Näringspolitiken - ny verksorganisation
Hänvisat till av
- Prop. 1980/81:130: om industripolitikens inriktning, m.m., avsnitt 4.7
- Prop. 1981/82:99: om mineralpolitik - förslag till vissa åtgärder inom mineralområdet, avsnitt 3.1
- Prop. 1982/83:113: om verksamheten vid statens industriverk, m.m., avsnitt 1983
- SOU 1972:54: Skyddat arbete, avsnitt 4
- SOU 1972:55: Decentralisering av statlig verksamhet : ett led i regionalpolitiken, avsnitt 2 och 5
- SOU 1972:78: Företagsservice för utveckling av mindre och medelstora företag, avsnitt 80
- SOU 1972:86: Bättre arbetsmiljö : delbetänkande, avsnitt 1.2 och 14.2
- SOU 1974:64: Energi 1985 2000, avsnitt 13 och 26
- SOU 1974:82: Samverkan för regional utveckling, avsnitt 3, 10.5 och 58
- SOU 1979:91: Företags obestånd, avsnitt 48 och 58
- Bet. 1971:NU42: Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om en plan för energiförsörjningen
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
Näringspolitiken ny verksorganisation Betänkande avgivet av kommerskollegieutredningen
Stockholm 1971
/
Statens offentliga utredningar 1971:69 Handelsdepartementet
Näringspolitikenny verksorganisation
Betänkande avgivet av kommerskollegieutredningen Stockholm 1971
Göteborgs Offsettryckeri AB, 71 343 S
Till Statsrådet och chefen för handelsdepartementet
Stadsradet Lange föreslog 28.6.1968 efter samräd med statsrådet Wickman att en särskild sakkunnig skulle tillkallas för att utreda kommerskollegiets arbetsuppgifter och organisation. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades som sakkunnig generaldirektör Sten Lundberg, överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Vidare förordnades kommerserådet Olle Lindqvist, kommerskollegiet, som expert. Som experter förordnades ytterligare 4.9. 1968 kommerserådet Anders Lindstedt, kommerskollegiet, och direktör Olof Leffler, Stockholms handelskammare, 4.9.1969 bergmästare Erik Knubb, östra bergmästardistriktet, Falun, 1.7.1969 planeringschef Eric Pettersson, industridepartementet och 1.9.1969 redaktör Ernst Erik Ehnmark, universitetskanslerämbetet. Experterna Leffler, Lingqvist, Lindstedt och Pettersson har bildat en rådgivande grupp som sammanträtt under ledning av utredningsmannen. Som sekreterare förordnades 16.8.1968 tf. organisationsdirektör Sune Andersson, statskontoret. Som biträdande sekreterare förordnades 1.12.1968 byråsekreterare Kerstin Anell, kommerskollegiet. Utredningen inledde sitt arbete i slutet av 1968 och antog namnet kommerskollegieutredningen. Som remissinstans har utredningen yttrat sig över betänkandena från ett antal andra utredningar: SHI-utredningen, gruvrättsutredningen, 1966 års atomenergiutredning, livsmedelsstadgekommittén, energikommittén, samarbetsutredningen, fondbörsutredSOU 1971:69
ningen och 1964 års geologiutredning. Vidare har utredningen bl. a. yttrat sig över en promemoria från departementsutredningen om delegering av beslutanderätten vad gäller utseende av ledamöter av vissa statliga organ och av andra statliga funktionärer och en promemoria, utarbetad inom inrikesdepartementet om register över vissa företag som erhållit statligt stöd. Utredningen har haft överläggningar med företrädare för en rad parallellutredningar och myndigheter. Utredningen framlägger härmed sitt betänkande. Till det material som redovisas på annat sätt hör en rapport om verksamheten inom kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion. Med detta betänkande har utredningens arbete slutförts. Det betyder inte att man genomgående har färdiga lösningar på de problem utredningen tagit upp. Arbetet för att fullfölja den rekonstruktion som utredningen anser nödvändig för den del av samhällsförvaltningen där dagens kommerskollegium har sina uppgifter behöver föras vidare. På flera områden föreslås fortsatta utredningar och andra studier. Vid slutbehandlingen av betänkandet har närvarit experterna Leffler, Lindqvist, Lindstedt och Pettersson samt sekreteraren och biträdande sekreteraren. Särskilda yttranden har avgivits av experterna Leffler och Lindqvist. Stockholm i september 1971 Sten Lundberg /Sune Andersson
Innehåll
Kapitel 1 Huvuddragen för en ny organisation - sammanfattning 1.1 1.2
g
Huvudfrågorna En principlösning
Kapitel 2 Kommerskollegiet 2.1
av i dag
3.3 Organ med uppgifter i samband med industripolitiken 3.2A Utredningsverksamhet . 3.2.2 Regleringsåtgärder . . . 3.2.3 Stödåtgärder Organ med uppgifter i samband med handelspolitiken 3.3.1 Utredningsverksamhet . 3.3.2 Regleringsåtgärder . . . 3.3.3 Stödåtgärder Aktuella utvecklingsfrågor med anknytning till den industrioch handelspolitiska förvaltningsapparaten Organ för uppgifter på mineralområdet Aktuella utvecklingsfrågor med anknytning till den statliga verksamheten på mineralområdet Organ för tekniska regleringsåtgärder och statligt säkerhetsarbete Aktuella utvecklingsfrågor med anknytning till förvaltningsapparaten för tekniska regleringsåtgärder och statligt säkerhetsarbete
Det centrala verket 14 2.1.1 Verksamhetsfältet och u PPbyggnaden i stort . . 14 2.1.2 Verksamheten inom ut3.4 rikes- och utredningsavdelningen 16 2.1.3 Verksamheten inom bergsbyrån 19 3.5 2.1.4 Verksamheten inom elektriska byrån .. 21 3.6 2.1.5 Verksamheten inom industribyrån 23 2.1.6 Verksamheten inom allmänna byrån 25 3.7 2.2 "Lokalstaterna" 26 2.2.1 Bergsstaten 26 2.2.2 Sprängämnesinspek3.8 tionen 2.2.3 Statens elektriska inspektion 27 2.3 Framtidbedömningar frän kommerskollegiet 28 2.4 En tillbakablick 30 Kapitel 4 Utvecklingslinjer 2.5 Kommerskollegiets situation i 2 j 4.1 Inledning dag 4.2 Några drag i efterkrigstidens näringspolitiska strävanden . . . . Kapitel 3 Nuvarande organisation på 4.3 Statliga verksamhetsgrenar med 3 4 näringspolitikens område anknytning till det näringspoli3.1 Översikt . . . 34 tiska området SOU 1971:69
34 34 36 37 40 40 41 41
43 45
5j 53 53 54
61 5
Kapitel 5 Behovet av institutionella förändringar 5.1 5.2
En problembeskrivning Kommerskollegiets utvecklingsmöjligheter
Kapitel 6 En principlösning 6.1 6.2 6.3 6.4 6.5
6.6 Inriktningen för en organisationsreform Principlösningens räckvidd . . . Nya kommerskollegiet De statliga uppgifterna inom mineralområdet En framtidslösning vad gäller vissa säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar Den regionala organisationen inom nya kommerskollegiets verksamhetsfält
Kapitel 7 Utredningsverksamheten med anknytning till den näringspolitiska planeringen, konkurrensövervakningen och handelspolitiken 7.1 7.2 7.3
7.4 7.5
7.6 Huvudpunkterna i utredningens förslag Branschstudier med anknytning till industripolitiken Utredningsverksamheten med anknytning till de mindre och medelstora företagen Uppgifter i samband med konkurrensövervakningen Verksamheten med anknytning till handelspolitiken och utrikeshandel Överväganden och förslag beträffande överstyrelsen för ekonomiskt försvar
8.3 68 68 71
72 73 74
8.7 8.8
76 Kapitel 9 Industriservice 9.1
77 9.2 78
79 80
82 83
8.1 8.2
6 Huvudpunkterna i utredningens förslag Utgångsläget
101 Huvudpunkterna i utredningens förslag 101 Statlig service till mindre och medelstora företag 101 9.2.1 Utredningens förslag . . 101 9.2.2 Statens institut för företagsutveckling 103 9.2.3 Företagareföreningarna . 104 9.2.4 Industricentra m. m. . . 105 Det aktiva exportstödet 105 9.3.1 Översikt 105 9.3.2 Utgångsläget 106 9.3.3 Utredningens förslag . . 107 9.3.4 Uppgifterna för nya kommerskollegiet . . . . 108 9.3.5 En framtidsbild 110
Kapitel 10 Planeringsinriktad och reglerande verksamhet i anslutning till energipolitiken 113 10.1 10.2 10.3
87 10.4
Kapitel 8 Det finansiella företagsstödet
Arbetsmarknadspolitik - lokaliseringspolitik - näringspolitik 92 Finansiellt företagsstöd - bedömningsunderlag och arbetssätt 94 Uppföljningen av statliga finansiella stödinsatser 97 Relationerna mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och nya kommerskollegiet 98 Längre gående samordning? . . 99 Kombination av finansiellt stöd och annat bistånd 100
Utgångsläget Huvudpunkterna i utredningens förslag Beredskapsfrågorna på energiområdet Uppgifterna för nya kommerskollegiet
113 1 14 116 116
90 90 91
Kapitel 11 Nya kommerskollegiet uppbyggnaden 11.1
Den
instruktionsmässiga
118 be-
stämningen Organisationen på ledningsplanet 11.2.1 Utgångspunkterna . . . . 11.2.2 Styrelsen 11.2.3 Lednings- och kontaktorgan inom verket . . . . 11.2.4 Samarbetsorgan med vissa centrala förvaltningsmyndigheter Huvuddragen i kansliorganisationens uppbyggnad 11.3.1 Utgångspunkterna . . . . 11.3.2 Huvuddragen för kansliorganisationen Uppgifter för olika enheter inomkansliorganisationen . . . . 11.4.1 Utredningssektorn . . . 11.4.2 Utvecklingssektorn . . . 11.4.3 Energi- och bergssektorn 11.4.5 Juridisk - administrativa sektorn 11.4.6 Planeringssekretariatet . Personalstyrkan
118 Kapitel 13 De närmaste stegen i uppbyggnaden av en ny organisation . . . 149
120 120 120
13.1 13.2
13.3 13.4
124 124 124
Principbeslut Förslag om en huvudkommitté med underkommittéer Omställningsprocessen Utredningar om organisationen inom vissa randområden . . . .
Särskilda yttranden av experterna Leffler och Lindqvist
149 151 152
154 Bilagor
1 Direktiven 2 Ur instruktion for Kungl. Kommers126 kollegium 126 3 Utblick - verksamheten inom några 129 centrala organ och utvecklingsfrågor Organ med uppgifter i anslut130 3.1 ning till industripolitiken . . . . 131 3.1.1 Statens institut för före133 tagsutveckling (SIFU) . 11.5 133 3.1.2 Statens pris-och kartellnämnd (SPK) Kapitel 12 Ny organisation för vissa 3.1.3 Överstyrelsen för ekonostatliga uppgifter pä mineralområdet . 137 miskt försvar (ÖEF) . . 3.1.4 Kollegiet för Sverige-in12.1 Huvudpunkterna i utredningens formation i utlandet . . förslag 137 Aktuella utvecklingsfrågor med 12.2 Utgångsläget 138 3.2 anknytning till den industri12.2.1 Intresseområdet 138 och handelspolitiska förvalt12.2.2 Behovet av en reorganiningsapparaten sation 139 3.2.1 1968 års lokaliseringsut12.3 Den affärsmässiga verksamheredning ten med utgångspunkt i statens 3.2.2 Länsberedningen . . . . gruvrätter 140 3.2.3 Branschutredningar . . . 12.3.1 Utgångsläget 140 3.2.4 SHI-utredningen 12.3.2 Grunddragen för en ny 3.2.5 Delegationen för de organisation 141 mindre och medelstora 12.4 Den statliga prospekteringsverkföretagen samheten 142 3.2.6 Exportfrämjandeutred12.5 Allmännyttiga uppgifter och ningen myndighetsuppgifter 144 3.2.7 Industricentrautred12.5.1 Problem och utveckningen lingsmöjligheter 144 3.2.8 Utvecklingsfrågor med 12.5.2 En framtidslösning . . . 146 anknytning till verksamheten inom överstyrelsen för ekonomiskt för11.4
155 157 161 161 161 162 164 167
167 167 173 173 176
179 180 182
svar 3.2.9 Samarbetsutredningen . . 3.2.10 Forskningsbetonade utredningsinsatser 3.2.11 Konsumentutredningen . 3.2.12 Elfagstiftningsutredningen 3.2.13 Eldistributionsutredningen 3.2.14 Energikommittén . . . . 3.2.15 Atomenergiutredningen . 3.2.16 1968 års utredning om rörtransport av olja och gas Organ för uppgifter på mineralområdet 3.3.1 Verksamheten inom Sveriges geologiska undersökning (SGU) Aktuella utvecklingsfrågor med anknytning till den statliga verksamheten på mineralområdet 3.4.1 Gruvrättsutredningen 3.4.2 1964 års geologiutredning 3.4.3 1967 års gruvutredning . 3.4.4 Havsresursutredningen . 3.4.5 Organisationsfrågor vad gäller förvaltningen av statens gruvegendom riktlinjer enligt prop. 1968:51 Organ för tekniska regleringsåtgärder och statligt säkerhetsarbete 3.5.1 Verksamheten inom kommerskollegiet . . . . 3.5.2 Verksamheten inom strålskyddsinstitutet . . 3.5.3 Verksamheten inom delegationen för atomenergifrågor/reaktorförläggningskommittén 3.5.4 Myndigheter med uppgifter i anslutning till brandförsvaret 3.5.5 Verksamheten inom statens planverk
183 187 188 189 190 191 191 194
196 196
197 197 199 200 201
201 201 203
205 206
3.5.6 Miljöskyddslagen . . . . 207 3.5.7 Verksamheten inom arbetarskyddsstyrelsen . . 207 3.5.8 Verksamheten inom allmänna yrkesinspektionen 208 3.5.9 Verksamheten inom statens elektriska inspektion 208 3.5.10 Verksamheten inom sprängämnesinspektionen 210 3.5.11 Verksamheten inom bergsstaten 211 3.5.12 Verksamheten inom arbetsmedicinska institutet 212 3.6 Aktuella utvecklingsfrågor med anknytning till förvaltningsapparaten för tekniska regleringsåtgärder för statligt säkerhetsarbete 212 3.6.1 Atomenergiutredningens förslag till ny organisation på reaktorsäkerhetsområdet 212 3.6.2 Energikommitténs förslag till ny organisation för säkerhetsarbetet pä energiområdet 213 3.6.3 Räddningstjänstutredningen 213 3.6.4 Utredningen om befordran av farligt gods på väg m.m 214 3.6.5 Betänkande om åtgärder till skydd mot radiostörningar 215 3.6.6 Livsmedelsstadgekommittén 215 3.6.7 Utvecklingsfrågor på arbetarskyddets område . 216 3.6.8 Miljökontrollutredningen 217 4 Modeller för en ny organisation 218 5 Säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar inom det nuvarande kommerskollegiet och på annat håll: utgångspunkter för fortsatta undersökningar . . . . 225 SOU 1971:69
1 Huvuddragen för en ny organisation — sammanfattning
1.1 Huvudfrågorna För kommerskollegieutredningen har två frågor varit de mest väsentliga: Hur skall organisationen pä verksplanet anpassas till den utveckling, som är på väg inom olika grenar av den näringspolitiska verksamheten? Hur skall dagens kommerskollegium omvandlas som ett led i en sådan anpassning? De båda huvudfrågorna har sin utgångspunkt i uppdraget att pröva uppgifter och organisation för kommerskollegiet och dess "lokalstater" (som utredningen tillsammans kallar kommerskollegieverket). Uppdraget har avsett en allmän genomgång mot bakgrund av en rad väntade och inträffade förändringar bäde vad gäller innehållet i de statliga uppgifterna inom ett område med anknytning till det traditionella verksamhetsfältet för kommerskollegiet och planer på reorganisation för vissa delområden. Det har vidare ingått i utredningens uppdrag att ta upp uppgiftsfördelningen mellan olika myndigheter med tanke på möjligheterna att renodla kommerskollegiets verksamhetsfält. Tillsammans har det betytt att utredningen framför allt inriktats på de problem, som har att göra med organisationen i stort. Utredningens bedömningar pekar pä behovet av förändringar i större skala. Den splittring av organisationen som i dag gäller inom det näringspolitiska området kan enligt utredningens bedömning vara till allvarlig nackdel. De planer på reorganisation som är SOU 1971:69
aktuella inom en rad delområden kräver samordning för att undvika att organisationsbilden blir ännu mer splittrad. Till dessa områden hör bl. a. den centrala verksamheten i anslutning till energipolitiken, de statliga uppgifterna inom gruvnäringen, det statliga servicestödet till mindre och medelstora företag, det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten och det finansiella företagsstödet. Det räcker alltså inte att lösa organisationsfrågorna inom dessa delområden vart och ett för sig. I stället blir det nödvändigt att sträva efter en samordnad lösning som sträcker sig över ett relativt vidsträckt område av den centrala statliga verksamheten. Under alla förhållanden fordras det att man drar upp huvudlinjerna för den kommande organisationen och att de utformas med hänsyn till de förändringar som är att vänta vad gäller innehållet i verksamheten. Det senare gäller t. ex. en utveckling av informationsutbytet mellan företagen och samhällsorganen. Utvecklingen av den näringspolitiska verksamheten fordrar en konsolidering av den centrala utredningsverksamheten. Det är nödvändigt bl. a. för att ge möjlighet till en mer systematisk uppläggning av utredningsverksamheten med anknytning till industridepartementet. Den bästa utvägen är enligt utredningens bedömning att en organisation med sådana uppgifter byggs upp på verkspla9
net. Hur en sädan utredningsapparat skall placeras in är inte utan vidare givet. På olika håll inom den centrala förvaltningsapparaten förekommer en verksamhet, som innebär en bevakning med skiftande infallsvinklar av den aktuella utvecklingen inom företagssektorn och som för i kontakt med de strukturekonomiska problemen. Det gäller förutom kommerskollegiet t. ex arbetsmarknadsstyrelsen, statens pris- och kartellnämnd, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och konjunkturinstitutet. I sin bedömning av utvecklingsmöjligheterna för det nuvarande kommerskollegiet har utredningen bl. a. tagit fasta på verkets instruktionsmässiga ställning som centralorgan för näringslivsfrägor och konstaterat att verket just som centralorgan för näringslivsfrågor fått minskad betydelse. Bl. a. sammanhänger det med att utvecklingen av den näringspolitiska verksamheten framför allt haft sin tyngdpunkt på annat häll. Fördenskull saknar inte verket och dess olika funktioner betydelse i näringspolitiska sammanhang. Som remissorgan kommer kommerskollegiet i kontakt med de aktuella frågor som gäller näringslivets förhållanden. Uppgiften som utredningsorgan för frågor i anslutning till handelspolitiken betyder att man inom verket har fått en omfattande kontakt med de problem, som har att göra med utvecklingen av det svenska näringslivet. Resurserna inom utrikes- och utredningsavdelningen hör till det man kan bygga pä när det gäller att konsolidera den centrala utredningsverksamheten inom det näringspolitiska fältet. 1.2 En principlösning Utredningen skisserar en principlösning för organisationen inom det område, där kommerskollegiet i dag har sina uppgifter och med räckvidd också till uppgifterna för vissa andra myndigheter. Principlösningen är inriktad pä större koncentration och innebär att ett antal verksamhetsgrenar med anknytning till industripolitiken, konkurrensöver10
vakningen och handelspolitiken förs sammar i en ny organisation av verkstyp, som utred ningen betecknar med namnet nya kommers kollegiet. Enligt förslaget skall den nya organisationen vara central myndighet för näringspolitiska frågor som rör handel oci industri. Uppgifterna kan sammanfattas i uttrycket att främja näringslivets strukturrationalisering, utveckling och expansion. Till stor del kommer verksamheten att ha sin inriktning på de strukturekonomiska problemen, oci över huvud taget kommer den att innebära möjligheter till en bred kontakt med förhåJlandena inom företagssektorn. Huvuduppgifterna kommer att ligga på fem områden: - uppgifter i anslutning till den näringspolitiska planeringen, konkurrensövervakningen och handelspolitiken, - uppgifter i samband med det statliga finansiella företagsstödet, - uppgifter i samband med vissa statliga åtaganden i fråga om service till företagen ("industriservice"); häri ligger ett huvudansvar pä verksplanet både vad gäller stödet till de mindre och medelstora företagen och vad gäller den allmänna exportfrämjande verksamheten, - planeringsinriktad och reglerande verksamhet i anslutning till energipolitiken, - tillämpningen av näringsrättsliga regleringar. Verksamhetsprogrammet kommer att vara sammansatt av uppgifter som hämtas frän olika häll: frän kommerskollegiet, från prisoch kartellnämnden, från arbetsmarknadsstyrelsen och i någon mån även från andra myndigheter. Den nya organisationen är att betrakta som en efterträdare till dagens kommerskollegium. Således förutsätter utredningen bl. a. att uppgifterna i anslutning till utrikeshandel och handelspolitik kommer att föras över till den nya organisationen. Verksamheten i stort kommer emellertid att ha en delvis annan orientering. Framför allt hänger det samman med de uppgifter det nya verket enligt förSOU 1971:69
slaget kommer att fä i anslutning till industripolitiken och konkurrensövervakningen. En del av uppgifterna för det nya verket är sådana som övertas från det nuvarande kommerskollegiet men där utredningen lämnar som en öppen fråga hur de på längre sikt bör placeras in. Det gäller bl. a. de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna där en ny utredning föreslås. Tills vidare bör en provisorisk organisation gälla för dessa. Som en lösning på längre sikt skisseras en samorganisation med arbetarskyddsverket, som också kan beröra andra verksamhetsgrenar med likartad inriktning. Utredningen räknar också med att åtminstone en del av uppgifterna för kommerskollegiet av i dag med anknytning till gruvnäringen kommer att placeras in på annat håll. Således föreslår utredningen att uppgifterna i samband med förvaltningen av statens gruvegendom förs över till den statliga företagsgruppen. Enligt förslaget skall det nya verket bl. a. fungera som berednings- och planeringsorgan med en ställning parallell till vad som gäller för andra centrala verk av den typ som exempelvis representeras av skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och styrelsen för teknisk utveckling. Konstruktionen innebär att man i viss utsträckning för över uppgifter från departementsplanet till det nya verket En av konsekvenserna är att verket blir sammanhållande instans - "huvudman" för program, som beslutas av statsmakterna och där den operativa verksamheten ligger på annat håll. Ett sådant system är en parallell till vad som bl. a. gäller för planeringen av det statliga stödet till teknisk forskning och utveckling. Enligt utredningens förslag kommer det att tillämpas i fråga om det statliga stödet till mindre och medelstora företag och stödet till den allmänna exportfrämjande verksamheten. Vad gäller det förstnämnda området föreslår utredningen att det nya verket övertar de uppgifter, som i dag ligger på delegationen för de mindre och medelstora företagen och träder in som centralt planeringsorgan för det statliga stödet till industriservice exempelvis vad gäller företagsledarutbildning och regional service till företagen. Förslaget innebär vidare att det nya verket kommer att fungera som chefsmyndighet för statens institut för företagsutveckling och som huvudman pä verksplanet för företaSOU 1971:69
gareföreningarna. Vad gäller den allmänna exportfrämjande verksamheten avser principlösningen en motsvarande konstruktion. Ledningen för den statliga verksamheten på detta område bör i större utsträckning föras över till verksplanet. Enligt förslaget skall det nya verket ha till uppgift att svara för fördelningen av de statliga anslagen till främjande av utrikeshandeln. Det innebär bl. a. att de uppgifter i samband med den kommersiellt orienterade utlandsinformationen som hittills hört hemma inom kollegiet för Sverige-information i utlandet, förs över till verket. Vidare skall verket enligt förslaget ha huvudmannafunktioner i förhållande till de svenska handelssekreterarna i utlandet. Den operativa verksamheten i hemlandet, t. ex. den service, som i dag Exportrådet för den mindre industrin svarar för, skall enligt förslaget ha en fristående ställning utanför verket. Enligt förslaget koncentreras inom det nya verket en del av de centrala uppgifterna i samband med det finansiella företagsstödet. Utängspunkten är verkets möjligheter till överblick över de aktuella förhållandena och utvecklingsmöjligheterna för olika grenar av näringslivet. Bl. a. verksamheten pä utredningssidan ger bättre tillgång än pä andra häll till den bransch- och företagskännedom som är nödvändig för en rationell användning av det finansiella företagsstödet. Förslaget ger också bättre möjligheter till samordning av de olika formerna för finansiellt företagsstöd. Viktigast i utredningens förslag pä det här området är att arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter i samband med den centrala handläggningen av lokaliseringsstödet förs över till det nya verket tillsammans med några närbesläktade uppgifter. Enligt förslaget kommer det nya verket också att svara för uppgifter i samband med de statliga kreditgarantierna och de särskilda stödprogrammen till TEKO-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin, som hör hemma inom kommerskollegiet av i dag. Verket kommer också att svara för uppföljningsverksamhet i stödärendena. 1 ackords- eller konkurssituationer där staten har fordringar skall verket kunna företräda olika intressenter pa den statliga sidan. 11
Konkurrensövervakningen är ett centralt instrument i strukturpolitiken och utredningen föreslår därför att pris- och kartellnämndens uppgifter på detta område förs över till det nya verket. Förslaget har också sin utgångspunkt i det värde verksamheten visat sig ha när det gäller att hälla kännedom om strukturförhållandena inom näringslivet. Det gäller både de utredningar som görs på nämndens eget initiativ och som mera direkt hör samman med konkurrensövervakningen och de uppdragsstyrda branschutredningar, som nämnden arbetat med. Förslaget innebär en uppdelning av prisoch kartellnämnden. De delar av verksamheten som avser branschutredningar av olika slag förs över till det nya verket, medan utredningen däremot räknar med att de uppgifter som har närmare beröringspunkter med konsumentpolitiken skall kunna samorganiseras med ett blivande konsumentverk. Enligt förslaget skall pris- och kartellnämndens funktioner inom konkurrensövervakningen få en direkt motsvarighet inom det nya verket. Det hör alltså till förutsättningarna att den utredningsverksamhet som förekommer inom nämnden skall kunna föras vidare med likartad inriktning som hittills och att de allmänna intressen som ligger bakom verksamheten skall kunna slå igenom på motsvarande sätt som hittills. Därför föreslår utredningen att ett organ av rådstyp med motsvarande sammansättning som styrelsen för pris- och kartellnämnden skall ingå i organisationen. De förslag som gäller pris- och kartellnämnden är ett exempel pä den utveckling mot större koncentration som utredningen anser nödvändig. Ett annat exempel är att det nya verket enligt förslaget skall svara för den centrala utredningsverksamhet som avser förhållandena för de mindre och medelstora företagen. Det betyder att den utbyggnad av statens institut för företagsutveckling, som tidigare föreslagits av SHI-utredningen, inte fullföljs efter de riktlinjer som där skisserades. Kommerskollegieutredningen har räknat med att institutets verksamhet tills vidare kommer att följa samma riktlinjer som beslutades i samband med bildandet och att institutet alltså kommer att fungera som serviceorgan med en verksamhet som finansieras både av statliga uppdrag och avgifter. I sina överväganden om möjligheterna att få en mer koncentrerad organisation för de 12
utrednings- och planeringsuppgifter som riktar sig till företagssektorn har utredningen tagit upp möjligheten att helt eller delvis föra över till den nya organisationen de uppgifter som i dag hör hemma inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Utredningen har emellertid ansett att man åtminstone tills vidare måste avstå från ett sådant ingrepp. Under det närmaste skedet måste det i stället bli fråga om att använda andra arrangemang när det gäller att ömsesidigt utnyttja utredningsresurserna inom de bägge verken. Utredningen föreslår att ett samarbete mellan de bägge verken organiseras. Hur verksamheten inom det ekonomiska försvaret skall samordnas med den allmänna näringspolitiska planeringen är en fråga som är värd att ytterligare uppmärksamma. En ny utredning föreslås som skall behandla organisationen i stort inom det ekonomiska försvaret. Vad gäller den centrala planerande och regleringsinriktade verksamheten med anknytning till energipolitiken innebär förslaget till ny organisation ett fullföljande a\ energikommitténs förslag. Det gäller däremot inte de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna med anknytning till energiområdet. Utredningens förslag innebär att nya kommerskollegiet kommer att ha en verksamhet som sträcker sig över en rad parallellområden och som inte är bunden av snäva intresseavgränsningar. Till de praktiska konsekvenserna hör bl. a. att verket kommer att arbeta med flera uppdragsgivare. På departementsplanet kommer framför allt handelsdepartementet, industridepartementet, inrikesdepartementet, finansdepartementet och utrikesdepartementet att vara uppdragsgivare. Utredningen ser det som praktiskt fullt möjligt att på det här sättet arbeta med flera uppdragsgivare. Det är en fortsättning pä det system, som tillämpas för kommerskollegiet av i dag, men det förutsätter - som också är fallet för kommerskollegiet av i dag - att det administrativa huvudmannaskapet är samlat på ett håll. Utredningen föreslår att nya kommerskollegiet leds av en styrelse av direktionstyp som kompletteras av ett råd för konkurrensfrågor och ett industri- och handelspolitiskt råd. Det förstnämnda är att se som en utveckling ur styrelsen för statens pris- och kartellnämnd, det senare som en utveckling ur det nuvarande handelspolitiska rådet. Till det industri- och handelspolitiska råSOU 1971:69
det skall det vara möjligt att knyta en rad fackorgan med medlemmar utifrån. Utredningen räknar med att bland dessa kommer att ingå ett antal branschorienterade kommittéer, en nämnd för frågor om de mindre och medelstora företagen, en nämnd för finansiella stödfrågor, ett energipolitiskt råd och en nämnd för den exportfrämjande verksamheten. Utredningen har velat ge kansliorganisationen en uppbyggnad, som möjliggör en hög grad av omställbarhet och föreslår en sektorsindelning med fyra sektorer. Utredningen använder beteckningarna utredningssektor, utvecklingssektor, energi- och bergssektor samt juridisk-administrativ sektor. Den uppläggning som utredningen räknar med för uppbyggnaden av den nya organisationen betyder att man för närvarande avstår från att binda sig för personalstyrkans storlek. En överslagsberäkning visar att den totala personalstyrkan under startskedet kommer att uppgå till något över 300 inom det centrala verket. Riktlinjerna för den nya organisationen bör beslutas så snart som möjligt. Samtidigt bör de formella ombildningar som ligger i principlösningen beslutas. Åtskilliga problem i samband med uppbyggnaden av en ny organisation kan lösas först under ett uppbyggnadsskede som med all säkerhet kommer att behöva sträcka sig över en flerärsperiod. För frågor i samband med uppbyggnaden av nya kommerskollegiet föreslär utredningen att en "huvudkommitté"1 bildas. Behovet av en rekonstruktion för den näringspolitiska verksamheten gäller också den regionala organisationen. Möjligheterna att pä centralplanet arbeta effektivt med de näringspolitiska frågorna är beroende av möjligheterna att regionalt ha god kontakt med företagen. Dagens organisation är inte tillfredsställande. Bl. a. tvingar utvecklingen fram en ny granskning av vilken organisatorisk ram som är mest lämplig för företagareföreningarnas verksamhet. Till det som bidrar till behovet att mera allmänt granska vilken regional organisation som behöver finnas för den näringspolitiska verksamheten hör planerna pä att bygga ut den statliga servicen till företagen. För att granska den regionala organisationen föreslås en ny utredning.
2 Kommerskollegiet av i dag
2.1 Det c en trala verke t 2.1.1 Verksamhetsfältet och uppbyggnaden i stort Instruktionen Enligt instruktionen (2 §) är kommerskollegiet "central förvaltningsmyndighet för ärenden om rikets handel, industri och bergshantering samt hantverk och slöjd. Därjämte handlägger kommerskollegiet sådana viktigare frågor av intresse för dessa näringar som, ehuru de tillhöra huvudsakligen andra myndigheters verksamhetsområden, kollegiet får hänskjutna till sig för bedömande eller kollegiet eljest finner särskild anledning behandla. Detsamma gäller frågor som, utan att omedelbart hänföra sig till nämnda näringar, äro av betydelse från allmän näringspolitisk synpunkt."1 Kommerskollegiet är enligt instruktionen bergsöverstyrelse och chefsmyndighet för bergsstaten samt chefsmyndighet för sprängämnesinspektionen och statens elektriska inspektion. Som särskilda åligganden anger instruktionen att verkställa utredningar och avge yttranden i allmänna frågor pä utrikeshandelns och handelspolitikens områden ävensom i frågor, som avse Sveriges medlemskap i eller samverkan med internationella organisationer pa det ekonomiska området. 14
samt tillhandagå med erforderliga uppgifter för dessa organisationers räkning, - att verkställa utredningar och avge yttranden rörande handelsöverenskommelser med främmande makter samt följa tillämpningen av sådana överenskommelser, - att, i den män det icke ankommer på annan myndighet, förbereda regleringar som hänföra sig till Sveriges import och export av varor samt handlägga ärenden rörande tillstånd till sådan import och export och i anslutning härtill meddela råd och anvisningar, - att följa utvecklingen inom de näringar som avses i 2 § samt, i den mån det ej ankommer på annan myndighet, upptaga frågor om landets råvaru- och bränsleförsörjning. - att verkställa utredningar och avge yttranden i tullfrågor, i den mån dessa äro av betydelse för kollegiets verksamhet, - att i andra fall verkställa utredningar och avge yttranden i frågor om näringar som avses i 2 § eller i spörsmål av allmänt näringspolitisk natur, - att handlägga frågor om handelskamrar och andra sammanslutningar av näringsidkare inom kollegiets verksamhetsområde. Enligt instruktionen skall verket vidare handlägga ärenden om 1
SFS 1970:654 SOU 1971:69
- rätt att driva näringar som avses i 2 § - statlig kreditgaranti, statslån och statsanslag samt stipendieväsendet för främjande av nämnda näringar, - tillsatser till och vitaminisering av livsmedel, - explosiva och brandfarliga varor, - rätt att i näringsverksamhet använda vissa officiella beteckningar.
mönstret för ett kollegiellt verk. Ärenden av centralt intresse för verket brukar behandlas i "plenum", veckosammanträden med verkschefen och de högre tjänstemännen (avdelningschefen och kommerseråden). I och med att en del av verkets ärenden avgörs vid sådana sammanträden får de närvarande ett medansvar för besluten.
I fråga om bergshanteringen åligger det enligt instruktionen kommerskollegiet bl. a. att förvalta statens gruvegendom i den mån annat ej är stadgat. På elektrifieringsområdet anger instruktionen bl. a. att kollegiet skall utfärda säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningar och meddela bestämmelser om kontroll av elektrisk materiel, vidare att bereda eller avgöra frågor om tillstånd att utföra och nyttja elektriska starkströmsanläggningar samt pröva eller bereda ärenden om reglering av priset på elektrisk kraft.
Rådgivande organ
Organisationen Kansliorganisationen inom kommerskollegiet är uppbyggd av en utrikes- och utredningsavdelning med tre byråer (varav en uppdelad i två enheter) och tvä fristående sektioner samt av ytterligare fyra byråer - bergsbyrån, elektriska byrån, industribyrän och allmänna byrån. Utanför byråorganisationen finns bl. a. ett sekretariat för de stödprogram som avser TEKO-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin. Verksamheten inom de olika enheterna skildras närmare i det följande. Verket är en tjänstemannastyrd organisation. Enligt instruktionen är huvudregeln att verkschefen ensam är beslutande i ärenden som skall avgöras av myndigheten med rätt att delegera beslutanderätten. Verket är med andra ord trots namnet inte ett kollegium i traditionell mening med ett rädskollektiv som beslutande. I praktiken har man ändå arbetat på ett sätt som ligger i närheten av det traditionella SOU 1971:69
En rad organ med rådgivande ställning är knutna till verket med medlemmar hämtade utifrån. En särställning intar handelspolitiska rådet med uppgiften att bistå kollegiet med de upplysningar och synpunkter som med hänsyn till näringslivets intressen kan vara av betydelse för bedömningen av handelspolitiska frågor. Inom rådet finns ett utskott med uppgift att biträda vid handläggningen av ärenden av större vikt rörande tillstånd till import eller export av varor, med andra ord framför allt i ärenden om handelslicenser. Rådet har verkschefen som ordförande och de övriga ledamöterna utses av Kungl. Maj:t. I överensstämmelse med instruktionen finns det vidare inom verket en rådgivande hemslöjdsnämnd, sammansatt av verkets chef och fem andra ledamöter. De senare är utsedda av Kungl. Maj:t, tre efter förslag av kommerskollegiet och en efter förslag av Svenska landstingsförbundet. Bland övriga rådgivande organ märks en nämnd för stödprogrammet till TEKOindustrierna och den manuellt arbetande glasindustrin - där kommerskollegiet beslutar om statliga bidrag och kreditgarantier som skall "bistå med upplysningar och synpunkter". En fristående myndighet har kanslimässig gemenskap med kommerskollegiet, nämligen resegarantinämnden. Personal Antalet fast anställda inom det centrala verket är för närvarande omkring 150 av vilka 84 är "handläggande". Anslagen för budgetåret 1971/72 uppgår till ca 9,6 miljoner kronor. 15
2.1.2 Verksamheten inom utrikes- och utredningsavdelningen Verksamheten är till övervägande del inriktad på frågor inom tull- och handelspolitiken men avser även andra frågor som föranleds av Sveriges deltagande i det internationella ekonomiska samarbetet. I stor utsträckning är det härvid fråga om uppdrag från handels-, industri-, finans- och utrikesdepartementen som avser kartläggning och utredning av föreliggande problem och utarbetande av förslag till ställningstaganden. En del av verksamheten innefattar en fortlöpande bevakning av utvecklingen och framläggande av därav föranledda förslag till åtgärder. I betydande omfattning tas avdelningens resurser i anspråk vid förhandlingar och andra internationella överläggningar inom handelspolitikens område. Till verkställande uppgifter hör också handelslicensgivningen. Även om den större delen av verksamheten knyter an till bestämda uppdrag (remisser, möten etc.) förekommer också "beredskapsmotiverade" utredningsinsatser i form av fortlöpande bevakning av utvecklingen inom olika intresseområden i syfte att upprätthälla utrednings- och förhandlingsberedskapen. Utrikes och utredningsavdelningen har 79 anställda varav 49 är handläggande tjänstemän. Första utrikeshandelsbyrån Pä första utrikeshandelsbyrån faller frågor rörande verksamheten inom internationella organisationer pä det ekonomiska området (t. ex. GATT, OECD, UNCTAD och andra FN-organ, ECE i vad avser u-landsfrågor) i den män sädana ärenden inte skall handläggas pä annat häll inom avdelningen. Till byrån hör vidare frågor om den internationella råvaruhandeln. GATT-avtalets ställning som den enda internationellt accepterade regelsamlingen på handelns område har medfört att flertalet internationella handelsproblem kommit upp till behandling inom ramen för byråns verksamhet. I praktiskt taget alla frågor utanför 16
jordbruksområdet har byrån svarat för de svenska utredningarna i anslutning till GATT-arbetet. Viktiga delområden är frågor i samband med s. k. om- och nyförhandlingar, i samband med undantag från GATTreglerna och i samband med den kommittébundna verksamheten inom GATT, f. n. främst beträffande icke-tariffära handelshinder och u-landsproblem. Det hör till uppgifterna att följa verksamheten inom olika OECD-organ. 1 första hand är det frågor inom OECD:s handelskommitté och vissa underkommittéer till rådet eller handelskommittén som direkt föranleder utredningar och förslag. Till de frågor som aktualiseras genom handelskommitténs verksamhet hör framför allt allmänna frågor av typ handelspolitiska aspekter på inflationsoch betalningsbalansproblem, vidare u-landsfrågor men också exempelvis frågor om statlig upphandling och gränsskattefrågor. Framför allt u-landsfrägorna väntas föra med sig mera omfattande uppgifter. Verksamheten inom UNCTAD, FN:s handels- och utvecklingskonferens, ger upphov till omfattande utredningsuppdrag för byrån, dels inför de återkommande världshandelskonferenserna, dels i anslutning till olika huvud- och underkommittéers arbete med t. ex. ravarufragor, färdigvaruomrädet, trade promotion, preferensfrägan. Ravaruproblem behandlas likaså i anslutning till verksamheten i ett antal internationella avtal, ravaruorganisationer och studiegrupper, t. ex. i FAO. Verksamheten inom en rad andra internationella organ behandlas resp. bevakas i vad avser frågor relevanta för byråns arbetsområde. Bland de organ vilkas verksamhet följs från byråns sidan kan nämnas UNIDO, UNDP, ECOSOC, Världsbanksgruppen, DAC. Frän byrån deltar man i arbetet på svensk sida med multilateralt tekniskt bistånd. Andra utrikeshandelsbyrån Uppgifterna inom andra utrikeshandelsbyrån faller inom sju huvudområden: 1. Det svenska marknads- och försörjningsläSOU 1971:69
get för särskilda varor och varuområden 2. Verksamheten inom OECD:s industrikommitté 3. Verksamheten inom ECE med undantag av u-landsfrågor 4. Svenska tullar och tullförfattningar med undantag av ärenden rörande tillämpningen av bestämmelserna om restitution av tull och om tullbefrielse för varvsmaterial 5. Bilaterala frågor utom vad gäller länder inom EEC och EFTA 6. Öst-väst-handeln 7. Handelslicenser De begränsningar som angetts i fråga om några av huvudområdena betyder att andra enheter inom verket i stället är engagerade. Med den provisoriska organisation som i dag gäller är byrån uppdelad i två enheter varav den ena har tyngdpunkten i sin verksamhet pä tullfrågor och frågor om det svenska marknads- och försörjningsläget för särskilda varor och varuområden. Verksamheten i anslutning till marknadsoch försörjningsläget för särskilda varor och varuområden har bl. a. sin utgångspunkt i remisser från industridepartementet med anledning av Sveriges deltagande i det internationella samarbetet inom OECD:s och ECE:s varukommittéer och vissa andra varubetonade internationella organ. Verksamheten innebär vidare löpande bevakning av utvecklingen inom vissa varuområden och särskilda utredningar med försörjningsmässig eller handelspolitisk inriktning inom utsatta varusektorer, i första hand på uppdrag av handelsdepartementet men i viss utsträckning också på grund av enskilda framställningar. Byråns uppgifter med anknytning till verksamheten inom OECD avser främst de frågor som behandlas inom industrikommittén. Industrikommitténs verksamhet omfattar bl. a. en fortlöpande granskning av utvecklingstendenserna för industripolitik och industristruktur i medlemsländerna. I verksamheten ingår även studier och granskning av utvecklingen inom olika varuområden såsom massa och papper, textil, stål, verkstadsprodukter, kemikalier m. m. Med anknytSOU 1971:69
ning till energisidan i OECD:s verksamhet handläggs till kommerskollegiet remitterade ärenden hänförliga till energikommittén samt den därunder lydande oljekommittén. Vad gäller ECE-området omfattar arbetet i första hand remisser och utredningar hänförliga till kommittéerna för stål, trävaror, gas, kol och kemikalier. Ett specialområde i verksamheten är skogsindustrifrågorna. Pä det internationella planet behandlas de inom OECD:s massa- och papperskommitté, ECE:s trävarukommitté och FAO-kommittén för skivprodukter av trä och detta internationella arbete förbereds inom byrån. Det inbegriper kontakter med ett tiotal näringslivsorganisationer och myndigheter. De särskilda utredningarna inom byrån föranledes i stor utsträckning av framställningar från näringslivsorganisationer eller enskilda mot bakgrund av lågprisimport, handelshinder etc. Bland de varuområden som behandlats från sådana utgångspunkter märks trikåvaror, konfektion, handskar, metall-halvfabrikat, järnskrot, porslin, tegel, m. fl. Motsvarande utredningar företas ibland på verkets eget initiativ. Som exempel på sådana utredningar som byrån svarat för kan nämnas en utredning om försörjningen med legeringsmetaller. En relativt stark tyngdpunkt har legat på TEKO-området. Två större utredningar från de senaste åren kan nämnas: en avseende trikåområdet ("Korea-utredningen" 1967) och en avseende konfektionsområdet ("Konfektionsutredningen" 1968). Verksamheten i anslutning till svenska tullar och tullförfattningar omfattar bedömningar från handels- och näringspolitiska synpunkter av remisser från finansdepartementet av framställningar från organisationer, myndigheter, företag och enskilda. Vid prövningen av framställningar om tulländringar krävs som regel att man från byrån samlar in statistiska data, kostnadskalkyler, uppgifter om tullsättningen i andra länder och andra uppgifter av betydelse för bedömning av tullskyddsförhållandena och konkurrensläget 17
för den berörda tillverkningen. Som regel inhämtas yttranden från berörda näringslivsorganisationer. Vad gäller de bilaterala frågorna är de dominerande uppgifterna de som avser bilaterala handelsavtal och samarbetsavtal, främst i förhållande till öststaterna och Japan. Behandlingen av bilaterala handelsavtalsfrågor följer en regelbunden ordning med utredningsuppdrag från handelsdepartementet, utredning och behandling inom kommerskollegiet efter hörande av näringslivsorganisationer och berörda myndigheter. Utredningsresultaten föreläggs handelspolitiska rådet i form av ett utkast till yttrande från kommerskollegiet. Den varumässiga omfattningen av de bilaterala handelsavtalsutredningarna har minskat avsevärt sedan större delen av den svenska importen frilistades i oktober 1965. Handelsavtalen med öststaterna förutsätter emellertid fortfarande en årlig översyn av handelsutvecklingen och antalet utredningar av detta slag har därför inte minskat. Nya arbetsuppgifter har kommit till under perioden från 1965 och likaså har vissa utredningsuppgifter fått större omfattning. Det senare gäller exempelvis att kontinuerligt följa utvecklingen av viktigare västeuropeiska länders import- och handelspolitik. De områden som tillkommit utgörs bl. a. av frågor sammanhängande med de s. k. ekonomiska reformerna i öststaterna och öststaternas relationer till GATT. De avtal om tekniskt, vetenskapligt och industriellt samarbete som slutits med flertalet östeuropeiska statshandelsländer föranleder vidare ett omfattande utredningsarbete på uppdrag av industridepartmentet. Med anknytning till verksamheten inom ECE är en regelbundet återkommande arbetsuppgift att utreda de frågor rörande öst-västhandeln som behandlas i ECE:s handelskommitté. Öst-västhandeln föranleder från tid till annan utredningar av större omfattning rörande principiella handelspolitiska frågor samt översyn av handelsrelationerna mellan Sverige och de östeuropeiska länderna. 18
De av byråns uppgifter som avser reglering av utrikeshandeln avser dels tillämpningen av gällande allmänna import- och exportförbud, dels frågor om avveckling av ännu kvarvarande regleringar respektive införande av nya regleringar. På detta område är utfärdandet av handelslicenser ett betydande inslag i verksamheten. Antalet licensärenden uppgick 1970 till 39 462. Tredje utrikeshandelsbyrån Tredje utrikeshandelsbyrån handlägger i första hand frågor rörande de handelspolitiska förbindelserna med de länder som tillhör EFTA och EEC. Byrån bereder ärenden som sammanhänger med den löpande tillämpningen av EFTA-konventionen. Olika förslag till vidareutveckling av EFTA-samarbetet bereds även på byrån. EFTA:s råd sammanträder regelmässigt en gång per vecka varvid ärenden av dessa slag behandlas. En stor del av arbetet beror vidare av EFTA:s handelsexpertkommitté där kommerskollegiet svarar för den svenska representationen. Även andra myndigheter har uppgifter i samband med EFTA-konventionens tillämpning. Sålunda handläggs t. ex. jordbruksfrågor av jordbruksnämnden och rena tullfrågor och tillämpningen av konventionens ursprungsregler av tullmyndigheterna. Även i sådana fall är det regel att verket tar del i behandlingen. Byrån har svarat för utredningar inför tulloch handelsförhandlingar av betydelse för den europeiska ekonomiska integrationen och i samband med planerna för ett utvidgat ekonomiskt samarbete inom Norden. Speciellt i samband med frågan om en svensk anknytning till sexstatsgemenskapen har en rad utredningar verkställts och förslag i olika förhandlingslägen avgivits. Det har också förekommit en fortlöpande registrering av det faktiska skeendet i sexstatssamarbetet och analyserande av de förordningar, direktiv m. m. som kommer fram som resultat av sexstatsorganens arbete. I den mån bilaterala ärenden aktualiseras i fråga om EEC- eller SOU 1971:69
EFTA-länderna ankommer handläggningen på byrån. Ekonomisk-statistiska och administrativa sektionen
Planeringssektionen Planeringssektionens uppgifter avser två huvudområden
1. planering och samordning av utredningsarbetet inom avdelningen Ekonomisk-statistiska och administrativa 2. utredningar rörande olika handelspolitiska sektionen har uppgifter på fyra huvudområalternativ. den: Sektionen fungerar som stabsorgan åt av1. ekonomisk-statistiska utredningar och delningschefen och biträder denne inför analyser ställningstaganden i skilda frågor av både ad2. internationell statistisk rapportering ministrativ och handelspolitisk natur, svarar 3. dokumentation och utbildning för planering och samordning av utrednings4. skriv- och räknearbeten för andra enheter arbete som berör flera byråer eller sektioner inom avdelningen. inom avdelningen, för planering av organisaUppgifterna avser till övervägande del in- toriska, administrativa och personella frågor terna tjänster. De ekonomisk-statistiska ut- samt för direkta utredningsinsatser, främst i redningar och analyser som görs inom sektio- allmänna handelspolitiska eller ekonomiska nen är således framför allt avsedda som bak- frågor som berör flera olika byråer inom avgrundsmaterial till utredningsarbetet på an- delningen eller inom kollegiet. nat häll inom avdelningen. Framför allt sker Sektionen fungerar även som reserv som det i form av bransch- och länderutred- kan sättas in för speciella utredningsuppgifningar. ter i brådskande lägen. Branschutredningarna syftar till att inom en viss bransch belysa förhållandena och utvecklingen i tiden med avseende på pro- 2.1.3 Verksamheten inom bergsbyrån duktion, sysselsättning, utrikeshandel, priser, konkurrens etc. Här ingår också utredningar I sin ställning som central förvaltningsmynsom bara belyser någon eller några av dessa dighet för ärenden rörande bergshanteringen har kommerskollegiet två huvudgrupper av faktorer. Länderutredningarna beskriver hur brutto- uppgifter: ä ena sidan myndighetsuppgifter i nationalprodukt, industriproduktion, löner, anslutning till gruvlagstiftningen och närbepriser och kostnader, utrikeshandel samt släktade uppgifter, å andra sidan uppgifter handels- och bytesbalansen utvecklas och som sammanhänger med den affärsmässiga innehåller också vissa analyser i anslutning förvaltningen av statens gruvegendom (och en del andra mineraltillgångar). Till byrån härtill. Räknecentralen bearbetar och samman- hör ett gruvkartekontor. Byrån har 8 anställda, varav 4 är handlägställer statistiska data avseende utrikeshandel eller produktion. Häri ingår bl. a. beräkning gande tjänstemän och 4 biträden. av tullincidenser. 1 viss utsträckning lämnar räknecentralen service åt andra myndigheter. Den löpande internationella statistiska rapporteringen omfattar ca 200 rapporter Myndigh etsuppgifter per år. Uppdragsgivare är de internationella Gruvlagstiftningen förutsätter i en rad olika organisationerna vilkas uppdrag via de svens- fall tillstånd från myndigheternas sida. I ka delegationerna vid respektive organ, UD, högst begränsad utsträckning är tillståndsgivhandelsdepartementet, industridepartemen- ningen emellertid en uppgift för kommerstet och kommerskollegiets byråer förmedlas kollegiet. Uppgifterna begränsar sig till betill sektionen. slut om förlängning av undersökningstid (inSOU 1971:69
mutningstid) efter ett första förlängningstillstånd och av undersökningstillstånd enligt uranlagen. De kvantitativt dominerande uppgifterna i samband med den statliga tillståndsgivningen ligger i stället på bergsstaten (se avsnitt 2.2.1). I samband med tillämpningen av gruvlagstiftningen har det centrala verket ställningen som besvärsinstans. Gruvlagstiftningen innebär att det för vissa mineralfyndigheter som inte är inmutningsbara krävs en statlig koncession. I sådana fall är Kungl. Maj:t beslutande medan kommerskollegiet (liksom bergsstaten och länsstyrelserna med något varierande förhållanden i fråga om olika områden) tas i anspråk som utredningsorgan eller remissorgan. Täkttillstånd för sand, grus och sten på kontinentalsockeln lämnas av kommerskollegiet. Tillståndsgivningen hör nära samman med förvaltningen av statens gruvegendom och återkommer under denna rubrik. Till myndighetsuppgifterna hör vidare frågor i samband med tillämpningen av kontinentalsockellagen. Kommerskollegiet skall utöva tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd enligt lagen och har arbetat med säkerhetsföreskrifter och andra villkor för olje- och gasprospektering. Kommerskollegiet är tillsammans med bergsstaten tillsynsmyndighet enligt gruvlagstiftningen. För det praktiska arbetet svarar i huvudsak bergsstaten. Bland övriga uppgifter för byrån kan nämnas registrering av de förrättningar som görs enligt gruvlagarna, utbetalning av jordägares del av försvarsavgifter, och förvaltning av vissa malmöreskassor. Som nämnts i det föregående finns inom byrån ett gruvkartekontor med ett centralt gruvkartearkiv. Från byrån meddelas behörighet som gruvmätare Förvalt n ingsuppgifter Förvaltningen av statens gruvegendom åvilar sedan 1923 kommerskollegiet. Den innebär ingen egen beslutanderätt i fråga om exploateringen av de tillgångar som härrör från statens utmål, jordägarandelar eller kronoan20
delar utan verket är enbart utredningsorgan. I det vanligaste fallet är det fråga om utarrendering och verkets utredning omfattar då bl. a. förhandlingar med den blivande arrendatorn. En egen beslutanderätt har verket vad gäller tillstånd till sand-, grus- och stentäkt på kontinentalsockeln. Till sädana tillstånd krävs som regel ett avtal om ersättning till staten som ägare av tillgångarna. Kommerskollegiet och byrän svarar också för tillståndsgivning som avser täktverksamhet på kronomark. Inkomsterna av statens gruvegendom och av täkttillstånden på kontinentalsockeln uppgick budgetåret 1970/71 till ca 22 000 000 respektive 248 000 kr. Utvecklingsfrågor En rad offentliga utredningar under senare år har tagit upp frågor med anknytning till bergsbyråns verksamhet. Hittills har emellertid inga beslut fattats som på något avgörande sätt betingar den framtida organisationen. Det aktuella läget kan sammanfattas på följande sätt. Övervägandena på departementsplanet om förvaltningen av statens gruvegendom har inte lett till att några nya riktlinjer beslutats av statsmakterna. 1967 års gruvutredning har slutförts. Resultaten ligger i det stora hela vid sidan av de problem som faller inom kommerskollegieutredningens intresseområde. Gruvrättsutredningen har slutfört sitt arbete och har lagt fram förslag till ny gruvlagstiftning, men förslagen har hittills inte lett till några beslut från statsmakternas sida. Det regelsystem som gruvrättsutredningen föreslagit är ett viktigt underlag för utformningen av den kommande organisationen men är knappast ensamt styrande. 1964 års geologiutredning har slutfört sitt arbete. Dess förslag innebär bl. a. att flertalet av de uppgifter av myndighetskaraktär i anslutning till gruvlagstiftningen som i dag hör hemma inom kommerskollegiet (bergsbyrån) och bergsstaten förs över till Sveriges geologiska undersökning, SGU, som enligt förslaSOU 1971:69
get skall rekonstrueras. Vidare innebär förslaget att ett statligt bolag från kommerskollegiet övertar uppgifterna i samband med förvaltningen av statens gruvegendom. Bolaget föreslås också få ansvaret för styrningen av den statliga prospektering där företagsekonomiska bedömningar skall ha avgörande betydelse. 2.1.4 Verksamheten inom elektriska byrån På "elektrifieringsområdet" har kommerskollegiet enligt instruktionen till uppgift att utfärda säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningar och meddela bestämmelser om kontroll av elektrisk materiel, att bereda eller avgöra frågor om tillstånd att utföra och nyttja elektriska starkströmsanläggningar, att handha registreringen av sådana anläggningar, att pröva eller bereda ärenden om reglering av priset på elektrisk kraft, att meddela behörighet att utföra elektriska starkströmsanläggningar och främja utbildningen på detta område, att avgöra ärenden om statligt stöd till anläggning eller upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden. Uppgifterna är samlade inom elektriska byrån med 21 anställda, varav 13 handläggande. Innehållet i verksamheten skildras här med utgångspunkt i en uppdelning i två huvudområden: säkerhetsområdet och koncessionsområdet. En mera utförlig redogörelse ingår i den rapport om verksamheten inom elektriska byrån och statens elektriska inspektion som utredningen separat lägger fram. Säkerhetsområdet De allmänna föreskrifter på osäkerhetsområdet som kommerskollegiet fastställer och publicerar överses och revideras kontinuerligt men utökningen och förnyelsen kan enligt bedömningen från elbyråns sida inte SOU 1971:69
ske i den takt som är önskvärd. Till följd av den tekniska utvecklingen och kraven på internationell anpassning finns det behov av en samlad översyn som hittills fått skjutas på framtiden. Det internationella samarbetet med anknytning till elsäkerhetsfrågorna som direkt engagerar byrån sker på två fronter - dels inom den nordiska kretsen, dels inom IEC (International Electrical Commission) och CEE (International Commission on Rules for the Approval of Electrical Equipment). Det nordiska samarbetet äger sedan 1964 rum inom NSS (Nordiska kommittén för säkerhetsfrågor) med tre å fyra möten årligen. Dess sekretariat är förlagt inom byrån. Det hör till uppgifterna för verket att besluta om dispens från de allmänna föreskrifterna på elsäkerhetsområdet. Antalet sådana ärenden uppgår till ca 600 per år. Till uppgifterna på säkerhetsområdet hör vidare att i kungörelser fastställa provningsplikt för viss elektrisk materiel, att lämna dispens från sådan provningsplikt och att fastställa de närmare bestämmelserna för provningen. Kommerskollegiet deltar genom elbyråns personal i det nationella normarbetet på elområdet. Verket är representerat i det forum som antar normerna men det innebär inte att man från verkets sida ger ett officiellt godkännande. De bestämmelser som utfärdas från verket anknyter i en del fall till gällande normer. Kommerskollegiets roll som statligt huvudorgan på elsäkerhetsområdet ger utgångspunkter för en tillsynsverksamhet som enligt huvudregeln statens elektriska inspektion har att svara för. Ett undantag är tillsynsuppgifter som gäller järnvägar, tunnelbanor m. m. och som lagts på en tjänsteman inom elbyrån. Kommerskollegiet fungerar som beslutande instans i fråga om behörighet för elektriska installatörer. Verksamheten omfattar 1 600-1 800 ärenden per år.
statliga sidan behandlas i rapporten om verksamheten inom elektriska byrån och statens Eldistributionen regleras med ett konceselektriska inspektion. sionssystem där kommerskollegiet är koncesFörslaget om lag mot radiostörningar har sionsmyndighet. Vissa linjekoncessioner avhittills inte lett till några nya lagstiftningsåtgörs dock av Kungl. Maj:t. Under senare år gärder. har årligen 50-60 ärenden gått till Kungl. Eldistributionsutredningen har lagt fram Maj:t för avgörande och omkring 1 200 ärenett betänkande med förslag till förändringar i den avgjorts av kommerskollegiet. det nuvarande koncessionssystemet. De sträFör närdistributionen är ett system med vanden som ligger i det föreslagna systemet områdeskoncessioner på väg att bli dominekräver också åtgärder på det organisatoriska rande. När områdeskoncessioneringen är helt planet. genomförd beräknas belastningen ha sjunkit Några beslut direkt i anslutning till eltill 400-500 ärenden per år. distributionsutredningens förslag har inte Koncessionsansökningarna remitteras till fattats. En ny utredning som skall arbeta länsstyrelser, kommuner (bl. a. för kunmed delvis motsvarande frågor har nyligen görelse), televerket, försvaret, i vissa fall tillsatts. till statens järnvägar, sjöfartsstyrelsen, luftEnergikommittén har lagt fram ett huvudfartsstyrelsen och andra myndigheter och till betänkande med förslag till ett mera enhetmarkägare och arrendatorer som berörs av ligt regelsystem för hela energisektorn med framställning om expropriation. Kontakter bl. a. en utvidgad, energipolitiskt grundad förekommer i övrigt med elektriska inspekkoncessionsprövning som kommer att avse tionen, råkraftleverantörer, Lantbrukarnas alla viktiga anläggningar. Ett annat viktigt riksförbund m. fl. inslag i energikommitténs förslag är uppFör närvarande gäller ett system med rebyggnaden av en ny planeringsapparat på gistrering av elanläggningar med uppgiften centralplanet. att ligga till grund för belåning. RegistreVerksamheten inom elektriska byrån ringen sköts av elbyrån. Den nuvarande forkommer enligt förslaget att föras in i en ny men av registrering kommer att avskaffas. organisation, ett centralt energiorgan, som Kommerskollegiet (elbyrån) svarar för förskall svara för prognosverksamhet på energidelningen av det statliga stödet till främjande området, för koncessionsregleringen inom av elektrifieringen på landsbygden. Anslagen energisektorn och för de säkerhetsinriktade till verksamheten har under de senaste åren verksamhetsgrenarna med anknytning till reducerats. detta område, däribland det centrala statliga 1 viss utsträckning deltar kommerskollesäkerhetsarbetet på atomenergiomrädet. giet (elbyrån) i behandlingen av ärenden om Energikommittén lämnade öppet om det regleringen av priset på elektrisk ström. centrala energiorgan som skisserades skall Framför allt är det fråga om ett förarbete bilda en fristående myndighet eller samorgatill de beslut som fattas av statens prisregleniseras med andra enheter inom den centrala ringsnämnd för elektrisk ström. statsförvaltningen. Den slutliga lösningen bör bl. a. bli beroende av kommerskollegieutredningens förslag, ansåg energikommittén. NågUtvecklingsfrågo r ra beslut från statsmakternas sida har hittills inte fattats i direkt anslutning till energikomEn rad utredningar har beröringspunkter mitténs förslag. med verksamheten inom elbyrån. Det aktuelAtomenergiutredningens arbete har slutla läget kan sammanfattas på följande sätt. förts. I sitt betänkande föreslog utredningen Ellagstiftningsutredningens förslag har i att de centrala myndighetsuppgifterna på viss utsträckning föranlett ny lagstiftning. atomenergiområdet under regeringsplanet Konsekvenserna för organisationen på den
Koncessionsområdet
22 SOU 1971:69
skulle knytas till statens strålskyddsinstitut. Förslaget hade således inte några direkta konsekvenser för kommerskollegiets del. Utredningen underströk emellertid samtidigt att ett genomförande inte på längre sikt behöver vara bindande för den organisatoriska inplaceringen. En sammanknytning med andra säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar kan bli aktuell längre fram, ansåg utredningen. Med utgångspunkt i atomenergiutredningens betänkande har en ny organisation beslutats för de centrala myndighetsuppgifterna på atomenergiområdet. I anknytningsfrågan följdes inte atomenergiutredningens förslag. I stället bibehölls en fristående organisation. Den nuvarande organisationen kom således att utformas som en påbyggnad av den tidigare delegationen för atomenergifrågor. Omorganisationen framställdes i propositionen som en övergångslösning. Det hette där att förändringar kan bli aktuella i samband med behandlingen av förslagen från energikommittén och kommerskollegieutredningen. Rapporten om verksamheten inom elektriska byrån och statens elektriska inspektion skisserar en rekonstruktion som bl. a. återverkar pä ansvarsfördelningen mellan den centrala organisationen och fältorganisationen. 2.1.5 Verksamheten inom industribyrån Industribyrån handlägger bl. a. frågor som berör industrin (förutom gruvindustrin och järnhanteringen), statliga lånegarantier, frågor om hantverk och slöjd, livsmedelstillsatser m. m. (t. o. m. utgången av år 1971), ärenden om brandfarliga och explosiva varor samt stöd till TEKO-industrierna och glasindustrin. Antalet anställda uppgår till 24 varav 18 handläggande. Statliga lånegarantier m. m. I anslutning till det statliga kreditstödet till hantverk och småindustri svarar kommersSOU 1971:69
kollegiet (industribyrån) bl. a. för fördelningen av statliga lånegarantier. Dessa kompletteras av hantverks- och industrilån som kan lämnas av länens företagareföreningar på upp till 200 000 kr. per låntagare. För lån på högre belopp fordras medgivande från verket. De förberedande utredningarna om statliga lånegarantier görs av företagareföreningarna som också är engagerade i uppföljningen av stödet. Den årliga ramen är för närvarande 80 milj. kr. En markant förskjutning mot större garantibelopp har skett under senare år. Kommerskollegiet (industribyrån) har till uppgift att lämna statliga lånegarantier från statens hantverks- och industrilånefond till företag inom turistnäringen. Ärendena går genom riksbankens avdelningskontor. Uppgifter i samband med företagareföreningarnas verksamhet Det hör till uppgifterna för kommerskollegiet (industribyrån) att ha tillsyn över företagareföreningarnas verksamhet i samband med deras fördelning av statliga lån och verket har också i övrigt funktioner som topporgan i förhållande till företagareföreningarna. Glesbygdsstödet Kommerskollegiet (industribyrän) svarar för en försöksverksamhet med särskilda stödåtgärder för sysselsättningen i glesbygderna. Under budgetåret 1970/71 fanns för verksamheten ett reservationsanslag om 5 milj. kr. Försöksverksamheten avser framför allt sysselsättning i form av hemarbete. För den centrala ledningen finns en samrådsgrupp med representanter för kommerskollegiet, företagareföreningarna, arbetsmarknadsstyrelsen och glesbygdsutredningen. På fältet organiseras verksamheten av företagareföreningarna i samarbete med länsarbetsnämnderna.
Stöd till hemslöjden Verkets och byråns uppgifter i samband med stödgivningen omfattar också hemslöjden. Verket (industribyrån) svarar för fördelningen av det statliga stödet som under budgetåret 1970/71 uppgick till 825 000 kr. och ger råd och upplysningar i hemslöjdsfrågor till organisationer och institutioner. Mästarbrevsärenden Enligt mästarbrevskungörelsen fastställer kommerskollegiet de yrken i vilka mästarbrev utfärdas och fastställer villkor för erhållande av mästarbrev (kompetens, utrustning, prov m. m.). Vidare är kollegiet besvärsinstans om ansökan avslagits eller mästarbrev in dragits.
Uppgifter i samband med den statliga livsmedelskon trollen Verkets uppgifter i samband med den statliga livsmedelskontrollen ansluter till vitamineringsförordningen och livsmedelsstadgan och omfattar bl. a. tillstånd att vitaminera livsmedel och att importera vitaminerat livsmedel samt godkännande av tillsats till livsmedel. Årligen offentliggörs en förteckning över godkända livsmedelstillsatser i kollegiets författningssamling. Till uppgifterna hör vidare att fastställa högsta tillåtna rest av bekämpningsmedel i livsmedel.
Föreskrifter i samband med explosiva och brandfarliga varor Kommerskollegiet handhar vissa uppgifter i samband med tillämpningen av förordningarna om explosiva respektive brandfarliga varor. Uppgifterna avser bl. a. utfärdande av närmare föreskrifter för tillämpningen av förordningarna, vissa klassificerings- och tillståndsuppgifter, beslut i fråga om vara är explosiv eller inte, fastställande av huvudslag och transportklass beträffande explosiva varor m. m. Den till kollegiet administrativt knutna 24
sprängämnesinspektionen utövar tillsyn enligt de bägge förordningarna. Stödprogram för TEKO-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin Kommerskollegiet svarar för administrationen av de tidsbegränsade stödprogram som avser exporten från TEKO-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin och som för TEKO-industriernas del kompletteras av ett utvecklingsstöd. Ett sekretariat för dessa uppgifter är knutet till industribyrän. Utvecklingsfrågor På en del områden har de utredningar som förekommit under senare år lett till omläggningar som redan har genomförts och som i övrigt kommer att vara styrande för den framtida organisationen. Det gäller bl. a. i fråga om livsmedelsstadgekommittén som slutfört sitt arbete och i ett huvudbetänkande föreslagit bildandet av en livsmedelsstyrelse med sammanhållande ansvar för alla de statliga åtagandena på livsmedelskontrollens område, vilket bl. a. betyder att det nya verket övertar de uppgifter kommerskollegiet (industribyrän) svarar för i fråga om regleringen av tillsatser till livsmedel, vitamineringen av livsmedel och tillåten halt av bekämpningsmedelsrester i livsmedel. En ny organisation som i huvuddrag följer livsmedelsstadgekommitténs förslag har beslutats i anslutning till prop. 1971:62. Utredningen om statens institut för hantverk och industri (SHI-utredningen) har slutfört sitt arbete. I sitt betänkande "Aktiv företagsutveckling" föreslog utredningen att samhällets bevakning av de mindre och medelstora företagens förhållanden skulle koncentreras hos en ny organisation, statens företagsinstitut, grundad på en ombildning av statens institut för hantverk och industri. Den nya organisationen skulle enligt förslaget få det centrala ansvaret för en rad stödformer som speciellt riktar sig till de mindre och medelstora industriföretagen däribland fördelningen av statliga kreditgarantier. SOU 1971:69
Pä grundval av SHI-utredningens förslag har en partiell organisationsform genomförts med bildandet av statens institut för företagsutveckling. Förslagen om en mer genomgripande koncentration av ansvaret för de stödformer som riktar sig till de mindre och medelstora industriföretagen har däremot skjutits pä framtiden vilket alltså har till konsekvens att uppgifterna i samband med fördelningen av statliga kreditgarantier ligger kvar hos kommerskollegiet. Det gäller också SHI-utredningens förslag att inom institutet organisera upp en central utredningsapparat som bl. a. skulle svara för bevakningen av de problem och utvecklingsmöjligheter som är speciella för de mindre och medelstora företagen. Resurserna för den näringspolitiska planeringen kommer att fä bedömas mot bakgrund av de kommande förslagen från samarbetsutredningen och kommerskollegieutredningen, hette det i den aktuella propositionen till riksdagen. 1968 ärs lokaliseringsutredning har i sitt betänkande "Lokaliserings- och regionalpolitik" (SOU 1969:49) skisserat en fortsättning pä 1960-talets lokaliseringspolitik och där bl. a. behandlat kriterierna för den statliga stödgivningen. Några förslag som direkt syftade till förändringar i de nuvarande organisationsförhållandena ingick inte och inte heller i övrigt några förslag som pä något mera ingripande sätt påverkar kommerskollegiets uppgifter i samband med det finansiella företagsstödet. Med utgångspunkt bl. a. i lokaliseringsutredningens förslag har en rad propositioner med anknytning till regional- och lokaliseringspolitiken lagts fram för riksdagen, men har inte introducerats några förändringar som direkt berör kommerskollegiets roll. 2.1.6 Verksamheten inom allmänna byrån Allmänna byrån svarar för ärenden som rör "näringarna och näringslivet i allmänhet", verkets budget- och personalfrågor och andra internadministrativa uppgifter. Byrån har vidare "en allmänt samordnande verksamhet i juridiskt och administrativt hänseende" inom verket. Byrån har 34 anställda. Bland SOU 1971:69
dessa ingår verkets expeditionsvakter och telefonister. Anialet handläggare är 10. Remissverksamhet Byrån har en viktig roll i den omfattande remissverksamheten för verket. De av byråns ärenden som gäller "näringarna och näringslivet i allmänhet" är framför allt remissärenden. Vid sidan av kommittébetänkanden och andra mera omfattande remissärenden förekommer också remissärenden med mera begränsad räckvidd: konsulatärenden, torgavgifter, lotterier, bolagsfilialer, auktionsreglementen, aktiebolagsstatuter etc. I större remissärenden inhämtas vanligen yttrande från handelskamrarna. Andra organ som i mera begränsad utsträckning hörs i samband med remissverksamheten är Exportföreningen, Industriförbundet, Grossistförbundet, Kooperativa Förbundet, Gruvföreningen, Redarföreningen och företagareföreningarna. Tillstånds- och tillsynsuppgifter m. m. Kvantitativt dominerande bland tillståndsoch tillsynsuppgifterna inom byrån är tillståndsgivningen för utlänning att driva näring och att inneha uppdrag i aktiebolags och föreningars styrelse. Sedan oktober 1970 handläggs inom byrån även vissa ärenden om tillstånd att använda officiell svensk beteckning. Tillsyn över avbetalningshandeln med bilar Enligt förordningen om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar och en överenskommelse med Motorbranschens Riksförbund har verket ansvar för tillsynen över efterlevnaden av gällande regler. Arbetet görs med hjälp av revisorer. Säkerhet för resebyråföretagens verksamhet Allmänna byrån handlägger ärenden om ställande av säkerhet för resebyråföretags verksamhet. Storleken av säkerhetsbeloppet fast25
ställs av kommerskollegiet. Byrån ställer även personal till förfogande för resegarantinämndens verksamhet. Uppgifter i samband med den expor t främjande verksamheten
bergmästardistrikt med tillsammans 13 anställda. Anslaget för bergsstaten uppgår budgetåret 1971/72 till 939 000 kronor. Bergsstatens myndighets- och kansliuppgifter i anslutning till gällande gruvlagstiftning omfattar i huvudsak följande:
Allmänna byrån handhar vissa uppgifter i samband med anslaget Främjande av utrikeshandeln m. m. (7 850 000 kronor): utanordning av medel till kommersiell information, till Exportrådet för den mindre industrin, till svenska handelskamrarna i utlandet samt utseende av handelssekreterarpraktikanter.
- Inmutningsärenden, dvs. främst granskning av ansökningar, utfärdande av mutsedel och eventuella tillstånd till förlängd undersökningstid. - Utmals- och marklösenärenden, dvs. främst granskning av ansökningar om utmål, utmålsförrättning och eventuella beslut angående ersättning till jordägare. Försvar av utmål och uppbörd av försvars2.2 "Lokalstaterna" avgifter. (Utmålsinnehavare har att årligen Ett antal myndigheter som är knutna till det erlägga viss försvarsavgift varav hälften tillcentrala verket brukar betecknas som dess faller staten och hälften jordägaren. Berglokalstater. Det finns tre sådana lokalstater mästare har att besluta om förverkande av — bergsstaten, sprängämnesinspektionen och gruvrätt om inte avgiften erläggs inom viss ståtens elektriska inspektion. tid. Avgifterna inbetalas till bergmästaren I princip är de olika enheterna inom den som i sin tur levererar dessa till kommershär gruppen helt fristående myndigheter. kollegiet. Kollegiet utbetalar jordägares Deras verksamhet omfattar i första hand andel av försvarsavgiften.) tillsyn i anslutning till lagstiftningen på - Annan avgiftsuppbörd (t. ex. inmutningsrespektive områden. avgifter). Tillsynen omfattar även yrkesinspektion i - Viss kontroll av gruvkartor. Gruvinnehavaanslutning till arbetarskyddslagstiftningen. I re har att låta upprätta gruvkarta. Utdrag den verksamheten är lokalstaterna underav kartorna insändes till och förvaras på ställda arbetarskyddsstyrelsen och det komkommerskollegiet. mer bl. a. till uttryck i att sprängämnesinspek- Registreringsuppgifter. tören, överinspektörerna inom elektriska in- Remissverksamhet. spektionen samt bergmästarna har ställning Bergverksstatistik. som specialinspektör inom yrkesinspektionen. Bergsstatens inspektionsuppgifter omfatUtöver tillsynsarbetet tillkommer uppgif- tar: ter av annat slag. Speciellt gäller det för - Teknisk inspektion av fyndigheter och bergsstaten som bl. a. har att fatta beslut om andra underjordsarbeten enligt gruvlagstiftningen. inmutningar och utmål. Inom lokalstaterna finns tillsammans - Yrkesinspektion. drygt 60-talet anställda. Enligt gruvlagen utövar kommerskollegiet och bergsstatstjänstemännen tillsyn över 2.2.1 Bergsstaten gruvdriften. Det praktiska tillsynsarbetet utBergsstaten är enligt instruktionen den loka- förs så gott som enbart av bergsstaten. la statliga organisationen för ärenden om I det praktiska arbetet finns det knappast rikets bergshantering och därmed samman- några gränslinjer mellan tillsyn enligt gruvlaghängande frågor. Den är uppdelad på fyra stiftningen respektive arbetarskyddslagstift26
SOU 197 1:69
ningen. Bägge typerna av inspektion utförs normalt samtidigt. Yrkesinspektion är det dominerande inslaget i tillsynsverksamheten. 2.2.2 Sprängämnesinspektionen Sprängämnesinspektionen är enligt instruktionen statligt organ för ärenden om explosiva och brandfarliga varor och därmed sammanhängande frågor. Sprängämnesinspektionen har lokaler i Solna och är under chefen - sprängämnesinspektören - organiserad på två civila avdelningar och en militär med tillsammans 17 anställda. Arbetsprogrammet omfattar i första hand tillsynsverksamhet i anslutning till förordningarna om brandfarliga och explosiva varor och inbegriper på dessa områden också bevakning av arbetarskyddsfrågorna. Tillsynen i anslutning till förordningen om explosiva varor begränsar sig i allt väsentligt till tillverkningsledet. Användningsledet t. ex. användningen av explosiva varor vid sprängningsarbeten — ingår alltså inte i bevakningsområdet. Tillsynsverksamheten tar bl. a. formen av inspektionsbesök inom de tillverkande företagen (däri inbegripet också de verkstäder inom krigsmakten som arbetar med explosiva varor). Tillsynsverksamheten i samband med förordningen om brandfarliga varor omfattar både tillverkning, bearbetning, användning och hantering. De brandfarliga varorna omfattar både vätskor och gaser. Personal från sprängämnesinspektionen deltar i arbetet inom kommerskollegiet med tillämpningskungörelser i anslutning till förordningarna om brandfarliga och explosiva varor. I anslutning till förordningen om brandfarliga varor lämnar inspektionen typgodkännanden för vissa anordningar. Sprängämnesinspektionen lämnar i ett stort antal fall expertutlåtanden då ett ärende hänskjuts dit från kommerskollegiet, länsstyrelserna, militära myndigheter, polismyndigheter, brandförsvaret, byggnadsnämnder etc. Inspektionen har en relativt omfattande SOU 1971:69
extern informationsverksamhet. Personalen anlitas också för expertuppdrag inom ett stort antal kommittéer och arbetsgrupper. Till inspektionen är knutet ett förtroenderåd för arbetarskyddsfrågor. 2.2.3 Statens elektriska inspektion Elektriska inspektionen är enligt instruktionen den lokala statliga organisationen för ärenden om tillsyn av elektriska starkströmsanläggningar och därmed sammanhängande frågor. Inspektionen är organiserad på fem distrikt, vart och ett under ledning av en överinspektör. Antalet anställda uppgår till 37 varav 22 är handläggande personal. Budgetåret 1971/72 är för verksamheten anslaget ca 2,5 miljoner kronor. Elektriska inspektionen var tidigare placerad i Stockholm. 1964 inleddes en utflyttning som nu är genomförd. Kontor finns i Hässleholm, Kristinehamn, Stockholm, Hudiksvall och Skellefteå. I uppgifterna ingår: — tillsyn av elektriska starkströmsanläggningar genom besök på arbetsplatser och eljest — utredningar om olycksfall, eldsvådor och driftstörningar — handläggning av ärenden om driftstillstånd — inspektion och markpotentialmätningar med anknytning till den sistnämnda tillståndsgivningen — tekniska utredningar, behandling av förfrågningar rörande utförande av starkströmsanläggningar — behandling av ärenden om elektriska koncessioner (som remissinstans till kommerskollegiet) — registreringsåtgärder m. m. i samband med koncessioneringen — kartritning för koncessioneringen — upplysningsverksamhet. Som nämnts i det föregående finns en mera utförlig redogörelse för den aktuella verksamheten i en särskild rapport.
2.3 Framtidsbedömningar kommerskollegiet
från
Kommerskollegiets petitaskrivelser inför budgetåret 1971/72 innehåller de senaste framtidsbedömningarna från verkets sida vad gäller utvecklingen inom de verksamhetsgrenar som hör hemma inom verket. I det följande återges den allmänna översikt som ingår i skrivelsen om det centrala verket. "Utrikes- och utredningsavdelningens arbetsuppgifter har under de senaste åren fortlöpande ökat. Som framgår av följande översiktliga framställning har man att räkna med att denna tendens i utvecklingen kommer att bestå. En ny fas i utvecklingen av europamarknadsfrågan har inletts i och med att förhandlingar upptagits syftande till en utvidgning av marknaden. För Sveriges del innebär detta att överläggningar med Sex-staterna kommer att upptas sannolikt under senhösten innevarande år. Det är att räkna med att förhandlingsperioden kommer att bli relativt långvarig. I detta läge kommer ett omfattande utrednings- och bevakningsarbete att krävas som efter allt att döma kommer att ställa betydande krav även på kollegiets resurser. Arbetet på att få till stånd preferenser på tullområdet till förmån för u-länderna har intensifierats även när det gäller koordinationen av i-ländernas politik inom OECD. Det är inte uteslutet, att de internationella övervägandena kan ge ett resultat under kommande budgetår som kommer att medföra ökat arbete i fråga om administrationen av preferenssystemet. Arbetet i GATT med frågor om icke-tariffära hinder har också ökat i omfång och torde växa ytterligare i och med att förhandlingsskedet nås. De tilltagande svårigheterna för den svenska textil- och konfektionsindustrin har framtvingat omfattande utredningar av en speciell och komplicerad natur som underlag såväl för ställningstaganden i olika lägen som för bilaterala kontakter och förhandlingar med ett flertal länder. Uppföljningen av utvecklingen inom dessa områden samt kravet på nya utredningar beträffande andra länder och varor för att bibehålla kontrollen över utvecklingen av den s. k. lågprisimporten kan antas komma att ytterligare öka arbetsbördan. Härtill kommer en ökning av arbetet med administration av nya avtal. Även det på senare tid utbyggda tekniska och vetenskapliga samarbetet med östländer samt ett ökat arbete med tull- och industribranschfrågor 28
innebär en större belastning. Det internationella arbetet i vad avser tekniska föreskrifter och standardisering har fått avsevärd omfattning och torde i ökad omfattning komma att ta kollegiets krafter i anspråk. För bergsbyråns del ökar ärendena om kontinentalsockeln såväl vad gäller sand- och grustäkter som i samband med den oljeprospektering som nyligen påbörjats. På sistnämnda område har kollegiet utfärdat säkerhetsföreskrifter. Det åligger kollegiet att övervaka att dessa föreskrifter efterlevs. För detta arbete torde det bli nödvändigt att anlita expertis från annat land som redan har erfarenhet av denna verksamhet. En effektiv övervakning är emellertid inte möjlig utan en förstärkning av bergsbyråns personal. En utbyggnad av byråns personalresurser bör ske med sikte bl. a. på att effektivisera förvaltningen av statens gruvegendom och att undersöka i vad mån inkomsterna av statens gruvor och av täkttillstånden på kontinentalsockeln kan ökas. Dessa inkomster uppgick budgetåret 1969/70 till närmare 23 milj. kronor, varav ca 22 608 000 kronor på gruvor och ca 245 000 kronor på sand- och grustäkter. Ifråga om arbetsuppgifterna i övrigt må nämnas att byråns område berörs av gruvrättsutredningens förslag (SOU 1969:10 och 1970:45). Elektriska byråns verksamhet påverkas i olika hänseenden av den snabba eltekniska utvecklingen. Ny lagstiftning är att vänta på koncessionsområdet och torde böra föranleda en intensifiering av omrädeskoncessionsverksamheten. Erforderlig samordning och kontaktverksamhet till följd av elektriska inspektionens decentralisering kräver ökade insatser. Särskilt på säkerhetsområdet har emellertid arbetet ökat starkt. Vissa långsiktiga frågor bör tas upp, det internationella samarbetet får allt större betydelse men kan trots biträde av elektriska inspektionen följas endast sporadiskt. Medverkan i det för elsäkerheten avgörande normarbetet förekommer endast i de absolut viktigaste normkommittéerna. Föreskriftsarbetet släpar efter. Som kollegiet upprepade gånger framhållit i de senaste årens anslagsframställningar behöver byrån väsentliga förstärkningar för att kunna fullgöra sina olika uppgifter i den utsträckning och på det sätt som förutsatts. Med hänvisning till pågående utredningar har kollegiet likväl avstått från att begära förstärkning. Kollegiet anser det nu inte längre försvarbart att ytterligare uppskjuta en förstärkning av personalen för handläggning avsäkerhetsfrågor. På industribyråns garantilånesektion har SOU 1971:69
ärendenas karaktär avsevärt ändrats. De hår- sionscentral (SEA-systemet) fr. o. m. budgetda kreditrestriktionerna har medfört att an- året 1971/72. Sistnämnda arbetsuppgifter talet ärenden rörande nya garantilån för kommer att under en övergångsperiod mednärvarande minskat, medan invecklade ären- föra väsentligt merarbete, men kommer samden avseende företagsrekonstruktioner ökat tidigt att ge förbättrade möjligheter att följa väsentligt. Bl. a. har på uppdrag av inrikesde- och planera kollegiets och dess lokalstaters partementet i åtskilliga fall förhandlingar administrationskostnader." förts i syfte att åstadkomma strukturrationaliserande fusioner. Antalet ärenden rörande Verksamheten inom lokalstaterna behandföretagareföreningarnas verksamhet har vidare ökat samtidigt som kollegiets medverkan las i särskilda petitaskrivelser. när det gäller upplysningar och anvisningar Vad gäller statens elektriska inspektion till föreningarna vidgats. Tillsynen över stö- framhåller kommerskollegiet att den kontidet till hemarbete i glesbygder har vidgats i takt med stödverksamhetens utbyggnad. nuerliga ökningen av elkonsumtionen leder Omläggningen av det statliga stödet till hem- till en fortgående stegring av inspektionens slöjden har också medfört ökade uppgifter arbetsuppgifter. Organisationen har emellerför byrån. tid, anser kommerskollegiet, inte anpassats Till industribyrån knyts det från och med till utvecklingen och besiktningsverksamhebudgetåret 1970/71 inrättade sekretariatet ten kan därför inte bedrivas i den omfattning för handläggning av ärenden om exportfrämsom är önskvärda från säkerhetssynpunkt. jande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasI fråga om sprängämnesinspektionens industrin. I samband härmed har också flera verksamhet framhåller kommerskollegiet att av byråns övriga befattningshavare fått en petroleumbranschen liksom industri där större arbetsbörda. På industribyrån handläggs också ärenden brandfarliga varor hanteras fortsätter att rörande explosiva samt brandfarliga varor. kraftigt växa. Utbyggnad av oljeraffinaderier Framförallt ifråga om det senare slaget varor och anslutande kemisk industri samt lagring har byrån en mycket betungande arbetsbör- av oljeprodukter ökar. Ombyggnad av äldre da. Det fortlöpande arbetet med utformning gasverk till s. k. spaltgasverk fortsätter. Gasol av tillämpningsföreskrifter och anvisningar till förordningen om brandfarliga varor är får allt större användning. Antalet arbetsstälsynnerligen invecklat och tidskrävande och len, där brandfarliga varor används, stiger det fordrar en nära samverkan mellan den kontinuerligt. Sålunda är t. ex. antalet plasttekniska expertis som finns på sprängämnes- industrier i landet snart uppe i 600. En inspektionen och byråns chef, vilken är den fortsatt teknisk expansion sker inom explosom närmast har ansvaret för avfattningen av sivvaruområdet. Den här skisserade utveckkollegiets kungörelser i ämnet. Allmänna byrån har under de senaste åren lingen kräver ökade insatser från spräng— utan att särskilda medel anvisats härför — ämnesinspektionens sida, anser kommersfått vissa nya arbetsuppgifter, nämligen ären- kollegiet. den om fastställande av säkerheter enligt Vad gäller verksamheten inom bergsstaten resegarantilagen samt ärenden om näringstillframhåller kommerskollegiet i sin petitaskristånd. Den 1 oktober 1970 skall vidare till kollegiet överföras vissa ärenden om tillstånd velse att verksamheten under de senaste att använda svensk officiell beteckning (SFS åren i stort sett varit oförändrad med undan1970:498). Kameral- och personalärenden tag för att den inspektionsverksamhet som ökar. Det allmänt administrativa arbetet har bergmästarna utövar har ökat, vilket framtill följd av bl. a. ombyggnadsarbeten och betydande interna omflyttningar av kolle- för allt sammanhänger med den ökade brytgiets personal ökat kraftigt. Byrån har med ning i gruvorna inom Norrbottens län. nuvarande personalresurser svårt att hinna För budgetåret 1971/72 anger kommersmed en för kollegiets och lokalstaternas kollegiet att personalstyrkan inom det cenverksamhet önskvärd personell och admitrala verket bör utökas med 17 anställda. nistrativ planering. Under budgetåret 1970/ 71 kommer kollegiet att övergå till postens För statens elektriska inspektion och sprängdatalönerutin. Vidare förbereds anslutning ämnesinspektionen förutses inte några öktill statskontorets redovisnings- och revi- ningar av antalet anställda under det aktuella SOU 1971:69
budgetåret, för bergsstaten föreslås ytterligare en tjänst. I den långtidsbedömning som kommerskollegiet redovisar för budgetåren 1 9 7 1 / 7 2 1975/76 kalkyleras med en sammanlagd personalökning som för det centrala verkets del uppgår till 25 nyanställda.
2.4 En tillbakablick Den organisation som i dag bär namnet kommerskollegium är produkten av en läng utveckling. 1651 räknas som året för verkets tillblivelse. Den allmänna roll som verket i dag enligt instruktionen har att spela är i stort sett densamma som bestämdes vid organisationsreformer i början av 1900-talet. 1908 inleddes arbetet inom den s. k. kommerskollegiikommittén. Huvudresultaten redovisades i ett betänkande som framlades 1913 gemensamt med en annan utredning, departementalkommittérade. De gemensamma förslagen innebar bildande av ett handelsdepartement och en reorganisation av kommerskollegiet och avsåg bl. a. att ge en mera markerad avgränsning av verkets ansvarsområde. Det senare berörde bl. a. de uppgifter på det socialpolitiska området och som tidigare legat på verket. Enligt utredningarnas förslag skulle de nu föras över till ett nytt centralorgan, socialstyrelsen. Förslagen om en ny organisation för kommerskollegiet grundade sig på en genomgång av de olika delområden där staten var engagerad i uppgifter med anknytning till näringslivets förhållanden. Utgångsläget karakteriserades i följande ordalag. "I det föregående har lämnats en historisk öfversikt öfver kommerskollegiets utveckling i dess samband med de ekonomiska idéernas och systemens växlingar. Klart framträda därvid motsättningarna mellan perioder, präglade af individualistisk ekonomisk uppfattning, samt tider då samhällsmyndigheten utöfvat ett starkt ledande och initiativtagande inflytande gentemot individens verksamhet. Uppenbart är att vi åter befinna oss i en period af ökad statsverksamhet på alla områden, ej minst näringslifvets. Det torde ej 30
heller kunna bestridas, att inom näringarna — handel, industri och sjöfart — numera framträda förhållanden, som i hög grad påkalla reglering och kontroll från det all mannar sida liksom ock större behof yppar sig af statens stödjande verksamhet. I själfva verket har staten redan, genom lagstiftning eller andra åtgärder, påtagit sig stora förpliktelser i förevarande afseende. Visserligen kunna meningarna ofta gå i sär beträffande lämpligheten af att staten öfvertager en eller annan ifrågasatt ny uppgift samt rörande sättet för dess fyllande. En stor del af de från enskilda näringsidkares sida nyuppkommande krafven på stöd och ledning har också med fördel kunnat tillgodoses genom deras egna frivilliga organisationer. I hvarje fall har emellertid samhällslifvets starka utveckling under senaste tid ställt staten inför uppgifter, hvilkas behöriga fyllande densamma svårligen kan undandraga sig utan skada för näringslifvet och för landets ekonomiska intressen. Någon tvekan lärer ej heller kunna råda därom, att i samma mån statens näringspolitik vidgas till sin omfattning och fördjupas med hänsyn till sin innebörd, det blir af större vikt, att densamma handhafves och fullföljes på det mest sakkunniga och för landet gagnande sätt. Den främsta förutsättningen härför torde vara åvägabringandet af enhetlig och konsekvent ledning af statens åtgöranden på näringarnas område. Detta grundläggande kraf hafva kommittéerna ansett icke kunna tillbörligt tillgodoses annat än genom inrättandet af ett särskildt departement för de här ifrågavarande näringarna, och kommittéerna hafva i vederbörligt sammanhang närmare utvecklat motiven för sitt förslag i sådant afseende (se kap. 1 : Behofvet af ett handelsdepartement). Inom detta departement skulle emellertid det näringspolitiska arbetet väsentligen ankomma på dess afdelning för handel, industri och sjöfart. Denna afdelning, kommerskollegiet, bör sålunda enligt kommittéernas mening blifva det närmaste organet inom centralförvaltningen för näringslifvets intressen. Såsom redan framhållits, är handhafvandet af olika näringsärenden för närvarande fördeladt på ett flertal departement och centrala ämbetsverk. Denna splittring har otvifvelaktigt utgjort ett väsentligt hinder för genomförandet af en planmässig och enhetlig näringspolitik. Då med hvarandra nära sammanhörande frågor behandlas på olika håll inom administrationen och ofta utan samband med hvarandra, ligger också den faran nära att icke tillräckligt allsidig sakkunskap kan tillföras frågornas behandling. För att på SOU 1971:69
samma gång möjliggöra planmässigheten och trygga tillgången till sakkunskap vid ledningen af landets näringspolitik hafva kommittéerna funnit angeläget att å ena sidan begränsa kommerskollegiets uppgifter till att omfatta ärenden rörande handel, industri och sjöfart samt å andra sidan, så långt lämpligen kan ske, hos verket sammanföra alla ärenden af detta slag, som ankomma på centralförvaltningen." Den omorganisation som blev följden av utredningsarbetet överensstämde för kommerskollegiets del med kommittéförslagen. Den nya kansliorganisationen kom att omfatta en handelsbyrå, en industribyrå, en bergsbyrå, en sjöfartsbyrå, en bolagsbyrå och en statistisk byrå. Den utveckling som följt under 1900-talet har karakteriserats av att verkets ansvarsområde successivt avsmalnat. En rad uppgifter har brutits ut från verket, i många fall i samband med att nya myndigheter bildats. Å andra sidan har vissa uppgifter tillkommit. Några fä exempel kan belysa utvecklingen. I och med bildandet av sjöfartsstyrelsen upphörde verkets uppgifter i samband med sjöfarten. Uppgifterna på utbildningsområdet föll bort genom bildandet av överstyrelsen för yrkesutbildning. Registreringen av aktiebolag och därmed sammanhängande uppgifter har förts bort. Uppgifterna inom näringsstatistiken har förts över till statistiska centralbyrån. Uppgifterna inom verkets monopolutredningsbyrä och en enhet inom dess statistiska byrå fick en motsvarighet inom statens pris- och kartellnämnd, när denna 1957 bildades. De successiva utbrytningarna har i relativt liten grad påverkat den inre organisationen. Vid olika tillfällen har anpassningar skett, så t. ex. när den nya organisationen för utrikesoch utredningsavdelningen kom till men det har knappast förekommit någon systematisk granskning av organisationen i stort och dess uppgifter. Att organisationen till sin inre uppbyggnad trots utbrytningar och trots nya uppgifter som kommit till i så hög grad bevarat en stabil prägel vittnar om anpassningsförmågan hos ämbetsverk med den traditionella uppSOU 1971:69
byggnad som representeras av kommerskollegiet. Med den utveckling som skett på olika delområden inom kommerskollegiets ansvarsområde är det emellertid naturligt att fråga sig hur väl den nuvarande organisationen motsvarar dagens prioriteringar, problemuppfattningar och kraven på de centrala ämbetsverkens funktionssätt. Huvudfrågan måste vara vilken roll i stort organisationen har möjlighet att spela och om den som helhet har rimliga förutsättningar att lösa sina uppgifter. 2.5 Kommerskollegiets Beröringspunkterna annat häll
situation i dag
med verksamhet på
På praktiskt taget alla delområden i verksamheten inom kommerskollegieverket finns det beröringslinjer med uppgifterna på annat håll inom samhällsförvaltningen. 1 åtskilliga fall är uppgifterna för verket bara relativt små delar av verksamhetsprogram som i sin helhet tar en rad samhällsorgan i anspråk. Den utveckling som är på väg har gjort det nödvändigt att på område efter område ta upp till bedömning hur ansvarsfördelningen och arbetsfördelningen skall lösas mellan kommerskollegiet och andra centrala institutioner. Den fråga som kommer tillbaka är om man skall använda kommerskollegiet eller andra samhällsorgan som bas för en kommande verksamhet med delvis annat innehåll. Här ligger den viktigaste orsaken till att utredningen fått ge speciell prioritet åt de problem som har att göra med gränsdragningarna mellan olika förvaltnings- och planeringsområden inom de sektorer där dagens kommerskollegium tillsammans med andra organ har sina uppgifter. Den utblick som för utredningens del varit nödvändig finns här skildrad i kap. 3 och 4 och i bilaga 3.
Kommerskollegiets roll i samband med frågorna inom det näringspolitiska fältet I bedömningen av kommerskollegiets situation i dag finns det anledning att speciellt ta 31
fasta på den roll som "centralorgan för näringslivsfrågor" som verket enligt instruktionen har att spela. Den har i åtskilliga avseenden påverkats av de senaste årens utveckling inom det näringspolitiska fältet. På några områden har den direkt satt spår i uppgifterna för verket. Som exempel kan här nämnas de uppgifter verket fått om hand i samband med administrationen av de speciella stödprogrammen till TEKO-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin. 1 det stora hela har emellertid utvecklingen gått vid sidan av verket. Utbyggnaden av de organisatoriska resurserna har skett på annat håll och de viktigaste medlen för näringspolitiken har förankrats på annat håll. För kommerskollegiets del har det haft till följd att verket relativt sett fatt mindre betydelse som centralorgan för näringslivsfrågor. Man skulle kunna hävda att det inte längre finns full täckning i verkligheten för den roll som instruktionen anger. Bara på ett par områden ger den löpande verksamheten kontakt med centrala frågor inom det näringspolitiska fältet. I första hand gäller det de uppgifter som knyter an till utrikeshandeln och det internationella ekonomiska samarbetet. Verket har på det området alldeles avgjort en central funktion i behandlingen av de näringspolitiska frågorna. Också verkets uppgifter i samband med de statliga kreditgarantierna och det särskilda stödet till TEKO-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin hör samman med de centrala uppgifterna för näringspolitiken. Men vad som i övrigt präglar verksamheten är framför allt frågor av regleringskaraktär som i mycket ringa grad har beröringspunkter med de centrala arbetslinjerna för näringspolitiken av i dag. I bedömningen av kommerskollegiets framtid kan man knappast gå förbi den konflikt som råder mellan de instruktionsmässigt givna förutsättningarna och de förutsättningar som gäller i verkligheten. Att en sådan konflikt existerar är framför allt att se som symptom på den splittring och osäkerhet som präglar dagens situation vad gäller ansvarsfördelningen mellan de myndigheter 32
som sysslar med frågor inom det näringspolitiska fältet. Lösningen måste ligga i en ändrad organisationsstruktur. Splittringen i kommerskollegiets verksamhet Till de problem som har en avgörande betydelse för bedömningen av dagens situation för kommerskollegiet hör också den interna splittringen i verksamhetsprogrammet. Den gör det svårt att inom den nuvarande verksamhetsramen finna utgångspunkter för en sådan renodling av verksamhetsfältet som direktiven angett som önskvärd. Till detta bidrar att verkets roll i stort med hänsyn till de uppgifter som där faktiskt förekommer är så svårbestämbar. Slutsatsen är därför att en renodling i egentlig mening knappast går att åstadkomma genom marginella omgrupperingar som i det stora hela tar den nuvarande verksamheten för given. A npassn ingspro blem en I och med att utredningen gett prioritet at de problem som har att göra med kommerskollegiets roll i förhållande till andra statliga centralorgan och gränsdragningarna mellan olika planerings- och förvaltningsområden har de problem som är specifika för olika delområden i den nuvarande verksamheten fått träda i bakgrunden. Helt och hållet har utredningen för den skull inte kunnat se bort från problem av det här slaget. Mot bakgrund av de synpunkter som kommit fram vid kontakter med representanter för de anställda och med verkets ledning har utredningen gett prioritet åt problem av det här slaget inom ett område, nämligen verksamheten inom elektriska byrån och statens elektriska inspektion. Resultaten av den studie utredningen här låtit genomföra presenteras som förut nämnts i en särskild rapport. Problem av flera slag har varit utlösande för undersökningarna i fråga om verksamheten inom elbyrån och elinspektionen. Hit hör bl. a. ett mått av osäkerhet vad gäller målsättningarna för verksamheten och obalans i resurstillgångarna. Från de anställdas SOU 1971:69
och ledningens sida har man vidare bedömt resurserna som otillräckliga för det arbete som borde uträttas. Liknande problem finns i större eller mindre omfattning också inom andra verksamhetsgrenar. Bristen på klara målsättningar för verksamheten i en hel del fall försvårar bedömningarna av hur verksamheten bör utvecklas, men från ledningen och de anställda bedöms också knappheten på personal som ett avgörande hinder när det gäller att leva upp till de aktuella anspråken. Det har bidragit till att man i stor utsträckning saknar konkreta planer för verksamhetens utveckling. Punktåtgärder kommer att vara nödvändiga för att komma till rätta med de akuta problemen på olika delområden i kommerskollegiets verksamhet. De löser emellertid inte de problem som gäller organisationen som helhet.
