Program för ljud och bild i utbildningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

V

Prcgramför

t i

fortsatta ver sa ra oc

television

M _ 10 _ -

inom utbildningsväsendet (TRU-kommittén)

k

%%UM§%M _%%

Statens offentliga utredningar

lâälji 1975:28 _

w Utbildningsdepartementet

Program

för och bild

ljud

i

utbildningen

Betänkande av utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom

utbildningsväsendet (TRU-kommittén)

Stockholm 1975

Omslag Håkan Lindström ISBN 91-38-02328-8 Göteborgs Offsettrycrkeri AB Stockholm 1975

Bilder i betänkandet

Jan Aldorsson Franz-Olof Brunzell Kjell Elgstam Göran Ellung Stieg Forsberg Ingrid Gustafsson Ragnhild Haarstad Lars Hcssclmark/Saltra Henrik Hovmöllcr Anders Johansson/Bildbyrån i Växjö Ulf Johansson Leif Johnson Ulf B. Jonsson Bo Lundberg Nils-Johan Norcnlind/Tio fotografer Jörgen Norin Sven Oredson Kjell Samuelsson Roland Sterner Svenska AB Philips Sveriges Radio Telefunken AB Thomas Willtorph

En sammanfattning till detta betänkande har utgivits på engelska, A Programme for Sound and Pictures in Education

Till Statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet

Genom Kungl. Majzts beslut den 30 december 1971 bemyndigades statsrådet att tillkalla tre sakkunniga jämte experter för att Moberg utreda frågan om den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet. Med stöd av detta tillkallades som sakkunniga bitr. bemyndigande Lars Ag, tillika ordförande, direktören Lars Marcus programdirektören och fortbildningsledaren Ulf Perstedt. Genom skrivelse den 27 december 1972 tillkallades departementsrådet Leif Andersson som sakkunnig 1973. Från samma tidpunkt har Andersson varit fr. 0. m. den l januari ordförande. Som experter åt kommittén har tillkallats:

Sekreteraren Elsa Bohlin (fr. 0. m. 1974-02-15) Lektorn Torsten Eliasson (fr. o. m. 1973-02-23) Universitetslektorn Rune Flinck (fr. 0. m. 1973-09-26) Byrådirektören Ulf Fornstedt (fr. 0. m. 1973-06-08) Revisionsdirektören Carl-Filip Hammar (fr. o. m. 1973-10-31) studierektorn Peter Hammarberg (fr. 0. m. 1973-02-23) T.f. Trygve Hellners (fr. o. m. 1972-07-01 t. o. m. departementsrådet 1974-08-31) Redaktören Margit Hoffman (fr. o. m. 1973-02-23) Ombudsman Tore Hultqvist (fr. o. m. 1973-02-23) Barnbibliotekarien Brittlsaksson (fr. o. m. 1973-02›23 t. 0. m. 1973-03- 31) Studierektorn Inge Johansson (fr. o. m. 1973-02-23) Sekreteraren Gösta Larsson (fr. o. m. 1973-02-23) Avdelningsdirektören Helmer Larsson (fr. o. m. 1973-06-08) Intendenten Kurt Linda! (fr. o. m. 1973-02-23) Rektorn Carin Lindblom (fr. o. m. 1973-02-23) Programdirektören Rolf Lundgren (fr. o. m. 1973-02-23) Byrådirektören Stig Lundgren (fr. o. m. 197 3-02-23) Skolrådet Artur Olsson (fr. o. m. 1973-02-23) Ombudsmannen Hen-ry Persson (fr. o. m. 1973-02-23) Sekreteraren Bodil Rosengren (fr. o. m. 1973-02-23) Universitetslektorn Gertrud Schyl-Bjurman (fr. o. m. 1973-02-23) Bitr. studierektorn Allan Sundqvist (fr. 0. m. 1973-02-23)

Avdelningsdirektören Siv Thorsell (fr. 0. m. 1973-02-23) Undervisningsrådet Gösta Vestlund (fr. o. m. 1973-02-23) Skolkonsulenten Elsa Warby (fr. 0. m. 1973-02-23) Adjunkten Dick Åkerblom (fr. o. m. 1973-02-23) Lektorn Olle Österberg (fr. 0. m. 1973-04-01)

Som sekreterare åt kommittén förordnades den l september 1972 sekreteraren Sten-Åke Pettersson. Utöver de ovan nämnda tillkallade har ett stort experterna antal personer genom olika biträtt arbetsgrupper kommittén, som framgår av

kap. 4 i föreliggande betänkande.

Vid utarbetandet av kap. 6 och 8 har planeringschefen vid Sveriges Radios utbildningsprogramenhet Rolf Svensson medverkat. På motsvarande sätt har intendenten Kurt Lindal vid Sveriges Radios utbildningsprogramenhet medverkat vid utformningen av kap. 10. Vidare har flera medarbetare inom TRU:s produktionsenhet biträtt kommittén vid utformningen av betänkandet. Underlag och synpunkter har vidare lämnats av medarbetare inom Sveriges Radios utbildningsprogramenhet. Kommittén har avgivit yttranden över följande i betänkanden. utgivna SOU-serien:

Samhällsinsatser på läromedelsområdet (SOU 1971 :9l) Högskolan (SOU 1972:2) Samhället och filmen, del 2 (SOU 1972:9) Förskolan (SOU 1972:26 och 27) Samhället och filmen, del 4 (SOU 1973:53) Decentralisering av statlig verksamhet - ett led i regionalpolitiken (SOU 1972:55) Att välja framtid (SOU 1972:59) Nya kulturpolitik (SOU 1972:66 och 67) Muséerna (SOU 1973:5) Radio i utveckling (SOU 1973:8) Barn- och ungdomsvård (SOU 1974:7) Utställningar (SOU 1974:43) Vidgad vuxenutbildning (SOU 1974:54)

Vidare har kommittén yttrat sig över betänkanden från Nordiska upphovsrättskommittén, Radionämndsutredningen (DsU 1974:7), UKÄ:s internationaliseringsutredning och Smalfilmsdistributionsutredningen (DsU 1972:9). Kommittén har under sitt arbete haft med ett stort överläggningar antal myndigheter, organisationer, och kommittér. Kommittén företag har haft 51 protokollförda sammanträden. De två expertgrupperna för förskolever_ksamheten och vuxenutbildningsprogrammen samt de två arbetsgrupperna för frågor som rör ungdomsskolan resp. högskolan har tillsammans sammanträtt 89 gånger. Kommittén härmed betänkandet överlämnar Program för ljud och bild i utbildningen. Samtidigt med detta betänkande presenterar kommittén i en särskild rapport (DsU 1975:8) de fullständiga utvärderingsresultaten

av den första försöksperioden från Kabel-TV-försöket i Kiruna. Redovisningar och förslag i detta betänkande presenteras även i tre olika broschyrer, en för vardera förskolan, Ungdomsskolan och vuxenutbildningen, vilka kommer att spridas till förskolor, skolor, lokala studieförbundsavdelningar m. fl. Senare under året kommer kommittén att lägga fram ett betänkande med anledning av tilläggsuppdraget att utreda frågan om ett svenskt utbildningssystem efter mönster av det brittiska The Open University och andra motsvarande system. Stocksund den 25 mars 1975

Leif A ndersson

Lars Ag Lars Marcus Ulf Perstedt

/S ten-Å ke Pettersson

Innehåll

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Ordförklaringar och förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Tabellförteckning 25 Figurförtcckning . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Sammanfattning

och de nya medierna . . . . . . . . . 49 Kapitel l Utbildningssamhället

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Kapitel 2 Första TR U-kommittén . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 2.l Bakgrund . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . . . 54 2.2 Direktiv för TRU l av TRU:s . . . . . . . . . . . . . 57 2.3 Tillkomsten produktionsenhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 2.4 TRU l:s första betänkande . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 2.5 Kungl. Majzts ställningstagande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 2.6 TRU l:s slutbetänkande

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 Kapitel 3 Utredningsuppdraget 61 3.1 Översikt , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . för TRU Il . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 3.2 Direktiv 3.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 _ Uppdrag ang. Open University lokaliseringen . . . . . . . . . . . . 64 3.4 Uppdrag ang. den framtida inom förskoleområdet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 3.5 Uppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 3.6 Uppdrag inom handikappområdct . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 3.7 Övriga riktlinjer

4 Utredningens arbetssätt och betänkandets uppläggning Kapitel . . . . 69 m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 4.1 Arbetssätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 4.2 Betänkandets uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 4.3 Vissa definitionsfrågor

. . 73 Kapitel 5 Produktion och distribution av l/ud- och bildprogranz . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 5.1 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 5.2 Lagringsformer 74 5.2.1 Ljud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 5.2.2 Film . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 5.2.3 Videogram

5.3 Produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 5.3.1 Ljudband . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 5.3.2 Film . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 5.3.2.1 Skattefinansierad . . . . . . 78 produktion 5.3.2.2 Kommersiell produktion av undervisningsfilm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 5.3.2.3 Kommersiell produktion av beställnings- och reklamfilm . . . . . . . . . . . 78 5.3.2.4 Import av undervisningsfilm . . . . . . . 79 5.3.3 TV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 5.3.3.1 Högskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 5.3.3.2 Försvaret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 5 3 3 3 Landstingen . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 5.3.3.4 Företagsutbildning . . . . . . . . . . . . . 81 5.4 Distribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 5.4.1 Eterdistribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 5.4.2 Annan distribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 5.5 Tillgång till AV-utrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86

Kapitel 6 Pedagogiska teorier kring ljud- och bildprogram . . . . . . 87 6.1 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 6.2 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 6.3 Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 6.3.1 Den studerande som individ och personlighet . . . 88 6.3.2 Pedagogiskt perspektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 6.3.3 Mediernas roll i utbildningen . . . . . . . . . . . . . . . 89 6.3.4 Metod- och medieval . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 6.4 Medieval . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 6.4.1 Representationsproblemet vid undervisning och inlärning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 6.4.2 Bildens begränsningar och möjligheter . . . . . . . . 92 6.5 Metodval . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 6.5.1 Programformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 6.5.2 Bearbetningssätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 6.5.3 lndividualisering och samarbete . . . . . . . . . . . . 95

Kapitel 7 Barn iförskoleâldern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 7.1 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 - en lägesbeskrivning 7.2 Förskoleverksamheten . . . . . . . . . . 102 7.2.1 Lag om förskoleverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . 103 7.2.2 Förskolans omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 7.2.2.1 Antal barn och platser . . . . . . . . . . 103 7.2.2.2 Personal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 7.2.3 Förskolans pedagogiska . . . . . . . . . . . . program 105 7.2.4 Förskoleverksamhet för barn med särskilda behov av stöd och stimulans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 7.2.5 Komplement till förskolan . . . . . . . . . . . . . . . . 109 7.3 TRU:s förskoleverksamhet beskrivning och erfarenheter . 110

7.3.1 Mål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.2 Målgrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.3 Planering och produktion . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.4 Distribution och användning . . . . . . . . . . . . . . 7.3.5 information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3.6 Försök med alternativa distributionsformer . . . . . 7.3.7 Exempel på program och programserier . . . . . . . 7.3.7.1 Produktion för barn i hem och förskolor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118 7.3.7.2 Föräldraprogram . . . . . . . . . . . . . . 120 7.3.7.3 Produktion för förskolans personal 121 7.3.7.4 Program för och om barn med särskilda behov 122 7.4 exempel på AVM-produktion för barn Några internationella i förskoleåldern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 7.4.1 Västeuropa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 7.4.2 USA, Japan och Kanada . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 7.4.3 Sammanfattning och kommentar . . . . . . . . . . . 128 7.5 Utredningar och undersökningar om behov av AVM . . . . . 129 7.5.1 Barn som inte deltar i förskoleverksamhet . . . . . . 129 7.5.2 Barn i förskola . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 7.5.3 Barn med särskilda behov . . . . . . . . . . . . . . . . 130 7.5.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 Föräldrar/vuxna 7.5.5 Personal inom förskoleverksamhctcn . . . . . . . . . 132 7.5.6 och utvecklingsarbete . . . . . . . . . . . 132 Forskningsför fortsatt utveckling av AVM . . . . . . . . 133 7.6 Förutsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 7.6.1 Mottagningsmöjligheter TV:s funktioner och effekter på förskolebarn 134 7.6.2 . . . . . . 137 7.6.3 Barn som inte deltar i förskoleverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139 7.6.4 Barn i förskola behov . . . . . . . . . . . . . . . . 141 7.6.5 Barn med särskilda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143 7.6.6 Föräldrar/vuxna . . . . . . . . . 145 7.6.7 Personal inom förskoleverksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 7.7 överväganden och slutsatser

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 Kapitel 8 (lngdomsskolan 8.l Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 8.2 Ungdomsskolan - en lägesbeskrivning . . . . . . . . . . . . . . 157 8.2.1 Mål - arbetsformer --läromedel . . . . . . . . . . . . 157 8.2.2 Problem och brister i undervisningen . . . . . . . . . 158 8.2.3 enligt läroplancrna . 160 Ljud och bild i undervisningen 8.3 SR/UTB:s och TRU:s programverksamhet - beskrivning och erfarenheter 161 8.3.1 Mål för programverksamheten . . . . . . . . . . . . . 161 8.3.2 Målgrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163 8.3.3 Planering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 8.3.3.1 Behovsanalys . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.3.2 . . . . . . . . . . . . . . 165 Programplancring

8.3.4 Programutbudets omfattning och karaktär . . . . . 167 8.3.4.1 Riksprogram . . . . . . . . . . . . . . . . . 167 8.3.4.2 Regionala - lokala program . . . . . . . 169 8.3.4.3 Trycksaker m. m. . . . . . . . . . . . . . . 170 8.3.5 Produktion för elever med särskilda behov . . . . . 171 8.3.5.1 Specialundervisningen . . . . . . . . . . . 171 8.3.5.2 Material för invandrarundcrvisningen . 174 8.3.5.3 B-skolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 8.3.6 Förprövning och utvärdering . . . . . . . . . . . . . . 175 8.3.6.1 Förprövning . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 8.3.6.2 Utvärdering . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 8.3.7 Några resultat från utprövningen av Klotet . . . . . 176 8.3.8 Undersökning av Projekt åk 7 och Trialog . . . . . . 177 8.3.9 TRUAS” samlade försök . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 8.3.9.1 Planering av det samlade försöket . . . 181 8.3.9.2 Erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 8.3.lO Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 8.3.l1 Distribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 83.12 Användning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185 8.4 Några internationella exempel på användning av AVM i Ungdomsskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 8.5 Utredningar och undersökningar om behov av AVM . . . . . 194 8.5.1 Brister på läromedelsområdet . . . . . . . . . . . . . . 194 8.5.2 Bedömningar gjorda av vissa utredningar och remissinstanser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 8.5.3 Behovsundersökningar genomförda av SÖ och SR . 201 8.5.4 Behov av AVM för elever med särskilda behov . . . 209 8.6 Förutsättningar för användning av AVM i ungdomsskolan . 212 8.6.1 Distribution och mottagning . . . . . . . . . . . . . . 212 8.6.2 Information och kontaktverksamhet . . . . . . . . . 216 8.7 överväganden och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 216

Kapitel 9 Högskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223 9.1 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223 - 9.2 Reformarbete och vissa utvecklingstendenser . . . . . . . . . . 226 9.3 Lltvecklingsarbete och läromedclsproduktion . . . . . . . . . . 227 9.3.1 Pedagogiskt utvecklingsarbete . . . . . . . . . . . . . . 227 9.3.2 Lokal läromedelsproduktion . . . . . . . . . . . . . . 227 9.4 AVM i högskolan redovisning och erfarenheter . . . . . . . 229 9.4.1 TRUzs produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 229 9.4.1.1 Teknik-naturvetenskap . . . . . . . . . . 230 9.4.1.2 Samhällsvetenskap . . . . . . . . . . . . . 233 9.4.1.3 Vårdyrkesutbildning . . . . . . . . . . . . 236 9.4.2 Lokal produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 238 9.4.2.1 Universitet och högskolor . . . . . . . . 233 9.4.2.2 Lärarhögskolorna . . . . . . . . . . . . . . 239 9.5 Några internationella exempel på användning av AVM i högskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 242

i högskolan . . . . . . . . . 246 9.6 Önskemål om och behov av AVM . . . . . . 246 9.6.1 Synpunkter på TRU I:s andra betänkande 9.6.2 Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskole- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 247 utbildning vid teknisk fakultet 248 9.6.3 Fort- och vidareutbildning . . . . . . . . . 248 9.6.4 UKÃzs internationaliseringsutredning . . . . . . . . . . . . . . . . 249 9.6.5 TV-symposiet på Rosenön 9.6.6 Behov redovisade i önskemål om anslag för pedago- . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250 giskt utvecklingsarbete Undersökningar utförda vid högskolan i Linköping 9.6.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 och TRU Behov i lärarutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . 252 9.6.8 Distansundervisning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 252 9.6.9 och användning av AVM 253 9.7 Förutsättningar för produktion Lokal och användning . . . . . . . . . . . 253 9.7.1 produktion Allmänna förutsättningar . . . . . . . . 253 9.7.1.1 Ekonomiska resurser . . . . . . . . . . . 255 9.7.1.2 . . . . . . . . . . 255 9.7.1.3 Upphovsrättsliga frågor 9.7.1.4 Förutsättningar för ökad lokal produk- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 tion av förekommande 256 9.7.2 Dokumentation produktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 257 9.7.3 Distribution Allmänna förutsättningar . . . . . . . . 257 9.7.3.1 Banddistribution . . . . . . . . . . . . . . 258 9.7.3.2 Eterdistribution . . . . . . . . . . . . . . . 258 9.7.3.3 9.7.3.4 Vissa önskemål i samband med mot- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258 tagning om AVM . . . . . . . . . . . 258 9.7.3.5 Utbildning inom vårdområdet . . . . . . . . . 259 9.7.4 Speciella problem för en central . . . . . 259 9.7.5 Uppgifter produktionsenhet och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 261 9.8 överväganden

10 Vuxenutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 265 Kapitel l0.l Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 265 10.2 Vuxenutbildningsområdet -- en lägesbeskrivning . . . . . . . 270

l0.2.l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 270 Målgrupper l0.2.2 Motiv och syften . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 271 l0.2.3 Huvudmannaskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 272 10.2.4 Innehåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 272 l0.2.5 Arbetsformer och metoder . . . . . . . . . . . . . . . . 272 lO.2.6 Omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 273 l0.2.7 Reformarbete och utvecklingstendenser . . . . . . . 273 - av verksamhet och er- 10.3 TRU och SR/VUX redovisning farenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 281 Mål för verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 281 10.3.1 . . . . . . . . . . . . . . . . 282 l0.3.2 Planering och produktion Kursutbud . . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 l0.3.3 utan stödmaterial 283 l0.3.3.l Etersändning

SOU l975:28

l0.3.3.2 litersändning med enkelt kompletterande stödmaterial . . . . . . . . . . . . . 284 l0.3.3.3 litersändning som inslag i flerinedieprojekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 l0.3.3.4 Ljud och bildprogram i materialplaket utan etersändning . . . . . . . . . . . . . 290 l0.3.4 Information, kontakt och samverkan . . , . . . . . . 291 l0.3.4.l Information till allmänheten . . . . . . 292 l0.3.4.2 Kontakt och samverkan med utbildningsanordnare . . . . . . . . . . . . . . . 292 l0.3.5 Utvärdering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294 l0.4 Några internationella av AVM exempel på användning i vuxenutbildningen 295 10.5 AVM från användarsynpunkt * intresse och behov . . . . . . 300 l0.5.l Vuxnas intresse för AVM . . . . . . . . . . . . . . . . . 301 l0.5.l.l Undersökningar rörande vuxnas intresse för radio- och TV-undervisning . l0.5.l.2 Klyftan mellan uttalat intresse och faktiskt beteende . . . . . . . . . . . . . . 303 lO.5.l.3 TV:s möjligheter att aktivera enskilda tittare . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . 304 lO.5.l.4 Vuxnas val mellan olika Studieformer . 305 lO.5.2 Användning av kurser och material i olika studieformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306 l0.5.3 Synpunkter på AVM från olika utbildningsintressenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3ll l0.5.3.l Remissynpunkter på TRU [ZS betänkanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3ll l0.S.3.2 Remissynpunkter på 1969 års radioutrednings betänkande . . . . . . . . . . . . 318 l0.S.3.3 Utbildningsarrangörernas inställning till AVM och möjligheter att använda bild- och ljudprogram i gruppstudier 319 10.6 Förutsättningar för fortsatt av AVM . . . . . . . . utveckling 323 l0.6.l Enskilda vuxenstudier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323 l0.6.2 Cirkelstudier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 326 l0.6.3 Folkhögskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 331 l0.6.4 Kommunal och statlig vuxenutbildning . . . . . . . 333 l0.6.5 Arbetsmarknadsutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . 336 l0.6.6 Andra former av vuxenutbildning . . . . . . . . . . . 336 10.7 De handikappade och vuxenutbildningen - en Iägesbeskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 337 l0.7.l Synskadade . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 337 l0.7.2 Hörselskadade och döva . . . . . . . . . . . . . . . . . 338 lO.7.3 Psykiskt utvecklingsstörda . . . . . . . . . . . . . . . . 339 l0.7.4 Handikapporganisationernas roll och uppgifter 340 l0.7.5 Samhällets stöd till handikappade inom kultur- och vuxenutbildningsområdena

10.8 TRU:s - av verksamhet 343 handikappverksamhet redovisning och erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.8.l Mål för verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 343 l0.8.2 Synskadade . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 344 l0.8.3 Hörselskadade och döva . . . . . . . . . . . . . . . . . 345 l0.8.4 Psykiskt utvecklingsstörda . . . . . . . . . . . . . . . . 348 10.9 Behov av AVM bland handikappade vuxna . . . . . . . . . . . 350 10.9.1 Allmänt material . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 350 l0.9.l.l FÖVUX . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 350 lO.9.l.2 Synpunkter på TRU l:s andra betänkande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 351 10.92 Synskadade . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 352 l0.9.3 Hörselskadade och döva . . . . . . . . . . . . . . . . . 353 l0.9.4 Psykiskt utvecklingsstörda . . . . . . . . . . . . . . . . 355 l0.l0 Förutsättningar för användning av AVM bland handikappade vuxna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 357 10.l0.l Cirkelstudier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 357 1010.2 Enskilda studier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 362 l0. l 0.3 Andra former av vuxenutbildning . . . . . . . . . . . 363 l0.l0.3.l Folkhögskolan . . . . . . . . . . . . . . . 363 10.lO.3.2 Arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning . . . . . . . . . . 363 l0.l0.3.3 Övriga institutioner . . . . . . . . . . . . 363 l0.ll AVM i vuxenutbildningen för invandrare . . . . . . . . . . . . 364 10.12 och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 368 överväganden 10.12.] AVM inom vuxenutbildningen . . . . . . . . . . . . . 368 l0.] 2.2 AVM inom vuxenutbildningen bland handikappade 374 l0.l2.3 AVM för invandrare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 376

Kapitel l l Nya distributionsformer - videogram och kabel-TV . . 377 ll.l Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 377 ll.2 Videogram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 379 ll.2.l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 379 l 1.2.2 Videokassetteri utlandet . . . . . . . . . . . . . . . . . 379 ll.2.3 Videokassctter i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . 383 l 1.2.4 TRU:s försöksverksamhet med videokassetter 386 1 1.2.4.1 Förskolebarn . . . . . . . . . . . . . . . . 386 ll.2.4.2 Vuxenutbildning . . . . . . . . . . . . . . 390 ll.2.4.3 Bibliotek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 392 1 |.2.4.4 Museer och utställningsverksamhet 393 l 1.2.5 Synpunkter på den fortsatta utvecklingen . . . . . . 394 Kabeltelevision . . . . . . . . . . . .v. . . . . . . . . . . . .› . . . . 399 l 1.3.1 Kabel-TV i utlandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 399 ll.3.2 Kabel-TV-försöket i Kiruna . . . . . . . . . . . . . . . 400 l1.3.2.l Mål för försöket . . . . . . . . . . . . 401 l 1.3.2.2 Kabel-TV-nätets omfattning . . . . . . . 402 ll.3.2.3 Produktionsteknisk utrustning . . . . . 403 l 1.3.2.4 Personal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 403

l 1.3.2.5 Programverksamhet . . . . . . . . . . . . 403 l 1.3.2.6 Ekonomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 404 l 1.3.2.7 Utvärderingsresultat . . . . . . . . . . . . 406 ll.3.2.8 Sammanfattande bedömning av den första försöksperioden . . . . . . . . . . 414 l 1.3.3 Fortsättning på kabel-TV-försöket . . . . . . . . . . . 416 l 1.3.3.1 Motiv för fortsatta försök . . . . . . . . 416 1l.3.3.2 Planering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 417 l 1.3.3.3 Styrelse och mål . . . . . . . . . . . . . . 417 l 1.3.3.4 Personal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 417 l 1.3.3.5 Veckoslutskurser . . . . . . . . . . . . . . 418 ll.3.3.6 Information . . . . . . . . . . . . . . . . . 418 l 1.3.3.7 Sändningstid . . . . . . . . . . . . . . . . . 418 l 1.3.3.8 Sändningsområde och produktionsteknisk utrustning . . . . . . . . . . . . . 418 11.3.3.9 Programverksamhet . . . . . . . . . . . . 418 11.3.3.1O Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . 420 l 1.3.3.1 1 Utvärdering av den andra försöksperioden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 420 l l.3.3.l2 Sammanfattande erfarenheter av den andra försöksperioden . . . . . . . . . . 423 l 1.3.4 Synpunkter pâ den fortsatta utvecklingen . . . . . . 425 l 1.3.4.1 Internationella utvecklingstendenser 425 l 1.3.4.2 Kabel-TV i Sverige . . . . . . . . . . . . . 428

Kapitel 12 Vissa organisatoriska redovisningar och erfarenheter . . 431 12.1 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 431 12.2 SR/UTB och TRU - resurser och organisation . . . . . . . . . 432 l2.2.1 SR/UTB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 432 l2.2.2 TRU . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 434 12.3 Exempel på projektarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 435 12.4 Kostnader för produktion m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 444 l2.4.l Produktionskostnader för olika slag av projekt . . . 445 l2.4.l.l Projekt med tyngdpunkten på TV 445 l2.4.l.2 Flermedieprojekt . . . . . . . . . . . . . . 447 l2.4.l.3 Projekt som i första hand inte är avsedda för eterdistribution . . . . . . . . 451 l2.4.2 Kostnadsjämförelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 452 12.5 Produktion som helt eller delvis finansierats utanför anslaget 454 l2.5.l Beställningsprojekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 454 l2.5.2 Försäljning av tekniska tjänster . . . . . . . . . . . . . 455 ° l2.5.3 Samfinansiering av projekt . . . . . . . . . . . . . . . . 456 12.6 Viss serviceverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 457 l2.6.l TRU . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 457 l2.6.2 SR/UTB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 458 12.7 Bevakning av medieutvecklingcn . . . . . . . . . . . . . . . . . . 458 12.8 Vissa frågor ang. TRUzs och SR/UTB:s trycksaksproduktion 459 l2.8.l Förlagssamarbete och distribution 459

12.82 . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . 463 Prissättningsfrågor 12.9 Distributionsfrågor . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 466 l2.9.l Eterdistribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 466

12.92 Annan distribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 468 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 470 12.10 Upphovsrätt l2.10.l Sveriges Radio . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 470 12.10. 1.1 producerade av utomstående . 471 Program l2.l0.l.2 program . . . . . . . . 472 Egenproducerade 12.102 TRU . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 474 l2.lO.2.l Engagemang av medverkande . . . . . . 474 l2.l0.2.2 Användning av tidigare offentliggjort verk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 475 12. l 0.2.3 av program . . . . . . . . . . . 475 Spridning l2.10.2.4 Ersättningsfrågor . . . . . . . . . . . . . . 476 12.11 Utbildningsprogramverksamhet i vissa länder . . . . . . . . . . 476

lösning . . 483 Kapitel 13 Tidigare framförda .förslag till organisatorisk 13.1 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 483 13.2 TRU1:s organisationsmodeller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 483 13.3 TRU lzs förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 484 13.4 Reservanternas synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 485 13.5 Remissinstansernas synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 486

14 Kommitténs . . . . . . . . . 491 Kapitel förslagiorganisationsfrågan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 491 14.1 Sammanfattning sedan 1971 . . . . . . . . . . . . . . 492 14.2 Vissa viktiga förändringar finansiering . . . . . . . . 493 14.3 Utbildningsprogramverksamhetens stöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 494 14.3.l Behov av statligt Producent- eller konsumentstöd . . . . . . . . . . . . 495 14.3.2 . . . . . . . . . . . . . 495 14.3.3 Fördelning av producentstödet placering . . . . 498 14.4 Utbildningsprogramorganets organisatoriska - - - - - - - - - - - 498 14.4.1 Sammanläggning av TRU-SR/UTB . . - . . . . . . . . . . . . . 499 14.4.2 Inordning i Sveriges Radio med Liber . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 505 14.4.3 Samgående för den närmare organisationen av 14.5 Vissa frågor av betydelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 507 utbildningsprogramorganet i etern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 507 14.5.1 Sändningsrätt kanaler i radio och TV . . . . . 510 14.5.2 Behov av ytterligare Förhållande till Sveriges Radio . . . . . . . . . . . . . 512 14.53 . . . . . . . . . . . . . . 514 14.5.4 Förhållande till myndigheter

15 Urhildningsprogramorgancts inriktning, uppgifter och Kapitel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 517 resurser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 517 15.1 Sammanfattning verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 520 15.2 Anslagsfinansierad l5.2.l Inriktning och uppgifter och lokal verksamhet . . . . . . . . . . . . . 523 1.5.2.2 Regional mellan olika sektorer . . . . . . . . . . . . 524 l5.2.3 Avvägning

15.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 525 Övriga uppgifter 15.3.l Sampro_iekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 528 l5.3.2 Beställningsproduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . 529 15.4 Vcrksamhetsform . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 529 15.5 m. m. Styrelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 534 15.6 kommittéer Rådgivande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 537 15.7 Vissa juridiska frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 538 1.5.7.1 Lag- och avtalsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 538 l5.7.2 Stadgar för stiftelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 540 1.5.7.3 Granskning av utbildningsprogram . . . . . . . . . . . 541 l5.7.4 Upphovsrättsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 546 15.8 Distrihutionsfrâgor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 547 158.1 Eterdistribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 547 158.2 Annan distribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 549 l5.8.2.1 Några utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . 549 15.8.2.2 Registrering och information . . . . . . . . . . . . . 550 15.8.2.3 och distribution Kopiering . . . . . . . . . . . . . . 551 15.8.3 Kostnader för eterdistribution m. m. . . . . . . . . 552 15.9 Förlagsverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 553 15.9.1 Förlagssamarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 553 15.9.2 Prissättningsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 554 15.10 Vissa synpunkter på organisationen . . . . . . . . . . . . . . . . 554 15.11 Resursbehov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 556 15.1 1.1 Vissa utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 556 15.1 1.2 Sammanställning och genomgång av nuvarande resursutnyttjande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 557 15.1 1.2.1 Utnyttjande av tekniska resurser under 1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 557 15.1 1.2.2 559 Analys av resursutnyttjandet för 1974 . 15.11.3 Resurser för en sammanslagen enhet . . . . . . . . . 552 15.11.3.1 Elektronikproduktion . . . . . . . . . . . 564 15.11.3.2 Filmproduktion . . . . . . . . . . . . . . . 567 _ 15.11.3.3 Radio/ljudbandsproduktion . . . . . .. 567 15.11.3.4 Trycksaksproduktion . . . . . . . . . . . 568 15.1 1.3.5 Ateljéresurser för elektronik- och filmproduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . 569 15.11.3.6 Spedition . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 570 15.1 1.3.7 Arkiv/bibliotek . . . . . . . . . . . . . . . 570 15.1 1.3.8 Projektering, underhåll . . 571 anläggning, 15.1 1.3.9 Vissa gemensamma resurser 572 . . . . . . . 15.1 l.3.10 Sammanställning av personalbehov . . 572 15.11,4 Lokaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 574 1511.5 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 574 15.12 Förslagets genomförande . . . . . . . ; . . . . . . . . . . . . . . . . 576

Kapitel 16 Utbildningsprogramorganezs lokalisering . . . . . . . . . 577 16.1 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 577

16.3 Kommitténs bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.3.l Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.3.2 Regionalpolitiska synpunkter . . . . . . . . . . . . . . l6.3.3 Verksamhetens bedrivande . . . . . . . . . . . . . . . . 16.4 Kommitténs förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . 589 Bilaga A Förslag till stadgar för stiftelsen från Skolöverstyrelsen ang. TRUAS” Bilaga B lnterrimsrapport samlade försök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 595 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 595 Inledning l Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 600 1.1 Planering av TRUAS samlade försök . . . . . . . . . . . . . . . . . 600 1.2 Erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 601 1.2.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 601 1.2.2 Pedagogiska och metodiska effekter . . . . . . . . . . . . . 601 1.2.3 Organisatoriska och ekonomiska effekter . . . . . . . . . . 602 1.2.4 Elev- och lärarattityder i olika försöksämnen . . . . . . . 603 2 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 605 av erfarenheter från försöksverksamheten 1967- 2.1 Sammandrag 1972 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 605 2.2 Det samlade försöket -- motiv och problem . . . . . . . . . . . . 607 3 › Planering av det samlade försöket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 609 3.1 Arbetssätt under planeringsfasen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 609 3.2 Syfte och målbeskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Försöksämnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Försöksskolor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Försökets uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Information till försöksskolorna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Undersökningsplan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8 Utprövningsinstrument . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Undervisningsplanering och medieval . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Medievalet - en integrerad del av undervisningsplaneringen 4.2 Ljud- och bildprogram i TRUAS-läromedlen . . . . . . . . . . . . 5 Erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Pedagogiska och metodiska effekter . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Allmänna synpunkter .i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Elev- och lärarattityder i de sex försöksämnena . . . . . . 5.2 Organisatoriska och ekonomiska effekter . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Den tekniska utrustningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Lokaler, tillsyn av material och schemaläggning . . . . . 5.2.3 Distribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Sammanfattande kommentar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Information och utbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Lärararvoden vid användning av läromedelssystem . . . . . . . . 6.2 Introduktion av försöksläromedlen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Försökslärarnas synpunkter på informationen . . . . . . . . . . . 6.4 Lärarutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ., 635

Bilaga C Kostnadsuppskattningar för teknisk utrustning m. m. . . 637 Bilaga D Förteckning över utvärderingsrapporter . . . . . . . . . . . 639

Ordförklaringar och förkortningar

ABF Arbetarnas bildningsförbund AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMU Arbetsmarknadsutbildning ARD Arbeitsgemeinschaft der Öffentlich-Rechtlichen Rundfunkanstalten der Bundesrepublik Deutschland (samordningsorgan för olika västtyska länders programverksamhet) AV-central Depå för audivisuella hjälpmedel AVM Audiovisuellt material - för stillbild samlingsbeteckning och/eller rörlig bild i form av diabild, film, direktmottagna eller bandade TV-program, radioprogram eller ljudband, i samtliga fall med eller utan tryckt material BBC British Broadcasting Corporation BU 1968 års barnstugeutredning CBC Canadian Broadcasting Corporation DBF De blindas förening Distansunder- Undervisning där den enskilde studeranden i stor utsträckvisning ning arbetar självständigt i hemmet och där kontakterna med läraren är av ringa omfattning. DR Danmarks radio EBAV Esselte Bonnier Audio Visual EBU European Broadcasting Union (de europeiska radio/TVföretagens samarbetsorganisation) Flermedie- Se multimediematcrial material FoU Forskning och utveckling FS Frikyrkliga Studieförbundet FU Folkuniversitetet FUB Riksförbundet för utvecklingsstörda barn FÖVUX Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning HCK Handikapporganisationernas centralkommitté ITV Intern television ITV Television (den kommersiella televisionen i Independent Storbritannien) lU Invandrarutredningen Kabelvision Benämning på kabel-TV-försöken i Kiruna 1974/75 Kiruna KFUK Kristliga föreningen för unga kvinnor KFUM Kristliga föreningen för unga män KLYS Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd Lgr 69 1969 års läroplan för grundskolan Lgy 70 1970 års läroplan för gymnasieskolan LiH Högskolan i Linköping

LKAB Luossavaara-Kirunavaara AB LMC Läromedelscentral LO Landsorganisationen i Sverige LOVUX LO :s arbetsgrupp för vuxenutbildningsfrågor LUS 1960 års lärarutbildningssakkunniga Mbsk Studieförbundet Medborgarskolan Multimedie- Läromedel med inslag av flera medier (bok, TV, radio material osv.) MUS 65 1965 års musei- och utställningssakkunniga NBV Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet NHK Nippon Hoso Kyokai (statliga japanska radio- och TVföretaget) NRK Norsk Rikskringkasting OB Outside Broadcasting (elektronisk produktion av TV-program från annan plats än studio) OFRATEME Office Français des Techniques Modernes d”Education (franska utbildningsministeriets utbildningsprogramorgan) OM Samlingsbeteckning för TRU:s förskoleprogram ORTF Office de Radiodiffusion Télévision Française (statliga franska radio- och TV-företaget; omorganiserades 1 januari 1975) PA-rådet Personaladministrativa rådet prop. Proposition PU Pedagogisk utveckling RiL Regionssjukhuset i Linköping rskr. Riksdagsskrivelse RUT 69 1969 års radioutredning SACO Sveriges akademikers Centralorganisation SAF Svenska Arbetsgivareföreningen SCB Statistiska centralbyrån SDR Sveriges dövas riksförbund SECO Sveriges elevers Centralorganisation SFI Svenska Filminstitutet SFR Sveriges Förskollärares Riksförbund Sfr Studiefrämjandet SFS Sveriges Förenade Studentkårer SIA Utredningen om skolans inre arbete SlDA Styrelsen för internationell utveckling SlF Svenska Industritjänstemannaförbundet SlL Statens institut för läromedelsinformation SKS Sveriges kyrkliga studieförbund SOU Statens offentliga utredningar SR Sveriges Radio SR/PUB Sveriges Radios publik- och programforskningsavdelning SR/UTB Sveriges Radios utbildningsprogramenhet SR/VUX Sveriges Radios vuxenundervisning (ingår i SR/UTB) SSK Utredningen om skolan, staten och kommunerna SSU Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund SV Studieförbundet Vuxenskolan SVUX Kommittén för studiestöd åt vuxna SYO Studie- och yrkesorientering SÖ Skolöverstyrelsen TBV Tjänstemännens bildningsverksamhet TCO Tjänstemännens Centralorganisation Disc från Telefunken - TeD Television (videoskivsystem Decca)

TOM Technical Operating Manager (teknisk ledare under TV-inspelning) TRU I Kommittén för radio och television i utbildningen TRU Il Kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet TRUAS TRU:s arbetsgrupp för skolan (verksamheten Överförd till SÖ fr. 0. m. l juli 1972) TRUVUX TRU:s expertgrupp för vuxenutbildning U 68 1968 års utbildningsutredning UbU Utbildningsutskottets utlåtande UHÄ Universitets- och högskoleämbetet UKÄ Universitetskanslersämbetet Beteckning på videokassettsystem från Sony Ur-matic VCR Video Cassettc Recorder (videokassettsystem från Philips) Videoband som används för inspelning och återgivning Magnetband (VB) av TV-upptagningar via videobandspelare Samlingsbeteckning för videoproduktioner som lagras på Videogram videoband eller videoskiva avsedda att spelas upp via en TV-apparat Video- inncslutna i kassetter som används för inspel- Magnetband kassetter och av TV-upptagningar via videoning återgivning kassettspelare VLP Video Long Playing (videoskivsystem från Philips) YLE Finlands rundrudio YRK-kurs Yrkesinriktad studiekurs vid filosofisk fakultet ZDF Zweites Deutsches Fernsehen (TV-kanal i Västtyskland)

Tabellförteckning

7.1 Antalet barn och platser inom förskolcverksamheten fram till 1985. 7.2 Antal personer i skilda funktioner inom olika former av förskoleverksamhet. 7.3 TRU:s produktion av förskoleprogram 1971 - 1973/74. 7.4 AV-hjälpmedel vid daghemmen i november 1972. 8.1 Lärare i ungdomsskolan som utnyttjat minst ett program under den undersökta terminen. 8.2 Antal utnyttjade program av lärare på lågstadiet. 8.3 Antal utnyttjade program av lärare på mellanstadiet. 8.4 Försâlda upplagor läsåret 1973/74 för högstadiet och gymnasieskolan i relation till det totala antalet elever. 8.5 AV-utrustning i skolorna i Storbritannien. 8.6 Utnyttjande av skolprogram i Storbritannien. 8.7 Antal elever i olika slag av specialundervisning. 8.8 Antal elever i Särskolan. Psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar den l november 1973 fördelade efter utbildningsform och ålder. 9.1 Antal undervisningstimmar med TV-inslag vid högskolan i Linköping läsåret 1971/72. 9.2 Kostnader för TR Uzs produktion för högskolan i Linköping. 9.3 Pågående utvecklingsprojekt vid universitetet och högskolor med inslag av AVM 1974/75. 10.1 Intresse och ambitionsnivåer för kurser i radio och TV. Undersökning 1968. 10.2 lntresse och ambitionsnivån för kurser i radio och TV. Undersökning 1969. 10.3 Vuxnas attityd till olika Studieformer. 10.4 Användning av TRU- och SR/VUX-kurser. Antal tittare, sålda kursböcker och brevkurser samt deltagare i studiecirklar och kurser vid folkhögskola och kommunal vuxenutbildning i anslutning till ett urval TRU- och SR/VUX-kurser t. o. m. 30/6 1974. 10.5 Antal cirklar och deltagare som använt radio- och TV-kurser åren 1971/72 « 1973/74. 10.6 Fördelar med radio/ljudband i studiearbetet. Enkät 1974 till samtliga studieförbunds lokalavdelningar. 10.7 Nackdelar med radio/ljudband i studiearbetet. Enkät 1974 till

samtliga studieförbunds lokalavdelningar. 10.8 Fördelar med TV/videoband i studiearbetet. Enkät 1974 till samtliga studieförbunds lokalavdelningar. 10.9 Nackdelar med TV/videoband i studiearbetet. Enkät 1974 till samtliga studieförbunds lokalavdelningar. 10.10 Studiecirklarnas fördelning på ämnesområden 1973/74. 10.11 Användning av AVM ijämförelse med totala antalet cirkeldeltagare inom några ämnesgrupper. 10.12 Utländska medborgarskapsgrupper i Sverige med minst 1000 medlemmar vid årsskiftet 1973/74 fördelade efter medborgarskapsland. Antal tittare på kabelvisionens kvällssändningar och förmiddagsrepriser. 11.2 Kabelvisionens tittare uppdelade efter ålder och utbildning. 11.3 Andel av publiken som ansåg att kavelvisionen lyckats bra i olika avseenden. Jämförande tittarsiffror från kabelvisionens första och andra försöksperiod. 12.1 SR/UTB:s anslag 1972/73-1975/76. 12.2 TRU:s anslag 1972/73-1975/76. 12.3 Produktionskostnader för några förskoleprogram. 12.4 TRU:s sändningsvolym 1971/72--1974/75. 12.5 SR/UTB:s sändningsvolym 1971/72-1974/75. 12.6 SR/VUX sändningsvolym 1971/72-1974/75. 12.7 sR/UTBzs filmkopiedistribution 1973-02-01 till 1974-12-30. 12.8 Exempel på TRU:s filmkopiedistribution. 15.1 Kostnader för verksamheten inom TRU och SR/UTB (inkl. SR/VUX) 1972/73-1974/75. 15.2 Förslag till omfattning av olika delar av utbildningsprogramorganets verksamhet under 1977/78. 15.3 Förslag till granskningsförfarande av utbildningsprogram i radionämnden och läromedelsnämnden. 15.4 Antal producerade program, färdiga programminuter och utnyttjade produktionsdagar för elektronik- och filmproduktion vid TRU och SR/UTB under 1974. 15.5 Antal producerade program, färdiga programminuter och utnyttjade produktionsdagar för radio/ljudproduktion vid TRU och SR/UTB under 1974. 15.6 Antal utnyttjade resursdagar för filmproduktion vid TRU och SR/UTB under 1974. 15.7 Antal utnyttjade resursdagar för elektronikproduktion vid TRU och SR/UTB under 1974. 15.8 Personalkostnader inkl. lönekostnadspålägg i procent av SR/- UTB:s och TRU:s budget. 15.9 Antal nyproducerade program vid SR/UTB under budgetåren 1970/71 -1975/76. 15.10 Beräknat resursbehov för utbildningsprogramorganet. 15.11 Antal program arkiverade vid SR/UTB och TRU. 15.12 Sammanställning av utbildningsprogramorganets personalbehov.

Figurförteckning

5.1 Distributionsvägar för bild- och ljudprogrum. 8.1 Undervisningsprogrammens andel av NHK:s totalutbud. 12.1 Sveriges Radios organisation. 12.2 SR/UTB:s organisation. 12.3 TRU:s organisation. 13.1 En principskiss över Statskontorets organisationsförslag. 15.1 Förslag till resurser för elektronikproduktion.

“m3E *sä-fäaâi-v

Sammanfattning

Bakgrund och direktiv

l maj 1971 överlämnade den första TRU-kommittén sitt första betänkande. Betänkandets huvudförslag var att TRU:s produktionsenhet och den anslagsfinansierade utbildningsprogramenheten vid Sveriges Radio (SR/ UTB) skulle läggas samman till en ny enhet som skulle sortera direkt under utbild ningsdepartementet. av betänkandet visade att remissopinionen var Remissbehandlingen starkt i fråga om den framtida organisationen av utbildningssplittrad programverksamheten. Mot bakgrund härav beslöt Kungl. Majzt i december 1971 att tillkalla Kommittén för den fortsatta verksamheten med radio en ny utredning oeh television inom utbildningsväsendet (TRU ll). TRU I skulle slutföra sitt arbete med utvärdering av den dittills bedrivna verksamheten. Detta resulterade i ett andra betänkande som överlämnades i juni uppdrag 1973. TRU ll har enligt direktiven till uppgift att dels planera och leda verksamheten vid TRU:s produktionsenhet, dels lägga fram förslag om hur radio- och TV-inslag m. m. skall utnyttjas inom olika utbildningssektorer och hur en framtida mer definitiv organisation av utbildningsprogramproduktionen skall utformas. TRU ll har vidare fått i tilläggsupptlrag att utreda frågan om ett svenskt efter mönster av det brittiska The Open utbildningssystem och andra motsvarande system. Detta uppdrag kommer att University redovisas betänkande senare under 1975. Dessutom har i ett separat fått om den framtida lokalisekommittén i uppdrag att pröva frågan ringen av de verksamheter, som berörs av organisationsförslaget.

Erfarenheter från verksamheten vid SR/UTB och TRU

l betänkandet behandlas de fyra sektorer av utbildningsområdet för vilka läromedel och studiematerial har producerats inom TRU och SR/UTB, för barn i förskoleåldern, ungdomsskolan, högskolan och nämligen Dessutom redovisas erfarenheterna av TRU:s försök vuxenutbildningen. med videokassetter och kabel-TV.

28 Sammanfattning

TRU:s produktion inom förskoleområdet inleddes 1971 och har omfattat främst etersända TV-program (OM-program) men även tryckt kompletterande material, Produktionen har riktats till förskolebarn, föräldrar och andra vuxna samt personal inom förskoleverksamheten. Förskoleprogrammen har syftat till att aktivera barnen och ge allsidig orientering om grundläggande matematiska begrepp, om samhälle och natur samt att ge stimulans för språk- och känslomässig utveckling. l enlighet med de direktiv som TRU erhöll av Kungl. Maj :t 1969 har produktionen hittills i huvudsak utformats för hemmavarande barn i 546 årsåltlcrn. lin strävan har dock varit att inte göra programmen alltför åldersbundna. Från 1973/74 har flertalet FV-program producerats i färg. Antalet program har ökat från 10 budgetåret 1970/71 till 32 budgetåret 1973/ 74. Undersökningar har visat att antalet förskolebarn som tittar på OM-programmen i hemmen ökar. Det är särskilt möjligheten att sända programmen på en sen eftermiddagstid, i närheten av TV-kanalemas etablerade barnprogramtider, som har inneburit en markant förändring. Vid den senaste publikräkningen våren 1974 tittade 32% eller ca 147 000 av 3›-6-åringarna på TRU:s barnprogram på torsdagar kl. 17. En annan undersökning visade att omkring 55 % av samtliga daghem regelbundet brukade titta på TRU:s OM-program. Erfarenheterna från såväl SR:s som TRU:s verksamhet visar, att utnyttjandet av programmen till stor del är beroende av den förhandsinformation som ges om sändningstider, programinnehåll etc. Särskild information om förskoleproduktionen har därför framställts för att informera om kommande TV-program och trycksaker och för att stimulera till ett aktivt tittande. Skolprogranzutbudct från SR/UTB har riktats till elever och lärare i grundskolan och gymnasieskolan. Program har producerats i första hand för de obligatoriska ämnena eller sådana tillvalsämnen som valts av ett stort antal elever. Under de senaste åren har SR/UTB påbörjat ett utveeklingsarnete och en begränsad produktion för elevgrupper med

särskilda behov. Det gäller svagpresterande elever i grundskolan, invand-

rarelever och elever i special- och särskola. Sedan 1966 har ärliga behovsanalyser genomförts, varigenom olika intressenter på skolans område har beretts tillfälle att framföra sina synpunkter på utbudets omfattning och inriktnig. Riksutbudet från SR/UTB omfattade under 1974/75 omkring 700 nyproduktioner i radio och 90 nyproduktioner i TV. Härutöver sänds omkring 500 radioprogram och 350 TV-program i repris. Utöver riksutbudet produceras årligen omkring 270 regionala skolradioprogram. Regional skol-TV förekommer inte. Erfarenheterna från den regionala programverksamheten är positiva. e Vid sidan av elcvprogrammen har flera stora Iärarfortbildande projekt genomförts i samarbete med SÖ. Elcvserier produceras ofta med ambitionen att vara utlöpare av nya läroplaner. Det gäller t. ex. Trialog för högstadiet samt lägstadieserien Klotet.

Sammanfattning 29

Den Senaste större undersökningen om skolornas användning av skolläsåret 1970/71. På lågstadiet utnyttjade 89 % programmen genomfördes av lärarna minst ett skolradioprogram och 75 0/0 minst ett sko1-TV-pro- Motsvarande siffror på mellanstadiet var 88 % resp. 69 %. gram. Lärare som utnyttjade skolprogrammen använde i genomsnitt omkring hälften av det tillgängliga programutbudct på dessa stadier. De höga utnyttjandesiffrorna för lågstadiets del bekräftades i en undersökning under höstterminen 1973. Frekvensundersökningen som genomfördes Klotet, som under hösten omfattade tio gällde då i första hand TV-serien program. Varje program sågs varje vecka av uppemot 2/3 av landets elever på lågstadiet, dvs. ca 200 000 elever. För högstadiets och gymnasieskolans de] kan motsvarande beräkningar inte göras. För dessa generella av trycksakerna en bättre bild stadier ger ofta antalet försålda exemplar l flera ämnen, framför allt i främmande språk, av utnyttjandefrekvensen. är utnyttjandet högt. har sedan 1967 TRU l:s arbetsgrupp för Vid sidan av skolprogrammen bedrivit försöksverksamhet med ljud- och bildprogram i skolan, TRUAS, År 1972 överflyttades ansvaret för undervisningen i gymnasieskolan. till SÖ. Projektets fullföljande, det s. k. samlade TRUAS-projektet försöket, redovisas i betänkandet. med det samlade försöket var att undersöka pedagogiska, Syftet och ekonomiska effekter vid parallell användning av organisatoriska samt att redovisa medverkande lärares TRUAS olika läromedelssystem och elevers behov av information och utbildning. Erfarenheterna pekar försöket bedömts positivt. Av allt att döma syns papå att det samlade rallellanvändningen av TRUAS” läromedel inte ha givit upphov till pedaekonomiska utöver dem som gogiska, organisatoriska och problem vanligen förekommer i undervisningen. Genom direktiven till TRU ll begränsades TRU:s produktion för_

Izögskoleområdet. På förslag av TRU ll har den obligatoriska användningen av förproducerat material vid högskolan i Linköping upphört. Högskolan beställer och finansierar numera själv produktion som dock till största delen utförs av TRU. Sedan 1967 har vid högskolorna ordnats lokala produktionsresurser såväl för tryckta läromedel som för AVM. lnom UKÄ-området äger den största TV-produktionen rum vid högskolani Linköping och Stockholms universitet. Totalt sett är emellertid användningen av rörlig bild inom UKÄ-området av obetydlig omfattning. En enkät 1974 visade att av till- 300 institutioner endast hälften använde enstaka filmer eller frågade videoband i sin undervisning. Övriga institutioner använde över huvud taget inte rörlig bild i sin undervisning. lnom SÖ-området svarar de sex större för en betydande TV-produktion. Från läsåret lärarhögskolorna 1968/69 kan intern TV betraktas som ett etablerat inslag i lärarutbild- Erfarenheterna från lärarhögskolornas TV-verksamhet, vilken är ningen. väl dokumenterad, är övervägande positiva och tillämpbara även för annan högskoleutbildning. Eterburen vuxenutbildning har funnits under lång tid i Sverige. Även

30 Sammanfattning

om pedagogiskt och metodiskt betydelsefulla insatser har förekommit tidigare - i synnerhet i fråga om språkundervisningen i radio - så är det först under de senaste åren som man gått i närkamp med de problem som gäller den eterburna undervisningens integrering med andra former av vuxenutbildning, framför allt i studiecirkelverksamheten. Detta har lett till en strävan mot ökad differentiering och flexibilitet i de kursprojekt som tagits fram. Erfarenheterna från vuxenutbildningen vid Sveriges Radio (SR/VUX) och TRU redovisas därför med exempel på olika grader av komplexitet: O litersända program utan något stödmaterial. Dessa kan i vissa fall nå en stor publik med information som från utbildningssynpunkt är väsentlig att förmedla. O Etersända program med enkelt kompletterande stödmaterial. Radioeller TV-kurser med åtföljande kursböcker är den klassiska kombinationen för etermedieundervisning riktad till enskilda l vissa mottagare. fall - i synnerhet när TV svarar för eterinslagen w kan genomslagskraften bli mycket god. O Etersända program som inslag i flermedieprojekt. lirån mitten av 1960-talet har utvecklingen för radiooch TV-undervisningen gått mot mer komplexa flermediesystem, i vilka radio- och TV-programmen underordnats de mål och förutsättningar som gäller för den typ av mottagning och bearbetning som avsetts. Dessa projekt syftade till att nå såväl enskilda som gruppstuderande. Detta krävde speciell uppläggning och i viss mån skilda material för olika mottagargrupper. Den engelska nybörjarkursen Start utformades med hänsyn härtill och utvecklade ett mönster som visade sig användbart för både enskilda och grupper. Start innebar ett genombrott för av AVM i studieförbundens utnyttjande språkcirklar. Den elementära kursen i svenska, Ut med språket, innehöll radioprogram för enskilda deltagare och speciella ljudband för grupper. Även denna modell visade sig ändamålsenlig och tillämpades därefteri andra projekt. O Ljud- och bildprogram i materialpaket utan litt etersändning. exempel på AVM-kurser som inte etersänds utan endast distribueras i form av ljud- och bildprogram utgör den svenska delen av det nordiska NOVU projektet Något om vuxna och unga. Sådana kurser har goda förutsättningar att kunna integreras i olika Studieformer. Under 1973/74 utnyttjades TRU- och SR/VUX-kurser i 32 285 cirklar med 281 084 deltagare. Detta innebär en ökning under en treårsperiod med ca 52 %. Mest använda är kurser i främmande språk, framför allt i engelska. Även antalet deltagare kring AVM i folkhögskolor visar en ökning under perioden, medan användningen inom kommunal vuxenutbildning minskat till följd av att kurser lämpade för denna studieform inte har producerats under senare år. AVM har även använts inom arbetsmarknadsutbildningen med tillfredsställande resultat. l betänkandet redovisas den verksamhet som TRU bedrivit bland synskadade (främst talböcker), bland hörselskadade och döva (textsättning, speciella produktioner där teckenspråk ingår) och bland psykiskt utvecklingsstörda (anpassningar av redan producerade program samt

Sammanfattning 31

t. ex. dokumentationer av samtal med utvecklingsspeciella produktioner störda). TRU har även utnyttjat etersändningar för att informera allmänheten om de handikappade-s situation. lnsatserna i form av AVM för invandrare har hittills varit begränsade. radio- och TV-kurser i svenska och i samhällsorientering för Några invandrare har varit ganska flitigt utnyttjade men ännu återstår mycket att göra för att erbjuda de språkliga minoriteterna i Sverige liknande möjligheter till vuxenutbildning som står den svensktalande befolkningen till buds. Videokassetter används i ökande utsträckning inom utbildnings- och kultursektorn såväl i utlandet som i Sverige. l Sverige fanns vid årsskiftet över 3 000 videokassettspelare i bruk, främst i 1974/75 enligt uppgift industrin, skolor och landsting (sjukvården). Kommittén, som enligt sina direktiv skall beakta även andra distributionsformer än eterdistribution, i aktiviteter med både barn har gjort försök med program på videokassett och vuxna. Erfarenheterna av videokassetter inom utbildningsområdet är fortfarande alltför för att tillåta långtgående slutsatser; det begränsade gäller särskilt program, som producerats för kassettanvändning. Så långt materialet medger är dock erfarenheterna positiva och visar på stora möjligheter för videokasscttekniken. TRU har tillsammans med SR och Kiruna kommun i två omgångar gjort försök med kabel-TV i en del av Kiruna. Tonvikten har legat på lokalt Utrustningen har varit förhållandevis enkel producerade program. och personalen fåtalig. l den andra försöksgenorngången producerades flera program av enskilda personer och lokala organisationer. Utvärderingen av den första försöksperioden (24 jan--l6 maj 1974) visar att nära 90% av de tillfrågade inom det området som berördes önskade en fortsättning på försöket. Kabelvisionsprogrammen lockade tittare framför allt bland sådana som annars skulle ha sett förströelsefrån SR eller inte ha sett alls. program i riksprogrammen på TV intresserade i stor utsträckning lågutbildade. Den största Programmen förtjänsten med programmen ansågs vara att kabelvisionen tagit upp lokala frågor och att man låtit Kirunabor medverka i programmen. Preliminära från den andra försöksperioden visar utvärderingsresultat att publiken även denna gång har uppskattat de program som sändes. De tekniska snarare som och programmässiga ofullkomligheterna uppfattas en fördel, eftersom de förstärker programmens intryck av spontanitet och närhet till tittarna. Publikmätningarna visar på något lägre men mer konstanta tittarsiffrorjämfört med den första försöksperioden. Områdets och den korta försöksperioden har ansetts vara de största begränsning nackdelarna. Det fortsatta försöket har bekräftat att bra produktions-

resultat kan åstadkommas även under begränsade tekniska, ekonomiska

och personella förhållanden.

Behov av och önskemål om AVM-insatser

och genomgripande inventering rörande behovet av Någon systematisk AVM inom de behandlade utbildningssektorerna har inte kunnat göras.

32 Sammanfattning SOU l975:28

De metodiska svårigheterna i samband med en sådan inventering är betydande. Däremot redovisas ett relativt omfattande material som beskriver intresse för, synpunkter på och inställning till AVM hos olika avnämare och utbildningsintressenter. Ett uttryck för opinionsläge och bedömning rörande utbildningsprogramverksamheten utgör de remissyttranden som kommit in över de tidigare TRU-betänkandena, i synnerhet över det andra. Detta remissbehandlades inte i vanlig mening. l stället ombads ett stort antal instanser att lämna synpunkter på en rad preciserade frågeställningar. Sammanlagt inkom ett hundratal yttranden. Detta förfarande kan ses som ett led i själva utredningsarbetet och en kartläggning av erfarenheter, önskemål och attityder på avnämarsidan.

Barn i förskoleâldern Så gott som samtliga instanser som yttrade sig över TRU lzs andra betänkande uttryckte en positiv inställning till TRU:s förskoleverksamhet och ansåg att behovet var stort av en fortsatt produktion för både hemmavarande barn och barn i förskola. Dessutom underströk ett flertal instanser värdet av en AVM-produktion för föräldrar och andra vuxna samt för fortbildning av förskolans personal. Flertalet yttranden framhåller att behovet av AVM för barn med särskilda behov är stort, liksom att produktionen för hemmavarande barn successivt bör inriktas mot bam under sex åri takt med att den allmänna förskolan införs för sexåringar. l flera yttranden pekas på nödvändigheten av att TRU bedriver forsknings- och utvecklingsarbete rörande

användningen av AVM bland förskolebarn.

Ungdomsskolan Flertalet remissinstanser menar att förplanerade och förproducerade studiematerial med radio/TV och ljudband/bildband är verkningsfulla instrument för att nå angelägna mål i utbildningen. Flertalet yttranden välkomnar också ett studiematerial, som kan underlätta för lärarna att utveckla sina nya roller i undervisningen. Flertalet rcmissorgan avvisar däremot tanken på direkt ekonomiska vinster genom att ersätta läraren med studiematerial med radio/TV och ljudband/bildband. Remissinstanserna menar således att det föreligger ett behov av AVM för att höja undervisningens kvalitet och för att frigöra lärarna för andra angelägna uppgifter - främst av individualiserande slag - i undervisningen. Utfallet av behovsanalyserna åren 1973 och 1974, som genomfördes av SÖ och SR/UTB, blev i huvudsak följande. Det övervägande antalet instanser menar att huvudparten av programutbudet bör inriktas mot de stora målgrupperna och de breda ämnena i ungdomsskolan. Många understryker dock behovet av insatser också för elever med särskilda behov. När det gäller programformer önskar flertalet remissinstanser flermediematerial i form av kombinationer av ljud, bild och tryckt material. Många framhåller också behovet av fristående program. l vissa fall anses s. k. heltäckande material motiverade, framför allt i den grundläggande språk-

Sammanfattning 33

inlärningen och språkträningen. Gemensamt för de flesta remissinstanserna är också att de framhåller mediernas fÖrt_iänster när det gäller att förmedla aktuell information till skolan. lnsatserna bör i första hand inriktas på sådana moment eller undervisningsområden där radio/TV har speciella förutsättningar att skapa stimulans; individualisering och elevaktivitet. Insatser bör emellertid också göras för målgrupper som f. n. av olika anledningar ägnas mindre intresse av läromedelsproducenterna. Det kan gälla ämnesområden där lärarbrist eller bristande lärarkunskaper råder eller där uppenbar läromedelsbrist föreligger, t. ex. i den tvååriga gymnasieskolan och för elevgrupbehov i specialskolan, särskolan och i invandrarunderper med särskilda visningen. Med få undantag menar de flesta remissorgan att radio och TV är särskilt lämpliga medel att på olika sätt behandla de s. k. övergripande målfrågorna i läroplanerna. Det gäller då både program om de övergripande målens plats i undervisningen och särskilt material där personlighetsutvecklande mål integreras med kunskaps- och färdighetsmål. Flera yttranden tar upp behovet av lärarprogram och större satsningar efterlyses. Detta anses angeläget bl. a. mot bakgrund av att fortbildningsprojekt via radio och TV för mottagarna ställer sig mycket tilltalande ur kostnadssynpunkt. Det finns ett stort behov av regionala insatser. Det regionala skolprogramutbudet kan t. ex. svara för information om arbetsmarknad, näringsliv och utbildningsvägar och dagsaktuella förhållanden i l0kal/regionalsamhället samt ge studie- och yrkesorientering.

Högskolan De instanser som yttrat sig över TRU lzs andra betänkande vitsordar värdet och behovet av inslag av rörlig bild och ljud i högskolans undervisning. l mars 1974 anordnade UKÄ ett TV-symposium med deltagare från samtliga fakultetsområden. Härvid framfördes önskemål om AVM-insatser i utbildningen vid samtliga fakulteter. AVM bedömdes av symposiedeltagarna som särskilt lämpade för motiverande inslag, för konkretiseringar samt för demonstrationer och reportage. Vid en undersökning 1974 gav flertalet av de tillfrågade 300 institutionerna uttryck för att den låga utnyttjandegraden av AVM var en brist i undervisningen och att behov förelåg av att i högre grad utnyttja rörlig bild och ljud. Liknande erfarenheter har TRU vunnit vid genomgång av med representanter för ett 40-tal institutioner. l övervästudieplaner gande antalet fall konstaterades att det fanns moment där inslag av AVM skulle ge en kvalitetshöjande effekt. En första kartläggning av behovet av [TV-produktioner vid samtliga lärarutbildningsanstalter i Stockholmsområdet har genomförts. Denna visar att en mycket stor del av lärarna är positiva till att använda lTV-program i den egna undervisningen. l den s. k. distansundervisningen spelar läromedlen en central roll och

34 Sammanfattning

måste i väsentliga avseenden ha annan utformning än i konventionell undervisning. Inslag av AVM torde här kunna bidra till att förbättra och sprida utbildningen. lnom den föreslagna försöksverksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning föreligger behov av AVM. Inslag av AVM torde också kunna bidra till att genomföra de utbildningsinsatser som UKÄzs internationliseringsutredning föreslagit.

Vuxenutbildningen En undersökning rörande vuxnas val mellan olika Studieformer visar att kurser i radio och TV av många uppfattas som ett alternativ. Detta gäller särskilt de äldre åldersgrupperna, som föredrar radio/TV-kurser närmast efter cirkelstudier. Nästan samtliga yttranden över TRU lzs andra betänkande stödde rekommendationerna rörande verksamhetens inriktning på de kortutbildade. Flertalet förordade även den föreslagna inriktningen på samtliga tre huvudtyper av vuxenutbildning, nämligen den yrkesinriktade, den som bygger på skolans läroplaner och folkbildningen. I fråga om avvägningen mellan material för gruppstudier och enskilda studier förekom olika bedömningar men flertalet framhöll behovet av material för såväl gruppstudier som enskilda studier. Vad gäller distribution av programmen delade flertalet remissinstanser TRU Izs bedömning att såväl eterdistribution som andra distributionsformer bör utnyttjas beroende på arten av utbildning och vilka målgrupper som avses. TRU Izs förslag till ämnesval samhällsfrågor i vid mening, grundläggande skolkunskaper i främst färdighetsämnen som svenska, matematik och främmande språk, i orienteringsämnen och i beteendevetenskaper samt komplettering och aktualisering av yrkeskunskaper - bemöttes med instämmande., Flera instanser yttrade sig även positivt om försöken att skapa friare och rörligare kurstyper, bl. a. innebärande öppna modulsystem, som medger stor flexibilitet i utnyttjandet. Av Synpunkterna på TRU lzs andra betänkande framgår också klart önskemålen om ökade insatser för de handikappade.

Förutsättningar för fortsatt utveckling

Barn i förskoleâldern

Ca 80 % av daghemmen hade i slutet av 1972 tillgång till radio och ca 75 % till TV. Inga daghem hade videoutrustning medan 5 % hade tillgång till filmprojektorer. Det kan beräknas att omkring 10 % av deltidsgrupperna har tillgång till TV. TV-innehavet hos barnfamiljer är mycket högt och det torde vara sällsynt att förskolebarn saknar tillgång till TV. Antalet barn som tittar på TRU:s OM-program i TV har successivt ökat. Det är emellertid stora variationer i tittarfrekvens mellan olika sändningstider. Undersökningar har visat att etersändningar för hemma-

Sammanfattning 35

varande barn bör ligga på tidig förmiddagstid och sen eftermiddagstid för att nå så många barn och föräldrar som möjligt. För att svara mot förskolans behov bör etersändningar återkomma och ha fasta sändningstider. Reprissändningar bör ske. De regelbundet kan bl. a. bidra till att sprida antalet barn framför TV-apparaterna på olika tittartillfällen i förskolorna. Det är viktigt att AVM-distributionen är anpassad efter användarnas mottagningsmöjligheter. För hemmavarande barn bör det ges större möjatt se och höra TV- och radioprogram på bibliotek samt i den ligheter lekrådgivningsverksamhet som startat på några platser i landet. En förskoleproduktion som utgår från de angivna målgruppernas behov och förutsättningar bör planeras och produceras inära samverkan med barn, föräldrar och personal samt myndigheter och organisationer inom förskoleområdet. Det är vidare angeläget att samverka med AVM_produktionen för grundskolans lågstadium. I en framtida produktionsenhets uppgifter bör ingå att underlätta användningen av produktionen. Detta bör ske genom olika informationsåtgärder och aktivt rådgivande verksamhet. Det är särskilt betydelsefullt att nå de hemmavarande barnen och deras föräldrar med information. Fortfarande saknas väsentlig kunskap om hur förskolebarn och framför allt barn med särskilda behov och de mindre förskolebarnen tillgodogör sig AVM. Den snabba tekniska utvecklingen inom medieområdet skapar behov av forskning och utprövning. Kommittén understryker vikten av att ett kontinuerligt forsknings- och utvärderingsarbete sker i anslutning till produktionen.

Ungdomsskolan Förutsättningarna för användning av AVM i ungdomsskolan är i vissa avseenden goda. Kommunerna har investerat stora resurser i skolornas utrustning och i ett omfattande markdistributionsnät genom AV-centralerna. Tillgången på ljudbandspelare är god. Radioprogrammen används med få undantag i bandad form. Så gott som samtliga skolor har tillgång till en eller flera svartvita TV-mottagare. TV-programmen används huvudsakligen genom direktmottagning på låg- och mellanstadierna. På högstadiet och gymnasieskolan används TV-programmen både genom direktmottagning och i bandad form. För vissa program sker användningen genom filmkopior. Av en undersökning som genomfördes 1974 framgår att 96 % av AV-centralerna bandar radioprogram och 57 % även TV-program. Normalt bandas större delen av eller hela skolprogramutbudet. Antalet utlåningar av bandade radioprogram är totalt ca l 250 000 per år. Antalet utlåningar av bandade TV-program uppskattas till omkring 25 000 band per år. Antalet videokassettspelare uppskattas f. n. till omkring 500. Dessutom finns ungefär l 500 svartvita videobandspelare. Tillgången är störst och i gymnasieskolan. Anskaffningstakten beräknas till på högstadiet omkring 200-300 per år. För filmvisning disponerar skolområdet omkring l8 000 16 mm filmprojektorer.

36 Sammanfattning

Samtliga program etersänds f. n. för att möjliggöra användning genom direktmottagning, främst på låg- och mellanstadierna, eller för att bandas pä AV-centraler och på enskilda skolor. De stora kostnaderna för kopiering och distribution ligger i AV-centralernas vidarebefordran av programmen. litersändning av programmen från producenten till AVcentralerna är den ekonomiskt mest fördelaktiga distributionsformen med nuvarande teknik. l takt med att skolorna får möjlighet att använda FV-programmen i bandad form kan emellertid antalet återutsändningari TV minskas kraftigt. Program för små målgrupper och för utbildningar som ordnas på få platser bör emellertid inte etersändas utan distribueras på annat sätt. Den nuvarande treårsregeln som innebär att AV-ttentralerna och skolorna måste avmagnetisera radioprogrammen efter tre år bör ändras. Den försvårar ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser. Åtskilliga program är aktuella betydligt längre än tre år. Nuvarande förhållande innebär en onödig reprissändning vart tredje år av program som inte behöver revideras. För att nå full effekt i undervisningen förutsätter av användningen AVM en viss beredskap hos lärarna. Häri innefattas både god kännedom om produkten, dess innehåll och pedagogiska utformning samt vana vid de olika medierna både som uttrycksmedel och tekniska hjälpmedel. Behandling av metodiska frågor kring användningen av AVM är således en angelägen uppgift i grundutbildningen och fortbildningen av lärare. Vissa fortbildande insatser har också gjorts från SR/UTB. insatserna bör emellertid öka på detta område. Över huvud taget bör informations- och kontaktverksamheten mellan producent, AV-centraler och skolor förbättras och byggas ut. En konsulentverksamhet liknande den som TRU försöksvis har prövat på regional nivå på vuxenutbildningsområdet bör övervägas även för ungdomsskolans del. Det är ett berättigat krav från avnämarnas sida att få grundläggande information och inskolning iolika programserier innan de skall användas i undervisningen.

Högskolan De ekonomiska ramarna för genomförande av lokala anses AVM-projekt otillräckliga. Upphovsrättsliga principer och ersättningsnormer vid läromedelsproduktion bör överses. Etersända program är i många fall väl lämpade som inslag i undervisningen men upphovsrättsliga hinder och avtalsfrågor försvårar användningen. Former måste skapas för att möjliggöra ett ökat programutbyte och information om produkter från såväl nationella som internationella producenter. Kommittén bedömer det som angeläget att ett läromedelsregister för högskoleområdet upprättas och att omfattningen av och inriktningen för ett dylikt register utreds. lnom vårdyrkesutbildningen finns speciella problem, som sammanhänger med möjligheterna att utnyttja gemensamt material över flera värdutbildningar som står under olika huvudmannaskap. Frågan om inrättande av en riksinstitution för vårdpedagogisk forskning och utbild-

SOL 1975:28 Sammanfattning 37

ning har föranlett medicinska fakulteten i Linköping att tillsätta en utredning. Mot bakgrund av högskoleutbildningens karaktär anser kommittén att produktionen av AVM i huvudsak bör urföras vid de lokala produktionsenheterna. Kommittén diskuterar möjligheterna att utifrån förslagen i högskolepropositionen åstadkomma en samordning av de produktionsresurser som finns vid högskoleenheterna. Denna fråga bör enligt kommitténs mening utredas vidare. Även om en sådan samordning kommer till stånd anser dock kommittén att behov finns av vissa centrala resurser.

Vuxenutbildningen Erfarenheterna av den bedrivna verksamheten och de speciella användningsundersökningar som gjorts visar att förutsättningarna är ganska goda att i olika former av organiserade gruppstudier ta emot och spela upp ljudprogram. Den anskaffning av ljudbandspelare och ljudkassettspelare som i ökad omfattning skett under senare år torde av allt att döma fortsätta. Bandförsörjningen via AV-centraler och andra förmedlande instanser fungerar också tillfredsställande. Användning av AVM i form av ljudprogram erbjuder därför rent tekniskt/praktiskt inte några större problem. På videosidan är situationen en annan. Tillgången på apparatur för mottagning och uppspelning av FV-program är blygsam och ojämnt fördelad. Kommunal vuxenutbildning, folkhögskolor och arbetsmarknadsutbildning har förhållandevis god tillgång till sådan teknisk apparatur, vilket emellertid endast få studieförbundsavdelningar har. De senare kan visserligen i viss utsträckning låna apparatur som finns inom skolväsendet, men inte heller detta låter sig alltid göra, eftersom skolorna ogärna lånar ut denna dyrbara utrustning och inte gärna utanför skolans lokaler. Studieförbunden saknar i stort sett egna medel för anskaffning av sådan utrustning. Enligt kommitténs bedömning måste åtgärder vidtas för att lösa frågan om framför allt studieförbundcns möjligheter att anskaffa utrustning för uppspelning av videoprogram. Detta bör främst ske genom att medel anslås inom ramen för anslaget till studieförbundens pedagogiska verksamhet. lnnan tillgången på apparatur för mottagning och uppspelning av TV-program nått tillräcklig omfattning bör man på producentsidan se till att sådana TV-program som lämpar sig för gruppstudier men som på grund av apparatbrist inte kan komma till användning i större utsträckning inom gruppundervisningen på lämpligt sätt kan tillhandahållas i form av filmkopior. Den påtagligaste fördelen med att använda radio och TV för utbildningsändamål är mediernas möjligheter att nå ut till stora grupper av människor oberoende av bostadsort, utbildningsbakgrund etc. Kommittén anger tre ändamål för användning av etersändningar på goda sändningstider inom vuxenutbildningen.

38 Sammanfattning

El Etersända program för information om och stimulans till vuxenstudier. Cl Eterdistribuerade inslag i flermediesystem avsedda för olika former av gruppstudier. D Eterburen undervisning riktad till enskilda studerande.

Ett ofta anfört hinder för användning av AVM är lärarnas och cirkelledarnas eller studieorganisationernas bristande vana vid dessa medier. Utbildning och inskolning av lärare och cirkelledare m. fl. bör givetvis ske genom resp. utbildningsanordnare, organisation eller institution för lärar- och eirkelledarutbildning såväl generellt som vid introduktion av nya kurser. I ett första skede kan det dock vara befogat med insatser från AVM-producentsidan för att hjälpa till med denna utbildnings- och inskolningsuppgift. l första hand bör genom sådana centrala åtgärder bedrivas utbildning riktad till organisationernas och institutionernas egna utbildare. Kommittén bedömer, liksom TRUVUX och flera remissinstanser rörande TRU lzs andra betänkande, en regional kontaktverksamhet som en viktig förutsättning för kontakt med och stöd till utbildningsanordnare på lokalplanet. Kommittén anser därför att ett nät av regionala konsulenter bör byggas ut att omfatta hela landet. Stödåtgärder på mottagarsidan behövs för såväl organiserade gruppstudier som för enskilda studier. Sämst lottade torde i flera avseenden de enskilda studerande vara, vilka i stort sett är hänvisade till sig själva utan större möjlighet att få råd och hjälp i olika avseenden från kursledningen för radio- och TV-undervisningen. För dessa studerande bör enligt kommitténs bedömning vidtas vissa åtgärder för att förbättra studiesituationen. Den viktigaste insatsen torde vara att på olika sätt stimulera enskilda studerande att delta i organiserade gruppstudier. Biblioteket är på lokalplanet ett av de viktigaste serviceorganen för enskildas bildnings- och kultursökande. Utvecklingen av bibliotekens uppgifter till att i ökad utsträckning gälla förmedling av AVM bör påskyndas. I samband härmed bör även prövas olika former för rådgivning och handledning vid studierna. lin annan möjlighet att stödja vuxenstuderande är att i samband med vissa större etermediekurser anordna veckoslutskurser eller andra slags träffar som ger direktkontakt med lärare/handledare och andra studerande och tillfälle till diskussioner, uttalsövningar och konversationsträning i språkkurser, grupparbeten av olika slag osv. Sådana kurser har anordnats i samarbete mellan länsbildningsförbund, studieförbunden lokalt och folkhögskolor i samband med vissa radio/TV-kurser och visat sig mycket begärliga och nyttiga för de vuxenstuderande. Vad gäller förutsättningar för AVM-insatser bland vuxna handikappade är det en given utgångspunkt att kunskapen om olika handikapp i första hand finns inom handikappgrupperna och hos de pedagoger som arbetar bland handikappade. Produktionen måste därför ske i en ständig dialog med de handikappade själva och med pedagoger verksamma inom området.

Sammanfanning 39

I ett uppbyggnadsskede är det av största vikt för ett producerande del som möjligt i inskolningen av cirkelledare och organ att ta så aktiv lärare eftersom den ger en mängd erfarenheter, både praktiska och metodisk/pedagogiska, om problemen i cirkelarbetet. Kommittén anser det vara angeläget att det i samband med planering av AVM för handikappade finns tillräckliga resurser för och produktion kontakt, information och samverkan med bl. a. de handikappades organisationer. För att AVM skall kunna användas inom de handikappades utbildkrävs att de har tillgång till apparatur för uppspelning av ningsverksamhet ljud- och bildprogram. Detta framstår som särskilt viktigt för de grupper som på grund av sina handikapp är helt beroende av ljud- och bildprogram. Kommittén finner det därför angeläget att samhället vidtar effektiva för att förse de handikappade med apparatur för uppspelning av åtgärder ljud- och bildprogram. insatser i form av AVM för invandrare har hittills varit ganska begränsade. Några radio- och TV-kurser i svenska och i samhällsorientering för invandrare har varit flitigt utnyttjade. Men ännu återstår mycket att göra för att erbjuda de språkliga minoriteterna i Sverige liknande möjligheter till vuxenutbildning som står den svensktalande befolkningen till buds. Kommittén finner det angeläget att speciella AVM utvecklas för olika ändamål inom invandrarundervisningen och att så stor del som möjligt av de för vuxenutbildningen producerade AVM-produkterna anpassas på lämpligt sätt även till utbildningen av invandrare.

Förslag om ett nytt utbildningsprogramorgan

Kommittén konstaterar att ett statligt stöd är nödvändigt för att av läromedel med inslag av bildprogram. Detåstadkomma en produktion ta gäller i viss mån också läromedel med inslag av mer krävande ljudproduktioner. Det statliga stödet hör enligt kommitténs uppfattning utgå direkt till i form av ett statsanslag. Kommittén avvisar såproducenten lunda tanken att utbildningsmyndigheterna - eller ett särskilt planeringsråd - skulle finansiera genom att lägga ut beställningar. De produktionen främsta motiven härför är dels att det inte är möjligt att skilja mellan som ett sådant system skulle förutsätta, dels planering och produktion att en sådan lösning är svår att förena med de regler som gäller för rundradioverksamheten.

Sammanlággzzirzg av TRU och SR/ U TB

l sina yttranden över TRU l:s första betänkande var remissinstanserna

eniga om att SR/UTB och TRU på sikt borde läggas samman till en enhet. Kommittén delar denna uppfattning och anser sig inte kunna finna några skäl för att den statligt finansierade produktionen av utbildnings-

40 Sammanfattning

program skall ske vid två från varandra fristående produktionsenheter. Kommittén föreslår därför att SR/UTB och TRU läggs samman till ett nytt utbildningsprogramorgan. Kommittén föreslår vidare att utbildningsprogramorganet svarar för den med mottagaravgifter finansierade vuxenutbildningen inom SR/UTB och att i konsekvens härmed personalen inom SR/VUX erbjuds anställning inom utbildningsprogramorganet.

Organisatorisk placering Kommittén diskuterar i betänkandet om utbildningsprogramorganet bör ingå som en enhet i SR, knytas till SR i form av ett dotterbolag, ingå i Liberkoncernen eller vara fristående. De skäl som talar för en placering inom SR är till stor del av praktisk och ekonomisk natur. Det gäller sambruk av tekniska och personella resurser, arkiv av olika slag samt tillgång till det kunnande som finns samlat inom SR. En placering inom SR medför också att frågan om ändring av SR:s ensamrätt till etersändning inte blir aktuell. De skäl som talar mot en placering inom SR och för en självständig produktionsenhet med egen sändningsrätt är i första hand utbildningspolitiskt betingade. Det nya utbildningsprogramorganets verksamhet kommer att i väsentliga avseenden avvika från den som SR bedriver. SR:s uppgift inom utbildningssektorn, liksom inom andra samhällssektorer, äri huvudsak att producera program om olika och utbildutbildningsvägar ningsformer. Utbildningsprogramorganets uppgift bör i huvudsak vara att producera program för olika utbildningsvägar och utbildningsformcr. Inriktningen av verksamheten kan således inte grundas på journalistiska bedömningar utan framför allt bepå utbildningspolitiska-pedagogiska dömningar. Verksamheten förutsätter en bred kontakt med hela utbildnings-Sverige för att få fram de mest angelägna behoven och synpunkterna på gjorda insatser. Eterdistributionen är ett sätt att nå vissa målgrupper. Valet av distributionsform måste dock i första hand bero på hur man bäst når de avsedda målen. Enligt kommitténs mening finns det sammanfattningsvis starkare skäl som talar mot att utbildningsprogramorganet placeras inom SR än skäl som talar för. Kommittén avvisar också en placering av utbildningsprogramorganet i Liber-koncernen, bl. a. därför att det inte kan anses lämpligt att ge ett sådant företag sändningsrätt i etern. Det är också principiellt betänkligt att inordna en omfattande icke-vinstdrivande verksamhet i ett företag, som har att på kommersiella villkor verka i konkurrens med privata företag. Enligt kommitténs uppfattning bör utbildningsprogramorganet således som en fristående enhet sortera under utbildningsdepartementet.

Egen .sändningsrätt I likhet med RUT 69 finner kommittén det otillfredsställande att utbildningsprogramorganet ytterst skall vara hänvisat till SR:s bedöm-

Sammanfattning 41

och erforderligt sändningsutrymme. Det är ningar vad gäller programval skäl inte heller att SR skall ha ansvar för en av principiella rimligt omfattande och reguljär produktion som fastställs vid ett fristående Kommittén föreslår därför att utbildningsproutbildningsprogramorgan. gramorganet ges egen sändningsrätt. bör ske genom överenskommelser mel- Fördelningen av sändningstider lan SR och utbildningsprogramorganet. För den händelse en överenskomtill en av regeringen utsedd melse inte kan uppnås bör frågan hänskjutas person för avgörande.

Särskilda utbildningskairaler

Kommittén diskuterar även frågan om behovet av särskilda utbildningskanaler och television. De stora behov av eterutrymme som i ljudradio skol- och förskoleprogrammen kräver infaller under dagtid då eterutrymme finns tillgängligt i såväl radio som i TV. Vad gäller program som bör sändas kvällstider finner kommittén det tveksamt om på attraktiva program som sänds i en särskild utbildningskanal med den profil en sådan kanal med nödvändighet måste få, når den avsedda publiken. Kommittén finner det således för närvarande inte motiverat att inrätta särskilda Mot bakgrund av bl. a. lokalradions inföutbildningskanaler. rande anser kommittén däremot att frågan om ett fjärde ljudradionät bör aktualiseras. Kommittén förordar vidare att det bör prövas om inte också TV 2 kan användas för sändning av utbildningsprogram på dagtid. När det gäller gränsdragningen mellan SR:s och utbildningsprogramorganets verksamhet torde det inte vara möjligt att precisera uppgifterna närmare än att utbildningsprogramorganet skall göra utbildningsprogram och SR svara för övriga program. Kommittén anser vidare att avtal bör slutas mellan SR och utbildningsprogramorganet vad gäller tillgången till vissa resurser såsom arkiv och speciell utrustning. Deregler som nu gäller för myndigheternas förhållande till radioverksamheten - t. ex. förbudet mot förhandsgranskning « bör i tillämpliga delar gälla också för utbildningsprogramorganet, vilket bör ha en självständig ställning gentemot utbildningsmyndigheterna.

Utbildningsprogramorganets inriktning och uppgifter

[nom ramen för de medel som anvisas över riksstaten har utbildningstill uppgift att framställa bild- och ljudprogram med eller programorganet utan trycksaker - AVM - för utbildningssektorerna: förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning. med AVM-utbudet är att bidra till att förverkliga de mål Syftet som samhället formulerat för de olika utbildningssektorerna. AVM-utbudet bör vidare stödja den fortgående utvecklingen av nya metoder, och arbetsformer i undervisningen i anslutning till det presentationssätt reformarbetet. Genom att utnyttja mediernas kommunikapedagogiska tions- och uttrycksmöjligheter bör AVM-utbudet bidra till att underlätta

42 Sammanfattning

införandet av aktuella utbildningsreformer. Följande allmänna inriktning bör prägla verksamheten inom de olika sektorerna.

Förskola Som ett bidrag till strävan att tillgodose barns behov av en stimulerande uppväxtmiljö syftar förskoleproduktionen till att förmedla information, stimulera fantasi och känsla samt till ett aktivt utforskande av omvärlden. Insatserna skall vidare hos barnen bidra till större samt självkänsla förståelse för och kommunikation med andra barn och vuxna. l-örskoleproduktionen skall riktas till följande målgrupper: D Barn i förskoleåldern D Föräldrar och andra vuxna D Personal inom förskoleverksamheten Produktionen bör successivt omfatta alla förskolebarn i åldrarna 2e-6 år. Produktioner bör dels för göras användning i förskoleinstitutioner, dels för hemmavarande barn. Barn med särskilda behov skall ägnas

speciell uppmärksamhet i produktionen så att blinda och synskadade,

döva och hörselskadade samt utvecklingsstörda barn ges möjlighet att ta emot och bearbeta materialet. Produktionen skall även omfatta material för stöd till invandrarbarns utveckling.

Ungdomsskola Behovet av AVM inom bör mötas ungdomsskolan med ett fortlöpande årligt grundutbud och, när skäl föreligger, med särskilda insatser. Målgrupp är samtliga skolformer inom ungdomsskolan. Speciellt bör uppmärksammas lärarfortbildningen samt vissa bristområden t. ex. inom gymnasieskolan, specialundervisningen, invandrarundervisningen och B-skolan. Grundutbudet avser att öka inslaget av konkretion och Lipplevelse i studierna samt att underlätta utvecklandet av nya metoder och arbetsformer i skolarbetet. l grundutbudet bör särskilt betonas aktualitetsaspekter för att i Lindervisningen underlätta både till anknytningen samhällsutvecklingen i stort och till utvecklingen inom olika ämnesområden. Grundutbudet kan bestå av såväl fristående som flerprogram medieserier. De särskilda insatserna kan aktualiseras av olika skäl. Produktionen avser att täcka akuta brister i läromedelstillgången inom olika ämnen och skolformer. Grundutbudet är det fortlöpande årliga utbudet av AVM, medan de särskilda insatserna mer är av engångskaraktär. Gränserna är ingalunda skarpa. Det som ena året betraktas som en särskild insats kan påföljande år ingå i grundutbudet. Grundutbudet och de särskilda insatserna avser programverksamheten både på riksnivå och på regional nivå.

Sammanfattning 43

Högskola

verksamhet syftar till att utgöra ett komple- Utbildningsprogramorganets ment till de befintliga produktionsresurserna inom högskolan. i den lokala resurser har kom- Med utgångspunkt produktionsnivåns sökt de funktionsområden där ett utbildningspromittén precisera för utveckling av AVM grarnorgan skulle kunna vara av påtaglig betydelse inom högskolesektorn, nämligen

D pedagogisk och produktionsteknisk rådgivning D tillhandahållande av avancerad teknik D produktion av mer omfattande AVM-projekt av läromedel för nya utbildningar med läromedelsbrist D produktion D produktion av utbildningsprogram för etersändning

Vuxenutbildning

skall bidra till en vidgad tillgång till vuxenstudier genom Verksamheten att nå ut till stora grupper av att tillvarata etermediernas möjligheter om och stimulans till vuxenstudier, dels människor, dels med information och för målgruppen angelägna utbildningsinmed för medierna lämpade satser. . utveckla läromedel och meto- Vidare skall utbildningsprogramorganet der som är speciellt anpassade för såväl olika former av gruppstudier särskilt cirkelstudier - som enskilda studier. --l linje med samhällets övergripande mål för vuxenutbildningen att överbrygga utbildningsklyftorna inom och mellan generationämligen insatser för dem som nerna bör utbildningsprogramorganet prioritera i utbildningshänseende, framför allt korttidsutbildade, är eftersatta handikappade och invandrare. fysiskt och psykiskt lnsatserna bör bidra till att ge de eftersatta grupperna ökade möjligi samhällsarbetet, till förstärkt ställning i heter till aktivt deltagande arbetslivet och till ökad delaktighet i kulturlivet. bör eftersträva en inriktning av utbud och Utbildningsprogramorganet verksamhet som främjar övergången till och utvecklandet av ett system

för återkommande utbildning.

Avvägning mellan olika sektorer

När det gäller avvägningen mellan olika sektorer konstaterar kommittén, att det finns behov av ökade insatser inom samtliga utbildningssektorer. Kommitténs av olika sektorer framgår av tabellen. förslag till omfattning Sammanlagt innebär kommitténs förslag att omfattningen år 1977/78 i

oförändrat penningvärde bör vara ca 14 milj. kr. större än budgetåret

1974/75.

44 Sammanfattning

1974/75 1977/78 Ökning milj. kr.

Förskola, inkl. föräldrautbildning 4,7 ca 8 cu 3,3 (irundskola, gymnasieskola 19,9 ca 23 ca 3,1 Högskola 0,5 ca 1,5 ca 1,0 Vuxenutbildning 13,8 ca 20 ca 6,2 Övrig verksamhet 2,1 ca 2,5 ea_0_,4 Summa 4l,0“ ca 55 ca 14.0

a lfxkl. investeringar och sändningskostnaitler.

Övrig verksamhet

Utbildningsprogramorganet föreslås också få möjlighet att bedriva viss annan verksamhet som har nära anknytning till produktioner av utbildningsprogram, t. ex. information, metodisk och teknisk rådgivning, bevakning av utvecklingen inom medieområdet. Det bör också vara möjligt för att i viss mån utbildningsprogramorganet göra produktioner för beställning av eller tillsammans med en annan Sådana part. beställningsoch samarbetsprojekt bör dock inte ges någon större omfattning och kommittén anger vissa riktlinjer som bör gälla för sådan verksamhet.

Verksamhetsfnrm och styrelse

Kommittén föreslår att som en utbildningsprogramorganet organiseras statlig stiftelse. De regler som bör gälla för stiftelsen bör tas in i en stadga för stiftelsen. Kommittén avvisar tanken att skulle av styrelsen bestå representanter för olika myndigheter och organisationer. bör Styrelsen enligt kommitténs förslag bestå av sju personer, av vilka tvâ utses på förslag av personalorganisationerna. Styrelseledamötema bör ha sakkunskap inom utbildningsområdet i stort, medietekniken samt betr. juridiska och ekonomiska frågor. Till verksamheten bör ett särskilt knytas förvaltningsråd på 15--25 personer utsedda av myndigheter, studieförbund, Iärar- och elevorganisationer m. fl. Uppgiften för förvaltningsrådet är att såsom rådgivande organ till styrelsen vara ett forum för diskussion av övergripande frågor som rör inriktningen av verksamheten och fördelningen i stort mellan olika sektorer. Behovet av kontakter med utbildningsmyndigheter och organisationer bör, förutom i det dagliga arbetet i projektgrupper, ske genom rådgivande kommittéer av det slag som idag finns knutna både till TRU och SR/UTB. De rådgivande kommittéerna bör bl. a. höras innan förslag till anslagsframställning föreläggs styrelsen. Vidare bör inriktningen av verksamheten inom sektor diskuteras resp. inom den rådgivande kommittén.

Sammanfattning 45

Vissa juridiska frågar Kommittén diskuterar också vilka konsekvenser förslaget får för den radiolagstiftningen. Enligt kommitténs mening erfordras inte ett gällande särskilt avtal mellan staten och utbildningsprogramorganet. De regler som krävs bör tas in i stiftelsens stadgar. Kommittén lämnar ett detaljerat förslag till stadgar för stiftelsen. Kommittén diskuterar också frågan om granskning av utbildningsprogram av radionämnden och läromedelsnämnden. Bl. a. föreslås ett i instruktionen för radionämnden för att, när särskilda skäl tillägg föreligger. möjliggöra för radionämnden att beakta material som inte ingår i sändningen men som tillhör utbildningsprogrammct.

Distribution och registrering Kommittén anser att eterdistribution av utbildningsprogram kommer att vara nödvändig under lång tid framöver. Kommittén preciserar behovet av etersändningsutrymme vid olika tider på dygnet. En självklar utgångspunkt foi verksamheten bör vara att finna den för målgruppen lämpligaste distiibutionsformen. Enligt kommitténs mening lvör en central registrering av och information om det tillgängliga AVM-utbudet ordnas. Det är angeläget att underlätta för användarna att på ett enkelt sätt få information om tillgänglig: material. En registrering kan ske på olika ställen. För skolan och förskolan skulle en registrering kunna ske genom Kommunsamköp, som redan påbörjat en sådan registrering. För högskolan skulle registreringen kunna ske hos utbildningsprogramorganet och för vuxenutbildhcs ett särskilt inrättat organ. Kommittén föreslår att en särskild ningen utredning tillkallas för att närmare utreda frågan om registrering. Distribution ax rörlig bild kan frikopplas från frågan om information och registrering och ske direkt från producenterna och/eller genom särskilda distributörer.

Förlagsverksømhet Kommitten anser att utbildningsprogramorganet i väsentlig utsträckning självt bör kunna förlägga trycksaker. I vissa fall kan det emellertid, speciellt inom vuxenutbildningsområdet, vara lämpligt att ge ut material i samarbete med annat förlag. Riktpunkten för tryckt trycksaksproduktionen bör vara att produkterna säljs till självkostnadspris, dvs. med full kostnadstäckning. Någon vinst bör inte uttas. l vissa fall bör dat dock vara möjligt att subventionera trycksaker, t. ex. sådana som etersända och försäljs till allmänheten via ges ut till program Pressbyrån m. fl.

46 Sammanfattning

Resurser Kommittén redovisar ett förslag till resurser för utbildningsprogramorganet. Kommittén utgår då dels från att den personal som finns anställd på TRU resp. SR/UTB (inkl. SR/VUX) skall erbjudas anställning hos utbildningsprogramorganet, dels från att utbildningsprogramorganet med vissa angivna undantag skall vara självförsörjande ifråga om tekniska resurser. Utifrån en analys av resursutnyttjandet vid TRU och SR/UTB under 1974 har resursbehov beräknats för en enhet som kan svara mot de föreslagna utökade uppgifterna. Kostnaderna för teknisk utrustning beräknas uppgå till totalt 21.1 milj. kr. Av detta belopp är ca 15 milj. kr. kostnaderna för de ytterligare investeringar i utrustning som erfordras utöver den som TRU redan disponerar. De föreslagna resurserna ger även visst utrymme för s. k. beställningsproduktion. l fråga om driftkostnader föreslår kommittén att utbildningsprogramenhetens anslag i fast penningvärde ökas från 40,4 milj. kr under 1975/76 (TRU + SR/UTB inkl. SR/VUX) till 54,4 milj. kr år 1977/78. Härutöver erfordras medel för distribution av utbildningsprogram, i första hand för ersättning av televerkets sändningskostnader. Kommittén beräknar de totala distributionskostnaderna till ca 12.5 milj. kr. Kommittén har p. g. a. en rad osäkra faktorer inte ansett sig kunna göra någon detaljerad analys av lokalbehov och lokalkostnader. Dock lämnas en överslagsheräkning av lokalbehovet för den föreslagna enheten.

Lokalisering Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet föreslog 1970 att TRU skulle lokaliseras till Umeå. Kungl. Maj :t föreslog emellertid en lokalisering till Norrköping, främst med hänsyn till behovet av täta kontakter med olika verksamheter i storstockholmsområdet. Riksdagen tog ingen ställning i frågan, och på hösten 1973 fick TRU-kommittén i tilläggsuppdrag att utreda lokaliseringsfrågan. Kommittén diskuterar först regionalpolitiska synpunkter på lokaliseringsfrågan. Kommittén konstaterar att situationen idag är väsentligt annorlunda än i början av 1970-talet. Sålunda har den tidigare snabba tillväxten i storstockholmsområdet förbytts i stagnation. Det finns därför från regionalpolitisk synpunkt idag mycket som talar för en lokalisering till Stockholmsregionen. Därest en utlokalisering ändå skulle bli aktuell anser kommittén att de regionalpolitiska bedömningarna mera talar för Norrköping än för Umeå. När det gäller möiligheterna för utbildningsprogramorganet att bedriva sin verksamhet effektivt och rationellt anser kommittén att väsentliga nackdelar skulle uppstå genom en utlokalisering. Det gäller främst möjligheterna att anlita tillfälliga medarbetare och utnyttja SR:s arkiv och tekniska resurser. Vid ett val mellan Norrköping och Umeå förordar kommittén en , lokalisering till Norrköping med hänsyn till de bättre möjligheterna till kontakter med Stockholmsregionen.

Sammanfattning 47

Enligt kommitténs uppfattning talar såväl regionalpolitiska skäl som för att utbildningsprogramorganet förläggs inom stockföretagsmässiga holmsrcgionen.

Forsatt handläggning Kommittén inte fram något förslag till detaljorganisation för lägger utbildningsprogramorganet. Detta bör göras av en särskild organisationskommitté när statsmakterna tagit ställning till de förslag kommittén fört fram. Kommittén antyder dock vissa organisatoriska konsekvenser av en mer omfattande beställningsproduktion hos utbildningsprogramorganet. Kommittén föreslår att utbildningsprogramorganet börjar sin verksamhet den l juli 1977. kommitténs bedömning är det inte rimligt att tilldela utbild- Enligt ningsprogramorganet den föreslagna sändningsrätten innan förslagen från 1974 års radioutredning föreligger. Detta motiverar dock enligt kommitténs mening inte ett uppskov med inrättandet av utbildningsprogramorganet. Under en övergångstid kan utbildningsprogramorganet repliera enligt samma mönster som hittills har gällt för TRU. på SR:s ensamrätt

1 och de nya medierna

Utbildningssamhället

Utbildningsväsendet i Sverige har under de senaste årtiondena undergått genomgripande förändringar. Den allmänna förskolan har nyligen beslutats av riksdagen. Det gamla parallellskolesystemet med folkskolan och realskolan har ersatts av en nioårig obligatorisk sammanhållen grundskola. De olika gymnasiala skolformerna - allmänt gymnasium, handelstekniskt gymnasium och fackskola - har tillsammans med gymnasium, yrkesskolan integrerats i gymnasieskolan. Också den eftergymnasiala utbildningen har förändrats och byggts ut. Inom vuxenutbildningen har kommunal vuxenutbildning och statens skolor för vuxna tillkommit. Arbetsmarknadsutbildningen har expanderat kraftigt. Till följd av den sociala och ekonomiska utvecklingen och skolreformerna har antalet elever i de» frivilliga undervisningsformerna mångdubblats på kort tid, en utveckling som har sin motsvarighet också inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Medierna

Genom det fortlöpande reformarbetet har allt bättre förutsättningar skapats för att i det praktiska studiearbetet förnya arbetsformer och presentationssätt. Ett viktigt inslag i det avseendet är samhällets stöd för och produktion av lämpliga läromedel. Det är naturligt att utveckling förhoppningarna tidigt knöts till nya medier såsom film, radio och TV, både som medel att nå ut till nya grupper i samhället med utbildning och som medel att fortlöpande förnya innehåll och arbetsformer i takt med det pedagogiska utvecklingsarbetet. Redan år 1923 började Stockholms folkskolor använda film iundervis- Användningen för direkta undervisningsändamål blev dock av ningen. ekonomiska skäl begränsad. Under 1930-talet inrättades några kommunala skolfilmsarkiv för distribution av 16 mm film. Skolfilmsarkiven nådde sin största utbredning under slutet av 1940-talet. av 1950-talet fick sitt definitiva för I början ljudfilmen genombrott De regionala filmarkiven ersattes så småningom av undervisningsändamål. regionala AV-centraler. har använts i undervisning och folkbildning sedan slutet Radioprogram av 1920-talet. En av skolradions viktigaste insatser under de gångna

50 Utbildningssamhället och de nya medierna

decennierna har varit den s. k. radioengelskan, en kombination av radiooch korrespondensundervisning, som började år 1945. Erfarenheterna från radioengelskan bidrog i hög grad till att engelskan tio år senare infördes som obligatoriskt ämne på mellanstadiet. Radion togs annars i skolans tjänst för att berika undervisningen och tillföra den nya kvaliteter. För landsbygdens folkskolor var skolradion ett sätt att bryta isoleringen, ett efterlängtat avbrott i den enskilde lärarens undervisning. Selma Lagerlöf läste ur ”Nils Holgerssons underbara resa”, forskningsresanden Sten Bergman berättade om sina resor i främmande världsdelar. Inom folkbildningsarbetet gjorde Radiotjänst ambitiösa satsningar. Varje Söndagsmorgon sändes föredrag för ”det frivilliga bildningsarbetets kvinnor och män. Varje måndagskväll sände Radiotjänst program på 30-40 minuter som riktades till lyssnargrupper och enskilda och som följdes upp med studiebrev innehållande arbets- och litteraturuppgifter. Under 1960-talet expanderade radio- och TV-verksamheten inom utbildningssektorn. Skol-TV startade 1961. År 1964 sammanfördes produktionen av skolradio, skol-TV och skolprogramhäften till skolprogramavdelningen (senare utbildningsprogramenheten) vid SR. Samtidigt övergick verksamheten från finansiering via licensavgifter till finansiering genom statsanslag. 1967 tillsattes TRU-kommittén, och TRU:s produktionsenhet bildades med uppgift att i första hand producera program för vuxenundervisning, högskola och senare förskola.

Tekniken De tidiga skolradioprogrammen avlyssnades i klassrummet vid sändningstillfället. Programmen sändes direkt och repriser var inte möjliga. Radioapparaten blev ett vanligt inslagi skolornas utrustning. Folkskolorna hade inga större svårigheter att anpassa sig till radions utsändningstider. I läroverken med dess ämneslärarsystem och komplicerade schemaläggning var det dock svårt att passa in radiosändningarna. På motsvarande sätt kunde låg- och mellanstadierna i enhetsskolan och senare grundskolan utan större organisatoriska hinder ta emot skol-TV direkt, medan det reste betydande svårigheter på högstadiet. Idag är situationen till stor del en annan. Teknikens utveckling under de senaste årtiondena har på ett genomgripande sätt förbättrat möjligheterna att använda ljud- och bildprogram i undervisning och studiecirklar. Under 1950-talet började ljudbandspelare tas i allmänt bruk i undervisningen. Mot slutet av 1950-talet inleddes också uppbyggnaden av ett riksomfattande nät av AV-centraler, som bandar och lagrar undervisningsprogrammen och svarar för den fortsatta distributionen ut till skolor och studieförbund. Ungdomsskolan, högskolan och fastän i mindre grad även förskolan är idag välförsedda med teknisk utrustning; stillbildsprojektorer, ljudbandspelare, filmprojektorer, radio- och TV-apparater tillhör den normala utrustningen. Videobandspelare för uppspelning och sedan något år videokassettspelare för bandning och uppspelning av TV-program finns i betydande omfattning i skolorna.

Utbildningssamhället och de nya medierna 51

Studieförbunden är relativt välförsedda med filmprojektorer och ljudallt inom universiteten och bandspelare. På några få skolor men framför lärarhögskolorna finns dessutom utrustning för egen intern TV-produktion. för utbildning används idag huvudsakligen i bandad Radioprogram form. Inom vuxenutbildningen är dock direktmottagning fortfarande vanlig. I takt med att skolor och studieförbund får tillgång till videokassettspelare kommer i ökad utsträckning även TV-programmen att användas bandade. De förskolor, skolor och studieförbund som själva inte bandar beställer dem från en AV-central. Direktmotprogrammen tagna TV-program har dock alltjämt viktiga uppgifter att fylla. Filmer kan erhållas från AV-centralerna eller från särskilda smalfilmsdistributörer.

Pedagogiken

Användning av ljud- och bildmedierna sammankopplas ofta med tekniska och väcker därmed föreställningar om en avhumaniserad hjälpmedel undervisning baserad på maskiner. Den begynnande undervisningsteknoi de nya medierna, även om intresset i första login såg stora möjligheter hand var inriktat undervisningsplanering och först i på en systematisk andra hand medier eller vilken teknik som skulle användas i på vilka I slutet av 1950-talet utvecklades i flera länder själva undervisningen. läromedelssystem med förplanerad och förproducerad undervisning. var från början att förbättra undervisningens kvalitet men detta Syftet att göra ekonomiska vinster. kom snart att överskuggas av möjligheten Under 1960-talet på många håll i världen för en vidgad pläderades användning av framför allt TV i direkt lärarersättande syfte. De svenska utvecklingsprojekten under 1960-talet hade som utgångsdels att höja undervisningens kvalitet, dels att kompensera den punkt rådande lärarbristen. Genom den förändrade situationen när det gäller tillgången på lärare har emellertid mediernas användning i undervisningen idag åter blivit i huvudsak en kvalitetsfråga. Att olika medier bör användas i undervisning är knappast längre ett kontroversiellt påstående. Frågan gäller hur de skall användas och till vad. Inom har olika brutits och bryts alltjämt mot pedagogiken synsätt varandra. Förmedlingspedagogik, aktivitetspedagogik, problemorienterad och dialogpedagogik utgör några huvudlinjer. Frågan om undervisning radions och TV:ns i undervisningen kan inte diskuteras isolerat uppgifter från den pedagogiska utvecklingen i övrigt. av radio och TV måste liksom andra läromedel sättasi Användningen relation till de mål, metoder och arbetsformer som är aktuella inom skolväsendet och folkbildningsarbetet. Därmed måste mediernas användi första hand ses utifrån pedagogiska och utbildningspolitiska ning utgångspunkter, inte som en teknologisk fråga. är vilka kvaliteter som ljud- och bildmedierna kan tillföra Huvudfrågan verksamheten i skolan och studiecirkeln och vilka bidrag de kan lämna

52 Utbildningssamhället och de nya medierna

för att motivera och rekrytera nya grupper av studerande. Därvid måste beaktas vilka erfarenheter som idag finns samlade i Sverige och andra länder när det gäller användningen av ljud- och bildprogram, vilka behov som föreligger, vilka förutsättningar som bör gälla i tekniskt och pedagogiskt avseende och slutligen hur den framtida produktionen av undervisningsprogram skall organiseras och vilken inriktning den skall ha. Dessa frågor behandlas i detta betänkande.

SOU l95:28

2 Första TRU-kommittén

2.1 Bakgrund Frågan om etermediernas roll inom bildnings- och undervisningsverksamheten behandlades ingående av 1960 års radioutredning. Utredningen pekade i ett särskilt betänkande (SOU 1965:21) på de stora behoven av och möjligheterna till insatser inom utbildningsväsendet och den fria folkbildningen genom radio och television. Också utländska erfarenheter, bl. a. pedagogiska och organisatoriska, talade för en ökad satsning via dessa medier. Utredningen skilde mellan utbildnings-radio-TV”, som innefattade programaktiviteter som ingår såsom led i målinriktade studier och vilka åsyftar viss kompetens och anknyter till det allmänna skolschemat, och ”studie-radio-TV”, som var en sammanfattande benämning på verksamhet av folkbildningskaraktär avsende fria, ej målinriktade studier. Utredningens synpunkter betr. värdet och behovet av TV- och radioinsatser i utbildningen delades av flertalet remissinstanser och av chefen för kommunikationsdepartementet. Uppdelningen i utbildnings- resp. studieradio/TV vann däremot inte gehör hos remissinstanserna och statsmakterna. Ungefär samtidigt med radioutredningen framlade 1963 års universitetsutredning (U 63) förslag om den högre utbildningens utbyggnad (SOU 1965:11 och 12). U 63 föreslog bl. a. att en ny teknisk högskoleenhet skulle byggas upp, där intern television reguljärt skulle användas i undervisningen. Motivet var att effektivisera undervisningen och att begränsa kostnaderna för den föreslagna högskoleenheten. Ecklesiastikministern följde förslaget som sedan tillstyrktes av riksdagen (prop. 1965:141, SU 1973, rskr 41 1). I 1967 års vuxenutbildningsproposition (prop. 1965:85) lade departementschefen fram ett handlingsprogram, innebärande bl. a. att en omfattande TV-/radioproduktion skulle igångsättas för olika utbildningsnivåer. Huxudsyftet var att utvidga den enskildes möjligheter att delta i utbildning och studier. l propositionen föreslogs att staten skulle starta en enhet för produktion av televisions- och radioprogram för undervisningsändamål. Verksamheten skulle ledas av en särskilt tillkallad kommitté. Riksdagen följde Kungl. Majzts förslag (SU 1967:117 och 129, rskr 1967:277).

54 Första TRU -kommittén sou 197533

2.2 Direktiv för TRU I

Genom beslut den 24 februari 1967 bemyndigade Kungl. Majzt chefen för dåvarande statsrådet att tillkalla ecklesiastikdepartementet, Edenman, högst sju sakkunniga för att utreda frågan om användningen av radio och TV i utbildningsväsendet samt för att leda försöksverksamhet inom detta område. De sakkunniga antog namnet kommittén för television och radio i utbildningen (TRU-kommittén, i det följande benämnd TRU 1). Direktiven till TRU I präglas av uppfattningen att det skulle vara möjligt att genom användande av radio och TV uppnå rationaliseringsvinster och högre kvalitet i undervisningen. Då direktivens formuleringar spelade en avgörande roll för uppläggningen av TRU-verksamheten under de första åren samtidigt som synen på dessa frågor successivt förändrades återges direktiven till TRU I - med några förkortningar ordagrant.

l. Radio och television har i olika sammanhang visat sig lämpliga för undervisning. I vårt land har Sveriges Radios skolprogramavdelning gjort en värdefull insats genom att förse främst grundskolan men även gymnasiet med program som blivit stimulerande komplement till den lärarledda undervisningen. En omfattande experimentverksamhet i utlandet, särskilt i USA, visar att även s. k. lärarersättande undervisning via radio och television i vissa ämnen på framför allt högre stadier inte bara är möjlig utan också likvärdig med konventionella undervisningsmetoder. Av vissa försök med lärarersättande undervisning har man nu över tio års erfarenhet. På senare tid har också Sveriges Radios skolprogramavdelning inriktat verksamheten mot en mera fullständig service som griper långt in i lärarnas undervisningssituation. Vissa programserier kan betecknas som ”undervisningssystem. Jag vill erinra om programmen Teknologi för fackskolan i radio och Kemi för grundskolan i television. Det är här inte fråga om lärarersättande insatser utan om hjälpmedel som i mer eller mindre fullständiga paket erbjuds skolorna antingen ieterdistribuerad form eller distribuerade via bandkopior från ett 70-tal AV-centraler. Till vissa för svenska förhållanden nya användningsområden har riksdagen redan tagit ställning. Vid den nya tekniska högskolan i Linköping,

som beslutats av 1965 års riksdag (prop. 141, SU 173, 195, rskr 411),

skall t. ex. finnas sluten-krets-television. Den nya tekniska högskolan är avsedd att påbörja sin verksamhet under läsåret 1969/70. Främst för att förverkliga planerna för sluten-krets-television vid den tekniska högskolan i Linköping har lokala TV-kommittéer tillsatts dels vid tekniska högskolan i Stockholm, dels vid Uppsala universitet. I sina anslagsframställningar har universitetskanslersämbetet föreslagit en försöksverksamhet förlagd till dessa läroanstalter. Verksamheten, som redan påbörjats i vad avser utbildning och viss planering, bör enligt ämbetet snarast möjligt utvecklas till produktion av program. För demonstrationsändamål har sluten-krets-television med goda resultat använts i t. ex. läkarutbildning och lärarutbildning. Jag vill också erinra om att iprop. 1967:1 (bil. 10 s. 359) föreslås att medel anvisas för inköp av TV-utrustning till gymnastik- och idrottshögskolorna i Stockholm och Örebro. 2. Förslag om att effektivare utnyttja radio och television i undervisningens tjänst har vid skilda tillfällen framlagts. l radioutredningens andra betänkande, Bildnings- och undervisningsverksamhet Forskningsfrågor e (SOU 1965:21) redogjordes för olika möjligheter att ta dessa medieri anspråk för utbildningsändamål. Utredningen tog också initiativ till viss

Första TR U -kømmirtén 55

försöksverksamhet, bl. a. en universitetskurs i statskunskap. Vidare föreslog den en radiokurs i engelska för gymnasiet för vuxenundervisning samt en TV-kurs i fysik på universitetsnivå. Den på radioutredningens initiativ genomförda radiokursen i Statskunskap för ett akademiskt betyg har föranlett universitetskanslersämbetet och Sveriges Radio att föreslå motsvarande kurser i nationalekonomi och företagsekonomi. l dessa ämnen är efterfrågan på undervisning stor och svår att tillgodose på av lärarbrist. Samtidigt föreligger intresse för dessa ämnen från grund bl. a. folkbildningen. I samråd med utbildningsmyndigheterna har inom ecklesiastikdepartementet under år 1966 gjorts vissa undersökningar av hur radio och television organiskt kan inbyggas i undervisningsväsendet. Utgångspunkten har därvid varit att granska möjligheterna att med dessa medier - i förekommande fall i kombination med andra - dels få en än högre kvalitet lärarledda undervisningen, dels åstadkomma ett på den vanliga ökat antal utbildningstillfällen utan ökad insats av lärare och dels bygga ut och förbättra vuxenundervisningen. De utländska erfarenheterna av radio och television i undervisningen visar att dessa medier v såväl den eterdistribuerade som den internt via kabel distribuerade informationen - kan användas bl. a. för att kvalitativt förbättra den direkt lärarledda undervisningen, att rationalisera utbildningen genom att i viss utsträckning ersätta den lärarledda underatt effektivera en lärarfortbildning, att praktiskt och ekonovisningen, miskt möjliggöra undervisning för yrkesarbetande vuxna. Radions och televisionens möjligheter är naturligtvis av speciellt intresse för vuxenutbildning. De vuxna elevernas starkare intresse för studier gör mediernas begränsning till envägskommunikation mindre besvärande. kan i dag betraktas såsom 3. Sveriges Radios skolprogramverksamhet ett erbjudande till utbildningsväsendet att utnyttja de möjligheter som radioföretaget ställer till förfogande. Det finns med nuvarande ordning för avnämarna att använda sig av företagets tjänster. För ingen skyldighet att rationaliseringsvinster skall erhållas är det enligt min mening nödvändigt att bättre anpassa radio och television till utbildningen och ge medierna en mer central plats i inlärningsprocessen. Först härmed är det att uppnå lärarersättande resultat. Även kvalitetsförbättringar kan möjligt självfallet uppnås. Tiden är nu inne för att starta en samlad och mer målmedveten produktion av lärarersättande radio- och televisionsprogram inom skolväsendet. Erfarenheter saknas dock av hur undervisning med dessa medier bör utformas för att totalt sett ett rationaliseringsresultat skall kunna utvinnas. Det torde dock stå klart att ett användande av radio och television i lärarersättande syfte innebär en betydande förändring av skolans hävdvunna arbetsformer. En genomgripande omstrukturering av undervisningssituationen är sannolikt nödvändig vilket talar för att de nya metoderna först bör prövas inom geografiskt begränsade områden. Ett sådant försök torde lämpligen kunna göras för fackskolans och gymnasiets del. Därvid bör strävandena inriktas mot sådana ämnen som kan ge en stor rationaliseringseffekt. Beträffande den postgymnasiala undervisningen föreligger behov av bandade TV-lektioner för den nya tekniska högskolan i Linköping. Dessa lektioner bör utformas så att de skall kunna komma till användning i utbildningsväsendet i övrigt i största möjliga omfattning. Vidare bör erinras om att på denna utbildningsnivå viss erfarenhet redan vunnits av radio-TV genom bl. a. statskunskapskursen i radio och användningen av denna kurs i form av bandade program vid Stockholms universitet. Det är angeläget att fortsätta försöken med radio- och TV-undervisning inom de samhällsvetenskapliga fakulteterna i den mån rationaliseringsresultat däri-

56 Första TRU-kommittén sou 197523

genom kan uppnås. Radio och television bör i ökad omfattning kunna tillgodose efterfrågan på utbildning för vuxna. Detta gäller även den yrkesinriktade undervisningen, bl, a. den omskolningsverksamhet som arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen bedriver och som utgör en av de största av samhället organiserade insatserna på Vuxenutbildningens område. 4. Naturligtvis kan ifrågasättas om inte en omfattande verksamhet, där för varje moment den bästa kombinationen av medier och lärarinsatser fastställs utifrån inlärningspsykologiska utgångspunkter, bör föregå ett mera intensivt utnyttjande av radio och television i undervisningsbärande syfte. Ett sådant tillvägagångssätt skulle enligt min mening vara mycket tidskrävande och kunna knappast ge ens på lång sikt - entydiga resultat av mera preciserat praktiskt värde. Det torde då vara bättre att med den gedigna pedagogiska erfarenhet av olika medier som ändå finns tillgänglig utan tidsödande forskning producera lämpligt material och praktiskt pröva detta i undervisningen. En systemforskning kan då göras mer meningsfull i ett senare skede när de första erfarenheterna vunnits. Den verksamhet för framställning av undervisningsprogram som skisserats idet föregående kräver inte obetydliga resurser. Inför det kommande utvecklingsskedet inom utbildningsväsendet är det enligt min mening angeläget att produktionen av program leds centralt. Flera skäl talar i dagens läge mot att den splittras på skilda enheter. Erfarenheter från arbetet kan bättre tillvaratas inom en central enhet, vilket är betydelsefullt bl. a. med hänsyn till att verksamheten skall beröra skilda utbildningsnivåer. Även kravet att tillgängliga resurser utnyttjas så effektivt som möjligt talar för en centralt ledd produktion.

För att uppnå de tänkta rationaliseringseffekterna är utbildningsmyndigheternas aktiva medverkan nödvändig. Vidare synes det angeläget, att man vid programproduktionen tillgodogör sig den erfarenhet av radiooch TV-undervisning som finns samlad på Sveriges Radios skolprogramavdelning och sektion för vuxenundervisning i radio. Vissa gränsdragningsproblem och frågor rörande undervisningsprogrammens inpassning i sändningsschemat i vad avser eterburen distribution kommer helt naturligt att uppstå och det är nödvändigt att de sakkunniga söker få radioföretagets medverkan i arbetet med sådana frågor. De sakkunniga bör beakta de resultat som uppnåtts i folkrörelsernas studieverksamhet och hos de speciella grupper inom de löntagarorganisationer som ägnar vuxenundervisningen särskilt intresse. Ett intensivt utnyttjande av radio och television över hela undervisningsfältet fordrar god tillgång till mediautbildade programledare, producenter och författare. Förtrogenhet med produktionstekniken är nödvändig om rationaliseringseffekter skall kunna uppnås i undervisningen. En av de första uppgifterna torde bli att få fram den arbetskraft som behövs för försöksverksamheten. På grundval av de erfarenheter som framkommer vid produktionen av undervisningsbärande radio- och televisionsprogram och vid deras användning bör de sakkunniga få uppdrag att inkomma med förslag till lösning av de olika principiella och organisatoriska problem som är förknippade med ökad användning av radio och television på utbildnings- och bildningsområdet. De sakkunniga bör därvid bl. a. utreda den organisationsform i vilken den framtida produktionen av utbildningsprogram bör bedrivas för att samhällets resurser på bästa sätt skall tas till vara.

De sakkunniga bör slutligen undersöka vilka kostnadsbesparingar som kan uppnås genom ett nordiskt samarbete i produktionen av utbildningsprogram.

Första TR U -kommittén 57

TRU lzs arbetsuppgifter utvidgades genom olika tilläggsuppdrag.

D Kungl. Majzt uppdrog den 2 februari 1968 åt universitetskanslerämmed TRU-kommittén utreda frågan om bete: (UKÄ) att i samråd anvä1dande av TV i medicinsk utbildning”, särskilt avseende fördelarna med och kostnaderna vid användning av färg-TV. och D 1962 års barnstugeutredning avgav den 25 juni 1969 till statsrådet chefen för Utbildningsdepartementet en skrivelse, vilken ledde till att TRE-kommittén den 10 juli 1969 av Kungl. Maj :t fick iuppdrag atti samråd med barnstugeutredningen göra försök med förskoleprogrami radic och TV, i huvudsak efter de riktlinjer för verksamheten som föreslagits i nämnda skrivelse (se 3.5). D Med anledning av en rekommendation från Nordiska rådet uppdrog :t den 9 juli 1970 åt TRU-kommittén att överväga åtgärder KungLMaj för ett nordiskt samarbete angående material till undervisningen i radio och television”. l97l fick TRU att i försöksverksamheten med D År 1 i uppdrag i radio och TV ägna speciell uppmärksamhet åt barn förskoleprogram samt att redan som på olika sätt är fysiskt eller psykiskt handikappade vid planeringen av undervisningsprogrammen i största möjliga utsträckning beakta de Synskadades och de hörselskadades problem (se 3.6).

2.3 Tillkomsten av TRU:s produktionsenhet

Sedan kommittén tillkallats startades omgående förberedelserna för att av den TV-studio i Stockskapa en funktionsduglig produktionsenhet av kommanditbolaget Nord-Art och som tillträdsund, som staten köpt 1968. förekom dock redan under des den l januari Viss produktion hösten och utrustningen förhyrdes. Under sommaren 1967, då lokalerna 1967 anställdes personal och igångsattes en internutbildning. När ansvaret för verksamheten den l juli 1972 övergick till den nya TRU-kommittén (TRU ll) hade produktionsenheten expanderat så att den fast anställda personalen uppgick till ca 140 personer. Dessutom har ett stort antal personer engagerats som ämnesexperter, programmedverkande osv. För TRU:s vuxenutbildning har av Kungl. Maj :t tillkallade experter utgjort en expertgrupp (TRUVUX). Också för förskoleverksamheten tillkallades ett antal experter, som med att dra riktlinjer för utgjort en planeringsgrupp uppgift upp försöksverksamheten. Verksamheten inom TRU bedrevs till och med år 1972 inom sex olika sektorer, nämligen teknik och naturvetenskap, vuxenutbildning, gymnasial och arbetsmarknadsutbildning, samhällsvetenungdomsutbildning skap, medicin samt förskola. Första budgetåret 1967/68 fick TRU 9,4 milj. kr. i anslag från staten för sin försöksverksamhet. Budgetåret 1971/72 hade anslaget vuxit till ca 60 14,7 milj.kr. Under perioden 1967/68-1971/72 utgick sammanlagt för TRU:s försöksverksamhet. Dessa belopp avsåg medel för milj.kr. försök och produktion. Dessutom anslogs budgetåret 1967/68 3,4 milj.

58 Första TRU-kommittén sou 1975:28

kr. för inköp av studiolokaler och teknisk utrustning. År 1971/72 anslogs 3,6 milj. kr. som ersättning till televerket för distribution av program. Tidigare hade sändningarna inräknats i sändningsvolymen för SR:s allmänna programverksamhet. Utöver anslagen över riksstaten har produktionsenheten också uppburit vissa intäkter, vilka kunnat användas i försöksverksamheten. Inkomsterna har erhållits genom försäljning i egen regi av trycksaker, försäljning av tekniska resurser och tjänster, ersättning för produktion av vissa program, samt i samband med att produkter marknadsförts efter avtal med t. ex. olika förlag. Huvuddelen av intäkterna har dock endast svarat mot de faktiska kostnader som TRU haft för exempelvis produktion av trycksaker.

2.4 TRU I:s första betänkande Den 4 maj 1971 överlämnade TRU lsitt första betänkande Produktionsresurser för TV och radio i utbildningen (SOU 1971:36). Kommittén framhöll att den uppfattning om användningssätt och utformning betr. TV och radio i undervisningen som låg till grund för tillkomsten av TRU-kommittén och dess produktionsenhet ganska snabbt hade förändrats. ”Det är numera ofta missvisande att beskriva produktionen enbart i termer av radio- eller TV-program. l stället produceras i regel kurser eller kursavsnitt med inslag av skilda medier. Redogörelsen för TRU:s försöksverksamhet var tämligen kortfattad och i första hand avsedd att tjäna som bakgrund till en diskussion om den framtida organisationen av produktionen. Enligt TRU I var redan de vunna erfarenheterna tillräckliga för att understryka behovet av en organisationslösning samtidigt som allmänt praktiska, ekonomiska och organisatoriska synpunkter på rådande förhållanden motiverade att de samhälleliga produktionsresurserna samordnades och gavs en fast organisation. TRU Izs förslag samt remissinstansernas synpunkter behandlas i kap. 13.

2.5 Kungl. Majzts ställningstagande

l 1972 års statsverksproposition (prop. 1972:1, bil. 10, s. 429) redogjorde föredragande statsrådet för TRU Its betänkande samt för remissyttrandena. Remissinstanserna hade enligt statsrådet i stort sett anslutit sig till tanken på fortsatt utnyttjande av radio och television för undervisningsändamål. För den framtida utvecklingen borde man ta fasta på det förhållandet att försöksverksamheten i fråga om vuxenutbildning och förskola hade mött det starkaste gensvaret i remissopinionen. Betr. organisationsfrågan, där remissopinionen var starkt splittrad, borde man enligt föredragande statsrådet - i avvaktan på bl. a. resultaten av arbetet i läromedelsutredningen, 1969 års radioutredning(RUT 69) och 1968 års utbildningsutredning (U 68) - inte göra någon förändring i

Första TRU-kommittén 59

nuvarande för skolprogrammens del eller TRU-komorganisationsformer verksamhet. Försöksverksamheten borde tills vidare fortsätta i mitténs de riktlinjer som anmälts i direktiven för TRU ll kommittéform enligt (3.1). av den TRU I borde slutföra sitt pågående arbete med utvärdering bedrivna verksamheten. Den nya kommittén fick i uppgift att dittills och leda en fortsatt försöksverksamhet, som främst skulle vara planera inriktad på vuxenutbildning på alla utbildningsnivåer och på förskola.

2.6 TRU I:s slutbetänkande

TRU 1 sitt slutbetänkande TRU:s försöksverk- 1 juni 1973 överlämnade

samhet 1967-1972 (SOU 1973:19). l betänkandet gavs en utförlig

av den försöksverksamhet som TRU 1 svarat för under åren beskrivning l967#l972 samt redovisades de resultat och erfarenheter som den givit. i detta avsnitt är hämtade direkt från TRU l:s De följande Synpunkterna betänkande.

Det reguljära utbildningsvásendet

TRU 1 var ett av huvudresultaten av försöksverksamheten inom Enligt - varmed TRU l avsåg ungdomsskolan det reguljära utbildningsväsendet

v att TRU att tillämpa moderna metoder för

och högskolan genom och läromedelskonstruktion tagit fram läromeundervisningsplanering med av rörlig bild och ljud med vilka man haft delssystem inslag att visa att läro- och studieplanernas övergripande mål kan möjlighet realiseras i undervisningen, samtidigt som kunskapsresultaten varit goda. Ett omfattande arbete har lagts ned på utprövningen av de läromedel som tagits fram i avsikt att kontrollera om målen för den meddelade samt att få underlag för en revidering av undervisningen uppfyllts läromedlen. Dessa syften har också uppnåtts genom utprövningsverksamheten. Det vore dock TRU I en felsyn att förvänta att dessa enligt skulle kunna ge entydiga resultat som skulle kunna ”bevisa” utprövningar är ”bättre än traditionell att en undervisning baserad på nya läromedel Inte heller kunde utprövningar av försöksmaterial för olika undervisning. kurser direkt av hela försöksverksamheten. Allt tjäna som en utvärdering för många faktorer var utom kontroll för att man med tillgängliga beteendevetenskapliga metoder skulle kunna få objektiva mått på alla resultat. ”TRU l grundar därför sin utvärdering av verksamheten på en utifrån såväl analyser av försöksverksamhetens förutsamlad bedömning sättningar som alla de iakttagelser och erfarenheter som redovisats”. Studieresultaten bedömdes, enligt TRU I, iflera fall vara klart bättre läroän tidigare. Läromedelssystemen skiljer sig från de traditionella böckerna som genom att de bygger på en total undervisningsplanering också beaktar de övergripande målen. t. ex. genom valet av arbetsformer TRU har kunnat utveckla och pröva nya och okonventionella läromedel, och arbetsformer i en utsträckning som inte torde ha varit undervisningsmöjlig om utvecklingsarbetet bedrivits i sedvanliga former (SOU 1973:19,

60 Första TRU-kommittén sou 1975:28

s. 97). I flera fall har, enligt TRU l, användningen av TRU-produkterna redan givit påtagliga rationaliseringsvinster bl. a. genom en noggrann undervisningsplanering. TRU:s praktiska försök har i de allra flesta fall genomförts under samma ekonomiska som konventionell betingelser undervisning i fråga om t. ex. lärartilldelning. Först när bidrags- och budgetsystemen ändrats, så att beslutsfattarna kan göra ett friare val mellan olika undervisningsformer och läromedel skulle man, enligt TRU I, fullständigt kunna utnyttja de vinster som läromedlen erbjuder. Vid en totalbedömning fann TRU I att försöksverksamheten givit så positiva resultat, att kommittén rekommenderade att man tar tillvara TRU:s resurser i form av färdiga produkter, samlade pedagogiska och tekniska kunnande och tekniska för fortsatt utrustningar pedagogiskt

utvecklingsarbete för det reguljära utbildningsväsendet och för annan

utbildningsverksamhet i samhällelig regi eller med samhälleligt stöd.

Förskoleverksamheten

Enligt TRU l var erfarenheterna av den begränsade försöksverksamheten inom förskolesektorn klart positiva. TRU borde därför ses som en central resurs, vilken i samarbete med tillsynsmyndigheten kan svara för betydelsefulla uppgifter i fråga om det pedagogiska och utvecklingsarbetet den samhällsstödda produktionen för förskolan. Insatserna kunde också gälla fortbildning av förskolans och personal föräldrautbildning.

Vuxenutbildningen

Enligt TRU lzs totalbedömning har försöksverksamheten inom vuxenutbildningen givit ett mycket gott resultat. Utbudet av kurser utgjorde, och

skulle i allt större utsträckning kunna utgöra, en verksam del i samhällets

insatser för att överbrygga till utbildningsklyftorna genom att stimulera olika studieaktiviteter och genom att erbjuda ett studiematerial, som kan utnyttjas på olika ambitionsnivåer och i anslutning till olika Studieformer, enskilt eller i grupp. Det kommer enligt TRU l under framtid att finnas ett överskådlig ökande behov av utbildningsprogram i radio och TV liksom av kompletterande insatser i anslutning till programmen. ”Det fortsatta arbetet bör samordnas med samhällets övriga insatser i fråga om de tre huvudtyperna av vuxenutbildning den yrkesinriktade, den som bygger på skolans läroplaner och folkbildningen. insatserna för de kortutbildade bör därvid ha högsta prioritet. TRU Izs slutbetänkande överlämnades av Kungl. Maj :t till TRU ll för beaktande i utredningsarbetet. Detta innebär att betänkandet formellt inte har remissbehandlats. Däremot har TRU Il sänt betänkandet jämte ett antal frågor för synpunkter till ca 130 myndigheter, organisationer, statliga utredningar m. fl. Ca 100 svar har inkommit. De inkomna Synpunkterna redovisas i sitt sammanhang i kap. 7-10.

3 Utredningsuppdraget

3.1 Översikt Uppgiften för TRU ll (3.2) är att dels planera och leda produktionsverksamheten, som främst bör inriktas på vuxenutbildning på alla nivåer och på förskola, dels lägga fram förslag om hur radio- och TV-inslag m. m. skall utnyttjas på dessa områden. Vidare bör kommittén lägga fram förslag om hur en framtida mer definitiv organisation skall utformas. TRU II har vidare fått i tilläggsuppdrag att utreda frågan om ett svenskt utbildningssystem efter mönster av det brittiska Open University och andra motsvarande system (3.3). Dessutom har kommittén fått i uppdrag att pröva frågan om den framtida lokaliseringen av de verksamheter, som berörs av organisationsförslaget (3.4). De riktlinjer som TRU I erhöll för försöksverksamheten med förskoleprogram har gällt även efter det att ansvaret övergått till TRU II (3.S). Motsvarande gäller uppdraget att särskilt beakta de handikappades problem samt att ägna särskild uppmärksamhet åt handikappade barn (3.6). Utöver direktiven har TRU Il fått vissa riktlinjer för sin verksamhet i statsverkspropositioner och regleringsbrev (3.7). Av direktiven framgår inte uttryckligen att utredningsuppdraget innefattar den verksamhet som bedrivs inom SR/UTB. Men eftersom TRU Il är en direkt fortsättning på TRU l och då kommittén skall lägga fram förslag om den framtida organisationen har kommittén ansett det nödvändigt att behandla SR/UTB:s verksamhet lika ingående som den som bedrivits vid TRU.

3.2 Direktiven för TRU II Kommitténs direktiv gavs i anförande till statsrådsprotokollet den 30 december 1971. Inledningsvis redovisar föredragande statsrådet direktiven för TRU I och förslagen i dess betänkande (SOU 1971:36) Produktionsresurser för TV och radio i utbildning samt remissinstansernas synpunkter på förslagen. Föredragande statsrådet anförde vidare: ”I fråga om TRU-kommitténs förslag till Organisationsform är remissopinionen starkt splittrad. Flera remissinstanser tillstyrker TRU-kommitténs förslag om inrättande av en särskild enhet för utbildning via radio

62 Utredningsuppdraget

och TV utanför Sveriges Radio. Andra hävdar - i likhet med de två - att man i avvaktan på resultaten reservanterna inom TRU-kommittén av arbetet i utredningar som läromedelsutredningen, 1969 års radioutredning och 1968 års utbildningsutredning som en provisorisk lösning bör lägga den sammanslagna enheten inom Sveriges Radio. Andra remissinstanser återigen anser att ingen sammanslagning bör äga rum nu, utan att verksamheten t. v. bör fortsätta i nuvarande former. Enligt min bör mening med hänsyn till att arbetet inom nyss nämnda utredningar kan komma att påverka valet av en mer definitiv Organisationsform - inte f. n. någon ändring göras i nuvarande organisationsformer för utbildningsprogramenhetens del och anslagsfinansierade TRU-kommitténs produktionsverksamhet. I likhet med bl. a. Sveriges Radio anser jag att man t. v. bör fortsätta verksamheten i kommittéform enligt riktlinjer som jag återkommer till i det följande. TRU-kommittén bör slutföra sitt arbete med att genomföra utvärdering av hittillsvarande verksamhet. En ny kommitté bör tillkallas med uppgift att planera och leda en fortsatt verksamhet. Denna bör främst vara inriktad på vuxenutbildning på alla utbildningsnivåer -- motsvarande bl. a. den verksamhet som TRU arbetsgrupp för vuxenutbildning svarat för - och på förskola. l uppgiften ingår naturligen att lägga fram slutgiltiga förslag om hur radiooch TV-inslag m. m. skall utnyttjas Därvid skall på dessa områden. beaktas även andra distributionsformer än eterdistribution. I ett senare skede kommer det att bli aktuellt att ta ställning till hur en framtida mer definitiv organisation skall utformas. Den nya kommittén bör lägga fram förslag härom. Som understrukits av några remissinstanser aktualiseras därvid också vissa frågor i anslutning till radiolagstiftningen. Den nya kommittén bör därför hålla sig underrättad om arbetet med denna fråga, som är en viktig uppgift för 1969 års radioutredning. Den bör även analysera de konsekvenser olika organisationsformer kan få för radiolagstiftningen m. m. Det kan senare visa sig behövligt att på denna punkt ge ytterligare riktlinjer för utredningsarbetet. Den nya kommittén har vidare att ingående överväga framtida avgränsning mot och samordning med utbildningsmyndigheterna m. fl. verksamheter. TRU-kommittén har som speciell uppgift att producera för program den tekniska utbildningen vid Linköpings Kommittén högskoleenhet. säger i sitt betänkande att det har varit förenat med stora svårigheter att introducera Iäromedelssystem med radio och TV inom den tekniskt-naturvetenskapliga sektorn. Användningen av förproducerade undervisningssystem bör enligt kommitténs uppfattning inte regleras genom centrala föreskrifter. Det är enligt kommittén mera realistiskt att tänka sig ett budgetsystem som ger institutionerna ökade möjligheter att välja mellan olika slag av undervisningsinsatser. Det bör t. ex. vara möjligt att kombinera lokal och central TV-produktion. Detta innebär enligt TRUkommittén bl. a. att de lokalt ansvariga skulle kunna vända sig till en central enhet med specialister och avancerad utrustning för att få hjälp. Den nya kommittén bör med utgångspunkt i TRU-kommitténs erfarenheter och överväganden skyndsamt avge förslag om organisationen i detta avseende av undervisningen vid den tekniska fakulteten i Linköping. Förslaget bör utformas i samråd med universitetskanslersämbetet. Försöket att utnyttja radio- och TV-program inom gymnasieskolan m. m. som inom TRU-kommittén leds av en särskild grupp (TRUAS), bör slutföras. Eftersom pågående verksamhet är nära förbunden med skolöverstyrelsens arbete med läromedelsutveckling, bör ansvaret idenna del föras över till överstyrelsen. Slutförandet av uppgiften bör dock ske i samverkan med den nya kommittén. Produktionen av programmen m. m. bör ombesörjas med utnyttjande av de produktionsresurser som den nya kommittén skall förfoga över. Jag avser att senare återkomma till Kungl.

Utredningsuppdraget 63

om bl. a. hur stor del av de totala resurserna som skall Majzt i fråga användas för detta ändamål. Mellan TRU-kommittén och den nya kommittén måste ett samarbete sammanhang peka på två sådana områden där äga rum. Jag vill i detta samarbete är nödvändigt. TRU-kommittén förfogar över ett stort antal som är sysselsatta med uppgifter inom produktionsverksamexperter heten. Efter förslag av den nya kommittén bör denna expertis i lämplig över till Det är givetvis även utsträckning föras den nya kommittén. nödvändigt att TRU-kommittén fortlöpande håller den nya kommittén underrättad om erfarenheter och rön från pågående eller avslutade Det är också sannolikt att TRU-kommittén under utvärderingsprojekt. sitt avslutande arbete kan få anledning att tillgodogöra sig erfarenheterna från den fortsatta försöksverksamheten.

Som framgår av direktiven skulle kommittén skyndsamt avge förslag betr. den tekniska utbildningen vid om organisation av undervisningen 1 skrivelse till Kungl. Majzt den 12 december 1972 högskolan i Linköping. kommittén i samråd med UKÃ att statsmakterna skulle bemynföreslog diga UKÃ att fr. o. m. den 1 juli 1973 inte längre föreskriva obligatorisk av TV-program i undervisningen vid högskolan i Linköping. användning En fortsatt produktion borde, såsom varit fallet vid övriga högskolor, med resp. högskola. Kommittén anförde baseras på överenskommelser vidare att den i annat sammanhang ämnade föreslå former för samverkan mellan lokala och centrala produktionsresurser. I propositionen år 1973 vuxenutbildning (prop. 1973:54, s. 75) framhöll föredragande angående statsrådet att TV även framdeles bör spela en viktig roll i undervisningen vid högskolan i Linköping. ”Därvid bör det dock ankomma på berörda inom att närmare bestämma ivilken form TV skall organ högskolan användas i undervisningen. Högskolan har tillgång till av TRU-kommittén och bör samarbeta med den nya komredan producerade TV-program och aktualisering av program samt mittén då det gäller revidering Dessutom bör högskolans möjligheter att frameventuell nyproduktion. ställa egna undervisningsprogram tas i anspråk”. För framtiden skulle dessa kostnader för aktualisering och revidering bestridas med de medel som står till förfogande för av TRU-program Kostnaderna skulle prövas vid beräkningen av medelsbehovet högskolan. för teknisk utbildning vid högskolan i Linköping. rskr 1973:174) hade ingen erinran mot Riksdagen (UbU 1973:27, den beslutade gäller sålunda förslaget, och av riksdagen ordningen numera.

3.3 Uppdrag ang. Open University

1972 fick kommittén Kungl. Maj :ts uppdrag att beakta Den 28 december anfört om utbildningssystem, som vad riksdagens utbildningsutskott etermedierna i undervisningen. 1 motion 1972:1170 hade yrkats utnyttjar att riksdagen hos Kungl. Majzt måtte hemställa att frågan om ett svenskt efter mönster av det brittiska The Open University utreds. eteruniversitet” I motionen framhölls att utvecklingen vid The Open University noggrant bör följas inom såväl TRU som Sveriges Radio. Kungl. Maj :t bör tillsätta

64 Utredningsuppdraget sou 1975:28

en särskild kommitté som får i uppdrag att närmare utreda de frågor som berörs i denna motion. Förslag med anledning av utredningens förslag bör därefter framläggas för riksdagen. Utskottet (UbU 1972:33) konstaterade att det inte syntes råda några delade meningar om att vi i vårt land bör söka tillgodogöra oss och till svenska förhållanden anpassa erfarenheterna från ifrågavarande brittiska utbildningssystem. Utskottet anförde vidare: Utskottet har i det föregående pekat på några svenska utredningar m. m. som arbetar med hithörande frågor och utskottet kan inte ansluta sig till tanken att ytterligare en utredning skall tillkallas. Utskottet vill emellertid peka på angelägenheten av en ökad samordning i utredningsarbetet. Enligt utskottets mening måste huvudansvaret för att det brittiska utbildningssystemet och andra motsvarande system studeras som bär ligga på ett organ, ansvaret för att utredningsarbetena resulterar i en samlad överblick över behov och befintliga resurser samt i reformförslag som är resultat av en helhetssyn. Utskottet har funnit sig så kunna tolka direktiven för TRU II att detta huvudansvar ligger Utskottet förutsätter på kommittén. att TRU II bedriver detta arbete i nära samverkan med bl. a. universitetsmyndigheter och folkbildningsorganisationer. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majzt till känna vad utskottet sålunda anfört”.

Riksdagen (rskr 1972:249) beslutade i enlighet med utskottets betänkande.

3.4 Uppdrag ang. den framtida lokaliseringen

Den 23 november 1973 fick TRU ll tilläggsuppdrag ang. den framtida lokaliseringen av produktion av radio och TV-program för utbildningsväsendet. Departementschefen anförde därvid följande:

”Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet föreslog i sitt första betänkande (SOU 1970:29) att kommittén för TV och radio i utbildningen (TRU) samt under viss förutsättning Sveriges Radios utbildningsenhet skulle lokaliseras till Umeå. Kungl. Majzt föreslog (prop 1971:29) att TRU-kommitténs produktionsenhet och delar av Sveriges Radios utbildningsenhet skulle lokaliseras till Norrköping. 1971 års riksdag uttalade (InU 1971:151 rskr 1971:196) att de regionalpolitiska skälen otvivelaktigt är tyngre för lokalisering till Umeå än för Norrköping. beslöt - med Riksdagen anledning av att ett förslag till ny organisation för de berörda verksamheterna - att inte träffa ett definitivt nyligen framlagts avgörande. Riksdagen beslöt vidare att bl. a. frågan om möjligheter att förlägga verksamheterna till Umeå skulle bli föremål för ytterligare utredning. Även andra lokaliseringsalternativ skulle kunna övervägas. I prop. 1973:55 anförde chefen för finansdepartementet att det inte kunde anses meningsfullt att ta slutlig ställning till frågan om förläggningen av TRU-kommitténs produktionsenhet och Sveriges Radios utbildningsprogramenhet med hänsyn till att väsentliga förändringar av radio- och TV-undervisningens framtida inriktning, omfattning och organisation kan komma att ske till följd av det utredningsarbete som pågår. l propositionen förordades att kommittén för den fortsatta verksamheten

Utredningsuppdraget 65

med radio och television inom utbildningsväsendet därför skulle ges i uppdrag att under sitt arbete pröva lokaliseringsfrågan. Riksdagen anslöt sig till denna ståndpunkt (lnU 1973:22, rskr 1973:220). Kungl. Maj :t uppdrager åt kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet att i samband med utarbetandet av förslag om hur radio- och TV-utbildningen i framtiden skall organiseras även pröva frågan om berörda verksamheters framtida lokalisering. Därvid skall riksdagens uttalande i denna fråga beaktas.

3.5 Uppdrag inom förskoleområdet

TRU I erhöll den lO juli 1969 Kungl. Maj :ts uppdrag att ”i samråd med 1968 års barnstugeutredning bedriva försöksverksamhet med förskoleprogram. Försöksverksamheten skulle bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer som angavs i en skrivelse från barnstugeutredningen till utbildningsministern av den 25 juni 1969. l skrivelsen anfördes bl. a.: Förskolan utgör ett värdefullt, ofta nödvändigt, komplement till familjen. Heltidsförskolan (daghemmen) ger barnens båda föräldrar, alternativt den ensamstående modern eller fadern möjlighet att förvärvsarbeta. För barnen fyller förskolan tidigt en viktig funktion. De får där vara tillsammans med andra barn i grupp och under kvalificerad pedagogisk ledning. Åren innan barnen börjar skolan är en period då intellektuell, motorisk, social och emotionell utveckling uppvisar en mycket brant tillväxtkurva. Den utveckling som då sker, utgör grunden för all senare utveckling. Barnen behöver därför tidigt rika kontakter och upplevelser för att på ett meningsfullt sätt vidga sina färdigheter och kunskaper. De medfödda förutsättningarna varierar men miljön är avgörande för hur dessa tas tillvara. Ju yngre barnet är desto större inverkan har miljön. Under de tidiga åren kan hämningar orsakas, som försvårar skolanpassningen och den senare livsanpassningen. Många barn i vårt land växer upp under förhållanden som ger mycket begränsade utvecklingsmöjligheter. Vetskapen att en förändring från en torftig till en mer stimulerande miljö får större effekt ju yngre barnet är motiverar en mycket stark satsning på förskoleverksamheten. De avgörande faserna för olika delar av personlighetsutvecklingen är inte möjliga att åldersmässigt exakt ange. För flera betydelsefulla funktioner kan de dock ungefärligen anges. Detta gäller t. ex. språkförmågan. En viktig fas i utvecklingen av språket kan generellt sett anses vara avslutad vid fyraårsåldern. Då talar de flesta barn i stort sett rent och har ett för vuxna begripligt tal. Därefter sker en viktig vidareutveckling av språket och samtidigt av andra viktiga funktioner varav en stor del är beroende av språkförmågan. l dag har få barn möjlighet att inom sin vanliga omgivning få tillräcklig social träning och många har begränsade möjligheter till upplevelser av natur och samhälle. Barn i tätorterna växer upp i utpräglade bostadsreservat, där avstånden är stora till arbetsplatser och andra intressanta miljöer. Barnens egen rörelseradie är begränsad och lekmiljön ofta torftig. Barn i glesbygdsområden saknar ofta lekkamrater och många av dem kommer till skolan med kontakt- och språksvårigheter. I förskolan får barnen möjligheter till social träning genom den organiserade gruppsamvaron. Genom konkret bearbetning i lekens form och upplevelser med vuxna och andra barn stimuleras språkutvecklingen och samtidigt skaffar sig barnet kunskap om omvärlden och om hur saker och ting fungerar.

66 Utredningsuppdraget

Förskolan har ännu en otillräcklig omfattning. Endast ca hälften av de barn som börjar skolan har under någon period varit i förskola och huvudparten av dem endast ett år. Tillgången till förskolor är mycket varierande i olika delar av landet. De barn som är i särskilt behov av den stimulans förskolan ger - barn från ekonomiskt, socialt och kulturellt eftersatta miljöer och barn i glesbygder - har nu de sämsta möjligheterna att utnyttja den. Från utredningens är en utbyggnad av synpunkt förskolan som innebär att den kommer alla barn till del önskvärd. Det finns dock inte möjligheter att de allra närmaste åren nå detta mål. Därför har TV och radio en viktig uppgift att fylla som komplement till förskolan, inte minst under förskolans utbyggnadsskede. Båda media har stora möjligheter att levandegöra verkligheten, att förmedla kunskap på ett sätt som engagerar och att stimulera barnen till - för deras - aktiviteter. utveckling viktiga En programverksamhet som medvetet inriktas på att fylla en sådan funktion är, sett från utredningens synpunkt, inte bara värdefull som komplement under utbyggnadsperioden utan torde också på sikt kunna komma att utgöra ett betydelsefullt fast inslag i förskolans verksamhet. Då utredningen i sitt arbete prioriterar utarbetandet av en målsättning för den inre verksamheten, kommer slutsatserna och förslagen i detta avseende att kunna läggas till grund för en programplanering. Vi vill också framhålla, att verksamheten i förskola är särskilt väl lämpad för en anpassning till radio- och TV-sändningar. Den bundenhet till schema som kan vara problem i skolan, föreligger inte här. Vi finner det väsentligt att programmen riktar sig till barn 2-6 år, men främst 4-6-åringarnas intressen tillgodoses. Som allmän för målsättning programmen bör gälla att de har en i positiv mening aktiverande karaktär. Inslagen bör syfta till att ge en allsidig orientering om grundläggande matematiska begrepp, om samhälle och natur. Samtidigt skall rik stimulans ges för språkutvecklingen. Några kan med fördel program ge information till barnens föräldrar om hur programmen bör följas upp. Barnstugeutredningen vill därför föreslå att utbildningsdepartementet anslår medel för att bedriva försöksverksamhet med förskoleprogram i radio och TV med sikte på att sådana program skall bli ett fast inslag i dessa båda medias programverksamhet. Vi anhåller om att 1.5 milj. kr. anslås för sådan försöksverksamhet under budgetåret 1970/71.

3.6 Uppdrag inom handikappområdet

I statsverkspropositionen år 1971 (prop. l97l zl, bil. 10, s. 390) anförde föredragande statsrådet beträffande den påbörjade försöksverksamheten med förskoleprogram i radio och TV:

”l försöksverksamheten bör speciell uppmärksamhet ägnas barn som på olika sätt är fysiskt eller psykiskt handikappade eftersom dessa grupper f. n. ofta har begränsade möjligheter att utnyttja förskolan.” I en fempartimotion vid l97l års riksdag (motion 1971:200) framfördes uppfattningen att ”TRU-kommitténs ansvar för minoritetsgrupperna har även principiell betydelse som ett led i strävandena att integrera de handikappade i samhället genom att anpassa olika samhällsfunktioner till dessa minoritetsgrupper. TRU-kommitténs uppdrag borde därför innefatta anpassning av etermedias programutbud till svårt syn- och hörselskadade, och detta arbete borde ske i nära samverkan med dessa handikappgruppers egna organisationer. I motionen hemställes att riks-

Utredningsuppdraget 67

”som att kommittén för TV och radio i dagen sin mening uttalar, utbildningen (TRU) redan vid planeringen av undervisningsprogram m. m. i största utsträckning beaktar de synskadades och de möjliga hörselskadades Utbildningsutskottet (UbU 1971:2) anförde problem. att inte minst med hänsyn till de speciella problem som synes vara förknippade med sådana insatser framstår det för utskottet som synneratt någon del av TRU:s försöksverksamhet ägnas dessa ligen angeläget (rskr 1971:59) beslutade i enlighet med utskottets frågor.” Riksdagen betänkande. av riksdagsbeslutet erinrar Maj :t i skrivelse av Med anledning Kungl. den 2 april 1971 kommittén om föredragandens uttalande i prop. 1971:1 (bil. 10, s. 390) att i försöksverksamhet med förskoleprogram i radio och TV C1 dels speciell uppmärksamhet bör ägnas barn som på olika sätt är fysiskt eller psykiskt handikappade Cl dels att TRU inom ramen för sina medel bör prioritera program för förskola och vuxenutbildning TRU-kommittén uppmärksammas vidare på vad riksdagen anfört (UbU om att TRU redan vid planeringen av 1971:2 s. 12, rskr 1971:59) m. m. i största möjliga utsträckning skall undervisningsprogrammen beakta de synskadades och de hörselskadades problem”.

3.7 Övriga riktlinjer

Utöver de ovan nämnda direktiven till kommittén har vissa riktlinjer för den löpande produktionsverksamheten också beslutats av Kungl. Maj :t och riksdagen. Det har skett - och sker - dels i samband med riksdagens beslut om för TRU:s löpande verksamhet, dels av anslagstilldelning Maj :t vid prövningen av förslaget till produktionsplan, som kom: Kungl. mittén har att inlämna till Kungl. Maj :t varje år. 1 1970 års statsverksproposition (prop. 1970:1, bil. 10, s. 404) anförde föredragande statsrådet att etermedierna har en viktig uppgift att fylla som komplement till förskolan, inte minst under förskolans utbyggnadsskede. Jag räknar med att vid uppläggning och utvärdering av förskoleporgrammen speciell uppmärksamhet kommer att ägnas åt möjligheterna att påverka barnens sociala träning och deras kommunikationsfärdighet. 1 statsverkspropositionen år 1973 (prop. 1973:1, bil. 10 s. 478) framhöll statsrådet att det är viktigt att kommittén både inom föredragande vuxenutbildnings- och förskoleområdet försöker nå dem som har det största behovet av intellektuell, kulturell och social stimulans. Vidare räknade han med att kommittén kunde lägga fram förslag om en framtida mer definitiv organisation av verksamheten inom loppet av två år. I 1974 års statsverksproposition (prop. 1974:1, bil. 10, s. 395) ansåg i likhet med TRU II att ökade insatser bör göras departementschefen beträffande program och material för förskolebarn och handikappade samt inom föräldrautbildningen. Även viss utökad försöksverksamhet med regional information är angelägen. I likhet med TRU anser jag det

68 Utredningsuppdraget

mycket väsentligt att bevakningen av vad som händer inom kassettområdet utvidgas”. Liknande uttalanden gjordes i 1975 års budgetproposition (prop. 1975:1, bil. lO, s. 423). I regleringsbrevet, där de av riksdagen beslutade medlen ställs till kommitténs disposition, är anslaget för produktion m. m. uppdelat på olika områden. Dock får kommittén omdisponera dessa medel på de olika områdena inom totalbeloppets ram. I besluten i anledning av kommitténs förslag till produktionsplan har Kungl. Majzt förordnat att utredningens produktionsverksamhet skall bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med den föreslagna produktionsplanen. I beslutet år 1972 (Kungl. brev 1972-09-08) erinras utredningen om att samtliga kostnader för sådana speciella projekt som kan betecknas som beställningsarbeten från organisationer, företag och offentliga myndigheter m. m. helt skall täckas av beställaren.

4 Utredningens arbetssätt och betänkandets

m. m.

uppläggning

4.l Arbetssätt

Kommittén har haft två huvuduppgifter, nämligen att dels fungera som styrelse för den löpande TRU-verksamheten, dels som utredning lägga fram förslag om den framtida inriktningen och organisationen. Kommittén har haft fördelen att kunna bygga vidare på TRU l:s erfarenheter och de synpunkter som framfördes i dess båda betänkanden. Vissa direktiv som gavs TRU l har också gällt för den fortsatta verksamheten. Kommitténs utredningsuppdrag har spänt över ett vitt område. Det har gällt stora delar av utbildningsväsendet och olika medier och distributionssätt. Såväl när det gäller utbildningsområdet som den tekniska sidan har viktiga förändringar inträffat under utredningsperioden. Vidare har ett stort antal utredningar arbetat, vilka berört kommitténs uppdrag. TRU ll har till sitt förfogande haft två expertgrupper, en för vuxenutbildning (TRUVUX) och en för förskoleverksamhet. Det är viktigt att betona att ledamöterna har deltagit i expertgrupperna som enskilda personer och inte som representanter för olika myndigheter, organisationer m. m. De delar av betänkandet som berör vuxenutbildning resp. förskoleverksamhet har i stort utsträckning arbetats fram inom eller i samråd med dessa expertgrupper. För kommittén har det varit naturligt att bygga sina förslag och ställningstaganden på expertgruppernas rekommendationer i de delar som berör expertgruppernas arbetsområden. Kommittén har också behandlat frågan om användningen av rörlig bild och ljud inom ungdomsskolan och högskolan. För att kunna beakta synpunkter från användarsidan har kommittén funnit det nödvändigt att utse särskilda arbetsgrupper inom dessa områden, som på samma sätt som de båda expertgrupperna arbetat fram förslag och synpunkter till kommittén. Sålunda har kap. 7 i huvudsak arbetats fram inom expertgruppen för förskoleverksamheten, kap. 8 inom arbetsgruppen för skolfrågor, kap. 9 inom arbetsgruppen för högskolan och kap. 10 inom TRUVUX. Kap. 6 har diskuterats inom samtliga grupper. Också övriga kapitel har grupperna haft möjlighet att framföra synpunkter på. Genom detta förfarande har, i motsats till TRU lzs slutbetänkande, inga särskilda rapporter från expert- och arbetsgrupperna framställts såsom bilagor till detta betänkande.

70 Utredningens arbetssätt m. m. _

I TRUVUX ingår f. n. följande experter: Leif Andersson (TRU-kommittén, ordförande), Torsten Eliasson (Brevskolan), Peter Hammarberg (Folkuniversitetet), Tore Hultqvist (TCO), Inge Johansson (ABF), Carin Lindblom (Viskadalens folkhögskola), Rolf Lundgren (SR/UTB), Kurt Lindal (SR/UTB, ersättare för Rolf Lundgren), Stig Lundgren (Folkbildningsförbundet), Artur Olsson (SÖ), Gösta Vestlund (SÖ, ersättare för Artur Olsson), Henry Persson (LO) samt Allan Sundqvist (Studieförbundet Vuxenskolan). Följande experter ingår i expertgruppen för förskoleverksamheten: Elsa Bohlin (Svenska kommunförbundet), Margit Hoffman (SR/UTB), Bodil Rosengren (Barnstugeutredningen), Gertrud Schyl-Bjurman (Socialstyrelsen), Siv Thorsell (Socialstyrelsen), Elsa Warby (SÖ), Dick Åkerblom (Förskoleseminariet i Södertälje), Ulf Perstedt (TRU-kommittén, ordförande) samt Olle Österberg (Lärarhögskolan i Stockholm). I arbetsgruppen för skolfrågor har ingått följande personer: Leif Andersson (TRU-kommittén, ordförande), Bo Berger (SÖ t. o. m. 1974- 07-31 och fr. o. m. 1974-08-01 Statens institut för läromedelsinformation), Gösta Larsson (Kommunförbundet), Margareta Roos (SÖ fr. o. m. 1974-09-01) samt Rolf Svensson (SR/UTB). l arbetsgruppen för högskolan har ingått följande personer: Bengt Ahlström (UKÄ), Leif Andersson, (TRU-kommittén, ordförande), Bengt Eklundh (Socialstyrelsen), Åke Frisk (högskolan i Linköping), Stig Molander (SÖ) samt Gunnar Ström (Uppsala universitet). Vid sammanträdena med expert- och arbetsgrupperna har, förutom kommitténs sekreterare, medarbetare inom TRU regelbundet deltagit. Av formella skäl har inga inom TRU anställda förordnats som experter, eftersom de redan är anställda av kommittén. Vid kommitténs sammanträden har cheferna för TRU:s produktionsenhet, utvecklingsgrupp samt vuxenutbildnings- och förskolesektorer deltagit. Vid vissa tillfällen har också andra medarbetare deltagit. Ett stort antal TRU-medarbetare har ägnat en betydande del av sin arbetstid åt arbetsuppgifter för kommittén vid

sidan av de löpande uppgifterna inom produktionsenheten. Under senare

delen av utredningsarbetet har också tre medarbetare inom SR/UTB deltagit i kommitténs sammanträden, nämligen enhetschefen, chefen för SR/VUX, tillika bitr. enhetschef, samt bitr. planeringschefen. Under sitt arbete har kommittén vidare samrått med personalen vid TRU och SR/ UTB, dels genom stormöten med hela personalen, dels genom överläggningar med en särskild grupp bestående av tre representanter från vardera TRU och SR/UTB, som utsetts av personalorganisationerna.

4.2 Betänkandets uppläggning

Detta betänkande bör ses i sammanhang med de båda betänl-;anden som TRU l lämnat. Framför allt i dess slutbetänkande (SOU 1973:19) ges en utförlig redovisning av TRU:s försöksverksamhet åren 1967-1972. Kommittén har inte funnit skäl att annat än undantagsvis redovisa dessa erfarenheter, utan hänvisar till nämnda betänkande. Vissa synpunkter

Utredningens arbetssätt m. m.

över betänkandet, som kommittén inhämtat, redovisas i sitt sammanhang I betänkandet redovisas vissa erfarenheter från TRU:s i kap. 7-10. och SR/UTB:s verksamhet, diskussion av motiv för, behov av samt förutsättningar för användning av ljud- och bildprogram inom utbildning och folkbildning, förslag till organisatorisk lösning samt synpunkter på lokaliseringen av berörda verksamheter.

4.3 Vissa deñnitionsfrågor

I detta betänkande används många tekniska uttryck och förkortningar. Under rubriken Ordförklaringar och förkortningar redovisar kommittén vissa förklaringar. De använda uttrycken och förkortningarna är gängse och allmänt accepterade inom resp. användningsområde. Kommittén har sökt finna en sammanfattande beteckning för Stillbild bild i form av diabild, film, direktmottagna eller bandade och/eller rörlig TV-program, radioprogram eller ljudband i samtliga fall med eller utan material. Då någon sådan beteckning inte finns har kommittén tryckt funnit det ändamålsenligt att i detta betänkande använda begreppet AVM (audivisuellt material). När enbart bild- eller ljudprogram avses använder kommittén som regel dessa begrepp.

5 Produktion och distribution av ljud- och

bildprogram

5.1 Sammanfattning

l undervisning används ljudband och ljudkassetter i stor utsträckning. och kassetterna är standardiserade-Sedan 1930-talet är 16 mm Banden film det vanligast förekommande formatet för distribution av undervis- Videogram är en samlingsbeteckning för videoproduktioner ningsfilm. som lagras på band eller skiva avsedda att spelas upp via en TV-apparat. Sedan 1973 används i utbildningen videokassetter och videokassettspeän videoband och videobandlare, som visat sig vara mera lätthanterliga som är aktuella är VCR och U-matic. spelare. De båda videokassettsystem dvs. en U-matickassett kan inte användasi Systemen är inte kompatibla, Videoskivan finns ännu inte i bruk i en VCR-spelare och vice versa.

Sverige. Produktion av ljud- och-bildprogram för olika utbildningsområden förekommer i viss utsträckning utanför SR och TRU. Läromedelsprodu-

av ljudband och ljudbildband under

centerna har ökat sin produktion senare år. Viss filmproduktion sker med skattemedel inom försvaret, Liber Läromedel, SIDA, de affärsdrivande verken m. fl. Den kommersiella svenska originalproduktionen av undervisningsfilm främst beroende på de begränsade möjligheär av blygsam omfattning Flertalet undervisningsfilmer som tillförs underterna att försälja kopior. visningen är importerade. _ förutom vid TV-produktion av undervisningsprogram förekommer, TRU och SR, vid vissa högskolor, inom försvaret och vissa landstings- Framför allt vid de större lärarhögskolorna förekommer en kommuner. relativt omfattande produktion. Också inom näringslivet produceras TV-program, för bl. a. internutbildning och marknadsföring. sker genom etersändning och Distribution av radio- och TV-program s. k. markdistribution. Eterdistribution av utbildningsprogram för direktär fortfarande relativt vanlig för förskolan och lågstadiet. För mottagning skolformer etersänds programmen för bandning via AV-centraler övriga i skolorna. AV-centralernas service till skolorna med bandade eller direkt radio- och är av stor omfattning. AV-centralerna förser TV-program också skolorna med filmkopior. En rad större bibliotek svarar också för

viss AV-service.

74 Produktion och distribution

5.2 Lagringsformer

5.2.1 Ljud

Ljudinspelningens historia sträcker sig tillbaka ända till sekelskiftet, då dansken Poulsen konstruerade en primitiv magnetisk inspelningsapparat med ståltråd som inspelningsmedium. Det var dock med Edisons fonograf (1877) och dess efterföljare grammofonen (1887) som ljudiinspelningstekniken kom till praktisk användning. Grammofonskivan gick :till skillnad mot fonografrullen att massproducera, vilket bidrog till att grarmmofonen ganska snabbt kom att slå ut fonografen. Ytterligare en milstolpe passerades 1925 då elektronrörstekniken möjliggjorde med inspelningar en ljudkvalitet som var vida överlägsen den tidigare. Under 1940-talet kom de första LP- och EP-skivorna med speltider på respektive 22 och 8 minuter per skivsida och ytterligare förbättrad Dessa ljudåtergivning. skivor gick inte att spela av på dåtidens grammofoner. Det successiva utbytet av grammofonbeståndet gick snabbt, mycket beroende på att tillverkningen av den äldre skivtypen helt ca 10 år efter upphörde LP-teknikens introduktion. Poulsens magnetiska (trådinspelningsprincip spelare/bandspelare) togs upp igen på 1930-talet, och under senare hälften av 1940-talet kom de första för hemmabruk. bandspelarna Bredden på bandet blev tidigt standardiserad till l/4. Även bandhastigheterna standardiserades, och numera förekommer hemmapå vanliga bandspelare 7 l/2”/sekund, 3 3/4/s och 1 7/8”/s, i de flesta fall omkopplingsbart. För hemmabruk liksom för undervisningsändamål används vanligtvis 33/4”/s. De högre bandhastigheterna, 15”/s och 71/2”/s, används i professionella inspelningssammanhang där kraven på god ljudåtergivning är stora.

Under 1960-talet introducerades

två olika kassettsystem för ljudband på den svenska marknaden. Compact-kassetten har kommit att bli helt dominerande, särskilt i undervisningssammanhang. Compact-kassetterna finns med speltid upp till 2 x 60 minuter. De första kassettspelarna gav ganska dålig ljudkvalitet, men numera finns modeller som uppfyller de s. k. DIN-normerna för HiFi-återgivning. Praktiskt taget alla ljudbandspelare och ljudkassettspelare har inspelningsmöjlighet. Marknaden för förinspelade kassetter är i ökande, medan förinspelade band på öppna spolar synes bli mindre attraktiva för undervisningsändamål.

5.2.2 Film

Sedan normalfilmens genombrott har olika filmformat Kvar provats. finns nu i praktiken 35 mm, 16 mm och 8 mm film, där de två senare formaten är av intresse i undervisningssammanhang. för Spelfilmer biografbruk distribueras som regel i 35 mm format (normalfilm). Detta format har sedan länge varit internationell standard. Inom biografdistributionen förekommer också specialformat av 35 mm film, exempelvis olika slag av vidfilm.

Produktion och distribution 75 sou 1975:28

16 mm film

formatet för 16 mm film är sedan 1930-talet det vanligast förekommande Detta filmformat används både för distribution av undervisningsfilm. inspelning och för kopiedistribution.

8 mm film (Super 8)

för amatörfilmning men har 8 mm-formatet lanserades ursprungligen och införande av Super 8-systemet även genom förbättrad filmkvalitet såväl fått en mer kvalificerad användning. Super 8 film kan nu förses med Under de senaste 20 åren har stora optiskt som magnetiskt ljud. för att öka användningen av 8 mm film iundervisansträngningar gjorts varför ningen. Filmen är jämfört med 16 mm film billig och lätthanterlig, en del av de nackdelar som lånesystemet har man skulle kunna undvika

på 16 mm-området. inom skol- Kassettladdad 8 mm-film används i begränsad omfattning väsendet. Ett hinder för en mera utbredd användning av detta filmformat

har varit den dåliga tillgången på lämpliga projektorer.

5.2.3 Videogram

är en samlingsbeteckning för videoproduktioner som lagras på Videogram att spelas upp via en TV-apparat. Detta gäller band eller skiva avsedda videoband, videokassetter och videoskivor.

Videoband

Videoband är jämte film den normala lagringsformen för TV-program. används videoband med en bredd av två tum. För rundradiobruk finns också i entums, halvtums- och kvarttumsband. Allmänt Videoband - - med att bildkvaliteten men också bandkostnaden sjunker gäller De bandade som används i minskad bredd på bandet. TV-program skolorna är lagrade på videoband eller videokassett. konstruerades för en marknad Sedan 1964, då en videobandspelare utanför har ca 2 400 videobandspelare sålts i Sverige rundradiobolagen, huvudsakligen för användning i utbildningssammanhang.

Videokassetter

Hösten 1972 introducerades videokassettspelaren i Sverige. Videokassettmed automatisk laddning. Den spelaren är i princip en videobandspelare är att den är betydligt mera främsta fördelen med videokassettekniken än videobandtekniken. Med hjälp av videokassettspelaren lätthanterlig har det också blivit enklare för mottagaren att spela in eterdistribuerade och använda dem vid senare tillfälle. Både film (35 mm, 16 mm program

76 Produktion och distribution

och Super 8) och videoband kan överföras till videokassett. De videokassettsystem som nu är aktuella är VCR-systemet och U-maticsystemet. Båda systemen använder som magnetband medger inspelning av program, radering av gamla program och inspelning av nya, under förutsättning att videokassettspelaren är utrustad med inspelningsteknik. Båda systemen medger både svartvit- och färgåtergivning. U-matic är det ledande märket i USA medan VCR dominerar i Europa. Kassettsystemen är inte kompatibla, dvs. en U-matic-kassett kan inte användas i en VCR-spelare och vice versa. VCR-systemet har utvecklats av Philips. Det informationsbärande materialet är halvtums videoband med speltid upp till 60 minuter per kassett. Priset för en videokassettspelare med in- och avspelningsmöjligheter är i detaljhandeln ca 5 500 kr. Samtliga prisuppgifter avser mars 1975. Oinspelade kassetter kostar mellan 125 och 250 kr. beroende på speltid. U-maticsystemet har utvecklats av Sony. Det informationsbärande materialet är trekvarttums videoband med speltid upp till 60 minuter per kassett. för Videokassettspelaren både in- och avspelning kostar i handeln ca ll 000 kr. U-maticbandspelare för enbart avspelning kostar ca 8 200 kr. Priset för en oinspelat kassett är ungefär detsamma som för VCR-systemet. Enligt uppgifter från fabrikanterna hade t. o. m. 1974 drygt 3 000 videokassettspelare sålts i Sverige. Alla priser är angivna inklusive moms. Statliga och kommunala institutioner samt studieförbund erhåller rabatt på de angivna priserna.

Videoskivor

Videoskivan finns ännu inte på den svenska marknaden. Den tillverkas i flera olika system, som inte är kompatibla. Videoskivan kan närmast liknas vid en grammofonskiva som sätts in i en skivspelare;bilden visasi en till skivspelaren ansluten TV-apparat. En gemensam egenskap för de olika systemen har varit att Videoskivan inte kan förses med ny information (jfr grammofonskivan). Detta problem synes nu vara påväg att lösas vad gäller ett par nyare videoskivsystem. Då Videoskivan ännu inte saluförts i Sverige blir alla prisuppgifter osäkra. Allmänt torde dock kunna sägas att skivspelarna blir betydligt billigare än videokassettspelarna. Priset för en videoskiva är omöjligt att ange generellt; det är beroende av dels priset för den oinsrelade skivan, dels kostnaden för själva programproduktionen och dels den beräknade upplagan._ Videoskivan TeD från Telefunken - Decca, framställs genom pressning och består av en tunn, böjbar vinylfolie med 280 ”spår°/mm. Skivan väger tio gram och medger en speltid om tio minuter. Systemet arbetar med mekanisk avsökning ungefär som en grammofonskiva. TeD-skivan

började säljas i Västtyskland i mars 1975. VLP (Video Long Playing) från

Philips är gjord av ett material liknande den vanliga LP-skivans som sedan täckts med ett tunt lager aluminium. Avsökning av bild och l_ud sker med en laserstråle. Speltiden är 45 minuter. Vikten är ungefär densamma som

Produktion och distribution 77

för en normal LP-skiva. Philips har nyligen ingått ett samarbetsavtal med MCA (Music Corporation of America) som arbetat med ett liknande system. Avsikten är att man skall enas om ett gemensamt system. Franska Thompson-CSF har utvecklat en videoskiva efter liknande princip, men det är f. n. oklart om man kommer att samarbeta med Philips/MCA. De ovan nämnda videoskivsystemen har det gemensamt att konsumenten blir hänvisad till färdiginspelade skivor (jfr grammofonen). Ett västtyskt videoskivsystem, MDR, tillåter även inspelning av program från etern eller annan videokälla. Skivorna kan genom en speciell kopieringsprocess liksom de ovan nämnda skivorna snabbt framställas i stora upplagor. Inspelning på magnetskiktbelagda blad (Sony) har demonstrerats liksom olika system med optisk avsökning av runda eller rektangulära skivor med ljuskänslig beläggning. Skivor med metallskikt som spelas in och av med hjälp av laser håller också på att utvecklas (Robert Bosch, Västtyskland). Flera system är att vänta. Vilket eller vilka system som kommer att få praktisk användning är svårt att sia om. Förutom rent tekniska faktorer spelar marknadsbedömningar en stor roll.

5.3 Produktion l jämförelse med läromedelsproduktionen i övrigt uppvisar produktionen av ljud- och bildprogram vissa särdrag. Bl. a. är kostnaderna för produktion av denna typ av läromedel i allmänhet betydligt större än för tryckt material, och statsmakterna har sedan länge skattefinansierat produktion av radio- och TV-program. l detta avsnitt skall översiktligt beskrivas den av ljudband, film och TV för olika utbildningsområden som produktion sker utanför SR och TRU.

5.3.1 Lfudband

Läromedelsproducenterna har ökat sin produktion av ljudband och ljudbildband under senare år. Ljudbanden och ljudbildbanden är ofta integrerade med andra delar av ett läromedel varför marknadsföring och distribution görs av läromedlet i sin helhet. Produktionen omfattar många olika ämnen och framför allt inom språkområdet är utbudet omfattande. En speciell typ av ljudband är de program som använts i s. k. språk- eller inlärningslaboratorier. En relativt omfattande produktion i egen regi sker vid universitet och lärarhögskolor.

5.3.2 Film Filmutbudet för utbildningsområdet omfattar nästan uteslutande smalfilm i 16 mm-format. Utbudet kan delas in i följande kategorier.

El skattefinansierad produktion

78 Produktion och distribution

Cl kommersiell produktion av undervisningsfilm Cl kommersiell produktion av beställnings- och reklamfilm El import av undervisningsfilm

5.3.2.1 Skattefinansierad produktion Produktionen vid SR/UTB och TRU av filmer enbart avsedda för filmdistribution har varit obetydligt. Däremot har ett relativt stort antal etersända TV-program överförts till filmkopior under de senaste åren. l slutet av 1974 fanns ca 150 titlar tillgängliga för uthyrning. En närmare redovisning av denna verksamhet lämnas i avsnitt l2.9.2. Då det gäller övrig filmproduktion som finansieras med allmänna medel kan nämnas att armén producerar ca 15 kortfilmer per år, främst militära instruktionsfilmer. Vidare producerar Liber Läromedel, på beställning av SÖ, filmer i första hand är avsedda för lärarutbildningen. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) har egen produktion av smalfilm. Verksamheten har dock ringa omfattning. Man vänder sig med filmerna närmast till undervisningsväsendet samt till organisationer och föreningsliv. De affärsdrivande verken producerar kortfilm i relativt betydande omfattning. Postverket gör ett par filmer årligen. Beställningarna läggs ut till s. k. fria filmproducenter. Vidare producerar t. ex. SJ kortfilmer. Materialet är i allmänhet inriktat på intern utbildning och information eller på användning inom undervisningsväsendet. Vid vissa universitet och lärarhögskolor förekommer vidare en begränsad filmproduktion.

5.3.2.2 Kommersiell produktion av undervisningsñlm Den kommersiella svenska originalproduktionen av undervisningsfilm uppgår till högst tio titlar om året. Utbudets ringa omfattning beror främst på att målgrupperna för kopieförsäljning är så små i förhållande till kostnaden för en filmproduktion. Köpare av kopior är i huvudsak AV-centralerna. Detta innebär att en film normalt försäljs i upplagor på 50-70 kopior. En kvalificerad filmproduktion av ca 20 min. längd kostar ca 100 000 kr. De filmproduktioner som ändå görs har i allmänhet erhållit kostnadstäckningsbidrag från olika håll av allmänna medel, genom insatser från bransch- och intresseorganisationer eller genom enskilda företag. Produktioner för vilka producenten inte kan skaffa sponsor blir således, även om målgruppen är stor, i praktiskt taget samtliga fall olönsamma.

5.3.2.3 Kommersiell produktion av beställnings- och reklamfilm Med beställningsfilm avses film som företag och organisationer beställer hos s. k. fria filmproducenter. Filmerna skall i allmänhet användas i PReller informationssyfte. Produktionen av beställningsfilm är relativt om-

Produktion och distribution 79

fattande och svarar för den största delan av den svenska filmproduktionen om man bortser från den film som produceras för biograf- och TV-visning. Reklamfilm i 16 mm-format produceras för utställningar, varumässor och liknande. Reklamfilmen är i regel avsedd för speciella målgrupper. Beställnings- och reklamfilm tillhandahålls ofta för utbildningsanordnare gratis utan andra kostnader är returporto.

5.3.2.4 Import av undervisningsfilm Flertalet av de undervisningsfilmer som tillförs utbildningsväsendet utoch svenskversionerade produkter. Importen omgörs av importerade fattar i första hand filmer för olika naturvetenskapliga ämnesområden. Det internationella samarbetet för utbyte av film är betydande vilket har ökat förutsättningarna för import. Det största antalet importerade filmer kommer från USA och uppgår till ca 25 titlar i betydelse kommmer Västtyskland med per år. Därnäst 5-8 filmer per år. England med 3-4 st, övriga Västeuropa med 3-4, 5-6 st och övriga Östeuropa med 5-6 st. Det förekom- Sovjetunionen mer också enstaka filmer från Japan. Inom förekommer en relativt omfattande import av högskoleområdet film. Detta gäller framför allt vårdområdet.

5.3.3 TV Med undantag av den produktion som sker för internutbildning vid vissa företag är den TV-produktion som utnyttjas inom utbildningsområdet finansierad via skattemedel eller mottagaravgifter. Skattefinansierad produktion sker, förutom vid TRU och SR/UTB, vid vissa universitet och inom försvaret och vissa landstingskommuner. TRU:s och högskolor, SR/UTB:s utbud för olika utbildningssektorer redovisas i kap. 7-10. I kap. 12 redovisas även vissa uppgifter betr. kostnaderna för TV-produktion. Inom företagen och högskoleområdet används vanligtvis termen ITV som står för intern television.

5.3.3.1 Högskolan TV-produktion förekommer vid universiteten i Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala, vid Tekniska högskolan i Stockholm och högskolani Linköping samt vid lärarhögskolorna i Göteborg, Linköping, Malmö, Stockholm, Umeå och Uppsala. Dessa läroanstalter förfogar över studielokaler samt personal och för ITV-produktion. Verksamhetens omfattning varierar beutrustning roende på lokala förutsättningar. Det gäller bl. a. tillgång till personal och driftmedel samt det utbyggnadsskede resp. enhet befinner sig i. Inom högskoleområdet har f. n. lärarhögskolorna de bästa förutsättningarna för ITV-produktion. Produktionen delas in i centralplanerad

80 Produktion och distribution

och lokalplanerad produktion. Att ett projekt är centralplanerat innebär att SÖ finansierar och beslutar om produktionen. Lokalplanerade projekt beslutas och finansieras av resp. lärarhögskola ur det särskilda anslag för ITV-produktion som lärarhögskolan disponerar. ITV-produktion vid lärarhögskolorna har pågått sedan 1968/69. Den sammanlagda programbanken omfattar ca 100 centralplanerade och l 000 lokalplanerade program. Någon siffra över den totala produktionen vid universiteten är svår att ange. Som exempel kan dock anges att vid Stockholms universitet producerades under 1974 ca 50 program. För högskolan i Linköping uppgick produktionen under 1974 till ca 25 program. Verksamheten finansieras dels med driftmedel, dels med medel ur olika UKÄ-anslag. En närmare beskrivning av produktion och användning av TV i högskolan lämnas i kap. 9.

5.3.3.2 Försvaret lnom försvaret förekommer en relativt omfattande av TVproduktion program. Detta gäller framför allt armén och flygvapnet. Såväl armén som flygvapnet disponerar egna studior med kvalificerad utrustning. Produktionen omfattar både centralt inspelade och instruktionsprogram lokalt producerade program för illustration och registrering av olika utbildningsmoment. Den centrala produktionen uppgår f. n. till ca 85 program per år.

5.3.3.3 Landstingen Landstingen startade 1966-1968 en försöksverksamhet med ITV bl. a. vid Regionssjukhuset i Linköping (RiL). insatserna har koncentrerats till tre huvudområden, nämligen som hjälpmedel i fortbildning, introduktion och personalinformation. Vissa försök har även gjorts med ITV för patientinformation. Efter den första försöksperioden framfördes önskemål om en samordning av landstingens utveckling inom ITV-området. En utredning tillsattes, och på grundval av denna beslutade Landstingsförbundets styrelse 1971 att rekommendera landstingen att successivt bygga ut sin ITV-verksamhet. Utbyggnaden av ITV-verksamheten har gått relativt snabbt, särskilt under de tre senaste åren. Idag har ca 25 sjukhus stora ITV-system med upp till 110 TV-mottagare och landstingen har inrättat ca 30 heltidstjänster för ITV-verksamheten. Förbundets rekommendation från 1971 innebar även att landstingen och Landstingsförbundet gemensamt skulle utveckla och samordna ITV-verksamheten. Landstingsförbundet erhöll särskilda personella resurser för att kunna genomföra en samordning. Från Östergötlands läns landsting övertog Landstingsförbundet ca 130 program som utgjorde grunden i en programbank. Förbundet skulle vidare handha tekniska och pedagogiska samordningsfrågor. Programbanksadministrationen består i att Landstingsförbundet genom uthyrning förser landstingen med be-

Produktion och distribution 81

gärda program. Uthyrningen fungerar så att de landsting, som har stora varje år inbetalar en summa (år 1974 50 000 kr.) till ITV-system, förbundet. För denna summa väljer landstinget ut 25 valfria program ur för två år. Landsting som inte har stora ITV-system kan programbanken hyra enstaka program. De pengar som inkommer till programbanken används sedan till programproduktion. Principen är att genom uthyrning kostnaden för varje program skall täckas av intäkter för detsamma. Produktionen av fortbildningsprogram sker i samarbete mellan landstingen och förbundet och baseras på undersökningar av utbildningsbehoven. Ansvaret för genomförandet fördelas mellan de landsting som har stora ITV-system (f. n. nio st.) och förbundet. Det tekniska inspelningsarbetet utförs av inhyrda produktionsföretag. Programbanken omfattar f. n. ca 200 fortbildningsprogram inkl. RiL-produktionen. Under 1974 uppgick den nyproduktion som utförts tillsammans med Landstingsförbundet till ca 20 program. Förutom de program som producerats i samverkan med förbundet har några landsting, främst Stockholms läns landsting, genomfört egen programproduktion. Utöver den samordnade produktionen av fortbildningsprogram har f. n. nio landsting möjlighet att spela in egna aktuella informationsprogram. Under 1974 har Landstingsförbundets engagemang i verksamheten utretts. har antagit rekommendationer till Landstingsförbundets styrelse om bl. a. fortsatt användning av ITV och samordning av landstingen verksamheten.

5.3.3.4 Företagsutbildning I företagen används ITV bl. a. i utbildning, marknadsföring av egna produkter, presentation av företaget, säljteknik, bevakning och processkontroll. En undersökning som Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) gjorde under 1974 bland företag med mer än 25 anställda visar att 71 företag utnyttjade ITV och att 147 företag planerade att skaffa sig ITV-utrust-ning. Av undersökningen framgår att 36 företag producerar egna program medan övriga köper färdiga program eller producerar tillsammans med andra företag. Sammanfattningsvis kan konstateras att användningen av ITV i företagen har ökat under de senaste åren och framför allt efter videokassettspelarens intåg på den svenska marknaden. En beskrivning av videokassettutvecklingen ges i avsnitt l 1.2.3.

5.4 Distribution Det finns två huvudkategorier av distributionsvägar för radio- och televisionsprogram: etersändning eller s. k. markdistribution av bandade program. Distributionen kan också delas in från användningssynpunkt, dvs. antingen direktmottagning av etersända program eller användning av bandade eller filmkopierade program, som kan beställas från AV-central

82 Produktion och distribution

eller från producenten. Programmen kan också bandas i skolorna vid eterutsändningstillfället. Filmkopior erhålls vanligen från producenten, en smalfilmsdistributör eller via en AV-central. l det fall ett program är inspelat på film men överfört till videoband eller videokassett betraktas det här som videogram.

