Doc 1970:1
Hänvisat till av
- Prop. 1971:110: Kungl. Maj:ts proposition angående vissa organisations- och anslagsfrågor m.m. rörande försvaret, avsnitt 3
- Prop. 1971:145: Kungl. Maj:ts proposition angående utgmer på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72, avsnitt 3
- Prop. 1971:35: Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1971/72 till byggnadsarbeten samt inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m.m., avsnitt 134
- Prop. 1971:36: Kungl. Maj:ts proposition angående social utbildning och forskning m.m., avsnitt 1, 2.5, 3 och 830
- Prop. 1971:38: Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen om pedagogisk utbildning och forskning m.m., avsnitt 2, 2.1.2 och 22
- Prop. 1971:44: Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avtal om Iäkarutbildning vid kommunala undervisningssjukhus m.m.
- Prop. 1971:49: Kungl. Maj:ts proposition angående avtal om verksamheten vid vanföreanstalterna och Eugeniahemmet m.m.
- Prop. 1972:126: Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om statligt stöd till politiska partier, avsnitt 2.5 och 4.1.1
- Prop. 1972:130: Kungl. Maj:ts proposition angående utgmer på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73, avsnitt 48
- Prop. 1972:2: Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utgifter på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1971/72
- Prop. 1972:4: Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till rättshjälpslag m. m., avsnitt 1
- Prop. 1972:51: Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en nämnd för planering av flygtrafikledarskolan i Sturup, m.m.
- Prop. 1972:72: Kungl. Maj:ts proposition med förslag till riktlinjer för finansiering av lokaler för boendeservice m.m.
- Prop. 1972:75: Kungl. Maj:ts proposition angående försvarets fortsatta inriktning m.m., avsnitt 43 och 50
- Prop. 1972:80: Kungl. Maj:ts proposition angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1972/73
- Prop. 1972:85: Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tilläggsstat III till riksstaten för budgetåret 1971/72
- Prop. 1973:13: Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inskrivningsregister, m.m., avsnitt 1 och 8.1
- Prop. 1973:27: Kungl. Maj:ts proposition angående samordning av den civila och militära flygtrakledningen i en organisation, m.m., avsnitt 1.1 och 4
- Prop. 1973:41: Kungl. Maj:ts proposition angående industripolitisk verksorganisation m.m., avsnitt 4.1
- Prop. 1973:59: Kungl. Maj:ts proposition angående Vetenskapsakademins och dess institutioners framtida ställning och verksamhet m.m, avsnitt 2.6
+106 fler
- Prop. 1973:61: Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1973/ 74 till byggnadsarbeten samt inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m.m., avsnitt 430
- Prop. 1973:85: Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tilläggsstat III till riksstaten för budgetåret 1972/73
- Prop. 1974:28: Kungl. Maj:ts proposition angående den statliga kulturpolitiken, avsnitt 2
- Prop. 1974:8: Kungl. Maj:ts proposition angående rörlig kredit för oljeköp, m.m.
- Prop. 1975/76:105: med förslag till arbetsrättsreform m.m.
- Prop. 1975/76:109: om anslag till Aktiebolaget Atomenergi för budgetåret 1976/77, m.m.
- Prop. 1975:30: Regeringens proposition om enerighushållningen m.m.
- Prop. 1977/78:15: med förslag till ändrade riktlinjer för fastighetsdataverksamheten, avsnitt 1
- Prop. 1977/78:5: om flygvädertjänstens system och organisation m.m., avsnitt 1
- Prop. 1978/79:121: om användningen av automatisk databehandling (ADB) i statsförvaltningen, avsnitt 2
- Prop. 1979/80:18: om medelstillskott till Studsvik Energiteknik AB, m.m.
- Prop. 1979/80:88: om ny organisationsform m.m. för statens industriverks enhet för företagsutveckling, avsnitt 3.3.1
- Prop. 1981/82:102: om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling, avsnitt 7.1.9
- Prop. 1981/82:123: om samordnad datapolitik, avsnitt 3
- Prop. 1985/86:100: med förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87, avsnitt 1
- Prop. 1987/88:113: om kompetensinriktad vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda, särvux;, avsnitt 1
- Prop. 1990/91:100: med förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92, avsnitt 1
- Prop. 1991/92:100: med förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93, avsnitt 1
- Prop. 1992/93:100: med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94, avsnitt 1
- Prop. 1994/95:100: Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96
- Prop. 1994/95:166: Finansiering m.m. av lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet, avsnitt 3
- Prop. 1995/96:78: Ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten, m.m., avsnitt 4.1.2
- Prop. 1970:103: ('om riktlinjer för en partiell omorganisation av den statliga länsförvalt\xad ningen',), avsnitt 148
- Prop. 1970:104: Doc 1970:104, avsnitt 7
- Prop. 1970:105: ('angående utgifter på till- läggsstat III till riksstaten för budgetåret 1969/70',)
- Prop. 1970:106: ('med förslag till lag med vissa bestämmelser i anledning av statens överta\xad gande av lokalhållningen för de allmänna underrät\xad terna, m. in.',), avsnitt 1
- Prop. 1970:110: ('angående vissa organisa\xad tions- och anslagsfrågor rörande försvaret',), avsnitt 32 och 36
- Prop. 1970:115: ('angående utbetalning av ersättning för upplåtelse av vissa kommunala sjukhus för läkarutbildning och forskning',), avsnitt 2
- Prop. 1970:117: med förslag till lag om ändring i lagen (1909:38 s. 3) om Kungl. Maj:ts rege¬ ringsrätt, avsnitt 4
- Prop. 1970:119: ('angående riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation och för statliga sjöfartsavgifter',), avsnitt 40 och 46
- Prop. 1970:120: angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1970/71, m. m., avsnitt 22 och 24
- Prop. 1970:122: ('angående utbyggnad av orga\xad nisationen för läkar- och tandläkarutbildning i Stockholm m. m.',), avsnitt 2.7
- Prop. 1970:158: ('med förslag till lag om ändring i jordabalken, m. m.',), avsnitt 8
- Prop. 1970:165: ('angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1970/71',), avsnitt 16 och 78
- Prop. 1970:166: ('med förslag till lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling',), avsnitt 6
- Prop. 1970:169: ('angående försöksverksamhet med systematiserad decentraliserad universitetsutbildning',)
- Prop. 1970:18: ('angående ökat statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hem\xad värnet',), avsnitt 36 och 66
- Prop. 1970:182: ('angående godkännande av vissa ändringar i överenskommelsen angående upprättan\xad de av en europeisk organisation för kärnforskning',), avsnitt 1
- Prop. 1970:188: ('med förslag till riktlinjer för omorganisation av lantmäteriverksamheten',), avsnitt 18
- Prop. 1970:194: angående avveckling av Marvikenprojektet, m. in., avsnitt 4, 6 och 12
- Prop. 1970:2: ('angående utgifter på tillägg sstat II till riksstaten för budgetåret 1969/70',)
- Prop. 1970:205: angående anslag till Post¬ hus m. m., avsnitt 4
- Prop. 1970:25: Doc 1970:25, avsnitt 4 och 7.2.2
- Prop. 1970:26: angående fortsatt ga¬ ranti till Aktiebolaget Aerotransport, avsnitt 3
- Prop. 1970:27: ('med förslag till lag om allmän folk- och bostadsräkning',), avsnitt 4
- Prop. 1970:36: ('angående vissa anslag ur kyr\xad kofonden, m. m.',), avsnitt 3
- Prop. 1970:38: angående bemyndigande att beställa viss utrustning till akademiska sjukhuset i Uppsala, avsnitt 3
- Prop. 1970:41: ('angående stimulansåt\xad gärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin',), avsnitt 54
- Prop. 1970:44: ('angående anslag för bud\xad getåret 1970/71 till utrikesförvaltningen, m. m.',), avsnitt 2 och 4
- Prop. 1970:45: ('angående Svenska insti\xad tutets organisation och uppgifter, m. m.',), avsnitt 2
- Prop. 1970:52: angående organisation m. m. för högre utbildning och forskning i Linköping, avsnitt 5
- Prop. 1970:53: ('angående riksinternatskolor',), avsnitt 14 och 25
- Prop. 1970:54: ('med förslag till lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalre\xad gister, m. m.',), avsnitt 20
- Prop. 1970:60: Doc 1970:60, avsnitt 49
- Prop. 1970:74: ('med förslag till ny orga\xad nisation av läkemedelsförsörjningen m. m.',), avsnitt 108
- Prop. 1970:75: Doc 1970:75
- Prop. 1970:76: ('angående anslag för budget\xad året 1970/71 till byggnadsarbeten samt inredning och ut\xad rustning av lokaler vid universitet, högskolor m. m.',), avsnitt 60
- Prop. 1970:80: ('angående allmän bered- skapsstat för budgetåret 1970/71',), avsnitt 6, 26 och 38
- Prop. 1970:82: ('med förslag om vissa stödåtgärder för svensk varvsindustri',), avsnitt 8, 10 och 48
- Prop. 1970:96: ('angående vissa organisa\xad tionsfrågor rörande försvaret',), avsnitt 34
- Prop. 1970:97: ('angående nytt plane\xad rings- och budgeteringssystem för försvaret',)
- SOU 2024:7: Ett säkrare och mer tillgängligt fastighetsregister, avsnitt 14.2, 17.1.4 och 20.2
- SOU 2024:9: Utvecklat samarbete för verksamhetsförlagd utbildning
- SOU 1970:22: Pedagogisk utbildning och forskning, avsnitt 213
- SOU 1970:33: Medel för styrning av byggnadsverksamheten, avsnitt 3.5
- SOU 1971:28: Boendeservice, avsnitt 2
- SOU 1971:69: Näringspolitiken - ny verksorganisation, avsnitt 9.1, 20, 68 och 166
- SOU 1971:92: Finansiering av allmänna samlingslokaler, avsnitt 15 och 57
- SOU 1972:19: Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen : delbetänkande, avsnitt 2.1
- SOU 1972:30: Bostadsanpassningsbidrag : förslag, avsnitt 1.2 och 2.1
- SOU 1972:47: Data och integritet, avsnitt 2.7.8 och 2.7.10.7
- SOU 1972:62: Offentligt stöd till de politiska partierna, avsnitt 2 och 4
- SOU 1972:68: Värnpliktsförmåner, avsnitt 222
- SOU 1972:90: Industriutveckling och utvecklingssamarbete, avsnitt 327
- SOU 1973:2: Högskolan, avsnitt 2.1 och 3.6.1
- SOU 1973:24: Boendeservice, avsnitt 15.4
- SOU 1974:54: Vidgad vuxenutbildning : uppsökande verksamhet och studiecirklar : erfarenheter och förslag : huvudbetänkande, avsnitt 2
- SOU 1975:28: Program för ljud och bild i utbildningen, avsnitt 3.7
- SOU 1975:39: Statsbidrag till kommunerna, avsnitt 34
- SOU 1976:56: Fastighetsdata betänkande, avsnitt 1
- SOU 1979:23: Avgifter i staten, avsnitt 2.3
- SOU 1979:80: Prognoser och arbetsmarknadsstatistik för högskolan betänkande, avsnitt 5.4
- SOU 1980:41: Olja för kristid : delbetänkande, avsnitt 3.5
- SOU 1981:96: En reformerad gymnasieskola, avsnitt 1.1
- SOU 1985:7: Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde, avsnitt 12.2
- SOU 1999:136: Personval 1998 en utvärdering av personvalsreformen : delbetänkande, avsnitt 7.1.1
- Lagrådsremiss, avsnitt 7.1
- Bet. 1971:CU6: Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1971/72 till statistiska centralbyrån, m. m., jämte motioner
- Bet. 1971:JuU2: Justitieutskottets betänkande i anledning av motioner angående samhällets rättshjälp
- Bet. 1971:InU3: Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar inom inrikesdepartementets verksamhetsområde till arbetsmarknad m. m. jämte motioner, avsnitt 1
- Bet. 1971:SfU11: Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om allmänt ombud vid försäkringsdomstolen
- Bet. 1971:SoU3: Socialutskottets betänkande i anledning av motion om vård av ungdomsvårdsskolelever i eget hem
- Bet. 1971:SoU5: Socialutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar för budgetåret 1971/72 inom socialdepartementets verksamhetsområde jämte motioner
- Bet. 1971:NU13: Näringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar i statsverkspropositionen om vissa anslag för budgetåret 1971/72 inom industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner
- Bet. 1971:FöU9: Försvarsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret jämte motioner
- Bet. 1971:SoU19: Socialutskottets betänkande i anledning av motion om behandlingshem för handikappade
- Bet. 1971:SoU20: Socialutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder för att förbättra epileptikernas situation
- Bet. 1971:NU21: Näringsutskottets betänkande i anledning av proposition angående utgifter på tilläggsstat III till riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser industridepartementets verksamhetsområde jämte motion
- Bet. 1971:SoU32: Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om upplysningsverksamhet angående de handikappades problem, m. m.
- Bet. 1971:KU64: Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner om lagstiftning på dataområdet m. m.
- Bet. 1971:SoU38: Socialutskottets betänkande i anledning av motion om integration av socialvård och kriminalvård i frihet, m. m.
- Bet. 1971:InU33: Betänkande i anledning av motioner angående arbetsmarknadspolitiken
- Bet. 1972:CU5: Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:1 gjorda framställning om anslag för budgetåret 1972/73 till centralnämnden för fastighetsdata, m. m., jämte motion
- Dir. 1988:60: Utredning om verksamhets- och kostnadsansvar m.m. för utbildning av psykiskt utvecklingsstörda vuxna
- Dir. 1991:8: Översyn av fastighetsdatasystemets datorstruktur
- Dir. 1995:120: Fastighetsdatasystemets författningsreglering
KUNGL. MAJ:TS PROPOSITION TILL RIKSDAGEN
ANGÅENDE
STATSVERKETS TILLSTÅND OCH
BEHOV UNDER BUDGETÅRET
1970/71
Jämlikt grundlagens bud avger Kungl. Maj :t härmed proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1970/71.
Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet angående statsverkspropositionen justering vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att godkänna i protokollet berörda förslag och alltså uppta statsverkets inkomster och utgifter i enlighet med följande förslag till riksstat.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr i
2 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1970
RIKSSTAT FÖR BUD*
TOTAL-
A. Skatter, avgifter, m. m.:
I. Skatter............................... 39 167 200 000
II. Uppbörd i statens verksamhet........... 954 474 000
III. Diverse inkomster..................... 598 500 000 40 720 174 000
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder......
II. Riksbanksfonden.............
III. Statens allmänna fastighetsfond
IV. Försvarets fastighetsfond......
V. Statens utlåningsfonder.......
VI. Fonden för låneunderstöd......
VII. Fonden för statens aktier......
VIII. Fonden för beredskapslagring .
IX. Statens pensionsfonder........
X. Diverse kapitalfonder.........
742 200 000 200 000 000 137 151 000
89 868 000 1 056 761 000
36 666 000 20 000 000 60 700 000
90 101 000
48 992 000 2 482 439 000
C. Beräknad övrig finansiering:
I. Avskrivningar och övriga kapitalmedel inom kapitalfonderna:
Statens affärsverksfonder 1 322 002 000
Övriga kapitalfonder---- 266 210 000
II. Övrig kapitalåterbetalning..............
1 588 212 000
42 874 000 1 631 086 000
Summa kr. 44 833 699 000
798 941 000
Underskott
Summa kr. 45632640000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
3 GETÅRET 1970/71
BUDGETEN
A. Vtgifisanslag:
I. Kungl. hov- och slottsstaterna .
II. Justitiedepartementet........
III. Utrikesdepartementet.........
IV. Försvarsdepartementet........
V. Socialdepartementet..........
VI. Kommunikationsdepartementet
VII. Finansdepartementet..........
VIII. Utbildningsdepartementet.....
IX. Jordbruksdepartementet.......
X. Handelsdepartementet........
XI. Inrikesdepartementet.........
XII. Civildepartementet...........
XIII. Industridepartementet........
XIV. Oförutsedda utgifter..........
XV. Riksdagen och dess verk m. m. ,
X' I. Riksgäldsfonden..............
45 632 640 000
B. Beräknad övrig medelsförbrukning:
I. Tillkommer: Minskning av anslagsbehållningar .............................. 700 000 000
II. Avgår: Minskad disposition av rörliga krediter................................ 700 000 000
Summa kr. 45 632 640 000
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
DRIFT-
A. Skatter, avgifter, m. m.:
I. Skatter............................... 39 167 200 000
II. Uppbörd i statens verksamhet........... 954 474 000
III. Diverse inkomster..................... 598 500 000 40 720 174 000
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder......
II. Riksbanksfonden.............
III. Statens allmänna fastighetsfond
IV. Försvarets fastighetsfond......
V. Statens utlåningsfonder.......
VI. Fonden för låneunderstöd......
VII. Fonden för statens aktier......
VIII. Fonden för beredskapslagring .
IX. Statens pensionsfonder........
X. Diverse kapitalfonder.........
742 200 000 200 000 000 137 151 000
89 868 000 1 056 761 000
36 666 000 20 000 000 60 700 000
90 101 000
48 992 000 2 482 439 000
Summa inkomster på driftbudgeten 43 202 613 000
Summa kr. 43202 613000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
5 BUDGETEN
A. Egentliga statsutgifter:
I. Kungl. hov- och slottsstaterna.......... 7 759 000
II. Justitiedepartementet.................. 1 695 985 000
III. Utrikesdepartementet.................. 968 806 000
IV. Försvarsdepartementet................. 5 574 254 000
V. Socialdepartementet................... 12 814 066 000
VI. Kommunikationsdepartementet......... 2 568 483 000
VII. Finansdepartementet................... 2 238 476 000
VIII. Utbildningsdepartementet.............. 7 266 974 000
IX. Jordbruksdepartementet................ 899 313 000
X. Handelsdepartementet................. 226 558 000
XI. Inrikesdepartementet.................. 2 183 753 000
XII. Civildepartementet.................... 747 872 000
XIII. Industridepartementet.................. 237 262 000
XIV. Oförutsedda utgifter................... 1 000 000
XV. Riksdagen och dess verk m. m........... 89 675 000
B. Utgifter för statens kapitalfonder:
I. Riksgäldsfonden....................... 1 750 000 000
II. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar . 1 123 522 000
III. Avskrivning av oreglerade kapitalmedels-
förluster.............................. 1 000 000
Summa utgifter på driftbudgeten
Beräknat överskott på statsregleringen:
överskott av inkomster ......................
Därav:
Avsättning till budgetutjämningsfonden av kom-
munalskattemedel .......................... 725 000 000
Beräknat överskott på statsregleringen........ 2 082 855 000
37 520 236 000
2 874 522 000
40 394 758 000
2 807 855 000
Summa kr. 43 202613 000
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
Lånemedel
KAPITAL-
3 606 796 000
Summa kr. 3 606 796 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
7 BUDGETEN
I. Statens affärsverksfonder:
Postverkets fond..........
Televerkets fond...........
Statens järnvägars fond
Luftfartsverkets fond......
Fabriksverkens fond.......
Statens vattenfallsverks fond Domänverkets fond........
515 265 000
II. Statens allmänna fastighetsfond
III. Försvarets fastighetsfond......
IV. Statens utlåningsfonder.......
V. Fonden för låneunderstöd......
VII. Fonden för förlag till statsverket VIII. Fonden för beredskapslagring .. IX. Diverse kapitalfonder:
Statens vägverks förrådsfond ......... 5 599 000
Sjöfartsverkets fond................. 11 223 000
Statens datamaskinfond.............. 18 000 000
Jordfonden......................... 1 000
Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap .......................... —1 063 000
138 945 000 27 269 000 1 820 854 000 264 377 000 —4 800 000 855 000 000
33 760 000
3 650 670 000
Avgår kapitalåterbetalning:
Avsättning till fonden för oreglerade kapital-
medelsförluster............................ 1 000 000
Övrig kapitalåterbetalning.................. 42 874 000 43 874 000
Summa kr. 3 606 796000
Stockholms slott den 2 januari 1970
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
INKOMSTER PÅ DRIFTBUDGETEN
SPECIFIKATION AV INKOMSTERNA PÅ DRIFTBUDGETEN FÖR BUDGETÅRET 1970/71
A. Skatter, avgifter, m. m.
I. Skatter:
1. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:
a) Skatt på inkomst och förmögenhet m. m.,
bevillning.......... 18 000 000 000
b) Kupongskatt, bevillning ..............
c) Utskiftningsskatt
och ersättningsskatt, bevillning.........
d) Skogsvårdsavgifter,
bevillning.........
e) Bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter, bevillning.........
f) Arvsskatt och gåvoskatt, bevillning ....
g) Lotterivinstskatt, bevillning ...........
h) Stämpelskatt och
stämpelavgift, bevillning ..............
2. Automobilskattemedel:
a) Fordonsskatt, bevillning.............. 1 210 000 000
b) Bensin- och bränn-
oljeskatt, bevillning. 2 005 000 000 3 215 000 000
3. Allmän arbetsgivaravgift, bevillning......... 890 000 000
4. Tullar och acciser:
a) Tullmedel, bevillning 1 060 000 000
b) Mervärdeskatt, bevillning ..............
18 000 000
1 000 000 10 200 000
3 000 000 260 000 000 105 000 000
260 000 000 18 657 200 000
8 500 000 000
9 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1970
c) Särskilda varuskatter, bevillning...... 430 000 000
d) Omsättningsskatt på
motorfordon, bevillning .............. 525 000 000
e) Tobaksskatt, bevillning .............. 1 770 000 000
f) Rusdrycksförsälj-
ningsmedel av partihandelsbolag, bevillning .............. 30 000 000
g) Rusdrycksförsälj-
ningsmedel av detaljhandelsbolag, bevillning.............. 50 000 000
h) Skatt på sprit, bevillning .............. 1 900 000 000
i) Skatt på vin, bevillning .............. 235 000 000
j) Skatt på malt- och
läskedrycker, bevillning .............. 640 000 000
k) Energiskatt, bevillning .............. 1 015 000 000
l) Särskild skatt på mo-
torbränslen, bevillning .............. 250 000 000 16 405 000 000 39 167 200 000
II. Uppbörd i statens verksamhet:
1. Expeditionsavgifter................. 83 000 000
2. Bidrag till kostnader för polis-, domstols-
och uppbördsväsendet in. m.......... 83 000 000
3. Vattendomstolsavgifter.............. 1 000 000
4. Inkomster vid kriminalvården........ 8 400 000
5. Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten ......................... 12 200 000
6. Bidrag till riksförsäkringsverket och för-
säkringsrådet....................... 8 300 000
7. Inkomster vid statens institut för folkhälsan ...... 1 400 000
8. Inkomster vid statens farmacevtiska
laboratorium....................... 2 625 000
9. Inkomster vid statens rättskemiska
laboratorium....................... 1 257 000
10. Inkomster vid karolinska sjukhuset . . . 132 000 000
11. Inkomster vid statens vårdanstalter för
alkoholmissbrukare.................. 400 000
12. Inkomster vid arbetsmedicinska institutet................................ 500 000
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
13. Inkomster vid statens vägverk, att tillföras aulomobilskattemedlen........... 2 000 000
14. Inkomster vid statens trafiksäkerhetsverk, att tillföras automobilskattemedlen 16 340 000
15. Avgifter för registrering av motorfordon 19 000 000
16. Försäljning av sjökort m. m.......... 1 850 000
17. Fyr- och båkmedel.................. 45 000 000
18. Lotspenningar...................... 30 800 000
29. Skeppsmätningsavgifter.............. 1 500 000
20. Inkomster vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut............. 13 400 000
21. Ersättning för visst värderingsförfarande .............................. 40 000
22. Inkomster vid statens geotekniska institut ................................ 3 100 000
23. Pensionsmedel m. m................. 296 000 000
24. Inkomst av myntning och justering ... 33 600 000
25. Kontrollstämpelmedel............... 1 500 000
26. Bidrag till statens bränslekontrollerande
verksamhet........................ 175 000
27. Bidrag till bankinspektionen.......... 3 730 000
28. Bidrag för revision av sparbankerna ... 975 000
29. Bidrag till försäkringsinspektionen .... 2 322 000
30. Avgifter för granskning av biograffilm . 250 000
31. Inkomster vid riksantikvarieämbetet . . 2 610 000
32. Inkomster vid statens maskinprovningar ............................. 500 000
33. Inkomster vid lantbruksnämnderna ... 3 300 000
34. Inkomster vid statens hingstdepå och
stuteri............................. 974 000
35. Inkomster vid statens jordbruksnämnd. 630 000
36. Inkomster vid statens centrala frökon-
trollanstalt......................... 5 300 000
37. Avgifter för växtskyddsinspektion m. m. 1 500 000
38. Inkomster vid statens lantbrukskemiska
laboratorium....................... 1 000 000
39. Avgifter vid köttbesiktning........... 7 200 000
40. Inkomster vid statens veterinärmedicinska anstalt......................... 4 000 000
41. Inkomster vid veterinärhögskolan..... 1 300 000
42. Avgifter för statskontroll av krigsmate-
rieltillverkningen.................... 166 000
43. Inkomster av statens gruvegendom---- 6 200 000
44. Inkomster vid statens institut för konsumentfrågor ....................... 1 600 000
45. Inkomster vid patent- och registrerings-
väsendet........................... 37 400 000
46. Avgifter för registrering i förenings-
m. fl. register....................... 1 200 000
47. Exekutionsavgifter.................. 14 000 000
48. Restavgifter........................ 50 000 000
11 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1970
49. Inkomster vid statens planverk....... 1 980 000
50. Inkomster vid Sveriges geologiska undersökning ............................ 950 000
51. Ersättning för vissa komplementkostnader vid vissa myndigheter m. m....... 7 000 000
III. Diverse inkomster:
1. Bötesmedel......................... 95 000 000
2. Totalisatormedel.................... 108 000 000
3. Tipsmedel.......................... 150 000 000
4. Lotterimedel....................... 153 000 000
5. Övriga diverse inkomster............. 92 500 000
40 B. Inkomster av statens kapitalfonder
I. Statens affärsverksfonder:
1. Postverket ........................ 12 600 000
2. Televerket......................... 151 000 000
3. Statens järnvägar................... 149 000 000
4. Luftfartsverket..................... 17 600 000
5. Förenade fabriksverken.............. 17 000 000
6. Statens vattenfallsverk.............. 375 000 000
7. Domänverket....................... 20 000 000
II. Riksbanks fonden
III. Statens allmänna fastighelsfond:
1. Slottsbyggnadernas delfond____
2. Kriminalvårdsstyrelsens » ....
3. Beskickningsfastigheternas » ____
4. Karolinska sjukhusets »
5. Akademiska sjukhusets » ____
6. Byggnadsstyrelsens » ____
7. Generaltullstyrelsens » ....
IV. Försvarets fastighetsfond................
1 000 7 360 000 3 880 000 3 340 000 2 115 000 120 200 000 255 000
V. Statens ullåningsfonder:
1. Utrikesförvaltningens lånefond........ 75 000
2. Biståndsförvaltningens lånefond...... 31 000
3. Statens bosättningslånefond.......... 8 000 000
4. Vattenkraftslånefonden.............. 290 000
5. Luftfartslånefonden................. 3 300 000
6. Statens lånefond för den mindre skeppsfarten ............................. 1 800 000
954 474 000
598 500 000
720 174 000
742 200 000 200 000 000
137 151 000 89 868 000
12 Kungl. Maj:ts proposition nr i år 1970
7. Statens lånefond för universitetsstudier . 800 000
8. Allmänna studielånefonden........... 10 000 000
9. Lånefonden för inventarier i studentbostäder ............................. 1 525 000
10. Lånefonden för studentkårlokaler..... 150 000
11. Jordbrukets lagerhusfond............ 160 000
12. Jordbrukets maskinlånefond.......... 900 000
13. Statens sekundärlånefond för jordbrukare ............................... 22 000
14. Fonden för supplementär jordbrukskredit ............................. 3 000
15. Kraftledningslånefonden............. 130 000
16. Egnahemslånefonden................ 1 800 000
17. Statens avdikningslånefond .......... 1 700 000
18. Fiskerilånefonden................... 1 000 000
19. Lånefonden till främjande av beredning
och avsättning av fisk m. m........... 80 000
20. Skogsväglånefonden ................ 40 000
21. Lånefonden för insamling av skogsfrö .. 60 000
22. Statens hantverks-och industrilånefond 16 000 000
23. Statens sekundärlånefond för rederinäringen ............................. 27 000
24. Lånefonden för bostadsförsörjning för
mindre bemedlade, barnrika familjer .. 1 400 000
25. Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden............ 5 000
26. Lånefonden för bostadsbyggande...... 1 000 000 000
27. Lånefonden för maskinanskaffning inom
byggnadsindustrien.................. 950 000
28. Lånefonden för kommunala markförvärv 4 500 000
29. Lånefonden för allmänna samlingslokaler................................ 2 000 000
30. Övriga utlåningsfonder.............. .13 000
V7. Fonden för låneunderstöd:
1. Statskontorets delfond ..... 16 000 000
2. Lantbruksstyrelsens » ..... 1000
3. Arbetsmarknadsstyrelsens » ..... 19 000 000
4. Bostadsstyrelsens » ..... 415 000
5. Riksbankens » ..... 90 000
6. Riksgäldskontorets » ..... 1 160 000
VII. Fonden för statens aktier----
VIII. Fonden för beredskapslagring
IX. Statens pensionsfonder:
1. Folkpensioneringsfonden............. 68 300 000
2. Civila tjänstepensionsfonden.......... 2 050 000
3. Militära tjänstepensionsfonden........ 210 000
1 056 761 000
36 666 000 20 000 000
60 700 000
13 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
Bilaga 1 till Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten
FÖRSLAG TILL
STAT FÖR STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND FÖR RUDGETÅRET 1970/71
Inkomster
A. Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler:
1. Slottsbyggnadernas delfond.......... 6 800 000
2. Kriminalvårdsstyrelsens » 17 479 000
3. Beskickningsfastigheternas » 24 591 000
4. Karolinska sjukhusets » 10 422 000
5. Akademiska sjukhusets » 6 067 000
6. Byggnadsstyrelsens » 322 497 000
7. Generaltullstyrelsens » 6 422 000
394 278 000
B. Hyror och arrenden för till kaler och markområden:
1. Slottsbyggnadernas
2. Kriminalvårdsstyrelsens
3. Beskickningsfastigheternas
4. Karolinska sjukhusets
6. Byggnadsstyrelsens
7. Generaltullstyrelsens
C. Diverse inkomster:
1. Slottsbyggnadernas
2. Kriminalvårdsstyrelsens
3. Beskickningsfastigheternas
4. Karolinska sjukhusets
5. Akademiska sjukhusets
6. Byggnadsstyrelsens
7. Generaltullstyrelsens
enskilda upplåtna lodelfond..........
delfond
»
»
»
»
»
»
700 000 1 100 000 397 000 2 000 000 19 000 000
290 000 23 487 000
101 000 1 000 1 000 1 000 646 000 12 080 000
1 000 12 831 000
Summa kr. 430 596 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
Utgifter
A. Reparations- och underhållskostnader m.m.:
1. Slottsbyggnadernas delfond.............. 7 600 000
2. Kriminalvårdsstyrelsens » 7 392 000
3. Beskickningsfastigheternas » .............. 5 690 000
4. Karolinska sjukhusets » 4 000 000
5. Akademiska sjukhusets » .............. 1 913 000
6. Byggnadsstyrelsens » 56 800 000
7. Generaltullstyrelsens » .............. 123 000
B. Avsättning till värdeminskningskonto:
2. Kriminalvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis .. 2 628 000
3. Beskickningsfastigheternas » , förslagsvis .. 419 000
4. Karolinska sjukhusets » , förslagsvis .. 2 383 000
5. Akademiska sjukhusets » , förslagsvis .. 2 684 000
6* Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis .. 34 577 000
7. Generaltullstyrelsens » , förslagsvis .. 85 000
C. Hyres- och arrendeutgifter m. m.:
2. Kriminalvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis .. 700 000
3. Beskickningsfastigheternas » , förslagsvis .. 15 000 000
4. Karolinska sjukhusets » , förslagsvis .. 2 100 000
5. Akademiska sjukhusets » , förslagsvis .. 1 000
6. Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis .. 142 000 000
7. Generaltullstyrelsens » , förslagsvis.. 6 250 000
Överskott att tillföras riksstatens driftbudget:
1. Slottsbyggnadernas delfond.......... 1 000
2. Kriminalvårdsstyrelsens » 7 350 000
3. Beskickningsfastigheternas » 3 330 000
4. Karolinska sjukhusets » 3 349 000
5. Akademiska sjukhusets » 2 115 000
6. Byggnadsstyrelsens » 120 200 000
7. Generaltullstyrelsens » .......... 255 000
84 618 000
42 776 000
166 051 000
137 151 000
Summa kr. 430 596 000
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
Bilaga 2 till Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten
FÖRSLAG TILL
STAT FÖR FÖRSVARETS FASTIGHETSFOND FÖR BUDGETÅRET 1970/71
Inkomster
A. Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler:
1. Kasernbyggnaders delfond................
2. Befästningars » ................
3. Försvarets forskningsanstalts delfond.......
B. Hyror och arrenden för till enskilda upplåtna lokaler och markområden:
1. Kasernbyggnaders delfond................
2. Befästningars » ................
C. Inkomster av övnings- och skjutfält:
1. Kasernbyggnaders delfond ................
2. Befästningars » ................
3. Försvarets forskningsanstalts delfond.......
D. Diverse inkomster:
1. Kasernbyggnaders delfond................
2. Befästningars » ................
Utgifter
A. Reparations- och underhållskostnader m. m.:
1. Kasernbyggnaders delfond................
2. Befästningars »> ................
3. Försvarets forskningsanstalts delfond.......
B. Avsättning till värdeminskningskonto:
1. Kasernbyggnaders delfond, förslagsvis......
2. Befästningars » , förslagsvis......
3. Försvarets forskningsanstalts delfond, förslagsvis .....................................
C. Hyres- och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden:
1. Kasernbyggnaders delfond, förslagsvis......
2. Befästningars » » förslagsvis......
3. Försvarets forskningsanstalts delfond, förslagsvis .....................................
Överskott att tillföras riksstatens driftbudget:
1. Kasernbyggnaders delfond................
2. Befästningars » ................
3. Försvarets forskningsanstalts delfond.......
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
17 UTGIFTER PÅ DRIFTBUDGETEN
EGENTLIGA STATSUTGIFTER
I. KUNGL. HOV-OCH SLOTTSSTATERNA
A. Kungl. Hovstaten
1 Kungl. Maj:ts hovhållning................................ 3 400 000
2 Hennes Kungl. Höghet Hertiginnan av Västerbotten.......... 225 000
3 Hans Kungl. Höghet Hertigen av Halland .................. 150 000
4 Underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten .................................. 605 000
4 380 000
B. Kungl. Slottsstaten
1 De kungl. slotten: Administration.......................... 2 574 000
2 De kungl. slotten: Uppvärmning .......................... 805 000
_3 379 000
Summa kr. 7 759 000
2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 1
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
II. JUSTITIEDEPARTEMENTET
A. Justitiedepartementet m. m.
1 Statsrådsberedningen, förslagsanslag..........
2 Justitiedepartementet, förslagsanslag.........
3 Svensk författningssamling, förslagsanslag ....
4 Justitiekansler^ förslagsanslag..............
5 Lagberedningen, reservationsanslag...........
6 Fideikommissnämnden, reservationsanslag.....
7 Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter, förslagsanslag ...................................
8 Kommittéer m. m., reservationsanslag........
9 Centralnämnden för fastighetsdata, reservationsanslag ...................................
10 Efterutbildning inom justitiedepartementets
verksamhetsområde, reservationsanslag........
11 Extra utgifter, reservationsanslag.............
B. Polisväsendet
1 Rikspolisstyrelsen, förslagsanslag, varav
3 900 000 kr. att avräknas mot automobil-
skattemedlen.............................
Polisverket:
2 Inköp av motorfordon m. m., reservations-
anslag, varav 18 150 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen................... 31 600 000
3 Underhåll och drift av motorfordon m. m.,
förslagsanslag, varav 28 470 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen........ 44 600 000
4 Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet
m. m., förslagsanslag..................... 33 675 000
5 Diverse utgifter, förslagsanslag............ 1 500 000
Lokala polisorganisationen:
6 Förvaltningskostnader, förslagsanslag, varav
188 200 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen ........................... 818 250 000
7 Utrustning, reservationsanslag, varav
2 675 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen ........................... 15 200 000
8 Statens kriminaltekniska laboratorium, förslagsanslag ...............................
2 712 000 11 207 000 650 000 916 000 741 000 99 000
50 000 8 600 000
5 250 000
300 000 635 000
31160 000
44 100 000
in 375 000
833 450 000
4 100 000
993 025 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
19 C. Åklagarväsendet
1 Riksåklagaren, förslagsanslag...............
2 Läns- och distriktsåklagarmyndigheterna, förslagsanslag ................................
D. Domstolarna
1 Högsta domstolen m. m., förslagsanslag.......
2 Regeringsrätten, förslagsanslag..............
3 Regeringsrättens årsbok, förslagsanslag.......
4 Hovrätterna, förslagsanslag.................
5 Underrätterna, förslagsanslag...............
6 Ersättningar till nämndemän m. m., förslaqs-
anslag...................................
7 Tekniska hjälpmedel m. m. vid domstolsväsendet, reservationsanslag...................
8 Anskaffande av blanketter och fastighetsböcker m. m. för domstolsväsendet, förslagsanslag ....
E. Rättegångsväsendet i allmänhet
1 Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag ................................
2 Kostnader enligt lagen om fri rättegång, förslagsanslag ...............................
3 Understöd för utomprocessuell rättshjälp, förslagsanslag ................................
4 Tornedalens rättshjälpsanstalt, förslagsanslag..
F. Kriminalvården
1 Kriminalvårdsstyrelsen, förslagsanslag........
2 Fångvårdsanstalterna, förslagsanslag.........
3 Frivården, förslagsanslag...................
4 Maskin- och verktygsutrustning m. m., reservationsanslag ................................
5 Engångsanskaffning av inventarier m. m., reservationsanslag ..............................
6 Anskaffning, montering och transport av baracker m. m., reservationsanslag.............
7 Utbildning av personal m. fl., reservationsanslag
8 Kriminologisk forskning, reservationsanslag....
9 Frivillig kontaktverksamhet m. m., reservationsanslag ................................
G. Diverse
1 Bidrag till utgivande av författningskommentarer m. m., reservationsanslag..............
2 730 000
64 437 000
67 167 000
9 452 000
3 884 000 150 000
33 786 000 161 567 000
14 000 000
740 000
805 000
224 384 000
22 000 000
13 800 000
3 300 000 487 000
39 587 000
16 742 000 228 986 000 39 485 000
1 450 000
2 650 000
860 000 1 660 000 400 000
100 000
292 333 000
50 000
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
2 Bidrag till vissa internationella sammanslut-
ningar m. m. inom privaträttens område, förslagsanslag ................................ 90 000
3 Bidrag till Nordisk Domssamling, reservationsanslag .................................... 24 000
4 Bidrag till politiska partier, förslagsanslag..... 24 500 000
5 Hyresnämnderna, förslagsanslag............. 11 665 000
6 Vissa kostnader i anledning av allmänna val,
förslagsanslag............................ 12 000 000
_48 329 000
Summa kr. 1695 985 000
Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1970
21 III. UTRIKESDEPARTEMENTET
A. Utrikesdepartementet m. m.
1 Utrikesförvaltningen, förslagsanslag...........
2 Representationsbidrag till utlandstjänstemän ..
3 Inventarier för beskickningar, delegationer och
konsulat, reservationsanslag.................
4 Kursdifferenser, förslagsanslag...............
5 Ersättningar åt olönade konsuler, förslagsanslag
6 Särskilda förhandlingar med annan statellerinom
internationell organisation, förslagsanslag......
7 Kostnader för vissa nämnder m. m., förslagsanslag ......................................
8 Kommittéer m. m., reservationsanslag.........
9 Extra utgifter, reservationsanslag............
10 Tillfälliga representationskostnader, förslagsanslag ......................................
B. Bidrag till vissa internationella organisationer
1 Permanenta skiljedomstolens internationella
byrå i Haag, förslagsanslag..................
2 Förenta Nationerna, förslagsanslag...........
3 Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), förslagsanslag............
4 Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA), förslagsanslag.....................
5 Europarådet, förslagsanslag.................
C. Utvecklingsbistånd
1 Vissa FN-organs biståndsprogram..........
2 Fältverksamhet, reservationsanslag..........
3 Finansiellt utvecklingsbistånd, reservationsanslag
4 Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet, reservationsanslag
5 Styrelsen för internationell utveckling (SIDA),
förslagsanslag ...........................
D. Information om Sverige i utlandet
1 Information om Sverige i utlandet, reservationsanslag ....................................
* Beräknat belopp.
*118 270 000 3 650 000
3 460 000
1 000 1 650 000
4 045 000
100 000 75 000 100 000
950 000
132 301 000
5 000 11 500 000
5 050 000
2 150 000 1 400 000
20 105 000
133 320 000 275 000 000 363 967 000
8 725 000
18 656 000
799 668 000
*12 600 000
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
E. Diverse
1 Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nöd- '
ställda svenska medborgare m. fl., förslagsanslag 450 000
2 Bestridande av resekostnader för inom Förenta
Nationerna utsedda svenska stipendiater, reservationsanslag .............................. 15 000
3 Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor........................ 965 000
4 Bidrag till Stockholms internationella freds-
forskningsinstitut......................... 2 702 000
4 132 000 Summa kr. 968 806 000
Kutigl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
23 IV. FÖRSVARSDEPARTEMENTET
A. Försvarsdepartementet m. m.
1 Försvarsdepartementet, förslagsanslag ........ 7 170 000
2 Vissa nämnder m. m., förslagsanslag.......... 21220 000
3 Kommittéer m. m., reservationsanslag........ 2*500 000
4 Extra utgifter, reservationsanslag............ 600 000
12 490 000
B. Armén
1 Arméstaben, förslagsanslag..................
Armén:
2 Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslags-
anslag .................................. 437 700 000
3 Avlöningar m. m. till värnpliktiga, förslagsanslag .................................. *111 700 000
4 Sjukvård m. m., förslagsanslag............. 14 300 000
5 Reseersättningar m. m., förslagsanslag...... 17 500 000
6 Rekryteringskostnader, reservationsanslag ... 435 000
7 Bränsle m. m., förslagsanslag.............. 20 700 000
8 Renhållning, förslagsanslag................ 8 800 000
9 Telefon m. m., förslagsanslag ............. 3 500 000
10 Tvätt, förslagsanslag..................... 6 200 000
11 Övriga expenser m. m., förslagsanslag....... 3 000 000
12 Mathållning, förslagsanslag................ 56 000 000
13 Furagering, förslagsanslag................. 770 000
14 Övningar m. m., reservationsanslag......... 77 000 000
15 Förhyrning av motorfordon m. m., förslagsanslag .................................. 12 000 000
16 Beklädnad m. m., reservationsanslag........ 61 500 000
17 Inventarier m. m., reservationsanslag....... 16 500 000
18 Sjukvårdsmateriel, reservationsanslag....... 10 000 000
19 Ökning av drivmedelslagringen, reservationsanslag .................................. 1 000
20 Drivmedelsutrustning, reservationsanslag____ 3 730 000
21 Drivmedelsförråd m. m., förslagsanslag..... 1 900 000
22 Remontering, reservationsanslag........... 1000
23 Uttagning av hästar, förslagsanslag........ 40 000
24 Veterinärvård, reservationsanslag........... 50 000
25 Hundväsendet, reservationsanslag .......... 1 000
26 Förband med särskild budget, förslagsanslag 148 000 000
22 475 000
1011 328 000
* Beräknat belopp.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
27 Anskaffning av tygmateriel m. m., reservationsanslag ....................................
28 Underhåll av tygmateriel m. m., reservationsanslag ......................................
29 Uttagning av motorfordon och motorredskap,
förslagsanslag.............................
Hemvärnet:
30 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... *3 015 000
31 övningar, reservationsanslag.............. *4 710 000
32 Intendenturmateriel m. m., reservationsanslag *2 000 000
33 Tygmateriel m. m., reservationsanslag....... *7 060 000
C. Marinen
1 Marinstaben, förslagsanslag..................
Marinen:
2 Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag .................................. 159 400 000
3 Avlöningar m. m. till värnpliktiga, förslagsanslag .................................... *17 190 000
4 Sjukvård m. m., förslagsanslag............. 3 700 000
5 Reseersättningar m. m., förslagsanslag...... 5 400 000
6 Rekryteringskostnader, reservationsanslag ... 390 000
7 Rränsle m. m., förslagsanslag.............. 7 900 000
8 Renhållning, förslagsanslag................ 3 380 000
9 Telefon m. m., förslagsanslag.............. 2 340 000
10 Tvätt, förslagsanslag..................... 1 365 000
11 Övriga expenser m. m., förslagsanslag...... 2 500 000
12 Mathållning, förslagsanslag................ 13 850 000
13 Övningar m. m., reservationsanslag......... 29 000 000
14 Beklädnad m. m., reservationsanslag........ 8 600 000
15 Inventarier m. m., reservationsanslag....... 4 000 000
16 Sjukvårdsmateriel, reservationsanslag....... 2 100 000
17 Ökning av drivmedelslagringen, reservationsanslag .................................. 1000
18 Drivmedelsutrustning, reservationsanslag .... 470 000
19 Drivmedelsförråd m. m., förslagsanslag..... 400 000
20 Materialförråd m. m., förslagsanslag........ 210 000
21 Hundbevakningstjänsten, reservationsanslag . 10 000
22 Förband med särskild budget, förslagsanslag 68 000 000
23 Anskaffning av fartygsmateriel m. m., reservationsanslag ................................
24 Underhåll av fartyg m. m., reservationsanslag ..
25 Anskaffning av vissa maskiner m. m., reservationsanslag ................................
26 Bidrag till sjövärnskåren, reservationsanslag ...
*495 000 000 90 000 000 90 000
16 785 000
1 635 678 000
16 040 000
330 206 000
*230 000 000 81 000 000
700 000 *665 000
658 611 000
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
25 D. Flygvapnet
1 Flygstaben, förslagsanslag...................
Flygvapnet:
2 Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslags-
anslag .................................. 208 500 000
3 Avlöningar m. m. till värnpliktiga, förslagsanslag .................................... *15 070 000
4 Tjänstepremier m. m., förslagsanslag....... 2 200 000
5 Sjukvård m. m., förslagsanslag............. 2 600 000
6 Reseersättningar m. m., förslagsanslag...... 10 700 000
7 Rekryteringskostnader, reservationsanslag ... 450 000
8 Rränsle m. m., förslagsanslag.............. 9 650 000
9 Renhållning, förslagsanslag................ 4 770 000
10 Telefon m. m., förslagsanslag.............. 6 075 000
11 Tvätt, förslagsanslag..................... 1 350 000
12 Övriga expenser m. in., förslagsanslag...... 1 900 000
13 Mathållning, förslagsanslag................ 10 000 000
14 Övningar m. m., reservationsanslag......... 19 250 000
15 Reklädnad m. m., reservationsanslag........ 11400 000
16 Inventarier m. m., reservationsanslag....... 3 600 000
17 Sjukvårdsmateriel, reservationsanslag....... 900 000
18 Ökning av drivmedelslagringen, reservationsanslag .................................. 1000
19 Drivmedelsutrustning, reservationsanslag .... 1 800 000
20 Drivmedelsförråd m. m., förslagsanslag..... 6 260 000
21 Flundbevakningstjänsten, reservationsanslag . 70 000
22 Förband med särskild budget, förslagsanslag 88 000 000
23 Anskaffning av flygmateriel m. m., reservationsanslag ....................................
24 Drift och underhåll av flygmateriel m. m.,
reservationsanslag..........................
25 Understöd åt segelflygverksamhet m. m., reservationsanslag ................................
E. Gemensamma staber m. m.
Försvarsstaben:
1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 22 410 000
2 Särskilda förvaltningskostnader, förslagsanslag 7 330 000
3 Övningar, reservationsanslag............... 480 000
4 Vissa bostadskostnadsersättningar, förslagsanslag ............................ 600 000
Militärområdesstaber:
5 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 28 000 000
6 Övningar, reservationsanslag............... 700 000
7 Militärområdesstaber med särskild budget, förslagsanslag ..............................
19 810 000
404 546 000
*971 817 000
232 000 000
430 000 1 628 603 000
30 820 000
28 700 000 16 100 000
* Beräknat belopp.
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
8 Militärområdenas byggnadskontor: Avlöningar,
förslagsanslag.............................
9 Militärområdenas intendenturförvaltningar: Avlöningar, förslagsanslag.....................
10 Militärområdenas tygförvaltningar: Avlöningar, förslagsanslag.............................
F. Centrala förvaltningsmyndigheter m. m.
1 Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag......
2 Försvarets sjukvårdsstyrelse, förslagsanslag —
3 Fortifikationsförvaltningen, förslagsanslag.....
4 Försvarets materielverk, förslagsanslag........
5 Försök med gemensam datadrift, förslagsanslag
G. Institutioner m. m.
Försvarets forskningsanstalt:
1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 31 700 000
2 Forskningsverksamhet, reservationsanslag ... 51 500 000
Försvarets radioanstalt:
3 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 31 370 000
4 Anskaffning och underhåll av materiel, reservationsanslag ............................ 9 000 000
Krigsarkivet:
5 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 1 349 000
6 Samlingars konservering m. m., reservationsanslag .................................. 10 000
7 Inredning av vissa arkivaliemagasin, reservationsanslag .............................. 21000
Armémuseum:
8 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 1 075 000
9 Samlingars konservering m. m., reservationsanslag .................................. 35 000
Marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona:
10 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 230 000
11 Samlingars konservering m. m., reservationsanslag .................................. 30 000
12 Militärpsykologiska institutet, förslagsanslag...
13 Värnpliktsverket, förslagsanslag..............
14 Militärapoteket, förslagsanslag...............
15 Försvarets sjukvårdsförråd, förslagsanslag.....
16 Försvarets tandvård, förslagsanslag...........
17 Militärmedicinska undersökningscentralen, förslagsanslag ................................
18 Försvarets medicinalkår: Övningar, reservationsanslag ................................
7 900 000 7 200 000
14 200 000
104 920 000
12 200 000 5 500 000 14 920 000 *162 000 000 1 000
194 621 000
83 200 000
40 370 000
1 380 000
i no ooo
260 000 1 694 000 17 400 000 845 000 1 495 000 4 250 000
245 000
400 000
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
27 Militärmusiken:
19 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 19 400 000
20 Materiel, reservationsanslag................ 325 000
Försvarets intendenturkår:
21 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 1 970 000
22 Övningar, reservationsanslag............... 175 000
Försvarets personalvård:
23 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 4 075 000
24 Fritidsverksamhet m. m., reservationsanslag . 2 250 000
25 Försvarets rationaliseringsinstitut, reservationsanslag ................................
H. Utbildningsanstalter
1 Försvarshögskolan, förslagsanslag............
Militärhögskolan:
2 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 6 830 000
3 Övningar, reservationsanslag............... 1 720 000
4 Militärhistorisk forskning, reservationsanslag . 100 000
5 Försvarets läroverk, förslagsanslag ...........
6 Försvarets brevskola, förslagsanslag...........
I. Fastighets kostnader
Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
1 Slottsbyggnadernas delfond, förslagsanslag .. 17 000
2 Byggnadsstyrelsens delfond, förslagsanslag .. 37 000
Ersättning till försvarets fastighetsfond:
3 Kasernbyggnaders delfond, förslagsanslag ... 205 165 000
4 Befästningars delfond, förslagsanslag....... 82 050 000
5 Borttagande av pansarhinder m. m., reservationsanslag ................................
J. Viss materielanskaffning m. m.
1 Utredningar rörande tillämnade materielan-
skaffningar m. m., reservationsanslag.........
2 Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m., reservationsanslag................
3 Fortifikatorisk forskningsverksamhet, reservationsanslag ................................
4 Försvarsmedicinsk forskning, reservationsanslag
5 Underhåll av sjukvårdsmateriel, reservationsanslag ......................................
6 Vissa signalförbindelser m. in., reservationsanslag
7 Signalskyddsmateriel, reservationsanslag......
8 Anskaffning av fortifikatorisk materiel, reservationsanslag ................................
19 725 000
2 145 000
6 325 000
6 030 000
186 874 000
1 020 000
8 650 000 3 635 000 850 000
14 155 000
54 000
287 215 000
400 000
287 669 000
1 000 000
800 000
800 000 2 700 000
1 400 000 29 000 000
2 400 000
4 000 000
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
9 Anskaffning av krigskartor, reservationsanslag .
10 Årskostnader för industriell krigsberedskap,
förslagsanslag.............................
11 Engångskostnader för industriell krigsberedskap, reservationsanslag.....................
Byggnads- och reparationsberedskapen:
12 Övningar m. m., reservationsanslag.........
13 Materiel, reservationsanslag..............
550 000 570 000
1 350 000 530 000 1 800 000
1 120 000
46 900 000
K. Bidrag till frivilliga organisationer m. m.
1 Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m., reservationsanslag ..............................
2 Lottaorganisationen, reservationsanslag.......
3 Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig, reservationsanslag ....................................
4 Frivilliga djursjukvården i krig, reservationsanslag ......................................
5 Bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar .
6 Understöd åt vissa föreningar m. m..........
*5 721 000 *2 472 000
*366 000
*55 000 515 000 110 000
9 239 000
L. Övriga gemensamma ändamål
1 Familjebidrag, förslagsanslag................ 71 000 000
2 Inskrivningskostnader, förslagsanslag......... 3 150 000
3 Vissa specialundersökningar m. m., förslagsanslag ...................................... 590 000
4 Reseersättningar till värnpliktiga m. fl., förslagsanslag .................................... 31 000 000
5 Vissa hälsovårdsåtgärder m. m., förslagsanslag . 215 000
6 Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. m., förslagsanslag........ 4 100 000
7 Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring m. in., förslagsanslag . 17 500 000
8 Omskolning av i militärtjänst skadade, förslagsanslag .................................... 190 000
9 Vidareutbildning av viss civil personal, reservationsanslag ................................ 530 000
10 Arbetarskydd, reservationsanslag............. 140 000
11 Förslagsverksamhet, förslagsanslag........... 100 000
12 Försvarsupplysning, reservationsanslag........ 637 000
13 Publikations- och blankettryck, förslagsanslag . 4 825 000
14 Beredskapskostnader vid förenade fabriksverken, förslagsanslag....................... 3 300 000
15 Ersättning för automobilskatt, förslagsanslag .. 15 300 000
* Beräknat belopp.
29 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
16 Ersättning för rustning och ro tering, förslagsanslag .......................................
17 Täckande av vissa medelsbrister, förslagsanslag
M. Flygtekniska försöksanstalten
1 Flygtekniska försöksanstalten: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag....................
2 Bidrag till flygteknisk forskning, reservationsanslag ..................................
N. Civilförsvaret m. m.
1 Civilförsvarsstyrelsen, förslagsanslag..........
2 Statens civilförsvarsskolor, förslagsanslag......
3 Avlöningar till civilförsvarspliktiga m. m., förslagsanslag ................................
4 Vissa kostnader för civilförsvarsutbildning
m. m., förslagsanslag.......................
5 Civilförsvarsfilm, reservationsanslag..........
6 Försöksverksamhet, reservationsanslag........
7 Anskaffning av civilförsvarsmateriel, reservationsanslag ...............................
8 Förvaring och underhåll av civilförsvarsmateriel
m. m., förslagsanslag.......................
9 Bidrag till byggande av skyddsrum, reservationsanslag ....................................
10 Drift av skyddsrum, förslagsanslag...........
11 Bidrag till kommuner för anordnande av brand-
dammar för civilförsvarsändamål, reservationsanslag ....................................
12 Signalskyddsmateriel för civila myndigheter, reservationsanslag ..........................
13 Vissa teleanordningar, reservationsanslag......
14 Kostnader för anskaffande av identitetsbrickor
m. m., förslagsanslag.......................
15 Lokalhyror för vissa skyddsrumsanläggningar,
förslagsanslag..............................
16 Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar,
förslagsanslag.............................
O. Diverse
1 Reglering av prisstegringar.................
2 Lönekostnadspålägg för militära ramen, förslagsanslag ................................
5 000 30 000
152 522 000
12 200 000
3 400 000
15 600 000
10 256 000
11 431 000
*8 000 000
8 698 000 50 000 900 000
19 800 000
14 876 000
*39 567 000 810 000
3 000 000
420 000 400 000
241 000
1 960 000
873 000
121 282 000
167 000 000 325 000 000
* Beräknat belopp.
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
3 Lönekostnadspålägg för civilförsvarsramen, förslagsanslag .............................. 4 000 000
4 Beredskapsstyrka för FN-tjänst, förslagsanslag 6 900 000
5 Kostnader för projektilröjning på Järvafältet,
reservationsanslag.......................... 1 500 000
6 Seismologiska multipelstationen, förslagsanslag 690 000
505 090 000 Summa kr. 5 574 254 000
Kungl. Maj:ts proposition nr t år 1970
31 V. SOCIALDEPARTEMENTET
A. Socialdepartementet m. m.
1 Socialdepartementet, förslagsanslag...........
2 Kommittéer m. m., reservationsanslag........
3 Försöksverksamhet m. m., reservationsanslag ..
4 Extra utgifter, reservationsanslag............
B. Allmän försäkring m. m.
1 Försäkringsdomstolen, förslagsanslag.........
2 Försäkringsrådet, förslagsanslag..............
3 Riksförsäkringsverket, förslagsanslag.........
4 Folkpensioner, förslagsanslag................
5 Ersättning till postverket för pensionsutbetal-
ningar, förslagsanslag.......................
6 Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag ....
7 Vissa yrkesskadeersättningar m. m., förslagsanslag .................................
C. Ekonomiskt stöd åt barnfamiljer m. m.
1 Allmänna barnbidrag, förslagsanslag.........
2 Ersättning till postverket för utbetalning av allmänna barnbidrag, förslagsanslag............
3 Bostadstillägg för barnfamiljer, m. m., förslagsanslag ...............................
4 Ersättning för bidragsförskott, förslagsanslag ..
5 Omkostnader för statens bosättningslån, förslagsanslag ................................
D. Sociala serviceåtgärder
1 Bidrag till social hemhjälp, förslagsanslag.....
2 Bidrag till anordnande av barnstugor, reservationsanslag ...............................
3 Bidrag till driften av barnstugor, förslagsanslag
4 Bidrag till kommunala familjedaghem, förslagsanslag ................................
5 Bidrag till ferievistelse för barn, förslagsanslag
6 Bidrag till semesterhem m. m., förslagsanslag. .
E. Myndigheter inom hälso- och sjukvård, socialvård m. m.
Centrala och regionala myndigheter m. m.
1 Socialstyrelsen, förslagsanslag...............
* Beräknat belopp.
6 900 000 6 000 000 2 000 000 350 000
15 250 000
2 000 000 1 322 000 35 470 000 *7 200 000 000
15 000 000 625 000 000
1 400 000
7 880 192 000
1 885 000 000
4 800 000
415 000 000 85 000 000
475 000
2 390 275 000
175 000 000
40 000 000 77 000 000
23 000 000 4 000 000 1 800 000
320 800 000
35 100 000
32 Kungl. Maj:ts proposition nr t år 1970
2 Giftnämnden, förslagsanslag................
3 Nämnden för sj ukvårds- och socialvårdsbyggna-
der, förslagsanslag..........................
4 Bidrag till sjukvårdens och socialvårdens pla-
nerings- och rationaliseringsinstitut, förslagsanslag ....................................
5 Länsläkarväsendet m. m., förslagsanslag......
6 Statens socialvårdskonsulenter, förslagsanslag..
7 Länsnykterhetsnämnderna, förslagsanslag.....
1 212 000 238 000
6 400 000 6 992 000 1 880 000 5 420 000
57 242 000
16 17
Vissa laboratorier m. m.
Statens strålskyddsinstitut, förslagsanslag.....
Statens institut för folkhälsan, förslagsanslag .. Statens bakteriologiska laboratorium:
Uppdragsverksamhet, förslagsanslag ......
Driftbidrag, reservationsanslag............
Centrallaboratorieuppgifter, förslagsanslag .. Försvarsmedicinsk verksamhet, förslagsanslag
Utrustning, reservationsanslag............
Kostnader för statlig läkemedelskontroll, förslagsanslag ..............................
Statens rättskemiska laboratorium, förslagsanslag ....................................
Statens rättsläkarstationer, förslagsanslag.....
1 000 1 400 000 3 620 000 1 063 000 800 000
4 553 000 11 480 000
6 884 000
*3 850 000
5 413 000 3 842 000
36 022 000
93 264 000
F. Öppen hälso- och sjukvård
1 Läkemedel åt vissa kvinnor och barn, förslagsanslag ....................................
2 Abortförebyggande åtgärder, förslagsanslag----
3 Bidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning, förslagsanslag........................
4 Bidrag till psykisk barna- och ungdomsvård, förslagsanslag ...............................
5 Bidrag till S:t Lukasstiftelsen...............
6 Allmän hälsokontroll, förslagsanslag.........
7 Skyddsympningar, förslagsanslag.............
8 Hälsovårdsupplysning, reservationsanslag......
9 Bidrag till driften av folktandvården, förslagsanslag .....................................
10 Bidrag till utrustning av polikliniker för folktandvård, reservationsanslag.................
11 Bidrag till nordiskt institut för odontologisk
materialprovning, reservationsanslag..........
12 Epidemiberedskap m. m., förslagsanslag......
2 900 000 800 000
430 000
1 600 000 60 000
1 670 000 5 200 000
2 500 000
14 200 000
50 000
100 000 4 300 000
33 810 000
* Beräknat belopp
Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1970
33 G. Universitetssjukhus m. m.
Karolinska sjukhuset:
1 Driftkostnader, förslagsanslag............. 202 500 000
2 Utrustning, reservationsanslag............. 7 100 000
Akademiska sjukhuset i Uppsala:
3 Avlöningar till läkare, förslagsanslag....... 18 430 000
4 Driftkostnader, förslagsanslag............. 25 000 000
5 Utrustning, reservationsanslag............. 5 200 000
6 Bidrag till viss utbildning m. m. vid Kungs-
gärdets sjukhus i Uppsala, förslagsanslag.....
7 Avlöning av vissa läkare vid sjukhus i Stockholm, förslagsanslag........................
8 Bidrag till kommunala undervisningssjukhus,
förslagsanslag............................
9 Utbildnings- och forskningsverksamhet vid lä-
karstationen i Dalby läkardistrikt, reservationsanslag ....................................
10 Vidareutbildning av läkare, förslagsanslag ....
11 Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m.,
förslagsanslag..............................
12 Kurser för vissa utländska läkare och tandläkare m. m., förslagsanslag.................
13 Stipendier till studerande vid odontologisk
fakultet, förslagsanslag.....................
14 Nordiska hälsovårdshögskolan, förslagsanslag .
H. Övrig sjukhusvård m. m.
1 Rättspsykiatriska stationer och kliniker, förslagsanslag ...............................
2 Utrustning av vissa kliniker för psykiskt sjuka
m. m., reservationsanslag....................
3 Bidrag till anordnande av kliniker för psykiskt
sjuka m. m., reservationsanslag..............
4 Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka
m. m., förslagsanslag.......................
5 Bidrag till viss hälso- och sjukvård, reservationsanslag ....................................
6 Bidrag till anordnande av radioterapevtiska kliniker, förslagsanslag........................
7 Förvaring och underhåll av viss sjukvårdsmate-
riel m. m., förslagsanslag....................
8 Utrustning m. m. av beredskapssjukhus vid
krig eller krigsfara, reservationsanslag.........
9 Viss krigssjukvårdsutbildning m. m., förslagsanslag ....................................
209 600 000
48 630 000 1 000 000 6 845 000 140 000 000
1 700 000
2 100 000
570 000
1 500 000
1 100 000 1 550 000
414 595 000
11 870 000 400 000 79 000 000 927 000 000 109 000 000 340 000 1 700 000 3 000 000 1 390 000
3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 1
1133 700 000
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
I. Ungdomsvård m. m.
Ungdomsvårdsskolorna:
1 Driftkostnader, förslagsanslag............. 63 820 000
2 Vård utom skola, förslagsanslag............ 8 215 000
3 Engångsanslcaffning av inventarier m. m.,
reservationsanslag........................ 900 000
4 Personalutbildning, reservationsanslag....... 410 000
5 Ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar m. fl., förslagsanslag..................
6 Ersättningar till kommunerna enligt social-
hjälps- och barnavårdslagarna m. m., förslagsanslag ....................................
73 345 000 450 000
16 000 000 89 795 000
J. Nykterhetsvård m. m.
Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare:
1 Driftkostnader, förslagsanslag.............. 23*540 000
2 Utrustning m. m., reservationsanslag....... 550 000 24 090 000
3 Bidrag till anordnande av erkända vårdanstal-
ter för alkoholmissbrukare m. m., reservationsanslag .................................... 6 100 000
4 Bidrag till driftkostnader vid erkända vårdan-
stalter för alkoholmissbrukare m. m., förslagsanslag .................................... 70 000 000
5 Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder
m. m., förslagsanslag....................... 85 000 000
6 Utbildning och samverkan inom nykterhets-
vården, reservationsanslag................... 350 000
7 Bidrag till Länkrörelsen m. m............... 2 000 000
187 540 000
K. Viss rehabiliteringsverksamhet
1 Statens arbetsklinik, förslagsanslag........... 1 545 000
2 Invaliditetsförebyggande åtgärder m. m., förslagsanslag ................................ 28 650 000
3 Bidrag till handikappinstitutet.............. 3 900 000
4 Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade,
förslagsanslag.............................. 90 000 000
5 Kostnader för viss utbildning av handikappade,
förslagsanslag............................ 4 800 000
6 Bidrag till vanföreanstalter m. m., förslagsanslag ...................................... 10 400 000
7 Bidrag till Eugeniahemmet, förslagsanslag .... 3 900 000
8 Bidrag till anordnande av vissa institutioner för
psykiskt utvecklingsstörda, reservationsanslag.. 10 000 000
9 Bidrag till driften av särskolor m. m., förslagsanslag .................................... 57 000 00
10 Bidrag till De handikappades riksförbund..... 450 00
11 Bidrag till Hörselfrämjandets riksförbund..... 485 00
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
12 Bidrag till De blindas förening..............
13 Bidrag till Sveriges dövas riksförbund........
14 Ersättning till postverket för befordran av blind-
skriftsförsändelser, förslagsanslag.............
L. Arbetarskydd in. m.
1 Arbetarskyddsstyrelsen, förslagsanslag, varav
157 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen...................................
2 Yrkesinspektionen, förslagsanslag, varav
1 070 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.................................
3 Arbetsmedicinska institutet, förslagsanslag ....
M. Internationell samverkan
1 Socialattachéer, förslagsanslag...............
2 Internationellt socialpolitiskt samarbete, förslagsanslag ................................
3 Bidrag till världshälsovårdsorganisationen m. m.,
förslagsanslag..............................
4 Vissa internationella resor, reservationsanslag..
5 Vissa internationella kongresser i Sverige, reservationsanslag ..............................
1 815 000 100 000
1 300 000 214 345 000
8 365 000
16 000 000
7 800 000
32 165 000
650 000
2 925 000
4 535 000 75 000
150 000
8 335 000
Summa kr. 12 814 066 000
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
VI. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
A. Kommunikationsdepartementet m. m.
1 Kommunikationsdepartementet, förslagsanslag. 5 553 000
2 Kommittéer m. m., reservationsanslag, därav hälften att avräknas mot automobilskatte-
medlen ................................ 1 560 000
3 Extra utgifter, reservationsanslag............. 260 000
7 373 000
B. Vägväsendet
1 Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter, förslagsanslag, att avräknas mot automobilskatte-
medlen................................... 4 100 000
2 Drift av statliga vägar, reservationsanslag, att
avräknas mot automobilskattemedlen........ 774 000 000
3 Byggande av statliga vägar, reservationsanslag,
att avräknas mot automobilskattemedlen..... 683 900 000
4 Bidrag till drift av kommunala vägar och
gator, förslagsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen......................... 107 100 000
5 Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator, reservationsanslag, att avräknas mot
automobilskattemedlen..................... 331 000 000
6 Bidrag till drift av enskilda vägar m. m.,
reservationsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen ........................... 54 500 000
7 Bidrag till byggande av enskilda vägar, reser-
vationsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen ............................. 23 400 000
8 Tjänster till utomstående, förslagsanslag, att
avräknas mot automobilskattemedlen ....... 8 400 000
9 Avsättning till statens automobilskattemedels-
fond, förslagsanslag....................... .1 000
1 986 401 000
C. Trafiksäkerhet
Statens trafiksäkerhetsverk:
1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen........
2 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen........
10 630 000
24 278 000
13 648 000
>£■ CO to
37 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
3 Registrering av motorfordon, förslagsanslag . ..
4 Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder
vid järnvägskorsningar, reservationsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen........
5 Trafiksäkerhetsforskning, reservationsanslag,
att avräknas mot automobilskattemedlen.....
6 Bidrag till nationalföreningen för trafiksäker-
hetens främjande, att avräknas mot automobilskattemedlen .........................
D. Sjöfart
Sjöfartsverket
1 Allmänna sjövägar, förslagsanslag............
2 Säkerheten på fartyg, förslagsanslag.........
3 Övrig verksamhet, förslagsanslag............
Övriga sjö fartsändamål
4 Handelsflottans pensionsanstalt.............
5 Bidrag till vissa resor av sjöfolk, förslagsanslag
6 Avsättning till handelsflottans välfärdsfond,
förslagsanslag..............................
7 Understöd åt skärgårdsrederier m. in., förslagsanslag ....................................
E. Institut in. in.
1 Transportnämnden, förslagsanslag, därav tre fjärdedelar att avräknas mot automobilskattemedlen ...................................
Sveriges meteorologiska och hydrologiska insti-
tut:
Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 18 244 000
Underhåll av materiel m. m., förslagsanslag 1 022 000 Nyanskaffning av instrument m. m., reservationsanslag .............................. 400 000
5 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag ....... 3 850 000
6 Väderlekstjänst för luftfarten, förslagsanslag. 8 611 000
7 Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten
och på Grönland m. m., förslagsanslag........
8 Statens väginstitut, förslagsanslag, att avräknas
mot automobilskattemedlen.................
9 Statens väginstitut: Utrustning, reservations-
anslag, att avräknas mot automobilskattemedlen ...........................
1 000
6 500 000 3 300 000
2 200 000
36 279 000
106 290 000 6 175 000 3 882 000
1 000 365 000
650 000
625 000
117 988 000
889 000
32 127 000 1 453 000 3 461 000
170 000
38 Kungl. Majrts proposition nr 1 år 1970
Statens geotekniska institut:
10 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 2 245 000
11 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag........ 2 617 000
12 Utrustning, reservationsanslag............. 100 000
F. Diverse
1 Ersättning till statens järnvägar för drift av
icke lönsamma järnvägslinjer m. m...........
2 Ersättning till trafikföretag för drift av icke
lönsamma busslinjer, reservationsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen..........
3 Driftbidrag till luftfartsverket..............
4 Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser, förslagsanslag, därav
2 600 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen ..............................
5 Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. m., förslagsanslag.................
6 Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag .
7 Kostnader för visst värderingsförfarande, förslagsanslag ..............................
4 962 000
43 062 000
231 200 000
11 200 000 7 800 000
125 000 000
1 340 000 800 000
40 000
377 380 000
Summa kr. 2 568 483 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
39 VII. FINANSDEPARTEMENTET
A. Finansdepartementet m. in.
1 Finansdepartementet, förslagsanslag ........
2 Gemensamma ändamål för statsdepartementen,
förslagsanslag............................
3 Ekonomiska attachéer, förslagsanslag.........
4 Kommittéer m. m., reservationsanslag........
5 Extra utgifter, reservationsanslag............
B. Allmänna centrala ämbetsverk m. m.
1 Kammarkollegiet, förslagsanslag.............
2 Kammarrätten, förslagsanslag...............
Statistiska centralbyrån:
3 Statistik, register och prognoser, förslagsanslag 70 000 000
4 Statistisk uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000
5 Teknisk uppdragsverksamhet, förslagsanslag . 1 000
Konjunkturinstitutet:
6 Verksamheten i allmänhet, förslagsanslag ... 2 195 000
7 Särskilda undersökningar, reservationsanslag . 770 000
8 Statskontoret, förslagsanslag.................
9 Datamaskincentralen för administrativ databehandling, förslagsanslag....................
10 Viss försöksverksamhet inom statsförvaltningen
m. m., förslagsanslag.......................
11 Inköp av stansutrustning, reservationsanslag ..
12 Riksrevisionsverket, förslagsanslag............
13 Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag ............
14 Utredningar rörande byggnadsföretag m. m.,
reservationsanslag..........................
15 Inredning av byggnader för statlig förvaltning,
reservationsanslag........................
16 Statens förhandlingsnämnd, förslagsanslag ....
17 Statens avtalsverk, förslagsanslag ...........
18 Statens personalpensionsverk, förslagsanslag...
19 Statens personalbostadsdelegation, förslagsanslag ..................................
20 Statens personalutbildningsnämnd, förslagsanslag....................................
16 220 000
15 320 000 400 000 5 500 000 400 000
37 840 000
3 740 000 9 414 000
70 002 000
2 965 000 21 060 000
1 000
4 000 000
1 300 000 18 735 000 20 900 000
3 000 000
4 000 000 1 260 000
*7 327 000 12 340 000
291 000
2 840 000
183 175 000
* Beräknat belopp.
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år i970
C. Skatte- och kontrollväsen
Tullverket:
1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 186 542 000
2 Anskaffning av viss materiel, reservationsanslag .................................... 2 265 000
3 Kontrollstyrelsen, förslagsanslag..............
Mynt- och ju sterings ver ket:
4 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 5 099 000
5 Nyanskaffning av vissa maskiner m. m., reservationsanslag ............................ 450 000
6 Statens justerare, förslagsanslag..............
7 Riksskattenämnden, förslagsanslag...........
8 Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,
förslagsanslag..............................
9 Folkbokföringen: Ersättningar till kyrkobokför-
ingsinspektörer, förslagsanslag...............
10 Avsättning till banktillsynens fond, förslagsanslag ......................................
11 Avsättning till fondtillsynens fond, förslagsanslag ......................................
12 Avsättning till jordbrukskassetillsynens fond,
förslagsanslag..............................
13 Avsättning till sparbankstillsynens fond, förslagsanslag ................................
14 Revision av sparbankernas förvaltning, förslagsanslag ....................................
15 Avsättning till försäkringsinspektionens fond,
förslagsanslag.............................
16 Stämpelomkostnader, förslagsanslag..........
17 Kostnader för årlig taxering m. m., förslagsanslag ......................................
18 Kostnader för allmänna fastighetstaxeringen år
1970, förslagsanslag........................
19 Ersättning till postverket m. fl. för bestyret med
skatteuppbörd m. m., förslagsanslag ........
D. Bidrag och ersättningar till kommunerna
1 Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag ................................
2 Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.,
förslagsanslag.............................
188 807 000 *11 082 000
5 549 000 2 589 000 *2 584 000
*12 400 000
*129 000
1 400 000
100 000
250 000
1 980 000 975 000
2 622 000 971 000
44 000 000
10 000 000
17 150 000 302 588 000
5 844 000
1 680 000 000
1 685 844 000
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
E. Diverse
1 Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Slottsbyggnadernas delfond, förslagsanslag ....
2 Bidrag till vissa internationella byråer och organisationer m. m., förslagsanslag..............
3 Statens krigsförsäkringsnämnd m. m., förslagsanslag ....................................
4 Bidrag till Föreningen Fruktdrycker.........
5 Bidrag till vanföra ägare av motorfordon, förslagsanslag ................................
6 Bidrag till Institutet för storhushållens rationalisering ....................................
7 Samdistributionsrabatt för dagstidningar, förslagsanslag ..............................
8 Statligt förarskydd, förslagsanslag ..........
9 Avlöningar till personal på indragningsstat
m. in., förslagsanslag ....................
10 Viss utbildningsverksamhet, reservationsanslag
11 Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering, förslagsanslag ....................
12 Kostnader för vissa nämnder m. m., förslagsanslag ..................................
13 Kostnader för personalvård, reservationsanslag.
14 Viss förslagsverksamhet m. m., förslagsanslag..
15 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m., förslagsanslag................
6 652 000
900 000
39 000 25 000
1 700 000
200 000
10 000 000 750 000
150 000 4 132 000
1 200 000
700 000
2 500 000
80 000
1 000
29 029 000
Summa kr. 2 238 476 000
42 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
Vin. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
A. Utbildningsdepartementet m. ro.
1 Utbildningsdepartementet, förslagsanslag
2 Kommittéer m. m., reservationsanslag . .
3 Extra utgifter, reservationsanslag........
B. Kulturändamål
a) Konst, litteratur, musik, teater m. m.
1 Konstnärsstipendier, reservationsanslag.......
2 Konstnärsbelöningar, förslagsanslag..........
3 Statens konstråd, förslagsanslag.............
4 Förvärv av konst för statens byggnader m. m.,
förslagsanslag.............................
5 Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m., förslagsanslag
6 Statens biografbyrå, förslagsanslag...........
7 Teater- och musikrådet, förslagsanslag .......
8 Bidrag till Operan och Dramatiska teatern, förslagsanslag ................................
9 Bidrag till Svenska riksteatern, förslagsanslag .
10 Bidrag till stadsteatrar och därmed likställda
teatrar, förslagsanslag......................
11 Rikskonsertverksamhet, reservationsanslag ....
12 Bidrag till särskilda kulturella ändamål, reservationsanslag ................................
b) Arkiv, museer m. m.
Riksarkivet:
13 Förvaltningskostnader, förslagsanslag...... 6 145 000
14 Inköp av arkivalier och böcker m. m., reservationsanslag .............................. 73 000
15 Landsarkiven, förslagsanslag................
16 Vissa kostnader för landsmåls- och ortnamnsarkiven m. m., förslagsanslag ................
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum:
17 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 8 705 000
18 Underhåll och ökande av museets samlingar
m. m., reservationsanslag.................. 249 000
19 Vård och underhåll av fornlämningar och
kulturhistoriskt värdefulla byggnader, reservationsanslag ............................ 642 000
* Beräknat belopp.
9 392 000 13 200 000 550 000
23 142 000
6 574 000 1 060 000 150 000
2 500 000
6 772 000 498 000 546 000
46 361 000 25 719 000
22 805 000 11 600 000
20 580 000 145 165 000
6 218 000 4 462 000
*2 725 000
Kungl. Maj. ts proposition nr 1 år 1970
20 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag........ 2 610 000
21 Bidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen, förslagsanslag.................
Nationalmuseet:
22 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 5 940 000
23 Underhåll och ökande av samlingarna m. m.,
reservationsanslag........................ 805 000
24 Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag................. 320 000
25 Livrustkammaren, förslagsanslag............
Naturhistoriska riksmuseet:
26 Förvaltningskostnader, förslagsanslag...... 5 014 000
27 Materiel m. m., reservationsanslag.......... 580 000
Statens sjöhistoriska museum:
28 Förvaltningskostnader, förslagsanslag...... 3 391 000
29 Underhåll och ökande av samlingarna, reservationsanslag ............................ 10 000
30 Etnografiska museet, förslagsanslag..........
31 Medelhavsmuseet, förslagsanslag.............
32 Skoklosters slott, förslagsanslag..............
33 Bidrag till Nordiska museet, förslagsanslag
34 Bidrag till Tekniska museet, förslagsanslag
35 Bidrag till Skansen, förslagsanslag...........
36 Bidrag till vissa museer och arkiv...........
37 Svenskt biografiskt lexikon, förslagsanslag Stifts- och landsbiblioteken:
38 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 1 018 000
39 Bokinköp och bokbindning m. m., reservationsanslag .................................. 163 000
40 Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag. ..
c) Ungdoms- och folkbildningsverksamhet
41 Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala
verksamhet...............................
42 Bidrag till ungdomsledarutbildning, reservationsanslag ...................................
43 Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet, förslagsanslag ...............................
44 Statens ungdomsråd, reservationsanslag......
45 Bidrag till hemgårdsrörelsen................
46 Bidrag till folkbibliotek, reservationsanslag ...
47 Bidrag till föreläsningsverksamhet m. m......
48 Bidrag till speciella folkbildningsåtgärder, reservationsanslag .............................
49 Bidrag till Centralförbundet för nykterhets-
undervisning, reservationsanslag.............
12 206 000 2 080 000
7 065 000 963 000
5 594 000
3 401 000 1 197 000 382 000 1 064 000 6 791 000 1 403 000
1 988 000
2 051 000 566 000
1 181 000 100 000 61 437 000
6 900 000
5 000 000
14 500 000
1 400 000 325 000
6 515 000
2 490 000
500 000 1 475 000
44 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
50 Bidrag till nykterhetsorganisationer m. m.,
reservationsanslag.......................... 2 742 000
51 Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet ................................... 3 075 000
44 922 000
d) Utbildning inom kulturområdet Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan:
52 Utbildningskostnader, förslagsanslag....... 2 980 000
53 Undervisningsmateriel m. m., reservationsanslag ................................. 453 000 3 433 000
Konstfackskolan:
54 Utbildningskostnader, förslagsanslag........ 7 053 000
55 Undervisningsmateriel m. m., reservationsanslag .................................. 443 000 7 496 000
Musikaliska akademien med musikhögskolan:
56 Utbildningskostnader, förslagsanslag........ *7 749 000
57 Undervisningsmateriel m.m., reservationsanslag *294 000 *8 043 000
58 Bidrag till vissa musikkonservatorier, förslagsanslag ................................... *2 642 000
59 Statens scenskolor, förslagsanslag............ 6 056 000
60 Statens dansskola, förslagsanslag............ *1 565 000
61 Dramatiska institutet, förslagsanslag ........ 4 950 000
34 185 000
e) Radio- och TV-verksamhet
62 Viss beredskapsutrustning m. m. reservationsanslag .................................. 650 000
63 Ersättning för viss rundradioverksamhet..... 33 690 000
34 340 000
320 049 000
C. Kyrkliga ändamål
Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.:
1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 3 124 000
2 Reparationsarbeten på domkapitelsbyggnader 45 000 3 169 000
3 Ersättningar till kyrkor m. m., förslagsanslag.. 140 000
4 Vissa ersättningar till kyrkofonden.......... 5 051 000
5 Kurser för utbildande av kyrkomusiker in. m.,
förslagsanslag.............................. 222 000
6 Stipendier till blivande präster för utbildning i
finska och lapska språken.................. 9 000
7 Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor,
reservationsanslag.......................... *1 500 000
8 Bestridande i vissa fall med allmänna medel av kostnader, förenade med friköp av lägenheter å
kyrklig jord, förslagsanslag.................. 1 000
9 Bidrag till svenska ekumeniska nämnden..... 70 000
10 Bidrag till de svenska utlandsförsamlingarna .. 100 000
* Beräknat belopp.
45 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
* Beräknat belopp.
