Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner angående samhällets rättshjälp

Justitieutskottets betänkande nr 2 år 1971 JuU 1971:2

Nr 2

Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner angående samhällets rättshjälp.

Motionsyrkanden

I motionen nr 241 av herr Winberg m. fl. hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t dels anhåller om tillsättande av en parlamentarisk bered­ ning med uppgift att överarbeta det i stencil Ju 1970: 14 upptagna för­ slaget till rättshjälpslag, dels begär att förslag till ändring av 1 § lagen om fri rättegång i enlighet med vad som anförts i motionen skyndsamt före­ läggs riksdagen. I motionen nr 330 av herr Helén m. fl. yrkas — i den del, punkt 7 i hemställan, som behandlas i detta betänkande — att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att vid utformningen av förslaget om ökad rätts­ hjälp beaktas dels motionens krav på fri konkurrens mellan advokater i enskild tjänst och advokater vid allmänna advokatbyråer, dels kravet på inrättande av rättshjälpsmyndigheter som är fristående från de allmän­ na advokatbyråerna, dels ock vad i övrigt anförts i motionen i denna del.

Nuvarande ordning

Lagen om fri rättegång m. m. Regler om fri rättegång vid domstol finns i lagen (1919: 367) om fri rättegång, i kungörelse (1947: 776) med bestämmelser angående tilllämpningen av lagen om fri rättegång och i kungörelse (1969: 679) om er­ sättning av allmänna medel i vissa fall till part som åtnjuter fri rättegång. I rättegångsbalken (18, 21 och 31 kap.) ges regler om offentlig försva­ rare i brottm ål samt om bestämmande och fördelning av rättegångskost­ nader. I huvudsak gäller följande såvitt nu är av intresse. I mål vid bl. a. allmän underrätt, ägodelningsrätt och expropriationsdomstol får fri rättegång beviljas den, som inte äger tillgång till gäldande av de med rättegången förenade kostnaderna eller efter deras utgivande skulle sakna nödiga medel för eget uppehälle och för fullgörande av ho­ nom åliggande underhållsskyldighet. Fri rättegång kan på samma grun­ der erhållas under förundersökning i brottmål och i domstolsärende. F ri rättegång får inte beviljas part, där det måste anses vara av ringa betydelse för honom att hans talan vinner prövning.

1 Riksdagen 1971. 7 sami. N r 2

Ansökan om fri rättegång göres skriftligen eller muntligen hos dom­ stolen och skall vara åtföljd av en uppgift om sökandens ekonomiska villkor. P art som åtnjuter fri rättegång har fria expeditioner i målet och be­ höver inte vidkännas utgifter för delgivning, intyg och åtgärder av tjänsteman. Kostnad för bevisning som inte förebragts utan skäl utgår av allmänna medel. D etta innebär således att part som har fri rättegång slipper betala bl. a. kostnader för de vittnen som åberopas av honom. Om parten ålagts personlig inställelse vid rätten, kan han få ersättning för resa och, om synnerliga skäl föreligger, även traktamente. Parten kan också få andra nödvändiga utgifter ersatta. Om så erfordras kan domstolen förordna rättegångsbiträde för parten. I fråga om biträde åt misstänkt i brottmål gäller bestämmelserna i rätte­ gångsbalken om offentlig försvarare. Både biträde enligt lagen om fri rättegång och offentlig försvarare får ersättning av allmänna medel. Stor­ leken av arvode och övrig ersättning bestäms av domstolen vid målets avgörande. N är rätten avgör mål, vari part haft fri rättegång, skall rätten i vissa fall förplikta antingen parten eller hans m otpart att återgälda statsverket kostnaderna i anledning av den fria rättegången. H ar domstolen förord­ nat att förm ånen av fri rättegång skall upphöra, exempelvis därför att parten befunnits själv kunna stå för kostnaderna, skall parten i regel för­ pliktas att återgälda vad som utgått av allmänna medel. Förlorar motpar­ ten till den som haft fri rättegång och skulle han enligt allmänna regler haft att ersätta parten hans rättegångskostnader, skall han förpliktas åter­ gälda statsverket kostnaderna för den fria rättegången. Därest den part som haft fri rättegång förlorar målet, skall han i regel förpliktas att ersätta motparten dennes rättegångskostnader. Denna ersättningsskyldig­ het omfattas inte av den fria rättegången. Om tilltalad, som i brottmål ej haft fri rättegång, döms för brottet, skall han till statsverket återgälda kostnader som utgått av allmänna medel, bl. a. ersättning till offentlig försvarare. Återbetalningsskyldigheten kan dock jämkas efter vad som prövas skäligt om kostnadens be­ lopp inte står i rimligt förhållande till den tilltalades brottslighet eller villkor.