De olika distributionsvägarna framgår av fig. l.

Producenter

Kommunlorbund/ Kommunsamkop

AV-centraler

Bibliotek

Kmsumeme

lll-J

\_/\/ Etersándning Annan distribution Etersända radioprogram som bandas av konsumenten Etersända TV-program som oandas av konsumenten

Fig. 5.1 Distributionsvägar för biId- och Ijudprogram

5.4.1 E terdistribution Eterdistribuerade program används antingen direkt i undervisningen eller bandas av AV-centralerna eller av avnämarna själva för senate användning. Direktmottagning av radioprogram är numera relativt ovanlig, särskilt i Ungdomsskolan. Skälen härtill är de schematekniska svårigheterna att integrera direktsända program i undervisningen och enkelheten att spela in och kopiera radioprogram. AV-centralernas service till skolorna med bandade radioprogram är av mycket stor omfattning.

Produktion och distribution 83

Direktmottagning av etersända skol-TV-program sker i större omfatt-

ning än ifråga om radioprogram. Detta gäller framför allt förskolan, som nästan helst saknar möjligheter att spela upp bandade program samt lågoch mellanstadierna i grundskolan.

5.4.2 Annan distribution Distributionen av ljud och rörliga bilder som band och filmkopior till skolväsendet sker i huvudsak från AV-centralerna och i mindre usträckfrån producenten eller annan smalfilmsdistributör. Distribuning direkt tionen från AV-centralerna sker som regel i form av utlåning till skolor, föreningar och studieorganisationer. Också ambassader, legationer, turistbyråer och enskilda företag lånar ut film av informationskaraktär till skolor, föreningar m. fl.; beställaren betalar endast returfrakt. Uthyrning av film förekommer också i stor och dessutom ökande omfattning. Mer än hälften av all uthyrning sker genom fyra företag, nämligen Föreningsfilmo, PA-rådet, STAR-film och Swedish-film. En omfattande uthyrning av film har också Svensk Filmindustri, Esselte Studium, Europa Film och Liber Förlag.

A V-cen tralerna Med början år 1956 i Stockholm har en snabb utbyggnad av regionala AV-centraler l de flesta fall betjänar AV-centralerna ett län. ägt rum. Förutom läns-AV-centralerna finns också kommunala AV-centraler. AVcentralernas uppgift är att distribuera film, ljudband, videogram och ljudbildband (stillfilm). Läns-AV-centralerna har resurser för distribution av mellan 30 000 och 100 000 ljudbandkopior per år och 10 000-25 000 filmkopior. Tillsammans distribuerar AV-centralerna ca 1,5 milj. ljudband, 400 000 filmer och 25 000 videoband per år. Distributionen av videokassetter är än så länge av ringa omfattning. Huvudman för läns-AV-centralerna är Kommunförbundets länsavdelningar. Länsavdelningarnas skoldelegationer fungerar som styrelser för läns-AV-centralerna. Det finns också några primärkommunala AV-censom regionala dvs. betjänar ett traler, som i praktiken fungerar organ, större område Verksamheten finansieras via än den egna kommunen. kommunalskatten. Utlåningen, som sker till skolväsendet, den fria folkoch folkbiblioteken, sker i allmänhet utan kostnad för bildningen låntagaren. AV-centralerna långtidsförhyr filmkopior från filmdistributörer och Radio- och TV-program som av upphovsrättsliga skäl filmproducenter. kan mångfaldigas bandas direkt på AV-centralerna utan ersättning till SR och TRU. Distributionen från AV-centralerna till avnämarna sker på olika sätt i länen: med post, bil, järnväg och ibland med skolskjutsar. Det förekommer också att användarna själva hämtar materialet från AV-centralen.

84 Produktion och distribution

Av AV-centralernas budget, som varierar mellan 250 000 kr. och två

milj. kr., går 10-15 % till kostnader för vidaredistribution. År 1974 tillställde SR/UTB efter överläggning med Kommunförbundet och TRU samtliga AV-centraler en enkät för att kartlägga AV-centralernas verksamhet, utlåning, m. m. Enkäten tillmaskinutrustning ställdes samtliga 83 AV-centraler och läromedelscentraler som fanns upptagna i Kommunförbundets register. Svar erhölls från 75 centraler. De som inte besvarade enkäten var antingen nedlagda eller små centraler vilkas verksamhet sköttes via större centraler som redan besvarat enkäten. Utredningen finns redovisad iSR/PUB:s rapport nr 128/73. Här återges sammanfattningen i rapporten i oförändrat skick:

Allmänna frågor om AV-centralens utrustning

D 74 centraler sände in svar som kunde bearbetas. Det egentliga bortfallet var litet, men det förekom ganska stort bortfall på enskilda frågor. D 96 % av centralerna bandar 57 % bandar TV-program, radioprogram, 3 % bandar varken radio eller TV. D Vanligaste typ av utrustning för inspelning av TV-program är Sony l/2 tum, därnäst Philips VCR. För inspelning av radioprogram har flertalet 2-3 masterbandspelare” och ett antal kopieringsbandspelare”. D49% av centralerna är kommunala AV-centraler, 26% kommunala läromedelscentraler, 18 % läns-AV-centraler och 5 % av annan typ.

Frågor om ungdomsskoleverksamheten D När det gäller SR:s utbildningsprogram, är det vanligast att centraler med bandningsmöjlighet bandar hela utbudet. D Merparten av centralerna betjänar l-S gymnasieskolor, färre än 10 högstadieskolor och ett flertal mellan- och lågstadieskolor. D Regelbunden utlåning av bandade TV-program förekommer oftare till gymnasieskolor och högstadier än till mellan- och lågstadier. En mycket liten andel av de mellan- och lågstadieskolor som betjänas har egen videobandspelare. För bandade radioprogram är skillnaden mellan stadierna mindre. D Färg-TV-apparat saknas i en stor del av skolorna, men en märkbar satsning har dock skett på senare år av inköp av färg-TV-apparater. D Några större förändringar i antalet utlånade radioband tycks inte ha skett under de senaste läsåren och inte heller i utlåningen av videoband under de två senaste läsåren. D För och gymnasieskola högstadium är det vanligt att centralerna bandar samtliga TV-program som får bandas, men andra prioriteringar förekommer också ofta. D inspelade TV-program (moderkopior) bevaras oftast 3 år på centralen. D Det händer i liten utsträckning att samma TV-program bandas om samma läsår. Något oftare bandas program om påföljande läsår. D Vid en stor del (69 %) av de centraler som bandar TV kan man tänka sig att bevara moderband av samtliga TV-program som är fria för bandning i 3 år. Centralerna har svårt att uppskatta vad detta skulle kosta. D Vid majoriteten av de centraler som bandar TV, kan man tänka sig att vid behov beställa moderkopior från en tänkt riks-A V-central, detta under vissa förutsättningar. bl. a. att kostnadsfrågan löses tillfredsställande. Vid 73 % av de centraler som bandar TV kan man tänka sig ersätta kostnaden för detta. storlek 40 Ersättningens anges från

Produktion och distribution 85

kr/kopiering och nedåt. Vid de allra flesta av centralerna skulle man själv spela in vissa TV-program, även om det funnes en riks-AV-central. Kvaliteten på banden skulle bli oförändrad eller obetydligt försämrad vid förfarande med ”riks-AV-central, tror de flesta. D Vid 76 % av centralerna anser man att SR bör fortsätta sälja filmkopior av vissa TV-program som alternativ till videobandning. Det råder dock tveksamhet om huruvida filmkopior i första hand skall göras för högstadiet eller gymnasiet. vid TRU och SR/VUX samt Frågor om vuxenutbildningsverksamheten TRU:s förskoleverksamhet D 76 % anger att biblioteken i betjäningsområdet har möjlighet att utnyttja AV-centralens tjänster i full utsträckning, 19 % att de har denna möjlighet ”till viss del”. 50% anger att biblioteken utnyttjar möjligheten i stor utsträckning, 41 % att de gör det till viss del. D Studieförbunden i betjäningsområdena anges i 78 % av svaren ha att utnyttja AV-centralens tjänster i full utsträckning” och möjlighet i 16 % av svaren ha denna möjlighet till viss del. 74 % menar att de utnyttjar tjänsterna ”i stor utsträckning, 18 % i liten utsträckning. D Studieförbunden gör oftast förhandsbeställningar och hämtar själva det beställda på AV-centralen eller får det levererat per post. Det tar sällan över fem dagar att expediera det beställda, oftast en till två dagar. D 26 % av centralerna erbjuder studieförbunden möjlighet att få AV-utrustning reparerad genom serviceverkstad. 49 % av centralerna hjälper till med inskolning av lärare och cirkelledare i handhavandet av ljudoch videobandspelare. D studieförbunden har i stor utsträckning möjlighet att utnyttja skolornas tekniska utrustning. DVid bandning av TV-program för vuxenutbildning och förskola är förhandsbeställning vanlig. D En stor andel av centralerna kan ej ange utlåningen av radioband/ljudband/ljudkassetter till vuxenutbildningskurser de senaste tre läsåren. Detsamma gäller utlåningen av videoband till vuxenutbildning och förskola. Det framgår att många ej för statistik över utlåningen till vuxenutbildning och förskola. De allra flesta skulle dock ha möjlighet att under en viss period registrera denna utlåning. D 41 % av centralerna har köpt kopior av vissa TV-program från TRU. 73 % av centralerna anser att TRU bör fortsätta denna satsning. D 18 % av centralerna har videokassettspelare och 31 % beräknar skaffa sådan inom ett år.

Sedan våren 1975 har Kommunförbundet/Kommunsamköp börjat samordna beställningar av kopior av etersända undervisningsprogram i televisionen från förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. Beställningarna vidarebefordras sedan till SR/UTB och TRU, varvid TRU svarar för kopiering av beställda program. Bandkopiorna distribueras sedan från Kommunsamköps filmsektion till beställarna, i huvudsak AV-centralerna men också skolor, föreningar osv. Ett avtal, som gäller tills vidare, har tecknats mellan Kommunförbundet/Kommunsamköp, SR och TRU.

86 Produktion och distribution sou 1975:28

Biblioteken

Sedan mitten av 1940-talet har flera bibliotek sin verksamhet vidgat utöver enbart bokutlåning. Enligt smalfilmsdistributionsutredningen (DsU 1972:9) svarar en rad större bibliotek för AV-service betr. musik, radio- och TV-kurser (utlåning av ljudband), talboksverksamhet, mikrofilm, film (lån eller visningar) teater och konst. Numera har också videogram för förskola och vuxenutbildningsprogram från TRU och SR/UTB tillkommit genom TRU:s försöksverksamhet (ll.2.4). En betydande del av bibliotekens filmbestånd är importerat.

5.5 Tillgång till AV-utrustning

Tillgången till AV-utrustning inom förskolan, ungdomsskolan, högskolan och vuxenutbildningen redovisas i sitt sammanhang i kap. 7»10. Vissa uppgifter betr. AV-centralerna finns i avsnitt 5.4.2. Här skall endast ^ nämnas vissa uppgifter betr. biblioteken. l februari 1969 genomförde Sveriges allmänna biblioteksförenings g grupp för AV-medier tillsammans med Kommunförbundets rationalise- I ringsavdelning en undersökning av AV-medier och AV-apparater på alla landets 188 folkbibliotek med heltidsanställd Svar inkom från personal. 159 bibliotek, dvs. 85 %. Ett motsvarande tillställdes frågeformulär samma bibliotek i maj 1973. Svar inkom från 113 bibliotek, dvs. ca 60 %. Svarsfrekvensen var sålunda mycket låg och siffrorna medger därför inga långtgående slutsatser. De inkomna svaren redovisar en ökning av antalet ljudbandspelare mellan de två undersökningstillfällena från 416 till 449, ljudkassettspelarna från 9 till 552, radioapparater från 115 till 157, TV (svart/vit) från 35 till 44, TV (färg) från 4 till 33 samt filmprojektorer för 16 mm film från 60 till 88. För att få en mer korrekt bild av läget våren 1973 och utvecklingen sedan 1969 bör siffrorna från 1973 ökas med tanke på den låga Svarsfrekvensen - med hur mycket är dock inte möjligt att säga. Det kan också noteras att endast fyra bibliotek av dem som redovisasi undersökningen år 1973 hade videobandspelare; videokassettspelare fanns vid detta tillfälle inte tillgängliga.

6 Pedagogiska teorier kring ljud- och

bildprogram

6.1 Sammanfattning

Att använda ljud- och bildmedierna i undervisningen är naturligt i den s. k. bildåldern. Stora delar av vår uppfattning om den verklighet som räckhåll grundar sig på erfarenheter genom bl. a. radio och ligger utom TV. för användning av ljud- och bildprogram i Det finns två huvudmotiv undervisningen. För det första: Ljud- och bildprogram kan underlätta inlärningen att förse oss med ”levande uppfattningar” om företeelser i genom

verkligheten: Medierna kan tillvarata människans förmåga att skaffa sig

och bibehålla vetande genom bilder och föreställningar. Genom reportage, dramatiseringar och dokumentära program, men också genom intervjuer, animation och trickfilm, kan vår föreställningsvärld förankstiliseringar, ras i upplevelser, som underlättar förståelsen av förhållanden och proces-

ser i verkligheten. För det andra: Genom de stora möjligheter till skiftande presentationssätt som medierna erbjuder ökar förutsättningarna för att variera bearbetoch arbetsformer och utveckla undervisningsmetoderna. Rätt ningssätt utformade kan ljud- och bildprogrammen stimulera till verksamhet, som ger möjlighet till både samverkan (dialog) och individualisering. Med stöd i aktuell om metod- och medieval visar erfarenuppfattning heterna från TRU och SR/UTB att dessa kvaliteter bäst kan tas till vara av ljud- och bildprogram sätt samordnas om användningen på lämpligt Produktionen av flermedieserier men med övriga inslag i undervisningen. bör således föregås av en noggrann undervisäven mer fristående program så att användningen av medierna sätts i relation till de mål, ningsplanering metoder och arbetsformer som man inom skolan och det fria och frivilliga fortbildningsarbetet vill arbeta för. Hur långt man på planeringsskall driva denna samordning skiftar allt efter och produktionsplanet syfte, ämne, målgruppens förutsättningar och de allmänna omständigheter som råder för en viss utbildning.

88 Pedagogiska teorier

6.2 Bakgrund

Någon grundforskning i mediefrågor har inte bedrivits vid TRU eller Varken TRU SR/UTB. I eller TRU II har enligt sina direktiv haft till uppgift att bedriva sådan forskning. De grundläggande motiven för användning av ljud- och bildprogram ansågs självklara. Något ytterligare klargörande av mediernas effektivitet i olika avseenden ansågs inte behövas innan försöksverksamheten startade. Det bedömdes i de första TRU-direktiven vara bättre att med den gedigna pedagogiska erfarenhet av olika medier som ändå finns utan tidsödande tillgänglig forskning producera lämpligt material och praktiskt pröva detta i undervisningen.” Direktiven för TRU l skrevs emellertid i en tid som för utbildningssektorns del kännetecknades av ett intensivt Grundutvecklingsskede. skolereformen fullföljdes i en ny läroplan Lgr 69 - och gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan blev med gymnasieskolan en gemensam läroplan Lgy 70. Vuxenutbildningens och förskolans expansion inleddes samtidigt som reformeringen av den högre utbildningen fortsatte. 1968 överlämnade sitt första läromedelsutredningen betänkande som senare följdes av flera. Inom SÖ lades allt större vikt vid att samordna och vidareutveckla forsknings- och utvecklingsarbetet kring läromedelsfrågorna. 1969 års radioutredning (RUT 69) fick i uppdrag att utreda frågan om ökat sändningsutrymme i radio och TV för bl. a. utbildningsändamål. Senare tillkom utredningen om skolans inre arbete (SIA) och utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK). Den pedagogiska forskningen och framför allt den som rör frågor om metod- och medieval i undervisningen kom mot senare delen av 1960talet att pröva andra vägar än tidigare forskning, som hade dominerats av jämförande mediestudier. Frågan om radions och TV-ns uppgifter i undervisningen kan inte behandlas isolerad från utvecklingen i övrigt. Vad som i TRU lzs direktiv 1967 avsågs med gedigna pedagogiska erfarenheter av olika medier har i dag en delvis annan innebörd. Mediernas värde i olika avseenden har enligt kommitténs mening belagts genom de erfarenheter som den hittills bedrivna verksamheten lämnat och som redovisas i kapitel 7-10 i detta betänkande. Flera olika motiv, utbildningspolitiska, ekonomiska och pedagogiska, kan utläsas ur dessa erfarenheter. I detta skall i första kapitel hand det pedagogiska motivet utvecklas mot bakgrund av den pedagogiska och då forskningen framförallt den som bedrivs under rubriken metod- och medieval.

6.3 Utgångspunkter

6.3.1 Den studerande som individ och personlighet Den fortlöpande reformeringen och utvecklingen av svenskt skolväsende har kommit att allt starkare betona individen i undervisningen. På alla utbildningsnivåer tar undervisningen sikte på utveckling av individens hela personlighet. Målet är inte längre begränsat till att överföra kun-

Pedagogiska teorier 89

utan lika stor vikt läggs vid att utveckla individens skaper och färdigheter sociala beredskap, hans förmåga att kunna leva med i och påverka samhällsutvecklingen. Undervisningsituationerna bör utformas så att indiatt tillsammans med andra utveckla egna metoder för viden får möjlighet Människan inte som helt en ständigt pågående inlärning. uppfattas till den. Genom en betingad av sin miljö utan som aktiv i förhållandet dialog med andra människor, inte minst i olika undervisningssituaöppen tioner, bidrar hon aktivt till sin egen och andras utveckling. De prestationer som individen utför i bestämda situationer bör inte grunda sig på en ytlig kunskap, ett slags repetitiv förmåga utan på en djupare kompetens där individens handlande grundar sig på förståelse för situationens krav. Det är utvecklandet av denna kompetens som kommer till uttryck i målen för de stora skolreformerna. l folkbildningsarbetet har ett sådant redan arbetsmetoderna. Det präglar också synsätt länge kännetecknat förskolans pedagogiska program.

6.3.2 Pedagogiskt perspektiv

Under den senaste tioårsperioden har pågått ett omfattande forskningsoch utvecklingsarbete och en livlig debatt i pedagogisk-metodiska frågor. l och med att man velat nå ut till nya grupper med utbildning, ta upp nya ämnesområden och betona andra mål har det blivit nödvändigt att vidareutveckla och ompröva studieorganisation, metoder och hjälpmedel men även ämnes- och problemval. Dessutom betonas och samverkan mellan individer med olika dialog och skiftande och förutsättningar. Genom en erfarenheter bakgrund sådan samverkan gynnas individens sociala utveckling och kan med fördel förenas med tillägnandet av kunskaper och färdigheter. Utvecklingsarbetet har utgått från vissa centrala pedagogiska principer. att det är individen själv ofta i samverkan med Främst gäller det insikten av undervisningens innehåll. andra som lär sig genom aktiv bearbetning har skett - och fortsätter alltjämt - från en En gradvis förskjutning och kunskapsserverande undervisning till en ”upppresenterande bearbetande, tillämpande, prövande och övande täckande, Studierna bör utgå från eller anknyta till den studeinlärningssituation. randes intressen. Dessutom och samverkan mellan individer med olika erfarendialog heter och skiftande och förutsättningar. Genom en sådan bakgrund samverkan gynnas indivicernas sociala utveckling och kan med fördel förenas med tillägnandet av kunskaper och färdigheter.

6.3.3 Mediemas roll i utbildningen Genom det fortlöpande reformarbetet har allt bättre förutsättningar studiearbetet förnya arbetsformer och skapats för att även i det praktiska Ett viktigt inslag i det avseendet är samhällets stöd för presentationssätt. läromedel. Det är naturligt att utveckling och produktion av lämpliga

90 Pedagogiska teorier

förhoppningarna tidigt knöts till radio och TV, både som medel att nå ut till nya grupper i samhället med utbildning och som medel att fortlöpande förnya innehåll och arbetsformer i takt med det pedagogiska utvecklingsarbetet. Det sammanhänger med den möjlighet medierna ger att förmedla såväl upplevelse och information som instruktion i en lättillgänglig och stimulerande form. Den relativt korta produktionstiden och möjligheten att över långa avstånd nå ett stort antal individer gör också medierna särskilt lämpliga för sådana uppgifter. Aktuella reformer kan på kort tid börja tillämpas samtidigt som man i inlärningssituationen kan anknyta både till samhällsutvecklingen istort och till utvecklingen inom olika fackområden.

6.3.4 Metod- och medieval En väsentlig erfarenhet från programverksamheten vid både TRU och SR/UTB är att de största kvalitetsvinsterna kan utvinnas ur ljud- och bildmedierna om de på lämpligt sätt anknyts till och samordnas med övriga inslag i inlärningsprocessen. Olika exempel kommer att ges i kapitlen 7-10 på både mer fristående programserier, där mottagaren/gruppen/läraren/klassen helt svarar för samordningen och på multimedieserier, där vissa delar av samordningen är förberedd i undervisnings- i materialet. En sådan syn på mediernas roll i undervisningen får stöd i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete. År 1973 hölls i SÖ:s regi ett symposium om metod- och medieval. Forskare och läromedelsproducenter möttes för att diskutera vunna erfarenheter och dra upp frågeställningar för det fortsatta utvecklingsarbetet. Symposiet bekräftade att många frågor ännu är otillräckligt kartlagda och beskrivna när det gäller medieval. Även om naturligtvis uppfattningarna ofta gick isär i diskussionerna om vilka faktorer som bör påverka valet av metod och medier fanns ändå en gemensam grunduppfattning. Det gällde att planering och produktion av lärommedel - och då också av ljud- och bildprogram - i grunden är planering av förutsättningarna för den inlärningsprocess som läromedlet skall bidra till att åstadkomma. Symposiet gav också besked om att det pågår ett intensivt utvecklingsarbete för att konstruera planeringsmodeller för val av metod och medier. Man har därvid kommit att betona den systematiska undervisningsplaneringen utifrån den till synes självklara övertygelsen att ju bättre och noggrannare förutsättningarna kartläggs desto bättre blir läromedelslösningen. Ännu kvarstår emellertid många olösta problem vad gäller vilka faktorer som bör få påverka valet, men också när det gäller att utveckla praktiska metoder för en meningsfull undervisningsplanering. Systematiken gäller i första hand den planering som föregår den direkta produktionen. Hur långt systematiken skall byggas in i läromedlet är beroende av bl. a. målgruppens med studierna förutsättningar, syftet samt innehållet i studierna. En nybörjarkurs i t. ex. bör engelska innehålla en klar studiegång både när det gäller stoffmängd, ordförråd och övningar. I samhällskunskap för vuxna kan det däremot vara

Pedagogiska teorier 91

tillräckligt att utifrån en noggrann undervisningsplanering producera t. ex. ett antal dokumentära program som kompletteras med arbetsuppgifter och en handledning. I nybörjarkursen i engelska är således förutsättningarna för systematiska studier förberedda i själva studiematerialet. överlämnas däremot helt och hållet I exemplet från samhällskunskapen ansvaret studier till mottagarna. Denna distinktion är för systematiska lätt samväsentlig att göra eftersom systematisk undervisningsplanering av en programserie blir med manblandas med systemläromedel. Planering ett sådant synsätt inte begränsad till mediets speciella uttrycksmöjligheter utan blir i lika hög grad en fråga om att främja en mångsidig och från Denna betoning av aktivitet bearbetning mottagarenssida. aktivitet och bearbetning hos mottagaren är sammankopplad med det mål och det arbetssätt man inom undervisningen vill arbeta för. Det blir därmed också en fråga om vilka kvaliteter man i första hand har i sikte och som man på olika sätt vill understödja och utveckla. Kvalitetsbegrepfår med andra ord sitt innehåll från den människosyn och den pet “ pedagogiska grundsyn som präglar utbildningssystemet.

6.4 Medieval

6.4.1 Representationsproblemet vid undervisning och inlärning

l själva undervisningens natur ligger som en huvuduppgift att hjälpa individen med urval och begränsning av den totala kunskapsmassa som finns samlad. Verkligheten själv kan inte genomgående tjäna som erfaren- Stora delar av innehållet i undervisningen måste struktuhetsunderlag. reras och förmedlas genom olika mer eller mindre abstrakta representationsformer såsom språket, bilden, teckningen, diagrammet och modeller av olika om medieval betraktas i modern forskning bl. a. slag. Frågan utifrån insikten om att olika representationsformer, förmedlade genom olika medier, behövs för att åstadkomma en effektiv inlärning. Behovet skiftar givetvis från fall till fall och beror bl. a. på de studerandes tidigare erfarenheter och kunskaper, allmänna förutsättningar och medievanor men också på olika mediers hanterlighet, kostnad etc. Representationsproblemet är emellertid inte begränsat till en fråga om sätt att återge eller återskapa företeelser och händelser i verkligyttre heten. med frågan om hur individen lär Frågan är direkt sammankopplad och behåller sitt vetande om omvärlden. Både inom (Piaget) och pedagogiken (Bruner) har man psykologin visat att tänkandet utvecklas från konkret handling till verbal symbolik. Det lilla barnet skaffar och kunskaper genom att direkt sig erfarenhet handskas med föremål i sin omgivning. Det både skaffar sig och visar sitt vetande konkreta handlingar iverkligheten. Successivt utvecklas genom hos barnet förmågan att ta emot intryck via syn och hörsel och behålla sina erfarenheter inre bilder och föreställningar. Senare utvecklas genom att använda språket. Dessa tre huvudformer brukar benämnas förmågan den enaktiva den ikoniska representationen samt den representationen, symboliska representationen.

92 Pedagogiska teorier

Från individens synpunkt innebär den enaktiva att representationen han uttrycker sina kunskaper och färdigheter genom direkt handling i verkligheten. Det kan gälla t. ex. förmågan att cykla men också sociala beteenden. Den ikoniska representationen innebär att individen organiserar sina erfarenheter i inre bilder och föreställningar. I den symboliska representationsformen låter individen ting och händelser i verkligheten företrädas av ord och språk. Alla tre representationsformerna är till stora delar varandras förutsättningar och används Även om således parallellt. individen som vuxen mest kommunicerar på den symboliska, språkliga nivån, finns ändå hela livet igenom behovet att kunna stödja begrepp och abstraktioner på erfarenheter, både genom eget handlande och genom bilder och föreställningar. Konstruktivt tänkande anses möjligt först om individen har en sådan stabil grund av konkreta upplevelser. Denna insikt om hur människan sätt förhåller på olika sig till verkligheten, skaffar och bibehåller kunskaper präglar redan till stora delar undervisningen. Som komplement till den språkliga framställningen ingår ett stort mått av learning by doing, dvs. att individen skaffar sigkunskaper och färdigheter genom egen handling, inte bara iintellektuell mening utan också i social, manuell och emotionell mening. I barnstugeutredningens betänkande, del l, belyses hela problemet om förskolebarnens begreppsinlärning och det därmed behovet av sammanhängande konkreta sinneserfarenheter. Ur ljud- och bildmediernas synvinkel är det framför allt intressant att diskutera på vilket sätt de kan underlätta en inlärning på det ikoniska planet, dvs. individens föreställningsvärld. Även om föreställningar normalt med bilder förknippas kan naturligtvis ett konkret och levande språk i reportage, intervjuer och dramatiseringar också ge lyssnaren åskådliga upplevelser. Det autentiska talspråket via ljudmediet har stora värden i t. ex. språkundervisningen. I detta sammanhang begränsas dock till bildmediet exemplifieringen men kan i tillämpliga delar också sägas gälla för ljudmediet, antingen för sig eller i kombination med stillbilder.

6.4.2 Bildens begränsningar och möjligheter

Bilden är en representation av verkligheten och ger givetvis inte samma information som verkligheten själv. Bilden är tvådimensionell och förändrar verkligheten genom att antingen förstora eller förminska det den återger även när den utger sig för att vara dokumentär och naturtrogen. För att kunna utnyttja den effektivt som reprcsentationskälla, måste man lära sig i vilket förhållande den kan stå till Att kunna verkligheten. associera innehållet i en bild till den bakomliggande verkligheten förutsätter kunskaper och färdigheter hos åskådaren. Utanför studiemiljön lever redan individen i en värld som i hög grad präglas av olika massmedier. Bilder bjuds inte bara i rörlig form på film och i TV, utan översvämmar individen i de flesta sammanhang. Utanför utbildningen är den s. k. bildåldern en realitet. Stora delar av människans

Pedagogiska teorier 93

uppfattning om den verklighet som ligger utom räckhåll grundar sig på erfarenheter genom bl. a. radio och TV. Den ökande användningen av bilden som kommunikationsmedel är i sig ett tillräckligt skäl för att man i undervisningen skall utveckla individens förmåga att använda och förstå bildens uttrycksmöjligheter och dess förhållande till verkligheten. Trots sina begränsningar är bildens möjligheter emellertid många. Som hjälpmedel i undervisningen ligger bildens värde främst i att man med dess hjälp kan ta tillvara människans förmåga att skaffa sig och behålla vetande om verkligheten på det ikoniska planet. Individen kan i större utsträckning med hjälp av bilden tillägna sig levande uppfattningar” om omvärlden. Bilden är i många fall ett effektivare kommunikationsmedel än språket när det gäller att med bibehållen konkretion uppfatta komplexa förhållanden, samband och processer i verkligheten. Språket är å andra sidan effektivt när det är möjligt att ge abstrakt information. Representationsformerna skall naturligtvis ses som komplement till varandra. Det språkliga uttrycket behöver inte utarmas genom användning av bild, det kan berikas. Språket får sitt innehåll genom förankring i en verklighet som förmedlas genom bilder. Den rörliga bildens egenskap att ganska naturtroget avbilda verkligheten kan utnyttjas för att ersätta direktkontakt med en svåråtkomlig verklighet. Individen kan via bilden få möjlighet att göra egna upptäckter och erfarenheter, som senare kan ligga till grund för bl. a. språklig bearbetning. Miljöer och människor från hela den internationella verkligheten blir i en form som till stora delar har karaktären av åtkomliga ”förstahandsupplevelse”. l takt med den sociala, tekniska och naturvetenskapliga utvecklingen i samhället och i takt med framväxten av nya nya moment i kemi, fysik, biologi, nationella och internavetenskaper, tionella förhållanden i historia, geografi, samhällskunskap och religionskunskap samt ökade krav på färdigheter i främmande språk har också behovet av sådana ersättande representationer stigit. Tids- och rumsaspekten begränsar möjligheterna att uppleva företeelser direkt iverkligheten. Det går t. ex. inte att ta med individen till Amazonas djungler, till kvarteren i Harlem eller till börsen vid Wall Street 1929. Men genom att avbilda och rekonstruera förhållanden och företeelser i nutiden och i det förgångna kan förlopp, händelser och psykologiska processer göras åskådliga och omedelbara. Genom möjligheten till stilisering och gestaltning kan bilden ges många kompletterande uppgifter. Bilden kan konkretisera och bidra till större förståelse för sådana förhållanden och som normalt är tillgängliga också på annat sätt. Livet i processer myrstacken, sociala förhållanden idet egna samhället, explosionsmotorns eller hjärtats funktion är mer eller mindre direktåtkomliga. Den rörliga bilden kan fokusera, förenkla och förtydliga sådana strukturer och processer för individen, genom närbilder, förstoringar, genomskärningar, animation och trickfilm. Det första pedagogiska motivet för användning av ljud- och bildprogram i undervisningen är alltså att medierna kan underlätta individens inlärning genom att förse honom med levande uppfattningar” om

94 Pedagogiska teorier

företeelser i verkligheten. Medierna utnyttjar människans att förmåga skaffa sig och bibehålla vetande genom bilder och föreställningar.

6.5 Metodval

6.5.1 Programformer

Bilden avbildar inte bara ett stycke verklighet. Den är också ett uttrycksmedel, liksom ljudmediet, som producenten aktivt kan använda för att betona vissa delar i återgivningen. Avsikten bestämmer kameravinkel, bildval, tempo, sekvensering etc. vid produktion av ett program. Hos olika mottagare kan också samma bild väcka olika känslor och stämningar och uppfattningar om den verklighet som Det återges. presentationssätt som tillämpas avgör till stora delar villkor på vilka mottagaren tar emot programmets innehåll. Ett hårt strukturerat och tillrättalagt program, med en röd tråd genom bildval och speaktertext, försätter mottagaren i en annan situation än om programmet görs iform av ett dokumentärt program eller ett fall. diskuteras här Frågan uteslutande ur metodisk synvinkel. Således berörs inte frågan om objektivitet, som naturligtvis också är en väsentlig aspekt vid utformningen av undervisningsprogram. Presentationssättet i ett undervisningsprogram kan således sträcka sig

från en förmedlingspedagogisk utformning eller s. k. meddelande under- i

I visning till en utformning som mer ligger i linje med upptäcktspedagogik och problemorienterad undervisning. En ofta åberopad kvalitetsaspekt på mediernas användning i undervisningen är deras motivationsskapande betydelse. Det torde inte råda någon tvekan om att ljud- och bildprogram i många fall höjer och förstärker motivationen. Många program har också direkt producerats med uppgiften att vara stimulansprogram och fungerat som sådana. Vilka faktorer som påverkar individens engagemang och aktivitet i inlärningsprocessen är emellertid en omdiskuterad fråga, varför det torde vara riktigt med en viss försiktighet i slutsatserna. De uttrycksmöjligheter som medierna erbjuder underlättar emellertid en inlärning som mer bygger på upplevelse och inlevelse. Det är således knappast medierna i sig, annat än övergångsvis, som är motivationsskapande, utan det sätt på vilket innehållet presenteras, dess grad av åskådlighet och det sätt på vilket det

fångar åskådarens/lyssnarens engagemang och nyfikenhet.

Med en förmedlingspedagogisk utgångspunkt presenteras vanligen innehållet i form av färdiga kunskaper och uppfattningar om verkligheten, dvs. att man i programmet förklarar, lägger tillrätta och drar slutsatserna åt åskådaren/lyssnaren. Med en upptäcktspedagogisk utgångspunkt presenteras i stället innehållet på ett sådant sätt att åskådaren/lyssnaren själv får svara för slutsatserna och uppfattningarna om den bakomliggande verkligheten. I det första fallet syftar ofta till att motbearbetningen tagaren skall tillgodogöra sig innehållet i den färdiga form som erbjuds. I det senare fallet får mottagaren större frihet att ta emo_t upplevelser och erfarenheter utifrån sina egna förutsättningar och behov.

Pedagogiska teorier 95

6.5.2 Bearbetningssätt Den ena programtypen utesluter inte den andra. Återigen är det en fråga om hur man i undervisningen skall nå en god balans mellan ”effektivitet” och ”ekonomf” sett i relation till de uppställda målen, ämnet för studierna och mottagarnas förutsättningar. Med effektivitet menas i detta sammanhang att stoffet presenteras i en sådan form att den bearbetning som följer gör det möjligt för individen att både tillgodogöra sig innehållet och samtidigt träna de färdigheter som han har användning av i de fortsatta studierna i ämnet och i framtida tillämpningssituationer. Med avses hur stor som ekonomi i presentationssättet informationsmängd måste bearbetas och hur konkret den måste vara för att individen skall nå fram till förståelse. Om individen har stora förkunskaper kan ny information tillföras t. ex. ett föredrag i radio. Är ämnet nytt för genom åhöraren behöver han mer av konkreta upplevelser och erfarenheter som för vidare bearbetning. För vuxna studerande är det ofta utgångspunkt fråga om att nyupptäcka tidigare erfarenheter. För vissa delar av innehållet i undervisningen är det naturligt att använda en förmedlingspedagogisk utformning av programmen. Det gäller i tekniska och naturvetenskapliga ämnen som i såväl i språkstudier, samhällsinriktade. Bearbetningen kan också få de mest skiftande former samordnas med andra medier och verksamhetsformer. när programmen Den studerande kan aktivt delta i inlärningsprocessen genom olika arbetsuppgifter och övningar. För andra delar av innehållet i undervisningen är det emellertid dels därför att de nödvändigt med ett upptäcktspedagogiskt arbetssätt, studerande saknar nödvändiga erfarenheter, dels därför att innehållet många gånger är förenat med värderingar och attityder. Dramatiseringen, dokumentärprogrammet, fallet” eller andra ”öppna” programformer blir då särskilt användbara. Genom sådana program stimuleras deltagarna både i skolklassen och studiecirkeln att diskutera sig fram till slutsatser, och omdömen samt värderingar på basis av egna och andras erfarenheter iakttagelser och upplevelser under programmet. Även kan förmedla innebär detta inte med om program ny kunskap att mottagaren också förändrar sina attityder och värdenödvändighet ringar. Masskommunikationsforskningen har i stället visat att attityder och förändras enbart programinsatser. De värderingar knappast genom egna uppfattningarna och värderingarna, det gamla invanda synsättet först när individen bearbetar programmet i diskussioner i omprövas hemmet, på arbetsplatsen, iskolan eller i studiecirkeln. Både den kritiska och förståelsen för andra åsikter och värderingar torde på analysen motsvarande sätt fördjupas genom gruppstudier kring programmen.

6.5.3 individualisering och samarbete

är särskilt intressanta från individualise- De ”öppna” programformerna och samarbetssynpunkt. Både i skolklassen och i studiecirkeln ringsdeltar individer med olika förutsättningar, kunskaper och erfarenheter.

96 Pedagogiska teorier

Flertalet av de hjälpmedel som framställts med syfte att stödja en individualisering har utgjorts av tryckt material. SIA har visat att elever med svaga läs- och skrivfärdigheter kan ha svårt att arbeta med enbart sådant material. Själva framställningsformen från gör dem handikappade början. Förhållandet gäller knappast bara barn och ungdom, utan torde också gälla för många vuxna som saknar studievana. Ljud- och bildprogram öppnar i detta avseende nya möjligheter. Detta resonemang skall ytterligare belysas med ett konkret exempel. Det hämtas från samhällssektorn, men exempel kan hämtas också från andra ämnessektorer. Samlevnadsproblem på en arbetsplats kan i ett ljud- eller bildprogram ges dramatiseringens form där förhållandet mellan könen, mellan generationer och mellan arbetsgivare och arbetstagare gestaltas. Åhöraren/åskådaren kan utifrån sina egna erfarenheter iaktta, observera och lägga tonvikt vid sådant i programmet som han eller hon finner särskilt anmärkningsvärt. Genom debatter och diskussioner kan bilden av det som verkligen sker på arbetsplatsen, dolda och öppna samlevnadsproblem och könsroller, göras uppenbar för alla i klassen eller studiecirkeln. Var och en kan bidra med sina egna erfarenheter, som samtidigt alla tränas i att i verkligheten känna igen olika samlevnads- och samarbetsproblem på en arbetsplats. Ett tryckt material kan förse deltagarna med ytterligare stoff, frågor med kanske oväntade utgångspunkter som hjälper till att ställa problem och ringa in väsentligheter i programmet. Fakta om fackföreningarnas roll, olika former för medinflytande i företag för de anställda, skyddsombudens arbete, antal kvinnor i förvärvslivet etc. kan hämtas ur annan litteratur i bibliotek och ämnesrum. På det sättet kan man i studierna gå från det speciella till det allmängiltiga, från det konkreta till det abstrakta. Alla utgår från en konkret referensram, den nödvändiga erfarenheten. Programmet förutsätter en aktiv bearbetning genom samverkan mellan flera deltagare för att ge full effekt. Gruppmedlemmarnas samlade insatser ligger till grund för generaliseringar och allmänna slutsatser. Från individens synpunkt betyder en sådan programutformning att han får tillfälle att skaffa sig kunskaper och erfarenheter om förhållanden på en arbetsplats utifrån sina egna förutsättningar. Via ett dokumentärt program, en dramatisering eller ett ”case” får även en lässvag elev eller en studieovan vuxen goda möjligheter att tillgodogöra undersig innehålleti visningen på sina egna villkor. I gruppdiskussionen kan han sedan omsätta sina nyvunna erfarenheter i språklig form och med hjälp av sina kamrater fördjupa sin egen förståelse av samlevnadsproblemen. _ På liknande sätt kan i förtätad och ofta påtaglig form konflikter och spänningar inom en människa och mellan människor gestaltas i ljud- och bildprogram. Program kan ge emotionella upplevelser och impulser för eget skapande. Värderings- och normregistret kan breddas och fördjupas genom åskådliga program om internationella frågor, könsfamiljefrågor, rollsfrågor, miljövårdsfrågor och livsåskådningsfrågor. Programmen kan arbeta med modeller, förebilder och ge möjlighet till identifikation. Ljud och bild har kort sagt stora möjligheter att, rätt utformade, förse den

Pedagogiska teorier 97

studerande med åskådliga och mångfasetterade föreställningar om människans situation, både i det näraliggande och i det globala perspektivet. Individen får därigenom konkreta bidrag till sin verklighetsuppfattning och sitt handlingsmönster i den egna miljön. Det andra pedagogiska motivet för användning av ljud- och bildprogram i undervisningen är alltså de stora möjligheter till skiftande presentationssätt som medierna erbjuder. Därmed ökar förutsättningarna att variera bearbetningssätt och arbetsformer och utveckla metoderna i undervisningen. Rätt utformade kan ljud- och bildprogrammen stimulera till verksamhet, som ger möjlighet till både samverkan och individualisermg.

7 Barn i förskoleåldern

7.1 Sammanfattning

I detta kapitel redovisar kommittén erfarenheterna av försöksverksamheten med AVM-produktion för förskolebarn. Vidare diskuteras behovet av AVM i förskolan samt lämnas vissa synpunkter på förutsättningarna för produktion och användning. Kapitlet avslutas med kommitténs överväganden och slutsatser. TRU:s förskoleverksamhet är den sammanfattande benämningen på som inleddes 1971 av främst etersända men den produktion TV-program material och ljudkassetter och som riktats även tryckt kompletterande till förskolebarn, föräldrar och andra vuxna samt personal inom förskoleverksamheten. har sänts under den gemensamma beteckningen OM- TV-programmen program. Programmen har syftat till att aktivera barnen och ge allsidig om grundläggande matematiska begrepp, om samhälle och orientering natur samt att ge stimulans för fantasi och språk- och känslomässig utveckling. I enlighet med de direktiv som TRU erhöll av Kungl. Majzt 1969 har hittills i huvudsak utformats för hemmavarande barn i produktionen En strävan har dock varit att inte göra programmen alltför 5-6-årsåldern. åldersbundna. En av Kungl. Maj :ts utsedd expertgrupp med företrädare för socialstyrelsen, Sö, barnstugeutredningen, SR, kommunförbundet, lärarutbildningen m. fl. har varit rådgivande i planeringsfrågor. Inför 1971 utsändes en enkät till ett hundratal produktionsstarten förskollärare för att få en uppfattning om vilka önskemål som fanns då det gällde programmens uppläggning, innehåll, sändningstider m. m. Fortlöpande kontakt med föräldrar, förskollärare m. fl. upprätthålls på olika sätt för att få deras synpunkter på sända program och på hur verksamheten kan utvecklas. SR/PUB har genom medverkan i expertgruppen och genom kontinuerliga kontakter direkt med programmedarbetare fortlöpande följt programverksamheten. Vid har beaktats synpunkter som kommit fram vid planeringen utvärderingar och speciella enkäter vilka i allmänhet förprövningar, utförts av SR/PUB på TRU:s uppdrag. Förprövningarna har syftat till att undersöka om de allmänna målen för programverksamheten och om

100 Barn i .fdrskoleâlderrz sou 197523

målen för de enskilda programmen har uppnåtts. Ambitionen har varit att åstadkomma ett aktivt och kritiskt användande av TV-programmen. l detta syfte har tryckt material och information om programmen distribuerats till barnfamiljer och förskolor. TV-mediet har även utnyttjats för att sända speciella informationsprogram om barnprogramutbudet. Barn och vuxna har därigenom kunnat välja program mera medvetet och dessutom kunnat förbereda sig inför programmen. Det tryckta materialet har dessutom stimulerat till uppföljning av programmen. Från 1973/74 har flertalet TV-program producerats i färg. Antalet program har ökat från 10 budgetåret 1970/71 till 32 budgetåret 1973/74. Av flera anledningar har varje program förekommit i originalsändning plus två repriser. Det har gett möjlighet iöi barn och personal att välja den programtid som passar dem bäst och för deltidsförskolorna att använda samma program i både för- och eftermiddagsgrupperna. Ett annat skäl har varit att barn ofta tycker om att känna igen vad de tidigare sett och kan upptäcka nya saker vid upprepat tittande på samma program. SR/PUB har vid skilda tillfällen undersökt hur många barn som tittar på OM-programmen och hur sändningstiderna passar målgruppernas behov. Undersökningarna har visat att antalet förskolebarn som tittar på OM-programmen i hemmen successivt ökar. Det är särskilt möjligheten att utnyttja en senare eftermiddagstid, i närheten av TV-kanalernas mera etablerade barnprogramtider, som inneburit en markant förändring. l november 1972 genomfördes i samarbete med SR/PUB, ljudradion och de båda TV-kanalerna en undersökning av daghemmens apparatinnehav, TV-vanor m. m. Undersökningen visade att omkring 77 % av daghemmen hade tillgång till TV. 72 % av dessa, dvs. ungefär 554% av samtliga daghem, uppgav att de brukade titta på TRU:s OM-program varje tisdag. Ca 80 % _av daghemmen har tillgång till radio. Inga daghem har videoutrustning medan 5 % har tillgång till filmprojektorer och 97 % till grammofon. Det kan beräknas att omkring 10 % av deltidsgrupperna har tillgång till TV. TV-innehavet hos barnfamiljer är mycket högt och det torde vara sällsynt att förskolebarn saknar tillgång till TV. De etersända OM-programmen har även använts inom grundskolans lågstadium och inom specialundervisningen. Det gäller särskilt särskolans högstadium eftersom programinnehåll, tempo och svårighetsgrad har visat sig vara väl anpassade till dessa elevers behov och förutsättningar. Barnbibliotek använder också regelbundet OM-programmen antingen när de etersänds eller i samband med filmvisningar för både enskilda barn och förskolegrupper. Erfarenheterna från såväl SR:s som TRU:s verksamhet visar att utnyttjandet av TV-program till stor del är beroende av den förhandsinformation som ges om sändningstider, programinnehåll etc. Särskild information om förskoleproduktionen har därför framställts för att informera om kommande TV-program och trycksaker och för att

Barn i förskoleâldem 101

stimulera till ett aktivt tittande. Den regelbundet återkommande informationen har, enligt TRU:s erfarenheter, haft god effekt för kännedom om programmen och TRU:s verksamhet. Ett led i TRU:s verksamhet har varit att undersöka olika distributionsvägar och användningssätt av produktionen. Försök har därför utförts med uthyrning och försäljning av filmkopior, användning av OM-programmen på videokassetter inom biblioteks- och förskoleverksamheten samt med ljudkassetter producerade för barn på sjukhus. l ett avsnitt (7.4) ges en översiktlig redovisning av AVM-produktionen för förskolebarn i vissa länder. Av redovisningen framgår att produktionen oftast sker inom ramen för ländernas radio- och TV-program och sänds i de kanaler som används för allmänprogram. Program producerade direkt för förskolan förekommer sällan. Barnprogramproduktionen i västvärlden har starkt påverkats av den amerikanska serien Sesame Street. Flera västeuropeiska länder har antingen köpt serien och sänt den med smärre bearbetningar eller producerat egna serier med liknande mål och metodik.

Ett avsnitt (7.5) behandlar behovet av AVM för olika målgrupper inom

förskoleområdet med utgångspunkt i tidigare utredningar samt vissa undersökningar. Dessutom redovisas yttranden från statliga och kommunala myndigheter samt organisationer, lärarhögskolor och förskoleseminarier över TRU:s andra betänkande (SOU l_973:l3). Så gott som samtliga instanser uttryckte en positiv inställning till TRU :s förskoleverksamhet och ansåg att behovet var stort av en fortsatt produktion för både hemmavarande barn och barn i förskola. Dessutom underströk ett flertal instanser värdet av en AVM-produktion för föräldrar och andra vuxna samt för fortbildning av förskolans personal. Flertalet yttranden framhåller att behovet av AVM för barn med särskilda behov är stort liksom att produktionen för hemmavarande barn successivt bör riktas mot barn under sex år i takt med att den allmänna förskolan införs för sexåringar. I flera yttranden pekas på nödvändigheten av att TRU bedriver forsknings- och utvecklingsarbete vad gäller användningen av AVM bland förskolebarn. Rapporter från bl. a. USA, England, Japan och Sverige som behandlar barns TV-tittarvanor i åldrarna 3-7 år visar samstämmigt att barn börjar titta på TV i 2-3-årsåldern. Förskolebarn i Sverige tittar i genomsnitt l till låtimme om dagen på TV. Amerikanska undersökningar visar att barn i USA tittar i genomsnitt 2-3 timmar per dag. Det förekommer stora variationer i TV-tittande bland barn. I en svensk undersökning rapporteras att finska invandrarbarn, som varken förstod eller talade svenska, tittade på svensk TV mellan 3 och 4 timmar per dag. Amerikanska undersökningar har visat att det finns barn i USA som tillbringar upp till 50 timmar i veckan med att titta på TV. De yngre barnen tittar mest på barnprogrammen men även en hel del på vuxenprogrammen. Familjens vanor spelar stor roll för de yngre barnens TV-vanor. Forskningsresultaten beträffande TV:s effekter på barn medger inte några mer nyanserade slutsatser. Forskningen har främst inriktats på att

102 Barn i förskoleâldern

studera vilka effekter våld i TV har på barn. Det är utifrån denna forskning helt klart att alla former av våld generellt avtrubbar individens _motvilja till våld, men det förekommer individuella differenser beroende på individens tidigare erfarenheter och nuvarande miljö. Det verkar också helt klart att förskolebarn påverkas och lär sig av programinnehållet. TV kan förmedla information, stimulera fantasi och känsla samt aktivera barn till kommunikation med andra, men mediet kan också vara passiviserande och oroande. TV kan bidra till större självkännedom och förståelse för andra men kan också bidra till att skapa aggressiva handlingsmönster och en tolerans för våld. Det är mängden TV-tittande i förhållande till andra aktiviteter, programinnehåll och presentationssätt samt den miljö i vilket barnet använder TV som är av betydelse för vilka effekter som uppnås liksom även mottagarens erfarenheter, behov och värderingar. Kommittén ger i sina överväganden och slutsatser uttryck för att förskoleproduktionens pedagogiska mål skall vara att stimulera barns utveckling i riktning mot de mål som riksdagen antagit för förskoleverksamheten. Enligt remissinstansernas samlade bedömning kan AVM vara en positiv faktor i barns utveckling. Kommittén finner det därför angeläget med en fortsatt AVM-produktion för förskoleområdet. Kommittén föreslår att produktionen inriktas på följande målgrupper: El Barn i förskoleåldern CI Föräldrar och andra vuxna El Personal inom förskoleverksamheten Distribution av radio- och TV-program bör ske via etern. Programmen bör dock i viss utsträckning finnas tillgängliga för markdistribution. En förskoleproduktion som utgår från de angivna målgruppernas behov och förutsättningar måste planeras och produceras i nära samverkan med barn, föräldrar och personal samt myndigheter och organisationer inom förskoleområdet. Kommittén anser att en permanent expertgrupp, liksom hittills, bör finnas för att ge synpunkter på produktionens omfattning och inriktning. Det är vidare angeläget att samråda med SR:s barnprogramverksamhet. Information om programverksamheten har visat sig nödvändig för att underlätta en aktiv användning och det är vidare angeläget att fortsätta den kontinuerliga forsknings- och utvärderingsverksamheten.

7.2 Förskoleverksamheten - en lägesbeskrivning

Samhället bidrar på olika sätt till barnens omvårdnad och tillsyn. En stor del av stödet utgörs av ekonomiska bidrag i syfte att förbättra familjernas levnadsstandard. Ansvaret för barnomsorgen vilar i första hand på hemmet. Förskoleverksamheten syftar till att erbjuda ett komplement till familjen och ett

Barn i förskoleâldem 103

stöd till barnens utveckling. Dess utbyggnad och pedagogiska program bör därför ses i ett vidare familje- och socialpolitiskt perspektiv.

7.2.1 Lag om förskoleverksamhet Riksdagen har beslutat att reglera förskoleverksamheten genom en lag som träder i kraft den 1 juli 1975. Förskoleverksamheten har till syfte att i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn som inte börjat grundskolan. Verksamheten består av dels förskola i form av daghem i minst fem timmar om dagen eller deltidsgrupp under kortare tid, dels kompletterande förskoleverksamhet som består av familjedaghem eller andra komplement t. ex. barnvårdarverksamhet, parklek, lekrådgivning, lekotek. Lagen föreskriver att kommunerna skall anvisa plats i förskola för alla barn som är minst sex år och kyrkobokförda i kommunen. Förskolan skall i regel omfatta minst 525 timmar om året. Barn som av fysiska, psykiska, språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling, skall så långt möjligt anvisas plats i förskola före sex års ålder om barnets behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Kommunen skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn som behöver detta särskilda stöd. Kommunerna skall också verka för att barnen utnyttjar anvisade förskoleplatser och informera föräldrarna om förskolans syfte och verksamhet.

7.2.2 Förskolans omfattning

7.2.2.1 Antal barn och platser Antalet barn i förskoleåldern varierar något mellan olika år beroende på att födelsetalet varierar. Under perioden 1963-1968 ökade antalet förskolebarn för att därefter åter minska något. Under perioden 1969-1973 föddes i genomsnitt ca 116 000 barn per år. Under samma period har antalet platser i förskoleverksamheten ökat kraftigt, liksom även antalet barn i behov av heldagsomsorg. 1973 kunde 11,8% av samtliga barn i åldrarna 0-6 år beredas plats i daghem eller kommunala familjedaghem, vilket motsvarar omkring 36 % av det beräknade totala behovet av heldagsomsorg. Med nuvarande utbyggnadstakt kommer det att dröja många år innan full behovstäckning uppnås. Detta beräknas

kräva ytterligare ca 160 000 platsen

Enligt de planer som kommunerna redovisat till socialstyrelsen 1974 1 Källa: Delrapport från kommer antalet daghemsplatser år 1977 att uppgå till ca 83 000. Detta Sjukvårdsdelegationens innebär en genomsnittlig ökning med 8 300 platser per år och skulle arbetsgrupp för alterna- 1985 ge en täckning av 50% av det framräknade behovet. Under tiva bedömningar av personalbehov inom hälso-, förutsättning av att denna utbyggnadstakt följs kan det beräknas att sjuk- och socialvård antalet inskrivna barn 1980 omfattar ca 110000 och år 1985 ca (PHSS), Socialdeparte- A mentet, feb. 1975. 150 000.

104 Barn i _förskoleâldern

l 1975 års budgetproposition anges antalet deltidsplatser år 1974 till ca 118 000. Eftersom antalet 6-åringar vid slutet av 1974 var 113 000, varav en del har daghemsplats, kan nästan alla 6-åringar beredas plats i deltidsgrupper utan någon större ökning av antalet platser. En viss utbyggnad kommer dock att vara nödvändig eftersom 10 % av 4- och 5-åringarna beräknas erhålla plats i förskoleverksamhet p. g. a. behov av särskild omsorg, stöd och stimulans. Platstillgången är dessutom ojämnt fördelad över landet. Utbyggnaden av deltidsplatserna förefaller, enligt Socialstyrelsens sammanställning av kommunernas planer 1974, att ske i mycket blygsam omfattning efter 1976. Det beräknas att 50 % av alla barn i åldern 4-6 år, dvs. ca 164 000, kommer att gå i deltidsförskola år 1985.

Tabell 7.1 Utveckling av antalet bam och platser inom förskoleverksamheten fram till 1985.

År Antal barn Antal barn Antal barn 0-6 år i olika verksam- 0-6 år den med förvärvs- hetsformer 31/12 respek- arbetande tive år moder Daghem Kommunala Deltidsfamiljedag- grupp hem

7.2.2.2 Personal De personalgrupper som arbetar direkt med barn i förskoleverksamheten är framför allt förskollärare, fritidspedagoger, barnskötare och dagbarnvårdare. Härtill kommer barnvårdare för omsorg om sjuka barn samt parklekspersonal, bibliotekspersonal och sjukvårdspersonal. Inom förskoleverksamheten arbetar dessutom som regel ekonomipersonal med matlagning och lokalvård; dessa personalkategorier väntas få fler pedagogiska uppgifter som en följd av riksdagens beslut om förskoleverksamheten. För den pedagogiska och administrativa ledningen har kommunerna i varierande omfattning byggt upp en förvaltning som består av dels barnstugeassistenter, familjedaghemsassistenter, psykologer och pedagogkonsulenter, dels personal med rent administrativa uppgifter. Antalet anställda år 1973 inom olika former av förskoleverksamhet beräknades uppgå till ca 53 000 personer. De framtida personalbehovet är beroende av en rad olika faktorer som utbyggnadstakt, personaltäthet, arbetsveckans längd samt arbetstids-

Barn i _förskoleäldern 105

Tabell 7:2 Antal personer i skilda funktioner inom olika former av förskolverksamhet år 1973.

Deltids- Familje- Barn- Parklek Personalgrupp Daghem grupp daghem vårdare

l arbete med barn 11753 4 233 25 797 3 535 452 - - - Ekonomipersonal 4 287 1 717 Administrativ 321 119 516 71 9 personal 16 361 6 069 26 313 3 605 461 Summa

Källa: Delrapport från PHSS, februari 1975.

Om antalet 1985 motsvarar det beräknade antalet i förkortningar. platser tabell 7:1 krävs mellan 102 800 och 138 000 anställda inom förskoledvs. en ökning på mellan 47 100-83 300 ijämförelse med verksamheten, läget 1973 beroende på de ovan angivna osäkra faktorerna. om personalens utbildningsbakgrund. BU har Vissa uppgifter föreligger av personalstatistik från Svenska Kommunförbundet gjort en bearbetning som dock har brister vad gäller barnskötarna. Bland dem för vilka

finns tillgängliga redovisades att 22,5 % saknade varje form av uppgifter utbildning inom barna- och ungdomsvårdsområdet och att 3,6 % endast Härtill kommer att behovet av fortbildhade dagbarnvårdarutbildning. ning har ökat för all personal till följd av riksdagens beslut om nya

arbetssätt och arbetsuppgifter inom förskoleverksamheten.

7.2.3 Förskolans pedagogiska program

(BU) har i sina betänkanden Förskolan (SOU Barnstugeutredningen och Barns Fritid (SOU 1974:42) med utgångspunkt i barnets 1972:26) och familjens behov och situation isamhället framlagt förslag som syftar för barnet och dess familj, för till att skapa bästa möjliga livsmiljö barnet som gruppmedlem och slutligen som samhällsvarelse” som individ, från ett övergripande mål för (Barns Fritid, s. 43). BU:s förslag utgår som främst karaktäriseras av en syn på människan som en förskolan reflekterande varelse som formas av sin omgivning och samtidigt påverkar

och förändrar denna. för förskolan består av tre delar, dels en BU:s pedagogiska program av barn i förskoleåren som lett fram till tre utvecklingsbeskrivning som analyserar barns relationer till andra delmål, dels en samspelsmodell och förskolans personal samt relationerna mellan persobarn, föräldrar, nal-föräldrar-huvudman-samhälle. Den tredje delen beskriver den orga-

nisatoriska ram och de resurser som förskolan kräver. har närmare hur jaguppfattning, kommunikation och BU analyserat utvecklas hos förskolebarnet och med vilken pedagogisk begreppsbildning metodik dessa av utredningen kallade kompetensområden kan stödjas.

och miljöutformning och ger ett antal BU ger också förslag på material-

106 Barn i/örskoleâlderrz

exempel på aktiviteter och ämnesområden som kan föras in i förskolans verksamhet. Med utgångspunkt i det synsätt som uttrycks i det övergripande målet och i de utvecklingspsykologiska och teorier som socialpsykologiska valts, har BU skisserat ett dialogpedagogiskt handlingsmönster för samvaron med förskolebarn. Detta utgår från att människans utveckling sker genom en aktiv växelverkan mellan henne själv och framför allt den omgivningen, mänskliga omgivningen. Växelverkan kan antingen ha formen av dialog mellan barn och vuxen eller så kan den karaktäriseras av ett auktoritärt förhållande där den vuxne på sina villkor handleder barnet. Båda slagen av relationer får effekter för den framtida utvecklingen. Dialogen ger förutsättningar för att en självständig och aktiv människa skall kunna växa fram, en människa som har tillgång till och kan utnyttja ett rikt känsloregister. Strävan efter och förståelse ömsesidighet är betydelsefull i en dialog. Barnet är inställt på att bit för bit erövra och förstå sin omgivning. Den egna aktiviteten och upptäckarglädjen är barnets medel för att förstå ständigt nya sammanhang i de vuxnas värld. Den vuxne kan gå barnet till mötes att försöka genom leva sig in i barnets värld och genom att strukturera nya erfarenheter och problem så att barnet förmår ta fatt i dem. Genom sin större erfarenhet och kunskap kan den vuxne visa-på vägar till problemlösningar och förståelse. BU ger exempel på hur olika moment i förskolan kan stimulera begreppsbildning, jagutveckling och kommunikation i ett program där aktiviteter av olika slag och från olika ämnesområden kan samverka. På detta sätt har BU försökt komma ifrån en uppdelning i ämnen som för vuxna kan uppfattas som naturlig och ofta nödvändig, men som inte gäller för barn. Syftet är att ge barn erfarenheter av föremåls och företeelsers samband eller växelverkan. Faktorer i övrigt som är viktiga för förskolans verksamhet är uppdelningen av barnen i småbarnsgrupp och syskongrupp i heltidsförskolan, personalens samarbete i arbetslag, samverkan med föräldrar, skola och andra verksamheter med anknytning till förskolan. Riksdagen har beslutat att socialstyrelsen skall utforma en arbetsplan som ger exempel på hur en översiktlig planering i verksamhetsperioder kan göras i förskolan. Planens syfte skall vara att ge pedagogisk vägledning för förskolepersonalen och för dem i kommunen som arbetar med förskolefrågor. Den skall inte vara bindande utan ses som ett stöd för verksamheten. har inlett arbetet Socialstyrelsen och delar av arbetsplanen beräknas vara klara för en första utprövning under 1975.

7.2.4 Förskoleverksamhet för barn med särskilda behov av stöd och stimulans

BU har följande grundsyn på handikappbegreppet (SOU 1972:26, s. 122):

Barn 107

iförskoleâldern

barn är barn med funktionssvårigheter av skilda ”Handikappade slag . . . Vad som är ett handikapp beror naturligtvis på de krav samhället vilket inte ställer på individerna, gör att man kan säga att ett handikapp hos en individ utan ett förhållande mellan individen, är en egenskap och samhället... Väsentligt att framhålla när det gäller omgivningen människor är att de har samma grundbehov som behöver med handikapp som människor utan Om en förändrad och tillfredsställas handikapp. människans roll i samhället skall konstruktiv syn på den handikappade kunna växa fram, måste man inse att det är fråga om att ge handikappade som alla andra, dvs. rätt till att kunna utveckla samma rättigheter Det är alltså inte fråga om en grupp människor som enbart självkänslan. skall vara föremål för åtgärder”.

För vissa barn med särskilda behov är förskoleverksamhet om möjligt

än mer väsentlig än för övriga barn. Brist på allsidig utvecklingsstimulans och mest formbara åren kan kraftigt begränsa senare under de första Ju tidigare de särskilda behoven kan tillgodoses utvecklingsmöjligheter, barnet, desto större är chanserna att den av hos det handikappade orsakade funktionshämningen kan elimineras. handikappet En särskild arbetsgrupp, ”Barnomsorgsgruppew” tillsattes i juni

1973 av Kungl. Maj:t för att utarbeta förslag till hur en uppsökande

verksamhet för barn med särskilda behov i enlighet med vad som stadgas i

kan organiseras. Arbetsgruppen skall vidare lagen om förskoleverksamhet, behov av närmare bestämmelser ifråga om ansvaret pröva om det finns för de handikappades förskoleverksamhet.

Nuvarande för barn med särskilda behov

förskoleverksamhet

för barn med handikapp är såväl Ansvaret för förskoleverksanheten centralt som lokalt mellan olika myndigheter beroende bl. a. på uppdelat Det har bl. a. inneburit att vissa barn graden och arten av handikappet. till förskoleverksamhet. Det är med särskilda behov inte har haft tillgång behov som svårt att få fram uppgifter på hur många barn med särskilda

deltar i förskoleverksamhet. av förskoleverksamheten för barn med Nedanstående redovisning särskilda behov omfattar döva och hörselskadade, blinda och synskadade

barn. Dessutom redovisas invandrarsamt psykiskt utvecklingsstörda barnens förskolesituation samt förskoleverksamhet för glesbygdsbarn.

av förskoleverksamhet som förekommer är: De former

hemundervisning, hemvägledning

individuell placering i vanlig förskola

BEIGE

till övervägande del av handikappade barn grupp sammansatt barn med handikapp placerad i grupp, vilken är lokalmässigt integre-

rad med en ”vanlig” förskola

specialförskola

DD

barn i förskoleåldrarna i förskola, för psykiskt utvecklingsstörda

ingående i särskolans organisation.

108 Barn i _lörsko/eá/c/ern SOU 1975223

Hörselskadade och döva barn SÖ är tillsynsmyndighet för förskoleverksamheten bland hörselskadade och döva barn. Under 1973/74 har 43 förskolor och skolhem bedrivit verksamhet för hörselskadade och döva förskolebarn. har Sammanlagt 922 barn deltagit i verksamheten. De hörselskadade barnen integreras i allt större utsträckning i kommunernas ordinarie förskoleverksamhet. I regel brukar fyra hörselskadade barn integreras med tolv icke hörselskadade.

Synskadade och blinda barn SÖ är tillsynsmyndighet för förskoleverksamhet för synskadade och blinda barn. Under 1973/74 hade förskolekonsulenterna för synskadade och blinda barn som mest 393 barn registrerade. Av dessa var 123 integrerade i deltidsgrupper. Undersökningar har dock visat att åtskilliga synskadade och blinda förskolebarn inte anmäls till konsulenterna.

Psykiskt utvecklingsstörda barn Enligt lagen om omsorg av psykiskt utvecklingsstörda har landstingen skyldighet att sörja för att förskoleverksamhet, knuten till antingen internat eller fristående, erbjuds psykiskt utvecklingsstörda fårskolebarn. Särskild förskoleverksamhet skall på föräldrarnas begäran kunna bjudas dessa barn i hemmet, om inte barnet kan delta i annan förskoleverksamhet. Individuell placering av barnen i vanlig har med förskolegrupp framgång tillämpats. Upp till fyra utvecklingsstörda barn har bildat en grupp tillsammans med tolv övriga barn. Den l november 1973 fanns 1 182 barn inregistreradei särskolans förskoleverksamhet. Av dessa vistades 837 i hemmet. Antalet barn som får omsorger, men som inte deltar i någon skol- eller verksanhetsform i åldern upp till sju år var totalt 396. Under 1971 var 132 barn individuellt placerade i vanlig förskola.

Invandrarbarn lnvandrarutredningen (IU) har i två betänkanden (SOU 1971:51 och 1974:69) redovisat invandrarbarnens förskolesituation och givit synpunkter och förslag på hur denna bör förbättras. Enligt lU:s beräkningar är antalet barn och ungdomar i Sverige med föräldrar från andra länder mycket stort. Flertalet av barnen är dock födda i Sverige. IU har beräknat att vid en fortsatt invandring av samma omfattning som under 1960-talet kommer ca 25 % av de yngre generationerna i Sverige att om några årtionden ha utländskt påbrå. Antalet barn med utländskt medborgarskap i åldern 0-3 år var vid utgången av 1973, enligt IU, 39 180, vilket motsvarar 9,7 % av alla i motsvarande ålder i Sverige, och i åldern 4-6 år 27 974, vilket motsvarar 8,9 % av åldersgruppen. Knippt hälften av barnen i båda åldersgrupperna hade finskt medborgarskap.

Barn i färskoleâlderrz 109

Beträffande invandrarbarnen och förskoleverksamheten anför IU att en tidig och grundläggande träning i barnets hemspråk är en förutsättning för att barnets utvecklingsmöjligheter skall kunna tas till vara. [U anser att förskolan fyller en viktig funktion genom att den på ett stadium kan motverka att barn som kommer från en stimulanstidigt fattig miljö får ett sämre utgångsläge för sin senare utveckling. Enligt lU är det inte möjligt att närmare ange hur många invandrarbarn som har förskoleplats. lUzs allmänna intryck år att utländska barn relativt sett deltar i mindre utsträckning än svenska barn i förskolan. Det finns dock stora variationer mellan olika kommuner och olika förskolor i samma kommun. Flera kommuner prioriterar invandrarbarn vid intagning till förskolan. Särskilda för att underlätta invandrarbarns föråtgärder skolevistelse och hemspråksträning förekommer i en del kommuner bl. a. försöksverksamhet Så har t. ex. till följd av socialstyrelsens på området. ambulerande hemspråkstränare prövats. I propositionen om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation uttalar det föredragande statsrådet att invandrarbarn ofta har särskilda för sin utveckling, varför det är viktigt att behov av stöd och stimulans dessa barn får delta i förskoleverksamhet redan före sex års ålder. För att bl. a. möjliggöra tvåspråkighet hos invandrarbarn skall SÖ ge viss förtur åt tvåspråkiga sökande till förskollärarutbildning.

Barn i glesbygd en ökande andel Befolkningsutvecklingen i glesbygdsområden uppvisar och en i många kommuner kraftig minskning av bl. a. åldrarna åldringar under 10 år. BU har framhållit att barn som bor i glesbygdsområden växer upp i en i vissa avseenden privilegierad miljö, men att de samtidigt isolerade i den meningen att de saknar lekkamrater och ofta är socialt över huvud taget har få kontakter utanför familjen. Detta har betydelse till kommunikation och intellektuell stimulans. BU för deras möjligheter som bedrivs i förskolan har anser att den pedagogiska gruppverksamhet för barn som växer upp i glesbygdsmiljö eller av särskilt stor betydelse isolerade. Dessa barn bör ges möjlighet att delta i andra skäl är socialt förskolans verksamhet redan före sex års ålder. Socialstyrelsen bedriver sedan flera år försöksverksamhet där olika organisationsformer för förskola i glesbygd prövas.

7.2.5 Komplement till förskolan

BU framhåller lekotekens och bibliotekens betydelse som komplement till förskoleverksamheten när det gäller att tillgodose de handikappade barnens behov. Lekotekens verksamhet omfattar aktiv rådgivning och hemlån av pedagogiskt lekmaterial samt lekträning. För närvarande finns ett 20-tal lekotek. De flesta drivs genom privata initiativ. BU framhåller det angelägna i att lekoteksverksamheten byggs ut. Lokalmässigt skulle den kunna integreras med barnavårdscentraler, förskolor och bibliotek.

110 Barn i fdrskoleâldem sou 1975:28

Ett annat komplement till förskolan utgör folkbibliotekens barnaktiviteter. Dessa kommer troligen att byggas ut och bli centrum för barnkultur. En annan form av förskoleverksamhet, s. k. öppen lekskola, har på försök igångsatts i några kommuner som en del av socialstyrelsens försöksverksamhet inom förskoleområdet.

7.3 TRU:s förskoleverksamhet -

beskrivning och erfarenheter

7.3.1 Mâl TRU:s förskoleverksamhet är den sammanfattande benämningen på den produktion av främst etersända TV-program, men även tryckt kompletterande material och ljudkassetter, som riktats till förskolebarn, föräldrar och andra vuxna samt personal inom förskoleverksamheten. TRU:s förskoleproduktion inleddes år 1971 på uppdrag av Kungl. Maj :t efter förslag av BU. Direktiven för verksamheten redovisas i avsnitt 3.4. TV-program började etersändas hösten 1971 och har sedan starten kallats OM-program. Försök med kompletterande tryckt material påbörjades vårterminen 1974 och ljudproduktion som komplent till TV-programmen inleddes under hösten 1974. l direktiven anges som mål för programmen att de bör ha en i positiv mening aktiverande karaktär. inslagen bör syfta till att ge en allsidig orientering om grundläggande matematiska begrepp, om samhälle och natur. Samtidigt skall rik stimulans ges för språkutvecklingen”. De första produktionerna utgjordes i huvudsak av informations- och faktaprogram medan senare produktioner dessutom har behandlat relationer och sökt stimulera till olika aktiviteter. När TRU startade förskoleproduktionen hade BU:s förslag till mål för förskolans arbetssätt ännu inte presenterats. De mål som BU föreslog i sitt första betänkande, och som antogs av höstriksdagen 1973 har därefter legat till grund för programplaneringen.

7.3.2 Målgrupper barn _ Hemmavarande En utgångspunkt för TRU:s förskoleproduktion är att förskolan ännu har otillräcklig omfattning. För att kompensera de barn som inte har tillgång till förskoleplats har produktionen i huvudsak utformats för hemmavarande barn. Enligt direktiven skulle produktionen varit riktad till barn mellan 2-6 år, men av resursskäl har produktionen fått koncentreras på 5-6-åringar. En strävan har dock varit att inte göra programmen alltför åldersbundna och att utforma dem med tanke på att barn ofta ser dem ensamma.

Barn iförskoleâldern 111

Förskolan

l BU:s skrivelse till Maj zt, vilken bifogades direktiven för TRU:s Kungl. förskoleverksamhet, framhålls att AVM på sikt kan komma att utgöra ett betydelsefullt fast inslag i förskolans verksamhet. AVM för speciell användning inom TRU har hittills inte producerat förskolan. Förskolor med tillgång till TV har dock i stor utsträckning och TRU har sedan våren 1974 givit ut en använt OM-programmen till förskolans i syfte att underlätta en särskild handledning personal av programmen i förskolans pedagogiska program. integrering

Barn med särskilda behov

för TRU:s förskolesektor rekommenderade redan i star- Expertgruppen ten att produktionen skulle utformas på ett sådant sätt att så många barn kunde Expertgruppen rekomsom möjligt tillgodogöra sig programmen. skulle göras om barn med särskilda behov menderade även att program samt att sådana barn skulle medverka i program där det var naturligt. I statsverkspropositionen år 1971 (prop. 1971:1, bil. 10, s. 390) anförde föredragande statsrådet beträffande den påbörjade försöksverksamheten med förskoleprogram i radio och TV: I försöksverksamheten bör speciell uppmärksamhet ägnas barn som sätt är fysiskt eller psykiskt handikappade eftersom dessa på olika f. n. ofta har begränsade möjligheter att utnyttja förskolan.” grupper

Föräldrar/ vuxna samt personal har riktat sig till föräldrar och andra En del av TRU:s förskoleproduktion i förskolan för att ge dem större möjlighet att vuxna samt till personal stödja barnens utveckling. Vidare har informationsprogram om barnproför vuxna. Några filmer för information och gramutbudet producerats fortbildning av förskolans personal har också producerats.

7.3.3 Planering och produktion

samt därefter ställningstaganden beträffande verk- Direktiven riksdagens samheten i förskolan har tillsammans med synpunkter och rekommendationer från TRU:s expertgrupp utgjort ramen för och styrt inriktningen Inför utsändes en enkät till ett av produktionen. produktionsstarten förskollärare för att få en uppfattning om önskemål då det hundratal innehåll, sändningstider m. m. Fortgällde programmens uppläggning, kontakt med föräldrar, förskollärare m. fl. upprätthålls på olika löpande sätt. Vid behov tillkallas barnboksförfattare och ämnesexperter. SR/PUB medverkan och genom kontinuerliga konhar genom i expertgruppen verksamheten. takter direkt med programmedarbetare fortlöpande följt har beaktats som kommit Vid planering och produktion synpunkter och enkäter, vilka i fram vid förprövningar, utvärderingar speciella

l 12 Barn ijörskoleâldern

allmänhet utförts av SR/PUB på TRU:s uppdrag. Förprövningarna har syftar till att undersöka om de allmänna målen för verksamheten och målen för enskilda program uppfyllts. l en del undersökningar har barn och vuxna efter visningar fått besvara frågor om program eller delar av program. Förprövningar av detta slag har givit svar på frågor om hur bl. a. tempo och svårighetsgrad varit anpassade till 5-6-åringars förutsättningar. Förprövningarna har varit vägledande för den slutgiltiga utformningen av enskilda program och har även givit mer generella kunskaper till ledning för den fortsatta produktionen. De har dock av kostnadsskäl inte kunnat göras för samtliga program. Ambitionen har varit att åstadkomma ett aktivt och kritiskt användande av TV-programmen. Därför har tryckt material och information om programmen distribuerats till barnfamiljer och förskolor. TV-mediet har även utnyttjats i detta syfte när speciella informationsprogram om barnprogramutbudet har producerats. Barn och vuxna har därigenom kunnat välja program mera medvetet och dessutom kunnat förbereda sig inför programmen. Det tryckta materialet har velat stimulera till en uppföljning av programmen. Programmen har producerats med såväl film- som elektronik-teknik. Några program har helt eller delvis varit animerade och i några fall har filmer köpts in från utlandet och bearbetats för att kunna ingå i programutbudet. TRU har jämförelsevis ofta haft barn som medverkande i programmen. Detta har haft flera syften. Dels kan det underlätta identifikation vilket stimulerar till aktivt mottagande och bearbetning av programmen, dels syftar det till att visa att barn kan ta initiativ och göra saker själva e att själva föra handlingen framåt” - och överföra viktig information till andra barn. TRU har även eftersträvat att låta vuxna medverka iprogrammen, inte i första hand som programledare eller som kunskapsförmedlare, utan som medagerande för att på ett naturligt sätt ingå i sammanhanget. Därmed har det också varit möjligt att behandla relationer barn-barn och barn-vuxna. På detta sätt har TRU sökt tillämpa det dialogpedagogiska arbetssätt som ingår i BU:s förslag. Erfarenheterna av att producera TV-program tillsammans med barn är mycket goda. Självfallet måste hänsyn tas till att barn inte orkar arbeta i samma takt och omfattning som vuxna. Från produktionssynpunkt innebär det längre inspelningstider samt större behov av efterredigering av programmen. Detta medför att kostnaderna för förskoleprogrammen blir genomsnittligt högre än för jämförbara produktioner med enbart vuxna som medverkande. En av fördelarna med TV-mediet är att man kan visa barn sådant som de själva inte kan uppleva i verkligheten, såsom andra länder och förlopp i naturen. Program med sådant innehåll kan vanligen inte produceras med elektronik i studio utan måste filmas, vilket i allmänhet är dyrare. Det är vidare ofta lämpligare att flytta inspelningsutrustningen till barnens miljö än att låta barnen agera i en för dem främmande studiomiljö. Även av dessa skäl blir förskoleproduktioner relativt resurskrävande.

Barn i förskoleâldem 113

Tabell 7.3 TRUas produktion av förskoleprogram.

Budgetår Antal Sammanlagd program programtid 1970/71 10 4 tim 10 min 1971/72 18 7 tim 30 min 1972/73 24 10 tim -v min 1973/74 32 13 tim 20 min

l programsättningen har TRU strävat efter bredd i ämnesvalet och successiv fördjupning av vissa teman eller ämnesområden. Så har t. ex. prövats att sammanställa flera program om samma ämne i s. k. block. I början av programverksamheten tillämpades principen att först ta upp ett ämne med utgångspunkt i barnet självt och dess omedelbara omgivning, sedan i relation till samhället i övrigt och slutligen utifrån ett ekologiskt perspektiv. Senare har försök gjorts med längre programserier med enhetlig uppläggning av ett antal på varandra följande program. Syftet har varit att ge tittarna möjlighet till identifikation med vissa medverkande samt till nyansering och fördjupning av programstoffet. Samtliga program har dock utformats så att de även kunnat användas separat. Exempel på program och programserier ges i avsnitt 7.3.7. Programproduktionen inleddes 1971 med 10 svart/vita TV-program. Därefter har antalet producerade program ökat för varje budgetår i enlighet med tabell 7:3. Tabellen upptar endast etersända program i OM-serien och inte provproduktioner eller föräldrainformationsprogram. Från 1973/74 har de flesta programmen producerats i färg.

7.3.4 Distribution och användning Huvuddelen av förskoleproduktionen har varit TV-program som etersänts. l enlighet med kommitténs direktiv har även alternativa distributionsvägar prövats.

E tersändning av OM-programmen För målgrupperna hemmavarande barn och barn i förskola har distribution via etern varit det lämpligaste distributionssättet eftersom hem, förskolor eller andra barninstitutioner som regel inte har tillgång till filmprojektorer eller videokassettspelare. Den första terminen, hösten 1971, sändes OM-program på tisdagar kl. 10.30 och 14.30. Därefter har etersändningarna successivt ökat. Under 1974 har programmen sänts i TV 1 tisdagar och fredagar kl. 10.30 med repris samma dag kl. 14.30 och i TV 2 söndagar kl. 10.30 och torsdagar kl. 17.00. Under en begränsad period vårterminen 1975 sändes tre program per vecka. Av flera anledningar har varje program förekommit i originalsändning plus två repriser. Det ger möjlighet för barn och personal iförskolan att

114 Barn i jörskoleâldem sou 1975:28

välja den programtid som passar dem bäst och för deltidsförskolorna att använda samma program i både för- och eftermiddagsgrupperna. Ett annat skäl är att barn ofta tycker om att känna igen vad de tidigare sett och kan upptäcka nya saker vid upprepat tittande på samma program och att de därmed ges möjlighet till fördjupning och bearbetning av programstoffet.

Hemmabarns användning av OM-programmen SR/PUB har vid skilda tillfällen undersökt hur många barn som tittar på OM-programmen och hur såndningstiderna passar målgrupperna. Den första undersökningen utfördes våren 1972, då programmen fortfarande sändes enbart på tisdagar. Ett riksrepresentativt urval av föräldrar till barn i 3«6-årsåldern tillfrågades per telefon om barnens tittarvanor. Resultaten visade att 12 % av barnen, dvs. omkring 55 000, tittade regelbundet på OM-programmen. Under samma period tittade omkring 40 % av barnen, dvs. omkring 185 000, på TV l:s barnprogramblock kl. 16.30. Totalt fanns i åldersgruppen omkring 460 000 barn. Skillnaden i tittarfrekvens beror sannolikt främst på att sändningstiden för OM-programmen ännu inte var etablerad och att den inte heller passade målgruppens vanor. Enligt undersökningen såg barn som inte går i förskola och barn i glesbygdsområden på programmen i något högre utsträckning än övriga barn. En andra publikmätning gjordes hösten 1972 då programmen även sändes på söndagar kl. 10.30. Det genomsnittliga tittandet var då 13 % på tisdagar och 9 % på söndagar. Vid båda dessa undersökningstillfällen visade det sig att förmiddagstiden på tisdagar fick fler tittare ån eftermiddagstiden. På våren 1974 gjordes den senaste publikmätningen för att undersöka hur torsdagstiden kl. 17.00 inverkade på tittarvanorna hos barnen. Under tre torsdagar i följd tittade i genomsnitt 32 % av de undersökta förskolebarnen på OM-programmen. _ Undersökningarna har sammantagna visat att antalet förskolebarn som tittar på OM-programmen i hemmen successivt ökar. Det är särskilt tillkomsten av den senare eftermiddagstiden, i närheten av TV-kanalernas mera etablerade barnprogramtider, som inneburit en markant uppgång. Några säkra slutsatser om hur barn och vuxna använder OM-programmen i hemmen kan inte dras eftersom det inte varit möjligt att göra tillräckligt omfattande undersökningar av detta. Tre studier har företagits av hur barnen i hemmen reagerat inför sex av OM-programmen. Föräldrar till barn i 5-6-årsåldern har ombetts att observera sina bam när de ser programmen hemma. Föräldrarna har för olika avsnitt i programmen fått ange hur intresserade barnen verkar ha varit. Dessutom har föräldrarna antecknat sådana kommentarer och andra beteenden under och efter programmen som bedömts ha varit en följd av programtittandet. Resultaten från dessa föräldraobservationer har bl. a. visat att inslag som har haft till syfte att aktivera barnen har intresserat dem i hög

Barn i förskoleâldern l15

grad och även föranlett en rad olika aktiviteter under och efter programmen.

Förskolans användning av radio och TV

I november av TRU en undersök- 1972 genomförde SR/PUB på initiativ TV-vanor m. m. Detta skedde i ning av daghemmens apparatinnehav, samarbete med de båda TV-kanalerna och ljudradion. Samtliga separata erhöll ett omfattande Svarsbortdaghem för 3-6-åringar frågeformulär. fallet till ll % varför resultaten får betraktas som uppgick knappt tillförlitliga. Undersökningen visade att omkring 77 % av daghemmen hade tillgång till TV. 72 % av dessa, dvs. ungefär 55 % av samtliga daghem, uppgav att de brukade titta på TRU:s OM-program varje tisdag. En jämförelse mellan barn på daghem och 3-6-åringar totalt visar att en större andel daghemsbarn såg på TRU-programmen och TV l:s barnprogram än övriga barn, medan TV 2:5 barnprogram i högre utsträckning sågs i hemmen till dessa skillnader är att än på daghemmen. Förklaringen TRU:s är mer lämpade för daghemmen än och TV l:s sändningstider TV 2:5, som sänds då de flesta barn lämnat daghemmen. Undersökningen omfattade ej deltidsgrupper, men det kan nämnas att det endast är TRU :s för- och eftermiddagstider kl. 10.30 och 14.30 som är möjliga att använda för deltidsgrupperna medan de båda TV-kanalernas barnprodagliga verksamhet, vilka brukar gramtider ligger efter deltidsgruppernas upphöra kl. 16.00. Av de daghem som inte har egen TV-apparat uppgav 8 % att man går bort och ser på TV minst en gång i veckan. På frågan om det är önskvärt att det sänds flera förskoleprogram under dagtid svarar en fjärdedel ansåg att utbudet var tillräckligt. En 66 % ja, medan knappt klar majoritet på 79 % ansåg att det finns behov av att sända barnprogrammen i repris, vilket innebär att personalen kan dela upp barngruppen och titta vid olika tillfällen. Daghemmen uppgav vidare att det faktiska var l-2 %. lyssnandet på radio vid undersökningstillfället att man En klar majoritet av personalen på daghemmen uppgav brukade titta tillsammans med barnen. Det vanligaste är att på TV tittar tillsammans, men ofta tittar flera samtliga barn inom en avdelning samtidigt på programmen. Med hänsyn till att antalet avdelningar barn brukar vara omkring l5 är närvarande i varje daghemsavdelning tittarsituationen inte särskilt gynnsam på daghemmen. Hur på daghemmen att göra uppföljningar i utnyttjas möjligheterna form av samtal och andra aktiviteter efter programmen? 52 % uppgav att innehåll om något barn tog initiativ till man endast tog upp programmets det. 24 % brukade starta aktiviteter med anknytning till programmen och material, bilder och annat åskåd- 60 % uppgav att man önskade tryckt ningsmaterial till programmen. En liknande undersökning av ett representativt urval av deltidsförskolorna våren 1974. Resultaten från denna undersökning är inte gjordes helt eftersom det var relativt många som inte besvarade tillförlitliga formuläret. Tillgången till FV-apparater år enligt denna undersökning

l 16 Barn i förskoleâldern

mycket lägre i deltidsförskolorna än i daghemmen. Endast omkrin,g l0 % uppger sig ha TV på förskolan medan omkring 10 % brukar gå bort för att se TV minst en gång i veckan. Omkring 70 % av dem som ej har TV på förskolan önskar sig mottagningsmöjligheter. Deltidsförskolor med TV har sett i genomsnitt omkring hälften av TRU:s förskoleprogram under undersökningsperioden.

Annan användning av OM-programmen De etersända OM-programmen har även använts inom grundskolans lågstadium och inom Särskolan. Det är särskilt inom särskolans högstadium som vissa OM-program kunnat utnyttjas eftersom programinnehâll, tempo och svårighetsgrad har visat sig vara väl anpassade till dessa elevers behov och förutsättningar. Barnbibliotek använder också regelbundet OM-programmen antingen när de etersänds eller i form av filmvisningar för enskilda barn och förskolegrupper. De förslag till barnböcker som presenteras i boklistor från TRU i anslutning till varje program, har medfört ökad bokutlåning av dessa. Boklistornas förslag till litteratur på olika invandrarspråk har varit till hjälp för bibliotekens inköp.

7.3.5 Information

Erfarenheterna från såväl SR:s som TRU:s verksamhet visar att utnytt-jandet av TV-program till stor del är beroende av att förhandsinformation ges om sändningstider, programinnehåll etc. TRU har därför ansett det nödvändigt att informera om förskoleproduktionen. Syftet är inte bara att informera om kommande TV-program och trycksaker utan att även stimulera till ett aktivt tittande. Till varje termins utbud har en affisch med programtitlar och sändningstider samt en programfolder med boktips utsänts till samtliga förskolor, barnavårdscentraler, bibliotek etc. Denna information har delvis varit på finska och informerat om programinnehåll och böcker med anknytning till programmens tema. Den regelbundet återkommande informationen har, enligt TRU:s erfarenheter, haft god effekt för kännedom om programmen och TRU:s förskoleverksamhet. Information om förskoleproduktionen ingår dessutom i SR/UTB:s informationsmaterial till grundskolans lågstadium, och TRU:s förskoleinformation innehåller även uppgifter om lågstadieprogrammen. Dags- och veckopress samt nyhetsbyråer erhåller kontinuerligt utförlig information om terminsutbudet och de enskilda programmen. Det har visat sig att landsortspressen regelbundet publicerar detta material medan storstadspress och veckopress endast gör det sporadiskt. Därutöver anordnas pressvisningar och andra informationssammankomster. TRU:s personal har ofta medverkat vid sammankomster med föräldrar och förskolepersonal för att informera om och diskutera TRU:s förskoleverksamhet.

Barn i _förskoleâldern 1 17

Information via TV förekommer i flera former. TRU har producerat ett antal korta informationsprogram för föräldrar och andra vuxna om förskoleprogrammen. Dessutom har information förekommit i flera av de TRU-producerade föräldraserierna. l samband med publikmätningar av förskoleprogrammen undersöktesi vilken utsträckning en programserie nått målgruppen och vilken informationskälla som haft den största betydelsen för kännedomen om programmen. 45 % av föräldrar till barn i 3-6-årsåldern uppgav att de kände till att det brukade sändas barnprogram i TV l tisdagar kl. 10.30 med repris kl. 14.30. Dags- och veckopress angavs som den främsta informationskällan. Därnäst följde information via TV, information från bekanta, från barnen eller från förskolan. l en totalundersökning av daghemmen år 1972 ansåg 64 % att informationen kring TRU:s förskoleprogram var tillräcklig. Det synes således ha varit lättare att informera förskolor än barnfamiljer om TRU :s förskoleverksamhet.

7.3.6 Försök med alternativa distributionsformer

Ett led i försöksverksamheten vid TRU har varit att undersöka olika distributionsvägar och användningssätt för produktionen. Försök har gjorts med uthyrning och försäljning av filmkopior, användning av OM-programmen på videokassetter inom biblioteks- och förskoleverksamheten samt med ljudkassetter producerade för barn på sjukhus. En redogörelse för TRU:s försöksverksamhet med videokassettteknik ges i avsnitt ll.2.4. Samtliga försök utom distributionen av filmkopior har utvärderats i samarbete med SR/PUB.

Uthyrning av filnzkopior Sedan februari.l973 är det möjligt att hyra eller köpa vissa OM-program som filmkopior. Distributionen sker genom två smalfilmsdistributörer, Föreningsfilmo och Starfilm. Bl. a. har ett material på fyra invandrarspråk med film, ljudkassett och tryckt material distribuerats på detta sätt.

Ljudkassettförsök på Umeå lasarett l syfte att undersöka hur barnen själva kan hantera ljudkassettspelare och vilken typ av ljudmaterial som kan stimulera till aktiviteter har ett försök genomförts på Umeå lasarett i samarbete med sjukhusets lekterapiavdelning. Ett femtontal ljudkassettspelare och ett flertal inspelade program samt tomma band fanns under några månader tillgängliga för sjukhusets barn. Materialet lånades ut genom lekterapiavdelningen och sjukhusbiblioteket. Försöket visar att program på ljudkassettspelare kan vara ett betydelsefullt inslag i barnens sjukhusvistelse och ett värdefullt komplement till en utbyggd lekterapi. Försöket pekar också på behovet av ett kvalitetsutbud av ljudkassetter för barn.

118 Barn i jörskoleâldern

7.3.7 Exempel på program och programserier Sammanlagt har ett 100-tal program producerats t. 0. m. hösten 1974, antingen som enstaka program eller ingående i block eller programserier. l detta avsnitt ges några exempel på programproduktionen samt de försök med kompletterande tryckt material som gjorts.

7.3.7.1 Produktion för barn i hem och förskolor I anslutning till några av de mål som gällt för TRU:s förskoleprogramverksamhet har utbudet indelats i nedanstående tre grupper:

- att orientera om samhälle och natur att stimulera barnens fantasi och ge uppslag till lek och aktiviteter - att öka barns förståelse för människors olika villkor och möjligheter.

Program som orienterar om samhälle och natur Informativa program om samhälle och natur har producerats sedan starten. Som exempel kan nämnas program om skolan, polisens och brandkårens verksamhet samt om sjukhus och läkarbesök. Bland naturprogrammen kan nämnas t. ex. ett program om ”kossan Rosa, program.om hösten, om våra tänder och program som stimulerar barnen att utforska och uppleva vattnets betydelse.

Program som stimulerar barnens fantasi och ger uppslag till lek och aktiviteter En serie program har producerats i syfte att visa kroppens möjligheter att uttrycka känslor, tankar och meddela information utan ord. De har byggt på skiftande pantomimiska och fantasifulla uttryck hos de medverkande. Programmen handlar om lek med händer och fötter, om lek med armar och ben samt om lek med hela kroppen. Ett flertal program om ljud och musik har också gett uppslag till lek och aktiviteter.

Program som ökar barns förståelse för människans olika villkor och möjligheter

Dessa program har visat olika mänskliga miljöer. Så har t. ex. ett program skildrat hur en familj på Sri Lanka lever. Andra program har visat barn som bor i glesbygd och i förort. l två program skildras hur en sexårig flicka upplever att få ett syskon och ett annat program berättar om hur en finsk flicka upplever flyttningen från Finland. Ett program skildrar ett barns upplevelser i samband med flyttning till ny bostad och andra program behandlar mobbing och andra relationsstörningar.

Barn i _lörskøleáldem 119

Närmiljöprojektet

omfattade 10 TV-program, vilka sändes första gången våren Projektet 1974 och hade som huvudsyfte att orientera barn i deras närmiljö. Dessutom utformades ett tryckt material för barn och föräldrar för att om och det möjligt att bearbeta och informera programmen göra egna aktiviteter. I programmen bevidareutveckla programmen genom handlades företeelser och situationer i barnens närmaste omgivning. De

avsåg att stimulera barn till att fundera kring en människas många olika relationer till sin omgivning, kring kläders funktioner, kring bostadens och känslomässiga roll, kring hur en affär fungerar och hur man fysiska av att skaffa kunskap om handlar samt betydelsen sig en viss elementär trafiken. materialet kallades OM-kalendern. Kalendern tryck- Det tryckta med barn tes på svenska och finska och har sålts på olika sätt till familjer i S-6-årsåldern antal orter i områden med relativt lågt på ett mindre i förskolan och med hög andel finskspråkiga barn. Kalendern platsantal innehöll information till både barn och vuxna om programmens sänd-

ningstider och innehåll samt material som barnen kunde använda på egen hand eller tillsammans med vuxna. Kalendern gav också förslag till lekar och informerade om böcker som hade anknytning till och aktiviteter Utvärderingen visade att kalendern användes av barnen programmen. men även av barn och vuxna tillsammans. Framförallt de delar ensamma, av kalendern som innehöll sysselsättningsmaterial uppskattades av barutnyttjades däremot inte i lika nen. Tips och uppslag till egna fantasilekar

hög grad. av OM-kalendern skedde på flera sätt. Den såldes i Spridningen bokhandeln, i pressbyråkiosker och livsmedelsbutiker samt med hjälp av och direktreklam ihembeställningskuponger som spreds via annonser men. Direktreklamen visade sig vara mest effektiv. En mindre del av upplagan såldes direkt till kommuner som spred kalendern Denna metod har visat sig vara gratis till sina dagbarnsvårdare. effektiv inom ett område. när det gäller att nå en avgränsad målgrupp att säkert bedöma hur Distributionsförsöket ger dock ingen möjlighet kommuner som skulle ett kompletterande material om många köpa samtliga kommuner gavs tillfälle till detta.

OM-Tidningen

Projektet omfattade 6 TV-program och en trycksak. TV-programmen handlade om hur en grupp bam i olika åldrar gör en egen tidning. En stor i trycksaken men fick där en del av programinnehållet återspeglades form. Trots seriekaraktären kunde varje program, liksom självständig trycksaken, användas separat. Syftet med projektet var att ge upplevelse och stimulans till att uttrycka sig, skaffa sig information, visa samarbetssituationer samt inspirera till lek och aktivitet. Ett flertal inslag avsåg t. ex. att till bildtolkning genom att visa hur man kan ge möjlighet manipulera med bilder och reportage.

120 Barn i förskoleâldem

Eftersom programmen bestod av en mångfald inslag var det angeläget att försöka åstadkomma identifikation och igenkännande. Samma barn och miljö - ett av barnens rum - återkom i samtliga program. Barnen tog egna initiativ och utformade själva sin tidning genom att göra reportage och intervjuer samt efterforskningar på bibliotek och i tidningar. Vuxna medverkade i programmen framför allt när barnen gjorde intervjuer och reportage hos dem. På detta sätt relationer belystes barn/barn och barn/vuxna i naturliga sammanhang. Ett flertal inslag i serien behandlade social omvärldsorientering och internationellafrågor. Trycksaken var ett kompletterande material till TV-programmen och fungerade självständigt men kunde i kombination med programmen stimulera till ett mera aktivt tittande och till bearbetning av programstoffet. OM-Tidningen var en bildtidning med kompletterande text och innehöll även information till vuxna. Syftet med trycksaken var att ien lättillgänglig form ge barnen nya uppslag och bearbetningsmöjligheter för att därigenom öka verkan av programmen. En mindre del av upplagan såldes till kommunerna. Programmen i nära kontakt planerades med förskolebarn, som bl. a. gjorde ett flertal egna tidningar som idêunderlag till projektet.

7.3.7.2 Föräldraprogram

I anslutning till förskoleserien sände TRU under våren 1972 en föräldraserie som direkt byggde på förskoleprogrammen. Ett syfte var att ge föräldrar/vuxna möjlighet att på kvällstid se delar av de program som barnen följande dag skulle ta del av. Ett annat syfte var att fördjupa och bearbeta programinnehållet genom samtal mellan en barnpsykolog och en flerbarnsförälder. Som exempel på kopplingen mellan barn- och vuxenprogrammen kan nämnas förskoleprogrammen OM - att vänta ett syskon och OM - att få ett syskon. I det första programmet ett presenterades barns förväntningar, oro och förberedelser inför ett nytt syskon. I det andra programmet visades det äldre syskonets reaktioner på den nyfödda babyn. I föräldraserien presenterades och kommenterades förskoleprogrammet genom bl. a. diskussion om hur man kan förbereda barn på syskon.

Serien OM barn för vuxna

Hösten 1973 sändes ytterligare en serie program för föräldrar/vuxna med anknytning till utbudet av OM-program. Serien bestod av sex TV-program med följande underrubriker: De små stunderna, Ledsen och arg, Liten och rädd, Retas och kivas, Tjat och tjat samt Hej, välkommen till mej. Publikmätningar i anslutning till de tredje, fjärde och femte programmen visade att dessa sågs av i genomsnitt 15 % av befolkningen, dvs. av omkring en miljon människor. Omkring en kvarts miljon människor såg alla sex programmen. Andelen kvinnor var påfallande stor, omkring 66 %.

Barn ijörskøleâlderrz 121

Personer med kort utbildning såg programmen i något större utsträckning än andra.

OM ”OM” för stora Under 1974/75 har ett mindre antal korta informationsprogram kallade ”OM OM för stora” sänts på kvällstid till föräldrar/vuxna. Dessa har haft till syfte att informera om förskoleprogrammen och på någon punkt fördjupa och diskutera programtemat.

Tryckt vuxenhandledning till OM-programmen När barnen ser TV-programmen tillsammans med vuxna och om de vuxna har information och förslag till barnböcker och aktiviteter i anslutning till programmen skapas möjligheter till ett aktivt TV-tittande samtidigt som samvaron mellan vuxna och barn stärks. I detta syfte utgavs hösten 1973 en svensk-finsk vuxenhandledning. Handledningen distribuerades bl. a. via barnavårdscentraler, finska föreningar, invandrarbyråer och sociala centralnämnder till föräldrar med barn i 5-6-årsåldern i ett mindre antal orter i landet.

7.3.7.3 Produktion för förskolans personal

Lärarhandledning Av daghemsundersökningen framgick att förskolorna regelbundet använde OM-programmen och att personalen efterfrågade en handledning till dem. En lärarhandledning producerades därför för förskolans personal våren 1974. Utvärderingsresultaten har varit så positiva att en lärarhandför hösten 1974 och våren 1975. Den säljs ledning även producerats enbart genom beställning från TRU. Avsikten med lärarhandledningen har varit att sprida information om hur man kan använda TV-programmen inom förskoleverksamheten. Handledningen innehåller bl. a. information om programutbudet samt aktuella artiklar, förslag till uppföljning av programmen och till pedagogisk litteratur och barnböcker. Utvärderingen gjordes bland 300 förskollärare som använt handledvåren 1974. Över 80 % menade att man haft stor användning av ningen programpresentationen i handledningen medan 70 % hade haft stor nytta av texten kring de ämnen programmen behandlade. En lika stor grupp att de hade haft stor användning av förslagen till aktiviteter och tyckte diskussioner i anslutning till programmen. Den kommenterade litteraturförteckningen i handledningen ansåg sig 60 % ha haft stor nytta av. har även använts i aktiviteter som inte varit direkt Handledningen till och ungefär hälften av förskollärarna har kopplade programmen, angett att de brukar titta i den tillsammans med barnen. Så gott som samtliga uppgav att de skulle vilja ha en ny handledning nästa termin.

122 Barn i förskoIeá/dern

Filmer för förskolans personal

På uppdrag av Socialdepartementet har socialstyrelsen bildat en arbetsgrupp med företrädare för bl. a. SÖ, kommunförbundet, BU, berörda personalorganisationer samt TRU för att utarbeta förslag till särskild information för förskolans personal med anledning av den allmänna förskolan. TRU har producerat två filmer med kompletterande tryckt material. Filmerna behandlar personalsamverkan och föräldrasamverkan.

7.3.7.4 Program för och om barn med särskilda behov

Till gruppen barn med särskilda behov räknas i det här sammanhanget blinda och synskadade barn, döva och hörselskadade, barn med förståndshandikapp samt även barn med sociala och språkliga handikapp, såsom t. ex. invandrarbarn. Våren 1974 sände TRU fem program - Lek och lär OM - i vilka det ingick avsnitt där programledaren använde sig av teckenspråk. Syftet med avsnitten var i första hand att ge hörande barn kunskap om och förståelse för att kommunikation inte enbart sker genom det talade språket. Hösten 1974 producerades ytterligare en serie om sex program OM - hur det känns - där programledaren använder den totala kommunikationsmetoden dvs. talade och använde teckenspråk samtidigt. Många döva och hörselskadade barn har dåligt minnessystem. De har svårt att komma ihåg vad de tidigare upplevt eller lärt sig, främst som en av brister i ordförråd följd och delar av begreppsbildningeñ. Med hjälp av bilder ur programmen kan barnen lättare komma ihåg programmen. Därför en fotoaffisch producerades till varje program i serien. Programmen och affischen utprövades av SR/PUB under våren 1975 i samband med sändningarna.

Program för invandrarbarn Programutbudet i radio och TV är relativt begränsat för invandrarbarn. För finskspråkiga barn förekommer Sagoläsning i de finskspråkiga TV-sändningama en gång i veckan. Dessutom sänder ljudradions program två ett program för barn på finska varje tisdagsmorgon med repris på onsdagsmorgonen. u Före hösten 1974 hade endast enstaka satsningar gjorts TV för

i

invandrarbarn. Under hösten 1974 började TV l sända program på finska, grekiska, jugoslaviska och turkiska. Programmen har bestått av svenskt material med speakerröst på de olika invandrarspråken. Modellen har varit att sända ett program på måndagar med svensk speaker. Därefter har samma program visats under veckans övriga dagar på olika språk. Även filmer, dockteater, tecknade filmer m. m. från olika länder har visats, bl. a. från Grekland och Jugoslavien. TRU:s produktion för invandrarbarn har omfattat program för finska, jugoslaviska och turkiska barn. Ett exempel på produktion för finska barn är programmet OM -

Barn i förskoleâldern 123

Avsikten med programmet var att Nunnu, en saga på finska och svenska. och svenska barn skulle förstå innehållet. Syftet var också att både finska barnen skulle förstå att det finns andra språk än det egna modersmålet och att samma saker kan uttryckas på olika språk. En ny presentationsform prövades, nämligen att låta två personer läsa och svenska. Eftersom detta var en tidigare sagan, växelvis på finska var det angeläget att undersöka hur de finska oprövad presentationsform och svenska barnen reagerade på programmet. utförde därför en undersökning där ett antal finska och SR/PUB observerade sina barn när de såg programmet hemma. svenska föräldrar De fick även besvara ett antal frågor som rörde presentationsformen. Finska barn visade ett högt intresse för programmet, medan svenska program. Närmare barn visade ett lägre intresse än för andra undersökta hälften av de svenska föräldrarna och cirka en tiondel av de finska uppgav

att deras barn hade blivit störda av presentationsformen. Anledningen till att de svenska barnens intresse var lågt kan ha varit att som störande för förståelsen av innehållet, de upplevde språkväxlingen att innehåll och bildpresentation inte hade varit men även sagans attraktiva. Både de svenska och finska föräldrarna var positiva tillräckligt till programformen. material har förekommit, dels program av Inköp av utländskt berättelser för att ge invandrarbarn stöd dokumentär art, dels tecknade och stimulans. I det material som framställs i anslutning till förskoletryckta har innehållet översatts helt eller delvis till finska. Det gäller programmen som kontinuerligt utkommer i samband med terminsbl. a. de boklistor samt den vuxenhandledning och starterna av förskoleprogrammen, för barn och vuxna, vilka distribuerades hösten 1973 och OM-kalender våren 1974. Ytterligare exempel på anpassningar av OM-serien för olika grupper av invandrare är invandrarmaterialet ”OM - hur vi leveri Sverige. Materialet av tre filmade som försetts med är en bearbetning förskoleprogram och textmaterial på fyra olika språk; finska, grekiska, kassettljud serbokroatiska och turkiska. Innan filmerna visas ges en kort introdukoch det tryckta materialet. Som extra tion med hjälp av ljudkassetterna stöd har filmerna försetts med textremsor på svenska. Den svenska texten att använda materialet i invandrarundervisning. gör det möjligt Under våren 1975 har även förskoleprogrammen på- och avannonserats 4 på finska och serbokroatiska.

Program om barn med särskilda behov

Barn med av olika slag samt barn från andra länder har handikapp medverkat i OM-programmen för att bl. a. visa att de naturligt ingår i har handlat om synskadade barns många sammanhang. Några program och vuxnas situation. Två program skildrade en synskadad flickas skoldag

på Tomteboda samt hennes fritidsaktiviteter.

124 Barn iförskoleâldern

7.4 Några internationella exempel för på AVM-produktion

barn i förskoleåldem

Syftet med detta avsnitt är att översiktligt orientera om den internationella utvecklingen inom förskoleprogramområdet. Redovisningen bygger på de uppgifter som varit tillgängliga under kommittéarbetet, Det innebär att avsnittet inte vara gör anspråk på att en fullständig redovisning av den internationella produktionen och erfarenheterna. En märkbar brist är avsaknaden av redovisning från östeuropeiska staters förskoleproduktion.

7.4.1 Västeuropa De flesta europeiska TV-bolag har separata barnprogramavdelningar. Några länder har barn-, ungdoms- och familjeprogramproduktion inom samma avdelning. l de länder som har TV-bolag sammansatta av flera olika stationer, såsom det västtyska ARD och det engelska kommersiella ITV, svarar bolagen gemensamt för barnprogramutbudet. l England har t. ex. 6 av 15 [TV-anslutna TV-bolag egna barnprogramavdelningar. Vid regelbundna möten koordineras produktionen. I Tyskland finns ett liknande förfarande. Vid de mer centraliserade TV-bolagen, såsom Frankrikes ORTF eller Englands BBC, finns en enhet som gör barnprogram. Programmen sänds i flera kanaler. BBC har den största barnprogramavdelningen i Europa. Programutbudet består till 80-90% av egenproducerat material. Övriga länder egenproducerar ca hälften av sitt utbud.

Sändningstider Flertalet västeuropeiska länder reserverar morgon- och tidig eftermiddagstid för skolprogram. Förskoleprogrammen sänds vanligen på sen eftermiddagstid och tidig kvällstid, med undantag för England och Danmark, där förskoleprogrammen sänds förmiddagstid och tidig eftermiddagstid. Endast vissa västeuropeiska länder sänder för dagligen TV-program barn under 13 år. Österrike, Frankrike, Irland och Holland sänder t. ex. l-3 gånger i veckan. Programmen sänds i block på mellan 45 minuter och 2 timmar. Barnprogrammen sänds som regel på tider som hela familjen kan utnyttja. l Norge där arbetsdagen slutar omkring kl. l6 sänds barnprogrammen vid l8-tiden. Andra länder, som Österrike, Danmark, Frankrike, England, lrland och Holland, sänder av samma skäl program på lördags- eller söndagseftermiddagar.

Program för barn med särskilda behov Med några undantag förekommer inte någon produktion av program för barn med särskilda behov. Ett sådant undantag är Vision on”, som BBC producerar. Programserien var ursprungligen avsedd för döva barn och bygger på bildens uttrycksmöjligheter.

Barn i jörskoleâlderrz 125

Váldsinslag i TV I vissa länder, bl. a. Holland och England, delar man in sändningstiden i två delar: före och efter kl. 21. Efter kl. 21 är det s. k. vuxen-tid. I före kl. 21 får man inte sända våldsscener i BBC, då nyhetsprogrammen man menar att många barn fortfarande tittar. En del länder har regler som syftar till att begränsa antalet våldsinslag i programmen. Dessa förordningar är i en del länder ganska vaga och utgår från att programmedarbetarna skall avgöra om våldsinslag skall sändas eller ej. Andra länder har uttryckliga riktlinjer beträffande våld iTV.

Reklam i TV Ingen annonsör får finansiera barnprogram i något av de västeuropeiska länderna. Endast det kommersiella ITV i England sänder reklaminslag i barnprogrammen.

Publik- och programundersökningar De flesta västeuropeiska TV-bolag har någon form av undersökningsverksamhet inom sin organisation. De länder som har små undersökningst. ex. Danmark och Finland samarbetar istället med univeravdelningar, siteten.

Programutbudet i nâgra länder För små barn - från 3 till 5 år - har BBC två TV-serier, ”Watch with mother och Play-school”. I den senare serien, som sänts i över 10 år, förekommer två programledare, en manlig och en kvinnlig, och programmen följer en fastställd ordning med vissa återkommande inslag som en saga, en sång o. s. v. Versioner av detta program finns i en rad andra länder, bl. a. Australien, Österrike, Norge, Italien och Schweiz. l England sänder ITV den amerikanska serien ”Sesame Street. BBC:s utbildningsenhet sänder ett radioprogram tre gånger i veckan för barn i åldrarna 3 till 5 år. Programmet riktar sig till barn på förskolor, men även till hemmabarn och deras föräldrar. Programmet heter Playtime och innehåller sånger, rim och ramsor, ljudillustrationer av olika slag samt historier och sagor m. m. Programmet syftar till att barnen skall kunna utveckla fysiska och intellektuella färdigheter, lära sig grundläggande begrepp och även få utlopp för fantasi och känslor. har BBC även börjat sända s. k. radiovisionsprogram i Nyligen anknytning till Playtime. Radiovision är etersända radioprogram i kombination med antingen film eller stillbilder vilka markdistribueras. Inför varje termin utges en publikation som anger syfte och innehåll i radioprogrammen, anvisningar om sånger, sagor etc. Till radiovisionsprogrammen finns en trycksak, där manus och bilder publiceras för att läraren skall kunna förbereda sig.

126 Barn i jörskoleâldem

De västtyska bolagen inom ARD sänder program för barn i åldrarna 5-9 år i genomsnitt 3,5 timmar per vecka, men inga program speciellt för barn under 5 år. Den andra TV-kanalen Zweites Deutsches Fernsehen (ZDF) sänder 30 minuter barnprogram i veckan för barn under 5 år och ca 2 timmar i genomsnitt för barn mellan 5 och 10 år. Som exempel på program för de yngre barnen kan nämnas ZDF:s serie för 3-5-åringar Die Rappelkiste. Syftet med detta program är i första hand att förmedla social kunskap. Till skillnad mot den amerikanska programserien Sesame Street, som också sänds i Tyskland, är syftet inte att lära ut bokstäver eller siffror, utan att stärka barnens självständighet, jag-känsla och solidaritet. Varje program innehåller antingen en dokumentärfilm eller en specialskriven filmatiserad historia, som speglar någon situation som barnet kan känna igen sig i. I Västtyskland produceras film för förskolorna av Die Arbeitsgruppe Vorschulerziehung des Deutschen Jugendinstitut. Filmerna tas fram i samarbete med ”Institut für Film och Bild in Wissenschaft und Unterricht i München. Filmerna kallas Situationsfilme. Syftet är inte bara att ge barnen inblick i hur samhället och omvärlden fungerar, utan även att ge instrumentella färdigheter, dvs. visa hur barn kan göra i olika situationer. Förutom filmer finns en rad olika kringmaterial för varje ämne, bl. a. böcker och fotografier.

I Finland började nyligen sändningar av en TV-serie, ”N0ppa. riktad

till. förskolebarn. Noppa-programmen, som sänds en gång i veckan, utgör ett komplement till den hittills föga utbyggda förskolan. Varje år skall produceras 35 program som syftar till att bl. a. öka barns förmåga att motta, lagra och bearbeta information samt att väcka barns intresse för att lösa problem och stimulera deras lust att lära. I Danmark sänds i genomsnitt 2 timmar barnprogram per vecka för barn under 5 år och ca 1,5 timmar för barn mellan 5 och 9 år. Programmet Legestuen för förskolebarn sänds dagligen.

7.4.2 USA, Japan och Kanada Sändningstider och målgrupper

l Japan sänder varje TV-bolag minst en halvtimmes barnprogran varje morgon. Två av de kommersiella bolagen sänder minst en och en halv timmes TV-program på morgonen. Fyra japanska bolag sänder en och en halv timmes bam-TV varje eftermiddag. I Kanada sänder både den franska och den engelska delen av Canadian Broadcasting en Corporation timmes barnprogram på eftermiddagar. I Japan är NHK:s barnprogram producerade efter samma principzr som gäller för förskoleverksamheten i övrigt. Varje programproduktion diskuteras av en kommitté bestående av lärare och producenter. Varje program behandlar ett ämne och utgår från att det finns en handedare, som kan tala med barnen efter programmet och göra de bearbeiningar

Barn i förskoleâldern 127

sou 1975:28

som behövs. Programmen görs i färg och det finns en lärarhandledning som utkommer varje termin. I november 1969 började sändningarna av förskoleserien ”Sesame som var den första stora FV-produktionen med uttalat pedagostreet”, i Amerika. Programmet sändes varje förmiddag giska mål för förskolebarn en timme med repris samma dags eftermiddag. Syftet med serien under begrepp för att reducera skillnaderi är att lära ut vissa grundläggande mellan olika barn inför skolstarten. Målet med programserien kunskaper är att nå socialt och kulturellt understimulerade” barn och lära dem

enklare begrepp. Programmen är gjorda med korta avgränsade inslag där med samma metoder som när det gäller man presenterar kunskapsstoffet att sälja varor med hjälp av TV-reklam. Omfattande forskningsinsatser har utförts kring Sesame Street. Kontinuerliga prövningar av programinslagen har gjorts med hjälp av observationsstudier av barn för att få en uppfattning om hur attraktiva inslagen är. Resultaten visar att barn som tittade ofta på programmen naturligt än barn som såg få program i nog lärde sig mer av programinnehållet Men de barn som sett de flesta programmen var också de som i serien. förväg kunde mest om de begrepp som togs upp i serien. Det var framför allt barn från familjer ur högre socialgrupper, som från början kunde mer än barn från ur lägre socialgrupper, som tillägnade sig ny familjer av barn förbättrade emellertid sina testresulkunskap. Båda kategorierna tat då de tittade ofta på programmen. Resultaten gav emellertid inte några klara slutsatser om orsak-verkanmellan och kunskapsinhämtning. Även andra samband programtittande nämnda kan ha spelat en avgörande roll för om faktorer än de ovan barnen har lärt sig något och i så fall hur mycket de lärt sig. I den första kontrollerades t. ex. inte om barnet hade utvärderingen som gjordes att ställa frågor om programinnehållet efter det att programmet möjlighet var slut. I senare undersökningar befanns att om föräldrarna uppmuntrades att diskutera och närmare förklara programmet, erhöll barn från lägre

socialgrupper lika goda resultat som barn från högre. har kritiserats från olika utgångspunkter, såväl i USA, Programserien som i andra länder. Kritiken har gällt målsättningen, programinnehållet Kritikerna menar bl a att programmen lagt för och presentationssättet. såsom att mekaniskt kunna räkna till tio stor vikt vid ytliga kunskaper i alfabetet. Däremot, menar kritikerna, har eller att kunna bokstäverna inte såsom relationer mellan människor, programmet tagit upp frågor känslor etc. Serien har även sänts i en rad länder utanför USA. _I en del länder har obearbetad, medan några länder har använt sig av vissa serien använts med eget material. inslag ur serien och kompletterat har TV 2zs serie Fem myror är fler än fyra elefanter” I Sverige och mål som ”Sesame Street. producerats med likartade utgångspunkter Sesame Street har haft stor betydelse för framväxten av pedagogiskt förskolebarn och för forskning om hitinriktad TV-produktion för

hörande frågor över stora delar av världen. Sesame Street av Childrens Television Workshop (CTW) produceras

128 Barn i _förskoleâlderrz SOL 1975:28

och sänds av Public Broadcasting Service (PBS). PBS sänder även andra förskoleprogram såsom Mister Rogers Neighborhood, där målen ärav mer social och känslomässig karaktär. Sedan ett par år tillbaka sänds även i USA en TV-serie som vänder sig direkt till barn i förskolan. Serien som heter Ripples lägger vikt vid känslor, relationer och socialt samspel. Till ”Sesame Street finns en tidning, grammofonskivor m. _n_ som ytterligare stimulans för barnen och med förslag till föräldrarna mi vad som kan vara lämpligt att sysselsätta barnen med. Programmet ”Mister Rogers Ncighborhood har en tvåsidig tidning och ”Ripples” har en lärarhandledning med beskrivningar av programmen samt till förslag aktiviteter.

Reklam i TV

Av de stationer i USA, Kanada och Japan som sänder barnprogran är det endast NHK i Japan och PBS i USA som inte har reklaminslag. Både den engelska och den franska stationen inom CBC har ca 8 minuters reklam per timme under vuxen- och barnprogramtid. De japanska bolagen har lika reklam i TV för vuxna som för barn, dvs. 6 minuter per mycket timme. l USA är det tillåtet att sända 10 minuter reklam per timme under kvällsprogrammen, men under övrig tid, då barnprogrammen Sä1dS, är det tillåtet med 16 minuter per timme.

7.4.3 Sammanfattning och kommentar

l avsnittet har översiktligt redovisats något om AVM-produktioren för förskolebarn i Västeuropa, USA, Kanada och Japan. Redovisiingen saknar således uppgifter från ett flertal länder, bl. a. Östeuropa, dä dock produktion förekommer i stor omfattning. Ofta sker poduktionen inom ramen för ländernas radiooch TV-bolag och sänts i de kanaler som används för allmänprogram. AVM-produktion på melveten förskolepedagogisk grund är oftast en utveckling av den tidigare allnänna barnprogramverksamheten. Program för förskolan och för ban med särskilda behov är däremot sällan förekommande. De flesta lände har i någon utsträckning forskning och utvärdering av programmen men omfattningen härav får ändå betecknas som ringa. I västvärlden har AVM-produktionen för förskolebarn ökat i omfattning och även påverkats till sitt innehåll av den amerikanska serien Sesame Street. Flera västeuropeiska länder har antingen köpt serien och sänt den med större eller smärre bearbetningar, eller producera egna serier med liknande mål och metodik, som t. ex. TV 2 i Sverige. TRU har avstått från att köpa serien eller producera liknande program. Skälet härtill är i första hand att TRU vill verka för andra mil och tillämpa en annan metodik än vad som används i Sesame Street. TlU vill inte presentera ett färdigt kunskapsstoff i så högt tempo att barnen inte

Barn i jörskoleâldem 129

ges möjlighet att själva tänka efter och bearbeta programinnehållet. Inte heller har TRU funnit det angeläget att så snävt inrikta programmen på begreppsbildning som görs i Sesame Street. I stället har TRU försökt behandla mer av relationer och känslor samt faktainformation om samhälle och natur. I TRU:s mål ingår att stimulera barnen att själva söka och använda kunskap. Skillnaden mellan Sesame Street-projektet och

TRU:s förskoleproduktion beror även på olika synsätt och psykologiska

teorier. Sesame Street utgår från inlärningspsykologiska synsätt, vilka betonar mätbara beteendeförändringar hos barnet utifrån väl preciserade och på förhand uppställda mål. Barnet ses som passivt och främst som mottagare av kunskaper. Denna syn strider mot den svenska förskolans mål som snarare ser barnet som aktivt och kunskapssökande i sitt utforskande av omgivningen och betonar samspelet, dialogen, med andra barn och vuxna.

7.5 Utredningar och undersökningar om behov av AVM

7.5.1 Barn som inte deltar i förskoleverksamhet Barnstugeutredningen (BU) har redovisat behovet av utvecklingsstimulans i förskoleåldern och föreslagit en utbyggnad av förskoleverksamheten, föräldrautbildningen m. m. för att tillgodose dessa behov. I BU:s skrivelse till Kungl. Majzt i juni 1969 med förslag om förskoleproduktion inom TRU betonas förskolebarns behov av rika kontakter och upplevelser för att de på ett meningsfullt sätt skall kunna utveckla sina färdigheter och kunskaper. BU menar att få barn har möjlighet att i sin vanliga omgivning få tillräcklig social träning och att många har begränsade möjligheter till upplevelser av natur och samhälle. Samtidigt påpekades att förskolan till stor del kan tillgodose barns behov, men att denna ännu har en otillräcklig omfattning. Radio/TV har, enligt BU, stora möjligheter att levandegöra verkligheten, att förmedla kunskap på ett sätt som engagerar och att stimulera barnen till - för deras utveckling viktiga aktiviteter. En programverksamhet som medvetet inriktas på att fylla en sådan funktion är, enligt BU, inte bara värdefull som ett komplement till förskolan under dess utbyggnadsperiod utan kan också på sikt komma att utgöra ett betydelsefullt fast inslag i förskolans verksamhet. Enligt TRU l (SOU 1973:13) bör TRU ses som en central resurs, vilken i samarbete med bl. a. socialstyrelsen kan svara för betydelsefulla uppgifter i fråga om det pedagogiska utvecklingsarbetet och den samhällsstödda produktionen av radio och TV samt kompletterande material inte bara för barn i förskolor utan även för barn som ej deltar i förskoleverksamheten. Av de sammanlagt 33 yttranden som statliga och kommunala myndigheter, samt organisationer, lärarhögskolor och förskoleseminarier, har avgivit på TRU Izs andra betänkande har så gott som samtliga haft en positiv inställning till TRU:s förskoleproduktion. SÖ anser att program-

130 Barn i fdrskøleâldem

men i första hand bör rikta sig till barn i hemmiljö utan tillgång till förskolevistelse. Socialstyrelsen framhåller vikten av ett fortsatt och ökat utbud som på inte allt för lång sikt vänder sig även till barn under fem-sexårsåldern. Socialstyrelsen anser vidare att TRU, liksom när det gäller program för de något äldre förskolebarnen, kan bli en föregångare och banbrytare i att producera program som stimulerar barnens intellekt, känsla och sociala utveckling.

7.5.2 Barn i förskola Användningen av TV och radio inom förskolan har enligt BU väsentligen två syften; dels att komplettera barnens erfarenheter och göra uppföljningen av tidigare erfarenheter mera fruktbar, dels att öka barnens möjligheter att ta emot, värdera och bearbeta information i allmänhet. BU anser därför att förskolorna bör utrustas med TV och radio. Av de ”remissinstanser” som uttryckt någon uppfattning om behovet av program för förskolan har de flesta varit positiva även om flertalet anser att program för hemmabarn är något angelägnare. Socialstyrelsen anser att TRU bör kunna fungera som en viktig instans när det gäller att till olika kategorier barn, personal, föräldrar och beslutsfattare i kommunerna göra program som stöder förskolans arbete. SÖ anser att för barn med tillgång till handledare antingen i hemmiljö eller i förskoleinstitution kan programmen ses som ett komplement till förskolans pedagogiska program och utgöra en bra grund för den dialogpedagogiska modellens tillämpning och ge förstärkning åt både begreppsträning och kommunikationsträning. Svenska Kommunförbundet finner att det pedagogiska material som hittills producerats av TRU inte kan tillföras förskolan via kommersiella kanaler annat än i mycket begränsad utsträckning, varför det är av värde att TRU:s produktion kommer att bestå. Sveriges Förskollärare.: Riksförbund (SFR) framhåller att TRUprogrammen har mottagits positivt av förskollärare och i stor utsträckning använts i förskolan. SFR anser att programmen fortsättningsvis bör utformas så att såväl hemmavarande bam som barn i familjedaghem och förskola kan tillgodogöra sig dem. SFR framhåller vidare att det krävs en genomtänkt samordning mellan främst TRU och SR/UTB vad gäller äldre förskolebarn och yngre skolbarn där intresseområdena bör ligga varandra nara.

7.5.3 Barn med särskilda behov

Remissinstanserna är samstämmiga när det gäller att understryka vikten av en produktion för barn med särskilda behov. De har med olika motiveringar och exempel givit uttryck för det stora behovet av program för och om denna grupp. Flera har också ansett att TRU:s reguljära förskoleproduktion i så hög utsträckning som möjligt bör anpassas till de förutsättningar barn med skilda slag av handikapp har att ta emot och

Barn iförskoleâldern 131

bearbeta programmen. TRU:s insats för barn i glesbygdsområden har bedömts som värdefull av t. ex. kommunstyrelsen i Haparanda och

länsskolnämnden iJämtland. understryker att det är en viktig uppgift för TRU att Socialstyrelsen pröva ut program för olika grupper av barn med särskilda behov. centralkommitté (HCK) beklagar att hit- Handikapporganisationernas tills så lite gjorts för att förverkliga målsättningen om att ägna särskild åt barn med handikapp. HCK påpekar att förskoleuppmärksamhet kan ha särskilt stor betydelse för dessa barn eftersom alltför programmen få förskolor har möjlighet att ta emot dem. Flertalet handikappade barn har dessutom begränsade möjligheter till kontakter med andra barn och

isoleras ofta. Statens ser förskoleverksamheten som ett av de viktihandikappråd gaste instrumenten för att föra ut integrationsideologin i praktiken. som behandlar handikappade barns situation eller Förskoleprogram där handikappade barn medverkar tillsammans med andra barn program kan här få en mycket effekt. Handikappade barns integration i det positiv ordinarie förskoleväsendet underlättas givetvis också av program om handikapproblem riktade till föräldrar och förskolepersonal.

7.5.4 Föräldrar/ vuxna

(SOU 1974:7) anser med stöd av olika forsk- Fosterbarnsutredningen att vuxna har otillräcklig kunskap, dels om barns behov av ningsresultat dels om betydelsen av en fast känslomässig anknytning och stimulans, trygghet till vuxna. Denna brist är mest märkbari familjer där symtom på kommer fram. Man finner därför behovet vara stort av sociala störningar olika former av föräldrautbildning. Viss försöksverksamhet med föräldrautbildning pågår för närvarande t. ex. i grundskolan, i mödravården, på barnavårdscentraler och PBU, i med anknytning till förskolan och grundskolan. Fosterföräldragrupper barnsutredningen har vidare genom AFBU (Arbetsgruppen för försöksverksamhet inom barn- och ungdomsvården) bedrivit försöksverksamhet

med fosterföräldrautbildning. Fosterbarnsutredningen anser, liksom tidigare BU att radio och TV med sina unika förutsättningar bör kunna spela en betydligt större roll än då det att göra föräldrar och andra vuxna i samhället

hittills gäller

medvetna om barns behov och rättigheter. Därför anser man att den som hittills bedrivits av TRU bör få möjligheter att verksamhet och utvecklas och att de nya möjligheter som ytterligare utvidgas vad gäller distribution måste tas tillvara videogramtekniken erbjuder inom föräldrautbildningen. en föräldrautbildning i flera etapper med start i BU har föreslagit skolan och därefter insatser från dels mödrahälsovården, dels barnhälso- BU anser att radio och TV bör kunna komplettera den vården. föräldrautbildningen genom att med vissa bestämda tidsinorganiserade tervaller sända föräldrautbildningsprogram. BU menar att TV sannolikt

132 Barn i förskoleâldem soul 1975:28

kan konkretisera och levandegöra utbildningen så att den upple-vs som angelägen och påpekar betydelsen av en samordning av den organiserade föräldrautbildningen och TV:s insatser. Behovet av en utbyggd föräldrautbildning har också uppmärksammats vid riksdagens behandling av propositionen om förskolans utbyggmad och organisation. Uppdraget att utreda hur en framtida övergripande föräldrautbildning skall ske, har lagts på den arbetsgrupp, som inom Socialdepartementet sysslar med frågor rörande verksamhet för barn med behov av stö-dåtgärder (Barnomsorgsgruppen). Denna har för sin försöksverksamhet sökt en samverkan med TRU. Barnomsorgsgruppen väntas framlägga förslag om föräldrautbildning under 1976. Den del av TRU:s verksamhet som riktat sig till föräldrar har vä rderats mycket positivt av de flesta remissinstanserna och man önskar allmänt

en fortsättning och utökning av denna verksamhet.

SÖ anser att även andra vuxna har glädje av TRU-programmen för föräldrar och att programmen kan ses som en möjlighet att minska klyftan mellan generationerna. Enligt socialstyrelsen bör TRU:s föräldraprogram vidareutvecklas och gärna kompletteras med studiehandledningar.

7.5.5 Personal inom förskoleverksamheten Samtliga ”remissinstansef” som avgett synpunkter på AVM-produktion för utbildning och fortbildning av personal inom förskoleverksamheten har varit positiva. SÖ anser att radio och TV bör utnyttjas som komplement i utbildningen av förskolans personal. Socialstyrelsen anser att handledande program för personal i förskolan i ett tidigt skede bör bli fasta inslagi TV- och radioverksamheten med sikte på att fylla en viktig fortbildande funktion. Socialstyrelsen anser vidare att det även finns ett stort behov av ljudkassetter, filmkopior, ljud- och bildband samt påpekar att tillgången till AV-hjälpmedel f. n. är begränsad. Ett flertal andra remissinstanser har även nämnt värdet av att utnyttja AVM-produktion för förskolans personal för att uppnå ökad samverkan med grundskolan. HCK anser att det finns ett stort behov av utbildnings-

program som behandlar handikappfrågor eftersom allt fler barn skall

integreras inom förskoleverksamheten. SFR erinrar om att stora satsningar har gjorts för att med TV:s hjälp utbilda lågstadielärare i engelska och för information om den nya matematiken och anser att förskolan i dag står inför samma stora reformarbete varför behovet av fortbildning är stort.

7.5.6 Forsknings- och utvecklingsarbete

TRU:s verksamhet har haft karaktären av försöksverksamhet. Utvärderingsresurserna har varit relativt knappa och därför i första hand koncentrerats till förprövningar och studier av hur barnen reagerar under

Barn i förskoleâldern 133

och omedelbart efter programvisningarna. Dessutom har en undersökning utförts beträffande språkligt handikappade barns möjligheter att tillgodogöra sig information via TV. Studier av tittarvanor och apparatbestånd har även utförts. Fortfarande saknas kunskap om hur en produktion skall utformas för vissa målgrupper. Det gäller t. ex. yngre förskolebarn samt barn med särskilda behov. Det finns därför ett klart behov av forskning och pedagogiskt utvecklingsarbete för att studera dels hur AVM kan integreras i förskolans pedagogiska program, dels vilka kortsiktiga och långsiktiga effekter olika AVM-insatser kan ha för förskolebarns utveckling. SFR framhåller vikten av att forskning om barns förmåga att tillgodogöra sig kunskaper genom rörlig bild igångsättes. En sådan forskning kan, enligt förbundet, ge svar på frågor av stor betydelse för den fortsatta produktionen och användningen av AVM, särskilt vad beträffar barn med särskilda behov.

7.6 Förutsättningar för fortsatt utveckling av AVM

l detta avsnitt redovisas vissa förhållanden och synpunkter av betydelse för utnyttjandet av förskoleproduktionen. Först belyses de tekniska möjligheter förskolebarn har att ta emot TV-program och därefter diskuteras TV:s funktioner och effekter på förskolebarn utifrån en översiktlig genomgång av tillgänglig forskning om barn och TV. Sedan följer en diskussion om materialutformning, programinnehåll samt distributionsförhållanden för de olika kategorier som berörs av förskoleverksamheten.

7.6. l Mottagningsmöjligheter TRU har inte gjort några egna undersökningar av TV-apparattillgången i förskolebarns hem, men det är känt från andra studier att antalet

Tabell 7.4 AV-hjälpmedel vid daghemmen i november 1972. l procent.

Ej tillgång till AV-hjälpmedel i någon form 1

134 Barn i förskoleâldern

TV-apparater i svenska hushåll är mycket stort. Barnfamiljer har relativt sett fler TV-apparater än hushåll utan barn. Man kan således utgå från att förskolebarn endast undantagsvis saknar TV-apparat i hemmet. Apparatbeståndet i daghemmen undersöktes av SR/PUB i november 1972. Tillgången på AV-hjälpmedel framgår av tabell 7.4. Av dem som inte har TV på daghemmet uppger 9 % att det beror på att man inte haft råd att skaffa någon och l % vill inte ha TV. 13 % har uppgivit andra skäl eller avstått från att ange något. Enligt en ännu inte publicerad stickprovsundersökning, som TRU genomfört, kan det beräknas att omkring 10 % av deltidsgrupperna har TV. De flesta av dem som inte har TV uppger att de önskar TV för att kunna använda förskoleprogrammen i det pedagogiska arbetet.

7.6.2 TV:s funktioner och effekter pâ förskolebarn

Regelbundna TV-sändningar startade i mindre omfattning under 1950talet. Barnprogram förekom redan vid starten men deras antal och pedagogiska ambitioner var till en början blygsamma. TRUzs förskoleprogram började sändas 1971, och under 1970-talet har det skett en markant ökning av antalet program för förskolebarn från såväl TRU som SR, vars barnprogramverksamhet nu även fått en mera uttalad pedagogisk karaktär. TV är alltså en relativt ny faktor i förskolebarns uppväxtmiljö, varför det heller inte finns tillräckligt forskningsunderlag för en mer ingående analys av TV:s funktioner och effekter för förskolebarn. I Sverige pågår hos bl. a. SR/PUB undersökningar om den roll som TV och radio har för förskolebarnen och internationellt har studier framför allt gjorts av hur våldsinslag och reklam påverkar barns beteende och värderingar. Det är därför svårt att närmare ange vilken betydelse TV har eller kan ha i jämförelse med andra faktorer i barns uppväxtmiljö. Men eftersom barn i hög utsträckning tillbringar sin tid framför TV-apparaten och kan

förväntas göra det ännu mera i framtiden, finns det ändå anledning att

något diskutera frågan mot bakgrund av det som hittills är känt om barn och TV. Rapporter från bl. a. USA, England, Japan och Sverige som behandlar barns TV-tittarvanor, visar samstämmigt att barn börjar titta på TV i 2-3-årsåldern. Även yngre barn tittar, men mer sporadiskt och okoncentrerat. Förskolebarn i Sverige i åldrarna 3-7 år tittar i genomsnitt l-1,5 timmar om dagen på TV. Amerikanska undersökningar visar att barn i USA tittar i genomsnitt 2-3 timmar per dag, medan BBC i England i en undersökning rapporterar att barn i åldern S-ll år tittade på TV ca 2 timmar per dag. TV-tittandet ökar något upp i åldrarna för att nå en kulmen vid ca l2-årsåldern, varefter det sjunker. Andra aktiviteter övertar då TV-ns tidigare roll för barnen. Det förekommer stora variationer i TV-tittande mellan olika bam. I en svensk undersökning (SR/PUB 55/73) rapporteras att finska invandrarbarn som varken förstod eller talade svenska, tittade på svensk TV mellan

Barn i förskoleâldern 135

3 och 4 timmar per dag. Amerikanska undersökningar har visat att det finns i USA som tillbringar upp till 50 timmar i veckan med att titta

barn

på TV. De yngre barnen tittar mest på barnprogrammen men även en hel del av vuxenprogrammen. Familjens vanor spelar stor roll för de yngre barnens TV-vanor. Barnen tittar mest på de program som den övriga familjen tittar på och tycker också om att se vad familjen i övrigt tycker om att titta på. De flesta undersökningar har visat att våld i TV generellt avtrubbar såväl barns som vuxnas negativa känslor för våld och att vissa dessutom lär sig använda våld i egna konfliktsituationer. Hur den enskilde påverkas av våld i TV är dock till stor del beroende på tidigare upplevelser och omgivningens inställning till våld och aggressivitet. l svensk TV förekommer knappast våld i förskoleprogram. Däremot förekommer våld i nyhetsprogram och i reportage för att skildra det verkliga våld som existerar. Det förekommer även underhållningsvåld. När det gäller samhälls- och nyhetsprogram kan det för barn vara nödvändigt att skildra våld och nöd för att ge en realistisk bild av världen. Detta kan möjligen underlätta en bearbetning av det våld och den aggressivitet som barn kan uppleva. Underhållningsvåldet däremot har ingen meningsfull uppgift och kan många gånger motverka de syften har. Den vuxnes roll i detta sammanhang är av stor förskoleprogrammen betydelse för att bl. a. ge barnet stöd och förklara svåra och komplicerade företeelser. SR/PUB har på olika sätt undersökt vilka funktioner TV har för bam i olika åldrar (Radio och tv möter publiken, SR:s förlag 1972). Slutsatser har dragits utifrån data om barnens TV-vanor och genom intervjuer. Resultaten visar att så gott som samtliga barn i 5-6-årsåldern har en allmänt positiv uppfattning om TV som medium. Barnen upplever framför allt TV-tittande som underhållande, avkopplande och spännande. l 5-6-årsåldern ger TV stimulans för fantasi och verklighetsorientering. TV upplevs också kunna ge upplysningar och praktiska råd och tillfredsställer en allmän nyfikenhetslusta, TV-tittande upplevs ofta också som statushöjande, dvs. man tittar för att känna sig äldre. För 3-4-åringar tyder undersökningarna på att barnen ofta upplever personerna i TV-rutan som närvarande. De upplever en sorts tvåvägskommunikation på samma sätt som små barn kan uppleva film som konkret verklighet. _ De undersökningar som gjorts beträffande förväntade positiva effekter av eftersänd television är få. Det är inte förrän i samband med den amerikanska förskoleserien ”Sesame Street” som några mer omfattande studier av TV:s positiva effekter började utföras. Förutom undersökningarna kring Sesame Street har utomlands enstaka studier gjorts av TV:s effekter. De flesta är utförda i laboratoriemiljö med videobandade program men några undersökningar har även gjorts av etersända program och programserien Resultaten är svåra att bedöma, men det förefaller rimligt att anta att TV kan ha positiva sociala och kunskapsmässiga effekter även på mindre barn om programinnehåll och

136 Barn i jörskaleâldern sou 197523

utformning svarar mot barnens behov och möjlighet att ta emot och bearbeta programmen tillsammans med andra barn och vuxna. De undersökningar som utförts i Sverige, främst av SR/PUB, har nästan helt inriktats på barns TV-vanor och på omedelbara reaktioner under och efter programtittandet. Dessa visar bl. a. att TV kan ha en aktiverande inverkan såväl i yttre mening för att stimulera olika slags aktiviteter som i inre mening, dvs. att barn får upplevelser som påverkar dem känslomässigt och stimulerar i fantasi och tänkande. Ett par studier har gjorts i Sverige av förväntade positiva effekter av TV-program. En undersökning gällde TV 2:s serie ”5 myror är fler än 4 elefanter som sändes under 1974. Intresset för programmen var totalt sett mycket högt; flickor visade något högre intresse än pojkar och barn till lågutbildade föräldrar något lägre intresse än Övriga barn. Vissa resultat av utvärderingen tyder på att kunskaperna efter seriens slut var högre än innan programmen började visas. Kunskapen verkar ha ökat mest när det gäller begrepp som barnen redan tidigare hade en viss kunskap om. Begrepp som var ovanliga eller svåra hade barnen också svårast att lära sig liksom ord eller begrepp som barnen inte kände till tidigare. En slutsats som har dragits från undersökningen är att det är svårt att via TV lära förskolebarn sådana begrepp som är helt obekanta för dem. SR/PUB har vidare sökt kartlägga hur olika faktorer påverkar möjligheterna att tillgodogöra sig radio- och TV-program. Dessa studier har främst varit litteraturöversikter om barns informationsprocesser i allmänhet varur vissa slutsatser har dragits för radio oc_h TV. En särskild litteraturöversikt har gjorts över språkligt handikappade bam som mottagare av bildinformation. Denna konstaterar bl. a. att

undersökning

döva barn har svårare än hörande att återge mönster och att urskilja vad .som är väsentligt i en bild. De har vidare svårigheter att skilja mellan figur och bakgrund. Om resultaten är tillämpliga även vid TV-tittande innebär det att döva och hörselskadade inte bara har svårt att förstå den språkliga informationen utan även bildinformationen om inte denna görs enkel och tydlig. I 4-6-årsåldern utvecklas i hög grad barnets symbollek, fantasi, rollek och förmåga till inre dialog. Barnet växlar mellan olika roller som det själv hittar på. I denna lek sker den kanske viktigaste bearbetningen av olika erfarenheter. Genom denna lek möjliggörs ett successivt införlivande och prövande av kunskap. Detta innebär att ett programinnehåll där barnet har små möjligheter att identifiera sig med olika förekommande roller, förlopp eller miljöer har begränsad inlärningseffekt. Barnets benägenhet till identifikation är dock i hög grad beroende av såväl tidigare upplevelser som av programinnehållet. Till en början är det föräldrarna eller deras ersättare som spelar den viktigaste rollen som identifikationsobjekt. I takt med att barnet utvecklas och få: kontakt med kamrater och andra vuxna blir även dessa identifikaticnsobjekt. AVM för förskolebarn bör således eftersträva en rik variation av

En viktig målgrupp för OMprogrammen TRUtsförskoleprogram i TV är de barn som inte har plats i förskola. Programmen fö öker ge ”hemmabarnen något av den stimulans och det stöd som deras kamrater får i förskolan (ovan).

För ett gott resultat är den vuxnes medverkan betydelsefull. TRU försöker väcka de vuxnas intresse för barnens TV-tittande genom informationsprogram i TV, genom affischer och foldrar och material som barn och vuxna kan arbeta med tillsammans. Här är OMtidningen som utkom hösten 1974(t.v.).

Huvudpcrsonerna i OM-programmen är ofta barn i olika åldrar. Detta för att underlätta identifikationen hos tittarna och för att visa de möjligheter till samarbete som finns mellan barn i olika åldrar (t. v.).

Studiomiljön är ju långt ifrån någon naturlig miljö. Barnens medverkan i programmen innebär mycket arbete med att skapa en avspänd atmosfär där barnen inte störs av all teknisk apparatur (nedan).

Barn i förskoleâldern 137

SOU 1075:28

för att kunna ha en aktiverande och stimuidentifikationsmöjligheter lerande verkan.

Några slutsatser

Forskningsresultaten beträffande TV :s effekter på barn medger inte några mer definitiva slutsatser. Forskningen har främst inriktats på att studera vilka effekter våld i TV har på barn. Det är utifrån denna forskning helt klart att alla former av våld generellt avtrubbar individens motvilja mot våld, men att variationerna är stora beroende på individens tidigare erfarenheter. Det verkar också helt klart att förskolebarn påverkas och lär oavsett programinnehåll. TV kan förmedla information, sig av TV, fantasi och känsla samt aktivera barn till kommunikation med stimulera men mediet kan också vara passiviserande och oroande. TV kan andra. bidra till större självkännedom och förståelse för andra men kan också och en tolerans bidra till att skapa fördomar, aggressivahandlingsmönster för våld. Det är mängden TV-tittande i förhållande till andra aktiviteter, samt den miljö i vilken barnet programinnehåll och presentationssätt använder TV som är av betydelse för vilka effekter som uppnås.

7.6.3 Barn som inte deltar i förskoleverksamhet

Materialu tformning

Förskolebarn i hemmiljö ser oftast på TV ensamma eller tillsammans med eller syskon. Man kan också uttrycka det så att TV ofta någon kamrat som barnvakt. Detta är givetvis inte en eftersträvansvärd fungerar situation. kan vara så känslomässigt påverkande att barn TV-program oroas. Vuxna behöver därför vara närvarande för att ge barnet stöd och förklara olika skeenden i programmet. Dessutom blir utbytet större för barnen om vuxna är med och bearbetar programmen tillsammans med TRU försöker därför att barnen genom lek, samtal och andra aktiviteter. information samt kompletterande tryckt material stimulera i program, föräldrar och andra vuxna att förbereda sig för att titta på programmen tillsammans med barnen samt att även följa upp programmen. Det är inte att alla föräldrar eller andra vuxna regelbundet kommer att troligt använda AVM tillsammans med barnen. Därför måste vid produktionen av etersända program hänsyn tas till att barn i hemmiljö ser programmen ensamma. material är inte en nödvändig förut- Tryckt kompletterande för att TV skall kunna aktivera och ge utvecklingsstimulans, men sättning fördel om ett sådant material finns för att det är en avsevärd pedagogisk ge barn och vuxna möjlighet till förberedelse och uppföljning av programför begreppsutveckling, självkänsla och kommunimen. Det är väsentligt att förskolebarn konkret får manipulera med material, kationsförmåga Det tryckta materialet kan lösa problem och samtala om sina upplevelser. härvid ha en viktig funktion liksom det även ger möjlighet att fördjupa och befästa de intryck programmen ger upphov till.

138 Barn ijörskoleâlderrz SOL 1975:28

För att ett kompletterande material skall ha avsedd verkan måste det skapas förutsättningar för spridning till de barn som ser förskoleprogrammen, genom t. ex. hemsändning utan kostnad för familjerna. En jämförelse kan härvid göras med de fria läromedel som ofta erhålls både i förskolan och i grundskolan genom kommunernas försorg.

Innehåll

Förskolebarn har i allmänhet ett stort intresse för TV och ser även på program vars innehåll och utförande inte är avpassat för deras omedelbara behov eller utveckling. En medveten och aktiverande förskoleproduktion måste emellertid anpassas till barnens och belov för utveckling att kunna nå sina mål. TRU:s erfarenhet finns Enligt det krappast några ämnesområden som inte är angelägna för förskolebarn att behandla i AVM-produktion. Det är snarare det sätt på vilket AVM-produktionen utformas och distribueras som är väsentligt för att målen skall kuma nås. Program som fördjupar, nyanserar och breddar de erfarenheter som barn redan har ger större möjligheter till stimulans och aktivitet hos barnen. En annan viktig utgångspunkt är att produkterna skall medge identifikation. Eftersom barns benägenhet till identifikation varierari hög grad och är beroende av tidigare erfarenheter är det önskvirt att eftersträva flera identifikationsmöjligheter i samma AVM-produktim.

Distribution

Några andra realistiska alternativ för distribution av AVM för förskolebarn i hemmiljö än direktmottagna etersändningar finns inte. Nästan samtliga familjer med förskolebarn har TV-apparat. De undersökiingar som TRU gjort av olika sändningstider samt internationella erfarenheter visar att ett ofta återkommande och regelbundet utbud på fasta tider har störst förutsättningar att nå många. TRU har inte haft, möjlighet att mera systematiskt pröva olika sändningstider, men utifrån svenska undersökningar och internatimella erfarenheter kan sägas att tidig förmiddagstid, dvs. omkring kl. 9. samt sen eftermiddagstid,›dvs. omkring kl. 17, torde vara mest lämpliga för etersändning till hemmavarande barn. l7-tiden vardagar samt lödagar och söndagar är också angelägen att utnyttja för att ge bättre föntsättningar för föräldrar att använda programmen tillsammans med sinabarn. Barn som inte går i förskola bör även kunna använda programnen på bibliotek, i s. k. öppna förskolor och annan lekrådgivning Samt i parkleken och gruppverksamheter för barn som anordnas av organisationer och studieförbund. l dessa sammanhang är det en fördel om hänsyn inte behöver tas till fasta sändningstider. Därför behöver programmen även finnas att tillgå i form av filmkopior, och ljud videokassetter.

Barn i _förskoledldem 139

Barn i förskola

för barn i hemmiljö och Olika undersökningar har visat att TV-program även används i förskolan. TRU har emellertid inte gjort för lågstadiet för speciellt förskolan. Detta begränsar givetvis förutsättnågra produkter AVM ningarna för att närmare analysera vilka olika användningsområden kan ha i förskolan. En rad förutsättningar i fråga om personaltillgång, utbildning och fortbildning, förskolans mål och arbetsplan, personalens och uppspelningsapparatur samt förskolans sändningstider, mottagningsatt barns behov av social och kulturell övriga möjligheter tillgodose för användningen av AVM i förskolan. stimulans är av betydelse i förskolans program är Om AVM skall kunna integreras pedagogiska det ofta nödvändigt att personalen förbereder och följer upp programmen. snabb och de rekommendationer som Förskolan är under utbyggnad i förskolan har de socialstyrelsen och BU har givit om personaltätheten inte kunnat följa, varför det råder en utbredd flesta kommuner Erfarenheter från andra utbildningsområden och från personalbrist. barnbiblioteken visar att användning av AVM inte är personalbesparande

kunna aktivera och bidra till upplevelser och om en

om AVM skall bearbetning av programstoffet skall kunna ske. Det finns enligt SFR risk för att AVM inte kommer att kunna användas på ett metodiskt riktigt sätt i förskolan om inte dess personaltäthet kan ökas. En medveten av AVM i förskolan förutsätter vidare att personalen i sin användning och planera in grund- och fortbildning lär sig använda utrustningen

användningen av AVM i det pedagogiska programmet. för För närvarande saknas praktiskt taget helt fortbildningsmöjligheter förskolans och inom grundutbildningen är det mycket få personal moment som tar upp AVM. BU väntas emellertid lägga fram förslag avseende såväl grundutbildning som fortbildning där dessa frågor upp-

märksammas.

Distribution och mottagning

tre fjärdedelar av daghemmen och en tiondel av förskolans Omkring till Endast omkring hälften av deltidsgrupper har tillgång TV-apparat. kan ta emot TV2 och endast några få procent har färg-TV. daghemmen har endast en TV-mottagare, vilket oftast medför att De flesta daghem stora barngrupper ser programmen samtidigt. har tillgång till radio. Förskolan har i Ca 90 % av daghemmen inte eller tillgång till skolornas eller allmänhet egna filmprojektorer I de fall förskolan erbjuds möjligheter att låna AV-centralernas apparatur. och film från skolan eller AV-centralerna är det ofta förenat projektorer med så stora transportproblem att dessa sällan kan utnyttjas. Under förskolans utbyggnadsskede är det inte realistiskt att utgå från

att förskolorna i gemen kommer att utrustas med videokassettapparatur, För närvarande är även om detta vore önskvärt ur pedagogisk synpunkt. därför direktmottagna etersändningar förskolornas huvudsakliga möjlighet att använda AVM. Förskolorna är inte bundna av ett fast schema,

140 Barn ijörskøleâlderrz

varför olägenheterna med att vara hänvisade till etersändningens fasta tider inte är så stora. Det är dock önskvärt även inom förskolan att inte vara alltför låst av etersändningstider, varför det är viktigt att sända programmen i repris. Härigenom kan förskolorna själva välja mellan olika tidpunkter för programtittande. Antalet barn framför apparaterna under mottagningen kan då också minskas. TV-programmen bör också för förskolorna finnas att tillgå som filmkopior och videokassetler. Som nämnts är det väsentligt att programmen ofta ges i repris. Enligt TRU:s undersökningar är de bästa mottagningstiderna för förskolorna mellan kl. 9 och ll på förmiddagen och mellan kl. 13.30 och 15 på eftermiddagen. Programmen måste visas på både förmiddags- (ch eftermiddagstid för att deltidsförskolans för- och eftermiddagsgrupper skall kunna använda samma program. Programmen kan med fördel visas två gånger på både för- och eftermiddagen för att ge möjlighet till repetition och minska beroendet av ett fåtal fasta sändningstider. Radioprogram och ljudkassetter används idag i liten utsträckning i förskolan. Detta är delvis en följd av ett litet programutbud från SR och TRU. Det utbud av ljudkassetter som finns är mestadels prodicerat av kommersiella företag. Endast en mindre del av denna produktion utnyttjas inom förskolan beroende på att den i allmänhet inte har tillräcklig pedagogisk kvalitet för att tillgodose förskolans krav. Däremot används grammofonskivor relativt ofta i samband med rytmik-, musikoch sångaktivitetcr samt vid Sagostunder, men även som bakgrurdsmusik vid olika skapande aktiviteter och för i samband avslappning med vilostunder. Utbudet av musik och andra svarar Cock inte ljudprogram mot behovet för förskolorna. TRU har påbörjat produktion av ljndkassetter i anslutning till några TV-program, men har ännu inte kunnit skaffa sig tillräckliga erfarenheter om hur och i vilken utsträckning radio- och ljudkassetter kan användas i förskolan. Ett fortsatt utvecklirgsarbete inom ljudområdet är därför nödvändigt, inte minst med tanke på blinda och synskadade barn samt invandrarbarn.

Innehåll

Någon motsvarande indelning i ämnen som grundskolans läroalan har finns inte inom förskoleområdet. Det inte heller går att peka ut ämnesområden som är olämpliga att ta upp i AVM-produktionen för förskolebarn. Det väsentliga är att programmen utformas med hänsyn till barnens utvecklingsnivå och att det ges rika tillfällen till identiikation, aktivering, stimulans för språk- och tankeverksamhet samt fantasi och känsla. Som tidigare nämnts utformar f. n. socialstyrelsen en araetsplan för förskolan. Denna kommer självfallet att vara ett viktigt planeringsunderlag för en framtida AVM-produktion för förskolan. AL/M kan dessutom vara ett verksamt medel för att och föra ut åskådliggöra arbetsplanen i förskolan. Ett flertal ”remissinstanser” lämnade synpunkter på prognminnehållet. AMS uttrycker en önskan om program som motverkar fördomari arbetslivet. Länsskolnämnden i Värmland menar att naturprognm samt

Barn i _förskoleâlderrz 141

SOU 19175228

som stimulerar och underlättar övergången till program begreppsbildning lågstadiet är väsentliga. SÖ anser att programmen bör stärka begreppsbildning och kommunikation. Socialstyrelsen finner det angeläget med

som stimulerar intellekt, känsla och social utveckling samt ger

program Enligt Sveriges Allmänna Biblioteksförening bör man hälsoupplysning. inte inrikta sig på att göra heltäckande program för förskolan utan på en i speciella frågor som är väl tillrättalagda för bild och programverksamhet trafik- och miljöfrågor samt barn i främmande länder för ljud, exempelvis att åstadkomma ökad internationell förståelse.

7.6.5 Barn med särskilda behov

För vissa barn med särskilda behov kommer förskolan inte att kunna ge stimulans varför förskoleverksamheten för dessa barn får tillräcklig pedagogisk stimulans i hemmet. arrangeras på annat sätt, t. ex. genom för barn med särskilda behov bör därför vara inriktad AVM-produktion i såväl hemmiljö som i olika typer av förskolor. på användning av AVM kan väntas bli mycket olika Förutsättningarna för användning beroende på bl. a. tillgång till utbildad personal, antal barn samt grad och

art av särskilda behov hos barnen.

Distribution och mottagning

avsnitt har redovisats skäl varför etersändning med direktmotl tidigare är den lämpligaste distributionsformen för såväl barn i förskolan tagning för barn med särskilda behov som i hemmen. När det gäller program möjligheterna för en framstår det som angeläget att snabbt söka utveckla till hem och förskolor. Det främsta skälet härtill är markdistribution att motta och bearbeta AVM-produktion även om dessa barns svårigheter Behovet av individualisering är den är anpassad till deras förutsättningar. stort vad gäller t. ex. tidpunkt för användning och repetition. AVM-produktionen bör markdistribueras och spelas upp på apparatur barn och vuxna kan hantera. Ytterligare ett skäl för som själva markdistribution av program till barn med särskilda behov är bristen på eterutrymme på lämpliga tider. Produktionen bör avse program på olika språk samt särskilt anpassade för barn med särskilda behov. En del av produktionen för barn program behov bör dock även i fortsättningen etersändas för att med särskilda i förskolan och samtidigt informera om dessa barns underlätta integration förutsättningar och möjligheter.

Medieval och materialurformning

för döva och hörselskadade barn måste bygga på AVM-produktionen bildens möjligheter och får därför främst inriktas på TV och kompletterande tryckt material. För att TV-programmen skall kunna uppfattas maximalt bör den s. k. totala kommunikationsmetoden användas.

142 Barn i förskoleâldem

När de medverkande inte kan använda teckenspråk bör i stället programinnehållet eller delar av det tolkas på teckenspråk. Detta kan antingen ske genom att tolkhjälp ingår i programmet eller att någon tolkar programmet vid uppspelningen. Det senare kräver i så fall att tolken är väl förtrogen med programinnehållet före uppspelningen. Även blinda och synskadade barn brukar som regel titta på TV och då är det kanske främst ljudet som ger behållning. Barn med lättare synskador har dock möjlighet att följa TV-bilden genom att sitta nära TV-apparaten. Av den orsaken har synskadade barn lättare att se TV än film och dessutom har de möjlighet att reglera kontrast och ljusstyrka i bilden för att åstadkomma maximal tydlighet. En viktig faktor som kan underlätta för blinda och synskadade barn att använda TV-program är att ljudet är så tydligt att handlingen kan följas enbart med hjälp av detta.

Radio, ljudband och ljudkassett är betydelsefulla medier för blinda

barn. I likhet med vad som gäller för övriga bam kan även kompletterande tryckt material, för blinda barn i form av reliefbilder och punktskrift, vara av betydelse för aktivering av dem. De flesta blinda förskolebarn torde ha kassettbandspelare hemma och på förskolan. Kommunernas uppsökande verksamhet bör medföra att så gott som samtliga blinda och synskadade barn blir kända varför det inte bör vara några större svårigheter att sprida erforderligt material till dem. För närvarande är dock utbudet av AVM-produktion för blinda och synskadade barn klart otillräckligt, Utvecklingsstörda barn har olika slag och grad av förståndshandikapp. Dessutom kan utvecklingsstörda barn också ha andra handikapp av betydelse för deras möjlighet att motta och bearbeta AVM. Det år därför inte möjligt att generellt säga hur utvecklingsstörda kan utnyttja bild- och ljudprogram och kompletterande material. Det gemensamma för utvecklingsstörda barn är att den tankemässiga utvecklingen är långsammare än för övriga barn. Möjligheterna att uppfatta och bearbeta programmen är begränsade, varför programmen framför allt bör ha ett lågt tempo och innehålla många repetitioner.

Innehåll Eftersom barn med särskilda behov väsentligen har samma grundbehov som övriga barn bör målsättningen och innehållet i AVM-produktioneni huvudsak inte avvika från AVM-produktionen för övriga barn. Handikappade barns självkänsla är dock i allmänhet sämre som följd av motgångar och fördomar som drabbat dem under uppväxten. Program som stimulerar självkänslan samt olika känslo- och viljeyttringar framstår därför som särskilt angelägna för barn med särskilda behov. Dessutom är språkutveckling och grundläggande begreppsbildning ofta sämre utvecklade hos dessa barn vilket innebär att programmen även bör stimulera dessa områden.

Barn i förskoleâldern 143

sou 1975:28

7.6.6 Föräldrar/ vuxna

Målgrupper och innehåll

att det finns ett stort behov av AVM i I avsnitt 7.5.4 har konstaterats och utbildningsinsatser för föräldrar och samband med informations-

andra vuxna. inom socialdepartel juni 1973 gav Kungl. Majzt den arbetsgrupp för barn med behov mentet som sysslar med frågor rörande verksamheten barnomsorgsgruppen, i uppdrag att göra en av särskilda stödâtgärder, övergripande utredning rörande föräldrautbildning. Enligt sina direktiv skall arbetsgruppen pröva hur en föräldrautbildning bör utformas i fråga om innehåll och organisation för att på lämpligen sikt kunna vara tillgänglig för alla föräldrar med barn i förskoleåldern skall bl. a. pröva att anknyta eller i skolåldrarna. Arbetsgruppen och föräldrainformationen dels till landstingens föräldrautbildningen mödra- och barnavård samt förlossorganisation för förebyggande dels till kommunernas förskoleverksamhet för förebyggande ningsvård, den barna- och ungdomsvård i övrigt. Vidare skall man uppmärksamma som bedrivs genom olika frivilliga organisationer. upplysningsverksamhet skall med praktiska försök med Utredningsarbetet kompletteras för föräldrar. skall snarast information och utbildning Arbetsgruppen

starta en försöksverksamhet på området. 1974) har barnomsorgsgruppen diskuterat I en promemoria (december föräldrautbildning. Den kan omfatta begreppet

D information och överföring av kunskaper om barn och barns behov

och utveckling mellan dem som svarar för innehållet i D kontakt och ömsesidigt utbyte barnomsorgen och utformningen av barnens uppväxtmiljö av föräldrar och andra vuxna för att stimulera barnen i deras D aktivering utveckling av föräldrar och andra vuxna för att motivera dem till att Elstimulans förbättra barnens levnadsförhållanden för föräldrar/vuxna i föräldrarollen. Detta är en förutsätt- El ge trygghet ning för att de vuxna skall kunna leva sig in i, samspela med och

tillfredsställa barnen.

av denna anser barnomsorgsgruppen att Mot bakgrund uppräkning ordet föräldrautbildning är missvisande då det inte är fråga om

undervisning och utbildning i ordets traditionella betydelse. har i ovan nämnda promemoria diskuterat Barnomsorgsgruppen till att nå alla människor med ”föräldrautbildning, bl. a. möjligheterna att förberedelse för vuxenrollen och ansvarstagande för av det skälet barnen i samhället bör påbörjas tidigt. Grundskolan och gymnasieskolan bör sålunda ha en självklar roll i ”föräldrautbildningen”. Värnpliktstiden är ett annat tillfälle då många människor - nästan alla blivande fäder är ett annat tillfälle att införa vissa är samlade. Körkortsutbildningen av föräldrautbildning. Massmedierna, bildningsförbunden och moment

144 Barn ijörskoleâldem

andra frivilliga organisationer har en självklar roll i en föräldrautbildning som skall nå många människor. Det är uppenbart att en organiserad och omfattande ”föräldrautbildning med målet att nå alla människor kommer att kräva såväl studiematerial som är anpassat till olika utbildningssituationer som tillgång till etermedier för att nå ut med information. Inom TRU har

påbörjats ett arbete med syftet att utreda sätt TRU:s resurser

på vilket och kompetens kan utnyttjas i en ”föräldrautbildning”. Utredningsarbetet har närmast haft karaktären av en behovs- och idéinventering. Under utredningsarbetet har nära kontakter hållits med barnomsorgsgruppen. Olika utbildningssituationer där AVM kan ingå har inventerats. Några exempel:

D material för utbildnings- och fortbildningsinsatser för barravårdande personal på olika nivåer D bred, debattstimulerande information om barns levnadsvillkor D material för användning i ungdomsskolan D kursmaterial för studiearbete D material till fosterföräldrar, föräldrar till barn med adoptivföräldrar, handikapp D material för information och utbildning om barns behov till berörda beslutsfattare i statliga och kommunala organ D material för föräldraträffar, klassmöten etc.

Medieval och distribution

Information och utbildning för föräldrar/vuxna förväntas arrangeras inom ungdomsskolan och vuxenutbildningen men även genon speciella insatser inom förskoleverksamheten och den förebyggande larna- och ungdomsvården samt vid förlossningskliniker. I dessa sammanhang kommer gruppstudier att bli den dominerande studieformen. )e resonemang som förs i andra avsnitt i betänkandet nedieval angående i gruppstudier är därför tillämpliga här. Dock kan sägas att inom detta ämnesområde kan det många gånger vara nödvändigt att utryttja den rörliga bilden för att bl. a. åskådliggöra barns och vuxnas beteenden och relationer samt viktiga miljöförhållanden. I valet mellan filmoch videokassettuppspelning torde encelheten i handhavandet av kassettekniken tala för att investeringarna bör avse denna. Men så länge bristen på videokassettapparatur är påaglig och eftersom det finns möjlighet att låna filmprojektorer bör AVM-produktionen finnas tillgänglig såväl på videokassett som på film. Även om myndigheter och organisationer kommer att arrangera gruppstudier och förmedla information till föräldrar/vuxna ibetydligt större omfattning än hittills kommer behovet av etersänd inormation och utbildning ändå att kvarstå eftersom eterdistributionen harförutsättningar att samtidigt nå avsevärt många fler än gruppstudier.

Barn iförskoleâldern 145

Planering och samverkan För närvarande förekommer ingen systematisk information eller utbildning av föräldrar/vuxna. Tillgången till AVM-produktion är även mycket liten utom vad beträffar ämnet barnkunskap inom ungdomsskolan där SR/UTB producerat ett 10-tal program som distribueras som filmkopior. Erfarenheter av vilken typ av material som det finns störst behov av är därför ringa. En utvidgad AVM-produktion inom detta område kan därför beskrivas som ett grundläggande utvecklingsarbete. Det ställer stora krav på behovsundersökningar och studier av hur materialet används och vilka effekter som har uppnåtts. Ett utvecklingsarbete av detta slag kan inte bedrivas isolerat inom ramen för en produktionsenhet. Kontakter och samarbete måste äga rum med centrala, regionala och lokala myndigheter samt skolor, organisationer, studieförbund och forskningsinstitutioner.

7.6.7 Personal inom förskoleverksamheten BU avser att under hösten 1975 lägga fram förslag angående utbildning och fortbildning av förskolans och fritidshemmens personal. Mot bakgrund härav begränsar TRU II sina synpunkter till en redogörelse för målgrupperna samt till en diskussion av vissa planerings- och distributionsfrågor.

Målgrupper Förskoleverksamheten består av förskolan och den kompletterande förskoleverksamheten. lnom förskolan arbetar främst förskollärare, barnskötare, ekonomipersonal och lokalvårdare. lnom den kompletterande förskoleverksamheten arbetar dagbarnvårdare, barnvårdare, personal knuten till barnavårdscentraler och sjukhus samt parklekspersonal m. fl. Behovet av AVM inom grundutbildningen av dessa är långt ifrån tillgodosett. Fortbildning förekommer endast i begränsad omfattning och då företrädesvis för förskollärare. Informations- och utbildningsbehov föreligger även för förvaltningspersonal och förtroendevalda inom förskoleområdet.

Planering och distribution Fortbildningen av förskolans personal kommer enligt TRU:s bedömning att i hög grad inriktas på samverkansproblem. I första hand gäller det samverkan inom personalgrupperna i enlighet med BU:s förslag om arbetslag i förskolan. Samverkan med föräldrar och det omgivande grannskapet kommer även att intensifieras. Härvid är det enligt kommitténs bedömning nödvändigt att fortbildning genomförs gemensamt för all personal i de olika arbetslagen. Med hänsyn till att arbete bland barn är såväl fysiskt som psykiskt påfrestande är det önskvärt att fortbildningcn förläggs till arbetstid och utan att personalen samtidigt har ansvar för

lO

146 Barn i förskoleâldern

barnen. Eftersom fortbildningen kommer att ske på skiftande tider, kan det föreligga svårigheter att effektivt utnyttja etersända program. Användningen bör därför främst avse markdistribuerade bild- och ljudprogram. Det är därför angeläget att fortbildningsanordnare har tillgång till uppspelningsapparatur. De lärarhandledningar som även i fortsättningen bör distribueras till förskolan bör ses som ett kontinuerligt inslag i fortbildningcn av förskolans personal. En närmare analys av de olika personalkategoriernas behov av AVM i grundutbildning och fortbildning bör göras i samarbete med bl. a. SÖ, socialstyrelsen och berörda personalorganisationer.

7.7 överväganden och slutsatser

TRU:s försöksverksamhet med AVM för barn i förskoleåldern samt för föräldrar/vuxna och personal inom förskoleverksamheten har pågått sedan 1971. Erfarenheterna fram till 1972 har redovisats i TRU Irs andra betänkande, vilket behandlats av ett stort antal ”remissinstanser”. De synpunkter som härvid framkommit samt de erfarenheter som gjorts från 1972 har redovisats tidigare i detta kapitel och ligger till grund för kommitténs överväganden och slutsatser.

Mål och målgrupper

Riksdagen har beslutat att förskoleverksamheten skall inriktas på att ge varje barn bästa möjliga förutsättningar att utvecklas till en öppen och hänsynsfull person med förmåga att samverka med andra. Förskoleverksamheten skall vidare inriktas på att ge barnen möjligheter att utveckla och stabilisera en uppfattning om sig själva som individer med möjlighet att samverka med sin omgivning. Barnen bör före skolinträdet träna sig att förstå vissa grundläggande begrepp. Förskolan bör också främja en gynnsam fysisk och social utveckling hos barnen. Det genomgripande målet för förskoleproduktionen är att stimulera barns utveckling i enlighet med riksdagens riktlinjer för samhällets förskoleverksamhet. AVM kan förmedla information, stimulera fantasi och känsla samt aktivera barn till att utforska sin omgivning. AVM kan också bidra till större kännedom samt förståelse för och kommunikation med andra. På detta sätt kan AVM bidra till att förverkliga målen för förskoleverksamheten. Enligt remissinstansernas bedömning kan AVM vara en positiv faktor i barns utveckling. Kommittén finner det därför angeläget med en fortsatt AVM-produktion för förskoleområdet. Kommittén föreslår att produktionen inriktas på följande målgrupper: El barn i förskoleåldern El föräldrar och andra vuxna E] personal inom förskoleverksamheten

Barn iförskoleåldern l47

Kommittén har funnit att intresset för och behovet av AVM-produktion för användning inom förskolan är stort. Förskolorna har använt i stor utsträckning och personalen har uttalat intresse OM-programmen för en särskild AVM-produktion för förskolan. Detta överensstämmer med BU:s och socialstyrelsens rekommendationer om att förse förskolorna med AV-utrustning, bl. a. TV-apparater, och att använda AVM i det pedagogiska programmet. Kommittén anser att en särskild AVM-produktion för förskolornas behov bör igångsättas. Som en utgångspunkt för den särskilda produktionen för förskolan bör ligga den arbetsplan för förskolan som socialstyrelsen för närvarande utarbetar. Behovet av AVM-produktion för och om barn med särskilda behov är stort. I den hittillsvarande programproduktionen har dessa barn kunnat tillgodoses i endast obetydlig omfattning. Syftet bör vara att ge generell och utforma den så att blinda och synskadade, döva utvecklingsstimulans och hörselskadade samt utvecklingsstörda barn kan ta emot och bearbeta materialet. Det är vidare angeläget att producera AVM som belyser olika människors villkor och möjligheter. Många invandrarbarn behöver dessutom särskilt material för hemspråksträning. Kommitténs erfarenheter talar för att förskoleproduktionen kan få användning inom specialundervisningen och särskolan på olika nivåer. Delar av förskoleproduktionen kan vidare användas i grundskolan. Häntas till möjligheterna att utnyttja produktionen även för syn bör därför andra målgrupper än förskolebarn. TRU:s hittillsvarande produktion omfattar etersända TV-program avsedda i första hand för hemmavarande barn i 5-6-årsåldern. Vad gäller den fortsatta för målgruppen hemmavarande barn är bl. a. produktionen följande tre faktorer av betydelse: a) Från och med hösten 1975 kommer flertalet sexåringar att delta i förskolans verksamhet enligt lagen om allmän förskola. För de barn som inte nås av den allmänna förskolan är behovet av en förskolepedagogiskt utformad AVM-produktion lika aktuellt som då TRU 1971 erhöll sina direktiv för den hittillsvarande verksamheten. som förskolan kan ge är i alla avseenden inte b) Den stimulans för att svara mot behovet för alla barn, framför allt beroende tillräcklig otillräckliga tillgången på personal i deltidsgrupperna. Detta på den innebär att en förskolepedagogiskt inriktad programproduktion som barnen kan ta del av i hemmen bör utgöra ett värdefullt komplement till förskolan. uppmärksammats. Det c) Under senare tid har barnens kultursituation nuvarande kulturutbudet är såväl kvantitativt som kvalitativt otillfredsställande. Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp för barnkulturfrågor. En eterdistribuerad AVM-produktion kan lämna betydelsefulla bidrag för att förbättra barns kulturella situation.

Mot bakgrund av ovanstående anser kommittén, att en pedagogiskt

inriktad av etersända program utformad i första hand för

produktion hemmavarande barn även för framtiden är en angelägen uppgift. Denna

148 Barn i förskoleâldern SOL 1975:28

produktion bör som hittills även kunna utnyttjas i förskolan. Grundläggande för barns utveckling är kontakterna med vuma och andra barn och hur dessa relationer utformas. En viktig uppgift för ett utbildningsprogramorgan som verkar inom förskoleområdet bör därför vara att producera AVM för vuxna i syfte att förbättra barns uppväxtvillkor. Två uppgifter träder här i förgrunden: EI Ett omfattande utrednings- och utvecklingsarbete pågår vad gäller föräldrautbildning. Enligt kommitténs uppfattning bör produltionen av material för en framtids organiserad föräldrautbildning bli en betydelsefull uppgift för ett utbildningsprogramorgan. UI samband med den allmänna förskolans utbyggnad och inriktning mot ett delvis nytt pedagogiskt program kommer större krav att ställas på personalens utbildning. Enligt kommitténs uppfattning kan AVM lämna betydelsefulla bidrag i dessa omfattande utbildningsinsatser.

Distribution och mottagning Antalet barn som tittar på TRU:s OM-program i TV har successivt ökat. Det är emellertid stora variationer i tittarfrekvens mellan olika sändningstider. Undersökningar har visat att etersändningar för hemmavarande barn bör ligga på tidig förmiddagstid och sen eftermiddagstid för att nå så många barn och föräldrar som möjligt. För att svara mot förskolans behov bör etersändningar återkomma regelbundet och ha fasta sändningstider. Reprissändningar bör ske. De kan bl. a. bidra till att minska antalet barn framför TV-apparaterna vid varje tittartillfälle i förskolorna och gör det möjligt att välja mellan olika tider. Det är viktigt att AVM-distributionen är anpassad efter användarnas mottagningsmöjligheter. För att underlätta användningen av AVM är det, enligt kommitténs uppfattning, angeläget att förskolorna har tillgång till AV-utrustning. I den mån inte förskolorna själva kan förses med utrustning bör ett utvidgat samarbete komma till stånd ned t. ex. skolorna och biblioteken. För hemmavarande barn bör det ges större möjligheter att se och höra TV- och radioprogram på bibliote, lekotek samt iden lekrådgivningsverksamhet som startat på några platser i landet.

Samverkan och information

En förskoleproduktion som utgår från de angivna målgruppenas behov och förutsättningar bör planeras och produceras i nära samverkan med bl. a. barn, föräldrar och personal samt myndigheter och orgarisationer inom förskoleområdet. Det är vidare angeläget att samverka ned AVMproduktionen för grundskolans lågstadium och samråda med ERIS barnprogramredaktioner. En permanent expertgrupp bör - i likhet med vad som hittills varit fallet - finnas för att ge synpunkter på der framtida produktionens omfattning och inriktning. ,I den framtida produktionsenhetens uppgifter bör ingå att mderlätta

Barn i förskoleâldern 149

användningen av produktionen. Detta bör ske genom olika informationsåtgärder och aktivt rådgivande verksamhet. Det är särskilt betydelsefullt att nå de hemmavarande barnen och deras föräldrar med information, vilket, enligt TRU:s erfarenheter, är en resurskrävande uppgift.

Forskning och uzprövning Den forskning och utprövning som bedrivits i samarbete med SR/PUB för att samla in grundläggande fakta som underlag för produktionen och för att undersöka verksamhetens effekter, anser kommittén ha varit av stort värde. Fortfarande saknas dock väsentlig kunskap om hur förskolebarn och framför allt barn med särskilda behov och de mindre förskolebarnen tillgodogör sig AVM. Den snabba tekniska utvecklingen inom medieområdet förstärker behovet av forskning och utprövning. Kommittén understryker vikten av att ett kontinuerligt forsknings- och utvärderingsarbete sker i anslutning till produktionen.

sou 1975:28

8 Ungdomsskolan

8.1 Sammanfattning

- läromedel - underlättar Tillgång till lämpliga pedagogiska hjälpmedel i skolan föreskriver. Vid arbetet för att uppnå de mål, som läroplanerna och färdighetsmålen skolan till en allsidig sidan om kunskaps- syftar personlighetsutveckling och till en ökad förmåga till positiv gemenskapsläromedel är av stort värde i utvecklingen mot upplevelse. Lämpliga arbetsformer med bl. a. större elevaktivitet, som läroplanerna förordar. om skolans och brister är Den mest aktuella undersökningen problem ”Skolans av utredningen om skolans betänkandet arbetsmiljö avgivet SlA. När det gäller undervisningssituationen diskuteras i inre arbete, bl. a. frågor som rör stoffval och stoffmängd, förmedling av betänkandet medier och metoder. Bl. a. påpekas att innehållet i undervisstoffet, inte har förändrats så mycket som man skulle kunna vänta med ningen hänsyn till samhällets förändring och utveckling. Skolan är inte heller den enda kunskapskällan för eleverna. På sin fritid olika massmedier, information om omvärlden på ett får de, genom aktuellt och engagerande sätt. Skolan upplever inte heller massmedierna som en konkurrent till undervisningen utan som ett stimulerande i framför komplement. Vid sidan av en grundläggande färdighetsträning och matematik börjar skolan i större utsträckallt läsning, skrivning använda metoder och medier, där det verbala inslaget ning dominerande ställning. Utländska undersökningar tyder, ges en mindre SIA, på att faktaförmedling genom bilder kan utgöra ett mycket enligt för hämmade elever. Bandinspelningar är en positivt inslag språkligt av stoff. AVM - och annan användbar metod för presentation ljudbildprogram och/eller flermediematerial - kan ta på sig sådana uppgifter.

framhålls i läroplanerna. l Mål Värdet av ljud och bild i undervisningen och riktlinjer betonas att film, radio, television planmässigt bör utnyttjas l läroplanerna ges flera exempel på hur bild- och i undervisningen. användas för att bl. a. öka upplevelsemomentet i ljudmaterial kan som bl. a. av säkerhets- och kostnadsskäl undervisningen, följa försök, väsentliga moment i inte kan utföras i undervisningslokalen, åskådliggöra ämnen, följa förlopp som normalt tar mycket lång tid, naturvetenskapliga underlätta individuella studier och fria arbetsformer i eller rent allmänt

För språkundervisningens del framhålls starkt ljud-

undervisningen. bandets roll. Ljudmaterialet hjälper eleverna att snabbare lära betydande

sig att förstå och tala språket.