46 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
23 Bidrag till driften av enskilda yrkesskolor man.,
förslagsanslag.............................
24 Främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare m. m., förslagsanslag................
25 Bidrag till kostnader för granskning av utförda
gesällprov................................
26 Vissa kurser för ingenjörer m. m., reservationsanslag ....................................
e) Investeringsbidrag
27 Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet
m. m., förslagsanslag.......................
28 Bidrag till vissa fullbordade byggnadsarbeten
för folkskoleväsendet, förslagsanslag.........
29 Bidrag till bostäder för lärare inom det obligatoriska skolväsendet, förslagsanslag..........
30 Bidrag till byggnadsarbeten vid folkhögskolor,
reservationsanslag..........................
E. Högre utbildning och forskning
a) Centrala myndigheter m. m.
Universitetskanslersämbetet:
1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 7 440 000
2 Utredningar m. m., reservationsanslag...... 1 266 000
3 Utrustningsnämnden för universitet och högskolor, förslagsanslag.......................
b) Universiteten m. m.
Humanistiska fakulteterna:
4 Avlöningar till lärarpersonal, förslagsanslag.. 61 582 000
5 Driftkostnader, reservationsanslag.......... 10 000 000
Teologiska fakulteterna:
6 Avlöningar till lärarpersonal, förslagsanslag.. 3 581 000
7 Driftkostnader, reservationsanslag.......... 550 000
Juridiska fakulteterna:
8 Avlöningar till lärarpersonal, förslagsanslag.. 9 846 000
9 Driftkostnader, reservationsanslag.......... 1 200 000
Samhällsvetenskapliga fakulteterna m. m.:
10 Avlöningar till lärarpersonal, förslagsanslag.. 71 880 000
11 Driftkostnader, reservationsanslag.......... 11 000 000
Medicinska fakulteterna m. m.:
12 Avlöningar till lärarpersonal, förslagsanslag.. 84 859 000
13 Driftkostnader, reservationsanslag.......... 56 800 000
23 900 000
4 204 000
45 000
650 000 1 206 603 000
267 000 000
1 400 000
220 000
6 000 000 274 620 00Ö
4 543 031 000
8 706 000
1 608 000
10 314 000
71 582 000
4 131 000
11 046 000
82 880 000
141 659 000
47 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1970
Odontologiska fakulteterna m. m.:
14 Avlöningar till lärarpersonal, förslagsanslag.. 24 903 000
15 Driftkostnader, reservationsanslag.......... 8 250 000
16 Vissa tandsjukvårdskostnader, förslagsanslag 16 158 000
Farmaceutiska fakulteten m. m.:
17 Avlöningar till lärarpersonal, förslagsanslag.. 3 837 000
18 Driftkostnader, reservationsanslag.......... 2 600 000
Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
m. in.:
19 Avlöningar till lärarpersonal, förslagsanslag.. 87 870 000
20 Driftkostnader, reservationsanslag.......... 39 760 000
Tekniska fakulteterna m. m.:
21 Avlöningar till lärarpersonal, förslagsanslag,
varav 1 130 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen..................... 107 220 000
22 Driftkostnader, reservationsanslag.......... 50 400 000
Vetenskapliga bibliotek: '
23 Avlöningar, förslagsanslag................. 30 273 000
24 Bokinköp m. m., reservationsanslag........ 12 740 000
25 Förvaltningarna m. m. vid universiteten och vissa högskolor, förslagsanslag..................
26 Universiteten in. m.: Gemensamma driftkostnader, förslagsanslag.......................
27 Decentraliserad akademisk utbildning m. m.,
reservationsanslag..........................
28 Bidrag till Handelshögskolan i Stockholm.....
c) Vissa högskolor m. m.
29 Socialhögskolorna, förslagsanslag.............
30 Fortbildning av socionomer, journalister m. m.,
reservationsanslag..........................
31 Bidrag till Svenska diakonsällskapets sociala
utbildningsverksamhet ....................
32 Journalisthögskolorna, förslagsanslag.........
Nordiska afrikainstitutet:
33 Avlöningar m. m., förslagsanslag.......... 398 000
34 Driftkostnader, reservationsanslag.......... 293 000
35 Latinamerika-institutet i Stockholm, förslagsanslag ....................................
36 Vissa kurser för utländska studerande, förslagsanslag ....................................
d) Gemensamt för universitet och högskolor
37 Ersättning åt vissa opponenter vid disputa-
tioner, förslagsanslag.......................
38 Ersättning åt sakkunniga i befordringsärenden,
förslagsanslag.............................
39 Gästföreläsningar, reservationsanslag.........
49 311 000
6 437 000
127 630 000
157 620 000
43 013 000
30 688 000
138 900 000
1 000 000 1 578 000
867 475 000
19 000 000
252 000
323 000 4 366 000
691 000 1 000
1 510 000 26 143 000
500 000
2 300 000 439 000
48 Kungl. Maj. ts proposition nr 1 år 1970
40 Särskilda åtgärder för forskarutbildning......
41 Stipendier för främjande av högre vetenskapliga
studier, reservationsanslag...................
42 Pedagogiskt utvecklingsarbete m. m. vid universitet och högskolor, reservationsanslag......
43 Universitetens datamaskincentraler, förslagsanslag ....................................
44 Kostnader för datamaskintid, förslagsanslag ...
45 Extra utgifter vid universitet och högskolor,
reservationsanslag..........................
e) Vissa forskningsändamål
46 Medicinsk forskning, reservationsanslag.......
47 Humanistisk forskning, reservationsanslag.....
48 Samhällsforskning, reservationsanslag.........
49 Naturvetenskaplig forskning, reservationsanslag
50 Atomforskning, reservationsanslag............
51 Europeiskt samarbete inom kärnforskningen,
förslagsanslag..............................
52 Europeiskt samarbete inom rymdforskningen,
förslagsanslag.............................
53 Institutet för arbetsmarknadsfrågor, förslagsanslag ....................................
Forskningsinstitutet för atomfysik:
54 Förvaltningskostnader, förslagsanslag......
55 Materiel m. m., reservationsanslag..........
56 Nordiska institutet för samhällsplanering, förslagsanslag ............................
57 Bidrag till centralinstitutet för nordisk asien-
forskning, förslagsanslag....................
58 Bidrag till nordiska institutet för sjörätt,
förslagsanslag...........................
59 Bidrag till nordiska institutet för teoretisk
atomfysik, förslagsanslag....................
60 Bidrag till Institutet för internationell ekonomi
61 Bidrag till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut .........................••••••••
62 Bidrag till Internationella meteorologiska institutet i Stockholm..........................
63 Bidrag till Riksföreningen mot cancer, reservationsanslag ................................
f) Inredning och utrustning 64 Inredning och utrustning av lokaler vid universitet, högskolor m. m., reservationsanslag......
4 400 000
11 402 000
4 877 000
5 000 21 300 000
1 035 000 46 258 000
40 100 000
7 660 000
8 250 000
41 850 000 16 000 000
17 860 000
15 282 000
519 000
1 844 000 202 000
362 000
205 000
109 000
924 000 704 000
622 000
320 000
3 000 000 155 813 000
*60 000 000 60 000 000
1 166 003 000
Beräknat belopp.
G. Vuxenutbildning
1 Viss utbildning via radio och television m. m.,
reservationsanslag.......................... 10 580 000
Statliga skolor för vuxna:
2 Utbildningskostnader, förslagsanslag........ 5 579 000
3 Material för självstudier, reservationsanslag .. 4 300 000
4 Undervisningsmateriel m. m., reservationsanslag .................................. 303 000 10182 000
5 Bidrag till driften av kommunala skolor för
vuxna, förslagsanslag....................... *98 000 000
6 Bidrag till studiecirkelverksamhet, förslagsanslag .................................... *98 000 000
7 Bidrag till studieförbund................... *8 400 000
8 Bidrag till driften av folkhögskolor, förslagsanslag .................................... 73 800 000
* Beräknat belopp.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 1
50 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år WTO
9 Bidrag till engångsanskaffning av utrustning m. m. till folkhögskolor, reservationsanslag ....
10 Bidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet, förslagsanslag..............
3 000 000
*2 500 000
304 462 000
H. Studiesociala åtgärder
1 Centrala studiehjälpsnämnden m. m., förslagsanslag ....................................
2 Studiebidrag m. m., förslagsanslag.......
3 Kostnader för avskrivning av vissa studielån
med statlig kreditgaranti, förslagsanslag......
4 Ersättning till postverket och riksbanken för
deras bestyr med studiesocialt stöd, förslagsanslag ....................................
5 Bidrag till avlönande av föreståndare vid elevhem vid gymnasier m. m., förslagsanslag......
6 Bidrag till hälso- och sjukvård för studerande,
förslagsanslag ............................
6 511 000 *547 500 000
1 000 000
907 000
250 000
1 146 000 557 314 000
I. Internationellt-kulturellt samarbete
1 Kulturellt utbyte med utlandet, reservationsanslag ....................................
2 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco
m. m., förslagsanslag.......................
3 Sveriges anslutning till vissa internationella
vetenskapliga sammanslutningar m. m., förslagsanslag ................................
4 Bidrag till bestridande av kostnader för vissa
internationella kongresser i Sverige, reservationsanslag ....................................
5 Bidrag till svenska institut i utlandet m. m....
6 Främjande av nordiskt-kulturellt samarbete,
reservationsanslag..........................
7 Nordiska kulturfonden, reservationsanslag.....
868 000 2 321 000
165 000
400 000 954 000
2 550 000 1 240 000
8 498 000
Summa kr. 7 266 974 000
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
51 IX. JORDBRUKSDEPARTEMENTET
A. Jordbruksdepartementet in. m.
1 Jordbruksdepartementet, förslagsanslag.
2 Lantbruksrepresentanter, förslagsanslag.
3 Kommittéer m. m., reservationsanslag . .
4 Extra utgifter, reservationsanslag......
B. Jordbrukets rationalisering m. m.
1 Lantbruksstyrelsen, förslagsanslag.....
2 Lantbruksnämnderna, förslagsanslag . . .
3 Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering m. m., förslagsanslag........
4 Bidrag till jordbrukets rationalisering,
m. m., förslagsanslag.................
5 Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering m. m., reservationsanslag........
6 Täckande av förluster på grund av statlig
kreditgaranti, förslagsanslag...........
7 Bidrag till särskilda rationaliseringsåtgärder i Norrland, m. in., förslagsanslag
8 Odlings- och byggnadshjälp åt innehava-
re av vissa kronolägenheter m. m., förslagsanslag ..........................
9 Befrämjande av husdjursaveln m. m.,
reservationsanslag....................
10 Statens hingstdepå och stuteri, förslagsanslag ..............................
11 Särskilt stöd åt biskötsel och växtodling,
reservationsanslag....................
12 Bidrag till Svensk matpotatiskontroll,
reservationsanslag....................
13 Restitution av bensinskatt till trädgårds-
näringen, att avräknas mot automobilskattemedlen........................
C. Jordbruksprisreglering
1 Statens jordbruksnämnd, förslagsanslag
2 Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område, förslagsanslag................
3 Kostnader för beredskapslagring av livs-
medel och fodermedel m. m., förslagsanslag ................................
4-f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 1
5 256 000 488 000 2 000 000 270 000
8 014 000
11 241 000 78 100 000
3 145 000
15 000 000
1 000
500 000
12 000 000
1 400 000 1 300 000 1 478 000 96 000 110 000
400 000
124 771 000
9 160 000 116 000 000
34 300 000
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
4 Särskilt stöd åt det mindre jordbruket,
förslagsanslag.......................
5 Bidrag till bokföringsverksamheten inom
jordbruket, reservationsanslag.........
6 Bidrag till permanent skördeskadeskydd
7 Administration av permanent skördeskadeskydd m. m., förslagsanslag.........
D. Skogsbruk
1 Skogsstyrelsen, förslagsanslag..........
2 Bidrag till skogsvårdsstyrelserna, förslagsanslag ..............................
3 Bidrag till skogsförbättringar, förslagsanslag ................................
4 Vägbyggnader på skogar i enskild ägo,
förslagsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen.....................
5 Åtgärder för ökad skogsproduktion i
Norrland m. m., förslagsanslag.........
6 Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m., förslagsanslag........
E. Fiske
1 Fiskeristyrelsen, förslagsanslag.........
2 Fiskeriintendenter m. in., förslagsanslag
3 Främjande i allmänhet av fiskerinäringen,
reservationsanslag....................
4 Kursverksamhet på fiskets område, reservationsanslag ......................
5 Bidrag till fiskehamnar m. m., reservationsanslag ..........................
6 Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag ..........................
7 Restitution av bensinskatt till fiskerinä-
ringen, reservationsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen...........
8 Särskilt omställningsstöd till fiskare, förslagsanslag ..........................
9 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fritidsfiske, förslagsanslag ...
10 Kostnader för fiskeutredningar i vattenmål m. m., förslagsanslag.............
11 Ersättning till strandägare för mistad
fiskerätt m. in., förslagsanslag.........
12 Fiskeriundersökningsfartyg, reservationsanslag ..............................
50 300 000
1 218 000 30 000 000
10 400 000
251 378 000
6 021 000 41 134 000 8 000 000
13 500 000 8 500 000
1 285 000
78 440 000
5 470 000 875 000
265 000
285 000
1 000
20 000
934 000 3 000 000 1 000 1 000
2 000 000
*3 000 000
15 852 000
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
53 F. Rennäring
1 Lappväsendet, förslagsanslag..........
2 Rådgivningsverksamhet för rennäringens
främjande, reservationsanslag..........
3 Kompensation för bensinskatt till rennä-
ringen, att avräknas mot automobilskattemedlen...........................
G. Service och kontroll
1 Veterinärstyrelsen, förslagsanslag......
2 Anskaffande av viss laboratorieutrust-
ning m. m., reservationsanslag.........
3 Veterinärstaten, förslagsanslag.........
4 Täckande av vissa kostnader för köttbe-
siktning vid kontrollslakterier, förslagsanslag ................................
5 Statens veterinärmedicinska anstalt, förslagsanslag ..........................
6 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m. m., förslagsanslag.......
7 Bidrag till djursjukvård i vissa fall, förslagsanslag ..........................
8 Veterinärinrättningen i Skara, förslagsan-
slag ................................
Statens centrala frökontrollanstalt:
9 Förvaltningskostnader, förslagsanslag. 8 143 000
10 Utrustning, reservationssanslag...... 150 000
11 Statens växtskyddsanstalt, förslagsanslag
12 Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag ..............................
13 Statens lantbrukskemiska laboratorium,
förslagsanslag.......................
14 Statens maskinprovningar, förslagsanslag
H. Utbildning och forskning
Lantbr ukshögskolan:
1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 29 632 000
2 Driftkostnader, reservationsanslag .... 9 402 000
3 Bokinköp m. m., reservationsanslag ... 587 000
4 Försöksverksamheten, reservationsanslag 14 642 000
5 Lantbruksdriften vid försöksstationerna m. m., förslagsanslag ............ 1 000
Veterinärhögskolan:
6 Förvaltningskostnader, förslagsanslag. 11 991 000
7 Driftkostnader, reservationsanslag..... 5 706 000
8 Bokinköp m. m., reservationsanslag ... 126 000
9 Försöksverksamhet, reservationsanslag 300 000
10 Lantbruksdriften vid försöksgården,
förslagsanslag ..................... 1 000
1 670 000 100 000
100 000
1 870 000
3 147 000
125 000 19 161 000
7 325 000 11 096 000
1 400 000 400 000 437 000
8 293 000 5 989 000
150 000
2 631 000 2 144 000
62 298 000
54 264 000
18 124 000
54 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
Skogshögskolan:
11 Förvaltningskostnader, förslagsanslag.
12 Driftkostnader, reservationsanslag----
13 Bokinköp m. m., reservationsanslag ...
14 Inredning och utrustning av lokaler vid
jordbrukets högskolor m. nr., reservationsanslag ..............................
15 Ersättningar till sakkunniga i beford-
ringsärenden, m. m., förslagsanslag.....
16 Jordbruksforskning, reservationsanslag ..
17 Stöd till kollektiv jordbruksteknisk forskning, reservationsanslag...............
18 Bidrag till Sveriges utsädesförening, förslagsanslag ..........................
19 Bidrag till viss praktiskt vetenskaplig
växtförädling.......................
20 Skoglig forskning, reservationsanslag----
21 Bidrag till Institutet för skogsförbättring,
förslagsanslag.......................
22 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag..................
Alnarpsinstitutet:
23 Förvaltningskostnader, förslagsanslag
24 Materiel m. m., reservationsanslag----
25 Trädgårdsskolan i Norrköping, förslagsanslag ................................
26 Bidrag till driften av lantbrukets yrkesskolor m. m., förslagsanslag...........
27 Bidrag till byggnadsarbeten vid lantbrukets yrkesskolor, reservationsanslag .
28 Statens skogsmästarskola, förslagsanslag
29 Statens skogsinstitut, förslagsanslag----
30 Bidrag till vissa skogsbrukskurser, m. m.,
förslagsanslag.......................
31 Bidrag till byggnadsarbeten vid skogsbrukets yrkesskolor, reservationsanslag .
32 Reseunderstöd för studier m. m., reservationsanslag ..........................
33 Bidrag till viss ungdomsverksamhet----
12 875 000 9 453 000 138 000
2 682 000 315 000
I. Miljövård
1 Statens naturvårdsverk, förslagsanslag. .
2 Koncessionsnämnden för miljöskydd, förslagsanslag ..........................
3 Miljövårdsinformation, reservationsanslag
4 Ersättningar vid bildande av naturreservat m. m., reservationsanslag..........
5 Vård av naturvårdsområden m. m., reservationsanslag ......................
* Beräknat belopp.
22 466 000
*5 000 000
130 000 6 760 000
935 000
4 542 000
255 000 2 750 000
836 000
237 000
2 997 000 864 000
29 973 000
3 000 000 1 116 000 2 116 000
4 510 000
100 000
39 000 500 000
161 514 000
11 968 000
516 000 *2 150 000
9 000 000
4 700 000
55 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
6 Stöd till idrotten: Idrotts- och friluftsanläggningar m. m., reservationsanslag ....
7 Miljövårdsforskning, reservationsanslag..
8 Stöd till kollektiv forskning på vattenoch luftvårdsområdet, reservationsanslag
9 Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m., reservationsanslag.........
10 Bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin, reservationsanslag
11 Ersättning för vissa skador av rovdjur,
m. m., förslagsanslag.................
J. Diverse
1 Arrendenämnder och servitutsnämnder,
m. m., förslagsanslag.................
2 Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m. m., reservationsanslag.........
3 Bidrag till vissa internationella organisationer m. m., förslagsanslag...........
4 Ersättning för förvaltningen av vissa
lånefonder, förslagsanslag.............
5 Ersättningar för vissa besiktningar och
syneförrättningar, förslagsanslag.......
Summa kr.
*16 500 000 11 000 000
1 200 000
84 000 000
50 000 000
750 000
191 784 000
180 000 1 000 3 172 000 34 000
5 000
3 392 000 899 313 000
Beräknat belopp.
56 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
X. HANDELSDEPARTEMENTET
A. Handelsdepartementet m. m.
1 Handelsdepartementet, förslagsanslag.........
2 Krigsmaterielinspektionen, förslagsanslag......
3 Kollegiet för Sverige-information i utlandet,
förslagsanslag..............................
4 Handelssekreterare, reservationsanslag........
5 Kommittéer m. m., reservationsanslag........
6 Extra utgifter, reservationsanslag.............
B. Utrikeshandel m. m.
1 Kommerskollegium, förslagsanslag............
2 Sprängämnesinspektionen, förslagsanslag......
3 Främjande av utrikeshandeln m. m., reservationsanslag ................................
4 Administrationskostnader för nordiskt ekonomiskt samarbete, reservationsanslag...........
5 Bidrag till Svenska slöjdföreningen...........
6 Bidrag till vissa internationella byråer m. m.,
förslagsanslag.............................
7 Exportfrämj ande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna, m. m., reservationsanslag....
C. Pris-, konkurrens- och konsumentfrågor
1 Näringsfrihetsrådet, förslagsanslag............
2 Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor, förslagsanslag ................................
3 Statens pris- och kartellnämnd, förslagsanslag . Statens institut för konsumentfrågor:
4 Förvaltningskostnader, förslagsanslag.......
5 Undersökningar och upplysningsmateriel
m. m., reservationsanslag..................
6 Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning, reservationsanslag...................
7 Bidrag till Yarudeklarationsnämnden.........
D. Patent- och registreringsväsendet
1 Patent- och registreringsverket, förslagsanslag .
2 Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register,
förslagsanslag..............................
4 100 000 164 000
1 091 000
5 800 000 1 500 000
50 000
12 705 000
9 235 000 1 118 000
7 850 000
130 000 200 000
291 000
*5 200 000
24 024 000
*1 300 000
1 391 000 9 136 000
6 282 000
344 000
4 294 000 1 000 000
23 747 000
30 515 000
1 400 000
31 915 000
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970 57
E. Ekonomiskt försvar
1 Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, förslagsanslag .................................... 6 643 000
2 Omkostnader för statlig lagerhållning m. m.,
förslagsanslag............................. 82 340 000
88 983 000
F. Diverse
1 Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet...... 4 600 000
2 Turistpropaganda i Amerikas förenta stater ... 154 000
3 Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m., reservationsanslag ............................ *40 400 000
4 Kostnader för vissa nämnder m. m., förslagsanslag .................................... 30 000
45 184 000
Summa kr. 226 558 000
* Beräknat belopp.
58 Kungl. Maj:ts proposition nr t år 1970
XI. INRIKESDEPARTEMENTET
A. Inrikesdepartementet m. m.
1 Inrikesdepartementet, förslagsanslag..........
2 Kommittéer m. m., reservationsanslag........
3 Extra utgifter, reservationsanslag............
4 Bidrag till bestridande av kostnader för vissa
internationella kongresser i Sverige, reservationsanslag ...................................
B. Arbetsmarknad m. m.
1 Arbetsmarknadsstyrelsen, förslagsanslag.......
2 Arbetsförmedlingen, förslagsanslag............
3 Allmänna beredskapsarbeten m. m., reserva-
tionsanslag, varav förslagsvis 100 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.....
4 Särskilda beredskapsarbeten m. m., reservations-
anslag, varav förslagsvis 50 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen..........
5 Förläggningsbyggnader m. m., förslagsanslag . .
6 Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens för-
rådsverksamhet, reservationsanslag...........
7 Arbetsmarknadsutbildning m. m., förslagsanslag
8 Kontant stöd vid arbetslöshet, förslagsanslag ..
9 Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor,
reservationsanslag........................
10 Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade, förslagsanslag.....................
11 Bidrag till driften av verkstäder för handikappade, förslagsanslag........................
12 Vissa kostnader för vapenfria tjänstepliktiga,
förslagsanslag............................
13 Statens invandrarverk, förslagsanslag........
14 Omhändertagande av flyktingar, förslagsanslag
15 Anpassningsåtgärder för invandrare, reservationsanslag ................................
16 Undervisning för invandrare i svenska språket
m. m., förslagsanslag......................
17 Arbetsdomstolen, förslagsanslag..............
18 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag .......................................
19 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar,
förslagsanslag.............................
7 142 000 5 000 000 200 000
1 000
12 343 000
43 100 000 171 600 000
380 000 000
450 000 000 32 500 000
1 000 505 000 000 226 000 000
5 000 000
25 000 000
75 000 000
12 700 000 9 800 000 10 000 000
2 600 000
20 000 000 529 000
543 000
9 000
1 969 382 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
59 C. Regional utveckling
1 Lokaliseringsbidrag, reservationsanslag........
2 Bidrag till lokaliseringsutbildning............
3 Särskilda stödåtgärder i glesbygder, reservationsanslag ....................................
4 Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader, reservationsanslag.........
5 Täckande av förluster i anledning av statligt
stöd till hantverks- och industriföretag m. fl., förslagsanslag.............................
D. Bostadsbyggande m. m.
1 Bostadsstyrelsen, förslagsanslag..............
2 Länsbostadsnämnderna, förslagsanslag........
3 Statens hyresråd, förslagsanslag..............
4 Statens nämnd för samlingslokaler, förslagsanslag ......................................
5 Räntebidrag, förslagsanslag.................
6 Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet,
förslagsanslag.............................
7 Byggnadsforskning........................
8 Rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler, reservationsanslag...................
Summa kr.
*10 000 000 *25 000 000
5 000 000
7 500 000
9 000 000
56 500 000
11 692 000 21 751 000
1 796 000
189 000
2 000 000
105 000 000 2 400 000
700 000 145 528 000 2 183 753 000
• Beräknat belopp.
60 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
XII. CIVILDEPARTEMENTET
A. Civildepartementet m. m.
1 Civildepartementet, förslagsanslag......
2 Kommittéer m. m., reservationsanslag...
3 Extra utgifter, reservationsanslag......
B. Länsstyrelserna m. m.
1 Länsstyrelserna, förslagsanslag.........
2 Lokala skattemyndigheterna, förslagsanslag ................................
3 Kronofogdemyndigheterna, förslagsanslag
C. Planväsendet
1 Statens planverk, förslagsanslag.......
2 Bidrag till upprättande av regionplaner
m. m., reservationsanslag..............
D. Lantmäteriväsendet
Lantmäteriet:
1 Myndighetsuppgifter, förslagsanslag .. 25 595 000
2 Förrättnings- och uppdragsverksamhet, förslagsanslag................. 1 000
3 Bidrag till förrättnings- och uppdragsverksamhet, förslagsanslag.......... 11 507 000
4 Uppläggande av nytt fastighetsregister, reservationsanslag.............. 2 993 000
5 Utrustning, reservationsanslag....... 1 150 000
E. Kartväsendet
Kartverket:
1 Allmänna kartarbeten, reservationsanslag 40 771 000
2 Försvarsberedskap, reservationsanslag. 909 000
3 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag.. 1 000
4 Utrustning, reservationsanslag....... 2 745 000
5 254 000 3 000 000 55 000
8 309 000
386 790 000
121 660 000 114 400 000
622 850 000
23 330 000
100 000
23 430 000
41 246 000
41 246 000
44 426 000
44 426 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970 61
F. Räddningstjänst m. m.
1 Statens brandinspektion, förslagsanslag . 960 000
2 Statens brandskola, förslagsanslag...... 1 751 000
3 Bidrag till förebyggande och släckning av
brand, förslagsanslag................. 1 900 000
4 Bidrag till kostnader för kommunal beredskap, reservationsanslag............ 500 000
5 Beredskap för oljebekämpning till sjöss,
förslagsanslag....................... 2 500 000
_ 7 611 000
Summa kr. 747 872 000
62 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
XIII. INDUSTRIDEPARTEMENTET
A. Industridepartementet m. m.
1 Industridepartementet, förslagsanslag......... 6 930 000
2 Teknisk-vetenskapliga attachéer, förslagsanslag 150 000
3 Kommittéer m. m., reservationsanslag......... 3 500 000
4 Extra utgifter, reservationsanslag............. 200 000
10 780 000
B. Industri m. m.
Statens institut för företagsutveckling:
1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag...... 4 287 000
2 Bidrag till främjande av företagsutveckling
m. m., reservationsanslag ................ 2 000 000 6 287 000
3 Befrämjande av hemslöjden, reservationsanslag.. 825 000
4 Utbildningsstöd till textil- och konfektionsindu-
strierna, m. m., reservationsanslag .......... *2 500 000
9 612 000
C. Bergsbruk
Sveriges geologiska undersökning:
1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag.
2 Kartarbeten m. m., reservationsanslag
3 Utrustning, reservationsanslag.......
4 Prospektering, reservationsanslag.....
5 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag .
6 Bergsstaten, förslagsanslag...........
7 800 000 3 200 000 700 000 18 000 000
800 000 30 500 000
820 000
31 320 000
D. Energiförsörjning
1 Statens elektriska inspektion, förslagsanslag ... 2 450 000
2 Kostnader för vissa nämnder, förslagsanslag ... 43 000
3 Befrämjande av landsbygdens elektrifiering,
reservationsanslag.......................... 5 000 000
7 493 000
E. Teknisk utveckling m. m.
Styrelsen för teknisk utveckling:
1 Teknisk forskning och utveckling, reservations-
anslag ................................ 95 000 000
2 Drift av forskningsstationer, förslagsanslag .. 1 000 95 001 000
Beräknat belopp.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1970 63
3 Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag............................ 1 000
4 Bidrag till statens provningsanstalt, reservationsanslag .................................. 4 900 000
5 Statens provningsanstalt: Utrustning, reservationsanslag .............................. 900 000
6 Statens skeppsprovningsanstalt: Uppdragsverk-
samhet, förslagsanslag.................... 1 000
7 Bidrag till statens skeppsprovningsanstalt, reservationsanslag ........................... 2 000 000
8 Statens skeppsprovningsanstalt: Utrustning, reservationsanslag ......................... 500 000
9 Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien..... 535 000
10 Bidrag till Sveriges standardiseringskommission 1 840 000
11 Delegationen för atomenergifrågor, förslagsanslag .................................... *610 000
12 Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget
Atomenergi, reservationsanslag............... 60 000 000
13 Internationellt atomenergisamarbete, förslagsanslag .................................... 3 500 000
14 Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran,
reservationsanslag........................ 8 100 000
177 888 000
F. Domänverket
1 Ersättning till domänverkets fond för utgifter
för övertalig personal, förslagsanslag ........ 169 000
Summa kr. 237 262 000
XIV. OFÖRUTSEDDA UTGIFTER
1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag.......... 1000 000
* Beräknat belopp.
64 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
XV. RIKSDAGEN OCH DESS VERK M. M.
A. Riksdagen
Riksdagen:
1 Arvoden m. m. till riksdagens ledamöter, förslagsanslag ............................... 21 167 000
2 Reseersättningar m. m. till riksdagens ledamöter, förslagsanslag........................ 5 385 000
3 Riksdagsledamöters deltagande i Europarådets
verksamhet, förslagsanslag................. 236 000
4 Riksdagsutskottens studieresor m. m., förslagsanslag .................................. 650 000
5 Bidrag till studieresor, reservationsanslag..... 100 000
6 Representation m. m., förslagsanslag........ 275 000
7 Kostnader för riksdagens interparlamentariska
grupp, förslagsanslag...................... 100 000
8 Bidrag till Sällskapet Riksdagsmän och forska-
pg .............. 20 000
9 Bidrag till Europarörelsens riksdagsgrupp .. 30 000
10 Bidrag till riksdagspartiernas kostnader för
gruppkanslier, förslagsanslag............... 1 370 000
11 Pensioner åt f. d. riksdagsledamöter m. fl.,
förslagsanslag.......................... 3 800 000
12 Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, reservationsanslag ............................. 75 000
B. Den inre riksdagsförvaltningen
Den inre riksdagsförvaltningen:
1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... *20 000 000
2 Kostnader för riksdagstrycket m. m., förslagsanslag ................................... 4 165 000
3 Utgivande av särskilda publikationer, reservationsanslag ............................... 135 000
4 Utredning om riksdagens hus m. m., reservationsanslag .............................. 560 000
5 Kostnader för provisoriska lokaler, reservationsanslag ............................ 12 300 000
C. Allmänt kyrkomöte
1 Allmänt kyrkomöte, förslagsanslag
D. Riksdagens verk
Riksgäldskontoret:
1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 5 016 000
* Beräknat belopp.
33 208 000
33 208 000
37 160 000
37 160 000
1 107 000
65 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970 2 Kostnader vid emission av statslån m. m., för-
slagsanslag ............................... 3 370 000
Riksdagsbiblioteket:
3 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 1 301 000
4 Bokinköp och bokbindning, reservationsanslag 325 000
5 Riksdagens ombudsmannaexpedition, förslagsanslag ....................................
6 Riksdagens revisorer och deras kansli, förslagsanslag ....................................
Nordiska rådets svenska delegation och dess kan-
sli:
7 Förvaltningskostnader, förslagsanslag....... 1 125 000
8 Andel i gemensamma kostnader för Nordiska
rådet, förslagsanslag....................... 286 000
9 Andel i kostnaderna för tidskriften Nordisk
Kontakt, förslagsanslag.................... 75 000
E. Diverse
1 Vinstutlottning i samband med ungdomens
lönsparande, förslagsanslag...................
2 Vinstutlottning i samband med allmänt lönsparande, förslagsanslag.....................
3 Kommittéer m. m., förslagsanslag.............
4 Täckning av merkostnader för löneroch pensioner m. m., förslagsanslag...................
8 386 000
1 626 000 3 129 000 1 037 000
1 486 000
15 664 000
1 300 000
1 200 000 35 000
1 000
2 536 000
Summa kr. 89 675 000
66 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
UTGIFTER FÖR STATENS KAPITALFONDER
I. RIKSGÄLDSFONDEN1
1 Underskott på riksgäldsfonden.......................... 1 750 000 000
II. avskrivning av nya kapitalinvesteringar
A. Statens affärsverksfonder
Kommunikationsdepartementet:
1 Posthus m. m. (I: A: 1), förslagsanslag......
2 Teleanläggningar m. m. (I: B: 1), förslagsanslag ..................................
3 Järnvägar m. m. (I: C: 1), förslagsanslag....
4 Flygplatser m. m. (I: D: 1), förslagsanslag...
Jordbruksdepartementet:
5 Byggnadsarbeten m. m. vid vissa till sam-
bruksföreningar upplåtna kronoegendomar (I: G: 2), förslagsanslag...................
Industridepartementet:
6 Byggnader och utrustning (I: E: 1) förslagsanslag ................................
7 Kraftstationer m. m. (I: F: 1), förslagsanslag ..................................
8 Förvaltningsbyggnad för domänstyrelsen
(I: G: 4), förslagsanslag..................
1 000
7 600 000 15 600 000
1 000 23 202 000
1 000 1 000
1 000 _3 000
23 206 000
B. Statens allmänna fastighetsfond
Justitiedepartementet:
1 Polishus m. m. (II: 1), reservationsanslag----
2 Renovering av byggnad för regeringsrätten
(II: 2), reservationsanslag................
3 Vissa byggnadsarbeten för kriminalvården
(II: 3), reservationsanslag..................
4 Nybyggnad i kvarteret Kronoberg i Stockholm
(II: 4), reservationsanslag ................
12 500 000 313 000 2 500 000 11 375 000
26 688 000
Utrikesdepartementet:
5 Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter för utrikesrepresentationen (II: 5),
reservationsanslag........................
i Stat för riksgäldsfonden se Bilaga till Utgifter för statens kapitalfonder sid. 70.
67 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1970
Försvarsdepartementet:
6 Vissa skyddsrumsanläggningar(II: 6), reservationsanslag ..............................
7 Uppförande av förrådsbyggnader för civilförsvaret (11:7), reservationsanslag............
8 Vissa byggnadsarbeten vid statens civilför-
svarsskola i Rosersberg (II: 8), reservationsanslag ................................
Socialdepartementet:
9 Utbyggande av karolinska sjukhuset (II: 9),
reservationsanslag........................
10 Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala (II: 10), reservationsanslag.............
11 Vissa byggnadsarbeten m. m. inom socialde-
partementets verksamhetsområde (II: 11), reservationsanslag ........................
Finansdepartementet:
12 Sanering m. m. inom Djurgårdsstaden i Stockholm (II: 12), reservationsanslag............
13 Byggnadsarbeten för statlig förvaltning (II:
13), reservationsanslag ..................
14 Statlig förvaltningsskola (II: 15), reservationsanslag ..................................
15 Vissa byggnadsarbeten vid tullverket (II: 16),
reservationsanslag.......................
Utbildningsdepartementet:
* Beräknat belopp.
3 500 000 1 500 000
268 000 5 268 000
3 000 000
6 500 000
7 000 000 16 500 000
150 000 7 688 000 176 000
63 000 8 077 000
68 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
tionsanslag..............................
3 Försvarets forskningsanstalts delfond (III: 13), reservationsanslag....................
D. Statens utlåningsfonder
Utbildningsdepartementet:
1 Studiemedelsfonden (IV: 5), reservationsanslag....................................*756 000 000
2 Lånefonden för studentkårlokaler (IV: 7), reservationsanslag .......................... 3 750 000
Inrikesdepartementet:
3 Lånefonden för allmänna samlingslokaler
(IV: 13), reservationsanslag................
E. Fonden för låneunderstöd
Socialdepartementet:
1 Lån till byggande av sjukhem (V: 2), reservationsanslag .............................. 10 000 000
2 Lån till nybyggnader vid erkända vårdanstal-
ter för alkoholmissbrukare m. m. (V: 3), reservationsanslag ............................ 3 000 000
Finansdepartementet:
3 Pressens lånefond (V: 7), reservationsanslag ..
Handelsdepartementet:
4 Lån till utbyggnad av oljelagriiigen (V:8), reservationsanslag ..........................
Inrikesdepartementet:
5 Räntefria lån till bostadsbyggande (V: 10), reservationsanslag ........................
Industridepartementet:
6 Lån till Aktiebolaget Atomenergi för uppförande av en atomkraftstation i Marviken (V:
11), reservationsanslag...................
F. Diverse kapitalfonder
Kommunikationsdepartementet:
1 Vägmaskiner m. m. (IX: 2), förslagsanslag .. 1 000
2 Sjöfartsmateriel m. m. (IX: 3), förslagsanslag _1 000
108 955 000
884 000 159 770 000
759 750 000
7 000 000
766 750 000
13 000 000 7 500 000
11 500 000
7 125 000
2 600 000
41 725 000
2 000
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr i år i970 69
Handelsdepartementet:
3 |§[Förrådsanläggningar m. m. (IX: 6), reservationsanslag ............................ 3 795 000
_3 797 000
Summa kr. 1123522000
III. AVSKRIVNING AV OREGLERADE KAPITALMEDELSFÖRLUSTER
1 Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster........ 1 000 000 5
5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 1
70 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
Bilaga till Utgifter för statens kapitalfonder
FÖRSLAG TILL STAT FÖR RIKSGÄLDSFONDEN
FÖR BUDGETÅRET 1970/71
Utgifter
A. Räntor på statsskulden:
1. Ränta på räntelöpande obligationslån, förslagsvis........... 865 417 000
2. Vinster på premieobligationslån, förslagsvis................ 148 890 000
3. Ränta på statsskuldförbindelser, förslagsvis................ 55 000 000
4. » » sparobligationer, förslagsvis..................... 125 000 000
5. » » av staten övertagna lån, förslagsvis.............. 225 000
6. » » lån hos statsinstitutioner och fonder m. m., förslags-
vis .......................................... 60 000 000
7. Årsanslaget till Hans Maj :t Konungen.................... 300 000
8. Ränta på köpeskillingen för fastigheten nr 1 i kvarteret Lejo-
net i Stockholm............................... 90 000
9. » » konung Carl XIII:s hemgiftskapital............. 7 500
10. » » Göta kanals reparationsfond.................... 7 045
11. » » kortfristig upplåning hos banker m. fl., förslagsvis . 50 000 000
12. » » skattkammarväxlar, förslagsvis.................. 325 000 000
13. » » beräknad ny upplåning, förslagsvis.............. 202 075 455
1 832 012 000
B. Provisioner m. m.:
1. Försäljningsprovisioner m. m., förslagsvis...... 5 000 000
2. Inlösningsprovisioner m. m., förslagsvis....... 2 000 000
3. Kursförluster, förslagsvis.................... 1 000 7 001 000
Summa kr. 1 839 013 000
Inkomster
A. Räntor:
1. Ränta på uppköpta obligationer............. 10 000
2. » » rörliga krediter................... 75 000 000
3. » » kortfristig utlåning till banker m. fl. 10 000 000
4. » » övriga utlånade medel............. 700 000 85 710 000
B. Uppgäld och kursvinster:
1. Uppgäld.................................. 1 000
2. Kursvinster............................... 1 000 2 000
C. Diverse inkomster:
1. Preskriberade obligationer och kuponger m. m. 3 000 000
2. Dragningslistor på premielånen.............. 300 000
3. Övriga diverse inkomster.................... 1 000 3 301 000
89 013 000
Underskott att avföras på riksstatens driftbudget..... 1 750 000 000
Summa kr. 1839 013 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år i 970
71 KAPITALBUDGETEN
INKOMSTERNA PÅ KAPITALBUDGETEN 1 Lånemedel............................................ 3 606 796 000
72 Kungl. Maj:ts proposition nr t år 1970
FÖRSLAG TILL
INVESTERINGSSTATER FÖR BUDGETÅRET
1970/71
I. STATENS AFFÄRSVERKSFONDER
A. Postverkets fond
Avskrivningsmedel Investeringsanslag ... 41 300 000
från riksstaten .... 1 000
inom fonden....... 13 200 000
Övriga kapitalmedel . . 1 000
Investeringsbemyndigande........... 28 098 000
41 300 000 41 300 000
B. Televerkets fond
C. Statens järnvägars fond
Avskrivningsmedel Investeringsanslag . .. 367 600 000
från riksstaten..... 15 600 000
inom fonden....... 242 800 000
Övriga kapitalmedel . . 12 000 000
Investeringsbemyndigande........... 97 200 000
367 600 000 367 600 000
D. Luftfartsverkets fond
Avskrivningsmedel Investeringsanslag ... 48 000 000
från riksstaten .... 1 000
inom fonden....... 20 500 000
Övriga kapitalmedel . . 1 000
Investeringsbemyndigande........... 27 498 000
48 000 000
48 000 000
Kungl. Maj.ts proposition nr 1 år 1970 73
E. Fabriksverkens fond
Avskrivningsmedel Summa investerings-
från riksstaten ---- 1 000 anslag .......... 54 980 000
inom fonden....... 16 500 000
Övriga kapitalmedel .. 100 000
Investeringsbemyndigande........... 38 379 000
54 980 000 54 980 000
F. Statens vattenfallsverks fond
Avskrivningsmedel Investeringsanslag . . . 670 000 000
från riksstaten..... 1 000
inom fonden....... 360 000 000
Övriga kapitalmedel . . 5 000 000
Investeringsbemyndigande........... 304 999 000
670 000 000 670 000 000
G. Domänverkets fond
Avskrivningsmedel Summa investerings-
från riksstaten .... 2 000 anslag............ 9 293 000
Investeringsbemyndigande........... 9 291 000
9 293 000 9 293 000
Summa investeringsbemgndiganden för statens affärsverksfonder 515 265 000
II. STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND
Avskrivningsmedel Summa investerings-
från riksstaten..... 128 274 000 anslag 313 145 000
inom fonden....... 42 776 000
Övriga kapitalmedel . . 3 150 000
Investeringsbemyndigande........... 138 945 000
313 145 000 313 145 000
III. FÖRSVARETS FASTIGHETSFOND
Avskrivningsmedel Summa investerings-
från riksstaten..... 159 770 000 anslag 236 484 000
inom fonden....... 23 445 000
Övriga kapitalmedel . . 26 000 000
Investeringsbemyndigande........... 27 269 000
236 484 000 236 484 000
74 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
IV. STATENS UTLÅNINGSFONDER
Investeringsbemyndigande........
Utrikesförvaltningens lånefond
100 000 Investeringsanslag . . .
Investeringsbemyndigande........
Statens bosättningslånefond
1 000 Investeringsanslag . . .
Statens lånefond för den mindre skeppsfarten
Investeringsbemyn-
digande........... 1 000 Investeringsanslag . . .
Allmänna studielånefonden
Investeringsbemyn-
digande........... 111 000 000 Investeringsanslag . . .
Avskrivningsmedel från riksstaten .
Studiemedelsfonden
756 000 000 Investeringsanslag . . .
Lånefonden för inventarier i studentbostäder
Investeringsbemyn-
digande........... 5 500 000 Investeringsanslag . . .
Lånefonden för studentkårlokaler
Avskrivningsmedel Investeringsanslag . . .
från riksstaten..... 3 750 000
Investeringsbemyndigande........... 1 250 000
5 000 000
Lånefonden till främjande av beredning och avsättning av fisk
Investeringsbemyndigande........
1 000 Investeringsanslag . . .
Statens hantverks- och industrilånefond
Investeringsbemyn-
digande........... 20 000 000 Investeringsanslag . . .
100 000
111 000 000
756 000 000
5 500 000
5 000 000
5 000 000
20 000 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
Lånefonden för bostadsbyggande
75 Investeringsbemyn-
digande........... 1 650 000 000 Investeringsanslag ... 1 650 000 000
Lånefonden för maskinanskaifning inom byggnadsindustrien
Investeringsbemyn-
digande........... 1 000 Investeringsanslag ... 1000
Lånefonden för kommunala markförvärv
Investeringsbemyn-
digande........... 30 000 000 Investeringsanslag ... 30 000 000
Lånefonden för allmänna samlingslokaler
Avskrivningsmedel
från riksstaten..... 7 000 000 Investeringsanslag ... 10 000 000
Investeringsbemyn-
digande........... 3 000 000 _
10 000 000 10 000 000
Summa investeringsbemyndiganden för statens utlåningsfonder 1 820 854 000
Y. FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD
VII. FONDEN FÖR FÖRLAG TILL STATSVERKET 40 000 000 —4 800 000
Övriga kapitalmedel . . In vester ingsb emyndigande...........
Summa investeringsanslag ...........
35 200 000
35 200 000
35 200 000
VIII. FONDEN FÖR BEREDSKAPSLAGRING
Investeringsbemyn- Summa investerings-
digande........... 855 000 000 anslag..........
855 000 000
76 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
IX. DIVERSE KAPITALFONDER
A. Statens vägverks förrådsfond
Avskrivningsmedel Investeringsanslag ... 56 200 000
från riksstaten ..... 1 000
inom fonden....... 50 400 000
Övriga kapitalmedel . . 200 000
Investeringsbemyndigande........... 5 599 000
56 200 000 56 200 000
B. Sjöfartsverkets fond
Avskrivningsmedel Investeringsanslag ... 22 900 000
från riksstaten ..... 1 000
inom fonden....... 11 626 000
Övriga kapitalmedel . . 50 000
Investeringsbemyndigande........... 11 223 000
22 900 000 22 900 000
C. Statens datamaskinfond
Avskrivningsmedel Summa investerings-
inom fonden....... 25 000 000 anslag.......... 43 000 000
Investeringsbemyndigande........... 18 000 000
43 000 000 43 000 000
D. Jordfonden
Investeringsbemyn-
digande........... 1 000 Investeringsanslag ... 1 000
E. Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap
Avskrivningsmedel Investeringsanslag ... 3 795 000
från riksstaten...... 3 795 000
inom fonden....... 1 062 000
Övriga kapitalmedel . . 1 000
Investeringsbemyndigande........... —1 063 000
3 795 000 3 795 000
Summa investering sb emyndiganden för diverse kapitalfonder
33 760 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
77 SUMMA INVESTERINGSSTATER
78 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
KAPITALINVESTERING
I. STATENS AFFÄRSVERKSFONDER
A. Postverket
1 Posthus m. m.............................. 41 300 000
B. Televerket
Kommunikationsdepartementet:
1 Teleanläggningar m. m,................... 592 100 000
Utbildningsdepartementet:
2 Rundradioanläggningar................... 77 200 000
669 300 000
C. Statens järnvägar
1 Järnvägar m. m............................ 367 600 000
D. Luftfartsverket
1 Flygplatser m. m........................... 48 000 000
E. Förenade fabriksverken
1 Byggnader och utrustning.................. 54 200 000
2 Teckning av aktier i ett bolag för produktion
och försäljning av sjukvårdsutrustning m. m... 780 000
54 980 000
F. Statens vattenfallsverk
1 Kraftstationer m. m........................ 670 000 000
G. Domänverket
Justitiedepartementet:
1 Förvärv av jordbruksfastigheter för kriminalvården ................................. 1 000
Jordbruksdepartementet:
2 Byggnadsarbeten m. m. vid vissa till sambruksföreningar upplåtna kronoegendomar .. 92 000
3 Markförvärv för naturvårdsändamål, m. m. . 4 000 000 4 092 000
Industridepartementet:
4 Förvaltningsbyggnad för domänstyrelsen ... 5 200 000
9 293 000
Summa kr. 1 860 473 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
79 II. STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND
Justitiedepartementet:
1 Polishus m. m........................... 45 000 000
2 Renovering av byggnad för regeringsrätten . 1 250 000
3 Vissa byggnadsarbeten för kriminalvården .. 5 000 000
4 Nybyggnad i kvarteret Kronoberg i Stockholm 35 000 000
Utrikesdepartementet:
5 Inköp, uppförande och iståndsättande av
fastigheter för utrikesrepresentationen......
Försvarsdepartementet:
6 Vissa skyddsrumsanläggningar............ 3 500 000
7 Uppförande av förrådsbyggnader för civilförsvaret .................................. 3 000 000
8 Vissa byggnadsarbeten vid statens civilför-
svarsskola i Rosersberg................... 535 000
Socialdepartementet:
9 Utbyggande av karolinska sjukhuset........ 6 000 000
10 Utbyggande av akademiska sjukhuset i Uppsala .................................... 13 000 000
11 Vissa byggnadsarbeten m. m. inom socialdepartementets verksamhetsområde.......... 14 000 000
Finansdepartementet:
12 Sanering m. m. inom Djurgårdsstaden i Stockholm ................................... 600 000
13 Byggnadsarbeten för statlig förvaltning .... 30 750 000
14 Inköp av fastigheter m. m................. 1 000
15 Statlig förvaltningsskola.................. 352 000
16 Vissa byggnadsarbeten vid tullverket...... 250 000
Utbildningsdepartementet:
17 Byggnadsarbeten för vissa kulturändamål . . *3 000 000
18 Radio- och televisionshus................. 4 500 000
19 Byggnadsarbeten vid specialskolan m. m. ... 60 000
20 Byggnadsarbeten vid universiteten och vissa
högskolor m. m..........................*130 000 000
Jordbruksdepartementet:
21 Byggnadsarbeten vid jordbrukets högskolor
m. m...................................
Civildepartementet:
22 Byggnadsarbeten för länsstyrelserna.......
Industridepartementet:
23 Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m.m.
Summa kr.
* Beräknat belopp.
86 250 000
4 000 000
7 035 000
33 000 000
31 953 000
137 560 000
*6 100 000 5 747 000
1 500 000
313 145 000
80 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
III. FÖRSVARETS FASTIGHETSFOND
Kasernbyggnaders delfond:
1 Byggnadsarbeten för gemensamma ändamål. 17 800 000
2 Byggnadsarbeten för armén............... 53 300 000
3 Byggnadsarbeten för marinen............. 16 000 000
4 Byggnadsarbeten för flygvapnet........... 14 600 000
5 Nybyggnad av kasernetablissement m. m. för
Svea livgarde och Svea ingenjörregemente . . 6 161 000
6 Markförvärv för övningsfält m. m.......... *17 900 000
Befästningars delfond:
7 Befästningsarbeten för gemensamma ändamål 29 200 000
8 Befästningsarbeten för armén............. 4 100 000
9 Befästningsarbeten för marinen............ 38 900 000
10 Befästningsarbeten för flygvapnet......... 11 655 000
11 Flygfältsarbeten m. m.................... 25 100 000
12 Markförvärv för befästningar.............. 1 000
Försvarets forskningsanstalts delfond:
13 Byggnadsarbeten för försvarets forskningsanstalt .................................
Summa kr.
IV. STATENS UTLÅNINGSFONDER
Utrikesdepartementet:
1 Utrikesförvaltningens lånefond............
Socialdepartementet:
2 Statens bosättningslånefond...............
Kommunikationsdepartementet:
3 Statens lånefond för den mindre skeppsfarten Utbildningsdepartementet:
4 Allmänna studielånefonden...............*111 000 000
5 Studiemedelsfonden...................... *756 000 000
6 Lånefonden för inventarier i studentbostäder 5 500 000
7 Lånefonden för studentkårlokaler.......... 5 000 000
Jordbruksdepartementet:
8 Lånefonden till främjande av beredning och
avsättning av fisk m. m...................
Inrikesdepartementet:
9 Statens hantverks- och industrilånefond ... 20 000 000
10 Lånefonden för bostadsbyggande.......... 1 650 000 000
* Beräknat belopp.
125 761 000
108 956 000
1 767 000
236 484 000
100 000 1 000 1 000
877 500 000
1 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
81 VII. FONDEN FÖR FÖRLAG TILL STATSVERKET
Finansdepartementet:
1 Vissa projekteringskostnader.............. 20 000 000
Civil departementet:
2 Förskott till vissa plankostnader m. m...... 2 700 000
Industridepartementet:
3 Statliga gruvor m. m..................... 12 500 000
* Beräknat belopp.
Summa kr. 35 200 000
82 Kungi. Maj:ts proposition nr 1 år 1970
VIII. FONDEN FÖR BEREDSKAPSLAGRING
Jordbruksdepartementet:
Statens jordbruksnämnds delfond:
1 Lagring av jordbruksprodukter för beredskaps-
ändamål................................ 155 000 000
Handelsdepartementet:
Överstyrelsens för ekonomiskt försvar delfond:
2 Lagring för beredskapsändamål ............ 700 000 000
Summa kr. 855 000 000
IX. DIVERSE KAPITALFONDER
Försvarsdepartementet:
Statens datamaskinfond:
1 Anskaffning av datamaskiner för försvaret.. 18 000 000
Kommunikationsdepartementet:
Statens vägverks förrådsfond:
2 Vägmaskiner m. m....................... 56 200 000
Sjöfartsverkets fond:
3 Sjöfartsmateriel m. m..................... 22 900 000 79 100 000
Finansdepartementet:
Statens datamaskinfond:
4 Anskaffning av datamaskiner............. 25 000 000
Jordbruksdepartementet:
5 Jordfonden............................. 1 000
Handelsdepartementet:
Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap:
6 Förrådsanläggningar m. m................ 3 795 000
Summa kr. 125 896 000
Kungl. Maj:ts proposition nr i år 1970
83 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 januari 1970.
Närvarande:
Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1970/71 och anför.
Kungl. Maj :t fattar denna dag på hemställan av vederbörande föredragande beslut om de förslag till riksdagen i frågor om statsverkets inkomster och utgifter för budgetåret 1970/71 som skall ingå i nämnda proposition. Utdrag av statsrådsprotokollet i dessa ärenden bör bifogas propositionen som bilagor 1—23. I fråga om bilagorna 4—15 har föredragandena upprättat översikter över sina förslag. Dessa översikter torde få tryckas först i resp. bilaga.
Förslag till nämnda proposition har den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar med därvid fogade specifikationer av inkomsterna och utgifterna på riksstaten. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att godkänna förslaget till riksstat för budgetåret 1970/71 och uppta statsverkets inkomster och utgifter i enlighet med detta.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
.KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 69069S
BILAGA 1 TILL STATSVERKSPROPOSITIONEN 1970
FINANSPLANEN
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 januari 1970.
Närvarande:
Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om finansplan och beräkning av inkomster för budgetåret 1970/71 m. in. samt anför.
Finansplanen
1. Den internationella utvecklingen
Den allmänna konjunkturuppgången, som inleddes under senare delen av 1968, fortsatte 1969 med en betydande expansion i nästan alla västeuropeiska länder. En viktig drivkraft i den pågående expansionen har utgjorts av industrins investeringar. Efter hand har även den privata konsumtionens ökningstakt tilltagit. Särskilt snabbt steg produktionen i de större EEC-länderna samt i Danmark och Finland. Från den allmänna trenden skiljer sig i första hand Storbritannien. Den hårda åtstramningspolitiken som där förts i syfte att stärka den yttre balansen ledde till en tydlig dämpning av tillväxttakten. I Förenta staterna minskade tillväxten från 5 % 1968 till ca 3 % 1969 under inflytande av en restriktiv ekonomisk politik. I Japan fortsatte den snabba expansionen och produktionsökningen uppgick till ca 12 %.
För ett år sedan förutsågs allmänt att världshandeln efter den kraftiga expansionen 1968 skulle komma att sakta av 1969. Främst grundades detta
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr l Bil. 1
2 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
antagande på att importefterfrågan från Storbritannien och Förenta staterna genom den restriktiva politiken där skulle komma att dämpas. I viss utsträckning skedde också detta, men effekten motvägdes av tillväxten i handeln mellan övriga länder. Volymökningen 1969 blev sålunda obetydligt svagare än 1968, eller ca 11 % mot 12 %. Eftersom världshandelspriserna sjönk med ca 1 % 1968 och steg med 2—3 % 1969 innebär detta en något större värdemässig ökning 1969 än 1968. Trots förbättrade prisrelationer för u-ländernas utrikeshandel försvagades deras handelsbalans med OECD-länderna ytterligare under 1969.
Den snabba expansionen av produktion och handel under 1969 har ägt rum trots en fortsatt oro på den internationella valutamarknaden och en kontinuerlig press uppåt på den internationella räntenivån. Det internationella betalningssystemet har utsatts för påfrestningar av kortfristiga kapitalrörelser som främst orsakats av spekulationer om förestående växelkursförändringar i Västtyskland och Frankrike. Över- och underskott i handel och övriga löpande betalningar har endast i ringa omfattning fördelats på det sätt som allmänt betraktats som önskvärt och på längre sikt nödvändigt för en stabil utveckling i den västliga industrivärlden. Den utjämning av de internationella betalningarna som inträffat har därför, liksom under föregående år, skett via kapitalrörelserna.
Som ett led i en efterfrågebegränsande politik men också i syfte att främja kapitalimport har underskottsländerna höjt sina räntor. Andra länder har, för att skydda sina valutareserver, i stor utsträckning följt efter i sin räntepolitik. Samtidigt har i många länder det tilltagande efterfrågetrycket i och för sig föranlett en restriktiv kreditpolitik. I flera länder, däribland Sverige, har man i fråga om kapitalrörelserna vidtagit kvantitativa restriktioner för att i någon mån begränsa trycket på den inhemska penningpolitiken. Ytterligare en ränteuppdrivande faktor har varit den begränsning av tillskottet på internationell likviditet som transaktionerna på eurodollarmarknaden inneburit. Främst är det Förenta staterna som via eurodollarmarknaden kunnat dra till sig internationellt kortfristigt kapital. Därigenom har man, trots underskott på bytesbalans och långfristiga kapitalrörelser, inte behövt vidkännas ett utflöde av dollar till andra centralbanker.
I Storbritannien har under 1969 den yttre balansen markant förbättrats. Detta resultat har uppnåtts genom den strama politik som förts efter devalveringen och som i fjol förstärktes genom en åtstramning av kreditpolitiken. Det under flera år stigande underskottet i bytesbalansen förbyttes i fjol till ett överskott. Nettoexporten av långfristigt kapital har reducerats, och genom att pundet i motsats till närmast föregående år endast i begränsad omfattning varit utsatt för spekulativa kapitalrörelser har Storbritanniens betalningsläge förstärkts. Målsättningen är att nå en ytterligare förstärkning av bytesbalansen och de långfristiga kapitalrörelserna
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 3
1970. Därigenom skulle det bli möjligt att återbetala en del av de omfattande skulder som landet ådragit sig i samband med de olika internationella stödaktionerna för pundet.
Den restriktiva ekonomiska politik som man strävade efter att föra även i Frankrike kunde inte förhindra en snabb expansion av den inhemska efterfrågan. Detta ledde bl. a. till en markant försvagning av handelsbalansen, vilket bidrog till att francen återigen utsattes för en kraftig spekulation. I början av augusti offentliggjorde den nya franska regeringen sitt beslut att devalvera francen med 11,1 %. Beslutet följdes senare upp med ytterligare en rad restriktiva finans- och penningpolitiska åtgärder. Målet är att detta redan under mitten av 1970 skall resultera i en balanserad utrikeshandel.
Trots att den inhemska efterfrågan expanderade snabbare i Västtyskland under 1969 än under 1968, och trots de åtgärder som vidtogs för att främja importen och dämpa exporten, blev bytesbalansöverskottet också i fjol betydande. Under våren och sommaren spred sig förväntningarna om en kommande uppskrivning av D-marken. Fram till slutet av september skedde på grund härav ett kortfristigt kapitalinflöde av samma stora omfattning som den långfristiga kapitalexporten. I samband med det västtyska förbundsdagsvalet släpptes kursbildningen på D-marken fri, för att i oktober fastställas till en kurs som med 9,3 % översteg den tidigare. Därefter har en betydande del av det kortfristiga kapitalet lämnat landet. Den likviditetsåtstramning som utflödet av kapital innebär har till en del motverkats av vissa lättnader i kreditpolitiken.
Vid sidan av Västtyskland utgörs överskottsländerna främst av Japan och Italien. Japans bytesbalansöverskott fördubblades 1969 och översteg därmed Västtysklands. Italien har, trots ett fortsatt mycket betydande överskott på bytesbalansen, under 1969 fått vidkännas relativt omfattande valutareservförluster. Till stor del beror dessa på en omfattande illegal sedelutförsel.
Av stor betydelse för den internationella konjunkturutvecklingen 1970 blir utformningen av den ekonomiska politiken i Förenta staterna. Där är den reala tillväxten f. n. svag, samtidigt som den strama ekonomiska politiken ännu inte lett till den eftersträvade prisdämpningen och förstärkningen av bytesbalansen. Bibehålls den restriktiva politiken med nuvarande styrka till dess att den önskade förändringen i prisutveckling och bytesbalans uppnåtts, kan detta leda till en uttalad recession. Man bör emellertid kunna räkna med att de amerikanska myndigheterna, inför risken av en allvarlig försämring av sysselsättningsläget, lättar något på åtstramningen under loppet av året, även om det härigenom tar längre tid att närma sig de övriga balansmålen. Under denna förutsättning skulle den amerikanska konjunkturnedgången bli relativt kortvarig och spridningseffekten av den till övriga OECD-stater begränsad.
4 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
Inför 1970 präglas den ekonomiska situationen i de flesta länder i Västeuropa av ett högt kapacitetsutnyttjande och tilltagande pris- och kostnadsökningar. Med få undantag gäller nu att produktionskapacitet och arbetskraftstillgång snarare än efterfrågeläget begränsar tillväxten. I detta läge kan man räkna med att den restriktiva utformning som gavs den ekonomiska politiken 1969 bibehålls även under 1970. Under förutsättning att den ekonomiska politiken inte drastiskt skärps förefaller det dock troligt att kapacitetsutnyttjandet blir fortsatt högt under större delen av året och att tillväxttakten kommer att dämpas endast måttligt. Produktionen i Västeuropa kan därmed väntas öka med ca 4,5 % 1970 mot ca 6 % 1969. I första hand kan dämpningen härledas från en nedgång i lagerinvesteringarna och svagare tillväxt av bostadsbyggandet. Näringslivets investeringar förväntas fortsätta att expandera snabbt trots det strama kreditmarknadsläget. Bidragande till detta är att vinstmarginalerna förstärkts under de senaste åren i flera länder. För Storbritannien, där den hårda kreditpolitiken börjat verka tidigare, kan emellertid svårigheter att finansiera en investeringsökning uppstå.
Under förutsättning att produktionsökningen fortgår i den takt som här bedömts såsom den troliga, kan man räkna med att världshandeln värdemässigt kommer att expandera med ca 10 % 1970 mot ca 13 % i fjol.
De farhågor som i tidigare finansplaner uttalats över att en expansiv utveckling skulle kunna hota att brytas på grund av valutaoro och en därav föranledd restriktiv politik ter sig i dagens läge av flera anledningar mindre framträdande. De västtyska och franska växelkursförändringarna under hösten 1969 bör verksamt bidra till en stabilare utveckling av de internationella betalningarna under 1970, i första hand genom att motiven för spekulativa kapitalrörelser mot dessa valutor undanröjts. Situationen på valutamarknaden har också efter dessa kursförändringar präglats av lugn. Ett tecken på att förtroendet för det internationella betalningssystemet förstärkts är även nedgången av guldpriset på den fria marknaden. Av betydelse är också att man 1970 kommer att börja dela ut de särskilda dragningsrätterna, SDR, inom valutafondens ram.
Med hänsyn till växelkursförändringarna under 1969 och den förväntade utformningen av den ekonomiska politiken bör man vidare kunna räkna med att de löpande betalningarna för de flesta av de större OECD-länderna kommer att utvecklas i eftersträvad riktning. Förändringarna kan dock inte bli av den omfattningen att respektive länders mål för bytesbalansen uppnås. Kapitalrörelserna kommer därmed att även 1970 spela en väsentlig roll för att utjämna de internationella betalningarna. Det finns anledning räkna med att Japan blir det dominerande över skottslandet under en god tid framöver.
Jag har i tidigare finansplaner uttalat att det vore önskvärt om den internationella räntenivån kunde sänkas. Bedömningen av utvecklingen på den
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 5
internationella kapitalmarknaden under 1970 är emellertid i hög grad beroende på vilken utveckling som kan förväntas för Förenta staternas betalningsbalans och den delvis därmed sammanhängande utformningen av den amerikanska kreditpolitiken. Den förbättring av den amerikanska bytesbalansen som kan förutses för 1970 är inte större än att den troligen motvägs av en ökning netto av den långfristiga kapitalexporten.
Ett sätt att finansiera det underskott i betalningsbalansen som därmed kvarstår är att öka dollarutflödet till andra centralbanker. Effekten av detta skulle bli ett tillskott till den internationella likviditeten som sannolikt skulle verka dämpande på räntenivån. Myndigheterna i Förenta staterna strävar emellertid efter att begränsa dollartillgodohavandena hos centralbanker i andra länder. Anledningen är att man vill undgå ett upprepande av den misstro mot dollarn som reservvaluta som för ett par år sedan kulminerade i samband med guldkrisen. Mot denna bakgrund förefaller det sannolikare att man även under 1970 söker undvika en ökning av dollarbalanserna genom att huvudsakligen med kortfristig upplåning finansiera det sammanlagda underskottet på bytesbalansen och de långfristiga kapitalrörelserna. Detta skulle i sin tur leda till en begränsning av omvärldens likviditetstillskott och en fortsatt hög internationell räntenivå. 2
2. Konjunkturutveckling och ekonomisk politik i Sverige 1969
Den konjunkturuppgång som inleddes i slutet av 1968 ledde till en åtstramning av den ekonomiska politiken. Efter att under avmattningsåren 1967 och 1968 ha inriktats på selektiva, sysselsättningsstimulerande åtgärder, lades huvudvikten i politiken från början av år 1969 vid att motverka tendenserna till överhettning i ekonomin.
Den mest trängande uppgiften inom sysselsättningspolitiken var att söka nå en bättre regional balans på arbetsmarknaden. Andra väsentliga mål för den ekonomiska politiken var att nå en förbättring av bytesbalansen och att upprätthålla pris- och kostnadsstabiliteten. Investeringspolitiken inriktades särskilt på att en utbyggnad skulle komma till stånd av den svenska industrins produktionskapacitet.
Enligt den bedömning av konjunkturutvecklingen, som jag redovisade i fjolårets finansplan, skulle den ekonomiska tillväxten i vårt land under 1969 uppgå till ca 4 %. Efterhand som den ekonomiska aktiviteten ökade, visade det sig att denna bedömning hade underskattat tillväxttakten i den svenska ekonomin under 1969. Särskilt under första halvåret växte efterfrågan och produktion snabbt. I den reviderade finansplanen våren 1969 redovisade jag att aktiviteten tenderade att bli avsevärt starkare än som ursprungligen förutsetts. Detta avlästes främst i en snabbt stigande efterfrågan på arbetskraft, som i stora delar av landet medförde svårigheter
6 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
Tabell 1. Försörjningsbalans för år 1969
att möta industrins personalbehov. Redan under våren 1969 var antalet till arbetsförmedlingarna anmälda lediga platser lika högt som motsvarande tid det utpräglade högkonjunktur år et 1965.
Kraven på den ekonomiska politiken skärptes under inverkan av denna utveckling. Strävandena fick i ökad utsträckning inriktas på att bevaka tendenserna till rubbning av den samhällsekonomiska balansen. Den ekonomiska politiken gavs generellt en restriktiv prägel, och de selektiva stimulansåtgärderna minskades successivt i omfattning.
Sysselsättningspolitiken inriktades på att uppnå en säsongmässig omfördelning av efterfrågan från sommar- till vinterhalvåret samt på en utjämning av de regionala skillnaderna på arbetsmarknaden. Särskild uppmärksamhet ägnades utvecklingen på byggarbetsmarknaden, som erfarenhetsmässigt är av strategisk betydelse för pris- och kostnadsutvecklingen. Regeringens och arbetsmarknadsmyndigheternas prövning av igångsättningstillstånd för oprioriterat byggande skärptes under våren 1969. Detta gällde särskilt storstadsområdena, där bristen på arbetskraft var markant. Särskilda åtgärder vidtogs också för att begränsa det statliga byggandet under sommarhalvåret och att förskjuta det mot vintern.
En annan åtgärd i samma syfte var att affärsverk och andra statliga myndigheter anmodades att ge uppskov med sådana leveranser från industrin som inte oundgängligen behövdes vid avtalad tidpunkt. Statliga industribeställningar för drygt en halv miljard kr. kunde härigenom senareläggas. Arbetsmarknadsmyndigheterna intensifierade under våren ansträngningarna att öka tillgången på arbetskraft i regioner och branscher med hög efterfrågan.
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 7
Kreditpolitiken har under 1969 successivt stramats åt. Åtstramningen får i första hand ses mot bakgrund av det höga internationella ränteläget och den betydande avtappningen av vår valutareserv. Men den har också motiverats av en strävan att förebygga tendenser till överhettning i vår inhemska konjunktur. Diskontot har höjts i två etapper, från 5 till 6 % i februari och från 6 till 7 % i juli. I samband med räntehöjningen i februari ersattes riksbankens rekommendation om likviditetskvoter med något skärpta kvoter enligt likviditetskvotslagen. Dessa åtgärder har under hösten kompletterats för att mera direkt begränsa bankernas utlåning. Med användning av den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen har sålunda förordnats om kassakvoter för affärsbankerna. Dessa har därvid bl. a. ålagts att hålla ett belopp motsvarande 1 % av inlåningen på räntelöst konto i riksbanken. Verkan av dessa åtgärder har förstärkts genom att individuella tak har satts för varje banks upplåningsmöjligheter i riksbanken.
Trots den dämpande inverkan av den ekonomiska politiken skedde en snabb tillväxt av efterfrågan under fjolåret. Tillväxten steg från 5 % 1968 till 7 % 1969. Uppgången berodde på en snabbare stegring av såväl den inhemska efterfrågan som den externa, dvs. exporten. Accelerationen av dén inhemska efterfrågans tillväxt sammanhängde främst med en omsvängning i utvecklingen av näringslivets investeringar, som efter en nedgång 1968 åter ökade 1969. Denna omsvängning berodde såväl på en kraftig lageruppbyggnad som på en expansion av näringslivets fasta investeringar. Det väntade omslaget i industriinvesteringarna kom sålunda till stånd i fjol. Ökningen uppgick volymmässigt till 6 %.
För de offentliga investeringarna registreras en något snabbare uppgång 1969 än 1968. Ökningen blev i fjol 10 % mot 6 % året innan. Statens investeringar ökade med 9 % och de kommunala investeringarna med närmare 11 %.
Tillväxten av den inhemska efterfrågan härrörde främst från investeringssidan. Konsumtionens ökningstakt var däremot mera dämpad. För den offentliga konsumtionen skedde en markant uppbromsning, och sammantaget för stat och kommun stannade ökningen vid knappt 6 %. Den kommunala konsumtionen steg med över 8 %, medan tillväxten av den statliga konsumtionen begränsades till ett par procent. Avsaktningen för den privata konsumtionens tillväxt var mera måttlig. Ökningen uppgick till 3,9 % mot 4,3 % 1968.
Produktionsökningen i fjol blev betydande. Nationalprodukten ökade med 5 %. Tendenserna i efterfrågeutvecklingen var i och för sig sådana att en ännu snabbare produktionsökning hade kunnat uppnås om de kapacitetsmässiga förutsättningarna förelegat.
Konjunkturuppgången resulterade i en starkt ökad efterfrågan på arbetskraft, ökad rörlighet på arbetsmarknaden och en kraftig minskning av arbetslösheten. Efterfrågan på arbetskraft, mätt i antalet obesatta platser, steg
8 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
nästan oavbrutet från hösten 1968. Arbetslösheten minskade kraftigt under första halvåret i södra och mellersta Sverige, medan mera påtagliga nedgångar i skogslänen kom till stånd först under fjärde kvartalet. Den registrerade arbetslösheten i dessa län låg då i genomsnitt 10 % lägre än under motsvarande period 1968.
Till följd av den ökade arbetskraftsefterfrågan steg också takten i löneglidningen. Inom industrin uppgick denna till 4 1/2 % i fjol jämfört med 3 1/4 % 1968. För samtliga löntagare beräknas löneglidningen 1969 ha uppgått till 2,3 %. Den totala lönesumman steg 1969 med 7,3 %, vilket var något mera än året innan. Härtill medverkade också en högre sysselsättning.
Prisstegringstakten, som 1968 var lägre än något annat år under 1960talet, steg ånyo under fjolåret. Uppgången av konsumentpriserna under loppet av 1969 beräknas till 3,5 % mot 2 % under 1968. Den snabbare prisstegringen kan främst återföras till bostadsposten i anledning av det höjda ränteläget och ökade förvaltningskostnader samt prisstegringsimpulser från utrikeshandeln. Frånvaron av starkare kostnadsgenomslag i konsumentpriserna tyder på att de under året från handelns sida gjorda ansträngningarna att hålla tillbaka prishöjningarna till följd av höjda lönekostnader har varit framgångsrika.
Bytesbalansens utveckling under senare år har gjort det till ett huvudmål för den ekonomiska politiken att skapa förutsättningar för en uppgång av exporten. Kravet att uppnå ett gradvis minskat underskott i handelsbalansen har accentuerats av den fortgående försämringen av vårt nettoutbyte med utlandet i fråga om tjänster och de snabbt ökande transfereringarna till utlandet.
Världshandelns starka expansion ledde till en exportökning under 1969 med 12 % i volym. Importens uppgång blev emellertid ännu större än exportens eller ca 13 %. Tack vare en inte oväsentlig förbättring i bytesförhållandet med utlandet kunde underskottet i handelsbalansen bibehållas på en i huvudsak oförändrad nivå i jämförelse med 1968.
Balansen i fråga om utbytet av tjänster och transfereringar försämrades i fjol väsentligt mera än under de närmast föregående åren eller med mer än en halv miljard kr. Detta sammanhängde med flera faktorer. Under inverkan bl. a. av stigande kostnader och lägre fraktpriser minskade sjöfartsnettot med ca 75 milj. kr. Vidare ökade det negativa turistnettot med ca 150 milj. kr. Underskottet i transfereringarna till utlandet fortsatte att växa, delvis till följd av det ökade biståndet till u-länderna.
Sammanfattningsvis gäller att bytesbalansens underskott ökade från ca en halv miljard kr. 1968 till drygt 1,1 miljard kr. 1969.
Den utströmning av valuta från Sverige som tog sin börj an de sista månaderna 1968, fortsatte under större delen av 1969. Valutautflödet under perioden januari—november uppgick till ungefär 2 miljarder kr. Under årets
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
9 Tabell 2. Betalningsbalans 1967—1969 (milj. kr.)
sista månader skedde emellertid en omsvängning och ett visst valutainflöde ägde rum.
I allt väsentligt motsvaras valutautflödet av försämrat utfall för de statistiskt registrerade betalningarna. En avgörande roll torde sålunda utvecklingen av kapitalbalansen ha spelat. Denna, som redovisar de kända kapitaltransaktionerna, uppvisade i fjol ett nettoutflöde av kapital med ca 800 milj. kr. mot ett nettoinflöde med ca 550 milj. kr. 1968, en omsvängning i negativ riktning med ca 1 350 milj. kr. Det torde framför allt ha varit två faktorer som medverkat till denna omsvängning. Den ena är de differenser i ränteläget som gällde trots diskontohöjningarna i Sverige. Den andra hade samband med spekulationer i paritetsförändringar av vissa utländska valutor, främst den västtyska.
Bland förändringarna på kapitalbalansen märks särskilt utvecklingen av utlandsinvesteringarna. Uppgången av de svenska investeringarna i utlandet beräknas sålunda ha medfört ett ökat kapitalutflöde med ca 450 milj. kr.
Tabell 3. Kapitalbalans 1963—1969
(+ = kapitalinflöde, — = kapitalutflöde)
1 Med uttrycket »desinvestering» avses t. ex. försäljning av intressen i företag i utlandet.
Ij- Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 1. Bil. 1
10 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
i förhållande till 1968. Den kraftiga ökningen av utlandsinvesteringarna får delvis ses som ett led i företagens ansträngningar att främja sin ställning på utlandsmarknaderna, men delvis också som ett uttryck för att man i vissa fall förlagt sin produktion till länder med lägre kostnadsläge. De valutapolitiska åtgärder som vidtagits har skett för att begränsa valutautflödet och att därvid nå en ökad finansiering utomlands av dessa investeringar. I fråga om de statistiskt redovisade handelskrediterna inträffade en minskning av valutainflödet med ca 350 milj. kr. Det berodde väsentligen på en omsvängning av de svenska varvens kreditgivning till utlandet. Även för övrigt privat kapital redovisades ett kraftigt valutautflöde. Vidare ökade utflödet via de statliga kapitaltransaktionerna kraftigt i fjol, vilket främst berodde på ökade biståndskrediter till u-länderna.
3. Den ekojiomiska politiken 1970 3.1 Mål och förutsättningar
Efter den snabba konjunkturuppgången under fjolåret väntas tillväxten i den svenska ekonomin bli något lägre 1970. Efterfrågan ligger dock fortfarande på en hög nivå och vi kan räkna med att våra produktionsresurser kommer att utnyttjas fullt ut. De tillgängliga resurserna beräknas medge en ökning av bruttonationalprodukten med drygt 4 %.
Utgångsläget inför 1970 kännetecknas emellertid, som jag redan berört, av vissa spänningar i vår ekonomi. De gör sig gällande på arbetsmarknaden med betydande efterfrågeöverskott inom vissa sektorer och vissa regioner av vårt land. De återfinns även i vårt varu- och tjänsteutbyte med utlandet, som utvecklats på ett klart otillfredsställande sätt trots den gynnsamma kostnads- och produktivitetsutvecklingen inom industrin. Slutligen har tendenser till en press uppåt på priser och kostnader åter uppstått, ehuru betydande kapacitetsreserver stod till förfogande vid övergången till en mera aktiv konjunktur.
Huvuduppgiften för den ekonomiska politiken under den överblickbara framtiden blir att söka lösa upp dessa spänningar i vår ekonomi utan att ge avkall på de grundläggande målen full sysselsättning, fortsatt ekonomisk tillväxt och en jämnare inkomstfördelning.
De arbetsuppgifter som står i förgrunden gäller den svenska utrikeshandelns utveckling. Jag har i tidigare finansplaner betonat, att de rubbningar i den utrikes balansen som uppstått under 60-talets senare hälft måste mötas med en rad åtgärder, som verkar på både kort och lång sikt. Till den försämring av bytesbalansen som inträffade i fjol bidrog visserligen flera tillfälliga faktorer, däribland den kraftiga uppgången av lagerinvesteringarna med deras stora importinnehåll. Men de tendenser till en generellt sett för hög efterfrågan, som kan spåras i utvecklingen under fjolåret, torde
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 11
komma att bestå också i år, om inte effektiva motåtgärder vidtas. Jag kommer senare att redogöra för de konsekvenser detta får för finanspolitiken.
En dämpning av efterfrågetrycket ter sig således angelägen att uppnå på kort sikt. Men det är dessutom nödvändigt att fullfölja och utveckla de insatser och åtgärder som kan leda till en mera långsiktig och bestående förbättring av den utrikes balansen. Det förhållandet att handelsbalansens underskott ökat åren 1967—1969, samtidigt som tjänste- och transfereringsbalansen fortsatt att försämras tyder på att även vissa strukturella förändringar i den svenska ekonomin ligger bakom problemen med den utrikes balansen.
I korthet kan dessa förändringar beskrivas så, att vår interna efterfrågan successivt fått ett ökat importinnehåll. Det mest påtagliga exemplet är det snabbt växande inslaget av utlandsturism i den privata konsumtionen. Men den snabba strukturomvandlingen inom näringslivet torde också spela en stor roll.
Med det hårdare konkurrensläge som rått under senare år har strävandena i vårt näringsliv ökat att tillvarata stordriftens fördelar genom koncentration av produktionen, genom fusioner och produktbyten. Den större effektivitet som följer av detta ger inte endast ökade möjligheter att möta konkurrensen på världsmarknaden utan i många fall även en större lönebetalningsförmåga. Den viktiga och oavvisliga del av vår jämlikhetspolitik som den solidariska lönepolitiken utgör, innebär att speciella påfrestningar uppstår för de företag som har en långsammare produktivitetsstegring och är utsatta för utländsk konkurrens. Det gäller framför allt de företag, som i huvudsak inriktat sin produktion för avsättning på vår begränsade hemmamarknad och därmed framställer sina produkter i ganska korta serier men ofta med ett brett produktsortiment. Tendensen till företagsnedläggningar har varit stark under de senaste åren. Detta produktionsbortfall har i stor utsträckning träffat företag av den nämnda typen och därmed inneburit att vi för vår försörjning blir mer beroende av import.
Regeringen har vid utformningen av näringspolitiken i allmänhet och investeringspolitiken i synnerhet sökt länka utvecklingen in i sådana banor, att en fortsatt expansion och utbyggnad av den utlandskonkurrerande industrin kan genomföras. Efter ett par års stagnation började industrins investeringar ånyo öka under 1969. Denna uppgång synes komma att fortsätta också i år, då industrins bruttoinvesteringar beräknas öka med drygt 10 %. Jag anser det vitalt för vår ekonomis styrka och expansionsförmåga på sikt att dessa investeringsplaner kan realiseras. En viktig förutsättning härför är en real och finansiell återhållsamhet inom övriga sektorer av ekonomin. Årets budgetförslag har utformats med sikte därpå och leder till en väsentlig reduktion av statens upplåningsbehov.
Samtidigt görs insatser inom näringspolitiken för att skapa grundförutsättningar för förnyelse och utveckling på längre sikt av vår industri. De
12 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
tar sikte på förbättrade möjligheter till finansiering av långsiktiga riskbärande projekt. Det gäller i hög grad sådana projekt som har ett stort inslag av forskning och tekniskt utvecklingsarbete. En aktivering och utveckling av de statliga företagen ingår också som ett led i denna politik.
Dynamik och expansion i näringslivet är nödvändiga inte minst för att den eftersträvade snabba tillväxten av produktion och reallöner skall uppnås. Men det bör också understrykas, att en alltför snabb strukturomvandling skapar vissa problem. Med en hög takt i industrins rationalisering och i företagskoncentrationen följer en ökad omställning av sysselsättningen branschvis och regionalt. Trygghets- och sysselsättningsfrågorna blir därmed mer brännande. Visserligen kan en vikande sysselsättning inom industrin motverkas av den snabbt växande efterfrågan på arbetskraft från tjänstesektorn och den offentliga verksamheten. Men risken ökar då för att produktionen för export- och importkonkurrens inte växer i en takt som svarar mot den interna efterfrågans tillväxt.