Rättshjälp i andra former Rättshjälp med det allmännas stöd lämnas även i andra former, näm­ ligen dels vid rättshjälpsanstalter som inrättats av landsting eller kom­ m un och vid en statlig rättshjälpsanstalt, Tomedalens rättshjälpsanstalt, dels inom vissa landstingsområden på grundval av avtal mellan lands­ tinget och Sveriges advokatsamfund eller avdelning av samfundet. Stats­

bidrag utgår till båda dessa form er av rättshjälp. Rättshjälpen innebär att mindre bemedlade kan få biträde i rättsliga angelägenheter. Vid sidan av det allmänna läm nar försäkringsbolagen rättshjälp i form av rättsskyddsförsäkring, som ingår som en del i de vanligaste försäk­ ringsformerna. Bl. a. ersätts härigenom med vissa begränsningar ombudsoch försvarararvode m. m. i mål och ärenden vid allmän domstol.

Reformarbete m. m.

Sedan lång tid h ar pågått arbete m ed reformering av ordningen för enskildas deltagande i de kostnader som uppkommer i rättsliga angelä­ genheter. F ö r en mer detaljerad redovisning hänvisas till första lagut­ skottets utlåtande 1970: 5. H är skall blott följande nämnas.

Utredningar 1951 års rättegångskommitté framlade år 1958 betänkande med för­ slag till lag om rättegångshjälp m. m. (SOU 1958: 40). De ledande syn­ punkterna vid utarbetandet av utredningens förslag hade varit, att ingen av ekonomiska skäl skulle vara utestängd från möjligheten att ta till vara sina intressen inför domstol men att envar som hade egna resurser skulle bidra till rättegångskostnaderna efter förmåga. Efter remissbehandling av förslaget befanns att stora svårigheter möter då det gäller att finna en lämplig och rättvis avvägning och samtidigt uppnå en praktisk och smi­ dig form för det allmännas medverkan i att ge den enskilde bistånd så att han inför domstol kan tillvarata sina intressen. Frågan ansågs kräva ytterligare noggranna överväganden. I anledning av motioner till 1962 års riksdag anhöll riksdagen på hem­ ställan av första lagutskottet i utlåtande n r 28, att förslag till ny lag­ stiftning rörande rättegångshjälp skulle föreläggas riksdagen. Enligt ut­ skottets mening var det av stor betydelse att berörda lagstiftningsfråga löstes i en nära framtid. En utredning i ämnet tillsattes samma år, 1962 års utredning om rättshjälp, och ett betänkande med reviderat förslag till lag om rättshjälp m. m. (SOU 1965: 13) avlämnades år 1965. Förslaget byggde i det väsentliga på rättegångskommitténs förslag. I anledning av innehållet i motionen n r 330 kan näm nas att i förslaget bl. a. ingick en bestämmelse om rätt i vissa fall för en vinnande part att få ersättning av statsverket för sina rättegångskostnader om han inte kunnat få ut dessa av m otpart som haft rättegångshjälp. Betänkandet har remissbehandlats. E n utredning om rättshjälp i förvaltningsärenden tillsattes år 1968. U t­ redningen prövar frågan om att införa bestämmelser om kostnadsersätt­ ning i vissa förvaltningsärenden samt undersöker om och i vad mån

rättegångshjälp motsvarande institutet fri rättegång bör införas för ären­ den inför förvaltningsdomstolar och förvaltande myndigheter. Frågan om möjlighet att förordna offentligt biträde åt part i vissa förvaltnings­ ärenden övervägs också av utredningen, vars arbete beräknas bli slutfört under innevarande år.

