('angående stimulansåt\xad gärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin',)

Kungl. Maj.ts proposition nr bl år 1970 1

Nr 41

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående stimulansåt­ gärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin; given Stock­ holms slott den 20 februari 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över industriärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag om tidsbegränsade åtgärder avsedda att underlätta strukturomvandlingen inom textil- och konfektionsindustrierna (TEKO-industrierna) samt den manuellt arbetande glasindustrin. För TEKOindustrierna föreslås ett fyraårigt och för den manuella glasindustrin ett treårigt program. Programmen innehåller åtgärder som syftar till dels främ­ jande av export av de berörda branschernas produkter, dels höjande av kunskapsnivån i branscherna genom särskilda utbildningsinsatser. För exportfrämjande åtgärder i form av bl. a. bidrag till vissa tröskel­ kostnader vid exportprojekt och kollektiva manifestationer ställs enligt för­ slaget ett sammanlagt belopp av 21,2 milj. kr. till förfogande under perioden, varav 20 milj. kr. för TEKO-industrierna och 1,2 milj. kr. för den manuella glasindustrin. Dessutom föreslås ett system med statliga lånegarantier med årsramar av 7,5 milj. kr. för TEKO-industrierna och 1 milj. kr. för den manuella glasindustrin. För utbildningsinsatser föreslås ett sammanlagt belopp av 9,8 milj. kr., varav 9,2 milj. kr. för TEKO-industrierna och 600 000 kr. för den manuella glasindustrin. Den administrativa sammanhållningen av programmen föreslås anförtros kommerskollegium såvitt angår de exportfrämjande åtgärderna och statens institut för företagsutveckling (nuvarande statens institut för hantverk och industri) såvitt avser utbildningsinsatserna. 1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 41

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

Utdrag av protokoll över industriärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 feb­ ruari 1970.

Närvarande: Statsministern P alme , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , II olmqvist , A spling , L undkvist , G eijer , O dlinoff , W ickman , M oberg , B engtsson , L öfberg , L idbom , C arlsson . Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter ge­ mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stimulansåt­ gärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin och anför:

Inledning

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 17 maj 1968 tillkallade jag sak­ kunniga för översyn av vissa frågor rörande textil- och konfektionsindu­ strierna — TEKO-utredningen.1 I direktiven för utredningen konstaterade jag att det aktuella läget inom de berörda industrierna påkallade en undersökning av deras konkurrensför­ utsättningar och utvecklingsmöjligheter. Som en huvuduppgift för utredning­ en angav jag att undersöka TEKO-industriernas möjligheter att under rå­ dande internationella förhållanden framgångsrikt och varaktigt stärka sin konkurrenskraft genom fortsatt strukturell omvandling. Utredningen lade i augusti 1969 fram ett delbetänkande, ”Förslag om upp­ handling, export och utbildning på TEKO-området” (Stencil I 1969: 6). Del­ betänkandet innehåller förslag till åtgärder, vilka utredningen finner angelä­ get att genomföra så snart som möjligt och som anses kunna behandlas rela­ tivt fristående från den mera grundläggande strukturanalys av TEKO-om­ rådet, som utredningen avser presentera i sitt huvudbetänkande. Detta vän­ tas bli framlagt under innevarande år. Efter remiss har yttranden över delbetänkandet avgetts av försvarets sjuk­ vårdsstyrelse, försvarets materielverk (FMV), dåvarande försvarets fabriks- 1 Landshövding Mats Lemne, ordförande, byråchefen Curt Canarp, riksdagsledamoten Sigrid Ekendahl, direktören Göte Johansson, förbundsordföranden Ivan Lind, direktören Ivan Lind­ qvist, kommerserådet Olle Lindqvist, förbundsordföranden Valter Sjöberg, direktören Lennart Tessmar och direktören Rudolf Walldén; Utredningens direktiv, se 1969 års riksdagsberättelse s. 238 f..

Kungl. Maj. ts proposition nr 41 år 1970

verk (FFV), riksrevisionsverket (RRV), konjunkturinstitutet (Kl), skol­ överstyrelsen (SO), kommerskollegium (KIv), näringsfrihetsrådet (NFR), näringsfrihetsombudsmannen (NO), överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens institut för hantverk och industri (SHI), styrelsen för teknisk utveckling, (STU), länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län, exportkrediInämnden, exportrådet för den mindre industrin, Sveriges investeringsbank, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sve­ lige (LO) etter hörande av Svenska beklädnadsarbetareförbundet och Svenska textilarbetareförbundet —, AB Svensk exportkredit, Svenska ar­ betsgivareföreningen (SAF) — efter hörande av Sveriges konfektionsindustriförbund och Sveriges textilindustriförbund —, Svenska bankföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska spar­ banksföreningen Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund — efter hörande av Tex­ tilgrossisternas riksförbund —, Sveriges hantverks- och industriorganisa­ tion (SHIO), Sveriges industriförbund —efter hörande av Konfektionsindustriföreningen och Textilrådet —, Sveriges köpmannaförbund — efter hö­ rande av Textilhandlareförbundet —, Textilforskningsinstitutet, Tjänste­ männens centralorganisation (TCO) och upphandlingskommittén. Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Västergötland och Norra Småland, Östergötland, Söder­ manland och Gävle. Vidare har SAF överlämnat yttranden från Sveriges konfektionsindustriförbund och Sveriges textilindustriförbund samt Sveriges industi iförbund överlämnat yttranden från Konfektionsindustriföreningen och Textilrådet. I en gemensam framställning till chefen för industridepartementet den 20 oktobei 1969 bär Svenska glasbruksföreningen, Svenska glasexportförening­ en och Glasindustrins arbetsgivareförbund med överlämnande av visst ut­ redningsmaterial hemställt, att den manuellt arbetande svenska glasindu­ strin skall omfattas av sådana åtgärder som kan bli tillförsäkrade andra branschei med likartade problem. Framställningen har senare kompletterats med ytterligare utredningsmaterial. I piop. 1970: 1 (bil. 12, s. 26; bil. 15, s. 44) har Kungl. Maj :t, under åbe­ ropande av att beredningen av de nyss berörda förslagen och framställning­ arna ännu inte avslutats, föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild pro­ position i ämnet, dels under tionde huvudtiteln till Exportfrämjande åtgär­ der för textil- och konfektionsindustrierna, m. in., för budgetåret 1970/71 beräkna ett reservationsanslag av 5 200 000 kr., dels under trettonde huvud­ titeln till Utbildningsstöd till textil- och konfektionsindustrierna, m. no, för budgetåret 1970/71 beräkna ett reservationsanslag av 2 500 000 kr. Jag anhaller att nu efter samrad med chefen för handelsdepartementet — till behandling få ta upp innehållet i dels TEKO-utredningens delbetän-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

kände, dels framställningen från organisationerna inom den manuella glasindustrin.

Teko-industrierna

Bakgrund De svenska textil- och konfektionsindustrierna (TEKO-industrierna) om­ fattade år 1967 över 1 300 arbetsställen med sammanlagt ca 75 000 anställ­ da. Branschens förädlingsvärde var 2 145 milj. kr., vilket motsvarar nästan 6 % av den sammanlagda svenska industriproduktionen. Branschen är där­ med i storleksavseende jämförbar med träindustrin eller järn- och stålindu­ strin. Omkring tre fjärdedelar av branschens totala förädlingsvärde hänför sig till delbranscherna ylleindustri, bomullsindustri, trikåindustri och konfek­ tionsindustri. Bomulls- och ylleindustrierna är producentvarubranscher med i första hand konfektionsindustrin som kund. Konfektions- och trikåindu­ strierna är huvudsakligen inriktade på tillverkning av konsumtionsvaror. Bomulls- och ylleindustrierna kännetecknas av att de största företagen har relativt höga produktionsandelar. Inom konfektions- och trikåindustrierna är de typiska företagen små och de stora företagens marknadsandelar är med något undantag begränsade. TEKO-industrierna är geografiskt starkt koncentrerade. Nästan 40 % av branschens arbetare fanns år 1967 i Älvsborgs län, och omkring två tredje­ delar sysselsattes vid företag i Älvsborgs, Skaraborgs, Göteborgs och Bohus, Malmöhus och Östergötlands län. Lönenivån för TEKO-sektorn är den lägsta inom samtliga elva huvudbranscher i industristatistiken. Genomsnittslönen för manliga arbetare i TEKO-industrierna låg i slutet av år 1968 ca 12 % under industrigenom­ snittet. Även om variationer förekommit mellan olika delbranscher och varuom­ råden kan de senaste två decennierna för TEKO-sektorn som helhet karak­ teriseras som en krisperiod präglad av svag produktionsutveckling och om­ fattande företagsnedläggelser. De senare torde ha varit flera än i någon an­ nan jämförbar industrigren. Branschen var bl. a. 1958—1959 föremål för undersökning, nämligen av den statliga textilutredningen som i sitt betän­ kande (SOU 1959: 52) lade fram förslag till ett handlingsprogram för textiloch konfektionsindustrin. Under perioden 1959—1968 ökade produktionen i TEKO-industrierna som helhet med endast 23 % mot 77 % för hela industrin. Av delbranscherna uppvisar ylleindustrin en absolut produktionsminskning under perioden och bomullsindustrin en så gott som stagnerande produktion. Utvecklingen i

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1970

Även i de tidigare tillverkningsleden har importen ökat starkt av såväl garn som vävnader. Svenska tillverkare har i betydande utsträckning över­ gått till att importera råväv, som endast slutbearbetas inom landet. Importutvecklingen har underlättats av tullavvecklingen inom EFTA. Me­ dan t. ex. konfektionsimporten från EEC-området vid början av 1960-talet var väsentligt högre än EFTA-importen, är förhållandet i dag det motsatta. En ytterligare faktor bakom importökningen är uppträdandet på den svens­ ka marknaden av en råd, delvis nya, producentländer i Syd- och Östeuropa samt Asien. De svenska företagen har på grund av sitt relativt höga kost­ nadsläge haft stora svårigheter att möta konkurrensen från dessa s. k. låg­ prisländer och har förlorat betydande marknadsandelar, särskilt beträffan­ de lättare konfektion av standardkaraktär. En bidragande orsak till de snabba importökningarna har också varit alt svenska företag förlagt löntillverkning utomlands eller själva byggt fabriker utomlands, varifrån import till Sverige sker. Sådan utlandsproduktion har framför allt organiserats i Portugal och Finland. F. n. är minst ett dussintal företag med ca 2 500 anställda verksamma i Portugal. En etablering av mot­ svarande storlek torde inom kort vara ett faktum i Finland. Den svenska TEKO-exporten har från ett relativt obetydligt utgångsläge vuxit mycket snabbt under hela 1960-talet. Exporten av bearbetade TEKOvaror uppgick år 1968 till 680 milj. kr. En speciellt snabb exportökning no­ teras för kläder och heminredningstextilier. Den procentuellt snabba export­ utvecklingen har emellertid inte kunnat hindra att handelsbalansen för TEKO-sektorn år från år försämrats. Importöverskottet var år 1960 om­ kring 1 miljard kr. och hade år 1968 vuxit till 1,7 miljarder kr. Den nyss berörda, kraftiga importökningen och minskade självförsörjningsgraden har lett till farhågor beträffande möjligheten alt vid en av­ spärrning upprätthålla eu tillfredsställande försörjning med TEKO-varor. Enligt uppgifter till TEKO-utredningen från överstyrelsen för ekonomiskt försvar har bortfallet av företag och sänkningen av självförsörjningsgraden i fråga om flera varor gått så långt att nedläggning av ytterligare ett enda av de större företagen skulle bringa den totala årsproduktionen under den minimivolym som täcker behovet i krigstid vid nuvarande lagringspolitik. Beredskapsproblemet kan beträffande de flesta varuslag lösas genom att lagringen flyttas till senare led i produktionen. En utveckling i denna rikt­ ning medför emellertid enligt ÖEF:s beräkningar väsentliga årliga merkost­ nader i form av värdeminskning på beredskapslagren och lagerräntor.

Hittills vidtagna statliga åtgärder på TEKO-området I syfte att mildra effekterna för de inhemska TEKO-industrierna av den nyss beskrivna utvecklingen har under senare år statliga åtgärder vidtagits på olika områden enligt följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1970 7

Importrestriktioner. En detaljerad redogörelse för de förplik­ telser Sverige iklätt sig på det handelspolitiska området genom samarbetet inom bl. a. GATT och EFTA lämnades till riksdagen år 1968 i bankoutskottets utlåtande med anledning av motioner om temporära importbegränsande åtgärder på TEKO-området (1968:1:184 och 655, 1968:11:240 och 844, BaU : 1968: 38). I avtalen finns särskilda undantagsbestämmelser från de enligt avtalen eljest gällande förpliktelserna, som tillåter ett medlemsland att i vissa lägen ingripa med skyddsåtgärder. Gentemot statshandelsländer är importen på ömtåliga varuområden ge­ nom särskilda bilaterala uppgörelser begränsad genom kvantitativa import­ regleringar. De åtgärder, som från svensk sida vidtagits på TEKO-området med stöd av de nyss berörda undantagsreglerna, har senast beskrivits i en av kom­ merskollegium till bankoutskottet lämnad redogörelse i samband med be­ handlingen under 1969 års vårriksdag av motioner angående restriktioner ä licensgivningen till låglöneländer och temporära åtgärder mot dumpingprisimport. (1969:1:218 och 727, 1969:11:242 och 842, BaU 1969:23.) Be­ tecknande för de hittills genomförda åtgärderna har varit att de i så liten utsträckning som möjligt givits en generell och permanent karaktär. Inga ingrepp har sålunda vidtagits på tullområdet, där för övrigt nivån för TEKO-färdigvarorna — ca 15 % — ligger högre än för flertalet andra varu­ områden. Åtgärderna gäller främst importen av konfektionsvaror och berör f. n. — förutom statshandelsländerna — sex länder, nämligen Jugoslavien, Por­ tugal, Formosa (Taiwan), Hongkong, Japan och Sydkorea. Genom de vid­ tagna åtgärderna syns importen från de berörda länderna i stort sett ha fått ett lugnare förlopp. De metoder som använts har varierat med hänsyn till vilka varor och vilka exportörländer åtgärderna gällt och har måst anpas­ sas för att i möjligaste mån minska riskerna för motåtgärder gentemot den svenska exporten. I allmänhet har en begränsning av importen uppnåtts genom att vederbörande exportörland efter förhandlingar förbundit sig att temporärt hålla sin TEKO-export till Sverige inom vissa definierade ramar. I några fall uppnås kontrollen genom svensk importreglering. Som exempel på det förra förfarandet kan nämnas de överenskommelser som träffats med Jugoslavien. På våren 1968 åtog man sig från jugoslavisk sida att un­ der en tolvmånadersperiod begränsa sin export till Sverige av främst vissa konfektionsvaror till en nivå som i huvudsak låg under 1967 års nivå. över­ enskommelsen har med vissa justeringar förlängts med ytterligare en tolv­ månadersperiod räknat från den 1 mars 1969. Det bör i sammanhanget noteras, att importen från de s. k. lågprislän­ derna jämfört med den totala svenska TEKO-importen är av begränsad om­ fattning. På textilområdet är importen från lågprisländer exkl. statshan­ delsländerna endast ca 15 % av importvärdet. Motsvarande andel på kon-

8 Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1970

fektionsområdet, där lågpriskonkurrensen spelar en större roll, är ca 35 %. Förhållandet framgår av följande uppställning över den svenska TEKOimportens fördelning på ursprungsländer år 1968.

TEKO-import 1968 fördelad på ursprungsområden (milj. kr.) Varuområde Total EFTA exkl. EEC Lågprisländer exkl. statsimport Portugal handelsländer inkl. Portugal Garn, vävnader och konfektionerade art. utom

2 424 1 043 642 561 Källa: SOS Utrikeshandel

Frisläppande av investeringsfondmedel samt stat­ ligt lokaliseringsstöd. I syfte att öka sysselsättningen och åstad­ komma en differentiering av industrin i de södra delarna av Älvsborgs län frisläpptes under senare hälften av år 1966 investeringsfonderna för företag som gjorde investeringar i Boråsområdet. De ianspråktagna fondmedlen uppgick till sammanlagt nära 40 milj. kr. fördelade på ett 40-tal arbetsstäl­ len, de flesta inom TEKO-sektorn. Investeringsfondmedel har dessutom un­ der perioden 1963—1966 frisläppts inom det s. k. stödområdet till ett sam­ manlagt belopp av ca 6 milj. kr. för TEKO-företag. Inom ramen för det femåriga statliga lokaliseringsstödsprogrammet hade enligt uppgifter från AMS under perioden 1 juli 1965— 1 juli 1969 stöd beviljats till nio TEKO-företag med sammanlagt över 17 milj. kr., varav drygt 4 milj. kr. såsom bidrag. Upparbetning av beredskapslager av ull till väv. Med hänsyn till de särskilda problemen inom ylleindustrin lämnade Kungl. Maj :t i början av år 1968 bemyndigande till ÖEF att utanför ramen för or­ dinarie lagringsprogram låta upparbeta beredskapslager av ull till väv. Bemyndigandet omfattade en bearbetningskostnad av ca 20 milj. kr. Jag får i detta sammanhang slutligen erinra om det brev, som jag i juni månad 1969 tillställde Sveriges investeringsbank. I bre­ vet framhöll jag som min uppfattning, att det, utöver de åtgärder som kun­ de bli resultatet av TEKO-utredningens förslag, krävdes målmedvetna in­ satser för att anpassa flera av de berörda industriernas struktur till de nya krav, som den tekniska och ekonomiska utvecklingen ställer. Jag föreslog att investeringsbanken skulle ta initiativ i denna riktning och låta under­ söka uppslag till strukturrationaliseringar inom TEIvO-industrierna. Målet borde vara att genom sammanslagningar åstadkomma företagskombinationer som bedöms kunna bli livskraftiga på sikt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 41 år 1970 9