Jämsides med intresset att upprätthålla exportindustrins konkurrenskraft riktas uppmärksamheten därför också mot den sida av näringspolitiken, som avser att söka främja en snabbare effektivitetsökning inom de importkonkurrerande näringarna och öka deras konkurrenskraft. Ett omfattande arbete har nedlagts på att söka kartlägga situationen inom t. ex. textil- och konfektions-, sko- och glasindustri samt att finna vägar för att förbättra dessas ställning. Tänkbara åtgärder måste sökas inom den begränsade ram som sätts av vårt hävdande av eu klar frihandelspolitik. Även om detta gör att insatsernas omfattning måste bli begränsad är det angeläget att de vägar som står öppna prövas. Förslag om viss försöksverksamhet av denna art avses föreläggas årets riksdag.
De frågor som jag här berört har även en regional anknytning. I den mån spänningar och ojämnheter i utvecklingen mellan olika branscher och näringar kan mildras, ökar även möjligheterna att komma till rätta med regionala skevheter i sysselsättnings- och inkomsthänseende. Visserligen har under senare tid situationen utvecklats i gynnsam riktning. Företagsnedläggningarna är väsentligt färre än tidigare och sysselsättningsläget i skogslänen har förbättrats. Detta får emellertid inte tas som skäl för att avstå från en fortsatt utbyggnad av arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken. Också i gynnsamma konjunkturlägen föreligger betydande regionala ojämnheter i arbetstrygghet och inkomstbildning. Erfarenheten visar att utvecklingen i sådana lägen lätt går mot en överhettning i storstadsområdena. Skulle denna utveckling motverkas enbart med generella medel, uppstår risk för arbetslöshet i andra delar av landet. Strävandena att bygga ut och förbättra de regionalpolitiska insatserna måste sålunda föras vidare oavsett konjunktursituationerna.
Regionalpolitiken bör ha till syfte att förbättra jämvikten i den näringsgeografiska utvecklingen så att förutsättningar skapas för ökad jämlikhet
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 13
i ekonomiskt och socialt avseende mellan de människor som bor i olika regioner. De regionalpolitiska medlen måste innefatta både stimulansåtgärder för att öka den ekonomiska tillväxten och socialpolitiska åtgärder för att ge acceptabla levnadsförhållanden åt människorna i sådana bygder där tillväxtfrämjande åtgärder har ringa effekt.
De tillväxtfrämjande åtgärderna bör ha till uppgift att långsiktigt göra den näringsmässiga strukturen mera robust inför ekonomiska påfrestningar. Politiken måste inriktas på orter och områden, som bedöms kunna få en differentierad företagsstruktur och arbetsmarknad. Dessa skall också ge arbetstagarna goda valmöjligheter och bilda underlag för en väl utvecklad samhällsservice. De regionalpolitiska insatserna bör således söka skapa nya eller utveckla redan existerande tillväxtbetingelser för ett antal sådana tätortsregioner i olika delar av vårt land utanför storstäderna. Detta innebär givetvis inte att en tillväxt av mindre orter skulle vara utesluten eller hindras. Men möjligheterna att föra en politik som leder till en ekonomisk expansion i ett stort antal mindre orter måste vid en realistisk bedömning anses vara begränsade. Mot en politik med sådan inriktning talar också att den är förbunden med en stor osäkerhet och ett högt risktagande i fråga om de enskilda människornas trygghet för arbete och inkomster.
Även i fortsättningen kommer koncentrerade insatser som varaktigt förbättrar tillväxtbetingelserna i en region att sättas i främsta rummet. Det paket av åtgärder som nyligen lagts fram av regeringen och som omfattar bl. a. utbyggnad av de statliga företagen, lokalisering av militära förband till Norrland, uppbyggnad av industriföretag inom tekniskt avancerade branscher och vidgad lokaliseringspolitisk stödverksamhet är exempel på sådana insatser.
Utvärderingen av den hittills förda regionalpolitiken tyder på att de använda medlen i stort sett givit goda resultat. Samtidigt står dock klart att en differentiering av medlen är behövlig med hänsyn till de skilda utvecklingsmål som sätts upp för de enskilda regionerna och områdena. Förslag om såväl en utbyggnad som nya former för lokaliseringspolitiken är avsedda att senare föreläggas årets riksdag.
Med den expansion av sysselsättningen inom servicenäringar och offentlig sektor man har anledning räkna med framöver är det uppenbart att dessa näringar måste ges en större vikt än hittills i de regionalpolitiska övervägandena. Lokalisering och omlokalisering av bl. a. statliga verksamheter och företag måste sålunda bli eu mer integrerad del i regionalpolitiken. Bearbetningen av material och förslag i dessa frågor bedrivs med sikte på att förslag snarast möjligt skall kunna föreläggas riksdagen.
Enligt de nu föreliggande bedömningarna kommer världshandeln att öka i något långsammare takt 1970 än den gjorde i fjol. Det förefaller dock rimligt att räkna med en uppgång av den svenska exportvolymen med 8 å 9 % under 1970 (uppgången 1969 var ca 12 %). Denna bedömning ligger
14 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
något högre än den prognos av konjunkturinstitutet, som redovisas i den preliminära nationalbudgeten. Jag anser dock, att utsikter bör finnas att genom en kombination av stram finanspolitik och en aktiv närings- och arbetsmarknadspolitik öka kapacitetsutrymmet och minska förekomsten av sådana flaskhalsar i industriproduktionen, som av konjunkturinstitutet bedömts förhindra en annars möjlig ytterligare exportökning.
Samtidigt bör man räkna med en fortsatt förhållandevis snabb importökning, ehuru den av flera skäl bör gå i betydligt lugnare takt än i fjol. Visserligen väntas en inriktning av efterfrågan 1970, som är relativt importkrävande i och med att tillväxten främst bärs upp av näringslivets investeringar och av privat konsumtion. Emellertid blir den totala efterfrågetillväxten avsevärt lägre än i fjol, samtidigt som lagerinvesteringarna, som har ett högt importinnebåll, beräknas öka mycket måttligt. I samband med den skattereform som avses träda i kraft rid årsskiftet 1970/71, kan dock importen av konsumtionsvaror kortsiktigt drivas upp som ett resultat av en köprush i syfte att undgå effekten av den höjda mervärdeskatt som utgör ett led i reformen. Jag ämnar emellertid föreslå åtgärder, som är avsedda att i möjligaste mån minska motiven för en sådan förskjutning av konsumtionen.
Med hänsyn till dessa olika faktorer förefaller det rimligt att räkna med en påtaglig förbättring av handelsbalansen under 1970. Till en sådan utveckling bidrar också en väntad fortsatt förbättring av bytesförhållandet. Ett minskat underskott i utrikeshandeln kan dock inte väntas leda till en reduktion av bytesbalansens underskott i samma omfattning, eftersom vi har att räkna med en fortsatt ökning av underskottet i våra transaktioner på tjänsteområdet. Ett negativt saldo på bytesbalansen 1970 i storleksordningen 700 milj. kr. ter sig sålunda sannolikt.
Det hade i och för sig varit önskvärt att nå en snabbare avveckling av bytesbalansens underskott, särskilt mot bakgrunden av den kraftiga omsvängningen i negativ riktning av kapitalbalansen, som ägde rum under fjolåret och den stora avtappning av valutareserven som den medförde. Det är emellertid inte möjligt att på kort sikt nå en snabbare förbättring av handelsbalansen än den jag tidigare redogjort för utan att riskera icke acceptabla konsekvenser för sysselsättningen. Det är dock självklart att utvecklingen på detta område måste följas med den största uppmärksamhet och en hög handlingsberedskap upprätthållas för den händelse fjolårets ogynnsamma utveckling av kapitalrörelserna skulle komma att fortsätta även i år. Den minskade oron på de internationella valutamarknaderna bör dock främja en återgång till ett mera normalt läge vad gäller kapitalrörelserna till och från vårt land.
Den åtstramning av finanspolitiken, som det föreliggande budgetförslaget innebär, har som ett annat av sina syften att förhindra att den senaste tidens tendenser till ett ökat pris- och kostnadstryck slår igenom. En fortsatt
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 15
i hög grad aktiv arbetsmarknadspolitik, som i budgetförslaget ges ökade resurser, utgör också ett led i strävandena att få en väl fungerande arbetsmarknad, där bristfenomen och flaskhalsar elimineras så snabbt som möjligt. Den restriktiva politiken beträffande tillståndsgivningen för vissa byggnadsinvesteringar kommer att fortsätta.
En starkare finanspolitik och ett väsentligt reducerat statligt upplåningsbehov ingår också i regeringens strävanden att nå en bättre balans mellan den ekonomiska politikens olika medel. Allt eftersom statens upplåningsbehov minskar bör det — under förutsättning att valutasituationen och den internationella monetära utvecklingen så medger — vara möjligt att successivt lätta på kreditpolitiken.
Det föreliggande budgetförslaget präglas av återhållsamhet på utgiftssidan. Utrymme har likväl skapats för en fortsatt aktiv reformpolitik. Inom en begränsad ram för den totala utgiftsökningen har det, som jag senare kommer att visa, genom en hård prioritering varit möjligt att göra väsentliga insatser på de områden, som bedömts ha den största betydelsen för den enskilde medborgarens trygghet och frihet och för en utveckling mot ökad jämlikhet. Dessa insatser görs främst på utbildningsområdet, inom familjepolitiken och den sociala omvårdnaden samt inom arbetarskyddet och arbetsvärden.
Av den totala ökningen av statens inkomster med drygt 4 miljarder kr. har omkring hälften använts för att minska det statliga upplåningsbehovet. Jag har tidigare redogjort för de skäl som gör en sådan användning av resurserna nödvändig. Detta har i sin tur lett till att budgetförslagets andra huvudkomponent — sänkningen och omfördelningen av inkomstskatterna — måste finansieras genom en höjning av mervärdeskatten. Skattereformen har med andra ord utformats så, att den statsfinansi ellt sett är i huvudsak neutral och inte påverkar finanspolitikens allmänna restriktivitet.
3.2. Skattereformen
Förslag till reformering av skattesystemet för enskilda personer är avsett att med verkan fr. o. m. 1 januari 1971 föreläggas riksdagen senare under våren. Jag vill i detta sammanhang i korthet redovisa motiven för och huvuddragen av reformen.
Syftet med förslaget är främst att åstadkomma en omfördelning av skattebördan till förmån för låginkomsttagarna och att genomföra en individuell beskattning av arbetsinkomster. Dessutom föreslås en väsentlig lättnad i beskattningen för folkpensionärer med smärre biinkomster.
Företagsbeskattningen berörs inte av den nu aktuella omläggningen av skattesystemet. Den bör bli föremål för en särskild utredning.
En lättnad i beskattningen för låginkomstgrupperna är en given utgångspunkt vid en reformering av vårt skattesystem. Kravet på en omfördelning
16 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
i denna riktning har växt sig allt starkare under senare år. Som de stora löntagarorganisationerna har hävdat måste en fortsatt utjämning komma till stånd genom en kombination av lönepolitiska uppgörelser på arbetsmarknaden och offentlig skatte- och utgiftspolitik. Årets budgetförslag och skattereformen har utformats efter detta synsätt. Omläggningen av skattesystemet innebär för stora grupper en betydande inkomst- och standardhöjning genom att skattebördan lättar.
För ca 90 % av alla skattebetalare är kommunalskatten den tyngsta skatten. För att åstadkomma en omfördelning till låginkomsttagarnas förmån omfattar därför skattereformen inte bara den statliga beskattningen utan även den kommunala.
Skattereformen innebär vidare att den nuvarande sambeskattningen av arbetsinkomster slopas och att en individuell inkomstbeskattning, s. k. särbeskattning, genomförs för sådana inkomster. Jag har redan i anslutning till förslaget om frivillig särbeskattning till 1965 års riksdag deklarerat att både från arbetsmarknadspolitiska synpunkter och från synpunkten om likställighet mellan könen starka principiella skäl talar för en individuell beskattning. Förslaget om frivillig särbeskattning var att anse som ett provisorium i avvaktan på ytterligare prövning av de problem som var förenade med övergång till en allmän individuell beskattning.
Till grund för förslagen i denna del ligger familjeskatteberedningens betänkande. Remissyttrandena bär visat en klart positiv inställning till en övergång till individuell beskattning.
En beskattning, som görs oberoende av kön och civilstånd, är ett grundläggande drag i den individuella beskattningen. Som familj eskatteberedningen framhåller har nuvarande skatteregler sin bakgrund i en gången tids arbetsförhållanden, som gav mycket begränsade utkomstmöjligheter för gifta kvinnor med en bestämd rollfördelning mellan könen som följd. Skattereformen innebär en anpassning av skattesystemet till de ändrade förhållandena i samhället.
Jag vill särskilt understryka den arbetsmarknadspolitiska aspekten på inkomstbeskattningen. F. n. deltar ca en tredjedel av alla gifta kvinnor i förvärvsarbete. Det är väsentligt att de gifta kvinnorna kan göra en arbetsinsats utanför hemmet. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder och samhällets insatser för barntillsyn medverkar till att möjliggöra det. Även omläggningen av skattesystemet bör utformas så att en utveckling i denna riktning främjas. Nuvarande regler för frivillig särbeskattning har endast för vissa grupper undanröjt de för inträde på arbetsmarknaden hämmande effekterna av sambeskattningen. Skattereformen innebär i dessa avseenden en betydande förbättring.
Förslaget till omläggning av inkomstbeskattningen innebär bl. a. att de nuvarande skilda skatteskalorna för gifta och ogifta slopas och ersätts av en enda skatteskala. Ett annat väsentligt led i omläggningen till särbeskatt-
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 17
ning är att ortsavdragen — i fortsättningen kallade grundavdragen — bestäms individuellt och utan hänsyn till civilstånd.
Reformen medför en skattesänkning för flertalet ensamstående skattskyldiga, bl. a. därigenom att deras skatt kommer att beräknas efter en lindrigare skatteskala än hittills. I äktenskap där endast en är förvärvsarbetande skulle reformen däremot få en motsatt verkan eftersom den nya gemensamma skatteskalan innebär ett högre skatteuttag än vad som i dag gäller för gifta samtidigt som det dubbla ortsavdraget upphör. I många äktenskap är det emellertid omöjligt att kompensera denna skattehöjning genom att den make, som hittills inte haft inkomst, går ut i arbete. Vårdnaden av barn och anhöriga hindrar i många fall att båda makarna förvärvsarbetar. På många orter saknas dessutom arbetstillfällen för båda makarna. Med hänsyn härtill måste övergången till särbeskattning göras mjukare för familjer där endast ena maken förvärvsarbetar. Det sker genom ett särskilt avdrag på den skatt som påförs den förvärvsarbetande maken. Den omständigheten att detta särskilda avdrag bortfaller när den andra maken erhåller arbetsinkomst medför en tröskeleffekt. Denna mildras genom att avdraget reduceras successivt i relation till ökningen av den andra makens inkomst.
En annan förändring i inkomstbeskattningen avser det nu vid statsbeskattningen gällande avdraget för erlagd kommunalskatt. Avdragsrätten bör slopas för enskilda personer. Därav följer att även det schabloniserade kommunalskatteavdraget slopas. Det argument som tidigare gällde för avdragsrätten har förlorat i styrka på grund av den relativa jämnhet som numera råder i fråga om den kommunala utdebiteringen. Man åstadkommer genom denna förändring såväl en förenkling i taxeringen som en rättvisare beskattning. Nuvarande avdragsrätt verkar regressivt, dvs. avdraget är mera värt vid högre inkomster. Hänsyn till att avdraget för erlagd kommunalskatt bortfaller för enskilda personer tas genom utformningen av den nya skatteskalan.
En skattereform med det innehåll som jag här angivit, kraftigt sänkt inkomstskatt får låginkomstgrupperna och övergång till särbeskattning, kan inte genomföras utan skattebortfall för stat och kommun. Det statsfinansiella läget kräver att detta bortfall kompenseras genom ökade uttag av andra skatter, främst mervärdeskatten.
För den prishöjning, som kan föranledas av en höjning av mervärdeskatten, erhåller folkpensionärerna automatiskt kompensation genom den uppräkning av pensionerna som gällande indexreglering utlöser. Dessutom bör barnbidragen höjas. För att återställa barnbidragets realvärde sedan detta senast fastställdes och för att därutöver förstärka barnfamiljernas standard bör barnbidraget höjas med sammanlagt 300 kr. till 1 200 kr. En motsvarande uppräkning bör även göras inom studiehjälpssystemet, näm-
f2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 1. Bil. 1
18 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
ligen av det s. k. förlängda barnbidraget och av studiebidraget i mellanskolan och motsvarande skolformer.
Vid en bedömning av skattereformens effekter för den enskilde skattebetalaren bör samtliga här nämnda faktorer vägas in, dvs. omläggningen av inkomstbeskattningen, höjningen av mervärdeskatten och den särskilda kompensation som ges till vissa grupper för prisstegringen i anslutning till höjningen av den indirekta beskattningen.
Tas hänsyn till enbart omläggningen av inkomstbeskattningen och effekterna på levnadskostnaderna av den böjda mervärdeskatten ligger den övre gränsen för skattelättnad vid 30 000 kr. i årsinkomst för gifta, där bara den ena maken arbetar. För ensamstående och familjer med båda makarna i förvärvsarbete går gränsen för skattelättnad vid en icke oväsentligt högre inkomst. Det är min avsikt att i en kommande skatteproposition vid 1970 års vårriksdag utförligt illustrera skatteomläggningens verkningar för personer i olika civilstånd och inkomstgrupper.
Den lättnad i den totala skattebördan för svagare inkomstgrupper, som skattereformen innebär, leder givetvis till ökade bördor för högre betalda grupper. Ett solidariskt ansvar för reformen måste prägla löntagarorganisationernas handlande. Krav på kompensation för den prisstegring som blir följden av höjningen av mervärdeskatten och som i sak inte är någonting annat än ett medel för omfördelningen skulle äventyra såväl den åsyftade omfördelningen som den samhällsekonomiska stabiliteten.
Kostnaden för skattereformen uppgår till mellan 3,5 och 4 miljarder kr. räknat på helår och vid fullt genomslag av hela reformen. Dessa kostnader avser dels det inkomstbortfall för staten som uppstår genom omläggningen av inkomstbeskattningen, dels den kompensation som måste utgå till kommuner och försäkringskassor för det inkomstbortfall dessa drabbas av. Därtill kommer utgifter för kompensationen till folkpensionärer, barnfamiljer m. fl. grupper. För att täcka samtliga dessa kostnader kommer jag att föreslå en skärpning av skatten på större förmögenheter och arv samt en höjning av mervärdeskatten från 10 till 14 %. Totalt sett kan skattereformen sägas balanseras, dvs. vara budgetmässigt neutral. Under budgetåret 1970/71 uppstår dock ett underskott om ca 100 milj. kr. på grund av vissa tidsförskjutningar mellan uppbörd och utbetalningar. Vid beräkningen av underskottet har jag tagit hänsyn till den tidigareläggning av höjningen av mervärdeskatten för vissa varor, som jag senare ämnar föreslå. Redan budgetåret 1971/72 räknar jag med att underskottet elimineras.
I samband härmed vill jag erinra om att kapitalskatteberedningen nyligen avlämnat sitt betänkande där man föreslår en lindring av skatten på de mindre förmögenheterna och en skärpning av skatten på större förmögenheter och arv. Förslaget är f. n. föremål för remissbehandling. Sedan den är avslutad har jag för avsikt att till vårriksdagen återkomma med för-
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 19
slag som i huvudsak motsvarar utredningens intentioner. Någon nämnvärd budgeteffekt får inte denna skattereform förrän budgetåret 1971/72.
Skattereformen är som jag tidigare nämnt avsedd att träda i kraft den 1 januari 1971. I likhet med vad som inträffade bl. a. vid höjningen av den allmänna varuskatten 1965 kan en köprush och en tidigareläggning av konsumtion väntas under tiden fram till årsskiftet. En icke obetydlig påfrestning på samhällsekonomin kan bli följden av en alltför stor koncentration av inköpen. Erfarenheterna från 1965 visar att det framför allt är inköpen av varaktiga konsumtionsvaror som tidigareläggs. Dessa varor svarade sålunda för mer än hälften av den extra konsumtionen vid 1965 års skattehöjning, medan de samma år utgjorde endast 1/5 av den totala privata konsumtionen. En begränsning av detta slag av inköp i tillräcklig omfattning torde uppnås genom att en tidigareläggning av mervärdeskattehöjningen genomförs för varaktiga konsumtionsvaror. Av praktiska skäl bör åtgärden endast avse ett begränsat antal varor, företrädesvis sådana med ett relativt högt styckepris. De varor som bör komma i fråga är personbilar, motorcyklar, snöskotrar, fritidsbåtar och motorer till dessa, campingvagnar, diskmaskiner, tvättmaskiner, kylskåp, frysboxar och TV-apparater. Den närmare preciseringen av beskattningsområdet lämnas i särskild proposition.
Höjningen bör vara densamma som den som föreslås bli genomförd för alla varor den 1 januari 1971, dvs. från 10 till 14 %. Den bör genomföras den 1 februari 1970.
Den föreslagna höjningen kan beräknas tillföra statsverket merinkomster på 130 milj. kr. under år 1970.
Som jag nämnt kommer senare förslag att läggas fram om en skärpning av beskattningen för stora arv och förmögenheter. I samband härmed kommer jag också att föreslå en höjning av det skattefria bottenbeloppet vid förmögenhetsbeskattningen bl. a. med hänsyn till den stegring av fastighetstaxeringsvärdena som kan väntas genom 1970 års fastighetstaxering.
En annan åtgärd som kommer att föreslås som följd av 1970 års allmänna fastighetstaxering är en justering av bestämmelserna för inkomstberäkning av en- och tvåfamiljsfastigheter, den s. k. villaschablonen. De justeringar som erfordras för att undvika icke önskvärda skatteeffekter av fastighetstaxeringen kan närmare bedömas när resultaten av fastighetstaxeringen föreligger. Denna fråga kommer att anmälas senare under vårriksdagen.
3.3 Finanspolitiken
Statens upplåningsbehov under det senaste tilländalupna budgetåret, 1968/69, uppgick som framgår av följande tabell till ca 2,6 miljarder kr. eller något mindre än den kalkyl jag redovisade i den reviderade finansplanen. Nedgången i förhållande till beräkningarna kan i allt väsentligt
20 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
Tabell 4. Totalbudgeten 1968/69—1970/71. Milj. kr.
återföras på att utgifterna något understeg de beräknade. Delvis berodde detta på att utbetalningarna av statliga bostadslån blev mindre än väntat.
För innevarande budgetår, 1969/70, räknade jag i den reviderade finansplanen med ett statligt upplåningsbehov på drygt 1,5 miljard kr. Jag underströk emellertid att de beräkningar av utgiftsutvecklingen som ledde fram till detta upplåningsbehov inte var fullständiga. Vid den aktuella tidpunkten var nämligen utfallet av de statliga löneförhandlingarna inte känt, varför någon hänsyn till höjda löner för de statsanställda inte kunde tas. Vidare var det då inte möjligt att överblicka behovet av anslag på tillläggsstat.
Utgiftsutvecklingen under innevarande budgetår kan nu överblickas med större säkerhet än i våras. De nya beräkningarna visar att utgifterna underskattades med sammanlagt ca 1,5 miljard kr. Huvuddelen härav eller i det närmaste 900 milj. kr. hänför sig till de två faktorer som nyss nämndes, nämligen höjda löner för de statsanställda och tillkommande utgifter på tilläggsstat. Härtill kommer att utbetalningarna av statliga bostadslån nu kan antas uppnå ett belopp som är väsentligt större än tidigare beräknat. Detta beror delvis på en förskjutning av utbetalningarna från 1968/69. Vidare torde ianspråktagandet av rörliga krediter komma att öka mer än tidigare beräknat, ökningen torde i viss utsträckning vara betingad av det strama kreditmarknadsläget.
Statsinkomsterna under innevarande budgetår uppgår till ett belopp som endast obetydligt avviker från det som tidigare beräknats.
Sammanfattningsvis innebär de nya kalkylerna för innevarande budgetår att det statliga upplåningsbehovet skulle komma att uppgå till ca 3 miljarder kr. Detta innebär en ökning med ca 400 milj. kr. jämfört med 1968/ 69. Mot bakgrund av konjunkturutvecklingen är ett statligt utgiftsöverskott av denna storlek i och för sig ägnat att inge vissa betänkligheter. Vid bedömningen av huruvida utgiftsöverskottet skall anses acceptabelt i nuvarande konjunkturläge är det emellertid viktigt att notera bl. a. följande två omständigheter.
Den första av dessa är att betydande delar av utgifterna är av sådan karaktär att de inte medför någon direkt stimulans av den totala efterfrå-
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 21
gan. Detta gäller t. ex. utbetalningarna av statliga bostadslån, som hänför sig till redan färdigställda bostäder. Om budgetsaldot sålunda beräknas med bortseende från finansiella transaktioner av typen utlåning, aktieköp m. m., erhålls statens finansiella sparande. Detta uppgick 1968/69 till ett obetydligt belopp, men ökar 1969/70 till mer än en halv miljard kr. Det anförda illustrerar att det totala utgiftsöverskottet inte ger ett helt adekvat uttryck för den efterfrågestimulans som utgår från statsbudgeten innevarande budgetår.
Den andra omständigheten är att en mycket kraftig omsvängning i budgetutvecklingen regelmässigt inträffar mellan hösten och våren. Medan budgeten under hösthalvåret 1969 uppvisade ett underskott på ca 5,9 miljarder kr. beräknas ett överskott på ca 2,8 miljarder kr. uppkomma under vårhalvåret 1970. Väsentligen beror omsvängningen på att stora belopp i överskjutande skatt utbetalas under hösten medan ännu större belopp i form av fyllnadsskatt och kvarstående skatt inbetalas under vårhalvåret. Utbetalningarna av överskjutande skatt under november—december förra året uppgick till ca 2,5 miljarder kr. Under mars—maj i år kommer enligt riksrevisionsverkets beräkningar att inflyta sammanlagt över 4 miljarder kr. i form av fyllnadsbetalningar och betalningar av kvarstående skatt. Denna utveckling innebär att statsbudgeten under första halvåret i år kommer att ha en kontraktiv verkan.
En väsentlig förutsättning för beräkningarna av budgetutfallet för innevarande budgetår är att inbetalningarna av fyllnadsskatt sker i beräknad omfattning. I syfte att stimulera till inbetalning av fyllnadsskatt har jag för avsikt att föreslå en väsentlig höjning av räntan på kvarstående skatt. Denna räntesats är f. n. 9 % och har bestämts med utgångspunkt från ett avsevärt lägre ränteläge än det som gäller f. n. En höjning bör även göras av räntan på överskjutande skatt.
Det allmänna konjunkturläget och situationen på kreditmarknaden visar, som jag redan anfört, på behovet av en skärpning av finanspolitiken. Den tidigareläggning av höjningen av mervärdeskatten på vissa varaktiga konsumtionsvaror som jag berört i det föregående bör ses även i detta sammanhang. Vidare kommer jag att föreslå en höjning av tobaksskatten samt av skatten på Öl fr. o. m. den 1 februari i år. Tillsammans innebär dessa åtgärder en inkomstökning för staten med inemot 150 milj. kr. innevarande budgetår. För 1970/71 kan höjningen av tobaksskatten och maltdrycksskatten beräknas medföra en ökning av statsinkomsterna med ca 330 milj. kr.
Enligt budgetförslaget för 1970/71 begränsas det statliga upplåningsbehovet till ca 800 milj. kr. eller ca 2,3 miljarder kr. mindre än det nu förutsedda upplåningsbehovet för löpande budgetår. Statens finansiella sparande ökar från drygt en halv miljard kr. 1969/70 till över 2 miljarder kr. 1970/71.
22 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
Utgiftsprövningen har kännetecknats av restriktivitet. Utrymme för reformer har dock kunnat beredas inom ett antal utgiftsområden med särskilt hög angelägenhetsgrad. Utgifterna ökar enligt budgetförslaget med 2 miljarder kr. eller med ca 5 % i förhållande till det beräknade utfallet för innevarande budgetår. Denna ökning understiger väsentligt den för innevarande budgetår beräknade förändringen på 4,5 miljarder kr. eller 12 %. En bidragande orsak till att utgiftsökningen 1970/71 kunnat hållas på nämnda nivå är att vissa relativt stora utgifter av engångskaraktär bortfaller.
Som jag tidigare redovisat är utgifterna enligt riksstaten för 1969/70 ungefär 1,5 miljarder kr. lägre än det nu beräknade utfallet. Om utgiftsökningen till 1970/71 räknas från riksstaten för 1969/70 blir den således väsentligt större än vad jag tidigare angav. Då jag senare redogör för utgiftsprogrammet måste jämförelserna av praktiska skäl göras med riksstaten för 1969/70. I förhållande till denna innebär budgetförslaget en utgiftsökning av 3,5 miljarder kr.
Statsinkomsterna beräknas nästa budgetår stiga i ungefär samma takt som innevarande budgetår eller med nära 11 %, motsvarande 4,3 miljarder kr. Till grund för inkomstberäkningen ligger bl. a. antaganden om ökningar i den totala lönesumman med 7,5 % innevarande kalenderår och med 7 % nästa år. Detta innebär en fortsatt ökning i ungefär samma takt som 1969, då ökningen beräknas ha varit 7 %.
De förändringar i statens utgifter och inkomster som jag nu redogjort för innebär som nämnts att det statliga upplåningsbehovet för nästa budgetår begränsas till ca 800 milj. kr. Jag vill dock understryka att utgiftsberäkningen är ofullständig. Några belopp för löneökningar och andra regelmässigt tillkommande utgifter på tilläggsstat har inte kunnat medräknas. Sålunda har i avvaktan på särskild proposition någon anslagsökning inte beräknats för den aviserade utbyggnaden av lokaliseringspolitiken. Upplåningsbehovet kan således komma att överstiga det nu beräknade. Med hänsyn härtill och till de expansiva tendenser som föreligger inom andra områden av ekonomin skulle ett större budgetunderskott enligt min mening äventyra en balanserad utveckling av ekonomin samtidigt som förutsättningarna för en önskvärd lättnad i kreditpolitiken skulle undanryckas.
3.4. Försörjningsbalans, prisutveckling och bytesbalans
I följande försörjningsbalans sammanfattas den produktionstillväxt och resursanvändning som, med beaktande av den ekonomiska politikens effekter, kan förutses för 1970.
Bruttonationalprodukten beräknas växa med drygt 4 % mot ca 5 % 1969. En viss uppbromsning i ökningstakten kunde förmärkas redan under sista delen av år 1969. Den något långsammare tillväxten 1970 får ses mot
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
23 Tabell 5. Preliminär försörjningsbalans för 1970
bakgrund av den lugnare efterfrågeutvecklingen och att kapacitetsutnyttjandet nu är avsevärt högre än för ett år sedan.
Den totala inhemska efterfrågan beräknas stiga med ca 4 %. Den mest expansiva posten utgörs av näringslivets investeringar som beräknas öka med ca 10 %. Industrins investeringar (exkl. lager) väntas öka med ca 10,5 %, fördelade med 12,5 % på byggnader och 9,5 % på maskiner. Uppgången blir särskilt markerad för verkstadsindustrin, järn- och stålverk samt kemisk industri. Även för massa- och pappersindustrin förutses en ökning efter nedgången 1969. Det förutsedda uppsvinget ter sig önskvärt för att öka vår exportkapacitet och stärka de utlandskonkurrerande näringarnas konkurrenskraft.
För de statliga investeringarna väntas en uppgång med 3,5 %. Kommunerna väntas öka sina investeringar med ca 5 % vilket är avsevärt mindre än vad som varit vanligt under senare år. Den lägre ökningstakten sammanhänger bl. a. med att sjukhusbyggandet efter en kraftig expansion på senare år sedan någon tid kommit in i ett lugnare tillväxtskede. Kommunernas investeringsökning torde också bromsas av att deras likviditetssituation nu är mer ansträngd än för ett år sedan.
Den balans som under 1967 och 1968 präglat utvecklingen på byggarbetsmarknaden utsattes 1969 för vissa påfrestningar. Under 1970 väntas byggnadsinvesteringarna växa avsevärt långsammare än i fjol eller med 3 %, vilket borde medföra att tendenserna till balansrubbning upphör. Prognosen för bostäder baseras på en igångsättning om 100 000 nya lägenheter. Tyngdpunkten för igångsättningen av bostäder kommer att läggas på and-
24 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
ra och tredje kvartalen för att uppnå en säsongmässigt så jämn fördelning av sysselsättningen som möjligt. I volym beräknas bostadsinvesteringarna minska med ca 1 %.
Lageruppbyggnaden förutses försiggå i ungefär samma takt som under 1969. Färdigvarulagren inom industrin beräknas öka efter den avtappning som skedde förra året. Detta motvägs av en långsammare lagerökning för råvaror och varor i arbete.
Den offentliga konsumtionen beräknas stiga med knappt 4 %. Den återhållsamma finanspolitiken avspeglas i, att för den statliga konsumtionen registreras praktiskt taget oförändrad nivå. Utgifterna för löner och omkostnader stiger med endast ca 2 % räknat i fasta priser. Denna ökning motvägs i stort sett av en minskning av de militära materielinköpen, vilka numera inräknas i den statliga konsumtionen i stället för som tidigare bland investeringarna.
Den kommunala konsumtionen förutses öka med ca 6 % vilket är avsevärt lägre än 1969 och 1968. Liksom i fråga om investeringarna torde kommunernas ansträngda finansiella läge verka återhållande.
Konsumentpriserna beräknas stiga i ungefär samma takt 1970 som 1969 eller med 3,5 %. Den svenska prisutvecklingen under senare år framstår som mycket gynnsam vid en internationell jämförelse.
Den privata konsumtionen väntas öka med ca 3,5 %, medan den disponibla realinkomsten stiger med knappt 3 %. Detta innebär att sparkvoten minskar något. Härtill torde bl. a. bidraga att en viss köprush inte kan uteslutas mot slutet av året för de varor som inte omfattas av tidigareläggningen av moms-höjningen.
Exporten beräknas under 1970 stiga med 8,5 % medan motsvarande siffra förra året var ca 12 %. Den lägre tillväxten sammanhänger med att världshandeln växer långsammare. Exportökningen bärs i första hand upp av en fortsatt hög efterfrågan i de nordiska länderna samt Västtyskland, där revalveringen väntas ge ytterligare ökad stimulans åt importefterfrågan. De största uppgångarna förutses för verkstadsprodukter, järn och stål samt papper.
För importen förutses en uppgång med ca 7,5 %. Importökningen blir därmed väsentligt mindre i förhållande till den totala efterfrågeökningen än under 1969 då importen steg dubbelt så snabbt som efterfrågan. Flera faktorer bidrar till denna utveckling. Den lägre ökningen av industriproduktionen medför en minskad ökningstakt för råvaruimporten och den importkrävande lageruppbyggnaden av råvaror väntas minska. Importen av pappersmaskiner minskar med 150 milj. kr., varför den totala importökningen av investeringsvaror blir tämligen moderat (6 %) trots industriinvesteringarnas ökning. Importtillväxten för personbilar förutses gå ned från ca 14 % till ca 5 % dels som ett resultat av de finanspolitiska åtgär-
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
25 Tabell 6. Bytesbalansen 1967—1970. Milj. kr. Löpande priser
derna dels därför att bilhandeln, efter den oväntat svaga försäljningsutvecklingen under 1969, f. n. har stora lager.
Handelsbalansen förbättras enligt prognosen med knappt 700 milj. kr. varav 400 milj. kr. kan återföras på en förbättring av bytesförhållandet. Exportpriserna väntas stiga med ca 3,5 % och importpriserna med ca 2,5 %. På exportsidan förväntas starka prisökningar framför allt för massa. Importpriserna stiger bl. a. till följd av den västtyska revalveringen.
Turistnettot förutses försämras i ungefär samma takt som under 1969, dvs. med ca 150 milj. kr. Det negativa nettot för övriga tjänster ökar med ca 175 milj. kr. Transfereringsnettot väntas endast öka med ca 25 milj. kr. jämfört med 1969. I siffrorna för 1969 ingår emellertid nedskrivningen med 100 milj. kr. av Sveriges kredit till Finland. Exkluderas denna post stiger således det negativa transfereringsnettot med ca 125 milj. kr.
Totalt förutses en förbättring av bytesbalansen med ca 450 milj. kr.
3.5. Utgiftsprogrammet
En snabb tillväxt av våra resurser är en förutsättning för att kunna förverkliga det viktiga mål för den ekonomiska politiken som en jämnare inkomst- och standardfördelning utgör. Den strama finanspolitik, som i det föregående presenterats, är i sig ett uttryck för övertygelsen att balans i ekonomin är en förutsättning för fortsatt inkomst- och standardutjämning. Den budget som nu läggs fram syftar till att under fortsatt snabb produktionsökning och ekonomisk stabilitet ge resurser för betydande jämlikhetsinsatser. Detta synsätt präglar såväl budgetens utgiftssida som den skattereform som håller på att utarbetas.
26 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
Genom en hård prövning av de totala utgiftsanspråken har utrymme skapats för nya insatser. De från fördelningspolitisk synpunkt strategiska områdena har prioriterats. Framför allt förs reformarbetet vidare på utbildningsområdet, inom familjepolitiken och den sociala omvårdnaden samt inom arbetarskyddet och arbetsvärden.
Inom utbildningsområdet har under 60-talet grunden lagts för hög utbildningsnivå och likvärdig grundutbildning för den uppväxande generationen. Nu bör i växande grad resurser avdelas för att ge bättre möjligheter till utbildning för vuxna.
En kvantitativt mycket omfattande vuxenutbildning pågår inom arbetsmarknadspolitikens ram. Bland personer som saknar arbete återfinns en stor grupp människor som tenderar att slås ut i arbetslivet som följd av bristfällig skol- och yrkesutbildning. Denna grupp nås lättast med utbildningsinsatser inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsutbildningen rymmer därför vid sidan av yrkesutbildningen även teoretiska moment, ägnade att fylla ut brister i den grundläggande skolutbildningen.
Utgifterna för arbetsmarknadsutbildningen beräknas nästa budgetår öka med 65 milj. kr. och därmed överstiga en halv miljard kr.
Över utbildningshuvudtiteln sker en mycket betydande vidgning av vuxenutbildningens resurser. Statens utgifter för vuxenutbildningen ökar med ca 70 milj. kr. Det statliga stödet till studiecirklar förstärks kraftigt. De kommunala vuxenskolornas expansion fortsätter. Den fackliga utbildningen får statligt stöd.
För barnfamiljer innebär budgetförslaget avsevärda förbättringar. Höjningen av barnbidraget med 300 kr. den 1 januari 1971 ingår i den skattepolitiska omläggningen men är samtidigt ett led i en familjepolitisk reformgiv, som omräknat för helår innebär drygt 600 milj. kr. i ökade utgifter. Betydande förbättringar görs av studiehjälpen. Driftbidragen till barndaghem höjs från 1 600 till 2 800 kr. per plats och till fritidshem från 600 till 1 500 kr. per plats. Samtidigt sker en betydande ökning av elevintagningen vid förskoleseminarierna.
För pensionärer föreslås en rad insatser. Pensionär med ingen eller låg ATP kan under loppet av budgetåret 1970/71 beräknas få sin pension höjd med ca 550 kr. för ensamstående och med ca 950 kr. för makar. Härav utgår i standardtillägg fr. o. nr. den 1 juli 1970 för ensamstående pensionär 180 kr. och för makar 360 kr. Förtidspensioneringen reformeras. Ökade möjligheter att erhålla pension före 67 års ålder ges till arbetstagare med tungt eller pressande arbete. Förslag härom avses föreläggas årets riksdag. Utgifterna över folkpensionsanslaget för den vidgade rätten till förtidspensionering beräknas till 50 milj. kr. Statens totala kostnader för folkpensioneringen beräknas för nästa budgetår öka med 690 milj. kr. till 7 200 milj, kr. Den sociala hemhjälpen byggs ut och kommer under året att omfatta 275 000 åldringar och handikappade. Det ränte- och amorteringsfria belopp
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 2\
som kan utgå till ombyggnad av åldringsbostäder höjs från högst 10 000 kr, till högst 12 000 kr.
Av reforminsatserna på socialhuvudtiteln bör vidare nämnas den enhetliga läkarvårdsavgiften på 7 kr. som inföi'ts den 1 januari i år och som innebär en ökning av statens bidrag till sjukförsäkringen med ca 50 milj. kr.
Arbetarskyddet förstärks kraftigt. Yrkesinspektionen ges ökade resurser för sin inspekterande verksamhet samtidigt som arbetarskyddsstyrelsens verksamhet i fråga om bl. a. anvisningar och information utvidgas. Verksamheten vid arbetsmedicinska institutet byggs ut. Sammanlagt tillförs arbetarskyddet och arbetsmedicinen ett 50-tal nya tjänster.
Anslagen till arbetsmarknadspolitik har fyrdubblats under 1960-talet. I synnerhet under senare delen av perioden har insatserna för i arbetslivet handikappade personer förstärkts kraftigt. Särskilda stödformer har införts för äldre arbetslösa. Denna inriktning av politiken förs nu vidare. Större delen av de nya resurserna på arbetsmarknadspolitikens område tillförs arbetsvärd och skyddad sysselsättning. Samtidigt medger det förbättrade konjunkturläget en viss överföring av medel från allmänt konjunktur stimulerande åtgärder till särskilda insatser för handikappade. Skyddade verkstäder och näringshjälp prioriteras genom förbättrade statsbidrag.
1 det följande inskränker jag mig till att kommentera större förändringar av budgetförslagets ändamålsgrupper.
I tabell 7 anges utgiftsförändringen mellan innevarande riksstat och förslaget till riksstat för 1970/71. Grupperna har ordnats efter anslagsökningarnas storlek i absoluta tal.
Folkpensioner m.m. Av ökningen hänför sig 690 milj. kr. till folkpensioner, därav 185 milj. kr. i standardtillägg, 335 milj. kr. för höjda basbelopp och 120 milj. kr. på grund av ökat antal pensionärer. Den reformerade förtidspensioneringen beräknas budgetåret 1970/71 kosta 50 milj. kr. Statens bidrag till sjukförsäkringen ökar med 90 milj. kr. till 625 milj. kr.
Utbildning och forskning. Anslagen till grundskolan och mellanskolan inklusive skolbyggnadsbidraget ökar med ca 180 milj. kr. till 4 300 milj. kr. Högre utbildning och forskning ökar med 260 milj. kr. och vuxenutbildningen med 70 milj. kr. De studiesociala utgifterna beräknas till totalt 1 430 milj. kr., ca 150 milj. kr. mer än innevarande budgetår.
Stöd till barnfamiljer uppvisar en ökning med 350 milj. kr. varav 270 milj. kr. hänför sig till den barnbidragshöjning som sker den 1 januari 1971. Anslagen till daghem och fritidshem räknas upp med ca 35 milj. kr.
Utgifterna inom anslagsgruppen totalförsvar avser till övervägande delen det militära försvaret. Genom tidigare beslut av statsmakterna har den ekonomiska ramen för det militära försvaret fastlagts för budgetåren 1968/69 -—1971/72. För nästa budgetår föreslås en utgiftsram om ca 5 600 milj. kr., vilket innebär en ökning i förhållande till innevarande budgetår med drygt 310 milj. kr. Därav är 50 milj. kr. en real förbättring i enlighet med för-
28 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
Tabell 7. Statsutgifterna budgetåret 1970/71
(avrundade belopp)
svarsbeslutet medan återstoden väsentligen utgör kompensation för prisstegringar enligt nettoprisindex samt ökad reservationsmedelsförbrukning.
Totalt ökar anslagen till bostadspolitiska ändamål med 250 milj. kr. Utbetalningarna avseende nya lån från lånefonden för bostadsbyggande beräknas nästa budgetår överstiga 2 500 milj. kr.
På rättsväsendets område ökar anslagen med 190 milj. kr. till 1 590 milj. kr. Därav erfordras 45 milj. kr. för ny polisskola och för nybyggnad i kvarteret Kronoberg i Stockholm, avsedd för bl. a. rättspsykiatrisk klinik och för rikspolisstyrelsen. Polisen tillförs totalt 300 polistjänster. Domstolar och kriminalvård får tillsammans drygt 200 tjänster, varav 55 avser kriminalvården i frihet.
Till internationellt utvecklingsbistånd anslås nästa budgetår 800 milj. kr., en ökning med ca 170 milj. kr. eller 26 %. Vid beräkningen har hänsyn tagits till att biståndet beräknas netto, dvs. med kompensation för återflödet i form av räntor och amorteringar på biståndskrediterna. Fältverksamheten får ytterligare 65 milj. kr. och når 275 milj. kr. Kreditbiståndet föreslås öka med 75 milj. kr. till 215 milj. kr.
Inom hälso-, sjuk- och socialvårdens område kan ökningen om 160 milj. kr. hänföras till en rad ändamål. Bland större utgiftsförändringar kan nämnas bidragen till hjälpmedel för handikappade, vilka beräknas till 90 milj. kr., en ökning med 30 milj. kr. Statens bidrag till nykterhet svår den ökar med ca 25 milj. kr. bl. a. som följd av höjda anordnandebidrag till vårdanstalter för alkoholmissbrukare.
Kommunikationsväsende och energiförsörjning uppvisar en relativt begränsad ökning, huvudsakligen hänförlig till utbyggnadsbehov för statens
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 29
vattenfallsverk. Väganslagen ökar reellt med närmare 80 milj. kr. men av anslagstekniska skäl är i budgetförslaget ökningen 30 milj. kr.
För arbetsmarknads- och lokaliserings politiska ändamål hänför sig ökningen om 80 milj. kr. huvudsakligen till insatser inom arbetsmarknadsutbildning och skyddad sysselsättning. Anslagen till lokaliseringspolitik har i avvaktan på särproposition uppförts med oförändrade belopp i förhållande till innevarande riksstat.
Inom gruppen övrigt kan nämnas en ökning med ca 40 milj. kr. till länsstyrelserna, vilket bl. a. medger en väsentlig utbyggnad och effektivisering av taxeringsarbetet. Stödet till idrotten förstärks kraftigt och anslagen härför ökas med 15 milj. kr.
4. Sammanfattning
Det gångna året 1969 framstår som ett i många avseenden framgångsrikt år. Bruttonationalproduktens ökning med 5 % och en exportökning om 12 % vittnar om en hög och full sysselsättning och en mot omvärlden väl bibehållen industriell konkurrenskraft. Av speciellt värde är att den under ett par år negativa utvecklingen av industriinvesteringarna brutits för att under året vändas till en uppgång med 6 %, en uppgång som under 1970 beräknas fortsätta i ännu starkare takt.
Den privata konsumtionsökningen på ca 4 % innebär en standardstegring som får betraktas som tillfredsställande. Den offentliga sektorns expansionstakt är ett uttryck för hur kraven på kollektiva insatser ökar i ett samhälle präglat av så stark expansionstakt som vårt.
Vidare har vi under det gångna året, trots pressen från en påtaglig högkonjunktur, kunnat hålla prisutvecklingen på en nivå, som vid en internationell jämförelse ter sig tillfredsställande.
I det föregående har skildrats hur snabbt konjunkturomsvängningen ägt rum från 1968 till 1969. Efterfrågan har rent allmänt legat högt och arbetskraftsbristen, framför allt i södra och mellersta Sverige, har varit kännbar. Även om exporten hållit sig väl uppe så har även importen ökat i samma höga takt. Bytesbalansens ökade underskott under det gångna året framstår som det klart negativa inslaget i landets ekonomiska utveckling. Valutaoron i samband med växelkursförändringar i en del för världens handelsutbyte viktiga nationer har föranlett en kraftig omsvängning av kapitalrörelserna i en för Sverige negativ riktning. Resultatet blev en betydande nedgång i den svenska valutareserven.
Utvecklingen under året, inte minst i fråga om våra utrikes betalningar, har gjort hårda restriktioner nödvändiga inom kredit- och räntepolitikens område. Om dessa restriktioner består en längre tid kan de få negativa verkningar för investeringsexpansionen i de näringar som vårt land med hän-
30 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
syn till handelsutbytets betydelse i så hög grad är beroende av för sitt välstånd.
Det framstår således som ett oavvisligt krav att finanspolitiken stramas åt för att garantera stabilitet i den fortsatta utvecklingen samt för att åstadkomma en bättre balans mellan de ekonomisk-politiska medlen.
En noggrann prövning har skett av anslagskrav samtidigt som skattepolitiska åtgärder i restriktiv riktning vidtas. Härigenom har uppnåtts att den statliga upplåningen, som innevarande budgetår beräknas uppgå till ca 3 miljarder kr., väsentligt kan reduceras under budgetåret 1970/71.
Den strama finanspolitiken har emellertid kunnat förenas med en fortsatt utbyggnad av samhällsverksamheten på områden som är av avgörande vikt och betydelse för landets medborgare. Sålunda fullföljs programmet för ökad standard till våra folkpensionärer. Familj epolitiken ställs i förgrunden genom en avsevärd förstärkning av de allmänna barnbidragen och en kraftig förbättring av statens bidrag till barndaghem och fritidshem. De höjda barnbidragen motiveras även av den skattereform som här skisserats i grova drag och som finansieras genom en ökad indirekt beskattning. Arbetarskyddet och yrkesinspektionen upprustas. Ungdomsverksamheten och idrotten är områden där viktiga reformer genomförs. Den påbörjade upprustningen av miljövården och naturskyddet fortsätter, ökade resurser ställs till förfogande för kulturpolitiken och vuxenutbildningen och de studiesociala bidragen räknas upp.
De snabba konjunkturväxlingarna, strukturförändringarna inom näringslivet och den regionala obalansen i fråga om sysselsättningen ställer alltjämt arbetsmarknadspolitiken i förgrunden. Omskolningsverksamheten expanderar ytterligare och organisationen ges även i övrigt ökade resurser. En utbyggd lokaliseringspolitisk insats kommer att föreslås i en särskild proposition.
Andra områden där en förstärkning framstår som ofrånkomlig är polisoch rättsväsendet. Med hänsyn till behovet av bättre skattekontroll kommer skatteförvaltningen att väsentligt byggas ut. I fråga om u-hjälpen fullföljs det av riksdagen fastlagda programmet med en uppräkning om drygt 25 %, varigenom anslagen för nästkommande budgetår uppgår till 800 milj. kr. Administrationen för det svenska utvecklingsbiståndet förstärks.
Den kommunalekonomiska utvecklingen leder till ett ökat statsfinansiellt engagemang via skatteutjämningsbidragen, som beräknas öka med 150 milj. kr. till nära 1 700 milj. kr. En konsekvens av skatteutj ämningsbidragen är att de tidigare så markerade skillnaderna i den kommunala utdebiteringen numera i hög grad utjämnats.
Den av staten reglerade investeringsverksamheten — bostäder, vägar, kommunikationer och kraftutbyggnad — - hålls på en i stort sett oförändrad nivå. Detta sker för att skapa utrymme för en expansion inom den indu-
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 31
striella sektorn. Vidare fortsätter utbyggnaden av statens insatser för forskning och teknisk utveckling.
Den skattereform vars huvudlinjer jag tidigare redovisat kommer att presenteras i detalj i särskild proposition till vårriksdagen. Övergången till särbeskattning och omfördelningen av skattebördan till de lägre inkomsttagarnas förmån möter krav som allt större grupper av vårt folk under senare år givit uttryck för. Omläggningen kommer i och för sig att orsaka vissa problem och måhända även föranleda protester, eftersom en skattereform för ökad jämlikhet inte kan genomföras utan att de bättre ställda i samhället får bidra härtill. Här ställs otvivelaktigt medborgarnas solidaritet på prov. I solidaritetskravet ligger att den kostnadsökning som föranleds av den höjda mervärdeskatten accepteras utan krav på lönekompensation.
Även om budgeten för nästkommande år i åtskilliga stycken har karaktär av reformbudget innebär den ändå en stark finanspolitisk åtstramning. Den är nödvändig för att bevara den ekonomiska stabilitet utan vilken reformarbetet och strävan till ökat välstånd blir en skrift i vatten.
Vårt näringsliv är starkt och har god internationell konkurrenskraft. De offentliga investeringarna har på ett i stort sett friktionsfritt sätt harmonierats med näringslivets utbyggnad. Den form för samverkan som vår blandekonomi representerar har gett oss en levnadsstandard som internationellt sett är hög. Våra gemensamma insatser bör ge oss de reala möjligheterna att följa med även i en framtida hård internationell konkurrens. Vi har också goda utsikter att komma till rätta med de avsnitt i vårt samhälle där kvarstående trygghets- och jämlikhetsproblem kräver en lösning. Dessa frågor får i framtidspolitiken sättas i centrum och angripas i den takt som våra gemensamma ansträngningar ger förutsättningar för. I sista hand är det medborgarnas vilja, solidaritet och framtidstro som avgör nationens framtid.
Särskilda frågor
Totalbudgetens utgiftsanslag
Totalbudgetens utgifter, exklusive förändringar i anslagsbehållningar och rörliga krediter, är i riksstaten för budgetåret 1969/70 upptagna med 41 724 milj. kr., varav 36 309 på driftbudgeten och 5 415 på kapitalbudgeten. Riksdagen har därefter på tilläggsstat I anvisat 128 milj. kr. Bland större medelsanvisningar kan nämnas 17 milj. kr. för drift och byggande av statliga vägar, 7 milj. kr. till kostnader för svenska FN-styrkor, 25 milj. kr. för kapitaltillskott till postbanken, 21 milj. kr. för aktieteckning i Uddcomb Sweden AB samt 50 milj. kr. för aktieteckning i AB Kabi. På tilläggsstat 11
32 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
föreslås denna dag anslag med sammanlagt 31 milj. kr. De beloppsmässigt största anslagen är 11 milj. kr. till uppförande av ett personalbostadshus för karolinska sjukhuset och 7 milj. kr. för nybyggnad i kvarteret Kronoberg i Stockholm.
Inklusive de nu nämnda beslutade medelsanvisningarna och de som föreslagits på tilläggsstat II uppgår sålunda totalbudgetens utgiftsanslag för budgetåret 1969/70 till 41 883 milj. kr., varav 36 345 milj. kr. på driftbudgeten och 5 538 milj. kr. på kapitalbudgeten.
För budgetåret 1970/71 uppgår totalbudgetens utgiftsanslag till 45 633 milj. kr., varav 39 271 milj. kr. på driftbudgeten och 6 362 milj. kr. på kapitalbudgeten (bilaga 5, tabell 1).
Totalbudgetens inkomster samt investeringsplan
Riksrevisionsverket har med skrivelse den 12 december 1969 lämnat bl. a. beräkningar av totalbudgetens inkomster under budgetåren 1969/70 och 1970/71. För en närmare redogörelse härför hänvisar jag till verkets skrivelse (bilaga 2).
Avgörande för beräkningar av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället under prognosperioden. Riksrevisionsverket har i sina beräkningar, i anslutning till konjunkturinstitutets prognoser för åren 1969 och 1970, utgått från att inkomsten av tjänst för fysiska personer kommer att öka med 7 % år 1969, 8 % år 1970 och 7 % år 1971. All föreliggande information tyder på att ökningen för år 1969 blev ca 7 %. Med tanke på att en förkortning av arbetstiden för stora grupper genomfördes under år 1969 och att en förkortning av arbetstiden kommer att genomföras även under år 1971 men inte under år 1970 finns det anledning att räkna med att inkomstökningen blir något större sistnämnda år. Om man utgår ifrån att löneglidningen under år 1970 blir ungefär densamma som under år 1969, vilket förefaller rimligt, så kan den totala ökningen under år 1970 uppskattas bli omkring en halv procentenhet större än under 1969. Jag har således stannat för en antagen inkomstökning på 7,5 %, vilket alltså ligger en halv procentenhet under riksrevisionsverkets antagande. Beträffande år 1971 ansluter jag mig till verkets bedömning.
Riksrevisionsverket, som i sina beräkningar helt naturligt inte kunnat ta hänsyn till effekterna av den tidigare nämnda skattereformen, har på grundval av nämnda inkomstantaganden beräknat inkomsterna under titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. till 16 700 milj. kr. för budgetåret 1969/70 och till 19 200 milj. kr. för budgetåret 1970/71. Det något försiktigare inkomstantagande som jag stannat för medför att beloppet för budgetåret 1969/70 bör minskas med 50 milj. kr.
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 33
Beträffande budgetåret 1970/71 tillkommer självfallet effekterna av de nya skatteregler som enligt skattereformen skall tillämpas från och med den 1 januari 1971. Det inkomstbortfall under titeln skatt på inkomst och förmögenhet m. m. för budgetåret 1970/71 som är hänförligt till skattereformen och effekterna av det något lägre inkomstantagandet beräknar jag till ca 1 200 milj. kr. Inkomsterna under denna titel skulle således för budgetåret 1970/71 uppgå till 18 000 milj. kr.
I detta sammanhang vill jag ta upp frågan om skogsvårdsavgiftens storlek. Enligt förordningen (1946: 324) om skogsvårdsavgift skall sådan avgift utgå för jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog, med högst 1,5 promille av summan av dessa värden. För varje år bestäms med vilket promilletal skogsvårdsavgiften för året skall utgå. Jag finner ingen anledning till ändring av det tal som gällde för år 1969 och förordar sålunda att promilletalet även för år 1970 sätts till 0,9. Min beräkning av uppbörden överensstämmer med riksrevisionsverkets.
Riksrevisionsverket har på basis av nu gällande mervärdeskattebestämmelser beräknat inkomsterna av mervärdeskatt till 6 700 milj. kr. för budgetåret 1969/70 och till 7 300 milj. kr. för budgetåret 1970/71. Den höjning av mervärdeskatten från 10 % till 14 % den 1 januari 1971, som är avsedd att föreslås inom ramen för skattereformen, samt den tidigareläggning av mervärdeskattehöjningen för vissa varugrupper som är avsedd att föreslås senare denna dag, beräknas öka inkomsterna av mervärdeskatt för budgetåret 1970/71 med ca 1 200 milj. kr. Inkomsttiteln mervärdeskatt under rubriken tullar och acciser bör således för budgetåret 1970/71 beräknas till 8 500 milj. kr. Den nämnda tidigareläggningen av mervärdeskattehöjningen för vissa varor kommer att medföra en förstärkning av finanspolitiken redan under budgetåret 1969/70 av storleksordningen 75 milj. kr. Av uppbördstekniska skäl torde emellertid ökningen av statsinkomsterna för budgetåret 1969/70 komma att begränsa sig till 50 milj. kr.
Jag kommer senare denna dag att föreslå en höjning av tobaksbeskattningen den 1 februari 1970. Under budgetåret 1969/70 torde merinkomsterna av denna skattehöjning komma att uppgå till 60 milj. kr. För budgetåret 1970/71 räknar jag med en inkomstökning på ca 190 milj. kr. i förhållande till riksrevisionsverkets beräkning och jag föreslår att inkomsttiteln tobaksskatt för detta budgetår uppförs med 1 770 milj. kr.
Senare denna dag kommer jag även att föreslå en höjning av skatten på Öl den 1 februari 1970. De merinkomster som denna skattehöjning ger upphov till beräknar jag för budgetåret 1969/70 till 40 milj. kr. och för budgetåret 1970/71 till 140 milj. kr. Inkomsttiteln skatt på malt- och läskedrycker beräknar jag således för budgetåren 1969/70 och 1970/71 till 490 milj. kr. resp. 640 milj. kr.
Jag övergår nu till att redovisa de fall, där jag funnit skäl att frångå
34 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
riksrevisionsverkets beräkningar beträffande de inkomsttitlar som tas upp under rubriken uppbörd i statens verksamhet. I flertalet fall beror förändringarna på anslagstekniska omläggningar eller på att nya inkomsttitlar bör inrättas.
Vissa av de myndigheter som deltar i försöksverksamheten med programbudgetering föreslås för nästa budgetår få sin verksamhet redovisad på nytt sätt. Några av dessa myndigheter bedriver en relativt omfattande uppdragsverksamhet. Detta gäller framför allt statens bakteriologiska laboratorium, lantmäteriet, kartverket, statens provningsanstalt och statens skeppsprovningsanstalt. Kostnader och intäkter för uppdragsverksamheten föreslås bli redovisade över förslagsanslag som tas upp med formella belopp på 1 000 kr. Hittills har medel för utgifterna för uppdragsverksamheten anvisats under anslag på driftbudgeten och inkomsterna har redovisats på inkomsttitlar under uppbörd i statens verksamhet. Det föreslagna systemet innebär alltså en övergång till nettoredovisning och de inkomsttitlar där inkomsterna nu redovisas skall följaktligen, såsom riksrevisionsverket framhållit (bilaga 2, s. 69—70), utgå. Således bör de i riksrevisionsverkets inkomstberäkning upptagna inkomsttitlarna inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium, inkomster vid lantmäteriväsendet, inkomster vid rikets allmänna kartverk, inkomster vid statens provningsanstalt och inkomster vid statens skeppsprovningsanstalt utgå. Härigenom minskar inkomsterna under rubriken uppbörd i statens verksamhet med totalt ca 106,6 milj. kr. för budgetåret 1970/71.
Patent- och registreringsverket är också en av de myndigheter som bedriver försöksverksamhet med programbudgetering och berörs således av nyssnämnda omläggning. Således bör inkomsttiteln inkomster vid patentoch registreringsverket till följd av att nettoredovisning föreslås för delprogrammet nyhetsgranskning räknas ned med 500 000 kr. i förhållande till vad riksrevisionsverket tagit upp. Denna inkomsttitel beräknar jag alltså för budgetåret 1970/71 till 37,4 milj. kr.
Vissa av de i försöksverksamheten deltagande myndigheterna som bedriver uppdragsverksamhet föreslås få särskilda utrustningsanslag. Kostnaderna för avskrivning och förräntning av det kapital som lagts ned i utrustning bör till den del de hänför sig till uppdragsverksamheten inlevereras till statsverket. Jag förordar därför att en ny inkomsttitel benämnd ersättning för komplementkostnader vid vissa myndigheter m. m. tas upp under uppbörd i statens verksamhet. Denna inkomsttitel bör för budgetåret 1970/71 tas upp med ett belopp av 7,0 milj. kr.
I övrigt förordar jag följande ändringar av riksrevisionsverkets beräkningar under rubriken uppbörd i statens verksamhet. Inkomsttiteln inkomster vid arbetsmedicinska institutet bör för budgetåret 1970/71 räknas upp med 150 000 kr. till 500 000 kr. Inkomster vid statens trafiksäkerhetsverk beräknar jag för budgetåret 1970/71 till 16 340 000 kr. vilket innebär
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen 35
€n uppräkning med 40 000 kr. i förhållande till riksrevisionsverkets beräkning. Inkomsttiteln försäljning av sjökort m. m. bör räknas ned med 50 000 kr. både för budgetåret 1969/70 och 1970/71 och således tas upp med 1 850 000 kr. för vart och ett av dessa budgetår. Med anledning av vissa taxehöjningar som den 1 januari i år genomfördes för uppdragsverksamheten vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, i syfte att bättre anpassa taxorna till kostnaderna, bör inkomsttiteln inkomster vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut räknas upp med 200 000 kr. för budgetåret 1969/70 och med 400 000 kr. för budgetåret 1970/71. Denna inkomsttitel skulle därmed komma att uppgå till 12,8 milj. kr. för budgetåret 1969/70 och till 13,4 milj. kr. för budgetåret 1970/71. I anslutning till beräkningen av vissa utgiftsposter bör inkomsttitlarna avgifter för granskning av biograffilm och inkomster vid riksantikvarieämbetet räknas upp med vardera 10 000 kr. till 250 000 kr. resp. 2 610 000 kr. för budgetåret 1970/71. Under inkomsttiteln inkomster vid statens planverk skall i fortsättningen, förutom inkomster vid uppdragsverksamhet, redovisas inkomster av verkets publiceringsverksamhet. Bl. a. av denna anledning har jag funnit skäl att räkna upp denna inkomsttitel med 580 000 kr. Inkomsttiteln inkomster vid statens planverk bör således tas upp med 1 980 000 kr. för budgetåret 1970/71. Med anledning av riksdagens beslut att inrätta en bussvärderingsnämnd, som skall fastställa värdet vid inlösen av bussföretag och vars kostnader skall bestridas av den part som begär inlösen (prop. 1969: 155, 3 LU 63, rskr. 394), bör slutligen en ny inkomsttitel inrättas under rubriken uppbörd i statens verksamhet. Denna nya inkomsttitel bör benämnas ersättning för visst värderingsförfarande och jag beräknar inkomsterna under denna titel till 40 000 kr. för budgetåret 1970/71.
Totalt innebär de förändringar som jag förordat under rubriken uppbörd i statens verksamhet en uppräkning av inkomsterna med 150 000 kr. till 1 033 001 000 kr. för budgetåret 1969/70. För budgetåret 1970/71 innebär de föreslagna förändringarna en nedräkning med 98 880 000 kr. Inkomsterna under rubriken uppbörd i statens verksamhet beräknar jag således till 954 474 000 kr.
De myndigheter som i sin verksamhet utnyttjar vapenfria tjänstepliktiga skall erlägga ersättning för detta. Det samlade ersättningsbeloppet har jag efter samråd med cheferna för försvars- och inrikesdepartementen beräknat till 2,5 milj. kr. Inkomsttiteln övriga diverse inkomster under rubriken diverse inkomster bör räknas upp med detta belopp till 92,5 milj. kr. för budgetåret 1970/71.
Inkomsttiteln postverket under rubriken statens affärsverksfonder bör för budgetåren 1969/70 och 1970/71 tas upp med 20,7 milj. kr. resp. 12,6 milj. kr. Detta innebär en ökning jämfört med riksrevisionsverkets beräkning med 500 000 kr. för innevarande budgetår och med 1,6 milj. kr. för budgetåret 1970/71. Ökningarna motsvarar förräntning av det särskilda
36 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
kapitaltillskott till postbanken som anvisades på tiiläggsstat I för innevarande budgetår.
Riksrevisionsverket har med hänvisning till merkostnader på grund av höstens stormskador räknat ner televerkets inleveranser av överskott för budgetåret 1969/70 med 30,3 milj. kr. i förhållande till riksstatens belopp. Jag förordar att riksstatens belopp bibehålls till dess en säkrare beräkning av kostnadernas storlek kan göras. Inkomsttiteln televerket under rubriken statens af färs verks fonder bör således fortfarande beräknas till 176,3 milj. kr. för budgetåret 1969/70. Chefen för kommunikationsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå en höjning av ramen för televerkets rörliga kredit med 75,0 milj. kr. fr. o. m. den 1 juli 1970. Detta medverkar till att televerket i större utsträckning än tidigare kan inleverera balanserade överskottsmedel. Mot denna bakgrund vill jag föreslå att inkomsttiteln televerket för budgetåret 1970/71 räknas upp med 31,0 milj. kr. till 151,0 milj. kr.
I samband med den omläggning av finansieringen av beredskapslagringen som jag senare kommer att föreslå bör en ny inkomstrubrik, benämnd fonden för beredskapslagring, inrättas under inkomster av statens kapitalfonder. Finansieringen av beredskapslagringen föreslås i framtiden ske över investeringsanslag och för dessa skall erläggas ränta motsvarande statens normalränta. Det sammanlagda beloppet för beredskapslagring som skall förräntas föreslås för budgetåret 1970/71 vara 971,2 milj. kr. Inkomster på fonden för beredskapslagring beräknar jag alltså till 60,7 milj. kr.
Beträffande inkomsterna på kapitalbudgeten beräknar jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet avskrivningsmedlen inom statens vägverks förrådsfond till 50,4 milj. kr. för budgetåret 1970/71. Under förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap beräknar jag övriga kapitalmedel till 1 000 kr. Detta innebär att kapitalbudgetens inkomster minskar med 1 099 000 kr. jämfört med riksrevisionsverkets beräkning.
Riksrevisionsverkets beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min sida. Totalt innebär de av mig förordade avvikelserna en uppräkning av totalbudgetens inkomster i förhållande till riksrevisionsverkets beräkning med 131 milj. kr. för budgetåret 1969/70 och en uppräkning med 326 milj. kr. för budgetåret 1970/71 (tabell 8). Jag beräknar således totalbudgetens inkomster för budgetåret 1969/70 till 40 519 milj. kr. och för budgetåret 1970/71 till 44 834 milj. kr.
Jag vill nu ta upp frågan om investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1970/71. För varje kapitalfond fastställs årligen en investeringsstat. På statens ena sida redovisas den sammanlagda bruttoinvesteringen, investeringsanslagen, och på andra sidan upptas de medel som står till förfogande för finansiering härav. Dessa medel utgörs dels av avskrivningsmedel inom fonderna samt övriga inom fonderna tillgängliga kapitalmedel, dels av avskrivningsmedel anvisade på driftbudgeten. De medel som härutöver behövs betecknas investeringsbemyndigande. Investeringsbemyndi-
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
37 Tabell 8. Justering av riksrevisioDSverkets beräkning av totalbudgetens
inkomster. 1 008 kr.
gandena sammanställs till en investeringsplan, vars summa — sedan avdrag skett för medel som tillförs kapitalbudgeten över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster samt för övrig kapitalåterbetalning avseende lån från icke revolverande fonder — utvisar det ytterligare medelstillskott som behövs för investeringarnas genomförande. Investeringsplanen utgör kapi-
38 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
talbudgetens utgiftssida enligt riksstaten. På motsatta sidan tas för kapitalbudgetens finansiering under beteckningen lånemedel upp en balanspost med samma belopp som investeringsplanens slutsumma. Det bör emellertid understrykas, att det på detta sätt framräknade lånemedelsbeloppet inte är detsamma som statsverkets faktiska upplåningsbehov, eftersom bär inte medräknats driftbudgetens över- eller underskott och hänsyn inte heller tagits till förändringar i anslagsbehållningar och i dispositionen av rörliga krediter.
För budgetåret 1970/71 beräknas investeringsanslagen till totalt 6 362 milj. kr. För dessa investeringar skall i första hand anlitas dels de avskrivningsanslag som i annat sammanhang denna dag begärs på driftbudgeten, dels kapitalbudgetens inkomster. Avskrivningsmedlen från riksstaten uppgår till drygt 1 123 milj. kr. och inom kapitalfonderna tillgängliga medel till 1 588 milj. kr. Med utgångspunkt härifrån kan investeringsbemyndigandena preliminärt beräknas till 3 651 milj. kr. Efter avdrag för kapitalåterbetalning (inklusive oreglerade kapitalmedelsförluster) blir investeringsplanens slutsumma ca 3 607 milj. kr. Kapitalbudgetens utgifter och finansiering budgetåret 1970/71 framgår av sammanställning i tabell 9.
Ett preliminärt förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1970/71 med specifikation av de i planen angivna investeringsbemyndigandena har upprättats (bilaga 4). Det slutliga förslaget till investeringsplan bör anstå i avvaktan på de definitiva förslag om investeringsanslag, som kan komma att framläggas under vårriksdagen.
Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling
Anslagsbehållningarna beräknades i prop. 1969: 115 komma att öka med 200 milj. kr. under budgetåret 1968/69. Detta innebar en förändring av den bedömning som gjordes i statsverkspropositionen 1969 enligt vilken en minskning av anslagsbehållningarnas storlek med 100 milj. kr. bedömdes som sannolik. Huvudorsaken till denna ändrade bedömning var att jag räknade med en betydande ökning av medelsbehållningen på lånefonden för bostadsbyggande. Det slutliga utfallet enligt budgetredovisningen blev — efter justering för effekten av indragna reservationer — en ökning av anslagsbehållningarna på totalbudgeten med ca 425 milj. kr., dvs. med omkr. 225 milj. kr. mer än vad jag beräknade i prop. 1969: 115. Denna ökning av anslagsbehållningarna beror i första hand på att förbrukningen under lånefonden för bostadsbyggande blivit mindre än beräknat.
De mera långsiktiga förändringarna i anslagsbehållningarna redovisas i sammanställningen i tabell 12. Under perioden i fråga har behållningarna nära nog tredubblats. Särskilt stora ökningar ägde rum under budgetåren 1964/65 och 1967/68. Denna långsiktiga ökning i medelsbehållningarna
Statsverkspropositionen är 1970: Bil 1: Finansplanen
39 Tabell. 9. Kapitalbudgetens utgifter och finansiering budgetåret 1970/71
torde väsentligen höra samman med den statliga verksamhetens expansion med åtföljande ökade behov av kassamedel. Såsom framgår av nämnda tabell har uppbyggnaden av anslagsbehållningarna i stort skett parallellt med ökningen av de anvisade reservations- och investeringsanslagen. De kortsiktiga förändringarna är svårare att ge en entydig tolkning. Till en del torde de vara beroende av variationer i konjunkturläget och i tillgången på lediga resurser för att tillfredsställa den statliga efterfrågan. I många fall synes dock mera speciella faktorer inverka.
För budgetåret 1969/70 antas i riksstaten anslagsbehållningarna komma att minska med 300 milj. kr. Genom riksrevisionsverkets försorg har sedermera inhämtats uppgifter rörande myndigheternas bedömning av anslagsbehållningarnas utveckling. En sammanfattning härav liksom min egen bedömning återges i tabell 13. Vid min bedömning har jag beaktat att myndigheterna regelmässigt överskattar sina möjligheter att förbruka reserverade medel.
Den ökning av reservationsmedelsförbrukningen som jag nu räknar med i jämförelse med beräkningen i prop. 1969: 115 hänför sig huvudsakligen
40 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
Tabell 10. Sammanställning över behållningar på riksstatsanslag: Driftbudgeten. Milj. kr.
Tabell 11. Sammanställning över behållningar på riksstatsanslag: Investeringsanslag. Milj. kr.
Tabell 12. Medelsbehållning vid utgången av budgetåren 1959/60—1968/69. Miljarder kr.
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
42 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
Tabell 13. Beräknade förändringar i anslagsbehållningar under budgetåret 1969/70. Milj. kr.
(Ökning + , minskning ■—)
Driftbudgeten (exkl. avskrivningar) Investeringsanslag ................
Summa
till att medelsförbrukningen på lånefonden för bostadsbyggande sannolikt blir väsentligt större än vad man tidigare hade anledning att räkna med. Med tanke på att en ökning av behållningarna kan förutses på andra anslag bedömer jag en total reservationsmedelsförbrukning på 700 milj. kr. som sannolik.
För budgetåret 1970/71 förutser jag att anslagsbehållningarna kommer att minska med ytterligare ca 700 milj. kr. Jag räknar därvid med en förbrukning av reservationsmedel för myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde på ca 260 milj. kr. Jag vill dock understryka, att beräkningar av anslagsbehållningarnas utveckling måste omges med betydande osäkerhetsmarginaler.
Beräkning av dispositionen av rörliga krediter
Budgetutfallet och därmed statens upplåningsbehov påverkas av förändringar i dispositionen av de rörliga krediter hos riksgäldskontoret, vilka enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa myndigheter och bolag. De beviljade krediterna samt de belopp som tagits i anspråk framgår av sammanställningen i tabell 14.
Under budgetåret 1968/69 ökade dispositionen av rörliga krediter med ca 72 milj. kr. till 1 210 milj. kr. Ökningar i de ianspråktagna beloppen noteras för televerket, Svensk Kötthandel AB, Svensk Spannmålshandel och överstyrelsen för ekonomiskt försvar medan domänverket, förenade fabriksverken och Norrbottens Järnverk AB har minskat utnyttjandet av rörliga krediter.
För budgetåret 1969/70 räknade jag i prop. 1969: 115 med att det ianspråktagna beloppet av rörliga krediter skulle öka med 100 milj. kr. Enligt uppgifter som insamlats av riksrevisionsverket förutser nu berörda myndigheter och bolag en uppgång i de disponerade beloppen med ca 240 milj. kr. Ökningar beräknas för bl. a. televerket (90 milj. kr.), överstyrelsen för
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
43 Tabell 14. Ianspråktagande av rörliga krediter. Milj. kr.
ekonomiskt försvar (65 milj. kr.), vattenfallsstyrelsen (22 milj. kr.), Norrbottens Järnverk AB (22 milj. kr.) och statens järnvägar (20 milj. kr.). Vid en samlad bedömning finner jag det befogat att räkna med att dispositionen av rörliga krediter kommer att öka med 200 milj. kr.
Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om en budgetteknisk omläggning beträffande finansieringen av den beredskapslagring av olika produkter, som handhas av jordbruksnämnden, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och Svensk Spannmålshandel. Den lagring som sker i jordbruksnämndens regi finansieras med medel som anvisats under fonden för förlag till statsverket. Svensk Spannmålshandel disponerar för sin beredskapslagring enligt riksdagens medgivande en rörlig kredit hos riksgäldskontoret. För sådan beredskapslagring som handhas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar har riksdagen medgivit att en rörlig kredit hos riksgäldskontoret utnyttjas, varav 696,6 milj. kr. av Kungl. Maj :t ställts till ÖA^erstyrelsens förfogande.
Här ifrågavarande lagringsverksamhet är av sådan natur att den bör finansieras med medel som anvisas över kapitalbudgeten. Jag förordar därför efter samråd med cheferna för berörda departement att en fond för beredskapslagring inrättas fr. o. m. budgetåret 1970/71. Till denna fond bör överföras de medel som anvisats för beredskapslagring under fonden för förlag till statsverket. Under den nya fonden bör vidare anvisas 700 milj. kr. för den lagring som handhas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar, varvid riksdagens medgivande att disponera en rörlig kredit för detta ända-
44 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
mål bör upphöra. Slutligen bör under fonden anvisas 155 milj. kr. för beredskapslagring i Svensk Spannmålshandels regi, varvid motsvarande rörliga kredit kan minskas med samma belopp. För här berörda investeringsmedel bör erläggas ränta motsvarande statens normalränta.
Jag hemställer nedan om inrättande av en fond för beredskapslagring. De förslag som i övrigt erfordras för genomförande av den här redovisade budgettekniska omläggningen kommer senare denna dag att anmälas av cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen.
Som jag tidigare angett föreslås vissa myndigheter få programinriktade anslag för nästa budgetår. Som jag därvid berörde förutsätts kostnader och intäkter för den uppdragsverksamhet som bedrivs vid vissa av dessa myndigheter bli redovisade över förslagsanslag som tas upp med formella belopp på 1 000 kr. Avsikten är att dessa anslag inte skall få uppvisa någon belastning vare sig under löpande budgetår eller vid budgetårsskiften. För vissa av dessa myndigheter kommer det att uppstå tillfälliga eller säsongmässiga likviditetsproblem. Med hänsyn till att anslagen i princip inte får uppvisa någon nettobelastning förordar jag att berörda myndigheter ges möjlighet att utnyttja en rörlig kredit i riksgäldskontoret för att lösa likviditetsproblemen. Krediten bör även övergångsvis få användas för att tillgodose behov av rörelsekapital. Jag uppskattar behovet av rörlig kredit för dessa ändamål till sammanlagt 60 milj. kr. för de berörda myndigheterna tillsammans. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att föreskriva i vilken omfattning de olika myndigheterna får utnyttja krediten. Med hänsyn till att myndigheterna får erlägga ränta för denna kredit bör de också få möjlighet att placera tillfälliga kassamässiga överskott räntebärande i riksgäldskontoret.
I detta sammanhang vill jag ta upp frågan om den rörliga kredit som 1946 års riksdag ställde till Kungl. Maj :ts förfogande (prop. 1946: 308, SU 252, rskr 466) för erforderliga kostnader till återuppbyggnad m. m. i anledning av eldsvåda eller annan olyckshändelse, som drabbat statlig anläggning. Om dylika utgifter uppkommer regleras de numera inom kollektivt byggnadsanslag eller över fastighetsfondsstat i den mån kostnaderna avser byggnader. Krediten utnyttjas därför inte. Något behov av bemyndigandet synes alltså inte längre föreligga varför det kan upphöra.
Dessa anslagstekniska omläggningar innebär tillsammans att behovet av rörliga krediter minskar med ca 800 milj. kr. I övrigt räknar jag dock med att de ianspråktagna beloppen kommer att öka med ca 100 milj. kr. vilket ansluter sig till den genomsnittliga årliga ökningen under senare år. Totalt bör alltså de ianspråktagna beloppen av rörliga krediter för budgetåret 1970/71 minska med 700 milj. kr. Jag vill dock även här erinra om den osäkerhet som måste gälla detta slag av beräkning.
Förslag till riksstat för budgetåret 1970/71: Totalbudgeten
A. Skaller, avgifter, m.m.:
I. Skatter ....................
II. Uppbörd i statens verksamhet III. Diverse inkomster ..........
B. Inkomster av statens kapitalfonder: I. Statens affärsverksfonder ....
II. Riksbanksfonden............
III. Statens allmänna fastighets-
fond ......................
IV. Försvarets fastighetsfond ....
V. Statens utlåningsfonder......
VI. Fonden för låneunderstöd .... VII. Fonden för statens aktier .... VIII. Fonden för beredskapslagring
IX. Statens pensionsfonder ......
X. Diverse kapitalfonder........
C. Beräknad övrig finansiering:
I. Avskrivningar och övriga kapitalmedel inom kapitalfonderna: Statens affärsverksfonder .. 1 322 002 000
Övriga kapitalfonder ...... 266 210 000
II. Övrig kapitalåterbetalning ....
1 588 212 000 42 874 000
40 720 174 000
2 482 439 000
1 631 086 000
Summa kr.
44 833 699 000 798 941 000
Underskott
Summa kr.
45 632 640 000
A. Ulgiflsanslag:
I. Kung], hov- och slottsstaterna 7 759 000
II. Justitiedepartementet ...... 1 782 236 000
III. Utrikesdepartementet........ 972 906 000
IV. Försvarsdepartementet ...... 5 835 773 000
V. Socialdepartementet ........ 12 934 068 000
VI. Kommunikationsdepartementet 3 704 084 000
VII. Finansdepartementet ........ 2 340 430 000
VIII. Utbildningsdepartementet .... 8 359 234 000
IX. Jordbruksdepartementet...... 1 064 507 000
X. Handelsdepartementet........ 941 853 000
XI. Inrikesdepartementet........ 4 103 254 000
XII. Civildepartementet.......... 756 319 000
XIII. Industridepartementet ...... 989 542 000
XIV. Oförutsedda utgifter ........ 1 000 000
XV. Riksdagen och dess verk m. m. 89 675 000
XVI. Riksgäldsfonden ............ 1 750 000 000
B. Beräknad övrig medelsförbrukning:
I. Tillkommer: Minskning av anslagsbehållningar ............ 700 000 000
II. Avgår: Minskad disposition av
rörliga krediter ............ 700 000 000
Summa kr.
45 632 640 000
45 632 649 000
»t-
Ol
Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
46 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
Beräkning av totalbudgeten
De utgiftsbelopp som redovisas i riksstaten för budgetåret 1969/70 är beräknade i 1968 års löner. På grundval av de nu kända avtalsöverenskommelserna kan den utgiftsökning som sammanhänger med dessa löneökningar beräknas till ca 720 milj. kr. Till följd av det höga ränteläget kommer vidare underskottet på riksgäldsfonden att bli större än det i riksstaten angivna. Mot denna bakgrund kan totalbudgetens utgifter för budgetåret 1969/70 beräknas till ca 43 600 milj. kr. Eftersom de samlade statsinkomsterna beräknas till ca 40 500 milj. kr. innebär detta att totalbudgeten för detta budgetår torde komma att utvisa ett underskott på ca 3 100 milj. kr.
