personutredning framlägges genom dom stolens försorg, noga begränsar föredragningen till vad som är behövligt för det föreliggande m ålets avgörande.
H ovrätten anför härtill ytterligare.
U ppgifter om tidigare b ro tt, äldre p ersonutredningar eller sinnesunder sökningar kan ofta förbigås eller endast i k o rth e t anm ärkas. Även vid föredragning av en handling kan stundom vissa p artier som icke har någon betydelse m en som kan vara sårande, t. ex. negativa om döm en om föräldrar, överhoppas. D om stolarna to rd e i sådana hänseenden förfara olika. E tt m otiv u ttalan d e, vilket riksdagen godkänner, torde k u n n a få betydelse som vägledande för tilläm pningen av gällande lag. H ovrätten anser sig därem ot icke k unna tillstyrka m otionärens yrkande.
Föreningen Sveriges tingsrättsdomare u ttalar, a tt kravet på personlig närvaro följer av de grundläggande regler om om edelbarhet, k o n ce n tra tion och m untlighet, varpå rättegångsbalken bygger, sam t påpekar a tt det också är avsett a tt tillgodose den tilltalades egna intressen.
Föreningen u tta la r rörande det avsnitt av huvudförhandlingen, varun der den tilltalades personliga förhållanden genomgås, a tt d et många gånger torde vara så a tt den tilltalade m ycket noga önskar ta del ju st av d e tta m aterial och också få m öjlighet a tt uttala sin m ening om det. Föreningen anför också a tt det enligt sakens n atu r o fta bara är den till talade som här har möjlighet att påtala felaktigheter eller missvisande uppgifter.
Föreningen anser a tt en form ell föreskrift, som skulle tillgodose m otionens syfte, från såväl principiell som praktisk sy n p u n k t är olämplig. T rots de upprivande eller sårande om döm en och u tta la n d en som o fta förekom m er u nder personutredningen om både den tilltalade och hans
anhöriga, anser föreningen a tt d e t liksom fö r närvarande b ö r ankom m a på rätten s ordförande — eventuellt efter sam råd m ed försvararen och åklagaren — a tt tillse a tt u tredningen i dessa delar framlägges på e tt sådant sätt, a tt det i görligaste m ån besparar den tilltalade onödigt lidande.
Sveriges a dvokatsam fund u tta la r i sitt tillstyrkande y ttra n d e a tt föredragningen av personundersökning, § 7-intyg och rättspsykiatrisk! u tlå ta n d e för den tilltalade ibland innebär en plågsam upplevelse sam t a tt d ärför starka h u m an itära skäl talar för a tt m öjlighet beredes tilltalad att, då han själv begär det, slippa närvara vid sådan föredragning. A dvokat sam fundet anser icke a tt några m era påtagliga principiella skäl m ot införande av sådan m öjlighet to rd e kunna uppställas, eftersom den tilltalade i m ål varom h ä r är fråga norm alt är biträd d av en försvarare som åhör föredragningen.
U tskottet
I m otionen u ttalas a tt föredragningen av personundersökning och rättspsykiatrisk! u tlå ta n d e inför rätten vid huvudförhandling i b rottm ål kan innebära en pinsam upplevelse för den tilltalade, som d ärför av h um anitära skäl borde beredas m öjlighet a tt slippa närvara u nder d etta skede av förhandlingen. Med hän sy n härtill hem ställer m otionären a tt riksdagen hos Kungl. Maj:t p åkallar åtgärder som skapar otvetydig m öjlighet för tilltalad a tt på egen begäran slippa närvara då personunder sökning och rä ttsp sy k ia trisk u tlå ta n d e föredras in fö r rätten.
Enligt gällande rä tt är den tilltalade i princip skyldig a tt vara personligen närvarande vid huvudförhandling i b ro ttm å l av den art och svårighetsgrad a tt personundersökning, läkarundersökning eller rätts psykiatrisk undersökning ägt rum . D etta gäller även det skede av förhandlingen då u tredning förebringas rörande den tilltalades levnadsom ständigheter och övriga personliga förhållanden. M otivet för närvaroplik ten är fram för allt a tt dom stolen skall få tillfälle a tt höra den tilltalade och bilda sig en egen u p p fattn in g om hans person. Möjlighet för dom stolen a tt låta tilltalad vara b o rta från visst skede av huvudför handlingen har u ttryckligen stadgats enbart för det fall att det finns anledning antaga a tt annan p art, v ittn e eller sakkunnig i den tilltalades närvaro ej fritt utsäger sanningen eller hindras i sin berättelse av den tilltalade. Om den tilltalade v arit frånvarande av sådan anledning, skall han vid återkom sten få k ännedom om vad som förekom m it i hans frånvaro. E ftersom personutredningen ofta berör förhållanden av högst
personlig art, vilkas yppande i offentlig rättegång kan innebära sto rt lidande och obehag för både den tilltalade och andra personer, finns vid sidan av nu berörda regler bestäm m elser som ger dom stolen möjlighet a tt låta förebringandet av personalia ske inom stängda dörrar. Den närm are avvägningen m ellan offentlighetsintresset och intresset av skydd m ot insyn i enskilda angelägenheter h a r a n fö rtro tts dom stolarna.