3 Nuvarande organisation på närings politikens område
3.1 Översikt
om de väsentliga dragen i den utveckling som Utredningen har i det föregående framhållit är på väg inom respektive område sådan den att uppgifterna inom kommerskollegiet i kommer till uttryck framför allt i utredmånga fall är relativt små delar inom ett ningar, utredningsförslag och propositioner. större aktivitetsområde där en rad statliga Denna översikt utgör ett sammandrag av en organ arbetar vid sidan av varandra. Översik- mera utförlig redogörelse som tillsammans ten i det följande är avsedd att belysa hur med en beskrivning av verksamheten inom verksamheten inom kommerskollegiet kom- några av de organ som mera direkt kommit mer in i ett vidare sammanhang och hur den att ingå i uppmärksamhetsområdet för utredi förekommande fall utövas parallellt med ningens arbete lämnas i bilaga 3 till beaktiviteterna inom olika kringliggande organ. tänkandet. I syfte att systematisera redogörelsen har utredningen valt att indela den nuvarande 3.2 Organ med uppgifter i samband med verksamheten inom kollegiet i fyra huvudindustripolitiken grupper: uppgifter i samband med industripolitiken (verksamheten inom delar av ut- 3.2.1 Utredningsverksamhet rikes- och utredningsavdelningen, inom allmänna byrån och inom delar av industri- och Översikten över utredningsverksamheten elbyråerna), uppgifter i samband med han- med anknytning till industripolitiken inleds delspolitiken (verksamheten inom utrikes- med en redogörelse för det arbete som beoch utredningsavdelningen), uppgifter på mi- drivs på eller är knutet till departementsplaneralområdet (verksamheten inom bergsby- net. Den sammanhållande instansen för utredrån) samt uppgifter i samband med tekniska ningsverksamheten i anslutning till industriregleringar och statligt säkerhetsarbete (verkpolitiken i egentlig mening är industrideparsamheten inom delar av industri- och elbytementet vars verksamhet spänner över allråerna). männa näringspolitiska frågor, frågor om Översikten över de organ vilkas verksamhet energi och bergsbruk, teknisk forskning och anknyter till industri- respektive handelspoliindustriellt utvecklingsarbete samt vissa stattiken är knuten till en förenklad funktionsindelning av åtgärdsformerna på dessa områ- liga företag. den: utredningsverksamhet, regleringsåtgär- Departementet har vissa egna utredningsresurser som bl. a. tagits i anspråk för meder och stödåtgärder. Översikten omfattar även en orientering ra begränsade branschutredningsuppdrag. 34
Exempel härpå är utredningar om skoin- karaktär att en organisatorisk sammanknytdustrin och om elektronikindustrin. ning kan tänkas i förhållande till utredningsEn central funktion i industridepartemen- insatserna inom ramen för industripolitiken. tets verksamhet intar näringspolitiska rådet, Inom kommerskollegiet (utrikes- och utinrättat våren 1968 för att åstadkomma en redningsavdelningen) görs branschutredsamlad överblick över centrala delar av den ningar avseende sådana sektorer av näringssvenska ekonomin och söka ta tillvara och livet som är särskilt utsatta för internationell kanalisera de kunskaper och erfarenheter konkurrens. Handelsdepartementet är norsom en på skilda håll betydande utrednings- malt uppdragsgivare. Utredningsinsatsernas verksamhet nu ger. Rådet skall också ta karaktär har bestämts av att det handelspoliinitiativ till de nya branschutredningar som tiska momentet som regel varit domineranblir påkallade avseende såväl enskilda bran- de. Utredningarna har alltså inte varit inrikscher som olika branschers gemensamma tade på att ge ett samlat underlag för planeproblem. ringen av samhällsinsatser av t. ex. industriEhuru rådet inte officiellt står som initia- politisk eller arbetsmarknadspolitisk art. tivtagare till utredningar eller andra åtgärder, Avdelningen svarar också för utredningshar rådet medverkat till att ett par offentliga arbete i anslutning till Sveriges deltagande i utredningar för behandlingen av bransch- det internationella samarbetet inom OECD:s problem tillsatts - utredningarna rörande och ECE:s varukommitte'er och vissa andra varvsindustrin och textil- och konfektions- varubetonade internationella organ. Industriindustrierna, den senare sedan förslag härom departementet är här normalt uppdragsgivaframlagts av kommerskollegiet. re. Utredningsverksamheten innebär en uppTill rådet har knutits samarbetsgrupper, följning av utvecklingen inom varuområden representerande olika intressegrupper, för som t. ex. massa och papper, textil, stål, bl. a. frågor om skogsnäringarnas framtid verkstadsprodukter, kemikalier m. m. Även och om verkstadsindustrins problem. om denna utredningsverksamhet kan ses som En bred överblick över näringslivets för- en del av industripolitiken har den knappast hållanden, speciellt vad avser ägandestruk- kommit att utnyttjas som ett instrument i turen, har åstadkommits genom koncentra- den aktiva industripolitiken. tionsutredningen. Vissa typer av branschutredningar utförs Långtidsutredningarna bör nämnas i en av statens pris- och kartellnämnd. Dessa avöversikt över den industripolitiska utred- ser framför allt priser och prisutveckling i ningsverksamheten pä departementsplanet, allmänhet inom olika varuområden samt även om dessa utredningar inte specifikt konkurrensbegränsande företeelser inom näavser att skapa underlag för industripoli- ringslivet. tiken. Långtidsutredningarna utarbetas Arbetsmarknadsverket kommer i sin verkinom sekretariatet för ekonomisk planering samhet i olika sammanhang i beröring med inom finansdepartementet i samarbete med utvecklingsfrågor inom olika branscher. Spefrämst konjunkturinstitutet. Även Industrins ciellt tidigare har arbetsmarknadsstyrelsens Utredningsinstitut (IUI) engageras i utred- utredningsbyrå anlitats för vissa branschutningarna vad gäller prognoser över utveck- redningar. Prognosverksamheten inom arlingen mera i detalj inom industrin. betsmarknadsstyrelsen och statistiska centPå verksplanet svarar en rad organ för ralbyrån, har bl. a. branscherna inom näringsutredningsinsatser med anknytning till livet som naturlig indelningsgrund. näringspolitiken i stort eller till industripoliKonjunkturinstitutet får i sin utredningstiken. I det följande ges en översikt över den verksamhet kontakt med både kortsiktiga del av organisationen där utredningsarbetet och långsiktiga utvecklingsfrågor inom näsakligt sett har en mera markerad anknyt- ringslivet. De kortsiktiga utvecklingsfrågorna ning till industripolitiken eller är av den berörs bl. a. av de kvartalsvisa konjunkturSOU 1971:69
barometerundersökningarna. Institutet är också engagerat i nationalbudgetarbetet och långtidsutredningarna. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar är central förvaltningsmyndighet för den ekonomiska försvarsberedskapen och har dels att samordna försvarsförberedelserna på det ekonomiska området, dels att svara för försvarsplanering inom områden som inte kan hänföras till någon särskild myndighets fastställda verksamhet, bl. a. den allmänna varuförsörjningen och huvuddelen av industriproduktionen och handeln. Överstyrelsen kommer därigenom i kontakt med utvecklingen inom väsentliga delar av näringslivet. Styrelsen för teknisk utveckling har på en rad delområden engagerat sig i utvecklingssträvanden som rör enskilda branscher. Man kan här bl. a. peka på styrelsens ledande och samordnande roll i fråga om kollektiv teknisk forskning. Utredningsresurser finns bl. a. för bevakning av långsiktiga utvecklingstendenser i fråga om forskning och industriellt utvecklingsarbete och för att ge underlag för initiativ till sådana insatser på angelägna områden. I samband med denna översikt över utredningsresurserna och utredningsinsatserna på verksplanet med anknytning till industripolitiken bör också nämnas att utrednings- och planeringsverksamheten på länsplanet under 1960-talet blivit kraftigt utbyggd. Länsstyrelserna är den regionala basen för samhällsplaneringen. Ledningen och samordningen på departementsplanet av den regionalpolitiska utredningsverksamheten ligger på inrikesdepartementet. Länsstyrelserna har fått i uppdrag att utarbeta regionalpolitiska handlingsprogram. Arbetet är en fortsättning på den försöksverksamhet med regionalpolitisk utvecklingsplanering vars första etapp utgjordes av Länsplanering 1967. Enligt anvisningarna för den fortsatta planeringsverksamheten är ändamålet med handlingsprogrammet att främja en samordning och koncentration av sådan offentlig investering som påverkar förutsättningarna för industriell utveckling och ekonomisk verksamhet över huvud taget. 36
Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) har bl. a. till uppgift att i anslutning till lokaliseringsberedningens verksamhet biträda vid uppläggningen av den regionala utredningsverksamheten särskilt i vad avser uppgiftsfördelning och metodologisk samordning och utveckling. 3.2.2 Regleringsåtgärder Med regleringsåtgärder på det industripolitiska området avses här administrativa ingripanden som reglerar den industriella verksamheten. Man kan dela upp åtgärderna i tva huvudgrupper. Den ena kan betecknas som ekonomiska regleringsåtgärder och skulle med en förenklad definition kunna beskrivas som åtgärder som syftar till en medveten styrning av företagens handlande i stort. Den andra gruppen, tekniska regleringsåtgärder, har mera begränsade syften. Ett typfall för åtgärder inom den senare gruppen är de som syftar till att förekomma eller minska olägenheter eller faror som är förknippade med industriell verksamhet eller användningen av vissa varor. Kommerskollegiets verksamhet på elsäkerhetsområdet är här ett konkret exempel. En redovisning av statliga organ med uppgifter i samband med de tekniska regleringsåtgärderna lämnas i avsnitt 3.7. Det finns en rad grenar av den offentliga verksamheten som skulle kunna räknas in bland de ekonomiska regleringsåtgärderna. Ofta har de en generell räckvidd. Ett exempel är den lagstiftning som tillämpas pä konkurrensområdet. Ett annat är den nya lagstiftringen mot miljöskadlig verksamhet. Den koncessionsplikt som drabbar etablerandet och driften av företag som kan förväntas åsamka skador på den naturliga miljön gäller generellt för alla typer av industriell verksamhet. Mera representativa för de ekonomiska regleringarna på detta område är t. ex. de som gäller bergssektorn (se vidare avsnitt 3.5) och energisektorn. För distribution av elektrisk kraft krävs sålunda särskild koncession vilket motiverats av önskemålet att elkraft skall finnas att SOU 1971:69
tillgå i erforderlig omfattning och på rimliga ringen av varumärken, mönster och modeller villkor. Sådan koncession meddelas av kom- kan kanske knappast karakteriseras som regmerskollegiet med undantag av några fall lerande i annan bemärkelse än att det skydd som avgörs pä departementsplanet. som genom beviljat patent eller registrering Bestämmelser om prisreglering är införda i uppkommer för en tillverkare reglerar deneliagen främst för att förhindra att distribu- nes upphovsrätt gentemot annan. Även dentör missbrukar sin genom koncessioneringen na del av patentverkets verksamhet hänförs uppkomna monopolställning för oskälig dock här till de ekonomiska regleringsåtgärtaxesättning. Prisregleringsnämnden för derna. elektrisk ström avgör anhänggiggjorda ärenden sedan obligatoriskt förlikningsförfarande inför svenska elverks föreningens tariffkom- 3.2.3 Stödåtgärder mission ägt rum. De statliga stödåtgärder som ansluter till Ytterligare en regleringsåtgärd på det industripolitiken indelas här i två grupper elektriska området utgör kravet på behörig- de som speciellt riktar sig till den mindre het för den som vill utföra arbeten på elek- industrin samt de övriga. triska starkströmsanläggningar. Behörighetsbevis utfärdas av kommerskollegiet. Särskilt tillstånd (koncession) krävs för att Stödåtgärder avseende den mindre industrin bedriva verksamhet på atomenergiområdet. och hantverket Delegationen för atomenergifrågor förbere- För att tillgodose den mindre industrins der koncessionsärenden och beslut fattas av finansieringsbehov har tillskapats dels ett Kungl.Maj:t. antal särskilda kreditinstitut, dels ett statligt Kommerskollegiet har fått en rad myndig- kreditstöd som kompletterar utlåningsverkhetsuppgifter av allmänt näringsrättslig natur samheten från dessa och andra kreditinrättsom reglerar formerna och villkoren för nä- ningar. ringsutövande. Som exempel kan nämnas att AB Industrikredit bildades år 1934 och kollegiet lämnar tillstånd för aktiebolag att har till uppgift att medverka vid finansiering tillsätta styrelseledamöter i annan ordning än av företrädesvis mindre och medelstora näpa bolagsstämma och att förändra akties ringsföretag genom huvudsakligen långfristinominella belopp liksom tillstånd för utlän- ga lån mot botteninteckning i fast egendom ning att idka näring i riket. Vidare utövar eller tomträtt. Staten och affärsbankerna kollegiet tillsyn över avbetalningshandeln äger vardera 50 % av aktiekapitalet. med bilar och över upplagshus samt utser AB Företagskredit tillkom år 1962 för granskningsmän för sådana samt har uppgif- förbättring av möjligheterna för den mindre ter rörande ställande av säkerheter enligt industrin att få långfristiga krediter. Kraven sällskapsreselagen. Indirekt, via remissbesva- på säkerhet får bedömas från fall till fall. rande, kommer kollegiet också i kontakt Staten och affärsbankerna är även här bägge med vissa regleringsåtgärder som är förankra- hälftenägare. de på departementsplanet t. ex. ärenden röAndra finansieringskällor är det statliga rande torgavgifter och lotterier. kreditstöd som utgår i form av direktlån ur Till ekonomiska regleringsåtgärder fattade statens hantverks- och industrilånefond, föri vid bemärkelse kan också hänföras verk- medlade av länens företagareföreningar, och samheten inom patent- och registreringsver- lånegarantigivning, administrerad av komket. Verkets aktiebolagsärenden torde utan merskollegiet med företagareföreningarna tvekan kunna hänföras till funktionen regle- som beredande instans. De båda stödformerringsåtgärder eftersom de härrör ur föreskrif- na har delvis olika användningsområden. Diter om obligatorisk registrering etc. intagna i rektlån utnyttjas ofta för att täcka ibland aktiebolagslagen. Patentärenden och registre- hastigt påkomna behov av mindre kapital, SOU 1971:69
t. ex. i samband med kompletteringsköp av bankernas Bank bildat ett nytt garantiinstimaskiner samt brist på rörelsemedel, medan tut, Svenska Företags Garanti AB. Institutet garantilåneformen främst avser mera omfat- skall genom borgensteckning medverka till tande investeringar såsom ny- och utbyggnad finansiering av investeringar som inriktas på av industrilokaler eller anskaffning av hela rationaliseringar, strukturanpassning och utveckling av företrädesvis mindre och medelmaskinutrustningar. Norrlandsfonden, vars uppgift är att främ- stora företag. Behovet att utnyttja utomstående expertis ja näringslivets utveckling i Norrland, bör också nämnas i detta sammanhang, även om för rationaliseringsåtgärder och för anpassstödet inte specifikt är avsett för de mindre ning av produktion och försäljning till markföretagen. Norrlandsfonden skall bl. a. verka nadens krav, liksom behovet av vidareutbildför utveckling och differentiering av den ning, har föranlett statliga insatser för rådgivnorrländska företagsamheten genom att — ning och information till de mindre företamed beaktande av den regionalpolitiska pla- gen. Statens institut för företagsutveckling (tineringen - stödja etablering och utbyggnad av dels manufaktureringsindustri grundad på digare statens institut för hantverk och innorrländska råvaror, dels sådan industriell dustri) har till uppgift att främja näringsliproduktions- och serviceverksamhet i övrigt vets tekniska och ekonomiska utveckling som är stödberättigad enligt normerna för med särskild hänsyn till de mindre och medet statliga lokaliseringsstödet. Finansierings- delstora industriföretagen samt hantverket. Det åligger institutet bl. a. att bygga upp stöd kan utgå i form av lån, bidrag eller förlustgarantier. Verksamheten bedrivs i kunskaper och erfarenheter i tekniska, admisamarbete med företagareföreningarna som nistrativa, kommersiella och ekonomiska frågor av betydelse för utvecklingen inom infrämst tjänstgör som utredningsorgan. Norrlandsfondens verksamhetsområde har dustri och hantverk och att förmedla dessa numera utvidgats så att stöd kan utgå till kunskaper genom kurser, föreläsningar, puindustriell service. Fonden skall också främja bliceringsverksamhet och rådgivning. Instituen samordnad utbyggnad av regional service i tet bedriver också försöks- och utvecklingsarNorrland i syfte att åstadkomma en bättre bete och utför provningar och undersökindustriell miljö. Fonden har i detta syfte ningar. Utbildningsverksamhet, främst genom beslutat upprätta ett industriellt utvecklingscentrum i Skellefteå i samverkan med berör- korta koncentrerade fortbildningskurser, är da landsting och företagareföreningar, sta- institutets till omfattningen största uppgift. Staten lämnar också administrationsbidrag tens institut för företagsutveckling, styrelsen för teknisk utveckling och statens provnings- till företagareföreningarna, vilkas huvudsakliga uppgift, förutom den ovan nämnda anstalt. Även Sveriges Investeringsbank kommer kreditförmedlingen, också omfattar rådgivin i bilden när det gäller småindustrins kre- ning i tekniska och ekonomiska frågor till ditförsörjning. Bankens kreditgivning skall företag inom den mindre industrin. Särskilda stödåtgärder riktar sig till hemframför allt avse större, långsiktiga och mera riskbetonade projekt och större före- slöjden. Stödet tar formen av rådgivning, information och finansiella bidrag och admitag. Enligt propositionen i samband med ban- nistreras centralt av kommerskollegiet. Till kens bildande är det emellertid också en kollegiet är knuten en hemslöjdsnämnd med uppgift för Investeringsbanken att medverka uppgift att bistå kollegiet vid behandlingen till lösningen av utvecklings- och omställ- av ärenden om bidrag till hemslöjdsverksamningsproblem inom den mindre industrin. heten och av andra viktiga hemslöjdsärenDetta har bl. a. tagit sig uttryck i att In- den. vesteringsbanken tillsammans med Spar38
regionala planeringen i övrigt är ett område med särställning i förhållande till den allmänBland övriga stödåtgärder — de som alltså na industripolitiken kan det vara logiskt att i inte direkt vänder sig till de mindre företa- det här sammanhanget förutom användgen - bör det statliga stödet till teknisk ningen av investeringsfonderna också ta med forskning och utveckling nämnas. I och med övriga lokaliseringspolitiska medel. Det finns inrättandet av styrelsen för teknisk utveck- två huvudlinjer i lokaliseringspolitiken. Den ling har största delen av detta stöd fått en ena är den regionala samhällsplaneringen, gemensam administrativ ram. som nämnts här i det föregående. Den andra Styrelsens huvuduppgift är att fördela det är det statliga lokaliseringspolitiska stödet. ekonomiska stödet till teknisk forskning och Det utgår i form av lokaliseringsstöd, utindustriellt utvecklingsarbete och att svara bildningsstöd, sysselsättningsstöd och flyttför den därmed sammanhängande bedöm- ningsstöd. Därtill kommer det regionala ningen, prioriteringen och uppföljningen. transportstödet som inte behandlas vidare Vid sidan av detta skall styrelsen också svara här. för viss serviceverksamhet bl. a. i fråga om Lokaliseringsstödet utgörs av lokaliseringsrådgivning åt uppfinnare och forskare samt bidrag, avskrivningslån, lokaliseringslån och förmedling av forskningsresultat. En del av ersättning vid flyttning av företag. Stödet verksamheten avser utvecklingen mot ADB- utgår endast till verksamhet som bedöms baserade informationssystem. Ett särskilt medföra varaktig sysselsättning för arbetsråd, statens råd för vetenskaplig information kraften och få tillfredsställande lönsamhet och dokumentation, svarar för planeringen och som utövas i ort där goda förutsättoch samordningen inom detta område. ningar finns för verksamheten. De olika stödSamtidigt med styrelsen för teknisk ut- formerna riktar sig till industriell eller induveckling bildades Svenska utvecklingsaktie- striliknande verksamhet, industriserviceverkbolaget, vars verksamhet visserligen inte in- samhet samt verksamhet inom turistnäringen nefattar något direkt stödmoment — bolaget med särskilda regler för vilka stödformer skall ha kommersiell inriktning - men som som skall tillämpas på respektive mottagare. tar sikte på ökad innovationstakt och därÄrenden om lokaliseringsstöd som inte med har industripolitiska aspekter. omedelbart upptages och prövas av Kungl. En skattemässig subventionering av in- Maj:t avgörs av arbetsmarknadsstyrelsen. I dustriella investeringar äger rum genom det vissa fall skall dock styrelsen hänskjuta ärensystem med skattefri avsättning av vinstme- dena för beslut av Kungl. Maj :t. del i investeringsfonder som varit i kraft I utredningsarbetet inför ställningstagande sedan är 1955. Ungefär hälften av ett före- i lokaliseringsstödsärende deltager en rad ortags fond får utnyttjas för investeringar se- gan på länsplanet, framför allt länsstyrelsen, dan tillstånd getts av Kungl. Maj :t. länsarbetsnämnden och länens företagareSystemet tillkom i konjunkturstabiliseran- föreningar. de syfte. Ursprungligen gällde tillstånden till Det åligger länsstyrelsen och länsarbetsutnyttjande av investeringsfonderna gene- nämnden att i samverkan göra förberedande rellt, men år 1963 utvidgades användnings- undersökningar och överlägga med företag möjligheterna så att tillstånden också kunde även innan ansökan om lokaliseringsstöd fögälla vissa geografiska områden eller vissa religger för att de medel som är tillgängliga branscher i syfte att eliminera geografisk för lokaliseringsstöd skall användas på lämpeller industriell konjunktursplittring. Under ligaste sätt. senare tid har det selektiva frisläppandet av Arbetsmarknadsstyrelsen har med biträde fonderna bl. a. kommit att ingå som ett av företagareföreningarna tillsyn över att lomedel i lokaliseringspolitiken. kaliseringsstöd utnyttjas för avsett ändamål Även om lokaliseringspolitiken och den och i överensstämmelse med föreskrivna villkor. SOU 1971:69 39 Övriga stödåtgärder
Utbildningsstöd utgår till den som börjar ner med sysselsättningssvärigheter. Inom ramen för ett tidsbegränsat integreeller utvidgar verksamhet som fyller förutsättningarna för lokaliseringsstöd (varaktig rat stödprogram för textil- och konfektionssysselsättning, tillfredsställande lönsamhet) industrierna utgår exportstöd, utbildningsför utbildning av nyanställd personal. Stödet stöd och stöd till utnyttjandet av konsultutgår i form av schablonbidrag för mer all- tjänster. Syftet är att stärka konkurrensförmän inträning med beslut av arbetsmark- mågan hos utvecklingsbara delar av textilnadsstyrelsen eller, efter styrelsens bestäm- och konfektionsindustrierna. Ett delvis motmande, länsarbetsnämnden, samt, under vis- svarande program avser den manuellt arbesa förutsättningar, i form av individuellt be- tande glasindustrin. Stödformerna admistämt utbildningsstöd vid egentlig yrkesut- nistreras av kommerskollegiet och statens bildning med beslut av arbetsmarknadsstyrel- institut för företagsutveckling (utbildningssen. I fråga om verksamhet utanför det stödet). Sveriges Investeringsbank AB har berörts i allmänna stödområdet utgår utbildningsstöd efter särskild prövning med beslut av Kungl. det föregående i anslutning till genomgången Maj:t. Arbetsmarknadsstyrelsen har tillsyn av de stödåtgärder som speciellt riktar sig till över utbildning där individuellt fastställt ut- de mindre företagen. Den hör också till de organ som bör nämnas i detta sammanhang. bildningsstöd utgår. Sysselsättningsstöd utgår i sysselsättnings- Dess verksamhet syftar till att finansiera främjande syfte till den som utövar industriell sådana investeringsobjekt inom näringslivet verksamhet inom det inre stödområdet. som inriktas pä rationalisering, strukturanStödet kan utgå med maximalt 12 500 kr för passning och utveckling, i första hand sådana en ökning av arbetsstyrkan med en årsarbets- som inte kan finansieras på annat sätt. Bankens kreditgivning är sålunda i stort kraft om ökningen kvarstår under en treårssett tänkt som ett komplement till den period. Ärenden om sysselsättningsstöd prövas av verksamhet som bedrivs av andra kreditinstitut. Banken är inte avsedd för någon subvenarbetsmarknadsstyrelsen. Flyttningsstöd utgörs av respenning, bor- tionering av näringslivet vilket skall beaktas tavistelsebidrag och starthjälp och utgår till* vid bankens räntesättning. Det är dock upparbetstagare som har kvalificerad yrkesut- enbart att banken, om den i sin verksamhet bildning och fått stadigvarande anställning i förverkligar de intentioner som låg bakom yrket vid nyetablerat eller utvidgat industri- dess inrättande, kommer att fylla en viktig företag inom stödområdet. Förutsättning för funktion för näringslivet genom att tillgodobidrag är att arbetskraft med den behövliga se kapitalbehovet för speciellt riskbetonade investeringar. utbildningen inte kan erhållas lokalt. Ärenden om flyttningsstöd avgörs av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens 3.3 Organ med uppgifter i samband med bestämmande, av länsarbetsnämnden. handelspolitiken Till den lokaliseringspolitiska stödverksamheten kan också räknas det anslag om 5 3.3.1 Utredningsverksamhet miljoner kronor som avsatts för att skapa möjligheter till sysselsättningsfrämjande Följande statliga förvaltningsorgan har upphemarbete i glesbygderna. Kommerskollegiet gifter av utredande karaktär på det handelspolitiska området. administrerar centralt detta anslag. Kommerskollegiet är central förvaltningsEtt särskilt statligt etableringsaktiebolag, SVETAB, har bildats i syfte att genom stat- myndighet under handelsdepartementet för ligt engagemang i industriell verksamhet bi- utrikeshandelsfrågor och handelspolitiska dra till att den ekonomiska aktiviteten upp- frågor. Verksamheten inom kollegiets utrirätthålls på tillfredsställande hög nivå i regio- kes- och utredningsavdelning är till övervä40
gande del av utredande karaktär. Arbetsuppgifterna omfattar utredningar och yttranden i ärenden som rör handelsöverenskommelser med andra länder, utredningar rörande import- och exportförhållanden inom olika varuområden, rörande produktion och avsättning, marknads- och försörjningsläge i fråga om olika varuslag, utredningar som erfordras inför Sveriges anslutning eller medverkan i internationella ekonomiska organisationer m. m. Motsvarande utredningsuppgifter vad gäller livsmedel, livsmedelsråvaror och jordbruksförnödenheter handhas av statens jordbruksnämnd. Det handelspolitiska rådet är knutet till kommerskollegiet som rådgivande organ med uppgift att bistå verket med de upplysningar och synpunkter som med hänsyn till näringslivets intressen kan vara av betydelse för bedömningen av handelspolitiska frågor. Konjunkturinstitutet utför i anslutning till sin uppgift att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet också utredningar som belyser den faktiska och väntade utvecklingen av landets export och import. Prognoserna över handelsutvecklingen är av både kortsiktig - exempelvis i anslutning till nationalbudgetarbetet - och långsiktig karaktär - exempelvis i anslutning till långtidsutredningarna. Utrednings- och planeringsarbetet inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) omfattar naturligen bl. a. studier över vårt beroende av varutillförsel utifrån. Institutet för internationell ekonomi knutet till Stockholms universitet har bl. a. till uppgift att bedriva forskning rörande internationella ekonomiska relationer. Forskningsarbetet inom institutet är bl. a. inriktat på handelspolitiska frågor och har på detta område haft karaktär av såväl grundforskning som tillämpad forskning. Institutet leds av en direktion bestående av fyra professorer. 3.3.2 Regleringsåtgärder Tullbeläggningen av importerade varor är en av de handelspolitiska regleringsåtgärderna. SOU 1971:69
Tullverket har att debitera, uppbära och redovisa tull och vissa skatter och andra avgifter och att ha uppsikt över trafiken till och från utlandet. Tillstånd till import och export av licenspliktiga varor inom ramen för fastställda kvoter lämnas av jordbruksnämnden och kommerskollegiet, var och en inom sitt ansvarsområde. Ett särskilt utskott inom det handelspolitiska rådet biträder kollegiet vid handläggningen av viktigare import- och exportlicensärenden. Krigsmaterielinspektionen, som utgör en enhet inom handelsdepartementet, handlägger ärenden rörande tillstånd till export av krigsmateriel (inspektionen utövar också kontroll över tillverkningen av sådan materiel). 3.3.3 Stödåtgärder En översikt över den exportfrämjande verksamheten ingår i direktiven till exportfrämjandeutredningen: "Huvudansvaret för de exportfrämjande åtgärderna ligger hos handelsdepartementet. Inom departementet bereds sädana ärenden om direkt exportfrämjande åtgärder, som avgörs av Kungl. Maj:t. Under handelsdepartementet lyder skilda myndigheter och institutioner med exportfrämjande uppgifter. Av dessa kan här först nämnas handelssekreterarna, vilkas administrativa basorganisation finns inom departementet. F. n. finns 14 handelssekreterare. Medel har dessutom beviljats för ytterligare en tjänst. Handelssekreterarnas främsta uppgift är att stödja den svenska exporten genom att lämna specialiserad kommersiell service, särskilt i fråga om marknadsföring. Kommerskollegium, som är central förvaltningsmyndighet för bl. a. utrikeshandeln, utser stipendiater hos handelssekreterarna samt innehavare av statens utrikeshandelsstipendier. 1 Exportrådet för den mindre industrin (före den 1 oktober 1969 småindustrins export1
Uppgiften har utgått fr. o. m. 1.7.1971. 41
råd och småindustrins exportbyrå) är förlagt till Sveriges allmänna exportförening och är numera helt statsfinansierat. Rådets verksamhet är avpassad främst för mindre företag. Det tjänar också som kontaktorgan för handelssekreterarna och svenska handelskamrar i utlandet. Pä det med exporten närbesläktade området turism verkar Svenska turist trafik förbundet, vars verksamhet till större delen finansieras genom bidrag från staten. Förbundet har till uppgift att sprida ökad kännedom om Sverige som turistland. Vid sidan av den mera allmänt inriktade informationsverksamheten genomför förbundet kampanjer och länderaktioner, som samordnas och delvis finansieras av kollegiet för Sverige-information i utlandet. För att ge en mera fullständig beskrivning av den statsstödda informationsverksamheten bör i detta sammanhang erinras om Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet. Institutet skall enligt sina stadgar genom upplysningsarbete, kulturutbyte och på annat sätt verka för Sveriges kulturella, sociala och ekonomiska förbindelser med utlandet. Kollegiet för Sverige-information i utlandet (informationskollegiet) skall verka för att planeringen och utförandet av den statligt understödda informationsverksamheten om Sverige i utlandet samordnas samt överlägga om fördelningen av de medel som ställts till disposition för ändamålet. Verksamheten skall syfta till att i utlandet öka kunskapen om och förståelsen för Sverige samt främja svensk export och turistnäring. Kollegiet fungerar bl. a. som sammanhållande organ för gemensamma kommersiella och allmäninformativa framträdanden. Svenska institutet, Svenska turisttrafikförbundet, Sveriges allmänna exportförening och Sveriges Radio är representerade i kollegiet. Ordföranden i kollegiet avses stå till vederbörande departementschefers förfogande som rådgivare i frågor om Sverige-informationen i utlandet. Utrikesförvaltningen fyller viktiga uppgifter i fråga om Sveriges handelspolitiska och 42
kommersiella förbindelser med andra länder. Utrikesdepartementets handelsavdelning samordnar i nära samarbete med övriga berörda statliga och privata organ utlandsmyndigheternas exportfrämjande arbete. År 1968 inrättades inom avdelningen en särskild sektion för intensifierad verksamhet i exportfrämjande frågor. Den tjänstgör delvis som bas för fältorganisationen. Enligt Kungl. Maj:ts instruktion den 10 mars 1967 skall beskickningar och konsulat främja Sveriges näringsliv och utrikeshandel, skapa intresse för svenska varor och tjänster samt i övrigt stödja svenska företag och det svenska näringslivets företrädare. En stor del av arbetet på de 80 beskickningarna och lönade konsulaten är alltså av kommersiell art. Verksamheten består av handläggning av kommersiella förfrågningar, marknadsupplysningar, bevakning av anbud för offentligupphandling, annat bistånd åt företag och enskilda samt säljfrämjande åtgärder på informationsområdet. Arbetet bedrivs i nära samarbete med handelssekreterarna, handelskamrar samt det svenska näringslivet och dess organisationer. Av intresse i detta sammanhang är även den samordning av svenska kommersiella och allmänna informationsinsatser som beskickningarna på de viktigaste exportmarknaderna lokalt bedriver i nära samarbete med informationskollegiet." Direktiven till exportfrämjandeutredningen tecknar också en översiktlig bild av de privata institutioner som deltar i den exportfrämjande verksamheten: "De viktigaste exportfrämjande institutionerna inom den enskilda sektorn är Sveriges allmänna exportförening samt de svenska handelskamrarna i utlandet. Exportföreningen, vars 1 200 medlemmar representerar ca 90% av den svenska exporten, skall enligt sina stadgar främja Sveriges utrikeshandel, särskilt avsättningen i utlandet av svenska produkter. Föreningen bedriver en omfattande serviceverksamhet, innefattande rådgivning i såväl exporttekniska och exportjuridiska frågor som då det gäller marknadsföringen av svenska produkter SOU 1971:69
utomlands. Den fungerar i praktiken jämte exempel kan man peka på de stödåtgärder exportrådet som kontaktorgan för den stat- till svensk varvsindustri som beslutades i liga och statsstödda utlandsrepresentationen. anslutning till prop. 1970:82 och som bl. a. Föreningens verksamhet finansieras i huvud- avser statliga kreditgarantier intill ett belopp sak genom medlemsavgifter. Medlemskretsen av 1 miljard kronor för order som tas under består av industriföretag, handelsfirmor, en- 1970 och 1971. treprenad- och konsultföretag, rederier, banker, transport- och försäkringsföretag. 3.4 Aktuella utvecklingsfrågor med F. n. arbetar tio statsstödda svenska han- anknytning till den industri- och delskamrar i utlandet. Deras främsta syfte är handelspolitiska förvaltningsapparaten' att utveckla exporten av svenska varor till de länder, där de verkar. Medlemmar av kamrar- 1968 års lokaliseringsutredning. Utredningen na är företag i Sverige samt svenska dotter- har enligt direktiven att se över riktlinjerna företag och andra företag i verksamhetslan- för den ekonomiska stödverksamheten inom ramen för lokaliseringspolitiken och föreslå det. I varierande omfattning tjänstgör handels- former för ett fortsatt lokaliseringsstöd. Det kamrarna som fältorganisation för Exportfö- ingår i uppgifterna bl. a. att pröva den regioreningen, exportrådet och informationskolle- nala fördelningen av stödet, formerna och giet. Utlandshandelskamrarna är samman- villkoren för stödet, att klarlägga på vad sätt slutna i Svenska utlandshandelskamrarnas för- man bättre än nu kan tillgodose behovet av ening. Denna har till ändamål att stödja underlag i form av kunskaper om branschkamrarna i deras verksamhet. Föreningen och marknadsförhållanden vid avgörandet av utser stipendiater vid utlandshandelskamrar- stödärenden, att överväga eventuellt påkallana. Hälften av statsbidraget till kamrarna de förändringar i handläggningen av stödbetalas ut till Handelskamrarnas fond som ärendena hos de centrala och lokala myndigförvaltas av föreningen. Dess sekretariat är heterna och att överväga vad som kan vara att vinna på ett mera systematiskt utnyttjanförlagt till Exportföreningen." I fråga om annat exportstöd är den kvanti- de av möjligheterna att kombinera lokalisetativt sett viktigaste delen av de statliga ringsstöd och andra stödformer. Lokaliseringsutredningen har i ett delbeinsatserna det finansiella stödet genom stattänkande - Lokaliserings- och regionalpoliliga exportkreditgarantier och exportkreditik (SOU 1969:49) - lagt fram förslag till vissa ter. Institutioner för denna verksamhet är ändringar i det nuvarande lokaliseringsstödet den statliga exportkreditnämnden, i funkatt gälla tills vidare intill dess att riktlinjerna tion sedan år 1933, och det av staten och för en hela landet omfattande regionalpolitik affärsbankerna ägda AB Svensk Exportkreutarbetats. Organisationsfrågorna togs inte dit. upp till närmare behandling i delbetänkanEtt nytillskott i fråga om formerna för det statliga exportstödet har blivit de under år det. På grundval av lokaliseringsutredningens 1970 beslutade åtgärderna till stöd för delbetänkande har beslut fattats om fortsatt TEKO-industrierna och den manuellt arbestödverksamhet med delvis nya medel och tande glasindustrin. I båda fallen är det fråga objekt för stödet. Vidare har en lag om om tidsbegränsade åtaganden. För TEKOlokaliseringssamråd antagits i syfte att skapa industrierna har ett fyraårigt program beslutats, för den manuella glasindustrin ett tre- garantier för att företagen på ett tidigt staårigt. Det administrativa ansvaret för dessa dium får information om samhällets regionaexportstödsprogram har lagts fram hos kom- la politik, det statliga regionalpolitiska stödet och övriga lokaliseringsförutsättningar i merskollegiet. I flera andra fall har näringspolitiska åtgär1 der vidtagits med exporten i åtanke. Som För en mera utförlig redogörelse se bilaga 3. SOU 1971:69
olika delar av landet. Samrådet sker med arbetsmarknadsstyrelsen. Lokaliseringsutredningens förslag om s. k. industricentra - koncentrerad utbyggnad av industrilokaler för uthyrning till industriföretag - har lett till tillkallandet av en särskild utredning industricentrautredningen för att närmare utreda frågan om utbyggnad och organisation av industricentra. Som nämnts i det föregående är ett industriellt utvecklingscentrum i Skellefteå under uppbyggnad efter beslut av Norrlandsfonden vars verksamhetsfält numera utvidgats så att stöd kan utgå även till industriell service. Lokaliseringsutredningen har också framlagt ett betänkande "Om uppföljning av stödföretag m. m." (Ds In 1971:8). Staten gör enligt lokaliseringsutredningens mening inte sällan onödiga förluster pä grund av att det inte finns något organ som kan föra gemensam talan för de statliga intressenterna. Utredningen föreslår därför att det inrättas en central uppföljningsmyndighet som i särskilda fall skall samordna uppföljningen och bevakningen av olika statliga engagemang. Den skall ha till huvuduppgift att förhandla med olika intressenter i företagen, andra fordringsägare, de anställdas representanter m. m. Branschutredningar. Försöken att få en djupare inblick i olika branschers problem har tagit olika former. Här kan bl. a. pekas på snabbutredningar om branschproblem verkställda på tjänstemannaplanet inom industridepartementet, tillskapandet av samarbetsgrupper med olika intressen representerade för att diskutera problemen inom speciella industribranscher samt slutligen användandet på nytt av offentliga utredningar som en form för behandlingen av branschproblem. Ett exempel på det sistnämnda är TEKOutredningen - utredningen för översyn av vissa frågor rörande textil- och konfektionsindustrierna - som nu slutfört sitt arbete. Av intresse att notera är dels TEKO-utredningens inriktning på en integrerad analys av olika led i produktions- och distributionskedjan, dels den breda problemkrets utred44
ningen hade att behandla. Forskningsbetonade utredningsinsatser. Den aktuella utvecklingen accentuerar behovet av långsiktig samhällsplanering. De senaste årens diskussioner kring långsiktiga planeringsinsatser har bl. a. tagit upp frågan om planeringsmetodik och grundläggande problem med inriktning på aktuella planeringsuppgifter. Förslag har väckts bl. a. om ett svenskt institut för framtidsstudier finansierat och drivet i samverkan mellan staten och andra intressenter och om ett statligt strukturinstitut som skulle fungera som forskningscentral och utredningssekretariat. Samarbetsutredningen. Samarbetsutredningens uppgift var att utreda formerna för förbättrad information och vidgat samarbete mellan företag och samhälle. Utredningen har i sitt betänkande "Företag och samhälle" (SOU 1970:41 och 42) skisserat ett informationssystem baserat på regelbundna rapporter från företagen med en central instans, förslagsvis beredningen för regional planering, för utvärdering av de erfarenheter som vunnits på olika håll och för successiv modifiering av systemet samt med statistiska centralbyrån som utredningssekretariat för rapportsystemet. Enligt förslaget skall som bas för rapportsystemet finnas ett centralt register, SCB:s företagsregister. Utredningen föreslog också som ett komplement en försöksverksamhet med samhällsrepresentation i styrelsen i ett begränsat antal aktiebolag. SHI-utredningen. Utredningen om statens institut för hantverk och industri — SHI-utredningen — föreslog i sitt betänkande "Aktiv företagsutveckling" (Stencil Fi 1969:9) att det ombildade institutet skulle fylla funktionen som central institution för de statliga stöd- och serviceätgärderna för den mindre industrin och hantverket. Institutet skulle enligt utredningens förslag bl. a. bedriva en systematisk utredningsverksamhet med avseende på problem och utvecklingsmöjligheter inom olika industri- och hantverksbranscher och vidare överta kommerskollegiets nuvarande uppgifter i samband med det särskilda kreditstödet till den mindre induSOU 1971:69
strin och tillsynen över företagareföreningarnas verksamhet. Institutet skulle i viss utsträckning fylla funktionen som central serviceinstitution för föreningarnas verksamhet. Institutets verksamhet skulle i övrigt ha sin tyngdpunkt pä utbildningsverksamhet, informationsverksamhet och viss teknisk facktjänst. Pä grundval av SHI-utredningens betänkande har en partiell omorganisation av institutet skett. Verksamheten inom det nya statens institut för företagsutveckling skall i första hand inriktas på service bestående av allmän information om administrativa, tekniska och marknadsmässiga förhållanden av betydelse för de mindre företagen, på viss egen utbildningsverksamhet, på specialiserad konsultservice genom egna resurser eller förmedling av annan sakkunskap samt på viss teknisk facktjänst. Exportfrämjandeutredningen har framlagt ett yttrande rörande statens stöd till de svenska handelskamrarna i utlandet. Utredningen anför där att en integrering av statens och de enskilda organens export främjande insatser är ett oundgängligt villkor för att den exportfrämjande verksamheten skall kunna komma att utmärkas av enhetlighet och planmässighet. Utredningen drar upp de preliminära riktlinjerna för en fast sammanhållen organisation, finansierad gemensamt av staten och näringslivet och som bl. a. bygger pä den verksamhet som Exportföreningen och Exportrådet för närvarande bedriver. Fältverksamheten bör i görligaste mån integreras i den centrala organisationen, anför utredningen. Enligt principskissen skall sålunda handelssekreterarna vara direkt underställda det centrala basorganet. Utredningen räknar också med att handelskamrarna längre fram kommer att ingå i en enhetlig organisation för den exportfrämjande verksamheten. Konsumentutredningen drar i sitt betänkande "Konsumentpolitik - riktlinjer och organisation" (SOU 1971:37) upp riktlinjerna för en ny konsumentpolitik byggd på en hushållscentrerad ekonomisk problemsyn. Utredningen föreslår att det inrättas ett konsumentverk som bl. a. genom hushållsSOU 1971:69
ekonomiska undersökningar skall tillgodose behoven av en bättre kännedom om konsumenternas och olika konsumentgruppers faktiska resursanvändning, producera och på olika vägar föra ut information för att stärka konsumenternas kapacitet och söka förbättra hushållens arbetsteknik och inre rationalisering genom hushällsteknologiskt arbete. Till uppgifterna föreslås också höra att driva ett sådant samarbete och samspel med producentledet att dess politik anpassas till väsentliga konsumentintressen, att i central instans vara ledande, samordnande och förmedlande organ på konsumentområdet och att fungera som anslagsfördelande institution. Tillkomsten av ett konsumentverk får till följd att konsumentrådet, statens institut för konsumentfrågor samt varudeklarationsnämnden upphör. Statens pris- och kartellnämnd berörs inte av förslaget till ny organisation. Enligt utredningens mening bör dock pris- och kartellnämnden kunna göra undersökningar för konsumentverket och konsumentinriktad information från nämnden bör gå ut via verket. Eldistributionsutredningen har i betänkandet "Eldistributionens rationalisering" (SOU 1968:39) bl. a. föreslagit större befogenheter för koncessionsmyndigheten att styra rationaliseringen pä eldistributionsomrädet i önskvärd riktning. Koncessionsmyndigheten, dvs. kommerskollegiet, föresläs fä beslutanderätt även i flertalet av de ärenden som tidigare avgjorts på departemensplanet med uppgift också att undersöka produktionsförhållandena. Beslut i anledning av utredningens förslag har ännu inte fattats. En ny utredning på området har tillsatts. Energikommittén har offentliggjort dels rapporten "Sveriges energiförsörjning 1955-1985" (Stencil Fi 1967:8) som innehåller en kartläggning av förhållandena i dagsläget och av utvecklingsperspektiven inom energisektorn, dels betänkandet "Sveriges energiförsörjning. Energipolitik och organisation" (SOU 1970:13) med förslag bl. a. om ett centralt energiorgan med funktion som centralt utrednings-, berednings- och 45
tillsynsorgan för energifrågor. Även säkerhetsfrågor på energiområdet (bl. a. el- och reaktorsäkerhetsfrågor) skulle ingå i energiorganets verksamhet. Kommittén föreslog separata beslutsfunktioner för dessa frågor. Beslut har hittills inte fattats i anslutning till kommitténs förslag. Atomenergiutredningen. I sitt betänkande "Myndighetsuppgifter på atomenergiområdet" (1-stencil 1969:7) föreslog atomenergiutredningen att delegationen för atomenergifrågor och den till delegationen knutna reaktorförläggningskommittén skulle upphöra. Delegationens uppgifter på reaktorsäkerhetsområdet föreslogs överförda till statens strålskyddsinstitut som därmed skulle bli tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen. Institutet skulle även bli tillståndsmyndighet enligt lagen utom i sådana ärenden beträffande vilka Kungl. Maj:t förbehåller sig avgörandet. Som rådgivande organ till strålskyddsinstitutets styrelse föreslogs en reaktorsäkerhetsnämnd. Delegationens uppgifter som allmänt beredande och rådgivande organ på atomenergiområdet föreslogs överförda till vederbörande departement eller till AB Atomenergi i den mån de inte lämpligen kunde utövas av strålskyddsinstitutet. Utredningens förslag i anknytningsfrågan följdes inte i den sedermera framlagda propositionen som i stället förordade en påbyggnad av den hittillsvarande organisationen. Delegationen för de mindre och medelstora företagen har till uppgift att verka för en samordning av de utredningar som berör den mindre och medelstora företagsamheten, bedöma behovet av och föreslå kompletterande utredningar samt vidare att lämna synpunkter och avge förslag i frågor rörande de mindre och medelstora företagen. Länsberedningen skall bl. a. lägga fram förslag till organisation för samhällsverksamheten på regional nivå i en överarbetning av de förslag som länsförvaltnings-, landskontors- och länsdemokratiutredningarna tidigare avgivit. Det ekonomiska försvaret. Energikommittén förde i sitt betänkande fram tanken på att organisatoriskt sammanföra ansvaret 46
för beredskapsåtgärderna på energiområdet med andra energipolitiska åtgärdsformer. Kommittén ville emellertid inte slutligt förorda en sådan lösning bl. a. med hänsyn till att nya lösningar beträffande organisationen i stort på det industri- och näringspolitiska området kunde komma att aktualiseras för framtiden och anförde därför följande beträffande det centrala energiorganets arbetsuppgifter: "... Till dessa uppgifter bör, beroende på hur organisationen de närmaste åren förändras, även läggas alternativt samarbete med och bistånd, avseende bl. a. prognoser och utredningar till den eller de myndigheter som ansvarar för beredskapsåtgärder eller planering och genomförande av energiberedskapsåtgärder." Bland utvecklingsfaktorer i övrigt som rör överstyrelsen för ekonomiskt försvar kan nämnas att försöksverksamhet rörande programbudgetering för verksamheten inletts, att s. k. miljöstudier för det ekonomiska försvaret pågår och att nytt informations- och styrsystem för det ekonomiska försvaret är under utarbetande. Det kan också nämnas att uppslag kommit fram om näringspolitisk beredskapslagring inom ÖEF, en fredsreserv som komplement till den försvarspolitiskt motiverade beredskapslagringen. Slutligen kan nämnas att en utredning angående beredskapsfrågorna tillsatts som skall undersöka olika metoder för att trygga beredskapsförsörjningen, ansvarsfördelning mellan stat och näringsliv m. m. 3.5 Organ för uppgifter på mineralområdet I fråga om den statliga verksamheten med anknytning till mineralområdet behandlas här tre huvudområden: regleringar genom gruvlagstiftningen och myndighetsuppgifter i anslutning därtill, geologisk kartering och prospektering och kommersiell verksamhet. Till regleringsområdet kan man också hänföra de statliga insatserna inom arbetarskyddet. Till de områden som inte berörs här hör stödet till forskning och utbildning av betySOU 1971:69
delse för gruvnäringen. Myndighetsuppgifterna i anslutning till gruvlagstiftningen utövas av Kungl. Maj:t, av kommerskollegiet och den underställda regionalorganisationen, bergsstaten, samt i någon mån av länsstyrelserna. Arbetarskyddsstyrelsen svarar centralt för arbetarskyddsfrågorna i anslutning till gruvnäringen. Bergmästaren fungerar som specialinspektör inom området och svarar för tillsynsuppgifter ute på fältet. Den statliga verksamheten inom geologisk kartering och prospektering ombesörjs av Sveriges geologiska undersökning (SGU). Som ägare av gruvegendom och motsvarande tillgångar driver staten kommersiell verksamhet. Kommerskollegiet beslutar i vissa frågor rörande förvaltningen av statens gruvegendom och bereder i övrigt de förvaltningsärenden som avgörs av Kungl Maj:t. Även vissa andra myndigheter har beslutandeuppgifter på området. Exploateringen av de statligt helägda fyndigheterna sker i huvudsak genom LKAB och AB Statsgruvor. Det är viktigt att observera att de här berörda enheterna i den nuvarande organisationen inte har sin verksamhet strikt begränsad till uppgifter på mineralområdet. Den geologiska kartering som sker genom Sveriges geologiska undersökning har betydelse för olika delar av samhällsplaneringen. Som ett annat exempel kan pekas på sammansättningen av verksamheten inom bergsstaten, som bl. a. avser tillsyn av andra bergrumsarbeten än de som har samband med gruvbrytning. Gruvlagstiftningen.1 Gruvhanteringen har sedan länge varit föremål för speciell lagstiftning som reglerar rätten att eftersöka och exploatera mineralförekomster. Olika gruvrättsliga system tillämpas i svensk rätt. Inmutningssystemet - enligt vilken den som i föreskriven ordning först anmäler sig till utnyttjande av en fyndighet erhåller ensamrätt att utnyttja fyndigheten - gäller i fråga om s. k. inmutningsbara mineral, dvs. vissa i lagen uppräknade mineral som t. ex. SOU 1971:69
koppar-, bly- och järnmalm. Regleringssystemet på detta område har lagts fast i gruvlagen av den 3 juni 1938. Koncessionssystemet innebär att rätten till gruva förvärvas genom beslut av vederbörande statlig myndighet, varvid denna har fri prövningsrätt i fråga om valet av koncessionär. Koncessionssystemet tillämpas enligt lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m. på stenkol, salt, olja, gas och alunskiffer samt enligt uranlagen den 2 december 1960 på uran och uranföreningar. Jordäganderättssystemet slutligen innebär att mineralen tillkommer ägaren av den mark där tillgångarna anträffas och tillämpas på alla övriga mineral (t. ex. kvarts, kalk, sand). Dessa näringsrättsliga regleringssystem är kombinerade med kontroll från teknisk synpunkt från statens sida. Gruvlagstiftningen föreskriver sålunda att gruvarbete inte får bedrivas på ett sådant sätt att gruvans bestånd kan äventyras, att misshushållning med malm förekommer, att tillträde till obrutna delar av en gruva omöjliggöres m. m. Beträffande skydd mot ohälsa och olycksfall för arbetstagare hänvisar lagstiftningen till arbetarskyddslagen. Ansvaret för tillståndsgivningen enligt gruvlagstiftningen är i huvudsak fördelat pä Konungen, kommerskollegiet, bergsstaten och länsstyrelserna. En kort översikt lämnas i det följande. Rättighet att eftersöka och bearbeta stenkols-, salt-, olje- och gas- samt alunskifferfyndigheter är beroende av koncession som meddelas av Konungen. Ansökan inlämnas till länsstyrelsen som efter att ha inhämtat bergmästarens yttrande med eget utlåtande överlämnar handlingarna till Konungen. Undersökningstillstånd enligt uranlagen meddelas av kommerskollegiet. Ansökan inlämnas till bergmästaren som med eget yttrande insänder handlingarna till kollegiet. Koncession enligt uranlagen meddelas av Konungen. Ansökan inlämnas till bergmästa1 Den följande översikten har utformats med stöd av bl. a. gruvrättsutredningens betänkande om ny gruvlag (SOU 1969:10).
ren som insänder handlingarna med eget yttrande till kommerskollegiet som därefter granskar ärendet och vidarebefordrar det till Konungen med eget utlåtande. Beslut angående inmutningar och utmäl enligt gruvlagen fattas av bergmästaren. Kommerskollegiet meddelar tillstånd till förlängd inmutningstid efter ett första förlängningstillständ av bergmästaren och prövar besvär över vissa beslut av bergmästarna. Nämnas bör även lag den 6 december 1963 om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län. Enligt denna får inmutningsrätt enligt gruvlagen inte utan Konungens tillstånd beviljas annan än kronan i detta län. Enligt lag den 3 juni 1966 om kontinentalsockeln tillkommer naturtillgångarna på denna staten. Tillstånd att utforska kontinentalsockeln eller att från denna utvinna andra ämnen än sand, grus och sten - där tillstånd lämnas av kommerskollegiet — meddelas av Kungl. Maj:t. Som framgår av avsnitt 3.6 har förslag till ny gruvlagstiftning avgivits av gruvrättsutredningen. Geologisk kartering och prospektering. Den statliga karterings- och prospekteringsverksamheten bedrivs huvudsakligen inom ett enda verk — Sveriges geologiska undersökning. SGU är enligt provisorisk instruktion central förvaltningsmyndighet för ärenden om landets geologiska beskaffenhet. Det åligger verket bl. a. — att verkställa bergarts- och jordartskartering — att uppsöka och undersöka förekomster av malmer och andra tekniskt användbara mineraler, bergarter och jordarter, — att företa undersökningar i agrogeologiska och hydrogeologiska syften samt över de fossilförande formationernas strategrafi och paleontologi samt — att bedriva forskning av såväl vetenskaplig som övervägande praktisk art varvid uppmärksamheten särskilt bör inriktas på sådana frågor som är av betydelse för näringslivets utveckling och tillgodoseende av samhälleliga behov. 48
Resultaten av verksamheten skall göras tillgängliga för allmänheten genom geologiska kartor, genom avhandlingar och uppsatser samt genom ett musuem som med samlingar belyser främst Sveriges geologi. SGU skall vidare inom sitt verksamhetsområde tillhandaga andra myndigheter med geologiska utredningar och äger även utföra sådana utredningar åt kommuner och enskilda. Ersättning för utförda uppdrag utgår efter grunder som Kungl. Maj :t fastställer. Flera av de stora gruvföretagen bedriver kontinuerlig prospektering genom egna prospekteringsavdelningar, andra anlitar för mera tillfälliga undersökningsuppdrag privata prospekteringsfirmor. I sitt betänkande med förslag till ny gruvlag gör gruvrättsutredningen den uppskattningen att prospekteringsverksamheten inom enskilda företag och SGU har ungefär lika stor omfattning. Staten har - genom LKAB och statens vattenfallsverk - tillsammans med tio privata intressenter bildat ett bolag för olje- och naturgasprospektering på kontinentalsockeln och angränsande landområden (OPAB-Oljeprospekteringsaktiebolaget). Vissa seismiska mätningar, borrningar och andra förarbeten inom de aktuella områdena har tidigare utförts av SGU. Bolaget skall under en åttaårsperiod utföra undersökningar till en kostnad av minst 150 miljoner kronor. Kommersiell verksamhet. Huvuddelen av statens gruvegendom har tillkommit genom förvärvet av LKAB, AB Statsgruvor och \issa från A. Johnson & Co förvärvade utmål. Den andra stora delen av gruvegendomen har tillkommit genom statens prospekteringsverksamhet och de därigenom förvånade gruvrättigheterna, genom att staten enligt tidigare lagstiftning haft jordägarandel i ussa utmål samt därigenom att staten genoir. regeln om kronoandel (kronoandelsinstitutet) i 1938 års nu gällande gruvlag har rätt till hälftendel i alla nyupptäckta fyndigheter. (Det kan i sammanhanget nämnas att kronoandelsinstitutet inte bara har en statsfinansiell betydelse utan även är avsett att kunna utnyttjas för att tillgodose näringspolitiska eller andra allmänna intressen.) SOU 1971:69
Staten äger också de naturtillgångar som finns pä kontinentalsockeln. I egenskap av jordägare har staten rättigheter avseende mineral och bergarter som inte särskilt är reglerade genom gruvlagstiftningen (t. ex. kvarts och fältspat, granit, kalksten, sand, grus m. m.). Rätten till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland tillkommer vidare enligt lag den 3 juni 1966 staten. Inom vissa områden (för närvarande endast kronomark) har rätten att inmuta mineralfyndigheter förbehållits staten genom utläggande av s. k. statsgruvefält. Antalet utmål i landet uppgår till ca. 5 000. I 757 av dessa har staten andel, därav i 292 hela gruvrätten. Staten utarrenderar sina gruvrättigheter i f. n. sammanlagt 270 utmål. I egen regi driver staten gruvbrytningen i 28 utmål där driften ombesörjs för statens räkning av Boliden AB på basis av legodriftsavtal. Därtill kommer de utmål som ägs av (och förvaltas av) de statliga bolagen - LKAB har sålunda gruvrättigheter i 336, AB Statsgruvor i 258 utmål. Med anledning av ovanstående översikt kan följande tre led urskiljas när det gäller statens kommersiella engagemang i gruvnäringen: malmprospektering som leder till att staten blir ägare till gruvrättigheter, förvaltning av statens gruvegendom, däribland de gruvrättigheter som prospekteringen resulterat i, samt exploatering av fyndigheterna i betydelsen gruvdrift. Prospekteringsverksamhet för statens räkning ombesörjs, som nämnts, av SGU som enligt kungligt brev av år 1925 fått i uppdrag att för kronans räkning söka inmutning å fyndigheter som upptäcks vid geologiska undersökningens fältarbeten. Enligt ett bemyndigande frän år 1935 har SGU vidare rätt att inom Västerbottens och Norrbottens län lägga utmål på kronans vägnar. Även kommerskollegiet har i sin egenskap av förvaltningsorgan för de statliga gruvrättigheterna för statens räkning lagt utmål. Ansvarsfördelningen mellan SGU och kollegiet i detta avseende är inte entydigt definierad. SOU 1971:69 4
Sedan utmål lagts åvilar förvaltningen av de statliga gruvrättigheterna kommerskollegiet. Vidare bereder kollegiet ärenden om utnyttjande av gruvrättigheterna (utarrendering eller upptagande av gruvdriften i utmål där staten har andel) varefter beslut fattas av Kungl. Maj:t. Om medel behöver anvisas över riksstaten krävs först riksdagens medgivande. Kollegiet äger besluta i ärenden om anmälan till begagnande av kronoandel, tillämpning av arrendeavtal samt tillstånd till sand-, grus- och stentäkt på kontinentalsockeln. I övrigt beslutar Kungl. Maj:t om utnyttjande av kontinentalsockeln. Vad beträffar statens gruvegendom i övrigt beslutar länsstyrelserna om täktverksamhet på statens mark ovanför odlingsgränsen samt om arrendeavtal i fråga om sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden. Vederbörande markförvaltande myndighet beslutar i ärenden om arrendeavtal i fråga om täktverksamhet på mark som förvaltas av myndigheten. Exploateringsledet slutligen i bemärkelsen statlig gruvdrift omhänderhas i huvudsak av bolag där staten är aktieägare (främst LKAB och AB Statsgruvor). För gruvdrift i Adakfältet har ett avtal om legodrift ingåtts med Boliden AB som alltså här ombesörjer driften för statens räkning. 3.6 Aktuella utvecklingsfrågor med anknytning till den statliga verksamheten pä mineralområdet Gruvrättsutredningen har företagit en samlad översyn över det gruvrättsliga systemet och lagt fram förslag dels till ny gruvlag (SOU 1969:10), dels till gruvrättslig speciallagstiftning (SOU 1970:45). Den nya gruvlag som utredningen vill föreslå bygger liksom den nu gällande på inmutningssystemet men innehåller också vissa koncessionspräglade inslag som bl. a. gör det möjligt att se till att gruvutmål kommer till användning pä ett från samhällsekonomisk synpunkt godtagbart sätt. Några organisatoriska ändringar i stort föreslås inte av gruvrättsutredningen. Nytillkommande eller änd49
rade arbetsuppgifter har sålunda fördelats nas havsresursutredningen, som behandlar mellan bergsstaten och kommerskollegiet frågor som rör en långsiktig inventering av (bergsbyrån) efter i huvudsak samma prin- kontinentalsockelns tillgångar samt 1967års ciper som hittills tillämpats. Utredningen gruvutredning som i betänkandet "Mellanföreslår att en rådgivande gruvnämnd inrät- svenskgruvindustri" (SOU 1970:51) behandlat förhållandena inom gruvindustrin i Meltas vid kollegiets sida. I sitt förslag till gruvrättslig speciallagstift- lansverige och föreslagit vissa åtgärder för att ning föreslår gruvrättsutredningen en enhet- främja industrins utveckling. lig och förenklad reglering baserad på koncessionssystemet beträffande de mineralfyn- 3.7 Organ för tekniska regleringsåtgärder digheter som nu omfattas av lagen angående och statligt säkerhetsarbete stenkolsfyndigheter m. m. och uranlagen. I förslaget till kungörelse om tillämpningen av Med tekniska regleringsåtgärder avses här de lagen föreslås att koncession beviljas av föreskrifter eller andra former av bestämmelKungl Maj:t med kommerskollegiet som be- ser som fastställer hur en anläggning, maskin eller produkt skall utformas för att tillfredsredande instans. 1964 års geologiutredning föreslår i sitt ställa framför allt säkerhets- (skydds-) krav betänkande "Malm-Jord-Vatten" (SOU och i vissa fall kvalitetskrav. Utöver regle1971:17) bl. a. en planmässig geologisk kar- ringar på särskilda delområden finns de genetering av hela landet och en intensifiering av rella reglerna rörande arbetets säkerhet intagmalmletningen. SGU bör även i framtiden na i arbetarskyddslagen. Tekniska bestämenligt utredningens uppfattning vara central melser berör många varuområden och verkförvaltningsmyndighet för frågor om landets samhetsgrenar och engagerar ett stort antal geologiska beskaffenhet. Utredningen före- statliga myndigheter eller organ där staten är slår att kommerskollegiets myndighetsfunk- representerad. Kommerskollegiet har nyligen på Kungl. tioner inklusive bergsstaten överförs till SGU Maj:ts uppdrag utarbetat en genomgripande och vidare att ett statligt bolag under Statsstudie över förhållandena i dagsläget rörande företag AB får ansvaret för finansieringen av tekniska föreskrifter. Ändamålet med stuprospektering av sådan karaktär där företagsdien skulle främst vara att underlätta för ekonomiska bedömningar får avgörande beSverige att delta i samarbetet mellan medtydelse samt för förvaltningen av statens lemsländerna i EFTA beträffande strävandegruvegendom. Enligt utredningen torde na att minska den handelshindrande effekten Statsföretag AB få avgöra om ett nytt bolag av skiljaktiga tekniska föreskrifter. Studien behöver bildas eller om t. ex. AB Statsgruvor kartlägger vilka områden som omfattas av bör ombildas för denna verksamhet. Vidare sådana föreskrifter, vilka organ som utfärdar framhålls att det ankommer på bolaget att avgöra om det bör bygga upp en egen organi- eller administrerar dessa, hur de utarbetas, sation för ifrågavarande prospektering. Geo- vilka samarbetsformer och vilka internatiologiutredningen förutsätter dock att SGU nella samarbetssträvanden som förekommer tills vidare svarar för utförande av bolagets m. m. Den översikt som här närmast lämnas prospekteringsarbete på uppdrag från bola- över myndigheter under departementsplanet get. Vad gäller exploatering av sulfidmalms- som genom statsmakternas beslut fått fyndigheter anser utredningen starka skäl rätten att utfärda föreskrifter eller meddela tala för en koncentration härav till bolaget. anvisningar, är hämtad ur kommerskollegiets Det kan också enligt utredningen övervägas studie. "Generella tillämpningsföreskrifter får utom bolaget bör göras till moderbolag för färdas bl. a. av kommerskollegium pä ekomstatens samtliga mineralintressen. Bland utredningar i övrigt vilkas arbete rådet, beträffande brandfarliga varor jämte anknyter till mineral områ de t kan också näm- anordningar därtill samt beträffande explosi50
va varor; av arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektörerna i vissa särskilda fall; av krigsmaterielinspektionen beträffande gasskyddsmateriel; av civilförsvarsstyrelsen beträffande materiel till skyddsrum; av myntoch justeringsverket beträffande mätningsoch vägningsredskap och i fråga om ädelmetallarbeten; av fiskeristyrelsen om fiskredskap; av naturvårdsverket om svavelhalt i eldningsolja; av sjöfartsverket beträffande fartyg; av trafiksäkerhetsverket beträffande motorfordon; av luftfartsverket beträffande flygplan; av vägverket och SJ gemensamt beträffande den rullande materielen till enskilda järnvägar, spårvägar och tunnelbanor samt av vägverket beträffande övrig materiel till sådana järnvägar etc. samt beträffande vägmaskiner i anslutning till statliga anskaffningsbidrag till sådana maskiner; av planverket beträffande byggnadskonstruktioner; av statens livsmedelsverk på livsmedelsområdet. Villkor i samband med tillståndsgivning (respektive vid meddelande av dispens från författningsbestämmelse) har vederbörande myndigheter rätt att fastställa bl. a. i fråga om radiosändare (televerket), radiologiskt arbete (villkor beträffande röntgenapparater och andra apparater som utsänder joniserande strålning - statens strålskyddsinstitut), innehav m. m. av radioaktivt ämne (statens strälskyddsinstitut, atomdelegationen), gasskyddsmateriel (krigsmaterielinspektionen), atomreaktorer (atomdelegationen), utövande av s. k. miljöfarlig verksamhet (koncessionsnämnden för miljöskydd), läkemedel (socialstyrelsen), preventivmedel (socialstyrelsen), gifter (giftnämnden), bekämpningsmedel (giftnämnden) samt blyhalt i (på) kärl, redskap eller maskiner för förvaring eller hantering av livsmedel (socialstyrelsen). Upphandlingsvillkor fastställs av televerket i fråga om telemateriel (apparater etc. för anslutning till rikstelefonnätet), av civilförsvarsstyrelsen i fråga om civilförsvarsmateriel, av SJ beträffande rullande järnvägsmateriel och materiel till fasta järnvägsanläggningar, av statens vägverk i fråga om materiel m. m. till väg- och brobyggande samt av sjukvårdens huvudmän beträffande upphandSOU 1971:69
ling till sjukhus (vanligen på grundval av 'svensk sjukhusstandard' utarbetad av Spri). De fall eller varuområden beträffande vilka endast anvisningar (eller rekommendationer och råd) får meddelas av myndigheterna är (radio-) avstörningsfrågor (televerket), arbetarskyddsfrågor (enligt huvudregeln arbetarskyddsstyrelsen), brandmateriel (statens brandinspektion), åtgärder mot vatten- och luftföroreningar (naturvårdsverket), vägbyggnadsmaterial (i samband med statsbidrag till enskild väghållning) vägverket." En rad organ, såväl statliga som icke-statliga, övervakar bestämmelsernas efterlevnad och typgodkänner och testar olika produkter. Bland dessa kan nämnas yrkesinspektionen, statens elektriska inspektion, sprängämnesinspektionen (bägge administrativt knutna till kommerskollegiet), statens provningsanstalt, försvarets forskningsanstalt, Chalmers provningsanstalt, Statens maskinprovningar, Svensk bilprovning, statens institut för företagsutveckling, SEMKO, svenska gasföreningen och Ångpanneföreningen. 3.8 Aktuella utvecklingsfrågor med anknytning till förvaltningsapparaten för tekniska regleringsåtgärder och statligt säkerhetsarbete Atomenergiutredningen föreslog, som tidigare nämnts, att uppgifterna inom delegationen för atomenergifrågor på reaktorsäkerhetsområdet skulle föras över till statens strålskyddsinstitut. Som tänkbara utvecklingslinjer på längre sikt framhöll utredningen en närmare samordning av den särskilda tillsynen på strålskydds- och reaktorsäkerhetsområdet med de myndigheter som verkar på miljöskyddsområdet och vidare en anknytning till ett statligt tekniskt säkerhetsorgan med uppgifter av den typ som f. n. handhas av arbetarskyddsstyrelsen och kommerskollegiet m. fl. myndigheter. Bland de uppgifter energikommittén föreslog för det nya centrala energiorganet ingick bl. a. utfärdande och tillsyn av säkerhetsföreskrifter för energianläggningar. Förslaget innebar ett överförande till energiorga51
net av reaktorsäkerhetsarbetet inom delegationen för atomenergifrågor, av elsäkerhetsfrågorna inom kommerskollegiet och av elektriska inspektionen, tänkbart även av sprängämnesinspektionen. Räddningstjänstutredningen föreslår i sitt betänkande "Räddningstjänst" (SOU 1971: 50) bl. a. att skyldigheten att svara för räddningstjänst skall åläggas kommunerna på samma sätt som hittills gällt vad avser brandförsvaret, att tillsynenöver räddningstjänstens lokala organisation skall utövas av länsstyrelserna och att den centrala tillsynen över samhällets räddningstjänst i allmänhet skall anförtros åt statens brandinspektion. Utredningen föreslår vidare att de ärenden angående brandfarliga varor m. m. som nu handläggs av kommerskollegiet och sprängämnesinspektionen och som inte är av militär natur överförs till brandinspektionen. Utredningen om befordran av farligt gods på väg m. m. har lagt fram förslag om svensk anslutning till den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR). Utredningen föreslår också att det tills vidare skall ankomma på kommerskollegiet att vara centralt organ för ADR-frågor med samordnande, rådgivande och vid behov beslutande funktioner för ADR-frågor i allmänhet. Ellagstiftningsutredningen har lagt fram förslag om åtgärder till förebyggande av radiostörningar ("Lagstiftning mot radiostörningar", SOU 1966:22). Kommerskollegiet föreslås bli sammanhållande organ för verksamheten med en rådgivande radiostörningsnämnd vid sin sida. Livsmedelsstadgekommitténs förslag har lett fram till ny lagstiftning och till bildandet av ett nytt statligt organ, statens livsmedelsverk, med ansvar för tillämpningen av den nya lagen. Bl. a. överförs till det nya organet kommerskollegiets nuvarande uppgifter på livsmedelsområdet. Arbetsmiljöutredningen har i uppdrag att genomföra en övergripande översyn av arbetarskyddslagstiftningen. Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens organisation och arbetsformer skall också tas upp till 52
behandling liksom nuvarande uppdelning av arbetarskyddstillsyn pä allmänna yrkesinspektionen och olika specialinspektioner.
4 Utvecklingslinjer
4.1 Inledning
Trots svårigheterna att finna entydiga beUtvecklingen i stort inom det näringspoli- stämningar av begreppet näringspolitik firms tiska området har haft en avgörande bety- det dock en allmän uppfattning om var delse för utredningens bedömning av organi- huvudområdena ligger. Den följande redosationsfrågorna. De drag i utvecklingen på görelsen avser att ge en utblick till dessa detta område som är starkast pådrivande för huvudområden. Det skall emellertid underen rekonstruktion av organisationen inom strykas att den knappast har till syfte förvaltningssektorn har sammanfattats i den att ge en teoretisk belysning av de avproblembeskrivning som ingår i det inle- gränsningsfrågor som hör samman med bedande kapitlet. greppet näringspolitik. Utgångspunkten är Denna problembeskrivning ger en relativt snarare att man ser en praktisk samhörighet knapphändig bild av de faktorer som påver- mellan en rad statliga verksamhetsområden kar bedömningen av organisationsfrågorna och att man därför har anledning att inreoch av det utvecklingssammanhang där en gistrera vad för slags samhörighet som föreorganisationsreform kommer in. Det föl- ligger. jande avser att komplettera bakgrundsteckVad som på officiellt håll nämns som ningen i fråga om utredningens förslag till en bakgrunden till den aktiva näringspolitiken ny organisation för uppgifter i anslutning till är bl. a. den snabba tekniska utvecklingen, den allmänna näringspolitiken. marknadsintegrationen i Europa, den ökade Avgränsningen. Det är svårt att i en enkel industrialiseringen i utvecklingsländerna, formel sammanfatta vad som ligger i begrep- sjunkande transportkostnader och andra fakpet näringspolitik och vad som är syftena för torer som innebär att den internationella inden del av statens verksamhet som sägs ha dustriella konkurrensen hårdnat. Man konstasamband med näringspolitiken. Det finns terar att detta har resulterat i en snabb och åtskilliga beslut och uttalanden som visar hur betydande strukturomvandling i det svenska man från statsmakternas sida bedömer in- näringslivet. De betydande tullsänkningar riktningen av statens näringspolitiska åtgär- som genomförts har också bidragit härtill. der men det är också påtagligt att dessa Omställningar till större konkurrenskratt beslut och uttalanden i stor utsträckning är och effektivitet betraktas helt naturligt som utformade med anknytning till konkreta någonting positivt. De officiella uttalandena problem som skjuter någon eller några aspek- understryker att strukturomvandlingen är en ter på de näringspolitiska frågorna i förgrun- av de nödvändiga förutsättningarna för utden. vecklingen mot ökat välstånd och det ger SOU 1971:69
motiv för betydande statliga insatser för att främja och underlätta sådana omställningar. Det för också med sig ett behov av ökade samhälleliga investeringar. Här ligger en av de centrala målsättningarna för näringspolitiken. Men det är också vanligt att konstatera att den ekonomiska tillväxten inte är ett mål i sig. Det har bl. a. uttalats att strävandena att främja den ekonomiska tillväxten avser att skapa utrymme för att förverkliga sådana målsättningar som t. ex. full sysselsättning, ökad social trygghet och en jämnare inkomst-, förmögenhets- och maktfördelning i samhället.
Dagens bedömningar av de näringspolitiska frågorna och av statens sätt att agera inom det näringspolitiska området har självfallet sin förhistoria. För att få ett grepp om hur de idéer mognat fram som har en dominerande roll kan det vara motiverat att något blicka tillbaka på den närmast föregående utvecklingen för att försöka utskilja vad som varit väsentliga utvecklingssteg och stimulanser. Här närmast lämnas en kortfattad redogörelse med det syftet. Den begränsar sig till efterkrigsperioden. 4.2 Några drag i efterkrigstidens näringspolitiska strävanden
En annan huvudlinje i de officiellt deklarerade målsättningarna för näringspolitiken är En av de många summeringar som gjorts av de trygghetsskapande syftena. Samtidigt som den näringspolitiska debatten inom landet den ekonomiska utvecklingen öppnar nya ingår som bilaga till LO-skriften Samordmöjligheter riskerar den att förstärka eller nad näringspolitik (Bilaga 1: Några drag i förvärra otillfredsställande drag i samhälls- den näringspolitiska debatten, LO:s struktursituationen. Omställningarna inom närings- utredningen 1961.) Redogörelsen där inleds livet för med sig negativa konsekvenser för med konstaterandet att de näringspolitiska många människor i form av strukturell ar- diskussionerna grovt förenklat kan sägas ha betslöshet, regionala sysselsättningsproblem kretsat kring två grupper av problem, nämlietc. Därför anges det som en målsättning för gen konkurrens och samverkan samt effeknäringspolitiken att motverka eller avhjälpa tivitet och trygghet. Resonemanget fortsätdessa konsekvenser. ter: "Under vissa perioder har konkurrensen De mera specifika målsättningar som kompletterar dessa huvudlinjer för den akti- skjutits i förgrunden medan under andra en va näringspolitiken kommer att tas upp i det ökad samverkan inom näringslivet förordats. följande. Vad som kan vara väsentligt att Under vissa tider har behovet av större tryggnotera redan i det här sammanhanget är att het för olika i den ekonomiska processen man på många håll tycks vara på väg mot en engagerade grupper dominerat intresset mebredare uppfattning av det näringspolitiska dan i andra fall effektivitetskravet poängaktivitetsområdet. I den allmänna diskus- terats starkast. I stort sett förefaller tryggsionen blir det alltmer vanligt att ta upp hetskravet och samarbetsintresset tränga igeexempelvis frågor om konsumenternas roll nom starkast under tider med låg aktivitet och skyddet för deras intressen, strävandena inom näringslivet, medan behovet av ökad till demokratisering inom samhället och mil- konkurrens och effektivitet framhålls under jövårdsfrågor i ett näringspolitiskt perspektiv tider med god konjunktur." Iakttagelsen kan vara värd att betona. och med näringspolitiken som ett sammanhållande begrepp för diskussionen av de sam- Idéer och ställningstaganden med betydelse hälleliga åtgärderna. En sådan uppfattning av på längre sikt har ofta haft en högst markenäringspolitikens aktionsområde betyder rad anknytning också till det aktuella ekonoalltså att man på ett väsentligt sätt komplet- miska läget. Om man skall försöka fånga in terar de syften och handlingslinjer som har den utveckling som lett till dagens situation med de rent ekonomiska framstegen att vad gäller förutsättningarna för statens verksamhet inom det näringspolitiska området, göra. 54
har man alltså anledning att ställa samman sådana bedömningar med allmänna ekonomisk-politiska bedömningar som framförts i olika skeden och mot bakgrund av den speciella situation som rådde under dessa. En beskrivning som systematiskt och mera fullständigt skulle sammanfatta den bakomliggande utvecklingen skulle därmed behöva bli något av en svensk samtidshistoria. Något sådant försök skall helt naturligt inte göras i det här sammanhanget. Några huvudpunkter i den gångna utvecklingen skall här ändå tas upp och det utan anspråk på att ge en uttömmande överblick.1
1940-talet Inriktningen av den näringspolitiska debatten under 1940-talet betingades till största delen av att landets ekonomi stod inför en omställning från krigs- till fredsproduktion. Föreställningen om en förestående efterkrigsdepression med produktionsinskränkningar och massarbetslöshet var förhärskande. Från dessa antaganden utgick Arbetarrörelsens efterkrigsprogram, framlagt 1944. Det avsåg att bli det grundläggande dokument på vilket den socialdemokratiska näringspolitiken under 1940-talet skulle bygga. Programmet förordade statliga motåtgärder på bred front, såväl generella ekonomiskpolitiska åtgärder som statliga regleringar och administrativa ingrepp i näringslivet, för att förebygga eller motverka den väntade konjunkturnedgången. Programmet konkretiserades i 27 punkter grupperade under tre huvudrubriker. Den första huvudavdelningen gällde målsättningen "Full sysselsättning" och innehöll krav på en expansiv ekonomisk politik som stimulerade efterfrågan, på offentliga arbeten, på en lågräntepolitik, på effektivare arbetsförmedling och ökad rörlighet på arbetsmarknaden, på statliga exportkreditgarantier åt industrin m. m. Den andra kallades "Rättvis fördelning och höjd levnadsstandard" och förordade en rad lönepolitiska och socialpolitiska fördelar SOU 1971:69
för arbetarklassen. Den tredje huvudavdelningen, slutligen, formulerades "Större effektivitet och mera demokrati inom näringslivet" och krävde bl. a. en genomgripande strukturomvandling och större effektivitet inom hela näringslivet. Man krävde större statligt inflytande i kreditväsendet, långsiktig planering av investeringarna i ett samarbetsorgan där också samhället skulle vara representerat, statligt stöd till den teknisk-ekonomiska forskningen, exportfrämjande åtgärder, statlig medverkan till rationaliseringar och produktionsomläggningar inom jordbruket kombinerat med visst gränsskydd och statligt prisstöd, åtgärder som främjade den fria konkurrensen m. m. En utökning av statens ekonomiska verksamhet förordades på de områden där den privata företagsamheten enligt programmets bedömning medförde misshushållning eller monopolism. I den praktiska regeringspolitiken blev en av riktpunkterna för tiden närmast efter kriget att upprätthålla och stimulera konsumenternas efterfrågan. Vidare avsåg den, och detta som ett uttryck för det näringspolitiska nytänkandet, att vidta åtgärder på produktionssidan innan en kris var ett faktum. Statens intresse för strukturfrågorna inom olika grenar av näringslivet tog sig bl. a. uttryck i igångsättandet av en rad branschutredningar. När flertalet av utredningarna åren 1947-51 lade fram sina betänkanden innehöll de föga av konkreta, vittgående förslag till åtgärder. En betydelsefull förändring i det ekonomiska livet hade emellertid inträtt som delvis kanske förklarar detta. Efterkrigsdepressionen uteblev och i stället kom efterfrågeöverskott och inflationstryck att dominera. Valutakris och andra störningar utifrån blev huvudproblem för den ekonomiska politiken. Omfattande rationaliseringsåtgärder inom näringslivet hade också börjat att genomföras utan statligt stöd. Några av de näringspolitiska förslagen i 1 Underlag för översikten har bl. a. varit Leif Lewins doktorsavhandling "Planhushållningsdebatten" och LO-skriften "Samordnad näringspolitik".
Arbetarrörelsens efterkrigsprogram ledde till mera påtagliga resultat. En monopolbyrå som skulle övervaka konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet inrättades. Insynen i de enskilda företagens ekonomi underlättades genom ändringar i aktiebolagslagen. En statlig affärsbank inrättades. Ett steg i riktning mot industriell demokrati på arbetsplatsen togs genom att avtal om företagsnämnder ingicks mellan arbetsmarknadsparterna. Rationaliseringsprogrammet på jordbruksområdet genomfördes i huvudsak. Förslaget om inrättandet av planerande samarbetsorgan mellan stat och näringsliv realiserades till en del genom att det handelspolitiska rådet kom till. Ett annat försök i den riktningen, som dock inte genomdrevs, var förslaget om inrättandet av branschråd. Tanken hade ursprungligen väckts i en skrivelse från LO till regeringen 1947 och den hade också tagits upp av flera av de branschutredningar som tillsatts. Branschråden skulle omfatta representanter för det allmänna, arbetsgivare och löntagareorganisationerna och utgöra permanenta samarbetsorgan med rådgivande uppgifter i frågor om branschernas strukturproblem. I skrivelsen hade också förordats att en särskild kommission skulle inrättas med uppgift att utgöra det sammanhållande organet för utrednings- och planeringsarbetet med avseende på industrins och handelns rationaliseringsbehov. Inte heller förslaget om den särskilda kommissionen blev genomfört. Genom inrättandet av det näringspolitiska rådet 1968 och av samarbetsgrupper för strukturfrågorna inom vissa branscher har emellertid dessa för tjugo år sedan framförda förslag åtminstone delvis realiserats. Det är inte det enda som binder samman 1940-talets debatt, utredningar och förslag inom det näringspolitiska området med debatten och de praktiska åtgärderna från statens sida under 1960talet. Mellan dessa två årtionden ligger emellertid 1950-talet som utmärktes av delvis annorlunda prioriteringar på det näringspolitiska området.
1950-talet För att bemästra de inflationstendenser som rådde under slutet av 1940-talet tillgreps regleringar av olika slag eller skärptes de som fortfarande fanns kvar från krigshushållningens tid. Den bättre samhällsekonomiska balans som härigenom uppnåddes bröts emellertid på nytt genom Koreakrigets utbrott, och regleringarna kom åter till vidsträckt användning. Successivt slopades emellertid en rad av detaljregleringarna och en liberalisering av den svenska ekonomin skedde. Inflationsproblemet var visserligen fortfarande aktuellt, men det var med generella metoder man nu avsåg att bemästra detta. Nya former för kontakter mellan stat och näringsliv utvecklades ("torsdagsklubben", Harpsundsmötena) vilka gav tillfälle till en pa ömse häll fördjupad syn pa de näringspolitiska frågorna. Regeringens planeringsinstrument, främst i form av långtidsutredningarna, tog fastare form och krav framfördes pä att långtidsutredningarna skulle användas som medel i näringspolitiken. Det var dock framför allt under 1960-talet som planeringssträvandena tog sig konkreta uttryck i tillskapandet av planeringsorgan pä en rad områden. Debatten kring strukturfrågorna och den statliga politiken på området karakteriserades framför allt av en betoning av den fria konkurrensen som det kanske främsta rationaliseringsinstrumentet. I ett betänkande framlagt av LO:s organisationskommitté' — "Fackföreningsrörelsen och den fulla sysselsättningen" — betonades just den fria konkurrensens betydelse för att underlätta branschrationalisering. En konservering av orationella företag och produktionsinskränkningar ansågs bli följden av de monopoliserings- och kartelliseringssträvanden m. m. som förefanns på många områden av näringslivet. En skärpning av samhällets möjligheter att ingripa mot olika konkurrensbegränsande företeelser genomdrevs också under 1950talet. Kommerskollegiets monopolutredSOU 1971:69
ningsbyrå hade börjat med en registrering av kartellavtal. En ny lag infördes 1953 om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Senare inrättades näringsfrihetsrådet, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor samt statens pris- och kartellnämnd som bl. a. övertog verksamheten inom kommerskollegiets monopolutredningsbyrå. Senare hälften av 1950-talet kom att ge begynnelsen för två reformer som var av stor vikt för den näringspolitik som kom att prägla de kommande åren. Den första gällde den praktiska tillämpningen av sysselsättningspolitiken. En relativt markerad övergång skedde från den traditionella sysselsättningspolitiken, där det väsentliga syftet varit att övervinna arbetslösheten under konjunkturnedgångar, till en aktiv arbetsmarknadspolitik med syfte inte bara att medverka till full sysselsättning utan att också försöka bemästra de problem som hör samman med den fulla sysselsättningen. Förändringen kan framför allt dateras till konjunkturnedgången 1957-58, men de grundläggande idéerna hade utformats redan tidigare, framför allt av LO-ekonomer med Gösta Rehn som en av idégivarna. Dessa idéer hade bl. a. haft sitt ursprung i problemet hur man skulle åstadkomma full sysselsättning och löneökningar utan att det förde med sig inflation och regleringsbehov. Den strategi som skisserades innefattade en kombination av generell finanspolitik och selektiv sysselsättningspolitik, som avskaffade den punktvisa arbetslöshet, som den strama finanspolitiken kunde förorsaka. Till dessa allmänna riktlinjer, som också fördes fram i "Fackföreningsrörelsen och den tekniska utvecklingen" uttalade LO sin anslutning. När dessa idéer om arbetsmarknadspolitiken lades fram hade som nämnts de konjunkturpolitiska aspekterna skjutits i förgrunden. Det var framför allt som en metod att gripa sig an inflationsproblemet som de presenterades. Sedan de börjat tillämpas på det praktisk-politiska planet - och framför allt gäller detta deras tillämpning under 1960-talet - har emellertid en förskjutning SOU 1971:69
skett i uppfattningen om arbetsmarknadspolitikens roll så att den allt klarare kommit att framstå som ett medel i den allmänna näringspolitiken och speciellt som ett medel i samband med strukturrationaliseringen. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har i mycket kommit att bli synonym med en rörlighetspolitik som avser att öka arbetstagarnas möjligheter att fritt välja sin sysselsättning och att minska deras omställningsproblem under det att näringslivet snabbt förändras. Den andra reform som här avses är genomförandet av allmänna tjänstepensionen. En del av den makt över kapitalbildningen i samhället, som sedan länge betraktats som ett väsentligt medel för statlig planering och styrning av den ekonomiska verksamheten, ställdes därigenom till samhällets förfogande. I olika sammanhang fördes under 1950talet näringslivets strukturfrågor upp till diskussion. Det kan t. ex. nämnas att både en partsutredning och en statlig utredning studerade textilindustrins problem. Hur man från näringslivets sida borde gripa sig an med strukturrationaliseringsproblemen behandlades bl. a. av en arbetsgrupp inom Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, som redovisade resultaten av sitt arbete i skriften "Branschrationalisering mening, metoder, möjligheter". Den gav uttryck för en försiktig bedömning i fråga om vad som kan uppnås genom branschrationalisering och menade att staten och näringslivets organisationer inte direkt borde engagera sig inom detta område. 1960-och 19 70-talen De strävanden som i dagsläget utmärker den statliga verksamheten inom det näringspolitiska området tas upp mera utförligt i det följande och därför skall inte här göras något försök till mera systematisk överblick. Några få områden där utvecklingen på ett mera markerat sätt tagit en ny riktning skall här nämnas. Bland det som idémässigt haft speciell betydelse för utvecklingen av de näringspoli57
tiska insatserna under 1960-talet kan man livskraftiga områdena. Man förordade en frinämna ett av LO:s strukturutredning 1961 are kreditmarknad, en omläggning av föreavgivet betänkande "Samordnad näringspoli- tagsbeskattningen, en mera långtgående frihandelspolitik, ökade möjligheter för staten tik". Programskrivarnas målsättningar precisera- att ingripa mot skadliga konkurrensbegränsdes i följande krav: full sysselsättning, en väl ningar och intensifierad konsumentupplysavvägd inriktning på de produktiva resurser- ning. nas användning efter konsumenternas önskeVissa institutionella förändringar föreslogs mål, men också med hänsyn till den sociala vidare. Bl. a. borde ett särskilt industri- och balansens fordringar, en jämnare fördelning sysselsättningsdepartement inrättas med både mellan olika folkgrupper inom landet uppgift att leda näringslivets strukturratiooch mellan de rika och fattiga länderna, en nalisering främst genom arbetsmarknadspoliproduktionsstruktur och samhälls- och ar- tiska och kreditpolitiska medel och ett sambetsmiljö som bättre tog hänsyn till de i arbete mellan stat och näringsliv inledas produktionslivet verksammas behov, trivsel för att från strukturpolitisk synpunkt ordna och anpassning. näringslivets kreditbehov. AP-fondens medel Det finns i dagens samhälle enligt förfat- borde bl. a. få utnyttjas för strukturrationalitarna en rad hinder för en optimal resursför- sering. Vidare borde särskilda rekonstrukdelning och expansionstakt. Ekonomin ka- tionsinstitut upprättas för vissa näringsgrenar rakteriseras av felinvesteringar, snedheter i och branschråd instiftas. Industri- och sysseltillväxttakten och trögrörlighet hos produk- sättningsdepartementet skulle utarbeta rultionsfaktorerna. Det gällde alltså att rensa lande generalplaner över strukturutveckbort de hinder som stod i vägen för en lingen inom näringslivet. optimal ekonomisk utveckling. Förslaget om rullande generalplaner över LO-betänkandet betonade framför allt be- strukturutvecklingen skall här något närmare hovet av att skapa ökad rörlighet hos pro- refereras. Med återgivande av författarnas duktionsfaktorerna — geografisk rörlighet, egna ord föreslogs att en rullande generaldvs. företags och arbetskrafts förflyttning plan skulle utarbetas "över den strukturutfrån en ort till en annan, funktionell rörlig- veckling inom näringslivet som man vid förehet, dvs. företagets omläggning av produk- liggande utvecklingstendenser utom och tion eller den anställde av yrke, samt tek- inom landet på renodlat ekonomiska grunder nisk-tidsmässig rörlighet som innebär att ka- finner mest fördelaktig och önskvärd . . . pital och teknik eller arbetskraftens utbild- Med denna rullande generalplan avses inte ning inte binder under alltför lång tid och någon form av detaljerad planhushållning ger produktionen en föråldrad sammansätt- utan endast vissa grova riktlinjer för strukning. turutvecklingen, angivande vilka områden En aktiv arbetsmarknads- och lokalise- och branscher som bedöms som expansiva ringspolitik var den grund på vilken övriga och lönande i framtiden och följaktligen förslag till åtgärder från strukturutredningen värda att satsa på och vilka som bedöms som byggde. Med en sådan som grund blev det mera tveksamma eller vilka som i den växanmöjligt att genom handels-, skatte- och kre- de internationella arbetsfördelningens tecken ditpolitiken få till stånd ökat tvång och ökad helt enkelt bör minskas ner eller avvecklas." Åtskilliga av de tankar och förslag som stimulans till rörlighet inom näringslivet. Skriftens arbetsmarknadspolitiska program framfördes i "Samordnad näringspolitik" har kännetecknades av den utveckling från kon- omsatts i praktiken. På en del områden har junktur- till strukturaspekter på politiken åtminstone tagits de första stegen i riktning som omnämndes i föregående avsnitt. mot förverkligande. Inom ramen för lokaliseringspolitiken reDet näringspolitiska program, gemensamt kommenderades en satsning på de expansiva, för socialdemokratin och den fackliga rörel58
SOU 1971 :69
sen, som behandlades och antogs av den socialdemokratiska partikongressen år 1968, är på vissa områden en påbyggnad och konkretisering av tankarna från "Samordnad näringspolitik". Påtagliga skillnader är bl. a. att 1968 års program lägger ett vidare perspektiv på de näringspolitiska frågorna. Planeringsfrågorna, miljöfrågorna och frågan om ekonomisk demokrati har getts större utrymme i det näringspolitiska programmet. Bevekelsegrunderna för samt omfattningen och inriktningen av dagens näringspolitiska strävanden kommer till uttryck bl. a. i en rad av de propositioner som under senare år lagts fram med förslag till nya samhälleliga åtaganden och/eller organisatoriska rekonstruktioner inom det näringspolitiska fältet. Utredningen kan här bl. a. hänvisa till prop. 1967:56 med förslag om inrättande av Investeringsbanken och prop. 1968:68 med förslag angående ökat statligt stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. En bred överblick lämnas också i prop. 1968:165 vilken tar upp frågor som sammanhänger med inrättandet av industridepartementet. Där anförs bl. a.: "Behovet av en aktivare näringspolitik har vuxit sig allt starkare under senare år. Den internationella industriella konkurrensen har hårdnat. Detta sammanhänger med bl. a. den allt snabbare tekniska utvecklingen, den pågående marknadsintegrationen i Europa, den ökade industrialiseringen i vissa tidigare underutvecklade länder samt de sjunkande transportkostnaderna. Resultatet har blivit att strukturomvandlingen i det svenska näringslivet har ökat i takt och omfattning. Även om strukturomvandlingen blivit särskilt kännbar under den senaste tiden på grund av den konjunkturavmattning och omläggning av den ekonomiska politiken som ägt rum på vår viktigaste marknad, den västeuropeiska, kan flertalet av de nämnda faktorerna väntas vara av bestående natur. En grundläggande förutsättning för det svenska näringslivets utveckling är ett aktivt deltagande i den internationella arbetsfördelningen. Det innebär att t. ex. handelspolitiska skyddsåtgärder inte är något godtagbart alternativ till anpassning och omställning till SOU 1971:69
ökad effektivitet och konkurrenskraft. Denna omställning måste emellertid ske i former som bevarar individens trygghet i fråga om sysselsättning och inkomst. En ofrånkomlig effekt av den pågående strukturomvandlingen är nedläggningar av företag och driftställen som inte längre är konkurrenskraftiga. Antalet sådana nedläggningar har på grund av den antydda utvecklingen ökat kraftigt under de senaste åren. Detta ställer stora krav inte bara på arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken utan också på de delar av näringspolitiken som syftar till att främja industriell strukturrationalisering, utveckling och expansion. Det måste finnas arbetstillfällen att tillgå för dem som drabbas av nedläggelse av ett företag eller ett driftställe. Här kan mer generella åtgärder komma i fråga lika väl som sektorsvisa insatser. Också ett vidgat statligt företagande kommer in i bilden. Ett drag i den industriella utvecklingen som kräver särskild uppmärksamhet är den ökande företagskoncentrationen och integrationen mellan olika företag och företagsgrupper. Koncentrationen innebär att ett fåtal maktgrupper får ett allt större inflytande över de stora och för utvecklingen avgörande besluten om strukturella förändringar inom näringslivet. Med hänsyn till det ansvar för beslutens verkningar, som i sista hand åvilar samhället, bör de samhällsekonomiska intressena beaktas vid sådana beslut genom vidgat samråd och samplanering. Tendensen mot ökad privat ägarkoncentration inom näringslivet utgör även ett fördelningsproblem. Ett av målen för näringspolitiken blir därför att stimulera den industriella utvecklingen med medel som inte leder till ökade klyftor i fråga om inkomstoch förmögenhetsfördelningen. En gynnsam utveckling inom näringslivet förutsätter att inte minst de små och medelstora företagen kan erhålla riskvilligt kapital i tillfredsställande utsträckning och att kreditmarknaden över huvud främjar en rationell resursfördelning. Det var bl. a. i detta syfte som Sveriges investeringsbank tillskapades. En annan förutsättning för industriell expansion är i dag att samhället i större utsträckning än tidigare i samarbete med olika företag medverkar till sådant forsknings- och utvecklingsarbete som är ett villkor för att stora och tekniskt avancerade projekt med framgång skall kunna drivas fram i vårt land."