Reform av rättshjälpen enligt riktlinjer i 1970 års statsverksproposition

I 1970 års statsverkproposition (prop. 1970: 1 bil. 4 s. 59) angav che­ fen för justitiedepartementet riktlinjer för en genomgripande reform av samhällets rättshjälp. Arbetet med rättshjälpsreformen har i enlighet med dessa riktlinjer bedrivits inom departementet och lett till en i juli 1970 framlagd promemoria med förslag till rättshjälpslag m. m. (stencil Ju 1970: 14). U nder arbetet har samråd fortlöpande ägt rum med företrä­ dare för bl. a. domstolarna, advokatkåren, rättshjälpsanstalterna, kom ­ munförbundet och landstingsförbundet. D et har ansetts att dessa före­ trädares inställning till innehållet i promemorian inte borde redovisas i denna. I promemorian läggs fram förslag som innebär att rättshjälp i princip skall kunna erhållas i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp finns oavsett om ärendet behandlas av domstol eller förvalt­ ningsmyndighet eller gäller rådfrågning eller biträde vid förhandlingar eller liknande. Förm ånerna vid rättshjälp skall enligt förslaget liksom hittills i huvud­ sak bestå i att kostnaderna för biträde och utredning samt inställelse vid förhandling ersätts av allmänna medel. Någon ändring av reglerna om ansvaret för vinnande motparts rättegångskostnader föreslås icke. Ett betydelsefullt inslag i förslaget är att en kortare rådfrågning hos jurist skall lämnas mot en för alla överkomlig enhetsavgift av 50 kronor, som i speciella fall skall kunna nedsättas eller helt efterges. N är rättshjälp i andra fall meddelas skall bestämmas en avgift som sökanden har att betala. H ans ekonomiska förhållanden skall inte kunna föranleda att rättshjälp vägras utan får endast betydelse för bestämmande av rättshjälpsavgiften. Genom denna avgift skall sökandens förmåga att bidra till kostnaderna tas i anspråk. Rättshjälpsavgiftens storlek skall i princip bestämmas med ledning av sökandens inkomstförhållanden. F ör lågin­ komsttagare skall avgiften endast utgå med ett grundbelopp om 50 kronor. Överstiger inkomsten åtta gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, skall avgift utgå med belopp som täcker kostnaderna för rättshjälpen. Beträffande brottmål föreslås ingen större ändring i den gällande ordningen. Avgift skall inte utgå i sådana mål, och återbetalningsskyldighet för av allmänna medel utgivna ersättningar skall föreligga i huvudsak efter samma grunder som f. n. i de fall då tilltalad fälls till ansvar.

Enligt förslaget skall rättshjälpen administreras av regionala, statliga rättshjälpsmyndigheter, i princip en i varje län. Vid rättshjälpsmyndigheten skall finnas rättshjälpsnämnd och s. k. allmän advokatbyrå. Rättshjälpsmyndigheten skall enligt förslaget avgöra ansökningar om rättshjälp och besluta om rättshjälpsavgiftens storlek. Myndigheten skall också förordna biträde. Till biträde skall få förordnas befattningshavare vid allmän advokatbyrå eller annan som är lämplig för uppdraget. Myn­ digheten skall enligt lagförslaget också förordna offentlig försvarare i brottmål. Till sådan får förordnas advokat som är lämplig för uppdraget. Myndigheten skall vidare bestämma ersättningen till biträde och offent­ lig försvarare, i princip med ledning av särskilda taxor. Rättshjälpsnämnden skall handlägga dit hänskjutna frågor om vägran att bevilja rättshjälp och om upphörande av rättshjälp samt frågor om att icke förordna biträde eller att till biträde eller offentlig försvarare för­ ordna annan än den som sökanden föreslagit m. m. I vissa fall föreslås klagan m ot rättshjälpsmyndighets beslut få anfö­ ras hos en centralmyndighet, som också skall vara tillsynsorgan för rättshjälpsmyndigheterna. Från centralmyndigheten skall talan i fråga om ersättning till biträde eller offentlig försvarare kunna fullföljas till Kungl. M aj:t i statsrådet. De allmänna advokatbyråerna skall byggas ut i en sådan omfattning att de får en prisledande ställning. Inrättande av allmänna advokatbyråer skall enligt promemorian dock inte få leda till begränsningar i det fria advokatvalet. Rättshjälpsmyndighetema skall svara för kvalitets- och kostnadskontrollen beträffande den rättshjälp som förmedlas. N är det gäller de allmänna advokatbyråerna skall detta ske genom att dessa är knutna till myndigheterna. Beträffande de privatpraktiserande juristerna sker en lämplighetsprövning i varje särskilt fall innan förordnande som biträde eller offentlig försvarare meddelas. Prövningen av de privatprak­ tiserande juristernas kostnadsräkningar får ske m ot bakgrund av den er­ farenhet av biträdeskostnader som myndigheterna förvärvar genom all­ m änna advokatbyråns verksamhet.