Med hänsyn till vikten av a tt e tt tillfredsställande underlag föreligger i påföljdsfrågan u tgör enligt u ts k o tte ts m ening förebringandet av utredning rörande den tilltalades levnadsom ständigheter en betydelsefull del av den m oderna brottm ålsprocessen. A tt den tilltalade är närvarande i d e tta skede av rättegången fram står som särskilt angeläget eftersom han bör ha tillfälle att korrigera felaktiga uppgifter och kunna läm na dom stolen k o m p letteran d e upplysningar. U tsk o ttet delar m otionärens u ppfattning a tt uppläsandet av de i m ålet föreliggande handlingarna angående sinnesbeskaffenhet, tidigare brottslighet m. m. kan vara besvärande för den tilltalade även i sådana fall då förhandlingen äger rum inom stängda dörrar. E tt stadgande som generellt ger den tilltalade r ä tt a tt läm na rättssalen är em ellertid enligt u tsk o tte ts m ening inte läm pligt med hänsyn till vikten av a tt nå så fullständig utredning som möjligt. Den lämpligaste lösningen to rd e i stället vara a tt dom stolarna, såsom regelmässigt to rd e ske i praxis, vid avgörandet av form erna för utredningens förebringande i tillbörlig m ån beaktar den tilltalades intresse av a tt icke onödigtvis u tsättas för lidande och obehag av den art som åhörandet av alla detaljer i utredningsm aterialet kan m edföra. Undantagsvis kan också enligt u tsk o tte ts m ening om ständigheterna i det särskilda fallet vara sådana a tt en begäran från den tilltalade a tt slippa närvara u nder föredragningen av personalia fram står som så befogad a tt hinder enligt gällande rä tt in te bör anses föreligga för dom stolen a tt villfara densam m a. D etta gäller fram för allt om den tilltalade biträdes av försvarare, vilket som regel är fallet i mål där den i m otionen upptagna problem atiken aktualiseras.
Då sålunda m otionens syfte i p raktiken synes kunna bli tillgodosett inom ram en fö r nuvarande ordning, saknas enligt u tsk o tte ts mening anledning till någon riksdagens åtgärd till följd av m otionen.
U tsk o ttet hem ställer
att riksdagen avslår m otionen 19 7 1 :92
S tockholm den 26 o k to b e r 1971
På ju stitie u tsk o tte ts vägnar
ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru K ristensson (m ), fröken Bergegren (s), fröken M attson (s), herrar D ockered (c), E rnulf (fp), Eskel (s), Larfors (s), Johansson i V äxjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp ), N ygren (s), fru N ordlander (vpk), fru B ergander (s) och h err W ijkman (m ).
Särskilt yttrande
av herrar W estberg i Ljusdal (fp) och W ijkman (m ).
Den fråga som tagits upp i m otionen 1971:92 inrym m er flera problem , dels frågan om a tt icke u tsä tta den tilltalade för onödigt lidande och obehag i sam band med personutredningens presentation, dels grundprincipen a tt den tilltalade skall ha m öjlighet a tt kom m entera och tillrättalägga eventuella felaktigheter eller ofullständigheter i m ate rialet. Vi finner det svårt a tt biträda m otionens förslag främ st m ot bakgrund av det värdefulla i a tt den tilltalade skall ha m öjlighet att kom m entera personutredningen. D etta skulle avsevärt försvåras om den tilltalade gavs generell rä tt a tt läm na rättegångslokalen u nder p erso n u t redningens p resentation. U tsk o tte ts u tlå ta n d e bygger också på denna tankegång.
Även om vi delar denna u tsk o tte ts up p fattn in g anser vi a tt u tsk o tte t b ort anvisa någon ytterligare utväg än den som anges i u tlå ta n d et. Vi finner icke p roblem et löst i och m ed en uppm aning till dom stolarna a tt i praxis i största möjliga utsträckning söka undvika a tt u tsä tta den tilltalade fö r onödigt obehag och lidande. En m öjlighet som borde kunna övervägas är att personutredningen sam m anfattades i stencil som utdelades till sam tliga i rä tte n och därefter till sin huvudsakliga del icke föredrogs m untligt. D etta skulle ge den tilltalade m öjlighet a tt kom m en tera respektive tillrättalägga olika uppgifter i personutredningen men sam tidigt förskona vederbörande från en detaljrik m untlig föredragning. Vi är m edvetna om a tt infö ran d et av en regel m ed denna inn eb ö rd skulle innebära e tt avsteg från principen om m untlighet i rättegångsförfarandet. Vi anser dock a tt förslaget har sådana fördelar, a tt inskränkningen i den m untliga fram ställningen på denna p u n k t icke skulle behöva innebära någon risk fö r rättssäkerheten. Då vi är m edvetna om a tt förslaget skulle få relativt genom gripande konsekvenser fö r rättegångsordningen vill vi i d etta sam m anhang nöja oss m ed a tt fram föra det i denna form .