TEKO-utredningens förslag

Allmänna synpunkter Utredningen berör inledningsvis delbetänkandets plats i TEKO-utredningens arbete och konstaterar att de sakkunnigas huvuduppgift enligt di­ rektiven är att undersöka TEKO-industriernas möjligheter att under rå­ dande internationella förhållanden, framgångsrikt och varaktigt stärka sin konkurrenskraft genom fortsatt strukturell omvandling. Utredningen har tunnit att den angivna huvuduppgiften kräver en djupgående analys av marknads- och strukturförhållandena. Samtidigt konstateras att den för svensk TEKO-industri negativa utvecklingen fortsätter och att detta i allt högre grad kommer att drabba arbetskraft som saknar alternativa syssel­ sättningsmöjligheter. Utredningen har därför funnit det angeläget att fram­ lägga förslag inom sådana områden, där slutförandet av den grundläggande marknads- och strukturanalysen inte behöver avvaktas. Detta anses vara fallet i fråga om den offentliga upphandlingen samt exportfrämjande- och utbildningsområdena. Den offentliga sektorn är tagen som helhet eu av TEKO-industrins största kunder. De offentliga köparna är dessutom av särskilt intres­ se, då de kan handla långsiktigt och planerat och har möjlighet att speci­ ficera framtida behov till ledning för produktutvecklingen. Utredningen återger under utredningsarbetet framkomna synpunkter från industrihåll, enligt vilka den offentliga upphandlingen skulle kunna fungera bättre för både företag och myndigheter och framhåller att dessa synpunkter delvis delats av representanter för de upphandlande organen. Andra upphandlingsformer än de hittills tillämpade skulle enligt utred­ ningens uppfattning kunna främja samarbetet mellan TEKO-industrierna och de upphandlande myndigheterna och skulle bl. a. indirekt stimulera till bildandet av effektiva företagsenheter som partners för samarbetet. Som en huvudmotivering för exportfrämjande åtgärder framhåller utredningen följande. Den svenska hemmamarknaden för TEKOprodukter kännetecknas av höga genomsnittsinkomster och starkt intresse för design. Detta har givit erfarenheter som flera företag med framgång utnyttjat vid försäljning utomlands. De aktuella köpargrupperna är sam­ mantagna många gånger större i utlandet än på den svenska marknaden. Expansionsmöjligheter bör därför i princip finnas utomlands för de svenska TEKO-industrierna. Samtidigt står det klart att det på den svenska marknaden finns ett be­ hov av prisbilliga standardprodukter. Förutsättningarna att framställa så­ dana är goda i länder med lägre löner än de svenska. Importen har därför ökat kraftigt och väntas fortsätta att öka. Den allmänna slutsatsen av detta resonemang blir, framhåller utredning­

10 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

en, att svensk industri måste förlora terräng då det gäller priskänsliga standardvaror på hemmamarknaden men har expansionsmöjligheter i ut­ landet för mindre priskänsliga varor. Slutsatsen indikerar att de svenska TEKO-industrierna måste bli exportinriktade i högre grad än hittills. Utredningen finner, att de insatser på exportområdet som under senare år gjorts av svenska TEKO-företag, såväl individuellt som kollektivt, i många fall varit framgångsrika. Samtidigt konstateras, att de statliga exportstimulerande insatserna i vårt land varit av klart mindre omfattning än de som gjorts i andra länder, t. ex. i Storbritannien och Finland. För att de svenska TEKO-industrierna skall kunna konkurrera på mer likvärdiga vill­ kor än nu finner utredningen därför vissa exportfrämjande åtgärder önsk­ värda. En målvedveten satsning på exporten innebär dessutom enligt utred­ ningens uppfattning att företagen stimuleras att se över alla led i sin mark­ nadsföring och tvingas vidta åtgärder —- inte minst av strukturrationaliserande slag — som generellt stärker konkurrenskraften. Anknytande till förslagen på utbildningsområdet påpekar ut­ redningen att större delen av konfektionsindustrin och delar av textilindu­ strin kännetecknas av att företagen är små. Den övervägande delen av så­ väl företagsledare som anställda saknar mera omfattande teoretisk utbild­ ning. Allteftersom förhållandena komplicerats på det ekonomiska och tek­ niska området har ett behov av vidareutbildning uppstått. Detta har till viss del kunnat tillgodoses genom arbetsgivareförbundens utbildningsverksam­ het. Företagens försämrade lönsamhet under senare år har emellertid lett till en minskning av bidragen till denna verksamhet. Då efterfrågan på TEKO-produkter f. n. kännetecknas av stora och fort­ gående förändringar med konsekvenser både för produktsortimentet och distributionssystemen, blir de bristande utbildningsresurserna särskilt all­ varliga. En förstärkning av TEKO-företagens konkurrenskraft på varu­ marknaderna genom ökad utbildning framstår som önskvärd. Lika viktigt finner utredningen det vara att utnyttja utbildningen för att förstärka de anställdas konkurrenskraft på arbetsmarknaden och öka deras tillfreds­ ställelse i arbetet. I det följande presenteras utredningens detaljerade förslag till åtgärder inom vart och ett av de nu behandlade tre huvudområdena.

Offentlig upphandling Utredningen beräknar den totala offentliga — d. v. s. statliga och kom­ munala — upphandlingen av TEKO-produkter till minst 135 milj. kr. för budgetåret 1967/68. Ca 50 milj. kr. härav beräknas falla på försvaret, där FMV är den dominerande inköparen. På den civila sidan är landstingens inköpscentral (LIC) den största inköparen. Den offentliga upphandlingen

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970 11

avser till övervägande del inhemska varor. Trots en snabb ökning under de senaste åren uppgår importen endast till ca 15 milj. kr. per år. För den statliga upphandlingen av TEKO-produkter gäller bestämmelser­ na i 1952 års upphandlingskungörelse. Upphandlingskungörelsens grund­ princip är att full affärsmässighet skall iakttas vid upphandlingen. Häri ligger bl. a. att upphandlingen skall ske icke-diskriminatoriskt d. v. s. utan hänsyn till anbudsgivares nationalitet. Undantag från affärsmässighetsprincipen kan dock göras exempelvis av sysselsättningsskäl efter medgivande av Kungl. Maj.-t. Landstingens och kommunernas upphandlingar är inte reglerade i författningar, men rekommendationer som ansluter sig till den statliga upphandlingskungörelsen har utfärdats av kommunförbundens sty­ relser. På det internationella planet följer vissa begränsningar i Sveriges hand­ lingsfrihet i fråga om formerna för den offentliga upphandlingen framför allt av Sveriges medlemskap i EFTA. EFTA-avtalets artikel 14 stadgar skyl­ dighet för medlemsstaterna att garantera att offentliga företag vid upp­ handling inte skyddar inhemsk produktion eller diskriminerar leverantörer eller köpare i andra EFT A-stater. Utredningen diskuterar tänkbara förändringar i den offentliga upphand­ lingen av TEKO-produkter mot bakgrunden av önskemålet att finna former som verkar i för de svenska TEKO-industrierna gynnsam riktning. Efter att ha förkastat vissa alternativ till ändrade former såsom oförenliga med de ovan berörda internationella åtagandena lämnar utredningen förslag till åt­ gärder på fyr punkter, nämligen beträffande s. k. samarbetskommittéer, an­ bud på forskningsprojekt, förtur i produktionen och rullande långtidskontrakt. Inget av förslagen medför enligt utredningens uppfattning några mer­ kostnader för de upphandlande myndigheterna. Samarbetskommittéer. Vid upphandling av produkter som ännu inte är färdigutvecklade eller för vilka vid förnyad upphandling pro­ duktförändringar behöver vidtas har inom försvarets materielverk (FMV) införts en särskild handläggning, karakteriserad av intimt samarbete med respektive delbranscher inom ramen för särskilda samarbetskommittéer. Inom dessa kommittéer utarbetas — ofta efter provtillverkningar hos ut­ valda företag och därefter följande prov i FMV:s regi — förslag till tekniska bestämmelser rörande ifrågavarande produkt. Förslagen fastställs efter eventuella modifieringar av FMV och utgör underlag för verkets anbudsinfordran på produkten. Utredningen finner att den form för samarbete som FMV :s samarbetskommittéer utgör har fördelar för alla parter och föreslår att systemet införs även för upphandlingar som går via andra upphandlingsorgan än FMV. Anbud på forskningsprojekt. De nyss berörda samarbetskommittéerna lämpar sig enligt utredningens uppfattning främst för ”var-

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 4? år 1970

dagsförbättringar”. För utveckling av helt nya produkter finner utredning­ en eu annan form av handläggning lämplig, nämligen ett system som på­ minner om det som f. n. tillämpas vid viss militär upphandling på flygplansoch elektronikområdet. Utredningen föreslår att företagen får möjlighet att ensamma eller i grupp och eventuellt i samarbete med Textilforskningsin­ stitutet eller annat forskningsinstitut lämna anbud på nya produkter efter på förhand fastställda krav i olika avseenden. Enligt utredningens uppfatt­ ning skulle företagen och forskningsinstituten genom denna möjlighet i viss utsträckning stimuleras att överväga även mer omfattande forskningsoch utvecklingsprojekt. Industridepartementet föreslås initiera denna pro­ cess och klarlägga på vilka områden de upphandlande myndigheterna har möjlighet att precisera framtidskrav i fråga om produkter. Projekt av detta slag måste enligt utredningens bedömning i praktiken inkludera även pla­ nering av produktionen, varav följer att ingen klar gräns kommer att gå mellan utvecklandet av varan och dess produktion. Förtur i produktionen. För att maximalt stimulera företagens insatser i de nyss nämnda samarbetskommittéerna och i samband med forskningsprojekt samt för att säkra bästa möjliga upphandling föreslår utredningen att de upphandlande myndigheterna bör kunna bevilja förtur åt utvecklande företag när det gäller att tillverka varan. Utredningen anser inte, att ett sådant förfarande står i strid med de handelspolitiska åtagande­ na, under förutsättning att företrädet görs tidsbegränsat. Rullande långtidskontrakt. Vid den statliga upphandlingen gäller som en huvudregel att anbud infordras och antas efter fastställandet av statsbudgeten i maj—juni och att leverans måste ha skett före den 30 juni året därpå. Outnyttjade anslag får inte utan Kungl. Maj:ts medgivande från fall till fall användas under nästa budgetår. Utredningen framhåller att dessa förhållanden försvårar beställningar av större serier och därmed minskar möjligheterna till förmånliga upphand­ lingar. För TEKO-företagen innebär ordningen minskade möjligheter att planera sin tillverkning i förväg på ett rationellt sätt och förlägga tillverk­ ningen mot de offentliga kontakten till från beläggningssynpunkt lämpli­ gaste tidpunkt på året. Utredningen framhåller som önskvärt att liden mellan upphandling och slutleverans kan förlängas, vilket skulle bidra till att anskaffningar sker på ett affärsmässigt och från sysselsättningssynpunkt tillfredsställande sätt. Utredningen föreslår att statliga myndigheter generellt bemyndigas förtidsbeställa TEKO-produkter på det sätt som nu tillämpas från fall till fall. Detta kan ske genom att varje myndighet får bemyndigande att för viss del av sitt anslag för ett kommande budgetår beställa varor under löpande bud­ getår. Utredningen anser att man genom ett sådant system kan åstadkomma en upphandling som ger fördelar för den upphandlande myndigheten sam­

Kurigl. Maj.ts proposition nr il år 1970 13

tidigt som industrins situation lättare kan överblickas och företagens möj­ ligheter att konkurrera förbättras.

Exportfräm jande åtgärder Utredningen diskuterar den sannolika exportutvecklingen på TEKO-området under förutsättning dels att inga ytterligare exportfrämjande åtgärder vidtas, dels att ett exportfrämjandeprogram av det slag som utredningen föreslår initieras. Med framhållande av de vanskligheter som är förenade med beräkningar av detta slag drar utredningen slutsatsen att effektiva exportfrämjande åtgärder skulle kunna åstadkomma en exportökning under de närmast kommande åren av samma storlek som den som registrerats under perioden 1960—1968, d. v. s. cirka 17 % per år. Utredningen tror att exportökningen utan ytterligare exportfrämjande åtgärder kommer att stanna vid ca 10 % per år. Enligt utredningens beräkning motsvarar skill­ naden mellan de båda ökningstalen vid i övrigt lika förhållanden sysselsätt­ ningen för 800—1 000 personer per år, eller ungefär en tredjedel av den årliga sysselsättningsminskningen under de senaste åren. Utredningen uppehåller sig inledningsvis vid de generella krav som måste ställas på eventuella exportstimulerande åtgärder och sammanfattar dessa enligt följande. 1. Åtgärderna måste samverka med strukturrationaliserande åtgärder eller åtminstone verka i samma riktning som dessa. 2. Uppmärksamheten måste inriktas på uppföljning och konsolidering av redan skapad export i lika hög grad som på främjandet av nya exportfram­ stötar. 3. Åtgärderna måste utformas så, att de kan främja exporten hos sådana företag eller grupper av företag som har de största möjligheterna att åstad­ komma en omfattande exportökning. Detta bringar enligt utredningens uppfattning storföretagen och gruppbildningar i blickpunkten, även om också småföretag skall kunna utnyttja de exportfrämjande åtgärderna. 4. Åtgärder bör vara så utformade att de stimulerar till uppföljning minst lika mycket som de väcker intresse för export. 5. Åtgärderna bör passa direkt till strategiska moment i företagens be­ slutsprocess och syfta till att göra exporten dels till ett känt och konkur­ renskraftigt alternativ till hemmamarknadsförsäljningen, dels till ett incita­ ment att se över företagets hela marknadspolitik. 6. Åtgärder måste vara så utformade, att de kan kommuniceras till före­ tagen, och information måste riktas till företagen om åtgärdernas existens och deras utnyttjande. 7. Åtgärderna får inte stå i strid med Sveriges handelspolitiska åtaganden eller medföra allvarlig risk för handelspolitiska komplikationer.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

Utredningen konstaterar att företagens behov av exportfrämjande åtgär­ der och finansieringsstöd främst knyter sig till aktiviteter av följande slag:

— Marknadsbedömningen — Framtagande av exportkollektion — Upprättandet av försäljningsorganisation i utlandet inkl. lagerupp­ byggnad och kundkrediter — Sälj stimulerande åtgärder — Utbildning Med utgångspunkt från effektivitetssynpunkter och från de begränsning­ ar i handlingsfriheten som Sveriges handelspolitiska åtaganden medför dis­ kuterar utredningen ingående de olika typer av statlig stimulans som kan tänkas sättas in under var och en av de nämnda kategorierna. I samman­ hanget görs också jämförelser med en av utredningen företagen kartlägg­ ning av förekommande exportstimulerande åtgärder på TEKO-området i andra länder. Utredningen lägger därefter fram sina konkreta förslag till statliga åt­ gärder. Som en grundtanke bakom förslagen nämns därvid ”harmonisering”, varmed i sammanhanget avses att svenska företag inte skall behöva arbeta från ett klart underläge i form av färre och mindre stödåtgärder än vad som är vanligt i flera andra länder. Med tanke på förslagens karaktär av försöksverksamhet bör programmet göras tidsbegränsat. Utredningen föreslår att första perioden görs femårig. Bidrag till tröskelkostnader. TEKO-utredningen föreslår att statliga bidrag skall kunna beviljas för att täcka delar av tröskelkostna­ derna vid sådana större exportprojekt som kan bedömas bli lönsamma på sikt. Sådana bidrag bör kunna utgå antingen till ett enskilt företag eller till en grupp av samverkande företag, allt under förutsättning att vederbörande kan uppvisa en realistisk och genomtänkt marknadsplan, inkluderande kva­ lificerad marknadsbedömning, planer för en betryggande sälj organisation samt ett konstruktivt program för utvecklingen efter introduktionen. I före­ tagsgrupp skall även företag från övriga Norden eller — i speciella fall — andra utländska företag kunna ingå. Vid bedömningen av konkurrerande projekt bör enligt utredningen förtur ges till sådana projekt som är bäst konstruerade enligt de nyss nämnda kraven. Någon generell förtur bör där­ vid inte ges till gruppbildningar. Bidrag bör enligt förslaget kunna utgå till ett exportprojekt som helhet, enbart för en inledande, grundlig marknadsundersökning eller enbart för uppbyggandet av gemensam sälj organisation för en samverkande grupp av företag. Den bidragsgivande myndigheten bör äga rätt att själv tillsätta utred­ ningar om tänkbara exportprojekt. Efter genomförd utredning bör myndig­ heten kunna publicera denna och inbjuda företagen eller grupper av dessa att inkomma med förslag till marknadsplaner.

Kiingl. Maj:ts proposition nr il år 1970 15

1 fråga om den andel av den totala projektkostnaden varmed bidrag skall kunna utgå föreslår utredningen alt bidraget relateras antingen till hela exportprojektet eller till någon del av detta. Om bidraget relateras till någon del av projektet, t. ex. en marknadsundersökning, skall det kunna täcka hela kostnaden. Bidraget skall emellertid aldrig överstiga hälften av kostna­ den för hela exportprojektet. Kreditgarantier. Utredningen föreslår att företag eller företags­ grupper som ett komplement till direkta bidrag eller som ett alternativ till sådana skall kunna erhålla statliga kreditgarantier för lån i svensk kredit­ inrättning. Kreditgarantier bör kunna utgå för i princip samma ändamål som de direkta bidragen. Om kreditgaranti beviljas för ett projekt, anser utredningen att detta bör kunna ske för en större andel av totalkostnaden än vid direkta bidrag. Det bör dock vid varje projekt tillses, att det lånande företaget eller gruppen av företag står en tillräcklig risk för att klart markera företagets ansvar för att genomföra projektet. Om både kreditgarantier och bidrag kommer i fråga för samma projekt, skall de tillsammans inte få täcka hela kostna­ den. Punktåtgärder. Vid sidan av nu behandlade åtgärder med direkt anknytning till enskilda företags eller företagsgruppers exportprojekt före­ slår utredningen ett utvidgat statligt stöd till kollektivt deltagande i mässor och kollektiva uppackningar utomlands. Bidrag förutsätts härvid endast utgå för den kollektiva delen av sådana kostnader. Sådana aktioner har tidigare i viss utsträckning finansierats med statliga medel inom ramen för de reguljära exportfrämjande åtgärderna. Utredningen förordar även att staten under försöksperioden bekostar till­ sättandet av en exportkonsulent vid vardera Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen för marknadsundersökningar, informationsverksamhet och administration av exportprojekten. Medel bör enligt förslaget även anslås för information till företagen angående exportfrämjandeprogram­ met. Administration. Utredningen föreslår att den centrala ledningen av TEKO-programmet förläggs till industridepartementet i samarbete med övriga berörda departement (handelsdepartementet och utbildningsdepar­ tementet). Kontakten mellan industridepartementet och berörda parter bör enligt förslaget etableras i en rådgivande grupp för TEKO-programmet vilken arbetar i viss anknytning till näringspolitiska rådet. Gruppen bör ut­ ses av industridepartementet. Dess medlemsantal bör starkt begränsas. Ad­ ministrationen av de exportfrämjande åtgärderna bör enligt utrednings­ förslaget anförtros kommerskollegium. Kostnadsberäkningar. Utredningen beräknar det belopp som årligen behöver ställas till företagens förfogande för tröskelkostnader till 15 milj. kr. Beloppet förutsätts delas lika på direkta bidrag och lånegarantier.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr M år 1970

Den årliga kostnaden för statsverket blir då 7,5 milj. kr. för bidragen plus det belopp som åtgår för att täcka uppkommande förluster på lånegaran­ tierna. Utredningen beräknar detta till 0,5 milj. kr. per år. För de tidigare behandlade punktåtgärderna inkl. information till företagen beräknar ut­ redningen ett årligt behov av 1 milj. kr., varav 0,6 milj. kr. för mässdelta­ ganden och kollektiva uppackningar och 0,3 milj. kr. för de två cxportkonsulenterna. För hela det föreslagna exportfrämjandeprogrammet blir den totala kost­ naden för statsverket 45 milj. kr., eller per år 9 milj. kr. Utnyttjande av investeringsfonder. Utöver förut be­ handlade åtgärder av kostnadskrävande natur föreslår utredningen att me­ del ur investeringsfonderna efter prövning från fall till fall skall få ut­ nyttjas för att underlätta dels omställnings- och upprustningsinvesteringar i TEIvO-industrierna, dels väl planerade exportprojekt inkluderande mark­ nadsinvesteringar.