132 Ungdomsskolan SOL 1975:28

Erfarenheter av skolradio finns samlade sedan slutet av 1920-talet. Skol-TV startade 1961. I sin nuvarande form har skolprogramverksamheten vid Sveriges Radio bedrivits sedan 1964. Målet för programverksamheten för SR/UTB är att producera radio- och TV-program - med eller utan tryckt material - vilka kan tillföra undervisningen sådana kvaliteter, som är speciellt lämpade för medierna. Programserier i skilda ämnen har producerats i syfte att underlätta lärarnas möjlighet att bedriva en konkret, aktuell och upplevelserik och därmed också bidra undervisning till att öka elevernas motivation för studierna. Skolradiohäftet blev tidigt bärare av arbetsuppgifter, övningar och med kringmaterial syfte att underlätta en tillämpning också av principerna om aktivitet, individualisering och samarbete. Skolprogramutbudet från SR/UTB har riktats till elever och lärarei grundskolan och gymnasieskolan. Program har producerats i första hand för de obligatoriska ämnena eller sådana tillvalsämnen som valts av ett tillräckligt stort antal elever. Under det Senaste årtiondet har intresset ökat för elevgrupper med särskilda behov. Det gäller svagpresterande elever i grundskolan, invandrarelever och elever i special- och särskola. Sedan 1966 har årliga behovsanalyser genomförts varigenom olika intressenter på skolans område har beretts tillfälle att framföra sina synpunkter på utbudets omfattning och inriktning. Riksutbudet från SR/UTB är f. n. (1974/75) omkring 700 nyproduktioner i radio och 100 nyproduktioner i TV. Därutöver repriseras normalt 500 och årligen omkring radioprogram 350 TV-program. Den stora delen repriser sammanhänger bl. a. med den rådande tolkningen av upphovsrättslagen, som enligt praxis medger skolorna att använda programmen i högst tre år. Radioprogram repriseras vart tredje år. TV-programmen däremot varje år, eftersom bandning av TV-program inte kan ske över hela landet. Vid sidan av elevprogrammen har flera stora lärarfortbildande projekt genomförts i samarbete med SÖ. Flera elevserier har producerats med ambitionen att vara utlöpare av nya läroplaner. Det gäller t. ex. Trialog för högstadiet samt lågstadieserien Klotet. Utöver riksutbudet produceras årligen omkring 300 regionala skolradioprogram. Regional skol-TV förekommer inte. Erfarenheterna från den regionala programverksamheten är positiva. Ett regionalt progiamutbud kan ta upp för den egna regionen aktuella frågor i t. ex. studie- och yrkesorientering, hembygdskunskap, historia och samhällskunskap. För elever med särskilda behov har produktionen hittills vart av ringa omfattning även om en strävan i SR/UTB:s allmänna skolprogiamutbud varit att beakta den enskilde elevens och behov. Ett förutsättningar utvecklingsarbete på detta omrâde har emellertid påbörjats. Vissa insatser har gjorts för specialundervisningen genom åtgärder i det reguljära skolprogramutbudet. För invandrarundervisningen har bl. a. producerats ett material för den inledande undervisningen i svenska för invandrare. För vissa serier har också producerats särskilda versioner av elevhäftet på bl.l. finska, serbokroatiska, grekiska och turkiska. En allt del av verkviktigare

Ungdomsskolan 153

samheten har blivit uppföljning av programserier ute i skolorna. På finns en särskild forskningsgrupp som fortlöpande förser SR/UTB avdelningen med data om hur programserierna fungerar i undervisningen. Årligen genomförs både s. k. förprövningar och utvärderingar av programserier. l avsnitten 9.3.7 och 9.3.8 redovisas resultaten av lågstadieserien Klotet och högstadieprojekten Årskurs 7 samt dess efterföljare Trialog. Informationen om skolprogramverksamheten sker huvudsakligen via skolprogram-AVIN, som numera utkommer två gånger om året i tre editioner, en för respektive lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet/gymnasieskolan. Som till AVIN utges årligen en särskild komplement programkatalog. Information om programserierna ingår även i särskilda lärarhandledningar, som utarbetas till flertalet programserier. distribueras via etern ut till skolor och AV-centraler i Skolprogrammen landet. av skolprogram i radio tillhör numera undanta- Direktmottagning gen. På TV-sidan är emellertid direktmottagning vid sändningstillfället fortfarande vanligast, framför allt på låg- och mellanstadierna. Den senaste större undersökningen om skolornas användning av skolprogrammen genomfördes läsåret 1970/71. På låg- och mellanstadierna utnyttjade 70-90% av lärarna minst ett program i skol-TV skolradio. I genomsnitt används omkring hälften av det respektive på dessa stadier. För högstadiets och tillgängliga programutbudet gymnasieskolans del kan motsvarande generella beräkningar inte göras. För dessa stadier antalet försålda exemplar av trycksakerna en ger ofta bild I flera framför allt i bättre av utnyttjandefrekvensen. ämnen, främmande språk, är utnyttjandet högt. Vid sidan av skolprogrammen 1967 TRU för skolan, TRUAS, bedrivit har sedan I:s arbetsgrupp försöksverksamhet med radio och TV i undervisningen i gymnasieskolan. År 1972 överflyttades ansvaret för TRUAS-projektet till SÖ. Erfarenheterna av tidigare TRUAS-projekt finns redovisade i TRU Izs slutbetänkande (SOU 1973:19). Projektets fullföljande, det s. k. samlade försöket, redovisas i bilaga B. med det samlade försöket var att undersöka pedagogiska, Syftet och ekonomiska effekter vid parallell användning av organisatoriska TRUAS” läromedelssystem samt att redovisa medverkande lärares och elevers behov av information eller utbildning. Sex TRUAS-läromedel i ämnena samhällskunskap, företagsekonomi, fysik och svenska, engelska, teknologi har utprövats i gymnasieskolans årskurs l på 4-, 3- och Z-åriga Läromedlen innehåller en systematisk undervisningsplanering och linjer. har flermediekaraktär. Erfarenheterna pekar på att det samlade försöket bedömts Av allt att döma syns parallellanvändningen av TRUAS” positivt. läromedel inte ha givit upphov till pedagogiska, organisatoriska och ekonomiska utöver de som vanligen förekommer i undervisproblem TV-programmen har i allmänhet upplevts som stimuningssammanhang. lerande och motiverande inslag i undervisningen och har också givit verklighetsanknytning åt ämnet. De bandade radioinslagen har uppskattats nästan lika mycket som TV-programmen. Den tekniska utrustningen tycks i allmänhet ha fungerat tillfredsställande. Insatser inom grundutav lärare framstår i det bildning och fortbildning genom erfarenheterna

154 Ungdomsskolan

samlade försöket som angelägna. I avsnitt 8.5 redovisas behov av AVM för ungdomsskolan såsom de kommit till uttryck från olika bedömare ivilka ämen, för vilka syften ochi vilka former AVM bör utnyttjas. Behoven kan grundas på både kvalitativa och kvantitativa bedömningar. Redogörelsen för väsentliga behov av AVM har inte kunnat bli annat än exemplifierande. Kartläggningen bör emellertid ge en uppfattning om behovens och brecd och mångfald därmed kunna tjäna som underlag för bedömningar om produl:tionsvolym och behov av eterutrymme. För att inhämta synpunkter på redovisningarna och diskussionerna i TRU I:s slutbetänkande sände TRU 11 ut detta till ett stort antal myndigheter och organisationer. Flertalet remissinstanser menar att förplanerade och förproducerade studiematerial med radio/TV och ljudband/bildband är verkningsfulla instrument för att nå angelägna mål i utbildningen. Flertalet yttnnden välkomnar också ett studiematerial, som kan underlätta för lärarna att utveckla sina nya roller i undervisningen. Man ställer sig också positiv till en friare resursanvändning än vad det nuvarande statsbidragssystemet medger. Flertalet remissorgan avvisar däremot tanken ekonopå direkt miska vinster genom att ersätta läraren med studiematerial med rado/TV och ljudband/bildband. Remissinstanserna menar således att det föreligger ett behov av AVM för att höja undervisningens kvalitet och för att frigöra lärarna för andra angelägna uppgifter främst av individualiserande slag - i undervisningen. Huvuddragen i utfallet av behovsanalyserna åren 1973 och 1974, som genomfördes av SÖ och SR/UTB, blev i huvudsak följande Det övervägande antalet remissinstanser menar att huvudparten av programutbudet bör inriktas mot de stora målgrupperna och de breda ämiena i ungdomsskolan. Många understryker dock behovet av insatser också för elever med särskilda behov. När det gäller programformer önskar flertalet remissinstanser punktinsatser i form av multimedier - kombinatioier av ljud, bild och tryckt material. Många framhåller också behoxet av fristående program. I vissa fall anses s. k. heltäckande material moiverade framför allt i den grundläggande språkinlärningen och språktränngen. Gemensamt för de flesta remissinstanserna är också att de frarmåller mediernas förtjänster när det gäller att förmedla aktuell informaion i skolan, att vara skolans fönster mot det övriga samhället. En anlig uppfattning är att medierna kan tillföra undervisningen stora matt av upplevelse, konkretion och åskådlighet i olika ämnen. Det övervägande flertalet anser att utbudet skall ses som ett komplement till övrig läromedelsproduktion i landet. Insatserna bör i första hand inriktas på sådana moment eller undervisningsområden där radio/TV har spaciella förutsättningar att skapa stimulans, individualisering och elevaktvitet. Insatser bör emellertid också göras för målgrupper som f. n. av olika anledningar ägnas mindre intresse av bokförlagen och läromedelspoducenterna. Det kan gälla ämnesområden där lärarbrist eller brisande lärarkunskaper råder eller där uppenbar läromedelsbrist föreligger, t ex. i den tvååriga gymnasieskolan och för elevgrupper med särskilda berov, i

Ungdomsskolan 155

specialskolan, särskolan och i invandrarundervisningen. Flera remissinstanser framhåller det önskvärda i att skolan på lämpligt

till SR:s allmänna programutbud. I program som sätt får tillgång OBS-Kulturkvarten, insändaren, Tidsspegeln och Fokus Familjespegeln, finns värdefulla inslag som är mycket användbara i undervisningen.

ett stort behov av regionala insatser. Det regionala Det finns kan t. ex. svara för information om arbetsmarknad, skolprogramutbudet och utbildningsvägar och dagsaktuella förhållanden i lokal/renäringsliv gionalsamhället samt ge studie- och yrkesorientering. menar de flesta remissorganen att radio och TV är Med få undantag särskilt medel att på olika sätt behandla de s. k. Övergripande lämpliga i läroplanerna. Det gäller då både program om de övergripanmålfrågorna och särskilt elevmaterial där personligde målens plats i undervisningen hetsutvecklande mål integreras med kunskaps- och färdighetsmål. tar upp behovet av lärarprogram och större satsningar Flera yttranden av att fortbildningsefterlyses. Detta anses angeläget bl. a. mot bakgrund ställer sig mycket tilltalande ur projekt via radio och TV för mottagarna

kostnadssynpunkt. rörande behov och programönskemål, som genoml en undersökning 1974 utvalda skolor, inkom omkring fördes på 350 slumpmässigt konkreta programönskemål i skilda skolämnen. De vanligaste tusentalet till programönskemål är brist på undervisningsmaterial, anledningarna och brist material. Det brist på upplevelsematerial på konkretiserande stadier. Lärarna önskar i första hand att programmen gällde samtliga arbetsuppgifter samt diabilder till kompletteras med lärarhandledning,

radioprogrammen. för elever med särskilda behov önskar man en När det gäller insatser av det allmänna skolprogramutbudet att det kan sådan utformning Det föreligger emellertid också användas av alla elever på berört stadium.

behov av särskilda insatser för dessa elevgrupper. för användning av AVM i ungdomsskolan är mycket Förutsättningarna har investerat stora resurser i skolornas utrustning goda. Kommunerna markdistributionsnät genom AV-centralerna. Så och i ett omfattande skolor har tillgång till en eller flera svartvita gott som samtliga på ljudbandspelare är också god. Radiopro- TV-mottagare. Tillgången används med få undantag i bandad form. TV-programmen grammen används huvudsakligen genom direktmottagning på låg- och mellanstaanvänds TV-programmen både dierna. På högstadiet och gymnasieskolan och i bandad form. För vissa program sker genom direktmottagning Av den undersökning som år 1974 användningen genom filmkopior. och SR/UTB framgår att genomfördes av TRU II, Kommunförbundet av AV-centralerna bandar radioprogram och 57 % även TV-pro- 96% Normalt bandas större delen eller hela skolprogramutbudet. gram. av bandade radioprogram är totalt minst ca l 250 000 Antalet utlåningar av bandade uppskattas till år. Antalet utlåningar TV-program per omkring 25 000 band per år. f. n. till omkring 500. Tillgången på videokassettspelare uppskattas videobandspelare. Tillgången är Dessutom finns ungefär l 500 svartvita

156 Ungdomsskolan SOL 1975:28

störst på högstadiet och i gymnasieskolan. Anskaffningstakten beräknas till omkring 200-300 per år och främst gäller VGR-maskiner. För filmvisning disponerar skolområdet 18 000 omkring 16 mm filmprojektorer. Samtliga program etersänds f. n. i både radio och TV för att möjliggöra användning genom direktmottagning främst på låg- och mellanstadierna eller för att bandas på AV-centraler och på enskilda skolor. De stora kostnaderna för kopiering och distribution Ligger i AV-centralernas vidarebefordran av programmen. Etersändning av programmen från producenten till AV-centralerna är den ekonomiskt mest fördelaktiga distributionsformen med nuvarande teknik. I takt med att skolorna får möjlighet att använda TV-programmen i bandad form kan emellertid antalet återutsändningar i TV minskas kraftigt. Enligt kommitténs mening bör skolprogramverksamheten ses som ett naturligt inslag i skolarbetet. Erfarenheterna visar att AVM inte annat än undantagsvis kan ges direkt lärarersättande uppgifter. Det föreligger ett behov av AVM

dokumenterat i ungdtmsskolan.

Kommittén att AVM understryker kan bli ett väsentligt komplement till den verbala kunskapsförmedlingen som ännu har en alltför dominerande plats i undervisningen. Behov av AVM föreligger både för målgrupper och i ämnen där viss tillgång redan finns och för målgrupper och i imnen där tillgången är knapp. Inom flera ämnesområden på skilda stadier föreligger direkt brist på framför allt bildprogram, särskilt inom de Samhällsorienterande ämnena. Stora brister föreligger också för elever mec särskilda behov inom t. ex specialundervisningen, invandrarundervisnirgen och i B-skolan. Behoven gäller också lärarfortbildande program. Enligt kommitténs bör behovet uppfattning av AVM i ungdomsskolan tillgodoses genom produktion av ett grundutbud samt vid berov genom särskilda insatser. Grundutbudet är det fortlöpande årliga Ltbudet av AVM medan de särskilda insatserna mer är av engångskaraktär.Grundutbudet och de särskilda insatserna avser både programverksanheten på riksnivå och på regional nivå. I framtiden kan uppstå nya områden där AVM kan ges uppgiiteri linje med de förändringar av skoldagen som SIA föreslagit. Grundutbudet och de särskilda insatserna bör i huvudsak täckas genom egen produktion. Viss anpassning av främmande produktion bör emellertid också förekomma. Kommittén skisserar tre utvecklingslinjer för framtiden när Jet gäller programutformningen. Det gäller för det första produktion av högkvalitativa program, som kan tillgodose behovet av konkretion, aktuilitet och upplevelse i undervisningen. Det gäller för det andra utvezkling av flermedieserier i modulform, som kan underlätta elevernas själ/aktivitet och samarbete samt frigöra läraren för andra angelägna ujpgifter i undervisningen, främst av individualiserande slag. En tredje urecklingslinje gäller sådana program som inbjuder eleverna och lärarna att med hjälp av ljud- och bildprogram sprida idéer, verksamhetsformeroch eget skapande till andra skolor. AVM blir förmedlare av mottagarnasbehov av kommunikation och kontakt med omvärlden.

Ungdomsskolan 157

Utbudet av AVM bör enligt kommitténs mening ha en sådan att programmen verkligen kan bli ett regelbundet återkomomfattning mande inslag i skolarbetet. Även i framtiden bör skolprogrammen etersändas för att möjliggöra direktmottagning på låg- och mellanstadierna och för att möjliggöra bandning på AV-centralerna och på de enskilda skolorna. För högstadiet räcka med att sända programmen en och gymnasieskolan bör det i princip bör vara sådana program som av upphovsskäl inte får gång. Undantagna bandas samt program av aktualitetskaraktär. De bör sändas fler gånger. bör emellertid kompletteras med andra distributionsfor- Etersändningen mer. för små målgrupper och utbildningar som ordnas på få Program platser bör inte etersändas utan distribueras på annat sätt. Den nuvarande som innebär att AV-centralerna och treårsregeln, skolorna måste avmagnetisera skolprogrammen efter tre år, bör ändras. att förbättra informations- och kontaktverksamheten mellan För AV-centraler och skolor bör en konsulentverksamhet liknanproducent, de den som TRU försöksvis har prövat på regional nivå på vuxenutbilddel. ningsområdet övervägas även för ungdomsskolans

8.2 - en lägesbeskrivning Ungdomsskolan

1962 fattades beslut om ett allmänt införande av den nioåriga År - Grundskolan var en utveckling av försöksmodellen grundskolan. enhetsskolan - som infördes i hela landet under l960-talet. År 1969 successivt infördes fr. o. m. fastställdes en ny läroplan Lgr 69, som höstterminen 1970. Grundskolebeslutet ledde till en rad reformer inom gymnasieskolan, att omfatta alltfler utbildningar. År 1969 beslöts att all som kom fr. o. m. 1971 skulle inordnas i en utbildning som bygger på grundskolan skolform. De tre skolformerna gymnasium, fackskola och sammanhållen ersattes av en enda, gymnasieskolan, med gemensam läroplan yrkesskola e Lgy 70.

8.2.1 Mål « arbetsformer - läromedel

Skolan får inte vara en isolerad statisk institution. Den skall leva i takt och med känsla för vad framtiden kräver. Många av de med tiden och som återfinns i de nya förändringar tyngdpunktsförskjutningar tar också sikte förbereda eleverna på frågor och läroplanerna påatt som de unga generationerna måste lösa, eller få bättre problem, förutsättningar än dagens vuxna att lösa. Hit hör bl. a. miljöfrågor, könsrollsfrågor och samlevnadsfrågor. Den internationella problem, var centrerad frågan vad som skulle läras ut. gamla skolan kring var skolans huvuduppgift och måttet av kunskaper Kunskapsinlärningen Den nya skolan ställer tillsammans med var måttet på elevens framgång. och färdighetsmålen upp mål, som beskriver skolans strävan att kunskaps-

158 Ungdomsskolan SOL? 1975:28

medverka till en allsidig personlighetsutveckling och till en ökad förmåga till gemenskapsupplevelse. Förmågan att samarbeta men också at: arbeta och tänka självständigt, att kritiskt granska men också att visa iolerans och hänsyn till avvikande och till andras åsikter är exempel på vad samhället finner vara väsentliga mål för individens De utveckling. genomgripande förändringar i samhällets syn på skolans som uppgift, kommer till uttryck i de nya läroplanerna, har följts av förändringari innehåll, arbetssätt och arbetsformer med bättre än den förutsättningar traditionella att utveckla klassundervisningen ett aktivt och självständigt elevarbete, ett större medansvar och medinflytande för elever och en

större samverkan mellan olika grupper i skolan. Den nya skolan ;täller i

centrum frågan hur arbetet skall bedrivas. För lärarna innebär förändringarna i skolans innehåll och sätt attarbeta, att nya krav ställs på bl. a. ämnesteoretisk och ämnesmetodisk förnyelse, på planeringsinsatser, på förmågan till samverkan med elever, på ökade kontakter med föräldrar och samhälle. Alla dessa nya krav innebär att lärarna måste bygga upp ett delvis nytt slag av lärarprofessionalism ø en ny lärarroll. En ny skola behöver nya läromedel, inte bara på grund av et: delvis nytt ämnesinnehåll utan kanske framför allt på grund av att väl anpassade läromedel är en av de viktigaste förutsättningarna för att man iundervisningen skall kunna utveckla de nya arbetsformer med bl. a större elevaktivitet, som läroplanerna förordar.

8.2.2 Problem och brister i undervisningen

Den mest aktuella undersökningen om skolans problem och brster är betänkandet ”Skolans arbetsmiljö (SOU 1974:53) avgivet av utredningen om skolans inre arbete, SIA. Där understryks att begreppet skdsvårigheter är mångtydigt. Det finns brister i utbildningssystemets totala struktur, dvs. svårigheter som produceras av systemet självt. I den innefattas både ramar, urvalsprocedur, individualiseringsnivå och val av metodik, men också skiftande studiemedvetenhet i olika sociala niljöer, den starka inflyttningen till städerna och uppkomsten av nya förotssamhällen, invandringen etc. SIA varnar för förenklingar och generaliseringar. SIA framhåller tre huvudfaktorer till skolsvårigheter.

Cl Faktorer inom individen EI Faktorer i individens sociala miljö I] Faktoreri undervisningssituationen.

När det gäller den tredje punkten menar SIA att begreppet skolsvårigheter i viss mån kan ersättas med skola med undervisningsvårigheter. Bl. a. påpekas att innehållet i undervisningen inte har föräntrats så

mycket som man skulle kunna vänta med hänsyn till sanhällets

förändring och utveckling. Innehållet är till stora delar traditiondlt och det nya stoffet har så att säga lagts ovanpå. Denna öknng av stoffmängden har blivit ett hot mot både lärarens och elevens motvation

Ungdomsskolan 159

är inte heller den enda kunskapskällan för för skolarbetet. Skolan olika massmedier, tillgång till eleverna. På sin fritid får de, genom och engagerande sätt. Skolan information om omvärlden på ett aktuellt menar SIA, uppleva massmedierna som en konkurbör emellertid inte, utan som ett stimulerande komplement. Det rent till undervisningen använda språket för att förmedla undervisfinns risker med att ensidigt Stora elevgrupper med stor spridning av förutsättningar ningens innehåll. i stor utsträckning en klassundervisning, där läraren meddelar omöjliggör Undervisningsmetoder som ensidigt bygger på verbal kunskapskunskap. träning får svårare förmedling kan leda till att elever med dålig språklig innehåll. Utländska undersökningar att tillgodogöra sig undervisningens bilder kan utgöra ett tyder, enligt SIA, på att faktaförmedling genom hämmade elever. positivt inslag för språkligt mellan tre metoder vid förmedling av kunskaper, färdighe- SIA skiljer

ter och attityder:

D Eleven lär sig genom egna upplevelser. Det ankommer då på skolan att

sådana situationer att eleven själv kan göra de avsedda arrangera erfarenheterna. förebild (modellinlärning, D Eleven lär sig genom att använda andra som är då att tillhandahålla lämpliga förebilder imitation). Skolans uppgift

eller modeller. i allmänhet av Dlnlärningsstoffet förmedlas med hjälp av symboler, beskriver företeelser för eleven, förklarar sammanverbal art. Skolan

hang osv.

Vilken av de tre metoderna som är mest användbar beror bl. a. på det

som undervisningen skall förmedla men också på elevernas innehåll behovet av en systematisk träning för förutsättningar. SIA understryker i de ämnen eller ämnesmoment som främst att öka elevens färdigheter undervisatt tillgodogöra sig skolans teoretiska avgör dennes möjligheter kan i första hand sägas gälla läsning, ning. Denna färdighetsträning matematik. Men man pekar också på behovet av att skrivning och och medier, som i mindre utsträckning tari använda andra metoder färdigheter. Sådana metoder kan anspråk elevens grundläggande språkliga

bestå i

D inhämtande av information med hjälp av bilder och annan åskådnings-

materiel av bandspelare för förmedling av stoff D användning

D eleven lyssnar till lärarens berättelser.

blir bl. a. att läromedlen måste utformas så att de En konsekvens

D tar hänsyn till elevernas olika språkliga förutsättningar

D medger olika typer av aktivitet D befrämjar verkligt elevsamarbete

D ger eleverna valmöjligheter.

Även när det gäller individualiseringen påpekar SIA, att det inte bara arbetssätt samt svårighetsgradeär en fråga om val av undervisningsform,

160 Ungdomsskolan S(OU 1975:28

ring av lärostoff. Stor betydelse har också valet av presentatiomsform när stoffet skall förmedlas. Strävan bör här, enligt SIA, vara att bjurda stoffet via de kanaler som är bäst lämpade för eleverna. De synpunkter som här har redovisats är hämtade från olikaa delar av SlA-betänkandet och får kanske därmed en större betoning än die har i sitt rätta sammanhang. Icke desto mindre är vissa av dessa problem centrala, framför allt frågan om den verbala dominansen i undervisningen, såväl det talade som tryckta ordet. Det visar på behovet av nya läromiedel, som kan föra fram stoffet även genom andra medier och därmed ge möjlighet till arbetsformer som inte enbart bygger på verbala aktiviteter. Ljud- och bildprogram och/eller flermediematerial (AVM) kan ta på sçig sådana uppgifter.

8.2.3 Ljud och bild i undervisningen enligt lároplanerna

Värdet av ljud och bild i undervisningen framhålls iläroplanerna. I Mål och riktlinjer betonas att film, radio och television bör planmässigt utnyttjas i undervisningen. Medierna bör användas i kombination med andra läromedel för att stödja en inlärning som går från det konkreta till det abstrakta, från det speciella till den allmängiltiga. Både i Lgr 69 och

Lgy 70 ges ett antal exempel på användning av ljud- och bildmaterial. Enligt Lgy 70 kan bild- och ljudmaterial användas för att

låta eleverna med hjälp av exempelvis stillbilder, film eller tv, musik eller inspelade autentiska ljud uppleva vissa sammanhang t. ex. hur natur och klimat inverkar på människors miljö och levnadsförhållanden, ge eleverna tillfälle att med hjälp av demonstrations-tv, stillbilder, film eller ljudinspelningar följa sådana försök som bl. a. av säkerhetsskäl och kostnadsskäl eller på grund av lokalmässiga begränsningar inte kan eller bör utföras i undervisningslokalen, åskådliggöra yrkesförfaranden samt vissa tekniska och praktiska tillämpningar av väsentliga moment inom exempelvis naturvetenskapliga, tekniska och yrkesbetonade ämnen, åstadkomma tidsförlängning med hjälp av film eller tv så att eleverna kan studera snabba rörelser, vilkas detaljer normalt inte uppfattas och för att åstadkomma tidsförkortning med hjälp av film eller tv så att eleverna under några sekunder kan iakttaga förlopp som normalt tar mycket lång tid t. ex. olika stadier i en blommas eller en insekts utveckling. Text, bild- och ljudmaterial kan också användas i kombination för att ge direkta arbetsanvisningar. Denna form av instruktioner lämpar sig t. ex. för inlärning av en del moment inom yrkesbetonade ämnen. _ Text, bild och ljud bör i största möjliga utsträckning utnyttjas för att underlätta individuella studier och fria arbetsformer i undervisningen.

I språkundervisningen spelar ljudbandet och grammofonskivan en betydande roll. Mycket viktigt i detta sammanhang är att ljudmaterialet har en starkt aktiverande karaktär och hjälper eleverna att snabbt lära sig förstå och tala språket. Inlärningsstudion har speciellt inom språkundervisningen fått ökad betydelse därför att den ger varje elev tillfälle till betydligt mer talträning än vanlig klassrumsundervisning erbjuder,

Ungdomsskolan 161

ger varje elev den extra övningstid som är önskvärd för att uppnå överinlärning inom ett visst moment och direktkontakt med dvs. låter eleven komma i förmedlar språket, röster (imitationsmodeller) som kontakt med den mängd av olika infödda är önskvärd för att eleven skall vänja sig vid det främmande språket.

Produktionen inom skolradio och skol-tv ger exempel på läromedel där text, bild och ljud kombineras på olika sätt till studiesatser med ett innehåll som ibland utvecklas till att helt eller delvis täcka kursavsnittets eller årskursens lärostoff. I sådana studiesatser ingår en orientering om innehåll och samt en detaljerad planering av det eller de syften kursavsnitt som studiesatsen behandlar eller ingår som del i. för såväl skolradio som skol-tv är att behandla En naturlig uppgift ämnen eller avsnitt av ämnen som är starkt föränderliga. En kontinuerligt bedriven produktion, som dels fortlöpande åstadkommer nya skolprodels återsänder vissa tidigare program, eventuellt i reviderad gram, kan successivt tillföra under\isningen ett fräscht material. utformning, Läraren kan också få nya uppslag för sin undervisning via de studiebesök som radio och televisionen förmedlar och genom de experter som där framträder. (Lgy 70, sid. 51.)

-

8.3 SR/UTB:s och TRU:s programverksamhet beskrivning

och erfarenheter

l detta avsnitt diskuteras erfarenheterna av den verksamhet som bedrivits inom samt den s. k. TRUAS-verksamheten. För ytterligare SR/UTB hänvisas till den av SR/UTB utgivna skriften Radio och tv uppgifter möter skolan” (SR 1973) samt TRU I:s slutbetänkande (SOU 1973:19) - det s. k. för tidigare TRUAS-projekt. TRUAS-projektets fullföljande samlade försöket - redovisas i en rapport från SÖ i bilaga B och har sammanfattats i avsnitt 8.3.9.

8.3.1 Mål för programverksamheten

År 1964 beslöt riksdagen att en särskild skolprogramavdelning skulle inrättas vid SR, vilket också skedde från den l juli samma år. Skolprogramverksamheten skulle inte längre finansieras genom mottagarutan via anslag från statsbudgeten. Grunderna för enhetens avgifter verksamhet finns dokumenterade i prop. 1966:136, i avtalet mellan SR och staten samt för skolprogramverksamhetens del i avtalet med SÖ 1964-01-31. Enligt prop. 1966:136 skall SR ha en enhet för utbildningsoch enligt avtalet med staten skall denna verksamhet bedrivasi program, samråd med Sö och UKÄ. Samråd med UKÃ har emellertid inte förekommit, med undantag för försöket med en ettbetygskurs i Statskunskap 1965/66, eftersom enheten inte bedriver programverksamhet inom UKÄss verksamhetsområde. I avtalet mellan SÖ och SR fastslås bl. a.: ”Sveriges Radio anordnar skolradioutsändningar och skol-tv-utsändningar i enlighet med fastställda programplaner. Dessa skall grundas på av Radio och Skolöverstyrelsen gemensamt företagna undersök- Sveriges

ll

162 Ungdomsskolan

ningar samt fastställas i samråd. Antalet sändningar och tiden för dessa anpassas härvid efter de olika skolformernas behov. l SR:s föreskrifter från 1971-11-26 sägs bl. a. följande iinstruktionen för utbildningsprogramenheten vad avser skolväsendet:

Utbildningsprogramenheten har till uppgift att för ljudradio och television planera och producera program och kurser för skolväsendet; att producera och utge studiematerial till denna verksamhet; att bedriva sådan verksamhet som främjar användningen av SR:s undervisningsprogramf Målet för programverksamheten för SR/UTB är att producera radiooch TV-program - med eller utan tryckt material - vilka kan tillföra undervisningen sådana kvaliteter, som är speciellt lämpade för medierna. Det gäller program eller programserier som kan

D återge ett stycke verklighet, i synnerhet sådan som inte är direkt tillgänglig på annat sätt i undervisningen, El införa aktuellt stoff i vidaste mening i undervisningen, Elunderlätta tillämpningen av läroplanernas undervisgrundläggande ningsprinciper om motivation, aktivitet, konkretion, individualisering och samarbete.

Programserier i skilda ämnen har producerats i syfte att underlätta lärarnas möjlighet att bedriva en konkret, aktuell och upplevelserik undervisning och därmed också bidra till att öka elevernas motivation för studierna. Skolradiohäftet blev tidigt bärare av arbetsuppgifter, övningar och kringmaterial med syfte att underlätta en tillämpning också av principerna om aktivitet, individualisering och samarbete. Med tillkomsten av den första TRU-kommittén 1967 (TRU I) och dess arbetsgrupp för gymnasieskolan, TRUAS, tilldelades radio och TV uppgifter utöver dem som beskrivits ovan. Det gällde framför allt rationaliseringsuppgiften. Kommittén fick i uppgift att undersöka om radio och TV delvis kunde vara lärarersättande.

Tiden är nu inne för att starta en samlad och mer målmedveten i l produktion av lärarersättande radio- l l och televisionsprogram inom skolväsendet. Erfarenheter saknas dock om hur med dessa undervisning medier bör utformas för att totalt sett ett rationaliseringsresultat skall kunna utvinnas. Det torde dock stå klart att ett användande av radio och television i lärarersättande syfte innebär en betydande av förändring skolans hävdvunna arbetsformer.” (Ur direktiven till TRU I 196 7.)

Även om direktiven betonade rationaliseringsaspekten för en vidgad användning av radio och TV i ungdomsskolan, främst gymnasieskolan, kom dock det praktiska arbetet inom TRUAS att ganska snart inriktas mot de kvalitativa målen. Föreställningen att med radio- och TV-medierna kunna förmedla mönsterlektioner av framstående i rationapedagoger liseringssyfte övergavs. Medierna skulle i stället underordna sig en systematisk undervisningsplanering; det gällde att försöka kombinera olika medier - inte att slå ut det ena med det andra - och ta tillvara

Ungdomsskolan 163

Den synen präglar också läroplanerna för deras speciella egenskaper. (Lgr 69) och för gymnasieskolan (Lgy 70). Samtidigt börjagrundskolan som var en väsentlig bakgrund vid direktivens tillkomst de den lärarbrist att ersättas med överskott på lärare, utom beträffande specialundervis-

ningen. för TRUAS arbete genomgick således en förskjutning, vilket Målet kommer till uttryck redan i det första TRU-betänkandet.

”Den primära uppgiften är att skapa effektiva inlärningssituationer. tryckt material, bandade tv-avsnitt, ljudband och övrigt Lärarinsatser, material bildar integrerade undervisningssystem med syfte att leda eleven till de uppställd målen.” (SOU 1971:36, s. 27.)

att systematiskt planera undervisningen och Här speglas en strävan utifrån denna planering producera ett studiematerial som skall underlätta för eleverna att nå undervisningens mål, de övergripande såväl som de samt underlätta för läraren att använda olika metoder, ämnesbundna, i undervisningen. Medierna radio och arbetsformer och bearbetningssätt TV har reducerats till två komponenter, nu i betydelsen ljud och rörlig men fortfarande sådana bland många andra. Medierna bild, viktiga betraktas inte längre huvudsakligen som undervisningsbärande.

”Som medium har TRUAS funnit tv mindre undervisningsbärande användbart . . . TV-program, i form av bandade lektioner av föreläsningsbedömer TRUAS vara av mindre värde i skolan även om mycket typ, kvalificerade pedagoger anlitas” (SOU 1973:19, s. 194.) Försöksverksamheten har vidare visat att kvalitetshöjning endast kan med övriga komponenter i underuppnås om tv-programmen integreras visningen” (SOU 1973:19, s. 189.)

Denna inriktning av försöksverksamheten har gällt även sedan TRUAS överfördes till SÖ från den l juli 1972.

8.3.2 Målgrupper

från har riktats till elever och lärare i Skolprogramutbudet SR/UTB och gymnasieskolan. Program har producerats i första hand grundskolan för de obligatoriska ämnena eller sådana tillvalsämnen som valts av ett stort antal elever. Denna betoning av målgruppens storlek tillräckligt sammanhänger naturligtvis med sättet att distribuera programmen etersändning. TRUAS” försöksverksamhet har varit inriktad på utbildningen i gymnasieskolan och arbetsmarknadsutbildningen. Under det senaste årtiondet har intresset ökat för elevgrupper med särskilda behov. Det gäller svagpresterande elever i grundskolan, invandverksamhet för rarelever och elever i special- och särskola. SR/UTB:s elever med särskilda behov och erfarenheterna därav redovisas i avsnitt

8.3.5 och 8.5.4.

164 Ungdomsskolan

8.3.3 Planering

8.3.3.1 Behovsanalys

Årligen har behovsanalyser genomförts sedan 1966 i linje med gällande avtal mellan SÖ och SR/UTB. Behovsanalyserna är förenade med många problem. Det är inte bara fråga om vem eller vilka som skall definiera behov utan i lika hög grad en fråga om hur de skall definieras. Behoven uttrycks ofta som brister i undervisningen. Det kan gälla allt från aktualisering av innehållet i olika skolämnen, sättet att kunna representera den bakomliggande verkligheten eller sättet att presentera stoffet för eleverna till behovet av förnyelse av metodik och arbetssätt i stort. Olika bedömare betonar skilda delar av dessa brister, ofta utifrån en mer eller mindre uttalad uppfattning om hur undervisningen skall bedrivas och vilka mål som i första hand skall prioriteras. Avnämarnas synpunkter kan sällan avläsas entydigt. Tillvägagångssättet vid denna behovsanalys har i olika avseenden modifierats och förbättrats under årens lopp. Huvudmönstret har emellertid varit detsamma år från år. Behovsanalysen bör ses som en samlingsrubrik för flera olika åtgärder, där de viktigaste inslagen har varit den årliga s. k. SÖ-skrivelsen, ledningskonferenser med företrädare för landets skoldistrikt, den dagliga kontakten mellan SÖ och SR/ UTB samt direktkontakter med olika organisationer på skolans område, fortbildningskonsulenter, lärare och elever. Principiella frågor diskuteras i den rådgivande skolkommittén med representanter för Sö, olika instanser på skolans område, bl. a. Kommunförbundet, samt lärar- och elevorganisationer. Här skall närmare presenteras ett led i denna behovsanalys, nämligen den s. k. SÖ-skrivelsen och det med den förknippade remissförfarandet. Från SR/UTB öveisänds till SÖ varje år en skrivelse. Ena året består skrivelsen av en plan för programverksamhetens allmänna inriktning, vad gäller målgrupper, ämnen, stadier och skolformer, programformer, distribution, utvecklingsarbete etc. Andra året utformas skrivelsen mer som ett konkret underlag för direkta programönskemål. Sö svarar för att denna skrivelse går ut på remiss till organisationer och intressenter inom och utom skolväsendet. Det gäller bl. a. länsskolnämnder, lärarutbildningsanstalter, lärar- och skolledarorganisationer, kommunförbunden, elevorganisationer och branschorganisationer. SÖ delger sedan fortlöpande SR/UTB inkomna yttranden och de skrivelser som upprättats på skilda sakenheter inom SÖ. SÖ sanmanställer dessutom ett övergripande svar där vissa betoningar iiför den kommande säsongplaneringen görs. Den mer detaljerade bearbetningeir sker inom SR/UTB:s Materialet planeringsorgan. ligger sedan till grund för de beslut som fattas i enhetens produktkollegium, där oclså SÖ är företrädd av en särskild skolkonsulent. Huvudlinjerna i säsongplanen och då framför allt satsningar på större projekt har också diskuterats direkt med SÖ:s undervisningsavdelning för skolan. Våren 1974 genomfördes i samråd mellan SR/UTB, TRU och kommunförbunden två Lndersökningar som led i behovsanalysen. Den ena gällde en kartläggning av

Ungdomsskolan 165

AV-centralernas tekniska utrustning, servicenivå, utlåningsprofil, skolenheternas tekniska utrustning m. m. Den andra undersökningen kompletterade det officiella remissförfarandet via SÖ. Till ett slumpmässigt urval grundskolor och gymnasieskolor utsändes samma skrivelse direkt från SR/UTB i syfte att ge lärare inom olika ämnen möjlighet att framföra V sina programönskemål. Sammanfattningsvis kan konstateras att behovsanalyserna när det gäller programutbudet för ungdomsskolan har fungerat tillfredsställande. Olika intressenter på skolans område har årligen beretts tillfälle att framföra sina synpunkter på eterutbudets omfattning och inriktning. Trots det omfattande underlag som behovsanalyserna ger, kvarstår emellertid att göra de slutliga prioriteringarna för att tillgodose de mest angelägna behoven. De konkreta och ämnesbundna programönskemålen från lärare och konsulenter skall sammanjämkas med de mer Övergripande betoningar som görs av länsskolnämnder och skolöverstyrelsen. Den slutliga fördelningen av programinsatserna på stadier, linjer och skolämnen har gjorts utifrån en sammanvägning av ett flertal förutsättningar. De viktigaste kriterierna är D skolformens tillgång till bl. a. TV-mottagare/ljudbandspelare och videobandspelare/videokassettspelare D målgruppens storlek D lärarnas tradition att använda skolprogram D olika skolämnens uppenbara behov av ljud och rörlig bild (ämnen som främmande språk, filmkunskap, teater och

musik)

D brist på konkretiserande material D brist på upplevelsematerial D speciellt svårt stoff D speciellt föränderligt stoff (aktualitetsaspekten) D brist på undervisningsmaterial i allmänhet D ny metodik D nya arbetsformer D nytt ämnesmoment - nytt ämne D brist på behöriga lärare.

8.3.3.2 Programplanering Under det senaste årtiondet har frågan om läromedlens roll i undervisningen tilldragit sig ett allt större intresse. Den traditionella läromedelsproduktionen var inriktad på ”genomsnittseleven”, och presentationssättet var huvudsakligen deskriptivt, vilket redan från början begränsade möjligheterna för lärarna att bedriva en mångsidig undervisning i syfte att tillgodose behov och intressen hos elever med ofta starkt skiftande förutsättningar. En skola som vill främja alla elevers utveckling behöver andra verktyg för att klara sin uppgift. Läromedlen bör presentera stoffet i sådana former att principerna om motivation, aktivitet, konkretion, individualisering och samverkan verkligen kan utvecklas i undervisningen. En

166 Ungdomsskolan SOL 1975:28

konsekvens av detta synsätt har blivit att läromedelsproduktionen måste bygga på en större medvetenhet om vilken roll läromedlet skall ha i den tänkta undervisningen. Forsknings- och utvecklingsarbetet, både utomlands och i Sverige, har också i allt större kommit att utsträckning inriktas mot frågor om målanalys, medieval och undervisningsplanering, utprövning och utvärdering av läromedel och undervisning. Med början i USA har forskningen kommit att intressera sig för själva undervsningsprocessen, hur inlärning går till, hur de studerande fungerar under olika betingelser och därmed vilka roller läromedlen bör ha för att bäst tillgodose dessa krav. samlingsnamnet för detta nya synsätt är undervisningsteknologi, ett begrepp som ofta väckt föreställningar )m en avhumaniserad undervisning baserad på maskiner. Undervisningstemologi definieras vanligen på två sätt. Den första definitionen avser de medier och tekniker som har vuxit fram ur kommunikationsrevolutionen och som kan användas för vid sidan undervisningsändamål av äraren, läroboken och svarta tavlan. Den andra definitionen sträcker sig läigre än till att gälla enbart ett visst medium eller en viss teknik. I denna andra betydelse är undervisningsteknologi ett systematiskt sätt att planera, genomföra och utvärdera inlärnings- och undervisningsprocessen med utgångspunkt i angivna mål och baserat på människans sätt att lära och kommunicera. l denna senare och riktigare nnebär betydelse undervisningsteknologi att medierna skall underordna sig den pedagogiska planeringen av ett visst undervisningsavsnitt. Först därmed kan de stödja och underlätta en önskvärd inlärningsprocess med varerande presentationssätt och arbetsformer. Läromedlens värde bedöms inte längre uteslutande efter deras ;ätt att presentera stoffet, allsidighet, lättillgänglighet etc. utan i lika hög grad efter deras möjligheter att ligga till grund för en undervisning süm ger utrymme för varierande arbetsformer och arbetssätt. Programverksamheten vid SR/UTB har både påverkats av ocl aktivt bidragit till denna nya syn på mediernas uppgifter i undervisningtn. Det mest påtagliga resultatet har blivit att många iumera programserier utformas som multimedieserier, där flera medier kombineras rejan på planerings- och produktionsstadiet. Det vore emellertid felaktigt at påstå att all produktion följer multimedieprincipen. Många program proluceras fortfarande som fristående insatser. Behoven och önskemålen från skolan är så mångskiftande att producenten får vara beredd att spela öxer hela registret av insatser, från enstaka program, som lärarna själva kan ›lanera in i undervisningen, till metodiskt mer genomarbetade programseier. Är syftet t. ex. att orientera eleverna om nuets händelser och Ökl deras intresse för samhällsfrågor kan den riktiga åtgärden vara att prrducera fristående nyhetsprogram i radio och TV. Är syftet däremot att träna eleverna i vissa grammatiska strukturer eller vidga deras språkliga

begreppsapparat, är det viktigt att läromedlet utformas på ett sådant sätt

att eleverna verkligen får tillfälle att själva uttrycka sig, tva de grammatiska strukturerna och i aktiv mening använda ett vidgat ordörråd. Det blir då också angeläget att bjuda stoffet via flera medier ör att tillmötesgå olika elevers varierande förutsättningar och samtidgt ge

Ungdomsskolan 167

underlag för individualiserad bearbetning. utan En programserie föregås således inte bara av en programplanering pedagogisk planering. De olika mediernas i lika hög grad av en allmän måste sättas i relation till de pedagogiska intentiouttrycksmöjligheter eller redaktören kan inte nerna med en serie. Den enskilde producenten Arbetet bedrivs numera allt längre isolerat ägna sig åt sitt eget medium. oftare i team, där vid sidan av producenter och redaktörer även ingår

fackpedagoger och lärare. planerare,

8.3.4 Programutbudets omfattning och karaktär

8.3.4.1 Riksprogram

svarar för den huvudsakliga av skolradio- och SR/UTB produktionen förekommer lokal produktion av skol-TV. Undantagsvis på vissa skolor Riksutbudet från SR/UTB är f. n. årligen omkring 700 TV-program. i radio och 100 nyproduktioner i TV. Därutöver nyproduktioner repriseras normalt årligen omkring 500 radioprogram och 350 TV-pro- Den stora delen repriser i radio sammanhänger med den rådande gram. som enligt praxis medger skolorna att tolkningen av upphovsrättslagen, använda radioprogrammen i högst tre år. Efter de gångna tre åren utgår således programmen, såvida de icke repriseras för ytterligare en treårsperiod. Samma regel gäller för AV-centralerna, som efter tre år avmagnetiserar de program som fallit för åldersstrecket. För att upphäva olägenhe-

terna med treårsregeln repriseras således vart tredje år vissa programserier i radio som skolan önskar utnyttja för ytterligare en treårsperiod. Ofta

revideras och omarbetas serierna inför denna reprissändning. För TV finns ingen motsvarande praxis. Den höga andelen repriser för TV-programmens del sammanhänger i stället med att programmen på lågoch mellanstadierna används genom direktmottagning. Detsamma gäller och för sådana som av på högstadiet i gymnasieskolan program skäl inte är fria för bandning. Bandning och lagring av upphovsrättsliga sker också på många AV-centraler för ett år i taget. TV-program

Huvudtyper i programutbudet

beskrivning av huvudtyperna i programutbudet. Nedan ges en kortfattad

1 Fristående program

Med fristående avses program som inte är kopplade till något program annat Exempel på denna programtyp är aktualiundervisningsmaterial. och i skolradion och teatermatinéer i tetsprogram morgonsamlingar skol-TV. Anvisningar och tips till förberedelse och uppföljning ges oftai

en lärarhandledning, antingen separat eller i skolprogram-AVIN.

2 Flermedieprojekt

Flertalet blir redan på planerings- och produktionsstadiet program Radio och TV, ljudbildband och integrerade i s. k. tlermedieprojekt.

168 Ungdomsskolan S(OU 1975:28

tryckt material kombineras på olika sätt, alltefter med serien. Till syftet denna kategori räknas både ett enstaka radioprogram med tiillhörande trycksak och mer omfattande serier innehållande flera medier. lKombinationen radio-trycksak är alltjämt den vanligast förekommande. Flermedieprojekten är av två slag, momenttäckande projekt och läsårs-

projekt.

M0 men ttäckande projekt

Momenttäckande innebär projekt att de olika läromedelskomponenterna. radio och/eller TV samt elevhäfte tillsammans innehåller det gru ndläggande material som skall vara utgångspunkten för studierna. Hänvisningar görs därutöver ofta till bredvidläsningsböcker och annat material som finns på skolorna. Det flertalet från övervägande flermedieprojiekt SR/UTB är av denna typ. Omfattning och pedagogiskt utförande skiftar beroende på ämne och stadium/årskurs och syfte med programserien.

Läsårsprojek t

Med läsårsprojekt avses att radio- och/eller tillsammans TV-program med övrigt material täcker en hel årskurs i ett eller flera ämnen. I avsnitt 8.7 diskuterar kommittén insatserna inom ungdomsskolan under två kategorier, grundutbud och särskilda insatser. Med hänsyn härtill har kommittén funnit det motiverat att redan här följa denna indelning. Grundutbudet består av de serier i form av fristående program eller flermedieprojekt som produceras för att möta ett allmänt behov av AVM i skolans skilda ämnen. Det gäller aktualitetsprogram för olika stadier, program i främmande språk, musik, orienteringsämnen, svenska, teater, film etc. De produceras i syfte att underlätta lärarnas möjlighet att bedriva en konkret, aktuell och upplevelserik undervisning och därmed också bidra till att öka elevernas motivation för studierna. Särskilda insatser utgörs av vissa program /programserier/ med ett vidare syfte att mer underlätta genomgripande genomförandet av angelägna reformer i det dagliga skolarbetet. Under de senaste årtiondenas intensiva reformarbete av ungdomsskolan har de särskilda insatserna inriktats mot de stora ämnena och de stora målgrupperna. huvudsakligen Hit bör t. ex. de lärarfortbildande JET projekten (fortbildning av lågstadielärare i engelska). DELTA (fortbildning i den nya matematiken) och senast - läsåret 1973/74 och 1974/75 - det s. k. ROS-projektet fortbildning av framför allt låg- och mellanstadielärare i musik. Dessa projekt har varit samarbetsprojekt mellan SÖ, SR/UTB och Hermods resp. Utbildningsförlaget (numera Liber Läromedel). Flera elevserier har också producerats med ambitionen att vara utlöpare av nya läroplaner. Med det nya gymnasiet och den nya fackskolan år 1966 infördes en del nya ämnen. Det medförde problem eftersom det dels var brist på lärare i dessa ämnen och dels var brist på undervisningsmaterial. SR/UTB producerade därför särskilda insatser i naturkunskap

Ungdomsskolan 169

som var underlag för arbetet under ett helt läsår. och teknologi, långserier stora brister på lämpligt studiemate- Med Lgr 69 och Lgy 70 uppstod av programserier från SR/UTB. rial, som delvis täcktes genom produktion och dess efterföljare Trialog för högstadiet skall ses Projekt årskurs 7-9 som en särskild insats med syfte att konkretisera de nya pedagogiska i Lgr 69 om bl. a. sammanhängande arbetspass, ämnesintegriktlinjerna av de övergripande målen samt större ration, periodläsning, betoning elevaktivitet i undervisningen. På motsvarande sätt gjordes för gymnasieskolan särskilda insatser för vårdlinjen med serier som Barnkunskap,

Familjekunskap och Åldringsvård. kurser producerats för att stödja l musik och språk har särskilda lärarna i dessa ämnen. Switch On, en engelskserie för åk 3, producerades underlätta arbetet för många lärare (med ett par års dels för att bakom i främman- JET-studier sig och utan egen undervisningserfarenhet och dels för att underlätta för eleverna i nioårsåldern att de språk) tillgodogöra sig ett nytt språk. insats är TV-serien Klotet för Ett annat exempel på en särskild lågstadiet. Syftet var att i mer renodlad form ta upp de s. k. övergripande och elever underlag för målen till behandling. Programmen ger lärare samtal kring mänskliga problem och relationer. Behovet av särskilda insatser har emellertid i allt högre utsträckning och de små ämnena. Så har kommit att gälla också de små målgrupperna flera arbetsområden producerats för tillvalsämnet Teknik på t. ex. av en total brist på lämpliga läromedel för detta högstadiet mot bakgrund är multimedieserien Svenska förstås! nya ämne. Ett annat exempel svenskinlärning. Se vidare avsedd för invandrarelevernas grundläggande under avsnitt 8.3.5.

8.3.4.2 Regionala - lokala program

Utöver riksutbudet årligen omkring 300 regionala skolradioproduceras Regional skol-TV förekommer inte. Det regionala programutprogram. budet är ett till riksutbudet. Både elev- och viktigt komplement Utbudet innehåller, liksom riksutbudet, både lärarprogram produceras. fristående program och multimedieserier. Bl. a. har i multimedieform hembygdsserier för lågstadiet såsom Hos oss i Y producerats regionala och Z län, Mitt Värmland och ”Hemma i Småland”. På Gotland producerades under läsåret 1973/74 en serie om den egna kommunen. Serien är ett exempel på det samarbete som kan utvecklas på Serien tillkom mellan länsskolnåmnden och länsplanet. genom samarbete SR:s distriktskontor i Visby samt medarbetare från lärare på Gotland, SR/UTB i Stockholm. l de försökssändningar med lokalradio som SR genomförde ivissa län under våren 1973 deltog också SR/UTB. I Jönköpings län produceradesi med länsskolnämnden en serie program med syfte att för samarbete elever, föräldrar och arbetsmarknad presentera de sju gymnasieregionerna samt orientera om länets olika utbildningsvägar. l anslutning till i länet utnyttjades tillgängliga broschyrer och annat informationsprogrammen

170 Ungdomsskolan

material som framställts lokalt eller centralt för studie- och yrkesorienteringen. Genom reportage och intervjuer gav programmen verklighetsnära intryck och aktuella fakta om utbildning och arbetsmarknad inom olika delar av Jönköpings län. S. k. telefonväktarprogram har också sänts regionalt i några län. I samband med en studiedag i trafik, för låg- och mellanstadielärare, sändes ett inledande stimulansprogram och ett avslutande telefonväktarprogram över Radio Halland. Erfarenheterna från den regionala programverksamheten är positiva. De skiftande förhållandena mellan olika i landet regioner kan aldrig rättvist speglas i riksutbudet. Ett regionalt programutbud kan ta upp för den egna regionen aktuella i t. ex. studiefrågor och yrkesorientering, hembygdskunskap, historia och samhällskunskap. Regionens skolväsende kan få bättre kontakt med det omkringliggande samhället.

8.3.4.3 Trycksaker m. m.

Till programmen utges årligen omkring 200 nya trycksaker, diaserier m. m. av SR/UTB :s Skolmaterielsektion. Sektionen bedriver självfinansierad verksamhet med en omsättning på ca l0 milj. kr. Det pedagogiska värdet av att komplettera radio- och TV-programmen med tryckt material har redan berörts ovan. Att skolorna har behov av detta kompletterande material framgår av de årliga försäljningssiffrorna. Volymen av från Skolmaterielsektionen utgående material är ca 5,5 milj. exemplar per läsår, varav ca 3 milj. exemplar utgörs av elevhäften och elevböcker. Dessa fördelar sig på olika stadier sålunda:

Lågstadiet ca 23 % dvs. 700 000 exemplar Mellanstadiet ca 25 % dvs. 750 000 exemplar Högstadiet ca 50 % dvs. l 500 000 exemplar Gymnasieskolan ca 3 % dvs. 100 000 exemplar

Eftersom varje stadium inom grundskolan har ca 300 000 elever, har alltså

varje elev på lågstadiet . . . 2,3 häften från SR/UTB, varje elev på mellanstadiet . . 2,5 häften från SR/UTB, varje elev på högstadiet. . . 5 häften från SR/UTB. Den årliga försäljningen av diaserier uppgår till närmare 15 000 serier för grundskolan, dvs. l diaserie på 60 elever. Varannan klass har således en diaserie från SR/UTB. Genomsnittspriset per produkt när det gäller elevmateriel år för lågstadiet 2:50/elev mellanstadiet 3z00/elev högstadiet 3:00/elev gymnasieskolan 6:00/elev

Trycksakerna från SR/UTB har generellt sett legat på en låg prisnivå. Skälet till att priserna relativt settwhar kunnat hållas låga sammanhänger inte enbart med att verksamheten bedrivs på självkostnadsbasis. Det

Ungdomsskolan 171

av produktionssätt och en beror också på en fortlöpande förnyelse lågsäsonger. En annan viktig planering som kunnat utnyttja tryckeriernas faktor har varit att ersättning till författare normalt inte utgått i form av

royaltyn utan i form av ett engångsbelopp.

Produktion för elever med särskilda behov 8.3.5

har samhällets omsorger och intresse ökat för Under det senaste årtiondet med särskilda behov. elevgrupper om hur läromedlen skall utformas för att bäst svara mot Kunskaperna är dock fortfarande relativt behoven inom t. ex. specialundervisningen

små. har mer och mer inriktats mot Forsknings- och utvecklingsarbetet som ett av de tre huvudmålen dessa frågor, vilket bl. a. framgår av att SÖ

för läromedelsutvecklingen anger:

inom t. ex. lågfrekventa utbildningari ”att avskaffa brist på läromedel vid det allmänna skolväsendet, vid olika former av specialundervisning,

invandrarundervisning och vid vuxenutbildning. (Ur SÖ:s anslagsfram-

ställning för 1974/75).

allmänna är att beakta den En strävan i SR/UTB:s skolprogramutbud och behov. Det har dock visat sig enskilda elevens förutsättningar och vid olika tillfällen omöjligt att i programutbudet på alla stadier

producera material, som passar för elever i den vanliga undervisningen, invandrarelever och för elever i B-skoleform, i grundskolans specialunderhärav har SR/UTB påbörjat ett samt i Särskolan. Mot bakgrund visning utvecklingsarbete och en begränsad produktion i syfte att på ett bättre

sätt kunna beakta behoven hos dessa elevgrupper.

8.3.5.1 Specialundervisningen

ett frågeformulär till ett urval av Våren 1974 distribuerade SR/UTB för att undersöka dels apparattillgången inom grundskolans speciallärare inom olika områden kunde specialundervisningen, dels om speciallärarna allmänna samt dels i vilka former utnyttja SR/UTB:s programutbud visade att flertalet elever inom information önskades. Undersökningen olika områden har möjlighet att lyssna på radiospecialundervisningens Nästan alla elevgrupper hade vidare program direkt eller i bandad form.

tillgång till TV-apparat. förordade fristående program. Flertalet speciallärare på alla stadier radio- och TV-program i Många lärare önskade speciellt producerade fanns om informationsprogram som behandlade olika ämnen. Önskemål till olika handikapp och som innehöll metodiska handledningar. attityder arbets- och texthäften ansågs på Det allmänna skolprogramutbudets stadier alltför omfattande och svåra för elever med intellektuell samtliga läs- och skrivsvårigheter och för hörselskadade utvecklingsstörning, ordförråd och elever. Många speciallärare pekade på elevernas begränsade

perceptionsstörningar.

172 Ungdomsskolan

Speciallärarna uppgav svårigheter med att hitta lämpliga radio- och TV-program och trycksaker i sR/UTBzs utbud, trots den information som lämnas i programkataloger och i Skolprogram-AVIN. Förslag till olika typer av information lämnades. Flera önskade en speciell programkatalog. I samarbete med Rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel i Umeå gjorde SR/UTB samtidigt inom särskolan en utprövning av några produkter i det allmänna programutbud som etersändes 1973/74. Det framkom då, att de svårigheter som finns inom grundskolans specialundervisning föreligger även i Särskolan. Möjligheterna att utnyttja det allmänna skolprogramutbudet var dock ännu mindre i Särskolan. För elever med stora anpassningssvårigheter kommer skoldaghemmens betydelse att öka i framtiden. SR/UTB undersöker (1974/75 på Hjorthagens skoldaghem i Stockholm) vilken typ av program/material elever med anpassningssvårigheter kan använda av SR/UTB:s allmänna programutbud.

Textsättning av TV-program

De dövas och hörselskadades organisationer ställer sedan länge krav på textsättning av TV-program. I slutet av 1960-talet gjorde SR/UTB i samarbete med bl. a. Birgittaskolan i Örebro en undersökning om textsättning av skol-TV-program. Sedan dess textsätts varje år omkring tjugo TV-program. Tillsammans med Birgittaskolan utarbetades också särskilda versioner av trycksakerna till programmen för att bättre svara mot de dövas och hörselskadades förutsättningar. Denna del utvecklades för SR/UTB:S del till de s. k. S-nycklarna i Trialog för högstadiet (se nedan).

Annan anpassning av material

Vid produktion av läromedel kan producenten huvudsakligen välja mellan två sätt att möta kravet på anpassning till olika målgrupper. Antingen utarbetas en specialversion av läromedlet eller också utformas läromedlet så att det för alla möjliggör elever att använda samma grundmaterial, men där bearbetningssätt och omfattning av stoffct skiftar beroende på elevens förutsättningar.

S-nycklar

Högstadieserier i samhällsoch naturorientering samt svenska i projektet Trialog har försetts med s. k. S-nycklar i form av dupliceringsunderlag i lärarhandledningen. Dessa arbetsblad utarbetades av en grupp speciallärare och innehåller varianter av de arbetsuppgifter som finns i gundmaterialet. De ursprungliga uppgifterna struktureras på ett annat sätt bl. a. genom att dela upp en frågeställningi flera, men innehållet i studierna är fortfarande detsamma. På motsvarande sätt görs diagram, kartor etc.

Ungdomsskolan 173

lättillgängligare genom att informationen delas upp i flera led. S-nycklararbetet. na är avsedda för de elever som av olika skäl behöver extra stöd i med läs- och skrivsvårigheter men också Det kan således gälla elever som varit frånvarande från undervisningen och behöver ta igen elever, vissa avsnitt, eller hela klassen om läraren så finner lämpligt. har uppskattats av lärarna som hjälpmedel iindividualise- S-nycklarna vilket framgår av resultaten från den utprövning som gjorts ringsarbetet, av Trialog. (Se vidare avsnitt 8.3.6.)

Regionala hembygdsprogram

För vissa distrikt produceras till läsåret 1974/75 regionala programserieri för årskurs 3. Dessa serier får redan från början en hembygdskunskap således också sådan utformning att de skall passa alla elever i årskursen, elever och särskola och undervisning med för i specialundervisning invandrarelever. har utarbetats i samråd mellan berörda Projekten och SR/UTB. I projektgrupperna har länsskolnämnder, Iärarhögskolor och Särskolan. ingått lärare från specialundervisningen

Nya programformer

åren har den ökande medvetenheten om olika Under de senaste behov starkt bidragit till en utveckling bort elevgrupper med särskilda undervisande och till programformer som från de renodlat programmen för inlevelse och upplevelse och därmed större ger större utrymme för lyssnaren/åskådaren att ta emot programmen på sina egna möjligheter villkor.

Särskild produktion

två serier i svenska, ”Konsonantef” och Till läsåret 1975/76 produceras ”Vokaler”. Programmen liksom tillhörande häftesmaterial är tillrättalagt för specialundervisningen och sänds parallellt med en tidigare producerad serie i svenska för lågstadiet. Serien består av sammanlagt 27 ljudband. Till varje band hör ett elevhäfte. Materialet har förprövats. Förprövning-

en har omfattat och elevhäften ochhar gjorts i grundsärskolan,

ljudband inklusive hörselträningsskolan och i grundskolans specialundervisning klasser.

från förprövningen av Konsonanter 1973/74: Några resultat

D Programlängden bör vara ca 15 minuter. enhet. D Varje program bör utgöra en fristående skall av fristående arbetsblad med skriv- D Programmen följas upp

övningar. D Pauserna är lagom långa. undan - av D Direkta uppmaningar av typ ”lägg pennan” ”stäng bandspelaren” kan med fördel ingå i programmet.

174 Ungdomsskolan

D Inga extra ljudeffekter bör läggas in i programmet. D Bildmaterialet är tillfyllest efter några justeringar. D Språket är väl anpassat för målgruppen. D Lärarkontroll efter varje arbetsblad är önskvärd. D Materialet är användbart för stora målgrupper: från kliniker i grundskolan till träningsskolan. D De lärare som deltog i utvärderingen påpekade att programmen fyller en viktig funktion.

Information till speciallärare

Från vårterminen 1974 har information getts direkt till speciallärarna. Denna information ingår i Skolprogram-AVIN och rubriceras Special. Där ges bl. a. exempel på produkter som redan används av speciallärare och projekt som är under planering. En enkel programkatalog som riktar sig direkt till Särskolan produceras hösten 1974 i samarbete med rikscentralen för pedagogiska hjälpmedeli Umeå.

8.3.5.2 Material för

invandrarundervisningen

Serien Svenska förstås är ett material för den inledande i undervisningen svenska för invandrare, företrädesvis för elever i årskurserna 2-6. Kursen syftar till att ge eleverna ett grammatiskt uppbyggt basförråd av ord och fraser som de möter i och utanför skolan. Orden tränas på olika sätt med ljudband, bildkort och blädderblock. Materialet med dialokompletteras ger, berättelser och samtalsbilder. Material för invandrarelever har även producerats i lågstadieserien Tobak, alkohol, narkotika. Versioner finns f. n. på finska, serbokroatiska, grekiska och turkiska. Elevhäften till serien Sniffare för årskurserna 4-6 finns bl. a. på arabiska, polska, italienska, turkiska, serbokroatiska och grekiska. Teknik i vardagslivet för årskurs 2 håller på att framställas på finska, serbokroatiska, grekiska och turkiska. Vuxenutbildningen inom SR/UTB har gjort omfattande produktioneri svenska för invandrare som även kan användas av invandrarelever i gymnasieskolan: Svenska för er, Samtal på svenska och radiokursen Leva t Sverige.

8.3.5.3 B-skolan

Som underlag för produktion av programserier direkt riktade till och utformade för B-skolan påbörjades år 1973, ett arbete som syftade till att utveckla till förslag årskursplaner i orienteringsämnena för denna skolform. Årskursplanen innehåller ett antal gemensamma arbetsområden för alla årskurser (årskurs 1--2, 3-4 och 5-6) vilket innebär att man i skolan under en viss period samtidigt kan arbeta med ett och samma tema t. ex. Växter och djur om hösten eller Rymden. Med start läsåret

Ungdomsskolan 175

1975/76 produceras ett antal radioprogram utifrån denna årskursplan. Det gäller program av översiktskaraktär, som kan hjälpa till att underlätta övergången för eleverna från det ena årets kurs till det andra årets och mellan årskurserna. Men det gäller också program av mer instruktiv karaktär, som kan fungera som biträdande lärare till klassläraren och därmed underlätta individualiseringen inom klassens ram. De tekniska problemen bör kunna lösas med hjälp av bl. a. headsets och hörslingor vilket gör att den elevgrupp som lyssnar till programmen inte stör eller störs av de övriga eleverna i klassen.

8.3.6 Förprövning och utvärdering Vid sidan av TRUAS försöksverksamhet i gymnasieskolan har för ungdomsskolans del bedrivits ett forsknings- och utvecklingsarbete vid En allt viktigare del av programverksamheten har blivit SR/UTB. av programserier ute i skolorna. År 1967 anställdes vid uppföljning SR/UTB den förste forskningsassistenten med uppgift att utföra utprövningar av serier. Numera finns en särskild forskningsgrupp på fyra personer som fortlöpande förser avdelningen med data om hur programserierna fungerar i undervisningen. Värdet av att ha en forskningsgrupp knuten till programverksamheten ligger emellertid inte enbart i möjligheten att få fram generella data av olika slag. Ett lika stort värde ligger i den fortlöpande återkoppling som kan ske mellan planering och produktion vid enheten och den praktiska hanteringen av produkterna i undervisningen.

8.3.6.1 Förprövning främsta syfte är att åstadkomma återkoppling till Förprövningens redaktionen för en programserie, som är under produktion för att ge en uppfattning om hur materialet tas emot. Förprövningar har på senare tid fått en allt större betydelse. att pröva delar av ett material innan produktionen är helt Möjligheten slutförd minskar behovet av kommande revideringar och möjliggör ett mera rationellt utnyttjande av enhetens resurser.

8.3.6.2 Utvärdering Utvärderingen har som främsta syfte att följa upp färdigproducerandê serier för att undersöka hur dessa fungerar i undervisningen. Denna del av verksamheten är f. n. den mest omfattande. Den tillför fortlöpande avdelningen ny kunskap om i vilka former och i vilka kombinationer medierna radio och TV bör erbjudas skolan. En allt vanligare fråga från skolhåll när det gäller programserier med ofta höga pedagogiska ambitioner är huruvida det finns några vetenskapliga belägg för programseriernas effekter i undervisningen. Det är emellertid ytterst vanskligt att försöka bevisa den ena

176 Ungdomsskolan

undervisningsformens överlägsenhet gentemot en annan. Ytterst är det en fråga om vilka mål som skall gälla för undervisningen. Sedan 1967 har flera stora undersökningar genomförts, t. ex. av språkserien Switch On för lågstadiet och TV-serien Klotet, också för lågstadiet.

8.3.7 Några resultat från utprävningen av Klotet

Utprövningen av Klotet omfattade två undersökningar. Den ena var en frekvensundersökning som gjordes för att få svar på frågan i vilken utsträckning serien användes på lågstadiet. I den andra undersökningen följdes lärarnas och elevernas användning av Klotet i 22 lågstadieklasser under läsåret 1973/74. Frekvensundersökningen gällde användningen av de tio första programmen i serien. De sändes under höstterminen 1973. Resultaten bygger på ett representativt urval av 500 lågstadielärare och pekar på en mycket hög utnyttjandefrekvens. Omkring 70 % av lärarna såg med sina elever minst ett program och 44 % såg alla tio programmen. l genomsnitt sågs varje program av två tredjedelar av alla lågstadielärare. En viktig tanke bakom Klotet var att stimulera till uppföljning av programmen. Resultaten från visade frekvensundersökningen att varje program (ht 73) i genomsnitt följdes upp av två tredjedelar av klasserna. Den allra vanligaste formen av uppföljning var samtal. I programmen gavs konkreta exempel på olika reaktioner och handlingssätt. Med utgångspunkt i dessa berättade eleverna ofta om erfarenheter. egna Det förekom även annan uppföljning, t. ex. att rita och måla, rollspel, lekar och dramatisering. Just det faktum att det i varje program ges konkreta exempel gjorde det möjligt att även i årskurs 1 samtala om ganska abstrakta ämnen. Allra livligast blev samtalen då programmen behandlade ämnen som är särskilt aktuella för barn i den här åldern, t. ex. ”Rättvist-orättvist, ”Rädsla och Hemligheter. Klotet mottogs mycket i skolorna. positivt l frekvensundersökningen ansåg 87% av de lärare som använt minst ett av höstterminens tio program att Klotet var av ”stort eller ganska stort värde för deras årskurs. I den andra undersökningen var lärarna lika Även positiva. elevernas inställning till serien undersöktes. Frågan ”Vill du se flera program i den här serien? ställdes flera gånger under året till eleverna i årskurs 2 och 3 (14 klasser) och 92 % av alla svar blev ja, 8 % kanske och knappt l % nej. Intresset var alltså mycket högt under hela året. Eleverna var även mycket till positiva uppföljningen av programmen: 81 % i årskurs 2 och 3 ansåg att det varit mycket roligt eller ganska roligt att prata om programmen iklassen. Hur påverkades eleverna av Klotet? Några försök att direkt mäta förändringar i attityder eller beteende hos eleverna gjordes inte eftersom det är sannolikt att dessa förändringar är små. Hem, kamrater och skolmiljön i stort är mer avgörande för elevernas utveckling. Ändå hade flera av utprövningslärarna lagt märke till att eleverna utanför själva Klotet-lektionen tillämpat och diskuterat sådant som behandlats i

Ungdomsskolan 177

programmen. Flertalet lärare trodde också att Klotet haft en positiv effekt på elevernas förmåga att lyssna på varandra och samtala med varandra. Att Klotet fått så många klasser att regelbundet samtala om mänskliga problem, känslor och reaktioner är dessutom i sig ett mycket positivt resultat, som kan ge effekter på längre sikt.

8.3.8 Undersökning av Projekt åk 7 och Trialog Som exempel på en större undersökning skall nedan presenteras uppföljningen av Projekt åk 7 och dess efterföljare Trialog. Undersökningen har pågått i flera år och blev i sin avslutande del under läsåret 1973/74 en motsvarighet till TRUAS samlade försök i gymnasieskolan. Med den nya läroplanen för grundskolan, Lgr 69, infördes en del framför allt på högstadiet. Antalet tillvalsämnen begränsades och nyheter i årskurs 9 försvann. Ämnesintegrationen betonades linjeuppdelningen och periodläsning i sammanhängande arbetspass rekommenderades. Studiernas uppläggning skulle ske i linje med den s. k. arbetsområdesprincipen. Inför starten hösten 1970 var bristen på lämpligt studiematerial stor. Som särskild insats producerade därför SR/UTB Projekt åk 7, som sedan följdes av Projekt åk 8 och Projekt åk 9. Att behovet av nya läromedel var stort bekräftades av att omkring 24 % av landets högstadieskolor under det första året använde Projekt åk 7. Projektet innehöll arbetsområden för de samhälls- och naturorienterade ämnena samt ämnet svenska. Användningen av skolprogramserier förutom språkserier hade tidigare varit begränsad på högstadiet. Vissa arbetsområden såsom ”U-land och ”Människan i teknikens värld” hade producerats på försök under senare delen av 1960-talet men resultaten hade delvis blivit nedslående. Materialet ansågs alltför ambitiöst och omfattande och dåligt anpassat till stadiet. Erfarenheterna vid SR/UTB var således begränsade när det gällde för högstadiet. Det var därför naturligt att att producera läromedelspaket noga följa upp de serier som producerades i syfte att snabbt kunna revidera och omarbeta de delar av materialet som visade sig bristfälligai den praktiska undervisningen. Redan första året deltog tio geografiskt spridda högstadier i en förprövningsverksamhet. Lärare och elever sände fortlöpande in rapporter om hur läromedlen fungerade i det dagliga skolarbetet. Konferenser anordnades också med andra deltagande lärare från skilda håll i landet. Eftersom projektet var ett läromedel som skulle ersätta tidigare läroböcker i berörda ämnen granskades de också i vanlig ordning av statens läroboksnämnd (sedan 1974 ersatt av läromedelsnämnden). Under de tre år som produktionen pågick fortsatte samtidigt utprövningen. Resultaten arbetades fortlöpande in i produktionen men sammanställdes också till slutrapporter där erfarenheterna av studiematerialets funktion i undervisningen sammanfattades. De viktigaste erfarenheterna från Projekt åk 7 blev följande.

178 Ungdomsskolan

Negativa D Radioprogrammen bedömdes i allmänhet som alltför långa och svåra för eleverna. D Arbetsuppgifter och övningar i materialet ansågs vara alltför ensidigt utformade, vilket var till förfång för individualiseringen. D Den tidsplanering som gjordes för varje arbetsområde fungerade sällan i verkligheten. DMånga lärare ansåg att materialet styrde deras arbete i alltför stor utsträckning. D Det största problemet med separata elevhäften för varje arbetsområde ansågs vara att eleverna riskerade att förlora sammanhanget i studierna.

Positiva DStudiematerialet fungerade i stort sett tillfredsställande i den nya situationen. DTV-programmen bedömdes genomgående positivt av både lärare och elever. D Att materialet var uppbyggt enligt multimedieprincipen och bestod av ett separat häfte för varje arbetsområde i stället för en sammanhängande bok bedömdes i allmänhet positivt. D Eleverna ansåg att inlärningen underlättades av multimedieläromedel där ljud och bild integerades med tryckt material. D Elevernas kunskaps- och färdighetsresultat var genomgående goda.

Som ett naturligt resultat av de tre årens erfarenheter av Projekt åk 7-9 omarbetades stora delar av materialet redan till läsåret 1973/74 under namnet Trialog. De frågor som blev ledande vid nyproduktionen var följande: DHur skall undervisning och studiematerial utformas så att arbetet inriktas också mot läroplanens övergripande mål? D Hur skall studiematerialet utformas så att läraren kan utveckla de nya roller som läroplanen beskriver? DHur skall undervisning och studiematerial utformas så att eleverna upplever att de arbetar med väsentligheter som angår och engagerar dem? D Hur skall upplevelsemomentet kunna vidgas i undervisningen så att eleverna motiveras för de verbala och teoretiska inslagen? DHur skall studiematerialet utformas för att ge stöd för individualisering? D Hur skall arbetsområdesprincipen kunna förenas med kravet på sammanhang och överblick i studierna? Flera av dessa frågor hade varit aktuella redan vid produktionen av Projekt åk 7, men mot bakgrund av de erfarenheter som kommit fram fick de förnyad aktualitet. Produktionen av Trialog föregicks av ett omfattande planeringsarbete

Ungdomsskolan

där frågor om programmens funktioner, läromedlets styrningseffekt, lärarroller, individualiseringsproblem, behovet att kombinera arbetsområmed kontinuitet i studierna samt behovet av metodisk desprincipen variation mellan de olika arbetsområdena behandlades. Resultatet blev att Traialog fick en delvis annan uppbyggnad än Projekt åk 7. Stora delar av instruktionerna, som tidigare låg i elevhäftet, i stället i en särskild lärarhandledning. Grundförslaget till ingick arbetssätt och arbetsformer lades således i lärarhandledningen som dessutom en mängd konkret arbetsmaterial i form av gav läraren dupliceringsunderlag av t. ex. elevuppgifter med facit och diagnostiska prov med facit. Detta ökade lärarens möjligheter att anpassa materialet till den egna klassens förutsättningar. Den pedagogiska utformningen av arbetsområdena i Trialog kom att följa grundmönstret upplevelse - bearbetning - sammanfattning. Varje arbetsområde startade med någon form av upplevelse. Det kunde ske radio- och TV-program, som förde in människor och miljöer i genom klassrummet. Upplevelsen kunde också ges genom en text i elevhäftet eller genom en demonstration av läraren. Stor omsorg lades ner på att finna varierande Materialet innehöll både grundkurs och bearbetningssätt. överkurs. I elevmaterialet ingick rikligt med arbetsuppgifter och övningar av olika slag, anvisningar för laborationer och grupparbeten. Där fanns också hänvisningar till bredvidläsningslitteratur. Varje arbetsområde avslutades med en sammanfattning, en översikt i elevhäftet av det av det som behandlats i materialet. Denna översikt gav väsentligaste eleverna möjligheter att repetera och lära sig det grundläggande stoffeti arbetsområdet. lndividualiseringsfrågan ägnades stor uppmärksamhet. Fyra viktiga inslag i materialet ville underlätta för eleverna att arbeta utifrån sina egna förutsättningar. All text läsbarhetstestades, dvs. texten bearbetades enligt metoderna för s. k. lix-värdering (prövning av läsbarheten hos en text). Diagnostiska prov utarbetades till flertalet arbetsområden. En grupp utarbetade för varje arbetsområde särskilda arbetsblad, s. k. speciallärare för de svagpresterande eleverna. S-nycklarna var avsedda för S-nycklar, enskild elev med läs- och skrivsvårigheter, för elev som varit frånvarande från undervisningen och som måste läsa in vissa avsnitt samt för hela klassen om läraren bedömde att man av olika skäl behövde gå igenom vissa avsnitt snabbare. Under läsåret en omfattande undersökning av 1973/74 genomfördes funktion i undervisningen. Det skedde som ett Trialogmaterialets parallellförsök till TRUAS motsvarande försök på gymnasieskolenivå. Huvudsyftet med undersökningen var

att i vissa bestämda avseenden undersöka om förplanerade studiematerial av multimedietyp kan underlätta en undervisning i linje med skolans dubbla målsättning kunskapsförmedling och personlighetsutveckling.” Undersökningens uppläggning diskuterades i en särskild arbetsgrupp med representanter för skolöverstyrelsen (TRUAS), Pedagogiska institu-

180 Ungdomsskolan

tionen vid Göteborgs universitet och SR/UTB. Huvudfrågeställningarna i Trialog-undersökningen har formulerats på följande sätt: D Att redovisa några pedagogiskaeffekter av Trialog mot bakgrund av olika lärares sätt att använda studiematerialet. D Att beskriva de organisatoriska, ekonomiska och personella förutsättningarna för att tillfredsställande kunna utnyttja ett studiematerial av Trialogs typ. Undersökningen har genomförts på sex försöksskolor och har direkt berört 12 klasser innehållande ca 300 elever. Lärarna i de berörda klasserna, ungefär 45 stycken, har på olika sätt bedömt materialet t. ex. i form av dagbok, enkäter, skattningsscheman och liknande. Eleverna har gjort motsvarande bedömningar av materialet. Sammanlagt har ca 4 000 elevenkäter och ca l 000 lärardagboksblad samlats in. För att kunna uppskatta lärarnas och elevernas sammanfattande omdömen om Trialog genomfördes i slutet av vårterminen 1974 en enkät. Nedan ges en sammanfattning av svaren på lärarenkäten. Enkäten besvarades av sammanlagt 47 lärare, vilka undervisat i försöksklasserna i samhälls- och naturorienterande ämnen samt svenska. Av samtliga berörda lärare saknas endast två. Sammanfattningsvis kan konstateras att utfallet av såväl lärarenkäten som elevenkäten är mycket positivt. Några väsentliga resultat från lärarenkäten är följande:

D lärarna är nöjda med Trialog vad avser

a) allmän funktion (94 %) b) läromedlets förmåga att bibringa eleverna kunskaper och färdigheter (80 %) c) läromedlets förmåga att stödja en undervisning med varierade arbetsformer (87 %) d) läromedlets förmåga att stödja en undervisning mot de övergripande målen (86 %)

Dlärarna anser att multimedieläromedel är bättre än vanliga läromedel när det gäller att a) bibringa eleverna kunskaper och färdigheter (60 %) b) stimulera och engagera (94 %) c) konkretisera och levandegöra svårt stoff (87 %) d) fånga upp de svagpresterande eleverna (74 %)

D medierna är enligt lärarna bäst lämpade för att skapa

a) motivation TV-programmen enligt 81 % av lärarna radiovisionsprogrammen enligt 77 % av lärarna

Ungdomsskolan 181

radioprogrammen utan dia enligt 43 % av lärarna b) konkretion TV-programmen enligt 77 % av lärarna radiovisionsprogrammen enligt 68 % av lärarna

E] samtliga lärare anser att radio- och TV-insatserna i Trialog är väsentliga för läromedlets effekt El över 90 % av lärarna anser sig kunna anpassa Trialog-materialet till den egna klassen Cl största fördelarna med Trialog är enligt lärarna att läromedlet a) ger variation och omväxling så att undervisningen blir stimulerande och motiverar eleverna till bra arbetsinsatser, b) innehåller både tryckt material, ljud och rörlig bild samt att kopplingen mellan medierna är bra.

8.3.9 TR UAS samlade försök

8.3.9.1 Planering av det samlade försöket TRUAS verksamhet har från början varit inriktad på ett samlat försök vid några skolenheter i gymnasieskolan under läsåret 1973/74. I direktiven till TRU Il fick SÖ i uppdrag att efter överenskommelse med kommittén slutföra försöksverksamheten inom TRUAS-sektorn. Det samlade försöket har genomförts vid Sözs byrå för forsknings- och utvecklingsarbete. Syftet med det samlade försöket har varit att undersöka pedagogiska, organisatoriska och ekonomiska effekter vid parallell användning av TRUAS läromedelssystem samt att redovisa medverkande lärares och elevers behov av information eller utbildning. TRUAS-läromedlen i ämnena svenska, engelska, samhällskunskap, företagsekonomi, fysik och teknologi har utprövats i gymnasieskolans årskurs 1 på fyra-, tre- och tvååriga linjer. Berzeliusskolan i Linköping och Sannarpsskolan i Halmstad har varit försökskolor. Läromedlen innehåller en systematisk undervisningsplanering och har multimediekaraktär. Undervisningen inriktas mot mål som finns redovisade i läromedlen. Lärarna får genom den i läromedlet gjorda planeringen hjälp att individualisera undervisningen genom de varierande arbetsformer och metodiska anvisningar som finns i lärarhandledningar och elevmaterial. Utprövningen av det samlade försöket består av två delar. Den första omfattar undersökning av pedagogiska, organisatoriska och ekonomiska effekter vid parallell användning av TRUAS läromedel. Den andra omfattar undersökning av pedagogiska effekter av läromedlen i enskilda försöksämnen. Utprövningsinstrumenten har varit observationer, intersynpunktsblad och konferenser. Vid undersökningen av de vjuer, enkäter, effekterna i enskilda ämnen har också kunskaps- och pedagogiska färdighetsprov använts.

182 Ungdomsskolan

8.3.9.2 Erfarenheter Allmänt I interimsrapporten (se bilaga B) har endast återgivits ett antal resultat av allmän och sammanfattande art från TRUAS samlade försök. En fullständig redovisning kommer att lämnas av SÖ vid slutet av läsåret 1974/75. Det bör observeras, att resultat av databearbetade elevenkäter och kunskaps- och färdighetsprovi de enskilda försöksämnena inte ingår i källmaterialet för rapporten. Parallellanvändningen av två eller flera TRUAS-läromedel har i förvånande ringa grad givit andra effekter än vad man funnit vid tidigare försök på motsvarande nivå av enskilda TRUAS-läromedel. De allmänna effekterna är positiva i den bemärkelsen, att ett betydande inslag i skolarbetet av förplanerad undervisning och användande av multimediesystem syns kunna införas utan att de mättnadseffekter man ibland varnat för behöver uppstå. Snarare visar resultaten att det finns utrymme för nya och mera systematiserade planeringsåtgärder vialäromedlen och att detta kan tillföra såväl elever som lärare positiva effekter.

Pedagogiska och metodiska effekter Samarbetet mellan lärare i samma försöksämne har enligt lärarkommentarerna fungerat bra och i vissa fall bättre under försöksåret än under närmast föregående år. Skolledarna har samma uppfattning. Kontinuerligt och organiserat samarbete mellan lärare, som undervisar i olika försöksämnen, har mera sällan förekommit. Detta beror inte så mycket på läromedlets konstruktion, som på ett pressat tidsschema för lärarna, skolans lokalmässiga utformning och/eller lärarnas bristande kännedom om vilka möjligheter till samordning, som de olika läromedlen erbjuder. I några ämnen har de individuella kontakterna med eleverna av allt att döma inte förbättrats under försöket. Så synes t. ex. vara fallet i engelska och i vissa klasser i svenska. I övriga ämnen tycks lärarna anse att deras kontakter med eleverna varit lika bra eller bättre i jämförelse med föregående läsår. TV-programmen har i allmänhet upplevts som stimulerande och motiverande inslag i undervisningen och har också givit verklighetsanknytning åt ämnet. De bandade radioinslagen har uppskattats nästan lika mycket som TV-programmen. Antalet AV-komponenter i TRUAS läromedlen har inte givit några negativa effekter på undervisningen. Det är emellertid viktigt, har observatörerna påpekat, att elever och lärare tillsammans diskuterar syftet med olika ljud- och bildprogram. Man riskerar annars att eleverna uppfattar AV-programmen som, ointressanta eller mindre viktiga inslag i undervisningen. De individualiserande arbetsuppgifterna har liksom i tidigare försöksverksamhet bedömts positivt av eleverna. Lärarnas reaktioner på de varierande arbetsformerna syns ha varit övervägande positiva även om inställningen skiftat från lärare till lärare och från ämne till ämne.

Ungdomsskolan 183

Organisatoriska och ekonomiska effekter

Inför det samlade försöket har skolorna gjort en del kompletterande av teknisk utrustning. Fem videokassettspelare har inköpts till inköp och ”minilab har anskaffats till Berzeliusskolan. Den Sannarpsskolan som använts i fysikundervisningen har utlånats till bordskalkylator Sannarpsskolan av TRU. Den tekniska utrustningen tycks i allmänhet ha fungerat bra. Några allvarliga störningar har aldrig inträffat. Skolans egen personal har själv klarat av eventuella fel. Vaktmästarna syns endast i mindre omfattning ha till med skötseln och reparationerna av AV-apparaterna. Lärarna hjälpt har önskat att de vid grupparbeten haft tillgång till ljudkassettbandspeladet bl. a. är organisatoriskt besvärligt att använda de större re, eftersom som vanligen finns utspridda i olika klassrum. bandspelarna, Större delen av försöksmaterialet distribuerades till försöksskolorna under sommaren 1974. Sådana studieenheter, som måste nyproduceras, utsändes emellertid inte förrän senare under läsåret. En del lärare anser, att de av denna anledning fick för liten tid till att sätta sig in i materialet. Det är nödvändigt, menar de, att man redan under vårterminen har läromedlen tillgängliga i skolan. Tillgången på material har ansetts helt tillfredsställande både vad gäller material och bandkopior. Lärarna har påpekat, att det även vid en tryckt användning av multimedieläromedel är önskvärt, att bandade reguljär och bildinslag finns tillgängliga i skolan inte bara vid själva ljudlektionstillfället utan också när läraren förbereder sina lektioner. De ökade kostnader, som uppstår som följd härav, bör kunna begränsas med av den tekniska utvecklingen och successiva lösningar av distribuhjälp tionsproblemen.

Förvaringen av TRUAS-materialen syns inte ha medfört organisato-

riska eller ekonomiska problem för skolan. l allmänhet har man kunnat videoband, kassetter av olika bereda plats för bredvidläsningslitteratur, institutioner och lektionssalar. Lärare, som haft slag osv. i befintliga ansvaret för läromedlen, har erhållit kontaktlärararvoden. har inte påverkats av försöksverksamlreten och Schemaläggningen organisatoriska och ekonomiska problem syns inte ha några speciella aktualiserats. Planeringen i enskilda försöksämnen har inte störts av att flera TRUAS-läromedel använts parallellt vid skolan.

Information och utbildning

Informationen till skolorna om det samlade försöket har enligt lärarnas enkätsvar belyst för den enskilde läraren väsentliga frågor. Det är viktigt att lärarna får en kontinuerlig information eller utbildning under läsåret. Behovet av information växer när man i undervisningen successivt Flera lärare har i efterhand konstaterat, att en mer upptäcker problemen. omfattande information om övriga ämnen är önskvärd, om någon verklig samverkan skall komma till stånd. En del lärare önskar information eller utbildningi hur man sköter olika AV-apparater.

184 Ungdomsskolan

Insatser inom grundutbildning och av lärare fortbildning framstår genom erfarenheterna i det samlade försöket som angelägna. Kursinnehållet för dessa utbildningsinsatser kan förslagsvis centreras kring följande tre intresseområden.

DUndervisningsplanering med utgångspunkt i den metodiska användningen av målbeskrivningar. D Undervisningsplanering med inriktning mot val av medier. El Metodiska och pedagogiska frågor vid samverkan mellan olika ämnen och lärare.

8.3. l 0 Information

I mitten av 1960-talet startade utgivningen av skolprogram-A VIN, som sedan dess varit det väsentligaste inslaget iinformationen om programserierna från SR/UTB. Numera utkommer tidskriften två gånger om året i tre editioner. En för respektive mellanstadiet lågstadiet, och högstadiet/ gymnasieskolan. Den distribueras gratis till samtliga lärare. AVIN innehåller främst information om serier som är av särskilt intresse och om sådana program som inte har något tryckt material. Information om innehåll, studiegång, tips för arbetet med serierna m. m. ingår annars normalt i separata Iärarhandledningar som utarbetas till flertalet programserier.

En svaghet med skolprogram-AVIN var emellertid svårigheten för

lärarna att få en total överblick över det tillgängliga programutbudet. Av det skälet började, som komplement till en särskild AVIN, utges programkatalog. Den utkommer i fyra editioner per år. En för respektive lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och gymnasieskolan. Katalogen innehåller information om samtliga skolprogram med tillhörande trycksaker m. m. och ges ut varje år i slutet av mars. För grundskolans del fungerar i stort sett tillgängliga informnationskanaler. Lärarna har tradition att använda Skolprogrammen och Söker därför själva den information som ges ut. För gymnasieskolan, där traditionen att använda radio och TV i undervisningen fortfarande är relativt begränsad, framför allt på de tvååriga linjerna, är behovet av vidgade informationsinsatser störst. Skolöverstyrelsen har bl. a. påpekat vikten av en förbättrad information runt programserierna i syfte att framför allt på gymnasienivå öka användningen av programmen.

8.3.1l Distribution

Skolprogrammen distribueras via etern ut till skolor och AV-centraler i landet. Direktmottagning av skolprogram i radio tillhör numera :undantagen. Lärarna beställer i stället programmen i form av ljLdband från närmaste AV-central. På TV-sidan är emellertid vid direktmoitagtning sändningstillfället fortfarande vanligast framför allt på låg- och mellanstadierna. Eterdistribution och direktmottagning är fortfarand: överlägset

att använda i Lmdervisningcn. För Det är naturligt ljud- och bildprogranr eleverna betyder det att de far kontakt, med den verklighet som ligger utanför klassrummet och skolan. Detta kun ske genom reportage. intervjuer. drumatiseringar och dokumentära program.

I TV-serien Klotet gavs i varje program konkreta exempel på abstrakta begrepp för att göra det möjligt att även på lågstadiet samtala om svårgripbara ämnen. Allra livligast blev diskussionerna då man tog upp begrepp som rättvisa-orättvisa, rädsla och hemligheter. Tage och Ulla Danielsson blev populära programledare hos lågstadieeleverna. Lika mycket saft i glasen var ett sätt att åskådliggöra begreppet rättvisa.

SOU l975z28 Ungdomsskolan 185

billigast när mottagargruppen är stor. Klasslärarsystemet på låg- och mellanstadierna medger en friare användning av dagens leltioner, varför lärarna i regel utan alltför stora organisatoriska hinder kan låta eleverna ta emot programmen direkt. Ämneslärarsystemet på högstadiet och i gymnasieskolan försvårar däremot direktmottagnirg. Olika åtgärder har vidtagits för att försöka underlätta utnyttjandet av TV-programmen. Fasta sändningstider för program i skilda ämnen har upprättats och programmen har reprissänts flera gånger. Årligen framställs också omkring 20 filmkopior av aktuella TV-program. I många fal har också dessa åtgärder underlättat användningen av TV-programnen. Men de stora organisatoriska problemen uppstår när lärarna på dessa stadier vill utnyttja de direktsända programmen mer regelbundet. Då vilar fortfarande programutnyttjandet på de olika skolornas möglighet att anpassa lektionerna till sändningsschemat - ett i längden otllfredsställande mottagningssätt inte minst av pedagogiska skäl.

8.3.l2 Användning Vid SR/UTB har genomförts s. k. frekvensundersökningar i vilka ett slumpmässigt urval lärar: på olika skolnivåer tillfrågats om hur många program de utnyttjat ozh i vilka former man utnyttjat programmen, direktmottagning eller via band eller kassett. Från den senaste genom frekvensundersökningen, genomförd under läsåret 1970/71 tas nedanstående tabell.

Tabell 8.1 Lärare som utnytjat minst ett program under den undersökta terminen. I procent.

uttrycker stadium som säger sig ha utnyttjat minst ett program under höstterminen 1970. De lärare som sarade ”ja” på frågan om de använt minst ett under terminer fick också frågan hur många program de totalt program sett använt under terninen”. Framräknade medianvärden visade för lågstadiet följande.

Tabell 8.2 Antal utnyttjade program av lärare på lågstadiet. Medianvärde.

186 Ungdomsskolan

Dessa siffror skall jämföras med det tillgängliga programutbudet för denna hösttermin, vilket för skolradions del var omkring 30 för resp. årskurs. Det visar att de lärare som utnyttjar skolradioprogram på lågstadiet inte nöjer sig med att använda ett enda program utan använder i genomsnitt omkring häften av det tillgängliga programutbudet. Samma förhållande gäller för skol-TV. Motsvarande för mellanstadiet beräkningar visar följande medianvärden.

Tabell 8.3 Antal utnyttjade program av lärare på mellanstadiet. Medianvärde.

Även på detta stadium är utnyttjandet mycket högt sett i relation till antalet tillgängliga i skolradio och skol-TV. program För högstadiets och gymnasieskolans del kan motsvarande beräkningar inte göras därför att programmen vänder sig till ett begränsat antal lärare inom vissa ämnen. Det totala utnyttjandet kan således inte utan vidare med jämföras utnyttjandet i ett speciellt ämne. Programutbudet i historia kan t. ex. under ett läsår kanske vara två program medan det i svenska kan röra sig om ett tiotal program. För dessa stadier ger ofta antal försålda exemplar av trycksakerna en bättre bild av utnyttjandefrekvensen. Här nedan ges några exempel på såld upplaga under ett läsår (1973/74) av en del häften för högstadiet och gymnasieskolan. Totala antalet elever för resp. ämne ses i högra kolumnen._

Tabell 8:4 Försålda upplagor läsåret 1973/74 för högstadiet och gymnasieskolan i relation till det totala antalet elever.

De höga utnyttjandesiffrorna för lågstadiets del bekräftades i en undersökning som genomfördes under höstterminen 1973. Frekvensundersökningen gällde då i första hand TV-serien Klotet, som under hösten omfattade tio program. Varje program sågs i genomsnitt av uppemot 2/3 av landets elever på lågstadiet. Det innebär att ca 65 000 elever i var och

Ungdomsskolan 187

årskurserna denna serie varje vecka, dvs. totalt en av de tre följde omkring 200 000 elever.

internationella av AVM i

8.4 Några exempel på användning

ungdomsskolan

För att belysa utländska erfarenheter av AVM:s användning i ungdomshämtat exempel från länder, där skolan har kommittén huvudsakligen överensstämmer med förhållandena i förutsättningarna någorlunda både utbildningsväsendets struktur och etermedier- Sverige vad beträffar nas ställning i samhället. del sker utbyte av erfarenheter inom den euro- För ungdomsskolans radiounionen Det mest avancerade utnyttjande av skolpeiska (EBU). och skol-TV inom enskilt företag finner vi dock utom radio något NHK (Nippon Hoso Europa, nämligen i Japan i public-service”-företaget

Kyokai). De olika EBU-företagens insatser inom AVM-området blir givetvis

av ljud och bild i form av

exempel på en traditionell användning skolradio- och Men på de årliga EBUetersända skol-TV-program. seminarierna och fortbildningskurserna diskuteras ständigt den tekniska och dess tänkbara konsekvenser för framoch pedagogiska utvecklingen tiden. Aktuella är relationerna mellan de nationella monopolfrågor företagen och framväxande lokala (kommunala eller privata) producenter bild- och ljudprogram för markdistribution med videosom framställer eller för kabeltelevision. lbörjan uppstår lätt ett konkurrensgram förhållande men ofta inser man att behoven alltid är större än resurserna innebär ett minskat tryck på produktions- och medger och att det därför distributionsresurserna om uppgifterna kan fördelas på flera håll. Några bestämda kriterier för vilka uppgifter eterdistribuerade skolprogram skall med andra tekniker har man dock ta på sig och vilka som bör ombesörjas fram till i Europa. Från pedagogisk synpunkt är det ännu inte kommit den s. k. multi-medietekniken som är mest aktuell, eftersom den ändrar mediernas och radioföretagens roller. Radio och TV blir delar i ett större i läromedlet läggs ofta på trycksaker och sammanhang, tyngdpunkten Denna metod har utvecklats empiriskt utan att andra komponenter. värdeskala för de olika medierna och teknikerna har kunnat någon upprättas. och olika länder utanför Här ges några exempel från olika radioföretag länderna har i stort sett samma målsättning och Norden. (De nordiska av produktionen). För organisationsfrågor hänvisas till avsnitt inriktning 12.1 1.

Storbritannien

BBC kan sägas ha lett skolprogramverksamhetens utveckling i Europa och Också Sverige har efter måttet av resurser följt i andra delar av världen. skolradion och skoltelevisionens England i spåren både vad beträffar

188 Ungdomsskolan

utveckling. F. n. sänder BBC 80 terminslånga radioserier och inemot 40 TV-serier årligen till skolorna. Dessutom produceras regionala program för Skottland, Wales och Nordirland och lokala program i skolradion över de tjugo lokala radiostationerna. Utöver detta utbud kan de engelska skolorna välja bland ett rikt utbud av skol-TV-program som produceras av de kommersiella TV-bolagen. Detta samlade programutbud motsvaras av en liknande utveckling av kompletterande trycksaker. BBC:s årliga beställningslista som sändes ut till skolorna varje termin ca 700 upptar titlar på elev- och lärarhäften, arbetsblad, grammofonskivor, diabilder etc. Sammanlagt går varje termin en upplaga på omkring ll miljoner exemplar av dylikt material ut till landets 37 000 skolor. Antal sändningstimmar per vecka i BBC uppgick för 1973/74 till 15,5 timmar i skolradio och 12,5 timmar i skol-TV.

Tabell 8.5 AV-utrustning i samtliga 37 000 skolor i Storbritannien, procent.

Folkskolor och motsv. Högstadie- och gymnasieskolor

En allvarlig brist är trots de höga siffrorna att många skolor bara har en TV-mottagare vilket omöjliggör ett effektivt utnyttjande av programmen. Tabell 8.6 Utnyttjande av skolprogxam. l procent av samtliga 37 000 skolor.

Situationen beträffande utnyttjandet i secondary schools” betraktas som problematisk. Detta anses bero dels på schemasvârigheter och på att skrivningar och prov kräver en stor tribut, dels på att lärarna inte fått utbildning eller i användandet fortbildning av ljud- och bildprogram i undervisningen.

Några nya initiativ: Naturorienterande program för avslutningsklasserna i ”secondary schools. Skol-TV planerar två serier på 10 program vardera, en i fysik och en i biologi. Med den vidgade användningen av uppspelningsapparatur för bildprogram som förutses under senare delen av 1970-talet kommer dessa program att tillsammans med stödmaterial bli en flexibel resurs som kan användas som förberedelse för olika slags slutprov. BBC kommer att göra provsändningar för att se om den berömda och påkostade amerikanska serien The Electric Company (en efterföljare till Sesame Street) kan anpassas till engelska förhållanden och om den med särskilt utformade trycksaker kan skapa motivation för läsning.

Ungdomsskolan 189

Nya kursplaner för lärarhögskolorna kommer att ge mindre utrymme i ”moduler för undervisningsmetodik. BBC planerar därför fyrakurser som placerar in radio- och TV-medierna i ett vidare undervisningsteknologiskt sammanhang.

Frankrike Såsom framgår av de organisatoriska rcdovisningarna i avsnitt 12.11 är situationen oklar i Frankrike. Programverksamhet med radio och TV för skolor utföres av utbildningsministeriets speciella organ OFRATEME (Office Français des Techniques Modernes dEducation), som svarar för all slags AVM-produktion i statlig regi. Över den franska radions och televisionens sändarnät utsändes under l973»74 skolprogram enligt följande:

Skoltelevision folkskolestadiet 44 tim. högre stadier 98 lärarfortbildning 144 Summa 286 tim.

Skolradio folkskolestadiet 129 tim. högre stadier 302 lärarfortbildning 53 Summa 484 tim.

Av de upplysningar som kan erhållas framgår att tillgången på mottagningsapparatur i skolorna är relativt blygsam jämförd med svenksa ca 26 000 TV-apparater (vilket är förhållanden. 1972 uppges ha funnits uppskattningsvis dubbelt så mycket som i Sverige på en skolbefolkning som är 6 á 7 gånger så stor.) Antalet radioapparater uppges vara ca 50 000. Bandspelartillgången är knapp och de flesta skolor som använder radio lyssnar därför “direkt.

Några utvecklingslinjer: D Prioritering av program för folkskolan. Mest avlyssnade programserie är ”Chants e_t poésie”. EI Stödåtgärder för lågpresterande elever. Dökad produktion av markdistribuerade läromedel i syfte att åstadkomma fullständiga multi-mediesystem (16 mm film, ljudband, diabilder, 8 mm och super 8 film, stordior). En anledning är de höga sändningskostnader man fått betala till ORTF, 30 000 kr per timmei TV. D Experiment med regionaliserad programverksamhet. D Radio- och TV-programmens roller utvecklas i ett undervisningsteknologiskt sammanhang från att utgöra ”lektioner” till att huvudsakligen bli motivationsskapande.

190 Ungdomsskolan

Västtyskland Det västtyska radio- och TV-systemet är grundat på principen om full autonomi för Land i frågor som rör kultur varje och undervisning. Detta är förklaringen till att de flesta Länder producerar och eterdistribuerar sina egna skolprogram. Produktionscentra för dessa regionala sändarnät är München, Berlin, Frankfurt, Hamburg, Baden-Baden och Köln. Alltsedan åren efter det andra världskriget har härifrån utgått ett omfattande, varierat och kvalitativt högtstående utbud av skolradioprogram. Skoltelevisionen infördes med början i München och först under 1970-talet i nämnvärd utsträckning i övriga länder. Den sena starten förklaras av att Västtyskland sedan länge haft ett väl utbyggt

system för produktion och spridning av undervisningsfilm. Nu samarbetar

filmproducenter och TV-producenter alltmer inom utbildningsområdet. Den rika skolprogramproduktionen i Västtyskland kan här inte beskrivas land för land men ur en rapport från ett EBU-seminarium sommaren 1974 om skol-TV skall här citeras uppgifter från olika stationer. Bayerns Radio, München anger tre huvudmål för verksamheten: att stödja den ämnesmässiga och pedagogiska förnyelse, som läraren och läroboken ensamma inte kan åstadkomma, att utveckla massmedie-kunskap” och hjälpa eleverna till en kritisk attityd till vad de ser och hör i massmedia, att stödja lärarutbildning och -fortbildning enligt ett särskilt avtal mellan Bayerns Radio och utbildningsministeriet. Hessens Radio, Frankfurt, ägnar sin skol-TV-verksamhet nästan uteslutande åt yrkesförberedande skolor och producerar flermedie-system med följande inslag: l)En serie 20 min. TV-program. 2)Tryckt material, delvis programmerat, samt läraranvisningar som Hessens utbildningsministerium är ansvarigt för. 3) Uppföljning med vanlig lektionsgång. Allt stödmaterial finansieras av ministeriet och delas ut gratis till de studerande. Alla yrkesförberedande skolor har färg-TV-apparater och videobandspelare. 50 000 studerande deltar. Nordtyska radion, Hamburg/Bremen, koncentrerar sitt omfattande utbud på ett enda stadium och ett begränsat antal ämnen. För 1974-75 produceras för högstadiet (Sekundarstufe I) kurseri Arbetslära, Engelska, Matematik och ”Politsche Bildung”. Varje kurs är noggrant strukturerad enligt flermedie-principen med tryckt material av olika slag för lärare och elever för att underlätta differentiering. Kurserna kompletteras med särskilda TV-program för lärare och föräldrar. Erfarenheten från tidigare utsändningar har emellertid visat att den strikt upplagda progressionen måste revideras för att lämna större utrymme åt skolornas egen uppläggning av studierna. Kurserna här därför byggts upp enligt modulsystem. Detta gör det möjligt för användarna att välja ut vissa delar av kursen i stället för att ta hela, att hoppa över en modul eller att behandla delarna i en annan ordning.

Ungdomsskolan 191

Den Västtyska radion, Köln, betonar fyra aktuella tendenser:

D Aktualitetsaspekten blir allt Vbetydelsefullare i skol-TV-produktionen

eftersom kommer att bli tillgängliga för mer långsiktiga videogram projekt. i programproduktionen kommer att öka. D Elevernas egen medverkan DProgramlängden kommer att reduceras för att tillåta programmens I framtiden kommer sändningarna sällan inpassning på skolschemat. att överskrida 15 minuter. för klasslärarstadierna till ökad D Införandet av program uppmuntrar eftersom de lättare låter sig inordnas i undervisningen än satsning program för högre stadier.

USA Som håll i detta betänkande har USA med sin framgår på många avancerade teknologi rik erfarenhet av användning av AVM i olika Detta gäller också ungdomsskolan. Om man utbildningssammanhang. dessutom betänker att svenskt reformarbete inom skolan har hämtat impulser från amerikansk forskning, kan man fråga sig varför Sverige, Norden och Europa överhuvudtaget i så obetydlig utsträckning utnyttjat amerikansk erfarenhet av ”instructional television”, som faktiskt är fallet. Skälet är bl. a. att radions och televisionens struktur och skolväsendets organisation i väsentliga avseenden skiljer sig från våra förhållanden. Etermedierna i USA är huvudsakligen reklamfinansierade, vilket inte lämnar mycket utrymme åt utbildningsprogram. Skolväsendet i USA är inte överstatligt organiserat utan är varje delstats uteslutande Dessutom råder ett starkt lokalt inflytande över skolornas privilegium. administration. Dessa förhållanden har både positiva och negativa effekter. En är av ekonomisk art. Eftersom TV-verksamheten drar höga kostnader om man vill nå god kvalitet, har också i USA gjorts försök att samordna flera staters av TV i undervisningen. För ett antal år sedan prövades utnyttjande sålunda i Mellan-Västern s. k. ”Air-borne television”, som möjliggjordes att flygplan med inmonterade videobandmaskiner och sändargenom kretsade över ett stort område och möjliggjorde för i princip 5 utrustning milj. ungdomar att se samma program. Detta försök har numera upphört. I New har ett antal stater samordnat sina strävanden att England åstadkomma goda TV-program genom att göra gemensamhetsproduktioner och därmed öka kvaliteten och hålla kostnaderna nere. Dessa existerar fortfarande. Den lokala TV:n som utsänds samproduktioner över en stad eller del av en stat har naturligtvis den stora fördelen att arrangörerna kan stå i nära kontakt med avnämarna. En TV-producent och en TV-lärare kan arrangera studiedagar med de lärare som ska använda en kommande säsongs program och därvid gå igenom hela TV-kursen i förväg, diskutera innehållet och fördela ansvarsuppgifterna mellan TV:s ”master teacher och lärarna i skolan eller skolorna. Men också nackdelarna är uppenbara. Dessa stationer, vilkas kostnader bestrids

192 Ungdomsskolan

av den lokala skolförvaltningen, har i allmänhet mycket begränsad budget. Produktionen blir inte av professionell kvalitet och man har oftast inte råd att skaffa de programinslag som man skulle behöva för att nå de mål man ställt upp för sig. Situationen är jämförlig med den som skulle inträffa om all programverksamhet i Sverige skulle skötas och kostnaderna för den bestridas av en länsskolnämnd eller av Skolstyrelsen i de större kommunerna i Sverige. Men eftersom teknisk är utrustning relativt sett billigare att anskaffa i USA än i Sverige, ligger det närmare till hands att investera i utrustning och lämna initiativ till lärare att pröva sig fram med de nya medierna. Att döma av de hundratals experiment och undersökningar som under ca 25 år genomförts i USA, bl. a. med stöd av Ford-stiftelsen, vågar man göra påståendet att resultaten knappast har motsvarat de förväntningar som man ställt sig. År 1970 avlämnades till den amerikanska kongressen ett betänkande om undervisningsteknologins användning i USA, det förmodligen mest omfattande studium som gjorts någonstans av denna art. Ur denna undersökning citeras några slutsatser. Televisionen upptar mindre än 3 % av den totala undervisningstiden inom grundskolan i 16 av landets största städer. 1 Boston som har en av landets bästa skol-TV-stationer, ägde stadens 148 primärskolor sammanlagt endast 150 TV-mottagare. Trots framväxten av lokala bandcentraler har drömmen om att kunna maximalt utnyttja resurserna inte kunna förverkligas. Tvärtom har mångfalden av lokala produktionsenheter inneburit ett slöseri med talang och pengar. Underutnyttjade studior är en påminnelse om undervisnings- TVzs ställning i amerikansk undervisning f. n. Skolradions omfattning framgår av driftbudgetens storlek. En normal budget ligger på 20 000 dollar per år. Som förklaring till de nedslående erfarenheterna anges bl. a.

D Det råder stor brist på praktiska kunskaper om vad inlärningsprocessen innebär. Det ges fortfarande alltför få anvisningar för pedagogerna hur medievalet ska ske. D Resurserna är otillräckliga. Större delen av anslagen går åt till lärarlöner, byggnader och underhåll. D Den institutionella undervisningens struktur hindrar reformer och ett genomförande av ett undervisningsteknologiskt tänkande. Som specifika orsaker till misslyckandet anges: Ointresse från skoladministrationens sida, dålig programkvalitet, låg kvalitet på utrustningen, medierna är ej tillräckligt lättillgängliga för lärarna, lärarna är inte utbildade för nya medier, mediespecialisterna engageras inte i den centrala planeringen. Ur betänkandets rekommendationer: USA bör öka sina insatser i fråga om undervisningsteknologi i syfte att möjliggöra en höjning av undervisningens kvalitet och därmed också förbättra standarden för den enskilde medborgaren och för samhället i stort. Vår undersökning har visat att en enstaka insats av ett enda läromedel inte är verkningsfull. I bästa fall kan man därigenom stimulera undervisningen. Undervisningsteknologins

Ungdomsskolan 193

möjligheter kan endast utnyttjas i den mån den omfattas av pedagogerna som ett system som integrerar en rad mänskliga och materiella resurser i den totala undervisningsprocessen.”

Japan Japans NHK (Nippon Hoso Kyokai) är världens största public serviceföretag när det gäller framställning av undervisningsprogram i radio och TV. NHK har fem kanaler, tre för radio och två för TV, som helt finansieras med licensmedel. Undervisningsprogrammens andel av programutbudet framgår av figur 8.1. Cirklarna visar undervisningsprogrammens andel av det japanska radiobolagets totalutbud. Sammanlagt sänds ll8 timmar TV och 120 timmar radio för undervisningsändamål varje vecka. (Ur NHK Today and Tomorrow, specialnummer om undervisningsprogram, 1973). Under en normalvecka utsänder NHK över hundra skolprogram vardera i radio och TV. Schemat fastlägges i en rådgivande kommitté och undersökningar om programmens användning utföres av ett självständigt forskningsinstitut för massmedia. Programmen avses aldrig täcka hela kurser utan användes av läraren tillsammans med andra läromedel. Ibland kan de betecknas som stimulansprogram, i andra fall utgör de läromedel

Under- Nyhållning ä??? 29,7 9;, 18 Nyheter 43, 2 Z- tim. /dag

Undervisning 60,2 9?

Undervisning 3.7 72- Radio 1 Radio 2 Radio 3

Nyheter 1,9 z

18 18 tum/dag tim./dag

Under- Undervisning 78,4 7.» visning

Allmän tv Undervisnings-tv

Figur 8.1 Undervisningsprogrammens andel av NHK :s totalutbud.

194 Ungdomsskolan

som kompletterar lärarens egen undervisning när denne inte har full kompetens att undervisa i ämnet i fråga eller när nytt kunskapsstoff eller ny metodik skall introduceras. Enligt NHK användes programmen mest i kindergarten, förskola och folkskola och utnyttjandet är väsentligt mycket högre för TV än för radio (75, 83, 86 resp. 23, l3 och 40 %). På högstadiet och gymnasiet där TV utnyttjas till ca 40 % är radions användning ungefär lika stor. I fråga om tillgång till apparater för mottagning av radio och TV erbjuder radio inga problem. För TV uppges finnas i genomsnitt en mottagare för varje klassrum inom folkskolan. I högstadieskolor börjar videobandspelare användas (33 % på högstadiet och 72% i gymnasieskolan).

8.5 Utredningar och undersökningar om behovet av AVM 8.5.1 Brister på läromedelsomrâdet Tillgången på tryckta läromedel är generellt sett god i ungdomsskolan. Bristerna gäller i första hand ljud- och bildprogram eller i vidare mening AVM, vilket framgår av de följande avsnitten. inom vissa utbildningsvägar föreligger emellertid också ett allmänt behov av läromedel. Redan i sitt andra betänkande tog läromedelsutredningen upp frågan om utveckling och produktion av läromedel inom olika former av specialundervisningen, vilket man återkommer till i sitt slutbetänkande Samhällsinsatser på läromedelsområdet” (SOU 1971:91). En besvärande brist på läromedel i allmänhet anses råda inom stora delar av specialundervisningen och i vissa ämnen igymnasieskolan, främst de yrkesinriktade. Utredningen stryker också under behovet av insatser för invandrarundervisningen. I 1973 års läromedelsproposition (prop. 1973:76) framhåller departementschefen bl. a.: ”Trots ett generellt sett rikligt utbud på läromedel finns områden inom skolväsendet som kännetecknas av en bristsituation. . . . Specialundervisningen, vuxenutbildningen, invandrarundervisningen och vissa av grenarna och varianterna i de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan samt skolans specialkurser är områden med läromdelsbrist.” (s. 85.) Genom tillkomsten av ett statligt produktionsstöd och inrättandet av Statens institut för läromedelsinformation har förutsättningarna för uppdagande av brister och behov på läromedelsområdet förbättrats. Samtidigt kan vissa allmänna brister avhjälpas genom produktionsstödet. I vissa fall kan emellertid också sådana behov tillgodoses genom produktion av AVM. Det gäller naturligtvis i första hand sådana utbildningar där den rörliga bilden kan tillföra - t. ex. målgruppen hörselskadade - kvaliteter utöver tryckt material. I det följande ges exempel på behov av AVM inom ungdomsskolan, så som de kommit till uttryck i utredningar och undersökningar. Därvid tas också upp frågan om insatser för elevgrupper med särskilda behov i

Ungdomsskolan 195

avsnitt 8.5.4. l kapitel 6 redovisas några grundläggande motiv för användning av ljud- och bildprogram eller, i vidare mening, AVM. Utifrån de samlade erfarenheterna vid TRU och SR/UTB och utifrån forskningsoch utvecklingsarbete om metod- och medieval på olika håll ilandet ges en sammanfattande beskrivning av de viktigaste kvalitativa egenskaperna hos medierna. När det gäller frågan om behov av AVM i ungdomsskolan är en sådan beskrivning betydligt svårare att åstadkomma. Motiven kan sägas vara allmängiltiga och ”objektiva i relation till de mål och den pedagogiska grundsyn som styr arbetet i skolan. Behoven däremot är speciella, ”subjektiva” och tidsbundna. Behoven är uttryck för olika bedömares om i vilka ämnen, för vilka syften och i vilka former uppfattning kvaliteterna hos medierna skall utnyttjas. De kan grundas både på kvalitativa och kvantitativa bedömningar.

Kvalitativa: D olika skolämnens behov av ljud- och bildprogram för att åstadkomma större åskådlighet och konkretion i studierna D brist på upplevelsematerial D speciellt föränderligt stoff (aktualitetsaspekten) D behov av att utveckla nya metoder och arbetsformer i undervisningen.

Kvantitativa: D brist på undervisningsmaterial (nytt ämne-ämnesmoment, liten målgrupp etc.) D brist på lärare eller behöriga lärare D rationaliseringsbehov. Behoven kan aktualiseras av t. ex.: D lärare och elever D SÖ och andra centrala eller regionala myndigheter D kommunala organ D bransch- och fackorganisationer D företrädare för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete D lärarutbildningsansvariga (grundutbildning och fortbildning) D läromedelsproducenter D andra intressenter (t. ex. föräldrar, politiska och andra organisationer) D bibliotekarier och läromedelsfunktionärer. En redogörelse för väsentliga behov av AVM för ungdomsskolans del torde inte kunna bli annat än exemplifierande. Kartläggningen kan emellertid ge en uppfattning om behovens mångfald och bredd och därmed tjäna som underlag för bedömningar om produktionsvolym och behov av eterutrymme.

8.5.2 Bedömningar gjorda av vissa utredningar och remissinstanser 1 TRU I:s första betänkande (SOU 1971:36) gjordes vissa antaganden om behov av AVM för skolan.

196 Ungdomsskolan

”inom skolväsendet förutses inte minst på grund av nya läroplaner och arbetsformer ett stort behov av läromedelssystem, som bl. a. ger möjlighet till en individualiserad och aktiverande undervisning och ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser. Grupperingen av stoffet inom ungdomsskolan på större arbetsområden osv. kommer också att ställa allt större krav på läromedlen. Inte minst verksamheten vid SR/UTB har visat på fördelarna med att härvid utnyttja inslag av radio och TV. Resultatet kommer här att uppnås successivt. En samlad bild av de ekonomiska och organisatoriska effekter läromedel med sådana inslag har är det dock svårt att bedöma innan bl. a. TRUAS samlade försök genomförts. (s. 65.)

Utöver detta allmänna konstaterande gjordes inga närmare försök att kartlägga de pedagogiskt betingade behoven av AVM. Man förutsåg mot bakgrund av tidigare erfarenheter av verksamheten vid SR/UTB och TRUAS ett stort behov av läromedelssystem inom ungdomsskolan”. Som exempel angavs de växande behoven inom vårdyrkessektorn. Bedömningarna om behovet av AVM utifrån rationaliseringsaspekten stannade också vid allmänna antaganden.

Vi har kunnat konstatera att det är möjligt att genom en omsorgsfull planering och lämpligt medieval framställa läromedelssystem för utbildningsväsendet, som med bibehållet utbildningsmål minskar undervisningsvolymen jämfört med traditionell uppläggning, dels genom kortare kurstid, dels genom minskat lärarbehov. (s. 62.)

I sitt slutbetänkande (SOU 1973:19) redogör TRUI utförligt för de resultat och erfarenheter som verksamheten givit under fem år. Man kommer därmed också in på frågan vilka behov som programverksamheten för ungdomsskolans del i första hand har velat tillgodose.

TRU-kommitténs direktiv är ett uttryck för de förväntningar som i mitten av 1960-talet fanns inom vissakretsar på olika håll i världen, att bandade radio- och tv-lektioner skulle ge omedelbara rationaliseringsvinster, främst i form av lärarbesparingar. En av huvudförutsättningarna för försöksverksamheten var nämligen den stora bristen på lärare, vilken gjorde det svårt för utbildningsmyndigheterna att svara mot de aktuella utbildningsbehoven och än svårare att genomföra den planerade utökningen med nya metoder och ämnen och expansionen till nya grupper, framför allt inom vuxenutbildningen. Genom förändringar i lärartillgången har en del av behoven av lärarbesparingar bortfallit och TRUzst försöksverksamhet har då i linje med den allmänna utvecklingen kommit att inriktas på en systematisk undervisningsplanering och läromedelskonstruktion i syfte att höja undervisningens effektivitet och kvalitet och att täcka behoven inom olika bristområden. Härigenom har försöksverksamheten kommit att ingå i det pedagogiska utvecklingsarbetet inom de berörda sektorerna av utbildningsväsendet.” (s. 54.)

Det arbete som bedrivits inom TRUAS har således i första hand kommit att inriktas på att utveckla läromedel som på olika sätt kan möta skolans behov av stöd för att utveckla nya arbetsformer och arbetssätt. Det har gällt att planera och producera läromedelslösningar som både skall bidra till verksamhetsformer i linje med skolans övergripande mål och samtidigt bidra till en fördjupad individualisering inom de olika skolämnena. Man har därvid kommit att använda och utveckla ett

Ungdomsskolan 197

erbjuder klara möjligheter till ett rationellt utnyttjande av lärarens arbete. Detta har i och för sig mycket litet samband med att tv-program ingår l. systemen. Planerade arbetspass med grupparbeten och individuellt arbete antingen med stöd av tryckt material eller tv- och radioprogram kan naturligtvis friställa lärartid. Hur denna tid skall disponeras är något som bör regleras i politiska och administrativa beslut. Den bör, enligt TRUAS uppfattning främst användas för att lösa de ständigt aktuella individualiseringsproblemen. Dessutom kan den användas för att lärarna skall få tid för allmänt elevvårdande insatser, för att arbeta med läromedelsutveckling och för egen fortbildning. Naturligtvis kan den friställda tiden tänkas använd för direkta besparingsåtgärder men då knappast utan en förändring av statsbidragssystemet, som låser bidragen till kommunerna till antalet lärartjänster. (SOU 1973:19, s. 198.)

Även om TRU I i sitt slutbetänkande inte direkt diskuterar vilka behov av AVM som finns i ungdomsskolan, ger dock slutsatserna och erfarenheterna indirekt ett uttryck för uppfattningar om de bakomliggande behoven. TRU ll sände ut slutbetänkandet till ett stort antal myndigheter och organisationer för att ”inhämta synpunkter på de redovisningar och diskussioner som ryms i betänkandet”. I ett följebrev formulerade TRU ll för ungdomsskolans del två frågor, som tog fasta just på kvalitetsfrågan (a) och rationaliseringsfrågan (b). a) Är de resultat och erfarenheter, som kommittén stödjer sina slutsatser på, tillräckliga för antagandet att förplanerade och förproducerade studiematerial med radio/TV och ljudband/bildband är verkningsfulla instrument för att nå angelägna mål i utbildningen? b)l rapporten framhålls den traditionella lärarrollen (där läraren helt självständigt avgör innehåll och arbetsformer) och det nuvarande budgetsystemet med statsbidragen knutna till antalet lärartjänster, som de viktigaste hindren att fullt utnyttja de pedagogiska och ekonomiska fördelar, som läromedelspaket av TRU-typ kan ge. Delar ni denna uppfattning och vilket av dessa båda hinder ser ni i så fall som det viktigaste och vilka möjligheter finns, enligt er bedömning, att påverka dessa? Ser ni några andra hinder? I så fall, vilka? Remissinstansernas svar bör kunna utgöra en viktig informationskälla när det gäller bedömningar av behovet av AVM utifrån kvalitetsaspekten (a) och rationaliseringsaspekten (b).

a) K valitetsfrågan SÖ instämmer i antagandet att förplanerade och förproducerade studiematerial med radio/TV och ljudband/bildband kan vara verkningsfulla instrument för att nå angelägna mål i utbildningen. Man understryker dock att endast studiematerialet som sådant, oberoende av information och övriga stödâtgärder, inte kan garantera måluppfyllelse. Man påpekar också att det läromedelsutvecklande arbetet inte kan sägas ha nått det stadium där mer vittgående konsekvenser kan dras. Det återstår ett omfattande arbete att samla gjorda erfarenheter och att komplettera

198 Ungdomsskolan

systematiskt angreppssätt vid planering och produktion av läromedelspaketen. När det gäller möjligheten till rationaliseringsvinster med hjälp av radio och TV konstateras i betänkandet att förutsättningarna delvis har förändrats. Lärarbristen har i huvudsak hävts och synen på mediernas användning i undervisningen har blivit en annan. Om således frågan om de separata mediernas möjligheter att bidra till en rationalisering av undervisningen tonats ner, så framhävs i stället läromedelssystemens möjlighet i detta avseende. Det uttrycks av TRUAS på följande sätt i betänkandet:

Förproducerad undervisning av den typ som TRUAS-projekten utgör kunskapen om de olika faktorer som bör ges inflytande vid planering, konstruktion, produktion, utprövning och nyttjande av läromedel. Särskilt framhålls att det förplanerade och förproducerade läromedlen inte får försvåra elevernas och lärarnas frihet att själva sätta sin prägel på undervisningen. Visserligen är det, enligt SÖ:s mening, en skenbar motsättning mellan å ena sidan kravet på en mer medveten av planering undervisning och å andra sidan kravet på elevernas medinflytande och lärarnas självständighet. Men det är icke desto mindre en.väsentlig fråga för framtiden att öka lärarnas och elevernas engagemang i det läromedelsutvecklande arbetet bl. a. genom reellt medinflytande i processer, som rymmer behovsinventering, behovsprioritering, precisering av krav på läromedel, medieval, tekniskt utförande, organisatorisk planering osv. I princip instämmer länsskolnämnderna i Skaraborgs län, Värmlands län, Västerbottens län och Älvsborgs län i antagandet att förplanerade och förproducerade studiematerial med radio och TV kan vara verkningsfulla instrument för att nå angelägna mål i utbildningen. Tveksamma är länsskolnämnderna i Jämtlands län, i Kopparbergs län och i Örebro län. Länsskolnämnden i Skaraborgs län anser att försöksverksamheten har avsatt sådana värden att den bör fortsätta. Man pekar på behovet av att dela upp studiekurserna i ett antal från varandra fristående men sinsemellan samordnade moduler. Högstadiet och gymnasieskolan torde genom ett sådant system kunna nå optimala undervisningsbetingelser. Därigenom skulle också en central planering förenas med en lokal anpassning. Flera remissinstanser framhåller modulsystemet, bl. a. länsskolnämnden i Älvsborgs län och Kopparbergs län. Länsskolnämnden i Jämtlands län framhåller att radio och TV måste ses som komplement i undervisningen. Medierna lämpar sig bäst för grundläggande undervisning av typen lära sig läsa eller grunderna i naturvetenskapligt tänkande och kompletterande moment inom olika utbildningar och stadier. Här avses speciellt sådana inslag som det år svårt att erhålla på andra vägar, t. ex. miljöskildringar, viktiga experiment etc. Behovet av heltäckande etermedieundervisning minskar generellt ju högre nivå man befinner sig på. Länsskolnämnden i Kopparbergs län framhåller att förproducerat material i första hand skall sättas in där undervisningssituationen avviker från det normala (t. ex. lärarna har inte adekvat utbildning, klasserna är mer än vanligt heterogena i olika avseenden etc.).

Ungdomsskolan 199

i Göteborg och Stockholm instämmer i huvudsak i Lärarhögskolorna om värdet av förplanerade och förproducerade studiematerial. antagandet Lårarhögskolorna i Malmö och Uppsala är mer tveksamma. Lärarhögskolan i Göteborg betonar vikten av att större hänsyn tas till användningen i klassrummet samt lärarnas fortdistributionsproblemen, bildning. Lärarhögskolan i Malmö pekar framför allt på behovet av ett bibehållet fritt val i undervisningen. av de Lärarhögskolan i Uppsala finner det svårt att särskilja effekterna olika komponenterna i undervisningen. Man anser att ljud och bild är värdefulla inslag men man betonar vikten av att lärare och elever själva kan välja material. Instämmer i antagandet gör skolstyrelserna i Haninge kommun, Haparanda kommun, Karlstads kommun, Söderhamns kommun samt Växjö kommun. Tveksamma är skolstyrelserna i Malmö och Skellefteå. Skolstyrelsen i Skellefteå kommun finner att de ekonomiska fördelarna inte förefaller stora jämfört med kostnaderna för konventionell undervisning. Men att de pedagogiska fördelarna av läromedelspaket av TRU-typ är sådana att fortsatt försöksverksamhet bör främjas. Man finner som svar på den första frågan att de redovisade försöken visar att TV och radio kan vara värdefulla hjälpmedel för att nå de ämnesspecifika målen, såväl som övergripande mål som motivation, aktivitet, konkretion, individualisering och samarbete. Man varnar dock för ett visst överutnyttjande av TV och radio. Skolstyrelsen i Söderhamns kommun menar att förplanerade och studiematerial med radio/TV och ljudband/bildband utan förproducerade tvivel kan vara utmärkta instrument för att skapa bättre undervisningsresultat. SAF instämmer endast delvis i den första frågan. Man understryker att ett förplanerat och förproducerat studiematerial måste tillgodose kravet på en individualiserad studiegång. SR menar att det inte torde råda något tvivel om att radio och TV, i kombination med andra åtgärder, är verkningsfulla instrument för att nå mål i utbildningen. Även om de resultat och erfarenheter som angelägna kommittén redogör för inte innehåller några klara bevis för en sådan slutsats. Man framhåller vidare att mycket av intentionerna i läroplanerna för och gymnasieskolan och mycket av resultatet från den grundskolan pedagogiska forskningen inte torde kunna förverkligas i undervisningen om de inte förmedlas via förplanerade och förproducerade läromedel. SR framhåller också att den systematiska undervisningsplaneringen inte alltid behöver leda till produktion av större multimedieserier. I kan relativt renodlade TV- eller radioserier vara den många sammanhang adekvata insatsen. Svenska kommunförbundet anser, när det gäller den första frågan, att det inte torde råda något tvivel om att man särskilt inom gymnasieskolans yrkesinriktade linjer behöver samhälleligt stöd för produktion och distribution. Vidare torde det finnas betydande uppgifter för etersänd

200 Ungdomsskolan

undervisning t. ex. för program med aktualitetsinslag. Förbundet understryker också att det är nödvändigt att man inte isolerar produktionsfrågorna från distribution och den rent praktiska användningen i skolorna. Utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) påpekar att den första frågan egentligen rymmer flera. En är om den mer eller mindre systematiska undervisningsplanering som sker före och i anslutning till läromedelskonstruktionen är ett verkningsfullt instrument för att nå angelägna mål i utbildningen. En annan är vilken roll olika presentationssätt och medier spelar i undervisningsprocessen. Man understryker att .mål- och processbeskrivningsarbetet så långt möjligt skall formas så att de utgör en hjälp och modell för planeringsarbetet i olika led ända ner till den konkreta undervisningssituationen. Detta för att lärare och elever skall få behålla en viss valfrihet i den egna konkreta kurs- och arbetsplaneringen. Om de förplanerade och förproducerade läromedlen uppfyller dessa krav och kraven på en flexibel och efter behoven anpassad användning torde de aktivt kunna bidraga till måluppfyllelsen.

b) Rationaliseringsjrâgan Denna fråga innehåller två delfrågor. Den ena gäller om den traditionella lärarrollen står i vägen för ett fullt utnyttjande av de pedagogiska fördelarna med läromedelspaket av TRU-typ. Den andra delfrågan gäller om det nuvarande budgetsystemet med statsbidragen knutna till antalet lärartjänster är ett hinder för att kunna göra ekonomiska vinster med hjälp av läromedelspaket. Flera remissinstanser delar uppfattningen att den traditionella lärarrollen fortfarande är ett hinder för ett fullt utnyttjande av läromedelssystem. Det gör bl. a. Sö, Iänsskolnämnderna i Kopparbergs län, Västerbottens län, Örebro län, skolstyrelsen i Söderhamns kommun, SAF och SR. Några yttranden framhåller emellertid att lärarrollen redan har förändrats i en sådan riktning att det i dag borde vara möjligt att fullt utnyttja de pedagogiska fördelarna med läromedelssystem. Det gör bl. a. lärarhögskolan i Stockholm, skolstyrelserna i Haninge och i Haparanda kommuner. När det gäller möjligheten att göra direkta i rationaliseringsvinster ekonomisk mening, framhåller det övervägande flertalet remissyttranden att sådana inte kan åstadkommas med Flertalet läromedelspaket. remissinstanser pekar i stället på möjligheten att med hjälp av läromedelssystem öka lärarens tid för andra angelägna arbetsuppgifter, framför allt individuell handledning av eleverna. Skolstyrelsen i Söderhamn framhåller att TRU-läromedlen inte får ses som rationaliseringsinstrument i krasst ekonomiskt hänseende men väl som hjälpmedel att öka lärarens möjligheter att ge personligt stöd och stimulans till eleverna. De flesta remissyttrandena välkomnar ett förändrat budgetsystem. Så menar bl. a. utredningen om skolan, staten och kommunerna att (SSK) ett annat, mindre detaljerat regelsystem och ett mer neutralt och inte kostnadsanknutet statsbidragssystem på skolans område skulle skapa utrymme för en lokal planering av undervisningsprocessen med utrymme

Ungdomsskolan 201

bl. a. för en mer flexibel resursdisposition än den nuvarande. En annan typ av statsbidrag torde emellertid inte leda till väsentligt ökad användning av lärarersättande studiematerial, som Kommunförbundet framhåller. Sammanfattningsvis kan således konstateras följande: Flertalet remissinstanser instämmer i antagandet att förplanerade och förproducerade studiematerial med radio/TV och ljudband/bildband är verkningsfulla instrument för att nå angelägna mål i utbildningen. Flertalet yttranden välkomnar ocksåett studiematerial som underlättar för läraren att utveckla sina nya roller i undervisningen. Man ställer positiv till en friare resursanvändning än vad det nuvarande sig också statsbidragssystemet medger. Flertalet remissorgan awisar däremot tanken på att direkt ekonomiska vinster står att vinna genom att ersätta lärare med studiematerial med radio/TV och ljudband/bildpand. Uttryckt i behovstermer menar således flertalet remissinstanser att det föreligger ett behov av AVM för att höja undervisningens kvalitet och för att frigöra lärarna för andra angelägna uppgifter - främst av individualiserande slag - i undervisningen.

8.5.3 Behovsundersökningar genomförda av SÖ och SR

I linje med avtalet mellan SÖ och SR har sedan 1966 årligen genomförts särskilda inventeringar av programönskemål bland lärare, elever, länsskolnämnder, fackorganisationer, lärarhögskolor, Kommun- och Landstingsförbunden och andra intressenter på skolans område. I syfte att ge en inblick i vilken typ av programinsatser, som iallmänhet önskas, skall här något behandlas utfallet av de två senaste årens behovsanalyser. Som framgår av avsnitt 8.3.3 behandlas det ena året övergripande programönskemål, vilket motiverar att frågor och det andra året konkreta bägge årens behovsanalyser tas upp här.

1973 års behovsanalys I den PM som låg till grund för behovsanalysen våren 1973 behandlades en rad övergripande frågor. Det gällde bl. a. målgrupper och programformer. Skrivelsen hade karaktären av en programförklaring med utgångsi de synpunkter som året före hade lämnats av en rad punkt remissinstanser. I fråga om målgrupperna fastslogs i skrivelsen att huvudparten av programutbudet inriktas mot de stora målgrupperna och de breda ämnena. Denna uppfattning delades av det övervägande antalet remiss- Flera underströk dock behovet av insatser också för

_instanseråret före.

olika minoritetsgrupper. Behovet av insatser för elever med särskilda behov diskuteras i avsnitt 8.5.4. När det gäller programformer diskuterades i skrivelsen avvägningen i utbudet mellan fristående program, momenttäckande multimedieprojekt och läsårsmaterial eller s. k. heltäckande serier. Flertalet remissinstanser

202 Ungdomsskolan

önskade punktinsatser i form av multimediekombinationer av ljud, bild och tryckt material. Många önskade också fristående program och ett fåtal heltäckande material. Behoven av de olika typerna av insatser varierar beroende på ämne och stadium. Så skrev t. ex. länsskolnämnden i Kronobergs län: ”Från lärare på mellanstadiet är reaktionen positiv för radions kurseri engelska och svenska. Det förefaller som om s. k. heltäckande programserier skulle vara värdefullast i främmande och svenska och det

språk

omdömet gäller även i stor utsträckning serier för I högstadiet. orienteringsämnena däremot förefaller önskemålen gå i riktning mot mera fristående programavsnitt, som kan användas oberoende av varandra och mera fritt kan passa in i den enskilda lärarens och lärarlagets planering.

Remissbehandling Remissinstanserna tar upp vissa angelägna frågor. Det gäller programformer, dvs. vilken typ av insatser man i första hand önskar. I det sammanhanget framförs många konkreta programönskemål, både i form av riksutbud och i form av regionala insatser. Dessutom diskuteras produktion av programserier till stöd för skolans personlighetsutvecklan-

de arbete och därmed behov av serier till stöd för att vidareutveckla

nya metoder. Flera remissorgan för också fram behovet av programinsatser i anslutning till lärarfortbildningen.

A Synpunkter på utbudets utformning och inriktning

Skolprogrammen i dagens skola Länsskolnämnden i Östergötlands län framför i sitt yttrande synpunkter på skolprogrammens roll i skolan. Man anser att skolprogrammen har en betydelsefull uppgift att fylla i dagens skola. Man framhåller att skolprogrammen är en läromedelsresurs som kan utnyttjas i skolans utvecklingsarbete. Lärarna bör ha _god nytta av programserierna vid försöken att förverkliga läroplanens övergripande mål samt vid utformningen av undervisningen enligt läroplanens intentioner med den ”nya” lärarroll, som dessa kräver. Det är, enligt nämnden, speciellt i vissa avseenden som radio och TV framträder som överlägsna övriga läromedel. Medierna kan förmedla aktuell information. Tidningar, radio och TV bör ställas till skolans förfogande för samarbete, inte som konkurrerande informationskälla. Inom skolans värld, menar nämnden, finns en personalstab som i de flesta fall i hela sitt liv har befunnit sig just i skolan. Det vore därför olyckligt om kontakten med omvärlden förmedlades enbart och silades av denna stab med oundvikliga och oftast omedvetna värderingar, som den tillägnat sig. Radio och TV kan ta med skolans människor uti det arbetsliv som är vardagen för de flesta människor. Framför allt TV-n skulle därmed bli skolans fönster mot det övriga samhället. Enligt nämndens mening bör man också kunna tänka sig en begränsad

Ungdomsskolan 203

till förmån för högkvalitetsproduktion inom områden programkvantitet där traditionella läromedel antingen saknas eller är klart underlägsna.

Programformer

Flertalet remissinstanser framhåller behovet av punktinsatser i form av fristående program eller flermedieserier. Många önskar aktualitetsproi Gävleborgs län anser att multimedieprogram av gram. Länskolnämnden har en given plats i undervisningen. Sådana radio- och punktkaraktär TV-program (ev. med texthäfte) kan plockas in i-undervisningen på sin rätta plats och i rätt ögonblick alltefter den enskilda skolans eller klassens behov och önskemål. Länskolnämnden i Hallands län framför speciella motsvarande synpunkter. Man anser att satsningar i första hand skall av skolväsendet och i ämnen där TV och radio som göras på sektorer medier är överlägsna, t. ex. aktualitetsprogram, teater och demonstrationsförsök. Sveriges Lärarförbund menar att utvecklingen tycks peka mot att utbudets karaktär skall präglas av programinslag i form av punktinsatser vilka kan tjäna som komplement till andra förlagsproducerade läromedel avsedda för undervisning i vanlig klass insatserna bör då göras där SR:s multimediematerial visat sig vara överlägset annat material. speciella Hänsyn bör här tas speciellt till sådana moment eller undervisningsområden där radio/TV har speciella förutsättningar att skapa stimulans, individualisering och elevaktivitet. SÖ framhåller att momenttäckande serier är att föredra för vårdområdets del framför enstaka program. material, t. ex. arbetsblad och andra trycksaker, bör Kompletterande utarbetas då det i de flesta fall, av pedagogiska skäl, är angeläget att sådant finns. När det gäller s. k. heltäckande studiematerial eller läsårsmaterial också SÖ att dessa var värdefulla under de år då Lgr 69 påpekar introducerades. Den försöksverksamhet som SR:s arbete inneburit har givit erfarenheter inom flera ämnesområden som kan komma skolan till l vissa fall bör också enligt SÖ satsningen på heltäckande material nytta. fortsätta, men annars bör dock SR inom vissa ämnen t. ex. svenska, moderna språk och musik mer satsa på punktinsatser. Flera remissyttranden varnar för s. k. heltäckande material bl. a. länskolnämnderna i Hallands, Jämtlands och Skaraborgs län. Länskolnämnden i Gävleborgs, Skaraborgs län menar att i den mån s. k. heltäckande läromedelssystem produceras bör de rent metodiskt konstrueras enligt arbetsområdesprinciså att den enskilda skolenheten/kommunen har pen och avgränsas totalt möjlighet att komponera sitt eget ”läsårsprogram” ur skilda läromedelsutbud och egen produktion. Däremot anser man det självklart att språkserier är heltäckande.

Inriktning De synpunkter som framförs av länskolnämnden i Västernorrlands län när det gäller utbudets inriktning återkommer på olika sätt även iandra nämnden bör insatserna prioriteras på fyra huvudyttranden. Enligt

204 Ungdomsskolan

SOU l975z28

sektorer. Satsning bör i första hand göras på de målgrupper som f. n. av olika anledningar ägnas mindre intresse av läromedelsproducenterna. Satsning bör i andra hand göras på ämnesområden där lärarbrist eller bristande lärarkunskaper råder. Hit hör av tradition filmkunskap och teater, program i danska, norska, engelska, ekonomi, konst, trafik och teknologi. Olika linjer i den tvååriga gymnasieskolan har också stora behov av insatser. l tredje hand bör satsning göras på medie- och metodområden, som konventionella läromedel inte kan klara av. Hit hör skolans behov av konkretisering, framför allt på den rörliga bildnivån. Produkter av typen Kina i dag, liksom studiebesök med hjälp av radio- och TV-program i arbets- och boendemiljöer har även den fördelen att de är aktuella. Nämnden framhåller också att värdefulla ur program SR:s vanliga programutbud bör göras tillgängliga för skolan på lämpligt sätt. Satsning böri fjärde hand göras på elev- och lärarattitydsidan. När det gäller önskemål om insatser för elever med särskilda behov hänvisas till avsnitt 8.5.4. Länsskolnämnden i Västmanlands län anser att utbudet av program för grundskolan nu är så omfattande att en begränsning av nyproduktionen bör ske för denna skolform till förmån för gymnasieskolan. Länsskolnämnden i Örebro län framhåller att det är utomordentligt angeläget med större satsningar på gymnasieskolan med inriktning på främst de tvååriga yrkesinriktade Punktinsatser linjerna. bör prioriteras. Program av aktualitetskaraktär bör, som hittills, vara fristående medan satsningarna därutöver bör ske i form av multimedier. Nämnden pekar också på behovet av program som tar upp samverkan mellan skolans stadier och som kan utgöra basmaterial för samordnade studiedagar, vilket är en väg att gå för att minska elevsvårigheter vid Övergångarna. Länsskolnämnden i Skaraborgs län pekar på stora behov av insatser för gymnasieskolans yrkesbetonade linjer. Man framhåller att undervisningssituationen där är mest komplicerad beroende dels på att de allmänna ämnena har utvidgats eller nytillkommit, dels på att elevernas studiemotivation är, relativt sett, lägre än på andra av gymnasieskolans linjer. Skolledarförbundet beklagar att stora satsningar ännu inte kunnat göras för gymnasieskolan och då särskilt de tvååriga linjerna. Förbundet anser också att en ökad satsning på SYO-verksamheten är angelägen. SÖ understryker också behovet av att man i programverksamheten tar stor hänsyn till studie- och yrkesorienteringen. Den aspekten bör betonas i program såväl för samhällskunskap, arbetslivsorientering, yrkestekniska ämnen som för svenska och socialkunskap. Inom vårdområdet finns ett stort antal lågfrekventa studievägar för vilka behov av läromedel är stort. Satsningen för dessa grupper kan dock begränsas till de moment av allmänt grundläggande karaktär som ingår i flertalet utbildningar, varigenom målgruppen blir betydligt större. Länsskolnämnden i Östergötlands län framhåller den stora bristen på filmtitlar i sådana ämnen som svenska och kemi i grundskolan och att de allra flesta ämnen för gymnasieskolan för närvarande helt saknar tillgång till rörlig bild. Den nuvarande produktionen är blygsam i förhållande till den

SOU 975:28 Ungdomsskolan 205

myclet stora efterfrågan, menar nämnden. Det är angeläget att skolans bristområden, vad avser rörlig bild, prioriteras vid fördelningen av medel. Erligt länsskolrzämnden i Skaraborgs län är behovet i de naturvetenämnena framför allt punktinsatser med kombinationen radio skapliga TV och trycksak. Man framhåller särskilt material som visar och/eller komplicerad apparatur, processer av olika slag m. m. som inte går att visuaisera i den ordinarie undervisningen.

Swnska facklärarförbundet framhåller behovet av program för ämnet

hemlunskap i grundskolan.. Punktinsatser är önskvärda kring hygien och hälsa kring familj och samlevnadsfrågor och kring hushållsekonomi. Serierna bör utformas som kombinationer av radioprogram och TV och För slöjdämnena rekommenderas också punktinsatser i form trycksaker. av erstaka program med radio och PV/trycksak. Ytterligare insatser runt frågan samverkan förskola/lågstadium understryks. Lärarhögskolan i Stockholm understryker behovet av program som i högre grad, än som nu är fallet, bidrar till att initiera sådana processer somi problem eller sig leder fram till att man ger sig i kast med verkliga till aktiviteter som leder till upptäckt av problem. Man anser att skolan behöver program inom alla ämnen av denna typ där inga slutgiltiga facitösningar ges. Lärarhögskolan pekar också på behovet av program och annat material för den fortsatta läsundervisningen. Sådant material skulle utformas som ett stadieövergripande och stadieöverbryggande material med olika nivåer. Behovet av insatser i gymnastik framhålls också, särskilt moment som kroppen, kosten, konditionen, personlig hygim och motionens betydelse. Lärarhögskolan i Malmö framhåller det önskvärda i att skolan på lämrligt sätt får tillgång till SR:s allmänutbud. Man påpekar bl. a. att i progam av typ Familjespegeln, OBS-Kulturkvarten, Insändaren, Tidsspeanvändbara i undervisningen. geln och Focus finns inslag som är mycket Det vore därför, enligt lärarhögskolans mening, önskvärt att vissa programinslag kunde sändas i repris i skolradion, då dessa program automatiskt bandas av AV-centralerna. Sieriges Lärarförbund tar upp frågan hur man till skolans personal skall kunna återföra resultaten av forsknings- och utvecklingsarbetet på undervisningens område. Det gäller då frågan hur lärare skall få del av andra lärarerfarenheter, metoder och arbetsformer inom ramen för ett utvecklingsarbete som strängt taget alla lärare dagligen är inblandade i. Man menar att SR bör kunna göra betydande insatser i nära kontakt dels med forskningsarbetet inom området och dels med olika lärare och lärargrupper med praktiska erfarenheter från berörda områden. Ett, enligt förbundet, övergripande pedagogiskt problem gäller det individualiserande arbetssättet i anslutning till programutbudet. Behovet av individualiserande är utomordentligt stort och individualiseläromedel bör få en starkare genomslagskraft i det framtida programringsaspekten utbudet.

206 Ungdomsskolan

Regionala insatser Flera remissinstanser understryker behovet av regionala insatser. Det gäller bl. a. regionala serier i hembygdskunskap, vilket bl. a. länsskolnämnden i Örebro län framhåller. Lärarhögskolan i Kalmar framhåller också att de regionala satsningarna uppskattas av lärare. Samarbetet med länsskolnämnderna bör vidgas på detta område. Det finns behov av

hembygdsprogram, särskilt om eleverna kan ledas in på egna aktiviteter.

Länsskolnämnden i Östergötlands län menar att den föreslagna lokalradion förefaller att bli ett utmärkt komplement till riksradion sett från allmän samhällelig synpunkt. För skolans del skulle lokalradion kunna vara till stor nytta genom att man från skolmyndigheternas sida finge en kanal som kunde utnyttjas för information till föräldrar och övrig intresserad allmänhet omkring utbildningsfrågor. SÖ framhåller att behovet av lokal information om arbetsmarknad, näringsliv och utbildningsvägar är stort. Lokalradion bör kunna ge värdefulla tillskott till den information som ges på annat sätt i skolan, speciellt vad gäller dagsaktuella förhållanden. En annan uppgifrför lokalradion kan vara att hjälpa till med marknadsföringen av de elever som lämnar skolan och söker sig ut på arbetsmarknaden. Man framhåller att den lokala arbetsmarknaden är särskilt besvärlig för ungdomar i norra Sverige och i mellersta Sveriges skogslän. En förstärkt information är för dessa ungdomar särskilt angelägen. En vidareutveckling och en utvidgning av lokalprogramverksamheten vore ett värdefullt tillskott till det regionala samarbete som är av stor betydelse för en väl fungerande studie- och yrkesorientering.

B Behov av programinsatser till stöd for skolans personlighets-

utvecklande arbete Med få undantag anser de flesta remissorganen att radio och TV är särskilt lämpliga medel att på olika sätt behandla de s. k. övergripande målfrågorna i läroplanerna. Det gäller då både program om de övergripande målens plats i undervisningen och elevmaterial där personlighetsutvecklande mål integreras med kunskaps- och färdighetsmål. Att radio och TV kan bli ett värdefullt stöd i skolans personlighetsutvecklande arbete framhålls av bl. a. länsskolnämnderna i Gävleborgs, Hallands, Jämtlands, Skaraborgs, Västmanlands, Örebro och Östergötlands län. Man understryker dock med tanke på den stora spridningen och de ofta kontroversiella och värderingar frågor som det gäller, att programmens utformning är en mycket grannlaga uppgift och att verksamheten därför måste skötas med allra största omsorg. Länsskolnämnden i Hallands län menar att sådana program också kan göras användbara för föräldrar, skolstyrelseledamöter m. fl. Även Iärarhögskolorna i Malmö, Stockholm och Umeå anser det betydelsefullt att skolprogrammen i högre grad än tidigare låter de övergripande målen komma i förgrunden. De har alltför länge legat obeaktade i det melodiska arbetet.

Ungdomsskolan 207

SÖ anser att det finns skäl som talar för att skolprogrammen i ökad grad skall innehålla program som hjälper skolan att nå de övergripande målen. Ett sådant arbete kräver dock stor grannlagenhet i objektivitetsl SÖ:s sammanfattande svar framhålls också nödvändigheten av frågor. att läromedelslösningarna inte får leda till konflikt med vad som i sätta sin läroplanerna sägs om elevens och lärarens frihet att självständigt prägel på undervisningen. Man påpekar emellertid att SR/UTB på olika sätt sökt vidareutveckla formerna för planering och produktion, så att läromedlen och deras eventuella styrningseffekt inte omöjliggör en naturlig samplanering mellan lärare och elever. SÖ finner det angeläget att denna typ av utvecklingsarbete fortsätter. att personlighetsutvecklingen inte Sveriges lärarförbund understryker som ett separat ämne, helt frikopplat från kan tas upp till behandling andra aktiviteter och undervisningsmoment i skolan utan måste utgöra en del av allt arbete. Den personlighetsutvecklande aspekten bör integrerad således alltid finnas med i varje programinsats oavsett om denna är av mer karaktär eller har formen av en punktinsats. Väsentligt är att heltäckande inom de Samhällsorienterande ämnena. denna synpunkt gör sig gällande

C Behov av programinsatser i lärarfortbildningen

Flera yttranden berör behovet av lärarprogram. Följande två yttranden är för synpunkter som framförs även av andra remissinstanrepresentativa ser. Lärarhögskolan i Göteborg efterlyser en större satsning på olika lärarprogram. Man menar att det samarbete som nu i Sözs regi sker mellan lärarhögskolor och länsskolnämnder också borde omfatta SR:s aktiva medverkan. SR skulle med andra ord inte kopplas in först vid av enstaka redan beslutade projektelement, utan etermegenomförandet diernas skall finnas med vid planeringen av hur olika möjligheter skulle kunna genomföras. Undersökningar borde fortbildningsinsatser avseenden rationaliseringsvinster skulle kunna göras genom göras i vilka ett ökat av radio/TV. Via lärarfortbildning borde också utnyttjande lärarna ges bättre förutsättningar och beredskap att pröva olika vägar för att mäta de svagpresterande elevernas behov. Lärarhögskolan framhåller att den starkt ökade studiematerialframställningen inom lärarfortbildde senaste åren tyvärr inte besvarats med motsvarande köplust. ningen Ett resultat av detta har blivit att högprioriterade fortbildningsinsatser därigenom helt enkelt inte kommit att genomföras på det sätt som var avsett. Lärarhögskolan finner det angeläget att SÖ och SR överväger vilken service SR/UTB skulle kunna ge ifråga om verkligt angelägna fortbildningsprojekt med hänsyn till att dessa för mottagarna ställer sig från kostnadssynpunkt mycket tilltalande. Sveriges lärarförbund framhåller att ett läromedel av vad slag det vara månde inte kan utnyttjas till sin fulla kapacitet om det inte introduceras sätt och om inte den lärare, som avser att utnyttja det i sin på rätt erhåller en tillfredsställande utbildning på läromedlet i undervisning,

208 Ungdomsskolan

fråga. Av den anledningen, menar förbundet, är det nödvändigt att alla program, som produceras av SR, i sig innehåller en inledande komponent av lärarutbildande och informerande karaktär. Presentationen av ett läromedel, ett program eller programinslag blir på så sätt i sig en form av lärarfortbildning. Framsteg inom den grundläggande färdighetsträningen, i första hand på låg- och mellanstadierna, bör t. ex. kunna utgöra grunden för anelägna fortbildningsprogram. Detta är ett exempel på områden där SR borde kunna göra en väsentlig insats för lärarfortbildningen, som komplement till bl. a. länsskolnämndernas fortbildningsverksamhet. Därutöver torde SR kunna göra en viss fortbildningsinsats genom ett lokalt utnyttjande av etermedierna.

1974 års behovsanalys

Det vanliga remissförfarandet kompletterades våren 1974 med en undersökning rörande behov och programönskemål från 350 slumpmässigt utvalda skolor, på grundskole- och gymnasieskolenivå. Svarsfrekvensen blev för låg- och mellanstadier samt gymnasieskolan omkring 60 %, för högstadiet omkring 40 %. Bortfallet får anses vara normalt vid undersökningar av denna typ. Antalet konkreta programönskemål närmade sig tusentalet. Flertalet ämnen såväl inom grundskolan som i gymnasieskolan fanns företrädda bland önskemålen. Lärarna ombads att ange anledning till de olika programförslagen genom att kryssa i något av följande alternativ: . Nytt ämnesmoment/ämne . Ny metodik/nya arbetsformer . Brist på undervisningsmaterial . Brist på utbildade lärare . Speciellt föränderligt stoff

@X\IO\UIÅÅUJI\ÖF_

. Speciellt svårt stoff . Brist på upplevelsematerial . Brist på konkretiserande material . Annan anledning. Mest frekventa bland de inkomna önskemålen är nummer 3, 7 och 8, dvs. brist på undervisningsmaterial, brist på upplevelsematerial och brist på konkretiserande material. Det gällde samtliga stadier. För högstadiets del kan också en viss betoning av anledning nummer l, nytt ämnesmoment/nytt ämne, samt anledning nummer 5, speciellt föränderligt stoff, noteras. För gymnasieskolans del angavs också i viss mån som skäl nummer 5, speciellt föränderligt stoff, samt nummer svårt 6, speciellt stoff. Rangordningen bygger på de angivna skäl som verkligen noterades. I flera fal] fanns inga skäl angivna. Lärarna ombads också att ange vilket övrigt material man önskade som komplement till programmen genom att kryssa för något eller några av följande alternativ: l. Lärarhandledning 2. Arbetsuppgifter

Ungdomsskolan 209

3. Stödmaterial för vissa elevgrupper 4. Diabilder 5. Stordia 6. Annat tryckt material 7. Eget förslag.

Även i detta fall bygger rangordningen på ett icke fullständigt material.

Vissa lärare har således avstått från att göra någon markering. Men bland de gjorda markeringarna är det framför allt nummer l, lärarhandledning, och nummer 2, arbetsuppgifter, som man iförsta hand önskar som komplement till programmen. Därefter önskas diabilder. Det minsta

antalet markeringar får Annat tryckt material respektive Stödmaterial för

vissa elevgrupper. Sammanfattningsvis kan konstateras att tillfrågade lärare på 350 slumpmässigt utvalda skolor önskar programinsatser i radio och TV huvudsakligen på grund av brist på undervisningsmaterial, brist på upplevelsematerial och brist på konkretiserande material. Man anser dessutom att programmen bör kompletteras i första hand med lärarhandledning, arbetsuppgifter samt diabilder till radioprogrammen.

8.5.4 Behov av A VM för elever med särskilda behov

Specialundervisning Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av fysiska, psykiska eller andra skäl har svårigheter i skolarbetet. Denna grundprincip finns uttalad i läroplanerna för de olika skolformerna. . .. Så långt det är möjligt strävar Specialundervisningen att anpassa sig till verksamheten i den vanliga klassen. På så sätt skapas förutsättningarna för att allt fler elever med uttalade skolsvårigheter skall kunna delta i den undervisning som ges i vanlig klass. Men behovet av de speciella metoder som kännetecknar specialundervisningen gör sig mer gällande ju större svårigheterna eller ju gravare handikappet är hos eleven. Utformningen av undervisningen måste nödvändigtvis variera starkt beroende på handikappets art och de hjälpmedel och läromedel som krävs samt undervisningsgruppens storlek. De senare faktorerna påverkar givetvis också lärarens möjligheter till individualisering. Specialundervisningen har inom sig olika nivåer av resurser: samordnad specialundervisning, specialklasser, specialskolor och särskolor. Den viktigaste utvecklingslinjen i dag ifråga om elever med handikapp är strävan att göra deras skolsociala situation så litet avvikande från övriga elevers som möjligt. De steg som tas i den riktningen gåri skoldebatten under benämningen integration. Det kan här röra sig om enskild elevs placering från specialklass till vanlig klass (individualintegrering) eller placering av en hel klass från exempelvis specialskola eller särskola till en grundskola (gruppintegrering). (Underlag för debatt om utvecklingsprogram för skolan s. 27, SÖ 1973.) Omfattningen av olika slag av specialundervisning framgår av tabell 8.7.

210 Ungdomsskolan Tabell 8.7 Antal elever fördelade på olika slag av specialundervining (l972/ 73). Specialklasser Samordnad specialundervisning

Observera att summa elever inom olika slags samordnad specialundervisning överstiger summa individer, eftersom det är vanligt att samma individ erhåller flera slags samordnad specialundervisning. I de önskemål om programinsatser som framförts till SR/UTB betonas ofta att allt material, så långt möjligt, bör utformas så att det även kan användas inom specialundervisningen. Andra remissinstanser, bl. a. speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm, framhåller emellertid också behovet av särskilda insatser. Man understryker att utbudet av program för elever med psykiska och fysiska svårigheter i skolarbetet måste ökas kraftigt. Problemet bör inte i allt för stor utsträckning lösas genom att använda eller omarbeta de normala undervisningsprogrammen. Från motivationssynpunkt, menar man, är det viktigt att specialklassernas och specialskolornas elever får möjlighet att identifiera sig med elever, som uppnått samma biologiska ålder som de själva. Skolprogramverksamheten bör också ha ett särskilt ansvar för elever som- har svårigheter i skolarbetet vilket bland andra lärarhögskolan i Umeå framhåller. Samarbetet med rikscentralerna bör intensifieras. I första hand önskar man punktinsatser eftersom detta ger större frihet för lärarna att variera och individualisera sin undervisning. För små avsnitt är flermedieserier önskvärda. Olika skolämnens uppenbara behov av ljud och rörlig bild gäller i synnerhet för specialundervisningen där man bör eftersträva en hög konkretionsgrad. Specialundervisningens elever med

Tabell 8.8 Antalet elever i Särskolan. Psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar den l november 1973 fördelade efter utbildningsform och ålder.

Ungdomsskolan 211

bristande erfarenheter och begreppsbildning samt små referensramar behöver många och mångsidiga studiebesök via TV för sådant som arbetslivsorientering m. m. De rörelshindrade eleverna inom specialundervisningen är exempelvis ofta förhindrade att själva göra studiebesök. SÖ har i olika sammanhang framhållit att specialundervisningen berör grupper av olika handikapp med både gemensamma och speciella behov. Kvaliteten ifråga om olika resurser i landet skiftar avsevärt, inte minst beroende på det stora antalet obehöriga lärare som arbetar inom denna sektor. Mer än hälften av alla som tjänstgör som speciallärare saknar speciallärarutbildning. Detta tillstånd måste på olika sätt kompenseras. Det kan ske genom produktion av väl anpassade läromedel och en fortbildning av lärarna i specialpedagogik. SÖ har också vid flera tillfällen framfört behovet av program som visar hur undersökningen av olika handikappgrupper går till. Sådana program bör riktas till föräldrar och andra ”randgruppef” såsom skolstyrelser, organisationer m. fl. Sammanfattningsvis kan således konstateras att behovet av insatser inom special- och särskoleundervisningen är stort. AVM bör produceras som hjälpmedel till eleverna, som fortbildning till lärarna och som information till föräldrar m. fl.

Behov av AVM för invandrarundervisningen I invandrarutredningen (SOU 1974:69) behandlas invandrarnas situation i Sverige. Behovet av särskilt anpassade läromedel för olika invandrargrupper har vid flera tillfällen aktualiserats av SÖ i kontakterna med SR. Enligt uppgifter från SCB fanns vid utgången av 1972 ca 400 000 invandrare i Sverige med ca 120 nationer representerade. Bland invandrarna var ca 140 000 i åldrarna 0- l 7 år med ca 60 000 i skolpliktig ålder (7- l 5 år). I gymnasieskoleåldern (16-17 år) fanns ca 10 000 ungdomar. Våren 1975 genomförde SÖ en riksomfattande undersökning som med delvis andra utgångspunkter syftade till att kartlägga hur många invandrarbarn som finns i varje kommun i Sverige. lnvandrarbarnen fördelas på tjugo främmande språk. Detta material kan bl. a. ligga till för bedömningar om behov av insatser av AMV för olika grund invandrargrupper. Det föreligger en stor brist på läromedel för invandrarbarn. Invandrarbarnen känner ibland inte igen sitt eget hemland i de skolfilmer som finns för svenskt skolbruk. Invandrarbarnen vill inte se sin hemmiljö återgiven i en föråldrad och orättvis skepnad. Det är viktigt att filmer och är aktuella och ger en rättvis bild av förhållandena i TV-program invandrarbarnens hemländer. Det är väsentligt för invandrarbarnen själva i deras relationer till svenska barn. Det har också stor betydelse för den uppfattning svenska barn får om förhållandena i andra länder. Det behövs nybörjarmaterial i svenska språket både för yngre och litet äldre elever. Det behövs också upplevelsematerial på lättillgänglig svenska samt upplevelsematerial på hemspråken. Det kan gälla t. ex. sagor och ungdomspjäser. Även i andra ämnen föreligger behov av program på lätt

2 l 2 Ungdomsskolan

svenska samt aktualitetsprogram på hemspråket och på lätt svenska. Program i religionskunskap bör t. ex. kunna göra kontrasterande jämförelser mellan ollka religioner, invandrarelevernas kulturbakgrunder och svenska förhållanden för att motverka risken för kulturkollisioner. Behovet av lärarfortbildande insatser är stort. Det gäller de lärare som skall lära ut svenska som främmande språk. Det gäller också de lärare som undervisar barnen på deras respektive hemspråk. Denna senare kategori bör få en inblick i hur svensk skola fungerar och är tänkt att fungera enligt läroplanerna. För svenska lärare fordras anpassningsmodeller av undervisning och läromedel samt attitydskapande läromedel inom ramen för skolans olika ämnen. För tvåspråkiga lärare fordras anpassningsmodeller av undervisning och läromedel, företrädesvis i orienteringsämnen och matematik. Föräldrarna till invandrarbarnen behöver också fortlöpande information i skolfrågor. Särskilda föräldraprogram bör produceras på regional nivå och på riksnivå. Det finns också behov av program för svenska föräldrar i invandrarfrågor för att skapa större förståelse för invandrarnas situation i Sverige. Sammanfattningsvis kan således konstateras att det finns stora behov av insatser i invandrarundervisningen när det gäller elevmaterial, lärarfortbildande material samt informationsmaterial till föräldrarna.

8.6 Förutsättningar för användning av AVM iungdomsskolan

8.6.1 Distribution och mottagning De yttre förutsättningarna för användning av AVM i ungdomsskolan är mycket goda. Kommunerna har investerat stora resurser i skolornas utrustning och i ett omfattande markdistributionsnät genom AV-centralerna. Så gott som samtliga skolor har tillgång till en eller flera svartvita TV-mottagare. Tillgången på ljudbandspelare är också stor. Radioprogrammen används, med få undantag, ibandad form. TV-programmen används huvudsakligen genom direktmottagning på låg- och mellanstadierna. På högstadiet och i gymnasieskolan används TV-programmen både genom direktmottagning och i bandad form. För vissa program sker användningen genom filmkopior.

v Tekniska förutsättningar Våren 1974 genomfördes av TRU II, Svenska kommunförbundet och SR/UTB en enkätundersökning för att kartlägga AV-institutionernas verksamhet, utlåning, maskinutrustning m. m. Av AV-institutionerna är 49 % kommunala AV-centraler, 26 % kommunala läromedelscentraler, l8 % läns-AV-centraler och 5 % av annan typ. Som gemensam beteckning används i fortsättningen AV-centraler. Av samtliga 83 AV-centraler i landet besvarade 74 enkäter.. Ett formulär kunde inte bearbetas, resterande bortfall berodde på att dessa 8 centraler antingen var helt eller delvis nedlagda eller var så små att deras

Ungdomsskolan 2 l 3

huvudsakliga verksamhet sköttes av större AV-centraler, som redan besvarat enkäten. Bortfallet för enskilda frågor var i vissa fall stort då frågorna förutsatte tillgång till speciell statistik som inte alltid finns. De resultat som redovisas nedan bygger emellertid enligt kommitténs mening på ett tillfredsställande underlag. 90 % av centralerna bandar radioprogram och 57 % bandar även TV-program. 3 % bandar varken radio eller TV.

För inspelning av radioprogram har flertalet centraler 2 a 3 Master-

bandspelare” och ett antal ”kopieringsbandspelare”. Över hälften av centralerna innehar även utrustning för kopiering till ljudkassetter. För bandning av TV-program används följande utrustning: 42 % av centralerna använder Sony 1/2 tum 16 % av centralerna använd er VCR ll % av centralerna använder Bell & Howell 1 tum 8 % av centralerna använder Ampex 1 tum 18 % av centralerna använder övriga fabrikat. Normalt bandar centralerna större delen eller hela skolprogramutbudet. Hela skolradioutbudet bandas och större delen av skol-TV-utbudet som är fritt bandas på de centraler som har bandningsmöjligheter. AV-centralernas utlåning av bandade program fördelar sig på stadierna på följande sätt (läsåret 1972/73):

Radio i bandad form 72 % av de centraler som bandar radio lånar regelbundet ut band till gy-skolan 82 % av de centraler som bandar radio lånar regelbundet ut band till högstadiet 83 % av de centraler som bandar radio lånar regelbundet ut band till mellanstadiet 75 % av de centraler som bandar radio lånar regelbundet ut band till lågstadiet TV i bandad form 65 % av de centraler som bandar TV lånar regelbundet ut band till gy-skolan 90 % av de centraler som bandar TV lånar regelbundet ut band till högstadiet 40 % av de centraler som bandar TV lånar regelbundet ut band till mellanstadiet 40 % av de centraler som bandar TV lånar regelbundet ut band till lågstadiet

På ljudsidan är utlåningen relativt jämnt fördelad över stadierna. På bildsidan är utlåningen störst för högstadiet och gymnasieskolan. Antalet utlåningar av bandade radioprogram är i genomsnitt 17 000 per AVcentral (medianvärde) vilket totalt gör minst ca l 250 000 utlåningen per år. Antalet utlåningar av bandade TV-program är mycket varierande från enstaka exemplar till över 7 000. Den totala utlåningen uppskattas till omkring 25 000 band per år. Statistiken är på denna punkt ofullständig. Men totalsiffran stämmer med uppskattningar som gjorts i andra sammanhang. Totalsiffrorna bör sättas i relation till antalet tillgängliga program på AV-centralerna. Antalet tillgängliga radioprogram är omkring 5 5.00 och antalet tillgängliga TV-program är omkring 450 per år, varav ca 75 % är fria för bandning. Normalt lagerhåller AV-centralerna radiobanden i tre år i enlighet med gällande praxis. Lagerhållningen av TV-band varierar mellan ett till flera år.

214 Ungdomsskolan

Allmänt kan konstateras att de tekniska förutsättningarna för användning av AVM i ungdomsskolan är goda. Så gott som samtliga skolor kan använda radioprogrammen i bandad form. Ett växande antal skolor skaffar sig också möjligheter att banda TV. AV-centralernas utrustning för kopiering av program är väl anpassad till skolornas förutsättningar. Vid sidan av utlåningen av videoband för olika fabrikat sker också en viss utlåning av filmkopior av TV-program. Läsåret 1974/75 fanns omkring 60 TV-program tillgängliga också som filmkopior vad gäller elevprogram. Dessutom fanns omkring 10 lärarprogram som filmkopior. Den största bristen i de tekniska förutsättningarna är naturligt nog den låga tillgången på videokassettspelare ute på skolorna. Antalet har uppskattats till totalt 500. Dessutom finns ungefär l 500 svartvita videobandspelare. Tillgången är störst på högstadiet och i gymnasieskolan. Anskaffningstakten har i annat sammanhang beräknats till mellan 200 och 300 per år. Nyanskaffningen gäller främst VCR-maskiner som även tillåter bandning och uppspelning av färgprogram. För filmvisning disponerar skolområdet omkring 18 000 16 mm-filmprojektorer. Filmkopior av TV-programmen bör därför så långt möjligt erbjudas skolan som alternativ till videoband. Den enligt praxis gällande treårsregeln som innebär att skolorna och AV-centralerna måste avmagnetisera ljudbanden efter tre år försvårar ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser. Många program har ett innehåll som inte blir föråldrat på tre år. Av upphovsrättsliga skäl kan inte heller alla TV-program göras tillgängliga för bandning eller läggas på filmkopior. Det är angeläget att dessa frågor löses så att konsumenterna kan använda utbildningsprogrammen i de former som bäst svarar mot rådande förutsättningar.

Distribution Distributionen av skolprogrammen innehåller normalt två led. Samtliga program etersänds för närvarande i både radio och TV. På radiosidan bandas, vilket redan konstaterats ovan, samtliga program på landets AV-centraler. Även TV-programmen bandas till stor del. Användning via direktmottagning är emellertid fortfarande det vanligaste sättet på lågoch mellanstadierna. Etersändning och direktmottagning torde också vara det överlägset billigaste distributions- och mottagningssättet på dessa stadier. För högstadiets och gymnasieskolans del föreligger emellertid stora schematekniska hinder för att man även på dessa stadier skall kunna använda programmen genom direktmottagning. Distributionen av skolprogram i bandad form från AV-centralerna ut till skolorna sker på olika sätt. Vissa AV-centraler disponerar egna bilar som ombesörjer distributionen. I andra fall sänds kopiorna per post. I ytterligare några fall utnyttjas skolskjutsarna eller regionens nät för tidningsdistribution. De stora kostnaderna för kopiering och distribution ligger i AV-centralernas vidarebefordran av programmen. Att centralt överta all kopiering och distribution av radioprogrammen är inte möjligt med en total

Ungdomsskolan 215

av ca 1 250 000 program per år. För TV-programmens del skulle utlåning kunna övervägas en central kopiering och distribution av mellan 300 och 500 program för att täcka landets behov. AV-centralerna skulle i detta fall själva inte svara för någon kopiering men fortfarande utgöra ett mellandistributionsled. Några hållbara kostnadsberäkningar av ett sådant alternativt distributionssätt av TV-program haremellertid inte gjorts. En total tillgång på mellan 300 och 500 kopior i landet förutsätter att skolorna skulle kunna följa en viss turordning i användningen av programmen vilket vilket av pedagogiska skäl skulle skapa stora problem. Erfarenheterna från av 16 mm film, där kopiebrist råder, styrker ett sådant utlåningen antagande. Med den ökande tillgången på videokassettspelare på skolorna torde det också bli vanligare att skolorna önskar banda sådana program som ofta används i undervisningen. Den möjlighet till egen bandning som videokassettspelaren ger skolorna kommer naturligtvis att utnyttjas. På sikt skulle således AV-centralernas lagerhållning och kopiering av kunna koncentreras på mindre högfrekventa titlar. TV-program Etersändningen från producenten ut till AV-centralerna och skolorna har också i olika sammanhang ifrågasatts. Det gäller då framför allt etersändningen av högstadieprogram och program för gymnasieskolan. Alternativet skulle här vara att markdistribuera en eller flera moderko- AV-centraler, som därefter på vanligt sätt skulle svara för pior till landets vidare kopiering och distribution. Ekonomiska skäl talar emellertid för en fortsatt etersändning av skolprogrammen. Kostnaderna för att etersända ett 20 minuter långt radioprogram är i Några egentliga beräkningar av kostnader för att dag cirka 2 000 kronor. ta fram mellan 100 och 200 moderkopior och därefter sända ut centralt dessa per post till landets AV-centraler har inte gjorts. Med den teknik i dag torde emellertid bandnings- och distributionssom är tillgänglig kostnaderna för dessa 100-200 kopior vida överstiga 2 000 kronor. Kostnaden för att etersända ett 20 minuters TV-program är i dag ca 6 000 kronor. Att förse landets AV-centraler med mellan 100 och 200 av ett torde betinga ett högre pris med moderkopior TV-program nuvarande teknik. Bara bandkostnaden skulle vid ett pris av 50 kronor bandet bli mellan S 000 och lO 000 kronor per program. Starka skäl talar således för att skolprogrammen även i framtiden bör etersändas i första hand för att möjliggöra direktmottagning på låg- och mellanstadierna och i andra hand för att möjliggöra bandning både på AV-centralerna och på de skolor som själva har möjligheter att banda. l takt med att allt fler skolor får bandningsmöjligheter kan emellertid antalet minska kraftigt i TV, utom beträffande sådana eterutsändningar program som icke kan friköpas för bandning av upphovsrättsliga skäl. Det är också t. ex. av akutalitetskaraktär kan angeläget att vissa program sändas flera gånger. Men totalt sett borde nuvarande etersändningsvolym kunna minskas betydligt. Program för små målgrupper och för utbildningar som ordnas på få platser kan däremot distribueras på annat sätt än via etern. Etersändningen bör också under alla förhållanden kompletteras

med andra distributionsformer, bl. a. filmkopior.

216 Ungdomsskolan SOU l975z28

8.6.2 Information och kontaktverksamhet

En väsentlig sida av förutsättningarna för användning av AVM i ungdomsskolan är att informationen om produkterna och över huvud taget kontaktverksamheten mellan producent och avnämare fungerar tillfredsställande. Det är ett berättigat krav från avnämarnas sida att få grundläggande information om en series pedagogiska och utformning innehåll innan den skall användas i undervisningen. Det är särskilt angeläget när det gäller AVM eftersom det är förenat med stora praktiska problem för en lärare att själv kunna lyssna till eller titta på alla program som ingår i en serie. Detta förhållande bör emellertid kunna kompenseras genom andra åtgärder som kan göra det möjligt för läraren att få lättillgänglig information kring programserierna samt råd och idéer om hur materialet kan användas i undervisningen. Den konsulentverksamhet på regional/lokal bas liknande den som TRU försöksvis har prövat på vuxenutbildningsområdet bör prövas även för ungdomsskolans del. Sådana konsulenter skulle både kunna informera om det tillgängliga programmaterialet och på olika sätt stödja lärarna i deras arbete med AVM: Trots ett högt utnyttjande av skolprogram finns brister i lärarnas kunskaper om medierna både som uttrycksmedel och som tekniska hjälpmedel. Behandlingen av metodiska frågor runt användningen av AVM har också ett ringa utrymme i lärarnas grundutbildning. Vissa fortbildande insatser har gjorts. SR/UTB har producerat material kring användningen av AVM. Ytterligare insatser bör emellertid göras i nära samarbete med lärarhögskolorna och Sö. Genom lämpliga åtgärder bör således kontaktverksamheten mellan producent, AV-centraler och skolor förbättras och byggas ut.

8.7 överväganden och slutsatser

Mot bakgrund av den diskussion om erfarenheter, behov och förutsättningar, som förts i detta kapitel beträffande AVM i ungdomsskolan, presenterar kommittén i detta avsnitt vissa överväganden och slutsatser. Målfrågorna behandlas mer utförligt i kapitel 15. Användningen av AVM har redan en lång tradition i svensk skola. Skolradion startade i slutet av 1920-talet och i början av 1960-talet började skol-TV- sändningar. Den statliga produktionen och distributionen av utbildningsprogram för ungdomsskolan har på kommunalt håll mötts med en omfattande investering i utrustning för skolorna för att underlätta mottagning och användning. Genom uppbyggnaden av ett riksomfattande nät av AV-centraler har också skapats allt bättre förutsättningar för en snabb och smidig distribution av utbildningsprogram i bandad form. I och med att den kvantitativa utbyggnaden av ungdomsskolan genomförts har intresset överflyttats till att utveckla skolans inre arbete. Behoven av AVM för ungdomsskolans del är därmed helt en fråga om

Ungdomsskolan 2 l 7

vilka kvaliteter som medierna kan tillföra undervisningen. Enligt kommitténs mening bör skolprogramverksamheten ses som ett naturligt inslag i skolarbetet. Erfarenheterna visar även att AVM inte annat än undantagsvis kan ges direkt lärarersättande uppgifter. Däremot kan lärarens tid för individualiserad undervisning ökas genom väl planerade läromedel.

Behov Det föreligger, enligt kommitténs mening, ett dokumenterat behov av AVM i ungdomsskolan. l läroplanernas Mål och riktlinjer betonas att film, radio och TV planmässigt bör utnyttjas i undervisningen. Det ges också både i Lgr 69 och Lgy 70 flera exempel på väsentliga uppgifter för AVM i undervisningen. Värdet av en kontinuerlig produktion, som successivt kan tillföra undervisningen fräscht material, framhålles. Kommittén delar denna bedömning. SIA finner i sitt betänkande ”Skolans arbetsmiljö” (SOU 1974:53) att den verbala kunskapsförmedlingen ännu har en alltför dominerande plats i undervisningen. Den bör i större utsträckning kompletteras med andra medier och metoder för att tillmötesgå alla elever med ofta starkt skiftande förutsättningar. AVM torde i detta avseende vara ett självklart hjälpmedel. Enligt de utredningar och undersökningar som redovisats i ett tidigare avsnitt i detta kapitel finns behov av AVM både för målgrupper ochi ämnen där viss tillgång redan finns och för målgrupper och i ämnen där tillgången är knapp. Inom flera ämnesområden på skilda stadier föreligger direkt brist på framför allt bildprogram särskilt inom de Samhällsorienterande ämnena. Stora brister föreligger också för elever med särskilda behov inom t. ex. specialundervisningen, invandrarundervisningen och i B-skolan. önskemålen om lärarfortbildande program är också många.

Programutbud Enligt kommitténs uppfattning bör behovet av AVM i ungdomsskolan tillgodoses genom produktion av ett grundutbud samt vid behov genom särskilda insatser. Grundutbudet bör avse samtliga skolformer inom ungdomsskolesektorn. Programserierna bör så långt som möjligt utformas på ett sådant sätt att samma material kan utnyttjas inom olika skolformer. Ett särskilt bör emellertid göras för elever med särskilda behov. anpassat grundutbud Grundutbudet avser det fortlöpande utbudet av ljud- och bildprogram av åskådlighet och upplevelse i studierna i olika för att öka inslaget skolämnen och skolformer samt för att underlätta utvecklandet av nya arbetsformer i linje med principen om motivation, aktivitet, individualiseoch samarbete. l grundutbudet ingår också skolans behov av ring med vars hjälp man i undervisningen kan anknyta till aktualitetsprogram både samhällsutvecklingen i stort och till utvecklingen inom olika

218 Ungdomsskolan

ämnesområden. Grundutbudet kan bestå av såväl fristående program som flermedieserier. Avgörande för utformningen blir syfte, målgruppens förutsättningar och behov samt övriga omständigheter av såväl praktisk som ekonomisk natur. Grundutbudet ansluter till flera av de önskemål som framförts från olika intressenter och samtidigt till de grundläggande egenskaper hos medierna som enligt beskrivningen i kapitel 6 särskilt bör tillvaratas i undervisningen. De särskilda insatserna gäller utbudet av AVM för att avhjälpa akuta brister i läromedelstillgången inom olika ämnen och skolformer. De särskilda insatserna kan aktualiseras av flera orsaker. Den fortlöpande översynen av läroplanerna kan t. ex. ge upphov till akuta läromedelsbehov på grund av att nya ämnen eller nya ämnesmoment införs. Brist på behöriga lärare kan övergångsvis öka behovet av särskilda läromedelsinsatser där AVM ges uppgifter utöver det normala. Den pedagogiska utvecklingen kan göra befintliga läromedel inaktuella, varför ett initiativ till förnyelse kan ske genom produktion av AVM. Behov kan också föreligga av att genomdriva en kampanj i t. ex. trafikfrågor, könsrollsfrågor, ANT-frågor etc. De särskilda insatserna kan också till stora delar vara ekonomiskt betingade för att t. ex. möjliggöra vissa angelägna projekt i lärarfortbildningen. Även de särskilda insatserna bör kunna vara såväl fristående program som flermedieserier. Grundutbudet är det fortlöpande årliga utbudet av AVM medan de särskilda insatserna mer är av engångskaraktär. Gränserna är ingalunda skarpa. Det som ena året betraktas som en särskild insats kan påföljande år ingå i grundutbudet. Grundutbudet och de särskilda insatserna avser både programverksamheten på riksnivå och på regional nivå. Vid sidan av grundutbud och särskilda insatser, såsom det exemplifierats ovan, kan i framtiden uppstå nya områden där AVM kan ges uppgifter. De förändringar av skoldagen som SIA föreslagit och som bl. a. innefattar s. k. fria aktiviteter av olika slag, kan komma att öka behovet av varierande inslag för eleverna. AVM kan t. ex. svara för hobbyprogram av olika slag, nutidsorientering, tvåvägskommunicerande program av typen väktarprogram, program som presenterar aktiviteter utanför skolan, föreningar, folkrörelser, idrottsverksamhet etc.

Grundutbudet och de särskilda insatserna bör i huvudsak täckas genom

egen produktion. Det borde emellertid, enligt kommitténs mening, vara möjligt att i större utsträckning än vad som sker i dag för ungdomsskolan anpassa program från t. ex. det allmänna programutbudet och program producerade i utlandet.

Utvecklingslinjer För att AVM skall kunna bli ett verkningsfullt bidrag i utvecklingen av skolans inre arbete bör erfarenheterna från SR/UTB och TRUAS försöksverksamhet tas tillvara och vidareutvecklas. Kommittén vill särskilt peka på tre utvecklingslinjer.

Ungdomsskolan 219

För det första

Behov av AVM önskan att kunna bedriva en grundar sig på lärarnas konkret och aktuell undervisning med större inslag av tillräckligt för eleverna och med en bättre kontakt med upplevelse och engagemang livet utanför skolan. Stöd för en sådan slutsats ger bl. a. utfallet av den 1973 och som visar att lärarna önskar behovsanalys som genomfördes i första hand på grund av brist på upplevelsematerial och programinsatser brist på konkretiserande material vid sidan av en mera allmän brist på

läromedel. Dessa behov ställer krav på programutformningen. Programmen bör ges en sådan form att de ger tillfälle till inlevelse och upplevelse och därmed större möjligheter för lyssnaren/mottagaren att ta emot programmen på sina egna villkor. Sådana program bör i hög grad kunna stimulera eller till aktiviteter som eleverna till att ge sig i kast med verkliga problem av problem. En konsekvens av en sådan programsyn är leder till upptäckt att kostnaden blir hög sedd i relation till andra enklare per program De högre kostnaderna sammanhänger inte i första hand programformer. med en viss teknisk utformning av programmen utan på medverkan av författare, regissörer och skådespelare eller resor med filmteam till andra länder etc. Kostnaden att kunna omsätta målen ligger således i behovet för en programserie i ett dokumentärt program eller i en dramatisering. Behovet av konkretion, aktualitet och upplevelse tillgodoses enligt kommitténs mening bäst genom produktion av sådana högkvalitativa program. Erfarenheterna stöder ett sådant påstående.

För det andra

Ett annat grundläggande behov av AVM hänger samman med de bidrag som medierna kan ge då de integreras med andra till metodförnyelse och i undervisningen. Det gäller här utvecklingen av inslag åtgärder sådana serier där det enskilda mediet fått underordna sig en övergripande för ett visst ämnesmoment. Dessa flermedieserier pedagogisk planering i modulform för att möjliggöra en flexibel användning. bör produceras Rätt utformade kan de stödja elevernas självaktivitet och samarbete samt i undervisningen, främst av frigöra läraren för andra angelägna uppgifter individualiserande slag. Flertalet yttranden över TRU lzs slutbetänkande instämde i antagandet och förproducerade studiematerial med radio/TV och att förplanerade är verkningsfulla instrument för att nå angelägna mål i ljudband/bildband utbildningen. Erfarenheterna från SR/UTB :s och TRUAS* försök bekräftar också att lärarna och eleverna anser det stimulerande att arbeta med läromedelssystem av flermedietyp. Utvecklingen av flermedieserier ställer krav på produktionen. Den enskilde producenten kan inte isolerat eget medium. Arbetet förutsätter en längre ägna sig åt sitt kontinuerlig samverkan mellan producenten, redaktören, planeraren, fackpedagoger lärare och elever. Det förutsätter också att programredan från början kan samplaneras och integreras med produktionen tryckt och annat material.

220 Ungdomsskolan

För det tredje

En tredje utvecklingslinje gäller sådana program som inbjuder eleverna och lärarna att med hjälp av etersända ljud- och bildprogram sprida idéer, verksamhetsformer och eget skapande till andra skolor. Färdighetsträningen i t. ex. svenska och musik men också tillämpningen av kunskaperi natur- och samhällsorientering kan därmed få ett inslag av meningsfullhet, som ökar motivationen. AVM kan tillgodose mottagarnas behov av kommunikation och kontakt med omvärlden. Vissa försök har gjorts att inbjuda elever på de tvååriga gymnasielinjerna att tillsammans med en författare utveckla en lyssnarroman. I musik har på motsvarande sätt elevernas eget arbete utgjort det huvudsakliga programinnehållet. Sådana programformer bör vidareutvecklas. Kravet på kvalitet innefattar också krav på en rimlig kvantitet. Skall AVM kunna tillföra ett större mått undervisningen av upplevelse, konkretion och aktualitet bör utbudet ha en sådan att omfattning programmen verkligen kan bli ett regelbundet återkommande inslagi skolarbetet.

Distribution och mottagning

Distribution och mottagning av radioprogram fungerar idag tillfredsställande. Programmen etersänds en gång och bandas på AV-centralerna för vidare distribution och användning i bandad form. Skolorna har också god tillgång på ljudbandspelare. På TV-sidan är situationen tillfredsställande för låg- och mellanstadierna. De etersända TV-programmen används genom dircktmottagning. För högstadiet och gymnasieskolan torde flertalet TV-program användas i bandad form. På dessa stadier torde inte annat än undantagsvis TV-programmen användas genom direktmottagning. Skolornas tillgång till uppspelningsapparatur av bildprogram har ökat markant under den senaste femårsperioden på högstadiet och i gymnasieskolan. Nyanskaffningen av framför allt videokassettspelare sker med en takt av 200 till 300 per år. 57 % av AV-centralerna bandar TV-program. Enligt kommitténs mening bör skolprogrammen etersändas även i framtiden för att möjliggöra direktmottagning på låg- och mellanstadierna och för att möjliggöra bandning på AV-centralerna och på de enskilda skolorna. För högstadiet och gymnasieskolan bör det i princip räcka med att sända programmen en gång. Undantagna bör vara sådana program som av upphovsskäl inte får bandas samt program av aktualitetskaraktär. De bör sändas fler gånger. För etersändning talar såväl praktiska, ekonomiska som pedagogiska skäl. Etersändningen bör emellertid kompletteras med andra distributionsformer bl. a. filmkopior. Program för små målgrupper och för utbildningar som ordnas på få platser bör emellertid inte etersändas utan distribueras på annat sätt. Den nuvarande treårsregeln som innebär att AV-centralerna och skolorna måste) avmagnetisera programmen efter tre år bör ändras. Den försvårar ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser. Bruksvär-

Ungdomsskolan 221

det av åtskilliga program sträcker sig över en betydligt längre tidsperiod än tre år. Nuvarande förhållande innebär en onödig reprisering vart tredje år av program som inte behöver revideras.

Information och fortbildning

För att nå full effekt i undervisningen förutsätter användningen av AVM hos lärarna. I det innefattas både god kännedom om en viss beredskap dess innehåll och pedagogiska utformning samt vana vid de produkten, olika medierna både som uttrycksmedel och som tekniska hjälpmedel. Behandling av metodiska frågor kring användningen av AVM är således en uppgift i grundutbildningen och fortbildningen av lärare. Vissa angelägen fortbildande insatser har också gjorts från SR/UTB. Insatserna bör emellertid öka på detta område. Över huvud taget bör informations- och kontaktverksamheten mellan producent, AV-eentraler och skolor förbättras och byggas ut. En konsulentverksamhet liknande den som TRU nivå på vuxenutbildningsområdet bör försöksvis har prövat på regional del. prövas även för ungdomsskolans

sou 1975:28 223

9 Högskolan

9.1 Sammanfattning

I begreppet högskola innefattas i det följande verksamheten vid universiteten, högskolorna och lärarutbildningsanstalterna. Genom direktiven till TRU Il begränsades TRUzs produktion för högskoleområdet. De erfarenheter som redovisas i detta kapitel hänför sig därför till stor del från TRU Izs verksamhet. På förslag av TRU lI har den obligatoriska användningen av förproducerat material vid högskolan i Linköping upphört. Högskolan beställer och finansierar numera själv produktion som till största del utförs av TRU. Denna produktion är främst inriktad på tillämpade tekniska ämnen. Inom det samhällsvetenskapliga området har framtagits ett läromedel i undervisningsteknologi. Bristen läromedel är betydande inom många områden i på lämpliga högskoleutbildningen. Skälen härtill är bl. a. små målgrupper, en mångfald av ämnesområden, och ämnesvariationerna vid olika högskolor. Detta har lett fram till att en betydande Iäromedelsproduktion sker inom högskolan. Produktionen finansieras både över särskilda anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete och med medel från driftkostnadsanslag. Sedan 1967 har vid högskolorna ordnats lokala produktionsresurser såväl för tryckta läromedel som för AVM. Inom UKÄ-området äger den största TV-produktionen rum vid Linköpings högskola och Stockholms universitet. Inom SÖ-området svarar de sex större lärarhögskolorna för en betydande TV-produktion. Från läsåret 1968/69 kan intern TV betraktas som ett etablerat inslag i lärarutbildningen. Erfarenheterna från lärarhögskolornas TV-verksamhet, vilken är väl dokumenterad, är övervägande positiva och tillämpbara även för annan högskoleutbildning. Praktiskt taget över hela världen används AVM som ett komplement till konventionell högskoleundervisning. TV används inom de flesta ämnesområden men i särskilt hög grad inom de medicinska och tekniska ämnesområdena. l USA finns vid de statsunderstödda universiteten centraler som medverkar på olika sätt vid produktion av undervisningsprogram. vid flera universitet centra för produktion och l England förekommer distribution av TV. BBC dominerar dock utbudet av TV- och radio på utbildningsområdet med ett stort antal eterdistribuerade program.