De olika verksamhetsgrenar eller "politik- hälleliga skäl för ett sådant stöd. Det kanske mest påtagliga exemplet på att områden" som anknyter till dagens näringspolitiska strävanden redovisas i följande av- planeringsfrågorna inom olika sektorer löper snitt. Som inledning till detta och som av- samman gäller planeringen på länsnivå. För slutning på ovanstående genomgång av den länsmyndigheterna är det en praktisk nödhittillsvarande utvecklingen inom det nä- vändighet att få samstämmighet mellan ringspolitiska området skall här i korthet exempelvis de arbetsmarknadspolitiska åtgärpekas på några av de faktorer som karakteri- derna inom länet och planerna för industriserar de nuvarande näringspolitiska aktivite- lokalisering och bostadsförsörjning. terna. Vid sidan av de förändringar som här Utbyggnaden av de arbetsmarknadspoli- redan har nämnts är det för en rad andra tiska resurserna och av resurserna för lokali- områden med anknytning till det näringsseringspolitiken bör speciellt framhållas. Från politiska fältet påtagligt att en snabb utveckbudgetsynpunkt har insatserna på dessa båda ling ägt rum, en utveckling som bl. a. avspegområden blivit de mest tungt vägande inom lar sig i ett stort antal särskilda utredningar. statens näringspolitiska verksamhet. Samti- På åtskilliga områden har man nu utredningsdigt har denna utbyggnad inte haft några förslag som ligger vilande eller som vidarebemera väsentliga återverkningar på det institu- handlas. En redovisning av några av dessa tionella planet. lämnas i bilaga 3 till betänkandet. För att allmänt karakterisera den utveckTillkomsten av det ekonomiska planeling som skett i den praktiska verksamheten ringsrådet och det näringspolitiska rådet är bafrån statens sida när det gäller de näringspoli- ra ett par exempel på en av de viktigaste tentiska uppgifterna ligger det närmare till denserna i den del av 1960-talsutvecklingen hands att ta fasta på de kvalitativa föränd- som utredningen här vill fästa uppmärksamringarna än utvecklingen av olika budget- heten på, nämligen att man på en rad områposter. Med viss rätt kan man säga att det den har institutionaliserat samarbetet mellan väsentliga i utvecklingen inte är de volym- staten, löntagarorganisationerna och näringsmässiga ökningarna av vissa statliga insatser livet. Utöver de organ av rådstyp som komsom kan sägas falla inom det näringspolitiska mit till på departementsplanet kan man ockområdet, utan den större differentieringen av så ha i åtanke att lekmannastyrelser införts dessa insatser. för en rad centrala myndigheter och för För att beskriva den utvecklingen kommer länsstyrelserna. man återigen in på problemet att finna en Till slut har man också anledning att meningsfull avgränsning av det som rimligtvis nämna den utveckling som skett vad gäller kan rymmas inom begreppet näringspolitik. statens roll som företagare. Bildandet av Bland annat beror det på att de förändringar Statsföretag AB har fört med sig ett nytt som det här är fråga om är sammankopp- organisationsmönster och ett nytt utgångslade med förändringar som gäller statsappa- läge för en mera aktiv statlig företagsratens sätt att fungera över huvud taget. politik. Ett annat väsentligt drag i utveckBetecknande är framför allt den utveck- lingen är det ökade företagssamarbetet, dvs. ling man kan tala om som sker i riktning mot samgåendet mellan statliga och privata föreett allt närmare samspel mellan olika politik- tag i sådana projekt som bedöms vara av områden. Vad det betyder i ett näringspoli- gemensamt intresse. tiskt sammanhang är bl. a. att man på ett På dessa områden är det alldeles påtagligt mera medvetet sätt utnyttjar olika statliga hur förutsättningarna för den näringspolifunktioner eller verksamhetsgrenar för nä- tiska aktiviteten från statens sida har förändringspolitiska syften, exempelvis att stödja rats jämfört med 1940-talet. Det är också — sysselsättningen inom nedläggningshotade trots de motsättningar som kan inregistreras — företag i de fall där det finns speciella sam- påtagligt att det på många områden tycks 60
finnas sammanfallande intressen, så t. ex. i fråga om behovet av en bättre bevakning av näringslivets strukturfrågor. 4.3 Statliga verksamhetsgrenarmed anknytning till det näringspolitiska området A
rbetsmarknadspolitiken
Enligt de riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som antogs av riksdagen 1966 pä grundval av arbetsmarknadsutredningens betänkande skall målen för arbetsmarknadspolitiken vara att både i den enskildes och i samhällets intresse åstadkomma och bevara full, produktiv och fritt vald sysselsättning. För att detta syfte skall nås måste arbetsmarknadspolitiken vara i hög grad differentierad. Den skall främja balansen på arbetsmarknaden. Den skall vidare i samklang med den ekonomiska politiken i stort och med lokaliseringspolitiken främja ekonomisk tillväxt i samhället och bidra till en ändamålsenlig utveckling av näringslivets struktur (prop. 1966:52). I boken "Förändring och trygghet - Arbetsmarknadspolitik i tillämpning" sammanfattar arbetsmarknadsstyrelsen sin uppfattning av målsättningarna för arbetsmarknadspolitiken sålunda: "Huvudmålet är att inom ramen för behovet av arbetskraft i samhället ge var och en, som kan och vill arbeta, ett verksamt och fullgott stöd för att förverkliga ett fritt och övervägt val av arbete. Till huvudmålet ansluter sig sedan en rad delmål av olika slag. Det första av dem har att göra med konjunkturpolitiken och kan sägas innebära att arbetsmarknadspolitiken skall medverka till att göra det möjligt att uppnå och vidmakthålla balans mellan tillgäng och efterfrågan på arbetskraft. Det andra delmålet gäller strukturpolitiken och innebär, att arbetsmarknadspolitiken skall medverka till att lösa arbetskraftsproblem som uppkommer och därigenom underlätta och påskynda från helhetens synpunkt önskvärda strukturförändringar. Och det tredje delmålet slutligen är av allmänekonomisk natur och går ut på att arbetsmarknadspolitiken skall medverka till en så produktiv användning som möjligt av arbetskraften." SOU 1971:69
Åtgärdsformerna inom arbetsmarknadspolitiken kan indelas i två huvudgrupper: Den ena huvudgruppen avser åtgärder som syftar till en effektivt fungerande arbetsmarknad, dvs. främjar anpassningen mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Hit hör "traditionella" åtgärdsformer som t. ex. arbetsförmedling, yrkesvägledning, arbetsmarknadsutbildning och åtgärder som främjar den geografiska rörligheten (t. ex. starthjälpsbidrag och bortavistelsebidrag). Utmärkande för arbetsmarknadspolitiken av i dag är att arbetslöshetskriteriet inte ensamt avgränsar tillämpningsområdet för dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Behovet av aktivare strukturpolitiska insatser och önskemålet att skapa förutsättningar för att förbättra de lågavlönades ställning har sålunda motiverat att omskolning även av icke arbetslösa, bl. a. för bristyrkesutbildning, byggts ut, liksom att en försöksverksamhet med s. k. uppskolning inletts. Den andra huvudgruppen avser åtgärder som förbättrar sysselsättningsläget genom att skapa arbetstillfällen. Till denna kategori åtgärder hör beredskapsarbeten, statliga industribeställningar, arbetsvärd och halvskyddad och skyddad sysselsättning för de handikappade samt frisläppande av investeringsfonderna. Investeringsfonderna, som normalt skall användas som ett medel att dämpa konjunkturfluktuationerna, har under senare år också frisläppts i det särskilda syftet att skapa arbetstillfällen i orter med sysselsättningssvårigheter. Det särskilda lokaliseringsstödet kan också inräknas bland dessa sysselsättningsskapande åtgärdsformer och på det centrala planet svarar arbetsmarknadsstyrelsen för handläggningen av ärenden om stödets fördelning. Det kan i det här sammanhanget också nämnas att arbetsmarknadsstyrelsen som komplement till lokaliseringsstödet kan ge bidrag till utbildning inom lokaliseringsföretagen om brist på yrkeskunnig arbetskraft föreligger. Den statliga verksamhet som sammanhänger med regional- och lokaliseringspolitiken tas upp till behandling mera utförligt i det följande. 61
Arbetsmarknadsstyrelsen med länsarbetsnämnderna och en fältorganisation av förmedlingskontor är huvudorganisationen för de statliga aktiviteterna inom det arbetsmarknadspolitiska området. Några andra enheter inom förvaltningssektorn svarar för vissa utrednings- och planeringsbetonade uppgifter. Det är exempelvis institutet för arbetsmarknadsfrågor med anknytning till Stockholms universitet med uppgift att svara för en forskningsbetonad utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor och expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor med uppgift att i anslutning till sysselsättningsberedningens verksamhet ta initiativ till och biträda beredningen vid uppläggningen av utredningsverksamhet i frågor rörande arbetsmarknadspolitikens verkningar. Skolöverstyrelsen svarar med hjälp av regionala kursstyrelser för genomförandet av de s. k. centrala omskolningskurser som ingår i arbetsmarknadsutbildningen.
punkter bör också beaktas i det regionalpolitiska arbetet." Den ena huvudlinjen för den lokaliseringspolitiska verksamheten är att utveckla samhällsplaneringen. Tyngdpunkten i denna verksamhet ligger på länsplanet. Den andra huvudlinjen är det direkta lokaliseringspolitiska stödet i form av lån och bidrag m. m. till etablering eller utvidgning av industriell verksamhet, utbildningsstöd, sysselsättningsstöd och transportstöd. Utredningen har i kap. 3 i det föregående närmare redovisat dessa stödformer och administrationen därav. Det är möjligt att kombinera lokaliseringsstöd med andra stödformer. Sålunda får samtidigt lokaliseringsstöd och kreditstöd i form av industrilånegaranti och lån ur statens hantverks- och industrilånefond lämnas till samma företag. Lån från Norrlandsfonden, AB Industrikredit och AB Företagskredit har i vissa fall kompletterat lokaliseringsstödet.
Regional- och lokaliseringspolitiken
Teknisk forsknings- och u tvecklingspolitik
Riksdagen har under våren 1970 beslutat om riktlinjer för den regionalpolitiska stödverksamheten. De bygger vidare på de riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik m. m. som fastställdes av statsmakterna år 1964. Regionalpolitikens mål kommer till uttryck i följande uttalande av föredragande departementschefen i prop. 1970:75: "Med de utgångspunkter som jag har angett vill jag till regionalpolitiken hänföra sådana strävanden som har till syfte att förena ett effektivare resursutnyttjande på kortare och längre sikt samt ökad ekonomisk tillväxt med förbättrad jämvikt i den näringsgeografiska utvecklingen. Härigenom skall regionalpolitiken skapa ökad jämlikhet i ekonomiskt, socialt och kulturellt avseende mellan människor i olika regioner. Detta mål innefattar också ett ansvar för att strukturomvandlingen och den ekonomiska tillväxten sker på ett sådant sätt att de enskilda människornas trygghet värnas. Beredskapspolitiska syn-
Forskning och teknisk utveckling utgör en av de viktigaste drivkrafterna bakom den moderna samhällsutvecklingen och den ekonomiska tillväxten. Den tekniska utvecklingen - eller teknikfaktorn - definierad som den successiva ökningen i arbetskraftens och kapitalets produktivitet — svarar sålunda för en allt större del av den ekonomiska tillväxttakten i jämförelse med de klassiska tillväxtparametrarna — den kvantitativa ökningen av produktionsfaktorerna arbete och kapital. Teknisk utveckling bedrivs också för att tillgodose andra än strikt ekonomiska mål. Insatserna kan sålunda tjäna militära eller politiska syften eller i vid mening sociala mål inom samhällsområden som hälso- och sjukvård, undervisningsväsende, miljövård och trafiksäkerhet. Statens medverkan i och stöd till den tekniska utvecklingen är betydande. Den motiveras av den stora roll den tekniska
62 SOU 1971:69
utvecklingen spelar för ekonomisk tillväxt och social utveckling, av att projekten blir alltmer kostnadskrävande, av risken för att det totala forsknings- och utvecklingsarbetet skulle bli otillräckligt från samhällsekonomisk synpunkt om det bedrivs uteslutande av enskilda företag med egna resurser, av kravet på överblick och kunskap om utvecklingstendenserna på olika områden m. m. De tekniska högskolorna och en rad statliga eller statligt finansierade institut och laboratorier (såsom försvarets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten, statens provningsanstalt och statens skeppsprovningsanstalt) har inrättats för att fylla behovet av basresurser för den tekniska utvecklingen i landet samt för att tillgodose behovet av teknisk utveckling och kontroll-, provnings- och serviceverksamhet inom vissa centrala samhällssektorer. De statliga anslagen till verksamheterna inom ovanstående organ kommer indirekt den tekniska utvecklingen inom näringslivet tillgodo. Ytterligare ett exempel på sådant indirekt stöd utgörs av de statliga beställningsuppdrag som läggs ut på industrin. Vid sidan härav lämnar emellertid staten också direkt ekonomiskt stöd via en rad organ som inrättats för finansiering och exploatering av forsknings- och utvecklingsverksamhet med speciellt sikte pä näringslivets behov. En förstärkning av anslagen till teknisk forskning och utveckling samt en genomgripande organisatorisk reform av det statliga stödet skedde i samband med inrättandet den 1 juli 1968 av styrelsen för teknisk utveckling (STU). Styrelsen är enligt sin instruktion central förvaltningsmyndighet för initiativ och stöd till samt planläggning och rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Styrelsen övertog de uppgifter som tidigare handhades av statens tekniska forskningsråd, Malmfonden, INFOR, EFOR samt Svenska uppfinnarkontoret. Styrelsen utövar tillsyn över bl. a. branschforskningsinstitut som erhåller statligt stöd, i den mån detta inte åligger annan statlig myndighet. Samtidigt bildades ett statligt utvecklingsSOU 1971:69
bolag SUAB med uppgift att främja framtagandet av innovationer, särskilt sådana som tillgodoser angelägna samhällsbehov, och att skapa bättre förutsättningar för utveckling och exploatering av nya produkter, särskilt inom den statliga sektorn. Ett viktigt drag att notera är att det tekniska forsknings- och utvecklingsområdet är en sektor som utmärks av ett framväxande samarbete mellan stat och näringsliv. Det direkta stöd till enskilda forskningsprojekt och kollektiv forskning som lämnas via styrelsen för teknisk utveckling är naturligtvis att betrakta som en form av samarbete. Vad som här närmast avses är dock det samarbete som tar sig uttryck i gemensamt engagemang i olika, ofta tekniskt komplicerade och kostnadskrävande projekt. Som exempel kan nämnas det av staten och ASEA gemensamt ägda ASEA-ATOM. Ytterligare ett exempel utgörs av det samarbete som inletts med privata intressenter för olje- och gasprospektering på kontinentalsockeln.
Näringspolitisk planering Ett effektivt användande av olika näringspolitiska medel ställer krav på planering i syfte att skapa ett bättre underlag för samhällets och företagens handlande. Många av de ekonomiska och andra beslut som fattas i dag har vittgående återverkningar på en rad delområden. De har också ofta återverkningar på mycket lång sikt och ställer därför krav på en utbyggd långsiktig planering. Den näringspolitiska planeringen kan utnyttjas i såväl förebyggande som styrande syfte. Vad gäller omställningarna inom näringslivet t. ex., kan planeringen syfta till att mot bakgrund av den väntade utvecklingen stimulera näringslivet att i god tid vidta erforderliga åtgärder eller till att styra nedläggningar så att de inträffar under en tid av goda konjunkturer och stor efterfrågan på arbetskraft. Planeringsresurserna har under senare år kraftigt förstärkts på såväl departements63
som myndighetsnivå. Det är sannolikt att tiken. planeringsverksamheten kommer att tillEn viktig form av planering sker också i de mätas en än större betydelse i framtiden, att statliga utredningar som behandlar frågor ambitionerna beträffande inriktning och om- med anknytning till näringspolitiken. Särfattning av planeringen kommer att öka, skilt bör i det sammanhanget nämnas de resurserna byggas ut och informationsunder- branschutredningar som tillsatts i samråd laget förbättras. med näringspolitiska rådet (TEKO-utredNågra av de f. n. befintliga planerings- ningen, varvsutredningen). instrument som helt eller delvis tjänar näringsBranschrationaliseringspolitik. Tillkomspolitiska syften skall i det följande redovisas. ten av de i föregående avsnitt angivna Två gånger om året utarbetas inom finans- branschutredningarna kan sägas vara ett tecdepartementet och konjunkturinstitutet na- ken på statens ökade strävan att pä ett direkt tionalbudgeten som ger en kortsiktig pro- eller indirekt sätt medverka till strukturragnos över den ekonomiska utvecklingen. tionaliseringar inom de näringsgrenar som Långtidsutredningarna, utarbetade inom brottas med särskilda problem. Särskild uppfinansdepartementet, anger och analyserar märksamhet ägnas också näringsgrenar med den ekonomiska utvecklingstrenden på lång gynnsamma utvecklingsförutsättningar. Konkreta åtgärder har bl. a. vidtagits besikt. De innehåller också särskilda, mera detaljerade utredningar rörande utvecklingen träffande textil- och konfektionsindustinom industrin vilka görs av Industrins utred- rierna. Inom ramen för ett tidsbegränsat integrerat program med syfte att stärka konningsinstitut. kurrensförmågan hos utvecklingsbara delar En regional planering i större skala inledav TEKO-industrierna lämnas statlig kreditdes genom "Länsplanering 1967" vars syfte var att fä fram en regionalpolitisk målsätt- garanti samt utgår direkt stöd såsom utbildning i de olika länen som vägledning för ningsstöd, exportstöd samt stöd till utnyttolika fördelningsbeslut t. ex. i fråga om bo- jandet av konsulttjänster. Även den manuellt städer och lokaliseringsstöd. I den nu pågå- arbetande glasindustrin omfattas av ett delvis ende planeringsetappen skall länsstyrelserna motsvarande stödprogram. Ett annat exemutarbeta regionalpolitiska handlingsprogram pel pä konkret yttring av dessa strävanden är vilkas ändamål är att främja en samordning också industriministerns förslag till Sveriges och koncentration av sådana investeringar Investeringsbank att söka medverka till som påverkar förutsättningar för industriell strukturrationaliseringen inom textil- och utveckling och ekonomisk verksamhet över konfektionsindustrierna genom initiativ till förhandlingar om fusioner och eventuellt huvud taget. Rådgivande planeringsberedningar har in- genom finansiella bidrag till dessa. En selektiv branschpolitik, som har mänga rättats för flera programområden, pä departementsplanet t. ex. för utbildningspolitiken beröringspunkter med de branschrationalise(planeringsrådet för utbildningsfrågor), loka- ringssträvanden som var aktuella under 1940liseringspolitiken (lokaliseringsberedningen, talet, har sålunda kommit att utgöra ett expertgruppen för regional utredningsverk- viktigt instrument i näringspolitiken. Den organisatoriska bilden vad gäller utsamhet) och pä verksnivå t. ex. för handelspolitiken (handelspolitiska rådet). Ett bety- redningsverksamhet i branschfrågor ter sig delsefullt sådant planeringsorgan på departe- relativt splittrad. Branschutredningsverksammentsnivå är vidare det näringspolitiska rå- het förekommer i dag på flera olika håll — det, vars uppgift är att undersöka problem inom industridepartementet, av särskilt tilloch utvecklingsmöjligheter inom olika sekto- satta branschutredningar, inom kommersrer av näringslivet, ta initiativ till erforderliga kollegiet, konjunkturinstitutet och statens branschutredningar och delta i utformningen pris- och kartellnämnd, inom branschorganiav riktlinjerna för den statliga näringspoli- sationerna och inom Industrins utrednings64
institut. Det kan här också erinras om förslaget från utredningen rörande statens institut för hantverk och industri att särskild branschutredningsverksamhet rörande den mindre industrins problem och utvecklingsmöjligheter skulle förankras inom den framtida motsvarigheten till institutet. Syftet med tillskapandet av det näringspolitiska rådet var bl. a. att söka tillvarata och kanalisera de kunskaper och erfarenheter som kommer fram genom den omfattande utredningsverksamhet som nu äger rum på olika håll. Huruvida nackdelarna med den oenhetliga institutionella ramen för branschutredningar härigenom uppvägs kan dock diskuteras. Kreditpolitik Kreditmarknadens sätt att fungera och fördela krediter bestämmer i stor utsträckning hur de lokala resurserna används och påverkar därmed takten och inriktningen av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Utvecklingen under senare år har medfört viktiga strukturförändringar på kreditmarknaden. Framför allt hänger dessa samman med ATPreformens införande och pensionsfondernas snabba tillväxt. Vad gäller efterfrågesidan är företagen på grund av den lägre självfinansieringsgraden i hög grad hänvisade till extern finansiering. Det är förutsatt att företagens finansieringsbehov kommer att öka påtagligt om de investeringar skall kunna genomföras som behövs för en hög produktionstillväxttakt. Kraven på kreditmarknadens kapacitet kommer därför att stegras såväl kvantitativt som vad beträffar mekanismerna för anpassningen av utbudet till efterfrågan. En översyn över kapitalmarknadens struktur och funktionssätt företas av 1968 års kapitalmarknadsutredning. En av utredningens huvuduppgifter är att överväga vilka regler som i framtiden skall gälla för AP-fondens utlåningsverksamhet. Utredningen skall också pröva de skäl som kan tala för ett mera direkt engagemang i näringslivet från fondens sida, i första hand om fonden skall SOU 1971:69 5
få förvärva aktier. En av kanalerna för placering av AP-fondens medel i näringslivsinvesteringar utgörs av Sveriges Investeringsbank AB. Investeringsbankens verksamhet avser långfristig finansiering av produktiva investeringar i näringslivet, främst investeringsprojekt som inte kan finansieras på den existerande kapitalmarknaden trots att de framstår som lönsamma. De små och medelstora företagens möjligheter att i tillfredsställande utsträckning erhålla riskvilligt kapital uppmärksammas särskilt. AB Industrikredit, AB Företagskredit, Svensk Företags Garanti AB och Investeringsbolaget AB Navigator är exempel på kreditinstitut som bildats för att tillgodose företrädesvis den mindre industrins kapitalbehov. Statligt kreditstöd i form av industrigarantilån (genom kommerskollegiet) och direktlån (genom företagareföreningarna) till småföretagen kompletterar den verksamhet som bedrivs av övriga kreditinstitut och utgår i princip inte när företagen i vanlig ordning kan erhålla lån från dessa. I detta sammanhang kan också nämnas Norrlandsfondens finansieringsstödjande verksamhet för att främja näringslivets utveckling i Norrland. Det lokaliseringspolitiskt betingade statliga kreditstödet har behandlats ovan. Naturresurspolitik Under denna rubrik behandlas här två politikområden: energipolitiken och mineralpolitiken. Syftet med energipolitiken är att ställa tillräckliga mängder energi till förfogande till lägsta möjliga kostnad och i former som är anpassade till efterfrågan. Häri ingår också säkerhets- och miljöfrågor. Staten har på energiområdet möjligheter att påverka såväl produktion som distribution genom särskild lagstiftning, tillståndsgivning och kontroll eller genom eget företagande. Riktlinjer och organisation för den framtida statliga energipolitiken har behandlats av energikommittén (SOU 1970:13). 65
Mineralpolitiken omfattar reglering av rätten att undersöka och exploatera mineralfyndigheter genom gruvlagstiftningen, statlig prospekteringsverksamhet och statlig gruvdrift. Hit kan också räknas den övriga geologiska forsknings- och undersökningsverksamhet som vid sidan av prospektering utövas av Sveriges geologiska undersökning. Statlig företagsverksamhet De statliga företagen - affärsverken och bolagen - sysselsätter något mer än 200 000 personer motsvarande ca 6 % av den yrkesverksamma befolkningen. Företagens produktionsvärde utgör ca 6 % av landets bruttonationalprodukt. Redan omfattningen av den statliga företagssektorn gör att den statliga företagspolitiken är näringspolitiskt betydelsefull. Statligt företagande kan emellertid också användas som medel för att jämte lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder bekämpa sysselsättningsproblemen i stagnerande regioner. Ett särskilt bolag SVETAB (Svenska Etableringsaktiebolaget) har inrättats i detta syfte. 1970 vidtogs vissa ändringar i den institutionella ramen för de statliga företagens verksamhet i syfte att skapa förutsättningar för ett vidgat samarbete och effektivare resursutnyttjande. Den organisatoriska förändringen innebar i huvudsak att merparten av de statliga företagen fördes samman i ett speciellt förvaltningsbolag, Statsföretag AB, som sorterar under industridepartementet, och att en affärsverksdelegation inrättades för de affärsdrivande verken. Samordning mellan de två organen sker genom viss gemensam personal på styrelseplanet.
Handelspolitik inbegripet exportstödjande åtgärder En grundläggande förutsättning för det svenska näringslivets utveckling är ett aktivt deltagande i den internationella arbetsfördelningen. Fortsatt avveckling av hindren för 66
utrikeshandeln är därför den grundläggande principen i den svenska handelspolitiken. För flertalet industrivaror har Sverige sedan länge haft låga tullar. Bildandet av EFTA och det successiva genomförandet av Kennedy-rondens tullsänkningsöverenskommelse har ytterligare reducerat tullskyddet för industriella varor. Vår ekonomi ställs också inför växande krav på anpassning till den ekonomiska integrationen i Europa, detta oavsett om landet står utanför eller kommer att deltaga i en utvidgad europeisk gemenskap. Även om handelspolitiska skyddsåtgärder inte anses vara ett godtagbart alternativ till den anpassning och omställning som den internationella industriella konkurrensen för med sig, finns och utnyttjas vissa möjligheter att temporärt begränsa importen av sådana varor som slår mycket hårt på den svenska sysselsättningen. Det centrala förvaltningsorganet under handelsdepartementet för utrikeshandelsfrågor är kommerskollegiet som svarar för utrednings- och uppföljningsverksamhet i frågor som rör våra handelspolitiska förbindelser med andra länder. Vissa statliga åtgärder har vidtagits i exportfrämjande syfte. Den till handelsdepartementet hörande handelssekreterarorganisationen ger sålunda specialiserad kommersiell service i utlandet, särskilt i fråga om marknadsföring. Från anslaget "Främjande av utrikeshandel m. m." utgår statens bidrag till kommersiell information i utlandet, exportrådet för den mindre industrin, svenska handelskamrar i utlandet och praktikantverksamhet vid dessa. Kollegiet för Sverigeinformation i utlandet är samordningsorgan för planering och utförande av information om Sverige i utlandet, däribland den kommersiellt betingade. Exportkreditnämnden och det halvstatliga AB Svenska Exportkredit lämnar statsgaranti för täckning av förluster i samband med export, respektive finansierar exportkrediter.
om åtgärder mot nedskräpning i naturen har antagits. Statligt stöd utgår till kommunala Det allt större utbudet av varor och tjänster reningsverk och till industrier för vatten- och och varornas alltmer komplicerade karaktär, luftvårdande åtgärder. koncentrationstendenserna inom näringslivet En miljövårdsberedning på regeringsplanet — kartellisering, monopolisering osv. — stälsamordnar alla frågor inom detta fält. ler krav på åtgärder som stärker konsumenStatens naturvårdsverk är statlig förvalttens ställning på marknaden samt främjar en ningsmyndighet för naturvård i vidare meeffektiv konkurrens och konsumentstyrd ning och handhar också forskningsfrågorna produktion. på miljövårdsområdet. Genom särskild lagstiftning söker samhälInitiativ till en fysisk riksplanering har let motverka konkurrensbegränsning inom tagits. En arbetsgrupp inom kommunikanäringslivet. Marknadsrådet, ombudsmannen tionsdepartementet arbetar på att skapa unför näringsfrihetsfrågor och statens pris- och derlag för en översiktlig planering av markkartellnämnd har uppgifter i samband med resurserna. Ett särskilt verk för fysiska planelagens tillämpning. Sedan den 1.1.1971 finns ringsfrågor, statens planverk, är inrättat seäven särskild lagstiftning om otillbörlig dan 1967. marknadsföring. Marknadsrådet och konsumentombudsmannen har uppgifter i samband med denna lags tillämpning. Forsknings-, provnings- och undersökningsverksamhet, konsumentupplysning och konsumentfostran ägnas allt större uppmärksamhet. De statliga organ som f. n. verkar på detta område är statens konsumentråd, statens pris- och kartellnämnd, statens institut för konsumentfrågor samt den halvstatliga varudeklarationsnämnden. En särskild utredning, konsumentutredningen, har lagt fram förslag till riktlinjer och organisation för en "ny" konsumentpolitik som mera markerat grundar sig på en hushållsorienterad ekonomisk problemsyn. Konsumentpolitik
Miljövård'spolitik Den moderna teknikens framsteg och det allt intensivare utnyttjandet av naturtillgångarna har aktualiserat åtgärder från samhällets sida för att värna om den framtida miljön. Den industriella och ekonomiska utvecklingen får inte ske i sådana former att den mänskliga miljön förstörs eller förorenas. Naturområden för friluftsliv och kulturella och vetenskapliga ändamål måste reserveras. En ny naturvårdslag tillkom 1965. En lag om skydd mot miljöfarlig verksamhet har antagits, kontroll av användningen av kemiska bekämpningsmedel har införts och en lag SOU 1971:69
5 Behovet av institutionella förändringar
hänger alltså med att det saknats en organisation som är avpassad till verksamheten. En Översikten i kap. 4 visar på några drag i den rad institutioner har tagits till hjälp och utveckling som är väsentlig för bedömningen verksamheten har i stor utsträckning också av dagsläget i fråga om den näringspolitiska burits upp av kommittéutredningar. I viss verksamheten. Som ett av de mest väsentliga dragen vill utredningen betona den ökade utsträckning har det betytt att man för varje differentieringen av de statliga insatserna i särskild utredning fått bygga upp de resurser samband med näringspolitiken och det allt- som varit nödvändiga, men man har också mer komplicerade samspelet mellan olika haft möjlighet att falla tillbaka på resurser politikområden och olika statliga verksam- inom exempelvis pris- och kartellnämnden och kommerskollegiet. hetsgrenar. Innehållsmässigt finns det ganska stora I etapper har skett en utbyggnad och olikheter mellan olika delar av den utredanpassning av den institutionella apparaten. ningsverksamhet som det här är fråga om. Betydelsefulla inslag är bl. a. tillkomsten av Där ingår både brett upplagda undersökindustridepartementet, styrelsen för teknisk ningar av den typ som representeras av utveckling, den statliga investeringsbanken, TEKO-utredningen och undersökningar med det statliga etableringsaktiebolaget och det mer begränsade syften, t. ex. sådana som statliga utvecklingsbolaget. Vidare har man avsett att i en krissituation snabbt belysa anledning att uppmärksamma förstärkningen vilka samhällsingripanden som kan komma i av resurserna för arbetsmarknadsverket och fråga. ombildningen av statens institut för hantverk Åtskilliga drag har trots allt varit gemenoch industri till statens institut för företagssamma. En gemensam nämnare är framför utveckling. Utbyggnaden och anpassningen är därmed allt att utredningsinsatserna utlösts av ominte slutförd. Man har anledning att tala om ställningsproblem som vissa industrigrenar luckor i organisationen, framför allt för den varit utsatta för. Trots att arbetsformerna växlat finns det verksamhet som skall ha till uppgift att bevaka och analysera problem och utveck- en hel del gemensamma drag i sättet att lingsmöjligheter inom olika produktionsom- närma sig problemen och i arbetsmetodiken i råden och industrigrenar. På detta område övrigt. Hit hör bl. a. att man från statens sida har det under 1960-talet vuxit fram en verk- strävat efter att arbeta i kontakt med facksamhet som i viss utsträckning präglats av föreningsrörelsen och företagens organisabehovet av improvisationer. Det samman- tioner när det gällt att analysera problemen 5.1 En problembeskrivning
68 SOU 1971:69
för olika branscher eller grupper av företag. Tiden är knappast mogen vare sig för att göra något allmänt bokslut över erfarenheterna eller för att värdera de angreppsmetoder och arbetsformer som använts i speciella fall. I korthet kan ändå konstateras att verksamheten varit nödvändig och att den lyckats tillräckligt väl för att man skall ha anledning förutsätta att den kommer att fortsätta. När det gäller att bedöma hur en sådan fortsatt verksamhet skall organiseras är det nödvändigt att ta hänsyn till de svårigheter av praktiska slag som visat sig. Huvudorsaken till dessa svårigheter är alltså att organisationen i stort på den statliga sidan är otillräcklig. Erfarenheterna visar att tiden är inne för att konsolidera verksamheten inom ramen för en mera permanent organisation. Detta skall både ge möjligheter att göra resurserna för en motsvarande utredningsverksamhet mera lätt tillgängliga och ge förutsättningar för en mera systematisk uppläggning av verksamheten. Utvecklingslinjerna berörs ytterligare i kap. 7. Det är alltså på detta område som det närmast finns behov att komplettera den hittills genomförda utbyggnaden. Utredningen har ansett att övervägande skäl talar för att en sådan organisation byggs upp på verksplanet. En lösning måste med andra ord betyda att man försöker komma till rätta med den splittring som i dag gäller. Splittringsproblemen aktualiseras också av andra orsaker. I allt större utsträckning gör sig kraven gällande på bättre samordning mellan olika förvaltningsgrenar i fråga om åtgärder med anknytning till näringspolitiken. I bakgrunden härtill ligger också de allmänna strävandena till mera samordnad behandling av näringslivsfrågorna. Som ett enda exempel på att man är på väg i en sådan riktning kan nämnas bildandet av ett näringsutskott inom riksdagen. Splittringsproblemen får vidare en särskild betydelse genom de planer på reorganisation som nu är aktuella för ett antal verksamhetsområden med anknytning till näringspolitiken och som betyder att nya funktioner förs in i den statliga organisationen. Tillsammans SOU 1971:69
med behovet att konsolidera den centrala utredningsverksamheten är detta utlösande för den omprövning som måste ske vad gäller organisationen i stort på verksplanet för uppgifterna i samband med näringspolitiken och som i övrigt bl. a. måste påverka organisationen för uppgifter av annat slag inom kommerskollegieverket och med anknytning till det traditionella verksamhetsfältet för verket. De utvecklingsområden som utredningen ansett som mest väsentliga har sammanfattats i kap. 1. De omfattar det finansiella företagsstödet, den centrala verksamheten i anslutning till energipolitiken, de statliga uppgifterna inom gruvnäringen, det statliga stödet till mindre och medelstora företag och det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten. På dessa områden har man anledning att räkna med nya krav på de centrala myndigheterna. För administrationen av det finansiella företagsstödet finns det behov av starkare samordning på centralplanet och av åtgärder som syftar till att i högre grad inordna det finansiella företagsstödet i den allmänna näringspolitiska planeringen. Vad gäller den centrala verksamheten i anslutning till energipolitiken finns det bl. a. behov av att organisera upp en sammanhållen prognosverksamhet på den statliga sidan. Det är möjligt att den centrala organisationen också kommer att behöva bära upp ett utbyggt regleringssystem. Vad gäller stödet till de mindre och medelstora företagen finns det anledning att ta hänsyn till olika planer på utbyggnad av den statliga servicen, bl. a. i fråga om informationsspridningen till företagen. Vad gäller det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten inverkar de planer på en rekonstruktion i stor skala som exportfrämjandeutredningen arbetar med. Även om man på dessa och andra områden i stora drag kan göra sig en bild av hur kraven på de centrala myndigheterna kommer att förändras är det i praktiken omöjligt att närmare ange dessa. Bl. a. hänger det samman med att bindande beslut saknas. En svårighet är vidare att man på en del områ69
den knappast kan förutspå i vilken takt de planeringsinriktade verksamheten i anslutstatliga uppgifterna kommer att förändras. ning till energisektorn, där det bl. a. återstår Som exempel kan man ta upp de planer på att avgöra vilken organisatorisk ram som bör en ökad systematisering av informationsutby- användas för den verksamhet som energitet mellan företagen och samhällsorganen kommittén behandlat i sitt betänkande. som lagts fram av samarbetsutredningen. Det Strävandena att finna en samordnad lösfinns all anledning att räkna med att utveck- ning på organisationsfrågorna inom de områlingen kommer att gå mot en sådan ökad den där det finns mer eller mindre avancerade systematisering men för den skull är det i planer på reorganisation eller ändrad uppdag knappast möjligt att fastställa hur de läggning av verksamheten för över till proinformationskanaler som nu finns tillgängliga blem med betydligt större räckvidd. Bl. a. kommer att påverkas. betyder det att det blir nödvändigt att ta I en del fall kommer en definitiv lösning upp till bedömning vilken roll i stort som de av organisationsfrågorna att vara knuten till centrala myndigheterna skall spela i samband den lagstiftning som kommer att beslutas. med de statliga uppgifterna inom det näDet gäller både energiområdet och de statliga ringspolitiska fältet. Grundbedömningen uppgifterna på gruvnäringens område. från utredningens sida är i det här sammanDet föregående betyder alltså att en kon- hanget att organisationen på verksplanet kret och definitiv lösning på organisations- måste bli i stånd att ta på sig mera omfattanfrågorna i en rad fall ligger utom räckhåll för de uppgifter. det närmaste skedet. Trots detta är det I sina överväganden om organisationen i nödvändigt att så snart som möjligt ta ställ- stort har utredningen velat ta fasta pä den ning i fråga om huvudlinjerna för den kom- samhörighet som finns mellan olika verksammande organisationen. Till detta bidrar fram- hetsområden med anknytning till det näför allt att ett avgörande av organisationsfrå- ringspolitiska fältet. Uppgifterna i samband gorna i en rad fall skjutits upp bl. a. med med industripolitiken, konkurrensövervakhänvisning till kommerskollegieutredningen ningen, handelspolitiken, den regionala plaför att möjliggöra en samordnad bedömning neringen och planeringen i samband med det i fråga om organisationen inom ett mera ekonomiska försvaret gränsar i stor utsträckvidsträckt fält. ning till varandra. En närmare diskussion av Ett av de viktigaste exemplen gäller den dessa samhörighetslinjer ingår bl."a. i kap. 7. centrala organisationen på den statliga sidan Utredningen har också ansett det väsentligt för stödet till de mindre och medelstora att ta fasta på samhörighetslinjerna mellan företagen. SHI-utredningens förslag på detta utredningsfunktioner och användningen av område har till en del förverkligats genom de näringspolitiska medel som bl. a. ligger i besluten i anslutning till prop. 1970:1 som det finansiella företagsstödet. ledde till ombildningen av statens institut för Det är inte bara nödvändigt att så snart hantverk och industri. Flera väsentliga ut- som möjligt komma till ett avgörande vad vecklingsfrågor lämnades där emellertid olös- gäller huvudlinjerna för den kommande orgata. Det gällde bl. a. inplaceringen av ansvaret nisationen utan också att så snart som möjför de delar av det finansiella företagsstödet ligt starta övergången till en ny organisation. som speciellt riktar sig till de mindre och De problem som sammanhänger med osäkermedelstora företagen men också inplace- hetsfaktorerna i det nuvarande bedömningsringen av de utredningsresurser som centralt läget måste man försöka komma till rätta skall finnas för att följa problem och utveck- med genom uppläggningen av det arbete som lingsmöjligheter för de mindre företagen. Ett avser genomförandet av en ny organisation annat exempel på områden där det är nöd- och genom att den nya organisationen i sig vändigt att snabbt komma till en lösning på ger förutsättningar för en successiv anpassorganisationsfrågorna gäller den centrala, ning. 70
5.2 Kommerskollegiets utvecklingsmöjligheter I det föregående har utredningen framhållit att kommerskollegiet av olika orsaker fått alltmer begränsade möjligheter att fungera som aktivt centralorgan inom det näringspolitiska området. Det har lett utredningen till att överväga om inte andra organ helt och hållet skulle kunna överta uppgifterna hos dagens kommerskollegium. Utredningen har gjort den bedömningen att de flesta av verkets uppgifter skulle kunna förankras på annat håll inom förvaltningen. Undantag är framför allt verksamheten inom utrikes- och utredningsavdelningen. En avveckling av kommerskollegiet är med andra ord utesluten. Under alla förhållanden kommer en "restorganisation" att finnas kvar. Även om en avveckling leder till att flertalet uppgifter får en acceptabel ram på annat håll blir totalresultatet knappast ökad effektivitet och slagkraft. Avgörande för utredningens bedömning att det nuvarande verket bör ha en motsvarighet inom den kommande organisationen har emellertid varit att det utan tvivel finns behov av ett statligt centralorgan på verksplanet som i sin verksamhet kan täcka näringslivsfrågor i vidsträckt bemärkelse.
6 En principlösning
gon idealisk bas när det gäller att organisera upp en mera systematiserad verksamhet Bilaga 4, Modeller för en ny organisation, inom detta område. Som ett annat exempel redogör för utredningens försök att finna kan nämnas den centrala utrednings- och principer vad gäller huvudmönstret för orgaprognosverksamhet i anslutning till energinisationen inom det näringspolitiska fältet försörjningen och energipolitiken som skisseoch inom ett område med anknytning till rats av energikommittén. Det finns knappast det traditionella verksamhetsfältet för komnågon enhet inom den nuvarande organisamerskollegiet. I bakgrunden ligger utredtionen som utan vidare har förutsättningar ningens bedömning att förändringar i större att bära upp en sådan verksamhet. skala är nödvändiga. Det vill med andra ord Med hänsyn bl. a. till att en ny organisasäga att behoven av förändringar har en tion enligt utredningens bedömning på en sådan räckvidd att de knappast kan tillgodorad områden måste betyda ett nytt verksamses genom påbyggnader till den nuvarande hetsmönster med nya arbetsenheter och omorganisationen i stort. grupperingar av arbetsuppgifterna kan den Det betyder å andra sidan inte att en ny knappast genomföras i ett steg. Utredningen organisation helt och hållet behöver byggas har därför valt att lägga fram ett förslag till upp från grunden. Bl. a. för en utbyggd principlösning som innehåller huvudlinjerna utredningsverksamhet i anslutning till inför en ny organisation. Innan organisationen dustripolitiken är det angeläget att ta till är fullt genomförd kommer det att krävas en vara de resurser som finns på olika håll inom omställnings- och uppbyggnadsperiod som den nuvarande organisationen. sträcker sig över flera år. Även om man strävar efter att så långt På vissa områden innebär principlösningen möjligt ta till vara de resurser som i dag finns ett uppskov med de definitiva ställningstillgängliga är det svårt att utan vidare utgå tagandena. Som exempel gäller det utredfrån det inre mönstret i den nuvarande orga- nings- och planeringsverksamheten med annisationen. I många fall är de nuvarande knytning till det ekonomiska försvaret, där arbetsenheterna knappast uppbyggda så att utredningen sett det angeläget att åstadde har rimliga förutsättningar att ta på sig de komma samverkan i förhållande till den utnya uppgifter utredningen ansett bör läggas redningsverksamhet som mera direkt knyter på verksplanet. Ingen av de myndigheter som an till den näringspolitiska planeringen. Uthittills svarat för olika deluppgifter i anslut- redningen har emellertid ansett att det sakning till den industripolitiska utredningsverk- nas underlag för att besluta om en mera samheten är med nuvarande uppbyggnad nå- genomgripande reorganisation som berör 6.1 Inriktningen för en organisationsreform
72 SOU 1971:69
detta område. En ny utredning bör i stället komma till med uppgift att behandla organisationen i stort inom det ekonomiska försvaret. Utredningen har en liknande bedömning vad gäller de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna inom kommerskollegieverket och vissa övriga myndigheter. Det behövs ett bättre underlag för att avgöra hur de bör vara organiserade. Därför föreslås också på detta område en ny utredning som skall behandla organisationen i stort. En definitiv lösning på organisationsfrågorna måste på en del områden vara knuten till de kommande lagstiftningsåtgärderna. Viktiga exempel är i det här sammanhanget de statliga uppgifterna i samband med regleringen av energiproduktion och energidistribution och i samband med tillämpningen av gruvlagstiftningen. Huvudmålet för den nyorganisation som här föreslås är att utveckla organisationen på verksplanet så att den kan ta på sig mera omfattande uppgifter inom det näringspolitiska fältet. I viss utsträckning betyder det en överföring till verksplanet av uppgifter inom departementen men framför allt är det fråga om att komplettera departementens funktioner. En sådan utveckling betyder inte minskade möjligheter för de politiska myndigheterna att ha inflytande över verksamheten. Vad gäller relationerna i stort mellan departement och myndigheter på verksplanet har utredningen utgått från samma förutsättningar som i övrigt gäller inom statsförvaltningen. En av grundidéerna bakom principlösningen är att få en mer koncentrerad organisation på verksplanet för uppgifter med anknytning till näringspolitiken. Det betyder bl. a. att verksamhetsgrenar med olika departement som huvudmän dras samman, men enligt utredningens bedömning innebär detta inte några avgörande svårigheter. Utredningen återkommer härtill i det följande (under rubriken Huvudmannaskapet på departeme nisplanet). Uppgifterna för den verksorganisation SOU 1971:69
som här skisseras kommer att sträcka sig över flera delområden för näringspolitiken, som kan beskrivas med begreppen industripolitik, konkurrensövervakning och handelspolitik. En av de grundläggande bedömningarna bakom förslaget att sammanföra ett antal verksamhetsgrenar som knyter an till dessa tre områden är behovet att underlätta kunskapsöverföringen och att göra det lättare att disponera över personalstyrkan med hänsyn till aktuella prioriteringar. Koncentrationen skall alltså ge möjligheter till ökad effektivitet. Möjligheterna till förbättrad intern effektivitet har inte ensamma varit utslagsgivande. Från saklig synpunkt är det önskvärt att få ett närmande mellan verksamheten och åtgärderna inom dessa tre områden. Det ger möjligheter till ett mera enhetligt grepp på de strukturekonomiska frågorna. 6.2 Principlösningens räckvidd Den nya verksorganisation som utredningen föreslår och som här betecknas med arbetsnamnet nya kommerskollegiet ersätter det nuvarande kommerskollegiet och övertar de av pris- och kartellnämndens funktioner som sammanhänger med konkurrensövervakningen. Uppgifterna för den nya organisationen kommer vidare att avse administrationen av vissa näringspolitiska medel. En väsentlig del av förslaget är att det innebär en koncentration av vissa uppgifter i samband med det finansiella företagsstödet. Bl. a. föreslås arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter i samband med lokaliseringsstödet överförda till den nya organisationen. Principlösningen räknar också med möjligheten av andra nybildningar. Till dem hör en ny organisation för de statliga uppgifterna på mineralområdet. Beträffande detta område föreslår utredningen bl. a. att kommerskollegiets uppgifter i samband med förvaltningen av statens gruvegendom förs över till den statliga företagsgruppen. Vidare innebär förslaget att den statliga företagsgruppen skall svara för den affärsmässigt inriktade prospekteringsverksamhet som för närvarande 73
hör hemma inom Sveriges geologiska under- uppgifterna för det nya verket kommer att sökning. Vad gäller organisationen i övrigt ligga på fem områden: för de statliga uppgifterna på mineral- - uppgifter i anslutning till den näringspoliområdet föreslås inga omedelbara omläggtiska planeringen, till konkurrensövervakningar, men utredningen skisserar några utningen och till handelspolitiken, vecklingslinjer, däribland en sammanläggning - uppgifter i samband med det finansiella av uppgifterna inom kommerskollegiet och företagsstödet, Sveriges geologiska undersökning ("nya - uppgifter i samband med vissa statliga SGIT). åtaganden i fråga om service till företagen Ännu en tänkbar nybildning avser de ("industriservice"); häri ligger ett huvudsäkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna inansvar på verksplanet både vad gäller stöom det nuvarande kommerskollegieverket det till de mindre och medelstora föreoch vissa andra myndigheter. Som ett uttagen och stödet till den allmänna exportvecklingsalternativ tar utredningen upp bilfrämjande verksamheten, dandet av en ny organisation med anknyt- - planeringsinriktad och reglerande verkning i någon form till arbetarskyddsverket. samhet i anslutning till energipolitiken, - tillämpningen av näringsrättsliga regleringar. 6.3 Nya kommerskollegiet Huvudområdena i verksamheten Som instruktionsmässig nyckelformulering för nya kommerskollegiet föreslår utredningen att verket skall vara "central myndighet för näringspolitiska frågor som rör handel och industri". Inriktningen för dess verksamhet bör instruktionsmässigt markeras genom en formulering som innebär att verket skall ha till huvuduppgift att främja näringslivets strukturrationalisering, utveckling och expansion. De instruktionsmässiga bestämningarna av verksamheten behandlas ytterligare i kap. 11. Som framgått av det föregående betraktar utredningen det nya verket som en efterträdare till dagens kommerskollegium. Samtidigt ligger det i de förutsättningar utredningen gjort i fråga om sammansättningen av verksamhetsprogrammet att dess uppgifter i stort kommer att ha en annan orientering. Utredningen har ansett att det nya verket bör ha en ställning parallell med andra centrala ämbetsverk med planeringsinriktade uppgifter. Det kan således betecknas som ett planerings- och beredningsorgan med en ställning som är jämförlig med exempelvis skolöverstyrelsens, socialstyrelsens och styrelsens för teknisk utveckling. Utredningens förslag innebär att huvud74
Den volymmässigt dominerande delen av verksamheten kommer att ligga inom det första av de här angivna områdena, som bl. a. inbegriper uppgifter som i dag har en motsvarighet inom kommerskollegiet och inom statens pris- och kartellnämnd. De förutsättningar utredningen utgått från vad gäller den utredningsmässiga verksamheten i anslutning till det första huvudområdet sammanfattas i kap. 7. Utredningen föreslår att verkets funktioner som berednings- och planeringsorgan kompletteras av verkställighetsuppgifter och förutsätter att sådana uppgifter kommer att förekomma inom alla huvudområdena för verksamheten. Till undantagen hör uppgifterna i samband med konkurrensövervakningen där utredningen förutsatt att det nya verket på samma sätt som statens pris- och kartellnämnd renodlat skall få funktionen som utredningsorgan. Bakgrunden till utredningens förslag i fråga om det finansiella företagsstödet sammanfattas i kap. 8 som också tar upp förhållandena mellan uppgifterna för det nya verket och uppgifterna för arbetsmarknadsmyndigheterna. En av utgångspunkterna har varit att den nya organisationen ger förutsättningar för en delvis annan uppläggning i fråga om SOU 1971:69
planeringen av vissa sysselsättningsskapande åtgärder men också i fråga om andra uppgifter med anknytning till lokaliseringspolitiken. Utredningens förslag innebär bl. a. att det nya verket kommer att fungera som huvudorgan för det system med lokaliseringssamråd som nyligen trätt i kraft. Ett väl utvecklat samspel mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och det nya verket kommer att vara nödvändigt. Således förutsätter utredningen att verkets åtgärder i samband med det finansiella företagsstödet behöver falla tillbaka bl. a. på bedömningar gjorda av arbetsmarknadsmyndigheterna. Enligt utredningens bedömning bör verkställighetsuppgifterna för det nya verket i princip inte omfatta serviceinriktade verksamhetsgrenar. Samtidigt är det väsentligt att knyta samman verkets funktioner med en serviceinriktad verksamhet som andra organ kan svara för. I bakgrunden härtill ligger bl. a. behovet att kombinera insatser inom ramen för det finansiella företagsstödet med bistånd av annat slag till stödföretagen. Som framgår av sammanställningen över huvudområdena för verksamheten har utredningen förutsatt att nya kommerskollegiet på verksplanet skall ha ansvar för planeringen av de statliga insatserna inom två områden där staten är engagerad i en serviceinriktad verksamhet: stödet till de mindre och medelstora företagen och den exportfrämjande verksamheten. Enligt förslaget skall verket inom dessa områden fungera som sammanhållande instans - som "huvudman" eller "programmyndighet" - med ansvar för genomförandet av de program som beslutats av statsmakterna. Det betyder att verket bl. a. kommer att få till uppgift att fördela tillgängliga anslag till sökande företag och finansiera speciella insatser exempelvis från statens institut för företagsutveckling och företagareföreningarna. Utredningen har ansett att motsvarande system bör tillämpas för administrationen av det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten. Att just dessa båda områden enligt förslaget grupperas samman inom det nya verkets ansvarsområde har bl. a. sin bakgrund i de SOU 1971:69
funktionsmässiga likheterna i den praktiska verksamheten. Behovet av samordning i fråga om informationsspridningen till företagen tillgodoses genom det gemensamma huvudmannaskapet. Utredningens förutsättningar i fråga om nya kommerskollegiets funktioner som huvudman för stödet till de mindre och medelstora företagen ligger bl. a. till grund för utredningens förslag i fråga om statens institut för företagsutveckling. Förslaget innebär att institutets roll som tjänsteproducerande organ bibehålls och fastställs. Nya kommerskollegiet föreslås få ställningen som chefsmyndighet för institutet. Som närmare framgår av det följande föreslår utredningen vidare att nya kommerskollegiet på den statliga sidan får funktionen som huvudman på verksplanet i förhållande till företagareföreningarna. I kap. 9 behandlar utredningen bl. a. den exportfrämjande verksamheten och berör här bl. a. de planer på en enhetlig organisation inom området som nu är aktuella med anledning av det yttrande som nyligen framlagts av exportfrämjandeutredningen. Oavsett om dessa planer förverkligas eller inte är det enligt utredningens mening naturligt att räkna med en indelning i tre nivåer med departement, verk och tjänsteproducerande organ. Uppgifterna i samband med fördelningen av de statliga anslagen till den exportfrämjande verksamheten kommer med den nya organisationen att i större utsträckning kunna förläggas till verksplanet. Utredningens förslag i fråga om det nya verkets uppgifter i anslutning till energiförsörjningen och energipolitiken knyter an till de tidigare förslagen från energikommittén. Den lösning som skisseras i kap. 10 innebär att det nya verket kommer att få till uppgift att fungera som ett sammanhållande organ för utrednings- och planeringsverksamheten i anslutning till energiförsörjningen och energipolitiken och ha ett sammanhållande ansvar också för tillämpningen av de regleringar som har sin utgångspunkt i energipolitiken. På en väsentlig punkt avviker kommerskollegieutredningens förslag från energi75
kommitténs. Enligt kommerskollegieutred-l- ningens bedömning kommer den nya organiningens förslag kommer en skiljelinje att drass sationen på verksplanet inte att påverka förmellan å ena sidan de uppgifter som har enl utsättningarna för verksamheten inom kananknytning till energipolitiken och den all- slihuset mer än marginellt. Den förutsätter männa samhällsplaneringen och å andrai t. ex. inte några omgrupperingar av anslagen sidan de uppgifter som innefattar tillämp- mellan olika huvudtitlar. Ä andra sidan ligger ningen av tekniska regleringar med säkerhets- det nära till hands att ta upp de anslagstekintressena i förgrunden. Enligt förslagett niska frågorna till bedömning inom ramen kommer uppgifterna för det nya verket attt för det fortsatta arbetet med uppbyggnaden vara koncentrerade till det förstnämnda om- av en ny organisation. Speciellt gäller det i rådet. Hur de säkerhetsinriktade verksam- fråga om de områden där det nya verket hetsgrenarna med anknytning till energiom- enligt förslaget kommer att fungera som rådet för framtiden skall vara organiseradej huvudman på verksplanet (programmyndigbör tas upp genom den utredning som utred-- het). ningen föreslår i fråga om organisationen ii Utredningen har ansett det önskvärt att stort för de säkerhetsinriktade verksamhets- det administrativa huvudmannaskapet för grenarna inom kommerskollegieverket ochi verket är samlat på ett håll inom kanslihuset. vissa andra myndigheter. Utredningens förslag till uppbyggnad av I fråga om näringsrättsliga regleringar av- kansliorganisationen för nya kommerskolleses nya kommerskollegiet svara för uppgifter giet grundar sig bl. a. på den bedömningen motsvarande dem som i dag ligger på kom- att en renodling av uppgifterna för olika merskollegiet. Det gäller ett relativt begrän- enheter med utgångspunkt i de uppdragssat antal uppgifter som utredningen i annat givare som kan förekomma skulle vara oreasammanhang betecknat som "ekonomiskai listisk. Utredningen har sett det angeläget att regleringar", t. ex. uppgiften att lämna till- den nya organisationen byggs upp så att den stånd till utlänning att driva näring. kan stå till förfogande för en vid krets av Vissa sådana uppgifter kan tänkbart för- uppdragsgivare. De senare synpunkterna utankras på annat håll, men det finns anled- vecklas närmare i kap. 7. ning att räkna med att sådana uppgifter ändå. i viss utsträckning kommer att behöva före6.4 De statliga uppgifterna inom komma. mineralområdet Som framgått av det föregående har utredningen ansett att en definitiv lösning på de Som framgått av det föregående anser utred- organisationsfrågor som sammanhänger med ningen att det inte innebär några avgörande de statliga uppgifterna inom mineralområdet svårigheter att verksamhetsfältet för en ny inte kan beslutas förrän i samband med organisation skär över gränslinjerna för verk- statsmakternas ställningstagande till den samheten inom kanslihuset. Förslaget utgår kommande gruvlagstiftningen. Det betyder således från att flera departement kommer således att olika utvägar i fråga om uppbyggatt vara uppdragsgivare till det nya verket. naden av den kommande organisationen tills Konstruktionen innebär vidare att olika vidare måste stå öppna. departement blir överinstans i fråga om olika Utredningens synpunkter på organisaärendegrupper och att de anslag verket skall tionen i stort redovisas här i kap. 12. En arbeta med kommer att vara fördelade på utväg kan vara att den nya organisationen i olika huvudtitlar. stora drag följer de huvudlinjer som tidigare Konstruktionen är inte unik. Den är en skisserats av geologiutredningen. Det skulle fortsättning av det system som i dag gäl- alltså innebära att de myndighetsuppgifter i ler för kommerskollegiet. Enligt utred- anslutning till gruvlagstiftningen som för närHuvudmannaskapet på departementsplanet
76 SOU 1971:69
varande hör hemma inom kommerskollegiet (bergsbyrån) och bergsstaten förs samman med uppgifterna inom Sveriges geologiska undersökning. På några punkter skulle det emellertid kräva modifiering av geologiutredningens förslag. I den följande redogörelsen för uppbyggnaden av den nya organisationen har utredningen utgått från att nya kommerskollegiet kommer att överta de uppgifter i samband med tillämpningen av gruvlagstiftningen som ligger hos kommerskollegiet av i dag. Utredningens förslag innebär alltså att handlingsfriheten bevaras. 6.5 En framtidslösning vad gäller vissa säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar De säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna inom kommerskollegieverket av i dag ligger vid sidan av det som enligt förslaget bildar huvudlinjerna för verksamheten inom nya kommerskollegiet. Av den orsaken har det funnits anledning att ta upp till bedömning var de för framtiden bör höra hemma. Ett av argumenten för att ge dem en annan inplacering är att det i sig har ett värde att renodla verksamhetsfältet för det nya verket till de frågor som anges i de föreslagna instruktionsmässiga nyckelformuleringarna. Ett annat argument för en utbrytning som har relevans åtminstone i fråga om en del av de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna är behovet att skapa sådana rågångar att det säkerställer möjligheterna till oberoende bedömningar av säkerhetsfrågorna. Åtminstone för flertalet av de här aktuella verksamhetsgrenarna kan det ligga nära till hands att de förs samman med verksamhetsgrenarna inom arbetarskyddsverket. Å andra sidan är arbetarskyddsverket med sin nuvarande uppbyggnad inte utan vidare i stånd att ta över de funktioner som ligger hos kommerskollegiet och dess lokalstater. Den översyn av uppgifter och organisation inom arbetarskyddsverket som för närvarande pågår genom arbetsmiljöutredningen innebär att en sådan sammanläggning under alla förhållanden blir möjlig först längre SOU 1971:69
fram. Därför har utredningen begränsat sig till att diskussionsvis ta upp några frågor som gäller organisationen i stort. Bilaga 5 innehåller en redogörelse för utredningens synpunkter. Hur de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna inom kommerskollegieverket för framtiden skall placeras in är bara en del av ett större problemkomplex. Det finns anledning att ta hänsyn till deras släktskap med uppgifterna hos en rad andra myndigheter. Det har bidragit till att det enligt utredningens bedömning är befogat att sätta till en ny utredning som parallellt med arbetsmiljöutredningen och andra utredningar tar upp organisationen inom ett mera vidsträckt område. Vad gäller de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna inom kommerskollegieverket får utredningen vidare hänvisa till den organisationsundersökning som gjorts i fråga om verksamheten inom kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion och som presenteras i en särskild rapport. I sin kommentar till rapporten har utredningen bl. a. förslagit en uppdelning av uppgifterna inom elektriska byrån och statens elektriska inspektion som ligger i linje med tankarna på en framtida utbrytning av de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna inom kommerskollegiet och dess "lokalstater'\ Det är en följd av utredningens bedömning i fråga om behovet av fortsatta utredningar att man tills vidare bör avstå från mera djupgående ingrepp i den nuvarande organisationen. De säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna inom kommerskollegieverket bör med en provisorisk organisation knytas till nya kommerskollegiet. Det innebär bl. a. att ett ställningstagande till räddningstjänstutredningens förslag om en sammanslagning mellan statens brandinspektion och delar av sprängämnesinspektionen bör skjutas på framtiden.
6.6 Den regionala organisationen inom nya kommerskollegiets verksamhetsfält Det verksamhetsprogram som utredningen föreslår för nya kommerskollegiet förutsätter en rad medel för kontakt med företagen. Delvis kan kontaktverksamheten utgå från verket självt men enligt utredningens bedömning är det också nödvändigt att falla tillbaka på en regional organisation som kan ge närhetskontakt med företagen. I princip finns det samma behov av en regional förankring för verksamheten som exempelvis inom arbetsmarknadsverket. Med dagens organisation är det framför allt företagareföreningarna som kan användas som regionala organ för det nya verket. Utredningens förslag innebär också att företagareföreningarna används som en regional basorganisation för det nya verket och att detta på den statliga sidan får funktionen som huvudman på verksplanet för föreningarna. Utredningen förutsätter således att det nya verket i likhet med det nuvarande kommerskollegiet blir tillsynsmyndighet för den del av föreningarnas verksamhet som gäller kreditstödet till den mindre och medelstora industrin. Samarbetet kommer att kunna breddas i och med att det nya verket enligt förslaget får till uppgift att centralt administrera det statliga lokaliseringsstödet och fungera som "uppföljningsmyndighet". Förutom i samband med behandlingen av ansökningar om bidrag, lån och lånegarantier kommer samarbetet också att omfatta bistånd av annat slag till stödföretagen. Som framgår av kap. 8 räknar utredningen med att bl. a. företagareföreningarna skall kunna kopplas in när det i samband med den centrala behandlingen av stödärenden visar sig befogat att kombinera finansiellt stöd med bistånd av annat slag. Också i övrigt finns det anledning att förutse en utveckling av samarbetet mellan föreningarna och den centrala organisationen. Bl. a. kommer det att ha sin utgångspunkt i verkets roll som huvudman för det statliga stödet till mindre och medelstora företag. Samarbetet bör alltså bl. a. ha sin inriktning på att utveckla den service som 78
ställs till de mindre företagens förfogande. Utredningen har utgått från att det statliga stödet till mindre och medelstora företag i form av rådgivning och service kräver en organisation med täckning över hela landet. Företagareföreningarna kan i många fall vara lämpliga som bas när det gäller att bygga upp en sådan verksamhet med bättre täckning. Samarbetet mellan företagareföreningarna och nya kommerskollegiet innebär inte att behovet av samarbete mellan företagareföreningarna och statens institut för företagsutveckling faller bort. Företagareföreningarna måste ha fria möjligheter att i sina kontakter vända sig till det centralorgan på den statliga sidan som i varje särskilt fall är mest lämpligt. Relationerna mellan de tre organen behandlas ytterligare i kap. 9. Utredningens förslag innebär i sammanfattning att företagareföreningarnas verksamhet knyts närmare till organisationen på den statliga sidan. Det är en fortsättning på den utveckling som tidigare inletts och som bl. a. inneburit att företagareföreningarna tagits i anspråk både för utredningar i samband med det finansiella företagsstödet och för uppföljningsverksamheten inom detta område. De problem som utvecklingen fört med sig har berörts i andra sammanhang, bl. a. av lokaliseringsutredningen i betänkandet om uppföljningen av stödföretag m. m. (Ds In 1971:8). Utredningen har framhållit att företagareföreningarna i allt större utsträckning får en ställning som "revisionsorgan". Den starkare anknytning av verksamheten inom företagareföreningarna till organisationen pä den statliga sidan som blir en följd av kommerskollegieutredningens förslag gör det befogat att på nytt ta upp företagareföreningarnas ställning till bedömning. Utredningen förordar att en ny utredning tillkallas med uppgift att pröva förutsättningarna att överföra företagareföreningarnas funktioner till en statlig organisation och i övrigt behandla uppbyggnaden av organisationen på regionalplanet vad gäller de delar av den näringspolitiska verksamheten på centralplanet som enligt utredningens förslag kommer att vara förankrade inom nya kommerskollegiet. SOU 1971:69
7 Utredningsverksamheten med anknytning till den näringspolitiska planeringen, konkurrensövervakningen och handelspolitiken
7.1 Huvudpunkterna i utredningens förslag
Utredningens förslag innebär att en utredningsapparat organiseras upp inom nya kommerskollegiet med ett varierat verksamhetsprogram. Det kommer att bestå av uppdragsstyrda, projektmässigt avgränsade insatser men också stående eller regelbundet återkommande uppgifter med inriktning på bevakningen av problem och utvecklingsmöjligheter för olika grupper av företag. Verksamheten kommer inte bara att styras av uppdrag utifrån utan också av initiativ från verket. Bl. a. med hänsyn till sättet för styrning av verksamheten finns det väsentliga skillnader mellan de olika delområdena. Som en allmän beskrivning av det område där de utredningsmässiga uppgifterna för verket kommer att ligga använder utredningen begreppen näringspolitisk planering, konkurrensövervakning och handelspolitik. Vad gäller uppgifterna med anknytning till konkurrensövervakningen innebär förslaget att det nya verket skall överta pris- och kartellnämndens funktioner. De verksamhetsformer som i dag används kommer enligt förslaget att föras över till den nya organisationen. Vad gäller uppgifterna med anknytning till utrikeshandeln/handelspolitiken förutsätter förslaget också att den nya organisationen i stora drag kommer att överta de nuvarande verksamhetsformerna. För övriga delar av den utredningsmässiga verksamheten finns det inte på samma sätt en etablerad verkSOU 1971:69
samhetsram som kan föras över till den nya organisationen. Utredningen har räknat med att en uppdragsstyrd utredningsverksamhet med industridepartementet som huvudman kommer att vara ett viktigt inslag. I övrigt kan den bl. a. omfatta uppgifter i samband med de statliga långtidsutredningarna. Utredningen anser det önskvärt att avstå från en på förhand alltför starkt fixerad intresseavgränsning för den utredningsmässiga verksamheten inom det nya verket. Det finns anledning att räkna med en vid krets av uppdragsgivare. Verkets resurser som utredningsorgan skall alltså i största möjliga utsträckning vara tillgängliga för andra samhällsorgan. Bl. a. finns det anledning att räkna med att verket som utredningsorgan bör kunna stå till förfogande för arbetsmarknadsmyndigheterna och olika regionala organ. Verksamheten på utredningssidan kommer att samspela med motsvarande verksamhet på annat håll inom den centrala förvaltningen. En organiserad samverkan blir nödvändig bl. a. i förhållande till arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och styrelsen för teknisk utveckling. Till hjälp för en samverkan i fråga om uppläggningen av den utredningsmässiga verksamheten och för att underlätta informationsutbytet föreslår utredningen samarbetsdelegationer på tjänstemannaplanet mellan nya kommerskollegiet och de tre övriga här nämnda verken. Samtidigt förutsätter 79
utredningen att det löpande samarbetet i fråga om den utredningsmässiga verksamheten och eljest till största delen kommer att äga rum i direkt kontakt mellan berörda tjänstemän och alltså vid sidan av delegationerna. 1 det följande tar utredningen upp de grundläggande bedömningarna bakom förslaget och de förutsättningar som gjorts i fråga om innehållet i verksamheten.
7.2 Branschstudier med anknytning industripolitiken
till
I kap. 5 har utredningen fastslagit att det finns behov av att konsolidera den utredningsverksamhet som har industridepartementet som huvudman. Utredningens förslag innebär alltså att motsvarande verksamhet får en bas inom nya kommerskollegiet. Bl. a. får det till konsekvens att utredningsuppgifter som eljest skulle ha lagts hos kommittéutredningar kommer att kunna förankras inom det nya verket. Vid sidan av en sådan uppdragsstyrd verksamhet kommer det att behövas en fortlöpande bevakning av de mest väsentliga utvecklingsområdena inom näringslivet som bl. a. innebär en kartläggning av de aktuella förutsättningarna för olika branscher och andra grupper av företag. En sådan bevakning bör vara framåtblickande i den bemärkelsen att den skall visa på sannolika förändringar i produktionsförhållandena och företagsstrukturen. Utredningen har förutsatt att också en sådan verksamhet bör ingå i uppgifterna för det nya verket. För en sådan verksamhet, som i hög grad kommer att vara anknuten till motsvarande funktioner inom industridepartementet, har utredningen antagit att förutsättningarna i det stora hela kommer att motsvara dem som gäller för verksamheten inom dagens kommerskollegium i fråga om uppgifterna med anknytning till handelspolitiken och utrikeshandeln. Det ligger alltså i sakens natur att man knappast kan ge någon i detalj preciserad beskrivning i fråga om 80
innehållet i de kommande uppgifterna. Några allmänna bedömningar kan sammanfattas på följande sätt. De faktorer som spelat in för den hittillsvarande utvecklingen av verksamheten kommer utan tvivel att ha inflytande också i fortsättningen. Styrande blir alltså inte minst strukturförändringarna inom näringslivet. De förutsättningar man i dag har anledning att utgå från illustreras bl. a. av 1970 års långtidsutredning. Sysselsättningsproblemen kommer således med all säkerhet liksom hittills att ha ett avgörande inflytande på det konkreta innehållet i näringspolitiken. Här gäller det att genom aktiva samhällsinsatser stärka näringslivets konkurrenskraft så att akuta sysselsättningsstörningar och kapitalförstöring kan undvikas. Detta innebär att näringspolitiken i sin praktiska tillämpning kommer att vara nära förenad med den allmänna ekonomiska politiken, med den regionala planeringen, med de arbetsmarknadspolitiska insatserna och med sysselsättningsskapande åtgärder av olika slag. Det har i hög grad varit bestämmande för utredningens förslag. Samtidigt finns det anledning att räkna med att näringspolitiken får ett delvis annat innehåll genom ett större inslag av långsiktighet. Den senare utvecklingen berörs ytterligare i kap. 8, där utredningen bl. a. understryker att alltmer preciserade riktlinjer framkommit eller är under utveckling för regional- och lokaliseringspolitiken. Att näringspolitiken får ett starkare inslag av långsiktighet betyder att den i allt större utsträckning närmar sig den allmänna samhällsplaneringen, speciellt den regionala planeringen. Också detta måste påverka organisationen. Återverkningarna diskuteras ytterligare i kap. 8. Utvecklingen i stort kommer med all säkerhet att öka behovet av en översiktlig, bevakningsinriktad utredningsverksamhet. Det ligger närmast till hands att anta att en sådan verksamhet under de närmaste åren kommer att följa i stort sett samma linjer som hittills. Det skulle alltså betyda att punktinsatser genom branschutredningar SOU 1971:69
(och motsvarande studier) kommer att vara ett dominerande inslag. Det utesluter inte att det delvis kan bli fråga om en nyorientering som närmast innebär en breddning av verksamheten. En av de utvecklingslinjer som kan leda i en sådan riktning är att verksamheten får ett starkare inslag av studier av motsvarande slag som TEKO-utredningen. Det skulle betyda att man på område efter område kommer att arbeta med undersökningar som avser att belysa hela det spektrum av problem som knyter an till förhållandena för en viss bransch eller annan grupp av företag. Sådana undersökningar skulle alltså bl. a. kunna ta upp utvecklingen på efterfrågesidan och möjligheterna att öka avsättningsmarknaderna, den internationella konkurrenssituationen, utvecklingen och tillämpningen av ny teknik inom produktionen, möjligheterna till samgående mellan företagen i produktion och försäljning, sysselsättningsutvecklingen och dess effekter på de lokala arbetsmarknaderna, försörjningsfrågor från det ekonomiska försvarets synpunkt etc. I den mån studier av det här slaget får ytterligare insteg förutsätter det en organiserad samverkan mellan olika samhällsorgan. T. ex. betyder det att arbetsmarknadsstyrelsen, styrelsen för teknisk utveckling och överstyrelsen för ekonomiskt försvar bör engageras vad gäller de frågor som faller inom fackomrädena för respektive myndighet. Användningen av sådana breda undersökningar kan också bli styrande för uppläggningen av de konkreta samhällsåtgärderna. Det kan främja tillkomsten av "integrerade program" på ytterligare områden motsvarande vad som gäller pä TEKO-området och som innebär att en kombination av åtgärder sätts in för att underlätta omställningarna för en viss bransch eller annan grupp av företag. Sådana åtaganden kan innebära att man på ytterligare områden behöver bygga upp en motsvarighet till den administration som nu finns för TEKO-programmet. Utredningen anser att nya kommerskollegiet bör ges en sådan uppbyggnad att verket kan ta på sig huvudansvaret för branschutSOU 1971:69 6
redningar av det slag som här beskrivits och som alltså förutsätter samverkan mellan olika intressenter och fackområden representerade av olika förvaltningsgrenar. Som framgår av det följande räknar utredningen med att speciella expertgrupper skall kunna stå till verkets förfogande för sådana utredningar. Självfallet utesluter det inte andra former för en motsvarande brett upplagd utredningsverksamhet. I den mån de får formen av kommittéutredningar ligger det nära till hands att använda verket som basorganisation från vilken man hämtar sekretariatsresurser och biträde i övrigt. En annan utvecklingslinje som kan sätta sin prägel på verkets uppgifter med anknytning till de strukturekonomiska frågorna är ett ökat intresse för strukturproblemen inom distributions- och servicesektorerna. I TEKO-utredningen har man närmat sig problemen framför allt från de producerande företagens synpunkt. Andra studier, t. ex. bensinhandelsutredningen, har direkt haft sin tyngdpunkt i förhållandena i distributionsledet. Varudistributionens problem mot bakgrund av strukturomvandlingen inom handeln behandlas i ett brett perspektiv av distributionsutredningen. Det problemkomplex som behandlas av distributionsutredningen är exempel på områden där man i verksamheten inom det nya verket skulle kunna täcka en del aspekter men långtifrån alla. Från verkets sida kommer man att kunna närma sig de problem som har att göra med strukturen för distributionsapparaten med utgångspunkt i intresset av ett rationellare näringsliv. Andra myndigheter kommer att närma sig samma frågor med utgångspunkt i konsumenternas (hushållens) situation, med utgångspunkt i de speciella problemen inom glesbygden eller med anknytning till den allmänna bebyggelseplaneringen. I det här sammanhanget liksom på en rad andra områden är det i praktiken omöjligt att mera exakt förutsäga hur långt verkets uppgifter kommer att sträcka sig. Uppläggningen av verkets insatser i samband med den näringspolitiska planeringen 81
är i hög grad beroende av de informationskanaler som kommer att stå till förfogande. Ett informationssystem uppbyggt efter de riktlinjer som skisserades av samarbetsutredningen skulle således kunna få väsentlig betydelse, men i dag är det för tidigt att bedöma vilken roll det nya verket skulle få i samband med användningen av ett sådant system. På en rad delområden pågår en utveckling som betyder att man får tillgång till ett bättre underlag för den näringspolitiska planeringen i stort och för planeringen av speciella åtgärder. Som ett par exempel på nya informationskällor skulle man kunna peka på det informationssystem som byggs upp för det ekonomiska försvaret och utvecklingen av rapporteringen om de viktigaste utlandsmarknaderna (genom Exportföreningen). Det nya verket bör fungera som en "informationscentral" för den näringspolitiska planeringen i stort och för planeringsunderlaget vad gäller speciella delområden av den statliga verksamheten inom det näringspolitiska området. Bl. a. betyder det att man från verkets sida bör ta del i det arbete som nu pågår på olika håll och som betyder att ett mera systematiserat planeringsunderlag blir tillgängligt. Utredningen räknar med att nya kommerskollegiet bör ha förutsättningar att ta del i det arbete som görs i samband med långtidsutredningarna och som avser framtidsbedömningar i fråga om olika näringsgrenar. Det skulle alltså betyda att staten i större utsträckning tar del i sådana studier som hittills genomförts av Industrins Utredningsinstitut. Det finns anledning att räkna med att det nya verket kommer att kunna tas i anspråk som utredningsorgan inom olika delar av samhällsplaneringen. Det kan bl. a. betyda att verksamheten på utredningssidan orienteras mot frågor i samband med den regionala planeringen, då i första hand sådana som kräver överblick över utvecklingsmönstret i stort för olika näringsgrenar. Nya kommerskollegiet bör t. ex. kunna verkställa utredningar på uppdrag av expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU). 82
I åtskilliga sammanhang har intresset framträtt att systematiskt studera vad som ligger i utvecklingen bortom den aktuella planeringsperioden bl. a. med hänsyn till förändringar i den tekniska och sociala miljön. Intresset för sådana studier finns både inom olika förvaltningsgrenar och inom företagen och har bl. a. gett underlag för den diskussion om svenska "framtidsstudier", som i korthet berörts i det föregående. Det förefaller möjligt och önskvärt att det nya verket skall kunna ta del i en sådan utredningsverksamhet. För verket kan det knappast bli fråga om mer än deluppgifter i en sådan verksamhet. Inom olika områden av den statliga verksamheten finns en strävan att få klarare mått på åtgärdernas effekter. Som exempel kan man här peka på intresset av att kalkylera de sociala och samhällsekonomiska effekterna av olika åtgärder genom mer eller mindre vidsträckta cost-benefit-analyser. Behovet av en allsidig kännedom om effekterna av de statliga åtgärderna gäller inte minst för de näringspolitiska ingripandena. Ett typexempel på situationer där sociala och samhällsekonomiska aspekter måste komma in i myndigheternas bedömningar är när ett företag hotas av nedläggning och där det kan vara en tänkbar utväg att staten går in med stöd till företaget. Det kräver att man har grepp om de konsekvenser olika handlingsalternativ medför. I sådana situationer kan det vara av värde att också ha ett kalkylmässigt underlag. I dag finns det ingen etablerad metodik som skulle kunna användas mer eller mindre rutinmässigt, men det är önskvärt att en sådan utvecklas. Utredningen förutser att nya kommerskollegiet skall kunna ta del i ett sådant arbete. 7.3 Utredningsverksamheten med anknytning till de mindre och medelstora företagen Som ett särskilt delområde inom den utredningsverksamhet som avser att belysa problem och utvecklingsmöjligheter för olika grupper av företag har framträtt det som SOU 1971:69
avser förhållandena för de mindre och medelstora företagen. Behovet av en sådan verksamhet har bl. a. legat bakom förslagen från SHI-utredningen och bildandet av delegationen för de mindre och medelstora företagen, som bl. a. har till uppgift att verka för en samordning av utredningsverksamheten inom sitt område. Utredningen är medveten om att det finns specifika problem för de mindre företagen. Att man från statens sida speciellt uppmärksammar de mindre företagens förhållanden kan vidare motiveras av att vissa statliga åtaganden i första hand vänder sig just till dessa företag. A andra sidan kan man knappast räkna med att det i den statligt stödda service som riktar sig till företagen finns naturliga avgränsningar som är beroende av företagens storlek. Det är också svårt att finna naturliga gränslinjer mellan en bevakningsinriktad utredningsverksamhet som avser mindre företag och motsvarande verksamhet som avser andra företagsgrupper. Det är en av orsakerna till att utredningen avvisat den organisationsmodell som tidigare skisserats av SHIutredningen. Utredningen tar upp de senare problemen till närmare diskussion i kap. 9. En central punkt i utredningens bedömningar är att man knappast kan avstå från en planeringsmässig samordning mellan verksamhetsgrenar som sammanhänger med det statliga stödet till de mindre företagen och de verksamhetsgrenar som skall fylla motsvarande uppgifter inom ett mera vidsträckt fält. Bl. a. bör det innebära att den utredningsverksamhet som skall vara inriktad på att uppmärksammade mindre företagens förhållanden bör förenas med en motsvarande utredningsverksamhet som skall ha till uppgift att inom ett mera vidsträckt område bevaka problem och utvecklingsmöjligheter för olika grupper av företag. De föregående synpunkterna spelar in för bedömningen av SIFU:s roll i framtiden men bör också påverka uppläggningen av den verksamhet som för närvarande hör hemma inom delegationen för de mindre och medelSOU 1971:69
stora företagen. Som ytterligare utvecklas i kap. 9 betyder den hä'r föreslagna organisationsbildningen nya förutsättningar när det gäller att få en definitiv lösning på de problem som tidigare behandlats av SHI-utredningen. Nya kommerskollegiet får naturliga förutsättningar att svara för en sådan utredningsverksamhet med anknytning till de mindre och medelstora företagens förhållanden som SHI-utredningen avsett och för de samordningsfunktioner som med nuvarande organisation ligger hos delegationen. För det närmaste skedet finns det anledning att anta att verkets uppgifter närmast bör vara en motsvarighet till delegationens. På vilket sätt delegationen bör avlösas av det nya verket berörs ytterligare i kap. 11 och 13.
7.4 Uppgifter i samband med övervakningen
konkurrens-
Utgångsläget. En av grundbedömningarna bakom förslaget att föra över pris- och kartellnämndens uppgifter i samband med konkurrensövervakningen till nya kommerskollegiet är konkurrensövervakningens betydelse som ett led i samhällets bevakning av strukturförhållandena inom näringslivet. I sina grundbedömningar har utredningen också tagit fasta på den roll som utredningsorgan inom ett mera vidsträckt område som pris- och kartellnämnden kommit att spela. Utlösande för en omprövning av den nuvarande organisationen är vidare den utveckling som är på väg vad gäller uppläggningen i stort av den statliga verksamheten i anslutning till konsumentpolitiken. Som framgår av den redogörelse utredningen lämnat i annat sammanhang har konsumentutredningen skisserat en konsumentpolitisk verksamhet med delvis nytt innehåll och som utgår från "en hushållscentrerad problemsyn". Det konsumentverk som föreslagits skall utifrån en analys av hushållens behov bl. a. söka påverka olika instanser inom samhällsplaneringen likaväl som företagen. En av uppgifterna för konsumentutred83
ningen har varit att utforma en samordnad organisation för den konsumentpolitiska verksamheten. Till de utvägar konsumentutredningen undersökt har hört en sammanläggning mellan ett nytt konsumentverk och statens pris- och kartellnämnd (eller delar därav). När konsumentutredningen före utformningen av sitt slutliga förslag i en lägesrapport preliminärt skisserade huvuddragen för en ny organisation innebar detta att delar av pris- och kartellnämnden skulle föras samman med det nya verket medan återstående funktioner skulle placeras in på annat håll. Planerna på en sammanläggning mellan pris- och kartellnämnden och ett nytt konsumentverk fullföljdes inte i det slutliga förslaget från konsumentutredningen. Den organisation som skisserats i konsumentutredningens förslag berör inte direkt pris- och kartellnämnden. Som skäl för att avstå från en sammanläggning angav konsumentutredningen att det för stora delar av uppgifterna inom pris- och kartellnämnden inte kommer att finnas någon motsvarighet i uppgifterna för det nya konsumentverket och att arbetstekniken kommer att avvika. Konsumentutredningens överväganden riktar uppmärksamheten på behovet att klarlägga hur resurserna för konkurrensövervakningen bör vara organiserade inte bara med hänsyn till de konsumentpolitiska strävandena utan också med hänsyn till de delar av näringspolitiken som är direkt inriktade på strukturförhållandena inom näringslivet. Det har hört till utgångspunkterna för de bedömningar kommerskollegieutredningen i det här sammanhanget gjort att en koncentration av resurserna för olika uppgifter i anslutning till konsumentpolitiken bör vara att vänta genom en ny organisation som åtminstone i huvuddrag bygger på konsumentutredningens förslag. Kommerskollegieutredningen är medveten om att en sådan ny organisation knappast kan innebära att prisoch kartellnämndens funktioner i sin helhet förs över till ett nytt konsumentverk. Framför allt beror det på att delar av verksamheten inom pris- och kartellnämnden har en annan orientering. 84
En klar anknytning till konsumentpolitiken finns bl. a. för övervaknings-, utredningsoch upplysningsverksamheten i prisfrågor, men anknytningen är inte lika entydig vad gäller uppgifterna i samband med konkurrensövervakningen. Bedömningen av vad som är en lämplig organisation måste inom det senare området också styras av utvecklingen av organisationen i stort för verksamheten inom det näringspolitiska fältet. Utredningens förslag Med utgångspunkt häri har utredningen analyserat förutsättningarna för en uppdelning av pris- och kartellnämndens uppgifter och resurser. Slutsatsen har blivit att en sådan uppdelning är möjlig och kan tillfredsställa kraven på en mera sammanhållen organisation för utredningsverksamheten inom det näringspolitiska fältet samtidigt som den ger förutsättningar för att på ett naturligt sätt foga in en del av de nuvarande uppgifterna inom pris- och kartellnämnden i verksamhetsprogrammet för ett blivande konsumentverk. Utredningen har förutsatt att en uppdelning av verksamheten inom pris- och kartellnämnden bör innebära att de nuvarande uppgifterna fördelas på två huvudområden — utredningar i anslutning till konkurrensövervakningen -prisregistrering/prisövervakning/prisupplysning och därmed sammanhängande verksamhet. Uppgifterna inom det första huvudområdet bör enligt utredningens mening övergå på nya kommerskollegiet. Utredningen finner att en förankring av uppgifterna inom det andra huvudområdet inom ett nytt konsumentverk är en naturlig lösning men vill också lämna öppen möjligheten att låta verksamheten kvarstå inom ramen för en fristående organisation. En sådan uppdelning företer likheter med de förhållanden som tidigare rådde med den statliga priskontrollnämnden och monopolutredningsbyrån inom kommerskollegiet SOU 1971:69
verksamma inom motsvarigheten till respektive huvudområde. Förslaget ligger också nära vad konsumentutredningen framförde i sin tidigare lägesrapport men skiljer sig alltså i viss mån från det slutliga förslaget från konsumentutredningen. Man kan här emellertid knyta an till de bedömningar som ligger bakom konsumentutredningens förslag och som innebär att den verksamhet som enligt dess förslag kommer att höra hemma inom ett blivande konsumentverk framför allt kommer att ha sina utgångspunkter i hushållens situation. Kommerskollegieutredningen menar alltså att prisövervakningen i detaljhandeln och angränsande uppgifter i dagens verksamhet inom prisoch kartellnämnden ligger inom det område där det är hushållens intressen som skall tas till vara och att det därför ligger väl i linje med de centrala uppgifterna för ett blivande konsumentverk. Det är däremot knappast fallet exempelvis i fråga om sådana studier som är avsedda belysa prisbildningen i olika led. Utredningen är medveten om sambanden mellan de här angivna huvudområden i prisoch kartellnämndens verksamhet. Så kan t. ex. initiativ till kartläggningsundersökningar utgå just från den prisregistrerande och prisuppföljande verksamheten. Utredningen anser att det trots detta finns övertygande skäl att föra uppgifterna inom nämnden åt olika håll. Utan en uppdelning får man större splittringsproblem. Uppdelningen behöver inte betyda att samspelet i den praktiska verksamheten bryts. Utredningen har således förutsatt att nya kommerskollegiet skall kunna tas i anspråk för utredningsuppgifter som härrör ur verksamheten inom ett blivande konsumentverk. Med ett väl utbyggt samarbete mellan de båda nya verken bör det i det stora hela finnas lika gynnsamma förutsättningar som i dag för ett samspel mellan de verksamhetsgrenar som med nuvarande organisation är knutna till pris- och kartellnämnden. För vissa andra områden föreslår utredningen att samarbetsdelegationer bildas mellan nya kommerskollegiet och andra centrala SOU 1971:69
myndigheter. Motsvarande kan mycket väl komma i fråga på det här aktuella området, men med hänsyn till att en ny organisation här inte är beslutad har utredningen avstått från att lägga fram ett sådant förslag. Underlag för utredningens bedömningar i fråga om förutsättningarna att föra över vissa funktioner inom pris- och kartellnämnden till nya kommerskollegiet har bl. a. varit det kartläggningsmaterial som kommit fram genom konsumentutredningen. Det ger knappast möjligheter att i detalj analysera hur en uppdelning av pris- och kartellnämnden bör återverka på den konkreta utformningen av den kommande organisationen. Förhållandena är på det här området inte annorlunda än i fråga om andra delar av den verksamhet som berörs av utredningens förslag till ny organisation. En mera ingående analys av organisationsfrågorna måste ingå som ett led i det arbete som har beslutade huvudlinjer för organisationen som utgångspunkt. Utredningen har ansett att det finns tillräckligt starka skäl för att besluta om en principlösning som innebär en sammanläggning mellan vissa funktioner för pris- och kartellnämnden och de funktioner som enligt förslaget kommer att ingå i uppgifterna för nya kommerskollegiet. Utredningen föreslår att de instruktionsmässigt givna uppgifterna för pris- och kartellnämnden i samband med konkurrensövervakningen förs över till nya kommerskollegiet. Det har hört till förutsättningarna bakom förslaget att verksamheten till innehåll och uppläggning kommer att få en direkt fortsättning inom det nya verket. Samtidigt har utredningen förutsatt att verksamheten nära knyts samman med den övriga utredningsverksamheten inom det nya verket. Koncentrationen av resurserna behöver inte hindra att verksamheten får en sådan uppläggning att de speciella intressen som ligger bakom pris- och kartellnämndens funktioner inom konkurrensövervakningen får möjligheter att slå igenom också i fortsättningen. Det är väsentligt att inom den nya organisationen få en institutionell mot85
svårighet till pris- och kartellnämnden (styrelsen för pris- och kartellnämnden). En av orsakerna är att det kan finnas behov av att balansera de speciella intressen som måste sätta sin prägel på konkurrensövervakningen mot de intressen det nya verket i övrigt kommer att företräda. Det är svårt att avgöra om man har att räkna med egentliga intressekonflikter av sådant slag att det kommer att avspegla sig i den praktiska verksamheten. Att sådana konflikter är tänkbara behöver inte i sig vara något hinder för den här föreslagna samorganisationen. Det väsentliga är att organisationen blir så uppbyggd att den kan möta sådana konflikter på ett rationellt sätt i den mån de uppträder. Enligt utredningens bedömning kommer den här skisserade organisationen att ge sådana möjligheter. En väsentlig del av utredningens förslag är att det inom det nya verket bildas ett råd för konkurrensfrågor som till sin sammansättning är en motsvarighet till styrelsen för prisoch kartellnämnden. I och med att pris- och kartellnämndens uppgifter i anslutning till konkurrensövervakningen överförs på nya kommerskollegiet kommer verket att få överta nämndens funktioner som utredningsorgan till näringsfrihetsombudsmannen och marknadsrådet. Det betyder inte att man på det här området behöver vara låst vid den arbetsfördelning som gäller. Det kan mycket väl visa sig lämpligt att näringsfrihetsombudsmannen i större utsträckning arbetar med egna resurser. Det är också möjligt att näringsfrihetsombudsmannen åtminstone i viss utsträckning kan falla tillbaka på resurserna inom ett blivande konsumentverk. Hur arbetsfördelningen mellan nya kommerskollegiet och ett blivande konsumentverk bör utformas vad gäller en sådan uppdragsstyrd verksamhet hör till de frågor som bör tas upp till ytterligare bedömning i det kommande arbetet med utvecklingen av den nya organisationen.
7.5 Verksamheten med anknytning till handelspolitiken och utrikeshandel Som framgått av kap. 3 finns det i dag på verksplanet en relativt enhetlig organisation för verksamheten i anslutning till handelspolitiken och utrikeshandeln med kommerskollegiet som huvudorgan. Utvecklingen under senare år har på olika sätt inneburit en breddning av verkets uppgifter inom detta område. Många faktorer har medverkat härtill. Ställningstagandena till handelspolitiska frågor måste regelmässigt grunda sig på bedömningar utifrån svenska förhållanden och intressen och de måste vara samstämmiga med det näringspolitiska agerandet i övrigt. När det gäller att ta ställning till det svenska näringslivets krav på åtgärder i olika former för reglering av de villkor som är bestämmande för import och export liksom när det gäller att värdera de handelspolitiska åtgärder som vidtas av andra stater krävs en penetrering av förhållandena inom olika branscher och varuområden. Det har gjort det nödvändigt att skapa resurser för en utredningsverksamhet som tar upp förhållandena inom olika branscher och varuområden. De senaste åren har betytt ökade krav på verksamheten, som bl. a. fått mötas genom provisoriska åtgärder. Verkets resurser för behandlingen av varu- och försörjningsfrågor och för branschutredningar har förstärkts. Utvecklingen tekniskt och strukturmässigt inom det svenska näringslivet betyder en större grad av internationalisering för de näringspolitiska bedömningarna. Till det bidrar också behovet att bedöma planerade åtgärder inom det näringspolitiska området i förhållande till de åtaganden Sverige förbundit sig till i internationella sammanhang. Utvecklingen av den internationella arbetsfördelningen och den därav följande integreringen mellan olika staters ekonomier betyder att handelspolitiska frågor av traditionellt slag också i fortsättningen kommer att vara viktiga. Utvecklingen betyder vidare att det i allt större utsträckning blir nödvändigt att ta in industripolitiska hänsynstaganden i dessa bedömningar. SOU 1971:69
Ett annat väsentligt drag i utvecklingen är tendenserna till vidgning av det internationella ekonomiska samarbetet till nya områden. Det ställer krav på resurser för att på ett samlat sätt bedöma och tillvarataga de svenska intressena. Som exempel gäller det miljöoch konsumentskyddsfrågor, frågor rörande internationell konkurrensövervakning och multinationella företag, tekniska handelshinder av olika slag samt de problem som aktualiseras i samband med avtalen om tekniskt, vetenskapligt och industriellt samarbete med östeuropeiska stater. De olikheter som finns i fråga om de praktiska förutsättningarna i anslutning till utredningsinsatserna på handelspolitikens och industripolitikens område, behöver enligt utredningens bedömning inte lägga hinder i vägen för en utveckling mot ökad integration. Det som för utredningen varit de avgörande argumenten för att ge organisationen på verksplanet en utformning som underlättar en sådan integration är förutom den växelverkan och de beroendeförhållanden som gäller i fråga om bakgrunden till de statliga åtgärderna att kunskapsunderlaget i stor utsträckning är gemensamt. En organisatorisk samordning av utredningsverksamheten i anslutning till handelspolitiken och industripolitiken ger framför allt den fördelen att man på båda områdena får en högre beredskap. De snabba bedömningar som bl. a. kan vara nödvändiga inom det handelspolitiska området underlättas av att det finns en väl etablerad organisation som i sin verksamhet täcker de näringspolitiska utvecklingsperspektiven i stort. I det föregående ligger huvudmotiven till att utredningen föreslår en samorganisation mellan den utredningsverksamhet med anknytning till utrikeshandel och handelspolitik som nu förekommer inom kommerskollegiet och den utbyggda utredningsverksamheten med anknytning till industripolitiken. Bedömningarna har alltså lett utredningen till att avvisa ett alternativ som berörs i bilaga 4 och som innebär bildandet av en enhet vars uppgifter renodlat anknyter till utrikeshandeln och handelspolitiken. SOU 1971:69
i utredningens bedömningar har spelat in den spridning i fråga om uppdragsgivare som sätter sin prägel på verksamheten inom det nuvarande kommerskollegiet. Det har förefallit orealistiskt att ge en ny organisation en sådan utformning att verksamhetsfälten för olika enheter (myndigheter) är avpassade till intresseområdena för olika departement. Det senare kan ytterligare illustreras av den verksamhet som berörs i kap. 9. Enligt utredningens bedömning bör det inte finnas några rågångar mellan de statligt stödda servicefunktioner som där behandlas även om de på departementsplanet hör hemma på olika håll. 7.6 Överväganden och förslag beträffande överstyrelsen för ekonomiskt försvar I flera avseenden finns det beröringspunkter mellan den verksamhet som enligt utredningens förslag kommer att rymmas inom nya kommerskollegiet och den som hör hemma inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Till en del gäller det den kunskapsmässiga bakgrunden för verksamheten men härtill kommer också den samhörighet i sak som existerar mellan uppgifterna för den allmänna näringspolitiken och uppgifterna för det ekonomiska försvaret. Bl. a. illustreras det av att beredskapshänsyn kommer in som en styrande faktor när det gäller att klarlägga långsiktsperspektiven för svensk industri. Ett konkret exempel är den pågående utredningen om försörjningsberedskapen som nämnts i det föregående och som skall ta upp olika metoder för att trygga försörjningsberedskapen både med avseende på effektivitet från beredskapssynpunkt och med avseende på sina konsekvenser från allmänna näringspolitiska och handelspolitiska synpunkter och därvid bl. a. belysa avvägningen mellan produktion och lagring. Med den bild utredningen har gjort sig av uppgifterna i stort för nya kommerskollegiet har det legat nära till hands att förutsätta ett nära samarbete mellan de båda verken som tänkbart kan leda ända fram till fullständig samorganisation. Det finns starka argument 87
för det senare. Till detta bidrar inte minst att utvecklingen i stort inom näringslivet och det ökade behovet av varutillförsel utifrån tycks leda till en allt starkare samhörighet mellan den allmänna näringspolitiska planeringen och den beredskapsmässiga försörjningsplaneringen. Argumenten för en samorganisation är giltiga för stora delar av verksamheten inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar men har speciell tyngd vad gäller några delområden i verksamheten. Här vill utredningen speciellt nämna överstyrelsens uppgifter i samband med energiförsörjningen. Här är alltså utgångspunkten att nya kommerskollegiet enligt utredningens förslag skall få ställningen som central energimyndighet med ett sammanhållande ansvar för planerings- och regleringsuppgifter som har anknytning till den allmänna energipolitiken. Här får utredningen hänvisa till de synpunkter som förts fram i remissyttrandet över energikommitténs betänkande och i den kommentar som utredningen knutit till rapporten från en organisationsundersökning vid kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion. Ett principiellt argument för samorganisation mellan överstyrelsen för ekonomiskt försvar och nya kommerskollegiet skulle kunna hämtas från de allmänna riktlinjer som i dag gäller för organisationen av det ekonomiska försvaret. De innebär att ansvaret för försvarsberedskapen på olika områden skall förankras inom de myndigheter som har motsvarande fredsmässiga uppgifter om hand. Det betyder att ett tjugotal centrala myndigheter här är engagerade. Samordningsansvaret har lagts hos överstyrelsen för ekonomiskt försvar som dessutom fått det direkta ansvaret för de sektorer som inte naturligt faller in under någon annan myndighets ansvarsområde. Med den täckning som uppgifterna inom nya kommerskollegiet kommer att få enligt utredningens förslag är det emellertid frågan om man inte kommer i närheten av en organisatorisk dubblering av det slag man i princip velat undvika. Utredningen har emellertid också gjort 88
den bedömningen att tiden knappast är mogen för en omedelbar rekonstruktion som kommer att beröra de institutionella och organisatoriska ramarna för verksamheten inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Bl. a. har man här anledning att ta hänsyn till att en nyorientering för verksamheten inom det ekonomiska försvaret mycket väl kan bli resultatet av andra utredningar som nu pågår, däribland de pågående miljöstudierna om planeringsförutsättningarna för det ekonomiska försvaret och arbetet med sikte på nya informations- och styrsystem. Från det utredningsarbete som nu pågår finns det anledning att gå vidare med en analys som på ett bredare plan tar upp de styrningsmässiga och administrativa problemen för det ekonomiska försvaret och speciellt för de delar som för närvarande är förankrade inom överstyrelsen. Utredningen förordar här att en särskild utredning tillkallas. Den bör pröva olika alternativ för samorganisation mellan överstyrelsen för ekonomiskt försvar och nya kommerskollegiet. Bland dessa bör inga en integrering av överstyrelsens verksamhet i dess helhet. Andra alternativ som här bör tas upp till bedömning är att till nya kommerskollegiet enbart föra över de uppgifter som hänger samman med energiförsörjningen eller att föra över hela den försvarsplanering som ligger under överstyrelsens direkta ansvar (bränsle- och drivmedelsförsörjning, huvuddelen av industriproduktion och handel, undanförsel samt beredskapslagring av flertalet varor och förnödenheter) men att förankra överstyrelsens samordningsfunktioner på annat håll. Vidare bör utredningen uppmärksamma förutsättningarna för en uppdelning mellan de allmänna planeringsinriktade uppgifterna och den verksamhet som drivs i affärsmässiga former. Utredningen bör vidare pröva frågan om den nuvarande uppdelningen av försvarsberedskapen på en rad olika fackmyndigheter är ändamålsenlig eller om delar härav med fördel kan koncentreras till den centrala myndigheten för ekonomiskt försvar. För det närmaste skedet räknar utredSOU 1971:69
ningen med att en organiserad samverkan bör komma till stånd mellan nya kommerskollegiet och överstyrelsen för ekonomiskt försvar som framför allt tar sikte på att från fall till fall få en rationell arbetsfördelning vad gäller olika utredningsbetonade uppgifter och som innebär att de båda verken skall komma till varandras hjälp i den utsträckning det är till fördel för de uppgifter som skall utföras. Som framgår av det följande räknar utredningen med att särskilda arrangemang för att underlätta kontakterna på tjänstemannaplanet kommer att vara värdefulla. Utredningen räknar vidare med att nya kommerskollegiet bör vara representerat i det råd för ekonomisk försvarsberedskap som är knutet till överstyrelsen med uppgift att verka för samordning av landets ekonomiska försvarsberedskap.