Utbildningsstöd Med utgångspunkt från TEKO-branschens situation finner utredning­ en att utbildningsinsatser som snabbt höjer utbildningsnivån i TEKO-industrierna bör sättas in. Utredningen föreslår att ett treårigt försöksprogram med statsstöd initieras i detta syfte. Utredningen konstaterar att det offentliga utbildningsväsendets utbild­ ningsinsatser på TEKO-området har en permanent och långsiktig karaktär. Med hänsyn till önskemålet att finna åtgärder som kan påverka utveckling­ en redan efter kort tid tar utredningens förslag sikte på att bygga ut den utbildningsverksamhet som inom olika ämnesområden och med inriktning på olika personalkategorier bedrivs inom en rad utbildningsanstalter utan­ för det offentliga skolväsendet. Utredningen anser det bl. a. viktigt att ut­ bildningsprogrammet utnyttjar de erfarenheter som redan finns i de båda arbetsgivareförbundens utbildningsavdelningar och som TEKO-företagen i större eller mindre utsträckning anpassat sig till. Enligt utredningens uppfattning bör det inte vara något primärt mål för det föreslagna utbildningsprogrammet att utveckla helt nya metoder. För att komma i gång så snabbt som möjligt med en utbildning som ger resultat bör man i stället sträva efter att maximalt utnyttja redan tillgäng­ liga kurser, arrangörer, litteratur etc. Programmet bör vända sig till flera olika personalgrupper. Den mest angelägna gruppen är enligt utredningens bedömning företagsledarna (per­ sonalgrupp 1) framför allt i de mindre och medelstora företagen. Den om­ daning som på olika områden är nödvändig inom branschen ställer stora

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970 17

krav på företagsledningen i fråga om administration, marknadsföring etc. Även gruppen närmast ”under” företagsledarna (personalgrupp 2) har akuta utbildningsbehov. Dessa personalkategorier har ofta en god allmänutbildning som dock ofta inte är tillräckligt avpassad efter TEKO-industriernas speciella behov. En tredje viktig grupp är arbetsledarna (personal­ grupp 3), vilka särskilt på konfektionssidan i stor utsträckning endast har folkskoleutbildning. Utredningen anser slutligen att även utbildningen av de fackliga förtroendemännen (personalgrupp 3) kommit för mycket i bakgrunden och att därför även denna personalkategori nu bör komma i fråga för utbildningsinsatser. Utbildningsprogrammet bör enligt förslaget få en så vid geografisk sprid­ ning som är möjlig att förena med en rationell administration. Det föreslagna programmet består av tre delprogram nämligen ett för företagsledning och export — vilket förutsätts bli gemensamt för textiloch konfektionsindustrin — samt ett branschanpassat utbildningsprogram för vardera textilindustrin och konfektionsindustrin. För en uppdelning på två branschprogram talar enligt utredningens mening — förutom den orga­ nisatoriska anknytningen — att de båda industrierna skiljer sig markant i fråga om storleksstruktur, geografisk spridning och funktionsindelning. Företagsledning och export. Utredningen föreslår under detta delprogram dels årligen återkommande informationskonferenser rik­ tade till ett stort antal av branschens företagsledare, dels ett antal längre kurser i företagsadministration och exportkunskap för ett mera begränsat antal deltagare bland företagsledare och ”andre-män”. De årliga konferen­ serna bör enligt utredningen anordnas av arbetsgivareförbunden och bör ha till huvudsyfte att ”väcka”, stimulera nytänkande, ge uppslag etc. De längre kurserna förutsätts ge mer fördjupade kunskaper och föreslås byg­ gas på kurser utarbetade dels vid nuvarande SHI, dels vid Stiftelsen ex­ portskolan. Det sammanlagda antalet deltagare i utbildningsverksamheten under del­ programmet beräknas för hela tidsperioden till 1 440 och antalet deltagardagar till 5 580. Textilindustrin. För personalgrupperna 2 och 3 inom textil­ industrin föreslår utredningen att årliga tre- resp. tvådagars internatkurser arrangeras i Borås (alt. Göteborg), Hälsingborg och Stockholm. Kur­ serna bör innehålla ämnen som anknyter såväl till produkten som till mark­ naden. Utredningen påpekar också behovet av undervisning i arbetsanpass­ ning, d. v. s. en anpassning av produktionsförhållandena efter de anställ­ da. Huvudvikten bör läggas vid undervisning inom följande ämnesområden: Produktutveckling Kvalitetsteknik Marknadsföring 2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 11

18 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

Tillämpad företagsekonomi Statistiska metoder Produktionsplanering Ergonomi Försöksplanering Organisation och personalledning Undervisning i produktutveckling bör bedrivas med syfte att lägga basen för ett mer systematiskt arbetssätt vid utvecklingen av nya produkter. Internatkurserna föreslås administreras av utbildningsavdelningen vid Textilindustriförbundet. Åtskilligt av det behövliga kursunderlaget beräk­ nas finnas inom avdelningen men behöver aktualiseras och omarbetas. Utredningen bedömer det som angeläget att det skisserade utbildnings­ programmet följs upp genom interna kurser vid företagen. Det sammanlagda antalet deltagare vid internatkurserna under treårspe­ rioden beräknas av utredningen till 1 350 och antalet deltagardagar till 3 240. Konfektionsindustri n. Det i jämförelse med textilindustrin stora antalet småföretag och den mera splittrade företagsstrukturen i konfektionsindustrin liksom en sannolikt något lägre utbildningsstandard på samma funktionsnivå motiverar enligt utredningens mening en kraftigare utbildningsinsats i konfektionsindustrin. Utredningen föreslår därför inom denna fler och längre kurser än på textilsidan. Med anledning av industrins större spridning föreslås också fler kursorter. Liksom för textilindustrin förordas ett system med internatkurser. Dessa bör enligt förslaget administreras av Konfektionsindustriförbundet. För­ bundet disponerar i likhet med Textilindustriförbundet visst kursmaterial som dock är i behov av aktualisering och komplettering. För personalgrupp 2 föreslås följande huvudämnen ingå i undervis­ ningen : Långsiktig planering Ekonomisk planering och kontroll Marknadsföring Produktutveckling Rationalisering Produktionsplanering Företagsorganisation och personaladministration Ämneskombinationer och förläggningen av tyngdpunkten på skilda äm­ nen blir olika för olika personalkategorier. Separata kurser föreslås för föl­ jande kategorier: ”andre-män”, ekonomichefer, produktionschefer, desig­ ners och sälj personal. Även för personalgrupp 3 föreslås kursinnehållet bli differentierat för olika personalkategorier inom ramen för fyra olika kurser, varav bl. a. en

1 Inkl. beräknade uppföljningskostnader vid företagen, 1 milj. kr. Utredningen diskuterar hur totalkostnaden för utbildningsprogrammet bör fördelas mellan staten och företagen och konstaterar att denna fråga kan bedömas på olika sätt. Efter en jämförelse med de årliga statliga kost­

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 41 år 1970

naderna för utbildningsåtgärder i AMS’ regi finner utredningen att starka skäl talar för ett förhållandevis generöst tillgodoseende av finansierings­ behovet för programmet. Detta skulle övervinna åtminstone de ekonomiska hindren när det gäller att få företagen att satsa på utbildning. Utredningen framhåller å andra sidan vikten av att utbildningsåtgärderna förankras i och följs upp av företagen. Den senare synpunkten talar för en sådan finansieringskonstruktion att företagen känner sig göra investeringar som de behöver vårda. Utredningen stannar slutligen för ett finansieringsförslag som innebär att staten svarar för samtliga arrangemangsbundna kostnader. Staten bör således betala resor och traktamenten, bestrida kostnaderna för materielproduktion samt betala kursavgifter och utgifter för administrationen av utbildningsprogrammet. De företagsbundna kostnaderna inkl. kostnaderna i vissa fall för upp­ följning inom företagen bör enligt utredningen bäras av företagen. Utred­ ningen befarar emellertid att detta finansieringssystem kan innebära svå­ righeter för utbildningsintresserade personer inom personalgrupp 3 att genom egna initiativ utverka kursdeltagande och föreslår att staten även bestrider kostnaderna för löner till denna personalkategori, vilka beräknas till ca 3,5 milj. kr. eller ca 1,2 milj. kr. per år. Med de av utredningen föreslagna finansieringsprinciperna skulle om­ kring 60 % eller ca 13,8 milj. kr. av den tidigare nämnda totalkostnaden bäras av staten och resten, ca 8,8 milj. kr., av företagen. Räknat per år blir statens andel enligt förslaget ca 4,6 milj. kr. och företagens ca 2,9 milj. kr.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter Samtliga remissinstanser som uppehåller sig vid utredningens allmänna analys av TEKO-branschens problem delar uppfattning­ en att branschen befinner sig i ett beträngt läge. Enighet synes också råda om att situationen påkallar skyndsamma åtgärder för att förbättra TEKOindustriernas internationella konkurrenskraft och inhemska lönebetalningsförmåga. Några remissinstanser framhåller i sammanhanget att TEKO-industriernas situation inte får ses isolerat från utvecklingen inom näringslivet i öv­ rigt. Länsstyrelsen i Älvsborgs län understryker att det är önskvärt att till­ gängliga produktionsresurser används inom de näringslivssektorer där de ger den högsta avkastningen. Likartade synpunkter framförs bl. a. av LO, Sveriges industriförbund och länsstyrelsen i Östergötlands län. LO påpe­ kar därjämte, att särskilda stödåtgärder inom TEKO-området från sam­ hällets sida inte kan motiveras med hänvisning till förhållandena i andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970 21

länder utan måste bedömas med hänsyn till branschens förmåga att kon­ kurrera med andra näringsgrenar om arbetskraft och kapital i landet. I fråga om den allmänna utformningen av utredning­ ens förslag till åtgärder har denna inte mött invändning från någon remissinstans. Så gott som samtliga instanser tillstyrker att åtgärder av i princip det slag som utredningen förordar genomförs. Från KK:s sida framhålls särskilt det mera positiva innehållet i de föreslagna åtgärderna jämfört med exempelvis direkta handelsbegränsningar. NFR och NO fin­ ner de framlagda förslagen i princip överensstämma med intentionerna bakom konkurrenslagstiftningen. I flera fall — bl. a. från KK, RRV, Kl, KF, SAF och upphandling skom­ mittén — påpekas dock att delbetänkandet inte innehåller någon princi­ piell analys av struktur-, marknads- och lönsamhetsförhållandena inom TEKO-branschen, vilket anses försvåra ett definitivt ställningstagande till behovet av de olika åtgärderna och avvägningen mellan dessa. Endast In­ dustriförbundet bedömer emellertid avsaknaden av en dylik analys väga tyngre än behovet av skyndsamma åtgärder och förordar att ställningsta­ gandet i fråga om verksamhetens totala omfattning och inriktning anstår till dess TEKO-utredningen lagt fram resultatet av det pågående utred­ ningsarbetet på de nämnda punkterna. KK och länsstgrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter om inte skäl kan finnas för ett mera allmänt system med stödmöjligheter även åt andra industrier. Även från Industriförbundet påpekas, att företag i andra branscher än TEKO-branschen kan ha svårigheter att anpassa verksamheten till snabbt förändrade yttre förutsättningar. LO understryker, att de föreslagna åtgärderna endast kan väntas få en begränsad effekt om de inte samtidigt åtföljs av en anpassning av bransch­ ens struktur i fråga om enheternas antal, storlek och produktionsinriktning samt en bättre samverkan mellan olika led av produktionen. Tillsammans med andra remissinstanser understryker LO karaktären av försöksverk­ samhet och behovet av beredskap för en omprövning av insatsernas utform­ ning. Även Exportföreningen och exportrådet för den mindre industrin fin­ ner det väsentligt att stödåtgärderna ges en sådan form och tillämpning att de progressiva företagen premieras och att en strukturrationalisering ini­ tieras som är ägnad att på sikt öka konkurrensförmågan hos TEKO-industrin. Stödet får inte bli sysselsättningspolitiskt. Exportorganisationerna betonar därjämte vikten av att åtgärderna inte blir prejudicerande och där­ igenom tillåts föregripa den kommande utredningen om den totala export­ främjande verksamhetens inriktning och organisation. SHIO finner det förvånande att man inte i delbetänkandet tagit upp branschens aktuella huvudproblem, nämligen de senaste årens onormalt stora import av delvis klar dumpingkaraktär, som enligt SHIO:s bedömning är den primära orsaken till branschens nuvarande svårigheter. Även TCO

22 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

anser att utredningen ägnat frågan om lågprisimporten alltför liten upp­ märksamhet. Vissa allmänna synpunkter framförs slutligen även av ÖEF och Sveriges investeringsbank. ÖEF vitsordar utredningens bedömning av TEKO-försörjningen från beredskapssynpunkt och framhåller bl. a. att det av ut­ redningen föreslagna åtgärderna enligt överstyrelsens bedömning inte är tillräckliga för att förhindra en fortsatt krympning av från beredskapssyn­ punkt betydelsefulla delar av TEKO-industrierna. ÖEF förutsätter att yt­ terligare förslag som kan bidra till att säkerställa en godtagbar inhemsk produktionskapacitet kommer att framläggas av utredningen. Investeringsbanken meddelar i sitt remissvar, att banken under somma­ ren och hösten 1969 varit i kontakt med de större företagen inom den tyngre konfektionsindustri!! och med dessa diskuterat företagens och bran­ schens strukturella problem. Syftet med kontakterna har varit att finna uppslag till kombinationer av företag, som genom sin produktionsinriktning, lokalisering och sina allmänna inbördes relationer kan antas ha goda förut­ sättningar att varaktigt stärka sin konkurrenskraft genom ökat samarbete, eventuellt syftande till fusioner. Ett klart uttalat intresse från företagens sida har kunnat konstateras i frågor rörande branschens strukturrationali­ sering, och banken anser sig därför tills vidare böra fortsätta det arbete som inletts.

Offentlig upphandling Allmänt. Ett stort antal remissinstanser, däribland Kl, AMS, SAF och Sveriges köpmannaförbund, tillstyrker utredningens förslag angående den offentliga upphandlingen utan närmare kommentarer. KF framhåller i sitt tillstyrkande svar betydelsen av att man vid den offentliga upphandlingen söker tillämpa liknande affärsmässiga metoder som praktiseras av de stora handelsföretagen. Bl. a. framhålls härvid vikten av att man i görligaste mån söker utsträcka leveransavtal över flera år genom att göra upphandlingen kontinuerlig och rullande. FMV, RRV och upphandlingskommittén fäster uppmärksamheten på att den offentliga upphandlingen berör en relativt sett obetydlig del av TEIvOindustriernas totala omsättning. Detta gäller särskilt importandelen. Åtgär­ der inom den offentliga upphandlingens område kan därför enligt remiss­ organens mening knappast få nämnvärda effekter när det gäller att på läng­ re sikt stärka TEKO-industriernas ekonomiska bärkraft i dess helhet. FMV anser mot denna bakgrund att den offentliga sektorn fått en alltför domine­ rande plats i TEKO-utredningens delrapport. KK, NFR och Exportföreningen anser det vara av största vikt att tillämp­ ningen i Sverige av internationella överenskommelser i fråga om den offent­ liga upphandlingen inom EFTA, GATT och OECD inte sker så att anledning uppstår till klagomål från andra länder. Sveriges grossistförbund anser sig

Kungl. Maj:ts proposition nr it år 1970 23

kunna konstatera att utredningen i vissa fall ansett sig böra undersöka hur långt man kan gå för att gynna svensk TEKO-industri vid offentlig upp­ handling utan att formellt bryta mot Sveriges internationella åtaganden. Föreningen framhåller risken med ett sådant betraktelsesätt. Reaktionen på utredningens förslag om en vidgad användning av samarbets kommittéer för ”vardagsförbättringar” är från de organ som närmast berörs av förslaget övervägande positiv. FFV anser sig ha haft goda erfarenheter av systemet med samarbetskommittéer och finner det fördelaktigt om bruket vidgas och får fastare former. RRV anser det inte uteslutet att ett vidgat samarbete i kommittéformen kan vara av värde men understryker att kommittéerna bör ges en praktisk inriktning och ar­ beta under administrativt enkla former. Även Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet ställer sig positiva till en medverkan i ett utvidgat kommittésystem. Upphandling skommittén framhåller att utredningen inte redovisat vid vilka myndigheter samarbetskommittéer bör inrättas, vilket försvårar be­ dömningen av behovet. Om ett dokumenterat behov av samrådsförfarande föreligger även för andra myndigheter föreslår kommittén att dessa myn­ digheter bereds tillfälle att följa diskussionen i FMV:s samarbetskommit­ téer genom att deltaga i sammanträden i stället för att inrätta ytterligare kommittéer. RRV, NFR och Grossistförbundet påpekar att möjligheterna att delta i ett utvidgat kommittésamarbete inte bör exklusivt förbehållas svenska företag, vilket skulle strida mot Sveriges internationella åtaganden och dessutom medföra risk för oekonomisk upphandling. Anbud på forskningsprojekt. STU och Textilforskningsin­ stitutet tillstyrker förslagen på denna punkt. Textilforskningsinstitutet fin­ ner det naturligt att staten satsar även på forskningsprojekt som inte är direkt anknutna till upphandlingen inom viss myndighet. Utredningen har angivit att åtgärderna på den offentliga upphandlingens område totalt sett inte beräknas medföra några merkostnader. I anslutning härtill finner STU att belopp som inom det nu föreslagna programmet avsatts för åtgärder inom TEKO-området även bör kunna användas för genomförande av FoUprojekt, exempelvis för förstärkande av de basresurser som enligt kollektivforskningsavtal i vanlig ordning tilldelats textilforskningsinstitutet för dess ramprogram. FFV anser inte att anbudsinfordran på forskningsprojekt bör användas i andra fall än då det är nödvändigt för att få forskningen utförd, t. ex. för att tillfredsställa speciella militära krav utan intresse för den all­ männa marknaden. Övervägande kritiska synpunkter på förslaget om anbud på forsknings­ projekt framförs av FMV, som inte anser att förslaget bör läggas till grund för särskilda direktiv från Kungl. Maj :t till myndigheterna. Materielverket anser inte att det i nuvarande läge föreligger behov att lägga ut forsknings­ projekt på TEKO-området. Den av utredningen dragna parallellen med för-