224 Högskolan

Erfarenheterna från lokal och central läromedelsproduktion iHolland överensstämmer till stora delar med dem som vunnits i Sverige. Det mönster som utbildats i Holland i samspelet mellan en nationell produktionsenhet och lokala AV-centraler år till stor del överförbart på svenska förhållanden. Det möter stora svårigheter att på ett mer preciserar sätt kartlägga vilka behov av rörlig bild som föreligger i högskolan. Kommittén har vid sin genomgång och i valet av sina exempel utgått dels från behov som kommit till uttryck i t. ex. utredningar och remissvar, dels från de erfarenheter TRU på andra sätt inhämtat. De instanser som yttrat sig över TRU l:s andra betänkande vitsordar värdet och behovet av inslag av rörlig bild och ljud inom högskolan. l mars 1974 anordnade UKÄ ett TV-symposium med deltagare från samtliga fakultetsområden. Härvid framfördes behov av AVM-insatseri utbildningen vid samtliga fakulteter. AVM bedömdes av symposiedeltagarna som särskilt lämpat för motiverande inslag, för konkretiseringar samt för demonstrationer och reportage. En antydan om omfattningen av det lokalt bedrivna pedagogiska utvecklingsarbetet med AVM-inslag ges i en redovisning av antalet pågående projekt inom UKÄ:s verksamhetsområde. Av de under hösten 1974 pågående projekten hade ett sextiotal inslag av AVM eller dator. Totalt sett är emellertid i dagsläget användningen av rörlig bild inom UKÄ-området av obetydlig omfattning. En enkät 1974 visar att av tillfrågade 300 institutioner endast hälften använder enstaka filmer eller videoband i sin undervisning. Övriga institutioner använder över huvud taget inte rörlig bild i sin undervisning. Flertalet institutioner gav dock uttryck för att den låga utnyttjandegraden var en brist i undervisningen och att behov förelåg att i väsentligt högre grad utnyttja rörlig bild och

ljud. Liknande erfarenheter har TRU vunnit vid genomgång av studiepla-

ner med representanter för ett 40-tal institutioner. I övervägande antalet fall konstaterades att det fanns moment där inslag av AVM skulle ge en kvalitetshöjande effekt. En första kartläggning av behovet av [TV-produktioner vid samtliga lärarutbildningsanstalter i Stockholmsområdet har genomförts. Denna visar att en mycket stor del av lärarna är positiva till att använda lTV-program i den egna undervisningen. l den s. k. distansundervisningen spelar läromedlen en central roll och måste i väsentliga avseenden ha annan utformning än i konventionell undervisning. Inslag av AVM torde här kunna bidra till att förbättra och sprida utbildningen. Kommittén kommer att i ett särskilt betänkande redovisa sina förslag beträffande distansundervisning. Inom den föreslagna försöksverksamheten med yrkesteknisk högskoleutbildning föreligger behov av AVM. Inslag av AVM torde också kunna bidra till att förverkliga de mål som UKÄzs internationaliseringsutredning uppställt. Den AVM-produktion som förekommer vid högskolorna består till stor del av enkla vid institution eller läromedelscentral producerade inslag. l denna produktion förekommer också utveckling av mer omfattande AVM-insatser. l samband därmed har olika resursfrågor aktualiserats.

Högskolan 225

Detta kom även till uttryck vid det tidigare nämnda TV-symposiet. De ekonomiska ramarna för lokala projekt anses ofta otillräckliga. Upphovsrättsliga principer och ersättningsnormer vid läromedelsproduktion bör överses. Etersända program är i många fall väl lämpade som inslag i undervisningen men upphovsrättsliga hinder och avtalsfrågor försvårar användningen. Former måste skapas för ett ökat programutbyte och information om produkter från såväl nationella som internationella producenter. Kommittén bedömer det som angeläget att ett läromedelsregister för högskoleområdet upprättas och att omfattningen av och inriktningen för ett dylikt register utreds. Särskilda insatser från en central produktionsenhet krävs vid genomförande av större eller tekniskt och pedagogiskt mer krävande produktioner. Detta kan avse utnyttjande av avancerad teknik, t. ex. inspelning i färg eller kopiering av videoband eller utnyttjande av konsulttjänster (producenter, tekniker). Eterdistribution av TV- och radioprogram kan vara aktuell för viss undervisning i högskolan. Kommittén finner de redovisade erfarenheterna från användning av AVM i högskolan övervägande positiva. Från praktiskt taget hela högskoleområdet föreligger klart uttalade behov av AVM-produktion. Speciellt starka behov finns inom vissa sektorer, bl. a. vårdyrkesutbildningen. Kommittén finner sålunda starka skäl tala för en vidare användning av AVM i högskoleutbildningen och att produktionen av sådana läromedel bör stimuleras. Inom vårdyrkesutbildningen finns speciella problem, som sammanhänger med svårigheterna att utnyttja gemensamt material för flera vårdutbildningar som står under olika huvudmannaskap. Frågan om inrättande av en riksinstitution för vårdpedagogisk forskning och utbildning har föranlett medicinska fakulteten i Linköping att tillsätta en utredning. Mot bakgrund av tidigare redovisade förhållanden i högskolan finner kommittén att förslag som syftar till en ökad produktion och användning av AVM bör utgå från den lokala produktionsnivån. Kommittén diskuterar möjligheterna att utifrån bl. a. U 68-beredningens förslag åstadkomma en samordning av de produktionsresurser som finns vid högskoleenheterna. Denna fråga bör enligt kommitténs mening utredas vidare. Även om en sådan samordning kommer till stånd anser dock kommittén att behov finns av vissa centrala resurser. Kommittén föreslår att resurser avdelas för insatser inom högskoleområdet vid ett centralt utbildningsprogramorgan med uppgift att svara för pedagogisk och produktionsteknisk rådgivning, tillhandahålla avancerad teknik, svara för produktion av särskilt omfattande projekt, göra insatser för nya utbildningar med läromedelsbrist samt att i vissa fall svara för etersändning av program för högskoleområdet. Till verksamheten bör enligt kommitténs mening knytas en rådgivande expertgrupp med representanter för högskoleområdet, med uppgift att bl. a. svara för prioriteringen av olika AVM-insatser. En speciell kontaktman med utbildningsprogramorganet föreslås finnas vid UKÄ. Förutom den produktion som finansieras över utbildningsprogram-

226 Högskolan

organets anslag bör även UKÄ och lokala högskoleenheter ha möjlighet att i viss utsträckning beställa produktion från utbildningsprogramorganet. Produktioner avsedda att etersändas kan dock inte ta formen av beställningsprojekt.

9.2 Reformarbete och vissa utvecklingstendenser

Utifrån förslag från 1968 års utbildningsutredning (SOU 1973:2) och en parlamentarisk beredning (DsU 1974:6) har regeringen under våren 1975 förelagt riksdagen en proposition (prop. 1975:9) med riktlinjer för den framtida högskolans mål, omfattning, lokalisering och organisation. l propositionen behandlas även förslagen från kompetenskommittén vilka syftar till att underlätta tillträdet till högskoleutbildning. Propositionen innehåller även ett förslag om försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. Vad gäller lärarutbildningen tillsattes under 1974 en parlamentarisk utredning med uppgift att se över lärarutbildningens mål, innehåll och struktur. De tendenser i stort som speglat intresset för högskolestudier sedan 1970-talets början gäller fortfarande. Ungdomens intresse för övergång direkt efter gymnasieskola till studier vid filosofisk och teknisk fakultet är mindre än under 1960-talet. Däremot ökar markant inslaget av vuxna studerande, främst vid filosofisk fakultet. ldén om återkommande utbildning har på så sätt slagit igenom i inte oväsentlig utsträckning. Jämsides med och sannolikt delvis som en följd av den förändrade sammansättningen av studerandepopulationen har ett nytt studiemönster växt fram under de senaste åren. Detta gäller hittills framför allt filosofisk fakultet men liknande tendenser kan förmodligen väntas även vid andra fakulteter. Allt fler studerande är intresserade av kortare studieprogram, av studier på deltid och kvällstid. Allt fler av de nyinskrivna uppger också att de inte avser att studera för hel examen. Ett annat inslag i ett förändrat studiemönster utgör tillkomsten av alternativa distributionsformer för högskoleutbildning. Antalet deltagare i högskolans decentraliserade kurser och i studieförbundens universitetskurser har ökat. Vid flera högskolor pågår försöksverksamhet med distansundervisning. Som anmälts i kap. 4 kommer TRU ll att i ett särskilt betänkande redovisa sina synpunkter på distansundervisning. Kraven från de nya studerandekategorierna har bidragit till ett förändrat kursutbud. Nya varianter och alternativ till existerande kurser och Studieformer har utarbetats. Detta gäller inte minst kurser med yrkesinriktning i vilka antalet studerande ökat kraftigt under senare år. För att kunna svara mot de krav som ställs på omprövning av utbildningsorganisationen och för att kunna ta lokala initiativ har högskolorna krävt lättnader i de restriktioner som gäller för bl. a. medelsanvändningen. Numera finns också vissa möjligheter för lokala instanser att använda medel från t. ex. lärarlöneanslag till kostnader som vanligen täcks av driftkostnadsanslag. Vid några högskolor pågår också försöksverksamhet med s. k. programbudgetering.

SOU l975z28 Högskolan 227

9.3 Utvecklingsarbete och läromedelsproduktion

9.3.1 Pedagogiskt utvecklingsarbete UKÄ disponerar ett särskilt anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete (PU), för budgetåret 1974/75 ca ll milj. kr. Från anslaget bestrids kostnader för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete inklusive administrationskostnader samt personalutbildning. Från anslaget utgår vidare ersättningar till lärare som medgetts tjänstebefrielse för att utarbeta läroböcker och kompendier. Utvecklingsarbetet omfattar institutionsanknutna projekt. Härtill samt till läromedelsutveckling har för 1974/75 avsatts ca 4 milj. kr. Beloppet ger emellertid inte en fullständig bild av det lokala utveckomfattning. Vid många högskolor bestrids nämligen kostnalingsarbetets der för såväl pedagogiskt utvecklingsarbete som läromedelsutveckling även med medel från fakulteternas egna anslag. UKÄzs principiella syn på pedagogiskt utvecklingsarbete och läromedelsframställning är att dessa inslag är en naturlig del av den verksamhet som bedrivs vid en institution. Utveckling av läromedel och metoder är stimulerande för lärarna och påverkar sättet att bedriva utbildning. UKÄrs mening är lärarens möjligheter att ge utbildningen en Enligt personlig profil en betydelsefull fråga. Utbyggnaden av PU-enheter vid de olika universitetsorterna och vid UKÄ påbörjades 1969/70. PU-enheten vid UKÃ svarar för samordningen. De lokala PU-enheterna - var och en i regel bestående av ett par konsulenter samt läromedelskonsulent - svarar tillsammans pedagogiska med berörda institutioner bl. a. för planering och genomförande av projekt. SÖ disponerar ett särskilt anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet. Från anslaget bestrids kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete (FoU) som berör alla stadier i skolan. FoU-arbetet bedrivs främst vid de pedagogiska forskningsinstitutionerna. Pedagogiska forskningsinstitutioner finns vid de större lärarhögskolorna i Göteborg, Linköping, Malmö, Stockholm, Umeå och Uppsala samt vid universiteten i Göteborg, Lund, Linköping, Stockholm och Uppsala. Vidare förekommer FoU-arbete vid en del av lärarhögskolornas ämnesinstitutioner. för pedagogiskt utvecklingsarbete inom SÖ uppgår 1974/75 Anslaget Av det till ca 26,6 milj. kr, varav ca 2,6 milj. kr avser lärarutbildningen. senare beloppet är ca 0,15 milj. kr speciellt avsett för läromedelsutveckbestrids även kostnader för pedagogiskt utling_ Vid lärarhögskolorna vecklingsarbete och läromedelsutveckling med medel ur högskolornas i egna anslag.

9.3.2 Lokal láromedelsproduktion

Bristen på lämpligt avpassade läromedel har sedan länge varit ett problem på många håll i högskoleutbildningen. Bristerna i läromedelsförsörjningen sammanhänger med flera faktorer. Jämfört med skolväsendet utgör redan själva mångfalden av ämnesom-

228 Högskolan

råden inom högre utbildning en svårighet. Ytterligare specialisering utvecklas dessutom ofta inom ämnesområdena i samband med införande av alternativkurser. Till detta kommer att inriktningen för samma ämne vid skilda institutioner ofta varierar beroende på lokala forskningsintressen. Totalt sett är elevantalet inom den högre utbildningen väsentligt mindre än inom skolväsendet, vilket genom den långtgående ämnesuppdelningen oftast leder till små elevgrupper. Eftersom också grundutbildningen har starkare forskningsanknytning än vad som är fallet inom skolväsendet leder även den vetenskapliga utvecklingen och därmed sammanhängande studieplansförändringar till återkommande önskemål om nya läromedel. Allt detta är omständigheter som bidrar till en förhållandevis oklart uttalad efterfrågan på enskilda läromedel. I det läget har givetvis läromedelsproducenterna svårt att med bibehållna krav på lönsamhet tillgodose efterfrågan, så mycket mer som här avsedda läromedel vanligen ej nämnvärt efterfrågas utanför högskoleutbildningens område. I de fall produktion ändå bedöms som kommersiellt möjlig får ofta den begränsade efterfrågan konsekvenser i form av högt försäljningspris. För att bl. a. underlätta lokal läromedelsproduktion har vid samtliga universitet och högskolor inrättats läromedelscentraler (LMC) och reprocentraler. Den lokala läromedelsproduktionen omfattar tryckt material, ljudband och diabilder. Även [TV-program och film produceras. Inom UKÄ-området finansieras en stor del av anskaffningen av tekniska resurser för lokal produktion och distribution av AVM genom ett särskilt anslag som står till UKÄ:s disposition. Resurserna tilldelas som regel högskolorna och redovisas vid resp. läromedelscentral, varifrån de utlånas - för längre eller kortare tid - till institutionerna. kersonvaüçofstnaderna vid LMC bestrids med medel ur anslaget ”Förvaltningarna vid universiteten m. m., dels ur driftkostnadsanslag och även med anslag från arbetsmarknadsstyrelsen. Ett visst tillskott erhålls också genom att för vissa tjänster en mindre avgift uttas av institutionerna. Produktionskostnader bestrids med medel ur driftkostnadsanslag och med anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete. SÖ:s syn på läromedelsproduktion vid lärarutbildningsanstaltema speglas bl. a. i utbildningsplanerna för klass- och ämneslärarlinjen vid lärarhögskola. Behovet av läromedel bestäms helt naturligt av utbildningens syfte

och innehåll. Lärare och lärarkandidater bör kontinuerligt observera och

anmäla behov av läromedel. För en systematisk inventering av läromedelsbehovet krävs ett nära samarbete inom och mellan institutionerna. I första hand täcks behovet med förlagsproducerade läromedel. Om lämpliga läromedel ej finns utgivna, initieras förlagsproduktion. Vissa läromedel produceras inom lärarhögskoleorganisationen. Det gäller främst stenciltryck, ljudbandsinspelningar, stordior, diabilder, flanomaterial och [TV-inspelningar. Med hänsyn till den arbetskraft och kostnad som produktionen kräver bör läromedlen istörsta möjliga utsträckning planeras och produceras i samverkan mellan lärarhögskolorna. Eftersom utbildningens syfte och innehåll är desamma vid skilda lärarhögskolor för

Högskolan 229

en och samma utbildningslinje, bör ett läromedel som planerats i samråd mellan lärarhögskolorna och producerats vid en lärarhögskola kunna utnyttjas allmänt.” 1 lärarutbildningen ingår schemalagd undervisning om handhavande av tekniska hjälpmedel och produktion av enklare läromedel. Vid lärarhögskolorna finns för detta ändamål institutioner för tekniska läromedel som beträffande utrustning och personal kan sägas motsvara universitetens läromedelscentraler. Här producerar lärarkandidaterna läromedel avsedda att användas vid egen övningsundervisning och praktiktjänstgöring. Resurserna tas även i anspråk för framställning av läromedel för lärarutbildningen och för att anpassa befintliga läromedel till aktuella målgrupper. De sex större lärarhögskolorna förfogar dessutom över studiolokaler samt personal och utrustning för lTV-produktion. Produktionen är omfattande och är inriktad på att fylla även övriga lärarutbildningsanstalters behov av [TV-program. SÖ anvisar särskilda medel för ITV-produktion vid de större lärarhögskolorna samt för kostnader för videobandkopior av program med tillhörande tryckt material som skall användas vid andra lärarutbildningsanstalter. Programkopiorna distribueras sedan kostnadsfritt till berörda enheter. Budgeten för ITV-produktion 1973/74 omfattade ca 1,8 milj. kr. Övrig läromedelsproduktion bekostas med medel ur resp. lärarutbildningsanstalts driftkostnadsanslag eller i vissa fall med medel ur anslaget för pedagogiskt utvecklingsarbete.

AVM -

9.4 i högskolan redovisning och erfarenheter

9.4.1 TR U.s produktion TRU l arbetade inom tre sektorer av den högre utbildningen. Den största delen av produktionen inriktades på den tekmsk-naturvetenskapliga sektorn genom ett särskilt produktionsuppdrag för högskolan i Linköping (LiH). En relativt omfattande läromedelsproduktion gjordes även för det samhällsvetenskapliga området. TRUI medverkade även i en utredning om TV:s användning inom den medicinska utbildningen. 1 samband därmed producerades material för vårdsektorn. TRU Izs grupp för ungdomsskolan (TRUAS) utarbetade i samarbete med Landstingsförbundet ett försöksmaterial inom anatomi och fysiologi. Genom direktiven till TRU II ändrades verksamhetens inriktning. Produktionen för högskoleområdet minskades kraftigt. Verksamheten koncentrerades till vuxenutbildning och förskola. På det teknisk-naturvetenskap]iga området har produktionsuppdraget för LiH i huvudsak avslutats. Kommitténs förslag om TV-verksamheten vid LiH har resulterat i en begränsad produktion som beställs och från den l juli 1974 även finansieras av LiH. Inom den samhällsvetenskapliga sektorn har ett komplett läromedel till en yrkesinriktad universitetskurs i undervisningsteknologi producerats.

230 Högskolan

Inom vårdyrkessektorn har TRU medverkat vid framtagandet av läromedel i ämnet hälso- och sjukvårdsadministration. Vid sidan av ovan redovisade produktionsinsatser har kommitténs arbete inriktats på att revidera och komplettera tidigare produktioner samt att bredda användningen av detta material.

9.4.1.1 Teknik-naturvetenskap TRU I:s uppdrag att producera ”bandade TV-lektioner” för LiH grundade sig på ett riksdagsbeslut från 1965 om TV-undervisning vid den planerade tekniska högskolan i Linköping. Det ursprungliga produktionsuppdraget för LiH omfattade 819 TV-program om vartdera 30 minuter. Programmen skulle ersätta föreläsningar i de grundläggande ämnen som studerades av mer än 270 studerande. Under produktionens gång ändrades uppdraget till både innehåll och omfattning. I stället för att låta TV-programmen ensamma vara informationsbärande övergick man tidigt till att betrakta programmen som delar i läromedelssystem. Tryckt material fick en allt större betydelse i kurserna medan TV-inslagen ofta blev av inledande, motiverande eller orienterande karaktär. TV-programmen gjordes dessutom betydligt kortare och omfattade i allmänhet l0-20 minuter I samråd med TRU och LiH begränsade UKÄ successivt TRU:s produktionsuppdrag. I november 1972 beslutade UKÄ att samtliga ej påbörjade projekt i den ursprungliga produktionsplanen skulle utgå. Pågående nyproduktioner skulle dock avslutas. Härutöver skulle diskussioner upptas med TRU och LiH om produktion för ytterligare ett antal ämnesområden. Vidare förutsattes i UKÄ:s beslut att TRU avsatte medel för aktualisering och revidering av redan färdigställt material.

Användning vid LiH Under läsåret 1971/72 nådde användningen av TV vid LiH sin största omfattning. I tabell 9.1 anges det totala antalet undervisningstimmar per ämnesområde samt antalet schemalagda timmar med TV-inslag.

Erfarenheter av TV-undervisningen vid LiH 1969- 1 972

I samband med att TV-undervisning startade vid LiH läsåret 1970/71 inrättades en samarbetsgrupp med representanter för LiH, UKÄ samt TRU för behandling av olika frågor i samband med användningen av TRU:s produkter vid LiH. Samarbetsgruppen genomförde en omfattande utvärdering av TV-undervisningen vid LiH. Gruppens slutrapport ingår som bilaga till TRU Izs slutbetänkande. Här anges några viktiga slutsatser som samarbetsgruppen framhöll i sin slutrapport. El de förväntningar som låg bakom statsmakternas beslut om användning av TV-undervisning vid LiH var alltför optimistiska.

Högskolan 231

Tabell 9.1 Antalet undervisningstimmar med TV-inslag vid högskolan i Linköping läsåret 1971/72. Kurser mcd TV Tot. antal tim. Antal tim. med TV-inslag Årskurs I

Kurser utan TV Totalt ca 700 161 Årskurs 2

Kurser utan TV Totalt ca 700 90 › EI en av huvudorsakerna bakom svårigheterna att använda TRU-materialet vid Lil-l får tillskrivas det förhållandet att de för undervisningen ansvariga lärarna inte var utsedda då verksamheten påbörjades och således inte kunnat delta i projektarbetet. Cl några signifikanta skillnader i effekterna vid användning av det av TRU materialet jämfört med ”konventionell” undervisning har producerade inte kunnat konstateras vid de undersökningar som gjorts. Di för ”konventionelf” undervisningjämfört med fråga om kostnaderna uppskattningar för TV-undervisningen måste hänsyn tas till lärar- och elevtidsekonomi samt utbildningseffekter på kort och lång sikt. Något underlag för sådana beräkningar finns inte och torde inte heller kunna tas fram för utvecklingsarbete av denna typ. Däremot konstaterar samarbetsgruppen att sådana kortsiktiga rationaliseringsvinster som förutsattes i underlaget till statsmakternas beslut inte kunnat göras. Dsamarbetsgruppen anser att TV-undervisningen givit lärorika erfarenheter som ett led i utvecklingen av nya undervisningsformer. TRUmaterialets uppbyggnad markerar ett viktigt steg för utveckling av mer individualiserande läromedel.

TRU Ilss skrivelse till Kungl. Maj?!

l december 1972 överlämnade kommittén till Kungl. Majzt förslag om den fortsatta och användningen av TV-program m. m. vid LiH. produktionen Kommittén fann starka skäl tala mot en fortsatt obligatorisk användning av TV-program i undervisningen. På förslag av Kungl. Majzt beslutade riksdagen att det ifortsättningen skulle ankomma på LiH att bestämma om TV:s användning i högskolans undervisning. Samarbetet mellan LiH och TRU skulle baseras på årliga överenskommelser. Medel för verksamheten skulle beräknas av frivilliga

232 Högskolan Tabell 9.2 Kostnader för TRU:s produktion för högskolan i Linköping. l tusental kronor.

LiH i de årliga anslagsframställningarna. För det första budgetåret (1973/74) beräknades medel under TRU:s anslag.

Produktion för LiH I 972/ 73- 1 974/ 75 På grundval av statsmakternas beslut att icke längre föreskriva obligatorisk användning av TV-undervisning vid LiH har TRU för budgetâren 1973/74 och 1974/75 ingått avtal med LiH om insatser betr. nyproduktion och revidering. l tabell 9.2 anges omfattningen av den nyproduktion och revidering som utförts av TRU för LiH fr. o. m. budgetåret 1972/73. Ökningen mellan 1973/74 och 1974/75 ger inte en riktig bild beroende på att 221 000 kr av de 600 000 kr som hade avsatts i TRU:s budget för LiH-produktion under 1973/74 överfördes till 1974/75.

Erfarenheter av TV i undervisningen vid LiH läsåret 1 9 73/1 974

Från och med läsåret 1973/74 ankommer det på berörda organ inom högskolan att inom givna ramar fatta beslut om TV-verksamhetens omfattning och inriktning. Detta har medfört vissa förändringar när det gäller användningen av det av TRU förproducerade materialet. Förändringarna berör i första hand de grundläggande kurserna i matematik och fysik. Sammanfattningsvis kan följande konstateranden göras. Många av kurserna i de lägre årskurserna gavs ursprungligen samma utformning för samtliga utbildningslinjer. Efter hand har studieplanerna

reviderats och en omfattande linjedifferentiering har ägt rum. Sidana

ändringar i studieplanerna har, i förekommande fall, medfört förändringar - och oftast minskningar - i användningen av det förproducerade materialet. Det som här inträffat belyser ett viktigt problem vid produktion och användning av ”heltäckande” läromedelspaket. Förändringar av utbildnings- och studieplaner medför att delar av eller hela materiale: blir oanvänt om inte revideringar av materialet sker. När det gäller ämnesområdet matematik råder speciella förhållanden. Liksom övriga tekniska högskolor har LiH haft betydande svårigheter med studieresultaten i de grundläggande matematikkurserna. Ett sätt att komma tillrätta med problemen har varit att låta viss del av undervis-

SOU l975t28 Högskolan 233

ningen, föreläsningar såväl som övningar, ske i grupper under ledning av universitetslektorer. Möjlighet att under dessa omständigheter bedriva försöksverksamhet med TV i undervisningen har ej ansetts föreligga. Kursen fysikl innehöll ursprungligen en omfattande del om speciell relativitetsteori. Mot TV-programmen som sådana uttalades ingen kritik men det ansågs allmänt att undervisning i relativitetsteori på teknisk fakultet borde ges en avsevärt mindre omfattning. Även andra förändringar i kursens innehåll har vidtagits. TV-produktionen i fysik kan därför användas endast i begränsad omfattning. Högskolan fattade efter förslag av tekniska fakultetens utbildningsnämnd beslut om att avsätta särskilda medel för revidering och nyproduktion av TV-program under 1974/75. Nyproduktionen avser därvid dels ämnen som tidigare ej i någon större omfattning använt TV i undervisningen, dels ämnen, t. ex. hållfasthetsmaterial under flera år. lära, som använt av TRU förproducerat Produktionen som genomförs dels vid TRU, dels vid LiH, har fått sin utformning och inriktning mot bakgrund av de pedagogiska erfarenheter som vunnits i samband med användningen av TRU-materialet. Den lokala är helt inriktad på produktion av relativt korta TV-avsnitt produktionen att användas i undervisningen i kompletterande och stödjande syfte. Produktionen vid TRU gäller inte endast TV utan även andra inslag av rörlig bild och ljud förekommer.

9.4.1.2 Samhällsvetenskap Under denna rubrik skall endast kortfattat nämnas de kurser som finns redovisade i TRU I:s slutbetänkande samt mer utförligt redovisas produktionen av ett material för en yrkesinriktad kurs (YRK-kurs) i undervisningsteknologi. Kursen i Företagsekonomi producerades 1968 och omfattar en del av den s. k. översiktskursen i företagsekonomi för samhällsvetare och jurister. Den intar i viss mån en särställning då den dels varit föremål för en mycket omfattande utprövning, dels haft en mycket stor spridning. TV-program har också etersänts lokalt över Uppsala och det visade sig att över hälften av de studerande valde att ta del av TV-lektionerna i hemmet. En av de första YRK-kurserna var Arbetsmarknadsteknik med personaladministration, som genomfördes första gången höstterminen 1969 vid Stockholms universitet. Parallellt med den första kursen planerades en version med material producerat av TRU. Motivet var bl. a. brist på läromedel och behov av arbetsmiljöreportage, intervjuer m. m. Genom sin konstruktion skulle TV-program och ljudband stimulera till aktivt grupparbete och diskussioner. Den samarbetsgrupp med representanter för bl. a. Stockholms universitet och Institutet för social forskning som utvärderade TRU-materialet fann att det avhjälpt den brist som fanns på lämpliga läromedel inom området samt att det i hög grad underlättat

234 Högskolan

undervisningens genomförande och mottagits mycket positivt från elevhåll. Projektet Nationalekonomi omfattar 31 TV- och 40 radioprogram som etersändes med början hösten 1971. Till kursmaterialet hörde även kursböcker, studiehandledningar och korrespondensmaterial. Till detta kom ett antal kompletterande böcker. Målsättningen med kursen var att ge dels allmän orientering i ämnet nationalekonomi, dels möjlighet att förvärva akademiska betyg. Uppläggningen var sådan att studier motsvarande 20 poäng skulle kunna avslutas på tre terminer. TV-programmen till delkurs l sågs i genomsnitt av ca 100 000 personer. Delkurs 2 sågs i genomsnitt av ca 25 000 personer. De fem kursböckerna såldes i vardera ca 5 000 exemplar. Med den första kursboken distribuerades inför kursstarten ett elevkort. 931 kort insändes. Av elevkortsinsändarna hade före kursstarten ca 650 personer för avsikt att tentera för 10 eller 20 poäng. Under vårterminen 1972 gjordes en studieavbrottsundersökning på ett urval av dem som sänt in elevkort. Nästan 1/3 hade avbrutit studierna under våren. Av de 650 avsåg ca 1/3 att utnyttja det första tentamenstillfället i januari 1973. Totalt presterade ca 250 personer godkända sluttentamina på 20-poängskursen. Delar av kursmaterialet användes även i den ordinarie undervisningen vid flertalet nationalekonomiska institutioner. Utgående från studieplanen för YRK-kursen U-landsfrågor med biståndsteknik har TRU producerat ett mindre antal filmer och ljudband. Ljudbandens innehåll är ofta ifrågasättande och provocerande för att stimulera till diskussion och grupparbete. Materialet har kommit till användning i flera olika sammanhang, bl. a. i S1DA:s utbildning och i fortbildning av lärare i gymnasieskolor och folkhögskolor.

Undervisningsteknologi År 1969 beslöt TRU1 i samråd med UKÄ att påbörja planering och produktion av läromedel till en yrkesinriktad universitetskurs i undervisningsteknologi som UKÄ fattat beslut om. Det fanns flera anledningar till TRU:s engagemang, bl. a. bristen på personella och ekonomiska resurser vid de pedagogiska institutionerna. Ett annat skäl var att projektet från TRU:s synpunkt bedömdes vara lämpligt som modellprojekt för övrig läromedelsutveckling. Våren 1971 genomfördes en första försökskurs vid pedagogiska institutionen i Uppsala med 25 elever. Under sommaren 1971 genomfördes ytterligare en försökskurs med 25 elever. Mot bakgrund härav reviderades läromedelssystemet som bl. a. bestod av tryckt material, ljudband och videogram. Hösten 1971 startade förutom i Uppsala YRK-kurseri Umeå, Stockholm och Göteborg med sammanlagt ca 150 elever. Våren 1972 startade en kurs i Lund. Från och med hösten 1973 ges YRK-kurseri undervisningsteknologi med användning av TRU-materialet vid åtta av de nio universitets- och filialorterna. Dessutom genomförs ett mindre antal kurser i studieförbundens regi. Räknat fram till sommaren 1974 torde totalt ca 750 elever ha genomgått universitetens YRK-kurser om 20

Högskolan 235

Hösten 1974 vid olika poäng i undervisningsteknologi. registrerades kursorter ca 250 elever för studier i ämnet. Våren 1973 UKÄ en av kursorterna gemensamt utarbetad antog för 40 poäng. TRU åtog sig att tillsammans med normalstudieplan Hermods utarbeta ett material för 40-poängskursen. Försökskurser startavid universitetet i Lund de hösten I973 på de pedagogiska institutionerna och högskolan i Linköping. Från och med hösten 1974 ges 40-poängskurser i Uppsala, Linköping, Lund och Göteborg. Hittills har ca 90 elever En utprövningsupplaga av TRUzs och Hermods 40-poängsregistrerats. som huvudsakligen består av texthäften, används i dessa kurser. material, 40-poängskurser planeras även på de övriga kursorterna.

för 20 poäng i undervisningsiteknologi har konti-

Läromedelssystemet och reviderats. Från och med hösten 1974 har ett helt nuerligt utprövats material införts i form av kurspaket bestående av tre kursomarbetat innehållande 20 kurshäften om sammanlagt ca 1 500 sidor pärmar för Dessa häften användes jämväl för andra avsedda kursdeltagare. t. ex. vid skolor, för lärarfortbildning inom studieutbildningsändamål, vid intern utbildning inom företag och organisationer etc. Till förbunden, hör även ett antal ljudband, videoband, stordior samt läromedelssystemet och arbetsuppgifter, vilka främst utnyttjas i den lärarledda tillämpningsverksamheten. Under l97l materialet av pedagogiska institutionen vid utprövades universitet. Under läsåret 1972/73 skedde en mer övergripande Uppsala gemensam för samtliga kursorter, av såväl kurserutprövning/utvärdering, nas uppläggning och genomförande som av själva läromedelssystemet. utfördes av pedagogiska institutionen vid Denna utprövning/utvärdering Stockholms universitet. Sammanfattningsvis har framkommit:

Datt projektet bidragit till att strukturera och utveckla ämnesområdet

undervisningsteknologi, D att det nu finns läromedel som relativt väl täcker ämnesområdet, D att det genom utvecklingen av läromedelssystemet gått att genomföra kurser på kursorter där detta annars knappast varit möjligt p. g. a. otillräckliga resurser för planering, ringa tillgång till lärare med adekvat utbildning och bristande möjligheter till lokal läromedelsutveckling, Datt läromedelssystemet bidragit till att höja undervisningens kvalitet genom dels den strukturering och utveckling som skett av ämnesområdet, dels förekomsten av specialskrivna och anpassade läromedel, dels att planeringen av läromedelssystemet även omfattat planering av ^ undervisningssystemet, D att läromedelssystemet bidragit till att göra kursen mera yrkesinriktad än vad som kanske annars hade varit möjligt genom att de specialskrivna läromedlen är mera praktiskt inriktade än vanlig pedagogisk litteratur och att ett relativt stort antal arbetsuppgifter, tillämpningsuppgifter, praktikfall och utbildningsspel ingår i materialet, D att utvecklingen av läromedelssystemet initierat och gett möjligheter till ett stimulerande och givande samarbete mellan de olika kurs-

236 Högskolan

orterna. Denna av samarbete typ när det gäller kursutveckling och läromedelsutveckling är ännu ej vanlig inom alla ämnesområden på universitetsnivân, El att undervisningsteknologiprojektet gett möjligheter att pröva modeller för samarbete mellan UKÄ och TRU, TRU och universitetsinstitutioner samt mellan TRU och läromedelsförlag.

9.4.1.3 Vårdyrkesutbildning

TRUl fick 1968 i tilläggsdirektiv att gemensamt med UKÄ utreda användningen av TV i medicinsk utbildning. En gemensam expertgrupp tillkallades som 1973 överlämnade sin rapport till TRUl och UKÄ. Expertgruppens rapport har redovisats i TRU lzs andra betänkande. Här redovisas endast omfattningen av verksamheten samt expertgruppens slutsatser.

Omfattning och vissa erfarenheter

Centrala nervsystemezs anatomi omfattar fem TV-program. Produktionen har använts vid två av landets fem anatomiska institutioner. Erfarenheterna härifrån har varit positiva. Propedeutisk obstetrik används i så gott som hela landet, bl. a. i samband med introduktion av studerande till den praktiska tjänstgöringen vid förlossningsavdelning. Erfarenheterna från användningen har varit positiva och studenterna anser sig få en bättre introduktion till denna verksamhet än vad tidigare grupper uttalat. Försvars- och katastrofmedicin. UKÄ fastställde 1970 en ny studieplan i ämnet försvars- och katastrofmedicin som ingår i läkarexamen. Undervisningen skulle i stor utsträckning baseras på förproducerat AV-material då man inom ämnesområdet saknar lärartjänster. Produktionen är omfattande och består av filmer, diabilder och tryckt material. Läromedlen används nu som ett reguljärt inslag i undervisningen vid bl. a. samtliga medicinska fakulteter i landet. Färg-TV ianatomiundervisningen. Ett av uppdragen i direktiven till TRU:s medicinska expertgrupp avsåg frågan om de pedagogiska vinsterna med användningen av färg-TV stod i rimlig relation till de merkostnader som denna användning beräknades medföra. För denna bedömning genomfördes ett fältförsök med användning av färg-TV i anatomiundervisningen i Uppsala. Försöket visade att det presenterade undervisningsprogrammet gav högre grad av behållning om det visades i färg än i svart-vitt. Expertgruppen drog den slutsatsen att färg-TV ”för stora delar av anatomiundervisningen synes vara ett effektivare läromedel än svart-vit TV”. Vid bedömningen av undersökningsresultaten tog expertgruppen emellertid ingen hänsyn till ekonomiska, personella eller organisatoriska aspekter på användningen av färg- eller svartvit TV.

Högskolan 237

Expertgruppens slutsatser

Experternas rapport avslutades med bl. a. följande slutsatser

D TV-program och andra kompletterande läromedel kan ge såväl kvalitetshöjning som - framför allt på längre sikt - rationaliseringsvinster, D i vissa fall är färg-TV nödvändig eller av väsentlig fördel, D produktionen av dylika hjälpmedel fordrar ett väl fungerande samarbete mellan ämnesexperter, programproducenter och utbildningsmyndigheter, D organisatoriska åtgärder behövs för att säkra ett effektivt utnyttjande av såväl utländska som inhemska dylika hjälpmedel inom den medicinska utbildningen och vårdyrkesutbildningen.

Anatomi och fysiologi. I samarbete med Landstingsförbundet utarbetade TRU:s expertgrupp för ungdomsskolan (TRUAS) ett försöksmaterial i anatomi och fysiologi. Ämnesgruppen anatomi och fysiologi är för en rad vårdyrkesutbildningar och har länge präglats av gemensam besvärande lärarbrist. En genomgående tanke i projektet var därför att det material som utarbetades skulle kunna användas dels inom olika nivåer av vårdutbildningen, dels inom olika utbildningar på samma nivå. Detta genomfördes gjordes gemensamma för alla aktuella på så sätt att TV-programmen utbildningslinjer medan det kompletterande tryckta materialet differen. tierades mellan olika nivåer. Expertgruppen redovisar bl. a. följande slutsatser från försöket:

D TV kommer enligt eleverna bäst till sin rätt för att visa olika exempel och situationer från vårdarbetet, Dteoretiska avsnitt kräver tillgång till lärare för att ge möjlighet till frågor och diskussioner, D materialet fungerar till viss del lärarersättande, Dalltför långa arbetspass med arbete på egen hand upplevs som tröttsamma av eleverna, Dproduktion av utbildningsmaterial kräver lång tid och stora ekonomiska resurser. Hälso- och sjukvårdsadministration. UKÄ tillsatte 1972 en grupp med uppgift att ta fram ett läromedel till en nyinrättad yrkesinriktad i hälso- och sjukvårdsadministration. Gruppen tilldelades 40-poängskurs medel från UKÃ och Landstingsförbundet. TRU:s har inneburit deltagande i gruppen som rådgivare för uppgift den pedagogiska planeringen och produktion av material för en studie, som beskriver en patients kontakt med sjukvården. Materialet omfattar två färgfilmer, texthäfte, diabilder samt lärarhandledning. Resultaten från den utvärdering av studien som har gjorts är positiva och visar bl. a. att materialet med smärre anpassningar är användbart inom olika delar av vårdyrkesutbildningen.

238 Högskolan

9.4.2 Lokal produktion

I avsnitt 9.3 har lämnats vissa allmänna förutsättningar för pedagogiskt utvecklingsarbete och läromedelsförsörjning i högskolan. l detta avsnitt redovisas dels i allmänna termer den AVM-produktion som förekommer vid olika högskolor, dels mer specifika erfarenheter av produktion och användning av TV vid några högskolor, nämligen LiH och lärarhögskolan i Stockholm. Lokal produktion av stordior, smådior (slides), ljudband samt enklare TV-program och filmer förekommer i varierande omfattning vid samtliga högskolor. Sammantaget är produktionen betydande. Produktionen är oftast inriktad på en begränsad målgrupp, och de framställda läromedlen används som regel av en eller ett fåtal institutioner. Lokalt producerade läromedel av detta slag är som regel inte katalogiserade eller i annan form centralt registrerade på högskolan och knappast heller på institutionsnivån. Det är därför inte möjligt att i detalj redogöra för omfattningen av produktionen.

9.4.2.1 Universitet och högskolor Universitet och högskolor (UKÄ-sektorn) disponerar som regel en mindre inspelningsstudio med två- eller trekamerautrustning för svartvit TVproduktion. På personalsidan finns tekniker, som väl behärskar utrustningen. Producent finns till vidare endast vid Linköpings högskola. I regel är beställande lärare samtidigt producent. _ För att exemplifiera omfattningen av den lokala produktionen kan anges att vid Stockholms universitet framställdes under 1974 ca 50 TV-program bl. a. i pedagogik, socialkunskap och nordiska språk. Hämtöver har kurser för lärare i programproduktion genomförts. Vid LiH hade vid utgången av 1974 ca 25 TV-program inspelats, bland vilka kan nämnas en serie om 9 program i mekanik, 2 program i fysik samt 3 praktikfall i företagsekonomi. I samband med lärarkurser vid högskolan har även programproduktion ägt rum. Av 30 övningsproduktioner används f. n. ett lO-tal i undervisningen. Över högskolans interna TV-nät sänds informationsprogram från högskolans institutioner, serviceenheter och studentkårer. Inom det reguljära kursutbudet vid teknisk fakultet har inrättats en kurs i FV-produktionsteknik i samarbete med TRU. Den produktionsverksamhet på TV-området som startade vid Linköpings högskola under 1974 sker utifrån de erfarenheter som erhållits vid användningen av det av TRU producerade materialet. Med hänsyn härtill och till begränsningarna vad gäller både tekniska och personella resurser är verksamheten helt inriktad på produktion av relativt korta TV-a-vsnitt som används i kompletterande syfte vid föreläsningar och övningar. Viss produktion av övningsexempel för repetitionsstudier inför tentamina har också ägt rum. De informationsprogram som producerats och visats i pauser mellan olika lektioner har rönt stor uppskattning bland eleverna.

Högskolan 239

9.4.2.2 Lärarhögskolorna

Var och en av de sex större lärarhögskolorna (Göteborg, Linköping, Malmö, Stockholm, Umeå och Uppsala) förfogar över studio med separat kontrollrum och utrustning för svartvit TV-produktion. Utrustningen består i huvudsak av 3 å 4 plumbiconkameror, kontrollbord, videobandmaskiner samt diverse kringutrustning. Lärarhögskolan i Stockholm har dessutom tillgång till en mindre B-studio med två kameror som fjärrmanövreras från ett kontrollrum. Denna studio används av lärarna och lärarkandidaterna själva vid s. k. (microteaching, lektionsövningar) m. m. Motsvarande spegelvisning studior iordningställs även i nybyggnader för lärarhögskolorna i Göteborg och Malmö. Vid de större lärarhögskolorna finns ITV-föreståndare och producent(er), 2 á 3 tekniker samt i vissa fall en sekreterare. he mindre lärarhögskolorna (9 st) har enklare mobil utrustning bestående av två vidiconkameror, ett enkelt kontrollbord, enkel belysningsutsamt mikrofoner. Utrustningen är i första hand avsedd för rustning spegelvisning men kan även användas för enklare produktioner. Lärarhögskolorna i Jönköping och Kristianstad samverkar med landstingen i län. Sambruk av utrustning och personal har medfört att dessa respektive lärarhögskolors resurser för ITV-produktion förbättrats och utökats.

Produktionens omfattning De sex större lärarhögskolorna producerar dels s. k. centralplanerade avsedda att användas vid flera lärarutbildningsanstalter, dels s. k. program lokalplanerade program som i första hand är avsedda för användning inom den egna lärarhögskolan. Produktionen av centralplanerade prosamordnas och beslutas av SÖ. Lokalplanerade program som gram bedöms vara lämpliga för användning även vid andra lärarutbildningskan i efterhand C-märkas, dvs. få samma status som en anstalter centralplanerad produktion. Sedan 1968/69 har ca l2O centralplanerade och ca l 100 lokalplanerade program producerats.

Erfarenheter

Användningen av ITV i lärarutbildningen initierades av 1960 års lärarutbildningssakkunniga (LUS), som konstaterade en bristande samordning mellan teori och praktik i lärarutbildningen. Man hoppades därför att en bättre integration mellan utbildningens olika delar skulle kunna uppnås med det nya hjälpmedlet. En koncentrerad försöksperiod i LUS” egen regi vid lärarhögskolorna i Göteborg, Malmö och Stockholm. hösten 1963 gav resultat. Detta ledde till att samma lärarhögskolor under gynnsamma av FoU-medel från SÖ fick möjlighet att studera några år med hjälp effekten av ITV i den reguljära utbildningen. Från 1968/69 kan ITV betraktas som ett etablerat inslag i lärarutbild- . ningen. Nedan redovisas några erfarenheter från användningen av intern TV

240 Högskolan

inom lärarutbildningen. Dessa är huvudsakligen hämtade från verksamheten vid lärarhögskolan i Stockholm, och finns redovisade i en 1974 publicerad rapport (Jon Naeslund, Intern TV som utbildningshjälpmedel). Redovisningen har gjorts relativt fyllig med hänsyn till att erfarenheterna är tillämpbara även för andra utbildningsområden.

l TV som informationsgivare

I en mindre studie har ITV-förmedlad pedagogikundervisning analyserats och prövats på elva lärare och ett hundratal lärarkandidater. Avsikten med försöket var bl. a. att få ett för av underlag ITV-produktion huvudsakligen informerande karaktär. Ett modellprogram producerades som illustrerade hur omväxling i informationsflödet kunde skapas genom att varva lärarinformation, tabeller, grafika och klassrumskonkretioner på ett sätt som inte alltid är möjligt i direktundervisning. Lärarnas och kandidaternas inställning till att på detta sätt använda resp. få [TV som komplement till lärarledd undervisning i pedagogik var klart De positiv. enskilda programmen bör dock inte vara för långa.

1 TV-observationer inom

pedagogikundervisningen

För undervisningen i pedagogik - liksom i metodik - har ITV visat sig ha sin främsta styrka i att kunna konkretisera teorin och med denna integrera den praktiska tillämpningen. ITV kan däremot oftast inte mäta sig med direktobservationer i klassrum, kliniker osv. ifråga om livsnärhet. Den har däremot andra företräden. Vid direktobservationer avgör ofta slumpen om konkretionen blir den avsedda eller inte under det att man vid [TV-observationer har en preliminär kvalitetskontroll. Eftersom läraren i detalj känner till konkretionens kan han också utformning förbereda eleverna för den. Han har också möjlighet att kommentera förloppet medan det pågår utan att störa det. En serie program, vilka var avsedda som illustrationer till och analys av undervisningsprincipernas tillämpning på mellanstadiet, har varit föremål för en mer systematisk utvärdering. Undersökningen ger vid handen att en klart positiv till TV-inslag inställning förelåg i teoriundervisningen i pedagogik och metodik.

1TV-inslag i metodikundervisningen

De förhoppningar som LUS en gång ställde på intern TV som ett hjälpmedel för att konkretisera metodikundervisningen kan nu sägas vara i huvudsak infriade. [nom de flesta ämnen kan en metodiklektor på de större lärarhögskolorna idag räkna med att ha tillgång till program eller på förhållandevis kort tid få ett program producerat som illustration till ett visst moment av sin undervisning. De videobandmaskiner som används för distribution torde till ca 80 % utnyttjas för program som syftar till att göra undervisningen i metodik mer verklighetsanknuten. l samband med den försöksverksamhet som initierades av LUS utvärderades med hjälp av en enkät ett antal program som i direktsändning

Högskolan 241

förmedlades till olika kandidatgrupper. Vid undersökningen konstaterades bl. a. att kandidatgrupperna av 26 program i l9 fall satte undervisning med ITV framför konventionell undervisning. Endast 3 av 28 kandidatgrupper hade uppfattningen att det program de tagit del av inte förmått ge önskad konkretion. Undersökningar vid lärarhögskolan i Stockholm läsåret 1971/72 visade att andelen ämneslärarkandidater som kan anses ha en positiv inställning till lTV varierar mellan 66 % och 72 %. Endast mellan 4 % och 8 % är klart negativa. I flera sammanhang har framkommit synpunkter om att TV-program som utgör underlag för metodikdiskussioner skall vara korta. Såväl pedagogik- som metodikundervisning konkretiseras med demonstrationer utförda av särskilda lärare. Dessa kan genomföras som direktobservationer, via one-way-screens eller med hjälp av ITV. Vårterminen 1972 organiserades direktdemonstrationer för ca 500 lärarkandidater på klasslärarlinjerna vid lärarhögskolan i Stockholm. En påföljande utvärdering redovisade en övervägande positiv inställning till direktdemonstrationerna från såväl lärare som lärarkandidater. Däremot instämde ämneslärarkandidater endast till 36 % helt eller delvis i påståendet att demonstrationslektionerna varit ett givande inslag i utbildningen.

ITV.-s roll i praktikantutbildningen När det gäller den praktiska utbildningen av lärarkandidater har ITV främst utnyttjats för produktion av auskultationsersättande program och vid spegelvisning. Huvuddelen av en lärarkandidats auskultationer ägnas åt besök i klasser, som tillhör det stadium för vilket han utbildas. Sådana auskultationer kan knappast ersättas med ITV-auskultationer. ITV:s roll i samband med dessa auskultationer blir främst att ge lärarkandidaterna en konkret förberedelse inför klassrumsobservationerna. Vissa auskultationer är av mer kortvarig karaktär och syftar främst till att ge kandidaterna en orientering om arbetet på ett annat stadium, i en annan skolform eller inom en mer specialiserad verksamhet i skolan. De utvärderingar som skett av produktioner av denna typ ger dock inte någon entydig bild av att kandidaterna anser ITV-auskultationer lika bra, bättre eller sämre än direktauskultationer. Spegelvisning i lärarutbildningen innebär vanligtvis att en lärarkandidat framför en TV-kamera håller en kort lektion (ca 10 min.) med en mindre elevgrupp. Lektionen videobandas och lärarkandidaten får efteråt - med eller utan handledning - ta del av sitt agerande. Avsikten är att kandidaten genom att omedelbart efter lektionen få se sitt eget lärarbeteende skall förändra detta i positiv riktning. Vid lärarhögskolorna i Göteborg och Malmö har man ägnat frågan en omfattande forskning.

ITV som forskningsinstrument Utnyttjande av lTV och videobandning gör det möjligt att registrera pedagogiska skeenden, som sedan kan observeras och analyseras mer

242 Högskolan

ingående än vad annars skulle vara möjligt vid direktobservationer. Förfaringssättet har exemplifierats med ovannämnda forskning i spegelvisning. Det har också använts i ett projekt vid lärarhögskolan i Göteborg där man registrerar klassrumsprocesser för att därmed bl. a. komma åt att analysera lärarens beteende i undervisningssituationen. Vid lärarhögskolan i Stockholm har ITV utnyttjats för att på motsvarande sätt studera subjektiv bedömning inom lärarutbildningen.

I TVss funktion inom lärarutbildningen

En mindre studie av frågor förknippade med användningen av lTV har utförts vid lärarhögskolan i Stockholm. Av 107 tillfrågade lärare svarade 80. Enkäten visade bl. a. att endast 15 lärare aldrig hade använt ITV i sin undervisning. I genomsnitt sker mellan 15 och 20 uppspelningar per lärare och år. Tekniska malörer vid ITV-sändningarna blir för varje år allt ovanligare. Blott enstaka lärare anmärker på distributionen eller TV-m0ttagarnas funktion.

9.5 Några internationella exempel på användning av

AVM i högskolan

Internationellt har användningen av AVM i den högre utbildningen ökat under de senaste decennierna. Tillgången till enklare utrustning med goda prestanda har gjort det möjligt att använda framför allt TV på ett mera rationellt och pedagogiskt sätt. Efterhand som allt fler studerande önskat delta i högre utbildning, samtidigt som tillgången på kvalificerade lärare ej ökade i samma takt, har andra vägar än de konventionella måst utnyttjas. Även studerande som av olika skäl hade svårigheter att vistas vid högskoleorterna önskade skaffa sig en hel eller delar av en högskoleutbildning. Detta medför att andra distributionssätt än tidigare har prövats, vilket har lett till företrädesvis eterdistribuerad högskoleutbildning. l detta skall dock denna distributionsform - sammanhang distansundervisning inte närmare penetreras. Kommittén kommer i ett särskilt betänkande att redovisa internationella erfarenheter från detta område. Det är dock oundvikligt att även i detta sammanhang beröra dessa distansundervisningsförsök, i synnerhet då den traditionella universitetsorganisationen har utnyttjats för en vidgad distribution. Under senare år har intresset framför allt knutits till användningen av TV som undervisningshjälpmedel. Rörlig bild och ljud har bedömts som en utomordentlig tillgång i undervisningen genom sin förmåga att skapa motivation, konkretisera samt att beskriva komplicerade förlopp. Praktiskt taget över hela världen används TV som ett komplement till konventionell undervisning. Dessutom har på vissa håll TV kommit att användas som ersättning för den konventionella undervisningen. Det sistnämnda var framför allt aktuellt i samband med den stora studerandetillströmningen under l960-talet. Praktiskt taget varje högskola har någon form av lTV inom sin

Högskolan 243

Det har i olika sammanhang diskuterats för- och nackdelar organisation. med användningen av TV som undervisningsmetod. Om man studerar forskningslitteraturen finner man bland de hundratals jämförande studier i effektivitet mellan [TV och konventiosom gjorts inte några skillnader undervisning. Slutsatsen måste vara att rent allmänt är TV nell, lärarledd som undervisningsmetod varken bättre eller sämre än konventionell undervisning. I en situation då man har en stor studerandetillströmning och en samtidig brist på kvalificerade lärare, kan en undervisningssituation lösas genom att utnyttja ITV. . Inom högskoleområdet utnyttjas TV inom de flesta ämnesområden. Emellertid kan man konstatera att vissa ämnesområden har använt sig av PV-undervisning mera än andra. Inom det medicinska ämnesområdet TV ofta. Det kan gälla demonstrationer inför stora utnyttjas mycket grupper studerande. Operativa ingrepp kan t. ex. på detta sätt demonstreras utan risk för patienten. Inom tekniska ämnesområden sker också ett stort av TV. Även här gäller det demonstrationer av mera utnyttjande förloppf Dessa båda ämnesområden intar en viss särställkomplicerade av TV. I andra sammanhang och inom en rad ning vid utnyttjandet ämnesområden har även TV använts som en distributionskanal för en lärares undervisning till en stor grupp studerande i olika lokaler inom högskoleområdet. Produktionen av program för ITV-bruk ombesörjs i nästan samtliga fall av högskolan själv. I många fall har man byggt upp egna TV-produktionsenheter inom högskolan. Dessa svarar för produktionen tillsammans med institutionernas egen personal. Detta gäller både direktsända program och det bandade produktutbudet. Vissa institutioner har förproducerade, Tillkomsten här egen TV-verksamhet. av lätthanterlig kamerautrustning medfört att institutionerna kan förfoga över en egen utrustning, _användbar i fler sammanhang än som tidigare var möjligt. En genomgång av all den verksamhet som äger rum på olika håll i världen ter sig nära nog omöjlig och är dessutom mindre fruktbar, eftersom utnyttjandet är så stort och så mångfasetterat. Några exempel som mera belyser den övergripande organisationen kan vara att föredra. Valen av exempel har inte skett efter något system utan snarare har dessa valts därför att där finns en viss sammanfattande dokumentation att tillgå som beskriver organisationen.

USA I USA började man tidigt utnyttja TV som ett undervisningshjälpmedel. Intresset har varit naturligt, eftersom de icke-kommersiella TV- och radiokanalerna ofta har ett direkt samröre med ett universitet. Mycket kom eterburen TV i bruk, men även ITV kom allt mera att tidigt utnyttjas. Vid de stora, statsunderstödda universiteten finns ofta centraler som medverkar i programverksamheten på olika sätt vid information, utbildning och produktion. En central kan ha funktioner i stort sett enligt följande. För hela

244 Högskolan

universitet organiseras ett Instructional Media Laboratory (IML), som är fristående från övriga institutioner. lML:s uppgift är att informera universitetslärare i undervisningsteknologisk metodik, att demonstrera tillgänglig materiel och utrustning, samt att medverka vid produktionen av undervisningshjälpmedel. Genom IML kan fakultetsmedlemmar ges möjlighet att beställa apparatur samt film- och videogramkopior. IML kan ha en egen programbank (mediotek), som i många fall är av begränsad omfattning. Man har emellertid avtal med andra universitets mediotek samt med riksomfattande, federalt stödda centraler varifrån man snabbt kan skaffa fram de önskade produkterna. IML ger vidare service dels genom att tillhandahålla bärbar lTV-utrustning, dels genom att i egna studior producera och distribuera program inom högskolan. lML:s uppgift kan avse enbart den tekniska produktionen, men allt vanligare är att IML medverkar till och ansvarar för en stor del av den innehållsmässiga produktionen. IML har, förutom den tekniska personalen, pedagogisk expertis anställd som ingår i ett produktionsteam. I USA har sedan ett antal år diskuterats frågan om man skall satsa på lokal eller central produktion av bildprogram. Under senare år då kostnaderna har sjunkit har förespråkarna för lokal produktion kommit i majoritet. Fördelarna med lokal produktion är främst att man kan åstadkomma en snabbare produktion, avpassad till lokala behov och lokala förhållanden, samt att det är möjligt att snabbare utvärdera och revidera produkten. Nackdelarna skulle vara att man producerade tekniskt sett sämre och att de totala kostnaderna program p. g. a. dubbelproduktion - skulle bli högre. l sammanhanget är det väsentligt att påpeka att då man i dessa sammanhang i USA talar om central avses hela federationen USA, medan man med ”lokal” avser den enskilda staten och inte en enskild skola eller universitet.

Educational Television Centre, Kanada I Kanada kom på samma sätt som i USA TV att involveras i universitetsutbildningen i ett tidigt skede. Vid Memorial University of Newioundland etablerades 1967 ett Educational Television Centre, avsett att ge service åt hela universitetsutbildningen i provinsen. Syftet var dels att ge service till undervisningen på högsko1an,dels också att ge de studerande som inte kunde följa undervisningen på högskolan möjlighet till motsvarande service. Vid centret finns studior, videokopieringsapparatur, mobil inspelningsenhet samt ett slutet distributionssystem. Det huvudsakliga arbetsområdet är att producera programmen samt att distribuera dem både inom och utom högskolan. Centrets personal svarar för produktionen i samarbete med institutionernas anställda. Någon preferens vad avser olika

ämnen föreligger inte för verksamheten, utan enskilda initiativ från olika

institutioner tillgodoses i så stor utsträckning som möjligt. Det itbud som finns för distansstuderande, vilket motsvarar ca 60 % av den :otala verksamheten, har huvudsakligen en inriktning mot ämnen som pedagogik, psykologi, geografi och historia.

Högskolan 245

England l England dominerar BBC utbudet av TV och radio även på utbildnings- området. Merparten av denna produktion är eterdistribuerad_. BBC har egen programverksamhet men också ett samarbetsavtal med The Open University för samproduktion och distribution. Förutom den allmänna distributionen av radio och TV via etern har BBC också lokal distribution via radio för undervisningsändamål. lnom högskoleområdet förekommer det vid några universitet mer eller mindre etablerade centra för distribution av TV inom universitetsområdet. Ett av dessa, med en väletablerad struktur, är University of Glasgow Television Service. Verksamheten startade 1965 och kan förse alla institutioner inom universitetet med TV via ett eget distributionsnät. l viss omfattning kan man även tillhandahålla film och ljudband. Man har också etablerat ett samarbete med University of Strathclyde i Glasgow, som har en liknande service, och kan därigenom undvika parallellproduktion. Produktionen beställs av respektive institution, som också deltar i utarbetandet av programmen. Programmen kan avse en konventionell, TVdistribuerad föreläsning men likaväl videokassetter avsedda för en mindre grupp studerande, t. ex. instruktioner eller uppgifter för laborationer i tekniska ämnen, kirurgens ingrepp i en operation. Mer än 50 institutioner utnyttjar regelbundet serviceenhetens tjänster, en tredjedel av dessa är från den medicinska fakulteten. Flertalet produktioner avser den grundläggande universitetsutbildningen, men även högre nivåer utnyttjar möjligheterna. Detta gäller främst ämnesområdena pedagogik ochmedicin. Även vissa forskningsprojekt har använt sig av servicen.

Phznkrike Universitet och högskolor i Frankrike har utnyttjat intern TV för att komplettera den konventionella undervisningen på samma sätt som i övriga länder. I Frankrike finns det emellertid en speciell samverkansform inom TV och som kan vara av intresse att beröra.

radio,

1963 startade Conservatoire National des Arts et Metiérs (Télé- CNAM) på uppdrag av Ministêre de PEducation Nationale, en verksamhet vars syfte var att förmedla kurser på universitetsnivå till heltidsarbetande. l Paris förorter etablerade man åtta mottagningsstationer, vardera med plats för 300 studerande. Till dessa distribuerades på kvällstid TV-program med slutna sändningar. l stället för att de studerande skulle åka in till centrala Paris för att på högskolan följa undervisningen, kunde man besöka en mottagningslokal, bättre lokaliserad i förhållande till bostad och arbetsplats. Verksamheten ökade kraftigt och för att tillgodose ett större antal studerande började man i samarbete med det statliga radiobolaget ORTF sända utbildningsprogrammen över det reguljära TV-nätet, dels till Paris, dels till Lille. Denna utbyggnad ledde till ett allt större intresse även från andra universitet. Detta resulterade i tillkomsten av Le Télé-Enseigne-

246 Högskolan

ment Universitaire, som 1972/73 involverade 18 universitet. Både radio och television användes som distributionskanaler. Verksamheten är upplagd så att varje universitet, med hjälp av lokala produktionscentra, producerar sina egna kurser. Kurserna följer helt det producerande universitetets studieplaner. Samråd om vilka kurser ett visst universitet skall producera sker på ett tidigt stadium. Denna verksamhet har tillkommit i första hand för s. k. distansstuderande, men en studerande vid ett universitet kan följa verksamheten och tentera på konventionellt sätt. Vissa produktioner utnyttjas direkt iden konventionella, lärarledda undervisningen. Till varje program utarbetas vid produktionscentret tryckt material, som kompletterar radio- och TV-programmen. Dessutom produceras ljudband, grammofonskivor samt videokassetter till kurserna.

Holland Förutom de AV-centraler som finns i anslutning till de enskilda universiteten finns i Holland ett nationellt AV-center upprättat i Utrecht med ca 85 anställda. Här utförs professionell ljud- och färg-TV-produktion liksom produktion av film och foto. Enheten fungerar också som nationellt dokumentationscenter och har byggt upp särskilda videoband-, film- och ljudbandsarkiv. Enheten genomför egna forskningsprojekt för att bl. a. stimulera undervisningsteknologisk forskning och utför också tekniska tester av utrustning för undervisningsändamål. Även kurser i programproduktion liksom kurser för tekniker vid de lokala AV-centralerna anordnas vid det nationella centret. Mellan de lokala AV-centralerna samt den centrala enheten har utvecklats ett nära samarbete.

9.6 Önskemål om och behov av AVM i högskolan

Kommittén har inte funnit det möjligt att på ett mer preciserat sätt kartlägga vilka behov av AVM som föreligger i högskolan. Här kan bara antydas å ena sidan vissa allmänna drag i undervisningen som kan antas motivera utnyttjandet av AVM samt å andra sidan vissa ämnes- och utbildningsområden där behoven redan finns eller kan antas komma att uppträda. Kommittén utgår i sina analyser och i valet av sina exempel dels från behov som kommit till uttryck i t. ex. utredningar och remissvar, dels från TRU:s erfarenheter. Kommittén har också tagit fasta på några förslag till nya inslag i högskoleutbildningen.

9.6.1 Synpunkter på TRU Izs andra ber/fiskarna? TRU i.: andra betänkande remissbehandlades inte i vanlig ordning. I stället utsändes detta tillsammans med ett antal frågor från TRU Il till olika instanser inom bl. a. högskoleområdet. För högskoleområdet önskade TRU II synpunkter på bl. a. värdet av rörlig bild och ljud samt

Högskolan 247

ämnesområden och kurstyper lämpade för centrala produktionsinsatser. UKÃ finner det sannolikt att AV-hjälpmedlens möjligheter är långtifrån fullständigt utnyttjade i högskoleutbildningen. Läromedel med rörlig bild och ljud kan ha en viktig roll att spela som motivationskapande, och miljöskildrande hjälpmedel. Tekniska och andra

konkretiserande

förlopp kan ofta studeras bättre med dessa hjälpmedel. Socialstyrelsen anser att trycket på den .medicinska undervisningen är så stort att alla åtgärder som kan verka i rationaliserande och kvalitetshöjande riktning är av stort värde. Härvid nämns speciellt utbyggnaden av kurser för specialist- och allmänläkarutbildningen. Vid dessa kurser finns behov av färgfilmer och bandinspelningar som komplement till patientdemonstrationer, operationsförevisningar etc. SFS finner det vara utomordentligt väsentligt att läromedelssystem utvecklas där radio- och TV-inslag integreras med tryckt material, lärarledda lektioner, självstudier osv. Den eterdistribuerade utbildningen måste ses som ett komplement till den lärarledda undervisningen och bidra till att höja undervisningens effektivitet och kvalitet genom att tillföra utbildningen ytterligare resurser i form av radio/ljudband och TV/videoband. Inom begränsade områden av den högre utbildningen, exempelvis vissa YRK-kurser, där läromedlen måste ge tillfälle till färdighetsträning och innehålla tillämpningsmoment, kan bild- och ljudmedier ge viktigt stoff för diskussioner och grupparbete.

9.6.2 Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning Förslag om försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning har lagts fram av U 68. Remissbehandlingen visade att förslaget vann gehör bland praktiskt taget alla berörda instanser. Som tidigare omtalats ingår också förslag om yrkesteknisk högskoleutbildning i den högskoleproposition (prop. 1975:9) som förelagts riksdagen i februari 1975. Försöksverksamheten föreslås där starta höstterminen 1975. Den utbildning som skall ges är i första hand avsedd för personer som i gymnasieskolan eller i motsvarande äldre skolformer fått en grundläggande yrkesutbildning och därefter arbetat några år inom sitt yrkesområde. Minst tre års relevant yrkeserfarenhet skall enligt propositionen uppställas som särskilt behörighetskrav. Därigenom blir den yrkestekniska högskoleutbildningen en tillämpning av principen om återkommande utbildning I den första försöksomgången skall sex olika utbildningslinjer prövas, med inriktning mot konfektionsindustri, livsmedelsindustri, pappers- och pappersmasseindustri, stålindustri, träindustri och verkstadsindustri. De nya linjerna föreslås bli prövade på totalt åtta orter, och försöksverksamheten beräknas omfatta elva undervisningsgrupper med 30 antagningsplatser i varje grupp, dvs. totalt högst 330 studerande. Tillgången på läromedel för den yrkestekniska högskoleutbildningen bedöms vara tillfredsställande vad avser tryckt material även om situationen varierar mellan olika ämnen. Någon större tillgång på AVM lämpade för dessa utbildningar finns dock inte. Särskilt stora bedöms behoven va-

248 Högskolan

ra för de yrkes- och branschinriktade ämnena inom verkstads- och stålindustrilinjen. Även för branschämnena i linjen med inriktning mot pappers- och pappersmasseindustri bedöms behovet av AVM-inslag vara påtagligt.

9.6.3 Fort- och vidareutbildning vid teknisk fakultet

Genom beslut 1973-04-13 har Kungl Majzt uppdragit åt UKÄ att utreda frågan om fort- och vidareutbildning vid teknisk fakultet. UKÃ har uppdragit åt högskolan i Linköping och tekniska högskolan i Stockholm att organisera lokala arbetsgrupper för ledning och genomförande av försöksverksamhet. Som ett led i försöksverksamheten har med början läsåret 1973/74 ett tiotal kurser anordnats av högskolan i Linköping. Kurser har även anordnats vid tekniska högskolan i Stockholm samt vid högskolan i Luleå. l en problemöversikt från Svenska teknologföreningens fortbildningskommitté framhålls vikten av att stimulera både användning och utveckling av lämpliga och effektiva undervisningsformer speciellt avpassade för fortbildning. Framför allt bör man vidta sådana åtgärder att undervisningen kan få stor regional spridning. Lämplig kurslitteratur kombinerad med programmerad undervisning och bandade TV-program kan vara av stort intresse. Fortbildningskommittén påpekar vidare att man bör sträva

efter att i största möjliga utsträckning lägga upp undervisningen iform i av

självstudier som kan bedrivas på hemorten.

9.6.4 UKÃss intemationaliseringsutredning Genom beslut 1972-01-13 tillsatte UKÃ en arbetsgrupp med uppgift att analysera motiven och målen för en ökad internationalisering av högskoleutbildningen och framlägga förslag till åtgärder. Arbetsgruppens slutbetänkande överlämnades sommaren 1974. l betänkandet anges bl. a. behov, motiv och utbildningsmål för utbildningens internationalisering. Vidare presenteras delmål i fråga om attityder, allmänna kunskaper, allmänna färdigheter samt specifikt yrkesinriktade kunskaper och färdigheter. De allmänna kunskapsmålen formuleras som kunskap om förhållandena i andra länder - främst medvetenhet om olika genom politiska, sociala, kulturella, religiösa och ekonomiska strukturer och deras inbördes samband _ samt om de olika formerna av samband mellan länder och folk. Färdighetsmålen betonar bl. a. kommunikationsförmåga, innefattande dels språkfärdighet, dels förmåga att etablera kontakt i utländska miljöer. Arbetsgruppen ger också förslag till särskilda insatser ifråga om språkutbildning samt uppställer också mål i fråga om specifikt yrkesinriktade kunskaper och färdigheter syftande till en ökad internationalisering. I betänkandet framläggs flera exemplifieringar på hur en allmän internationalisering av innehållet i olika studiekurser kan ske. Inom samtliga utbildningslinjer torde exempel kunna ges där inslag av AVM

Högskolan 249

skulle ge internationella perspektiv som annars vore svåra att återge. Fortbildning av lärare framstår för arbetsgruppen som den viktigaste för en ökad internationalisering av skolan. åtgärden Fortbildningen bör huvudsakligen äga rum i den lilla enheten, dvs. på enskild skola eller inom varje rektorsområde. Eftersom fortbildvarje och skolledare -ningen bör syfta till att nå alla lärare, lärarutbildare totalt ca 100 000 personer - måste den äga rum i flera steg. Arbetsgruppen pekar på att TRU utgör en värdefull resurs utanför den fortbildningsorganisationen som liksom högskolan bör kunna egentliga insatser på flera punkter. Arbetsgruppen anser att TRU göra väsentliga har unika resurser att med flera olika medier nå hela målgruppen. En fortbildning i den omfattning och enligt den modell som föreslagits av arbetsgruppen kommer att pågå under flera år och förutsätter kontinuerlig revidering av programmet. Enligt arbetsgruppen kan universiteten och TRU lämna väsentliga bidrag för att fortlöpande hålla fortbildningsprogrammets innehåll, metoder och material aktuella.

9.6.5 TV-symposiet på Rosenön l mars 1974 anordnade UKÄ ett tredagars symposium med ett 40-tal deltagare från högskolorna fördelade på samtliga fakultetsområden. Härutöver deltog studeranderepresentanter och företrädare för berörda Avsikten var att diskutera vunna erfarenheter av TV i myndigheter. högskoleutbildningen och att mot bakgrund av dessa dra upp riktlinjer för den fortsatta verksamheten. Det ingick inte i symposiets syfte att göra fullständiga analyser betr. bild i högskoleutbildningen. Nedan fakultetsvis redobehovet av rörlig visade önskemål bör snarare ses som exempel på områden där insatser bedöms betydelsefulla. l samband med omorganisationen av den teologiska utbildningen har ett stort behov av läromedel med bild- och (RUMO-utbildningen) uppstått. l den omstrukturering av kurserna som sker mot en ljudinslag mer beteendevetenskaplig inriktning behövs konkretioner av t. ex. beteende i religioner ochsamfund. Behov av TV-inspelning som spegling i praktisk utbildning föreligger också t. ex. vid genomförande av gudseller i olika situationer (vid dödsfall eller som tjänster uppträdande rådgivare vid sjukdom och konflikter). För den juridiska utbildningen framfördes önskemål om en ökad konkretisering med hjälp av inslag av rörlig bild och ljud. Utifrån på detta sätt presenterade verklighetsanknutna exempel skulle de juridiska aspekterna på ett helt annat sätt kunna belysas. Detta gäller såväl verksamheten vid domstolar som rådgivning till allmänheten i praktiska juridiska situationer t. ex. vid fastighetsköp, vid förrättningen och ingående av avtal. _ lnom medicinsk och odontologisk fakultet antyddes särskilt starkt rationaliseringsbehov. Många moment i utbildningen skulle upplevda kunna effektiviseras genom utnyttjande av förproducerad rörlig bild t. ex. vad gäller typoperationer, demonstrationer, laborations- och

250 Högskolan

patientinstruktioner. Stora behov av AVM såväl inom angavs föreligga den ordinarie som inom utbildningen specialist- och vidareutbildning. l de flesta fall bedömdes produktion i färg vara nödvändig. Inom det filosofiska området redovisades önskemål om motiverande, konkretiserande och exemplifierande Även för dokumenta- AVM-inslag. tion av t. ex. forskningsresultat och för beteenderegistreringar ansågs AVM önskvärt. lnom detta fakultetsområde redovisades även behov av AVM för distansundervisning. De behov av AVM som förelåg vid teknisk fakultet överensstämde i många fall med övriga fakultetsområdens. Särskilt redovisades behov vad gäller arkitektutbildningen. Inom de laborativa ämnesområdena underströks behovet av förproducerade program. lnom samtliga fakultetsområden framfördes behov av TV vid lärarträning För hela högskoleområdet framkom även behov av AVM vad gäller information om högre utbildning och forskning. Symposiedeltagarna enades om att AVM-inslag endast är ett bland andra betydelsefulla inslag för att uppnå effektiv inlärning. I utvecklingen av resurser måste hänsyn tas till hela den pedagogiska situationen. Framför allt bedömdes AVM för motiverande lämpligt inslag, för konkretiseringar samt för demonstrationer och reportage. Även för lärarträning, beteendestudier och redovisning av elevarbeten bedömdes AVM vara av stort värde.

9.6.6 Behov redovisade i önskemål om anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete En stor del av det pedagogiska utvecklingsarbetet vid högskolorna skeri form av utvecklingsprojekt. Dessa finansieras med medel som budgetårsvis ställs till högskolornas förfogande från för anslaget pedagogisk utveckling men också med andra medelsresurser som disponeras vid högskolorna. Utvecklingsprojekten inriktas på olika frågor rörande utbildningsplanering och undervisning och syftar till mer kortsiktiga, konkreta förändringar i planeringen och undervisningssituationen. De bedrivs i huvudsak genom rektorsämbetena vid läroanstalterna. Dessa projekt har redovisats i en sammanställning betitlad ”Forskning och utveckling rörande den högre utbildningen (FoU-katalog över pågående och avslutade projekt; UKÄ, november 1974). Karaktären och inriktningen av de projekt som beviljats medel och som har inslag av AVM kan ses som ett uttryck för de önskemål som föreligger. Enär institutionernas ansökningar om medel vida överstigit de tillgängliga resurserna har emellertid en hård prioritering varit nödvändig. Nedanstående. sammanfattning ger alltså inte uttryck för samtliga önskemål som framkommit i ansökningar om medelstilldelning. Här redovisas även projekt med datoranknytning, där utnyttjande av bildskärmar för utmatning av rörlig bild eller stillbilder sker i en allt större omfattning. Av de 388 under hösten 1974 pågående projekten har 63 inslag/ användning av rörlig bild, bild och/eller ljudband samt användning av

Högskolan 251

sou 1975:28

Tabell 9.3 Pågående utvecklingsprojekt vid universitet och högskolor med inslag av AVM 1974/75.

Rätts- och Medicinsk/ Matematisk/ Teknisk Totalt Ej Humanistisk/ fakultets- samhälls- odontologisk naturveten- fakultet teologisk bundet fakultet vetenskap- fakultet skaplig lig fakultet fakultet

5 5 Ljudband 3 3 1 l 8 Diabilder Tryckta bilder + 1 1 Uudband l 3 l 2 7 Diabilder + ljudband 2 2 Kasscttoskop, PIP l 1 2 4 Film 1 3 3 3 10 Video 1 1 Film + video 2 13 3 8 3 9 38 Summa 3 18 25 Datorn i undervisningen 2 16 7 8 3 27 63 Summa

dator. Som framgår av tabell 9.3 avser 16 projekt humanistisk/teologisk

fakultet, 7 rätts- och samhällsvetenskaplig fakultet, 8 medicinsk/odonto-

3 matematisk/naturvetenskaplig fakultet samt 27 teknisk logisk fakultet, fakultet. 2 projekt är ej fakultetsbundna.

Vid institutionerna för konstvetenskap och språk inriktas projekten

huvudsakligen på kombinationen bild- och ljudband. fakultet dokumenterar sällsynt förekom- Medicinsk och odontologisk mande Arbetsområdet vid operationer och andra ingrepp patienttillstånd. är ofta men filmning eller videobandning gör att en större grupp litet, kan se alla detaljer och också repetera momenten i studenter samtidigt undervisningssyfte. Vid dessa fakulteter förekommer också framställning

av självinstruerande diabildserier. dominerar vid teknisk Datorn i utbildningen utvecklingsprojekten

fakultet. Flera syftar till att framställa självinstruerande läromedel, projekt är avsedda för distansundervisning. Försök som sträcker sig varav några en återfinns också bland projekten. Även över mer än kursperiod videobandade intervjuer förekommer i några projekt.

9.6.7 Undersökningar utförda vid högskolan i Linköping och TRU

vid högskolan i Linköping har under 1974 Utbildningsavdelningen en om användning av undervisningsfilm vid genomfört undersökning Undersökningen utfördes genom telefonintervjuer högskoleutbildning. med studierektorerna vid ca 300 institutioner. Ca 130 institutioner

använde överhuvudtaget inte film eller videoband i sin undervisning

medan institutioner i allmänhet endast använde enstaka filmer övriga eller videoband. av institutionerna gav dock uttryck för att den Många var en brist i undervisningen och att behov förelåg låga nyttjandegraden av att i väsentligt högre grad utnyttja rörlig bild och ljud i undervis-

ningen. Ovanstående förhållanden har också bekräftats vid direkta kontakter

252 Högskolan

mellan TRU och ett 40-tal institutioner representerande olika fakulteter. Vid genomgång av studieplaner med representanter för institutionerna har i övervägande antalet fall angetts moment där inslag av AVM skulle ge en kvalitetshöjande effekt.

9.6.8 Behov i lärarutbildningen

Som tidigare framgått används vid lärarhögskolorna ITV som naturligt hjälpmedel i undervisningen. Omfattningen är betydande och verksamheten kan sägas vara etablerad. Vid övriga lärarutbildningsanstalter är verksamheten ännu obetydlig beroende på begränsade tekniska resurser. Vid pedagogiska institutionen i Stockholm har under l974 påbörjats en kartläggning av behovet av [TV-produktioner för lärarutbildningsanstalterna i regionen. Vid undersökningen tillfrågades lärare i pedagogik resp. metodik. En stor del av lärarna har visat sig positiv till att använda ITV-program i den egna undervisningen. Handledarprogram, program som behandlar elevvård samt program om interaktion och kommunikation har bedömts som särskilt för produktion. angelägna Denna produktion kan också vara gemensam för flera utbildningar. Från flera håll har också program som behandlar barn med olika handikapp, grupparbetets metodik samt program om motivation bedömts angelägna.

9.6.9 Distansundervisning

UKÃ startade 1970/71 försöksverksamhet med nya distributionsformer för högre utbildning. Denna försöksverksamhet har kommit att bedrivasi form av tre successivt igångsatta delprojekt. Delprojekt ll är i detta sammanhang av särskilt intresse. Fr. o. m. läsåret 1973/74 pågår försök med distansundervisning, dvs. studier i hemmet kombinerade med korta perioder av intensiv, reguljär undervisning, vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå samt vid högskolan i Linköping. Under 1973/74 har denna undervisningsform totalt omfattat 25 studiekurser - nästan uteslutande på ZO-poångsnivå - inom sammanlagt 17 ämnesområden vid filosofisk fakultet. Under läsåret 1974/75 pågår ett fyrtiotal studiekurser, samtliga inom filosofisk fakultet. Studerandeantalet inom varje studiekurs är begränsat till 30 i förstagångskurser och 60 i kurser som tidigare getts i form av distansundervisning Intresset för distansundervisning är emellertid större än dessa betydligt uppgifter visar. Inför läsåret 1974/75 föreslogs från skilda institutioner närmare 100 studiekurser. Antalet om kurser och anmälförfrågningar till dessa översteg ofta redan under läsåret 1973/74 mångfaldigt ningarna antalet utbildningsplatser. Utbudet av distansundervisning synes alltså ha tillgodosett stora behov av universitetsutbildning. Utvärdering av försöket pågår. Några preliminära resultat från en elevanalys vid universitetet i Umeå kan belysa förhållandena. De studerandes ålder överstiger i allmänhet 25 år. Andelen studerande med kortare förutbildning än gymnasieskola utgjorde vårterminen 1974 drygt

Högskolan 253

40%. Ca 80% förvärvsarbetar parallellt med studierna. Flertalet är heltidsarbetande. Kurserna bedrivs därför vanligen i långsammare (halv) studietakt än normalt. Läromedlen spelar en central roll i distansundervisningen och måste i väsentliga avseenden ha en annan utformning än i konventionell undervisning. inslag av AVM torde också kunna bidra till att förstärka utbildningen. TRU-kommittén har under våren 1974 för distansundervisningen vid Umeå universitet svarat för kompletterande radioprogram till de studerande. TRU-kommittén har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att närmare studera förutsättningarna för distansundervisning i Sverige. Kommittén kommer som tidigare nämnts att behandla dessa frågor i ett särskilt betänkande.

9.7 Förutsättningar för produktion och användning av AVM

Till skillnad mot andra behandlade utbildningssektorer i detta betänkande förekommer en omfattande lokal AVM-produktion inom högskolan. De förslag som kommittén lägger fram grundar sig på de goda erfarenheter som vunnits av den lokala produktionen. Från denna utgångspunkt diskuteras också behovet av kompletterande och stödjande insatser från en central produktionsresurs. Högskolans behov av etersändning har behandlats av 1969 års radioutredning (RUT 69). Frågan om eterdistribution är en viktig faktor att beakta vid en bedömning av en central produktionsenhets uppgifter. Ett problem som bör uppmärksammas är bristen på produktionsutbildad personal på den lokala nivån. Den lokala produktionsenheten utgör också ofta en för liten bas för mer kvalificerad produktion som kräver speciell utrustning. En diskussion om en förstärkning av den lokala produktionsnivån förs utifrån förslagen i högskolepropositionen.

9.7.1 Lokal produktion och användning

9.7.1.1 Allmänna förutsättningar Den lokala AVM-produktionen vid univeisitet, högskolor och lärarutbildningsanstalter kan beskrivas på följande sätt: E] Läromedel i form av tryckt material, [TV-program, film, ljudband och diabilder produceras. Omfattningen varierar mellan utbildningsanstalterna men är sammantaget betydande. El Produktionen ingår som ett led i det pedagogiska utvecklingsarbetet och är ofta föranledd av bristen på adekvata läromedel och/eller behovet av att anpassa ett befintligt läromedel till en viss målgrupp. DProduktionen är ofta inriktad på en begränsad målgrupp, och de framställda läromedlen används då som regel av en eller ett fåtal institutioner.

i 254 sou 1975:28

Högskolan

D Läromedlen konstrueras av lärare och/eller elever. För produktionen tas resurser i anspråk vid läromedelscentraler eller lärarhögskolornas institutioner för tekniska läromedel och intern television. I vissa fall finns utrustning på enskilda institutioner. Det förekommer även att institutioner har utrustning som primärt är avsedd för andra ändamål men som också kan utnyttjas för läromedelsproduktion. D De resurser som finns vid läromedelscentraler (motsv.) ger den enskilda läraren och institutionen möjligheter att producera kompletterande läromedel som passar in ijust den lärarens eller institutionens undervisning. D En stor del av produktionen genomförs med relativt enkla tekniska hjälpmedel och med begränsad insats av produktionsteknisk personal.

Merparten av de lokalt producerade läromedlen består av inslag som syftar till att öka.effekten i kommunikativa sammanhang eller att göra anknytningar till verkligheten. Läromedlen produceras som regel med utnyttjande av driftkostnadsanslag och inom ramen för disponibla lärarresurser. Det förekommer givetvis även utveckling av mer genomarbetade, komplexa produktioner. I samband därmed uppstår emellertid vissa problem. Som utgångspunkt för en fortsatt diskussion av dessa problem kan tas bl. a. följande synpunkter, framförda av deltagarna vid det tidigare omnämnda TV-symposiet på Rosenön.

D En stor del av produktionen sker f. n. som pionjärarbete där särskild ersättning för arbetet ej utgår. Hänsyn måste i högre grad tas till läromedelsproduktion vid tilldelning av lärarresurser. D De ekonomiska ramarna för produktion utöver lärarinsatserna är mycket små och måste utökas. D Upphovsrättsliga principer samt ersättningsnormer vid läromedelsproduktion bör ses över. D Former måste skapas för ökad information om produkter från såväl nationella som internationella producenter som bakgrund till ett ökat utbyte., D Etersänt material från SR kan i många fall vara lämpat som inslag i undervisningen. De upphovsrättsliga eller avtalsmässiga frågorna hindrar eller försvårar f. n. dylik användning. D Centrala produktionsresurser krävs vid genomförande av större eller tekniskt och pedagogiskt mera krävande produktioner. Detta kan avse utnyttjande av avancerad teknik t. ex. inspelning i färg eller utnyttjande av konsulttjänster (producenter, tekniker). Lokal produktion kan här i vissa fall tjäna som försöksproduktion för en gemensam central produktion. D Upprättande av en programbank samt en samordning av produktionsinsatserna ses som en central uppgift. D Undervisningslokalerna, främst de äldre, måste anpassas för att de nya medierna effektivt skall kunna utnyttjas.

Högskolan 255

9.7.1.2 Ekonomiska resurser De begränsade ekonomiska resurser som står till buds vid en mer kvalifzcerad lokal läromedelsproduktion påverkar denna i hämmande riktning särskilt som stora delar av produktionen måste utföras genom frivilliga, oavlönade arbetsinsatser. Aven möjligheterna till mer kvalificerade inslag i produktionen av typ trickfilm eller ljudfilm är av ekonomiska skäl starkt begränsade. Som jämförelse till dessa förhållanden skall här i korthet nämnas hur dessa frågor behandlas vid TRU:s produktion. l de projekt som TRU fattat beslut om att genomföra tecknas kontrakt med manusförfattare och medverkande. Dessa arvoderas i allmänhet per arbetstimme eller -dag eller med ett fast belopp för väl definierade arbetsinsatsen

9.7.1.3 Upphovsrättsliga frågor I den lokala produktion som f. n. utförs finns en hel del material som med fördel kunde utnyttjas av andra lärare, institutioner och högskolor. Detta sker emellertid i ringa utsträckning bl. a. för att upphovsrättsfrågan inte har lösts. Det vore givetvis önskvärt att de framställda läromedlen fritt finge användas i all undervisning. l detta sammanhang kan påpekas att den produktion TRU svarar för regelmässigt friköps för verksamhetsområdet genom avtal med upphovsmännen. Samma förhållande gäller för den del av produktionen vid lärarhögskolorna som är centralplanerad. hinder försvårar också ett utnyttjande av stora delar av Upphovsrättsliga det material som finns i SR:s arkiv. l de fall programmen inte producerats helt inom SR har problemet med friköp av rättigheterna från upphovsmännen utanför SR i flera fall visat sig vara så komplicerat att det i inte kunnat lösas av beställaren vid den enskilda institutionen. praktiken Det bör här också konstateras att gällande upphovsrättslagstiftning försvårar en allmän användning av videobandade SR-program i undervisningen.

9.7.1.4 Förutsättningar för ökad lokal produktion Den lokala nivån saknar som regel producenter med erforderliga kunskaper om medieval och genomförande av läromedelsproduktion och som skulle kunna bistå lärare vid olika institutioner. Detta beror inte enbart på bristande ekonomiska resurser utan även på det faktum att den enskilda läromedelscentralen är en för liten bas för att motivera producenttjänster. De förslag som framlagts i U 68-beredningens promemoria

och som ingår i regeringens proposition om högskoleutbildning (prop.

1975:9) är en naturlig utgångspunkt för en diskussion om möjligheterna att bredda basen för att få underlag och resurser för en mer kvalificerad lokal produktion. I högskolepropositionen föreslås att det skapas en sammanhållen organisation för den statliga högskoleutbildningen inom varje högskoleområde. Detta innebär att även lärarutbildningsanstalterna läggs in under högskolestyrelserna. Analogt härmed blir det föreslagna nya universitets-

256 Högskolan

och högskoleämbetet (UHÄ) central myndighet även för lärarutbildningen. Enligt U 68-beredningen och propositionen bör det inrättas regionstyrelser som skall svara för bl. a. administrativ samordning mellan för olika enheter gemensamma institutioner och serviceinrättningar. För lärarutbildningens del kan nämnas att Kungl. Majzt utfärdat bestämmelser som innebär att landet indelats i sex regioner för kontakt mellan myndigheter eller organ för forsknings- och utvecklingsarbete, och lärarutbildning lärarfortbildning_ Varje region leds av en regionstyrelse. Man kan således skönja en utveckling där universitetens och lärarutbildningsanstalternas resurser för lokal läromedelsproduktion samordnas under en regionstyrelses ledning. Genom en ökad samordning av de regionala resurserna skapas ett underlag för att inrätta producenttjänster och därmed också möjligheterna till en i jämförelse med nuläget mer kvalificerad produktion. Denna fråga bör närmare utredas i händelse av att riksdagen beslutar att inrätta regionstyrelser. Även om den ovan antydda samordningen skulle komma till stånd är det varken troligt eller rationellt att regionerna förses med så kvalificerade personella och tekniska resurser att alla typer av produktion och kopiering kan utföras.

9.7.2 Dokumentation av förekommande produktion information om vad som produceras i Sverige vid olika enheter når idag oftast inte utanför den egna institutionen. Det kan således förutsättas att det på flera håll finns och görs identiska eller likartade produktioner. lnformationsproblemen gäller i än högre grad utländsk produktion. Import av utländsk film- och videoproduktion är f. n. obetydlig. Inom vårdområdet finns dock sedan länge ett arkiv för import av film, Societas Medica. TRU Izs medicinska expertgrupp uppmärksammade dessa förhållanden och föreslog inrättande av ett clearing-house med uppgift att åstadkomma en överblick av den internationella medicinska AVM-produktionen samt att värdera denna och göra den lättillgänglig för svensk användning. SR:s arkiv rymmer stora mänger av bild- och ljudprogram som är av stort intresse för högskolan. Det kan här t. ex. vara fråga om utländska filmer eller intervjuer med utländska politiker för språkinstitutionerna, konstfilmer för konstvetenskapliga institutioner, eller samhällsreportage gamla nyhetsprogram för samhällsvetenskapliga institutioner. Efter deltagande i en av UNESCO stödd konferens hösten 1974 angående samarbete och utbyte vad gäller läromedel inom högskoleområdet har de svenska representanterna i sin rapport föreslagit att:

U en första katalogisering bör ske av den inhemska läromedelsproduktion, som skulle kunna vara av intresse nationellt och internationellt, El man främst inom landet söker utveckla enkla distributionsformer för ett utbyte av läromedel,

Högskolan 257

EI studium sker av olika informationssystem, som utvecklas bl. a. inom biblioteksverksamheten och att möjligheterna till datorbetjänad service undersöks, El en principiell undersökning sker för att klarlägga med vilka länder ett läromedelsutbyte skulle kunna ge goda resultat med hänsyn till bl. a. pedagogisk situation, tillgång på produktion, tekniska system och språk. Även från Nordiska rådet föreligger ett medlemsförslag om utökat AVM-utbyte mellan de nordiska länderna och om förenklad tullbehandling av AVM-produkter. TV-symposiet på Rosenön önskade samstämmigt en central dokumentation av AVM för högskolan, i första hand en registrering av filmer och videoband. Omfattningen av ett sådant centralt register kan variera beroende på om det skall göras svenskt, nordiskt eller internationellt, vilka typer av AVM som skall ingå, vilka kvalitetskrav som skall hållas och om det är själva läromedlet eller bara en beskrivning av det som skall arkiveras. Kommittén diskuterar dessa frågor i avsnitt 15.82. En registrering av läromedlen är första steget mot en vidgad användning. Därutöver krävs ett distributionssystem och i många fall kopieringsmöjligheter för film och videoband. En videokopieringsanläggning blir på grund av den stora märkesfloran dyr, och en samordning av kopieringen är därför önskvärd.

9.7.3 Distribution 9.7.3.1 Allmänna förutsättningar Högskolans tekniska möjligheter att distribuera och återge film (super 8 och 16 mm), diabilder, ljudband (öppna spolar och kassetter) är i stort sett tillfredsställande. Sedan 1968 har ca 900 TV-mottagare anskaffats. Intern distribution sker i vissa fall från centralt uppställda videobandspelare över fasta kabelnät till lärosalarnas TV-mottagare (främst vid lärarhögskolorna och högskolan i Linköping) i andra fall genom tillfällig uppställning av videobandspelare eller videokassettspelare och TV-mottagare i en lärosal. Antalet TV-apparater m. m. vid universitet, högskolor och lärarhögskolor bedöms f. n. vara tillräckligt i förhållande till utnyttjandet i undervisningen. Förskoleseminarierna har videokassettspelare och TV-mottagare som möjliggör uppspelning av TV-program i en lärosal. Seminarierna för huslig utbildning, slöjdlärarseminariet och statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor har möjlighet till återgivning av TV-program i en utsträckning som f. n. bedöms tillfredsställande med hänsyn till tillgängliga program.

258 Högskolan

9.7.3.2 Banddistribution För att nå en hög användning av centralt och i vissa fall även lokalt producerade bildprogram måste dessa kunna bandas och kopieras för användning i olika slags videomaskiner. De problem som finns p. g. a. ett stort utbud av sinsemellan inkompatibla videobandspelare kan antas minska i takt med att dessa ersätts av videokassettspelare, där endast två olika system f. n. finns på marknaden. Å andra sidan kan nya problem uppstå vid introduktion av de s. k. videoskivspelarna. För högskolornas del krävs tillgång till en resurs som har möjligheter att kopiera bildprogram till olika lagrings- och distributionsformer.

9.7.3.3 Eterdistribution

Etersändning kan tänkas ingå i ett utbud som vänder sig till en odifferentierad deltagargrupp och har uppsökande karaktär, typ TRU:s kurs i nationalekonomi, eller vara ett distributionssätt för en enskild högskola som bedriver distansundervisning. Etersändning kan också utnyttjas för spridning av forskning och forskningsresultat. Särskilt inom de områden av högskolesektorn vilkas behov ligger nära eller sammanfaller med behoven inom vuxenutbildningen kan etersänd undervisning på längre sikt få aktualitet. Vid en utbyggd fort- och vidareutbildning kan eterdistribuerade kurser också vara värdefulla.

9.7.3.4 Vissa önskemål i samband med mottagning Vid flera högskolor har framkommit önskemål om möjligheter att låta studenterna individuellt använda AVM för självstudier, t. ex. repetition inför tentamen. Läromedelscentralerna är ofta utrustade med avlyssningsbås för ljudband, och på motsvarande sätt önskas utrymmen ianslutning till läromedelscentralen dit elever kan komma för att spela upp TVprogram enskilt eller i mindre grupper. På försök har dylika lokaler ordnats vid högskolan i Linköping fr. o. m. hösten 1974. Vid lärarhögskolan i Linköping skapades hösten 1974 möjligheter för lärarkandidater att ta del av TV-program på självstudietid.

9.7.3.5 Utbildning om AVM En allmän förutsättning för en ökad användning av AVM är att lärare och elever får en väsentligt ökad kunskap om de fördelar som står att vinna vid ett utnyttjande av AVM i undervisningen. AVM självt kan härvid spela en stor roll. I grundutbildningen av lärare ingår undervisning om AVM. Vid högskolan i Linköping, som vid sidan av lärarhögskolorna kommit längst vad gäller utnyttjande av AVM i undervisningen, genomförs under 1974/75 särskilda kurser för lärare och elever avseende studioproduktion. Ett 30-tal kurser i TV-produktion, främst vad gäller användning av enkamerateknik, har genomförts under de senaste åtta åren i lokal regi eller i samarbete med UKÄ.

Högskolan 259

För att kunna nå de stora grupper av lärare och elever som det här är fråga om torde särskilda fortbildningsinsatser bli nödvändiga. De pedagoresurserna vid lärarhögskolorna liksom eterdistribueragiska och tekniska de undervisningsmoment borde kunna bidra till en effektiv utbildning.

9.7.4 Speciella problem inom värdomrádet Inom vårdyrkesutbildningen finns speciella problem som sammanhänger med möjligheterna att utnyttja gemensamt material över flera vårdutbildningar som står under olika huvudmannaskap. Det gäller grundutbildning av medicine kandidater, sjuksköterskor och annan vårdyrkespersonal. Inom landstingen bedrivs vidare en omfattande fortbildning av sjukvårdspersonal med hjälp av bl. a. AVM. Fortbildning av läkare och vidareutav sjuksköterskor är andra inslag. TRU Izs expertgrupp för bildning medicin föreslog inrättandet av en riksinstitution för medicinsk pedagogik som skulle ha till uppgift att bedriva pedagogiskt utvecklingsarbete inom vårdområdet. Under hösten 1974 har framförts förslag från medicinska fakulteten vid högskolan i Linköping om en riksinstitution för vårdpedagogisk forskförlagd till Linköping. Institutionens verksamhetsomning och utbildning råden föreslås omfatta D pedagogisk forskning inom vårdyrkesområdet El lärarfortbildning El dokumentationsverksamhet EJ produktion av AVM. Omfattande produktioner av AVM för undervisningsändamål - i första hand film- och TV-produktioner - med krav på hög kvalitet och avsedda att användas under lång tid föreslås däremot bli utförda vid en central Medicinska fakulteten vid Linköpings högskola har produktionsenhet. tillsatt en kommitté med uppgift att närmare utreda behovet av och uppgifterna för en vårdpedagogisk riksinstitution.

9.7.5 Uppgifter för en central produktionsenhet Tidigare i detta kapitel har i flera sammanhang pekats på behovet av vissa centrala resurser som ett stöd och komplement till de lokala produktionsenheterna. Kommittén hänvisar här till den diskussion som förts i avsnitt 9.6. I det följande tas olika tänkbara centrala funktioner upp till kortfattad behandling.

Samarbetsformer

Det centrala utbildningsprogramorganet bör enligt kommitténs mening ses som ett komplement till de lokala produktionsresurserna. Ett sådant kräver att utbildningsprogramorganet har ett omfattande samsynsätt arbete med olika högskoleorgan. För att kunna kartlägga av

behovet

insatser och prioritera bland dessa behövs dels olika samrådsförfaranden

260 Högskolan

med UKÄ, dels samarbete med den lokala PU-organisationen, dels tillgång till en särskild rådgivande expertgrupp sammansatt av företrädare för högskolan.

Pedagogisk och produktionsteknisk rådgivning Rektorsämbetet vid LiH framhåller i sitt yttrande över TRU Izs andra betänkande att de värden som finns i form av samlat tekniskt och pedagogiskt kunnande vid en central produktionsenhet bör tas tillvara och utnyttjas som ett stöd till den lokala produktionen. Samma uppfattning deklareras av teknologorganisationen Reftec. UKÄ har angett produktionsteknisk rådgivning som en av uppgifterna för ett centralt organ.

Tillhandahâllande av avancerad teknik Från produktionssynpunkt finns inte underlag för att anskaffa avancerad inspelningsutrustning till varje högskola. Detta gäller även i ett läge då de lokala resurserna byggts ut och samordnats. Lokala projekt har emelertid ibland behov av inslag som kräver specialteknik. Det kan gälla färginspelningar, redigeringsarbeten, omfattande filmningar, trickfilm etc. Vid TV-symposiet på Rosenön betonades behovet av centrala resurser som kan bistå den lokala produktionsnivån med tjänster av dessa slag.

Produktion av omfattande projekt

Vissa produktioner kan vara av en sådan omfattning och komplexitet att de inte kan framställas vid en lokal läromedelscentral. Behovet av centrala produktionsresurser för dylika projekt framhålls av UKÄ i de avgivna synpunkterna på TRU lzs andra betänkande. Även TCUOFSämbetet vid LiH understryker detta behov och anger som exempel den beställningsproduktion som TRU sedan 1973 utfört åt högskolan.

Insatser för nya utbildningar med läromedelsbrist Exempel på nya utbildningsvägar samt förslag till förändringar av utbildningen som leder till behov av AVM är yrkestekniska högskolevergsamheten och internationaliseringen av högskoleutbildningen. Försökzverksamheten med fort- och vidareutbildning kan komma att visa på beláov av AVM-produktion. Detsamma gäller försöken med distansunderviming, där Umeå universitet begärt TRU:s medverkan vid läromedelsproduktionen.

E tersända program för högre utbildning RUT 69 framhöll att etersända program för högre utbildning redan är aktuella inom distansundervisningen och på längre sikt torde bli afterfrågade inom områden som tangerar vuxenutbildningen. UKÄ stödde i

Högskolan 261

sitt remissyttrande denna åsikt och pekade därutöver på möjligheterna att via radio och TV sprida information om forskning och forskningsresultat. Etersändning utgör en grundläggande uppgift för ett utbildningsprogramorgan. Även produktionen måste i allmänhet ske centralt på grund av bl. a. tekniska kvalitetskrav och ansvarsfrågor. Den framtida omfattningen av programinsatser för en utbyggd distansundervisning är svår att överblicka. l kommitténs särskilda betänkande om distansundervisning kommer denna fråga att behandlas ingående. Mellan högskoleutbildning och annan vuxenutbildning finns ingen skarp gräns. Radio- och TV-kurserna i resp. Statskunskap och nationalekonomi visade att de etersända programmens publik är mångdubbelt större än den grupp som siktar på kompetens. l åtskilliga grundkurser i högskoleutbildningen finns för vuxenutbildningen attraktiva moment som skulle kunna etersändas. Etersändning kan även bli aktuell för information om möjligheterna till högre studier eller, såsom UKÄ föreslagit, för spridande av information om forskning och forskningsresultat.

9.8 överväganden och slutsatser

De framkomna erfarenheterna av den hittillsvarande användningen av AVM i högskolan är övervägande positiva. Vidare föreligger klart uttalade önskemål och behov av AVM från samtliga fakultetsområden och lärarhögskolor. Kommittén finner sålunda att övervägande skäl talar för en fortsatt och utökad användning av AVM i den högre utbildningen. Utbildnings- och studieplaner fastställs i sina huvuddrag på -central verksnivå. l studiekursernas mer praktiska utformning har emellertid de lokala beslutsorganen det största inflytandet. Även det pedagogiska - oavsett om det bedrivs i projektform eller som en utvecklingsarbetet fortlöpande, normal pedagogisk nydaning - är starkt lokalt förankrat. Genom forskningsanknytningen och lärargruppernas skiftande sammansättning får utbildningens genomförande oftast en särprägel även inom samma ämnesområden. Slutsatserna av ovan antydda karakteristik måste bl. a. bli att institutionerna har behov av en rent lokalt organiserad läromedelsproduktion. Det är dock icke möjligt - främst från personell och ekonomisk synpunkt - att dimensionera de lokala resurserna så att all önskvärd produktion kan ske lokalt. Behov föreligger av medverkan från regionalt eller centralt organiserade enheter. En annan slutsats - av utbildningens särprägel och av betingad utbildningsstoffets ökande komplexitet och föränderlighet - är själva utformningen av läromedelssystemen. Den struktur av helt genomarbetade och producerade ”paket” som ofta kan nyttjas inom de grundläggande skolformerna har mindre gångbarhet inom högskolesektorn. Läromedel som sålunda skall kunna nyttjas utanför den högskolekrets, där de framtagits, bör utmärkas av en modulutformning, som tillåter val av önskvärda avsnitt eller revidering av inaktuella dylika. Vid högskolorna finns särskilda läromedels- eller AV-centraler organiserade väsentligen för AVM-produktion. Vid de större lärarhögskolorna

262 Högskolan

finns, liksom vid några få övriga högskolor, kvalificerade enheter för TV-produktion. Vid lärarhögskolorna finns därutöver speciella institutioner för undervisning om AVM. Vid övriga högskolor sker denna undervisning, huvudsakligen lärarträning, genom insatser av PU-konsulter och personal från läromedelscentraler. Den lokala läromedelsproduktionen är av betydande omfattning, men består till övervägande delen, rent produktionsmässigt sett, av enklare läromedel. Efterhand som erfarenheter av AVM erhållits, har kraven emellertid stigit, och redan nu upplevs vissa svårigheter starkt. Behovet av producenter är sålunda påfallande. Frågorna om ekonomisk ersättning till dem som medverkar i produktionsarbetet, främst lärarpersonalen, och om de upphovsrättsliga problemen framförs allt oftare. Härutöver uppstår ibland situationer, då de lokala tekniska resurserna, främst vad gäller film- och TV-produktion samt videokopiering inte är tillräckliga. Vad gäller de tekniska möjligheterna till produktion finner kommittén nuvarande tekniska resurser vid de lokala läromedelscentralerna vara tillräckliga för att genomföra största delen av den nu efterfrågade produktionen. Vissa produktioner ställer dock krav på tillgång till avancerad teknik, t. ex. TV-studio, dock utan att omfattningen av de samlade behoven vid en enstaka högskola kan motivera en lokal anskaffning av erforderlig utrustning m. m. Mot bakgrund av regeringens högskoleproposition har kommittén diskuterat möjligheterna till ett vidgat regionalt samarbete. Enligt kommitténs uppfattning bör denna fråga utredas vidare. Med utgångspunkt i den lokala produktionsnivåns resurser har kommittén sökt precisera de funktionsområden där en central enhet skulle kunna vara av påtaglig betydelse för utveckling av AVM inom högskolesektorn. l det pedagogiska utvecklingsarbetet uppkommer ofta frågor om olika medier och deras lämplighet i pedagogiska sammanhang. Även om rapporterna från de pedagogiska utvecklingsprojekten ger många värdefulla erfarenheter skulle det vara till stor nytta om centralt vissa sammanställningar, analyser och undersökningar genomfördes som bakgrund för fortsatt utveckling och för rådgivning. Även rent tekniska undersökningar rörande olika systems användbarhet behövs stundom. Då de personella och/eller de tekniska resurserna på det lokala planet är otillräckliga krävs någon form av samproduktion. Detta kan även vara förhållandet då flera institutioner vid olika högskolor önskar gemensamma läromedel. Denna samproduktion kan utformas på många sätt. Ibland kan produktionen ske lokalt men med förstärkning från en central instans i form av producenter och/eller tekniska resurser. I andra lägen sker produktionen vid den centrala enheten med alla dess resurser och under medverkan av ämnesmässig expertis från högskolan. _Så snart fråga uppstår om ett läromedels utnyttjande utanför en mindre krets uppkommer problem om upphovsrätt, friköpande av nyttjanderätt, distributionsteknik, revidering m. m. l alla dessa frågor saknas som regel kunskap och resurser på det lokala planet. Här kan en central enhet vara till stor nytta. Kommittén vill här hävda den principiella ståndpunkten att all läro-

Högskolan 263

medelsproduktion som finansieras över statsanslag och där högskolan ställer till förfogande skall vara friköpt, dvs. inte produktionsutrustning belagd med upphovsrätt. Inför en läromedelsproduktion uppstår ofta frågan om läromedlet redan finns producerat av någon annan eller om någon avser att göra det. Inte minst från ekonomisk synpunkt är det av vikt att snabbt finna svaren härpå. Såväl vid konferenser i UNESCO:s regi som i form av medlemsförrådet har framförts krav på ett ökat läromedelsutbyte. En slag i Nordiska förutsättning härför är ökad information om genomförd eller planlagd produktion. Kommittén finner det nödvändigt att någon form av informationssystem tillskapas och att man såväl lokalt som centralt har tillgång härtill. Kommittén anser att, i analogi med nuvarande relationer mellan SR/UTB och SÖ, avtal bör tecknas mellan utbildningsprogramorganet och UKÄ om verksamheten för högskolan vilken bör grundas på gemensamma undersökningar och bedömningar av högskolans aktuella behov. En viss del av anslaget till utbildningsprogramorganet bör kunna användas för produktion för högskoleområdet. Men ett centralt utbildningsprobör också kunna utföra beställningsproduktion från UKÄ eller gramorgan lokala Produktioner avsedda att etersändas kan inte ta högskoleenheter. formen av beställningsprojekt. Till verksamheten bör enligt kommitténs mening knytas en expertav behoven av AVM inom En grupp för prioritering högskoleområdet. med produktionsenheten förutsätts finnas vid speciell kontaktperson UKÄ.

10 Vuxenutbildningen

10.1 Sammanfattning

I jämförelse med andra områden inom utbildningssamhället uppvisar vuxenutbildningen ett annorlunda mönster med en mångfald utbildningsanordnare och studieformer. Särdrag som är gemensamma eller specifika för olika vuxenutbildningsformer tecknas i det första avsnittet liksom det reformarbete som pågår i växelverkan mellan statligt utredningsarbete och försöksverksamhet inom studieförbund och fackliga organisationer (l0.2.l«l0.2.7). Eterburen vuxenundervisning har funnits under lång tid i vårt land. Radio och TV är unika medier för distribution av undervisning till stora, geografiskt spridda målgrupper som också på detta sätt kan nås i hemmiljö. Vissa radio- och TV-kurser har kunnat nå och aktivera en förhållandevis stor publik. Även om pedagogiskt och metodiskt betydelsefulla insatser har förekommit tidigare - i synnerhet i fråga om språkundervisningen i radio - så är det först under de senaste åren som man gått i närkamp med de problem som gäller den eterburna undervisningens integrering i andra former av vuxenutbildning, framför allt istudiecirkelverksamheten. Detta har medfört en strävan mot ökad differentiering och flexibilitet hos de kursprojekt som tagits fram. Erfarenheterna från SR/UTB och TRU redovisas därför med exempel på olika grader av komplexitet: D Etersända program utan något stöd material. Dessa kan i vissa fall nå en stor publik med information som från utbildningssynpunkt är väsentlig att förmedla (l0.3.3.l ). El Etersända program med enkelt kompletterande stödmaterial. Radioeller TV-kurser med åtföljande kursböcker är den klassiska kombinationen för etermedieundervisning riktad till enskilda mottagare. l vissa fall - i synnerhet när TV svarar för eterinslagen - kan genomslagskraften bli mycket god (l0.3.3.2). El Etersända som inslag i flermedieprojekt. Från mitten av program 1960-talet har utvecklingen för radio- och TV-undervisningen gått mot mer komplexa flermediesystem, i vilka radio- och TV-programmen underordnats de mål och förutsättningar som gäller för den typ av mottagning och bearbetning som avsetts. Dessa projekt syftade till att nå såväl enskilda som gruppstuderande. Detta krävde speciell uppläggning

266 Vuxenutbildningen

och i viss mån skilda material för olika mottagargrupper. Den engelska nybörjarkursen Start utformades med hänsyn härtill och utvecklade ett mönster som visade sig användbart för både enskilda och grupper. Start innebar ett genombrott för utnyttjande av AVM i studieförbundens språkcirklar. Den elementära kursen i svenska, Ut med språket, innehöll radioprogram för enskilda deltagare och speciella ljudband för grupper. Även denna modell visade sig ändamålsenlig och tillämpadcs därefteri andra projekt (l0.3.3.3). El Ljud- och bildprogram i materialpaket utan etersändning. Ett exempel på AVM-kurser som inte etersänds utgör den svenska delen av det nordiska NOVU - om vuxna projektet Något och unga -. Sådana kurser har goda förutsättningar att kunna integreras i olika Studieformer (rl0._3.3.4). Någon systematisk och genomgripande inventering rörande behovet av AVM i vuxenutbildningen har ej gjorts. De metodiska svårigheterna i samband med en sådan inventering är betydande. Däremot redovisas ett relativt omfattande material som beskriver intresse för, synpunkter på och inställning till AVM hos såväl enskilda vuxna som olika avnämare och utbildningsintressenter. En intresseundersökning som gjorts av SR/PUB visar att det hos enskilda vuxna finns ett betydande intresse för att delta i kurser i radio och TV. Intresse för kurser i engelska uttalades t. ex. av 2,4 milj. människor. Även för andra främmande språk, svenska, samhällskunskap och naturvetenskapliga ämnen registrerades stort intresse. Vid val mellan kurser som är kompetensgivande eller utan sådan inriktning valde flertalet de ej kompetensgivande alternativen, i varje fall på nybörjarstadierna. Att studierna kan bedrivas i hemmiljö ansåg de flesta som en stor fördel. Denna undersökning liksom flera andra visade även att intresset för studier var betydligt större bland yngre än bland äldre personer liksom bland personer med god skolunderbyggnad. De kortutbildade var framför allt intresserade av ämnena engelska, svenska och samhällskunskap (lO.5.l.l). Uttalat intresse motsvaras inte av faktiskt deltagande när kurser erbjuds. En jämförelse mellan antalet intresserade av en nybörjarkursi engelska och antalet deltagare (bokköparc) i den engelska nybörjarkursen Start visar att antalet personer som skaffat kursboken Start l - ca 230 000 - utgör knappt 30 % av det antal som uttalat intresse (ca 1.2 milj.). Gör man i stället jämförelsen med antalet TV-tittare per program under den första Start-terminen - ca 567 000 - utgör antalet tittare ca 47 % av det antal som uttalat intresse. landra ämnen blir klyftan mellan intresse och deltagande ännu större (l 0.5.1.2). Antalet tittare är emellertid ett otillräckligt mått på deltagande i en TV-kurs. Programmen ses av många som ej har för avsikt att följa kursen. Enligt en undersökning uppgår antalet strötittare till ungefär hälften av de registrerade tittarna till ett kursprogram. Ungefär en fjärdedel räknar sig som aktiva deltagare. Inte ens alla dessa har dock enligt gjorda undersökningar skaffat sig kursbok. Att så många tittar på kursprogram

Vuxenutbildningen 267

utan att skaffa kursbok tyder ändå på att programmen tillfredsställer vissa behov hos tittarna. Även det stora antalet strötittare bör via TV ha fått information om och åskädningsexempel på vuxenundervisning som inte skulle nåtts av på annat sätt. Den kärna av tittare som de kanske deltar i TV-kurserna är dock tillräckligt stor för att motivera att aktivt mediet används för kursverksamhet (lO.5.l.3). rörande vuxnas val mellan olika Studieformer visar En undersökning att kurser i radio och TV av många uppfattas som ett realistiskt alternativ Detta i högre grad i de äldre åldersgrupperna, som för studier. gäller sätter radio/TV-kurser närmast efter cirkelstudier (l0.5. 1.4). Användningen redovisas i tabellform för ett urval kurser, av vilka några är äldre och inte sedan länge förekommer i etern. Trots detta används de i form av band inom gruppstudier. Antalet deltagare i i viss omfattning AVM visar under en treårsperiod en ökning med ca cirkelstudier kring är kurser i främmande språk (82 %), framför allt i 52 %. Mest använda Även antalet kring AVM i folkhögskolor visar en engelska. deltagare under med ca 25 % medan användningen inom komökning perioden munal vuxenutbildning minskat med ca 32% till följd av att kurser för denna studieform under senare år. AVM har lämpade ej producerats som bedrivits av FÖVUX och inom även använts inom försöksverksamhet i båda fallen med tillfredsställande resultat arbetsmarknadsutbildningen, (l0.5.2). och bedömning rörande TRU:s försöks- Ett uttryck för opinionsläge verksamhet utgör de remissyttranden som kommit in på de tidigare ombads TRU-betänkandena, i synnerhet på det andra. Remissinstanserna i samband med det senare betänkandet att ge synpunkter på en rad

frågeställningar. instanser tillstyrkte TRU lzs rekommendationer röran- Nästan samtliga inriktning på de kortutbildade. Flertalet förordade de verksamhetens inriktningen på samtliga tre huvudtypcr av vuxenutäven den föreslagna nämligen den yrkesinriktade, den som bygger på skolans bildning, l fråga om avvägningen mellan material för läroplaner och folkbildningen. och enskilda studier förekom olika bedömningar men gruppstudier framhöll behovet av material för såväl gruppstudier som enskilda flertalet studier. När det gäller distribution via etern eller via andra distributionsformer delade flertalet remissinstanser TRU Izs bedömning att båda dessa vid sidan av varandra beroende på arten av utbildning vägar bör utnyttjas till ämnesval och vilka målgrupper som avses. TRU lzs förslag i vid skolkunskaper i främst samhällsfrågor mening, grundläggande som svenska, matematik och främmande språk, i orienfärdighetsämnen och i beteendevetenskaper samt komplettering och aktualiteringsämnen sering av yrkeskunskaper - fick genomgående instämmande svar. Flera om försöken att skapa friare och instanser yttrade sig även positivt kurstyper, bl. a. innebärande öppna modulsystem, som medger rörligare stor flexibilitet i utnyttjandet. för användning av AVM förordades När det gäller förutsättningarna och nära kontakt och samverkan mellan producent- och användartidig sidan av kurser och material till användarnas speciella och anpassning

268 Vuxenutbildningen

behov och arbetsformer. En nödvändig förutsättning framhölls dock vara att man på mottagarsidan får ökade medel för anskaffning av apparatur för uppspelning av bildprogram(l0.5.3.1). Undersökningar rörande tillgången på tekniska hjälpmedel inom studieförbundens lokalavdelningar har visat att denna är relativt god när det gäller apparatur för uppspelning av ljudprogram, medan bristen ännu är stor i fråga om apparatur för uppspelning av bildprogram. Inställningen till användning av AVM inom studieförbundens var lokalavdelningar enligt dessa undersökningar positiv. l de län där det finns regionala TRU-konsulenter ökade studieorganisatörernas benägenhet att använda AVM (l0.5.3.3). Förutsättningarna för användning av AVM varierar mellan olika typer av vuxenutbildning. Förutsättningarna redovisas därför för var och en av de vuxenutbildningsformer som bedöms vara aktuella: enskilda vuxenstudier (l0.6.l), cirkelstudier (10.6.2), folkhögskolan kommu- (10.63), nal och statlig vuxenutbildning (l0.6.4), arbetsmarknadsutbildning (l 0.6.5) och andra former av samhällsstödd vuxenutbildning (lO.6.6). För enskilda studier är eterburen radio- och TV-undervisning väl lämpad men vissa stödåtgärder för att hjälpa de studerande krävs på mottagarsidan. Den ökande användningen av AVM inom cirkelstudier tyder på att förutsättningarna är goda inom denna studieform. Avgörande är emellertid tillgången för mottagning på apparatur och uppspelning av bild-ljud-program. Åtgärder för att förbättra apparattillgången diskuteras. Förutsättningarna för användning av AVM bedöms även vara goda inom folkhögskola, kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. l avsnitt 10.7 ges en kortfattad översikt över vuxenutbildningen inom vissa handikappgrupper (synskadade, hörselskadade och döva, psykiskt utvecklingsstörda). Vid en jämförelse av vuxenutbildningsmönstrct bland dessa handikappgrupper med vuxenutbildningen i övrigt framkommer både skillnader och likheter. Handikappgrupperna är relativt små och framstår också på grund av de olika handikappen som mer homogena än den totala målgruppen för vuxenutbildningen. Inom varje handikappgrupp finns dock samma variationer som hos den totala målgruppen när det gäller t. ex. skolbakgrund, studievana, sociala olikheter, geografisk spridning. Också på handikappsidan finns det en mängd olika vuxenutbildningsanordnare, t. ex. studieförbund, folkhögskolor, statliga och kommunala institutioner. En viktig skillnad är dock att vuxenutbildningen bland de här berörda handikappgrupperna kommit igång relativt sent. På folkbildningssidan har studieverksamheten bland handikappade inte fått någon större omfattning förrän under senare delen av 1960-talet. Erfarenheterna är därför mer begränsade och behoven av insatser mer påtagliga. l avsnitt 10.8 redovisas den verksamhet som TRU bedrivit bland synskadade (främst talboksproduktion), bland hörselskadade och döva (textsättning, speciella produktioner där teckenspråk ingår) och bland psykiskt utvecklingsstörda (anpassningar av redan producerade program samt

Vuxenutbildningen 269

produktioner, t. ex. dokumentationer av samtal med utveckspeciella TRU har även utnyttjat etersändningar för att informera alllingsstörda). mänheten om de handikappades situation.

l avsnitt 10.9 behandlas behoven av AVM bland handikappade vuxna.

I den redovisning som görs av Synpunkterna på TRU IIS andra betänkande framgår klart önskemålen om ökad satsning på de handikappade från TRUs sida. I avsnitt 10.10 behandlas de speciella problem och förutsättningar som gäller vid användning av AVM bland vuxna handikappade, inom cirkelstudier (lO.l0.l), enskilda studier (l0.l0.2) och andra former av vuxenutbildning (lO.l0.3). Här understryks vikten av att det inom ett utbildfinns speciell kunskap om de handikappades situaningsprogramorgan tion. Dessutom betonas att verksamheten måste ha karaktär av försöksoch utvecklingsarbete. insatserna i form av AVM för invandrare har hittills varit begränsade. radio- och TV-kurser i svenska och i samhällsorientering för Några invandrare har varit ganska flitigt utnyttjade men ännu återstår mycket att göra för att erbjuda de språkliga minoriteterna i Sverige liknande möjligheter till vuxenutbildning som står den svensktalande befolkningen till buds (l0.l l). De viktigaste uppgifterna för AVM redovisas i överväganden och slutsatser (10.12). Enligt kommitténs mening bör de utbildningsmässigt eftersatta grupperna prioriteras, men hänsyn bör kunna tas till utbildpå olika nivåer. Vid utvecklandet av läromedel för vuxna bör ningsbehov eftersträvas integrering i cirkelstudier. Dessutom bör en vidareutveckling ske av AVM för arbetsmarknadsutbildning, kommunal vuxenutbildning och andra former av samhällsstödd vuxenutbildning. Kommittén urskiljer för eterdistribuerade radio- och TV-program: l. Etersända tre uppgifter för information om och stimulans till vuxenstudier. 2. Eterprogram distribuerade i flermediesystem avsedda för olika former av inslag 3. Eterburen undervisning för enskilda studerande. Även gruppstudier. andra distributionsformer bör emellertid användas och utvecklas. För att bl. a. inhämta önskemål om angelägna projekt och för att informera om kursutbudet föreslår kommittén att ett rikstäckande konsulentnät byggs upp. På mottagarsidan måste åtgärder vidtas för att ge studieförbunden att skaffa videoutrustning. Stöd bör ges vid inskolning av möjlighet lärare, cirkelledare och studieorganisatörer. För enskilda vuxenstuderande bör stödåtgärder vidtas genom förstärkt biblioteksservice för förmedav AVM, genom handledning och möjlighet att delta i korta ling internatkurser. Inom handikappområdet finner kommittén att AVM-insatserna bör inriktas på följande uppgifter:

El Anpassning av det ordinarie kursutbudet till olika handikappgruppers behov. U Särskilda produktioner för dessa grupper. Cl Information om handikapp till allmänheten.

270 Vuxenutbildningen

Kommittén anser det angeläget att ett utbildningsprogramorgan vid planering och produktion av AVM för handikappade disponerar resurser för kontakt, information och samverkan med de handikappades organisationer. Kommittén föreslår vidare att åtgärder vidtas för att förse vissa handikappgrupper med apparatur för uppspelning av AVM. l fråga om insatser för invandrare finner kommittén det angeläget med AVM för undervisning i svenska på olika stadier, AVM för Samhällsorientering i vid mening samt AVM som anpassar delar av vuxenutbildningsutbudet till versioner på olika hemspråk.

10.2 Vuxenutbildningsomrâdet « en lägesbeskrivning

Vuxenutbildningsområdet uppvisar i fråga om utbildningsmål, målgrupper, undervisningsformer, ämnesval, verksamhetens organisation centralt och lokalt osv. ett annorlunda mönster än andra områden inom utbildningssamhället. De viktigaste särdrag som är gemensamma eller specifika för olika former av vuxenutbildning tecknas i det följande. De delar av vuxenutbildningen som riktar sig till handikappade vuxna beskrivs i särskilda avsnitt (lO.7-10.10) liksom de insatser som gäller vuxna invandrare (10.11). Även om dessa verksamheter till stor del är integrerade i övrig vuxenutbildning, har det bedömts som angeläget att redovisa dem särskilt med hänsyn till att de berör avgränsade målgrupper och är föremål för speciella samhällsinsatser.

10.2. l Målgrupper Vuxenutbildning används i detta avsnitt - liksom i betänkandet i övrigt - som en sammanfattande term för en rad olika typer av utbildning. Gemensamt för dem är att deltagarna har avslutat eller avbrutit sin ungdomsutbildning och genomför studierna efter - eller parallellt med viss yrkesverksamhet. Det innebär att vuxenutbildningen omfattar en mycket stor och starkt varierad verksamhet med hänsyn till syften, ämnen, Studieformer och huvudmän. Målgruppen är mycket stor. Den omfattar alla åldersgrupper från dem som nyss avslutat grundskolan till dem som hunnit bli pensionärer och kanske avslutade sin ungdomsutbildning i början på seklet. Om man beräknar gruppen ungdomsstuderande till ca lå miljon, närmar sig gruppen potentiella vuxenstuderande 5 miljoner. Målgruppen är också ytterligt heterogen. Den uppvisar i princip alla de olikheter som finns i det svenska samhället, ekonomiskt, socialt och kulturellt, i ålder och familjesituation, i utbildningsbakgrund och miljö, i bostadsförhållanden och arbetsvillkor, i erfarenheter och intressen. Åldern påverkar studiebenägenheten och det faktiska studiedeltagandet. Det är lättare att få med de relativt unga vuxna i studier. Deltagandet

Vuxenutbildningen 271

avtar starkt i 40-50-årsåldern för att sedan - inom vissa grupper på nytt öka bland pensionärerna. En annan faktor som påverkar vuxnas studiedeltagande är teoretiska förkunskaper och utbildningsbakgrund. Även bostadsförhållanden, yrke och inkomst, arbetsmiljö och graden av stimulans i arbetet, familjeförhållanden, resväg och en mängd liknande faktorer bestämmer på flera sätt inställningen till studier. Den är överhuvudtaget i hög grad bestämd av grupptillhörigheten. Det förhållandet att olikheterna är stora inom målgruppen vuxenstuderande betyder dock inte att det saknas gemensamma drag. Som sådana brukar framhävas den större erfarenheten och den större mognadcn.

102.2 Motiv och syften En stor mångfald av motiv och syften ligger bakom utbuden av vuxenut- Ur de motiv som legat till grund för statsmakternas beslut om bildning. ökat stöd till vuxenutbildningen kan de övergripande målen för verksamheten sammanfattas i följande fyra punkter, här citerade ur verksamhetsberättelsen för 1973/74 från pedagogiska nämnden inom SÖ. (Aktuellt från skolöverstyrelsen, specialnummer nov. 1974):

D Vuxenutbildningen skall minska utbildningsklyftorna i samhället. Den kommer därigenom att verka för ökad jämlikhet och social rättvisa. D Vuxenutbildningen bör öka medborgarnas kritiska förståelse av och delaktighet i kulturellt, socialt och politiskt liv. Den bidrar därigenom till det demokratiska samhällets vidareutveckling. D Vuxenutbildningen bör effektivt bidra till strävandena att främja framstegstakten i den svenska ekonomin. Vuxenutbildningen skall därvid verka för att förse arbetsmarknaden med väl utbildad arbetskraft samt bidra till full sysselsättning. D Vuxenutbildningen skall samtidigt tillgodose de vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och utbildningsmöjligheter. Genom dessa möjligheter till kompletteringar i vuxenutbildningen blir studievalet i ungdomsskolan friare.

Denna gruppering av huvudsyftena med vuxenutbildning kan självfallet kompletteras med andra. Man kan t. ex., som LO:svuxenutbildningsgrupp gjort, tala om individuella motiv och syften:

D att följa med iarbetslivets utveckling D att få del i den allmänna bildningen

och kollektiva syften: D att främja produktionsutvecklingen D att samhällsutvecklingen i övrigt genom att skapa social främja

272 Vuxenutbildningen

medvetenhet och därmed vilja och förmåga att ändra bestående förhållanden. l detta perspektiv blir vuxenutbildningen ett politiskt medel bland andra för att uppnå vissa mål, bestämda av de olika intressen och värderingar som tävlar i vårt samhälle. Vilken indelningsgrund man än väljer står det klart att vuxenutbildningen inte kan stoppas in under någon enkel och entydig mall utan uppvisar ett mycket brett och rörligt spektrum, både på motiv- och på målsidan. Det framträder än klarare vid en granskning av huvudmannaskapet.

10.2.3 Huvudmannaskap l en kartläggning av svensk vuxenundervisning från 1971 (Eliasson-Höglund, Vuxenutbildning i Sverige) redovisas inte mindre än 18 kategorier av vuxenutbildning med hänsyn till utbildningsanordnare m. il. Bl. a. nämns utbildning inom företag och näringslivets organisationer, personalutbildning, arbetsmarknadsutbildning, studieförbundens cirkelverksamhet, folkhögskolorna, den fackliga utbildningen, kommunal och statlig utbildning, eterburen undervisning och korrespondensundervisning. Inom varje kategori finns som regel ett stort antal arrangörer - t. ex. flera studieförbund, många folkhögskolor, flera korrespondensinstitut osv. Undervisning av vuxna sker dessutom inom såväl ungdomsutbildningen som högskoleutbildningen. Inom ungdomsutbildningen finns det i princip bara en central instans, skolöverstyrelsen. Något liknande gäller högskoleutbildningen, även om samordningen där inte nått så långt. Inom vuxenutbildningen är bilden annorlunda av i princip två skäl. Dels rör det sig om många parter, dels företräder de olika huvudmännen ofta starkt skiljaktiga, ibland direkt motstridande värderingar.

l0.2.4 Innehåll Vuxenutbildningen uppvisar en rikt varierad provkarta på studieerbjudanden, som omspänner de mest skiftande ämnen och nivåer. Vuxenutbildningen måste i hög grad tillgodose andra behov och ges ett annat innehåll än ungdomsskolan. Utbudet från t. ex. organisationernas utbildning visar att det förhåller sig så.

l0.2.5 Arbetsformer och metoder

Vuxenutbildningen uppvisar även i fråga om arbetsformer och metoder ett brett spektrum av olika angreppssätt och metodkombinationer. Klassundervisning finns inom den kommunala vuxenutbildningen, kombinationer av klassundervisning och enskilt arbete med hjälp av korrespondenskurser vid statens skolor för vuxna, kombinationer av föreläsningar, lektioner, grupparbete och enskilt arbete vid många internatkurser inom

Vuxenutbildningen 273

folkhögskola, näringsliv och organisationer, studiecirklar inom studieförbunden, utnyttjande av programmerat självinstruerande material inom arbetsmarknadsutbildningen med dess kontinuerliga intagning av elever osv. Av stor betydelse för valet av arbetsformer och kombinationer av arbetsformer är det förhållandet att majoriteten av vuxenstuderande genomför sina studier på deltid, vid sidan av yrkesarbete, familjeuppgifter och andra vuxenroller. Detta markerar behovet av Studieformer, som kan utvecklas i hemmet eller nära hemorten, vidare av arbetsformer som bara förutsätter temporär kontakt med fackkunniga lärare samt sådana metodinslag som medger utnyttjande av de vuxnas arbetslivs- och samhällserfarenheter.

10.2.6 Omfattning Det föreligger varken en allmän uppgiftsskyldighet eller en enhetlig terminologi som grundval för samlade uppgifter över Vuxenutbildningens omfattning. Det statistiska underlaget är mycket bristfälligt. På vissa delområden t. ex. studiecirkelverksamheten, folkhögskolan, - finns det dock Kombinerar arbetsmarknadsutbildningen uppgifter. man dessa med skattningar för övriga utbildningsarrangörer kan man komma fram till vissa mycket grova mått. En sådan sammanställning har orts vid lärarhögskolan i Stockholm på grundval av uppgifter från åren 1967-68. Den gav som resultat 20 å 25 miljoner elevdagar för hela vuxenutbildningen. En ökning till 25 å 30 milj. elevdagar beräknades ske till år 1970. År 1980 beräknades antalet elevdagar uppgå till 50 å 60 milj. Antalet deltagande individer uppskattades för 1967--68 till mellan 1,2 och 1,5 milj. Expansionen har inom de flesta sektorer av utbildning för vuxna sedan dess varit betydande. Särskilt stora sektorer mätt i tid och deltagare är den kommunala vuxenutbildningen, arbetsmarknadsutbildningen och studiecirkelverksamheten.

l0.2.7 Reformarbete och utvecklingstendenser [jämförelse med t. ex. ungdomsskolan, som under de senaste decennierna ägnats ett genomgripande reformarbete, befinner sig vuxenutbildningen ännu bara i början av ett utbyggnadsskede. Vissa betydelsefulla insatser har dock gjorts ireformarbetet och en rad utredningar har under några år arbetat med frågor som har avgörande betydelse när det gäller att vidga och förbättra vuxenutbildningsmöjligheterna. I utredningsarbetet och i den offentliga debatten om vuxenutbildningen har även framkommit förslag och idéer som kan få djupgående konsekvenser inte bara för vuxenutbildningen utan för hela utbildningsväsendet. Vissa viktiga milstolpar på Vuxenutbildningens område skall i korthet noteras. Arbetsmarknadsutbildningen har - i synnerhet efter antagandet av propositionen om arbetsmarknadspolitiken 1966 - successivt byggts ut och är idag den mest prioriterade formen av vuxenutbildning iden meningen att staten tar ansvar för alla kostnader för individen i samband

274 Vuxenutbildningen

med utbildningen. 1967 års proposition om vissa åtgärder inom vuxenutbildningen blev utgångspunkt för en rad beslut. Kommunerna fick i uppdrag att svara för kostnadsfria deltidsstudier för vuxna enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskolan och gymnasiet (kommunal vuxenutbildning). De två statliga vuxenskolorna i Norrköping och Härnösand fick motsvarande riksrekryterande uppgifter med möjligheter till brevstudier varvade med lärarledd undervisning (statlig vuxenutbild- TRU-kommittén - TRU I - tillsattes ning). med uppgift att bedriva försöksverksamhet med radio- och TV-undervisning bl. a. på vuxenutbildningens område. Vidare markerades studieförbundens betydelse inom vuxenutbildningen genom en höjning av bidragen till studiecirkelverksamheten. Den kommunala vuxenutbildningen byggdes snabbt ut och expanderade kraftigt under de första åren. Men satsningen på denna form av ungdomsskoleanpassad utbildning väckte också debatt om målen för den samhällsstödda vuxenutbildningen. Det visade sig nämligen att de vidgade möjligheterna till kompetensinriktade studier framför allt rekryterade relativt unga och välutbildade personer. Härigenom kom insatserna för vuxenutbildningen att öka i stället för att minska utbildningsklyftorna i samhället. Detta förhållande togs upp av L0:s arbetsgrupp för vuxenutbildning, LOVUX, som i sin första rapport år 1969 klargjorde att mellan 70 och 75 % av befolkningen mellan 15 och 65 år endast har sex- eller sjuårig folkskola. Dessa kortutbildade återfinns framför allt bland de äldre, bland låginkomsttagare och i glesbygder. Vuxenutbildningen måste därför enligt LOVUX ”utformas så att den leder fram till större jämlikhet och inte förstärker de redan rådande utbildningsskillnaderna mellan generationer och grupper inom dessa”. Vuxenutbildningen måste vidare enligt LOVUX ges en aktiv karaktär för att engagera de sämst ställda grupperna för vilka många och svåröverstigliga studiehinder existerar. Dessa grupper måste således ges de proportionellt största resurserna inom vuxenutbildningen. LOVUX påtalade även att insatserna av forskning och utveckling på vuxenutbildningens område varit mycket små inom den i och för sig betydande utbildningsforskningen. Detta gäller såväl vuxenpedagogisk och metodisk forskning och utveckling som läromedelsutveckling och lärarutbildning. Trycket på nya initiativ, läromedelsinsatser och effektiva metodiska och organisatoriska lösningar inom hela vuxenutbildningsfältet är emellertid enligt LOVUX mycket stort. Vidare är bristen på läromedel betydande ”och man måste räkna med att det kommer att ta lång tid innan ett tillfredsställande utbud av tryckta vuxenläromedel kan föreligga på marknaden. Vad gäller lärarutbildning och vuxenpedagogik uttalade LOVUX: Vuxenpedagogisk utbildning och fortbildning utgör ett av vuxenutbildningsfältets centrala bristområden. Åtgärderna hittills för att råda bot på dessa förhållanden har mycket blygsam omfattning.” Behoven av vuxenpedagogisk forskning och utbildning redovisades av pedagogikutredningen i dess fjärde betänkande (SOU 1971:24). Utredningen konstaterade att antalet förvuxna speciellt framtagna läromedel inte är stort. Behovet av sådana är emellertid påtagligt.” - ”Med den

Vuxenutbildningen 275

starka expansionen under senare år torde dock förutsättningarna att göra produktionen ekonomisk bli gynnsammare. Det kan enligt utredningens dock bli nödvändigt med särskilda statliga åtgärder för uppfattning läromedelsproduktionen, bl. a. på grund av den starka differentieringen inom utbildningen.” Också läromedelsutredningen påtalade i sitt slutbetänkande (SOU 1971:91) bristen Läromedel som är tillrättalagda för på läromedel: vuxenutbildningen saknas i stor utsträckning. I undervisningen används därför ofta läromedel för ungdomsskolan. Utredningen efterlyste även forskning rörande ”effekter av olika medier (text, bild, ljud, laborativt material) och kombinationer av dessa. Diskussionen om Vuxenutbildningens mål kom under början av 1970talet att inriktas mot frågan hur den samhällsstödda vuxenutbildningen skulle bidra till att överbrygga klyftorna i samhället mellan och inom generationerna. Först genom att åstadkomma förändringar som avhjälper de många brister och hinder som försvårar deltagandet i vuxenstudier kan förutsättningar skapas för att fördela vuxenutbildningsmöjligheterna på ett sådant sätt att de eftersatta grupperna bättre tillgodoses. En stor del av och reformarbetet på Vuxenutbildningens område har också utredningssatts in på att lösa flera av dessa stora frågor. Genom 1970 års proposition om ökat stöd till vuxenutbildningen markerades statsmakternas vilja att göra insatser som direkt riktade sig till grupper med kort grundutbildning. Kraftiga höjningar av statsbidragen beviljades för studiecirklar i s. k. prioriterade ämnen på grundskolesvenska, engelska, matematik och samhällskunskap. Stöd nivån, nämligen till den fackliga centrala kursverksamheten i den mån denna beviljades hade av allmänna ämnen eller samhällsorientering. Inom den inslag kommunala vuxenutbildningen förstärktes möjligheterna till studiehandledning och stödundervisning samt till _information om vuxenutbild- Dessutom tillsattes en särskild kommitté för försöksverksamhet ningen. verksamhet inom vuxenutbildningen (FÖVUX). I förmed uppsökande söken skulle bl. a. prövas vilka effekter olika former av ekonomiskt stöd under studierna kan ha på rekryteringen. Förslag om en sådan försöksverksamhet hade lämnats av LO och ABF. l propositionen framhölls även vikten av att lärarutbildning och fortbildning samt pedagogiskt forski större utsträckning inriktas mot vuxenutnings- och utvecklingsarbete bildningen. Under de senaste åren har reformer genomförts som syftar till en lösning av några av de avgörande problemen för vuxna att delta i utbildning. till en uppsökande verksamhet, till ledighet för Det gäller möjligheterna studier, till ekonomiskt stöd för vuxenstudier och till bättre vuxenanpassade studier. Den s. k. förtroendemannalagen, som gäller sedan den l juli 1974, gör det för förtroendemän att på betald arbetstid bl. a. möjligt fackliga bedriva verksamhet för att rekrytera anställda till vuxenutuppsökande bildning. Frågan om ledighet för studier, som efter strandade förhandlingar

276 Vuxenutbildningen

mellan arbetsmarknadens parter hänsköts till regeringen av LO och TCO, har resulterat i en lag, studieledighetslagen, som gäller från den l januari 1975. Lagen, som är avsedd att kompletteras med kollektivavtal, ger anställda i såväl allmän som enskild tjänst rätt till ledighet för utbildning. De fackliga organisationerna ges en central ställning när det gäller att prioritera mellan olika sökande och när det gäller förläggningen av studieledigheten. Dessa två lagar väntas få grundläggande betydelse för de anställdas utbildningsmöjligheter. Lagarna bör ses i samband med de förslag som lades fram under 1974 av kommittén för studiestöd åt vuxna, SVUX, och FÖVUX. SVUX förslag Studiestöd åt vuxna (SOU 1974:62) gällde studiestöd för vuxna som bedriver mer omfattande (minst en halv månads heltidseller en hel månads halvtids-) studier inom främst kommunal vuxenutbildning, folkhögskolor, gymnasieskolor och högskolor. Eftersom de

största behoven finns bland de korttidsutbildade bör enligt SVUX

förbättringarna i studiestödet i ett inledningsskede främst gälla studier av grundskole- och gymnasieskolekaraktär. FÖVUX förslag Vidgad vuxenutbildning (SOU 1974:54) gällde uppsökande verksamhet på arbetsplatser och i bostadsområden. Försöksverksamheten hade visat att det var möjligt att rekrytera en tredjedel av de uppsökta inom bostadsområden och hälften av de uppsökta på arbetsplatserna genom en personligt inriktad uppsökande verksamhet. Enligt FÖVUX bör de fackliga organisationerna och studieförbunden få ansvar och medel för den uppsökande verksamheten.

FÖVUX fann att studiecirkeln är mycket lämplig_för kortutbildade

vuxna men föreslog att man genom ökat statligt stöd skall åstadkomma en utjämning mellan s. k. prioriterade och icke prioriterade cirklar. Målet bör vara att erbjuda alla cirklar helt kostnadsfritt för deltagarna. Genom

de föreslagna förstärkningarna skulle studiecirkelverksamheten ges villkor

som är mera jämförbara med t. ex. kommunala och statliga utbildningsinstitutioners. FÖVUX framförde även, förslag om höjda anslag till studieförbundens vuxenutbildningsinsatser bland handikappade och i glesbygder. FÖVUX föreslog vidare studiestöd för kortare studier än dem som avsågs genom förslagen från SVUX, nämligen timstudiestöd för deltagande i cirkelstudier samt dagstudiestöd för deltagare i korta ämneskurser vid folkhögskola. På grundval av betänkandena från SVUX och FÖVUX lade regeringen våren 1975 fram en proposition (prop. 1975:23) om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd till vuxna m. m. Även - AMU arbetsmarknadsutbildningen har setts över av en utredning, KAMU, som under 1974 lagt fram sitt betänkande Utbildning för arbete (SOU 1974:79). Detta innehöll en mängd detaljerade förslag med syfte att i viss mån vidga rätten till och förstärka effekten av AMU. KAMU föreslog även att yrkesutbildningama inom AMU genomgående

sou 1975:28 Vuxenutbildningen 277

skall läggas upp så att återkommande utbildning blir möjlig. Frågan om företagens internutbildning bör enligt KAMU tas upp i en särskild utredning. Vuxenutbildningen är ett område där arbetsmarknadens parter har stora intressen. De stora organisationerna har var för sig ägnat reformverksamheten stor uppmärksamhet. Den första LOVUX-rapporten har redan citerats. Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, införde i debatten om vuxenutbildningens inriktning ett nytt begrepp, Vuxengrund, som föreslogs omfatta huvuddelarna av de ämnen på grundskolans högstadium, som är mest angelägna för kortutbildade vuxna som grund för vidareutbildning. Vuxengrund skulle enligt SAF i huvudsak studeras på fritid och det ekonomiska stödet till de studerande skulle begränsas till ett stimulansbidrag. Det egentliga studiesociala stödet skulle avse hel- eller deltidsstudier på nivåer ovanför grundskolan och anpassas till ett system för återkommande utbildning enligt U 68:3 modell. l skriften Om ledighet för studier (1973) utvecklade SAF sin syn på vuxenutbildningens uppgifter. Utbildningsklyftan kan leda till svårigheter, bl. a. isamarbetet på arbetsplatserna. Vidare kan man utgå från att det bland de anställda finns stor outnyttjad kapacitet som genom utbildning kan aktiveras. SAF framhöll att en förbättrad grundutbildning bl. a. kan berika den enskildes tillvaro och underlätta hans anpassning till samhället. Den underlättar också den sociala samvaron i arbetslivet och möjliggör ett ökat samråd på arbetsplatsen. Vuxenutbildning är därför enligt SAF i

stor utsträckning en gemensam angelägenhet för arbetsmarknadens par-

ter. q TCO:s utbildningsnämnd har i olika skrifter redovisat TCO:s syn på I rapporten - Återkommande utbildningsfrågorna. Vuxenutbildning utbildning (1973) behandlades det av U 68 presenterade systemet med återkommande utbildning och diskuterades dess förhållande till den överbryggande utbildningen. De stora behoven av överbryggande utbildning för vuxna på grundskole- och delvis även på gymnasieskolenivå kräver en utbyggnad av utbildningsväsendet och kan inte lösas genom en omfördelning av resurser från ungdomsutbildning. Den återkommande utbildningen däremot innebär ”en fördelning av utbildning under individens livstid på ett sådant sätt att utbildningen efter en för alla gemensam, obligatorisk grundutbildning hela tiden varvas med annan sysselsättning, i första hand givetvis förvärvsarbete. överbryggande utbildning innebär enligt utbildningsnämnden ”en kompenserande åtgärd med hänsyn till tidigare brister, medan återkommande utbildning siktar mot att nu och framöver undvika de obalanser och brister som det nuvarande utbildningssystemet skapat. För att ytterligare illustrera och_ konkretisera vilka frågor som återstår att lösa inom det pågående reformarbetet på vuxenutbildningens område redovisade TCO:s utbildningsnämnd en förteckning över ouppnådda mål, vilka emellertid genom senare tillkomna lagar och utredningsförslag delvis

278 Vuxenutbildningen sou 1975:28

närmat sig sin lösning: D Vuxenutbildningen har långtifrån en tillfredsställande volym. lnslagen av återkommande utbildning är alltför outvecklade. D Möjligheterna till samverkan inom vuxenutbildningsområdet är inte tillvaratagna. Vuxenutbildningsråden har inte fått avsedd effekt. Folkhögskolorna har inte rollen av regionala centra. D Vuxenutbildningsformerna är ännu alltför outvecklade och otillräckligt stabiliserade. D De studiesociala frågorna och därmed möjligheterna till deltids- och heltidsstudier är fortfarande olösta. D Rätt till ledighet för utbildning föreligger ännu inte. D Studie- och yrkesvägledning för vuxna har varken tillfredsställande omfattning eller en mera fast organisation. D Uppsökande verksamhet för vuxenutbildning finns ännu endast som försöksverksamhet. D De anställdas medverkan vid planering och genomförande av internutbildning är alltför begränsad. Området är på många håll outvecklat. D Arbetsmarknadsutbildningen behöver ytterligare differentieras och kvalitativt förstärkas. D En tillfredsställande decentralisering av vuxenutbildningsmöjligheterna har ännu inte skett. Vuxenutbildningspedagogiken måste utvecklas.

DDD

Vuxenutbildningens lärarfrågor är ännu inte lösta. Etermedierna har ännu inte fått en integrerad funktion i vuxenutbildningen. Dess framtida ställning är fortfarande oviss. D Det eftergymnasiala utbildningssystemet är ännu inte anpassat till vuxnas behov och förutsättningar. Även LOVUX knöt an till ett system med återkommande utbildning. l den andra LOVUX-rapporten betonades att ett jämlikare samhälle kräver reformer över en bred sektor och att de olika reformerna måste vara väl samordnade för att framsteg inom ett område inte skall gå om intet när andra områden låser utvecklingen. I den tredje rapporten, Ny vuxenut- - sig LO:s arbetsgrupp inte till bildning ny skola (1974), begränsade problemen inom vuxenutbildningen utan såg dem i samband med hela utbildningssystemet, alltså även ungdomsskolan och den högre utbildningen. LOVUX pekade på tre brister i det rådande utbildningsväsendet: D Det fortfarande starkt missgynnade läget för de vuxna, som hänger samman med de otillräckliga insatserna för vuxenutbildningen. D Teoretiseringen, avskärmningen, den bristande samordningen mellan teori och praktik i ungdomsskolan och den högre utbildningen, bristen på varvning mellan studier och arbete för de unga. D Den alltjämt sneda och starkt klassbundna rekryteringen till den högre utbildningen. För att komma tillrätta med dessa brister krävde LOVUX ett samordnat reformprogram, som siktar mot ett system med återkommande utbildning, där studier, samhällskontakter, yrkeserfarenheter varvas och

Vuxenutbildningen 279

växlar för både ungdomar och vuxna. I detta reformarbete som alltså omfattar både ungdoms- och högskolan bör vuxenutbildningen ges förtur. l fråga om ekonomiska stödåtgärder för vuxenstudier föreslog LOVUX att de närmaste årens reformer skulle inriktas i enlighet med de förslag till stödformer som LO och TCO gemensamt fört fram i en skrivelse till utbildningsministern och som sedan legat till grund för förslagen från SVUX och FÖVUX. När det gäller studiernas uppläggning och villkor m. m. föreslog LOVUX ökad variation och flexibilitet i utbudet, jämställdhet i fråga om studiekostnader mellan olika studievägar för vuxna, den kommunala Vuxenutbildningens anpassning till vuxnas speciella förutsättningar, upprustning av studieförbundens anslag till studiecirklar, handledarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete. Deltagaravgifterna borde enligt LOVUX sänkas. Vuxenpedagogisk forskning och lärarutbildning borde

prioriteras. Även för vuxenstudierna betydelsefulla områden gav på vissa andra LOVUX Det gällde bl. a. lagstiftning om rätt till ledighet för förslag. studier redan 1975 och utbyggnad av det av LO-TCO föreslagna timstudiestödet redan från budgetåret 1975/76. Vidare borde åt olika samhällsorgan uppdras att utfärda rekommendationer för skolor, bibliotek, Klubb- och studielokaler osv. vad gäller service till vuxenutbildningen. borde inrättas i anslutning till arbetsplatsen. De kommunala lokaler vuxenutbildningsråden borde ges ansvar för de socialt stödjande åtgärderna i kommunen. I fråga om den uppsökande verksamheten lämnade som i väsentliga delar sammanföll med förslagen från LOVUX förslag FÖVUX. Utredningsarbetet på Vuxenutbildningens område är inte avslutat och kommer med all säkerhet att tillsättas för att ge förslag nya utredningar områden. Sedan 1972 arbetar folkhögskoleutredningen med på olika vilken roll folkhögskolan bör spela i kulturliv och uppgift att klarlägga SVUX, som redan lämnat sitt huvudbetänkande, utbildningssamhälle. med ytterligare ett delbetänkande med anledning av de tillväntas komma fått att ”överväga hur de olika formerna av läggsdirektiv som utredningen skall stödja och komplettera varandra”. l samhällsstödd vuxenutbildning framhölls som en viktig utgångspunkt för det fortsatta tilläggsdirektiven handlandet inom utbildningspolitiken, att vuxenutbildningen får ökade bör vara att ”i första hand beakta behovet av resurser. Vägledande för dem som har en kort och bristfällig utbildning. SVUX utbildning verksamhet skall vidare pröva vilka åtaganden som en vidgad uppsökande medföra. Kommittén skall också pröva de tankegångar som skulle framförts från LOVUX om en särskild insats för de relativt unga som ej fått till den obligatoriska nioåriga skolan. SVUX skall slutligen tillgång mellan heltids-, deltids- och fritidsstudier samt bedöma avvägningen närmare undersöka hur man skall kunna nå fram till en lokal och regional samordning av utbildningsinsatserna. Reformarbetet inom vuxenutbildningen främjas emellertid inte bara utredningarna utan också genom det forsknings- och genom de särskilda som bedrivs. Vuxenutbildningen har länge fått en utvecklingsarbete

280 Vuxenutbildningen

mycket blygsam del av anslagen till denna forskning. Under senare år har situationen något förbättrats. Alla de behov som finns inom vuxenutbildningsområdet torde dock inte bli tillgodosedda genom de ovan nämnda utredningarna eller projekten. Inom den mångfald av utbildningsanordnare, läromedelsproducenter och Studieformer som är karakteristisk för vuxenutbildningsfältet utgör radio-TV-undervisningen och olika typer av multimedieinsatser med eller utan eterdistribution en resurs, som kvantitativt och kvalitativt kan bidra till att snabbare uppfylla de mål som satts för samhällets vuxenutbildning. I detta perspektiv bör TRU Ilzs utredningsarbete ses. De utredningar - TRU I och RUT 69 - som utifrån olika utgångspunkter berört frågan om användandet av radio och TV inom vuxenutbildningen har i stort sett skjutit ifrån sig problemet med att försöka kartlägga de behov som finns av att utnyttja etermedierna för dessa ändamål. Anledningen till att behovsanalys och behovsinventering ej kommit till stånd i de ifrågavarande utredningarna torde vara insikten om att en sådan inventering innebär svåra metodiska problem. De instrument som kan användas förmodas nämligen registrera endast vissa medvetna och artikulerbara behov. Det stora flertalet tänkbara behovsområden skulle däremot på grund av bristande erfarenhet och medvetenhet hos de berörda målgrupperna vara ytterst svårt att in i en statistisk fånga undersökning. Volymmässiga beräkningar utifrån så bristfälliga bakgrundsdata skulle innebära alltför lösa och otillfredsställande antaganden. Inte heller TRU II har av de anförda skälen gjort någon genomgripande behovsinventering. Den redovisning av reformarbetet inom vuxenutbildningen som givits i det föregående visar emellertid att det för att uppfylla målen för vuxenutbildningspolitiken krävs insatser av kvantitativ och kvalitativ art. Kvantitativt finns behov av att på olika vägar sprida och fördela vuxenutbildningsmöjligheterna till individer och grupper som av olika skäl är svåra att nå. På samma sätt finns även behov av medier som kan bidra till att informera om och stimulera till vuxenstudier av olika slag. Kvalitativt finns behov av att utveckla läromedel, Studieformer och undervisningssystem som aktivt kan bidra till att underlätta för studieovana vuxna att bedriva studier av olika slag. En viktig aspekt när det gäller vuxenutbildningen - liksom för utbildning över huvud taget - är behovet av snabba förändringar och anpassning till nya och förändrade situationer i samhället. Spridningen av vuxenutbildningen till nya grupper föder i sig nya och ökade behov av utbildning, behov som gäller både vidareutbildning och utbildning inom andra ämnesområden. Detta ställer krav på läromedelsutveckling och i vissa fall förändrade arbetsformer. Övergången till ett system med återkommande utbildning kommer att ställa krav på läromedlens och undervisningsformernas anpassning till kontinuerliga starttider och individualisering av undervisningen i viss omfattning samt på ett större sortiment av läromedel för kompletterande undervisning. Sociala, ekonomiska och tekniska omdaningsprocesser i samhället kommer att kräva massiva och snabba insatser av utbildning och fortbildning. I sådana sammanhang är tillgången till lättdistribuerade

Vuxenutbildningen 281

och lagringsbara läromedel med stor räckvidd och lättillgänglighet nödvändig. Från samhällets synpunkt bör AVM således i samspel med andra vuxenutbildningsformer kunna möta flera angelägna behov.

TRU och - av verksamhet och 10.3 SR/VUX redovisning erfarenheter

Vuxenutbildning i radio och TV bedrivs av TRU och SR. TRU:s vuxenutbildning t. o. m. våren 1972 är redovisad i TRU l:s slutbetänkande. SR:s vuxenundervisning t. o. m. våren 1971 är behandlad i skriften Eterburen vuxenundervisning under 45 år (Sveriges Radio informerar, nr 9, 1971). De uppgifter som ges i dessa båda publikationer återges inte i detta betänkande.

10.3.1 Mål för verksamheten

TR U:s inriktning Tidigare betänkanden har re_dovisat den förskjutning som skett i inriktningen av TRU:s vuxenutbildning från kompetensinriktad utbildning till att i första hand nå de från utbildningssynpunkt mest eftersatta grupperna. TRU:s expertgrupp för vuxenutbildning, TRUVUX, har tidigare sammanfattat målen för TRU:s vuxenutbildning på följande sätt: D sprida insatserna på olika sektorer inom vuxenutbildningen (betygsutbildning, yrkesutbildning, folkbildning) D producera kurser för målgrupper med olika utbildningsbehov och utbildningsbakgrund med huvudvikt lagd på kortutbildade ta fram kurser inom olika ämnesområden

DDD

pröva olika medie- och metodkombinationer göra kurserna användbara för både gruppstuderande och enskilt studerande D en flexibel utformning med möjlighet för deltagare med ge kurserna olika ambitionsnivåer att utnyttja dem D olika krav på utformning av kurser och material beroende tillgodose på olika studieformer.

SR / VUX :s inriktning Vuxenundervisningen inom SR grundar sig inte på något uppdrag från statsmakternas sida utan är ett frivilligt åtagande inom ramen för den avgiftsfinansierade allmänna programverksamheten. SR/VUX har formulerat bl. a. följande mål för sin verksamhet: D Ifråga om övergripande mål att genom ett maximalt utnyttjande av etermediernas möjligheter för studier ge ett så brett och varierat utbud av program och kurser som möjligt, vilket dels kan bidra till utveckling av den enskildes personlig-

282 Vuxenutbildningen sou 19533

het, dels kan skapa bättre möjligheter för den enskilde i arbetslivet (i samhället), och därigenom också medverka till att överbrygga klyftorna i samhället. U [fråga om målgrupp att hos den stora allmänheten vända sig till den som, uttalat eller outtalat, har behov av och intresse för att inhämta kunskaper och färdigheter av olika slag, att så länge behov föreligger erbjuda kurser för invandrare i svenska, samhällsorientering m. m. El [fråga om medel och metoder att presentera utbudet som serier eller kurser, att stimulera publiken till aktiv bearbetning av programstoffet, att förstärka inlärningen genom att kombinera radio och TV och/eller genom att komplettera med insatser av annan art.

l0.3.2 Planering och produktion Både TRU och SR/VUX planerar och producerar såväl TV- som radioprogram. Den organisatoriska strukturen, tyngdpunkten i ämnesvalet och de ekonomiska personella resurserna är dock olika inom de två organen. På grund av svårigheterna att genomföra en systematisk inventering rörande behoven av vuxenutbildning ligger någon sådan inte till grund för planeringen av utbudet. Problemen i samband med behovsinventeringar har berörts i avsnitt l0.2.7 Reformarbete och utvecklingstendenser. En behovsanalys av mera ovanligt slag genomfördes dock vid planeringen av det samnordiska projektet NOVU, som beskrivs i avsnitt 10.3.3.4. l den rådgivande expertgruppen TRUVUX diskuteras de behov och projektförslag som bedöms som angelägna utifrân målen för verksamheten. Uppslag till projekt kan väckas av ledamöter i TRUVUX, av utomstående organisationer, institutioner och enskilda eller av medarbetare inom TRU. Projektuppslagen bearbetas och kontakter tas för att få in synpunkter från de avsedda avnämar- och målgrupperna, från organisatörer inom vuxenutbildningen och från ämnesexperter. De synpunkter som på detta sätt samlas in ligger till grund för en preliminär kursbeskrivning. Projektet förs sedan upp i TRU:s anslagsframställning och sedan i förslag till produktionsplan, som varje år inges till utbildningsdepartementet och som fastställs av regeringen. Sedan beslut fattats om ett visst projekt, påbörjas planering och produktion. En projektgrupp tillsätts, som svarar för projektets planering, produktion, ekonomi och anpassning till de tänkta målgrupperna, vilket bl. a. innebär att kontakter med målgrupper och utbildningsanordnare tas på ett tidigt stadium. Projektplaneringen inom SR/VUX följer i stort sett samma mönster. Motsvarigheten till TRUVUX är SR:s folkbildningskommitté. Med hänsyn till samverkan med de beställande programenheterna inom SR ingår i projektgruppens arbete även kontakter och samarbete med represenianter för dessa enheter.

Vuxenutbildningen 283 sou 1975:28

10.3.3 Kursutbud

som ges i det följande av hur kursutbuden från TRU och Den redovisning SR/VUX utvecklats med hänsyn till olika ändamål, utgår från graden av i projekten, varvid etermediernas funktion kommit att komplexitet tråden i framställningen. Denna utgångspunkt har valts därför att utgöra en stor del av utbuden från TRU och SR/VUX just bygger på massmediefunktionen hos radio och TV. Samtidigt beskrivs den metod- och läromedelsutveckling som bl. a. inneburit att radio och TV inom ramen för tilldelats för dessa medier lämpade uppgifter i flermedieprojekt samspel med andra medier.

10.3.3.1 Etersändning utan stödmaterial

Gränsen mellan utbildningsprogram och informationsprogram är flytan-

de. Många program och serier inom den allmänna programverksamheten sina rent informativa uppgifter även eftersträva en direkt kan utöver trickteknik och animainlärning hos publiken. Programmässiga grepp, kartor och texter erbjuder många gånger bra inlärningssituationer, för tittarna. Den typen av informativa allmänprogram kan ofta tioner jämställas med utbildningsprogram vad gäller formen. Utbildningsproutan stödmaterial är till stor del att betrakta som informativa gram Att TRU och i viss mån SR/VUX använt denna form för allmänprogram. har sin förklaring i specifika uppgifter, mål och att vända sig till publiken

målgrupper. enbart via TV är bl. a. de sedan Exempel på information/utbildning sända jordbruksprogrammen, t. ex. Jordbruk 74, flera år regelbundet TRU-serie som sändes 1972/73, Liv i ara. Jordsamt den medicinska har nått ut med information och utbildning till bruksprogrammen som av geografiska och arbetsbetingade skäl har stora svårigen publik för att delta i annan utbildning. Liv i fara heter eller saknar motivation var en TV-serie om fem program som sändes våren 1973. Serien avsåg att lära en bredare allmänhet de nödvändigaste åtgärderna vid första hjälpen i Programmen, som var 10-15 minunågra vanliga olycksfallssituationer. ter långa, sändes på god sändningstid på kvällar före större helger och sågs

av i genomsnitt ca 700 000 människor. har vid tillfällen sänt serier utan åtföljande Även SR/VUX några stödmaterial. l radio har sänts språkkurser som velat ge lyssnare möjlighet att uppfatta och förstå talat främmande språk, till träning i förmågan t. ex. i form av en upplåsning eller dramatiserad episod, i några fall i form av engelska ”deckar-serier. Andra serier utan material har varit TV-pro-

gram för föräldrar om olika aktuella skolfrågor. torde kunna sägas att TRU och SR/VUX med Som sammanfattning sina serier utan stödmaterial svarat för informationsuppgifter som inte uppfylls inom ramen för den allmänna programverksamheten självklart men som är väsentliga från utbildningssynpunkt.

284 Vuxenutbildningen

sou 1975:23

10.3.3.2 Etersändning med enkelt kompletterande stödmaterial

Radio- eller TV-kurser med åtföljande kursböcker har varit den klassiska kombinationen för etermedieundervisning riktad till enskilda mottagare.

1 etersändningarzmed enkelt kompletterandegstödmaterial utgör de

etersända programmen det mediet för huvudsakliga överförande av information. Programmen vänder sig till enskilda men i vissa fall har gjorts försök att åstadkomma koppling till gruppuppföljning. Följande exemplifiering ur TRU:s utbud åskådliggör detta. Våra massmedier är en TV-serie om tio program som sändes första hösten gången 1972. Placeringen omedelbart efter Rapport i TV 2 gav möjlighet att fånga in en stor publik. TRU gav inte ut något tryckt material till serien. För TV-tittama gav programmen i sig information och uppslagsändar för diskussion. Men avsikten var också att programmen skulle användas i studiecirklar, på folkhögskolor, i gymnasieskolor och vid olika föreningsh sammankomster. För detta ändamål distribuerades filmkopior av programmen, samt en stencil med fakta om och kring programmen, och litteraturanvisningar diskussionsuppslag. Detta material var avsett att utgöra underlag för utbildningsanordnarnas egna studieplaner vid gruppundervisning. Med serien Tellus började TRU en naturvetenskaplig orientering för en bred allmänhet. Denna linje fortsattes genom serierna Så trodde man förr - om naturvetenskapernas historia - och Kartan och verkligheten, vilka sändes våren 1973 resp. våren 1974. Så trodde man förr omfattade fem TV- och fem radioprogram samt ett illustrerat häfte. Serien vände sig till en bred allmänhet men enskilda i program kunde även användas i folkhögskolor och gymnasieskolor. Filmkopior till fyra av programmen distribuerades. Vart och ett av programmen i TV och radio kunde oberoende följas av de övriga och häftet kunde användas oberoende av programmen. 1 genomsnitt sågs TV-programmen i den första sändningsomgången av ca 267 000 personer. Kartan och verkligheten sågs våren 1974 av i genomsnitt ca 685000 personer. Listan över språkkurser inom SR/VUX med denna uppläggning och inriktning är mycket lång. Här hänvisas dock till skriften Eterburen vuxenundervisning under 45 år. Kursen Ny matematik för föräldrar från SR/VUX, som sändes första gången hösten 1970, orienterade föräldrar och andra om vad barnen får lära sig i skolan. Kursen bestod av sex TVoch nio radioprogram samt en kursbok. TV-programmen sågs hösten 1970 av i genomsnitt ca 320 000 personer och vid reprisen hösten 1971 av ca 145 000 personer. Kursen var godkänd som priomaterial med förhöjt statsbidrag och användes i stor utsträckning i studiecirklarna. 1970/71 användes den av l 742 cirklar med 17 953 deltagare. Kursboken såldes i ca 105 000 exemplar. Till de återkommande inslagen i SR/VUX utbud hör musikkurser av olika slag. Nybörjarkursen Spela gitarr, som omfattade 18 TV- och 19 radioprogram och sändes 1972/73 med repris 1973/74, samlade under

sou 1975:28 Vuxenutbildningen 285

det första året i genomsnitt ca 280 000 tittare. Kursboken såldes i närmare 60000 exemplar. Undersökningar i musikhandeln visade en ökning i försäljningen av gitarrer. Genom extrafrågor isamband påtaglig

med de dagliga TV-undersökningarna konstaterades att kursen i ganska

hög grad lyckades aktivera deltagarna att följa med i kursboken och att och mellan programmen. l viss utsträckning anordnades även spela under studiecirklar kring kursen, 1972/73 med 2 362 deltagare och 1973/74 med 3 940 deltagare. denna av kurser - Helhetsintrycket rörande kategori etersändningar material - blir att TV-serier med lämpligt med enkelt kompletterande utformat och distribuerat material kan få relativt god genomslagskraft. mellan tittarsiffror och försäljningssiffror tyder på att det Klyftan stora flertalet nöjer sig med enbart programmottagning. Vissa material kan dock säljas i aktningsvärda upplagor. l vissa fall kan kurser av denna typ även komma till användning inom organiserad gruppundervisning. Distribution av programkopior i lämplig form är troligen avgörande för sådant En väsentlig vinst med denna form av eterburen utnyttjande. undervisning torde vara att den har möjlighet att nå individer som inte annars skulle engagera sig i studieverksamhet.

10.3.3.3 Etersändning som inslag i flermedieprojekt I föregående två avsnitt har behandlats vuxenutbildningsinsatser där etermedierna tagits som utgångspunkt och givit den huvudsakliga informationen. Uppgiften har där huvudsakligen varit att ge orientering inom något ämnesområde. När syftet varit att mottagaren skall förvärva viss kunskap eller färdighet har beroendet av kompletterande material ökat. I färdighetsämnen som matematik eller främmande språk är detta en nödvändighet. Ljudprogrammen måste i sådana fall knyta an till material som gör det möjligt att under programmets gång konkretisera med hjälp av bl. a. bilder och diagram, och både ljud- och bildprogram måste ge deltagarna underlag och vägledning för inlärning mellan programmen. En förhållandevis stor del av etermediepubliken till sådana undervisningsprogram, i synnerhet i TV, nöjer sig dock trots allt med programmottagning utan stödmaterial. Etermedieundervisning av detta slag har endast undantagsvis direkt syftat till gruppstudier och har som regel inte heller utformats för att inlemmas i sådana studier. Från mitten av 1960-talet har vuxenundervisningen i radio och TV utvecklats i riktning mot mer sammansatta flermediesystem. l vissa fall har denna utveckling skett i samband med att kurserna givits en mera kompetensgivande inriktning. Det första projektet var ettbetygskursen istatskunskap, där radioundervisningen visserligen svarade för en relativt heltäckande framställning av ämnesområdena men där dessutom ingick en omfattande kurslitteratur, deltagande i seminarier och tentamina m. m. Erfarenheterna från detta projekt togs till vara i planeringen av en rad andra projekt på olika nivåer.

286 Vuxenutbildningen sou 1975:28

Kännetecknande för dessa projekt var att radio och TV i mer utpräglad grad kom att samspela med andra medier och att funktionerna för de i projektet ingående medierna anpassades till olika syften, målgrupper, mottagnings- och bearbetningsformer. Dessa projekt syftade mera mål-

medvetet än tidigare till att nå enskilda såväl som gruppstuderande, vilket

bl. a. förutsatte en noggrann analys av förutsättningarna på mottagarsidan och möjligheterna till tvåvägskommunikation. Konsekvensen blev samverkan med korrespondensinstitut för insändningsuppgifter, med studieförbund och andra utbildningsanordnare för gruppundervisning, med skolmyndigheter för möjligheter till särskild prövning. Inom såväl TRU som SR/VUX togs därför de metodiska problemen i samband med radio-TV-kursernas utnyttjande i gruppstudier upp till diskussion och analys. För SR/VUX, vars utbud dominerades av språkkurser, var det angeläget att klargöra vilka moment och funktioner i språkundervisningen som med fördel kunde förmedlas via ljud och rörlig bild, vilka moment och funktioner som bäst tillgodosågs genom gruppstudier under handledares ledning och i vilka avseenden den ena undervisningsformen kunde komplettera den andra. Under planeringsarbetet för den engelska nybörjarkursen Start aktualiserades dessa problem. Den avsedda målgruppen bestod av studieovana vuxna med kort grundutbildning. Undervisning enbart via etermedier skulle för denna målgrupp innebära stora krav på motivation och uthållighet. Det stöd som deltagande i en studiecirkel innebär var angeläget. Det gällde därför att utforma de olika komponenterna i projektet så att de var för sig svarade för uppgifter, som i lämpliga kombinationer kunde ge tillfredsställande inlärningsmöjligheter för såväl enskilda studerande som gruppstuderande. Följande mönster utvecklades:

Komponent Avsedd för Avsedd för enskilda grupper

TV-program x Radioprogram A x x Radioprogram B x Kursbok x x Lärarhandledning x Bildkort, övr. gruppmaterial x lnsändningsuppgifter x inspelade texter x x Snabbstart (repetitionsmaterial) x x

För enskilda studerande bedömdes TV-och radioprogrammen ge den handledning och stimulans i studierna som för gruppstuderande erhålles i studiecirkeln. Kursboken och två radioprogram per vecka borde därför vara obligatoriska läromedel för enskilda. TV-programmen som fördjupade och övade vissa moment ur textboken gav dessutom exempel på språklig tillämpning i autentisk miljö. Övriga komponenter kunde på olika sätt förstärka inlärningen men anbefalldes ej som obligatoriska.

Vuxenutbildningen 287

För endast kursboken och radioprogram A som grupper angavs Cirkelledarna borde följa den tryckta handobligatoriska komponenter.

som utgavs och använda det gruppmaterial som framställdes.

ledning kunde lämpligen enskilt i hemmen följa TV-program- Gruppdeltagarna men och radioprogram B samt använda övriga frivilliga komponenter. var att handledarna klart visste vilket material som Men det väsentliga måste användas i gruppundervisningen. Ett särskilt inskolningsmaterial distribuerades före kursstarten och kom flitigt till med bruksanvisning användning Undersökningar visade att den uppgjorda modellen verkligen i cirkelstudierna. inom Studieförbundet Vuxenskolan spelatillämpades des radioprogram A upp under sammankomsterna i 86 % av de cirklar Start. Clrkelledarna använde ledarliandledningen i 96% av som följde cirklarna. 41 % av cirklama använde utöver radioprogrammen även de med bokens texter som utgivits på band och skivor. specialinspelningar cirkelledarna i mycket stor utsträckning del av såväl Enligt tog deltagarna hemma mellan sammankomsterna. Inom Studie- TV- som radioprogram förbundet Vuxenskolan hade 73 % av deltagarna i stort enbart 6- eller folkskola och 33% hade tidigare inte deltagit i vuxenstudier. 7-årig Erfarenheter från andra studieförbund talar för att kursens metodik sätt även i deras cirkelverksamhet och att den tillämpats på liknande avsedda målgruppen nåtts. innebar Start ett genombrott för utnyttjande av AVM i Kvantitativt studieförbundens Under det första läsåret 1971/72 följde språkcirklar. med 107 734 deltagare Start l och 2. Antalet tittare per ll 223 cirklar i kursen uppgick under detta år i genomsnitt till ca 567 000. TV-program var antalet cirklar till Start l-4 sammanlagt 19 388 med Under 1972/73 Under 1973/74 samlade Start 1-6 tillsammans ca 175 998 deltagare. 203 000 cirkeldeltagare. Resultatet visar att de tidigare svårigheterna att få tag på och spela upp ljudband i cirkelverksamheten i stor utsträckning övervunnits. Samarbetet med AV-centralerna intensifierades och förbättrades, bl. a. genom att radioprogrammen sändes i block i etern i god tid före kursstarten för att möjliggöra masskopiering och distribution till studieförbunden. Även biblioteken förmedlade bandkopior till enskilda i En av förklaringarna till kursens framgång i studiecirkstor utsträckning. vid en tidpunkt då det fanns stort behov av larna var att den lanserades i engelska. Start-modellen kom även till anlämpligt ”prio”-material länderna. Särskilt i Norge och Finland, där vändning i de övriga nordiska det svenska mönstret för samspel med studieorganisationerna följdes,

blev kursen en stor framgång. g Start-modellen blev senare tillämpad i den tyska nybörjarkursen Bitte, som i stort sett fick samma uppläggning. Under det första året, 1972/73, följdes kursen av 2 101 cirklar med 18 301 deltagare och 1973/74 följdes Bitte l-4 av sammanlagt ca 20000 deltagare. Siffrorna över antalet cirkeldeltagare och försålda kursböcker till Start- och Bitte-kurserna tyder på att antalet enskilda vid kursstarten var ungefär lika stort som antalet Under kursens gång tycks dock de enskildas gruppstuderande. antal ha minskat betydligt snabbare än de gruppstuderandes.

288 Vuxenutbildningen

Inom TRU skedde parallellt med Start- och Bitte-projekten ett likartat utvecklingsarbete som resulterade i den elementära kursen i Ut

svenska

med språket, som började sändas hösten 1973. Ut med språket går ännu ett steg längre än Start- och Bitte-projekten. l stället för att producera och sända program, som skulle kunna användas av både enskilda och gruppstuderande, framställdes olika versioner: för enskilda radioprogram studerande och särskilda ljudband för gruppstudier. De senare blocksändes i etern före kursstarten för att möjliggöra inspelning, masskopiering och distribution genom AV«centralerna. Redan under våren 1973 förprövades materialet i ett antal studiecirklar för att utröna bl. a. de olika momentens svårighetsgrad och tidsåtgång, och i god tid före kursstarten distribuerades ett speciellt cirkelledarpaket för inskolning Mottagandet av Ut med språket blev mycket positivt inom studieförbunden. Under det första läsåret, 1973/74, anordnades 2 366 cirklar med 20 893 deltagare kring kursen. Det första kurshäftet såldesi 26 334 exemplar. Totalt såldes under det första kursåret ca 188 000 exemplar av de sammanlagt tolv häftena. Under det första studieåret, 1973/74, genomförde ABF och TRU en uppföljning av 104 ABF-cirklar som använde Ut med språket. Undersökningsresultaten visar att ungefär hälften av cirkelledarna och något färre av deltagarna tyckte att det var positivt att använda ljudband under sammankomsterna. Banden fungerade aktiverande och deltagarna tyckte att de lärde sig mer och att det var roligt att göra övningsuppgifterna utifrån banden. Cirkelledarna var mycket positiva till kursmaterialet. Hela 96% av cirkelledarna fann kursens blandning av svenska och samhällsfrågor stimulerande. Av cirkeldeltagarna var 69 % kvinnor. De flesta deltagarna var medelålders eller äldre. 80 % var förvärvsarbetande. En tredjedel av deltagarna arbetade inom vårdyrken. 73 % av deltagarna hade högst 7-årig folkskola. Kursen hade således i hög grad rekryterat den avsedda målgruppen. 79 % av deltagarna förklarade sig gärna vilja fortsätta att läsa något efter kursens slut. Samma modell för materialuppdelning som i Ut med språket tillämpades även i pensionärskursen Emilia och I900-ta1et, som sändes våren 1974, och kursen Vardagslagen, som sändes hösten 1974. En enkätundersökning i 39 cirklar som använde Emilia och l900-talet visade att 16 av cirklarna använt de speciella ljudband som producerats, medan ll cirklar i stället lyssnat på radioprogrammen. 87% av samtliga cirklar ansåg att denna typ av studiematerial - bok, studiehäfte och ljudband eller radioprogram - inte var besvärligare för äldre människor än andra material. De allra flesta deltagare önskade flera kurser med liknande uppläggning. En annan utvecklingslinje som TRU följt gäller verksamhetens regionala anpassning. Försöken med Turistpraktika och Kvinnor och arbete hade givit mycket positiva erfarenheter. Planering, produktion och sändning av kurser i nära kontakt med en geografiskt begränsad publik, som själv fått möjlighet att påverka inriktningen, visade sig skapa

sou 1975:28 Vuxenutbildningen 289

engagemang och intresse. Dessa erfarenheter togs till vara i projektet Bygd iförvandling, som började som regionala kurser i Norrbottens och Östergötlands län hösten 1973. För vartdera länet sändes ett introducerande TV-program (över riksnåtet) samt sju regionala radioprogram. Till radioprogrammen anknöt ett studiehäfte om respektive län. Genom AV-centralerna kunde studiecirklarna dessutom skaffa ljudband med metodiska tips och filmkopia av TV-programmet. Under hösten 1973/74 bildades i Norrbotten 725 studiecirklar och i Östergötland ca 250 studiecirklar kring kursmaterialet. Det användes också i FÖVUX-försöken i Norrbotten. Studiecirkeldeltagarnas dokumentation av industrialismen i Norrbotten finns delvis utgiven i boken Norrbotten berättar”, som producerats av länsbildningsförbundet och TRU. En mängd olika aktiviteter har ordnats i anslutning till studiecirkelarbetet, såsom utställningar, temakvällar och exkursioner samt i Norrbotten dessutom amatörteater och konserter. Erfarenheterna från de två regionala kurserna ledde vidare till en riksversion av Bygd i förvandling som började användas hösten 1974. Till kursmaterialet hör ett TV-program samt en serie på sex radioprogram. För cirkelstudier distribuerades sju ljudband varav ett var avsett för inskolning av cirkelledare. Utöver riksmaterialet utnyttjas i elva län regionalt framtaget material som utarbetats i studieförbundens regi och regionala radioprogram producerade av TRU. Omfattningen av det regionala materialet varierar från 20-sidiga studieplaner i stencil till 80-sidiga rikt illustrerade arbetshäften med nyskrivna uppsatser över olika teman. Många studiecirklar planerade sina studier för flera terminers arbete. Det gällde genomgående i de distrikt som haft arbetsgrupper för att göra regionalt kompletteringsmaterial. Från flera håll har man uppmärksammat att deltagande i Bygd i förvandling var en lämplig start för studier kring lokala planeringsobjekt. Som en fortsättning på Bygd i förvandling planeras därför ett annat studiematerial vars ämnesinriktning är nutid och framtid. Målet är att hos de studerande skapa beredskap inför de stora förändringar som sker i samhället och förmåga att ta del av, värdera och påverka planeringsfrâgor. Detta kan ske i ett första steg som en nutidsbeskrivning av den egna hembygden. l Östergötland ledde Bygd i förvandling till fortsatt intresse för studier av hembygden men nu med tonvikt på aktuella planeringsfrågor, vilket resulterade i framtagandet av den regionala kursen Vad händer i ÖsrergötIand?, vilken omfattar studiehäfte, specialritad karta och fem regionala radioprogram. Kursen sändes 1974/75. Ett viktigt led i utvecklandet av flermediesystem gäller integration och samverkan med utbildningsanordnare ute på fältet. Ett delvis nytt sätt att skapa en växelverkan mellan olika insatser verkställda av en rad organisationer och institutioner utgör Karibu-projektet, som efter långvarig planering inom en särskild samordningsgrupp växte fram i samarbete

290 Vuxenutbildningen

A

mellan SR/VUX, Folkbildningsförbundet, SIDA, Rikskonserter, Riksteatern och Riksutställningar. Projektet avsåg att ge information till allmänheten om u-landsproblemen. Tanken var att under samma tidsperiod aktualisera och behandla u-landsfrågor via så många olika medier och aktiviteter som möjligt. Karibu är swahili och betyder välkommen. I centrum för informationen stod Tanzania. I informationskampanjen ingick TV- och radioprogram kopplade till olika trycksaker, turnéer med tanzaniska dans- och musikgrupper, olika former av utställningar, studiecirklar och andra aktiviteter. Studieförbunden prövade även - utöver cirklar speciella kring projektet att integrera u-landsfrågor i andra cirklar, t. ex. språkcirklar eller estetiska cirklar. TV-programmen avsåg att

bidra till att överbrygga de geografiska och känslomässiga avstånden till

u-ländernas problem och därmed ge förutsättningar för ökad förståelse. En följetongsserie inspelad i Tanzania sökte skapa intresse för levnadsbetingelserna i ett u-land. Elementära faktaprogram avsåg att klargöra varför det finns rika och fattiga länder. Ett tryckt häfte i flerfärgstryck och med veckotidningens utformning framställde olika förhållanden i Tanzania. Tävlings- och aktiveringsmoment ingick iTV-programmen och tidningen. För gruppstudier utarbetades i TV och radio ett antal specialprogram, vars innehåll diskuterades fram i kontakt med studieförbunden. En kursbok anslöt till denna del av projektet. Filmkopior av TV-programmen framställdes. Projektet som helhet bedömdes ha så stort intresse att ett omfattande forskningsprojekt igångsattes av sociologiska institutionen vid Uppsala universitet. Information om u-landsfrågor hör till de mera svårarbetade uppgifterna och kräver upprepade insatser för att tränga igenom. Repriser av programmen blev därför inplanerade. Några utvärderingsresultat av Karibuprojektet föreligger ännu inte. Sammanfattningsvis kan om den projektutveckling som beskrivits i detta avsnitt sägas att etermedieundervisningen i den mån den integreras i gruppstudier måste anpassas till de mål och förutsättningar som råder inom vuxenutbildningsfältet. Det innebär att etermedierna i flera fall reducerats till att utgöra en av många funktioner i ett flermediesystem. Detta kräver ingående analys av varje mediums uppgift i förhållande till de uppsatta målen, de avsedda målgrupperna och bearbetningsformerna. Det ställer vidare krav på samverkan mellan många parter. Särskilt goda erfarenheter har kunnat noteras vid samverkan på regional nivå.

l0.3.3.4 i materialpaket Ljud- och bildprogram utan etersändning Vid sidan av den utveckling som beskrivits i det föregående har även försök gjorts med läromedelspaket innehållande ljud- och bildprogram utan etersändning. Tillkomsten av olika former av videogram har öppnat nya möjligheter för användning av bildprogram i undervisningssammanhang. Inom TRU har försök med användande av videokassetter igångsatts bl. a. i samarbete med bibliotek. Det första metodiska experimentet för utnyttjande av videokassetteknik i gruppstudier för vuxna genomfördes hösten 1974 i

sou 1975:28 Vuxenutbildningen 291

NOVU-projektet, som utvecklats i samarbete mellan de nordiska länderna. Efter en omsorgsfull behovsanalys, som gjordes i flera steg och riktade sig till såväl samhällsarbetare och experter som ett urval ur den tilltänkta målgruppen, formulerades ett tema för kursen som ansågs aktuellt för en bred allmänhet med kort grundutbildning i alla de berörda länderna, nämligen generationsskillnader. Syftet med det svenska försöket har varit att bl. a. undersöka videokassettekniken från pedagogiska och hanteringsmässiga synpunkter. Försöksverksamheten startade på regional nivå i Skaraborgs län hösten 1974 i samarbete med länsbildningsförbundet, studieförbund, folkhögskolor och Hem och skola-distriktet. Kursen omfattade fem avsnitt och behandlade problemområden där många vuxna och ungdomar har olika åsikter och värderingar. Varje avsnitt utgjorde en avslutad helhet, varigenom flexibilitet i användningen möjliggjordes. Videokassettinslagen utformades så att informationen framhävdes på ett mer intresseväckande sätt än som är möjligt i texthäften eller ljudband, t. ex. genom reportage, dokumentära inslag, dramatiseringar. lnslagens underhållningsvärde bedömdes även som väsentligt. Ljudbanden innehöll intervjuer och/eller diskussioner som komplement till texthäfte eller som underlag för diskussionsuppgifter. Till varje avsnitt fanns ett 16-sidigt illustrerat texthäfte med faktainformation och diskussionsuppgifter. Det regionala försöket blev föremål för en omfattande utvärdering som avsåg att leda till revidering och senare användning av kursen över hela landet. Sammanfattningsvis kan konstateras att materialpaket med ljud- och bildprogram utan etersändning i flera avseenden har goda förutsättningar att kunna anpassas till och integreras i olika arbets- och Studieformer och att tillgodose mycket speciella krav på utformning och användning som kan finnas hos olika utbildningsanordnare.

lO.3.4 Information, kontakt och samverkan Att en kurs sänds i radio eller TV kan innebära, att den uppmärksammas och lockar till deltagande i högre grad än vad fallet kanske är med andra former av kursverksamhet. Det sagda kan gälla såväl enskilt deltagande i hemmen som rekrytering till gruppstudier i anslutning till en etermediekurs. Men etermediernas genomslagskraft får inte överskattas i detta sammanhang. Det stora utbudet i två TV-kanaler och tre radiokanaler kan inte vid samma sändningstidpunkt räkna med lika stor publik i samtliga kanaler. Någon eller några av dem blir dominerande. Kontrasterande programsättning får effekten att den stora publiken kan välja - - alternativ och till övervägande del verkligen väljer underhållande framför informativa eller undervisande. Mediernas genomslagskraft är därför en effekt som endast i begränsad utsträckning kommer utbildningsprogrammen tillgodo. En indirekt effekt av viss psykologisk betydelse kan det däremot vara att undervisningsprogrammen överhuvudtaget sänds i medier med stark genomslagskraft. Detta kan bl. a. ha betydelse

292 Vuxenutbildningen sou 1975:23

för den uppmärksamhet kurserna kan röna i pressen. Att en kurs sändsi TV eller radio kan även ha motiverande effekt på samtidigt pågående cirkelstudier. Kursernas utsändning i etern utgör emellertid inte en tillräcklig förutsättning för att de skall nå ut till avsedda målgrupper och komma till användning sätt i olika former av studier. på lämpligt l själva verket krävs en omfattande information som ställer stora krav på idérikedom, planering och avsevärda resurser. TRU och SR/VUX har dels var för sig, dels i betydande utsträckning genom samarbete prövat olika former av åtgärder för information samt kontakt och samverkan med mottagarsidan.

lO.3.4.1 Information till allmänheten Att döma av ett antal sinsemellan olika det inte undersökningar tycks råda något tvivel om att TV-mediet för allmänheten utgör den viktigaste informationskanalen om kursutbudet. Mellan en tredjedel och tre fjärdedelar av de tillfrågade har i dessa undersökningar angett information i TV som viktigaste källa. Procentandelen är givetvis beroende av vilka andra informationsinsatser som använts från fall till fall. TV-informationen ges dels i form av s. k. trailers - korta informationsinslag mellan program a dels i form av något längre program. De senare har betydelse även för att motivera och förbereda tittarna. Information i TV är ofta kopplad till något tryckt informationsmaterial som tittarna uppmanas skaffa sig på lättillgängliga ställen, såsom i pressbyråkiosker, bibliotek eller bokhandel. inför varje höst- och vårsäsong distribueras en programtidning till allmänheten. Denna informerar om både TRU:s och SR/VUX:s kurser och ger dessutom tips av intresse för vuxenstuderande. Den sprids via de ovan nämnda kanalerna men även genom studieförbund, organisationer, skolor etc. Upplagan uppgår för höstversionen vanligen till 200 000 och för vårversionen till 125 000 exemplar. lnformationsinsatser via pressen har i vissa fall god effekt. l flera undersökningar har även framkommit att information erhållits genom bekanta, arbetskamrater etc. Det är således nödvändigt att sprida information på många olika vägar och på ett sådant sätt att vidareinformation sker, dels mellan individer, dels genom fortsatta informationsinsatser från organisationer, bibliotek, tidskrifter och inte minst studieförbundens egna informationskanaler.

l0.3.4.2 Kontakt och samverkan med utbildningsanordnare Kurser avsedda att användas i studiecirklar ställer även de krav på omfattande åtgärder. Mediernas dragningskraft och rekryteringseffekt har mindre betydelse för studiearrangörerna om man inte i god tid löst en rad frågor rörande kursernas anpassning till avsedd studieform, informationens utformning med hänsyn till olika mottagargrupper, inskolning av lärare och handledare i metodik etc.