På grundval av min redovisning i det föregående beräknar jag totalbudgeten för budgetåret 1970/71 på sätt som framgår av följande uppställning (s. 45). Kalkylen utvisar ett totalbudgetunderskott om ca 800 milj. kr., vilket innebär en nedgång i förhållande till det nu beräknade underskottet för innevarande år med ca 2 300 milj. kr. En tabell som utvisar totalbudgetens utveckling under en längre tidsperiod ingår i bilaga 5.
Till statsrådsprotokollet i detta ärende torde få fogas såsom Bilaga 1: Preliminär nationalbudget för år 1970 Bilaga 2: Riksrevisionsverkets inkomstberäkning
Bilaga 3: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1970/71
Bilaga 4: Preliminärt förslag till investeringsstater för budgetåret 1970/71 Bilaga 5: Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen
Hemställan
Under åberopande av vad jag har anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att
1. medge att avsättning av kommunalskattemedel sker till budgetutjämningsfonden för 1970/71 för att där särredovisas;
2. besluta att skogsvårdsavgift enligt förordningen (1946: 324) om skogsvårdsavgift skall utgå med 0,9 promille för år 1970;
3. besluta om inrättande av en fond för beredskapslagring;
4. bemyndiga Kungl. Maj :t att disponera en rörlig kredit
47 Statsverkspropositionen år 1970: Bil 1: Finansplanen
i riksgäldskontoret på 60 000 000 kr. att på sätt Kungl. Maj :t bestämmer ställas till förfogande för myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet;
5. i avvaktan på särskild proposition i ämnet för budgetåret 1970/71
a) godkänna min preliminära beräkning av driftbudgetens inkomster,
b) godkänna min preliminära beräkning av förändringar i anslagsbehållningar,
c) godkänna min preliminära beräkning av förändringar i dispositionen av rörliga krediter,
d) godkänna det preliminära förslaget till investeringsplan och investeringsstater samt därvid på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande inkomsttiteln Lånemedel till 3 606 796 000 kr.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen
Ur protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1970 690760
Statsverkspropositionen ur 1970: Bil 1: Finansplanen
1 Tabellförteckning
1. Försörjningsbalans för år 1969 ................................ 6
2. Betalningsbalans 1967—1969 .................................. 9
3. Kapitalbalans 1968—1969 .............................. 9
4. Totalbudgeten 1968/69—1970/71 ..........20
5. Preliminär försörjningsbalans för 1970 ........................ 23
6. Bytesbalansen 1967—1970 .................................... 25
7. Statsutgifterna budgetåret 1970/71 ............................ 28
8. Justering av riksrevisionsverkets beräkning av totalbudgetens inkomster ................................................. 37
9. Kapitalbudgetens utgifter och finansiering budgetåret 1970/71 ____ 39
10. Sammanställning över behållningar på riksstatsanslag: Driftbudgeten ...................................................... 40
11. Sammanställning över behållningar på riksstatsanslag: Investe-
ringsanslag................................................. 40
12. Medelsbehållning vid utgången av budgetåren 1959/60—1968/69 .. 41
13. Beräknade förändringar i anslagsbehållningar under budgetåret
1969/70 ................................ 42
14. Ianspråktagande av rörliga krediter............................ 43
MARCIIS BOKTR. STHLM 1970
Bilaga 1
Preliminär
nationalbudget för år 1970
Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
1 Bilaga 1
PRELIMINÄR NATIONALBUDGET FÖR ÅR 1970
Inledning
Den preliminära nationalbudgeten för 1970 som härmed läggs fram är utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering och konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material som erhållits från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts. Av praktiska skäl har dock varken avsnittet om den statliga verksamheten eller kapitel VI, De enskilda konsumenternas ekonomi eller den sammanfattande översikten i deras slutgiltiga avfattningar kunnat föreläggas utredningsrådet. Dess ledamöter bär ej heller något ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.
Kapitlen III, Utrikeshandeln samt VII, Investeringarna och IX, Kreditmarknaden har helt sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet har även sammanställt avsnitten om industriproduktion och skogsbruk i kapitel IV och i huvudsak avsnitten om de disponibla inkomsterna och den privata konsumtionen i kapitel VI. Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1970 — med undantag för de avsnitt eller punkter där konjunkturinstitutet uttryckligen åberopas — vilar på finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering där arbetet med nationalbudgeten letts av tf planeringschefen Lars Lindberger. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1
2 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
I. Sammanfattande översikt
1. Den ekonomiska utvecklingen 1968—1969
Den ekonomiska utvecklingen 1968—1969 har präglats av fortsatt intensifiering av den högkonjunktur som mera klart började framträda under hösten 1968. Inom produktionen har kapacitetsbegränsningar under senare delen av 1969 medfört en avsaktning av tillväxten. På arbetsmarknaden har samtidigt efterfrågetrycket förblivit högt.
Tabell 1:1. Försörjningsbalans 1967—1969 Milj. kr.
1 Enligt handelsstatistiken.
2 Här ingår även sådan handel som faller utanför handelsstatistiken. Nettot av transfereringar till och från utlandet påverkar bytesbalansen i kapitel III men ej ovanstående försörjningsbalans.
Den totala produktionens (bruttonationalproduktens) tillväxt 1968—1969 uppskattas preliminärt till 5 % mot 4 % 1967—1968. Produktionsutvecklingen bär i stora drag motsvarat prognoserna för 1969 eller i någon
3 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
män överträffat dessa fastän de tillgängliga arbetskraftstillgångarna visat sig vara mera begränsade än vad som tidigare antagits. Däremot utgör det en besvikelse att bytesbalansen fortsatt att försvagas trots en oväntat gynnsam utveckling av världshandeln och den internationella efterfrågan.
Totala efterfrågevolymens tillväxt har stigit från 5 % (5,0 %) till knappt 7 % (6,9 %). Uppgången kan återföras på snabbare stegring av såväl exporten som den inhemska efterfrågan. Den sistnämnda har stigit något mera än den totala produktionen. För 1968—1969 beräknas sålunda den inhemska resursförbrukningens tillväxt till över 5 % (5,5 %) mot drygt 4 % (4,1 %) 1967—1968. Accelerationen av den inhemska efterfrågans tillväxt kan liksom vid många liknande tillfällen tidigare till stor del återföras på lagerinvesteringarnas utveckling. Den s. k. slutliga inhemska efterfrågan — dvs. bortsett från lagerförändringar — har i själva verket haft en någorlunda jämn procentuell volymökning sedan 1965 medan däremot tillväxten av efterfrågan inklusive lager i högre grad varit präglad av påtagliga konjunkturvariationer.
1964— 1965— 1966— 1967— 1968—
1965 1966 1967 1968 1969
Procentuell tillväxt för:
total inhemsk efterfrågan .................. 6,3 2,2 1,8 4,1 5,5
inhemsk efterfrågan exkl. lagerinvesteringar .. 4,9 3,6 3,5 3,7 4,4 * 6
Den slutliga efterfrågans tillväxt inrymmer väsentliga förändringar i utvecklingstakten för särskilda komponenter. Investeringarna som 1967— 1968 minskade i volym med en knapp procentenhet har 1968—1969 återgått till eu normal tillväxt med över 4 %. Konsumtionens utvecklingstakt har däremot dämpats. Avsaktningen är för den privata konsumtionens del måttlig eller från 4,3 % i volymökning 1967—1968 till 3,9 % 1968—1969. Den offentliga konsumtionen visar i stället en markant uppbromsning från nära 8,5 % i volymökning 1967—1968 till knappt 6 % 1968—1969.
Till investeringarnas tillväxt har såväl näringslivet som offentliga myndigheter bidragit. De offentliga investeringarnas ökning har accelererat från
6 % till 10 %, medan utvecklingen av näringslivets investeringar har slagit om från en volymnedgång med hela 8 % 1967—1968 till en volymökning med 3 %. Enbart för industrins del noteras en omkastning från 4 % i volymminskning 1967—1968 till en investeringstillväxt om 6 % 1968—1969. Bostadsinvesteringarnas utveckling har däremot gått från måttlig ökning, med 3 % 1967—1968, till obetydlig minskning — eller med 1,5 % 1968— 1969. Antalet inflyttningsfärdiga lägenheter 1969 beräknas till ca 107 000 eller obetydligt flera än 1968. Trots denna utveckling av bostadsbyggandet är uppsvinget för investeringarna totalt sett tämligen jämnt fördelat mellan byggen och maskinanskaffning. Byggnadsinvesteringarna som i volym
4 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
hölls praktiskt taget oförändrade 1967—1968 har nämligen ökat med 5,4 % 1968—1969, under det att anskaffningen av maskiner och inventarier skiftat från nedgång med 3,3 % 1967—1968 till förnyad ökning med 3,2 % 1968—1969.
Sammanfattningsvis har det kraftigaste bidraget till accelerationen i den inhemska efterfrågans tillväxt utgått från näringslivet vars investeringsutveckling inklusive lager slagit om från en volymminskning med 4 % 1967—1968 till en volymökning med 14,5 % 1968—1969. Den offentliga efterfrågans utveckling har i någon mån gått i dämpande riktning liksom även bostadsbyggandets. Sammanlagt för denna »samhällsbehärskade» sektor — dvs. offentlig konsumtion och investeringar samt bostadsbyggande — noteras en avtagande tillväxt från knappt 7 % 1967—1968 till drygt 5,5 % 1968—1969.1 Den privata konsumtionens ökningstakt förefaller också att ha avtagit, om än obetydligt, men uppsvinget för näringslivets investeringar och lager uppbyggnad har haft det dominerande inflytandet på utvecklingen av den totala inhemska efterfrågan och dennas tillväxt har som tidigare framhållits stigit från 4 % till 5,5 %.
Allmänt sett kan konstateras att efterfrågans tillväxt 1969 tenderat att bli större än vad som kunnat tillgodoses med bibehållen inre och yttre balans. En första fråga blir härefter hur yttringarna av denna bal^nsrubbning fördelat sig mellan interna symptom såsom ökad anspänning av läget på arbetsmarknaden, stigande löneglidning och tilltagande prisstegringstakt och externa symptom, främst en försvagning av bytesbalansen. Vidare borde om möjligt klargöras i vad mån de yttre balansrubbningssymptom som onekligen i viss utsträckning föreligger helt kan återföras på en alltför hög intern efterfrågan.
Med den kraftiga ökning av exportvolymen — 12 % — som faktiskt kunnat uppnås har den totala resursförbrukningens tillväxt 1968—1969 blivit betydande. En avsevärd importökning måste därmed framstå som ett normalt led i utvecklingen redan av den anledningen att möjligheterna att öka den totala inhemska produktionen var begränsade. Hade det disponibla utbudet av arbetskraft motsvarat de förväntningar som man ännu under hösten 1968 ansåg sig ha anledning att hysa — dvs. 1 å 1,5 % — skulle emellertid en större produktionsökning ha varit möjlig vid den efterfrågan som faktiskt uppkom. Den faktiska ökningen av sysselsättningen förefaller att ha stannat vid ca 3/4 % och sysselsättningens totala tidvolym har efter arbetstidsförkortning stigit obetydligt eller inte alls. Därmed har en gräns satts för den praktiskt möjliga produktionstillväxten och den betydande importvolymökning som inträffat — med drygt 13 % — framstår såtillvida som en ofrånkomlig följd av efterfrågans totala tillväxt. En annan fråga är i vilken grad importökningen skulle ha modererats om den totala efterfråge-
1 För enbart statlig konsumtion och investering framträder denna dämpning i en nedgång från 4,8 % till 3,9 %.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 5
ökningen biivit mera dämpad. Detta spörsmål skall närmare beröras i det följande.
Den ökade efterfrågan på arbetskraft har åtföljts av rekordhöga noteringar för antalet obesatta platser och en nedgång i den registrerade arbetslösheten. Löneglidningen har ökat jämfört med 1968 men med ett beräknat genomsnitt för samtliga löntagare om 2,3 % förefaller den snarare att ha hållit sig på 1966 och 1967 års nivå än på 1965 års som var ett par procentenheter högre. Prisstegringen — en faktor som i och för sig verkat begränsande på den i fasta priser redovisade efterfrågevolymen — bär ånyo börjat öka. För konsumentpriserna beräknas uppgången under loppet av 1969 till 3,5 % mot 2 % under 1968. Den snabbare prisökningen kan främst återföras på bostadsposten samt den beräknade effekten av höjda importpriser och andra prisstegringsimpulser från utrikeshandeln. Det finns inte något som tyder på ett snabbare kostnadsgenomslag inom de från internationell konkurrens skyddade näringsområdena.
Trots något ökad löneglidning har lönenivåns ökning för samtliga löntagare till följd av avtalsrörelsen blivit förhållandevis obetydligt högre 1969 än 1968 eller 6 3/4 % mot 6 1/4 %. En mera positiv sysselsättningsutveckling har gjort skillnaden i fråga om lönesummeutveckling mellan dessa år mera markerad eller ca en procentenhet. Nettoinbetalningarna till det offentliga (dvs. skatter minus transfereringar) har emellertid ökat väsentligt snabbare 1969 än 1968. För de disponibla inkomsternas tillväxt framträder som följd härav endast obetydlig skillnad och den höjda prisstegringstakten har medfört att de realt disponibla inkomsternas tillväxt blivit en halv procentenhet lägre 1968—1969 än 1967—1968. Konsumtionens procentuella volymökning har samtidigt blivit påtagligt högre än de realt disponibla inkomsternas tillväxt. Konsumtionen har nämligen stigit med 3,9 % mot 2,8 % för realinkomsterna.
Med denna höga konsumtionsbenägenhet har den omläggning av den offentliga finanspolitiken i dämpande riktning som i någon mån skett inte kunnat förhindra att en förhållandevis snabb stegring av den inhemska efterfrågan ägt rum i samband med det kraftiga omslaget i utvecklingen av näringslivets investeringar i byggnader, maskiner och lager. Inte heller har helhetsintrycket kunnat förändras genom den skärpning av kreditpolitiken som med särskild styrka satte in sommaren 1969. Efterfrågans tillväxt har sålunda blivit större än den praktiskt möjliga produktionsökningen. Spänningen mellan produktionsökning och efterfrågetillväxt har tagit sig uttryck i en försvagning av bytesbalansen.
Exportens utveckling 1968—1969 kan i och för sig synas tillfredsställande med en volymökning om 12 % och en beräknad genomsnittlig prisuppgång om 3 %. Detta innebär att den svenska exportens tillväxt varit väl i nivå med utvecklingen av handeln inom Västeuropa och mellan OECD-länderna. Den svenska exportens ökning har varit stark inom de flesta varuområden.
6 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Massaexportens tillväxt har emellertid på grund av kapacitetsbrist blivit blygsam, trots stark efterfrågan.
Exportens ökning har åtföljts av en väl så snabb tillväxt av importen. Med en fortsatt betydande försvagning av tjänste- och transfereringsnettona — med i runt tal en halv miljard kr. — har bytesbalansens negativa saldo stigit med ca 600 milj. kr. Härvid är att märka att handelsbalansen 1969 skulle ha blivit 400 å 500 milj. kr. svagare i fall en inträffad förbättring av bytesvillkoren jämfört med 1968 skulle ha uteblivit. Även om den kraftigt ökade införseln i rådande läge varit en ofrånkomlig följd av efterfrågans starka tillväxt finns det anledning att misstänka att tendensen till importstegring skulle ha varit betydande, också i fall den inhemska efterfrågan kunnat begränsas så mycket som varit önskvärt med hänsyn till den inre balansen och läget på arbetsmarknaden. Ett indicium härpå utgör det förhållandet att importbenägenheten synes ha stigit avsevärt redan under 1967 och i synnerhet 1968 då det inte — i varje fall under de tre första kvartalen — rådde något övertryck inom den svenska ekonomin. Det kan vidare nämnas att importen av varor och tjänster 1968—1969 tillgodosåg 44 % av totala efterfrågans tillväxt mot 41 % för 1964—1965. Det är onekligen ett tecken på strukturell försvagning av bytesbalansen att denna för 1969 visat ett underskott som är ett par hundra milj. kr. större än under det klart överhettningsbetonade året 1965.
Det är sannolikt att den försvagning av bytesbalansen som inträffat sedan första hälften av 60-talet har ett samband med den snabba strukturomvandling som f. n. försiggår inom det svenska näringslivet. Denna kännetecknas bl. a. därav att mindre konkurrenskraftig produktion slås ut och till stora delar ersätts av billigare import. Samtidigt utvecklas kapaciteten inom sådana företag och produktionsgrenar som är konkurrenskraftiga på exportmarknaderna. Det förefaller emellertid som om den positiva sidan av omvandlingsprocessen tenderat att gå något trögare än den negativa som innebär att svensk produktion läggs ned och ersätts med import. En snabb utveckling av de konkurrenskraftiga sektorerna inom ekonomin är bl. a. beroende av att tillräckliga investeringar skall kunna ske. Vilka möjligheter som finns att bereda utrymme härför sammanhänger delvis med hur effektivt övrig efterfrågan kan begränsas. Ur denna synvinkel blir alltså möjligheterna att korrigera utrikesbaiansen på sikt beroende av det finansieringsutrymme som kan skapas för denna typ av investeringar.
Utvecklingen under senare hälften av 60-talet har inte utövat någon odelat positiv inverkan på utrymmet för extern finansiering av företagens investeringar. En bidragande orsak härtill är att hushållssparande!, att döma av det nationalräkenskapsmaterial som nu är tillgängligt, synes ha stagnerat sedan mitten av 60-talet. Vid eu jämförelse mellan förhållandena 1963 och 1964 och läget 1968 och 1969 kan man finna att AP-fondsparandets tillväxt under den mellanliggande perioden kalkylmässigt absorberats av en
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 7
ungefär lika stor tillväxt av statens, kommunernas och bostadssektorns finansieringsbehov. Nettofinansieringsbehovet för den offentliga sektorn i vid bemärkelse har alltså hållits tämligen oförändrat samtidigt som hushållssparandet i stort sett upphört att ge något nettotillskott. Under senare delen av 60-talet och i synnerhet under åren 1967, 1968 och 1969 skulle hushållssparandet t. o. m. ha minskat avsevärt, men det är svårt att få hela denna nedgång att passa ihop med övriga data om den finansiella utvecklingen. Redan med ett oförändrat hushållssparande skulle det emellertid — residualt sett — helt ha fått ankomma på företagssparandet att skapa utrymme för inhemsk finansiering av företagens ökade investeringar.
Den finansiella utvecklingen sedan 1962 kan i viss mån belysas av följande uppställning som visar utfallet av statens och kommunernas utgiftssaldon frånsett utlåning, av sparandet inom AP-fonderna och av den totala bostadsfinansieringen. Dessa poster sammantagna ger en föreställning om nettofinansieringsbehovet för en vidare offentlig sektor. Vid sidan härav redovisas även det beräknade hushållssparandet. Den del av hushållssparandet som går utöver den offentliga sektorns nettofinansieringsbehov motsvarar till sitt belopp summan av extern finansiering av företagssektorn — detta under förutsättning att bytesbalansen inte visar vare sig över- eller underskott. Uppgifterna avser miljarder kr. i löpande priser.
Den sålunda kalkylerade restposten visar fram till de senaste åren en påtaglig stagnation räknad i löpande priser. De låga värdena för 1967 och följande år får förses med speciella reservationer, eftersom implikationerna för företagssparandets utveckling förefaller tvivelaktiga. Vid en residualberäkning gentemot bytesbalansens saldo visar det sig nämligen att företagens självfinansieringsgrad enligt denna kalkyl skulle ha stigit synnerligen kraftigt 1967 i samband med den nedgång som det året skedde i lagerinvesteringarna. Tendensen förefaller obestridlig men det är svårt att få storleken av den beräknade förändringen att passa ihop med de uppgifter som i övrigt är tillgängliga om företagssparandets utveckling detta år.
8 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Självfinansieringsgraden skulle därefter ha förblivit oförändrat hög 1968 men synes ha avtagit 1969 i samband med den kraftiga uppgången i företagens totala investeringar inklusive lager. — Även nedanstående uppgifter avser miljarder kr. i löpande priser.
Oavsett hur företagens självfinansieringsgrad faktiskt må ha utvecklat sig vittnar bytesbalansens negativa saldo om att de samlade finansieringsbehov som gjort sig gällande inom den svenska ekonomin varit större än vad som skulle ha kunnat tillgodoses med inhemska medel.
Det redovisade utfallet av bytesbalansen 1969 visar som tidigare framhållits ett underskott om ca 1 100 milj. ltr., vilket innebär en ökning med 600 milj. kr. i förhållande till 1968. Med hänsyn till biståndskrediter som lämnats 1969, och villkoren för dessa, kunde det för övrigt ha varit plausibelt att kalkylmässigt öka belastningen på bytesbalansen med ett belopp om ca 200 milj. kr. som nu — i anslutning till internationella redovisningsnoriner — har upptagits under kapitalbalansen. Denna har oavsett detta i väsentligt högre grad än bytesbalansen bidragit till den omkastning som 1968—1969 inträffat i Sveriges betalningsläge och som kommit till uttryck i en kraftig nedgång av valutareserven. För kända kapitaltransaktioner redovisas nämligen en omsvängning i negativ riktning om ca 1 350 milj. kr. Ett inflöde om ca 550 milj. kr. 1968 har följts av ett utflöde om ca 800 milj. kr. 1969. Tillsammans med det beräknade underskottet i bytesbalansen om ca 1 100 milj. kr. skulle härigenom ett valutautflöde om ca 1 900 milj. kr. 1969 kunna förklaras. Eftersom den faktiska nedgången i valutareserven inte torde ha varit större finns knappast anledning att förmoda att andra betalningsförskjutningar — varibland främst sådana som avser icke kända handelskrediter — skulle ha inverkat negativt på valutaställningen 1969. Därmed är inte uteslutet att en viss eftersläpning i betalningarna till Sverige kan ha uppkommit under 1967 och 1968. Det framgår av uppställningen nedan att de stora negativa förändringarna i kapitalbalansen i nu nämnd ordning kan återföras på posterna utlandsinvesteringar, varvens exportkrediter, statliga kapitaltransaktioner och värdepappershandel (till följd av utländskt utbud av svenska värdepapper), un-
9 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
Tabell I: 2. Kapitalbalans 1968 och 1969
Milj. kr.
Anm. Negativt tecken anger kapitalutflöde.
Källa: Riksbanken.
der det att posten privata långfristiga lån visar förändring i motsatt riktning. I fråga om vissa av de poster, som förändrats i negativ riktning kan den uppkomna differensen i räntenivå mellan internationell och svensk kreditmarknad ha varit en bidragande omständighet.
Ändrad nationalbokföring
De uppgifter som i det föregående anförts om utvecklingen av nationalprodukten och dess komponenter är klassificerade och sammanställda enligt det nya nationalräkenskapssystemet SNR som antagits av statistiska centralbyrån. I huvudsak innebär detta system en anpassning till FN:s System of National Accounts (SNA). Systemet medför vissa förändringar i presentationen av nationalprodukten och dess sammansättning. Detta torde i huvudsak framgå av nedanstående tablå som visar hur försörjningsbalansen 1967 ter sig enligt såväl det nya som det gamla systemet.
Försörjningsbalans 1967. Procentuell fördelning av komponenternas relativa storlek
1-j- Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1
10 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
1. Totalt sett sjunker bruttonationalproduktens omslutning med 5,5 % genom omläggningen, främst som en följd av att företagens underhåll betraktas som en produktionskostnad och inte som komponent i nationalprodukten i form av investering. (Den lägre omslutningen framgår inte av tablån.)
2. Den offentliga konsumtionens andel stiger från 15,8 % till 21,6 % som följd av att den militära materielanskaffningen klassificeras som offentlig konsumtion och inte som investering och vidare som följd av att värdet av det offentligas »output» justeras upp med hänsyn till en viss beräknad kapitalförslitning och insatta underhållskostnader.
3. Investeringarnas andel av bruttonationalprodukten sjunker från 32,7 % till ca 24,1 % beroende på att underhåll och militär materielanskaffning bortfaller.
4. Den i absoluta tal så gott som oförändrade privata konsumtionen ökar sin andel från 51,5 % till drygt 54 % på grund av den totalt sett lägre bruttonationalprodukten.
2. Sveriges ekonomi 1970
Den ekonomiska utvecklingen 1969 medförde en förhållandevis snabb ökning av den totala produktionen och ledde till ett alltmera fullständigt kapacitetsutnyttjande av såväl arbetskraft som produktionsanläggningar. Inför 1970 förefaller det under sådana omständigheter mer eller mindre givet att produktionen inte kan väntas fortsätta att stiga i samma tempo. Hur markant den av kapacitetsskäl ofrånkomliga avsaktningen måste bli råder emellertid en viss osäkerhet om liksom beträffande den möjliga produktivitetsutvecklingen. I övrigt har osäkerhetsmomenten i framtidsbedömningen traditionellt brukat gälla de internationella konjunkturutsikterna, företagens investeringsvilja och hushållens konsumtionsbenägenhet. I nuvarande situation har de oklara utsikterna för såväl inhemskt som internationellt kreditmarknadsläge medfört en ytterligare villkorlighet i de prognoser som kunnat göras för den reala aktivitetsutvecklingen.
Vid ingången av 1970 var den ekonomiska utvecklingen inom de OECDanslutna industriländerna alltjämt expansiv med undantag för Förenta staterna där stagnationstendenser framträtt under andra halvåret 1969. Nyckelfrågor vid bedömningen av den internationella konjunkturutvecklingen under 1970 blir under sådana omständigheter dels hur varaktiga och djupgående avmattningstendenserna kan komma att visa sig i Förenta staterna, dels hur starka spridningseffekterna härav kan komma att bli i synnerhet med avseende på Västeuropa. Den bedömning som görs i det följande innebär att avmattningen i Förenta staterna blir förhållandevis övergående och spridningseffekterna begränsade. Vid ett mera pessimistiskt utvecklingsalternativ, som dock förefaller avgjort mindre sannolikt, skulle ett mera
11 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
fördjupat och långvarigt bakslag kunna inträffa i Förenta staterna och en påtaglig avmattning framträda i Västeuropa under senare delen av 1970. Ett sådant utfall skulle kunna tänkas bero på delvis fördröjda effekter av den restriktiva kredit- och räntepolitik som allmänt förts under 1969 och som alltjämt bedrivs. En dämpning av investeringskonjunkturen med särskild tonvikt på bostadssektorn skulle härvid i Västeuropa kunna tänkas sammanfalla med ett omslag i lagerinvesteringarnas utveckling.
Övervägande skäl talar emellertid för en mera optimistisk bedömning. Även med en sådan grundsyn torde få förutsättas att den ekonomiska politiken i Förenta staterna tills vidare kommer att vara restriktivt inriktad. Möjligen kan den komma att behålla denna orientering ända till dess att man får klara indikationer på att prisstegringstakten dämpats och att utrikesbalansen kunnat stärkas. Det är vidare möjligt att den önskvärda förändringen av prisutveckling och bytesbalans kan komma att ske förhållandevis långsamt. Därmed finns onekligen risker att den ekonomiska politiken inte lättas förrän senare under året och att den väntade uppgången i produktionen till följd härav låter vänta på sig. Med tanke på konsekvenserna för läget på arbetsmarknaden har det emellertid verkat rimligare att anta att regeringen lättar något på åtstramningarna även om det härigenom kan komma att ta längre tid att närma sig de övriga balansmålen. Konjunkturnedgången i Förenta staterna skulle härmed kunna bli både svag och kortvarig — och någon tillväxt skulle kunna påräknas även 1970.
Redan med hänsyn till rådande kapacitetsbegränsningar är en svagare produktionstillväxt att vänta i Västeuropa 1970. En restriktiv ekonomisk politik torde samtidigt bidra till en viss dämpning i efterfrågeökningen. Trots negativa effekter av kreditpolitiken, i synnerhet på bostadsbyggandet, beräknas emellertid de fasta investeringarna totalt sett växa snabbt också 1970. Härvid väntas näringslivets investeringar svara för den starkaste tillväxten. Den troliga dämpningen av efterfrågans tillväxt väntas i första hand föranledas av en svagare utveckling i lagerinvesteringarna, speciellt vad avser Västtyskland och Frankrike. Konsumtionen väntas öka ungefär lika snabbt som 1969, huvudsakligen på grund av en stegrad löneökningstakt inom EEC-länderna och en sannolik återgång till en normal konsumtionsökningstakt i Storbritannien. Den väntade mindre konjunkturnedgången i Förenta staterna kan också beräknas få en återhållande effekt på den ekonomiska utvecklingen i Västeuropa. Denna påverkan blir dock troligen relativt begränsad, även om utfallet i Förenta staterna skulle visa sig bli något mera depressivt än vad som här antagits. Avmattningen i efterfrågans tillväxt kan med hänsyn till kapacitetsutrymmet inte förmodas bli så kännbar att någon mera påfallande förändring i det ekonomiska klimatet är att vänta i Västeuropa, i varje fall inte under större delen av 1970.
Konjunkturinstitutets prognos för exporten 1970 utgår från en sådan bedömning av den internationella efterfrågeutvecklingen. — Totala exporten
12 Statsverkspropositionen år i970. Bil. 1: Finansplanen
exklusive fartyg beräknas i volym öka ca 8 % 1970, vilket är 4 procentenheter mindre än 1969. För hela exporten väntas tillväxten 1970 på grund av obetydlig ökning av fartygsleveranserna bli något lägre eller 7,5 % mot 12 % föregående år.
En avsevärt svagare utveckling 1970 än 1969 är att vänta för råvaror och skogsindustriprodukter. Trävaror, massa och papper samt malm ökade tillsammans med 8,5 % i volym 1969 men beräknas endast stiga ungefär
3.5 % 1970. En avsaktning förefaller ofrånkomlig med hänsyn till kapacitetsbegränsningar, men även den dämpade utländska efterfrågan kan för vissa varugrupper utgöra en bidragande faktor. 1 värde räknat blir skillnaden i ökningstakt endast några procentenheter eftersom prisutvecklingen för både skogsprodukter och malm väntas bli betydligt mera gynnsam 1970. Exporten av färdigvaror såväl i volym som värde beräknas totalt sett öka betydligt långsammare 1969—1970 än 1968—1969, eller i volym med drygt
9.5 % mot knappt 13,5 %. Även för denna del av exporten väntas leveransförmågan utgöra en begränsningsfaktor. Ökningstakten beräknas för verkstadsprodukter exklusive fartyg bli 12,5 % och för »övrigvaror» 10 %, medan exporten av järn och stål väntas öka 9,5 % och fartygsleveranserna 2 %. För livsmedel och andra metaller än järn och stål väntas en minskning.
I värde beräknas exporten totalt stiga med 11,5 % mot 7,5 % i volym. I genomsnitt räknar man med en något större prisökning än föregående år. De mest betydande prisökningarna väntas för skogsprodukter och malm.
Det privata näringslivets investeringar i byggnader och maskiner väntas öka med 10 % från 1969 till 1970. För industrins del förutses en volymmässig ökning på 10,5 % totalt sett. Maskininvesteringarna svarar härvid för en drygt 9-procentig ökning, medan byggnadsinvesteringarna ökar ännu snabbare (12,5 %). Uppjusteringarna av de i novemberenkäten angivna planerna för 1970 är något mindre än genomsnittet tidigare år, särskilt vad gäller maskininvesteringar där kapacitetsläget i investeringsvaruindustrin beräknas bli ansträngt. Investeringsuppgifterna på branschnivå pekar mot att verkstäderna och stålverken kommer att öka sina investeringar också 1970. För massa- och pappersindustrin väntas också investeringarna öka något 1970, efter nedgången 1969. Övriga branschers investeringsnivå förväntas komma att i stort sett ligga kvar på 1969 års nivå. — Handelns investeringar beräknas komma att öka med 5,5 %, dvs. i några procentenheters långsammare takt än 1969.
Lagerinvesteringarna väntas 1970 komma att uppgå till ca 1 900 milj. kr. eller något hundratal milj. kr. mera än 1969. I fråga om råvaror, halvfabrikat och varor i arbete väntas lageruppbyggnaden avsakta något. För industrins färdigvaror väntas däremot ett omslag från nedgång 1969 till ökning 1970. Det är framför allt verkstadssektorn, järn- och metallverk samt träindustrin som väntas bidra till uppgången i lagerinvesteringarna. — För näringslivets totala realkapitalbildning blir ökningen 1969—1970 10 % att jämföra med en uppgång på nästan 14,5 % 1968—1969.
13 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
För statliga investeringar väntas en ökning på 3,5 % 1970. Uppgången för de statliga byggnadsinvesteringarna 1969 väntas fortsätta 1970 men i lägre takt huvudsakligen på grund av minskade beredskapsarbeten. De statliga maskininvesteringarna förväntas också stiga i lägre takt 1970.
Kommunernas investeringar förutses öka med drygt 5 % 1969—1970 mot
10,5 % 1968—1969. Särskilt markerad är nedgången i tillväxttakten för byggnadsinvesteringarna från föregående år, eller från 11,5 % till 5 %. Delvis antas den lägre tillväxttakten orsakas av en förutsatt stram kreditpolitik. Man kan också notera att sjuk- och hälsovårdsutbyggnaden inte längre ökar i lika snabb takt.
För bostadsbyggandet beräknas en igångsättning om totalt 103 000 lägenheter (motsvarande 100 000 »normallägenheter») komma att medföra en minskning av investeringsvolymen med 1 % 1969—1970. Härvid förutsätts att tyngdpunkten av igångsättningen liksom de senaste tre åren kommer att ligga på andra och tredje kvartalen. 1 övrigt har räknats med ett något lugnare läge på byggarbetsmarknaden och fr. o. m. andra halvåret 1969 en återgång till 1968 års byggnadstider för påbörjade flerfamiljshus. Det har också antagits att den genomsnittliga lägenhetsytan hålls oförändrad vid 1969 års lägre nivå. Antalet inflyttningsfärdiga lägenheter 1970 väntas minska något och uppgå till ca 103 000.
Den totala fasta investeringsvolymen väntas stiga med 5,5 % 1969—1970. Fyggnadsinvesteringarna ökar väsentligt långsammare än maskininvesteringarna, eller med 3 % mot 9,5 % för de senare. Inberäknat lager blir den totaia investeringsökningen knappt 6 % 1969—1970.
Beträffande inkomster, priser och konsumtion framläggs följande kalkyler. Den totala lönesumman väntas stiga i något snabbare takt än mellan 1968 och 1969 eller med drygt 8 %. För de enskilda företagarinkomsterna väntas ett omslag jämfört med 1968—1969 till en ökning om knappt 7 %. Totalt beräknas faktorinkomsterna stiga med drygt 8 %, vilket innebär en ökningstakt som är drygt 1,5 procentenheter högre än 1968—1969. Tillväxten i de disponibla inkomsterna stannar dock vid 6,5 % mot 5,5 % 1968— 1969. Hushållens nettoinbetalning till det offentliga beräknas nämligen stiga betydligt snabbare 1969—1970 än 1968—1969.
Vid bedömningen av prisutsikterna för 1970 har en utgångspunkt varit att arbetsgivarens kostnad per timme i genomsnitt för samtliga anställda antas stiga med ca 9 %. För lönekostnadernas genomslag inom de för internationell konkurrens skyddade områdena förutsätts ett för den väntade lönestegringstakten normalt värde, dvs. något högre än föregående år. Enligt den prisprognos som sålunda utarbetats kan konsumentprisnivån under loppet av 1970 antas stiga med 3,0 %. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1969 och 1970 kan den troliga förändringen väntas bli något högre eller 3,2 %.
Vid den förutsatta prisuppgången 1970 kan de reala disponibla inkomsterna beräknas öka med 3,3 % mot knappt 3 % 1968—1969.
14 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Den privata konsumtionen har prognoserats på basis av ett antagande om en fortsatt stram kreditmarknad, vilket förmodas tvinga fram en viss normalisering av förhållandet mellan inkomst- och konsumtionsutveckling. Den totala privata konsumtionens volym har sålunda, inklusive turistnettot, beräknats komma att öka med ca 3 1/2 % 1969—1970 mot nästan 4 % 1988—
1969. Med tanke på att hushållens disponibla inkomster i fast pris kan väntas öka något mindre än 3 1/2 % innebär emellertid detta alltjämt en fortsatt ökad konsumtionskvot. Det är framför allt konsumtionen av varaktiga varor som förväntas fortsätta att hålla sparandet nere.
Den offentliga konsumtionen väntas öka med knappt 4 % varav den kommunala med drygt 6 % och den statliga med knappt 0,5 %.
Sammanlagt innebär detta att den totala efterfrågevolymens tillväxt 1969 —1970 väntas uppgå till 4,7 %, att jämföra med 6,6 % 1968—1969. Den förväntat svagare tillväxten förklaras i första hand av lägre exportökning och en övergång till endast måttligt stigande lagerinvesteringar.
Med ledning av den förväntade efterfrågans tillväxt kan im port volymen beräknas stiga med 7,5 % 1969—1970, vilket är väsentligt lägre än uppgången 1968—1969 som var 13 %. Importen av konsumtionsvaror väntas öka
9,5 %, en dämpning i förhållande till 1969 som delvis kan återföras på en förväntad minskad importtillväxt av personbilar. Importen av investeringsvaror väntas öka relativt starkt också 1970, men ökningstakten torde stanna vid 6 %, eftersom den stora importen av pappersmaskiner 1969 nästan helt faller bort 1970.
Eftersom importvolymens tillväxt beräknas nära sammanfalla med exportvolymens men importpriserna stiger svagare än exportpriserna (2 1/2 % mot 3 1/2 %) förutses underskottet i handelsbalansen sjunka med drygt 400 milj. kr. 1969—1970. Nettot av tjänster och transfereringar beräknas komma att minska med ytterligare 350 milj. kr. jämfört med 1969 med de stora minusutslagen främst på posterna turistnetto och övriga tjänster m. m. — Bytesbalansens underskott, inklusive korrigeringsposten, kommer enligt dessa beräkningar — sådana som de redovisas i tabell III: 3 — att minska med drygt 150 milj. kr. 1969—1970.
Denna beräkning av utrikeshandelns utfall ger tillsammans med de förutsatta förändringarna i försörjningsbalansens övriga delposter till resultat att nationalproduktens tillväxt 1969—1970 blir 4 %.
I de hitintills redovisade prognoserna ingår inte effekter av förändringar som nu föreslås i den indirekta beskattningen med verkan från 1 februari
1970. Höjda skatter på tobak och Öl och ökad mervärdeskatt på bilar och vissa andra konsumtionskapitalvaror kan beräknas medföra en ytterligare uppgång av konsumentpriserna med 0,5 %. Konsumentprisnivån kan följaktligen under loppet av 1970 väntas stiga med 3,5 %. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1969 och 1970 kan den troliga förändringen under rådande omständigheter anges till 3,7 %. För realt disponibla inkomster ned-
15 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
justeras den väntade ökningen från 3,3 % till 2,8 %. Normalt skulle under sådana förhållanden en neddragning ha varit motiverad även för konsumtionsprognosen.
Som följd av mervärdeskattens höjning — vilken för flertalet varuområden aviseras till 1 januari 1971 — har man emellertid anledning att räkna med att en del inköp kommer att tidigareläggas särskilt under andra halvåret 1970. Att döma av tidigare erfarenheter skulle »momsrushen» inom det aktuella varuområdet — dvs. det som inte omfattas av mervärdeskattens särskilda höjning 1 februari 1970 -— kunna tänkas bli av ungefär samma storlek som det konsumtionsbortfall som kan väntas på grund av skattehöjningarna i februari 1970. Prognosen om 3,5 % i ökning av konsumtionsvolymen 1970 synes därför kunna bibehållas oförändrad. Skatteomläggningarna kan emellertid förmodas verka sänkande på konsumtionen första halvåret och höjande andra halvåret. Konsumtionskvoten för 1970 kommer med dessa antaganden att stiga ytterligare något.
Om sysselsättningsnivån 1970 hålls uppe i anslutning till de tendenser som nu kan överblickas kommer en ökning av den totala produktionen som stannar vid 4 % att åtföljas av en avsevärd nedgång av produktivitetens tillväxt. En återblick på de närmast föregående åren kan ge ett perspektiv på utvecklingstendenserna.
Mellan 1967 och 1968 redovisas en ökning av nationalprodukten med 4 % i volym. Samtidigt minskade enligt ännu preliminära beräkningar antalet utförda arbetstimmar med 2 % och produktivitetstillväxten kan därmed anges till ca 6 %.
Produktivitetstillväxten 1968—1969 förefaller att ha blivit klart lägre än närmast föregående år. Nationalproduktens tillväxt beräknas till 5 %. Antalet arbetstimmar har enligt ett beräkningsalternativ ökat med drygt 1/2 % medan annan beräkningsmetodik ger oförändrad arbetsvolym. Produktivitetsökningen skulle följaktligen ha kunnat uppgå till 4 1/2 å 5 %, vilket skulle vara 1 å 1 1/2 procentenhet lägre än 1967—1968.
För 1969—1970 indikerar de bedömningar som gjorts att den insatta arbetsvolymen skulle fortsätta att stiga i samma eller obetydligt högre takt än 1968—1969. Produktivitetstillväxten skulle därmed bli ca en procentenhet lägre än under 1969 och uppgå till ungefär 3 1/2 å 4 %.
Ett sådant antagande om produktivitetens tillväxt förefaller i och för sig plausibelt. För en sådan utveckling talar det förhållandet att den utförda arbetsvolymen under loppet av 1969 jämfört med 1968 synes ha gått mot en ökning, medan produktionen snarast tillväxt i minskad takt. Jämfört med utfallet under tidigare år av 60-talet kan produktivitetstillväxten synas låg. Vad gäller balansen på arbetsmarknaden pekar detta alternativ mot att den totala arbetskraftsefterfrågan blir väl så stor som ett beräknat utbud.
Det har emellertid förefallit rimligare att räkna med en produktivitetstillväxt 1970 som understiger föregående års i något mindre grad än vad den
16 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell I: 3. Bytesbalansen 1968—1970
Milj. kr., löpande priser
1 Motsvaras av posterna »korrigering av handelsstatistiken» och »övriga tjänster, netto» i
tabell III: 3.
2 Uppskattning av i statistiken icke redovisade löpande betalningar.
skisserade utvecklingen antyder. Man får då också räkna med att en något större ökning av den totala produktionen blir möjlig. Under förutsättning av ett fortsatt stramt kreditmarknadsläge är det motiverat att anta att i första hand exporten kommer att ta det ytterligare produktionsutrymmet i anspråk. Det är främst utbudet av verkstadsprodukter och s. k. »övrig»varor som skulle kunna ge ett tillskott. I försörjningsbalansen har därför uppförts en exportvolymökning med 8,5 %, dvs. en procentenhet mera än enligt konjunkturinstitutets prognos. En förutsättning för denna upprevidering är att bruttonationalprodukten eller den totala produktionen kan ökas med 4,3 %, vilket har bedömts som genomförbart. — Bytesbalansen 1970 kan härigenom väntas få ett något gynnsammare utfall än vad som framgår av kapitel III. Underskottet i bytesbalansen beräknas sålunda sjunka från drygt 1 100 milj. kr. 1969 till knappt 700 milj. kr.
Osäkerhetsmomenten i den bedömning av utsikterna för Sveriges ekonomi 1970 som här framlagts är otvivelaktigt betydande. Ett av skälen härtill utgör de förhållandevis ovissa framtidsperspektiven på kreditmarknaden. Prognoserna för konsumtion och investeringar utgår från ett antagande om ett fortsatt stramt kreditmarknadsläge. Detta utesluter dock inte att en mycket hård kreditmarknadspolitik skulle kunna rubba de finansiella förutsättningarna för att dessa prognoser skulle kunna förverkligas.
Ett karakteristiskt inslag i den ekonomiska utvecklingen under senare hälften av 60-talet har varit en successiv dragning uppåt av såväl konsumtions- som importbenägenheten. Det är inte otänkbart att denna tendens under 1970 kan komma att framträda med större kraft än som förutsatts i nationalbudgetprognoserna, i all synnerhet om den s. k. momsrushen skulle
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
17 Tabell I: 4. Preliminär försörjningsbalans för 1970
1969 års priser
bli mera omfattande än som antagits. De skäl som talar mot en ytterligare uppskruvning av konsumtionsbenägenheten 1970 är dels det förutsatta strama kreditmarknadsläget, dels en föreställning om att redan konsumtionsbenägenheten 1969 på sina håll var baserad på en betydande likviditetsförbrukning. Vad gäller importbenägenheten bör särskilt understrykas att importproggnosen i och för sig utgår från ett antagande om en stark utvecklingstrend för importen. Vad som har i någon mån bedömts verka återhållande på importen 1970 har varit övergången från kraftigt stigande lagerinvesteringar till ett läge med nästan oförändrade sådana. Sannolikheten av att importefterfrågan skall dämpas 1970 ökar ju mera uppdriven lagerinvesteringsnivån 1969 visar sig vara. Lagerstatistiken är ännu bristfällig och beräkningen av lagerinvesteringarna därför osäkra. Det förefaller dock väl så troligt att 1969 års lagerinvesteringar skulle vara underskattade som att de skulle vara överskattade.
Bortsett från tänkbara underskattningar av import- och konsumtionsbenägenheterna eller eventuellt av investeringsviljan skulle givetvis även en mera påtaglig försvagning av den internationella ekonomiska utvecklingen kunna medföra påfrestningar för utrikesbalansen. Riskerna för en konjunkturavmattning i Västeuropa under första halvåret 1970 får bedömas som obetydliga. Eventualiteten av en sådan utvecklingstendens under andra halvåret kan inte avvisas med lika stor säkerhet.
Även om bytesbalansens utveckling kan inge bekymmer såväl med hänsyn till innehållet i den prognos som framlagts som med tanke på de osäkerhets-
18 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
marginaler som omger densamma, är det emellertid först i kombination med de ovissa utsikterna för kapitalbalansen som framtidsperspektiven för bytesbalansen framstår i en mera oroande dager. Efter det betydande omslag i negativ riktning som inträffat i kapitalbalansen har denna för 1969 visat ett underskott om ca 800 milj. kr. Beträffande de statliga kapitaltransaktionerna, dvs. i huvudsak biståndskrediter, kan med stor säkerhet sägas att utvecklingen 1970 inte medför någon minskad belastning. För fartygskrediterna väntas inte någon större förändring. För företagens utlandsinvesteringar kan nettoutflödet möjligen komma att bli lägre, sedan valutaregleringen i detta hänseende börjat tillämpas mera restriktivt. För övriga poster i kapitalbalansen är hållpunkterna för en framtidsbedömning mera sparsamma. Sammanfattningsvis skulle emellertid även en måttlig förstärkning av kapitalbalansen kunna åtföljas av ett visst valutautflöde 1970, ifall utfallet av bytesbalansen detta år är rätt bedömt och restposten blir obetydlig.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
19 II. Det internationella läget
1. Sammanfattande översikt Utvecklingen 1969
I Västeuropa behöll produktion och efterfrågan under hela 1969 den snabba tillväxttakt som uppnåddes andra halvåret 1968. Produktionstillväxten som för helåret 1968 angivits till 4,9 % beräknas sålunda 1969 ha varit 6,0 %. Produktionen ökade mera 1969 än året innan i nästan alla de till området hörande länderna. En särskilt bidragande orsak till den högre tillväxten i Västeuropa 1969 var utvecklingen i Frankrike. Efter de omfattande strejkerna och de därefter avtalade stora löneökningarna tilltog den privata konsumtionen snabbt hösten 1968 och denna utveckling förstärktes ytterligare under 1969. Samtidigt ökade investeringarna mycket starkt. Produktionstillväxten var därför mycket snabb under slutet av 1968 och den höga produktionsnivån bibehölls och höjdes ytterligare under loppet av 1969. Bruttonationalprodukten beräknas ha ökat med inemot 9 % 1969 mot 4,2 % 1968. I Västtyskland och Italien fortsatte den snabba tillväxten under 1969, även om man i Västtyskland mer och mer började lida av kapacitetsbrist. Storbritannien var ett av de få länder där en försvagning av tillväxttakten inträffade. Produktionsutvecklingen var också i de flesta mindre länderna i Västeuropa mycket stark 1969 och ökningen i tillväxt jämfört med 1968 betydande. I OECD-området, som förutom länderna i Västeuropa omfattar främst Förenta staterna, Kanada och Japan beräknas däremot tillväxttakten ha sjunkit från 1968 till 1969 med knappt en procentenhet till ca 5 %. Detta berodde nästan helt på Förenta staterna, där en återhållande ekonomisk politik medverkade till en uppbromsning av tillväxten från 4,9 % 1968 till knappt 3 % 1969. Det kan tilläggas att Förenta staterna svarar för ungefär hälften av den totala produktionen inom OECD. I Japan medförde en svag produktionsutveckling i början av 1969 att tillväxttakten för hela året, fastän fortfarande mycket hög, eller ca 12 %, blev något lägre än under 1968.
Den ekonomiska politiken hade under 1969 genomgående en restriktiv prägel. Överhettningstendenser med åtföljande risker för snabbare prisstegring gjorde i flertalet länder en återhållande politik motiverad. I åtskilliga länder gav omsorgen om den yttre balansen kraven på en effektiv stabiliseringspolitik speciell skärpa. I synnerhet har det internationella betalningsläget och kapitalrörelsernas utveckling i många länder framtvingat en skärpning av kreditpolitiken och räntestegring i en omfattning som knap-
20 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell II: 1. Försörjningsbalansens poster i olika länder och länderområden 1968—1970
Procentuella volymförändringar från närmast föregående år. Uppgifterna för 1968 och 1969 avser utfall (preliminära), för 1970 prognoser.
1 Bruttonationalproduktens förändringstal avser samtliga till området hörande länder, de olika komponenternas endast de separat redovisade länderna.
2 Exkl. fartyg var ökningstalen 6,1, 9,5 resp. 5,0 %.
3 Exkl. fartyg var ökningstalen 9,5, 5,0 resp. 4,5 %.
4 Exkl. handelsflottans investeringar var ökningstalen — 0,7, 5,0 resp. 6,5 %.
Källor: OECD, EEC, nationell statistik, nationella prognoser och uppskattningar gjorda inom sekretariatet för ekonomisk planering.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
past under andra omständigheter hade kunnat ifrågakomma. Mekanismerna i denna internationellt utbredda räntestegrings- och kreditåtstramningsprocess skall något beröras i det följande. Bortsett från Förenta staterna hade åtstramningspolitiken ännu mot utgången av 1969 lämnat den expansiva utvecklingstendensen obruten. Bland investeringarna påverkades i första hand bostadsbyggandet, i synnerhet i sådana länder där bostadsfinansieringen är förhållandevis svagt avskärmad från den övriga kreditmarknaden. Stora prisökningar 1969 var ett gemensamt fenomen för flertalet industriländer, även om en del av ökningen i vissa fall berodde på högre indirekta skatter.
I Förenta staterna lyckades visserligen den åtstramade ekonomiska politiken bromsa tillväxttakten i produktionen, men den yttre balansen förbättrades inte och inte heller kunde man observera några nämnvärda tecken på en minskning i prisernas ökningstakt. Den skärpta kreditpolitiken medförde att bostadsbyggandet minskade i volym jämfört med 1968 medan däremot det privata näringslivets investeringar inte påverkades i så hög grad av finansieringssvårigheter, delvis beroende på en ökad upplåning på Eurodollarmarknaden. Konsumtionens tillväxttakt dämpades emellertid, särskilt under andra halvåret 1969, huvudsakligen till följd av att den 10-procentiga extraskatten förlängdes att gälla även andra halvåret. Budgetpolitiken medverkade till den inträdda dämpningen också genom en begränsning av de statliga utgifterna.
Den återhållande ekonomiska politiken i Storbritannien förde med sig en stagnation för den privata konsumtionen 1969. Även de totala fasta investeringarna beräknas ha ökat ytterst svagt. Den låga inhemska efterfrågan tillsammans med en gynnsam exportutveckling ledde emellertid till en markant förbättring av den yttre balansen under 1969.
Redan i november 1968 och sedan under våren 1969 skärptes kredit- och finanspolitiken i Frankrike, men dessa åtgärder kunde inte hindra att den inhemska efterfrågan steg snabbt under 1969. Detta medförde också att importen ökade starkt och förorsakade stora underskott i handelsbalansen. Valutautflödet, som 1968 hade varit mycket starkt, fortsatte under första halvåret 1969, delvis till följd av spekulationerna om en uppskrivning av D-markens värde, men också på grund av osäkerheten om den inhemska ekonomins fortsatta utveckling. I syfte att möjliggöra en gynnsammare utveckling av utrikesbalansen och lägga grunden till ett förnyat förtroende för valutan devalverade regeringen i augusti francen med 11,1 %, vilket motsvarar en uppskrivning av främmande valutors värde med 12,5 %. Några veckor senare presenterades ett stabiliseringsprogram som via återhållsamhet i de statliga utgifterna, en ytterligare skärpt kreditpolitik och något högre företagsbeskattning verkade återhållande på konsumtion och investeringar.
En mycket stark inhemsk efterfrågan medförde också i Västtyskland att
22 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell II: 2. Konsumentpriser 1960—1969
Procentuella förändringar
Anm. Prisutvecklingen har i vissa fall påverkats av förändringar i indirekt beskattning och subventionering.
Källor: OECD och nationell statistik.
den ekonomiska politiken stramades åt under 1969. Ett problem var att de olika ekonomisk-politiska åtgärderna som insattes för att dämpa efterfrågetrycket ofta samtidigt förstärkte det redan tidigare mycket stora handelsbalansöverskottet. Till viss del löstes detta problem genom att den länge väntade revalveringen av D-marken genomfördes i oktober 1969. Både konsumtion och investeringar steg dock mycket snabbt 1969. Investeringsverksamheten tycks inte, trots kreditpolitiken, i någon större utsträckning ha hindrats av finansieringssvårigheter, delvis på grund av näringslivets höga självfinansieringsförmåga.
Även i de flesta av de mindre länderna i Västeuropa tvingades man skärpa den ekonomiska politiken för att bromsa den inhemska efterfrågeökningen och därav härledda prisstegringar och underskott i utrikesbalansen.
I Västeuropa medförde den snabba produktionsökningen 1969 att arbetslösheten sjönk i de flesta länderna. Den svagare produktionsutvecklingen i Förenta staterna fick emellertid till följd att arbetslösheten där ökade, särskilt under andra halvåret. I oktober uppgick arbetslösheten till 3,9 %. Kapacitetsutnyttjandet var högre än någonsin i Västtyskland och antalet lediga platser var nästan fem gånger så stort som antalet arbetslösa sent på våren 1969. Även i Frankrike var kapaciteten högt utnyttjad och arbetslösheten sjönk. Antalet lediga platser ökade också snabbt under året.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1870
23 Tabeil II: 3. Lönekostnader och förtjänster per arbetad timme för industriarbetare 1%G-—1969
Procentuella förändringar
1 För förtjänstutvecklingen föreligger endast tarifflöner.
2 2 kv. 1968—2 kv. 1969.
3 1 kv. 1968—1 kv. 1969.
Källor: Svenska arbetsgivareföreningen, OECD och nationell statistik.
Löneglidningarna var stora, vilket tydde på en ojämnt fördelad efterfrågan på arbetskraft. Arbetslösheten i Storbritannien fortsatte att vara ganska hög 1969. Situationen i Italien skiljer sig något från de övriga stora industriländerna. Industrins efterfrågan på arbetskraft har visserligen ökat och arbetslösheten sjunkit något, men samtidigt ökar utbudet av arbetssökande tidigare sysselsatta inom jordbruket och arbetslösheten är fortfarande hög. I de mindre industriländerna sjönk arbetslösheten i takt med en högre grad av kapacitetsutnyttjande.
Den snabba tillväxten i världshandeln 1968 fortsatte 1969. Visserligen hade både Förenta staterna och Storbritannien en dämpad utveckling av importefterfrågan, men detta uppvägdes mer än väl av den mycket expansiva efterfrågan på importvaror i nästan alla övriga industriländer. Världshandeln 1969 beräknas sålunda ha ökat med drygt 13 % i värde mot 11 % 1968. Med hänsyn till den annorlunda prisutvecklingen beräknas emellertid världshandelns volymtillväxt ha blivit obetydligt lägre 1969, eller 10— 11 %. Tillväxten av handeln inom OECD torde ha ökat med inemot 16 % i värde, dvs. tre procentenheter snabbare än under 1968 och den snabbaste ökningen sedan Korea-kriget. Priserna torde i genomsnitt ha ökat
24 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Diagram 11:1. Industriproduktionen i olika länder 1966—1969
Index: 1966 = 100. Säsongrensade kvartalssiffror
Förenta Staterna
Storbritannien
Finland
Västtyskland
Frankrike
Norge
Sverige
Italien
100 -
Belgien
Schweiz
120 -
Nederländerna
Österrike
1966 1967 1968 1969 1966 1967 1968 1969
Källor: OECD och nationell statistik.
med 2—3 %. Uppgången i handeln 1969 var mera jämnt fördelad på länderna än 1968, då en mycket stor del av ökningen kunde tillskrivas importutvecklingen i Förenta staterna och Västtyskland.
Från slutet av 1967 har OEGD:s handel med länderna utanför OECD visat en uppåtgående trend. Särskilt starkt har exporten från OECD-området ökat och handelsbalansöverskottet, som var stort redan 1968, ökade ytterligare och beräknas ha uppgått till 4 1/2 miljarder dollar 1969 mot ett årligt genomsnitt under 60-talet på ca 2 1/2 miljarder dollar. Råvaruländer-
25 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
nas handelsbalans gentemot OECD-länderna försvagades följaktligen 1969, men trots detta tycks valutareserverna ha ökat ganska avsevärt, vilket tyder på att kapitalflödet från OECD-länderna legat kvar på samma höga nivå som 1968. Detta torde också innebära att man kan räkna med en fortsatt hög importefterfrågan i råvaruländerna på varor från OECD-området under 1970. Östeuropas handel med OECD, som bara utgör ungefär 2 % av totala världshandeln kan beräknas ha ökat avsevärt långsammare än världshandeln under 1969. Ett kännetecknande drag i handeln mellan OECD och Östeuropa har annars under 60-talet varit att ökningstakten varit högre än för världshandeln. Till stor del kan den långsammare handelsutvecklingen 1969 återföras på en importminskning mellan andra halvåret 1968 och första halvåret 1969. Orsaken till detta torde vara att söka i det förhållandet att Östeuropas import ökade snabbare än exporten 1968 och att man med hänsyn till låga valutareserver därför iakttog en återhållsamhet i importen under 1969.
Medan den ekonomiska politiken medverkade till att importen till Förenta staterna och Storbritannien begränsades, kunde man i övriga stora industriländer notera en mycket kraftig importökning, mer än 20 % i Frankrike, Västtyskland och Italien. I Japan liksom i de mindre industriländerna i Västeuropa beräknas tillväxttakten i importen ha varit omkring 15 %.
För Förenta staterna var även exportökningen under 1969 begränsad. Stora löneökningar och en svag produktivitetsutveckling resulterade i snabba prisstegringar och betydande andelsförluster på exportmarknaderna. Delvis orsakades detta också av en omfattande hamnarbetarstrejk i början av 1969. Storbritanniens export expanderade däremot relativt snabbt 1969. En bidragande omständighet synes bl. a. ha varit att långa leveranstider på grund av kapacitetsbrist rådde i vissa konkurrentländer, främst Västtyskland, och att importörerna därför i viss utsträckning i stället placerade sina order i Storbritannien. Det kan emellertid inte uteslutas att eftersläpande effekter av devalveringen ökade den brittiska konkurrensförmågan. Övriga stora industriländer hade betydande exportframgångar 1969, särskilt gäller detta Japan och Italien.
Betalningsläge och kapitalrörelser
Från hösten 1968 har den internationella valutamarknaden under ett års tid präglats av påfallande oro samtidigt som en dramatisk räntestegring försiggått på den internationella kreditmarknaden. Båda dessa företeelser har djupare sett sin grund i en sedan länge rådande brist på stabil balans i de internationella betalningarna. Under åren närmast före punddevalveringen hösten 1967 och den i början av 1968 kulminerande guldkrisen yttrade sig balansbristen i betalningsunderskott för de s. k. reservvalutaländerna, Förenta staterna och Storbritannien, och betalningsöverskott för i
26 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
första hand Västtyskland och Italien, senare även Japan. Reservvalutaländernas betalningsunderskott gav i och för sig upphov till ökad internationell likviditet, men det var en delvis problematisk likviditetsökning som föranledde kritik inte minst från utomstående centralbankshåll. Det brukade sålunda framhållas att tillskotten var alltför stora och representerade ett hot mot den internationella prisstabiliteten. Vidare riktades principiella invändningar mot att reservvalutaländerna ensidigt skulle ha möjlighet att förfoga över den finansieringskälla som skapandet av internationellt gångbara monetära tillgångar innebär. Reservvalutaländernas ökade betalningsunderskott gav dessutom anledning till en tilltagande spekulation i höjda guldpriser med åtföljande avtappning av centralbankernas guldreserver.
Genom den uppgörelse som ledde till införandet av det dubbla guldprissystemet tidigt på våren 1968 stoppades den avtappning av centralbankernas guldreserver, som vållats av spekulationerna i ett förhöjt guldpris. Så länge centralbankerna avhöll sig från inbördes guldtransaktioner var det ledande reservvalutalandet, Förenta staterna, därmed i sak befriat från botet att de monetära tillgodohavandena i dollar, de s. k. dollarbalanserna, i betydande omfattning skulle behöva lösas in i guld. Å andra sidan förväntades tydligen att dollarbalanserna inte skulle tillåtas stiga i någon väsentlig grad. Erforderliga likviditetstillskott borde i princip frambringas genom det tillkommande SDR-systemet. Vad som härefter skulle ha inträffat om dollarbalanserna faktiskt hade fortsatt att stiga mera avsevärt är vanskligt att bedöma. Frågan gäller om och vid vilken punkt oviljan mot att tolerera ensidigt skapande av internationell likviditet kunde tänkas leda fram till krav på utestående dollarbalansers inlösen i guld eller — om sådan skulle visa sig utesluten — i vad mån appreciering i förhållande till dollarn mera allmänt kunde komma att övervägas.
Den påkallade saneringen av den amerikanska betalningsbalansen skulle stabilast ha kunnat ske genom en restaurering av den s. k. grundbalansen, vilket skulle ha förutsatt att den långfristiga nettokapitalexporten begränsades till vad som kunde täckas av ett överskott i bytesbalansen. Faktiskt skedde emellertid en utjämning genom en omfattande kortfristig kapitalimport i form av upplåning på Eurodollarmarknaden.1 Denna upplåning blev så betydande att det uppkom ett amerikanskt betalningsöverskott, vilket i och för sig verkade neddragande på den internationella likviditeten. Det märkliga är emellertid att denna omkastning i de kortfristiga kapitalrörelserna under en period av inemot ett halvt år kunde försiggå utan väsentlig stegring av räntesatserna och utan att något större antal länder fick känning av ett sug riktat mot deras internationella likviditet. En bidragan-
1 Eurodollarmarknaden omfattar in- och utlåning av amerikanska dollar. Denna förmedlas av kreditinstitut utanför Förenta staterna inberäknat amerikanska bankers utländska avdelningskontor, filialer m. m. I avsevärt mindre skala föreligger motsvarande marknader för övriga större valutor.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
27 Diagram II: 2. Diskontot i olika länder 1966—1969
6 -
Förenta staterna
Kanada
S^_F
i_r
Västtyskland
Frankrike
Belgien
Nederländerna
1969 Norge
5 -
I _
Sverige
Schweiz
österrik®
1966 1967 1968 1969
Källor: IMF och BIS.
28 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
de orsak härtill var att den s. k. oron på valutamarknaden under denna period i hög grad var koncentrerad till ett land, nämligen Frankrike, vars betalningsunderskott föranledde organiserade stödaktioner från centralbankerna och kom att verka som ett likviditetstillskott för omvärlden.
Hösten 1968 markerade emellertid slutet på denna period av förhållandevis godartad anpassning. Vad som skedde var dels att Förenta staterna av inre balansskäl övergick till en mera restriktiv kreditpolitik, vilken dessutom stimulerade till ökad amerikansk upplåning på Eurodollarmarknaden även till priset av kraftigt stegrade räntesatser, dels att utvecklingen i Västtyskland ledde fram till att en revalvering av D-marken på ungefär ett års sikt kom att framstå som en sannolik företeelse. Mot denna bakgrund kom den västtyska marknaden att trots formellt moderata räntesatser utöva starka räntestegringsimpulser på den internationella kreditmarknaden med hänsyn till att den sannolika revalveringsvinsten gjorde den förväntade avkastningen på kortfristiga placeringar i Västtyskland extra attraktiv. Den kraftiga stegring av de amerikanska ränteerbjudandena, som samtidigt mer eller mindre oberoende härav inträffade, torde under sådana förhållanden ha utgjort en förutsättning för att den betydande upplåningen på Eurodollarmarknaden skulle kunna genomföras.
I alla händelser blev det gemensamma resultatet av västtysk valutapolitik och amerikansk kreditpolitik att räntenivån på Enrodollarmarknaden snabbt började röra sig uppåt. Den internationella likviditet som var disponibel för återstoden av världen — dvs. områdena utanför Västtyskland och Förenta staterna — blev vidare utsatt för en dubbelsidig avtappning, eftersom det samtidigt uppstod ett överskott i den amerikanska betalningsbalansen och en tillväxt av den västtyska valutareserven. Till bilden hör även att betalningsläget omsider förbättrades för Storbritannien, vilket medförde en ytterligare inknappning av omvärldens likviditetsförsörjning. En motverkande faktor av betydelse utgjorde emellertid den omständigheten att centralbankerna under denna period i avsevärd omfattning placerade ut av sina dollartillgodohavanden på Eurodollarmarknaden. Som följd av valutaspekulationen ökade den västtyska valutabehållningen kraftigt trots stödåtgärder som den västtyska centralbanken vidtog för att stimulera exporten av såväl långfristigt som kortfristigt kapital, det senare främst i form av placeringar på Eurodollarmarknaden. Suget mot den internationella likviditeten begränsades inte till ett fåtal länder utan kom att drabba en allt vidare krets, varibland även de nordiska länderna och märkligt nog också Italien med sitt betydande överskott på bytesbalansen. För att i möjlig mån motverka de effekter på valutareserverna som denna utveckling tenderat att medföra har myndigheterna i flertalet berörda länder tvingats att höja den inhemska räntenivån. Även kvantitativa restriktioner har införts. Speciellt problematiskt har läget blivit för sådana företag som för finansieringen av sina långfristiga leverantörskrediter gjort sig beroende av upplåning på Eurodollarmarknaden.
29 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
Efter det västtyska revalveringsbeslutet i oktober har ett återflöde skett av kortfristiga medel, vilket även medfört ett tillskott till omvärldens internationella likviditet. Redan tidigare hade räntenivån på Eurodollarmarknaden sjunkit något tillbaka. En bidragande förklaring härtill torde ha varit att den amerikanska betalningsbalansen under september månad visade ett underskott, vilket alltså medförde ett mindre tillskott till dollarbalanserna. Härefter har suget från den amerikanska marknaden ånyo tilltagit och räntenivån på Eurodollarmarknaden har på nytt rört sig uppåt. Det finns i huvudsak tekniska förklaringar till denna nya vändning av utvecklingen men det kan ifrågasättas om inte ambitionen att förhindra eu mera varaktig och avsevärd tillväxt av dollarbalansen kan ha inverkat på utformningen av den amerikanska kapitalmarknadspolitiken.
Mot denna allmänna bakgrund kan en mera teknisk förklaring vara motiverad till kreditströmmarnas utveckling i Västtyskland, Förenta staterna samt på Euromarknaderna.
I Västtyskland sökte myndigheterna — före revalveringen — neutralisera de finansiella effekterna av bytesbalansöverskottet genom att medverka till en omfattande långfristig kapitalexport. En av svårigheterna var därvidlag att den inhemska högkonjunkturen tilltog under loppet av 1969, vilket gjorde det svårt att hålla nere den västtyska räntenivån. Av större betydelse var emellertid det av revalveringsförväntningar föranledda inflödet av kortfristigt kapital. Under de första nio månaderna av 1969 uppgick detta inflöde till ca 14 miljarder DM, dvs. till ungefär samma belopp som den totala långfristiga kapitalexporten. Genom överskottet i bytesbalansen ökade dessutom den västtyska valutareserven med drygt 8 miljarder DM. Vid tidpunkten för revalveringen beräknas det kortfristiga inflödet ha stigit till drygt 20 miljarder DM. Regeringens åtgärder för att motverka denna utveckling inriktades i första hand på att genom ogynnsamma räntevillkor göra utländska kapitalplaceringar mindre attraktiva. Eftersom detta visade sig vara otillräckligt uppmuntrades dessutom bankerna att slussa redan influtet kapital vidare till främst Eurodollarmarknaden. De förmånliga villkoi som de västtyska affärsbankerna beviljades för en sådan reexport av kapital resulterade i stor utsträckning i amerikansk kapitalimport via Eurodollarmarknaden, men även i upplåning från andra intressenter, vilka till stor del åter placerade kapitalet i Västtyskland. Marknadsoperationerna förefaller inte ha medfört någon nämnvärd lättnad för de länder som i törsta hand drabbades av valutautflöde till följd av spekulationen i Dmark. — Utvecklingen av kapitalrörelserna till och från Västtyskland efter revalveringen berörs i det följande specialavsnittet om Västtyskland.
I Förenta staterna har den åtstramande kreditpolitiken medfört att såväl diskonto som affärsbankernas utlåningsräntor rört sig uppåt för att kring mitten av 1969 vara i nivå med rekordnoteringarna från de första åren under 30-talet. Inlåningsräntorna däremot har av myndigheterna hållits nere i avsikt att försvåra bankernas medelanskaffning. Medan räntenivån för
30 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
större tidsbundna insättningar uppgått till 6 1/4 % under 1969 har utlåningsräntan till de mest solventa företagen stigit till 8 1/2 %. Som ett resultat av att insättarna under dessa betingelser placerat en del av sitt kapital utanför banksektorn sjönk insättarbehållningen på de längre räkningarna med ca 12 miljarder dollar under de tre första kvartalen 1969. Den starka kreditefterfrågan från det amerikanska näringslivets sida har emellertid inneburit att såväl banker som företag sökt anskaffa kapital på andra vägar och då i första hand genom att utnyttja möjligheten till upplåning på Eurodollarmarknaden. För bankernas del krävde inte heller denna upplåningsform fram till oktober 1969 någon reservtäckning i centralbanken. Under första halvåret 1969 synes den totala amerikanska Eurodollarupplåningen i det närmaste ha fördubblats jämfört med utgången av 1968 för att vid halvårsskiftet beräknas ha uppgått till ca 18 miljarder dollar. Detta motsvarade ungefär halva marknadens utbud. Under tredje kvartalet 1969 torde upplåningen ha stigit med ytterligare 2 miljarder dollar. Det kassareservkrav på 10 % för bankernas Eurodollarupplåning som infördes i oktober 1969 kan emellertid förmodas ha inneburit en viss uppbromsning under fjärde kvartalet 1969. Huvudparten av Eurodollarmedlen eller närmare 80 % härrör från källor utanför Förenta staterna1. Sett från utbudssidan har tillskotten kommit ojämnt och tenderat att växa långsammare än efterfrågan. Detta förefaller bl. a. ha varit att hänföra till snabba omkastningar mellan Eurodollarmarknaden och den västtyska marknaden varvid återflödet till Eurodollarmarknaden inte nått samma omfång som de av revalveringsrykten föranledda tillfälliga överföringarna.
Eurodollarmarknadens motsvaiäghet på den långfristiga sidan — den s. k. Eurobondmarknaden — har under 1969 inte vuxit i samma omfattning som 1968. Under de första elva månaderna 1969 emitterades nya obligationer till ett värde av 2,5 miljarder dollar att jämföra med 3,1 miljarder motsvarande period 1968. Den något lägre tillväxten 1969 kan hänföras till en avsevärt svagare ökning av den amerikanska upplåningen. Den amerikanska andelen av nyemissionerna har sålunda sjunkit mellan samma tidsperioder från ca 60 % till drygt 30 %. Detta torde bl. a. kunna förklaras av att räntenivån ur låntagarnas synpunkt upplevts som för hög samtidigt som —- ur långivarnas synpunkt — konverteringslånen2 genom de relativt låga amerikanska aktiekurserna förlorat mycket av sin dragningskraft. Den senare lånetypen har emellertid i stor utsträckning un-
1 Denna siffra kan emellertid vara tilltagen något i överkant genom att en del av medeltillskotten från Förenta staterna inte registrerats. Speciellt synes detta gälla överföringar från amerikanska banker till dessas filialer i Europa.
2 Konverteringslånen innebär en rätt att efter en viss tid utbyta obligationerna mot aktier varvid aktiekursen fixeras till ett visst procenttal över den vid emissionstillfället gällande. Utbytet får vanligtvis ske tidigast efter 6—18 månader och »överkursen» uppgår i normalfallen till mellan 10 och 15 %. Under de 10 första månaderna 1968 emitterades dylika lån till ett värde av ca 1,5 miljarder dollar mot ca 0,8 miljarder dollar för motsvarande period 1969.
31 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
der 1969 ersatts av emissioner i västtyska mark. Att den totala upplåningen på marknaden trots färre amerikanska emissioner kunnat hållas uppe under 1969 torde i första hand få tillskrivas en ökad upplåning från främst Storbritannien, Japan och Kanada.
Utsikter för 1970
Vid ingången av 1970 var den ekonomiska utvecklingen inom de OECDanslutna industriländerna alltjämt expansiv med undantag för Förenta staterna där stagnationstendenser framträtt under andra halvåret 1969. Nyckelfrågor vid bedömningen av den internationella konjunkturutvecklingen under 1970 blir under sådana omständigheter dels hur varaktiga och djupgående avmattningstendenserna kan komma att visa sig i Förenta staterna, dels hur starka spridningseffekterna härav kan komma att bli i synnerhet med avseende på Västeuropa. Den bedömning som görs i det följande innebär att avmattningen i Förenta staterna blir förhållandevis övergående och spridningseffekterna begränsade. Vid ett mera pessimistiskt utvecklingsalternativ, som dock förefaller avgjort mindre sannolikt, skulle ett mera fördjupat och långvarigt bakslag kunna inträffa i Förenta staterna och en påtaglig avmattning framträda i Västeuropa under senare delen av 1970. Ett sådant utfall skulle kunna tänkas bero på delvis fördröjda effekter av den restriktiva kredit- och räntepolitik som allmänt förts under 1969 och som alltjämt bedrivs. En dämpning av investeringskonjunkturen med särskild tonvikt på bostadssektorn skulle härvid i Västeuropa kunna tänkas sammanfalla med ett omslag i lagerinvesteringarnas utveckling.
övervägande skäl talar emellertid för en mera optimistisk bedömning. Även med en sådan grundsyn torde få förutsättas att den ekonomiska politiken i Förenta staterna tills vidare kommer att vara restriktivt inriktad. Möjligen kan den komma att behålla denna orientering ända till dess att man får klara indikationer på att prisstegringstakten dämpats och att utrikesbalansen kunnat stärkas. Det är vidare möjligt att den önskvärda förändringen av prisutveckling och bytesbalans kan komma att ske förhållandevis långsamt. Därmed finns onekligen risker att den ekonomiska politiken inte lättas förrän senare under året och att den väntade uppgången i produktionen till följd härav låter vänta på sig. Med tanke på konsekvenserna för läget på arbetsmarknaden har det emellertid verkat rimligare att anta att regeringen lättar något på åtstramningarna även om det härigenom kan komma att ta längre tid att närma sig de övriga balansmålen. Konjunkturnedgången i Förenta staterna skulle härmed kunna bli både svag och kortvarig och tillväxten 1970 kan möjligen bli något större än 2 %.
Redan med hänsyn till rådande kapacitetsbegränsningar är en svagare produktionstillväxt att vänta i Västeuropa 1970. En restriktiv ekonomisk politik torde också bidra till en viss dämpning i efterfrågeökningen. Trots negativa effekter av kreditpolitiken, i synnerhet på bostadsbyggandet, be-
32 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Diagram II: 3. Arbetslöshet i olika länder 1966—1969
Tusental. Säsongrensade kvartalsdata. Log. skala
Storbritannien
Danmark
Förenta Staterna
Västtyskland
Frankrike:
250 -
200 -
Norge
Italien
900 _
800 -
Sverige
Österrike
Finland
Belgien
- Nederländerna
1966 1967 1968 1969 1966 1967 1968 1969
Anm. Den streckade vågräta linjen anger genomsnittet för det senaste högkonjunkturåret 1965; för Italien dock 1964.
Källor: OECD och nationell statistik.
33 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
räknas emellertid de fasta investeringarna totalt sett växa snabbt också 1970. Härvid väntas näringslivets investeringar svara för den starkaste tillväxten. Den troliga dämpningen av efterfrågans tillväxt väntas i första hand föranledas av en avsevärd nedgång i lagerinvesteringarna, speciellt vad avser Västtyskland och Frankrike. Konsumtionen väntas öka ungefär lika snabbt som 1969, huvudsakligen på grund av en stegrad löneökningstakt inom EEC-länderna och en sannolik återgång till en normal konsumtionsökningstakt i Storbritannien. Den väntade mindre konjunkturnedgången i Förenta staterna kan också beräknas få en återhållande effekt på den ekonomiska utvecklingen i Västeuropa. Denna påverkan blir dock troligen relativt begränsad, även om utfallet i Förenta staterna skulle visa sig bli något mera depressivt än vad som här antagits. Avmattningen i efterfrågans tillväxt kan med hänsyn till kapacitetsutrymmet inte förmodas bli så kännbar att någon mera påfallande förändring i det ekonomiska klimatet är att vänta i Västeuropa, i varje fall inte under större delen av 1970.
En bidragande orsak till de fasta investeringarnas väntade fortsatt snabba expansionstakt är den höga likviditeten hos näringslivet, framför allt i Västtyskland och Frankrike. Denna kan till stor del neutralisera kreditpolitikens negativa inverkan på finansieringsmöjligheterna. I Storbritannien, där den hårda kreditpolitiken varit i kraft en längre tid, är däremot svårigheterna att finansiera investeringar betydligt större. Investeringsverksamheten där hindras i högre grad av den förda kreditpolitiken, men det är möjligt att regeringen under loppet av 1970 kan tänkas lätta något på åtstramningarna.
Ett problem för sådana länder som tvingats till en långvarig åtstramningspolitik är att investeringsutvecklingen härigenom tenderar att hämmas. Detta hindrar kapacitetsutbyggnaden men försvagar härutöver också på längre sikt produktivitetsökningar och konkurrensförmåga. Samtidigt pågår i andra länder, däribland främst Japan och Västtyskland, snabba investeringsökningar som leder till hög produktivitet och förbättrad internationell konkurrensförmåga. En motverkande kraft i dessa länder är dock snabbt ökande lönekostnader.
Trots ett något lägre efterfrågetryck kan priserna väntas öka snabbt också under 1970. En lägre prisstegringstakt än 1969 torde visserligen kunna väntas i Förenta staterna, Storbritannien och Japan, men häremot kan ställas en trolig högre prisökningstakt i Västtyskland, Italien och möjligen också i Frankrike. Effekten på priserna av en måttlig dämpning i efterfrågetrycket torde bli begränsad och dessutom tidsförskjuten. Ett starkare inflytande torde under 1970 komma att utövas av den högre löneökningstakt som väntas i flera av de stora industriländerna.
Världshandelns tillväxttakt kan väntas avta något 1970. En lägre tillväxt i importefterfrågan i Frankrike och i nästan alla av de mindre industriländerna bidrar i hög grad till den väntade handelsutvecklingen, liksom
2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1
34 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
förväntningen om en ej fullt så snabb importökning i Västtyskland som 1969. Importen till Förenta staterna torde öka lika långsamt som under 1969, medan övriga stora industriländers import kan väntas öka något snabbare. Paritetsförändringarna av francen och D-marken stöder i hög grad exporten från Frankrike som beräknas öka snabbt också 1970. Fn väl hävdad exporttillväxt kan också väntas för Västtyskland eftersom den höga konkurrensförmågan i exportindustrin inte i så hög grad motverkas av revalveringen. I flertalet övriga industriländer torde exportökningarna avta. Fn följd av dämpningen i handelsutvecklingen under 1970 kan bli att OECD-ländernas handel med Östeuropa kommer att öka. Detta fenomen har tidigare observerats i de fall svårigheter uppstår att avsätta produkterna på de traditionella exportmarknaderna.
Utvecklingen av handeln 1970 beräknas leda till samma uppdelning i överskotts- respektive underskottsländer som 1969, låt vara att en viss utveckling i utjämnande riktning kan beräknas ske. Överskottet på bytesbalansen i Västtyskland och Italien kommer troligen att reduceras påtagligt i förhållande till de närmast föregående åren. Japans överskott väntas däremot bli minst lika stort som 1969. I OECD:s stora underskottsländer Förenta staterna, Storbritannien och Frankrike beräknas en klar förbättring i bytesbalansen ske. Däremot är det mindre troligt att respektive regeringars målsättning angående storleken av dessa förbättringar kan nås under 1970.
Med en sådan utveckling av de stora industriländernas bytesbalanser är det möjligt att behovet av utjämnande kortfristiga kapitalrörelser avtar. Det spekulativt betingade intresset för kapitalplacering i Västtyskland har vidare bortfallit. Behovet av kortfristiga kapitalrörelser torde dock alltjämt bli betydande med tanke på bristen på stabil balans i utgångsläget.
Läget på den internationella kreditmarknaden kommer härutöver att i hög grad påverkas av uppläggningen av den amerikanska kreditpolitiken samt dess inverkan på utvecklingen av den internationella likviditeten.
Inför 1970 förefaller sålunda en av de centrala frågorna vid en bedömning av utsikterna för den internationella kreditmarknaden att bli om Förenta staternas nettoimport av främst Eurodollarmedel kan hållas uppe i samma utsträckning som 1969 och i lika hög grad utgöra en återhållande faktor på omvärldens tillskott av internationella betalningsmedel. Den förbättring av den amerikanska bytesbalansen som i och för sig förfaller sannolik är inte mera betydande än att den troligen motvägs av en beräknad ökning av den långfristiga nettokapitalexporten. Om balans i de utrikes betalningarna bedöms som önskvärd synes därför en fortsatt stark import av kortfristigt kapital alltjämt vara nödvändig. I vilken omfattning utfallet blir en sådan, torde i hög grad vara en ekonomisk-politisk fråga. Även om inre balansskäl skulle tala för eu lättnad av den amerikanska kreditpolitiken, är det tänkbart att myndigheterna ytterligare förstärker den diffe-
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 35
rentierade inriktningen av denna, i så måtto att införsel av utländska dollartillgodohavanden liksom 1969 mer eller mindre avsiktligt underlättas, samtidigt som man söker tillvarata möjligheterna att i möjligaste män lätta på trycket på den inhemska kreditmarknaden. Motiveringen för en sådan politik skulle kunna vara en strävan att bibehålla eller eventuellt minska dollarbalanserna och därigenom motverka de tendenser till bristande förtroende för dollarns värde som främst från europeiskt centralbankshåll har ansetts kunna bli följden av ett på sikt ökat dollarutflöde.