8 Det finansiella företagsstödet
8.1 Huvudpunkterna i utredningens förslag Utredningen föreslår en koncentration av den centrala organisationen för vissa delar av det statliga finansiella företagsstödet. Förslagen berör lokaliseringsstödet, kreditstödet till hantverk och mindre industri (med statliga kreditgarantier och direktlån genom företagareföreningarna), stödprogram för bestämda industribranscher samt ytterligare några stödformer med mera begränsad räckvidd som i dag administreras av kommerskollegiet. Vidare berörs uppföljningsverksamheten i anslutning till det finansiella företagsstödet och åtgärder i de fall där staten har fordringar i nedläggningshotade företag. Utredningen föreslår att nya kommerskollegiet övertar de uppgifter inom dagens kommerskollegium som hänger samman med det särskilda kreditstödet till hantverk och mindre industri, dvs. industrilånegarantierna och tillsynen över företagareföreningarnas verksamhet vad gäller detta kreditstöd. Förslaget sammanhänger med att verket också i övrigt skall svara för arbetsuppgifter med inriktning på den mindre och medelstora industrin. Utredningen föreslår vidare att ett sammanhållande ansvar för administrationen av stödprogram som riktar sig till bestämda industribranscher läggs hos det nya verket. De nu aktuella programmen avser TEKO-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin. För framtiden kan man räkna med möjlig90
heten att ytterligare program med likartad inriktning kan bli en följd bl. a. av verksamheten på utredningssidan inom det nya verket. I så fall bör verket på motsvarande sätt ha det sammanhållande ansvaret för programmens genomförande. Däremot bör det nya verket inte direkt svara för de serviceinriktade insatser som kan ingå i sådana program. I stället kommer det nya verket i sådana sammanhang att fungera som uppdragsgivare till exempelvis SIFU, företagareföreningarna och privata konsultföretag. Utredningen återkommer till de senare frågorna i kap. 9. Utredningen förutsätter att kommerskollegiets nuvarande uppgifter i samband med hotell-lånegarantier, hemslöjdsstöd och glesbygdsstöd till företagare förs över till det nya verket. Förslaget om överförande av vissa uppgifter i samband med det finansiella företagsstödet från arbetsmarknadsstyrelsen till nya kommerskollegiet har som bakgrund bl. a. att olika former av finansiellt företagsstöd i allt större utsträckning kommit att användas parallellt och i kombination med varandra. Det har lett till samordningsproblem som man åtminstone delvis kan komma till rätta med genom en samordnad handläggning för några av de viktigaste medlen. Utredningen instämmer här i de slutsatser som tidigare dragits av 1968 års lokaliseringsutredning. Bedömningar från denna ligger likaså bakom förslaget att göra nya komSOU 1971:69
merskollegiet till uppföljningsorgan för hela lokaliseringssamrådet. Lokaliseringsdelegadet statliga finansiella företagsstödet. Det tionen bör således förankras inom nya kombetyder alltså ett ytterligare steg mot ökad merskollegiet. Även fortsättningsvis bör samordning. Kommerskollegieutredningen dock arbetsmarknadsstyrelsen vara represenhar tagit fasta på de riktlinjer som skisseras i terad i denna. Här ovan framlagda förslag gör det angelälokaliseringsutredningens betänkande om uppföljning av lokaliseringsföretag m. m. (Ds get att klargöra huvudlinjerna för samspelet In 1971:8). Den lösning som där angettshar mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och emellertid modifierats för att passa in i den nya kommerskollegiet. Kontinuerliga och näorganisationsbildning som kommerskollegie- ra kontakter mellan de båda verken måste utredningen skisserat. I stället för en särskild säkerställas. Förutom att arbetsmarknadsverk myndighet föreslås således att kommerskol- ket naturligen torde bli representerat i flera legiet får i uppdrag att företräda olika intres- av de rådgivande organ som förutsätts knytas senter på den statliga sidan i samband med till nya kommerskollegiet föreslår utredackord eller konkurser för företag där staten ningen att en särskild samarbetsdelegation har fordringar och eljest agera på statens mellan de båda verken organiseras. vägnar i situationer där statliga ingripanden till stöd för nedläggningshotade företag är 8.2 Utgångsläget aktuella. Det finansiella företagsstöd som förmedlas I det följande tar utredningen upp några genom verket skall kunna kombineras med utgångspunkter som varit av avgörande betyannat bistånd som administreras därifrån. delse för förslagen att överföra uppgifter i Bl. a. kan konsulttjänster ställas till företa- samband med lokaliseringsstödet från arbetsgens förfogande genom att verket uppträder marknadsstyrelsen till nya kommerskollesom beställare hos statliga organ - t. ex. giet. I bedömningen av de frågor som gäller statens institut för företagsutveckling - hos administrationen av det finansiella lokaliseföretagareföreningarna och hos privata konringsstödet har det för utredningen varit sulterande företag. naturligt att ta hänsyn till den utveckling Då arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter i som är på väg i fråga om formerna och samband med lokaliseringsstödet övertas av innehållet för lokaliseringspolitiken och redet nya verket, bör som en konsekvens en gionalpolitiken. Dess inriktning är huvudsakmotsvarande överföring ske också av administrationen av vissa bidragsformer som kor- ligen bestämd genom de riktlinjer för den responderar med lokaliseringsstödet och som fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten har företagen som mottagare. Detta gäller som beslutades i anslutning till prop. sysselsättningsstödet (bidragen till lönekost- 1970:75. Dessa innebär bl. a. att ett på naderna för vissa företag inom det inre stöd- individuella företag inriktat finansiellt inveområdet) och bidragen till utbildning inom steringsstöd kommer att ha en framträdande lokaliseringsföretagen. Detsamma bör gälla plats även i den fortsatta regionalpolitiken. Samtidigt har från flera håll problem påhandläggningen av frågor rörande investeringsfondernas användning i lokaliseringspo- pekats och kritik riktats i fråga om den praktiska tillämpningen av det finansiella litiska sammanhang. Utöver det finansiella företagsstödet finns lokaliseringsstödet. I sitt betänkande "Lokaoch regionalpolitik" (SOU även vissa närbesläktade uppgifter som enligt liseringsutredningens mening bör övertas av nya 1969:49) framhöll lokaliseringsutredningen kommerskollegiet från arbetsmarknadsstyrel- således att den nuvarande ordningen i fråga sen. Det gäller viss utredningsverksamhet av om handläggningen av stödärendena i flera lokaliseringspolitisk natur samt verksam- avseenden är mindre tillfredsställande både heten i samband med det nyligen beslutade från de sökandes och statens synpunkt. Starka SOU 1971:69
skäl talade därför för en radikal förändring i och näringslivets långsiktiga utveckling gör syfte att nå en smidigare och effektivare det enligt utredningens uppfattning väl ägnat handläggning. Det var därvid viktigare med att handlägga frågor rörande det finansiella en genomgripande reform än med mera be- lokaliseringspolitiska stödet. Det förhällande gränsade omläggningar, ansåg utredningen. att verket härutöver handhar vissa ytterligare Nuvarande ansökningsförfarande och finansiella stödformer och även föreslås adhandläggningsformer menade man var base- ministrera andra former av service- och utrade på en från statsmakternas synpunkt "de- vecklingsinsatser underlättar en sådan samfensiv" lokaliseringspolitik, som lägger initia- ordning av olika åtgärdsformer som lokalisetivet helt hos den sökande. Starka skäl talar ringsutredningen efterlyst. för en helt annan uppläggning, framhöll loFörslaget innebär dock inte ett totalt orkaliseringsutredningen. Utgångspunkten bör ganisatoriskt sammanförande av alla statliga vara att lokaliseringsstödet inte längre be- åtgärder av regionalpolitisk betydelse. Ett traktas som ett i huvudsak sysselsättningspo- sådant alternativ har för utredningen framlitiskt medel. Lokaliseringspolitiken bör i stått som helt orealistiskt. Även i fortsättstället ingå som en bland många åtgärder för ningen kommer således en rad myndigheter en aktiv näringspolitik och samordnas med att tas i anspråk för uppgifter i samband med statsmakternas övriga insatser på området, lokaliseringspolitiken. Detta förhållande och att ett utvecklingsarbete pågår vad gäller de ansåg lokaliseringsutredningen. Till bilden hör även att det pågår en centrala riktlinjerna för regionalpolitiken likutveckling i fråga om den regionala och som i fråga om den regionala och kommunakommunala planeringen som i olika hänseen- la planeringen utgör enligt utredningens beden kan få återverkningar för uppläggningen dömning inte något hinder för att man nu av verksamheten i anslutning till lokalise- tar upp den organisatoriska inplaceringen av rings- och regionalpolitiken. Till detta kom- det finansiella företagsstödet till prövning. mer vidare den genomgång av organisationen Lokaliseringspolitiken har nu vunnit en såför den regionala samhällsförvaltningen som dan stadga att en permanent lösning av den innebörd som utredningen skisserat ligger nu pågår (länsberedningen). Utgångsläget är således, som kommerskol- inom räckhåll. legieutredningen ser det, att alltmer preciseI det följande tas vissa principiella synrade politiska målsättningar för lokaliserings- punkter på sambandet och rollfördelningen och regionalpolitiken framkommit eller är mellan olika sysselsättningsfrämjande och under utveckling. Värdefulla erfarenheter näringsutvecklande insatser upp och ges ythar vunnits under den hittillsvarande praktis- terligare motiveringar för utredningens förka tillämpningen av lokaliseringsstödet. Här- slag. vid har emellertid även svårigheter och brister framkommit som påkallar en organisatorisk rekonstruktion. Utredningen vill här särskilt knyta an till lokaliseringsutredningens 8.3 Arbetsmarknadspolitik - lokaliseringssynpunkter att vad som nu krävs framför allt politik - näringspolitik är att ge lokaliseringspolitiken en mer offen- Relationerna mellan arbetsmarknadspolitik, siv prägel innebärande att stödåtgärderna lokaliseringspolitik och näringspolitik har tanärmare inordnas i en aktiv näringspolitik gits upp i många sammanhang i offentliga och samordnas med statsmakternas övriga utredningar och i den allmänna debatten. insatser inom området, inte minst då andra Det betyder alltså att utredningen haft ett former av finansiellt företagsstöd. omfattande material att falla tillbaka på. De Förslaget att ombilda och utveckla kom- synpunkter som för utredningen varit väglemerskollegiet till ett centralt ämbetsverk in- dande kan sammanfattas på följande sätt. riktat på de strukturekonomiska frågorna Arbetsmarknadspolitiken, lokaliserings92
politiken och näringspolitiken är till sina syften och tillämpningsområden så sammanvävda med varandra att man knappast kan göra någon praktiskt hållbar strikt teoretisk uppdelning mellan deras olika arbetsområden, programområden eller planeringsområden. Det hindrar inte att man i grova drag här kan finna relativt klara såväl skiljelinjer som samband dem emellan. En sådan uppspaltning är en förutsättning för att man skall kunna ange hur det operativa ansvaret för olika uppgifter i samband med arbetsmarknadspolitiken, lokaliseringspolitiken och näringspolitiken skall fördelas mellan olika enheter. Enligt utredningens uppfattning är näringspolitik det bredare, samlande begreppet. Arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken faller här in som två aktivitetsområden inom den näringspolitiska ramen. Det innebär att båda dessa aktiviteter hämtar sin motivering ur de värderingar som ligger till grund för näringspolitiken och bör samverka för att främja de för denna uppställda målen. Samtidigt skiljer sig arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken från varandra bl. a. i fråga om arten och behovet av bedömningsunderlag, policyinstrumentens karaktär och föremålen för politiken. Arbetsmarknadspolitiken är således primärt individinriktad. Dess tillämpning förutsätter kunskaper om arbetskraftens sammansättning, geografiska fördelning, arbetstagarnas kunskaper och behov liksom överblick över tillgängliga sysselsättningstillfällen och de krav som ställs vid utförande av olika arbetsuppgifter. Den förutsätter tillgång till instrument som kan påverka arbetsutbudets geografiska och funktionella fördelning liksom efterfrågans sammansättning. Den är konjunkturbetonad genom att arten och inriktningen av insatserna i betydande utsträckning måste förändras från en avmattnings- till en högkonjunktur. En hög grad av handlingsberedskap måste finnas och snabb genomslagskraft i åtgärderna är väsentlig. Temporära lösningar måste därför ofta sökas. Lokaliseringspolitiken å andra sidan är inriktad på företag och affärsprojekt. Den SOU 1971:69
kräver kunskaper om branschers och olika ekonomiska aktiviteters utvecklingstendenser och framtidsutsikter, förmåga att bedöma affärsidéers och produkters konkurrenskraft, företags och företagares kompetens och kapacitet och insikter i ekonomiska kalkyler och finansiella förhållanden. Den måste arbeta med instrument som kan påverka företagandets geografiska fördelning och utveckling. Syftet är att finna ekonomiskt konkurrenskraftiga lösningar som kan erbjuda varaktig sysselsättning. Det långsiktiga elementet kommer här i förgrunden. Konjunkturella skiftningar påverkar i mindre grad än vad gäller arbetsmarknadspolitiken insatsernas karaktär och inriktning. Omvänt innebär detta att de lokaliseringspolitiska åtgärderna och instrumenten normalt inte heller är ägnade att lösa hastigt uppkommande akuta lokala sysselsättningskriser. Det anförs ibland att det skulle råda ett motsatsförhållande mellan de arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska strävandena. Man har då i regel ensidigt sett arbetsmarknadspolitiken som ett medel för att öka arbetskraftens geografiska rörlighet medan lokaliseringspolitiken betraktats som ett instrument för att möjliggöra för arbetstagarna att bo kvar och finna sysselsättning på den ursprungliga bosättningsorten. Visserligen kan i en konkret situation arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska insatser framstå som skilda alternativ. Vanligare torde dock vara att de utgör nödvändiga komplement till varandra. En lokaliseringspolitisk satsning förutsätter således ofta för att lyckas bl. a. arbetsförmedlingsoch omskolningsinsatser. Omvänt kan — särskilt om man ser utvecklingen i ett större och mer långsiktigt perspektiv — sysselsättningsproblemen inte lösas med enbart arbetsmarknadspolitiska ingrepp. Resurser och instrument för en aktiv och offensiv lokaliseringspolitisk verksamhet måste också finnas. Kommerskollegieutredningen vill därför starkt stryka under sambandet och behovet av samordning mellan arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska insatser. Att utredningen trots detta förordar en överfö93
ring av ansvaret för handhavandet av det näringslivets förhållanden och utvecklingsfinansiella lokaliseringsstödet och vissa andra möjligheter inom olika regioner och lokala till detta knutna eller närbesläktade aktivite- områden. Via dessa organ liksom genom att ter från arbetsmarknadsverket till nya kom- det handhar andra mot företagen inriktade merskollegiet har främst sin grund däri att stöd- och serviceåtgärder (exempelvis TEKOdet enligt utredningens mening fordras ett stödet, SIFU-aktiviteter) kommer verket till stora delar avvikande bedömningsunder- och dess personal att få en intensiv och lag samt ställs olika krav på kunskaps- och mångfacetterad kontaktyta gentemot näerfarenhetsbakgrund hos den personal som ringslivet och möjligheter att effektivt samskall handha de instrument som hör hemma ordna finansiella insatser med andra former inom arbetsmarknads- respektive lokalise- av utvecklingsstöd. ringspolitiken. Sammanfattningsvis innebär detta att ett Visserligen är behovet av lokaliseringspoli- överförande av det finansiella lokaliseringstiska insatser intimt relaterat till de syssel- stödet från arbetsmarknadsverket till nya sättningspolitiska strävandena. Genomföran- kommerskollegiet enligt utredningens medet av ett konkret lokaliseringsprojekt förut- ning ger möjligheter till ett effektivare utsätter likaså som ett element kunskap om nyttjande och en starkare integrering av de lokala arbetsmarknadsförhållanden och ar- lokaliseringspolitiska insatserna i den näbetstagarnas kapacitet och önskemål. När ringspolitiska planeringen. det gäller att finna varaktiga lösningar genom Den föreslagna ärendeomfördelningen livskraftiga företagsetableringar eller -utvidg- kommer samtidigt att ge arbetsmarknadsningar är det dock inte kunskaper om arbets- myndigheterna en mera renodlad roll och en marknadssituationen som är det avgörande. mera enhetlig planeringsram. Deras uppgifter Här gäller inte minst att kunna bedöma kommer mera markerat att knyta an till lokaliseringsprojektets ekonomiska avkast- arbetsmarknadspolitiken som servicefunkning, företagsledningens kompetens och ka- tion och som betydelsefullt instrument i den pacitet samt marknadseffekterna i stort. ekonomiska politiken. Den inriktning på och de resurser för bevakning och utredning av näringslivets 8.4 Finansiellt företagsstöd - bedömningsstrukturella utveckling som utredningen föunderlag och arbetssätt reslär skall byggas upp inom nya kommerskollegiet kommer att ge verket unika kun- Enligt utredningens uppfattning måste sträskaper och möjligheter till överblick och van vara att det finansiella företagsstödet bakgrundsbedömningar av den typ som här administreras på ett sådant sätt att det ger krävs. De detaljanalyser, riskbedömningar möjligheter att träffa medvetna och väl unm. m. som behöver göras i samband med det derbyggda val mellan insatser inom det arfinansiella företagsstöd som redan nu hand- betsmarknadspolitiska området och sysselhas av verket är dessutom av i princip samma sättningsskapande insatser med mera långsikkaraktär som de vilka krävs för lokaliserings- tig inriktning. Detta gäller allmänt och i stödet. Ett överförande av lokaliseringsstö- fråga om insatsernas planering i stort men det gör det möjligt att samla och effektivt allra klarast framstår kanske nödvändigheten utnyttja en mer kompetent personalstyrka av ett medvetet sådant val i "defensiva situaförutom att det underlättar en samordning tioner", exempelvis med utgångspunkt i av de skilda finansiella stödformerna. Genom varsel om driftsinskränkningar eller företagsdet nya verkets kontakter med företagareför- nedläggelser. Det är väsentligt att i en sådan eningarna - och en i framtiden utbyggd situation kunna få allsidigt klarlagt vad bortregional organisation utvecklad ur dessa — fallet av sysselsättningsmöjligheter får för ges verket möjligheter att få ett bedömnings- konsekvenser. Därutöver gäller det att få underlag baserat på ingående kännedom om grepp om vilka handlingsalternativ samhälls94
organen har att räkna med och vilka åter- annat arbetssätt. Den "förvaltningsmässiga" verkningar i stort som de olika handlingsal- uppläggningen av arbetet kan, som lokaliseringsutredningen framhållit, inte längre vara ternativen kan föra med sig. Bl. a. med hänsyn till att varselsystemet dominerande. Det mest väsentliga i den utveckling av knyter an till arbetsmarknadsmyndigheterna måste dessa här ha en central och initierande administrationen av det finansiella företagsroll. Men också andra samhällsorgan torde stödet som kommerskollegieutredningen anser regelmässigt behöva kopplas in, t. ex. läns- önskvärd är att man kan arbeta på ett mera styrelserna och de kommunala myndigheter- kvalificerat sätt med de strukturekonomiska na. Det torde också ofta bli nödvändigt att problem som här aktualiseras och att man engagera olika organ på riksplanet, exempel- dessutom på den statliga sidan får bättre vis för att preliminärt bedöma förutsätt- förutsättningar att bedöma utvecklingsmöjningarna för stöd till sysselsättningshotade ligheterna för de berörda företagen. Ett orföretag eller för stöd till nyetablering. Utred- gan med den inriktning och de resurser som ningen har räknat med att nya kommerskol- utredningen vill samla i nya kommerskollelegiet kommer att vara ett sådant organ som giet ger möjlighet att uppnå detta. Enligt utredningens uppfattning ställer en naturligen kopplas in i en dylik situation. Bedömningen går in i ett nytt skede när rationell användning av det statliga finansielman är klar över att det kan finnas rimliga la företagsstödet speciella krav på kunskapsförutsättningar för att vidta åtgärder som inne- underlag. Behovet av tillgång till bedömbär att sysselsättningen tryggas eller att nya, ningsunderlag för stödåtgärderna hänför sig bestående sysselsättningsmöjligheter skapas schematiskt framför allt till tre huvudområexempelvis genom en rekonstruktion av de den: berörda företagen med hjälp av statligt finan— kännedom om sysselsättningsläget inom siellt stöd. Det primära i detta senare bedömskilda yrkesområden och regioner, ningsskede är hur man skall få utvecklings— kännedom om det aktuella läget för olika dugliga företagsenheter som väl svarar mot branscher och produktområden med hänbefolknings- och näringslivsmönstret inom syn till bl. a. avsättningsförhållandena och den aktuella regionen och som från rikssyndet internationella konkurrensläget, punkt är värdefulla. Det härför erforderliga — kännedom om de samhällsekonomiska bedömningsunderlaget är till stora delar av förutsättningarna för och återverkningarna det slag som nya kommerskollegiet kommer av det finansiella företagsstödet. att kunna ställa till förfogande. Genom att Åtgärderna bestäms också från andra utverket får uppgifter i samband med det finansiella företagsstödet kommer det också gångspunkter. De politiskt fastställda riktlini sädana sammanhang att få operativa funk- jerna för regionalpolitiken hör självfallet dit. Även i enskilda fall kan konkreta, regionaltioner. Som framgått av det föregående har utred- politiskt betingade bedömningar väntas från ningen velat ta fasta på lokaliseringsutred- de politiska myndigheternas sida. Kännedom ningens bedömningar bl. a. såtillvida att det behövs vidare om strävanden och planer hos finansiella företagsstödet mera utpräglat blir myndigheterna på läns- och kommunplanet. ett medel för den näringspolitiska plane- En rad speciella samhällsintressen kan spela ringen. En av förutsättningarna är att man in i enskilda fall, t. ex. det ekonomiska får till stånd en utbyggnad och systematise- försvarets försörjningsmässiga önskemål. ring av den centrala utredningsverksamheten. En annan förutsättning är — som lokaliseDe sysselsättningsmässiga bedömningarna ringsutredningen strukit under — att de organ som skall svara för administrationen av Utredningen räknar som nämnts i det föredet finansiella företagsstödet får ett delvis gående med att nya kommerskollegiet i hög SOU 1971:69
grad kommer att vara i behov av bedömningar som görs från arbetsmarknadsmyndigheternas sida. I viss utsträckning kan verksamheten på utredningssidan inom det nya verket ge kontakt med frågor som gäller sysselsättningen och förhållandena på arbetsmarknaden och med produktivitetsfrågor. Detta kan exempelvis bli fallet genom utredningar av samma typ som TEKO-utredningen. Detaljkunskaper om arbetsmarknadssituationen och värdering av sysselsättningseffekterna av planerade åtgärder från verkets sida måste ändå i konkreta fall regelmässigt inhämtas från arbetsmarknadsstyrelserna och berörda länsarbetsnämnder. Företagsbedömningarna i branschperspektiv
För uppföljningsverksamheten liksom för andra delar av administrationen av det finansiella företagsstödet måste finnas tillgång till andra informationskanaler. Sådana är t. ex. företagareföreningarna och bankerna. De samhällsekonomiska bedömningarna I en rad sammanhang och från olika håll har understrukits att samhällsekonomiska bedömningar måste inverka på de avgöranden som har att göra med användningen av det finansiella företagsstödet. De kan vara värdefulla eller nödvändiga i flera olika sammanhang. Kanske mest typiskt är det fall där finansiellt stöd från staten är avgörande för ett företags fortbestånd. Det kan både gälla när ett företag för första gången söker statligt stöd och när ett stödföretag kommit i sädana svårigheter att valet står mellan nedläggning och ytterligare ekonomiskt engagemang från statens sida eventuellt i samband med en rekonstruktion. Lokaliseringsutredningen har betonat värdet av att i sådana situationer ha tillgång till en totalkalkyl som vägledning i valet mellan olika handlingsalternativ och som gör att samhällsekonomiska hänsynstaganden kan vägas in. Som exempel har lokaliseringsutredningen nämnt behovet att ta hänsyn till kostnaderna för outnyttjade samhällsinvesteringar på nedläggningsorten. Samhällsekonomiska hänsyn har också betydelse för en bedömning av regionala balansproblem. Det synes naturligt att nya kommerskollegiet deltar i arbetet med sikte på att utveckla metodiken för samhällsekonomiska kalkyler.
I dag är bedömningen av stödärendena i hög grad beroende av det underlag som samlas in direkt i anslutning till framställningar från företagen. Man saknar på den statliga sidan ett tillräckligt systematiserat och lätt tillgängligt kunskapsmaterial. Därför måste myndigheternas bedömningar i stor utsträckning falla tillbaka på kunskaper utifrån. Den uppbyggnad och systematisering som föreslås i fråga om den centrala näringspolitiska utredningsverksamheten ger möjlighet att bedöma enskilda stödärenden mot bakgrund av bättre kunskaper på den statliga sidan. Det kommer likväl att dröja innan man etablerat ett väl täckande kunskapsmaterial för bedömningarna i samband med det finansiella företagsstödet. Det innebär att dess betydelse som ett medel för den näringspolitiska planeringen kommer att tillväxa successivt. De översiktskunskaper som kommer att bli tillgängliga genom den centrala utredningsverksamheten kommer sannolikt alltid De politiskt fastställda riktlinjerna att vara otillräckliga för de marknads-, Alla tecken tyder på att riktlinjerna för bransch- och företagsbedömningar som be- regionalpolitiken kommer att bli mer precihöver göras i samband med administrationen serade, t. ex. då det gäller de orter som skall av det finansiella företagsstödet. Inte heller prioriteras vid statligt stöd att etablera nya det registermaterial som för den närmaste företag. Avgörandena i konkreta fall komframtiden kan stå till förfogande (t. ex. det mer i viss utsträckning att även i fortsättregister över alla stödföretag som nu plane- ningen bero på bedömningar inom departeras) kan få mer än en relativt begränsad menten. Ju mer utvecklade och klara de politisbetydelse som hjälpmedel i arbetet. ka riktlinjerna för verksamheten blir desto lät96
tare blir det emellertid att överlämna tillämpningen till det nya verket. I den allmänna planeringen av regional- och lokaliseringspolitiken kan nya kommerskollegiet också komma in pa ett mera indirekt sätt genom den uppdragsstyrda utredningsverksamheten (se kap. 7).
Sammanvägningen mellan olika intressen Det ligger i sakens natur att man i användningen av det finansiella företagsstödet kan komma i situationer där bedömningar med utgångspunkt i olika intressen går isär. Senare i betänkandet (kap. 11) föreslär utredningen att ett särskilt lednings- och kontaktorgan bildas inom det nya verket för uppgifter i samband med det finansiella företagsstödet. Det bör vara så sammansatt att olika berörda intressen blir företrädda. 1 sammanhanget kan erinras om att utredningen förutom samarbetsdelegationen mellan nya kommerskollegiet och arbetsmarknadsstyrelsen föreslår en samarbetsdelegation mellan det nya verket och överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Båda delegationerna bör tas i anspråk för att mera allmänt diskutera frågor om det finansiella företagsstödet. 8.5 Uppföljningen stödinsatser
av
statliga
finansiella
Lokaliseringsutredningen har i sitt nyligen avlämnade betänkande (Om uppföljning av stödföretag m. m., Ds In 1971:8) bl. a. diskuterat innehållet i den uppföljande verksamhet som frän de statliga organens sida bör rikta sig till stödföretagen. Utredningen konstaterar att det i dag råder en stark splittring mellan olika intressenter när det gäller att bevaka de statliga engagemangen: "Länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadsstyrelsen vakar över sysselsättningsförhållandena, företagareföreningarna och arbetsmarknadsstyrelsen (genom lokaliseringsbyrån) bevakar fordringar på grund av lämnat lokaliseringsstöd, företagareföreningarna och kommerskollegium bevakar statens fordringar på grund av industrigarantilån (och direktlån), kronofogdemyndigheterna och SOU 1971:69 7
länsstyrelserna statens skattefordringar, AB Industrikredit, AB Företagskredit och stiftelsen Norrlandsfonden, bevakar var för sig sina fordringar." Lokaliseringsutredningen anser att detta utgör ett besvärande problem och att staten inte sällan gör onödiga förluster pä grund av att det inte finns något organ som kan föra gemensam talan för de statliga intressenterna. Utredningen diskuterar olika alternativ till organisatoriska förändringar för att komma ur detta dilemma, bl. a. att lägga funktionerna som huvudman för uppföljningsverksamheten hos endera arbetsmarknadsstyrelsen eller kommerskollegium. Man stannar dock inför en annan lösning i form av ett fristående organ, ett "centralt förhandlingsorgan". Det skall bl. a. i uppföljningsarbetet svara för en samordning mellan olika statliga intressen som också omfattar en kontroll av de stödbeviljande organens bedömningar och beslut och andra åtgärder som följer av besluten. Lokaliseringsutredningen har räknat med att den föreslagna uppföljningsmyndigheten skall kunna anlitas även av de hel- och halvstatliga kreditinstituten samt av uppbördsmyndigheter när det gäller skatte- och avgiftsfordringar gentemot säväl stödföretag som andra företag. Enligt förslaget bör den utrustas med förhandlings- och beslutsbefogenheter. Lokaliseringsutredningen fortsätter: "Innan förhandlingar kan föras på ett framgångsrikt sätt i det enskilda fallet måste emellertid klarhet skapas om den speciella situationen och dess bakgrund, om prognoser för företagets fortsatta verksamhet etc. — Därför måste den också vara ett utredningsorgan." Lokaliseringsutredningen anser att den nya myndigheten bör arbeta på samma sätt som banker och kreditskyddsorgan när den t. ex. försöker åstadkomma rekonstruktioner. Ramarna för dess förhandlingsverksamhet bör utgöras av de riktlinjer som uppställts för stöd- och läneverksamheten. Det innebär, säger lokaliseringsutredningen, att målet för förhandlingar inte enbart är att 97
nå företagsekonomiskt riktiga lösningar utan på den statliga sidan för företagareföreninghänsyn måste också tas till de regionalpolitis- arna framstår nya kommerskollegiet som ka målen, främst sysselsättningsfrågorna. In- väl ägnat att omhänderha de centrala struktioner i konkreta fall skall kunna läm- uppgifterna även i samband med uppföljningen av stödföretagen. Detta faller väl in i nas från Kungl. Maj :t. Kommerskollegieutredningen delar lokali- den allmänna verksamhetsram och kompeseringsutredningens uppfattning att uppdel- tens som utredningen velat tilldela det nya ningen i fråga om finansieringskanaler och verket. Vid användning av det nya kommersfinansieringsorgan för lokaliseringsstödet i kollegiet som uppföljningsmyndighet bör praktiken inneburit stora olägenheter. Syste- även det planerade registret över stödföretamet har inte minst brister när stödföretagen gen knytas direkt till detta. kommer i svårigheter. De aktuella förslagen från lokaliseringsutredningen utgör med utgångspunkt i or- 8.6 Relationerna mellan arbetsmarknadsganisationsläget i dag ett steg i rätt riktning myndigheterna och nya kommerskollegiet när det gäller att komma till rätta med Som framgått av det tidigare förutsätter samordningsproblemen. Samtidigt har lös- kommerskollegieutredningens förslag att arningen flera svagheter. Framför allt är kom- betsmarknadsmyndigheterna och nya kompetensgränserna oklara. Uppföljningsmyndig- merskolegiet arbetar i nära kontakt med heten blir på grund av sina kontrollfunk- varandra. Det finns behov av ett väl utbyggt tioner i realiteten en överinstans till andra samarbete mellan de båda verken inom ett organ med uppgifter inom det finansiella mycket vidsträckt område. De insatser som företagsstödet. Denna lösning är enligt kom- kommer att administreras från det nya vermerskollegieutredningens mening icke till- ket, inte minst i fråga om det finansiella fredsställande. företagsstödet, är alternativ och/eller komGenom kommerskollegieutredningens för- plement till åtgärder från arbetsmarknadsslag, som innebär att man vid sidan av arbets- myndigheternas sida. Ett system för samplamarknadsstyrelsen får ännu ett slagkraftigt nering kommer därför att vara nödvändigt. centrum för uppgifter med anknytning till Som framgått av det tidigare räknar utrednäringspolitiken, skapas ett helt nytt utgångs- ningen med att arbetsmarknadsmyndigheterläge också för bedömningen av hur upp- na normalt kommer att få svara för de följningen av det statliga finansiella företags- arbetsmarknads- och sysselsättningsbaserade stödet skall organisatoriskt förankras. Arran- bedömningar som sammanhänger med angemang av det slag som lokaliseringsutred- vändningen av det finansiella företagsstödet. ningen förutsatt blir onödiga som dellös- Det betyder alltså att en informationsström ningar. Motiven faller också bort för en kommer att gå från arbetsmarknadsmyndigreorganisation av innebörd att administra- heterna till nya kommerskollegiet, men det tionen av det finansiella företagsstödet i finns också anledning att räkna med en större utsträckning koncentreras hos arbets- informationsström i motsatt riktning. marknadsmyndigheterna. Till hjälp för samplaneringen av insatserna Enligt kommerskollegieutredningens upp- på ömse håll och speciellt med tanke på fattning blir det i stället naturligt att de behovet att överblicka informationsutbytet uppgifter som lokaliseringsutredningen före- har utredningen ansett att en samarbetsdeleslagit skall tilldelas det nya "centrala för- gation mellan de båda verken bör organisehandlingsorganet "anförtros åt nya kommers- ras. Den kan betraktas som en parallell till kollegiet. Som huvudansvarig för några av de den som i dag finns mellan arbetsmarknadsviktigaste statliga finansiella stödformerna styrelsen och skolöverstyrelsen för frågor till företagen och centralt strukturekono- rörande centrala omskolningskurser m. m. I miskt utredningsorgan och tillika huvudman första hand bör den få en roll att fylla som 98
en fast institution för orientering om de planer i stort som finns på ömse håll. Lika litet som i de övriga fall där utredningen förutsatt att samarbetsorgan skall bildas mellan nya kommerskollegiet och andra myndigheter är en sådan delegation emellertid avsedd att fungera som den enda samarbetskanalen. Det konkreta samarbetet måste i stor utsträckning organiseras på annat sätt. Vad beträffar samrådet i anslutning till det finansiella företagsstödet har utredningen räknat med att det bl. a. kommer att kunna förankras inom den rådgivande nämnd som enligt utredningens förslag skall bildas inom verket och i vilken arbetsmarknadsstyrelsen bör vara representerad. Nämnden ersätter och fullgör delvis de uppgifter som nu handhas av arbetsgruppen för lokaliseringsärenden inom arbetsmarknadsstyrelsen. Även i vissa andra av de rådgivande organ som utredningen föreslagit skall knytas till nya kommerskollegiet framstår det som naturligt att arbetsmarknadsverket blir representerat. Det gäller exempelvis det handelsoch industripolitiska rådet och olika ledningsgrupper i anslutning till den strukturekonomiska utredningsverksamheten. Vad gäller ärenden om lokaliseringssamråd förutser utredningen som nämnts att en nämnd som motsvarar den nuvarande lokaliseringsdelegationen inom arbetsmarknadsstyrelsen skall - med representation för detta verk — ingå i den nya organisationen. 8.7 Längre gående samordning? Behovet av en samordnad handläggning av ärendena i samband med det finansiella företagsstödet har varit ett av motiven till förslaget om en sammanläggning mellan uppgifter inom arbetsmarknadsstyrelsen och dagens kommerskollegium. En sådan sammanläggning ger rimligt att döma bättre förutsättningar också för den interna effektiviteten. Det senare resultatet är inte lika sannolikt om man skulle organisatoriskt integrera även övriga grenar av det finansiella företagsstödet. Även gentemot dessa finns naturligtvis förbindelselänkar och behov av en utbyggd SOU 1971:69
samverkan och samordning. Men det finns inte i dag underlag för att ta ställning för en organisatorisk reform på detta område. Den frågan kräver en särskild översyn för att finna sin lösning. Ett undantag är möjligen de uppgifter i samband med fördelningen av finansiellt företagsstöd som i dag ligger hos Norrlandsfonden, men utredningen har ansett att den nya organisationsbildningen inte bör gripa in i Norrlandsfondens verksamhet. Det väsentliga är att skapa kontaktlinjer som underlättar en löpande samverkan. Uppgifterna på ömse håll i samband med det finansiella företagsstödet kompletterar varandra och det nya verket kommer i likhet med Norrlandsfonden att få funktioner som samordningsorgan inom industriserviceområdet. Enligt förslaget bör nya kommerskollegiet representeras i fondens styrelse. Det behov av samverkan mellan nya kommerskollegiet och styrelsen för teknisk utveckling, som kan finnas i samband med behandlingen av stödärenden, kräver knappast någon formell organisatorisk form. Detsamma gäller förhällandet till de helstatliga och halvstatliga organ som speciellt arbetar med finansiellt företagsstöd. I förhållande till dessa kan man dock vänta att verket i växande omfattning kan anlitas när det gäller att ställa samman underlag för deras beslut. En samordning av mera vidsträckt innebörd kommer knappast i fråga annat än beträffande uppföljningsverksamheten, som kommerskollegieutredningen förutsatt att det nya verket skall svara för. 1 en ackords- eller konkurssituation där staten har fordringar skulle verket alltså kunna få i uppdrag att företräda olika intressenter på den statliga sidan. Vad gäller medlen för statligt stöd till företagsrekonstruktioner har kommerskollegieutredningen samma uppfattning som lokaliseringsutredningen, nämligen att det i undantagsfall skulle kunna vara en utväg att staten tecknar aktier i företaget, eventuellt som en avlösning av andra fordringar. I likhet med lokaliseringsutredningen anser kommerskollegieutredningen att det knappast finns anledning att sätta upp några 99
bindande regler för hur en sådan aktieteckning skall gå till. Det behöver inte vara den enda utvägen att gä genom den statliga företagsgruppen. Det nya kommerskollegiet kan i sådana sammanhang fa i uppdrag att företräda staten, även om verket som regel inte bör förvalta aktier. 8.8 Kombination av finansiellt stöd och annat bistånd Att finansiellt stöd kombineras med bistånd i andra former för att bidra till att lösa omställnings- och utvecklingsproblemen inom företagen hör i dag till det etablerade mönstret inom flera områden. Bl. a. gäller det för verksamheten inom företagareföreningarna och det förekommer också i Norrlandsfondens verksamhet. En motsvarande uppläggning gäller vidare för de speciella stödprogrammen till TEKO-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin. Alldeles oavsett i vilken utsträckning det i framtiden kommer att finnas avgränsade program av samma typ som representeras av de nuvarande TEKO-programmen bör organisationen kunna på ett effektivt sätt kombinera finansiella stödåtgärder med andra åtgärder för utveckling av stödföretagen, det må vara fråga om en allmän rekonstruktion med eventuellt samgående mellan olika företag, tekniska omställningar, sortimentsförändringar och produktutveckling eller ändrad uppläggning av marknadsföringen etc. En kombination mellan finansiellt stöd och stöd av annat slag bör betraktas som ett generellt inslag i den näringspolitiska verksamheten. Utredningen utvecklar sin uppfattning i fråga om uppläggningen av en sådan verksamhet i kap. 9. En väsentlig punkt i de resonemang utredningen där för fram är att man från nya kommerskollegiets sida måste kunna spela på andra enheter när det gäller att sätta in serviceinriktade stödåtgärder. Verkets uppgifter kommer i sädana fall framför allt att reduceras till "huvudmannafunktioner". Samtidigt är det naturligt att gränserna för verkets uppgifter i viss utsträckning kommer 100
att vara flytande. När statligt stöd av annat slag aktualiseras i samband med en framställning om finansiellt stöd eller när det i samband med uppföljningsverksamheten framträder behov av att lämna annat bistånd till ett företag än stöd måste det vara möjligt att direkt koppla in andra organ i den centrala handläggningen. Detta är alltså en av de förutsättningar som ligger bakom utredningens förslag i fråga om relationerna mellan nya kommerskollegiet och statens institut för företagsutveckling och där det heter i kap. 9 att den centrala organisationen i en del sammanhang i realiteten mäste fungera som en enhet. Samma förutsättningar ligger bakom utredningens förslag i fråga om företagareföreningarna. Här innebär alltså utredningens förslag att nya kommerskollegiet pa den statliga sidan skall fungera som huvudman pä verksplanet i förhallande till dessa. Som framgår av den diskussion om företagareföreningarnas uppgifter som redovisas i annat sammanhang har det varit väsentligt för utredningen att företagareföreningarna å sin sida kommer att fungera som regionala replipunkter för det nya verket. Man kan räkna med, anser utredningen, att företagareföreningarna tas i anspråk för de serviceinriktade insatser som skall vara komplement till finansiella stödåtgärder beslutade på centralplanet. Om man i det sammanhanget skall räkna med att använda speciella uppdrag till föreningarna som betyder en separat finansiering eller andra former för samverkan hör till de problem som ytterligare måste analyseras inom ramen för den föreslagna utredningen om den regionala organisationen.
9 Industriservice
9.1 Huvudpunkterna
i utredningens
förslag
Utredningen har valt att lata begreppet "industriservice" stå som samlande begrepp för de uppgifter i samband med statligt stöd till utvecklingsstimulerande, företagsinriktade insatser som utredningen föreslär skall läggas hos nya kommerskollegiet. Framställningen i det följande är grupperad under tvä huvudrubriker: statlig service till mindre och medelstora företag (där utredningen bl. a. tar upp relationerna mellan nya kommerskollegiet och statens institut för företagsutveckling respektive företagareföreningarna) samt det aktiva exportstödet. Inom bägge dessa områden innebär utredningens förslag att nya kommerskollegiet tilldelas vad utredningen betecknar som "huvudmannafunktioner". Dessa innebär att analysera behovet av statliga åtaganden att medverka i planeringen av utformningen och utbyggnaden av de statliga insatserna - att fördela de medel som ställs till förfogande för genomförandet av beslutade program att medverka vid uppföljningen och värderingen av resultatet av de statligt finansierade insatserna. Förslaget utgår frän att organisationen kommer att ha en skiljelinje mellan sådana huvudmannafunktioner och vad utredningen velat kalla de operativa funktionerna inom SOU 1971:69
motsvarande områden. En sådan skiktning gör att man får en organisatorisk och planeringsmässig nivåindelning där vissa enheter på ett renodlat sätt kommer att fungera som tjänsteproducerande organ. Utredningens förslag innebär en koncentration på centralplanet av ansvaret för planerings- och beredningsuppgifter med inbördes samhörighet kombinerad med en delegering och decentralisering av verkställighetsbetonade uppgifter. Det avgörande för förslaget är inte minst rent praktiska hänsynstaganden. Till dem hör att ett centralt ämbetsverk av nya kommerskollegiets typ inte i sin verksamhet bör ha ett omfattande inslag av tjänsteproducerande, serviceinriktade uppgifter.
9.2 Statlig service till mindre och medelstora företag 9.2.1 Utredningens förslag Utredningen har i det föregående föreslagit att nya kommerskollegiet får ett sammanhållande ansvar för den utredningsverksamhet som avser den mindre industrins förhållanden och utvecklingsmöjligheter och att verket pa detta område övertar de funktioner som i dag ligger hos delegationen för de mindre och medelstora företagen. Utredningen har också föreslagit att nya kommers101
kollegiet i likhet med dagens kommerskollegium skall administrera de delar av det finansiella företagsstödet som speciellt riktar sig till de mindre företagen. Verksamheten på utredningssidan tillsammans med verkets uppgifter i samband med det finansiella företagsstödet gör det möjligt att inom organisationen bygga upp en konkret och systematiserad kännedom om förhållandena och de särskilda behoven för olika grupper av mindre företag. En naturlig följd är enligt utredningens mening att till verket också knyts huvudmannafunktioner med avseende på den statliga servicen till de mindre och medelstora företagen. Inom området för statlig service till mindre och medelstora företag bör det sålunda höra till verkets uppgifter att analysera behoven av statliga åtaganden och medverka vid planeringen av utvecklingen och utbyggnaden av dessa åtaganden. Enligt förslaget skall verket vidare fungera som styrande organ vid genomförandet av beslutade program. Det senare innebär bl. a. att verket skall kunna användas för fördelningen av de statliga medel som ställs till förfogande för ett visst program. Till huvudmannafunktionerna bör vidare höra att medverka vid värderingen av resultatet av statligt finansierade insatser till stöd för mindre och medelstora företag. De operativa uppgifterna kommer att fördelas på en rad organ. Till dem hör bl. a. statens institut för företagsutveckling. Utredningen diskuterar i ett följande avsnitt vilken ram för verksamheten inom institutet som bör gälla för framtiden. Här skall i korthet konstateras att ett genomförande av utredningens förslag för institutets del betyder att dess roll som tjänsteproducerande organ bibehålls och fastställs. Till en dominerande del kommer institutets verksamhet liksom i dag att styras genom uppdrag utifrån och finansieras genom avgifter från företagen och statliga medel för bestämda uppdrag.
tion på samma idéer som SHI-utredningens. Bl. a. gäller det önskemålet att inom den reguljära organisationen på den statliga sidan koncentrera ansvaret för bevakningen av de mindre och medelstora företagens förhållanden. Det finns en överensstämmelse också i det att båda utredningarna sett det naturligt att gruppera samman den bevakningsinriktade utredningsverksamheten och ansvaret för tillämpningen av konkreta stödåtgärder. Skillnaderna mellan de bada förslagen hänger framför allt samman med att förutsättningarna varit olika vad gäller den organisatoriska grundkonstruktionen inom den del av den statliga verksamheten där det ombildade institutet för hantverk och industri enligt SHI-utredningens förslag skulle ha sina uppgifter. För SHI-utredningens del fanns det inte anledning att räkna med nägon organisatorisk rekonstruktion som skulle sträcka sig utöver det område utredningen primärt intresserade sig för. Det ledde således till ett förslag som i hög grad präglades av strävandena att på ett håll samla de statliga uppgifter som hänger samman med stödet till mindre och medelstora företag. I det verksamhetsprogram som SHIutredningen skisserade för institutet skulle man kunna tala om tre huvudområden: bevaknings- och initiativbetonade uppgifter, utpräglade myndighetsuppgifter (exempelvis beviljande av statliga lånegarantier) och uppgifter som hör samman med en serviceinriktad, tjänsteproducerande verksamhet. Rekonstruktionen av institutet har som nämnts inte inneburit att man fullföljde SHI-utredningens förslag vad gäller breddningen av verksamhetsprogrammet utan har framför allt haft sin inriktning på att göra institutet till en mer slagkraftig bas för den tjänsteproducerande, serviceinriktade verksamhet som redan tidigare varit förankrad inom institutet. Ett avgörande skäl för att söka sig fram till en annan lösning än den organisation som En jämförelse med SHI-utredningens förslag skisserades av SHI-utredningen är behovet att få en väl sammanhållen organisation för På flera centrala punkter bygger kommers- den centrala statliga utredningsverksamhekollegieutredningens förslag till ny organisa- ten inom det näringspolitiska fältet. Att nu 102
fullfölja genomförandet av den organisation nya kommerskollegiet för utredningen framsom SHI-utredningen föreslagit skulle snara- stått som motiverad. Det avgörande skälet är behovet att undvika en splittring som kan re bidra till ökad splittring. Över huvud taget är det angeläget, anser vara till nackdel för kontakterna med de kommerskollegieutredningen, att låta den regionala aktiviteterna, främst verksamheten verksamhet som avser att vara till stöd för de inom företagareföreningarna. Det kan förutsättas att SIFU med oförmindre och medelstora företagen falla tillbaka på de resurser som i övrigt kommer att ändrad inriktning för sin verksamhet behöver finnas på den statliga sidan inom verksorga- nära kontakt med aktiviteterna på regional nisationen. Det är nödvändigt att se insatser- nivå medan företagareföreningarna å sin sida na för de mindre företagen som ett led i det har behov av att falla tillbaka på de resurser system där samhället med olika åtgärdsfor- som finns inom SIFU. Ett motsvarande mer vill påverka förutsättningarna för den samspel kommer också att behöva äga rum industriella verksamheten i stort. Det skulle mellan nya kommerskollegiet och företagarevara ofördelaktigt att genom uppbyggnaden föreningarna (jfr avsnitt 6.6 och följande av organisationen försöka avskärma de åt- avsnitt). Därför är det oundgängligt att orgagärdsformer som riktar sig till den mindre nisationen på centralplanet på vissa områden industrin. Detta kan aldrig genomföras kon- i praktiken kommer att fungera som en sekvent. I stället måste man söka sig fram till enhet. andra principer vad gäller avgränsningen melUtredningen föreslär att anknytningen av lan olika programområden och mellan verk- SIFU till nya kommerskollegiet får den samhetsfälten för de olika enheterna. formen att verket får ställning som chefsmyndighet för institutet. Det innebär att SIFU även i fortsättningen får ställning som 9.2.2 Statens institut för företagsutveckling en särskild myndighet med egna ledningsEtt genomförande av utredningens förslag organ och med eget ansvar för de medel som till uppgifter för nya kommerskollegiet inom ställs till institutets förfogande. Institutets området för statlig service till mindre och anslagsäskanden kommer enligt denna konmedelstora företag öppnar möjligheter för en struktion att prövas av nya kommerskolledefinitiv lösning av de organisationsfrågor giet. Som framgått av det föregående förutser som gäller verksamheten inom statens instiutredningen att medel skall kunna ställas till tut för företagsutveckling. Som tidigare anförts innebär utredningens förslag att institu- förfogande för nya kommerskollegiet avsedtet bibehåller sin nuvarande inriktning på da att finansiera speciella insatser för den tjänsteproducerande, serviceinriktad verk- mindre industrin. Det betyder alltså att nya samhet, finansierad genom avgifter från före- kommerskollegiet skall kunna fungera som tagen och genom statliga medel. Från denna finansieringsorgan för delar av den tjänsteutgångspunkt har utredningen diskuterat producerande verksamheten inom SIFU. Ett olika möjligheter att få till stånd ett effektivt nu aktuellt exempel utgör det särskilda samarbete mellan nya kommerskollegiet och utbildningsstödet till TEKO-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin. SIFU. Som ett medel för samordningen i den löpande verksamheten föreslår utredningen Utredningens förslag att nya kommerskollegiet representeras i Med utgångspunkt i en fortsatt tjänste- styrelsen för institutet. Utredningen har också övervägt andra alproducerande, serviceinriktad verksamhet inom SIFU motsvarande den som nu äger ternativ vad gäller den organisatoriska ramen rum inom institutet har en relativt nära för den verksamhet som för närvarande hör administrativ anknytning av institutet till hemma inom SIFU. De förutsätter att instiSOU 1971:69
tutets verksamhetsprogram ändrar karaktär och att andra organ övertar en del av dess uppgifter. Den kommande utveckling man här har att ta hänsyn till gäller bl. a. institutets uppgifter på utbildningssidan. Här har i prop. 1970:1 angetts att institutets verksamhet bör inriktas pä att i samarbete med företagareföreningarna analysera företagens utbildningsbehov samt på basis av detta initiera lämplig kursverksamhet och i övrigt främja anslutningen till denna. Institutets egen kursverksamhet kan totalt sett bara bli av marginell betydelse och bör, hette det vidare, i första hand inriktas på företagsledarutbildning, utbildning av företagareföreningarnas personal samt pä yrkesgrupper inom andra begränsade och specialiserade områden där brist på utbildningsmöjligheter föreligger (bl. a. nya tekniska yrken inom områden med snabb utveckling). Propositionen förutsatte att begränsningen av den breda och traditionella fortbildningsverksamheten sker successivt och först i den mån motsvarande utbildning kan erbjudas från annat håll. Om dessa tankar fullföljs betyder det att institutets uppgifter pä utbildningsområdet för framtiden blir av annan karaktär än hittills. Huvuduppgiften pä utbildningsområdet blir att identifiera behoven och att vidta åtgärder för att dessa skall bli täckta, i någon mån genom egna resurser men till största delen sannolikt med anlitande av resurser på annat håll. I fråga om den tekniska facktjänsten inom institutet — däri inbegripet provningsverksamhet och näraliggande uppgifter — finns det anledning att räkna med möjligheten att den översyn av den statliga provningsverksamheten som nu pågår inom industridepartementet kommer att kunna leda till återverkningar. En successiv avveckling av de mera rutinbetonade uppgifterna pä det här området har redan tidigare förutsatts i proposition 1970:1, men enligt utredningens bedömning har man också anledning att se som reell möjlighet att den tekniska facktjänsten som helhet förs över till andra delar 104
av den statliga organisationen. Här har utredningen i första hand i åtanke en samordning med statens provningsanstalt. Med begränsningar av institutets uppgifter på dessa båda områden kommer institutets verksamhetsprogram att väsentligt ändra karaktär både i kvantitativ och kvalitativ bemärkelse. Dess funktioner som tjänsteproducerande organ kommer att tunnas ut och de resterande uppgifterna får en stark likhet med dem som utredningen förutsatt kommer att höra hemma inom nya kommerskollegiet. Detta gör det enligt utredningens mening naturligt att överväga en direkt integration. Det finns i dag inte underlag nog för att kunna ta fasta på de förutsättningar som ovan angivits och därmed inte för ett förslag om en direkt integration av SIFU i nya kommerskollegiet. Därför vill utredningen föreslå den lösning som ovan skisserats, dvs. en anknytning av institutet till nya kommerskollegiet med verket som chefsmyndighet. 9.2.3 Företagareföreningarna Utredningen tillmäter, i likhet med exempelvis SHI-utredningen, företagareföreningarnas roll som bas för den service som skall nå ut till de mindre och medelstora företagen stor betydelse. Skillnaden mellan de bägge utredningarna ligger i första hand i uppfattningen om utformningen av den organisation på centralplanet som skall samverka med företagareföreningarna. Utredningen har redan tidigare (jfr avsnitt 6.6) tagit upp frågan om relationerna mellan nya kommerskollegiet och företagareföreningarna och far hänvisa till detta avsnitt vad gäller förslagen i detta avseende. I detta sammanhang må endast återigen understrykas att ett nära samarbete mellan föreningarna och nya kommerskollegiet bör kunna etableras bl. a. när det gäller att definiera behov av och utveckla nya grenar av den service som skall ställas till den mindre industrins förfogande. Som ett aktuellt exempel kan här nämnas de planer som finns SOU 1971:69
att med hjälp av företagareföreningarna experimentera fram lämpliga former för selektiv informationssökning frän företagens sida. Utredningen vill här också erinra om förslaget att den regionala organisationen för den näringspolitiska verksamheten, bl. a. företagareföreningarnas ställning, granskas av en ny utredning. Det aktiva samarbete mellan kollegiet och företagareföreningarna som utredningen förutser utesluter inte att det finns både behov av och möjligheter till nära samverkan mellan föreningarna och statens institut för företagsutveckling. Framför allt kan man förutse att detta blir fallet i fråga om den utbildningsservice som genom institutet skall lämnas de mindre och medelstora företagen. Som framgått av det föregående har utredningen dock, i syfte främst att ge möjligheter till en smidigt fungerande samverkan mellan a ena sidan organisationen på centralplanet, a andra sidan företagareföreningarna, velat föreslå att S1FU administrativt knyts till nya kommerskollegiet. Det är den lösning som enligt utredningens mening ger de bästa möjligheterna till effektiva tvärförbindelser mellan de berörda organen. I likhet med SHI-utredningen menar kommerskollegieutredningen att man bör sträva efter en mera enhetlig organisation pä regionalplanet där man i hög grad bygger pä företagareföreningarna. Bl. a. bör det ha till konsekvens en långtgående samordning mellan SIFU:s regionala verksamhet och verksamheten inom företagareföreningarna.
ett område där nya kommerskollegiet enligt utredningens mening kan ha en viktig uppgift att fylla. Det förutsätter ett samarbete med övriga organ pä den statliga sidan som kommer att vara engagerade i utvecklingen av servicen till företagen med förankring pä regionalplanet, bl. a. Norrlandsfonden, styrelsen för teknisk utveckling och statens provningsanstalt. Utredningen vill i sammanhanget speciellt ta upp den utveckling som är pä väg i fråga om uppbyggnaden av industricentra som ett led i den industriella miljöutvecklingen, och som bl. a. aktualiserar frågan om huvudansvaret för planeringen. Enligt utredningens mening bör nya kommerskollegiet ha förutsättningar att absorbera sådana uppgifter som kan aktualiseras pa centralplanet i samband med ett statligt engagemang i industricentra. Grundläggande utrednings- och planeringsverksamhet i fråga om behovet av och lokaliseringen av industricentra liksom beträffande lämplig omfattning och inriktning av dessa är exempel på uppgifter som tänkbart kan bli aktuella för nya kommerskollegiet inom detta område. Det kan alltså bl. a. innebära att nya kommerskollegiet övertar motsvarigheten till de uppgifter som i dag ligger hos industricentrautredningen. Utredningen förutsätter vidare att nya kommerskollegiet skall kunna få motsvarande uppgifter vad gäller en eventuell fortsatt utbyggnad av industriella utvecklingscentra av det slag som nu etablerats i Skellefteå. 9.3 Det aktiva
exportstödet
9.2.4 Industricentra m. m. Det finns anledning räkna med att olika organ också fortsättningsvis kommer att arbeta vid sidan av varandra med service till de mindre och medelstora företagen. För den fortlöpande utvecklingen av de resurser som staten och landstingen ställer till förfogande för service till de mindre och medelstora företagen kommer det att fordras ett matt av översiktlig planering som bl. a. tar sikte pä att undvika dubbleringar. Det är SOU 1971:69
9.3.1 Översikt Termen "aktivt exportstöd" används här som sammanfattande begrepp för de insatser som görs frän statens sida med det medvetna och direkta syftet att stimulera svensk export. Begreppet "aktivt exportstöd" låter förstå att det finns andra grenar av den statliga verksamheten som påverkar de exporterande företagens utvecklingsmöjligheter. Finans105
och kreditpolitiska åtgärder påverkar exportföretagens situation. Vårt agerande i ett handelspolitiskt sammanhang återverkar på exportföretagens avsättningsmöjligheter utomlands. Det väsentliga exportstöd som ligger eller kan ligga i utformning av politiken i dessa sammanhang är emellertid av helt annan karaktär än de exportfrämjande insatser som utredningen här velat uppmärksamma. Insatserna inom ramen för det aktiva exportstödet delas här upp i tre huvudområden:
ner med exportfrämjande uppgifter hänvis.as till kap. 3. De särskilda exportfrämjande åtgärderna, slutligen, avser de särskilda insatserna till stöd för exportansträngningarna inom speciella branscher, där exportstödet ingår som ett led i integrerade program syftande till att underlätta strukturomställningen inom dessa branscher. De nu aktuella programmen avser TEKO-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin.
- det finansiella stödet - den statsunderstödda delen av den allmänna exportfrämjande verksamheten och - de särskilda exportfrämjande åtgärder som riktar sig till bestämda grupper av företag.
9.3.2 Utgångsläget
Det finansiella stödet inbegriper de statliga insatser som görs för att underlätta den svenska exporten genom exportkreditgivning och statliga kreditgarantier. Institutioner för denna verksamhet är det av staten och affärsbankerna ägda AB Svensk Exportkredit och den statliga exportkreditnämnden. I 1971 års statsverksproposition anförs beträffande Sveriges investeringsbank att denna bör kunna medverka till att lösa företagens finansieringsproblem inte bara när det gäller investeringsprojekt utan även i fråga om exportkreditgivning. I sammanhanget bör också nämnas de stödåtgärder till svensk varvsindustri som beslutades i anslutning till prop. 1970:82 och som bl. a. avser statliga kreditgarantier intill ett belopp av 1 miljard kronor för order som tas under 1970 och 1971. Den statsunderstödda delen av den allmänna exportfrämjande verksamheten avser sädana insatser som direkt samspelar med företagens försäljningsansträngningar utomlands, t. ex. kommersiellt motiverad informationsverksamhet utomlands eller service till de exporterande företagen. Dessa insatser genomförs dels med anlitande av statliga personella resurser (t. ex. handelssekreterare, beskickningar), dels genom finansiering av insatser som görs på annat häll. För en redogörelse för myndigheter och institutio1AA
Från utvecklingssynpunkt är det viktigaste av dessa områden den allmänna exportfrämjande verksamheten där det nu pågår en översyn av organisation och verksamhetsformer genom exportfrämjandeutredningens arbete. Den gör det svårt att i dag ge någon mer definitiv bild av de krav som i framtiden kommer att ställas pä organisationen pä den statliga sidan vad gäller medverkan i uppgifterna på detta område. Samtidigt är det av intresse med hänsyn till den rekonstruktion som utredningen räknar med i fråga om organisationen för olika delar av den statliga verksamheten inom det näringspolitiska fältet att ändå sä långt möjligt klargöra hur de olika delarna av det aktiva exportstödet, däribland också den allmänna exportfrämjande verksamheten, kommer att falla in i den kommande organisationen. Exportfrämjandeutredningen har i ett nyligen framlagt yttrande över statens stöd till de svenska handelskamrarna i utlandet dragit upp de preliminära riktlinjerna för en ny sammanhållen organisation för den exportfrämjande verksamheten innefattande insatserna från såväl statens som näringslivets sida. Kommerskollegieutredningens synpunkter i anslutning härtill tas upp i ett senare avsnitt. Vad gäller den allmänna ex por t främjande verksamheten har några antaganden förefallit givna som utgångspunkter när kommerskollegieutredningen velat närma sig organisationsfrågorna. Till dem hör att staten även i framtiden kommer att ge stöd till en exportfrämjande verksamhet uppbyggd med SOU 1971:69
utgångspunkt i behovet av kollektiva resurser för bevakning av utlandsmarknaderna och för service till företagen i deras planering av marknadsföringen utomlands. Som en annan given förutsättning har utredningen velat se behovet av en utveckling i riktning mot starkare samordning av de insatser och resurser som har anknytning till den allmänna exportfrämjande verksamheten. En sådan samordning måste, förutsätter kommerskollegieutredningen, slå igenom också på det institutionella planet. Behovet av ökad samordning inom den allmänna exportfrämjande verksamheten innehåller problem på tre plan: - samordning pä den statliga sidan mellan olika planerande och verkställande uppgifter däri inbegripet uppgiften att fördela de statliga bidragen - samordning av den tjänsteproducerande verksamheten inom den statliga organisationen och på annat håll (framför allt inom Exportföreningen) och - samordning - eller definierande av relationerna - mellan de enheter som svarar för planerande och verkställande uppgifter inom ramen för de statliga åtagandena och de som har tjänsteproducerande uppgifter. I första hand är det organisationsfrågor med anknytning till det första av dessa områden som kommerskollegieutredningen velat ta upp. De kan emellertid knappast bedömas isolerade från de senare. Utredningen har därför sett det naturligt att åtminstone skissartat ta upp organisationsmönstret i stort. Grunddragen för den kommande organisationen har utredningen velat sammanfatta i tre punkter: l.Den fortlöpande bevakningen av de viktigaste utlandsmarknaderna, informationen och rådgivningen till de exporterande företagen samt andra former för den tjänsteproducerande exportserviceinriktade verksamheten bör inte vara en uppgift för den centrala statsförvaltningens departement och ämbetsverk. Tonvikten i den exportfrämjande verksamheten inom denna del av organisationen bör ligga pa utformningen och anSOU 1971:69
vändningen av de statliga medel som anslås för verksamheten. Ett skäl att begränsa de serviceinriktade uppgifter som kommer att ligga direkt inom den centrala statsförvaltningen är behovet av en enhetlig organisation för efterfrågestyrd service till företagen i exportfrågor. Servicefunktioner av det slag Exportföreningen i dag svarar för bör inte dubbleras inom den statliga organisationen på verksplanet. 2. De ledande och planerande uppgifterna med anknytning till den allmänna exportfrämjande verksamheten kan, med utgångspunkt i det behov av samordning som utredningen i det föregående understrukit, koncentreras antingen till departementsplanet eller till verksplanet. Dagens organisation innebär ingen enhetlig lösning i detta avseende. Utmärkande är att de här aktuella uppgifterna i ganska stor utsträckning ligger på departementsplanet. En delegering till organisationen under departementsnivå bör enligt utredningens mening ske. Vad som talar för detta är bl. a. att man allmänt inom det område utredningen behandlat bör sträva efter en renodling av departementsuppgifter och verksuppgifter i linje med de principer som normalt tillämpas. 3. För att underlätta en planeringsmässig samordning förordar utredningen att ett organ pä verksplanet får ett sammanhållande ansvar för eller, med den terminologi som inledningsvis introducerades, huvudmannafunktioner med anknytning till hela det system av åtgärder förankrade på den statliga sidan som har anknytning till den allmänna exportfrämjande verksamheten och ett sammanhållande ansvar också för de särskilda exportfrämjande åtgärder som riktar sig till speciella grupper av företag. 9.3.3 Utredningens förslag Utredningen anser att nya kommerskollegiet med den inriktning i övrigt av verksamheten som utredningen föreslår är väl lämpat att fungera som ledningsorgan för den statliga exportfrämjande verksamheten. Mellan den 107
verksamhet som syftar till att bidra till en ökning av exporten eller - vilket gäller för det särskilda exportstödet till TEKOindustrierna och den manuellt arbetande glasindustrin - förbättra förutsättningarna för en vidareutveckling av speciella branscher finns sälunda påtagliga förbindelselinjer med de utredande och verkställande uppgifter med anknytning till handels- och industripolitiken som enligt utredningens förslag kommer att läggas hos nya kommerskollegiet. Utredningen vill här speciellt framhålla att det i verksamheten med anknytning till utrikeshandeln och handelspolitiken ligger ett väsentligt inslag av strävan till utvidgning av marknaderna.
en organisatorisk rekonstruktion i större skala kan bli verklighet som ett resultat av denna utrednings arbete, kan helt nya förutsättningar komma att gälla för framtiden i vad avser de konkreta arbetsuppgifter som med ett genomförande av kommerskollegieutredningens förslag skulle förläggas till nya kommerskollegiet. Vad en tänkbar organisatorisk rekonstruktion inbegripande bl. a. nya arrangemang för samarbetet mellan stat och näringsliv inom det exportfrämjande området kan fä för betydelse för organisationen på verksplanet tar utredningen som nämnts upp i ett senare avsnitt. Med utgångspunkt i förutsättningen att några principiella förändringar inte sker Utredningen har övervägt möjligheten att i vad gäller gränslinjerna mellan statens och en mera långtgående koncentration av ansva- näringslivets åtaganden i samband med den ret för de statliga uppgifterna inom det exportfrämjande verksamheten vill utredaktiva exportstödet lata nya kommerskolle- ningen ange uppgifterna för nya kommersgiet också svara för andra finansiella stöd- kollegiet pä följande sätt. åtgärder med anknytning till exporten. I Enligt utredningens förslag kommer uppförsta hand kommer här in i bilden den gifterna att sträcka sig över tva av de verksamhet som Exportkreditnämnden sva- huvudområden som här har nämnts: den rar för. allmänna exportfrämjande verksamheten och Utredningen har emellertid funnit att man de särskilda exportfrämjande åtgärder som i dag knappast har behov av några mera med utgångspunkt i särskilt beslutade progenomgripande förändringar i denna rikt- gram riktar sig till speciella grupper av ning. Det finns dock anledning förutse att företag. ett nära samarbete i förekommande fall Vad gäller den allmänna exportfrämjande kommer till stand mellan nya kommerskolle- verksamheten har utredningen som förut giet och Exportkreditnämnden. De fasta nämnts velat se verkets funktioner som en formerna för ett sådant samarbete kan i parallell till de som enligt förslaget kommer första hand begränsa sig till en representa- att avse de statligt stödda, kollektiva resurtion av kollegiet inom Exportkreditnämn- serna för service till mindre och medelstor den, dvs. en fortsättning av det arrangemang industri. Det innebär att verket bör ha till som i dag gäller mellan de bägge organisa- uppgift att överblicka behovet av statliga tionerna. Utredningen förutser också att ett åtaganden, att i förekommande fall medversamarbete kan komma att aktualiseras med ka i planeringen för utbyggnad av resurserna AB Svensk Exportkredit och Investeringsoch att fungera som finansierings- och banken. fördelningsorgan. Utredningen föreslär att de fördelningsoch ledningsuppgifter med anknytning till 9.3.4 Uppgifterna för nya kommerskollegiet den kommersiellt orienterade utlandsinforEftersom bl. a. inriktningen och omfatt- mationen och statligt stöd i övrigt till ningen av de allmänna exportfrämjande exportmarknadsföringen som nu ligger hos insatserna från statens sida är under ompröv- Kollegiet för Sverige-information i utlandet ning inom ramen för exportfrämjandeutred- förs över till verket. Här har utredningen ningens arbete och med hänsyn också till att således förutsatt att en uppdelning kommer 108
att ske mellan ä ena sidan den allmänna Sverige-informationen och ä andra sidan den kommersiellt orienterade informationsverksamheten och stödet i övrigt till de svenska företagens marknadsföring pa utlandsmarknaderna. En motsvarande uppdelning förutses av exportfrämjandeutredningen i det ovannämnda yttrandet. Bakom förslaget ligger bl. a. den bedömningen att bevekelsegrunderna och de praktiska betingelserna för insatser pa dessa båda områden i mycket är olika. 1 planeringssammanhang är det primära intresset att inom dessa områden var för sig fa en genomtänkt uppläggning av insatserna. Behovet av planeringsmässig samordning mellan dessa områden innebär framför allt behov av ett informationsutbyte som gör det möjligt att i tid och rum planera insatserna så att de om möjligt förstärker varandra. I proposition 1970:45 angående Svenska institutet förutskickades en översyn av allmäninformationen om Sverige i utlandet. En sådan översyn, som för närvarande förbereds, väntas bl. a. behandla frågan om den organisatoriska och ekonomiska samordningen mellan den kommersiella och allmänna informationen som nu pågår inom Kollegiet för Sverige-information i utlandet. Enligt de bedömningar utredningen tagit del av är det bland de organ som sysslar med den allmänna utlandsinformationen en utbredd uppfattning att den allmänna informationen och den kommersiella organisatoriskt bör skiljas från varandra. Utredningens bedömning överensstämmer således med de bedömningar som gjorts på annat håll. Enligt utredningens mening bör en samarbetsgrupp med företrädare för berörda parter vara lämplig som forum för fortsatt kontakt och informationsutbyte mellan den kommersiella och allmänna informationsverksamheten. I relation till utlandshandelskamrama förutser utredningen att uppgifterna inom nya kommerskollegiet tills vidare blir en fortsättning av de uppgifter som i dag finns inom kommerskollegiet och handelsdepartementet. SOU 1971:69
Utredningen förutser att nya kommerskollegiet övertar de uppgifter som förekommer inom dagens kommerskollegium vad gäller utseendet av handelssekreterarpraktikanter. Handelssekreterarorganisationen har byggts ut under 60-talet. Mot bakgrund av uttalandena i 1971 års statsverksproposition kan man förutse en fortsatt utbyggnad. Det ligger i linje med de allmänna förutsättningar utrec.lingen har gjort om nya kommerskollegiets roll i samband med den allmänna exportfrämjande verksamheten att låta verket fungera som närmaste huvudman för handelssekreterarna. Möjligheterna att tillsammans med andra instrument mera direkt kunna samspela med fältorganisationen ger förutsättningar för lämplig planering och genomförande av de exportfrämjande och även andra utvecklingsstimulerande program som nya kommerskollegiet blir ansvarigt för. Handelssekreterarna kan i den nya organisationen enligt utredningens sätt att se det åtminstone delvis betraktas som en motsvarighet ute på fältet till de konsulenter som knutits till kommerskollegiet för medverkan i genomförandet av exportstödsprogrammen för TEKO- och glasindustrierna. De ökade administrativa arbetsuppgifter som följer av handelssekreterarorganisationens expansion bidrar också till att motivera att funktionen som administrativ basorganisation övergår frän departements- till verksplanet. Man kan räkna med att handelssekreterarkontoren i framtiden liksom hittills i stor utsträckning kommer att arbeta självständigt i förhållande till hemmaorganisationen. Deras arbete är i stor utsträckning efte rfråge styrt. Organisationen bör också ha möjligheter till initiativtagande verksamhet. Detta hindrar emellertid inte, anser utredningen, att man skapar förutsättningar för ett visst matt av styrning och prioritering frän basorganisationens sida. Det finns också ett behov av nära kontakt med motsvarande verksamhet här hemma — dä i första hand inom Exportföreningen - i syfte att fa till stand en överensstämmelse i de grundläggande prioriteringarna. 109
Om ett status quo-läge vad gäller gränslinjerna mellan statens och näringslivets åtaganden består bör detta bl. a. få till konsekvens ett trekantssamarbete mellan handelssekreterarna, nya kommerskollegiet och Exportföreningen där särskilda arrangemang kan vara nödvändiga för att bidra till en samstämmighet vad gäller uppläggningen i stort av verksamheten. Ett av medlen för detta bör vara ett permanent samarbetsorgan mellan verket och Exportföreningen. Exportrådet för den mindre industrin. Det följer av de förutsättningar utredningen angett i det föregående att nya kommerskollegiets uppgifter inte bör omfatta en verksamhet av det slag som för närvarande förekommer inom Exportrådet för den mindre industrin. Inte heller finns det, menar utredningen, med de förväntningar man nu kan göra sig om utvecklingen av verksamheten inom SIFU förutsättningar att förverkliga SHI-utredningens förslag om samordning med verksamheten inom SIFU. Utredningen förutsätter att en samordning mellan Exportrådet och Exportföreningen liknande den som nu gäller bör bli bestående. Utredningen har förutsatt att verkets uppgifter i fråga om särskilda exportfrämjande åtgärder kommer att innebära en fortsättning på de uppgifter kommerskollegiet av i dag har vad gäller administrationen av exportstödsprogrammen för textil- och konfektionsindustrierna och den manuellt arbetande glasindustrin. Motsvarande huvudmannafunktioner skall också i andra fall kunna läggas hos verket. De statliga uppgifterna i anslutning till turistnäringen Utredningens förslag kan påverka uppläggningen av de statliga insatserna för turistnäringen som delvis knyter an till andra delar av den exportfrämjande verksamheten. En av utgångspunkterna för de fortsatta bedömningarna bör vara att nya kommerskollegiet enligt utredningens förslag inom ramen för den övriga verksamheten i 110
anslutning till det finansiella företagsstödet kommer att svara för fördelningen av statligt stöd till turistanläggningar genom lokaliseringsstöd och hotellånegarantier. Det kan nämnas att den fortsatta uppläggningen av stödet för närvarande utreds av "sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden", som bl. a. skall behandla samordningen mellan lokaliseringsstöd, lånegarantier, beredskapsarbeten och annat statligt stöd till turistanläggningar. Enligt utredningens bedömning kan det ligga nära till hands att det nya verket används som centralorgan för hela det statliga stödet till turistnäringen. Det följer av förslaget att föra över fördelningsfunktionerna inom Kollegiet för Sverige-information i utlandet till det nya verket vad gäller den kommersiellt orienterade utlandsinformationen att de statliga anslagen till verksamheten inom Svenska Turisttrafikförbundet kan kanaliseras genom det nya verket. Utredningens förslag ger möjligheter att på den statliga sidan använda nya kommerskollegiet som huvudman på verksplanet i förhållande till Svenska Turisttrafikförbundet i parallell med vad som föreslagits i fråga om företagareföreningarna. En konsekvens av utredningens förslag är vidare att den bevakningsmässiga utredningsverksamheten inom nya kommerskollegiet skall kunna omfatta utredningar om strukturfrågorna och utvecklingen inom turistnäringen. 9.3.5 En framtidsbild Exportfrämjandeutredningen har i sitt yttrande rörande statens stöd till de svenska handelskamrarna i utlandet framhållit att en global planering och en konsekvent systematisering av de samfällda aktiviteterna är nödvändiga förutsättningar för att de resurser, som staten och företagen ställer till förfogande för den exportfrämjande verksamheten i stort, skall kunna utnyttjas på bästa tänkbara sätt. Det kräver en fast sammanhållen organisation. Vägande skäl synes därför tala för att de bör anförtros ett centralt organ med befogenhet att i erforderlig utSOU 1971:69
sträckning samordna, styra och leda insatserna såväl här hemma som utomlands, anser exportfrämjandeutredningen. Exportfrämjandeutredningen anser att ett centralt basorgan bör upprättas under gemensam ledning av staten och det enskilda näringslivet och i vilket huvuddelen av Exportföreningen samt Exportrådet uppgår. Den kommersiellt inriktade informationsverksamheten överförs till det centrala basorganet. Exportfrämjandeutredningen räknar med att en samordning också bör beröra den verksamhet inom det nuvarande kommerskollegiet som är av direkt eller indirekt exportfrämjande karaktär. Fältrepresentationen bör betraktas som en enhet, anser exportfrämjandeutredningen, och i görligaste mån integreras med den centrala organisationen. Handelssekreterarna bör vara direkt underställda basorganet. I fråga om utlandshandelskamrarna räknar exportfrämjandeutredningen också med en integration med utgångspunkt i avtal som träffas med var och en av de berörda handelskamrarna. Som framgått av det föregående har kommerskollegieutredningen samma grundläggande bedömningar som exportfrämjandeutredningen i fråga om behovet av ökad samordning inom den allmänna exportfrämjande verksamheten. Liksom exportfrämjandeutredningen är kommerskollegieutredningen inställd pä att det kräver en rekonstruktion i större skala. I bakgrunden ligger inte minst det ökade engagemanget från statens sida och som bl. a. karakteriseras av ett närmande mellan dé statliga åtagandena och verksamheten inom Exportföreningen. Den fortsatta utvecklingen kan betyda ett ytterligare närmande mellan den statliga verksamheten och verksamheten inom Exportföreningen. Till detta bidrar bl. a. att de kunskaper om utlandsmarknaderna som byggs upp i Exportföreningens verksamhet kan visa sig betydelsefull också för andra uppgifter än för den efterfrågestyrda servicen. Bevakning av exportmarknaderna kan utveckla sig till en av grenarna av den allmänna utredningsverksamheten inom det SOU 1971:69
näringspolitiska fältet som kompletterar den branschinriktade utredningsverksamhet som kommer att vara förankrad på annat häll. Samhörigheten mellan de uppgifter Exportföreningen svarar för och den statliga verksamheten inom det näringspolitiska fältet framträder också som en likhet vad gäller den service som erbjuds eller som man i framtiden kommer att kunna erbjuda. Den pågående utvecklingen av en selektiv informationsspridning till företagen inom Exportföreningen har till sin uppläggning mycket gemensamt med den som i övrigt nu diskuteras och som innebär att man på kollektiv väg skall ge de mindre och medelstora företagen tillgång till ett selekterat planeringsunderlag. Det ovanstående visar på möjligheterna att sträcka ut det samarbete som hittills har förekommit mellan Exportföreningen och de statliga myndigheterna till nya områden. En sådan utvidgning av samarbetet behöver inte mer än marginellt påverka uppläggningen av verksamheten på ömse håll. Situationen är emellertid annorlunda vad gäller de uppgifter som direkt faller inom det centrala området för den allmänna exportfrämjande verksamheten. Uppgifterna på den statliga sidan och inom Exportföreningen griper där så direkt in i varandra att en samorganisation av det ena eller andra slaget ter sig som ett alternativ väl värt att undersöka. En av flera tänkbara utvägar är här den lösning som skisserats av exportfrämjandeutredningen, dvs. bildandet av en halvstatlig organisation med staten och näringslivets organisationer som huvudmän och som från Exportföreningen och Exportrådet för den mindre industrin övertar de uppgifter som hänger samman med rådgivning och annan service till de exporterande företagen. Den statliga finansieringen kan få formen av anslag för en viss verksamhetsperiod men också formen av ersättning för bestämda uppdrag. Tillkomsten av en sådan organisation bör inte innebära någon principiell förändring vad gäller förutsättningarna att använda nya kommerskollegiet som sammanhållande organ för det statliga stödet till den exportfrämjande verksamheten. Det nya verket bör 111
enligt utredningens mening användas som finansieringsorgan och statlig huvudman på verksplanet för en sådan organisation. Utredningens bedömning har bl. a. sin bakgrund i behovet av en rationell ansvarsfördelning mellan olika nivåer. Uppgifterna på departementsplanet bör i första hand knyta an till programformulering och utformningen av allmänna riktlinjer för de statliga insatserna. Däremot är det knappast önskvärt att exempelvis uppgifter i samband med fördelningen av de statliga medlen knyts till organisationen på departementsplanet. Inte heller förefaller det som om en halvstatlig organisation med tyngdpunkten i sina uppgifter att svara för en tjänsteproducerande verksamhet har de bästa förutsättningarna att svara för fördelningen av de statliga medlen. Enligt utredningens bedömning är det nödvändigt med en organisation med tre nivåer, departement, verk och tjänsteproducerande organ, där bl. a. uppgifterna i samband med fördelningen av de statliga medlen kommer att höra hemma pa verksplanet. Ett annat argument för att använda nya kommerskollegiet som huvudman på verksplanet också i det fall att en halvstatlig organisation byggs upp i enlighet med de grundlinjer som skisserats av exportfrämjandeutredningen är värdet av att inom planeringen i stort fa en samordning i förhållande till andra verksamhetsgrenar där staten ger stöd till en företagsinriktad service. Med dessa reservationer finns det anledning att se exportfrämjandeutredningens förslag till ny hemmaorganisation som en framkomlig väg. Styrelsen för en sådan organisation bör omfatta företrädare för staten och för näringslivets organisationer. Nya kommerskollegiet bör vara statlig huvudman för organisationen och vara representerat i styrelsen. Bildandet av en ny hemmaorganisation för de serviceinriktade uppgifterna i samband med den allmänna exportfrämjande verksamheten förutsätter inte nödvändigtvis en annan ställning för handelssekreterarna. Behovet av samordning mellan hemmaorganisatio112
nen och fältorganisationen (som diskuterats i det föregående med utgångspunkt i ett status quo-läge vad gäller gränslinjerna mellan statens och näringslivets åtaganden) kommer att göra sig gällande på ett likartat sätt även med en ny hemmaorganisation uppbyggd enligt exportfrämjandeutredningens förslag, men det kan mycket väl vara möjligt att tillgodose ett sådant behov utan en fullständig integration av det slag som exportfrämjandeutredningen förutsatt. En sådan hemmaorganisation skall fungera som samarbetspartner för handelssekreterarna men enligt utredningens bedömning bör handelssekreterarna också i fortsättningen vara statligt anställda med nya kommerskollegiet som administrativ huvudman.
10 Planeringsinriktad och reglerande verksamhet i anslutning till energipolitiken
centralt energiorgan, fristående eller med anknytning till något av de centrala verken, I det föregående och i bilaga 3 har utred- och vars uppgifter i övrigt skulle omfatta en ningen skildrat den utveckling som är på väg central prognosverksamhet pä energiområdet inom olika delar av den statliga verksamhe- och olika regleringsuppgifter. Tills vidare bör ten med anknytning till energisektorn. En man se det som en öppen fråga, framhöll rad utredningar har visat pa nödvändigheten utredningen i sitt remissyttrande, om det är av en reorganisation. Vad gäller inriktningen önskvärt med en sådan samorganisation för en sådan reorganisation finns det anled- mellan de planeringsinriktade och säkerhetsning att ta fasta på de förslag som lagts fram inriktade verksamhetsgrenarna. av energikommittén och som också direkt I det läge dä kommerskollegieutredningen går in pä organisationsfrågorna. Kommers- i sitt remissyttrande tog upp de organisakollegieutredningen har för sin del tagit upp tionsfrågor som aktualiserats av energigrundfrågorna på området i sitt remissyttran- kommittén föreföll en permanant organisade över energikommitténs huvudbetänkande. tion ligga utom räckhåll vad gäller de En reorganisation bör sträcka sig över hela verksamhetsgrenar som behandlats av energiden centrala verksamheten med anknytning kommittén. Bl. a. var det beroende pä till energipolitiken, ansåg utredningen. I sitt behovet av samordning med den rekonstrukremissyttrande framhöll utredningen att hu- tion som utredningen ansåg var att vänta för vudansvaret på verksplanet för uppgifterna i kommerskollegiet. Samtidigt bedömde komsamband med den energipolitiska plane- merskollegieutredningen det angeläget att ringen bör samlas hos en enda instans. En snabbt starta uppbyggnaden av en ny organisådan enhet bör administrativt vara knuten sation som skulle kunna arbeta med de till de delar av den övriga organisationen pä planeringsinriktade uppgifterna i anslutning verksplanet som skall svara för uppgifter i till energipolitiken. För att möjliggöra en samband med handels- och industripolitiken. sådan start föreslogs en provisorisk organisaI sitt remissyttrande avstod utredningen tion med anknytning till kommerskollegiet. från att ta ställning till hur de säkerhetsinrik- Den provisoriska organisationen skulle under tade verksamhetsgrenar med anknytning till ett övergångsskede kunna bära upp de flesta energiområdet som energikommittén be- av de funktioner som energikommittén velat handlat - pä elområdet och atomenergi- lägga inom ett centralt energiorgan. Unområdet i första hand - skall placeras in i dantag var i första hand de centrala mynden kommande organisationen. Enligt ener- dighetsuppgifterna på atomenergiområdet. gikommitténs förslag skulle de föras in i ett Där förutsatte utredningen att den gäl10.1 Utgångsläget
lande organisationen med delegationen för atomenergifrågor som topporgan tills vidare borde bibehållas. Några beslut direkt i anslutning till energikommitténs betänkande har hittills inte fattats från statsmakternas sida. Någon provisorisk organisation av det slag som utredningen tidigare skisserade finns alltså inte i dag. När detta skrivs är bedömningsläget delvis ett annat. Den principlösning som utredningen här lägger fram ger underlag för att mer definitivt fixera den centrala organisationen för uppgifterna med anknytning till energipolitiken. Underlaget har också utökats bl. a. genom den rapport som föreligger om verksamheten inom kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion. De övergångsarrangemang som utredningen tidigare skisserade bör inte längre vara aktuella. I stället bör man sträva efter att så snart som möjligt få en permanent organisation. Det betyder ä andra sidan inte att den kommande organisationen kan fixeras till alla delar. Fortfarande är det i fråga om de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna som en definitiv lösning mäste skjutas pä framtiden. 10.2 Huvudpunkterna
i utredningens förslag
Utredningens förslag innebär att nya kommerskollegiet far till uppgift att fungera som central myndighet för energiförsörjningsfrågor. Enligt förslaget skall det höra till uppgifterna för verket att svara för en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhet inom området och för sådana regleringar med avseende på energiproduktionen och distributionen som knyter an till energipolitiken. Utredningen har räknat med att denna planeringsinriktade verksamhet till sitt innehåll i huvudsak kommer att stämma överens med förslagen från energikommittén. Bakgrunden till att kommerskollegieutredningen velat föra in de funktioner som hänger samman med den energipolitiska planeringen i en bredare organisation är den 114
bedöming som gjorts i fråga om de allmänna förutsättningarna för verksamheten. Utredningens bedömning stämmer överens med de synpunkter energikommittén angett. Den har framhållit att det bör ställas som krav på organisationen att riktlinjerna för statens agerande inom energisektorn kan utformas i samstämmighet med övrig industri- och näringspolitik. Därmed ligger det nära till hands med en direkt samordning av det ena eller andra slaget, som om inte annat innebär att de kanslimässiga resurserna förs in i en större organisation. Energikommittén lämnade öppet om ett nytt centralt energiorgan skulle byggas in i en annan myndighet eller göras helt självständigt. Utredningens förslag ansluter sig till det första alternativet och innebär alltså att uppgifterna i berörda delar helt och hållet inlemmas i nya kommerskollegiet. Utredningen har ansett att man bör utesluta alternativet med ett helt fristående organ. Bl. a. hänger det samman med de bedömningar utredningen gjort i fråga om behovet av skiljelinjer mellan de planeringsinriktade och de säkerhetsinriktade uppgifterna. Då kan mellanformer vara mera rimliga. En möjlighet skulle således kunna vara att bygga upp organisationen med kanslimässig gemenskap men med separata myndighetsorgan eller ledningsorgan för frågor i samband med den energipolitiska planeringen. En sådan konstruktion skulle med andra ord betyda att uppgiften som central myndighet för energiförsörjningsfrågor formellt lades på en särskild myndighet. Enligt utredningens bedömning finns det emellertid inte tillräckliga skäl för att motivera en sådan lösning. Vad gäller innehållet i den verksamhet som är att vänta finns det knappast någonting som gör det angeläget att separera det centrala ansvaret för uppgifterna på energiområdet frän ansvaret för de övriga uppgifterna för verket. Behovet av att få inflytande för de intressen som är specifika för den energipolitiska planeringen kan tillgodoses också inom ramen för en helt sammanhållen organisation. SOU 1971:69
Pa en avgörande punkt skiljer sig kommerskollegieutredningens förslag till ny organisation frän energikommitténs, nämligen i fräga om de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna. Energikommitténs förslag innebar att verksamheten inom det centrala energiorganet skulle omfatta utfärdande och tillsyn av säkerhetsföreskrifter för energianläggningar. Enligt energikommitténs förslag skulle således säkerhetsfrågorna på atomenergiområdet (i dag inom delegationen för atomenergifrågor), säkerhetsfrågorna på elområdet (i dag inom kommerskollegiet och elinspektionen) och pä sikt tänkbart också uppgifterna för sprängämnesinspektionen föras över till energiorganet. En sådan lösning har ingått bland de alternativ utredningen analyserat. Utredningen är medveten om att det finns ett klart samband mellan de planeringsinriktade uppgifter och de regleringar som har ett mera direkt samband med energipolitiken och andra uppgifter inom energiområdet där säkerhetsfrågorna står i förgrunden. Det sambandet är emellertid inte så starkt att det blir självfallet att uppgifterna på dessa båda områden bör grupperas samman. För säkerhetsfrågorna med anknytning till energiområdet är det minst lika väsentligt att ta hänsyn till de samhörighetslinjer som stär att finna i förhallande till andra säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar. Utredningen tar upp motsvarande frågor bäde i bilaga 5 och i den kommentar som utredningen gett till rapporten om verksamheten inom kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion. En av huvudpunkterna i utredningens resonemang är att man mycket väl kan ha anledning att tala om programmässiga gränslinjer mellan de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna och sädana som snarare knyter an till den allmänna samhällsplaneringen. Som nämnts i det föregående föreslås en ny utredning med uppgift att studera hur organisationen i framtiden bör vara uppbyggd för tekniska regleringar jämte tillsynsverksamhet och praktiskt säkerhetsarbete i övrigt vad gäller det område där olika SOU 1971:69
enheter inom kommerskollegieverket och andra myndigheter i dag är verksamma. Utredningen har den uppfattningen att nya kommerskollegiet med den inriktning för verksamheten som utredningen förutsatt knappast kommer att vara en lämplig ram för säkerhetsinriktade uppgifter, vare sig med anknytning till energiområdet eller eljest. De bryter av mot den allmänna inriktningen för verksamheten och det finns också risk för direkta intressekonflikter. Att utredningen vad gäller de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna med anknytning till energiområdet stannat för att föreslå en provisorisk lösning har inte bara att göra med behovet att få ett mera analyserat underlag vad gäller den kommande organisationen utan beror också på den osäkerhet som råder i fråga om den kommande organisation för arbetarskyddsverket som kan bli följden av arbetsmiljöutredningens arbete. Många skäl talar enligt utredningens mening för att de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar som har beröring med energiområdet ges en anknytning till arbetarskyddsverket. Därmed blir det nödvändigt att samordna avgörandet med de beslut som kommer att behöva fattas om reorganisation för arbetarskyddsverket i anslutning till arbetsmiljöutredningen. Tillsammans betyder de omständigheter som här nämnts att det finns anledning att tills vidare begränsa ingreppen i dagens organisation. Uppgifterna pa elsäkerhetsområdet inom kommerskollegiet av i dag bör föras över till nya kommerskollegiet och där ges en provisorisk organisation. För den närmaste framtiden är det bara mera begränsade omläggningar som kan komma i fråga. Det senare behandlas ytterligare i utredningens kommentar till rapporten om verksamheten inom kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion. I konsekvens med det föregående anser utredningen att en reorganisation som berör verksamheten inom delegationen för atomenergifrågor också tills vidare bör skjutas upp. Genom den ändring av instruktionen för delegationen som nu skett har delegatio115
nens verksamhet mera markerat än tidigare fått en inriktning på säkerhetsfrågorna inom atomenergiområdet. Det stämmer väl överens med utredningens förslag, som innebär att de uppgifter som har att göra med den energipolitiska bedömningen av atomkraftutbyggnaden och som tidigare delegationen svarat för, förankras inom nya kommerskollegiet. Nya kommerskollegiet kommer därmed alltså att överta delegationens förutvarande uppgifter som allmänt beredningsorgan för frågor i samband med atomkraftutbyggnaden och däribland även huvudansvaret för första fasen i behandlingen av koncessionsansökningar i anslutning till atomenergilagen. 10.3 Beredskapsfrågorna
på
energiområdet
1 sitt remissyttrande över energikommitténs betänkande framhöll kommerskollegieutredningen nödvändigheten att ta upp till bedömning relationerna till uppgifterna inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar om en ny organisation införs för den centrala planeringsinriktade verksamheten pä energiområdet. Den provisoriska organisation som skisserades i yttrandet förutsatte att en del funktioner inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar fördes över till den nya organisationen. I det föregående avsnittet om relationerna mellan nya kommerskollegiet och överstyrelsen för ekonomiskt försvar har utredningen strukit under att det finns en nära samhörighet mellan uppgifterna inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar och den verksamheten som utredningen skisserar för nya kommerskollegiet och som skulle kunna ge underlag för en samordningslösning. Alldeles speciellt finns det en sådan samhörighet vad gäller frågor i anslutning till energiförsörjningen. Som framgått av det föregående har utredningen emellertid ansett att man måste skjuta pä framtiden sädana ingrepp som skulle innebära en helt ny ram för den centrala verksamheten inom det ekonomiska försvaret. Bedömningen gäller ocksä överstyrelsens uppgifter i samband med energiförsörj116
ningen. Under det närmaste skedet bör några andra utbrytningar av överstyrelsens uppgifter i samband med energiförsörjningen inte komma i fråga än de som tidigare föreslagits av utredningen. Enligt förslaget kommer således nya kommerskollegiet att överta de uppgifter som sammanhänger med prognosoch bränslestatistikfrägor samt rapporter till internationella organ och som för närvarande sköts av bränslebyran inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Den föreslagna lösningen stänger inte vägen för en mera omfattande överflyttning till nya kommerskollegiet av de uppgifter pä energiområdet som i dag hör hemma inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar. För det närmaste skedet har man dock anledning att räkna med en arbetsfördelning mellan de båda verken som i stora drag stämmer överens med de förutsättningar energikommittén gjort. Organisationen inom nya kommerskollegiet bör byggas upp så att överstyrelsen för ekonomiskt försvar i sin allmänna planering i fråga om energiområdet kan falla tillbaka pä prognos- och utredningsverksamheten inom nya kommerskollegiet. Ett aktivt samarbete måste komma till stånd mellan de bägge verken. Formerna skisseras i annat sammanhang. 10.4 Uppgifterna för nya
kommerskollegiet
Som framgått av det föregående har kommerskollegieutredningen tagit fasta pä energikommitténs förslag vad gäller den planering och de regleringsåtgärder som har samband med den allmänna energipolitiken. Med utgångspunkt i energikommitténs förslag kan man alltså räkna med att de praktiska arbetsuppgifterna för nya kommerskollegiet framför allt kommer att ligga på följande områden: - Utförande av mäl/medel-analyser och samhällsekonomiska bedömningar av energipolitiska åtgärder och energimarknadens funktionssätt. - Upprättande och publicerande av balanser och prognoser pä energiområdet samt SOU 1971:69
analyser härav, deltagande i utformningen byrån som innebär att en del av uppgifterna av energistatistikverksamheten samt utred- förs samman med de andra planeringsinriktaningar i anslutning härtill såsom prognos- de uppgifterna medan de säkerhetsinriktade metodik m. m. uppgifterna avskiljs inom ramen för en — Övrig löpande bevakning av den inhemska provisorisk organisation. Den närmare inneutvecklingen inom energisektorn i syfte börden av uppdelningen behandlas i utredatt vid behov initiera forskning, försöks- ningens kommentar till rapporten om verkverksamhet och utredningar samt att samheten inom elektriska byrån och statens framlägga därav föranledda förslag. elektriska inspektion. I korthet betyder den — Uppföljning av den internationella utveck- att man till planeringssidan i den kommande lingen pä området, utredningar m. m. i organisationen för tvä huvudområden i bysamband med beredning av ärenden och råns verksamhet: det som gäller koncessionsremissyttranden rörande det internationel- givningen och det som gäller de statliga la energisamarbetet samt informations- elektrifieringsbidragen. och dokumentationsverksamhet i anslutI sig är det inte avgörande för behovet att ning därtill. bygga upp en ny organisation om ett — Tillämpning av koncessionslagstiftning, regelsystem av det slag som skisserats av som, i den mån Kungl. Maj:t förbehållit energikommittén kommer till. Under alla sig att besluta, innefattar beredning av förhållanden kommer det att finnas behov av ansökningar samt yttranden till Kungl. en systematisk prognosverksamhet i anslutMaj:t. ning till energiförsörjningen och en bevak— Tillämpning av lagstiftning om värme- ning av de viktigaste utvecklingsområdena, planer. men detaljutformningen av organisationen — Reglering i vissa fall av pris och andra kommer att behöva styras av utvecklingen pä villkor för ledningsbundna energileveran- lagstif tningsomrädet. ser mot bakgrund av pris- och strukturSom också energikommittén förutsatt beutvecklingen pä energiområdet. hövs en samlad och mera slagkraftig organi— Samarbete med och bistånd avseende sation redan för det arbete som kan leda bl. a. prognoser och utredningar till den fram till nya regleringsformer. I sitt remisseller de myndigheter som ansvarar för yttrande över energikommitténs betänkande energiberedskapsatgärder. förutsatte kommerskollegieutredningen att Till stor del är det fråga om en ny den provisoriska organisation som där skisseverksamhet eller rättare sagt en verksamhet rades borde dimensioneras för att kunna ta som hittills saknat en permanent organisa- del i det utredningsarbete som är att vänta. tion pä den statliga sidan. Bl. a. är det fallet i Motsvarande bör gälla för den permanenta fråga om prognosverksamheten. Funktions- organisationen. mässigt är det samtidigt fråga om en sammansmältning av uppgifter som hör hemma inom tre myndigheter: kommerskollegiet, delegationen för atomenergifrågor och överstyrelsen för ekonomiskt försvar. De nya elementen i verksamheten är så utpräglade att man knappast kan bygga pä strukturen i dagens organisation. Det skulle spränga ramen om uppgifterna fördes in i en motsvarighet till den nuvarande elektriska byrån inom kommerskollegiet. Det har bidragit till att utredningen velat föreslå en uppdelning av verksamheten inom elektriska SOU 1971:69
11 Nya
kommerskollegiet — uppbyggnaden
Bildandet av nya kommerskollegiet som en sammanhållen organisation för ett antal uppgifter inom det näringspolitiska fältet betyder i flera avseenden genomgripande omställningar för de enheter och de verksamhetsgrenar som berörs. Arbetsmönster och traditioner från olika håll kommer att mötas. Samspelet mellan olika delområden i verksamheten måste få tid på sig att utvecklas. Utredningen har i det föregående pekat på ytterligare faktorer som bidrar till att det måste dröja innan det nya verket har en väl etablerad organisation. Framför allt är det alltså den utveckling i fråga om innehållet i verksamheten som är att förutse inom olika delområden som måste föra med sig en sådan fördröjning. Det kommer att drabba alla huvudområdena i verksamheten. Ändå är det nödvändigt att redan från början bestämma en del av de huvuddrag, som bör gälla vid "full utbyggnad" för organisationen. Om inte annat är det nödvändigt med tanke på behovet att redan från starten fixera organisationen på ledningsplanet. Utredningen har här velat teckna en helhetsbild med utgångspunkt i de förutsättningar som gäller enligt principlösningen. Framför allt har den till syfte att ge underlag när det gäller att bedöma principlösningen. Ytterligare undersökningar och bedömningar kommer att vara nödvändiga innan organisationen mera definitivt fixeras. Utredningen förutsätter att det kommer att ske inom ramen för det fortsatta arbete som skisseras senare i betänkandet. 118
11.1 Den instruktionsmässiga bestämningen Som nämnts i det föregående räknar utredningen med att nya kommerskollegiet skall ha till ändamål att fungera som "central myndighet för näringspolitiska frågor som rör handel och industri". Huvuduppgiften för verket blir att främja näringslivets strukturrationalisering, utveckling och expansion. Utredningen har avstått från att lägga fram ett genomarbetat instruktionsförslag. 1 stället har utredningen här velat mera skissartat ange hur de olika uppgifterna för verket instruktionsmässigt kommer att kunna formuleras. Som särskilda arbetsområden för verket bör instruktionen ange utredningsverksamhet i anslutning till den näringspolitiska planeringen och konkurrensövervakningen, frågor i anslutning till handelspolitiken, uppgifter i samband med det finansiella företagsstödet och i samband med stödet till industriservice samt energiförsörjningsfrägor. Instruktionen kan härutöver ta upp ett antal särskilda åligganden. Vad gäller arbetsområdena utredningsverksamhet och frågor i anslutning till handelspolitiken kan man räkna med att verkets uppgifter skulle kunna formuleras i följande satser: att fortlöpande följa utvecklingen inom näringslivet med beaktande av de strukturekonomiska och regionala förhållandena, att vid behov initiera utredningar och framlägga därav föranledda förslag samt att i övrigt på uppdrag verkställa utredningar och avge yttSOU 1971:69
randen i näringspolitiska frågor att bedriva utredningsverksamhet med inriktning pä att belysa de mindre och medelstora företagens förhållanden och utvecklingsmöjligheter att föra kartellregister och storföretagsregister att - om anledning finnes att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom visst område av näringslivet eller eljest skäl föreligga - undersöka förekomsten av sådan begränsning och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden att biträda ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor och marknadsrådet med utredning i fråga som kan vara av betydelse för förhandling enligt lagen den 25 september 1953 (nr 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet att verkställa utredningar och avge yttranden i allmänna frågor på utrikeshandelns och handelspolitikens områden att verkställa utredningar och avge yttranden rörande samt biträda med sakkunskap vid förhandlingar om handelsöverenskommelser och överenskommelser om industriellt samarbete med andra länder samt följa tillämpningen av sädana överenskommelser att - i den mån det inte ankommer på annan myndighet - förbereda regleringar som hänför sig till Sveriges import och export av varor samt handlägga ärenden rörande tillstånd till sådan import och export och i anslutning härtill meddela råd och anvisningar att verkställa utredningar och avge yttranden i frågor, som avser Sveriges medlemskap i eller samverkan med internationella organisationer på det ekonomiska området, att tillhandagå med uppgifter för dessa organisationers räkning samt att bistå med sakkunskap vid Sveriges deltagande i samarbetet inom dessa. Vad gäller uppgifterna med anknytning till det finansiella företagsstödet och de serviceinriktade åtagandena i anslutning till verkets arbetsområde skulle man kunna räkna med att instruktionen innehåller följande SOU 1971:69
satser: att handlägga ärenden om statligt lokaliseringspolitiskt stöd att handlägga ärenden rörande industrilånegarantier och hotell-lånegarantier att vara central uppföljningsmyndighet för det finansiella företagsstödet att handlägga ärenden rörande hemslöjdsstöd och glesbygdsstöd till företagare att handlägga ärenden rörande stödprogram i övrigt som riktar sig till bestämda näringsgrenar att handlägga frågor rörande statligt stöd till rådgivning, utbildning och annan service till industrin, speciellt den mindre och medelstora industrin, samt fördela de anslag, som för dessa ändamål ställs till verkets förfogande att handlägga frågor rörande det statliga exportstödet och fördela de anslag, som ställs till verkets förfogande för den allmänna exportfrämjande verksamheten. Instruktionen bör ange att verket är lokaliseringsmyndighet som avses i 1 § lagen (1970:725) om lokaliseringssamråd. Verket skall vara central myndighet för energiförsörjningsfrågor. Instruktionen bör ange som åligganden att upprätta och publicera balanser och prognoser på energiförsörjningens område att löpande bevaka den inhemska och internationella utvecklingen inom energisektorn, att vid behov initiera forskning, försöksverksamhet och utredningar samt att framlägga därav föranledda förslag att tillämpa lagstiftningen inom området i den mån detta inte ankommer på annan statlig myndighet. Det bör framgår av instruktionen att det åligger verket att handlägga näringsrättsliga frågor i den mån det inte ankommer på annan myndighet att fortlöpande följa utvecklingen pa standardise ringsomrade t. Instruktionen bör också ange att verket är chefsmyndighet för statens institut för företagsutveckling och huvudman på den statliga sidan för företagareföreningarna och export119
serviceverksamheten. Som framgått av det föregående har utredningen förutsatt att verket provisoriskt övertar en del av de uppgifter som hör hemma inom kommerskollegiet av i dag men som senare kan få en annan förankring. I fråga om dessa områden har utredningen förutsatt att man tills vidare bör avstå från mera omfattande ingrepp. Det innebär att de uppgifter på det elektriska området, som enligt instruktionen åligger kommerskollegiet av i dag, bör föras över till instruktionen för det nya verket. Detsamma gäller ärendena om explosiva och brandfarliga varor. Vad gäller förutsättningarna att föra över till instruktionen för det nya verket de uppgifter, som ligger hos kommerskollegiet av i dag med anknytning till bergshanteringen, får utredningen hänvisa till de överväganden, som redovisas längre fram i betänkandet (kap. 12).