Vuxenutbildningen 293

Den tidigaste kontakten om rkommande projekt sker inom TRU vanligen i expertkommittén TRUVUX och inom SR i dess rådgivande folkbildningskommitté. Dessutom tas före och under projektplaneringen ofta kontakter med representanter för tilltänkta avnämargrupper. På detta sätt skapas förutsättningar för ömsesidigt utbyte av informationer och erfarenheter som är av betydelse för den avsedda användningen. Utprövning av material och program i samarbete med berörda organisationer är även av stort värde. TRU:s och SR/VUX:s information till utbildningsanordnare, organisationer och institutioner utnyttjar många olika vägar. Två gånger om året utges en informationstidning, Utbudet, som ijournalistisk form upplyser om planerade projekt och om erfarenheter av verksamheten. Den konkretaste informationen ges varje vår i en kurskatalog, vars uppgifter är avsedda att kunna föras över till studieförbundens studieprogram eller andra medier. Varje vår anordnas regionala konferenser med utbildningsanordnare m. fl. För vissa projekt anordnas dessutom speciella konferenser. Foldrar utformas med särskild hänsyn til] vad studieorganisatörer eller cirkelledare behöver veta för att planera den lokala uppföljningen. lnskolningspaket lämpade att användas vid lärar/cirkelledarutbildning utarbetas för vissa projekt. TRU har dessutom framställt ett speciellt metodikpaket om TV och radio i gruppstudier. Ett viktigt led i strävandena att skapa bästa möjliga förutsättningar för produkternas användning i organiserade studier är de olika åtgärder som vidtas för att underlätta AV-centralernas inspelning, kopiering och vidaredistribution av programmen till avnämarna och de senares möjligheter att beställa programkopior. Kontakt- och informationsinsatser på riksplanet är inte tillräckliga för att stimulera till användning i det lokala studiearbetet. Behovet av regionala och lokala kontakter är angeläget. TRU har sedan hösten 1972 bedrivit försöksverksamhet med regionala konsulenter i tre län, nämligen Norrbottens, Östergötlands och Skaraborgs län. Verksamheten under det första året 1972/73 finns dokumenterad i en undersökning rörande studieförbundens och folkhögskolornas erfarenheter av kontakter och samarbete med konsulenterna Totalt hade 68 % av dem som besvarade enkäten haft kontakt med TRU-konsulenten i sitt län. Förutom för personliga kontakter, råd och upplysningar utnyttjades konsulenterna för medverkan vid informationsträffar eller vid cirkelledarkurser. Nästan alla karakteriserade konsulenternas arbete i dessa sammanhang som mycket eller ganska värdefullt. Bland de tjänster som konsulenterna gett värderades högst allmän information om TRU och TRUkurser” och ”information om speciella kurser, särskilt sådana under planering. Därnäst följde ”hjälp med metodik rörande användning av radio/TV i studiearbetet” och hjälp att få tag i TRU-kursmaterial”. Tre fjärdedelar ansåg att det faktum att det fanns en TRU-konsulent i länet skulle öka möjligheterna att använda radio/TV-kurser. Av speciellt intresse är sambandet mellan de regionala konsulenternas insatser och intresset för de regionala kurser som genomförts i två av länen. l

synnerhet i Norrbottens län blev Bygd i förvandling en osedvanlig

294 Vuxenutbildningen

framgång. Just i samband med regionala och lokala kurser torde en decentraliserad verksamhet i bl. a. den form vari den bedrivits i försökslänen skapa speciella förutsättningar för engagemang i studieverksamheten.

l0.3.5 Utvärdering Under TRU:s tidigare verksamhet var trycket starkt att snabbt få till stånd en radio- och TV-undervisning med både bredd och tyngd. Tiden medgav inte provproduktioner och förprövningar i någon nämnvärd grad. Utvärderingsinsatserna kom att gälla effekterna av de färdiga produkterna och deras distributionsformer. Effektundersökningar i samband med radio- och TV-undervisning erbjuder dock mycket svåra problem och ställer sig ytterligt kostnadskrävande. En tydlig omsvängning i inställning och arbetsmodeller kan därför spåras i den senare verksamheten. Flertalet av de projekt som kommit till under senare år är omsorgsfullt förprövade i studiesituationer som så realistiskt som möjligt liknar dem i vilka de färdiga produkterna skall fungera. Detta gäller projekt sådana som Ut med språket, Vardagslagen och Att se vad andra hör samt det nordiska samarbetsprojektet NOVU, som under hela sin tillkomstprocess varit förmål för noggrann utprövning. Inom SR/VUX har inte funnits resurser för lika omfattande förprövningsinsatser men den genomarbetade förprövningen av Start-projektet, avseende både enskilda och gruppstudier, fick en avgörande betydelse för fortsatt planering och produktion. För TRU:s planering och produktion har förprövningarna gett värdefulla erfarenheter som fått stor betydelse för den fortsatta inriktningen av verksamheten bl. a. vad gäller metod- och medievalsfrågorna. Av stort intresse för verksamhetens inriktning är undersökningar rörande TRU- och SR/VUX-kursernas användning i olika former av vuxenstudier. Mera ingående undersökningar och sammanställningar av hur speciella kurser följts upp i organiserade studier är viktiga för att avstämma de uppsatta målen och tillämpade metoderna/medierna mot de faktiska förhållandena på fältet. Till denna typ av undersökningar hör de som gällt Start- och Ut med språket-projektens användning i studiecirklar, hur Jordbruk -73 tagits emot av sin speciella målgrupp, vilka aktiviteter som kommit igång med anledning av projektet Bygd i förvandling osv. Viktiga är de undersökningar som söker kartlägga effekten av olika informationsåtgärder vad gäller deltagande kring olika kursprojekt. Grundläggande frågor när det gäller radio-TV-kursernas användning ute på fältet är tillgången på olika tekniska resurser för uppspelning av rörlig bild och ljud, inställningen bland studieorganisatörer och ledare m. fl. till att utnyttja dessa medier osv. För att få en så representativ bild av detta som möjligt genomförde Folkbildningsförbundet, TRU och SR tillsammans en enkätundersökning under våren 1974. Enkäten, som redovisas i avsnitt 10.53,3, ställdes till studieförbundens samtliga lokalavdelningar. Det kan vara av intresse att utröna vilken grad av aktivitet som kan

Vuxenutbildningen 295

konstateras bland den stora grupp tittare som registreras isamband med kursprogram i TV. En sådan undersökning lät SR/VUX göra 1973. Den redovisas i avsnitt 10.5. 1.3. Kostnaderna för utvärderingsinsatser i anslutning till massmedieundervisning blir mycket stora och måste noga avvägas i förhållande till andra angelägna ändamål inom verksamheten totalt. Bl. a. av dessa skäl har undersökningar gällande förprövning av metoder och medier och förutsättningar för kursernas användning framstått som angelägnare än större utvärderingsprojekt.

10.4 Några internationella exempel på användning av AVM i

vuxenutbildningen

Möjligheterna att använda radio och TV för pedagogiska ändamål uppmärksammades tidigt i olika länder efterhand som de nya medierna togs i bruk. Radion betraktades i många länder som ett medel att främja folkbildning och tillgodose publikens intresse och önskemål att tillägna sig eller fördjupa kunskaper på olika områden. Dessa insatser låg vanligen inom den allmänna programverksamhetens ram och avgränsades inte

alltid klart från det allmänna kulturutbudet i medierna. Under de senaste

decennierna har dock skett en påtaglig utveckling mot mera målmedvetna pedagogiska insatser i radio och TV. Några exempel på sådana skall här ges från olika länder. Beträffande de nordiska länderna kan sägas att dessa ifråga om utbudets allmänna inriktning, ämnesval etc. i mångt och mycket visar stora likheter med Sverige. Organisatoriskt råder dock vissa skillnader. Dessa redovisas i avsnitt 12.1 l.

Storbritannien BBC har när det gäller undervisningsprogram varit vägledande för flertalet länder i Västeuropa. Det under senare år mest omtalade projektet inom den eterburna undervisningens område är The Open University, inom vilket BBC enligt särskilt avtal producerar de radio- och TV-program som i undervisningssystemet. Detta projekt redovisas i ett särskilt ingår betänkande. Inom BBC:s egen vuxenutbildning inriktas utbudet huvudsakligen på kurser för utbildningsmässigt eftersatta grupper. l TV erbjuder BBC årligen ca 30 nya programserier och lika många repriserade serier, vilket tillsammans upptar drygt 350 timmars sändningstid. Det framhålles att intresset för språkprogrammen ökar, särskilt efter Englands inträde i den gemensamma marknaden. På schemat för 1973/74 finner man program för lärarfortbildning, en serie för socialarbetare, en serie i Studieteknik samt ett flertal serier i naturvetenskap, konst, nutidsorientering, historia, teknologi, föräldrautbildning, sport, hemkunskap, arbetsledarutbildning, facklig utbildning och yrkesrådgivning Insatser för den målgrupp som närmast motsvarar våra studerande på vuxengymnasierna fortsätter också

296 Vuxenutbildningen

med serier för teknisk utbildning, humaniora, språk och företagsekonomi. l radio sänder BBC:s vuxenundervisning årligen omkring 70 serier omfattande ca 360 sändningstimmar. Samarbete sker också med BBC:s TV-enhet. Även här upptar språkprogrammen en stor del av utbudet, och vid sidan av de fem stora europeiska språken förekommer arabiska och ryska på schemat. Två stora radioprojekt kan nämnas särskilt, ett som handlar om arbetsliv och arbetsmarknad och ett om sociala frågor. l den förra serien behandlas problemen när man första gången ger sig ut på arbetsmarknaden, därefter fortbildning, fritid, pensionsåren. Den andra stora serien behandlar vård i hemmet och på anstalt, vård av fysiskt och mentalt sjuka, information om centra för handikappade etc. Lokalradion har fått stor betydelse för undervisningen. För närvarande driver BBC 20 lokalradiostationer. På var och en av dessa finns en s. k. ”educational producer”, vars uppgift det är att producera program och annat material för skolor och vuxna. Lokalradion är till för att speciellt betjäna närsamhällets behov och intressen och fungerar därför oberoende av den centrala programledningen. Lokalradion är heller inte underställd de kommittéer som är tillsatta för undervisningsprogrammen inom BBC. Totalt producerar de 20 BBC-stationerna omkring 180 programserier per termin. Även den kommersiella televisionen i Storbritannien, lTV (Independent Television), sänder regelbundet kurser för vuxna, till stor del inriktade på praktiska kunskaper men även på sociala frågor. De olika regionala programbolagen sänder minst tre timmar i veckan med kurser för vuxna.

Västtyskland Radio- och TV-verksamheten är i Västtyskland uppdelad på stationer inom respektive delstater. Vuxenundervisningsprogram produceras i stor mängd vid dessa olika stationer. När det gäller TV sänds programmen i det s. k. ”tredje programmet. Denna verksamhet omfattar både yrkesförberedande, yrkesfortbildande och allmänt fortbildande vuxenprogram. Liksom i Sverige har fortbildningen i radio och TV som ett väsentligt mål att bjuda den enskilde medborgaren möjligheter till personlighetsutveckling. Målgruppen för ”det tredje programmet” är till stor del jämförlig med vad vi i Sverige menar med kortutbildade. En betydelsefull verksamhet i Västtysklands television inleddes 1967 i München, Bayern, då man startade det s. k. Telekolleg. Detta är ett samprojekt mellan Bayerns radio-TV och Bayerns utbildningsministerium. Det består av tre komponenter: TV-program, tryckt material och gruppdiskussioner. Den undervisning som erbjuds i denna TV-skola riktar sig till studerande som enbart har genomgått nioårig obligatorisk folkskola och vill ge de studerande bättre möjligheter i yrkeslivet. En fortsättningskurs, Telekolleg 2, ger kunskaper någorlunda motsvarande vår gamla realskola. Tentamina för deltagarna i Telekolleg anordnas av Bayerns utbildningsministerium. Resultaten från de två första kurserna visade att ca 40% av de från

sou 1975:28 Vuxenutbildningen 297

början inskrivna också ställde upp i tentamen och av dessa blev 96% En intressant aspekt av Telekolleg är den forskning som har godkända. knutits till projektet. Tack vara denna är det möjligt att få en bild av elevkarakteristika, de olika studieformernas betydelse för helhetsresultaten (TV-programmens, trycksakernas och seminariernas roll) samt kostnaderna för projektet som helhet och för de enskilda eleverna.

Frankrike

Radio och i synnerhet TV används iganska stor utsträckning för olika utbildnings- eller utbildningsfrämjande ändamål i Frankrike. Det statliga radio- och TV-företaget ORTF (Office de Radiodiffusion Télévision Française) som upphörde ijanuari 1975 och då uppdelades på flera smär› re företag, har hittills svarat för dels egen programproduktion av pedagogisk inriktning, dels utsändning av utbildningsprogram m. m. som planerats och producerats av andra instanser. Till dessa skall räknas framför allt utbildningsministeriets eget organ för framställning av AV-material, OFRATEME (Office Français des Techniques Modernes d”Education). Detta företag omfattar en produktionsenhet för skolradio och TV, RTS Scolaire) och en för vuxenutbildning, RTS-Pro- (Radiotélévision motion. Den senare svarar för närmare 230 timmar i TV per år. Programmen är inslag i flermedieprojekt och omfattar en mängd ämnesområden. Till stor del sänds dessa utbildningsprogram regionalt.

Polen ett projekt Teknisk via TV” Från öststaterna kan rapporteras utbildning som genomfördes över en 6-års-period av de polska skolmyndigheterna, den televisionen och med stöd av UNESCO. Bakgrunden var polska följande: Fastän Polen har genomgått en enorm expansion av utbildningsväsendet efter det andra världskrigets slut är det alltjämt många ungdomar som inte har möjligheter att få en högre utbildning på grund av yrkesarbete. också av alltför stora avstånd till college och Studierna omöjliggörs universitet. med den TV-undervisning som startades 1966 var att Syftet stödja de två första årens studier vid en teknisk högskola för yrkesarbetande. Dessa två år utgör den första etappen av en 4-årig utbildning. skulle stödja korrespondenselevernas självständiga ar- TV-programmen bete och minska antalet resor som var nödvändiga för att delta i seminarierna. Universiteten och de tekniska skolorna åtar sig att betygsätta studenterna och därefter ta emot de studenter ide mer avancerade klasserna som har klarat de två första åren vare sig det har gällt kvällsstudier eller korrespondensundervisning (med eller utan TV). Under det första året sändes fem TV-program om 30 min. varje vecka i matematik, geometri, kemi och fysik. Under det andra året fortsatte man med matematik och fysik och lade till hållfasthetslära och elektronik. Programmen sändes kl. 16.00 (industrierna slutar vanligen kl. 15) med

298 Vuxenutbildningen sou 1975:28

sena kvällsrepriser och repriser i veckosluten. För att anmäla sig till denna undervisning var eleverna tvungna att erhålla tillstånd från sina arbetsgivare, som förväntades ge de studerande ledig tid för att se programmen och för att delta i den studierådgivning som erbjöds i 15 olika centra i Polen. Enligt skulle de planerna studerande besöka dessa centra en gång var sjätte vecka för personlig rådgivning, laborativt arbete och för att få sina hemuppgifter rättade. Till det första årets studier 1966-67 inskrevs 12 000 elever. Dessutom beställdes studiehandledning av 57 000 personer. En undersökning visade att 68 % av dessa var sysselsatta i industri, byggnadsarbete, transport och kommunikationer. De flesta var 30 år eller äldre. Mer än 92 70 var män, 80 % var gifta, 70 % hade ett eller flera barn och i 80 % av fallen var antingen man eller hustru yrkesutövande. Vuxenundervisningen bygger på en samverkan mellan TV-program, särskilda läroböcker och häften och ibland radioprogram. De studerande bör också ha möjlighet att få studierådgivning och delta i seminarier och laborationsövningar. Av kostnadsskäl och andra skäl måste antalet TVprogram bli ganska begränsat. Det gäller därför att välja innehåll med stor omsorg. Mottagningen av programmen bör organiseras så att eleverna har möjlighet att få ställa frågor och få förklaringar efter programmen. I städer och på större orter organiserades grupper på 20-30 personer och programmen sågs tillsammans med studieledare som under 5-10 minuter före programmet gav en inledning och efter programmet svarade på frågor etc. Sådan studierådgivning ordnades också så långt möjligt på mindre orter genom att man tog hjälp från lärare från gymnasieskolor eller specialister från industrin. Sändningstiderna för TV-programmen är ett stort problem. Eftersom programmen ses av en relativt liten grupp tittare finner TV:s representanter det vara svårt att placera programmen på goda tider. Den bästa lösningen anses otvetydigt vara användningen av bandspelare. Men detta innebär dryga kostnader. Även om denna metod utvecklas rekommenderas ändå att programmen sänds över etern, eftersom det är av stort värde att intressera ungdom för högre studier och också ge skolorna goda modeller för hur lektioner kan planeras och genomföras En annan följd av projektet blev att utbildningsministern beslöt att även personer som inte formellt var inskrivna som studerande kunde tentera i de ämnen som stod på schemat i TV-undervisningen. Dessutom kunde personer som regelbundet följde TV-programmen och som behärskade det tryckta materialet och klarade alla prov som gällde för det första studieåret, accepteras som ordinarie elever i den andra årskursen i de skolor som organiserade undervisning för yrkesarbetande vuxna.

USA USA är det land i världen som har längst erfarenhet av television och som sänder program av alla de slag, dels över landsomfattande ”networks”,

Vuxenutbildningen 299

dels över större och mindre stationer i de olika delstaterna. Etermedierna i USA är huvudsakligen reklamfinansierade. Detta lämnar små möjligheter för undervisningsprogram. Endast undantagsvis har de stora networks åtagit sig att sända programserier som sträcker sig över hela kontinenten. Det har t. ex. gällt Sunrise Semester” som utsänts i den eller omfattande fysik- och kemikurser, bekostade tidiga morgontimmen, av några av de största företagen i USA. Eftersom TV-verksamheten drar höga kostnader om man vill nå god kvalitet har också i USA försök att samordna flera staters gjorts utnyttjande av TV i undervisningen. För ett antal år sedan prövades sålunda i Mellanvästern s. k. Airborne television, som möjliggjordes med inmonterade videobandmaskiner och sändarutgenom att flygplan rustning kretsade över ett stort område och möjliggjorde för i princip 5 milj. ungdomar att se samma program. Detta försök har numera upphört. har ett antal stater samordnat sina strävanden att l New England åstadkomma goda TV-program genom att göra gemensamhetsproduktioner. Under senare år har stora ansträngningar gjorts för att skapa en med tanke på vuxenundervisningens behov undervisnings-TV som särskilt skulle vara kapabel att tävla om publikgunsten med de stora kommersiella bolagen. Utanför den formella skolundervisningen skall här nämnas den alltmer verksamhet som utföres av PBS, Public Broadcasting Service. betydande Detta är ett icke-kommersiellt företag, upprättat av den amerikanska med syfte att stödja, finansiera och leda educational broadkongressen isynnerhet undervisnings-TV. PBS har vuxit till ett av landets casting”, stora ”networks”, men är det enda icke-kommersiella med över 200 TV-stationer anslutna över hela landet. Dess verksamhet sträcker sig över alla tänkbara områden: PBS har program för amerikaner som vill lära sig mera om västvärldens kulturhistoria, fransk matlagning eller om vad som händer i Washington. PBS har också program för amerikaner som vill lära finns opera, rockmusik, teater-och dans, barnprogram, sig läsa. Där samhällsdebatter, intervjuer och aktualiteter.

Japan NHK (Nippon l-loso Kyokai) är världens största public service- Japans av undervisningsprogram i radio och företag när det gäller framställning TV. NHK har fem kanaler, tre för radio och två för TV, som helt finansieras med licensmedel. Utöver för det institutionaliserade skolsystemet sänder NHK program också program av utbildningskaraktär för vuxna. l utbudet ingår språkkurser i stor mängd, 18 kurser regelmässigt, som täcker de sex språken engelska, franska, spanska, tyska, kinesiska och ryska, vidare yrkesfortbildning, estetiska kurser och ””gör-det-själv-kurser”. Speciella program förekommer för jordbruk, skogsbruk och fiske. 15 TV-program och 30 radioprogram i veckan ger elementära kunskaper och aktuella råd till dem som arbetar inom dessa näringar i syfte att höja produktiviteten.

Vuxenutbildningen sou 1975:28

Samarbete och programutbyte inom ramen för EBU - - European Broadcasting Union som är de europeiska radio/TV-företagens samarbetsorganisation, till vilken även ickeeuropeiska företag kan vara associerade, pågår ett intensivt samarbete när det gäller undervisningsverksamheten i TV. En arbetsgrupp sammanträder regelbundet för planering av konferenser, seminarier och andra aktiviteter för att utveckla undervisningsverksamheten. hålls i Årligen Basel seminarier för TV-producenter och administratörer inom utbildningsprogramverksamheten, vartannat år gällande skol-TV och vartannat år vuxenutbildning. Mellan länderna sker även relativt omfattande eller av köp utbyte utbildningsprogram. Mellan de nordiska länderna är denna samverkan särskilt betydelsefull, speciellt i fråga om språkkurser. Från hösten 1973 sänds t. ex. den engelska Start nybörjarkursen parallellt i samtliga nordiska länder (utom island). Även andra SR/VUX- och TRU-kurser har sänts i de andra nordiska länderna. Språkkurser i TV produceras av de stora europeiska radioföretagen med tanke på försäljning internationellt. Största producenter och säljare är BBC, ORTF och Bayerischer Rundfunk. Produkter från dessa producenter förekommer relativt ofta i de nordiska företagens utbud.

10.5 AVM från användarsynpunkt - intresse och behov

l ett tidigare avsnitt - lO.2.7 Reformarbete och utvecklingstendenserhar bl. a. berörts de svårigheter som föreligger när det gäller att inventera och fastställa de behov som kan finnas av att använda AVM i vuxenutbildningen. De metodiska svårigheterna att göra en sådan behovsinventering av mera genomgripande art är betydande. Den tekniska i samhället utvecklingen sker ej alltid med utgångspunkt i uttalade behov men kan ofta ge till resultat att latenta behov tillgodoses eller att nya behov väcks som svar på de nya möjligheter som skapats. Detsamma gäller givetvis även den pedagogiska och tillutvecklingen skapandet av nya läromedel och system för att lösa utbildningsuppgifter i samhället. Utvecklingen grundar sig på erfarenheter, som ger upphov till innovationer som i sin tur skapar nya möjligheter för användning, vilket resulterar i nya behov. De behov som finns av AVM inom vuxenutbildblir att ningen möjliga få reda på först när de utgör svar på ett existerande utbud. De behov av användning av AVM som skall redovisas i detta avsnitt har alla det gemensamt att de måste ses mot bakgrund av de erfarenheter man haft av användning av ett erbjudet utbud av AVM. De erfarenheter och synpunkter som redovisas är i stort sett av två slag - dels vuxnas uttalade intresse och benägenhet att använda dels AVM, olika utbildningsintressenters inställning. En tredje är utgångspunkt samhällets behov av att använda sådana läromedel och distributionsformer som gör det möjligt att vidga vuxenutbildningsmöjligheterna och nä ut till ur utbildningssynpunkt eftersatta grupper. Denna aspekt har

Vuxenutbildningen 301

dock redan behandlats i avsnitt lO.2.7 Reformarbete och utvecklingstendenser.

10.5. l Vuxnas intresse för A VM Som redan tidigare framhållits är det förenat med stora svårigheter att försöka kartlägga utbildningsbehov hos de målgrupper som förväntas ta del av vuxenutbildning. Behoven kan ha högst skiftande orsaker och inriktning och till stor del vara svåra att medvetandegöra för individen själv. Undersökningar rörande individernas behov av utbildning stöter därför på en mängd metodiska problem.

l0.5.l.1 Undersökningar rörande vuxnas intresse för radio- och TV-undervisning Reservationer av ovan antytt slag bör tas med i bedömningen av de undersökningar som SR/PUB 1968-69 gjorde på uppdrag av SR/VUX rörande intresset för vuxenundervisning i radio och TV. 1968 ställde SR/PUB i samband med en allmän undersökning rörande publikens intresse för olika programtyper frågor om intresset för ett antal kursämnen. Denna undersökning gjordes på ett representativt riksurval omfattande ca 10 000 personer (tabell 10.1). Förutom att denna undersökning gav besked om ett förhållandevis för kurser i olika ämnen - i engelska stort intresse ifråga om kurser uttalade ca 2,4 milj. människor sådant intresse - var dess mest överraskande resultat att de tillfrågade i så hög grad föredrog kurser utan betygsambitioner framför kurser som kunde leda till betyg motsvarande och gymnasiets avgångsklasser, Denna undersökning tillgrundskolans sammans med andra undersökningar gjorda av TRU och LO ledde till en förändring av TRU:s mål, varvid inriktningen mot kompetensgivande studier på gymnasienivå delvis kom att ersättas av en inriktning med mera allmänbildande mål och folkbildning. Sommaren 1969 gjordes en uppföljande undersökning på ett delurval om l 000 personer ur den föregående undersökningen, bestående av dels sådana personer som förklarat sig intresserade av radio- och TV-kurser, dels av sådana som förklarat sig inte intresserade. Denna undersökning gav bl. a. följande resultat:

D Praktiskt taget alla tillfrågade hade tillgång till både radio och TV i bostaden. D Ungefär en tredjedel hade tillgång till bandspelare i bostaden. D Hälften av de intresserade och mindre än en tredjedel av de inte intresserade hade bedrivit vuxenstudier i någon form efter avslutad skolgång. Personer med studentexamen hade gjort detta i högre utsträckning än personer med folkskola, förvärvsarbetande i högre grad än icke förvärvsarbetande och män mer än kvinnor. D De personer som bedrivit vuxenstudier under de två senaste åren angav som anledning till detta i första hand yrkesmässiga skäl

302 Vuxenutbildningen

Tabell 10.1 Intresse och ambitionsnivåer för kurser i radio och TV Undersökning 1968. Procent av svenska folket. 1 % = ca 60 000 människor.

Yngre personer angav i högre utsträckning än äldre ”yrkesmässiga skäl”, medan äldre personer oftast angav allmänorientering. Cl I fråga om intressen och ambitionsnivåer för radio- och TV-kurser i olika ämnen uppvisade även denna undersökning stora skillnader mellan intresset för betygskurser och kurser utan betyg. Mest påtaglig var denna skillnad - liksom i den första undersökningen - vid valet mellan grundskolekurser med betyg från årskurs 9 och nybörjarkurser utan betyg (tabell 10.2). Cl Intresset för vuxenkurser skilde sig avsevärt mellan olika åldrar på så sätt att de yngre uppvisade det största intresset både för skolmässiga studier och mer allmänna ämnen, medan de äldre var mindre intres-

Tabell 10.2 Intresse och ambitionsnivåer för kurser i radio och TV Undersökning 1969. Procent av den undersökta populationen.

Ämnen Nybörjar- Nyb. kurs m. Fortsätt: Forts. kurs Andel som kurs utan betyg fr kurs utan m. betyg fr uttryckt betyg grundsk. åk 9 betyg gymn. el. intresse fackskola totalt

Språk

.Naturvetenskap

Sanzlnillsorierzt. Samhällskunskap 9 3 6 6 24 Historia 5 2 6 4 17

Vuxenutbildningen 303

överhuvud - med undantag serade av vuxenstudier av engelska och tyska, för vilka ämnen de äldre uppvisade stort intresse. D Personer med enbart folkskola uppvisade väsentligt mindre intresse än grupper med längre utbildning, dock med undantag för ämnena engelska, svenska och samhällskunskap. D Personer med enbart folkskola önskade i högre utsträckning än andra grupper nybörjarkurser. D När de intervjuade ombads preferera ett ämne, valde flertalet (33 %) engelska, medan psykologi och matematik, som kom närmast efter, fick betydligt lägre preferenssiffror (8 % resp. 6 %). D Personer som tidigare bedrivit någon form av vuxenstudier uppvisade intresse för vuxenstudier - inom starkare benägenhet att uppge gruppen intresserade uppgav 82 % av dem som tidigare bedrivit vuxenstudier nu intresse för studier mot 52 % av dem som tidigare ej bedrivit vuxenstudier. D Vid val mellan olika Studieformer för det ämne som prefererats valde de flesta kurs i TV (36 %), medan 18 % valde studiecirklar, lika många en radio- eller TV-kurs i kombination med korrespondensstudier, ll % valde en kombinerad radio- och TV-kurs och 10 % självstudier. D De tillfrågade uppvisade en stark tendens att återigen välja en studieform de tidigare prövat på men ofta i kombination med någon annan eller flera andra studieformer. om den största fördelen med en radio- eller TV-kurs D Tillfrågade svarade de flesta med alternativet bekvämt i och med att man deltar i hemmiljö” (45 %), medan möjligheten och fördelen med att spela in programmen på band angavs av 21%. Att programmen innehåller av 13 %. ingen valde svarsalternativet att expertmedverkan uppgavs radio- och TV-kurser inte har några fördelar” D På frågan om den största nackdelen med radio- och TV-kurser uppgav de flesta (30%) svårigheten att passa sändningstider, medan nästan lika många (28 %) uppgav frånvaron av personlig kontakt med lärare. Hela 17 % valde svarsalternativet ”finns inga nackdelar, medan endast 6 % angav ”brist på stimulans från t ex. kamrater. D Mest okritiska” mot radio- och TV-kurser - genom att ej se några nackdelar hos medierna - var äldre och de med enbart personer folkskola.

10.5. 1.2 Klyftan mellan uttalat intresse och faktiskt beteende Den ovan refererade intresseundersökningen är den enda i vårt land som mera ingående försökt kartlägga svenska folkets intresse för radio- och TV-undervisning Undersökningar av detta slag är behäftade med flera svagheter. Å ena sidan ger de svar endast på vissa konkret ställda frågor. Några djupare liggande behov hos publiken kommer man knappast åt Å andra sidan är det lätt att misstolka de genom denna typ av intervjuer. uttalade behoven och intressena på så sätt att de skulle motsvaras av faktiskt beteende hos de tillfrågade när tillfälle gavs. Många undersök-

304 Vuxenutbildningen

ningar visar att det finns en avsevärd klyfta mellan uttalat intresse och faktiskt beteende. Det kunde från den synpunkten vara intressant att se hur många av dem som uttalat intresse för radio- och TV-kurser i t. ex. engelska och tyska, som i verkligheten utnyttjat tillfället när sådana kurser erbjudits. Enligt undersökningen 1968 uttalade 2l % av svenska folket intresse för en nybörjarkurs i engelska i radio och TV. Procenttalet motsvarar ungefär 1,2 milj. människor. Hösten 1971 började iradio och TV nybörjarkursen Start. Om man tar försäljningen av kursboken Start l, som användes under den första kursterminen, som mått på antalet aktiva kursdeltagare, finner man att kursboken, efter att kursen sänts i etern i två omgångar och utnyttjats i betydande omfattning istudieförbundens cirklar under tre läsår, uppnått en försäljningssiffra på ca 230 000 försålda exemplar av Start l. Detta är en i och för sig mycket hög siffra men ändå knappt 30% av den potentiella målgruppen enligt intresseundersökningen. Till detta bör den reservationen göras att antalet sålda böcker inte kan antas motsvara antalet aktiva deltagare. Även om Start inte lyckats aktivera mer än en del av sin potentiella målgrupp, har den dock bidragit till att avsevärt öka rekryteringen till nybörjarundervisning i detta språk, både genom enskilda studier och genom deltagande i studieförbundens cirkelverksamhet. Jämför man procenttalen för uttalat intresse med procenttalen för tittare till TVprogrammen blir skillnaderna mellan intresse- och beteendesiffror avsevärt reducerade. Vid en sådan jämförelse visar det sig att Start med sina i genomsnitt ca 567 000 tittare under den första terminen nå ca lyckades 47 % av det antal människor som uttalat intresse för en nybörjarkurs i engelska. En liknande jämförelse mellan intresse för deltagande i en tysk nybörjarkurs visar ännu större klyfta. Antalet deltagare (försålda kursböcker) i kursen Bitte uppgick till 4 % och antalet tittare till 23 % av den potentiella målgruppen. Det är dock svårt att visa att de grupper som sett Start- och Bitte-programmen motsvarat dem som uttalat intresse för kurser i respektive språk.

l0.5.1.3 TV:s möjligheter att aktivera enskilda tittare Trots etermediernas stora räckvidd och genomslagskraft är det inte möjligt för medierna att fånga in hela den avsedda och möjliga målgruppen till en viss kurs. Alltför många konkurrerande aktiviteter, alltför många sociala och andra hinder försvårar möjligheterna att nå hela den avsedda publiken. En annan effekt är att etermedierna med sina olika sändningar når även andra än de primärt avsedda målgrupperna. För att få en någorlunda uppfattning om graden av aktivitet hos tittarna till några kursprogram lät SR/VUX under våren och hösten 1973 SR/PUB i samband med de regelbundna tittarundersökningama ställa extrafrågor till varje registrerad tittare till kursprogram som sändes under perioderna. Det gällde den engelska kursen Start, den tyska kursen Bitte, den franska kursen En français, smalfilmningskursen Filma själv och nybörjarkursen Spela gitarr. Genomgående konstaterades att ungefär

sou 1975:28 Vuxenutbildningen 305

hälften av de registrerade tittarna endast tillfälligt såg programmen, medan ungefär hälften kunde anses som regelbundna tittare. Av dessa var det i sin tur endast hälften som själva ansåg sig följa kursen. Inte ens alla de som ansåg sig följa kursen hade dock skaffat kursboken utan följde enbart programmen. Av de tittare som uppgav sig följa den engelska nybörjarkursen Start var det hela 60 % som gjorde detta utan tillgång till kursbok. Av dem som följde Spela gitarr gjorde 45 % detta utan kursbok. Flera av de undersökta kurserna kombinerade radio och TV, varvid i t. ex. språkkurserna radioprogrammen utgjorde en mera väsentlig komponent i kursen än TV-programmen. Av dem som brukade se nybörjarkursen Start uppgav 24 % att de också brukade följa radioprogrammen. siffra för - Motsvarande Spela gitarr där radioprogrammen ej var en - till 9 %. Dessa kurser användes även nödvändig komponent uppgick inom studieförbundens cirkelverksamhet. Av dem som brukade se nybörjarkursen Start uppgav 7 % att de deltog i studiecirkel och ytterligare 5 % att de deltog i någon annan form av gruppstudier. Av dem som brukade se Spela gitarr uppgav 8 % att de deltog i gruppstudier. De här redovisade resultaten rörande eterundervisningens möjligheter att aktivera sin publik ger anledning att konstatera dels att den del av publiken som aktivt deltar i kurserna jämfört med andra former av vuxenstudier utgör en betydande elevskara, dels att den del av publiken som ej aktivt följer kurserna ändå via medierna ges information om, stimulans till och åskådningsexempel på mxenstudier, som den kanske inte skulle nåtts av på annat sätt.

10.5.1.4 Vuxnas val mellan olika Studieformer Vuxnas erfarenhet och intresse av vuxenundervisning redovisades i en deskriptiv undersökning - Vuxna 1970 - som utförts av institutionen för pedagogik vid Uppsala universitet. De tillfrågade, som utgjorde ett slumpmässigt urval vuxna iåldrarna 18-65 år, fördelades på följande sätt iolika ålderskategorier i fråga om attityderna till olika Studieformer:

Tabell 10.3 Vuxnas attityd till olika Studieformer. l procent.

Gymnasium for vuxna på dagtid 11,5 5,6 2,4 6,7 6 Vuxengymnasium (Norrköping, Härnösand) 2,6 1,0 0,3 1,4 9 Folkhögskola 6,7 3,0 1,9 4,0 7 Företagsutbildning, arbets-

306 Vuxenutbildningen

Av tabellen framgår att attityden till kurser i radio och TV blir mer med stigande ålder. I den yngsta åldersgruppen kommer denna positiv studieform först på sjätte plats, i mellangruppen på femte men i den äldsta åldersgruppen på andra plats efter studiecirkelformen. Skillnaderna i attityder torde bl. a. hänga samman med de yngres starkare inriktning och de äldres större intresse för allmänbildande stupå kompetensgivande dier. Tendensen iovanstående tabell förstärks ytterligare, när de tillfrågade väljer en enda studieform i första hand. Kurser i radio och TV kommer i detta fall på sjunde plats i den yngsta åldersgruppen, på fjärde plats i mellangruppen och på andra plats med 20,7 % i den äldsta gruppen. Även totalt avancerar valet av radio/TV till fjärde plats (mot femte plats i tabellen ovan). Undersökningen ger även besked om att personer utan tidigare erfarenheter i vuxenstudier i högre grad än personer med sådan erfarenhet föredrar kurser i radio och TV. I synnerhet gäller detta i den äldsta åldersgruppen. Deltagande i radio- och TV-kurser kan således för många studieovana personer vara den första kontakten med vuxenstudier. Sammanfattningsvis kan sägas att det genom de refererade undersökningarna framkommit att det hos den stora allmänheten finns ett ganska stort intresse för att bedriva vuxenstudier med hjälp av radio- och TV-kurser och att denna studieform för många dels kan vara den första kontakten med vuxenstudier, dels kan vara ett realistiskt alternativ till annan vuxenutbildning.

10.52 Användning av kurser och material i olika studieformer

har ianslutning till vissa kursprojekt redovisats I det föregående (l0.3.3) undersökningsdata och erfarenheter rörande användningen av kurserna såväl i enskilda studier som i olika former av gruppstudier. Här skall mera redovisas hur kurser och kursmaterial lyckats nå fram till översiktligt mottagare i olika studiesituationer. Det sker i tabell 10.4 som upptar ett urval om 35 TRU- och SR/VUX-kurser. Urvalet består dels av kurser som sänts i etern fr. o. m. hösten 1972 (dvs. kurser som ej redovisats på motsvarande sätt i TRU :s andra betänkande), dels några äldre kurser som fortfarande är i användning. Kurserna har fördelats på sex ämnesområden. Indirekt kan redovisade användningsdata tas som mått på målgruppernas behov av, intresse för och inställning till använd ning av AVM. De instrument som vanligtvis används för mätning av olika mottagandeformer är ganska grova och resultaten får i flera fall tas med stor försiktighet. Antal tittare mäts av SR:s avdelning för publik- och programforskning (SR/PUB) under flera perioder av året genom regelbundna telefonintervjuer. För kursprogram som sänds vid flera tidpunkter inom samma vecka, för att därigenom nå tittare med olika vanor och arbetstider, redovisas i tabellen antalet tittare i genomsnitt per vecka. Dessa frekvenssiffror ger inget besked om hur aktivt publiken tar del av programmen eller följer tillhörande kursmaterial. I hur stor utsträckning kursböcker och annat material når ut till mottagarna kan beräknas med hjälp av försäljningsstatistiken, som emellertid inte ger besked om i vad

Vuxenutbildningen 307

mån kursmaterialet även används i studiesyfte. Antal försålda kursböcker m. m. redovisas i tabell 10.4 på följande sätt. När kursböckerna består av flera delar redovisas försäljningssiffror för samtliga delar. Det är dock bara försäljningen av huvudböckerna som tas med och inte försäljningen av övriga tillhörande material. [fråga om brevkurser redovisas på samma sätt totalsiffror. Sedan flera år har regelbundna undersökningar gjorts beträffande användningen av TRU- och SR/ VUX-kurser i cirkelstudier, folkhögskola och i kommunal vuxenutbildning. Även i dessa fall rör det sig om frekvensstudier och endast grova besked ges rörande användningssätten. Att flera äldre kurser tas med, trots att de ej sänts i etern under de senaste åren, motiveras av att dessa kurser fortfarande är i bruk i olika former av vuxenstudier, till stor del som följd av att band cirkulerar inom skolor och organisationer eller kan lånas från AV-centraler och bibliotek. Beträffande redovisade deltagare i cirkelstudier i anslutning till TRUoch SR/VUX-kurser tillämpas den metod som används av statistiska centralbyrån, skolöverstyrelsen och studieförbunden. Detta medför att siffrorna i stor utsträckning innebär dubbelredovisning av samma deltagare, som t. ex. följt språkkurser, vilka fortsatt från hösten till våren men vid årsskiftet registrerats som nya cirklar. Under 1973/74 utnyttjades TRU- och SR/VUX-kurser i 32 285 cirklar med 281084 deltagare. Siffrorna har tagits fram av SR/PUB genom enkäter till samtliga studieförbund. Enkäten upptog såväl under året etersända som vissa äldre kurser, vilka finns tillgängliga via AV-centralerna. Listan var dock inte fullständig och kunde mycket väl ha utökats med flera kurser. I vissa avseenden är dessutom studieförbundens statistik och inkonsekvent, varför de ovan angivna siffrorna får ofullständig betraktas som minimiangivelser. Samma reservation gäller även tidigare gjorda undersökningar, varför jämförelser mellan olika år får göras med viss försiktighet. Allt pekar dock på att utnyttjandet av radio- och TV-kurser i cirkelverksamheten ökat avsevärt under de senaste åren. De registrerade siffrorna för åren 1971/72-1973/74 framgår av tabell 10.5. Antalet cirkeldeltagare som utnyttjat radio-TV-kurser ökade från 1971/72 till 1973/74 med 98 368 deltagare, dvs. ca 53 %, medan antalet cirklar ökade med 13 340, vilket innebär en ökning med inte mindre än ca 70 %. Utnyttjandet av kurserna fördelar sig ojämnt över olika ämnen. Framför allt är det stark övervikt för språkkurser, särskilt engelska. Av det totala antalet cirkeldeltagare som under 1973/74 använde radio- och TV-kurser, gjorde 82 % detta inom gruppen främmande språk. Närmast efter denna grupp kommer kurser i svenska (ej svenska för invandrare), som utnyttjats av ca 8,5 % av de registrerade cirklarna. Här svarade kursen Ut med språket för den dominerande insatsen. Gruppen samhällsämnen uppvisar stor spridning med låga utnyttjandesiffror för en lång rad äldre kurser, som inte längre etersänds. Den högsta användningssiffran visar kursen Bygd iförvandling, som 1973/74 etersändes regionalt i två försökslän. Siffran för cirkeldeltagare blir mot den bakgrunden särskilt intressant. - invandrarkurser, estetiska Övriga ämnesgrupper ämnen, och naturorienterande ämnen - svarar vardera för några enstaka procent.

308 Vuxenutbildningen SOU 1975 :28

Tabell 10.4 Användning av TRU- och SR/VUX-kurser. Antal tittare, sålda kursböcker och brevkurser samt deltagare icirkelstudier och kurser vid folkhögskolor och kommunal vuxenutbildning i anslutning till ett urval TRUoch SR/VUX-kurser t. o. m. 30/6 1974

Ämnesområden och kurser Pro- Antal Första Sänd- Genomsn. Sålda du- program sändnings- nings- antal kursoent termin om- tittare böcker á _“ gångar a b Radio TV Ht Vt

1 2 3 4 5 6 7 8 9

Svenska

Främmande språk TRU 22 68 2 - 31 713 Brush-up Time (grundskolans åk 9) e) 1-3 TRU 94 68 2 - 57 819(3) Gymnasieengelska

Samhällsämnen Företagsekonomi 1-3 (gymn. kurs) TRU 50 21 68 2 225 000 158 478(4) Människor i samspel TRU 26 6 69 3 185 000 61 556(2) Psykologi TRU 22 16 69 2 235 000 21 870(2) Arbetsmarknadskunskap TRU 16 6 70 2 135 000 6 780 Vi kallar dom u-länder TRU 10 10 70 2 620 000 11 889 Det handlar om dig 1-3 TRU 20 70 l 230 000 10 583(2) Nationalekonomi 1-5 TRU 40 31 71 2 100 000 27 673(5) Kvinnor och arbete (riks + TRU 30 72 2 - 4 800(3) regionalt)

Naturorienterande ämnen

Estetiska ämnen

Invandrarkurser

sandmngstermmen. .genonåsnittligt Endast det viktigaste kursmaterialet. Inom parentes antal kursdelar (böcker etc.) C lnom

sou 1975:28 Vuxenutbildningen 309

i

Sålda Deltagare i cirkelstudier Deltagare i folkhögskole- Deltagare i kommunala kurser t. 0. m. vt 1971, vuxenutbnkurser t. o. m. vt brev- t. o. m. vt 1971, därefter d d kurser årligen därefter årligen d 1971, därefter årligen

c -vt 71 71/72 72/73 73/74 -vt71 71/72 72/73 73/74 -vt 71 71/72 72/73 73/74

12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 10 11

4 627 4 143 5 955 3 072 728 223 173 228 591 1 182 1 242 1245 8 870(6) - - - - - - - - 255 - - 391(12) 291393 4 627 4 143 5 955 23 965 728 223 173 483 591 1 182 1242 1 245 9 261

- 32 425 - 37 - » 893 3 304 6 215 6 350 311 77 527 373 269 900 404 381 194 l 304 772 437 109 4 142(3) 3 491

1907 1 122 1088 62 147 33 63 1536 1 371 1 318 568 26 341(4) 11 397 l 840 998 1 343 1 194 830 794 290 343 160 191 2 l48(2) 2 030 1 490 - 1 116 210 174 164 l 121 397 187 180 340 177 58 28

- - - - - - - 137 598 419 930 165 - 154 - 328 140 298 - - 20 14 538 431 417 - - - - - - - -

210 141 15 - - 4 964(3) 7 949 3 661 3 158 2 31.1 322 342 686

21 614 3 158 2 938 322 690 1378 896 141 173 121 76 4 964 55 133

15 - - - 229 - - - 48 - 121 649 39 263 2 764 5 932 182 716 223 481 281084 4 787 3 825 4 405 4 854 4 627 4 315 4 016 2 922 51757 201726

310 Vuxenutbildningen

Tabell 10:5 Antal cirklar och deltagare som använt radio- och TV-kurser åren 1971/72-1973/74.

Deltagarnas fördelning på olika ämnesgrupper är givetvis starkt beroende av utbudets under året. sammansättning De högsta deltagarsiffrorna uppvisar de kurser som etersänts helt eller delvis det undersökta året. Det bör dock framhållas att en mycket stor del av de registrerade cirkeldeltagarna följt kurser som ej sänts under det aktuella året utan i stället funnits tillgängliga i bandad form via AV-centralerna. Det gäller bl. a. de engelska och tyska nybörjarkurserna, vars icke etersända delar samlat ca 80 000 deltagare. Men drygt 17 000 deltagare följde äldre kurser som inte förekommit i etern under flera år, t. ex. den gymnasieförberedande engelska kursen Brush-up Time, grundskolekurserna Svenska nu och Matematik på nytt och gymnasiekurserna i engelska och företagsekonomi. De gjorda undersökningarna visar således på en ökande användningi cirkelstudierna av radio- och TV-kurser. De höga siffrorna för vissa kurser och ämnen här har kunnat behov tyder på att AVM tillgodose av lämpliga läromedel. Detta antagande styrks också av att många av kurserna använts under en lång följd av år oberoende av om kurserna sänts ietern eller ej. Utnyttjandet ligger till nästan 100 % på nybörjar- och elementär nivå, vilket svarar mot den allmänna inriktningen inom studiecirkelverksamheten men också hänger samman med att något utbud på gymnasialt eller motsvarande stadium inte erbjudits under senare år. De äldre kurser på gymnasienivå som använts 1973/74 har uppnått endast ett par procent av deltagarantalet. Användningen av TRU- och SR/VUX-kurser i folkhögskolor visar även stigande siffror. 1971/72 användes kurserna av 3 825 och deltagare 1973/74 av 4 854, vilket innebär en ökning med ca 25 %. Inom

kommunal vuxenutbildning minskade däremot användningen från 4 315

deltagare 1971/72 till 2 922 år 1973/74, dvs. en minskning med ca 32 %. Anledningen till nedgången torde framför allt vara att det under senare år inte förekommit kurser som varit konstruerade speciellt för användning inom kommunal vuxenutbildning. TRU-material används inom arbetsmarknadsutbildningen (AMU) i ämnena fysik/kemi, matematik och svenska. Materialen består av ljudkassetter eller ljudband och texthäften, materialet i fysik/kemi dessutom av TV-program på videokassetter eller videoband. Varje deltagare följer

Vuxenutbildningen 311 sou 1975:28

kursen självständigt och i individualiserad takt. Med hjälp av ljudbanden det illustrerade texthäftet. Kuneller ljudkassetterna följer deltagaren vid försöksverksamheten till ca 60% av skapsbehållningen uppmättes kursinnehållet i samtliga ämnen. Attityderna till TV- och ljudbanden efter användningen i förhållande till förväntningarna före kursen. sjönk Delvis kunde detta förklaras med att en del av materialen inte framställts för denna typ av användning, att svårighetsgraden i något fall varit för eller att tiden för studierna varit för knapp. Både lärare och hög dock i allmänhet denna typ av läromedel. Man kursdeltagare uppskattade skulle emellertid ha föredragit en mindre hård styrning av materialet. Läromedlen mera handledande medgav att lärarna kunde få annorlunda, vilket framför allt kunde komma de svagare och stödjande uppgifter, eleverna till del. Deltagarna tyckte i allmänhet att individualiserad undervisning via AVM är en lämplig undervisningsform. Rationaliseringseffekterna kan vid en omfattande verksamhet med stor genomströmning av elever bli betydande. Direkta kostnadsjämförelser är dock inte möjliga och videokassetter har även kunnat användas för inatt göra. Videoband dividuell uppspelning av deltagarna själva.

l0.5.3 Synpunkter pá A VM frán olika utbildningsintressenter

skall redovisas rörande TRU l det följande några av remissynpunkterna Izs tvâ betänkanden samt Rut 69:s betänkande i den del som gällde Därutöver skall redovisas några undersökningar som utbildningsfrågor. hos lokala utbildningsanordnare att ger indikation på benägenheten utnyttja AVM inom sin studieverksamhet.

lO.5.3.l Remissynpunkter på TRU I:s betänkanden

De inkomna remissynpunkterna på TRU Its två betänkanden utgör ett omfattande och detaljrikt material rörande olika utbildsammantaget erfarenheter av och inställning till AVM. Det andra ningsintressenters TRU:s försöksverksamhet 1967-1972, blev inte föremål betänkandet, ombads ett stort antal för remissbehandling i vanlig mening. I stället instanser att lämna synpunkter på en rad preciserade frågeställningar. kan ses som ett led i själva utredningsarbetet och en Detta förfarande kartläggning av erfarenheter och attityder på avnämarsidan. För vuxenutbildningens del gällde frågorna den föreslagna inriktningen vilka typer av vuxenutbildning man borde satsa på: på de kortutbildade, skolans läroplaner eller den yrkesinriktade, den betygsinriktade enligt folkbildningen. Det gällde vidare inriktningen på material för gruppstuvalet mellan eterdistribution eller andra dier eller för enskilda studier, mellan olika kurstyper och ämnesomdistributionsformer, prioriteringen råden samt förutsättningarna för att läromedlen skall komma till använd-

ning. Vissa instanser underlät att framföra sina synpunkter på det andra av det skälet att synpunkter redan TRU-betänkandet, förmodligen

3 l 2 Vuxenutbildningen

avgivits på det första betänkandet. För att mångfalden iuppfattningar och synpunkter skall framgå, citeras därför även remissyttranden rörande det första TRU-betänkandet från instanser som ej lämnat synpunkter för det andra. redovisas i anslutning Remissynpunkterna till de olika frågeställningarna.

Nivâ

TRU I rekommenderade att verksamheten i första hand borde inriktas på att försöka nå de från utbildningssynpunkt mest eftersatta

grupperna

och därmed bidra till samhällets ansträngningar att stimulera den överbryggande utbildningen. Denna prioritering har tillstyrkts av nästan samtliga de instanser som avgett synpunkter. Endast några få yttranden innehåller avvikande eller i någon mån modifierande synpunkter.

Huvudtyper av vuxenutbildning

TRUI ansåg att det fortsatta arbetet borde samordnas med samhällets övriga insatser i fråga om de tre huvudtyperna av vuxenutbildning - den yrkesinriktade, den som bygger på skolans läroplaner och folkbildningen. Flertalet instanser anslöt sig till detta synsätt även om tyngdpunkten markeras olika inom de tre sektorerna. SÖ påpekade ”att det inte finns några skarpa gränser mellan de olika sektorerna utan de är inflätade i varandra. Det är därför angeläget ”att utbildning skapas för flexibel användning inom olika former av vuxenutbildning men det är också angeläget att TRU gör specialinriktade insatser inom var och en av de tre sektorerna. När det gäller den kommunala uttalade vuxenutbildningen SÖ att det är ”olyckligt att man inte försöker komma till rätta med de svårigheter som föreligger för användningen av TRU-material inom kommunal vuxenutbildning, t. ex. genom en liknande kontakt och inskolningsverksamhet som förekommer inom folkbildningen. Det är angeläget att TRU:s produktion fördelas jämnare mellan de tre sektorerna. Behovet av vuxenanpassade läromedel särskilt på grundskolenivå inom kommunal vuxenutbildning kan sägas vara mycket stort. Svenska kommunförbundet framhöll att behovet av insatser på radiooch TV-området för den kommunala vuxenutbildningen på grundskoleoch gymnasienivå är av samma omfattning som i ungdomsskolan men att möjligheterna att använda medierna i någon mer betydelsefull omfattning f. n. måste bedömas som ringa. Behovet av särskilda läromedel för vuxenutbildning i studieorganisationernas regi är enligt förbundet väl dokumenterat. Elevunderlaget är med vissa undantag så litet att man inte kan förvänta att läromedel kommer att tas fram genom de privatägda läromedelsproducenterna. Särskilda insatser måste i viss utsträckning goras.

Följ tv-och radioserien

k.

t

n.: §$tl\::,f1f////

...T5 -__ 2,; ._. e ä.. /Z z _.. g FUN

7/1

Namrvetçnsknputns historia frán antiken / Den klassiska modellen för radiotill vår.: dagar. och TV-kurser är program och häfte. TV-programmen i dessa serier når ibland en publik på mellan en halv och en miljon tittare, en betydligt mindre del köper också häftet (t. V.).

Biblioteken spelar en viktig roll

äftet

för den som följer radiokurser på

egen hand. Där kan man ofta låna eller lyssna på bandade radiopro-

Finns i och Pressbyrån. har också all in-

bokhandelnvaruhus

gram. Biblioteken formation om kurser i radio och

kr

Kostar ça 4:75 TV (nedan).

upaxatuguv;h%3

Studiecirkeln ger tillfälle till stimulans och erfarenhetsutbyte som etermedierna inte kan ge. Användningen av flermediematerial i gruppstudier har ökat kraftigt under senare år. l dessa kurser används TV för information och stimulans (ovan).

Studieförbunden saknar i allmänhet apparatur för uppspelning av videoprogram. TRU har medverkat i försök med placering av videokassettspelare på bibliotek där cirklarna kan träffas (t. h.).

Flera universitet och högskolor har egna inspelningsstudior för bild- och ljudprogram. Särskilt på de större lärarhögskolorna har produktionen av bildprogram en betydande omfattning (överst). Inom arbetsmarknadsutbildningen används läromedel med inoch bild. Här har man också utnyttjat mediernas slag av ljud möjligheter till individualisering (ovan).

AV-centralerna är en viktig länk i distributionen av bild- och Här bandas och kopieras programmen för vidare ljudprogram. distribution till studieförbund, skolor och bibliotek (t. v.).

Sedan några år arbetar TRU med att utveckla läromedel med ljud och bild för olika handikappgrupper. Bilden visar inspelning av en språkkurs för döva ”Att se vad andra hör (Ovan).

Kursen Bygd i förvandling har som en målsättning att aktivera cirkeldeltagarna att själva dokumentera sin hembygds historia. Cirklarna redovisade sitt arbete på n ga olika sätt. genom utställningar. ljudband och skrifterlt. h.).

Vuxenutbildningen 313

Material för gruppstudier eller enskilda studier TRU har i sin verksamhet framställt kurser avsedda för både gruppstudier och enskilda studier. En av frågorna till remissinstanserna gällde avvägvad gäller produktion av gruppstudiematerial och material för ningen enskilt studerande. Sö påpekade bl. a.: ”Av erfarenhet och gjorda undersökningar vet man att gruppstudiemetoden i många fall ger de bästa förutsättningarna för inlärning. Detta gäller i synnerhet lågmotiverade med bristande studievana.” SÖ framhöll därför betydelsen av grupper samarbete mellan TRU och olika organisationer, t. ex. studieförbunden som kan rekrytera till en gruppstudiesituation. Detta hindrar dock inte enligt Sö att TRU bör göra insatser för mindre målgrupper av relativt välmotiverade studerande, som behöver en viss kompetens eller en viss yrkesutbildning. l sådana fall kan det vara lämpligt med material för enskilda studier. De flesta instanser underströk behovet av såväl material för gruppstudier som för enskilda studier. Länsskolnämnden :Jämtlands län framhöll att material för enskilda studier är av särskilt stort värde för människori glesbygd. Länsskolnämnden i Värmlands län ansåg att tonvikten på utformningen bör ligga så att den enskilde blir motiverad för studier. SR hänvisade till de hittills gjorda försöken att nå både gruppstuderande och enskilda. Det s. k. Start-projektet har bl. a. givit lovande erfarenheter. SR menade dock att flexibla system med sådan dubbel målsättning inte får vara allena saliggörande. Radio/TV-undervisning riktad till vuxna enskilda studerande bör i vissa fall utformas “i renodlade, enkla system, lätta att följa utan alltför stora problem att skaffa kompletterande material”. Länsbildningsförbundet i Skaraborgs län framhöll att enskilda stude-

rande med radio och TV senare kan få behov av gruppstudier, en faktor

som är viktig att ta hänsyn till i utformningen av materialet. LO framhöll i sitt yttrande över det första TRU-betänkandet: Den eterförmedlade undervisningen kan genom TV verka på olika sätt, dels som ett led i den uppsökande verksamheten, dels som självständig och individuell utbildningsform, dels i kombination med folkbildningens studiecirklar och den kommunala vuxenutbildningen.” Vissa instanser framhöll än starkare vikten av att satsa på material för enskilda studier. Hermods konstaterade att gruppstudier ger bättre tekniska och ekonomiska möjligheter att hålla sig med fler hjälpmedel än den enskilde normalt har. Många personer kan emellertid av olika skäl inte delta i Därför fann Hermods att man av rättviseskäl - eftersom gruppstudier. alla bör ha lika möjlighet till studier och till lika effektiva studier - bör ge de enskilt studerande större andel av insatta resurser i form av radio/TV-undervisning, etersänd eller bandad.

Eterdistribution eller andra distributionsformer

TRU:s vuxenutbildningsprogram har huvudsakligen distribuerats via radio och TV. Genom AV-centralernas kopieringsservice har skolor och andra

314 Vuxenutbildningen

utbildningsanordnare samt bibliotek kunnat erhålla kopior. Dalar av utbudet har därjämte från centralt håll distribuerats i form av ljudband, videoband eller film. Produktionen av material som inte avsetts för etersändning har hittills varit obetydlig. En anpassning till arbetsfotmerna vid olika typer av gruppstudier kan dock i många fall underlättas genom framställning av ljud- och bildmaterial utan avsikt att etersändas. Frågan om avvägningen mellan eterdistribution och andra distributionsformer föranledde många synpunkter från de tillfrågade instanserna. Först skall dock några yttranden över det första TRU-betänkandet redovisas. LO pekade särskilt på behoven av eterförmedlad undervisning för vuxenutbildningen och förskolan och att det var angeläget :tt ett tillfredställande sändningsutrymme skapades för i första hand dessa områden. TCO ansåg att den direkta eterdistributionen under överskådlig tid kommer att vara av stor betydelse framför allt inom vuxenutbildningsområdet, ”där många människor kommer att bedriva studier enskilt eller med hjälp av ett litet inslag av grupporganiserad utbildning i t. ex. en studiecirkel”. Genom ett omfattande eterutbud kan man minska trycket mot andra, mer kostnadskrävande utbildningsformer. Därutöver kan etersända program ha en viss betydelse även när det gäller att nå de svagt studiemotiverade grupperna med kort grundutbildning. Detta gäller framför allt program som syftar till allmän stimulans och motivation till studier. Sveriges Industriförbund påpekade att för vuxenutbildning är lärarledning särskilt viktig, varför eterdistributionen bör komma i andra hand. Genom utbildningsinsatser för vuxna via etersändningar utan kombination med andra pedagogiska åtgärder finns det risk för att man i första hand når de tämligen välutbildade, medan de lågutbildade inte får den hjälp de behöver. Det är också väsentligt att hänsyn tas till de vuxenstuderandes högst varierande behov beträffande studietakt, tidpunkt för studiernas genomförande etc. Detta är inte möjligt att genomföra med eterburna undervisningsprogram. Värdet av eterdistribution för en effektiv vuxenutbildning är enligt förbundets mening sålunda starkt överskattat i förslaget.” Industriförbundet pekade även på den snabba utvecklingen på kommunikationsteknikens område - t. ex. i fråga om datorstödd utbildning, kabel-TV, kommunikationssatelliter och videokassetter. l motsats till den eterburna undervisningen kan TV-kassetterna individualiseras och tillgodoser därmed mottagarnas specifika behov. Det stora spill som är ofrånkomligt i samband med öppna radiooch TV-sändningar undviks också.” ABF framhöll: Distributionen av bandinspelade program - framför allt ljudband - har redan nu en betydande omfattning, och användningen av s. k. videoband kommer givetvis att öka i takt med att skolor, studieförbundsavdelningar och andra utbildningsanordnare får tillgång till erforderlig teknisk utrustning. Utvecklingen på kassett-TV-området kommer också av allt att döma att öppna nya, effektiva möjligheter till distribution av undervisningsprogram, vilket - som bl. a. TRE-kommittén framhållit - kan leda till att eterdistributionens minskar.” betydelse Enligt ABFzs uppfattning kommer eterdistributionen dock under över-

SOU 1575:28 Vuxenutbildningen 315

skådlig tid att spela en mycket betydelsefull roll för undervisning som i större eller mindre utsträckning bygger på elektroniska hjälpmedel. För vissa typer av program främst sådana som syftar till att skapa och förstärka motivationen för studier och ge råd och vägledning i olika utbildningsfrågor - kommer eterdistributionen sannolikt alltid att vara andra distributionsvägar överlägsen. Det är emellertid viktigt att undervisningsprogram inte belastar radio- och TV-näten när de lika bra eller bättre kan distribueras på annat sätt. Flertalet instanser som yttrade sig över det andra TRU-betänkandet tycktes dela uppfattningen att eterdistribution och andra distributionsformer bör utnyttjas vid sidan av varandra beroende på arten av utbildning och vilka målgrupper som avses. SÖ konstaterade att den fackoch kompetensinriktade utbildningen troligen har mindre behov av etersändning än den allmänorienterande utbildningen. Inom den kompetensinriktade utbildningen kan finnas behov av etersändning av kompletterande och stödjande karaktär. Man bör enligt SÖ bedriva försöksverksamhet med olika kombinationer av distributionsformer. Svenska kommunförbundet konstaterade att utnyttjandet av eterdistribuerad undervisning inom organiserad vuxenutbildning har och kommer med stor sannolikhet att få ringa betydelse”. De distributionsvägar som i dessa fall kan och bör användas är via AV-centraler och bibliotek. Den eterdistribuerade undervisningen bör främst inrikta sig på enskilda studier. Kommunförbundet framhöll vidare att det är angeläget att nya distributionsvägar inte byggs upp parallellt med redan existerande. Några mer väsentliga ekonomiska resurser kan knappast avdelas för att ytterligare bygga ut distributionsnätet på kommunal nivå.” Att eterdistribution i förening med bandning via AV-centraler bör förekomma framhölls av några länsskolnämnder och skolstyrelser. Tveksamhet till utnyttjandet av eterdistribuerad undervisning redovisades av Iärarhögskolan i Malmö, som hävdade att möjligheten för vuxna att i hemmet på egen hand följa och tillgodogöra sig undervisning via etern endast kan gälla ett begränsat antal vuxna med stark studiemotivation. Etermediernas möjligheter att nå ut till grupper och individer som är svåra att nå på andra vägar betonades av en rad instanser. Länsskolnämnden i Jämtlands län erinrade om att erfarenheten visar att även människor som inte aktivt följer en hel serie program, med stor behållning kan ta del av enstaka program och kunde stimuleras till mer systematiskt kunskapsinhämtande via TV”. Socialstyrelsen underströk behovet av kommunikationskanaler, som når fram till grupper vilka erfarenhetsmässigt visat sig svåra att nå. För att samhällets hälsoupplysning skall slå igenom på bred front synes det nödvändigt att den får plats inom ramen för den eterburna vuxenundervisningen.” FÖ VUX uttalade att det som ett resultat av dess kommande förslag är möjligt att den verksamheten kommer att expandera, varigenom behovet av uppsökande sändningsutrymme för vuxenutbildningsprogram ökar. FÖVUX framhöll vidare kravet på attraktiva sändningstider för att etersändningarnas rekryterande och allmänt orienterande effekter skall kunna tillvaratas. SR ansåg att etersändning även i fortsättningen bör vara en självklar

316 Vuxenutbildningen sou 1975:28

distributionsform för undervisning för vuxna. ”Etersändningarna kan ha och har en inte obetydlig rekryteringseffekt även för gruppstudier anordnade jämsides med sändningarna.” SR tillade emellertid att radio- TV-undervisningen först kan utnyttjas fullt effektivt, när den tas emot i bandad form. SAF ansåg att eterdistribution bör användas i de fall då programmen har ett uppsökande syfte. I ett övergångsskede innan olika typer av uppspelningsapparater är allmänt spridda blir man enligt SAF tvungen att i hög grad satsa på eterdistribution beroende av programmets art eller vilken målgrupp man vänder sig till”. Lantbrukarnas riksförbund framhöll att ”etersändningar har speciella fördelar när det gäller att nå människor som av geografiska, sociala och andra hinder har svårigheter att använda sig av andra utbildningsformer”. Särskilt gäller detta folk i glesbygder. - FÖVUX och Några instanser Vuxenutbildningsrådet i Uppsala pekade på möjligheterna till regionala och lokala sändningar av vuxenutbildningsprogram eller för information i samband med studiekampanjer.

Kurstyper och ämnesområden Vuxenutbildningen har i flera avseenden annorlunda förutsättningar och andra mål än ungdomsutbildningen. Härav följer att uppläggning av och ämnesinriktning för kurser riktade till vuxna bör följa andra mönster än dem som tillämpas inom ungdomsskolan. TRU l gjorde i sitt andra betänkande ett urval av ämnesgrupper som ansågs särskilt betydelsefulla: samhällsfrågor i vid mening: förstärkning av grundläggande kunskaper i främst färdighetsämnen som svenska, matematik och främmande språk samt i orienteringsämnen och i beteendevetenskaper; komplettering och aktualisering av yrkeskunska per. Synpunkterna på TRU Izs ämnesval för den eterburna vuxenutbildningen var genomgående instämmande. SÖ ansåg att TRU ”bör prioritera grundläggande skolkunskaper i främst färdighetsämnen som svenska, matematik och främmande språk. Här bör enligt SÖ:s mening ”en samordning kunna ske mellan TRU och övriga anordnare av vuxenutbildning och kurser inom dessa områden kan följas upp både inom folkbildningen, arbetsmarknadsutbildningen och kommunal vuxenutbildning”. - En satsning på framför allt de s. k. prioriterade ämnena svenska, matematik, engelska och samhällskunskap - samt samhällsfrågor i vid mening; förordades av en lång rad instanser liksom fack- eller yrkesutbildning.

Förutsättningar fär an vändning av A VM En annan fråga till remissinstanserna gällde förutsättningarna för läromedlens - dvs. ljud- och bildprogrammens och tillhörande materials användning Remissinstanserna berörde en mängd omständigheter och förutsättningar av betydelse. De viktigaste återges i det följande.

sou 1975:28 Vuxenutbildningen 317

Kontakt och samverkan Flera instanser pekade på behovet av tidig och nära kontakt och samverkan mellan TRU och olika utbildningsanordnare för att planerade projekt på bättre sätt skall motsvara behov och förutsättningar på i den riktningen gavs av flera instanser. mottagarsidan. Synpunkter Studieförbundet Vuxenskolan (SV) föreslog att TRU-kommittén prövar samverkan med ett studieförbund per projekt”. Ett sådant bilateralt” samarbete skulle enligt SV:s mening engagera de samverkande organisationerna i sådan omfattning att den totala effekten skulle höjas. Viktiga förutsättningar för ökad användning är givetvis bättre och tidigare information om kursutbudet men framför allt inskolning av lärare och cirkelledare när det gäller användningsmetodik o..d. Synpunkter och förslag på detta område gavs av ett stort antal instanser.

Regional konsulentverksamhet En väg till bättre kontakt i båda riktningarna mellan TRU och avnämarna är att inrätta ett nät av regionala konsulenter ute ilandet. Fr. o. m. hösten 1972 har TRU på försök tre sådana konsulenter i Norrbottens, och Skaraborgs län. Ett stort antal instanser har uttalat sig Östergötlands SÖ framhöll att TRU-konpositivt om nyttan av ett sådant konsulentnät. sulenterna har visat sig fylla en mycket viktig funktion och att denna verksamhet därför bör till en byggas ut så att varje län får tillgång TRU-konsulent. Länsbildningsförbunden i två av försökslänen med regionala konsulenter av verksamheten. Från rapporterade goda erfarenheter län sades att erfarenheterna av nära samverkan med TRUi Östergötlands fråga om planläggning av kurstyper och ämnesområden var goda. Även från Skaraborgs län sades att försöksverksamheten slagit väl ut. ”På sikt bör TRU sträva efter att ha en konsulent i varje län. Åsa folkhögskola ansåg att folkhögskolans lärare bör kunna medverka som ”deltidsanställda konsulenter” för kursutbudet i radio och TV. De kan organisera och leda kompletterande ämneskurser vid folkhögskolor, ordna ämneskurser för lärare och handledare i hur man skall utnyttja radio- och TV-inslagi utbildningen. De kan också anordna kurser för uppsökare.

Kursmaterialets krav anpassning till mottagarsidans En betydelsefull förutsättning för kursmaterialets användning är givetvis hur väl dess utformning svarar mot de behov och arbetsformer som finns härom i på mottagarsidan. Synpunkter gavs av SÖ, länsskolnämnden Jämtlands län m. fl. SAF betonade dels vikten av att läromedlem kan användas flexibelt, dels att de kan användas av olika typer av utbildningsanordnare - inte bara av studieförbund. över det första TRU-betänkandet framhöll ABF: ”För I sitt yttrande den mycket stora och betydelsefulla del av vuxenutbildningen som inte relateras till läroplaner och som bedrivs i form av enskilda gällande studier eller i studiecirklar anordnade av studieförbunden ställs speciella

318 Vuxenutbildningen sou 1975:28

krav på studiematerialens utformning. Dessa material skall utarbetas med hänsyn till olika målgruppers speciella behov och de skall framför allt utformas på ett sådant sätt att de studerande själva kan påverka studiernas innehåll och inriktning, exempelvis genom anvisningar om hur materialen kan byggas ut och kompletteras eller hur man kan välja bort vissa avsnitt. Dessa kurser kan därför inte utformas på samma sätt som slutna utbildningspaket avsedda för läroplansbundna studier och måste i många fall kunna kombineras med någon form av återkoppling, t. ex. korrespondensstudier.

Tekniska hjälpmedel för uppspelning Hårdvarusidan dvs. tillgången till apparater för mottagning samt in- och uppspelning av program och distributionsvägarna framhölls av flera instanser som ett av de väsentligaste problemen när det gäller användningen av radio/TV-undervisning. FÖ VUX påpekade att utvecklingen av flermediematerial bl. a. förutsätter en förstärkning av AV-utrustningen på studieförbundens lokalavdelningar. ”Särskilt när det gäller videobandspelare är resurserna helt otillräckliga. Studieförbundet Studiefrämjandet uttalade att om TRUkurserna över huvud taget skall kunna användas i omfattning av betydelse måste särskilda medel ställas till studieförbundens disposition för inköp av apparater som möjliggör uppspelning av program under cirkeltid (kassett-TV etc.)”. Även Frikyrkliga .rtudieförbunden som yttrade sig över det första TRU-betänkandet, underströk vikten av att en fortsatt satsning på TV och radio i undervisningen åtföljs av åtgärder för att ge folkbildningens organisationer ökade resurser för bl. a. ett effektivt utnyttjande av det utbud som ges genom radio och TV.

10.5 .3.2 Remissynpunkter på 1969 års betänkande

radioutrednings

Enligt sina direktiv hade RUT 69 i uppdrag att bl. a. företa en kartläggning av de programbehov som avser utbildningsverksamhet samt opartisk och saklig samhällsinformation som kan föreligga på olika håll, i första hand inom den statliga och kommunala sektorn. [betänkandet Radio i utveckling (SOU 1973:8) redovisade utredningen de bedömningar man kommit fram till i fråga om behov av och tillgång till sändningsutrymme för utbildningsprogram i radio och TV. Vuxenutbildningens behov gavs härvid hög prioritet. SÖ påpekade ianslutning till förslaget om lokalradio att denna kan vara av stor betydelse när det gäller att informera om olika former av vuxenutbildning. SÖ fann dock att RUT 69 i alltför liten utsträckning uppmärksammat behovet av utbildningsprograminsatser inom lokal och regional ljudradioverksamhet. Av denna anledning ansåg SÖ att det var angeläget för TRU II att ge förslag om hur resurser i framtiden skall tillföras den lokala och regionala utbildningsprogramverksamheten. SÖ delade RUT 69:s bedömning att behoven av eterutrymme kommer att kvarstå eller öka när det gäller vuxenutbildning.

Vuxenutbildningen 319

I fråga om behoven av programinsatser för vuxenutbildningen och motiv för etersändning ansåg SÖ att hållbarheten i de motiv som RUT 69 framför för etersändning av de radio- och TV-program som produceras av TRU och Sveriges Radios vuxenutbildningsavdelning har inte ifrågasatts; eterdistribution kan för dem som av olika skäl föredrar eller tvingas att följa utbudet individuellt inte helt ersättas av andra distributionssätt - åtminstone SÖ framhöll vidare vikten av att lokala gäller detta TV. och regionala organ ges resursmässiga och andra möjligheter att medverka till att producerat material kan utnyttjas i önskad omfattning. I detta sammanhang betonades bibliotekens centrala roll i distributionskedjan. Länsskolnämnden :Jämtlands län instämde i utredningens bedömning men framhöll att det är SR:s och TRU:s unika i fråga om sändningsbehov möjligheter att producera läromedel av multimedietyp som är av värde för skolorna snarare än den distributionsform som SR genom etermonopolet förfogar över. TCO betonade etermediernas lämplighet i pedagogiska sammanhang och instämde i utredningens bedömning att förskolans och vuxenutbildningens behov av etersänd utbildning borde prioriteras. TCO framhöll även att möjligheterna att sända ortsanpassad studieinformation och utbildning i lokalradion borde undersökas. Beträffande programkvaliteten uttalades: Flertalet av de utbildningsprogram, som f. n. produceras inom Sveriges Radio och av TRU är både underhållande och stimulerande. Det är angeläget, att programkvaliteten även fortsättningsvis hålls på en hög nivå och att underhållningsvärdet beaktas. Därigenom nås även en som inte är direkt utbildningsinriktad och försvaras på sikt publik, möjligheterna att sända utbildningsprogram på tider med hög lyssnarrespektive tittarfrekvens.”

l0.5.3.3 Utbildningsarrangörernas inställning till AVM och möjligheter

att använda bild- och ljudprogram i gruppstudier

De senaste årens strävanden inom den eterburna vuxenutbildningen hari hög grad präglats av försök till integration med gruppundervisning, framför allt studieförbundens cirkelverksamhet. En förutsättning för att försöken till integration mellan etermedieundervisning och organiserad gruppundervisning skall kunna lyckas är att man känner till vilken inställning de som arbetar ute på fältet har till att ljud- och bildprogram, AVM, i studieverksamheten och vilka utnyttja praktiska förutsättningar som föreligger härför. Ett par sådana undersökningar har gjorts. I samband med en undersökning rörande de tre regionala TRU-konsulenternas första verksamhetsår 1972-73 i Norrbottens, Östergötlands och Skaraborgs län utsändes en enkät till samtliga studieförbundsdistrikt och lokalavdelningar samt till alla folkhögskolor i de tre länen. [enkäten ställdes bl. a. frågor om fördelar med AVM, om hinder att använda AVM och om cirkelledarens förmåga och lust att använda AVM ökat. De främsta fördelarna med AVM angavs vara att de ”ger variationer och omväxling och är ”anpassade för vuxna”, att de ”ger ledarna/lärar-

320 Vuxenutbildningen

na hjälp med planeringen av studiearbetet och att de ”presenterar stoffet i olika former och medier och därför är stimulerande”. De främsta hindren för att använda AVM angavs vara svårigheten att utnyttja TV-programmen” samt ”bristen på uppspelningsappairater och ”cirkelledarens ovana att använda AVM”. Ungefär tre fjärdedelar av de tillfrågade ansåg att det faktum att det fanns en TRU-korsulent i länet skulle öka möjligheterna att använda AVM. 60 % ansåg att TRU-konsulenternas insatser ökat cirkelledarnas/lärarnas lust och förmåga att använda AVM i studiearbetet. En liknande men mera omfattande undersökning gjordes våren 1974 i samarbete mellan Folkbildningsförbundet, SR/VUX och TRU. Folkbildningsförbundet har under några år haft en speciell arbetsgrupp för mediefrågor. I arbetsgruppens rapport 1972 lades fram flera förslag till flermedieinsatser och åtgärder som måste vidtas för att kunna genomföra sådana insatser. En viktig åtgärd bedömdes vara en inventering av de praktiska förutsättningarna för att utnyttja olika medier i studieverksamheten. Av denna anledning utarbetades en enkät som tillställdes samtliga studieförbunds lokalavdelningar. Några data ur denna undersökning redovisas i det följande. D lnom studieförbund samtliga hade lokalavdelningarna tillgång till en eller flera l/udbandspelare. lnom ABF, Medborgarskolan och TBV ägde drygt en tredjedel av avdelningarna själva samtliga sina ljudbandspelare. till var mindre DTillgången ljudkassettspelare än till ljudbandspelare. 60% av ABF-avdelningarna hade visserligen tillgång till upp till tio ljudkassettbandspelare, men i de övriga studieförbunden hade bara nâgra enstaka avdelningar tillgång till mer än fem ljudkassettspelare. lnom Studiefrämjandet, Vuxenskolan och TBV hade 60-70 % av avdelningarna inte alls tillgång till ljudkassettspelare. D Totalt hade 7 % av lokalavdelningarna tillgång till videobandspelare. De flesta av avdelningarna kunde bara disponera en enda. D Endast 3 % av avdelningarna hade tillgång till videokassettspelare, och några av dessa var själva ägare till apparaterna. D l 1 % av avdelningarna kunde disponera en TV-apparat, och ytterligare 7 % kunde disponera mer än en TV-apparat, Två tredjedelar av alla avdelningar hade dock inte alls tillgång till TV. D Endast i fråga om ABF var det vanligast att avdelningarna ägde de TV-apparater, som stod till förfogande. De övriga förbundens avdelningar kunde till övervägande delen enbart disponera i apparater förhyrda lokaler. D 21 % av avdelningarna kunde disponera minst en 8 mm filmpro/ektor. Drygt hälften av avdelningarna hade emellertid inte alls tillgång till sådana projektorer. DOmkring hälften av avdelningarna hade tillgång till en eller flera 16 mm filmprojektorer. 38 % av ABF-avdelningarna ägde själva samtliga sina 16 mm filmprojektorer, medan en betydligt lägre andel av avdelningarna inom de övriga studieförbunden själva ägde samtliga sina projektorer.

Vuxenutbildningen 321

D Drygt 10 % av avdelningarna planerade att skaffa ljudbandspelare och 12 % att skaffa ljudkassettspelare. D Planer på att skaffa TV-apparat, videobandspelare och videokassettspelare fanns bara hos någon procent av avdelningarna. D 5 % av avdelningarna hade planer på att skaffa 16 mm filmprojektorer, medan endast några enstaka avdelningar planerade att skaffa 8 mm filmprojekt or. D Avdelninga rna inom en del större studieförbund hade i viss utsträckning anordnat eller deltagit i inskolningskurser till radio- och TV-kurser, fr. a. Start, Bitte, Svenska för er, Ut med språket, Vi kallar dom u-länder, Bygd i förvandling och Spela gitarr. D Avdelningarna fick besvara frågor om vilka fördelar respektive nackdelar det finns med dels radio/ljudband, dels TV/videoband. Svaren redovisas i tabellerna 1016-1029. D På frågan om det är mest fördelar eller nackdelar med att använda radio/ljudband och TV/videoband svarade majoriteten av avdelningarna att det var mest fördelar. Endast några få ansåg att det mest var en nackdel. D Mellan 32 och 69 % av avdelningarna ansåg att det mest var en fördel att kurserna samtidigt också sändes iradio och/eller TV. Som fördelar angavs 0 kursen blir allmänt känd, 0 deltagarna får möjlighet att repetera,

O rekryteringen underlättas och

0 sammankomsterna kan läggas i anslutning till sändningstillfällena.

Som nackdelar angavs 0 det är svårt för cirklar som vill hålla samma takt som radio och/eller TV, 0 det blir för mycket för deltagarna och O cirkelledarna får för mycket arbete. D Beträffande samarbetet med AV-centralerna uppgav den övervägande delen av avdelningarna att de var nöjda eller mycket nöjda med detta. D Avdelningarna uppgav även i vilken utsträckning information om radio- och TV-kurser införts iavdelningarnas studieprogram. De oftast

Tabell 10.6 Fördelar med mdio/ljudband i studiearbetet. Enkät 1974 till samtliga studieförbunds lokalavdelningar. l procent.

Fördelar ABF FS KFUK Mbsk NBV SKS Sfr SV TBV FU Tot.

Verklighetsanknytning 22 16 7 19 13 19 15 22 19 21 22 Kontakt med experter 9 8 9 9 12 12 10 11 16 5 Il Olika former 0. medier 35 20 16 20 16 13 23 26 31 21 20

“ 322 Vuxenutbildningen

Tabell 10.7 Nackdelar med radio/ljudband i studiearbetet. Enkät 1974 till samtliga studieförbunds lokalavdelningar. I procent.

Tabell 10.8 Fördelar med TV/videoband i studiearbetet. Enkät 1974 till samtliga studieförbunds lokalavdelningar. l procent.

Tabell 10.9 Nackdelar med TV/videoband i studiearbetet. Enkät 1974 till samtliga studieförbunds lokalavdelningar. I procent.

Nackdelar ABF FS KFUK Mbskv NBV SKS mL?” SV TBV FU Tot.

Bristande allm. inform. Bristande inf. om användn. Dålig ankn. t. materialet För många delar

N©I-©-PNIQUI©b-›-›-I Nh-Lnu-mmv-On-NNN -CÄOM-h-ÄG-Iâ-Wn-Ohnc (nr-Ol-Aâooüwr-hár-LMLM

Apparatbrist a-a

håehlh^å®hå©®hnhthå p-Qmbåutknr-Ixjn-r-wn- ONWwMANNOh-Own-

Svårt få tag iband

OONANANOACNO CIISIQ©N)CA\IKJII\Ö$I\ÖK\Å WOAOOONWOOOOCO COOOOOOWOOOO

Svårt att utnyttja Cirkelledamas ovana Cirkelledamas neg. inst. Deltagarnas ovana Deltagarnas neg. inställn. För dyra materialkostn.

förekommande kurserna var: Ut med språket, Start, Bitte, Spela gitarr och Bygd iförvandling.

En motsvarande undersökning rörande AV-centralernas verksamhet, utlåning, maskinutrustning m. m., gjordes våren 1974 isamarbete mellan Svenska kommunförbundet, TRU och SR/UTB. Bland resultaten rörande AV-centralernas verksamhet för vuxenutbildningen kan nämnas:

Vuxenutbildningen 323

ElBiblioteken angavs i 76 % av svaren ha möjlighet att utnyttja AVcentralernas service i full utsträckning” och i 19 % till viss del. 50 % angav att biblioteken utnyttjar möjligheten ”i stor utsträckning” och 41 % att de gör det ”till viss del. ElStudieförbunden angavs i 78 % av svaren ha möjlighet att utnyttja AV-centralens i full utsträckning och i 16 % till viss del. tjänster i stor utsträck- 74 % uppgav att studieförbunden utnyttjar tjänsterna ning och 18 % i liten utsträckning. El 26 % av AV-centralerna sade sig erbjuda studieförbunden möjlighet att få AV-utrustning reparerad. 49 % uppgav sig hjälpa till med inskolning av ljud- och videobandspelare. E] 41 % av AV-centralerna hade köpt filmkopior av vissa TV-program från TRU. 73 % ansåg att TRU bör fortsätta med denna verksamhet. E] 18 % av AV-centralema hade videokassettspelare och 31 % beräknade skaffa sådan inom ett år.

10.6 Förutsättningar för fortsatt utveckling av AVM

Behov, studiesituation, arbetsformer och förutsättningar skiftar för olika former av vuxenutbildning. Det är därför nödvändigt att granska förutsättningarna för användning av AVM inom var och en av de vuxenutbildsom kan vara aktuella. Detta gäller enskilda studier, cirkelningsformer studier anordnade av studieförbunden, folkhögskolestudier, kommunal och statlig vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning och andra former av samhällsstödd vuxenutbildning. För var och en av dessa torde förutsättningarna för användning av AVM vara av sådant slag att de ställer speciella krav på utformning och distribution av kursmaterialet.

10.6.1 Enskilda vuxenstudier För enskilda studerande innebär etermedieundervisning ett i flera avseen- Även om anknytning finns den öppet och obundet undervisningssystem. till offentliga kan den enskilda deltagaren fritt välja mellan att läroplaner fullfölja studierna enligt läroplanen eller att bedriva dem i enlighet med individuella ambitioner. Studierna kan försiggå i hemvan miljö utan kontroll från lärare eller andra studerande och om man så önskar i fullständig anonymitet. Denna frihet i studiesituationen kan givetvis från fall till fall vara av såväl positiv som art. För den väl motiverade, studievane och aktive kan negativ friheten vara en fördel. Även den osäkre, svagt motiverade kan finna det att slippa skylta inför lärare och studiekamrater med sin bristande tryggt bakgrund eller studievana. Men för många torde frånvaron av direktkontakt med lärare och stimulans och stöd från kamrater isamma studiesituation vara en betydande nackdel. Som alternativ till andra utbildningsmöjligheter och framför allt när sådana saknas på orten kan dock den eterburna undervisningen vara en välkommen möjlighet. Undersökningar, redovisade i avsnitt l0.5.1.l rörande intresset för kurser i radio

324 Vuxenutbildningen

och TV samt om vuxnas val mellan olika studiefoimer visar att studier med hjälp av etermedierna är ett reellt alternativ för många människor. Undersökningar i anslutning till olika etermedieklrser visar också att många söker sig till denna studieform och att en stor del av dem aktivt följer kurserna. Friheten och obundenheten i radio- och TV-stidierna är dock inte total. Deltagaren blir bunden av fasta sändningstider och en centralstyrd studietakt utan hänsyn till deltagarnas individuella att följa möjligheter med och tillgodogöra sig undervisningen. Envägskommunikationen utesluter omedelbar återkoppling och kunskapskontroll. Metodiska grepp och lösningar av olika slag för att avhjälpa dessa bri;ter ersätter i många fall inte bristen på personlig kontakt med en lärare :ller handledare som kan ge stöd och svara på uppkommande frågor etc. Det finns således en rad förutsättningar och problem som planeringen och produktionen av etermediekurser för enskilda studerande har att utgå .från.

Materialu tformning För etermediekurser som vänder sig enbart till ensküda studerande finns en stor fond av erfarenhet och kunskaper om lämplig metodik och utformning av läromedlen. För de enskilda deltagarna i radio och TV-kurser måste den eterburna undervisningen få större utrymme och en annan funktion än vid användningen i gruppundervisning, där en lärare eller cirkelledare och aktiviteten i gruppen skapar en annan studiesituation. Den enskilde deltagaren är beroende av mera direkt undervisning och via läraren i förk.aring etermedier och av stimulans till egen aktivitet med övningsuppgifter och inlärning mellan programmen. De enskilda studierna innebär i sig en form av individualisering som måste få stöd och vägledning genom kursmaterialets utformning. Möjligheter till tvåvägskommunikation bör tillvaratas genom t. ex. insändningsuppgifter.

Distribution Strävan att nå ut till individer som av olika skäl inte har möjlighet, motivation eller önskan att utnyttja andra av samhället stödda vuxenutbildningsformer utgör ett viktigt skål för att via våra mest lättillgängliga massmedier också tillhandahålla undervisning och stimulans till utbildning. Möjligheterna att i bostaden ta emot både TV- och radiosändningar är i det närmaste hundraprocentiga. Undersökningar och erfarenheter visar också att undervisning via dessa medier passar för och attraherar många människor. Det ligger dock i sakens natur att det för olika individer beroende på bl. a. skiftande arbetstider och fritidsaktiviteter kan vara svårt att passa kursprogrammens sändningstider. Undersökningar :yder på att detta upplevs som en svårighet för många. Delvis kan detta avhjälpas genom ett generöst reprissystem. Knappheten på sändningsutrymme i etern begränsar dock dessa möjligheter. En

Vuxenutbildningen 325

annan lösning för attt avhjälpa svårigheten att passa sändningstiderna är - att programmen framför allt i radio spelas in på mottagarsidan, varvid dessutom den fördelen tillkommer att de kan repeteras och därmed användas som effektiva läromedel för inlärning. Tillgången i svenska hem på ljudbandspelare av olika slag är enligt gjorda undersökningar påfallande govd. Redan 1969 hade en tredjedel iett representativt riksurval tillgång till bandspelare i bostaden. Många har således möjlighet att ordna så att kurrsprogram kan spelas in på den egna bandspelaren. Tidur för på- och avslagning av bandspelaren vid önskade tidpunkter är härvid en god hjälp. Men trots tillgången på sådana hjälpmedel ställer det stora krav på deltagarna att själva svara för inspelning av långa kurser i radio och TV. På samma sätt som samhället genom AV-centralernas kopiering och markdistribution av undervisningsprogram till skolor och andra utbildningsanordnare lyckzats eliminera den bristande samstämmigheten mellan sändningstider och schemalagd undervisning, är en liknande service till enskilda studerande fullt möjlig genom utlåning av ljudprogramkopior via biblioteken. Dessa kan också i viss utsträckning svara för uppspelning inom sina lokaler av bandade såväl radio- som TV-program. Biblioteken fungerar härvid som serviceled mellan AV-centralerna - som tillhandahålø i ett ler programkopiorna och allmänheten. Denna service kommer mera utbyggt skede att kunna erbjuda en bred allmänhet möjligheter till studier inom en mängd ämnesområden och på olika nivåer. Genom bibliotekens förmedling kan den enskilde, var han än är bosatt, ta del av radio- och TV-undervisning, som genom AV-centralernas kopierings- och lagringsservice finns tillgänglig under ett antal år för att när som helst kunna tas i bruk tillsammans med tillhörande tryckta och andra läromedel. Den nya kassettekniken för såväl ljud- som bildprogram har här skapat en helt ny situation. I detta sammanhang kan biblioteken komma att spela en betydande roll som servicecentra för vuxenutbildningen för både enskilda studier och gruppstudier.

K urstyper och ämnesområden Bortsett från de olika förutsättningar som gäller för materialutformning och metod- och medieval, torde val av kurstyper och ämnesområden inte ställa sig annorlunda när det gäller kurser för enskilda studerande än för olika kategorier av gruppstuderande. Kursuppläggningen bör ta hänsyn till möjligheterna att påbörja och avsluta studierna vid olika stadier i respektive kurs. Någon form av öppet modulsystem är därför i många fall lämplig för att tillgodose individuella önskemål om differentierade start-, avgångs- och bortvalsmöjligheter.

Information, rekrytering och stöd på nzottagarsidan Utsändning av kursprogram i TV och radio är inte en tillräcklig förutsättning för att dessa skall utnyttjas av dem som bäst skulle vara betjänta

326 Vuxenutbildningen

härav. Utsändningen av kursprogram måste därför föregås av omfattande informationsinsatser. De enskilda studierna i anslutning till radio- och TV-undervisning ställer stora krav på den enskilde i fråga om egenaktivitet och uthållighet. Bristen på omedelbar tvåvägskontakt med lärare och andra elever kan skapa osäkerhet i olika avseenden. För bästa möjliga studieresultat bör olika former av stöd och hjälp till de enskilda studerandena byggas in i kursprojekten. Vissa åtgärder kan vidtas från sändarsidan genom att i kurserna sörja för att deltagarna kan skriva eller ringa till kursledningen och få svar per radio, TV, telefon eller post. Olika lösningar i fråga om insändningsuppgifter med svar kan också i viss mån minska deltagarnas isolering och osäkerhet. Andra former av stödåtgärder kan vidtas på mottagarsidan om man på regional- eller lokalplanet ordnar med studiehjälp och handledning av olika slag. Sådana arrangemang skulle kunna göras i samarbete med t. ex. studie- och länsbildningsförbunden, biblioteken, folkhögskolorna eller den kommunala vuxenutbildningen. Jourhavande studierådgivare eller handledare, som t. ex. de kommunala vuxenutbildningsråden skulle kunna utse, kunde per telefon eller i lämpliga lokaler på bibliotek eller skolor vara beredda att svara på frågor. Andra lämpliga stödåtgärder är sammandragning till veckoslutskurser eller andra träffar, där den studerande kan få hjälp och stimulans av samvaron med lärare och studiekamrater. Sådana arrangemang har prövats i samband med olika etermediekurser i samarbete med länsbildningsförbund, studieförbund och folkhögskolor och de har slagit väl ut. En bieffekt av de olika formerna av stödåtgärder kunde vara att man därigenom ges möjlighet att informera enskilda studerande om de gruppstudier som står till buds och som kanske på ett bättre sätt kunde lösa deras individuella studiesituation.

10.6.2 Cirkelstudier De tio studieförbundens cirkelverksamhet har undergått en betydande expansion under en följd av år. Under verksamhetsåret 1973/74 anordnades totalt 225 543 statsbidragsberättigade studiecirklar med 2 129 545 deltagare. Det totala antalet studietimmar uppgick till 6 347 181. Inom denna rarn utgjorde 78 714 cirklar med 679 060 deltagare s. k. prioriterade cirklar med förhöjt statsbidrag, cirklar på grundskolenivå i ämnena engelska, svenska, matematik och samhällskunskap. l 828 cirklar med 24 451 deltagare anordnades som universitetscirklar. Resten av cirklarna utgjorde allmänna cirklar i ett mycket stort antal ämnen på varierande nivåer. Cirklarnas fördelning på olika ämnesområden under 1973/74 framgår av tabell 10.10. Cirkelstudierna bedrivs under fria former utan bundenhet av läroplaner och som regel utan inriktning mot viss kompetens. Gruppen har stort inflytande över studiernas innehåll och uppläggning. Rekryteringen sker dels inom studieförbundens medlemsorganisationer - folkrörelser, intres-

Vuxenutbildningen 327

Tabell 10.10 Studiecirklarnas fördelning på ämnesområden 1973/74. 1 sammanställningen ingår även cirklar utan statsbidrag.

Ämnesgrupp Totalt Därav i vissa ämnesgrupper

Cirklar Studie- Del- Cirklar Studie- Deltimmar tagare timmar tagare

Religion, filosofi, psykologi, undervisning 10 333 270 565 113 773 5 332 126 160 62 990 därav religion Språk 65 218 1 846 330 547 181 därav svenska (utom svenska för invandrare) 7 159 196 426 58 273 42 197 1 221 804 358 648 därav engelska

13 811 423 919 113 728 därav hem och hushåll, privatekonomi Naturvetenskap, medicin, idrott 9 029 241 107 93 927 därav matematik, statistik 2 617 75 731 20 820 1 376 24 830 24 156 därav idrott, lek, spel Summa 230 764 6 498 003 2 198 363

seorganisationer, politiska och fackliga organisationer osv. - dels bland allmänheten, som bl. a. informeras om kursutbuden genom utsända studieprogram 0. d. Utnyttjandet av radio- och TV-kurser i cirkelverksamheten har länge stött på olika hinder av pedagogisk, praktisk-teknisk och upphovsrättslig natur. Den eterburna Vuxenutbildningens inriktning mot enskilda deltahar inom studiecirkelverksamheten uppfattats som oförenlig med gare cirkelns arbetsformer. Anpassningen av program och material till denna studieform har därför blivit en viktig angelägenhet för de producerande Ovanan vid att använda AVM i cirkelarbetet har utgjort ett organen. annat svårforcerat hinder. Metodisk och praktisk inskolning har i förening med den tekniska utvecklingen mot mer lätthanterlig apparatur banat väg för en ökad användning av AVM i cirkelverksamheten. Genom friköp av rättigheter från upphovsmän och medverkande har oklarheter och svårigheter eliminerats. TRU- och SR/VUX-kurser har genom dessa under senare år blivit realistiska alternativ vid val av anpassningsåtgârder läromedel för cirkelverksamheten. Detta avspeglas bl. a. i de ökande siffrorna för användning av radio-TV-kurser inom studieförbundens cirklar. (Se avsnitt 10.52.) Det kan ha sitt intresse att sammanställa utnyttjandesiffrorna för AVM med studiecirklarnas fördelning på ämnesområden. Det är möjligt när det gäller vissa ämnen, inom vilka utnyttjandet är särskilt frekvent. Relationerna framgår av tabell 10.11.

328 _Vuxenutbildningen sou 1975:28

Tabell 10.11 Användningen av AVM i jämförelse med totala antalet cirkeldeltagare inom några ämnesgrupper.

Matematik och statistik 20 820 2 311 11 Totalt för samtliga ämnesgrupper 2 198 363 281 084 12,8

Som framgår av tabellen utgjorde de cirkeldeltagare som följde kurser med AVM 12,8 % av det totala antalet cirkeldeltagare ilandet. Om man jämför relationerna inom några ämnesgrupper blir resultaten i vissa fall mycket annorlunda. Detta är speciellt intressant inom gruppen språk (främmande språk och svenska, dock ej svenska för invandrare). Av samtliga cirkeldeltagare inom denna grupp har 46,6 % följt kurser med AVM. Bland dem som följt engelska kurser har 58,3 % gjort detta med AVM och då bör uppmärksammas att AVM-utnyttjandet nästan enbart ligger på nybörjarstadiet, medan engelska givetvis läses på alla nivåer i cirkelstudierna. Antalet cirkeldeltagare i engelska har ökat betydligt under de senaste åren. Verksamhetsåret 1969/70 uppgick deltagarantalet till 170 164. Verksamhetsåret hade antalet ökat till 1971/72 331 042, dvs. med 95 %. Som orsak härtill angav statistiska meddelanden (SM/U 1972:36): ”Denna stora ökning torde bl. a. ha ett samband med det extra statsbidrag som ges för s. k. prioriterade cirklar, och den satsning som gjorts på engelska kursen START i radio och TV. Antalet cirkeldeltagare i engelska - 358 648 - innebär med 1973/74 jämfört 1969/70 en ökning med 110%. Det förefaller alltså som om AVM-materialet i engelska bidragit till ökade cirkelstudier. Förutsättningarna för användning av AVM tycks av mycket att döma vara relativt goda i cirkelverksamheten. Men vissa problem återstår dock att lösa. Dessa skall granskas i det följande.

Materialutformning och distributionsformer

Program och material avsedda att komma till användning inom studiecirklarna måste vara utformade med tanke på lämpligheten för gruppstudier. Ljud- och bildprogrammen måste ges speciell utformning och kunna distribueras och paketeras på för cirklarnas studiesituation mera lämpat sätt. Detta kan innebära antingen att speciella pogram avsedda för gruppstudier produceras och sänds i etern för inspening, kopiering och vidaredistribution genom AV-centralerna till eller studieiörbunden, att speciella ljud- och bildprogram framställs enbart för narlcdistribution

Vuxenutbildningen 329

till studieförbunden - eventuellt AV-centralernas genom förmedling. Båda dessa möjligheter har prövats. På ljud- och bildprogram avsedda för gruppstudier ställs delvis andra krav än på program för enskilda studier. AVM för gruppstudier kan koncentreras kring uppgiften att förse gruppen med lämpligt stoff av information, underlag för diskussion och annan bearbetning, aktiveringsinslag och över huvud sådana inslag som ljud- och bildprogrammen bättre än andra läromedel kan förmedla, t. ex. verklighetsanknytning, reportage från främmande miljöer, upplevelseinslag, dramatiserade scener, skildringar av dynamiska förlopp etc. Programmen bör för att kunna passas in i cirkelarbetet inte heller vara för långa och de bör lämpligen vara strukturerade i avsnitt som medger att uppspelningen kan avbrytas för bearbetning i gruppen. Centralt producerade och distribuerade läromedel innebär alltid en viss form av styrning som ur olika synpunkter kan vara mindre tillfredsställande för olika användare. AVM utan etersändning torde i många fall vara en lösning som är mera skräddarsydd för utbildningsuppgiften och bättre integrera med andra material än vad som är möjligt med etersända kurser. Tillgången på ljudbandspelare eller ljudkassettspelare är ganska god inom studieförbundens lokalavdelningar (se avsnitt l0.5.3.3). Möjligheterna för studieförbunden att få del av AV-centralernas kopieringsservice är numera också goda. l fråga om videobandspelare och/eller videokassettspelare är förhållandet betydligt sämre. Endast ett mindre antal av studieförbundens lokalavdelningar har tillgång till apparatur för uppspelning av bildprogram och endast vissa av landets AV-centraler kan ge service i fråga om utlåning av videobandkopior eller videokassetter till studieförbundens cirkelverksamhet. svårigheterna att hantera och använda videobanden är också en starkt hämmande faktor. Dessa förhållanden skulle i och för sig kunna tala för att utnyttjandet av bildprogram vore av underordnat intresse för cirkelverksamheten. För endast några få år sedan var situationen emellertid densamma på ljudsidan. Tillgången på ljudbandspelare och på utlåningsservice från AV-centralerna var dålig och osäkerheten om användningsteknik och metodik var stor. Det finns skäl att förmoda att den utveckling som skett beträffande ljudprogrammens användning kommer att följas på bildsidan, även om investeringskostnaderna i detta fall är större. De pedagogiska möjligheterna och vinsterna är dock betydande. Åtgärder för att ge studieförbunden möjligheter att skaffa videoutrustning bör vidtas.

Kurstyper och ämnesområden Som redan berörts i avsnittet om materialutformning måste AVM för användning i studiecirklar vara avpassat för cirkelns arbetsform och studiesituation. Kurser och material bör vara dimensionerade så att de ger lagom stoff för gruppens arbete under det antal sammankomster och studietimmar som kan gälla för respektive kursämne. Längre kurser bör

330 Vuxenutbildningen

kunna delas upp i lämpligt antal moduler, som helst skall erbjuda valfrihet i fråga om start-, slut- och bortvalsmöjlighet. Det är dock viktigt att ta hänsyn till att cirkelstudier med här antydd uppläggning endast utgör en av många verksamhetsformer. AVM kan mycket väl komma till användning i form av mötespaket och inslag som är användbara för olika typer av föreningsaktiviteter, kulturarrangemang osv. Det är inte heller sagt att studiecirklarna alltid är bäst betjänta av material som täcker hela studieperioden. Inslag avsedda för enstaka cirkelsammankomster kan i flera fall vara lämpliga lösningar. I det föregående har redovisats dels den procentu_ella fördelningen mellan olika ämnesområden i studieförbundens cirkelverksamhet under 1973/74, dels inom vilka ämnesgrupper studieförbunden anordnat cirklar kring radio- och TV-kurser. Dessa redovisningar skulle kunna tas till utgångspunkt för en bedömning av vilka ämnen som framför allt är av intresse från studieförbundens sida och vilka av dessa ämnen som visat sig lämpliga att förmedla med hjälp av AVM. Det är dock viktigt att ta med i bedömningen att det förekommer förskjutningar mellan de olika ämnesgrupperna inom studiecirkelverksamheten från det ena året till det andra och att det i ett föränderligt utbildningssamhälle måste vara så. Detsamma gäller studiecirklarnas användning av AVM. Utnyttjandesiffrorna återspeglar utbudets sammansättning och de aktuella behoven i verksamheten och förändras givetvis från år till år. Man får därför inte dra för långtgående slutsatser av de redovisade siffrorna. Vissa generella iakttagelser kan dock göras. Behoven av moderna vuxenanpassade läromedel i de s. k. prioriterade ämnena - och samhällsengelska, svenska, matematik kunskap - har gjort att många cirklar använt AVM-kurser i just dessa ämnen. På samma sätt har akuta behov av läromedel i invandrarundervisning under en lång följd av år orsakat att denna typ av kurser framför allt svenska för invandrare uppvisat mycket höga deltagarsiffror (vilket inte framgår av tabell 10.4 för året 1973/74 på grund av brister i redovisningssystemet). Inom ämnesgruppen främmande språk finns även goda förutsättningar för att studiecirklarna skall knyta an till kurser som nivå- och metodmässigt passar in i cirkelns arbetssätt. Här varierar utnyttjandet i takt med nya och förändrade behov och tillgång på lämpliga material. Inom den estetiska sektorn kan AVM förse cirklarna med ljud- och/eller bildprogram som har möjlighet att berika såväl upplevelsemoment som metodik i arbetet. Ämnesspektrum för cirkelverksamheten är mycket vitt och bör vara det även för utbudet av AVM. Att en gång för alla låsa utbudet till en viss sammansättning vore föga förutseende. En förutsättning för en riktig prioritering av ämnesinriktningen är att det producerande organet har tillgång till en rådgivande expertgrupp med bred erfarenhet och förståelse för förändrade behovssituationer i samhället och bland individerna.

Information, rekrytering, inskolning och samverkan Informationen till och kontakten med mottagar/avnämarsidan är en process som löper under hela framtagnings- och marknadsföringsskedet.

Vuxenutbildningen 331

som har utarbetats under nuvarande verksamhet i Fungerande system samarbete mellan TRU och SR/VUX beskrivs i avsnitt l0.3.4. Ett av de vanligaste hindren för att AVM skall komma till användning inom studiecirklarna är cirkelledarnas ovana eller osäkerhet när det gäller såväl teknik som metodik vid användningen. Av denna anledning är det nödvändigt att i så många sammanhang som möjligt erbjuda lärare, cirkelledare och organisatörer tillfälle att delta i metodikkurser samt att i samband med olika projekt framställa handledarpaket, inskolningskurser, metodikkurser och dylikt. I de sammanhang där sådana insatser gjorts har resultatet kunnat avläsas i ökad användning av AVM.

10.6. 3 Folkhögskolan

Av landets för närvarande 108 folkhögskolor har ungefär hälften folkrörelser och hälften landsting som huvudmän. Folkhögskolan har många till de övriga folkbildningsorganisationerna och samverkar anknytningar med dem olika sätt. Undervisningen vid folkhögskolorna på många bedrivs i fria former och obundet av fastställda läroplaner. Samhällsämförhållandevis stor liksom idéhistoria och nen intar plats psykologi, estetiska ämnen. Undervisningen vid folkhögskolorna lägger stor vikt vid och gemensamma aktiviteter och mindre vid kunskapskongrupparbete vid folkhögskolorna har undergått en förändring så troll o. d. Elevantalet till vida att deltagandet i vinterkurser och längre ämneskurser stagnerat elevantalet till ca 13 200, medan deltagandet i under 1973/74 uppgick kortare ämneskurser (under åtta veckor) ökat kraftigt från ca 13 000 år En viktig uppgift för folkhögskolorna har 1970 till ca 43 000 år 1973/74. efterhand blivit att samarbeta med andra folkbildningsorganisationer, sina lokaler för kurser och konferenser av olika bl. a. genom att upplåta är även till stor del verksamma som cirkelledare slag. Folkhögskollärarna eller föreläsare. Radio- och TV-kurser har i viss utsträckning kommit till användning inom folkhögskolan. Under läsåret 1973/74 använde 63 av 94 tillfrågade kurser från TRU och SR/VUX. Detta gäller såväl språk folkhögskolor samhälls- och naturorienterande ämnen. Under de tre åren som har antalet deltagare i ämneskurser som använt 1971/72-1973/74 AVM ökat från 3 825 till 4 854.

Materialutformning och distributionsformer

för användning av AVM inom folkhögskolan är i stort Förutsättningarna sett desamma som redovisats i föregående avsnitt rörande cirkelstudierna. av etersända kursprogram är oftast svårförenlig med Direktmottagning skolans schemalagda undervisning även om folkhögskolan har större än andra skolformer att genomföra schemaförändring och möjligheter att spela in program vid anpassning av undervisningen. Möjligheterna skolan är i viss mån goda men även folkhögskolorna bör i stor utsträckning kunna tillgodogöra sig AV-centralernas utlåningsservice.

332 Vuxenutbildningen

Tillgången till apparatur för mottagning och uppspelning av ljud- och bildprogram är god inom de flesta folkhögskolor. En undersökning 1974 av SR/PUB visade att av 94 folkhögskolor som ingick i undersökningen hade samtliga god tillgång till ljudbandspelare medan 67 skolor (71 %) hade tillgång till ljudkassettspelare. Samtliga folkhögskolor hade även tillgång till TV-apparater, vanligen i flera exemplar. Videobandspelare hade däremot bara var tredje skola tillgång till i ett eller ett par exemplar, medan endast 13 skolor hade tillgång till videokassettspelare. Tio skolor förklarade sig ha för avsikt att under 1974 skaffa videobandspelare, medan åtta skolor ämnade skaffa videokassettspelare. De tekniska förutsättningarna för användning av AVM ifolkhögskolans undervisning är således tillfredsställande i fråga om ljudprogram men mindre goda i fråga om bildprogram. Utbud och material som anpassats nivå- och ämnesmässigt samt metodiskt har därför goda förutsättningar att komma till användning. En indikation behov av på folkhögskolornas och intresse för AVM är den år från år ökande användningen inom olika ämnessektorer.

K urstyper och ämnesområden

Kurser och material uppbyggda i moduler som flexibel anmedger vändning är en förutsättning för utnyttjande inom folkhögskolans undervisning. I detta hänseende är situationen densamma ungefär som gäller för annan gruppundervisning. Till stora delar kan vad som tidigare redovisats beträffande cirkelstudiernas kurstyper sägas stämma in också på folkhögskolan. l fråga om ämnesval kan det vara av intresse att se i vilka ämnen som folkhögskolorna f. n. använder AVM. Under läsåret 1973/74 har TRUoch SR/VUX-kurser inom följande ämnesområden använts:

Siffrorna för användning av AVM återspeglar emellertid endast till en del i vad mån kurser inom det nuvarande utbudet av AVM kunnat tillgodose behov inom folkhögskolan. Någon medveten anpassning av kurser och material till folkhögskolans krav har hittills ej gjorts och någon aktiv marknadsföring har heller ej bedrivits.

Vuxenutbildningen 333

Information och samverkan

De insatser i fråga om information och marknadsföring, inskolning och utbildning i teknik och metodik vid användning av AVM som berörts i motsvarande avsnitt om cirkelverksamheten, gäller till stora delar även folkhögskolan och behöver därför inte relateras här. Dessa insatser kräver kontakt och samverkan mellan producentsidan och folkhögskolan. Samverkan med folkhögskolorna är angelägen även ur en annan aspekt. l olika typer av kursprojekt finns behov av sammandragningar av deltagarna till kortkurser, veckoslutskurser osv. för att erbjuda möjlighet till personlig kontakt och handledning, diskussion eller laborativa moment, grupparbeten, konversationsövningar och uttalsträning i främmande språk osv. Detta kan gälla såväl enskilda studerande som deltagare i olika former av gruppundervisning. För sådana ändamål är samverkan med folkhögskolorna angelägen. l olika sammanhang har denna samverkan redan prövats med mycket gott resultat. För framtiden torde denna anknytning till folkhögskolans speciella resurser och erfarenheter bli än mer betydelsefull. I detta sammanhang kan hänvisas till vad FÖVUX framhåller beträffande det stora värdet i en kombination mellan cirkelstudier och ämneskurser vid folkhögskolor. En reguljär koppling mellan radio- och TV-kurser och korta ämneskurser vid folkhögskolor skulle innebära en avsevärd förstärkning av radio-TV-undervisningen. Även för metodikkurser och inskolningsaktiviteter i anknytning till användningen av AVM kan folkhögskolor vara lämpliga samlingspunkter. Folkhögskolornas lärare som har stor erfarenhet av vuxenundervisning skulle även kunna medverka i den rådgivnings- och studiehjälpsservice som bör byggas upp ute i landet för att hjälpa bl. a. enskilda studerande.

l0.6.4 Kommunal och statlig vuxenutbildning Den kommunala vuxenutbildningen genomgick från starten 1968 en mycket snabb uppbyggnad, som emellertid från 1971 förbytts i stagnation. l dag erbjuder praktiskt taget alla kommuner kommunal vuxenutbildning. Totalt deltog 1973/74 144 300 personer i kommunal vuxenutbildning. Av dessa deltog 31 700 i grundskolekurser, 50 800 igymnasieskolekurser och 61 800 i särskild yrkesinriktad utbildning. Antalet nyinskrivna deltagare har under de senaste åren minskat märkbart. En av orsakerna till nedgången är ändrade intagningsbestämmelser för grundskolekurserna. Ett allvarligt problem för den kommunala vuxenutbildningen är att den, trots förekomsten i praktiskt taget alla kommuner, uppvisar en betänklig regional och lokal obalans. De största kommunerna svarar för en oproportionerlig andel av utbildningens tillväxt, medan de små och medelstora kommunerna endast ofullständigt kan tillfredsställa det utbildningsbehov som finns eftersom kurser kan erbjudas bara i de mest frekventa ämnena. Undervisningen följer ungdomsskolans läroplaner vad gäller dess kursandel men med betydligt reducerat timantal. De vanligaste ämnena är på

334 Vuxenutbildningen sou 1975:28

grundskolenivån engelska, matematik och svenska, vilka 1973 svarade för 60 % av antalet deltagare. På gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjer hade dessa tre ämnen ca 40 % av samtliga deltagare. På gymnasieskolans tvååriga linje var matematik det största ämnet och därefter följde engelska och svenska. Den yrkesinriktade utbildningen ger kurser inom följande områden och hade hösten 1973 följande fördelning bland eleverna:

Rekryteringen till grundskolekurserna har minskat under de senaste åren, framför allt i fråga om yngre deltagare. Utbildningsbakgrunden för deltagarna har även förändrats i den riktningen att de nu i högre utsträckning har endast folkskola som tidigare utbildning. I den kommunala vuxenutbildningen används i stor utsträckning läromedel som tillkommit för undervisningen i ungdomsskolan. För att få fram läromedel lämpade för vuxenutbildning har skolöverstyrelsen tagit initiativ till det s. k. LIV-projektet, som avser läroplansanpassning och läromedelsutveckling inom vuxenutbildningsområdet. Den statliga vuxenutbildningen bedrivs vid de statliga skolorna för vuxna i Norrköping och Härnösand och ger undervisning på grundskolans högstadium och gymnasieskolan samt viss teknisk utbildning. Skolorna är riksrekryterande och kombinerar lärarledd undervisning vid respektive skola med självstudier som deltagarna bedriver på sina hemorter med hjälp av brevkurser. Vid skolan i Norrköping kan man också studera enbart per korrespondens. Läsåret 1973/74 beräknades antalet deltagare i den kombinerade (varvade”) undervisningen till ca 9 800 och i brevundervisningen till ca 5 000, vilka studerade 2-4 kurser samtidigt. En förskjutning mot den senare undervisningsformen tycks vara på väg. Antalet deltagare i grundskolekurserna förefaller minska. Användningen av AVM i kommunal vuxenutbildning är inte av stor omfattning och har under de senaste åren minskat något. De första TRU-kurserna på gymnasie- och högstadienivå var avsedda att användas inom den kommunala vuxenutbildningen men ansågs svåra att förena med den lärarledda undervisningen och det begränsade timantalet. Läsåret 1971/72 användes TRU- och SR/VUX-kurser av 4 315 deltagare inom kommunal vuxenutbildning. 1973/74 uppgick deltagarantalet till endast 2 922. Nedgången torde framför allt hänga samman med att antalet kurser direkt avsedda för den kommunala vuxenutbildningen minskat. Vid statens skolor för vuxna i Norrköping användes 1973/74 TRU-material i framför allt olika gymnasiekurser med l 758 deltagare. Vanligen användes dock endast det tryckta materialet.

Vuxenutbildningen 335

Materialutformning och distributionsformer

AVM som skall ha förutsättningar att användas inom kommunal vuxenuti bildning måste vara uppbyggda på ett sådant sätt att de kan integreras den lärarledda undervisningens redan mycket trånga tidsram. Detta innebär att AVM bör vara uppbyggda i avgränsade moduler som tar upp och presenterar moment i respektive ämne som kräver ljudets och den rörliga bildens hjälp för att ge bästa möjliga konkretion, verklighetsanknytning, upplevelse eller stimulans till aktivering och bearbetning. Den kommunala vuxenutbildningens behov och undervisningssituation påminner i detta avseende i mångt och mycket om ungdomsskolans. De moment som är av värde för undervisningen i den kommunala vuxenutbildningen torde i flertalet fall vara av värde även för andra undervisnings- och Studieformer, varför sådana moment och moduler kan tänkas ingå i olika AVM-produkter. Detta innebär givetvis en rationalisering i fråga om produktionsinsatser och kostnader. Tillgången till apparatur för av AVM är relativt god inom den kommunala uppspelning vuxenutbildningen, som kan utnyttja ungdomsskolans resurser. Distributionen av AVM bör vanligen kunna ske utan etersändning.

Kurstyper och ämnesområden Som redan framgått torde den kommunala Vuxenutbildningens behov bäst tillgodoses genom AVM som begränsas till moment och moduler inom ämnen eller ämnesområden. Vilka ämnen och ämnesområden som skulle kunna komma i fråga kan fastställas endast efter en behovsanalys. En sådan bör lämpligen utformas efter den modell som nu gäller för ungdomsskolan.

Information, inskolning och samverkan Om förutsättningarna från användarsynpunkt bedöms som goda att AVM inom den kommunala vuxenutbildningen bör intima utnyttja kontakter knytas mellan producentsidan och avnämarsidan för att finna former för samverkan. Denna bör gälla behovsinventering och behovsplanering och produktion av AVM som tillgodoser konstaterade analys, bästa sättet att ge information till utbildningsanordnare, lärare behov, och elever samt att ordna inskolning och metodikutbildning av lärare som avser att använda AVM i sin undervisning. l detta avsnitt har huvudsakinom den kommunala vuxenutbildligen tagits hänsyn till förutsättningar ningen medan den statliga vuxenutbildningen förbigåtts. Studieformerna för den senare är emellertid av så speciell natur och uppläggningen och så begränsad att för produktion av

omfattningen förutsättningarna

särskilda AVM för denna studieform bedömts som mindre realistiska. Det är dock tänkbart att moduler som eventuellt tas fram för den kommunala vuxenutbildningen även skulle kunna användas vid den lärarledda undervisningen i den statliga vuxenutbildningen.

336 Vuxenutbildningen

10 .6 . 5 Arbetsmarknadsutbildning - AMU - har tillkommit Arbetsmarknadsutbildningen på sysselsättningspolitiska grunder för att dels underlätta för den enskilde att erhålla arbete, dels tillgodose efterfrågan på utbildad arbetskraft. Utbildningen kan bedrivas dels vid olika ungdomsskolor, folkhögskolor osv., dels till största delen vid kurser anordnade av SÖ i samverkan med AMS vid ett femtiotal s. k. AMU-center och ett hundratal filialer. har Utbildningen mycket stor bredd och omfattar ett flertal olika kurstyper, bl. a. anpassningskurser för handikappade (ca 42 veckor), förberedande teoretisk utbildning (preparandkurs 2-20 veckor), - såväl yrkesutbildning omskolning som grundläggande yrkesutbildning påbyggnadsutbildning för personer med gymnasial eller postgymnasial som behöver utbildning specialiserad och/eller kompletterande utbildning, undervisning iallmänna ämnen (8 veckor) för deltagare med endast sex- eller sjuårig folkskola. Undervisningen i allmänna ämnen omfattar svenska, engelska, matematik, fysik/kemi och samhällskunskap.

Materialutformning och distributionsformer

Utbildningen inom AMU bedrivs så att den tillgodoser en mängd mycket speciella krav vad gäller anpassning till förändrade lägen och förutsättningar, vuxenanpassning, yrkesinriktning, successiv intagning och långtgående individualisering. Läromedlen är därför ofta självinstruerande. Vid utvecklingsarbetet för att få fram läromedel baserade på videoband och textmaterial direkt avpassade för AMU sker samarbete med TRU. Användningen av TRU-material vid arbetsmarknadsutbildningen i Norrköping våren 1972 har avrapporterats i TRU IIS slutbetänkande. Den redovisas också i sammandrag i avsnitt l0.5.2. För AMU är enbart material utan etersändning aktuellt. Fortsatt utveckling av läromedel med ljud och bild för denna användning är angelägen för att åstadkomma läromedel som medger nivågruppering och individuell studietakt. Erfarenheter som gjorts och görs inom AMU borde i större utsträckning komma även andra former av vuxenutbildning till godo, där svårigheter och, hinder i form av obekväma eller skiftande arbetstider, geografiska avstånd, fysiska handikapp, heterogena elevgrupper osv. ställer krav på individualisering och självinstruerande material. AV-centraler, bibliotek och utbildningsanordnare av olika slag skulle kunna fungera som lagerhållare och serviceorgan för att tillhandahålla sådana läromedel för användning i t. ex. hemmen. Å andra sidan år det troligt att erfarenheter och arbetsformer som utvecklats inom annan vuxenutbildning även kunde komma AMU till godo.

l0.6.6 Andra former av vuxenutbildning

Det vore i och för sig möjligt att här gå igenom hela skalan av olika utbildningsformer och utbildningsanordnare inom vuxenutbildningsområdet och för var och en av dessa analysera förutsättningarna för att

Vuxenutbildningen 337

använda AVM. Någon sådan genomgång görs dock inte. Det är nödvändigt att koncentrera planerings- och produktionsinsatserna till de största och mest angelägna utbildningsbehoven. En alltför stor splittring på olika uppgifter skulle säkerligen inte vara till fördel för verksamheten. Det är emellertid fullt möjligt att då behov föreligger göra insatser på andra områden än dem som redovisats i det föregående. Det är dock angeläget att markera att dessa insatser bör gälla vuxenutbildning som har samhällsstöd och som ligger i linje med de mål som gäller för samhällets vuxenutbildning. Från denna utgångspunkt skulle framför allt två områden kunna nämnas: personalutbildning inom den offentliga sektorn och den fackliga utbildningen. Den senare får ökande betydelse för vuxenutbildningsarbetet i stort i och med att de fackliga förtroendemännen som följd av förslagen från SVUX och FÖVUX kan få stora uppgifter vid uppsökande verksamhet samt vid prioritering och administration i samband med fördelning av studiestöd m. m.

10.7 De handikappade och vuxenutbildningen - en

lägesbeskrivning

Det uppdrag som TRU har på handikappområdet (10.8.l), har inneburit att verksamheten inriktats på gravt syn- och hörselskadade. Härtill har kommit gruppens psykiskt utvecklingsstörda, eftersom behovet av AVMinsatser bedömts som stort för denna grupp. En strävan i utvecklingsarbetet har dock varit att även få fram erfarenheter som är tillämpliga på produktioner för andra grupper med språkliga och sociala handikapp.

10.7.l Synskadade

Gruppens storlek Av låginkomstutredningens material framgår att den totala gruppen synskadade, dvs. personer med svåra synbesvär och varierande läsförmåga, utgörs av mellan 2 och 3 % av hela befolkningen. Det finns f. n. ca 20 000 synskadade registrerade. Av dessa är 70 % över 60 år. I denna grupp ingår dels helblinda, dels sådana starkt synsvaga, som har ledsyn men inte lässyn. Dessutom skiljer man mellan bamdomsblinda, som utgör en mycket liten del (ca 7 %) av de 20 000, och vuxenblinda. Det är de bamdomsblinda som lär sig läsa punktskrift flytande och endast i undantagsfall de vuxenblinda. Minst var femte synskadad har ytterligare handikapp av något slag.

Möjligheter till vuxenutbildning Vuxenutbildning för synskadade anordnas främst av studieförbunden och inom arbetsmarknadsutbildningen. Ett fåtal synskadade elever studerari folkhögskola och kommunal vuxenutbildning. 1973 deltog ca 90 synskadade personer i kommunal vuxenutbildning.

338 Vuxenutbildningen sou 1975:28

De blindas förening (DBF) är de synskadades intresseorganisation. l samarbete med studieförbunden - främst ABF - anordnas studiecirklar och kurser i ett stort antal ämnen. 1973 uppgick antalet cirklar till 588 med 4 380 deltagare. I cirklar bland seende deltog ca 375 synskadade. En omfattande produktion av kursmaterial för synskadade sker inom DBF. Verksamheten finansieras till stor del via Sö-anslag. DBF ger också service till synskadade deltagare i andra former av vuxenutbildning, såsom arbetsmarknadsutbildning och folkhögskolor. I arbetsmarknadsutbildningen finns f. n. sex speciella anpassningskurser för synskadade. Kurserna omfattar 42 veckor och vid varje kurs bereds ca 30 deltagare plats. Dessa kurser vänder sig i stor utsträckning till s. k. nyblinda. För äldre synskadade finns speciella fyraveckorskurser samt preparandkurser inför vissa yrkesutbildningar.

10.7.2 Hörselskadade döva

ock

Gruppens storlek ll 70 av befolkningen, motsvarande ca 650 000 människor i åldern 15-75 år, är-enligt låginkomstutredningen hörselskadade. Här tillkommer en mängd personer över 75 år med nedsatt hörsel. Mer än 100 000 av de 650 000 är så gravt hörselskadade att de erhållit hörapparat genom samhällets försorg. Hela gruppen utgörs av människor som har svårigheter att höra normal samtalston och därmed också svårigheter att följa utbudet i radio och TV. Gruppen barndomsdöva utgör ca 8 000 personer. Därtill kommer en _grupp med mycket svåra hörselskador. Många döva och svårt hörselskadade är samtidigt språkhandikappade. Deras språk- och talutveckling har starkt hämmats eller helt uteblivit på grund av hörselskadan. Det naturliga kommunikationsmedlet inom gruppen är teckenspråket. Mer än var fjärde döv har förutom hörselskadan ett eller flera andra handikapp.

Möjligheter till vuxenutbildning För den stora gruppen hörselskadade erbjuds med några få undantag ingen speciellt organiserad vuxenutbildning. För att kunna delta i vuxenutbildning bland hörande behöver dock många hörselskadade ha tillgång till lokaler med speciell teknisk utrustning. Hörselfrämjandets riksförbund är de hörselskadades intresseorganisation. l samarbete mellan Sveriges dövas riksförbund (SDR), som är de dövas intresseorganisation, och ABF påbörjades 1966/67 studiecirkelverksamhet för döva. 1972/73 registrerades 90 cirklar med ca 800 deltagare. Antalet cirklar i teckenspråk har ökat under de senaste åren och omfattar f. n. ca 400. Här deltar döva även hörselskadade och

förutom

hörande. Vid AMU-centret i Uppsala finns en speciell anpassningskurs för döva och gravt hörselskadade med ca 30 platser. Tyngdpunkten i undervisningen ligger på språk- och talträning och samhällsorientering. För att kunna

Vuxenutbildningen 339

tillgodogöra sig yrkesutbildning är de döva i allmänhet beroende av tolkhjälp. Den enda fast organiserade vuxenutbildning, som de döva har tillgång till är Västanviks folkhögskola för döva i Leksand. Vid de årslånga kurserna deltar ca 25 döva elever varje år. Även kortare kurser anordnas. Skolan drivs i SÖ:s regi och med ekonomiskt stöd från bl. a. SDR. Vid några andra folkhögskolor deltar hörselskadade i utbildningen tillsammans med hörande. På några orter i landet anordnas sedan 1972/73 kommunal vuxenutbildning för döva. Verksamheten möjliggörs genom dispensbestâmmelser. F. n. deltar ca 50 personer i undervisningen som omfattar ämnena svenska och samhällskunskap.

10.73 Psykiskt utvecklingsstörda Gruppens storlek l % av alla barn som föds är eller kommer någon gång under sitt liv att betraktas som utvecklingsstörda. Alla dessa är inte kända av samhället. Ca 35 000 är förtecknade vid omsorgsnämnderna. Av dessa befinner sig ca 13 000 på vårdinstitutioner. Ca 3 000 utvecklingsstörda och andra intellektuellt hämmade har arbete inom skyddad eller halvskyddad verksamhet. Av dem som bor på institutioner deltar de allra flesta i arbete, sysselsättning eller undervisning i någon form. Ca 4 000 har dock varken arbete eller annan sysselsättning. Det finns ytterligare några tusen utvecklingsstörda som under vissa perioder av sitt liv får speciellt stöd av samhället. Dessutom finns det en mångdubbelt större grupp som inte betraktas som utvecklingsstörda men som genom allmän svagbegåvning eller genom extremt ogynnsam miljö och brister i utbildningen möter särskilda svårigheter och därför har behov av speciella insatser från samhällets sida: Hit hör t. ex. före detta hjälpklasselever. Denna grupp nåsi mycket liten utsträckning av de vuxenutbildningsformer som finns angivna nedan. Det är viktigt att påpeka att utvecklingsstörning främst är ett förståndshandikapp samt att det självklart finns många olika grader av utvecklingsstörning. Omsorgslagen föreskriver undervisning av utvecklingsstörda t. o. m. 21 eller i vissa fall 23 års ålder.

Möjligheter till vuxenutbildning l omsorgslagen finns inget föreskrivet om de vuxna utvecklingsstördas rätt till utbildning. En väl utbyggd vuxenutbildning bedöms som en förutsättning för att en integration över huvud taget skall bli möjlig. Kraven på vuxenutbildning gäller alltså en stor grupp som inte fått undervisning i den utsträckning som efter 1968 är en lagstadgad rättighet. Det finns tre anordnare av vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda nämligen studieförbunden, landstingen och arbetsmarknadsstyrelsen - SÖ (arbetsmarknadsutbildningen). Även vissa folkhögskolor be-

340 Vuxenutbildningen

driver sådan verksamhet. Inom kommunal vuxenutbildning förekommer speciella kurser för psykiskt utvecklingsstörda. Under de senaste åren har studieförbunden i ökad utsträckning anordnat studiecirklar för vuxna psykiskt utvecklingsstörda. Verksamheten bedrivs ofta i samarbete med olika vårdinstitutioner. För att ge en

bild av hur studiecirkelaktiviteterna bland utvecklingsstörda har utveck-

lats kan nämnas att det 1966/67 fanns ca 500 cirklar. 1969 fanns det minst l 300 cirklar och 1970 minst 3 000. Under 1973 uppgick siffran till mellan 7 000 och 8 000 cirklar. Den utveckling av studiematerial som förekommit under de senaste åren svarar i första hand studieförbunden för med hjälp av SÖ-anslag. Sedan 1971/72 genomförs en försöksverksamhet med s. k. vuxenlärartjänster knutna till landstingens omsorgsstyrelser. Denna vuxenutbildning är i första hand avsedd för gravt psykiskt utvecklingsstörda vuxna, vilkas behov inte kan tillgodoses via andra verksamhetsformer. Utbildningen syftar bl. a. till att ge de vuxna en motsvarighet till särskole- och träningsskoleundervisningen, ADL-träning m. m. (ADLunpassning till dagligt liv). Inom arbetsmarknadsutbildningen förbereds och utbildas regelbundet vuxna psykiskt utvecklingsstörda för olika former av yrkesarbete (arkivarbete, skyddade verkstäder osv.). Speciella anpassningskurser för utvecklingsstörda finns på sex platser i landet. Ca 200 personer per år deltar i dessa kurser. Under senare år har ett antal folkhögskolor anordnat kurser för psykiskt utvecklingsstörda, ofta i samarbete med någon vårdinstitution. Under 1973/74 deltog ca 400 vuxna psykiskt utvecklingsstörda i längre kurser vid folkhögskola. Bland handikapporganisationerna är det i första hand Riksförbundet för utvecklingsstörda barn (FUB) som arbetar med problem för personer med olika grader av utvecklingsstörning.

l0.7.4 Handikapporganisationernas roll och uppgifter De olika har - och - en handikapporganisationerna spelat spelar betydelsefull roll för att driva fram de ökade insatser från samhällets sida som behövs för att de handikappade skall kunna ta del av vuxenutbildnings- och kulturutbudet. Inom organisationerna finns kunskapen om det egna handikappet och de hinder som handikappet medför och därmed också om de förändringar och insatser som måste till för att de handikappades situation skall förbättras. De olika handikappgrupperna för fram sina krav utifrån de olika handikappens art och de handikappades skiftande utbildningsbakgrund. Från de döva krävs en ökad användning av teckenspråk i alla utbildningssammanhang. De hörselskadade och döva vill ha fler textade TV-program. De blinda kräver ett ökat utbud av litteratur på talbok och punktskrift. Genom Handikapporganisationernas centralkommitté (HCK), som är ett samarbetsorgan för flertalet handikapporganisationer i Sverige, har en gemensam syn på handikappfrågorna och samhället formulerats på följande sätt:

sou 1975:28 Vuxenutbildningen 341

Handikapp är i stor utstrcäkning en följd av brister i samhället. Därför kan handikapp i många fall förebyggas. Dock måste samhället erkänna och takonsekvenserna av att handikapp förekommer. Samhällsplanering, service, kulturutbud och utbildning skall utformas så att handikapp kan förebyggas och skadeverkningama begränsas.”

(Ur ett uttalande från en HCK-konferens 1972.)

Grundtanken i det av handikapprörelsen antagna programmet Ett samhälle för alla är att samhället skall fungera för alla människor. Ju fortare detta blir vägledande för all planering desto framgångsrikare kan utstötning och isolering motverkas. För detta krävs bl. a. att samhällets service, kultur- och utbildningsutbud utformas så att det kan nå alla medborgare, även dem med språk-, kommunikations- och andra handikapp”.

Om vuxenutbildning sägs följande: ”Vuxenutbildning är ett viktigt instrument för att kompensera biisteri utbildningen. Vuxenutbildningen når dock inte dem som bäst behöver den. Det finns alltjämt vuxna handikappade, som trots sina intellektuella förutsättningar att tillgodogöra sig grundutbildning är mer eller mindre analfabeter eller som har betydande brister i utbildningen. Trots olika åtgärder har handikappade sämre tillgång till vuxenutbildning än andra. En grundläggande orsak till detta är att vuxenutbildningen icke givits en sådan utformning, att personer med olika handikapp kunnat tillgodogöra sig densamma. Stora brister råder också beträffande den uppsökande verksamheten i vuxenutbildning.” Därför krävs bl. a att

El ”studieförbundens betydelsefulla verksamhet bland handikappade ges ökat stöd, Elfolkbildningsarbetet ges ökade resurser för speciell utbildning av cirkelledare och andra medverkande i handikappverksamheten, Elutbildningsprogram i radio och TV jämte kabelburen undervisning utformas så att den kan nå handikappade i den formen att de kan tillgodogöra sig programmen. .

Den studiecirkelverksamhet som bedrivs bland handikappade har vuxit fram i samarbete mellan handikapporganisationerna och studieförbunden. Mönstren är dock olika. DBF är medlemsorganisation inom ABF, varför så gott som alla studiecirklar registreras via ABF. DBF har en egen folkbildningssektion, som i samarbete med ABF initierar och ombesörjer materialproduktion, informerar om kursutbudet och håller kontakt med de studieombud som finns i de lokala blindföreningarna. Hörselfrämjandets riksförbund och SDR är också medlemsorganisationer inom ABF. När det gäller studiecirkelverksamhet bland döva finns ingen motsvarighet inom SDR till DBF:s folkbildningssektion och ingen egen materialproduktion. På senare år har det dock skett en ökad satsning från SDR:s sida för att i samarbete med ABF förbättra de vuxna dövas utbildningssituation. FUB är inte ansluten till något studieförbund men samarbetar med olika studieförbund, främst Vuxenskolan. Även ABF, NBV, TBV m. fl.

342 Vuxenutbildningen sou 1975:28

har en omfattande verksamhet bland utvecklingsstörda. Studiematerial produceras inom olika studieförbund, ofta i samarbete med FUB. Även när det gäller de handikappades möjligheter att delta i andra former av vuxenutbildning, t. ex. folkhögskola, kommunal vuxenutbildning, har handikapporganisationerna spelat en viktig roll som påtryckare.

10.7.5 Samhällets stöd till handikappade inom kultur- och vuxenutbildningsomrádena Samhällets ansvar e l prop. 1974:28 w Den statliga kulturpolitiken sägs att ett av målen för den statliga kulturpolitiken är att kulturpolitiken i ökad utsträckning skall utformas med hänsvn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov”. I kommentarerna till denna målformulering sägs följande: ”När det gäller en utbyggnad av statens åtaganden på det kulturpolitiska området måste insatser för eftersatta grupper och i kulturfattiga miljöer prioriteras. Detta är nödvändigt för att bryta den isolering i kulturellt hänseende som i dag präglar många eftersatta grupper”. ”De kulturpolitiska insatserna bör medverka till att människor får en större verklig valfrihet i kulturellt avseende. Deltagarna bör stimuleras att själva formulera sina krav och därigenom påverka sin egen situation. Organisationer och föreningar som har kontakt med och erfarenhet av verksamheten bland kulturellt eftersatta grupper måste spela en framträdande roll i detta arbete.” Grupper som särskilt bör uppmärksammas anges i propositionen bl. a. vara handikappade, institutionsvårdade och invandrare. Citaten från Den statliga kulturpolitiken och handikapprörelsens program visar att det finns både kvalitativa och kvantitativa brister vad gäller handikappades möjligheter till delaktighet i vuxenutbildning och kulturutbud. Dessa brister måste kompenseras via en statlig utbildnings- och kulturpolitik så utformad att den motverkar utstötning och isolering.

Olika stödformer Det statliga bidraget till de handikappades kulturella verksamhet utgår under 1974/75 med 5 815 000 kr., vilket innebär en höjning från 1972/73 med 2 milj. kr. I detta anslag inräknas bidrag till bl. a. DBF:s biblioteksverksamhet, studiekonsulentverksamhet, kurs- och studieverksamhet och tolkutbildning. Under anslaget Bidrag till studieförbund” inräknas bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappade, vilket för 1974/75 omfattar 700 000 kr. samt bidrag till produktion av studiematerial för handikappade, uppgående till 600000 kr. För att underlätta handikappades deltagande i kommunal vuxenutbildning ges statsbidrag till tekniska stödåtgärder för handikappade. För läsåret 1973/74 utbetalades 386000 kr. i statsbidrag till sådana tekniska stödåtgärder för handikappade. I olika utredningar har samhällets stödformer till vuxenutbildning

sou 1975:28 Vuxenutbildningen 343

bland handikappade behandlats. Den statliga handikapputredningen som tillsattes 1965 hade i slutet av 1960-talet att särskilt pröva olika åtgärder för handikappade i gymnasieskola, eftergymnasiala Studieformer och frivillig vuxenutbildning. I betänkandet Bättre utbildning för handikappade (SOU 1969:35) föreslogs ökade insatser för handikappade inom folkhögskolan och en temporär förstärkning av arbetsmarknadsutbildningen. Däremot diskuterades inte behovet av stöd till studieförbundens verksamhet och utveckling av läromedel för vuxna handikappade. Handikapputredningen kommer enligt uppgift att under 1975 lägga fram sitt slutbetänkande som behandlar de handikappade och kulturfrågorna. _ Inom FÖVUX har särskild uppmärksamhet ägnats fysiskt handikappade: synskadade, döva, hörselskadade och rörelsehindrade. I huvudbetänkandet Vidgad vuxenutbildning (SOU 1974:54) föreslås förstärkta resurser till uppsökande verksamhet bland dessa handikappgrupper. Dessutom föreslås en höjning av bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet bland handikappade från nuvarande 700 000 kr. till 3 milj. kr. under en femårsperiod. Höjningen motiveras framför allt med behovet av cirkelledarutbildning samt behovet av utveckling av studiematerial och studiemetoder. FÖVUX föreslår även att bidraget till produktion av studiematerial för handikappade under femårsperioden höjs från nuvarande 600 000 kr. till 3 milj. kr.

10.8 TRU:s handikappverksamhet - redovisning av

verksamhet och erfarenheter

10.8 .1 Mål för verksamheten Bakgrunden till det utvecklingsarbete som TRU igångsatt på handikappområdet är en fempartimotion i riksdagen våren 1971 där de syn- och hörselskadades problem i samband med undervisningsprogram i radio och TV togs upp. Enligt motionen borde TRU:s uppdrag innefatta anpassning av etermediernas programutbud till svårt syn- och hörselskadade. Detta arbete borde ske i nära samarbete med de handikappades egna organisationer. Motionen, som bifölls av riksdagen, resulterade i en skrivelse från Kungl. Maj :t 1971-04-04 van bl. a. sägs att ”TRU redan vid planeringen av undervisningsprogrammen m. m. i största möjliga utsträckning skall beakta de synskadades och de hörselskadades problem. Målet för den verksamhet som startade 1971/72 har i första hand varit att göra TRU:s kursutbud tillgängligt för vuxna handikappade. Det har inneburit olika typer av insatser: EJ TRU:s ordinarie kursutbud har anpassats till olika handikappgruppers behov genom t. ex. 0 textning av TV-program O bearbetningar vad gäller språk, programlängd och informationstäthet O talboksproduktion

344 Vuxenutbildningen

0 olika typer av stödmaterial (arbetsblad, bildkort osv.) D Produktion av material för grupper med speciella perceptionssvårigheter. TRU har försökt komma fram till pedagogiska/metodiska modeller, som är användbara i olika undervisningssammanhang, främst för döva och psykiskt utvecklingsstörda. Verksamheten har haft karaktären av försöks- och utvecklingsarbete där TRU under produktionsarbetet samarbetat med och utprövat materialet i de grupper det varit avsett för. Några produktioner har även syftat till att informera allmänheten om de handikappades situation. Sedan arbetet startade 1971/72 har kontakter knutits med handikapporganisationerna, med studieförbundens handikappverksamhet, med pedagoger och experter, med olika institutioner och myndigheter samt med personer med speciella erfarenheter från handikappområdet. Detta samarbete är en förutsättning för att ett försöks- och utvecklingsarbete skall kunna genomföras. Därigenom har också getts möjlighet till samordning av TRU:s insatser med vad som görs för handikappade på utbildningsområdet i övrigt. Vid sidan av TRU har även SR/VUX haft kontakter med handikapporganisationerna, som regelbundet deltar i SR:s folkbildningskommittésammanträden. Härigenom har det varit möjligt att i god tid ta ställning till vilka kursprojekt som bör anpassas genom textning, teckentolkning, talboksproduktion osv.

10.8.2 Synskadade Redan före 1971/72 hade ett visst samarbete förekommit mellan TRU och De blindas förening (DBF). Tre TRU-kurser hade överförts till talböcker och punktskrift, nämligen Gymnasieengelska, Psykologi, Människor i samspel. Senare har Svenska Nu överförts till talböcker. Bearbetningen av dessa kurser har genomförts av DBF, som har ett speciellt SÖ-anslag för bearbetning av TRU-kurser. Bearbetningen har skett efter det att kurserna blivit klara för användning bland seende, vilket inneburit att de synskadade fått materialet ett å två år efter kursstarten bland seende. På samma sätt har en lång rad kurser från SR/VUX överförts till talböcker. Till de större projekt som överförts till talbok hör den engelska kursen Start, som bearbetades parallellt med att kursen producerades. När av Ut med - kurs i vardagssvenska planeringen språket påbörjades kom TRU och DBF överens om att bearbetningen av materialet borde ske parallellt med att kursen producerades för seende. Bearbetningen av Ut med språket ledde till ett översättningsmaterial i talboksform för synskadade. De ljudband som hör till kursen har integrerats i talböckerna. Olika ljudillustrationer har använts för att ange de olika avsnitten, typer av arbetsuppgifter osv. På grund av textmängden i kurshäftena har talböckerna blivit mycket omfattande.

Vuxenutbildningen 345

Under hösten 1973 sände TRU ut ett frågeformulär till Ut med språket-cirklar för synskadade. Genomgående var deltagarna i cirklarna positiva både till kursen som sådan och till den utformning talböckerna hade fått. DBF har även överfört kursen till punktskrift. På lokalt initiativ har hösten 1973 den regionala TRU-kursen Bygd i förvandling/Östergötland, överförts till talbok. Inför höststarten 1974 överfördes Emilia och 1900-talet till talbok liksom den regionala kursen Vad händer med Östergötland. Under 1974/75 görs talböcker till de båda kurserna Bygd i förvandling/riksversionen och Vardagslagen liksom till de fortsättningskurser till Ut med språket och Vardagslagen (Familjelagen) som produceras inför hösten 1975. Planeringen under 1974/75 omfattar även nyproduktion för synskadade där metodik och teknik kring ljudupptagningar och bandspelare vidareutvecklas. Erfarenheterna av den talboksproduktion som bedrivits inom TRU under de senaste åren visar klart på behovet av en pedagogiskmetodisk utveckling av talboken liksom på nödvändigheten av en planeringssituation där talböckerna produceras parallellt med att materialet tas fram för seende.

10.8.3 Hörselskadade och döva Textning av TV-program Under senare år har de hörselskadades och de dövas organisationer fört fram kravet på fler textade program i TV. Fr. o. m. våren 1973 har en stor del av TRU:s TV-utbud varit textat. Sådana SR/VUX-program, som av företrädare för Hörselfrämjandets riksförbund och SDR bedömts som angelägna för hörselskadade och döva, har textats eller i speciella fall försetts med introduktioner för teckenspråk. Vissa begränsade försök har gjorts beträffande utformningen av texten. TRU har bl. a. prövat att lägga in starkt förkortade texter, s. k. nyckelord, för att därigenom ge tittaren större möjlighet att koncentrera sig på bildinformationen. Denna metod kan bara komma i fråga vid speciella programformer, t. ex. instruktionsprogram. Under våren 1973 gjordes en uppföljning av två textade TRU-program. l undersökningen (PUB-rapport nr 233/72) ställdes frågor till 500 döva och 500 hörselskadade i anslutning till ett program ur serien Våra massmedier och ett program ur serien Så trodde man förr. Programmen sändes samma dag vilket gav möjligheter till vissa jämförelser. Frågorna gällde bl. a. tempo, begriplighet och möjlighet att uppfatta både bild och text. Av svaren framgick att det finns svårigheter med det språk som används i programmen: många kan inte tillgodogöra sig texterna därför att de innehåller alltför svåra ord. Från de hörselskadade framfördes också synpunkter på störande bakgrundsljud t. ex. musik bakom” texten, som gör det svårare att uppfatta textinformationen.

346 Vuxenutbildningen sou 1975:28

Speciella produktioner för döva och gravt hörselskadade Efter kontakter mellan SR/VUX och Hörselfrämjandets riksförbund tillsattes en arbetsgrupp för att planera en kurs i talavläsning för hörselskadade. Kursen omfattade elva TV-program i färg, en specialversion av Tekniskt magasin med tips om hörapparater, m. m. samt en kursbok, sändes våren 1971 och i repris våren 1972. Kursen var framför allt avsedd för mottagning och avläseträning i hemmen samt för information om de hörselskadades situation. Redan vid de första kontakterna mellan TRU och företrädare för de döva framfördes önskemål om en kurs i svenska på elementär nivå. Behovet av specialproducerat material bedömdes som mycket stort. Områden som från de dövas sida nämndes som särskilt svåra var: ordförståelsen (t. ex. synonymer, abstrakta begrepp), enkel statsbildning, tidsformer, pluralformer, prepositioner. Utgångspunkten för det utvecklingsarbete för döva som påbörjades inom TRU våren 1972 var det faktum att från barndomen döva och gravt hörselskadade har blivit starkt hämmade i sin språkliga utveckling. Deras problem är inte lösta enbart genom textsättning av TV-program. Man måste gå långt i textbearbetning och räkna med mycket svag läsförmåga och språkförståelse hos mottagarna. TRU ville vidare pröva hur teckenspråket kan användas i TV-program. För att få fram diskussionsunderlag och erfarenheter kring de problem som här har nämnts, gjordes under våren 1972 ett försöksprogram. Programmet bestod av flera avsnitt: dels bearbetningar av tidigare TRU-program, dels nyproducerat material. I programmet fanns teckentolk infälld i rutan, stödord inkopierade i bilden, studiointervju med simultantolkning på teckenspråk, mimisk framställning, försök att åskådliggöra tempusformer med hjälp av film, text, tal, tecken. Försöksprogrammet visades bland vuxna döva på olika platser i landet. Även själva utprövningen gav viktiga erfarenheter för den fortsatta planeringen. Den visade bl. a. på svårigheterna att nå fram med de frågor man ville ha besvarade på ett språk som är begripligt för den döve. Under 1972/73 producerades och utprövades tre provprogram isvenska för döva. En ramberättelse byggdes upp kring en döv flicka och en hörande pojke och tanken var att berättelsen i de tre programmen skulle kunna byggas ut i fler program inför en etersändning. Av flera skäl är det angeläget att etersända program för döva. Detta är viktigt av psykologiska skäl för de döva själva och därigenom kan fler döva nås än via interndistribution. Etersändningen ger dessutom hörande en inblick i de språkproblem som dövhandikappet medför. I provprogrammen användes den totala kommunikationsmetoden, dvs. teckenspråk och tal. Programmen var textade. Textrutor användes för vissa ordförklaringar och faktauppgifter och genomgående användes ett enkelt språk för att kunna uppnå en god språkinlärningseffekt. En utprövning av de tre provprogrammen genomfördes bland döva på fem olika platser i landet för att mäta dels programmens utbildningseffekt (språkfärdigheten), dels målgruppens upplevelser av programmen

sou 197533 Vuxenutbildntngen 347

(möjligheterna till identifikation, avläsemöjligheter osv.). l utprövningsrapporten, Utbildningseffekt och programupplevelser av tre TV-program producerade av TRU för målgruppen vuxna döva, sammanställd av professor Göte Hansson sägs sammanfattningsvis: ElSpråkmätningen ger vid handen att en utomordentligt hög effekt uppnåddes med produktionen. ClUpplevelsemätningen ger vid handen att produktionen uppfyller högt ställda krav ifråga om såväl innehåll som form. Även produktionstekniskt gav provproduktionen värdefulla erfarenheter för det kommande arbetet. Som exempel kan nämnas att själva inspelningssituationen blir mycket komplicerad när en eller flera av de medverkande är döva och kommunikationen i de flesta fall måste skötas via tolk. Bildlösningarna måste göras så att teckenspråket blir lätt avläsbart, tempot i programmen får inte tvinga fram en textning som medför att målgruppen inte hinner uppfatta språket. Utifrån erfarenheterna av provproduktionen beslöt TRU att göra en serie om åtta program. Serien fick namnet Att se vad andra här, och innehåll och programuppläggning följde samma modell som i provprogrammen. Serien etersändes våren 1974. Syftet med serien formulerades på följande sätt: att förbättra den döves möjligheter att använda sig av språket och att samtidigt ge viss samhällsinformation. Men programmen ville också ge hörande en inblick i hur det är att vara språkhandikappad och visa på problem som finns mellan döva och hörande. TV-2 sändningarna under 1974 (torsdagskvällar kl. 20.00 utom de två första programmen som sändes på måndagar kl. 18.30) lockade i genomsnitt 5 % av befolkningen (medeltal tittare 330 720). Till programmen framställdes kurshäften för användningi olika former av gruppstudier bland döva, främst i studiecirklar, men även inom folkhögskola och kommunal vuxenutbildning. Häftena anknyter till innehållet i TV-programmen både vad gäller språkträning samt faktainformation och diskussionsuppgifter. Studieverksamheten förutsätter tillgång till kurshäften och program. Programmen finns även tillgängliga i form av filmkopior, videokassetter och videoband. Under våren 1974 genomfördes i samarbete med ABF-SDR en försöksverksamhet i ett antal studiecirklar samt vid en folkhögskola och inom en kommunal vuxenutbildningsenhet. I försöken har på de flesta ställen döva varit cirkelledare, något som de döva anser särskilt viktigt. Synpunkter från deltagarna i denna försöksverksamhet låg till grund för en revidering av kurshäftena inför kursstarten hösten 1974 då TV-programmen sändes i repris. Av rapporten från försöksverksamheten att döma var resultaten mycket positiva. Så kan t. ex. nämnas att deltagarnas språkkompetens ökade med ca 10 %. Det bör påpekas att den speciella produktionen för döva växt fram parallellt med planeringen och produktionen av kursen Ut med språket. Från början var avsikten att så långt möjligt utnyttja materialet gemensamt. Detta har också skett, fast i begränsad omfattning. För gruppen

348 Vuxenutbildningen sou 1975:28

döva visade det sig nödvändigt att i hög grad utnyttja bildmediet, varigenom språkinlärningen kunde underlättas genom visualiseringar. intentionerna har dock varit desamma som i Ut med språket, dvs. språkträningen har anknutit till vardagsnära situationer, faktainformation och språkträning har varvats. Under 1974/75 pågår planering av en fortsättning till Att se vad andra här. Bl. a. undersöks möjligheterna att göra en version speciellt utformad för videokassett. Kassettversionen kan bli ett bättre stöd till studiegrupper och till ovana cirkelledare. De etersända programmen skulle då främst syfta till att ge de hörande en inblick i språkhandikappet och att stimulera de döva till cirkelstudier.

T eckensprâkskurs för hörande SDR har sedan länge påtalat behovet av en nybörjarkurs i teckenspråk för i första hand hörande. En sådan kurs produceras under 1974/75 på TRU för sändning hösten 1975 och våren 1976 (totalt 16 program). Till programmen görs också kurshäften för användning i studiecirklar. Teckenspråket omfattar ca 3 000 tecken --- i TV-programmen kan 300- 400 tecken läras ut. Kursen vänder sig i första hand till föräldrar och anhöriga till döva och till personal inom vård- och serviceyrken där man kommer i kontakt med döva. 9

10.8 .4 Psykiskt utvecklingsstörda Vid de första kontakterna med pedagoger/lärare/studieledare bland vuxna utvecklingsstörda framkom att inställningen till att använda rörlig bild i undervisningen var positiv. De program och filmer som fanns tillgängliga var dock inte anpassade för vuxna utvecklingsstörda. Programmen var i allmänhet för långa, för informationstäta, för svåra språkligt sett, för snabba, för passiviserande. Dessa synpunkter har varit vägledande för TRU:s produktion. Det första försök som TRU gjorde att få fram en ”lättare variant av material som ursprungligen producerats för annat ändamål, utgick från ett filmavsnitt om en jordbrukarfamilj på Ceylon (Sri Lanka). Materialet hämtades ur ett program som ingick i TRU:s U-landsserie. Där fanns några vardagslivsscener i lugnt tempo om vatten, mat, arbete och skola. l ursprungsversionen täckte speakertexten en stor del av scenerna. Vid bearbetningen togs det mesta av speakertexten bort till förmån för miljöljudet. På så sätt blev inlevelsesidan starkare betonad. Det blev gott om tid för kommentarer och bearbetning från tittarnas sida. Filmen framställdes med två olika speakerversioner och blev endast åtta minuter lång. Till filmen gjordes textblad och arbetsblad. Materialet har visat sig fungera på varierande nivåer och i olika utbildningssituationer, t. ex. särskola, folkhögskolor och studiecirklar. Mottagandet har varit positivt.

Vuxenutbildningen 349

Erfarenheterna av försöket är följande:

El Både i filmen och i arbetsmaterialet bibehålls den väsentliga faktainformationen. Detta är svårt eftersom man måste arbeta med ett starkt förenklat språk. Erfarenheterna tyder dock på att försöket i detta avseende har fungerat bra. Cl Materialet utformades inte med tanke på någon särskild grupp bland de utvecklingsstörda eftersom det är så många olika faktorer förutom utvecklingsnivån som inverkar på mottagarens möjligheter att tillgodo- Genom olika språkliga varianter i filmer och textgöra sig ett material. flexibelt. Så har det tydligen också funblad gjordes materialet tämligen materialet har kunnat användas i grupper som varit sinsemellan gerat: mycket olika. Ytterligare bearbetningar har gjorts av TRU-material som producerats för andra syften. Utifrån filmen om patienten ”Per Danielsson”, som ingår i projektet ”Hälso- och sjukvårdsadministration, har en film gjorts om sjukhuset. Filmen visar i fyra avsnitt inskrivning, undersökning, provtagning och operation. Från många håll har efterfrågats material, som kan underlätta de möjligheter till orientering i samhället. Ett försök har utvecklingsstördas gjorts i en film som heter Gå på biblioteket”. Filmen visar verksamheten på ett kommunbibliotek. l filmen medverkar en utvecklingsstörd pojke, som får hjälp av bibliotekarien att välja bland storstilta och illustrerade böcker. Filmen har använts i bl. a. TRU:s videokassettförsök vid Luleå stadsbibliotek. Den har uppfattats som ett utmärkt hjälpmedel bl. a. för bibliotek som vill presentera sin verksamhet för utvecklingsstörda ungdomar och vuxna. ADL-träningen (anpassning till dagligt liv) ingår som en viktig del i de flesta utbildningssammanhang för utvecklingsstörda. För att pröva dels hur den rörliga bilden kan fungera i detta sammanhang, dels vilka speciella fördelar ett program direkt utformat för videokassetter kan ge i olika undervisningssituationer producerades våren 1974 ett program om telefonen. l mycket korta avsnitt visas hur telefonen fungerar och hur man telefonerar. Mellan varje avsnitt görs ett uppehåll för att möjliggöra bearbetning inför nästa avsnitt. TRU har även gjort en mängd dokumentationer från olika institutioner för vuxna utvecklingsstörda. Materialet innehåller samtal där de utvecklingsstörda själva berättar om sitt boende, om sitt arbete, om relationer till föräldrar, vårdpersonal och till varandra. Även samtal med föräldrar och vårdpersonal ingår. Olika expertgrupper”, t. ex. föräldrar till utvecklingsstörda barn, pedagoger, vårdpersonal, har gått igenom dokumentationerna i oredigerat skick och lämnat synpunkter på användningsområden och på den slutgiltiga programutformningen. Delar av materialet etersänds som TV-program hösten 1975 med syfte att informera allmänheten om de utvecklingsstördas situation. Materialet i sin helhet distribueras som filmkopior och videokassetter, kompletterat med en enkel trycksak som dels ger viss bakgrund till varje programdel och diskussionsuppgifter, tips för användning, dels ger kort information om utvecklings-

350 Vuxenutblldnlngen

störning. Målgrupper för det interndistribuerade materialet är främst föräldrar till utvecklingsstörda, de utvecklingsstörda själva, cirkelledare och vårdpersonal.

10.9 Behov av AVM bland handikappade vuxna

Det har redan tidigare konstaterats att vuxenutbildningen bland de här berörda handikappgrupperna befinner sig i ett uppbyggnadsskede och att många och svåra problem återstår att lösa. Brister som har angivits för vuxenutbildningen i övrigt föreligger också på handikappsidan: den vuxenpedagogiska forskningen och utbildningen behöver förstärkas; lärare och handledare är i stor utsträckning i behov av vuxenpedagogisk och metodisk skolning; bristen på lämpliga läromedel är stor. Under senare år har dock erfarenhet och kunskap om behoven och problemen samlats i takt med de ökade möjligheterna till vuxenutbildning för de handikappade. l detta avsnitt redovisas sådana undersökningar och erfarenheter. I den första delen (l0.9.1) behandlas material som berör samtliga här upptagna handikappgrupper. I den andra delen (l0.9.2-4) behandlas de olika handikappgrupperna var för sig och redovisas undersökningar och erfarenheter av behov, som kommit fram både genom det försöks- och utvecklingsarbete som TRU bedrivit under de senaste åren och från annan verksamhet.

l0.9.1 Allmänt material l0.9.l.l FÖVUX Inom ramen för FÖVUX försöksverksamhet vände man sig under det tredje försöksåret bl. a. till fysiskt handikappade personer bosatta i Norrköping och Motala. Sammanlagt anordnades 22 studiecirklar för

döva, hörselskadade, synskadade och rörelsehindrade. studieorganisa-

törerna, som själva hade nära anknytning till de lokala handikapporganisationerna, rekryterade deltagare till studierna genom hembesök. Studiestödet innebar möjlighet att få hjälp med färdtjänst och slag av

olika

hjälpmedel. Bland dessa handikappgrupper var andelen studieintresserade störst bland de döva, medan de rörelsehindrade hade den lägsta anmälningsfrekvensen. Detta kan förklaras med att hälsotillståndet hos många inom gruppen rörelsehindrade helt omöjliggjorde studier. Intresserade fick vid kontakter med studieorganisatörerna ange vilket ämne de helst ville studera bland de fyra ämnen (svenska, engelska, matematik, samhällskunskap) som erbjöds inom FÖVUX. Engelska var det mest önskade ämnet utom bland gruppen döva som föredrog svenska. FÖVUX betonar att erfarenheterna från såväl försöksverksamheten som studieförbundens reguljära verksamhet visar vilken utomordentlig betydelse studiearbetet bland de handikappade har. Utifrån försöksverksamheten bedömer FÖVUX följande insatser vara av särskild betydelse

sou 1975:28 Vuxenutbildningen 351

för studieförbundens verksamhet bland handikappade: D samverkan med handikapporganisationerna, som bör få ökat stöd för sina insatser i studiesammanhang D utökad pedagogisk verksamhet för handikappade, vilket bl. a. innebär en satsning på information om handikapp inom all cirkelledarutbildning samt undervisning i specialmetodik för de cirkelledare som så behöver D ökad produktion av studiematerial; som mest akut upplevs behovet av ett varierat studiematerial anpassat till vuxna utvecklingsstörda, talböcker och punktskriftslitteratur för blinda. För vuxna med medfödd dövhet eller tidigt erhållna hörseldefekter behövs lättläst vuxenlitteratur samt utbildning av handikappade barns föräldrar och andra anhöriga. Det är angeläget att studieförbund och handikapporganisationer får ökade resurser för att anordna studiecirklar och konferenser om olika handikapp för föräldrar till handikappade barn och för andra som har intresse av att delta i sådana studier. En målsättning bör vara att så många som möjligt skall få kunskaper om olika handikapp, dels för att man skall kunna bryta vanföreställningar och fördomar, dels för att man skall kunna ge handikappade rätt form av stöd.

l0.9.l.2 Synpunkter på TRU Izs andra betänkande SÖ framhöll att en rimlig del av de resurser som kan komma att tillföras ett ev. permanent utbildningsprogramorgan bör komma grupper med särskilda behov tillgodo. Begreppet grupper med särskilda behov täcker en rad olika målgrupper som inte harjämlika möjligheter att tillgodogöra sig vad som produceras för t. ex. radio och TV. Hit hör bl. a. grupper med fysiska och intellektuella handikapp samt språkliga och etniska minoriteter. Beträffande inriktningen sade SÖ att den inte enbart behöver innebära specialproduktioner utan kan gälla anpassning av redan befintliga såväl av TRU och SR som andra producenter framtagna radiooch TV-produktioner. verksamhet av detta slag innebär också att

_En

andra distributionssätt än etersändning måste prövas. Även socialstyrelsen underströk behovet av ökade insatser på vuxenutbildningens område för att tillgodose behoven bland olika handikappgrupper. Man pekade på nödvändigheten av att flermediepaket redan från början kompletteras med blindskrift eller talband resp. bilder med text för hörselskadade. Härtill kommer behovet av särskilda handikapprogram för vissa grupper t. ex. de utvecklingsstörda, döva med reducerad språkuppfattning m. fl. Från HCKa sida påpekade man vikten av att det försöks- och som TRU inlett på handikappområdet fortsätter och utvecklingsarbete byggs ut. Beträffande inriktningen sades bl. a. att programmen bör så utformas så att personer med olika handikapp kan ta långt som möjligt del av dem genom textsättning, teckenspråkstolkning, kompletteringsmaterial och liknande. För att påverka allmänhetens inställning bör på ett naturligt sätt medverka i olika slags program. I vissa handikappade fall kan det vara motiverat att göra program speciellt riktade till

352 Vuxenutbildningen

handikappade. Likaså behövs utbildningsprogram om handikappfrågor för personal som genom sitt arbete kommer i kontakt med handikappade. Behovet av utbildningsprogram för föräldrar till handikappade barn underströks starkt. Statens handikappråd framhöll också behovet av att den verksamhet för vuxna handikappade som börjat byggas upp på TRU får ökade resurser. Speciellt betonade man ”det dubbla handikappet hos de vuxna handikappade som fick sin grundutbildning under den tid då samhällets insatser på handikappområdet var klart begränsade. Vad gäller ämnesinriktning betonades från både HCK och Statens handikappråd det önskvärda i att prioritera program om samhällsfrågor i vid mening.

lO.9.2 Synskadade De synskadade är helt eller delvis utestängda från all visuell information. De är alltså hänvisade till information via ljud (talböcker) eller punktskrift. I jämförelse med övriga handikappgrupper är utbudet av studiematerial för synskadade relativt stort. De synskadade får dock oftast ett material överfört till sina medier långt efter det att materialet blivit klart för användning bland seende. Från de synskadades sida krävs att de får möjlighet till kursstart samtidigt med seende. Detta är givetvis en förutsättning för integrerade cirkelstudier med såväl synskadade som seende. . Det finns många pedagogisk/metodiska problem i samband med talboksproduktion. Längre textavsnitt som överförts till talbok blir t. ex. ofta mycket tröttande. Det är vidare svårt att bearbeta en text, t. ex. att plocka ut uppgifter och argument som finns inbakade i en längre text. Den synskadade kan inte skaffa sig överblick över innehållet i ett material som ligger på talbok och har i allmänhet ingen glädje av illustrationer (foton, tabeller, teckningar etc.) som annars upplevs som en förutsättning för att ett studiematerial ska bli attraktivt och lättillgängligt. I en forskningsrapport (FOU nr 5, 1973 - ”Att lyssna effektivt) redovisas erfarenheter från talboksforskningen, speciellt från det s. k. PUSS-projektet (Pedagogiska undersökningar kring de Synskadades studiesituation). En allmän analys av de synskadades studiesituation visar att de synskadade upplever problem av olika slag i samband med talboksläsandet, t. ex. svårigheter med snabbläsning samt problem med att på ett rationellt och effektivt sätt tillgodogöra sig informationen. Vidare utgör den passiva situation som lätt uppstår vid användning av talbok ett stort problem. Av rapporten framgår att man inom forskningen generellt är överens om att en systematisk träning i att lyssna ökar förmågan att tillgodogöra sig auditiv information. För de flesta synskadade är talboken det mest använda mediet för att skaffa sig kunskaper och information. Olika undersökningar visar att de synskadades beroende av talboken blir allt större trots de många begränsningarna hos mediet i form av låg och konstant hastighet, svårigheter vid orientering och aktivering etc. Statistiken från DBFzs

Vuxenutbildningen 353

talboksbibliotek visar en stark ökning av lånen av talböcker. 1955 var antalet utlånade talböcker 3 500. 1970 överskred utlåningen 100 000 exemplar för att år 1973 uppgå till nära 115 000 exemplar. Dessa siffror innebär dock inte att behovet av punktskrift som informationsmedium är på väg att försvinna. Men det är mycket få synskadade som behärskar punktskrift. Fördelen med användning av punktskrift, jämfört med talbok, är att den ger andra möjligheter till egen aktivitet, den kan ge en översikt över t. ex. en innehållsförteckning, litteraturanvisningar osv. Ett material överfört till punktskrift blir dock synnerligen omfattande och otympligt. På grund av en rad olika problem av den typ som här antytts blir det alltså både svårare och mer tidskrävande att studera som synskadad än som seende. Behovet är stort dels av att få fram ett ökat utbud av studiematerial inom olika ämnesområden, speciellt Samhällsorienterande ämnen, dels av ett metodiskt utvecklingsarbete för att få fram studiematerial för synskadade, som är mer omväxlande och lättillgängliga än f. n. Det forskningsarbete som pågår för att åstadkomma en aktivering av de synskadade vid talboksanvändning är av dessa skäl av största intresse. DBF:s beslut att successivt övergå från öppna spolar till kompaktkassetter vid kopiering av talböcker skapar bättre förutsättningar för ett utvecklingsarbete på det här området: uppspelningssituationen för den synskadade blir enklare, materialet kan delas upp på olika band osv.

10.9.3 Hörselskadade och döva Inom den stora gruppen hörselskadade finns många varierande grader av handikapp. För en stor grupp är det möjligt att via tekniska hjälpmedel förbättra sin situation så att man kan tillgodogöra sig ljudinformation i radio och TV och isamlingslokaler. En stor grupp av de är

hörselskadade

gamla människor för vilka radio och TV utgör en väsentlig kontakt med livet utanför bostaden. För många hörselskadade och för de döva är det nödvändigt att TV-programmen är textade. Antalet textade program från TRU och SR har ökat under senare år. PUB har genomfört några undersökningar för att ta reda på behoven av textsättning, attityder till textade program hos icke hörselskadade, vilka krav man bör ställa på textutformning, hur länge texten bör ligga kvar i rutan osv. Resultaten finns presenterade i tre PUB-rapporter: Läsning av text i TV, nr 102/72, Uppföljning av textsatta TRU-program för döva och hörselskadade, nr 233/72 samt Publikreaktioner på textade svenskspråkiga TV-program, nr 24/72. Av den sistnämnda rapporten framgår att de hörande TV-konsumenterna (ca 3 800 tillfrågades i undersökningen) reagerade på textade svenskspråkiga program på följande sätt: 80% accepterade och kunde finna fördelar i textning av svenskspråkiga program, medan 20 % upplevde textning mer eller mindre störande. Av rapporten framgår att störningsupplevelsen minskade och benägenheten att acceptera textade program ökade när den hörande TV-tittaren fick veta att TV-programmen textsätts för att 23

354 Vuxenutbildningen sou 1975:28

hörselhandikappade ska kunna tillgodogöra sig programmen. Undersökningen visar också att TV-tittandet är mycket högt bland hörselhandikappade trots att gruppen är starkt textberoende för att förstå programinnehållet. 93 % de döva och 76 % av de gravt hörselskadade

av

ansåg att textsättning är ett nödvändigt villkor för att de ska förstå programinnehållet. Det forsknings- och utvecklingsarbete som inletts på det här området framstår som mycket angeläget. Speciellt viktig är frågan om den språkliga utformningen av texterna, eftersom de grupper som är beroende av textade program har så varierande språkkunskaper. Textsättnlngen av det allmänna programutbudet har utretts av en arbetsgrupp inom Sveriges Radio. Slutrapporten ”De hörselhandikappade och televisionen kommer att behandlas inom SR våren 1975. För de döva och gravt hörselskadade löses inte problemen enbart genom textning av fler TV-program. För hörande är språkträning en successiv process som börjar vid mycket tidig ålder. Den tidigt förvärvade eller medfödda dövheten medför ett svårt språkligt handikapp. Den döves naturliga sätt att kommunicera blir från början med gester och åtbörder. Teckenspråket innehåller bl. a. naturliga gester och åtbörder. P. g. a. att teckenspråket under större delen av 1950- och 1960-talet var förbjudet i undervisningen av döva försvårades under denna period de dövas språkinlärning och sociala anpassning ytterligare. År 1968 återinfördes teckenspråket i undervisningen. I en rapport från pedagogiska institutionen vid lärarhögskolan i Uppsala redovisas en undersökning om Relationer mellan språkliga uttrycksformer. Däri sägs bl. a. att ”undersökningen stöder den undervisning som bedrivs i teckenspråk och som innebär träning av både tal, skrift och teckenspråk”. En allvarlig följd av handikappet för den döve eller gravt hörselskadade är att han blir personligt och socialt isolerad genom sin oförmåga att uppfatta vad som sägs i olika sammanhang. Till en sådan ständig informationsförlust adderas så informationsförlusten i t. ex. TV-mediet, och den hörselhandikappade känner sig ställd åt sidan och utanför social gemenskap och därmed oförmögen att påverka sin situation. Som tidigare nämnts har det skett en ökad satsning från samhällets sida på vuxenutbildningen för döva. Bristen på studiematerial som är anpassat för gruppens behov är dock mycket stor. Bilden kan få en viktig roll i undervisningen för de människor som är utestängda från auditiv information. Bilden måste då användas till någonting mer än till att komplettera den språkliga, talade informationen. Med hjälp av bilden kan man åskådliggöra språkliga begrepp och sätta in språkträningen iett var-

dagligt och naturligt sammanhang. Man kan förklara en situation genom

att använda sig av både bild, teckenspråk, text och tal-avläsebild. Teckenspråket ärju ett visuellt språk. Erfarenheterna av det försöks- och utvecklingsarbete för döva som pågått inom TRU under de senaste åren har gett goda resultat ur språkinlärningssynpunkt. Under våren 1974 genomfördes en försöksverksamhet kring fyra TV-program ur serien Att se vad andra hör med

Vuxenutbildningen 355

tillhörande kurshäften (lO.8.3). I försöken deltog sammanlagt 110 döva, främst i studiecirklar men även inom kommunal vuxenutbildning och folkhögskola. Resultaten av ett språktest visar att de döva som deltog i kursen ökade sina språkkunskaper med 10 %. Aktiviteterna i cirklarna ökade markant under kursens gång trots att de flesta deltagarna aldrig tidigare hade gått i studiecirkel. Språktestet ger också en bild av vilka språkliga begrepp som är speciellt svåra för döva: substantivets och verbets olika böjningsformer, pronomen och prepositioner. Erfarenheterna av TRU:s utvecklingsarbete har också visat hur viktigt det är för en grupp, som upplever sig isolerad och eftersatt i samhället, att få sin situation och sina problem belysta i etersända program där man försöker utforma programmen utifrån gruppens villkor språkligt och visuellt. Programmen upplevs som betydelsefulla dels för att stimulera och aktivera gruppen, dels för att sprida information bland allmänheten om vad det innebär att vara språkhandikappad. Kunskap om handikapp skapar tolerans inför avvikelser. De ämnesområden som är speciellt viktiga för de döva och där SDR kommit med direkta önskemål om insatser är språkträning, dvs. en systematisk genomgång av hur språket är uppbyggt, och samhällsinformation. I samhällsinformationen ges också en praktisk språkträning genom en mängd ord och uttryck som måste förklaras. Videokassettekniken kan öppna nya möjligheter för att förbättra de dövas utbildningssituation. Detta har också uppmärksammats av SDR som kräver att de döva skall få tillgång till videokassettspelare främst i föreningsliv och studiesammanhang.

10.9.4 Psykiskt utvecklingsstörda

Omsorgslagen gav alla psykiskt utvecklingsstörda upp till 21 eller max 23 års ålder rätt till undervisning. Härigenom har krav på vuxenutbildning för grupper som tidigare inte fått denna undervisning drivits fram. En ökad satsning på vuxenutbildning framstår som en av förutsättningarna

för att man ska kunna bryta den isolering de utvecklingsstörda befinner

sig i. För att beskriva de varierande problemen inom gruppen utvecklingsstörda. brukar man urskilja tre olika nivåer som svarar mot olika grader av utvecklingsstörning: D De gravt utvecklingsstörda, som kan lära sig att känna igen situationer och föremål men knappast kan föreställa sig dem i tankarna om de inte finns tillgängliga för sinnena. De har föreställningar men kan inte ”ta fram dem i tankarna. De förstår enkelt tal men kan inte själva tala. D De måttligt utvecklingsstörda som kan förstå orden och som själva kan använda orden för att meddela sig. De kan föreställa sig saker och situationer utan att dessa är närvarande, dvs. de kan ”ta fram föreställningar själva. De har svårt för att utföra tankeoperationer och kan inte i någon större utsträckning lära sig läsa eller skriva. D De lindrigt utvecklingsstörda som har förmåga att utföra tankeopera-

356 Vuxenutbildningen

tioner vilket ger möjligheter att planera och förutse följderna av olika handlingssätt. De förstår tal och brukar också kunna lära sig skriva och räkna någorlunda, vilket ökar möjligheterna till ett oberoende liv. Detta kan sägas vara en psykologisk definition av utvecklingsstörning och den tar fasta på att det är just förståndsfunktionen som avviker från det normala och att det är detta som utgör de utvecklingsstördas särdrag. Men det är ett mycket begränsat sätt att beskriva den utvecklingsstördes situation. Många utvecklingsstörda är starkt präglade av att under stor del av sitt liv ha vistats i miljöer som haft invalidiserande verkan, t. ex. på institutioner där de varit helt utestängda från en mängd erfarenheter och upplevelser, som annars uppfattas som en naturlig del av vardagen. Andra har präglats av en starkt överbeskyddande och isolerad hemmamiljö, där de också utestängts från en mängd erfarenheter och upplevelser. Den pedagogiska metodik som man använder inom särskolan innebär att man lägger större vikt än i den vanliga skolan vid konkretion, aktivering, motivation och individualisering. Dessa riktlinjer för det pedagogiska arbetet måste gälla även inom vuxenutbildningen. Särskilt viktigt är det dock att man anknyter till vuxna människors situation. Olika undersökningar har gjorts för att ta reda på hur den vuxenutbildning som byggts upp under senare år fungerar för de utvecklings-

störda och för att få en bättre uppfattning om behov bl. a. när det gäller

studiematerial. I en rapport (sammanställd av Sö, byrå VI) redovisas erfarenheter från försöksverksamheten med samverkan mellan omsorgsstyrelse - studieförbund - folkhögskola - SÖ inom Södermanlands läns landsting januari l97l-juli 1973. Där framgår att man beträffande den sociala utvecklingen på en plats kunnat iaktta bl. a.:

D en språklig utveckling hos cirkeldeltagarna D ökad företagsamhet och förbättrade arbetsprestationer .D större säkerhet i samhällssituationer. Från en annan institution rapporteras: D att deltagandet i cirkelverksamheten varit av närmast revolutionerande betydelse, det har påverkat cirkeldeltagarnas hela situation på institutionen D att de fått ett stimulerande avbrott i vardagen ovh visar en spontan glädje över att få vara med i undervisningen D att en allmän personlighetsutveckling noterats och att detta bedöms som en effekt av vuxenstudierna. Behovet av lämpligt vuxenanpassat studiematerial finns redovisat i olika undersökningar. Cirkelledarna påpekar att de ofta är hänvisade till att själva framställa det studiematerial de behöver. Inom den läromedelsutveckling som pågår finns det fortfarande stora bristområden. Man efterfrågar särskilt material där rörlig bild ingår och material som ger verklighetsanknytning åt undervisningen. Genomgående för all undervisning bland utvecklingsstörda är att den innehåller många repetitiva moment. Genom att lägga in inslag av-rörlig

Vuxenutbildningen 357

bild, kopplat till det tryckta materialet, kan man erbjuda mer omväxling och stimulans åt deltagarna. Också ur grupparbetssynpunkt är inslag av rörlig bild väsentliga. Det underlättar för deltagarna att samla intresset kring gemensamma ämnen eller situationer. ldentifikationsaspekten är viktig. Genom att låta utvecklingsstörda själva medverka i program och genom att ta upp deras situation kan deras självkänsla och medvetenhet om det egna handikappet förstärkas. Även inom utbildningen av cirkelledare, lärare, vårdpersonal och föräldrar är behovet av studiematerial stort. Här kan program där de utvecklingsstörda själva beskriver sin situation få stor betydelse för att öka insikten om handikappet och dess följder.

10.10 Förutsättningar för användning av AVM bland handikappade vuxna

10.10. 1. Cirkelstudier

Cirkelverksamheten har, som tidigare redovisats, ökat under väsentligt senare år bland de här berörda handikappgrupperna. Organiserade gruppstudier är i de flesta fall en förutsättning för att studieaktiviteter över huvudtaget ska komma till stånd bland handikappade, t. ex. bland utvecklingsstörda och döva. Här erbjuder studiecirkeln som form många fördelar och möjligheter; människor som annars lever en mycket isolerad och passiv tillvaro får möjlighet till aktivitet och social gemenskap, träning, de får möjlighet att själva påverka uppläggningen av sin studieverksamhet osv. Betydelsen av att man som utvecklingsstörd på en institution får tillfälle att delta i en studiecirkel inom eller helst utanför institutionen har också redovisats tidigare. Gemenskap och aktivitet, möjlighet för deltagaren att i gruppen förstärka sitt självförtroende framstår som särskilt viktiga aspekter av studiecirkelverksamheten bland handikappade. Bristen på lämpliga studiematerial har tidigare dokumenterats och behov av insatser med AVM har konstaterats. Här ska anges några av de problem som finns när det gäller förutsättningarna för användning av AVM vid cirkelstudier.

Niva Inom varje handikappgrupp finns en mängd olika nivåer vad gäller arten av handikapp, utbildningsbakgrund osv. Speciellt tydligt är detta när det gäller de psykiskt utvecklingsstörda. Eftersom erfarenheterna hittills är så begränsade är det svårt att avgöra på vilken nivå inom varje handikappgrupp som behovet är störst av insatser med AVM. De önskemål och synpunkter som framkommit från studieförbund och handikapporganisationer ger heller inte mycket vägledning på den punkten. Det enda man generellt kan säga är att det behövs material på mycket elementär nivå.

358 Vuxenutbildningen sou 1975:28

Ett önskemål är att ett studiematerial utformas så att det i så stor utsträckning som möjligt går att utnyttja flexibelt. Det innebär t. ex. att ett studiematerial för döva bör gå att anpassa efter de varierande behovet

inom varje cirkel, att det bör finnas uppgifter som är så utformrdeiatt

man kan arbeta två och två eller i smågrupper inom studiecirkeln för att i någon mån lösa problemen i en heterogent sammansatt grupp.