Skapandet av internationell likviditet skulle med dessa utgångspunkter främst åvila det nya systemet med de s. k. speciella dragningsrätterna som träder i kraft under 1970. Detta tillskott till den internationella likviditeten beräknas under första året uppgå till 3,5 miljarder dollar eller till ca 4 %. Vid ett fortsatt lågt guldpris på den fria marknaden framstår nu även guldköp från valutafondens sida i någon utsträckning som en likviditetsskapande möjlighet. Som ett motsatt alternativ till det här skisserade kunde vidare tänkas att den tidigare motviljan från vissa europeiska staters sida mot en ökning av dollarbalanserna avtagit i takt med nedgången av respektive valutareserver, varför man från amerikanskt håll därmed kunde vara beredd att medverka till en sådan ökning. Sammanfattningsvis synes den internationella likviditetens utveckling 1970 bli beroende av motstridiga och delvis svårbedömbara faktorer av mer eller mindre politisk innebörd. Den västtyska respektive franska växelkursändringen har emellertid i sig inneburit att möjligheterna till en lugnare utveckling på valuta- och kreditmarknaderna ökat. 2
2. Länderöversikter Förenta staterna
De främsta målen för den amerikanska regeringens ekonomiska politik har under 1969 varit att söka bromsa prisstegringstakten samt att förbättra bytesbalansen. Den därav föranledda stabiliseringspolitiken, vilken i första hand har inriktats på att dämpa de privata investeringarna och den privata konsumtionen, har resulterat i en markant uppbromsning av den totala produktionens tillväxttakt. Medan ökningen av bruttonationalprodukten
1968 uppgick till 4,9 % var motsvarande uppgång under tolvmånadersperioden t. o. m. halvårsskiftet 1969 ca 3,5 %. Under andra halvåret 1969 torde tillväxten ha sjunkit ytterligare för att för 1969 som helhet troligen ha stannat vid knappt 3 %. Ökningen i produktionskapacitet torde ha uppgått till 4 å 4 1/2 %. Trots skillnaden mellan tänkbar och faktisk produktionsökning började prisökningstakten inte visa tecken till att avta förrän under hösten 1969. För konsumentprisernas del uppgick ökningen under tolvmånadersperioden t. o. m. september 1969 till 5,6 % och kan under loppet av
1969 förmodas ha stannat något över 5 %.
36 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Bakom denna höga prisstegringstakt torde i första hand ligga ett starkt kostnadstryck i kombination med en svag produktivitetsutveckling. Arbetskostnaderna har pressats upp genom relativt stora löneökningar både inom näringslivet och den offentliga sektorn. Under de tre första kvartalen 1969 låg den genomsnittliga lönenivån ca 8 % högre än motsvarande period 1968. Under första delen av 1969 var även den privata konsumtionsefterfrågan relativt stark, vilket tillsammans med en tendens till lagerökning kom att medföra en höjning av kapacitetsutnyttjandet. Under andra halvåret 1969 synes emellertid inverkan från efterfrågesidan ha varit betydligt mera dämpad.
Huvudväpnet i den amerikanska regeringens antiinflationspolitik har varit en markant skärpning av kreditpolitiken. Visserligen har även finanspolitiken kommit till användning men detta i avsevärt mindre grad. Preferensen för kreditpolitiken kan delvis ha sin förklaring i den långa behandlingstiden av finanspolitiska förslag i kongressen.
Den offentliga konsumtionen väntas 1969 endast ha ökat med ca 1,5 % mot 6 % 1968. Bakom den långsamma tillväxten låg bl. a. en i april 1969 beslutad nedskärning av budgetutgifterna med 4 miljarder dollar för budgetåret 1969/70. Totalt kommer budgetöverskottet enligt regeringens beräkningar att uppgå till 6 miljarder dollar, eller nästan dubbelt så mycket som föregående finansår. Nedskärningarna har i första hand drabbat försvaret och den sociala sektorn. Åtgärderna har naturligt nog främst berört den federala sidan. Genom minskade sociala transfereringar har emellertid även den lokala och delstatliga nivån påverkats.
Kreditpolitiken har främst inriktats på att söka dra ned investeringsvolymen. Tonvikten har lagts på en begränsning av det totala penningutbudet, varmed menas hushållens och företagens kassa- och hanktillgodohavanden. Därvid har en maximering av räntenivån för bankernas inlåning varit ett medel som utnyttjats för att hålla tillbaka inlåningen och därmed också bankernas kreditkapacitet. Även det statliga budgetöverskottet har i sig verkat kontraktivt. Det officiella diskontot höjdes med en halv procent i december 1968 och med ytterligare en halv procent till 6 % i april 1969. Den senaste höjningen kompletterades med en ökning om en halv procentenhet av de reserver som bankerna enligt lag måste hålla hos centralbankerna. Affärsbankernas utlåningsräntor har successivt rört sig uppåt. Den lägsta utlåningsränta som bankerna beviljar sina bästa kunder, den s. k. prime rate, har sålunda stigit under 1969 från 6 3/4 % till 8 1/2 %d Bankerna har trots dessa skärpningar i betydande utsträckning lyckats kringgå effekterna främst genom att låna upp medel på Eurodollarmarknaden. Under de tre första kvartalen 1969 steg de amerikanska bankernas Eurodollarupplåning från 6 till knappt 15 miljarder dollar, vilket ungefär 1
1 Ökningen av »prime rate» är i realiteten större eftersom bankerna sedan en tid kräver att 20 % av det utlånade beloppet hålls innestående på ett räntelöst konto.
37 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
motsvarade halva marknadens utbud. Under hösten 1969 har emellertid myndigheterna infört ett kassareservkrav på 10 % för bankernas upplåning av sådana medel över en viss gräns. Detta synes ha fått en viss dämpande effekt. På det finanspolitiska fältet har vidare beslutats om ett delvis upphävande av den 7-procentiga skattekrediten1 vid inköp av maskiner och inventarier med retroaktiv verkan fr. o. m. våren 1969.
De mest påtagliga effekterna av den återhållande kreditpolitiken har framträtt inom bostadssektorn vars investeringsvolym synes ha sjunkit med ca 3 %. Antalet igångsättningar under tredje kvartalet 1969 låg drygt 15 % under nivån för första kvartalet. På grundval av antalet byggnadstillstånd synes denna tendens ha stått sig året ut. Det privata näringslivets fasta investeringar har däremot inte påverkats i samma utsträckning, delvis tack vare företagens direkta upplåning av Eurodollarmedel. Detta kortfrisLiga kapital förefaller ha använts till att finansiera investeringsprojekten för att längre fram kunna avlyftas mot inhemskt långfristigt kapital. Enligt de senaste officiella investeringsundersökningarna beräknas en värdemässig uppgång om ca 11 % ha ägt rum att jämföra med i februari 1969 förväntade 14 %. År 1968 var motsvarande ökning ca 4 %. Huvudparten av tillväxten på industrisidan synes ha fallit på maskininvesteringarna. Den totala fasta investeringsvolymens ökningstakt beräknas ha fallit från drygt 5 % 1968 till drygt 4 % 1969.
De privata konsumtionsutgifterna torde 1969 ha ökat med drygt 3 % i volym, vilket innebär en uppbromsning av tillväxttakten med 2 procentenheter jämfört med 1968. En orsak till detta har troligtvis varit förlängningen av den 10-procentiga extraskatten till utgången av 1969 liksom höjningar av vissa socialavgifter. Den stramare kreditpolitiken har också spelat in genom de ökade svårigheterna att erhålla konsumtionskrediter. Medan hushållens inkomster beräknas ha stigit under 1969 med omkring 9 % synes de disponibla inkomsterna ha ökat med endast 5 %. Beaktas även ökningen av konsumentpriserna torde uppgången i real köpkraft ha varit obetydlig. Att den privata konsumtionen trots delta låg på en hög nivå under första halvåret 1969 är sålunda att hänföra till en sänkning av sparkvoten. För året som helhet torde sparkvoten ha fallit från 6,5 % till strax under 6 %.
Den kanske mest påtagliga omsvängningen jämfört med 1968 har ägt rum på arbetsmarknaden. Arbetslösheten har varit stigande för att i september 1969 nå den gräns på 4 % som tidigare enligt officiell uppfattning helst inte borde överskridas. Det föreligger därmed en tydlig konflikt mellan sysselsättningsmålet och prisstabiliseringsmålet. Uttalanden från officiellt håll tyder på att man under första hälften av 1970 skulle vara redo att 1
1 Den s. k. skattekrediten, vilken ursprungligen tillkom 1962, har inneburit en rätt till skattefri direktavskrivning med åtföljande omedelbar nedsättning av företagsskatten med belopp motsvarande 7 % av investeringsvärdet.
38 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
godta ytterligare någon ökning av arbetslösheten som ett led i antiinflationspolitiken. — I november sjönk den redovisade arbetslösheten till 3,4 %, vilket var överraskande med hänsyn till produktionsutvecklingen.
Regeringens målsättning att förbättra handelsbalansen har inte kunnat uppfyllas under 1969. En orsak har varit den hamnarbetarstrejk som utbröt i början av 1969 och som i högre grad påverkade exporten än importen. Enligt amerikanska uppgifter skulle bortfallet i utlandsvaluta netto ha uppgått till ca 500 miljoner dollar. Under de tio första månaderna 1969 var såväl export- som importvärdet 9 % högre än motsvarande period året innan. Med antagande om en likartad utveckling under de två sista månaderna 1969 pekar detta mot att handelsbalansen vid årets utgång stannade vid ett överskott på drygt 800 miljoner dollar. Det skulle i så fall vara ungefär samma belopp som 1968, dvs. det år då handelsbalansen uppfattades som oroväckande svag. Det bör dock nämnas att exportleveranserna inför strejkhotet i särskild grad påskyndades under fjärde kvartalet 1968 — ett förhållande som också försvårar jämförelser mellan de två åren. Bytesbalansen inklusive transfereringarna har liksom 1968 varit negativ, bl. a. på grund av de höga räntekostnaderna för Eurodollarupplåningen.
Alltsedan andra världskrigets slut har Förenta staterna haft en betydande nettokapitalexport samtidigt som bytesbalansen uppvisat ett kraftigt överskott. Under senare år har bytesbalansens överskott avsevärt reducerats för att under 1967 och 1968 förbytas i ett underskott. Även kapitalrörelsernas karaktär har förändrats. Ett tidigare kraftigt utflöde av kortfristigt kapital har under 1968, och i än högre grad 1969, ersatts av el t inflöde främst genom de ovan nämnda transaktionerna på Eurodollarmarknaden. Den långfristiga kapitalexporten däremot synes ha fortsatt under 1969 i ungefär samma omfattning som 1968. Trots detla har utvecklingen under de två åren varit något skiljaktig. Främst avses effekten av de regleringar av dollarutflöde i form av direkta utlandsinvesteringar som infördes i början av 1968. Efter en påtaglig uppbromsning under 1968 beräknas under 1969 denna typ av investeringar ha stigit med inemot 20 %. I gengäld har den del som finansierats utomlands stigit till inemot 90 %, varför nettoresultatet ur betalningsbalanssynpunkt torde ha blivit detsamma för de två åren. Kombinationen av ett direkt utflöde av långfristigt kapital och en fortsatt negativ bytesbalans har inneburit ett underskott i betalningsbalansen — på likviditetsbasis — under de tre första kvartalen 1969 om knappt 8 miljarder dollar. Genom att centralbankerna i olika länder inte direkt berörs av dessa transaktioner har de officiella dollartillgodohavandena utomlands endast påverkats i mindre omfattning. Betalningsbalansen uttryckt på officiell transaktionsbasis, dvs. förändringen av nettoställningen mot centralbanker och liknande institutioner utomlands, synes tvärtom ha varit positiv under 1969. De tillgodhavanden på amerikanska personer, företag och inrättningar som uppkommit till följd av den passiva grundbalansen har
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 39
nämligen genom den kortfristiga amerikanska upplåningen kunnat placeras hos affärsbanker och andra kreditgivare utanför centralbankerna och således inte gett upphov till någon ökning av dessas dollarinnehav.
Från amerikanskt håll räknar man med en fortsatt minskning av tillväxttakten till fram emot sommaren 1970. Därefter väntas produktionen åter ta fart för att under sista kvartalet nå en kvartalsvis tillväxttakt på 4—5 %. Antalet arbetslösa beräknas fortsätta att stiga till mitten av 1970, då arbetslöshetsprocenten antas komma uppgå till 4,5 %. Den ökade arbetslösheten tillsammans med gapet mellan verklig och möjlig tillväxt samt ett antagande om en lugn efterfrågeutveckling väntas successivt leda till lägre prishöjningar än 1969. Inflationstakten beräknas sjunka till 2,5 % mot slutet av 1970. Bruttonationalprodukten väntas endast öka med 1,7 % för året som helhet.
Huruvida prognosen kommer att visa sig vara riktig torde i hög grad bero på dels hur snabbt prisutveckling och utrikesbalans kan komma att vridas i den önskade riktningen, dels hur den ekonomiska politiken kommer att reagera i händelse av en trögare anpassning i fråga om priser och arbetslöshet. Det kan finnas skäl att räkna med att den officiella bedömningen är alltför optimistisk i fråga om priser och bytesbalans. Detta skulle i och för sig kunna tala för att den restriktiva ekonomiska politiken kommer alt bibehållas under en betydande del av 1970. Kommer lättnaden alltför sent kan det även föreligga en risk för en längre nedgångsperiod än vad man från amerikanskt håll räknat med. Speciellt bör i detta fall faran för en depressivt verkande neddragning av lagernivån observeras. Denna har alltsedan 1966 varit historiskt sett hög. De privata investeringarna kan vidare komma att minska med tanke på att effekterna av kreditpolitiska åtgärder först efter en viss tid blir synliga. Å andra sidan talar åtskilligt för att den ekonomiska politiken lättas redan i början av 1970, dels för att hindra en alltför kraftig uppgång av arbetslösheten, dels för att motverka en ren stagnation av den totala tillväxttakten. Skulle detta visa sig bli fallet borde en högre tillväxt av bruttonationalprodukten inte möta något hinder från efterfrågesidan samtidigt som förutsättningar i form av produktionskapacitet föreligger. Möjligheterna till en högre totalefterfrågan torde i första hand kunna hänföras till den privata konsumtionen, bostadsbyggandet samt näringslivets investeringar.
Med tanke på de faror som ett alltför påtagligt fasthållande av prisstabiliserings- och utrikeshandelsmålet kan innebära ur sysselsättningssynpunkt förefaller det senast nämnda alternativet vara det mest sannolika. Med denna mera optimistiska förutsättning kan bruttonationalprodukten komma att stiga med någon procentenhet mera än de beräknade 1,7 %. Skillnaden förklaras främst av en antagen svagare dämpning under första halvåret 1970. Tillväxten skulle emellertid alltjämt vara lägre än genomsnittet för de senaste 10 åren. Det borde under dessa betingelser vara möjligt
40 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
att begränsa uppgången av konsumentpriserna till mellan 3 och 4 %. Det är visserligen mer än vad man från amerikanskt håll hoppas på men det innebär trots detta en nedgång av prisökningstakten jämfört med 1969. Arbetslösheten torde kunna hållas nere vid ca 4 %, något som knappast förefaller möjligt vid eu mera begränsad produktionsökning.
Det synes troligt att den privata konsumtionen stiger 1970 i ungefär samma takt som 1969, dvs. med drygt 3 % i volym. Från amerikanskt håll förväntas ökningen stanna något under 3 %, men det gradvisa borttagandet av den 10-procenliga extraskatten i kombination med redan fastställda löneökningar pekar snarare mot en ökning något över nämnda procenttal.
Det privata näringslivets fasta investeringar har i löpande priser beräknats öka under 1970 med ea 5 %. Mot bakgrund av vad som tidigare sagts synes den prognosen vara tilltagen i underkant. Den hittillsvarande utvecklingen tyder visserligen på en viss nedrevidering av företagens investeringsplaner men något kraftigare omslag har inte spårats. En något lättande kreditpolitik samt en svag ökning av sparkvoten kan komma att innebära fortsatta möjligheter till medelanskaffning. I och med att kostnadspressen torde bestå ökar dessutom drivkraften till rationaliseringsinvesteringar. Bostadsbyggandet har som tidigare nämnts drabbats hårt av kreditknappheten och beräknas göra detta även under 1970. 1 den mån utrymmet på kreditmarknaden vidgas är det emellertid sannolikt att denna sektor suger upp ledigt kapital.
Utrikesbalansen torde komma att stärkas något under 1970 om än inte i den omfattning som man från amerikansk sida hoppas på. Man har från detta håll räknat med att exporten kommer att stiga med 10 % i värde och importen med drygt 6 %, vilket skulle ge ett överskott i handelsbalansen på inemot 1,5 miljarder dollar. Det kan ifrågasättas om inte denna prognos innebär en överskattning av elasticiteten i det amerikanska utrikessaldot vid förutsatt begränsning av det interna efterfrågetrycket. Mot bakgrund av den något mera expansiva bedömning av den totala efterfrågans utveckling som här angivits finns det än större skäl att räkna med en mera blygsam förstärkning av handelsbalansen. I första hand synes importtillväxten vara underskattad. Vid en antagen kraftigare ökning av den privata konsumtionen och de privata investeringarna förefaller importuppgången kunna bli ytterligare några procentenheter högre. En viss förstärkning av handelsbalansen jämfört med 1968 och 1969 är emellertid trolig. Med fortsatta höga transfereringar i huvudsak i form av räntebetalningar är det däremot tveksamt om bytesbalansen blir positiv.
Storbritannien
Huvudmålsättningen för den ekonomiska politiken i Storbritannien har alltsedan devalveringen hösten 1967 varit att förbättra den yttre balansen. Under 1968 lyckades inte detta. Exporten ökade visserligen efter brittiska
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
förhållanden snabbt, men det gjorde också importen, eftersom den hårda finans- och kreditpolitiken inte tillräckligt lyckades begränsa den inhemska efterfrågan och i synnerhet som en betydande lagerökning av speciellt importvaror ägde rum. En oväntat hög konsumtionsökning 1968 orsakades väsentligen av en snabbare tillväxt av inkomsterna än väntat och det faktum att ökade omkostnader i ovanligt liten grad slog igenom i höjda konsumentpriser. Bytesbalansen 1968 visade ett större underskott än 1967. Den ekonomiska aktiviteten under första halvåret 1969 var ovanligt dämpad, till stor del som en följd av de ytterligare skärpningar i den ekonomiska politiken som skett i november 1968 och under våren 1969. Både den privata konsumtionen, importen och de totala fasta investeringarna minskade i förhållande till andra halvåret 1968. Den totala produktionen stagnerade. Under sommaren 1969 skedde en plötslig förändring. Exporten började stiga väsentligt snabbare än tidigare under 1969, investeringarna tilltog och även den privata konsumtionen och importen började sakta växa. Den totala produktionen 1969 kan därför, trots utvecklingen under första halvåret, beräknas ha ökat med 2 %. Till följd av den gynnsamma exportutvecklingen och den svaga importökningen förbättrades den yttre balansen avsevärt under 1969.
Den märkliga utveckling som exporten visade under 1969 skulle till viss del kunna härledas från den kraftiga utländska efterfrågeökningen på brittiska verkstadsprodukter som blev särskilt märkbar under andra halvåret och som delvis hade sin grund i de kapacitetsbegränsningar med åtföljande långa leveranstider som under samma tid kunde registreras i flera konkurrentländer, däribland särskilt Västtyskland. Under de första elva månaderna 1969 steg värdet av exporten med 13,2 % jämfört med motsvarande period 1968. Det kan förtjäna påpekas att man under 1969 upptäckte att exporten under ett flertal år registrerats med någon procentenhet för lågt värde. Orsaken var att exportörerna inte alltid fullgjort sin uppgiftsskyldighet. Till följd av den genom en rad kredit- och finanspolitiska åtgärder mycket svaga konsumLionsökningen under 1969 blev importökningen 1969 begränsad. Till en del anses emellertid importutvecklingen, speciellt under tredje kvartalet, ha influerats av den väntade avvecklingen av importdepositionerna i december 1969. Denna motivation att fördröja viss import till december 1969 och början av 1970 avlägsnades i och med att regeringen i oktober 1969 beslöt att förlänga reglerna om importdepositioner ännu ett år från den 5 december 1969. Deponeringsavgiften har dock sänkts från 50 % till 40 % av den importerade varans värde. Deponeringstiden på sex månader är oförändrad. Under de första elva månaderna 1969 steg värdet av importen med 4,3 % i förhållande till samma månader 1968. Varuhandeln ledde till eu väsentligt förbättrad handelsbalans 1969. Under de första elva månaderna uppstod ett underskott i handelsbalansen på ca 200 miljoner pund jämfört med ett underskott på mer än 600 miljoner pund under samma tid
2t Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1
42 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
1968. Även tjänstebalansen utvecklades mycket gynnsamt under 1969, speciellt i fråga om vinster och avkastningar från utlandet. Bytesbalansen torde därför ha visat ett överskott på inemot 350 miljoner pund 1969.
Neltoexporten av långsiktigt kapital från Storbritannien minskade avsevärt under 1969, till en del beroende på den ökade upplåning på den internationella kreditmarknaden som både privata och offentliga företag ägnade sig åt. Förutsättningar för denna upplåning torde ha varit restriktionerna och det höga ränteläget på den inhemska kreditmarknaden. Nettoexporten av långsiktigt kapital — som 1968 uppgick till ungefär 150 miljoner pund — beräknas under de tre första kvartalen 1969 ha uppgått till ungefär 10 miljoner pund. Under samma period beräknas betalningsbalansen, exklusive kortsiktiga kapitalrörelser, (den s. k. grundbalansen) ha visat ett överskott, för första gången sedan 1962, på ungefär 225 miljoner pund. Storbritannien tycks inte under 1969 i någon högre grad ha varit utsatt för spekulativa kapitalströmmar, trots den internationella valutaoron.
För att ytterligare begränsa den privata konsumtionen skärptes finansoch kreditpolitiken än mer under våren 1969. Flera olika former av skattehöjningar infördes och diskontot höjdes till 8 %. Vidare började man att inom kreditpolitikens ram medvetet inrikta sig på att begränsa penningutbudet. Detta skulle enligt regeringens beslut inte genom interna åtgärder få öka mer än 400 miljoner pund per år jämfört med en ökning 1967 och 1968 på 2 400 respektive 1 200 miljoner pund. Under första halvåret 1969 till och med minskade penningutbudet. Detta försvårade givetvis ytterligare kreditmöjligheterna. Som ett resultat av alla restriktiva åtgärder minskade den privata konsumtionen under första halvåret 1969 och även under resten av 1969 visade den en svag utveckling. För helåret 1969 beräknas den privata konsumtionen nästan ha stagnerat och den offentliga konsumtionen torde ha ökat med ungefär 1 %.
Trots målsättningen visade även de totala fasta investeringarna en nedgång mellan andra halvåret 1968 och första halvåret 1969, huvudsakligen orsakad av minskat bostadsbyggande. Till en del kan nedgången också förklaras av att vissa investeringar tidigarelades till 1968 på grund av de högre bidrag som utgick för investeringar utförda före utgången av detta år. Under andra halvåret 1969 skedde emellertid en uppgång i investeringsverksamheten. Den från exportökningen härledda högre industriproduktionen föranledde ökade investeringar, eftersom kapacitetsutnyttjandet särskilt i exportindustrin var högt och lagren dessutom under våren 1969 hade dragits ned. Den hårda kreditpolitiken var dock alltjämt ett svårt hinder speciellt för mindre företag och bostadsbyggandet. Många röster höjdes för att förmå regeringen att lätta något på kreditpolitiken och därigenom underlätta finansieringen av industrins planerade investeringar. Trots finansieringssvårigheter beräknas industriinvesteringarna ha stigit med 6 % under 1969, medan bostadsbyggandet minskade med ungefär 5 %. De
43 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
offentliga investeringarna var fortfarande låga och torde ha minskat med någon procentenhet under 1969. Totala fasta investeringar kan därför beräknas ha ökat med bara 1 % mellan 1968 och 1969.
Arbetslösheten har sedan 1967 varit ganska hög och legat omkring 2,4 % av den arbetsföra befolkningen. Under första halvåret 1969 ökade arbetslösheten men under hösten stabiliserades läget. Den procentuella arbetslösheten uppgick i oktober till 2,4 % samtidigt som man kunde registrera ett ökat antal lediga platser i förhållande till antalet arbetslösa.
Lönerna beräknas totalt ha stigit med ungefär 8 % 1969. Visserligen presenterade myndigheterna under våren 1968 normer för en ny pris- och inkomstpolitik enligt vilken lönerna genomsnittligt inte skulle få stiga med mera än 3 1/2 % per år, men man kunde i löneavtalen komma överens om högre genomsnittlig löneökning om produktiviteten var hög eller om särskilda förstärkningar av minimilöner skedde. I någon mån tycks de avtalsmässiga löneökningarna ha begränsats av dessa normer och i genomsnitt ökade de 4 1/2 % under 1969. Därutöver tillkom löneglidningar som var ganska stora, til! viss del beroende på att efterfrågan på arbetskraft varit ojämnt fördelad. Under 1969 tycks ökade kostnader i större utsträckning än under 1968 ha slagit igenom i ökade priser. Konsumentpriserna steg under tolvmånadersperioden fram t. o. m. september 1969 med 5,1 % och lika stor ökning torde ha inregistrerats för bruttonationalproduktens prisdeflation för hela 1969.
Man måste under 1970 räkna med en fortsatt restriktiv ekonomisk politik i syfte att kontrollera den inhemska efterfrågan. Investeringsviljan inom industrin tycks ha ökat fr. o. m. andra halvåret 1969 och en något snabbare ökning i industriinvesteringarna än 1969 är att vänta under 1970, trots den hårda kreditpolitiken. Det är möjligt alt de kapacitetsbegränsningar som nu finns, speciellt i exportindustrin, kan förmå regeringen att något omformulera och lätta på kreditpolitiken och därigenom bidra till en ytterligare ökning i industriinvesteringarna. Bostadsbyggandet väntas hämta sig något under 1970 och visa en ökning på ett par procentenheter. Stimulansen från den offentliga sektorn blir under 1970 ganska svag även om man kan räkna med att de offentliga investeringarna kommer att öka något 1970. De totala fasta investeringarna kan väntas öka med ungefär 4 % 1970.
Den privata konsumtionen började öka snabbare mot slutet av 1969 och den utvecklingen torde fortsätta under 1970 med en årlig tillväxttakt på inemot 3 %. Även den offentliga konsumtionen kan beräknas öka snabbare 1970.
Den gynnsamma exportutvecklingen under andra halvåret 1969 torde mattas av under 1970 beroende på en lägre tillväxt i världshandeln och speciellt en lägre importefterfrågan i Förenta staterna. Trots detta verkar det möjligt att värdet av exporten kan komma att öka inemot 8 %. Importökningen kan även för 1970 väntas bli svag, eftersom reglerna om import-
44 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
deposilioner skall gälla fram till december 1970 och eftersom den ekonomiska politiken i övrigt primärt är inriktad på att begränsa importen. Dock kan man räkna med att importen ökar värdemässigt med 6—8 % under 1970 eftersom både konsumtions- och investeringsefterfrågan beräknas bli högre än 1969.
Den här skisserade utvecklingen skulle leda till en tillväxt i totala produktionen på inemot 3 % 1970. I en prognos utförd av National Institute of Econoinic Research i november 1969 väntade man sig en ökning i totala produktionen mellan fjärde kvartalen 1969 och 1970 på bara 1,4 %. Detta skulle leda till att antalet arbetslösa mot slutet av 1970 var uppe i 700 000 (mot 572 000 i mitten av oktober 1969). Prognosen baserades på antaganden om en fortsatt svag konsumtionsutveckling, en mycket liten investeringsökning, orsakad främst av den hårda kreditpolitiken, och ett antagande om fortsatt restriktivitet i offentliga utgifter. Samtidigt förutspåddes en fortsatt gynnsam, fastän något svagare, exportutveckling. Tillsammans med antagandet om en under 1970 begränsad importökning beräknades överskottet på bytesbalansen 1970 bli mycket stort, eller 850 miljoner pund. Emellertid tydde den ekonomiska utvecklingen i Storbritannien mot utgången av 1969 på ett annorlunda utfall för 1970 än vad National Institute har förutspått. Möjligheten finns visserligen att den under andra halvåret 1969 allmänna förbättringen i ekonomin var av tillfällig karaktär men då kanske särskilt vad avser utrikeshandeln. Exportens tillväxt skulle kunna avta samtidigt som en snabbare ökning i konsumtion och investeringar skulle medföra en högre importtillväxt. Bytesbalansen skulle då återigen försvagas.
En förbättring av Storbritanniens bytesbalans verkar klart möjlig under 1970. Däremot är det tveksamt om förbättringen skulle bli så markant att man 1970 når det av finansministern uppställda målet om ett överskott i betalningsbalansen på 500 miljoner pund.
Västtyskland
Det markanta uppsving i den ekonomiska aktiviteten som började ge sig till känna under andra halvåret 1968 har även under 1969 präglat den västtyska ekonomin. I motsats till 1968 har högkonjunkturen inte enbart vilat på exporttillväxten och den höga investeringsviljan inom industrin. Under framför allt andra hälften av 1969 har även den privata konsumtionsefterfrågan tilltagit i styrka. Några kapacitetsmarginaler torde inte längre föreligga och arbetslösheten är i det närmaste helt eliminerad. Tendenser till överhettning av ekonomin har börjat framträda samtidigt som de höga överskotten på bytesbalansen i huvudsak bestått. Leveranstiderna har förlängts och priserna på råvaror till industrin har rört sig uppåt. Den takt med vilken konjunktur förbättringen fortskridit har varit oväntat snabb.
Bil. i. Preliminär nationalbudget för år 1970
45 Sålunda räknade den västtyska regeringen i sin årliga januarirapport med en real tillväxt av bruttonationalprodukten 1969 om 4,5 %, en nominell om 6,5 % och därmed en prisstegringstakt om ca 2 %. Dessa siffror har successivt räknats upp och motsvarande tal för det faktiska utfallet 1969 har vid årets utgång uppskattats till 7,5, 10,5 respektive 3 %.
Den stora svårigheten för den ekonomiska politikens utformning har varit att kombinera strävandena att dämpa den inhemska högkonjunkturen med åtgärder ägnade att minska överskottet i bytesbalansen. Problemet har uppkommit som en följd av att konkurrenskraften gentemot utlandet varit synnerligen stark, vilket har medfört att varje ansats till dämpning av den inhemska efterfrågan kommit att utöva en konserverande inverkan på överskottet i bytesbalansen. Det senare har sålunda under 1969 endast svagt understigit nivån från 1967 och 1968. Vidare liar den högre prisstegringstakten i de övriga industriländerna genom export- och importpriserna smittat av sig på Västtyskland samtidigt som överskottet i bytesbalansen i sig gett upphov till en likviditetsförstärkning. De finansiella effekterna härav på Västtysklands inre ekonomi har myndigheterna sökt neutralisera genom att medverka till en omfattande kapitalexport. Syftet har varit att hindra en påspädning av företagens och bankeimas likviditet men satsningen på en betydande kapitalexport kan också ha inneburit ett försök att avleda det internationella trycket på en västtysk revalvering. Den långfristiga kapitalexporten har emellertid i stor utsträckning motvägts av ett inflöde av kortfristigt kapital föranlett av förväntningar om en framtida paritetsändring. Under de nio första månaderna 1969 uppgick den långfristiga kapitalexporten till knappt 14 miljarder DM mot ett överskott i bytesbalansen om drygt 5 miljarder. Trots detta steg den officiella västtyska valutareserven med drygt 8 miljarder DM. Med en rimlig skattning av den »normala» storleken på restposten pekar detta mot ett kortfristigt kapitalinflöde om ca 14 miljarder DM under denna period.
I strävandena att dämpa tendenser till överhettning inom landet samt att komma tillrätta med utrikesbalansen har den västtyska regeringen använt en stor arsenal av ekonomisk-politiska vapen. Emellertid saknades fram till förbundsdagsvalen i september 1969 politiska förutsättningar att genomföra en revalvering. En sådan kunde eljest åberopas som strategisk stabiliseringsåtgärd för en ekonomi som förenade kroniska överskott i den yttre balansen med interna överhettningstendenser. Däremot vidtog myndigheterna i övrigt en rad åtgärder under våren 1969. Diskontot höjdes i april med 1 % till 4 %, vissa importliberaliserande åtgärder kom till stånd, företagens skatteterminer tidigarelades och en konjunkturutjämningsfond, till vilken statliga och delstatliga skattemedel kan avsättas, inrättades. Under sommaren 1969 visade det sig att dessa åtgärder inte var tillräckliga. Myndigheterna tvingades därför strama åt finans- och penningpolitiken ytterligare. Diskontot höjdes i juni och september med 1 % vardera gången, bankernas
46 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
kassakvotsbestämmelser skärptes i två etapper och de offentliga utgiftsramarna skars ned med 2 miljarder DM. Vidare fastställdes att 5 miljarder DM av statsinkomsterna för budgetåret 1969 skulle utnyttjas till dels en amortering av statsskulden, dels insättningar i den nyinstiftade konjunkturutjämningsfonden. Först efter de västtyska valen i september revalverades marken, efter en tids frisläppande av kursen, med 9,3 I samband därmed borttogs den speciella exportskatten respektive importsubventionen på 4 % som införts i slutet av 1968.
Effekten av de åtgärder som vidtogs före revalveringen framstår nu som begränsade och delvis motstridande. Diskontohöjningarna t. ex., vilka motiverats med behovet att bromsa överhettningstendenserna i den inhemska ekonomin, har försvagat incitamentet till privat kapitalexport genom att differensen gentemot den internationella räntenivån minskat. I stor utsträckning kan emellertid de riskgarantier centralbanken beviljade kapitalexportörerna ha motverkat en sådan reaktion. De försök som före revalveringen gjordes från officiellt håll att direkt påverka export och import — den 4-procentiga exportskatten respektive importsubventionen samt vissa importlättander för företrädesvis östblocket och u-länderna — har visat sig vara för svaga, om än inte helt verkningslösa. Under de första tio månaderna 1969 växte exporten med 15 % i värde och importen med 19 % jämfört med motsvarande period 1968. Utrikeshandeln under årets två sista månader kan endast i ringa grad ha hunnit påverkas av revalveringen. Likväl förefaller exportuppgången under dessa båda månader relativt sett ha varit mindre stark än året innan, då köprushen inför extraskattens införande påverkade statistiken. För helåret 1969 torde därför exporten ha ökat med 14 % i värde och importen med ca 20 %. Genom de kraftiga nivåskillnaderna i utgångsläget innebar detta ändå ett överskott på handelsbalansen som inte låg särdeles mycket under 1968 års.
De privata konsumtionsutgifterna, vilka under 1968 ökade relativt måttligt, har under 1969 varit en av de mest expansiva faktorerna. Ökningen kan realt beräknas ha uppgått till 7 %, vilket innebär en dubbelt så snabb tillväxt som 1968. Bakgrunden var bl. a. de löneökningar på inemot 10 % som blev resultatet av de förnyade kollektivavtalen. De därigenom höjda produktionskostnaderna har i kombination med den höga efterfrågan resulterat i ett pristryck uppåt i producentledet. Konsumentpriserna däremot påverkades endast i mindre omfattning. Vid utgången av oktober 1969 var levnadskostnadsindex 2,8 % högre än ett år tidigare. Från västtysk sida har man uppfattat det senare som ett orosmoment men i jämförelse med övriga länders utveckling framstår uppgången som synnerligen moderat.
Överhettningstendenserna avspeglade sig främst på arbetsmarknaden. I 1
1 I valutatekniskt avseende kan uppskrivningen av D-marken uttryckas på två sätt. Räknat utifrån andra valutor har D-markens värde skrivits upp med 9,3 %. Ur D-marksinnehavarens synvinkel har emellertid övriga valutor skrivits ned med 8,5 %.
Bil. i. Preliminär nationalbudget för år 1970 47
oktober 1969 var arbetslösheten nere i 0,5 % mot 0,9 % motsvarande tid 1968. Den sysselsatta arbetsstyrkan var vid samma tidpunkt ca 2 % högre än ett år tidigare. Antalet utländska arbetare uppgick vidare till 1,55 miljoner, vilket var den dittills högsta noteringen under hela efterkrigstiden.
Trycket på kapaciteten har tillsammans med den ökande inhemska efterfrågan inneburit en fortsatt stark stimulans till privata investeringar. Finansieringsmöjligheterna har varit goda. Den starkt förbättrade lönsamheten under 1968 och 1969 har medfört en tämligen hög självfinansieringsgrad, vilket gjort främst industrin relativt oberoende av kreditpolitiska åtstramningar. Produktivititeten torde under samma period ha stigit med 6 å 7 % per år. Totalt förefaller den fasta investeringsvolymens ökningstakt ha fördubblats jämfört med 1968, dvs. vuxit med ca 15 %. Speciellt höga ökningstal har noterats på maskinsidan där investeringarna 1969 väntas ha stigit med över 20 %. Enligt den senaste investeringsundersökningen har investeringarna inom t. ex. verkstadsindustrin stigit med 25 %. Byggnadsinvesteringarna har efter ett relativt svagt första halvår ökat markant och förefaller att vid 1969 års utgång ha vuxit med någon procentenhet mer än under 1968. De offentliga investeringarna har stigit kraftigt från ett nära nog stillastående 1968. Även den offentliga konsumtionen har ökat snabbare än ett år tidigare. Uppgången har främst gällt den delstatliga nivån. Detta pekar mot ett delvis misslyckande i den offentliga utgiftspolitiken i så måtto att en lägre tillväxttakt inte använts som motvikt mot överhettningstendenserna i ekonomin.
Inför 1970 ter sig en viss dämpning av expansionstakten som ofrånkomlig av utbudsskäl. Någon egentlig arbetskraftsreserv finns inte längre disponibel. En större uppgång av produktiviteten inom ramen för den befintliga kapaciteten är inte heller trolig, ökningen i totalproduktion torde främst vara avhängig av utvidgningar och moderniseringar av produktionsapparaten. De senare kan å andra sidan bli kraftiga med tanke på den höga investeringsviljan. OECD-sekretariatet har för Västtysklands del räknat med en ökning av bruttonationalprodukten om 4,5 %. Möjligen är denna prognos snarast tilltagen i underkant. Den höga investeringsvolymen torde ha resulterat i en markant utbyggnad av produktionsapparaten, varför en ökning av totalproduktionen om 5 % förefaller vara möjlig att uppnå. Sett från efterfrågesidan skulle, med den bedömning som redovisas i det följande, inte några hinder möta för en sådan utveckling. Investeringsvolymen inom det privata näringslivet kan väntas bli fortsatt hög under 1970 och tillsammans med exporten den mest tillväxtfrämjande faktorn. Kombinationen av en hög inhemsk efterfrågan och kapacitetsbegränsningar inom produktionsapparaten medför att en ökning av nationalproduktens prisdeflator på omkring 4 % förefaller trolig. Det skulle innebära att prisökningstakten 1970 trots revalveringen blir högre än 1969. Överhettningstendenserna torde således kvarstå åtminstone över första halvåret 1970
48 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
och sålunda alltjämt kräva en stram ekonomisk politik. Först under andra halvåret kan en något mera dämpad utveckling vara att vänta.
Osäkerheten i denna bedömning gäller i första hand de finansiella effekterna av revalveringen främst vad avser utflödet av kortfristigt kapital. Ett massivt utflöde av medel kan innebära en automatisk åtstramning av kreditmarknaden med åtföljande svårigheter på investeringssidan. Det kan nämnas att under de tre första veckorna efter revalveringen synes brutto ca 14 miljarder DM ha lämnat landet. Även en nedgång av överskottet på bytesbalansen kan verka monetärt åtstramande. I avsikt att motverka en sådan utveckling lättade regeringen i november 1969 på kreditpolitiken. Kraven på affärsbankernas kassakvoter sänktes samtidigt som särbestämmelserna om utländska tillgodohavanden upphävdes. Däremot har den s. k. lombardräntan höjts från 7,5 till 9 %. Detta synes i första hand syfta till att avhålla bankerna från korta kapitalplaceringar på den internationella marknaden. Huruvida lättnader av kreditpolitiken är att vänta även under 1970 torde i hög grad komma att sammanhänga med graden av balans i de utrikes betalningarna. Genom att den västtyska hemtagningen av kort kapital inte varit av samma storleksordning som motsvarande utflöde av utlandsägt kapital har den västtyska valutareserven — i motsats till läget efter revalveringen 1961 — minskat med 8 miljarder DM, eller med ca 20 %.1 Ett fortsatt högt internationellt ränteläge 1970 kan visserligen, vid en oförändrad västtysk räntenivå, medföra att tendensen i de korta kapitalrörelserna blir bestående. Åtskilligt talar å andra sidan för en avsevärd nedgång av den långfristiga neltokapitalexporten. I avsikt att underlätta en sådan anpassning av det långfristiga kapitalutflödet utfärdade centralbanken i slutet av november en rekommendation om en nedskärning av de utländska obligationsemissionerna i Västtyskland med 40 %.
Under antagande av att valutasituationen sålunda inte kommer att framtvinga några drastiska skärpningar av kreditpolitiken kan industrins investeringar väntas hållas relativt väl uppe under 1970. Möjligheterna till självfinansiering är goda även om företagsvinsterna kan förväntas pressas samman något som ett resultat av de ökade lönekostnaderna. Jämfört med 1969 är en viss nedgång av ökningstakten trolig men tillväxten behöver knappast falla under 10 %. Svårigheter med kapitalanskaffning gör det troligt med en relativt svag eller obefintlig uppgång av bostadsinvesteringarna. Nedgången i den totala fasta investeringsvolymens ökningstakt torde inskränka sig till ett par procentenheter.
Den privata konsumtionen kan i löpande priser förmodas komma att öka i ungefär oförändrad takt. Visserligen kommer de avtalsmässiga löneökningarna att slå igenom under 1970 men å andra sidan är något större tillskott i arbetsstyrkan inte att räkna med. En nedgång av sparkvoten är tro-
1 Fram t. o. m. 5 december 1969. Nedgången i valutareserven har till en del motvägts av hemtagningar av Västtysklands överinsättningar hos IMF.
49 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
Mg genom att löneökningarna till stor del berör kategorier med hög konsumtionsbenägenhet. Den antagna högre inflationstakten implicerar eu något svagare konsumtionsökning volymmässigt räknat än 1969. De offentliga konsumtionsutgifterna torde knappast växa mindre än under 1969, dvs. med ca 4 %. En något högre ökningstakt är möjlig med tanke på eventuella tendenser till ett svagare konjunkturläge under senare delen av 1970.
Utsikterna för den västtyska utrikeshandeln 1970 är självfallet i viss mån beroende av den effekt revalveringen kan komma att få. Rent allmänt kan sägas att revalveringsprocenten visserligen uppgick till 9,3 men att den tidigare 4-procentiga extraskatten på exporten respektive momsreduktionen på importen borttogs. Såtillvida uppgick den effektiva revalveringen sålunda till ca 5 %. Med tanke på att extraskatten inte nämnvärt synes ha påverkat exporten samt att kostnadsutvecklingen i Västtyskland bör ha lämnat vissa marginaler kan en relativt kraftig tillväxt på exportsidan väntas även 1970. Det är tänkbart att importen till vissa delar kan komma att få en avsevärd stimulans av själva revalveringen men avgörande för importens, liksom för handelsbalansens, utveckling blir av allt att döma graden av efterfrågetryck inom landet. Med den bedömning som här redovisas bör efterfrågetrycket framkalla en ökning av importen som procentuellt är påtagligt större än för exporten. I första hand torde konsumtionsvaruimporten beröras. Den jämfört med 1969 svagare tillväxten av investeringsvolymen verkar dock i modererande riktning. Även om importen sålunda beräknas stiga kraftigare än exporten — eller med 18 % respektive 12 % — medför de stora nivåmässiga skillnaderna i utgångsläget att handelsbalansen även under 1970 kommer att visa ett överskott. Det negativa saldot av tjänster och transfereringar kan antas öka främst genom en uppgång av turistutgifterna. Trots detta är ett överskott på bytesbalansen troligt om än avsevärt reducerat i jämförelse med 1969. En nedgång från ca 8 miljarder till ca 4 miljarder DM förefaller sannolik.
Frankrike
I samband med förtroendekrisen för francen i november 1968 vidtog regeringen en rad restriktiva ekonomisk-politiska åtgärder för att stärka den yttre balansen och hejda valutautflödet. Kredit- och finanspolitiken skärptes avsevärt för att dämpa det inhemska efterfrågetrycket. Trots åtgärderna minskade inte efterfrågetrycket under första halvåret 1969. Industriproduktionen fortsatte att öka, delvis stimulerad av den sedan strejkerna 1968 onormalt låga lagernivån. Kapacitetsutnyttjande! var högt och de privata investeringarna började öka markant. Den privata konsumtionen steg också, till viss del finansierad av minskat sparande. Arbetslösheten fortsatte alt minska. En snabbt ökande import försämrade kraftigt handelsbalansen under våren 1969. Tillsammans med växande förhoppningar om revalvering av D-marken kombinerat med osäkerheten om den kommande polili-
50 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
ken i Frankrike fick detta till följd att francen återigen blev utsatt för en kraftig valutaspekulation. Under första halvåret 1969 minskade den officiella valutareserven med nästan 3 miljarder franc. I början av maj 1969 fann sig regeringen föranlåten att vidta ytterligare steg för att bromsa den inhemska efterl'rågeutvecklingen. Dels höjdes bankinstitutens inlåningsräntor och dels åtstramades avbetalningshandeln. I mitten av juni 1969 höjdes också diskontot från 6 till 7 % och en månad senare, då den nya franska regeringen tillträtt, beslöts också att inemot hälften av de offentliga investeringar som planerats för andra halvåret 1969 skulle uppskjutas.
Under sommaren 1969 var underskottet i handelsbalansen fortfarande stort. Den inhemska efterfrågan fortsatte att växa och det inträffade ytterligare, om än mera begränsade, valutareservförluster. Regeringen offentliggjorde härefter den 8 augusti sitt beslut att devalvera francen med 11,1 % fr. o. m. den 10 augusti 1969. I någon mån kom beslutet överraskande, särskilt vad avser tidpunkten, eftersom de flesta ekonomiska bedömare höll för troligt att en eventuell devalvering var att vänta först i samband med en trolig revalvering av D-marken efter de västtyska förbundsdagsvalen i slutet av september 1969. Det fanns också förespråkare för åsikten att en nedskrivning av francen inte var påkallad eftersom valutautströmningen endast till begränsad del var en följd av bytesbalansens försvagning och i övrigt hade sin grund i en ren förtroendekris. Däremot syntes obestritt att devalveringen av francen borde göra det möjligt att snabbare nå en tördelaktig utveckling av bytesbalansen förutsatt att man lyckades stävja tänkbara tendenser till kostnadsuppdrivande kedjeeffekter. Regeringen räknade dessutom med att förtroendet för valutan skulle stärkas och återuppbyggnaden av valutareserverna underlättas.
För att hindra otillbörliga prisökningar till följd av devalveringen införde regeringen ett allmänt prisstopp för industrivaror och vissa jordbruksvaror fram till 15 september 1969. På jordbruksmarknaden, vilken i princip är gemensam för EEC, skulle en mekanisk tillämpning av marknadsordningen ha inneburit att devalveringen medfört en betydande uppjustering av prisnivån i fransk valuta räknad. Problemet löstes några dagar senare så att de franska jordbrukspriserna isolerades från de övriga fem medlemsländernas fram till 1971. Vidare belädes omkring 200 franska jordbruksvaror med en exportavgift på 12,5 %, medan importen subventionerades med motsvarande belopp. Därmed upphörde den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter temporärt att fungera, vad gäller Frankrike. Det stöd vidare klart att devalveringen, för att ge åsyftad effekt, måste kombineras med restriktiva finans- och kreditpolitiska åtgärder i syfte att bringa den inhemska utvecklingen av efterfrågan och kostnader under kontroll. Regeringen lade därför i början av september 1969 fram ett s. k. saneringsprogram. Avsikten var att man härigenom skulle kunna uppnå en
51 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
balanserad statsbudget för 1970, jämvikt mellan utbud och efterfrågan på varor senast den 1 april 1970 och slutligen jämvikt i bytesbalansen före den 1 juli 1970. Statsutgifterna för 1969 skars ned ytterligare, varigenom ett beräknat underskott på statsbudgeten på 6,5 miljarder franc reducerades till 4 miljarder franc. (En första nedskärning av underskottet, från 12 till 6,5 miljarder franc, hade skett redan vid åtstramningarna i november 1968.) Flera under 1969 planerade offentliga investeringar, motsvarande en utgift på 1,6 miljarder franc uppsköts. Dessa, tillsammans med redan tidigare under året uppskjutna offentliga investeringar, tillsammans motsvarande 5,5 miljarder franc, skall genomföras när de kan tjäna ett konjunlcturutjämnande syfte. För statsbudgeten 1970 gällde att utgifterna fick öka högst 6 % i förhållande till 1969. Kreditpolitiken skärptes ytterligare, speciellt vad gäller avbetalningshandeln, där kontantinsatserna höjdes från 30 till 50 % för bilar och från 30 till 40 % för andra varaktiga konsumtionsvaror. Samtidigt förkortades den stipulerade avbetalningstiden. Företagsbeskattningen skärptes något. Särskilt gällde detta bankerna som pålades en ny skatt på de stora räntevinster som gjorts på grund av det höga ränteläget. För de lägre inkomsttagarna infördes däremot vissa skattelättnader och även socialpolitiken förstärktes. I syfte att befrämja sparandet skulle dels extra räntegottgörelser ske för sparmedel insalta på konton av kapitalsamlingstyp, dels skulle avdrag i skattedeklarationen få göras, upp till en viss gräns, för tecknade livförsäkringar och slutligen gavs vissa förmåner vid bostadssparande. När prisstoppet hävdes den 15 september 1969 förstärktes i stället den redan tidigare gällande prisövervakningen.
Importen fortsatte att stiga snabbt även under september och oktober men mattades av i november. Handelsbalansen, som för september visade ett större underskott än någon tidigare månad under året förbättrades under oktober och november till följd av en gynnsam exportutveckling. Under de första elva månaderna 1969 steg värdet av importen med hela 30 % jämfört med samma period 1968. Exportens i och för sig betydande tillväxt stannade vid 23 %, varför underskottet på handelsbalansen blev mer än 11 miljarder franc mot ett underskott på ungefär 5 miljarder franc samma tid 1968. Under de 3 veckorna närmast efter devalveringen ökade valutareserven med ca 1 miljard franc, men under september och fram till revalveringen av D-marken i början av oktober minskade valutareserven med ungefär lika stort belopp till följd av spekulationerna om en revalvering av D-marken. Valutareserven var alltså lika låg som vid devalveringen, även om Frankrikes internationella likviditet härutöver erhållit ett tillskott med över 14 miljarder franc, genom att dragningsrätten i internationella valutafonden ställts till förfogande och krediter från främst utländska centralbanker utlovats. För att underlätta återflöde till valutareserven och för att ytterligare skärpa kreditpolitiken höjdes diskontot i oktober med 1 %
52 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
till 8 %. Genom eu kraftig ökning i november uppgick valutareserven i slutet av denna månad till 21,7 miljarder franc, eller 0,7 miljarder franc mer än vid tidpunkten för devalveringen.
Många av de nämnda åtgärderna i saneringsprogrammet kan väntas få full effekt först under 1970, men en viss avmattning i den inhemska efterfrågan tycktes bli märkbar redan under hösten 1969, huvudsakligen beroende på de minskade offentliga utgifterna. Den privata konsumtionen fortsatte att växa och torde under hela 1969 ha ökat med omkring 7 % samtidigt som den offentliga konsumtionen stigit med 5 %. Trots den hårda kreditpolitiken ökade de privata investeringarna mycket kraftigt under 1969, till stor del beroende på den höga likviditeten i de franska företagen. Däremot drabbades bostadsbyggandet hårt av kreditrestriktionerna och kan beräknas ha haft samma volym under 1969 som 1968. Investeringarna i statliga företag beräknas ha sjunkit medan övriga offentliga investeringar ökat svagt 1969. De totala fasta investeringarna torde dock ha ökat med inemot 10 % 1969.
Tillväxttakten i produktionen avtog något under andra halvåret 1969, men bruttonationalprodukten kan trots detta beräknas ha ökat inemot 9 % 1969. Arbetslösheten sjönk 1969 och var i september ungefär 20 % lägre än samma månad 1968, eller procentuellt sett 1,7. Samtidigt ökade antalet lediga platser snabbt och en brist inom vissa yrkeskategorier blev märkbar. Lönerna torde ha ökat snabbt också 1969, eller totalt med ungefär 13 %. För de statsanställda var löneökningarna betydligt mindre. Regeringen beslöt under våren 1969 att löneökningarna inom den statliga sektorn skulle bli 2 % i april och 2 % i oktober. I september uppjusterades den senare siffran till 3 %. Den lagstadgade minimilönen höjdes också i september med 3,8 %. Arbetsmarknadens parter inledde sina löneförhandlingar under hösten 1969 och regeringen manade arbetstagarna att inte ställa högre lönekrav än vad som svarade mot de ökade levnadsomkostnaderna. Konsumentpriserna steg under tolvmånadersperioden fram till oktober 1969 med 5,7 %. Till följd av prisstoppet under en månad efter devalveringen och den sedan intensifierade prisövervakningen tycktes inte tillväxttakten hos priserna ha ökat något väsentligt under återstoden av 1969.
Statsbudgeten för 1970, vars utformning präglades av de i saneringsprogrammet uppställda målen, lades fram i oktober 1969. Genom en kraftig uppbromsning av de statliga utgiftsökningarna och en viss beräknad ökning av skatteintäkterna har man åstadkommit en balanserad budget. Den begränsade statliga utgiftsökningen tillsammans med den i övrigt restriktiva ekonomiska politiken, kommer verksamt att bidra till en dämpning av den inhemska efterfrågeutvecklingen under 1970. Det kan här förtjäna nämnas att man i november 1969 beslöt att förlänga de för kreditinstitutionerna under 1969 gällande reglerna om begränsning av utlåningsvolymen fram till 1 juli 1970. I officiella prognoser för 1970 räknar man med att den
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 53
privata konsumtionen kommer att öka med 3 1/2 %, medan den offentliga väntas öka med 2 %. Genom att de offentliga investeringarna begränsas och industriinvesteringarna, men framför allt bostadsbyggandet, drabbas hårt av finansieringssvårigheter, räknar man med att tillväxten av de totala fasta investeringarna kommer att begränsas till 5 1/2 % under 1970. Den inhemska efterfrågan 1970 väntas därigenom öka väsentligt långsammare än under 1969, vilket stärker möjligheterna till en gynnsammare utveckling av utrikeshandeln. Värdet av exporten väntas 1970 komma att öka med 11 %, medan importvärdet beräknas stiga ytterst lite, eller med 1 %. Både export- och importpriser väntas bii ungefär oförändrade räknat i utländsk valuta 1969—1970. Med den här prognoserade utvecklingen av import och export skulle underskottet på handelsbalansen kraftigt reduceras och medföra att bytesbalansen blir positiv för 1970. Den totala produktionen väntas växa med 4 % ■
Emellertid finns det faktorer som talar för att den ovannämnda prognosen är alltför optimistisk i flera avseenden. Det finns anledning att vänta sig att fackföreningarna hårt kommer att pressa arbetsgivarna för att få kompensation för de starka prisstegringar som skett under 1969. Det är inte sannolikt att regeringens yttrande om oförändrad köpkraft som norm för lönesältning skulle vinna odelat gehör hos arbetstagarna. Därmed är det heller inte uteslutet att nya oroligheter kan uppstå på arbetsmarknaden om lönekraven inte tillgodoses. En löneökning på kanske 12 % verkar därför möjlig under 1970. Därmed kan det tyckas rimligt att anta att också den privata konsumtionen ökar snabbare än 8 1/2 % 1970. Den höga likviditeten i det franska näringslivet kan vidare få till följd att de privata investeringarna ökar fortsatt snabbt och därigenom medför en högre ökning i de totala fasta investeringarna än vad ovan angetts. Den inhemska efterfrågan skulle då bli större än vad man räknat med i de officiella prognoserna och detta skulle förstärka prisökningarna men framför allt också försämra handelsbalansens utveckling. Mot den här skisserade bakgrunden verkar det troligt att importen kommer att växa med 6—8 %, medan exporten kan väntas öka med kanske 12 %. Handelsbalansen 1970 kommer då att visa ett underskott, visserligen betydligt mindre än 1969, men ändå så stort att det uppsatta målet om jämvikt i bytesbalansen i juli 1970 inte skulle kunna nås.
Italien
Mellan 1966 och 1968 växte den italienska bruttonationalprodukten mer än de genomsnittliga 5 % per år som förutsatts i femårsplanen 1966—1970. De årliga siffrorna döljer emellertid den utplåning av tillväxten som började bli påtaglig fram emot sommaren 1967. Under de första månaderna 1968 upphörde de privata investeringarna och privata konsumtionen helt att växa samtidigt som lagren kraftigt skars ned. En rad expansiva finanspoli-
54 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
tiska åtgärder vidtogs fram emot sommaren 1968, vilka med den fördröjning i genomförandet som sedvanligt präglat den italienska ekonomiska politiken, började ge resultat mot slutet av detta år. Redan dessförinnan hade emellertid tecken till en konjunkturuppgång börjat visa sig främst genom en stark tillväxt av exporten, bostadsbyggandet och lagerinvesteringarna. Under loppet av 1969 har även övriga efterfrågekomponenter tilltagit i styrka. Totalt torde bruttonationalprodukten för 1969 ha vuxit med drygt 6 %. Det är mer än den förväntade tillväxten i kapacitet, men den outnyttjade tillgången på arbetskraft har tillsammans med de relativt stora kapacitetsmarginalerna sörjt för att ökningen under huvudparten av året kunnat uppnås utan större prisstegringar. Under de sista månaderna har emellertid priserna visat tecken till att stiga snabbare som en följd av främst oron på arbetsmarknaden. Arbetslösheten har visserligen sjunkit något men är fortfarande enligt nordeuropeiska mått hög. Efterfrågan på arbetskraft från industrins sida har genomgående vuxit under senare år men avgången från jordbruket och tjänstesektorerna är stor. Att söka absorbera detta utbud i mera räntabla sektorer torde vara en av huvuduppgifterna för italiensk ekonomi.
Som ett resultat av bl. a. de investeringsstödjande skattekrediter som varit i kraft torde de privata investeringarna 1969 ha stigit med inemot 8 %. Bostadsinvesteringarna har liksom 1968 ökat med 12 %, medan de offentliga investeringarna vuxit med 10 %. Den totala fasta investeringsvolymen har ökat med ca 10 % alt jämföra med drygt 7 % året dessförinnan.
Med tanke på den strukturella uppbyggnaden av landets ekonomi torde på sikt en kraftigare ökningstakt av investeringsvolymen vara nödvändig. Kontrasten mellan de norra industrialiserade delarna och de södra industriellt outvecklade antyder ett statligt och privat investeringsbehov av stora mått. Förutom en kvantitativ ökning bedöms även en starkare dirigering till de södra delarna bli nödvändig. Det kan i detta sammanhang nämnas att den totala investeringsvolymens andel av bruttonationalprodukten är lägre än genomsnittet för de västeuropeiska länderna.
Exportvärdet steg under första halvåret 1969 med 24 % jämfört med motsvarande period 1968. Officiella italienska prognoser har räknat med en dämpning av tillväxttakten till 20 % för året som helhet. Den fortsatt starka tillväxten under de första månaderna av andra halvåret 1969 pekar dock mot en något högre siffra. Importen har som ett resultat av lageruppbyggnaden i början av 1969 och den höga investeringsvolymen ökat i ungefär samma omfattning som exporten. Ett stort dilemma för den italienska ekonomin 1969 har liksom tidigare år varit det stora överskottet i bytesbalansen, vilket trots uppenbara behov inte kunnat disponeras för snabbare uppbyggnad av den inhemska produktionsapparaten. Samtidigt har betalningsbalansen paradoxalt nog försvagats genom en omfattande kapitalexport. Bytesbalansöverskottet beräknas 1969 ha representerat 3 % av hela
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 55
bruttonationalprodukten, vilket är ungefär samma procentsiffra som under de föregående fyra åren. I de officiella långsiktiga målsättningarna har naturligt nog inte en sådan utveckling önskats. Där har man förutsatt ett svagt överskott motsvarande Italiens bidrag till u-landsbiståndet. Kapitalexporten har huvudsakligen skett längs tre vägar; sedelutförsel — till stor del i illegala former — placeringar i utländska värdepapper samt slutligen kortfristig kapitalexport från banksystemets sida. Under första halvåret 1969 var kapitalutflödet extra stort. Medan bytesbalansen visade ett överskott på 625 miljoner dollar uppgick underskottet i betalningsbalansen till knappt 900 miljoner dollar. De italienska myndigheterna har reagerat med en rad ekonomiska restriktioner. Bland de viktigaste märks en diskontohöjning om en halv procent kombinerat med skärpta villkor för kreditinstitutens rediskontering i centralbanken, ett åliggande för bankerna att upphöra med sin korta utlåning till utlandet samt hårdare krav för utländska låntagare som önskar utnyttja den italienska kapitalmarknaden. En viss förbättring av betalningsbalansen kunde spåras under hösten 1969, men detta var helt att hänföra till det ökande överskottet på bytesbalansen. Det får anses tveksamt om någon långsiktig lösning av betalningsbalansfrågan ännu är i sikte. Som en av orsakerna till den bristande viljan till kapitalplacering inom landet har angetts bristen på attraktiva placeringsobjekt. Vissa åtgärder, ägnade att underlätta kapitalströmmarna inom landet, har emellertid vidtagits mot slutet av 1969, bland dem tillstånd att upprätta inhemska aktiefonder.
Under 1970 väntas bruttonationalprodukten stiga med knappt 7 %. Det är en tillväxttakt som är avsevärt högre än genomsnittet för OECD-Iänderna, men den ligger i linje med utvecklingen under de närmast föregående åren. Den mest osäkra faktorn är hur den privata konsumtionen kommer att utvecklas. Det i sin tur sammanhänger med att kollektivavtal för ca 5 miljoner arbetstagare gick ut under hösten 1969. Kraven på löneökningar har varit stora vartill kan läggas önskemål om olika sociala förbättringar. Dessutom kommer under 1970 återstående regionala skillnader i minimilönerna att halveras. Även om betydande höjningar av lönekostnaderna sålunda är att emotse — dessa lär för 1970 kunna skattas till inemot 15 % ■— torde den produktivitets- och lönsamhetsförbättring som ägt rum under senare år innebära att konkurrenskraften för landets produkter hålls uppe. Prisökningstakten bör kunna begränsas till 4 ä 5 %, vilket är någon procentenhet mer än 1969. En implicit förutsättning är då att de omfattande strejkerna hösten 1969 inte fortsätter i samma skala under 1970. Uppskattningsvis uppgick den nationalekonomiska förlusten av dessa till ca en procentenhet av den totala tillväxttakten 1969. Den privata konsumtionen i reala termer synes under dessa förutsättningar komma att öka något snabbare än den totala produktionen, dvs. med drygt 7 %.
Officiella italienska prognoser pekar mot en exportökning om 12 % i vär-
56 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
de 1970, vilket är någon procentenhet lägre än genomsnittet under de senaste 5 åren. Den lägre tillväxttakten skulle främst motiveras av den ökade inhemska efterfrågan samt de importbegränsande åtgärderna i det näst slörsta avnämarlandet Frankrike. Det kan vara befogat med en uppjustering om ett par procentenheter. Dels har exporten tidigare visat sig växa relativt oberoende av hemmamarknadsefterfrågans styrka, dels torde utsikterna på den största exportmarknaden Västtyskland vara gynnsamma.
De privata investeringarna exklusive bostadsbyggandet förefaller under 1970 nära nog komma att fördubbla sin ökningstakt i förhållande till 1969. Speciellt markant synes uppgången av maskininvesteringarna bli. Den totala investeringsvolymen väntas trots detta avta i ökningstakt. Orsaken kan uteslutande hänföras till en svagare tillväxt av bostadsbyggandet. Importen beräknas bli fortsatt hög främst genom inverkan från de ökade privata investeringarna och den privata konsumtionen. Även en återuppbyggnad av lagren, vilka föll kraftigt som ett resultat av strejkerna, torde komma att verka importhöj ande.
Ovanstående innebär att handelsbalansöverskottet 1969 helt uteblir 1970. Några utsikter till att även bytesbalansöverskottet elimineras föreligger däremot inte. De höga intäkterna från turism och emigrantvaluta lär komma att innebära ett överskott på bytesbalansen med inemot 1,5 miljarder dollar. Det vore sålunda ur såväl inhemsk som internationell synpunkt önskvärt med en ytterligare ökning av den italienska importen för alt än mer underlätta industrialiseringsprocessen.
Danmark
Den konjunkturuppgång som började under senare delen av 1968 fortsatte och förstärktes kraftigt under 1969. Den inhemska efterfrågan ökade mycket starkt och efterfrågan från utlandet låg kvar på en hög nivå. Redan i mars 1969 skärptes kreditpolitiken något bl. a. genom att diskontot höjdes från 6 % till 7 % och därigenom att kommunernas möjligheter att upptaga obligationslån ytterligare begränsades. Den internationella valutaoron smittade av sig på Danmark och medförde mycket kraftiga valutaförluster framför allt under april och den första veckan i maj 1969. För att vända valutaströmmen höjdes diskontot den 12 maj 1969 från 7 % till 9 %. Några dagar senare vidtogs en rad finans- och kreditpolitiska åtgärder för att dämpa det inhemska efterfrågetrycket och förbättra den yttre balansen. Skatten höjdes på bilar och bensin och taxehöjningar skedde för statsjärnvägarna och posten. Stegringstakten i den offentliga konsumtionen skulle bromsas, bl. a. genom att statens byggnadsverksamhet skars ned samtidigt som vissa kommunala byggnadsarbeten uppsköts. En skärpt övervakning av pris- och kostnadsutvecklingen skulle vidare den 1 juli 1969 avlösa den till detta datum gällande prislagstiftningen. Utöver diskonlohöjningen skärptes kreditpolitiken genom att bankernas depositionskvot höj-
Bil. i. Preliminär nationalbudget för år 1970 57
des från 10 % till 30 % av nyinlåningen och genom att staten emitterade ett obligationslån på 100 miljoner danska kronor.
Trots de åtgärder som vidtogs i maj 1969 tycks den ekonomiska aktiviteten ha stigit oförändrat snabbt under andra halvåret 1969. Givetvis har restriktionerna haft en viss dämpande effekt på utvecklingen, men effekten har motverkats dels av lönehöjningar i september och oktober dels också av ökad likviditet hos konsumenterna till följd av omläggningen till källskatt den 1 januari 1970. Övergångsbestämmelserna medför nämligen betydligt lägre skatteinbetalningar sista kvartalet 1969 än vad annars vore fallet. Den totala produktionen torde ha ökat knappt 7 % 1969.
Den gynnsamma exportutvecklingen 1968 fortsatte under 1969, särskilt vad avser industrivaror. För de första tio månaderna 1969 noterades eu ökning i exporten av sådana varor på ca 20 % jämfört med samma tidsperiod 1968 och den redan tidigare tydliga förskjutningen i exporthänseende från jordbruksprodukter till industrivaror fortsatte. Under de första tio månaderna 1969 ökade värdet av exporten med 13,8 % och för helårel 1969 torde exporten ha ökat med drygt 14 %. Exportpriserna beräknas ha stigit med ungefär 3 % under 1969. Särskilt är att notera att exportpriserna för jordbruksvaror steg 1969 efter att ha sjunkit under 1968. På grund av den höga inhemska efterfrågan steg importen värdemässigt under de första tio månaderna 1969 med 18,0 % och den procentuella ökningen för hela 1969 torde ha uppgått till ca 17 %. Särskilt stark var importen av järn, stål och bilar. Importpriserna har i genomsnitt ökat ungefär 2 %. Handelsbalansens underskott för 1969 torde därmed ha uppgått till mer än 6 miljarder danska kronor, en försämring på mer än 1,3 miljarder danska kronor i förhållande till 1968. Bytesbalansen beräknas ha visat ett underskott på ca 3 miljarder danska kronor 1969 gentemot ett underskott på 1,85 miljarder danska kronor 1968. Under påverkan av de internationella valutaoroligheterna, speciellt spekulationerna om en uppskrivning av D-marken, ökade valutautströmningen från Danmark mycket kraftigt under våren 1969. Från början av 1969 fram till och med den första veckan i maj 1969 minskade den totala valutareserven från 3,7 miljarder danska kronor till 1,6 miljarder danska kronor. Den prekära situationen hade uppstått genom att Danmarks låneupptagning på den internationella kreditmarknaden, som var nödvändig mot bakgrund av det stora underskottet i de löpande betalningarna i utrikeshandeln, hade försvårats. Samtidigt fullgjorde importörerna sina betalningar till utlandet så snart de kunde, medan exportörerna i det längsta dröjde med hemtagningen av sina leveranskrediter. Mot denna bakgrund kan man se diskontohöjningen på 2 % och införandet av vissa valutarestriktioner. För att öka valutalikviditeten utnyttjades dragningsrätten i internationella valutafonden samtidigt som krediter ställdes till förfogande av den internationella regleringsbanken, BIS, och den amerikanska centralbanken, vilket tillhopa ökade Danmarks kreditmöjligheter
58 Statsverkspropositionen år 1910. Bil. 1: Finansplanen
utomlands med 1,8 miljarder danska kronor. Samtidigt upptog den danska s lat en ett lån på 450 miljoner danska kronor på den västtyska kapitalmarknaden. Under resten av 1969 tycks inte Danmark ha gjort några större valutaförluster. På längre sikt måste emellertid bytesbalansens underskott reduceras om Danmark vill bli mindre beroende av kreditupptagning utomlands och därmed förknippade svårigheter och risker. De i maj 1969 introducerade åtgärderna var, i varje fall under 1969, otillräckliga för att förbättra den yttre balansen.
Investeringarna ökade kraftigt under 1969 och man kan beräkna att både industriinvesteringarna och de totala fasta investeringarna ökade med mer än 10 %. De offentliga investeringarna torde till följd av en betydlig ökning i kommunala byggnads- och anläggningsarbeten ha ökat väsentligt snabbare än de privata. Det kan noteras att jordbruksinvesteringarna 1969 tycks ha stabiliserat sig på en låg nivå. Bostadsbyggandet expanderade mycket snabbt under 1969 och torde ha ökat ungefär 15 %.
Trots de under våren 1969 insatta restriktiva åtgärderna märktes, som tidigare omtalats, ingen väsentlig tillväxtdämpning i den privata konsumtionen under andra halvåret, förmodligen beroende dels på lägre skatteinbetalningar sista kvartalet 1969, dels också på löneökningar under hösten 1969 orsakade av dyrtidstillägg på grund av prishöjningarna. Den privata konsumtionen beräknas ha ökat 6—7 % 1969 och lika snabbt torde den offentliga konsumtionen ha stigit.
Antalet arbetslösa har sjunkit väsentligt 1969. Under årets första månader var arbetslösheten fortfarande hög, delvis orsakad av dålig väderlek, men sjönk sedan kraftigt för att i september 1969 uppgå till endast 1,5 %. Den genomsnittliga arbetslösheten under tolvmånadersperioden t. o. m. september 1969 var 4,3 % mot 4,6 % för den närmast föregående tolvmånadersperioden. Ett nytt tvåårigt kollektivavtal för löner slöts under våren 1969 avseende perioden fram till 1 mars 1971. De avtalsmässiga lönerna skulle totalt under denna period öka med ungefär 7 %, varav 3 % under 1969. Dessutom behölls reglerna om speciella lönetillägg för att skydda reallönen mot prisstegringar. Med hänsyn till att arbetslösheten sjönk relativt kraftigt under 1969, kan man anta att löneglidningarna var större än under
1968. Löneökningarna totalt under 1969 torde ha uppgått till ca 12 %. Prisökningarna mellan 1968 och 1969 blev inte påfallande stora trots den starka inhemska efterfrågan. Konsumentpriserna beräknas ha stigit ungefär 4 %
1969.
Den inhemska efterfrågeutvecklingen torde komma att dämpas väsentligt under 1970, dels på grund av att de insatta finans- och kreditpolitiska åtgärderna kommer att få större effekt än under 1969, dels också därför att skattebeloppen blir väsentligt högre efter källskattesystemets införande den 1 januari 1970. Det kan nämnas att man räknar med en ökning på 25—30 % i statens intäkter av personlig inkomstbeskattning. Den privata
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
konsumtionen kan därför väntas öka med bara några procent 1970. Tillväxttakten för de totala fasta investeringarna väntas också avla 1970. Speciellt kommer kommunala investeringar och bostadsbyggandet att drabbas av den restriktiva kreditpolitiken. Det kan också tilläggas att bankerna redan i oktober 1969 införde utlåningstak för finansiering av bostadsbyggande. Stimulansen från den offentliga sektorn kan vidare antas bli mindre under 1970 än 1969. Exportutvecklingen under 1970 förväntas bli mindre gynnsam än under 1969 med hänsyn till den förutspådda världshandelsutvecklingen och särskilt jordbruksvara exporten kan väntas bli drabbad. Det verkar dock rimligt att anta att värdet av exporten 1970 kan komma att öka med 9—10 %. Den väntade nedgången i den inhemska efterfrågan gör att importen torde öka mindre snabbt under 1970, kanske med 7—8 %. De här skisserade förväntningarna om den ekonomiska utvecklingen skulle leda till att den totala produktionen ökar med 3—4 % 1970. Prognosen för utrikeshandeln skulle leda till ett underskott i handelsbalansen, i det närmaste lika stort som 1969. Mot den bakgrunden är det möjligt att regeringen under 1970 kommer att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra den yttre balansen och därigenom på lite sikt minska Danmarks beroende av den internationella kreditmarknaden.
Finland
Devalveringen hösten 1967 kom inte att medföra någon omedelbar förbättring av den finländska ekonomins utveckling. Under första halvåret 1968 växte industriproduktionen endast obetydligt, vilket delvis förklaras av den restriktiva finanspolitik som fördes. Efter halvårsskiftet 1968 visade emellertid den ekonomiska aktiviteten tecken till att tillta och under 1969 har expansionen ytterligare ökat i styrka. Industriproduktionen beräknas ha vuxit med 10 % 1969 att jämföra med knappt 6 % ett år tidigare. Produktionsuppgången gäller så gott som alla branscher men har varit mest påtaglig inom trä- och pappersindustrin. Ökningen av den totala produktionen beräknas 1969 ha uppgått till 8 %. Drivkraften har främst varit en kraftig ökning av exporten och investeringarna men under speciellt senare delen av 1969 har även konsumtionsefterfrågan successivt tilltagit, vilket ytterligare förstärkt högkonjunkturen. Prisutvecklingen har varit lugn till stor del tack vare effekterna av stabiliseringsavtalet om reglering av priser och löner som undertecknades under våren 1968.
En av den ekonomiska politikens huvuduppgifter 1969 har varit att söka öka investeringarna, speciellt inom industrin. De senare har i stort legat stilla under de tre föregående åren. De första tecknen på en förbättring, vilka kan hänföras till slutet av 1968 kom emellertid att gälla den bostadsproduktion som finansieras med statslån. En viss inverkan synes därvidlag det speciella finansieringsstöd som Finlands Bank tillämpat sedan våren
60 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
1968 ha haft. De förbättrade marknadsutsikterna och den mindre strama kreditmarknaden kom även att medföra att industrins investeringar tog fart. Det rörde såväl nyanskaffningar i rationaliseringssyfte som, i synnerhet från senare delen av 1969, utvidgningar av produktionsapparaten. Totalt beräknas de fasta investeringarna ha stigit med drygt 13 %, vilket helt kan hänföras till den privata sektorn. De offentliga investeringarna däremot har sjunkit med knappt 4 %.
Förutsättningarna för en exportökning har under 1969 varit goda. Devalveringen och stabiliseringsåtgärderna har skapat en markant förbättrad konkurrenssituation för exportindustrierna. Återstående exportavgifter har vidare borttagits under året. Exportvärdet steg under de tio första månaderna 1969 med 22 % jämfört med motsvarande period 1968 och kan i stort beräknas ha hållit en motsvarande tillväxttakt för 1969 som helhet. Speciellt påtaglig har uppgången för verkstadsprodukter varit. Exportökningen inom denna sektor synes ha uppgått till ca 30 %, varav maskinexporten svarat för huvudparten. Konsumtionsvaruutförseln beräknas vidare ha stigit med 40—50 %. Länderfördelat har framför allt ökningen på Sverige varit kraftig, eller drygt 50 % för samtliga varugrupper. Exporten på de två största marknaderna — Storbritannien och Sovjetunionen — har däremot vuxit lägre än genomsnittet. Importen har ökat något snabbare än exporten, vilket närmast beror på att produktionens tillväxt krävt en omfattande import av råvaror och maskiner. Även importen av konsumtionsvaror och särskilt personbilar har visat en anmärkningsvärd tillväxt. Handelsbalansen, som under 1968 uppvisade ett överskott om drygt 100 miljoner finska mark, beräknas för 1969 har stannat på ett underskott av motsvarande storleksordning. Bytesbalansen däremot förefaller ha givit ett mindre överskott främst genom en gynnsam utveckling av fraktinkomsterna.
Den privata konsumtionen tilltog som tidigare nämnts under loppet av
1969 och torde för året som helhet ha stigit med 6,5 %. Den offentliga konsumtionen växte något långsammare, eller med 4,5 %. Konsumtionens snabba tillväxt har emellertid inte i någon större utsträckning givit utslag i prisutvecklingen. Detta torde i första hand få tillskrivas effekterna av stabiliseringsavtalet och den strama prisregleringen liksom den påtagliga stegringen av arbetsproduktiviteten. Beräknat som genomsnittet för ekonomin växte den senare under åren 1966—1968 med endast 3 % per år. För 1969 beräknas uppgången däremot ha varit 6 %. ökningen av konsumentpriserna har under förra hälften av 1969 begränsat sig till knappt 1 % och torde för 1969 som helhet ha uppgått till ca 1,5 %. Det innebär en svagare ökning i Finland än i de flesta andra länder.
Den starka produktionsuppgången har även påverkat sysselsättningsläget. Under första hälften av 1969 var den sysselsatta arbetskraften 1 % större än motsvarande period 1968. Då högkonjunkturens verkningar först med en
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 61
viss eftersläpning kommer till synes på arbetsmarknaden, torde uppgången ha varit avsevärt högre vid utgången av 1969. Den genomsnittliga arbetslöshetsprocenten beräknas ha uppgått till 2,9 mot 4,0 ett år tidigare. Mot den här skisserade bakgrunden kan man knappast längre anse att en konjunkturarbetslöshet föreligger. Strukturella sysselsättningsproblem är däremot alltjämt påtagliga och då i första hand inom jordbruk och skogsbruk. Även de regionala skillnaderna på arbetsmarknaden kvarstår.
Inför 1970 har den ekonomiska politiken tagit sikte på att säkra en fortsatt balanserad pris- och löneutveckling främst med tanke på den yttre balansen och den finländska ekonomins utveckling på längre sikt. Som ett led i denna strävan har ett nytt stabiliseringsavtal undertecknats mellan regeringen och arbetsmarknadsparterna. Det nya avtalet innebär att den allmänna löneförhöjningen 1970 begränsas till 18 penni per timme, dock minst 1 %. Ytterligare 1 % av branschernas lönesumma får användas till löneökningar, varvid fördelningen fastställs i kommande kollektivavtal. Till detta kan läggas vissa socialförmåner bl. a. i form av ett system för avgångsvederlag. Totalt väntas lönerna genom dessa åtgärder stiga med 4,5 %, vartill kan läggas en beräknad löneglidning om minst 2 %. Arbetstagarnas villkor var att den nuvarande regleringen av priser och hyror förblir minst lika effektiv även under 1970. Regeringen förband sig vidare att avstå från skattehöjningar i den framlagda budgeten för kalenderåret 1970. Detta har också skett men smärre höjningar av vissa statliga avgifter har fastställts. För att balansera utgifterna räknar statsmakterna med en långfristig upplåning på omkring 800 miljoner finska mark, vilket i grova drag är lika mycket som de två föregående åren.
Enligt officiella prognoser väntas industriproduktionen under 1970 stiga med 8 % och bruttonationalprodukten med 6 %. Det är lägre siffror än för 1969 och huvudorsaken till detta är dels förväntningar om en något sämre exportutveckling, dels att den snabba tillväxten skapat flaskhalsar i form av brist på tillgänglig arbetskraft och produktionskapacitet. Den privata konsumtionens tillväxt beräknas sjunka till 5,5 %, medan den offentliga stiger till 5,0 %.
Med tanke på att kapacitetshindren inte i första hand föreligger inom konsumtionsvaruindustrin samt att den privata efterfrågan visade starka tecken till att tillta under slutet av 1969 kan det vara befogat att räkna med en något högre uppgång av den privata konsumtionen. En ytterligare ökning skulle emellertid kunna komma i konflikt med prisstabiliseringsmålet samt inverka höjande på importen. Av bl. a. detta skäl bär penningpolitiken stramats åt något inför 1970. Restriktionerna omfattar dels en viss begränsning av nyutlåningen i relation till nyinlåningen, dels en gradvis skärpning av villkoren för bankernas upplåning i centralbanken. Vidare har regeringen förelagt riksdagen förslag om en omläggning av rådande konjunkturreserveringssystem. Om förslagen går igenom kommer, förutom
62 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
att avsättnings- och uttagsreglerna för investeringsfonder ändras, även möjligheter till konjunkturdepositioner hos Finlands Bank att införas. Som ett tredje led föreslås en speciell statlig konjunkturfond. Beloppsmässigt väntas näringslivet under 1970 avsätta 400 miljoner mark, varav en stor del dock motsvaras av därigenom uppskjutna skatteinbetalningar. Hur stort det statliga bidraget totalt sett blir kommer troligen inte att beslutas förrän under första kvartalet 1970.
De privata investeringarna torde även under 1970 komma att bli en tillväxtfrämjande faktor. De väntas stiga med 15 %, till stor del tack vare en fortsatt uppgång av industrins maskin- och byggnadsinvesteringar. De offentliga investeringarna lär däremot sjunka i ungefär samma takt som 1969. Sammanlagt förutses tillväxten av den fasta investeringsvolymen uppgå till 12 %.