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970 hållandena på exempelvis elektroniksidan finner verket mindre tillämplig, eftersom framför allt konkurrenssituationen inom det senare området radi­ kalt skiljer sig från den som återfinns på TEKO-området. I svaret påpekas även att de TEKO-inköp som verket gjort i utlandet inte företrädesvis gällt nyutvecklad materiel utan i regel bestått av enkla standardprodukter. Bl. a. RRV framför åsikten att en tillämpning av systemet med anbuds­ förfarande på forskningsprojekt inte bör få innebära att de svenska företa­ gen ges en mera exklusivt betonad rätt att ombesörja utvecklingsbeställningar. Utredningens förslag att förtur i produktionen skall kunna beviljas företag som utvecklat viss produkt möter övervägande negativa reaktioner hos remissinstanserna. FMV avstyrker av tidigare nämnda skäl förslaget. RRV påpekar att en sådan förtur strider mot bestämmelserna i 1952 års upphandlingskungörelse. Eftersom det här kan bli fråga om mera varaktiga upphandlingsrutiner är det enligt verkets mening även tveksamt om förslaget står i överensstämmelse med Sveriges internationella åtagan­ den inom EFTA. Motsvarande synpunkter framförs av upphandlingskommittén. Även KK pekar på de problem som uppkommer med hänsyn till EFT A-konventionen. Såväl NFR som NO finner att förslaget från frikonkurrenssynpunkter är ägnat att väcka betänkligheter. Enligt NFR:s mening torde vidare det ut­ vecklande företagets intressen vara tillräckligt tillgodosedda redan därige­ nom att det från början erhållet ett naturligt försprång i konkurrensen om att tillverka varan. RRV och upphandlingskommittén framhåller att hänsyn till sysselsätt­ ningsläget inom TEKO-industrierna från fall till fall kan göra vissa stöd­ beställningar aktuella i framtiden. Frågan om utläggning av sådana stöd­ beställningar bör i sådana fall inte bedömas av myndigheterna själva utan bör såsom hittills handläggas av Kungl. Maj :t. Rullande 1 å n g t i d s k o n t r a k t. En i princip positiv inställning till utredningens förslag på denna punkt kännetecknar så gott som alla re­ missvar som behandlar frågan. Försvarets sjukvårdsstyrelse finner det före­ slagna systemet lämpligt för vissa typer av produkter. Verket framhåller dock att systemet knappast kan bedömas gynna svenska företag, kanske snarare tvärtom de utländska, eftersom leveranstiderna blir längre och nackdelarna med de ökade förhandlingstiderna vid import elimineras. FMV uttrycker i sitt svar samma uppfattning. RRV och upphandlingskommittén anser i princip att en mer systematisk planering av upphandlingen på längre sikt än den som för närvarande sker kan vara fördelaktig både för statsverket och leverantörsidan. Med hänsyn bl. a. till vissa svårbemästrade problem som kan uppstå vid tillämpandet av långtidskontrakt och frågans generella karaktär anser de båda remissorga­ nen dock att förslaget bör prövas i annat sammanhang, t. ex. inom upphand­ lingskommittén och den nu arbetande budgetutredningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr Al år 1970 25

Exportfrämjande åtgärder Behovet av en utökad export på TEKO-området herörs bl. a. i Kl: s remissvar. Institutet anser att en kraftig breddning av marknadsunderlaget, en koncentration på tekniskt och estetiskt avancerade produkter och en intimare företagssamverkan måste anses vara ett livsvillkor för TEKO-industrierna. Institutet framhåller osäkerheten i de av utredningen gjorda beräkningarna över den möjliga exportökningen med och utan ex­ portstöd och finner målsättningen att exportera en tredjedel av produktio­ nen år 1973 ambitiös men ingalunda orimlig. I sammanhanget framhålls att hänsynen till bytesbalansen under kommande år sannolikt kommer att kräva en ökad satsning på marknadsföring av internationellt konkurrens­ kraftiga produkter, om strukturrationaliseringen skall kunna fortgå i hög takt och uppställda mål för stödet till utvecklingsländerna skall kunna upp­ nås. Utformningen av exportfrämjande åtgärder. Från någ­ ra remissinstanser understryks, att de exportfrämjande åtgärderna bör ges en sådan utformning att direkta subventioner till TEKO-företagen undviks. Länsstgrelsen i Skaraborgs län anser sålunda att — även med hänsyn till TEKO-industriernas utsatta konkurrensläge — statliga ekonomiska stödåt­ gärder inte bör ha subventionskaraktär. Direkta bidrag i enlighet med ut­ redningsförslaget kan leda till en snedvridning i konkurrensförhållandena och därigenom förhindra de på sikt nödvändiga strukturomvandlingarna inom näringslivet. Att flera industriländer subventionerar sina TEKO-industrier utgör enligt länsstyrelsens uppfattning inget skäl för vårt land att slå in på samma vägar. Ekonomiska bidrag bör endast ifrågakomma där de är motiverade av starka försvarspolitiska skäl. I de fall vissa orter med en­ sidig inriktning på TEKO-industrier kan behöva stödjas av sociala eller samhällsekonomiska skäl, bör stödet utgå inom ramen för den statliga lo­ kaliseringspolitiken. NO ifrågasätter om inte de föreslagna bidragen till tröskelkostnader borde ersättas med någon form av statliga lån, som even­ tuellt kunde göras amorterings- och räntefria under de första åren. Utredningens grundtanke i förslagen, som anges vara att åstadkomma en harmonisering, d. v. s. mer likvärdiga arbetsvillkor för företagen i för­ hållande till utländska konkurrenter, kommenteras av KK. Kollegiet anser att en sådan uppfattning som princip betraktad inte alltid är invändningsfri, bl. a. med hänsyn till mängden av andra faktorer som normalt påverkar konkurrensförutsättningarna. Frågan om hur de åtgärder som TEKO-utredningen föreslagit på exportområdet kan komma att uppfattas i utlandet mot bakgrunden av Sveriges internationella åtaganden på det handelspoli­ tiska området torde enligt KK:s uppfattning inte till alla delar kunna en­ tydigt besvaras. KK erinrar dock om att motsvarande och i vissa fall längre gående åtgärder har vidtagits i en lång rad andra länder utan att hittills ha föranlett erinringar i GATT.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 4/ år 1970

Exportföreningen och exportrådet för den mindre industrin betonar i sitt gemensamma svar vikten av att exportstödet får en sådan form att företagen ges incitament att se över hela sin marknadspolitik och så att varaktiga och långsiktiga satsningar på export premieras. Uppföljningen av marknadsinsatserna och kontinuiteten i satsningarna framhålls som speciellt viktiga. Enstaka åtgärder ger i bästa fall ett gott men kortvarigt resultat. Remissinstanserna finner även att det kan bli nödvändigt att koncentrera resurserna på en eller ett fåtal marknader för att undvika splittring av be­ fintliga resurser. LO understryker nödvändigheten av samverkan mellan företagen vid för­ säljning på den utländska marknaden. De svenska företagen har enligt LO:s mening hittills inte kunnat enats om tillräckliga insatser i detta avseende. Om utredningsförslagen inte leder fram till exportsamverkan i erforderlig omfattning anser LO att andra vägar för att åstadkomma effektivare ar­ betsformer i TEKO-branscherna bör övervägas av staten. Frågan om finansieringen av exportprojekt berörs i Bankföreningens re­ missvar. Föreningen betonar att bristen på kredit inte varit huvudskälet till att TEKO-företagen endast i begränsad omfattning gett sig in på exportför­ säljning. Sådana engagemang torde för många TEKO-företag med pressat lönsamhetsläge ha tett sig alltför äventyrliga. Enligt föreningens mening är det osäkert i vad mån denna inställning bos företagen kan ändras genom de föreslagna åtgärderna. Föreningen vill dock inte motsätta sig utredningens förslag om en tidsbegränsad försöksverksamhet. I anslutning till utredningens förslag att kreditinstituten bör deklarera sin vilja att bidra till finansieringen ax exportprojekt framhåller Investe­ ringsbanken att banken är beredd att från fall till fall pröva förutsättningar­ na för krediter till exportprojekt såväl inom som utom TEKO-området. Administration av exportfrämjande åtgärder. Utred­ ningens förslag att administrationen av de exportfrämjande åtgärderna läggs på KK tillstyrks av denna myndighet. KK anser behov föreligga av ett till kollegiet knutet rådgivande organ, där både industrin och de anställda är företrädda. Beträffande förslaget att för den centrala departementsled­ ningen av TEKO-programmet tillskapa en rådgivande grupp med anknyt­ ning till näringspolitiska rådet förutsätter KK att ett sådant organ väsent­ ligen endast skulle handha frågor av principiell natur eller eljest av stor vikt. SHI ifrågasätter i sitt remissvar om ett departement är rätt forum för rena verksfunktioner vilket torde bli fallet enligt utredningens förslag. Verk­ samheten bör enligt SHI:s mening hänföras till annat lämpligt organ. Exportföreningen och exportrådet för den mindre industrin finner det viktigt att nu framlagda förslag genomförs i samarbete mellan och med utnyttjande av befintliga organisatoriska resurser, så att nya institutioner inte tillskapas innan slutlig ställning tas i frågan om en central basorgani­ sation för den exportfrämjande verksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4? år 1970 27

Endast ett mindre antal av remissorganen berör utredningens förslag om utnyttjande av investeringsfondmedel för exportpro­ jekt. Kl finner förslaget vara av stort principiellt intresse. Enligt institu­ tets mening kan en utvidgning av investeringsfondernas användningsom­ råde till att omfatta även immateriella investeringar väl försvaras. Att man därmed sannolikt mister en del av effektiviteten som konjunkturstyrningsmedel bör dock enligt Kl närmare övervägas. Betänkligheter kan också en­ ligt institutets mening riktas mot förslaget om det är tänkt att gälla enbart för TEKO-industrierna. Enligt KK är det viktigt att beakta, att utnyttjandet av medel ur investe­ ringsfonderna inte får karaktären av ett efterskänkande av skatter eller avgifter vid export, vilket anges som icke tillåten subventionering i GATTreglerna. AMS, länsstyrelsen i Skaraborgs län och TCO avstyrker förslaget med hänvisning till att dess genomförande skulle innebära en urholkning av investeringsfondernas primära uppgift som konjunkturutjämnare.

Utbildningsstöd

Behovet av utbildningsinsatser. Ett stort antal av remiss­ organen bl. a. FMV, KK, AMS, KF och TCO, finner de föreslagna åtgärderna på utbildningsområdet väl svara mot branschens behov och tillstyrker för­ slagen utan närmare kommentar. Länsstyrelsen i Östergötlands län bekräftar behovet av intensifierad ut­ bildning men framhåller att denna situation inte gäller enbart TEKO-industrierna. Länsstyrelsen finner det lämpligare att såsom en generell åtgärd stimulera organisationer med regionalt upplagd utbildningsverksamhet att lägga upp branschanpassad utbildning. Tveksamhet inför förslagets bransch­ exklusiva karaktär framförs även av SHIO. Synpunkter på programmets inriktning på personalkatego­ rier framförs av LO och SHI. LO finner det motiverat att utbildningen av fackliga funktionärer inte begränsas till ämnen avsedda för personal­ grupp 3. Med den aktivitet som f. n. råder kring företagsnämndsverksamheten och insynsfrågor är det enligt LO:s mening ändamålsenligt att de fackliga funktionärer som önskar och besitter erforderliga kunskaper också får möjlighet att delta i mer kvalificerad utbildning. SHI finner att pro­ grammet i huvudsak riktar sig till ledande funktionärer, vilket institutet inte finner tillräckligt, även om de relativa insatserna här kan böra vara starkast. Man bör enligt SHI:s uppfattning vid utarbetandet av programmet inte bortse från arbetarpersonalens utbildningsbehov. SACO anser det nödvändigt att utöver utredningens förslag anordna kor­ tare fortbildningskurser även för TEKO-branschens högskoleutbildade tek­ niker.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

I fråga om förslagets allmänna ämnesinnehåll finner remiss­ organen ämnesområdena väl valda. Kritiska synpunkter framförs dock från Textilforskningsinstitutet som finner att utredningen otillräckligt beaktat behovet av produktutveckling inom företagen och de därav följande utbild­ ningsbehoven. Institutet föreslår bl. a. kurser i materiallära och påpekar att utvecklingen på materialområdet går mycket snabbt. Det nuvarande infor­ mationsbehovet tillgodoses i stor utsträckning av leverantörer, vilket ska­ par risk för att informationen blir ensidig och överblicken dålig. SO understryker vikten av att utbildningen får ett sådant innehåll och en sådan uppläggning att den kan betraktas som meningsfylld för både stora och små företag. Om medel kommer att beviljas till läromedel anser SÖ att dessa bör utformas så att de även kan användas i den reguljära utbildning­ en på TEKO-området. SÖ betonar att befintliga utbildningsresurser så långt som möjligt bör tas till vara och hänvisar i sammanhanget till den under­ visning som bedrivs vid textilinstituten och konfektionsskolan vid Göteborgs stads yrkesskolor och till de kurser för instruktörer som anordnas vid yrkespedagogiska institutet i Göteborg. Liknande synpunkter framförs av SAF och SHIO som bl. a. påminner om de kurser, som de båda organisatio­ nerna anordnat i samarbete i olika delar av landet. Administration. SÖ ifrågasätter förslaget att industridepartemen­ tet skall svara för den centrala ledningen av utbildningsprogrammet. Åtskil­ ligt talar enligt SÖ:s mening för att denna borde förläggas antingen till ett befintligt statligt organ med erfarenhet från utbildning och fortbildning av lärare, yrkesutbildning, arbetsmarknadsutbildning och deltidsutbildning el­ ler till branschförbunden. SHI förordar att ledningen av programmet för­ läggs till lämpligt statligt organ. Med hänsyn till att institutet i sin verksam­ het har starka beröringspunkter till de av utredningen föreslagna åtgär­ derna anser sig institutet inte vara främmande för att inom sin organisa­ tion uppta administreringen av utbildningsprogrammet. Institutet framhål­ ler att branschorganisationernas nuvarande utbildningsavdelningar är av ringa omfattning och att den branschorganisatoriska bilden är differen­ tierad. Kostnadsberäkningar. Synpunkter på utredningens kostnads­ beräkningar framför endast av SO. Verket finner kostnaderna i fråga om administration, föreläsararvoden och kursmaterial för vissa kurser förhål­ landevis höga jämfört med motsvarande av SÖ anordnade kurser. Finansiering. En mot utredningsförslaget avvikande uppfattning beträffande finansieringen av utbildningsprogrammet anmäls av några re­ missorgan. RRV avstyrker sålunda de föreslagna insatserna i den mån dessa innebär särregler för TEKO-industrierna. Insatser på området bör enligt verket i första hand ankomma på branschen själv. Enligt SAF bör de av sta­ ten för utbildning avsatta resurserna i största möjliga utsträckning använ­ das för utvecklingsarbete och inte för direkt finansiering av enskilda perso­

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970 29

ners deltagande i utbildningen. Industriförbundet framhåller att starkt sub­ ventionerad kursverksamhet enligt tillgängliga erfarenheter inte i sig inne­ bär ökad attraktivitet för målgrupperna. Förbundet delar SAF:s uppfatt­ ning att de statliga anslagen väsentligen bör utnyttjas för utvecklingsarbete.

Den manuella glasindustrin

Bakgrund

Den svenska s. k. manuella glasindustrin omfattar ett 35-tal glasbruk, vars huvudprodukter utgörs av prydnadsglas, hushållsglas och belysningsglas. De stora planglas- och emballageglasbruken inräknas däremot inte i begreppet manuell glasindustri. Såsom anges i branschbenämningen domi­ nerar de hantverksmässiga elementen tillverkningsprocessen; arbetslöner­ nas andel i tillverkningskostnaderna ligger mellan 50 och 60 %. Sammanlagt sysselsätter de ifrågavarande bruken ca 4 000 personer, var­ av ca 3 500 arbetare. Produktionsvärdet låg år 1968 på ca 110 milj. kr. Skill­ naderna i företagens storlek är betydande. De största företagen sysselsätter mellan 400 och 700 personer, medan de minsta endast har 20—70 anställda. Branschen är utomordentligt starkt geografiskt koncentrerad. Samtliga bruk utom tre är belägna inom ett avstånd av ca 9 mil från Växjö. Produktionsutvecklingen inom branschen var gynnsam ända fram till början av 1960-talet, men under de senaste åren har en stagnation inträtt. Denna står i direkt samband med en markerad uppgång i importen som skett under samma tid. Importvärdet för de aktuella glastyperna var år 1968 ca 27 milj. kr. och har fortsatt att öka snabbt under år 1969. Importen består till väsentlig del av maskintillverkat hushållsglas, som i många fall slagit ut det svenska, manuellt tillverkade hushållsglaset ur detaljhandeln. Det maskintillverkade glaset härrör från stora tillverkningsenheter, varav de mest betydande finns i Frankrike. Manuellt tillverkat glas importeras bl. a. från Finland. De finska bruken är genomsnittligt större än de svenska och har bedömts vara väsentligt längre komna än flertalet svenska bruk när det gäller införandet av moderna tillverkningsmetoder. Den svenska exporten har sedan länge varit betydande och motsvarar 35—40 % av brukens tillverkning. De senaste åren har varit mindre gynn­ samma även för exporten som kvantitativt stagnerat. På USA-marknaden som traditionellt varit den viktigaste exportmarknaden har Sverige under 1960-talet förlorat terräng och fallit tillbaka från andra till femte plats bland exportörländerna. Förhållandena inom den manuellt arbetande glasindustrin studerades 1967—1968 i en undersökning som genomfördes vid Göteborgs universitet under ledning av professor Ulf af Trolle. Utredningens slutsatser var att en

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 4f år 1970

produktmässig oinorientering mot mera högkvalitativa artiklar och en mål­ medveten satsning på exportförsäljning var nödvändig, om branschen skulle ha förutsättningar att överleva. Samtidigt bedömdes det dock som oundgäng­ ligt att en ändring av branschstrukturen i riktning mot färre och större före­ tag kom till stånd. Förändringarna i branschstrukturen har hittills varit få och avsättningssvårigheterna under de senaste åren har i första hand resul­ terat i överkapacitet vid de bestående bruken. Branschorganisationerna har under år 1969 genom anlitande av utom­ stående expertis sökt finna vägar till en förbättrad företagsstruktur. Detta arbete, som bedrivs genom förhandlingar i syfte att skapa på längre sikt livskraftiga företagsenheter, pågår alltjämt.