Promemorians förslag h ar remissbehandlats. Den föreslagna utvidg­ ningen av möjligheten till rättshjälp har därvid allmänt tillstyrkts. Även förslaget om inrättande av allmänna advokatbyråer har tillstyrkts av fler­ talet remissinstanser. Därem ot har bl. a. den föreslagna organisationen av de administrativa arbetsuppgifterna i det nya systemet kritiserats under remissbehandlingen. Inom justitiedepartementet pågår f. n. överarbetning av promemorians förslag på grundval av remissyttrandena. A rbetet bedrivs med sikte på a tt en proposition med förslag till lagstiftning i ämnet skall kunna före­ läggas årets riksdag.

Riksdagsbehandling 1968 och 1970 H är kan nämnas att första lagutskottet år 1968 i sitt av riksdagen godkända utlåtande (1LU 1968: 24) i anledning av motion om en fast organisation av statsanställda offentliga försvarare i brottm ål bl. a. ut­ talat, att ett sådant system i och för sig inte erbjuder några fördelar fram ­ för det nuvarande vare sig för det allmänna eller för den som behöver bistånd av försvarare. U tskottet framhöll särskilt att det även från psyko­ logisk synpunkt måste vara värdefullt att den tilltalade som nu är fallet kan anförtro sig åt en offentlig försvarare m ed oberoende ställning i för­ hållande till myndigheterna. I första lagutskottets ovan näm nda utlåtande år 1970 (1LU 1970: 5) behandlades motioner angående en reform av rättshjälpen. De yrkanden som däri upptogs gällde dels tillsättandet av en parlamentarisk utred­ ning med uppgift att lägga fram förslag angående förbättrad rättshjälp, dels förslag till lagstiftning om ökad möjlighet till fri rättegång i tviste­ mål med syfte att tillförsäkra medborgarna ekonomisk möjlighet att till­ varata sin rätt vid domstol. Efter att ha redovisat den av chefen för justitiedepartementet i 1970 års statsverksproposition aviserade reform en uttalade utskottet, rörande form erna för det fortsatta utredningsarbetet, att det uppenbarligen skulle vara ägnat att fördröja en reform om en parlamentarisk kommitté till­ sattes för detta arbete. M ed hänsyn till att förslag till lag om allmän rättshjälp skulle kunna underställas riksdagen inom en ganska nära fram ­ tid kunde det vidare enligt utskottets mening inte kom m a i fråga att, såsom yrkats i ett motionspar, införa ett helt nytt system för den fria rättegången för den relativt begränsade tid som kommer att förflyta innan den mer genomgripande reformen kommer till stånd. Motionsyr­ kandena föranledde, på utskottets hemställan, icke någon riksdagens åt­ gärd.

Motionsskälen

Motionen nr 241 Motionärerna konstaterar att stark kritik under remissbehandlingen i olika avseenden riktats mot innehållet i departementspromemorian och finner det erforderligt att en omarbetning av förslaget till rättshjälpslag sker i väsentliga delar. M ed hänsyn till frågans mycket stora vikt bör enligt motionärernas mening denna omarbetning ske i en parlamentarisk beredning. I motionen anförs vidare att det är högst otillfredsställande att det sto­ ra behov av vidgade möjligheter till rättshjälp som enligt en allmänt om­ fattad mening föreligger nu måste fördröjas därför att förslaget i väsent­ liga avseenden haft sådana brister att det icke kunnat läggas till grund

för en proposition. M otionärerna anser det därför vara angeläget att redan innan frågan om den fram tida utformningen av samhällets rätts­ hjälp får sin slutliga lösning möjligheterna att erhålla fri rättegång ökas. M otionärerna föreslår såsom en enkel provisorisk lösning en ändring av lagen om fri rättegång så att den personkrets som är berättigad till fri rättegång vidgas. D etta skulle kunna ske om den i lagen intagna be­ gränsningen m ed hänsyn till sökandens ekonomi anknöts till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring multiplicerat med lämplig koefficient.