Behovet av samarbete och kontakter måste bl. a. påverka utformningen av ledningsoch kontaktorganen med anknytning till verket. Utredningen har tagit upp flera mönster till bedömning vad gäller uppbyggnaden i stort av organisationen pä ledningsplanet. Den har ansett att man har att välja mellan två huvudlinjer. Den ena innebär att ledningsansvaret koncentreras hos en styrelse uppbyggd för att ge en bred förankring för verksamheten och som ger möjligheter till inflytande från allmänna samhällsintressen och/ eller för partsintressen, som berörs av verksamheten. Den andra huvudlinjen innebär, att styrelsen består av personer med kvalificerad kännedom om de viktigaste sektorerna i verksamheten. För att fä samma breda förankring för verksamheten som i det första alternativet krävs i detta fall att styrelsen kompletteras med andra organ.
11.2 Organisationen på ledningsplanet
11.2.2 Styrelsen
11.2.1 Utgångspunkterna
Utredningen har valt att föreslå en lösning efter den senare av de här angivna huvudlinjerna. Förslaget innebär att styrelsen kommer att bestå av fem personer med verkschefen som ordförande. Alla styrelsens ledamöter kommer enligt förslaget att vara heltidsanställda tjänstemän, var och en med ansvar för en viss sektor av verksamheten. Utredningens förslag i fräga om kansliorganisationen korresponderar med en sådan sektorsindelning. Utredningen har använt begreppen utredningssektor, utvecklingssektor, energi- och bergssektor och juridisk-administrativ sektor. Utredningen har förutsatt att styrelsens ledamöter skall fungera som chefer för respektive sektor och som ordförande i de lednings- och kontaktorgan som kommer att vara knutna till respektive sektor. Samtidigt har utredningen räknat med att de till stor del kommer att vara sysselsatta med frågor utanför den löpande verksamheten. Det betyder att ledningsansvaret för den löpande verksamheten i stor utsträckning kommer att behöva delegeras.
Utredningens förslag till organisation på ledningsplanet har utgått från tre grundläggande bedömningar. 1. Det sammanhållande ansvaret för verksamheten bör ligga hos en styrelse. 2. Arbetssättet i den näringspolitiska verksamheten har i hög grad kommit att präglas av samarbete mellan staten, näringslivets organisationer och arbetsmarknadsparterna. Den föreslagna utvecklingen av organisationen på verksplanet gör det nödvändigt att bredda detta samarbete. Framför allt gäller det med tanke på den utredningsverksamhet som enligt förslaget kommer att skötas av det nya verket. 3. Väl utbyggda kontakter är nödvändiga mellan nya kommerskollegiet och andra förvaltningsgrenar med uppgifter i anslutning till den statliga näringspolitiken. Framför allt gäller det i förhållande till tre andra centralorgan: arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och styrelsen för teknisk utveckling. 120
Att utredningen stannat för en sådan lösning som alltså skiljer sig från vad som tillämpas inom jämförbara organ beror inte på att man här har att göra med en organisation eller verksamhet som man från principiella synpunkter kan anse ha en särställning. I stället är det praktiska hänsynstaganden som varit avgörande. Framför allt sammanhänger det med svårigheterna att i dag mera definitivt fastställa vilka institutionella funktioner som det nya verket kommer att fylla. Det ger anledning att bygga upp organisationen pä ledningsplanet sä att den inte binder utvecklingen för organisationen som helhet. Också i övrigt finns det ett behov av rörlighet som måste påverka uppbyggnaden av organisationen på ledningsplanet och som inte minst har sina utgångspunkter i svårigheterna att förutse vilka problem som kommer att vara dominerande. Förslaget om en tjänstemannastyrelse betyder alltså att andra arrangemang kommer att vara nödvändiga som komplettering. Utredningen har räknat med att det sker dels med hjälp av brett sammansatta organ av rädstyp, dels med hjälp av lednings- och kontaktorgan med mera begränsade funktioner. Det är alltså väsentligt att utredningens förslag i fråga om styrelsen ses i direkt samband med förslagen i övrigt om ledningsoch kontaktorganen inom verket. Konstruktionen med en tjänstemannastyrelse är inte nödvändigtvis en definitiv lösning. När verksamheten blivit väl etablerad kan det finnas anledning att ta upp hela organisationen på ledningsplanet till ny bedömning. Beslutsprocessen Styrande för de förutsättningar man kan göra i fråga om beslutsprocessen inom det nya verket är de allmänna förutsättningar utredningen gjort i fråga om uppbyggnaden av organisationen pä ledningsplanet. Med utredningens förslag får man en "styrelse av direktionstyp", men det är inte fråga om en direktion med samma funktioner som direktionen inom andra centrala verk. Den väsentSOU 1971:69
liga skillnaden frän formell synpunkt är alltså att det enligt utredningens förslag är fråga om ett beslutande kollektiv, men i verkligheten behöver det kanske inte betyda någon alldeles avgörande skillnad i förhållande till andra verk med en direktion av tjänstemän och verkschefen som ensam beslutande. Huvudargumentet för att välja en lösning med ett beslutande kollektiv i stället för en lösning av mer traditionell typ har varit behovet att både formellt och reellt fördela ansvaret på topplånet. Av avgörande betydelse har alltså varit den bredd hos verksamhetsprogrammet som utredningen räknat med och framför allt behovet av rörlighet i ansvarsfördelningen. Med utgångspunkt i ett kollektivt ansvar (inom styrelsen) bör det finnas möjligheter att justera den reella ansvarsfördelningen med hänsyn till den aktuella belastningen. Den sektorsindelning som här skisseras är inte mer än en preliminär bild av hur ansvarsfördelningen på det högsta ledningsplanet kommer att kunna utformas. Man kan räkna med att styrelsen beslutar om en inbördes uppdelning av beslutanderätten som i stora drag stämmer överens med denna sektorsindelning, men det finns ingen anledning att en gång för alla binda sig vare sig vad gäller uppdelningen av beslutanderätten mellan styrelsekollektivet och styrelsens medlemmar eller vad gäller de enskilda styrelsemedlemmarnas ansvarsområde. Inte heller finns det anledning att binda sig när det gäller användningen av delegering i övrigt på tjänstemannaplanet. Styrelsens möjligheter att delegera beslutanderätten bör inte bara gälla dess medlemmar eller andra tjänstemän. Beslutanderätten skall också kunna delegeras till råd och nämnder inom verket. Framför allt kan det komma i fråga vad gäller rent verkställighetsbetonade uppgifter. Således kan det mycket väl vara önskvärt att ansvaret för vissa fördelningsärenden läggs hos organ av nämndtyp. Utredningen förutser att beslutanderätten i ärenden om lokaliseringssamrad kommer att läggas hos en särskild nämnd som motsva121
rar den nuvarande lokaliseringsdelegationen inom arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsen bör vara representerad i denna. 11.2.3 Lednings- och kontaktorgan inom verket Successiv utbyggnad I fråga om uppsättningen av lednings- och kontaktorgan inom verket anser utredningen att man har anledning att räkna med en successiv anpassning. Det betyder att man i det närmaste skedet har möjlighet att lämna flera utvägar öppna vad gäller det kommande mönstret i stort. Mot bakgrund av erfarenheterna kan man få möjligheter att söka sig fram till en permanent och mera enhetlig lösning. I det närmaste skedet kan det vara naturligt att använda organ som är direkta motsvarigheter till dem som finns i dagens organisation. Till det som bör vara bestämmande för utvecklingen på längre sikt av lednings- och kontaktorganen inom verket är de båda organ av rådstyp som här föreslås: ett handels- och industripolitiskt råd och ett råd för konkurrensfrågor. Utredningen räknar med att den kommande organisationen av lednings- och kontaktorgan inom verket i stor utsträckning kommer att kunna byggas upp kring det förstnämnda. Möjligen kan det stora flertalet av de kontakt- och ledningsorgan som kommer att ha mer begränsade uppgifter få ställningen som utskott med anknytning till det handels- och industripolitiska rådet. Handels- och industripolitiskt råd Utredningen har ansett att den nya organisationen bör omfatta ett organ som övertar handelspolitiska rådets uppgifter och som alltså skall kunna användas som forum för överläggningar i handelspolitiska frågor. Ett motsvarande behov av ett allmänt rådsorgan finns också för andra problemområden i verksamheten. Här finns det en så stor likhet 122
i förhållande till de funktioner som är knutna till det handelspolitiska rådet att det ligger nära till hands med en lösning som innebär att ett nytt organ med bredare uppgifter utvecklas ur det handelspolitiska rådet. Utredningens förslag är att ett sådant råd bildas med beteckningen handels- och industripolitiska rådet. I fråga om ställningen och principerna för sammansättningen bör det vara en direkt parallell till det handelspolitiska rådet. Rådet skall kunna fungera som forum för överläggningar i frågor av central betydelse för nya kommerskollegiets uppgifter inom det näringspolitiska fältet. Det kan knappast vara önskvärt att på förhand sätta snäva gränser för rådets uppgifter. Tvärtom är det angeläget att man från fall till fall kan avgöra när rådet bör tas i anspråk. Initiativ till överläggningar inom rådet bör också kunna tas av dess ledamöter. Expertgmpper för verksamheten på utredningssidan För ett antal mera avgränsade uppgifter finns det behov av samverkan utåt i organiserade former med ett innehåll som knappast kan tillgodoses direkt inom ramen för det föreslagna handels- och industripolitiska rådet. Speciella arrangemang för samverkan utåt kan bl. a. vara nödvändiga i samband med den uppdragsbundna utredningsverksamheten. Med tanke pä att man enligt principlösningen förutsätter att det nya verket kommer att ta över den typ av utredningar som riktar sig till branscher eller andra grupper av företag och som hittills bl. a. skötts genom kommittéutredningar kan det bli aktuellt att knyta expertgrupper till verket. Permanenta lednings- och kontaktorgan för speciella områden och verksamhetsgrenar Expertgrupper av det slag som nämnts i det närmast föregående kan mycket väl utvecklas till grupper med mera permanenta funktioner i förhällande till bestämda områden. Med tanke på den utveckling av den branschSOU 1971:69
orienterade utredningsverksamheten som ut- med anknytning till nya kommerskollegiet redningen räknar med skall komma till stånd kommer att ha en plats att fylla som en av inom ramen för den nya organisationen är de till verket knutna branschorienterade det mycket möjligt att man med tiden kom- kommittéerna. Även inom andra områden av verksamhemer att få behov av ett antal permanenta branschorienterade kommittéer. I all synner- ten finns det behov av rådgivande organ. het blir det fallet om man - som utred- Som typexempel kan man här nämna frågorningen räknar med - kommer att arbeta na i anslutning till energipolitiken. Utredmed systematiskt återkommande analyser ningen anser att det finns anledning att ta som knyter an till den väntade utvecklingen fasta på energikommitténs förslag om ett inom ett antal av de viktigaste branscherna. energipolitiskt råd och föreslår således att ett Tillgång till sådana referensgrupper är bl. a. sådant råd kommer att ingå i verket. Som framgår av det föregående betraktar förutsättning för att man på ett riktigt sätt skall kunna arbeta med sådana grundläggan- utredningen som ett huvudalternativ att uppde analyser i fråga om olika varuområden gifterna inom delegationen för de mindre och näringsgrenar som görs i samband med och medelstora företagen förs över till det nya verket. Det bör ha till konsekvens att en långtidsutredningarna. För en del områden finns det redan i da- direkt motsvarighet till den nuvarande delegens organisation rådgivande organ, som kan gationen anknyts till verket. Som framgått av det föregående har utredjämställas med de grupper som nämnts i det ningen ansett att den hittillsvarande verkföregående. Inom kommerskollegiet av i dag samheten i anslutning till konkurrensövergäller detta i första hand hemslöjdsnämnden vakningen kommer att kunna fortsätta inom och den nämnd som medverkar vid fördeldet nya verket under likartade betingelser ningen av statliga bidrag och garantier i samsom tidigare. För att planera den del av verkband med stödet till TEKO-industrierna och samheten som kommer att vara ett led i konden manuellt arbetande glasindustrin. Utredkurrensövervakningen anser utredningen att ningen har räknat med att dessa organ åtorganisationen bör omfatta ett organ av rådsminstone under det närmaste skedet bör fä typ med motsvarande sammansättning som en direkt motsvarighet inom den nya orgastyrelsen för prisoch kartellnämnden. nisationen. De kan utvecklas till enheter Ännu ett område där ett permanent ledinom den uppsättning av branschorienterade ningsoch kontaktorgan behöver bildas inom kommittéer som kan komma att höra till verket är i fråga om den exportfrämjande verket. verksamheten. Jämförbar med sådana branschorienterade Som rådgivande organ för behandlingen av kommittéer är vidare en gruvnämnd som olika fördelningsärenden i anslutning till det tidigare föreslagits av gruvrättsutredningen lokaliseringspolitiska stödet och kreditstödet och som kommerskollegieutredningen nu till den mindre och medelstora industrin vill föreslår ingå bland de rådgivande organen inom verket. Som framgår av redogörelsen i utredningen föreslå att det bildas en nämnd annat sammanhang har utredningen ansett för finansiellt företagsstöd. att man längre fram bör ta upp till bedöm- Att det inom organisationen kommer att ning i vilken utsträckning nya kommerskolle- finnas ett relativt stort antal kontakt- och giet skall användas som statligt topporgan ledningsorgan är knappast unikt för det omför frågor i samband med gruvnäringen och råde som här behandlas. Som parallell kan som huvudansvarig för tillämpningen av man hänvisa till det vittförgrenade system gruvlagstiftningen. Oavsett vilken lösning med rad, nämnder och andra kontakt- och man kommer till i fråga om inplaceringen av ledningsorgan som förekommer exempelvis de centrala myndighetsfunktionerna på om- inom arbetsmarknadsstyrelsen och styrelsen rådet förefaller det som om en gruvnämnd för teknisk utveckling. Av allt att döma är SOU 1971:69
ett sådant system en förutsättning för en 11.3 Huvuddragen i kansliorganisationens modernt arbetande statsförvaltning. uppbyggnad 11.2.4 Samarbetsorgan med vissa centrala förvaltningsmyndigheter
11.3.1 Utgångspunkterna In tegrationsproblemet
Ett nära samarbete mellan nya kommers- Ett av de viktigaste problemen när det gäller kollegiet och överstyrelsen för ekonomiskt att bygga upp organisationen på kansliplanet försvar kommer att vara nödvändigt för öm- skulle kunna betecknas som "integrationssesidigt kunskapsutbyte och för att i utred- problemet". Det knyter an till de grundlägningssammanhang på bästa sätt ta till vara de gande förutsättningarna bakom utredningens resurser som finns på ömse håll. I syfte att förslag och gäller hur man i praktiken skall underlätta samarbetet föreslår utredningen ta till vara fördelarna i samordningen. att nya kommerskollegiet blir representerat i Fördelarna ligger på två plan: dels skall det rad för ekonomisk försvarsberedskap man fä bättre möjligheter till överföring som är knutet till överstyrelsen. Vidare före- och återföring av information mellan olika släs bildandet av en samarbetsdeleeation. verksamhetsgrenar där problemen eller kunEn samarbetsdelegation föreslås för sam- skapsunderlaget har gemensamma faktorer; arbetet mellan nya kommerskollegiet och dels skall man fa bättre möjligheter att dispoarbetsmarknadsstyrelsen. Även i det här fal- nera över personalstyrkan så att man för en let finns det ett behov av att gemensamt bestämd arbetsuppgift skall kunna frigöra de utnyttja den sakkunskap som finns på ömse krafter som är bäst lämpade. Det förefaller håll. Därtill kommer behovet av sam- möjligt att relativt snart uppnå fördelar av stämmighet i användningen av de medel som det första slaget. Däremot kan det mycket står till respektive myndigheters förfogande. väl ta ganska lång tid innan man etablerat ett Även för samarbetet med styrelsen för nytt arbetsmönster som innebär att man i teknisk utveckling bör en samarbetsdelegadet praktiska arbetet i viss mån bryter tion komma till. Dess uppgifter kommer att igenom gränserna mellan olika verksamhetskunna täcka flera områden av gemensamt grenar. Som utredningen framhållit i det intresse. Hit hör exempelvis delar av den föregående är det nödvändigt att acceptera framåtblickande utredningsverksamheten att en sådan process tar sin tid. Det behöver men också exempelvis frågor i samband med finnas utrymme för en utveckling steg för statlig industriservice och frågor i samband steg som bl. a. inbegriper samråd med berörmed tillämpningen av avtalen om tekniskt, vetenskapligt och industriellt samarbete med da grupper bland de anställda. Det betyder att utredningen vad gäller uppbyggnaden av vissa öststater. kansliorganisationen framför allt velat teckSom framgått av det föregående anser na något av en idealbild, en organisation som utredningen att nya kommerskollegiet bör man kan nå fram till först efter en utveckrepresenteras i styrelsen för statens institut ling, som rimligt att döma kommer att kräva för företagsutveckling, i styrelsen för Norrflera år. landsfonden och i styrelsen för en eventuell halvstatlig organisation för serviceinriktad exportfrämjande verksamhet. De allmänna kraven Utredningen har velat sammanfatta några av de allmänna kraven på följande sätt. Ett av huvudsyftena med den organisationsreform som utredningen föreslår är att ge ökade möjligheter att systematisera kunska124
pen om olika branscher och produktionsområden. En naturlig konsekvens är att den nya organisationen bör vara uppbyggd härefter. Det bakomliggande kravet skulle kunna betecknas som ett krav på kontinuitet. Det är ett krav som är påtagligt i fråga om den del av utredningsverksamheten som har anknytning till industripolitiken men som också gäller praktiskt taget alla övriga delområden i verksamheten. Rent allmänt betyder kontinuitetskravet ett krav på organisatorisk stabilitet och på fast ansvarsfördelning. Bl. a. betyder det att man strävar efter en sådan uppbyggnad av organisationen att de anställda kommer att känna sitt ansvar inom ett bestämt område där de är verksamma. Ett annat huvudkrav som i viss mån står i kontrast till det föregående är kravet på flexibilitet. Det är ett krav med flera dimensioner. Det måste inbegripa både omställbarhet i den löpande verksamheten med möjlighet att ta hand om prioriterade uppdrag och omställbarhet i ett längre perspektiv med möjlighet till förändringar i arbetsformer alltefter förskjutningar i verksamhetens tyngdpunkter. Ännu ett huvudkrav som i någon mån sammanfaller med de bägge föregående skulle kunna uttryckas i begreppet selektivitet. Det har att göra med förmågan att urskilja vad som är väsentligt att uträtta genom verksamheten. I ett sådant krav ligger bl. a. att man bör sträva efter att få de anställda att inom sina områden vara med om att analysera fram riktlinjerna för den kommande verksamheten. Valet av grundmönster för organisationen måste i viss utsträckning vara en avvägning mellan dessa huvudkrav. För sin del har utredningen velat ge en hög prioritering ät kontinuitetskravet och det avspeglar sig alltså i den skiss, som presenteras i det följande. Prioriteringen av kontinuitetskravet grundar sig framför allt på att den verkliga slagkraften hos en organisation av det här slaget i så hög grad är beroende av de kunskaper som samlas hos de anställda.
Ett
grundmönster
Kontinuitetskravet pekar mot en struktur som är anpassad till fackområden eller branscher. Att enbart tillämpa ett sådant mönster innebär emellertid uppenbarligen en rad svagheter, framför allt beroende på att det finns samhörighetslinjer mellan olika verksamhetsgrenar som går pä en annan ledd. Som ett exempel kan man här peka pä att samma former för företagsstöd når ut till en rad branscher. Det finns knappast rimliga skäl att konsekvent sprida ansvaret för handläggningen av sådana ärenden till något slags "branschenheter". För andra verksamhetsgrenar - exempelvis en del av de näringsrättsliga regleringarna - finns över huvud taget knappast någon branschanknytning. Det betyder att de under alla förhållanden måste falla utanför ett organisationsmönster som har sin orientering mot branscher och produktionsområden. Ett visst mått av funktionell specialisering kommer alltså under alla förhållanden att vara nödvändigt. Som exempel pä områden där en funktionell specialisering ter sig naturlig kan nämnas verkets uppgifter i samband med det finansiella företagsstödet och stödet till den allmänna exportfrämjande verksamheten och industriservicen. Frågan är med andra ord inte om funktionella indelningsgrunder skall tillämpas utan hur längt man skall gä i tillämpningen av dessa. Utredningen har sett det önskvärt och möjligt att låta organisationen kombinera ett funktionellt mönster med ett mönster som utgår från branscher eller andra fackområden. Den funktionella indelningen avspeglar sig i utredningens förslag till sektorsindelning. Den innebär att man räknar med fyra huvudsektorer i verksamheten: en utredningssektor, en utvecklingssektor, en energioch bergssektor och en juridisk-administrativ sektor. Samtliga de arbetsenheter som enligt utredningens förslag kommer att ingå i organisationen hänförs till någon av dessa sektorer med undantag av ett planeringssekretariat, knutet som stabsorgan till verkschefen. Mellan framför allt de båda förstnämnda
SOU 197 1:69
sektorerna kommer ett utvecklat samarbete att vara nödvändigt. I åtskilliga fall kommer ett visst ärende att engagera båda sektorerna. För ärenden av verkställighetstyp, där utredningen förutsatt att enheter inom utvecklingssektorn normalt kommer att ha huvudansvaret och som förutsätter en djupare kännedom om förhållandena för ett visst företag eller en viss bransch, kommer således också berörda enheter inom utredningssektorn att engageras.
ner. Den ena är att fungera som "ansvarsenheter" med ett sammanhållande ansvar föi alla aktiviteter inom verket som knyter an till ett givet bevakningsområde. Den andra äi att fungera som "basorganisation", en fast hemvist för en viss grupp av anställda. Anknytningen för de anställda till en viss enhet förutsätts emellertid inte mera fast än att de i sitt arbete i inte så liten utsträckning kommer att cirkulera mellan uppgifter med förankring inom olika enheter.
11.3.2 Huvuddragen för kansliorganisationen
11.4 Uppgifter för olika enheter inom kansliorganisationen
Utredningens förslag innebär att kansliorga- 11.4.1 Utredningssektorn nisationen kommer att omfatta följande enheter: Allmän utredningsenhet Utredningssektorn: allmän utredningsenhet enhet för industribranschfrågor internationell enhet Utvecklingssektorn: enhet för finansiellt företagsstöd enhet för industriservice enhet för exportstödsfrägor Energi- och bergssektorn: enhet för energiförsörjningsfrågor enhet för bergsfragor (med provisorisk organisation) Juridisk-administrativa sektorn: administrativ enhet enhet för näringsrättsliga frågor enhet för säkerhetsfrågor (med provisorisk organisation) Utanför sektorsorganisationen: planeringssekretariat Som framgått av det föregående innebär utredningens förslag att var och en av de fyra sektorerna ställs under ledning av en av styrelsens medlemmar. De enheter som här angetts kommer frän organisatorisk synpunkt att ha två funktio126
Enheten är avsedd att svara för insamling och bearbetning av statistiskt material och rapportmaterial i övrigt till hjälp framför allt för verksamheten inom enheten för industribranschfrågor och internationella enheten och skall i övrigt svara för det registreringsoch dokumentationsarbete som är avsett som stöd till flera verksamhetsgrenar inom verket. Bl. a. kommer uppgifterna i samband med kartellregistret och det särskilda storföretagsregistret inom pris- och kartellnämnden samt registret över företag som erhållit statligt ekonomiskt stöd att föras till enheten. Motsvarigheter inom den nuvarande organisationen är inom kommerskollegiet den ekonomisk-statistiska sektionen samt inom pris- och kartellnämnden de enheter som sysslar med kartellregistret respektive storföretagsregistret.
Enhet för
industribranschfrågor
Uppgifterna inom enheten för industribranschfrågor avses omfatta dels en fortlöpande bevakning av olika grenar av näringslivet, dels en uppdragsstyrd utredningsverksamhet, som knyter an till framför allt industripolitiken och konkurrensövervak ningen. SOU 1971:69
Fig. 1 Sektorsorganisationen inom nya kommerskollegiets verksamhetsfält - översikt Utredningssektor
Allmän utredningsenhet Enhet för industribranschfrågor Internationell enhet
Utvecklingssektor
Handels- och industripolitiskt råd Råd för konkurrensfrågor Branschorienterade kommittéer m. m.
Enhet för finansiellt företagsstöd
Nämnd för finansiellt företagsstöd
SIEU
Enhet för industriservice
Nämnd för lokaliseringsfrågor
Enhet för exportstödsfrågor
Nämnd för de mindre och medelstora företagen
Organ för den exportfrämjande verksamheten
Företagareföreningarna
Nämnd för den exportfrämjande verksamheten
Fnergi- och bergssektor
Enhet för energiförsörjningsfrågor
Energipolitiskt råd
Bergsstaten1
Gruvnämnd
Enhet för bergsfrågor1
Juridiskadministrativ sektor
Enhet för näringsrättsliga frågor
Elektriska inspektionen 1
Administrativ enhet
Sprängämnesinspektionen
Enhet för säkerhetsfrågor1
1 Med provisorisk organisation
Den uppdragsstyrda verksamheten inom enheten kommer delvis att vara styrd inifrån i den bemärkelsen att den kommer att komplettera sådana utredningar, där huvudansvaret ligger på annat håll inom verket. Det kan exempelvis innebära att man för frågor som knyter an till det handelspolitiska området (och där huvudansvaret för utredningsinsatserna i normalfallet kommer att ligga hos den internationella enheten) bidrar med sådana delutredningar, som enheten har naturliga förutsättningar att svara för. På motsvarande sätt bör enheten kunna engageSOU 1971:69
ras för deluppgifter inom utredningar där huvudansvaret är förankrat utanför verket. Sådana uppgifter kan t. ex. uppträda i samband med långtidsutredningarna och den regionala planeringen. Utan att det är fråga om en direkt uppdragsstyrning bör personal från enheten kunna stå till förfogande för behandlingen av ärenden där huvudansvaret ligger på annat håll inom verket. Det gäller exempelvis i fråga om sådana ärenden som kommer att handläggas inom enheterna för finansiellt företagsstöd och industriservice. 127
För utredningsverksamheten med anknytning till konkurrensövervakningen förutser utredningen att enheten kommer att överta de arbetsformer som tillämpats i pris- och kartellnämndens verksamhet på detta område. Det betyder att det i enhetens verksamhet skall finnas utrymme för såväl en uppdragsstyrd verksamhet med framför allt näringsfrihetsombudsmannen som uppdragsgivare som undersökningar på eget initiativ. Meningen är också att sådana branschundersökningar utan direkt anknytning till konkurrensövervakningen som hittills förekommit inom pris- och kartellnämndens verksamhet skall få sin motsvarighet inom enheten. Bland uppgifterna för enheten för industribranschfrägor bör också ingå utredningsverksamheten med anknytning till de mindre och medelstora företagen. Motsvarande argument som utredningen anfört mot att bygga upp en separat utredningsapparat på det här området inom en särskild organisation på sätt som exempelvis föreslagits av SHI-utredningen, kan tillämpas gentemot den alternativa lösningen att förankra denna utredningsverksamhet inom någon annan enhet av nya kommerskollegiet. Svårigheterna att dra klara gränser mellan mindre företag och andra företagsgrupper och gemenskapen i arbetsmetodik och statistiskt basunderlag gör det sålunda enligt utredningens mening motiverat att låta utredningsverksamheten med speciell inriktning på de mindre och medelstora företagens förhållanden och utvecklingsmöjligheter ingå som en del i den branschutredande verksamheten i stort inom enheten för industribranschfrågor. I enheten för industribranschfrågor kommer bl. a. att ingå de resurser som hämtas från statens pris- och kartellnämnd och de delar av andra utrikeshandelsbyrån inom det nuvarande kommerskollegiet som behandlar varu- och försörjningsfrägor samt ärenden rörande arbetet i vissa internationella varukommittéer. Den inre strukturen måste analyseras ytterligare som ett led i det fortsatta arbetet med behandlingen av organisationsfrågorna. Det förefaller vara en rimlig arbetshypotes 128
att låta huvudmönstret bestå av en indelning, som vetter mot olika branscher av näringslivet. En sådan organisation skulle öppna möjligheter att arbeta med "huvudmän" för olika branschomräden med uppgift att följa hela den verksamhet inom det näringspolitiska fältet som riktar sig till dessa områden. Det kan dock förutses att enheten behöver rymma utredningsgrupper som inte är branschanknutna och som tas i anspråk för utredningar som griper över branscherna och behandlar frågor av gemensam betydelse för dessa.
Internationell
enhet
Den internationella enheten är avsedd att rymma resurser för verksamhet i utrikeshandels- och handelspolitiska frågor motsvarande den som hittills ägt rum inom första och tredje utrikeshandelsbyraerna inom kommerskollegiet samt de delar av andra utrikeshandelsbyrän som behandlar bl. a. bilaterala frågor och handelslicensärenden. Enheten avses även i övrigt komma att engageras i internationella samarbetsfrägor som aktualiseras inom verkets arbetsområde i stort eller i den egna verksamheten och i det avseendet ha funktion som internationellt sekretariat inom verket. Det behöver inte betyda att de internationella frågorna behandlas uteslutande inom denna enhet. Sålunda kan förutses att exempelvis kontakterna med internationella organ inom speciella bransch- eller produktområden och i fråga om internationella standardiseringsfrägor med fördel kan ombesörjas av enheten för industribranschfragor. Enhetens arbetsuppgifter kommer, i likhet med vad som nu är fallet inom kollegiets utrikes- och utredningsavdelning, att omfatta frågor i samband med bilaterala handelsavtal. Enheten bör också, parallellt med styrelsen för teknisk utveckling, tas i anspråk i samband med förberedelser för och tillämpningen av avtalen om tekniskt, vetenskapligt och industriellt samarbete med öststaterna. Från internationella enheten kommer det att gå nära förbindelselinjer bl. a. till enheten för exportstödsfrågor, och utredningen förSOU 1971:69
utser att enhetens resurser skall kunna tas i anspråk för den exportfrämjande verksamheten inom denna enhet. I fråga om den inre uppbyggnaden bör det vara en rimlig arbetshypotes att organisationen (i likhet med nuvarande organisation) till stor del är orienterad mot de internationella organ, vilkas verksamhet är styrande för de svenska åtgärderna inom handelspolitikens fält. 11.4.2 Utvecklingssektorn Enheten för finansiellt företagsstöd Enheten avses svara för administrationen av de delar av det finansiella företagsstödet där huvudansvaret på verksplanet enligt utredningens förslag skall förankras inom nya kommerskollegiet. Huvudområdena i verksamheten kommer att bli det statliga lokaliseringspolitiska stödet och industrilånegarantierna. Förutom medverkan i den löpande behandlingen av ansökningar om bidrag, lån eller lånegarantier förutsätts enheten bl. a. i samarbete med företagareföreningarna medverka i uppföljningen av det finansiella stödet, speciellt med hänsyn till de företagsekonomiska aspekterna. Enheten avses också svara för de uppgifter som följer av verkets ställning som central uppföljningsmyndighet för det finansiella företagsstödet. Enligt utredningens förslag kommer nya kommerskollegiet att få det sammanhållande ansvaret för sådana särskilda stödprogram som riktar sig till speciella branscher. I den mån det i programmen ingår insatser som kollegiet inte har naturliga förutsättningar att självt svara för, har utredningen menat att kollegiet, med anlitande av de medel som ställts till verkets förfogande för ändamålet, uppdragsvägen skall låta en lämplig organisation utföra dessa. De nu aktuella stödprogrammen avser exportstöd och utbildningsstöd till TEKOindustrierna och den manuellt arbetande glasindustrin samt stöd till omställningsfrämjande åtgärder för TEKO-industrierna. Huvudansvaret för behandlingen av ärenden SOU 1971:69 9
om statliga bidrag eller lånegarantier som aktualiseras inom ramen för dessa program med undantag av utbildningsstödet avses komma att ligga inom enheten för finansiellt företagsstöd. Det kan förutses att såväl enheten för exportstödsfrågor som enheten för industribranschfrågor liksom även internationella enheten kommer att behöva aktivt medverka vid programmens genomförande. Bland uppgifterna för enheten avses också ingå att administrera det statliga hemslöjdsstödet och glesbygdsstödet till företagare samt att bevilja hotell-lånegarantier. Ärenden om lokaliseringssamråd handläggs inom enheten. Enhet för industriservice Enheten är avsedd att svara för ledande och planerande uppgifter som sammanhänger med de samhälleliga insatserna för utvecklingen av industriservicen. Framför allt står de mindre och medelstora företagens behov av utvecklingsservice och utvecklingsstimulans i centrum för intresset vad gäller dessa insatser. Tre huvudområden med anknytning till dessa insatser kommer att ingå i enhetens verksamhet. Det gäller för det första de uppgifter som sammanhänger med nya kommerskollegiets finansierings- och fördelningsansvar vad gäller de anslag som ställs till kollegiets förfogande för att ta i anspråk den serviceinriktade verksamhet som riktar sig till de mindre och medelstora företagen, framför allt verksamheten inom statens institut för företagsutveckling. Häri ingår också huvudansvaret för administrationen av det nu utgående utbildningsstödet till TEKO-industrierna och den manuellt arbetande glasindustrin där ävenså huvudsakligen S1FU förutsätts komma att engageras för de praktiska insatserna. För det andra avses uppgifterna inom enheten komma att omfatta det sammanhållande ansvaret för den verksamhet som hänger samman med verkets huvudmannafunktioner gentemot företagareföreningarna och dess ställning som central replipunkt för föreningarnas verksamhet. Den del av samarbetet 129
med företagareföreningarna som sammanhänger med statliga kreditgarantier och andra former av finansiellt företagsstöd förutsätts emellertid ha sin förankring inom enheten för finansiellt företagsstöd. Ett tredje område där enheten bör ha huvudansvaret är att medverka i behandlingen av de frågor som gäller industricentra. På detta område kommer nya kommerskollegiet att få till uppgift att föra det arbete vidare- som inletts av industricentrautredningen. Enheten för industriservice bör allmänt ha till uppgift att medverka till samordning i utbyggnaden av teknisk och kommersiell service till företagen. Enhet för exportstödsfrågor Enheten för exportstödsfrågor är avsedd att svara för de uppgifter som sammanhänger med nya kommerskollegiets roll som centralorgan för det statliga exportstödet. Till uppgifterna hör att analysera behovet av statliga insatser inom ramen för den allmänna exportfrämjande verksamheten, att medverka i planeringen för användningen av det statliga stödet samt att fördela de anslag som ställs till verkets förfogande för den allmänna exportfrämjande verksamheten. Vidare kommer enheten att få det närmaste ansvaret för uppgifter som hänger samman med nya kommerskollegiets funktion som administrativ basorganisation för handelssekreterarna. Enheten förutsätts komma att aktivt samarbeta med och delvis repliera på resurserna inom den internationella enheten. 11.4.3 Energi- och bergssektorn Enhet för energiförsörjningsfrågor
ningsfrågor avses knyta an till det första av dessa huvudområden och kommer sålunda att omfatta utrednings- och planeringsverksamhet i anslutning till den allmänna energipolitiken och tillämpningen av sådana regleringar exklusive säkerhetsregleringarna som förekommer inom detta område. Till enheten överförs de uppgifter i samband med koncessionsgivningen på eldistributionens område och fördelningen av statliga elektrifieringsbidrag som handhas av elektriska byrån inom det nuvarande kommerskollegiet. Enheten avses också få ansvar för beredningen av sådana ärenden i anslutning till atomenergilagen som innebär energipolitiska aspekter på utbyggnaden av atomkraften. I takt med att ett eventuellt nytt regelsystem för energisektorn byggs upp med utgångspunkt i de riktlinjer som skisserats av energikommittén finns det anledning att vänta att ett allt större ansvar kommer att läggas på nya kommerskollegiet och enheten för energiförsörjningsfrågor. I ett framtida, utvidgat koncessionssystem i samband med energiförsörjningen kan man vänta att enheten får en roll, som motsvarar vad energikommittén har förutsatt i sina skisser av den framtida behandlingsordningen. I likhet med vad utredningen angav i sitt yttrande över energikommitténs betänkande bör enheten redan från första verksamhetsåret ha möjligheter att arbeta inom alla de delområden som utpekats i motsvarande förslag från energikommittén. Utredningen anförde i yttrandet att personalstyrkan bör vara sammansatt dels av anställda som förs över från kommerskollegiets elektriska byrå, dels eventuellt av personal som förs över från överstyrelsen för ekonomiskt försvar, dels slutligen av nyanställd personal.
Utredningens förslag till organisation för den centrala samhällsverksamheten med anknytEnligt utredningens förslag förs en handning till energisektorn innebär en uppdelning läggare och ett biträde över från överstyreli två huvudområden: ett som anknyter till sen till nya kommerskollegiet. energipolitiken i dess funktioner som medel Utredningen förutser att en sammanhållen för den allmänna samhällsplaneringen och enhet för energiförsörjningsfrågor kommer ett som präglas av tekniska granskningsin- att ingå i organisationen i ett första skede. satser med säkerhetsfrågorna i förgrunden. Det kan dock längre fram bli aktuellt att Uppgifterna för enheten för energiförsörj- genomföra en uppdelning av denna. 130
Enhet för bergsfrågor Utredningens förslag i fråga om de statliga uppgifterna på mineralområdet redovisas i det följande (kapitel 12). Förslagen innebär bl. a. att kommerskollegiets nuvarande uppgifter i samband med förvaltningen av statens gruvegendom förs över till den statliga företagsgruppen. Vad gäller verkets uppgifter i övrigt på mineralområdet föreslås inga omdelbara omläggningar. Utredningen har förutsatt att de åtminstone tills vidare kommer att höra hemma inom det nya verket och på kansliplanet knytas till en enhet för bergsfrågor som blir en nära motsvarighet till den nuvarande bergsbyrån och får en provisorisk organisation. Utredningen har förutsatt att några omedelbara omläggningar inte heller bör vara aktuella för bergsstatens del. Bergsstaten bör knytas till det nya verket på samma sätt som i förhållande till det nuvarande kommerskollegiet. Också i det här fallet bör organisationen betecknas som provisorisk. 11.4.4 Juridisk-administrativa sektorn Administrativa enheten är avsedd att rymma resurser för verksamhet på tre huvudområden - ekonomiområdet med anslagsärenden, budgetärenden och andra interna fördelningsärenden, kameral verksamhet; personalområdet med den kanslimässiga behandlingen av anställningsärenden, förordnanden, tjänstledigheter etc, personalplanering och personalredovisning; intern kontorsservice med centralt ansvar för bl. a. registratur, skrivservice, telefonväxel, bibliotek, vaktmästeri och intendenturtjänst. De tre huvudområdena förutsätts komma att motsvaras av tre enheter inom organisationen: en ekonomienhet, en personalenhet och en enhet för kontorsservice. Utredningen förutser att det inom de resursmässigt sett största sektorerna inom nya kommerskollegiet dvs. utrednings- och utvecklingssektorerna, kommer att finnas behov av mindre stabsorgan med administrativa uppgifter framför allt av planeringskaraktär. Koncentrationen av de administrativa funktionerna i stort inom verket till en enhet bör för den skull inte hindra att stabsorgan med SOU 1971:69
näraliggande uppgifter bildas på annat håll inom verket. Speciellt i samband med uppbyggnaden av den nya organisationen förutser utredningen att administrativa enheten skall kunna engageras för vissa uppgifter. En del av uppgifterna i samband med organisationskommittéernas verksamhet bör sålunda kunna läggas hos administrativa enheten. Det betyder att man här kan avstå från att bygga upp speciella sekretariatsresurser. Utredningen anser en sådan utväg fördelaktig. En viktig uppgift i samband med uppbyggnaden av den nya organisationen är att i praktiken utforma en ändamålsenlig arbetsfördelning mellan olika enheter och ett system för effektiva tvärförbindelser. Ett sådant arbete, där utredningen alltså räknar med att administrativa enheten skall kunna tas i anspråk, innebär bl. a. formulerandet av samrådsregler vad gäller sådana typer av ärenden där ett beslut kan byggas under med sakkunskap från flera delområden i verksamheten. Intern utbildning är ett av de medel som kan tas i anspråk för att underlätta starten. Ett typexempel på vad en sådan utbildning kan gälla är omfattningen av och användningsmöjligheterna för det dokumentationsmaterial som finns inom olika enheter. Administrativa enheten förutsätts ha ledningen för en sådan utbildningsverksamhet. Ett annat område som under uppbyggnadsskedet kan få en prioriterad ställning är de problem som kan uppträda i samband med samordningen av de utåtriktade kontakterna. Det kan bl. a. finnas ett behov av att kartlägga det existerande kontaktmönstret inom de verksamhetsgrenar som förs samman och möjligheterna att bättre utnyttja de tillgängliga informationskanalerna. Över huvud taget kan man vänta att utnyttjandet av utomstående informationskällor bör vara av speciellt intresse under uppbyggnadsskedet. Det gäller exempelvis i vilken utsträckning ADB-baserade register på annat håll kan utnyttjas inom verkets olika verksamhetsgrenar. 131
Enhet för näringsrättsliga frågor Enheten för näringsrättsliga frågor är avsedd att rymma resurser för en verksamhet med anknytning till skiftande näringsrättsliga regleringar som för närvarande har motsvarighet inom det nuvarande kommerskollegiets allmänna byrå och industribyrå. Det rör sig om ett relativt begränsat antal uppgifter som utredningen i annat sammanhang har betecknat som "ekonomiska regleringar" t. ex. uppgiften att lämna tillstånd till utlänning att driva näring och att inneha uppdrag i aktiebolags eller förenings styrelse, uppgifter i samband med lagstiftningen om ställande av säkerhet vid sällskapsresa till utlandet, tillsynen över avbetalningshandeln med bilar, ärenden om tillstånd att använda officiell svensk beteckning m. m. Utredningen förutser att dessa uppgifter kommer att föras över till den nya organisationen. För vissa av dessa verksamhetsgrenar kan det tänkbart ges möjlighet till förankring på annat håll inom statsförvaltningen. Möjligheterna härtill bör uppmärksammas i den fortsatta behandlingen av organisationsfrågorna. Under alla förhållanden kan man dock räkna med att regleringsinriktade uppgifter av det här slaget kommer att ingå i nya kommerskollegiets verksamhetsfält. Nya uppgifter kan också förutses komma att läggas på verket. Så kan t. ex. bli fallet som ett resultat av utredningen om statlig auktorisation av revisorer. Speciellt under det första verksamhetsskedet för den nya organisationen är det tänkbart att man har anledning att låta enheten för näringsrättsliga frågor fungera som ett allmänt juridiskt sekretariat för olika delar av verksamheten ungefär på samma sätt som gällt för allmänna byrån inom det nuvarande kommerskollegiet. Enhet för säkerhetsfrågor Fram till dess att beslut om en organisatorisk rekonstruktion inom området för säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar kan fattas kommer de uppgifter som i dag ligger på kommerskollegiet enligt utredningens förslag att 132
höra till nya kommerskollegiet men inrymmas med provisorisk organisation. Den volymmässigt största delen av den säkerhetsinriktade verksamhet som hör hemma inom kommerskollegiet av i dag är den som gäller det elektriska området. De säkerhetsinriktade uppgifterna i övrigt inom kommerskollegiet av i dag knyter an till lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor. De har så begränsad omfattning att de knappast bildar underlag för en särskild enhet. Inte heller är någon av de enheter som utredningen i övrigt har förutsatt komma att ingå i kansliorganisationen utan vidare lämpad för att bära upp dessa uppgifter. Som provisorisk lösning ligger det närmast till hands att gruppera samman dem med de säkerhetsinriktade uppgifterna inom nuvarande elektriska byrån. Det innebär att en enhet för säkerhetsfrågor kommer att bildas. Enheten bör med provisorisk organisation tills vidare ingå i den juridisk-administrativa sektorn. I sin kommentar till rapporten från organisationsundersökningen avseende elektriska byrån och statens elektriska inspektion har utredningen skisserat huvudlinjerna för en organisatorisk rekonstruktion inom det område där byrån och inspektionen har sina uppgifter. Vad gäller den säkerhetsinriktade delen av verksamheten har utredningen menat att rekonstruktionen bör ta sin början på centralplanet. Som arbetshypotes inför uppbyggnaden av den kommande organisationen har utredningen här skisserat en "branschinriktad" organisation på centralplanet med tre operativa enheter: en enhet för uppgifter i samband med kraftproduktion, kraftöverföring och distribution, en enhet för uppgifter i samband med elektriska installationer och en enhet för uppgifter i samband med elektrisk materiel. Enligt arbetshypotesen kommer också vissa stabsenheter att ingå i den centrala organisationen bl. a. för uppgifter i samband med informationsverksamheten, statistikproduktionen, behörighetsfrågorna och frågor i samband med forskning och utvecklingsarbete. Utredningen har gjort en uppskattning av förberedelsetiden till dess att en ny organisaSOU 1971:69
tion på centralplanet kan vara fullt genomförd, som innebär att man för detta har anledning att räkna med en tid av ett till två år. Organisationen kommer att betecknas som provisorisk inte bara fram till dess att en intern rekonstruktion har genomförts utan ända till dess att man har kommit till en slutlig bedömning i fråga om den yttre ramen för verksamheten. Statens elektriska inspektion och sprängämnesinspektionen förutsätts komma att knytas till det nya verket med provisorisk organisation till dess de förändringar har genomförts som utredningen behandlar i annat sammanhang. Några förändringar i arbetsformer eller organisation är inte aktuella att genomföra i det här skedet. Frågor rörande inspektionernas personal och organisation — med undantag av administrativa personalfrågor — avses komma att handhas av enheten för säkerhetsfrågor. Vad beträffar bergsstaten får utredningen hänvisa till avsnitt 11.4.3 i det föregående. 11.4.5 Planeringssekretariatet Planeringssekretariatet avses framför allt tjäna som stöd till verksledningen. Sekretariatet förutses bl. a. kunna ta del i arbetet med att formulera policyladdade ställningstaganden frän verkets sida i frågor av centralt intresse inom dess verksamhetsfält. Det kan bl. a. betyda att huvudansvaret för beredningen av vissa större remissärenden läggs inom planeringssekretariatet. I viss utsträckning kan det också innebära att personal från sekretariatet tas i anspråk för sekreteraruppgifterna i anslutning till verksamheten inom de organ av rådstyp som kommer att vara knutna till verket. Presstjänst och andra utåtriktade informationsfunktioner förutsätts också komma att ingå i planeringssekretariatets verksamhet. Utredningen har övervägt möjligheten att hos ett utbyggt planeringssekretariat också lägga uppgifter i samband med den interna verksamhetsplaneringen, då i första hand i vad avser den uppdragsbundna utredningsverksamheten, och uppgifter i samband med SOU 1971:69
efterhandsanalyser av de åtgärder som genomförts. Utredningen har emellertid stannat för en lösning som innebär att planeringssekretariatet får de mera begränsade funktioner som ovan angivits. Det har framstått som mera lämpligt att ifrågavarande uppgifter i stället ingår som ett led i verksamheten inom berörda huvudsektorer av organisationen. Som ovan framhållits kommer kraven på intern verksamhetsplanering sannolikt att framträda framför allt i vad gäller den uppdragsstyrda utredningsverksamheten. Utredningen förutser sålunda att de aktuella planeringsfunktionerna kommer att ligga på utredningssektorn. De kan bl. a. gå ut på att utforma förslag till projektplaner som avser budgetramar, personalinsatser och tidsplan, att göra förstudier som leder fram till en detaljerad direktivram för en huvudstudie och att belysa de framtida kraven på verksamheten. En motsvarande planeringsverksamhet kommer sannolikt att behöva äga rum också inom andra enheter av kansliorganisationen. Inom praktiskt taget alla delområden av verksamheten inom nya kommerskollegiet kommer det att finnas behov av efterhandsanalyser av de åtgärder som genomförts liksom av en analys som mera allmänt belyser verkningskraften och sidoeffekterna av åtgärderna. Utredningen förutser att delar av denna verksamhet kommer att vara ett normalt led inom de olika enheternas arbetsprogram. Andra delar av den här verksamheten kan ta formen av en mera förutsättningslös värdering. I det fallet måste man bl. a. falla tillbaka på det arbete som kan utföras av olika slags forskningsinstitutioner. 11.5 Personalstyrkan Med den uppläggning utredningen avsett för det praktiska genomförandet av den nya organisationen är det för närvarande inte fråga om att definitivt fixera den inre organisationen för nya kommerskollegiet, och inte heller att binda sig i fråga om personalstyrkans storlek och sammansättning. Det kommer 133
att vara nödvändigt att noggrant undersöka 11.5.1 Utredningssektorn hur den personal som i dag finns tillgänglig Överslagsberäkningen innebär att den totala för motsvarande uppgifter skall kunna tas till personalstyrkan inom utredningssektorn vara på bästa sätt och vilka åtgärder som kommer att uppgå till 167 anställda. fordras för att underlätta omställningarna på personalsidan. Som närmare framgår av det följande räknar utredningen med att statens Allmänna utredningsenheten personalnämnd skall ta del i ett sådant arbe- Enligt utredningens uppskattning kommer te. det att finnas 49 anställda inom allmänna De uppskattningar i fråga om personal- utredningsenheten. Personal till enheten styrkans storlek som i dag är möjliga hänför skall kunna hämtas från kommerskollegiet sig till ett startskede där man kan räkna med (ekonomisk-statistiska och administrativa att verksamheten till sitt innehåll till stor del sektionen samt allmänna byrån), vidare från är en fortsättning på den som förekommer i statens pris- och kartellnämnd (kartellregisdag. Utredningens uppskattningar har haft tersektionen, gruppen för storföretagsregissom förutsättning att man i stor utsträckning ter, statistiska byrån). Utredningen har antakan falla tillbaka på de resurser som i dag git att 41 anställda kommer att överföras från finns tillgängliga på olika håll. De tillskott dessa enheter vilket alltså innebär behov av att man har anledning att kalkylera med avser i nyrekrytera 8 anställda. Nyrekryteringen bör första hand de verksamhetsgrenar som inte i avse dokumentalistuppgifter (för interna dag har någon direkt motsvarighet inom da- behov), beställarfunktioner i samband med gens organisation. Några övertalighets- användningen av automatisk databehandling problem kommer enligt utredningens be- och nytillkommande registervårdsuppgifter dömning inte att uppstå, i vart fall inte om (bl. a. i samband med ett register över stödutbildningsåtgärder sätts in i nödvändig om- företagen). Vidare har utredningen förutsatt fattning. att nyrekryteringen bör innebära att det Utredningens överslagsberäkning visar att inom enheten byggs upp en reservstyrka för den totala personalstyrkan kommer att upp- verksamheten på utredningssidan. gå till ca 310 anställda (årsarbetskrafter) inom det centrala verket. Siffran inkluderar Enheten för industribranschfrågor personalen inom de enheter som enligt förslaget får en provisorisk organisation, men Enligt utredningens uppskattning kommer däremot inte de organ för vilka nya kom- det att finnas 67 anställda inom enheten. merskollegiet skall ha ställningen som chefs- Personal till enheten skall kunna hämtas från myndighet: statens institut för företagsut- kommerskollegiet (andra utrikeshandelsbyveckling (ca 260 anställda) samt bergsstaten, rån) och pris- och kartellnämnden. Utredelektriska inspektionen och sprängämnes- ningen har utgått från att 42 av de anställda inspektionen (tillsammans ca 60 anställda). kommer att hämtas från den nuvarande orgaFör motsvarande verksamhet finns med nisationen. Nyrekryteringsbehovet uppgår dagens organisation omkring 235 anställda, sålunda till 25 anställda. Det senare är närmast att se som en prodärav inom dagens kommerskollegium ca 150, inom statens pris- och kartellnämnd ca grammatisk bedömning som grundar sig på 50 och inom arbetsmarknadsstyrelsen ca 25. behovet att snabbt skapa en väl utbyggd, Med de antaganden som legat till grund för branschorienterad utredningsverksamhet. utredningens överslagsberäkning betyder det ett behov av ytterligare personal som motsvarar ca 75 årsarbetskrafter. Fördelningen Internationella enheten av personalstyrkan presenteras i det följande. Enligt utredningens uppskattning kommer det att finnas 51 anställda inom enheten. Ut134
gångspunkt för beräkningarna har varit att utgår från att 3 av de anställda kommer att den internationella enheten (under ett start- föras över från den nuvarande organisationen skede) i hög grad kommer att fungera som och att behovet av nyrekrytering avser 3 anen motsvarighet till den nuvarande utrikes- ställda. och utredningsavdelningen med undantag för de funktioner som enligt förslaget förs till allmänna utredningsenheten och enheten för Enheten för industriservice industribranschfrågor. Beräkningarna inne- Enligt utredningens uppskattning kommer bär att 49 anställda kommer att hämtas från det att finnas 6 anställda inom enheten för den nuvarande organisationen och att beho- industriservice. Utredningen har antagit att vet av nyrekrytering inskränker sig till 2 an- det helt och hållet bör bli fråga om nyrekryställda. tering. De beräkningsmässiga antagandena utesluDet senare utgår i första hand från behovet av ytterligare personal för uppgifterna i ter inte att det i verkligheten kan bli fråga samband med avtalen om tekniskt, industri- om att överföra personal från statens institut ellt och vetenskapligt samarbete med öststa- för företagsutveckling. terna. 11.5.3 Energi- och bergssektorn 11.5.2 Utvecklingssektorn Överslagsberäkningen innebär att den totala personalstyrkan inom utvecklingssektorn kommer att uppgå till 57 anställda.
Överslagsberäkningen innebär att den totala personalstyrkan inom energi- och bergssektorn kommer att uppgå till 31 anställda. Enheten för energi försörjnings frågor
Enheten för finansieringsfrågor Enligt utredningens uppskattning kommer det att finnas 45 anställda inom enheten för finansieringsfrågor. Personal till enheten skall kunna hämtas från kommerskollegiet (industribyrån) och arbetsmarknadsstyrelsen (lokaliseringsbyrån). Utredningen har räknat med att 42 anställda kommer att föras över från den nuvarande organisationen och att nyrekryteringen kommer att uppgå till 3 anställda. Bedömningen av nyrekryteringsbehovet har bl. a. tagit hänsyn till nytillkommande funktioner i samband med verkets roll som uppföljningsmyndighet för det finansiella företagsstödet. Enheten för exportstödsfrågor Enligt utredningen uppskattning kommer det att finnas 6 anställda inom enheten för exportstödsfrågor. Personal skall kunna hämtas från Kollegiet för Sverige-information och från handelsdepartementet. Beräkningen SOU 1971:69
Enligt utredningens uppskattning kommer det att finnas 23 anställda inom enheten för energiförsörjningsfrågor. Personal skall kunna hämtas från kommerskollegiet (elektriska byrån) och överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Beräkningarna utgår från att 14 av de anställda kommer att föras över från den nuvarande organisationen och att nyrekryteringen kommer att avse 9 anställda. (I fråga om bakgrunden till beräkningarna får hänvisas till utredningens kommentar till rapporten från organisationsundersökningen vid kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion.) Enheten för bergsfrågor Enligt utredningens uppskattning kommer det att finnas 8 anställda inom enheten för bergsfrågor. Som framgått av det föregående förutsätter utredningen att enheten blir en motsvarighet till den nuvarande bergsbyrån. Det innebär således att den nuvarande personalen förs över till den nya organisationen. 135
11.5.4 Juridisk-administrativa sektorn Överslagsberäkningen innebär att den totala personalstyrkan inom juridisk-administrativa sektorn kommer att uppgå till 44 anställda. Administrativa enheten Enligt utredningens uppskattning kommer det att finnas 25 anställda inom administrativa enheten. Personal skall kunna hämtas från kommerskollegiet och pris- och kartellnämnden. Beräkningsmässigt har utredningen antagit att 17 anställda kommer att kunna föras över från den nuvarande organisationen vilket innebär behov att nyrekrytera 8 anställda.
att personalen helt och hållet kommer att nyrekryteras. 11.5.6 Chefstjänstemän Enligt förslaget kommer inom verket att finnas 5 chefstjänstemän (verkschef och sektorschefer).
Enheten för näringsrättsliga frågor Enligt utredningens uppskattning kommer det att finnas 4 anställda inom enheten för näringsrättsliga frågor. Personalen kommer att kunna hämtas från kommerskollegiet. Med utgångspunkt i antagandet att enheten inte skall svara för några nytillkommande uppgifter blir nyrekrytering inte erforderlig-
Enheten för säkerhetsfrågor Enligt utredningens uppskattning kommer det att finnas 15 anställda inom enheten för säkerhetsfrågor. Personalen skall kunna hämtas från kommerskollegiet (elektriska byrån). Uppskattningen har utgått från att 13 anställda kommer att föras över från den nuvarande organisationen och att nyrekryteringsbehovet kommer att uppgå till 2 anställda (se utredningens kommentar till rapporten från undersökningen av verksamheten inom kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion).
11.5.5 Planeringssekretariatet Enligt överslagsberäkningarna kommer planeringssekretariatet att omfatta 4 anställda. En beräkningsmässig utgångspunkt har varit 136
12 Ny organisation för vissa statliga uppgifter på mineralområdet
12.1 Huvudpunkterna i utredningens förslag Utredningen föreslår en samordning mellan den statliga prospekteringsverksamheten och förvaltningen av statens gruvegendom inom ramen för den statliga företagsgruppen. Förslaget innebär således en sammanläggning av motsvarande uppgifter inom SGU och det nuvarande kommerskollegiet. Bakgrunden till de förslag som berör SGU är framför allt behovet av klara rågångar mellan affärsmässiga uppgifter och allmännyttiga. Förslaget om en ny inplacering av kommerskollegiets funktioner i samband med förvaltningen av statens gruvegendom har som huvudmotiv nödvändigheten att skapa bättre förutsättningar för det affärsmässiga agerandet i samband med användningen av statens gruvrätter. Kommerskollegieutredningens bedömningar har bl. a. haft de tidigare förslagen från geologiutredningen som utgångspunkt. Dessa innebar bl. a. att SGU skulle få ställningen som statligt topporgan för frågor i samband med gruvnäringen och huvudansvaret för tillämpningen av gruvlagstiftningen. Vidare innebar geologiutredningens förslag att bergsstaten skulle knytas till SGU. Kommerskollegieutredningen anser att en sådan omläggning tills vidare inte är aktuell. De institutionella frågorna på området måste lösas i anslutning till statsmakternas behandling av förslagen till ny gruvlagstiftning, och under det närmaste skedet bör den nuvaranSOU 1971:69
de organisationen behållas. Det innebär att uppgifterna inom kommerskollegiets bergsbyrå (bortsett från de som sammanhänger med förvaltningen av statens gruvegendom) enligt kommerskollegieutredningens förslag knyts till nya kommerskollegiet med en provisorisk organisation. En sådan lösning lägger inte hinder i vägen för en rekonstruktion av SGU som i linje med geologiutredningens förslag syftar till att utveckla dess funktioner som geologisk fackmyndighet. Om SGU i framtiden skall få ställningen som huvudorgan för tillämpningen av gruvlagstiftningen lämnar utredningen som en öppen fråga. Nya kommerskollegiet kommer under alla förhållanden att behöva användas när det gäller att från statens sida hålla kontakt med gruvindustrins förhållanden. Den kommande gruvlagstiftningen kan ge utgångspunkter för en omprövning av bergsstatens uppgifter. Uppläggningen av dess verksamhet bör under alla förhållanden tas upp till fortsatt bedömning, som bl. a. bör inriktas på behovet av en rationell organisation för det tillsynsarbete (inspektionsverksamhet) som bergsstaten med nuvarande organisation svarar för. Enligt utredningens bedömning ligget det nära till hands att arbetarskyddsverket i framtiden svarar för motsvarande uppgifter. Bl. a. har det den fördelen att det möjliggör en samordning mellan den tillsynsverksam137
het som avser bergarbeten ovan jord (som i dag arbetarskyddsverket svarar för) och den som avser underjordsarbeten (gruvor och andra bergrumsarbeten som i dag bergsstaten svarar för). De egentliga myndighetsuppgifterna för bergsstaten, t. ex. beviljandet av inmutningar och utmäl, kan däremot knappast bli en uppgift för arbetarskyddsverket. En ny organisation med en uppdelning av bergsstatens verksamhetsprogram förutsätter alltså att man kan finna lämpliga former för de delar av verksamheten som inte förs till arbetarskyddsverket. Enligt en preliminär bedömning finns det möjligheter till detta genom en omläggning av förrättningsarbetet. Beslut om inmutningar och utmål på grundval av en av lantmätare upprättad karta skall kunna fattas av en myndighet. Överföringen av vissa uppgifter till arbetarskyddsverket i kombination med en omläggning av förrättningsarbetet betyder att det inte längre finns behov av en organisation som är en direkt motsvarighet till den nuvarande bergsstaten. Vilken myndighet som skall ha ansvaret exempelvis för beviljandet av inmutningar och utmål lämnar utredningen som en öppen fråga. En skissartad framtidslösning som presenteras är principiellt en motsvarighet till geologiutredningens förslag. Huvudansvaret för tillämpningen av gruvlagstiftningen kommer att samlas hos "nya SGU". Förutsättningarna att föra över vissa av bergsstatens uppgifter till arbetarskyddsverket kan inte bedömas definitivt förrän i samband med en väntad reorganisation för arbetarskyddsverket. De här skisserade omläggningarna kräver också i övrigt fortsatta undersökningar, och kommerskollegieutredningen föreslår därför att bergsstaten tills vidare knyts till nya kommerskollegiet med en provisorisk organisation. 12.2 Utgångsläget 12.2.1 Intresseområdet De statliga uppgifter på mineralområdet som här behandlas är i första hand de som med 138
nuvarande organisation hör hemma inom kommerskollegiet (bergsbyrån), bergsstaten och Svergies geologiska undersökning (SGU). I en rad fall finns samhörighetslinjer mellan olika deluppgifter och verksamhetsgrenar inom området. Ett viktigt exempel är att man både inom kommerskollegiet (bergsbyrån) och SGU arbetar med uppgiften att ta till vara statens affärsmässiga intressen inom gruvnäringen, inom SGU genom prospekteringsverksamheten, inom kommerskollegiet genom uppgifterna i samband med förvaltningen av statens gruvegendom. Samhörigheten har också en mer vidsträckt innebörd. Det finns anledning att tala om en programmässig samhörighet, som sträcker sig över flera verksamhetsgrenar men som å andra sidan knappast gäller verksamheten som helhet. För vissa delområden är de programmässiga samhörighetslinjerna åt andra håll minst lika starka. Som exempel är bergsstatens uppgifter i anslutning till arbetarskyddet direkt i linje med den statliga verksamheten i övrigt på arbetarskyddets område. Det är också viktigt att observera att SGU:s uppgifter som geologiskt fackorgan gör det till ett serviceorgan med en vidsträckt krets av uppdragsgivare. Utredningen har sett följande som huvudfrågor för en bedömning av organisationen i stort. 1. Hur bör ansvaret förankras för de aktiviteter som utgår från statens gruvrätter (kronoandel, inmutarandel, jordägarandel) och från statens rättigheter i fråga om icke inmutningsbara mineral för att möta kraven på effektivitet och företagsekonomisk rationalitet i verksamheten? Hur bör den statliga prospekteringsverksamheten (malmletningen) knytas samman med förvaltningen av de statliga tillgångarna? 2. Finns det förutsättningar för en samorganisation mellan olika statliga verksamhetsgrenar av myndighetskaraktär som knyter an till mineralområdet och som i dag i första hand finns företrädda inom kommerskollegieverket och SGU? Vilken form bör användas för en sådan samorganisation? 3. Behövs en ändrad uppläggning för verkSOU 1971:69
samheten i samband med tillämpningen av gruvlagstiftningen? 4. Hur bör bergsstatens inspektionsverksamhet för framtiden vara upplagd? 5. Hur bör den kommande organisationen vara uppbyggd för att tillvarata statens näringspolitiska intressen i förhällande till gruvindustrin? Den sista huvudfrågan innehåller flera delfrågor. En är hur sysselsättningspolitiska intressen och andra näringspolitiska hänsynstaganden skall spela in i samband med utnyttjandet av de statliga gruvrätterna och i planeringen av exploateringsprojekt. En annan är hur gruvlagstiftningen skall utnyttjas i näringspolitiska sammanhang. En tredje är hur en näringspolitisk bevakning bör vara organiserad vad gäller gruvindustrin och andra näringsgrenar som är sammanlänkade med denna.
ningar och inte fyller de krav som numera måste ställas. Direktiven till geologiutredningen har avspeglat behovet att i ett brett perspektiv granska uppläggningen av den verksamhet som med nuvarande organisation är knuten till SGU. Till de problem som geologiutredningen haft i uppdrag att behandla har bl. a. hört vad som från samhällsekonomisk synpunkt är en lämplig omfattning och inriktning av malmietningen och hur man bäst skall tillgodose önskemålen om en intensifiering av den geologiska karteringen. Den rekonstruktion som utredningen räknar med inom det nuvarande kommerskollegiets verksamhetsfält aktualiserar bl. a. frågan om nya kommerskollegiet skall användas som statligt topporgan i förhållande till gruvnäringen eller om motsvarande funktioner (i överensstämmelse med geologiutredningens förslag) skall föras till SGU. Som framgått av det föregående har orga12.2.2 Behovet av en reorganisation nisationen i stort inom området tidigare Det finns ett väl dokumenterat behov att ta berörts av geologiutredningen i betänkandet upp organisationen i stort till granskning vad "Malm-Jord-Vatten" (SOU 1971:17). 1 sitt gäller verksamheten inom kommerskollegiet remissyttrande har kommerskollegieutred(bergsbyrån), bergsstaten och SGU. Utveck- ningen tagit upp några av grundfrågorna. Av lingsfrågor som berör de organisatoriska för- yttrandet framgår att de båda utredningarna hållandena har under de senaste åren tagits har likartade bedömningar vad gäller behovet upp i fråga om praktiskt taget alla delområ- av en reorganisation. Det samråd som föreden för verksamheten. kommit innebär bl. a. att båda utredningarna I fråga om några områden är det nödvän- står bakom förslaget att föra över till ett digt att så snart som möjligt fatta beslut om helstatligt bolag de uppgifter som för närvaden kommande organisationen. I första hand rande kommerskollegiet har om hand i samgäller det förvaltningen av statens gruvegen- band med förvaltningen av statens gruvegendom och den statliga malmprospekteringen. dom. Utvecklingen av resurserna inom SGU bör På några punkter har kommerskollegieutockså vara en fråga med hög prioritet. Som redningen utgått från andra förutsättningar framgått av utredningens redogörelse i annat än geologiutredningen. En väsentlig skillnad sammanhang finns det planer på en ny lag- är att det enligt kommerskollegieutredstiftning och också detta aktualiserar ställ- ningens bedömning är nödvändigt att skjuta ningstaganden till de institutionella frågorna upp det definitiva ställningstagandet i fråga och organisationen i stort. om organisationen inom flera av de här Behovet av en reorganisation för verksam- aktuella verksamhetsområdena. heten i samband med förvaltningen av statens gruvegendom har tidigare tagits upp i propositionssammanhang. I prop. 1968:51 hette det bl. a. att den nuvarande organisationen tillkom under helt andra förutsättSOU 1971:69
12.3 Den affärsmässiga verksamheten med utgångspunkt i statens gruvrätter 12.3.1 Förhållandena i dag Svagheterna i dagens organisation för den affärsmässiga verksamhet som utgår från statens gruvrätter har som nämnts bl. a. berörts i prop. 1968:51. Bedömningarna där innebar att en ny organisation är nödvändig. Som bakgrund angavs den kraftigt ökade statliga prospekteringen under senare år liksom enskilda företags aktivitet avseende fyndigheter där staten har kronoandel och som aktualiserat ställningstaganden till en rad tämligen omfattande gruvprojekt. I propositionen angavs att man kan förutse betydligt ökad omfattning av statens mineralexploatering exempelvis i fråga om uran och legeringsmetaller. Planerings- och verkställighetsuppgifterna avseende aktuella investeringsprojekt liksom verksamheten i övrigt kräver en industriell och affärsmässig organisation av högsta kvalitet. Utredningen anser att det finns reellt underlag för att konstatera att den nuvarande organisationen är otillräcklig. Det grundläggande problemet är att personalstyrkan och resurserna i övrigt är otillräckliga. Utvecklingen av de statliga uppgifterna på området betyder en förändring av de kvalitativa kraven. Det betyder inte att de institutionella aspekterna är betydelselösa. Det finns anledning att uppmärksamma den dubbelroll som det nuvarande kommerskollegiet har vad gäller uppgifterna med anknytning till gruvnäringen. Verket skall både fungera som myndighetsorgan för tillämpningen av gruvlagstiftningen och arbeta med affärsmässiga uppgifter. Som flera tidigare utredningar påpekat kan det åtminstone teoretiskt leda till rollkonflikter. 1 praktiken har sådana rollkonflikter bara i något undantagsfall förekommit. En förklaring är att det rör sig om ett så begränsat antal ärenden som handläggs inom det centrala verket och som innebär tillämpning av gruvlagstiftningen. Huvuddelen av dessa ärenden avgörs i stället inom bergsstaten. En 140
annan förklaring till att rollkonflikter knappast förekommit kan ha varit att kronoandelarna utnyttjats i relativt liten utsträckning. Trots att den nuvarande ordningen i praktiken knappast betytt några svårigheter i form av rollkonflikter är det berättigat att sätta den i fråga. I framtiden kan den visa sig betydligt mer problematisk. En ny gruvlagstiftning som lämnar möjligheter för en starkare statlig styrning kan bidra därtill. Som exempel kan man peka på gruvrättsutredningens förslag att förlängningar av icke utnyttjade gruvrätter skall bedömas med hänsyn till det allmännas intresse av ett ändamålsenligt utnyttjande av landets mineraltillgångar och med hänsyn till att andra än den tidigare utmålsinnehavaren kan vara beredda att undersöka eller bearbeta fyndigheten. För bedömningar av det här slaget är det avgjort ett intresse att de beslutande myndigheterna står fria från affärsmässiga intressen. Den principiella innebörden av utredningens bedömning är att en ny organisation bör ge rågångar mellan myndighetsuppgifter i anslutning till gruvlagstiftningen och uppgifter i anslutning till förvaltningen av de statliga gruvrätterna. Det är möjligt att åstadkomma med olika konstruktioner vad gäller organisationen i stort. Det är också möjligt inom ramen för en sammanhållen organisation som liknar eller direkt motsvarar den nuvarande, men en förutsättning är i så fall att de olika beslutandeuppgifterna separeras; beslutsapparaten bör vara så uppbyggd att ansvaret för dessa båda områden ligger på olika händer. Det vill med andra ord säga att en sammanhållen organisation närmast betyder kanslimässig gemenskap. Den organisation som skisserats av geologiutredningen har liknande nackdelar som dagens organisation. Geologiutredningen har förutsatt att SGU efter en ombildning kommer att svara för "intressestyrda uppgifter" och myndighetsuppgifter i anslutning till gruvlagstiftningen. Väljs en sådan lösning blir det nödvändigt att modifiera geologiutredningens förslag till ny organisation. Mera härom i det följande.
12.3.2 Grunddragen för en ny organisation I fråga om de allmänna förutsättningarna för den verksamhet som utgår från de statliga gruvrätterna har kommerskollegieutredningen samma bedömning som geologiutredningen. Verksamheten måste drivas under affärsmässiga former och bör uppfattas som en parallell till annan affärsmässig statlig verksamhet. Det är alltså inte främmande för verksamhetens karaktär att det operativa huvudansvaret läggs inom den statliga företagsgruppen. Vad som positivt talar för att kommerskollegiets uppgifter i samband med förvaltningen av statens gruvegendom förs över till den statliga företagsgruppen är bl. a. behovet av en organisation med operativ rörelsefrihet. En anknytning till den statliga företagsgruppen betyder sädana möjligheter och innebär dessutom goda förutsättningar vad gäller tillgången till ekonomisk och gruvteknisk expertis. Utredningen rekommenderar alltså en sådan lösning som ett förstahandsalternativ. Detta betyder inte att en fortsatt anknytning till förvaltningsapparaten skulle vara utesluten. Det är mycket möjligt att en sådan anknytning i praktiken skulle kunna ge samma fördelar som förstahandsalternativet. I så fall kräver det hänsyn till de synpunkter som angetts i det föregående. Organisationen bör vara så uppbyggd att den inte innebär rollkonflikter. Varken nya kommerskollegiet eller SGU har rimliga förutsättningar att utan speciella arrangemang svara för uppgifterna i samband med förvaltningen av statens gruvegendom. Över huvud taget förefaller dessa uppgifter ligga på ganska stor distans frän det som enligt utredningens bedömning kommer att vara huvudlinjer i verksamheten inom nya kommerskollegiet och SGU. Det finns knappast heller given anknytning till uppgifterna för någon annan myndighet. Det gör att det inte framstått som ett realistiskt alternativ att behålla anknytningen till förvaltningsapparaten. Att huvudansvaret förankras inom ett orSOU 1971:69
gan med bolagsform betyder i flera hänseenden nya förutsättningar vad gäller sättet att arbeta med förvaltningen av statens gruvegendom. Som exempel kan man inte i samma utsträckning som hittills kräva insyn i den exploatering som genomförs av icke statliga företag. Utredningen anser att dessa konsekvenser mycket väl kan accepteras. Att de statliga åtgärderna delvis utgår från privilegier (kronoandelsinstitutet) bör enligt utredningens bedömning inte hindra att det operativa ansvaret läggs hos en enhet med bolagsform. Det bör heller inte påverka arbetssättet. Det är önskvärt att det företag som enligt förslaget kommer att företräda staten i samband med förvaltningen av dess gruvegendom får en ställning som är helt jämförlig med andra företag och att dess kontakter med andra företag inom gruvindustrin utgår från samma förutsättningar som normalt gäller för kontakterna företag emellan. Enligt utredningens bedömning betyder den nya konstruktionen inte några komplikationer från rättslig synpunkt. Bl. a. finns det anledning att ta fasta på de riksdagsskrivelser som ger Kungl. Maj:t rätt att upplåta begagnandet av jordägarandelar, kronoandelar och andelar som tillkommer staten i egenskap av inmutare. Behovet av en väl genomtänkt ansvarsfördelning mellan Kungl. Maj:t och den statliga företagsgruppen i dessa ärenden bör uppmärksammas i samband med utformningen av en ny gruvlag. Att uppgifterna läggs inom den statliga företagsgruppen betyder inte sämre möjligheter att låta sysselsättningspolitiska hänsynstaganden och andra näringspolitiska intressen spela in. Det kan ske pä samma sätt som i övrigt inom den statliga företagsverksamheten. En utväg kan bl. a. vara — som förutsattes i prop. 1969:121 om bildandet av Statsföretag AB - att använda en teknik med offerter från det berörda företaget i de fall ägaren/staten begär att det skall fullgöra speciella uppgifter. De närmare betingelserna för verksamheten kommer bl. a. att bestämmas av relationerna till den statliga prospekteringsverksamheten och till den statliga verksamheten i 141
exploateringsledet. Utredningens bedömningar i fråga om förutsättningarna att direkt samordna förvaltningen av statens gruvrätter med den statliga prospekteringsverksamheten utvecklas närmare i det följande. I det här sammanhanget vill utredningen begränsa sig till att konstatera att det under alla förhållanden är önskvärt med en gemensam styrning för den affärsmässigt inriktade statliga prospekteringsverksamheten och verksamheten med utgångspunkt i de statliga gruvrätterna. Som framgår av den översikt utredningen lämnat i annat sammanhang är de statliga uppgifterna i samband med exploateringen av naturtillgångarna på kontinentalsockeln, icke inmutningsbara fyndigheter på kronomark samt sand-, grus- och stenförekomster inom vissa allmänna vattenområden parallella till uppgifterna i samband med de statliga gruvrätterna. För tillståndsgivningen i fråga om exploateringen av dessa och för bestämningen av den ekonomiska ersättningen till kronan har kommerskollegiet (bergsbyrån), vissa länsstyrelser och vederbörande markförvaltande myndighet (i första hand domänverket) ansvaret. Tillkomsten av en ny organisation för förvaltningen av statens gruvegendom gör det naturligt att ta upp till bedömning hur myndigheternas verksamhet bör vara upplagd vad gäller dessa områden. En annan utgångspunkt bör vara att exploateringen från ekonomisk synpunkt får allt större betydelse. Bl. a. är det fallet i fråga om täktverksamheten pä kontinentalsockeln. Geologiutredningens förslag innebär på detta område att kommerskollegiets uppgifter förs över till SGU. Detsamma gäller de uppgifter som i dag sköts av vissa länsstyrelser. Kommerskollegieutredningen menar att en sådan anknytning inte utan vidare ger den bästa lösningen. Ett av argumenten för att pröva andra utvägar är önskvärdheten att renodla SGU:s verksamhet så att den inte omfattar kommersiella funktioner. En utväg kan vara att engagera det bolag som kommer att svara för förvaltningen av 142
den statliga gruvegendomen också i fråga om täktverksamheten på kontinentalsockeln, på kronomark och inom allmänna vattenområden i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Det förutsätter en uppdelning motsvarande den som föreslagits i fråga om kommerskollegiets uppgifter i stort inom mineralområdet. Tillståndsgivningen och uppgiften att på statens vägnar träffa de ekonomiska avgörandena bör särskiljas. Det är möjligt att man för tillståndsgivningen har möjlighet att falla tillbaka pä en utvidgning av miljöskyddslagen. Samma princip (med särskiljande av tillståndsgivningen och bestämmandet av de ekonomiska ersättningarna) skall kunna tillämpas vid ett genomförande av gruvrättsutredningens förslag om möjlighet att i samband med beviljande av koncession enligt den nya gruvrättsliga speciallagstiftningen fastställa villkor om statligt deltagande eller ekonomisk ersättning till staten. Tillståndsgivningen bör läggas hos en myndighet. Det företag som skall svara för förvaltningen av statens gruvegendom bör få till uppgift att företräda staten i samband med bestämmandet av den ekonomiska ersättningen. 12.4 Den statliga prospekteringsverksamheten Hur den statliga prospekteringsverksamheten för framtiden bör vara upplagd hör till de frågor som är sammanvävda med organisationen i stort, både vad gäller förvaltningen av statens gruvegendom och vad gäller myndighetsuppgifterna på mineralområdet. För kommerskollegieutredningens del har det varit naturligt att på det här området hämta sina utgångspunkter i de synpunkter och förslag som lagts fram av geologiutredningen. Geologiutredningen har i sitt förslag utgått från att hela den statliga prospekteringsverksamheten i framtiden kommer att hållas samlad inom SGU. Samtidigt har geologiutredningen varit medveten om att andra arrangemang kan bli aktuella. Det bör ankomma på det bolag som förutsätts svara för förvaltningen av statens gruvegendom att SOU 1971:69
avgöra om det bör bygga upp en egen organisation för prospekteringsverksamhet eller falla tillbaka på resurserna inom SGU, framhöll geologiutredningen. Bygger man upp en sådan organisation inom bolaget kan det — som framgår av geologiutredningen - få till konsekvens att man får anledning att där samla hela den statliga prospekteringsverksamheten. Även om geologiutredningen synes ha förutsatt att den statliga prospekteringsverksamheten skall hållas samlad kommer den enligt geologiutredningens förslag att styrningsmässigt vara uppdelad. Enligt dess förslag kommer den att innehålla dels en "allmännyttig del" som avser landsomfattande och regional prospektering, dels en "intressestyrd" affärsmässigt inriktad prospektering. Den prospekteringsverksamhet som hittills genomförts av SGU hör närmast hemma inom den senare kategorin. En programstyrd, landsomfattande och regional prospektering som ligger vid sidan av de affärsmässiga intressen är med andra ord ett delvis nytt element i verksamheten. Geologiutredningen har begränsat sig till att ge exempel på vad den kan komma att omfatta.
Ett av motiven för att skjuta upp ställningstagandet till förslagen om startandet av en prospekteringsverksamhet med delvis andra förutsättningar än hittills är de problem som har att göra med utnyttjandet av resultaten. Det är rimligt att förutsätta andra villkor för den nya verksamheten än för den hittillsvarande. Olika intressenter måste kunna tillgodogöra sig resultaten på lika villkor. De senare problemen kräver ytterligare uppmärksamhet. Innan de lösts bör det knappast vara aktuellt att starta en ny verksamhet. Kommerskollegieutredningen har alltså haft som förutsättning för sina förslag att den prospekteringsverksamhet som man för den närmaste framtiden har att räkna med är en motsvarighet till den hittillsvarande men i likhet med geologiutredningen har kommerskollegieutredningen förutsatt att den kommer att styras på annat sätt. Det material som i dag finns tillgängligt ger knappast underlag för en ekonomisk jämförelse mellan alternativet att ha den statliga prospekteringsverksamheten knuten till SGU resp. till den statliga företagsgruppen. Alltså är det andra faktorer som måste fälla utslaget. Det avgörande för utredningens bedömGeologiutredningen räknar upp sju proning är behovet att i organisationsstrukturen jekt: skapa klara rågångar mellan allmännyttiga 1. Prospektering efter järnmalmer i norra och affärsmässiga uppgifter. Med detta som Sverige bakgrund föreslår utredningen en gemensam 2. Prospektering efter järnmalmer i Melorganisation inom den statliga företagsgruplansverige 3. Prospektering efter sulfidmalmer i nor- pen för verksamheten med utgångspunkt i de statliga gruvrätterna och mineraltillra Sverige 4. Prospektering efter sulfidmalmer i Mel- gångarna och för den statliga prospekteringsverksamheten. Den nya organisationen komlan- och Sydsverige 5. Prospektering efter malmer inom fjäll- mer således att överta motsvarande uppgifter inom SGU och det nuvarande kommerskedjan 6. Prospektering efter legeringsmetallernas kollegiet. Utbrytningen av prospekteringsverksammalmer 7. Prospektering efter radioaktiva mineral heten från SGU betyder att dess ställning som geologisk fackmyndighet för framtiden Det material som i dag föreligger ger ytterligare markeras. Det påverkar bl. a. beknappast underlag för att besluta om inne- dömningen av SGU:s möjligheter att fungera hållet i en landsomfattande och regional som statligt topporgan för frågor i samband prospekteringsverksamhet. Det är därför hel- med gruvnäringen. Mera därom i det följanler inte möjligt att avgöra hur den bör de. vara upplagd och administreras. SOU 1971:69
sa sig till att mera diskussionsvis ta upp de krav som bör ställas på organisationen. Enligt utredningens bedömning är det knappast möjligt att enbart falla tillba12.5.1 Problem och utvecklingsmöjligheter ka på SGU som statligt topporgan för frågor Som nämnts har det för utredningen varit en i samband med gruvindustrin. När det gäller av huvudfrågorna på området om en samor- att hålla kontakt med gruvindustrins förhalganisation bör ske mellan verksamhetsgrenar landen är det nödvändigt att använda nya inom kommerskollegieverket och SGU. Bak- kommerskollegiet framför allt som utredgrunden är bl. a. de förslag om en sådan ningsorgan. Det finns anledning att räkna med samorganisation som tidigare lagts fram av att det nya verket kommer att arbeta med geologiutredningen. kartläggningar och analyser som motsvarar Att det finns samhörighet och släktskap vad som gjorts i samband med utredningen om mellan uppgifterna på ömse håll har under- de mellansvenska gruvorna. Att det nya verstrukits i det föregående. Samtidigt ligger ket pä så sätt tar del i den näringspolitiska uppgifterna så långt från varandra att en bevakningen av gruvindustrins förhallanden samorganisation knappast ger några rationali- betyder inte nödvändigtvis att verket också seringseffekter att tala om. bör användas som huvudorgan för tillämpEn samorganisation måste alltså motiveras ningen av gruvlagstiftningen. Avgörande i det på annat sätt. För geologiutredningens del senare sammanhanget är hur utpräglade de har det varit att man därigenom skulle vinna näringspolitiska dimensionerna kommer att en koncentration av statens näringspolitiska vara i det kommande regelsystemet. uppgifter i anslutning till gruvnäringen. Den nuvarande gruvlagstiftningen är knapSå blir inte i samma utsträckning fallet past ett regelsystem som är sä starkt knutet med de förutsättningar kommerskollegieut- till näringspolitiken att det skulle hindra att redningen angett i det föregående. Utbryt- uppgifterna som huvudorgan för tillämpningen av prospekteringsverksamheten bety- ningen lades på annat håll. I sä fall är det der att verksamheten som helhet i mindre närmast till hands att bygga på SGU. grad blir orienterad mot gruvnäringen. DärI någon mån får gruvlagstiftningen en med ligger det inte lika nära till hands som starkare anknytning till den allmänna näenligt de förutsättningar geologiutredningen ringspolitiken om den utformas i överensutgått från att använda SGU som statligt kommelse med gruvrättsutredningens förtopporgan för frågor i samband med gruvnä- slag. Enligt utredningens bedömning är det ringen och som huvudorgan för tillämp- emellertid också med dessa förutsättningar ningen av gruvlagstiftningen. fullt möjligt att tillämpa en organisation som Nya kommerskollegiet är inte heller ett i huvuddrag motsvarar geologiutredningens idealiskt organ för alla de här aktuella upp- förslag vilket alltså innebär att SGU byggs gifterna. De innehåller moment som ligger upp som centralorgan för tillämpningen av vid sidan av verkets funktioner som närings- gruvlagstiftningen. politiskt centralorgan. Önskvärdheten att Med tanke på hur nära sammanvävda de renodla verksamhetsfältet för det nya verket institutionella frågorna är med lagstiftningstalar för att uppgifterna helt eller delvis frågorna är det ett väsentligt intresse att de bryts ut. närmaste dispositionerna innebär bevarande Med hänsyn till planerna på en ny gruvlag- av handlingsfriheten. Förslaget om en provistiftning ligger ett definitivt avgörande för sorisk organisation har ett sådant syfte. närvarande utom räckhåll vad gäller topporVisar en senare bedöming att de centrala ganisationen på den statliga sidan för frågor i uppgifterna i samband med tillämpningen av anslutning till gruvnäringen. Därför har det gruvlagstiftningen med fördel kan placeras in för utredningen varit nödvändigt att begrän- hos SGU förutsätter det en rekonstruktion.
12.5 A llmänny t tiga uppgifter och myndighetsuppgifter
144 SOU 1971:69
Med nuvarande uppbyggnad har SGU knappast rimliga förutsättningar att svara för uppgifterna. Den ombildning som föreslagits av geologiutredningen ger gynnsammare förutsättningar. För den skull är inte geologiutredningens förslag till ny organisation till alla delar fullt tillfredsställande. Mera därom i det följande. Enligt utredningens bedömning finns det en rad utvecklingsfaktorer som gör bergsstatens uppgifter allt svårare. Till dessa hör förskjutningarna i kraven på den tillsynsverksamhet (inspektionsverksamhet) som bergsstaten svarar för och som omfattar dels vad som brukar betecknas som teknisk tillsyn (med utgångspunkt i gruvlagstiftningen), dels en tillsyn som utgår från arbetarskyddslagstiftningen. 1 princip avser tillsynsverksamheten bara underjordsarbeten men den begränsar sig inte enbart till gruvor. Enligt gällande bestämmelser skall bergmästarna svara för tillsyn i anslutning till arbetarskyddslagen vad gäller utrymme under jord också vid inrättande av kraftverk, verkstäder, förråd, skyddsrum, reningsverk, trafik-, avlopps- och dräneringstunnlar, varv, hangarer och liknande anläggningar under den tid sprängningsarbeten samt därmed sammanhängande skrotnings- och förstärkningsarbeten pågår. Yrkesinspektörerna övertar successivt tillsynen allteftersom montagearbete i bergutrymme påbörjas. Gransdragningsföreskrifterna öppnar möjligheter till förskjutning i speciella fall mellan bergmästarens och den allmänna yrkesinspektionens ansvarsområden och så har också skett i viss utsträckning. Det är ett väsentligt krav att arbetarskyddsfragorna inom bergsstatens verksamhetsfält ges ett vidgat intresse. Tillsynsverksamheten måste ta upp hela arbetsmiljön inom gruvorna och andra arbetsplatser under jord. En sådan utveckling av bergsstatens verksamhet betyder ett närmande till de uppgifter arbetarskyddsverket svarar för. Likheterna mellan ovanjordsarbeten och underjordsarbeten är en annan omständighet som talar för ett sådant närmande. Bl. a. är det angeläget att ta hänsyn till den utveckSOU 1971:69 10
ling som är att vänta vad gäller sammansättningen av bergsprängningsarbetena. Under 60-talet var bergsprängningarbeten som hänför sig till gruvindustrin volymmässigt dominerande medan beräkningarna för 70-talet anger en volymmässig dominans för bergarbeten ovan jord som framför allt hänför sig till byggnads- och anläggningsindustrin. Tillgängliga uppskattningar visar att bara omkring 34 % av den totala bergsprängningsvolymen kommer att hänföra sig till underjordsarbeten. Ett av de mest väsentliga problemen är vilka resurser som bör finnas tillgängliga för olika delar av det statliga säkerhetsarbete som avser bergsprängningsarbeten av olika slag. Det föregående bör enligt utredningens bedömning vara utlösande för en allmän omprövning av bergsstatens funktioner som tar upp möjligheten av att ersätta den nuvarande organisationen med andra verksamhetsformer. En sådan omprövning måste också ta hänsyn till hur innehållet i myndighetsuppgifterna har förändrats och ytterligare kommer att förändras vid införandet av en ny gruvlagstiftning. Myndighetsuppgifterna för bergsstaten är i stora drag bestämda genom gruvlagstiftningen och innebär bl. a. att beslutanderätten i ärenden i anslutning till gruvlagen normalt hör hemma inom bergsstaten. Bara i ett fåtal ärenden ligger beslutanderätten inom kommerskollegiet. Gruvrättsutredningen och geologiutredningen har utgått från ett i stora drag oförändrat system. Förutsättningarna för den statliga regleringen av gruvnäringen är på väg att ändras. Utvecklingen kännetecknas bl. a. av en successiv nedläggning av de små gruvorna. Antalet företag inom gruvindustrin blir allt färre. I dag är det bara ett tiotal företag som är större utmålsinnehavare. Situationen kommer rimligt att döma att vara bestående med möjligheter till en ytterligare fortsatt koncentration. En ny gruvlagstiftning utformad i överensstämmelse med gruvrättsutredningens förslag kan bidra till utvecklingen mot ökad koncentration, men samtidigt kommer en sådan lagstiftning att 145
betyda en skärpning av de Kvalitativa kraven på myndigheternas åtgärder. Man kan inte ta för givet att en regional organisation som motsvarar den nuvarande har tillfredsställande möjligheter att fylla de krav som ligger i ny lagstiftning. Redan den hittillsvarande utvecklingen har en så stark förändring i förutsättningarna att en reorganisation framstår som nödvändig. I dag finns det knappast underlag att definitivt bedöma hur motsvarande verksamhet i framtiden bör vara upplagd. Besluten på lagstiftningens område måste vara styrande. Innan en ny organisation beslutas finns det också anledning att ta upp till bedömning i vilken utsträckning helt nya arbetsformer kan införas. Bl. a. finns det anledning att undersöka om förrättningsarbetet kan ges en annan uppläggning. Det är mycket möjligt, anser utredningen, att förrättningsarbetet i sin nuvarande uppläggning kan avvecklas under förutsättning att beslut om inmutningar och utmål kan grundas på en av lantmätare upprättad karta. Om bergsstatens uppgifter ute på fältet förs över till arbetarskyddsverket och om förrättningsarbetet läggs om betyder det att bergsstaten med sin nuvarande uppbyggnad skulle kunna avvecklas. Det är å andra sidan för tidigt att säga vilken organisation som i stället bör finnas för de egentliga myndighetsuppgifterna. En utväg som skisseras i det följande är en centralisering av beslutsfunktionerna. Det kan också vara en fördel med en sådan lösning att den ger bättre möjligheter till samordning i kontakterna med gruvindustrin. Utredningen avstår från att lägga fram något förslag till ny organisation. De fortsatta undersökningar och bedömningar som kommer att vara nödvändiga betyder att det under alla förhållanden dröjer innan en ny, permanent organisation kan sättas i tillämpning. Det talar för att man tills vidare avstår från mera avgörande ingrepp i den nuvarande organisationen. Bl. a. sammanhänger det med att man inför det avgörandet har att ta hänsyn till de förändringar som är att vänta i
fråga om organisationen i stort inom arbetarskyddets område. 12.5.2 En framtidslösning Som den mest rimliga utvägen vad gäller organisationen i stort har utredningen velat ange bildandet av en sammanhållen organisation för myndighetsuppgifterna på mineralområdet. Som arbetsnamn använder utredningen beteckningen "nya SGU". Utredningen har förutsatt att nya SGU kommer att överta de instruktionsmässiga funktionerna hos det nuvarande kommerskollegiet och SGU. Det kommer alltså att få ställningen som central myndighet för ärenden om landets geologiska beskaffenhet och för ärenden rörande bergshanteringen. Med hänsyn till att den nya organisationen skulle avlösa kommerskollegiet (och bergsstaten) bör det eventuellt avspegla sig i benämningen. Det skulle t. ex. kunna ske genom att knyta an till ett begrepp som ingår i kommerskollegiets instruktion: "bergsöverstyrelsen". Utredningen har antagit att den nya organisationen i stora drag kommer att svara för en verksamhet som motsvarar vad som föreslagits av geologiutredningen. Det viktigaste undantaget gäller den statliga prospekteringsverksamheten där kommerskollegieutredningen som förut nämnts räknat med en annan inplacering. Vad gäller den del av verksamheten som övertas från det nuvarande kommerskollegiet (bergsbyrån) har utredningen räknat med en fortsättning. Ett undantag är alltså de av bergsbyråns uppgifter som hänger samman med förvaltningen av statens gruvegendom. En del ytterligare uppgifter av mera begränsad räckvidd inom kommerskollegiet (bergsbyrån) kan föras över till andra organ. Som förut nämnts kan det bl. a. gälla verksamheten på kontinentalsockeln. Vad gäller säkerhetsföreskrifterna för olje- och gasprospektering på kontinentalsockeln ligger det närmast till hands att arbetarskyddsstyrelsen görs till huvudorgan.
Den här skisserade framtidslösningen utgår frän en centralisering av beslutsfunktionerna inom bergsstaten. Det system som kommer att tillämpas efter en sådan centralisering kan jämföras med det som gäller i Finland. En omläggning av det här slaget betyder bl. a. ett enklare system för registrering av besluten. Det är möjligt att man som teknisk form för registreringen av inmutningar, utmäl och koncessioner kan falla tillbaka på det ADB-baserade fastighetsregister som är under utbyggnad. Av den orsaken bör de fortsatta undersökningarna ske i kontakt med centralnämnden för fastighetsdata. Utredningen har förutsatt att det bör höra till uppgifterna för nya SGU att svara för en systematisk prognos- och utredningsverksamhet som bl. a. griper in på de allmänna försörjningsfrågorna. Uppgifterna för nya SGU kommer med andra ord att gränsa mot dem som enligt förslaget kommer att höra hemma inom nya kommerskollegiet. Prognos- och utredningsverksamheten har knappast i dag någon organiserad form på den statliga sidan, även om en sådan uppgift instruktionsmässigt ligger inom ramen för verksamhetsprogrammet hos kommerskollegiet av i dag. Vad gäller motsvarande verksamhet i dagsläget finns det anledning att också uppmärksamma de studier som görs inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Utredningens förslag om en ny organisation pä verksplanet som skall arbeta med problem och utvecklingsmöjligheter för olika näringsgrenar betyder att man får resurser att vända sig också till gruvindustrin och de övriga näringsgrenar som samspelar med gruvindustrin. Det ger anledning att överväga hur samspelet mellan nya SGU och nya kommerskollegiet bör utformas vad gäller prognos- och utredningsuppgifter med anknytning till gruvindustrin och mineralområdet i stort. Kommerskollegieutredningen anser att man bör ha som förutsättning att verksamheten inom nya SGU på det här aktuella området framför allt bör knytas an till den geologiska inventerings- och undersökningsverksamheten. Bl. a. skall den alltså kunna SOU 1971:69
omfatta analyser i fråga om resurstillgångar och resursutnyttjande som utgår därifrån. Vidare kan verksamheten bl. a. behöva omfatta en bevakning av den tekniska utvecklingen och av forskningsfrågor med anknytning till gruvindustrin. Enligt geologiutredningens förslag skall utredningsverksamheten inom det ombildade SGU bl. a. ta sikte pä försörjningsfrågorna. Bland dessa uppgifter har geologiutredningen bl. a. angett långsiktiga resursberäkningar avseende mineral inklusive bränslen och sammanställning av in- och utländska data om produktion, distribution och konsumtion av mineral för information till Kungl. Maj:t och andra statliga organ och till näringslivet. Kommerskollegieutredningen anser det naturligt att ta fasta på de senare förslagen. Utredningsverksamheten inom nya SGU skall alltså kunna ge underlag för analyser av marknads- och strukturförhållandena inom de berörda näringsgrenarna, där det med kommerskollegieutredningens förutsättningar är naturligt att räkna med att nya kommerskollegiet träder in. Det senare kommer att ha ansvar för den del av den samhälleliga bevakningen av förhållandena på mineralområdet som har näringspolitiska utgångspunkter. Kommerskollegieutredningen utgår från att nya SGU bör ställas under ledning av en styrelse. I första hand bör en sådan styrelse tas i anspråk för de frågor som har att göra med planeringen i stort för verksamheten. Däremot är en sådan styrelse knappast lämplig som huvudansvarig för frågor i samband med tillämpningen av gruvlagstiftningen. Därför finns det behov av att komplettera styrelsen med ett fackorgan för frågor i anslutning till gruvnäringen och gruvlagstiftning. En sådan konstruktion är absolut nödvändig i det fall att geologiutredningens förslag genomförs vad gäller den statliga prospekteringsverksamheten. Det skulle göra det nödvändigt att dra upp gränser mellan den del av verksamheten där det gäller att företräda affärsmässiga intressen (t. ex. i samband med inmutningar) och de delar av verksamheten 147
som hänger samman med tillämpningen av gruvlagstiftningen. Liknande behov finns också med de förutsättningar kommerskollegieutredningen utgått från. Kommerskollegieutredningen har velat ta fasta på gruvrättsutredningens förslag om bildandet av en gruvnämnd. Förslaget bör anpassas till de betingelser som gäller enligt den här skisserade framtidslösningen vilket bl. a. bör ha till konsekvens att den ges ställningen som beslutande myndighet. Den skall också kunna användas för andra frågor än de som direkt har att göra med tillämpningen av gruvlagstiftningen. Bl. a. kan def bli fråga om att använda en sådan nämnd som rådgivande organ för frågor som gäller verksamhetens servicefunktioner gentemot gruvindustrin och som kontaktorgan i övrigt. De senare funktionerna skall bl. a. ses mot bakgrund av att utredningen antagit att bergsstaten avvecklas. Som framgår av kap. 11 innebär utredningens förslag att den här diskuterade gruvnämnden närmast kommer att ha en motsvarighet inom nya kommerskollegiet. Som framgått av det föregående utgår framtidslösningen från antagandet att bergsstaten med sin nuvarande uppbyggnad kommer att upphöra. En av förutsättningarna bakom detta är att arbetarskyddsverket kommer att få resurser för en motsvarande tillsynsverksamhet. De senare frågorna bör närmast behandlas av arbetsmiljöutredningen.