Exportökningen antas komma att retardera något under 1970 i jämförelse med 1969. Den under slutet av 1969 märkbara trenden till prisökningar för träförädlingsprodukter, vilka svarar för knappt 60 % av Finlands export, har emellertid motiverat en upprevidering i jämförelse med tidigare prognoser. Sammanlagt synes den värdemässiga uppgången bli 12 å 13 % och den volymmässiga ca 10 %. Trots detta skulle 1970 års tillväxt bli lägre än 1969 års. Förklaringen torde främst vara en svagare volymmässig utveckling för träförädlingsprodukterna bl. a. genom en ökande kanadensisk konkurrens samt otillräcklig kapacitet i första hand inom pappersindustrin. Vidare förefaller exporten av verkstadsprodukter till Sovjetunionen knappast alls komma att öka beroende på tidsplaceringen av de leveranser som ingår i gällande handelsavtal. Importen kan antas växa med några procentenheter mer än exporten eller ca 15 %. Liksom under 1969 torde ökningen i första hand komma att utgöras av investeringsvaror. Enligt dessa förutsättningar skulle handelsbalansens underskott stanna vid 300 miljoner finska mark, medan bytesbalansens underskott, genom de ökade nettointäkterna av tjänster, kan väntas bli ett hundratal miljoner mark lägre.
Norge
En svag inhemsk efterfrågan, särskilt på investeringsvaror, ledde under 1968 till en dämpad produktionstillväxt. Under loppet av 1969 ökade emellertid tillväxttakten för den totala produktionen markant, främst som en följd av den snabbt tilltagande konsumtionsefterfrågan, men också beroende på en efter hand mera positiv utveckling av efterfrågan på investeringsvaror än under 1968. På grund av den starkare inhemska efterfrågan ökade importen betydligt. Exporten fortsatte att vara hög men en viss avmattning i tillväxttakten tycktes bli märkbar mot slutet av 1969. Den totala produktionens tillväxt beräknas ha blivit 4,5 % 1969. Industriproduktionens ökning var svag under början av 1969, men har tilltagit från och med
63 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
sommarmånaderna. Under de tio första månaderna 1969 var industriproduktionen 4,8 % högre än under motsvarande period 1968.
Den privata konsumtionen började tillta under våren 1969 som en följd av de löneökningar som skedde under årets första månader. Under första halvåret 1969 beräknas den privata konsumtionen ha ökat i volym med 5,2 % jämfört med första halvåret 1968. En bidragande orsak till den stigande privata konsumtionen under 1969 var också de köp av främst varaktiga konsumtionsvaror som tidigarelades på grund av den skatteomläggning som infördes den 1 januari 1970 och som bl. a. innebär att omsättningsskatten på 13,64 % ersätts med en mervärdeskatt på 20 %. Redan under första halvåret 1969 skedde en påfallande stark ökning av exempelvis bilköpen. För hela året beräknas den privata konsumtionen ha ökat 6 1/2 %, varav mer än 1 1/2 procentenhet torde avse sådana inköp som tidigarelagts till följd av skattereformen. Den offentliga konsumtionen beräknas ha ökat mindre 1969 än 1968 eller med 4,4 %. Särskilt noteras den minskade ökningstakten för militär konsumtion.
Den allmänna nedgång i investeringsaktiviteten som ägde rum under 1968 blev inte av lång varaktighet, bortsett från fartygsinvesteringar. Sammanlagt sjönk de totala fasta investeringarna med 10 % från första halvåret 1968 till första halvåret 1969, men nedgången beror helt på en mycket kraftig minskning i fartygsinvesteringarna. Sålunda beräknas fasta investeringar exklusive fartygsinvesteringar mellan nämnda tidsperioder ha ökat med 3 1/2 %. Under hösten 1969 tilltog investeringsvaruefterfrågan, utom vad avser fartygsinvesteringar. Eftersom dessa kan väntas ha minskat med över 30 % under 1969 kan de totala fasta investeringarna för hela året beräknas ha minskat med 2 %. Industriinvesteringarna visade en svag utveckling under första halvåret 1969, men under andra halvåret tilltog de markant och torde härigenom för hela året ha haft ungefär samma volym som 1968. Bostadsbyggandet ökade starkt under 1969. Antalet under året påbörjade lägenheter beräknas ha uppgått till 35 000 mot mindre än 31 000
1968. Även offentliga myndigheters investeringar beräknas ha ökat starkt för 1969 eller med drygt 7 %.
Exporten exklusive fartyg ökade i värde med 13,1 % under de första elva månaderna 1969 jämfört med samma period 1968. Ungefär en fjärdedel avökningen bestod av ökad aluminiumexport, medan återstående tre fjärdedelar fördelade sig ganska jämnt över exportprodukterna. Exporten till Sverige och Västtyskland expanderade särskilt snabbt och nära hälften av hela exportökningen föll på dessa båda länder. Importen exklusive fartygökade i värde de första elva månaderna 1969 med 14,6 % och tillväxttakten för året som helhet torde ha uppgått till 15 %. Mot slutet av 1969 tilltog importen av investeringsvaror markant. Handelsbalansens underskott 1969 exklusive fartyg beräknas till 5,7 miljarder norska kronor, vilket är en försämring på 0,8 miljarder norska kronor jämfört med 1968. Inklusive
64 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
fartyg förstärktes emellertid handelsbalansen något mellan 1968 och 1969, eftersom importen av fartyg minskade kraftigt och exporten av fartyg samtidigt ökade något. Sjöfartsintäkterna har minskat under 1969 till följd av lägre fraktsatser, orsakade av en hög tillgång på världstonnage. Tillsammans med övriga poster på tjänstebalansen väntas detta leda till ett bytesbalansöverskott 1969 på ungefär 800 miljoner norska kronor, mot ett överskott på 1 200 miljoner norska kronor 1968. Det för Norge sedvanliga nettoinflödet av kapital förbyttes under 1969 till ett kraftigt nettoutflöde. Orsaken är främst att finna i den minskade fartygsimporten. Denna finansieras till stor del genom lån förmedlade av de utländska fartygsleverantörerna.
Arbetslösheten sjönk efter hand under 1969, särskilt under andra halvåret. Den totala sysselsättningen ökade svagt under första kvartalet 1969 men tilltog sedan markant och var vid utgången av oktober 2,3 % högre än ett år tidigare. Takten i prisökningarna har 1969 varit ungefär lika hög som 1968. Konsumentpriserna har under tolvmånadersperioden fram till oktober 1969 stigit med 3,0 %. Beslutet om skatteomläggning vid årsskiftet 1969/1970 ledde till tidigarelagda köp och en ökad konsumtionsvaruefterfrågan. För att motverka de prishöjande tendenserna av denna införde regeringen prisstopp på vissa varor fr. o. in. den 22 september 1969. Bestämmelsen utvidgades senare under hösten att gälla alla varor. Samtidigt beslöts att inom prisstoppets ram, ökning av priser efter den 1 januari 1970 skulle få ske med maximalt 5,6 %, dvs. den ökning som följer av den skärpta konsumtionsbeskattningen. De totala lönerna kan under 1969 beräknas ha ökat med ungefär 6 1/2 %.
Som tidigare nämnts genomfördes en skattereform i Norge den 1 januari 1970. I stort innebär omläggningen alt den direkta skatten minskas medan den indirekta ökas. Det senare åstadkommes genom att man ersätter den tidigare gällande omsättningsskatten på 13,64 % med en mervärdeskatt på 20 %. Investeringarna, på vilka omsättningsskatt betalades, drabbas inte av mervärdeskatt. För att kompensera statskassan uttas i stället en speciell investeringsskatt på 13 %. Den lägre direkta skatten vad avser statlig inkomstskatt medför dels att ungefär hälften av nuvarande antal skatteinbetalare slipper helt ifrån sådan skatt, dels att progressiviteten lättas. Kommunalskatten uttas som förut enbart proportionellt. Förmögenhetsskatten som tidigare var proportionell vid kommunal beskattning men progressiv vid statlig är enligt de nya skattereglerna begränsad till kommunal beskattning, med proportionell och något högre skattesats än tidigare. Företagsbeskattningen sänks, dels genom att skattesatsen minskas, dels genom att utdelad avkastning helt blir avdragsgill vid taxering till statlig skatt samt slutligen genom att förmögenhetsbeskattning av företag slopas.
Den föreslagna budgeten för 1970 som i hög grad präglas av skatteomläggningen måste betecknas som expansiv. De totala statsutgifterna visar
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 65
en ökning på över 19 %, medan de samlade intäkterna stiger med omkring 10 ,5 %. Det bör påpekas att ungefär hälften av den totala utgiftsökningen avser ökade transfereringar i syfte att förhindra standardsänkningar till följd av övergången till det nya skattesystemet. Att inkomstökningen är mindre än utgiftsökningen beror dessutom på att en fasförskjutning uppstår i skatteinbetalningarna vid omläggningen från omsättnings- till mervärdeskatt men beror också på ett totalt sett lägre skatteuttag. Totalt medför budgetförslaget ett upplåningsbehov på 3 900 miljoner norska kronor under 1970 eller en ökning med ungefär 1 600 miljoner norska kronor i förhållande till 1969, varav fasförskjutningen i skatteinbetalningar beräknas svara för 800—900 miljoner norska kronor. Upplåningsbehovet skall man i huvudsak försöka täcka genom långfristig upplåning på obligationsmarknaden. För att lyckas med detta infördes placeringsplikt den 26 september
1969. Detta innebär att affärs- och sparbanker måste öka sina innehav av statsobligationer med 33 % av tillväxten i förvaltningskapitalet efter den 1 oktober 1969. Liknande regler gäller för livförsäkringsbolag och pensionsfonder. Försäljningsstopp på statsobligationer infördes dessutom för kreditinstituten dagarna fram till den 1 oktober. Samtidigt höjdes diskontot från 3 1/2 till 4 1/2 %.
Den totala produktionstillväxten beräknas öka något mera 1970 än 1969 eller med knappt 5 % mot 4,5 %. På grundval av de senaste investeringsenkäterna kan man vänta sig en så stark ökning i industrins investeringar 1970 som 12 %. Lika stor ökning förväntas för de totala investeringarna. En starkt bidragande orsak till detta är att fartygsinvesteringarna väntas öka med mer än 50 %. Offentliga investeringar kan väntas öka i något lägre takt än 1969. Enligt de officiella prognoserna beräknas den privata konsumtionen 1970 öka med 3,5 % mot 6,5 % 1969. Även om en del konsumtionsköp tidigarelagts till följd av skatteomläggningen verkar det inte orimligt att anta att den totalt sett lägre skattebördan tillsammans med ökade offentliga transfereringar kan leda till en något större ökning i den privata konsumtionen. Detta gäller särskilt eftersom en procentenhet av ökningen i den privata konsumtionen enligt den officiella prognosen avser en bokföringsmässig överföring från offentlig till privat konsumtion. En större del av sjukhusens finansiering skall nämligen fr. o. m. 1970 ske via sjukförsäkringen och registreras därmed som privat konsumtion i stället för offentlig. Det är förutsatt att finansieringen faktiskt ombesörj es av stat och kommun. Den offentliga konsumtionen kan beräknas stiga med ungefär 6 % 1970 om man inte tar hänsyn till de nya formerna för finansiering av sjukhus.
Exporten exklusive fartyg väntas 1970 värdemässigt öka med 8 % och volymmässigt med 5 1/2 %. En genomsnittlig exportprisökning på 2 1/2 % för 1970 verkar möjlig trots den i förhållande till 1969 väntade avtagande utländska efterfrågan, eftersom råvarupriserna visade tydliga tecken till
3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1
66 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
stegring redan under slutet av 1969. Emellertid skulle det inte förvåna om varuexporten nådde en något högre volymmässig stegring under 1970 — kanske 6—8 % — med hänsyn till den väntade importutvecklingen i de viktigaste avnämarländerna. En tillbakahållande kraft finns dock i den redan under slutet av 1969 högt utnyttjade kapaciteten i exportindustrin och den låga lagernivån på exportprodukter. Fartygsexporten beräknas sjunka kraftigt under 1970 och inklusive denna väntas den volymmässiga exportökningen uppgå till knappt 2 %. I norska prognoser väntar man sig en värdemässig ökning i importen exklusive fartyg på 6 % under 1970. Med hänsyn till tidigare påpekande om utvecklingen av den privata konsumtionen torde man ställa sig något tvekande till denna prognos. Det verkar sannolikt att möjligheterna för en snabbare importökning av varor under 1970 är stora. Fartygsimporten väntas öka mycket kraftigt under 1970 och inklusive denna beräknas den volymmässiga importökningen till ungefär 10 %. Handelsbalansunderskottet 1970 exklusive fartyg kan enligt de officiella prognoserna väntas bli oförändrat jämfört med 1969. Ifall både import och export av varor skulle bli 2 % högre än de officiella prognoserna anger blir effekten härav på handelsbalansen endast liten. Eftersom nettoimporten av fartyg beräknas öka med nära 2 miljarder norska kronor och fraktintäkterna förväntas bli oförändrade under 1970 skulle detta leda till att överskottet på bytesbalansen 1969 förvandlas till ett lika stort underskott under 1970.
Bil. i. Preliminär nationalbudget för år 1970
67 III. Utrikeshandeln
1. Exporten
Den svenska exporten exklusive fartyg beräknas ha stigit med ca 12 % i voym 1968—1969. Exporten steg kraftigt såväl mellan halvåren 1968 som från andra halvåret 1968 till första halvåret 1969. Från första till andra halvåret 1969 synes dock tillväxttakten ha dämpats till mellan 3 och 4 %. De främsta orsakerna härtill var en begränsad leveranskapacitet inom massaindustrin och sannolikt också inom vissa sektorer av järn- och stålindustrin samt en kraftig nedgång i livsmedelsexporten. Även trävaruexporten synes ha stagnerat. Däremot fortsatte exporten av verkstadsprodukter att expandera i relativt hög takt. Verkstadsexporten ökade kraftigt till de flesta viktiga marknaderna, främst till de nordiska länderna, där efterfrågan var svag under 1968. Under 1969 skedde ett kraftigt uppsving i exporten av bl. a. personbilar till de nordiska länderna. Den svenska exporten till Förenta staterna synes ha minskat något 1968—1969 främst beroende på en kraftig nedgång i exporten av koppar. Totala exporten (inkl. fartyg) beräknas ha ökat med 12 % i volym 1968—1969.
Exportprisnivån beräknas ha stigit med närmare 3 % 1968—1969 mot att ha varit oförändrad 1967—1968. Den förbättrade prisutvecklingen var främst en följd av ett omslag i priserna på massa, trävaror samt järn och stål.
Trävaror
Utförseln av sågade och hyvlade barrträvaror beräknas ha uppgått till ca 1 450 tusen stds under 1969. Detta innebar att 1968 års exportkvantitet överträffades med ungefär 85 tusen stds. Importbehovet steg något i de viktigaste avnämarländerna med undantag av Storbritannien, vilket tillsammans med ökade svenska importandelar var orsaken till exportuppgången. Den brittiska importen minskade kraftigt på grund av en nedgång i förbrukningen av trävaror samt lagernedskärningar hos såväl importörer som förbrukare. Till följd av ytterligare avtagande konkurrens från Kanada under första hälften av 1969 fortsatte dock de svenska trävarornas andel av den brittiska importen att öka. Exporten av trävaror, som också innefattar massaved och sågtimmer, ökade med ungefär 7 1/2 % i volym 1968—1969. Exportpriserna som steg under loppet av 1969 beräknas ha ökat med ca 3 1/2 % 1968—1969.
För 1970 förefaller en lägre export av sågade och hyvlade barrträvaror
68 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell III: I. Exportutvecklingen för olika varugrupper 1968—1970
1 Prisförändringen för verkstadsprodukter kan endast till mindre del hänföras till rena prisökningar. De prisförändringar som redovisas i tabellen är de implicita prisförändringar som framkommer med ledning av utrikeshandelns varuvisa uppgifter om exporterad kvantitet och motsvarande värdesumma och avspeglar således den genomsnittliga prisförändringen inom olika varupositioner. Därigenom registreras inte endast faktiska prisförändringar utan även kvalitetsförändringar och förändringar i fördelningen på varor av olika kvalitet inom olika varugrupper. Huvuddelen av den registrerade prisökningen för verkstadsprodukterna torde kunna hänföras till denna statistiska missvisning.
* Tullstatistiken redovisar ett utfall för totala exporten 1968 på 25 553 milj. kr. På grund av genomförd rationalisering vid sjötullavdelningen i Göteborg beräknas detta värde ha uppgått till ca 150 milj. kr. mer än vad som skulle blivit fallet med tidigare tillämpat förfarande.
Anm. 1968 års exportvärden enligt den definitiva statistiken. Uppgifterna för 1969 är baserade på den faktiska exportutvecklingen under årets tio första månader. Samtliga uppgifter för 1970 avser prognoser. Värdeuppgifterna är avrundade till närmaste 5- resp. 10-tal milj. kr. och de procentuella förändringarna till närmaste hela resp. halva tal.
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
än för 1969 vara mest sannolik. Kreditåtstramning och högt ränteläge i de viktigaste importländerna torde komma att negativt påverka byggandet under 1970, varför det är troligt att förbrukningen av trävaror kommer att stagnera eller minska 1969—1970. Man kan också räkna med en neddragning av lagren i flera länder. En ytterligare negativ faktor för den svenska exporten är att konkurrensen från Kanada på den brittiska marknaden kan väntas tillta under 1970. Orsaken till detta är en väntad svag efterfrågan på kanadensiska trävaror från Förenta staterna. Här är räknat med en svensk export 1970 på 1 365 tusen stds. Utförseln av rundvirke kan väntas öka något och för trävarugruppen totalt beräknas en volymminskning med ca 5 %. Vid de första avsluten för 1970 noterades höjda försäljningspriser på främst granvaror. Exportpriserna förutses bl. a. på grund härav öka med 3 % 1969—1970.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 69
Massa
Den starka efterfrågestegringen i Västeuropa under 1969 ledde bl. a. till att den svenska massaindustrin kom upp i fullt kapacitetsutnyttjande. Exporten av den dominerande kvaliteten blekt sulfat ökade 1968—1969 med ca 15 %. Till följd av nedläggelser på sulfitsidan minskade det tillgängliga exportutrymmet för dessa kvaliteter och den totala exporten av massa beräknas ha ökat med endast 3 % i volym 1968—1969. Det förbättrade efterfrågeläget i Västeuropa samt en ökad förbrukning i Nordamerika innebar att det överskott på massa som förelåg under 1967 och 1968 förbyttes i ett underskott på vissa kvaliteter under 1969. Försäljningspriserna höjdes under loppet av 1969 och exportpriserna beräknas ha stigit med ca 6 % 1968 —1969.
Under 1970 minskar den svenska exportkapaciteten ytterligare för sulfitkvaliteterna medan exporten av blekt sulfat fortsätter att expandera men i lägre takt än under 1969. Efterfrågan i Västeuropa väntas växa i relativt hög takt, medan efterfrågetillväxten i Nordamerika kan väntas bli lägre än under 1969. Detta kan leda till att framför allt de kanadensiska exportörerna fortsätter öka sin andel av den västeuropeiska importen. Denna andelsökning torde dock inte bli av sådan omfattning att den svenska kapaciteten inte skulle kunna utnyttjas fullt även 1970. Man kan räkna med att hela den för export tillgängliga kvantiteten kommer att levereras, vilket skulle innebära en svag volymökning 1969—1970. Det starka efterfrågeläget mot slutet av 1969 medförde en prishöjning för leveranser under första halvåret 1970. Denna och den under loppet av 1969 stigande prisnivån väntas innebära en exportprisstegring med ungefär 12 1/2 % 1969—
1970.
Papper, papp och träfiberplattor
Den ökade pappersförbrukningen på västeuropeiska kontinenten medförde en exportstegring med ungefär 14 1/2 % i volym för gruppen papper, papp och träfiberplattor 1968—1969. Exporten av papper exklusive tidningspapper steg kraftigt till samtliga större västeuropeiska marknader med undantag av Storbritannien. Devalveringen i Storbritannien och senare införandet av importdepositionskravet torde ha förstärkt den brittiska pappersindustrins läge gentemot de skandinaviska producenterna, vilket delvis torde vara förklaringen till den låga ökningen av exporten till Storbritannien. Dessutom synes pappersförbrukningen ha ökat relativt måttligt i Storbritannien. Utförseln till öststaterna, i första hand Sovjetunionen, sjönk 1969 från den höga nivån 1968.
Exporten av tidningspapper fortsatte öka i hög takt 1968—1969. Kraftiga stegringar noterades på alla viktiga marknader utom Storbritannien och Västtyskland. Minskningen av exporten till Storbritannien torde delvis ha samband med importdepositionskravet men dessutom synes Sveriges andel
70 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
av den brittiska importen ha sjunkit till följd av ökad konkurrens från Kanada. Prisindex för gruppen totalt var under de tre första kvartalen 1969 i det närmaste oförändrat jämfört med samma period 1968. Under loppet av 1969 företogs dock uppjusteringar av försäljningspriserna på de flesta papperskvaliteter, vilket torde ha påverkat prisindex under fjärde kvartalet. Priserna beräknas ha stigit ca 1/2 % 1968—-1969.
Även 1970 väntas ett gott efterfrågeläge för papper. Bl. a. på grund av lägre ekonomisk tillväxt i EEC-länderna väntas dock ökningstakten för exporten dit bli något lägre 1969—1970 än 1968—1969. Exporttillväxten till Storbritannien beräknas bli något högre 1969—1970 än 1968—1969. För exporten till öststaterna förutses en ökning. Totalt för gruppen papper, papp och träfiberplattor väntas 1969—1970 en volymmässig exportökning med ca 8 1/2 %. De under 1969 företagna prishöjningarna torde slå igenom helt på prisnivån 1970. Man kan också räkna med ytterligare uppjusteringar för vissa kvaliteter bl. a. till följd av massaprishöjningarna. Priserna för hela gruppen förutses stiga ca 4 % 1969—1970.
Malm
Exporten av järnmalm beräknas ha stigit med sammanlagt ca 8 miljoner ton 1967—1969. Utförseln under 1969 beräknas ha uppgått till drygt 31 miljoner ton. Den kraftiga stegringen under de två senaste åren var till större delen en följd av den starka expansionen av stålproduktionen inom EEC, som inleddes under 1967, men till viss del också en följd av svenska andelsvinster i EEC-ländernas import. Exporten av övriga malmer var i stort sett oförändrad 1968—1969 och för malmexporten totalt beräknas uppgången ha blivit ca 8 % i volym 1968—1969. Priserna på järnmalm sjönk under 1969. Exportprisnivån för totala malmexporten beräknas ha sjunkit med ca 1 % 1968—1969.
När detta skrivs har några avslut för 1970 ännu inte gjorts, varför bedömningen av exporten 1970 är osäker. Under slutet av 1969 var stålproduktionen inom EEC fortfarande hög, leveranstiderna var långa och orderstocken stor. Detta pekar mot en hög stålproduktion under åtminstone första delen av 1970 med åtföljande stort malmbehov. I Storbritannien sjönk stålproduktionen under tredje kvartalet 1969 till följd av strejker. Bl. a. som effekt av detta torde stålproduktionen öka 1969—1970. Om inte ett kraftigt omslag i stålefterfrågan inträffar under senare delen av 1970 torde man kunna räkna med en fortsatt exportökning av svensk järnmalm. Malmexporten totalt förutses öka med ca 8 1/2 % i volym 1969—19701.
Järn och stål
Den svenska exporten av järn och stål beräknas ha ökat med ca 12 % i volym 1968—1969 mot 8 % 1967—1968. Den höjda ökningstakten var
1 Prognosen får omges med de reservationer som skulle kunna föranledas av den gruvstrejk som utbröt i december.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
71 Diagram 111:1. Volym- och prisutveckling för exporten, totalt och uppdelad på varugrupper 1964—1970
Index: 1959 = 100. Säsongrensade halvårssiffror. Log. skala
Total export
Malmer och skrot
Verkstadsprodukter, exkl. fartyg
240 -
180 -
Massa
Livsmedel
1964 1385 1966 1967 1988 1969 1970 '•
Total export, exkl. fartyg
Metaller
Trävaror
Övriga varor
250 -
200 -
L-.....ill I i i I
1964 1965 1966 1967 1368 1969 1970
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
72 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
främst en följd av ökad export till de nordiska länderna, Storbritannien och råvaruländerna. Tillväxttakten avtog under loppet av 1969, vilket får ses mot bakgrund av den starkt stigande inhemska efterfrågan och det ansträngda kapacitetsläget. Den inhemska efterfrågan bromsade upp exporten av ordinärt stål, medan exporten av specialstål ökade relativt kraftigt. Den snabba uppgången i den internationella stålefterfrågan ledde till mycket kraftiga prisstegringar. För den svenska exporten beräknas priserna dock ha stigit med endast ca 4 %, vilket kan förklaras dels med den svenska exportens kvalitetssammansättning, dels med att de svenska prishöjningarna släpat efter och varit mindre än de kontinentala stålverkens prishöjningar.
Mot slutet av 1969 var de svenska stålverkens orderstock mycket stor och leveranstiderna var långa. Den i augusti utförda exportenkäten för järnoch stålverk visade att företagen räknade med en hög exporttillväxt även 1969—1970. Det höga kapacitetsutnyttjandet vid slutet av 1969 tillsammans med en fortsatt stegring av den inhemska efterfrågan under 1970 bedöms dock komma att innebära en begränsning av den möjliga exporttillväxten. Den volymmässiga exportökningen 1969—1970 förutses bli 9 1/2 %. De under 1969 höjda försäljningspriserna väntas få effekt på exportpriserna även 1970. Ökningen beräknas till ca 2 1/2 % 1969—1970.
Övriga metaller
Den starka konjunkturuppgången under 1969 medförde en mycket hög efterfrågan på koppar. Världsmarknadspriserna på koppar låg under de tre sista kvartalen betydligt över motsvarande priser 1968, vilket tyder på att. det förelåg en viss brist på metallen. Den svenska kopparexporten torde främst ha begränsats av bristande kapacitet och för 1968—1969 noterades en måttlig kvantitetsmässig ökning. Utförseln till Förenta staterna sjönk kraftigt jämfört med 1968, då den dock var exceptionellt hög till följd av de amerikanska metallarbetarnas långvariga strejk. Aluminiumexporten steg relativt kraftigt i kvantitet, främst beroende på ökad produktionskapacitet. Även utförseln av silver ökade starkt. Exporten av övriga metaller totalt beräknas ha ökat med drygt 14 % i volym 1968—1969. Exporten steg kraftigt till framför allt de nordiska länderna och Storbritannien. Exportpriserna beräknas ha stigit med ca 4 % 1968—1969.
För 1970 torde man kunna räkna med en fortsatt stark efterfrågan på metaller. Den svenska produktionen av aluminium och koppar väntas öka 1969—1970. Detta beräknas medföra en fortsatt expansion av exporten av aluminium, men i lägre takt än 1968—1969. För kopparexporten däremot är här räknat med en viss kvantitetsmässig nedgång, bl. a. på grund av en förväntad ökning av leveranserna till hemmamarknaden. Till följd av minskad produktion beräknas även silverexporten sjunka 1969—1970. Detta innebär en minskning av exportvolymen för övriga metaller med ca 2 % 1969—
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
1970. På prissidan har här kalkylerats med fallande kopparpriser och en fortsatt åtstramning av aluminiumpriserna. På grund härav väntas exportpriserna bli i stort sett oförändrade 1969—1970.
Verkstadsprodukter
Exporten av verkstadsprodukter steg mycket kraftigt under loppet av 1969 och den värdemässiga förändringen 1968—1969 beräknas ha uppgått till ungefär 17 %. Exportprisindex synes ha stigit med ca 3 % varför den registrerade volymförändringen uppskattas till 13 1/2 %. Exporten ökade kraftigt till alla de viktigaste marknaderna med undantag av Förenta staterna. För exporten till Förenta staterna noterades en mycket svag utveckling av personbilsdelen, medan övriga verkstadsprodukter expanderade starkt. Den totala exporten av personbilar, som under 1967 och 1968 var den mest expansiva delen av verkstadsexporten, beräknas ha ökat relativt måttligt 1968—1969. Den värdemässiga nedgången i exporten till Förenta staterna mer än uppvägdes av en mycket kraftig exportökning till de nordiska länderna, där en viss tidigareläggning av inköpen från 1970 till 1969 torde ha förekommit på grund av skatteomläggningen vid årsskiftet i Danmark och Norge. Totalt sett synes dock begränsad leveranskapacitet varit det största hindret för en större exportökning. Orsakerna till den kraftiga stegringen av exporten av övriga verkstadsprodukter torde ha varit den i slutet av 1968 och början av 1969 fördelaktiga relativa leveranskapaciteten samtidigt med den utpräglade investeringsuppgången inom EEG och den starkt stigande efterfrågan i de nordiska länderna. Den starka exportuppgången och den stegrade inhemska efterfrågan förde dock upp den svenska verkstadsindustrins kapacitetsutnyttjande mycket högt i slutet av 1969. Detta har bedömts påverka exporten 1970. Den i augusti utförda exportenkäten för verkstadsindustrin angav att företagen väntade en fortsatt stark stegring av exporten även 1969—1970. Detta förefaller vara troligt med hänsyn till bl. a. den väntade investerings utvecklingen i Västtyskland som tillsammans med revalveringen kan väntas medföra en svensk exportökning i hög takt dit. Även exporten till Norge och Finland torde kunna öka relativt kraftigt. Utförseln till Danmark synes komma att öka starkt till större delen som följd av stora flygplansleveranser under 1970. Totalt för verkstadsprodukter förutses en exportökning med ca 16 1/2 % i värde. Exportprisökningen har satts till 3 1/2 % bl. a. med hänsyn till att företagen väntar en något gynnsammare prisutveckling 1969—1970 än 1968—1969. Detta skulle innebära en volymökning med ca 12 1/2 %.
Livsmedel
Utförseln av livsmedel beräknas ha ökat med drygt 20 % i värde 1968— 1969. Främst ökade exporten av spannmål och oljefrön till följd av den mycket goda skörden 1968. Under de tre första kvartalen 1969 ökade ex-
3f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1
74 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
porten av vete med 15 % i kvantitet. Utförseln av foderspannmål och oljefrön var under samma period betydligt högre än för helåret 1988. Även kött- och fläskexporten steg kraftigt, bl. a. på grund av ökad utslagning av i första hand nötkreatur. Prisindex beräknas ha stigit med ca 3 1/2 % 1968—1969. Prisökningar noterades bl. a. för kött, speciellt fläsk.
Uppskattningarna av 1969 års skörd pekar mot en ytterst låg export av foderspannmål under första hälften av 1970. Utförseln av oljefrön och brödspannmål torde också minska jämfört med 1969 men i något lägre grad. Dels var skörden för dessa grödor bättre än fodersädsskörden, dels torde man kunna räkna med en viss neddragning av beredskap slagren av främst vete. Kött- och fläskexporten väntas ligga på en hög nivå även under 1970. Värdemässigt beräknas livsmedelsexporten minska med 11 1/2 % 1969— 1970. Exportprisnivån förutsätts falla något bl. a. på grund av en nedgång i fläskpriserna.
Övriga varor
Exportvolymen för övriga varor ökade med ca 13 1/2 % 1968—1969. Ökningen kan till största delen hänföras till färdigvarudelen. Bl. a. steg exporten av kemiska produkter relativt kraftigt. Utförseln av mineraloljeprodukter minskade jämfört med 1968, medan exporten av övriga råvaror var i stort sett oförändrad.
Mer än hälften av uppgången i exporten av övriga varor exklusive mineraloljeprodukter svarade de nordiska länderna, framför allt Danmark och Finland, för. Det goda konjunkturläget i Västeuropa medförde relativt hög ökningstakt för exporten även till övriga större marknader med undantag av Storbritannien. Exporten till Storbritannien var i det närmaste oförändrad från 1968, vilket delvis förklaras av den mycket låga konsumtionsökningen 1968—1969. Sannolikt har också importdepositionskravet haft en viss effekt.
Priserna för både färdigvaru- och råvarudelen exklusive mineraloljeprodukter steg 1968—1969. För mineraloljeprodukterna noterades däremot en nedgång i priserna; framför allt gäller detta bensin och tjocka eldningsoljor. Prisindex för övriga varor totalt beräknas ha stigit drygt 1 1/2 %
1968— 1969.
Efterfrågeläget i de nordiska länderna 1970 väntas medföra en relativt kraftig ökning av exporten till dessa länder även 1969—1970. För Storbritanniens del kan man räkna med en starkare stegring av den privata konsumtionen, vilket torde leda till en måttlig ökning av den svenska exporten av övriga varor dit. För övriga västeuropeiska länder kan man räkna med en uppgång i lägre takt än 1968—1969.
Exporten av mineraloljeprodukter beräknas minska ytterligare något
1969— 1970, bl. a. på grund av raffinaderiernas starkare inriktning på den
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
inhemska marknaden. Exporten av övriga varor totalt förutses stiga med ca 10 % i volym 1969—1970. Priserna väntas stiga ca 1 1/2 %.
Fartyg
Den totala exporten av fartyg uppgick enligt ännu preliminära beräkningar till 1 450 milj. kr. under 1969 — en ökning med ca 15 % i värde jämfört med 1968. Utförseln av begagnade fartyg steg mycket kraftigt och exporten av nybyggda fartyg beräknas ha ökat endast svagt — delvis på grund av leveransförskjutningar från 1969 till 1970.
Enligt den i oktober 1969 av statistiska centralbyrån utförda varvsenkäten uppgick den inneliggande orderstocken, avseende leveranser 1970 och framåt, till 5,1 miljarder kr. Detta värde översteg med ca 1,7 miljarder kr. det höga värde som registrerades i oktober 1968, avseende leveranser 1969 och framåt. Ökningen hänför sig nästan uteslutande till exportorder, vilket tyder på en hög export även under åren 1970 och 1971. Exporten av nybyggda fartyg har för 1970 beräknats stiga med 15 % i värde jämfört med 1969. Över utförseln av begagnade fartyg har endast osäkra kalkyler kunnat utföras. Dessa pekar mot en betydligt mindre utförsel 1970 än 1969. Detta innebär att den totala exporten av fartyg kommer att öka med 5 % i värde 1969—1970.
Att döma av ännu preliminära beräkningar tycks fartygspriserna även under 1969 ha fortsatt att stiga, dock ej lika kraftigt som under 1967 och 1968. Under 1970 väntas exporten domineras av ett flertal leveranser av s. k. jättetankers, varför prisindexutvecklingen 1969—1970 är svårbedömd. Man torde dock kunna räkna med en fortsatt tendens till prisstegring.
Sammanfattning
Ovan redovisade beräkningar av exporten för de olika varugrupperna ger för totala exporten exklusive fartyg en volymökning 1969—1970 med ca 8 %. Fartygsexporten förutses stiga något långsammare, varigenom uppgången i totala exporten blir ungefär 7 1/2 %. Under 1970 väntas färdigvaruexporten bli den mest expansiva delen av exporten, medan tillväxten av rå- och stapelvaruexporten torde komma att bli betydligt lägre 1969—1970 än 1968—1969. Detta beror för trävarornas del på ett väntat lageromslag i flera viktiga avnämarländer och ökad konkurrens från Kanada. För massa begränsas exporten av den tillgängliga kapaciteten, vilket till viss del också gäller papper och papp, järn och stål samt malm. En viss effekt från utbudssidan har också bedömts som trolig beträffande verkstadsprodukter. Som framgår av föregående kapitel väntas också efterfrågetillväxten under 1970 bli lägre än under 1969. Den svenska exportökningen väntas främst bäras upp av fortsatt hög efterfrågan i de nordiska länderna och Västtyskland där revalveringen väntas ge ytterligare ökad stimulans åt importefterfrågan.
76 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Exportprisnivån beräknas stiga med ca 3 1/2 % 1969—1970. Till större delen är detta en följd av de redan mot slutet av 1969 företagna prishöjningarna på massa och papper. Dessutom är här räknat med en accelererad indexmässig uppgång i priserna på verlcstadsexporten.
2. Importen 1969 och 1970 Importutvecklingen 1969
Tillväxttakten för importen var mycket hög under första halvåret 1969. Mellan andra halvåret 1968 och första halvåret 1969 steg importvolymen med 8 % säsongrensat sett. Enligt preliminära beräkningar, huvudsakligen baserade på utvecklingen januari—oktober 1969, ökade importen 1968—1969 med 13 % i volym och 15 % i värde. Detta innebar en uppbromsning av ökningstakten mellan halvåren 1969.
Den höga ökningstakten under första halvåret kan hänföras till den snabha uppgången i industriproduktion, lageruppbyggnad samt ökad import av investeringsvaror. Den fortsatta tillväxten av importen under andra halvåret 1969 torde även förklaras av att lcapacitetsutnyttjandet inom industrin steg snabbt under 1969. Detta förhållande torde ha medverkat till den snabba importökningen av bl. a. järn och stål under senare delen av året.
Importen av investeringsvaror, som visade en viss nedgång 1967—1968 steg 1968—1969 mycket kraftigt, ca 19 % i volym. Detta överensstämmer med utvecklingen av maskininvesteringarna, som visade en betydande uppgång 1968—1969 efter att ha ökat endast obetydligt under 1968. En bidragande orsak till den starka uppgången var också en osedvanligt hög import av pappersmaskiner under första halvåret 1969. Även för gruppen andra industriråvaror var importökningen betydande. Den preliminärt beräknade uppgången på ca 15 % gäller för flertalet typer av insatsvaror. Speciellt expanderade dock importen av järn och stål mycket starkt, vilket torde ha samband med den svenska stålindustrins begränsade kapacitet för de enklare kvaliteterna.
Importen av konsumtionsråvaror förefaller ha ökat i något långsammare takt än genomsnittet för totala importen 1968—1969; ökningstakten kom att stanna vid ca 7 %. Detta innebar en dämpning av ökningstakten mellan halvåren 1969. Orsaken var troligen främst lagerutvecklingen inom textilindustrin med en kraftig lageruppbyggnad under första halvåret som beräknas ha upphört under andra halvåret. Importen av konsumtionsvaror beräknas preliminärt ha ökat med ca 15 % i volym 1968—1969. De i början av året förväntade höga inköpen av personbilar föranledde en hög import under första halvåret 1969. Den faktiska utvecklingen av bilinköpen torde inte ha motsvarat förväntningarna varför lagren inom bilhandeln steg. Detta orsakade en minskning av bilimporten under andra halvåret.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
77 Tnlidl III: 2. Importutvecklingen för »lika varugrupper 1968—1970
Anm. 1968 års Importvärden enligt den definitiva statistiken. Uppgifterna för 1969 är baseserade på den faktiska importutvecklingen under årets 10 första månader. Samtliga uppgifter för 1970 avser prognoser. Yärdeuppgifterna är avrundade till närmaste hela 5- resp. 10-tal milj. kr. och de procentuella förändringarna till närmaste hela resp. halva tal.
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
Bränsleimporten steg med ca 4 1/2 % 1968—1969. Den låga tillrinningen i de svenska älvarna på grund av den torra sommaren 1969 medförde en ökad elproduktion i värmekraftverken varför importen av tjocka oljor ökade starkt 1968—1969. De svenska raffinaderiernas ökade produktion medförde dock att importen av andra kvaliteter minskade under 1969.
Totalt för hela importen beräknas priserna ha stigit med ca 1 1/2 % 1968— 1969. En stark prisstegring, ca 10 %, noterades för järn och stål, vilket avspeglar de mycket kraftiga prishöjningar som företagits framför allt inom EEC. Även för textilpriserna noterades en uppgång, vilket torde sammanhänga med en höjning av de internationella råvarupriserna samt en uppgång vad gäller syntetfibrer. Dessa prisstegringar motvägs till stor del av kraftiga minskningar i de registrerade importpriserna på råolja och bränslen.
78 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Importutvecklingen 1970
Prognoserna för de olika varugrupperna tyder på en total importvolymökning 1969—1970 på 7 å 8 %, dvs. närmare en halvering av ökningstakten jämfört med 1968—1969. Importen för gruppen fartyg, flygplan och vapen väntas stiga kraftigt bl. a. på grund av en väntad stark uppgång i fartygsimporten. Denna har prognoserats utifrån en enkät till ett relativt stort urval rederier. Den volymmässiga ökningen av importen exklusive fartyg, flygplan och vapen har beräknats till ca 6 1/2 %.
En fortsatt hög investeringsökningstakt torde medföra en relativt stark ökning av importen av investeringsvaror 1969—1970. Importökningen för gruppen väntas stanna vid ca 6 %, vilket sammanhänger med att den stora importen under 1969 av pappersmaskiner nästan helt faller bort. För gruppen andra industriråvaror beräknas för 1969—1970 en halvering av ökningstakten ske. Främst är det den beräknade lägre ökningstakten i industriproduktionen tillsammans med en mindre lageruppbyggnad som medför att importökningen kalkyleras stanna vid ca 8 %. För importen av råolja väntas en fortsatt ökning.
Importen av konsumtionsvaror beräknas 1969—1970 stiga med ca 9 1/2 %. Att importökningen förutses bli lägre än under närmast föregående år kan bl. a. återföras på en förväntad markant dämpning av importtillväxten för personbilar. För konsumtionsråvaror förutses för 1969—1970 en ökning med endast ca 3 %. Den låga ökningstakten beror främst på ett omslag för råvarulagren inom textilindustrin från en kraftig ökning till en kalkylerad minskning under 1970, vilket torde medföra att införseln av textila insatsvaror stagnerar.
Bränsleimporten beräknas för 1969—1970 komma att minska med ca 7 1/2 %. En bidragande orsak härtill är en förutsatt normalisering av vattenförsörjningen under detta år. Även de svenska raffinaderiernas ökande marknadsandel torde bidra till en dämpning av importen.
För 1969—1970 förutses en kraftigare prisstegring än under 1968—1969. Totalt beräknas importpriserna stiga med ca 2 1/2 %. Bidragande orsak härtill är prisstegringar på vissa råvaror, bl. a. kaffe och textilråvaror. Dessutom väntas priserna på järn och stål öka ytterligare. Bränslepriserna samt priserna på råolja väntas sjunka, dock i betydligt mindre omfattning än under föregående år. 3
3. Bytes- och betalningsbalansen
Som framgår av tabell 3 uppvisade handelsbalansen för 1969 ungefär samma underskott som 1968, eller 1200 milj. kr. Importvolyinen ökade något mer än exportvolymen 1968—1969 men den negativa effekten härav på handelsbalansen neutraliserades i huvudsak av en förbättring av terms of trade med mellan 1 och 2 %.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
79 Tabel! 111:3. Bytes- och betalningsbalans 1966—1970
Milj. kr., löpande priser
1 Enligt handelsstatistiken.
2 Nettot av återutförsel och återinförsel, i utlandet direktlandad fisk, import av ickemonetärt guld samt rabatter och koncernbidrag i samband med oljeimport.
3 Överensstämmer—bortsett från halverad »korrigeringspost»—med saldot mellan import och export av varor och tjänster i försörjningsbalansen.
1 Överensstämmer—bortsett från »korrigeringspost-)—med riksbankens bytesbalansbegrepp. 5 Valutareservens förändring jämte förändringar i affärsbankernas tidsposition.
Källor: Riksbanken, statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
För 1970 förutses en viss förbättring av handelsbalansen. Man torde med någorlunda säkerhet kunna räkna med att bytesförhållandet med utlandet fortsätter att förbättras 1969—1970. Relativt betydande prisstegringar kan förväntas för framför allt massa men även för övriga skogsprodukter och järnmalm. Dock kommer sannolikt även stegringstakten för importpriserna att dras upp en del. Vi har några år gynnats av låg importprisstegring bl. a. på grund av devalveringarna och ett kraftigt fall i priserna på mineraloljor. För 1969—1970 har vi tvärtom att räkna med en viss extra press uppåt på importpriserna till följd av den västtyska revalveringen samtidigt som prisfallet på mineraloljor beräknas i stort sett upphöra. I prognosen för handelsbalansen 1970 är inkalkylerad en fortsatt förbättring av terms of trade med drygt 1 %, vilket i och för sig motsvarar en förbättring av handelsbalansen med i runt tal 400 milj. kr. 1969—1970. Volymprognoserna för exporten och importen är synnerligen osäkra med hänsyn främst till svårigheterna att bedöma kapacitetsläget och kapacitetstillväxten inom industrin. Här har i absoluta tal räknats med lika stor tillväxt för export- och importvolymen 1969—1970. Procentuellt innebär detta en obetydligt större ökning
80 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Diagram IH: 2. Prisutveckling samt bytesförhållande i utrikeshandeln 1963—1970
Index: 1959 = 100. Halvårssiffror
Importpris
Exportpris
120 -
116 -
112 -
108 -
102 -
Bytesförhållande
100 -
Källor: Statistiska centralbyrån och ^ onjunkturinstitutet.
av exporten (med några tiondels procentenheter), eftersom denna är något mindre än importen. Totalt skulle därför handelsbalansen enligt kalkylerna förbättras med ca 400 milj. kr. 1969—1970.
Exportvolymens tillväxt har därvid förutsetts bromsas upp från 12 % 1968—1969 till 7 1/2 % 1969—1970 beroende dels på kapacitetsbrist inom vissa sektorer och dels på en något svagare tillväxt i den utländska efterfrågan. Att importens tillväxttakt skulle bromsas upp från ca 13 % 1968— 1969 till 7 1/2 % 1969—1970 kan synas något anmärkningsvärt med tanke på efterfrågeutvecklingen och industrins kapacitetsläge. Den totala efterfrågan (för privat och offentlig konsumtion, fasta investeringar, lager och export) beräknas stiga med knappt 5 % 1969—1970 mot närmare 7 % 1968—1969. Härvid är dock att märka att de importkrävande lagerinvesteringarna beräknas förbli i det närmaste oförändrade 1969—1970 mot en ökning med drygt en miljard kr. 1968—1969. Det är emellertid närmast en öppen fråga hur kraftig den dämpande effekten på importen blir härav respektive hur stark den importuppdrivande effekten blir av den fortgående strukturomvandlingen och ett högt kapacitetsutnyttjande inom industrin.
81 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
Posten korrigering av handelsstatistiken har för 1969 beräknats till 185 milj. kr. Häri inkluderas nettot av återutförsel och återinförsel, i utlandet direktlandad fisk, import av icke-monetärt guld samt rabatter och koncernbidrag i samband med oljeimporten. För 1970 har antagits samma belopp.
Sjöfartsnettot, som enligt nu föreliggande uppgifter för 1968 anges till 1 958 milj. kr. beräknas minska 1969. Uppgifter för de tre första kvartalen 1969 visar att rederiernas bruttointäkter i utrikes sjöfart ökat med endast ca 2 % jämfört med motsvarande tid 1968, medan kostnaderna ökat ungefär 9 1/2 %. Vid en jämförelse av tredje kvartalet 1969 med tredje kvartalet 1968 framkommer att bruttointäkterna ökat med närmare 9 % och kostnaderna med 18 %. Den aktuella fraktmarknadssituationen präglas av god aktivitet. Särskilt gäller detta tanktrampmarknaden, men även på torrlastsidan har situationen förbättrats främst till följd av den ökade tonnageefterfrågan som uppstått i samband med höstens spannmålsskeppningar. Tankfrakterna har under höstmånaderna, trots det ökade utbudet av supertankers, stigit brant uppåt och ligger nu på mycket hög nivå. Uppgången är visserligen delvis av säsongmässig karaktär, men den nivå som nåtts ligger betydligt över den från samma tid 1968. Inseglingsnettots utveckling för de tre första kvartalen 1969 pekar emellertid på att man får räkna med en minskning av detta med i runt tal 80—90 milj. kr. mellan helåren 1968 och 1969. Efter avdrag för vissa passageraravgifter erlagda i svenskt mynt samt tillägg av utländska fartygs utgifter i Sverige erhålles ett sjöfartsnetto för 1969 om 1 835 milj. kr. Detta netto är emellertid baserat på statistiska centralbyråns s. k. kvartalsstatistik (grundad på verkställda betalningar) medan det för 1968 är beräknat på prestationsbasis. För 1968 medförde detta senare beräkningssätt att nettot förbättrades med ca 50 milj. kr. Under antagande om en likartad relation 1969 skulle sjöf artsnettot för detta år kunna sättas till 1 885 milj. kr. och försämringen därmed stanna vid drygt 70 milj. kr. Tidigare under 60-talet har vid endast ett tillfälle redovisats en nedgång i sjöf artsnettot, nämligen 1963. Som framgått är det främst de ökade kostnaderna som framkallat minskningen av sjöf artsnettot. Härvidlag synes den höjda kostnadsnivån i utländska hamnar, i första hand de amerikanska, haft mest betydelse. För 1970 har sjöfartsnettot satts till 1 900 milj. kr.
Turistnettot för 1969 väntas uppvisa ett underskott på ca 1 200 milj. kr. Svenska turisters utgifter i utlandet ökade under de tre första kvartalen
1969 med ca 16 1/2 % jämfört med samma period 1968 medan utländska turisters utgifter i Sverige vid samma periodjämförelse ökade med 15 %. Förutsättes utgifter och inkomster öka på likartat sätt under fjärde kvartalet blir resultatet det ovan angivna, dvs. ett underskott om ca 1 200 milj. kr. För
1970 förutses ett negativt turistnetto på 1 350 milj. kr., vilket implicerar en fortsatt ökning av turistutgifter och turistinkomster i ungefär samma takt som 1969.
82 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Posfen övriga tjänster redovisar ett negativt netto på 775 milj. kr. för 1969. För 1970 har detta satts till 950 milj. kr. Statistik föreligger emellertid endast för första halvåret 1969 och utvecklingstendenserna dit fram har i huvudsak fått ligga till grund för bedömningen andra halvåret 1969 samt 1970.
Korrigeringspostcn som givits en ökning med 100 milj. kr. per år är avsedd att kompensera det statistikbortfall som på starka grunder kan förmodas föreligga sedan början av 60-talet i fråga om tjänstebetalningar från utlandet.
Transfcreringsnettot fortsätter att växa negativt 1989 och 1970. Härvidlag är det ökningen i de offentliga transfereringarna, representerade av främst det offentliga u-landsbiståndet, som är tyngst vägande. Bland de offentliga transfereringarna 1969 ingår även den av riksdagen beslutade nedskrivningen med 100 milj. kr. av Sveriges kredit till Finland. För 1989 bär det negativa nettot för de offentliga och privata transfereringarna tillsammans beräknats till drygt 800 milj. kr. För 1970 har antagits ett underskott om 850 milj. kr., vilket exklusive nedskrivning av krediten till Finland innebär en uppgång med 150 milj. kr. 1969—1970.
Här redovisade prognoser och antaganden om bytesbalansens olika poster resulterar i en negativ bytesbalans för varor och tjänster 1969 på ca 300 milj. kr. Enligt kalkylen för 1970 erhålls ett mindre negativt saldo än för 1969. Inkluderas transfereringsnettot blir balanssaldona kraftigt negativa för såväl 1969 som 1970.
Kapitalbalansen, som för 1968 visar ett nettokapitalinflöde på ca 550 milj. kr., beräknas 1969 slå om till ett nettokapitalutflöde. Med stöd av tillgänglig statistik har detta beräknats till ca 800 milj. kr. Till denna omsvängning har de statliga kapitaltransaktionerna bidragit med ett beräknat nettoutflöde på 270 milj. kr. 1969 mot endast 60 milj. kr. 1968. Bidragen till IDA och utbetalningar i samband med biståndskrediter synes här ha varit tyngst vägande. Värdepappershandeln har med stöd av uppgifter för de tre första kvartalen 1969 beräknats resultera i en nettoimport av värdepapper på 150 milj. kr. för hela året jämfört med en nettoexport 1968 på 10 milj. kr. Nettoresultatet av den privata långfristiga nyupplåningen i utlandet, motsvarande utländska lån i Sverige samt amorteringar på tidigare upplåning respektive utlåning synes däremot utmynna i ett kapitalinflöde på ca 225 milj. kr. 1969 mot ett kapitalutflöde 1968 på 113 milj. kr.
Svenska direktinvesteringar i utlandet har ökat kraftigt 1969. Tillstånd till sådana investeringar hade under första halvåret lämnats till ett värde överstigande tillståndsgivningen något tidigare helår. Efter riksbankens valutapolitiska åtgärder har tillståndsgivningen minskat. Utnyttjandet av tillstånden uppgick under första halvåret till 680 milj. kr. mot 491 milj. kr. under första halvåret 1968. Preliminära uppgifter för tredje kvartalet visar på ett utnyttjande på drygt 200 milj. kr. Sannolikt kommer även utnytt-
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 83
jandet fjärde kvartalet att överstiga 200 milj. kr. För hela 1969 kommer man därmed upp i ett kapitalutflöde till följd av direktinvesteringar i utlandet på ca 1 150 milj. kr. mot 691 milj. kr. för 1968. Upphörda svenska direktinvesteringar i utlandet, som låg på drygt 150 milj. kr. 1966 och 1967, sprang på grund av vissa engångstransaktioner upp till 462 milj. kr. 1968. Preliminär statistik för de tre första kvartalen 1969 antyder en återgång till den tidigare nivån med ca 175 milj. kr. Utländska investeringar i Sverige under första halvåret 1969 uppgick till 394 milj. kr., vilket var något högre än under motsvarande period 1968, men synes under andra halvåret bli lägre
1969 än 1968. Upphörda utländska investeringar i Sverige har preliminärt satts till 100 milj. kr. 1968 uppgick dessa till 141 milj. kr. Nettoresultatet av direktinvesteringarna i båda riktningarna skulle därmed preliminärt kunna beräknas ge ett kapitalutflöde på ca 450 milj. kr. 1969 att jämföra med ett kapitalinflöde på 310 milj. kr. 1968, dvs. en omsvängning på närmare 800 milj. kr.
Till posten kapitaltransaktioner förs också vissa kända handelskrediter, såsom varvskrediter i samband med fartygsexport, krediter vid import av fartyg och flygplan samt skillnaden mellan tullvärden och betalningar för datamaskiner. Enligt uppgifter hämtade från höstenkäten 1989 för varven beräknas leveransvärdet av fartyg till utlandet 1969 överstiga summan av influtna betalningar med drygt 100 milj. kr., vilket alltså skulle ha inneburit nettokreditgivning till utlandet 1969. För 1970 kan man enligt samma enkät förvänta en ytterligare ökning av nettokreditgivningen till mellan 400 och 500 milj. kr. En osäker post i denna kalkyl är dock omfattningen av förskottsbetalningar i samband med nybeställningar till varven. Överslagsmässiga kalkyler för 1970 beträffande handelskrediter i samband med importen av fartyg och flygplan samt över den beräknade skillnaden mellan tullvärden och betalningar för datamaskiner, indikerar att varvens kreditgivning till utlandet 1970 i det närmaste kommer att motvägas av utländsk kreditgivning till Sverige i samband med ovannämnda varutransaktioner. Sammantaget visar kalkylerna över de »kända» handelskrediterna på en nettokredittagning på drygt 100 milj. kr. 1969 och en nettokreditgivning
1970 på ungefär samma belopp. Detta innebär att en tämligen moderat förändring skulle vara att vänta beträffande de statistiskt belysta handelskrediterna mellan 1969 och 1970. Mellan 1968 och 1969 däremot förklarar de en relativt stor del av omsvängningen i de kända kapitaltransaktionerna; för 1968 beräknas de statistiskt åtkomliga handelskrediterna ha motsvarat en nettokreditgivning från utlandet på ca 450 milj. kr.
Totalt beräknas ovan redovisade kända kapitaltransaktioner ha lett till ett kapitalutflöde 1969 på sammanlagt 800 milj. kr. mot ett kapitalinflöde 1968 på 550 milj. kr. För 1968 motsvarades, som framgår av tabell 3, underskottet i bytesbalansen i stort sett av den kända kapitalimporten och valutareserven sjönk detta år obetydligt.
84 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
För 1969 däremot motsvarar det beräknade underskottet på bytesbalansen tillsammans med den beräknade kapitalexporten ett valutautflöde på ca 1 900 milj. kr. Fram till utgången av november hade valutareserven inklusive affärsbankernas tidsposition minskat med 1 824 milj. kr. Nedgången i valutareserven 1969 borde således knappast i någon väsentlig grad förklaras av förändringar i de kortfristiga handelskrediterna (exkl. ovan redovisade beträffande fartyg m. in.). Dessa icke statistiskt kända handelskrediter ligger i sin helhet i restposten i tabell 3. Skulle valutareserven visa sig ha varit oförändrad i december, ger här redovisade beräkningar över betalningsbalansen en obetydlig restpost för 1969.
Bil. I. Preliminär nationalbudget för år 1970
85 IV. Produktionen
1. Industrin
Järnmalmsbrytningen, som drogs upp kraftigt i slutet av 1968, låg under 1969 kvar på ungefär samma nivå och kom därmed att överstiga 1968 års produktion med ca 5 %. Efterfrågeläget var mycket gynnsamt främst beroende på expansionen av stålproduktionen i Västeuropa, och exportleveranserna ökade med drygt 8 % kvantitetsmässigt sett. Även de inhemska leveranserna ökade kraftigt — ca 13 %. Denna efterfråge- och produktionsutveckling ledde till en minskning av malmlagren på drygt 1 milj. ton.1
Efterfrågan på järnmalm väntas vara hög även under 1970 och exporten beräknas stiga med ca 9 % i kvantitet jämfört med 1969. Produktionen planeras samtidigt öka något snabbare än 1969. Produktionsökningen beräknas bli knappt 7 %. Den sålunda skisserade leverans- och produktionsutvecklingen skulle medföra en nästan dubbelt så stor lagerminskning som 1969.
Läget på den svenska järn- och stålmarknaden präglades under 1969 av en starkt stigande efterfrågan på järn och stål. Tillströmningen av nya order var mycket hög, i synnerhet från hemmamarknaden. Orderstockarna tillväxte också kraftigt under 1969. Produktionen ökade de tre första kvartalen 1969 med närmare 10 % enligt statistiska centralbyråns preliminära produktionsindex. Detta innebär en väsentlig uppbromsning i ökningstakten under tredje kvartalet, vilket får ses mot bakgrunden av det höga kapacitetsutnyttjandet inom järn- och stålverken samt den omfattande bristen på arbetarpersonal. Sannolikt har också nickelbristen haft en hämmande inverkan på produktionsökningen.
För helåren 1969 och 1970 har utvecklingen bedömts med hjälp av en försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål (tabell 1). Det måste här emellertid anmärkas att balansen endast mäter produktionen av slutprodukterna, vilket medför att en aktivitetsförändring i tidigare produktionsled utöver den som framkommer i slutledet inte avspeglas i balansen. Inte heller tas i balansen hänsyn till förändringar i slutprodukternas genomsnittliga kvalitet. I produktionsindex för järn- och stålverk tas emellertid hänsyn till ovan nämnda faktorer. Balansen ger för första halvåret en väsentligt lägre produktionsökning jämfört med motsvarande period 1968 — 9 % — än vad produktionsindexen visar, nämligen 13 %. Det har därför ansetts motiverat att korrigera balansens produktionsökning för helårsutvecklingen 1968— 1969 på 7 % till 9 %. Exporten av handelsfärdigt järn och stål beräknas
1 Konsekvenserna av den gruvstrejk som utbröt i december 1969 har inte kunnat beaktas vid skrivningen av detta kapitel.
86 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell IV: 1. Försörjningsbalans för handelsfärdigl järn och stål, inld. ämnen 1967—1970 Milj. kr., 1959 års producentpriser
Källa: Konjunkturinstitutet.
ha ökat med ca 12 % i volym 1969. Efterfrågan på hemmamarknaden ökade i ungefär samma takt, och ökningen sammanhängde främst med den högre aktivitetsnivån inom verkstadsindustrin samt lageruppbyggnaden av järn och stål hos verkstadsindustrin, varv och järn- och rörgrossister. Den ökade efterfrågan tillgodosågs till en del genom neddragna färdigvarulager. Importen beräknas preliminärt ha ökat med ca 25 % i volym.
Produktionen inom grupperna andra metallverk ökade något snabbare än inom järn- och stålverken, varför produktionsökningen inom hela sektorn järn- och andra metallverk preliminärt har beräknats till drygt 9 %
1969.
Under hela 1970 väntas kapaciteten vara fullt utnyttjad inom järn- och stålverken. Den möjliga produktionstillväxten med hänsyn tagen till nya kapacitetstiilskott har beräknats kunna bli drygt 6 %. Såväl exportleveranserna som den inhemska efterfrågan väntas öka i något långsammare takt 1970 än 1969. En avmattning i efterfrågan mot slutet av 1970 beräknas medge en ökning av färdigvarulagren på ca 30 milj. kr. Denna produktions- och efterfrågeutveckling implicerar en importvolymökning på ca 11 % under
1970. För en närmare redogörelse för import- och exportutvecklingen 1969 — 1970 hänvisas till avsnittet om utrikeshandeln.
För gruppen andra metallverk kalkyleras med en betydligt kraftigare produktionstillväxt än inom järn- och stålverken. Produktionsökningen för hela sektorn järn- och andra metallverk beräknas bli ca 7 % 1970.
Orderläget inom varven har förbättrats successivt under de två senaste åren och orderstockarna växte speciellt kraftigt under 1969, varvid exportorderna svarade för den största ökningen. Orderböckerna hos varven är således välfyllda och orderna motsvarar omkring 3 års produktion.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
87 Efter att ha stagnerat under 1967 och första delen av 1968 svängde produktionskurvan åter uppåt mot slutet av 1968. Under de tre första kvartalen 1969 låg produktionen 3 å 4 % över motsvarande period 1968 enligt statistiska centralbyråns produktionsindex, vilken baseras på förbrukningen av järn och stål inom varven. Detta synes snarast innebära en underskattning av produktionsutvecklingen. En kalkyl baserad på de beräkningar över export-, investerings- och lagerutveckling vad avser fartyg, som nu föreligger, tyder på en ungefär dubbelt så stark produktionsökning för 1969 som helhet.
Kalkylen för fartygsbyggandet har gjorts även för 1970. Denna är baserad på de efterfrågeprognoser som nu föreligger. Kalkylen pekar på en ungefär lika stor produktionsökning 1969—1970 som ett år tidigare.
Den förbättring i efterfrågeläget för verkstadsindustri exklusive varv, som inträdde under 1968 accentuerades ytterligare under 1969. Vid bedömningen av orderstock och orderingång bör man särskilt ta hänsyn till den starka effekten av de svenska försvarsbeställningarna av flygplan under första halvåret 1968. Bortser man från dessa beställningar, finner man att orderingången ökat kraftigt från såväl export- som hemmamarknad under 1969. Under de tre första kvartalen 1969 var orderingången volymmässigt över 10 % större än motsvarande period 1968. Uppgången var mest markerad inom maskinindustrin, vars exportorder ökade med närmare 40 %. Uppsvinget i efterfrågan återspeglas även i konjunkturbarometrarna under 1969. Orderstockarna har under större delen av året bedömts som förhållandevis stora och leveranstiderna har successivt förlängts.
Det gynnsamma efterfrågeläget ledde till att produktionen drogs upp kraftigt under 1969. Produktionsuppgången var starkast under första halvåret, medan ökningstakten synes ha bromsats upp under andra halvåret. Transportmedelsindustrin och metallvaruindustrin svarade för de kraftigaste ökningstalen.
Produktionsutvecklingen för 1969 som helhet liksom för 1970 har bedömts med hjälp av en försörjningsbalans för verkstadsprodukter (tabell 2). Försörjningsbalansen skiljer sig på några punkter från de balanser, som tidigare presenterats i produktionsöversikterna. Statistiska centralbyråns omläggning av nationalräkenskaperna till FN:s nya System of National Accounts (SNA) innebär bl. a. att de militära materielanskaffningarna, som tidigare ingick i de offentliga investeringarna, numera redovisas under posten offentlig konsumtion. Vidare redovisas maskinunderhåll och reparationer under posten varuinsats i stället för att som tidigare ingå i investeringarna.
Även beträffande posten lagerförändringar har en förändring skett. Lagerförändringarna innefattade i konjunkturinstitutets höstrapport varor i arbete, färdigvaror, personbilar i handeln samt verkstadsprodukter i verkstadsindustrins och varvens råvarulager. Hela lagerförändringen av varor i arbete inkluderades alltså i balansen. Det måste emellertid antas, att förädlingsvärdet i dessa varor är betydligt mindre än i övriga komponenter i ba-
88 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell TV: 2. Försörjningsbalans för verkstadsprodukter, exkl. fartyg 1967—1970 Milj. kr., 1959 års producentpriser
Anm. Denna balans mäter produktionen av de varor som definitionsmässigt klassificerats som verkstadsprodukter. Den visar för 1959—1960 en liten överskattning men för perioden 1960— 1967 en systematisk underskattning jämfört med statistiska centralbyråns årsberäkningar över produktionsutvecklingen (mätt i förädlingsvärde) inom verkstadsindustrin, definierad som de arbetsställen som huvudsakligen tillverkar verkstadsprodukter. Avvikelsen torde emellertid inte enbart bero på denna definitionsolikhet. Den långsammare produktionsökningen enligt balansen kan sannolikt också hänföras till, dels systematiska fel i de på nationalräkenskaperna grundade beräkningarna av komponenterna på användningssidan och dels skillnaden i de prisdeflatorer som använts vid produktionsvolymberäkningarna resp. vid deflatering av nationalräkenskaperna.
Källa: Konjunkturinstitutet.
lansen. Kraftiga omslag i lagerinvesteringarna av dessa varor ger således ett alltför starkt utslag i den genom balansen mätta produktionsutvecklingen. Det har därför ansetts motiverat att endast inkludera hälften av lagerförändringen av varor i arbete i försörjningsbalansen.
Vidare skall nämnas, att den import- och exportprisutveckling som presenteras i balansen avviker från den som redovisas i avsnittet om utrikeshandeln. Till en del beror detta på olika definitioner av begreppet verkstadsprodukter, sålunda ingår här till skillnad från handelsstatistiken t. ex. flygplan och vapen i såväl importen som exporten. Framför allt förklaras skillnaderna emellertid av att handelsstatistikens export- och importprisindices, vilka sannolikt överskattat prisstegringarna, visat kraftigare uppgång än de pristal som använts vid deflateringen av försörjningsbalansen. Såväl import som export har i stället framräknats med hjälp av ett prisindex, som baserats på företagens uppgifter i enkäterna om verkstadsexporten. Importprisutvecklingen 1968 har dock reducerats med hänsyn till en kallcyle-
Bil. i. Preliminär nationalbudget för år i970
rad sänkning av importpriserna till följd av devalveringarna i slutet av 1967, medan för 1969 och 1970 antagits en något högre import- och exportprisutveckling än vad verkstadsenkäterna visar. 1969 har importpriserna dessutom beräknats öka med ca 0,5 % mer än exportpriserna.
Då det gäller utvecklingen 1967—1968 finns en speciell faktor att ta hänsyn till. Den genom försörjningsbalansen erhållna produktionsutvecklingen tycks, jämfört med industristatistiken för 1967 samt den preliminära produktionsstatistik som nu föreligger för 1968, ge ett för högt förändringstal
1967—1968. Detta kan möjligen bero på en felperiodisering i nationalräkenskaperna — som kan vara av storleksordningen 100 milj. kr. — så att 1968 överskattats och 1967 underskattats.
Efter korrigering ger försörjningsbalansen en produktionsökning 1968— 1969 på ca 11 %. Denna uppgång har främst tagits i anspråk av en ökning av exporten på ca 15 % och en kraftig lagerökning av varor i arbete. Den ökade efterfrågan återspeglades 1969 i neddragna färdigvarulager. De inhemska leveransernas tillväxttakt var lägre än exportleveransernas, och ökningen har främst disponerats för en stark lageruppbyggnad av verkstadsprodukter (insatsvaror och halvfabrikat) hos verkstadsindustri och varv. Maskininvesteringarna och den offentliga konsumtionen ökade sammanlagt med ca 6 % — efter korrigering av den ovan nämnda felperiodiseringen i nationalräkenskaperna. Den privata konsumtionen uppvisade en lägre tillväxttakt 1969 än 1968 — ca 8 % — på grund av en lägre ökningstakt i bilkonsumtionen. Importen beräknas preliminärt ha ökat med ca 18 % i volym.
1970 beräknas de inhemska leveranserna ligga på ungefär samma nivå som 1969. För den privata konsumtionen kalkyleras med en något lägre tillväxttakt än 1969. Maskininvesteringarna beräknas öka starkare 1970 än 1969 — ca 7 %. Tillväxten i konsumtion, investeringar och varuinsats uppvägs dock till en del av den prognoserade minskningen i den offentliga konsumtionen samt de lägre investeringarna i verkstadsindustrins och varvens råvarulager exklusive järn och stål. Även lagerinvesteringarna i varor i arbete har antagits bli lägre 1970 än 1969, medan färdigvarulagren beräknas komma att öka med ca 200 milj. kr. För exporten kalkyleras med en ökning på drygt 13 %. Ovan skisserade efterfråge- och lagerutveckling synes vara förenlig med en produktionsökning på närmare 8 % och en importvolymökning på drygt 10 %.
Statistiska centralbyråns på korttidsstatistik baserade beräkningar över träindustrin visar en produktionsökning 1967—1968 på ca 12 %. Inom konjunkturinstitutet gjorda beräkningar tyder emellertid på att korttidsstatistiken överskattat stegringstakten. För en sådan slutsats talar också det förhållandet att en preliminär bearbetning för 1968 av den årliga industristatistikens uppgifter visar en betydligt lägre produktionstillväxt för träindustrin än den på korttidsstatistik grundade beräkningen.
90 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell IV: 3. Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1967—1970
1 000 stds
Källa: Konjunkturinstitutet.
I tabell 3 återges en försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror. Produktionsuppgiften för 19G8 är hämtad från den ovan nämnda korttidsstatistiken och är således preliminär.
Efterfrågan på trävaror var livlig under 1989. Exportleveranserna beräknas preliminärt ha uppgått till 1 455 tusen stds, vilket innebär en ökning med ca 6 % utöver den redan 1968 höga nivån. Samtidigt steg hemmamarknadsefterfrågan mer än under 1968 genom den höga aktiviteten inom byggnadsverksamheten och de träkonsumerande delarna av industrin. Det goda avsättningsläget beräknas ha medfört en kraftig reducering av sågverkens färdigvarulager, som av barometerdata att döma varit starkare än under 1968. Som framgår av försörjningsbalansen beräknas denna efterfråge- och lagerutveckling ha resulterat i en produktionsökning 1968—1969 på ca 5 %. En förutsättning för kalkylen har varit att förbrukarledets lagersvängningar varit små.
Som framgår av balansen beräknas exporten falla tillbaka under 1970 — med ca 6 % från den mycket höga nivån 1969 (se avsnittet om exporten). Samtidigt kalkyleras den inhemska efterfrågan öka i långsammare takt än under 1969 — främst mot bakgrund av den prognoserade lägre ökningstakten inom byggnadsverksamheten. 1969 års kraftiga lagerminskning hos producenterna resulterade i en ovanligt låg lagernivå och i leveranssvårigheter för några kvaliteter och dimensioner. Sålunda kan en viss lageruppbyggnad väntas ske under 1970. Den har antagits bli av storleksordningen 50 tusen stds och produktionsökningen skulle med den ovan redovisade efterfrågeutvecklingen därmed komma att uppgå till ca 4 %.
De beräkningar över produktionsvolymens utveckling inom gruppen träindustri exklusive sågverk som gjorts inom konjunkturinstitutet tyder på
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
god produktionstillväxt under 1969. Produktionsökningen kan i första hand tillskrivas en genom byggnadsverksamhetens omfattning och inriktning ökad efterfrågan på snickerier och trähus. Samtidigt har exporten av trähus till Danmark ökat kraftigt. Den snabba tillväxten av möbelkonsumtionen har resulterat i fortsatta produktionsökningar inom möbelindustrin. För hela gruppen träindustri exklusive sågverk kalkyleras med en produktionsökning
1968— 1969 på ca 6 %.
Produktionen 1970 beräknas — mot bakgrund av en förväntad lägre tillväxttakt i såväl byggnadsverksamheten som konsumtionen — öka ca 4 %
1969— 1970.
En summering av de ovan redovisade utvecklingstendenserna inom träindustrins olika branscher skulle för den totala träindustrin innebära en produktionsökning 1968—1969 på ca 6 % och en produktionsökning på 4 % 1969—1970.
Den överskottskapacitet som karakteriserat den internationella massamarknaden under 1966—1968 har under 1969 absorberats av den kraftigt stigande efterfrågan och mot slutet av året uppstod t. o. m. brist på vissa kvaliteter.
Inom den svenska massaindustrin steg kapacitetsutnyttjandet successivt och var vid utgången av året mycket högt. Produktionen av blekt sulfat beräknas ha ökat ca 17 %, medan produktionen av övriga kvaliteter minskade till följd av minskad produktionskapacitet. Den totala produktionsökningen 1968—1969 kom härigenom att stanna vid drygt 4 %. Den kraftigt stegrade aktiviteten i den svenska pappersindustrin beräknas ha medfört en ökning av massaleveranserna på den svenska marknaden med hela 17 % 1968—1969 och därmed kom utrymmet för en stegring av exportleveranserna att begränsas till ca 3 %. Denna leveransutveckling innebär att en mycket kraftig lageravtappning skett även under 1969 — av storleksordningen 100 tusen ton papperscellulosa — och den vid årsskiftet 1969/1970 uppnådda lagernivån torde få betraktas som en miniminivå med hänsyn till företagens möjligheter att effektivt planera skeppningarna.
Under 1970 beräknas kapacitetstillskotten i förening med ett för året som helhet ytterligare något höjt kapacitetsutnyttjande komma att medge en stegring av produktionsvolymen på drygt 6 % jämfört med 1969. Tillskotten sker inom sulfatsektorn främst av blekt sulfat medan produktionskapaciteten för övriga kvaliteter beräknas minska något. Hemmamarknadsleveranserna kalkyleras inte öka lika kraftigt som 1969. Då möjligheterna till ytterligare sänkt lagernivå torde få betraktas som mycket små beräknas utrymmet för en ökning av exportleveranserna komma att begränsas till ca 2 %.
Den fortsatta kraftiga stegringen av pappersefterfrågan i Västeuropa har medfört en hög tillväxttakt i produktionen inom den svenska pappers- och pappindustrin 1968—1969. Jämsides med betydande kapacitetstillskott steg
92 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
kapacitetsutnyttjandet och låg inom flertalet sektorer mycket högt mot slutet av året. Exporten beräknas ha ökat ca 13 % i ton räknat och avsättningen på hemmamarknaden steg med 11 % 1968—1969. Det goda avsättningsläget har medfört höjningar av priserna både på export- och hemmamarknaden.
Produktionen under 1969 beräknas ha uppgått till ca 4,1 miljoner ton papper och papp, vilket innebär en volymmässig ökning på ca 13 % jämfört med 1968. De kraftigaste produktions- och leveransstegringarna redovisas för tidningspapper, halvkemiskt papper samt kraftpapper, inom vilka sektorer också betydande kapacitetsutvidgningar skett.
Utsikterna för 1970 tyder på fortsatt god tillväxt av leveranserna dock i lägre takt än under 1969. Exportkvantiteten förutses öka ca 9 % medan hemmaleveranserna kalkyleras öka ca 7 %. Med oförändrade producentlager skulle den ovan skisserade leveransutvecklingen kräva en volymmässig ökning av produktionen på ca 8 %. Kapacitetstillväxten blir samtidigt betydligt lägre än under 1969 och den beräknade produktionsökningen innebär ett högre kapacitetsutnyttjande under 1970 som helhet än under 1969.
Produktionen inom livsmedelsindustrin inklusive dryckesvaru- och tobaksindustrin ökade under 1969 med ca 2 % enligt preliminära beräkningar. Den egentliga livsmedelsindustrins utveckling var ganska matt under året och produktionen beräknas ha ökat med endast ca en halv procent. För den starkaste produktionsökningen svarade tobaksindustrin som beräknas ha ökat med närmare 9 %, medan dryckesvaruindustrins ökningstakt var något lägre, ungefär 6 %.
För 1970 kan man räkna med en något kraftigare tillväxttakt inom den totala branschen — omkring 3 % -— främst med hänsyn till ett väntat omslag i färdigvarulagren inom denna industri. Lagren tycks ha minskat kraftigt under 1969 och man torde därför få räkna med en lagerpåfyllnad under 1970.
Textil- och beklädnadsindustrins produktion beräknas i statistiska centralbyråns produktionsindex under de tre första kvartalen 1969 ha varit 3,5 % högre än motsvarande kvartal 1968. Textilproduktionen har expanderat med 8 %, medan beklädnadsproduktionen varit oförändrad. Bl. a. mot bakgrund av konjunkturbarometerdata är textilindustrins produktionsökning överraskande hög. Den förefaller vara koncentrerad till ett begränsat antal produkter — bl. a. trikåväv. Sannolikheten för att produktionsindex skall ha överskattat utvecklingen har bedömts som relativt stor och ökningen för hela 1969 har därför uppskattats till mellan 2 och 3 %.
Till grund för en bedömning av produktionsutvecklingen 1970 ligger en försörjningsbalans för beklädnadsvaror (inkl. trikå). I denna har kalkylerats med en ganska måttlig konsumtionsökning på drygt 2 % samt en lageruppbyggnad ungefär lika stor som konsumtionsökningen — absolut sett. Med hänsyn till efterfrågeökningen beräknas importvolymen växa med 14 %. Under förutsättning av att en kraftig exportsatsning kommer till
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
93 Tabell IV: 4. Industriproduktionens utveckling 1963—1970
Procentuella volymförändringar
1 Inkl. wallboard.
2 Inkl. dryckesvaru- och tobaksindustri. Källa: Konjunkturinstitutet.
stånd har exporten antagits kunna öka med 17 %. Dessa uppskattningar leder fram till en produktionsminskning på drygt 1 % — vad gäller beklädnadsproduktionen (inkl. trikå). Denna produktionsminskning torde dock ungefärligt balanseras av en fortsatt om än betydligt mer moderat ökning av textilproduktionen (exkl. trikå). Hela textil- och beklädnadssektorns produktion kan alltså väntas bli ungefär lika stor 1970 som 1969.
De hittills berörda branscherna svarar för närmare 80 % av den totala industriproduktionen. För återstående industrisektorer, som i tabell 4 ingår under benämningen övriga branscher, är produktionsutvecklingen efter 1967 till övervägande delen tills vidare mycket bristfälligt belyst. Den i tabellen angivna utvecklingen 1968—1970 syftar huvudsakligen till att ge en ungefärlig uppskattning av produktionsförändringarna inom dessa branscher sammantagna. Jord- och sten-, kemisk-teknisk- samt grafisk industri utgör de förädlingsvärdemässigt tyngst vägande branscherna inom gruppen, som också innefattar läder-, pappersvaru- och gummivaruindustri.
Produktionsvolymens ökningstakt inom jord- och stenindustrin tycks ha varit något starkare 1969 än 1968. Enligt preliminära beräkningar uppgick ökningen 1968—1969 till ca 5 %. För 1970 har en fortsatt produktionsökning prognoserats, vilken dock med hänsyn till den beräknade lägre tillväxttakten inom byggnadsverksamheten antagits komma att stanna vid ca 4 %.
Den starka ökningstakt som under de senaste åren har präglat den kemisk-tekniska industriproduktionen tycks ha fortsatt även under 1969. Enligt preliminära beräkningar torde ökningen för året som helhet uppgå till ca 14 % jämfört med 1968. Detta innebär en lika kraftig produktionsökning som 1967—1968. Den avtagande ökningstakten inom oljeraffinaderierna sy-
94 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
nes ha kompenserats av en stark tillväxttakt av övriga delar av branschen som dock dock än så länge till större delen är mycket bristfälligt täckta av statistik.
Under 1970 tycks ej några ytterligare kapacitetstillskott inom oljeraffinaderierna vara att vänta och en ytterligare dämpning av produktionstillväxten är för deras del att emotse. För branschen som helhet kan man därför räkna med att ökningstakten kommer att vara några procentenheter lägre 1969—1970 än ett år tidigare.
De noterade minskningarna av produktionen under de senaste åren inom den grafiska industrin och inom läderindustrin tycks under 1969 ha svängt om till produktionsökningar. Inom båda branscherna tycks tillväxten ha stannat vid ett par tre procent. Denna ökningstakt väntas bestå även under 1970 inom den grafiska industrin, medan man torde få räkna med oförändrad produktionsvolym inom läderindustrin 1969—1970.
Pappersvaruindustrin tycks från 1968 ha kommit in i ett skede med en produktionsökningstakt på ca 10 %, vilken väntas bestå även under 1970. Inom gummivaruindustrin uppgick produktionsvolymens ökning 1968— 1969 enligt preliminära beräkningar ej till samma höga tal som ett år tidigare, då den visade en uppgång på 16 å 17 %. För 1968—1969 tycks den stanna vid ca 7 %. Under 1969—1970 har här kalkylerats med en oförändrad ökningstakt.
Totalt för gruppen övriga branscher skulle den ovan redovisade utvecklingen ge en produktionsökning på i det närmaste 9 % 1968—1969. De prognoser som gjorts för utvecklingen 1970 tyder på en något lägre tillväxttakt, knappt 7 % för hela gruppen övrig industri.
Genomgången av de olika industribranschernas utveckling under 1969 ger till resultat, att den totala industriproduktionen beräknas ha ökat med drygt 8 % 1968—1969. Upptrappningen i produktionsuppgången jämfört med närmast föregående år, då ökningen stannade vid ca 5,5 %, förklaras främst av den betydligt snabbare ökningstakten för den tungt vägande verkstadsindustrin. Även inom järn- och metallverk samt massa- och pappersindustrierna steg produktionen något mera än närmast föregående år. Dessutom inträffade en vändning för textil- och beklädnadsindustrin till en ökning på ett par tre procent 1968—1969 från en ungefär lika stor minskning ett år tidigare.
De ovan redovisade produktionsförändringarna för industrins olika branscher skulle för industrin som helhet ge en produktionsökning på ca 6,5 % 1969—1970. Dämpningen i ökningstakten jämfört med närmast föregående år berör flertalet branscher; tyngst vägande är uppbromsningen i verkstadsindustrin.
Bil. i. Preliminär nationalbudget för år 1970
95 Tabell IV: 5. Försörjningsbalans för rundvirke 1967—1970 1 000 kbm, fast mått utan bark (barr- och lövträ)
Källa: Konjunkturinstitutet.
2. Skogsbruket
De konsekvenser den ovan redovisade produktionsutvecklingen inom skogsindustrierna beräknas få för skogsbruket har tillsammans med export-, import- och lagerprognoser sammanställts i en försörjningsbalans för rundvirke.
Under 1969 beräknas massavedsförbrukningen ha ökat kraftigt främst till följd av stegrad produktionstillväxttakt inom de integrerade massafabrikerna-pappersbruken. Samtidigt beräknas även sågtimmerförbrukningen ha varit hög medan förbrukningen av övrigt rundvirke, som till huvuddelen utgörs av brännved, beräknas trendmässigt ha avtagit. Sålunda beräknas den totala förbrukningsökningen 1968—1969 ha varit ca 5 %.