Framställning från den manuella glasindustrins branschorganisationer Under åberopande av den manuella glasindustrins beträngda läge hem­ ställde Svenska glasbruksföreningen, Svenska glasexportföreningen och Glas­ industrins arbetsgivareförbund i en gemensam skrivelse den 20 oktober 1969 att den manuellt arbetande glasindustrin skall komma att omfattas av sådant stöd som kan tillfalla TEKO-industrin och eventuellt andra industri­ grenar med liknande problem. Organisationerna pekar på att den manuella glasindustrin på flera områden företer likheter med TEKO-industrierna. Bl. a. framhålls att den ekonomiska och sociala säkerheten både för de an­ ställda och för de samhällen där industrin är lokaliserad påverkas negativt av industrins lokalisering till ett begränsat område i sydöstra Småland. Framställningen har den 19 december kompletterats med organisationer­ nas beräkningar av karaktären och omfattningen hos de som nödvändiga bedömda stimulansåtgärderna. I detta sammanhang har även de berörda fackliga organisationerna uttryckt sin uppslutning bakom tanken på ett tids­ begränsat statligt stimulansprogram. Från parternas sida har därvid enighet rått om att eventuella åtgärder måste få en sådan utformning och praktisk tillämpning att branschen totalt sett får en bättre internationell konkurrens­ kraft. Man är sålunda angelägen om att åtgärderna inte ges en sådan inrikt­ ning att de snedvrider en sund utveckling av branschen och försvårar nöd­ vändiga anpassningar i pågående samhällsutveckling. Organisationerna föreslår i sin kompletterande framställning att statliga stimulansåtgärder av i princip samma slag som föreslagits för TEKO-området vidtas gentemot den manuella glasindustrin, d. v. s. dels exportfrämjande åtgärder, dels åtgärder på utbildningsområdet.

Exportfrämjande åtgärder Anknytande till den av TEKO-utredningen använda terminologin föreslår organisationerna att nedanstående typer av statliga åtgärder initieras inom ramen för ett femårigt program.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970 31

Bidrag till tröskelkostnader. Organisationerna framhåller att tröskelkostnaderna vid etablering utomlands med en fast försäljnings­ organisation med nödvändighet blir avsevärda. Detta har haft effekten att just sådana åtgärder, som industrin långsiktigt kunnat ha väsentlig nytta av, i allmänhet inte heller kunnat verkställas. Bidrag till tröskelkostnader bör enligt förslaget kunna utgå enligt samma grunder som föreslagits för TEKO-området. Sammanlagt under femårsperio­ den föreslås bidrag utgå med 4 milj. kr., eller per år 0,8 milj. kr. Bidrag till punktåtgärder. Den manuella glasindustrin har ti­ digare i begränsad omfattning erhållit statligt stöd genom kollegiet för Sverige-information i utlandet för genomförande av punktåtgärder av typen mässdeltaganden och andra kollektiva framträdanden. Erfarenheterna från de aktioner som hittills genomförts med sådant stöd framhålls ha varit posi­ tiva. Samtidigt bedöms emellertid aktionerna ha varit för begränsade för att ge djupgående och långsiktig effekt. Organisationerna föreslår att en väsentlig utvidgning av de statliga stöd­ åtgärderna kommer till stånd och att 4 milj. kr., eller 0,8 milj. kr. per år, avsätts för ändamålet. Av det senare beloppet skulle 0,2 milj. kr. användas för bidrag till kollektiva uppackningar, 0,3 milj. kr. till mässdeltaganden och 175 000 kr. till en marknadsbevakare vid branschorganisationerna. Slutligen föreslås 125 000 kr. utgå till övrig exportsamverkan och informa­ tion.

Åtgärder på utbildningsområdet

I framställningen påpekas att de motiv och den bakgrund som redovisas i TEKO-utredningen som skäl för en intensifierad insats på utbildningsområ­ det nästan undantagslöst kan åberopas för likartade insatser inom den ma­ nuella glasindustrin. Särskilt framhålls konfektionsindustrin utvisa på vä­ sentliga områden likartade utbildningsproblem som glasindustrin. Organisa­ tionerna har därför i tillämpliga delar byggt sina förslag på en analys av samma slag som TEKO-utredningens. Härvid har utbildningen av yrkesar­ betare i stort sett lämnats utanför förslaget, eftersom detta utbildningskomplex redan är föremål för åtgärder inom branschen i samverkan med lön­ tagarorganisationerna och vederbörande skolmyndigheter. Inom ramen för ett treårigt program föreslår organisationerna att statligt stöd lämnas till kurs- och konferensverksamhet riktad till följande perso­ nalgrupper:

företagsledare och förvaltningschefer; marknadschefer, marknadsplanerare, försäljare; glaskonstnärer, formgivare; driftschefer, driftsingenjörer, arbetsledare etc.; systemmän och programmerare; fackliga förtroendemän och företagsnämndsledamöter.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr bl år 1970

Sammanlagt beräknas det tilltänkta programmet dra en kostnad under treårsperioden av 2,4 milj. kr., eller per år 0,8 milj. kr. Organisationerna föreslår att de av TEKO-utredningen förordade finansieringsprinciperna tillämpas, vilket skulle innebära statliga åtaganden på 1,5 milj. kr. för tre­ årsperioden och per år 0,5 milj. kr.

Departementschefen

De svenska TEKO-industrierna har under de senaste decennierna ge­ nomgått en snabb omställning och varit utsatta för stora påfrestningar. Följderna av den ökande internationella konkurrensen torde på TEKO-området ha varit mera genomgripande än inom flertalet jämförbara industri­ grenar. Medan under 1950-talet i första hand textilindustrin berördes av svårigheterna, har dessa under 1960-talet i ökande utsträckning drabbat även konfektionsindustrin. TEKO-industrierna kan med vissa skillnader mellan delbranscherna karakteriseras som präglade av stagnerande eller endast svagt ökande produktion, sysselsättningsminskning och omfattan­ de företagsnedläggelser. Det enda väsentliga undantaget från detta mönster erbjuder f.n. trikåindustrin. Trots en kraftig tillväxt av den svenska TEKOexporten under hela 1960-talet har importöverskottet stigit oavbrutet för så gott som samtliga varuhuvudgrupper. En betydande svensk etablering av främst konfektionsföretag i utlandet har skett under senare år. Den manuella glasindustrin befinner sig — ehuru branschen till sin all­ männa betydelse är liten — i vissa avseenden i en situation som påminner om TEKO-industriernas. Även denna bransch kännetecknas sedan någon tid av svag produktionstillväxt och kraftigt ökande import. Som ofta framhållits är den omständigheten att olika närings- och in­ dustrigrenar utvecklar sig med olika hastighet i och för sig inte ägnad att förvåna eller oroa. Konsumenternas och företagens behov av varor och tjäns­ ter är underkastade ständiga förändringar, vilket naturligt återspeglar sig i efterfrågeutvecklingen för de svenska företagen. Med hänsyn till att så­ väl arbetskrafts- som kapitalresurserna är begränsade kan en försvagad tillväxt eller t. o. m. krympning inom vissa näringssektorer i många fall ses som en nödvändig förutsättning för tillväxten inom andra och mer lön­ samma sektorer. Ej heller bör det förhållandet att den inhemska försörjningsgraden för de olika varuområdena undergår förändringar betraktas som onormalt, även om detta i vissa fall innebär relativt kraftiga import­ ökningar. En sådan utveckling får betraktas som en naturlig konsekvens av en på principen om internationell arbetsfördelning baserad utrikeshan­ del. Allmän enighet torde i vårt land råda om de övervägande fördelarna med en sådan. Utvecklingen inom TEKO-området under efterkrigstiden torde i inte

Kungl. Maj:ts proposition nr Al år 1970 33

ringa grad kunna ses som en i nyssnämnda mening naturlig företeelse. Så återspeglar t. ex. den minskade relativa betydelsen av TEKO-industrierna bl. a. de förskjutningar som skett i det privata konsumtionsmönstret mot tjänster och varaktiga konsumtionsvaror. På utrikeshandelns område har utvecklingen delvis inneburit en återanpassning till fredsförhållanden efter avspärrningen under kriget, vilken ledde till att textil- och konfektionsindustrierna fick en relativt större omfattning än under normala för­ hållanden. Tullavvecklingen inom EFTA har vidare som en naturlig följd fått ett ökat importtryck på många varuområden. Att internationaliseringen av TEKO-marknaden haft övervägande gynnsamma konsekvenser för de svenska konsumenterna visas inte minst i de förhållandevis måttliga pris­ stegringarna under senare år för många TEKO-produkter. TEKO-industriernas omställning till öppnare internationella konkurrensförhållanden har i stort sett kunnat genomföras under former som varit för samhället tillfredsställande. Många svenska TEKO-företag har genom eu målmedveten satsning på en för de internationella marknaderna anpassad, högkvalitativ produktion förmått behålla eller stärka sina positioner. För branschens anställda har omställningen underlättats av den övervägande gynnsamma allmänkonjunkturen under efterkrigstiden. Sysselsättnings­ problemen i samband med företagsnedläggelser har kunnat begränsas med hjälp av en aktiv arbetsmarknadspolitik och olika lokaliseringspolitiska åtgärder. Jag vill i det senare hänseendet erinra om bl. a. det generella frisläpp av investeringsfondmedel som genomfördes i de södra delarna av Älvsborgs län under senare hälften av år 1966. Vad jag nu anfört innebär självfallet inte att omställningsprocessen varit utan problem för de anställda och företag som berörts av företagsnedläggelser och driftsinskränkningar. Många personer har blivit långvarigt arbetslösa, medan andra fått accep­ tera arbeten med lägre lön eller av andra skäl mindre tillfredsställande sys­ selsättningar. Vid några tillfällen har under senare år uppstått risker för plötsliga och allvarliga marknadsstörningar. Detta bär främst gällt i samband med snab­ ba importökningar för vissa konfektionsartiklar med ursprung i låglöne­ länder inom och utom Europa. De berörda inhemska företagens möjlig­ heter att genomföra en successiv anpassning till en ny konkurrenssituation har härvid allvarligt försvårats med risk för att även på sikt livskraftiga delar av branschen skulle gå förlorade. Kungl. Maj :t har mot denna bak­ grund i några fall tillgripit åtgärder av importbegränsande natur. Åtgärder­ na har getts en efter omständigheterna i det enskilda fallet avpassad ut­ formning. Som i olika sammanhang framhållits av chefen för handelsdepartemen­ tet innebär åtgärder av det aktuella slaget ett avsteg från principen om ett fritt handelsutbyte mellan staterna och får vid långvarig tillämpning en inte önskad negativ effekt såväl på resursanvändningen inom landet och 3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 41

34 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

den inhemska konsumentprisnivån som på industrialiseringssträvandena i de berörda exportörländerna. De importbegränsande åtgärderna bör därför vara tidsbegränsade och på sikt ersättas med åtgärder som verkar positivt branschstimulerande snarare än konkurrenshindrande. I syfte att få bl. a. den lämpliga utformningen av sådana branschstimulerande åtgärder be­ lyst tillkallade jag efter bemyndigande av Kungl. Maj:t på våren 1968 TEKO-ntredningen. I direktiven till utredningen erinrade jag om bl. a. att näringspolitiken inte bör syfta till att med handelspolitiska eller andra stödåtgärder bevara industrier som inte kan hävda sig utan statligt skydd. Dess mål bör i stället vara att stimulera en utveckling mot effektiva och på sikt internationellt konkurrenskraftiga företag. Jag framhöll emellertid att den omvandling som kan vara nödvändig måste ske i former och i en takt som reducerar svårigheterna för de anställda och begränsar kapitalförstöringen. Som de sakkunnigas huvuduppgift angav jag att undersöka TEKO-industri ernås möjligheter att under rådande internationella förhållanden framgångsrikt och varaktigt stärka sin konkurrenskraft genom fortsatt strukturell om­ vandling. Bland åtgärder eller förhållanden som borde bli föremål för ut­ redningens överväganden nämnde jag bl. a. fortsatta rationaliseringar inom produktion, marknadsföring och administration, möjligheterna till sam­ verkan i olika former mellan företagen och förutsättningarna för en ytter­ ligare breddning och ökning av branschens export. Innan jag går närmare in på utredningens förslag och innehållet i fram­ ställningarna från den manuella glasindustrins organisationer vill jag till komplettering av de i direktiven givna synpunkterna i korthet beröra de allmänna förutsättningar som enligt min mening måste föreligga om åt­ gärder för stimulans åt industrigrenar i TEKO-industriernas och den ma­ nuella glasindustrins situation skall vara motiverade och ha möjlighet att bli framgångsrika. En första förutsättning för att statliga stimulansåtgärder skall komma i fråga måste självfallet vara en uppfattning om att den ifrågavarande in­ dustrigrenen eller väsentliga delar av denna har möjligheter att — even­ tuellt sedan nödvändiga strukturrationaliseringsåtgärder vidtagits —• på längre sikt framgångsrikt konkurrera såväl på avsättningsmarknaderna som i fråga om anskaffandet av de för verksamheten nödvändiga produk­ tionsfaktorerna. Åtgärderna bör alltså ha som huvudsyfte att genom aktiva ingripanden underlätta och påskynda en anpassning till nya konkurrens­ betingelser. En ytterligare förutsättning för att gynnsamma effekter skall uppnås tor­ de vara att samtidiga åtgärder sätts in på flera olika områden. Orsakerna till svårigheterna för en viss industrigren torde mera sällan vara koncen­ trerade till ett enda problemområde. Ofta finns behov av ingripande på flera olika områden, varvid på lämpligt sätt insatta åtgärder kan ömsesidigt underbygga och förstärka varandra.

Kungl. Maj. ts proposition nr 41 år 1970 55

Jag anser det vidare nödvändigt att stimulansåtgärder av det här aktuella slaget får en i tiden begränsad utsträckning. Detta är viktigt både från all­ män näringspolitisk synpunkt och med hänsyn till de konkurrensregler som Sverige i samband med medlemskapet i olika internationella organisa­ tioner förbundit sig att följa. Självfallet får ett stimulansprogram dock inte göras så kortvarigt att de avsedda resultaten med åtgärderna går förlorade. Ytterligare ett viktigt krav måste vara att ett aktivt intresse för medver­ kan finns inom företagen. Då de statliga åtgärderna endast kan bli margi­ nella, krävs att företagen aktivt medverkar vid deras genomförande och följer upp dem med egna insatser. Det är slutligen enligt min uppfattning nödvändigt att stimulansåtgär­ derna knyts till företagens normala handlande. Åtgärderna får inte resul­ tera i kortsiktiga beslut inom företagen, som när stimulansåtgärderna upp­ hör visar sig på längre sikt olämpliga. Jag övergår nu till att mot bakgrund av de här angivna kraven behandla de iöreliggande förslagen till åtgärder inom TEKO-industrierna resp. den manuella glasindustrin.

TEKO-industrierna Allmänna synpunkter Utredningen löreslår i delbetänkandet som huvudpunkter i ett stimu­ lansprogram för TEKO-industrierna att tidsbegränsade försöksåtgärder ge­ nomförs på export- och utbildningsområdet. Härjämte föreslås vissa änd­ ringar i fråga om de offentliga myndigheternas upphandling av TEKO-produkter. Jag tinner de framlagda förslagen i huvudsak väl svara mot de nyss uppställda kraven och vill därför förorda att förslagen med vissa modifie­ ringar läggs till grund för statliga åtgärder på TEKO-området. Vad först angår frågan om TEKO-industriernas framtidsutsikter behöver dessa enligt min mening inte bedömas med odelad pessimism. Det syns visserligen ofrånkomligt att den inhemska produktionens omfattning kan behöva krympas ytterligare på vissa varuområden, där konkurrensförut­ sättningarna för de svenska företagen är klart ogynnsamma. Detta gäller framför allt textil- och konfektionsprodukter med karaktär av stapel- el­ ler standardvaror. Denna utveckling måste självfallet i vissa fall innebära att företag läggs ned. Jag anser det bl. a. mot denna bakgrund angeläget att fortsatta insatser gör för att åstadkomma en differentiering av närings­ livet inom de orter och regioner som i dag är ensidigt beroende av TEKOindustrier. Samtidigt innebär — som utredningen framhåller — det ökade välstån­ det i flertalet industriländer en successivt vidgad marknad för specialiserade TEKO-produkter med ett starkt inslag av kvalitet och design. För svenska företag, som satsat på sådana varuområden, förefaller också utvecklingen 3f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 41

36 Kungl. Maj:ts proposition nr bi år 1970

ha varit betydligt gynnsammare än genomsnittligt för TEKO-industrierna. De framgångar som nåtts under 1960-talet på exportmarknaderna av flera svenska TEKO-företag synes i flertalet fall vara grundade på en målmed­ veten satsning på kvalitet och design. Under förutsättning av en öppen attityd hos de svenska TEKO-företagen till en fortsatt ändring i produk­ tionsinriktningen och en vidgning av avsättningsmarknaderna tror jag att utsikterna för en på sikt livskraftig svensk TEKO-industri inom vissa varuområden är goda. I detta perspektiv vill jag också inrymma möjlig­ heterna för TEIvO-sektorn att successivt övervinna sin nuvarande låglöne­ karaktär. Utredningen motiverar på ett övertygande sätt behovet av samtidiga åt­ gärder på export- och utbildningsområdena och har på denna punkt fått in­ stämmande från ett övervägande antal remissinstanser. Några remissin­ stanser har dock framhållit att de exportfrämjande och utbildningsstödjande insatserna kan väntas ge maximal utdelning endast om de kombineras med samtidiga förändringar i företagsstrukturen. Jag vill kraftigt under­ stryka denna synpunkt. I detta sammanhang har vissa remissinstanser gett uttryck för en viss tveksamhet om beslut om åtgärder bör fattas innan ut­ redningen presenterat sin analys av struktur- och lönsamhetsproblematiken på TEKO-området. Jag har förståelse för en viss tveksamhet på denna punkt. Den omständigheten att någon fullständig strukturanalys ännu inte före­ ligger bör dock enligt min mening inte hindra att beslut nu fattas om ett försöksprogram av den föreslagna typen. I viss utsträckning råder redan i dag enighet om i vilken riktning den framtida strukturomvandlingen i branschen måste röra sig. Det är sålunda uppenbart, att en högre grad av koncentration är önskvärd inom konfelctionsindustrin som i dag är splittrad på en stor mängd småföretag. Vissa fusioneringar som verkar i den angivna riktningen har på senare tid genomförts. Initiativ för att påskynda strukturrationaliseringen har nyligen tagits av branschen själv. Efter hemställan från Konfektionsindustriföreningen har Sveriges industriförbund bildat en särskild arbetsgrupp med uppdrag att ta initiativ till och underlätta samgåenden mellan företag i konfektionsindustrin. Jag vill också erinra om det arbete i samma syfte som på mitt för­ slag sedan hösten 1968 bedrivs av Investeringsbanken. Som framgår av ban­ kens remissvar bedöms goda förutsättningar föreligga att åstadkomma på sikt konkurrenskraftiga företagsenheter genom medverkan från Investeringsbankens sida. Jag vill slutligen framhålla att TEKO-utredningens slut­ betänkande väntas föreligga vid halvårsskiftet innevarande år, d. v. s. vid den tidpunkt då det nu föreslagna programmet förutsätts ta sin början. Det kan befinnas lämpligt att på basis av slutbetänkandet redan till hösten detta år meddela vissa tilläggsföreskrifter för administrering av programmet. Det i det föregående uppställda kravet på en tidsbegränsning av eventuella statliga stimulansåtgärder tillgodoses i utredningens förslag genom att de

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970 37

exportfrämjande åtgärderna förutsätts bli femåriga och åtgärderna på ut­ bildningsområdet treåriga. Jag anser beträffande de exportstimulerande åt­ gärderna en hårdare tidsbegränsning motiverad och förordar att programmet på denna punkt görs fyraårigt. Med hänsyn till svårigheterna att på utbild­ ningsområdet komma i gång med den föreslagna verksamheten i full ut­ sträckning under det första året anser jag här en förlängning av den före­ slagna tiden till likaledes fyra år vara motiverad. Jag vill i detta sammanhang betona de nu föreslagna åtgärdernas karaktär av försöksverksamhet. Integrerade stimulansprogram av motsvarande slag har hittills inte prövats för andra branscher. Från allmän näringspolitisk synpunkt blir resultaten av verksamheten därför av stort intresse. De före­ slagna åtgärderna får ses som ett näringspolitiskt experiment, där huvud­ frågan är om staten med åtgärder av detta slag effektivt kan underlätta de omställningar inom en bransch som blir nödvändiga för att upprätthålla in­ ternationell konkurrenskraft. I detta sammanhang bör uppmärksammas att betydande effektivitetsskillnader brukar finnas mellan olika företag i en och samma bransch. Även i branscher som totalt sett har svårigheter att hävda sig i den internationella konkurrensen finns i regel ett antal livskraftiga företag. Jag bedömer det med hänsyn till det nyss sagda som angeläget att en om­ sorgsfull uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten kommer till stånd och avser att avdela resurser härför. Enligt min mening bör i avvaktan på denna utvärdering inga ytterligare program av den aktuella typen genom­ föras med undantag för det stimulansprogram för den manuella glasindu­ strin som jag i det följande kommer att förorda.