13 De närmaste stegen i uppbyggnaden av en ny organisation
13.1 Principbeslut Utredningen har med sitt förslag till principlösning velat ge underlag för beslut från statsmakternas sida om riktlinjerna för en rekonstruktion som innebär en ny organisation på centralplanet för uppgifter inom det näringspolitiska området. Enligt utredningens bedömning är det önskvärt att dessa beslut fattas så snart som möjligt och innebär ett genomförande av de formella ombildningarna som ligger i principlösningen. Besluten om riktlinjerna för den nya organisationen kommer också att ge startpunkt för det praktiska arbete som kommer att fordras för att på alla de berörda delområdena etablera en ny organisation. Som framgått av den skrivelse till chefen för handelsdepartementet som inleder betänkandet anser utredningen sitt arbete slutfört i och med detta betänkande. Den är inte rustad att svara för detaljutformningen av en ny organisation och inte heller för att ge en slutgiltig lösning vad gäller de randområden där utredningen ansett att en förutsättningslös granskning av organisationen bör komma till stånd: den centrala organisationen i stort inom det ekonomiska försvaret, organisationen för de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna inom kommerskollegieverket och inom myndigheter med angränsande uppgifter samt organisationen för den regionala verksamheten i anslutning till näringspolitiken. SOU 1971:69
13.2 Förslag om en huvudkommitté med underkommittéer Utredningen har räknat med en stegvis utveckling fram till en etablerad organisation inom nya kommerskollegiets verksamhetsfält. I fråga om uppläggningen i stort av dessa åtgärder har utredningen velat rekommendera en parallell till den som användes i samband med centraliseringen av den offentliga statistikproduktionen. En sådan uppläggning betyder att den fasta organisationen under ett uppbyggnadsskede kompletteras med ett organ med beredningsfunktioner som skall ha till uppgift att systematiskt arbeta med de frågor som gäller arbetsfördelningen mellan olika organ inom det område där nya kommerskollegiet skall ha sina uppgifter och de frågor som gäller upporganiserandet av nya verksamhetsgrenar inom ramen för nya kommerskollegiets arbetsprogram. Utredningen har velat beteckna ett sådant organ som en huvudkommitté för nya kommerskollegiet. Utredningen har varit medveten om att en sådan huvudkommitté knappast kommer att räcka till när det gäller att organisera upp verksamheten pä alla de berörda delområdena. De speciella förutsättningar som gäller inom en rad av dessa delområden måste slå igenom i det praktiska arbetet med sikte på utformningen av en ny organisation. Därför har utredningen ansett att det finns anledning att dela upp det arbete som skall ledas av huvud149
kommittén. Utredningen har ansett att det bör ske genom att ett antal underkommittéer (organisationskommittéer) bildas som arbetar under den föreslagna huvudkommittén. I förhållande till huvudkommittén bör de fungera som beredningsorgan eller utskott.
Elsäkerhetsområdet
Som framgått av det föregående (kap. 10) och utredningens kommentar till den separata rapporten från undersökningen av verksamheten inom kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion har utredningen bedömt det nödvändigt att fortsätta undersökningarna om den kommande organisationen för det statliga säkerVerksamheten på utredningssidan hetsarbetet på elområdet. Enligt utredEn av de senare kommittéerna bör få i ningens bedömning är det nödvändigt att uppgift att arbeta med uppbyggnaden av angripa dessa frågor på två plan, dels genom verksamheten på utredningssidan inom nya en brett upplagd studie som sträcker sig kommerskollegiet. Till dess uppgifter bör i också över andra säkerhetsinriktade verksamövrigt höra att närmare belysa hur den hetsgrenar och som här bl. a. behandlas i föreslagna uppdelningen av pris- och kartell- bilaga 5, dels genom en undersökning som i nämnden i realiteten bör utformas för att på ett mera begränsat perspektiv tar upp de bästa sätt ta till vara personalstyrkan inom organisationsfrågor som gäller det statliga pris- och kartellnämnden och för att få väl säkerhetsarbetet på elområdet. Till de senare genomtänkt arbetsfördelning mellan nya hör både frågan om en rekonstruktion av kommerskollegiet och ett blivande konsu- organisationen pä centralplanet och frågan mentverk. om en modifierad uppbyggnad av fältorganisationen. Som framgår av kommentaren till den Industriserviceområdet separata rapporten om verksamheten inom En annan underkommitté bör få till uppgift elektriska byrån och statens elektriska inatt arbeta med den närmare utformningen av spektion anser utredningen att man i fråga organisationen inom nya kommerskollegiet om den centrala organisationen har anledvad gäller uppgifterna inom det område som ning att följa huvudalternativet i rapporten här kallas industriservice. Kommittén bör fastän modifierat med tanke på den uppdelockså ta upp verkets uppgifter i samband ning mellan en "planeringssida" och en med det statliga exportstödet. Till kommit- "säkerhetssida" som utredningen räknar téns uppgifter bör vidare höra att undersöka med. Med den reservationen bör huvudaltervad som är den mest lämpliga uppläggningen nativet i rapporten vara den hypotes man har av den verksamhet inom verket som skall anledning att utgå från vid detaljutformsyfta till bevakning av de mindre och ningen av den nya organisationen. medelstora företagens förhållanden. Utredningen anser att en organisationsUppgifterna för en sådan kommitté bör kommitté bör svara för det fortsatta arbetet samordnas med verksamheten inom delegamed utformningen av en ny central organisationen för de mindre och medelstora företation för det statliga säkerhetsarbetet på gen och inom exportfrämjandeutredningen. elområdet. Med utgångspunkt i de förutDen kan vara en rimlig hypotes att den här sättningar som anges i kommentaren till den föreslagna kommittén slutför sitt arbete separata rapporten bör kommittén också ta innan det blir fråga om att formellt föra över upp förutsättningarna för en ny distriktsdelegationens uppgifter på det nya verket. I indelning inom fältorganisationen. samband härmed kan det vara en lämplig tidpunkt att bilda den nämnd för de mindre och medelstora företagen som föreslagits idet föregående (kap. 11). 150
Utrednings- och planeringsverksamheten i anslutning till energipolitiken Utredningen har i kap. 10 berört de frågor som har att göra med uppbyggnaden av en ny organisation för den centrala utredningsoch planeringsverksamheten med anknytning till energipolitiken och energiförsörjningen. Som framgår av redogörelsen där har utredningen i ett tidigare sammanhang (utredningens remissyttrande över energikommitténs huvudbetänkande) lagt fram förslag om en organisationskommitté med uppgift att medverka i uppbyggnaden av en sådan organisation. Med de förutsättningar som då rådde ansåg utredningen att organisationskommittén för ett övergångsskede borde ges styrelsefunktioner i förhållande till den verksamhet som enligt förslaget skulle rymmas inom en provisorisk organisation. I kap. 10 har utredningen framhållit att förutsättningarna inte längre är desamma. På samma sätt som för andra delområden i verksamheten inom nya kommerskollegiet kan det vara befogat att ta en särskild kommitté till hjälp när det gäller att organisera upp den nya verksamheten speciellt med tanke på att det i hög grad är fråga om att komplettera den verksamhet som förekommer på annat håll. En sådan kommitté bör emellertid få en ställning som helt och hållet är en parallell till övriga här föreslagna organisationskommittéer. Huvudkommitténs funktioner Det kan mycket väl bli aktuellt att bilda motsvarande organisationskommittéer för ytterligare delområden inom nya kommerskollegiets verksamhetsfält. Det gäller bl. a. för verkets uppgifter i samband med det finansiella företagsstödet. I övrigt räknar utredningen med att de organisationsfrågor som inte är hänförliga till någon av specialkommittéerna bör vara en uppgift direkt för huvudkommittén. Utredningen ser det önskvärt att den senare får en hög grad av rörelsefrihet, bl. a. med möjligheter att på eget initiativ ta upp frågor om arbetsfördelSOU 1971:69
ningen mellan olika myndigheter. Huvudkommittén bör vara samordnande vad gäller personalfrågor och personalplanering och i sin planering samråda med statens personalnämnd. Utredningen förutsätter att statens personalnämnd också i övrigt kommer att ta del i arbetet med genomförandet av den nya organisationen. Huvudkommittén bör budgetera omställningskostnaderna i samband med omorganisationen, bl. a. kostnaderna för personalutbildning. Vad gäller sammansättningen av huvudkommittén anser utredningen det önskvärt att den kommer att innehålla företrädare för det nya verkets viktigaste samarbetspartner och uppdragsgivare. Det gör att den bl. a. bör omfatta företrädare för berörda departement. Trots de krävande uppgifter som utredningen räknar med kommer att ligga hos en sådan huvudkommitté bör det vara möjligt att avstå från en speciell sekretariatsorganisation. 1 stället bör huvudkommittén liksom övriga här berörda kommittéer falla tillbaka på resurserna inom nya kommerskollegiet, inom berörda departement och andra berörda enheter. 13.3 Omställningsprocessen 1 presentationen av sin principlösning har utredningen angett att det är svårt att bedöma när den nya organisationen kan vara väl etablerad och i vilken takt man kan gå fram i utbyggnaden av de organisatoriska resurserna inom de olika delområdena. Som ett mera schematiskt antagande har utredningen haft att man först mot mitten av 1970-talet när "full utbyggnad". Det behöver inte betyda att man ens då har en helt och hållet permanent organisation, men det innebär att det nya verket då har en organisation som rimligt att döma kommer att kunna vara väl etablerad som helhet. Det finns anledning att räkna med att huvudkommittén behöver vara i funktion under hela detta uppbyggnadsskede. Däremot kan man förutsätta att åtminstone flertalet av de organisationskommittéer som 151
skall arbeta med mera begränsade uppgifter 13.4 Utredningar om organisationen inom kommer att kunna avvecklas betydligt snab- vissa randområden bare. Redan i det föregående har utredningen tagit I fråga om de säkerhetsinriktade verksam- upp förslag till utredningar som går vid sidan hetsgrenarna inom kommerskollegieverket av genomförandet av den här skisserade bör någon utbrytning inte ske förrän man har principlösningen. För sammanhangets skull en klarare bild av hur resultaten från arbetsskall de tidigare presenterade förslagen här miljöutredningen kommer att påverka organisummeras. sationen i stort inom arbetarskyddsverkets Den centrala organisationen för det ekonoverksamhetsfält. Bakgrunden är alltså den miska försvaret bör tas upp till bedömning grundhypotes som utredningen utvecklar i bimed två huvudalternativ i åtanke. Det ena hulaga 5 och som innebär att man bör söka sig vudalternativet skulle innebära en sammanfram till en ny organisation med en anknytkoppling i någon form mellan uppgifterna ning till arbetarskyddsverket av det ena eller inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar andra slaget. och uppgifterna inom nya kommerskollegiet. I det föregående har utredningen dragit en Till de underalternativ som bör studeras i det parallell till 60-talets omläggningar inom den här sammanhanget hör en integrering av överoffentliga statistikproduktionen. Över huvud styrelsens verksamhet i dess helhet, event uellt är vägen genom organisationskommittéer ett med undantag för den som direkt hänger samväl etablerat mönster i samband med reorgaman med inköp, lagring och försäljning. Ett nisationer inom samhällsförvaltningen. Vad annat underalternativ bör innebära att huvudsom är unikt i det här fallet är behovet av att delen av överstyrelsens verksamhet förs in i genom hela uppbyggnadsskedet behälla en nya kommerskollegiet medan däremot överhög grad av handlingsfrihet och rörelsefrihet. styrelsens samordningsfunktioner för det ekoAtt mera direkt gå över till den organisation nomiska försvaret i stort förankras på annat som skall gälla vid "full utbyggnad" betyder hall. Ett tredje underalternativ innebär slutliavgörande nackdelar just med tanke på behovet att få en smidig anpassning till den gen att man i mer begränsad utsträckning för utveckling som är att vänta vad gäller över uppgifter inom överstyrelsen till nya verksamhetens innehåll. Även om man skulle kommerskollegiet. Till de delområden i övervälja en lösning som innebär att den komman- styrelsens verksamhet som man i ett sådan de organisationen i större utsträckning blir sammanhang kan diskutera hör planeringsfixerad redan från början undgår man knap- uppgifterna i samband med energiförsörjningen. past en utdragen omställningsprocess. Det andra huvudalternativet är en starkare Trots att utredningen alltså är inställd på koncentration till den centrala myndigheten att man först vid mitten av 1970-talet när för ekonomiskt försvar av de planeringsuppfram till "full utbyggnad" kan det vara önskgifter i anslutning till det ekonomiska försvavärt att redan från början få en motsvarighet ret som i dag är fördelade pä en rad fackmyninom organisationen till alla de viktigaste digheter. En ny organisation utformad i enligfunktionerna inom det föreslagna verksamhet med detta huvudalternativ skulle bl. a. inhetsfältet. Utredningen anser således att de nebära ett sammanförande av planeringsuppenheter inom kansliorganisationen som anges gifterna både vad gäller försörjningen med ini kap. 11 bör upprättas redan från starten. dustrivaror och med jordbruksvaror och Med en sådan lösning blir det möjligt att redan skulle också kunna beröra planläggningen frän början besätta de ledande tjänsterna. inom transportområdet. Också för den utredning som här föresläs för den framtida organisationen vad gäller säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar av det 152
slag som finns inom kommerskollegieverket och inom ett antal myndigheter med näraliggande uppgifter finns det anledning att systematiskt undersöka olika alternativ. Några av de mönster som är värda att studera ytterligare berörs i bilaga 5. En sådan utredning kommer också att behöva ta upp frågor av betydelse för verksamheten inom nya kommerskollegiet. Bl. a. gäller det hur man för framtiden från myndigheternas sida systematiskt skall kunna följa i vilken utsträckning statliga regleringar fungerar som handelshinder. Till de frågor som kommer att kunna tas upp inom ramen för en sådan utredning och som kan beröra uppgifterna för nya kommerskollegiet hör också formerna för ett direkt statligt deltagande i standardiseringsarbetet. Den tredje av de utredningar som här föreslås och som i princip är oberoende av ett förverkligande av principlösningen gäller den regionala organisationen för den näringspolitiska verksamheten. Här är det å andra sidan alldeles uppenbart att man måste söka sig fram till lösning som är samstämd med den som kommer att gälla för den centrala organisationen. En möjlighet kan vara att ta den föreslagna huvudkommittén i anspråk för en sådan utredning. Under alla förhållanden är det naturligt att räkna med mycket nära förbindelselinjer mellan det arbete som kommer att ledas av huvudkommittén och utredningen i fråga om den regionala organisationen.
Särskilda yttranden
av experten Leffler Jag kan i stort ansluta mig till utredningens resultat. Enligt min uppfattning är det väsentligt och detta även med hänsyn till splittringen på departementsplanet av handläggningen av näringslivets frågor - att det skapas ett centralt ämbetsverk, nya kommerskollegiet, som med bred kunskap om näringslivet kan nära följa dess allmänna problem. Därigenom skulle ges reella förutsättningar för initiativ i förekommande fall till åtgärder för att främja företagens villkor. Den breda kunskapen och nära kontakten behövs också som bakgrund för ett riktigt handhavande av utredningsverksamheten och stöd- och servicefunktionerna. Det är önskvärt att Kommerskollegium får erforderliga personella resurser för att bedöma allmänekonomiska frågor, bl. a. på kredit- och finanspolitikens områden. Detta skulle medverka till att återge Kommerskollegium en central roll som remissinstans i allmänna näringslivsfrågor. Kollegiets ställning i remissväsendet bör preciseras.
av experten Lindqvist Kommerskollegieutredningen har vid utformandet av sitt förslag till principlösning utgått från nödvändigheten av att motverka den splittring i organisationen som idag gäller inom det näringspolitiska området. För154
slaget är därför inriktat på en större koncentration av verksamheten och innebär att ett antal verksamhetsgrenar med anknytning till industripolitiken, konkurrensövervakningen och handelspolitiken föres samman i en ny organisation, av utredningen benämnd nya kommerskollegiet. Det nya verket avses bli central myndighet för näringspolitiska frågor som berör handel och industri. Viktiga uppgifter hänför sig till en utredande verksamhet för strukturpolitisk och näringspolistisk planering i stort. Härtill kommer att utredningen tillagt det nya verket betydelsefulla funktioner i anslutning till verkställigheten av olika åtgärder riktade till industrin. Jag finner det allmänt betydelsefullt för en planerande och utredande verksamhet att genom exekutiva uppgifter närmare kontakt kan erhållas med problem och förhållanden på företagsplanet. Mot bakgrund härav har jag svårt att helt följa utredningens resonemang rörande en framtida lösning av organisationen för vissa statliga uppgifter på mineralområdet. Utredningen har utgått från att den näringspolitiska bevakningen av gruvnäringen kommer att åligga det nya verket, men har samtidigt föreslagit att SGU göres till central myndighet för ärenden inom bergshanteringen. Då jag finner det rationellt att förena de planerande och utredande näringspolitiska uppgifterna med de myndighetsuppgifter på gruvnäringens område, som har ett markerat ekonomiskt och samhälleligt inslag, kan jag icke instämma i utredningens förslag till framtidslösning. SOU 1971:69
Bilaga 1
Direktiv för kommerskollegieutredningen
Utdrag ut statsrådsprotokoll den 28.6.1968 Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tillkallande av sakkunnig för att utreda kommerskollegiets arbetsuppgifter och organisation och anför. Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet för inrikes- och utrikeshandel, industri och bergsbruk samt hantverk och slöjd. Därjämte handlägger kollegiet frågor som, utan att omedelbart hänföra sig till dessa näringar, är av betydelse från allmän näringspolitisk synpunkt. Kollegiet är vidare chefsmyndighet för bergsstaten, sprängämnesinspektionen och statens elektriska inspektion. Kollegiets organisation omfattar f. n. en utrikes- och utredningsavdelning, som är indelad i tre byråer och två sektioner, samt ytterligare fyra byråer, nämligen bergsbyrån, elektriska byrån, industribyrån och allmänna byrån. Inom utrikes- och utredningsavdelningen utreds och behandlas utrikeshandel och handelspolitik samt bransch- och tullfrågor. Inom bergsbyrån handläggs frågor rörande gruv- och järnhantering, ärenden som rör verksamheten inom bergsstaten, allmänna energi- och bränslefrågor samt frågor rörande utnyttjande av naturtillgångar på kontinentalsockeln m. m. Elektriska byrån handlägger ärenden angående koncessioner, säkerhetsföreskrifter och tillsyn inom det SOU 1971:69
elektriska området, provningsbestämmelser rörande elektrisk materielkontroll, standardisering inom elområdet, ärenden rörande elektriska inspektionens verksamhet, installatörsbehörighet, statsbidrag och lån för upprustning av elektriska starkströmsanläggningar m. m. Till industribyrån hör frågor, som berör övrig industri, hantverk och slöjd, samt ärenden, som rör sprängämnesinspektionens verksamhet. Av allmänna byråns uppgifter bör främst nämnas remissärenden om inrikeshandel och allmänna näringsfrågor. Där handläggs vidare frågor om kollegiets och underlydande myndigheters administration. Byrån har en allmänt samordnande verksamhet av juridisk och administrativ natur och svarar för utformningen av kollegiets författningar. För att motsvara bl. a. ökade krav på planering av handelspolitiken reorganiserades utrikes- och utredningsavdelningen den 1 juli 1966 efter beslut av riksdagen (prop. 1966: 28, SU 40, rskr 123) på grundval av en särskild utredning i ämnet. För främst övriga delar av kollegiet, som ej berördes av denna omorganisation, gäller att deras framtida arbetsuppgifter kan komma att påverkas av en rad förslag från olika utredningar, som antingen redan avlämnats eller som i flera fall väntas framkomma successivt under återstoden av innevarande år. Bergsbyrån berörs sålunda av de i prop. 1968:51 aviserade, inom finansdeparte155
mentet pågående övervägandena för att uppnå en effektivare samordning av prospektering, förvaltning, projektering och exploatering i fråga om statens gruvegendom. Även resultaten av 1964 års geologiutredning, 1967 års gruvutredning angående de mellansvenska gruvornas framtid samt gruvrättsutredningen blir av betydelse för byrån. Elektriska byråns område påverkas av ellagstiftningsutredningens förslag till ny ellag, SOU 1966:39, och till lag mot radiostörningar, SOU 1966:22, samt av arbetet inom eldistributionsutredningen. En vidgning av byråns kompetensområde till att omfatta även andra energifrågor kan aktualiseras av kommande förslag från energikommittén och från 1966 års atomenergiutredning. Industribyråns område berörs av utredningen rörande det fortsatta lokaliseringsstödet och av arbetet inom livsmedelsstadgekommittén samt av statsmakternas ställningstagande till 1962 års företagareföreningsutrednings betänkande (prop. 1968:61, SU 102, rskr 254). Byrån kan också komma att beröras av utredningen rörande statens institut för hantverk och industri, som syftar till att åstadkomma en lämplig utformning av ett organ för statens uppgifter i förhållande till den mindre och medelstora företagsamheten. Arbetsuppgifterna inom utrikes- och utredningsavdelningen, industribyrån och allmänna byrån samt i viss utsträckning också övriga byråer påverkas dessutom av de framtida anspråken på utrednings- och kontaktverksamhet m. m. som föranleds av den ökade aktiviteten inom näringspolitiken. Härvidlag kommer kollegiets uppgifter att få bestämmas med utgångspunkt i verksamheten inom finansdepartementets ekonomienheter och det till dessa knutna näringspolitiska rådet. Här anförda omständigheter visar, att kommerskollegiets nuvarande arbetsuppgifter omfattar ett flertal sinsemellan olikartade verksamhetsgrenar och att kollegiets arbetsuppgifter under den närmaste tiden kan väntas undergå avsevärda förändringar. Som redan framhölls i direktiven för 1965 156
års utredning om utrikes- och utredningsavdelningens organisation har avsikten sedan länge varit att företa en allmän genomgång av kollegiets verksamhet och organisation. Jag förordar därför efter samråd med statsrådet Wickman, att en särskild sakkunnig tillkallas med uppdrag att under beaktande av nämnda förändringar överväga kollegiets arbetsuppgifter och organisation. Ett nära samråd bör därvid ske med förut omnämnda utredningar. Den sakkunnige bör vid framläggandet av sina förslag sträva efter att renodla kollegiets verksamhet genom att föra över förvaltningsuppgifter till eller från andra organ. Kollegiets organisation bör utformas så att det blir möjligt att snabbt utvidga eller krympa verksamheten. Den sakkunnige bör även pröva organisation och arbetsuppgifter inom bergsstaten, sprängämnesinspektionen och statens elektriska inspektion. Utredningsarbetet bör bedrivas med största möjliga skyndsamhet.
Bilaga 2
Ur instruktion för kommerskollegium
Inledande bestämmelse
4§.
1§
Det åligger kollegiet särskilt att verkställa utredningar och avge yttranden i allmänna frågor på utrikeshandelns och handelspolitikens områden ävensom i frågor, som avse Sveriges medlemskap i eller samverkan med internationella organisationer på det ekonomiska området, samt tillhandagå med erforderliga uppgifter för dessa organistioners räkning, att verkställa utredningar och avge yttranden rörande handelsöverenskommelser med främmande makter samt följa tillämpningen av sådana överenskommelser, att, i den mån det icke ankommer på annan myndighet, förbereda regleringar som hänföra sig till Sveriges import och export av varor samt handlägga ärenden rörande tillstånd till import och export och i anslutning härtill meddela råd och anvisningar, att följa utvecklingen inom de näringar som avses i 2 § samt, i den mån det ej ankommer på annan myndighet, upptaga frågor om landets råvaru- och bränsleförsörjning, att verkställa utredningar och avge yttranden i tullfrågor, i den mån dessa äro av betydelse för kollegiets verksamhet, att i andra fall verkställa utredningar och avge yttranden i frågor om näringar som avses i 2 § eller i spörsmål av allmänt näringspolitisk natur,
Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas pä kommerskollegium.
Uppgifter 2§. Kollegiet är central förvaltningsmyndighet för ärenden om rikets handel, industri och bergshantering samt hantverk och slöjd. Därjämte handlägger kollegiet sädana viktigare frågor av intresse för dessa näringar som, ehuru de tillhöra huvudsakligen andra myndigheters verksamhetsområden, kollegiet får hänskjutna till sig för bedömande eller kollegiet eljest finner särskild anledning behandla. Detsamma gäller frågor som, utan att omedelbart hänföra sig till nämnda näringar, äro av betydelse från allmän näringspolitisk synpunkt. 3§. Kollegiet är bergsöverstyrelse och chefsmyndighet för bergsstaten samt chefsmyndighet för sprängämnesinspektionen och för statens elektriska inspektion. Kollegiet meddelar de särskilda föreskrifter som erfordras utöver de bestämmelser Kungl. Maj:t utfärdar för dessa organ. SOU 1971:69
att handlägga frågor om handelskamrar och andra sammanslutningar av näringsidkare inom kollegiets verksamhetsområde. Kollegiet handlägger vidare ärenden om rätt att driva näringar som avses i 2 §, statlig kreditgaranti, statslån och statsanslag samt stipendieväsendet för främjande av nämnda näringar, tillsatser till och vitaminisering av livsmedel, explosiva och brandfarliga varor, rätt att i näringsverksamhet använda vissa officiella beteckningar. 5§.
I fråga om bergshanteringen åligger det kollegiet särskilt att, i den mån annat ej är stadgat, förvalta statens gruvegendom, dock att, när fråga uppkommer huruvida under kollegiets förvaltning stående gruvegendom skall nyttiggöras genom utarrendering eller på annat sätt, kollegiet har att med eget yttrande underställa ärendet Kungl. Maj:t, att förvalta kassor och donationsfonder, som äga sammanhang med bergshanteringen, att meddela behörighet såsom gruvmätare, vårda hos kollegiet förvarade gruvkartor och i övrigt handlägga frågor om gruvkarteväsendet. 6§. På elektrifieringsområdet åligger det kollegiet särskilt att utfärda säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningar och meddela bestämmelser om kontroll av elektrisk materiel, att bereda eller avgöra frågor om tillstånd att utföra och nyttja elektriska starkströmsanläggningar, att handha registrering av sådana anläggningar, att pröva eller bereda ärenden om reglering av priset på elektrisk kraft, att meddela behörighet att utföra elektriska starkströmsanläggningar och främja ut158
bildningen på detta område, att avgöra ärenden om statligt stöd till anläggning eller upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden. 7§.
Kollegiet utger publikationerna Kommerskollegii författningssamling och Kommerskollegii meddelanden i handelslicensärenden. 8§. Föranleder arbete som utföres pä begäran av myndighet eller enskild kostnad som kollegiet prövar icke böra bestridas med kollegiets medel, äger kollegiet uttaga skälig ersättning i den mån särskild taxa ej gäller. 9§. Inom sitt verksamhetsområde företräder kollegiet staten såväl vid som utom domstol. Organisation 10 §. Chef för kollegiet är en generaldirektör. Inom kollegiet finnas en utrikes- och utredningsavdelning samt fyra byråer, nämligen allmänna byrån, bergsbyrån, elektriska byrån och industribyrån. Utrikes- och utredningsavdelningen omfattar tre byråer, nämligen första, andra och tredje utrikeshandelsbyrån, samt två sektioner. Utrikes- och utredningsavdelningen ledes av en avdelningschef. Varje byrå förestås av ett kommerseråd. Avdelningschefen eller ett av kommerseråden är generaldirektörens ställföreträdare. H§. Hos kollegiet äro i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel äger kollegiet anlita experter och sakkunniga. SOU 1971:69
Kollegiet äger kalla tjänsteman hos kollegiet underlydande organ till överläggning samt, i den mån gällande föreskrifter medgiva, tjänstgöring hos kollegiet.
undersökning. I sådan fråga besluta generaldirektören, avdelningschefen och kommerseråden. 14 §.
12 §. Till kollegiet är knutet ett handelspolitiskt råd med uppgift att bistå kollegiet med de upplysningar och synpunkter som med hänsyn till näringslivets intressen kunna vara av betydelse för bedömningen av handelspolitiska frågor. Inom rådet finnes ett särskilt utskott med uppgift att biträda kollegiet vid handläggningen av ärenden av större vikt rörande tillstånd till import eller export av varor. Rådet består av generaldirektören, som är rådets ordförande, och andra ledamöter, som Kungl. Maj:t utser särskilt. När generaldirektören är hindrad att utöva ordförandeskapet, inträder avdelningschefen som ledamot och ordförande i rådet. 12a§. Till kollegiet är knuten en hemslöjdsnämnd med uppgift att bistå kollegiet vid behandlingen av ärenden om bidrag till hemslöjdsverksamheten och av andra viktiga hemslöjdsfrågor. Nämnden består av generaldirektören, som är nämndens ordförande, och fem andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt. Av de särskilt utsedda ledamöterna utses tre efter förslag av kollegiet och en efter förslag av Svenska landstingsförbundet. För var och en av de särskilt utsedda ledamöterna finnes en personlig suppleant, som utses i samma ordning som ledamoten.
Ärendenas handläggning 13 §. Generaldirektören beslutar ensam i fråga, i vars prövning han deltager, utom i fråga om disciplinstraff, åtalsanmälan, flyttningsskyldighet, avstängning från tjänsten eller läkarSOU 1971:69
I arbetsordning eller genom särskilt beslut må överlämnas åt annan tjänsteman än generaldirektören att avgöra ärende eller grupp av ärenden som icke är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på generaldirektören. 15 §. När generaldirektören är hindrad att utöva sin tjänst, utövas den av hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av generaldirektören även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av visst ärende eller viss grupp av ärenden. 16 §. Uppkommer hinder för såväl generaldirektören som dennes ställföreträdare, fullgöres generaldirektörens åligganden av avdelningschefen eller ett kommerseråd enligt generaldirektörens bestämmande. 17 §. I generaldirektörens frånvaro må ej fattas beslut av större vikt, som kan anstå utan olägenhet, eller utan hans medgivande vidtagas åtgärd, som rubbar eller ändrar av kollegiet meddelade föreskrifter eller tillämpade grunder. Bestämmelserna i första stycket gälla även vid ledighet på generaldirektörstjänsten, till dess Kungl. Maj:t bestämmer annat. 18 §. Ärende avgöres efter föredragning, som ankommer på chefen för den byrå dit ärendet hör eller på särskilt förordnad föredragande. 1 arbetsordning eller genom särskilt beslut må medges att ärende som handlägges 159
enligt 14 § avgöres utan föredragning. Avdelningschefen eller kommerseråd äger närvara, när ärende som hör till hans avdelning eller byrå föredrages av annan. 19 §. Avdelningschefen och samtliga kommerseråd böra om möjligt närvara vid föredragning och avgörande av viktigare författningsfråga eller viktigare fråga om organisation, arbetsordning eller tjänsteföreskrifter, fråga om förslag till anslagsframställning hos riksdagen eller annan fråga av större ekonomisk betydelse, fråga om tillsättning av tjänst i lägst lönegrad A 26 eller annan fråga av större vikt eller allmän räckvidd.
beslut av rådets ordförande skall även annan tjänsteman inom kollegiet närvara. 23a§. Hemslöjdsnämnden sammanträder, när generaldirektören finner anledning föreligga. Vid sammanträde bör chefen för industribyrån närvara. Efter beslut av generaldirektören skall även annan tjänsteman inom kollegiet närvara.
20 §.
Om någon som närvarit vid den slutliga handläggningen av ärende eller föredraganden har skiljaktig mening, skall denna antecknas. 21 §. Under tjänsteresa eller vid annat tillfälle, när ärende är så brådskande att föredragande ej kan tillkallas, må generaldirektören utan föredragning meddela beslut som icke kan uppskjutas utan olägenhet. 22 §.
Generaldirektören, avdelningschefen, kommerseråd eller, efter beslut av generaldirektören, annan tjänsteman äger infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos kollegiet. 23 §.
Handelspolitiska rådet och dess särskilda utskott sammanträda, när rådets ordförande finner anledning föreligga. Vid sammanträde bör avdelningschef eller kommerseråd närvara, när hans avdelning eller byrå beröres av ärende i rådet. Efter 160
Bilaga 3
Utblick — verksamheten inom några centrala organ och utvecklingsfrågor
Bilagan tar något mera utförligt upp verksamheten inom några av de organ som nämnts i kap. 3 i betänkandet. Den ger också en närmare redovisning av arbetet inom de utredningar som behandlat eller behandlar frågor av betydelse för utformningen av den centrala förvaltningsapparaten inom det näringspolitiska fältet. 3.1 Organ med uppgifter i anslutning till industripolitiken 3.1.1 Statens institut för företagsutveckling (SIFU) Statens institut för företagsutveckling har till uppgift att främja näringslivets tekniska och ekonomiska utveckling med särskild hänsyn till de mindre och medelstora industriföretagen samt hantverket. Det åligger institutet bl. a. att bygga upp kunskaper och erfarenheter i tekniska, administrativa, kommersiella och ekonomiska frågor av betydelse för utvecklingen inom industri och hantverk samt att förmedla dessa kunskaper genom kurser, föreläsningar, publiceringsverksamhet och rådgivning. Institutet bedriver också försöks- och utvecklingsarbete och utför provningar och undersökningar. Institutet sorterar under industridepartementet. Det leds av en styrelse vari ingår överdirektören för institutet och åtta andra ledamöter varav en utses vardera efter förslag av SHIO, Sveriges Industriförbund, LO, TCO och Företagareföreningarnas förbund. Överdirektören är chef för institutet. Inom institutet finns tre byråer: en informations- och utbildningsbyrå för utbildningsSOU 1971:69 11
planering och utbildningsadministration, informations- och dokumentationstjänst, utredningar och marknadsförings frågor, en teknisk byrå för rationaliserings-, utvecklings-, provnings- och kontrollarbeten inom olika tekniska och kemiska fackområden samt en allmän byrå för kansliärenden, kostnadsredovisning och personaladministration. Finansieringen av institutets verksamhet sker dels genom statsanslag, dels genom avgifter för verksamheten. Staten tillhandahåller erforderliga lokaler, svarar för de allmänna administrationskostnaderna, innefattande bl. a. löneutgifter för i huvudsak den personal som är att betrakta som gemensam för olika verksamhetsgrenar inom institutet, samt lämnar ett allmänt, till beloppet maximerat bidrag till övriga kostnader. Verksamheten avses i största möjliga utsträckning vara självfinansierad. Viss avgiftsfri service skall dock, enligt uttalande i prop. 1970:1 bil. 15, kunna lämnas till offentliga organ, företagareföreningar, branschorganisationer och andra i allmänna branschfrågor och dylikt. Även till enskilda företag skall viss fri service kunna lämnas i begränsad omfattning. Totala antalet anställda uppgår budgetåret 1971/72 till ca 260 varav 48 avlönas med anslag över riksstaten. Det allmänna bidraget till verksamheten uppgår till 2,4 miljoner kronor. Institutet har fyra regionalkontor. En överföring till företagareföreningarna av institutets regionala verksamhet prövad från fall till fall och grundad på frivilliga överenskommelser ställs i utsikt i den ovan nämnda propositionen. 161
Nuvarande instruktion och organisation för institutet fastställdes 1970 att gälla från den 1 juli samma år. Beslutet om framtida arbetsuppgifter och organisation grundade "sig delvis på förslagen från den utredning som tillsatts för att pröva hur det dåvarande institutet för hantverk och industri bäst kan medverka till ett effektivt och rationellt utnyttjande av samhällets personella och ekonomiska resurser inom utbildnings-, rådgivnings- och provningsverksamheten med särskild inriktning på de mindre och medelstora företagen. SHI-utredningen (vars betänkande "Aktiv företagsutveckling" refereras mera utförligt i ett senare avsnitt) lade fram förslag till förändringar av verksamhetens inriktning inom institutet som mera markerat skulle ge detta rollen som central institution för de statliga stöd- och serviceåtgärderna för de mindre företagen. Med hänsyn till pågående utredningar, främst kommerskollegieutredningen och expo rtfrämjandeutredningen, blev den omorganisation av institutet som beslutades att gälla per den 1 juli 1970 partiell i den bemärkelsen att ställningstagande till vissa delar av SHI-utredningens förslag uppsköts. I förhållande till det tidigare verksamhetsprogrammet innebar omorganisationen av institutet bl. a. följande. Sådana tekniska facktjänster inom institutet som är av rutinbetonad karaktär eller annars inte kan ges tillräckligt hög prioritet avses komma att avvecklas. Avvecklingen skall ske successivt och med hänsyn till tillgången på motsvarande tjänsteutbud på annat håll. Institutets resurser skall i stället koncentreras på mer kvalificerade tjänster och på tjänster som eljest inte utbjuds pä marknaden. Vad gäller den egna utbildningsverksamheten inom institutet sägs i den aktuella propositionen att denna i första hand bör inriktas på företagsledarutbildning, utbildning av företagareföreningarnas personal samt på yrkesgrupper inom andra begränsade och specialiserade utbildningsområden där brist på utbildningsmöjligheter föreligger, t. ex. nya tekniska yrken inom områden med 162
snabb utveckling. Verksamheten bör i övrigt inriktas på att i samarbete med företagareföreningarna analysera företagens utbildningsbehov samt att på basis av detta initiera lämplig kursverksamhet och i övrigt främja anslutningen till denna. Samtidigt understryks dock värdet av institutets relativt breda och i flera fall traditionella fortbildningsverksamhet och att därför begränsningen av denna bör ske successivt och först i den mån motsvarande utbildning kan erbjudas från annat håll. 3.1.2 Statens pris- och kartellnämnd (SPK) Statens pris- och kartellnämnd startade sin verksamhet 1957. Till den nyinrättade nämnden fördes då dels de prisutredande funktionerna inom statens priskontrollnämnd, dels de uppgifter som handhades av monopolutredningsbyrån och i någon mån statistiska byrån inom kommerskollegiet. Enligt instruktionen (SFS 1965:655 med ändringar 1967 och 1970) skall nämnden följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållandena inom näringslivet med undantag av bankväsendet och annan företagsamhet över vilken bankinspektionen har tillsyn, samt försäkringsväsendet. Bland de särskilda åliggandena ingår att samla in och registrera uppgifter om priser för olika förnödenheter och tjänster, att bearbeta och ställa samman sådana uppgifter samt prisuppgifter från utlandet för att klarlägga prisutvecklingen, att göra undersökningar rörande prisbildningen på visst näringslivsområde, om prisutveckling, konkurrensförhållanden eller andra omständigheter ger anledning därtill och att föra kartellregister och storföretagsregister. Nämnden skall undersöka förekomsten av skadliga konkurrensbegränsningar och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden samt biträda marknadsrådet (tidigare näringsfrihetsrådet) och ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor (NO) med utredningar. Nämnden skall vidare bedriva upplysning om sin verksamhet och därvid lämna redogöSOU 1971:69
relse för verkställda undersökningar i syfte aspekten t. ex. genom en kombination av att för allmänheten klargöra rådande pris- pris- och varuupplysning. och konkurrensförhållanden och vidare även SPK inför i ett kartellregister kartellavtal delge NO eller annan myndighet sådant och andra konkurrensbegränsande överensundersökningsresultat som kan vara av bety- kommelser. Kartellregistret är i princip ofdelse för myndighetens verksamhet med av- fendigt. Kungl. Maj:t äger dock medge unseende på pris- och konkurrensförhållandena dantag härifrån, om särskilda skäl föreligger, inom näringslivet. Slutligen skall nämnden efter framställning av berörda företag. anmäla till Kungl. Maj:t om den finner att Inom SPK pågår arbetet med uppbyggnad prisregleringslagen bör träda i tillämpning. av ett storföretagsregister som i viss mån kan Enligt instruktionen bör nämnden samrå- ses som ett komplement till kartellregistret. da med ombudsmannen för näringsfrihetsfrå- På längre sikt finns möjligheten att de två gor och samverka med statens institut för registren kombineras till någon form av datakonsumentfrågor. bank, vilken då även skulle kunna kompletStatens pris- och kartellnämnd sorterar teras med ett koncemregister. under handelsdepartementet. Nämnden leds SPK kan vid tillämpning av allmänna prisav en styrelse med 13 ledamöter, av vilka regleringslagen tas i anspråk för prisövervakfem representerar företagsintressen och fem ningsuppgifter o. dyl. Detta är f. n. fallet allmänna konsument- och löntagarintressen. sedan lagen sattes i kraft av Kungl. Maj:t i Vidare ingår i styrelsen ordförande och vice augusti 1970. ordförande, vilka skall vara opartiska, samt Inom nämnden finns fyra utredningsnämndens generaldirektör. byråer, en statistisk byrå samt en upplysAnslaget för budgetåret 1971/72 uppgår ningssektion. till ca 9,5 miljoner kronor. Antalet anställda Första utredningsbyrån har till uppgift att är 160 (en förstärkning av nämndens perso- undersöka förekomsten av konkurrensbenal har dock skett med anledning av det gränsningar och verkningarna av dessa samt hösten 1970 införda prisstoppet). att föra register över storföretag. UtredningsHuvuduppgifterna inom nämnden är ut- verksamheten omfattar branschundersökredningsarbete, registrering av kartellavtal ningar rörande pris- och konkurrensförhåloch upplysningsverksamhet. landen samt utredningar av leveransvägran Utredningar igångsätts dels på nämndens och anbudsförfaranden, vanligen på uppdrag eget initiativ efter beslut av styrelsen, dels av NO. efter framställning om undersökning av Andra utredningsbyrån har till uppgift att marknadsrådet eller näringsfrihetsombuds- följa prisutvecklingen, främst inom konsummannen (NO), i praktiken oftast av den tionsvaruområdet, samt att utföra speciella sistnämnde. I vissa fall har utredningar gjorts undersökningar inom speciella branscher, enligt särskilt uppdrag av Kungl. Maj.t. t. ex. avseende pris- och marginalförhållanVad beträffar konkurrensbegränsnings- den. ärendena har tendensen under senare år varit Tredje utredningsbyrån svarar för nämnatt NO:s kansli genom utökade resurser självt dens administration och för kartellregistrekunnat ta på sig sådana av mindre omfatt- ringen med därtill knuten utredningsverkning medan nämndens undersökningar i ökad samhet. utsträckning gällt hela branscher. Fjärde utredningsbyrån följer prisutveckEnligt instruktionen skall nämnden för- lingen för producent- och konsumentkapitalutom med NO samverka med konsumentin- varor samt gör specialundersökningar med stitutet. Hänsyn tas således till konsumentin- avseende på pris-, marginal- och konkurrensstitutets arbetsprogram vid val och upplägg- förhållandena inom dessa områden. ning av utredningar. Man söker också där så Statistiska byrån biträder utredningsär möjligt tillgodose konsumentupplysnings- byråerna, omsörjer urval av undersökningsSOU 1971:69
enheter, handhar butiksregistret, medverkar vid granskning och bearbetning av statistiskt material, registrerar och bearbetar internationella råvarupriser, in- och utländska prisindexserier, företar specialutredningar m. m. Byrån leder också fältorganisationen, länsstyrelsernas priskontor, som har till huvuduppgift att samla in och bearbeta olika uppgifter. Organisatoriskt tillhör priskontoren ute i landet länsstyrelsernas civilförsvarssektion (beroende på att priskontoren i ett krisläge enligt beredskapsplaneringen skall tjänstgöra som prisregleringsdetalj).
3.1.3 Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) Enligt den allmänna målsättningen för totalförsvaret skall folkförsörjningen i vidaste bemärkelse tryggas genom det ekonomiska försvaret. Kommunikationer och annan samhällelig verksamhet skall anpassas med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsansträngningarna. Det ekonomiska försvarets utformning bestäms väsentligen av vår säkerhetspolitik och vårt näringslivs struktur i dag och i framtiden. Försvarsplanläggningen och andra beredskapsåtgärder i fred är inriktade på att uppnå och vidmakthålla en sådan försörjningsberedskap att vår säkerhetspolitik framstår som trovärdig för omvärlden. En godtagbar försörjningsberedskap innebär: att olika försörjningssektorer erhåller den kapacitet (standard) och uthållighet som fordras för en tryggad försörjning om vårt land - utan att vara i krig - blir hänvisat till egna försörjningsresurser på grund av krig i vår nära omvärld eller annan utomlands inträffad kris, att tillhandahålla de varor och tjänster som erfordras för hela samhället (= folkförsörjningen i vidaste bemärkelse) om vårt land skulle råka i krig, samt att skapa förutsättningar för en återuppbyggnad av samhället efter krig. Hela det ekonomiska fältet omfattas i princip av det ekonomiska försvaret. Detta inne164
bär att bl. a. följande verksamheter hänförs dit: produktion av råvaror och färdigvaror, reparationer och annan service samt byggnads- och anläggningsverksamhet, beredskapslagring av råvaror, halvfabrikat och färdigvaror, parti- och detaljhandel, elkraft-, transport-, och arbetskraftsförsörjning och därmed sammanhängande stödfunktioner, kommersiellt samband (tele och post), försäkringsväsen, bank- och betalningsväsen, samt undanförsel, dvs. omlokalisering av försörjningsviktig egendom och/eller verksamhet, och förstöring. Beredskapsförberedelser för konsumtionsreglering och priskontroll hänförs också till det ekonomiska försvaret. Beredskapsområdets omfattning och skiftande karaktär skapar särskilda organisatoriska problem, som inte har sin motsvarighet inom övriga delar av totalförsvaret. Det är mot bakgrund av dessa förhållanden man har att se den organisatoriska uppläggningen av det ekonomiska beredskapsarbetet som för närvarande gäller. I korthet innebär den att samtidigt som beredskapsuppgifter decentraliseras till olika fredstida myndigheter, särskilda garantier har skapats för samordningen av dessas verksamhet genom ett centralorgan för det ekonomiska försvaret, nämligen ÖEF. Organisationsprincipen innebär sålunda att myndighet som ansvarar för en viss för totalförsvaret betydelsefull verksamhet i fred även skall ha ansvar för verksamheten i krig. Härigenom möjliggörs en smidig övergång från freds- till krigssamhälle. På det sättet har också ansvaret för det ekonomiska försvaret förankrats i stats- och kommunalförvaltningen. Enligt instruktionen (SFS 1965:659) är ÖEF central förvaltningsmyndighet för den ekonomiska försvarsberedskapen. ÖEF har till uppgift att samordna landets försvarsförberedelser pä det ekonomiska området för att det totala försvarets behov av förnödenheter skall kunna tillgodoses under av krig SOU 1971:69
eller krigsfara föranledda förhållanden. ÖEF skall vidare - i den mån det inte ankommer på annan myndighet - inom ramen för tillgängliga medel ombesörja att förberedelser vidtas i detta syfte. ÖEF har sålunda det direkta ansvaret för försvarsplanering inom områden som inte kan hänföras till någon särskild myndighets fastställda verksamhet, t. ex. den allmänna varuförsörjningen, bränsle- och drivmedelsförsörjningen, huvuddelen av industriproduktionen och handeln, undanförsel- och förstöringsplanläggningen samt beredskapslagringen av flertalet varor och förnödenheter. Vissa frågor av juridisk och administrativ art hör också till överstyrelsens uppgifter, bl. a. att utarbeta förslag till författningar av förfogande- och regleringsnatur och att förbereda organisation av centrala krismyndigheter. Innebörden av ÖEF:s samordnande uppgift enligt instruktionen framgår av proposition 1961:84. Departementschefen uttalar där att ÖEF:s ställning som central förvaltningsmyndighet för det ekonomiska försvaret innebär, att ÖEF har skyldighet att följa upp beredskapsplaneringen inom hela det ekonomiska försvaret och att på olika sätt verka för samordning. Den senare uppgiften, som främst siktar till att ge berörda myndigheter allmänna förutsättningar och utgångspunkter för planläggningen, tar sig i uttryck i att ÖEF dels i förekommande fall tar initiativ där så är påkallat, dels står de planerande myndigheterna till förfogande för samråd. Ett viktigt led i samordningsarbetet är att ÖEF följer utvecklingen inom krigsmakten, civilförsvaret hälso- och sjukvården samt andra totalförsvarsfunktioner vid sidan av det ekonomiska försvaret och härvidlag verkar för en ömsesidig anpassning till gemensamma målsättningar. Departementschefen uttalar vidare att en förutsättning för att ÖEF skall kunna fullgöra sina uppgifter som samordningsmyndighet är att de olika berörda myndigheterna dels fortlöpande håller ÖEF underrättad om sin planläggning, dels samråder med ÖEF om sin planläggning. En skyldighet i dessa hänSOU 1971:69
seenden är numera också intagen i instruktionerna för ett stort antal centrala myndigheter inom det ekonomiska försvaret. Det bör dock observeras att ÖEF inte har någon direktivrätt gentemot dessa myndigheter. ÖEF har en styrelse med generaldirektören som ordförande och f. n. sex andra ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t. Till styrelsen är knutet ett råd för ekonomisk försvarsberedskap med uppgift att verka för samordning av landets ekonomiska försvarsberedskap. Rådet består av generaldirektören för ÖEF, cheferna för försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen, statens jordbruksnämnd och arbetsmarknadsstyrelsen samt ordföranden i transportnämnden. Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1970/71 gäller fr. o. m. 1.7.1970 följande organisation för ÖEF: "Med avvikelse från vad som föreskrives i instruktionen för överstyrelsen skall tills vidare finnas fem byråer, nämligen administrativa byrån, affärsbyrån, bränslebyrån, utredningsbyrån och varubyrån. De fyra förstnämnda byråerna förestås vardera av en byråchef. Varubyrån förestås av en avdelningschef. Denne skall samordna styrelsens olika planeringsfunktioner. Direkt under avdelningschefen skall tills vidare finnas ett särskilt sekretariat för studier och långsiktsplanering." Utöver ovannämnda byråer finns hos ÖEF en informationssektion. Vidare tjänstgör hos ÖEF en militärassistent direkt underställd generaldirektören. Enligt proposition 1971:1, bil. 15, inrättas hos ÖEF fr. o.m. 1.7.1971 extra ordinarie tjänster för en avdelningschef och en byråchef samtidigt som dittillsvarande göromålsförordnanden utgår. Detta medför att organisationen fr. o.m. 1.7.1971 kommer att omfatta en planeringsavdelning (utredningsbyrån, varubyrån och sekretariatet för studier och långsiktplanering), bränslebyrån, affärsbyrån, administrativa byrån samt informationssektionen. Totala antalet anställda uppgår fr. o. m. budgetåret 1971/72 till 151, varav 79 hänförs till kategorin handläggande personal. 165
Utredning och planering
Beredskapslagring
ÖEF:s uppgifter ställer krav på en fortlöpande omfattande studie- och planeringsverksamhet, vilken bedrivs i samarbete med ett stort antal myndigheter, organisationer och företag. Det ekonomiska försvaret bygger som tidigare nämnts i allt väsendigt på de resurser som finns i vårt fredstida näringsliv. Det är därför klart att förändringar i fråga om dessa resurser får konsekvenser för försörjningsberedskapen och därmed också för behovet av beredskapsåtgärder. Dessa förändringar ställer således stora krav på en successiv anpassning av planeringen av försörjningsberedskapen. Produktionens fortlöpande specialisering och koncentration till tätorter och andra utrymningsorter kräver en ständig revidering av produktionsplanläggningen. Bortfall eller minskning av produktionen inom vissa industribranscher liksom nedgång i näringslivets lagerhållning ställer krav på ökad beredskapslagring. Den tekniska utvecklingen innebär att nya områden måste beredskapsplaneras. Sårbarheten hos kommunikationer, elkraftförsörjning osv. måste minskas genom särskilda skyddsåtgärder och utbyggd reparationstjänst. Den framtida utveckling inom näringslivet som kan förutses gör kraven på en effektivt utformad försörjningsberedskap alltmer framträdande. Utvecklingen går mot en ökad internationalisering av näringslivet. Svenska företag utnyttjar i allt högre grad utländska underleverantörer, även för krigsmaterieltillverkning. Den produktionstekniska utvecklingen gör oss också mer beroende av import av reservdelar och underhållstjänster från utlandet. Utrednings-, studie- och planläggningsverksamheten och samordningen i anslutning därtill ombesörjs av planeringsavdelningen med undantag för bränsle- och drivmedelsområdet där bränslebyrån svarar för utredning och planering. Ansvaret för den erforderliga samordningen mellan planeringsavdelningens och bränslebyråns verksamhet åvilar chefen för planeringsavdelningen.
Den statliga beredskapslagringen sker främst genom ÖEF:s (och vad gäller livsmedel statens jordbruksnämnds) försorg. Det sammanlagda beloppet för inköp och försäljning rör sig för ÖEF:s del omkring 150 milj. kronor per år. Värdet av ÖEFs totala beredskapslager motsvarar f. n. ca 750 milj. kronor. Fasta bränslen beredskapslagras helt av staten, främst genom ÖEF. Eftersom flytande bränslen och drivmedel måste omsättas regelbundet har skyldigheten att lagra dessa överförts till oljehandeln och större förbrukare av olja. Staten ger vissa bidrag till lagerutbyggnader, resten av kostnaderna tas ut på energipriserna. ÖEF ansvarar för planläggningen av landets beredskapslagring av olja och är tillsynsmyndighet för näringslivets beredskapslagring härav. Även ÖEF liksom en del andra statliga myndigheter, bl. a. krigsmakten, har egna beredskapslager av olja. Inom ÖEF handläggs frågor rörande köp, försäljning, transport, lagring, omsättning etc. av varor samt anskaffning, drift och förvaltning av lagerlokaler m. m. inom affärsbyrån. Bränslebyrån ansvarar dock för förvaltningen av ÖEF:s cisternanläggningar.
166 Den regionala organisationen På regional nivå handläggs ärenden rörande den ekonomiska försvarsberedskapen av civilbefälhavare, länsstyrelse och vederbörande centrala myndighets läns- eller distriktsorgan. En stor del av planläggningsarbetet sker i fred på länsstyrelserna. I krig kommer under de centrala instanserna - frågor rörande försörjning, arbetskraft, trafik och väghållning att handläggas hos länsstyrelserna. Skulle förbindelserna med riksstyrelsen och de centrala myndigheterna avbrytas i krig, skall civilbefälhavarna utöva de ledande funktionerna i Kungl. Majls ställe. Om inte heller den möjligheten skulle finnas har länsstyrelserna att självständigt fatta beslut och verka för att den krigsviktiga verksamheten i länen kan fortgå. SOU 1971:69
Lokalt ankommer det på kommunerna att i krig fullgöra de uppgifter som behövs för att tillgodose befolkningens behov av viktiga förnödenheter m. m. Vid beredskaps- eller krigstillstånd avses kristidsnämnder bli inrättade för att medverka vid bl. a. ransonering av exempelvis livsmedel, bränslen och drivmedel. ÖEF har sålunda ingen egen regional organisation med har anvisningsrätt gentemot länsstyrelserna beträffande sitt ansvarsområde. 3.1.4 Kollegiet för Sverige-information i utlandet Kollegiet för Sverige-information i utlandet har till uppgift att samordna planeringen och utförandet av information om Sverige i utlandet samt fördela de medel som för ändamålet ställts till förfogande för den av Kungl. Maj:t utsedde ordföranden i kollegiet. Kollegiets verksamhet skall syfta till att i utlandet öka kunskapen om och förståelsen för Sverige samt att främja svensk export och svensk turistnäring. Ordinarie ledamöter i kollegiet är huvudmannen för exportfrämjande åtgärder i handelsdepartementet, chefen för utrikesdepartementets informationsbyrå samt cheferna för Svenska institutet, Svenska turisttrafikförbundet, Sveriges allmänna exportförening och Sveriges Radios utlandsprogram. Adjungerade ledamöter är huvudmannen för kulturfrågor i utbildningsdepartementet, chefen för utrikesdepartementets pressbyrå och chefen för Svensk-internationella pressbyrån. Till kollegiet är knutet ett sekretariat som leds av ordföranden. Antalet anställda är 10. Kollegiet sorterar under handelsdepartementet. Informationskollegiet inrättades 1966 på förslag av Upplysningsberedningen för att såsom samordnande organ motverka följderna av att informationsuppgifterna var förankrade inom en rad olika organ. I den aktuella propositionen hette det att kollegiet skall fördela de gemensamma medlen, besluta om länderprogram som upprättats efter SOU 1971:69
förslag från utlandsmyndigheterna, besluta om projekt vid sidan av fastställda länderprogram, tjänstgöra som remissinstans och/eller samordnare av remissvar i frågor som berör informationsverksamheten samt säkerställa en fortlöpande information mellan de enskilda organen. De medel - de s. k. icke institutionsbundna anslag — som ställs till informationskollegiets förfogande lämnas av utrikesdepartementet och handelsdepartementet. Anslagen uppgår budgetåret 1971/72 till 2,6 respektive 5,2 miljoner kronor. Medlen ställs till kollegiets förfogande utan bindning till mottagande institution, specifikt ändamål o. dyl. 3.2 Aktuella utvecklingsfrågor med anknytning till den industri- och handelspolitiska förvaltningsapparaten 3.2.1 1968 års lokaliseringsutredning 29.12.1967 tillkallades en särskild sakkunnig för att, med ledning av dittillsvarande erfarenheter av den ekonomiska stödverksamheten inom ramen för lokaliseringspolitiken, se över riktlinjerna för denna och föreslå former för ett fortsatt lokaliseringsstöd. Utgångspunkten för lokaliseringsutredningens uppgift var att den lokaliseringspolitiska stödverksamheten skulle fortsätta efter den dåvarande försöksperiodens utgång, och att de mål för lokaliseringspolitiken som fastställdes av statsmakterna 1964 inte skulle omprövas i detta sammanhang. Inom denna givna ram för utredningsuppdraget skulle utredningen bl. a. pröva den regionala fördelningen av stödet, formerna och villkoren för stödet samt klarlägga på vad sätt man bättre än nu kunde tillgodose behovet av underlag i form av kunskaper om bransch- och marknadsförhållanden vid avgörandet av stödärenden. Det angavs vidare i direktiven att utredningen skulle överväga de förändringar i handläggningen av stödärendena hos de centrala och lokala myndigheterna som kunde vara påkallade och också undersöka möjligheterna att förbättra samarbetet mellan de lokaliseringspolitiska organen och de myn167
digheter och institutioner vilkas verksamhet har anknytning till företag som fått lokaliseringsstöd. Det påpekades också i direktiven att det framkommit behov av och även förekommit kombinationer av olika stödformer vid beviljandet av lokaliseringsstöd. Utredningen skulle därför överväga vad som kunde vara att vinna på ett mera systematiskt utnyttjande av möjligheten att kombinera olika stödformer. Lo kaliseringsutredn ingen s delb e tän kände Lokaliseringsutredningen lade i ett delbetänkande - Lokaliserings- och regionalpolitik (SOU 1969:49) - fram förslag till vissa ändringar i fråga om lokaliseringsstödet som föreslogs gälla tills vidare intill dess att rikdinjema för en hela landet omfattande regionalpolitik utarbetats, en regionalpolitik som enligt utredningens uttalande troligen i flera avseenden skulle komma att skilja sig från den nuvarande lokaliseringspolitiken och inom vars ram det bl. a. syntes önskvärt att generella medel i så stor utsträckning som möjligt kom till användning. Även om en ganska radikal förändring av lokaliseringspolitiken sålunda borde kunna komma till stånd inom en inte alltför avlägsen framtid, ansåg lokaliseringsutredningen det motiverat att i avvaktan härpå ändra vissa av gällande bestämmelser. Förslagen till ändringar rörde bl. a. den geografiska avgränsningen (man föreslog bl. a. ett antal särskilda prioriteringsorter), stödberättigad verksamhet, lokaliseringsstödets form, stödunderlaget och stödets storlek samt en försöksverksamhet med s. k. industricentra. Lokaliseringsutredningen tog i det föreliggande delbetänkandet inte upp organisationsfrågorna till behandling men anförde att frågorna skulle bli föremål för övervägande i det fortsatta arbetet. Utredningen menade att den nuvarande handläggningsordningen i flera avseenden var mindre tillfredsställande och att starka skäl talade för en radikal ändring i syfte att nå en smidigare och effektivare handläggning. Utredningen utta168
lade vidare att regionalt en utbyggnad av den nu genom företagareföreningarna bedrivna verksamheten framstod som angelägen, att verksamheten i flera avseenden borde utvidgas och bl. a. omfatta även större företag, att ökad uppmärksamhet måste ägnas rationaliserings- och marknadsföringsfrågor samt att på olika områden specialister borde anställas som arbetade i större regioner än i länen. 1970 års riksdagsbeslut Med utgångspunkt i lokaliseringsutredningens förslag har en rad propositioner med anknytning till regional- och lokaliseringspolitiken lagts fram för riksdagen. De riktlinjer för regionalpolitiken som 1970 års riksdag fastställde att gälla för en treårsperiod omfattande budgetåren 1970/71 -1972/73 innebar bl. a. att stödverksamheten tillfördes en rad nya medel. Sysselsättningsstöd, förstärkt utbildningsstöd och särskilt transportstöd har tillkommit. Lokaliseringsstöd är inte längre förbehållet den egentliga industrin utan kan utgå även till industriliknande verksamhet och inom det allmänna stödområdet dessutom till vissa typer av serviceverksamhet med huvudsaklig inriktning på industrin. Möjlighet har öppnats för företagen att erhålla lånegaranti för rörelsekapital i samband med lokaliseringsstöd vid investeringar inom det allmänna stödområdet. Propositionen om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten tog bl. a. upp regionalpolitikens mål. En av de grundläggande bedömningarna uttrycktes på följande sätt: "En förstärkning och vidareutveckling av regionalpolitiken måste med kraft inriktas på att åstadkomma en sådan fördelning av välståndet att människorna i olika delar av landet får tillfredsställande ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden. Samtidigt måste det även i fortsättningen vara ett mål för en långsiktig regional politik att främja ett snabbt ekonomiskt framåtskridande genom att medverka till en sådan lokalisering av näringslivet att landets tillgångar av kapital och arbetskraft blir fullt uttnyttjade." SOU 1971:69
politiskt handlingsprogram konstaterade föredragande departementschefen att arbetet kommer att beröra flera olika departements verksamhetsområden. Även frågor som nor"En viktig förutsättning är att målen får malt handläggs av de centrala ämbetsverken en fast förankring inte bara i riksdag och regering utan också i länen och kommuner- kommer att innefattas. Naturligt forum för na. Betydelsefulla beslut fattas på det regio- överläggningar i sådana frågor blir enligt hans nala planet rörande fördelningen av de of- bedömning lokaliseringsberedningen. fentliga investeringarna mellan kommunerna. I fråga om valet av medel för regionalpoliDe kommunala och regionala fördelningstiken underströk föredragande departebesluten blir i stor utsträckning vägledande också för näringslivets lokaliseringsbeslut. mentschefen att den måste spela över ett Det är därför angeläget att länsorgan och brett register. Det torde råda allmän enighet, kommuner i samverkan deltar i utform- framhöll han, om att tyngdpunkten i samhälningen av den regionala politiken. Liksom lets ansvar för den regionala utvecklingen hittills bör därför den långsiktiga utredningsoch planeringsverksamheten på länsplanet liksom hittills bör ligga på samhällsbyggandets område. utgöra underlag för en regional politik." Särskilt ville han framhäva vikten av en Departementschefen fortsatte i proposi- aktiv regional utvecklingsplanering som syftionen med bl. a. följande synpunkter: tar till att skapa en effektiv samhällelig servicestruktur i form av skolor, sjukhus, "Förutsättningarna för att utforma en i kommunikationer och annan offentlig serlänen förankrad och hela landet omfattande vice. För att nå önskad effekt måste planelokaliseringspolitik kommer att förbättras genom de handlingsprogram — länsprogram ringen ske, menade han, i nära samverkan 1970 — som f. n. utarbetas av länsstyrelserna mellan samhälle och näringsliv så att gemenoch planeringsråden i samverkan med kommunerna. Programmen skall inriktas på sys- samma och samordnade insatser kommer till selsättningspolitiska åtgärder som bedöms er- stånd på orter och i områden som har goda forderliga för att uppnå målsättningarna i utvecklingsmöjligheter. länsplanering 1967. De skall omfatta även I propositionen redovisades de åtgärder andra åtgärder för att trygga goda levnadsbe- som vidtagits eller förbereds inom olika detingelser i sådana områden där den spontana utvecklingen är svag och de nuvarande lokali- partements verksamhetsområden för att seringspolitiska medlen erfarenhetsmässigt främja utvecklingen i Norrland. Bl. a. hänvihar ringa effekt. Vidare skall de redovisa hur sades till vad som gjorts inom utbildningsominvesteringarna inom den offentliga sektorn rådet och till de pågående övervägandena om bör fördelas regionalt om utvecklingen i länen utlokalisering av statlig förvaltning från följer målsättningarna i länsplaneringen." Stockholms-området. Ytterligare nämndes I fråga om det kommande regionalpolitis- bl. a. de åtgärder som anknyter till industrika program som skall avse hela landet lämna- departementets verksamhetsfält. I det samde departementschefen i propositionen vissa manhanget berördes de statliga företagens synpunkter. Han ansåg att två huvudmoment verksamhet och vidare konstaterades att förstärkningen av verksamheten inom statens får särskild betydelse: institut för företagsutveckling kommer att ge "Det första är att statsmakterna anger ökade möjligheter till effektiva insatser inte ramar för länens och de regionala statliga minst i Norrland när det gäller att främja organens verksamhet. Det andra momentet är en klassificering av orter och regioner med utvecklingen av mindre och medelstora inangivande av den typ av åtgärder som är dustriföretag. Slutligen nämndes i det här förknippade med resp. ortstyp." sammanhanget att förslag samtidigt lades Som avslutning på sina överväganden om fram i fråga om Norrlandsfondens fortsatta den fortsatta inriktningen av det arbete som verksamhet. avser att skapa ett riksomfattande regionalI propositionen togs upp till diskussion
I propositionen framhölls önskvärdheten av en ytterligare konkretisering av de regionalpolitiska målen:
vilka medel som borde finnas för att påverka lokaliseringen av enskild verksamhet. Ett ställningstagande till de uppslag som förts fram från lokaliseringsutredningen i fråga om användningen av skatter och avgifter som styrningsmedel borde anstå, ansåg departementschefen, som vidare menade att investeringsfonderna liksom hittills borde tillhandahålla ett av instrumenten för regionalpolitiken. I anslutning till diskussionen om möjligheterna att använda generella medel för den regionala politiken framhöll departementschefen som sin uppfattning att samhället också i det enskilda fallet borde ha möjlighet att påverka företagens lokaliseringsval. Han erinrade därvid bl. a. om de samrådsförfaranden som under senare år utvecklats i regionalpolitiska frågor mellan samhälleliga organ och det enskilda näringslivet: "Tillkomsten av de till länsstyrelserna knutna planeringsråden har härvidlag haft betydelse liksom den rådgivningsverksamhet till enskilda företag som bedrivs av AMS och företagareföreningarna. Jag vill också erinra om det förut berörda samarbetet mellan regeringen och Sveriges Industriförbund för att intensifiera den lokaliseringspolitiska verksamheten. Från Industriförbundets sida har ett omfattande arbete lagts ned på att informera medlemsföretagen om lokaliseringsförutsättningarna på skilda orter i de norra delarna av landet. Det är önskvärt att detta samarbete består och ytterligare utvecklas." Med den av riksdagen under hösten 1970 antagna lagen om lokaliseringssamråd tillskapades ett instrument som öppnar möjlighet att på ett mera aktivt sätt än hittills medverka vid företagens lokaliseringsval i syfte att lätta trycket på framför allt storstadsområdena och i motsvarande mån avlänka expansionen till andra utvecklingsbara regioner på skilda håll i landet. Samrådets ändamål skall vara att skapa garantier för att företagen, innan de fattar sina lokaliseringsbeslut, på ett tidigt stadium får ingående information om samhällets regionala politik, det statliga regionalpolitiska stödet och övriga lokaliseringsförutsättningar 170
i olika delar av landet så att nyanserade överväganden av olika tänkbara lokaliseringsalternativ kommer till stånd. Samrådsförfarandet trädde i funktion 1.4.1971. Samråd sker med arbetsmarknadsstyrelsen, som för beslut i dessa ärenden inrättat en särskild lokaliseringsdelegation med företrädare för bl. a. inrikes- och industridepartementen, den kommunala förvaltningen, arbetsmarknadsparterna och näringslivets organisationer. Samrådsskyldigheten avser vissa angivna områden och näringsgrenar.
Betänkande om uppföljningen av stödföretag m. m. Lokaliseringsutredningen har avgivit ett betänkande om uppföljningen av stödföretag m. m. (Dsln 1971:8). Betänkandet diskuterar bl. a. innehållet i den uppföljande verksamhet som från de statliga organens sida bör rikta sig till stödföretagen. Lokaliseringsutredningen räknar med tre stadier i en sådan uppföljning: l . d e n "normala" uppföljningen av den ekonomiska utvecklingen i företagen; 2. uppföljningsarbetet i det skede då något inträffat som påkallat särskilda åtgärder, dvs. åtgärder för att undvika framtida förluster eventuellt i samband med nedläggningar och 3. bevakning av statens intressen (fordringar, sysselsättning m. m.) då situationen är sådan att ackordsförhandlingar eller konkursförfaranden är förestående, dvs. då en nedläggning är aktuell. Lokaliseringsutredningen stryker under behovet av handlingsberedskap för en situation i det tredje stadiet: "Staten bör kunna ta initiativet eller aktivt medverka till en samlad lösning som tillgodoser inte bara statens intressen utan också olika samhälleliga intressen. Det betyder att förhandlingar måste kunna tas upp rörande möjligheter till offentligt ackord eller annan uppgörelse med olika intresseenheter. Ger analyser och förhandlingar vid handen att en nedläggning likväl måste ske, bör målet för statens förhandlare vara att avvecklingar genomföres så att störningarna SOU 1971:69
på arbetsmarknaden blir så små som möjligt. Härigenom torde också de sammanlagda ekonomiska förlusterna bli lägst. Den bedömning som statens förhandlare måste göra i den här angivna situationen måste utgå från en totalkalkyl i vilken de olika samhälleliga intressena beaktas. I kalkylen bör om möjligt kostnaderna för outnyttjade samhällsinvesteringar i nedläggningsorten tas med. Handlingsberedskap innebär en effektiv samordning och ett samarbete mellan företrädare för olika samhällssektorer." Lokaliseringsutredningen sammanfattar den splittring mellan olika intressenter som i dag är ett problem för de statliga insatserna i stadium 3: "Länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadsstyrelsen vakar över sysselsättningsförhållandena, företagareföreningarna och arbetsmarknadsstyrelsen (genom lokaliseringsbyrån) bevakar fordringar på grund av lämnat lokaliseringsstöd, företagareföreningarna och kommerskollegium bevakar statens fordringar på grund av industrigarantilån (och direktlån), kronofogdemyndigheterna och länsstyrelserna statens sk at te ford ringar, AB Industrikredit, AB Företagskredit och stiftelsen Norrlandsfonden bevakar var för sig sina fordringar." Lokaliseringsutredningen anser att staten inte sällan gör onödiga förluster på grund av att det inte finns något organ som kan föra gemensam talan för de statliga intressenterna: "Det är en allvarlig brist att det i åtskilliga fall inte sker en samlad bedömning och ett därpå grundat val av en gemensam handlingslinje. Hos många organ saknas dessutom personella resurser för ett sådant handlande." Lokaliseringsutredningen räknar över huvud taget med ett mera aktivt handlande från statens sida i kontakterna med stödföretagen: "Staten bör . . . ha ett intresse av att mer aktivt delta i såväl åtgärder för att förebygga stagnation hos företag och för att åstadkomma rekonstruktioner som i avvecklingen av företag vilka inte bedöms ha några förutsättningar att leva vidare. Strävan måste vara att 'komma in' så tidigt som möjligt." - "Det krävs vidare bl. a. att staten engagerar sig i ackordsuppgörelser och själv tar initiativet SOU 1971:69
till ackord. Ett förbättrat samarbete med de privata kreditskyddsorganen bör ingå som ett led häri." Lokaliseringsutredningen diskuterar också i övrigt statens agerande i konkurser och påpekar att staten bl. a. på grund av skatter kan ha de största fordringarna i ett konkursbo. Det är nödvändigt, anser lokaliseringsutredningen, med en ökad aktivitet från statens sida i samband med pågående konkurser. Lokaliseringsutredningen argumenterar också till förmån för bättre handlingsberedskap på den statliga sidan i anslutning till stadierna 1 och 2 i uppföljningsarbetet. Företagen skall kunna vända sig till de statliga organen för att få råd och annat bistånd utan att det är fråga om en direkt kris för företaget. Lokaliseringsutredningen tar upp några av de problem som har att göra med valet mellan rekonstruktion och nedläggning för nedläggningshotade företag och behandlar några tekniska lösningar för de fall samhällsorganen föredrar ett rekonstruktionsalternativ. Utredningen ställer sig avvisande till statligt delägarskap genom aktieteckning som allmän stödform vid sidan av lån och bidrag men anser att ett sådant engagemang kan vara användbart i undantagsfall. Bl. a. pekar lokaliseringsutredningen på möjligheten att staten förvärvar en mindre aktiepost i utbyte mot eftergift av lån. Utredningen anser att utseendet av en statlig representant i stödföretaget får avgöras av det organ som för statens räkning förvärvar aktierna. Frågan om vilket organ som skall förvärva och förvalta dessa aktier skall enligt förslaget avgöras från fall till fall och med hänsyn till det statsintresse som närmast berörs. Lokaliseringsutredningen understryker behovet av snabba åtgärder för att få till stånd den förbättring i fråga om handlingsberedskapen och samordningen som utredningen anser nödvändig. I sin diskussion av olika vägar för att förstärka de organisatoriska resurserna kommer lokaliseringsutredningen bl. a. in på företagareföreningarnas roll och framhåller att deras möjligheter är begränsade när det 171
gäller att bära upp hela den verksamhet som hänger samman med uppföljningen av stödföretagen. Lokaliseringsutredningen tar också mera allmänt upp företagareföreningarnas roll. Med ett stigande antal stödföretag finns det risk att föreningarna mer och mer får karaktär av revisionsorgan, framhåller lokaliseringsutredningen, som anser att frågan om deras organisation och arbetsuppgifter måste aktualiseras på nytt. Sina slutsatser formulerar lokaliseringsutredningen på följande sätt: "Utredningen anser för sin del starka skäl tala för en betydande omorganisation av företagareföreningarna. Det ligger närmast till hands att ge föreningarna ställning som myndigheter. Många av de spörsmål som behandlas i detta betänkande skulle ha kunnat lösas på ett bättre sätt om företagareföreningarna hade haft myndighets ställning."
som andra företag. Enligt förslaget bör den utrustas med förhandlings- och beslutsbefogenheter. Lokaliseringsutredningen fortsätter: "Innan förhandlingar kan föras på ett framgångsrikt sätt i det enskilda fallet måste emellertid klarhet skapas om den speciella situationen och dess bakgrund, om prognoser för företagets fortsatta verksamhet etc. Därför måste den också vara ett utredningsorgan." Vad gäller verksamhetsfältet vill lokaliseringsutredningen ange två begränsningar: "Myndigheten skall endast ta upp sådana ärenden som bör handläggas pä central nivå, vare sig de anmälts (hänskjutits) till myndigheten eller upptagits på myndighetens eget initiativ. Myndigheten skall vidare inte ha till uppgift att verkställa rutinmässig eftergranskning på grundval av årsbokslut från alla större företag."
Vad gäller organisationen på centralplanet diskuterar lokaliseringsutredningen att lägga funktionerna som huvudman för uppföljningsverksamheten hos endera arbetsmarknadsstyrelsen eller kommerskollegium. I anslutning till det senare alternativet hänvisar lokaliseringsutredningen till kommerskollegieutredningen:
Lokaliseringsutredningen anser att den nya myndigheten bör arbeta på samma sätt som banker och kreditskyddsorgan när den t. ex. försöker åstadkomma rekonstruktioner. Ramarna för dess förhandlingsverksamhet bör utgöras av de riktlinjer som uppställts för stöd- och låneverksamheten. Det innebär, säger lokaliseringsutredningen, att "Lokaliseringsutredningen finner . . . inte målet för förhandlingar inte enbart är att nå anledning att föregripa eller försvåra lös- företagsekonomiskt viktiga lösningar utan ningar som kommerskollegieutredningen ut- hänsyn måste också tas till de regionalpolitisifrån mer generella näringspolitiska synpunk- ka målen, främst sysselsättningsfrågorna. Inter kan tänkas komma fram till." struktioner i konkreta fall skall kunna lämI stället för något av dessa alternativ före- nas från Kungl. Maj:t. slår lokaliseringsutredningen ett nytt friLokaliseringsutredningen anser att den stående organ, ett "centralt förhandlings- centrala uppföljningsmyndighetens samordorgan". Det skall bl. a. i uppföljningsarbetet nande funktion när det gäller bevakning av svara för en samordning mellan olika statliga skattefordringar i samband med ackord eller intressen som också omfattar en kontroll av konkurs inte skall begränsas till stödföretade stödbeviljande organens bedömningar och gen. Ibland kan en ur samhällets synpunkt beslut och andra åtgärder som följer av angelägen lösning (rekonstruktion) förutsätbesluten. ta finansiering med lokaliseringsstöd eller Lokaliseringsutredningen har räknat med industrigarantilån eller någon annan form av att den föreslagna uppföljningsmyndigheten statligt ekonomiskt engagemang. Myndigheskall kunna anlitas även av de hel- och ten bör kunna fylla en viktig samordnande halvstatliga kreditinstituten samt av upp- funktion i sådana sammanhang. bördsmyndigheter när det gäller skatte- och Vad gäller den formella avgränsningen av avgiftsfordringar gentemot såväl stöd företag den nya myndighetens uppgifter anger loka172
liseringsutredningen bl. a. att den bör utrustas med samma beslutsbefogenheter som arbetsmarknadsstyrelsen och kommerskollegium: "De uppgifter beträffande uppföljningen som handhas av arbetsmarknadsstyrelsen och kommerskollegium överflyttas i här avsedda fall till den nya myndigheten. Denna skall således ha befogenhet bl. a. att säga upp lån till återbetalning och besluta om återbetalning av lokaliseringsbidrag, besluta om årlig avskrivning av avskrivningslån, upphäva statlig garanti för lån, bevaka statens rätt mot låntagare, mot borgensmän etc." Lokaliseringsutredningen har varit medveten om att det kan vara svårt att en gång för alla ge en kompetensmässig avgränsning. Därför har lokaliseringsutredningen räknat med att sättet för handläggningen av ett visst ärende i en del fall kommer att bestämmas av Kungl. Maj:t. Lokaliseringsutredningen föreslår en kanslimässig anknytning till departementen. Vidare föreslås att ett förhandlingsråd, bestående av företrädare för näringslivet, fackliga organisationer och myndigheter, knyts till den nya myndigheten.
3.2.2 Länsberedningen En parlamentariskt sammansatt beredning tillkallades 20.3.1970 för beredning av vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. Som en första utgångspunkt för beredningens arbete, hette det i direktiven, bör gälla att primärkommunerna även framdeles skall svara för betydelsefulla samhällsuppgifter och i ökad utsträckning kunna aktivt medverka i samhällsbyggandet. Som en andra utgångspunkt framhölls statsmakternas självklara ansvar för bl. a. den samhällsekonomiska balansen, för sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspolitiken, för att medborgarna i olika delar av landet får leva under så långt möjligt likvärdiga förhållanden och därmed också för den regionala utvecklingen. Mellan statsmakternas åtgärder och intentioner i dessa avseenden samt den kommunala SOU 1971:69
verksamheten måste ett fortlöpande samspel förutsättas. Med dessa utgångspunkter bör beredningen överväga fördelningen i stort av samhällsuppgifter mellan stat och kommun, hette det i direktiven som vidare angav att i dessa överväganden även borde ingå frågan om samverkan mellan staten och kommunerna bl. a. i vad avser resursfördelning och andra åtgärder av betydelse för den regionala utvecklingen. Detta borde ske genom ett system som innebär möjligheter för staten att påverka inriktningen i stort av den kommunala verksamheten men lämnar en betydande frihet för kommunerna vid den närmare utformningen av olika åtgärder. Beredningen skall enligt direktiven vidare gå in på frågan om dels uppgiftsfördelningen inom den kommunala sektorn mellan primär- och sekundärkommuner, dels uppgiftsfördelningen mellan centrala och regionala organ. Som ett resultat av dessa överväganden skall beredningen lägga fram förslag till organisation för samhällsverksamheten på regional nivå. Arbetet skall i detta avseende innefatta en överarbetning av de förslag som länsförvaltningsutredningen, landskontorsutredningen och länsdemokratiutredningen tidigare avgivit. I anslutning härtill skall beredningen ta upp frågan om lämpliga geografiska arbetsområden för såväl den sekundärkommunala verksamheten som den decentraliserade statliga förvaltningen. Det hette i direktiven att det med hänsyn till samhällsuppgifternas olika natur kan finnas anledning att söka sig fram till ett differentierat regionalt mönster med samordning på olika nivåer, t. ex. i län och i länsblock eller planeringsregioner.
3.2.3 Branschutredningar Försöken att få en djupare inblick i olika branschers problem har tagit olika former. Här kan bl. a. pekas på snabbutredningar om branschproblem verkställda på tjänstemannaplanet inom industridepartementet, tillskapandet av samarbetsgrupper med olika 173
intressegrupper representerade för att diskutera problemen inom speciella industribranscher samt slutligen användandet på nytt av offentliga utredningar som en form för behandlingen av branschproblem. I syfte att belysa inriktningen av den senare typen av utredningar skall här redogöras för TEKO-utredningens uppdrag och förslag. Direktiven till TEKO-utredningen - sakkunniga för översyn av vissa frågor rörande textil- och konfektionsindustrierna — utgick från att det aktuella läget inom de berörda industrierna påkallade en undersökning av deras konkurrensförutsättningar och utvecklingsmöjligheter. Som en huvuduppgift för utredningen angavs att undersöka TEKO-industriernas möjligheter att under rådande internationella förhållanden framgångsrikt och varaktigt stärka sin konkurrenskraft genom fortsatt strukturell omvandling. Direktiven uttalade att de sakkunniga på grundval av en snabb kartläggning av det aktuella läget inom TEKO-industrierna skulle göra en bedömning av hur den sannolika utvecklingen på TEKO-området skulle gestalta sig om inga särskilda näringspolitiska åtgärder skulle vidtas. Direktiven fortsatte: "Strukturomvandlingens problem är som redan antytts särskilt påtagliga inom konfektionsindustrin på grund av den snabbhet med vilken betingelserna för denna bransch nu förändras. Vidare skapar den starka regionala koncentration som utmärker båda branscherna speciella sysselsättningproblem. Näringspolitiken bör inte syfta till att med handelspolitiska eller andra stödåtgärder bevara industrier som inte kan hävda sig utan statligt skydd. Dess mål bör i stället vara att stimulera en utveckling mot effektiva och på sikt internationellt konkurrenskraftigare företag. Den omvandling som kan vara nödvändig måste dock ske i former och i en takt som reducerar svårigheterna för de anställda och begränsar kapitalförstöring. De sakkunniga bör därför ägna särskild uppmärksamhet åt effekterna för sysselsättningen av TEKOindustriernas framtida utveckling liksom av de sakkunnigas förslag. De sakkunniga bör i detta avseende hålla nära kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna. 174
Resultatet av utredningen bör kunna läggas till grund för planeringen av de arbetsmarknads- och näringspolitiska åtgärder som eventuellt kan visa sig nödvändiga för att på sikt trygga sysselsättningen för de anställda i de regioner som nu har hög koncentration av TEKO-industri. De sakkunnigas huvuduppgift bör alltså vara att undersöka TEKO-industriernas möjligheter att under rådande internationella förhållanden framgångsrikt och varaktigt stärka sin konkurrenskraft genom fortsatt strukturell omvandling. Den ökade köpkraften och modemedvetenheten, den växande fritiden med härav följande allt större behov av utrustning öppnar intressanta möjligheter att skapa nya och konkurrenskraftiga produkter. Genom ett framgångsrikt utnyttjande av sådana konkurrensmedel som mode, design och kvalitet har åtskilliga företag inom TEKO-industrierna också mycket framgångsrikt genomfört en nyinriktning av sin produktion. De sakkunniga skall självfallet i sitt arbete beakta konsumenternas intresse av en förmånlig pris- och kvalitetsutveckling på textilområdet. Med bakgrund av den för vissa textilprodukter sjunkande självförsörjningsgraden bör de sakkunniga i kontakt med överstyrelsen för ekonomiskt försvar också beakta de särskilda beredskapssynpunkter som kan vara väsentliga i detta sammanhang. Jag vill erinra om att överstyrelsen f. n. studerar denna fråga och väntas under året lägga fram resultatet härav. Bland de åtgärder eller förhållanden som bör bli föremål för de sakkunnigas överväganden kan här nämnas följande. Möjligheterna till fortsatta rationaliseringar inom TEKO-industrierna bör övervägas, såväl vad gäller produktion som marknadsföring och administration. På produktionssidan bör det vara av speciellt intresse att överväga om ytterligare kostnadsbesparande mekaniserings- och hanteringsfördelar kan vinnas inom konfektionen. Undersökningen kan här också inriktas på bl. a. de möjligheter som kan finnas till samverkan i olika former exempelvis i fråga om specialisering och funktionsfördelning. Av intresse är vidare att utreda förutsättningarna för en ytterligare breddning och ökning av den under senare år starkt expanderande exporten. En annan viktig uppgift är att klarlägga vilka finansiella resurser, som kan bli behövliga i den fortsatta rationaliserings- och integrationsprocessen. Med beaktande av forskningsverksamheSOU 1971:69
ten vid bl. a. Svenska textilforskningsinstitu- programmet. Samråd borde ske med utbildtet bör behovet av insatser för forskning och ningsdepartementet och i den rådgivande serviceverksamhet övervägas." gruppen borde detta eller skolöverstyrelsen I augusti 1969 framlade TEKO-utred- vara representerat. Administrationen av utbildningsprogramningen ett delbetänkande "Förslag om uppmet borde enligt utredningsförslaget förläggas handling, export och utbildning på TEKOtill arbetsgivareförbundens utbildningsavdelområdet" (stencil I 1969:6). Delbetänkandet ningar vid vilka särskilda sekretariat skulle innehöll förslag till åtgärder som utredningen upprättas för ändamålet. funnit angelägna att genomföra så snart som På grundval av TEKO-utredningens förslag möjligt och oberoende av den mera grundlägoch remissbehandlingen av dessa framlades gande strukturanalys av TEKO-området som förslag om stimulansåtgärder till TEKO-inutredningen avsåg att presentera i sitt huvuddustrierna i prop. 1970:41. Propositionen betänkande. innehöll också förslag om parallella stödåtI fråga om den offentliga upphandlingen gärder till den manuellt arbetande glasinduföreslog TEKO-utredningen åtgärder på fyra strin. Vad gäller inriktningen av stödåtgärderområden: bildandet av samarbetskommitna följde propositionsförslagen i det stora téer, införandet av ett system för anbud på hela förslagen från TEKO-utredningen. forskningsprojekt och ett system för förtur i produktionen till de företag som svarat för Emellertid modifierades bl. a. TEKO-utredutvecklingsinsatser samt slutligen rullande ningens förslag vad gäller den institutionella långtidskontrakt för den statliga upphand- apparaten för programmens genomförande. Den administrativa sammanhållningen av utlingen. bildningsprogrammet föreslogs sålunda anförPå exportområdet föreslog utredningen trodd åt statens institut för företagsutveckett program av försökskaraktär innefattande ling. bidrag till tröskelkostnader, kreditgarantier TEKO-utredningen överlämnade i oktober och punktåtgärder. Den.centrala ledningen av detta program 1970 sitt slutbetänkande "TEKO-industrierföreslogs bli förlagd till industridepartemen- na inför 1970-talet Del I—II" (SOU 1970: tet i samarbete med övriga berörda departe- 59-60). Utredningen lade här fram konkreta förment (handelsdepartementet och utbildningsdepartementet). Kontakten mellan in- slag till åtgärder på tre punkter. Sålunda dustridepartementet och berörda parter skul- förslogs statliga bidrag för utnyttjandet av le enligt förslaget etableras i en rådgivande utomstående expertis för vissa ändamål samt grupp som skulle utses av industrideparte- statliga kreditgarantier för att genomföra mentet och arbeta i viss anknytning till omställningsåtgärder om vilkas önskvärdhet näringspolitiska rådet Administrationen av de de statligt stödda konsultundersökningarna exportfrämjande åtgärderna borde enligt ut- ger besked. Administrationen av bidrags- och redningsförslaget anförtros åt kommerskol- garantiverksamheten föreslogs ligga hos kommerskollegiet. legiet. Utredningen föreslog vidare ökade möjligPå utbildningsområdet ansåg TEKO-utredningen det finnas behov av insatser som heter för styrelsen för teknisk utveckling att snabbt höjer utbildningsnivån inom TEKO- finansiera för branschens utveckling värdeindustrierna och föreslog ett treårigt försöks- fulla forskningsprojekt. Vid sidan av dessa branschstimulerande program med statsstöd. Den centrala ledningen av utbildningspro- åtgärder föreslog utredningen ett region- och grammet föreslogs av TEKO-utredningen arbetsmarknadspolitiskt arbete för att inom komma att handhas av industridepartemen- TEKO-industriernas kärnområde, Boråsregiotet i kontakt med den av TEKO-utredningen nen, mildra effekterna av branschens stagneföreslagna rådgivande gruppen för TEKO- rande utveckling och åstadkomma en diffeSOU 1971:69
rentiering av näringsstrukturen. Utredningen föreslog att det till arbetsmarknadsstyrelsen skulle knytas en delegation eller kontaktgrupp med företrädare för branschorganisationerna och parterna på arbetsmarknaden inom TEKO-industrierna med uppgift att biträda styrelsen i frågor som rör omställningar inom TEKO-industrierna. Beträffande försörjningsberedskapen på TEKO-området anförde utredningen att problemet måste lösas från fall till fall genom att ÖEF preciserar behoven och framställer förslag till åtgärd antingen i form av statliga åtgärder för att trygga den inhemska produktionen eller i form av ökad fredslagring. På grundval av TEKO-utredningens betänkande har förslag om vidare åtgärder till stöd för TEKO-industrin framlagts i prop. 1971:1. Förslagen följer i allt väsentligt de av utredningen förordade. Det kan beträffande förslaget om lånegarantier noteras att dessa avses lämnade inom ramen för det nuvarande statliga kreditstödet till hemslöjd, hantverk och småindustrin som enligt gällande bestämmelser, när särskilda skäl föreligger, kan utgå även till annan industriell verksamhet än sådan som bedrivs inom småindustrin. I propositionen understryks att kommerskollegiet vid administrerandet av de aktuella stödåtgärderna till TEKO-industrierna beaktar det arbete som Sveriges investeringsbank bedriver på TEKO-området i strukturrationaliserande syfte, den lokaliseringsstödjande verksamheten vid arbetsmarknadsstyrelsen i de delar denna berör TEKO-industrierna samt det utbildningsprogram för TEKOindustrierna som administreras av statens institut för företagsutveckling. Några särskilda medel för forsknings- och utvecklingsinsatser på TEKO-området anvisas inte i propositionen. Beträffande de arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärderna ansluter sig förslagen i stort till de av utredningen förordade.
3.2.4 SHI-utredningen Utredningen om statens institut för hantverk och industri tillsattes 30.6.1967 med uppgift att pröva hur institutet bäst kan medverka till ett effektivt och rationellt utnyttjande av samhällets personella och ekonomiska resurser inom utbildnings-, rådgivnings- och provningsverksamheten med särskild inriktning på de mindre och medelstora företagens behov. I sitt betänkande "Aktiv företagsutveckling" (Stencil Fi 1968:9) konstaterade utredningen bl. a. att de mindre företagens begränsade tillgäng på specialistpersonal och begränsade möjligheter att utnyttja utomstående sakkunskap medför svårigheter att tillgodogöra sig tekniska, ekonomiska och marknadsmässiga informationer som kan vara avgörande för företagens konkurrenskraft och fortbestånd. Utredningen ansåg att man principiellt kunde diskutera lämpligheten av ett särskilt system av näringspolitiska stödåtgärder för mindre industri och hantverk men konstaterade också att just de mindre företagen har speciella behov i samband med en snabb teknisk och ekonomisk utveckling. Därför borde det vara en angelägen uppgift för samhället att genom åtgärder för de mindre företagen medverka till att befintliga utvecklingsmöjligheter kan tillvaratas. Med utgångspunkt i en bedömning av de mindre företagens servicebehov inom olika områden fann utredningen att statens institut för hantverk och industri med de förändringar av verksamhetens inriktning som föreslogs var väl ägnat att fylla funktionen som central institution för de statliga stöd- och serviceåtgärderna för denna företagsgrupp. Utredningen föreslog att institutet skulle bedriva systematisk utredningsverksamhet med avseende på strukturförhållanden, tekniska, ekonomiska eller marknadsmässiga särdrag och problem, aktuella utvecklingstendenser m. m. inom olika industri- och hantverksbranscher. Behovet av ett långsiktigt utredningsarbete och kapacitet för snabSOU 1971:69
ba punktinsatser kunde enligt utredningens uppfattning f. n. inte täckas av företagareorganisationer, universitetsinstitutioner, enskilda forskare m. fl. Arbetsuppgifternas omfattning och inbördes samband utgjorde också starka skäl för att huvudansvaret för utredningsarbetets bedrivande förlades till en central statlig institution. Utredningen konstaterade att statligt kreditstöd till mindre industri och hantverk förekommer i skiftande former och att administrationen därav berör en rad olika statliga och privata institutioner. Enligt utredningens mening var det angeläget att utredningar, beslut och uppföljningsarbete i den statliga kreditgivningen till industri och hantverk anknöts till en institution med aktuell och mångsidig sakkunskap om företagens ekonomiska, tekniska och marknadsmässiga situation och framtidsutsikter. Utredningen fann att institutets verksamhet uppfyllde dessa krav och föreslog därför att kommerskollegiets arbetsuppgifter i fråga om krediter till industri och hantverk skulle överföras till institutet. Denna överflyttning skulle innebära en rad verksamhetsmässiga fördelar, menade utredningen, främst till följd av att institutets nära samverkan med företagareföreningarna i fråga om utbildning, rådgivning och information på så sätt skulle kompletteras med ett samband beträffande kreditstödsätgärderna. Även tillsynen över företagareföreningarna föreslogs överförd från kommerskollegium till institutet. En speciell informationstjänst inom institutet borde enligt utredningen täcka de mindre företagens behov av teknisk, ekonomisk och marknadsmässig information. Informationen skulle främst inriktas på förmedling av nyheter o. dyl. anpassad till de mindre företagens speciella mottagningsförhällanden. Institutets framtida insatser på utbildningsområdet borde enligt utredningen i första hand vara att tillsammans med företagareföreningarna insamla information om utbildningsbehov, förmedla denna till skolväsendet och andra utbildningsgivare samt SOU 1971:69 12
medverka till att erforderliga utbildningsmöjligheter tillhandahålls. Institutets resurser borde dock också utnyttjas för att täcka speciella utbildningsbehov, t. ex. inom smala tekniska fackämnen eller yrkesområden, företagsledarutbildning o. dyl. samt utbildning av företagareföreningarnas personal. Utredningen föreslog att de rutinmässiga provnings- och försöksarbetena vid institutet skulle avvecklas i största möjliga utsträckning. Vissa resurser för tekniska bedömningar eller tekniskt försöks- och utvecklingsarbete var dock en värdefull tillgång för institutets övriga verksamhet menade utredningen. Inom vissa områden kunde föreligga behov av praktiskt utvecklingsarbete som vid institutet kunde kombineras med starkt specialiserad teknisk rådgivning till i första hand företagen. Utredningen föreslog att institutet också skulle svara för informations- och serviceverksamhet till de mindre företagen i fråga om marknadsföring. De statsanslag som utgår till de mindre företagens exportförsäljning borde enligt utredningens mening utvidgas till att gälla marknadsföringen i dess helhet och (dåvarande) Småindustrins exportbyrå överföras till institutet. Den föreslagna inriktningen av institutets framtida verksamhet gjorde, enligt utredningens uppfattning, en stark regional anknytning av aktiviteterna ändamålsenlig och angelägen. Kartläggningar av t. ex. de enskilda företagens individuella behov förutsätter direktkontakt med företagen genom branschorganisationer och företagareföreningar, hävdade utredningen och framhöll vidare att åtgärder av typen utbildning, allmän rådgivning och kreditstöd underlättas så väsentligt av geografisk närhet till företagen att de bör genomföras regionalt. Enligt utredningens mening borde utvidgade och delvis nya arbetsuppgifter inom dessa områden anförtros åt länens företagareföreningar. Företagareföreningarna bedriver en omfattande rådgivnings- och kreditgivningsverksamhet. Genom sina kontakter med företagen har föreningarna förvärvat ingående kännedom om företagsamheten i respek177
tive län, behovet av åtgärder etc. Denna regionala förankring betecknades som värdefull och väsentlig bakgrund för flertalet av de aktiviteter som institutet enligt utredningens förslag fortsättningsvis skulle bedriva. Mot denna bakgrund föreslog utredningen att institutets nuvarande regionala kontor skulle avvecklas och att deras verksamhet — med de förändringar som i övrigt föreslogs — skulle överföras till företagareföreningarna. Utredningen angav också riktlinjerna för den frivilliga samordningen mellan institutet och föreningarna samt konstaterade att förslagen innebar att institutet i viss utsträckning omvandlades till en central serviceinstitution för föreningarnas verksamhet. Institutets rådgivningsverksamhet skulle sålunda huvudsakligen förmedlas genom företagareföreningarna. Förslaget innebar inte någon förändring i företagareföreningarnas rättsliga status. För att markera sambandet föreslogs att föreningarna skulle bli företrädda i institutets styrelse.
Kommerskollegieu tredn ingen I sitt yttrande över SHI-utredningens betänkande anförde kommerskollegieutredningen att betänkandet visar på ett behov att från grunden ställa under diskussion både verksamheten inom statens institut för hantverk och industri och verksamhetsformerna över huvud taget vad gäller det statliga stödet till hantverk och mindre industriföretag. Utredningen underströk att det behövs en ny organisation för vissa centrala planeringsuppgifter och för åtgärder i samverkan med företagareföreningarna. Enligt utredningen måste tyngdpunkten i planeringen och verkställandet av insatserna ligga på det lokala och regionala planet och åtgärderna från centralt håll framför allt få en kompletterande karaktär. Kommerskollegieu tredningen underströk emellertid nödvändigheten av att i ett sammanhang bedöma vilka organisatoriska resurser som bör finnas på verksplanet för uppgifter inom det näringspolitiska området och 178
att frågan om den statliga organisationen för stödet till den mindre industrin måste ingå i en helhetsbedömning vad gäller kraven på den centrala organisationen på det näringspolitiska fältet. Enligt kommerskollegieutredningens bedömning borde man därför inte i det läget ge frågan om institutets ställning och uppgiftsfördelning i förhållande till andra organ någon definitiv lösning, och någon principiell förändring av kommerskollegiets ansvarsområde borde således inte heller genomföras med utgångspunkt enbart i SHI-utredningens förslag. Kommerskollegieutredningen förordade vidare att en särskild utredning borde genomföras inom institutet för närmare kartläggning av behovet av statliga insatser för stöd till hantverk och mindre industri och också behandla organisationen pa området, därbland frågan om uppgiftsfördelningen mellan de centrala instanserna och regionala organ. Utredningen antydde bl. a. möjligheten att på central nivå dela upp verksamheten så att myndighetsuppgifterna förs till ett organ av verkstyp medan övriga uppgifter förs till ett eller flera administrativt fristående organ med funktioner som "servicebyråer" åt institutet, företagareföreningarna och andra offentliga eller privata beställare.