Motionen nr 330

M otionärerna behandlar i den del som nu är aktuell huvudsakligen tre skilda spörsmål rörande utformningen av det aviserade förslaget om ökad rättshjälp. Med hänsyn till vikten av att Sverige h ar en fristående advokatkår bestående av högt kvalificerade jurister anser motionärerna det vara an­ geläget att de myndigheter, som skall läm na rättshjälp på det allmännas bekostnad, tillämpar debiteringsprinciper som leder till konkurrens på lika villkor mellan privat och allmän verksamhet. Härigenom säges ett verkligt fritt advokatval kunna uppnås samtidigt som statlig rättshjälp kan erbjudas även på orter där rättshjälpsmyndighet inte inrättas. Tack vare konkurrensen skulle servicen kunna lämnas till lägsta kostnad för samhället. M otionärerna anser vidare bindningen mellan rättshjälpsmyndigheter­ na och de icke myndighetsutövande allmänna advokatbyråerna vara be­ tänklig. M isstankar av jävskaraktär anses kunna uppkomma, då myn­ digheten skall besluta om rättshjälp för den, vars m otpart redan erhållit rättshjälp i ärendet. Liknande situation anses föreligga i fall då advokat vid myndigheten företrätt en part och myndigheten h ar att bestämma arvode för det ombud som biträtt motparten. I motionen tas slutligen upp de problem som föreligger för part, vars m otpart åtnjuter förmånen av rättshjälp. Den part som får det föreslagna samhälleliga stödet säges ha en synnerligen god förhandlingsposition, som skulle kunna utnyttjas för uppnående av oskäligt förmånliga för­ likningar, eftersom m otparten kan få bära sina egna rättegångskostnader oavsett målets utgång. M otionärerna förutsätter därför att hithörande problem beaktas i det kommande lagförslaget, exempelvis på så sätt att samhället påtår sig ansvaret för dylika kostnader.

F ö r de fullständiga motionsskälen hänvisas till motionerna.

Utskottet

I en inom justitiedepartementet föregående år utarbetad promemoria har lagts fram förslag om ett enhetligt system för samhällets rättshjälp.

Förslaget är efter remissbehandling föremål för bearbetning inom depar­ tementet. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas årets riksdag. I förevarande motioner framställs dels yrkanden rörande det fortsatta beredandet av det i prom em orian upptagna förslaget till rättshjälpslag, dels ock yrkande om ändring av gällande lagstiftning i avbidan på re­ form en av samhällets rättshjälp. Departementspromemorians förslag innebär att rättshjälp i princip skall kunna erhållas i fråga om rättsliga angelägenheter där behov av rättshjälp finns, oavsett om ärendet behandlas av domstol eller förvalt­ ningsmyndighet eller gäller rådfrågning eller biträde vid förhandlingar eller liknande. För att möta ökad efterfrågan på biträde i rättsliga ange­ lägenheter skall enligt förslaget inrättas allmänna advokatbyråer i varje län med staten som huvudman. F ör konsultationer och uppdrag som biträde skall dessutom anlitas privatpraktiserande jurister. De administra­ tiva uppgifterna i det nya rättshjälpssystemet skall enligt förslaget skötas av en särskild organisation med lokala rättshjälpsmyndigheter och en central myndighet. Vid remissbehandlingen har den föreslagna utvidgningen av möjlig­ heterna till rättshjälp allmänt tillstyrkts. Även förslaget om inrättande av allmänna advokatbyråer h ar tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Därem ot har bl. a. den föreslagna organisationen av de administrativa arbetsuppgifterna i det nya systemet kritiserats under remissbehand­ lingen. I motionen nr 241 framhålles att det vid remissbehandlingen i olika hänseenden riktats stark kritik mot innehållet i departementspromemo­ rian, och motionärerna finner det erforderligt att förslaget till rätts­ hjälpslag omarbetas i väsentliga delar. Med hänsyn till frågans stora be­ tydelse bör enligt motionärernas mening omarbetningen ske i en parla­ mentarisk beredning. F ör att undvika att en angelägen förbättring av rättshjälpen fördröjes föreslår motionärerna vidare såsom en proviso­ risk lösning i avbidan på en genomgripande reform av rättshjälpen, att den personkrets som nu är berättigad till fri rättegång vidgas genom en ändring av lagen om fri rättegång. I motionen n r 330 betonas vikten av en fristående advokatkår och framhålles angelägenheten av att i det nya rättshjälpssystemet tillämpas debiteringsprinciper som leder till konkurrens på lika villkor mellan privat och allmän verksamhet. Motionärerna anser bindningen mellan rättshjälpsmyndighetema och de icke myndighetsutövande allmänna advokatbyråerna vara betänklig, eftersom misstankar av jävskaraktär kan uppkomma vid myndighetens handläggning av skilda ärenden. I motionen tas också upp de särskilda problem som kan föreligga för en part, vars m otpart åtnjuter rättshjälp, bl. a. därigenom att vinnande parts rättegångskostnader inte omfattas av rättshjälpen. Enligt motionärerna