Offentlig upphandling Från några remissinstanser har betonats att den offentliga upphandlingen av TEKO-produkter sedd i relation till TEKO-branschens totala omsättning är liten och att de eventuella gynnsamma effekterna av åtgärder på upphandlingsområdet därför knappast kan få mer än marginell betydelse när det gäller att lösa branschens problem. Jag delar denna uppfattning. Jag anser alt eventuella förändringar i nuvarande upphandlingsformer inte bör göras med mindre än att de befinns ändamålsenliga från allmän synpunkt. Förslaget om ett utvidgat användande avs. k. samarbetskommittéer har av flertalet berörda remissinstanser mottagits positivt. Jag finner förslaget välmotiverat och anser att det bör ankomma på branschen och respektive myndigheter att finna formerna för den föreslagna utvidgningen. Härvid bör möjligheterna till samordning mellan olika organ beaktas, så att onödig dubblering i arbetet undviks. Utredningen föreslår att upphandlingsmyndigheterna utnyttjar möjlighe­ terna att efter anbudsförfarande lägga ut forskningsprojekt av­ seende utveckling av TEKO-produkter hos företag eller forskningsinstitut.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

Företag som utvecklat nya eller väsentligt förbättrade produkter under en samarbetskommittés överinseende eller i samband med dylikt anbudsför­ farande bör enligt utredningen också under begränsad tid kunna beviljas förtur i produktionen av den aktuella varan. Förfarandet skulle enligt förslaget stimulera företagen att överväga mer ambitiösa forskningsoch utvecklingsprojekt än f. n. Anbudsförfaranden och utläggning av forskning av avsett slag förekom­ mer sedan länge vid framför allt försvarets upphandling av vissa verkstadsprodukter. Den komplicerade tekniska materielen har här framtvingat ett intimt samarbete mellan myndigheterna och industrin. Eftersom ifrågava­ rande tillverkare ofta befinner sig i en monopolställning gentemot köparen, har den statliga myndigheten i sådana fall genom långsiktiga huvudavtal bl. a. tillförsäkrat sig insyn i företagen. Vidare har prisberäkningsregler in­ förts som motverkar för höga priser och för höga vinster i dessa företag. Riktlinjer för upphandlingsförfaranden att tillämpa i dylika situationer har dragits upp av Kungl. Maj :t. Försvarets materielverk (FMV), som är den största upphandlingsmyndigheten på den statliga sidan, har i sitt remissvar framhållit att behov av forskningskontrakt inom TEKO-området f. n. inte anses föreligga för ver­ kets del. FMV har hittills endast i undantagsfall använt sig av förfarandet för TEKO-produkter, nämligen då upphandling måst ske på ett ofullstän­ digt tekniskt underlag. Att generellt tillämpa arbetsformer av föreslagen typ på TEKO-området, där en omfattande konkurrens förekommer, bedö­ mer FMV inte ligga i verkets intresse. Jag anser i likhet med FMV att den offentliga upphandlingen av TEKOprodukter i det övervägande antalet fall inte är av sådan karaktär att för­ farandet med utläggning av forskningsprojekt är tillämpligt. Den produkt­ utveckling som kommer i fråga för offentligt upphandlade TEKO-produkter torde antingen vara av så generell karaktär att den knappast behöver be­ fordras via den föreslagna vägen eller avse sådana förbättringar av befint­ liga produkter som lämpligast kan åstadkommas genom kontakterna i de nyss berörda samarbetskommittéerna. Mot den angivna bakgrunden anser jag inte att det finns behov av ändrade upphandlingsdirektiv eller särskilda rekommendationer till berörda myndigheter. I de undantagsfall, där förfa­ randet kan bli aktuellt, anser jag vidare i likhet med det övervägande antalet remissinstanser att någon generell förtur i produktionen inte bör beviljas det utvecklande företaget. Häremot talar såväl handelspolitiska övervägan­ den som allmänna konkurrenshänsyn. Den omständigheten att ett företag tilldelats ettt utvecklingsuppdrag tor­ de i sig själv innebära ett tillräckligt konkurrensförsteg för att den genom förslaget åsyftade stimulansen skall uppnås. Jag vill i sammanhanget understryka att den nu redovisade ståndpunk­ ten inte innebär något ställningstagande från min sida i frågan om TEKO-

Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970 39

branschens generella behov av forskning och statliga insatser på detta om­ råde. Denna fråga har inte behandlats i TEKO-utredningens delbetänkande men har berörts av ett par remissinstanser. Styrelsen för teknisk utveck­ ling t öi oi dar salunda att medel, som ställs till förfogande inom ett program töi TEKO-industrierna, skall kunna unyttjas för bl. a. en förstärkning av den kollektiva forskningen hos textilforskningsinstitutet. Med hänsyn till att något underlag för åtgärder på forskningsområdet ännu inte presenteints av utredningen, är jag inte beredd att förorda att forskningsstödjande åtgärder byggs in i det nu aktuella TEKO-programmet. Jag har emellertid inhämtat att forsknings- och utvecklingsfrågorna är föremål för uppmärk­ samhet inom utredningen. Eventuella förslag från utredningens sida kom­ mer att prövas mot bakgrund av utredningens slutsatser om utvecklingsförutsättningarna på olika områden inom TEKO-sektorn. För att minska vissa olägenheter i de nuvarande upphandlingsformerna, som hänger samman med hänsyn av budgetteknisk natur, föreslår utred­ ningen utökad användning av rullande långtid skontrakt. De upphandlande organen skulle enligt förslaget tilldelas generella bemyndiganden att lägga ut beställningar mot kommande anslag. Genom en över­ tänkt och långsiktig planering av inköpsverksamheten kan det enligt ut­ redningen bli möjligt att uppnå fördelar både för de offentliga myndighe­ terna och för anlitade leverantörföretag. Flertalet remissinstanser har ut­ talat samma mening. Jag delar uppfattningen att smidigare former för den statliga upphandlingen bör prövas. Det bör dock betonas att de av utred­ ningen framförda synpunkterna i samma utsträckning berör den offent­ liga upphandlingen på andra varuområden. Starka skäl talar enligt min mening mot att man lämnar bemyndiganden av det tänkta slaget som ex­ klusivt berör begränsade varugrupper. Frågan bör behandlas i samband med en allmän översyn av upphandlingsformerna. Jag får erinra om att en sådan översyn pågår inom den arbetande upphandlingskommittén som be­ räknas lägga fram sitt betänkande tidigast år 1971. Frågan torde också komma att behandlas inom den nyligen tillsatta budgetutredningen. Jag vill i detta sammanhang slutligen beröra frågan om försörj­ ningsberedskapen för TEKO-området, vilken har visst samband med den offentliga upphandlingen. Utredningen har med refererande av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) uttalat vissa farhågor beträf­ fande möjligheterna att hålla en tillfredsställande försörjning med vissa produkter i händelse av krig eller avspärrning. Synpunkterna har utveck­ lats ytterligare i ÖEF :s remissvar. Jag bedömer det som viktigt att beredskapsfrågan får en från försvarsoch försörjningssynpunkt tillfredsställande lösning. En huvudsynpunkt måste härvid vara att den som nödvändig bedömda försörjningsberedska­ pen åstadkoms till lägsta möjliga kostnad för samhället. Om det från samhällets synpunkt är fördelaktigast att tillgodose beredskapen genom

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

statliga åtgärder för att upprätthålla produktionen eller genom lagring kan inte avgöras generellt. Frågan måste prövas från fall till fall. Jag är inte be­ redd att i detta sammanhang föreslå några uteslutande av beredskapshänsyn dikterade åtgärder. Beredskapsfrågorna för ett par varuområden, där påtagliga risker för en otillfredsställande försörjningsberedskap föreligger, studeras f. n. särskilt i nära kontakt med berörda myndigheter och företag.

Exportfrämjande åtgärder Såsom jag tidigare anfört anser jag att utredningen på ett övertygande sätt dokumenterat behovet av en ökad inriktning på exportförsäljning från de svenska TEKO-företagens sida. Även om, såsom framhållits i bl. a. kon­ junkturinstitutets remissvar, de av utredningen gjorda beräkningarna av de tänkbara effekterna av ett statligt program för exportstimulans är osäkra, bör ett försöksprogram med den föreslagna principiella inriktningen enligt min mening kunna leda till en snabbare stegring av den svenska TEKO-exporten. Vid den konkreta utformningen av ett statligt stimulansprogram är det viktigt att förutom de tidigare berörda allmänna principerna beakta ytter­ ligare ett antal synpunkter. Detta gäller både beträffande åtgärdernas för­ delning bland företagen och vid valet mellan olika typer av åtgärder. Vad först gäller frågan om fördelningen mellan företagen beto­ nar utredningen att åtgärderna i största möjliga utsträckning bör inriktas på de progressiva företagen och ges en sådan tillämpning att strukturratio­ naliseringen inom branschen påskyndas. Bl. a. LO samt Exportföreningen och exportrådet för den mindre industrin har i sina remissvar uttryckt samma mening. Det är angeläget att denna synpunkt noga beaktas vid administreringen av exportprogrammet. Vid bedömningen av olika export­ projekt bör i största möjliga utsträckning sådana projekt ges förtur som står i samband med eller kan befordra exempelvis en på sunda grundvalar genomförd fusionering av två eller flera var för sig små företag till en slag­ kraftig enhet. Samverkan på exportsidan, t. ex. genom ett gemensamt för­ säljningsbolag torde i en del fall kunna utgöra en lämplig inkörsport till ett långsiktigt samgående även på hemmamarknaden. Sådan försäljningssamverkan medför även ökad slagkraft som följd av en bredare kollektion och minskade försäljningskostnader för det enskilda företaget. Vid fördelningen av de statliga insatserna bär enligt min mening det an­ sökande företagets storlek inte i och för sig vara avgörande för beslutet. Åt­ gärderna skall således kunna omfatta företag i alla storleksklasser, som uppvisar realistiska exportprojekt med utsikt till framgång. Principen att företag med påtaglig vilja att anpassa sig till de nya kon­ kurrensförhållandena skall ges förtur bör kunna innebära att även företag som inte uppfyller från traditionell banksynpunkt definierade säkerhets­

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970 41

krav blir föremål för insatser, under förutsättning att presenterade export­ projekt har utsikt till framgång och företagets handlande i övrigt präglas av framsynthet och realism. I likhet med utredningen vill jag betona vikten av att varaktiga och lång­ siktiga exportsatsningar premieras. Stimulansåtgärderna bör därför i prin­ cip även kunna gälla utveckling av redan etablerad export. Vid valet av stimulansåtgärder träder hänsyn av olika slag i förgrunden. Åtgärderna bör väljas så, att maximal effekt av den statliga insatsen uppnås. Detta innebär bl. a. att åtgärderna bör ingå som ett integre­ rat led i företagens exportansträngningar. Stimulansåtgärderna bör också utformas så att företagen själva får bära huvuddelen av den med export­ satsningen förenade ekonomiska risken. En sådan princip medför, som lramhålls i utredningen, att företagen känner sig göra investeringar som behöver följas upp och minskar risken för oöverlagda och kortsiktiga ex­ portförsök. Vidare maste vid valet av åtgärder tillses att dessa inte medför avsteg från i vårt land allmänt erkända näringspolitiska principer eller från Sve­ riges handelspolitiska åtaganden. Jag anser i likhet med vissa remissinstan­ ser att elementet av direkta bidrag i största möjliga utsträckning bör be­ gränsas och förordar därför i det följande vissa inskränkningar i de av ut­ redningen föreslagna principerna för beviljande av sådana. Statliga bidrag. Utredningen föreslår att direkta statliga bidrag skall kunna utga dels för att täcka vissa tröskelkostnader vid exportprojekt genomförda av enskilda företag eller företagsgrupper, dels för s. k. punkt­ insatser av typen kollektiva uppackningar, mässdeltaganden och anställan­ de av särskilda exportkonsulenter för TEKO-området. Jag delar utredningens uppfattning att goda resultat bör kunna uppnås genom ett stimulanssystem som underlättar för företagen att övervinna de ekonomiska problem som ofta är förenade med etablering av försäljning utomlands. Emellertid uppstår här den nyss berörda frågan om i vilken utsträckning direkta bidrag till företagen är förenliga med de näringspoli­ tiska huvudprinciperna och Sveriges handelspolitiska åtaganden. Som nämnts har vissa remissinstanser ställt sig något tveksamma till använ­ dandet av direkta bidrag. Enligt kommerskollegium är den av utredningen lanserade ”harmoniseringsprincipen”, d. v. s. ett likställande av konkurrens­ betingelserna för de svenska företagen med dem som gäller företagen i and­ ra länder, inte helt invändningsfri. Jag delar denna uppfattning. Kollegiet framhåller också att frågan om hur de av utredningen föreslagna åtgärder­ na kan komma att uppfattas i utlandet enligt kollegiets mening inte kan en­ tydigt besvaras. Enligt min mening bör en jämfört med utredningsförslaget restriktiv hållning intas till användandet av direkta statsbidrag. Jag förordar sålunda att direkta bidrag i samband med enskilda företags eller företagsgruppers

42 Kungi. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

exportprojekt skall komma i fråga endast för att täcka sådana tröskelkost­ nader som har direkt initialkaraktär. Häri inräknar jag främst kostnader för marknadsundersökningar och upprättande av marknadsplaner samt kostnader för anpassning eller utveckling av produkter för exportmarkna­ derna, t. ex. designförändringar. Kostnader för upprättandet av försäljnings­ organisationer i utlandet eller för andra direkt sälj stimulerande åtgärder, som ett företag eller en företagsgrupp vidtar, anser jag däremot i förekom­ mande fall böra finansieras med hjälp av de i det följande behandlade stat­ liga lånegarantierna. I likhet med utredningen anser jag att den bidragsgivande myndigheten bör ha rätt att själv verkställa eller föranstalta om utredningar om tänkbara exportprojekt och på basis av dessa ta initiativ till exempelvis försälj ningssamverkan mellan lämpliga företag eller till kollektiva svenska aktioner på viss marknad. De statliga bidragen bör beträffande marknadsundersökningar kunna utgå med hela kostnaden, i de fall undersökningen ingår som en del av ett klart utformat, preliminärt exportprojekt. Vid marknadsundersökningar av mera allmänt sonderande typ bör för undvikande av missbruk tillses att veder­ börande företag eller företagsgrupp bär en efter omständigheterna avpassad andel av kostnaden. Kostnaderna för anpassning eller utveckling av produkter för export­ marknaden ingår normalt som delkostnader i ett större projekt. Utgående bidrag bör här stå i rimlig relation till totalkostnaderna för projektet. Bidragsbeslut bör i samtliga fall avse ett bestämt totalbelopp som betalas ut i efterskott för gjorda utgifter allt efter som projektet framskrider. I likhet med utredningen anser jag att direkta statliga bidrag, förutom till initialkostnader av nu behandlad typ, även bör kunna utgå till punkt­ åtgärder av typen kollektiva uppackningar, mässdeltagande etc., dock inte motsvarande hela kostnaden. Bidrag för sådana ändamål har — ehuru i begränsad omfattning — sedan länge ingått som ett led i de reguljära ex­ portfrämjande åtgärderna inom ramen för bl. a. kollegiets för Sverigeinfor­ mation verksamhet. I samband med kollektiva uppträdanden bör bidrag även kunna utgå till annonsering i utländsk press eller därmed jämförbara manifestationer. Uttrycket punktåtgärder i detta sammanhang innebär inte avkall på kravet att kollektiva uppackningar, mässdeltaganden etc. skall vara välplanerade och utgöra integrerade led i företagens exportansträng­ ningar. Utredningen föreslår slutligen att medel i form av direkta statsbidrag ställs till förfogande för tillsättandet av en exportkonsulent för vardera textil- och konfektionsområdena. Konsulenterna skulle utnyttjas för ut­ förande av marknadsundersökningar, informationsverksamhet och admi­ nistration av kollektiva exportmanifestationer. Jag bedömer dessa funktio­ ner som centrala för exportfrämjandeprogrammets framgång och anser att