Förslagen till 1970 års riksdag I prop. 1970:1 föreslogs en omorganisation av statens institut för hantverk och industri och ett nytt namn för institutet, statens institut för företagsutveckling. Föredragande departementschefen ansåg att man i dåvarande läge inte kunde ta ställning till SHI-utredningens förslag i dess helhet. För institutets del kunde det inte bli fråga om mer än en partiell omorganisation. Institutets uppgift skulle vara att fungera som centralt statligt serviceorgan ät företrädesvis hantverksföretag samt mindre och medelstora industriföretag. Den kommande verksamhetsinriktningen sammanfattades på följande sätt: "Institutets verksamhet
bör bedrivas i SOU 1971:69
samråd och samarbete med andra statliga organ, tekniska och vetenskapliga institutioner samt branschorganisationer och andra privata organ som har uppgifter på detta område. Verksamheten bör i första hand inriktas på service till mindre och medelstora företag samt till regionala och centrala organ som handlägger frågor rörande dessa företagsgrupper. Servicen bör bestå av allmän information om administrativa, tekniska och marknadsmässiga förhållanden och utvecklingstendenser av betydelse för dessa företag. Vidare bör viss egen utbildningsverksamhet bedrivas. Verksamheten bör även omfatta en specialiserad konsultservice genom egna resurser och genom förmedling av annan sakkunskap i administrativa, tekniska och marknadsföringsmässiga frågor. I anslutning härtill bör visst tekniskt utvecklings- och provningsarbete kunna utföras." I fråga om institutets roll som utredningsorgan framhöll föredragande departementschefen att man borde avvakta bl. a. kommerskollegieutredningens förslag innan man avgjorde frågan om inplaceringen av en mera omfattande bransch- och strukturutredande verksamhet. Institutet borde emellertid under alla förhållanden få möjlighet att bedriva en viss egen orienterande utredningsverksamhet, som främst skulle inriktas på att ge underlag för institutets prioriteringar av verksamhetsinriktningen. Någon förändring i fråga om handläggningen av garantilånefrågor föreslogs inte. Departementschefen underströk att det principiellt var önskvärt att de olika stödåtgärderna samordnades. 1 fråga om det statliga kreditstödet var SHI-utredningens betänkande emellertid inte ett tillräckligt underlag. Bland annat hänvisades till samhörigheten med lokaliseringsstödet och frågan om Norrlandsfondens fortsatta verksamhet. Med hänsyn till exportfrämjandeutredningens arbete borde ställning inte tas till förslaget att överföra exportrådets funktioner till institutet, menade departementschefen, som dock tillstyrkte att institutets allmänna verksamhet skulle omfatta även marknadsföringsfrågor. I fråga om förhållandet till företagareföreningarna konstaterade departementschefen SOU 1971:69
att institutet borde ha möjlighet att i väsentlig utsträckning fungera som deras centrala serviceorgan när det gäller frågor gemensamma för större delar av landet, när det gäller specialinriktad konsulttjänst och för informations- och utbildningsproduktion. Förhandlingar förutsattes komma till ständ om frivillig överföring av institutets regionala organisation till ifrågavarande företagareföreningar. 3.2.5 Delegationen för de mindre och medelstora företagen En särskild delegation för den mindre och medelstora företagsamheten tillsattes genom beslut 20.3.1970 med uppdrag att bereda frågor rörande de mindre och medelstora företagens problem. Föredragande departementschefen hänvisade i direktiven till de särskilda problem som de mindre och medelstora företagen ställs inför i samband med den ekonomiska utvecklingen och till de olika åtgärder som genom samhällets försorg vidtagits i syfte att stödja dessas utveckling, bl. a. vad gäller kapitalförsörjningen, rådgivning och service samt fortbildningsfrägor. Det påpekades vidare i direktiven att utredningsarbete rörande den mindre och medelstora företagsamheten pågår pä olika håll, att detta emellertid är relativt splittrat och föga samordnat, att vissa frågor torde vara relativt litet beaktade i det pågående utredningsarbetet och att kontinuiteten i verksamheten är otillräcklig. I första hand, sades det, är det därför angeläget att erhålla en kartläggning, samordning och komplettering av befintlig utredningsverksamhet. För detta syntes inte en engångsutredning vara det lämpligaste instrumentet, utan en mera kontinuerlig form av uppföljning borde väljas i form av tillsättandet av en särskild delegation för de mindre och medelstora företagen. Det hette vidare i direktiven att delegationens uppgift bör vara att verka för en samordning av de utredningar som huvudsakligen berör den mindre och medelstora företagsamheten och bedöma behovet av och 179
föreslå kompletterande utredningar samt vidare att lämna synpunkter och avge förslag i frågor rörande de mindre och medelstora företagen. 3.2.6
Exportfrämjandeutredningen
Exportfrämjandeutredningen - utredningen av exportfrämjande verksamhet — tillkallades av chefen för handelsdepartementet 22.12.1969. Efter en översikt över de statliga och privata institutioner som deltar i den exportfrämjande verksamheten tog direktiven till utredningen upp några av de problem och utvecklingsmöjligheter som ligger bakom utredningens tillsättande: "Under senare tid har från skilda håll förts fram önskemål om den exportfrämjande verksamhetens inriktning, omfattning och organisation. Kommerskollegium har förordat en utredning bl. a. för att få till stånd samordnade och enhetliga former för statens exportfrämjande verksamhet. Handelssekreterarna har uttalat sig för en integrerad basorganisation, som omfattar både kommersiella och administrativa funktioner. Utlandshandelskamrarnas förening har framfört vissa förslag om utlandshandelskamrarnas finansiering och verksamhetsformer. Riksdagen har hemställt om utredning rörande exportstödjande verksamheter (1968 1:358 och 11:462 samt 1:622 och 11:773, SU 170 rskr 360). Slutligen bör nämnas att en utredning om Svenska institutet (SOU 1967:56) belyst frågan om den organisatoriska avgränsningen mellan institutet, informationskollegiet och utrikesdepartementets informationsbyrå." 1 Direktiven slog fast att den nuvarande organisationen ger en splittrad bild och att samrådsförfaranden mellan olika organ behöver användas i allt större omfattning: "Betydande tid måste avsättas för samråd och redovisning mellan olika organ. Till detta kommer svårigheterna för den växande skaran av intressenter som för sin framtid är beroende av exportmöjligheterna, att veta vilka tjänster som erbjuds och vem som svarar för olika aktiviteter. Detta gäller framför allt mindre och medelstora företag."
180 Direktiven fortsatte med en genomgång av några utvecklingsdrag som är bestämmande för den svenska exporten och därmed för de exportstödjande åtgärderna: "Förändringar på våra viktigare exportmarknader gör att flera av de ståndpunkter som på sin tid lades till grund för exportstödspolitiken har passerats av utvecklingen. Framför allt i Europa och Nordamerika sker en utveckling på försäljningsområdet, som ställer stora anspråk på marknadsföringstekniken. Förmågan att marknadsföra och sälja blir avgörande på de internationella marknader som i allt högre grad karakteriseras av varuflödet och hårdnande konkurrens. Marknadsbilden förändras även i öststaterna från ett stramt centralreglerat system till en form av statshandel med friare spelrum för avnämarnas efterfrågan." Direktiven nämnde några drag i den anpassning som skett under senare år vad gäller de kollektiva instrumenten för exportstödet. På den statliga sidan gäller det bl. a. uppräkningen av anslagen för den kommersiella informationen som femdubblats från budgetåret 1962/63. Handelssekreterarorganisationen har byggts ut, nämndes vidare i direktiven, som också påpekade att personurvalet till dessa tjänster präglats av utvecklingen på marknadsföringsområdet. Slutligen nämnde direktiven i det sammanhanget den ökade utbildningen och vägledningen för kommersiellt fältarbete inom utrikesförvaltningen. I fråga om Exportföreningens roll framhöll direktiven att det skett en anpassning till de nya villkoren för dess export främjande verksamhet och fortsatte: "Exportföreningen är emellertid medlemsfinansierad och har begränsade resurser för att bygga upp en basorganisation med sådan personal och teknisk utrustning som ett specialiserat fältarbete på utlandsmarknaderna kräver och som behövs för att i tillfredsställande omfattning bedriva ett aktivt exportstimulerande arbete för svenska företag." 1 Utredningen vill här tillfoga att frågan om Svenska institutets organisation och uppgifter också tagits upp i en departementspromemoria som remissbehandlats, och att frågan vidare behandlats av statsmakterna i anslutning till prop. 1970:45. Detta har lett till beslut att ombilda institutet till en statlig stiftelse.
Huvudfrågorna för exportfrämjandeutredningen angavs på följande sätt i direktiven: ''Den fråga som i första hand bör övervägas är fördelningen av ansvaret för denna verksamhet (den exportfrämjande verksamheten) mellan staten och näringslivets organitioner. lanslutning härtill bör inriktningen och omfattningen av statens stöd till verksamheten prövas. Eftersom de finansiella resurserna också framgent kommer att vara begränsade, bör utgångspunkten därvid vara att det statliga engagemanget måste rymmas inom en på samma sätt som hittills fastställd kostnadsram. Mot bakgrunden av ett allt mer utvecklat nordiskt samarbete bör förhållandena i de nordiska grannländerna studeras." "De organisatoriska formerna för den statliga exportfrämjande verksamheten bör utredas. I detta sammanhang bör övervägas om ansvaret för den kommersiella informationen fortfarande skall åvila informationskollegiet eller föras över till ett statligt organ för exportfrämjande verksamhet. I denna del bör samråd ske med den sakkunnige som tillkallats för att överväga kommerskollegiets arbetsuppgifter och organisation." "Vidare bör den specialiserade kommersiella verksamheten på fältet ses över, dvs. handelssekreterarorganisationen, samt bl. a. mot bakgrund av utlandshandelskamrarnas förenings framställning, utlandshandelskamrarnas ställning. Det bör också övervägas om fältorganisationen f. n. är riktigt avvägd och organiserad med hänsyn till de olika marknadernas nuvarande och potentiella betydelse för svensk export." "Erforderliga åtgärder bör föreslås för att åstadkomma samordning av myndigheters och organisationers exportfrämjande verksamhet. Även andra frågor som kan aktualiseras i anslutning till utredningsarbetet bör kunna tas upp." I januari 1971 meddelades tilläggsdirektiv till utredningen i vilka det statliga stödet till de svenska utlandskamrarna uttryckligen sköts i förgrunden. Direktiven hänvisade till den utbyggnad av handelssekreterarorganisationen som föreslagits i 1971 års statsverksproposition. I anslutning till det har också förutsatts att statens stöd till de svenska utlandshandelskamrarna successivt dras ned. I anledning därav, hette det i tilläggsdirektiven, bör det SOU 1971:69
framtida behovet prövas av en statlig, specialiserad kommersiell representation vid sidan av utrikesförvaltningen eller andra statliga insatser på orter där statsstödda svenska utlandshandelskammare finns. I samband därmed bör en plan för minskning av statens bidrag till handelskamrarna upprättas. Exportfrämjandeutredningen bör utreda dessa frågor så skyndsamt att förslag om möjligt läggs fram före utgången av innevarande budgetår. Exportfrämjandeutredningen har 28.7. 1971 lagt fram ett yttrande om statens stöd till de svenska handelskamrarna i utlandet. I huvudfrågan innebär exportfrämjandeutredningens yttrande att några förändringar i fråga om statens stöd till handelskamrarna för närvarande inte genomförs. Samtidigt har exportfrämjandeutredningen räknat med att handelskamrarna längre fram kommer att gå in i en enhetlig organisation för den exportfrämjande verksamheten, uppbyggd på grundval av en hemmaorganisation som finansieras gemensamt av staten och näringslivet. Övergången till en ny organisation för kamrarnas verksamhet bör, anser exportfrämjandeutredningen, föregås av att avtal träffas mellan hemmaorganisationen och var och en av de berörda handelskamrarna. Exportfrämjandeutredningen anser att kammarstyrelserna bör få rådgivande uppgifter vad gäller den verksamhet som finansieras av en ny hemmaorganisation men behålla sin nuvarande beslutanderätt vad gäller sådana aktiviteter som finansieras med avkastningen av existerande kammarfonder. Yttrandet skisserar mera allmänt en central basorganisation för den exportfrämjande verksamheten ("preliminära riktlinjer"). Utredningen anför att en global planering och en konsekvent systematisering av de samfällda aktiviteterna är nödvändiga förutsättningar för att de resurser, som staten och företagen ställer till förfogande för den exportfrämjande verksamheten, skall kunna utnyttjas på bästa sätt och att dessa uppgifter endast torde kunna lösas inom ramen för en fast sammanhållen organisation. Vägande skäl synes därför tala för att de bör anförtros 181
ett centralt organ med befogenhet att i erforderlig utsträckning samordna, styra och leda insatserna såväl här hemma som utomlands, anför utredningen. Exportfrämjandeutredningen anser att ett centralt basorgan bör upprättas under gemensam ledning av staten och det enskilda näringslivet och med ett verksamhetsprogram som sträcker sig över uppgifterna för flera enheter inom den nuvarande organisationen. De exekutiva funktionerna avses i huvudsak bygga på den verksamhet som Exportföreningen samt Exportrådet bedriver. Exportfrämjandeutredningen anför vidare: "Utredningen finner det angeläget att en nära samordning kommer till stånd mellan de exportfrämjande aktiviteter, som dessa båda organ bedriver, och den verksamhet inom kommerskollegium som direkt eller indirekt är av exportfrämjande karaktär. Den avser därför att snarast möjligt undersöka i vilka former detta lämpligen bör ske. Samråd kommer därvid givetvis att äga rum såväl med kommerskollegium som med kommerskollegieutredningen." Exportfrämjandeutredningen förutsätter att även den kommersiellt inriktade informationsverksamheten förs över till det nya organet. Exportfrämjandeutredningen har inte tagit ställning i finansieringsfrågan men anger att den nya organisationen bör "upprättas under gemensam ledning av staten och det enskilda näringslivet". Det heter vidare att "de båda parternas möjligheter till inflytande skall bli i lika mån tillgodosedda" och att den nya organisationen skall ha ställningen som ett självständigt organ. Staten och näringslivet skall representeras av samma antal ledamöter i styrelsen, alla utsedda av Kungl. Maj:t, de som representerar de enskilda intressena pä förslag av näringslivet. Inom den nya organisationen skall finnas en verkställande direktör som utses av styrelsen. Exportfrämjandeutredningen anför att fältrepresentationen bör betraktas som en enhet och i görligaste mån integreras i den centrala organisationen av den exportfräm182
jande verksamheten. Handelssekreterarna bör därför vara direkt underställda basorganet. Det heter vidare att "innehavare av befattningar i ansvarig ställning inom den kommersiella fältrepresentationen bör utses av basorganets styrelse, även om de med hänsyn till sin ställning i verksamhetslandet måste utnämnas av Kungl. Maj:t." Även vad gäller handelskamrarna i utlandet räknar utredningen som ovan nämnts med en integrering. 3.2.7 Industricentrautredningen Förslagen från 1968 års lokaliseringsutredning beträffande industricentra har lett fram till tillsättandet av en särskild utredning (industricentrautredningen) för fortsatt utredning av frågan om försöksverksamhet med utbyggnad av industricentra. I direktiven anförs bl. a: "Utredningen bör grundas på en kartläggning av vilket intresse som kan förefinnas från industriföretagens sida av särskilda åtgärder i syfte att tillgodose behovet av industrilokaler och till dessa hörande gemensamma serviceanordningar i orter som prioriterats i den regionala utvecklingsplaneringen. På grundval av denna kartläggning bör den sakkunnige lämna förslag i fråga om lokaliseringen av industricentra och beträffande lämplig storlek och verksamhetsinriktning av dessa. Därvid bör beaktas de överväganden som i övrigt pågår om särskilda åtgärder för bl. a. etablering av ett industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland. Den sakkunnige skall vidare överväga organisationsformen för uppbyggnad och förvaltning av industricentra. I fråga om förvaltningen bör den sakkunnige överväga även andra alternativ än den av lokaliseringsutredningen föreslagna lösningen med ett statligt förvaltningsbolag, varvid den sakkunnige bör samråda med Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. På grundval av de gjorda övervägandena bör den sakkunnige lägga fram kostnadsberäkningar. Utredningen skall bedrivas med skyndsamhet."
3.2.8 Utvecklingsfrågor med anknytning till verksamheten inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar Energikommitténs förslag i vad avser beredskapen på energiområdet I anslutning till genomgången av huvuduppgifter för den nya centrala organisationsenhet för statens åtgärder på energiområdet som föreslogs av energikommittén anförde kommittén följande beträffande försvarsberedskapen på energiområdet: ". . . . Till dessa uppgifter bör, beroende på hur organisationen de närmaste åren förändras, även läggas alternativt samarbete med och bistånd, avseende bl. a. prognoser och utredningar, till den eller de myndigheter som ansvarar för energiberedskapsåtgärder eller planering och genomförande av energiberedskapsåtgärder." Energikommittén har sålunda fört fram tanken att organisatoriskt sammanföra ansvaret för beredskapsåtgärderna med andra energipolitiska åtgärdsformer. Kommittén ville emellertid inte slutligt förorda en sådan lösning bl. a. med hänsyn till att nya lösningar beträffande organisationen i stort på det industri- och näringspolitiska området kunde komma att aktualiseras i framtiden. Kommittén anförde följande: "För energiberedskapen föreligger en fungerande organisation. Kommittén har inte sett sig föranlåten att närmare överväga någon förändring, även om organisationen i viss män är splittrad f. n. genom att beredskapen för kraftförsörjningen åvilar vattenfallsverket och CDL medan resten ligger på ÖEF. En förändring i detta avseende kan dock komma att aktualiseras om det beslutas att vattenfallsverket skall övergå till aktiebolagsform. I de diskussioner som förts härom har bl. a. förslag framförts om att formellt ge CDL uppgiften att även i fredstid svara för elkraftberedskapen, alternativt att lägga uppgiften på ÖEF. Fn annan fråga som kan tas upp i sammanhanget är att beredskapen på elkraftsidan f. n. genom vattenfallsverket och CDL hör under industridepartementet medan övrig energiberedskap genom ÖEF sorterar under handelsdepartementet. Kommittén har emellertid inte haft till uppgift att överväga organisationen på departementsnivå och beSOU 1971:69
gränsar sig därför till att endast peka på problemet. Även om kommittén således inte föreslår några organisationsförändringar inom ÖEF kan dock diskuteras om verkets nuvarande resurser är tillräckliga. Kommittén förutsätter att ökad uppmärksamhet successivt kommer att ägnas åt dels beskrivning och värdering av störningsfall, dels studier av hur samhällsekonomin påverkas vid störningar i energitillförseln, dels ansträngningar att finna möjligheter för flexibel anpassning av energipolitiska insatser vid ändrade beredskapslägen. Denna verksamhet kommer visserligen med nödvändighet att behöva repliera på energiorganets prognos- och utredningsverksamhet och på detta organs överblick över energisektorns förhållanden, men avstämningen mot totalförsvarets bedömningar och krav får förutsättas vara en väsentlig och resurskrävande uppgift för ÖEF. Under budgetåret 1967/68 påbörjade ÖEF i samråd med statskontoret arbete med att utforma ett informations- och beslutssystem, som genom tillämpning av moderna systemteorier och ADB-metodik skall möjliggöra för ÖEF att effektivisera beredskapsverksamheten. Uppläggningen av systemet liksom insamling och registrering av erforderliga data beräknas vara i stort sett genomfört under budgetåret 1969/70. Samtidigt avses ÖEF lägga om nuvarande budget- och redovisningssystem till programbudgetering mot kostnadsredovisning. Med hänsyn härtill är det inte möjligt att beräkna om personalförstärkningar erfordras på det område av ÖEF:s verksamhet som energikommittén diskuterar. Kommittén vill endast understryka att den översyn av ÖEF:s organisation, som förutsatts ske sedan systemutformning och omläggning till programbudgetering genomförts, även bör ta hänsyn till behovet av resurser för utvidgad utrednings- och planeringsverksamhet på energiberedskapens område. Ett nära samråd med det nya energiorganet får som redan sagts självfallet förutsättas. Om förslag rörande ett större industri- och näringspolitiskt ämbetsverk skulle bli resultatet av kommerskollegieutredningens och andra överväganden förutsätter energikommittén att också ÖEF:s framtida verksamhet och organisation ses över."
Statskontorets förslag 1967 till organisation ler delvis saknade möjligheter att kontrolleför affärsbyrån ra. För att en konkurrenssituation skulle uppstå måste vidare ÖEF fritt kunna välja Statskontoret behandlade i en särskild utredmellan att inköpa via det egna bolaget eller ning våren 1967 frågan om verksamhetsform andra grossistföretag, vilket skulle kräva säroch organisation för ÖEF:s affärsbyrå och skilda resurser inom ÖEF, dvs. inköpsorganiprövade därvid bl. a. lämpligheten av att sationen skulle i viss utsträckning behöva ombilda byrån till ett statligt bolag. dubbleras. Att frågan om en eventuell bolagsform för Statskontoret föreslog i stället för en boaffärsbyråns vidkommande aktualiserats kan lagskonstruktion för affärsverksamheten att bl. a. ses mot bakgrund av att verksamheten de personella resurserna inom affärsbyrån enligt instruktionen för ÖEF skall "bedrivas skulle förstärkas. Man hänvisade också till enligt affärsmässiga grunder så långt detta möjligheterna att utnyttja programbudgetekan ske utan att beredskapens effektivitet ring för ÖEF:s verksamhet varigenom man i eftersattes." Bolagsformen skulle tänkbart stor utsträckning kunde uppnå samma fördekunna ge en ökad ekonomisk handlingsfrihet lar som vid en bolagsbildning. och möjlighet till större självständighet när det gäller omfattningen och arten av de resurser som skall sättas in i verksamheten. Utrednings- och försöksverksamhet rörande Statskontoret ansåg emellertid i sin utred- programbudgetering ning att bolagsformen inte var en lämplig Enligt beslut av Kungl. Maj:t 9.2.1968 bedriorganisationsform för ÖEF:s affärsverksamver ÖEF utrednings- och försöksverksamhet het. Man ansåg att bolagsformen borde förmed programbudgetering. Verksamheten avbehållas verksamheter som har ett klart ser dels hela det ekonomiska försvaret, dels vinstmål även om verksamheterna vid sidan ÖEF:s egna uppgifter inom detsamma. Enligt av detta också kan tillgodose andra syften, uttalande av ÖEF i 1969 års petita kommer t. ex. lokaliserings- och sysselsättningssyften. man i sammanhanget att pröva möjligheterna Det konstaterades att affärsverksamheten att för det ekonomiska försvaret tillämpa det inom ÖEF, oavsett hur effektivt den sköts, planerings- och budgetsystem som är under alltid måste ge ett betydande ekonomiskt utveckling inom försvarsdepartementets omunderskott totalt sett. Statskontoret framråde. Detta är i överensstämmelse med statshöll, att i tidigare sammanhang den årliga makternas intentioner och bedöms också värdeminskningen av varulagret har uppskatkomma att underlätta för ÖEF att lösa sin tats till nära 35 miljoner kronor. För vissa betydelsefulla samordningsuppgift. Man varor har priserna visserligen successivt höjts skulle för hela totalförsvaret erhålla ett enoch dessa prisstegringar har man kunnat hetligt planerings- och budgetsystem som tillgodogöra sig vid omsättning av varulagren, förefaller teoretiskt väl lämpat för statsmakmen även här blir vinstmarginalen liten geternas styrning och målinriktning av verknom de kostnader som lagringen förorsakar. samheten. Statskontoret konstaterade att ett bolag En förstudie till programindelning av hela med uppgift att svara för affärsverksamheten det ekonomiska försvaret är genomförd och i och för sig kunde göras självbärande genom 13.1.1970 ingiven till chefen för handelsdeatt ÖEF betalar för de tjänster bolaget utför. partementet. Inom ramen av den föreslagna Men eftersom statsmakterna enligt en sådan modellen är även ÖEF:s egna tre huvudprokonstruktion alltid måste tillhandahålla ÖEF gram redovisade, nämligen de medel som erfordras för att täcka bolagets administrationskostnader skulle den lö- program I — planering och samordning, II - beredskapslagring m. m., samt pande verksamheten lika fullt finansieras III — bränsleförsörjning m. m. med skattemedel som statsmakterna helt el184
Ovannämnda program fastställdes hösten 1968 att ligga till grund för utrednings- och försöksverksamheten, som alltjämt pågår med dessa huvudprogram som grund. En anpassning av ÖEF:s dåvarande organisation till programindelningen genomfördes provisoriskt från samma tidpunkt och mera permanent (försöksorganisation) fr. o. m. 1.7. 1969, då ny arbetsordning med den preliminära programindelningen som grund fastställdes av ÖEF. Organisationen är numera fastställd av statsmakterna (SFS 1971:234 och regleringsbrevet för budgetåret 1971/72). Affärsbyrån ansvarar för verksamheten inom huvudprogram II och bränslebyrån för verksamheten inom huvudprogram III. Planeringsavdelningen jämte informationssektionen ansvarar för huvudprogram I. Utredning av långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret Kungl. Maj:t uppdrog 29.6.1970 åt ÖEF att i samråd med försvarets forskningsanstalt och i samarbete med övriga berörda myndigheter genomföra en förstudie rörande långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret. Resultatet av förstudien skall redovisas till chefen för handelsdepartementet 1.11.1971 i en rapport som skall innehålla dels en redogörelse för erfarenheterna av de praktiska försöken med långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret, dels ett förslag till utformningen av den fortsatta långsiktsplaneringen. Enligt de riktlinjer som anges i statsrådsprotokollet 29.6.1971 skall försöksverksamheten med långsiktig planering avse hela försörjningsberedskapen. Under förstudien skall ÖEF beakta de erfarenheter av perspektivplanering som kommit fram inom krigsmakten och civilförsvaret. Förstudien skall utgå från en planeringsperiod omfattande tiden 1972 - 1977 med utblick mot år 1987.
ringsverksamhet har analyserats i samarbete med statskontoret. Hur ett sådant skulle kunna utformas har därefter till stora delar detaljbeskrivits. Med anledning av att underlag för slutlig utformning av ett styrsystem skall erhållas bl. a. från pågående miljöutredning samt försöksverksamhet med programbudgetering och långsiktsplanering är arbetet med styrsystemet tills vidare i huvudsak vilande. Systemarbetet föranleds av behovet att dels avsevärt förbättra ÖEF:s tillgång på relevanta planläggningsdata, dels finna metoder som med större säkerhet skulle göra det möjligt att mäta beredskapseffekten av ÖEF:s planering och därmed också säkerställa ett effektivt resursutnyttjande. Genom det arbete som hittills bedrivits har underlag erhållits för att fastställa kraven på ett informationssystem för ÖEF varvid också hänsyn till andra myndigheters inom ekonomiska försvaret sammanfallande informationsbehov kunnat tas. Arbetet med informationssystemet har drivits så långt att det i väsentliga delar är under installation. Det avses vidareutvecklas till att bli ett informationssystem för det ekonomiska försvaret (IEF). Information kan hämtas ur databanken i form av dels förprogrammerade sammanställningar och beräkningar, dels svar på inte förutsedda frågeställningar och problem genom tillämpning av en speciell, snabb programmeringsteknik. Tillgången till databanken beräknas avsevärt underlätta planeringsverksamheten och ge bättre möjligheter att lämna önskad information bl. a. till olika utredningar samt underlätta samordning och samverkan inom det ekonomiska försvaret. Databanken kopplas samman med ADBsystem för redovisning av beredskapslagren och kostnadsredovisning m. m. Den omfattar i pågående uppbyggnadsskede
- ett varuregister som upptar samtliga varor av intresse för det ekonomiska försvaret Nytt informations- och styrsystem (ca 10 000). Bl. a. ingår uppgifter om produktion, förbrukning, export och imAllmänna grunderna för ett ADB-baserat inport fördelad på länder. formations- och styrsystem för ÖEF :s planeSOU 1971:69
- ett företagsregister uppdelat i krigsplanlagda företag (ca 12 000) och andra företag (ca 20 000). Antalet torde komma att öka avsevärt. - ett produktstrukturregister där olika komponenter varav en produkt byggs upp kan redovisas - ett behovsregister där beräknade och anmälda behov av förnödenheter sammanställs samt - ett plandataregister där resultat av planläggningen redovisas. Härutöver finns i drift ett bensinstationsregister om ca 10 000 stationer samt ett cisternregister med uppgifter om ca 3 000 anläggningar. Skötseln av databankens registerinnehåll samt insamling av primärdata sker i nära samverkan med statistiska centralbyrån bl. a. genom att magnetband erhålls därifrån. Dessutom skaffas erforderlig information direkt av ÖEF i samverkan med branschorganisationer och företag.
Näringspolitisk beredskapslagring en "fredsreserv" som komplement till den försvarspolitiskt motiverade beredskapslagringen Målsättningen för ÖEF:s beredskapslagring tar sikte på dels ett krigsfall, dels ett avspärrningsfall, varvid man i det senare fallet utgår från ett avbrott i handelsförbindelserna till följd av krig i norra Europa. Totalförsvarets intressen är styrande för verksamheten och det ekonomiska försvaret faller - eller bör falla - in i den planeringsram som gäller för totalförsvaret. Som illustration till frågan om i vilken utsträckning andra intressen än de försvarspolitiska bestämmer kraven på den verksamhet som nu är förankrad inom ÖEF och på vad sätt dessa intressen kan inverka på övervägandena i organisationsfrågorna skall här redovisas ett i tidigare sammanhang väckt förslag om en särskild kompletterande beredskapslagring - en "fredsreserv" - avsedd att tillgodose näringslivets behov av sådana varor - främst metaller - som är särskilt känsliga 186
för produktionsstörningar och fluktuationer i efterfrågan. Förslaget tar sin utgångspunkt i att avbrott i tillförseln av väsentliga råvaror med samma effekt som en avspärrning kan förekomma utan att Norden berörs av krigshandlingar. Detta kan ske till följd av lokalt begränsade krigshandlingar eller konflikter, inrikespolitiska oroligheter i producentländerna m. m. Ett obegränsat utnyttjande av fredsreserven skulle kunna ske i alla andra situationer än sådana där beredskapsåtgärder kan bli aktuella för Sveriges del. Den affärsmässiga inriktningen skulle vara dominerande för denna kompletterande beredskapslagring. Inköpen skulle ske vid god tillgång av varan på världsmarknaden när priserna står lågt. I ett knapphetsläge med stigande priser skulle fredsreserverna helt eller delvis kunna försäljas för att underlätta näringslivets försörjning och hålla råvarukostnaderna på rimlig nivå. Detta skulle också medföra valutamässiga besparingar och delvis kunna finansiera beredskapslagringen även i övrigt. Med den komplettering av målsättningen för ÖEF:s beredskapslagring som verksamheten med en sådan fredsreserv skulle innebära, skulle en mera uttalad näringspolitisk dimension komma in i verksamheten utöver den nu dominerande försvarspolitiska. Verksamheten totalt skulle kunna sägas få till syfte att underlätta det svenska näringslivets funktionsmöjligheter i alla de olika situationer där störningar av handelsutbytet inträder. Utredning av beredskapen varuförsörjning
i fråga om viss
I anslutning till behandlingen i prop. 1971:1 av TEKO-utredningens förslag anförde föredragande departementschefen vad avser beredskapsproblematiken på området bl. a. följande: "Utredningen har påpekat att tendenserna till minskande självförsörjning f. n. återfinns även beträffande andra varuområden än TEKO-produkterna som en konsekvens av näringslivets fortgående internationalisering. SOU 1971:69
Flera remissinstanser har understrukit detta förhållande och har mot denna bakgrund efterlyst en mer omfattande analys av beredskapsproblematiken än den utredningen genomfört. Jag delar uppfattningen att beredskapsfrågorna bör ses i ett vidare sammanhang och att en analys av de problem som på grund härav kan uppstå är önskvärd. Olika metoder för att trygga försörjningsberedskapen bör undersökas både med avseende på sin effektivitet från beredskapssynpunkt och beträffande sina konsekvenser från allmänna näringspolitiska och handelspolitiska synpunkter. Frågor som bör belysas är bl. a. avvägningen mellan produktion och lagring samt fördelningen av ansvaret i dessa sammanhang mellan staten och näringslivet. Uppdrag till en utredning med detta syfte övervägs f. n." Kungl. Maj:t har 2.4.1971 utfärdat direktiv för utredningen och bemyndigat chefen för handelsdepartementet att tillkalla sakkunniga för uppdraget.
3.2.9 Samarbetsutredningen Utredningen tillkallades 15.8.1968 med uppgift att utreda formerna för förbättrad information och vidgat samarbete mellan företag och samhälle. Direktiven till utredningen gav en bakgrund till de aktuella strävandena och fortsatte: "Olika lösningar för att ernå större öppenhet och vidgad samverkan mellan näringsliv och samhälle kan tänkas. En bedömning av formerna förutsätter en närmare analys av beslutsprocessen och andra funktioner hos olika slag av företag och institutioner som kan tänkas bli berörda av ett förslag om vidgad samverkan mellan samhälle och näringsliv. En lösning är att det allmänna blir representerat i företagets styrelse. En sådan styrelseledamots uppgift skulle i så fall vara att vid de olika förvaltningsåtgärderna tillföra styrelsen de synpunkter som kan anföras med utgångspunkt från behovet av rationell samhällsplanering och att verka för att dessa synpunkter beaktas. Utredningen bör överväga en sådan lösning och om denna väljs ta ställning till hur en sådan styrelseledamot bör tillförsäkras möjligheterna att fullgöra de angivna uppgifterna på ett meningsfullt sätt. Även andra åtgärder eller kombinationer SOU 1971:69
av åtgärder kan tänkas. Utredningen bör fritt pröva olika uppslag med de utgångspunkter som här har angetts. Utredningen torde i sitt arbete knappast kunna undgå att komma in på frågan huruvida den ordning som f. n. gäller för ekonomisk upplysning från olika slag av företag är tillfredsställande med avseende på de syften utredningen skall söka tillgodose . . . Vad jag nu sagt avser väsentligen samhällets behov av förbättrad information beträffande näringslivet. Genom den offentlighetsprincip som ligger till grund för verksamheten inom såväl statliga som andra samhällsorgan och på en mångfald andra sätt är det väl sörjt för att näringslivet direkt får kännedom om olika åtgärder från samhällets sida som kan påverka dess planering. Skulle emellertid några brister härvidlag framkomma under utredningens arbete, bör förslag till förbättringar på dessa punkter framläggas." Samarbetsutredningen skisserade i sitt betänkande "Företag och samhälle" (SOU 1970:41 och 42) bl. a. ett informationssystem innebärande att information hämtas från företagen genom regelbundna rapporter. Som bas för ett sådant rapportsystem skulle enligt förslaget Finnas ett centralt register, nämligen statistiska centralbyråns företagsregister. Arbetet med ett rapportsystem borde enligt samarbetsutredningen ha karaktär av försöksverksamhet både beträffande systemets bredd i fråga om medverkande företag och djup beträffande ingående variabler och planhorisont samt beträffande tidpunkter under året då uppgifter inhämtas. Den "variabelkatalog" som angetts av utredningen borde successivt byggas ut så att den med godtagbar säkerhet kunde användas för att urskilja "de intressanta fallen". För att erfarenheter som vinns på olika håll skall kunna nyttiggöras inom hela rapportsystemet fordras att de sammanförs till en central instans som svarar för utvärderingen av dem och successiv modifiering av systemet. Denna centrala instans borde enligt samarbetsutredningens mening kunna utgöras av beredningen för regional planering i vilken då även industridepartementet borde bli representerat. SCB borde tilldelas funk187
tionen som utredningssekretariat för rapportsystemet. Den information frän företagen som samlas in genom det föreslagna rapportsystemet skall granskas av länsstyrelserna, som också skall svara för att den berörda kommunen och/eller de regionala myndigheterna i mån av behov - i de "intressanta fallen" - tar direkt kontakt med företaget. På centralplanet förutsatte samarbetsutredningen att SCB skall svara för sammanställningar, eventuellt i kombination med primärmaterial till den övriga statistikproduktionen, som kan distribueras till enheter på lokal och regional nivå och till centrala myndigheter som har behov av information om företagens planering, t. ex. statsdepartementen, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, planverket och vägverket. Även företag och branschorganisationer som önskar det bör få del av sammanställningarna. Samarbetsutredningen föreslog också som ett komplement en försöksverksamhet under högst fem år med samhällsrepresentation i styrelsen i ett begränsat antal aktiebolag. Utredningen rekommenderade vidare en motsvarande försöksverksamhet med offentliga revisorer.
centralplanet, inte heller att statistiska centralbyrån ensam får bära upp funktionerna som centralt utredningssekretariat i samband med rapportsystemet. Om man skall välja någon nuvarande central institution som huvudman kan det vara rimligt, menade utredningen, att följa samarbetsutredningens förslag. Det behöver i så fall emellertid inte innebära att man ser detta som en permanent lösning. Utredningen anser det naturligt att räkna med, framhölls i yttrandet, att man under de närmaste åren kommer att behöva skapa nya institutioner för den centrala näringspolitiska bevakningen och också för de centrala funktioner som sammanhänger med den regionala planeringen. Utredningen hänvisade till sitt eget arbete som gick ut på att skissera en ny organisation på verksplanet med planerande och verkställighetsbetonade funktioner i samband med handels- och industripolitiken och angränsande delar av den näringspolitiska verksamheten. Bildas en organisation av det slag utredningen har i ätanke kommer det att återverka både på bedömningen av huvudmannaskapsfrågorna och av inplaceringen av funktionerna som centralt utredningssekretariat, framhöll utredningen,
Kommerkollegieutredningen Utredningen begränsade sig i sitt yttrande över samarbetsutredningens betänkande till att behandla huvudmannaskapet för det föreslagna informationssystemet med regelbundet återkommande rapporter från företagen. Med tanke på de mångsidiga syftena för ett sådant informationssystem är frågan om huvudmannskapet svårbedömd med nuvarande underlag, framhöll utredningen. Att länsstyrelserna i enlighet med samarbetsutredningens förslag får uppgifter som granskande och initiativtagande organ ligger i linje med den allmänna utvecklingen av länsstyrelsernas uppgifter inom samhällsplaneringen, hävdade utredningen. Däremot framstår det inte lika självfallet som en fullgod lösning på längre sikt att beredningen för regional planering görs till huvudman på 188
3.2.10 Forskningsbetonade utredningsinsatser De senaste årens diskussioner kring långsiktiga planeringsinsatser har bl. a. tagit upp frågan om planeringsmetodik och grundläggande problem med inriktning på aktuella planeringsuppgifter. Bland de tankar som förts fram skall här nämnas ett förslag utarbetat av en av Ingeniörsvetenskapsakademien tillsatt kommitté om inrättandet av ett svenskt institut för framtidsstudier. Huvuduppgifterna för ett sådant institut skulle vara - Utveckling och förmedling av teori och metodik inom området - Central dokumentation och utåtriktad informationsverksamhet SOU 1971:69
- Integrerade framtidsstudier (samhällsstu- fram dels en lägesrapport "Synpunkter på den framtida konsumentpolitiken" (Stencil dier) En grundläggande tanke har varit att insti- H 1969:5), dels betänkandet "Konsumenttutet skall vara neutralt och fristående och politik - riktlinjer och organisation" (SOL) att det därför är naturligt att det finansieras 1971:37). och drivs i samverkan mellan staten och Den framtida konsumentpolitiken måste andra intressenter. enligt utredningen baseras på en hushållsEtt motsvarande förslag har presenterats i centrerad ekonomisk problemsyn där hushåltvå artiklar i tidskriften Tiden (nr 7 och 8 år let ses som en ekonomisk enhet i en sam1965). Artiklarna utmynnar i ett förslag om manhängande arbetsprocess med den offentett statligt strukturinstitut, som skulle funge- liga verksamheten och näringslivet som övrira som forskningscentral och utrednings- ga medverkande enheter. Utredningen menar att konsumentpolitisekretariat. Fyra huvudtyper av uppgifter ken hittills i alltför hög grad kopplats samskisseras: - Metoder för långsiktig samhällsplanering man med samhällets konkurrenspolitik. Insatserna har främst ägnats dels konkurrens- Strukturella kartläggningar - Sammanhållning i metodikfrågor och do- och prisövervakning, dels undersökningar av varors egenskaper och frågor om rationakumentationsuppgifter - Vissa utredningar av långsiktig karaktär lisering av hushållsarbetet. Verksamheten på eller utlåning av sekretariatspersonal till bägge områdena har gett underlag för upplysningsarbete. En ökad pris- och varukänneandra utredningar eller verk. Pä längre sikt tankes institutet ha samma dom har antagits kunna förbättra konsumenstatus ungefär som det nuvarande konjunk- ternas ställning på en marknad för vilken turinstitutet — dvs. vara ett fristående verk eftersträvas effektiv konkurrens. under finansdepartementet. För att säkerstälDe framtida konsumentpolitiska insatserla en naturlig kontakt med beslutsinstanser- na måste grunda sig på en bred och ingående na i olika offentliga verksamhetsgrenar kun- analyserad bild av konsumenternas situation de styrelsen tänkas bestå av finansministern bedömd i ett samhällsekonomiskt sammansom ordförande samt statssekreterarna i hang. En konsumentpolitik, byggd på en resp. finans-, försvars-, handels- och inrikes- hushållsorienterad ekonomisk problemsyn, departementen plus institutets överdirektör kan bidra till att höja effektiviteten i sameller administrative chef samt dess forsk- hällsekonomin, menar utredningen. ningschef, som samtidigt tankes anknuten Genom hushållsekonomiska undersöktill universitet med professors ställning. För ningar - och på andra vägar - avser utredatt bevara en nödvändig kontakt med aktuel- ningen att man i det konsumentpolitiska la planeringsproblem i det fortlöpande arbe- arbetet skall fä kännedom om väsentliga tet skulle vid sidan av styrelsen ett gransk- hushållsproblem. Undersökningarna får därningsråd tillsättas som under ledning av stats- efter leda till att lämpliga insatser övervägs sekreteraren i finansdepartementet utgjordes och genomförs. Dessa "behandlingsinsatser" av planeringschefer i olika näringsorganisa- får sedan kontrolleras genom efterundersöktioner och offentliga myndigheter. ningar och andra lämpliga åtgärder. I lägesrapporten framför konsumentutredningen bl. a. följande synpunkter pä samban3.2.11 Konsumentutredningen det mellan konsumentpolitiska och näringsKonsumentutredningen, tillkallad 30.6. politiska insatser: 1967 med uppgift att utreda riktlinjerna för "Särskilt klart är detta markerat inom den statliga konsumentupplysningen samt konkurrenspolitiken. Vi har redan underhärmed sammanhängande forsknings-, prov- strukit det nödvändiga i att hushållsekononings- och undersökningsarbete, har lagt miska bedömningsgrunder fogas in i denna SOU 1971:69
politik. Men även i andra näringspolitiska ledningssekretariat knutet till styrelsenfrågor, t. ex. . de som rör produktutveck- direktionen. ling, framstår det enligt utredningens meTillkomsten av ett konsumentverk far enning som angeläget att behoven och ekonomin i hushållsledet beaktas. Ur näringspoli- ligt utredningens förslag till följd att statens tisk synpunkt blir emellertid den avgörande konsumentråd, statens institut för konsukonsumentpolitiska frågan att åstadkomma mentfrågor och varudeklarationsnämnden en ur samhällsekonomisk synpunkt bättre upphör. Enligt utredningen är konsumentverarbetsfördelning mellan näringsliv och hushåll, med avseende på produktion, fysisk ket, med hänsyn till att verket främst bör distribution och kunskapsdistribution. Ut- formas utifrån den nya konsumentpolitikens redningen vill därför understryka det bety- krav, inte att se som en fusion av nu existedelsefulla i att en sammanhållen bedömning rande institutioner. Den erfarenhet och saksker i näringspolitiska och konsumentpolitiska frågor. Insatserna inom sysselsättnings- kunskap som dessa institutioners personal politik, lokaliseringspolitik och handelspoli- representerar bör emellertid i allra största tik har alla en konsumentpolitisk dimension utsträckning tas till vara i det nya verket, genom återverkningarna, dels direkt på de framhåller konsumentutredningen. enskilda hushållsmedlemmarna dels mer inStatens pris- och kartellnämnd berörs inte direkt genom att det skapas ekonomiska resurser i samhället för en allmän standard- av utredningens organisationsförslag. Utredningen hänvisar härvidlag till det förhällanförbättring." det att en betydande del av arbetet inom Konsumentutredningen föreslår att kon- SPK utgörs av utredningar verkställda för sumentpolitiken i central instans väsentligen näringsfrihetsombudsmannens räkning, att skall handhas av en enda sammanhållen insti- SPK har uppgifter av "beredskapsnatur", tution, ett konsumentverk. De allmänna accentuerade av det nuvarande prisstoppet, uppgifterna förverket skall vara att fortlöpan- att arbetet även under normala förhållanden de följa resursutnyttjandet och resursutbytet präglas av beredskapsuppgifterna och av nödi konsumentledet och uppmärksamma vä- vändigheten att snabbt kunna fördela om sentliga konsumentproblem, att genomföra arbetsresurserna. Stora delar av SPK:s uppeller ta initiativ till forsknings- och undersök- gifter har ingen motsvarighet i uppgifterna ningsverksamhet beträffande sädana problem för ett blivande konsumentverk, anför utredoch att stödja sådan verksamhet, att ningen. Konsumentutredningen understryker samordna verksamhet genom offentliga or- dock att ett nära samarbete bör äga rum gan och enskilda pä konsumentområdet samt mellan konsumentverket och SPK, att SPK att företräda konsumentintressen - allt i den bör kunna göra undersökningar för verket mån uppgifterna inte åvilar andra organ. och att konsumentinriktad information från Konsumentverket ställs enligt utred- SPK bör gå ut via verket. ningens förslag under ledning av en styrelse Beträffande lokal och regional verksamhet där konsumentrepresentanter utgör majori- föreslår konsumentutredningen frivilliga teten och där i övrigt ingår verkschefen och kommunala konsumentnämnder samt forten personalrepresentant och företrädare för satt utbyggnad av den till länsstyrelserna näringslivet. anslutna hemkonsulentorganisationen med En verksdirektion under styrelsen beståen- konsumentverket som central replipunkt. de av verkschefen och cheferna för den operativa nivåns enheter föreslås som bere3.2.12 Ellagstiftningsutredningen dande organ åt styrelsen och med vissa beslutande uppgifter. Ellagstiftningsutredningen, tillkallad 1960, Organisationen föreslås omfatta en hus- avgav 1966 sitt betänkande med förslag till hållsekonomisk enhet, en teknisk enhet, en lagstiftning om elektriska anläggningar (SOU producentenhet, en informations- och ut- 1966:39), som avses ersätta 1902 ars ellag. 1 bildningsenhet, en allmän enhet samt ett lagförslaget angavs de grundläggande bestäm190
melserna om koncession, koncessionshavares leverans- och överföringsskyldighet, prisreglering, skyddsåtgärder till förebyggande av skada och störning, skadeståndsansvar m. m. Ellagstiftningsutredningens betänkande överlämnades till den ar 1966 tillsatta eldistributionsutredningen (se nedan) för övervägande. Vad gäller de delar av eliagen som rör distributionen av elektrisk kraft lade den senare utredningen i sitt betänkande fram förslag till nya bestämmelser vilka i viss mån byggde på de tankegångar som ellagstiftningsutredningen förde fram, men som också i en del hänseenden skiljde sig från förslagen i dennas betänkande. Ellagstiftningsutredningens förslag har i viss utsträckning förts över i ny lagstiftning, som åtminstone marginellt påverkar bedömningen av organisationsfrågorna. Konsekvenserna för organisationen på den statliga sidan behandlas i rapporten från kommerskollegie utredningens specialutredning inom detta område. 3.2.13 Eldistributionsutredningen Eldistributionsutredningen tillkallades 29.4. 1966 för att fullfölja ett utredningsuppdrag som två år tidigare lagts på kommerskollegiet. Till grund för utredningsuppdraget låg bl. a. det förhallandet att rationaliseringen pä eldistributionsomrädet inte genomförts i den takt och omfattning som förutsetts. Rationaliseringssträvandena fick enligt direktiven ses mot bakgrund av målsättningen för den statliga politiken i fråga om distribution av elektrisk kraft - att trygga kraft försörjningen i landets olika delar till lägsta samhällsekonomiska kostnad. För att na detta mål var det nödvändigt att åstadkomma bärkraftiga eldistributionsföretag, som pa längre sikt själva kunde svara för sina kostnader. Eldistributionsutredningen presenterade sina överväganden och förslag i betänkandet "Eldistributionens rationalisering" (SOU 1968:39). Förslagen präglas av tanken att det behövs ökade statliga insatser för att SOU 1971:69
genomdriva den eftersträvade rationaliseringen och att större befogenheter bör ges koncessionsmyndigheten (kommerskollegiet) att styra utvecklingen i önskvärd riktning. Samtidigt förordas åtgärder som ökar möjligheterna till fri konkurrens inom lagens ram. Några av förslagen skall här i korthet återges. Utredningen föreslär sålunda att kommerskollegiet far beslutanderätt även i flertalet av de koncessionsärenden som tidigare avgjorts pa departementsplanet, att kollegiet skall kunna återkalla beviljad koncession av rationaliseringsskäl för att få en lämplig områdesindelning till stånd, att möjlighet till tvangsinlösen intas i lagen, att distributionsplikten utvidgas i vissa hänseenden, att kollegiet ägnar sig ät allmänt prisövervakande verksamhet samt beslutar i prisregleringsärenden av principiell eller eljest allmän räckvidd aktualiserade efter framställning hos kollegiet eller ex officio. (Prisregleringsärenden av typ partstvist föresläs kunna hänskjutas för avgörande till en nyinrättad "statens elnämnd".) Utredningens förslag leder fram till krav på ökade insatser frän och större resurser hos den centrala förvaltningsmyndigheten, kommerskollegiet. Att kommerskollegiet används som bas för uppbyggnaden av de centrala rationaliseringsfunktionerna var för eldistributionsutredningen en naturlig lösning. Direktiven till utredningen uttalade också att de ledande funktionerna -- liksom delvis tidigare varit fallet - borde utövas av kollegiet. Statsmakterna har hittills inte fattat några beslut i anslutning till eldistributionsutredningens förslag. En ny utredning pä området har tillkallats.
3.2.14 Energikommittén Energikommittén, tillkallad 29.4.1964. hade enligt direktiven till uppgift att kartlägga nuvarande läge och utvecklingsperspektiv på energiområdet i syfte att möjliggöra en bättre överblick över energisektorn och därmed skapa säkrare underlag för energipolitiska överväganden och åtgärder. Kommittén skul191
le också undersöka behovet av organisatoriska åtgärder, bl. a. sådana som borde vidtas för att underlätta en samordning mellan olika organs åtgärder inom energisektorn. Direktiven sade även att det torde föreligga behov av en mera samlad prognosverksamhet omfattande hela energiområdet. Energikommittén har offentliggjort dels rapporten "Sveriges energiförsörjning 1 9 5 5 - 1 9 8 5 " (Stencil Fi 1967:8) som innehåller en kartläggning av förhållandena i dagsläget och av utvecklingsperspektiven inom energisektorn, dels betänkandet "Sveriges energiförsörjning - Energipolitik och organisation" (SOU 1970:13). Energikommitténs förslag sammanfattas i följande huvudpunkter: - Inrättande av ett centralt energiorgan under industridepartementet med funktion som statens utrednings-, berednings- och tillsynsorgan för energifrågor. - Komplettering och utvidgning av koncessionslagstiftning för energiproduktion och energidistribution till att omfatta alla anläggningar av väsentlig betydelse för energiförsörjningen. - Införande av krav pa planer för värmeförsörjningen i tätbebyggda områden, s. k. värmeplaner. - Komplettering av lagstiftning till skydd lör energikonsumenterna mot eventuell monopolprissättning. - Upprättande av en fortlöpande prognosoch utredningsverksamhet för energisektorn samt utveckling av energistatistiken.
Organisationsförslaget Kommittén konstaterar i förslaget till statlig organisation pä energiområdet att nuvarande organisation företer en tämligen splittrad bild. En samlad organisation bör därför nu skapas på myndighetsnivå, menar kommittén, och därvid fogas in sa, att riktlinjerna för statens agerande pa energisektorn kan utformas i nära samstämmighet med övrig industri- och näringspolitik. 192
Samtidigt pågår emellertid överväganden som kan leda till en helt förändrad organisatorisk bild pä det närings- och industripolitiska området, anför kommittén. Av direkt intresse för energikommittén anges vara främst kommerskollegieutredningen samt övervägandena om atomenergiutredningens förslag. Dessa överväganden kan eller bör inte föregripas, menar kommittén, men anför att det samtidigt är angeläget att sa snabbt som möjligt skapa en fast organisation som dels kan överta uppgifter frän atomenergidelegationen och medverka i uppbyggnaden av förordade energipolitiska aktiviteter, dels också ta ansvaret för uppbyggnaden av en utrednings- och prognosverksamhet. Mot bakgrund därav förordar kommittén att en fullständig organisationsenhet tills vidare benämnd "det centrala energiorganet" - skapas. Energiorganet skall enligt förslaget fä funktion som centralt utrednings-, berednings- och tillsynsorgan för energifrågor och utformas pä sådant sätt att det vid behov kan inpassas i annan organisatorisk ram när överväganden om förändringar i större skala blir aktuella. Huvuduppgifter för energiorganet föreslås bli följande: - Utförande av mäl/medel-analyser och samhällsekonomiska bedömningar av energipolitiska åtgärder och energimarknadens funktionssätt. - Upprättande och publicerande av balanser och prognoser pä energiområdet samt analyser härav. - Övrig löpande bevakning av den inhemska utvecklingen inom energisektorn i syfte att vid behov initiera forskning, försöksverksamhet och utredningar samt att framlägga därav föranledda förslag. - Uppföljning av den internationella utvecklingen pä området. - Tillämpning av koncessionslagstiftning om värmeplaner. - Reglering i vissa fall av pris och andra villkor för ledningsbundna energileveranser. SOU 1971:69
byggs in i annan myndighet eller görs till självständigt organ. Oavsett hur denna fråga löses vill kommittén förorda att instituTill dessa uppgifter bör enligt energikomtionella möjligheter skapas för olika intresmittén läggas alternativt senter — företag, branschorganisationer - samarbete med och bistånd, avseende m. fl. - att medverka i energiorganets allbl. a. prognoser och utredningar, till den männa verksamhet. Detta bör ske inom ett eller de myndigheter som ansvarar för energipolitiskt råd, sammansatt av en begränenergiberedskapsätgärder, sad krets av företrädare för producent- och eller planering och genomförande av enerkonsumentintressen samt för teknisk och giberedskapsätgärder. ekonomisk sakkunskap pä energiområdet. För säkerhetsfrågorna bör enligt kommitKommitténs förslag innebär att till det centrala energiorganet skall föras de upp- tén övervägas att utforma en organisation gifter pä energiområdet som f. n. ligger på där beslutsfunktionerna är avskilda mot övrikommerskollegiet — dvs. verksamheten inom ga myndighetsuppgifter. Kommittén förkollegiets elektriska byrå, statens prisregle- ordar att två särskilda nämnder, en för reakringsnämnd för elektrisk ström samt det torsäkerhet och en för övriga energisäkercentrala förvaltningsansvaret för elinspek- hetsfrågor, inrättas som beslutande organ tionen - samt myndighetsuppgifter pä atom- inom energiorganets administrativa ram. Det centrala energiorganet indelas enligt energiområdet som hittills åvilat atomenergidelegationen. Till dessa uppgifter skall läggas kommitténs förslag i följande underavdelden av kommittén föreslagna utrednings-, ningar: planerings- och utredningsenhet, konprognos- och analysverksamheten, övrig lö- cessionsenhet, reaktorsäkerhetsenhet, enhet pande bevakning av den inhemska utveck- för övriga energisäkerhetsfrågor (energisäkerlingen samt bevakning av internationell ut- hetsenhet) och administrativ enhet. Några beslut har ännu inte fattats i anledveckling m. m. Hittillsvarande uppgifter avseende tillämpningen av lagstiftningen på ning av förslagen frän energikommittén. energiområdet kommer att utvidgas enligt kommitténs förslag i samband med utvidgad koncessionslagstiftning och införandet av Kommerskollegieutredningen lagstiftning om planerad värmeförsörjning. Nuvarande verksamhet avseende reglering av Huvudansvaret för den energipolitiska plapris och andra leveransvillkor föresläs också neringen bör samlas hos en enda instans utbyggd till att omfatta vissa andra energi- inom den statliga organisationen på verksplanet, framhöll kommerskollegieutredslag än elektricitet. Mot bakgrund av förslaget om en samord- ningen i sitt yttrande. En sådan instans bör nad och utbyggd säkerhetsverksamhet för administrativt vara knuten till den övriga energianläggningar vid sidan av reaktorsäker- organisationen på verksplanet som svarar för hetsfrägor bör, anför kommittén, i en första uppgifter i samband med handels- och induetapp elinspektionen och elsäkerhetsfrägor stripolitiken. Utredningen framhöll i yttrandet att den föras frän kollegiet till det nya organet. ansåg det rimligt att räkna med en organisaDärefter bör, fortsätter kommittén, i samtionsreform på detta område inom de närband med övervägandena om säkerhetslagmaste åren och hänvisade till sitt eget arbete stiftningen för övriga energislag även sprängmed att skissera en ny organisation av verksämnesinspektionens organisatoriska anknyttyp som kommer att kunna samla en rad ning övervägas. planeringsoch verkställighetsfunktioner i Verksledningens utformning behandlas inte närmare av kommittén med hänsyn till samband med handels- och industripolitiken att denna blir beroende av om energiorganet och som också kommer att kunna rymma en - Utfärdande och tillsyn av säkerhetsföreskrifter för energianläggningar.
SOU 1971:69 l?
permanent organisation tor den centrala energipolitiska planeringsverksamheten. I perspektiv mot dessa väntade förändringar inom den centrala förvaltningsapparaten ansåg utredningen att en permanent lösning i det läget låg utom räckhåll vad gäller organisationen för de verksamhetsgrenar som behandlats av energikommittén. Detta behövde inte hindra en separat utbyggnad av de organisatoriska resurserna för den centrala energipolitiska planeringen, menade utredningen. Som en tänkbar övergångslösning skisserade utredningen en provisorisk organisation med anknytning till kommerskollegiet. Den provisoriska organisation som skisserades i utredningens remissyttrande förutsattes ha en varaktighet av uppskattningsvis ett par år. Huvudsyftet för en sådan provisorisk organisation borde vara att få en start för en mera systematisk bevakning av energiförsörjningen och energimarknaderna. Utredningen utgick från att en sådan provisorisk organisation borde få viktiga ledande funktioner i samband med utvecklingen av medlen för energipolitiken. Därmed blir det motiverat, ansåg utredningen, att skapa en fristående ledningsapparat även om den provisoriska organisationen administrativt anknyts till kommerskollegiet. Den konstruktion som utredningen ville förorda innebar att den provisoriska organisationen från formell synpunkt fick ställning som en särskild myndighet. Utredningen förutsatte att verksamheten inom kommerskollegiets elektriska byrå borde föras över till en sådan provisorisk organisation. I konsekvens därmed borde statens elektriska inspektion knytas till denna på samma sätt som hittills har gällt i förhållande till kommerskollegiet. En överföring av vissa funktioner som för närvarande hör hemma inom överstyrelsen för ekonomiskt försvar borde övervägas redan i samband med bildandet av en provisorisk organisation. Däremot borde den nuvarande centrala förvaltningsorganisationen på atomenergiområdet inte beröras av detta. Den provisoriska organisationen borde 194
förberedas av en organisationskommitté som också borde ges ställningen som styrelse, framhöll utredningen. 3.2.15 Atomenergiutredningen Atomenergiutredningen tillkallades 30.12. 1965 för att utreda statens fortsatta insatser på atomenergiområdet. Utredningsuppdraget avsåg i första hand organisationen och finansieringen av det industriella utvecklingsarbete som då bedrevs främst inom ramen för Aktiebolaget Atomenergi. Denna huvudfråga för utredningen fick sin lösning i och med att staten och ASEA ingick avtal om bildandet av ett samägt företag, Aktiebolaget ASEA-ATOM, för kommersiell verksamhet beträffande reaktorer och reaktorbränsle och i och med förslagen i 1969 års statsverksproposition om finansieringen av den resterande verksamheten vid Aktiebolaget Atomenergi, dvs. huvudsakligen forsknings- och utvecklingsarbete på området. För de delar av atomenergiutredningens utredningsuppdrag som kvarstod och som avsåg myndighetsfunktionerna pä atomenergiomrädet, meddelades tilläggsdirektiv. Atomenergiutredningen skulle enligt tilläggsdirektiven söka bedöma vilka resurser som krävs för säkerhets- och tillsynsfrågorna och lägga fram förslag till organisation på området. Direktiven uttalade att en anknytning av säkerhetsfrågorna till ett redan befintligt organ med likartade uppgifter (statens strålskyddsinstitut och kommerskollegiet nämndes som tänkbara alternativ) borde övervägas. Utredningen skulle också överväga i vad män tillsynsmyndigheten kunde utnyttja Aktiebolaget Atomenergis resurser för det praktiska tillsynsarbetet. Vad gällde uppgifterna av mera allmän natur inom delegationen för atomenergifrågor skulle utredningen överväga om det fanns behov av ett särskilt organ för dessa eller om de kunde fördelas mellan någon annan befintlig myndighet. Atomenergi och vederbörande departement. I sitt betänkande "Myndighetsuppgifter på atomenergiområdet" (Stencil I 1969:7) SOU 1971:69
föreslog atomenergiutredningen att delegationen för atomenergifrågor och den till delegationen knutna reaktorförläggningskommittén skulle upphöra. Delegationens uppgifter på reaktorsäkerhetsområdet föreslogs överförda till statens strålskyddsinstitut, som därmed skulle bli tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen. Institutet skulle även bli tillståndsmyndighet enligt lagen, utom i sådana ärenden beträffande vilka Kungl. Maj:t förbehåller sig avgörandet. Delegationens uppgifter som allmänt beredande och rådgivande organ på atomenergiområdet föreslogs överförda till vederbörande departement eller till AB Atomenergi i den mån de inte lämpligen kunde utövas av strålskyddsinstitutet. Atomenergiutredningen föreslog att det inom strålskyddsinstitutet inrättas en reaktorsäkerhetsavdelning, som skulle utgöra en integrerad del av institutet. Avdelningens arbete skulle ledas av en chefstjänsteman. Som rådgivande organ till institutets styrelse föreslogs en reaktorsäkerhetsnämnd som i viss mån skulle överta de funktioner, som utövas av reaktorförläggningskommittén, och få en likartad sammansättning. Med hänsyn till de krav som arbetsuppgifterna i samband med de stora kraftreaktorprojekten ställer föreslog utredningen att den nya reaktorssäkerhetsavdelningens interna organisation skulle ges en klart projektinriktad karaktär. Ett begränsat antal fast anställda tekniker skulle enligt förslaget under chefstjänstemannen svara för granskningsarbetet som projektledare. Huvuddelen av resurstillskottet avsågs ske i form av tillfälligt anlitade sakkunniga, bl. a. frän AB Atomenergi. Utredningen underströk i sitt betänkande att man med ett genomförande av dess förslag inte behövde räkna med att på längre sikt binda den organisatoriska inplaceringen. En sammanbindning med andra säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar kunde bli aktuell längre fram ansåg utredningen.
K ommerskollegieu tredn ingen I sitt yttrande över atomenergiutredningens betänkande instämde kommerskollegieutredningen i vad avser de planeringsinriktade uppgifterna på atomenergiområdet i bedömningen att förutsättningarna för atomenergidelegationens verksamhet ändrats och att den nuvarande organisationen för de planeringsinriktade uppgifterna på området därmed kunde sägas ha spelat ut sin roll. Att den reguljära departementsorganisationen får ta över dessa uppgifter syntes även kommerskollegieutredningen mest rimligt med tanke på att någon annan organisation inte finns som kan ta på sig ett motsvarande ansvar. Utredningen pekade emellertid också pä behovet av fortsatt analys av organisationsfrågorna och att en av de utvecklingsmöjligheter som borde studeras var att organisationen på verksplanet byggs ut för att kunna ta på sig ett relativt stort ansvar för både planerings- och verkställighetsuppgifter pä energiområdet. Utredningen anförde att det bland de möjligheter som man i ett sådant sammanhang har att räkna med ingår att en speciell myndighet kommer till för uppgifter på energiområdet bl. a. med avseende pä styrning av kraftförsörjning och kraftdistribution och översiktig planering på energiområdet. Vad gäller verksamheten på säkerhetssidan konstaterade kommerskollegieutredningen i sammanfattning ait det finns ett stort mått av osäkerhet i fråga om de faktorer som kunde ha varit utslagsgivande i fråga omvalet av anknytningsmyndighet och att en anknytning till kommerskollegieverket och stralskyddsinstitutet föreföll i stort sett lika rimliga. Utredningen ville i sitt yttrande ändå förorda en anknytning av det centrala säkerhetsarbetetpå atomenergiområdet till strålskyddsinstitutet främst mot bakgrund av att den sannolika omorganisationen av kommerskollegieverket kunde föra med sig en risk för påfrestningar för den speciella verksamhet det här var fråga om. Utredningen tog härvid också fasta på ett uttalande från atomenergiutredningen att anknytningen till strålskyddsinstitutet 195
inte borde försvåra en senare omprövning av sambanden mellan olika statliga säkerhetsoch tillsynverksamheter.
1970 års riksdagsbeslut Med utgångspunkt i atomenergiutredningens betänkande lades 1970 en proposition fram med förslag till ny organisation för de centrala myndighetsuppgifterna på atomenergiområdet. Propositionen följde inte atomenergiutredningens förslag i anknytningsfrågan utan förordade en fristående organisation, en påbyggnad av den hittillsvarande organisationen med delegationen för atomenergifrågor och reaktorförläggningskommittén som ledningsorgan. Riksdagen beslutade i överensstämmelse därmed. Omorganisationen framställdes i propositionen som en övergångslösning. Det hette där att förändringar kan bli aktuella i samband med behandlingen av förslagen frän energikommittén och kommerskollegieutredningen. Ny instruktion har utfärdats för delegationen som mera markerat ger dess verksamhet en inriktning på säkerhetsfrågorna inom atomenergiområdet.
3.2.16 1968 års utredning om rörtransport av olja och gas Utredningen om rörtransport av olja och gas har i sitt delbetänkande "Olja i rör" (SOU 1970:57) redovisat de tekniska och ekonomiska möjligheterna att bygga rörledningar för oljetransporter i Sverige Utredningen anför att ett rörledningssystem för transport av olja frän det allmännas synpunkt skulle innebära avsevärda fördelar, bl. a. från miljösynpunkt, med hänsyn till avlastningen av nuvarande tankbilstransporter på längre avstånd och med hänsyn till att systemet vid beredskapssituationer och under krig kan avlasta de då hårt ansträngda konventionella transporterna. Det är mot denna bakgrund naturligt, menar utredningen, att staten in196
tresserar sig för en eventuell utbyggnad av ett rörledningssystem för tunna oljeprodukter. Med hänsyn bl. a. till finansieringsproblemen för ett rörledningsprojekt synes det utredningen lämpligt att berörda oljeföretag och staten bildar ett transportföretag för att genomföra projektet. Ett andra betänkande frän utredningen angående naturgasledningar väntas bli framlagt hösten 1971.
3.3 Organ för uppgifter på
mineralområdet
3.3.1 Verksamheten inom Sveriges geologiska undersökning (SGU) Enligt provisorisk instruktion är SGU central förvaltningsmyndighet för ärenden om landets geologiska beskaffenhet. Med iakttagande av vetenskapens fordringar och med särskilt avseende på berg- och jordarternas ekonomiska betydelse åligger det verket — att verkställa bergarts- och jordartskartering — att uppsöka och undersöka förekomster av malmer och andra tekniskt användbara mineral, bergarter och jordarter, — att företa undersökningar i agrogeologiska och hydrogeologiska syften samt över de fossilförande formationernas stratigrafi och paleonotologi, samt — att bedriva forskning av såväl vetenskaplig som övervägande praktisk art varvid uppmärksamheten särskilt bör inriktas pä sådana frågor som är av betydelse för näringslivets utveckling och tillgodoseende av samhälleliga behov. Resultaten av verksamheten skall göras tillgängliga för allmänheten genom geologiska kartor, genom avhandlingar och uppsatser samt genom ett museum som med samlingar belyser främst Sveriges geologi. SGU skall vidare inom sitt verksamhetsområde tillhandagä andra myndigheter med geologiska utredningar och äger även utföra sådana utredningar åt kommuner och enskilda. Ersättning för utförda uppdrag utgår SOU 1971:69
efter grunder som Kungl Maj:t fastställer. Verksamheten inom SGU kan i huvudsak indelas i tre grupper: karteringsverksamhet, prospektering och uppdragsverksamhet. Kartläggning av landets berggrund och jordlager var ursprungligen, vid SGU:s grundande, verkets huvuduppgift. Sedan dess har andra arbetsuppgifter tillkommit, framför allt malmletningsverksamhet, vilken tagit en allt större del av resurserna i anspråk. SGU genomför för närvarande efter beslut av riksdagen år 1963 prospektering i Norrbottens län i syfte att genom systematisk malminventering skapa underlag för en samhälls- och företagsekonomiskt rationell långsiktsplanering av gruvdriften i länet. Samtidigt med att detta beslut fattades beslutade riksdagen också om inmutningsförbud i Norrbottens län för annan än staten under den tid inventeringen pågick (fram till 1972). Nyupptäckta fyndigheter inom detta område kommer sålunda under denna period att förbehållas staten. En omfattande sulfidmalmletning bedrivs vidare av SGU inom Västerbottens län. Ökade resurser har anslagits för uranprospektering. Legeringsmetallerna har även ägnats ökad uppmärksamhet och en systematisk prospektering efter nickel har igångsatts. SGU:s prospekteringsarbeten avslutas i regel genom att malmberäkna och utmålslägga fyndigheter, varefter den utmålslagda förekomsten såsom statens gruvegendom övertas av kommerskollegiet. I viss utsträckning har SGU utfört arbeten på statliga utmål — arbeten som i regel bekostats genom medel från kommerskollegiet. Karteringsverksamheten resulterar i jordarts- och bergartskartor eller kombinerade kartor av olika typer och i olika skalor. Kartkonsumenterna återfinns inom en vid krets av intressenter. Kartorna fyller givetvis en väsentlig funktion vid gruvhanteringen men är också av värde för t. ex. samhällsplanering, byggnadsverksamhet, miljövård, industriell verksamhet m. m. Uppdragsverksamheten inom SGU innefattar undersökningar av skilda slag för statliga, kommunala eller enskilda uppdragsSOU 1971:69
givare. Undersökningarna kan avse t. ex. grundvattenförhållanden, grus- och sandförekomster m. m. Ersättning uttas för sådana beställningsuppdrag. Chef för geologiska undersökningen är en generaldirektör. Verket är försöksvis organiserat på tre byråer och tre avdelningar: allmänna byrån, kartbyrån, malmbyrån, geofysiska avdelningen, kemiska avdelningen och administrativa avdelningen.
3.4 Aktuella utvecklingsfrågor med anknytning till den statliga verksamheten på mineralområdet 3.4.1 Gruvrättsutredningen Gruvrättsutredningen tillkallades för att företa en samlad översyn över det gruvrättsliga systemet sådant detta finns upptaget i gruvlagen, stenkolslagen och uranlagen, i syfte bl. a. att skapa de rättsliga förutsättningarna för en rationell utveckling av gruvnäringens struktur. Utredningen har framlagt dels huvudbetänkandet "Ny gruvlag" (SOU 1969:10) dels betänkandet "Gruvrättslig speciallagstiftning" (SOU 1970:45). Utredningen har i sitt förslag till ny gruvlag velat ä ena sidan tillgodose behovet av stimulans till malmletning, ä andra sidan skapa garantier för att gruvutmål kommer till användning pä ett frän samhällsekonomisk synpunkt godtagbart sätt samt att, i den mån så inte sker, en utrensning kommer till stånd sä att områdena blir tillgängliga för undersökning och eventuellt utnyttjande av andra intressenter. För att underlätta strukturrationaliseringen inom gruvnäringen behövs enligt utredningens mening lagregler som gör det möjligt att i vissa situationer frambringa ett enhetligt utnyttjande av utmål som ligger nära varandra men tillhör olika ägare. I enlighet med sina direktiv har utredningen övervägt en övergång från det nuvarande inmutningssystemet till ett konces197
sionssystem men stannat för en lösning som bygger på inmutningssystemet med vissa koncessionspräglade inslag. Utredningen föreslår bl. a. en ökning av såväl inmutningsområdets som utmålets storlek, en undersökningstid på upp till sex år med möjlighet till fyra års förlängning efter särskild prövning, möjlighet att vägra förlängning av undersökningstiden utöver två år om sökanden inte utfört något ändamålsenligt undersökningsarbete och det finns anledning antaga att så inte heller kommer att ske, skärpta krav på bevisning av malmförekomst för att få utmål, begränsning av utmals giltighetstid till 25 år med möjlighet till förlängning med högst 20 år i sänder, möjlighet för Kungl.Maj:t att under vissa förutsättningar berättiga en av utmålshavarna till inlösen av andras utmål samt också i vissa fall med riksdagens samtycke förordna om inlösen, där det bedömes vara av synnerlig vikt från allmän synpunkt att viss mineralfyndighet undersöks eller utnyttjas bättre än tidigare. Utredningen förutsätter att det värdefulla instrument för det allmänna att påverka gruvnäringens struktur som kronoandelsinstitutet utgör, bibehålls. I samband härmed föreslås en förenkling av reglerna på området innebärade bl. a. att kronoandel i princip skall uppkomma automatiskt i och med utmalsläggningen. Vissa regler föreslås syftande till att främja aktivitet från såväl statens som inmutarens sida. Några organisatoriska förändringar i stort föreslås inte av gruvrättsutredningen. Nytillkommande eller ändrade arbetsuppgifter har sålunda fördelats mellan bergsstaten och kommerskollegiet (bergsbyrån) efter i huvudsak samma principer som hittills tillämpats. Gruvrättsutredningen uttalar i sitt betänkande att prövningen av vissa av de ärenden som enligt förslaget skall avgöras av kollegiet kräver stor förtrogenhet med de förhållanden under vilka gruvnäringen arbetar. Utredningen har diskuterat olika möjligheter att tillföra kollegiet expertis i fråga om gruvdrift, prospektering, malmförsörjningsproblem etc. vid prövningen av dessa frågor. 198
Som en tänkbar lösning har gruvrättsutredningen diskuterat tanken att föreskriva att ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t skall deltaga i kollegiets handläggning av ärenden av ifrågavarande slag. En sådan anordning menar dock utredningen kontrastera mot kommerskollegiets nuvarande organisation enligt vilken generaldirektören ensam beslutar i flertalet ärenden. Utredningen hänvisar också till kommerskollegieutredningens översyn av kollegiet och säger sig förutsätta att vid en omorganisation av kollegiet hänsyn tas till att kollegiet har att avgöra viktiga gruvärenden. Utredningen har i stället stannat vid förslaget att vid kommerskollegiets sida inrätta en särskild nämnd, gruvnämnden, vars yttrande skall inhämtas innan kollegiet avgör vissa ärenden. Ordföranden i nämnden föreslås vara en opartisk, i allmänna värv erfaren person som utses av Kungl. Maj:t. Nämnden bör i övrigt ha fyra ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t efter förslag av exempelvis SGU, Svenska gruvindustriarbetarförbundet, Svenska gruvföreningen och Jernkontoret. Nämnden bör vara skyldig att yttra sig också i andra gruvärenden än nu åsyftade. Nämnden bör också enligt utredningen kunna fungera som allmänt kontaktorgan mellan kollegiet och gruvnäringen. För fullgörande av denna uppgift bör nämnden vid behov hålla informella överläggningar med företrädare för näringen. Gruvrättsutredningens huvudbetänkande har remissbehandlats. Kommerskollegieutredningen tog i sitt yttrande över gruvrättsutredningens huvudbetänkande upp de organisationsfrågor som sammanhänger med tillämpningen av en ny gruvlagstiftning och ifrågasatte om det är lämpligt att just nu fatta långsiktigt bindande beslut i fråga om uppgiftsfördelningen mellan olika myndighetsorgan med hänsyn till den översyn som pågår av organisationen för kommerskollegiet och bergsstaten. Om en ny gruvlag införs innan frågan om kommerskollegiets och bergsstatens framtida organisation hunnit avgöras bör det ske i medvetande om att lagen kan behöva förändras i SOU 1971:69
anslutning till en eventuell organisationsre- ka former som är mest lämpade för att form, framhöll utredningen. genomföra arbetsuppgifterna. I sitt förslag till gruvrättslig speciallagstiftDirektiven uttalade att det för finansiening föreslär gruvrättsutredningen en enhet- ringen av främst den geologiska karteringen lig och förenklad reglering beträffande de och prospekteringsverksamheten är av stor mineralfyndigheter som nu omfattas av lagen betydelse att man får en lämplig gränsdragangående stenkolsfyndigheter m. m. och ning mellan uppgifter som bör finansieras uranlagen. Enligt förslaget skall undersökning över statsbudgeten och sådan verksamhet och bearbetning i princip alltjämt regleras som kan hänföras till uppdrag från olika genom koncession. Närmare precisering av organ och enskilda och som bör bekostas av koncessionsinnehäll och koncessionsvillkor uppdragsgivare. avses skola ske i samband med koncessionsGeologiutredningen anför i sitt betänkangivningen i varje särskilt fall efter förhand- de "Malm-Jord-Vatten" (SOU 1971:17) att lingar med den som söker koncession. den geologiska karteringen f. n. är starkt I förslaget till kungörelse om tillämp- eftersatt och att behovet av geologiska karningen av lagen föreslår gruvrättsutredningen tor är stort och i ständigt stigande med att koncession beviljas av Kungl. Maj:t med hänsyn till den allt snabbare samhällsutveckkommerskollegium som beredande instans. lingen. Utredningen föreslår därför att en Tillsynen över efterlevanden av föreskrifter allmän planmässig geologisk kartläggning av och villkor för koncession föreslås bli utövad hela landet genomförs av SGU under högst av kommerskollegium med biträde av bergs- en 50-årsperiod. statstjänstemännen. Kollegiet föreslås också Enligt utredningens mening är det ofrånfå utfärda kompletterande detaljföreskrifter. komligt att den statliga malmletningen intenGruvrättsutredningen föreslår att konces- sifieras. I princip bör denna verksamhet omsion pä samma sätt som nu gäller enligt fatta hela landet inklusive kontinentalsockeln kontinentalsockellagen skall kunna förbindas och ha till syfte att finna ekonomiskt utnyttjmed föreskrifter om statligt deltande i verk- bara fyndigheter. Verksamhetens inriktning samheten, royalty och arealavgifter till sta- och omfattning får slutligt bestämmas av ten eller liknande villkor. statsmakterna mot bakgrund av bl. a. försörjnings-, beredskaps- och handelspolitiska synpunkter, framhåller utredningen. Prospekte3.4.2 1964 års geologiutredning ring efter uran är f. n. den mest angelägna 1964 ars geologiutredning hade enligt direk- arbetsuppgiften, menar utredningen. tiven att pröva frågan om en från samhällsUtredningen föreslår mot bakgrund av bl. a. ekonomiska synpunkter lämplig omfattning det samhällsekonomiska intresset, att omoch inriktning av den geologiska karteringen fattande prospekteringsarbeten liksom nu och prospekteringen och därmed samman- bör handhas av SGU och finansieras genom hängande frågor, dvs. den verksamhet som är anslag över riksstaten. förankrad inom Sveriges geologiska underFör finansieringen av prospektering av såsökning (SGU). Direktiven framhöll att krav dan karaktär där företagsekonomiska befrän olika hall framförts om en kraftigt ökad dömningar får avgörande betydelse, föreslår geologisk kartering och att ett klart doku- utredningen inrättandet av ett statligt bolag menterat behov föreligger av en ökad känne- som även skall förvalta statens gruvegendom. dom om landets totala mineraltillgångar likGeologisk verksamhet avseende utredsom de tekniska och ekonomiska förutsätt- ningar och forskning beträffande jordarterningarna att exploatera dessa. Mot bakgrun- nas och berggrundens egenskaper samt tillden av karterings- och prospekteringsverk- gångar på råvaror utom beträffande speciella samhetens omfattning och inriktning skulle malmmineral sammanförs enligt geologiututredningen också pröva vilka organisatoris- redningens förslag till en enhet vid SGU. SOU 1971:69
Särskild vikt skall enligt utredningen läggas vid grundvattenfrägor i samarbete med statens naturvårdsverk. Organisationsförslaget
I den mån gruvrätter skall utnyttjas med hänsyn till exempelvis sysselsättnings- eller försvarberedskapsåtgärder förutsätter utredningen att berörda ämbetsverk tar erforderliga initiativ och svarar för finansiering härav genom att kontakta bolaget. Utredningen anser att exploateringen av statens mineraltillgångar, sedd som isolerad företeelse, inte behöver föranleda särskilda överväganden från ansvars- och organisationssynpunkt. Det är en sedan många år väl etablerad statlig verksamhet. Det som komplicerar lösningen av organisationsfrågorna och därmed även den ekonomiska bedömningen är exploateringens nära samband med prospektering och förvaltning av statens gruvegendom. Enligt utredningens mening är samtliga dessa frågor sa intimt förknippade med varandra att de bör lösas i ett sammanhang för att en effektiv organisation på sikt skall kunna byggas upp. När det gäller ansvaret för exploateringen har departementschefen i prop. 1968:51 uttalat, att staten i LKAB har en organisation som kan tillgodose de olika krav exploateringen ställer, och att det därför finns skäl som talar för att LKAB helt eller delvis bör överta ansvaret för exploateringen. Departementschefens uttalande torde närmast avse exploatering av järnmalmstillgangar, anför utredningen. När det gäller exploatering av sulfidmalmsfyndigheter m. m. anser utredningen att starka skäl talar för en koncentration härav till det av utredningen föreslagna bolaget, vilket enligt vad tidigare angivits även skulle ansvara för viss prospektering samt förvaltning av statens gruvegendom. Enligt utredningens uppfattning kan det övervägas om det föreslagna bolaget bör göras till moderbolag för statens samtliga mineralintressen.
Enligt geologiutredningens mening bör SGU även i framtiden vara central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet. Målsättningen för SGU skall vara att rationellt och effektivt ansvara för den statliga geologiska verksamheten i landet med avseende på geologisk kartering, prospektering och inventering inklusive visst forsknings- och utvecklingsarbete. Geologiutredningen föreslår att kommerskollegiets myndighetsfunktioner inklusive bergsstaten överförs till SGU. Enligt utredningens mening vinns härigenom en önskvärd koncentration av statens näringspolitiska uppgifter beträffande gruvnäringen. I samband med en överflyttning synes frågan rörande arbetarskydd lämpligen böra överföras till arbetarskyddsstyrelsen, anför utredningen. Geologiutredningen föreslår att SGU ställs under ledning av en styrelse med fem ledamöter. Generaldirektören bör vara ledamot och ordförande. Övriga ledamöter bör representera allmän och enskild verksamhet som har anknytning till SGU:s olika arbetsområden. Ett statligt bolag under Statsföretag AB får enligt förslaget ansvaret för den prospektering där företagsekonomiska bedömningar får avgörande betydelse och för förvaltningen av statens gruvegendom. Statsföretag AB torde få avgöra om ett helt nytt statligt bolag behöver bildas eller om t. ex. AB Statsgruvor bör ombildas för denna verksamhet, anför utredningen och menar vidare att det ankommer på bolaget självt att avgöra om det bör bygga upp en egen organisation för ifrågavarande prospektering. Utredningen 3.4.3 1967 års gruvutredning förutsätter dock att SGU tills vidare svarar Tillkallad 14.4.1967 hade gruvutredningen för utförande av prospekteringen på uppdrag till uppgift att mot bakgrund av strukturfrån bolaget. En eventuell överföring till rationaliseringen och därmed sammanbolaget av SGU:s prospekteringsarbeten skul- hängande sysselsättningssvårigheter inom le medföra nackdelar, tillägger utredningen. gruvindustrin i Mellansverige undersöka läget 200
och utsikterna för denna industri samt, om det bedömdes erforderligt, föreslå åtgärder i syfte att främja industrins rationella utveckling och därmed sysselsättningens tryggande på längre sikt. Gruvutredningen föreslår i sitt betänkande "Mellansvensk gruvindustri" (SOU 1970:51) bl. a. en betydligt utökad prospekteringsverksamhet för att säkerställa de mellansvenska järnverkens långsiktiga malmförsörjning. Utredningen föreslår också att den tillämpade forskningen förstärkes genom att staten medverkar till att ett bergtekniskt institut kommer till stånd för utveckling av bergbrytnings- och malmbehandlingsteknik lämplig för mellansvenska gruvor. Förslagen från 1967 års gruvutredning remissbehandlas för närvarande. 3.4.4 Havsresursutredningen En utredning som skall ligga till grund för uppläggningen av en långsiktig inventering av kontinentalsockelns tillgångar verkställs av havsresursutredningen, tillkallad 28.6.1968. Utredningen skall enligt direktiven bl. a. kartlägga resurserna för ifrågavarande forskning samt avgränsa och beskriva forskningsområdet. Den skall vidare undersöka möjligheterna att lösa samordningsproblemen på forskningsområdet inom ramen för befintlig organisation liksom möjligheterna att samla undersökningsresultat och information om pågående undersökningsprojekt till något eller några befintliga organ. Utredningsarbetet skall även innefatta en långtidsplan för en successiv utbyggnad av inventeringsverksamheten. Havsresursutredningen väntas under 1971 lägga fram förslag om program för samt organisation och finansiering av svensk havsutforskning.
far exploateringsledet behandlats bl. a. i prop. 1968:51. Där uttalades bl. a.: "I fråga om den statliga järnmalmsexploateringen har staten en effektiv organisation i Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB). Beträffande statens övriga mineralexploatering har, med undantag av AB Statsgruvor, inte någon motsvarande organisation byggts upp. Den kraftigt ökade statliga prospekteringen under senare år, liksom enskilda företags aktivitet avseende fyndigheter, vari staten har kronoandel, har emellertid aktualiserat ställningstaganden till en rad tämligen omfattande gruvprojekt. Även omfattningen i övrigt i framtiden av statens mineralexploatering kan förutses komma att öka betydligt, exempelvis i fråga om uran och legeringsmetaller. Planerings- och verkställighetsuppgifterna avseende aktuella investeringsprojekt liksom verksamheten i övrigt kräver en industriell och affärsmässig organisation av högsta kvaltet. Den nuvarande organisationen som tillkommit under helt andra förutsättningar än de som f. n. gäller, kan inte anses fylla de krav som numera måste ställas på planeringen för en modern gruvindustri. Enligt min mening bör ansvaret för exploateringen av statens gruvegendom i princip åvila ett aktiebolag med erforderliga tekniska och ekonomiska resurser. I LKAB har staten en organisation, som kan tillgodose de olika krav, som exploateringen ställer. Det finns därför skäl som talar för att LKAB bör helt eller delvis överta ansvaret för exploateringen. Möjligheterna till och formerna för ett övertagande övervägs f. n. inom finansdepartementet, varvid samråd äger rum med företrädare för Sveriges geologiska undersökning, kommerskollegium, 1964 års geologiutredning och LKAB. Dessa överväganden avser även att uppnå en effektiv samordning av exploateringen med statens mineralprospektering och förvaltning av mineralintressen."
3.5 Organ för tekniska regleringsåtgärder och statligt säkerhetsarbete 3.5.1 Verksamheten inom kommerskollegiet
3.4.5 Organisationsfrågor vad gäller förvaltningen av statens gruvegendom - riktlinjer enligt prop. 1968:51 De organisationsfrågor som sammanhänger med det statliga gruvägandet har vad beträfSOU 1971:69
Bland kommerskollegiets uppgifter som central förvaltningsmyndighet för ärenden rörande rikets handel, industri, bergsbruk samt hantverk och slöjd ingår att svara för säkerhetsinriktade regleringar pä vissa områden: det elektriska området, området för explosi201
va och brandfarliga varor, livsmedelsområdet1 samt verksamheter på kontinentalsockeln. Det elektriska området
Liv sm edelso mrådet Enligt vitamineringsförordningen lämnar kommerskollegiet tillstånd till vitaminering av livsmedel och till import av vitaminerat livsmedel. Statens institut för folkhälsan undersöker varorna i fråga varefter ansökan inges till kollegiet. Samråd med folkhälsan äger rum i principfrågor. Enligt livsmedelsstadgan skall kommerskollegiet godkänna tillsatser till livsmedel. Förteckning över godkända livsmedelstillsatser publiceras årligen i kommerskollegii författningssamling. Vidare har kollegiet att fastställa högsta tillåtna rest av bekämpningsmedel. Publicering sker i kollegiets författningssamling. Initiativ tas vanligen från kollegiets eller folkhälsans sida. Ärenden angående livsmedel o. dyl. handläggs inom kommerskollegiets industribyrå där en handläggare och en assistent arbetar med dessa frågor. En orientering om livsmedelsstadgekommittén och om besluten i anledning av kommitténs förslag lämnas i avsnitt 3.6.6.