Materialutformning och distributionsformer

De speciella behov som finns inom varje handikappgrupp, när de: gäller materialets utformning, har tidigare behandlats. Förutsättningen för användning av ett material bland synskadade är självklart att det finns tillgängligt som talbok och/eller punktskrift (ev. även i stor stil). TV-program måste vara textade för att vara tillgängliga för hörselskadade och döva osv. Ett önskemål från de synskadades sida är att de ska få tillgång till ett kursmaterial samtidigt med att det blir klart för seende. Hittills har överföringen till talbok ofta skett efter det att materialet börjat användas bland seende. Vid planeringen av ett projekt måste man således ta ställning till om materialet också skall göras tillgängligt för synskadade. Om det redan från början är beslutat att ett material ska överföras till talbok så kan vid utformningen av materialet, t. ex. vid val av exempel, hänsyn tas till de synskadades situation. På samma sätt bör man redan vid planeringen av ett projekt ta ställning till om etersända TV-program ska textsättas för hörselskadade och döva. Därmed kan textsättningsarbetet underlättas och kvaliteten på det textade programmet förbättras. Det är också viktigt att ta ställning till vilken ambitionsnivå man har med det textade programmet; om programmet genom textsättning ska göras tillgängligt för människor med språkhandikapp så ställer det särskilt stora krav vid utformningen. För att AVM-produkter skall bli användbara bland handikappgrupperna så måste planering/produktion betraktas som ett kontinuerligt försöks- och utvecklingsarbete vilket ställer stora krav på resurser för kontaktverksamhet och när det gäller utrymme för teknisk experimentverksamhet. Detta innebär även att projektmedarbetarna måste använda en stor del av sin tid till kontaktarbete både före, under och efter en produktion. Vidare måste de handikappade själva på olika sätt delta i själva produktionsarbetet. Vid inspelningstillfället kan det t. ex. vara lämpligt att en döv är med för att ge synpunkter på regi, teckenspråkets utformning osv. Också som medverkande i programmen är det vikzigt att ha med representanter från målgruppen. Detta är många gånger en förutsättning för att de handikappade ska kunna identifiera sig med programmen. Förutom dessa speciella åtgärder gäller vid utformningen av gruppstudiematerial för handikappade samma krav som vid utformningen av material för övriga målgrupper inom vuxenutbildningen. Materialet ska förse gruppen med lämpligt stoff för information, underlag för samtal och diskussion samt annan bearbetning, aktiveringsinslag osv.

sou 1975:28 Vuxenutbildningen 359

Vid av gruppstudiematerial för döva och psykiskt produktionen kombineras med tryckt mateutvecklingsstörda måste bildprogrammen rial. Den bilden kan ge verklighetsanknytning, illustrera och rörliga förklara uttryck och situationer, ge möjligheter till identifikaspråkliga tion och därmed skapa motivation för studier. Den rörliga bilden och det materialet bör vara så integrerade som möjligt; det tryckta tryckta materialet kan ge kompletterande faktainformation, övnings- och diskussom anknyter till programmet. Det tryckta materialet kan sionsuppgifter vara utformat i flera språkliga varianter med olika svårighetsgrad. Beträffande distributionsformer finns det en mängd pedagogiska/ metodiska skäl som talar för att studiecirklarna måste kunna spela upp bildprogrammen i gruppen; studieuppläggningen kan anpassas efter gruppens förutsättningar, man kan se hela programmen flera gånger eller repetera vissa avsnitt, vilket är särskilt angeläget när det gäller program som innehåller någon form av språkträning. Det finns dock skäl för att program som produceras för begränsade målgrupper även bör etersändas. Ur cirkeldeltagarens/studieorganisatörens synpunkt är detta betydelsefullt, dels för att information om en kommande eller pågående kurs kan spridas genom etersändning, dels för att etersändningen ger kursen viss

status, vilket kan vara särskilt viktigt för människor som upplever sig.

tillhöra en minoritetsgrupp. Att program som produceras för en begränsad målgrupp distribueras via de kanaler som når allmänheten är viktigt också utifrån samhällets kulturpolitiska målsättning. I vissa fall är det möjligt att använda samma program för etersändningar som för interndistribution. Alternativt kan delar av programmen vara desamma men viss bearbetning eller ytterligare anpassning kan göras av de program som skall användas internt. För utnyttjande av AVM, såväl i etersänd som i markdistribuerad form, måste cirklarna ha tillgång till mottagnings- och/eller uppspelningsapparatur samt programkopior. Tillgången på tekniska hjälpmedel för uppspelning av rörlig bild är bristfällig. 16 mm filmprojektorer finns på många håll inom studieförbunden och handikapporganisationerna. Videokassettspelare, som är enklare att sköta och som innebär klara pedagogiska fördelar, finns dock i mycket begränsad utsträckning. På vårdinstitutioner är uppspelningsmöjligheterna på både bild- och ljudsidan helt otillräckliga. I Söss synpunkter på TRU:s försöksverksamhet 1967-1972 betonas vikten av att TRU, när det gäller produktion av material för grupper med särskilda behov, prövar även andra distributionsformer än etersändningar. SDR har begärt anslag från samhället för att kunna skaffa videokassettspelare till dövföreningarna, att användas bl. a. i studiesammanhang. Kontakt har också tagits med statens handikappinstitut för att få videokassettspelaren godkänd som tekniskt hjälpmedel för döva på samma sätt som alla synskadade får ljudbandspelare. Behovet av ljudbandspelare och ljudkassettspelare är betydligt bättre tillgodosett. Synskadade har tillgång till ljudbandspelare och ljudkassettspelare som tekniskt hjälpmedel. Dessutom är tillgången på dessa apparater relativt god inom studieförbundens lokalavdelningar. F. n. finns

360 Vuxenutbildningen

kopierings- och distributionsresurser inom DBF. Det är angeläget att frågorna om uppspelningsapparater för rörlig bild samt om kopiering och distribution av program för handikappgrupperna får en snar lösning. Samhället måste ansvara för att handikapporganisationerna/studieförbunden, vårdinstitutionerna samt även enskilda handikappade får de uppspelningsapparater som behövs för att man ska kunna utnyttja bildmediet i undervisningssammanhang. Dessa grupper består av människor som i högre grad än andra är beroende av bilden som förmedlare av information, och som p. g. a. sina handikapp har stora svårigheter att tillgodogöra sig det allmänna eterutbudet. Samhället måste också ansvara för kostnaderna för kopiering och distribution av programmen på både bild- och ljudsidan. Den statliga handikapputredningen, som avser att lägga fram sitt betänkande under 1975, arbetar med dessa frågor.

Kurstyper och ämnesområden På samma sätt som när det gäller övrig AVM-produktion för studiecirklar måste själva kurstypen svara mot de yttre betingelserna för cirkelverksamhet (bidragsbestämmelser, antal sammankomster, studietimmar osv.). Dock finns vissa dispensbestämmelser när det gäller t. ex. antalet cirkeldeltagare bland handikappade. Den geografiska spridningen är ett problem speciellt för döva och synskadade: på många platser bor så få döva eller synskadade att det inte finns underlag för en studiecirkel, vilket kan innebära stora resekostnader för den som vill delta i en cirkel på annan ort. Detta gör det speciellt viktigt att materialet går att dela upp i moduler för de veckoslutskurser, som anordnas av handikapporganisationerna och studieförbunden och som utgör ett komplement eller alternativ till den vanliga studiecirkelformen. Beträffande ämnesområden har vissa önskemål framförts. I HCK:s och

Statens handikappråds yttranden över TRU lzs andra betänkande sägs

att material som tar upp Samhällsorienterande frågor är speciellt angeläget. Social träning nämns som ett särskilt viktigt område när det gäller psykiskt utvecklingsstörda. Språkträning (svenska) kombinerad med samhällsinformation bedöms också som särskilt angeläget både för döva och för utvecklingsstörda. Önskemål har också framförts om material som ger en allmän information om vad de olika handikappen innebär. För föräldrar och anhöriga till utvecklingsstörda barn anordnas studiecirklar om utvecklingsstörning. Behovet av en ökad satsning på information om handikapp bland föräldrar och anhöriga liksom inom cirkelledar- och funktionärsutbildning har vidare understrukits i FÖVUX” betänkande. Dessutom finns det t. ex. behov av utbildning hos de cirkelledare som skall arbeta bland psykiskt utvecklingsstörda. Eftersom cirkelverksamheten bland utvecklingsstörda ökat så kraftigt under senare år har många cirkelledare tillkommit som tidigare inte haft någon kontakt med vuxna utvecklingsstörda. Material där de handikappade själva beskriver sin situation och som ger en inblick i deras problem bör alltså kunna användas dels inom

Vuxenutbildningen 361

cirkelledar- och funktionärsutbildning, dels inom studiecirklar för föräldrar och andra anhöriga till handikappade.

Information, inskolning, rekrytering och stöd pá mottagarsidan Viktiga förutsättningar för en ökad användning av AVM är en bättre och tidigare information till organisatörer och huvudmän om kommande projekt. Förutom sedvanliga informationsinsatser (kurskataloger, foldrar till studieorganisatörer osv.) är det särskilt viktigt att handikapporganisationernas egna kanaler utnyttjas: organisationernas interna tidskrifter, funktionärer inom organisationerna som i sin tur kan sprida information vidare. Handikapporganisationema har i regel lokala och regionala studieombud som i samarbete med ett eller flera studieförbund ansvarar för uppläggningen av studieverksamheten. Detta innebär att det inom en produktionsenhet måste finnas speciell kunskap om hur handikapporganisationerna fungerar och om deras samarbetsmönster med olika studieorganisatörer. Även vid information direkt till mottagarna är det angeläget att handikapporganisationernas egna kanaler utnyttjas (tidskrifter, funktionärer osv.). Därigenom kan informationen ges en betydligt bättre förankring inom den egna gruppen. Handikapporganisationernas informatörer har större möjligheter att bedöma hur informationen till de olika målgrupperna bör vara utformad. l FÖVUX betänkande föreslås ett ökat stöd till handikapporganisationerna för att dessa ska kunna öka sina vuxenutbildningsinsatser. Detta framstår som mycket angeläget: de lokala och regionala studieombuden behöver t. ex. utbildas för sina uppgifter inom folkbildningen. Dessutom bör samarbetet mellan studieförbunden och handikapporganisationerna förstärkas för att man ska kunna samordna och förbättra informationsinsatserna. Det finns ett stort behov av en regional konsulentverksamhet för samordning av de olika vuxenutbildningsformer som finns för handikap-

pade (studieförbund, folkhögskolor, osv.). Utformningen av en sådan

konsulentverksamhet, som bör kunna bli av största intresse för en produktionsenhet, diskuteras f. n. inom SÖ. För samtliga här berörda handikappgrupper har TRU försökt utveckla en ny metodik - användande av den rörliga bilden i gruppstudiesamman- - eller vidareutveckla den metodik som redan tillämpas (t. ex. hang talboksanvändning bland synskadade). Behovet är stort av metodisk/ pedagogisk och ämnesmässig inskolning av de cirkelledare och lärare som ska använda produkterna. En sådan inskolning innefattar även träning i att använda den uppspelningsapparatur som behövs, för att därigenom öka cirkelledamas/lärarnas säkerhet inför utnyttjandet av de nya medierna i en gruppstudiesituation. En produktionsenhets inskolningsinsatser kan ske både direkt och indirekt. Det senare innebär medverkan för att utbilda ”inskolare”. För inskolning, liksom på informationssidan, krävs personella resurser inom en produktionsenhet. Från handikapporganisationerna bedöms det som synnerligen ange-

362 Vuxenutbildningen

läget att cirkelledare i ökad utsträckning rekryteras från den egna handikappgruppen, t. ex. döva cirkelledare för cirklar bland döva. Erfarenheterna från försöksverksamheten våren 1974 kring Att se vad andra hör, där sex av nio cirkelledare var döva, visar hur positiv och angelägen denna utveckling är. Den ställer dock särskilt stora krav på inskolning och cirkelledarutbildning. Studiemotivationen hos de handikappade varierar på samma sätt som hos övriga vuxna. Behovet av utbildning upplevs kanske mer konkret än hos övriga; å andra sidan är bristen på självförtroende inför studiesituationen mer påtaglig. Behovet av speciella rekryteringsåtgärder typ uppsökande verksamhet är stort. Det visar också erfarenheterna av FÖVUX verksamhet bland handikappade. I rapporterna från denna verksamhet betonas att de handikappade själva upplevde det som mycket viktigt att studieorganisatören eller uppsökaren var en person som var väl förtrogen med de handikappades situation; att det helst skulle vara en av dem själva. Samma erfarenhet har gjorts vid den uppsökande verksamhet som ABF i Göteborg, tillsammans med dövföreningen, genomfört inför kursstarten av Att se vad andra här hösten 1974. Nio döva utbildades för att söka upp ca 190 döva och stimulera dem till deltagande i studiecirklar. 140 döva anmälde sig till cirkelstudier. Att gensvaret blev så stort anses till stor del bero på att de döva själva var engagerade i rekryteringskampanjen. I Göteborg erhöll arrangörerna av den uppsökande verksamheten bidrag från kommunen. För att denna typ av rekryteringskampanjer skall kunna genomföras i ökad omfattning krävs speciella bidrag för att täcka de extra kostnader denna verksamhet medför för arrangörerna. Det framstår som mycket angeläget att man prövar speciella rekryteringsinsatser, typ uppsökande verksamhet, även för dem som inte nås via handikapporganisationerna men som på grund av språkliga handikapp har svårt att klara sig i samhället och för vilka skolan ofta har upplevts som ett misslyckande. Genom studiesociala åtgärder borde möjlighet skapas t. ex. för de döva, med det speciella språkhandikapp de har, till kostnadsfri utbildning på arbetstid.

l O. l 0.2 Enskilda studier Som tidigare nämnts bygger studieaktiviteter bland de här berörda handikappgrupperna i större utsträckning än bland övriga vuxna på organiserade gruppstudier. Dock används bland synskadade talboks- eller punktskriftsmaterial i någon utsträckning för individuella studier_ De synskadade kan även utnyttja utbildningsprogram som sänds i radio. Under förutsättning att TV-programmen är textade har de hörselskadade möjligheter att tillgodogöra sig etersända utbildningsprogram. Textsättning och/eller teckentolkade inslag kan även göra utbildningsprogram i TV tillgängliga för gravt hörselskadade och döva. En annan grupp för vilka etersända utbildningsprogram är av särskilt

sou 1975:28 Vuxenutbildningen 363

stor betydelse är de rörelsehindrade. De rörelsehindrade har ofta svårt att ta sig till en studielokal bl. a. på grund av att färdtjänsten är otillräckligt De är därför i stor utsträckning hänvisade till enskilda studier. utbyggd. Även för övriga grupper med särskilda behov, t. ex. språkhandikappade som inte nås via handikapporganisationerna, kan etersända utbildningsprogram bli betydelsefulla. Förutsättningen är då att programmen är utformade utifrån dessa gruppers villkor. När det gäller informationsinsatser till allmänheten om handikapp är etersändningar värdefulla. När TV-programmen till kursen Att se vad andra här etersändes våren 1974 hade dessa program som syfte att också informera allmänheten om de dövas situation. En programfolder spreds, som gav information till den hörande allmänheten om vad dövhandikappet innebär.

10.103 Andra former av vuxenutbildning

10.l0.3.1 Folkhögskolan Inom folkhögskolan anordnas i ökad utsträckning kurser för psykiskt utvecklingsstörda. Det finns vidare en speciell folkhögskola för döva. På vissa folkhögskolor har man möjlighet att ta emot synskadade och hörselskadade. som bör kunna även De gruppstudiematerial produceras utnyttjas inom undervisningen av de handikappade vid folkhögskolorna. Förutsättär så flexibelt utformat att det med lätthet ningen är dock att materialet går att anpassa till folkhögskolans Studieformer. Att se vad andra hör har använts vid folkhögskolan för döva i Leksand. Material som produceras för utvecklingsstörda har prövats vid några folkhögskolor. I takt med att folkhögskolorna tar emot fler handikappade elever bör material som informerar om handikapp bli speciellt värdefullt för folkhögskolan.

10.10.3.2 Arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning Inom den utbildning som bedrivs bland de här berörda handikappgrupperna inom arbetsmarknadsutbildningen (AMU) bör de material som produceras vara användbara under förutsättning att materialen är flexibelt utformade. Inom utvecklingsarbetet av material för döva och för psykiskt utvecklingsstörda har vissa program prövats i och kontakter knutits med AMU-kurser. Inom kommunal vuxenutbildning för döva och gravt hörselskadade har Att se vad andra hör prövats med positivt resultat. Även här är förutsättningen för användning att materialet går att anpassa till just denna studieform.

10.10.3.3 Övriga institutioner När det gäller vuxenutbildningen bland psykiskt utvecklingsstörda är antalet institutioner och myndigheter som är inblandade betydligt större

364 Vuxenutbildningen SOU 1975128

än bland övriga handikappgrupper: landstingens omsorgsnämnder, särskolor, vårdhem osv. Undervisningen sker dels i form av studiecirklar som anordnas av studieförbunden i samarbete med en institution, dels i andra former. Här är det nödvändigt att kontakter tas och informationer om kursutbudet går ut via samtliga dessa kanaler. Även inom andra vårdinstitutioner, t. ex. långtidsvård, mentalsjukhus osv., finns behov av anpassade AVM-material med t. ex. ett enklare språk, lägre tempo, lägre informationstäthet. Sådana ”lättare varianter”, som producerats i första hand för psykiskt utvecklingsstörda har prövats vid ett långtidssjukhus. Studieförbundens engagemang bland de s. k. institutionsvårdade har ökat kraftigt under senare år.

10.11 AVM i för invandrare

vuxenutbildningen

Den omfattande invandringen till Sverige, i synnerhet under 1960- och 1970-talen, har varit föremål för ett ingående utredningsarbete genom invandrarutredningen. Utredningens förslag har hittills bl. a. lett till lagfäst rätt för invandrare till 240 timmars grundutbildning i svenska på betald arbetstid. Antalet utländska medborgare i Sverige var vid folkräkningen 1970 ca 408 000 personer, motsvarande 5,1 % av hela befolkningen. Samtidigt uppgick antalet personer i landet som fötts utomlands till 538000 personer, dvs. 6,7 % av hela befolkningen. De i Sverige bosatta utländska medborgarnas fördelning på resp. medborgarskapsländer vid årsskiftet 1973/74 framgår av tabell 10.12, som dock endast tar upp medborgarskapsgrupper med minst 1000 medlemmar. Antalet utländska medborgare och i utlandet födda har personer undergått en kraftig ökning under de senaste decennierna. Under de senaste åren har dock en viss minskning av antalet utlänningar i Sverige skett till följd av en ökad utvandring. Vid årsskiftet 1973/74 registrerades 397 452 utlänningar som bosatta i Sverige. Invandrarutredningen har formulerat målen för en framtida invandraroch minoritetspolitik med utgångspunkt i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. Jämlikhetsmålet innebär att invandrarna skall få samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt. Detta innebär bl. a. att alla grupper i samhället skall ha likvärdiga möjligheter att bibehålla och utveckla sitt modersmål och att utöva kulturverksamhet. När det gäller kulturpolitiken för språkliga minoriteter har utredningen satt upp fyra delmål: ökade möjligheter till delaktighet i det allmänna svenska kulturutbudet, till kontakt med ursprungslandet, till kulturell egenverksamhet och till kulturell växelverkan mellan minoriteterna och majoritetsbefolkningen. Beträffande programutbudet i radio och TV uttalade utredningen, att andelen program för språkliga minoriteter i landet bör ökas så att det står i rimlig proportion till dessa gruppers andel av licensbetalarna.

Vuxenutbildningen 365 Tabell 10.12 Utländska medborgarskapsgrupper i Sverige med minst 1 000 medlemmar vid årsskiftet 1973/74 fördelade efter medborgarskapsland.

Källa: lnvand rarutred ningen (SOU 1974:69).

En stor del av det utbud i radio och TV som kan komma ifråga i detta sammanhang ligger inom ramen för den allmänna programverksamheten. Viktiga insatser gäller emellertid även olika slag av utbildningsprogram för invandrare. Flera sådana insatser har också gjorts från SR:s sida. Den kraftiga invandringsvågen från Finland i början av 1960-talet krävde akuta åtgärder för undervisning i svenska för finsktalande: Av denna anledning producerade och sände SR 1961 kursen Ruotsin Ruotsia, vilken därefter sänts i flera reprisomgångar. Kursboken såldes totalt i 26 500 exemplar. Ännu i början av 1970-talet registrerades cirklar kring denna kurs. Den mest omfattande radio-TV-insatsen för invandrarna är emellertid projektet Svenska för er, som på anslag från inrikesdepartementet producerades av SR för att ge undervisning i svenska för invandrare från alla språkområden. Kursen, som före revidering bestått av 86 radio- och 2 TV-program samt ett omfattande studiematerial för enskilda och gruppstudier, började sändas 1967 och har därefter repriserats praktiskt taget varje år. Efter några år blev kursen och materialet helt dominerande inom den lokalt bedrivna invandrarundervisningen i svenska. l början av l970-talet användes Svenska för er i 73 % av samtliga invandrarcirklar. Enligt en undersökning av SR/PUB anordnades 1970/71 12 774 cirklar med 121 649 deltagare kring Svenska för er. För de följande åren har det dock inte varit möjligt att få fram tillförlitliga siffror rörande cirkelverksamheten kring Svenska för er. eftersom flera studieförbund ej särredo-

366 Vuxenutbildningen

sou 1975:28

visat cirklarna med hänsyn till de material som använts. Försäljningssiffrorna för materialet visar dock på en betydande användning. Per den 30 juni 1974 hade drygt 260 000 exemplar av lärobok 1 sålts och något färre exemplar av övningsbok I. Av de 14 ordlistor för olika språk som hör till materialet hade sammanlagt sålts ca 220000 exemplar, av dessa ca 88000 finskspråkiga, ca 23 000 serbokratiska, 15 000 grekiska och ll 000 polska. Fortfarande används Svenska för er i stor utsträckning, vilket bl. a. framgår av försäljningen mellan den 30 juni och den 1 oktober 1974, då ytterligare ca 7 000 exemplar av kursbok 1 såldes. lnvandrarna är inte bara beroende av undervisning i svenska utan är också i behov av orientering om det svenska samhället. Som en följd av kontakter mellan invandrarverket och SR/VUX producerades inom ramen för den licensfinansierade verksamheten projektet Leva i Sverige, som syftade till att ge invandrare orientering om det svenska samhället. Projektet, som började sändas hösten 1971, omfattade 12 TV-programi färg, som skildrade en jugoslavisk invandrares tillvaro och skiftande erfarenheter i kontakter med svenskar och andra invandrare, två radioserier om vardera 12 program, av vilka den ena gav sprâkträning på grundval av TV-programmens texter och den andra fördjupade de olika samhällsfrågor som fanns inbyggda i TV-serien och mera ingående behandlades i en faktabok. Den senare utgavs även ien finsk version. Till detta material anslöt även arbetsböcker, lärarhandledning, diabilder, en textbok till TV-programmen m. m. De två radioserierna har repriserats flera gånger efter 1971. Den största effekten av Leva i Sverige-projektet torde ha åstadkommits genom TV-programmen, som visserligen sänts endast under hösten 1971 men då tre gånger per vecka, varav en gång med textning på finska och en gång med svensk textning avsedd att underlätta för såväl invandrare som hörselskadade att följa med i handlingen. Antalet tittare uppgick till ca 565 000 per vecka. För att stimulera invandrare att söka sig till radioprogrammen som mera systematiskt behandlade det stoff som först presenterades i TV infördes i radio ett önskeprogram för invandrare, vilket gav dem möjlighet att dels önska skivor från sina resp. hemländer, dels ställa frågor om olika sociala och andra problem. Radioserierna i Leva i Sverige bakades tidsmässigt samman med önskeprogrammet för att därmed förmå invandrarna att även ta del av dessa program. önskeprogrammet Det vill jag hära har därefter blivit ett stående inslag i programverksamheten och kompletterats med informationer och nyheter på olika invandrarspråk. Kursboken till Leva i Sverige har per den 30juni 1974 sålts i ca 13 000 exemplar och den finskspråkiga versionen i ca 2000. Deltagandet i studiecirklar kring Leva i Sverige började blygsamt 1971/72 med l 667 deltagare men ökade för vart och ett av de följande åren: 2 764 år 1971/73 och 5 917 år 1973/74. Ett annat projekt inom invandrarundervisningen är kursen Svenska för er inom industrin, som omfattar 29 radioprogram som kan följas parallellt med eller ersätta motsvarande avsnitt av Svenska för er. Kursen började sändas hösten 1973 och kursboken såldes under första året i ca

Vuxenutbildningen 367

men kom under detta år endast i blygsam omfattning till 4 800 exemplar användning inom cirkelstudierna. Parallellt med Svenska för er har under även sänts radioserien Samtal på svenska, som anknyter till en 1973/74 textbok som under första året såldes i 2 660 exemplar. av undervisning i Invandrarna i Sverige är givetvis inte bara beroende svenska eller av orientering om det svenska samhället utan har också behov av vuxenutbildning på en mängd olika områden på samma sätt som svenskar. l samband med att Start-projektet i engelska började användas inom vuxenutbildningen uppvaktades SR/VUX av de finska föreningarna om en speciell finskspråkig version av kurs och i Sverige med önskemål studiematerial. Detta behov kunde tillgodoses när kursen hösten 1973 sändas i repris, samtidigt som den parallellt sändes även i de började andra nordiska länderna. Härigenom blev det möjligt att i Sverige vid sidan av originalversionen även sända den version av Start som sändes för finsktalande i Finland. Dessa program blev därmed tillgängliga för finsktalande i Sverige dels genom etersändningar, dels genom programkopior som kunde erhållas från AV-centraler och bibliotek. På liknande sätt är det möjligt att tillgodose de språkliga minoriteternas behov av olika vuxenutbildningskurser genom speciella, språkligt versioner, som antingen kan distribueras genom etern eller anpassade tillhandahållas inspelningar. TRU har i anslutgenom markdistribuerade ning till sin serie Arbetsmarknadskunskap producerat och sänt en speciell version. Fortsatta försök bör bedrivas på detta område för finskspråkig att ytterligare erfarenheter skall kunna vinnas. Förutsättningarna för användning av AVM för olika vuxenutbildningsinsatser riktade till invandrare är ännu alltför ofullständigt kartlagda. bedrivs av olika utbildningsanordnare, bl. a. Invandrarundervisning vissa folkhögskolor, arbetsmarknadsutbildningen och studieförbunden, inom företagsintern utbildning. Behovet av läromedel för vuxenutbildning riktad till invandrare är fortfarande stort. Planering och produktion av AVM avsedda att användas i gruppundervisning bland invandrare bör ske i nära kontakt med invandrarorganisationer och utbildningsanordnare. Ett speciellt problem när det gäller vuxenutbildning för invandrare är den isolering i vilken många invandrare lever. Detta gäller kanske i särskilt hög grad hemarbetande invandrarkvinnor som delvis på grund av språkligt har få svenska kontakter utanför familjens och den etniska handikapp krets. För dessa krävs särskilda insatser av uppsökande och gruppens stimulerande karaktär. Radio/TV kan och bör delta i denna uppgift bl. a. att sända program på invandrargruppens hemspråk och i dessa genom informera om de vuxenutbildningsinsatser som står till buds och stimulera och motivera till i sådana studier. Dessa insatser bör deltagande huvudsakligen ske inom ramen för de program för språkliga minoriteter som bör förekomma inom den allmänna programverksamheten och i programformer som har förutsättningar att nå den avsedda målgruppen. Insatser av utbildningsmässig karaktär bör däremot inrymmas i de uppsom åvilar utbildningsprogrammen. Dessa insatser kan röra sig om gifter såväl eterburna som icke eterburna undervisningsprogram. Den allmänna

368 Vuxenutbildningen sou 1975:28

programverksamheten och utbildningsprogramverksamheten bör finna fungerande former för en ändamålsenlig samverkan och ömsesidigt stöd. Sammanfattningsvis kan sägas att användningen av AVM inom vuxenutbildningen för invandrare bör inriktas på följande uppgifter:

D AVM för undervisning i svenska på olika stadier, D AVM för samhällsorientering i vid mening, D AVM som anpassar relevanta delar av vuxenutbildningsutbudet till versioner på olika hemspråk.

Dessa insatser kan göras dels i form av etersända kurser, dels i form av AVM för markdistribution.

10. l 2 överväganden och slutsatser

10.12.] A VM inom vuxenutbildningen

AVM-insatser bör utgå från samhällets övergripande mål för vuxenutbildningen. Ett av dessa mål är att överbrygga utbildningsklyftorna mellan och inom generationerna. Den största och angelägnaste är att uppgiften särskilt tillgodose utbildningsbehoven för de eftersatta i grupperna samhället, i främsta rummet personer med korttidsutbildning, fysiskt eller psykiskt handikappade samt invandrare. Ett uppfyllande av detta mål kräver stora insatser från samhällets sida av såväl kvantitativ som kvalitativ art. Kvantitativt krävs dels insatser för att bredda vuxenutbildningsmöjligheterna för fler och nya grupper som hittills stått utanför den utbildning som erbjuds från samhällets sida, dels insatser för att uppsöka, informera, stimulera och motivera eftersatta grupper för att därigenom rekrytera nya deltagare i vuxenutbildning. Kvalitativt krävs utvecklande av läromedel och undervisningsformer som är lämpade för vuxna med bristande studievana och otillräcklig motivation. Ännu återstår mycket att göra innan samhällets mål att överbrygga utbildningsklyftorna uppnåtts. Det är i detta reformarbete och i detta perspektiv samhällsinsatser i form av AVM måste ses.

D Kommittén anser således att insatser i form av AVM bör bidra till att förverkliga samhällets mål att överbrygga mellan utbildningsklyftorna och inom generationerna och att en prioritering bör göras av de utbildningsmässigt eftersatta grupperna.

Kvantitativa insatser

Den påtagligaste fördelen med att använda radio och TV för utbildningsändamål är mediernas möjligheter att nå ut till stora av grupper människor oberoende av bostadsort, utbildningsbakgrund etc. Undersökningar visar att många vuxna är intresserade av kurser i radio och TV. Hittillsvarande försöksverksamhet och erfarenheter har också visat att det i synnerhet via TV är möjligt att med utbildningsprogram nå ut till publikstorlekar som i vissa fall omfattar mellan en halv och en miljon människor.

Vuxenutbildningen 369

Alla som nås av etersända utbildningsprogram följer inte sändningarna som aktiva, regelbundna deltagare. Ungefär hälften av tittarna till utbildningsprogram brukar vara tillfälliga strötittare. Ungefär en fjärdedel brukar själva anse sig som kursdeltagare, vilket bl. a. innebär att de reglbundet följer sändningarna och använder det kursmaterial som brukar ges ut till programmen. Även om det således är den mindre delen av TV-tittarna till utbildningsprogram som kan betraktas som deltagare, så är dock denna kärna av aktiva tillräckligt stor för att motivera att etermedierna används för utbildningsändamål. Och för den del av publiken som händelsevis eller mindre regelbundet tittar på utbildningsprogrammen utgör dessa en sorts åskådningsexempel på vuxenundervisning som bör ha viss informativ och stimulerande betydelse. ElKommittén finner alltså att det finns goda skäl att använda etermedierna för att nå ut till så stora grupper som möjligt med utbildningsprogram och med informerande, stimulerande och motiverande insatser riktade fr. a. till de utbildningsmässigt eftersatta.

Vid sidan av de insatser som sedan länge riktats till enskilda studerande har under senare år utvecklats flermedieprojekt som syftat till integrering i olika former av gruppstudier. Användningen av sådana AVM-kurser har under de senaste åren ökat kraftigt, fr. a. inom studieförbundens cirkelverksamhet men även inom andra studieformer. Då deltagande i gruppstudier måste ses som en i många avseenden fördelaktigare och effektivare studieform än enskilda studier, bör insatser med AVM främst inriktas mot användning i olika former av gruppstudier, särskilt cirkelstudier. En av de viktigaste uppgifterna bör vara att med hjälp av etermediernas bidra till att stimulera enskilda människor till att genomslagskraft engagera sig i gruppstudier. Mot bakgrund av vad här sagts finner kommittén att det finns i huvudsak tre ändamål för användning av etersändningar på goda sändningstider inom vuxenutbildningen:

El Etersända program för information om och stimulans till vuxenstudier. I såväl rikstäckande som lokala eller regionala sändningar bör etermedierna användas för effektiva informationsinsatser som lämpligen kan samordnas med och stödja andra informerande och uppsökande insatser från myndigheters och organisationers sida. El Eterdistribuerade inslag i flermediesystem avsedda för olika former av gruppstudier. När dessa utbildningsprogram samtidigt vänder sig till allmänheten eller när deltagarna i gruppstudierna förutsätts följa programmen vid sändningstillfällena, måste de placeras på för flertalet tillgängliga sändningstider. När programmen är avsedda att enbart bearbetas under gruppsammankomster, kan eterdistributionen inskränkas till s. k. blocksändningar på dagtid för inspelning, kopiering och vidaredistribution genom AV-centralernas försorg. ElEterburen undervisning riktad till enskilda studerande. Detta kräver förhållandevis stort sändningsutrymme, eftersom utbildningsprogrammen med hänsyn till deltagarnas skiftande arbetstider och andra

370 Vuxenutbildningen

aktiviteter måste reprissändas på olika tider och för att erbjuda flera startmöjligheter även sändas på nytt under ett antal år. Vid sidan av eterdistribution bör emellertid enligt kommitténs bedömning även användas och utvecklas andra distributionsformer, bl. a. markdistribution av ljud- och bildprogram för olika slag av vuxenstudier. Härvid bör uppmärksammas de distributionsmöjligheter som erbjuds genom AV-centraler, bibliotek och andra av samhällets serviceorgan.

Kvalitativa insatser Breddningen av vuxenutbildningsmöjligheterna till att gälla fler vuxenstuderande och hittills eftersatta grupper ställer krav på nya läromedel och metoder som är effektiva och lämpade i förhållande till de målgrupper och de Studieformer för vilka de skall användas. Utvecklandet av nya typer av läromedel och metoder som har möjlighet att förstärka vuxenutbildningen är en angelägen uppgift i det pågående reformarbetet. AVMi olika former har inte bara distributionsmässiga utan även pedagogiska och presentationsmässiga möjligheter att lämna bidrag till olika former av vuxenutbildning. Sedd ur detta perspektiv är den försöks- och utprövningsverksamhet som bedrivits inom TRU inte ett avslutat kapitel utan en process som måste fortsätta kontinuerligt, eftersom nya erfarenheter föder nya utvecklingsmöjligheter. Det arbete som under senare år bedrivits med att utveckla AVM och som avsetts tillföra gruppundervisningen variation, konkretion och verklighetsanknytning har givit goda resultat, som i sin tur bildar utgångspunkt för ett fortsatt utvecklingsarbete rörande medieval, presentations- och bearbetningsformer. Det utvecklings-, försöks- och utprövningsarbete som normalt ingår i all planering och produktion av läromedel och som i hög grad måste prägla planering och produktion av AVM kan i synnerhet genom inriktningen på flermedieläromedel tillföra vuxenutbildningen resultat och erfarenheter som kan få betydelse för olika former av vuxenstudier och ge bidrag till den vuxenpedagogiska forskningen och metodutvecklingen. Särskilt betydelsefull måste uppgiften vara att utveckla sådana läromedel och presentationsformer som passar väl för grupper med bristande studievana och otillräcklig motivation. Lämpligt utformade AVM har visat sig ha goda möjligheter i dessa sammanhang. EI Kommittén finner alltså att det är en angelägen uppgift att fortsätta arbetet med att utveckla läromedel och metoder som är anpassade för de eftersatta grupperna. Med hänsyn till att vuxna under sin yrkesverksamma tid och genom sina olika vuxenroller skaffat sig kunskaper och erfarenheter på en mängd olika områden behöver en prioritering av insatser för korttidsutbildade inte innebära att alla dessa ligger på en elementär nivå. Inom vissa ämnesområden bör kurser därför skära genom flera olika nivåer. Det är viktigt att nivåfördelningen inte görs efter ungdomsskolans mallar. Övergången till ett system med återkommande utbildning kommer att ställa krav på läromedel och metoder som tillgodoser behov på en mängd

Vuxenutbildningen 371

områden och på flera nivåer. AVM kan vara lämpliga medel att tillgodose sådana behov. EI Kommittén anser därför att hänsyn bör tas till utbildningsbehov på olika nivåer och att produktion och övrig verksamhet inriktas på att kunna tillgodose behov inom ramen för återkommande utbildning.

Samverkansinsatser Enbart radio- och TV-undervisning har inte förutsättningar att ge alla deltagare tillräckligt aktiva och effektiva studier. l synnerhet för personer med bristande studievana och otillräcklig motivation torde enskilda studier med hjälp av radio och TV ställa alltför stora krav. Studieavbrott torde vara vanliga vid alla former av självstudier. Att integrera radio- och TV-undervisningen med lämpliga gruppstudier har därför ansetts vara en fördelaktig lösning. Härigenom förenas ljud- och bildprogrammens pedai form av variation, verklighetsanknytning och kongogiska möjligheter kretion med gruppstudiernas fördelar i form av bl. a. stöd och stimulans och tillgång till handledare/lärare. Denna kombinagenom gruppaktivitet tion mellan AVM och gruppstudier - särskilt cirkelstudier - har visat sig väl och antalet cirklar som använder AVM har under fungera mycket senare år ökat kraftigt. Detsamma gäller även inom folkhögskolan. Också inom kommunal vuxenutbildning har AVM använts när lämpligt utformade material kunnat erbjudas. av helt annat av AVM i En integration slag utgör användningen arbetsmarknadsutbildningen, som genom sin kontinuerliga intagning och har behov av självinstruerande läromedel. sitt krav på individualisering Ljud- och bildprogram i form av kassetter har visat sig med fördel kunna användas i denna utbildningsform. Utvecklandet av självinstruerande AVM kunde i och för sig erbjuda intressanta användningsmöjligheter även inom andra studieformer. Planering och produktion av AVM avsedda att användas inom olika utbildningsformer förutsätter nära samverkan med företrädare för dessa för att på bästa sätt skall svara mot de behov och produkterna förutsättningar som råder på mottagarsidan. DEnligt kommitténs bedömning är det angeläget att i nära samverkan med mottagarsidan planera och producera AVM som kan komma till användning i olika studieformer. l främsta rummet bör AVM lämpade för användning i studiecirklar framställas. Dessutom bör en vidareutveckling ske av AVM som kan integreras i arbetsmarknadsutbildning samt av AVM som i form av moduler kan integreras i kommunal vuxenutbildning, folkhögskolor och andra former av _samhällsstödd vuxenutbildning.

Stödinsatser på m0 ttagarsidan För att bästa möjliga effekt skall uppnås när det gäller de kvantitativa och kvalitativa insatserna med AVM måste vissa stödåtgärder vidtas på

372 Vuxenutbildningen

mottagarsidan. Hindren för användning av AVM inom vuxenutbildningen ligger inte främst på produktionssidan eller i distributionssystemet utan på mottagarsidan. Problemen är av vitt skilda slag men för den skull inte specifika för just användningen av AVM. För all vuxenutbildning uppstår de flesta problemen i det yttersta ledet, där läromedel, lärare, metodik, hjälpmedel osv. direkt möter mottagarnas högst varierande förutsättningar och behov eller bristande studievana och otillräcklig motivation. Erfarenheterna av den bedrivna verksamheten och de speciella användningsundersökningar som gjorts visar att förutsättningarna är ganska goda att i olika former av organiserade gruppstudier ta emot och spela upp ljudprogram. Den anskaffning av ljudbandspelare och ljudkassettspelare som i ökad omfattning skett under senare år torde av allt att döma fortsätta. Bandförsörjningen via AV-centraler och andra förmedlande instanser fungerar också tillfredsställande. Användning av AVM i form av ljudprogram erbjuder därför rent tekniskt/praktiskt inte några större problem. Produktion och distribution av kurser med ljudinslag kan därför fortsätta som tidigare och utvecklas vidare. På videosidan är situationen en annan. Tillgången på apparatur för mottagning och uppspelning av TV-program är blygsam och ojämnt fördelad. Kommunal vuxenutbildning, folkhögskolor och arbetsmarknadsutbildning har förhållandevis god tillgång till sådan teknisk apparatur. Situationen är emellertid en annan bland studieförbundsavdelningarna. De senare kan visserligen i viss utsträckning låna apparatur som finns inom men inte heller skolväsendet, detta låter sig alltid göra, eftersom skolorna ogärna lämnar ut denna dyrbara utrustning till andra organisationer och inte gärna utanför skolans lokaler. Studieförbunden saknar i stort sett egna medel för anskaffning av sådan utrustning. Detta är ett problem som måste lösas, lämpligast genom att bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet höjs så att tillräckliga medel görs tillgängliga för anskaffning av apparatur för mottagning och uppspelning av ljudoch bildprogram. Man kan också tänka sig att det under ett övergångsskede och för att möjliggöra försöksverksamhet tillskapas en central resurs för utlåning eller förhyrning av uppspelningsapparatur till olika utbildningsanordnare, framför allt studieförbund. Videokassettekniken har under senare år utvecklats mycket snabbt, och videokassetterna har genom försök och tillämpad användning visat sig ha både pedagogiska och hanteringsmässiga fördelar av stor betydelse för utbildningen. Den anskaffning av apparatur som sker lokalt bör därför inriktas mot videokassettspelare. Innan tillgången på apparatur för mottagning och uppspelning av TV-program nått tillräcklig omfattning bör man dock på producentsidan _se till att sådana TV-program som lämpar sig för gruppstudier men som på grund av apparatbrist inte kan komma till användning i större utsträckning inom gruppundervisningen på lämpligt sätt kan tillhandahållas i form av filmkopior eller andra användbara medier.

El Enligt kommitténs bedömning måste åtgärder vidtas för att lösa frågan om framför allt studieförbundens möjligheter att anskaffa utrustning

Vuxenutbildningen 373

för uppspelning av videogram. Detta bör främst ske genom att medel anslås inom ramen för anslaget till studieförbundens pedagogiska verksamhet. Som ett led i försöksverksamheten bör även prövas möjligheten att skapa en central resurs för utlåning eller uthyrning av sådan apparatur. Ett ofta anfört hinder för användning av AVM är lärarnas och cirkelledarnas eller studieorganisatörernas bristande vana vid dessa medier. Utbildning och inskolning av lärare och cirkelledare m. fl. bör givetvis ske genom resp. utbildningsanordnare, organisation eller institution för lärar- och cirkelledarutbildning såväl generellt som vid installation av nya kurser. l ett första skede kan det dock vara befogat med insatser från AVM-producentsidan för att hjälpa till med denna utbildnings- och inskolningsuppgift. I första hand bör genom sådana centrala åtgärder bedrivas utbildning riktad till organisationernas och institutionernas egna utbildare, varigenom en flerstegsprocess kan igångsättas.

DEnIigt kommitténs bedömning bör under ett övergångsskede göras centrala insatser för att hjälpa till med utbildning av personal inom organisationer och institutioner som avser att använda AVM i sin utbildningsverksamhet. Kommittén bedömer liksom TRUVUX och flera remissinstanser rörande TRU Izs andra betänkande den regionala kontaktverksamheten som en viktig förutsättning för kontakt med och stöd till utbildningsanordnare på lokalplanet. ElKommittén anser därför att ett nät av regionala konsulenter bör byggas ut att omfatta hela landet. Stödåtgärder på mottagarsidan behövs för såväl organiserade gruppstudier som för enskilda studier. Sämst lottade torde i flera avseenden de enskilt studerande vara, vilka i stort sett är hänvisade till sig själva utan större möjlighet att få råd och hjälp i olika avseenden från kursledningen för radio- och TV-undervisningen. För dessa studerande bör enligt kommitténs bedömning vidtas vissa åtgärder för att förbättra studiesituationen. Den viktigaste insatsen torde vara att på olika sätt stimulera enskilda studerande att delta i organiserade gruppstudier. Ett sådant syfte bör även ligga bakom de åtgärder som berörs i det följande. Biblioteket är på lokalplanet ett av de viktigaste serviceorganen för enskildas bildnings- och kultursökande. Utvecklingen av bibliotekens uppgifter till att i ökad utsträckning gälla förmedling av AVM bör påskyndas. I samband härmed bör även prövas olika former för rådgivning och handledning vid studierna. D Kommittén anser att bibliotekens resurser bör förstärkas i fråga om möjligheterna att förmedla AVM samt att i lämplig form tillhandahålla rådgivning och handledning för vuxenstuderande. En annan möjlighet att stödja vuxenstuderande är att i samband med vissa större etermediekurser anordna veckoslutskurser eller andra slags

374 Vuxenutbildningen

träffar som ger direktkontakt med lärare/handledare och andra studerande och tillfälle till diskussioner, uttalsövningar och konversationsträning i språkkurser, grupparbeten av olika slag osv. Sådana kurser har anordnats i samarbete mellan länsbildningsförbund, studieförbunden lokalt och folkhögskolor i samband med vissa radio/TV-kurser och visat sig mycket begärliga och nyttiga för de vuxenstuderande. Cl Kommittén anser att kurser, t. ex. i form av korta ämneskurser vid folkhögskolor, bör kunna anordnas för deltagare i radio/TV-kurser på samma sätt och enligt samma villkor som FÖVUX föreslog rörande kombinationen cirkelstudier/folkhögskolekurser.

10.122 A VM inom vuxenutbildningen bland handikappade Mål kommitténs uppfattning måste det övergripande målet vara att Enligt där alla, utifrån sina specifika förutsättningar, kan skapa ett samhälle fungera på ett aktivt och meningsfullt sätt. Detta måste gälla även de grupper som nu är mest eftersatta i dessa avseenden. Vuxenutbildningen är ett viktigt instrument för att skapa förutsättningar för en sådan integration. Därför måste vuxenutbildningsutbudet utformas så att det kan nå alla människor, även dem som tillhör olika handikappgrupper.

Behov av insatser Brister inom vuxenutbildningen bland handikappade liksom behov av insatser med AVM har konstaterats. Det framgår klart att ljud- och bildprogram samt flermediematerial har unika förutsättningar att förbättra de handikappades utbildningsmöjligheter. Mot den beskrivna bakgrunden anser kommittén att AVM-insatser inom handikappområdet bör inriktas på följande uppgifter:

ElDet ordinarie kursutbudet anpassas till olika handikappgruppers behov. Detta innebär att kursutbudet görs tillgängligt för fler människor genom viss bearbetning, t. ex. textning av TV-program, talböcker, punktskrift, språklig bearbetning, alternativ programlängd och informationstäthet, inslag i TV-program på teckenspråk. Här finns det direkta önskemål: från de hörselskadade och döva om fler textade TV-program, från de synskadade om fler anpassade talböcker och om material överfört till punktskrift, från dem som arbetar bland psykiskt utvecklingsstörda om t. ex. rörlig bild som när det gäller tempo, informationstäthet och språklig utformning är anpassad efter de utvecklingsstördas behov. El Särskild produktion för grupper med speciella perceptionssvårigheter. Detta innebär ett utvecklingsarbete där man försöker experimentera sig fram till nya pedagogisk/metodiska modeller. Även här finns direkta önskemål framförda: från de döva om t. ex.

Vuxenutbildningen 375

språkprogram utformade efter gruppens behov och där teckenspråk används, från dem som arbetar bland utvecklingsstörda om speciella produktionsinsatser av mer experimentell karaktär. Ellnformation om handikapp till allmänheten, till föräldrar, personal, cirkelledare osv. Även här finns direkta önskemål dokumenterade. De handikappades isolering till följd av kommunikationssvårigheter försvåras ytterligare genom omgivningens bristande kunskap om och förståelse för de handikappades situation. Detta förhållande kan påverkas genom informativa radio- och TV-program. Det är också angeläget att handikapproblematiken tas upp i vanlig programproduktion, att t. ex. rörelsehindrade eller personer med talsvårigheter får medverka i program. Kommittén anser det självklart att både och andra

eterdistribution

distributionsformer utnyttjas när det gäller ljud- och bildprogram producerade för handikappade.

Arbetets karaktär Erfarenheterna av användandet av AVM i undervisningssammanhang bland handikappade är hittills begränsade. Därför är det nödvändigt att all produktion av material för dessa grupper sker stegvis och betraktas som ett kontinuerligt försöks- och utvecklingsarbete. Kunskapen om olika handikapp finns i första hand inom handikappgrupperna och hos de pedagoger som arbetar bland handikappade. Produktionen måste ske i en ständig dialog med de handikappade själva och med pedagoger verksamma inom området. En verksamhet som så tydligt har karaktär av experiment- och utvecklingsarbete kräver speciellt stora resurser på kontakt- och utprövningssidan. På detta område där resurserna hittills varit så begränsade och erfarenheterna så små, är det angeläget att samarbetet mellan olika läromedelsproducenter och forskare förstärks. Det innebär att det behövs resurser för ett väl utbyggt kontaktnät till andra som bedriver utvecklings- och produktionsarbete samt forskning på området. Det bör dessutom finnas resurser för en utåtriktad konsultverksamhet för att de erfarenheter som samlas både på den tekniska och på den pedagogisk/ metodiska sidan skall komma andra organisationer och institutioner till del. Ett väl utbyggt kontaktnät med handikapporganisationerna, studieförbunden, folkhögskolorna osv. är en förutsättning för kontinuerlig information om de behov som finns inom varje handikappgrupp. Det krävs speciella resurser för att en sådan kontaktverksamhet skall fungera. De särskilda informationsinsatser som behövs för att nå de olika handikappgrupperna måste i första hand gå via handikapporganisationernas egna kanaler. Det innebär att det måste finnas speciell kunskap om hur handikapporganisationerna fungerar och om deras samarbetsmönster med olika studieorganisatörer. l ett uppbyggnadsskede är det av största vikt att ta så aktiv del som

376 Vuxenutbildningen

möjligt i inskolningen av cirkelledare och lärare eftersom den ger en mängd erfarenheter, både praktiska och metodisk/pedagogiska, om pro-

blemen i. cirkelarbetet. Här liksom på informationssidan krävs det

personella resurser med de speciella kunskaper och erfarenheter som nämnts. För att AVM skall kunna användas inom de handikappades utbildningsverksamhet krävs att de har tillgång till apparatur för uppspelning av ljud- och bildprogram. Detta framstår som särskilt viktigt för de grupper som på grund av sina handikapp är helt beroende av ljud- eller bildprogram. D Kommittén anser det vara angeläget att det i samband med planering och produktion av AVM för handikappade finns tillräckliga resurser för kontakt, information och samverkan med bl. a. de handikappades organisationer. D Kommittén finner det även angeläget att samhället vidtar effektiva åtgärder för att förse de handikappade med apparatur för uppspelning av ljud- och bildprogram.

10.123 A VM för invandarare Insatserna i form av AVM för invandrare har hittills varit ganska begränsade. Några radio- och TV-kurser i svenska och i Samhällsorientering för invandrare har varit flitigt utnyttjade. Men ännu återstår mycket att göra för att erbjuda de språkliga minoriteterna i Sverige liknande möjligheter till vuxenutbildning som står den svensktalande befolkningen till buds. Invandrarna är inte bara beroende av undervisning i svenska och i svensk samhällskunskap utan också av vuxenutbildning inom en mängd ämnesområden och yrken. Utbildningen för invandrare bedrivs av flera olika utbildningsanordnare, men behoven av läromedelsoch av metodutveckling är stora. Inom detta bristområde bör AVM utvecklas för att lösa angelägna utbildningsbehov. D Kommittén finner det angeläget att speciella AVM utvecklas för olika ändamål inom invandrarundervisningen och att så stor del som möjligt av de för vuxenutbildningen producerade AVM-produkterna anpassas på lämpligt sätt för att komma till användning även inom utbildningen för invandrare.

sou 1975:28 377

-

11 distributionsformer videogram

Nya

och kabel-TV

11.1 Sammanfattning

Videokassettens användning är svår att överblicka. Många initiativ har tagits och punktinsatser har gjorts. Endast ett fåtal större utbildningsinsatser har genomförts och utvärderats. De utländska erfarenheter som redovisas berör utbildningsområdet medan några exempel från Sverige även berör information/marknadsföring, intern utbildning och kultur/underhållning. Allmänt kan sägas att videokassetten i ökande utsträckning används inom utbildnings- och kultursektom såväl i utlandet som i Sverige. vid årsskiftet över 3 000 l Sverige fanns 1974/75 enligt uppgift videokassettspelare i bruk, främst i industrin, skolor och landsting (sjukvården). Kommittén, som enligt sina direktiv skall beakta även andra distributionsformer än eterdistribution, har gjort försök med program på videokassett i aktiviteter med både barn och vuxna. Erfarenheterna av videokassetter inom utbildningsområdet är fortfarande alltför begränsade för att tillåta långtgående slutsatser; det gäller särskilt program, som producerats direkt för kassettanvändning. Så långt materialet medger är dock erfarenheterna positiva och visar på stora möjligheter för videokassettekniken. För en teknisk beskrivning av videogram hänvisas till avsnitt* 5.2.3. Den snabba utvecklingen inom den nya kommunikationsteknologin kommer att ha konsekvenser också för utbildningsområdet. De flesta bedömare i både Europa och USA anser att det är först med videoskivan som det stora genombrottet för videoindustrin kommer att ske. Med stöd av vissa internationella erfarenheter konstaterar kommittén att det finns risk för att videoindustrin blir dominerad av kortsiktiga kommersiella intressen. De erfarenheter som redan gjorts liksom de tendenser som kan utläsas för framtiden visar på behovet av samhällsansvar för produktion, distribution och användning av program på videokassett och videoskiva. Kabel-TV startade för ca 25 år sedan i USA som ett centralantennför att förbättra mottagningen av TV-signaler i områden där det system var svårt att få signalerna att gå fram till TV-apparaterna. Idag används kabel-TV som ett lokalt medium på många håll i världen dels för sändning av egna eller bandade program, dels för distribution av grannländers pågår även med flerkanaliga system där program. Experiment

378 Nya distributionsformer

man kan delta i omröstningar hemifrån eller få trycksaker distribuerade genom kabelsystemet. TRU har tillsammans med SR och Kiruna kommun i två omgångar gjort försök med kabel-TV-sändningar i en del av Kiruna. Tonvikten har legat på lokalproducerade program. Utrustningen har varit förhållandevis enkel, personalen fåtalig och i den senare försöksomgången har flera program producerats av ortsbor, som fått lära sig produktion och programregler under en veckoslutskurs. _ Av utvärderingen av den första försöksperioden (24 jan.-16 maj 1974) framgår bl. a. att nära 90 % av de tillfrågade önskade en fortsättning av försöket. Kabelvisionsprogrammen lockade tittare framför allt bland sådana som annars skulle ha sett förströelseprogram i riksprogrammen från SR eller inte ha sett på TV alls. Programmen intresserade i stor utsträckning lågutbildade som annars är svåra att nå med samhällsinformation. Den största förtjänsten med programmen ansågs vara att Kabelvisionen tagit upp lokala frågor och att man låtit Kirunabor medverka i programmen. Preliminära utvärderingsresultat från den andra försöksperioden visar att även denna gång har publiken högt uppskattat de program som sänts. De tekniska och programmässiga ofullkomligheterna är snarare till fördel än till nackdel, eftersom de förstärker programmens intryck av spontanitet och närhet till tittarna. Publikmätningarna visar på något lägre men mer konstanta tittarsiffror jämfört med den första försöksperioden. Områdets begränsning och den korta försöksperioden har varit de största nackdelarna. Det fortsatta försöket har bekräftat att bra produktionsresultat kan åstadkommas även under begränsade tekniska, ekonomiska och personella förhållanden. TRU-kommittén drar den generella slutsatsen av de båda försöksperioderna att kabel-TV som den har använts i Kiruna bör betraktas som ett självständigt medium jämfört med den vanliga televisionen. Kabeltelevisionen är varken en ren utbyggnad eller en miniatyrversion av riks-TV. Den bör i första hand utnyttjas för sådana uppgifter som riks-TV inte kan utföra: att nå speciella grupper snarare än en allmän publik, att betona den lokala anknytningen och utifrån ett lokalt söka skapa perspektiv förståelse för generella problem. Kabel-TV bör framför allt göras tillgänglig för dem som inte har tillgång till några andra uttrycksmedel. Den bör användas för utbildningi vid betydelse och för att ge möjlighet till vidgad debatt om samhälle, konsumtion etc. Slutligen anför kommittén att det skulle vara av värde om ett till tiden, området och innehållet mer omfattande försök genomfördes med bl. a. erfarenheterna från Kiruna-försöket som utgångspunkt.

Nya distributionsformer 379

11.2 Videogram

l1.2.l Inledning

TRU Il har i direktiv och budgetpropositioner fått i uppdrag att beakta särskilt videogram. Kommittén har försökt lösa nya distributionsformer, denna sätt. Ett första led har varit att inhämta uppgift på flera information om vad som sker utomlands genom tillgänglig litteratur, i mässor etc. För det andra har TRU bedrivit en begränsad deltagande försöksverksamhet för att undersöka videokassetteknikens praktiska användbarhet. I detta avsnitt av den utländska utvecklingen inom görs en redovisning videokassettområdet såsom kommittén har haft möjlighet att följa den. Eftersom videokassettekniken har använts i praktisk drift under så kort tid har kommittén inte ambitionen att försöka ge en uttömmande redovisning. Syftet är i stället närmast att ge ett antal exempel på inom olika områden. Redovisningen avser i huvudsak utanvändning men några exempel ges även på användning inom t. ex. bildningsområdet, kulturområdet. Detta motiveras av att några skarpa gränser inte kan dras mellan kultur och utbildning vad gäller teknik och programmaterial. TRUs försöksverksamhet med videokassetter har i huvudsak syftat till att pröva videokassetteknikens möjligheter i olika användarsituationer. som har utnyttjats har till största delen varit Det programmaterial program som ursprungligen producerats för eterdistribution. TRU producerar nu också material direkt för videokassettanvändning. Avslutpå den fortsatta utvecklingen. Dessa ningsvis ges några synpunkter måste omgärdas med reservationer. Området är så svåröversynpunkter skådligt att alla försök att blicka in i framtiden måste få en viss spekulativ karaktär. Kommittén har dock bedömt det som angeläget att ge och risker med en ökad användning av synpunkter på både fördelar videogram.

1 1.2.2 Videokassetter i utlandet

Videokassetteknikens och användningsområden har framför möjligheter i de länder som har tillverkning av videokassettspelare, dvs. allt prövats av utrustning har antingen dotterföre- USA och Japan. Flera fabrikanter eller nära samarbete med företag som producerar och försäljer tag De flesta projekt med videokassetteknik har program på videokassetter. hittills genomförts inom den privata sektorn.

Utbildning inom vârdselctorn

ett dotterföretag till ett stort multinationellt reklamföretag, Synapse, med American Academy of J Walter Thompson i USA, har i samarbete Family Physicians startat ett reklamfinansierat videokassettprojekt. 4 000 av föreningens 29 000 läkare är med i verksamheten. Ett annat AVENS (Audivisual Education in Neuroflermedieprojekt, kombinerar videokassetter med stillbilder och tryckt material. surgery)

380 Nya distributionsformer

Målgruppen är begränsad till specialister inom neurokirurgi. Programmen har stora ambitioner vad gäller innehåll och pedagogisk En uppläggning. demonstration av en ny operationsteknik kan kompletteras med kritik och diskussion av operationssättet. Wollensak Video Learning System har börjat produktion av program, som behandlar teori och praktik vid kontroll av infektioner. Programmen, som kompletteras med lärarhandledningar och övningshäften, riktar sig till vårdpersonal på sjukhem, kliniker, daghem, ålderdomshem etc. Videorecord Corporation of America, VCA, har gjort övningsmaterial för vårdyrkesutbildning. Ett ”paket består av en videokassett med instruktion i hur man gör intravenösa och dessutom injektioner de hjälpmedel som behövs för att övningen ska kunna göras i enlighet med instruktionerna. Man räknar med att praktiktiden sätt kan på detta förkortas. l flera länder har man också satsat starkt på den motiverade målgruppen nyblivna föräldrar. Ett franskt företag, Pro Maman, har utrustat 140 BB-avdelningar på sjukhus med videokassettspelare. Programmen omfattar såväl instruktioner som reklaminslag. Ett amerikanskt företag, Caravatt Kleiman, har producerat en rad program med teman som: vad gör man då babyn skriker, vanliga problem vid amning, olika typer av barnolycksfall. Programbanken är tänkt att fungera som en uppslagsbok för nyblivna mödrar - ett videolexikon”. Med hjälp av ett indexsystem kan man ”slå upp”, dvs. spola fram eller tillbaka, till det avsnitt som man är intresserad av. Programmen finansieras med reklam.

lntemutbildning pa företag

Ett annat område där videokassettekniken prövats istörre är omfattning intern inom utbildning företag. Ofta har videoutrustningen installerats för att användas för information eller och har sedan marknadsföring också tagits i bruk för utbildningsändamål. Den största investeringen har gjorts av Ford Motor Company, som försett 5 300 återförsäljare med videokassettspelare och TV-apparater. Videoutrustningen används för reklam riktad direkt till konsumenten, för ”produktinformation” riktad till försäljare och för utbildning i försäljningsteknik. Utbildningsprogrammen för försäljare använder s. k. spelteknik. Försäljaren ”agerar mot personer i kassettprogrammet och ”svarar” genom att välja mellan de två olika ljudkanalerna på spelaren och får antingen en kommentar till det ”rätta” svaret och nya instruktioner på den ena kanalen eller viss rådgivning med förslag att repetera vissa avsnitt på den andra. Till programmen hör även tryckt material, och försäljaren uppmanas att söka svar på vissa frågor i texten. Coca-Cola har låtit utarbeta ett utbildningssystem med videokassettspelare, ljudkassettspelare med fyra kanaler och texthäfte. På videokassetten presenteras dramatiska situationer, problem och frågor i olika former. Eleven kan välja mellan fyra olika svar och varje svar motsvaras av en kanal på ljudkassettspelaren, som ger återkoppling till respektive

Nya distributionsformer 381

svar. Ibland uppmanas eleven att utföra vissa uppgifter i arbetshäftet. Liknande system har också utarbetats av andra företag.

Högskoleu tbildning Universitet och högskolor i olika länder prövar också videokassettens möjligheter i undervisningen. I läkarutbildningen i Rotterdam i Holland finns ett väl utvecklat system med undervisning på videokassetter i olika former. Bl. a. har läkarintervjuer med patienter bandats för att senare fungera som diskussionsunderlag för eleverna. The Open University i England övervägar att investera i videokassettspelare till de 250 studiecentralerna. Den Super-S-utrustning som tidigare använts har inte fungerat tillfredsställande, och inga nya program överförs till Super-8. The University of Arizona jämför sig självt gärna med The Open University. Universitetet har startat distansundervisning med möjlighet för studerande att bedriva sina studier hemma med hjälp av videokassetter och tentera utan att ha tagit del av undervisningen på själva universitetet. De program som utnyttjas är inspelningar som utgjorts av bl. a. föreläsningar.

Un gdomssko Ia Stora satsningar på försök med videokassetteri undervisningen har också gjorts inom ungdomsskolan. Mediecentralen i Granite School District strax utanför Salt Lake City har träffat_ avtal med distributörer av utbildningsfilm - bl. a. de två största, Encyklopaedia Britannica Films och Coronet, som tillåter kassettkopiering och distribution till skolorna i distriktet. Lärarna på varje skola väljer ut filmer ur arkivet. Enskilda lärare har också möjlighet att låna mer lågfrekventa program från arkivet. Staten New York har startat ett projekt med syfte att lösgöra läraren från en del av undervisningen för att han ska få mer tid att ägna åt olika elevers individuella behov. Försöksverksamhet har börjat med program för en hel årskurs,. och man planerar en utvidgning av försöket. Programmen eterdistribueras på natten, och inspelning och kopiering görs med tidsinställda videokassettspelare på skolornas ”mediatek”. Skolbarn mellan åtta och tio år på Madeira och angränsande öar har från och med 1974 kunnat ta del av fastlandets skol-TV-program med hjälp av videokassettspelare. Portugals skol-TV producerar heltäckande kurser för tio ämnesområden på mellanstadiet. Produktionerna överförs till kassetter som flygs över till öarna och vidarebefordras till de skolor som är inbegripna i projektet. På kvällar och veckoslut kommer barnens föräldrar och andra vuxna till skolan för att se programmen. Portugisiska

utbildningsdepartementet har beslutat utöka verksamheten.

Vuxenutbildning Någon omfattande verksamhet med videokassetter i vuxenutbildningen har ännu inte börjat.

382 Nya distributionsformer

l Frankrike antogs 1971 en ny lag om återkommande utbildning. Varje företag med flera än 10 anställda skall avsätta en procent (två procent 1976) på lönesumman till utbildningsinsatser. Man tror att detta kommer att innebära att audivisuella hjälpmedel kommer att användas i mycket större utsträckning för både speciell yrkesträning och kurser av mer allmän karaktär. Även i Tyskland räknar man med en kraftig ökning av användningen av audiovisuella medier i satsningar på vuxenutbildningen. Lufthansa och Siemens t. ex. har redan framställt mer än 100 kurser för sina anställda, och flera produktionsföretag samordnar beställningar och gör produktioner som finansieras av flera olika företag.

Kul turomrâdet

När det gäller produktioner inom kulturområdet betonas vikten av att få

fram en ny typ av program speciellt ämnade att användas på videokassett eller videoskiva. Music Corporation of America, som har rätten till flera tusen program på film och videoband, förbereder produktioner speciellt för videoskiva. Filmverkstäder i flera länder har också börjat att pröva video som komplement till film och ordnar visningar på videokassett. Produktionerna utgörs ofta av korta avsnitt och utformas som debattinlägg. Kulturdepartementet i Frankrike startade 1972 ett institut, Centre National pour ?animation audiovisuelle, som bedriver försöksverksamhet med enklare produktionsutrustning. Man har tagit initiativ till s. k. videoverkstäder, och institutet har också givit anslag till experimentproduktioner inom kulturområdet. Ett av institutets projekt avser en försöksverksamhet för utvecklingsstörda barn. Barnen får hjälp med att använda videoutrustningen och videofilma själva. På en videokassettspelare kan de se om produktionen flera gånger och samtala om den med handledaren och kamraterna. Canadian Film Board har sedan 1967 prövat nya metoder att använda film och video för att medverka till bättre kommunikation mellan människor. Vidéograph i Montreal, som startade 1971 på initiativ från Canadian Film Board, omfattar en videoverkstad, ett videotek (videobibliotek), med visning både för enskilda och för små grupper och en s. k. videoteater.

Distribution I den kommunala vuxenutbildningen i Kanada (Community Colleges) spelar biblioteken en viktig roll, och flera av dessa har anskaffat videokassettspelare och bygger successivt upp banker med främst utbildningsprogram. Flera av produktionerna från Canadian Film Board, som hittills distribuerats på film till biblioteken, kopieras nu över till videokassetter. I USA har radioföretaget CBS kommit överens med

det statliga

arkiveringsinstitutet om att alla nyhetssändningar får kopieras och distri-

Nya distributionsformer 383

bueras till universitet och folkbibliotek för studier och på videokassett forskning. Public Television Library, som är ett dotterföretag till det statliga Public Broadcasting Service (PBS), erbjuder amerikanska bibliotek att eller låna som av PBS. Programmen har köpa program producerats för icke-kommersiell användning inom bl. a. utbildningsomproducerats rådet. Biblioteken erbjuds också program från andra företag. Företag som tidigare helt inriktat sig på distribution av undervisningsfilmer erbjuder nu också filmerna på videokassett. Encyklopaedia Britannica som troligen har världens största bank av undervisningsfilmer och har gått ihop med WH Smith, Englands största trycksaksdistributör bildat bolaget Transmedia Ltd och förbereder en stor satsning på videomarknaden, bl. a. med program speciellt producerade för användning på videokassett eller videoskiva. Time-Life-koncernen har startat ett videoföretag, Time-Life-Video, som vänder sig till företag, utbildningsinstitutioner och statlig verksamhet, men man räknar med en kraftigt ökande distribution till allmänheten i framtiden. Videogrammes de France har bildats av det statliga radio- och TV-bolaget ORTF och Librairie Hachette och får därmed nästan en monopolställning på videoområdet i Frankrike. Liksom andra företag inväntar man videoskivan för de stora projekten.

1 1.2.3 Videokassetter i Sverige Vid årsskiftet 1974/1975 fanns över 3 000 videokassettspelare i bruk i Sverige - främst i industrin, skolor och på sjukhus. Videokassettspelare används också på hotell, restauranger, barer, klubbar, på båtar och i bussar, på utställningar, i affärer och av resande försäljare etc. Sjömän på svenska fartyg (ca 17 000) blir lätt isolerade från nyheter och händelser i hemlandet och har dessutom svårt att vidareutbilda sig. Efter vissa svårigheter med upphovsrättsproblem och ekonomi har Handelsflottans välfärdsråd börjat distribuera videokassetter till 190 av de ca 300 fartyg som är inbegripna i projektet (mars 1975). En kassett med aktualiteter och sportprogram från SR skall levereras varje vecka. I planerna ingår också att 10 kassetter med underhållning, reportage och utbildningsprogram skall distribueras minst två gånger i månaden. Under 1970-talet har en videoindustri börjat utvecklas i Sverige och omfattar f. n. ett tjugotal företag varav en del f. d. filmbolag. Några av företagen har utrustning för både produktion och kopiering av kassetter. De produktioner som gjorts hari de flesta fall avsett information/reklam, marknadsföring och försäljning.

Inom utbildningsområdet har nägra videokassettprojekt genomförts. I

följande avsnitt ges en översikt över den hittillsvarande verksamheten med videokassetter i Sverige.

384 Nya

distributionsformer sou 1975:28

Information och marknadsföring

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) har undersökt företagens intresse för videokassetteknik. Av de 682 företag som svarat (ungefär lO % av ca 7 000 tillfrågade) är det ca 230 som redan har videokassettutrustning eller avser att skaffa det.

SAF gör egna produktioner för användning inom svenska företag, t. ex.

om betydelsen av intern information eller hur man bör ta hand om en nyanställd. Man har också producerat aktuella om avtalsprogram rörelsen. Volvo, Saab och Svenska Volkswagen använder videokassettproduktioner som ett hjälpmedel i marknadsföringen. ICA gör informations- och som utbildningsprogram på videokassett används på alla distributionscentraler. Man planerar att utvidga verksamheten till 200-300 butiker. AB Skånska Cementgjuteriet säljer via kassett och lär pakethus köparna med hjälp av åtta program med att arbetsbeskrivningar själva sätta upp husen. Av produktionsföretagen är Scand-Video AB i Borås det största i Norden sedan det danska Telscan gått i konkurs. Scand-Video har producerat ett flertal program inom bl. a. för reklam/marknadsföring, konfektionsindustrin. EBAV (Esselte Bonnier Audio har förutom en mindre Visual) produktionsverksamhet också en dokumentationsavdelning med informationsservice, i första hand till Esselte och Bonniers. moderföretagen

Underhållning

Dagens Nyheter köpte i slutet av oktober 1973 Svensk Filmindustri (SF), enligt uppgift som en beredskapsåtgärd för den framtida utvecklingen inom massmedieområdet. SF bedrev under 1974 försöksverksamhet med en ”videograf på en biograf i Stockholm. 20 filmer överfördes vid starten till videokassett och ytterligare tillfördes under året. program Försöket som genomfördes i samarbete med EBAV hade som syfte att undersöka förutsättningarna för att förse med videokassettbiografer utrustning.

Intern information

Större företag använder också videokassettekniken i sin interna information. IBMs dotterföretag i Sverige i IBM Video Network”. ingår Flertalet program produceras i en studio i New York och innehåller information från till moderföretaget dotterföretaget. Några få provproduktioner har gjorts av svenska IBM. Även Volvo har gjort försök med förintern videokassettspelare information. Volvochefen hälsar nyanställda välkomna per videokassett och på dotterföretaget Bolinder-Munktell i Eskilstuna har man prövat att använda videoprogram ungefär som en intern tidning.

Videogram är samlingsnamnet för programproduktioner som lagras på band eller skiva. avsedda att spelas upp via en TVupparat. Det gäller videoband. videokussetter och videoskivor. Bilden visar de tvâ videokzw settsystem som används mer zillmänt i Sverige idag. dvs. U-mutic (ovan) och VCR (t. 11,). Bilden nedan visar en videoskiva med skivspelare.

un... InIi-ormløu-xmunu

IILEFUIIII Palema:

TRU i barnverksamhet har gjort försök med videokassettspelare på bibliotek, i bokhus och i daghem. I Örnäsets Stadsdelsbibliotek i Luleå tittar barn på TRUis OM-program.

Nästan alla AV-centraler bandar radioprogram och över hälften bandar även TV-program. Bilderna visar ljudbandkopiering pá AV-centralen i Växjö (ovan) och videokopiering på AV-centralen i Stockholm (t. h.).

Videogram kan ha många användningsområden. Vid förlossningsavdeixiingen på Regionsjukhuset i Linköping tar nyblivna mödrar del av ett program om spädbarnsvård (t. h.).

Nya distributionsformer 385

Utbildning

lnom utbildningsområdet har produktionen genomförts inom både privat och offentlig sektor. 100 bank- och posttjänstemän har utbildats i att handha sedelautomaten Bankomat och sköta alla redovisningsrutiner med program på videokassett och kompletterande övningshäften. Materialet är gjort för individuell användning. Banker och postkontor har framhållit att en av fördelarna har varit att utrustningen fanns till hands då expeditionsarbetet medgav tid för studier. Ett program består av flera korta avsnitt, och efter varje avsnitt skall eleven lösa en övningsuppgift, som finnsi det kompletterande texthäftet. Till varje uppgift hör ett antal alternativa svar. När eleven valt det svar han tror är det rätta, styrs han via räkneverket på kassettspelaren till ett visst avsnitt i programmet. Väljer eleven rätt svar, går han vidare till nästa problem. Väljer han fel svar, styrs han till en förklaring eller fördjupning av det avsnitt han just Därefter går undervisningen vidare med ny dirigering via genomgått. kassetten. Då den nya konsumentköplagen trädde i kraft fanns ett akut utbildnings- och informationsbehov bland bilbranschens anställda. Motorbranschens Riksförbund och Bilindustriföreningen tog då initiativ till ett utbildningspaket som innehöll bl. a. videokassettprogram med praktiska exempel och intervjuer. Distribution och visningar organiserades genom radiohandeln. Efter tre månader hade branschens ca 10000 anställda tagit del av denna utbildning. Första hjälpen vid olycksfall” heter ett läromedelspaket tänkt för allmänt bruk med anledning av den nya arbetarskyddslagen. Det innehåller två videokassetter och ett instruktions- och arbetshäfte. Materialet har producerats av Scand-Video i samarbete med Svenska AB Philips. Kassetterna innehåller korta avsnitt på mellan 6 och 15 minuter med instruktioner för hjälp vid skadechock, blödningar, medvetslöshet etc. Ecumedia, som ägs av bokförlaget Verbum och Stiftelsen Kyrkofilm, har fört över ett tjugotal filmer till videokassetter, som använts i församlingsverksamhet med konfirmander och pensionärer, söndagsskola och studiegrupper. Ecumedia fortsätter verksamheten med bl. a. produktioner för konfirmandundervisning. Produktion och distribution av videokassettprogram för ungdomsskola och vuxenutbildning har ännu inte kommit igång i någon större omfattning. EBAV har gjort några produktioner baserade på Lennart Nilssons stillbildsmaterial, Ett liv blir till. Liber Läromedel göri samarbete med några andra skandinaviska förlag en produktion om ekologi för användning i ungdomsskolan. SAF som producerar informations- och undervisningsmaterial till skolor på bl. a. stillfilm har även påbörjat produktion av program för videokassett. Inom den offentliga sektorn är det framför allt Landstingsförbundet och landstingen som har genomfört försöksprojekt. Så gott som alla landsting har köpt in videokassettspelare. Landstingsförbundets programkatalog innehåller ca 200 program, och ca 40 program nyproduceras varje

386 Nya distributionsformer

år. De flesta programmen berör fortbildning av sjukhuspersonal. De distribueras via dels interna kabelnät, där videoband- eller videokassettspelaren kan tidsinställas för sändningar vid olika tider på dygnet, dels videokassettspelare på avdelningarna. Nattpersonal kan t. ex. ta del av utbildningsprogram i pauser under nattjänstgöringen. Landstingsförbundet har gjort ett program, riktat till kökspersonal, om hantering av mat i stordrift. Programmet är gjort enbart för användning på videokassett och är indelat i sex korta avsnitt med pauser för diskussioner. Det finns önskemål om program som behandlar attitydfrågor. Många lärare i vårdämnen upplever svårigheter att undervisa i sådana frågor. Några program har producerats som underlag för samtal och diskussion, t. ex. Frågor inför döden, Att möta aggression, Min make är sjuk. Ett antal som vänder sig till patienter har också producerats. program Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning har i samråd med Landstingsförbundet framställt program för nyblivna mödrar att användas bl. a. på videokassett. Programmen behandlar den första tiden på BB, de första veckorna hemma och spädbarnets dagliga vård. En fortsättning planeras med produktioner om amning och preventivmedelsrådgivning. Flera kassettprojekt har genomförts inom försvaret. Ett har organiserats av Försvarets sjukvårdsstyrelse och berör utbildningen av de 200 assistenter som skall göra undersökningar (synprövning, hörselprövning, kroppsundersökning etc.) av blivande värnpliktiga i samband med inskrivning. På grund av att assistentbefattningen krävde en standardiserad utbildning producerades 1973 åtta videokassettprogram kompletterade med arbetshäften. Utvärderingsresultaten visar positiva reaktioner hos både elever och lärare. Kostnaderna anges på sikt bli lägre än med föregående års utbildningsförfarande. Spridda försök med videokassetteknik i undervisningen har också gjorts på universitet, lärarhögskolor och i ungdomsskolan. Pedagogiska institutionen vid lärarhögskolan i Göteborg har bl. a. utprövat en amerikansk s. k. minikurs, ”Elevaktiverande samtalsteknik, i lärarutbildningen.

l 1.2.4 TR Uss försöksverksamhet med videokassetter TRU II fick i sina direktiv i uppdrag att särskilt beakta nya distributionsformer. Flera remissinstanser framhöll i sina yttranden över TRU Izs första betänkande vikten av att bl. a. pröva videokassettens roll i undervisningen. En utvecklingsgrupp inrättades på TRU 1972 med uppgift att följa den kommunikationstekniska utvecklingen och genomföra försök med kabel-TV och videokassetteknik.

l 1.2.4.1 Förskolebarn Verksamheten bland förskolebarn har omfattat dels försök på barnbibliotek, dels ett försök i förskola.

Nya distributionsformer 387

Barnbibliotek TRU valde att starta videokassettförsöken på några barnbibliotek. Valet motiverades av att många barnbibliotek sedan länge svarat för en aktiv insats vad gäller medieutbud. Bamfilmer, barnteater, grammofonskivor, ljudkassetter och diabilder används i det dagliga arbetet på de flesta barnbibliotek. Försöksbiblioteken valdes efter bl. a. olika geografiska kriterier. Helsingborgs stadsbibliotek kontaktade på eget initiativ SÖ:s bibliotekssektion och TRU. l Helsingborg finns ett barnbibliotek, som är centralt beläget med moderna lokaler och ett fungerande samarbete med andra barninstitutioner. Samråd skedde med SÖs bibliotekssektion även vad gällde valet av Örnäsets Stadsdelsbibliotek i Luleå och bokbussen i Gällivare-Malmberget. Bokbussen är inredd för musikuppspelning, lån eller läsning av tidskrifter, tidningar och böcker och är avsedd för både _barn och vuxna. I försöken på barnbibliotek nar TRU använt båda de videokassettsystem som fanns tillgängliga hösten 1973, nämligen U-matic och VCR. Något jämförande teknisk test har inte gjorts. l stället har gjorts en allmän bedömning av varje kassettspelares förmåga att klara av de påfrestningar som det naturligt innebär om spelaren finns tillgänglig för allmänheten. På Örnäset stod en videokassettspelare med mottagare uppställd på barnavdelningen, tillgänglig för besökare i alla åldrar. På Helsingborgs bibliotek var personalen närvarande när videokassettspelaren användes, medan videokassettförsöket i Gällivare-Malmbergets bokbuss hade som en förutsättning att bokbusspersonalen skulle sköta kassettspelare och TV-mottagare. Försöksperioden valdes i samråd med biblioteken, och den sträckte sig över den aktivaste delen av bibliotekens verksamhetsår, nämligen oktober-november. I Helsingborg startades försöket redan ijuni, då formulär för utvärderingen testades. Ur det på TRU för etersändning producerade förskolematerialet valdes 25 program ut för videokassettförsöken. Programmen innehöll material som gällde kunskap, attityder och i viss mån färdigheter. Två informationsprogram om bibliotek ingick också i försöken liksom ett program med parallellt tal på svenska och finska. TRU svarade för informationen till bibliotekets personal om teknisk utrustning och programmaterial. En katalog med innehållsbeskrivning och data om de olika programmen fanns tillgänglig för både personal och låntagare/tittare.

Metodbeskrivning Datainsamling för utvärderingen av videokassettförsöken på barnbiblioteken skedde främst genom frågeformulär. I tillämpliga delar användes för försöket den metodik som utprövats av SR/PUB och TRU vid

388 Nya distributionsfarmer sou 1975:28

undersökningar av OM-programmen. Den innebär en skattning av barnens emotionella, motoriska, verbala och visuella reaktioner på programmen.

Syfte med försöken Videokassettförsöken på barnbibliotek hade två syften, nämligen att pröva funktion och innehåll. Funktionsundersökningen berörde främst bibliotekspersonalen och skulle bl. a. ge svar på om videokassettekniken är användbar för att få en breddning av bibliotekets programutbud och vilka personella resurser som krävs. Försöken fick delvis olika inriktning. Helsingborg ville bl. a. pröva skillnaden i hantering mellan videokassett och film. Försöket i Gällivare- Malmberget syftade till att undersöka om videokassettekniken var lämplig inom det lilla utrymme som bokbussen medgav och om apparaturen höll för påfrestningarna. Örnäsets Stadsdelsbibliotek ville integrera videokassettmaterialet i den normala barnbilioteksverksamheten. Innehållsundersökningen vände sig i första hand till samma målgrupper som TRU:s OM-program avser, nämligen barn i 5-7-årsåldern. TRU ville se hur program, som producerats för etersändning, kunde fungera på videokassett i biblioteken, där de används av heterogena barngrupper i lokaler där andra aktiviteter pågår.

Några erfarenheter av försöken

Samtliga de i försöken använda videokassettspelarna visade en påfallande god driftsäkerhet med genomgående god bild- och ljudkvalitet. Även videokassetterna klarade de hanteringsmässiga påfrestningarna bra. Videokassettekniken är inte personalbesparande för biblioteken. För att få en meningsfull användning krävs kunniga bibliotekarier och lekpersonal”, som är informerad om programinnehåll och kan svara på frågor i anslutning till programmen. Videokassettekniken ryms på ett smidigt sätt bland barnbibliotekets övriga rutiner. Den kan bidra till en breddning av programutbudet och en upplösning av de stora filmvisningsgrupper som uppstår på varje barnbibliotek med film på programmet. Man kan göra visningar för små grupper som själva kan påverka programvalet och därmed bli mer motiverade för visningen. Tillgången till videokassetteknik ger möjlighet till spontana visningar utan den press som bevakning av TV:s sändningstider innebär. Koncentrationen under visningarna var stor och kommentarerna många. Den vanligaste aktiviteten efter visningarna blev den som nämnts eller gjorts i programmen. Barnen ville göra sprattelgubbar, rita av sig själva i helfigur eller göra böcker. Ett sätt att mäta om videokassettprogrammen fungerade aktiverande var att undersöka om bokutlåningen påverkades av programvisningen.

Nya distributionsformer 389

Resultatet blev mycket entydigt; påfallande många böcker lånades ut i anslutning till visningarna. Uppspelning av ett kassettprogram avbryter inte andra aktiviteter som sker i bibliotekslokalerna. De barn och vuxna som håller på med annat är medvetna om att programmen alltid finns tillhands när de själva har lust att titta på dem. Repetitioner förstärker inlärningseffekten, och vid diskussioner om vad som egentligen sades eller gjordes i programmen har man stor glädje av videokassettspelarens möjligheter till återuppspelning och repetition. I Gällivare-Malmberget visade försöksresultaten att videokassetttekniken är användbar i bokbuss. Bussen behövde aldrig mörkläggas vid programvisning, och utlåning av böcker, musikavlyssning m. m. kunde pågå samtidigt. Programmen i bokbussen sågs främst av förskolegrupper. Diskussionen kring programmen skedde inte i bussen utan i förskolornas egna lokaler. De intressantaste programmen för barnen var de som hade anknytning till den egna miljön.

Förskolor Förskolorna i Helsingborg, Luleå och Gällivare-Malmberget kunde hösten 1973 kombinera biblioteksbesök med visning av förskoleprogram på videokassett. Förberedelserna inför en sådan visning, t. ex. information om programmens innehåll, skedde med hjälp av programblad och via bibliotekets personal. Uppföljning av programmen gjordes i förskolorna i form av bokläsning, ritning, lekar och musik. Förskolorna kunde på så sätt utnyttja programmen direkt i sin verksamhet och planlägga sitt utnyttjande av videokassettmaterialet under längre perioder. Undersökningar har visat att TRU:s etersända förskoleprogram i stor utsträckning används i daghem och lekskolor. Det ansågs därför angeläget att undersöka videokassetteknikens användbarhet i en förskoleinstitution. l samråd med socialstyrelsen och Stockholms stads barnstugebyrå valdes Szt Görans daghem i Stockholm för försöket. Det är i det närmaste ett normaldaghem vad gäller både storlek, lokaler och barnurval. Daghemmet har full personalstyrka och en föräldraförening. Försöket syftade till D att se hur tillgång på TRU:s förskoleprogram på videokassett på en förskola påverkade personalens uppläggning av den pedagogiska verksamheten och barnens spontana aktiviteter, Elatt registrera barnens, personalens och föräldrarnas inställning till användningen av videokassetter. ”Programbanken” omfattade 22 förskoleprogram och 8 föräldraprogram. Samma urvalskriterier tillämpades som vid försöken på barnbibliotek. En programkatalog fanns tillgänglig. De böcker som nämndesi programkatalogen fanns tillgängliga på daghemmet under försöksperioden.

“

390 Nya distributionsformer

Föräldrarna till de daghemsbarn som var 5-7 år fick också den barnkalender som TRU gav ut till de etersända programmen i det s. k. närmiljöblocket våren 1974. TRU försåg också personal och praktikanter på daghemmet med den lärarhandledning som gavs ut våren 1974 för att visa hur TRU:s barnprogram kunde användas i ett pedagogiskt sammanhang. Utvärderingen av försöket skedde främst på grundval av information från personal och föräldrar. Denna inhämtades genom observationer och intervjuer samt genom formulär med frågor om föräldrarnas attityder till videokassettspelare på daghem före och efter försöket. En gemensam diskussion mellan personal, föräldrar och TRU-medarbetare avslutade försöket.

Några erfarenheter av försöket

På S:t Görans daghem användes videokassettspelaren som vilket annat pedagogiskt hjälpmedel som helst, vilket underlåttades av placeringen i en särskild lekhall. Etersända TV-program tittade man däremot på i ett annat rum, och barnen skilde mellan att titta på TV och att arbeta med OM-programmen. Personalen utnyttjade ofta videokassettprogrammen i något ämne som blivit aktuellt för barnen. Ofta utgick samtal och lekar ifrån speciella program. Programmen visade sig kunna hjälpa till med att sätta igång olika aktiviteter. Barnen valde också själva program. Man iakttog då samma reaktioner som på barnbiblioteken: när några barn satte på ett program avbröt inte de andra barnen sin verksamhet utan fortsatte med vad de höll på med. Vetskapen om att programmen alltid fanns tillgängliga gjorde att barnen inte pressades till gemensamt tittande. Föräldrarna kunde titta på de olika programmen när de hämtade eller lämnade barnen. Hade barnen pratat mycket om ett program, hade föräldrarna möjlighet att se på programmet och därmed få del av barnens upplevelser. Det hände också att föräldrar utnyttjade programmen för att bearbeta egna problem, t. ex. hur man förbereder ett barn på att det skall få ett syskon. Attityderna till användningen av videokassettspelare och program var mycket positiva från såväl barn och personal som föräldrar. Försöket på Szt Görans daghem var alltför kort för att tillåta några slutsatser angående den metodiska användningen av videokassettspelare i det pedagogiska arbetet på förskolan. Men det gav en antydan om möjligheterna och uppmuntrar till fortsatta försök på daghem - i större skala och under längre perioder.

ll.2.4.2 Vuxenutbildning TRU I medverkade i ett par videokassettförsök. Vid AMU-centret i Norrköping genomfördes bl. a. ett försök i en sjuveckorskurs i fysik och

Nya distributionsformer 391

kemi. Dessa försök avsåg ämnesområden med övervägande kunskapsmål och färdighetsmål. TRU hade vidare metodiska erfarenheter av program på ljudband och videoband, som producerats direkt för grupparbete inom ämnesområden med tyngdpunkt i attityder och värderingar. Tillsammans gav dessa erfarenheter anledning att formulera några hypoteser för användning av program på videokassett som underlag för diskussioner och grupparbete: DProgrammen bör i allmänhet inte vara längre än 5-8 min. Det är

tröttsamt att ta del av långa, sammanhängande program i grupp;

deltagarna blir otåliga att själva få lämna bidragi diskussionen. ElProgrammen kan innehålla öppna obesvarade frågor, tillspetsningar, provocerande avsnitt med olösta konflikter, som gruppen gemensamt analyserar och bearbetar. Cl Programmen kan användas vid olika tillfällen i grupparbetet: som en intresseväckande startpunkt, som inslag då diskussionen behöver vitaliseras eller som en avslutande kommentar. El Programmen kan användas i grupp utan att särskild handledare behövs för att sköta kassettspelaren.

Föräldrautbildning För att pröva dessa hypoteser valdes sex program ut från serien Små människor och TRU:s föräldraserie 1972. Några av programmen kortades ner och andra indelades i korta sekvenser med pausmarkeringar. Programmen försågs med diskussionsförslag till olika avsnitt. På en kurs för adoptivföräldrar på Ljungskile folkhögskola sommaren 1973 prövades programmaterialet. Utvärderingen visade att alla kursdeltagare ansåg att videokassettspelaren var ett bra hjälpmedel i grupparbetet. Vid en tidigare kurs med adoptivföräldrar sommaren 1972, då etersända program från samma serie användes på en videobandspelare

utan bearbetningar eller kompletterande material, ansåg kursdeltagarna

att maskinen var för krånglig och programmen för långa att ta del av gemensamt i grupparbete. På Szt Görans daghem i Stockholm fick föräldrar och personal som deltog i åtta kvällsträffar på daghemmet välja mellan betydligt flera

programtyper. Där fanns tillgång till tidigare etersända föräldraprogram,

bearbetade barnprogram ur TRU:s OM-serie, som handlade om t. ex. sexualupplysning och invandrarfrågor, och annat filmat material. Utvärderingen skedde genom enkäter till de deltagande föräldrarna vid början och vid slutet av kursen, genom observationer och en avslutande diskussion. Samtliga föräldrar var mycket nöjda med användningen av videokassettprogrammen som startpunkt för en diskussion. Dock ansåg många varit för långa och hindrat diskussion. Flera fann att vissa av programmen det positivt att slippa kraven på förberedelser. Inte heller ledarfunktionen blev så uttalad då ingen särskild person behövdes som diskussionsledare. Vid diskussionerna användes aldrig de till programmen gjorda frågorna,

392 Nya distributionsformer sou 197533

eftersom programavsnitten gav anledning till spontant formulerade frågor, som ofta rörde detta speciella daghem.

11.2.4.3 Bibliotek Under hösten 1972 började diskussioner föras i Luleå mellan bibliotek, AV-central, TRU och studieförbund om möjligheterna att inrätta en servicecentral för vuxenstuderande. Våren 1974 inrättades särskilda studierum i nära anslutning till biblioteket och dessa försågs med ljudkassettspelare, videokassettspelare och monitorer, projektorer för film och diabilder, skrivmaskiner och dessutom apparatur för mikrofilmavläsning och taltidningsframställning. Försöket med videokassettspelare på Luleå stadsbibliotek är alltså en integrerad del av ett större försök med biblioteket som ett resurscentrum”. Försöket är indelat i tre etapper med en början i mars 1974 och kontinuerlig utvidgning under 1974 och 1975. Några huvudmål fastställdes: Elatt vidareutveckla bibliotekets medieförmedlande verksamhet och pröva biblioteket som servicecentrum för vuxenstuderande, CJ att pröva videokassettspelarens användningsmöjligheter på bibliotek,

Elatt pröva nya användningsområden, undervisningssituationer och

samarbetsformer, Elatt analysera praktiska, ekonomiska och organisatoriska faktorer i samband med försöket.

TRU sammanställde under hösten 1973 en katalog över ca 75 program som överförts till videokassett. En del av programmen hade bearbetats genom att de sekvenserats och försetts med förslag till diskussionsuppgifter, litteraturhänvisningar etc. Inom en del ämnesområden fanns redan från början flera program att mellan välja det gällde t. ex. föräldrautbildning, massmediekunskap och program för döva. Program från SR/VUX har också överförts till videokassett och tillförts programbanken. Flera av programmen är avsedda för grupparbete, andra kan användas i enskilda studier. Vissa program används tillsammans med kursböcker och studiehäften som finns på biblioteket; andra program fungerar bra utan kompletterande material. Förutom information i form av bl. a. informationsmöten, pressreleaser, affischer och informationsbroschyrer genomfördes under våren och hösten 1974 handledarkurser för studiecirkelledare och studieinstruktörer för att öka de tekniska och metodiska kunskaperna om videokassettspelare och ljudkassettspelare i gruppstudier. Till höststarten 1974 producerades ett informationsprogram som behandlade ett antal aktuella kurser från TRU och SR/VUX och med uppgifter om olika studiemöjligheter i Luleå.

Nya distributionsformer 393

Några erfarenheter av försöket

Några säkra uttalanden om verksamheten vid bibliotekets servicecentrum” kan ännu inte göras. Vissa preliminära erfarenheter kan dock redovisas. Lokalerna har utnyttjats främst av studieförbunden för olika studiecirkelträffar. Videokassettspelarna och ljudkassettspelarna har använts, t. ex. i kurserna Ut med språket, Bygd i förvandling och SR:s språkkurser. ABF-cirklar i kursen Att se vad andra hör och teckenspråkstolkning har regelbundet förlagt sin verksamhet till biblioteket och använt programmen. Program ur serien Våra massmedier har använts i den kommunala vuxenutbildningen. Tekniken har inte vållat problem, och många har utifrån sina tidigare erfarenheter av teknisk apparatur sagt sig vara positivt överraskade över att videokassettspelarna varit så stabila och lätta att hantera. Flera av dem som genomgått kurserna har senare använt sig av videokassettprogrammen i studiecirkelarbetet. Efterfrågan på program har varit stor. Särskilt program för underlag till diskussion och grupparbete i samhälls- och kulturfrågor har efterlysts. För en fortsatt försöksverksamhet diskuteras en utvidgning av programbanken med, förutom TRU-material, material från TV1 och TV2 och olika filmproducenter i Sverige och utlandet.

1l.2.4.4 Museer och utställningsverksamhet Inom museer och hos Riksutställningar pågår ett utvecklingsarbete, som gäller det pedagogiska arbetet med utställningar. Allt fler museer utformar sina utställningar för att användas i skolundervisning och vuxenutbildning. Riksutställningar och några museer har gjort försök med videokassetteknik. Riksutställningar har bl. a. prövat videokassettens möjligheter i utställningen ”Det etymologiska kvinnorovet”. En intervju med konstnären Eric Grate om tillkomsten av och debatt kring skulpturen producerades i samarbete med TRU. Västerbottens museum genomför en nyordning av basutställningen kring västerbottnisk kulturhistoria. Museet ersätter reguljära bild- och föremålsutställningar med visualiseringar och konkretiseringar av olika slag - dokumentärt material, ljud- och filminspelningar, dramatiseringar. Ett faktarum om samekultur byggdes under våren 1974. I samarbete med - TRU bearbetadcs två filmer - hur man gör sametossor resp. sameknivar som överfördes till videokassett. Programmen förkortades för att få lagom längd och bli en integrerad del av studiebesöket. Under maj-juni 1974 utprövades faktarummet om samekultur. De preliminära resultaten tyder på att videokassettekniken bidragit till förståelse av föremålen och konsthantverket och dess betydelse för samekulturen.

394 Nya distributionsformer

l 1.2.5 Synpunkter pâ den fortsatta utvecklingen

Vid en diskussion om den framtida utvecklingen inom videogramområdet är det nödvändigt att skilja mellan videokassetter och videoskivor. Videokassetter har funnits tillgängliga och utnyttjats under många år och de erfarenheter som vunnits tillåter vissa slutsatser. Videoskivan däremot befinner sig på ett stadium då de första skall systemen introduceras på marknaden. De flesta bedömare både i Europa och USA anser att det är först med Videoskivan som det stora genombrottet för videoindustrin kommer att ske. Denna bedömning grundas på antagandet att Videoskivan i motsats till videokassetter kommer att bli attraktiv för i hemmen. Videoskivan användning kan bli ett nytt ”massmedium. Jämfört med tidigare använda tekniker för uppspelning av rörlig bild har videokassettekniken vissa fördelar. Dessa kan kort sammanfattas på följande sätt: D Videokassettspelaren är lätthanterlig. Kassetten kan stoppas, spelas tillbaka, repeteras, plockas ut när som helst vid uppspelningen. D Programmen kan spelas upp när som helst (inget beroende av etersändningstider, AV-centralens öppettider eller särskild maskinist). D Ingen speciellt anpassad visningslokal behövs, och lokalen behöver inte mörkläggas. l det följande diskuteras videogramtekniken utifrån dels tekniska och pedagogiska utgångspunkter, dels nya områden och där uppgifter videokassettekniken kan medföra ökat utnyttjande av bildprogram, samt dels avslutningsvis något om de risker som framväxten av en videoindustri kan innebära. Dessa sistnämnda berör en framtid synpunkter där Videoskivan har utvecklats till en konsumtionsartikel i massupplaga. Program som skall användas på videokassett distribueras nu på olika sätt: genom etern, genom kabel och per post. Kassetternainnehâller, förutom kultur utbildning, och samhällskommunikation, underhållning av olika slag, information, reklam, marknadsföring och dokumentation. Olika aktiviteter pågår, med försäljning, uthyrning eller visning - gratis eller mot avgift. Videokassettspelare finns nu, förutom det som redan nämnts, på hotell, klubbar restauranger, och barer, på tåg, bussar, fartyg, flygplan,i väntrum, i varuhus och livsmedelsaffärer, i ”barnparkeringar”,i anslutning till biografer och även - ett fåtal -i hemmen. Innehållet anpassas till var programmen visas och till vilken situation den prcsumtive mottagaren befinner sig i. Man visar t. ex. långfilmer på längre resor med tåg, båt eller flyg, kortare i reklaminslag skyltfönster och på varuhusavdelningar - ibland nonstop, ibland sätts kassetten igång då kunderna passerar. Japanska företag rekryterar studenter med hjälp av videokassetter på skolorna, och ”barntillsynen vid shoppingcentra sköts av Kalle Ankareklam. Det finns fortfarande flera nackdelar med själva videokassettekniken, främst de stora investeringskostnaderna för själva kassettspelaren och även ofta för TV-mottagare (kassettspelarna kan t. ex. inte kopplas till

Nya distributionsformer 395

flera äldre typer av TV-mottagare utan särskild ombyggnad). Även kassetterna är dyra. En del kassettspelare har irriterande tekniska brister (bandet i kassetten kan fastna eller slitas av då man spolar det fram och tillbaka för hastigt, spelaren klarar inte att användas direkt efter transport i kyla etc.). Standardiseringsfrågorna är inte lösta. Andra nackdelar, som framhålls i jämförelse med övriga medier, är bildkvaliteten och bildstorleken (i jämförelse med film). Videokassetten tillåter inte heller massdistribution. Det är ännu för tidigt att uttala sig allmänt om driftsäkerheten hos videokassettekniken. The Open University som prövat Super-8-utrustning planerar att övergå till videogram. Driftsäkerheten är endast ett av skälen -- ett annat är att videokassettspelaren går tystare. Av en rapport om utbildning på videokassett inom USAs försvar framgår att 36 spelare använts i 58 000 timmar utan att apparaterna har gått sönder. I kapitel 6 har diskuterats pedagogiska motiv för användning av ljudoch bildprogram i undervisningen. Videokassetteknikens lätthanterlighet gör att bildprogrammen kan få nya och utökade uppgifteri utbildningen. I ett undervisningsprogram med förmedlingspedagogisk utformning, som innehåller teoretiska moment med beskrivningar och resonemang, är möjligheten att stanna upp och repetera en viktig tillgång. Även för praktiska instruktioner, närbilder, handgrepp är möjligheterna att gå tillbaka, repetera, stanna upp en stor fördel. En nackdel med videokassettspelarna är däremot att de ännu inte tillåter vare sig stillbildsvisning eller varierande bildhastighet (slow-motion). Redan gjorda produktioner kan få andra användningsformer. Utländska filmer med skiftande svårighetsgrad kan användas - med eller utan översättning eller texthäfte - i t. ex. språkträning. Svenska produktioner, filmer, TV-program, kan på motsvarande sätt användas av invandrare. Olika typer av underhållning, reportage etc. kan användas i kommunikationsträning med utvecklingsstörda. Lätthanterligheten innebär t. ex. att barn som vill ta del av ett program flera gånger kan få göra det och att en skolelev kan repetera ett program, som klassen sett gemensamt, eller arbeta självständigt med en produktion i sin egen takt. Videokassettekniken kan bidra till en ökad individualisering av undervisningen. Kassettspelarens lätthanterlighet påverkar också produktionsmetodiken. I utbildningsprogram för etersändning anpassas i allmänhet rytm, informationstäthet och svårighetsgrad så att flertalet skall kunna uppfatta och förstå, vilket betyder att en del tittare finner programmen alltför långsamma och magra. Ett program på videokassett kan ha större informationstäthet - kan göra proän eterprogrammen producenten med det tempo och den rytm som innehållet kräver. Det är inte grammen nödvändigt med tillbakablickar och repetitioner, eftersom eleverna själva kan avgöra om de behöver repetera. TRU:s produktion för hörselskadade och döva ger exempel på hur kommunikationsträning kan göras lättare och mer intensiv. Videokassettspelaren bör ha möjligheter att bli ett för hörselskadade och döva med liknande funktion som hjälpmedel ljudkassettspelaren har för blinda.

396 Nya distributionsformer

Lätthanterliga videokassettspelare kan också bli en tillgång i yrkesutbildningen med t. ex. färdighetsträning och arbetsinstruktioner etc. TRU gjorde under 1972-1973 i samarbete med SIDA en videokassettproduktion för utbildning inom pappersindustri, Malning av pappersmassa i skivkvarn, som till stor del är en bruksanvisning hur man hanterar och sköter en skivkvarn. Denna produktion kan användas parallellt med att motsvarande handgrepp repeteras och övas på särskilda övningsmontrar (t. ex. med vissa delar av en maskin). Samma metodik har också använts i en produktion med ADL-träning (anpassning till dagligt liv), som har till syfte att lära utvecklingsstörda att använda en telefon. Eleverna tar växelvis del av korta demonstrationer via kassettspelaren och prövar och övar sina färdigheter på riktiga telefonapparater. TRU-serien Liv i fara sändes ursprungligen i etern men bearbetas och kompletteras med studiehäfte för användning på videokassett. Programmen som gjorts korta och spänningsladdade simulerar tre typfall av olyckor. Åskådaren lever sig in i de skadades situation, och hans motivation att lära sig första hjälpens olika handgrepp ökar. De olika momenten (konstgjord andning, blodstillning, framstupa sidoläge) kan sedan övas, och de deltagande kan alternera irollerna som samariter och offer. Av kapitel 6 framgår att ljud- och bildprogram med syftet att påverka och förändra attityder med fördel kan inriktas på att användas i små grupper. Både utländska och svenska erfarenheter visar att videokassettspelaren har fungerat som ett bra hjälpmedel i grupparbete. Tillspetsningar, obesvarade frågor, olösta konflikter, som inte kan sändas obearbetade i etern (där vi vet mycket litet om mottagarsituationen och där reglerna om opartiskhet och saklighet påverkar informationsmetodiken), har en annan funktion som startpunkt för grupparbete. En snäv gränsdragning mellan utbildning och kultur är varken möjlig eller meningsfull. Centrala kulturinstitutioner (de tre Rzn och Konstfrämjandet) liksom museer och bibliotek har genomfört eller planerar olika försök med ljud- och bildprogram. l samband med en utställning eller teaterföreställning görs ett studiematerial som på videokassett, bildar underlag för diskussioner i olika grupper i skola, studieförbund, konstsällskap och teaterföreningar. Västerbottens museum och Historiska museet har givit förslag till flera olika typer av produktioner för videokassett att användas integrerade i museernas egna utställningar, i verksamhet med ambulerande utställningar och som fristående produktion att användas t. ex. på bibliotek.

Historiska museet har givit exempelpå hur videokassettproduktioner

som levandegör olika historiska epoker (stenåldern, bronsåldern, vikinga- _tiden etc.) dels kan användas i museets egen utställningsverksamhet, dels via AV-centraler och bibliotek kan föras ut till övriga delar av Sverige: Museets samlingar och expertis är sedan länge hårt utnyttjade av läromedelsförlag som sammanställer undervisningsmaterial för olika skolstadier. Det är troligt att museet från kommersiella företag snart kommer att få framställningar om rätt att nyttja insamlat material för videogram. Det är angeläget att museet får större möjlighet att i positiv mening självt

Nya distributionsformer 397

styra det utbud som kommer att göras. Ett för denna målgrupp i hela landet mycket centralt ämne är den nordiska vikingatiden. Museet disponerar här ett i världen helt enastående material, som i hög grad utnyttjas såväl av svenska som utländska läromedelsproducenter och andra förlag (PM 1973-11-15). Via en videokassettspelare på bibliotek eller någon annan lokal kan man tänka sig olika typer av information om de kulturella aktiviteter som pågår eller är att vänta i kommunen. På samma sätt kan korta avsnitt ur en teaterföreställning, intervju med regissör, skådespelare göra människor nyfikna och intresserade att själva se en föreställning. Liknande information kan ske om nyutkomna böcker, konstutställningar eller kulturstudiecirklar i olika studieförbund. Video kan också vara ett ”medium” för konstnärliga uttryck. Precis som människor har behov av att uttrycka sig genom olika medier och former (bildkonst, dans, musik, litteratur) finns också ett behov att förmedla en upplevd verklighet, ett budskap genom rörlig bild och ljud. TV-teater är något annat än en filmad teaterföreställning. En produktion -som görs direkt för TV blir ofta något annat än om den görs för att visas på biografer. Val av medium, distributionsform och mottagarsituation påverkar produktionens innehåll och utformning. Försöksverksamhet med produktion för videokassett har som tidigare angetts inletts i flera länder. Några skarpa gränslinjer går heller inte att dra mellan utbildning och samhällsinformation. Genom att utnyttja videoteknikens fördelar kan den rörliga bilden bidra till en dialog om olika aktuella samhällsfrågor.

Ett exempel: Barnstugeutredningen har lämnat ifrån sig tre viktiga böcker. Resultaten av flera års arbete av forskare, visionärer och praktiker finns samlade i mer än l 000 sidor text om barns villkor i samhället - som nästan bara remissinstanserna tar del av. Barnstugeutredningen innehåller en ideologi och en grundsyn, som behöver föras ut till diskussion och praktisk handling, och här vore det möjligt att använda bildprogram som ett barns behov - i hjälpmedel för att fokusera i samspelet med vuxna, trafiken, i bostaden, i närmiljön, i kulturlivet, på fritiden. Programmen kan förmedlas på kassett till förtroendevalda och beslutsfattare i kommunerna i t. ex. byggnadsnämnder och kulturnämnder. Prognoser visar på att vi inom en nära framtid kommer att ha tillgång till videoskivspelare, som tillåter både inspelning och avspelning av ljudoch bildprogram och dessutom kan användas för endast ljud (mono, stereo, fyrkanal). Ett sådant allmedium kommer troligen att finnas tillgängligt för både lärare och elever och göra det möjligt för grupper och enskilda att ta initiativ till att ta del av program - och använda dem på det sätt de önskar. Lätthanterligheten och lättillgängligheten gör det också möjligt att i större utsträckning än förr arbeta med en metodik där olika medier kompletterar varandra och kan användas samtidigt. Om videoskivspelaren blir allmänt - i klassrum och olika lokaler - kommer behoven tillgänglig

398 Nya distributionyørmer

av ljud- och bildprogram att öka. Utvecklingen inom utbildnings- och kulturområdet kommer troligen inte att leda till krav på heltäckande läromedel för stora sammanhängande kurser eller studieplaner. Snarare kan det komma att visa sig finnas behov av moduler, små enheter som täcker vissa delar av en kurs. Lärare och elever bestämmer själva var och hur de vill använda dem. Inom speciella områden, t. ex. internationalisering av undervisningen där extra insatser behöver integreras i den ordinarie ämnesundervisningen, kan systemet med många moduler i en ”internationaliseringsbank ge lärare och handledare alternativ till den traditionella undervisningen. Såsom tidigare angetts anser flertalet bedömare att videoskivan kommer att medföra ett genombrott för videoindustrin. I en promemoria från USAs handelsdepartement med en prognos över de viktigaste konsumtionsartiklarna för de närmaste åren anförs: ”Den viktigaste konsumtionsartikeln inom en nära framtid är videoskivspelaren med både inspelnings- och avspelningsutrustning.

Ljud- och bildprogram är lättare att ”översätta och importera än t. ex. trycksaker (ca 35 % av utbudet i TV1 och TV2 av utgörs importerade program). Flera multinationella företag, t. ex. General Electric, Westinghouse, ITT och Litton har dotterföretag för framställning av läromedel. Med den nya tekniken följer också flera risker. Ett ljud- och bildprogram som ger en förvanskad bild av verkligheten har större möjligheter att vilseleda människor än tryckt text. Det finns fler möjligheter till att förfalska och till olika typer av indoktrinering från rena tekniska knep med chromakey, dubbelexponering, olika kombinationer av bild och ljud, klippningsteknik till mer subtila metoder med blandning av verklighet och fiction, simulerade intervjuer med vanliga människor, integrering av olika indoktrineringsbudskap som åskådaren omedvetet påverkas av etc. Ljud- och bildprogram bygger ofta på upplevelser, och de få resultat som kommunikationsforskningen hittills tagit fram visar att upplevelser, känslor, attityder och värderingar kan förstärkas, men inte förändras, genom påverkan av rörlig bild och ljud. För att människor skall kunna använda de nya medierna som hjälpmedel att bättre hantera verkligheten behövs en allmän medieutbildning i att förstå och uttrycka sig med rörlig bild och ljud. l filmutredningens andra betänkande (SOU 1972:9) föreslås en ökad satsning på film- och TV-undervisning som ett led i elevernas allsidiga personlighetsutveckling. Det är -- som filmutredningen påpekar viktigt att eleven (människan) inte bara får kontakt med medierna som konsument/användare. En fördjupad kontakt förutsätter ofta produktion - då mediernas och brister tillgångar analyseras i kombination med praktiskt arbete. En större medvetenhet om villkoren för produktion och användning av rörlig bild och ljud (om styrning, urval, förvanskning, suggestion, kvalitet) kommer att vara nödvändig då marknaden öppnas för ett stort

Nya distributionsformer 399

utbud av videogram. Det finns stora risker för att videoindustrin blir dominerad av kortsiktiga kommersiella intressen. De villkor som gäller för samhällets insatser för en frigörelse från kommersialism inom kulturområdet bör även gälla information och utbildning. Samhället bör ta ett aktivt ansvar för den nya teknologin och dess användning inom utbildning, kultur och för information.

1 1.3 Kabeltelevision l 1.3.1 Kabel-TVi utlandet Kabelvisionens historia började för cirka 25 år sedan, troligen i Appalacherna i USA, där man på grund av topografiska förhållanden hade svårt att ta emot TV-signaler. En antenn placerad på en bergstopp tog emot signalerna och förde dem vidare via kablar till invånarna. Genom detta centralantennsystem blev TV-bilderna av mycket hög kvalitet.

Nästa steg blev att inrätta en studio, som genomfüanslutning till

kabel-TV-nätet möjliggjorde direktsändning av egna eller bandade program. Kabel-TV medger emellertid också en rad andra möjligheter. Genom att ansluta datorsystem till kabelsystem kan en abonnent både erhålla och lämna information. Genom hemterminaler t. ex. i form av knappsatser med olika alternativ kan kabelabonnenterna delta i omröstningar. Kabel-TV ger med andra ord möjlighet till tvåvägskommunikation. Kapaciteten ökar ju bredare kablarna är. Idag lägger man ner kablar på många håll i världen som innehåller 20 kanaler, men snart torde det vara tekniskt möjligt att använda kablar med 60 kanaler. l Japan pågår ett forskningsprojekt med en ”experimentstad” på 300 hushåll som skall få möjlighet att pröva vilka olika tjänster och kommunikationer som dubbelriktad kabel-TV kan åstadkomma. Experimentet pågår mellan 1972 och 1978. I försöket deltar de största japanska elektronikföretagen. Ett liknande försök med 2 000 invånare pågår i Tama, som är en förstad till Tokyo. Experimentet avslutas 1976 och innehåller bl. a. faksimiltryckta tidningar. I lrwing, Texas, pågår ett försök som kallas TOCOM (Total Communication). Kabel-TV-systemet innehåller enligt uppgift 26 kanaler och hemterminaler som gör det möjligt att mäta publikfrekvensen, göra individuella programbeställningar, få uppgifter från databank m. m. Ett antal utredningar har gjorts på olika håll i världen om kabel-TVs framtid. En av de mest omtalade är den som i USA gjorts av the Sloan Commission on Cable Communication år 1971. I USA betjänade enligt utredningen 3 100 kabelsystem 5 770 samhällen. Det innebär 8,1 milj. abonnenter eller 12,5 % av hushållen. Sedan 1972 utrustas alla amerikanska med återkopplingskapacitet. Kommissionen rekomkabelsystem menderade vissa begränsningar när det gäller ägarskap för att hindra nationella och tidningar att få ett dominerande inflytande över TV-bolag kabeltelevisionen. Kommissionen rekommenderade också att kabelstatio-

400 Nya distributionsformer

nerna skulle tillhandahålla en kanal för public access”, dvs. att i princip vem som helst skulle få säga vad som helst över nätet utan större kostnad och med hjälp av kabelstationens personal och teknik. För närvarande används emellertid de flesta amerikanska kabelkanaler för återutsändning av de stora TV-bolagens program och endast i mindre utsträckning för lokal produktion. l Kanada är ca 30 % av hushållen, ca 2 milj. abonnenter, anslutna till något kabel-TV-system. Det finns ca 350 kabel-TV-system, flera av dem ägda av föreningar. Systemen innehåller normalt 10, men i vissa fall 20 kanaler. Conseil de la RadiowTélévision Canadienne har utfärdat vissa rekommendationer och regler. Sålunda rekommenderas kabel-TVstationerna att i samråd med provinsregeringarna öppna en eller flera kanaler för utbildning. Vidare rekommenderas ”Community Channels för lokal information, debatt och underhållning. I dessa kanaler skall annonsering inte vara tillåten, och myndigheter och tidningar bör inte få något inflytande över programverksamheten. I dag har mer än hundra stationer ”Community channels”. I Mellaneuropa används kabel-TV i huvudsak för vidaredistribution av grannländernas TV-program, även om försök med lokal-TV förekommer på flera håll. I England skall fram till 1979 försöksverksamhet pågå med kabel-TV på fem orter. Programmen skall vara lokala och fria från reklam. Försöksverksamheten drivs av privata bolag. I Finland har regeringen lagt fram ett förslag inför riksdagen där kabel-TV-verksamheten regleras. Enligt förslaget får reklamintäkterna inte överstiga l/3 av kabel-TV-stationens omsättning. Ett programråd med 21 medlemmar från de politiska partierna skall tillsättas för att anmäla överträdelser till regeringen som har möjlighet att dra in licensen. En översikt av kabel-TV i utlandet blir med nödvändighet mycket summarisk. I kapitel ll.3.4 görs ett försök att jämföra och analysera experimentet i Kiruna med vad som händer internationellt.

11.3.2 Kabel-TV-försöket i Kiruna I Kiruna finns ett av landets största kabel-TV-nät. Anläggningen som uppfördes i samband med TV2-starten möjliggör också mottagning av finländska program. I november 1972 tillsatte Kiruna kommun en kabel-TV-kommitte för att utreda förutsättningarna för ett försök med kabel-TV. Kommunen och :TRU tog kontakt med varandra för att diskutera genomförandet av ett gemensamt försök. Från kommunens sida var man intresserad av att pröva kabel-TV för distribution av vuxenutbildningsprogram, lokal konsumentinformation och kommunal information. Kommittén å sin sida fann det mot bakgrund av TRU Ilzs direktiv angeläget att delta i ett försök. Kontakt togs med pressutredningen i mars 1973. Denna skulle enligt sina direktiv beakta vad nya mediatekniker skulle innebära för den kommande massmediemarknaden. Pressutredningen önskade därför medverka i försöket.

Karta över kabel-TV-området i Kiruna under den första försöksperioden våren 1974. Programmen kunde då ses av ca l 700 hushåll. Under den andra försöksperioden vintern 1974/75 utökades området med ca 600 hushåll.

En fotograf ”tittar in” i Kabelvillan (t. v.). Kabelvision Kiruna disponerade en trävilla på Trädgårdsgatan, kallad Kabelvillan. På bottenvåningen fanns inspelningsstudio och kontrollrum och på övervåningen fanns bostäder för en del av personalen (nedan).

I kväll 19.30 I JOBB ÅT KVINNOR?

ring 3838 och tyck!

VÄRENS SISTA SANDNINGAR TORSDAG 16/5 KL 19.30 FREDAG KL H.0O REPRIS RUBRIKER= FOR ELLER NIOT NORGEVAGEN TELEFONVÃKTARPROGRAWI RING 80120/80130 BLIR DET NÅN FORTSÄTTNING PÅ KABELVISION KIRUNA?

Bli kvar!

V1 är strax tillbaka.

DET BLIRINGA FLER SÄNDNINGAR FRÅN KABELVISION KIRUNA

TACK FÖR OSS

Interiör från Kabelvisionens kontrollrum (t. h.).

Frågor om hem och skola var vanliga programinslag i Kabelvisionen. I maj 1974 sändes några program som högstadieelever vid Bolagsskolan i Kiruna gjort. Här är det en lågstadieklass som är på besök i studion.

Vid inspelningar utanför studion användes en bärbar videokamera med tillhörande bandspelare.

Kabelvisionens logotype.

Det dominerande inslaget i Kabelvisionens programutbud var lokal samhällsinformation. Bilden t. v. visar en intervju som gjordes vid en demonstration av en grupp handikappade på ett varuhus i Kiruna. Den bandade intervjun följdes av en diskussion i studion mellan handikappade och representanter för kommunen.

Kabelvisionen bevakade också fritidssysselsättningen i Kirunaområdet, här vid en fisketävling.

?är

Nya distributionsformer 401

Enligt radiolagen är radiosändning eller trådsändning, som är avsedd att mottagas direkt av allmänheten, om sändningen icke är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar äro förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen” att betrakta som rundradiosändning. Därmed faller enligt huvudregeln kabel-TV-sändningar under SRS ensamrätt. Med hänsyn härtill togs kontakter med SR för att diskutera frågan. Då SR också visade sig intresserad av att delta i försöksverksamheten enades sålunda TRU, SR och Kiruna kommun om att gemensamt genomföra ett försök med-kabel-TV i Kiruna våren 1974. Även pressutredningen deltog i dessa överläggningar, men det var i det skedet oklart om pressutredningen skulle ha möjligheter att medverka i försöket. (I början av november kom besked om att pressutredningen inte kunde medverka.) Kommittén begärde i maj medel härtill i förslaget till produktionsplan för budgetåret 1973/74, där motiven för kabelförsöket utvecklades. I september 1973 fick kommittén besked om att produktionsplanen hade godkänts. I mitten av oktober konstituerades styrelsen för ”Kabelvision Kiruna”. Den bestod av två representanter för Kiruna kommun samt en för vardera SR och TRU med en av Kirunas representanter som ordförande.

1 1.3.2.1 Mål för försöket De tre parterna enades om följande mål för verksamheten: Dpröva olika planerings- och produktionsformer, återkopplings- och användningsformer i utnyttjande av ett kabel-TV-nät tillsammans med invånare i kabel-TV-området, lokala institutioner och organisationer, Eldärvid pröva hur samspelet sker mellan huvudmän-styrelse-produktionsgrupp-programkonferenser-arbetsgrupper-organisationer och invånare i bostadsområdet med uppmärksamhet på hur radiolagen, avtalet med staten och radioansvarighetslagen kan tillämpas i en verksamhet med kabel-TV av detta slag, LI därvid på olika sätt i den lokala produktionen utnyttja redan producerade program från TRU och SR bl. a. genom att lägga upp och använda en programbank, El pröva hur den tillgängliga tekniska utrustningen för produktion, återkoppling och distribution fungerar, El beträffande all den verksamhet med kabel-TV som här bedrivs, pröva betydelsen av programlängd och programtid, t.ex. med hänsyn till Skiftarbete, Cluppmärksamma hur kabel-TV kan komplettera existerande medier såsom press, annonsblad (direktreklam) och regionalradio samt komplettera det existerande TV-utbudet (TV1, TV2 och Finlands rundradio TV1). Dundersöka förutsättningarna för en aktiv, samhällsbevakande journalistik, El i-verksamheten med kabel-TV särskilt uppmärksamma de finskspråkiga invånarnas behov av program på sitt modersmål,

402 Nya distributionsformer

D med beaktande av vad som sagts ovan pröva olika former av lokalt producerad och/eller förproducerad vuxenutbildning samt information om utbildningsmöjligheter, Ddärvid försöka öka intresset för studier, bl. a. hos nya kategorier deltagare, samt att åstadkomma aktiviteter och gemenskap av olika slag, D pröva om kabel-TV kan utnyttjas i föräldrautbildning, D pröva om kontakten mellan hem och skola (även barnstugor) kan öka genom olika slags kabel-TV-program, t. ex. genom att med ev. lokal anpassning distribuera program avsedda för elever även till föräldrar. Särskilt bör uppmärksammas möjligheterna att visa vuxna vad som händer i skolans inre arbete, D pröva olika former av lokalt producerade och/eller förproducerade kabel-TV-program för förskolebarn, både för barn som vistas hemma och i barnstugor, D pröva olika former av lokal information och lokal debatt, samt att därvid iaktta hur kabel-TV kan utveckla den kommunala demokratin genom att ge invånarna möjlighet att utnyttja information och opinionsspeglingar som ett medel för att utöva påverkan och få underlag för tänkande och handlande, D pröva olika former för konsumentinformation med lokal anknytning, D tillsammans med lärare och elever pröva möjligheten att i skolarbetet på tider som passar in i schemat integrera lokalt producerade program och ev. lokalt anpassade centralt producerade program.

Parterna var överens om att en försöksverksamhet av detta slag inte borde styras alltför hårt. Någon prioritering av de olika målen gjordes därför inte, och det betonades även att produktionsgruppens bedömningar och omgivningens intresse måste få en stor betydelse för programmens innehåll.

l 1.3.2.2 Kabel-TV-nätets omfattning Kabel-TV-försöket i Kiruna - Kabelvision Kiruna - var till en början tänkt att endast omfatta det s. k. Bolagsområdet, ett bostadsområde i centrala Kiruna där det stora flertalet av de yrkesverksamma är anställda vid LKAB. Kabel-TV-nätet för detta bostadsområde omfattar ca l 200 hushåll. Styrelsen för Kabelvision Kiruna beslöt att de angränsade stadsdelarna Björkplan och Tallplan i Lomboloområdet, två relativt nybyggda bostadsområden som har ett kabelnät vilket omfattar ca 500 hushåll, skulle anslutas till Bolagsområdets kabelsystem. Försöket omfattade alltså ca l 700 hushåll i Kiruna. Till kabelsystemet var eller blev även ett antal institutioner och skolor anslutna: biblioteket, fritidsgården, sjukhuset, Hjalmar Lundbomskolan,

Bolagsskolan, Triangelskolan, Lomboloskolan samt barndaghemmen

Gröna Villan, Gruvfogdegatan och Lombolo.

Nya distributionsformer 403

l1.3.2.3 Produktionsteknisk utrustning Kabelvisionen disponerade för sin verksamhet en villa på Trädgårdsgatan, vars nedre våning efter viss ombyggnad utnyttjades som studiolokaler och arbetsrum. Den övre våningen användes som bostad för en del ur produktionsgruppen och som arbetsplats. Stationens tekniska utrustning lånades från TRU och SR, förhyrdes från olika privata företag och nyanskaffades till viss del. Utrustningen bestod av fyra svartvita vidiconkameror av semiprofessionell typ, av vilka två varit placerade i studion och två i kontrollrummet. En av dessa kontrollrumskameror har använts som skyltkamera och en som testbildsgivare. I kontrollrummet fanns dessutom kamerakontrollenhet, bild- och ljudmixer, ljusvariator för strålkastare i studion, två videokassettband-

spelare_ öar fyra 0pen-reel-videobandspelare, av vilka senare två huvud-

sakligen användes för referensbandning samt en ljudbandspelare och ett grammofonverk. Vidare fanns åtta TV-monitorer, mikrofoner, förstärkare etc. Till utrustningen hörde också två bärbara videokameror, inklusive bandspelare samt en ljudbandspelare för inspelningar utanför studiolokalerna.

ll.3.2.4 Personal Personalen har omfattat tio tjänster som fördelats enligt följande: två TV-producenter, två programtekniska medarbetare, tre kameramän (elever från Kalix folkhögskola), en redaktör/programledare, en sekreterare samt en stationschef, tillika programutgivare. Den fasta personalen har under hela försöksperioden utgjorts av stationschefen, redaktören och sekreteraren. De två programtekniska medarbetarna har tjänstgjort vid stationen under större delen av försöket. På de övriga tjänsterna har ett skiftessystem tillämpats, och ett tiotal personer har arbetat som TV-producent respektive kameraman. Beträffande producenttjänsterna berodde detta på svårigheter att finna produktionskunniga personer som för en längre tid hade möjlighet att tjänstgöra i Kiruna. Eleverna från massmedielinjen vid Kalix folkhögskola tjänstgjorde tre och tre i fyraveckorsperioder och fullgjorde på detta sätt den praktiktjänstgöring som ingår i deras utbildning. Utöver den ordinarie personalstyrkan har vissa frilansmedarbetare engagerats för särskilda uppdrag. Det gäller bl. a. två finskspråkiga Kirunabor som medverkat i program för finsktalande.

11.3.2.5 Programverksamhet Kabelvision Kirunas första sändning ägde rum torsdagen den 24 januari 1974, och därefter hade stationen två originalsändningar per vecka till den 16 maj. Programmen sändes tisdagar och torsdagar med början kl. 19.30 och återutsändes samma kväll kl. 21.00 och efterföljande dag kl. 1 1.00. I de fall då originalsändningens längd uppgick till 90 minuter eller mer utgick reprisen kl. 21.00.

404 Nya distributionsformer

Utöver de ordinarie sändningarna på tisdags- och torsdagskvällarna ägde vid några tillfällen extrasändningar rum. Detta skedde under gruvkonflikten i mars och i anslutning .till program om skolans arbete i början av maj. Antalet originalsändningar uppgick till 42 med en sammanlagd programlängd av knappt 35 timmar. Den totala sändningstiden med repriserna inkluderade uppgick till drygt 90 timmar. Programutbudet är svårt att beskriva i renodlade kategorier, eftersom de olika ämnesområdena ofta griper in i varandra. Det som är ”lokal samhällsinformation” kan ofta samtidigt vara utbildning”, program om ”hem och skola kan ofta lika gärna rubriceras som föräldrautbildning etc. Programtidens längd är vidare ett grovt instrument för att mäta utbudet, då programmens tempo och informationsmängd varierar avsevärt. Med dessa reservationer kan det sägas att det dominerande innehållet i Kabelvision Kirunas program varit lokal samhällsinformation, som har utgjort ungefär 40 % av den totala programtiden. Det därnäst vanligaste programslaget har behandlat frågor om hem och skola, ca 20 %. Övriga program har rört vuxenundervisning, föräldrautbildning, konsumentfrågor och förskoleverksamhet. En särställning intar de program, som behandlade gruvkonflikten i Kiruna i mars 1973. Några av dessa program var av rent nyhetsförmedlande slag. Att göra sådana program ingick inte i Kabelvision Kirunas förutsättningar utan tillkom på grund av den speciella situation som var för handen.

11.3.2.6 Ekonomi Allmänt Kostnaderna för kabel-TV-försöket under budgetåret 1973/74 uppgick till ca en milj. kr. Av dessa kostnader har Kiruna kommun svarat för 100 000, SR för 300000 och TRU för återstoden. Av kostnaderna hänför sig en stor del till planeringen av försöket och utgör sålunda engångskostnader. Vidare ingår i totalkostnaderna investeringarna i framför allt teknisk utrustning. Slutligen ingår också kostnaderna för utvärderingen, som i detta fall varit speciellt omfattande på grund av försökskaraktären. Resterande del av totalkostnaderna, ca 475 000 kr, kan direkt hänföras till försöksperioden under första halvåret 1974. Kostnaderna för försöksperioden kan dock inte utan vidare läggas till grund för slutsatser om kostnaden för en kabel-TV-station av här aktuell omfattning. Detta beror framför allt på att stationen fått drivas med det skiftessystem av programpersonal som tidigare beskrivits. Genom den korta planeringsperioden uppstod också andra kostnader som normalt inte behöver vara aktuella.

Nya distributionsformer

Plan en n g Kostnaderna för planeringsfasen hösten 1973 uppgick till ca 140 000 kr. Här ingår i första hand kostnader för personal men också för t. ex. resor dels mellan Stockholm och Kiruna, dels till England (studieresa). Planeringskostnaderna för en kabel-TV-station av samma typ som i Kiruna skulle kunna bli något lägre, speciellt om man utnyttjar de erfarenheter som vunnits där.

Investeringar Investeringarna har varit av två slag, dels teknisk utrustning för produktion, dels utbyggnad och komplettering av befintligt kabel-TV-nät. Därutöver tillkommer vissa inventarier samt kostnader för inredningsarbeten. Kabel-TV-nätet har kompletterats för ca 40 000 kr för att få tillfredställande teknisk kvalitet. Därutöver har en utbyggnad av nätet skett för ca 60 000 kr. Härav går dock knappast att dra några generella slutsatser. Kostnaderna är beroende på avstånd mellan bostadsområden, typ av bebyggelse och andra lokala förhållanden. För ovan nämnda 60 000 kr har ytterligare ca 500 hushåll tillförts kabelområdet. Utbyggnaderna har då inneburit sammanbindning av hyreshusområden med centralantennät. Kostnaderna för investering i teknisk utrustning har uppgått till ca 120 000 kr. l beloppet ingår då viss utrustning från TRU som upptagits till dagsvärdet, vilket innebär att kostnaderna för nyinköp skulle ha blivit högre. En del teknisk utrustning har också förhyrts för försöksperioden. Inventarier, ombyggnad av studio m. m. har kostat ca 35 000 kr.

Driftkos tnader

Driftkostnaderna har uppgått till ca 475 000 kr. varav knappt hälften utgjorts av lönekostnader. På grund av att verksamheten haft alla svårigheter som uppstår i starten av en försöksverksamhet har övertiden för personalen på stationen varit mycket omfattande. Vidare .har lönekostnaderna troligen också varit högre än vad som skulle vara fallet i en mer permanent verksamhet. l övrigt har driftkostnaderna bestått av kostnader för Kontorsmaterial, telefon, resor, information, teknisk drift samt programkostnader inklusive videoband. Den sista posten har uppgått till ca 20 % av de totala driftskostnaderna eller ca 50 000 kr. Två stora poster, resor och telefon, har varit beroende av det stora antalet tillfälligt medverkande producenter.

Utvärdering Kostnaderna för utvärderingen har uppgått till ca 150 000 kr. Huvuddelen av dessa har avsett de undersökningar som gjorts av sociologiska

406 Nya distributionsformer sou 1975:28

institutionen vid Umeå universitet samt en publikräkning utförd av SR/PUB. Därutöver har SR/PUB utfört ytterligare en publikräkning, bekostad av Nordiska rådet.

11.3.2.7 Utvärderingsresultat Under försöksperioden gjorde SR/PUB två publikmätningar (SR/FUB, rapport 125/73). Dessa undersökningar har genomförts på samma sätt som SR/PUB gör sina riksrepresentativa publikmätningar. Sociologiska institutionen vid Umeå universitet har under våren 1974 gjort en omfattande utvärdering av Kabelvision Kirunas verksamhet. Denna redovisas i en särskild rapport liksom även de av SR/PUB gjorda publikmätningarna. Här görs endast en sammanfattning av utvärderingarna.

Publikmätningar De två PUB-undersökningarna omfattar vardera sju dagar (söndag den 3 mars t. o. m. lördag den 9 mars och söndag den 12 maj t. o. m. lördag den Antalet som beträffande de båda 18 maj). personer intervjuats och är relativt få och redovisas därför inte. lördagarna söndagarna Beträffande måndag och fredag är det ca 175 personer som intervjuats och övriga dagar ca 270 personer. Vid båda undersökningstillfällena hade omkring 95 % av hushållen och 89 % av hushållen kunde ta in program från tillgång till TV-apparat Kabelvision Kiruna. Av dessa tyckte drygt hälften att bildöverföringen var minst lika bra som från TV 1. 3/4 fann inte heller någon skillnad mellan TV l:s och Kabelvisionens ljudkvalitet. Bland dem som ansåg att bild och/eller ljudkvaliteten var mindre bra hade ändå en stor majoritet (87 %) inställningen att programkvaliteten var tillräckligt bra för ett halvtimmesprogram. Resultaten från de två undersökningstillfällena är i stort sett desamma. På frågan om hur ofta man brukade se på kabelvisionens sändningar svarade de intervjuade personerna enligt tabell l 1.1. I tabell 11.2 presenteras svaren på frågan hur ofta man såg på kvällssändningarna uppdelade efter ålder och utbildning. (Då svaren inte

Tabell 11.1 Tittandet på Kabelvisionens kvällssändningar och förmiddagsrepriser. l procent. - Förmiddagsrepriser Kvällssändningar Mars Maj Mars Maj

8 5 0 O Varje kväll de sänds 16 16 1 l Så gott som varje kväll de sänds 31 38 6 4 Någon gång då och då Mer sällan 33 33 ll 16 12 8 82 79 Aldrig

Nya dzlstributionsformer 407

Tabell 11.2 Kabelvisionens tittare uppdelade efter ålder och utbildning. l procent.

Totalt Ålder Utbildning

9- 14 15724 25 »44 45_64 65-79 Låg Meda Hög

Varje kväll + nästan varje kväll de sänds 21 17 15 23 24 20 27 19 9 38 64 32 35 36 32 35 33 38 Då och då 41 19 53 41 41 48 38 48 54 Mer Sällan + aldrig Antal intervju- 437 47 74 219 72 25 185 149 56 personer

uppvisar några skillnader mellan män och kvinnor görs här i ingen

uppdelning på män och kvinnor.) ññtärsta kabelvisionspubliken fanns bland de lågutbildade. Resultaten överensstämmer väl med de tittarsiffror man funnit för riks-TV med avseende på såväl åldersgrupper som utbildning. För de fyra kabel-TV-program som sändes under de två veckor SR/PUB:s publikmätningar omfattar erhölls följande resultat: (I SR/PUB:s mätningar anses de som sett minst halva programmet utgöra

publik till programmet.)

19.30 21.00 11.00

inför det fack- 18 % ej sändn. 1 % Tisdag den 5 mars Debattprogram liga valet i Gruv-12:an (längd l tim. 40 min.) Presentation av Jakt- och fiske- 11 % 3 % 2 % Torsdag den 7 mars vårdsförening m. m. (längd 42 min.) 19 % ej sändn. 3 % Tisdag den 7 maj Program om skolan av idag (längd l tim. 35 min.). 17 % 2 % 3 % Torsdag den 9 maj Program om mobbing i skolorna (längd 1 tim. 20 min.)

Som har den största delen av publiken valt att se den första synes kl. 19.30. Reprissändningarna samma kväll och nästa

ikvällssändningen

har en endast ett vardera. Siffrorna för

dag publik på par procent bör ställas i relation till det antal personer i förmiddagssändningarna området som skiftesarbetar under kvällstid och av den anledningen kan Denna till något ha möjlighet att se förmiddagsrepriserna. grupp uppgår

mindre än 10 %. Vid båda undersökningstillfällena tillfrågades de intervjuade om sitt tittande på ett kabelvisionsprogram som sänts längre tillbaka i tiden. Drygt 40 % av de intervjuade i mars uppgav att de sett programmet den 19 februari som behandlade en planerad trafikled i Kiruna. I maj gällde det ett program som hade sänts den 2 maj om arbetstillfällen för kvinnor i Kiruna. Drygt 25 % såg detta program. SR/PUB undersökte även hur kabel-TV-programmen hävdade sig i konkurrens med de två rikskanalerna. För majveckan finns samtidiga mätningar på TV-konsumtionen i hela landet, medan jämförelserna för marsveckan baseras på genomsnittliga publikstorleken för vissa serie-

408 Nya distributionsformer sou 1975:28

program. Några systematiska skillnader i den totala TV-konsumtionen mellan Kiruna och övriga landet kan inte konstateras för de kvällar då Kabelvisionen inte haft några sändningar. Resultaten av mätningarna under de kvällar då kabelvisionsprogrammen sändes pekar mot att förströelseprogrammen (Onedinlinjen, Helen - kvinna av i dag) i relativt stor utsträckning förlorat publik till kabevisionsprogrammen, medan detta i betydligt lägre grad gäller nyhetsprogrammet Rapport. Resultatet av undersökningarna är dock inte helt entydigt, då programmet Fleksnes fataliteter hade lika stor publik i Kiruna som i övriga landet då det sändes samtidigt med ett program från Kabelvisionen. Undersökningen är av för liten omfattning för att några mer vittgående slutsatser skall kunna dras, men resultaten pekar mot att kabelvisionsprogrammen, vars innehåll huvudsakligen kan karaktäriseras som lokal samhällsinformation, inte vann sin publik på bekostnad av rikskanalernas informationsprogram. Programmen sågs i stället av personer som dels annars inte skulle tittat på TV, dels föredrog kabelvisionsprogrammen framför rikskanalernas förströelseprogram. I samband med den gruvkonflikt, som ägde rum vid LKAB i mars 1974, gjordes en speciell utvärdering av sociologiska institutionen vid Umeå universitet beträffande Kabelvisionens bevakning. Under de tre dagar som konflikten pågick hade Kabelvisionen, förutom de ordinarie programmen som också behandlade gruvkonflikten, sju extrasändningar med aktuella inslag om konfliktläget. Dessa sändningar kan givetvis rubriceras som samhällsinformation, men de var också - på grund av de extraordinära - som var av direkt omständigheterna sändningar nyhetsförmedlande karaktär. Först kan konstateras att Kabelvision Kiruna under konfliktdagama nådde en stor publik med sina kvällsprogram:

Speciellt anmärkningsvärd är den höga publiksiffran för onsdagens program, då originalsändningar normalt inte ägde rum på onsdagar. För de extrasändningar och repriser som ägde rum under dagtid den aktuella veckan erhölls följande publikstorlekar:

eftermiddagen den 21/3)

Nya distributionsformer 409

Att publiksiffrorna för dessa extra- och reprissändningar är avsevärt lägre än för kvällssändningarna är naturligt då informationen om extrasändningarna varit svår att förmedla och sändningarna ägde rum under betydligt mindre attraktiva tittartider. Om hänsyn tas till dessa faktorer, måste publiksiffrorna bedömas såsom relativt höga, vilket bl. a. framgår vid en jämförelse med publikstorlekarna för de förmiddagsrepriser som Kabelvisionen normalt sände onsdagar och fredagar, vilka sågs av ett par procent. I undersökningen redovisas också hur många program som de intervjuade hade sett; 70 % såg något av programmen under veckan och ca 30 % såg fyra program eller fler. Båda dessa siffror måste anses vara relativt höga. När det gäller kabelvisionspublikens sammansättning under dessa konfliktdagar kan man notera att det i åldersgruppen 15-24 år har varit en stor andel (72 %) som sett två eller fler program. Denna åldersgrupp är normalt lågkonsumenter av samhällsinformation och det är alltså anmärkningsvärt att man här i så hög grad nått den med TV-program av samhällsinformativt slag. En annan grupp som vanligtvis är svår att nå med samhällsinformation är skiftesarbetare. För sändningarna under gruvkonflikten gäller emellertid att skiftesarbetande i ungefär samma utsträckning som de inte skiftesarbetande (58 % resp. 61 %) följde Kabelvisionens sändningar. En förklaring till detta är att de skiftesarbetande i stor utsträckning har följt förmiddagssändningarna. intervjupersonerna har också fått uppge vilket medium de ansåg gav

den bästa rapporteringen om igruvkonflikten.

Svaren fördelar sig på följande sätt (i procent): Riks-TV 6 Kabelvisionen 39 Tidningar 15 Riksradio 3 Regionalradio 2 Gruvradio 6 Vet ej 29 Även om det är sannolikt att intervjumetoden här kan ha medfört en alltför stor andel som angett Kabelvisionen är relationen mellan de olika medierna ändå av intresse. Kabelvisionen och tidningarna har angetts av relativt många medan endast ett fåtal har ansett radion, även regionalradion, vara det bästa mediet beträffande rapporteringen om konflikten. Fördelarna med Kabelvisionen har man menat vara snabbheten i nyhetsförmedlingen, de klargörande intervjuerna och det faktum att båda parter i konflikten fått komma till tals på ett bra sätt. För att komplettera de mera omfattande publikundersökningarna, som av ekonomiska skäl måste ske genom skriftliga enkäter, valde utvärderingsgruppen vid sociologiska institutionen att genomföra s. k. informella intervjuer med 22 representativa hushåll. Även om det ligger i sakens natur att de intervjuade i viss utsträckning

410 Nya distributionsformer

uttalar sig alltför positivt om Kabelvisionen, ger intervjuerna dock i flera avseenden utförligare och därmed värdefullare svar än vad skriftliga enkäter kan göra. Flera av de intervjuade sade sig ha haft svårigheter att få god bild- och

ljudkvalitet i sina mottagare. Det är dock oklart i vad mån detta beror på

mottagarapparaterna eller distributionsnätet och sändaren. i Den största förtjänsten med Kabelvisionen ansåg de flesta av de intervjuade hade varit att man där ofta tagit upp lokala frågor och att man låtit ”vanligt” folk medverka i programmen. Man uttryckte också hög uppskattning av programledarna för deras lediga språk, ”okonstlade uppträdande, humor”, ”mjukhet” och medmänsklighet. Dessa faktorer har medfört att publiken tagit del av kabelvisionsprogrammen på ett mera engagerat sätt. Detta återspeglas bl. a. i det faktum att kabelvisonsprogrammen ofta diskuterats bland familjemedlemmar och mellan arbetskamrater. De program som uppskattades mest är de telefonväktarprogram om lokala debattåmnen som sänts vid ett par tillfällen. Ett viktigt skäl för populariteten hos dessa program är att tittarna i dem kommit i direkt kontakt med beslutsfattare och makthavare på hög nivå i kommunen. Kabelvisionen har sannolikt fått flera människor att intressera sig mera för kommunalpolitiska frågor. Programmen om skolans arbete har också mottagits med stort intresse. Även om föräldramöten är dåligt besökta och kontakterna med skolan få, tycks det finnas ett starkt önskemål att få information om förhållandena i skolan, vilket i viss utsträckning har tillgodosetts genom Kabelvisionens program. Av intervjuerna framgår vidare att Kabelvision Kiruna i hög grad nått grupper som annars inte brukar intressera sig mycket för eller i någon nämnvärd omfattning ta del av samhällsinformation genom andra medier. Anmärkningsvärt är här det stora intresset för kabelvisionsprogrammen bland de finsktalande hushållen. Kabelvisionen tycks ha spelat en mycket väsentlig roll för att täcka behovet av lokal samhällsinformation hos denna minoritetsgrupp. Strax innan Kabelvisionens sändningar startade ijanuari och i samband med försöksperiodens slut i maj gjorde sociologiska institutionen brevintervjuer med ett slumpmässigt urval personer inom kabel-TV-området och med en likaledes slumpmässigt utvald kontrollgrupp bosatt utanför området. Enkäten skickades till samma urval vid båda tillfällena. Bortfallet var dock relativt stort, 24 % ijanuariundersökningen och 36 % i majundersökningen, varför värdena i det följande torde vara för höga. I januarienkäten fick de intervjuade bl. a. uppge inom vilka ämnesområden de ansåg att de största informationsbehoven i Kiruna förelåg och vilka ämnesområden de ansåg att Kabelvisionen framför allt borde ägna sina program åt. Enkäten visade att det fanns ett stort behov av och intresse för program om kommunala frågor. Av majenkäten framgår att publiken i mycket stor utsträckning tycker att Kabelvisionen lyckats väl att förmedla information om kommunala angelägenheter. Svaren på frågor i majenkäten om tittandet under våren visar att

sou 1975:28 Nya distributionsformer 411

varit störst under den första månaden och därefter varit relativt publiken konstant. Siffrorna från majenkäten tillsammans med de övriga publikmätningarna tyder på genomsnittliga publikstorlekar av 30 % i början och i mitten och slutet av sändningsperioden.

20n%

Som jämförelse kan nämnas att SR:s samhällsinformativa program och utbildningsprogram som sänds på kvällstid brukar ha en publik på mellan 5 och 15 %. Fördelningen över ålder och utbildning bland publiken stämmer väl med tidigare både svenska och internationella studier av TV-konsumtion, dvs. de största konsumenterna återfinns i åldersgruppen 45-64 år och bland de lågutbildade, medan de som sett minst är åldersgruppen 15-24 år och de högutbildade. Att de lågutbildade i så stor utsträckning sett Kabelvisionens program måste betraktas som positivt med tanke på att dessa i allmänhet är svåra att nå med samhällsinformation och utbildning. Konsumtionen av Kabelvisionens program har även jämförts med avseende på dels boendetid i Kiruna, dels social integrering. Det är två kategorier som har en högre andel lågkonsumenter än övriga: de som bott relativt kort tid (mindre än fem år) i Kiruna och de som har en låg grad av social integrering. En möjlig tolkning är att dessa kategorier känner mindre gemenskap med det lokala samhället och då även är mindre intresserade av lokal samhällsinformation. l enkätundersökningen har man i både januari och maj frågat vad publiken tycker är viktigast i ett TV-program: att det är professionellt utformat eller att det har lokal anknytning. Även om individuella åsiktsförändringar skett mellan januari och maj är det totala mönstret oförändrat. Åsikterna är jämnt fördelade mellan att antingen en av faktorerna är viktigast eller att de är lika viktiga. Som framgår av tabell 11.3 tycker man att det som Kabelvision Kiruna lyckats bäst med i detta avseende är lokalanknytningen.

I målen för Kabelvision Kiruna ingick också att söka aktivera publiken.

Drygt 80 % av dem som sett kabelvisionsprogram har också någon gång diskuterat programmen inom det egna hushållet, och ca 20 % har ofta diskuterat programmen. Resultaten är nästan exakt desamma när det med vänner och bekanta. Ett intressant gäller programdiskussioner faktum är att de mindre etablerade grupperna (de mindre politiskt aktiva,

Tabell 11.3 Andel av publiken som ansåg att Kabelvision Kiruna lyckats bra i olika avseenden. l procent.

Att få allmänheten och organisationer att påverka programmen 36 Att få med personer med lokal anknytning 65 Att få en tekniskt och bildmässigt bra utformning 20

Anm: Olika n för de olika alternativen, genomsnittligt n = 144.

412 Nya distributionsførmer

de lågutbildade och de med ett lågt utnyttjande av samhällsinformation) tycks ha diskuterat programmen väl så mycket som de mer etablerade grupperna. Kabelvisionsprogrammen har också medfört effekter på det sociala umgänget. Drygt hälften av dem som sett programmen har någon gång haft besök av bekanta som kommit för att just se på kabel-TV. Hushåll som i någon mening kan betraktas som bättre socialt integrerade har haft fler besök än övriga, även om skillnaderna är relativt små. Även när det gäller intresset för olika ämnesområden har kabel-TV haft vissa effekter. Ungefär 14% av dem som sett på kabelvisionsprogram har fått ett ökat intresse för något ämnesområde. En begränsad del, 7 %, har också vid något tillfälle tagit kontakt med Kabelvisionen. Även här finns en tendens till att effekterna varit något större bland de bättre socialt integrerade. Däremot tycks Kabelvisionens verksamhet inte ha medfört att publiken i ökad utsträckning tagit kontakt med organisationerna. Kabelvisionen har också påverkat den övriga massmediekonsumtionen. Nettoeffekten (dvs. de som minskat sitt tittande minus de som ökat) för riks-TV bland dem som sett på kabel-TV har varit en minskning på omkring 15 %. För radion uppgår motsvarande minskning till ungefär 10 %. Det tycks i hög utsträckning vara de mer etablerade grupperna (yngre, högutbildade och bättre socialt integrerade) som minskat sin TV-konsumtion medan situationen för radion är mera splittrad. Här är t. ex. både de yngre, de som i hög utsträckning tar del av samhällsinformation och de lågutbildade överrepresenterade bland dem som minskat sitt lyssnande. När det gäller tidningsläsandet kan ingen förändring spåras. Förklaringen till resultaten är troligen att TV och radio mera har karaktär av konkurrerande medier i förhållande till kabel-TV medan pressen mera har karaktär av ett kompletterande medium. Det visade sig också att tittarna främst såg på kabelvisionsprogrammen för att få allmänbildning, praktiska och råd (50 %). kunskaper Motsvarande siffror för riks-TV och radio är 38 % respektive 20 %. När det gäller att få ”underhållning och avkoppling” valde det stora flertalet att lyssna på radio (77%), medan 57% av denna anledning tittade på riks-TV och 37 % tittade på Kabelvisionen.

Organisationsstudien En enkät med frågor om bakgrundsdata och inställning till kabel-TVförsöket tillställdes praktiskt taget samtliga föreningar/organisationer i Kiruna i januari 1974. En uppföljning gjordes i maj samma år med telefonintervjuer med de organisationer som deltagit i sändningarna samt med ett urval av dem som inte deltagit. Ett 30-tal organisationer har deltagit i programverksamheten. Fördelningen mellan olika organisationer visar en svag överrepresentation för fritids- och idrottsorganisationer och underrepresentation för religiösa organisationer. Detta torde dels sammanhänga med publikens stora

Nya distributionsformer 413

intresse för friluftsliv och idrott, dels med försökets samhällsinformativa karaktär. De flesta organisationer som medverkat i Kabelvisionen har gjort det vid endast ett tillfälle. Därför har de svårt att bedöma vilken betydelse som kabel-TV haft eller kan få för informations- och aktiveringsåtgärder. Däremot har man naturligvis erhållit synpunkter från medlemmar och allmänhet i samband med sändningarna. Ca 40 % av organisationerna har fått sådana synpunkter, varav ungefär 2/3 varit positiva. Framför allt tycks man här ha blivit överraskad av kabel-TV:s genomslagskraft och det gensvar som man faktiskt fått. De mer blandade eller negativa reaktionerna gäller framför allt uppläggningen av programmen. Av samtliga intervjuade organisationer anser drygt 80 % att försöket bör fortsätta. Knappt hälften inflikar dock reservationen att sändningsområdet i så fall bör utsträckas. Eftersom antalet icke-deltagande organisationer är överrepresenterat inom denna grupp kan även dettatolkas som att man på förhand något underskattar kabel-TV:s räckvidd och genomslagskraft. Många menar dessutom att stationen bör göra ett bättre förarbete bland organisationerna och att kontakterna med Kabelvisionen bör utvidgas vid en ev. förlängning av försöket. De organisationer som inte deltagit i sändningarna uppgav som skäl bl. a. att man ansett sig ha för dålig kännedom om försöket och för kort tid på sig för att lämna programförslag. Dessutom pekade några organisationer på att de varken haft aktiviteter eller medlemmar inom sändningsområdet. Slutligen menade några att Kabelvisionen inte följt upp de kontakter som tagits med vissa organisationer.

Skolprogrammen Under senare delen av våren gjordes ett försök på Bolagsskolan i Kiruna, där elever på grundskolans högstadium producerade TV-program som en integrerad del av skolarbetet. Det var sammanlagt 75 elever som på olika sätt tog del av produktionsarbetet. Dessa elever och deras föräldrar samt lärarna i de ämnen inom vilka försöksverksamheten bedrevs intervjuades i efterhand om sina erfarenheter och synpunkter. Kabelvisionsförsöket mottogs i huvudsak positivt av såväl eleverna som lärarna och föräldrarna. 59 % av eleverna uppgav sig vara intresserade av att arbeta på liknande sätt igen och 32 % trodde att de lärt sig mer än de skulle ha gjort med de arbetsmetoder de tidigare hade erfarenhet av. Eleverna uppgav att de mest positiva erfarenheterna av försöket var den praktiska kopplingen till de teoretiska studierna samt det självständiga grupparbetet. Lärarna var överens om att eleverna uppvisade mer aktivitet och intresse än vad som är vanligt samt överhuvudtaget tycktes finna skolarbetet mer stimulerande och omväxlande. Lärarna trodde också att det konkreta arbetet med bilder skulle leda till att elevernas kunskaper fick en djupare förankring och beständigare karaktär. Vad gäller Kabelvisionens betydelse för kontakten mellan hemmet och skolan uppvisade föräldrasvaren en positiv tendens. 90 % av 52 föräldrar

414 Nya distributionsformer sou 1975:28

som sett något av de två program, som sändes i början av maj och handlade om arbetet i skolan, trodde att lokala program om skolan och dess arbetsförhållanden skulle skapa kontakt mellan hemmet och

.bättre

skolan, och 77 % ansåg sig ha fått bättre kunskaper om sina barns skola och aktuell skoldebatt.

Intervjuer med stationspersonalen I en av rapporterna från Umeå universitet redovisas intervjuer, som gjorts med några av dem som arbetat vid kabel-TV-stationen, sammanlagt nio personer. Resultatet av intervjuerna visar bl. a. att man ansåg att planeringstiden för försöket varit för kort, vilket fick till följd att personalen var otillräckligt samtränad och den tekniska utrustningen inte intrimmad när sändningarna började. Den korta planeringstiden samt det faktum att man inte hann få den tekniska utrustningen iordningställd förrän till själva sändningsstarten medförde också att kontakterna med publiken samt organisationer och föreningari Kiruna blev färre än som avsetts. Vidare ansåg man att personalomsättningen på stationen varit för hög och att fler personer från orten borde ha knutits till försöket. Den tekniska utrustningen bedömde man vara av tillräckligt hög kvalitet för sändningar av detta slag. Några sade sig dock känna behov av ytterligare en TV-kamera som inte kräver nätanslutning för utomhusbilder. Önskemål har också framförts om en telefonväxel, vilken bl. a. skulle ha varit till stor nytta vid de telefonväktarprogram, som sändes vid ett par tillfällen.

tagit upp för Kiruna angelägna frågor, programmen i anslutning till

gruvkonflikten samt skolprogrammen. Däremot ansåg man sig av olika skäl - framför allt på grund av studieförbundens planeringstid - ha lyckats mindre väl med programmen om lokal vuxenutbildning.

ll.3.2.8 Sammanfattande bedömning av den första försöksperioden Kabel-TV-försöket kan knappast sägas ha startat under särskilt gynnsamma omständigheter. Det var länge oklart vilka parter som skulle delta i försöket och därmed även i vilka former detta skulle ske. Styrelsen för Kabelvision Kiruna konstituerades i mitten av oktober 1973 och angav ramarna för verksamheten. Först då kunde det konkreta förberedelsearbetet ta sin början. Det visade sig vara mycket svårt att finna producenter som hade möjlighet att tjänstgöra i Kiruna under de ca fem månader som krävdes. Ett skiftessystem kom därför att tillämpas, där ett tiotal producenter under kortare eller längre tider tjänstgjorde vid kabelstationen. Installationen av den tekniska utrustningen var också förenad med flera svårigheter. Den villa som skulle användas som studiobyggnad blev inte disponibel förrän ungefär tre veckor efter utlovat datum. Själva installationsarbetet visade sig vara mycket arbets- och tidskrävande och

sou 1975:28 Nya distributionsformer 415

var inte klart förrän till själva sändningsstarten den 24 januari. Då återstod ett par_ veckors arbete för att trimma in apparaturen och få den att fungera störningsfritt. Kontakter togs under hösten med studieförbunden, men det visade sig av flera skäl svårt att få ett nära samarbete med dessa. Ett skäl var att studieförbundens vårprogram redan var planerade, ett annat att det var svårt att studieförbunden om lätthanterligheten och möjligövertyga heterna hos kabel-TV-utrustningen, eftersom denna ännu inte fanns på plats. Vuxenundervisningen kom därför inte att få den omfattning i Kabelvisionens verksamhet under våren som från början var tänkt. Kabel-TV-försöket under våren 1974 var för kort, endast fyra månader, för att några mer vittgående slutsatser skall kunna dras. Med dessa reservationer visar erfarenheterna från försöket:

att intresset för Kabelvisionen i Kiruna blivit så stort att 89 % av de de önskar att försöket skall intervjuade i panelenkäten sagt att fortsätta, att tittarsiffrorna för programmen normalt låg vid 20-25 % och att ett -7

par program nådde ända upp till 45-50 %,

att kabelvisionsprogrammen vunnit sina tittare framför allt bland sådana som annars skulle ha sett rikskanalernas förströelseprogram eller inte sett på TV alls, att kabelvisionsprogrammen i stor utsträckning intresserat lågutbildade, som annars är svåra att nå med samhällsinformation, att publiken har överseende med tekniska ofullkomligheter i programmen, liksom att dessa sänds i svartvitt, om ämnesområdena engagerar. att Kabelvisionen i stor utsträckning tillgodosett ett latent intresse för kommunala frågor, att de största förtjänsterna med Kabelvisionen enligt intervjuerna med publiken har varit att man tagit upp lokala frågor och att man låtit Kiruna-bor medverka i programmen, att de program som uppskattats mest varitisådana där publiken genom telefonväktarsystem fått komma till tals med de styrande inom kommunen, att Kabelvisionen under gruvkonflikten vid LKAB visade vilket snabbt och publikfångande nyhetsorgan en lokal kabel-TV-station kan vara, att Kabelvisionens delförsök med program inspelade av skolelever gav ett positivt resultat och visade hur kabel-TV kan användas i skolarbetet Samt 50m information till föräldrar, att information om kabel-TV:s möjligheter bäst sker genom att allmänhet och föreningar får möjlighet till praktisk kunskap, att den tekniska utrustningen, efter de problem som förefanns vid installationen och den första sändningsperioden, fungerat på ett tillfredsställande sätt. Problemet har varit att batterierna till de bärbara videobandkamerorna är känsliga för kyla, vilket på Kirunas breddgrader medför vissa olägenheter, att produktionsarbetet blev relativt tungrott på grund av reprissändning-

416 Nya distributionsformer

arna och de referensbandningar som måste ske av alla televisionsprogram, att personalomsättningen på några tjänster varit alltför stor. En viss personalomsättning och utnyttjande av externa producenttjänster är säkert av godo för en lokal TV-station, men den större delen av produktionsgruppen bör vara fast, att det är en stor fördel om personalen på en kabel-TV-stalion är allroundkunnig och kan alternera mellan olika arbetsuppgifter. Dessutom är det av vikt att den har god lokal kännedom, att inga nämnvärda svårigheter uppstått när det gällt att följa radiolagen, radioansvarighetslagen och avtalet mellan staten och SR.

l 1.3.3 Fortsättning på kabel-TV-försöket l1.3.3.l Motiv för fortsatta försök TRU-kommittén ansökte i maj 1974 om extra medel från Kungl. Maj :t för att kunna fortsätta kabel-TV-försöket under ytterligare ett halvt år. I framställningen till Kungl. Majzt anfördes bl. a. följande skäl för en fortsatt försöksverksamhet. Försöksperioden hade redan efter två månader visat sig vara för kort för att man tillfredsställande skulle kunna mäta och bedöma kabel-TVförsöket. Antalet människor i området som tog del av Kabelvisionens program uppgick till mellan 14 % och 50 %, siffror som bedömdes som gynnsamma för att få intressanta resultat av en fortsatt försöksperiod. Kommittén påpekade att den alltför korta planeringsperioden, hade gjort att organisationer, framför allt studieförbund, inte i tillfredsställande utsträckning hade hunnit komma med i försöksverksamheten. Efterhand som sändningarna pågick blev alltfler enskilda och organisationer intresserade, men det var då ofta för sent att hinna medverka. Det var inte heller möjligt att klarlägga vilka effekter som kunde uppnås hos tittarna i form- av ökat intresse för olika frågor eller mer aktivt deltagande i olika arrangemang och föreningsverksamhet. Det kunde också antas att s. k. experimcnteffekter påverkat tittarsiffror och attityder. Dessa effekter borde vara mindre framträdande under en andra försöksperiog. _ l de diskussioner, som föregick den andra försöksperioden, i Kabelvisionens styrelse och tillsammans med den personal som engagerades och representanter för olika organisationer betonades vikten av att pröva om kabel-TV kunde fungera som en alternativ television, ett nytt medium. Med detta avsågs att pröva nya arbetsformer och principer för val av form och innehåll i programmen. Det ansågs viktigt att pröva om personalen på Kabelvisionen kunde göra program tillsammans med invånarna och att program av invånarna kunde göras och inte bara om dem. En aktiv medverkan från enskilda och organisationer ansåg också Kabelvisionens styrelse vara en nödvändig förutsättning för att de få anställda på Kabelvisionen skulle kunna producera ett från utvärderingssynpunkt

Nya distributionsformer 417

önskvärt antal program. Under den första perioden hade den delen av Kabelvisionens målsättning kunnat skönjas men inte uppnås.

l1.3.3.2 Planering Den detaljerade planeringen för ett fortsatt försök påbörjades i augusti. Organisatoriska, personella och ekonomiska erfarenheter från den första försöksperioden har som framgår av det följande spelat en stor roll för konstruktionen av det fortsatta Kabelvision Kiruna. Riksdagen beslutade om tilläggsanslag för Kabelvision Kiruna i december 1974.

1l.3.3.3 Styrelse och mål Styrelsens konstruktion är densamma som för det första försöket med representanter för Kiruna, SR och TRU. Målen är också desamma som gällde för den tidigare perioden.

ll.3.3.4 Personal Personalstyrkan omfattade sex och en halv tjänster samt några lokala teletekniker som mot timarvode svarade för service och underhåll. Kortare perioder har också elever från Kalix och Malmfältens folkhögskolor praktiserat på stationen. Personalen rekryterades med avsikt att få personer dels med god kännedom om lokala förhållanden, dels utan omfattande professionell bakgrund, för att undvika alltför stor bindning vid den ”tunga” TV-produktion som SR och TRU gör. Härigenom skulle man också kunna få till stånd en mer autentisk försökssituation som bättre motsvarade en tänkbar kommande verklighet, än om man rekryterade på det sätt som gjordes för den första etappen. Den anställda personalen har haft vissa huvudfunktioner, men det har samtidigt klart uttalats att samtliga skulle arbeta med så många arbetsuppgifter som möjligt, t. ex. att programteknikerna även skulle göra redaktionellt arbete och produktionsarbete utöver sina huvuduppgifter. Avsikten har varit att skapa en mångsidig arbetssituation till glädje för den enskilde och till nytta för Kabelvisionen. Personalen engagerades under september månad. Utbildningen av personal skedde med hjälp av tekniker och producent från TRU. l stort sett har arbetsuppgifterna kunnat genomföras tillfredsställande med den personalstyrka som funnits. Möjligen kan den sägas ha varit något för liten, vilket har visat sig i förhållandevis mycket övertidsarbete. Ambitionen att låta personer utanför stationen ta hand om så många arbetsuppgifter som möjligt har i vissa fall krävt stora insatser av personalen för att under ett inledningsskede tillgodose behovet av handledning och andra tjänster. l permanent kabel-TV-verksamhet när andra än den anställda personalen har fått vana att självständigt svara för produktionsarbete torde emellertid den personalstyrka som arbetade inom Kabelvisionen vara tillräcklig.

418 Nya distributionsformer

11.3.3.5 Veckoslutskurser För att engagera organisationer och enskilda i verksamheten med planering, produktion och uppföljning av program anordnades i mitten av september två veckoslutskurser i vilka deltog ett 30-tal organisationer och även några enskilda personer. Spännvidden var stor beträffande vad föreningarna representerade, och som exempel kan nämnas förutom studieförbund, Föreningen handikappade barn, Bollklubben Fjädern, Finländarnas klubb och Marxist-Leninistiska Kampförbundet. Kursen innehöll praktiska produktionsuppgifter, arbetspass om lagar och avtal och idéinventering. Ett femtiotal olika uppslag till programinnehåll kom fram, av vilka kan nämnas Kirunas historia, SIA-utredningen, den lokala bostadspolitiken, Regionplanering BD 80, lasarettets verksamhet, ungdomens fritidsproblem, handikappfrågor etc.

ll.3.3.6 Information I likhet med den första försöksperioden har den lokala pressen endast i liten utsträckning uppmärksammat Kabelvisionen. Kabelstationens begäran att få programrubriker och sändningstider införda i anslutning till uppgifterna om övriga TV- och radioprogram hörsammades endast av en tidning. Detta motiverades med att Kabelvisionen ansågs ha för litet nyhetsvärde och att försöket omfattade ett alltför begränsat område. Information om programmen har huvudsakligen skett genom annonser varje vecka i Kiruna Annonsblad. Enligt utvärderingen har dock inte informationen varit tillräckligt effektiv.

l 1.3.3.7 Sändningstid För att få någorlunda rimlig tid för planering av verksamheten började

sändningarna först den 17 november och ägde liksom under den första

etappen rum tisdagar och torsdagar kl. 19.30. Repriser av program sändes på sändningsdagarna kl. 21.00 och på söndagar kl. 11.00. Onsdagar kl. 19.30 reserverades för eventuella ytterligare sändningar.

1l.3.3.8 Sändningsområde och produktionsteknisk utrustning Ijämförelse med den första försöksperioden utökades sändningsområdet med närmare 600 hushåll. Initiativet kom från en bostadsrättsförening som också bekostade kabeldragningar. Hela området omfattade ca 2 300 hushåll. Den produktionstekniska utrustningen var densamma som i första etappen, dock utökad med ytterligare en bärbar kamera.

1 1.3.3.9 Programverksamhet Den sista utsändningen från Kabelvision Kiruna skedde söndagen den 23 februari 1975. Under den andra försöksperioden har 30 originalsändningar gått ut på kabeln, omfattande en sammanlagd programlängd på drygt

Nya distributionyormer 419

32 timmar. Den totala sändningstiden inklusive repriser uppgick till drygt 84 timmar. i Programidéerna har i stor utsträckning förts fram vid veckoslutskursernas idéinventering. Många idéer har inte kunnat genomföras på grund av att tiden inte räckt till för den begränsade personalstyrkan och på att uppslagsgivarna av olika skäl inte kunnat medverka i programproduktionen. Någon detaljerad karaktäristik av fördelningen på olika ämnesområden har ännu inte gjorts. Liksom för den första perioden är det svårt att beskriva programutbudet i renodlade kategorier eftersom ämnesområdena till stor del griper in ivarandra. Tyngdpunkten kan dock sägas ha legat på lokal samhällsinformation. Alla ämnesområden som ingår i målbeskrivningen finns mer eller mindre representerade: förskola, föräldrautbildning, program för handikappade, konsumentupplysning etc. Vuxenutbildning har fått något större andel än under den första försöksperioden, men det visade sig även nu svårt att i större utsträckning engagera studieförbunden. Detta beror mindre på bristande intresse än på brist på tid och personal. Troligen har också det begränsade sändningsområdet hämmat ett starkare engagemang. Flera studieförbund har dock deltagit; TBV har gjort ett program om sin verksamhet och ABF har bl. a. medverkat i samband med studiecirklar i föräldrautbildning. l likhet med tidigare har idéer och uppslag från kommunens invånare vägt tungt vid valet av ämnen för program. Det intressantaste i programverksamheten under den andra perioden är inte bara att uppslag har kommit från dem som bor i området utan att flera program helt eller delvis har producerats av dem. Det mest renodlade exemplet på programproduktion av grupper utanför redaktionen var de program som gjordes av de partier som är representerade i kommunfullmäktige. Personalen på kabelstationen har därvid medverkat som kontaktpersoner och i varierande grad på begäran hjälpt till med teknik och manusarbete. Det mesta produktionsarbetet har dock utförts av de lokala partigrupperna. Vid redigeringen fick de teknisk hjälp, men de avgjorde själva helt innehåll och form. Som avslutning på den politiska veckan sändes en debatt med representanter för de lokala partigrupperna. Debatten planerades och leddes av medarbetare från Kabelvisionen. Ett program om den lokala fjällräddningen gjordes av en grupp som bildades under en veckoslutskurs. Gruppens medlemmar träffades på kvällstid och veckoslut. En programtekniker från Kabelvisionen följde deras arbete och gav dem den hjälp de begärde, men produktionen är i princip ett resultat av gruppens ganska långvariga arbete. Fjällräddningsprogrammet är anmärkningsvärt p. g. a. att representanter för olika organisationer endast förenades av det gemensamma intresset att göra kabel-TV-program. Detta program har alltså inte gjorts för att ge uttryck för en organisations ideologi eller ett personligt engagemang. Till den senare kategorien hör t. ex. ett program om en utvecklingsstörd flicka, där flickan själv och hennes mor hade stor betydelse för både idé och produktion av programmet. Detta program har också enligt uppgifter från modern haft stor betydelse för flickans personliga utveckling och

420 Nya distributionsformer

självförtroende genom de nya kontakter och den förståelse som mött henne efter programmet. Ett annat program som är av principiellt intresse handlade om gruvarbetarnas pensionsålder. idén och genomförandet av produktionen kan i stort sett tillskrivas en gruvarbetare och medlem i Marxist-Leninistiska Kampförbundet. Han har gjort en stor del av manusarbetet, filmningen och redigeringen. Avdelning 12 av Gruvarbetarförbundet erbjöds att medverka för att framföra sina - avvikande synpunkter men avböjde bl. a. med hänvisning till de kommande avtalsförhandlingarna. Programmet blev en partsinlaga men presenterades inte tillräckligt tydligt som en sådan. Det bör tilläggas att Gruv-l 2:an erbjöds att göra ett program om sin verksamhet men inte hann göra det under den begränsade försöksperioden. Personalen på Kabelvisionen har trots de speciella förutsättningar som rått ändå gjort de största arbetsinsatserna på flera program. Orsakerna är flera, bl. a. att det är svårt att på kort sikt och med de begränsningar försöket haft engagera tillräckligt många att lägga ner ett ofta betydande antal timmar av sin fritid. Även under den andra försöksperioden gjordes några program av nyhetskaraktär, vilka behandlade städerskestrejken i Kiruna.

ll.3.3.10 Kostnader Kostnaderna för det fortsatta försöket beräknades till ca 400 000 kr, inklusive utvärdering. Bokslutet är inte gjort när det här skrivs, men fördelningen på olika poster är i stort följande: lönerna till personalen och ersättning till teleteknikerna beräknas till 200 000 kr, tekniska investeringar, hyra av viss materiel och tekniska driftkostnader till 30 000 kr, utbildning av personal inklusive veckoslutskurserna till 10 000 kr. Driftkostnaderna i övrigt, dvs. programkostnader, information, transporter, videoband, telefon, reserv etc. beräknas till 95 000 kr. Videobandkostnaderna, som i försökets första etapp var mycket höga, kunde i den andra etappen hållas vid ett så lågt belopp som 10 000 kr på grund av att de tidigare inköpta videobanden återanvändes. Utvärderingen har belastat Kabelvisionens budget med 50 000 kr. Därutöver har sociologiska institutionen vid Umeå universitet för utvärderingen fått bidrag från annat håll. Kostnaderna för Kabelvisionens andra etapp har täckts av de av riksdagen beviljade extra medlen på 325 000 kr, Kiruna kommuns anslag på 50 000 kr samt av medel från TRU-kommittén.

ll.3.3.l l Utvärdering av den andra försöksperioden Sociologiska institutionen vid Umeå universitet har även under denna period svarat för utvärderingen, som omfattar: Elinformella intervjuer med personalen på TV-stationen och löpande registrering av dess kontakter genom s. k. kontaktjournaler samt en

Nya distributionsformer 421

kompletterande enkät efter försökets slut, D informella intervjuer med 25 hushåll inom sändningsområdet D telefonintervjuer med organisationer och enskilda som deltagit i förberedande veckoslutskurser inför kabel-TV-starten hösten 1974 D informella intervjuer med ett urval av enskilda och organisationer som deltagit i programverksamheten D postenkät till ett urval organisationer (och andra veckoslutskursdeltagare) som inte deltagit i programverksamheten D kombinerad enkät- och telefonundersökning med ett representativt urval invånare i det inkablade området, ca 400 personer D speciell utvärdering av konsumentprogram Bearbetningen av det insamlade materialet är inte avslutad, varför definitiva resultat och analyser inte kan redovisas. Vissa tendenser kan dock iakttas.

Kombinerad telefonintervju och enkätundersökning Några preliminära uppgifter från de telefonintervjuer som gjorts med ett representativt urval av invånare i kabel-TV-området visar att en tredjedel av dessa inte sett något program under den fortsatta försöksperioden, vilket är en något högre andel än i den första perioden. För de två tredjedelar som sett minst ett program anges i tabell 11.4 hur stor andel som sett ett visst antal program i början och i slutet av försöksperioden samt som jämförelse motsvarande uppgifter för den första perioden. Som framgått av beskrivningen av den förra periodens utvärdering var bortfallet relativt stort i de enkäter som då gjordes med invånarna, vilket kan innebära att tittarsiffrorna ligger något närmare varandra än vad siffrorna visar. De som inte besvarat enkäterna kan mestadels förmodas tillhöra den kategori som inte sett något program. Av tabell 11.4 framgår att andelen som sett någon enstaka gång” är nästan dubbelt så stor under den andra försöksperioden medan andelen som ser regelbundet (ca 2 gånger/vecka) är ungefär lika stor som i slutet av våren 1974. Några resultat från publikmätningar för enskilda program

Tabell 11.4 Jämförande tittarsiffror från Kabelvisionens första och andra försöks period. l procent.

Första försöksperioden And ra försöksperioden

422 Nya distributionsformer

föreligger inte, men insamlade data tyder på att tittarsiffrorna är något lägre än under första etappen. Å andra sidan förefaller de positiva omdömena vara fler från dem som sett på kabel-TV-programmen och de tycks ha valt program mer medvetet än tidigare. Av de preliminära resultaten av den kombinerade intervju- och enkätundersökningen kan man läsa ut att 2/3 av dem som sett några program anser att de är ganska bra eller mycket bra medan 1/3 anser att de är medelmåttiga. Som jämförelse har motsvarande fråga ställts om riks-TVprogrammen, varvid l/3 anser dem vara ganska bra medan 2/3 tycker att de är medelmåttiga eller ganska/mycket dåliga. Två avslutande intervjufrågor ställdes där man skulle ange om man föredrog lokalradio, lokaltidning eller kabel-TV som stadigvarande verksamhet i Kiruna. När valet stod mellan lokalradio och kabel-TV uppgav 61 % av de tillfrågade att de föredrog kabel-TV, 32 % uppgav lokalradio medan 7 % svarade vet inte. När valet stod mellan lokaltidning och kabel-TV var det 52 % som sade sig föredra kabel-TV, 32 % lokaltidning medan 16 % svarade ”vet inte”. l likhet med den tidigare utvärderingen har man undersökt om kabel-TV-programmen föranlett några diskussioner. Något mindre än 2/3 av dem som sett program uppger att programmen gett upphov till diskussioner i hemmet medan 3/4 säger att de har diskuterat programmens innehåll med arbetskamrater och andra personer utanför hushållet.

Intervjuer med deltagare i veckoslutskurserna De båda veckoslutskurserna som genomfördes i september syftade till att få ett mer aktivt engagemang från organisationer och enskilda. Representanter för de 28 organisationer som deltog i kursen har intervjuats. Många av de intervjuade kursdeltagarna hade genom eget initiativ engagerat sina organisationer för kabel-TV-verksamheten och därför blivit utsedda att delta. Ca 4/5 av organisationerna skulle ha sänt fler medlemmar om utrymme hade funnits. Omdömena om kursen som helhet är mycket positiva. De flesta deltagarna ansåg att det viktigaste var att de fått en I avdramatiserad syn på TV-mediet och att de övervunnit det motstånd eller den rädsla de tidigare haft för att ta kontakt med TV-stationen. Det stora flertalet (80 %) hade efter kursen planer på att delta i Kabelvisionens programverksamhet på olika sätt, bidra med idéer, medverka i program eller att själva eller tillsammans med andra göra program. Trots att flertalet av de intervjuade anser att det är viktigt att informera om sin egen organisations verksamhet, är det anmärkningsvärt många av de programidéer som kom fram under kursen och senare som mera belyser eller diskuterar för organisationen väsentliga frågor än handlar om den egna organisationen. Av de drygt 50 deltagarna i kursen medverkade ungefär hälften i programproduktionen eller deltog på annat sätt. Intervjuer i anslutning till ett tiotal producerade och sända program visar att samtliga funnit

Nya distributionsformer 423

arbetet intressant, roligt och meningsfullt. Det som man varit förvånad över har varit att produktionsarbetet krävt så mycket tid. Det begränsade anses av nästan alla som den största nackdelen med sändningsområdet Kabelvisionens verksamhet.

l l.3.3.l2 Sammanfattande erfarenheter av den andra försöksperioden Utvärderingsresultaten av den andra perioden, jämförelse med den första samt analys och bedömning av det totala försöket kommer att perioden i början av hösten 1975. Några preliminära slutsatser kan dock föreligga dras redan nu på grundval av tendenserna i utvärderingen och de iakttagelser och intervjuer som projektledningen själv gjort. Det totala antalet personer som i någon utsträckning sett något under den andra försöksetappen tycks ha minskat kabel-TV-program något jämfört med under den första. Antalet personer som regelbundet motsvaras av den andel som regelbundet såg kabel-TV mot såg kabel-TV slutet av första perioden. Att detta antal har förblivit konstant under hela den andra perioden kan tolkas som att en något mindre men trogen publik utkristalliserat sig, men det kan lika väl betyda att programkaraktären har gjort att man mer än i den första perioden väljer de program som man är intresserad av. Programmen har uppskattats i ungefär lika hög grad som under den första perioden och i väsentligt högre grad än rikskanalernas program. Detta är anmärkningsvärt, inte minst med hänsyn till att så många program gjorts av grupper utanför stationen och att stationen har fungerat med en förhållandevis oerfaren och fåtalig personal. Det finns anledning att tro att om försöket hade pågått längre tid och gällt ett större område, skulle ännu fler ha utnyttjat möjligheterna att göra egna program. Begränsningarna i försöket har utan tvekan medverkat till att inte fler haft tillfälle eller tyckt att arbetet har varit värt insatsen. Detta är dock inte det enda skälet. Det tar lång tid att få människor att ta aktiv del i TV istället för att bara underhållas eller informeras av den. Att förändra synen på ett medium som funnits under lång tid och vars sätt att fungera många har en fast föreställning om är inte möjligt på några försöksmånader. Några diskussioner om bristande saklighet och ensidig partsmedverkan i program har förekommit, men några allvarliga konflikter beträffande radiolag och programregler har inte uppstått. Men vad skulle hända med en permanent kabel-TV-station med den relativa öppenhet som rått i Kiruna? Kommer vissa grupper eller intressen att ta överhand? Eller kommer det att uppstå naturliga balansförhållanden inför det nya ansvar som plötsligt fördelas mellan en kabel-TV-station och allmänheten? Kan man få ett intressant och intresseväckande medium i ett samspel mellan partsinlagor och redaktionell belysning? Det är frågor som återstår att pröva. I de intervjuer som gjorts med personal och medverkande framhåller man att det avspända och förtroendefulla förhållandet som i viss utsträckning hunnit byggas upp i Kiruna betyder mycket för möjligheterna att göra annorlunda produktioner. En uppfattning, som

424 Nya distributionyormer

bekräftas av många, är det avspända intryck man får av många program, framför allt intervjuerna. Det beror bl. a. på att man ”känner varandra. Ett sådant förhållande har i andra sammanhang anförts som en farlig utveckling, risk för att korrumperas som journalist, att komma alltför nära dem som man skall skildra. Gäller dessa villkor även för det lokala kommunikationsmedel som Kabelvisionen har gjort anspråk på att vara? I kontakter med representanter för och enskilda i organisationer Kiruna har ofta diskuterats vad man skulle använda kabel-TV till om den vore permanent. En ofta framförd tanke är att se mediet som en del av den miljö man har inflytande över. Det skulle då vara naturligt att t. ex. studiecirklar använde kabel-TV som en del i sin verksamhet, för att framföra värderingar, för att uttrycka sig konstnärligt, för att granska det samhälle man lever i, beroende på vilket ämne studiecirkeln handlar om. Kreativa grupper” har nämnts som en naturlig och nödvändig följd av att ett samhälle har kabel-TV. En farhåga som ofta framförts beträffande starkt lokalt förankrade medier är att de kan få alltför snäva perspektiv på tillvaron, att de sällan rör sig utanför samhällets gränser geografiskt eller idémässigt. Det finns knappast något i Kirunaförsöket som bekräftar sådana farhågor. Man kan snarare påstå att flera av de program som producerats utifrån det lokala perspektivet har gett större möjligheter än ett allmänt riksprogram att visa på det generella i vissa problem. En utvecklingsstörd flicka, som finns mitt ibland oss, gör att vi lättare kan identifiera oss med andra liknande situationer. Norgevägen handlar inte bara om miljö- och fritidsfrågor som är giltiga i Kiruna. Pensionsåldern för gruvarbetare är inte endast av lokalt intresse. Lokalradion framhålls ofta som ett billigare och hanterligare alternativ än kabeldistribuerad lokal-TV. Det är självklart att lokalradio kan användas på i princip samma sätt som kabeltelevisionen i Kiruna med de funktioner som här beskrivs. Att konstatera att televisionen som medium har egenskaper som inte radion har är närmast en trivialitet. På lokalplanet har utvärderingen understrukit betydelsen av att man genom televisionsbilden lär känna utseende och sätt att vara hos människor som man har i sin närmiljö. Det kan gälla politiker men också människor som man träffar i sin dagliga tillvaro. Programmet om den handikappade flickan är ett bra exempel på hur det lokala bildmediet kan fungera för att belysa människors problem. Den skillnad mellan TV och radio som finns i människors medievanor går kommittén inte in på i det här sammanhanget, men sådana vanor har givetvis också giltighet i det lokala sammanhanget. Utöver de sammanfattande erfarenheter som kommittén har redogjort för här kan följande sägas beträffande den andra försöksperioden:

D att de tekniska och programmässiga ofullkomligheter som förekommit i programmen snarare är till fördel än till nackdel, eftersom de förstärker programmens intryck av spontanitet och närhet till tittarna, D att de veckoslutskurser i TV-produktion som genomförts har haft stor betydelse för programverksamheten,

Nya distributionsformer 425

D att den relativt otränade och fåtaliga personalen på kabelstationen har fungerat efter omständigheterna mycket bra. l en permanent verksamhet skulle ytterligare någon person behövas inte minst för att det nödvändiga kontaktarbetet skall kunna intensifieras. Den lokala kännedomen har varit mycket värdefull. Även systemet med lokala Servicetekniker har fungerat tillfredsställande, D att en del tekniska problem har förekommit, framför allt med en hyrd entums videobandspelare men att utrustningen i stort sett varit ändamålsenlig. Det är dock viktigt att driftsäkerhet värderas högt när man befinner sig långt från orter med märkesservice, D att driftkostnaderna för en permanent verksamhet av samma karaktär och omfattning som den senare försöksetappen i Kiruna inte behöver överstiga en milj. kr./år, D att Kabelvision Kiruna också under denna andra etapp i stor utsträckning nått grupper som annars är svåra att nå med samhällsinformation, Datt aktiveringseffekterna av de program som sänts under den andra perioden varit på ungefär samma nivå som under den första. Som effekter av enstaka program kan nämnas att den politiska veckan enligt uppgifter från partierna medfört att nya medlemmar anmält sig till några partier. vill kommittén dra den generella slutsatsen av de båda Slutligen att kabel-TV som den har använts i Kiruna bör försöksperioderna betraktas som ett självständigt medium jämfört med den vanliga televisionen. Kabeltelevisionen är varken en ren utbyggnad eller en miniatyrversion av denna. Den bör i första hand utnyttjas för sådana som riks-TV inte kan utföra: att nå speciella grupper snarare än uppgifter en allmän publik, att betona den lokala anknytningen och utifrån ett lokalt för generella problem. Kabel-TV bör perspektiv skapa förståelse framför för dem som vanligen inte har tillgång till allt göras tillgänglig andra Den bör användas för utbildning i vid några uttrycksmedel. och för att ge möjlighet till vidgad debatt om samhälle, betydelse konsumtion etc. Underhållning i vanlig mening är inte någon primär men kabelvisionen bör bidra till att förstärka de tendenser som uppgift, iakttagits, t. ex. publikens uppfattning att kommunalpolitik är intressant. Kabel-TV bör inte ha som mål att attrahera en passiv publik utan iatt i stället ge människor möjlighet att få uttrycka sig och meddela sig med varandra. Även om kabel-TV bör betraktas som ett medium med speciella egenskaper så får den inte isoleras från andra medier och metoder. Den är bara en faktor i närsamhällets sociala och kulturella liv.

l 1.3.4 Synpunkter på den fortsatta utvecklingen

l 1.3.4.1 Internationella utvecklingstendenser

Den internationella utvecklingen av kabel-TV, eller bredbandskommunikation som det allt oftare kallas, är svårbedömd. Det går inte att göra en

426 Nya distributionsformer

generell internationell lägesbeskrivning eftersom förhållandena varierar så avsevärt från land till land. Dessutom är informationen sådan att det ibland är svårt att skilja fantasi från verklighet. Många förhoppningar och farhågor är knutna till bredbandskommunikationen. Förhoppningarna är i huvudsak av två helt olikartade slag. Den ena handlar om att kommersiellt exploatera en ny teknologi, den andra om att få ett medel att förverkliga en demokrati där även människor som ”saknar språk” får komma till tals. De farhågor som uttalas är risken för ett mångkanaligt passiviserande överflöd av underhållning och information samt hotet om isolering eller människokontroll genom kabel-TV i kombination med datorteknologi. Det är svårförenliga intressen som gör att den internationella debatten om bredbandskommunikation ibland är så osaklig att det är svårt att ta den som intäkt för vilken utveckling som år att vänta. Även prognoser för enskilda länder är svåra att göra. The Sloan Commission beräknade 1971 att USA skulle ha 40---50 % hushållstäckning av kabel-TV 1980, medan den nuvarande prognosen enligt en representant för Internationella pressinstitutet har reviderats till något över 20 %. Han talar om att kabel-TV i USA är inne i en period av minskad tillväxt men menar att utvecklingen inte har stagnerat. Det finns en mängd legala, tekniska och upphovsrättsliga problem som långt ifrån är lösta, bl. a. finns det ännu ingen bra apparatur för s. k. pay-TV. Trots dessa problem hävdar samma källa att kabel-TV ändå på ett genomgripande sätt I kommer att förändra televisionens roll. The Broadcast Institute of North America ställer sig tvivlande till kabel-TV:s utvecklingsmöjligheter. Det räcker inte med att multiplicera det redan stora antalet TV-program. Institutet menar också att ett programutbud som baseras på lokalt material kan komma att bli tråkigt och trivialt. De många kanalerna måste användas till något nytt och annorlunda om abonnenterna skall vara villiga att betala höga avgifter. Man måste foga samman så många nya och attraktiva komponenter att bredbandsteknologin blir ett självständigt system. Även om kabel-TV har fötts i USA så har den vuxit snabbare i Kanada. Villkoren för dess utveckling är annorlunda där, motiven för dess användning starkare och reglerna friare. Conseil de la Radio-Télévision Canadienne (C.R.T.C.) som delar ut licenser och reglerar villkoren för kabel-TV i Kanada har från början betraktat kabel-TV som ett självständigt kommunikationsmedel vilket har kulturpolitiska funktioner med egenvärde. Ordföranden i C.R.T.C., Pierre Juneau, har sagt att Kanada är ett av de intressantaste laboratorierna för kommunikationsformer, speciellt inom kabel-TV- och satellitområdena”. Pierre Juneau har också sagt att ”decennier av passivt tittande har präglat publiken att tro att den ingenting kan göra för att förändra sitt inflytande över televisionen. Det har inte ens varit tal om att på något effektivt sätt påverka det rådande systemet för att få vidgad medverkan i produktionen av program”. (Le Monde 24-25 mars 1974). I England kommer enligt Financial Times (24/2 1975) de fem experimentstationer som f. n. är igång inte att överleva rapporten från

Nya distributionsformer 427

The Annan Committee, som skall lägga förslag om televisionens framtid 1976. Regeringen är emot en utbyggnad av kabel-TV till skillnad från The Post Office (med ett ansvarsområde ungefär motsvarande det svenska televerkets) som har meddelat Annankommittén att på grund av begränsat utrymme i etern måste varje expansion av TV-systemet under 1980- och 90-talen ske med hjälp av kabel. I Belgien växer kabel-TV enligt uppgift med en hastighet av ungefär 3 000 nya abonnenter i veckan. Där finns nu 6000 km kabel och 600 000 abonnenter, vilket innebär 20 % täckning av landets hushåll. En kraftig utbyggnad av kabel-TV kan förväntas i Italien sedan Högsta Domstolen upphävt kommunikationsministerns förbud mot lokala kabel-TV-produktioner. Det danska man behandlat kabel-TV-frågan är exemplet på hur intressant. Folketinget fastställde en ny radio- och TV-lag ijuni 1973. l till rätt att lokalt eller regionalt få licens för förslaget ny lag ingick produktion och utsändning av radio- eller TV-program. Folketinget antog inte den delen av lagförslaget. Kulturministeriet fick i stället tillsätta ett särskilt utvalg som skulle svara för en försöksmässig fördelning av eller bildprogram med hjälp av kabelsystem i enskilda lokala ljuddock senast under folketingsåret 1977-78”. Endast en områden, kommun, Varde, har hittills begärt licens och börjat försök, men enligt i Berlingske Tidende (dec. 1974) finns det ett par hundra lokala uppgift i landet som förbereder lokal-TV. Erfarenheterna från försöken grupper skall ligga till grund för en ny lag senast 1978. l en av Europarådet finansierad bok (Wangermée och Lhoest: Laprês

télévision), talas om tre generationer kabel-TV, den passivarden aktiva

och den interaktiva. Den första avser förbättring av ljudkvaliteten genom centralantenn samt återutsändning av program från andra länder. Den andra generationen innebär lokalproducerade program, specialbeställda program (pay-TV), viss enkel automatisk service, nyheter, väder, tidsangivelse etc. Den tredje generationen innebär möjligheter att konsultera databankar, att begära program ur videotek, långdistanskommunikation mellan grupper och individer samt en rad tjänster som elektroniska tidningar, teleinköp, deltagande i omröstningar etc. Många av de mer sofistikerade tillämpningarna med återkoppling och datorer tillämpas endast i några begränsade experiment på några hålli världen. Så långt TRU-kommittén kan bedöma har kabel-TV-utvecklingen i flertalet länder inte hunnit längre än till första generationen. Kanada och USA samt några europeiska länder har börjat ta steget in i den andra generationen. Japan är det land som experimenterar mest med tredje generationen men har reguljärt inte hunnit in i den andra. ljämförelse med vad som prognosticerades under 1960-talet har utvecklingen inom bredbandskommunikationen gått långsamt. Kommittén har velat ge en fragmentarisk lägesbestämning av den internationella utvecklingen av två skäl. Det ena är att visa på hur vanskligt det är att göra nationella prognoser på basis av en skiftande och svårgripbar internationell situation. Varje lands styrmöjligheter över

428 Nya distributionsformer

framväxten av bredbandskommunikation med legala, teknologiska och ekonomiska medel är betydligt större än vad som gäller för t. ex. videogramområdet. Det andra skälet är att ge perspektiv på försöket med Kabelvision Kiruna. Kabelvision Kiruna kan enligt den nomenklatur som här har använts sägas vara ett försök - om än i mycket liten skala - med andra generationens kabel-TV.

ll.3.4.2 Kabel-TV i Sverige I Sverige har frågan om kabel-TV inte ägnats stor uppmärksamhet. 1966 års radiolag inkluderade även trådbunden distribution i SR:s ensamrätt, vilket har gett tidsfrist och rådrum att bestämma vilken politik som är önskvärd. Det enda reguljära kabel-TV-företaget som finns är det som på kommersiell grund verkar i kvarteret Kronprinsen i Malmö. Men som det undantag det är, betraktas det snarare som ett kuriosum än som något att ta riktigt på allvar. Harry Scheins bok ”Inför en ny mediapolitik (1972) har inte förorsakat någon större debatt. Det enda riktigt hörbara svaret har kommit från Paul Lindblom. l Lindbloms bok Politik för massmedier (1975) kritiseras Scheins underton i hela boken att utvecklingen av kabeltelevision är nära nog ödesbestämd”. Lindblom anser också att en full utbyggnad av kabel-TV i Sverige på grund av de stora kostnaderna skulle hindra viktiga insatser på andra områden. ”Och det finns ingen som har visat att vi skulle få något viktigt och nödvändigt i utbyte för dessa investeringar och driftkostnader. Det finns ytterligare en bok som behandlar kabel-TV, ”inflytande på en tråd” (1973). Ett inlägg i den är skrivet av Ivar lvre och Olof Hultén, båda från Sveriges Radio. De är skeptiska till det överflöd som kabel-TV skulle innebära och säger dessutom att det inte finns någon ”anledning att tro att mediemässigt torftig television eller kanske helt obearbetad information i form av direkt utsändning från kommunalhuset i längden skulle kunna attrahera några andra än speciellt motiverade personer. l Inflytande på en tråd” finns också ett inlägg av Gunnar Nelker som tror att den nya teknologin skulle kunna utnyttjas till aktivering av folkrörelserna, som enligt hans uppfattning befinner sig i en krissituation.