kan spörsmålet lösas exempelvis på det sätt att samhället påtar sig an­ svaret för dylika kostnader. M ot bakgrunden av det anförda yrkas att riksdagen begär att Kungl. M aj:t vid utformningen av förslaget om ökad rättshjälp beaktar dels motionens krav på fri konkurrens mellan advo­ kater i enskild tjänst och advokater vid allmänna advokatbyråer, dels kravet på inrättande av rättshjälpsmyndigheter som är fristående från de allmänna advokatbyråerna, dels ock vad i övrigt anförts i motionen i nu aktuell del. R örande form erna fö r det fortsatta utredningsarbetet på en reform av rättshjälpen uttalade första lagutskottet i anledning av motioner till 1970 års riksdag, att det uppenbarligen skulle vara ägnat att fördröja en reform om en parlamentarisk kommitté tillsattes för detta arbete. Vidare kunde det med hänsyn till att förslag till lag om allmän rätts­ hjälp skulle underställas riksdagen inom en ganska nära fram tid inte komma i fråga att, såsom bl. a. yrkats i motionerna, införa ett helt nytt system för den fria rättegången för den relativt begränsade tid som för­ flyter innan den mer genomgripande reformen kommer till stånd. Motionsyrkandena föranledde, på utskottets hemställan, inte någon riks­ dagens åtgärd. Den bedömning som sålunda gjordes av 1970 års riksdag äger enligt utskottets mening alltjämt sin giltighet. A tt den provisoriska reform, som nu förordas i avbidan på en slutlig lösning, synes vara mindre ge­ nomgripande än den som föreslogs i förra årets motioner bör inte för­ anleda ett annat ställningstagande. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen n r 241. De i motionen n r 330 berörda spörsmålen angående utformningen av förslaget till rättshjälpslag har, enligt vad utskottet inhämtat, behandlats av flera av de remissinstanser som yttrat sig över promemorian. Något slutligt ställningstagande från Kungl. Maj:ts sida har ännu inte skett. Med hänsyn härtill och då proposition i ämnet kan förväntas bli av­ lämnad till riksdagen innevarande år saknas anledning för riksdagen att göra något uttalande i de frågor som tagits upp i motionen. Utskottet kan på grund härav ej heller tillstyrka de här behandlade yrkandena i sistnämnda motion. Utskottet hemställer att motionerna n r 241 samt nr 330, såvitt nu är i fråga, icke för­ anleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1971