Kungl. Maj:ts proposition nr 4? år 1970 43

förslaget på denna punkt bör genomtöras. Exportkonsulenterna bör organi­ satoriskt underställas koinmerskollegium men fungera i nära anknytning till resp. branschförening. Jag vill i samband härmed meddela, att fr. o. m. budgetåret 1970/71 ett speciellt marketingkontor för den nordamerikanska marknaden torde komma att finnas inom ramen för den reguljära han­ delssekreterareverksamheten med huvudsaklig uppgift att bistå svenska företag vid marknadsföring av lättare konsumtionsvaror på den nordameri­ kanska marknaden. Enligt vad jag erfarit skulle detta kontor under de närmaste åren i väsentlig utsträckning kunna tas i anspråk för upp­ gifter som hänger samman med det här presenterade programmet. Detta innebär enligt min mening en väsentlig förstärkning av exportfrämjande­ programmet. Lånegarantier. Enligt utredningsförslaget bör lämpliga exportprojekt kunna stödjas förutom med direkta statliga bidrag genom av staten utfärdade kreditgarantier. Sådana garantier föreslås kunna lämnas för i princip samma typer av projekt som erhåller direkta bidrag och skulle i det enskilda fallet användas antingen i stället för eller som komplement till dessa. Förslaget innebär således att staten inträder som garant för upplå­ ning genomförd av resp. företag i svensk kreditinrättning, vilken i övrigt förutsätts ske på affärsmässiga grunder. Svenska bankföreningen framhåller i sitt remissvar att svårigheten att få kredit inte torde ha varit den främsta orsaken till att TEKO-företagen en­ dast i begränsad utsträckning satsat på exportförsäljning. Företagens tvek­ samhet i detta avseende torde i stället bero på känslan av osäkerhet vid en utvidgning av försäljningen till utländska marknader. Föreningen bedömer det som osäkert om den av utredningen föreslagna ordningen kan ändra in­ ställningen till exportsatsningar hos företagen men vill inte motsätta sig för­ slaget om en tidsbegränsad försöksverksamhet. Enligt min mening bör ett på lämpligt sätt utformat garantisystem kunna bli ett värdefullt komplement till de nyss behandlade statliga bidragen. De av mig föreslagna inskränkningarna vid beviljandet av direkta bidrag ska­ par behov av finansieringsformer för sådana delar av ett exportprojekt, där direkta bidrag inte bör utgå. Lånegarantiformen har härvid klara fördelar genom sin i jämförelse med de direkta bidragen övervägande affärsmässiga karaktär. Jag vill således förorda att ett tidsbegränsat lånegarantisystem inrättas för det angivna ändamålet. Lånegarantierna bör liksom de direkta bidragen kunna gälla såväl enskilda företag som två eller flera samverkande företag. I det senare fallet torde det dock vara nödvändigt att garantin knyts till lån som upptas av vart och ett av de samverkande företagen. För erhållande av lånegaranti bör de tidigare angivna meriteringsgrunderna gälla. Även lånegarantierna bör användas för finansiering av tröskelkostnader i samband med exportprojekt. Finansieringen skall gälla antingen hela ex-

44 Kungl. Maj.ts proposition nr Al år 1970

porlprojekt eller delar av dessa. När direkta statsbidrag utgått för initial­ kostnaderna för ett projekt, bör lånegarantier kunna ifrågakomma för fi­ nansiering av övriga tröskelkostnader. Sådana är som tidigare nämnts t. ex. kostnader för upprättande av försäljningsorganisation i utlandet, uppbygg­ nad av lager, beviljande av kundkrediter samt vidtagande av säljstimnlerande åtgärder i samband med marknadsintroduktionen. Jag anser aven att garantier bör kunna utfärdas för lån som upptas för finansiering av sådana investeringar i produktionsutrustning som är nödvändiga för att genomföra ett exportprojekt. Försiktighet bör dock här iakttas, så att inte lånegarantierna får en enbart allmänt investeringsstimulerande funktion. Med hänsyn till de statsgaranterade lånens övervägande affärsmässiga karaktär anser jag inte att några strikta regler behöver uppställas beträf­ fande den största andel av kostnaderna för ett exportprojekt som får finan­ sieras med deras hjälp. En sådan beräkning av totalkostnaderna för ett projekt torde f. ö. i flertalet fall vara svår att genomföra på ett entydigt sätt. Jag finner det ändamålsenligt att garantisystemet ges en formell upplägg­ ning som nära anknyter till den som nu gäller för garantier inom ramen för det statliga kreditstödet till hemslöjd, hantverk och småindustri och som administreras av kommerskollegium och företagareföreningarna. För industrigarantilånen gäller f. n. en återbetalningstid på högst tio år. Eftersom de i detta sammanhang aktuella lånen primärt avser finansiering av marknadsinvesteringar anser jag att tiden kan göras kortare. Jag före­ slår att återbetalningstiden i normalfallet görs femårig. Anstånd med av­ betalningarna kan för industrigarantilånen medges med högst tre år. Jag finner det lämpligt att viss anståndsmöjlighet föreligger även i det aktuella fallet men anser att denna bör begränsas till högst två år. Administration. Enligt betänkandet bör den centrala ledningen för de exportfrämjande åtgärderna och utbildningsprogrammet förläggas till en särskild TEKO-nämnd med anknytning till näringspolitiska rådet. Den praktiska administrationen skulle anförtros kommerskollegium. I likhet med de remissinstanser som yttrat sig i frågan anser jag en sådan ordning mindre lämplig. Administrationsuppgiften bör enligt min mening i sin hel­ het förläggas på verksnivå i enlighet med gängse förvaltningspraxis. Jag delar uppfattningen att kommerskollegium med hänsyn till den där företrädda erfarenheten är den för uppgiften bäst lämpade myndigheten. Kollegiet har i sitt remissvar tillstyrkt att det tilldelas uppgiften att ad­ ministrera exportprogrammet. Vid kollegiet bör ett för ändamålet avpassat sekretariat inrättas med uppgift att för beslut i verksledningen bereda in­ kommande framställningar om bidrag eller lånegarantier. Som jag tidi­ gare förordat bör kollegiet ha frihet att på eget initiativ utföra undersök­ ningar angående exportförutsättningarna på viss marknad eller för viss produkt och bör även knnna väcka förslag om initierande av exportprojekt.

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970 45

Vid behandlingen av bidrags- och lånegarantiärenden bör självfallet vid kollegiet företrädd handelspolitisk och annan expertis utnyttjas. Det bör ankomma på kollegiet att på det sätt kollegiet finner lämpligt se till att lån mot statlig garanti utnyttjas för avsett ändamål samt att i övrigt följa verksamheten vid företag för vilka garantiutfästelse tecknats. Motsvarande tillsyn bör utövas beträffande företag som mottagit direkta bidrag. Företag som mottar bidrag eller garantiutfästelser bör på det sätt kollegiet finner lämpligt åläggas att till sekretariatet regelbundet inkomma med rapporter angående projektens framskridande. Som kommerskollegium föreslagit i sitt remissvar bör till verket kny­ tas ett rådgivande organ med representanter för bl. a. de berörda näringsorganisationer och de anställda. Utnyttjande av investeringsfonder. Utredningen har inte närmare utvecklat sitt förslag att TEKO-företagen skulle få möjlighet att utnyttja investeringsfondmedel för dels omställnings- och upprustningsinvesteringar, dels exportprojekt inklusive marknadsinvesteringar. Flertalet remissinstanser som behandlat frågan avstyrker förslaget med hänvisning till att dess genomförande skulle innebära en uttunning av in­ vesteringsfondernas roll som konjunkturutjämnare. Konjunkturinstitutet finner förslaget om en utvidgning av användningsområdet för fonderna vara av principiellt intresse men påpekar likaledes risken för en urholkning av det ursprungliga syftet med fonderna. Av samma skäl som remissinstanserna anser jag inte att någon generell rätt för TEKO-industrierna att fritt utnyttja investeringsfonderna för omställnings- och upprustningsinvesteringar bör gälla. Vad angår för­ slaget att fonderna skulle få utnyttjas för marknadsinvesteringar i utlan­ det finns visst underlag för en tillämpning i denna riktning i förordningen (1956: 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Enligt förord­ ningen kan Kungl. Maj :t, om särskilda skäl föreligger, medge företag som driver rörelse i utlandet att ta investeringsfond i anspråk för kostnader som är ämnade att främja avsättningen utomlands av varor som företaget till­ verkar inom landet. Enligt vad jag inhämtat har ifrågavarande bestämmel­ se hittills inte tillämpats. Jag vill, efter samråd med chefen för finansde­ partementet, inte förorda någon utvidgning av bestämmelserna innan redan existerande möjligheter att använda fonderna vid investeringarna för ex­ portändamål prövats.

Utbildning sstöd Som jag redan tidigare nämnt finner jag i likhet med så gott som samt­ liga remissinstanser de av utredningen anförda motiven för utbildningsin­ satser av engångskaraktär på TEKO-området utöver det utbildningsstöd

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 41

46 Kungl. Maj:ts proposition nr U1 år 1970

som redan idag utgår från samhället bärande och tillstyrker att ett pro­ gram med det av utredningen föreslagna huvudinnehållet genomförs. En allmän höjning av kunskapsnivån i branschen framstår bl. a. som en vik­ tig förutsättning för att de exportfrämjande åtgärderna skall få full genomslagskraft. Till detta kommer som ett starkt positivt socialt element att de ökade kunskaper, som det föreslagna utbildningsprogrammet för­ medlar, blir av värde för berörda personer, oavsett om dessa på längre sikt kvarstannar inom TEKO-sektorn eller söker anställning inom andra näringssektorer. Jag kan även i princip instämma i utredningens uppfattning att det inte bör vara ett primärt mål för ett program av åsyftat slag att utarbeta helt nya undervisningsmetoder, utan att den närmaste uppgiften måste var att så långt som möjligt dra nytta av redan tillgängliga kurser, litteratur etc, För att åstadkomma den på flera områden erforderliga branschanpass­ ningen bedömer jag det dock som nödvändigt att utföra ett relativt omfat­ tande förberedelsearbete, innan programmet kan genomföras i full skala. Jag föreslår därför som tidigare nämnts att programmet görs fyraårigt i stället för treårigt, och att det första året i väsentlig grad används till pla­ nering och utveckling av kursprogram. Personalkategorier. Utredningen gör för sitt ändamål en in­ delning av personalen vid företagen i tre kategorier, nämligen företagstagsledare (personalgrupp 1 ), avdelningschefer, marknadschefer, de­ signers, produktchefer (personalgrupp 2 ) samt arbetsledare, instruk­ törer och fackliga förtroendemän (personalgrupp 3). För personal­ grupp 1 föruses ett för delbranscherna gemensamt utbildningsprogram med tonvikten lagd på bl. a. exportförsäljning. För de båda övriga perso­ nalgrupperna föreslås branschanpassade program med de enskilda kurser­ na inriktade på olika huvudämnesområden (textil) resp. yrkeskategorier (konfektion). Jag finner denna tredelning ändamålsenlig men förutsätter att alla be­ fintliga möjligheter till samordning mellan textil- och konfektionsprogrammen, t. ex. genom gemensamma kursmoment och läromedel, utnytt­ jas till fullo. Jag är inte beredd att på det underlag utredningen presente­ rar ta ställning till resursernas fördelning på de tre delprogrammen eller inom dessa på de olika personalgrupperna. Beslut i denna fråga bör enligt min mening fattas av den administrerande myndigheten i samband med den tidigare berörda förberedande planeringen, varvid utredningsförslaget i huvudsak bör vara riktningsgivande. I en kommentar till utredningsförslagets personalinriktning föreslår LO i sitt remissvar att fackliga förtroendemän bereds tillfälle att där så be­ finns lämpligt delta i utbildning avsedd för personalgrupperna 1 och 2 . En sådan utvidgning anser man motiverad mot bakgrund av den aktivitet som f. n. råder kring företagsnämndsverksamheten och insynsfrågorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr fri år 1970 47

Jag delar uppfattningen att en utökad information till de fackliga förtro­ endemännen om branschförhållandena är viktig, om förtroendemännen på ett tillfredsställande sätt skall kunna tillvarata medlemmarnas intressen t. ex. i samband med driftsrationaliseringar och företagssammanslagning­ ar. Jag vill därför förorda att de fackliga förtroendemännen bereds tillfälle att övervara även de kortare konferenser och kurser av allmän informa­ tionskaraktär som i första hand är avsedda för personalgruppern 1 och 2 . I detta sammanhang vill jag även erinra om att förslag om ökat stöd till vuxenutbildningen inom kort kommer att läggas fram. I förslaget ingår även statligt stöd till den fackliga utbildningsverksamheten. I likhet med flertalet remissinstanser finner jag det av utredningen före­ slagna allmänna ämnesinnehållet i utbildningsprogrammet väl valt. Vad angår den detaljerade ämnesinriktningen för de enskilda kur­ serna anser jag att denna bör bestämmas under det tidigare berörda för­ beredelsearbetet. Härvid bör bl. a. de synpunkter beaktas som vid remiss­ behandlingen framförts av Textilforskningsinstitutet angående behovet av fördjupad materialkunskap. Flera remissinstanser, bl. a. skolöverstyrelsen, har betonat vikten av att befintliga utbildningsresurser vid kursupplägg­ ningen utnyttjas maximalt. Detta gäller både resurserna vid offentliga utbildningsanstalter och vid privata utbildningsinstitut m. m. Jag finner det angeläget att detta noga beaktas, så att all onödig dubblering vid kursupp­ läggningen undviks. Utredningsförslaget kännetecknas av relativt stora skillnader mellan de föreslagna utbildningsinsatserna för å ena sidan textilföretagen och å and­ ra sidan konfektionsföretagen. Skillnaderna motiveras i betänkandet med olikheterna mellan de två delbranscherna med avseende på företagsstruk­ tur och utbildningsstandard. Jag kan i huvudsak instämma i vad utred­ ningen framfört i denna sak, vilket inte heller motsagts i remissbehandling­ en. En strävan vid detaljutformningen av programmen bör dock en­ ligt min mening vara att, eventuellt till priset av en viss nedkortning av en del kurser, åstadkomma en utvidgning av det totala deltagarantalet i konfektionsprogrammet. Trots att ett väsentligt större belopp avsatts för insatserna på konfektionssidan är på grund av de genomsnittligt längre kurserna det samlade deltagarantalet inom konfektionsindustri!! enligt för­ slaget endast drygt hälften av motsvarande antal på textilsidan, vilket inte kan anses motiverat. Jag förutsätter även att åtgärder för uppföljning inom företagen av de planerade utbildningsåtgärderna i största möjliga utsträckning vidtas inom både textil- och konfektionsindustrin. Administration. Enligt utredningens förslag skulle utbildnings­ programmet i likhet med de exportfrämjande åtgärderna ledas centralt på departementsnivå med anlitande av en till näringspolitiska rådet knuten rådgivande TEKO-grupp. För den konkreta administreringen av program­

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 41 år 1970

met skulle utbildningsavdelningarna vid Textilindustriförbundet och Konfektionsindustriförbundet svara. Av samma skäl som jag tidigare anfört i samband med behandlingen av de exportfrämjande åtgärderna och i likhet med några av remissinstanserna anser jag att en lämplig statlig myndighet bör anförtros uppgiften att ad­ ministrativt svara för utbildningsprogrammets genomförande. Jag finner statens institut för företagsutveckling (nuvarande SHI) vara det för denna uppgift bäst lämpade organet. Institutet har i sitt hittillsvarande arbete mångsidiga erfarenheter i utbildningsfrågor och får med den nya organisa­ tion som föreslagits i årets statsverksproposition (bil. 15, s. 12) utökade resurser för insatser på det utbildningsadministrativa området. För den tidsbegränsade uppgiften att administrera det aktuella programmet bör ett sekretariat av begränsad omfattning inrättas vid institutet. Jag vill dess­ utom föreslå att till institutet knyts en rådgivande grupp med representan­ ter för de båda arbetsgivareförbunden och de berörda fackliga organisatio­ nerna. I gruppen bör även det offentliga utbildningsväsendet vara represen­ terat. Jag utgår från att ett samarbete även äger rum med skolöverstyrel­ sen rörande kursuppläggning, studiemetoder etc. Utredningsförslaget bygger på att större delen av utbildningsinsatsen skall ske genom kurser och konferenser i arbetsgivareförbundets regi. Jag vill i stället förorda att samtliga kurser etc. i utbildningsprogrammet arran­ geras av institutet och arbetsgivareförbunden gemensamt och med institu­ tet som juridisk och ekonomisk huvudman. Omständigheten att bransch­ förbunden står som medarrangörer får självfallet inte utesluta deltagande i kursverksamheten av personal från icke-förbundsanslutna företag. Principen med arbetsgivareförbunden som medarrangörer av utbildnings­ programmet innebär automatiskt att förbundens utbildningsavdelningar måste få en central roll vid utformningen av kursinnehållet, utarbetandet av läromedel, rekryteringen av lärarkrafter etc. Jag förusätter därför att ett nära samarbete etableras mellan institutet och utbildningsavdelningarna. Till att börja med bör institutet och utbildningsavdelningarna gemen­ samt utarbeta ett preliminärt tids- och kostnadsplanerat ramprogram för utbildningsinsatsernas genomförande. Ramprogrammet bör behandlas i den rådgivande gruppen och därefter efter eventuella justeringar underställas institutets verksledning för principbeslut. Sedan principprogrammet fastlagts bör på motsvarande sätt ställning tas till de olika kurserna etc., allteftersom dessa arbetas fram. Det bör ankomma på institutet att tillse att planerad utbildning kommer till stånd och att ekonomiskt ansvara för utbildningsprogrammet. Detta bör, när utomstående utbildningsinstitutioner anlitas, ske så att institutet bestäl­ ler och betalar kurser av angivet innehåll hos dessa. När institutet och förbunden står som arrangörer, bör anlitande av läromedelsproducenter,

Kungl. Maj.ts proposition nr Åt år 1970 49

beställning av kursinternat etc. ske av institutet efter samråd med förbun­ den. Institutet utbetalar erforderliga medel direkt till vederbörande perso­ ner eller institutioner. Som utbildningsgivare kan i vissa fall institutet självt komma i fråga i enlighet med utredningsförslaget. Institutet bör i samråd med förbunden utvälja deltagare till arrangerade kurser och konferenser. I detta sammanhang bör även utbildningsbehoven hos de utanför förbunden stående TEKO-företagen beaktas. Till deltagare utgående rese- och traktamentsbidrag bör utbetalas av institutet enligt de i det följande föreslagna normerna. Jag anser det naturligt att informationen till företagen angående TEKOprogrammet och de enskilda kursarrangemangen så långt möjligt ombe­ sörjs av arbetsgivareförbundens utbildningsavdelningar, så att någon sär­ skild organisation för detta ändamål inte behöver byggas upp hos institutet. Informationsmaterial bör dock utarbetas gemensamt av institutet och för­ bunden. Finansieringsprinciper. Jag kan i huvudsak ansluta mig till utredningens överväganden i finansieringsfrågan. Till skillnad från vissa remissinstanser anser jag alltså att statligt stöd i samband med den ak­ tuella tidsbegränsade utbildningsinsatsen bör kunna utgå såväl till de med utbildningsarrangemangen direkt förenade kostnaderna som — i viss ut­ sträckning — till deltagarnas kostnader för resor och uppehälle i samband med arrangemangen. Önskemålet om en bred anslutning till utbildnings­ programmet och dettas kortvariga karaktär anser jag utgöra en tillräcklig motivering för relativt långtgående statliga finansieringsåtaganden. I följande avseenden anser jag emellertid att de statliga åtagandena bör göras mindre omfattande än vad som föreslås i betänkandet. Enligt förslaget skall rese- och traktamentsersättningar utgå även till personalgrupp 1 (företagsledare). Detta bör enligt min mening inte ske. Den statliga insatsen bör beträffande denna personalgrupp begränsas till de rena arrangemangsbundna kostnaderna inklusive i förekommande fall kursavgifter. Utredningens beräkning av resekostnaderna förefaller vid kontroll lig­ ga väl högt. Jag vill förorda att resebidrag utbetalas till kursdeltagare enligt lämplig schablonberäkning. Härvid bör vid regionala arrangemang ett högsta bidrag av 100 kr. och vid centrala arrangemang ett högsta bidrag av 150 kr. per tur- och returresa kunna utgå. Traktamentsbidrag bör utga med ett i jämförelse med utredningsför­ slaget reducerat belopp, förslagsvis 40 kr. per deltagardygn. Vid längre kur­ ser bör dygnsbeloppet reduceras på motsvarande sätt. Utredningen föreslår att medel som ställs till förfogande för utbild­ ningsprogrammet används för att finansiera framtagandet av läromedel för TEKO-undervisningen inom den tekniska linjen vid gymnasiet i Borås. Jag

50 Kungl. Maj:ts proposition nr kl år 1970

anser inte att ställning till detta försalg bör tas inom ramen för de nu fö­ reslagna, temporära utbildningsinsatserna. Utredningen föreslår att de företagsbundna kostnaderna för utbild­ ningsprogrammets genomförande, d. v. s. i första hand löner till i utbild­ ningen deltagande personal, skall bäras av företagen. Från denna huvud­ princip görs i förslaget undantag för personalgrupp 3. Utredningens moti­ vering är att företagen, om de själva måste betala dessa löner, blir obenägna att låta anställda ur denna personalgrupp delta i utbildning. Enligt min uppfattning finns inte skäl att tillämpa en avvikande finan­ sieringsprincip för personalgrupp 3. Utredningens argumentering förut­ sätter att utbildningen av t. ex. arbetsledare och instruktörer av företagen skulle upplevas som mindre angelägen än utbildning av andra personal­ grupper. Detta torde knappast kunna anses vara fallet generellt.