Skogsavverkningarna under 1969 och 1970 påverkas i uppdragande riktning av de under hösten 1969 inträffade stormfällningarna i stora delar av Götaland och Svealand. Stormfällningarna har uppskattats omfatta ca 20 miljoner kubikmeter rundvirke — således ungefär en tredjedels årsavverkning — och drabbade främst den grova och utvuxna skogen. Genom att stormfällningarna skedde i början av avverkningssäsongen kunde emellertid lokala och regionala omdisponeringar av de tidigare avverkningsplanerna ske varför stormfällningarnas inverkan på totala avverkningen beräknas ha kraftigt mildrats. Då i första hand sågtimret måste upparbetas har för 1969 räknats med en kraftigt ökad export av rundvirke och en påfyllning av sågtimmerlagren inom landet. Samtidigt beräknas den strukturellt betingade nedskärningen av massavedslagren ha fortgått undei 1969. Sålunda beräknas totala avverkningen 1968—1969 ha ökat ca 9 %.
96 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Under 1970 beräknas förbrukningen av rundvirke stiga ca 5 %, varvid ökningen förutses bli något större för massaveden än för sågtimret. Samtidigt torde stormfällningarna komma att medföra en ökad lagerhållning främst av massaved och en ytterligare stegrad export. Skogsavverkningarna skulle därmed komma att öka hela 12 % 1969—1970.
3. Övriga näringsgrenar och den totala produktionen
Jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten beräknas av statens jordbruksnämnd ha minskat med ca 13,5 % i volym under 1969. Till följd av den torra sommaren beräknas skörden av samtliga vegetabilier ha minskat kraftigt och totalt beräknas volymminskningen i vegetabilieproduktionen ha blivit 27 %. Animalieproduktionen beräknas ha varit ungefär oförändrad, eller minskat något i volym. För 1970 väntas vegetabilieproduktionen öka i volym med ca 10 %, under förutsättning av normal skörd. Samtidigt väntas animalieproduktionen förbli oförändrad och insatsen av jordbruksråvaror och drivmedel in. m. stiga trendmässigt. Detta tillsammans gör att jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten väntas öka med ca 2 % i volym 1970.
Centrala driftledningens beräkning av elkraftproduktionen för 1969 visar en volymökning om ca 3 %. Ökningen ligger helt på värmekraftproduktionen, medan vattenkraftproduktionen, till följd av den torra sommaren, beräknas ha minskat kraftigt. Den totala elkraftproduktionen väntas öka 1970 med knappt 14,5 %. Produktionsökningen 1970 väntas helt och hållet falla på vattenkraften, medan man för värmekraftproduktionen väntar en avsevärd nedgång. Förbrukning av elkraft för prima ändamål — dvs. förbrukning exklusive tillfälliga leveranser av överskottskraft — beräknas ha ökat med 9,5 % 1969 och ökningstalet för 1970 väntas bli ca 8 %.
I kapitel VII beskrivs utvecklingen inom byggnads- och anläggning sv er ksamheten. Dessa beräkningar visar för bruttoinvesteringar i byggnader och anläggningar en volymökning om ca 5,5 % 1969 och ökningstalet för 1970 väntas bli ungefär 3 %. Inkluderas byggnadsunderhållet beräknas volymökningen 1969 bli 5 % mot knappt 4 % för 1970.
I följande tablå har gjorts en sammanställning av förändringstalen för de olika näringsgrenarnas produktionsvolym. Den totala industriproduktionens tillväxttakt 1969 beräknas till ca 8 %, medan ökningstalet för 1970 väntas stanna vid knappt 6,5 %. Skogsbrukets produktionsvolym under 1969 beräknas ha ökat med drygt 8,5 % och väntas 1970 komma att öka ytterligare eller med knappt 12 %. Detta tillsammans med tidigare nämnda volymförändringstal påverkar produktionen av varor och kraft så att dess tillväxttakt 1969 beräknas bli ca 5,5 %. För 1970 väntas en något högre tillväxttakt — knappt 6,5 % — förutsatt en återgång till normal årsmån inom jordbruks- och vattenkraftproduktionen.
97 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
Den offentliga tjänsteproduktionens volymtillväxt beräknas till knappt 5,5 % 1969, medan ökningstalet 1970 väntas bli en halv procentenhet mindre, eller knappt 5 %. Med dessa beräkningar om varu- och kraftproduktionen samt den offentliga tjänstevolymen och med en trendmässig framskrivning av produktionsvolymen för privata tjänster, erhålls en tillväxttakt för bruttonationalprodukten, mätt från produktionssidan, på ca 5 % 1969. Denna ökning ligger i linje med vad statistiska centralbyråns beräkningar från användningssidan ger. Den trendmässiga utvecklingen av de privata tjänsternas produktionsvolym visar en ökning på åtminstone 4 % 1969. För 1970 torde ca 3 % utgöra ett klart minimivärde. Tjänsteproduktionen totalt beräknas ha ökat med ca 4,5 % 1969 och väntas komma att öka något mindre 1970, eller med ca 3,5 %.
För 1970 visar de prognoser som framlagts i de olika specialkapitlen att nationalprodukten, beräknad från användningssidan, skulle öka med 4 %. Med den ovan angivna framskrivningen av privata tjänsteproduktionen skulle tillväxttakten för bruttonationalprodukten, enligt kalkylerna från produktionssidan, komma att bli drygt 4,5 %. Detta är således ca en halv procentenhet mer än vad beräkningarna från användningssidan ger. 4
4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1
98 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
V. Arbetsmarknaden 1. Arbetsmarknaden under 1969
Den svenska ekonomin karakteriserades i början av 1969 av allmän uppgång, sedan ett markerat uppsving börjat framträda under hösten 1968. Den stigande aktivitetsnivån under 1969 har på arbetsmarknaden återspeglats i ökat resursutnyttjande. Efterfrågan på arbetskraft har ökat, rörligheten har varit högre än under 1968 och arbetslösheten har minskat.
Folkmängden i åldrarna 15—69 år, varur huvuddelen av arbetskraften rekryteras, ökade med 0,7 %, eller med ca 35 000 personer, från 1968 till 1969, vilket var mer än mellan närmast föregående år. Betraktas endast åldrarna 20—64 år uppgick ökningen till ca 45 000 personer. Orsaken till den högre ökningstakten 1969 jämfört med 1968 är stegrad invandring. Under 1968 invandrade netto 12 827 personer till Sverige. Enligt statistiska centralbyrån invandrade januari—november 1969 netto 40 000 personer. Främst synes inflyttningen från Finland ha ökat. Den hittills största nettoinvandringen, 33 609 personer, redovisas för 1965.
Efterfrågan på arbetskraft
Serien över vid arbetsförmedlingarna obesatta platser vid månadens mitt kan tas som en indikator på i vilken riktning arbetskraftsefterfrågan utvecklas. Från och med maj 1969 har antalet obesatta platser varje månad legat klart över motsvarande månadstal för tidigare år sedan statistikens tillkomst. Antalet obesatta platser uppgick i december 1969 till drygt 60 000 och var därmed 63 % högre än i december 1968. Jämfört med december 1965 var uppgången 33 %.
Säsongrensat har värdena för antalet obesatta platser stigit nästan oavbrutet sedan hösten 1968, vilket framgår av diagram 1. Mellan november och december 1969 ägde en fortsatt uppgång rum. Den kraftigaste stegringen sedan hösten 1968 hänför sig till industrin, inom vilken metall- och verkstadsindustrin väger tyngst. Även inom skogsindustrierna har uppgången varit markerad. Inom textilindustrin m. m. avbröts dock den tidigare uppgången under sommaren 1969 och kurvan planade ut. Inom byggnadsverksamheten avstannade ökningen under andra kvartalet, medan under tredje kvartalet återigen en kraftig stegring ägde rum. Ser man på varuhandeln nådde clen icke tillgodosedda efterfrågan en topp under andra kvartalet, var-
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
99 Diagram V: 1. Anta) lediga platser vid månadens mitt 1967—nov. 1969
Säsongrensade månadssiffror. Log. skala
60000 -
50 000
40 000
30 000
30000 Privata och offentliga tjänster
20 000
20 000 -
Industri och hantverk
Offentliga tjänster
10000 Metall- och verkstadsindustri
Varuhandel
Textil-, sömnads-, läder-, håroch gummiindustri
Byggnadsverksamhet
Samfärdsel
Träindustri
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och konjunkturinstitutet.
efter tendensen varit nedåtriktad. Samma sak gäller inom samfärdseln, där dock toppen nåddes ett kvartal senare. Även inom de offentliga tjänsterna har den icke tillgodosedda efterfrågan avtagit under det senaste halvåret.
Efterfrågan på arbetskraft kan även belysas med utvecklingen av hela antalet lediga platser under månaden vid arbetsförmedlingarna. Under perioden januari—november 1969 var antalet lediga platser 8 % högre än under motsvarande period 1968. Kraftiga ökningar noterades främst inom yrkesgrupperna verkstads- och byggnadsmetallarbete, järnbruks- och metallverksarbete samt kameralt och kontorstekniskt arbete. Inom servicearbeten var antalet lediga platser ungefär oförändrat, medan eu svag nedgång ägde rum inom byggnads- och anläggningsarbete.
I konjunkturinstitutets barometerundersökningar för industrin och byggnadsverksamheten redovisas bl. a. andelen företag som uppgivit brist på arbetare. För utvecklingen av bristandelarna redogjordes i konjunkturinstitutets höstrapport. Det framgick där att bristen inom industrin på såväl
100 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell V:l. Den registrerade arbetslösheten 1968 och 1969 regionalt och branschvis
Kvartalsgenomsnitt
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.
yrkesarbetare som andra arbetare stigit successivt sedan början av 1988, och att bristandelarna under de tre första kvartalen 1969 i genomsnitt varit dubbelt så stora som under 1968. Av preliminära resultat från decemberbarometern synes det framgå att någon ytterligare ökning av bristen för yrkesarbetare inte ägt rum, medan en svag nedgång i bristen på andra arbetare noterades. Talen är nu av samma storleksordning som under 1965.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 101
Även inom byggnads- och anläggningsverksamheten har bristen ökat t. o. m. september 1969, men uppgången har inte varit lika markerad och har främst avsett träarbetare och betongarbetare. Mellan september och december 1969 minskade bristandelarna något.
Den högre efterfrågan på arbetskraft har haft till följd att rörligheten har ökat. Sålunda har antalet avgångna respektive nyanställda industriarbetare i procent av antalet anställda arbetare varit högre än under 1968, och även frånvaron har ökat.
Sammanfattningsvis skulle nuläget inom industrin kunna beskrivas så att arbetskraftsefterfrågan är hög och stigande inom praktiskt taget samtliga branscher. Endast inom textilindustrin m. m. har en viss utjämning inträffat under det senaste halvåret. Inom byggnadsverksamheten är efterfrågan stigande, medan den snarast synes ha dämpats något inom samfärdsel och varuhandel. Inom de offentliga tjänsterna har den icke tillgodosedda efterfrågan avtagit något.
Arbetslöshet m. m.
I tabell 1 ges uppgifter om den vid arbetsförmedlingarna registrerade arbetslösheten. Som framgår av tabellen var antalet arbetslösa under första kvartalet 1969 i genomsnitt 4 700 lägre än under första kvartalet 1968. Under andra kvartalet var inte nedgången lika stor. Den blev sedan ånyo mer markerad, och under fjärde kvartalet 1969 var antalet arbetslösa i genomsnitt 6 200 lägre än under samma period 1968, en nedgång med ca 16 %. Regionalt har arbetslösheten minskat nästan genomgående i södra och mellersta Sverige, medan i skogslänen mer betydande nedgångar registrerades först under andra halvåret. Härtill bidrog delvis en minskad arbetslöshet för skogsarbetare. Det förbättrade arbetsmarknadsläget för industriarbetare har resulterat i minskad arbetslöshet, och samma gäller även för byggnadsarbetare. Genom den gynnsammare utvecklingen i den södra hälften av landet har arbetslösheten för industriarbetare nu kommit ner till den nivå som rådde i slutet av 1966, och arbetslösheten för byggnadsarbetare har under de senaste månaderna t. o. m. november 1969 väl följt kurvan för 1964. I skogslänen ligger värdena för dessa grupper kvar på 1967 års nivå. Den från november till december inte obetydligt stegrade arbetslösheten torde till stor del få tillskrivas väderleksförhållanden.
Även de säsongrensade kurvorna för den registrerade arbetslösheten kan användas för att illustrera utvecklingen. Av dessa att döma motsvaras arbetslösheten i såväl storstadslänen som övriga delar av södra och mellersta Sverige av den som rådde under slutet av 1966, medan någon mer markerad neddragning av arbetslösheten i skogslänen inte ägt rum.
Om man syftar till en strikt jämförelse av arbetslöshetens nivåförändring från ett år till ett annat bör man dock, som påpekats tidigare, söka beakta inverkan av sådana institutionella förändringar som införandet av s. k.
102 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Antal arbetslösa, förändring från föregående år
äldrestöd och ändrade regler för semesterersättningens inverkan på rätten till kassaersättning. Effekten av den sistnämnda av dessa faktorer syns i att andelen arbetslösa kassamedlemmar ökade med 0,1 procentenhet från juni till juli 1969 mot genomsnittligt en nedgång med 0,2 procentenheter under föregående 1 O-årsperiod.
Äldrestödet har påverkat arbetslösheten i de högre åldrarna. I ovanstående tablå visas hur antalet arbetslösa per kvartal, fördelade på vissa åldersgrupper, förändrats från föregående år.
Som framgår av tablån har antalet arbetslösa som var 60 år eller äldre hela tiden varit högre än föregående år. Ökningen har dock avtagit mot slutet av året. För de övriga åldersgrupperna är arbetslösheten genomgående lägre än föregående år. För de arbetslösa yngre än 25 år började nedgången redan under andra kvartalet 1968, och för de arbetslösa i åldrarna 25—59 år var talen lägre fr. o. m. fjärde kvartalet 1968.
Det s. k. äldrestödet består dels av omställningsbidrag och dels av förlängd kassaersättning. Uppgifter om antalet arbetslösa som uppbär omställningsbidrag räkningsdagen har inhämtats i samband med arbetslöshetsräkningarna. Antalet arbetslösa, till största delen icke arbetslöshetsförsäkrade, som uppbär sådant bidrag har stigit månad för månad från knappt 100 personer i juli 1968 till i oktober 1969 2 640 personer, varav ca 60 % i skogslänen.
I samband med arbetslöshetsräkningarna i januari och juni 1969 inhämtades också uppgifter om hur många som åtnjöt extra kassaersättning. Detta antal uppgick i januari till 1 950 och i juni till 2 730 personer. Totala antalet arbetslösa som erhöll äldrestöd uppgick därmed till ca 3 300 personer i januari och ca 4 900 personer i juni.
Andelen äldre bland antalet redovisade arbetslösa har därmed stigit. Att döma av tidigare erfarenheter brukar en uppgång i andelen äldre arbetslösa äga rum under en konjunkturförstärkning. Den nuvarande stegringen har dock ingen tidigare motsvarighet. Främst har antalet icke arbetslöshetsförsäkrade arbetslösa 60 år och äldre i procent av alla icke försäkrade stigit markant. Under perioden 1960—1965 pendlade andelen mellan 4,7 % och 5,7 % för att sjunka under 1966 och 1967. Från 1967 till 1968 steg denna andel från genomsnittligt 3,4 % till 9,2 % med en kraftigare stegring
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
103 Tabell V:2. Anta! personer berörda av vissa arbetsmarknadsåtgärder 1968 och 1969
1 Omfattar samtliga personer i beredskapsarbete exklusive anställda vid s.k. T-arbeten och arbeten för specialanvisade, dvs. personer vilka som regel ej kan inträda på arbetsmarknaden.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.
mot slutet av 1968. 1969 har andelen stigit till ca 30 %. Även andelen arbetslöshetsförsäkrade äldre har stigit, med ca 10 procentenheter från 1968 till 1969, och uppgick under senare delen av 1969 till närmare 50 % av alla arbetslöshetsförsäkrade. Om man, som ett räkneexempel, utgår från en från juni 1968 till juni 1969 förutsatt ”normal” stegring i andelen äldre arbetslösa och förutsätter att den registrerade stegringen därutöver skulle ha varit en effekt av äldrestödet skulle denna kunna uppskattas till ca 6 000 personer.
I tabell 2 redovisas antalet personer som berörts av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den ökade arbetskraftsefterfrågan har medfört att man minskat omfattningen av beredskapsarbeten. Arbetsmarknadsutbildningen har expanderat, och insatserna för att stimulera geografiska omflyttningar har ökat t. o. m. tredje kvartalet 1969.
Under januari—november 1969 berördes totalt 9 620 arbetstagare av inkomna varsel om personalinskränkningar mot 20 640 under samma period
1968. Inom industrin berördes 8 690 arbetstagare av sådana varsel mot 17 460 under 1968. Inom textil- och sömnads-, samt läder-, hår- och gummivaruindustrin var nedgången relativt liten, medan inom övriga industribranscher, och då främst metall- och verkstadsindustrin, betydande nedgångar kunde noteras.
Av redogörelsen ovan framgår att arbetsmarknaden under loppet av året utmärkts av en stigande arbetskraftsefterfrågan och minskad arbetslöshet. Inom vissa av tjänstesektorerna synes dock en viss dämpning i efterfrågan ha inträtt under senare delen av 1969.
104 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Sysselsättningen 1969
Inom jordbruket har sedan början av 50-talet sysselsättningen mätts tre gånger per år av statistiska centralbyrån i samband med jordbruksinventeringarna. Undersökningarna har under senare år varit förlagda till början av månaderna mars, juni och oktober. Fr. o. m. 1969 kommer undersökningarna i juni och oktober att utgå. Enligt planerna kommer årliga uppgifter om jordbrukets arbetskraft i fortsättningen att insamlas dels vid jordbruksinventeringen i mars och dels i anslutning till uppgiftsinsamlingen till företagsregistret i juni. För 1969 finns sålunda ännu endast uppgifter för mars. Dessa visar en nedgång i sysselsättningen med 2,5 % från 1968. Nedgången för helåret torde dock ha varit större, bl. a. med hänsyn till det ogynnsamma skördeutfallet, och har här tentativt satts till 5 %. Att nedgången trots allt inte satts högre beror på att jordbruksbefolkningen antagits svara för en stor del av arbetsinsatsen inom skogsbruket, vilket inte kunnat infångas av statistiken. Trots den, som framgår av kapitel IV, betydande avverkningsökningen inom skogsbruket har nämligen enligt statistiska centralbyrån kraftiga sysselsättningsnedgångar registrerats. Antalet sysselsatta inom storskogsbruket minskade mellan de tre första kvartalen
1968 och 1969 med drygt 13 %, och mellan samma perioder minskade totala antalet utförda dagsverken i det enskilda skogsbruket med 18 %.
Inom industrin minskade enligt statistiska centralbyråns hittills framkomna urvalsbearbetning av industristatistiken antalet arbetare med 1,6 % från 1967 till 1968, en svagare nedgång än som tidigare antagits. För tjänstemännen redovisas en nedgång med 1,5 %, väl i överensstämmelse med resultaten från kvartalsstatistiken. De uppgifter som hittills föreligger för
1969 tyder för industriarbetarnas del på sysselsättningsökningar, vilka i. o. m. september ägt rum i allt högre takt. Under januari—oktober var antalet anställda industriarbetare 1,3 % högre än under motsvarande period 1968. I nedanstående tablå visas den kvartalsvisa utvecklingen 1968—1969 totalt och för vissa branscher.
Som framgår av tablån är det främst inom verkstadsindustrin som en kraftig uppgång noterats. Endast inom livsmedelsindustrin har utvecklingstendensen under den redovisade perioden gått mot en försvagning, medan en förstärkning inträtt i övriga branscher.
Ökningen i antalet anställda har till stor del motverkats av ökad från-
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 105
varo. Således har under perioden januari—oktober 1969 jämfört med 1968 antalet i arbete varande arbetare ökat med endast 0,4 %.
Statistiken över utförda arbetstimmar visar under perioden en nedgång med 1,8 %. Övertidsandelen bedöms ha ökat med ca 0,5 %.
Enligt konjunkturinstitutets barometerundersökningar synes en viss ökning i antalet anställda tjänstemän ha ägt rum under loppet av 1969. Statistiska centralbyråns kvartalsstatistik visar dock en nedgång med 2,2 % mellan de tre första kvartalen 1968 och 1969.
Inom byggnads- och anläggningsverksamheten synes antalet sysselsatta byggnadsarbetare ha minskat med drygt en halv procent från 1968 till 1969. Denna beräkning baseras på uppgifter om antalet icke arbetslösa inom byggfackens arbetslöshetskassor. Enligt statistiska centralbyråns kvartalsvisa lönesumme- och sysselsättningsstatistik minskade antalet utförda arbetstimmar med 1 % mellan de tre första kvartalen 1968 och 1969.
Antalet sysselsatta inom varuhandeln torde ha minskat något mellan 1968 och 1969. Inom samfärdseln bedöms antalet sysselsatta ha ökat med någon procent, med ökningar främst inom landsvägstransporter o. dyl. För de privata tjänsterna har en ökning i något snabbare takt än trenden förutsatts.
Inom den offentliga sektorn beräknas en kraftig sysselsättningsökning ha ägt rum. Även 1969, liksom de tre föregående åren, är ökningen främst hänförlig till kommunerna. För både stat och kommun är dock uppgången något svagare än 1968.
Sammantaget innebär de näringsgrensvisa kalkylerna ovan att antalet sysselsatta, mätt med folkräkningsmått, ökat med ca 3/4 % från 1968 till 1969. En nedgång inom de varu- och kraftproducerande sektorerna har uppvägts av en numeriskt dubbelt så stor ökning inom tjänstesektorerna.
Även 1969 har en arbetstidsförkortning ägt rum. Denna kan, tagen isolerad, beräknas ha medfört en minskning av den tillgängliga arbetsvolymen med ca 1 %. Den totalt utförda arbetsvolymen skulle då, med beaktande av endast dessa två komponenter, ha minskat med ca 1/4 %.
I kapitel VI anges sysselsättningskomponenten ha bidragit med 1/2 % till lönesummans ökning 1968—1969. Att dessa mått inte sammanfaller beror på olika viktsystem och på att lönesummeberäkningarna i princip inte omfattar den krympande gruppen företagare i bl. a. jordbruket.
Ett försök har gjorts att även utifrån material från arbetskraftsundersökningarna uppskatta förändringen från 1968 till 1969 i den utförda arbetsvolymen. Enligt denna delvis approximativa kalkyl skulle antalet arbetstimmar snarast ha varit oförändrat från 1968 till 1969. (Med ett alternativt vägningsförfarande skulle en ökning med drygt 1/2 % kunna erhållas.) För jämförelse med tidigare år kan statistiska centralbyråns beräkning över det totala antalet utförda arbetstimmar användas. Denna anger en nedgång i antalet arbetstimmar med 0,7 % från 1965 till 1966, en nedgång med 2,6 % 1966—1967 och en nedgång med 2,0 % från 1967 till 1968.
4* Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1
106 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
2. Arbetsmarknaden 1970
Sysselsättningsnedgången inom jordbruket har antagits fortgå i minst samma takt 1970 som 1969. Avverkningarna inom skogsbruket ökade, som framgår av kapitel IV, med 8,5 % från 1968 till 1969. Den beräknade avverkningsökningen med 12 % från 1969 till 1970 har bedömts kräva en svagt ökad sysselsättning.
Inom industrin väntas, som anges i kapitel IV, produktionen tillväxa i lägre takt 1970 än 1969, eller med 6,5 % jämfört med 8 %. Antagandena om sysselsättningsutvecklingen baseras förutom på produktionsprognoserna även på en bedömning av produktivitetstillväxten. Mätt som produktionen per arbetstimme för industriarbetare låg denna under 1969 på drygt 9,5 %, och har därmed under tre år i följd varit högre än 9 %. Bl. a. med hänsyn till stockningsproblem föranledda av det höga kapacitetsutnyttjandet inom delar av industrin har produktivitetstillväxten under 1970 antagits ligga på en lägre nivå än under föregående år. Enligt den utvecklingstendens som framkommer ur resultat från statistiska centralbyråns månadsstatistik över industrisysselsättningen synes en viss ökning i arbetsvolymen från 1969 till 1970 inte vara otänkbar. Vid en sådan utveckling skulle då produktivitetstillväxten, med den produktionsökning som förutsatts, bli avsevärt lägre jämfört med de senaste åren. Då någon förändring i den lagstadgade arbetstiden inte inträffar under 1970 skulle antalet arbetare utvecklas i samma takt som arbetsvolymen och därmed stiga något.
Vid ett gynnsammare alternativ för produktiviteten ter sig en nedgång i antalet industriarbetare med 1 å 1 1/2 % väl tänkbar.
Inom byggnadsverksamheten har antalet sysselsatta bedömts komma att minska med en halv procent från 1969 till 1970. Bidragande härtill är att ökningen av investeringarna i byggnader och anläggningar inklusive reparationer och underhåll väntas gå ned från 5 % 1968—1969 till knappt 4 % 1969—1970.
Inom varuhandeln har antalet sysselsatta antagits bli oförändrat från 1969 till 1970. Antalet sysselsatta inom samfärdseln har bedömts komma att öka med drygt en halv procent, dock med fortsatta sysselsättningsnedgångar inom järnvägstrafik samt sjöfart. För de privata tjänsterna har en neddragen ökningstakt jämfört med 1968—1969 ansetts trolig. Beträffande de offentliga tjänsterna emotses en något lägre sysselsättningsökning 1970 än 1969.
En sammanfattande kalkyl visar att ökningen i den antalsmässiga efterfrågan skulle fortsätta under 1970 men bli lägre än mellan närmast föregående år. Betydande sysselsättningsökning väntas endast inom kommunerna.
De näringsgrensvisa kalkylerna kan kompletteras med beräkningar av arbetskraftsefterfrågan, arbetskraftsutbud och produktivitetsutveckling inom hela ekonomin.
107 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
Mellan 1967 och 1968 ökade nationalprodukten med 4,0 % i volym. Samtidigt minskade, enligt ännu preliminära beräkningar, antalet utförda arbetstimmar med 2 %, och produktivitetstillväxten uppgick därmed till 6 %.
Nationalproduktens tillväxt 1968—1969 beräknas nu ha uppgått till 5,0 %. För sysselsättningsvolymens förändring föreligger endast approximativa kalkyler. Dessa baseras på olika material och ger olika resultat. Dels har beräkningar gjorts utifrån folkräkningsdefinitioner, och dels har material från arbetskraftsundersökningarna använts. Enligt ett alternativ synes en ökning i antalet arbetstimmar med drygt 1/2 % ha ägt rum, medan annan beräkningsmetodik ger oförändrad arbetsvolym. Med den antagna produktionsutvecklingen om 5 % 1968—1969 synes alltnog produktivitetstillväxten ha blivit klart lägre än mellan närmast föregående år. Förändringen kan skattas till mellan 1 och 1 1/2 procentenhet. Utnyttjandet av arbetskraft kom därigenom att stiga.
För 1970 ger en sammanställning av de prognoser som framlagts i de olika specialkapitlen i nationalbudgeten en försörjningsbalans där nationalprodukten kan beräknas öka med 4 % i volym. Samtidigt indikerar de bedömningar som gjorts att den insatta arbetsvolymen 1969—1970 kommer att fortsätta att stiga i åtminstone samma eller obetydligt högre takt än 1968—
1969. Produktivitetstillväxten skulle därmed bli ca 1 procentenhet lägre än under 1969 och uppgå till ungefär 3 1/2 å 4 %.
Ett sådant antagande om produktivitetens utveckling är i och för sig tänkbar och stämmer överens med det för industrin antagna lägre produktivitetsalternativet. För denna utveckling talar det förhållandet att den utförda arbetsvolymen under loppet av 1969 jämfört med 1968 synes ha gått mot en ökning, medan produktionen snarast skulle ha tillväxt i minskad takt. Jämfört med utfallet under tidigare år av 60-talet kan produktivitetstillväxten tyckas låg. Vad gäller balansen på arbetsmarknaden pekar detta alternativ mot att den totala arbetskraftsefterfrågan blir ungefär så stor som ett beräknat utbud.
Det kan emellertid ifrågasättas om skillnaden i produktivitetens tillväxt
1970, jämfört med 1969, kommer att bli så markerad som den ovan skisserade utvecklingen antyder. Med den förutsatta produktionsökningen om 4 % skulle efterfrågan på arbetskraft då kunna beräknas stiga i något lägre takt än utbudet, vilket skulle medföra ett snarast dämpat läge på arbetsmarknaden. Med hänsyn till de bedömningar som gjorts av efterfrågesituationen ligger det emellertid, med detta alternativ, närmare till hands att i varje fall för första halvåret 1970 räkna med en viss ytterligare ökning av produktionen utöver den antagna.
Oavsett vilket utfallet blir synes det dock finnas skäl för ett antagande om att den skärpning på arbetsmarknaden som successivt inträdde under 1969 fortsätter under början av 1970 för att därefter lätta under loppet a-v 1970.
108 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Yl. De enskilda konsumenternas ekonomi
1. De disponibla inkomsterna
Löner
Den totala lönesumman, som utgörs av alla anställdas kontantlöner före skatt, ökade enligt beräkningar baserade på taxeringsutfallet med omkring
6 1/4 % mellan 1967 och 1968. Av de sektorvisa lönesummeberäkningar, som utförs inom statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet, framgår att något över 4 3/4 % av lönesummeökningen utgjordes av avtalsmässiga lönehöjningar. Häri ingår den ökning av timlönerna som står i samband med arbetstidsförkortningen. Vidare visar beräkningarna en löneglidning på drygt 1 1/2 % och en obetydligt negativ sysselsättningskomponent. Eftersom sysselsättningsutvecklingen var gynnsammast inom sektorer med relativt högt löneläge implicerar denna nedgång i sysselsättningsvolymen en minskning av sysselsättningen mätt i timmar med ytterligare i det närmaste 1/2 %.
För industriföretagens del orsakade den höjda ATP-avgiften mellan 1967 och 1968 en ökning av kostnaderna med närmare 1/2 %. Den totala timförtjänsten ökade samtidigt enligt en beräkning grundad på statistiska centralbyråns arbetskostnadsindex för industriarbetare med omkring 7 %. Härav svarade den avtalsmässiga ökningen för närmare 3 1/2 % och löneglidningen för drygt 3 1/4 %. Dessutom bidrog en ökning av helgdagslönen orsakad av kalendariska förhållanden med ca 1/4 %. Industriföretagens timkostnader för arbetare skulle alltså frånsett allmän arbetsgivaravgift ha ökat med närmare 7 1/2 % mellan 1967 och 1968.
För 1969 förutses den totala lönesumman komma att öka med närmare
7 1/2 %. Avtalen beräknas svara för 4 1/2 % medan löneglidning och sysselsättningskomponenter väntas bidra med knappt 2 1/2 % respektive 1/2 %.
Industriarbetarnas förbundsförhandlingar förefaller ha givit ett något lägre resultat än som tidigare antagits. Orsaken härtill är att den s. k. förbundslöneglidningen vid årets förbundsförhandlingar uppenbarligen varit obetydlig. Den avtalsmässiga löneökningen beräknas därför stanna vid 4 3/4 %. Löneglidningen väntas successivt stiga under året och resultera i ett helårstal på omkring 4 1/2 %. Utöver dessa kontantlönehöjningar kommer industriföretagens arbetskraftskostnader för arbetare att öka med ca 1/2 % på grund av höjda ATP- och AFAi-avgifter.
För 1970 har den totala lönesummeökningen satts till 8 1/4 %. Härav beräknas den avtalsmässiga höjningen komma att svara för närmare 5 %.
1 Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag.
109 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 Övriga inkomster
Jordbrukarnas inkomster från jordbruket med binäringar beräknas av jordbruksnämnden och statistiska centralbyrån ha minskat kraftigt, eller med 25 % mellan 1968 och 1969. Detta kan huvudsakligen hänföras till den långvariga torkans verkningar. Inkomsterna från skogsbruk beräknas däremot ha ökat med 8 1/2 % mellan 1968 och 1969. Jordbrukarnas sammanlagda inkomster skulle därmed ha sjunkit med 15 % mellan 1968 och 1969. För 1970 har jordbrukarnas sammanlagda inkomster förutsatts öka med drygt 11 %. Härvid har förutsatts normala skördeförhållanden 1970 och ökade inkomster från skogsbruket.
Övriga enskilda företagares inkomster beräknas ha ökat med 4 % 1968— 1969 och förutses 1969—1970 visa en något högre ökningstakt.
Sammanlagt har enskilda företagares inkomster enligt dessa beräkningar minskat med 3 % 1968—1969 och beräknas öka med knappt 7 % 1969— 1970.
Tabell VIs 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1968—1970 Milj. kr., löpande priser
1 Arbetsgivaravgifter till socialförsäkring, samt tillräknade pensionsavgifter för kommunala och statliga myndigheter är ej medtagna som löneförmåner i denna post. Arbetsgivaravgifter till socialförsäkring uppgick 1968 till 6 758 milj. ltr., 1969 till 7 475 och beräknas uppgå till 8 001 milj. kr. 1970. Pensionsavgifterna uppgick 1968 till 2 331 milj. kr., 1969 till 2 657 milj. kr., samt beräknas uppgå till 3 006 milj. kr. 1970.
2 Häri ingår räntor på privata försäkringsfonder (exkl. skadeförsäkring).
3 Häri har medtagits transfereringar från utlandet samt direkt utbetalda pensioner från stat och kommun.
4 Inkl. privat försäkringssparande. Detta uppgick 1968 till 1 985 milj. kr., 2 236 milj. kr. 1969 och beräknas uppgå til! 2 442 milj. kr. 1970.
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
110 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Kapitalinkomsterna, dvs. nettot av hushållens inkomster av räntor och utdelningar (inkl. räntor på privata försäkringsfonder) beräknas ha ökat med 10 % 1968—1969. För 1970 har antagits en i det närmaste lika snabb ökningstakt.
De egentliga inkomstöverföringarna (barnbidrag, studiebidrag m. m.) beräknas ha ökat med knappt 15 % 1968—1969. Det nya bostadsbidraget till barnfamiljer har bidragit till denna relativt höga ökningstakt. En avsevärt lägre takt har förutsetts för 1969—1970, eller 9 %.
Utbetalningar från socialförsäkringen (inkl. folkpension1) beräknas ha ökat med 10 1/2 % 1968—1969. För 1969—1970 bär antagits en snabbare ökning än 1968—1969, eller drygt 12 %. Huvudorsaken härtill är de kraftigt förbättrade förmånerna beträffande främst läkarvård och sjukhusvård.
Direkta skatter och avgifter m. m. beräknas ha ökat med knappt 12 % 1968—1969. Inbetalningarna av preliminära A-skatter beräknas preliminärt ha stigit med drygt 12 % vilket innebär att ökningen i löntagarnas preliminärskatteinbetalningar motsvarade drygt 55 % av ökningen i deras lönesumma. Skulle skattesatserna — i första hand den kommunala utdebiteringen — ha förblivit oförändrade mellan 1968 och 1969 kan det överslagsmässigt beräknas att knappt 48 % av lönesummans ökning skulle ha gått till ökad preliminär A-skatt (se tabell 3). Inbetalningarna av preliminär B-skatt från de enskilda företagarna har ökat väsentligt mer 1968—1969 än 1967— 1968 eller med närmare 8 % mot endast drygt 1 %. De enskilda företagarna får som regel under ett år betala preliminär B-skatt till ett belopp som motsvarar vad de skulle haft att erlägga till stat och kommun enligt senast kända taxering, dvs. för 1969 enligt 1968 taxering avseende 1967 års inkomst. Eftersom de enskilda företagarnas inkomster sjönk med ca 5 % mellan 1965 och 1966 och steg med likaledes 5 % mellan 1966 och 1967 är den kraftigare ökningen i den preliminära B-skatten 1968—1969 än 1967—
1968 i och för sig naturlig. Det bör dock här understrykas att även det löpande årets inkomster av olika skäl synes ha ett avsevärt inflytande på inbetalningarna i preliminär B-skatt under ett år.
Nettot mellan å ena sidan hushållens kvarskatteinbetalningar och fyllnadsskatteinbetalningar under huvudsakligen de fyra första månaderna
1969 och å andra sidan utbetalningarna av överskjutande skatt till hushållen vid slutet av 1969 innebar en nettoinbetalning från hushållen på knappt 300 milj. kr. 1969. Detta utgör en ökning jämfört med 1968 om ca 30 milj. kr. mot en minskning 1967—1968 med närmare 500 milj. kr. Posten övriga skatter och avgifter, där avgifter av olika slag till stat och kommun dominerar, steg relativt kraftigt 1968—1969 enligt fortfarande mycket preliminär information.
1 Folkpensionen har flyttats från egentliga inkomstöverföringar till utbetalningar från socialförsäkringssektorn i enlighet med omläggning av nationalräkenskaperna till det nya SNR-systemet.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år i970
111 Tabell VI: 2. Hushållens direkta skatter och avgifter 1966—1970 Milj. kr.
Källor: Statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och konjunkturinstitutet.
För 1969—1970 beräknas den totala skatteposten öka med ca 13 %. Inbetalningarna av preliminär A-skatt har beräknats stiga något kraftigare 1970 än 1969 beroende på en förutsedd något kraftigare stegring i lönesumman. Den makroekonomiska marginella skattekvoten vid oförändrade skattesatser har därvid antagits stiga något. Eftersom emellertid kommunernas medelutdebitering stiger något mindre 1970 än 1969 (76 öre moi 91 öre per skattekrona) har den faktiska marginella skattekvoten dock beräknats bli ungefär oförändrad 1970 jämfört med 1969 (se tabell 3).
Hushållens inbetalningar av preliminär B-skatt har på schablonmässiga grunder beräknats stiga med ungefär samma belopp 1969—1970 som 1968— 1969. Visserligen sjönk de enskilda företagarnas inkomster 1967—1968 men relativt stor hänsyn har i beräkningarna tagits till att de enskilda företagarnas inkomster beräknas stiga förhållandevis kraftigt 1969—1970.
Hushållens inbetalningar av fyllnadsskatt 1970 har schablonmässigt kalkylerats visa en ”normal” ökning. Inbetalningarna av kvarskatt 1970 är nu kända och kommer att kraftigt överstiga kvarskatten 1969. Det belopp hushållen kommer att få tillbaka i överskjutande skatt vid slutet av 1970 är däremot ytterst svårt att på detta stadium beräkna. Utan närmare kalkyler har detta belopp här satts lika med det belopp hushållen fick tillbaka i slutet av 1969. Detta skulle innebära att hushållens nettoinbetalning till det offentliga genom fyllnads- och kvarskatt samt överskjutande skatt skulle stiga kraftigt 1970 (se tabell 2). Posten övriga skatter och avgifter har på basis av bl. a. novemberenkäten för kommunerna samt riksrevisionsverkets beräkningar över statsinkomsterna skattats öka med 9 % 1969—1970.
Disponibla inkomster
Enligt ovan gjorda beräkningar skulle hushållens disponibla inkomster ha ökat med ca 5,6 % 1968—1969. Med hänsyn till den beräknade konsumentprisökningen under samma period på 2,7 %, skulle därmed den reala
112 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell VI: 3. Lönesumma och preliminär A-skatt 1965—1970
Milj. kr.
1 Exkl. arbetsgivaravgifter till socialförsäkring m. m.
2 Vid samma skattesatser som föregående år eller samma period ett år tidigare.
Källa: Konjunkturinstitutet.
disponibla inkomsten ha ökat med 2,8 % 1968—1969. Detta innebär en viss nedjustering i förhållande till konjunkturinstitutets höstrapport. De huvudsakliga förklaringarna härtill är en mindre nedjustering av lönesummans ökning och en viss uppjustering av prisuppgången 1968—1969 enligt den s. k. implicitprisindex för den privata konsumtionen sedan föregående beräkningstillfälle.
För 1969—1970 innebär beräkningarna att den disponibla inkomsten ökar med drygt 6 1/2 %, dvs. ca en procentenhet högre ökningstakt än 1968 —1969.
2. Konsumentpriserna Prisutvecklingen 1969
Från december 1968 till november 1969 steg konsumentprisindex 3,3 %. Inberäknat sannolika prishöjningar under återstoden av året framstår en prisuppgång om 3,5 % som trolig från december 1968 till december 1969 (enligt långtidsindex). Från november 1968 till november 1969 har konsumentprisindex stigit 3,9 %. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1968 och 1969 kan prisnivåns uppgång beräknas till 2,7 %.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 113
Prisstegringstakten under 1969 har varit högre än under 1968 (3,5 % enligt bedömningen ovan mot 2,0 %). Det bör härvid observeras att prisstegringen 1968 var den lägsta under hela 60-talet. Om hänsyn tas till förändringar i den indirekta beskattningen kvarstår skillnaden. Nettoprisindex har, räknat från december 1968 till november 1969, stigit med 3,4 % mot 0,4 % för motsvarande period 1968. Det kan förmodas att denna index kommer att stiga 3,5 % mot 1,1 % under loppet av 1968. Härvid är att märka att den eljest sannolika stegringen sistnämnda år reducerades med nära 1 procentenhet på grund av att de allmänna räntebidragen avvecklades vid årsskiftet 1967/1968 utan omedelbara verkningar på hyresnivån.
Prishöjningarnas fördelning mellan olika delar av konsumtionen belyses av sammanställningen nedan.
Genomsnittliga prisförändringar december 1968—november 1969
procent
Bostad ...................... 6,5
Tjänster...................... 5,8
Livsmedel.................... 5,1
Diverse varor ................ 2,1
Alkohol och tobak ............ 0,7
Kläder och skor .............. 0,6
Inventarier och husgeråd ...... — 0,4
Bränsle och drivmedel.......... —5,3
Bostadspostens förhållandevis kraftiga uppgång hänger delvis samman med de två enprocentiga diskontohöjningarna. Tjänsternas uppgång ligger i linje med tidigare erfarenheter. Det starka prisfallet på eldningsolja (—13,3 %) förklarar bränsle- och drivmedelsgruppens nedgång. För övriga grupper, frånsett livsmedel, har prisrörelserna varit förhållandevis begränsade.
I tabeil 4 anges prognoser för konsumentprisförändringarna under 1969 och 1970. Jämfört med prognosen för 1969 i den reviderade nationalbudgeten ligger den nu redovisade något högre (0,6 procentenheter). Bedömningen av delposterna har i nämnvärd grad ändrats beträffande den internationella prisutvecklingens direkta återverkningar på den inhemska prisnivån samt restfaktorn. Tidigare räknades med en obetydlig höjning av konsumentpriserna som följd av internationella prisrörelser (0,1 %) medan effekterna utifrån nu beräknas till 0,6 %. Den hittillsvarande utvecklingen under 1969 motiverar en sänkning av restfaktorn från 1,4 %, som var prognosvärde i den reviderade nationalbudgeten, till 1,0 %. Vidare kan nämnas att bostadspostens och jordbruksprisernas inverkan på totalindex uppjusterats med 0,2 respektive 0,3 procenenheter.
114 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell VI: 4. Konsumentprisprognos för 1969—1970
Prisutsikter för 1970
Vid bedömningen av prisutsikterna för 1970 bär liksom vid tidigare motsvarande tillfällen följande faktorer beaktats (se tabell 4):
1. Lönekostnadsstegringarnas sannolika genomslag inom de från internationell konkurrens skyddade näringsområdena (restfaktor och diverse taxor i tabellen).
2. Speciella prisförändringar som sker i anslutning till särskilda regler och beslut (avser bl. a. bostäder och jordbruksprodukter).
3. Direkta återverkningar av den internationella prisutvecklingen.
4. Tillfällighetsbetonade prisförändringar (posten trendavvikelse för vissa färskvaror i tabellen).
5. Föreslagna förändringar i den indirekta beskattningen.
(1) Med utgångspunkt från avsnittet om lönerna har arbetsgivarnas kostnader per timme i genomsnitt för samtliga anställda antagits stiga med ca 9 %. För lönekostnadernas genomslag inom de skyddade områdena förutsätts ett för den väntade lönestegringstakten normalt värde. Detta innebär ett något starkare lönekostnadsgenomslag 1970 än 1969. Återverkan på totalindex har sammanlagt upptagits till 1,8 % varav 0,3 % faller på ändring av diverse taxor.
(2) Osäkerheten om ränteutvecklingen är stor. En diskontoförändring får omedelbart effekt på den del av bostadsposten som utgörs av egnahem. En procentenhet på räntesatsen gör ca 5 % på egnahemsposten, vilket motsvarar 0,15 % på totalindex. — I fråga om hela bostadsposten räknas med en uppgång om 3 %, vilket kalkylmässigt gör 0,3 % på konsumentprisnivån.
Jordbruksprisernas inverkan på totalindex har satts till 0. Bakom detta antagande ligger bl. a. en förväntan om att de f. n. höga fläskpriserna kommer att sjunka under 1970.
(3) Med avseende på den internationella prisutvecklingens direkta åter-
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 115
verkningar på konsnmentprisnivån finns anledning räkna med fortsatta prisstegringsimpulser under 1970. Inverkan härav på totalindex har upptagits till 0,8 %.
(4) Tillfällighetsbetonade prisförändringar (avseende exempelvis grönsaker, frukt, färsk fisk) är svåra att förutse. Det har ansetts befogat att ta upp en minnespost om 0,1 % på konsumentprisnivån för sådana prisrörelser.
(5) Mervärdeskatten på vissa varaktiga konsumtionsvaror som bilar, fritidsbåtar, campingvagnar, televisionsapparater samt hushållskapitalvaror föreslås höjd från 10 till 14 % från 1 februari 1970. Effekten härav på totalindex kalkyleras till 0,2 %. De likaledes från 1 februari 1970 föreslagna höjningarna av tobaksskatten och ölskatten beräknas höja konsumentprisnivån med 0,3 %. Den sammanlagda effekten av ändrade indirekta skatter blir därmed 0,5 % på totalindex.
Sammanfattas de olika priseffekterna under punkterna 1—5 ovan erhålls som resultat att konsumentprisnivån under loppet av 1970 väntas stiga 3,5 %. Mellan genomsnittslägena för kalenderåren 1969 och 1970 kan den troliga förändringen anges till 3,7 %.
3. Den privata konsumtionen
Mellan 1967 och 1968 ökade den privata konsumtionen med 4,3 % i volym och med 6 % i värde. Jämfört med konjunkturinstitutets höstrapport innebär detta en uppjustering med 0,3 % i volym och med 0,2 % i värde. Revideringen hänför sig huvudsakligen till varugruppen livsmedel. Konsumtionsutvecklingen 1967—1968 har dock, såsom tidigare påpekats, ej kunnat beräknas med samma grad av säkerhet som för tidigare år beroende på komplicerade skarvningsproblem i samband med omläggningen av omsättningsstatistiken för detaljhandeln. Hushållens reala disponibla inkomster beräknas nu ha ökat med 3,3 % 1967—1968 jämfört med 3,4 % i höstrapporten. Den nu höjda ökningstakten av den privata konsumtionen ter sig således än mer anmärkningsvärd. Den beräknade konsumtionskvoten har därmed stigit från 94,6 % 1967 till 95,5 % 1968.
Den privata konsumtionen ökade med 4,3 % i volym under första halvåret 1969 jämfört med motsvarande period föregående år. Samtidigt ökade hushållens reala disponibla inkomster med endast 1,2 %. Denna skillnad i tillväxttakt mellan konsumtion och inkomst kan möjligen till en del förklaras av att de avtalsmässiga löneförhöjningarna verkade konsumtionsuppdrivande trots att de till största delen ej hann utbetalas förrän under tredje kvartalet 1969. Konsumtionsökningen under tredje kvartalet 1969 dämpades något och ökningen mellan de tre första kvartalen 1968 och 1969 uppgick till 4 %. Detta innebär alltjämt en relativt hög stegringstakt jämfört med motsvarande inkomstökning på 2,7 %. Tillväxten har varit
116 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Diagram VI:1. Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter 1965—1970
Index: 1965 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårssiffror
Disponibel inkomst
^20 - Konsumtion
Personbilar
Icke varaktiga varor
120 -
- Tjänster
100 -
L
Turistnetto
1965 1966 1967 1968 1969 1970
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
kraftigast för de varaktiga varorna. De ökade med närmare 8 %, varav för bilar med drygt 8 1/2 %. De bidrog därmed till ca 30 % av den totala konsumtionsökningen.
För fjärde kvartalet 1969 räknar konjunkturinstitutet med att den totala konsumtionsvolymen legat 3 3/4 % högre än fjärde kvartalet 1968. Konsumtionsvolymen mellan helåren 1968 och 1969 skulle i så fall ha ökat med 3,9 %. Liksom för 1967—1968 innebär detta en mycket hög konsumtionsökning i förhållande till ökningen i den reala disponibla inkomsten på 2,8 % 1968—1969. Konsumtionskvoten har således fortsatt att stiga och beräknas till 96,5 % 1969.
Det samband som uppskattats för den senaste trettonårsperioden mellan konsumtionsvolymens och den reala disponibla inkomstens procentuella utveckling ger en konsumtionsvolymförändring som är 1/2 — 1 procentenhet lägre såväl 1967—1968 som 1968—1969.
Konsumtionsutvecklingen för olika varugrupper 1968—1969 framgår av tabell 5. Jämfört med beräkningarna i konjunkturinstitutets höstrapport
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
117 Tabell VI: 5. Konsumtionsutvecklingen 1967—1969
1959 års priser
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
har främst de varaktiga varorna nedreviderats. Utvecklingen under tredje kvartalet var relativt svag för denna varugrupp och i prognosen för fjärde kvartalet har en något lägre tillväxttakt antagits. För inköpsvolymen av bilar har härvid förutsatts en ungefär oförändrad nivå gentemot fjärde kvartalet 1968. Denna prognos har gjorts med beaktande av kreditåtstramningen och den höga bilförsäljningen vid slutet av 1968 inför den då höjda bilaccisen. Enligt dessa kalkyler skulle ökningen i inköpen av bilar och övriga varaktiga varor varit 6 respektive 7 1/2 % i volym mellan helåren 1968 och 1969. Det kan påpekas att under tidigare år har dessa både grupper vanligtvis utvecklats i olika riktning, dvs. låg ökningstakt för bilar har inneburit en hög ökningstakt för övriga varaktiga varor och tvärtom. En sannolik förklaring till utvecklingen 1968—1969 kan vara det under 1969 sammanfallande ersättningsbehovet i fråga om både bilar och televisionsapparater. De icke varaktiga varorna har ökat i ungefär samma takt 1968—1969 som 1967— 1968, trots den registrerade låga ökningen för livsmedelskonsumtionen. Konsumtionen av tjänster har likaledes ökat något långsammare än 1968. För turistnettot tyder utfallet under de tre första kvartalen 1969 på en högre ökningstakt för 1969 än 1968.
Konjunkturinstitutets prognos för konsumtionsutvecklingen 1969—1970 bygger på ett antagande om en fortsatt stram kreditmarknad, vilken för-
118 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
modas tvinga fram en normalisering av förhållandet mellan inkomst- och konsumtionsutveckling. Denna normalisering väntas innebära att tendensen från senare år mot stigande konsumtionskvot avtar. Institutet har i sina kalkyler utgått från oförändrade indirekta skatter och en prisstegring på drygt 3 %, vilket medför att den reala disponibla inkomsten beräknas öka med mindre än 3 1/2 % 1969—1970. En ökning av den privata konsumtionen med ca 3 1/2 % har därför bedömts som trolig med hänsyn till de senaste årens erfarenheter liksom med tanke på en fortsatt press uppåt på konsumtionsutgifterna genom kvarstående stora ersättningsbehov i fråga om främst bilar och televisionsapparater. Det är alltså framför allt konsumtionen av varaktiga varor som förväntas fortsätta att hålla sparkvoten nere på en låg nivå under 1970.
Som framgår av avsnittet om konsumentpriserna kan prisnivåns uppgång mellan genomsnittslägena 1969 och 1970, inberäknat effekten av föreslagna skattehöjningar, anges till 3,7 %. Därmed kan den väntade ökningen i reala disponibla inkomster kalkyleras till 2,8 %. Normalt skulle under sådana förhållanden en nedjustering av konsumtionsprognosen varit motiverad. Som följd av mervärdeskattens höjning, vilken för flertalet varuområden träder i kraft från 1 januari 1971 finns det emellertid anledning att räkna med en stimulans för konsumtionen under senare delen av 1970. Mot bakgrund av tidigare erfarenheter har det bedömts som troligt att en dylik »momsrush» beträffande icke-varaktiga varor och sådana varaktiga varor, som ej berörs av mervärdeskattens särskilda höjning 1 februari 1970, får ungefär samma omfattning som konsumtionsbortfallet till följd av skattehöjningarna tidigare under 1970. Den ovan angivna prognosen om 3,5 % ökning av konsumtionsvolymen kan bibehållas oförändrad. Skatteomläggningarna kan dock väntas sänka konsumtionen första halvåret och höja den andra halvåret. Räknat i löpande priser ökar emellertid konsumtionen med 7,3 % mot 6,8 % enligt konjunkturinstitutets kalkyler. Konsumtionskvoten kommer således att stiga ytterligare något även under 1970.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
119 VII. Investeringarna
1. Investeringsutvecklingen inom olika områden Bostäder
De totala bostadsinvesteringarna beräknas ha minskat med något mer än 1 1/2 % i volym 1968—1969. Nedgången kan helt återföras på investeringarna i flerfamiljshus, som beräknas ha minskat med 6 1/2 %. Både småhusinvesteringarna och ombyggnadsverksamheten beräknas däremot ha ökat — småhusinvesteringarna med knappt 6 % och ombyggnadsverksamheten med 7 1/2 %.
Den beräknade minskningen av investeringarna i flerfamiljshus kan främst förklaras av att byggnadstiderna för påbörjade lägenheter första halvåret 1969 har antagits bli förlängda jämfört med byggnadstiderna för 1968 års igångsättning samtidigt som antalet påbörjade flerfamiljshuslägenheter varit något lägre 1969 än 1968. Dessutom har i beräkningarna antagits, att den minskning av den genomsnittliga lägenhetsytan, som kunnat konstateras för 1968 års påbörjade lägenheter, har fortsatt även under 1969.
Det måste dock understrykas att kalkylerna över 1969 års bostadsinvesteringar fortfarande är preliminära främst beroende på att byggnadstiderna för lägenheter påbörjade under 1968 ännu ej är helt kända. För igångsättningen 1969 bygger kalkylerna helt på prognoserade byggnadstider. Ytterligare ett osäkerhetsmoment tillkommer därigenom att antalet påbörjade lägenheter under fjärde kvartalet 1969 icke var känt vid beräkningstillfället.
Bostadsbyggnadsplanen för 1969 omfattade 103 000 lägenheter. Häri inne-
Anm. Statistiska centralbyråns nationalräkenskaper har numera anpassats till FN:s Revised System of National Accounts. Detta innebär för investeringssektorns del bl. a. att underhåll och reparationer i fortsättningen ej redovisas som kapitalinvesteringar utan som förbrukning för insats. Som information lämnas dock nedan det totala byggnadsunderhållets årsvisa utveckling som procentuell förändring i 1959 års priser för perioden 1966— 1970. Vidare kan noteras att varaktiga varor för egentligt försvar numera räknas som offentlig konsumtion. Härav följer att de militära investeringarna utom militära flygfältsarbeten och vissa kasernbyggnadsarbeten försvinner ur beräkningarna. De senare kommer i fortsättningen att räknas som statliga myndigheters byggnadsinvesteringar. Anpassningen till SNA innebär dessutom att en del av förändringen i kreaturskapitalet har lagts till bruttoinvesteringarna. I dess helhet ingick denna post tidigare bland lagerförändringarna. De beräkningar som redovisas i denna rapport bygger på preliminärt material på grund av att statistiska centralbyråns omläggning av NR-systemet ännu ej är helt avslutad.
Byggnadsunderhållets utveckling
1966—1967 1967—1968
4,0 1,0
1968—1969
4,0
1969—1970
6,0
120 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell VII: I. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostadsbyggen 1965—1970
Anm. Samtliga inom parentes angivna uppgifter är prognoserade. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
fattades ej de 2 000 statsfinansierade lägenheter ur 1969 års låneram, som fick påbörjas redan under 1968. Den statliga låneramen utökades successivt till att omfatta 91 000 lägenheter. Därutöver fick 12 000 icke statsfinansierade lägenheter påbörjas av vilka 3 500 skulle utgöras av platser i ålderdomshem. Statistiken över antalet påbörjade lägenheter väntas dock komma att visa på en igångsättning 1969 om 104 000 lägenheter. Avvikelsen från bostadsbyggnadsplanen har flera förklaringar, bl. a. tidsavståndet från låne-
Diagram VII:1. Medianbyggnadstiden i antal månader för påbörjade lägenheter 1966—1970
4966 1967 1968 1969 1970 1966
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
Småhus
k/
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
121 Diagram VII: 2. Investeringar i bostäder och inom egentlig industri 1963—1970
Index: 1960 = 100. 1959 års priser. Säsongrensade halvårssiffror
Investeringar i bostäder
Totalt
Flerfamifjshus
Småhus
Investeringar inom egentlig industri
Byggnader och anläggningar
Maskiner
180 -
1963 - 64 - 65 -66 - 67 - 68 "69 1 970
1963 - 64 -65 - 66 - 67 -68 -69 1970
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
beslut till igångsättning, medgivande om igångsättning före beslut om statligt bostadslån samt det förhållandet att temporära åldringsbostäder, som finansieras med statliga förbättringslån, medtas i statistiken över nybyggnad av bostäder.
För 1970 har en bostadsbyggnadsplan omfattande 95 000 lägenheter hittills fastställts. För att underlätta en utökning av planen, om en sådan senare visar sig vara möjlig, föreslås i statsverkspropositionen en projektreserv om 10 000 lägenheter. Mot bakgrund av den väntade investeringsutvecklingen inom byggnadssektorn har tills vidare angivits att 5 000 av dessa kommer att påbörjas under 1970. Igångsättningen skulle därmed kunna förmodas uppgå till 100 000 lägenheter. I investeringsberäkningarna har dock räknats med en total igångsättning 1970 om 103 000 lägenheter. Den statligt finansierade delen av bostadsbyggnadsplanen kommer nämligen för 1970 att fördelas på län och kommuner i antal kvadratmeter våningsyta i stället för som tidigare i antal lägenheter. Utgångspunkten är härvid den genomsnittliga våningsytan för de lägenheter som erhöll preliminärt beslut om statliga lån år 1967. Som nedan framhålls, har i beräkningarna antagits att lägenhetsytorna för 1970 års igångsättning totalt sett kommer att bli mindre än för 1967 års påbörjade lägenheter. Detta innebär att bostadsbyggnadsplanen i realiteten skulle komma att omfatta ca
122 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
102 000 lägenheter. Till detta kommer att igångsättningen av temporära åldringsbostäder även 1970 väntas uppgå till ungefär 1 000 lägenheter.
Statistiken över påbörjade lägenheter för de tre första kvartalen 1969 visar på en något större andel småhus än som varit fallet under tidigare år. Uppgifter från bl. a. de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen ger dock inget belägg för att en fortsatt ökad andel småhus är att vänta. Påbörjandet 1970 har bl. a. därför antagits få en något lägre andel småhus, nämligen 29 500 av totalt 103 000 lägenheter.
De byggnadstider, som nu aktuella investeringsberäkningar utgår från, redovisas i diagram 1. 1 diagrammet anges meaianbyggnadstiden i antal månader för påbörjade lägenheter 1966—1970.
Flerfamiljshusens medianbyggnadstider är kända för lägenheter påbörjade fram t. o. m. andra kvartalet 1968. Småhusens medianbyggnadstider är kända för lägenheter påbörjade fram t. o. m. första kvartalet 1968.
De definitiva beräkningarna över flerfamiljshusens byggnadstider visar på en måttlig förlängning av dessa mellan 1966 och 1967. För lägenheter påbörjade första halvåret 1968 ligger medianbyggnadstiden på ungefär samma nivå som under 1967. Den relativt kraftiga ökningen av aktiviteten inom byggnadssektorn under 1969 väntas medföra att byggnadstiderna för påbörjandet andra halvåret 1968 något kommer att förlängas. Även byggnadstiderna för lägenheter påbörjade under första halvåret 1969 väntas beröras av investeringsökningen 1968—1969. Dessutom redovisar statistiken en ovanligt stor genomsnittlig objektstorlek för påbörjandet första halvåret 1969 vilket också väntas bidra till en förlängning av byggnadstiderna. Det lugnare läge på byggarbetsmarknaden som förutses för 1970, tillsammans med en återgång till en mindre genomsnittlig objektstorlek, väntas medföra att byggnadstiderna för påbörjandet andra halvåret 1989 sjunker till 1968 års nivå. Byggnadstiderna för 1970 års påbörjande väntas ligga kvar på denna lägre nivå.
Även småhusens byggnadstider synes ha förlängts något mellan 1966 och 1967. Uppgifterna för första kvartalet 1968 tyder icke på att någon förändring i byggnadstidernas längd skall ha inträtt. Läget på byggarbetsmarknaden, som i hög grad tycks påverka flerfamiljshusens byggnadstider, synes ej nämnvärt bidra till förändringar i småhusens byggnadstider. Dessa har under en lång rad av år legat på ungefär samma nivå med en något längre byggnadstid för andra halvårets igångsättning än för igångsättningen första halvåret. Påbörjade lägenheter 1968, 1969 och 1970 har därför antagits få i stort sett samma byggnadstider som 1967 års igångsättning med den ovan nämnda halvårsfördelningen.
Den ökning av den genomsnittliga golvytan för lägenheter i nybyggda flerfamiljshus, som kunde iakttas under första delen av 60-talet, upphörde 1967. Tillgänglig statistik för påbörjandet 1968 tyder på att den genomsnittliga golvytan för detta var mindre än för 1967 års påbörjande. I investerings-
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
123 Tabell VD: 2. Verkställda resp. planerade investeringar inom industrin första halvåren 1969 och 1970 enligt investeringsenkät i november 1969
Milj. kr.
Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar och bostäder. Källa: Statistiska centralbyrån.
kalkylerna bär antagits att lägenhetsytan ytterligare har minskat under 1969. För lägenheter påbörjade 1970 har antagits att den genomsnittliga lägenhetsytan kommer att ligga kvar på denna lägre nivå.
Småhusens golvyta har däremot fortsatt att öka. Tillgängliga uppgifter för grupphyggda småhus visar att lägenhetsytan har ökat något för lägenheter påbörjade 1968 jämfört med 1967 års igångsättning. I beräkningarna har antagits att lägenhetsytorna har fortsatt att öka under 1969. Ökningen har antagits fortsätta även under 1970.
Under ovan angivna förutsättningar beträffande igångsättning, byggnadstider samt genomsnittlig golvyta beräknas de totala investeringarna i bostäder komma att minska med knappt 1 % 1969—1970. Investeringarna i flerfamiljshus väntas därvid öka med ca 1/2 % medan småhusinvesteringarna beräknas minska med knappt 3 %. Ombyggnadsverksamheten, som uppskattas ha ökat relativt kraftigt mellan 1968 och 1969, väntas ligga kvar på 1969 års nivå.
Antalet inflyttningsfärdiga lägenheter uppgick 1968 till 106 250. För 1969 beräknas att ett obetydligt större antal lägenheter har blivit färdigställda, medan antalet under 1970 väntas minska med några tusen.
124 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell VII:3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar 1962—1970
Procentuell förändring i fasta priser
1 Planerna beräknade som kvoten mellan prognosårets rena enkätvärde och enkätårets utfall. För planförändringen 1969—1970 har använts det preliminära utfallet för 1969.,
Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bilar. Uppgifterna inom parentes är prognoserade värden.
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
Egentlig industri
En accelererande tillväxt tycks känneteckna den egentliga industrins investeringar 1969 och 1970. Till grund för denna bedömning ligger den av statistiska centralbyrån i november 1969 genomförda enkätundersökningen för industrin. Företagens preliminära uppgifter för 1969 har vad avser byggnadsinvesteringarna bibehållits okorrigerade då de senare årens erfarenheter ej synes motivera någon justering av företagens novemberangivelser. Däremot bär industrins maskininvesteringar nedjusterats med ett par procent med stöd av den observerade missvisningen hos tidigare års novemberenkäter. Osäkerheten vid dessa justeringar är givetvis betydande i synnerhet då de av centralbyrån vidtagna enkätomläggningarna 1967 och 1969 kan ha infört ett nytt mönster vad avser novemberuppgifterna visavi det definitiva utfallet. Den egentliga industrins byggnadsinvesteringar förefaller ha ökat med ca 4 % och maskininvesteringarna med ca 6 1/2 % i volym 1968—1969, vilket tillsammans betyder en uppgång med ca 6 % i volym. Man kan således 1969 notera en volymmässig uppgång i industrins totala investeringar för första gången sedan 1966. Tendensen till ökning synes ha varit rätt svag i början av 1969 medan under senare delen av året och särskilt under fjärde kvartalet investeringsaktiviteten förefaller ha varit mycket hög.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 125
Diagram VII: 3. Investeringar inom egentlig industri, totalt och uppdelat på branscher 1963—1970
Massa- och pappersindustri
Övriga branscher
140 -
Järn- och stålverk
Verkstadsindustri, exkl. varv
160 -
1963 -64 -65 -66 - 67 - 68 -69 1970 1963 -64 - 65 -66 -67 -68 -69 1970
Anm. De branschvisa prognoserna är något osäkrare än prognosen för totala industrin. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet. I
I tabell 3 återges de investeringsplaner för 1970 som företagen redovisat i novemberenkäten 1969 samt planer och utfall för tidigare år. Som framgår av tabellen innebär redan de i november angivna planerna en ökning av byggnadsinvesteringarna med 4 %. En så hög plansiffra har endast överträffats en gång tidigare under perioden 1962—1970 nämligen för året 1966. Novemberenkäten insamlas vid en ogynnsam tidpunkt såtillvida att den för många företag måste besvaras en kort tid före det en rad beslut fattas om det kommande årets investeringar. De i november insamlade planuppgifterna ligger därför normalt kraftigt under det faktiska investeringsutfallet. Här har valts att uppjustera planerna från början av november med 9 procentenheter. En sådan siffermässigt preciserad uppjustering har givetvis hög grad av godtycklighet. En rimlig utgångspunkt måste dock vara att en uppjustering för 1970 bör understiga differensen mellan planer och utfall 1969 beroende på att företagen i november 1968 troligen inte förutsåg styrkan av omslaget i konjunkturutvecklingen under loppet av 1969. Tar man dessutom hänsyn till ett förmodat gott utrymme på byggarbetsmarknaden 1970 har här ansetts rimligt att prognosera en ökning på ca 12 1/2 % för den egentliga industrins byggnadsinvesteringar 1969—1970.
126 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Även för industrins maskininvesteringar indikerar novemberenkäten fortsatt investeringsuppgång 1970. Novemberplanerna har här uppjusterats med 11 procentenheter. Planpåfyllnaden har som framgår av tabell 3 varierat kraftigt över åren och orsaken till detta är troligen att söka i flera faktorer såsom konjunkturutvecklingen, investeringsfondsfrisläpp, kreditmarknadsläge, leveranssvårigheter etc. Den stora differensen mellan planer och utfall för 1969 förklaras troligen främst av den oväntat starka efterfrågeutvecklingen detta år. Den valda uppjusteringen för 1970 ligger under genomsnittet, vilket främst motiverats av att industrins maskininvesteringar torde komma att bromsas en del av ett ansträngt kapacitetsläge i investeringsvaruindustrin. Inkluderas även industrins bilinvesteringar samt hantverkets maskininvesteringar beräknas den egentliga industrins maskininvesteringar öka med drygt 91/2 % i volym 1969—1970. Totalt skulle därmed industrins investeringar öka med ca 10 1/2 % i volym 1969—1970.
Investeringsutvecklingen för vissa industribranscher redovisas i diagram 3. Branschernas uppgifter för 1969 och 1970 har schablonmässigt korrigerats på samma sätt som hela industrins investeringar. De totala investeringarna minskade successivt från 1966 fram till 1968 varefter de enligt nu föreliggande beräkningar åter ökar 1969 och 1970. Investeringar inom järn- och stålverk samt verkstadsindustri exklusive varv följer samma utvecklingsmönster men som framgår av diagrammet fluktuerar investeringarna i dessa båda branscher betydligt kraftigare än totalen. För massa- och pappersindustrin kan man notera en något annorlunda utveckling. Investeringarna steg fram till 1968 varefter de minskade 1969 för att 1970 åter öka något. För industrin i övrigt har investeringarna i det närmaste varit oförändrade sedan mitten av 60-talet med avbrott för en minskning 1968.
Handel m. m.
De totala byggnadsinvesteringarna inom gruppen handel m. m. steg enligt ännu preliminära beräkningar med 12,5 % i volym 1968—1969. För den del — ca 4/5 av de totala —- som avser fristående lokaler1 har ökningen beräknats till drygt 16 % för 1969 jämfört med 1968. Ökningen kan bl. a. återföras på den kraftigt ökade igångsättningen under andra halvåret 1968 i samband med investeringsavgiftens slopande. Vid beräkning av den resterande delen, investeringar i butikslokaler i flerfamiljshus, som tidigare schablonmässigt enbart antagits följa investeringsutvecklingen i bostadshus, har nu hänsyn tagits till årliga förändringar i dessa lokalers andel av den totala hyre sytan. Dessa beräkningar pekar på en minskad investeringsvolym på 6,5 % 1968—1969. i
i Med investeringar i fristående lokaler avses investeringar i varuhandel, bank- och försäkringsverksamhet, teatrar, biografer, hotell, restauranger, lagerbyggnader samt fastighetsförvaltning. Beräkningarna över dessa investeringar har av statistiska centralbyrån reviderats för perioden 1950—1988 med hänsyn till nya beräkningsmetoder. Se närmare därom i Konjunkturläget, hösten 1969.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
127 Med utgångspunkt från nu känd information angående påbörjade byggnadsprojekt under januari—oktober 1969 samt uppgifter angående beviljade igångsättningstillstånd fram till den 1 oktober bar igångsättningen för 1969 beräknats minska med drygt 8 % i volym jämfört med 1968. Vid prognosering av påbörjade byggnadsprojekt under 1970 har antagits en något ökad igångsättning jämfört med 1969. På basis av dessa informationer och antaganden har investeringsvolymen för fristående lokaler beräknats stiga med drygt 6 % 1969—1970. Investeringarna i butikslokaler i flerfamiljshus väntas bli av samma storlek 1970 som 1969. För de totala byggnadsinvesteringarna inom handel m. m. innebär detta en volymökning på 5,5 % 1969— 1970.
Maskininvesteringarna inom gruppen handel m. m. avser investeringar i maskiner, inventarier och bilar inom varuhandel, bank- och försäkringsverksamhet, hotell och restauranger m. m. Till grund för beräkningarna över 1969 och 1970 års investeringsvolym ligger en i augusti av statistiska centralbyrån insamlad handelsenkät. Denna är emellertid helt ny varför kännedom om systematiska avvikelser mellan planuppgifter och utfall inte föreligger. Enkäten anger emellertid en ökad investeringsaktivitet för såväl 1969 som 1970. För investeringsutvecklingen 1968—1969 har antagits en volymmässig uppgång på 3 % medan ökningen för 1969—1970 har uppskattats till 5 %.
Handelns totala byggnads- och maskininvesteringar steg enligt ovan redovisade beräkningar med 8,5 % 1968—1969. För 1969—1970 har ökningen beräknats uppgå till 5,5 %.
Handelsflottan
De svenska redarnas investeringar i fartyg minskade enligt ännu preliminära uppgifter med ca 43 % i volym 1968—1969. Denna nedgång kan helt förklaras av en kraftigt minskad nettotillförsel från utlandet till följd av en låg import av nya fartyg och en hög export av begagnade fartyg. De svenska varvens leveranser av nybyggda fartyg till svenska redare ökade däremot med ca 6 % 1968—1969 enligt den i oktober 1969 av statistiska centralbyrån insamlade varvsenkäten.
De svenska varvens leveranser till handelsflottan väntas bli mindre 1970 än under 1969. På grundval av information från de svenska redarna kan däremot importen av nybyggda fartyg beräknas öka kraftigt. Härigenom torde den inhemska leveransminskningen mer än väl uppvägas. Över exporten av begagnade fartyg har endast osäkra kalkyler kunnat utföras. Dessa pekar emellertid på en betydligt mindre utförsel 1970 än under 1969. Med hänsyn till dessa informationer har de totala investeringarna i handelsflottan beräknats komma att öka med ca 80 % i volym 1969—1970.
128 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Statliga investeringar
Den statliga sektorns investeringar steg enligt definitiva uppgifter med 3,5 % i volym 1967—1968. Investeringarna i byggnader och anläggningar minskade med 0,5 % medan maskininvesteringarna ökade med 10 %. Nedgången på byggnadssidan förklaras främst av en minskad investeringsaktivitet inom affärsverken. På maskinsidan minskade myndigheternas investeringar något medan affärsverkens ökade betydligt.
Till grund för en bedömning av de statliga investeringarna 1969 och 1970 ligger bl. a. en i november 1969 av statistiska centralbyrån insamlad enkät avseende affärsverkens investeringar. Enligt denna enkät beräknas affärsverkens byggnadsinvesteringar ha ökat med ca 23 % under 1969 jämfört med 1968. Denna betydande ökning kan i huvudsak hänföras till vattenfallsstyrelsens ökade investeringar i samband med utbyggnader av kärnkraftverk. De statliga myndigheternas byggnadsinvesteringar steg endast obetydligt under 1969 jämfört med 1968. Den häri tyngst vägande posten, statliga väginvesteringar, ökade enligt uppgifter från statens vägverk angående reguljära vägprojekt och arbetsmarknadsstyrelsen angående beredskapsarbeten med sammanlagt 3,5 % 1968—1969. Därmed skulle de totala statliga byggnadsinvesteringarna (exkl. bostäder) ha ökat med 9,5 % i volym 1968—1969.
För statliga maskininvesteringar har beräknats en uppgång 1968—1969 med ca 7,5 %. Ökningen kan helt återföras på de statliga myndigheternas ökade maskininvesteringar medan affärsverkens investeringar i det närmaste tycks ha varit oförändrade. Tillsammans betyder detta en uppgång med 9 % för den totala statliga sektorns investeringar (exkl. bostäder) 1968— 1969.
För 1970 väntas en fortsatt ökning av affärsverkens byggnadsinvesteringar. Vattenfallsstyrelsen planerar en försatt ökad investeringsaktivitet medan televerkets investeringar tycks minska. För statliga väginvesteringar har med stöd av information från ovan nämnda myndigheter, en nedgång med 3 % prognoserats för 1969—1970. Härvid har beaktats att arbetsmarknadsstyrelsen räknar med att beredskapsarbeten avseende vägbyggnadsprojekt skall inskränkas något. Med hänsyn till detta väntas de statliga byggnadsinvesteringarna stiga med 3,5 % 1969—1970.
De statliga maskininvesteringarna förutses öka med 3,5 % i volym 1969— 1970 främst till följd av ökade investeringar inom de statliga myndigheterna. De föreliggande investeringsplanerna innebär att den statliga sektorns totala investeringar kommer att stiga med 3,5 % 1969—1970.
Kommunala investeringar
Enligt fortfarande preliminära beräkningar ökade de totala kommunala investeringarna (exkl. bostäder) med ca 7 % i volym 1967—1968, varav en ökning med 8 1/2 % för byggnader och en minskning med 4 % för maskiner.
129 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
Detta innebär drygt en halvering av tillväxttakten jämfört med året innan, vars starka expansion bars upp av följ dinvesteringar till det höga bostadsbyggandet och högertrafikomläggningen.
Till grund för en bedömning av de kommunala investeringarna 1969 och 1970 ligger en av statistiska centralbyrån i november 1969 utförd urvalsundersökning. Novemberenkätens angivelser för 1969 har vad avser de kommunala byggnadsinvesteringarna bibehållits okorrigerade. Vanligen underskattar kommunerna i novemberenkäten det faktiska utfallet. Det begränsade utrymmet på byggarbetsmarknaden mot slutet av 1969 har dock fått motivera ett accepterande av kommunenkätens uppgifter. Trots detta beräknas investeringarna i byggnader och anläggningar öka med ca 11 1/2 % i volym 1968—1969. Den betydande expansionen skulle bl. a. kunna förklaras av investeringsavgiftens slopande i oktober 1968 tillsammans med ett relativt gott finansiellt utrymme. Häremot måste dock ställas det faktum att denna expansion tycks ha drivits fram utan den starka press till kommunalt byggande som ett högt bostadsbyggande vanligen utövar. Det bör därför här framhållas att osäkerheten i dessa kalkyler är avsevärd, i synnerhet som novemberenkätens angivelser denna gång tycks ha varit behäftade med ovanligt stora felmarginaler.
Om kommunernas investeringar i maskiner och apparater justeras med ett par procent för förmodad missvisning, anger novemberenkäten en ökning i maskininvesteringarna med drygt 8 % i volym 1968—1969. De totala kommunala investeringarna skulle därmed ha ökat med ca 11 % 1968— 1969.
Huvuddelen av de kommunala byggnadsinvesteringarna, drygt 80 %, utgörs av investeringar i de borgerliga primärkommunerna. I tabell 4 visas planer och utfall omräknade i fasta priser för perioden 1961—1970. Som synes pekar planerna på en måttlig ökning av investeringarna 1970. Att med hjälp
Tabell VII: 4. Planerade och faktiska förändringar av de borgerliga primärkommunernas byggnadsinvesteringar 1961—1970
Procentuell förändring i fasta priser.
1 Planerna beräknade som kvoten mellan prognosårets rena enkätvärde och enkätårets utfall. För planförändringen 1969—1970 har använts det preliminära utfallet för 1969.
Anm. Uppgifterna inom parentes är prognoserade.
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1
130 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Diagram VII:4. Byggnads- och maskininvesteringai
Index: 1960 = 100.1959 års priser
Byggnader och anläggningar Totalt
Bostäder
no -
Industri
160 -
Handel
Övriga privata
Övriga statliga
Övriga kommunala
*, totalt och uppdelat på sektorer 1961—1970
Maskiner m.m.
Totalt, inkl. handelsflottan
Totalt, exkl. handelsflottan
Industri
Handel
Övriga privata, exkl. handelsflottan
Övriga offentliga, exkl. handelsflottan
I 1 1 I I I I I I I I
1961 -62 -63 t64 -65 -66 -67 -68 “69 1970
Anm. I varje deldiagram är resp. total inlagd som en tunt streckad kurva. Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
131 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
Tabell VII: 5. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1966—1969 samt prognos för 1970
1 Häri innefattas bl. a. flertalet fristående kontorsbyggnader.
2 Inkl. statliga väginvesteringar.
3 Häri innefattas investeringar i avelsdjur m. m. Summan av byggnads- och maskininvesteringar överensstämmer därför ej med totala investeringar.
Anm. Procenttalen är avrundade till jämna halva och hela procenttal. I övriga investeringar ingår förutom privata även vissa offentliga investeringar, nämligen investeringar i statliga kraftaktiebolag och statliga delen av SAS samt vissa statliga och kommunala bilinvesteringar. En komplikation utgör övergången till mervärdeskatt årsskiftet 1968/1969. På grund av svårigheter att bestämma skattesatsens storlek, som t. ex. för de affärsdrivande verkens del varierar med resp. affärsverks verksamhetsinriktning, bör här påpekas den osäkerhet som vidlåder de procentuella förändringstalen 1968—1969 i tabellerna 5 och 6.
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
5f Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 saml. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1
132 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell VII: 6. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1966—1969 samt prognos för 1970 för privat, statlig och kommunal sektor
1 Häri innefattas investeringar i avelsdjur m. m. Summan av byggnads- och maskininvesteringar överensstämmer därför ej med totala investeringar.
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
av ovannämnda tabell precisera en prognos för 1970 är synnerligen vanskligt. Man kan emellertid konstatera att det finns en tendens hos kommunerna att investera mer än de planerat i november året innan. Detta gäller särskilt år då bostadsbyggandet ökat kraftigt och tvingat kommunerna till ökade investeringar i gator, skolor m. m. Den stora negativa differensen för 1966 förklaras sannolikt främst av den kvantitativa byggreglering, som då träffade kommunerna liksom åtstramningen i fråga om deras upplånings-
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 133
möjligheter. Novemberenkäten talar således i och för sig för en ökning av de borgerliga primärkommunernas byggnadsinvesteringar med mellan 5 och 6 %. Här har valts en i det närmaste normal uppjustering av planerna till ett prognoserat utfall på 5 %. Ett fortsatt stramt kreditmarknadsläge under hela 1970 kan dock medföra att kommunerna råkar i finansieringssvårigheter och tvingas skjuta över en del investeringar in på 1971.
Landstingens investeringsplaner för 1970 indikerar en fortsatt avplaning av den tidigare kraftiga expansionen i fråga om främst sjukhusbyggandet. Redan för 1969 kan man notera en kraftig nedgång i tillväxttakten till preliminärt 5 % efter en mycket expansiv period 1965—-1968 då investeringarna ökade med d^gt 20 % per år i genomsnitt. För 1969—1970 tycks investeringsökningen stanna vid ca 2 %, vilket tillsammans med de borgerliga primärkommunerna skulle betyda en uppgång med nära 5 % för den totala kommunala byggnadsverksamheten.
Kommunernas anskaffning av maskiner, apparater och transportmedel tycks öka med 8 1/2 % i volym 1969—1970. Enligt novemberenkätens angivelser är det primärkommunerna som i huvudsak svarar för uppgången. Tillsammans skulle de kommunala investeringarna därmed öka med ca 5 % i volym 1969—1970.
2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1970.
De totala investeringarna ökade med i genomsnitt ca 6 % per år för perioden 1963—1967. Ännu ej helt definitiva beräkningar för 1968 pekar på en kraftig uppbromsning av investeringsaktiviteten ner till en minskning med 1 % 1967-—1968. De mycket preliminära beräkningar som nu föreligger för 1969 anger en återgång till högre investeringstakt, eller 41/2 %, varav en ökning i byggnader med 5 1/2 % och i maskiner med 3 %. Uppgången på byggnadssidan förklaras av en icke obetydlig expansion av de offentliga investeringarna främst de kommunala. Däremot synes bostadsinvesteringarna ha minskat något. Vändningen i investeringsutvecklingen för maskiner — från en minskning 1967—1968 till en ökning 1968—1969 -—- bärs i hög grad upp av omslaget för industrins investeringar.