Kommerskollegiet utfärdar säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningar och meddelar bestämmelser om kontroll av elektrisk materiel. Tillsyn över starkströmsanläggning utövas av kommerskollegiet samt under dess överinseende och ledning av befattningshavare, s. k. tillsynsman, hos kollegiet eller hos statens elektriska inspektion. I fråga om starkströmsledning som omfattas av koncessionsplikt, krävs att tillsynsman utfärdat drifttillstånd innan ledningen får tas i bruk. Drifttillstånd meddelas efter prövning huruvida hinder inte möter från säkerhetssynpunkt att anläggningen begagnas. Annan starkströmsanläggning "må besiktigas i den omfattning kommerskollegiet eller tillsynsman finner erforderligt". Denna tillsynsverksamhet jämte uppgiften att meddela drifttillständ handhas i huvudsak av fältorganisationen, statens elektriska inspektion (se härom vidare avsnitt 3.5.10). Ett undantag är tillsyns- och drift- Området för explosiva och brandfarliga tillständsverksamhet med avseende pä järn- varor vägar, tunnelbanor o. dyl. som utövas direkt Enligt förordningen om brandfarliga varor av en tjänsteman inom kollegiet. Kollegiets föreskrifter beträffande kon- utfärdar kommerskollegiet de närmare företroll av elektrisk materiel preciserar vilken skrifter som erfordras för tillämpningen av elmateriel som måste undergå provning. Den förordningen. Enligt förordningen om explosiva varor provningspliktiga materielen provas enligt av har kollegiet bl. a. följande uppgifter: kollegiet fastställda provningsbestämmelser. Kommerskollegiet utger systematisk förSom provningsanstalt för materiel för vilken provningstvång föreligger anlitas SEMKO teckning över samtliga explosiva varor som (Svenska elektriska materielkontrollanstal- kollegiet godkänt. Utan godkännande får ten) som genom resolution av Kungl. Maj:t explosiv vara inte tillverkas eller innehas eller införas i riket. erhållit särskild auktorisation. Kommerskollegiet utfärdar säkerhetsföreDe säkerhetsinriktade uppgifterna på elområdet handhas inom kommerskollegiets skrifter rörande anläggnings inrättande och elektriska byrå. Byrån har f. n. 27 anställda drift av rörelsen och ordningsföreskrifter för varav 19 handläggare. Huvuduppgifterna för tillverkningsställen. Innan bestämmelser av byggnadsteknisk natur meddelas skall kollebyrån är, förutom säkerhetsinriktade upp giet samråda med statens planverk. Kan eniggifter, koncessionsärenden och bidragsärenden. Säkerhetsfrågorna tar uppskattningsvis !De aktuella uppgifterna överförs 1.1.1972 till ca 6 manår i anspråk på handläggarsidan. det nya livsmedelsverket. 202
het dem emellan inte uppnås skall frågan hänskjutas till Kungl. Maj:t för avgörande. Kommerskollegiet utfärdar föreskrifter om den myckenhet explosiv vara av vissa transportklasser som får transporteras landvägen (dock ej järnväg). Sjöfartsstyrelsen har motsvarande beslutanderätt vad gäller transport pä fartyg och vederbörande centrala förvaltningsmyndighet vad gäller järnvägstransport. Kommerskollegiet skall i sådana frågor samräda med statens trafiksäkerhetsverk om föreskriften rör den yrkesmässiga biltrafiken för godsbefordran. Annan central förvaltningsmyndighet skall samräda med kommerskollegiet innan föreskrift utfärdas. Om enighet vid samråd inte uppnäs hänskjuts frågan till Kungl. Maj:t. Kommerskollegiet lämnar tillstånd till import av explosiv vara, som inte godkänts av kollegiet, för försöksändamål. Ärendena rörande explosiva och brandfarliga varor handläggs inom kommerskollegiets industribyrå. Det kan här nämnas att länsstyrelserna bl. a. lämnar tillstånd till tillverkning av och handel med explosiva varor, låter verkställa avsyning (via sprängämnesinspektionen eller polismyndighet) innan tillverkning av eller handel med explosiv vara sker samt utövar den allmänna tillsynen över efterlevnaden av explosivvaruförordningens bestämmelser med biträde av underlydande polismyndigheter. Sprängämnesinspektionen skall lämna tillsynsmyndigheten erforderligt tekniskt biträde vid tillämpningen av förordningens bestämmelser. Inspektionens yttrande skall normalt inhämtas i alla de ärenden enligt explosivvaruförordningen där tekniska synpunkter är av betydelse vid avgörandet. Som ovan nämnts förrättar inspektionen även avsyning av fabrik där explosiv vara tillverkas. Kontinentalsockelns område Enligt lag 3 juni 1966 om kontinentalsockeln kan vid tillstånd att utforska kontinentalsockeln och att utvinna naturtillgångar frän denna fogas föreskrift som påkallas frän SOU 1971:69
allmän synpunkt (t. ex. föreskrift om företagets ledning, sättet för arbetets utförande, föreskrifter till förebyggande av vattenförorening eller till skydd för sjöfarten, fisket eller annat allmänt och enskilt intresse m. m.). Enligt tillämpningskungörelsen till lagen utövas tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd enligt lagen om kontinentalsockeln av kommerskollegiet. Det åligger kollegiet att vid tillsynen samverka med annan myndighet vars verksamhet berörs av tillståndet. Kollegiet anlitas även för utarbetande av förslag till villkor och föreskrifter. Verksamheten ligger pä kollegiets bergsbyrå. 3.5.2 Verksamheten inom strålskyddsinstitutet Statens strålskyddsinstitut är strålskyddsmyndighet enligt kungörelse 19 december 1958 med tillämpningsföreskrifter till strålskyddslagen. Enligt strålskyddslagen får radiologiskt arbete inte bedrivas utan tillstånd. Även innehav av anordning som utsänder joniserande strålning och handel m. m. med radioaktivt ämne kräver tillstånd. Tillståndet lämnas av strälskyddsmyndigheten. Vid meddelande av tillstånd till radiologiskt arbete skall strälskyddsmyndigheten stadga de villkor och övriga föreskrifter som anses nödvändiga från strålskyddssynpunkt. I fråga om annan teknisk anordning som kan alstra joniserande strålning äger strålskyddsmyndigheten meddela föreskrifter till skydd mot strålningen och ålägga innehavare att vidta erforderliga åtgärder. Tillämpningskungörelsen stadgar att strålskyddsmyndigheten äger meddela närmare föreskrifter och anvisningar rörande tillämpningen av strälskyddslagen. Tillsyn över efterlevnad av strälskyddslagen och av föreskrifter som meddelas med stöd av lagen utövas av strälskyddsmyndigheten och under dess överinseende och ledning av tillsynsmän. 1 anslutning till tillstånd enligt atomener203
gilagen meddelar strälskyddsmyndigheten de särskilda föreskrifter som erfordras för strålskyddet. Särskilt tillstånd enligt strålskyddslagen erfordras emellertid inte i princip för vad som omfattas av tillstånd enligt atomenergilagen. Strälskyddsinstitutet hör till socialdepartementet. Det leds av en styrelse bestående av sju av Kungl. Maj.t utsedda ledamöter. Styrelsens ordförande är f. n. ordföranden och chefen för försäkringsrädet. I styrelsen ingår vidare, förutom institutets föreståndare, en administrativ expert, en representant för arbetarskyddsstyrelsen, tvä vetenskapliga experter inom kärnfysik respektive strålningsbiologi samt en medicinsk expert. I frågor som rör det kliniskt radiofysiska arbetet vid Karoliska sjukhuset inträder sjukhusdirektören som ledamot av styrelsen. Chefen för socialstyrelsen, chefen för veterinärstyrelsen och överläkaren vid radiumhemmets allmänna avdelning äger rätt att delta i styrelsens sammanträden men inte i besluten. Institutet har totalt 75 anställda varav 20 handläggande tjänstemän. För budgetåret 1971/72 uppgår anslaget till institutet till 4,7 miljoner kronor. I avsnitt 3.6.1 redovisas atomenergiutredningens förslag om att föra över verksamheten inom den till delegationen för atomenergifrågor knutna reaktorförläggningskommittén till strälskyddsinstitutet. 3.5.3 Verksamheten inom delegationen för atomenergifrågor/reaktorförläggningskommittén Enligt atomenergilagen krävs tillstånd för att förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller eljest ta befattning med ämnen som används som bränsle (atombränsle) i anläggning för utvinning av atomenergi (atomreaktor) och för att uppföra, inneha eller driva atomreaktor m . m . Likaså omfattas export av atombränsle m. m. av tillstandsplikt. Regleringen avser främst att tillgodose ett tekniskt säkerhetsintresse. Atomenergilagen avser därutöver att tillgodose vissa allmänna intressen 204
av bl. a. energipolitisk natur. Frågor om uppförandet av atomenergianläggningar prövas från allmänna plan- och miljöskyddssynpunkter enligt annan lagstiftning, främst byggnadslagen och den nya miljöskyddslagen. Tillstånd enligt atomenergilagen meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Om det av säkerhetsskäl eller eljest frän allmän synpunkt kan anses påkallat kan villkor uppställas vid meddelande av tillstånd eller senare under tillståndets giltighetstid. Tillsyn av efterlevnaden av lagen och av villkor som meddelats med stöd av lagen utövas enligt särskild kungörelse av delegationen för atomenergifrågor. Vid sidan av uppgiften som tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen hade delegationen tidigare vissa uppgifter av mera allmänt rådgivande och beredande natur pä atomenergiomradet. Delegationen består av fem ledamöter vilka förordnas av Kungl. Maj:t. Delegationen lyder direkt under Kungl. Maj:t och hör till industridepartementet. Ledamöterna utses oberoende av anknytning till visst organ eller företag. Till delegationen är knutna experter som företräder olika intressenter pa atomenergiområdet med rätt att yttra sig men inte att delta i besluten. Enligt instruktionen skall inom delegationen finnas en reaktorförläggningskommitté med uppgift att biträda vid behandling av ärenden som angår säkerhetsförhallanden vid atomenergianläggningar. Reaktorförläggningskommittén består av ordföranden jämte ytterligare minst fyra ledamöter. Ledamöterna representerar sakkunskap pä främst strålskydds-, värmeteknik- och materialområdena. Kommitténs huvudsakliga arbete består dels i att frän säkerhetssynpunkt granska anläggningar som projekteras eller uppförts, dels i att handlägga löpande säkerhetsfrågor och utöva tillsyn över anläggningar som är i drift. Granskningen av nya anläggningar är den mest krävande av kommitténs uppgifter och SOU 1971:69
länsbrandinspektörsorganisationen utförs i samband med ansökningar om till- skulle stånd enligt atomenergilagen. Ansökningarna upphöra och ersättas med utökade rådgivremitteras regelmässigt till delegationen som ningsresurser centralt inom statens brandöverlämnar ärendet till kommittén. Kommit- inspektion. Riksdagen har emellertid beslutén utarbetar bl. a. förslag till villkor från tat att någon sådan ändring inte skulle ske. Statens brandinspektion har som central säkerhetssynpunkt för tillståndet. När det gäller säkerhetsfrågorna företar delegationen förvaltningsmyndighet tillsyn över brandföringen ytterligare prövning utöver den som svaret i riket. Det åligger inspektionen särredovisas i kommitténs yttrande, vilket över- skilt att ge råd och anvisningar till kommulämnas till Kungl. Maj:t tillsammans med ner och enskilda i frågor av allmän betydelse för brandförsvaret, att verka för att branddelegationens eget yttrande. De tillstand som beviljas av Kungl. Maj:t försvaret i olika delar av riket ordnas ändainnehåller vissa villkor, vanligen i form av målsenligt, att verka för standardisering av hänvisning till de villkor som föreslagits brandmateriel och att göra framställning hos i reaktorförläggningskommitténs yttrande. länsstyrelsen i den män åtgärder behövs för När det gäller kraftreaktorer uppställs van- att stärka brandförsvaret inom visst län. Brandinspektionen fullgör sina uppgifter ligen det villkoret att anläggningen inte får tas i drift innan den godkänts av delega- genom att ge råd och anvisningar i särskilda tionen och strälskyddsmyndigheten. Delega- fall eller genom cirkulär och meddelanden, tionen bemyndigas i regel att meddela de genom samråd och besvarande av remisser, ytterligare villkor som anses erforderliga från genom att delta i och själv organisera komsäkerhetssynpunkt eller eljest och baserar då mittéer och konferenser samt genom att sina beslut i vad gäller säkerhetsfrågor på bedriva viss försöksverksamhet m. m. Statens brandinspektion är ett rådgivande förslag av kommittén. Hos delegationen finns f. n. anställda 8 organ utan direktiv - eller förelägganderätt tjänstemän som utgör tekniskt sekretariat åt gentemot kommuner eller enskilda. På ett reaktorsförläggningskommittén. Anslaget till område äger dock inspektionen meddela för delegationen för atomenergifrågor uppgår länsstyrelserna bindande föreskrifter. Detta budgetåret 1971/72 till ca 1,8 miljoner kro- gäller närmare föreskrifter rörande länsstyrelsernas tillämpning av kungörelsen om ernor. De förslag som 1966 års atomenergiutred- sättning på grund av verksamhet för brandning avgivit beträffande delegationens verk- släckning m. m. Statens brandinspektion sorterar under samhet redovisas i avsnitt 3.6.1. civildepartementet. Chef för inspektionen är 3.5.4 Myndigheter med uppgifter i anslut- enligt instruktionen riksbrandinspektören som ensam avgör alla ärenden. Innan inspekning till brandförsvaret tionen meddelar råd eller anvisning skall Fredsbrandförsvaret är enligt brandlagstift- inspektionen, om frågan är av principiell ningen en kommunal självförvaltningsupp- betydelse eller det är påkallat av annan gift. Även enskilda har vissa skyldigheteratt orsak, samräda med bl. a. berörda myndigsörja för brandförsvar. Statens medverkan i heter. brandförsvaret består främst i att utöva tillPersonalen vid statens brandinspektion syn, meddela råd och anvisningar samt till- uppgår till 9 varav 6 handläggare. Anslaget handahålla viss utbildning. Den statliga till- till inspektionen uppgår budgetåret 1971/72 synen utövas regionalt av länsstyrelsen och till ca 1 miljon kronor. centralt av statens brandinspektion. Länsstyrelserna biträdes i sin tillsynsverksamhet av länsbrandinspektörer. Enligt förslag av den s. k. brandförsvarsutredningen SOU 1971:69
3.5.5 Verksamheten inom statens planverk
nadsdelar, olämpliga installationer t. ex. för gas, vatten och elektrisk ström; säkerhet mot Statens planverk är central förvaltningsmynsanitär olägenhet genom dålig belysning, vendighet för ärenden om planläggning av betilation osv.). byggelse och om byggnadsväsendet. Det åligEn rad andra författningar innehåller beger verket att i anslutning till den allmänna stämmelser om vissa anordningar i byggnader uppsikten över planläggningen och byggnadsvarigenom även andra centrala myndigheter väsendet ge rad och vägledning för planläggän statens planverk äger utfärda föreskrifter ningen samt meddela föreskrifter, rad och eller meddela anvisningar rörande byggnader anvisningar för byggnadsväsendet samt att och byggnadsanordningar. Kommerskollegiet verka för samordning mellan planverkets och meddelar sålunda föreskrifter vad gäller andra myndigheters insatser på dessa omelektriska starkströmsanläggningar och råden. brandfarliga och explosiva varor. FöreskriftPlanverket leds av en styrelse. Verket är er meddelas också av civilförsvarsstyrelsen organiserat på en planbyrå, en utvecklings- medan arbetarskyddsstyrelsen, statens brandbyrå, en teknisk byrå och en administrativ inspektion och, på hälsovårdens område, sobyrå. Till planverket är knutna ett råd för cialstyrelsen och veterinärstyrelsen meddelar samhällsplanering och ett tekniskt råd. Ver- anvisningar. ket sorterar under civildepartementet. Byggnadstekniska föreskrifter utfärdas Antalet anställda vid statens planverk uppäven av kommunerna i fråga om vatten- och går budgetåret 1971/72 till 114 varav 78 avloppsanläggning, vissa elektriska anordutgör handläggande personal. Anslaget till ningar samt gasinstallationer. verksamheten uppgår till ca 10 miljoner kroUtvecklingen har karakteriserats av en nor. strävan att i de fall det är praktiskt möjligt och lämpligt ur olika specialförfattningar utmönstra byggnadsbestämmelser och i stälDen skyddsinriktade verksamheten let införa dessa i tillämpningsföreskrifterna till Den del av verksamheten inom statens plan- byggnadsstadgan. verk som i detta sammanhang tilldrar sig Byggnadsindustrialiseringsutredningen föuppmärksamhet är uppgiften att meddela reslog 1966 bl. a. att alla bestämmelser om föreskrifter, råd och anvisningar för bygg- byggandet skulle samordnas till form och nadsväsendet. innehåll och att planverkets tillämpningsbeGrundläggande bestämmelser om hur stämmelser till byggnadsstadgan borde ombyggnader och anordningar därtill skall vara fatta alla delar i en byggnad. Utredningen utförda finns i 1959 års byggnadsstadga en- eftersträvade en sådan ordning i fråga om ligt vilken byggnadslov måste erhållas från både sädana byggnadsbestämmelser som byggnadsnämnd för nybyggnad m. m., varvid meddelas i författning eller av statlig mynstadgans bestämmelser och de därtill av sta- dighet och bestämmelser som meddelas av tens planverk utfärdade tillämpningsföre- kommunalt eller enskilt organ, t. ex. vattenskrifterna gäller som villkor. Enligt stadgan och avloppsverk, gasverk samt elkraftleveranskall planverket, om föreskrift berör annan törer. myndighets verksamhetsområde, samräda Departementschefen anförde beträffande med denna myndighet. Föreskrift som är "av dessa förslag i prop. 1967:100 bl. a. att icke oväsentlig ekonomisk betydelse" måste utredningens önskemål i fråga om författfastställas av Kungl. Maj:t. ningsbestämmelserna pä byggnadsomrädet Byggnadsstadgans regler är motiverade av förverkligats pä flera specialområden, men krav pä säkerhet, hygien och trevnad (omfat- menade också att vissa specialområden på tande säkerhet mot olycksfall förorsakade av grund av bestämmelsernas art bör regleras brand, dålig hållfasthet hos bärande bygg- särskilt och stå under tillsyn av andra myn206
digheter än (nuvarande) planverket och att man ofta inte från dessa myndigheters befogenhetsomräde kan ta undan sådana bestämmelser som råkar ha betydelse för byggandet. Departementschefen betonade betydelsen av samråd mellan myndigheterna för att tillgodose kravet pä rationellt byggande: "När byggnadsstyrelsen (planverket) utformar sina bestämmelser måste den ha de speciella intressena inom andra myndigheters områden för ögonen så att det inte uppstår konflikter mellan de olika typerna av bestämmelser eller oklarhet om innebörden av vad som gäller. Specialmyndigheterna i sin tur måste se till att deras bestämmelser blir förenliga med de centrala byggnadsbestämmelserna. " Departementschefen anförde vidare att bestämmelser som rör byggandet och som specialmyndigheten svarar för kan utfärdas av planverket och tas in i tillämpningsbestämmelserna till byggnadsstadgan och att detta vore en samordningsåtgärd av betydande praktiskt värde. Att ett specialområdes byggnadsbestämmelser publiceras av planverket hindrade självfallet inte att de också tas in i specialmyndighetens bestämmelsesamling, menade departementschefen. De tekniska föreskrifterna utarbetas inom statens planverk under medverkan av utomstående sakkunniga på olika områden. Principiella frågor i samband med föreskrifternas utformning föreläggs planverkets tekniska råd som är sammansatt av representanter för olika intressegrupper med anknytning till byggnadsverksamheten. Förslagen till föreskrifter och anvisningar remitteras till statliga och kommunala myndigheter samt andra berörda parter. Branschorganisationer bereds tillfälle yttra sig över förslag som berör deras respektive områden. Samråd äger rum när föreskrift berör annan myndighets verksamhetsområde och även i andra fall. 3.5.6 Miljöskyddslagen Genom miljöskyddslagen har en samlad rättslig reglering kommit till stånd pä miljöSOU 1971:69
vårdsområdet. Lagstiftningen var tidigare splittrad pä flera författningar - vattenlagen, hälsovårdsstadgan, byggnadslagen, byggnadsstadgan. Lagen omfattar bäde vattenförorenande företag och anläggningar som orsakar luftföroreningar, buller etc. Lagen är däremot inte tillämplig pä störning i radiomottagningsapparat, i fråga om joniserande strålning eller inverkan av elektisk ström från elektrisk anläggning varom särskilda bestämmelser gäller. Den som utövar eller avser att utöva miljöfarlig verksamhet kan få sin sak prövad genom att han söker tillstånd hos koncessionsnämnden för miljöskydd. Vissa utövare av miljöfarlig verksamhet är skyldiga att underkasta sig tillståndsprövning. Naturvårdsverket och länsstyrelserna utövar tillsyn över miljöfarlig verksamhet som kan medföra fara för allmänna intressen. Tillsynsmyndigheten kan ingripa med rad eller anvisningar eller under särskilda villkor med föreläggande om försiktighetsmått eller förbud mot verksamheten. Pä hemställan av naturvårdsverket kan koncessionsnämnden besluta om förbud eller försiktighetsmått. Naturvårdsverket och koncessionsnämnden för miljöskydd lyder under jordbruksdepartementet. 3.5.7 Verksamheten styrelsen
inom arbetarskydds-
Samhällets insatser pä arbetarskyddsomrädet sker genom arbetstids- och arbetarskyddslagstiftningen och genom den tillsyn som skall utövas enligt denna lagstiftning. Grundläggande regler om arbetarskyddet återfinns i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949. Kompletterande föreskrifter är intagna i kungörelsen den 6 maj 1949 med föreskrifter angående tillämpningen av arbetarskyddslagen (arbetarskyddskungörelsen) samt i råd och anvisningar meddelade av arbetarskyddsstyrelsen. Tillsynen av efterlevnaden av arbetarskyddslagen åvilar arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning, 207
yrkesinspektionens befattningshavare och kommunala tillsynsmän. Arbetarskyddsstyrelsen har i huvudsak att verka för främjande av arbetarskyddet, att meddela erforderliga föreskrifter, råd och anvisningar rörande arbetarskydds- och arbetstidslagstiftningens tillämpning, att tillhandagå med rad och upplysningar i arbetarskydds- och närstående frågor samt att handlägga ärenden som rör arbetstid, raster och vila från arbetet. Styrelsen är chefsmyndighet för yrkesinspektionen och handhar administrationen av yrkesinspektionens personal och ekonomi. Arbetarskyddsstyrelsen, som sorterar under socialdepartementet, leds av en styrelse med varierande sammansättning allt efter arten av behandlat ärende. I s. k. pleniärenden består sålunda styrelsen av generaldirektören, tvä överingenjörer och två byråchefer inom verket, i s. k. partsärenden av generaldirektören, tva byråchefer/överingenjörer samt två arbetsgivare- och tva arbetstagarerepresentanter. Verksamheten är organiserad på fyra byråer allmäntekniska och maskintekniska byråerna samt arbetstids- och kanslibyråerna — och tre fristående sektioner — sociala sektionen, skogssektionen och trafiksektionen. Antalet anställda är ca 125. Anslaget till arbetarskyddsstyrelsen uppgår budgetåret 1971/72 till ca 10 miljoner kronor. 3.5.8 Verksamheten inom allmänna yrkesinspektionen Enligt arbetarskyddslagens § 47 utövas tillsynen av efterlevnaden av lagen och dess tillämpningsföreskrifter av arbetarskyddsstyrelsen samt under dess överinseende och ledning av yrkesinspektionens befattningshavare och kommunala tillsynsmän. Paragrafen säger vidare att Konungen kan förordna att tillsynen av visst slag av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis av nämnda befattningshavare, utövas av specialinspektör. Till yrkesinspektionen som sammanfattande begrepp hör sålunda dels den s. k. allmän208
na yrkesinspektionen - med yrkesinspektörer, förste distriktsingenjörer, socialinspektörer och distriktsingenjörer — dels ett antal specialinspektioner. Uppgiften för allmänna yrkesinspektionen är att utöva tillsyn enligt arbetarskydds- och arbetstidslagstiftningen. Detta sker framför allt genom besök på arbetsplatserna samt genom rådgivnings- och upplysningsverksamhet. Yrkesinspektör äger förelägga arbetsgivare att inom utsatt skälig tid vidta viss åtgärd för att avhjälpa konstaterade missförhållanden eller också skriftligen förbjuda fortsatt arbete eller fortsatt användning av viss maskin o. dyl. eller arbetsmetod om inte de villkor iakttas som anges vid förbudets meddelande. Allmänna yrkesinspektionen är organiserad pä 11 distrikt vart och ett under ledning av en yrkesinspektör. 1 varje distrikt finns ett förtroenderåd med 7 ledamöter representerande arbetsgivare, arbetstagare, läkare och kommunal förvaltning. Antalet anställda uppgår budgetåret 1971/72 till 250 varav 190 är inspekterande personal (exklusive deltidsanställda läkare). Anslaget till yrkesinspektionen uppgår till ca 17 miljoner kronor. Specialinspektioner finns för respektive skogen, trafiken (pa land och i luften), stuveri, gruvor, explosiva och brandfarliga ämnen samt elektriska anläggningar. En närmare redogörelse för de specialinspektioner som är administrativt knutna till kommerskollegiet lämnas i det följande. 3.5.9 Verksamheten inom statens elektriska inspektion Elektriska inspektionen är den lokala statliga organisationen för ärenden angående tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar och därmed sammanhängande frågor. Anläggningar för järnvägs-, spårvägs-, tunnelbaneeller trådbussdrift är dock undantagna. Kommerskollegiet är chefsmyndighet för inspektionen. Organisationen är uppbyggd av fem distrikt, vart och ett under ledning av en överinspektör som också är specialinspektör SOU 1971:69
inom yrkesinspektionen för elektriska frågor. Antalet anställda vid elektriska inspektionen är f. n. 37 varav 22 utgör handläggande personal. Anslaget till inspektionen uppgår budgetåret 1971/72 till 2,5 miljoner kronor. Distriktskontoren är placerade i Hässleholm (södra distriktet). Kristinehamn (västra), Stockholm (östra), Hudiksvall (nedre norra) och Skelefteå (övre norra). Bland uppgifterna ingår i dagsläget: - tillsyn av elektriska starkströmsanläggningar genom besök på industrier, elverk, distributionsanläggningar m. m., - utredningar om olycksfall, eldsvådor och driftstörningar, - handläggning av ärenden om drifttillstånd, - inspektion och markpotentialmätningar med anknytning till denna tillståndsgivning, - tekniska utredningar, behandling av förfrågningar rörande utförande av starkströmsanläggningar, - remissverksamhet angående koncessioner, installatörsbehörighet m. m., - registreringsåtgärder m. m. i samband med koncessioneringen, - upplysningsverksamhet. Tillsyns- och upplysningsverksamheten, meddelandet av drifttillstånd och uppgifter i anslutning därtill samt handläggningen av ärenden rörande olycksfall är de tre huvudgrupper av ärenden som har en inriktning på säkerhetsfrågor. Olika uppgifter i anslutning till koncessioneringen av distributionsanläggningar för elkraft (som handhas av kommerskollegiet) har däremot inte några säkerhetsvårdande inslag. När koncessionslagstiftningen först infördes omkring sekelskiftet stod skyddet för tredje man i förgrunden; numera är emellertid frågan om behövlighet och planmässighet i stället avgörande för koncessionsgivningen. Yrkesinspektion Överinspektörerna vid statens elektriska inspektion är specialinspektörer inom sina respektive distrikt för tillsyn av arbetarSOU 1971:69 14
skyddslagens efterlevnad vad gäller elektriska starkströmsanläggningar. Särskilda föreskrifter har utfärdats av arbetarskyddsstyrelsen, i samråd med kommerskollegiet, rörande gränsdragning mellan tillsynsområden för allmänna yrkesinspektionen och specialinspektörerna för tillsyn av elektriska starkströmsanläggningar. Enligt föreskrifterna skall yrkesinspektör vid tillsyn å arbetsställe, där elektrisk starkströmsanläggning finns, också tillse att betryggande säkerhet mot olycksfall i arbetet genom inverkan av elektrisk ström föreligger i de avseenden, som framgår av en av styrelsen och kollegiet utarbetad promemoria. I denna promemoria sägs bl. a. att från yrkesinspektörens uppgifter på elektriska sidan är undantagna transformator-, ställverks-, ackumulator-, generator- och omformarrum och driftutrymme på fordon. Tillsynen i nämnda fall skall för yrkesinspektörens del endast gälla sådana förhållanden, som iakttas vid okulärbesiktning och som uppenbart strider mot gällande säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningar. Ifrågavarande PM ger även vissa anvisningar om vad yrkesinspektionen främst bör se på i detta sammanhang och ger en del exempel inom områdena underhåll av elektriska ledningar, apparater och maskiner samt skydd mot oavsiktlig beröring. De nämnda föreskrifterna rörande gränsdragning etc. innehåller även en del anvisningar för yrkesinspektören, t. ex. att arbetsgivare eller anläggningens innehavare skall underrättas om eventuella brister och sin skyldighet att tillse att anläggningen överensstämmer med gällande säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningar. Om yrkesinspektören är tveksam om anmärkning bör framställas, hur anvisning bör utformas eller hur missförhållande bör avhjälpas, eller medför avhjäpande av brist eller fel stora kostnader, skall yrkesinspektören samråda med specialinspektören. Vidare skall enligt nämnda föreskrifter yrkesinspektören underrätta specialinspektören om meddelad anvisning inte leder till rättelse inom rimlig tid. 209
3.5.10 Verksamheten inom sprängämnesinspektionen
spektionen också dels rätt att pä begäran utfärda s. k. frivilliga typgodkännanden, dels skyldighet att i vissa fall meddela obligatoriska godkännanden. Det senare gäller i de fall dä kommerskollegiet föreskrivit att viss anordning inte får saluhallas, försäljas eller utnyttjas utan typgodkännande.
Sprängämnesinspektionen är statligt tillsynsorgan för ärenden om explosiva och brandfarliga varor och därmed sammanhängande frågor. Kommerskollegiet är chefsmyndighet för inspektionen. Sprängämnesinspektören är även specialinspektör inom yrkesinspektionen. I fråga om arbetarskydds- Yrkesinspektion ärenden är denne underställd arbetarskyddsKungl. Maj:t har med stöd av arbetarskyddsstyrelsen. lagen förordnat att den tillsyn av efterlevnaInspektionen är under sprängämnesinspekden av arbetarskyddslagen och med stöd av tören organiserad på två civila avdelningar denna meddelade föreskrifter som åligger och en militär avdelning. Den ena civila yrkesinspektör, i vad angår framställning, avdelningen handlägger ärenden rörande exhandhavande och förvaring av explosiva och plosiva varor och brandfarliga gaser, den särskilt eldfarliga ämnen skall utövas av andra ärenden rörande brandfarliga vätskor. sprängämnesinspektören i egenskap av speAntalet anställda uppgår budgetåret 1971/72 cialinspektör inom yrkesinspektionen. Artill 17 varav 12 utgör handläggande personal. betarskyddsstyrelsen må efter samråd med För sprängämnesinspektionen är anslaget ett kommerskollegiet besluta om jämkning av belopp om 1,1 miljoner kronor. gränsen mellan yrkesinspektörs och sprängDe författningsmässiga utgångspunkterna ämnesinspektörs befogenheter. för sprängämnesinspektionens verksamhet Samverkan mellan yrkesinspektör och ligger huvudsakligen i förordningarna om sprängämnesinspektör vid tillsyn av efterexplosiva varor respektive brandfarliga varor. levnaden av arbetarskyddslagen är reglerad i Inspektionen är biträdande tillsynsmyndigsärskilda föreskrifter utfärdade av arbetarhet enligt explosivvaruförordningen med skyddsstyrelsen efter samråd med kommersskyldighet att lämna länsstyrelser och poliskollegiet. Enligt dessa skall i sammanfattning myndigheter tekniskt biträde vid förordsprängämnesinspektören handlägga arbetarningens tillämpning och medverka i tillsynen skyddsärenden i vad avser skydd mot explovad gäller tillverkning av explosiva varor. sion eller brand rörande arbetsprocess där Genom anvisning skall inspektionen föranexplosiv eller brandfarlig vara tillverkas eller stalta om rättelse av aktuella missförhållanbearbetas eller där eljest särskild risk för den. explosion eller brand föreligger. Sprängämnesinspektionens uppgifter enSprängämnesinspektören har också tillsyn ligt förordningen om brandfarliga varor är över förvaring under vissa förhållanden av att lämna vederbörliga myndigheter tekniskt explosivt eller eldfarligt ämne samt över sakkunnigt biträde vid tillämpningen av gäl- transport av brandfarlig vara frän fabrik, raflande bestämmelser, att på begäran tillhanda- finaderi, lagringsanläggning o. dyl. och över gå allmänheten med råd och anvisningar, att transport av explosiv vara som ombesörjs av utöva tillsyn över efterlevnaden av förord- tillverkaren. ningen, att där mot denna stridande förhålYrkesinspektör utövar tillsynen i övrigt landen föreligger föranstalta om rättelse ge- vid arbetsställen som omfattas av sprängnom anvisning till den felande samt att om ämnesinspektörens tillsyn. Den kan t. ex. rättelse inte vinnes anmäla förhållandet till avse arbetslokaler, personalrum, maskiner, brandchefen samt polis- eller åklagarmyndig- tryckkärl, lyftanordningar, belysning etc. allt heten. i den mån det ej har samband med hantering Enligt förordningen har sprängämnesin- enligt ovan. Tillsynen omfattar också an210
vändning av explosiv vara för sprängningsarbete liksom annan hantering av explosiv eller brandfarlig vara som inte omfattas av sprängämnesinspektörens tillsyn enligt ovan (t. ex. ren förbrukning, exempelvis oljeeldning, av brandfarlig vara). Om denna fördelning av tillsynen i visst fall inte befinns vara ändamålsenlig kan sprängämnesinspektören och yrkesinspektören komma överens om det sätt på vilket tillsynen skall fullgöras. Sprängämnesinspektörens befogenheter i egenskap av specialinspektör inom arbetarskyddet är desamma som de som gäller för yrkesinspektör: han äger meddela föreläggande och förbud. Dessa befogenheter är alltså mer långtgående än de som tilläggs sprängämnesinspektören vid fullgörandet av åliggandena enligt förordningarna om explosiva och brandfarliga varor och som inskränker sig till anvisningsrätt.
går ut på att kontrollera att gruvarbete inte bedrivs på ett sätt som äventyrar gruvans bestånd eller annans egendom, att tillträde till gruvans obrutna delar är tryggat samt att uppenbar misshushållning med malm inte förekommer. Någon naturlig gränslinje i det praktiska arbetet mellan tillsyn enligt gruvlagstiftningen respektive arbetarskyddslagstiftningen finns knappast. Bägge typerna av inspektion utförs normalt samtidigt. Yrkesinspektion är det dominerande inslaget i tillsynsverksamheten. Arbetsfördelningen mellan bergsstaten som specialinspektion inom arbetarskyddet och den allmänna yrkesinspektionen är enligt gränsdragningsföreskrifter, utformade av arbetarskyddsstyrelsen i samråd med kommerskollegiet, sä definierad att i princip alla bergarbeten i utrymme under jord och i vissa utrymmen förbundna därmed hör till bergmästarens arbetsområde; arbeten ovan jord faller under yrkesinspektionens tillsyn. 3.5.11 Verksamheten inom bergsstaten Begsstatens (bergmästarnas) tillsyn av unBergsstaten är enligt instruktionen den loka- derjordsarbeten begränsar sig inte enbart till la statliga organisationen för ärenden om utrymmen för brytning av mineral. Enligt rikets bergshantering och därmed samman- gränsdragningsföreskrifterna skall bergmäshängande frågor. Chefstjänstemännen, berg- tarna svara för tillsyn i anslutning till arbemästarna, är dessutom specialinspektörer tarskyddslagen vad gäller utrymme under inom yrkesinspektionen och lyder i detta jord vid inrättande av kraftverk, verkstäder, avseende under arbetarskyddsstyrelsen. förråd, skyddsrum, reningsverk, trafik-, avKommerskollegiet är chefsmyndighet. lopps- och dräneringstunnlar, varv, hangarer För bergsstatens verksamhet finns fyra och liknande anläggningar under den tid bergmästardistrikt. Kostnaderna för bergs- sprängningsarbeten samt därmed sammanstaten uppgår budgetåret 1971/72 till hängande skrotnings- och förstärkningsarbe939 000 kronor. Antalet anställda är 13 ten pågår. Enligt gränsdragningsföreskriftervarav 8 handläggare. na övertar yrkesinspektör successivt tillsynen allteftersom montagearbete i bergutrymme Bergsstatens inspektionsuppgifter omfatpåbörjas. tar: Gränsdragningsföreskrifterna öppnar möj— Teknisk inspektion av fyndigheter och ligheter till förskjutning i speciella fall melandra underjordsarbeten enligt gruvlaglan bergmästarens och den allmänna yrkesstiftningen inspektionens ansvarsområden. Vad gäller — Yrkesinspektion. ovanjordsarbetena är det redan enligt gränsEnligt gruvlagen utövar kommerskollegiet dragningsföreskrifterna fastställt att bergoch bergsstatstjänstemännen tillsyn över mästaren skall svara för vissa tillsynsuppgifgruvdriften. Det praktiska tillsynsarbetet ut- ter, nämligen de som har samband med förs dock sä gott som helt av bergsstaten. underjordsarbeten av det slag där bergmästaTillsynen över gruvarbete enligt gruvlagen ren normalt svarar för tillsynen. Därutöver SOU 1971:69 14*
heter det i gränsdragningsföreskrifterna att dagbrott eller annat bergbrytningsutrymme ovan jord av stort djup eller med andra svåra brytningstekniska förhållanden genom beslut av arbetarskyddsstyrelsen kan föras över till bergmästarens ansvarsområden. I viss utsträckning har denna möjlighet till utvidgning av området för bergmästarens tillsynsverksamhet tagits i anspråk. Det gäller således vissa ovanjordsarbeten som eljest skulle ha fallit inom den allmänna yrkesinspektionens ansvarsområde. Det har också förekommit att tillsyn av bergrums bestånd som eljest skulle ha varit en uppgift för den allmänna yrkesinspektionen har lagts hos bergmästare. 3.5.12 Verksamheten inom arbetsmedicinska institutet Arbetsmedicinska institutet har till uppgift att bedriva utredningsarbete, forskning och undervisning inom arbetsmedicin, yrkeshygien och arbetsfysiologi, däri inbegripet utredningsuppdrag från myndigheter, organisationer, företag och enskilda. Utbildningsprogrammet omfattar bl. a. kursbunden undervisning för företagsläkare, skyddsingenjörer och företagssköterskor. Härtill kommer bl. a. viss utbildning för yrkeshygienska tekniker vid yrkesinspektionen samt kurser i ergonomi. Verksamheten är uppdelad på en medicinsk, en kemisk, en teknisk och en arbetsfysiologisk avdelning samt en administrativ sektion. Institutet leds av en styrelse vari ingår, förutom sakkunskap inom medicin och forskning, representanter för arbetsmarknadens parter (chefen för arbetsmarknadsstyrelsen är ordförande i institutets styrelse). Antalet anställda är ca 120. Anslaget till institutet, som sorterar under socialdepartementet, uppgår budgetåret 1971/72 till ca 10 miljoner kronor.
3.6 Aktuella utvecklingsfrågor med anknytning till förvaltningsapparaten för tekniska regleringsåtgärder och statligt säkerhetsarbete 3.6.1 Atomenergiutredningens förslag till ny organisation på reaktorsäkerhetsområdet Utredningen har tidigare i avsnitt 3.2.15 redovisat atomenergiutredningens uppdrag och förslag. Förslagen beträffande anknytningen av de säkerhetsinriktade uppgifterna på atomenergiområdet skall i korthet rekapituleras. Uppgifterna på reaktorsäkerhetsomrädet väntas komma att utgöra ett begränsat underlag för en fristående myndighet under den närmaste femårsperioden, framhöll utredningen, som därför prövat möjligheterna att anknyta uppgifterna till ett befintligt organ med likartade uppgifter. Tänkbara anknytningsmyndigheter var för utredningen arbetarskyddsstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, statens naturvårdsverk och kommerskollegiet. Atomenergiutredningens slutliga val av strålskyddsinstitutet som anknytningsmyndighet för reaktorsäkerhetsfrågorna baserade sig dels på det förhällandet att likhet i fråga om verksamhetens målsättning och allmänna karaktär föreligger (inriktning på skyddsfrågor; gemensamt intresseområde: verksamhet som ger upphov till radioaktiv strålning), liksom likhet i fråga om administrativa uppgifter (de juridiska och administrativa frågor som följer av atomenergilagens respektive strälskyddslagens tillämpning ar relativt likartade), dels på önskemålet att en ny organisation för reaktorsäkerhetsfrågorna snabbt skall kunna träda i funktion (en anknytning till strälskyddsinstitutet torde enligt utredningen kunna genomföras med relativt begränsade förändringar av nuvarande förhallanden). Utredningen framhöll samtidigt att det finns väsentliga skillnader mellan prövningen av skyddsfrågor och reaktorsäkerhetsfrågor avseende såväl metodik och erforderlig sakkunskap som tidpunkt för den huvudsakliga arbetsinsatsen. Några mera betydande SOU 1971:69
samordningsvinster pä teknisk nivå torde därför knappast kunna uppnås vid en anknytning av reaktorsäkerhetsuppgifterna till strålskyddsinstitutet, menade utredningen. Atomenergiutredningen ville också anlägga ett långsiktsperspektiv på organisationsfrågan och anförde: "Ett val av strålskyddsinstitutet som anknytningsmyndighet behöver enligt utredningens mening inte försvåra en senare prövning av de organisatoriska sambanden mellan olika statliga säkerhets- och tillsynsverksamheter. Beträffande den särskilda tillsynen på strålskydds- och reaktorsäkerhetsområdet kan det efter hand visa sig önskvärt att åstadkomma en närmare samordning med de myndigheter som verkar på miljöskyddsområdet. En annan tänkbar utvecklingslinje är anknytning till ett statligt tekniskt säkerhetsorgan med uppgifter av en typ som f. n. handhas av arbetarskyddsstyrelsen och kommerskoliegium m. f. myndigheter." Anknytningen till strålskyddsinstitutet föreslogs ske på så sätt att en särskild reaktorsäkerhetsavdelning inrättas inom institutet under ledning av en chefstjänsteman. En gemensam styrelse föreslogs för den samlade verksamheten inom institutet med en reaktorsäkerhetsnämnd som rådgivande organ till styrelsen i reaktorsäkerhetsärenden som avgörs av styrelsen. Utredningen föreslog också vissa ändringar i nuvarande handläggning innebärande bl. a. att ansökningar om tillstånd skall inges till reaktorsäkerhetsmyndigheten och att denna meddelar tillstånd men att Kungl. Maj:t förbehåller sig avgörandet i alla ärenden som inte kan bedömas enbart frän säkerhetssynpunkt. Utredningen föreslog också att verksamheten inom reaktorsäkerhetsmyndigheten i fortsättningen skulle finansieras genom avgifter och föreslog ett system med såväl fasta som rörliga avgifter. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 3.2.15 innebar 1970 års riksdagsbeslut att någon ändring av nuvarande organisatoriska förhållanden inte genomförts. Föredragande departementschef anförde i den aktuella propositionen att delegationen för atomenergiSOU 1971:69
frågor och reaktorförläggningskommittén bör bestå med i huvudsak oförändrade uppgifter till dess en samlad prövning av organisations- och samordningsproblemen på angränsande områden kan äga rum.
3.6.2 Energikommitténs förslag till ny organisation för säkerhetsarbetet på energiområdet En redogörelse för energikommitténs uppdrag och förslag har lämnats i avsnitt 3.2.14. Förslagen vad beträffar de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna på området tas här upp på nytt. Energikommittén föreslår att bland det nya centrala energiorganets uppgifter skall ingå utfärdande och tillsyn av säkerhetsföreskrifter för energianläggningar. Förslaget innebär ett överförande till energiorganet av reaktorsäkerhetsarbetet inom delegationen för atomenergifrågor/reaktorförläggningskommittén, av elsäkerhetsfrågorna inom kommerskollegiet och av elektriska inspektionen. Kommittén anför vidare att sprängämnesinspektionens organisatoriska anknytning bör övervägas i samband med de överväganden om säkerhetslagstiftning för övriga energislag som kommittén föreslär skall komma till stånd. Kommittén föreslår separata beslutsfunktioner för säkerhetsfrågorna inom ramen för energiorganets arbete. Enligt förslaget skall en reaktorsäkerhetsnämnd besluta i reaktorsäkerhetsfrågor, en energisäkerhetsnämnd i övriga energisäkerhetsfrågor. 3.6.3 Räddningstjänstutredningen En utredning rörande åtgärder till främjande av räddningsberedskapen vid olyckor tillkallades 3.12.1965. Genom särskilda direktiv 15.12.1967 vidgades räddningstjänstutredningens uppdrag till att omfatta även frågor om oljeskyddsberedskapen. I direktiven anfördes bl. a. följande: "Från dessa utgångspunkter bör en utredning komma till stånd för att klarlägga hur 213
erforderlig samordning och komplettering av nu organiserad räddningsverksamhet bör ske samt hur räddningsarbete bör ledas vid olyckor av större omfattning där insatser av olika räddningsorganisationer erfordras. I detta sammanhang bör också utredas hur ansvaret för verksamheten bör fördelas mellan olika organ i fall där tveksamhet kan råda härom. Utredningen bör främst ta sikte på verksamhet som avser räddning av människoliv. Också eventuella behov av att anskaffa särskild räddningsutrustning samt organisatoriska frågor och utbildningsfrågor bör beaktas." I tilläggsdirektiven anfördes bl. a: "För oljeskyddsberedskapen föreslog oljeskyddsutredningen att tillsynsuppgifterna skulle delas mellan statens naturvårdsnämnd och sjöfartsstyrelsen. Ett stort antal statliga myndigheter berörs av katastrofberedskap och räddningstjänst. Utöver naturvårdsverket och sjöfartsstyrelsen kan nämnas rikspolisstyrelsen, militära myndigheter, tullverket (kustbevakningen), statens brandinspektion, kommerskollegium (sprängämnesinspektionen) och televerket. Ledningen av ingripanden vid katastrof som berör flera centrala myndigheters verksamhetsområden synes böra utövas av länsstyrelsen om inte lokal myndighet är tillräcklig. De centrala myndigheterna behöver självfallet ge anvisningar till sina underlydande organ om deras planläggning för och uppträdande vid räddningstjänst. För att enhetlighet skall nås behövs sannolikt en samordnande central myndighet, som i möjligaste mån står fri i förhällande till de olika fackmyndigheternas intressen. Räddningstjänstutredningen bör undersöka de närmare uppgifterna för en sådan myndighet och pröva om de kan anförtros någon befintlig myndighet. Därvid bör beaktas vilket behov av statlig tillsyn som föreligger om räddningstjänsten blir en kommunal angelägenhet, såsom f. n. brandförsvaret och, enligt oljeskyddsutredningens förslag, oljeskyddsberedskapen. Om tillsyn över brandförsvaret och annan räddningstjänst finnes böra anförtros samma myndighet, bör också övervägas på vad sätt sprängämnesinspektionens uppgifter på oljeområdet bör modifieras och samordnas." Utredningen föreslår i sitt nyligen framlagda betänkande "Räddningstjänst" (SOU 1971:50) att skyldighet skall införas för kommunerna att handha räddningstjänst. Brandstyrelsen skall enligt förslaget handha förvaltningen av räddningstjänsten inom kom214
munen. Utredningen föreslår vidare att länsstyrelsen skall ha ansvaret för katastrofplanläggning inom länet samt utöva regional statlig tillsyn över räddningstjänstens lokala organisation. Oljebekämpningen till lands skall enligt förslaget ombesörjas av de lokala räddningsorganen, medan oljebekämpningen till sjöss samt i kustvatten, Mälaren och Vänern skall ankomma pä tullverkets kustbevakning. Den centrala tillsynen över samhällets räddningstjänst skall enligt förslaget anförtros åt statens brandinspektion, som enligt räddningstjänstutredningen bör personellt förstärkas och förses med lekmannastyrelse. Utredningen föreslår att de ärenden angående brandfarliga varor m. m. som nu handläggs av kommerskollegiet och sprängämnesinspektionen och som inte är av militär natur överförs till brandinspektionen. Även det biträde som sprängämnesinspektionen lämnar arbetarskyddsstyrelsen vid viss tillsynsverksamhet och som avser brandfarliga varor bör enligt utredningen ankomma pä brandinspektionen. I fråga om statens brandskola har utredningen funnit att verksamheten i huvudsak bör behällas i sin nuvarande form och anser att påtagliga fördelar skulle vinnas om brandskolan inordnas i brandinspektionen. Länsbrandinspektörsorganisationen kommer att upphöra om utredningens förslag genomförs att fyra tjänster knyts till brandinspektionen för expertservice ät länsstyrelserna. 3.6.4 Utredningen om befordran av farligt gods pa väg m. m. 29.6.1964 tillkallades en utredning med uppgift att verkställa utredning angående befordran av farligt gods pä landsväg och järnväg m. m. Direktiven tog bl. a. upp den organisatoriska splittringen vad gäller handläggningen av ärenden om transport av farligt gods: "Frågor rörande transporter av farligt gods handläggs för närvarande i vårt land av olika myndigheter alltefter frågans art, transSOU 1971:69
portmedlet och naturen av det intresse som motiverat gällande regler i ämnet, sålunda bl. a. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, kommerskollegium, sprängämnesinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen och medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd. Denna splittring på olika statliga myndigheter och organ av med varandra nära besläktade och delvis intimt sammanhängande frågor synes näppeligen ägnad att säkerställa vare sig den erforderliga fortlöpande anpassningen av bestämmelserna till den pågående utvecklingen eller den enhetlighet i tillämpningen som måste fordras. Utredningen synes därför böra få i uppdrag att i förevarande sammanhang överväga även behovet och lämpligheten av att, med avseende på alla trafikgrenar, sammanföra frågor rörande transport av farligt gods till handläggning inom ett centralt statligt organ om möjligt inordnat i någon redan bestående myndighets organisation." Utredningen har överlämnat ett första betänkande "Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg" (SOU 1971:20). Utredningen föreslår där att Sverige ansluter sig till ADR, dvs. den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg, som i alla tillämpliga hänseenden överensstämmer med föreskrifterna i "internationellt reglemente om befordran av farligt gods på järnväg", RID, vilka Sverige sedan lång tid tillbaka tillämpat. Utredningen avser att i sitt fortsatta arbete göra en översyn av bestämmelserna för inrikes landsvägstransporter i nära anslutning till det revisionsarbete som nu pågår inom ADR/RID-organen. Enligt utredningens uppfattning behövs det ett centralt, samordnande, rådgivande och vid behov beslutande organ för ADR-frågor i allmänhet även om speciella uppgifter uttryckligen läggs pä andra myndigheter eller instruktionsmässigt faller inom dessas kompetensområden. Utredningen föreslår att det tills vidare skall ankomma på kommerskollegium att vara centralt organ för ADR-frågor.
3.6.5 Betänkande om åtgärder till skydd mot radiostörningar I ellagstiftningsutredningens uppdrag ingick också att pröva frågan om åtgärder till förebyggande av radiostörningar. Utredningen lade fram förslag härom i sitt betänkande "Lagstiftning mot radiostörningar" (SOU 1966:22). Utredningens förslag innebär att Kungl. Maj:t eller den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer skall utfärda bestämmelser om tillåtna störningsnivåer. Kontroll av att bestämmelserna efterlevs skall i huvudsak ske genom typprovning men också genom provning av enstaka anordning och efterkontroll. Kommerskollegiet föreslås bli det sammanhållande organet för verksamheten med uppgift bl. a. att meddela förordningar om tillåten störningsnivå och utfärda föreskrifter om hur provningar och undersökningar skall utföras. En rådgivande radiostörningsnämnd föreslås inrättad vid kollegiets sida. Några åtgärder från statsmakternas sida har hittills inte beslutats i anslutning till ellagstiftningsutredningens förslag.
3.6.6 Livsmedelsstadgekommittén Livsmedelsstadgekommittén har gjort en översyn av livsmedelslagstiftningen som utmynnat i förslag till ny lagstiftning och om bildandet av ett nytt statligt centralorgan, en livsmedelsstyrelse, med ansvar för tillämpningen av den nya lagstiftningen (SOU 1970:6; bilagor SOU 1970:7). Den föreslagna organisationen avsåg framför allt att bygga på nuvarande veterinärstyrelsen. Dit skulle också uppgifter överföras som för närvarande ligger inom kommerskollegiet, socialstyrelsen, statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen. För kommerskollegiets del innebar de föreslagna förändringarna att ansvaret för den statliga regleringen i fråga om användningen av livsmedelstillsatser, i fråga om vitaminering av livsmedel och i fråga om tillåten halt av bekämpningsmedelsrester skulle föras över till det nya organet. 215
Kommerskollegieutredningen underströk i institutets omgivningshygienska avdelning insitt remissyttrande att den delade livsmedels- ordnas provisoriskt i naturvårdsverket. Livsstadgekommitténs uppfattning att en ny cen- medelsverket föreslås fä en styrelse med tralorganisation för den offentliga livsme- företrädare för konsumenter, handel, indudelskontrollen borde bildas. Däremot ville stri och jordbruksnäring. kommerskollegieutredningen inte tillstyrka Det nya livsmedelsverket kommer enligt det föreliggande organisationsförslaget. beslut av riksdagen att starta sin verksamhet En samorganisation på kansliplanet med 1.1.1972. socialstyrelsen skulle enligt kommerskollegieutredningen ge bättre möjlighet till praktisk samordning i fråga om olika insatser 3.6.7 Utvecklingsfrågor pä arbetarskyddets med anknytning till livsmedelskontrollen än område den organisation som föreslagits av livsme- Inom arbetsmiljö- och arbetarskyddsområdet delsstadgekommittén. För den centrala led- pågår en rad utredningar vilkas resultat sanningen av den offentliga livsmedelskontrol- nolikt kommer att få återverkningar på den len och med ett samlande ansvar för de statliga organisationen på området. En del av regleringsåtgärder som ansluter till en ny dessa ligger mera i periferin av kommerskollivsmedelsstadga borde ett särskilt organ av legieutredningens intresseområde. Det har nämndtyp bildas. Kommerskollegiets upp- ändå bedömts befogat att här redogöra för gifter i samband med livsmedelskontrollen dessa mot bakgrund av de överväganden borde föras över till den nya organisationen. beträffande en tänkbar ny organisation på I sitt yttrande uppehöll sig kommerskol- området som utredningen redovisar i bilaga legieutredningen vid den roll som tillkommit 5. kommerskollegiet när det gällt att avbalanseEtt betänkande om företagshälsovård har ra olika intressen och facksynpunkter i frå- lagts fram av arbetarskyddsstyrelsen (SOU gor i samband med livsmedelskontrollen. 1968:44). Utredningen har som målsättning Bl. a. med utgångspunkt däri tog utred- för företagshälsovården angett att denna sä ningen i sitt yttrande upp sammansättningen långt möjligt bör gestaltas som en utvidgad av det högsta beslutande organet på verks- form av arbetarskyddet. Verksamheten bör i planet. Andra alternativ borde studeras än en första hand vara förebyggande men även styrelse med den sammansättning som skis- innefatta en viss sjukvärdande verksamhet. serats av livsmedelsstadgekommittén. En Utöver arbetsplatsernas företagshälsovård sammansättning som innebär att åtminstone bör i samhällets regi finnas service- och en majoritet av medlemmarna består av före- konsultationsorgan på vilka den arbetsplatsträdare för allmänna intressen borde stude- anknutna verksamheten kan repliera. 1 proras, framhöll kommerskollegieutredningen. position 1971:23 läggs fram förslag beträfI proposition 1971:62 föreslås att en ny fande en utbyggnad av företagshälsovården central förvaltningsmyndighet för livsmedels- och redovisas ett utbyggnadsprogram för frågor, statens livsmedelsverk, inrättas för att företagshälsovårdens läkarresurser. Viktiga fullgöra de arbetsuppgifter som aktualiseras samråds- och informationsuppgifter pä omav den nya livsmedelslagstiftningen. I det rådet anförtros enligt förslaget ät en nyinrätnya verket föreslås - med viss avvikelse från tad företagshälsovårdsdelegation med förelivsmedelsstadgekommitténs förslag - ingå trädare för arbetsmarknaden, sjukvärden och huvuddelen av veterinärstyrelsen, livsmedels- arbetarskyddet. I propositionen läggs också avdelningarna vid statens institut för folk- fram ett program för ökad utbildning i förehälsan och en mindre del av kommerskolle- tagshälsovård vid arbetsmedicinska institugiet. Veterinärstyrelsens byråer som hand- tet. lägger frågor om hälso- och sjukvård av djur Utredningen för yrkesskadeförsäkringens överförs till lantbruksstyrelsen. Folkhälso- finansiering har lagt fram förslag (SOU 216
1970:49) om övergång från differentierad till enhetlig arbetsgivaravgift till yrkesskadeförsäkringen. Samtidigt har utredningen föreslagit införande av en arbetarskyddsavgift som skall tas ut i anslutning till yrkesskadeavgiften och tillföras en särskild arbetarskyddsfond vars medel är avsedda att öka förutsättningarna för forskning, utbildning och information rörande arbetarskyddet och arbetsmiljö. På grundval av utredningens betänkande har förslag till ändringar i lagen om yrkesskadeförsäkring m. m. framlagts i prop. 1971:22. Den år 1970 tillsatta arbetsmiljöutredningen har i uppdrag att göra en genomgripande översyn av arbetarskyddslagstiftningen mot bakgrund av den förändrade risksituation som föreligger. Direktiven uttalar att en utgångspunkt för utredningens arbete är att den nya lagstiftningen skall ge underlag för åtgärder och ingripanden från arbetarskyddet på ett betydligt vidare område än den nuvarande lagen. Arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa måste kunna skyddas effektivt i varje led av produktionen. Reglerna om tillsyn genom offentliga organ skall också ses över med sikte på största möjliga effektivitet i tillsynsverksamheten. Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens organisation och arbetsformer bör enligt direktiven tas upp till behandling i anslutning till översynen av lagstiftningen och vidare bör nuvarande uppdelning av arbetarskyddstillsynen på allmänna yrkesinspektionen och olika specialinspektioner prövas. Även formerna för arbetsmedicinska institutets deltagande i arbetarskyddsverksamheten bör uppmärksammas av utredningen, heter det i direktiven. 3.6.8 Miljökontrollutredningen Miljökontrollutredningen har till uppgift att utreda dels informationen pä miljövårdsområdet, dels kontrollen av miljöfarliga produkter. I förstnämnda hänseende skall utredningen bl. a. bedöma det framtida behovet av olika slag av information och undersöka SOU 1971:69
möjligheterna att centralisera insamling och bearbetning av information på miljövårdsområdet till en myndighet. Utredningen skall också undersöka om det behövs en utvidgad uppgiftskyldighet med hänsyn till vad som är praktiskt och ändamålsenligt från såväl teknisk som säkerhetsmässig synpunkt. Vad gäller kontrollen av miljöfarliga produkter omfattar utredningsuppdraget bl. a. prövning av i vilken utsträckning och på vilka sätt det nuvarande lagstiftningsområdet bör utvidgas samt organisatoriska frågor som sammanhänger med införandet av en ny lagstiftning.
Bilaga 4
Modeller för en ny organisation
4.1 Inledning En av grundfrågorna för utredningen har varit i vilken utsträckning det är möjligt att bygga på dagens organisation inom det område där det nuvarande kommerskollegiet arbetar och hur väl organisationen i stort fyller sina uppgifter. För utredningen har det varit av speciellt intresse att ta upp till bedömning i vilken utsträckning den nuvarande organisationen räcker till när det gäller att utveckla en mer systematiserad bevakning av förhållandena inom företagssektorn och av problem och utvecklingsmöjligheter för olika delar av näringslivet. Utredningens bedömningar har lett till att överbyggnader och detaljjusteringar inom ramen för den nuvarande organisationen i stort har för liten effekt. Således skulle det t. ex. knappast vara någon egentlig lösning när det gäller att organisera upp en mera slagkraftig utredningsverksamhet inom det näringspolitiska fältet om man begränsar sig till att bygga upp samarbetsorgan mellan de berörda myndigheterna med koordinerande uppgifter. En avgörande faktor för utredningens bedömningar i det här sammanhanget har varit att utvecklingen ställer allt större krav på departementen. De måste mötas genom en reorganisation på verksplanet. Bakom utredningens förslag till principlösning ligger diskussioner och analyser som tagit upp en rad olika alternativ (modeller). 218
Det är inte möjligt att mer än delvis redovisa de bedömningar som gjorts. En del av bakgrundsbedömningarna sammanfattas i det följande.
4.2 Internationella utblickar Utredningen har varit medveten om att de utvecklingslinjer och problem som utredningen behandlat har sin motsvarighet inom andra industriländer. Således är t. ex. närmandet mellan handelspolitik och industripolitik ett påtagligt drag i utvecklingen på många håll i världen. Bl. a. genom samarbetsutredningen (bilagorna till betänkandet Företag och samhälle, del 1, SOU 1970:41) har utredningen haft tillgång till en kartläggning av de institutionella förhållandena inom vissa andra länder. Allmänt visar en internationell utblick att det på många håll sker en omvandling av den statliga apparaten vad gäller de uppgifter som här beskrivs med begreppen näringspolitik och industripolitik. Som exempel på förändringar som inträffat efter den översikt som gjordes av samarbetsutredningen kan nämnas den reorganisation som genomförts i Storbritannien: Board of Trade och Ministry of Technology har ersatts av Department of Trade and Industry med ansvar för flertalet frågor som berör industri och handel. Uppgiften beskrivs "to assist British industry and commerce to imSOU 1971:69
prove their economic and technological strength and competitiveness". Verksamhetsfältet inbegriper bade utrikeshandelsfrågor och handeln inom landet, den exportfrämjande verksamheten, andra statliga servicefunktioner i anslutning till industripolitiken, regionalpolitiska frågor, konkurrensövervakningen, energipolitiska frågor etc. Organisationen bygger pä en långtgående ansvarsfördelning mellan de olika huvudområdena i verksamheten. Till den centrala organisationen är en regionalorganisation knuten som bl. a. arbetar med exportstöd, stöd till den regionala industriutvecklingen och teknisk rådgivning. Man kan se påtagliga likheter mellan den organisation som här har skildrats och utredningens principlösning men i realiteten har det inte varit fråga om någon direkt påverkan. Inte heller i övrigt har utredningen direkt hämtat förebilder frän förhållandena i andra länder. Det finns så stora olikheter vad gäller de institutionella förutsättningarna att man i den konkreta utformningen av en ny organisation helt och hållet måste utgå från de svenska förhållandena. Härtill kommer att man knappast på annat hall kan räkna med att finna något idealmönster. 1 alla jämförbara länder har det visat sig utomordentligt svårt att få en effektiv samordning mellan de statliga åtgärder som riktar sig till företagssektorn. 4.3 Utvecklingen inom den svenska förvaltningsapparaten I utformningen av sitt förslag till ny organisation har utredningen velat ta fasta pä erfarenheterna frän utvecklingen av förvaltningsapparaten på andra områden och på de tendenser som sätter sin prägel pä utvecklingen i stort. Här visar emellertid de bedömningar som gjorts på stora svårigheter att finna några säkra hällpunkter. En av orsakerna är att organisationen på verksplanet omfattar organ med så starkt varierande uppgifter och uppbyggnad. Avgränsningen av verksamhetsfälten för olika myndigheter har framför allt varit betingade SOU 1971:69
av de speciella förutsättningarna inom olika områden. En del genomgående utvecklingsdrag kan ändå spåras. Utvecklingen under 1960-talet har bl. a. präglats av ökad administrativ koncentration som bl. a. tagit sikte på en förstärkning av planeringsfunktionerna på verksplanet. Som exempel kan nämnas tillkomsten av socialstyrelsen i vilken den gamla socialstyrelsen och medicinalstyrelsen uppgick, av yrkesutbildningens inordnande under nya skolöverstyrelsen och av sammanslagningen av universitetskanslerämbetet och överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Tendensen mot ökad koncentration är inte lika dominerande sett i en längre perspektiv. Allt fler myndigheter har bildats och i stor utsträckning har det skett genom utbrytningar. Några få exempel: överstyrelsen för yrkesutbildning bildades genom en utbrytning av vissa uppgifter från skolöverstyrelsen, statens pris- och kartellnämnd bildades bl. a. genom en utbrytning av vissa uppgifter från kommerskollegiet. Utvecklingen av uppgifterna för kommerskollegiet är belysande för utvecklingen i stort. Med sin ställning som centralt organ för rikets näringar har det i många fall legat nära till hands att hos verket lägga nya uppgifter för statsförvaltningen som aktualiseras av den ekonomiska och tekniska utvecklingen. När uppgifterna fått större omfattning och kanske ändrat innehåll har de i många fall förts över till andra, nybildade organ. Konkurrensövervakningsfrägorna är ett exempel; andra är sjöfartsfrågor, sociala frågor och patentärenden. När det gäller att bedöma hur olika delar av organisationen på verksplanet bör vara uppbyggd förefaller den aktuella utvecklingen betyda större möjligheter att välja mellan olika mönster. "Stordriftstänkandet" som var en av grundidéerna bakom en rad organisationsreformer under 1960-talet är inte en självklar förutsättning för den fortsatta utvecklingen. Tillkomsten av gemensamma funktioner för olika myndigheter hör till de faktorer som minskar stordriftsfördelarna. Som exempel kan man peka på centraliseringen av 219
den kamerala verksamheten. Pa det personaladministrativa området är en utveckling på väg som betyder att de olika myndigheterna i större utsträckning kan falla tillbaka pä gemensamma servicefunktioner. En annan faktor av betydelse i sammanhanget är utvecklingen av register och informationssystem som skall kunna utnyttjas av olika förvaltningsgrenar. Samtidigt utvecklas den administrativa tekniken så att det blir lättare att arbeta med stora enheter bl. a. genom att man på olika sätt strävar mot en mera systematiskt genomförd ansvarsfördelning. Ett exempel är den ökade användningen av projektmässig administration, ett annat att man i allt större utsträckning i de centrala verken bygger in rådgivande eller beslutande organ inom olika fackomräden vilket alltså ger möjlighet att avlasta den centrala ledningen. Väsentligt i sammanhanget är också programbudgeteringen, som kan väntas bli införd i allt större utsträckning. Den är avsedd att vara ett instrument för ekonomisk planering, styrning och kontroll av myndigheternas verksamhet. I första hand får den betydelse för den interna uppläggningen av verksamheten inom myndigheterna, men programbudgeteringen och det tänkande vad gäller förvaltningsprocessens syften och funktionssätt som knyter an till programbudgeteringen kan också påverka organisationsstrukturen i stort. Bl. a. visar utvecklingen fram mot att i större utsträckning använda organ på verksplanet som "programmyndigheter" med uppgifter i fråga om ledningen och finansieringen av verksamheten inom andra statliga eller statligt stödda organ. 4.4 Modeller för en ny organisation Frän organisationsläran kan man hämta en rad modeller när det gäller att konstruera en ny organisation. Ett antal sådana modeller berörs i rapporten frän organisationsundersökningen vid kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion. Här begränsar sig redogörelsen till att i korthet 220
beröra några av de huvudmönster som diskuteras. Organisation som bygger på gemenskap i fråga om målsättningar För att illustrera möjligheterna att bygga upp en ny organisation med utgångspunkt i målsättningarna för en viss verksamhet skulle man kunna knyta an till verksamheten inom statens institut för företagsutveckling. Institutet har till uppgift att främja näringslivets tekniska och ekonomiska utveckling med särskild hänsyn till de mindre och medelstora industriföretagen samt hantverket. Huvudområden i verksamheten: kursverksamhet, information och rådgivning samt provnings- och utvecklingsarbete. Instruktionen betyder att verksamheten är klart knuten till en bestämd målsättning. Begreppet målsättning är i det här sammanhanget möjligt att översätta med begreppen målgrupp eller målområde (som alltså enligt instruktionen utgörs av den mindre industrin). Ett genomförande av SHI-utredningens förslag till verksamhetsprogram för institutet skulle ytterligare befästa prägeln av en målgruppsorienterad organisation. Också på andra områden kan en målgruppsorienterad organisation diskuteras. Ett exempel är de statliga och statsunderstödda insatserna i exportfrämjande sammanhang. Här kan man alltså räkna de exporterande företagen som målgrupp. En målgruppsorienterad organisation skulle betyda att man koncentrerar de uppgifter som i dag är fördelade pä olika organ. Principen har avgjorda fördelar ur lednings- och samordningssynpunkt. Nackdelarna ligger bl. a. i övertäckningen mellan målgrupperna och de problem som kan uppstå när det gäller att kombinera olika statliga insatser. Organisation som bygger på gemenskap i fråga om funktioner Det brukar sägas att de nya organisationer av verkstyp som bildats under 1960-talet till sin SOU 1971:69
uppbyggnad präglas av en indelning efter funktioner. Det senare är ett mångtydigt begrepp. I det här sammanhanget kan det ligga nära till hands att knyta an till det enkla schema som används i kap. 3 med en uppdelning mellan regleringsuppgifter, stöduppgifter och utredningsuppgifter. Om organisationen i stort byggs upp efter funktionsprincipen skulle det betyda att verksamhetsområdena för olika enheter kommer att omfatta enbart uppgifter på ett av de här angivna områdena. För verksamheten inom statens institut för företagsutveckling skulle det betyda att stora delar av verksamheten förs in i en administrativ ram där också andra statliga stödåtgärder ingår. Det är inte ovanligt att uppgifterna för en myndighet begränsar sig till en enda sådan funktion. Konjunkturinstitutet och statens pris- och kartellnämnd är exempel på myndigheter där utredningsuppgifterna klart är dominerande. En rad centrala myndigheter har en klar inriktning på regleringsbetonade uppgifter. Utredningen har inte varit främmande för en lösning som innebär en funktionsindelning för organisationen i stort. En av de utvägar som utredningen haft uppe till diskussion är bildandet av en organisation med stark inriktning på utredningsuppgifterna inom det näringspolitiska fältet. Som framgår av redogörelsen för utredningens förslag till ny organisation har en sådan lösning emellertid bedömts ha övervägande nackdelar. Organisation som bygger på
fackgemenskap
En annan tänkbar princip när det gäller att gruppera samman olika uppgifter utgår från samhörigheten inom "fack" eller "sakområde". Också i det här fallet kan utgångspunkten vara en bestämd målgrupp för verksamheten men det kan också vara ett kunskapsområde. Den senaste organisationsreformen inom kanslihuset kan betecknas som en övergång från en funktionsindelad organisation till en fackindelad. Planerings- och verkställighet sSOU 1971:69 15
funktionerna inom olika sakområden har sammanförts och en uppdelning mellan en statssekreterarsida och en expeditionschefssida har upphört. Fackområdesindelning är också utmärkande för stora delar av den nuvarande organisationen inom kommerskollegieverket. En av fördelarna med en fackområdesorienterad organisation är att samma tjänstmän kan följa olika faser i behandlingen av en fråga och det förefaller ha varit utslagsgivande för den nya organisationen inom kanslihuset. Det har också den fördelen att man får väl definierade ansvarsområden. Utan tvivel har fördelarna med en fackomrädesorienterad organisation giltighet också på andra områden. Det kan nämnas att frågan om en funktionsorienterad organisation kontra en fackorienterad stått under diskussion i samband med en rad tidigare organisationsreformer.
Generalistiska organ eller högt specialiserade 1 en genomgång av olika modeller kan det vara värt att i korthet beröra ett annat motsatspar: "generalistiska organ" i motsats till högt specialiserade. I den utveckling som skett i fråga om uppbyggnaden av den centrala statsförvaltningen har det varit ett utmärkande inslag att nya organ på verksplanet fått bereda verksamhetsprogram. Nya socialstyrelsen kan nämnas som ett belysande exempel. Dit fördes uppgifter bl. a. frän den tidigare socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och medicinalstyrelsens sjukvärdsberedskapsnämnd. Verksamhetsfältet omfattar hälsovård, social barna- och ungdomsvård, tandvård, akutsjukvård, nykterhetsvård, långtidssjukvård, åldringsvård m. m. I dag är socialstyrelsen en organisation med över 600 anställda. Det är knappast fråga om en enhetlig utveckling över hela fältet. Under de senaste åren har det också kommit till en rad myndigheter på verksplanet som är specialiserade till ett begränsat sakområde. Som ett exempel på nybildningar av det här slaget kan nämnas giftnämnden med ställningen som 221
Fig. 2 Några modeller för att knyta samman verksamheten på näraliggande områden Modell 1 - Fullständig integrering Verksledning
Rådg. organ på olika fackområden
Kansli Model] 2 - "Generalistiskt" organ med uppdelade beslutsfunktioner Verks ledning
Beslutande nämnd
Beslutande nämnd
Beslutande nämnd
Kansli Modell 3 - Ramorganisation
Samarbetsnämnd
Myndighet I
Myndighet II
Myndighet III
Myndighet IV
fristående myndighet och med uppgifter i användningen av lednings- och kontaktorgan anknytning till gift förordningen. inom organisationen på verksplanet. Den Också i det här sammanhanget kan man konstruktion som utredningen föreslär har tala om en frihet att välja mellan olika inte någon direkt motsvarighet på annat håll, konstuktioner. Samordningsbehoven kan till- men den har bl. a. tagit intryck av de lösgodoses på olika sätt. Man kan på olika sätt ningar som används inom arbetsmarknadsskapa sambandslinjer mellan olika myndig- styrelsen. heter så att man får en ramorganisation där Som framgått av det föregående har utredolika enheter samverkar, eventuellt med nå- ningen tagit upp till bedömning olika möjliggon form av administrativ överbyggnad. Mot- heter vad gäller grundmönstret för den komsvarande kan också åstadkommas inom en mande organisationen. Det kan illustreras fastare sammanhållen organisation genom med några modeller som i olika skeden ledningsappararens uppbyggnad. Några mo- funnits med i övervägandena som tankedeller som visar på olika möjligheter att experiment och diskussionsunderlag. knyta samman verksamheten på näraliggande områden illustreras i fig. 2. Vid utformningen av sitt förslag har utred- Modell A ningen uppmärksammat förhållandena på Modell A betyder att man räknar med ett andra håll inom statsförvaltningen vad gäller "utrikeshandelsverk", en myndighet för 222
energifrågor (ett "centralt energiorgan"), en myndighet för frågor på mineralområdet ("nya SGU"), en myndighet förbi. a. utredningsuppgifter i anslutning till industripolitiken ("nya kommerskollegiet variant A"). Till förutsättningarna bakom en sådan lösning hör bl. a. att en skiljelinje dras mellan ä ena sidan den verksamhet som knyter an till utrikeshandel och handelspolitik, å andra sidan de frågor som knyter an till industripolitiken. Inom det senare området är det i det här fallet en av förutsättningarna att en skiljelinje dras mellan å ena sidan utredningsuppgifter och vissa åtgärdsformer som innebär statligt stöd till näringslivets utveckling, å andra sidan sådana områden där de statliga uppgifterna har regleringsprägel. Ett "utrikeshandelsverk" enligt modell A skulle svara för utredningsuppgifter i anslutning till utrikeshandelns och handelspolitiken och i övrigt bl. a. för regleringar på utrikeshandelns område samt uppgifter i samband med den exportfrämjande verksamheten. För den centrala energimyndigheten förutsätter modell A ett verksamhetsprogram som i stora drag stämmer överens med förslagen från energikommittén. För "nya SGU" förutsätter den ett verksamhetsprogram som i stora drag stämmer överens med geologiutredningens förslag. För "nya kommerskollegiet variant A" omfattar uppgifterna en utredningsverksamhet med anknytning till industripolitiken men också med anknytning till konkurrensövervakningen. Till de uppgifter som i övrigt knyts till verket hör bl. a. frågor i samband med det finansiella företagsstödet och vissa former av industriservice. Organisationsmönstret blir delvis fackområdesorienterat. Framför allt kommer det till synes vad gäller uppgifterna på energiområdet och mineralområdet. Pä dessa båda områden knyter modell A alltså an till förslagen från energikommittén och geologiutredningen. Den slutliga bedömningen från utredningens sida vad gäller dessa båda områden redovisas i kap 10 och 12. Vad gäller energiSOU 1971:69
området innebär alltså utredningens bedömning att det finns starka skäl att knyta an den planeringsinriktade verksamhet som behandlats av energikommittén till en bredare organisation. Vad gäller de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar som behandlats av energikommittén är det svårare att definitivt bedöma vad som är den bästa lösningen. Utredningens principlösning betyder att det knappast finns rimliga förutsättningar att bygga upp en sammanhållen organisation för alla de verksamhetsgrenar som behandlats av energikommittén inom ramen för nya kommerskollegiet med den uppbyggnad som anges i förslaget och det finns knappast heller rimliga förutsättningar att bygga upp en speciell myndighet för de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar som behandlats av kommittén. Vad gäller uppgifterna med anknytning till mineralområdet har utredningens bedömningar inneburit att man på vissa områden har underlag för att fatta beslut om en ny organisation. Som framgår av kap 12 betyder det bl. a. att ansvaret för de kommersiella operationerna i samband med den statliga gruvegendomen koncentreras inom den statliga företagsgruppen, som enligt förslaget också övertar ansvaret för den statliga prospekteringsverksamheten. De institutionella frågorna i övrigt kan definitivt lösas först i samband med tillkomsten av en ny gruvlagstiftning. Enligt utredningens bedömning finns det en rad skäl mot en lösning som skulle innebära att uppgifterna i samband med utrikeshandeln isoleras. Utredningens synpunkter utvecklas framför allt i kap 7. Modell B Modell B bygger delvis på samma förutsättningar som modell A. En av skillnaderna är att man i det här fallet utgår från att vissa verksamhetsgrenar inom "teknologiområdet" kan grupperas samman. Ett annat antagande är att en ny organisation bildas med stark inriktning pä utredningsuppgifter inom det näringspolitiska fältet. Inom en sådan 223
organisation skulle bl. a. de utredningsin- visa en lösning som innebär bildandet av en riktade uppgifter sammanföras som enligt enhet med stark inriktning pä utredningsbemodell A är förankrade inom ett "utrikes- tonade uppgifter berörs i flera sammanhang i handelsverk" och inom "nya kommerskolle- betänkandet. Den centrala punkten i de begiet variant A". Det skulle finnas möjligheter dömningar utredningen gjort i det här samatt bredda verksamhetsfältet sä att det kom manhanget är att det finns avgörande fördeatt omfatta också sådana utredningsbetona- lar från praktisk och administrativ synpunkt de uppgifter som för närvarande hör hemma att hålla samman beredande och planerande hos vissa andra centrala organ. uppgifter och exekutiva uppgifter. 1 vart fall Att man i det här fallet utgår frän att måste skarpa skiljelinjer undvikas. Till stora uppgifterna inom "teknologiområdet" grup- delar måste organisationen vara fackomraperas samman har bl. a. till konsekvens att desorienterad. verksamheten inom statens institut för företagsutveckling knyts samman med styrelsen Modell C för teknisk utveckling. En sådan samordning (där olika former är tänkbara) skulle också Bland de alternativ utredningen tagit upp till kunna beröra den statliga verksamheten på diskussion ingår bl. a. ett grundmönster där andra områden, bl. a. provningsverksamhe- man går mycket långt i koncentrationen av olika verksamhetsgrenar med anknytning ten i stort. Utredningens bedömningar har visat att både till handels- och industripolitiken och den konstruktion som här skisserats i en rad vissa angränsande områden. En enda organihänseenden är orealistisk. Att gruppera sam- sation av verkstyp ("nya kommerskollegiet man verksamhetsgrenar med anknytning till variant C") skulle förutom uppgifter med "teknologiområdet" skulle ha som förutsätt- anknytning till handels- och industripolitining att ansvaret för en allmän bevakning ken bl. a. gripa över uppgifter på jordbruksfrån samhällets sida i frågor om den tekniska området och inom det ekonomiska försvaret. utvecklingen kan koncentreras hos en viss Vidare skulle ett antal tekniska regleringar myndighet eller grupp av myndigheter. Det administreras av en sådan organisation. Enligt utredningens bedömning är en sa är orealistiskt bl. a. med tanke på att en bevakning av den tekniska utvecklingen långtgående koncentration som här antytts inom olika näringsgrenar och dess konsek- inte realistisk som handlingsmodell. Att sävenser bör vara samordnad med en bevak- kerhetsinriktade tekniska regleringar och ning som arbetar med ett bredare perspektiv därmed sammanhängande verksamhet knyts men att det också måste finnas möjligheter till en sådan organisation är en diskutabel att gå in på de frågor som sammanhänger utväg. Vad gäller uppgifter av det senare med den tekniska utvecklingen med olika slaget redovisas några idéskisser i bilaga 5. utgångspunkter. Vad gäller uppläggningen av verksamheten inom statens institut för företagsutveckling och institutets roll i framtiden utvecklar utredningen sina synpunkter framför allt i kap 9. Ett av de avgörande motiven bakom utredningens förslag på detta område är önskvärdheten att skapa goda förutsättningar att kombinera insatser genom det finansiella företagsstödet och olika serviceinriktade stödåtgärder. Det blir möjligt genom den föreslagna principlösningen. Bakgrunden till att utredningen velat av224
Bilaga 5
Säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar inom det nuvarande kommerskollegieverket och på annat håll: utgångspunkter för fortsatta undersökningar
5.1 Utgångsläget för fortsatta undersökningar Utredningens förslag om en provisorisk organisation för vissa säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar inom kommerskollegieverket innebär att ett definitivt ställningstagande skjuts på framtiden vad gäller uppläggningen och inplaceringen av verksamheten. Vidare betyder förslaget uppskov med den definitiva lösningen vad gäller de övriga säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar som behandlats av energikommittén (i första hand det centrala statliga säkerhetsarbetet på atomenergiomradet). För att lämna goda möjligheter för en fortsatt prövning av uppläggningen och inplaceringen av verksamheten har utredningen förutsatt att ingreppen i den nuvarande organisationen tills vidare i hög grad begränsas. Bl. a. betyder det att bergsstaten, elektriska inspektionen och sprängämnesinspektionen knyts till nya kommerskollegiet på motsvarande sätt som i förhållande till det nuvarande kommerskollegiet. Förslaget om ett bibehållande av den nuvarande organisationen har bl. a. till konsekvens att det tills vidare inte blir aktuellt att genomföra räddningstjänstutredningens förslag om överförande till statens brandinspektion av vissa uppgifter för kommerskollegiet och sprängämnesinspektionen (i fråga om brandfarliga varor). SOU 1971:69
Ett av undantagen från denna genomgående princip (som framgår av kap. 10 och utredningens kommentar till rapporten från organisationsundersökningen vid kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion) är att utredningen räknar med en ny organisation för verksamheten inom elektriska byrån. Bakgrunden till de senare förslagen är att utredningen förutsatt att vissa av byråns uppgifter (bl. a. handläggningen av koncessionsärenden) förs över till en ny enhet, som också skall arbeta med andra planeringsinriktade uppgifter inom energiområdet. Det ger förutsättningar att införa en ny organisation också i fråga om övriga delar av den nuvarande byråns verksamhet. Under det närmaste skedet kan det på andra områden bli fråga om förändringar i begränsad skala. Som exempel gäller det i fråga om kommerskollegiets uppgifter i samband med utfärdandet av säkerhetsföreskrifter för olje- och gasprospektering på kontinentalsockeln där utredningen förutsätter att ansvaret förs över till arbetarskyddsstyrelsen. Man kan vidare räkna med möjligheten att nya uppgifter med anknytning till statliga tekniska regleringar mer eller mindre övergångsmässigt kommer att knytas till nya kommerskollegiet. Man kan räkna med en sådan möjlighet exempelvis med utgångspunkt i förslagen från utredningen angående befordran av farligt gods på väg m. m. 225
Förslaget om en provisorisk organisation för de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna inom kommerskollegieverket grundar sig på bedömningen att uppgifterna för dessa verksamhetsgrenar markerat kommer att bryta av mot huvudlinjerna i verksamheten inom nya kommerskollegiet. Det särpräglade i uppgifterna för det nya verket är anknytningen till utvecklingsfrågorna inom näringslivet. Det betyder en avsevärd distans exempelvis i förhållande till det statliga säkerhetsarbetet på elområdet. I sig är det skäl nog att ställa en renodling av verksamhetsprogrammet under diskussion som skulle innebära att säkerhetsinriktade tekniska regleringar och därmed sammanhängande verksamhet placeras in på annat håll. För en sådan renodling finns också argument med mera principiell räckvidd (se avsnitt 5.3.2). Enligt utredningens bedömning finns det inte underlag för ett omedelbart avgörande i frågan. En av orsakerna är att ingen annan myndighet med nuvarande uppbyggnad är lämpad att överta uppgifterna. En uppdelning som exempelvis skulle innebära att verkets funktioner i samband med säkerhetsarbetet på elområdet delas upp på flera myndigheter är knappast heller en rimlig utväg. En bidragande orsak till att utredningen stannat för förslaget om en provisorisk organisation är planerna på reorganisation inom näraliggande verksamhetsområden. Utredningen har speciellt velat ta hänsyn till den översyn av uppgifter och organisation för arbetarskyddsverket som för närvarande pågår och som bl. a. omfattar verksamheten inom de s. k. specialinspektionerna till vilka kommerskollegiets lokalstater hör. Enligt utredningens uppfattning måste en lösning vad gäller uppläggningen och inplaceringen för de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna inom kommerskollegieverket knyta an till en bedömning av organisationen i stort för likartade uppgifter inom ett större område. En sådan lösning måste ta hänsyn till den utveckling som är att vänta vad gäller uppläggningen av verksamheten men också till problem med mer generell räckvidd. Till 226
dem hör bl. a. behovet av lätt tillgänglig information om statliga produkter och motsvarande. I det följande tar utredningen upp några av de utvecklingsfrågor som kan vara väsentliga för uppläggningen i stort i fråga om en verksamhet av det slag som representeras av de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna inom kommerskollegieverket. En sådan allmänt hållen analys leder knappast längre än till hypoteser om den kommande organisationen. Som hypoteser och diskussionsinlägg presenterar utredningen tre idéskisser. Kommerskollegieutredningens förslag innebär att en ny utredning kommer att arbeta vidare med frågorna. Enligt förslaget kommer en sådan utredning bl. a. att ta upp uppläggningen av myndigheternas verksamhet på standardiseringsområdet. 5.2 Några utvecklingslinjer Bilaga 3 ger en översikt över vissa områden där statliga myndigheter svarar för tekniska regleringar och därmed sammanhängande tillsyns- och kontrollverksamhet. För en mera utförlig bild av förhållandena i dagsläget kan bl. a. hänvisas till kommerskollegiets kartläggning av tvingande tekniska föreskrifter. Mellan de myndigheter som arbetar med tekniska regleringar finns det ett avsevärt mått av släktskap vad gäller arbetssättet. 1 åtskilliga fall finns det också direkt beröring mellan uppgifterna för olika myndigheter. En och samma produkt eller en och samma verksamhet kan beröras av bestämmelser från flera myndigheter. Bl. a. betyder det på en rad områden att tillstånd fordras från flera myndigheter. I samband med utfärdandet av bestämmelser förekommer samråd mellan myndigheterna i stor utsträckning. Släktskapen mellan uppgifterna för olika myndigheter betyder att de allmänna utvecklingsfaktorerna i viss utsträckning är likartade. Några sådana utvecklingsfaktorer skall här beröras i korthet. Det finns ett allmänt medvetande om behovet av bättre fungerande informationsSOU 1971:69
kanaler från myndigheterna till tillverkare, distributörer, försäljare och allmänheten. Som regel finns det väl etablerade system för dubbelriktad information i anknytning till föreskriftsarbetet. Företrädare för företagen och andra berörda grupper engageras i arbetet eller får yttra sig över förslag till nya föreskrifter. En kontaktverksamhet som också innebär en dubbelriktad information ingår i det statliga säkerhetsarbetet ute på fältet. Ett av de genomgående dragen i den aktuella utvecklingen förefaller vara att myndigheternas servicefunktioner allmänt får en starkare betoning. Bl. a. betyder det att man lägger starkare vikt vid kontaktverksamheten ute på fältet. Ett av exemplen på att en sådan omorientering är på väg gäller verksamheten inom statens elektriska inspektion. Det senare utesluter inte att man samtidigt söker sig fram på andra vägar för att nå ut med centralt fastställda bestämmelser och för att på annat sätt öka effekten av säkerhetsarbetet. Rapporten från organisationsundersökningen vid kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion (och utredningens kommentar i anslutning till rapporten) innehåller en diskussion om avvägningen mellan insatserna från centralt håll och genom den statliga fältorganisationen. En av de slutsatser man kan dra är att det finns behov av att ta olika organ (statliga, kommunala och andra) mera systematiskt i anspråk för ett gemensamt planerat säkerhetsarbete ute på fältet. Samtidigt finns det behov av att förstärka insatserna från centralt håll. Ett av de mest väsentliga utvecklingsområdena gäller den centrala upplysningsverksamheten. Behovet att lägga upp en mer systematiserad central upplysningsverksamhet är inte unikt för elsäkerhetsområdet. På näraliggande områden finns det motsvarande behov att föra ut information om författningsändringar, anvisningar, normer och prejudicerande beslut m. m. och det är av intresse att man i så stor utsträckning som möjligt kan få gemensamma lösningar vid uppläggningen av en sådan verksamhet. SOU 1971:69
I nf ormationsspridningsproblemen kan inte bedömas isolerade. Det blir av allt större betydelse att på centralt håll ha möjlighet att överblicka gällande bestämmelser och att snabbt få tillgång till information om statliga produktkrav eller bestämmelser för en viss verksamhet. Bl. a. är det för statliga uppgifter som en sådan överblick är nödvändig. Som ett exempel kan nämnas den omfattande kartläggning av tvingande tekniska föreskrifter som gjorts som en förstagångsinsats i kommerskollegiets regi. I det här fallet hade kartläggningen sina utgångspunkter i EFTAsamarbetet och strävandena att minska den handelshindrande effekten av skiljaktiga tekniska föreskrifter i medlemsländerna. En av slutsatserna från kommerskollegiets sida i anslutning till undersökningen var att det med tanke på det internationella handelsutbytet för framtiden finns behov av att fortlöpande registrera tekniska regleringar som beslutas av svenska myndigheter. Liknande behov av att ha en lätt tillgänglig information om statliga produktkrav och andra statliga bestämmelser med karaktär av tekniska regleringar har framträtt i en rad andra sammanhang. Som exempel kan man nämna uppdraget för miljökontrollutredningen som bl. a. avser ett informationssystem på miljövårdsområdet. Miljökontrollutredningen kommer bl. a. att få ta upp förutsättningarna att upprätta ett centralt register över vissa produkter. Också vad gäller registreringen av statliga produktkrav finns det intresse av att lägga upp verksamheten så att olika användningsområden kan tillgodoses. Kartläggningen av tvingande tekniska föreskrifter är ett av exemplen på att utvecklingen går mot ett starkare inslag av internationella hänsynstaganden. Det har också sin motsvarighet inom de olika fackområden där svenska myndigheter utfärdar tekniska föreskrifter. Det internationella samarbetet utvecklas bl. a. i fråga om harmoniseringen av föreskrifter och normer, gemensamma kontrollbestämmelser och godkännande av provning utförd i annat land. Utvecklingen kan betyda ett starkare 227
behov av samordning vad gäller uppträdandet på det internationella planet. 1 bakgrunden ligger bl. a. strävandena mot en friare världshandel. Sänkningen av tullnivåerna betyder att de indirekta handelshindren — t. ex. i form av specifika nationella krav på produkters egenskaper eller utformning — kommer att behöva tilldra sig större intresse. Ett vikigt inslag i den hittillsvarande utvecklingen är det samarbete som inletts inom ramen för EFTA med avseende på tekniska regleringsåtgärder. Bl. a. har samarbetet tagit sig uttryck i en notifikationsplikt i fråga om nya tekniska föreskrifter som kan ha inflytande på EFTA-handeln. Avvikelser från internationell standard skall motiveras. I sin kommentar till kartläggningen av tvingande tekniska föreskrifter har kommerskollegiet angett att det finns anledning att överväga i vad mån en ökad koordinering kan ske mellan olika myndigheter för att förebygga att de statliga föreskrifterna ger upphov till handelshinder. Hur man för framtiden skall arbeta med en registrering av tekniska föreskrifter och på vad sätt man skall lösa koordineringsproblemen är fortfarande en öppen fråga. Den är sammanvävd med problem av betydligt större räckvidd. Hit hör bl. a. hur man från myndigheternas sida i framtiden skall ta del i arbetet med standardiseringsfrågor nationellt och internationellt. Det är sannolikt att räkna med ett starkare engagemang från myndigheternas sida vad gäller frågor på standardiseringsområdet. I kommerskollegiets kommentar till den här nämnda kartläggningen erinrades om de riktlinjer som antogs vid ECE:s (Economic Commission for Europe) konferens om standardiseringspolitik i januari 1970. Riktlinjerna betonade betydelsen av att standardiseringsverksamheten och utformningen av tekniska föreskrifter samordnades. De förordade att regeringarna (och övriga myndigheter) inom respektive land vid varje möjligt tillfälle hänvisar till standard (nationell eller internationell) för att undvika alltför detaljerade tekniska krav i föreskrifterna. Vidare förordades i dessa 228
riktlinjer att regeringarna i ökad omfattning låter sina tekniska experter delta såväl i de nationella som de internationella standardiseringsorganens tekniska kommittéer, särskilt i de fall då en planerad standard kan komma till användning i statliga föreskrifter. Det senare förfarandet brukar betecknas "reference to standard" och tillämpas i åtskilliga fall av svenska myndigheter. En ökad användning är alltså en av de faktorer som kan bidra till att de myndigheter som arbetar med tekniska regleringar i allt större utsträckning kommer in på standardiseringsfrågorna. Vid den ovannämnda konferensen antogs ett uttalande som innebar att möjligheterna bör övervägas att öka tillämpningen av det arrangemang som flera ECE-regeringar infört med ett särskilt organ eller ämbete som ansvarar för samordningen av den statliga standardiseringspolitiken på det nationella planet. Här är alltså fråga om ännu ett område där det finns anledning att ställa under diskussion hur verksamheten i stort bör vara upplagd inom olika områden med tekniska regleringar. I sitt förslag om uppgifterna för nya kommerskollegiet har utredningen angett (11.1) att verket fortlöpande skall följa utvecklingen på standardiseringsomradet. Med detta har utredningen velat markera behovet att från det nya verkets sida hålla kontakt med utvecklingen på området. Förslaget grundar sig däremot inte på någon färdig bild vad gäller ansvarsfördelningen mellan myndigheter. Ytterligare överväganden är här nödvändiga. Det kan nämnas att standardiseringsverksamheten i Sverige bedrivs av ett stort antal organ (ca 150) med Sveriges Standardiseringskommission (SIS) som centralorgan. Ett fåtal helstatliga organ har själva standardiserings- eller normeringsuppgifter. I en rad fall förekommer statlig representation i styrelserna för standardiseringsorganen och/eller medverkan av experter från myndigheterna i kommittéer och arbetsgrupper. Som ännu en utvecklingslinje med giltighet för en rad områden med statliga tekniska SOU 1971:69
bör uppmärksammas. Det gör det angeläregleringar vill utredningen ta upp behovet get att undersöka hur organisationen bör att snabbare anpassa bestämmelserna till den vara utformad med tanke på behovet att tekniska utvecklingen. I kombination med underlätta kontakterna mellan tekniker stigande anspråk i övrigt på effektiva insatser inom olika fackområden. från myndigheternas sida i syfte att förebyg3. Fältorganisationen (regionalorganisatioga olycksfall, ohälsa och skadlig miljö ställer nen) bör ges en uppbyggnad som möjligdetta nya krav på organisationen. Utveckgör en tillfredsställande täckning för verklingen av resurser på den statliga sidan blir ett samheten över hela landet. av huvudproblemen. Att olika verksamhetsgrenar i så stor utsträckning griper in i varand- 4. Behovet av lätt tillgänglig information om statliga produktkrav (motsvarande) bör ra gör det angeläget att få ett större mått av uppmärksammas. De system för registregemensam planering vad gäller utvecklingen ring av statliga produktkrav och andra av resurserna. tekniska föreskrifter som kan komma att Det senare betyder att olika möjligheter utvecklas bör ges en sådan utformning att till organisatorisk integration bör tas upp till de tillgodoser behoven från olika användabedömning. Vad gäller förutsättningarna att re. En central registrering av tekniska föreanknyta de säkerhetsinriktade verksamhetsskrifter bör utformas så att den ger förutgrenarna inom kommerskollegieverket med sättningar att bygga upp en central uppnärbesläktade uppgifter hos andra myndiglysningstjänst. heter finns det anledning att granska två huvudalternativ: ä ena sidan det förvaltnings- 5. Organisationen bör vara uppbyggd för att möjliggöra koordinering av tekniska regleområde som anknyter till uppgifterna för ringar som beslutas av olika myndigheter arbetarskyddsverket, å andra sidan det förmed hänsyn till behovet av internationell valtningsområde som anknyter till uppgifterharmonisering av de statliga bestämmelserna för naturvårdsverket. na. Vidare bör organisationen vara uppbyggd för att underlätta en planmässig uppläggning av det statliga deltagandet i 5.3 Utredningens hypotser standardiseringsarbetet. 5.3.1 Utvecklingsinriktningen De föregående hypoteserna kan ge underUtredningen har velat formulera några hypoteser om utvecklingen av organisationen i stort på följande sätt: 1. Organisationen bör byggas upp för att underlätta en samplanering för utvecklingen av resurserna inom närbesläktade säkerhetsinriktade (olycksförebyggande) verksamhetsgrenar. Olika former för organisatorisk integration bör övervägas. För de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna inom kommerskollegieverket och vissa närbesläktade verksamhetsgrenar ligger det närmast till hands att undersöka förutsättningarna för en lösning som innebär en anknytning i någon form till arbetarskyddsverket. 2. Behovet att höja den tekniska nivån för de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna SOU 1971:69
lag för konstruktioner av olika slag. De följande idéskisserna ger en antydan om i vilka riktningar man kan söka en lösning.
5.3.2 Det administrativa grundmönstret Som framgått av det föregående finns det principiella argument som spelar in för bedömningen av hur de säkerhetsinriktade verksamhetsgrenarna inom kommerskollegieverket för framtiden bör vara inplacerade. Vad problemen gäller kan illustreras av den verksamhet som behandlats av energikommittén och som omfattar olika verksamhetsgrenar med anknytning till energiområdet. Med nuvarande organisation har elektiska byrån inom kommerskollegiet uppgifter på två huvudområden. Dels tar verksamheten 229
sikte på säkerhetsfrågorna inom området, ver en myndighetsfunktion med betydande dels omfattar den uppgifter med annan in- självständighet, framhöll atomenergiutredriktning, bl. a. ärenden om koncession för ningen. Sammankopplingen mellan säkerdistribution av elektrisk ström och statliga hetsuppgifter och myndighetsfunktioner av bidrag till elektrifieringsändamål. t. ex. allmänt rådgivande natur inom delegaUtredningens förslag betyder en uppdel- tionen borde enligt atomenergiutredningen ning av verksamhetsprogrammet. En av be- upphöra. dömningarna bakom förslaget om en sådan Energikommittén utgick från andra förutuppdelning är nödvändigheten att skapa en sättningar vad gäller organisationen i stort i ny organisation för planeringsinriktade upp- det att den skisserade en sammanhållen orgagifter vad gäller energiförsörjningen i stort, nisation för olika verksamhetsgrenar med men här spelar också in den utveckling som anknytning till energiområdet. Samtidigt skett vad gäller innehållet i verksamheten. hade energikommittén samma grundbedömSäkerhetsintressena var en av de väsentliga ning som atomenergiutredningen vad gäller orsakerna för tillkomsten av ett koncessions- behovet att dra upp rågångar mellan de system för elkraftdistribution men man kan säkerhetsinriktade uppgifterna och övriga konstatera att det skett en omorientering uppgifter. Detta behov ville energikommittén vad gäller sättet att utnyttja koncessions- tillgodose genom att upprätta särskilda besystemet. Hänsynen till planmässighet och slutinstanser för säkerhetsfrågor med anknytbehövlighet är de viktigaste kriterierna vid ning till energiområdet. På så sätt skulle man bedömningen av koncessionsansökningar. kunna få en "oberoende bedömning". Det har betytt att det direkta sambandet Samma bedömning i fråga om behovet att mellan koncessionsprövningen och det stat- hålla rågångar mellan säkerhetsinriktade uppliga säkerhetsarbetet på elområdet starkt gifter och andra har också satt sin prägel på minskat i betydelse. kommerskollegieutredningens förslag även De centrala myndighetsuppgifterna på om det i sin konkreta utformning skiljer sig atomenergiområdet är en parallell. Delega- från energikommitténs. Samma princip är tionen för atomenergifrågor har haft att praktiskt fullt möjlig att tillämpa på yttersvara för det centrala statliga säkerhetsarbe- ligare områden som utredningen kommit i tet på atomenergiområdet, men har dess- kontakt med. Som framgår av kapitel 12 utom haft ställning som rådgivande och bere- gäller det bl. a. verksamheten inom bergsstadande organ vad gäller utbyggnaden av atom- ten. energiproduktion. Primärt betyder en sådan uppdelning att Den omorganisation som genomförts och man får andra ansvarsgränser vad gäller mynsom bl. a. kompletterats av en ny instruktion digheternas beslutande funktioner, men det har betytt en starkare markering av delega- får också återverkningar planeringsmässigt. tionens roll som centralorgan för säkerhets- Man kan ha anledning att tala om en profrågorna på området. Med sitt förslag att låta grammässig skiljelinje mellan sådana uppgifnya kommerskollegiet fungera som centralt ter som närmare knyter an till näringspoliberedningsorgan för frågor om utbyggnaden tiken och därmed sammanhängande aspekter av atomkraften har utredningen dragit konse- inom den allmänna samhällsplaneringen och kvenserna av den utveckling som inletts redan uppgifter där säkerhetsintressena står i förtidigare. grunden och som närmare knyter an till Bade atomenergiutredningen och energi- miljöfrågorna. kommittén har tagit upp principiella argument för att hålla rågångar mellan de säkerhetsinriktade uppgifterna och andra centrala 5.4 Idéskisser till ny organisation uppgifter. Säkerhetsfrågorna på atomenergi- Som underlag för fortsatt diskussion presenområdet är ett fristående komplex som krä- terar utredningen tre idéskisser till ny orga230
nisation. Den första innebär en samorganisa- statliga säkerhetsarbetet på det elektriska tion mellan arbetarskyddsverket och vissa området (inom kommerskollegiet och staandra säkerhetsinriktade verksamhetsgrenar, tens elektriska inspektion), vad gäller explodäribland de som med nuvarande organisa- siva och brandfarliga varor (inom kommerstion hör hemma inom kommerskollegiever- kollegiet och sprängämnesinspektionen) och ket. Vidare kommer den nya organisationen på atomenergiområdet (inom delegationen att svara för vissa koordinerings- och service- för atomenergifrågor). De statliga uppgifterfunktioner. Den andra idéskissen innebär en na på ytterligare ett antal näraliggande ommotsvarande samorganisation som i det före- råden bör uppmärksammas. Som exempel gående alternativet men att vissa koordine- gäller det uppgifterna på strålskyddsområdet rings- och servicefunktioner läggs hos nya (inom strålskyddsinstitutet) och brandförkommerskollegiet. Den tredje idéskissen inne- svarsområdet (inom statens brandinspekbär bildandet av ett fristående organ för vissa tion). Koordinerings- och servicefunktionerna koordinerings- och servicefunktioner. skulle bl. a. kunna innebära att organisationen får fungera som informationscentral. Ur Idéskiss 1 dessa uppgifter kan det vara möjligt att En sammanhållen organisation för tekniska utveckla koordinerande funktioner vad gäller regleringar och därmed sammanhängande föreskriftsarbete som berör flera myndigheverksamhet byggs upp kring uppgifterna för ter och vad gäller anpassningen av inhemska arbetarskyddsverket. Enligt hypotesen kom- tekniska regleringar till internationella åtamer huvudområdena för verksamheten att ganden. De koordinerande funktionerna kan också föra i kontakt med frågor på standaromfatta diseringsområdet. - arbetarskyddsfrågor, arbetsmiljöfrågor och Vad gäller ledningen för verksamheten därmed sammanhängande frågor kan det vara en utväg att bilda en central - säkerhetsinriktade tekniska regleringar på styrelse som kompletteras av fackorgan för speciella områden och därmed samman- olika områden. Det betyder en möjlighet att hängande verksamhet i organisationen bygga in en motsvarighet till - koordinerings- och servicefunktioner arbetarskyddsstyrelsens "partsplenum". Vad gäller verksamheten med anknytning till arbetarskyddsfrågor och arbetsmiljöfrå- Idéskiss 2 gor är ett av antagandena bakom hypotesen Idéskiss 2 är en modifiering av idéskiss 1. att arbetarskyddsverket kommer att reorga- Den väsentliga skillnaden är att koordineniseras med utgångspunkt i arbetsmiljöut- rings- och servicefunktionerna kommer att redningens kommande förslag. ligga på annat håll. I det här fallet förutsätts Det förefaller vara en förutsättning för att att de koordineringsuppgifter som anknyter knyta ansvaret för ett antal speciella teknis- till de internationella aspekterna på tekniska ka regleringar till arbetarskyddsverket att en regleringar kommer att knytas till nya komsärskild beslutsapparat etableras för olika merskollegiet. Däremot utgår också den här fackområden. Det kan betyda en organisa- idéskissen från att de säkerhetsinriktade tion som bygger på kanslimässig gemenskap verksamhetsgrenarna inom kommerskollegieoch flera beslutande myndighetsorgan. verket i någon form samorganiseras med Det finns inte i dag underlag för någon verksamheten inom arbetarskyddsverket. färdig bedömning i vilka fall det finns rimliga förutsättningar att knyta säkerhetsinriktade Idéskiss 3 uppgifter som för närvarande är fördelade på olika myndigheter till en sådan organisation. Idéskiss 3 kan beskrivas som en överbyggnad En anknytning bör undersökas vad gäller det till olika myndigheter som arbetar med tekSOU 1971:69
niska regleringar. En sådan överbyggnad skulle exempelvis kunna få formen av en samarbetsnämnd som svarar för gemensamma funktioner. Framför allt kan det bli fråga om koordinerings- och servicefunktioner som bl. a. kan omfatta en central upplysningstjänst. Fältorganisationen Oavsett hur organisationen på centralplanet utvecklas är det enligt utredningens bedömning önskvärt att pröva förutsättningarna för en samorganisation mellan kommerskollegiets lokalstater och allmänna yrkesinspektionen. Förutsättningarna för en omläggning av verksamheten inom bergsstaten har berörts i kap. 12. Som framgår av utredningens kommentar till rapporten från organisationsundersökningen vid kommerskollegiets elektriska byrå och statens elektriska inspektion finns det argument för en sammanläggning. Utgångspunkten är bl. a. behovet av en organisation med god kontakt med arbetsplatserna och med täckning över hela landet. Argumenten för att knyta verksamheten inom sprängämnesinspektionen till arbetarskyddsverket är likartade med de som gäller för övriga här berörda områden. Verksamheten är i sin helhet inriktad på arbetarskyddsfrägor och andra säkerhetsfrågor och en nära samverkan med arbetarskyddsverket har utvecklats.
232 SOU 1971:69
Statens offentliga utredningar 1971
Kronologisk förteckning 1. SOU 7 1 . Handbok för det officiella utredningstrycket. Beckman. Fi. 2. Post- och Inrikes Tidningar. Norstedt & Söner. Ju. 3. Veterinärdistriktsindelningen, m m. Svenska Reproduktions AB. Jo. 4. Kommunala val. Esselte. C. 5. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. Esselte. Fi. 6. Ny sjömanslag. Esselte. K. 7. Finansiella tillväxtaspekter 1 9 6 0 - 1 9 7 5 . 1970 års långtidsutredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. 8. Arbetskraftsresurserna 1 9 6 5 - 1 9 9 0 . 1970 års långtidsutredning. Bilaga 1. Esselte. Fi. 9. Större företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. 10. Snatteri. Berlingska Boktryckeriet. Lund. Ju. 11. Ett nytt bilregister. Göteborgs Offsettryckeri AB. K. 12. Miljövården i Sverige under 70-talet. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 8. Esselte. Fi. 13. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. 14. Varuhandeln fram till 1975. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 3. Esselte. Fi. 15. Förslag till aktiebolagslag m m . Tryckeribolaget. Ju. 16. Regional utveckling och planering. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi. 17. Malm - Jord - Vatten. Svenska Reproduktions AB. I. 18. Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. 19. Familjepensionsfrågor m m . Berlingska Boktryckeriet. Lund. S. 20. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. Norstedt & Söner. K. 21. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. Norstedt & Söner. K. 22. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. Norstedt & Söner. K. 23. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m m. Norstedt & Söner. K. 24. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Berlingska Boktryckeriet. Lund. U. 25. Boendeservice 3. Kommunstudien. Esselte. In. 26. Boendeservice 4. Projektstudien. Esselte. In. 27. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. Esselte. In. 28. Boendeservice 6. Strukturstudien. Esselte. In. 29. Kyrkan kostar. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 30. Sjömanspension. Göteborgs Offsettryckeri AB. K. 31. Den svenska betalningsbalansstatistiken. Esselte. Fi. 32. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga till Den svenska betalningsbalansstatistiken. Esselte. Fi. 33. Fri affärstid. Göteborgs Offsettryckeri AB. H.
34. Lastbil och Taxi. Beckman. K. 35. Den fria rörligheten för personer inom EEC. Esselte. In. 36. Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. Esselte. U. 37. Konsumentpolitik-riktlinjer och organisation. Tryckeribolaget. H. 38. Särskilda tandvårdsanordningar för vissa patientgrupper. Göteborgs Offsettryckeri AB. S. 39. Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. Berlingska Boktryckeriet. Lund. In. 40. Export och import 1 9 7 1 - 1 9 7 5 . 1970 års långtidsutredning. Bilaga 5. Esselte. Fi. 4 1 . Ny domstolsadministration. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 42. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. Esselte. In. 43. Arbetskraftens struktur och dimensioner. Esselte. In. 44. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. Esselte. In. 45. Utsökningsrätt X I . Norstedt & Söner. Ju. 46. Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. Norstedt & Söner. Fi. 47. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. 48. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. 49. Unga lagöverträdare I. Esselte. Ju. 50. Räddningstjänst. Göteborgs Offsettryckeri AB. C. 51. Invandrarutredningen I. Göteborgs Offsettryckeri AB. In. 52. Byggandets industrialisering. Beckman. In. 53. Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 54. Lärarnas arbete. Bilaga I. Tekniska rapporter. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 55. Lärarnas arbete. Bilaga II. Tabeller. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 56. Handräckning inom försvaret. Esselte. Fö. 57. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst. Esselte. Fö. 58. Rätten till abort. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 59. Högsta domstolens kansli. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 60. Universitetsstudier utan examen. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 6 1 . Val av utbildning och yrke. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 62. Högre utbildning och arbetsmarknad. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 63. Vintersjöfart. Beckman. K. 64. Sanering I. Esselte. In. 65. Sanering I I . Bilagor. Esselte. In. 66. Mellanölsfrågan. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. 67. Ränteomfördelning och vinstutdelning. Göteborgs Offsettryckeri AB. In. 68. Läkartjänster. Göteborgs Offsettryckeri AB. S. 69. Näringspolitiken — ny verksorganisation. Göteborgs Offsettryckeri AB. H.
Anm. Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.
Nordisk udredningsserie (Nu) 1971
Kronologisk förteckning 1. Forskning med relation till utbildning för åldersklasserna 16 — 19 år. 2. Harmonisering av matematikundervisningen i årskurs 1—6 i de nordiska länderna. 3. Konsument- och marknadsföringsfrågor. 4. Nordiska transportproblem. 5. Nordiska ministerrådets arbetsformer.
Statens offentliga utredningar 1971
Systematisk förteckning Justitiedepartementet Post- och Inrikes Tidningar. | 2 | Snatteri. 110] Förslag till aktiebolagslag m m. [15] Ny domstolsadministration. [41 ] Utsökningsrätt X I . 145 I Unga lagöverträdare I. [49] Rätten till abort. [58] Högsta domstolens kansli. [59]
Socialdepartementet Familjepensionsfrågor m m. [19] Särskilda tandvårdsanordningar för vissa patientgrupper. [38] Läkartjänster. [68]
Försvarsdepartementet Utredningen om handräckningsvärnpliktiga. 1. Handräckning inom försvaret. [56] 2. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst. [57]
Kommunikationsdepartementet Ny sjömanslag. [6] Ett nytt bilregister. [11] Utredningen angående befordran av farligt gods på väg m m. 1. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande 1. [20] 2. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. |22] 4. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m m.[23l Sjömanspension. [ 3 0 | Lastbil och Taxi. [34] Vintersjöfart. | 6 3 |
Finansdepartementet SOU 7 1 . Handbok för det officiella utredningstrycket. [ 1 ] 1970 års långtidsutredning. 1. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. [ 5 j 2. Finansiella tillväxtaspekter 1960—1975. Bilaga 4. |7] 3. Arbetskraftsresurserna 1965 — 1990. Bilaga 1. | 8 | 4. Miljövården i Sverige under 70-talet. Bilaga 8. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. ( 1 4 | 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. [16] 8. Export och import 1 9 7 1 - 1 9 7 5 . Bilaga 5. [40] Större företags offentliga redovisning. [9] Mått och vikt. [18] Betalningsbalansutredningen. 1. Den svenska betalningsbalansstatistiken. [31 | 2. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. [32] Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. [46]
Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.
Testutredningen. 1. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. [47] 2. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. [48] Mellanölsfrågan. [ 6 6 |
Utbildningsdepartementet Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [24] Kyrkan kostar. [29] Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. [36] Utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden. 1. Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie. [53] 2. Lärarnas arbete. Bilaga I. Tekniska rapporter. [54] 3. Lärarnas arbete. Bilaga II. Tabeller. [55] 1968 års utbildningsutredning 1. Universitetsstudier utan examen. [60] 2. Val av utbildning och yrke. [61 ] 3. Högre utbildning och arbetsmarknad. [62[
Jordbruksdepartementet Veterinärdistriksindelningen, m m. [3]
Handelsdepartementet Fri affärstid. [33[ Konsumentpolitik — riktlinjer och organisation. [37] Näringspolitiken — ny verksorganisation. [69]
Inrikesdepartementet Servicekommittén. 1. Boendeservice 3. Kommunstudien. [25] 2. Boendeservice 4. Projektstudien. [26] 3. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. [27] 4. Boendeservice 6. Strukturstudien. | 2 8 | Den fria rörligheten för personer inom EEC. [35] Den svenska köpkraftsutbildningen 1967. [39] KSA-utredningen. 1. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. [42] 2. Arbetskraftens struktur och dimensioner. |43] 3. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. [44] Invandrarutredningen 1. [51] Byggandets industrialisering. [52] Saneringsutredningen. 1. Sanering I. [ 6 4 | 2. Sanering 11. Bilagor [65] Ränteomfördelning och vinstutdelning. | 6 7 |
Civildepartementet Kommunalaval. [4] Räddningstjänst. [50[
Industridepartementet Malm — Jord — Vatten. [17[
A L L F 238 71 069
Allmänna Förlaget