Den manuella glasindustrin

Branschorganisationerna inom den manuellt arbetande glasindustrin har hemställt att denna industrigren skall komma att omfattas av sådana stat­ liga åtgärder som kan bli aktuella för TEKO-industrierna och andra indu­ strier i motsvarande situation. Organisationerna har senare inkommit med förslag till tidsbegränsade program för exportfrämjande åtgärder och ut­ bildningsinsatser av samma typ som förordats för TEKO-industrierna. Som stöd för sin hemställan har organisationerna hänvisat till den ma­ nuella glasindustrins sedan några år bekymmersamma läge, vilket i avgö­ rande avseenden anses utgöra en parallell till TEKO-industriernas situation. Bl. a. har hänvisats till att branschen på samma sätt som TEKO-industrier­ na konfronterats med en delvis övermäktig konkurrens på hemmamark­ naden från lågprisprodukter av utländskt ursprung samt till att den manuella glasindustrin i likhet med TEKO-industrierna har en ensidig geografisk lokalisering med flertalet företag belägna inom ett begränsat om­ råde i sydöstra Småland. Enligt min mening saknar de paralleller som dragits med TEKO-indu­ strierna inte sitt berättigande, även om man kan peka på punkter där branschernas utveckling varit mindre samstämmig. Av större intresse än likheterna i utvecklingsmönster och dagsläge måste emellertid vid övervä­ gandet av statliga åtgärder vara, om den positiva framtidsbedömning som jag i det föregående gett uttryck för beträffande delar av de svenska TEKOindustrierna även kan anläggas för den manuella glasindustrin. Såsom jag tidigare framhållit bör stimulansåtgärder endast övervägas om så är fallet. Den manuella glasindustrins aktuella situation framstår väsentligen som en konsekvens av de förändrade konkurrensbetingelserna på bruks-

Kungl. Maj:ts proposition nr bl år 1970 51

glasområdet. Under det senaste decenniet har ny tillverkningsteknik kom­ mit fram som möjliggör maskinell tillverkning av hushållsglas i långa serier och till låg kostnad. De för denna tillverkning erforderliga produktions­ enheterna är emellertid mycket stora. De marknadsmässiga och övriga för­ utsättningarna för att ta upp maskintillverkning i Sverige måste be­ dömas som små. Alternativet för den svenska manuella glasindustrin måste därför bli att med bevarande av sin huvudkaraktär fortsätta en redan inledd produktmässig omorientering från enklare hushållsglas till pryd­ nads- och belysningsglas av hög kvalitet och konstnärlig prägel. Förutsätt­ ningar för en sådan omorientering bör enligt min mening finnas i den på mångåriga traditioner byggda yrkesskickligheten inom glasindustrin och i den höga nivå som allmänt kännetecknar det svenska konsthantverket. En omorientering av det antydda slaget ställer emellertid sina särskilda krav. Även om den manuella karaktären i väsentliga tillverkningsmoment bibehålls, finns redan med den nu tillgängliga tekniken utrymme för rela­ tivt omfattande rationaliserings- och mekaniseringsåtgärder av kostnadssänkande natur. I flera fall kan sådana åtgärder endast genomföras vid enheter med viss minimistorlek. Många av de svenska bruken ligger f. n. under en sålunda definierad minimistorlek. Även från marknadssidan utgår krav på en förändrad företagsstruktur. En omorientering i produkthänseende mot mera konstnärligt präglade produkter nödvändiggör att avsättningsmarknaderna vidgas genom ökad försäljning på export. Kostnaderna för den försäljningsorganisation som blir nödvändig att underhålla vid en kontinuerlig bearbetning av utlands­ marknaderna kan normalt endast bäras av företag av en viss storlek eller, gemensamt av flera samverkande företag. Behovet av förändringar i företagsstrukturen har kommit till klart ut­ tryck i branschorganisationernas åtgärder under det senaste året. På or­ ganisationernas uppdrag görs sålunda f. n. med utomstående hjälp för­ sök att åstadkomma på längre sikt slagkraftiga företagsenheter. Enligt vad jag inhämtat har dessa försök redan i några fall visat sig löftesrika. Det är angeläget att ansträngningarna i detta stycke fortsätts. Även på marknadssidan har värdefulla initiativ till samarbete tagits under senare tid, och lång framskridna samarbetsprojekt som omfattar flera svenska bruk föreligger f. n. Jag har slutligen också erfarit att en ändring i orga­ nisationsstrukturen inom branschen i rationaliserande riktning f. n. över­ vägs. En förbättrad företagsstruktur inom den manuella glasindustrin kan alltså emotses. Det är självfallet önskvärt att de strukturrationaliserande åtgärder som kan bli aktuella kan genomföras i ett arbetsmark­ nadsläge, där personal i olika funktioner med minsta möjliga störningar kan beredas annan sysselsättning. Önskemål i denna riktning har ock­ så förts fram från löntagarorganisationernas sida. Jag bedömer det som

52 Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970

sannolikt att ett integrerat stimulansprogram av det för TEKO-området föreslagna slaget skulle kunna bidra i detta avseende och vill därför förorda att ett sådant initieras. Vid min bedömning av frågan om ett stimulansprogram för den manuella glasindustrin har jag fäst avseende vid — förutom de tidigare berörda lik­ heterna med TEKO-industrierna — vissa förhållanden inom glasindustrin som inte har sin motsvarighet inom TEKO-industrierna. Den manuella glasindustrin har sålunda redan nu en betydande exportandel och en in­ ternationell goodwill som med hänsyn till de hittills begränsade marknadsresurserna kan vara ägnad att förvåna. Efterfrågesituationen för konst­ glasprodukter torde generellt sett vara mer gynnsam än för TEKO-produkter i allmänhet med hänsyn till varornas ”lyxkaraktär” och därmed förena­ de lägre priskänslighet. De nämnda skillnaderna mellan TEKO-industrier­ na och glasindustrin kan f. ö. ge underlag för värdefulla jämförelser vid ut­ värderingen av åtgärderna för de två industrigrenarna. Till det anförda kommer att programmet med hänsyn till den manuella glasindustrins homogenitet och mera begränsade omfattning kan göras väsentligt mindre kostnadskrävande än TEKO-programmet. Genom åtgär­ dernas begränsade karaktär bedömer jag det också som tillräckligt om pro­ grammet görs treårigt. Programmet bör byggas upp med samma typer av åtgärder och efter i övrigt samma principer som jag i det föregående för­ ordat för TEKO-området. De administrativa merkostnaderna kan därför hållas nere, och vissa kostnadsbesparingar kan uppnås genom att en del material på utbildningssidan från TEKO-programmet kan utnyttjas även för den manuella glasindustrin. Beträffande de exportfrämjande åtgärderna har från organisationer­ nas sida i första hand uttryckts intresse för stöd i form av direkta bidrag. Den återhållsamhet som jag förordat i användningen av sådana bör även gälla glasområdet. Direkta bidrag bör alltså begränsas till rena initial­ kostnader vid exportprojekt och till punktåtgärder av kollektiv natur inklu­ sive bidrag till en vid branschorganisationerna verksam exportkonsulent. För övriga typer anser jag att statliga lånegarantier bör ställas till förfogande liksom på TEKO-området. Vid fördelningen av medel på olika projekt bör enligt min mening en hårdare prioritering än på TEKO-området göras av sådana aktioner som genomförs gemensamt av flera företag. Den administrerande myndigheten bör bl. a. söka stödja strävandena att upprätta en gemensam försäljnings­ organisation för exporten av svenska konstglasprodukter. Insatserna på utbildningsområdet har i organisationernas förslag förde­ lats på sex olika personalgrupper och inom dessa i vissa fall på ett relativt stort antal kurser. Jag anser att det bör ankomma på det administrerande organet att ta ställning till utbildningsprogrammets detaljerade inriktning i samma ordning som tidigare förutsatts för TEKO-området. Eftersom de

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1970 53

fasta kostnaderna för varje enskild kurs är relativt omfattande, vill jag emellertid förorda att programmet koncentreras till ett mindre antal kur­ ser och informationskonferenser än som föreslagits av organisationerna. De av organisationerna föreslagna kurserna för systemmän och program­ merare anser jag bör utgå ur programmet. I den utsträckning tekniskt inriktade kurser kommer att ingå i program­ met bör dessa enligt min mening i så stor utsträckning som möjligt arrange­ ras i anknytning till de befintliga resurserna vid Glasforskningsinstitutet i Växjö. Administrationen av de exportfrämjande åtgärderna och utbildnings­ programmet bör ombesörjas i samma ordning som jag tidigare förordat för TEKO-programmet, d. v. s. av kommerskollegium resp. statens in­ stitut för företagsutveckling och med anlitande i bägge fallen av till myn­ digheterna knutna rådgivande grupper. De branschanknutna ledamöterna i dessa bör vid behandling av frågor rörande den manuella glasindustrin hämtas från denna bransch.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att 1 . godkänna de riktlinjer för stimulansåtgärder för textiloch konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin som jag förordat, 2 . godkänna de på dessa riktlinjer grundade förslag, om vilka Kungl. Maj :t enligt bilagda utdrag av statsrådsproto­ kollet för denna dag (bilaga 1 och 2) fattar beslut.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­ tokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

54 Kimgl. Maj:ts proposition nr il år 1970

Bilaga 1

Utdrag av protokollet över handelsärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 februari 1970.

Närvarande: Statsministern P alme , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , H olmqvist , A spling , L undkvist , G eijer , O dhnoff , W ickman , M oberg , B engtsson , N orling , L öfberg , L idbom , C arlsson .

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler fråga om anslag för exportfrämjande åtgärder och bemyndigande att lämna statsgaranti för lån till textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin och anför. I prop. 1970:1 (bil. 12 s. 26) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till exportfrämjande åt­ gärder för textil- och konfektionsindustrierna, m. m. för budgetåret 1970/ 71 beräkna ett reservationsanslag av 5,2 milj. kr. Chefen för industridepartementet kommer denna dag att föreslå Kungl. Maj :t att besluta om proposition till riksdagen angående stimulansåtgär­ der för textil- och konfektionsindustrierna (TEKO-industrierna) samt den manuellt arbetande glasindustrin. Därvid kommer chefen för industridepar­ tementet att närmare utveckla efter vilka riktlinjer sådana åtgärder bör vid­ tas. Jag hemställer nu, att med utgångspunkt från de riktlinjer för ifråga­ varande åtgärder som chefen för industridepartementet sålunda kommer att närmare utveckla, få ta upp frågan om statlig garanti för lån till TEKOindustrierna och den manuellt arbetande glasindustrin samt de anslag un­ der tionde huvudtiteln som avser berörda åtgärder. Ramen för statliga lånegarantier. Jag förordar för budgetåret 1970/71 en ram för statliga lånegarantier till textil- och konfektionsindustrierna på 7,5 milj. kr. Ramen bör därefter årligen under tre budgetår höjas med detta belopp och den övre gränsen för summan av utestående garantiutfäs­ telser blir sålunda under budgetåret 1971/72 15 milj. kr., under budget­ året 1972/73 22,5 milj. kr. och under budgetåret 1973/74 30 milj. kr. Summan av utestående garantiutfästelser kommer därefter successivt att nedgå. För statliga lånegarantier till glasindustrin förordar jag på motsvarande

Kungl. Maj.ts proposition nr Al år 1970 55

sätt en årlig ram av 1 milj. kr. för de tre år som programmet beräknas omfatta. Anslag för att täcka förluster på lånegarantier. Eftersom tidigare erfaren­ heter av lånegarantier av det här aktuella slaget saknas, är det svårt att be­ räkna de sannolika förlusterna för statsverket med anledning av lämnade garantier. Hänsyn till förlustriskerna under den period lånegarantier utestår bör tas genom att ett förslagsanslag, gemensamt för båda områdena, anvisas på resp. års riksstat. Jag beräknar preliminärt förlusterna för TEKO-programmet till 2 milj. kr. och för glasprogrammet till 225 000 kr. Med hänsyn till att inga förluster torde inträffa under det första året föreslår jag för budgetåret 1970/71 att ett förslagsanslag tas upp med ett formellt belopp av 1 000 kr. Anslag för exportfrämjande åtgärder. Medel för att bestrida kostnaderna för ett vid kommerskollegium inrättat sekretariat har beräknats i prop. 1970: 1 (bil. 12 s. 18) under förslagsanslaget Kommerskollegium. För direkta bidrag under en fyraårsperiod till textil- och lconfektionsindustrierna bör anslås ett totalbelopp av 17,2 milj. kr. För budgetåret 1970/71 beräknar jag medelsbehovet till 4,8 milj. kr. I detta belopp räknar jag in bidrag till vissa punktåtgärder samt kostnader om högst 300 000 kr. för två export­ konsulenter organisatoriskt knutna till kollegiet men placerade vid Textil­ rådet och Konfektionsindustriföreningen. Från anslaget bör även bestridas kostnader för av kollegiet gjorda marknadsundersökningar och marknads­ planer, eller av detta anlitad expertis liksom de kostnader som under pro­ grammets första år kan uppstå för nödvändig information till företagen om exportfrämjandeprogrammet. För motsvarande ändamål beträffande glasindustrin beräknar jag 975 000 kr. för en treårsperiod. För budgetåret 1970/71 beräknar jag medelsbe­ hovet till 400 000 kr., varav 75 000 kr. för avlöning av en exportkonsulent organisatoriskt knuten till kollegiet men placerad vid branschorganisatio­ nerna och med samma uppgifter som motsvarande tjänstemän på TEKOområdet. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t före­ slår riksdagen att 1 . medge att statsgaranti för lån till textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasin­ dustrin under budgetåret 1970/71 beviljas i enlighet med vad förordats i det föregående intill ett belopp av samman­ lagt 8 500 000 kr. 2. på riksstaten för budgetåret 1970/71 under tionde huvudtiteln anvisa till a) Exportfrämjande åtgärder för textil - och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin ett reservationsanslag av 5 200 000 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr it år 1970

b) Täckande av förluster på grund av garantier för lån till textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin ett förslagsanslag av 1 000 kr. Vad föredraganden sålunda med instämmande av statrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen. Ur protokollet: Britta Gyllensten

Kungl. Maj.ts proposition nr il år 1970 57

Bilaga 2

Utdrag av protokollet över industriärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 februari 1970.

Närvarande: Statsministern P alme , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , H olmqvist , A spling , L undkvist , G eijer , O dhnoff , W ickman , M orerg , B engtsson , N orling , L öfberg , L idbom , C arlsson .

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler fråga om anslag till utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin och anför. I proposition 1970:1 (bil. 15 s. 44) har Kungl. Maj:t föreslagit riks­ dagen, att i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till utbildningsstöd till textil- och konf ektionsindustrierna, in. m. för budgetåret 1970/71 be­ räkna ett reservationsanslag av 2,5 milj. kr. Kungl. Maj :t har tidigare denna dag på min föredragning beslutat före­ slå riksdagen bl. a. att godkänna av mig angivna riktlinjer för stimulans­ åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna (TEKO-industrierna) samt den manuellt arbetande glasindustrin. Jag hemställer nu att, enligt de nämnda riktlinjerna, få ta upp det anslag under trettonde huvudtiteln som avser ifrågavarande åtgärder. Administrationskostnader. Kostnaderna för ett vid statens institut för företagsutveckling (nuvarande statens institut för hantverk och industri) inrättat sekretariat inklusive ianspråktagandet av institutets kamerala re­ surser beräknar jag till 140 000 kr. per år, eller totalt för den av mig före­ slagna fyraårsperioden 560 000 kr. För arbetsgivareförbundens administration av utbildningsprogrammet har TEKO-utredningen beräknat en totalkostnad av 900 000 kr., eller 150 000 kr. per år och förbund. Med hänsyn till de administrativa uppgifter som en­ ligt mitt förslag kommer att åvila institutet för företagsutveckling kan för­ bundens kostnader för programmets genomförande antas bli avsevärt re­ ducerade. Jag utgår från att till vardera förbundet kommer att via institutet utbetalas ett årligt administrationsbidrag av 50 000 kr., eller sammanlagt för fyraårsperioden 400 000 kr. För motsvarande ändamål på glasområdet beräknar jag en årlig kostnad av 30 000 kr., eller totalt för den föreslagna treårsperioden 90 000 ler. Arrangemang sbundna kostnader. För produktion av kurser, driftskost-

58 Kungl. Maj:ts proposition nr Al år 1970

nåder för kursarrangemangen m. m. samt rese- och traktamentsbidrag har TEKO-utredningen beräknat kostnaderna för hela programmet till 9 050 000 kr. Jag bedömer det som möjligt att med de av mig föreslagna ändrade finansieringsprinciperna reducera kostnaderna för statsverket till 8 240 000 kr., eller per år 2 060 000 kr. Jag vill i sammanhanget erinra om att utred­ ningens kostnadsberäkningar för vissa kurser av skolöverstyrelsen har an­ setts ligga relativt högt i förhållande till jämförbara kurser arrangerade av SÖ. För samma ändamål beräknar jag för den manuella glasindustrin en totalkostnad under den föreslagna treårsperioden av 510 000 kr. eller 170 000 kr. per år. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t före­ slår riksdagen att för budgetåret 1970/71 anvisa på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln till Utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin ett re­ servationsanslag av 2 500 000 kr.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700135