På justitieutskottets vägnar

ASTRID KRISTENSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), fröken M attson (s), herrar Dockered (c), E m ulf (fp), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), Schött (m), fru Hjelm-Wallén (s)*, herr Polstam (c), fru N ordlander (vpk), fru Bergander (s), herrar Petersson i Röstånga (fp) och Alf Pettersson i Malmö (s). * Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1) av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), vilka ansett

dels att de tre sista styckena i utskottets yttrande bort ersättas med text av följande lydelse. Lika med m otionärerna anser utskottet att mycket stark kritik kan riktas mot det i departementspromemorian framlagda förslaget. K ri­ tiken gäller icke enbart den föreslagna organisationen av de administra­ tiva arbetsuppgifterna i det nya systemet utan också bl. a. rättshjälpens omfattning, principerna för enskildas deltagande i kostnaderna, reglerna om utseende av och bestämmande av ersättning till biträde och offentlig försvarare. I fram för allt dessa avseenden är promemorians förslag av sådant innehåll att det omöjligt kan läggas till grund för lagstiftning utan genomgripande omarbetning. M ed hänsyn till omfattningen av bristerna och då den tilltänkta lag­ stiftningen rö r frågor av väsentlig betydelse för medborgarnas rätts­ trygghet bör den erforderliga omarbetningen enligt utskottets mening ske i en parlamentarisk beredning. I avbidan på tidpunkten för reformens slutliga genomförande är det angeläget att det stora behov av vidgade möjligheter till rättshjälp som föreligger för stora medborgargrupper utan dröjsmål tillgodoses. Detta kan ske genom en provisorisk ändring av 1 § lagen om fri rättegång. Lagrummet bör ändras så att den däri stadgade begränsningen med hän­ syn till sökandens ekonomi anknyts till basbeloppet enligt lagen om all­ m än försäkring multiplicerat med lämplig koefficient.

dels att utskottet bort hemställa att riksdagen med bifall till motionen nr 241 och i anledning av motionen nr 330, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t dels anhåller om tillsättande av en parlamentarisk beredning med uppgift att överarbeta det i stencil Ju 1970: 14 upptagna förslaget till rättshjälpslag; dels ock anhåller att Kungl. M aj:t skyndsamt förelägger riksdagen förslag till ändring av 1 § lagen om fri rättegång i enlighet med vad utskottet ovan anfört.

2) av herrar Ernulf (fp) och Petersson i Röstånga (fp), vilka ansett dels att sista stycket i utskottets yttrande bort ersättas med text av följande lydelse. De i motionen n r 330 berörda spörsmålen angående utformningen av förslaget till rättshjälpslag utgör frågor av central betydelse för den en­ skildes rättstrygghet. Inom hela den västerländska, demokratiska värl­ den betraktar man det som självklart från rättssäkerhetssynpunkt att advokaterna skall stå fria och oberoende i förhållande till det allmänna. Om det i promemorian framlagda förslaget genomföres, kommer de medborgare som vill ta det allmännas rättshjälp i anspråk att få finna sig i att deras fria val av biträde i väsentlig mån kan beskäras, att de kan utestängas från rättshjälp därför att en administrativ myndighet tycker att de inte har något befogat intresse av att få sin sak behandlad och att de berövas möjlighet att få för dem betydelsefulla frågor prö­ vade av domstol. I stor utsträckning skulle de t. o. m. få finna sig i att dessa frågor prövades av en myndighet, knuten till den allmänna advo­ katbyrå som företräder deras motparter. Utskottet vill därför förorda att riksdagen begär att motionärernas krav på fri konkurrens mellan advokater och på fristående rättshjälpsmyndigheter beaktas vid det fortsatta arbetet på utformningen av för­ slaget om ökad rättshjälp. Liksom motionärerna förutsätter utskottet också att de särskilda problem som föreligger för part, vars m otpart åt­ njuter förm ånen av rättshjälp, får en tillfredsställande lösning i det kom ­ mande lagförslaget.

dels att utskottet bort hemställa att motionen nr 241 icke föranleder någon riksdagens åtgärd; samt att riksdagen, med bifall till motionen nr 330, såvitt nu är i fråga, hos Kungl. M aj:t begär att vid utformningen av förslaget om ökad rättshjälp beaktas dels motionens krav på fri konkurrens mellan advokater i enskild tjänst och advokater vid allmänna ad­ vokatbyråer, dels kravet på inrättande av rättshjälpsmyndigheter som är fristående från de allmänna advokatbyråerna, dels ock vad i övrigt anförts i motionen i förevarande del.

T R Y C K E R IB O L A G E T IVAR H /E G G S T R Ö M A B . S T O C K H O L M

___________