Kom/nunalt intresse, utredningar och annan verksamhet l några kommuner i Sverige har kabel-TV varit föremål för intresse. Täby har haft en motion i kommunfullmäktige om ett projekt liknande det i Kiruna, där lokala program skulle produceras och sändas via ett existerande kabelnät till 2 400 lägenheter. Solna fick inte den lokal-TV som man önskade. Där förekommer däremot sändningar från kommunfullmäktigesammanträden till biblioteket. Kommunstyrelsens arbetsutskott i Eskilstuna har gett informationsutskottet i uppdrag att hålla sig underrättat om utvecklingen och att vid lämplig tidpunkt komma med förslag om eventuella försöksinsatser. En unik kabel-TV-verksamhet finns i Skönstaholm i Stockholm. l ett radhusområde med 150 lägenheter produceras TV-program i en

Nya distributionsformer 429

källarlokal och sänds ut på det gemensamma centralantennätet. Vid sidan av lokala produktioner om fester, gymnastik för barn, ordningsregler o. d. sänder man även lånade barnfilmer och program om t. ex. trädgårdsskötsel. Kabel-TV-verksamheten sköts av den grannskapsklubb som sedan länge funnits i området. De som tar del av programmen är medlemmar i klubben, varför man inte anser sig bryta mot rundradior bestämmelserna. SR har emellertid anmält verksamheten till allmänt åtal då man anser att den strider mot radiolagen. Nordiska Ministerrådets TV-kommitté resonerar i sitt slutbetänkande ”TV över gränserna” om kabel-TV. Kommittén har gjort en uppskattning av antalet centralantennanläggningar. Antalet anläggningar som omfattar mindre än l 000 lägenheter uppskattas till ca 40 000. l likhet med en av TRU gjord undersökning uppskattar man centralantennsystem med fler än 1 000 abonnenter till något över 40. Hösten 1972 var ca 44 % av drygt 2,7 miljoner TV-hushåll anslutna till centralantennsystem. Kostnaden för en utbyggnad av lokala kabel-TV-nät i ett område med ca 10 000 hushåll (ungefär som Kiruna) uppskattas till mellan 2 och 8 milj. kr, beroende på hur komplicerad utbyggnaden är. Ministerrådets TV-kommitté framhåller slutligen att för den händelse beslut skulle fattas om att bygga ut kabel-TV i Sverige, för att tillgodose önskemål om t. ex. lokala TV-sändningar, bör uppmärksammas möjligheterna att då samtidigt direktöverföra TV- och ljudradioprogram från de nordiska grannländerna. Tre utredningar utöver TRU-kommittén har kabel-TV som marginell uppgift, radioutredningen, pressutredningen och massmedieutredningen. Televerket har gjort en intern utredning om kostnader, tidsplaner och resursbehov vid en utbyggnad av kabel-TV i Sverige. Utredningen har gjort en beräkning utifrån två typorter, Västerås och Leksand. Man räknar på fyra olika alternativ, varav det billigaste är ett enkelriktat nät med plats för mellan l7 och 25 kanaler. De mellanliggande alternativen är förberedda för dubbelriktat system medan det dyraste alternativet är ett dubbelriktat system där abonnenterna förses med terminalutrustning för att t. ex. besvara frågor, beställa biljetter och varor samt ta emot pay-TV-program. En utbyggnad av kabel-TV i hela landet skulle enligt det billigaste alternativet kosta 8 miljarder kr och 2 600 kr per hushåll, det dyraste 15 miljarder kr och 4 900 kr per hushåll. Det totala personalbehovet vid fullt utbyggda kabel-TV-nät i hela landet uppskattas till ca l0 000 personer. Denna uppskattning är självfallet mycket osäker, bl. a. då den avser läget en god bit in på 2000-talet. Om utbyggnaden spreds under en 30-årsperiod skulle 60 % av landets hushåll vara anslutna tio år efter det att utbyggnaden påbörjats. Televerkets utredning framhåller att av ekonomiska skäl bör en utbyggnad i första hand ske i tätorterna. Kostnaderna blir då betydligt lägre. En tidigare gjord kostnadsberäkning av televerket uppskattar kostnaderna för en 80% utbyggnad, dvs. ca l 800 tätorter och 2,5 milj. hushåll till 3,6 miljarder kronor. Enligt underhandsuppgifter som TRU-kommittén har erhållit, arbetar man inom Styrelsen för teknisk utveckling (STU) i samråd med

430 Nya distributionsformer

, Expertgruppen för regional utvecklingsverksamhet (ERU) med att planera en förstudie för att precisera omfång och inriktning av en regional försöksverksamhet med telekommunikationsteknik. Man tänker sig preliminärt försöket på både organisations- och hushållsnivå. Datorstödd utbildning, kommunal service, information om social vård, lokal biblioteksservice och konsumentinformation är några av de komponenter som övervägs i försöket. Beslut om genomförande av förstudien har ännu i mars 1975 inte fattats. För att göra lägesbeskrivningen om kabel-TV i Sverige fullständig, vill kommittén slutligen peka på två uttalanden som gjorts om kabel-TV:s utbyggnad i landet. Det ena kommer från i kommunalrâdsberedningen Kalmar som har uppvaktat finansministern och industriministern om att därest beslut fattas om utveckling av kabel-TV-verksamheten i Sverige det från Kalmar kommuns sida föreligger stort intresse av att såväl enheter för produktutveckling och administration som enheter för tillverkning av reläer, förstärkare o. dyl. för detta ändamål förlägges till Kalmar. Det andra uttalandet kommer från ordföranden i Statsanställdas förbunds telesektion (Statsanställd nr 3, 1975). Denne säger dels att televerket bör få hand om en utbyggnad av kabel-TV-nätet, dels att brådskar utbyggnaden bl. a. därför att mediet annars kan hamna i privata händer. TRU-kommittén har valt att göra en lägesbeskrivning och inte en prognos om den framtida utvecklingen av kabel-TV-situationen i Sverige. Lägesbeskrivningen visar att Synpunkterna på värdet av en framtida kabel-TV-verksamhet varierar avsevärt. Det finns tendenser till allt starkare intresse både för ökad kunskap och för olika slags aktiviteter på kabel-TV-området. Kunskaperna är ännu otillräckliga för att ge underlag för statsmakternas ställningstagande till frågan om en utbyggnad av kabel-TV i Sverige. Kommittén har här redovisat erfarenheter från Kiruna som tyder på att kabel-TV kan ha intressanta utvecklingsmöjligheter. Mot bakgrund av detta anser kommittén att det skulle vara av värde om ett till tiden, området och innehållet mer omfattande försök genomfördes bland annat med erfarenheterna från Kiruna som utgångspunkt.

sou 1975:28 431

12 Vissa organisatoriska redovisningar

och erfarenheter

12.1 Sammanfattning

ges en översikt över SR/UTB:s och TRU :s resurser och Inledningsvis organisation (12.12). I avsnitt 12.3 ges en relativt detaljerad beskrivning från projektarbetet utifrån några större projekt från SR/UTB och TRU. I avsnittet konstateras att erfarenheterna har visat värdet av att medlemmarna i en projekthar geografiska och helst också lokalmässiga möjligheter att arbeta grupp tillsammans. För att kunna bedöma bl. a. resursbehoven för en framtida utbildningsprogramverksamhet lämnas i avsnitt 12.4 en redovisning och analys av produktionskostnader för olika typer av projekt. Avslutningsvis görs ett försök till jämförelse mellan projektkostnader och kostnader i samband med användning av producerat material. I avsnitt 12.5 redovisas den verksamhet som har bedrivits på TRU utanför den helt anslagsfinansierade produktionen i form av beställningsprojekt, försäljning av tekniska tjänster och samfinansieringsprojekt. SR/UTB och TRU har även i mån av resurser tillhandahållit olika Servicetjänster som pedagogisk och teknisk rådgivning, utredningsverksamhet, genomförande av praktiska prov med teknisk utrustning etc. TRU har avdelat förhållandevis stora resurser i form av personal, teknik och pengar för att undersöka vilka pedagogiska och metodiska möjligheter den snabba tekniska utvecklingen inom medieområdet erbjuder (l2.7). Inom SR/UTB och TRU har bedrivits antingen i egen regi eller genom utanförstående förlag en omfattande trycksaksproduktion. Erfarenheter och problem i samband med trycksaksproduktionen redovisas iavsnitt 12.8 med avseende på produktion, distribution och prissättning. l avsnitt 12.9 redogörs för olika distributionsfrågor. Det gäller dels erfarenheterna av samarbetet med SR beträffande etersändningsfrågor, dels omfattningen av TRU:s och SR/UTB:s distribution av filmkopior

och videokassetter.

l avsnitt 12.10 redovisas olika upphovsrättsfrågor. Redogörelsen är uppdelad i två avsnitt där i det första översiktligt redovisas tillämpningen av upphovsrättsreglerna inom SR. l det andra avsnittet beskrivs olika

432 Organisatoriska redovisningar

upphovsrättsliga frågor som TRU kommit i kontakt med i sin verksamhet. Som ett komplement till de internationella exempel på utbildningsprogramproduktion som lämnats i kap. 7-10, ges i avsnitt 12.11 en översikt över de organisatoriska förhållanden under vilka utbildningsprogramverksamheten bedrivs. Redovisningen avser i huvudsak vissa europeiska länder.

12.2 SR/UTB och TRU - resurser och organisation

12.2.1 SR/UTB Personal och organisation Sveriges Radios utbildningsprogramenhet (SR/UTB) utgör en av företagets programenheter vid sidan av TV1, TV 2, ljudradion, utlandsprogrammet och distrikten.

Styrelse AU l Raduochet Vice radiochef ------ --

Centrankansl Admhstratiservice I I V Ekonomnavd. Programservice Personalavd. Publik-och programforsknnngsavd. D k lSlfltcenlral _ Röster i Radio-TV Utvecklmgs- ochrahonaliseringsavd. Forlaget Internrevison

. . . . - d - - Ljudradion TV1 TV2 Distrikten

en pågfgmäel mäâglâzfåâwn

Tekniken

Figur 12. 1 Sveriges Radios organisation

Verksamheten omfattar skolradio, skoltelevision, skolmaterielsektion, som framställer trycksaker och annat kompletterande material, samt vuxenundervisning, som producerar på uppdrag av TV 1, TV2 och Ijudradion. Kursböcker m. m. i anslutning till vuxenkurserna utges av SR:s förlag.

Organisatoriska redovisningar 433

Programdnrektor

Rådgivande .u Administration _ _ __ _ Information r ._ ._ 1 | SÖ-konsulent [- - - - - - _ Fofsknmg

l L

Planering Vuxenundervisnrng p°°r*;§|'g'_'§§°'°' Skolmateriel

& Lágstadiet Mellanstadnet Språk Svenska So No Mu Reg

Figur 12. 2 SR / U TB:s organisation

Enheten hade den l januari 1975 163 personer anställda, fördelade på 107 för skolprogram, 38 för skolmateriel och 18 för vuxenundervisning. Denna personal omfattar programpersonal, förlagsredaktörer och administrativ i olika funktioner. Till programpersonalen räknas bl. a. personal scriptor, fotografer, filmredigerare och en forskplanerare, producenter, Övriga tjänster som hör till programverksamheten, tillförs ningsgmpp. enheten från företagsgemensamma organ genom interndebitering.

Anslag, omsättning m. m. Skolprogramverksamheten är skattemedelsfinansierad, och för budgetåret 1975/76 disponerar SR/UTB 19,9 milj. kr för programverksamhet och drygt 5,5 milj. kr för täckande av televerkets sändningskostnader. Skolmaterielsektionen är självbärande, och dess produkter säljs till skolväsendet till självkostnadspris. Omsättningen var 1973/74 ca 10,2 milj. kr. Vuxenundervisningsprogrammen finansieras med mottagaravgifter. Medel för programproduktion erhålles genom ljudradion och de båda TV-kanalerna. Vuxenundervisningens budget var budgetåret 1974/75 2,9 milj. kr. Till detta kommer vissa tekniktjänster inom ramen för ljudradions och de båda TV-kanalernas anslag. Den del av SR:s förlags omsättning som hänför sig till kursböcker m. m. för vuxenkurserna i radio och TV var budgetåret 1973/74 ca 6,6 milj. kr, vilket motsvarar 4/5 av den totala omsättningen. Anslagsutvecklingen för SR/UTB under de senaste åren framgår av nedanstående tabell:

Tabell 12.1 SR/UTB:s anslag 1972/73-1975/76. l milj. kr.

1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 Programverksamheten 18,9 18,9 18,9 19,9 Ersättning till televerket för distribution 5,5 5,5 5,5 5,5

434 Organisatoriska redovisningar

Lokaler och tekniska resurser

SR/UTB :s personal disponerar fyra paviljoner på SR:s nu till största delen utrymda tomt på A1 vid Valhallavägen i Stockholm. Vissa tekniska resurser finns fortfarande på A 1: TV-studio, klipprum, biograf m. m., men större delen av produktionsarbetet, därav all radioproduktion, utförs ide nya lokalerna vid Oxenstiernsgatan. Bland de tjänster som SR/UTB genom skattefinansiering erhåller från företagets gemensamma resurser kan nämnas: utlandsförbindelser, juridisk byrå, personalservice, personalutbildning, ekonomiavdelning med bl. a. ADB, programservice med bibliotek (musik-, grammof0n-, referensoch engagemangskontor, teknik med anläggningsavdelning och avdelningar för ljudradio- och TV-driften (bokningskontor, Studieteknik, ateljé, byggnation, rekvisita, filmteknik med laboratorium, etc.).

l2.2.2 TRU Personal och organisation TRU hade den l januari 1975 157 personer anställda (inkl. regionala konsulenter), varav programpersonalen omfattar ca 75, den tekniska personalen ca 40 och den administrativa personalen ca 40 medarbetare. Som en följd av direktiven till TRU II skedde en omorganisation den l januari 1973. TRU:s nuvarande organisation framgår av nedanstående figur.

TRU-kommunen l Chel

Rådgivande Kans expertgrupper

. . Prodkl - Utvecklmgsgrupp Intormaiionsavd. Vuxensektor Forskoleseklor Administrativ avd.

teknikgas-

l l

iii ål

L Pcdaktioner

Figur 12. 3 TR U:s organisation

Anslag, omsättning m. m. TRU:s anslag uppgår 1975/76 till ca 20,4 milj. kr. Till detta kommer 2,6 milj. kr för täckande av televerkets sändningskostnader. TRU:s omsättning är dock högre och beräknas under budgetåret

Organisatoriska redovisningar 435

1975/76 uppgå till ca 22,5 milj. kr. Detta beror på att TRU medverkari några samarbetsprojekt där vissa kostnader täcks av samarbetspartnern men som resultatmässigt räknas in i TRU:s omsättning. TRU utför också beställningsproduktion samt bedriver viss försäljningsverksamhet av tekniska tjänster, program och trycksaker. Det bör observeras att intäkterna för denna verksamhet endast svarat mot de kostnader som verksamheten medfört. Anslagsutvecklingen under de senaste åren framgår av tabell 12.2.

Lokaler och tekniska resurser TRU:s lokaler i Stocksund har anskaffats genom förhyrning och viss byggnation i byggnadsstyrelsens regi. Studiolokalerna hyrs av Danderyds kommun men har tillbyggts och ombyggts för statliga medel. Programpersonalen är inrymd i två paviljonger, varav den ena är uppförd med statliga medel. Från kommunen hyrs vidare en tidigare privatvilla. Avtalet mellan staten och Danderyds kommun o_m mark och förhyrda lokaler utgår den 31 december 1978. TRU:s tekniska resurser redovisas i avsnitt 15. l l.

12.3 Exempel på projektarbete

I detta avsnitt skall ges exempel på några större projekt från TRU, SR/UTB och SR/VUX för att visa hur projektarbete bedrivs. Redovisningen avser vuxenutbildningsprojekten Ut med språket, Bygd i förvandling och Start, samt projektet Switch On för lågstadiets tredje årskurs. Här berörs inte samrådet med berörda expertgrupper eller, när det gäller TRU, styrelsens behandling av projektfrågorna. Allmänt kan sägas att varje projekt är unikt genom den kombination av faktorer som påverkar utformningen mål, målgrupp, ämne, innehåll, medie- och metodval, användningssituation. Genom att beskriva arbetet med några relativt komplexa projekt kan man dock ge en bild av projektarbetet mer generellt. När beslut fattas om att genomföra ett projekt, sker detta ofta på av en utredning, i vilken mål och målgrupper preciserats och grundval innehåll, uppläggning, omfattning, tidsplan och resursbehov angivits i grova drag. För den projektgrupp som tillsätts gäller det att detaljplanera och med hänsyn till mål och målgrupper bestämma innehåll projektet och välja medier och metoder, som svarar mot den tänkta studiesituationen och kursdeltagarnas förutsättningar att ta del av materialet. Ett

Tabell 12.2 TRU:s anslag 1972/73-1975/76. l milj. kr.

1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 Produktion m. m. 16,4 16, 9 18,6 20,3 Ersättning till televerket 2,4 2 7 9 2,3 2,6

436 Organisatoriska redovisningar

grundläggande drag karaktäriserar allt projektarbete, nämligen behovet av ett nära och kontinuerligt samarbete mellan alla projektmedarbetare, inkl. trycksakssidan, för att genom projektets alla komponenter fullfölja de pedagogiska och metodiska intentionerna och åstadkomma integration mellan medierna. Detta förutsätter att projektgruppens medlemmar har geografiska och helst också lokalmässiga möjligheter att arbeta tillsammans. För att man ska lyckas anpassa materialet till målgruppen krävs ingående kännedom om denna. I regel löses detta genom att företrädare för målgrupp och studiearrangörer ges tillfälle att framföra sina synpunkter, dels fortlöpande under projektarbetet, dels i samband med förprövningar av hela eller delar av materialet.

Ut med språket TRU hade tidigare deltagit i produktionen av ett elementärt material i svenska för vuxna, Svenska nu. Kursen var avsedd att användas såväl i studiecirklar som i läroplansbunden undervisning i kommunal vuxenundervisning på grundskolans högstadium. Det hade emellertid visat sig att materialet av många uppfattades som alltför svårt och inte tillräckligt motiverande. TRU påbörjade därför under 1971 i samarbete med Brevskolan ett utvecklingsarbete för att få fram ett läromedel som i fråga om nivå, innehåll och arbetsformer bättre lämpade sig för kortutbildade vuxna. De första åtgärderna var att inom TRU utse en utredare och att i en referensgrupp med pedagoger och arrangörer av vuxenstudier hämta in synpunkter och önskemål beträffande den tilltänkta kursen. l nästa steg gällde det att definiera mål och målgrupp och sedan på grundval därav ta ställning till uppläggning och innehåll. Utredaren hade till sin hjälp fått dels en arbetsgrupp bestående av personer från TRU och Brevskolan, dels två externa experter. Experterna utarbetade först ett förslag till måldokument, som behandlades i arbetsgruppen. Man enades om att målgruppen skulle vara människor som har svårt att och muntligt skriftligt handskas med språket, i första hand på grund av kort och bristfällig grundutbildning, att det övergripande målet skulle vara att öka människors att möjligheter språkligt fungera i olika situationer i samhället, att kursen skulle stimulera människor att använda sitt språk, även om det var bristfälligt, att den skulle ge människor motivation och förutsättningar för att ta del i olika samhällsaktiviteter. Utifrån dessa övergripande mål och attitydmål började arbetet med att beskriva kunskaps- och färdighetsmålen och bestämma innehåll, uppläggning etc. Parallellt med att experterna arbetade vidare med detta, tog arbetsgruppen, med utredaren som verkställare och informationsöverförare till experterna, kontakter med företrädare för målgrupp, cirkelledare och organisatörer för att få kommentarer till projektplanen

Organisatoriska redovisningar 437

allt eftersom den växte fram. Bland annat vände man sig till ledare och deltagare i studiecirklar i svenska inom den pågående FÖVUX-verksamheten för att få synpunkter på vilka moment och konkreta situationer som från språksynpunkt upplevde som svårast. Från handideltagarna kapporganisationer för döva och hörselskadade och blinda/synskadade bad man om synpunkter på innehåll och utformning av en elementär kurs i svenska för dessa grupper för att se i vilken utsträckning önskemålen sammanföll med dem som avsåg normalhörande och normalseende vuxna med kort grundutbildning. Sommaren 1972 hade arbetsgruppens sonderingar och diskussioner, samt experternas arbete resulterat i en detaljerad projektbeskrivning. Kursen skulle ge sådana kunskaper och träna sådana färdigheter i att läsa och lyssna, diskutera och skriva, som är nödvändiga och direkt användbara i olika vardagssituationer. Färdighetsträningen skulle bygga textmaterial ur dagstidningar och material från ämnesområ-

på* hämtade

den som nära angår den vuxne, t. ex. vuxenutbildning, konsumentfrågor, kontakt med sociala myndigheter, boende- och arbetsmiljö, arbetsmarknad. På så sätt skulle kursen samtidigt ge samhällsorientering och färdighetsträning i svenska. Kursmaterialet skulle byggas upp i moduler, som till olika kombinationer och olika längd på gav möjligheter studietiden beroende på deltagarnas intresseinriktning. Inom varje modul skulle materialet vara så rikligt att det skulle kunna tillfredsställa olika behov och förutsättningar hos deltagarna och ge tillfälle till sovring. Tryckt och ljudande material skulle integreras väl med varandra. Tillgången till ljudbandspelare bedömdes vara så god att ljudbanden kunde till delar av mateialet. TV tilldelades framför göras obligatoriska allt en stimulansfunktion via etern, eftersom man inte kunde räkna med att deltagarna hade tillgång till programkopior och uppspelningsapparatur. Kursen skulle i första hand utformas för gruppstudier, dels med tanke på målgruppen - att träna språkfärdigheten, speciellt den muntliga - för att stimulera människor att våga och kunna agera i olika vardagssituationer och ta del iolika samhällsaktiviteter. För att ändå inte utesluta enskilda studerande skulle ljudbanden för gruppstudier byggas ut till handledande radioprogram, och en särskild studiehandledning skulle produceras och möjligheter ges till brevundervisning. Hösten 1972 påbörjades det egentliga produktionsarbetet i den projektgrupp som tillsatts. l denna ingick projektledare, radioproducent och från TRU, pedagogisk trycksaksredaktör och manus- TV-producent författare från Brevskolan. Projektgruppen sammanträdde regelbundet för att och ta ställning till manus, samordna innehåll och planera uppläggning i de olika mediekomponentema etc. Under den förprövning av som ingick i utvecklingsarbetet, deltog också i vissa materialet, sammanträden den medarbetare från SR/PUB som skulle svara för utvärderingen av förprövningen. Förprövningen, som startade på nyåret 1973, omfattade ett 30-tal studiecirklar iTRU:s försökslän med regional kontaktverksamhet. TRU-konsulenterna svarade därvid för informationsöverföringen till de studieförbundsavdelningar, som rekryterade cirkeldeloch för med försökscirklama. Utprövningen avsåg de

tagarna, kontakten

fem första kursdelarna. Resultaten sammanställdes kursdel för kursdel

438 Organisatoriska redovisningar

och låg till grund för den slutliga utformningen av materialet. Inför kursstarten hösten 1973 hade TRU och Brevskolan parallellt med kursproduktionen tagit fram ett omfattande informationsmaterial; broschyrer för organisatörer och cirkelledare, för affischer, argument uppsökare, flygblad för allmänheten. För att ge studieorganisationerna hjälp i inskolningen av cirkelledare utarbetades ett cirkelledarpaket, som omfattade den första kursdelen inklusive ljudband och ledarhandledning. Ljudbandet innehöll också en intervju med en cirkelledare, som deltagit i förprövningen och berättade om sina erfarenheter därifrån. Paketet var klart för distribution under senare delen av våren. Brevskolan svarade för all distribution av tryckt kursmaterial och tillhandahöll också ljudbanden både på kassett och öppen spole. TRU blocksände före kursstarten ljudbanden till de fem första kursdelarna för bandning på AV-centralerna. Under verksamhetsåret 1973/74 genomfördes ca 2 370 studiecirklar med ca 20 900 deltagare i Ut med språket, därav 1929 cirklar med l7 440 inom ABF. För deltagare att ta reda på vilka som rekryterats till ABF-cirklarna och hur materialet svarat mot behov och deltagarnas förutsättningar lät TRU i samarbete med ABF göra en undersökning på ett representativt urval omfattande ca 100 studiecirklar. Resultaten av undersökningen, som genomfördes av SR/PUB, visade att man ihög grad hade nått den avsedda målgruppen och att kursen väl motsvarat deltagarnas intressen och önskemål. Vid kontakter med handikapporganisationerna kunde arbetsgruppen konstatera att principen att bygga upp materialet kring vardagliga situationer stämde väl med önskemålen om en elementär kurs i svenska för olika handikappgrupper. För blinda/synskadade överfördes, parallellt med att den allmänna kursen togs fram, allt tryckt material till talböcker, i vilka ljudmaterialet integrerades. Däremot byttes övningar, som byggde på synintryck, ut mot Övningar som utgick från ljudmaterial och sådana som hade relevans för Talböckerna målgruppen. fanns således tillgängliga samtidigt med det övriga materialet till Ut med språket. I samband med tidigare kurser hade överförandet till talböcker skett först efter det att kursmaterialet hade distribuerats till allmänheten, vilket och psykologiskt praktiskt inneburit en nackdel och bl. a. omöjliggjort integrerade studiecirklar med seende och synskadade. När det gällde döva och gravt hörselskadade påbörjades försök tidigt att ge språkträning via rörlig bild. Försöken ledde efter noggranna utprövningar fram till den modell, som tillämpas i kursen Att se vad andra hör. TV-programmen i denna kurs, som hade det dubbla att syftet informera allmänheten om dövhandikappet och ge språkträning åt döva utifrån vardagssituationer, producerades i nära samverkan med företrädare för målgruppen och dess Dövas intresseorganisation, Sveriges Riksförbund. För de döva producerades kurshäften, som direkt anknöt till TV-programmen.

redovisningar 439

Organisatoriska

Bygd i förvandling

av med TRU:s och speciellt Bygd i Ett syftena regionala projekt har varit att pröva en central produktionsenhets roll och förvandling i denna av verksamhet. Grundtankarna bakom Bygd i funktioner typ var följande. Genom att ge kursdeltagare underlag för att förvandling studera samhällsutvecklingen utifrån förhållandena i den egna bygden skulle till igenkännande och engagemang öka. Det skulle möjligheterna också möjliggöra arbetsformer som innebar att deltagarna själva samlade redovisade och tog ställning till fakta. På så sätt skulle in, sammanställde, studierna inte bara tillföra kunskap utan också ge färdighet att söka, och kritiskt granska information. En förutsättning för ett registrera sådant arbetssätt bedömdes vara att deltagarna fick hjälp med struktureav ämnet - Hur industrialismen förändrat våra livsvillkor - och ringen råd och modeller för stoffinsamlingen. Detta skulle kunna ske genom att man tog fram ett tryckt basmaterial och radioprogram, som samtidigt gav

ämnesstoff och tips om intervjuteknik. TRU beslöt att modellen i Östergötlands och Norrbottens län. pröva Försöken planerades och genomfördes i nära samarbete med studieorganisationerna till det tryckta materialet skrevs av i resp. län. Underlaget från länen medan TRU svarade för redigering och tryckning och personer länsbildningsförbunden för distributionen. TRU producerade radiopro- - och distribuerades - och ett gram som dock inspelades regionalt rikssänt i TV för vardera regionen. I båda länen kom stimulansprogram ett stort antal studiecirklar till stånd, sammanlagt nära 1000, och arbetsmodellen visade sig både genomförbar och engagerande. Efter försöken i Östergötland och Norrbotten ville TRU pröva en kombination av rikstäckande TRU-producerat material och regionalt för vilket studieorganisationerna i olika regioner kompletteringsmaterial, huvuddelen av ansvaret. Via länsbildningsförbunden sände TRU tog därför ut en till studieförbunden i samtliga län (utom förfrågan och Norrbotten) om de var intresserade av att delta i ett Östergötland Från flertalet län kom svar som tydde på intresse. Aktivt sådant projekt. engagerade sig organisationer i tolv län. Projektmodellen innebar att TRU skulle producera ett tryckt basmaterial motsvarande kurshäftena i Östergötlands- och Norrbottensförsöken, som skulle etersändas över riksnätet och ljudband för radioprogram studiecirklar. Vidare skulle TRU producera dels ett rekryteringsprogram för TV-sändning, inspelat i en Bygd i förvandling-cirkel i Norrbotten, dels om lndustriminnen. I de olika skulle det en programserie regionerna bildas som svarade för kontakterna med TRU och för arbetsgrupper produktionen av tryckt kompletteringsmaterial och insamling av ljudmaterial till radioprogram. TRU skulle svara för kostnaderna regionala för av detta ljudmaterial liksom för redigering och slutlig insamlingen av TRU skulle också kontinuerligt hålla utformning programmen. informerade om riksmaterialet och ge råd beträffande arbetsgrupperna den regionala materialproduktionen. De blev mycket skiftande till regionala kompletteringsmaterialen

440 Organisatoriska redovisningar

innehåll, omfång och utformning. l Uppsala län producerades t. ex. en förteckning över informationskällor museer, arkiv, hembygdsföreningar etc. w som kunde bidra med material i anslutning till cirkelarbetet. I Skåne och i Blekinge producerades fullständiga kurshäften som i omfång motsvarade rikshäftet. I Västsverige bestod det tryckta materialet av ett antal studieplaner om för regionen specifika ämnen såsom Frakt- och skutskeppare, Fiske och och fiskeredskap Badortslivet i Bohuslän.

Switch On

Inom SR/UTB inleds en säsongplanering med en behovsanalys, som skeri nära samarbete med SÖ och vars resultat bearbetas inom enheten. Programplanen för ett år växer huvudsakligen fram under tiden augustinovember året innan och sker genom samspel mellan planeringen och de olika produktionsgrupperna inom Beslut SR/UTB. fattas löpande i enhetens s. k. produktkollegium. Förplanering och målanalys är två andra faser i planeringsarbetet som syftar till att få ett bra underlag för det fortsatta programarbetet. Därefter vidtar en s. k. produktplanering som innebär att projektgruppen, i vilken ingår redaktörer, producenter och den utvalda externa programredaktionen, arbetar fram projektets pedagogiskt-metodiska struktur, så att varje komponent i läromedlet får sin bestämda i samspelet uppgift med övriga komponenter. Man klargör lärarens, radions, TV:ns och det tryckta materialets tänkta roll. Produktionen av de olika komponenterna är den sista och avgörande fasen i arbetet. Problemet är här att producenter och redaktörer för dessa tre medier har olika arbetsrytm beroende på mediernas natur, och det gäller att arbeta parallellt så att hela projektet kommer fram vid den tidpunkt som avsetts. Som exempel från SR/UTB:s verksamhet har valts Switch On, engelska för lågstadiet. 1969 års läroplan innebar bl. a. att det engelska språket fr. o. m. höstterminen 1972 skulle bli ämne obligatoriskt i lågstadiets tredje årskurs. Fortbildning av lärare för detta ändamål hade av SR/UTB påbörjats höstterminen 1970 med insatser av TV-program och ljudband i samarbete med Hermods och SÖ. På detta sätt utbildades 12 000 drygt lärare i JET-projektet. Syftet med Switch On var att stödja de lärare som kände sig osäkra inför starten höstterminen 1972, både dem som fortfarande var under utbildning, de nyutexaminerade och de lärare som kände att de glömt bort sina tidigare kunskaper. Kursen motiverades också av att lärarna på detta stadium endast skulle undervisa i engelska vart tredje år - i årskurs 3 - varför behovet av en kurs som skulle återkomma regelbundet varje år kändes extra starkt. Det första planeringssammanträdet hölls ijuni 1971. Vid detta möte deltog ämnesexperter, stadieexperter samt från SR/UTB TV-producent, radioproducent och förlagsredaktör. Där bestämdes preliminärt kursens omfattning och gjordes en fördelning på de olika komponenterna i det kommande läromedlet, radioprogram, TV-program, och lärarhandledning

Organisatoriska redovisningar 441

elevböcker. Utgångspunkten var att klasserna varje vecka skulle få dels ett 10 min. TV-program, dels två 10 min. radioprogram (som klasserna förmodades komma att använda i form av ljudband). Under det fortsatta arbetet visade det sig att de tidigare hypoteserna om kursens uppläggning fick modifieras på flera punkter. Som exempel kan nämnas: Man reserverade det dyrbara TV-mediet för sådana uppgifter, för vilka mediet var absolut väsentligt. Abstrakta 0rd och begrepp såsom Thank you, Help, Happy, verb som Open, Close, Run kunde göras konkreta med den rörliga bilden och förstås utan särskilda kommentarer. Läspljudet och de engelska vokalerna kunde illustreras med närbilder av en mun. De viktiga färgorden vid nybörjarundervisningen fördes däremot helt och hållet över till radio och lärobok eftersom TV-programmen gjordes isvart/vitt. Man hade ursprungligen tänkt att intresseområdet djur skulle behandlas i TV men också här tvingades man att använda det mindre kostsamma mediet ljudradio. Man fick också klart för sig hur viktigt det var att de personer, som medverkade i TV och som barnen därmed kände sig ha blivit bekanta med, också förekom i radioprogrammen, där man ansåg att eleverna enbart genom att höra rösterna skulle ha kvar minnesbilden av personerna som de kände igen från TV. Utkast till radio- och TV-program utarbetades parallellt och samtidigt gjordes förarbetet till elevboken. Det visade sig att bokens illustratör kom att spela en viktig roll i det fortsatta arbetet och hans närvaro blev mer eller mindre nödvändig under de fortsatta redaktionsmötena. I slutet av år l97l hade man kommit fram till en preliminär plan för hela kursen, och TV-producenten kunde då börja planera för de inspelningar som skulle företas i England. Eftersom kursmaterialet skulle vara elevcentrerat gick rekognosceringen i England ut på bl. a. att skaffa fram duktiga barnmedverkande. Erfarenheterna från rekognosceringen ledde till vissa överföringar av stoff från det ena mediet till det andra. I mitten på februari fastställdes fördelningen på stoffet mellan radio- och TV-program. l april 1972 började filminspelningarna i England, som varade i nio veckor och som skulle täcka hela behovet av filminslag till de 30 TV-programmen (sammanlagd filmtid 2 tim. 30 min.). Under tiden fortsatte det redaktionella arbetet i Sverige, radioinspelningarna påbörjades och de första sidorna av läroboken kunde tas fram i provexemplar så att boken kunde användas vid ett par tillfällen av medverkande i filmavsnitt. Under våren började också en av medlemmarnai redaktionen, en engelsklärare, att pröva ut stoffet i en klass i årskurs 3. Redigeringen av filmmaterialet påbörjades ijuni månad och fortsatte sedan kontinuerligt under hösten. TV-programmen innehöll förutom filminslagen en studiodel, som spelades in kontinuerligt. Syftet med detta var att tittarna direkt efter scenerna från England skulle få en modell för det fortsatta arbetet i klassen, där radioprogrammen sedan kom till användning. Radioprogrammen kunde på detta sätt betraktas som en direkt förlängning av TV-programmen, bl. a. genom att det var samma personer som förekom i de båda medierna. Den person inom SR/UTB som hade hand om utprövningen av kursen

442 Organisatoriska redovisningar

kom in i redaktionens arbete redan på sommaren 1972. Tio skolor valdes ut, spridda över hela Sverige. Utprövningen var upplagd så att man skulle kunna använda de erfarenheter som kom fram i det fortsatta inspelningsarbetet. I augusti 1972, i samband med skolstarten, började programmen sändas. Enligt vad som kan utläsas av försäljningssiffrorna på elevboken 33 000 försålda - då kursen exemplar följdes av ca l/3 av samtliga elever i landet på detta stadium, årskurs 3 lågstadiet. Förutom de 30 TV- och 60 radioprogrammen omfattar kursen också två elevböcker och två lärarhandledningar för resp. höst- och vårtermin, bildkortsats, en klipp- och klistraplansch av typ adventskalender samt tre diagnostiska prov inspelade på band.

Start Det stora behovet av kunskaper i engelska på nybörjarstadiet bekräftades genom en omfattande intresseundersökning utförd av SR/PUB sommaren 1968. På sensommaren detta år kom TRU och SR överens om att SR/VUX skulle planera och producera en engelsk nybörjarkurs som ledde fram till gymnasienivån. Den nämnda undersökningen gav vissa besked om den målgrupp som kom ifråga för en sådan kurs: vuxna personer mellan 25 och 64 år med enbart folkskoleutbildning, till övervägande delen förvärvsarbetande. Intresset tycktes även vara störst utanför de större tätorterna. För att ytterligare konkretisera kunskapen om mottagarna och de behov och synpunkter man bör utgå ifrån vid planeringen av en sådan kurs inbjöd SR/VUX i september 1968 ett antal representanter från LO och olika studieförbund, med erfarenhet av språkcirklar för korttidsutbildade, att tillsammans med ämnes- och metodikexperter samt radio-TV-medarbetare diskutera kraven på kursuppläggning m. m. De synpunkter som därvid kom fram fick stor betydelse för det planeringsarbete som därefter tog vid. Bl. a. stod det klart att kursen i första hand måste ta hänsyn till personer utan förkunskaper och med ingen eller ringa studievana. Den måste därför gå fram i en mycket långsam studietakt, i synnerhet i början. Genom lämplig terminsindelning e. d. borde den vidare erbjuda valfria start- och avgångstillfällen. Sex terminer som tillsammans ungefär motsvarade grundskolans undervisning i engelska ansågs vara lagom kurslängd. Att tala och förstå engelska borde vara viktigare än läs- och skrivfärdighet. Kombination med cirkelstudier ansågs nödvändig för att ge deltagarna stöd och stimulans. Behovet av förprövning i studiecirklar framhölls även. Under hösten 1968 pågick sonderingar och förhandlingar med olika ämnes- och metodikexperter, vilket resulterade i att en projektgrupp tillsattes under senhösten. Projektledare blev en radioproducent inom SR/VUX. Gruppen kompletterades efterhand som det grundläggande planeringsarbetet fortskred. Förutom författare för radio- och TV-program samt tryckt material kom så småningom även att ingå TV-produ-

Organisatoriska redovisningar 443

cent, trycksaksredaktör från SR:s förlag, tecknare, kontakt- och informationsman m. fl. Från juni 1969 ingick även en redaktör från Brevskolan, som därmed kom att ingå som en samarbetspartner i projektet. Brevskolans representant kom främst att bevaka kursmaterialets gruppmetodiska inriktningoch attsvara för produktion av det material som skulle användas i gruppundervisning. SR:s förlag svarade för de delar som var avsedda för enskilda studier. Med hänsyn till de behov och förutsättningar som ansågs gälla för målgruppen kom projektgruppen fram till en metodutformning och ett medieval som skulle bidra till att underlätta studierna för såväl enskilda som gruppstuderande. Hela kursmaterialet korn att omfatta: kursböcker (en per termin), radioprogram (två per vecka), TV-program (första året flera per vecka, andra året färre och tredje året inga TV-program), kursbokens texter på band och skivor, insändningsuppgifter, repetitionsböcker, bildkort och stillfilm för gruppundervisning samt handledningar för cirkelledare. Vissa delar var obligatoriska för både enskilda och grupper, andra var valfria eller enbart avsedda för endera kategorin. Enligt de ursprungliga planerna skulle kursen starta hösten 1970. Program och övrigt material borde förprövas i tillräckligt god tid före kursstarten för att hinna medge revideringar. Under hösten 1969 stod det klart att och förprövning inte skulle hinna fullföljas före produktion hösten 1970. Beslut fattades därför att flytta fram kursstarten till hösten 1971. I stället skulle en genomgripande förprövning ske under hösten 1970. Denna skulle avse såväl radio- och TV-program som tryckt material och gälla både gruppstudier och enskilda studier. Samarbete etablerades med studieförbund i Stockholm, som åtog sig att anordna cirklar med kunde deltagarna ta del av genom lokala nybörjare. Programmen etersåndningar över stockholmsområdet och via band som cirklarna fick från AV-centralen. Böckerna tillhandahölls i en provupplaga. TV-programmen kunde cirklarna ta del av genom visningar på SR, varvid även mentometerundersökningar företogs, dvs. deltagarna kunde trycka på knappar varvid reaktionerna registrerades elektroniskt. Gruppundervisning anordnades även vid ett stort industriföretag, AGA, på Lidingö. Enskilda studerande kunde följa programmen i etern men kunde även få bandservice genom Solna stadbibliotek. En undersökning, som genomfördes av SR/PUB, gav mycket positiva resultat i fråga om attityder till kurstempo, svårighetsgrad, tryckt material och program men också många praktiska erfarenheter som direkt kunde omsättas i revidering och fortsatt produktion. Förprövningen som genomfördes i direkt samarbete med studieförbunden gav dessa en unik möjlighet att ett år före kursstart få medverka i utvecklandet av en kommande radio-TV-kurs. Detta bidrog utan tvekan till att skapa en positiv förhandsinställning till kursen och materialet. Under den informationskampanj, som framför allt under våren 1971 genomfördes i samarbete mellan SR och Brevskolan, kunde erfarenheterna från förprövningen och samarbetet med studieförbunden ge ökad åt argumenten för studieförbunden att organisera cirkelstudier i tyngd anslutning till kursen. Avgörande betydelse för detta fick vidare det

444 Organisatoriska redo visningar

handledarpaket, som under senvåren 1971 distribuerades till studieförbunden för användning vid inskolning av cirkelledare. Paketet innehöll det tryckta kursmaterialet, lärarhandledning jämte en konkret bruksanvisning till materialet, bandkopia av radioprogram m. m. Cirkelledarutbildning anordnades i stor utsträckning i anslutning till Start-kursen. Under våren 1971 och strax före kursstarten sändes även i TV ett program som konkret visade hur materialet kunde användas i studiecirkeln. I samarbete med De blindas förening tillsågs att kursmaterialet och - framställdes i versioner för blinda program trycksaker och synskadade, dels i form av punktskrift, dels i form av talböcker. Efter hänvändelse till Folkbildningsförbundet beslöts att länsbildningsförbunden regionalt skulle anordna veckoslutskurser på folkhögskolor för deltagare i Start-kurser. Sådana kurser kom även i stor utsträckning att anordnas under hela den tid Start sändes i etern. I samband med programmen upplystes deltagarna om möjligheten att anmäla sig till sådana kurser. Före kursstarten sändes under sommaren radioprogrammen i kursen i s. k. blocksändningar dvs. ett stort antal program i följd - över etern för att möjliggöra tidig kopiering och vidaredistribution till studieförbund och bibliotek. Genom särskilda informationsskrivelser m. m. hade biblioteken upplyst om att kursprogrammen i stor utsträckning kunde komma att efterfrågas för lån på biblioteken. Så blev också fallet. Under den första terminen hösten 1971 genomförde SR/PUB en undersökning av hur Start användes inom ett studieförbund, Vuxenskolan. Resultaten visade att man i hög grad nått rätt målgrupp, att kursmaterial - även radioprogram - och metodik verkligen användes på avsett vis i studiecirklarna och att cirkelledare och deltagare var nöjda med kursen. Avhoppen var under den första terminen ovanligt få, 7 %. Viljan att fortsätta var stor. Liknande resultat redovisades från andra studieförbund. Antalet cirkeldeltagare var under det första året, 1971/72, lO7 734, det andra året 175 998 och det tredje året 202 787. Antalet tittare uppgick under det första året i genomsnitt till 567 000 per vecka (två sändningar sammantaget). Antalet sålda kursböcker uppgick den 30.6 1974 till 790 000 för de sex Startböckerna tillsammans. Del 1 var vid samma tidpunkt såld i 230 000 exemplar.

12.4 Kostnader för produktion m. m.

För att kunna bedöma bl. a. medelsbehov för en framtida verksamhet behövs en redovisning och analys av kostnaderna för framställning av flermediematerial av det slag TRU och SR/UTB arbetar med. En redovisning av kostnaderna för olika projekt är också av intresse vid en jämförelse mellan produktionskostnader och användningskostnader. Med användningskostnader avses här kostnader för att genomföra t. ex. studiecirkelverksamhet. Kostnadsjämförelser av detta slag är dock vansk-

Organisatoriska redovisningar 445

liga. Kommittén anser sig inte heller kunna dra några långtgående slutsatser av det material som är möjligt att få fram. Jämförelser mellan produktionskostnader och användningskostnader kan dock vara av värde inte minst för att ge proportioner åt de kostnader som uppstår vid t. ex. TV-produktion. Kommittén belyser denna fråga i ett räkneexempel (l2.4.2). För att kunna göra analyser av framställningskostnaderna för olika krävs en detaljerad redovisning av kostnaderna för alla faserna i projekt projektarbetet. TRU har under de senaste åren utvecklat ett redovisningssom möjliggör en sådan total överblick. Systemet innebär t. ex. system att samtliga overheadkostnader slås ut på resp. produkt. I vissa fall sker redovisningen mer detaljerat (t. ex. timredovisning inom vissa delar av den tekniska produktionen). I andra fall är redovisningen mer översiktlig (t. ex. arbetstid som redovisas per dag med producentpersonalens på projekt) för att inte göra systemet alltför arbetskrävande. l fördelning fortsättningen används termen produktionskostnader för att ange alla i ett projekt, alltså även de som uppkommer för slag av kostnader planering. SR/UTB har ett i jämförelse med TRU mindre detaljerat redovisningssystem. Overheadkostnader etc. har därför i efterhand påförts de projekt som tagits med som exempel från skolområdet. I SR/UTB :s kostnadsredovisning ingår inte heller full täckning för avskrivningar på den tekniska utrustningen. De kostnader som redovisas är bruttokostnader, De trycksaker som har ofta försålts. Detta gäller framför allt SR/UTB som ingår i projekten endast undantagsvis tillämpat subventionering av trycksaker.

12.4.1 Produktionskostnader för olika slag av projekt Som exempel har valts D projekt som huvudsakligen består av TV-program D flermedieprojekt D projekt som i första hand inte är avsedda för etersändning (med kassetter/band och trycksaker).

12.4.1.1 Projekt med tyngdpunkten på TV Kartan och verkligheten från TRU:s är av samma karaktär som de Detta projekt vuxenutbildning tidigare producerade ”Tellus och ”Så trodde man förr”. Projektet omfattar fem TV-program å 30 minuter samt ett häfte. Projektarbetet pågick från maj 1973 t. o. m. maj 1974, då programmen etersändes, Efter denna tidpunkt har programmen använts i form av filmkopior och videokassetter inom i första hand ungdomsskolan. Arbetet med projektet har i huvudsak utförts av en projektledare/pr0ducent, en projektassistent och en filmfotograf men med assistans av ett

446 Organisatoriska redovisningar

antal TRU-medarbetare samt viss extern sakkunskap. TV-programmen bestod av filmade inslag som på grund av ämnets karaktär inspelades på olika platser i Skandinavien. Kostnaderna för projektet (exkl. tryckning och distribution av häftet) har uppgått till ca 505 000 kr. Det bör dock understrykas att det här liksom i fortsättningen när det talas om kostnader alltid avses totalkostnader, dvs. löner, overheadkostnader etc. är inräknade. Av denna summa utgör ca 40 000 kr. kostnader för häftet, dvs. manus, bilder, redigering etc. Resterande 465 000 kr. avser produktionen av de fem TV-programmen. Filmkostnaderna uppgår till ca 280 000 kr. för fem program om tillsammans l S0 min. Detta innebär en medelkostnad av ca l 800 kr. per minut. Återstoden av produktionskostnaderna utgörs av huvudsakligen programpersonalkostnader. Totalkostnaden för TV-produktionen, ca 465 000 kr., ger en produktionskostnad av ca 93 000 kr. per program eller 3 100 kr. per minut.

Förskoleprogram Förskoleprogrammen har i regel utgjort fristående program i den s. k. OM-serien. l många fall har programmen gruppvis (två eller tre program) behandlat samma ämnesområde. Från produktionskostnadssynpunkt kan de dock betraktas som ett antal separata TV-program. TRU:s förskoleproduktion uppvisar också exempel på projekt med 5-6 TV-program och en trycksak, t. ex. OM-tidningen. Medelkostnaderna för de separata programmen har dock visat sig vara i ungefär samma storleksordning vare sig programmen är fristående eller ingår i ett större projekt. Förskoleverksamheten inom TRU har pågått i fyra år. Arbetsformer och programmodeller har utprövats. Medelkostnaden för ett TV-program i OM-serien bör således vara representativ för vad det kostar att producera denna typ av program. Programmen består oftast av både filmoch elektronikproducerade delar. Programpersonalkostnaderna är ofta relativt höga beroende på behovet av lång planeringstid. Medelkostnaden för OM-programmen blir ca 77 000 kr. Av i tabell 12.3 angivna totalkostnader utgör personalkostnaderna i medeltal ca 30 % och teknikkostnaderna ca 70 %. Den finska sagan i tabellen representerar en betydligt enklare produktion än de övriga, då den helt är gjord i studio.

Tabell 12.3 Produktionskostnader för nägra förskoleprogram.

Organisatoriska redovisningar 447

12.4.1.2 Flermedieprojekt (etersända program, trycksaker, band) TRU har sedan starten 1967 producerat flermedieprojekt för vuxenutbildningen. Bland de första kan nämnas ”Företagsekonomi” och Matematik på nytt”. De senaste projekten av flermedietyp för i första hand studiecirkelanvändning har varit Ut med språket (elementär svenska) och ”Vardagslagen (elementär juridik). Etersända TV-program har i dessa projekt en mindre omfattande roll; de fungerar huvudsakligen som stimulans- och informationsprogram. Ljudinslagen i kursmaterialet utgörs dels av för enskilda studerande, dels av ljudband för radioprogram användning i studiecirklar. har producerat ett stort antal flermedieprojekt. De beståri SR/UTB regel av etersända TV- och radioprogram samt häfte. Projekten är i regel av mindre omfattning än de ovan nämnda vuxenutbildningsprojekten.

Vardagslagen (TR U) Projektet kan delas in i provproduktion med utprövning, produktion av kursmaterial (radio, ljudband, tryckt material), produktion av informationsprogram för etersändning i TV samt utvärdering. Projektgruppen har bestått av projektledare (heltid), radioproducent (heltid), rnanusförfattare/ämnesexpert (halvtid), TV-producent, projektassistent, sekreterare (samtliga deltid). Projektledaren har fungerat både som administratör och pedagogiskt sakkunnig. Projektets tidplan framgår av följande sammanställning: Hösten 1972 Förplanering (för att utröna om vardagsjuridik är aktuellt för TRU-produktion etc.) Våren 1973 Planering, konstruktion, förprövning Hösten 1973 Produktion, (ljudband, tryckt material) utprövning Våren 1974 Revidering, radioproduktion, TV-produktion Hösten 1974 Användning En mycket stor del av projektarbetet har ägnats åt konstruktionsarbete för att få fram ett lämpligt kursmaterial i vardagsjuridik för kortutbildade. Denna typ av utvecklingsarbete förekommer i de flesta TRU-projekt vilket givetvis påverkar kostnaderna. Totalkostnaderna för projektet uppgår till ca 625 000 kr., exklusive vissa kostnader för trycksaker (redigering, layout, tryckning). Projekthar arbetat med hela kursmaterialet, men Brevskolan har svarat gruppen för produktionen av det tryckta materialet. Kostnaderna fördelar sig på följande sätt mellan projektets olika delar och faser (1972- 1974): Planering och konstruktion inkl. förprövning samt manus och

448 Organisatoriska redovisningar SOL 1975:28

Att se vad andra hör (TR U)

Projektet utgör en del av TRU:s verksamhet för vuxna handikippade. Projektet omfattar dels program för döva och dels hörselskadace, program som syftar till att ge fler människor kunskaper om d: dövas situation. Arbetet påbörjades hösten 1972 med följande i tidsplan,vilken stort sett hållits. Februari 1973 Planering, uppläggning av pnjektet, tekniskt-pedagogiska försök. Februari-april 1973 Produktion av tre provprogrim för utvärdering bland döva. Maj-juni 1973 Utvärdering av provprogram (ch planering av fortsatt produktion. Augusti 1973-februari 1974 TV-produktion (filmningar, studioproduktion, produktion av teckentolkande på- och avannonser). Februari-april 1974 Sändning av programmen. Augusti 1973-januari1974 Framtagning av trycksak (prav) till fyra TV-program för försök med kassetter. Januari-maj 1974 Utprövning av kassetter + tryck. Maj 1974-hösten 1974 Produktion av resterande fyra häften och lärarhandledning, fortsatt itprövning och användning i studiecirklar, uppföljning av cirkelverksamheten. Projektgruppen har bestått av en projektledare som arbetat drygt halvtid med detta projekt, två producenter/projektassistentcr på heltid som arbetat i team och delat på förekommande produktionsuppgifter, en bildproducent för en kortare period isamband med studioinspelningarna samt av vissa insatser från trycksaksavdelningen. Programproduktionen har omfattat tre provprogram, revidering av dessa samt produktion av ytterligare åtta TV-program, samtliga på 20 minuter. Programmen har till stor del bestått av filmade spelscener med skådespelare, varav flera döva, som medverkande. De filmade inslagen har inramats av en elektronikproducerad studiodel. Ett program är giort helt i studio, TV-programmen har producerats i svart/vitt. Trycksaksproduktionen har inneburit framtagning av åtta studiehäften med tillhörande lärarhandledningar. Fyra av dessa studiehäften har producerats i en utprövningsupplaga och därefter reviderats. Kostnaderna för de olika faserna har varit följande

av fem program)

Organisatoriska redovisningar 449

Kostnaderna för TV-produktionen uppgår till sammanlagt 675 000 kr. Produktionen har omfattat nio program samt revidering av två program. Detta innebär en medelkostnad av 70 000 kr per program. Kostnaderna för planerings- och konstruktionsarbete har uppgått till ca 150 000 kr, eller 15 % av totalkostnaderna.

Bygd i förvandling ( TR U) Projektets första del omfattade två regionala delprojekt, ett för Norrbotten och ett för Östergötland. Dessa projekt var avsedda som försök inför en rikstäckande satsning men har också fungerat som fristående insatser för de båda länen. Huvuddelen av planeringen, konstruktionsarbetet och produktionen, skedde under 1972/73. En stor del av arbetet bestod i att upparbeta kontakter i de två länen samt att förbereda den planerade studiecirkelverksamheten genom att hjälpa till med inskolning av cirkelledare. För att genomföra Norrbottensförsöket arbetade en producent från TRU under en längre period i Luleå. Båda de regionala projekten omfattade också radioprogram och trycksak. l projektet ingick två TV-program ett om vardera Norrbotten och Östergötland som behandlade aktuella teman med anknytning till projektet och som var avsedda att stimulera till studiecirkeldeltagande. TV-programmen bedömdes vara av så allmänt intresse att de kunde rikssändas, bl. a. som inledning till en kommande rikstäckande version. Användningen av kursmaterialet i de båda länen började hösten 1973 och pågick även under våren 1974. Den andra fasen av Bygd i förvandling bestod av ett rikstäckande projekt med fem TV-program och en trycksak samt regionala radioprogram och trycksaker i alla de län som önskade vara med. Det regionala materialet producerades ute i landet men med TRU:s hjälp, såväl personellt som ekonomiskt. Tolv län deltog i verksamheten med egna insatser. Även på övriga håll i landet kunde studiecirklar bildas på grundval av riksmaterialet. Planeringen av riksversionen påbörjades samtidigt med arbetet på de två regionala delprojekten. Huvuddelen av produktionen skedde under 1973/74, och etersändningar och användning startade hösten 1974. Det är svårt att helt fördela kostnaderna mellan de olika delarna i detta projekt som varit ett av TRU:s största och mest framgångsrika. Arbetet har pågått i tre år med en projektgrupp på omväxlande fem till sju personer. Planerings-, kontakt- och inskolningsarbetet har tagit en stor del av tiden liksom utarbetandet av trycksaken till riksversionen och sammanhållningen av de regionala insatserna. Totalkostnaderna för projektet under perioden hösten 1972 t. o. m. hösten 1974 har uppgått till ca 1 330 000 kr. Då radioproduktionen och kontaktarbetet är sammanvävda är det svårt att särskilja de rena produktionskostnaderna. Ca 60 % av totalkostnaderna torde dock kunna föras till produktion medan ca 40% eller drygt 500 000 kr avser planering, konstruktion, kontakter och inskolning dvs. huvudsakligen personalkostnader. Slutligen bör påpekas att i detta

450 Organisatoriska redovisningar

projekt, liksom i de övriga, tillkommer kostnader för den information som sker inom ramen för den samlade TRU-informationen (Programtidningen, Utbudet, kurskataloger, broschyrer). Kostnaderna för denna information är dock små (ca 20-30 000 kr.) ijämförelse med de direkta projektkostnaderna.

Hösten 1972 Planering, konstruktion etc. 160 000 1973 Produktion av två regionala TV-program 190 000 1973 Produktion av regionala radioprogram samt regionala häften (tvâ stycken) 140 000 1973 Kontaktarbete, inskolning, medverkan vid genomförande, utvärdering m. m. 100 000 197 3/74 Produktion av fem TV-program för riksversionen 350 000 1973/74 Produktion av häfte till riksversionen (ej tryckning) 40 000 1974 Produktion av radioprogram och trycksaker till regionala varianter av riksversionen, kontaktarbete 200 000 Hösten 1974 Kontaktarbete, genomförande, utvärdering 150 000 Summa ca l 330 000 kr

Under Davids stjärna (SR/UTB, mellanstadiet) Detta projekt består av: 2 helfilmade TV-program â 25 min. 4 radioprogram â 15 min. elevhäfte lärarhandledning ._._.._. diabildsserie på 36 bilder.

Projektgruppen har svarat för hela projektarbetet från idé till färdig produkt. Skolmaterielsektionen har dock svarat för produktionen av häften och diabilder. I nedanstående kostnadssammanställning har inräknats samtliga kostnader utom vad gäller den tekniska framställningen av häften och diabilder. Kostnaderna för häften, lärarhandledning och diabilder täcks emellertid av intäkter från försäljning. Arbetet med projektet pågick under ca 12 månader. TV-programmen är av dokumentär karaktär och utgörs av filmade inslag tagna i Israel. Bilderna till diabildserien togs i samband med filminspelningen vilket även gällde merparten av de svart/vita bilderna till häftet. Språkkunnig personal har ställts till förfogande genom SR. Den till projektet hörande lärarha ndledningen är mycket omfattande.

Kostnaderna uppgick till:

Summa 309 000 kr.

Organisatoriska redovisningar 451

The British 1sles(SR/UTB) Detta projekt består av: 5 TV-program (4 nyproduktioner samt revidering av l program.) 6 radioprogram (avsedda för orienteringsämnen) l engelskt häfte 1 med det engelska häftet integrerat häfte avsett för orienteringsämnen + lärarhandledning 2 diabildserier TV-programmen är av dokumentär karaktär och filmade i London, Bradford, Richmond, Yorkshire och i norra Skottland. Bilderna till de tvâ engelska diabildsserierna togs i samband med filminspelningarna. Även i detta projekt täcks kostnaderna för produktionen av häften, lärarhandledning och diabilder av intäkter från försäljning.

Kostnaderna uppgick till:

Summa 468 000 kr.

l2.4.1.3 Projekt som i första hand inte är avsedda för eterdistribution TRU har producerat ett stort antal projekt som innehållit kassetter/band och trycksaker. l första hand gäller detta material för högskolan i Linköping och för TRUAS-försöken inom gymnasieskolan. Även inom vuxenutbildningsområdet finns exempel på denna typ av projekt: NOVU, intemationaliseringsmaterial och handledarpaket. Det är emellertid inte möjligt att utifrån dessa projekt dra några generella slutsatser från kostnadssynpunkt eftersom projekten ofta skiljer sig från varandra både pedagogiskt, arbetsmässigt och kostnadsmässigt. För Linköpingsprojekten varierar totalkostnaderna mellan ca 100 000 kr och ca 2 milj. kr. Den sistnämnda siffran avser det dyraste projektet, Hållfasthetslära, som har pågått under flera år. TRUAS-projektet har till stor del inneburit konstruktionsarbete och till mindre del produktion. Som exempel på en TV-produktion gjord direkt för användning på videokassett kan nämnas NOVU-projektet. Den i projektet ingående bilddelen har kostat ca 180 000 kr. att producera och har bestått av nio av varierande längd (sammanlagt ca 75 min.) som fungerat TV-avsnitt som stimulans- och illustrationsmaterial till de i kurspaketet ingående fem delarna. Om bildmaterialet istället producerats som t. ex. fem program å 15 minuter för etersändning skulle kostnaderna troligen till totalt ca 250000 kr. Skillnaden i kostnaderna ligger då uppgått framför allt i att de program som produceras direkt för kassett kan göras enklare, t. ex. bestå enbart av en intervju där erforderliga uppgifter kan ges i tillhörande häfte. Samma metodik har använts när det gäller

452 Organisatoriska redovisningar

ljudproduktion i Ut med språket och Vardagslagen. Det går emellertid inte att dra några långtgående slutsatser av denna jämförelse utan den får närmast ses som ett exempel på något som bör utvecklas och prövas vidare. TRU:s erfarenheter av produktion för enbart internanvändning hänför sig framför allt till produktionen för högskolan i Linköping. Vid produktion i långa serier. t. ex. i matematik, har kostnaderna understigit 10 000 kr för ett TV-program på ca 20 min. Detta trots att professionell teknik använts. De program i Hållfasthetslära som producerades under

i 973/74 kostade i medeltal ca 25 000 kr.

TRU:s produktion av program speciellt avsedda att användas på videokassett har hittills varit av ringa omfattning. Olika försök pågår f. n. Enligt kommitténs mening bör kostnaderna för kassettproduktioner kunna bli lägre än för produktioner avsedda för eterdistribution. Detta beror i första hand på att program som görs för videokassett kan komprimeras på ett annat sätt än vad som är möjligt för program avsedda för etersändning. Vid produktion för väl motiverade målgrupper bör även mindre kostnadskrävande teknik kunna användas.

12.42 Kostnadsfâmförelser l det följande görs ett försök till jämförelse mellan projektkostnader och kostnader i samband med användning av producerat material. Avsikten är enbart att ge ett exempel på en typ av jämförelse som kan vara av intresse vid en diskussion om kostnaderna för utbildningsprogram med bild- och ljudinslag. Jämförelser av detta slag är lätta att kritisera. Det måste därför understrykas att avsikten inte är att presentera någon form av beslutsunderlag utan endast ett försök att sätta produktionskostnaderna för ett projekt i relation till vad t. ex. studiecirkelverksamhet inom motsvarande ämne kostar. Kostnaderna för ett enskilt projekt kan i många fall verka höga, framför allt om man enbart ser till de i projekten ingående radiooch TV-programmen. Som framhållits på många ställen i detta betänkande utgörs dock en stor del av TRU:s och SR/UTB:s verksamhet av information, kontaktarbete, inskolning etc. Projektet “Vardagslagen” har redovisats i avsnitt l2.4.l.2. Vardagslagen” är en kurs i elementär juridik och behandlar frågor som köp, bostad och lån.

TR U-kos tnader

Totalkostnaden för projektet uppgår till ca 625 000 kr. Det viktigaste målet med projektet har varit att stimulera till cirkelstudier samt att tillhandahålla för målgruppen anpassat studiematerial bl. a. för att minska behovet av juridiskt sakkunniga cirkelledare. För att få fram den del av projektkostnaderna som avser cirkelstudier, bör totalsumman först minskas med kostnaderna för i projektet ingående radioproduktioner som varit avsedda för enskilda studerande, ca 75 000

Organisatoriska redovisningar 453

kr. Till de resterande 550 000 kr skall sedan läggas ca 40 000 kr för televerkets för TV-programmen. TRU:s sammansändningskostnader kostnader för den del av projektet som avsetts för studiecirkelverklagda samheten kan således beräknas till ca 590 000 kr. De till hörande syftade till att stimulera och projektet TV-programmen till studiecirkeldeltagande. TV-programmen bör ha en effekt rekrytera som sträcker sig över flera år. Programmen har också sänts i repris. l och med att intresset för cirkelstudier kring ett studiematerial varit stort ett år visar erfarenheterna att cirklar kommer att efterfrågas under under Liksom i andra liknande ämnen, t. ex. Ut med ytterligare en tidsperiod. kan man räkna med ca tre års användning av materialet. språket, Kostnaderna för TRU-insatserna kan med en fördelning på tre år uppskattas till

år 1 ca 325 000 kr. år 2 ca 165 000 kr. år 3 ca 100 000 kr.

Någon räntekostnad bör i detta fall inte tas med.

Studiecirkelkostnader

Ett motiv för projektet Vardagslagen var att det var svårt att ordna cirklar i vardagsjuridik eftersom ämnet kräver cirkelledare med juridisk sakkunskap, vilket medför höga cirkelledarkostnader. Med ett väl utprövat flermediematerial borde det vara möjligt att utnyttja ordinarie” cirkelledare som kompletterades med en juridiskt sakkunnig person under t. ex. en av de tio cirkelsammankomsterna. Beräkningarna avser här bara år l där uppgifter föreligger. Antalet deltagare icirklar kring ”Vardagslagen” beräknas till ca 15 000. Om man från att cirklarna i medeltal har tio deltagare blir utgår TRU-kostnaden cirklar ca 200 kr per cirkel enligt utslagen på samtliga följande uppställning: 000 kr. x 10 per cirkel

300 deltagare

15 000 deltagare

Bidragen till s. k. priocirklar uppgår f. n. till ca 45 kr per timme, dvs. för en cirkel på 20 timmar utgår totalt ca 900 kr. Under år har antalet i cirklar i vardagsjuridik varit ca tidigare deltagare 3 000 undersökningar av PUB har ca 40 70 av deltagarna i per år. Enligt studiecirklar ”Vardagslagen” under hösten 1974 rekryterats via de kring som hörde till projektet eller fått information om kursen TV-program genom dessa TV-program. Man kan därför med alla reservationer för att uppskattningarna inte är exakta konstatera: D att för en merkostnad de för cirkelverksamhet normala på 20 % utöver kostnaderna (900 kr), antalet studiecirkeldeltagare ökat från ca statliga 3 000 till ca 15 000 D att studiecirklarna till i stort sett samma kostnad som för annat

454 Organisatoriska redovisningar

studiematerial fått tillgång till ett vuxenanpassat, utprövat flermediematerial som enligt vad som hittills framkommit väl även utan fungerar juridiskt sakkunnig cirkelledare.

Även om uppskattningarna inte är exakta kvarstår att antalet cirklar Ökat kraftigt, att cirkeldeltagarna fått information via TV-programmen samt att TRU-kostnaderna endast utgör en del av kostnaderna i samband med cirkelverksamheten. Kommittén anser att ovanstående exempel stöder vad som framförts i flera sammanhang i betänkandet, att nämligen centrala insatser med bild och och till ljudproduktion i sammanhanget rimliga kostnader kan utgöra ett effektivt stöd åt studieförbundens verksamhet.

12.5 Produktion som helt eller delvis finansierats utanför

anslaget

TRU har utanför den helt anslagsfinansierade verksamheten också använt resurser för:

D beställningsprojekt, dvs. projekt där TRU svarat för huvuddelen av arbetet från manus till färdig produkt. Beställaren har stått för samtliga kostnader. (l2.5.l) D försäljning av tekniska tjänster, dvs. TRU har tillhandahållit tekniska resurser men inte deltagit i t. ex. manusarbete. (l2.5.2) D samfinansieringsprojekt, dvs. projekt där flera parter gemensamt bekostar produktionen. (l2.5.3.)

12. 5. l Beställningsprojekt Under denna rubrik innefattas i första hand beställningsprojekt där TRU stått för hela arbetet från manus till färdiginspelade program (ev. också trycksaker). Vad som förenar de olika formerna av är att beställningsprojekt beställaren svarar för samtliga kostnader för produktionen. Som exempel på denna typ av projekt kan nämnas (beställaren anges inom parentes):

D TV-program för valförrättare (Riksskatteverket) D film- och videokassettproduktion för fortbildning av förskolans personal (Socialstyrelsen) D TV- och radioprogram för studie- och yrkesorientering (AMS) Dvideokassettproduktion för fortbildning av sjukvårdspersonal (Stockholms läns landsting) D teknisk-naturvetenskaplig produktion (Högskolan i Linköping) I de fall etersända program har ingått i projektet har TRU beslutat om dessa programs innehåll och utformning. l övriga fall har beställaren haft beslutanderätten. Skälen till att TRU medverkat i dessa typer av produktioner har varit

redovisningar 455

Organisatoriska

flera. För det första har de tillfört TRU erfarenheter som kunnat i den ordinarie produktionen. Som exempel på detta kan utnyttjas nämnas för Stockholms läns landsting som inneburit 0Bproduktion utanför studio) ute på olika sjukhus med en produktion (TV-inspelningar rad produktionstekniskt intressanta problem. Vidare har såväl personella som tekniska resurser kunnat utnyttjas effektivare genom att beställkunnat mellan olika projekt. TRU:s ningsproduktioner läggas i skarvar sakkunskap inom vissa områden har också kunnat utnyttjas speciella t. ex. vid produktioner för högskolan i Linköping. För det andra har beställarna varit olika samhällsinstitutioner, och har avsett utbildningsinsatser. TRU har därför ansett det produktionerna rimligt att i mån av utrymme ställa sina resurser till förfogande. l har beställarna svarat för en del av några beställningsprojekt och manusarbetet. Det är därför svårt att dra en skarp gräns planeringsoch försäljning av tekniska tjänster. l det mellan beställningsproduktion senare fallet har TRU förutom teknik också tillhandahållit viss produk- Vilka resurser som behövs måste avgöras från produktion tionspersonal. till produktion. Totalkostnaderna för beställningsproduktionen beräknas under 1974/75 uppgå till ca 1,2 milj. kr. Av detta har ca 0,4 milj. kr. utgjort för fasta kostnader (personal, teknik) inom TRU. Återstoden täckning har utgjort ersättning för tjänster utanför TRU (manus, filmkostnader,

frilanspersonal).

12.52 Försäljning av tekniska tjänster

I den mån resurser har funnits tillgängliga, har TRU sålt tekniska tjänster för i första hand utbildningsproduktion. Vid ett flertal tillfällen har också SR utnyttjat TRU:s tekniska resurser. I vissa fall har även producenttjänster tillhandahållits. Som exempel kan nämnas att Civilförsvarsstyrelsen med TRU:s utrustning där också viss manusbegenomfört inspelningar utförts av TRU-personal. har arbetning och planering Kopieringstjänster sålts i betydande omfattning. av tekniska har endast skett i den mån resurser Försäljning tjänster funnits TRU:s av de tekniska resurserna måste, lediga. eget utnyttjande oavsett hur är, variera beroende på en mängd faktorer god planeringen såsom anslagstilldelning, tidpunkt för användning, projektplaneringsläget etc. De luckor i resursutnyttjandet som härigenom uppstått har kunnat

fyllas genom försäljning av tekniska tjänster. TRU hösten 1973 införskaffade färgresurser har det totala Sedan av de tekniska resurserna p. g. a. beställningsprojekt och utnyttjandet resursförsäljning blivit närmare 100 %. vad försäljning av tekniska tjänster, beräknas Omfattningen, gäller till ca 0,6 milj. kr. Därav utgör ca 0,4 milj. kr under 1974/75 uppgå ersättning för fasta kostnader inom TRU.

456 Organisatoriska redovisningar

12.5 .3 Samfinansiering av projekt

Utöver den ordinarie anslagsfinansierade produktionen samt den i föregående avsnitt skildrade beställningsproduktionen har TRU också medverkat i projekt som finansierats av flera parter. l regel har detta inneburit att TRU och någon annan part (myndighet, utbildningsinstitution, bildningsorganisation etc.) gemensamt satsat resurser för att genomföra ett projekt. Såväl finansiering som har ansvarsfördelning reglerats genom avtal. Som exempel på denna typ av projekt kan nämnas: Jordbruk M75 (M73, -74) är ett projekt där kostnaderna delas mellan TRU och Lantbruksstyrelsen. I redaktionen för projektet har representanter för såväl Lantbruksstyrelsen som TV2 och TRU medverkat. Projektet omfattar enbart TV-program. Eftersom eter- TV-programmen sänds har TRU i det avtal som upprättats mellan förbehållit parterna sig beslutanderätten vad gäller programinnehåll och programutformning. Projektet tillkom p. g. a. TRU:s intresse för att en insats göra inom yrkesutbildningsområdet samtidigt som vissa resurser fanns tillgängliga. Från Lantbruksstyrelsens sida hade man att sätta till möjlighet vissa medel för medan TV 2 hade intresse fortbildning av att sända program för jordbrukare. Samarbetet var också motiverat av att projektet för att bli meningsfullt och få effekt, måste vara relativt omfattande och av att ingen av parterna hade möjlighet att ensam svara för hela projektet. Som exempel på ett samarbete där trycksaken varit av betydande omfattning kan nämnas en yrkesinriktad kurs inom högskoleområdet, Undervisningsteknologi. Projektet har genomförts i nära samarbete med universitetens pedagogiska institutioner. Huvudmän har varit Hermods och TRU som delat kostnaderna och ansvaret. TRU har haft hand om projektledningen men denna har arbetat under en för båda enheterna gemensam ledningsgrupp. Samarbetsformerna har reglerats i avtal. Skälen för samproduktion var i första hand ekonomiska. Kostnaderna var så stora att ingen av parterna hade möjlighet att på egen hand genomföra projektet. Ytterligare en samarbetsmodell inom universitetsutbildningen representerar projektet Hälso- och sjukvårdsadministratian. var Upprinnelsen att UKÄ organiserade en projektgrupp med uppgift att ta fram läromedel för en ny YRK-kurs i hälso- och sjukvårdsadministration. TRU ingick i projektgruppen och svarade dessutom för produktionen av AV-material. För att få t. ex. bildproduktionen finansierad, men också spridd till flera användare, ingick TRU ett avtal med om viss Landstingsförbundet kostnadsdelning. Katastrof- och biståndsutbildning är ett mellan samarbetsprojekt TRU och biståndsskolan i Kramfors. TRU olika av producerar slag läromedel för skolan. är inte aktuell. Etersändning Medarbetare från skolan deltar i projektarbetet. TRU försöker även finna andra intressenter för det material som produceras. En film från Peru har t. ex. kunnat

produceras genom att också TV 2 betalat en del av kostnaderna för att få ett program för etersändning. l övrigt delas kostnaderna mellan TRU och

Organisatoriska redovisningar 457

skolan. Skälem till TRU:s medverkan är flera; skolan behöver speciellt gjorda AVM-gprodukter, och för TRU innebär produktionen ett utvecklingsarbete. TRU har viidare samarbete med SIDA iett Biståndsutbildningsprojekt. För att underrsöka möjligheterna att utnyttja bildprogram för utbildning av personal för pappersmasseproduktion i Vietnam (DRV) utförde TRU en provproduiktion. Kostnaderna för projektet delades mellan SIDA och TRU. Kabel-TV-fförsöket i Kiruna är ett samarbetsprojekt mellan Kiruna kommun, SR och TRU. Samtliga parter har medverkat vid finansieringen av försöket soim letts av en gemensam styrelse. Skälen till att TRU gått in i dessa samfinansieringsprojekt har varit flera. För dett första har TRU behov av att medverka i fler försök med utvecklingsarbete rörande bild- och ljudmedierna än vad som är möjligt inom ramen för anslagsverksamheten. Genom att flera parter skjutit till resurser har dlen dyrbara och svåra inledningsfasen till ett projekt kunnat förkortas. Ett andra *skäl för finansieringen har varit att behov av insatser inom TRU:s verksamhetsområde förelegat men att TRU inom ramen för sitt anslag inte kunnat avdela tillräckliga resurser för att ensamt kunna genomföra pirojektet. Ett exempel är det ovan nämnda jordbruksprojektet. Som en sammanfattande erfarenhet kan konstateras att möjligheten till samfinansiering inneburit att ett flertal projekt kunnat startas som annars troligen inte blivit av. De erfarenheter som därigenom vunnits har varit av stort värde för den ordinarie verksamheten. Under 197 4/75 beräknas totalkostnaderna för samfinansierade projekt (inkl. kabel-TV-försöket) uppgå till ca 1,5 milj. kr. Härav har TRU tillskjutit ungefär hälften. De största projektet av denna kategori är jordbruksprojektet som under 1974/75 kostar totalt ca 1 milj. kr.

12.6 Viss serviceverksamhet

l2.6.1 TRU Förutom det samarbete med utomstående som bedrivits i form av beställningsprojekt och försäljning av tekniska tjänster och samfinansierade projekt (l2.5) har TRU i mån av tillgängliga resurser även tillhandahållit andra former av Servicetjänster. Dessa har avsett pedagogisk och teknisk rådgivning, utredningsverksamhet, genomförande av praktiska prov med t. ex. teknisk utrustning, pedagogiska försök m. m. TRU:s erfarenhet vad gäller produktion av rörlig bild och ljud har därigenom kunnat: utnyttjas av en vidare målgrupp. Den externa serviceverksamheten har tillför: TRU värdefulla erfarenheter som kunnat utnyttjas i den ordinarie verksamheten. Verksamheten redovisas nedan i ett antal exempel från tidigare och pågående verksamhet.

458 Organisatoriska redovisningar

TRU har medverkat vid studieförbundens cirkelledarutbildning. Detta har dels avsett inskolning i samband med nya TRU-projekt, dels utbildning om användning av TV och radio i gruppstudier. TRU har vidare arrangerat och medverkat i kurser om TV-produktion för t. ex. högskolan i Linköping. önskemålen om sådana kurser har varit många, men TRU har tvingats begränsa sina insatser p. g. a. knappa resurser. Konsultation och rådgivning i samband med uppbyggande av ITV-verksamhet har varit aktuell vid ett flertal tillfällen. Som exempel kan nämnas skolan för invandrarutbildning i Köping. Flera länsbildningsförbund har efterfrågat konsulthjälp inom bild/ljudområdet. I samband med videokassettförsöken på bibliotek, t. ex. i Norrbotten, har TRU:s insatser till stor del varit av rådgivande karaktär. Gränsdragningen mellan rådgivning, kontaktverksamhet och planering av nya projekt är flytande. TRU har därför ansett det viktigt att så långt som möjligt kunna medverka och hjälpa organisationer, institutioner m. fl. inom samhällssektorn med frågor som rör bild/ljudområdet.

12.62 SR/UTB SR/UTB har i viss mån svarat för rådgivande verksamhet av såväl pedagogisk, metodisk som teknisk karaktär. Detta har t. ex. ofta inneburit medverkan vid lokala studiedagar för olika skolformer. Programmet omfattar därvid både allmän information om produktion av ljud och rörlig bild och mera speciell information om enskilda projekt. Sådan information ges också vid besök på olika lärarhögskolor. SR/UTB deltar ofta i konferenser anordnade av Sö. Personal har ingått i olika arbetsgrupper t. ex. för precisering av mål för högstadiets orienteringsämnen och olika projekt för medieval. Vid olika tillfällen har SR/UTB även medverkat i kursverksamhet och vid konferenser. Flera producenter har också för kortare eller längre perioder varit engagerade i u-landsuppdrag. Forsknings- och utvecklingsgruppen vid SR/UTB genomför fortlöpande undersökningar vars resultat är av allmänt intresse. Hösten 1974 genomfördes t. ex. i samarbete med landets AV-centralcr en kontroll av centralernas tekniska utrustning och bandens ljudkvalitet. Gruppen medverkar även i olika externa forskningsprojekt, bl. a. vid Stockholms universitet. SR/UTB har också i bokform velat sprida sin syn på bild- och ljudmedierna och deras användning i undervisningen. 1969 utkom Programpraktikan, ett material för grundutbildning och fortbildning av lärare, och 1974 publicerades Radio och tv möter skolan, en bok som också används inom lärarutbildningen.

12.7 Bevakning av medieutvecklingen

Mot bakgrund av att kommittén enligt sina direktiv skall beakta även andra distributionsformer än eterdistribution inrättades 1972 inom TRU

Organisatoriska redovisningar 459

en särskild utvecklingsgrupp med uppgift att undersöka vilka pedagogiska och metodiska möjligheter den snabba tekniska utvecklingen inom mcdieområdet erbjuder. Flera praktiska försök har genomförts med videogram och kabel-TV (kap. ll). Ett omfattande arbete har också lagts ner på att följa den nationella och internationella utvecklingen inom medieområdet, framför allt beträffande videogram samt att på olika sätt sprida information om erfarenheter som gjorts på olika håll. TRU har avdelat förhållandevis stora resurser i form av personal, teknik och pengar för bevakning och praktisk försöksverksamhet. Den snabba internationella utvecklingen av nya medier och därigenom Ökade inhemska krav på information, konsultation och praktiska kunskaper gör det angeläget med en fortsatt samhällsbevakning av medieområdet.

12.8 Vissa frågor angående TRU:s och SR/UTB:s

trycksaksproduktion

Som framgått av tidigare kapitel utgör trycksaksproduktionen en integrerad del av de projekt och flermediematerial som TRU och SR/UTB producerar. Där har också redovisats vissa erfarenheter av de trycksaker som har ingått i olika projekt. Därutöver finns vissa speciella erfarenheter och problem i samband med själva trycksaksproduktionen. Det gäller framför allt tre frågor Cl produktion (egen produktion eller produktion i samarbete med andra förlag) CI distribution

Dlprissättning

SR/UTB svarar genom sin skolmaterielsektion sedan länge för produktion och distribution av trycksaker som hör till skolprogrammen. Under en lång uppbyggnadstid har väl fungerande organisatoriska former för produktion av trycksaker till radio- och TV-program arbetats fram. SR/VUX har producerat kurslitteratur i samarbete med SR:s förlag. TRU har producerat trycksaker såväl i egen regi som i samarbete med olika förlag. l allt högre utsträckning ombesörjs dock produktionen inom TRU. I det följande används ofta begreppet förlag. Med förlag menas ett företag som genom avtal eller förlagskontrakt på vissa villkor övertar utgivningsrätten till ett verk. Förlagets egentliga uppgift är att utge och sprida verket. Vem som svarar för de olika leden i framställningsproceduren är däremot mindre intressant. Enligt denna definition utövar såväl SR/UTBs skolmaterielsektion som TRU förlagsverksamhet.

l2.8.l Förlagssamarbete och distribution Frågorna om förlagssamarbete och distribution hör så nära samman att de lämpligen bör behandlas i ett sammanhang.

460 Organisatoriska redovisningar sou 197 5;2s

SR/UTB SR/UTB är genom sin skolmaterielsektion självförsörjande vad gäller resurser för produktion av trycksaker. Även distributionen av produkterna ombesörjs av skolmaterielsektionen. Eftersom huvuddelen av kunderna är skolor har det inte funnits behov av att distribuera materialet genom någon särskild distributör. Samarbete med andra förlag har skett endast i några få fall och har då avsett följande tre kategorier av . produktioner:

ElProgramproduktion i ett ämne som studeras av en liten målgrupp och där ett tryckt läromedel redan finns på marknaden. Anpassningen mellan det befintliga materialet och programmet har åstadkommits genom utförliga läraranvisningar och genom att hänsyn tagits till det tryckta materialet i programutformningen. Avnämarna har köpt det tryckta materialet direkt från resp. förlag. Erfarenheterna visar att stora svårigheter uppstod vid anpassningen mellan program och trycksaker. Resultatet har karaktäriserats som en bok med påhängda program. E] Samproduktion av programserier för högstadium/gymnasieskola och vuxenutbildning. Detta har gällt produktion tillsammans med SR/VUX genom samarbete med SR:s förlag, antingen så att SR:s förlag haft huvudansvaret för produktionen och Skolmaterielsektionen köpt erforderlig upplaga, eller tvärtom. Skolmaterielsektionen har i dessa fall svarat för distributionen av materialet. Kravet på integration mellan medierna har uppnåtts i denna samarbetsform eftersom nära samarbete kunnat ske under produktionen. Genom att antalet personer som skall delges materialet blir avsevärt större vid samproduktioner än vid produktion i egen regi, blev dock tidspressen i slutskedet besvärande. El Produktion av två lärarfortbildningsprojekt: Jet (engelska) och Delta (matematik). l båda dessa fall svarade Hermods för framställningen och distributionen av det tryckta materialet. Erfarenheterna visar att svårigheter uppstod vad gällde integreringen mellan det tryckta materialet och ljudbanden. Förlagssamarbete i distributionsskedet har skett i så liten omfattning att det knappast går att dra några slutsatser därav. Det är emellertid uppenbart att den egna distributionen ger fördelar genom att man undviker den tidsspillan som användande av mellanhänder oundvikligen medför och genom att man har möjlighet att nå kunderna direkt med frågor, meddelanden och rättelser.

SR / VUX SR:s förlag har svarat för produktionen och utgivningen av trycksaker till vuxenutbildningsprogrammen. Detta kan karaktäriseras som ett mellanting mellan egenproduktion och förlagssamarbete. Enheterna tillhör

Organisatoriska redovisningar 461

visserligen samma företag, men beslutanderätten för de enskilda produkterna ligger på två håll.

TRU TRU har sedan starten 1967 bedrivit försök med olika former av förlagssamarbete. TRU hade i starten begränsade resurser på förlagssidan och utnyttjade i enlighet med Kungl. Maj :ts kungörelse 1969:142 Utbildningsförlaget för trycksaksproduktion. TRU och Utbildningsförlaget kom emellertid snart fram till att samarbete endast borde äga rum när det var till fördel för båda parter. I övrigt fick TRU rätt att producera eller annan samarbetspartner. Detta har medfört att på egen hand välja endast en mindre del av TRU:s trycksaksproduktion utförts av Utbild- (numera Liber Läromedel). Produktionen av vuxenutbildningsförlaget har till stor del utförts av Brevskolan medan TRU svarat för ningsmaterial för i första hand högskoleområdet. Behovet av förlagssamproduktionen arbete och utnyttjande av främmande distributions- och marknadshar varierat bl. a. beroende på i vilken form olika program föringsresurser distribuerats. Tryckt material till radio- och TV-program avsedda för eterdistribution till stora målgrupper har t. ex. krävt större distributionsresurser på trycksaksidan än direktdistribution till högskolorna. I det kortfattat utvecklingen för de olika följande presenteras sektorerna.

Högskoleomrâdet Praktiskt hela verksamheten har avsett interndistribution av små taget - 2 000 exemplar. av trycksakerupplagor i regel under Framställningen na har i huvudsak skett inom TRU. Skälen härtill har varit dels att trycksakerna varit mycket nära integrerade med programmen (huvudsak- TV), dels att målgruppen varit så liten att det inte funnits anledning ligen att i större skala. har utförts utanför satsa på försäljning Tryckningen TRU. Distributionen har gått till så att varje högskola eller institution beställt den man behövt och sedan svarat för den interna upplaga Vad gäller material för högskolan i Linköping har försäljningen. Universitetsbokhandeln svarat för den lokala försäljningen av materialet. Mindre upplagor har även försålts direkt från TRU (t. ex. till köpare utanför Norden). . överläggningar har förekommit med olika förlag (Utbildningsförlaget, Studentlitteratur) om marknadsföring och distribution av trycksaker. Ett överlåtande av det här rört skulle bl. a. av produkter slag det sig om resulterat i högre priser för studenterna. I några fall har dock samarbete skett t. ex. med Hermods i projektet Undervisningsteknologi. Detta material var av intresse även för målgrupper utanför högskolorna.

462 Organisatoriska redovisningar

Gymnasieskolan De trycksaker som framställts för försöken inom gymnasieskolan (TRUAS) lades till en början ut som beställningsarbeten hos Utbildningsförlaget. Det visade sig dock att det i de flesta fall var betydligt billigare och enklare att framställa dem i TRU:s regi, vilket sedan skett i flera projekt. I ett projekt, fysik, träffades tidigt en överenskommelse om samarbete med Hermods och Utbildningsförlaget. innebari

Samarbetet

huvudsak att TRU svarade för manus och AV-komponenter till projektet, medan förlagen svarade för framställning av trycksaker och fick rätt att senare marknadsföra produkterna på den öppna marknaden. I ett par av projekten för gymnasieskolan sedan materialet har, utprövats, avtal träffats mellan TRU och Hermods resp. Gleerups förlag om marknadsföring och vidareutveckling. TRU har överlåtit projektet till resp. förlag med vissa förbehåll avseende bl. a. enbart för vissa utgivning målgrupper och insyn i prissättningen. TRU erhåller royalty på försäljningen.

Vuxenutbildning Trycksakerna till TRU:s första kurser, engelska och företagsekonomi producerades som normala förlagsprodukter av Hermods resp. Brevskolan. I nästa stora vuxenutbildningsprojekt Matematik på nytt hade utvecklingen gått ett steg vidare mot en större integreration mellan olika medier (bild, ljud, tryckt material). TRU svarade därför för en större del av arbetet. l den projektgrupp som inrättades på TRU ingick en trycksaksredaktör från Brevskolan. Framtagning och försäljning av det tryckta materialet ombesörjdes av Brevskolan. I några av de följande större projekten producerade TRU trycksakerna i egen regi. Trycksakerna var här inga fristående läroböcker utan utgjorde ett kompletterande material till programmen. Distributionen sköttes dock av utomstående förlag. Av ekonomiska, praktiska och pedagogiska skäl har denna arbetsfördelning sedan tillämpats i en rad andra vuxenutbildningsprojekt (t. ex. Kvinnor och arbete, Så trodde man förr, Kartan och verkligheten, i Bygd förvandling). TRU:s trycksaksredaktion och projektgruppema svarar för framtagningen av trycksakema. Distributionen sker via olika kanaler: Pressbyrån, Seelig, Liber Läromedel (för skolområdet), Brevskolan (för vuxenutbildningsområdet). Separata distributionsavtal upprättas med resp. part. Detta system har visat sig vara det mest lämpliga när det gäller trycksaker i mindre upplagor. Genom att produkterna ges ut i egen regi kan priset hållas på självkostnadsnivå. För vissa större projekt, där det tryckta materialet mer är av lärbokskaraktär, har det visat sig fördelaktigt med ett förlagssamarbete. Som exempel kan nämnas Ut med språket” och Vardagslagen. Brevskolan deltar här i projektgruppemas arbete. Manus tas fram i TRU:s regi och Brevskolan svarar för produktion och distribution av trycksakerna. Marknadsföringen sköts gemensamt av båda parter. TRU svarar för

Organisatoriska redovisningar 463

kostnaderna för manus till det tryckta materialet. Parterna kommer överens om pris på trycksakerna samt om en minimiupplaga som täcker Brevskolans kostnader.

Förskola Inom denna sektor har relativt få trycksaker producerats. TRU har helt svarat för produktionen. Det gäller lärarhandledningar, OM-kalendern och OM-tidningen. Distributionen av OM-tidningen har skett via Pressbyrån, Seelig etc. Lärarhandledningen har distribuerats från TRU. Sammanfattningsvis har följande former för produktion/marknadsföring/distribution av TRU:s trycksaker inom förskolan prövats. ElEtt läromedelsförlag svarar helt för produktion, distribution och marknadsföring av det tryckta materialet. Nackdelarna med denna arbetsform har tidigare diskuterats i detta avsnitt samt i avsnitt 12.3. Det är svårt att framställa en pedagogiskt riktig produkt om produktionen är uppdelad mellan flera parter. Då olika uppfattningar uppstår om t. ex. utformning och uppläggning krävs en kompromiss som ibland går ut över den pedagogiska kvaliteten. DEtt förlag deltar i projektarbetet och svarar på egen hand för framställning och distribution samt samarbetar med TRU vad gäller marknadsföring av det tryckta materialet. Detta alternativ har visat sig fungera även om vissa problem har uppstått. Arbetsformen lämpar sig bäst för de fall där ett förlagssamarbete ger större möjlighet att nå en avsedd målgrupp än om TRU ensam svarar för produkten. El TRU producerar det tryckta materialet och anlitar sedan ett förlag för distribution. Detta alternativ har visat sig fungera bra. Arbetet med trycksaksproduktionen sker inom projektets ram. TRU kan välja en samarbetspartner som lämpar sig för den aktuella produkten. D TRU svarar helt för alla led i arbetet. Distributionen sker via etablerade kanaler (Pressbyrån, Seelig etc.). Alternativet är med tillgång till en egen distributionsresurs likvärdigt med alternativet med ett förlag som distributör. I båda fallen har krävts marknadsföringsresurser även inom TRU.

12.82 Prissáttningsfrâgor

SR/UTB Material som framställs inom skolmaterielsektionen vid SR/UTB säljs till skolorna till självkostnadspris. Detta innebär att alla omkostnader för produktion, löner, lokaler etc. betalas av de intäkter produkterna ger. Skolmaterielsektionen skall räkna med skälig säkerhetsmarginal men får inte ge någon vinst. Någon subventionering från programmedel har inte

464 Organisatoriska redovisningar

skett med undantag av den tid radio- och TV-producenter i olika projektgrupper använt för diskussioner om det tryckta materialets koppling till programmen. Genom att möta ökade produktionskostnader med olika rationalisew av stora ringsåtgärder standardformat, inköp partier papper med lägre ytvikt än tidigare samt genom att endast acceptera av utsmyckning materialet med t. ex. färgbilder endast i de fall där detta kan motiveras från pedagogisk synpunkt - har drastiska prishöjningar hittills kunnat undvikas och prisnivån har kunnat hållas relativt låg. SR/UTB :s prissättningsprincip innebär inte att varje enskild produkts intäkter svarar mot produktens kostnader. En utjämning sker över hela utbudet. Material avsett för t. ex. vissa grenar inom gymnasieskolan med få elever skulle annars bli mycket dyrbara. Vid prissättningen räknas i allmänhet med att täckning av kostnaderna skall ske efter 2-3 års försäljning, dvs. den tid som programmen normalt finns tillgängliga på AV-centralerna utan reprissändning. En del material tillhandahålls gratis. Detta gäller för t. ex. läraranvisningar och handledningar av mindre omfattning, vilka trycks inom skolmaterielsektionen, liksom för informationstidskriften Skolprogram» AVlN som utsänds 2-3 gånger per år.

SR/VUX SR:s förlag har följande riktlinjer för sin verksamhet: U förlaget skall driva sin förlagsverksamhet på kommersiell basis och i öppen marknadskonkurrens, El förlaget skall eftersträva full kostnadstäckning för varje enskild produkt i sin kommersiella del av verksamheten, El förlaget äger i sin servicemässiga verksamhet utge produkter trots bristande kostnadstäckning, såvida annan intressent inom eller utom SR garanterar förlaget för beräknat underskott för produkten i fråga. Genom företagets kan prissättningen monopolställning i viss mån sägas vara fri från hänsyn till marknadskonkurrens vad avser produkter för vuxenutbildningen. l praktiken utnyttjar förlaget inte denna situation utan prissättningen sker ofta efter diskussion med representanter för folkbildningsorganisationer.

TRU Ett skäl för att pröva olika former för förlagssamarbete har varit att få erfarenheter av hur prissättningen påverkas. Frågorna har gällt dels hur en trycksak i ett projekt där programmaterialet är helt bekostat av skattemedel skall tillhandahållas, dels hur prissättningen skall ske i förhållande till läromedelsmarknaden i övrigt. Möjligheten att tillhandahålla det tryckta materialet utan kostnad för _k0nsumenten har diskuterats inom TRU och SR/UTB. Informations-

Organisatoriska redovisningar 465

material tillhandahålls gratis, och ibland kan gränsen vara svår att dra mellan en innehållsrik informationsbroschyr och ett begränsat studiematerial. Gratisutdelning av mer omfattande studiematerial har dock inte förekommit. Det största hindret för att tillhandahålla studiematerial gratis för konsumenterna är naturligtvis kostnaderna. Gratisutdelning skulle dock kunna ske mer eller mindre selektivt. Med distribution via t. ex. Pressbyrån når man en motiverad målgrupp. En massdistribution till varje hushåll innebär visserligen att man teoretiskt når också mindre motiverade målgrupper men det är samtidigt sannolikt att största delen av materialet inte används utan kastas bort. Kostnaderna blir i båda fallen mycket höga. TellusWprogrammen skulle krävt en upplaga på mellan en halv och en miljon exemplar om alla de som såg programmen hade fått häftet. Kostnaderna för tryckning och distribution av trycksaken skulle ha blivit betydligt högre än för TV-programmen. Genom att TRU:s uppgift i första hand avsett produktion av bild- och ljudprogram har sådana lösningar inte varit aktuella. Även om det tryckta materialet till TRU:s program och kurser inte tillhandahållits gratis har det funnits anledning för TRU att i vissa fall subventionera material i större eller mindre utsträckning. Priset har vidare varierat beroende på om materialet getts ut av ett förlag eller om TRU svarat helt för arbetet. Nedanstående redogörelse för TRU:s prissättningsprinciper har därför delats in efter dessa båda arbetsformer.

Produkter i förlagssamarbete När de första TRU-kurserna i engelska och företagsekonomi skulle ges ut rådde stor osäkerhet om upplagomas storlek. För att hålla priset nere lämnade TRU en garanti till Hermods resp. Brevskolan om bidrag i händelse av att en angiven minimiupplaga inte kunde försäljas. Om försäljningen översteg minimiupplagan skulle TRU få återbäring per försålt exemplar. Minimiupplagorna uppnåddes med god marginal. Om detta berodde på priset är svårt att säga. I de närmast följande projekten, t. ex. Matematik på nytt” träffades ingen särskild överenskommelse i prisfrågan. Även andra former av ekonomiska överenskommelser med förlag har prövats. I projektet Undervisningsteknologi delar TRU och Hermods alla kostnader och intäkter. I de projekt som i efterhand överlåtits till förlag (t. ex. företagsekonomi och teknologi för gymnasieskolan) erhåller TRU royalty från försäljningen. TRU har också haft möjlighet att påverka prissättningen och delta i fortsatt utvecklingsarbete för andra målgrupper. Under de senaste åren har samarbetsformerna klarnat. Vid ett samprojekt med ett förlag (i regel Brevskolan) sätts priset efter en beräknad försäljningsupplaga. l flertalet fall bedömer TRU att den beräknade försäljningsupplagan har varit större än vid normal priskalkylering på läromedel.

466 Organisatoriska redovisningar

Förlaget erhåller försäljningsintäkterna upp till en viss delupplaga, varefter TRU erhåller återbäring per exemplar för nerlagda kostnader (t. ex. manus). Priset kan på detta sätt hållas på en rimlig nivå med hänsyn till studiecirkelbidragens storlek.

Produkter i egen regi

Denna arbetsform har i huvudsak använts för två slag av produkter, dels material för små målgrupper, t. ex. inom högskoleområdet, dels häften som utgör komplement till programserier för stora målgrupper, t. ex. Kartan och verkligheten” och förskolans OM-tidning. I det första fallet har huvudprincipen varit att TRU svarat för originalframställningen medan mångfaldigandekostnaden (för den tekniska framställningen) har bekostats av konsumenten. Med tanke på de små upplagorna (ca l 000 ex.) har detta varit nödvändigt för att priset skulle bli acceptabelt för användarna. Ett exempel på ett sådant förfarande är lärarhandledningarna till förskoleprogrammen. Vad gäller skolan i Linköping förändrades situationen i och med att TRU:s produktionsuppdrag avslutades våren 1973. I nuläget beställer högskolan det material man önskar att TRU skall producera och finansierar beställningarna med egna medel. Samma förfarande har använts inom andra områden där upplagorna varit små. Samma prissättningsprincip har tillämpats för kompletterande häften. Försäljning av en större upplaga förutsätter att hänsyn tas till priskänsligheten för denna typ av produkter. Häftena säljs i flertalet fall genom Pressbyrån och bör inte kosta mer än ca 6-8 kr om större upplagor skall kunna försäljas. Eftersom häftena syftar till att förstärka effekten av olika radio- och TV-program har det varit naturligt med en subventionering. Normalt har priset beräknats för att försäljningsintäkterna skall täcka 50-75 % av mångfaldigandekostnaderna. Sammanfattningsvis kan konstateras att tryckt material från SR/UTB och TRU i regel har sålts till självkostnadspris. För TRU:s del har dock i vissa fall skett en subventionering med programmedel för att göra det möjligt att nå en större målgrupp än som eljest varit möjligt. Detta hari första hand avsett material för vuxenutbildning.

12.9 Distributionsfrågor

12,.9.1 Eterdistribution Om man skall nå avsedda effekter med etersända utbildningsprogram är det av avgörande betydelse att tillgång till lämpliga sändningstider finns. Kommittén diskuterar i detta sammanhang de nuvarande formerna för i samarbete mellan TRU och SR. TRU har producerat radio- och TV-program sedan starten 1967. Under de första åren tilldelades TRU sändningstid för olika programserier efter överläggningar med ljudradion resp. TV. TV-programmen sändes huvud-

- Organisatoriska redovisningar 467

sakligen på förmiddagstid lördagar och söndagar samt vardagar på tidig och sen kvällstid. I och med tillkomsten av en andra TV-kanal och genom att TRU önskade, och i viss mån fick, sändningstid på bästa kvällstid (t. ex. TRU-kvällen i TV 2 1970/71) blev det nödvändigt att reglera förhållandet mellan TRU och SR i ett avtal. Ett första avtal tecknades 1971. Med vissa mindre justeringar gäller detta avtal fortfarande. Avtalet innebär att TRU i juni varje år i en beredningsgrupp med representanter för ljudradion, TV-kanalerna samt SR/VUX framför sina önskemål för det budgetår som börjar drygt ett år senare (t. ex. juni 1973 för 1974/75). TRU erhåller i september radiochefens beslut om sändningsramar för påföljande budgetår. Dessa ramar är uppdelade på s. k. dagtid, mellantid och kvällstid. Mellantid innebär lördagar och söndagar före kl. 19.00 samt vardagar mellan 17.00 och 19.00. Kvällstid innebär tiden efter kl. 19.00 fram till kvällsprogrammets slut. Radiochefens beslut innebär att TRU tilldelas ett antal timmar där TV-kanalerna resp. ljudradion kan placera in de program TRU önskar sända. Före sista december skall TRU ha preciserat vilka projekt/ämnen som är aktuella för sändning under det kommande budgetåret. Den första februari erhåller TRU radiochefens beslut. Om ytterligare behov av sändningstid uppstår, skall TRU enligt avtalet framföra sådana önskemål i beredningsgruppen. Det har erfarenhetsmässigt visat sig svårt att före den sista december ange samtliga projekt som skall sändas drygt ett år senare. Under det senaste året har därför dessa önskemål tagits upp några månader senare. Detta har skett efter överenskommelse mellan parterna. Det system för tilldelning av sändningstid som nu tillämpas är otillfredsställande för TRU. Det är samtidigt viktigt att konstatera att SR/VUX har haft samma svårigheter som TRU att få sända utbildningstid i TV och i attraktiva kanaler i ljudradion. Det program på attraktiv rådande planerings- och beslutssystemet har sammanfattningsvis inneburit bl. a. följande:

D Sändningsvolymen fastställs innan det ekonomiska läget för det aktuella budgetåret är klarlagt (och innan TRU:s produktionsplan är fastställd) El Svårigheter att få utbildningsprogram placerade på attraktiv tid i de båda TV-kanalerna. Det har dock hittills varit lättare att placera i TV 2. Vissa projekt har en planerings- och program på god kvällstid produktionstid som omfattar ett till ett och ett halvt år innan resp. kursmaterial skall börja användas. Denna framförhållning beror dels på att studieförbund m. fl. behöver tidig information, dels på att förprövning m. m. tar lång tid. Etersändningen är en viktig del i många men beslutsordningen beträffande sändningstider medför att projekt projektplaneringen blir chansartad med åtföljande risker att nedlagt arbete inte kommer till största nytta. Genom att kanalledningarna avgör vad som får sändas inom ramen för den programkvot som TRU tilldelats, har det varit svårt för TRU att planera projekten effektivt. Det har inte varit möjligt, på några få undantag när, att sända

468 Organisatoriska redovisningar

utbildningsprogram i andra ljudradiokanaler än P2. Det har varit ett önskemål genom åren att få sända program i t. ex. samhällsämnen och elementär svenska i Pl eller P3, men dessa önskemål har inte kunnat tillgodoses. Till de ovan beskrivna problemen kommer också om vad som frågan sker vid programomläggningar. Förlängda nyhetssändningar, sportreferat etc. kan ibland medföra att ordinarie program måste utgå. Vid de programomläggningar som då blir aktuella kommer utbildningsprogram lätt i kläm. Detta medför problem då utbildningsprogrammen ofta ingåri ett system och genom att studieverksamhet är organiserad på tältet. Av tabellerna 12.4, 12.5 och 12.6 framgår den totala sändningsvolymen för TRU, SR/UTB och SR/VUX under åren l97l/72wl974/75. l siffrorna, som anger antalet sändningstimmar, ingår repriser. Det bör observeras att uppgifterna för regionalsändningarna omfattar det sammanlagda antalet sändningstimmar. Det innebär att det eterutrymme som sammanlagt tagits i anspråk för regionala radiosändningar är något lägre med hänsyn till att vissa regionalprogram sänds parallellt över flera distrikt.

12.9.2 Annan distribution Såväl TRU som SR/UTB har parallellt med distribution av program över etern också tillhandahållit program i form av filmkopior, band och

Tabell 12.4 TRU:s sändningsvolym 1971/72-1974/75. l antal timmar.

Tabell 12.5 SR/UTB:s sändningsvolym 1971/72-1974/75. l antal timmar.

Tabell 12.6 SR/VUX sändningsvolym 1971/72-1974/75. l antal timmar.

a Beräknat antal timmar.

Organisatoriska redovisningar 469 Tabell 12.7 SR/UTB:s filmkopiedistribution 1973-02-01 till 1974-12-30.

kassetter. TRU har sedan starten distribuerat program på videoband till universitet och högskolor samt för TRUAS-försöken också till gymnasieskolan. Denna distribution har skett direkt från TRU (per post eller på annat sätt) och varit tämligen okomplicerad då antalet användare varit relativt få (enskilda institutioner och

skolor),

När det gällt distribution till förskolor, skolor, studieförbund och AV-centraler har förfarandet varit olika för SR/UTB och TRU. SR/UTB har under en lång följd av år distribuerat filmkopior av ett antal TV-program. Delvis med ekonomiskt stöd från SÖ har varje år ett tiotal TV-program förts över till optiska kopior som skolor och AV-centraler erbjudits att köpa för ett pris motsvarande kopieringskostnaderna. Tabell 12.7 visar omfattningen av verksamheten under senare år. För TRU:s del har läget varit något annorlunda. TRU-program på filmkopior har dels efterfrågats av olika institutioner (förskolor, skolor, organisationer, företag) dels av AV-centralerna. För att få ut TRU-programmen till framför allt vuxenutbildningsorganisatörer har TRU anlitat distributörer som Föreningsfilmo och Starfilm. För distribution till skolor av t. ex. naturvetenskapliga program har Liber Läromedel anlitats. Även TRU-programmen har distribuerats i stort sett till självkostnadspris. Sammanlagt har TRU till slutet av 1974 överfört 82 program till filmkopior. Utöver filmkopiedistributionen har TRU under senare år i stigande omfattning distribuerar program på videokassetter. Det har huvudsakligen gällt enstaka program som beställts på grundval av information i den katalog som TRU gett ut över programutbudet. Det är svårt att redovisa någon statistik över omfattningen av denna distribution. Olika institutioner (skolor, högskoleinstitutioner, bibliotek, sjukhus, myndigheter, företag) har köpt kassetter för olika utbildningsändamål. Ett mindre antal program har också sålts till utlandet. Distributio-

Tabell 12.8 Exempel på TRU:s filmkopiedistribution.

470 Organisatoriska redovisningar

nen har skett per post direkt från TRU. Efterfrågan har ökat kraftigt under 1974/75 beroende på att dels videokassettspelare blivit allt vanligare, dels att TRU producerat fler program som kan användas på kassett. Erfarenheterna visar att det är en fördel om den programproducerande enheten kan erbjuda sådan service att mottagarna lätt kan få tillgång till det program man behöver och i lämplig form (t. ex. VCReller U-matic-kassett). l de fall distributionen blir mer omfattande kan det från mottagarnas synpunkt vara en bättre lösning att anlita en särskild distributör. Mellan Kornmunförbundet/Kommunsamköp, TRU och SR/UTB har träffats en överenskommelse om distribution av såväl filmkopior som videokassetter, i första hand till skolan. Kommunsamköps filmsektion har utgett en katalog som omfattar alla aktuella filmkopior från TRU och SR/UTB. SR/UTB :s filmkopior kan beställas direkt från Kommunsamköps filmsektion medan TRU:s program beställs från olika distributörer. Valet av distributör har för TRU:s del gjorts från fall till fall beroende på produkt och målgrupp. Inom framför allt vuxenutbildningsområdet finns etablerade distributionsvägar som det är viktigt att utnyttja för att nå de avsedda målgrupperna. Ytterligare ett skäl för att varje produkt måste särbehandlas är kostnadsfrågan. Filmkopior till handikappverksamhet kan inte bära kostnaderna för distribution och mångfaldigande på samma sätt som ett vuxenutbildningsprogram som är av intresse också i t. ex. ungdomsskolan. Kommunsamköps filmsektion kommer också att förutom filmkopior tillhandahålla videokassettkopior av de TV-program från TRU och SR/UTB som är av intresse för i första hand skolor och AV-centraler.

12.10 Upphovsrätt

I det följande lämnas en redogörelse för vissa upphovsrättsfrågor. Redogörelsen är uppdelad i två avsnitt där i det första översiktligt redovisar tillämpningen av upphovsrättsreglerna på den allmänna programverksamheten inom SR. I det andra avsnittet beskrivs olika

upphovsrättsliga frågor som TRU kommit i kontakt med i sin verksam-

het. Kommittén framför i avsnitt l5.7.4 vissa synpunkter på upphovsrättsfrågorna.

l2.l0.l Sveriges Radio SR:s verksamhet bygger praktiskt taget alltid på utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer i större eller mindre utsträckning. Skyddet är förankrat antingen i upphovsrättslagen eller fotografilagen. Denna redogörelse tar icke sikte på att utreda regler och begrepp i dessa båda lagar utan avser att kartlägga förhållandena vid SR i den mån

Organisatoriska redovisningar 471

upphovsrätt eller fotografirätt i någon form utnyttjas. Fortsättningsvis kommer i detta avsnitt för enkelhetens skull uttrycket upphovsrätt att användas som beteckning för såväl upphovsrätt och s. k. gemensam närstående (utövande konstnärer m. fl.) som fotografirätt. Till rättigheter en början bör klargöras att det ibland kan vara svårt att avgöra om viss medverkan är av sådan art att upphovsrätt överhuvudtaget föreligger. Detta förhållande måste emellertid ses som ett problem för sig och kommer icke närmare att behandlas i framställningen. Denna syftar således uteslutande till att klargöra förhållandena under antagandet att upphovsrätt föreligger. Utbudet av program som distribueras av SR över de svenska sändarna kan i princip uppdelas i två huvudgrupper, nämligen egenproducerade program och program producerade av utomstående. Denna kategorisering är emellertid inte entydig. Utöver de båda huvudgrupperna förekommer en mångfald blandformer, t. ex. samproducerande program, inserat (inslag) av utomstående program i egenproducerade program, inserat av SR-program i av utomstående producerade osv. För systematisering av framställningen kan emellertid program indelningen i de båda huvudgruppema vara lämplig.

12. lO.1.1 Program producerade av utomstående

Denna omfattar framför allt program som inköpts utom eller inom grupp landet och kan t. ex. bestå av underhållningsprogram, långfilmer, deckarserier osv. Dessutom förekommer utläggning av programproduktioner genom beställning hos fristående producenter. l princip har SR vid utnyttjande av sådana produktioner inte någon befattning med klarerandet av upphovsrätterna. * SR inköpet sådana produktioner genom avtal med t. ex. företag eller fria som redan klarerat alla rättigheter och genom avtalet producenter överlåter utnyttjandet på SR i större eller mindre utsträckning. Sådant utnyttjande omfattar i allmänhet endast rätt till en eller flera sändningari Ibland förekommer dock att rätt kan erhållas till utnyttjande i Sverige. större omfattning, t. ex. överföring eller försäljning till utländska radiooch TV-företag m. m. Det bör dock i detta sammanhang påpekas att vissa rättigheter klareras direkt av SR. Detta gäller främst musikrättigheter för s. k. petits droits, dvs. i princip annan musik än musikdramatiska verk. Petits droits klareras regelmässigt av SR genom företagets avtal med STIM. Vidare kan det förekomma att SR för visning i TV av vissa svenska långfilmer kan få erlägga tilläggsbetalningar till medverkande skådespelare m. fl. Det bör vidare erinras om de blandformer av produktioner som ovan nämnts i vilka såväl utomstående prestationer förekommer som prestationer producerade inom SR. För sådana blandformer gäller emellertid i princip att upphovsrätten regleras på ungefär motsvarande sätt även om formerna kan vara annorlunda. Sålunda kan t. ex. vid vissa former av samproduktion SR reglera medverkande skådespelares rättigheter medan

472 Organisatoriska redovisningar

samproducenten reglerar övriga rättigheter. Det väsentliga för SR vid alla dessa former är emellertid att företaget får en samlad klarering av alla de rättigheter som erfordras för SR:s utnyttjande antingen detta nu beståri enbart sändning i Sverige eller försäljning till andra radioföretag.

12. 10. l .2 Egenproducerade program

Såvitt avser egenproducerade program kan inupphovsrättsinnehavare delas i två huvudgrupper, nämligen anställda vid SR och Dessa övriga. båda grupper kan klart åtskiljas och förhållandena är i princip helt olika.

Anställda vid SR

Genom en mellan SR och Svenska lndustritjänstemannaförbundet i (SlF) december 1973 sluten uppgörelse, har SR i princip erhållit generell förfoganderätt över anställdas i tjänsten utförda verk upphovsrättsliga och prestationer. Förutom det utnyttjande för för rundradioändamål, vilket de anställda uppbär lön, har SR därutöver avtalet genom övertagit upphovsrätten för andra ändamål. Sammantaget har SR således i princip förfoganderätten inte bara för sändning i Sverige och för överföring eller försäljning till utländska radioföretag utan även för viss distribution i andra former, t. ex. leverans av programkopior för olika andra ändamål t. ex. för bruk vid skolor, företag, institutioner, bibliotek etc. Från den generella förfoganderätten finns dock vissa undantag. Dessa innebär bl. a. att leverans av programkopior i form av videogram har vissa begränsningar, att program icke oinskränkt kan distribueras för biografvisning samt att överföring av program via kabel också har vissa begränsningar. Undantagen begränsar dock inte utnyttjandet i något avseende för rundradioändamål, för undervisningsändamål vid offentliga utbildningsinstitutioner och folkbildningsorganisationer i Sverige eller för distribution till svenska handelsfartyg. Undantagen begränsar inte heller leverans av enstaka videogram till företag, institutioner, bibliotek etc. Sammanfattningsvis kan konstateras att SR har rätt till utnyttjande av upphovsrätten såvitt avser anställda i mycket vid omfattning, obegränsad vad avser bl. a. rundradio- och undervisningsändamål samt i begränsad viss utsträckning beträffande bl. a. utnyttjande av videogram i mera kommersiella sammanhang samt utnyttjande i vissa av sammanhang TV-program för kommersiell biografexploatering. l avtalet mellan SR och SlF har även de anställdas ideella rätt beaktats på så sätt att SR och SlF enligt vissa bestämda former skall samverka för att bevaka de anställdas ideella rätt då program distribueras i form av kopior för andra ändamål än rundradioverksamhet. Vidare har parterna i avtalet enats om att utforma särskilda regler som skall ta sikte på att skydda de anställdas ideella rätt då arkivmaterial utnyttjas i andra program än det ursprungliga. Sådan regel skall självfallet också ta sikte på ett motsvarande skydd i det fall då material ur SR:s

Organisatoriska redovisningar 473

arkiv utnyttjas t. ex. som inserat av program som produceras av utomstående för sändning av SR. Typfall är t. ex. beställning av ett program hos fristående producent i vilket denne önskar utnyttja material ur SR:s arkiv som inserat.

Övriga

Under denna rubrik finns en mycket heterogen samling av upphovsrättsinnehavare. Dessa kan emellertid indelas i två huvudgrupper: organiserade och oorganiserade. Den förstnämnda den ojämförligt största och viktigaste och gruppenär består bl. a. av författare, skådespelare, regissörer, musiker osv. Till denna hänförs även personer inom de exemplifierade kategorierna som grupp inte är men skulle kunnat vara organisationsanslutna. Den andra gruppen torde vara förhållandevis liten. Här kan t. ex. finnas personer som vanligtvis icke är yrkesverksamma som upphovsman men som vid viss medverkan i program kan erhålla upphovsrätt. Vid medverkan av organiserade upphovsrättsinnehavare som inte är anställda vid SR, har klarerandet av upphovsrätten för sändning i allmänhet reglerats genom kollektivavtal. I vissa fall ger lagen därutöver rätt för SR till sändning antingen på grund av s. k. legallicens, dvs. rätt till av verk av icke organiserad upphovsman i de fall kollektivavtal sändning föreligger på området (§22 upphovsrättslagen) eller genom undantagsbestämmelse i lagen, t. ex. citaträtten. Genomgående för SR:s kontakter med upphovsrättsinnehavarna inom denna grupp är att uppgörelserna - som således i allmänhet grundas på kollektivavtal - endast omfattar rätten till en eller flera sändningar i Sverige. l vissa kollektivavtal förekommer därutöver bestämmelser som i förväg reglerar förhållandena vid överföring eller försäljning av program till utländska radioföretag. Kollektivavtalen innehåller emellertid genomgående icke några bestämmelser som reglerar SR:s utnyttjande av de medverkandes verk och sätt, t. ex. distribution av programkopior till prestationer på annat institutioner etc. Endast på ett område förekommer ett företag, skolor, mera avtal nämligen för distribution av SR:s program till generellt svenska handelsfartyg vilket sker genom videogram. Den uppgörelse som reglerar detta har träffats mellan Handelsflottans Välfärdsråd och KLYS samt godkänts av SR. Den innebär att Handelsflottans Välfärdsråd handhar distributionen till fartygen genom att och månad och har tillgång till den erlägga en viss ersättning per fartyg del av SR:s egenproduktion vari KLYS-medlemmars rättigheter finns involverade. Inom det kollektivavtalsreglerade området förekommer således idag ingen generell reglering av vad man skulle kunna kalla andrahandsutnyttmed undantag av den ovan nämnda uppgörelsen jande av SR:s program för handelsfartygen. För vissa ändamål upphovsrättslagen vissa möjligheter till ger dock

474 Organ/satoriska redovisningar

utnyttjande genom undantagsbestämmelser. Dessa frågor behandlas i avsnitt 12.10.2.l För att möjliggöra för skolorna att på lämpligaste sätt kunna tillgodogöra sig program från SR/UTB förekommer vissa former av s. k. friköp innebärande att SR/UTB redan vid engagemanget av medverkande avtalar med dessa på ett sådant sätt att skolorna får möjlighet att inspela TV-program. Vad gäller upphovsrätt inom SR:s förlagsverksamhet eller den verksamhet som består av produktion av tryckt material i anslutning till utbildningsprogram klareras upphovsrätterna särskilt i enlighet med gängse praxis inom förlagsvärlden.

12.102 TRU I det följande redovisas några problem av upphovsrättslig art som TRU mött i sin verksamhet. Fast anställdas ev. upphovsrätt berörs inte. Anställningen av t. ex. en producent har ansetts innebära att TRU - utan särskild ersättning utöver lönen - fått rätt till allt normalt utnyttjande av prestationer i tjänsten. TRU-kommittén och dess produktionsenhet torde vara att betrakta som myndighet i tryckfrihetsförordningens mening. Inom myndighet upprättade handlingar är att anse som allmän handling. Detta gäller även inspelade program. Numera kan dock, efter lagändring, upphovsrätt göras gällande till verk som framställts för undervisning oavsett detta är att anse som allmän handling (24 §, upphovsrättslagen).

12.10.2.l Engagemang av medverkande TRU engagerar för sin produktion ett stort antal utomstående. Den kategori man vanligen vänder sig till är sakkunniga som utarbetar manus till olika grupper. Andra medverkar vid själva inspelningen av program, t. ex. regissörer eller skådespelare. Som regel ingår TRU enskilda engagemangsavtal med vederbörande. l princip är dessa avtal att betrakta som uppdragsavtal. Beroende på uppdragets art, tidslängd eller andra omständigheter kan de dock ibland liknas vid avtal om anställning för viss kortare tid. Projektanknutet engagemang av denna art har inte automatiskt gett TRU rätt att fritt tillgodogöra sig de engagerades prestationer. l stället träffas överenskommelse med den engagerade att denne till TRU avstår förfoganderätten till sina prestationer inom TRU:s verksamhetsområde. TRU förbehåller sig i engagemangsavtalen rätten att bearbeta eller revidera den engagerades prestationer. Därvid klargörs också att ändring inte får göras som kränker dennes litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. Vid användning av tidigare offentliggjort verk förutsätts alltid samtycke av upphovsmannen för att ändring eller bearbetning skall få ske. Likaså anges som regel upphovsmannen vid annonsering av det Färdiga programmet.

- 475

Organisatoriska redovisningar

Ekonomiskt har den avstådda förfoganderätten som regel betraktats för Endast i ett endast som en del av frågan om gottgörelse uppdraget. fall har TRU i avtalen särskilt överenskommit med den mindre antal engagerade om ersättning för förfoganderätten. Utvecklingen går dock mot en större medvetenhet hos upphovsmännen om den ekonomiska betydelsen av mångfaldigande och annat utnyttjande av deras prestatio-

ner inom undervisningsområdet.

av tidigare offentliggjort verk 12.10.2.2 Användning

medvetenheten hos upphovsmän eller andra rättsinne- Den ekonomiska särskilt vid fråga om användande av havare framträder naturligt nog verk. Vad som för TRU:s del närmast kommer i tidigare offentliggjorda av avsnitt ur filmer eller tryckt material eller av fråga är nyttjande tidigare radio- och TV-program. har TRU följt den gängse tolkningen av I fråga om lån av filmavsnitt att citatet en funktion i sammanhanget och god sed”, nämligen fyller än som betingas av ändamålet. TRU har valt inte sker i större omfattning tillråda sina att begära tillstånd av vederbörande att producenter så snart tvekan kan uppstå vid rättsinnehavare (producent, bolag) i ett Är det fråga om lån ur användning av ett filminslag program. I avtalen tidsbegränsas som utländsk film görs oftast upp ett avtal härom. Det har visat sig betydligt enklare att få till regel TRU:s användningsrätt. avtal om för etersändning än för annan användning, stånd utnyttjande t. ex. videokassett. av avsnitt ur tidigare radio- eller TV-program är l fråga om användande TRU Flera av det vanligt att utnyttjar SR:s programmaterial. problem med detta, t. ex. när och hur TRU i upphovsrättslig art hänger samman sin produktion kan använda intervjuer från andra program.

12. 10.2.3 Spridning av program

Med rubriken åsyftas all vidarespridning genom bandning eller kopiering

av färdigt program som offentliggjorts eller utgetts. nuvarande bestämmelser finns rätt att inom utbildningsverksam- Enligt het framställa av offentliggjort verk genom ljudupptagning. exemplar Bestämmelserna avser inte bara upptagning av verk som utsänds genom utan även direkt t. ex. när läraren själv läser in ett ljudradio upptagning, får dock bara ske för ”tillfälligt bruk”. Enligt verk på band. Framställning kan framställda ljudband bevaras upp till tre år. Dessa bestämmelpraxis ser gäller inte för bildupptagning. Nordiska föreslår i ett delbetänkande avgivet i upphovsrättskommittén februari 1974, att den nuvarande rätten vad gäller radioprogram Vidare föreslås att inspelningsrätten utsträcks till att även bibehålls. av etersända TV-program. De sakkunniga föromfatta bildupptagning ordar dock att den fria inspelningsrätten begränsas till att avse program Reellt innebär detta beträffande rätten som utsänds i undervisningssyfte.

476 Organisatoriska redovisningar

att spela in radioprogram en inskränkning ijämförelse med gällande regler. Undantag görs vidare för filmer och videogram. Vad gäller den tid under vilken inspelningen får bevaras föreslås att den nuvarande treårsregeln upphävs och att beslut om en ny tidsgräns fattas på administrativ väg. Förslagen innebär även att en gjord får inspelning mångfaldigas. I fråga om verk som inte omfattas av förslagen till fri inspelningsrätt anser upphovsrättskommittén att avtal bör slutas mellan det allmänna och upphovsmännens organisationer. Nordiska upphovsrättskommitténs är f. n. föremål förslag för överläggningar mellan de nordiska länderna.

l2.l0.2.4 Ersättningsfrågor

Som tidigare sagts klargör TRU i sina engagemangsavtal att vederbörande avstår sin förfoganderätt till avtalade prestationer. Ersättning för uppdraget beräknas vanligen med visst belopp per månad eller som cngångscrsättning. Vid beräkningen av dessa belopp förekommer, utan att det är utsagt i avtalet, även att man beaktar den upphovsrätt som genom avtalet avstås till TRU. Under senare år har frågorna om ersättning för vid såväl upphovsrätt engagemang som användning av verk kommit mer i blickpunkten. TRU träffade 1970 avtal med Svenska teaterförbundet angående användningen av skådespelare, regissörer, och dansare koreografer, scenografer i TRU-program. I avtalet skils på:

D Program som uteslutande distribueras genom etern; här följs i stort sett gällande avtal mellan SR och teaterförbundet. D Program som distribueras genom etern och/eller genom varvid band, för distribution genom band till ersättning uppgår 50 % av gaget för etersändning. D Program som enbart distribueras genom band; här följs avtalet mellan Föreningen Sveriges filmproducenter och teaterförbundet. D Program som efter att ha distribuerats i bandad form även distribueras genom etern. Utöver ersättningen för semesteranvändningen utgår ersättning.

Vad gäller ersättningsfrågor samarbetar TRU - liksom i övriga - med SR. De avtal upphovsrättsfrågor som SR och TRU har haft med Svenska teaterförbundet sades upp från årsskiftet I de 1974/75. förhandlingar som f. n. förbereds mellan parterna kommer troligen frågan vad gäller videogramdistribution att aktualiseras.

12.1 l Utbildningsprogramverksamhet i vissa länder

l kapitlen 7-10 har för de olika sektorerna givits exempel på användningen av AVM. Detta avsnitt skall närmare granska de organisa-

Organisatoriska redovisningar 477

toriska förhållanden under vilka utbildningsprogramverksamheten bedrivs. Redovisningen begränsas i huvudsak till vissa europeiska länder. Radioföretagen i Västeuropa är sammanslutna i den Europeiska Radiounionen, EBU. Dessa företag har i mycket en gemensam struktur. De flesta i sina resp. länder. Två viktiga i har sändningsmonopol ändringar detta avseende kan dock noteras. I Storbritannien bröts det licensfinansierade BBCzs monopol på 1950-talet i och med att ett icke-statligt organ, Independent Television Authority, fick koncession att upprätta ett antal programbolag, som på kommersiell basis sänder TV-program över olika regioner. Senare har tillstånd även erhållits för kommersiell ljudradio. l Frankrike har det statliga monopolbolaget, ORTF, delats upp på ett antal från varandra fristående bolag, ett för ljudradio, tre för var och en av TV-kanalerna samt separata bolag för s. k. tung teknik och för När det gäller finansiering är det vanligaste mönstret programdistribution. i Västeuropa antingen en kombination av mottagaravgifter och viss begränsad reklamfinansieting eller mottagaravgifter utan reklam. Samarbetet inom EBU-företagen har blivit mycket omfattande i och med televisionens framväxt. Utbyte av program, tjänster och erfarenheter sker regelbundet i programkommissioner och vid seminarier och programvisningar. Detta gäller också utbildningsprogramverksamheten. För Nordens del sker ett ännu intensivare samarbete inom den s. k. Nordvisionen. Liknande strukturer med samhällsägd eller på annat sätt genom avtal med staten reglerad monopolradio är vanligt förekommande inom andra radiounioner: i Östeuropa, i Asien och i Australien. Det största inom denna kategori är NHK (Nippon Hoso Kyokai) i företaget som också har världens mest omfattande radio- och TV-verksam- Japan, het inom utbildningen. I USA och Sydamerika är kommersiella radiooch TV-system dominerande. Beträffande u-länderna kan allmänt sägas, att sändarnäten för ljudradio håller ut eller förbättras relativt redan är utbyggda eller på att byggas snabbt. Sedan transistorapparater kommit ut på marknaden har billiga radion kunnat bli var mans egendom, och det har därmed blivit möjligt att utnyttja mediet i utvecklingsarbetet. Televisionen däremot har endast sändarnät och är ofta förbehållen en mindre del i undantagsfall utbyggda av befolkningen i de större städerna. l nedanstående sammanställning redovisas vissa uppgifter om utbildorganisatoriska ställning vad avser finansieningsprogramverksamhetens ring och status. Till ovanstående översikt kan fogas några allmänna iakttagelser. Produktion av utbildningsprogram har i allmänhet vuxit fram som ett komplement till den allmänna programverksamheten inom radioföretagen. Detta har oftast skett på företagens eget initiativ, och hos dem ligger alltjämt i de flesta fall ansvaret för verksamheten. Samarbetet med utbildningsmyndigheterna är som framgår av översikten utformat på olika sätt, från ett informellt samråd till i vissa fall institutionaliserad ansvarsfördelning. Finanseringen av utbildningsprogrammen sker i de flesta europeiska länder fortfarande med licensmedel, vilket har kunnat

478 Organisatoriska redovisningar

motiveras med att programmen i princip är tillgängliga för alla licensbetalare, både för den avsedda målgruppen och för den stora allmänheten. En följd av denna finansieringsform har naturligt nog varit att de tilldelade medlen för verksamhetens bedrivande har fått anslås nästan helt åt själva programproduktionen. Däremot har andra aktiviteter, som alltmer framstår som specifika för en meningsfull undervisning via radio och TV fått stå tillbaka. Därmed avses tidig och detaljerad information till lärare och elever om programmen, utgivning av kompletterande stödmaterial, speciella rekryteringsåtgärder samt utprövning och utvärdering. På den nordamerikanska kontinenten finns ett stort antal stationer eller kanaler för utbildningsprogram vid sidan om de allmänna programbolagen. Många städer och skoldistrikt i USA äger eller hyr in sig i lokala TV-stationer som producerar program på skolstyrelsens uppdrag och sänder ut dem över en sändare med begränsad räckvidd. Sådana lektioner kan förberedas av lärarlag t. ex. under en planeringsvecka på sommaren. Ett antal ”master teachers knyts till skoldirektionen för att utarbeta lektionerna och framföra dem i TV-studion. Likartade tekniker användes för vuxenundervisningen. Fördelen med lokal produktion är den nära anknytningen till publiken och möjligheten att tillgodose angelägna lokala behov. En nackdel är de oftast mycket blygsamma produktionsresurserna. Såvida man inte har högt motiverade tittare är det därför svårt att fånga särskilt den yngre publiken, som är van vid tekniskt avancerade och påkostade produktioner från de stora programbolagen. Stora ansträngningar görs dock att utveckla undervisnings-TV dels genom samarbete och programutbyte mellan olika lokala stationer inom en stat mellan olika stater, dels genom federala insatser. Därmed kan

eller

publiken få ett konkurrenskraftigt alternativ till den kommersiella programverksamheten. Termen ”Educational television” hari USA en vid tolkning och motsvarar närmast vad som i- Sverige kallas kulturprogram. Den amerikanska termen för undervisnings-TV är lnstructional Television”. I Canada, där CBC är det nationella radioföretaget, som når från kust till kust, har i delprovinsen Ontario startats en undervisnings-TV, The Ontario Educational Communications Authority (OECA). OECA är upprättad av provinsregeringen och har anslag från Ontarios utbildningsministerium och universiteten. lnom några år räknar man med att det egna sändarnätet skall täcka hela provinsen. Ca 30 % av programmen vänder sig till skolorna och resten till förskolor och till vuxenpubliken. Som komplement till TV-sändningarna erbjuder OECA annat visuellt och tryckt material och en- speciell bandservice VIPS (Video-taped Program Service) i en katalog med tusen titlar. Generellt kan inom de EBU-anslutna programföretagen skönjas en klar tendens mot en ökad integrering av utbildningsprogramverksamheten med skolornas läroplaner. Allt fler företag vidgar därför sin primära programproducerande verksamhet till att också omfatta informationsverksamhet, utprövning och framställning av kompletterande elev- och

:28 Organisatori ka redovisningar 479

SOU 1975

?_28 -vanan

_

.§52

-xo

5005:0

:P23:

:ø_›a:_v:nv_w_

.E2

.Ezra

mwm_

085g

mååånga_

.vmøäcuxg

I

vmxäwø

uuâEoåü

E05

.Eouozoxm

ovSEn: .E3522

›n

uoE E23

.uuâmsäzox

:0_..=.zm:_Ea._w0:mmu:_:

0:0:

›N

.åxämw

.0oo:omm›mw:_:0an:=

uvcuzwuma:

:mwmn

028m

.m:_:vmntouä._m_

E.

âñaton ?E0055

.comcEnan wåcwwmzuav_

:omn$:.z.,_.

o:

uwiO :aâbm 50:50 :omE:

:S :s :m E0 .M12

_ :oo

_ :m

-Sw 2:a

?E36

:m: 0:5_ E05

umuoäaamw

§08 6:.: UoE

ouâamøuâäaâcm

äswâämgäzzw

ovåzmvw:

.mmicuznus

._00 E0.:

82:0

»_2953

m:_:mm›._o0:::ox=›

:så

83:a

:m .MQ

005,38:

_

:o

mo:

:E0500:

.öEEoxouwu

Eåäww

:o:

E?

E05

åoEz:

cüoucåmm

wEENw

aäspiaåücnê

_ovoEoå_

E05

:m

.:o$:Em$=oEEw0:n

.Abmmv

äimzmEnöä

.En

E05

52:53:_

35:20

MQ

253m :nå: 2:5

.w ä:

...nu

W830

.:o:0_m_›o_o0

v52

m:io_m:u:c=ä_xo._

._00 .Mm

:o:0_:=0=0«.

ä=o

.osüvåäåww

»E5000

_asaooøxü_

:om

Eow

:o

äoEEwuwoummmic

goêomwaEvzpua

EduwonnmmiñziauD

.B55

EEmPE

:m:

:_30

:ow:_:_onwmw:_cm_>uou:b

:u

._00

öuosmzziE

.w :m

0:353

ä?

2G,

.0:Ew:=§._m0..a

.Emma :oüxow

E8

dowâoêø: a._8=00:m .Eüwâm Moécáåmu 5:02.35

0=

vmxümm 60:08

E3580:

:owe:

D .mn s? E8 :o :u

:av

3a

50:_

...m5

.S Lo..

-EE

mmwmâ:

am?

›a

._0052

:o :o

.oücmccozwxm

:oE :oE :oE

En

:Em:

m:_..o:2nEu:m0un w:_._o_m:«:_mo:au_m

:ouo:Eu$=oEu:w0:nmw:m:E5

_

.ñcoEmcooz .:o.om0:n.28m .övoEwcooz

E0

400050500:

E._0..ww:_..u_m:a:a

.Emwooosm 0032950

:å

mwctoäcuim

:z

:P6

EOCOU EOCoU E050

:oøosEwüigêEw0.åmw:_:v__n«=

må» :mä MSE: ma: man .Miu

Eom

mowca

mn_

mä

,mâämxwâuxøåz

_ovoEmcooz

6:03_ 6:a:

E0

ägan.:

:osnañâc wfaEzmo

_

mUEaEE

.EZ

.gångna .S302 0.202

a

022 :oo

480 Organisatoriska redovisningar

:m mm

m _ :a

.Ena

.3

Läs_

.BE

i _

-Eo :oo å .En

.c :wa N

Umm :oo

:oEmmEmwEo

-å

.råna

...âEo

q

:av:

m

än

uoE

_

aowuscommEcvmnus

0:5.-

.wåoxorøh EâEocum

H E:

mmhavrâwv

OES

oucmtäEo

Eümoä

.E=o=n=.w._m-ow

:oE

ä:

Ea._mo.n_5x:›

_

xmsua .Ecozåm

:oo

uouzâsêümoum

.md

=o5:Eu$:o

.avge

EmEEawE. cowzuoczä

...ua

utan_

.u

nmxmäm

coEEåmounwmEcumøub

E99:

m

nu???

:sova

mcuoâwm

:o .B i

eoucsnümå

8.2:

w:_:m_.ov=:=ox=>

ä _

uoEEoxouâ

.uosaoxmwo

.5

:ac :oo

En

55:?

mncuososwum

Eo

.v=m_v_måäm

måmmua ._9055

:essxcmäo

än Eo

?Sum 233

.COZNEEOME .uäcäucü

saga

mEEEw

._95

§50 Sv. mEE ,åøzsum 5:a: mmmü 35.32 5:5: com ?E393 .ovana ...Evan

mm

H 5D H än .50

50D

-sex

Em -om

:E22:

.E

.595

om. u:

Umm

uu

W350

.mMCEU-_Duz

S.. :

oSPäEaw

m å

,uzmäb 932%

.Eocouwxxou

ä:

onzoouono

En:

59:_ 35a

:c ä

gousâsEaumoum

.coää

å

.:xo:w_u:›E

_

Eom

.mmEcnånuz

E853_

mazonEaumoum

.oâtoi

_ om

cocosxzvoi

:m: 5%

5.:?

uciämm

.ao=m:o==_Ea.mo._m

.Ensam

UDE

.29

EmamoämmcEwznus

:DÖ

.mcEäzbs

:oo

Umm

220.53 E9: ut?

uauoucaäm

å å

:oo

:oEEu._wo._mmm:_=u=øa=

Eau

.5:o_mo.

_Så_

mamman

.m:_:m_›.5u==:ox=›

20:99 :Sö: EoE

mscocnämsaumâm

SEO

mccwxuom

como

uEozoEo

.önozaaføh

:EEE

.5mEEEox

wEEäumoa

Eümoå

uucozåzmE

omv

253m

E0

muEo 55:?

coEEwkmouamuEåånt.

:u

vüoucmbüw

.Umm

såna:

UOS _

._.3u3on._a=äm

Eoucmm

soEEmuuohmcoxzx,

mo :oo

:må

922.050:

mm

:oc

...museum

:oo

E085

:nu

aäuovcuuâmoa

maEosozaä

.wiczmuåoaocoê

Euum89H

Su

.Eåonon

5%

uuzEmmxuoååuwoummmicE52_

.aouozwâEøE

oucaawnw_

35.25%

mcuEEmumounwmEcuznai

äuâsom

ovnuøosvoua

-OES

mxâmowøuom

.aEooEEoåEmm

.w

E23?

:oo

ösäusmumâww

å

uoäuEoahwaoumwEcv=n

:oüzm

.mE=uo_

u _

359035...

5% :oo

:osoåcøtn

E98

E5305_ .uåmcwxi

:ü

2553.

uäaoñø.: axmääw?

voE

Søöuä

._2553

_

coEEåmoi .äroäEE

ou

._93 uoE

9.5.9352 H\oGaM uuåumuaø: .oEoEum

oumsm_

azamwi: mömm EuEoE :aaoñøu .Eüwoä oss.:

om ?E 850 :emo hä» _.o En_ :uno ä: 133.. 5 .55 0C. wow §8

:ä N

_5E

8323.

-nam

EoEEEmoEm

-v.53 när: ;_85

9:59_

Madam .98

8920392.

.ao_._oam_:_Emm:_:u=n.=

55 :oo _5E

:b

:må

.5uoEmsooz

wEautEaumouasoxm

.ñauEmcouz .ñuoEmcoå _ocoEmcooz

:E

wâmcamunä _ouoEmaonz_

.EoEo:amoummc_=u=p.=

.öucoEouanmonmmsE

._5353

»E5225

§u=u=_Eu_a_oz m=_._o:o::o›n=m

5 å.

mciümcmåm

mcioqoza? .uuuoxsmøäam

.z _

E950 E950 E950 E950

u

E950 E0950 .oxå 2:209

a :m

omm

53.5 “E0

?Sesam

52 Signs_

...Emm

Hm:

akäwaoxxm

so_

E50

:oEEwEnuoñ mczmaovuoam .asüzâzmmxø

måicar_ mcäâxwomnn ucovcoaøvs_

omm

.mmEmmuo :ååh 50.353_ 525m .b_.o5= moåugoamb

.v5 . .m

Organisatoriska redovisningar 481

lärarhäften. S. k. flermedieproduktion, dvs. samverkan mellan radio, TV och trycksaker, aktualiseras allt oftare. Den naturliga samplaneringen mellan radio och TV hindras dock av det faktum att i de flesta företagen de två medierna står under olika ledning.

i a .i

sou 1975:28 483

13 Tidigare framförda förslag till

organisatorisk lösning

13.1 Sammanfattning

TRU I redovisade i sitt första betänkande (SOU 1971:36) fyra modeller enligt vilka utbildningsprogramverksamheten skulle kunna organiseras. TRU l föreslog att SR/UTB - utom SR/VUX - och TRU skulle läggas samman till en anslagsfinansierad enhet. Två av utredningens ledamöter reserverade sig mot förslaget. Remissbeträffande kommitténs förslag var mycket splittrad. Bl. a. opinionen framförde Statskontoret och Kommunförbundet egna förslag tillorganisatoriska lösningar.

13.2 TRU Izs organisationsmodeller

För kommitténs ställningstaganden i organisationsfrågan utgör de modeller som diskuterades av TRU I samt de synpunkter på dessa som framfördes i reservationer och remisssvar en viktig utgångspunkt. Kommittén anser det motiverat att lämna en redovisning av dessa förslag och synpunkter för att därefter ta upp dem till diskussion. En sådan diskussion bör bl. a. föras mot bakgrund av vissa viktiga förändringar som inträffat sedan TRU Izs betänkande överlämnades i maj 1971, vilket sker i kap. 14. TRU I diskuterade fyra olika alternativa lösningar, vilka redovisas i dess första betänkande (SOU 1971:36). De refereras här kortfattat.

Alternativ 1 Detta alternativ innebar en fortsättning av verksamheten vid SR/UTB och TRU i rådande organisatoriska former i avvaktan på RUT 69, U 68 m. fl. utredningar.

Alternativ 2 Verksamheten vid TRU och SR/UTB skulle avvecklas utom ifråga om TRU:s tekniska personal och utrustning, som skulle överföras till ett elektronikbolag. Privata företag skulle konkurrera om att få statligt

484 Tidigare _framförda _förslag

utföra av myndigheterna beställd och finansierad produktion. Beställningarna skulle också omfatta program för etersändning. Planeringen av verksamheten skulle överföras till resp. myndighet. Myndigheterna skulle få ett direkt ansvar för alla anslag för utveckling och produktion av AVM inom sitt verksamhetsområde oavsett produktionstyp och distributionssätt. Eventuellt skulle ett särskilt planerings- -« ev. planeringsorganet samordna -organ myndigheternas anslag. SR skulle få ansvar för de etersända programmen. Detta alternativ innebar således en uppdelning av verksamheten på dels utbildningsmyndigheterna, som skulle svara för den översiktliga planeringen och fördelningen av anslagen, dels privata företag. som skulle producera läromedelspaketen och de däri ingående TV- och radioprogrammen, dels i förekommande fall det speciella elektronikbolaget som teknisk resurs och slutligen SR, som skulle handlägga frågor rörande etersändning.

Alternativ 3 Allt ansvar för och alla anslag till den etersända undervisningen tillfördes i detta alternativ SR/UTB. TRUs tekniska resurser skulle överlåtas på Utbildningsförlaget. Förlaget skulle alltså utöver sin kommersiellt inriktade produktion även svara för huvudparten av den anslagsfinansierade läromedelsproduktionen. De personella resurserna vid TRU skulle fördelas mellan Utbildningsförlaget och SR/UTB.

Alternativ 4 Detta alternativ innebar en sammanläggning av resurserna för SR/UTB :s anslagsfinansierade verksamhet och TRU till en enhet, vars huvuduppgift skulle vara att framställa läromedel för eterdistribuerad undervisning. Enheten skulle samordna myndigheternas önskemål om produktion och etersändning av utbildningsprogram och göra en samlad framställning om medel till Kungl. Majzt. Önskemål om anslag till etersända vuxenutbildnings- och förskoleprogram skulle kunna beredas av till enheten knutna kommittéer. För att enhetens kapacitet skulle utnyttjas rationellt borde den vid sidan om sin huvuduppgift inom eterområdet också kunna ta emot beställningsuppdrag från myndigheter, läromedelsförlag m. fl.

13.3 TRU Izs förslag

TRU I förordade alternativ 4 som den lämpligaste organisationsmodellen för en fortsatt verksamhet och angav bl. a. följande motiveringar för sitt ställningstagande:

DEtervolymens begränsning, särskilt vid de mest attraktiva sändningstiderna, och de stora produktionskostnaderna gör det nödvändigt med prioriteringar. Det rör sig om utbildningspolitiska avvägningar, som

sou 1975:28 Tidigare framförda förslag 485

kräver en samlad bedömning av uppkomna önskemål om insatser, dels i fråga om utnyttjandet av etervolym, dels i fråga om den subvention som etersändning innebär. Det måste också vara i hög grad önskvärt med en samlad kostnadsberäkning och planering. Det är då lämpligt att samla de olika funktionerna till en produktionsenhet. D Önskvärdheten av en koncentration av de förefintliga projekt-, planerings- och produktionsresurserna. Medarbetarnas yrkeskunskap och den elektroniska utrustningen måste vara av sådan standard att programmen i fråga om kvalitet blir jämförliga med SR:s allmänna utbud. D Anslagen till den produktion av läromedel som är förenad med eterdistribution bör gå till en samlad produktionsenhet. D Den särställning som denna produktion har gör det också i hög grad önskvärt med en så nära anknytning som möjligt mellan planering, produktion, distribution och ev. uppsökande verksamhet och kontaktorganisation. Bland motiven härför kan 4 utöver de särskilda planeringsbehoven i anslutning till eterdistribution - nämnas den komplicerade detaljplaneringen som i många fall förutsätter ett ännu närmare samarbete med beställarna” än vid annan läromedelsframställning, de speciella tekniska resurserna för produktionen samt uppgifterna i anslutning till användningen av läromedelspaketen.

13.4 Reservanternas synpunkter

Två av utredningens ledamöter reserverade sig mot förslaget, nämligen programdirektör Rolf Lundgren och generaldirektör Jonas Orring. Lundgren förordade i likhet med utredningens majoritet en sammanslagning av TRU:s och SR/UTB:s resurser men ansåg att den sammanslagna enheten borde förläggas inom SR. Lundgren ansåg att ett fristående rundradioföretag för utbildningsprogram inte borde upprättas förrän särskilda kanaler kan avdelas i etern för sådana program. Lundgren anförde följande motiv för sitt ställningstagande: D den nya enheten skulle lätt kunna komma i konflikt med SR som har ansvaret för vad som sänds i etern. D detta problem skulle kunna lösas genom att den sammanslagna enheten tilldelades egen sändningsrätt, men detta vore att föregripa RUT 69. klar kan inte dras mellan allmänna program och Dnågon gränslinje vuxenutbildningsprogram. Detta motiverar en samplanering inom ramen för ett och samma företag. D den sammanslagna enheten måste repliera på SR:s resurser i större utsträckning än vad som angivits i betänkandet. Det vore orationellt att dubblera resurserna. Orring ansåg att förutsättningar inte förelåg att genomföra en permanent organisation. l stället förordade han - i avvaktan på resultaten av arbetet inom RUT 69, U 68 och läromedelsutredningen - att TRU:s och

486 Tidigare framförda _ förslag

SR/UTB :s samlade resurser övergångsvis inordnades i SR. Orring motiverade sitt ställningstagande med bl. a. följande skäl: D det är inte möjligt att besluta om en produktionsorganisation innan man analyserat, utrett och tagit ställning till målet för den avsedda verksamheten och analyserat erfarenheterna av den bedrivna försöksverksamheten. D majoriteten har inte beaktat konsekvenserna av framväxten av nya distributionsalternativ. D produktion av TV- och radioprogram för undervisningsändamål har inte betraktats inom ramen för en helhetsbild av det totala behovet av insatser på olika utbildningsområden. D behovet av att utnyttja etersändningar som distributionsform utgör grundvalen för majoritetens organisationsförslag trots att man inte har redovisat utbildningsresultat som är en direkt följd av eteranvändning och som står i rimlig proportion till nedlagda kostnader för produktion och användning. D förslaget beaktar inte det utredningsarbete som bedrivs inom framför allt RUT 69 och läromedelsutredningen. D den föreslagna enhetens relationer till utbildningsmyndigheterna har inte tillfredsställande utretts.

13.5 Remissinstansernas synpunkter

Remissopinionen beträffande TRU Izs organisationsförslag var starkt splittrad. Följande huvudlinjer kan urskiljas, nämligen remissinstanser som a) förordade en fristående enhet för produktion av utbildningsprogram i enlighet med TRU Is förslag b) förordade en provisorisk lösning inom SR:s ram c) förordade en fortsatt försöksverksamhet d) framförde egna förslag till lösningar.

a) Utredningsförslaget Följande remissinstanser tillstyrkte utredningens förslag: AMS, Landstingsförbundet, LO, ABF, SSU, Elevförbundet TLE, Sveriges folkhögskoleelevers förbund (SFEF) och Vuxenstuderandes riksorganisation (VRO). LO ansåg i likhet med TRU att ett organ för framställning av program i undervisningens tjänst skall ha en självständig ställning och inte inordnas under SR. Enligt SSU:s mening borde en ny enhet skapas under utbildningsdepartementet som övertar TRUs och SR/UTB:s resurser och som har till uppgift att på nya läromedelsområden blir ett instrument för samhällets utbildningspolitik. Resurserna inom området måste ses och organiseras som en integrerad del av den totala samhälleliga läromedels-

Tidigare framförda jörslag 487

Mot denna bakgrund fann SSU det orimligt att som försörjningen. föra över TRU:s resurser till SR:s organisation. SSU reservanterna föreslog instämde i huvudsak i TRU Izs bedömning att Utbildningsförlaget som ett på vinstbasis drivet företag, vilket i fri konkurrens säljer sina produkter läromedelsmarknaden, svårligen kan kombineras med på den allmänna uppgiften att vara huvudmottagare av de statliga anslagen för läromedelsproduktionen. Enligt SSU borde en omprövning av Utbildningsförlagets mål och verksamhetsformer ske, och slutmålet borde vara att sammanföra den nya enheten med Utbildningsförlagets resurser till ett icke-kommersiellt drivet samhällsföretag. ABF motsatte sig att den nya produktionsenheten skulle infogas i SR. ABF anförde vidare att om verksamheten enbart hade avsett ungdomsskolan kunde det varit motiverat att enheten inordnadesi Utbildningsförmot vuxenutbildningen motiverade dock att enheten laget. Inriktningen borde andra läromedelsförlag fri och självständig ges en gentemot ställning.

b) Provisorisk lösning inom SR Följande remissinstanser förordade en provisorisk lösning inom SR:s ram: RUT Utbildningsförlaget, SAF, In- Sö, UKÄ, 69, Kommunförbundet, dustriförbundet, Medborgarskolan, SFS, SECO, Centerns ungdomsförbund, Moderata ungdomsförbundet och Hermods. SÖ biträdde utredningens förslag om en sammanläggning av TRU och SR/UTB. En sammanslagning av de båda enheternas organisation skulle medföra en koncentration av de ekonomiska och tekniska resurserna och inte minst kunnandet ifråga om pedagogik och medier som finns inom TRU och SR/UTB och som från Söas synpunkt utgjorde en mycket värdefull resurs. Däremot ansåg inte SÖ kommitténs argumentering för att den sammanslagna enheten skulle bilda ett fristående statligt produktionsföretag utanför SR övertygande utan förordade i stället en temporär lösning inom ramen för SR. ansåg att underlag saknades för en nyetablering av Utbildningsförlaget en enhet enligt TRU lzs förslag. Man kunde enligt Utbildningsförlaget ifrågasätta det förnuftiga i ytterligare etablering och därmed ytterligare splittring av de statliga resurserna på läromedelsområdet. Mot bakgrund härav förordade Utbildningsförlaget en provisorisk lösning i organisationsfrågan innebärande att produktionsledningen för den eterburna undervisningen tills vidare lades hos SR, varvid vid resursbedömningen hänsyn även borde tas till utbildningsmyndighetemas och Utbildningsförlagets behov av elektronikresurser.

c) Fortsatt försöksverksamhet Flera remissinstanser förordade en fortsatt försöksverksamhet, nämligen Riksrevisionsverket (RRV), Socialstyrelsen, SR, Televerket, TCO, TBV, Frikyrkliga Studieförbundet och Föreningen Svenska skolproducenter. RR V fann det svårt att ta ställning till TRU:s förslag innan utrednings-

488 Tidigarefram/örda/örslag

uppdraget fullgjorts i sin helhet. l awaktan på detta borde kommittén fortsätta sin verksamhet under oförändrade former. RRV fann det dock i princip riktigt att TRUzs och SR/UTB:s produktionsresurser sammanfördes till en fristående enhet utanför SR eftersom det inte ingår i SR:s primära uppgifter att bedriva utbildningsverksamhet. SR underströk att det förhållandet att företaget i sitt yttrande anför vissa kritiska synpunkter på betänkandet och framhåller angelägenheten av att etersända utbildningsprogram i realiteten följer samma regler, som gäller för rundradion i övrigt, inte innebär att SR anser att företaget framgent skall handha den anslagsfinansierade utbildningsverksamheten. SR kunde väl tänka sig att det vid de fortsatta utredningarna och övervägandena kunde komma att visa sig att produktionen av dessa program inte borde åvila SR. TCO ansåg det synnerligen önskvärt att en sammanslagning av TRU och SR/UTB kom till stånd. TCO menade att ett inordnande av den nya enheten i SR skulle vara lika bindande för framtiden som etablering av en ny enhet. TCO förordade att TRU och SR/UTB i avvaktan på bl. a. RUT 69 och läromedelsutredningen fick fortsätta verksamheten i hittillsvarande former.

d) Egna förslag till lösningar Några remissinstanser framförde alternativa förslag till lösningar. Statskontoret ansåg i likhet med TRUI att den produktion som avsåg att eterdistribueras borde finansieras med statliga anslag. Enligt Statskontoret kunde eterdistribution av utbildningsprogram grundad på direkt anslagsfinansiering emellertid få mindre gynnsamma effekter i form av att den utbildning som ges över etern inte blir adekvat och får liten förankring bland mottagargrupperna och utbildningsmyndigheterna. TRU Izs förslag om en bred representation i enhetens styrelse och att produktionen av program borde ske i nära samarbete med utbildningsmyndigheterna ansåg Statskontoret inte vara tillräckliga för att garantera en produktion styrd utifrån avnämarnas behov. Statskontoret förordade i stället att man organisatoriskt skilde beställarfunk-

SR - sändning

Rådet för utbildning via i

radio och TV SR vux. I)

l Utbförlj LTRU-prod] LFörefogA ] lFöretagB1

Figur 13.1 En principskiss över Statskontorets organisationsförslag I) Delvis avgifrsfinansierad

Tidigare _framförda _förs/ag 489

tionen från produktionen. Ett särskilt tillskapat organ, benämnt rådet för utbildning genom radio och television, föreslogs utöva beställarfunktionen för den anslagsfinansierade etersända läromedelsproduktionen. Rådet skulle disponera över ett eget riksstatsanslag avsett att täcka kostnaderna för beställning av program. Produktionen skulle utföras vid ett flertal produktionsenheter varav en kunde vara en statlig produktionsenhet för läromedel med elektronikinslag. Kommunförbundet framförde tanken på ett permanent utvecklingsoch planeringsråd för läromedel. Dess huvudsakliga uppgifter skulle vara D att följa den tekniska utvecklingen på läromedelsområdet och vidta åtgärder för nya teknikers insättande på läromedelsområdet D att värdera resultaten av mera omfattande läromedelsinsatser samt att fånga upp nya erfarenheter och idéer i avnämarledet D att till olika sektorer av undervisningen fördela resurser för läromedelsutveckling och läromedelsproduktion D att utifrån gällande läroplaner utfärda produktionsanvisningar och föreslå lämpligt medieval, samt D att avgöra omfattning och inriktning av den eterburna undervisningen. Anvisningar och rekommendationer från utvecklings- och planeringsrådet skulle delges alla läromedelsproducenter. Läromedelsutredningen ansåg att det på sikt borde inrättas en särskild samhällsägd enhet för teknisk produktion av elektroniska läromedel. Enheten borde vara skild från SR. Som samordningsorgan för de allmänägda läromedelsföretagen borde Statsföretag fungera. Vid framtagande av större läromedelssystem med inslag av radio och TV borde, enligt läromedelsutredningen, enhetens uppgifter begränsas till att producera elektronikinslagen. Initiativet borde tas av läromedelsproducenterna. Eftersom utbildningsmyndigheterna har den bästa överblicken över behovet av statsmedel inom sina resp. ansvarsområden ansåg läromedelsdet naturligt att de i sina anslagsframställningar äskar medel utredningen även för eterdistribuerad undervisning.

14 Kommitténs förslag i organisationsfrågan

14.1 Sammanfattning

Sedan TRU l lade fram sitt organisationsförslag år 1971 har en rad viktiga förändringar inträffat. Bl. a. har ett antal utredningar slutfört sitt arbete och i vissa fall resulterat i beslut. Det föreligger numera också en av erfarenheterna från TRU:s verksamhet 1967-72. fyllig redovisning Kommittén konstaterar att ett statligt_ stöd är nödvändigt för att åstadkomma en produktion av bildprogram inom utbildningsområdet. Detta gäller i viss mån också mer krävande ljudproduktioner. Det statliga stödet till producenten i bör enligt kommitténs uppfattning utgå direkt form av ett statsanslag. Kommittén avvisar sålunda tanken att utbildningsmyndigheterna - eller ett särskilt planeringsråd - skulle finansiera produktionen genom att lägga ut beställningar. De främsta motiven härför är dels att det inte är möjligt att skilja mellan planering och produktion som ett sådant system skulle förutsätta, dels att en sådan lösning är svår att förena med de regler som gäller för rundradioverksamhet. Kommittén föreslår att TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX läggs samman till ett utbildningsprogramorgan. Kommittén diskuterar först om utbildningsprogramorganet bör ingå i SR som en enhet eller knytas till SR i form av ett dotterbolag. Främst med hänvisning till utbildningsprospeciella karaktär, vilken i många avseenden är gramverksamhetens artfrämmande för SR, förordar kommittén att utbildningsprogramorganet inte knyts till SR. Kommittén avvisar också en placering av utbildningsprogramorganet i Liber-koncernen, bl. a. därför att det inte kan anses lämpligt att ge ett sådant företag sändningsrätt ietern. Det är också principiellt betänkligt att inordna en så omfattande icke-kommersiell verksamhet i ett företag, som har att på kommersiella villkor verka i konkurrens med privata företag. Kommittén anser det naturligt att utbildningsprogramorganet ges egen sändningsrätt i etern. Fördelningen av sändningstider bör ske genom överenskommelser mellan SR och utbildningsprogramorganet. För den händelse en överenskommelse inte kan uppnås bör frågan hänskjutas till en av regeringen utsedd person för avgörande. I kapitlet diskuteras behovet av särskilda utbildningskanaler i ljud radio och television. Kommittén anser inte att det f. n. är motiverat att inrätta

492 Kommitténs förslag i organisations/Wigan

särskilda utbildningskanaler. Däremot torde frågan om ett fjärde ljudradionät snart blir aktuell. Kommittén anser vidare att det bör prövas om inte också TV 2 kan användas för sändning av utbildningsprogram på dagtid. När det gäller gränsdragningen mellan SR:s och utbildningsprogramorganets verksamhet torde det inte vara möjligt att precisera uppgifterna närmare än att utbildningsprogramorganet skall göra utbildningsprogram och SR svara för övriga program. De regler som nu gäller för myndigheternas förhållande till rundradioverksamheten e t. ex. förbudet mot förhandsgranskning -- bör i tillämpliga delar gälla också för utbildningsprogramorganet, vilket bör ha en självständig ställning gentemot utbildningsmyndigheterna.

14.2 Vissa viktiga förändringar sedan 1971

Sedan TRU l i maj år 1971 lade fram sitt betänkande i organisationsfrågan har förutsättningarna förändrats på vissa viktiga punkter. Såväl utredningens reservanter som flera remissinstanser ansåg att ett beslut i organisationsfrågan borde anstå tills en utvärdering av TRU:s verksamhet skett och RUT 69, U 68, läromedelsutredningen och barnstugeutredningen framlagt sina betänkanden. Utvärderingen av TRU:s verksamhet föreligger (SOU 1973:19), och de nämnda utredningarna har avgett sina huvudförslag och med undantag av barnstugeutredningen även avslutat sitt arbete. RUT 69 (SOU 1973:8) tog inte ställning till frågan om organisationen av utbildningsverksamheten i radio och TV utan diskuterade på vad sätt frågan om egen sändningsrätt för ett från SR fristående utbildningsprogramorgan (UPO) kunde komma att påverka radiolagstiftningen. Diskussionen i RUT 69:5 betänkande gällde därför närmast den situation som skulle uppstå om ett UPO etableras utanför SR. Utredningens huvudförslag var att ett från SR fristående med 36 olika lokalradioföretag radiostationer och med egen sändningsrätt skulle inrättas. Också frågan om samhällsinformation i radio och TV diskuterades. Efter remissbehandlingen bereddes betänkandet av en särskild arbetsgrupp inom utbildl februari ningsdepartementet. 1975 lade regeringen fram en proposition om införande av lokalradio (1975:l3). l propositionen behandlas inte utbild ningsfrågorna med hänvisning till det pågående arbetet i TRU Il. U 68:5 huvudbetänkande (SOU 1973:2) hänsköts efter remissbehandlingen till en parlamentarisk beredning, som presenterade sina förslagi början av september 1974 (DsU 1974:6). I februari 1975 lade regeringen fram en proposition om reformering av högskoleutbildningen (prop. 1975:9). Varken U 68, den parlamentariska beredningen eller propositionen behandlade närmare som berör frågor utbildningsprogramverksamheten. Däremot har dessa förslag nära samband med det uppdrag att utreda frågan om det brittiska The Open University och andra motsvarande distansundervisningssystem som TRU ll erhöll i tilläggsdirektiv i december 1972 (avsnitt 3.2). Läromedelsutredningens slutbetänkande (SOU 1971:91) har efter remissbehandling resulterat i riksdagsbeslut (prop. 1973:76, UbU 1973:28,

Kommirténsförslag i organisarionsfrâgan 493

som bl. a. innebar att dels ett särskilt - Statens rskr 1973:242), organ Institut för Läromedelsinformation (SlL) A för läromedelsregistrering, läromedelsinformation och administration av stöd för produktion av läromedel skulle inrättas fr. o. m. den 1 juli 1974, dels en läromedelsnämnd med uppgift att granska objektiviteten i s. k. centrala läromedel skulle inrättas inom SÖ vid samma tidpunkt, varvid statens läroboksnämnd skulle upphöra. På hösten 1973 gav Kungl. Maj :t SÖ i uppdrag att närmare analysera det i prop. 1973:76 skisserade förslaget om ett anbudsförfarande för läromedel för ungdomsskolan. SÖ har ien särskild arbetsgrupp med representanter för bl. a. läromedelsproducenterna, lärarrepresentanter utsedda av TCO och SACO, representanter för kommunerna och TRU behandlat frågan. SÖ överlämnade sitt förslag till Kungl. Majtt i april 1974. Förslaget har t. v. inte föranlett beslut. En viktig roll under diskussionerna år 1971 spelade frågan om utbildningsprogramorganets förhållande till Utbildningsförlaget. Svenska Utbildningsförlaget Liber AB startade den l juli 1969 med staten (50 ”o), Svenska kommunförbundet (25 %) och Kooperativa förbundet (25 (70) som aktieägare. Ett syfte med förlaget angavs vara att utveckla och förbättra läromedelsproduktionen. Utbildningsförlaget har därefter fått ändrat huvudmannaskap och ingår nu i Liber Läromedel, som är en av fem s. k. divisioner i Liber Grafiska AB. Aktiema ägs av Statsföretag. Förlaget drivs enligt kommersiella principer. Kritik framfördes mot att TRU l alltför ensidigt uppehållit sig vid eterdistribution av utbildningsprogram och alltför litet beaktat andra distributionsformer såsom videogram och filmkopior. Idag är situationen förändrad såtillvida att t. ex. skolorna har börjat anskaffa videokassettspelare. Efter överenskommelse med SR och TRU har Kommunsamköps filmsektion börjat samordna beställningar från skolor, förskolor m. fl. av tidigare etersända program på videokassetter och filmkopior. Denna verksamhet har nyligen inletts, men det finns enligt kommitténs mening anledning utgå från att utbildningsprogram i ökad utsträckning kommer att distribueras som videokassetter och filmkopior. lnom förskoleområdet har barnstugeutredningen avlämnat sitt huvudförslag (SOU 1972:26 och 27). Riksdagen har (prop. 1973:136) beslutat att fr. o. m. den l juli 1975 införa allmän förskola för sexåringar samt om särskilda insatser för förskolebarn som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl har behov av stöd och stimulans för sin utveckling. Beslutet innebar även vissa ställningstaganden i fråga om förskoleverksam hetens innehåll och organisation.

14.3 Utbildningsprogramverksamhetens finansiering

Statsmakterna har ytterst ett ansvar för att utbildningsväsendet har tillgång till effektiva pedagogiska hjälpmedel. I propositionen angående samhällsinsatser på läromedelsområdet betonade departementschefen att utveckling och produktion av goda läromedel är en viktig förutsättning

494 Kommitténsjörslag i organisationsfrâgan SOU l975:28

för ett framgångsrikt arbete i skolorna, och utbildningsutskottet underströk att utveckling och produktion av bra läromedel måste anses vara av stort samhällsintresse och ingå som ett väsentligt led i omdaningen av vårt utbildningsväsende. Enligt departementschefens mening ”är det angeläget att den statliga styrningen begränsas till vissa viktiga frågor. De bör avse åtgärder som dels främjar en god tillgång på läromedel, dels påverkar läromedelskostnaderna. Häri inbegrips även produktion av läromedel under statligt företagarskap”. (prop. 1973:76, s. 83). Staten främjar genom ekonomiskt stöd utveckling och produktion av läromedel. Således utnyttjas medel ur de anslag som SÖ resp. UKÄ disponerar för pedagogiskt utvecklingsarbete till läromedelsutveckling. Medlen används såväl för att avhjälpa akuta läromedelsbrister som för att förbättra kvaliten på existerande läromedel. Till studieförbundens verksamhet utgår statliga bidrag för utveckling och produktion av studiematerial. Särskilda bidrag utgår för framställning av material för olika handikappgrupper. För att främja produktion av läromedel inom bristområden -utgår statligt stöd k s. k. produktionsstöd budgetåret 1974/75 med ca 1,8 milj. kr. Det största statliga stödet har utgått för undervisning med hjälp av radio och TV m. m. SR/UTB och TRU disponerar för 1974/75 tillsammans 48,5 milj. kr varav ca 8,1 milj. kr utgör ersättning till televerket för kostnader i samband med eterdistribution. l förhållande till den totala läromedelskostnaden torde dock det totala statliga läromedelsstödet inte utgöra mer än ca 5 %.

l4.3.l Behov av statligt stöd I AVM-begreppet ryms flera komponenter: ljud- och bildprogram, tryckt material och diabilder. Distributionen av ljud- och bildprogram kan ske via etern, per band eller som filmkopior. Förutsättningarna för en produktion utan statligt stöd skiftar mellan olika komponenter. För eterdistribuerade ljud- och bildprogram var de remissinstanser som yttrade sig i frågan i samband med TRU lzs betänkande överens om att statlig subvention var lämplig och nödvändig. Kommittén har i kap. 5 redovisat omfattningen av och förutsättningarna för den produktion av film och TV som äger rum utanför SR och TRU. För undervisningsfilmen gäller att den svenska produktionen f. n. är obetydlig och uppgår till högst tio filmer per år. Flertalet av dessa erhåller antingen någon form av statligt produktionsstöd eller produktionsbidrag från olika organisationer, företag etc. När det gäller videokassetter sker endast en begränsad kommersiell produktion för utbildningsväsendet. Så sker emellertid i ökande utsträckning för internutbildning inom olika företag. Den obetydliga kommersiella film- och TV-produktionen för utbildningsområdet förklaras av de begränsade möjligheterna att försälja kopior. För ljudband och diaserier är läget ett annat. Här är produktionskostnaderna väsentligt lägre än för film- och TV-produktion. Läromedelsförlagens produktion av ljudband och diaserier är också omfattande. I förlagens utbud saknas emellertid vissa typer av ljudbandsproduktioner.

sou 1975:28 Kommitrénsfdrs/ag i organisarionsfrâgan 495

Det gäller t. ex. aktualitetsprogram, dramatiseringar, teater. Sådana produktioner är svåra att få lönsamma. kommitténs är statligt stöd en förutsättning för att Enligt uppfattning bildprogram, som är lämpade och anpassade för olika utbildningssituationer, skall kunna produceras i större omfattning. Detta gäller även mer krävande ljudproduktioner. I annat fall kommer utbildningsväsendet att vara hänvisat till i huvudsak importerat material.

14.32 Producent- eller konsumentstöd Läromedelsutredningen diskuterade i sitt om det statliga

slutbetänkande

stöd som föreslogs utgå för produktion av läromedel inom bristområden skulle eller konsumentledet. Utredningen fann att det utgå i producentekonomiska stödet borde utgå i produktionsledet. Ett stöd i konsumentledet i form av bidrag till kommuner och and ra huvudmän för inköp av läromedel för små målgrupper kan enligt utredningens uppfattning få någon större effekt på produktionen av läromedel för knappast bristområden”. (SOU 1971:91, s. 57). l propositionen om samhällsinsatser på läromedelsområdet fann föredragande statsrådet utredningens förslag på denna punkt ändamålsenligt. Läromedelsutredningens synpunkter avsåg i första hand läromedelsbrister för små målgrupper. Kommittén har i avsnitt l4.3.l hävdat att förutsättningar för en mer omfattande kommersiell utan statligt stöd inte bildprogramproduktion föreligger. Läromedelsförsörjningen vad avser bildprogram och kostnadskrävande ljudprogram bör således, i likhet med tryckta läromedel för små målgrupper, karaktäriseras som ett bristområde. Enligt kommitténs uppbör det statliga stödet till produktion av AVM utgå i producentfattning ledet.

14.33 Fördelning av producentstödet

Både SR/UTB och TRU erhåller sina medel via ett särskilt riksstatsanslag under åttonde huvudtiteln. Inom ramen för de bestämmelser som reglerar verksamheterna beslutar de båda enheterna självständigt om programverksamheten. Såväl i TRU I:s första betänkande som i vissa remissvar diskuterades möjligheterna att fördela de statliga medlen på andra sätt. En tänkbar finansieringsform kunde vara att berörda myndigheter, i detta fall främst SÖ, UKÄ och Socialstyrelsen, finansierade produktionen av utbildningsprogram. De skulle därvid ha möjlighet att inom ramen för sig tilldelade medel göra avvägningar gentemot andra insatser inom läromedelsområdet. Bl. a. läromedelsutredningen förordade en sådan finansieringsform. Med hänsyn till de regler som gäller för rundradioverksamhet skulle verksamheten - i emellertid myndigheternas möjligheter att påverka för eterdistribution « få varje fall vad gäller program producerade till medelstilldelning och vissa mycket allmänt formulerade begränsas Den enda skillnanden jämfört med den hittills riktlinjer. påtagliga

496 Kommitténs/örs/ag i organisationsfrâgan

tillämpade finansieringsformen för TRUzs och SR/UTB:s verksamhet skulle bli att det statliga stödet skulle förmedlas via ett antal myndigheter. Vid sin bedömning av olika insatser på läromedelsområdet skulle myndigheten år från år pröva hur insatserna skulle ske. Detta skulle kunna medföra att anslagen till utbildningsprogramorganet starkt varierade från år till år. Enligt kommitténs uppfattning skulle en sådan ordning inte främja utbildningsprogramverksamheten. Som kommittén givit exempel på i avsnitt 12.3 är planering och produktion av utbildningsprogram ett omfattande och resurskrävande arbete som ofta sträcker sig över flera budgetår. Planeringen av fördelningen av arbetsuppgifter för personalen samt utnyttjande av teknikresurserna måste därför också ske på lång sikt. Större variationer i anslagstilldelningen och/eller i inriktningen av verksamheten får konsekvenser både vad gäller möjligheterna till full sysselsättning för personalen och ett optimalt utnyttjande av de tekniska resurserna. l samband med behandlingen av TRU Izs första betänkande framfördes även förslag enligt vilka ett särskilt planeringsorgan skulle samordna myndigheternas anslag och därefter lägga ut beställningar till olika producenter. TRU l presenterade själv en modell med en sådan innebörd. Statskontorets synpunkter i remissyttrandet påminner om denna modell. Enligt Statskontoret skulle ett särskilt organ e Rådet för utbildning via radio och TV v utöva beställningsfunktionen för läromedel avsedda för etersändning samt för läromedel på kassett eller band. Läromedlen skulle framställas vid olika företag, däribland en statlig produktionsenhet för läromedel med elektronikinslag. Huvuddelen av den etersända produktionen skulle emellertid beställas hos SR. Kommunförbundet framförde förslag om ett permanent utvecklingsoch planeringsråd, som skulle följa utvecklingen inom hela läromedelsområdet och bl. a. fördela resurser för läromedelsutveckling och läromedelsproduktion, utfärda produktionsanvisningar och föreslå lämpligt medieval m. m. Vad gäller projektplaneringen synes vissa av förslagen utgå från att även den bör ingå i det beställande organets uppgifter och således skiljas från själva produktionen. Det synes ha varit framför allt två syften som en sådan uppdelning enligt remissinstanserna skulle gagna, nämligen att avnämarna skulle få flera alternativa AVM-läromedel att välja mellan och att produktionen i högre grad skulle styras utifrån avnämarnas behov. Vad gäller frågan om flera alternativa AVM-läromedel vill kommittén framhålla följande. AVM-produktion inom utbildningsområdet förutsätter statligt produktionsstöd. Med tanke på att kostnaderna för AVMproduktion är förhållandevis höga och att tillgängliga ekonomiska resurser kommer att vara begränsade, förefaller det rimligt att anta att endast en version av t. ex. ett bildprogram som skulle täcka det aktuella utbildningsmomentet skulle kunna erhålla produktionsstöd. Konsumenterna skulle således inte för samma utbildningsmoment få flera alternativa bildprogram att välja mellan. l det fall det beställande organet inte skulle handha projektplaneringen

Kommitrénsförslag i organisationsfrâgan 497

utan endast utfärda allmänt formulerade riktlinjer för verksamhetens inriktning och projektens innehåll är de argument som kommittén har anfört i det föregående mot myndighetsfinansiering giltiga. Ett annat alternativ är att det beställande organet även handhar projektplaneringen. Gentemot ett sådant gemensamt beställnings- och planeringsorgan vill kommittén anföra följande synpunkter. Det är en gemensam erfarenhet både inom TRU och SR/UTB att det är till fördel för ett projekt iju högre grad planerings- och produktionsarbetet kan hållas samman. I planeringsarbetet måste stor hänsyn tas bl. a, till vilka personella och tekniska resurser som finns disponibla. Flertalet personer som arbetar med ett projekt deltar såväl under planerings- som produktionsfasen. Projektets utformning och inriktning påverkas och förändras ofta under arbetets gång. Det är sålunda i regel inte möjligt att i ett tidigt skede av ett projektarbete i detalj förutse awägningen mellan bild- och ljudinslag och trycksaker, fördelningen mellan eterdistribution och andra distributionsformer etc. Planering och produktion bör därför ligga hos ett och samma organ. Härigenom bortfaller ett viktigt motiv för ett gemensamt planerings- och beställarorgan, som bl. a. skulle ha till uppgift att lägga ut beställningar på olika företag. Ett av de syften som ett övergripande beställnings- och planeringsorgan skulle tjäna att garantera en produktion som styrs av avnämarnas behov - kan tillgodoses genom ett samrådsförfarande i planeringsfasen och genom olika rådgivande kommittéer knutna direkt till utbildningsprogramorganet. Vad gäller Kommunförbundets förslag har inrättandet av Statens Institut för Läromedelsinformation (SIL) med de uppgifter detta organ fått delvis förändrat situationen sedan förslaget framfördes. SIL svarar för vissa av de uppgifter som Kommunförbundet föreslog år 1971. En möjlighet kunde vara att låta SIL utgöra det övergripande planeringsorganet. Kommittén avvisar emellertid en sådan lösning. Skälen härtill är främst följande: För det första gäller samma principiella invändningar mot en sådan lösning som mot ett gemensamt planeringsorgan över huvudtaget. För det andra skulle en myndighet få ett avgörande inflytande över eterdistribuerade program, vilket strider mot de regler som gäller för rundradioverksamheten. Detta blir speciellt betänkligt ifråga om en myndighet som har till huvuduppgift att granska läromedel. Gemensamt för alla de olika förslagen om ett planeringsorgan som är överordnat utbildningsprogramorganet är att ett sådant lätt kan komma i _ i konflikt med gällande regler för rundradioverksamhet när det gäller etersända program. Antingen finge planeringsorganet enbart begränsa sin uppgift till att fördela medel utan att närmare söka styra medlens användning eller finge verksamheten begränsas till produktion av bildoch ljudprogram avsedda för distribution iannan form än via etern. I det första fallet skulle planeringsorganet sakna egentlig uppgift och idet andra fallet skulle en icke ändamålsenlig uppdelning av produktionen ske mellan företag från utgångspunkten om produktionen skall etersändas eller inte. 32

498 Kommitténsförslag i organisationsfrâgan

I och för sig är det tänkbart att statsmakterna för utbildningsprogramverksamheten kan utforma regler som skulle tillåta ett planeringsorgan att mer i detalj styra den programproducerande enhetens verksamhet. Detta skulle emellertid förutsätta särskilda regler för den rundradioverksamhet som gäller utbildningsprogram. Kommittén avvisar för sin del en sådan lösning och anser att utbildningsmyndigheternas inflytande på programverksamheten bör följa det mönster som finns etablerat mellan SÖ och SR/UTB. Frågan om utbildningsprogramverksamhetens förhållande till myndigheter diskuteras närmare i avsnitt l4.5.4. Sammanfattningsvis anser kommittén att det statliga stödet för produktion av bild- och ljudprogram bör utgå i producentledet samt att det inte är påkallat att inrätta något särskilt planerings- och beställningsorgan mellan regering och riksdag å ena sidan och utbildningsprogramorganet å den andra.

14.4 Utbildningsprogramorganets organisatoriska placering

Av de synpunkter, som framfördes från olika remissinstanser angående TRU l:s förslag i organisationsfrågan, behandlar kommittén inte närmare dem som innebar en fortsatt försöksverksamhet eller en provisorisk lösning. Enligt direktiven skall kommittén lägga fram förslag om ”hur en framtida mer definitiv organisation skall utformas”. Enligt kommitténs mening är det angeläget att snarast finna en permanent form för verksamheten. Den sedan länge rådande oklarheten om den framtida omfattningen av och organisationen av utbildningsprogramproduktionen har skapat stor osäkerhet och otrygghet för personalen inom SR/UTB och TRU. Kommittén behandlar i detta avsnitt organisationsfrågan utifrån tre olika aspekter: l) Är det motiverat med en sammanläggning av TRU och SR/UTB? 2) Skall ett utbildningsprogramorgan ingå som en enhet i SR eller knytas till SR i form av ett dotterbolag? 3) Skall ett utbildningsprogramorgan ingå i Liberkoncernen?