För 1970 väntas de totala investeringarna öka i ytterligare något stegrad takt jämfört med 1969 eller med 5 1/2 % i volym. Fördelas investeringsuppgången på byggnadsinvesteringar och maskininvesteringar erhålls en något annorlunda bild än för 1969. För investeringar i byggnader och anläggningar väntas en viss dämpning av tillväxten — en nedgång från 5 1/2 % till 3 % — medan en betydande uppgång från 3 % till 9 1/2 % prognoseras för maskininvesteringarna. Exkluderas emellertid de starkt fluktuerande investeringarna i handelsflottan reduceras den markanta skillnaden i ökningstakt för maskininvesteringar betydligt. Den lägre ökningstakten för byggnadsinvesteringarna förklaras främst av en lägre tillväxt för såväl det kommu-
134 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
nala som det statliga byggandet. Detta motvägs i viss mån av betydligt ökade industriinvesteringar. På maskinsidan prognoseras en betydande ökning av de privata investeringarna framför allt för industrin. De offentliga maskininvesteringarna förutses öka med 8 1/2 % på den kommunala sidan och med 3 1/2 % på den statliga sidan.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
135 VIII. Den offentliga verksamheten
1. Allmänt
Den offentliga sektorn, såsom den behandlas i detta kapitel, har delvis nya avgränsningar gentemot samhällsekonomin i övrigt jämfört med i tidigare nationalbudgeter. Orsaken till denna förändring är önskemål att uppnå jämförbarhet mellan sektorer och poster, som förekommer i de här presenterade real ekonomi ska grupperingarna och de som används i det institutionellt uppdelade nya nationalräkenskapssystemet. Sektorn har uppdelats i tre delsektorer nämligen staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn. De viktigaste förändringarna som berör sektoravgränsningarna skall omnämnas här nedan, medan detalj uppgifter huvudsakligen rörande enskilda posters klassificering återfinns i avsnittet där vederbörande sektor behandlas.
Viktigaste förändringen för staten är att affärsverksamheten institutionellt förs till företagssektorn, medan den tidigare institutionellt hänfördes till staten. Därmed kommer statens kapitaltillskott till affärsverken, vilket tidigare betraktades som en realinvestering, att betraktas som en kapitaltransferering mellan sektorerna. För att undvika att omläggningen påverkar beräkningen av det finansiella sparandet har denna kapitaltransferering dock givits en särskild klassificering. Den betraktas som »icke finansiell». Verksamheten som bedrivs i fastighetsfonderna och vissa andra kapitalfonder uppfattas ej här som affärsmässig. Dessa fonder »upplöses» och deras transaktioner med andra sektorer än staten hänförs till den statliga myndighetssektorn. Införandet av en fristående socialförsäkringssektor får konsekvenser för den statliga sektorn, vilka anges nedan. Antydda modifieringar innebär i huvudsak att vissa poster ges ny beteckning, annat ursprung eller annan destination, och bör vid en strikt fördelning inte hindra att det beräknade finansiella sparandet blir jämförbart med det som tidigare redovisats.
När det gäller kommunerna, betraktas deras affärsdrivande verksamhet som en del av den institutionella kommunala sektorn, ehuru den funktionellt förs till företagssektorn. Detta medför, att det tidigare kapitaltillskottet från de kommunala myndigheterna till affärsverksamheten nu i stället får karaktär av real transaktion. Även beträffande kommunerna bör det vara möjligt att beräkna ett finansiellt sparande som är jämförligt med det tidigare.
Socialförsäkringssektorn har inte här tidigare behandlats som särskild
136 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
sektor. När den nu införs får den ställning av mellanled mellan å ena sidan staten och kommunerna och å andra sidan hushållssektorn och företagssektorn. Inbetalningar av avgifter från hushåll och arbetsgivare avseende socialförsäkring leds, eventuellt via staten, fram till socialförsäkringssektorn. Utbetalningar av socialförsäkringsförmåner betraktas alla som utgående från socialförsäkringssektorn. Utbetalningar för detta ändamål som belastar statens eller kommunernas budgeter anses som transfereringar till socialförsäkringssektorn. Utöver de trygghetsformer som vanligen betraktas som ingående i socialförsäkringssystemet, inräknas även viss obligatorisk olycksfallsförsäkring som bedrivs i privat regi.
Den offentliga sektorn tar direkt i anspråk en betydande del av bruttonationalproduktens resurser i form av varor och tjänster. I det följande skall göras en uppskattning av den offentliga sektorns efterfrågan på varor och tjänster t. o. in. 1970. En del av de offentliga sektorernas utgifter består av transfereringar till andra sektorer. Dessa utgifter medför inte utan vidare att reala resurser tas i anspråk. Transfereringar från staten och socialförsäkringssektorn till kommuner och hushåll ger dock i betydande utsträckning upphov till efterfrågan på varor och tjänster.
Som offentlig konsumtion betraktas i det följande sådana utgifter för löner och inköp av varor och tjänster från andra sektorer som inte ingår i den offentliga sektorns investeringsutgifter och som inte heller utgör insatser för framställning av varor och tjänster, som av det offentliga försäljs på marknaden. En förändring jämfört med tidigare är därvid att statens utgifter för inköp av maskiner och uppförande av byggnader för renodlat militära ändamål inte betraktas som investering, utan i stället som konsumtion. Likaså betraktas utgifter för underhåll och reparation som insats i produktionen och därmed inte som investering. I konsumtionen ingår även indirekta skatter på förbrukningen samt ett kalkylerat belopp, som skall symbolisera den förslitning av realkapital som sker under produktionen av offentliga tjänster. Den offentliga konsumtionen bär med andra ord givits ett väsentligt annorlunda och vidgat innehåll.
Den offentliga sektorn ställer inte bara direkta krav på reala resurser. I det följande redovisas även vissa uppskattningar av den påverkan på kreditmarknaden som kan utgå från den offentliga sektorn. Innebörden av denna påverkan utvecklas närmare i kapitlet om kreditmarknaden.
För att ge en samlad bild av den offentliga sektorns reala och finansiella anspråk summeras de tre delsektorerna till en konsoliderad offentlig sektor. Avslutningsvis görs så vissa beräkningar över den offentliga sektorns inverkan på den samlade efterfrågan, varvid sektorn utvidgas till att innefatta även de av statsmakterna i stor utsträckning kontrollerade imresteringsfonderna och bostadsbyggandet.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
2. Staten
I syfte att presentera statens budget i en form, som nära ansluter till den med vilken den och dess komponenter ingår i det nya nationalräkenskapssystemet, har den statliga sektorn här givits en delvis ny avgränsning gentemot andra samhällssektorer. Till den statliga sektorn hänförs numera verksamheten i de statliga myndigheterna och den affärsmässiga verksamheten har i huvudsak överförts till företagssektorn. Dessutom har vidtagits en mängd omklassificeringar och omgrupperingar inom och mellan olika inkomst- och utgiftsslag, varav de viktigaste i korthet skall omnämnas.
De direkta skatterna har minskats med folkpensionsavgiften, eftersom denna betraktas som en avgift sbetalning till socialförsäkringssektorn. Skogsvårdsavgiften har omklassificerats till indirekt skatt. Hushållens andel av fordonsskatten betraktas däremot i anslutning till internationella normer som en direkt skatt, trots att skyldigheten att erlägga denna skatt är knuten till användningen av en särskild konsumtionsvara. I posten övriga inkomster återfinns bl. a. statens inkomster från rörelse och kapital samt olika av myndigheter från andra samhällssektorer uppburna avgifter. Viss del av uppbörden i statens verksamhet har närmast karaktär av inkomst från affärsmässig verksamhet och har därför borträknats. Den statliga konsumtionen har minskats med samma belopp. Två kalkylmässiga inkomstposter har införts. Den ena är en post som avses balansera den finansiellt betydelselösa kapitalförslitningspost som inlagts i konsumtionen. Den andra motiveras av att kostnaden för statens pensioneringsåtaganden schablonberäknats och att denna kalkylerade kostnad överstiger de på perioden löpande utbetalningarna. Eftersom denna differens inte har någon finansiell inverkan på budgetutfallet, har det befunnits lämpligt att bland övriga inkomster inta eu balanserande korrektionspost. Enligt nationalräkenskapssystemet tillfaller den kalkylerade pensioneringskostnaden hushållssektorn, varifrån nämnda differens återförs i form av tänkta pensionsavgifter.
De statliga realinvesteringarna har fått ett väsentligt annorlunda innehåll. Med den nya sektoravgränsningen betraktas affärsverkens investeringar ej längre såsom ingående i den statliga sektorn. Affärsverkens investeringar finansieras med inom fonderna frigjorda medel samt med kapitaltillskott från staten i form av avskrivningsmedel från riksstaten och investeringsbemyndiganden. De två sistnämnda posterna återfinns nu i stället som kapitaltransferering till företagssektorn. Därvid kan framhållas att fastighetsfonderna och vissa smärre kapitalfonder, som tidigare betraktades som affärsfonder, har upplösts och nu inräknas i myndighetsverksamheten. I investeringarna inräknas ej såsom tidigare myndigheternas utgifter för reparation och underhåll, utan dessa utgifter klassificeras som insats för löpande förbrukning och hänförs därmed till den statliga konsum-
138 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
tionen. Vidare betraktas försvarets utgifter för inköp av maskiner och uppförande av befästningsanläggningar som konsumtion. Utöver dessa omföringar mellan investeringar och konsumtion ökar konsumtionen även med de kalkylerade kostnaderna för kapitalförslitning och pensioneringsåtaganden. Den statliga förbrukningen minskas med försäljningsintäkterna i viss affärsmässigt bedriven verksamhet. Innehållet i transfereringsposten förändras bl. a. därigenom att folkpensionsutbetalningen minskas med folkpensionsavgifterna samt genom att kapitaltransfereringen till affärsverken tillkommer. Även de statliga tjänstepensionerna ingår nu bland transfereringarna. Genom införandet av en särskild socialförsäkringssektor förändras destinationen för många transfereringar från att ha varit hushållssektorn till att bli socialförsäkringssystemet. Någon reell förändring innebär givetvis inte detta.
Statsinkomsterna beräknas nu ha ökat med ungefär 10,5 % under 1969, vilket är betydligt snabbare än under 1968, då tillväxten endast var 7 %. För 1970 förutses en jämfört med 1969 obetydligt snabbare inkomstökning eller drygt 11%.
De direkta skatterna består till största delen av till staten inflytande skatter pa inkomst och förmögenhet minskat med återbetalningar av överskjutande skatt och kommunalskattemedel. Dessutom bortdras avgifter som visserligen uppbärs av staten, men som är avsedda för socialförsäkringssektorn. De viktigaste av dessa är arbetsgivares och enskildas avgifter till sjukförsäkringen samt enskildas folkpensionsavgifter. Avkastningen från de direkta skatterna beräknas 1969 ha stigit med ungefär 15,5 % medan ökningen under 1968 endast uppgick till 5,5 %. Ökningstakten 1970 förutses nu bli ungefär 17 % och påverkas ej av andra skattesatsförändringar än kommunalskatternas, vilken i detta sammanhang saldomässigt är i det närmaste betydelselös. Dessa stora förändringar beror således inte på skattesatsförskjutningar, utan följer av en olikartad utveckling hos de komponenter som tillsammans utgör de direkta skatterna. Helt kort kan sägas att de positiva komponenterna ökar sin tillväxthastighet med någon procentenhet under 1969 och 1970, medan de negativa posterna — framför allt kommunalskattemedlen och folkpensionsavgifterna — minskar sin tillväxttakt med omkring en procentenhet under både 1969 och 1970.
De indirekta skatterna består i huvudsak av mervärdeskatten och punktskatter på vissa varor och tjänster. En betydande omstrukturering av de indirekta skatterna kom till stånd 1969, i samband med att den allmänna omsättningsskatten avlöstes av mervärdeskatten och arbetsgivaravgiften. Statsfinansiellt var emellertid denna reform neutral. I övrigt vidtogs inga förändringar av betydelse av de indirekta skatterna under 1969 och inkomsterna från indirekt beskattning detta år beräknas ha ökat med omkring 7 %. Under 1968 höjdes fordonsskatten, bilaccisen och spritskatten och bl. a. av dessa skäl ökade skatteinkomsterna detta år med så mycket som
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
ungefär 8,5 %. Enligt tidigare fattade beslut höjs skatten på traktorer och släpvagnar fr. o. m. 1 januari 1970, vilket under detta år kan beräknas ge statskassan ett tillskott på omkring 80 milj. kr. Vidare aviseras i riksstatförslaget med kort varsel verkande höjningar av skatterna på tobak och Öl samt ett partiellt tidigareläggande av den mervärdeskattehöjning som ingår i den skattereform som förutses bli genomförd 1971. De sistnämnda skattehöjningarna har efterfrågedämpande syfte. Mervärdeskattens höjning från nuvarande 11,11 % till 16,28 % — räknat på priset exklusive skatt — kan
Tabell VIII: 1. Statens inkomster och utgifter 1968—1970
Milj. kr.
Anm. 1. Ovanstående tabell skiljer sig från tidigare års bl. a. därigenom att de olika budgetposterna omgrupperats med syfte att presentera budgetens realekonomiska innehåll enligt definitioner som ansluter till de som används i nationalräkenskapssystemet.
Anm. 2. Vid omvandlingen av budgetsiffrorna för budgetåret 1970/71 till kalenderårssiffror för 1970 måste delvis ganska approximativa metoder användas, varför en viss osäkerhet vidlåder uppskattningen av framför allt de enskilda utgiftsposternas storlek.
Anm. 3. Tabellens uppgifter i posterna 1 t. o. m. 5 baseras på riksrevisionsverkets och finansdepartementets data, vilka till övervägande del är kassamässiga. Vissa undantag härvidlag föreligger dock, varför exakt överensstämmelse inte nås med riksgäldskontorets statistik rörande budgetutfallen, redovisad i post 7. Sådan överensstämmelse nås först sedan totalsaldona i post 5 — här i form av residualberäkning — justerats för nettoförändringarna i transaktionerna vid sidan av riksstaten. Dessa innefattar bl. a. vissa transaktioner inom ramen för jordbruksregleringen.
140 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
dock, i och med att den avser varaktiga konsumtionsvaror, främst ses som en åtgärd syftande till att förekomma en eljest väntad köprush mot slutet av 1970. Skattehöjningarna föreslås träda i kraft fr. o. in. 1 februari 1970 och kan under 1970 beräknas medföra en inkomstförstärkning för staten med ungefär 300 milj. kr. Sammanlagt förutses nu statens inkomster från indirekt beskattning under 1970 tillväxa med drygt 6,5 %.
Övriga statsinkomster, bestående av inkomst av rörelse och från kapital, inkomster från vissa nominellt prissatta tjänster samt vissa kalkylmässiga poster, beräknas under 1969 ha tillväxt med omkring 11 % och ungefär samma ökningstal kan förutses för 1970. Det kan tilläggas att ökningen i allt väsentligt är att hänföra till de icke kalkylmässiga posterna.
Statens totala utgifter bortsett från finansiella transaktioner kan beräknas ha ökat med omkring 6,5 % under 1969, vilket är en något lägre ökningstakt än under 1968 då utgifterna ökade med drygt 8 %. För 1970 förutses nu dessa statsutgifter tillväxa med knappt 8,5 %.
Den statliga konsumtionen består efter de omgrupperingar för vilka ovan redogjorts till ungefär hälften av löner. Konsumtionsutgifterna beräknas under 1969 ha stigit med omkring 6 %, vilket är väsentligt mycket svagare än under 1968 då ökningen var knappt 11 %. För 1970 uppskattas ökningen till ungefär 4,5 %. De häremot svarande volymändringarna är 1968 knappt 5,5 % och 1969 knappt 2 %. För 1970 förutses en volymmässig ökning på något mindre än 0,5 %. Denna låga tillväxt beror i första hand på en förutsedd ovanligt låg medelsförbrukning för militära materielinköp under första halvåret 1970. Men även konsumtionsutgifterna för andra ändamål förutses tillväxa långsamt. Den volymmässiga förändringen av löneposten — dvs. sysselsättningsökningen — har beräknats uppgå till knappt 3 % under 1968 och knappt 2 % 1969, medan ökningen under 1970 nu förutses bli ungefär 2 %.
De statliga myndigheternas investeringsverksamhet, som ej längre innefattar reparations- och underhållsutgifter eller militära inköp av materiel, ökade under 1969 med omkring 15,5 % i löpande priser, innebärande en volymökning på ungefär 11,5 %. 1968 var expansionstakten betydligt lägre, eller 6,5 %, och volymförändringen begränsades till ungefär 2,5 %. För 1970 förutses nu en volymmässig ökning av investeringsverksamheten med omkring 5 %.
Under 1968 ökade statens efterfrågan på reala resurser för konsumtionsoch investeringsändamål med drygt 5 % i volym. De statliga myndigheterna iakttar under 1969 och 1970 en betydande återhållsamhet, när det gäller att öka anspråken på samhällsekonomins reala resurser. Således förutses staten under 1969 och 1970 öka sin volymmässiga efterfrågan med endast drygt 3 % respektive 1 %.
Transfereringsutgifterna steg under såväl 1969 som 1968 med drygt 6 %. Under 1970 förutses transfereringarna tillväxa betydligt snabbare eller med
Bil. i. Preliminär nationalbudget för år 1970 141
ungefär 10,5 %. Av den sektorvisa fördelningen framgår att det under
1969 främst var överföringarna till hushållsektorn och kommunerna som ökade. För 1970 förutses transfereringar till socialförsäkringssektorn tillväxa snabbast, men även transfereringarna direkt till hushållssektorn ökar kraftigt. Orsaken till att transfereringarna till socialförsäkringssektorn växer så snabbt är att de förbättrade sjukförsäkrings- och folkpensionsförmånerna till betydande delar finansieras med ökade statsbidrag. Statens ränteutgifter och utgifter för internationell verksamhet har inte fördelats på sektorer. Båda dessa poster växer mycket hastigt. Härutöver ingår bland de ofördelade transfereringarna även en avstämningspost, med en på kalenderår något egenartad utveckling.
Omfattningen av utlåning och andra finansiella transaktioner har fluktuerat starkt mellan de senaste kalenderåren. 1967 uppgick de finansiella transaktionerna till 2,5 miljarder kr., medan de 1968 utgjorde 2,2 miljarder kr. Detta senare låga tal förklaras till någon del av att utbetalningarna till investeringsbanken 1967 var 500 milj. kr. och 1968 endast 200 milj. kr. Vidare medförde det fr. o. m. 1968 tillämpade systemet för statlig bostadsfinansiering en betydande fördröjning i utbetalningarna från lånefonden för bostadsbyggande. Under hösten 1969 förefaller bostadslånefonden ha genomfört den utlåning som ej kunde realiseras under 1968. Detta tillsammans med bl. a. statliga aktieförvärv och affärsverkens ökade utnyttjande av sina rörliga krediter har lett till den remarkabelt stora utlåningssiffran om 4,1 miljarder kr. Utifrån nu tillgängligt material kan statens finansiella transaktioner 1970 förutses uppgå till ungefär 3,7 miljarder kr. Det bör i detta sammanhang påpekas att omvandling från budgetår till kalenderår är gjord under ganska stor osäkerhet, varför utfallet så småningom kan visa sig medföra justeringar och förskjutningar mellan åren av utgifterna. Detta gäller framför allt utlåning och andra finansiella transaktioner.
Sammanfattningsvis kan sägas att ökningen av de statliga myndigheternas efterfrågan på reala resurser under 1969 enligt preliminära beräkningar synes ha varit något lägre än under 1968. För 1970 indikerar planerna en ännu något lägre efterfrågeökning. Transfereringsutgifterna -— som inte innebär direkt statlig efterfrågan på realtillgångar — förutses
1970 öka snabbare än under 1968 och 1969. Statens finansiella transaktioner beräknas 1970 bli av ungefär samma omfattning som 1969, vilket innebär en väsentlig höjning jämfört med 1968.
Resultatet av de förändringar i statens inkomster och utgifter som refererats ovan, ger vid handen att statens finansiella sparande försvagades med omkring 300 milj. kr. under 1968. En motsatt utveckling beräknas ha ägt rum under 1969 då det finansiella sparandet synes ha förstärkts med ungefär 1 200 milj. kr. Enligt det underlag som nu föreligger skulle statens finansiella sparande under 1970 ytterligare förstärkas med om-
6 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1
142 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
kring en miljard kr. Även om vissa utgifter erfarenhetsmässigt kan förutses tillkomma är det sannolikt att en påtaglig förstärkning av det finansiella sparandet kan realiseras under 1970. Totalbudgetens saldo, som under
1968 genomgick en försvagning med drygt 300 milj. kr., fortsatte under
1969 att ytterligare försvagas. Under 1970 kan totalbudgetens saldo förutses förstärkas med ungefär 1 500 milj. kr., detta sagt med reservation för ännu ej beslutade utgiftspåslag. Budgetpolitikens inverkan på kreditmarknaden utvecklas i kapitel IX.
3. Kommunerna
Den kommunala sektor, som behandlas i detta avsnitt, har i anslutning till det nya nationalräkenskapssystemet givits en något annan avgränsning än tidigare. Ramen för myndigheternas verksamhet har nämligen vidgats till att även innefatta investeringsverksamheten i de kommunala affärsverken. Detta är en förändring i avgränsningen som är precis motsatt den som vidtagits för staten. Orsaken till den olikartade behandlingen av affärsverksamheten i de två offentliga delsektorerna skulle vara att de kommunala myndigheterna och affärsverken vanligen är finansiellt och bokföringsmässigt integrerade, medan detta ej är fallet i vad avser staten och de statliga affärsverken. Den produktion och det bidrag till nationalprodukten som de kommunala affärsverken lämnar hänförs emellertid liksom tidigare till den funktionella företagssektorn. I till avsnittet hörande tabell märks förändringen däri att den post, som tidigare kallades nettotillskott till affärsverken har försvunnit, medan i stället posten realinvesteringar vuxit i motsvarande grad. I motsatt riktning påverkas investeringsposten av att myndigheternas utgifter för reparationer och underhåll betraktas som konsumtion. Vidare är att märka att myndigheternas personalkostnader utöver löner kalkyleras efter en schablon och då härigenom framkommande kostnad överstiger den likviditetsmässiga har bland inkomsterna inlagts en inkomst avsedd att balansera denna merkostnad.
Kommunernas skatteinkomster har från 60-talets början t. o. m. 1968 ökat kraftigt. Bakom denna ökning ligger en markant tillväxt i beskattningsunderlaget med i genomsnitt knappt 12 % årligen fram t. o. in. 1966, något som i sin tur orsakats av de stora nominella löneökningarna och den höga sysselsättningsnivån under 60-talet. Men dessutom har den kommunala utdebiteringen höjts med i genomsnitt drygt 3 % årligen fram t. o. m. 1968. Under denna period har slutavräkningsmedlen — dvs. skillnaden mellan förskottsbetalningen från staten och den slutligt uträknade kommunalskatten — till följd av den närmast accelererande tillväxten i beskattningsunderlaget, stigit år från år. Denna för kommunerna gynnsamma utveckling har drastiskt förändrats, då beskattningsunderlagets
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
tillväxt fr. o. m. 1967 minskat från ovan nämnda 12 % till i genomsnitt strax under 8 % årligen. Utvecklingen av beskattningsunderlaget 1967 och 1968 är av väsentlig betydelse för förskottsbetalningarna av kommunalskattemedel under 1969 och 1970. Kommunerna har försökt kompensera den avtagande tillväxthastigheten hos beskattningsunderlaget genom att höja utdebiteringen med i genomsnitt drygt 4 % både 1969 och 1970. Höjningen av utdebiteringen är dock inte tillräcklig för att uppväga nedgången i beskattningsunderlagets utveckling, vilket framgår av att produkten av beskattningsunderlagets och utdebiteringens förändring sjunker från knappt 15 % till knappt 12 % fr. o. m. 1969. Till detta skall så läggas att slutavräkningsmedlen i absoluta tal sjunker med 280 milj. kr. under 1969 och med 125 milj. kr. under 1970. 1 och för sig kunde kanske den beskrivna inkomstutvecklingen passera utan reala konsekvenser, om blott prisutvecklingen samtidigt dämpades. Då emellertid priserna på såväl varor som tjänster under 1969 och 1970 förutses stiga något snabbare än under 1968, utsätts kommunernas önskemål om real aktivitetsökning således för ett tryck från dels den långsammare inkomstutvecklingen och dels från den snabbare prisutvecklingen.
Skatterna är den dominerande inkomstkällan för kommunerna och den i och för sig snabba utvecklingen hos statsbidragen och driftinkomsterna förmår inte ge kommunernas samlade inkomster en väsentligt annorlunda utveckling än skatteinkomsterna. Mera preciserat innebär detta att tillväxthastigheten hos kommunernas inkomster nu beräknas nedgå från de tidigare under 60-talet vanliga ökningarna på 20 % till omkring 15 % 1968 och till ungefär 11 % för 1969 och drygt 9,5 % 1970. Denna långsamma inkomsttillväxt kommer inte överraskande för kommunerna, och kan därför väntas återspeglas i en något avtagande utgiftsexpansion.
Under 1968 ökade kommunernas efterfrågan på reala resurser med ungefär 10 % i volym och med ungefär 15 % i löpande priser. Uppgifter som med hjälp av enkäter insamlats från kommunerna tyder på att kommunernas efterfrågan på reala tillgångar 1969 skulle ha tillväxt med omkring 14 % i löpande priser och ungefär 9 % i volym, vilket är en procentenhet långsammare än under 1968. Planerna för 1970 indikerar att den reala efterfrågans tillväxt detta år skulle dämpas med tre procentenheter till ungefär 6 %. Värdemässigt kan efterfrågan 1970 förutses öka med omkring 11 %. Man kan således säga att kommunerna — eventuellt på grund av finansiella restriktioner — på ett markant sätt dämpat ökningstakten i sin efterfrågan på reala resurser.
Kommunernas utgifter för konsumtionsändamål — till två tredjedelar bestående av löner —- ökade under 1968 med drygt 16 % i löpande priser, motsvarande en volymökning på drygt 10 %. Under 1969 beräknas konsumtionsutgifterna preliminärt ha stigit med omkring 14 % i löpande priser, vilket uppskattas innebära en volymökning på närmare 8,5 %. För
144 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Tabell VITE: 2. Kommunernas inkomster och utgifter 1969—1970
(Exkl. kommunala bolag och stiftelser)
Anm. Ovanstående tabell skiljer sig från tidigare års bl. a. därigenom att den kommunala sektorn nu vidgats till att även innefatta investeringsverksamheten i de kommunala affärsverken. Vissa inkomster ingående i posten övriga inkomster samt de finansiella transaktionerna har uppskattats med ett betydande mått av osäkerhet, varför sifferpreciseringarna rörande finansiellt sparande och totalt saldo bör användas med försiktighet.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
1970 förutses för närvarande att kommunerna kommer att öka sin volymmässiga efterfrågan på varor och tjänster för konsumtionsändamål med drygt 6 %. Beträffande fördelningen på olika kommuntyper förefaller det klart, att landstingen under 1969 och 1970 i detta avseende expanderar betydligt snabbare än primärkommunerna.
De kommunala myndigheternas och affärsverkens investeringsaktivitet ökade under 1968 med omkring 9 % i volym, medan den värdemässiga stegringen var ungefär 13 %. Enligt de preliminära bedömningar, som kunnat göras utifrån enkätmaterialet, skulle investeringarna under 1969, ett år som präglats av viss anspänning på byggnadsmarknaden, ha ökat med så mycket som 10 % i volym och med ungefär 14 % i värde. För 1970 förutses dock en väsentligt lägre tillväxttakt. Volymökningen uppskattas till knappt 5 % och i löpande priser kan ökningen beräknas till omkring 8,5 %. Under senare år fram t. o. m. 1968 har landstingskommunernas investeringar expanderat be-
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
tydligt snabbare än primärkommnnernas, men detta mönster synes brytas under 1969 och 1970, när landstingens investeringar uppvisar tillväxttal som är väsentligt mycket lägre än primärkommunernas. Sett tillsammans med den motsatta utvecklingen för konsumtionen, skulle denna utveckling något lättvindigt kanske kunna pressas in i en hypotes att landstingskommunerna i sin strävan att utöka sjukvårdens resurser t. o. m. 1968 i stor utsträckning befunnit sig i en utpräglad investeringsfas, medan det först därefter skulle ha blivit aktuellt att kraftigt öka driftutgifterna.
Kommunernas utgifter för transfereringar ökade under 1968 med ungefär 13 %. 1969 bedöms överföringarna ha ökat med drygt 14 % medan för 1970 förutses en stegringstakt på 16 %. En orsak härtill är ökande ränteutgifter på den allt större kommunalskulden. Väsentliga orsaker torde också vara ökade utgifter för sociala stöd- och hjälpinsatser bl. a. betingade av den höga hyresnivån i nyproducerade bostäder.
De finansiella konsekvenserna av ovan skildrade aktivitetsförändringar skulle innebära att kommunernas finansiella sparande under 1969 kraftigt försvagats och under 1970 skulle det ytterligare försvagas med omkring 700 milj. kr. Det kommunala upplåningsbehovet — förutsatt oförändrad likviditetssituation — skulle möjligen kunna uppskattas ha varit omkring 2,5 miljarder kr. 1969. Av detta belopp torde endast ungefär en miljard ha kunnat placeras på den reguljära kreditmarknaden, medan resten av finansieringsbehovet sannolikt har täckts genom upplåning vid sidan av marknaden. Det har troligen också varit nödvändigt, i synnerhet för de expansiva kommunerna, att under 1969 i viss mån minska sin likviditet. Kommunerna förvärvar och säljer mark, fastigheter och anläggningar i betydande omfattning. Om en kommun kommer i en finansiellt brydsam situation, är det tänkbart att den begränsar sina nettoförvärv av dylika tillgångar. Eftersom kommunernas finansiella situation i allmänhet synes ansträngd under 1969 och 1970, har det förefallit rimligt att tentativt sätta nettot av mark- och fastighetsköp lägre än närmast föregående år och lägre än vad enkätvärdet i och för sig motiverar. Det kommunala finansieringsbehovet bör 1970 bli ännu något större än 1969. Det är dock f. n. inte möjligt att förutsäga storleken av den upplåning som kan komma att ske på den reguljära kreditmarknaden.
Om man önskar sammanfatta kommunernas beteende nu när de råkat in i en period med låg automatisk inkomsttillväxt, kan man göra det på ungefär följande sätt: för att inte alltför chockartat behöva anpassa sig till en lägre expansionstakt höjs utdebiteringen kraftigt, återhållsamhet visas vad gäller konsumtionsutgifternas ökningstakt, investeringsutgifternas planerade tillväxt dämpas efter hand, framför allt när dessutom upplåning inte beräknas kunna ske i obegränsad omfattning.
De beräkningar som gjorts för enskilda inkomst- och utgiftsposter i denna kalkyl har justerats med vissa erfarenhetsmässiga över- och underskatt-
146 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
ningar i enkäten i förhållande till planernas utfall. Likväl får den utveckling som ovan presenterats anses vara behäftad med betydande osäkerhet.
4. Socialförsäkringssektorn
Till socialförsäkringssektorn har i det följande sammanförts vissa verksamheter som kan anses utgöra led i den samhälleliga trygghets- och socialpolitiken. Avgränsningen har skett i anslutning till det nya nationalräkenskapssystemet. Sektorn omfattar sålunda allmän sjukförsäkring, yrkesskadeförsäkring, frivillig sjukpenningförsäkring, folkpensionering, tilläggspensionering och frivillig pensionsförsäkring. De institutioner som med denna avgränsning av verksamheten i större eller mindre grad kommer att beaktas är riksförsäkringsverket, allmänna pensionsfonden, allmänna försäkringskassorna, de erkända arbetslöshetskassorna, stat och kommuner samt vissa arbetsgivarbolag. Sektorns gränser sammanfaller följaktligen inte genomgående med de berörda institutionernas. Den här använda socialförsäkringssektorn är till sin natur en statistisk konstruktion.
När man studerar de samhällsekonomiska effekter som utgår från denna sektor har man i regel inget primärt intresse för sektorns efterfrågan på varor och tjänster då denna är helt obetydlig. Det är i stället de finansiella flödena mellan denna sektor och övriga sektorer i samhällsekonomin som uppmärksammas.
Socialförsäkringssektorns inkomster beräknas ha ökat med hela 17,5 % under 1968, medan ökningen under 1969 uppgick till drygt 10 %. För 1970 förutses för närvarande att sektorns samlade inkomster kommer att tillväxa med knappt 11,5 %, dvs. något snabbare än under 1969.
Inkomsterna består till ungefär sex tiondelar av avgifter från de försäkrade eller deras arbetsgivare. Detta inkomstflöde växte under 1968 med drygt
Tabell VIII: 3. Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 1969—1970
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
22 %, medan tillväxten under 1969 var väsentligt mycket lägre och endast uppgick till ungefär 11 %. För 1970 förutses en ännu något lägre ökning, nämligen 8 %. Det kan synas anmärkningsvärt att ökningstakten i avgiftsinflödena minskar trots att ATP-avgiften under såväl 1968, 1969 och 1970 höjts med en halv procentenhet och fr. o. m. 1970 höjs dessutom arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift med 0,3 % till 2,9 %. En orsak till den avtagande tillväxttakten kan vara att allt fler löntagare når upp till inkomster som överstiger avgiftsunderlaget. Det är också tänkbart att lönestegringarna varit koncentrerade till skikt där avgiftsmaximeringen blir verksam. Den väsentligaste orsaken torde dock vara att arbetsgivarnas preliminära avgifter till sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen med viss schablonjustering beräknas med utgångspunkt från två år gamla förhållanden. Om schablonjusteringarna inte träffar exakt rätt uppstår genom slutregleringen vissa oregelbundenheter i avgiftsinflödet. Bidragen från stat och kommuner svarar för något mindre än tre tiondelar av socialförsäkringssektorns inkomster, en andel som sjunker allt eftersom arbetsgivarnas inbetalningar till AP-fonderna ökar. Bidragen från stat och kommun avser huvudsakligen folkpensioneringen, sjukförsäkringen och arbetslöshetskassorna och beräknas 1970 växa med ungefär 11,5 %, vilket är betydligt snabbare än under 1968 och 1969 då tillväxthastigheten var ungefär hälften så hög. Fonduppbyggnaden inom sektorn är mycket snabb och därför växer även sektorns ränteinkomster. Dessa tillväxer nu med en hastighet av omkring 30 % per år.
Socialförsäkringssystemets utgifter består till en mycket liten del, ungefär 3 %, av kostnader för systemets administration. Huvudparten av sektorns utgifter består naturligen av utbetalningar till hushållssektorn enligt de olika socialförsäkringsprogrammen. 1968 uppgick utbetalningarna till ungefär 11 miljarder kr. och steg 1969 till drygt 12 miljarder kr., en ökning med 10,5 %. För 1970 förutses nu en högre tillväxttakt, ungefär 12,5 %, vilken till stora delar kan hänföras till förbättrade sjukförsäkringsförmåner, till standardförbättring av folkpensionerna och till att ett kraftigt ökat antal personer kommer i åtnjutande av tilläggspensionsförmåner med allt högre belopp.
För att bättre antyda omfattningen av utbetalningarna till hushållssektorn kan pekas på att de f. n. motsvarar omkring 15 % av hushållens disponibla inkomster, varvid dock hänsyn inte tagits till att en del av socialförsäkringsförmånerna är skattepliktiga och därmed ej till hela sitt belopp ingår i den disponibla inkomsten.
Ovan refererade transaktioner över en delvis konstruerad socialförsäkringssektor visar att sektorns finansiella sparande — dess nettoutlåningsmöjlighet — under de senaste åren ständigt har ökat. Förstärkningen under 1968 uppgick till en dryg miljard kr. och under 1969 och 1970 beräknas det finansiella sparandet förstärkas med ungefär 650 milj. kr. årligen. Den osedvanligt starka ökningen 1968 beror i stor utsträckning på engångseffekter av
148 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
ett påskyndat uppbördsförfarande för ATP-avgifterna. De flesta av de fonder som är berörda är blygsamma och försäkringsverksamhetens inkomster och utgifter balanseras över några få år. Det viktiga undantaget är tilläggspensioneringen, vilken i AP-fonderna ackumulerar tillgångar som skall bidra till att möta de stora framtida pensionsanspråken. Av det totala finansiella sparandet om 7,3 miljarder kr. 1970 hänför sig ungefär 6,9 miljarder kr. eller närmare 95 % till AP-fonderna. Detta betydande sparande utbjuds till allra största delen på kreditmarknaden och dess fördelning på olika institutionella låntagargrupper diskuteras närmare i kapitel IX.
5. Den konsoliderade offentliga sektorn
Den offentliga sektorn har i de tre föregående avsnitten presenterats uppdelad på tre delsektorer, varav en, socialförsäkringssektorn, är en i hög grad konstruerad sektor. Utan att därmed underskatta innebörden av det kommunala självstyret kan sägas att statsmakterna har stort inflytande över — och ansvar för — de offentliga delsektorernas utgifter och inkomster och även över de finansiella transaktionerna dem emellan. Därför är det i betydande utsträckning statsmakterna, som utifrån det för stunden och fallet lämpliga, avgör i vilken sektor de med en reform följande direkta utgifterna skall falla och vilken sektor som i någon bemärkelse skall svara för finansieringen. Därmed kan hela den offentliga sektorn i viss mån uppfattas som ett instrument för statsmakternas ekonomisk-politiska intentioner. Målsättningar kan nås genom förändringar i variabler som statsmakterna kontrollerar, men som formellt är att hänföra till en annan sektor än den statliga.
Tabell VHI: 4. Den konsoliderade offentliga sektorns inkomster och utgifter 1969—1970
Anm. Delsektorerna är inte fullständigt konsoliderade då det kan förutsättas att en del av de ofördelade transfereringarna även återfinns bland övriga inkomster.
Källa: Finansdepartementet.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för ur 1970 149
Det kan därför vara missledande att endast utifrån förändringar i statens budget dra slutsatser om bl. a. den av statmakterna bedrivna ekonomiska politiken. Det ingår i bilden att den statliga sektorns konsumtion och investeringar endast motsvarar hälften av kommunernas och att socialförsäkringsavgifterna i det närmaste är lika stora som de direkta skatterna.
När delsektorerna konsolideras innebär detta att transfereringarna dem emellan — »internleveranserna» — elimineras. Konsolideringens syfte är att beräkna den offentliga sektorns anspråk på reala resurser samt dess finansiella nettotransaktioner med hushålls- och företagssektorerna. Den konsoliderade offentliga sektorns omslutning kan sägas antyda omfånget av de ekonomiska flöden som det offentliga direkt påverkar genom sin politik. En del ekonomiska resurser används direkt av det offentliga för produktion av varor och framför allt tjänster. Andra medel återförs såsom transfereringar till de privata sektorerna med mer eller mindre stark styrning i vad avser deras slutliga användning. Sektorns inkomstöverskott, i bemärkelse av skillnader mellan totala inkomster och samtliga utgifter för konsumtion, realinvestering och icke finansiella transfereringar, benämns finansiellt sparande. Denna post innefattar finansiella transfereringar (utlåning m. m.) samt eventuellt saldo.
Den konsoliderade offentliga sektorns inkomster beräknas ha ökat med ungefär 13,5 % under 1969 och förutses 1970 stiga med omkring 11 %. Ökningen förutses avse såväl skatter som socialförsäkringsavgifter. Utgifterna beräknas under 1969 ha ökat med omkring 13,5 % och för 1970 förutses en fortsatt tillväxt med 10,5 %. Sektorns efterfrågan på reala resurser för konsumtion och investeringar bedöms ha ökat med inemot 12 % i löpande priser under 1969, vilket uppskattas motsvara en volymökning med närmare 7 %. För 1970 förutses en volymtillväxt på ungefär 4 %.
Under 1969 kan den offentliga sektorn beräknas ha tagit i anspråk ungefär 25 3/4 % av bruttonationalproduktens resurser. Bruttonationalproduktens tillväxt under 1970 förutses nu komma att uppgå till ca 4 % och då den offentliga sektorn under samma period förutses öka sin direkta efterfrågan med 4 % i volym, dvs. i samma takt som bruttonationalprodukten tillväxer, kommer det offentliga att 1970 ta i anspråk en lika stor andel av de tillgängliga resurserna som under 1969. En annan aspekt av samma förhållande är att staten och kommunerna under 1970, för ökad framställning av offentliga tjänster samt härför erforderlig investering, kommer att ta i anspråk ungefär 26 % av bruttonationalprodukttillväxten.
Som ovan nämnts går en del av den offentliga sektorns inkomster tillbaka till de privata sektorerna. Dessa inkomstöverföringar är till viss de] komponenter i socialförsäkringsprogrammet och finansieras ibland med försäkringstekniskt beräknade avgifter från hushållen, medan andra överföringar är avsedda att bidra till en omfördelning mellan olika inkomstskikt. En mindre del av sektorns inkomster går som subventioner tillbaks
6-j- Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Finansplanen. Bilaga 1
150 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. i: Finansplanen
till företagssektorn och kan således beräknas komma hushållssektorn tillgodo i form av lägre priser. Totalt beräknas de icke finansiella transfereringarna från den offentliga sektorn till hushåll och företag ha ökat med knappt 20 % mellan 1968 och 1969 och under 1970 förutses en ökning på drygt 11,5 %.
Schematiskt kan man säga att ungefär 61 % av det offentligas inkomster används för att direkt efterfråga reala tillgångar och att ungefär 32 % av inkomsterna återförs till de privata sektorerna genom olika former av inkomstöverföringar. Det finansiella sparandet utgör f. n. ungefär 7 % av sektorns inkomster. Det finansiella sparandet förstärktes under 1969 med omkring 550 milj. kr. och förutses under 1970 ytterligare förstärkas med inemot en miljard kr.
6. Beräkning av budgeteffekter
Det är inte möjligt att på grundval enbart av förändringar i budgetens saldo eller i det finansiella sparandet göra några fullständiga bedömningar av statsbudgetens verkningar på samhällsekonomin i sin helhet. En given förändring i budgetsaldot eller i det finansiella sparandet kan nämligen orsakas av ett stort antal kombinationer av förändringar i budgetens delposter, där varje kombination kan ha sin karakteristiska effekt på samhällsekonomin. Det kan därför inte utan reservationer hävdas att en överbalanserad budget verkar kontraktivt eller att en underbalanserad budget verkar expansivt på efterfrågan i samhället. Än mindre kan det villkorslöst hävdas, att en balanserad budget eller en budget med oförändrat saldo skulle lämna efterfrågan opåverkad. Man kan nämligen föreställa sig förändringar i omfånget av statens verksamhet (vilken utgör en komponent av nationalprodukten), som försiggår vid en samtidig och beloppsmässigt lika stor ökning eller minskning av statens utgifter och inkomster, dvs. vid oförändrat budgetsaldo. Härmed skulle en budget som vidhålles i balans mycket väl kunna medverka till en ökning eller minskning av den samlade aktiviteten inom samhällsekonomin, även under förutsättning att den förändring som sker av statens utgifter och inkomster skulle ha en neutral inverkan på aktiviteten utanför den statliga sektorn.
Det anförda exemplet kan uppfattas som ett specialfall av vad som mera allmänt gäller, nämligen att olika grupper av statliga utgifter och inkomster kan ha olika stark inverkan på aktiviteten i samhällsekonomin. I detta fall har ökningen av statens direkta efterfrågan på varor och tjänster, dvs. statens verksamhet, en totalt större effekt än den beloppsmässigt lika stora ökningen av de intäkter som dras in från övriga sektorer av samhällsekonomin — låt vara att effekterna på de icke statliga sektorerna härvid tänkes vara lika stora.
En analys av budgetens effekter bör därför i princip grundas på en uppdelning av utgifter och inkomster i för ändamålet relevanta grupper. Där-
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 151
till kommer emellertid som en ytterligare komplikation, att varje uttalande om budgetens totalekonomiska effekter blir beroende av vilken jämförelsenorm som väljs till den föreliggande budgeten. I vissa försök att mäta budgetens konjunktureffekter synes jämförelsenormerna ha varit en tänkt budget i vilken staten bestämt dels att skattebetalarna under det undersökta året skall betala lika många kronor i skatt som under jämförelseåret, dels att varje statsutgift under det undersökta året skall vara lika stor som under jämförelseåret. Med denna jämförelsenorm framstår hela budgetförändringen såsom förklarad av en viss budgetpolitik eller snarare av att en viss speciell budgetpolitik inte har förts. I en annan uppläggning av budgetanalysen har man emellertid sökt skilja ut de förändringar i budgeten som är ett utslag av medveten politik (»åtgärd») från de förändringar i budgeten som kan förklaras såsom återverkningar av den ekonomiska utvecklingen inom samhällsekonomin i övrigt (s. k. »automatik»). Med denna uppdelning uppfattas sådan förändringar på budgetens inkomstsida som automatik, vilka vid ett oförändrat skattesystem följer av skatteunderlagets utveckling, medan åtgärdsbestämda inkomstförändringar endast tänks innefatta sådana som direkt följer av skattesatsförändringar.
En sådan indelning kan emellertid leda till att den medvetna budgetpolitikens betydelse för statsinkomsternas utveckling underskattas. Att vidmakthålla en oförändrad skattesats inför ett stigande skatteunderlag bör rimligen uppfattas som en medveten åtgärd lika väl som ett beslut om en skattesatsförändring. Med denna syn på budgetpolitiken blir endast de inkomstförändringar, som följer av en opåräknad eller oregelbunden utveckling av skatteunderlaget, att uppfatta som utslag av (omedveten) automatik. Det förefaller svårt eller ogörligt att på ett objektivt sätt avgränsa de förändringar av skatteunderlaget som varit av sådan opåräknad eller oregelbunden beskaffenhet och man har hittills i budgetanalytiska undersökningar fått nöja sig med att endera ta fasta på effekten av budgetens förändringar totalt sett (dvs. av automatik och åtgärder) eller också att söka renodla effekten av skattesatsförändringar och direkta utgiftsbeslut. 1 det närmast följande har valts att beakta hela förändringen av budgetens inkomster och utgifter. Jämförelsenormen blir därmed en budget, där inkomsternas belopp på ett eller annat sätt är låst vid en oförändrad nivå.
Nedan beskrivs och tillämpas en förenklad modell, som avser att på ett överskådligt sätt sammanfatta effekterna på samhällsekonomin inte bara av statsbudgetens förändringar, utan även av förändringar i en sammantagen offentlig sektor innefattande staten, kommunerna, bostadsinvesteringarna, socialförsäkringssystemet och investeringsfonderna, vilka tillsammans utgör basen för finanspolitiken i vidaste bemärkelse. Eu naturlig följd av denna syftning har varit att innehållet i staten och kommunerna fått vidgas till att även avse statliga affärsverk och bolag samt kommunala bolag och stiftelser.
Tillvägagångssättet är att förändringar i statens och kommunernas bud-
152 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
geter uppdelas i två huvuddelar. Först beräknas förändringen i statens och kommunernas konsumtion och investeringar, vilken kan sägas vara ett mått på den efterfrågan på reala faktorer som dessa direkt utövar. Härutöver införs den grova approximationen att alla icke finansiella in- och utbetalningar i form av löneutbetalningar, varuinköp, transfereringar samt olika former av skattemedelsindragningar har — bortsett från teckenskillnader — likvärdiga effekter på den icke offentliga efterfrågan, dvs. i huvudsak hushållens och företagens efterfrågan. Slutsatsen blir då, att förändringen av statens och kommunernas utgiftsöverskott (av det finansiella sparandet) ger en föreställning om inverkan på de andra sektorernas efterfrågan.
Bostadsbyggandet har, liksom stat och kommun, direkt effekt på efterfrågan på reala faktorer och påverkar dessutom resten av samhällsekonomin genom förändringar i sitt negativa finansiella sparande. När det gäller socialförsäkringssystemet och investeringsfonderna är det närmast förändringen i deras finansiella sparande, som antyder deras inverkan på den privata sektorns efterfrågan.
Förändringen av den statliga och kommunala verksamhetens samt bostadsinvesteringarnas volym ger således ett mått på förändringen av den efterfrågan på reala faktorer som utgår från den sammantagna offentliga sektorn. Förändringen av den sammantagna offentliga sektorns finansiella sparande ger en viss föreställning om den inverkan som finanspolitiken i vidaste bemärkelse utövar på hushållens och företagens, för efterfrågan på reala resurser, disponibla intäkter.
Härefter har de direkta effekterna av förändringar i verksamhetens volym inom de offentliga sektorerna summerats med de indirekta effekter, som följer av den genom flödesförskjutningar i det finansiella sparandet föranledda förändringen av de icke offentliga sektorernas disponibla intäkter. Härvid har summariskt förutsatts att dessa båda slag av förändringar är likvärdiga med hänsyn till effekterna på aktiviteten i samhällsekonomin och såtillvida summerbara. Den inverkan som förmedlas via förändringar i de icke offentliga sektorernas intäktsströmmar dämpas visserligen genom sparandebortfall etc. men har å andra sidan kedjeeffekter. Här har presumerats att man i dessa fall kan insätta en multiplikator lika med 1. Detta innebär med andra ord, att en förändring av den sammantagna offentliga sektorns utgiftsöverskott förutsätts åtföljas av en lika stor förändring av övriga sektorers efterfrågan på varor och tjänster. Den sammanlagda inverkan på den totala efterfrågan har sålunda satts lika med summa förändring av offentlig real efterfrågan och via det offentliga utgiftsöverskottet genererad efterfrågan.
I modellen erhålls således effekten av budgetförändringarna som summan av förändringarna av det offentligas köp av varor och tjänster och, med negativt förtecken, förändringen i det finansiella sparandet, varvid
153 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
båda termerna förses med en multiplikator av -f- 1. Annorlunda uttryckt innebär detta, att en ökning av statens utgifter för inköp av varor och tjänster, som inte sammankopplas med en motsvarande ökning av statens intäkter och således medför en lika stor förändring i negativ riktning av statens finansiella sparande, kan ges en multiplikatoreffekt av -f- 2. En ökning av statens inkomster, som inte sammankopplas med en motsvarande ökning av statens utgifter och följaktligen medför en lika stor förändring i positiv riktning av statens finansiella sparande, kan ges multiplikator effekten — 1.
Det kan finnas anledning att jämföra denna enkla modell med en något mer komplicerad modell som professor Bent Hansen utarbetat för OECD:s räkning.1 Denna modell avser att ge kvantitativa mått på den effekt på samhällsekonomin, som utgår från förändringar i vissa stora grupper av budgetposter. I modellen införs med positivt förtecken förändringen av statens köp av varor och tjänster och transfereringsutgifter, samt med negativt förtecken förändringen i direkta respektive indirekta skatter. För att kunna uppskatta inte blott direkta utan även indirekta effekter (s. k. multiplikatoreffekter) av förändringar i statens inkomster och utgifter, har man utgått från värden på vissa läckagekvoter; den marginella sparkvoten och den marginella importkvoten.
Beräkningar enligt modellen har för Sveriges del givit som resultat, att en förändring av statens köp av varor och tjänster har en multiplikatoreffekt lika med -f- 1,92, medan förändringar i transfereringsutgifternas, de direkta respektive indirekta skatternas belopp, har multiplikatoreffekter lika med -j- 0,92, — 0,92 respektive — 1,15. Med åtskillig förenkling skulle alltså kunna sägas att en förändring av statens köp av varor och tjänster har dubbelt så stor efterfrågepåverkande effekt som en lika stor förändring i statens inkomster.
I OECD-modellen använda multiplikatorvärden ligger som synes mycket nära dem som den här använda modellen arbetar med. Det skall dock framhållas att denna likhet delvis är skenbar i och med att modellerna har en något olika syftning. OECD-modellen avser att mäta effekter på den samlade aktiviteten i samhällsekonomin — dvs. bruttonationalprodukten — medan den här använda modellen har det blygsammare syftet att mäta effekten på efterfrågetillväxten. Denna och andra olikheter mellan de två modellerna diskuterades i detalj i den reviderade nationalbudgeten för 1969. Därvid gjordes också en numerisk jämförelse som gav vid handen att resultaten som erhålls från de två modellerna visar mycket god samstämmighet.
Det återstår att i korthet beskriva det tekniska förfaringssättet vid beräkning av budgeteffekter med hjälp av den här använda modellen. Först beräknas förändringen i statens, kommunernas och bostadsbyggandets volymmässiga direkta efterfrågan på reala resurser för konsumtions- och investe-
1 OECD, »Fiscal Policy in Seven Countries 1955—1965», Paris 1969.
154 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
ringsändamål. De olika delsektorernas finansiella sparande framkommer som skillnaden mellan totala inkomster och samtliga utgifter för konsumtion, realinvestering och icke finansiella transfereringar. När det gäller bostadssektorn kan dess investeringar i löpande priser tas som uttryck för sektorns finansiella sparande. Det fr. o. m. 1968 tillämpade systemet för statlig bostadsfinansiering innebär dock att ägare av bostadshus, när vissa rekvisit är uppfyllda, även får låna för att betala på fastigheten belöpande ränteutgifter. Bostadssektorns negativa finansiella sparande har av denna anledning ökats något i negativ riktning utöver själva investeringsbeloppet. Den sammantagna offentliga sektorns finansiella sparande de olika åren deflateras med bruttonationalproduktdeflatorn respektive år, varefter förändringarna mellan åren framräknas.1 Förändringstalen för denna variabel anses bär utgöra ett mått på den indirekta efterfrågeeffekt som utgår från den offentliga sektorn. Därefter adderas den direkta och den indirekta efterfrågepåverkan samt uttrycks i procent av bruttonationalprodukten i 1959 års priser respektive år. Även i övrigt har 1959 valts som bas för fastprisberäkningarna.
Diagram VIII: 1. Den offentliga sektorns kalkylerade inverkan på samhällsekonomin 1961—1970
Procent av bruttonationalprodukten, 1959 års priser.
A = Den sammantagna offentliga sektorns inverkan på den samlade efterfrågan.
B = Effekten av statens och kommunernas budgeter på den samlade efterfrågan.
De resultat som erhålls när modellen appliceras på den sammantagna offentliga sektorn och dess här använda delsektorer framgår i nedanstående uppställning, vilken även ger en uppfattning om de kalkylerade efterfrågeeffekter som utgår från de olika delsektorerna.
1 Eftersom en förändring av den offentiga sektorns finansiella sparande när detta går i negativ riktning, utgör ett bidrag till övriga sektorers disponibla inkomster, disponibla i den bemärkelsen att även indirekta skatter avräknats, skulle det ha varit konsekvent att deflatera motsvarande budgeteffekter med ett nettoprisindex och ställa dem i relation till bruttonationalprodukten beräknad till faktorkostnad i stället för till marknadspris. En sådan justering skulle emellertid inte ändra huvuddragen i de beräkningsresultat som erhållits.
155 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
I diagram 1 återfinns en grafisk presentation av den efterfrågepåverkande effekten som utgår från hela den sammantagna offentliga sektorn och den del därav som kan hänföras till staten och kommunerna. Skillnaden mellan de två kurvorna utgörs av de effekter som utgår från bostadsbyggandet och socialförsäkringssektorn.
1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970
Staten...................... -2,2 +1,0 +1,6 +0,3 ±0 +0,9 +0,5 +0,7 -0,4 -0,5
därav direkt efterfrågan .... +0,2 +0,7 +0,5 +0,3 +0,6 +0,2 —0,6 +0,5 +0,4 +0,1
Kommunerna................ +1,1 +0,9 +1,3 +1,4 +0,4 +0,4 +1,7 +1,9 +2,2 +1,3
därav direkt efterfrågan .... +0,7 +0,8 +1,2 +0,9 +0,6 +0,9 +2,0 +1,4 +1,5 +1,0
Bostadsbyggandet............ +0,7 +0,8 +0,8 +1,1 +0,3 -0,2 +1,3 +0,3 -0,1 ±0
därav direkt efterfrågan .... +0,3 +0,4 +0,4 +0,5 +0,2 —0,1 +0,7 +0,1 ±0 ±0
Socialförsäkringssystemet, investeringsfonderna ......... +0,8 —0,4 —1,0 —0,7 —0,4 —0,4 —0,1 —0,8 —0,5 —0,3
Totaleffekt +0,4 +2,3 +2,7 +2,1 +0,3 +0,7 +3,4 +2,1 +1,2 +0,5
156 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
IX. Kreiiitmarknaden
Totalt ökade kreditgivningen på den reguljära kreditmarknaden 1968 med 2,5 miljarder kr. men minskade 1969 med ca 1,5 miljard. Kreditgivningen till staten och bostäder ökade obetydligt och övriga sektorers upplåning minskade. Utvecklingen sektorvis diskuteras i följande avsnitt. Bankinlåningen minskade ännu kraftigare än kreditgivningen. Minskningen torde ha berört både hushåll, företag och kommuner (jämför avsnitt 2). Affärsbankernas utlåningsöverskott ökade, men en häftig omkastning ägde rum mellan halvåren. Bakgrunden härför beskrivs i avsnitt 3.1
Tabell IX: 1. Kxedkniarknaden 1968 och 1969
Nettobelopp, milj. kr.
1 Exkl. återlån samt exkl. förvärv av utländska obligationer och bankers förlagsbevis. Fondökningen uppgick till 5 850 milj. kr. under 1968 och 6 444 milj. kr. under 1969.
2 Inkl. investeringsbankens kortfristiga placeringar.
Källa: Riksbanken.
1. Ben sektorvisa ut- och upplåningen
Tabell 1 ger en översikt över upp- och utlåning på den reguljära kreditmarknaden för 1968 och (preliminärt) för 1969. Affärsbankernas kreditgivning till näringslivet ökade kraftigt under loppet av 1968 men minskade 1969
1 Termerna utlåning, upplåning och inlåning används genomgående i betydelsen av flöden. Med utlåning menas sålunda förändringen i stocken av utestående krediter.
157 Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
under intryck av den hårda kreditpolitiken. Allmänna pensionsfondens kreditgivning ökade 1968 med 1,5 miljarder kr. Denna ökning tillgodosåg främst bostadssektorns ökade finansieringsbehov. På grund av omfattande återlån (som ingår i främst affärsbankernas kreditgivning) och en omsvängning av förplaceringarna 1969 sjönk fondens utbud på marknaden detta år trots en fortsatt kraftig fondökning. Fondens kreditgivning till näringslivet sjönk, medan kreditgivningen till de övriga sektorerna i stort sett var oförändrad från året innan.
Statens budgetunderskott var 1969 något större än 1968, eller 3,8 miljarder kr. Inriktningen av upplåningen mot ökad långfristighet fortsatte. Liksom 1968 emitterades även 1969 mot slutet av året ett sparobligationslån med en genomsnittlig förräntning på 8 %, avsett för allmänheten. Sammanlagt tecknades för drygt 300 milj. kr. För »Spar 68» var motsvarande ränta 7 % och det tecknade beloppet 325 milj. kr. Räntan på 1969 års sparlån är densamma som på svenska statens obligationslån i november 1969. I november 1968 var obligationsräntan 6 1/4 %. Under hösten emitterades vidare ett amorteringslån, främst ämnat åt institutionerna på kapitalmarknaden. Upplåningsbehovet för 1970 förväntas bli betydligt mindre än 1969 och uppskattas till 2,3 miljarder kr.
Kommunernas upplåning på kreditmarknaden var ungefär 250 milj. kr. lägre 1968 än 1967 och minskade ytterligare 1969. Upplåningsminskningen 1968 svarar mot en minskad uppbyggnad av likvida medel hos kommunerna (jämför tabell 2). Den minskade upplåningen på marknaden 1969 jämfört med 1968 var en följd av den hårda kreditpolitiken och den därmed sammanhängande styrningen av kreditgivningen till den prioriterade sektorn detta år. Detta torde för kommunerna ha inneburit att upplåningen utanför marknaden ökade och/eller att en neddragning av likviditeten ägde rum.
Tabell IX: 2. Kommunernas upplåning på kreditmarknaden och förändringen av deras likvida tillgångar
Nettobelopp, milj. kr.
Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.
Även vid en försiktig uppskattning av kommunernas planer för 1970 kan utgiftsöverskottet beräknas öka ungefär lika mycket som 1969. Vid nuvarande åtstramning på kreditmarknaden kan upplåningen knappast sättas högre än för 1968. Prognosen förutsätter en betydande neddragning av kommunernas likviditet under 1970.
Bostadsinvesteringarna beräknas volymmässigt ha minskat med drygt
158 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
1,5 % under 1969 mot en ökning på knappt 3 % under 1968. Den värdemässiga ökningen var något lägre 1969 än 1968. Den volymmässiga nedgången i bostadsinvesteringarna beräknas fortsätta under 1970, dock i lägre takt än under 1969. Värdemässigt sett torde investeringsökningen bli ungefär densamma som 1969.
Tabell IX: 3. Bostadssektorns upplåning på kreditmarknaden 1967—1969
Nettobelopp, milj. kr.
Källa: Konjunkturinstitutet.
Stocken oavlyftade bostadsbyggnadskrediter växte betydligt 1968. Obligationsemissioner av de bostadsfinansierande instituten i mars, juli och oktober 1969 möjliggjorde emellertid betydande avlyft. Som framgår av tabell 3 ökade bostadssektorns nettoupplåning på obligationsmarknaden med knappt 3 miljarder kr. Trots affärsbankernas omfattande köp av hypoteksobligationer beräknas deras totala kreditgivning till bostadssektorn ha blivit mindre 1969 än året innan (jämför tabell 1).
Den totala kreditgivningen till bostadssektorn ökade både 1968 och 1969 snabbare än bostadsinvesteringarnas beräknade värdemässiga ökning. Till en del kan denna differens förklaras med hänvisning till de nya räntelånens utformning. Ökningen av den totala kreditgivningen kunde 1968 främst hänföras till en kraftig upplåning på marknaden, medan de statliga lånen var ungefär oförändrade. Under 1969 ökade däremot utbetalningen av de statliga lånen till bostadsändamål kraftigt. För 1970 beräknas statens bostadskrediter öka något mindre än 1969, vilket innebär att behovet av upplåning på marknaden ökar i motsvarande utsträckning.
Näringslivets fasta investeringar, som under 1968 visade en volymmässig nedgång på närmare 10 %, ökade under 1969 med ungefär 4 %. För 1970 har dessa investeringar uppskattats öka ytterligare både volym- och värdemässigt. Näringslivets lagerinvesteringar var 1969 betydande och en fortsatt lageruppbyggnad beräknas äga rum 1970.
Stor upplåning och förbättrade vinster i kombination med fallande investeringar medförde en kraftig förbättring av näringslivets likviditet 1968. Främst på grund av stora lagerinvesteringar minskade det finansiella sparandet 1969 trots fortsatta vinstförbättringar. Eftersom samtidigt upplåningen minskat med drygt 1,5 miljarder kr. måste likviditetsutvecklingen ha varit betydligt sämre än 1968.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
159 Tabell IX: 4. Näringslivets upplåning på kreditmarknaden 1967—1969
Nettobelopp, milj. kr.
Källa: Konjunkturinstitutet.
Den kraftiga uppbromsningen av näringslivets upplåning på marknaden 1969 avsåg främst affärsbankerna (tabell 4). Den synes närmast ha berört gruppen »personliga och diverse krediter», som till viss del hänför sig till småföretagssektorn. Försämringen av utvecklingen av likviditeten synes däremot, åtminstone inom industri och handel, ha berört både större och mindre företag (diagram 1). Likviditetsförbättringen under 1968 torde däremot väsentligen varit koncentrerad till de större företagen.
Diagram IX: 1. Likviditetsutvecklingen inom industri och handel
Procentuell förändring från föregående år
HANDEL
INDUSTRI
Större företag
Större företag
Mindre företag
Mindre företag
Anm. Uppgifterna bygger på enkätundersökningar som har utförts av statistiska centralbyrån. Med likvida medel avses kassa-, bank- och postgirotillgodohavanden samt kortfristiga penningplaceringar. Större industriföretag (med mer än 50 anställda) och handelsföretag (med mer än 200 anställda) har totalundersökts. Mindre industriföretag (200—500 anställda) och handelsföretag (100—200 anställda) har urvalsundersökts.
Källa: Statistiska centralbyrån.
Det är meningslöst att nu göra en förutsägelse om näringslivets vinstutveckling och upplåningsmöjligheter 1970. Antages emellertid vinsterna bli ungefär lika stora som 1969 så förutsätter genomförandet av de prognoserade investeringarna att upplåningen blir större än 1969 och/eller att likviditeten kraftigt försämras. Läget är såtillvida detsamma för närings-
160 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
livet och för kommunerna. På grund av bristande information om likviditetens storlek och fördelning är det omöjligt att beräkna utrymmet för en fortsatt neddragning. Behovet härför är å andra sidan — vid förutsatt »real» utveckling — bl. a. beroende av den fortsatta inriktningen av kreditpolitiken och omfattningen av de utländska kapitalrörelserna 1970. Osäkerheten över hela fältet gör realismen av investeringsprognoserna ovanligt svårbedömd ur finansiell synvinkel. Det har under sådana omständigheter heller inte ansetts meningsfullt att för 1970 söka uppställa den sedvanliga kreditmarknadsbalansen.
2. Inlåning och sparande
Det är svårt att klargöra i vad mån inlåningens uppbromsning under 1969 berör olika sektorer, särskilt när det gäller att särredovisa hushållen. Man kan emellertid till en början konstatera att förändringen berört alla kreditinstitut utom jordbrukskassorna. Jämför tabell 5, som avser månaderna januari—oktober.
Tabell IX: 5. Inlåning och inlåningsförändring januari—oktober 1968 och 1969 Milj. kr.
Källa: Bankstatistiken.
Minskningen av ökningstakten för totala inlåningen 1969 jämfört med
1968 (drygt 4 1/2 miljard) är ännu mycket större än för utlåningen. Delvis sammanhänger detta med ett nettoutflöde av betalningar till utlandet, delvis med ökningen av allmänhetens placeringar i obligationer och aktier
1969 jämfört med 1968 (jämför tabell 1).
Den information som finns om inlåningens fördelning på olika innehavarkategorier i vissa affärsbanker anger en stagnation eller minskning för företagen. Detta stämmer överens med de förut berörda uppgifterna från statistiska centralbyrån som visar att ökningen av likviditeten inom industrin upphörde under 1969 och förbyttes i nedgång för de större handelsföretagen. För kommunerna pekar informationen på fortsatt ökning om än i avsaktande takt. Hushållens inlåning har bromsats upp, vilket också framgår av inlåningen i sparbankerna och postbanken. Detta stämmer i och för sig också överens med den bild som erhålls från nationalräkenskaperna, enligt vilka hushållssparande! sjunkit mellan 1968 och 1969.
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 161
En tendens till sjunkande sparkvot, mätt som relationen mellan hushållens sparande och disponibla inkomster har i själva verket gjort sig gällande fr. o. m. 1965. Under hela perioden 1955—1964 varierade denna sparkvot inom trånga gränser: 7—8 1/2 %. Efter 1964 har sparkvoten sjunkit successivt från 6 1/2 % 1965 till 3 1/2 % 1969. Statistiken på detta område är ofullständig och svårtolkad, och den angivna utvecklingen av sparkvoten kan, särskilt för de senaste åren, inte sägas vara säkerställd. Nedgången 1965—1969 kan ha både statistiska och reella »förklaringar».
Av olika anledningar kan man räkna med att hushållens inkomster och därmed nivån för hushållssparande systematiskt underskattas. Sparkvoten ligger därför systematiskt för lågt. Det torde vidare ha ägt rum en inkomstomfördelning till förmån för låginkomsttagarna som är svårt att belägga statistiskt men som kan ha påskyndats under senare år och tenderat att sänka sparkvoten. I samma riktning bör också verka tillväxten av antalet löntagare på bekostnad av antalet enskilda företagare. De senare kan antas ha större sparkvot än de förra. Även en ombildning av familj ebolag till aktiebolag minskar sparkvoten för »hushållen».
Benägenheten att konsumera ur en given inkomst kan ha ökat på grund av attraktiviteten av nya och dyra varaktiga konsumtionsvaror samt nya expanderande former för deras distribution. Den snabba utbredningen av kreditköp under senare år bör också ha slagit ut i en sänkning av sparkvoten.
En mycket svårbedömd fråga är vilken verkan införandet av ATP haft och kommer att få på hushållens sparkvot — någon synlig effekt kan inte spåras under de första fem åren. Effekten av ATP bör emellertid komma till synes först successivt allt eftersom allt fler inkomsttagargrupper verkligen kan ha tjänat in och kan räkna med de framtida pensionsförmånerna och då ställer om sina sparvanor i enlighet därmed. Som ytterligare likartad faktor kan nämnas den ökade omfattningen av obligatorisk sjukförsäkring, som kan tänkas ha försvagat motivet för sparande som buffert mot oförutsedda utgifter.
Den marginella direkta skattekvoten för löntagare låg relativt stilla under första hälften av 60-talet för att därefter lyftas upp till högre nivå. En förklaring till fallet i sparkvoten kan vara att skattekvotens höjning i kombination med en avsaktande stegringstakt för faktorinkomsterna (och för bruttonationalproduktionen) medfört en avgjord nivåsänkning för stegringstakten i hushållens reala disponibelinkomst under senare hälften av 60-talet. Genomsnittet för ökningstakten 1960—1964 är ungefär dubbelt så hög som för 1965—1969. Både på kort och lång sikt kan en sådan nedtrappning förväntas begränsa ökningstakten för sparandet mer än för konsumtionen. Om denna hypotes är riktig skulle en höjning av ökningstakten för bruttonationalprodukten och faktorinkomsterna, förutsatt en i fortsättningen oförändrad skattekvot, inte bara öka det absoluta sparandet utan även sparkvoten.
162 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Till de frågor som berör sambandet mellan hushållssparande och skatter hör också det svårförklarliga fenomenet att den registrerade sänkningen av sparkvoten uteslutande synes avse de första halvåren 1965— 1969. För andra halvåret ligger sparkvoten praktiskt taget oförändrad under denna period. Det kan här vara fråga om ännu ej upptäckta statistiska felkällor. En viktig förklaring kan vara att de stigande kvarskatterna och fyllnadsskatterna i sin helhet belastar första halvårets sparande samtidigt som den likaså stigande överskjutande skatten till större delen konsumeras halvåret som följer på utbetalningen.
3. Affärsbankerna och riksbanken
Den uppbromsning av inlåningen i bankerna som inträffade under 1969 har i särskilt hög grad berört affärsbankerna. Samtidigt som inlåningen stagnerade under första halvåret 1969 fortsatte emellertid affärsbankernas utlåning att stiga i än snabbare takt än under motsvarande halvår ett år tidigare. Den motsvarande stora upplåningen i riksbanken skapade, i kombination med den vid mitten av året kraftigt skärpta kreditpolitiken, ett radikalt nytt läge för affärsbankernas fortsatta kreditgivning. Denna utveckling kan illustreras med en balans för förändringarna i affärsbankernas tillgångar och skulder som i tabell 6 redovisas dels för första halvåren 1968 och 1969, dels för perioderna juli—oktober 1968 och 1969. Jämförbarheten mellan de valda perioderna berörs ej av skatteuppbördens omläggning mellan 1968 och 1969.
Tabell IX: 6. Affärsbankernas tillgångar och skulder. Förändringar första halvåren samt juli—oktober 1968 och 1969
Milj. kr.
Källa: Riksbanken.
En jämförelse mellan de första halvåren visar en dramatisk minskning av inlåningen under första halvåret 1969 samtidigt som utlåningen under denna period låg högre än första halvåret 1968. Det relativt begränsade utlåningsöverskottet första halvåret 1968 motsvaras i stort sett av en ök-
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
ning av den på skuldsidan uppförda övrigposten vari främst ligger en förändring av nettopositionen gentemot andra inhemska finansinstitut (inkl. riksgäldskontoret och AP-fonden). Det rekordstora utlåningsöverskottet första halvåret 1969 mer än motsvaras av en försämring av nettopositionen gentemot riksbanken. Det fanns härigenom också utrymme fölen betydande ökning av nettoinnehavet av likvida medel i form av kassa, statspapper och andra obligationer och valuta.
Under perioden juli—oktober 1969 var inlåningen lika obetydlig som under föregående halvårsperiod och stod i än bjärtare kontrast till inlåningen ett år tidigare. Utvecklingen av utlåning och upplåning i riksbanken är helt omkastad jämfört med första halvåret. De likvida tillgångarna (exkl. fordringarna mot riksbanken) förblev praktiskt taget oförändrade räknat netto. Det skedde dock en omfördelning från valutainnehav till kassa och obligationer på 700 milj. kr., sammanhängande med bestämmelsen att svenska företagskonton i utländsk valuta i affärsbankerna fr. o. m. mitten på september ej längre är räntebärande.
Sett över hela tiomånadersperioden januari—oktober 1969 uppgick utlåningen till omkring 1,3 miljarder jämfört med omkring 3,7 miljarder motsvarande period 1968. Denna jämförelse ger kanske den bästa uppfattningen om den kreditbegränsning som uppnåddes under loppet av 1969 trots den starka expansionen under dess första halvår. Under januari— oktober 1969 steg vidare inlåningen med omkring 300 milj. kr. Utlåningsöverskottet för hela perioden uppgick alltså till omkring en miljard och motsvaras av en praktiskt taget lika stor förändring i nettoskulden gentemot riksbanken (jämför tabell 6).
Bakgrunden till de tvära kastningarna i utlåningsöverskottet såsom dessa reflekteras i nettoskulden till riksbanken mellan de två delperioderna
Tabell IX: 7. Riksbankens tillgångar och skulder. Förändringar första halvåren samt juli—oktober 1968 och 1969
Milj. kr.
Källa: Riksbanken.
164 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
(första halvåret resp. juli—oktober) kan närmare studeras i tabellen. Förändringarna i riksbanksbalansens tillgångar och skulder har i tabell 7 grupperats på ett sådant sätt att riksbankens nettoskuld gentemot affärsbankerna fått utgöra ena sidan i balansen. Denna nettoskuld representeras av saldot mellan affärsbankernas checkräkning och deras upplåning i riksbanken. (Det är detta saldo som införts i tabell 6.) I tabell 7 framstår förändringarna i nettoskulden som balanserade av framför allt förändringar i riksbankens valutainnehav och dess innehav av svenska värdepapper.
Riksbanksbalansen för delperioderna under 1968 karakteriseras av relativt obetydliga förändringar i de olika posterna. Första halvåret 1969 inträffade däremot en betydande avtappning av riksbankens valutainnehav samtidigt som den kontraktiva effekten av förändringen i värdepappersinnehavet också var mycket kraftigare än motsvarande period ett år tidigare. Denna utveckling »förklarar» den stora ökningen i affärsbankernas nettoskuld till riksbanken, som balansmässigt i stort sett representerar motposten i riksbanksbalansen till nyssnämnda transaktioner. Trots denna utveckling fortsatte, som nämnts, affärsbankernas kreditgivning.
Under perioden juli—oktober 1969 var riksbankens köp av svenska värdepapper betydligt mer omfattande än motsvarande period 1968, vilket sammanhängde med marknadens begränsade förmåga att absorbera den för budgetunderskottets täckande nödvändiga statliga upplåningen. Parallellt härmed förbättrades affärsbankernas nettoposition gentemot riksbanken. Kassakvotsbestämmelsen framtvingade en ökning av checkräkningsmedlen varigenom nedbringandet av upplåningen i riksbanken kan sägas ha bromsats i motsvarande mån. I den kombination av föreskrifter som affärsbankerna hade att iaktta — närmare beskriven i konjunkturinstitutets höstrapport — kom upplåningen i riksbanken att spela en stor roll på grund av den mycket stora kostnaden för ett överskridande av de för olika banker individuellt satta lånetaken. I sina ansträngningar att följa riksbankens föreskrifter — som även gällde själva utlåningsvolymen — åstadkom som nämnts affärsbankerna också en mycket kraftig minskning av utestående krediter. För affärsbankerna som helhet påverkas dock härigenom i stort sett inte möjligheterna att förbättra likviditeten och reducera upplåningsbehovet i riksbanken annat än i den mån andra kreditinstitut eller eventuellt utländska finansiärer övertar en del av den utlåning som annars skulle kommit till stånd. En enskild affärsbank kan också räkna med en större andel av banksystemets totala likviditet i den mån den sänker utlåningstakten relativt övriga banker. På så sätt skulle en utjämning av över- och underskottslikviditet kunna komma till stånd. För varje bank — affärsbanker och andra — har det emellertid kommit att framstå som alltmer angeläget att i möjligaste mån binda ut- och inlåning till varandra. Hela systemets elasticitet har såtillvida minskats,
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970 165
samtidigt som dock den höga avkastningen på korta lån ökat incitamenten för utjämning via utlåning från banker med kassaöverskott.
Det är vidare möjligt att det förelegat ett samband mellan affärsbanksutlåningen och totala valutareserven och därigenom också med förändringarna i banksystemets likviditet. Den stora utlåningen första halvåret 1969 skulle kunna sättas i samband med den kraftiga valutaminskningen t. ex. via kreditfinansierad lagerökning av importvarar eller av olika former av kapitalexport. Kreditbegränsningen borde då ha verkat i motsatt riktning. Valutareservens utveckling och den s. k. restpostens uppförande anger emellertid att en sådan effekt endast kunnat föreligga i begränsad omfattning under andra halvåret.
Det är svårt att bedöma kreditpolitikens effekt på den inhemska aktiviteten. November enkät en för industrins investeringsplaner för 1970 gav ingen anledning till revidering av den prognos som gjorts med ledning av augustienkäten och som redovisades i konjunkturinstitutets höstrapport. Möjligen skulle man kunna hävda att eftersom konjunkturen snarast förstärkts och kapacitetsutnyttjandet successivt ökat så borde företagen ha klart uppreviderat sina investeringsplaner mellan nämnda enkättillfällen. Att så icke synes ha skett kan eventuellt tillskrivas det skärpta läget på kreditmarknaden. Detta bör vidare ha avsevärt påverkat möjligheterna för de mindre företagen att kreditfinansiera behovet av kapital för den löpande rörelsen. Den svårbestämda effekten härav kan fortsättningsvis bl. a. väntas beröra aktiviteten inom servicenäringarna och handelns lagerhållning.
166 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
Innehåll
I. Sammanfattande översikt...................................... 2
1. Den ekonomiska utvecklingen 1968—1969.................... 2
2. Sveriges ekonomi 1970 .................................... 10
II. Det internationella läget ...................................... 19
1. Sammanfattande översikt.................................. 19
2. Länderöversikter ........................................ 35
III. Utrikeshandeln ............................................ 67
1. Exporten .............................................. 67
2. Importutvecklingen 1969 och 1970 .......................... 76
3. Bytes- och betalningsbalansen.............................. 78
IV. Produktionen .............................................. 85
1. Industrin .............................................. 85
2. Skogsbruket ............................................ 95
3. Övriga näringsgrenar och den totala produktionen.............. 96
V. Arbetsmarknaden............................................ 98
1. Arbetsmarknaden under 1969 .............................. 98
2. Arbetsmarknaden 1970.................................... 106
VI. De enskilda konsumenternas ekonomi............................ 108
1. De disponibla inkomsterna ................................ 108
2. Konsumentpriserna ...................................... 112
3. Den privata konsumtionen ................................ 115
VII. Investeringarna ............................................ 119
1. Investeringsutvecklingen inom olika områden ................ 119
2. Sammanfattning av investeringsprognosen för 1970 ............ 133
VIII. Den offentliga verksamheten.................................... 135
1. Allmänt................................................ 135
2. Staten.................................................. 137
3. Kommunerna............................................ 142
4. Socialförsäkringssektorn .................................. 146
5. Den konsoliderade offentliga sektorn ........................ 148
6. Beräkning av budgeteffekter .............................. ISO
IX. Kreditmarknaden............................................ 156
1. Den sektorvisa ut-och upplåningen.......................... 156
2. Inlåning och sparande .................................... 160
3. Affärsbankerna och riksbanken ............................ 162
Bil. 1. Preliminär nationalbudget för år 1970
167 T abellförteckning
I. 1. Försörjningsbalans 1967—1969 ............................ 2
2. Kapitalbalans 1968 och 1969 .............................. 9
3. Bytesbalansen 1968—-1970 ................................ 16
4. Preliminär försörjningsbalans för 1970 ...................... 17
II. 1. Försörjningsbalansens poster i olika länder och länderområden
1968—1970 ............................................ 20
2. Konsumentpriser 1960—1969 .............................. 22
3. Lönekostnader och förtjänster per arbetad timme för industriarbetare 1960—1969 .................................... 23
III. 1. Exportutvecklingen för olika varugrupper 1968—1970 68
2. Importutvecklingen för olika varugrupper 1968—1970 77
3. Bytes- och betalningsbalans 1966—1970 .................... 79
IY. 1. Försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål, inkl. ämnen
1967—1970 ............................................ 86
2. Försörjningsbalans för verkstadsprodukter, exkl. fartyg 1967—1970 88
3. Försörjningsbalans för sågade och hyvlade trävaror 1967—1970 .. 90
4. Industriproduktionens utveckling 1968—1970 ................ 93
5. Försörjningsbalans för rundvirke 1967—1970 ................ 95
V. 1. Denregistreradearbetslöshetenl968ochl969regionaltochbranschvis 100
2. Antal personer berörda av vissa arbetsmarknadsåtgärder 1968 och
1969 .................................................. 103
VI. 1. De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1968—1970 109
2. Hushållens direkta skatter och avgifter 1966—1970 ............ 111
3. Lönesumma och preliminär A-skatt 1965—1970 .............. 112
4. Konsumentprisprognos för 1989—-1970 ................ 114
5. Konsumtionsutvecklingen 1967—-1969 ...................... 117
VII. 1. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående bostads-
byggen 1965—1970 ...................................... 120
2. Verkställda resp. planerade investeringar inom industrin första halvåren 1969 och 1970 enligt investeringsenkät i november 1969 123
3. Planerade och faktiska förändringar av den egentliga industrins investeringar 1962—1970 .................................. 124
4. Planerade och faktiska förändringar av de borgerliga primärkommunernas byggnadsinvesteringar 1961—1970 129
5. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1966—1969 samt prognos för
1970 .................................................. 131
6. Bruttoinvesteringarnas utveckling 1966—1969 samt prognos för
1970 för privat, statlig och kommunal sektor ................ 132
VIII. 1. Statens inkomster och utgifter 1968—1970 .................. 139
2. Kommunernas inkomster och utgifter 1969—1970 ............ 144
3. Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 1969—1970 .... 146
4. Den konsoliderade offentliga sektorns inkomster och utgifter 1969
—1970 ................................................ 148
168 Statsverkspropositionen år 1970. Bil. 1: Finansplanen
IX. 1. Kreditmarknaden 1968 och 1969 .......................... 156
2. Kommunernas upplåning på kreditmarknaden och förändringen av
deras likvida tillgångar.................................... 157
3. Bostadssektorns upplåning på kreditmarknaden 1967—1969 .... 158
4. Näringslivets upplåning på kreditmarknaden 1967—1969 ...... 159
5. Inlåning och inlåningsförändring januari—oktober 1968 och 1969 160
6. Affärsbankernas tillgångar och skulder. Förändringar första halvåren
samt juli—oktober 1968 och 1969 .......................... 162
7. Riksbankens tillgångar och skulder. Förändringar första halvåren
samt juli—oktober 1968 och 1969 .......................... 163