14.4.1 Sammanlággning av TR U-SR/UTB I sina yttranden över TRU l:s första betänkande var remissinstanserna eniga om att SR/UTB och TRU på sikt borde läggas samman till en _ enhet. Enligt kommitténs mening skulle det vara orationellt att för framtiden bedriva produktion av utbildningsprogram finansierade med statliga medel i två olika företag. TRU skall enligt sitt uppdrag svara för förskole- och vuxenutbildningsprogram på alla nivåer. SR/ UTB producerar program för ungdomsskolan samt svarar för produktionen av SR:s vuxenutbildningsprogram. Visserligen har SR/VUX och TRU sökt göra en uppdelning av vuxenutbildningsområdet, men det har varit svårt att finna klara och naturliga gränser. Förhållandet är likartat vad gäller TRU:s förskoleprogram och SR/UTB :s program för lågstadiet. Vissa av SR/UTB:s lågstadieprogram används inom förskolan, och TRU:s förskoleprogram

i

Kommitténsfdrslag organisations/Wigan 499

används inom lågstadiet och specialundervisningen. Produktionen är i allt väsentligt av likartad karaktär, och skillnaden mellan för program förskolan och lågstadiet är inte större än skillnaden beträffande ungdomsskolans olika stadier. En nära samordning mellan olika program är under alla omständigheter nödvändig. Kommittén kan mot denna bakgrund inte finna några skäl för att den statligt finansierade produktionen av utbildningsprogram skall ske vid två från varandra fristående produktionsenheter och föreslår därför att SR/UTB och TRU läggs samman till en enhet. Ett speciellt problem utgör SR/VUX, som organisatoriskt ingår i SR/UTB men som till skillnad från skolprogrammen finansieras med mottagaravgifter på samma sätt som SR:s allmänna programverksamhet. kommitténs skulle Enligt bedömning det innebära en olycklig av resurserna uppsplittring om vuxenutbildningsprogram i större omfattning i framtiden produceras både inom SR och inom ett fristående Kommittén föreslår därför utbildningsprogramorgan. att utbildningsprogramorganet ges sådana resurser att det kan svara också för den vuxenutbildningsverksamhet som f. n. bedrivs av SR/VUX. En konsekvens härav blir att den personal som är anställd inom SR/VUX erbjuds anställning inom utbildningsprogramorganet. Detta förslag har inte innebörden att SR i framtiden inte skall ha möjlighet att göra program som har karaktär av vuxenutbildning. Det kan med skäl sägas att en stor del av SR:s allmänna programutbud i större eller mindre utsträckning är vuxenutbildningsprogram. Kommitténs förslag avser enbart den verksamhet som bedrivs inom SR/VUX och som är mycket likartad den som bedrivs inom TRU. Om SR i framtiden ändå önskar producera program för vuxenutbildning inom ramen för medel ur rundradiofonden är det givetvis SR obetaget att göra så. Kommittén utgår emellertid från att SR inte kommer att ge en sådan verksamhet någon större omfattning om statsmakterna beslutar att inrätta ett utbildningsprogramorgan med uppgift att bl. a. producera vuxenutbildningsprogram.

14.4.2 Inordning iSveriges Radio

TRU I avvisade för sin del tanken på att förlägga utbildningsprogramorganet inom SR. TRU I fann det bl. a. principiellt att olämpligt produktionsenheten inordnas i SR, som är ett icke- statligt företag med en annan huvudsaklig inriktning. Endast i undantagsfall torde det när det gäller undervisningsprogram bli fråga om enbart etersändning. Som framgått av redovisningarna från de olika utbildningssektorerna ingår programmen vanligen i projekt tillsammans med bl. a. mer eller mindre omfattande trycksaker. Framställning av tryckt material är - ehuru det förekommer genom SR:s förlag och SR/UTB:s skolmaterielsektion - en artfrämmande verksamhet för SR, i varje fall om det sker systematiskt och i större skala. Erfarenheterna från SR/UTB och TRU visar dessutom av på betydelsen att i planeringsskedet ha nära kontakter med de myndigheter och organisationer som verkar inom olika utbildningsområden. Visserligen

500 Kommirténsjörslag i organisationsfrâgan

bör det enligt kommitténs mening inte komma ifråga att ålägga utbildningsprogramorganet att på beställning av myndigheter eller organisationer producera program. Men det ligger i utbildningsprogramorganets eget intresse att framställa program och trycksaker som blir efterfrågade och kommer till användning. För att uppnå detta krävs ett nära samarbete med berörda utbildningsmyndigheter, studieförbund och andra utbildningsanordnare. Erfarenheterna från TRU:s försöksverksamhet visar på det angelägna i att en utbildningsprogramproducent har nära kontakter också på det lokala fältet. l avsnitt 15.2 föreslår kommittén att det system med regionala konsulenter inom vuxenutbildningsområdet, som på försök tillämpats i tre län, utvidgas till att omfatta hela landet. Utbildningsprogramorganet måste sålunda i sitt dagliga arbete nära samverka med intressenter utanför enheten både centralt och lokalt. Detta kan sannolikt ske lättare inom ramen för ett fristående utbildningsprogramorgan än inom ett rundradioföretag vars huvuduppgift är att producera och distribuera radio- och TV-program. En annan viktig aspekt gäller distributionsfrågorna. Som framgår av kommitténs synpunkter i kap. 7-10 kan det inte enbart bli fråga om etersändning av program. I ökande utsträckning måste andra distributionsvägar användas för att de producerade programmen skall utnyttjas i största möjliga utsträckning. l vissa fall kommer etersända program att bandas för att även distribueras som kassetter eller filmkopior, i andra fall produceras programmen direkt för banddistribution. En omfattande produktion och distribution av band och filmkopior kommer således vid sidan av produktion av program avsedda för eterdistribution att känneteckna verksamheten. En producent av utbildningsprogram måste alltid söka finna den för varje målgrupp vid varje tillfälle lämpligaste distributionsformen. l detta avseende föreligger en avgörande skillnad gentemot SR för vilken etersändning utgör den naturliga distributionskanalen. En annan skillnad mellan utbildningsprogramverksamheten och den allmänna programverksamheten inom SR är finansieringen. SR:s allmänna programverksamhet finansieras genom de mottagaravgifter som påförs abonnenterna. Skolprogramverksamheten inom SR/UTB och TRU-verksamheter har hittills finansierats och bör även i fortsättningen finansieras med skattemedel. Enligt kommitténs mening kan det vara en fördel att så långt det är möjligt särskilja skatte- och avgiftsfinansierad produktion. Det talar för att den skattefinansierade utbildningsprogramverksamheten bedrivs fristående från SR. Kommittén är medveten om att det är svårt att göra en

uppdelning strikt efter finansieringssätt. Sålunda finansieras idag SR:s

programverksamhet för utlandet med skattemedel. Frågan om finansiering av SR:s verksamhet behandlas av den år 1974 tillkallade parlamentariska radioutredningen. Kommittén är medveten om att SR idag svarar för en del av de aktiviteter, som här har beskrivits och som ansetts något främmande för SR och som därför anförts som motiv för att förlägga utbildningspro-

gramproduktionen till ett särskilt och från SR fristående organ. Det

Kommitténs Ers/ag i organisationsfrâgan 501

avgörande är emellertid att alla de aspekter som bör gälla utbildningsprosammantagna kan karaktäriseras som en för SR gramverksamheten artfrämmande verksamhet. För en inordning av verksamheten i SR talar dels det förhållandet att SR har ensamrätt att bedriva rundradiosändning, dels möjligheterna till samutnyttjande av SR:s resurser såsom arkiv och viss teknisk utrustning. Dessa aspekter belyses nedan i diskussionen om utbildningsprogramorganet bör inrättas som ett dotterbolag till SR. kommitténs mening bör dock under alla omständigheter den Enligt skattefinansierade utbildningsprogramverksamheten bedrivas fristående från SR med hänsyn till de speciella arbetsformer som denna verksamhet kräver. om lokalradio och vissa andra rundradiofrågor har l prop. 1975:13 föreslagit att lokalradion ges formen av ett dotterbolag till SR. regeringen Det betonas att denna lösning är relativt neutral till de i propositionen alternativa som kan bli resultatet av 1974 års organisationsförslag radioutredning. ”Dotterbolaget kan senare uppgå i Sveriges Radio om så anses lämpligt. Det kan också sedan uppbyggnadstiden är över ombildas till ett helt fristående företag eller bestå som dotterbolag till Sveriges Radio”. Som skäl för valet av en dotterbolagslösning anförs att ”Sveriges Radios administrativa och tekniska service kan utnyttjas under och att även i övrigt den erfarenhet som finns uppbyggnadstiden inom i form av juridiska personaladministrativa och andra företaget funktioner kan komma lokalradioföretaget till del. Uppbyggnaden kan ske smidigare och fördelningen av programtid sannolikt genomföras på ett enklare sätt än om lokalradion är ett separat företag. Med denna inom rundradioverksamheten bredlösning kan styrelserepresentationen das - nya grupper och intressen får möjlighet att bli representerade. Lokalradion kan inom ramen för en koncern ges en betydande grad av självständighet samtidigt som Sveriges Radio i egenskap av moderbolag får ett övergripande ansvar för rundradioverksamheten i dess helhet, vilket bl a kan innefatta krav på gemensam resursanvändning.” Kommittén har också prövat alternativet att förlägga utbildningsprogramorganet som ett dotterföretag under SR. l viss utsträckning blir ställningstagandet till dotterbolagsalternativet beroende på vilken ställning dotterbolaget skulle få i förhållande till SR. En dotterbolagskonstruktion kan innebära allt ifrån en så långtgående samordning att den i praktiken påminner om en organisatorisk inordning i SR till en så självständig ställning att dotterbolaget får karaktären av ett fristående företag. Utgångspunkten måste självfallet vara att verksamheten skall kunna bedrivas så effektivt som möjligt. I princip kan gentemot dotterbolagsalternativet anföras ungefär samma synpunkter som för alternativet att förlägga utbildningsprogramorganet en enhet SR. Verksamhetens karaktär - olika som inom speciella distributionsvägar, trycksaksframställning, behovet av samråd och överläggningar med utomstående parter, finansieringen över statsbudgeten m. m. - gör att det också ter sig tveksamt att förlägga verksamheten som ett dotterbolag under SR. Naturligtvis skulle vissa nackdelar kunna reduceras om dotterbolaget finge en mycket självständig ställning, t. ex.

502 Kommitténsjörslag i organisationsfrâgan

med egen styrelse, klart utformade regler just för utbildningsprogram-

verksamheten, egen budget och t. o. m. egna tekniska resurser. Å andra sidan framstår det inte som meningsfullt att använda sig av dotterbolagskonstruktionen om företaget skulle få en så vid självständighet. De skäl som departementschefen anför för lokalradions placering inom SR är i mycket begränsad utsträckning giltiga för det utbildningsprogramorgan kommittén föreslår. Det är här inte fråga om någon uppbyggnadstid av samma slag som för lokalradion. Skolprogramverksamheten har pågått sedan 1928 och TRU har bedrivit försöksverksamhet sedan 1967. De främsta skälen för att förlägga utbildningsprogramorganet som ett dotterbolag under SR är dels tillgången till SR:s resurser (teknik, arkiv, administrativ service etc.), dels att SR har ensamrätt att bedriva rundradiosändning. Kommittén har ingående prövat dessa skäl men inte funnit dem så tungt vägande att en dotterbolagslösning kan förordas. Det är enligt kommitténs bedömning en bättre lösning att utbildningsprogramorganet är i princip självförsörjande när det gäller tekniska resurser. Detta beror på att utbildningsprogramproduktionen i flera avseenden skiljer sig från den allmänna programverksamheten inom SR. Det är i många fall önskvärt att teknikpersonalen är väl insatt i de speciella problem och förutsättningar som gäller för utbildningsprogrammen. Såväl inom TRU som SR/UTB har den filmproducerande personalen (fotografer, redigerare) varit direkt knutna till programverksamheten. På samma sätt har TRU under det senaste året med mycket gott resultat gjort försök med redaktionsplacerade ljudtekniker. Samtidigt bör konstateras att det finns speciella tekniska förfaranden som ett utbildningsprogramorgan behöver utnyttja och som det inte är rimligt att själv skaffa sig. Sådana tjänster bör utbildningsprogramorganet mot ersättning få utföra hos SR. Dessa utgör dock endast en begränsad del av verksamheten i sin helhet. En möjlighet kunde vara att teknikpersonal inom SR avdelades speciellt för att arbeta med utbildningsprogramverksamheten. Å andra sidan ter sig dotterbolagslösningen i det fallet mindre aktuell. Det måste anses fördelaktigare att de personer som skall arbeta med utbildningsprogramverksamhet också är anställda av och integrerade med den organisatoriska enhet som skall svara för denna verksamhet. När det gäller frågan om en sammanslagen enhet skall ha egna tekniska resurser eller inte bör hänsyn tas till att vissa av de tekniska resurser som enligt kommitténs bedömning erfordras vid en sammanslagning redan finns på TRU. Det föreligger sammanfattningsvis tre väsentliga skillnader mellan lokalradion och utbildningsprogramorganet. Lokalradion är en i vissa stycken ny verksamhet. Den avser enbart etersändningar, och den finansieras med medel ur rundradiofonden. Inga av de motiv som kommittén anfört för att förlägga utbildningsprogramverksamheten fristående från SR gäller för lokalradioverksamheten. En fråga att beakta i sammanhanget är vilka konsekvenser det skulle få för SR:s teknikenhet om den produktion, som SR/UTB nu svarar för, skulle ske utanför SR. Såvitt kommittén kan bedöma skulle en sådan lösning få endast marginella konsekvenser både på radio- och TV-sidan. För SR/UTB:s del är elektronikproduktionen inte särskilt omfattande.

Kommitténs _lörslag i organisationwâgan 503

sker med filmteknik utanför SR:s Huvuddelen av bildproduktionen studior. Dessutom har en del av SR:s elektroniska färgresurser redan nu använts i ett flertal år varför förnyelse bör vara aktuell vid tidpunkten för en mellan TRU och SR/UTB. Frågan om ev. sammanslagning överkapacitet bör därmed kunna lösas. På personalsidan måste givetvis ett fristående utbildningsprogramorgan vara berett att ta över viss personal från SR om så erfordras. Tillsammans med andra faktorer som inte med utbildningsprogramverksamheten kan dock bortfallet sammanhänger av den nuvarande utbildningsprogramverksamheten inom SR få vissa konsekvenser Dessa frågor behandlas vidare i avsnitt på tekniksidan. l4.5.3. Till dessa synpunkter skall läggas ytterligare en väsentlig aspekt, tillgängligheten till den tekniska utrustningen. Inom ett företag nämligen av SR:s omfattning blir utbildningsprogramverksamheten endast en minkan förmodas innebära svårigheter att få tillgång till de dre del, vilket tekniska med kort varsel, när efterfrågan är stor från resurserna, speciellt den allmänna Vissa erfarenheter från SR/UTB programverksamheten. kommitténs förmodan i detta avseende. TV-kanalerna har också styrker vid flera tillfällen efterfrågat och köpt resurser hos TRU för att det varit för resurstilldelning som svårt att få motsvarande på SR. Med system SR kan det vara svårt att komma åt resurser vid rätt används inom tillfälle. Med egna tekniska resurser har ett utbildningsprogramorgan möjlighet att självt prioritera och vid behov ändra planeringen. Den karaktär av serviceorgan för i första hand utbildningsområdet vad av bild och ljud, som kommittén föreslår, kräver att gäller produktion har tillgång till egna tekniska resurser. Beutbildningsprogramorganet hovet av tjänster från utbildningsinstitutioner, myndigheter, organisavarierande. för högskolan i tioner etc. är ytterst Beställningsverksamheten ett exempel på detta. Det kan vara aktuellt med en Linköping utgör enkel studioinspelning med omfattande kopiering som följd, ett projekt inkl. film och elektronikproduktion, anordnande med olika komponenter för universitetslärare etc. För att klara av en kort kurs i TV-produktion denna variation krävs stor flexibilitet på resurssidan. SR:s tekniska är helt naturligt konstruerade för en annan typ av produktionsresurser och det är enligt kommitténs mening orealistiskt att räkna produktion, med att ett dotterbolag med en för SR artskild verksamhet skall efter eget ofta kan innebära att bara val kunna disponera resurser där utnyttjandet eller en del av en utrustning tas i bruk. Den en del av ett personalteam, typ av verksamhet det här är fråga om kan inte heller planeras på så lång sikt som erfordras inom SR. Det har visat sig att ett av skälen till att och utnyttjats också för extern verksamhet TRU:s resurser efterfrågats (även försäljning till SR) har varit möjligheten att ställa upp snabbt och med varierande resursinsatser. Det är också enligt kommitténs mening att räkna av etersända program för den realistiskt med att produktion allmänna kommer att prioriteras före utbildningsprogramverksamheten behov av resurser, om dessa gäller extern programorganets speciellt verksamhet och inte avser program för eterdistribution.

504 Kommitténs _förslag i organisations/Wigan

För att utbildningsprogramenheten utöver den ordinarie anslagsfinansierade verksamheten också skall kunna utföra beställningsproduktion som inte är avsedd för etersändning för olika samhällsorgan, måste enheten disponera över egna tekniska resurser. Vad gäller tillgången till SR:s arkiv är detta en viktig som fråga, emellertid kan lösas på ett tillfredsställande sätt oavsett hur huvudmannaskapet för utbildningsprogramorganet löses (avsnitt l4.5.3). SR:s ensamrätt till rundradiosändning kan vara ett motiv för en nära anknytning av utbildningsprogramorganet till SR antingen som en särskild enhet eller i form av ett dotterbolag. Vid en sådan lösning skulle det rimligen ankomma på radiochefen att ytterst besluta om fördelningen av sändningstider mellan olika enheter och/eller dotterföretag. Detta skulle ha den fördelen att ingen utomstående skulle behöva anlitas för den händelse enighet inte kan uppnås om sändningstiderna. Å andra sidan är det enligt kommitténs mening risk för att utbildningsprogrammen kommer att ges en lägre prioritet i konkurrens med den allmänna programverksamheten om de attraktiva sändningstiderna. Ett utbildningsprogramorgan med egen sändningsrätt skulle från den synpunkten vara en bättre lösning. Denna fråga diskuteras i avsnitt l4.5.l. Kommitténs förslag att sammanföra SR/UTB och TRU till ett fristående utbildningsprogramorgan grundas på uppfattningen att en sådan enhet har viktiga uppgifter att fylla i utbildningssamhället. Enligt kommitténs mening finns det sammanfattningsvis fler skäl som talar mot att utbildningsprogramorganet placeras inom SR än skäl som talar för. De skäl som talar för en placering inom SR är delvis av praktisk-ekonomisk natur. Det gäller sambruk av tekniska och personella resurser, arkiv av olika slag samt tillgång till det kunnande som finns samlat inom SR. En placering inom SR medför också att frågan om ändring av ensamrätten inte blir aktuell. De skäl som talar mot en placering inom SR och för en självständig produktionsenhet med egen sändningsrätt är i första hand utbildningspolitiskt betingade. Det nya utbildningsprogramorganets verksamhet kommer i väsentliga avseenden att avvika från den som SR bedriver. SR:s uppgift inom utbildningssektorn liksom inom andra samhällssektorer är i huvudsak att producera program om olika utbildningsvägar och utbildningsformer. Utbildningsprogramorganets uppgift bör i huvudsak vara att producera program för olika utbildningsvägar och utbildningsformer. Inriktningen av verksamheten kan således inte grundas påjournalistiska bedömningar utan framför allt på utbildningspolitiska och pedagogiska bedömningar. Verksamheten förutsätter en bred kontakt med hela utbildnings-Sverige för att få fram de mest angelägna behoven och ”feed-back” på gjorda insatser utifrån de mål som gäller för olika delar av utbildningssektorn. Eterdistributionen är ett sätt att nå vissa målgrupper. Valet av distributionsform måste dock i första hand bero på hur man bäst når avsett mål. TV- och radioprogram är sällan fristående utan ingår i flermedieprojekt. Som tidigare framhållits motsvaras de praktiskt-ekonomiska skälen ovan för en placering inom SR av minst lika stora

Kommirténsförslag i organisationsfrâgan 505

motsvarande fördelar med en fristående placering av utbildningsverksamheten. Utbildningsprogramorganets inriktning förutsätter således en kunskap och en kontaktverksamhet som till stora delar måste anses ligga utanför uppgiften för ett företag som SR. Den vikt samhället idag lägger vid utbildning på alla nivåer motiverar enligt kommitténs mening inrättandet av ett självständigt utbildningsprogramorgan med mandat att ge sig i kast med de stora och mångskiftande problem som kännetecknar utbildningssektorn. Kommittén kan sålunda inte förorda att utbildningsorganet knyts till SR för vare sig som en enhet eller som ett dotterbolag. De praktisk-ekonomiska frågorna mellan SR och utbildningsprogramorganet bör lösas genom avtal och samarbete.

l4.4.3 Samgâende med Liber TRU I:s alternativ 3 innebar att 4 numera Liber Utbildningsförlaget - Läromedel skulle svara för huvudparten av den anslagsfinansierade läromedelsproduktionen medan SR/UTB skulle stå för den eterdistribuerade undervisningen. l remissbehandlingen framfördes också förslag om att SR/UTB, TRU och Utbildningsförlaget på sikt borde gå samman i en icke-kommersiell samhällsägd läromedelsresurs. l och för sig är det önskvärt att de statliga resurserna samordnas så långt det är möjligt. En samordning med Liber skulle dock förutsätta antingen att verksamheten finge koncentreras till produktion av AVM för distribution i form av bandkopior, filmkopior och trycksaker men inte omfatta program producerade för eterdistribution eller att det nya företaget skulle ges möjlighet till etersändning. En tänkbar möjlighet är naturligtvis också att Liber kunde producera program som antingen kunde säljas till SR eller som genom avtal kunde överlåtas till SR för etersändning. Med hänsyn till Libers ställning som kommersiellt läromedelsförlag skulle en sådan lösning på ett påtagligt sätt rubba förhållandet mellan läromedelsförlagen och är därför enligt kommitténs mening inte realistisk. Enligt kommitténs mening är det inte ändamålsenligt att låta ett företag svara för produktion av etersända program och ett annat för produktion avsedd enbart för s. k. markdistribution. Det viktigaste skälet härför är att förfarandet vid produktion av program avsedda för eterdistribution och andra distributionsformer normalt är identiskt. Vidare bör man i produktionen utgå från att de framtagna bild- och ljudprogrammen bör kunna användas i olika distributionsformer, ev. efter bearbetning. Vissa avsnitt kan t. ex. användas i rekryterings- och stimulansprogram i TV medan de undervisningsbärande delarna ligger på band. Dessutom är det nödvändigt att man i många projekt använder sig både av banddistribuerat material och etersändningar för att nå den avsedda målgruppen, t. ex. studiecirkeldeltagare. Det skulle då bli ett besvärligt samordningsproblem och dessutom betydligt dyrare om produktionerna skedde på var sitt håll. l övrigt gäller också de synpunkter som kommittén framfört i avsnitt l4.4.l i diskussionen om en sammanläggning av SR/UTB och TRU.

506 Kommitténs _förslag i organisationsfrâgan

Slutligen bör också understrykas de speciella regler som gäller för etersändningar bl. a. radiolagen, radioansvarighetslagen och avtalet mellan staten och SR angående rundradions programverksamhet. Sålunda äger, enligt radiolagen, radioföretaget att med ensamrätt avgöra vilka radioprogram som skall förekomma i rundradiosändning. Vidare föreskriver radiolagen att avtalet mellan staten och SR vissa regler för programmens utformning. Beslutanderätten över programmens utformning måste därför ytterst ligga hos radioföretaget, även om projektarbetet sker i en expertgrupp med företrädare t. ex. för olika myndigheter och organisationer. Detta innebär att man inte utan vidare kan använda program producerade för banddistribution för etersändning. För ett utbildningsprogramorgan med möjlighet att utnyttja såväl eter- som markdistribution blir det naturligt att vid produktionen, slutande av avtal m. m. redan från början beakta att materialet kan komma att användas för olika distributionsformer. Med hänsyn till alla de olika aktiviteter som ryms inom Liberkoncernen, vilken består av divisionerna Liber Ekonomi, Liber Förlag, Liber Kartor, Liber Läromedel och Liber Tryck, är det principiellt olämpligt att ge ett sådant företag rätt till etersändning. Liber är ett statligt företag som har att fungera enligt normala kommersiella principer på marknaden. Produktionen av utbildningsprogram bör enligt kommittén liksom hittills finansieras via statsanslag, och - handlade radio- de produkter och TV-program, filmkopior som distribueras på annat sätt än via etersändning bör finansieras enligt självkostnadsprincipen. Priserna bör med andra ord sättas så att de endast täcker kostnaderna för den framställda produkten, för en video-kassett exempelvis kostnaderna för kopiering och distribution. Grundkostnaderna för själva programproduktionen bör täckas av statsanslaget. Priserna för trycksaker bör normalt utgå från principen om full kostnadstäckning, dvs. att alla kostnader, inkl. pålägg för overhead-kostnader, bör täckas. Dock bör inte något kommersiellt påslag göras. Frågan om prissättning för utbildningsprogramorganets förlagsprodukter behandlas vidare iavsnitt 15.9. Det torde vara svårt att inom ett kommersiellt företag, som på andra områden på kommersiella villkor har att verka i konkurrens med privata företag, integrera en omfattande anslagsfinansierad icke-kommersiell verksamhet, som producerar utbildningsprogram, med eller utan trycksaker. Det blir risk för att den rent kommersiella verksamheten sammanblandas med den statligt finansierade verksamheten. På motsvarande sätt som framhölls i avsnitt l4.4.2 kan det sägas att utbildningsprogramverksamhet av det slag det här är fråga om, i långa stycken är främmande för den normala verksamhet, som bedrivs inom ett kommersiellt läromedelsförlag. Med hänsyn till vad som här sagts om etersändningsaspekten, principen om icke-kommersiell prissättning samt den specifika karaktären på verksamheten, kan kommittén inte förorda ett samgående mellan SR/UTB, TRU och Liber. Av intresse i detta sammanhang är att Statsföretag, under vilket Liber sorterar, i sitt yttrande över läromedelsutredningens slutbetänkande

Kommitténs förslag i organisationsfrâgan 507

(1971 :9l) framförde en annan uppfattning än den som återfinns i remissyttrandet över TRU l:s första betänkande. Statsföretag anför att läromedelsutredningens förslag att integrera en anslagsfinansierad verksamhet med en affärsmässigt bedriven verksamhet inom Statsföretag inte är tilltalande. “Den rent anslagsfinansierade verksamheten (SR/TRU) bör därför även fortsättningsvis bedrivas fristående från affärsmässigt drivna företag i en särskild enhet (SR/TRU)”. Också styrelsen för Kommunförbundet framförde liknande syni sitt remissyttrande över läromedelsutredningens slutbetänkanpunkter de. Det torde i och för sig vara tänkbart att åstadkomma en total integration mellan Utbildningsförlaget, Gleerups, TRU-enheten och Sveriges Radios utbildningsprogramenhet. Det är dock inte säkert att en sådan lösning är den mest ändamålsenliga. Det kan vara mera rationellt att arbeta med två eller flera samhällsägda läromedelsproducerande enheter. Enligt styrelsens uppfattning bör man överväga att skilja på kommersiell och icke-kommersiell verksamhet. Det blir emellertid då nödvändigt att finna lösningar beträffande arbetsfördelning och samfunktionsdugliga verkan mellan dessa olika enheter. Kommittén förordar att utbildningsprogramverksamheten inte inordnas i Liber.

14.5 Vissa frågor av betydelse för den närmare organisationen

av utbildningsprogramorganet

14.5 .l Sándningsrätt i etern För att lösa sändningsfrågorna kan tre olika möjligheter tänkas: El SR behåller ensamrätten för all rundradiosändning och förhållandet mellan SR och utbildningsprogramenheten regleras i ett särskilt avtal. D Regeringen överlåter ensamrätten till utbildningsprogramorganet för sändning av utbildningsprogram efter förslag från SR enligt 5§ radiolagen. tilldelas ensamrätt att sända program i ElUtbildningsprogramorganet radio och TV inom ramen för de uppgifter som åvilar organet.

F. n. regleras förhållandena mellan SR och TRU genom avtal, där SR har ett yttersta ansvar enligt radioansvarighetslagen. Dessa frågor har ingående behandlats av RUT 69, som anser att ett kommande utbildningsprogramorgan behöver egen sändningsrätt, särskilt avdelat sändningsutrymme, eget programansvar och möjlighet till eget programval. RUT 69 fann det otillfredsställande om utbildningsprogramorganet ytterst skall vara hänvisat till SR:s bedömningar och prioriteringar vad gäller programval och erforderligt sändningsutrymme. ”Även om SR:s uppgift kräver ett ojämförligt större kanalutrymme får uppgifterna ses som likvärdiga. Med ett sådant betraktelsesätt måste UPO få egen sändningsrätt.” (SOU 1973:8, s. 204). RUT 69 anser att utbildningsprogramorganet bör ges en med SR helt

508 Kommitténsförslag i organisationsfrâgan

likvärdig ställning som självständigt företag. Företagets ensamrätt bör, liksom SR:s, grundas direkt på radiolagen och med stöd av denna träffade avtal med staten. Denna lösning förutsätter, eftersom flera företag tävlar om det befintliga utrymmet i tillgängliga kanaler, att erforderligt sändningsutrymme tilldelas radioföretagen av någon utomstående instans. Enligt RUT 69 kan det övervägas om inte uppgiften att besluta om sändningsutrymme bör anförtros ett nytillskapat organ, en sändningsnämnd. ”Vissa skäl talar för att beslutanderätten bör utövas av ett fristående organ, främst den omständigheten att frågan om sändningstid kan ge upphov till ömtåliga radiopolitiska bedömningar med principiell räckvidd.” RUT 69 stannar emellertid för att det bör ankomma på Kungl. Maj :t att fatta beslut om erforderligt sändningsutrymme. Enligt kommitténs bedömning är frågan om egen sändningsrätt för utbildningsprogramorganet i och för sig inte avgörande för frågan om ett utbildningsprogramorgan bör inrättas. En grundläggande fråga att ta ställning till inför en överenskommelse om ett nytt avtal mellan staten och SR är, enligt direktiven till den år 1974 tillkallade radioutredningen, huruvida SR skall behålla ensamrätten till sändning av alla slag av radio- och TV-program. Trots att radioutredningen skall lägga fram förslag om ensamrättsfrågan bör det enligt kommitténs bedömning inte möta några hinder att fatta beslut om att inrätta ett utbildningsprogramorgan innan statsmakterna tagit ställning till frågan om ensamrätten med utgångspunkt i radioutredningens kommande förslag. Det skulle innebära att utbildningsprogramorganet, i likhet med vad TRU hittills har gjort, under en övergångstid finge träffa avtal med SR angående sändningstider m. m. Vad som här har sagts om sändningsrätten får inte uppfattas så att kommittén anser det oviktigt hur denna fråga löses. Tvärtom har kommittén den bestämda uppfattningen att den bästa lösningen vore att enheten finge ensamrätt när det gäller utbildningsprogram i radio och TV. Detta kan ske antingen genom att regeringen efter förslag från SR enligt radiolagen 5 § överlåter ensamrätten för sändning av utbildningsprogram till utbildningsprogramorganet eller att, genom statsmakternas beslut, utbildningsprogramorganet ges sådan ensamrätt i radiolagen och i den stadga som utfärdas för verksamheten. Enligt kommitténs bedömning bör den senare lösningen komma ifråga i detta sammanhang, eftersom det är fråga om en permanent verksamhet. att Lösningen regeringen överlåter ensamrätten, vilken sålunda förutsätter att SR begär att en sådan överlåtelse skall ske, torde - även om det inte klan framgår av förarbetena till - endast radiolagen vara avsedd att användas för tillfälliga rundradiosändningar av begränsad omfattning. Det kan nämnas att en sådan överlåtelse hittills aldrig har ägt rum. Kommittén har i avsnitt 12.9 liksom i sitt remissvar över RUT 69 pekat på vissa nackdelar med den nuvarande ordningen när det gäller förhållandet mellan SR och TRU. Härtill bör läggas att det av principiella skäl inte är rimligt att ett företag (SR) skall ha ett formellt ansvar iför en omfattande och reguljär som framställs produktion av ett annat organ.

Kommitténs/örslag i organisationsfrâgan 509

Detta gäller såväl ansvaret enligt radioansvarighetslagen (yttrandefrihetsbrott) som ansvaret enligt radiolagen och avtalet mellan staten och SR kraven på opartiskhet och saklighet samt ett balanserat (exempelvis programutbud). Enligt det nuvarande systemet kan SR när det gäller det egna utbudet i radio och TV inte bortse från TRU-programmen när det gäller att beakta avtalets krav på att programverksamheten i sin helhet skall präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen. Även om detta hittills, såvitt bekant, inte förorsakat några större problem, kan situationen bli en annan om och när SR/UTB och TRU läggs samman till en enhet med en betydande etersändningsvolym. SR skall inte behöva påverkas i sitt programval av det programutbud som sker från utbildningsprogramorganet. Självfallet är det omvända inte heller rimligt. De organ som svarar för programproduktionen bör också bära ansvaret enligt de olika lagar och regler som gäller. Detta innebär att exempelvis kravet på balansering av programutbudet måste tilllämpas på SR och utbildningsprogramorganet var för sig. Enligt kommitténs mening bör fördelningen av sändningsutrymme i första hand ske genom överenskommelser mellan SR och utbildningsprogramorganet. Man kan emellertid inte bortse ifrån möjligheten att det i undantagsfall kan uppstå delade meningar mellan de båda företagen och att alltså en överenskommelse inte kan träffas. För denna händelse bör frågan kunna hänskjutas till en opartisk instans, som äger att självständigt fatta beslut som skall vara bindande för företagen. Det är två slags situationer som kan bli aktuella. Det gäller dels den mer långsiktiga fördelningen av sändningsutrymmet, dels de program som uppstår vid behov av programomläggningar, t. ex. förlängda nyhetsreferat, då ett senare program antingen måste förskjutas eller sändas någon annan dag. Enligt kommitténs mening måste det givetvis accepteras att också utbildningsprogram förskjuts till följd av att ett tidigare programinslag har blivit förlängt. För sådana händelser erfordras inga särskilda regler. Annorlunda blir det om sändningsledningen vill flytta programmet till en senare dag. Med hänsyn till de speciella arrangemang som kan vara förenade med ett utbildningsprogram kan det inte utan vidare godtas att Kontakt bör då tas med utbildningsprogramorganet. l ett program utgår. flertalet fall torde en sändning vid senare tillfälle vara möjlig, men det är rimligt att utbildningsprogramorganet får lägga fram sina synpunkter innan besluten fattas om vilket eller vilka program som skall utgå för sändning vid senare tillfälle. Av praktiska skäl bör de olika frågorna om fördelning av sändningsutrymme, dvs. när enighet inte har kunnat nås mellan SR och utbildningsprogramorganet, handläggas av samma instans. Kommittén anser det inte lämpligt att regeringen svarar för denna typ av avgöranden mot bakgrund av de radiorättsliga reglerna. Systemet med en särskild nämnd torde bli allt för tungrott när snabba beslut måste fattas, dvs. för den händelse utbildningsprogramorganet inte kan acceptera att ett utannonserat program utgår för att sändas vid senare tillfälle. Det synes därför lämpligast att lägga uppgiften på någon av regeringen utsedd person som tillsamoch utan mans med parterna har att söka finna en lösning samt att ytterst

510 Kammitténsförslag i organisationsfrâgan

appell har att fatta beslut i sådana - sannolikt sällsynta frågor där SR och utbildningsprogramorganet inte kan enas.

14.5 .2 Behov av ytterligare kanaler i radio och TV Frågan om sändningsrätt skulle helt naturligt komma i ett annat läge om utbildningsprogramorganet finge disponera över en egen ljudradiokanal och en egen TV-kanal. En första fråga att ta ställning till är om det är önskvärt att etablera särskilda utbildningskanaler i radio och TV eller om det är att föredra att utbildningsprogrammen integreras i det allmänna programutbudet. Kommittén är inte beredd att förorda särskilda kanaler för utbildningsprogram. Sannolikt kan flera människor nås och intresseras för utbildningsprogrammen om dessa varvas med det övriga programutbudet. Det är stor risk att endast de mycket intresserade söker sig till den speciella utbildningskanalen. När det gäller att genom stimulans- och rekryteringsprogram öka intresset för vuxenstudier bland korttidsutbildade är det tveksamt om de människor man vill nå verkligen kommer att söka sig till en särskild utbildningskanal med den profil en sådan kanal med nödvändighet måste få. För de närmast överblickbara åren ter sig frågan om särskilda utbildningskanaler i ljudradion och televisionen även av andra skäl inte aktuell. De bedömningar av behovet av etersändningsutrymme som kommittén redovisar i avsnitt l5.8.l ger inte skäl för att föreslå att sådana utbildningskanaler inrättas. De stora etersändningsbehoven föreligger för förskole- och ungdomsskoleprogrammen, vilka sänds på dagtid då det finns outnyttjat eterutrymme såväl i TV som i radio. För vuxenutbildningsprogrammen är situationen visserligen en annan, de bör helst sändas under god kvällstid för att nå de avsedda målgrupperna. Som framgår av kap. 10 har kommittén emellertid den uppfattningen att de vuxenutbildningsprogram som är avsedda för gruppstudier, bör i huvudsak distribueras i bandad form. Sändningsutrymme på god kvällstid erfordras för kortare rekryterings- och stimulansprogram samt för program avsedda för enskild mottagning. Kommittén bedömer emellertid inte att det sammanlagda behovet av eterutrymme för dessa slag av vuxenutbildningsprogram i nuläget motiverar att särskilda utbildningskanaler inrättas. På längre sikt kan frågan komma i en annan dager. l och för sig kan mycket omfattande kompetensinriktade utbildningsinsatser ske via etern, framför allt om eterdistribuerad undervisning kommer till användning i en omfattande distansundervisning eller inom ramen för ett system med återkommande utbildning. Frågan om distansundervisning, som kommittén genom tillläggsdirektiv (3.2) har i uppdrag att utreda, kommer att behandlas i ett särskilt betänkande. Vidare kan situationen komma att förändras när det gäller utbudet av program på sändningstider där det idag inte råder någon större trängsel i etern. Det förslag om införande av lokalradio, som regeringen lagt fram, är ett exempel. Det kan också komma att bli aktuellt med

reprissändningar på dagtid för bl. a. skiftarbetare, program för invand-

Kommitténs förslag i organisations/Wigan 511

rare osv. Det bör också nämnas att det för överskådlig tid inte torde finnas tekniska förutsättningar för att inrätta någon ny ljudradiokanal för utbildningsändamål. Dessa frågor har ingående penetrerats av RUT 69. Vad som närmast skulle kunna vara aktuellt på ljudradiosidan vore ett fjärde ljudradionät inom frekvensområdet 100-104 MHz. Denna lösning förutsätter dock vissa internationella överenskommelser. I lokalradiopropositionen diskuterar departementschefen frågan om en egen kanal för lokalradio.

”För dagen finns dock ingen godtagbar lösning som skulle göra det möjligt att ge lokalradion en egen sändningskanal. Möjligheterna att erhålla frekvenser för ett nytt landstäckande nät tycks dröja till mitten av l980-talet. Även nya sändningskanaler med hjälp av kanalklyvning innebär en lång introduktionstid därför att mottagarna saknar de tillsatser som fordras. Ett kombinerat nät som består av FM- och AM-sändare skulle kunna upprättas relativt snabbt för ett av de nuvarande riksprogrammen och därmed skulle ett nät frigöras för lokalradion. Ett sådant kombinerat FM 4/AM-nät ger dock inte total rikstäckning och innebär sämre musikåtergivning. (prop. 1975:13, s. 64).

Kommittén vill dock understryka att det torde bli aktuellt med en fjärde ljudradiokanal. Lokalradion avses under ett uppbyggnadsskede disponera 10-15 timmar i P3, vilket enligt prop. 1975:13 får återverkningar för programsättningen i alla tre kanalerna. Föredraganden anför att alla tre kanalerna i viss mån kan komma att ändra karaktär när lokalradion införs. Det finns därför anledning att räkna med ett ökat behov av utrymme i ljudradion. Därest det i framtiden skulle bli aktuellt med distansundervisning i större omfattning accentueras ytterligare behovet av en fjärde ljudradiokanal. På TV-sidan har Sverige enligt internationella överenskommelser möjlighet att_ bygga ut ett landstäckande UHF-nät (TV 3) samt ett UHF-nät med en befolkningstäckning av ca 80 % (TV 4). Det finns inget beslut att bygga ut TV-nätet i Sverige till flera kanaler. Emellertid har Nordiska Ministerrådets TV-kommitté nyligen föreslagit att TV 3-nätet skulle byggas ut att användas för sändning av TV-program från Finlands rundradio (Yleisradio) över vissa områden i Sverige med en förhållandevis stor finländsk befolkning. Detta förslag remissbehandlas f. n.

Det största etersändningsbehovet för utbildningsprogrambrganets del

kommer att sändas för ungdomsskolan och gäller dagtid då program förskolan. Det finns anledning att räkna med ökad trängsel i etern på dagtid, bl. a. till följd av ett ökat utbud av förskoleprogram. Idag är det endast TV l som används för skol-TV-sändningar. Kommittén anser det angeläget att pröva om inte också TV 2 kunde användas för utbildnings- Kommittén anser med hänvisning till det programsändningar på dagtid. ovan anförda att det f. n. inte är motiverat att bygga ut särskilda sändarnät enbart för utbildningsändamål vare sig för ljudradio eller för televisionen.

512 Kommitténs/örslag i organisationsfrâgan

l4.5.3 Förhållande till Sveriges Radio l l4.5.l har kommittén framhållit att den bästa lösningen är att utbildningsprogramorganet får egen sändningsrätt. Men även ett fristående företag med egen sändningsrätt kommer att ha nära kontakter med SR. Den principiellt viktigaste frågan gäller gränsdragningen mellan de båda företagens programverksamhet. Enligt RUT 69 är det inte möjligt att definitionsmässigt ange företagens programuppgifter så exakt och uttömmande att alla gränsdragningsproblem bortfaller. RUT 69 anser att det bör vara möjligt för SR att också sända program av utbildningseller bildningskaraktär och föreslår att de nya avtalen mellan staten och SR samt mellan staten och utbildningsprogramorganet bör innehålla en klausul av innebörd att företagen är oförhindrade att sända program vars innehåll tangerar eller överskrider gränsen till ett annat företags programuppgifter. Kommittén delar RUT 69:5 synpunkter. Gränsdragningen torde inte kunna preciseras närmare än att utbildningsprogramorganets verksamhet - när det gäller etersändning - omfattar program av utbildnings- eller bildningskaraktär. Det kan nämnas att också 1960 års radioutredning (SOU 1965:21) diskuterade gränsdragningstrågorna. Utredningen skilde mellan två slags programaktiviteter, nämligen program av folkbildningskaraktär (studieradio-TV) och program av undervisningskaraktär. De programinslag som innefattades i begreppet studieradio-TV ansåg utredningen vara en central uppgift för SR som en del i den allmänna programverksamheten. De programuppgifter som betecknades som utbildningsradio-TV betraktade utredningen som ett åliggande för undervisningsväsendet. De senare uppgifterna ansågs falla utanför SR:s programansvar och borde därför såvitt möjligt hänvisas till den särskilda rundradio, som utredningen föreslog.

Utbildningsradio-TV avsågs täcka D Skolradio-TV (t. o. m. gymnasienivån) D Annan utbildningsradio-TV, dvs. skolformer vid sidan av grundskola, gymnasium, vuxenundervisning i olika former och på olika stadier, inkl. yrkesutbildning samt universitetsundervisning.

Studieradio-TV omfattade enligt förslaget D Folkbildningsprogram i nära anslutning till studiecirklar D Språkkurser D Bildningsverksamhet i övrigt för enskilda Övriga icke uppräknade områden ansågs ligga inom den allmänna programverksamhetens ram. Kungl. Majzt (prop. 1966:136) fann inte skäl för den uppdelning av utbildnings- och bildningsområdet som utredningen föreslagit. Det kan exempelvis inte i fråga om programverksamhet på vuxenutbildningsområdet vara meningsfullt att dra några skarpare gränser mellan målinriktade och icke målinriktade studier. Förslaget om särskild studieradio-TV

Kommitténs _/örslag i organisationsfrâgan 513

föranledde ingen åtgärd. Enligt kommitténs mening är det inte praktiskt möjligt att dra en klar gränslinje mellan SR:s allmänna programverksamhet och utbildningsprogrammen. Man får i praktiken räkna med att SR kan komma att göra program inom ramen för sin allmänna programverksamhet som också kunde ha gjorts av utbildningsprogramorganet och vice versa. Det väsentliga är att se till avsikten med programmen. För utbildningsprogramverksamheten är det naturligt att sätta in programmet eller programserien i ett vidare sammanhang, t. ex. studiecirkelstudier, olika distributionsformer, kombinationer med tryckt material. I sådana sammanhang kan också ett mera allmänt program sändas av utbildningsprogramorganet, nämligen om det har anknytning till en studiecirkelaktivitet e. d. Det torde sammanfattningsvis vara svårt att finna någon annan gränslinje än att utbildningsprogramorganet skall göra utbildningsprogram och SR svara för övriga program. En annan gränsdragningsfråga, som är av intresse i detta sammanhang, gäller den föreslagna produktion för förskolan och hemmavarande barn i förskoleåldern å ena sidan och det allmänna barnprogramutbudet från SR å den andra. Enligt kommitténs förslag (7.7) bör det övergripande målet för förskoleproduktionen vara att stimulera barns utveckling ienlighet med riksdagens riktlinjer för samhällets förskoleverksamhet. Detta bör gälla såväl den produktion, som är avsedd i första hand för förskoleinstitutionerna, som produktionen för barn i förskoleåldern, som inte deltar i förskoleinstitutionernas verksamhet. Vidare bör utbildningsprogramorganet i sin produktion ta som en viktig utgångspunkt innehållet i den arbetsplan för förskolan som f. n. utarbetas inom socialstyrelsen. Med blir det lika naturligt att förlägga produktionen av dessa utgångspunkter förskoleprogram till ett särskilt organ och att SR svarar för ett allmänt utbud av barnprogram som det är att organisatoriskt skilja produktionen av utbildningsprogram för barn och ungdom inom ungdomsskolan från det allmänna programutbudet för barn och ungdom i dessa åldersgrupper. Frågan om förhållandet till SR gäller inte bara gränsdragningen för programutbudet. En annan viktig aspekt är möjligheterna för utbildningsprogramorganet att få tillgång till vissa resurser inom SR. Det gäller t. ex. SR:s arkiv. Hittills har TRU fått utnyttja arkivet på ungefär samma villkor som de olika enheterna inom SR. För programproduktionen är det av stor betydelse att utbildningsprogramorganet kan få utnyttja SR:s arkiv på motsvarande sätt. Några olägenheter har inte konstaterats för TRU:s del av det hittills tillämpade systemet. En annan fråga av likartad karaktär gäller möjligheten att vid behov få utnyttja SR:s tekniska resurser. Visserligen föreslår kommittén att det nya utbildningsprogramorganet blir i princip självförsörjande när det gäller teknisk utrustning (15.11). Det är emellertid inte motiverat att utbildningsprogramorganet skaffar viss speciell utrustning som endast används vid sällsynta tillfällen. För sådana fall bör utbildningsprogramorganet kunna vända sig till SR. Man får också räkna med att studiolokaler, t. ex. musikstudior, ivissa fall kan behöva förhyras hos SR. Självfallet kan också SR behöva förhyra

514 Kommitténs .förslag i organisarionsfrâgan

resurser hos utbildningsprogramorganet. I viss utsträckning sker också nu ett sådant utbyte mellan SR och TRU. Som framhållits i avsnitt l4.4.2 kan det komma att få vissa konsekvenser för teknikenheten inom SR om SR/UTB :s produktion kommer att ske utanför SR. Enligt kommitténs mening är det naturligt att utbildningsprogramorganet när det gäller teknikpersonal och kompletterande teknisk utrustning i första hand vänder sig till SR när det gäller att anställa personal och inköpa ev. överskottsutrustning. Den närmare regleringen av samarbetet på olika områden mellan SR och utbildningsprogramorganet bör fastställas i ett särskilt avtal.

14.5 .4 Förhållande till myndigheter Enligt direktiven skall kommittén överväga framtida avgränsning mot och samordning med utbildningsmyndigheter m. fl. verksamheter. En viktig utgångspunkt är därvid radiolagen som stadgar att myndighet eller annat allmänt organ inte i förväg får granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram och inte heller förbjuda radiosändning eller trådsändning på grund av dess innehåll. Kommittén anser att samma stadganden också måste gälla för produktion av utbildningsprogram som sänds i radio eller TV. Enligt kommitténs mening är det viktigt att relationen till myndigheterna är väl definierad. Den utbildningsprogramverksamhet som skall bedrivas, vare sig det är fråga om etersända program eller program som distribueras på annat sätt, måste självfallet ha sin utgångspunkt i de mål som samhället i andra sammanhang lagt fast för olika utbildningsområden. En form för inhämtande av myndigheternas m. fl. synpunkter är den rådgivande kommitté, Folkbildningskommittén, med representanter för bl. a. Sö, Folkbildningsförbundet, studieförbund och löntagarorganisationer, som är knuten till SR/VUX. För TRU finns en särskild rådgivande expertgrupp för vuxenutbildningsverksamheten, TRUVUX, där SÖ, Folkbildningsförbundet, vissa studieförbund, LO, TCO, SR m. fl. är representerade. För TRU:s förskoleverksamhet finns en motsvarande expertgrupp där bl. a. socialstyrelsen och Kommunförbundet är representerade. Vid SR/UTB finns också en rådgivande skolkommitté med representanter för bl. a. SÖ, vissa lärar- och elevorganisationer och Kommunförbundet. En annan viktig samverkansform är det samråd som enligt avtalet mellan staten och SR skall äga rum om utbildningsprogram mellan SR (dvs. i praktiken SR/UTB) å ena sidan och SÖ och UKÃ å den andra. UKÄ är f. n. inte aktuellt då SR/UTB inte producerar utbildningsprogram inom högskoleområdet. Detta samrådsförfarande har till syfte att ge utbildningsmyndigheterna möjligheter att inom ramen för radiolagens bestämmelser framföra sina synpunkter på programverksamhetens inriktning. Inom både SÖ och SR anser man att detta samrådsförfarande fungerar tillfredsställande. Det i praktiken viktigaste samrådsförfarandet är emellertid det löpande

Kommitténs _förslag i arganisationsfrágan 515

samarbete som äger rum under själva planerings- och produktionsarbetet med berörda intressenter, t. ex. Sö, UKÄ, socialstyrelsen och studieförbund. Detta har stor betydelse då det är nödvändigt att åstadkomma en produkt som de tänkta avnämarna är intresserade av att använda. En annan tänkbar möjlighet för myndigheterna att ge sina synpunkter till känna är genom representation i styrelsen. Kommittén förordar dock inte att styrelsen sammansätts så att olika myndigheter och organisationer skall representeras där. Frågan om sammansättning av styrelsen behandlar kommittén i avsnitt 15.5. Enligt kommitténs bedömning bör utbildningsprogramorganet ha en självständig ställning i förhållande till myndigheterna. Ett sådant synsätt synes också bäst överensstämma med radiolagen. Visserligen gäller radiolagen enbart för program som eterdistribueras, men praktiska skäl talar för att samma synsätt gäller all anslagsfinansierad programverksamhet oavsett distributionsform. Med den utveckling som ägt rum under senare år blir gränserna mellan de olika distributionsvägarna allt mindre markerade. Ett etersänt program kanske endast utgör en mindre del av ett projekt, t. ex. några stimulans- och informationsprogram om en programproduktion som i övrigt inte sänds över etern. Vidare kan program som från början produceras för distribution på videogram eller film senare helt eller delvis bli aktuella för etersändning. Motsatsen gäller naturligtvis också. Det kan också bli aktuellt att i ett projekt använda banddistribution för visst material och eterdistribution av annat material. Det är därför inte ändamålsenligt eller i praktiken ens möjligt att tillämpa olika regler beroende på distributionsformen. Det gäller att finna sådana samarbetsformer att berörda utbildningsmyndigheter kan framföra sina synpunkter samtidigt som utbildningsprogramorganets självständiga ställning inte rubbas. Detta kan ske genom att rådgivande kommittéer knyts till utbildningsprogramorganet. för och sammansättningen av dessa rådgivande kom- Kompetensen mittéer diskuteras i avsnitt 15.6. Dessutom bör för utbildningsprogramorganet föreskrivas ett samråd med utbildningsmyndigheterna av samma som l0§ i avtalet mellan staten och SR. Den situation, som lydelse uppstår om det föreslagna utbildningsprogramorganet startar sin verksamhet vid en tidpunkt då det nuvarande avtalet mellan staten och SR fortfarande gäller, behandlas i avsnitt 15.12. Enligt kommitténs mening bör vuxenutbildningsverksamheten inte behandlas aktuella utbildningssektorer. Den på samma sätt som övriga framtida av vuxenutbildningsprogram måste liksom hittills produktionen varit fallet ske i nära samarbete med studieförbunden. Detta innebär jämfört med nuläget, då något sådant formellt samråd inte ingen ändring sker beträffande de program som nu produceras inom SR/VUX och TRU. Kontakterna bör liksom nu är fallet både inom SR och inom TRU ske direkt mellan utbildningsprogramorganet och studieförbunden samt i en rådgivande kommitté.

sou 1975:28 517

15 Utbildningsprogramorganets inriktning,

uppgifter och resurser

15.1 Sammanfattning

I kap. 15 beskrivs de uppgifter som utbildningsprogramorganet föreslås få inom olika utbildningsområden. Den alldeles övervägande delen av produktionen förutsätts ske på medel som anvisas över riksstaten. Utbildningsprogramorganet bör i viss utsträckning ha tillgång till regionalt placerade konsulenter och producenter. När det gäller avvägningen mellan olika sektorer konstaterar kommittén att det finns behov av ökade insatser inom samtliga utbildningssektorer. Kommitténs förslag till omfattning av verksamheten för de närmaste åren innebär en förhållandevis stor ökning betr. vuxenutbildningen. Sammantaget innebär kommitténs förslag, att omfattningen av den anslagsfinansierade verksamheten år 1977/78 i oförändrat penningvärde bör vara ca 16,9 milj. kr. större än budgetåret 1974/75. Härav utgör dock 2,9 milj. kr kostnader för SR/VUX verksamhet som f. n. finansieras med licensmedel. Utbildningsprogramorganet föreslås också få möjlighet att bedriva viss annan verksamhet som har nära anknytning till produktion av utbildningsprogram, t. ex. information, metodisk och teknisk rådgivning och bevakning av utvecklingen inom medieområdet. Det bör också vara möjligt för utbildningsprogramorganet att i viss mån göra produktioner på beställning eller tillsammans med annan part. Sådana beställningsoch samarbetsprojekt bör dock inte ges någon större omfattning, och kommittén anger vissa riktlinjer som bör gälla för sådan verksamhet. Kommittén föreslår att utbildningsprogramorganet organiseras som en statlig stiftelse. De regler som bör gälla för stiftelsen bör tas in i en stadga för stiftelsen. Kommittén avvisar tanken på att styrelsen skulle bestå av

representanter för olika myndigheter och organisationer. Styrelsen bör

enligt kommitténs förslag bestå av sju personer, av vilka två utses på förslag av personalorganisationerna. Styrelseledamöterna bör ha sakkunskap inom utbildningsområdet i stort, medietekniken samt betr. juridiska och ekonomiska frågor. Till verksamheten bör knytas ett särskilt förvaltningsråd på 15-25 personer representerande myndigheter, studieförbund, lärar- och elevorganisationer m. fl. Förvaltningsrådets uppgift är att vara rådgivande organ till styrelsen i frågor som rör inriktningen av verksamheten och fördelningen i stort mellan olika

518 Utbildningsprogramorganets inriktning

-sektorer, Behovet av kontakter med utbildningsmyndigheter och organisationer bör förutom genom förvaltningsrådet och i det löpande arbetet i projektgrupper, ske genom rådgivande kommittéer av det slag som idag finns knutna både till TRU och SR/UTB. De rådgivande kommittéerna bör bl. a. höras innan förslag till anslagsframställning föreläggs styrelsen. Vidare bör inriktningen av verksamheten inom resp. sektor diskuteras av den rådgivande kommittén. Kommittén diskuterar också vilka konsekvenser förslaget får för den gällande radiolagstiftningen. Enligt kommitténs mening bör inte ett särskilt avtal tecknas mellan staten och utbildningsprogramorganet. De regler som erfordras bör tas in i stiftelsens stadgar. Kommittén lämnar ett detaljerat förslag till stadgar för stiftelsen. Kommittén diskuterar också frågan om granskning av utbildningsprogram i radionämnden och läromedelsnämnden. Bl. a. föreslås ett tillägg i instruktionen för radionämnden för att, när särskilda skäl föreligger, möjliggöra för radionämnden att beakta material som inte ingår i sändningen men som tillhör utbildningsprogrammet.

I detta kapitel diskuterar kommittén också distributionsfrågorna. Bl. a.

anges behovet av etersändningsutrymme vid olika tider på dygnet. Kommittén beräknat att behovet av sändningstid i TV för 1977/78 kommer att i stort sett motsvara TRU:s och SR/UTB:s sammanlagda sändningstid för 1974/75. l fråga om sändningsutrymme för radioprogram beräknar kommittén att behovet 1977/78 kommer att uppgå till ca l 000 timmar mot ca 800 timmar för 1974/75. Utgångspunkten för valet av distributionsform måste vara att finna den för målgruppen lämpligaste. Enligt kommitténs mening bör en central registrering av och information om tillgängligt utbud ordnas. Det är angeläget att underlätta för användarna att på ett enkelt sätt få information om tillgängligt material. Registrering kan ske på olika ställen. För skolan och förskolan skulle en registrering kunna ske genom Kommunförbundet/Kommunsamköp, som redan påbörjat en sådan registrering. För högskolan skulle registreringen kunna ske hos utbildningsprogramorganet och för vuxenutbildningen hos ett särskilt inrättat organ. Kommittén föreslår att en särskild utredning tillkallas för att närmare utreda frågan om hur registrering bör ske. Distribution av rörlig bild bör frikopplas från frågan om information och registrering och ske direkt från producenterna eller genom särskilda distributörer. Kommittén anser att utbildningsprogramorganet i väsentlig utsträckning självt bör kunna förlägga trycksaker. l vissa fall kan det emellertid, speciellt inom vuxenutbildningsområdet, vara lämpligt att ge ut tryckt material i samarbete med annat förlag. Riktpunkten för trycksaksproduktionen bör vara att produkterna säljs till självkostnadspris, dvs. med full kostnadstäckning. Någon vinst bör inte uttas. l vissa fall bör det clock vara möjligt att subventionera trycksaker, t. ex. sådana som ges ut till etersända program och försäljs till allmänheten via Pressbyrån, m. fl.

sou 197523 Urbildningsprogramorganets inriktning 519

Kommittén lägger inte fram något förslag till detaljorganisation för utbildningsprogramorganet. Detta bör göras av en särskild organisationskommitté när statsmakterna tagit ställning till de förslag kommittén fört fram. Kommittén diskuterar dock de organisatoriska konsekvenserna av en mer omfattande beställningsproduktion hos utbildningsprogramorganet. l fråga om driftkostnader föreslår kommittén att utbildningsprogramorganets anslag ökar från 40,4 milj. kr 1974/75 (TRU:s och SR/UTB:s anslag samt kostnaderna för SR/VUX) till ca 53 milj. kr. Vid beräkning av detta belopp har hänsyn tagits till vissa intäkter (se 15.11,6). Härutöver erfordras ca 12,5 milj. kr för distribution av program; i första hand för ersättning till televerket.

Utifrån den utökade produktion som kommittén föreslagit, analyseras

slutligen behovet av resurser för en sammanslagen enhet. Utbildningsprogramorganet föreslås få egna tekniska resurser. Beräkningarna utgår dock ifrån ett visst utnyttjande av frilansresurser och SR:s resurser. Kostnaderna för teknisk utrustning beräknas uppgå till ca 21,1 milj. kr.

15.2 Anslagsfinansierad verksamhet

l5.2.1 Inriktning och uppgifter Av de synpunkter som kommittén redovisat tidigare i detta betänkande framgår bl. a. Datt det finns behov av insatser inom de behandlade sektorerna av utbildningsväsendet: förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning, El att det är nödvändigt med en statligt finansierad produktion av bildoch ljudprogram samt D att den föreslagna produktionsenheten bör ges resurser att själv bedriva eller initiera forsknings- och utvecklingsarbete när det gäller användning av AVM i utbildningen. lnom ramen för de medel som anvisas över riksstaten har utbildningsprogramorganet till uppgift att framställa bild- och ljudprogram med eller utan trycksaker - AVM - för utbildningssektorerna förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning. Syftet med AVM-utbudet är att bidra till att uppnå de mål som samhället formulerat för de olika utbildningssektorerna. AVM-utbudet bör vidare bidra till att stödja den fortgående utvecklingen av nya metoder, presentationssätt och arbetsformer i undervisningen i anslutning till det pedagogiska reformarbetet. Genom att utnyttja mediernas kommunikations- och uttrycksmöjligheter bör AVM-utbudet bidra till att underlätta införandet av aktuella utbildningsreformer. l kap. 7-10 har kommittén för de fyra sektorerna redovisat vissa synpunkter på inriktningen av verksamheten. Det torde inte vara möjligt eller meningsfullt att i detalj söka precisera verksamhetens inriktning.

520 Utbildningsprøgramorganets inriktning

Behoven förändras snabbt och utbildningsprogramorganet måste ha möjlighet att anpassa sin produktion till skiftande förhållanden och användarnas önskemål. Följande allmänna inriktning bör dock prägla verksamheten inom sektorerna.

Förskola Som ett bidrag till strävan att tillgodose barns behov av en stimulerande uppväxtmiljö syftar förskoleproduktionen till att förmedla information, stimulera fantasi och känsla samt till ett aktivt utforskande av omvärlden. Insatserna skall vidare hos barnen bidra till större självkännedom samt föreståelse för och kommunikation med andra barn och vuxna. Förskoleproduktionen skall riktas till följande målgrupper: El Barn i förskoleåldern D Personal inom förskoleverksamheten D Föräldrar och andra vuxna Produktionen bör successivt omfatta alla förskolebarn i åldrarna 2--6 år. Produktioner bör göras dels för användning i förskoleinstitutioner, dels för hemmavarande barn. Barn med särskilda behov skall ägnas speciell uppmärksamhet i produktionen vilken bör utformas så att blinda och synskadade, döva och hörselskadade samt utvecklingsstörda barn ges möjlighet att ta emot och bearbeta materialet. Produktionen skall även omfatta material för stöd till invandrarbarns utveckling.

Ungdomsskola Behovet av AVM inom ungdomsskolan bör mötas med ett fortlöpande årligt grundutbud och, när skäl föreligger, med särskilda insatser. Målgrupp är samtliga skolformer inom Ungdomsskolan. Speciellt bör uppmärksammas behoven inom lärarfortbildningen samt inom vissa bristområden t. ex. gymnasieskolan, specialundervisningen, invandrarundervisningen och B-skolan. Grundutbudet avser att öka inslaget av konkretion och upplevelse i studierna samt att underlätta utvecklandet av nya metoder och arbetsformer i skolarbetet. l grundutbudet bör särskilt betonas aktualitetsaspekter för att i undervisningen underlätta anknytningen både till samhällsutvecklingen i stort och till utvecklingen inom olika ämnesområden. Grundutbudet kan bestå av såväl fristående program som flermedieserier. De särskilda insatserna kan aktualiseras av olika skäl. Produktionen avser att täcka akuta brister i läromedelstillgången inom olika ämnen och skolformer. Grundutbudet är det fortlöpande årliga utbudet av AVM medan de särskilda insatserna mer är av engångskaraktär. Gränserna är ingalunda skarpa. Det som ena året betraktas som en särskild insats kan påföljande år ingå i grundutbudet. Grundutbudet och de särskilda insatserna avser programverksamheten både på riksnivå och på regional nivå.

Utbildningsprogramorganets inriktning 521

Högskola Utbildningsprogramorganets verksamhet syftar till att utgöra ett komplement till de befintliga produktionsresurserna inom högskolan. Med utgångspunkt i den lokala produktionsnivåns resurser har kommittén sökt precisera de funktionsområden där ett utbildningsprogramorgan skulle kunna vara av påtaglig betydelse för utveckling av AVM inom högskolesektorn, nämligen D pedagogisk och produktionsteknisk rådgivning D tillhandahållande av avancerad teknik D produktion av mer omfattande AVM-projekt D produktion av läromedel för nya utbildningar med läromedelsbrist D produktion av utbildningsprogram för etersändning Det bör framhållas att kommittén i detta sammanhang inte beaktat de uppgifter som kan bli aktuella vid en mer omfattande distansundervisning. Denna fråga kommer att belysas i ett särskilt betänkande.

Vuxenutbildning Utbildningsprogramverksamheten skall bidra till Ökade möjligheter till vuxenstudier genom att tillvarata etermediernas förmåga att nå ut till av människor dels med information om och stimulans till stora grupper vuxenstudier, dels med för medierna lämpade och för målgruppen angelägna utbildningsinsatser. Vidare skall utbildningsprogramorganet utveckla läromedel och meto- der som är speciellt anpassade till såväl olika former av gruppstudier särskilt cirkelstudier - som enskilda studier. l linje med samhällets övergripande mål för vuxenutbildningen nämligen att överbrygga utbildningsklyftorna inom och mellan generationerna » bör utbildningsprogramorganet prioritera insatser för dem som är eftersatta i utbildningshänseende, framför allt korttidsutbildade, fysiskt och psykiskt handikappade samt invandrare. insatserna bör bidra till att ge de eftersatta grupperna ökade möjligheter till aktivt deltagande i samhällsarbetet, till förstärkt ställning i arbetslivet och till ökad delaktighet i kulturlivet. bör eftersträva en inriktning av utbud och Utbildningsprogramorganet verksamhet som främjar övergången till och utvecklandet av ett system för återkommande utbildning.

Övriga riktlinjer

Av ovan angivna allmänna inriktning för verksamheten inom de fyra utbildningssektorerna samt av de sektorsredovisande kapitlen 7-10 har framgått att utbildningsprogramorganets uppgifter och åtaganden varierar mellan olika sektorer. Detta hänger samman med utbildningsprogramorganets karaktär av serviceinstitution. Tillgången på lämpliga läromedel varierar kraftigt mellan olika utbildningssektorer. Inom t. ex. vuxenutbildningsområdet har den bristande tillgången på vuxenanpassat studie-

522 Utbildningsprogramorganets inriktning

material för cirkelstudier medfört att TRU och SR/VUX har konstruerat nya läromedel. Inom högskoleområdet finns fungerande lokala produktionsenheter. Här kan utbildningsprogramorganets uppgift ofta inskränka sig till att komplettera den lokala nivån med teknisk och pedagogisk rådgivning. Utbildningsprogramorganets karaktär av serviceinstitution leder således till att man i valet av insatser noga måste beakta de förutsättningar som råder beträffande tillgången på lämpliga läromedel inom de olika utbildningssektorerna så att resurserna utnyttjas där de bäst behövs. Utbildningsprogramorganet bör också känna ansvar för att det producerade materialet kommer till användning. l den hittillsvarande verksamheten vid SR/UTB och TRU har detta ansvar bl. a. tagit sig uttryck i omfattande informationsinsatser, tillhandahållande av program som filmkopior och videokassetter, medverkan vid inskolning och fortbildning av olika slag. För vuxentubildningens del har TRU vidare på försök i tre län inrättat konsulenttjänster. Konsulenterna har till uppgift att sprida information om TRU:s produkter, förmedla synpunkter från fältet om behov av insatser samt delta i handledarutbildning och inskolning. Även när det gäller olika åtgärder som utbildningsprogramorganet måste vidta för att få det producerade materialet i användning varierar förutsättningarna mellan olika sektorer. Det viktiga är att slå fast att utbildningsorganet har ett ansvar för att produkterna utnyttjas och att detta måste utövas i samarbete med ansvariga myndigheter och utbildningsanordnare etc. inom resp. utbildningssektor. Några av de frågor som här berörts och som ligger utanför den direkt producerande verksamheten diskuteras vidare i avsnitt 15.3. Utöver dessa allmänna konstateranden rörande utbildningsprogramorganets inriktning och ansvar bör följande utgångspunkter beaktas i verksamheten. Produktionen bör så långt möjligt grundas på analys av behoven och ske i nära samarbete med berörda myndigheter och organisationer samt lärare/elever m. fl. Utgångspunkten för distributionen av bild- och ljudprogrammen bör vara att dessa så långt möjligt skall tillhandahållas på sådant sätt att största möjliga användning underlättas. Vid sidan av eterdistribution bör även när så befinns lämpligt andra distributionsvägar användas. Bildprogrammen bör i allmänhet, oavsett om de har etersänts eller inte, finnas tillgängliga både som videogram och filmkopior. Vid val av distributionsform bör utbildningsprogramorganet utgå från de avsedda målgruppernas möjligheter till mottagning och användning av programmen. En fortlöpande utprövning och utvärdering av de olika projekten bör ske, och utvärderingsresultaten bör göras offentligt tillgängliga. Utbildningsprogramorganet bör följa den internationella utvecklingen inom de olika utbildningssektorerna och tillgodogöra sig erfarenheter och nya rön när det gäller användning av AVM iandra länder. Ett internationellt utbyte av erfarenheter och produkter bör eftersträvas. Utvecklingen inom medieområdet bör noga följas och erfarenheterna utnyttjas inom såväl produktion som distribution.

Utbildningsprogramolganets inriktning 523

15.2.2 Regional och lokal verksamhet Det har tidigare betonats att utbildningsprogramorganets strävan att få så stor användning som möjligt av det framställda materialet kräver ett nära samarbete med avnämarna eller deras företrädare. Till en del är det fråga om kontakter på riksnivå, t. ex. med myndigheter och studieförbund både när det gäller inriktningen i stort av verksamheten och det praktiska arbetet inom olika projekt. Men det är i lika hög grad en fråga om kontakter på regional och lokal nivå. Erfarenheterna av TRU:s försöksverksamhet med konsulenter i tre län är så entydigt positiva när det gäller möjligheterna att ge information till - i detta fall - de lokala studiecirkelanordnarna och underlätta användningen av rörlig bild och ljud, att kommittén finner det angeläget att utbildningsprogramorganet kan finmaskigare nät av konsulenter än som varit repliera på ett betydligt under TRU:s försöksverksamhet. Motivet är emellertid inte möjligt enbart att få till stånd en ökad användning av produkterna. Det är i lika erfarenheter direkt från hög grad fråga om att ge produktionsenheten fältet. Inte minst är det viktigt för att på ett verklighetsnära sätt kunna förprövningar av program och trycksaker innan den definitiva göra utformningen fastställs. För den närmaste framtiden synes det mest angeläget att utveckla konsulentorganisationen betr. vuxenutbildningen. Kommittén är medveten om att motsvarande behov finns också inom övriga utbildningssektorer. Utbildningsprogramorganet bör försöksvis pröva värdet av regionalt placerade konsulenter även inom andra sektorer. En annan aspekt är huruvida produktionen skall koncentreras till den centrala enheten eller om vissa produktionsresurser skall decentraliseras för att möjliggöra såväl regional produktion som distribution. Såväl SR/UTB som TRU har erfarenheter av regionalt producerade program. Dessa erfarenheter har visat att det finns stort intresse för regionalt anknutet och producerat studiematerial. Det förefaller också som om intresset ökar, om avnämarna själva erbjuds delta i planeringen och framtagningen av studiematerialet. Ju mer materialet speglar regionala och lokala förhållanden, desto större blir intresset att delta istudieverksamhet kring kursmaterialet. Den nödvändiga kontakten med studieorganisationer och andra berörda i länen bör ske genom regionala konsulenter. Men för samarbetet under själva produktionen måste profå tillfälle att arbeta i de aktuella regionerna. På jektmedarbetarna torde det i nuläget vara realistiskt att anställa lokala och ljudradiosidan På TV-sidan är situationen annorlunda. Det regionala producenter. pågår emellertid en diskussion om möjligheterna att regionalisera produktionen av utbildningsprogram. Kommittén avser att iannat sammanhang återkomma till denna fråga. som har angivits för en nära anknytning av De pedagogiska motiv, programverksamheten till lokala förhållanden, är jämförbara med de journalistiska motiv som ligger bakom förslaget om en lokalradioorganisation. Lokalradions har sin direkta motsvarighet i utbild- ”närjournalistik” behov av ”närpedagogik”. Lokalradions olika stationer ningsradions

Utbildningsprogramorganets inriktning

torde dock inte bli dimensionerade för att producera relativt tidskrävande utbildningsprogram. Inom ramen för SR/UTB:s verksamhet produceras i nuläget ca 240 regionala skolradioprogram per år. Produktionen möjliggörs i hög grad genom insatser av frilanspersonal - framför allt lärare - och med en blygsam budget. Erfarenheterna från denna verksamhet är entydigt positiva. l syfte att bygga ut verksamheten bör ett organiserat samarbete prövas mellan det nya utbildningsprogramorganet, lokalradion och lokala utbildningsanordnare. Det kan erinras om att det i England finns pedagogisk personal knuten till lokalradion. En lärare från den lokala skolmyndigheten, i Sverige motsvarande ungefär en konsulent vid en länsskolnämnd, är knuten till lokalradion på skolväsendets bekostnad och samarbetar med en producent genom att förmedla programbehov och underlag för produktioner.

l5.2.3 Avvágning mellan olika sektorer Kommittén har i kapitlen 7-10 redovisat olika synpunkter och önskemål från användarhåll om AVM-insatser. Utifrån dessa synpunkter har kommittén konstaterat att det föreligger behov av ökade insatser inom samtliga behandlade sektorer. En diskussion om avvägning mellan olika sektorer tar därför närmast sikte på fördelningen av de ökade resurser för utbildningsprogramverksamheten som kommittén har konstaterat föreligger. Följande faktorer måste därvid beaktas: Kommittén har föreslagit att den vuxenutbildningsverksamhet som bedrivs inom SR/VUX överförs till utbildningsprogramorganet och således i fortsättningen finansieras med statliga medel. Inom högskoleområdet har kommittén lagt fram förslag som innebär en utökning jämfört med den relativt blygsamma omfattning verksamheten har f. n. Härutöver framstår för kommittén vissa insatser som speciellt angelägna för ett framtida utbildningsprogramorgan. Det gäller i första hand att få till stånd ett ökat programutbud för förskolebarn, för handikappade, för invandrare samt material för föräldrautbildning. Sammantaget leder detta till vissa förskjutningar i relationerna mellan olika sektorer ijämförelse med nuläget.

Tabell 15.1 Kostnader för verksamheten inom TRU och SR/UTB, inkl. SR/VUX 1972/73-1974/75. l milj. kr”.

“I beloppen ingår ej avskrivningar på teknisk utrustning. Dessa har ej kunnat tas med då de inte ingår i SR:s redovisning. Vidare ingår inte viss övrig verksamhet (se tabell 15.2) och sändningskostnader.

Utbildningsprogramorganers inriktning 525

Det är emellertid inte möjligt att i detalj kostnadsberäkna de förslag

till utökad verksamhet som kommittén föreslagit. Die förslag till avväg-

ning mellan olika sektorer som presenteras nedan har endast ambitionen att visa ungefärlig storlek på och relationer mellan de olika delarna av en framtida verksamhet. Av tabell 15.1 framgår hur omfattningen av verksamheten förändrats för de olika delområdena under ett antal år. Med utgångspunkt i de synpunkter på den fortsatta verksamheten som redovisats i tidigare avsnitt har kommittén gjort en bedömning av den nivå som i oförändrat penningvärde bör gälla för budgetåret 1977/78, då utbildningsprogramorganet bör kunna starta sin verksamhet. Förslagen framgår av tabell 15.2. l tabellen har inte medtagits kostnader för investeringar (avsnitt 15.11). Föräldrautbildning kan förekomma inom flera sektorer. Insatser inom detta område har dock tidigare redovisats i anslutning till förskoleverksamheten, varför så skett även här. I tabell 15.2 har under rubriken övrig verksamhet medtagits verksamhet som inte är knuten till någon speciell sektor t. ex. lärarinformation, bevakning av medieutvecklingen, pedagogisk och teknisk serviceverksamhet etc. (avsnitt 15.3). På samma sätt som idag gäller för TRU:s del bör beloppen för resp. sektor endast utgöra rikttal för verksamheten. Den nivå som angetts som lämplig för budgetåret 1977/78 medger inte att all den programverksamhet kan genomföras som kommittén i det föregående angett som önskvärd. Kommittén anser det dock inte realistiskt att redan 1977/78 kunna uppnå en sådan omfattning. Det bör ankomma på utbildningsprogramorganet att i sina anslagsframställningar äska medel för att under senare budgetår kunna ge verksamheten en sådan omfattning. Slutligen bör understrykas att de i tabell 15.2 angivna siffrorna för budgetåret 1977/78 enbart gäller programverksamheten. Till detta skall också läggas kostnader för erforderliga investeringar i teknisk utrustning samt distribution. De totala kostnaderna för det föreslagna utbildningsprogramorganet framgår av avsnitt 15.11.

Tabell 15.2 Förslag till omfattning av olika delar av utbildningsprogramorganets verksamhet under 1977/78. l milj. kr”

1974/75 1977/78 Ökning Ökning milj. kr i %

Förskola, inkl. föräldrautbildning 4,7 ca 8 3,3 ca 70 Grundskola, gymnasieskola 19,9 ca 23 3,1 ca 15 Vuxenutbildning 13,8 Ca 20 6,2 ca 45 Högskola 0,5 ca 1,5 1,0 ca 200 Övrig verksamhet 2.1 ca 2,5 0,4 ca 20 Summa 41,0 ca 55 14,0 a Exkl. investeringar och sändningskostnader men inkl. SR/VUX.

526 Utbildningsprogramorganers inriktning

15.3 Övriga uppgifter

Som antytts i avsnitt 15.2 föreslås utbildningsprogramorganet på anslagsmedel kunna utföra uppgifter som ligger utanför de olika sektorernas projektverksamhet. För överskådlighetens skull har dessa övriga uppgifter samlats i detta avsnitt. Vissa av dessa uppgifter är av en sådan karaktär att utbildningsprogramorganet inte ensamt bör svara för alla kostnader. Ien del fall kan en annan part svara för delar av eller hela finansieringen. Detta behandlas mera ingående i avsnitt 15.3. I den redovisning som i kap. 12 lämnats av vissa organisatoriska erfarenheter finns exempel på olika uppgifter som delvis ligger vid sidan av huvuduppgifterna. Även om sådana uppgifter, t. ex. rådgivning, inskolning och bestållningsproduktion, är och framdeles bör vara av liten omfattning jämfört med produktionsverksamheten så bör de nämnas och kommenteras. Det är enligt kommitténs mening angeläget att resurser finns tillgängliga också för dessa aktiviteter. Inom det område där utbildningsprogramorganet föreslås arbeta, går utvecklingen mycket snabbt. Detta innebär att det kommer att finnas ett betydande behov av information samt metodisk och teknisk rådgivning. Erfarenheterna från TRU:s verksamhet visar att det är värdefullt om en central enhet kan göra insatser också utanför den rena produktionsverksamheten. En sådan service har varit efterfrågad inte bara från studieförbund och skolor utan också från organisationer, myndigheter etc. Eftersom utbildningsprogramorganet föreslås bli ett specialiserat företag utan någon motsvarighet i landet, bör det känna ansvar för att bidra med kunskaper, erfarenheter och resurser. Som exempel kan nämnas utvecklingen inom medieområdet där det är angeläget att olika myndigheter, organisationer och institutioner blir informerade. Som framgått av kap. 12 finns flera exempel från utbildningsområdet där önskemål om bild- och ljudmaterial funnits men där TRU inte kunnat utföra sådana insatser inom ramen för sitt anslag. Produktionen har dåi vissa fall kunnat komma till stånd genom att vederbörande myndighet, organisation etc. betalat för TRU:s tjänster helt eller delvis. Denna möjlighet att i begränsad utsträckning kunna åta sig uppgifter utanför anslaget är enligt kommitténs mening av värde också för ett nytt utbildningsprogramorgan. Genom denna typ av verksamhet kommer enheten i kontakt med en närbesläktad men ofta annorlunda produktion och andra program än i den normala verksamheten. Utbildningsprogramorganet kan tillföras värdefulla kunskaper t. ex. när det gäller att lösa metodiska problem kring bild- och ljudproduktion, vilket kan vara ett led i ett nödvändigt utvecklingsarbete. Möjligheten att åta sig speciella uppgifter ger också bättre möjligheter att utnyttja utbildningsprogramorganets resurser. Exempel på samprojekt och beställningsprojekt har lämnats i avsnitt 12.5. l detta sammanhang är särskilt kulturinstitutioner och handikapp organisationer av intresse. l sitt betänkande (SOU 1974:43) diskuterade 1965 års musei- och utställningssakkunniga hur behovet av produktion av rörlig bild för Riksutställningar kunde tillgodoses. TRU-kommittén ställ-

Utbildningsprogramorganets inriktning 527

de sig i sitt remissyttrande tveksam till om kulturinstitutionerna borde bygga upp en egen produktionsenhet för att svara för en omfattande kvalificerad produktion av rörlig bild. Kommittén motiverade sitt ställningstagande med att ensådan produktion är komplicerad och resurskrävande och kräver noggrann planering och garantier för ett högt utnyttjande. En avancerad produktionsanläggning kräver nära nog kontinuerlig drift för att den skall vara räntabel. Liknande synpunkter förde kommittén fram i ett yttrande till Allmänna Arvsfonden över en framställning från Sveriges Dövas Riksförbund om att få medel för utrustning av studio för produktion av TV-program och videokassetter. Enligt kommitténs mening bör det vara en uppgift för utbildningsprogramorganet att på beställning av eller i samarbete med kulturinstitutioner och handikapporganisationer svara för sådana kvalificerade produktioner som här avses. Kommittén har också beräknat vissa resurser för sådana uppgifter (avsnitt 15.1 l). Inskolning måste troligen förekomma i anslutning till de flesta projekt som utbildningsprogramorganet kommer att genomföra, ivarje fall inom vuxenutbildningsområdet. Utöver den projektanknutna inskolningen finns också behov av mer allmän inskolning inom bild/ljudområdet. Denna inskolning är nödvändig inte bara för att öka användningen av de framställda produkterna. Den är också angelägen för att ge studieförbund, myndigheter, organisationer m. fl. kunskaper och erfarenheter t. ex. vid egen produktion av läromedel inom bild- och ljudområdet. Externa Servicetjänster, i form av rådgivning, information om medieutvecklingen och beställningsproduktion, ger också möjlighet till en rad fältkontakter utöver dem som sker i den ordinarie verksamheten. Detta gäller inte minst i samband med service åt regionala/lokala organ. De ”övriga uppgifter” som i första hand förefaller bli aktuella för utbildningsprogramorganet är D bevakning och värdering av medie- och metodutvecklingen inom utbildningsområdet D försöksverksamhet och utvecklingsarbete, t. ex. försök med ny teknik D spridning av information om utvecklingen till skilda målgrupper av teknisk/pedagogisk karaktär inom utbild- Drådgivningsverksamhet ningsområdet. Som angetts ovan är en del av dessa uppgifter av sådan karaktär att utbildningsprogramorganet inte bör svara för kostnaderna. l avsnitt 12.5 har redovisats erfarenheterna av beställningsproduktion samt av vissa projekt som genomförts men finansiering av flera parter (samprojekt). Enligt kommitténs mening bör dessa arbetsformer i vissa fall kunna förekomma. Det bör dock understrykas att de uppgifter som angivits i detta avsnitt till stor del bör kunna ske inom ramen för ordinarie anslag. I den mån finansiering sker på annat sätt än via statsanslag är det nödvändigt att skapa klara regler för såväl beställningsprojekt som samprojekt.

528 Utbildningsprogramorganers inriktning

15.3. l Samprojekt Den naturliga utgångspunkten bör vara att de insatser som skall göras finansieras över statsanslaget. l vissa fall bör enligt kommitténs mening projekt emellertid kunna genomföras tillsammans med någon annan part. Det är angeläget att så sker endast i undantagsfall och när särskilda skäl föreligger. Det får inte komma ifråga att samprojekt av olika slag får en sådan omfattning att utbildningsprogramorganet för sin verksamhet blir beroende av inkomster vid sidan av statsanslaget. Med samprojekt avses här inte det samarbete med studieförbunden som måste förekomma när det gäller vuxenutbildningsprogram eller SÖ när det gäller program för ungdomsskolan. Här avses i stället projekt där Samarbetspartnern t. ex. svarar för en del av finansieringen. Som riktmärken för s. k. samprojekt bör enligt kommitténs mening följande gälla: D Målen för projektet måste överensstämma med de mål som gäller för verksamheten i övrigt. D Speciella skäl måste finnas för en partiell finansiering vid sidan av statsanslaget. Sådana skäl kan vara t. ex. att en snabb insats är önskvärd och att utbildningsprogramorganet inte har medel i sin ordinarie budget att helt finansiera projektet eller att nya erfarenheter och kunskaper kan erhållas som kan utnyttjas i den fortsatta verksamheten. D Samprojekten bör avse enstaka insatser och vara tidsbegränsade. D Så långt möjligt bör den externa finansieringen avse vissa komponenter i ett projekt t. ex. trycksaker, information, kopieringar och liknande. D Utbildningsprogramorganet avgör huruvida ett samprojekt skall komma till stånd eller inte. D Utformningen av bild- och ljudmaterialen bestäms ytterst av utbildningsprogramorganet. Detta måste med hänsyn till de regler som gäller för rundradioprogram gälla för etersända program. Med tanke på att program, som primärt inte avses för etersändning, ändå helt eller delvis bör kunna användas för etersändning i annat sammanhang, skall utbildningsprogramorganet ha yttersta beslutanderätt även för bildoch ljudprogram som distribueras på annat sätt än genom etern. När det däremot gäller ev. tryckt material kan beslutanderätten vara delad mellan parterna. D Det bör också vara möjligt för utbildningsprogramorganet att i särskilda fall samarbeta med en part, t. ex. ett studieförbund. Samarbetsproduktioner av detta slag kan dock inte etersändas. Bild- och ljudmaterialet bör kunna anpassas till studieförbundets speciella målgrupper. l det tryckta materialet bör det också vara möjligt för Studieförbundet att markera de frågeställningar man finner speciellt angelägna att behandla. Kommittén är medveten om att detta slag av samarbete med enbart en part rymmer många problem. Bl. a. blir följden av ett samarbete med t.ex. ett studieförbund att också samarbete med andra studieförbund måste ske.

Utbildningsprogramorganets inriktning 529

l5.3.2 Bestállningsproduktion Skillnaden mellan beställningsproduktion och samprojekt är att beställaren helt svarar för kostnaden för en beställd produktion medan kostnaderna fördelas mellan parterna när det gäller samprojekt. Enligt kommittén bör det vara en naturlig uppgift för utbildningsprogramorganet att under vissa omständigheter framställa utbildningsprogram m. m. på beställning från t. ex. myndigheter eller organisationer. Kommitténs förslag betr. högskolan bygger, som framgår av kap 9, i hög grad på det förhållandet är läromedel, inkl. bild- och ljudprogram, i stor utsträckning framställs lokalt. Inom ramen för sig tilldelade medel bör dock läroanstalterna, som fallet idag är betr. högskolan i Linköping, ha möjlighet att beställa produktioner från utbildningsprogramorganet. För beställningsproduktion bör följande riktlinjer gälla: El Målen för projektet måste överensstämma med de mål som gäller för utbildningsprogramorganets verksamhet i övrigt. El Utbildningsprogramorganet avgör om en önskad beställningsproduktion skall utföras. Beställaren har den yttersta beslutanderätten när det gäller utformning av både bild- och ljudprogram samt tryckt material. El Beställning kan inte gälla program som direkt är avsedda för etersändning. El Det bör markeras i programmet att det är beställaren som är ansvarig och att utbildningsprogramorganet endast utfört produktionen på uppdrag av beställaren. Vad som här sagts om beställningsproduktioner avser projekt som ligger inom målen för utbildningsprogramorganets verksamhet. Resurserna bör dimensioneras så att sådana uppdrag i viss utsträckning kan utföras. Men de tekniska resurserna kan aldrig utnyttjas till fullo varje dag. Härutöver bör, enligt kommitténs mening, utbildningsprogramorganet ha möjlighet att i likhet med vad som hittills gällt för TRU hyra ut resurser, t. ex. studiolokaler och kamerautrustning. Självfallet får sådan uthyrning endast göras om det kan ske utan men för den ordinarie verksamheten. Utbildningsprogramorganet har ingen befattning med och inget ansvar för innehåll och utformning av produktionerna. Beställningsproduktion och uthyrning av tekniska resurser bör ske till självkostnadspris när det gäller verksamhet som ligger inom målen för verksamheten, inkl. produktion för kulturinstitutioner. Denna typ av verksamhet medför att utbildningsprogramorganet erhåller täckning för vissa fasta kostnader (personal, teknik). Frågan behandlas vidare i avsnitt 15.11.

15.4 Verksamhetsform

Vid valet av företagsform måste verksamhetens art och inriktning vara utgångspunkten. Det av kommittén föreslagna utbildningsprogramorganet är svårt att entydigt hänföra till en bestämd kategori av verksamhet.

530 Utbildningsprogramorganets inriktning

Det kan närmast beskrivas som en kombination av utbildnings- och kulturinstitution, icke-kommersiellt läromedelsförlag och rundradioföretag. De företagsformer som främst är tillämpliga är aktiebolag, stiftelse och myndighet. Frågan om lämplig företagsform för statliga eller till övervägande del statliga kulturinstitutioner diskuterades av kulturrådet (SOU 1972:66) som ansåg att stiftelse var den smidigaste organisationsformen. Mot bakgrund av att innebörden av stiftelseformen är olika i vissa avseenden borde emellertid enligt kulturrådets mening frågan om lämplig organisationsform för kulturinstitutionerna utredas särskilt. Utbildningsministern (prop. 1974:28) fann det svårt att ge en generell rekommendation men fann det heller inte vara någon större nackdel att kulturinstitutionerna drivs i olika företagsformer. Utbildningsministern framförde i kulturpropositionen vissa synpunkter på för- och nackdelar med aktiebolagsresp. stiftelseformen.

Jag vill i denna fråga fästa uppmärksamheten på att den ingående regleringen av aktiebolagsformen innebär en begränsning av möjligheterna att anpassa den till den organisation som är lämplig för en kulturinstitution. Aktiebolagslagen medger bl. a. inte att förvaltningen av ett bolag anordnas på ett sätt som inskränker de befogenheter som lagen tilldelat styrelsen och verkställande direktören. Det är således inte möjligt att avgränsa styelsens ansvarsområde i ett aktiebolag till att avse vissa särskilt angivna frågor i enlighet med de principer som i allmänhet gäller för statliga myndigheter. I fråga om stiftelseformen innebär å andra sidan avsaknaden av närmare lagreglering betydande problem. Huvudmännen ställs här inför uppgiften att i alla avseenden finna en godtagbar lösning av institutionens uppbyggnad. Härtill kommer att efterlevnaden av de bestämmelser som meddelas för verksamheten inte i något avseende tryggas genom särskilda bestämmelser av det slag som gäller för aktiebolag.

Vid sin behandling av anslaget till styrelsen för teknisk utveckling (STU) år 1974, då också frågan om företagsform hade aktualiserats, lämnade näringsutskottet (NU 1974:32) följande redovisning. En stiftelse utgör ett särskilt slag av juridisk person, konstituerad genom att medel ställts under särskild förvaltning för att tjäna ett visst ändamål. Till skillnad från vad som gäller exempelvis aktiebolag och ekonomiska föreningar saknas detaljerad civilrättslig lagstiftning om stiftelser. En del stiftelser berörs av lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser (tillsynslagen), vilken tillkommit för att vissa s. k. allmännyttiga stiftelser skulle bli föremål för offentlig kontroll och tillsyn. Stiftelser som ej omfattas av tillsynslagen är bl. a. sådana vilkas förmögenhet ej överstiger 20 000 kr, sådana vilkas räkenskaper granskas av riksrevisionsverket samt sådana som har av Kungl. Maj :t fastställda stadgar och enligt dem står under särskilt anordnad tillsyn. För de stiftelser som omfattas av tillsynslagen finns föreskrift om vissa uppgifter som stiftelsens stadgar skall innehålla. Allmänna grundsatser rörande stiftelser får utom från tillsynslagen hämtas från rättspraxis och från den juridiska doktrinen. Stiftelser används i viss utsträckning som subjekt för offentlig förvaltning. En stiftelse kan ha bildats av staten och annan huvudman (andra huvudmän) gemensamt. Vidare förekommer rent statliga stiftelser. Förmögenhetsmassan i offentliga stiftelser är ibland ringa och av sekundär betydelse. Bland statliga stiftelser som tillkommit under senare år märks

Utbildningsprøgramorganets inriktning 531

Institutet för rikskonserter, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut och Svenska institutet. En statlig stiftelse för främjande av forsknings- och utvecklingsarbete år Norrlandsfonden, som tillkom år 1961 (prop. 1961:77, SU 1961:89, rskr 1961:233). Samtidigt inrättades stiftelsen Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete, vars verksamhet år 1968 övertogs av STU (prop. 1968:68, SR 1968:131, rskr 1968:304). Beträffande de statliga stiftelserna finns i utredningsbetänkanden och propositioner vissa motiveringar för den organisationsform som valts. Statsmakternas styrning av de offentliga stiftelserna kan ske på olika sätt. Grundläggande betydelse har stiftelsens stadgar. Speciallagstiftning kan ifrågakomma. I stadgarna eller i lag kan föreskrivas att andra offentligrättsliga regler, t. ex. om besvärsrätt hos statlig myndighet och ämbetsansvar för tjänstemän, helt eller delvis skall tillämpas på en stiftelse. Som finansiär (ensam eller tillsammans med andra intressenter) av en stiftelses verksamhet kan staten uppställa villkor motsvarande de anslagsvillkor som gäller för myndigheter. Beträffande offentlighetsprincipens tillämpning gäller att en offentlig stiftelse i rättspraxis torde kunna bli betraktad som sådan inrättning som enligt 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen (TF) är jämställd med statsmyndighet i fråga om handlingars offentlighet. Offentlighetskommittén föreslog (SOU 1966:67) en ändring i TF som skulle medföra att offentlighetsprincipen blev gällande för statliga stiftelser. Ny utredning pågår genom offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (Ju 1970:49).

Som framgår av citatet från näringsutskottets betänkande drivs Institutet för rikskonserter som stiftelse. Den statliga utredning som föregick inrättandet av Institutet för rikskonserter, Konsertbyråutredningen, framlade i sitt slutbetänkande (SOU 1967:9) synpunkter på tänkbara företagsformer. Till förmån för aktiebolagsformen talade enligt utredningen bl. a. att verksamheten därmed skulle tillförsäkras en ekonomisk rörelsefrihet av annan art än som är förenlig med statsförvaltning i allmänhet, att aktiebolagsformen skulle ge erforderlig frihet för den konstnärliga verksamheten i personal- och organisationshänseende samt att den erbjöd de största garantierna för stadga och fasthet i verksamheten, bl. a. i ekonomiskt avseende, samt att aktiebolagsformen - inte minst vid kontakter med utlandet - bättre sätt än andra på ett företagsformer kunde ge upplysning om den ansvarighet en avtalspartner hade att räkna med. Till stöd för stiftelseformen angav konsertbyråutredningen bl. a. att den beträffande ekonomi, personalfrågor och organisation kunde ges samma frihet ijämförelse med statlig förvaltning som ett aktiebolag, att en stiftelse icke på samma sätt som ett aktiebolag inriktade tanken på någon vinstgivande verksamhet samt att det var möjligt att i en stiftelses stadgar föreskriva samma garantier med avseende på styrelseform, reservfond, revision, likvidation etc., som gäller enligt aktiebolagslagen. Till stöd för formen statlig myndighet anfördes bl. a. att verksamheten skulle komma att till största delen bli beroende av statlig anslagsgivning, varvid den faktiska situationen bäst skulle återspeglas genom att verksamheten bedrevs i formen statlig myndighet utan annan rättssubjektivitet än den som följer av ett statsorgans sedvanliga offentligrättsliga ställning, att verksamheten därvid smidigt skulle kunna anpassas efter växlande målsättningar i det statliga kulturstödet efter nya krav på verksamheten men

532 Utbildningsprogramorganets inriktning

att det statliga organet skulle komma att kräva en betydande frihet med avseende på ekonomi och administration, en frihet som endast undantagsvis förekom inom statlig förvaltning av sedvanlig art. Utredningen förordade att rikskonsertverksamheten skulle bedrivas i form av en av staten inrättad stiftelse. statsmakterna delade utredningens bedömning och inrättade sålunda Institutet för rikskonserter som stiftelse. Nyligen har 1965 års musei- och utställningssakkunniga (MUS 65) i sitt betänkande (SOU 1974:43) föreslagit att Institutet för Riksutställningar skall bedrivas som stiftelse. MUS 65 hänvisar till kulturrådet som bl. a. kommit fram till att myndighets- och förvaltningsmodeller inte medger tillräckligt smidiga arbetsformer för sådana institutioner, som handhar en produktionsprocess. Vidare gäller för myndigheterna ett omfattande regelsystem, som i flera avseenden kan vara till hinder i institutionernas verksamhet. För stiftelseformen talar enligt MUS 65 det förhållandet att Kungl. Majzt kan besluta om stadgar, som direkt avpassas för verksamheten. Mot bakgrund av att utbildningsprogramorganet bl. a. kommer att producera program för etersändning ligger det nära till hands att överväga samma företagsform som SR. Sedan starten år 1925 är Sveriges Radio AB - eller AB Radiotjänst som företaget hette till 1957 - ett aktiebolag. Det har i detta sammanhang sitt intresse att 1960 års radioutredning (SOU 1965:20) föreslog att SR skulle ombildas till en stiftelse. Utredningen fann aktiebolagsformen mindre lämplig för ett företag med SR:s uppgifter. Aktiebolagslagen består till övervägande de] av bestämmelser avsedda att trygga de olika andelsägarnas ställning i olika lägen, vilka bestämmelser vad beträffar SR antingen är överflödiga eller innebär en onödig administrativ belastning. Utredningen pekade också på att SR till skillnad från vad som i allmänhet gäller för aktiebolag inte drivs med vinstsyfte. Genom en övergång till stiftelseform understryker man ytterligare, enligt 1960 års radioutredning, att programverksamheten är hela samhällets angelägenhet och kommer samtidigt ifrån bundenheten vid aktiebolagslagen. Det ansågs vidare karaktäristiskt för en stiftelse att medel utifrån kontinuerligt anslås - i detta fall licensmedel - för att främja ett bestämt ändamål. Det vore, slutligen, också mera naturligt att en stiftelse åtnjuter skattefrihet, vilket utredningen föreslog, än att ett aktiebolag gör det. Flertalet remissinstanser tillstyrkte förslaget om SR:s omvandling till stiftelse eller lämnade det utan erinran. Föredragande statsrådet (prop. 1966:136) fann emellertid inte att de skattetekniska och andra skäl som utredningen anfört till stöd för sitt förslag var bärande och föreslog att aktiebolagsformen borde bibehållas. Frågan om lämplig företagsform berörs också i direktiven (U 1974:8) till 1974 års radioutredning: Om de sakkunniga vid sina överväganden av de organisatoriska frågorna finner aktiebolagsformen mindre lämplig för rundradioverksamheten bör de vara oförhindrade att pröva helt andra företagsformer. I första hand bör de undersöka möjligheten att driva verksamheten inom ramen för en stiftelse.

SOU l975:28 Utbildningsprogramorganets inriktning 533

Företagsformen diskuterades också av TRUl (SOU 1971:36). För myndighetsformen talade enligt TRUl den höggradiga anslagsfinansieringen och enhetens roll inom utbildningsväsendet. Mot myndighetsformen talade emellertid flera faktorer. Produktionsverksamhet av det aktuella slaget måste uppfattas som en mindre relevant myndighetsuppgift. l hela produktionsprocessen skulle dagligen beslutssituationer av företagsmässig art förekomma, större rörelsefrihet skulle krävas vid val av resurser och agerande i övrigt än som är möjligt för en myndighet, anpassning krävs till företag främst inom radio/TV-film- och förlagsbranscherna, och det ansågs fördelaktigt att enheten var en självständigjuridisk person. Beträffande stiftelseformen konstaterade TRU I att den i och för sig inte syntes vara tillskapad för exempelvis produktionsverksamhet. En stiftelse av aktuellt slag måste rimligen ha av Kungl. Majzt fastställda stadgar, varigenom 1929 års lag om tillsyn över stiftelser inte gäller. Genom Kungl. Maj :ts möjlighet att ändra stadgarna och utfärda regler i samband med anslagsgivningen skulle en stiftelse kunna detaljregleras på samma sätt som en myndighet, dock med den skillnaden att stiftelsen är en självständig juridisk person. Å andra sidan kunde en annan typ av styrning ge stiftelsen handlingsmöjligheter liknande aktiebolagets. Aktiebolagsformen anses i regel, framhöll TRU I, förutsätta vinstinriktad verksamhet, och finansieringen sker normalt genom försäljningsinkomster. Dock förekom exempel på anslagsfinansiering av delar av verksamheten, t. ex. SR. Flertalet statliga aktiebolag där verksamhetens principiella mål är en godtagbar avkastning på det arbetande kapitalet ingår i Statsföretag. TRU I ansåg det olämpligt att i Statsföretag inordna ett icke vinstdrivande företag med uppgifter som inte är av näringspolitisk natur och vars verksamhet inte bidrar till utvecklingen inom koncernen. Med hänsyn till de utbildningspolitiska aspekterna kunde man peka på det önskvärda med en ställning för enheten direkt under utbildningsdepartementet. Den ekonomiskt-administrativa expertgrupp som biträdde TRU I förordade aktiebolagsformen, som skulle ge en rimlig avvägning mellan självständighet för bolaget och inflytande för statsmakterna. TRU l fann dock att ett aktiebolag i princip skall vara inriktat på vinstgivande affärsverksamhet och ansåg stiftelseformen vara den lämpligaste för att klart skilja enhetens verksamhet, som till övervägande del skulle finansieras genom statsanslag, från den statliga företagsverksamheten, som skall vara självbärande eller ge vinst. Stiftelseverksamheten borde i lämpliga delar ansluta sig till aktiebolagslagen. Vid en Vägning av de synpunkter som ovan refererats och med hänsyn till de uppgifter som utbildningsprogramorganet föreslås få har kommittén kommit till följande slutsats. Det kan inte anses ändamålsenligt att inrätta ytterligare en utbildningsmyndighet. Myndighetsformen är dessutom inte förenlig med de radiorättsliga reglerna, framför allt radiolagen, som föreskriver att myndighet eller annat allmänt organ ej får i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram och ej heller förbjuda radiosändning eller trådsändning på grund av dess innehåll. Mot bakgrund av myndighets förhållande till regering och riksdag är det från

534 Utbildningsprogramorganers inriktning

principiell synpunkt ingen skillnad om myndigheter tilldelas egen sändningsrätt. Myndighetsformen ter sig också olämplig med hänsyn till verksamhetens art. Vid valet mellan aktiebolag och stiftelse synes det kommittén att aktiebolagsformen främst är avsedd för verksamhet med en inriktning på klart definierade lönsamhetskrav, som siktar till en rimlig avkastning på det egna kapitalet på lång sikt. Visserligen drivs SR som aktiebolag, men utbildningsprogramorganet skiljer sig från SR bl. a. beträffande finansieringen, som föreslås ske med statliga medel. Med hänsyn till den icke kommersiella karaktären och finansieringen över statsbudgeten kan kommittén inte förorda att den föreslagna verksamheten bedrivs i aktiebolagsform. Kommittén förordar att utbildningsprogramorganet drivs som stiftelse, även om denna form ursprungligen inte var avsedd för sådan verksamhet som här är aktuell. Det främsta skälet mot att välja stiftelseformen är det förhållandet att detaljerad civilrättslig lagstiftning saknas. Å andra sidan är det tämligen enkelt att i stadgarna för stiftelsen skriva in de regler man vill skall gälla, hämtade t.ex. från aktiebolagslagen. till sådan Förslag stadga lämnas i bilaga A.

15.5 Styrelse m. m.

Frågan om definition av en styrelse samt uppgifter för och sammansättning av en styrelse har diskuterats i många sammanhang. Exempelvis har styrelserepresentationsutredningen (SOU 1973:28) redovisat olika typer av styrelse för statlig myndighet. Av de fem olika styrelseformer som redovisar - chef som beutredningen lekmannastyrelse, myndighetens slutande, ämbetsmannastyrelse (kollegial styrelse), annan statlig myndighet som utövar den högsta beslutanderätten samt annat organ än statlig som utövar beslutanderätten - är det endast myndighet lekmannastyrelsen som för kommittén är aktuell som jämförelse. Kulturrådet (SOU 1972:26) har anlagt vissa synpunkter på styrelserna för samhällsstödda kulturinstitutioner. U68 (SOU 1973:2) ansåg att styrelseformerna för högskoleväsendet borde närmas till vad som är gängse för offentlig verksamhet i allmänhet och föreslog därför att en majoritet av ledamöterna i högskolornas styrelser skulle företräda allmänintressena. Också 1960 års radioutredning (SOU 1965:20) diskuterade frågan om hur SR:s styrelse borde vara sammansatt. Utredningen ansåg att styrelsen inte var en effektivt arbetande bolagsstyrelse. Därtill är antalet ledamöter alldeles för stort. Detta gäller redan de ordinarie ledamöterna. men situationen blir än mer otillfredsställande om man inbegriper även suppleanterna, vilka enligt praxis kallas till alla sammanträden. Dessutom sker urvalet av styrelseledamöter knappast med tillräckligt beaktande av att styrelsens huvudsakliga arbetsuppgifter ligger på det ekonomiska och administrativa planet. Följden av att antalet ledamöter är ohanterligt stort har blivit, att styrelsen inom sig måste utse ett arbetsutskott... ”. Utredningen

Utbildningsprogramorganets inriktning 535

föreslog att antalet ledamöter skulle minskas till sju personer för att få en effektivt arbetande företagsstyrelse. På ledamöterna av styrelsen måste ställas kravet att de skall äga administrativ och företagsekonomisk erfarenhet och kunnighet samt, vilket inte är minst viktigt, att vederbörande verkligen är beredda att ägna tid åt företagets skötsel. Föredragande statsrådet (prop. 1966:136) var emellertid inte beredd att förorda en minskning av antalet ledamöter i styrelsen, bl. a. som en konsekvens av att han avvisade radioutredningens förslag om att inrätta ett särskilt som på förhand skulle diskutera riktlinjerna för programråd, programverksamheten. TRUl ansåg att styrelsen för enheten i sin helhet borde utses av Kungl. Majzt och att i styrelsen borde ingå representanter för de olika huvudintressenterna i den berörda utbildningen: SÖ, UKÃ, AMS, Folkbildningsförbundet, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, SAF, LO, TCO och SACO. Även enhetens personal borde vara representerad i styrelsen. Någon närmare motivering för denna form av styrelse lämnades inte i betänkandet. Uppgiften för en styrelse för en verksamhet av det slag som utbildningsprogramorganet föreslås bedriva bör vara att leda organisationen och att i enlighet med givna riktlinjer fatta beslut iövergripande frågor. Med tanke på alla de områden, som utbildningsprogramorganet enligt kommitténs mening bör verka inom, blir en styrelse med företrädare för olika intressenter alltför omfattande för att kunna fungera effektivt. Sannolikt finge ett arbetsutskott utses inom styrelsen till vilket en rad beslutsfunktioner delegerades. Redan därigenom skulle motivet för den representativa styrelsen kunna komma i konflikt med effektivitetskravet. Det primära motivet för en representativ styrelse är naturligtvis att ge intressenterna insyn i och möjlighet att påverka verksamheten. Enligt kommitténs bedömning är det emellertid inte praktiskt möjligt för en styrelse för en verksamhet av den inriktning och omfattning det här är fråga om att utöva något reellt inflytande över de enskilda projekten. Den måste ändå i praktiken begränsa sig till ramarna för verksamheten och inriktningen i stort. Å andra sidan är kommittén väl medveten om behovet av nära kontakt med utbildningsmyndigheter och organisationer. Men dessa kontakter bör ske på annat och mera effektivt sätt än via styrelsen. Det bör ske dels genom det löpande arbetet från dag till dag, som nu redan sker både inom TRU och SR/UTB, dels genom inrättandet av särskilda expertgrupper inom de olika utbildningssektorerna och dels genom ett samråd motsvarande det som nu i avtalet mellan staten och SR är föreskrivet mellan SR och utbildningsmyndigheterna. När det gäller det övergripande ansvaret för utbildningsprogramverksamheten bör detta helt och odelat ligga på en styrelse, som bör vara till antalet. Styrelseledamöterna bör ha sakkunskap inom begränsad i stort, medietekniken samt betr. juridiska och utbildningsområdet ekonomiska frågor. Kommittén föreslår att i styrelsen ingår fem av regeringen utsedda ledamöter. Redan i direktiven till styrelserepresentationsutredningen framhölls att

536 Utbildningsprøgramorganets inriktning

representation för de anställda i styrelserna för de statliga myndigheterna bör vara ägnad att hos de anställda skapa ökat intresse och engagemang för myndigheternas samhällsfunktion och villkor och bidra till gynnsamma förutsättningar för företagsdemokratiska förhållanden på arbetsplatsen. ”Därjämte vinns i vissa frågor ett ökat erfarenhetsunderlag för myndigheternas beslut. Kungl. Majzt (prop. 1974:1, bil. 2) ansåg att i lekmannastyrelse och s. k. ämbetsmannastyrelse personalföreträdare bör ha rätt att delta i alla beslut som inte berör det slag av verksamhet som myndigheten skall bedriva. Han är därvid ledamot av styrelsen. Vid handläggningen av övriga ärenden bör personalföreträdare ha rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten. Föredragande statsrådet fann också förslaget om två personalföreträdare lämpligt avvägt. Han förutsatte vidare att de anställda i de allra flesta fall finner det bäst förenligt med sina intressen att representeras av någon från den egna myndigheten, dock att de skulle ha rätt att utvälja någon som inte är anställd vid myndigheten. De fackliga organisationerna borde få ett avgörande inflytande över urvalet av personalföreträdare. Föredragande statsrådet ansåg att personalrepresentanterna i styrelsen borde ha samma ställning som övriga styrelseledamöter och att de därför liksom övriga styrelseledamöter skulle utses av Kungl. Maj zt. Vad gäller mandattidens längd för personalrepresentanterna fann statsrådet att övervägande skäl talade för att personalföreträdare bör entledigas när organisation som har föreslagit personalrepresentanten kräver det. Riksdagen (lnU 1974:4, rskr 1974:95) beslöt i enlighet med propositionen. Numera är också styrelserepresentation för de anställda beslutad såväl för förvaltningsmyndigheter som för aktiebolag och ekonomisk förening med i genomsnitt minst 100 arbetstagare. Även om ingen styrelserepresentation är föreskriven för de anställda i verksamheter som bedrivs i stiftelseform anser kommittén, att två representanter för de anställda med vardera en suppleant bör ingå i styrelsen med tillämpning av i huvudsak samma regler som gäller för personalrepresentanter i statliga lekmannastyrelser. Styrelsen bör sålunda enligt kommitténs förslag bestå av sammanlagt sju ledamöter varav två personalrepresentanter. Enligt kommitténs mening är det viktigt att utbildningsprogramverksamheten är öppen för impulser och synpunkter från olika håll. Kanaler härför blir givetvis de rådgivande kommittéerna och det särskilda samrådsförfarandet. Men härutöver vill kommittén föra fram tanken på ett särskilt representantskap eller förvaltningsråd såsom ett rådgivande organ till styrelsen. En liknande ordning fungerar f. n. inom Svenska Filminstitutet (SFI). SFI:s förvaltningsråd är rådgivande till styrelsen och består av 30-40 personer utsedda av filmbranschens, filmarbetarnas och andra av Stiftelsens verksamheter berörda organ. Det är styrelsen som i samråd med filmbranschen utser de organisationer som skall inbjudas att låta sig representeras i förvaltningsrådet. Ledamot i Stiftelsens styrelse eller verkställande direktör får inte vara ledamot istiftelsens förvaltningsråd. Beträffande förvaltningsrådets uppgifter är inte stadgat annat än att ”särskilt viktiga ärenden avgöres av styrelsen efter förvaltningsrådets

Utbildningsprogramorganets inriktning 537

hörande. Styrelsen må vidare inhämta förvaltningsrådets synpunkteri andra ärenden av större betydelse”. Det kan i detta sammanhang nämnas att 1974 års radioutredning enligt sina direktiv särskilt bör pröva ett alternativ för SR med en styrelse som har ett mindre antal ledamöter än den nuvarande och som kompletteras av ett större förvaltningsråd med den representativa sammansättning som styrelsen har idag. Förvaltningsrådet för utbildningsprogramorganets del synes kunna begränsas till 15425 personer. Dessa utses efter inbjudan av utbildningsprogramorganet av myndigheter, folkrörelser, lärar- och elevorganisationer m. fl. som är berörda av verksamheten. Rådet bör sammanträda ca två gånger per år. I övrigt skulle ungefär samma regler för förvaltningsrådet kunna gälla som för SFI :s förvaltningsråd. Det bör understrykas att det här skisserade förvaltningsrådet inte är liktydigt med det programråd, som 1960 års radioutredning föreslog. Detta programråd, som skulle bestå av 21 ledamöter och utses av Kungl. Majzt, föreslogs få relativt långtgående uppgifter, även om det enbart var ett rådgivande organ. Sålunda diskuterade utredningen att slå samman de uppgifter som avsåg programrådet och radionämnden hos ett enda organ. Mera allmänna ställningstaganden av normerande karaktär som tid efter annan förekommer i radionämnden skulle i framtiden bli programrådets sak medan radionämnden - som samtidigt radikalt skulle minskas till storleken - skulle bli en renodlad opinionsnämnd. Programrådet skulle alltså överta vissa av radionämndens uppgifter. Detta förslag avvisades dock av statsmakterna. Det av TRU ll diskuterade förvaltningsrådet är mera tänkt som ett forum för diskussion av övergripande frågor som rör inriktningen av verksamheten och fördelningen i stort mellan olika sektorer.

15.6 Rådgivande kommittéer

Kommittén har tidigare framhållit det angelägna i att utbildningsprogramorganet har ett nära samarbete med berörda utbildningsmyndigheter och organisationer. En form för sådant samarbete är de idag fungerande rådgivande expertgrupperna för vuxenutbildningen (TRUVUX) och förskoleverksamheten inom TRU samt Folkbildningskommittén, som är en rådgivande kommitté knuten till SR/VUX, och SR:s skolkommitté (avsnitt l4.5.4). Erfarenheterna från expertgruppernas arbete är positiva. l dessa expertgrupper diskuteras bl. a. verksamhetens mål och riktlinjer, prioriteringsfrågor, anslagsframställningar, utbudets sammansättning och dess användningsmöjligheter. Genom dessa tidiga och grundläggande kontakter och överläggningar kan verksamheten planeras med utgångsifrån de behov och förutsättningar som råder inom förskolan och punkt vuxenutbildningen i stort. Med hänsyn till behovet av kontakter med utbildningsmyndigheter och organisationer föreslår kommittén att fyra rådgivande kommittéer knyts till utbildningsprogramorganet. När det gäller vuxenutbildningen och förskoleverksamheten bör de rådgivande kommittéerna ha i stort den

538 Ulbildningsprogramorgarzers inriktning

sammansättning som de båda expertgrupperna nu har inom TRU. Den rådgivande kommittén för ungdomsskolan bör ha ungefär den sammansättning som SR:s skolkommitté har. För högskolesektorn bör en motsvarande rådgivande kommitté inrättas med representanter för UKÄ (UHÄ), högskolor, lärar- och elevorganisationer. Kommittén anser det inte meningsfullt att peka ut varje enskild myndighet och organisation som bör ha representation i de olika

expertgrupperna, inte heller antalet ledamöter. I praktiken måste dessa

grupper kunna vara flexibla för att tjäna det syfte som de är avsedda för. Om - för att ta ett exempel - utbildningsprogramorganet kommer att bedriva någon mera omfattande verksamhet inom vårdyrkesområdet är det naturligt att företrädare för socialstyrelsen, landstingen och någon medicinsk fakultet samt kanske också något större sjukhus knyts till ifrågavarande rådgivande kommitté. När det gäller de rådgivande kommittéernas kompetens är det viktigt att slå fast att de är rådgivande till styrelsen och ledningen för verksamheten. De bör höras innan förslag till anslagsframställning föreläggs styrelsen och projekt- och målgruppsinriktningen inom resp. sektor bör diskuteras inom resp. kommitté. I den mån frågan om ändring av målen för någon sektor blir aktuell bör ifrågavarande kommitté ha diskuterat frågan och lämnat sina synpunkter innan styrelsen fattar beslut. Det bör också klart framgå att expertgrupperna i huvudsak skall befatta sig med den övergripande planeringen och inriktningen inom resp. sektor och inte med detaljer i enskilda projekt. Självfallet bör det dock vara utbildningsprogramorganet obetaget att ta upp planerade eller pågående projekt till diskussion i de rådgivande kommittéerna för att inhämta råd och synpunkter. Ledamöterna i kommittéerna bör utses av styrelsen på viss tid, förslagsvis tre år.

15.7 Vissa juridiska frågor

15.7.l Lag- och avtalsfrágor

Radiolagen Enligt radiolagen 5 § äger det företag som Konungen bestämmer att med ensamrätt avgöra vilka radioprogram som skall förekomma i rundradiosändning från sändare här i riket. Företaget får inte överlåta denna rätt helt eller delvis utan medgivande av regeringen. Enligt avtalet mellan staten och SR har Sveriges Radio AB getts ensamrätt till rundradiosändning (ljudradio- och televisionsprogram). Kommitténs förslag innebär att utbildningsprogramorganet ges egen sändningsrätt när det gäller utbildningsprogram. RUT 69 diskuterade konsekvenserna för radiolagen av en uppdelning av SR:s ensamrätt och fann det tillfyllest att radiolagen 5 § ändras så att orden det företag” resp. företaget utbyts mot de företag” resp. ”företagen”. I regeringens förslag om införande av lokalradio m. m. (prop. 1975:13) föreslås den ändringen i radiolagen 5§ att ordet företag utbyts mot

Utbildningsprogramorganets inriktning 539

aktiebolag. Vidare föreslås ett tillägg till 5 § enligt vilket aktiebolaget, dvs. SR, får överlåta på ett dotterbolag att med ensamrätt avgöra vilka ljudradioprogram som skall förekomma i lokal rundradiosändning. Överlåtelsen skall ske på villkor som fastställs genom avtal mellan regeringen och moderbolaget. I enlighet med dessa ändringar föreslås vissa följdändringar i radiolagstiftningen i övrigt. I specialmotiveringen framhålls att den föreslagna lydelsen bygger på förutsättningen att avtal - innan det nu gällande avtalet löper ut - kan träffas mellan staten och SR om att företaget skall avstå från sin ensamrätt vad gäller ljudradioprogram i lokala rundradiosändningar. Radiolagen 7 § - radionämndsgranskningen - och 8 § - förbudet mot förhandsgranskning för myndighet eller annat allmänt organ - berör också det föreslagna utbildningsprogramorganet. Enligt kommitténs bedömningar i avsnitt l5.7.3 betr. granskningsfrågor och i avsnitt l4.4.4 betr. förhållandet till myndigheter bör de båda aktuella bestämmelserna i radiolagen också gälla för utbildningsprogramorganet.

Avtalet mellan staten och SR Det nu gällande avtalet mellan staten och SR gäller till och med den 30 juni 1977. Den år 1974 tillkallade radioutredningen har till uppgift att pröva vilka förändringar som kan anses påkallade i avtalet. I direktiven framhåller departementschefen att han räknar med att avtalet skall sägas upp, vilket skall ske senast ett år före avtalstidens utgång. De regler i avtalet som direkt berör utbildningsverksamheten bör självfallet inte återfinnas i ett nytt avtal mellan staten och SR därest det av kommittén föreslagna utbildningsprogramorganet inrättas. Det gäller dels 4 §, enligt vilken det inom SR bl. a. skall finnas en enhet för utbildningsprogram, samt 10 § enligt vilken utbildningsverksamhet skall bedrivas i samråd med skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet”.

Kommitténs synpunkter Kommittén har diskuterat huruvida ett motsvarande avtal bör träffas mellan staten och utbildningsprogramorganet. Skälet till att vissa bestämmelser reglerats i avtal är att SR är ett privat aktiebolag, dvs. en privaträttslig juridisk enhet. Annorlunda förhåller det sig med det av kommittén föreslagna utbildningsprogramorganet, som föreslås bedrivas som en statlig stiftelse. De regler som erfordras bör istället tas in i stiftelsens stadgar (bil. A). Som framgått ovan får kommitténs förslag om att inrätta ett särskilt utbildningsprogramorgan med egen sändningsrätt konsekvenser för lagar och avtal. Det gäller radiolagen, radioansvarighetslagen, instruktionen för radionämnden samt avtalet mellan staten och SR. Kommittén framlägger inga detaljerade förslag till ändringar i berörda lagtexter. Detta har inte befunnits meningsfullt eftersom också andra utredningar väntas framlägga förslag som berör de nämnda lagarna och avtalet. Förutom

540 Utbildningsprogramorganers inriktning

radioutredningen arbetar även massmedieutredningen med hithörande frågor. Denna senare utredning förväntas under 1975 lägga fram förslag om genomgripande förändringar i de lagar och det avtal som nu reglerar SR:s verksamhet och som också i tillgängliga delar får betydelse för utbildningsprogramorganet. Utbildningsprogramorganet förutsätts teckna avtal med SR angående bl. a. utnyttjande av olika resurser inom SR samt programavveckling, dvs. regler och kostnader för etersändning av inom utbildningsprogramorganet producerade program. Avtal måste också tecknas med SÖ, UKÄ och Socialstyrelsen angående den närmare regleringen av det i stadgarna (5 §) föreskrivna samrådet. Detta bör ha ungefär samma innehåll som det nuvarande avtalet mellan SÖ och SR.

l5.7.2 Stadgar för stiftelsen

l avsnitt 15.4 föreslås att utbildningsprogramorganet får formen av en stiftelse. Organet blir därigenom i likhet med SR en självständigjuridisk person och kan ha egna fordringar och skulder, sluta avtal, uppträda som part inför domstol osv. Med hänsyn till anslagsfinansieringen och ändamålet med verksamheten bör stiftelsens stadgar fastställas av regeringen. Enligt kommitténs förslag bör stiftelsen få rätt att inom ramen för sitt ändamål avgöra vilka radioprogram som skall förekomma i sändning från sändare här i riket. Med hänsyn till stiftelsens statliga karaktär bör bestämmelse härom intas i stiftelsens stadgar och inte i ett avtal mellan staten och stiftelsen. Vidare anser kommittén att sändningsrätten bör skyddas på liknande sätt som SR:s ensamrätt enligt avtalet mellan staten och bolaget. Detta avtal gäller för en tioårsperiod och kan under avtalstiden sägas upp endast om bolaget brutit mot avtalet. Ledning för hur frågan skall lösas i förevarande fall kan hämtas från det förslag till stadgar för stiftelsen SR som lades fram av 1960 års radioutredning. Enligt detta förslag skulle stadgarna för SR gälla för fem år i taget med automatisk förlängning om Kungl. Majzt inte beslöt om ändring. Under giltighetstiden skulle, föreslog utredningen, Kungl. Majzt få ändra stadgarna i fall det skedde med godkännande av minst sex ledamöter i stiftelsens styrelse och efter bemyndigande av riksdagen. Kommittén anser att en liknande konstruktion bör väljas för det nya utbildningsprogramorganet. Stadgarna föreslås gälla för sex år i taget och förlängas om regehngen inte beslutar om ändring. Regeringen får även under giltighetstiden meddela beslut om ändring i fall det godkänns av en kvalificerad majoritet inom stiftelsens styrelse. Sändningsrätten kräver programregler av motsvarande slag som återfinns i avtalet mellan staten och SR. Dessa regler bör i tillämpliga delar också gälla sådana program som inte rundradiosänds. I övrigt bör stiftelsens verksamhet ges så fria former som möjligt och int: regleras annat än genom ett begränsat antal allmänna föreskrifter. Det ankommer på stiftelsens styrelse att genom arbetsordning eller på annat sätt uitfärda närmare bestämmelser om verksamhetens bedrivande. Den bestämmelse i 6 § i avtalet mellan staten och SR som föreskriver

Utbildningsprogramorganets inriktning 541

att programverksamheten skall bedrivas med beaktande av ljudradions och televisionens centrala ställning i samhället har inte införts i stadgarna eftersom bestämmelsen i 26§ i förslaget till stadgar för stiftelsen får anses tillgodose de ändamål som avses med avtalets bestämmelse. Samrådet med berörda myndigheter och organisationer har grundläggande betydelse för verksamheten. Det samråd som föreslås ske med förvaltningsrådet och de rådgivande kommittéerna bör regleras i stadgarna men inte bindas genom detaljerade föreskrifter. Det nu gällande avtalet mellan staten och SR innebär bl. a. att SR har ensamrätt att bedriva utbildningsverksamhet i rundradion. Avtalet gäller till och med den 30 juni 1977. Om avtalet alltjämt gäller när stiftelsen skall börja sin verksamhet, måste radioprogramverksamheten inom stiftelsen under en övergångsperiod bedrivas i samverkan med SR på sätt som nu gäller för TRU. Programansvaret kommer därmed att åvila SR och ej stiftelsen. Bestämmelser om Stiftelsens sändningsrätt i fråga om utbildningsprogram i rundradion och riktlinjer för denna verksamhet kan under sådana förhållanden ingå i stadgarna först sedan nu gällande radioavtal upphört att gälla. Vid utformningen av stadgarna har ledning främst hämtats från stadgarna för Stiftelsen Institutet för rikskonserter, avtalet mellan staten och Sveriges Biografägareförbund m. fl. i dess lydelse från 23.2.1972 samt det förslag till stadgar för Stiftelsen SR som lades fram av 1960 års radioutredning. Riktlinjerna för radioprogramverksamheten har, utom 26 §, i tillämpliga delar överförts från avtalet mellan staten och SR.

15.7 .3 Granskning av utbildningsprogram Utbildningsprogram kan beröras av både radionämndens och läromedelsnämndens granskning. Radionämnden. I radiolagen 7 § stadgas att granskning av radioprogram som förekommit i rundradiosändning görs i radionämnden. Nämndens granskning är sålunda en granskning i efterhand. Radiolagen (§ 8) förbjuder myndighet eller annat allmänt organ att i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram. Genom sin granskning skall nämnden övervaka att SR utövar sin ensamrätt opartiskt och sakligt samt i övrigt efter de riktlinjer för programverksamheten som fastställts i avtalet mellan staten och SR. För utbildningsprogram gäller samma regler som för övriga rundradioprogram. Samtliga program som anmäls till radionämnden granskas. Nämnden kan också själv besluta om granskning av program. Lämmedelsnämnden. Den 1 juli 1974 inrättades inom SÖ en läromedelsnämnd med uppgift att granska att läromedlen är objektiva och att läromedlens innehåll även i övrigt inte strider mot mål och riktlinjeri läroplanerna. Nämnden skall granska alla centrala läromedel i samhällsorienterande ämnen, dvs. samhällskunskap, historia, geografi samt religionskunskap i grundskolan, och motsvarande ämnen i övriga obligatoriska skolformer samt i gymnasieskolan, privatskola som avses i kommunal och statlig vuxenutbildning (prop. 1973: privatskolstadgan,

542 Utbildningsprogramorganers inriktning

76, s. 95, UbU 1973:28, rskr 1973:242, SFS 1974:438). Med centralt läromedel avses sådana läromedel som täcker väsentliga delar av ämnen, ämnesgrupper eller kursmoment som anges i gällande läroplan och därvid förser eleverna med instrument som hjälper dem att planera och organisera sina studier, öva färdigheter, inhämta fakta och sätta in dessa i ett meningsfullt sammanhang (prop. 1974:13, s. 22, UbU 1974:15, rskr 1974:155, SFS 1974:438). Nämnden kan efter eget initiativ eller efter anmälan från t. ex. enskild person eller organisation granska även centrala läromedel i andra ämnen än de Samhällsorienterande. l avtalet mellan staten och SR stadgas i lO§ att utbildningsverksamhet skall bedrivas i samråd med skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet”. l avsnitt 8.5.3 har kommittén redovisat hur detta samråd går till, och i avsnitt 14.5.4 har kommittén anfört att motsvarande bestämmelse bör gälla också för utbildningsprogramorganet. Frågan om radionämndsgranskning behandlades av RUT 69, som förutsatte att utbildningsprogramorganet skulle arbeta efter samma allmänna normer som SR. Pedagogiska skäl talade dock enligt RUT 69 för att balans i fråga om opartiskhet och saklighet för utbildningsprogramorganets del skulle gälla projekt och inte i förhållande till SR:s utbud. Därvid måste hänsyn också få tas till tryckt och annat material som ingår i läromedelspaket (en integrerad kombination av olika delar i ett läromedel, t. ex. en bok, ljudband, stordia)”. RUT 69 återgav vad läromedelsutredningen (SOU 1971:91, s. 90) anfört i anslutning till förslaget att inrätta en läromedelsnämnd: ”Eftersom en granskning genom läromedelsnämnden inte blir någon förhandsgranskning kan den innefatta även skolradio- och skol-TV-program med tillhörande material utan hinder av den gällande radiolagen. Granskning genom läromedelsnämnden skall sålunda göras vid sidan av granskning genom radionämnden. Skolradio- och skol-TV-program likställs därmed principiellt med andra läromedel”. RUT 69 underströk att den av läromedelsutredningen föreslagna granskningen endast kunde avse de utbildningar för vilka SÖ har w eller kan komma att få - läroplansansvar. RUT 69 ansåg att man finge ”räkna med att eterdistribuerade program för grundskola och gymnasieskola, vilket läromedelsutredningen förutsatte, skall kunna granskas både av läromedelsnämnden och av radionämnden. Däremot får granskningen av etersända utbildningsprogram inom områden, där skolöverstyrelsen inte har tillsynsansvar, begränsas till enbart radionämnden. Objektivitetsprövning av etersända utbildningsprogram bör således göras av radionämnden även i framtiden. l de fall granskningen av etersända utbildningsprogram gäller läromedel för grundskola och gymnasieskola bör radionämnden få rätt att som enda åtgärd kunna hänvisa till redan utförd objektivitetsgranskning av den föreslagna läromedelsnämnden. Radionämnden bör i andra fall kunna inhämta yttrande från läromedelsnämnden eller motsvarande organ när den finner detta vara påkallat. I sitt remissyttrande instämde SR i RUT 69:5 förslag att radionämnden vid sin granskning också borde ta hänsyn till tryckt och annat material

Urbildningsprogramorganets inriktning 543

som ingår i läromedelspaket. Dock borde det enligt SR observeras att förhållandena är olika för skolprogrammen och för vuxenutbildningsprogrammen. Skolprogrammen tas emot huvudsakligen av en publik som har tillgång till det övriga materialet i läromedelspaketet och användningen styrs av lärare som har tillgång till särskild lärarhandledning. För vuxenutbildningsprogrammen gäller i de flesta fall att endast mindre delar av publiken har tillgång till det tryckta material som ingår i läromedelspaketet. För att radionämnden skall kunna ta hänsyn till tryckt material bör vid sändning av ett visst program, enligt SR, klargöras tillsammans med för publiken att programmet ingår i ett läromedelspaket annat material. RUT 69 föreslog att radionämnden, beträffande granskningen av etersända utbildningsprogram, som enda åtgärd borde kunna få hänvisa till redan utförd objektivitetsgranskning av läromedelsnämnden. SR ansåg emellertid att radionämnden skall utföra granskningen av opartiskhet och saklighet även för skolprogrammen men att nämnden bör kunna inhämta yttrande från läromedelsnämnden. Läromedelsnämnden borde enligt SR kunna efterhandsgranska hela läromedelspaket inklusive program. Vad förhållandet mellan radionämnden och läromedelsnämnden har gäller situationen förändrats sedan RUT 69 lade fram sitt betänkande. Som ovan har riksdagen beslutat att alla s. k. centrala läromedel i framgått Samhällsorienterande ämnen obligatoriskt skall granskas. SÖ diskuterade i sitt yttrande över RUT:69:s betänkande huruvida balansen i etersända program i fråga om objektivitet och opartiskhet borde avse s. k. totalbalansering, dvs. balansering inom det totala utbudet, eller s. k. programbalansering, där man strävar efter balans inom det enskilda programmet. SÖ erinrade om att man inom utbildningsprogramverksamheten tillämpat en projektbalansering, som innebär att man vid bedömningen av programmens balans i fråga om opartiskhet och objektivitet skall ta hänsyn till andra ingående komponenter (tryckt material och annat). SÖ menade att programbalansering normalt är den metod som är bäst anpassad till användarens situation och bäst ägnad att reducera möjligheterna till missförstånd. ”SÖ är dock medveten om att metoden kan ha sina brister och vara svår att använda vid vissa programtyper, där t. ex. en något tillspetsad presentation av ett stoff bedöms vara en lämplig utgångspunkt för ett fortsatt arbete inom ett moment eller inom ett ämne. Det bör dock av på- och avannonser i sådana fall klart framgå vilket syfte en sådan framställning har och vilka delar av programmet som bör betraktas även från andra utgångspunkter än dem som programmet i fråga ger”. Med hänvisning till radiolagens förbud mot förhandsgranskning samt det i avtalet föreskrivna samrådet mellan SR, SÖ och UKÄ beslöt riksdagen 1973 att SR:s skolprogramverksamhet skulle undantas från granskning. TRU Il tolkade i sitt remissyttrande över RUT 69:5 betänkande detta riksdagsbeslut så, att detta samråd ersätter den föreskrivna objektivitetsgranskningen vad gäller de delar av ett läromedelspaket som skall etersändas. 1974 års riksdag (UbU 1974:15, s. 8, rskr 1974:155) beslöt att av SR producerade icke eterburna läromedel bör granskas på

544 Utbildningsprogramorganets inriktning

samma sätt som andra läromedel. Slutligen skall nämnas, att en inom utbildningsdepartementet tillkallad utredningsman i ett betänkande (DsU 1974:7) Radionämnden breddad granskning och ny organisation” föreslagit att radionämnden skall ges resurser att i större utsträckning än som f. n. är fallet utföra ex officio-granskning av vissa programtyper, däribland utbildningsprogram. Denna ex officio-granskning skulle för utbildningsprogrammens del avse minst 30 programenheter av vartdera radio- och TV-program. Enligt 2 § i sin instruktion har radionämnden till uppgift att granska radioprogram som förekommit i rundradiosändning samt att pröva anmärkning mot visst program. Nämnden har ansett att första ledet i bestämmelsen hindrar nämnden från att ta hänsyn till tryckt material. Vad som förekommer i sådant material kan således inte korrigera någon brist i radioprogrammet. För att nämnden skall kunna beakta tryckt material måste särskild bestämmelse härom införasi nämndens instruktion, vilket också RUT 69 föreslog. Från och med den l juli 1974 hör det till SÖ:s uppgifter att granska läromedel enligt kungörelsen om registrering och granskning av vissa läromedel. Det är läromedelsnämnden som beslutar i SÖ:s ställe i ärenden om objektivitetsgranskning av centrala läromedel i (företrädesvis) samhällsorienterande ämnen. Vid granskningen skall läromedelsnämnden pröva om läromedlet behandlar innehållet på ett sakligt och allsidigt sätt samt om läromedlct även i övrigt står i överensstämmelse med avsnittet ”Mål och riktlinjer” i läroplanen. Uppfyller läromedlet dessa villkor skall nämnden godkänna läromedlet. Läromedelsnämndens granskning omfattar inte bara tryckt material utan alla komponenterna i ett läromedel, således även ljudband, diabilder, filmer och videogram. Om ett centralt läromedel i ett Samhällsorienterande ämne inte har objektivitetsgranskats eller om det inte har godkänts vid granskningen får det inte införas i det centrala läromedelsregistret som centralt läromedel. Det får inte heller antagas av skolstyrelse som centralt läromedel. Enligt läroplanerna gäller objektivitetskravet den totala undervisningssituationen i vilken läromedlen endast utgör en mindre del. Läraren, eleverna, omgivningen inom och utom skolan spelar en viktig roll för den totala påverkanseffekten. Enligt granskningskungörelsen är det läromedlet som skall vara sakligt och allsidigt.

Kommitténs synpunkter Situationen när det gäller granskning av utbildningsprogram är, som torde ha framgått av ovanstående redovisning, inte alldeles klar. Oavsett vilken ställning statsmakterna kan komma att ta till de av kommittén framförda förslagen betr. utbildningsprogramorganet bör klara och entydiga regler gälla för granskning av utbildningsprogram. Enligt kommitténs mening bör följande gälla i fråga om granskning av läromedel som innehåller bild- och ljudprogram.

Utbildningsprogramorganets inriktning 545

E] Den granskning som utförs av radionämnden och läromedelsnämnden avser i båda fallen objektiviteten men utifrån olika utgångspunkter. Radionämnden övervakar att SR utövar sin ensamrätt opartiskt och sakligt samt i övrigt efter de riktlinjer för programverksamheten som fastställts i avtalet mellan staten och SR. Läromedelsnämndens granskning avser huruvida läromedlens innehåll står i överensstämmelse med läroplanernas mål och riktlinjer. El Alla utbildningsprogram som har sänts i etern bör kunna granskas av radionämnden. De eterdistribuerade programmen bör normalt uppfylla kraven enligt avtalet mellan staten och SR (enligt kommitténs förslag bestämmelserna i stadgarna för det föreslagna utbildningsprogramorganet). Kommittén anser att det bör ges utrymme för radionämnden att i sin granskning av etersända program också ta hänsyn till eller beakta att ett utbildningsprogram i vissa fall kan behöva bedömas även i relation till andra komponenter inom samma multimediepaket. I första hand bör det vara möjligt för utbildningsprogrammen att kunna balanseras genom andra etersända program inom samma programserie/projekt. l andra hand bör nämnden kunna beakta den balansering som i vissa fall kan ske genom andra komponenter än program. I båda fallen bör i eller i anslutning till programmen redovisas på vad sätt det enskilda programmet står i relation till andra program och annat material. Dessa upplysningar bör bedömas som väsentliga för dem som utnyttjar programmen. Kommittén föreslår att 2 § i instruktionen för radionämnden kompletteras med ett förtydligande tillägg med innebörden att nämnden när särskilda skäl föreligger får beakta material som ej ingåri sändningen men som tillhör utbildningsprogrammet. El Kommittén anser att läromedelsnämndens granskning av centrala läromedel i Samhällsorienterande ämnen, vari ljud- och bildprogram ingår, bör omfatta samtliga komponenter i läromedlet, således även programmen. Läromedelsproducenten ansöker hos Statens institut för Läromedelsinformation (SlL) om att läromedlet ifråga skall godkännas som centralt läromedel. Därefter översänder SlL ärendet till läromedelsnämnden för objektivitetsgranskning. Utbildningsprogramorganet bör därför svara för att SIL och läromedelsnämnden förses med samtliga de komponenter som bör bli föremål för obligatorisk granskning. Ljud- och bildprogrammen bör därvid tillhandahållas i bandad form. Utbildningsprogramorganet avgör självt om programmen skall sändas in för granskning före eller efter etersändning. Om programmen sänds in till SIL för registrering som centralt läromedel före etersändning är detta därigenom också att betrakta som frivillig förhandsgranskning som utbildningsprogramorganet på eget initiativ och i eget intresse hemställer om för att få bedömt om programmen är i överensstämmelse med läroplanens mål och riktlinjer och om de således kan godkännas för användning som centrala läromedel i Samhällsorienterande ämnen i skolorna. Sådan frivillig förhandsgranskning innebär inte brott mot radiolagens censurparagraf 35

546 Utbildningsprogramorganets inriktning

(§8), då utbildningsprogramorganet självt avgör vilka hänsyn man skall ta till läromedelsnämndens synpunkter på programmen innan de sänds i etern. Granskning efter etersändning kan t. ex. ske när utbildningsprogramorganet önskar få ett tidigare etersänt program eller en programserie registrerat som centralt läromedel i ett Samhällsorienterande ämne. Granskning av centrala läromedel i andra ämnen än samhällsorienterande ämnen, som kan ske till följd av anmälan eller på nämndens eget initiativ, får förutsättas alltid ske efter etersändning. Enligt vad som här föreslagits avgör utbildningsprogramorganet självt om och när utbildningsprogram skall sändas in till läromedelsnämnden för granskning och den frivilliga förhandsgranskning som ibland kan förekomma inskränker inte utbildningsprogramorganets ensamrätt att avgöra vad som skall sändas i etern. Sammanfattningsvis bör granskningen i radionämnden och läromedelsnämnden ske i enlighet med tabell 15.3.

15 .7.4 Upphovsrátts frågor Mot bakgrund av den redogörelse som lämnats iavsnitt 12.10 i fråga om upphovsrättsfrågor vill kommittén framföra följande synpunkter.

Tabell 15.3 Förslag till granskningsförfarande av utbildningsprogram i radionämnden och läromedelsnämnden.

Radionämnden Läromedelsnämnden

Granskning avser programmens Granskningen avser centrala överensstämmelse med utbild- läromedels (enl. SFS 1974: ningsprogramorganets stadgar 438) överensstämmelse med (f. n. avtalet mellan staten och läroplanernas mål och rikt- SR). linjer!

l. Etersända program utan koppling till andra komponenter. a) Centrala läromedel Kan granskas Granskas 4 b) lcke centrala läromedel Kan granskas Ej aktuellt . Etersända program med koppling till andra komponenter. a) Centrala läromedel Kan granskas Alla komponenter granskas a Gäller program men med beaktande av andra komponenter när särskilda skäl föreligger. b) Icke centrala läromedel Kan granskas Ej aktuellt Gäller program men med beaktande av andra komponenter när särskilda skäl föreligger. . Icke etersända program med eller utan koppling till andra komponenter. a) Centrala läromedel Ej aktuellt Alla komponenter granskas” b) lcke centrala läromedel Ej aktuellt Ej aktuellt 47 Gäller obligatoriskt för centrala läromedel i SO-ämnen.

Utbildningsprøgramorganets inriktning 547

Kommitténs principiella utgångspunkt är att det material som produceras skall komma till största möjliga användning och i de former som användarna önskar. TRU och i viss utsträckning även SR/UTB har slutit avtal med upphovsmän i syfte att friköpa det producerade materialet. Friköpen har inneburit att fri bandning och försäljning eller utlåning av bandkopior från t. ex. AV-centraler och bibliotek möjliggiorts. Som redovisats i avsnitt 12.10 har Nordiska upphovsrättskommittén framlagt vissa förslag som f. n. är föremål för överläggningar mellan de nordiska länderna. l avvaktan på att dessa frågor får en tillfredsställande lösning genom avtal eller lagstiftning är det nödvändigt att utbildningsprogramorganet friköper sina produkter i likhet med vad som hittills skett inom TRU.

15.8 Distributionsfrågor

1S.8.l Eterdistribuzion I avsnitt 12.9 har redogjorts för vissa erfarenheter av eterdistributionen av i första hand TRU:s program. I avsnitt 14.5.1 har frågan om sändningsrätt behandlats. Kommittén anser att eterdistribution av utbildningsprogram kommer att vara nödvändig under lång tid framåt. Möjligheterna att distribuera och spela upp program i form av t. ex. kassetter ökar visserligen stadigt, men det finns en rad situationer där distribution via etern är bästa

lösningen.

För förskoleområdet finns behov av etersändning för att nå alla de barn som inte går i förskolan. Genom att förskoleinstitutioner saknar uppspelningsapparatur är eterdistribution även för dessa under ytterligare ett antal år den lämpligaste distributionsformen. För skolområdet minskar behovet av reprissändningar i etern i och med att även TV-program kan distribueras och användas på kassett. Som framförts bl. a. i kap. 8 finns dock skäl som talar för att alla skol-TV-program, även program som distribueras på kassett, bör etersändas en gång. Behovet av eterdistribution för högskoleområdet är främst aktuellt i samband med s. k. distansundervisning. Denna fråga kommer att behandlas närmare i ett separat betänkande med anledning av kommitténs uppdrag att utreda frågan om ett svenskt utbildningssystem efter mönster av det brittiska The Open University och andra motsvarande system. Viss sändningstid kommer dock med all sannolikhet att erfordras. För vuxenutbildningsområdet behövs i första hand sändningsutrymme på kvällstid. Efter en kraftig nedgång av den totala sändningstiden för TRU :s program 1972/73 har antalet etersändningar sakta ökat. Utöver behoven av tid för rikssändningar finns ett ökande behov av regional sändningstid för ljudradio. I avtalet mellan SR och TRU är tiden för TV-sändningar uppdelad på dagtid, mellantid och kvällstid (se 12.9). Kommittén presenterar i det följande ett förslag till sändningsramar för TV-program under en femårs-

548 Utbildningsprogramorganers inriktning

period (l977/78wl981/82). Dagtid behövs för förskole- och skolsändningar, för vissa vuxenutbildningsprogram samt ev. för högskoleprogram, t. ex. distansundervisning. För att kunna sända program för mottagning före arbetstid, t. ex. omkring kl. 7, bör dagtid omfatta sändningstid från kl. 6.30 till kl. 16. Med tanke på ett mindre antal reprissändningar för Ungdomsskolan ryms utbudet i och för sig i en kanal. Av praktiska skäl och med tanke på att kanalerna kan behöva dagtid för reprissändningar etc. bör dock TV2 öppnas på dagtid. För utbildningsprogrammen erforderlig tid kan sedan disponeras i lämplig kanal. Mellantid avser lördagar och söndagar före kl. 19 samt övriga dagar 17-19. För sändningar av förskoleprogram och repriser av skoloch vuxenprogram erfordras ca 4 timmar per vecka, varav ca hälften pá lördags/söndagstid. Kvällstid (dvs. efter kl. 19) utgör det största problemet. Den i dagens läge med tanke på nyhetssändningar m. m. mest eftertraktade tiden ligger mellan kl. 20 och 21 samt i andra hand efter kl. 19 och före kl. 22. Även utan större ökningar av utbudet erfordras 3-4 timmar per vecka på kvällstid. Här måste dock understrykas att merparten av sändningstiderna måste ligga före kl. 22 med tanke på att tiden efter kl. 22 är för sen för en stor del av TV-publiken. För ljudradiosändningar erfordras dagtid (måndag-fredag) i en kanal mellan 8.30vl5.00 kvällstid efter kl. l7 under ca 12 timmar per vecka samt under lördagar och söndagar före kl. 17 ca 10 timmar per vecka. För vissa program önskar kommittén som tidigare påpekats sändningstid inte bara i P2 utan också i Pl och/eller P3. De regionala sändningarna i ljudradio bör kunna rymmas inom ramen för ovan angiven tid. Utöver de ovannämnda sändningstidsbehoven som huvudsakligen avser terminstid, dvs. slutet av augusti--mitten av december och slutet av januari-mitten av maj, berörs också vissa tider under sommaren. Detta gäller för t. ex. vissa vuxenkurser i Pl och för reprissändningar av förskoleprogram i TV. Det sammanlagda behovet av sändningsutrymme i TV är svårt att ange då bl. a. antalet sändningar på framför allt dagtid är beroende av hur snabbt tillgången på t. ex. videokassettspelare kommer att öka. Den totala sändningstiden för utbildningsprogram 1974/75 beräknas uppgå til ca 560 timmar varav drygt 370 timmar utgör sändningar på dagtid. Med ökade möjligheter till alternativa distributionsformer bör dock antalet återutsändningar av program på dagtid kunna minskas med ungefär 60 timmar. Kommittén beräknar att behovet av sändningsutrymme för den utökade verksamhet som föreslås kommer att uppgå till ca 500 timmar varav drygt hälften på dagtid. sändningstiden för utbildningsprogram i ljudradio beräknas för 1974/ 75 uppgå till ca 800 timmar varav drygt 100 upptar regionala sändningar. Kommittén bedömer att sändningstiden för ljudradio ökar till ca l 000 timmar per år.

Utbildningsprogramorganets inriktning 54-9

15.82 Annan distribution

15.82.] Några utgångspunkter

En strävan för ett utbildningsprogramorgan bör givetvis vara att finna den för användarna distributions- och användningsformen. Detta lämpligaste som inte sker via etern. Valet kan avse gäller också i fråga om distribution film eller kassett samt direktdistribution från producenterna eller distri-

bution via speciella distributörer. En utgångspunkt måste vara att få till stånd en samlad och lättillgänginformation om vad som finns att tillgå i fråga om bild- och lig En sådan information bör inte begränsas till enbart utbildljudprogram. ningsprogram utan också avse annat material som efterfrågas av föreningar och Gränsen mellan utbildnings- och kulturkulturorganisationer. program är i många fall flytande. l Smalfilmsdistribution (DsU 1972:9) föreslås att en promemorian filmcentral inrättas med uppgift att bl. a. registrera och katalogisera all smalfilm och ge ut kataloger samt att distribuera undervisningsfilm som har alltför låg användningsfrekvens för att köpas in av AV-centralerna. Förslaget har mött kritik från flera remissinstanser, som betonar betydelsen av att det finns flera distributionsföretag som är inriktade på att förse skilda med film anpassad till de olika gruppernas behov avnämargrupper och önskemål. om att inrätta en filmcentral har inte föranlett något beslut Förslaget från statsmakternas sida. Vissa delar av förslaget har emellertid förverkliden s. k. riks-AV-central som Kommunsamköp nyligen startat gats genom sin filmsektion för distribution av film och videokassetter inom genom utbildningsområdet. Man har också lagt upp ett datorbaserat system för

registrering och katalogisering av smalfilm även utanför utbildningsområdet. Ett avtal har tecknats mellan Kommunförbundet/Kommunsamköp, SR och TRU om att distribuera utbildningsprogram på film och videokasframför allt för förskolan och Ungdomsskolan, via Komsett, program filmsektion. Detta skall ske genom att filmsektionen sammunsamköps ordnar beställningar från användarna och beställer program av SR och

TRU. om Den 2 (prop. 1975:20 s. l propositionen statliga kulturpolitiken 229) framhåller utbildningsministern: ”Det centrala skulle - om det kunde tillämpas registreringssystemet även utanför - medföra en väsentlig arbetsbesparing utbildningsområdet för såväl de filmdistribuerande företagen som för dem som använder film i sin verksamhet. En sådan utvidgning kan endast komma till stånd efter en frivillig överenskommelse mellan berörda företag. Jag anser att det bör former som tillgodoser såväl kraven på ekonomisk rationaligå att finna tet i filmhanteringen som kraven på en särskild inriktning av verksamhe-

ten.”

550 Utbildningsprøgramorganets inriktning

15 .82 .2 Registrering och information

Enligt kommitténs mening behöver registrering och information av aktuellt bild- och ljudmaterial inom utbildnings- och kulturområdena inte kopplas samman med frågan om distribution av materialet. Det kan istället vara en fördel att ha flera distributörer av framför allt rörlig bild. Kommittén finner det angeläget att insatser görs för att underlätta för användarna både att få information om vad som finns att tillgå beträffande rörlig bild och att på ett enkelt sätt erhålla önskat material. Kommittén framför i det följande några principförslag till lösning av

registrerings-l resp. distributionsfrågoma.

Utbudet av bildprogram inom utbildningsområdet kan med hänsyn till registrerings- och informationsaspekter delas upp i tre kategorier: för det första material av intresse främst för skolan, dvs. filmer, band och kassetter som anknyter till läroplanerna för de olika skolstadierna, för det andra material för högskolan som ofta är mer specialinriktat och mer faktabetonat än material för skolan (t. ex. medicinsektorn) och för det tredje material som efterfrågas inom vuxenutbildningen och av alla de organisationer och institutioner som arbetar inom kulturområdet. För alla kategorierna avses såväl material producerat inom landet som importerat material. Självklart överlappar de olika kategorierna varandra i många fall, men skillnader finns både i karaktären på material och mellan olika grupper på användarsidan. En registrering kan antingen ske på ett ställe eller också delas upp kategorivis. Kommunsamköps filmsektion svarar nu för skolområdet. I kap. 9 har diskuterats behovet av registrering inom högskoleområdet. Ett utbildningsprogramorgan bör som specialist på bild och ljud kunna ha en funktion inom högskoleområdet. Ett speciellt organ för medicinområdet diskuteras f. n. inom högskolan i Linköping. Ett sådant organ skulle kunna fylla motsvarande uppgift inom medicinområdet. Motivet för att ha en separat registrering för en del av högskoleområdet skulle bl. a. vara den stora mängden rörlig bild inom medicinområdet. Å andra sidan kommer utbildningsprogramorganet att producera material för gymnasieskolans vårdlinjer. Genom beställningsproduktion inom landstingssektorn kan denna verksamhet komma att öka. Med den roll, som utbildningsprogramorganet enligt kommitténs förslag bör få som centralt serviceorgan för bild och ljud inom högskoleområdet, kan det vara naturligt att all registrering sker hos utbildningsprogramorganet. Detta kan också underlättas av det internationella kontaktnät som enheten måste ha. För den tredje kategorin, vuxenutbildningsområdet samt kultursektorn, har möjligheten att utnyttja Kommunsamköps organisation diskuterats. Från olika håll har dock hävdats att ett samlat ansvar för såväl registrering som distribution bör åvila staten eller en av mottagarna *Med registrering avses gemensamt ägd organisation och inte kommunerna. En central registrering inspelning och arkivering. I detta begrepp inkluderas skulle, som understrukits i prop. 1975:20, medföra stora fördelar. Den i fortsättningen även in- överblick som ett framtida utbildningsprogram får över en stor del av formation om det regist- kan tala för att en sådan funktion rerade materialet samt bild/ljudområdet knyts till detta organ. Å andra sidan faller kulturområdet till stora delar utanför utbildningsupplysning om var materialet kan erhållas. ansvarsområde. programorganets

Utbildningsprogramorganers inriktning 551

Om en lösning väljs som innebär registrering av de tre kategorierna på håll av data behövlig samordning kunna skilda bör genom användning ske. Kommittén vill också peka på alternativet med en sammanhållen lntressenterna för den registrering som här är registreringsverksamhet. aktuell är i stort desamma som för utbildningsprogramorganets tjänsteri sin helhet. Undantaget är kulturområdet där dock mycket av utbildningsbör vara av värde. På samma sätt finns programorganets produktion flertalet intressenter med i det förvaltningsråd som kommittén föreslår skall knytas till stiftelsen. Kommittén vill därför också som ett alternativ framföra att en speciell registreringsenhet inrättas som en förslaget fristående enhet inom stiftelsen. Utöver fördelen av en samlad registrefinns också vissa fördelar inom distributionsområdet (se avsnitt ring också finnas skäl för en helt fristående enhet. l5.8.2.3). Det kan slutligen Som framgått av ovanstående finns många aspekter på frågan om en registreringsenhet. Kommittén anser det angeläget att frågan om registrebild får en snabb lösning. Det har legat utanför kommitténs ring av rörlig att närmare denna fråga. Kommittén föreslår därför uppdrag analysera att en särskild tillsätts. Kommittén anser att följande tre utredning organisatoriska alternativ i första hand bör övervägas.

D Registrering organiseras efter mottagargrupper. Kommunsamköps verksamhet fortsätter direkt inriktad på förskola, grundskola och svarar för registrering av gymnasieskola. Utbildningsprogramorganet En särskild enhet inrättas för registrering av material för högskolan. material för vuxenutbildnings- och kulturområdet. enhet av rörlig bild inrättas inom utbild- D En särskild för registrering ningsprogramorganet. D En särskild fristående enhet inrättas. Här kan ev. en sammankoppling (SOU 1974:94) föreslagna göras med det av dataarkiveringskommittén eller med den registrering av läromedel som sker arkiveringssystemet inom SIL.

15.8.2.3 Kopieringoch distribution

l och med den ökade tillgången på videokassettspelare kommer utnyttjandet av befintligt material, svenskt och utländskt, att öka kraftigt. Hur snabbt denna utveckling kommer att gå beror bl. a. på hur de upphovsrättsliga frågorna löses. Kommittén anser dock att möjligheterna att utnyttja befintligt material bör kunna bli stora för icke-kommersiellt bruk inom t. ex. utbildningsområdet. Detta kommer att ställa anspråk på kopieringsresurser för rörlig bild. Den kopiering som behövs för utbildnings- och kulturområdet bör ske utan vinstintresse. Liksom beträffande registrering kan kopieringen antingen ske helt fristående eller kopplas till produktionen av rörlig bild. Kommittén anser att flera skäl talar för att kopieringen tills vidare bör ske i anslutning till utbildningsprogramorganets verksamhet. Utbildningsprogramorganet måste disponera kopieringsresurser för att kunna mångfaldiga det egna

552 Utbildningsprogramorganets inriktning

materialet. Överföring till videokassett innebär oftast behov av professionell utrustning för uppspelning av moderband. För att kunna utnyttja ett befintligt material behövs ofta bearbetning, vilket i sin lur innebär behov av både teknik och sakkunnig personal. Om kopieringsresurser (elektronik) samlas på ett ställe kan beställningar samordnas t. ex. via distributören. Kopiering kan också ske på den lediga maskintid som uppstår i produktionen. Som tidigare angivits har TRU byggt upp en kopieringsresurs som utnyttjas i stigande omfattning. Kommittén beräknar i avsnitt 15.11 resurser för en utökad kopieringsverksamhet. Om behovet av kopiering inom kulturområdet (t. ex. av videoskivor) blir så stort att de: kräver en separat resurs, kan en sådan inrättas vid senare tidpunkt. Dessa frågor skulle en utredning om registreringsfrågorna också kunna överväga. Kommittén anser det dock angeläget att en ev. utredning inte innebär något hinder för att utbildningsprogramorganet disponerar egna resurser för kopiering av videokassetter. Distributionen av rörlig bild bör enligt kommitténs mening liksom idag ske via olika distributörer. Där så är lämpligt sker distributionen direkt från producenten (t. ex. utbildningsprogramorganet). I andra fall utnyttjas annan distributör, t. ex. Föreningsfilmo eller Liber Läromedel. Här bör också nämnas biblioteken, som enligt kommitténs mening kommer att utgöra ett viktigt led i distributionen av rörlig bild. Biblioteken kan vara primärdistributörer dvs. erhålla material direkt från producenten, eller sekundärdistributör där materialet kommer från t. ex. en filmdistributör eller en AV-central. Sammanfattningsvis anser kommittén El att det är angeläget att ett fungerande registreringssystem skapas och att en särskild utredning tillsätts för att närmare utreda frågan El att utbildningsprogramorganet disponerar resurser för såväl kopiering som bearbetning av befintligt material E] att distributionen av rörlig bild liksom hittills bör ske via olika distributörer.

15.8.3 Kostnader för eterdistribution m. m. Såväl TRU som SR/UTB erhåller idag medel för eterdistribution på särskilda anslagsposter inom anslaget. Dessa poster avser medel för att täcka televerkets sändningskostnader. Kostnaderna för de program SR/ VUX sänder betalas inom ramen för SR:s sändningsanslag. Som framgått av tidigare avsnitt anser kommittén att det är viktigt att ett framtida utbildningsprogramorgan har möjlighet att välja distributionsform ivarje särskilt fall. Distribution av program i form av filmkopior elle: videokassetter kan i många fall klaras utan särskilda kostnader för producenten. I andra fall, t. ex. när det gäller program för små målgrupper såsom olika grupper av studerande med särskilda behov, måste även distributionen subventioneras. Kostnaderna för detta uppgår visserligen inte alls till samma storleksordning som för etersändning men bör dock beaktas. Det

Utbildningsprogramorganets inriktning 553

är också angeläget att vid beslut om projekt hänsyn kan tas till samtliga kostnader, dvs. också till distributionskostnader. Kostnaderna för etersändning är så stora att i vissa fall andra distributionsvägar bör övervägas enbart av kostnadsskäl. Kommittén anser det därför angeläget att frågan om en särskild anslagspost för sändningskostnader tas under övervägande. Ett skäl till att för sändningskostnader är teledet idag finns en särskild anslagspost verkets behov av att veta omfattningen av de medel verket kommer att I ett läge med varierande distributionsformer måste detta lösas disponera. på ett annat sätt. Det kan ske genom att televerket för varje budgetår erhåller en garanti om ett visst rninimiantal sändningstimmar och därmed anslagsmedel. Kommittén föreslår att sändningskostnaderna antingen inkluderas i eller, om en särskild anslagspost för distribution produktionsanslaget behövs, denna avser olika former av distribution. Utbildningsprogrambör också ha vissa möjligheter att kunna flytta medel mellan organet anslagsposterna.

15.9 Förlagsverksamhet

l 5 .9 . l F örlagssamarbete I avsnitt 12.8 har redovisats erfarenheterna från TRU:s och SR/UTB:s Där har framgått att TRU har haft ett relativt trycksaksverksamhet. omfattande samarbete med olika förlag. SR/UTB har nästan undantagslöst framställt trycksaker genom sin skolmaterielsektion, medan SR/VUX i huvudsak anlitat SR:s förlag. Enligt kommitténs mening bör utbildi väsentlig utsträckning kunna förlägga trycksaker. ningsprogramorganet Genom en sammanläggning av SR/UTB och TRU uppkommer en sådan resurs bestående av skolmaterielsektionen och de personer inom TRU som idag handlägger förlagsfrågor. Härigenom skulle utbildningsprogramfå en förlagsresurs som i stort sett har samtliga resurser som organet erfordras för att svara för produktion, distribution och marknadsföring Kommittén anser att utbildningsprogramorganet i huvudav trycksaker. sak bör svara för produktion av de trycksaker som ingår i flermedie- I vissa fall är det dock fördelaktigt att söka samarbete med ett projekt. annat förlag. Skäl för sådant samarbete kan vara att förlaget i fråga har tillgång till speciell sakkunskap och speciella resurser eller att förlaget har bättre möjligheter att nå ut till den avsedda målgruppen genom en väl inarbetad marknad. Kommittén anser det viktigt att utgivning av läromedel inte dubbleras i den mån detta kan undvikas. Utbildningsprogramorganet bör därför informera andra läromedelsförlag om vilka insatser som planeras för att på så sätt undvika dubbleringar.

554 Utbildningsprogramorganets inriktning

15 .9 .2 Prissáttningsfrágor Som framgått av avsnitt l2.8.2 har principerna för prissättning varit något olika för TRU och SR/UTB. SR/UTB har i stort sett täckt in samtliga kostnader (utom programpersonalens löner) genom försäljningsintäkter. Detta gäller trycksaksverksamheten som helhet medan variationer förekommit mellan olika produkter. TRU har i viss utsträckning subventionerat trycksakema framför allt när det gällt små målgrupper (t. ex. högskolan) eller kompletterande material för vuxenutbildningen. Skillnaden mellan TRU:s och SR/UTB :s trycksaksverksamhet förklaras av att TRU har saknat produkter med stora upplagor, vars överskott kunnat täcka underskott på andra produkter. En viktig fråga beträffande prissättningen är om en subventionering påverkar konkurrensförhållanden på läromedelsmarknaden. I den mån det gäller produkter för små målgrupper torde detta inte vara fallet. Här förekommer genom SlL:s produktionsstöd redan subventionering med samhällsmedel. De produkter av komplementkaraktär som TRU ger ut i anslutning till vuxen- och förskoleprogrammen kan knappast heller innebära några problem i detta avseende. Konkurrerande produkter saknas nästan helt. Beträffande läromedel för skolan och vuxenutbildningen har konkurrensfrågan dock större tyngd. Kommittén anser att utbildningsprogramorganet måste ha möjlighet att kunna subventionera också trycksaker. Det gäller framför allt kompletterande trycksaker som ges ut till etersända program och som försäljs till allmänheten via Pressbyrån, bokhandeln etc. Riktpunkten bör dock vara att trycksaksproduktionen skall vara självbärande. Produkterna bör säljas till självkostnadspris, dvs. med full kostnadstäckning, men någon vinst bör inte uttas. Rimlig säkerhetsmarginal bör dock finnas.

l5. l 0 Vissa synpunkter på organisationen

Av det som hittills sagts i detta kapitel framgår att kommittén anser att utbildningsprogramorganet bör drivas i stiftelseform, att det bör ledas av en liten styrelse, att ett särskilt förvaltningsråd bör inrättas samt att rådgivande kommittéer bör knytas till de fyra olika verksamhetsområdena: förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning. Vidare bör utbildningsprogramorganet svara för utvecklings- och forskningsarbete, dvs. utprövning och utvärdering samt bevakning av medieutvecklingen. Utbildningsprogramorganet bör vidare enligt kommitténs mening vara i princip självförsörjande när det gäller produktionsresurser samt ha möjlighet att framställa trycksaker. Kommittén har inte funnit det meningsfullt att lägga fram ett detaljerat organisationsförslag. Det torde få ankomma på en särskild organisationskommitté att utarbeta ett sådant förslag efter det att riksdagen beslutat om inriktningen av verksamheten och tagit ställning till förslaget om en sammanläggning av SR/UTB och TRU, till huvudmannaskapsfrågan samt till övriga förslag som kommittén lägger fram. Sammanläggningen bör omfatta den personal som vid beslutet om

Utbildningsprogramorganets inriktning

sammanläggning är anställd inom SR/UTB, inkl. SR/VUX och TRU. Vissa ställningstaganden och förslag som kommittén framfört i tidigare avsnitt har direkt betydelse för arbetet på en detaljorganisation. Kommittén ger därför i det följande vissa förslag till utgångspunkter för organisationsarbetet. En fråga gäller om verksamheten inom stiftelsen bör hållas samman i en enhet eller uppdelas på flera resultatenheter med t. ex. olika finansieringsform. l föregående avsnitt (l5.9) har kommittén konstaterat, att såväl TRU som SR/UTB idag bedriver egen förlagsverksamhet samt föreslagit att denna verksamhet bör fortsätta med befintliga resurser, dvs. personal från SR/UTB:s skolmaterielsektion och från TRU. SR/UTB:s förslagsverksamhet som omsätter ca 10 milj. per år drivs i form av en självbärande resultatenhet inom SR/UTB. Kommittén anser det viktigt att utbildningsprogramorganets produktion och försäljning av trycksaker även i fortsättningen särredovisas inom ramen för en särskild resultatenhet. Som framgått av tidigare redovisningar finns det ett stort intresse från statliga myndigheter, organisationer och kulturinstitutioner att utnyttja befintliga resurser för beställningsproduktion. Det gäller både förhyrning av studior och teknik samt utnyttjande av producenter för medverkan i olika projekt. kommitténs bedömning kommer efterfrågan på i första hand Enligt elektroniska produktionsresurser att öka kraftigt under de närmaste åren. TRU utgör idag en viktig resurs inom detta område. Med de resurser som föreslås i avsnitt l5.1l kommer utbildningsprogramorganet att kunna svara för en viss del av produktions- och kopieringsverksamheten med elektronik för den utbildningsverksamhet som sker med samhälleliga medel. Om behoven av utbildningsproduktion samt produktion inom kulturområdet ökar kan utbildningsprogramorganets resurser byggas ut. Kommittén anser det angeläget att de behov av produktionsresurser av mer professionell karaktär som i ökande grad efterfrågas, inte minst från kulturinstitutionerna, kan klaras inom ramen för först TRU:s och därefter utbildningsprogramorganets resurser. Kommittén anser det inte rimligt att ytterligare en enhet med elektroniska produktionsresurser nu tillskapas; utbildningsprogramorganets resurser bör i första hand utnyttjas och vid behov kompletteras. Som framgått av tidigare avsnitt anser kommittén dock, att beställningsproduktionen endast bör avse sådan verksamhet inom utbildningsområdet som samhället i någon form lämnar bidrag till. Beträffande försäljning av tekniska tjänster bör gälla samma prioritering. Detta innebär att försäljning av tekniska tjänster till t. ex. kommersiella företag endast bör ske i mån av överkapacitet. Genom beställningsproduktion och försäljning av tekniska tjänster samt genom annan extern serviceverksamhet i enlighet med förslaget i avsnitt 15.3 kommer verksamheten att tillföras medel utöver anslaget. Även om denna verksamhet från ekonomisk synpunkt blir av begränsad omfattning jämfört med den anslagsfinansierade anser kommittén att den bör särskiljas, bl. a. för att undvika sammanblandning av de båda typerna av verksamhet. Detta kan ske genom att den ovan föreslagna trycksaks-

556 inriktning Urbildningsprogramorgarzets

enheten också svarar för beställningsproduktion, konsulttjänster etc. samt att den tekniska enheten görs till en separat resultatenhet inom stiftelsen. Alternativt kan de båda resultatenheter som kommer att tillföra intäkter utgöra en enhet. I detta sammanhang bör slutligen nämnas den av kommittén i avsnitt l5.8.2 diskuterade separata enheten för registrering av rörlig bild.

Sammanfattningsvis anser kommittén således D att i arbetet på en detaljorganisation för den föreslagna stiftelsen hänsyn bör tas till att viss verksamhet medför intäkter. D att detta bör ske genom uppdelning på två eller fler resultatenheter. vill kommittén ta upp frågan om ett dotterbolag till ett Slutligen utbildningsprogramorgan. Om statsmakterna skulle ge den föreslagna sitftelsen mer omfattande än kommittén föreslagit, t. ex. att uppgifter av rörlig bild för den offentliga sektorn och för svara för produktion av samhället stödd verksamhet, kan en lösning med ett dotterbolag till stiftelsen vara aktuell. Detta skulle innebära att antingen enbart de tekniska resurserna eller också all verksamhet som innebär intäkter, bildar ett dotterbolag.

15.1 l Resursbehov

15.1 1.1 Vissa utgångspunkter Kommittén redovisar i detta avsnitt ett förslag till resurser för utbildningsprogramorganet. Detta förslag har som utgångspunkt att den personal som f. n. finns anställd på TRU resp. SR/UTB kommer att återfinnas hos utbildningsprogramorganet. Härutöver erfordras personal som kan utföra vissa av de tjänster som SR/UTB f. n. erhåller via SR:s centrala organisation. Utöver de tekniska resurser som TRU disponerar över behöver utbildningsprogramorganet tekniska resurser motsvarande dem som SR/UTB i dag utnyttjar inom SR. De erfarenheter som TRU vunnit vad gäller utnyttjandet av frilansresurser gör att kommittén förordar ett fortsatt utnyttjande av frilanspersonal för vissa typer av uppgifter, framför allt filmproduktion.

Det framräknade resursbehovet för utbildningsprogramorganet grundar

sig på följande utgångspunkter: D en sammanställning och genomgång av nuvarande resursutnyttjande D en analys av om detta resursutnyttjande är representativt för de senaste åren, om större brister finns etc. D en analys av resursbehovet för en utökad verksamhet. redovisas en sammanställning av kostnaderna. Slutligen 1 Med SR/UTB menasi fortsättningen också SR/VUX.

Utbildningsprogramorganets inriktning 557

15 .11.2 Sammanställning och genomgång av nuvarande resursutnyttjande 15.11.2.1 Utnyttjande av tekniska resurser under 1974 Som redovisningsperiod har valts kalenderåret 1974. Redovisningen avser utnyttjandet av vissa basresurser för D elektronisk produktion D filmproduktion D radio/ljudbandsproduktion D trycksaksproduktion Med basresurser avses här filmteam, redigeringsresurser, elektronikenheter med den utrustning och personal som krävs för inspelning av TV-program, videobandmaskiner, radiostudior, redigeringsenheter för ljudproduktion etc. Härtill kommer naturligtvis också en rad kringresurser, t. ex. ateljéresurser. Dessa redovisas i avsnittet om resurser för en sammanslagen enhet (15.1 1.3). Med elektronikproduktion avses här det som på fackspråk också kallas

Tabell 15.4 Antal producerade program, färdiga programminuter och utnyttjade produktionsdagar för elektronik- och filmproduktion vid TRU och SR/UTB under 1974.

Resursutnyttjande Antal Elektronik (dgr) Film (dgr) Pro- Min Studio Extern Studio Extern gram

a l dessa produktionstyper kan också film eller andra bildkällor, t. ex. diabilder, ingå i begränsad omfattning.

Tabell 15.5 Antal producerade program, färdiga programminuter och utnyttjade produktionsdagar för radio/ljudbandsproduktion vid TRU och SR/UTB under 1974. Antal Produktionsdagar

558 Utbildningsprogramorganers inriktning

liveproduktion, dvs. den produktion som utförs med elektronkamera i studio eller ute på fältet (OB) för bandning eller direktsändning. Det senare är f. n. ovanligt i utbildningssammanhang. Det är viktigt att påpeka att föreliggande beräkningar inte tar hänsyn till behovet av lättare teknisk TV-utrustning för t. ex. lokal och regional produktion. Denna fråga avser kommittén att aktualisera i annat sammanhang. Utnyttjandet av vissa basresurser 1974 framgår av tabellerna 15.4 och 15.5. Redovisningen avser den sammanlagda produktionen för TRU och SR/UTB.

Kommentar till tabellerna 15.4 och 15.5 Med program (av varierande längd) avses all färdigproduktion, såväl för etersändning som för markdistribution, t. ex. videoband och ljudband. Antal redovisade programminuter motsvarar inte utbudet under 1974, bl. a. beroende på att alla program inte användes under denna period. Vidare avses här färdiga programminuter. När det gäller film utgör antalet inspelade minuter (bruttotid) i regel minst 5--7 gånger så mycket. Ej egenproducerat material kräver också vissa resurser för bearbetning. Indelningen i olika typer av resursutnyttjande bestäms av hur stor andel av den totala programtiden som producerats på film resp. elektronik. De olika inspelningsteknikerna blandas ofta i olika proportioner. l produktionstypen film/elektronik dominerar t. ex. ofta den filmade delen av den totala programtiden även om den färdiga produkten sedan kan komma att ligga på videoband. Uppdelningen av produktionstyperna i stort resp. normalt resursbehov görs inte bara på grundval av hur resurskrävande själva inspelningen är. Av betydelse är också hur mycket för- och efterarbete som tillkommit. En teaterproduktion med större dekor betraktas som en produktion med stort resursbehov medan en intervju i studio med illustrerande filminslag ofta kan genomföras med s. k. normalt resursbehov. Med produktionsdagar avses här tidsåtgången för inspelning, dvs. exklusive den tid som åtgår för repetition och bygge av dekor. Om denna tid inkluderas uppgår det totala antalet produktionsdagar för elektronik under 1974 till 297 dagar jämfört med det antal rena produktionsdagar som framkommer vid en summering av totalsummorna i tabell 15.4 för studiedagar och ”extemdagar”, dv. 229. Däremot påverkas inte antalet filmdagar, totalt l 040, i detta avseende.

Tabell 15.6 Antal utnyttjade resuisdagar för filmproduktion vid TRU och SR/UTB

Urbildningsprogramorganers inriktning 559 Tabell 15.7 Amtal utnyttjade resursdagar för elektronikproduktion under 1974.

I tabell 115.5 innebär talblock, feature och musik antal inspelningsdagar i resp. studziotyp. Med feature avses i detta sammanhang blandprogram och teaterprrogram. Feature- och musikproduktioner kräver resurser som motsvarar clet som på TV-sidan kallas för ”stort resursbehov”. Redigeringsblock ( R-block) avser bearbetningsresurser (redigering, effekter etc.). I tabellerna 15.6 och 15.7 ges en sammanställning över resursutnyttjandet inkl. vissa kringresurser för film- och elektronikproduktion.

15.1 1.2.2 Analys av resursutnyttjandet för 1974 Kommittén utgår i det följande från resursåtgången för 1974. Av flera skäl, som redovisas i det följande, anser kommittén att en viss uppräkning bör göras av denna för att kunna utgöra utgångspunkt för resursberäkningar för ett nytt utbildningsprogramorgan. Efter denna analys följer en beräkning av resursbehovet med utgångspunkt i kommitténs förslag till ökade insatser. SR/UTB:s anslag har under en rad år varit oförändrat. Detta innebär att täckning för kostnadsstegringarna inte erhållits. TRU har i varierande grad fått täckning för kostnadsstegringarna. Utbildad och kunnig personal utgör en resurs som tar lång tid att ersätta. Detta gäller inte minst radio- och TV-produktion. Främst på grund av i olika sammanhang uttryckta önskemål om ökad produktion av bild- och ljudprogram samt det pågående utredningsarbetet inom TRU Il, har strävan inom såväl TRU som SR/UTB varit att trots anslagsutvecklingen - så långt möjligt - bibehålla personalstyrkan. Härigenom har de fasta kostnaderna, framför allt personalkostnaderna, kommit att utgöra en allt större del av de totala kostnaderna. För SR/UTB har denna utveckling lett till att man tvingats avveckla ll

Tabell 15.8 Personalkostnader inkl. Iönekostnadspålägg i procent av SR/UTB:s“ och TRU:s budget. 69/70 70/71 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 UTBC 42 44 47 46 48 53 57 TRU b b b 39 41 49 49 exkl SR/VUX och skolmaterielsektionen. bav bokföringsmässiga skäl kan inte siffran anges för TRU. Cinkl. de tjänster från SR:s centrala organisation för vilka SR/UTB utnyttjar anslagsmedel.

560 Utbildningsprogramorganers inriktning SOU 1975128

tjänster inför budgetåret 1975/76. Utvecklingen av personalkostnaderna för SR/UTB och TRU framgår av tabell 15.8. Det bör observeras att teknisk personal inte inräknats, eftersom sådan inte finns vid SR/UTB. För jämförbarhetens skull har därför inte heller den tekniska personalen på TRU medräknats. Detta innebär alltså att TRU har ytterligare medel låsta i personalkostnader. Det är emellertid svårt attjämföra SR/UTB:s och TRU:ssiffror på grund av de olika beräkningsgrunderna. Av tabellen framgår emellertid att inte bara SR/UTB utan också TRU fått en allt högre andel personalkostnader. Problemet med ett ogynnsamt förhållande mellan fasta och rörliga kostnader har dock varit mindre för TRU:s del. Detta beror bl. a. på följande. Vuxenutbildningsproduktionen är mera personalintensiv än produktionen för skolområdet. Som framgått av såväl avsnitt 12.2 (projektarbete) som 12.3 (projektkostnader) krävs inom vuxenutbildningsproduktionen stora insatser i form av planerings- och konstruktionsarbete, information och inskolning, bl. a. därför att såväl produktion som användning av bild och ljud ännu är en relativt ny företeelse inom vuxenutbildningsområdet. Alla dessa uppgifter kräver personalinsatser. Detta medför i sin tur att behovet av rörliga medel blir mindre än för de sektorer där verksamheten är i högre grad inriktad på direkt programproduktion. Effekten av en minskad andel rörliga medel har inneburit vissa förändringar. Antalet nyproduktioner har minskat och reprissändningarna ökat. Teater- och featureproduktioner och andra resurskrävande projekt har reducerats. Programmen har överlag fått produceras med mindre resurser. En konsekvens av detta har också varit att SR/UTB :s garantiåtagande gentemot teknikavdelningen inom SR inte helt kunnat utnyttjas. Antalet producerade program är normalt inget bra mätt på verksamheten. Vissa projekt kan vara mycket arbetskrävande utan att detta

direkt kan avläsas i antalet producerade program. När det gäller utveck-

lingen under en följd av år kan dock antalet producerade program vara ett acceptabelt mått för att visa konsekvenserna av ett försämrat

ekonomiskt läge. I tabell 15.9 redovisas antalet nyproducerade .program

vid SR/UTB under en femårsperiod. Mot bakgrund av ovan beskrivna förhållanden anser kommittén det möjligt att utan ökade personalkostnader men med tillgång till vissa ytterligare rörliga medel höja kvaliteten på produktionen bl. a. genom att i större utsträckning än vad som varit möjligt under de senaste åren utnyttja skådespelare, författare, frilanstecknare osv. Möjligheterna att hämta material från utlandet skulle också kunna öka. Större tillgång till

Tabell 15.9 Antal nyproducerade program vid SR/UTB under budgetåren 1970/ 71-1975/76. 70/71 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 Radio (riks) 1083 1069 1065 785 784 625 TV 129 97 110 95 90 64

Utbildnings/nagramorganets inriktning 561

rörliga medel skulle givetvis också kunna användas för att öka produktionen kvantitativt. Kommittén anser således att en viss ökning av det sammanlagda anslaget fövr TRU och SR/UTB skulle göra det möjligt att med oförändrad omfattning av den fasta personalen öka kvaliteten och kvantiteten på programproduktionen. Kommittén har vägt in detta förhållande i sitt förslag till resurser för en sammanslagen enhet. Det finns även andra faktorer som påverkar resursbehoven. Så kan t. ex. utnyttjandet av mobila resurser (OB) underlätta vissa typer av TRU har under 1974 haft tillgång till vissa OBprogramproduktion. resurser medan SR/UTB bl. a. av kostnadsskäl inte kunnat utnyttja 0B annat än i något enstaka fall. Programproduktionen för 1974 innehåller även program i svart/vitt. Med den fullständiga övergång till färg som den tekniska utvecklingen medför ökar vissa resursbehov för såväl elektronik som för film. Redovisningen av utnyttjandet av videobandmaskiner under l_974 (tab. 15.7) är för TRU:s del inte representativ beroende på att cn andra bandmaskin inte kunde inköpas förrän vid mitten av året. Kopieringar till videokassetter påbörjades under 1974 och ökade starkt under samma år. Denna ökning kommer med all sannolikhet att fortsätta de närmaste åren, vilket kräver ökad tillgång till videobandmaskiner. I avsnitt 15.2 har kommittén föreslagit vilken omfattning utbildningsprogramverksamheten bör ha 1977/78. De föreslagna ökningarna innebär jämfört med 1974/75 en ökning av det samlade driftkostnadsanslaget med 14 milj. kr i fast penningvärde. En viss del av ökningen på 14 milj. kr avser andra åtgärder än direkt produktion, t. ex. information och regional kontaktverksamhet. I avsnitt 15.3 föreslår kommittén också att resurser skall finnas tillgängliga för en viss ökad beställningsproduktion för bl. a. kulturområdet. I utgångspunkten för resursberäkningarna, dvs. redovisningen för 1974, ingår 20-25 produktionsdagar med elektronik för beställningsproduktion och försäljning av tekniska tjänster. Härutöver erfordras enligt kommitténs mening för elektronikproduktion ytterligare minst 30-40 dagar. Att endast elektronikproduktion nämns idetta sammanhang beror på att sådana resurser endast finns att tillgå i begränsad utsträckning, speciellt inom det statliga området. Det är betydligt lättare att få tillgång till resurser för film- eller ljudbandsproduktion. l tabell 15.10 redovisas resursutnyttjandet för 1974 samt kommitténs bedömning av resursbehovet för en verksamhet som bygger på ett ökat anslag med ca 14 milj. kr. Resursbehovet inkluderar en beställningsproduktion och/eller försäljning av tekniska tjänster enligt förslaget ovan. Slutligen redovisas kommitténs bedömning av det reella resursbehovet med hänsyn tagen till de olika rationaliseringsåtgärder som kan bli möjliga om utbildningsprogramorganet ges tekniska resurser i enlighet med kommitténs förslag (se tab. 15.10, ”Rev. resursbehov”).

562 Utbildningsprogramorganets inriktning Tabell 15.10 Beräknat resursbehov för utbildningsprogramorganet.

755 VB, kopiering 140 300

Scanner, inspelning 220 310 430 Scanner, kopiering 120 140

Filmproduktion

Radio/ljudbandsproduktion

15 .1 1.3 Resurser för en sammanslagen enhet Innan resursbehovet för en sammanslagen enhet diskuteras behövs vissa kommentarer till de olika kategorierna av produktion. Som framgått av tidigare resonemang kan produktionen uppdelas på elektronisk produktion, filmproduktion och radio/ljudproduktion. Resursmässigt finns flera samband mellan dessa produktionskategorier. Ljud ingår i samtliga typer. Detta innebär viss möjlighet till sambruk av såväl personella som tekniska resurser. En ljudtekniker.kan t. ex. växla mellan arbete med radio- och elektronikproduktion. Elektriker kan arbeta såväl i studio som med filminspelning. TRU har goda erfarenheter av denna arbetsform, som både kan innebära mer omväxlande arbete för den enskilde individen och mindre risk för tillfällig brist på sysselsättning. Detta system förutsätter givetvis en omfattande utbildning av aktuella personalkategorier. En viss del av TRU:s verksamhet bedrivs idag med frilansresurser. Detta gäller framförallt filmproduktionen. Tillgången på goda fotografer är stor och det har visat sig fördelaktigt att kunna välja fotografer för olika arbetsuppgifter. SR/UTB har å andra sidan goda erfarenheter av att ha fast anställda fotografer. Förslagen i det följande bygger därför på en kombination av fasta resurser och frilansresurser. Från ekonomisk synpunkt är det en klar fördel att inte låsa en alltför stor del av resurserna genom fast engagemang, då behoven av filmresurser kan variera kraftigt mellan olika perioder. En för resursberäkningarna mycket viktig fråga är existensen av vissa tröskelvärden. Resurser för film- och radio/ljudbandsproduktion kan direkt anpassas till resursbehovet, inte minst genom tillgången på kvalificerad frilanspersonal. Härigenom kan en ökad produktion klaras genom

Utbildningsprogramorganets inriktning 563

motsvarande successiva resursökning. För varje form av elektronikproduktion är läget annorlunda. För produktion krävs vissa minimiresurser, i stort sett motsvarande dem TRU f. n. disponerar över, nämligen studior, kontrollrum, kamerakedjor, videobandmaskiner och scanner samt erforderlig kringutrustning. Utrustningen kan sedan variera från kvalitetssynpunkt, dvs. den kan innehålla mer eller mindre avancerad teknik som påverkar produktionsarbetet inte minst från tidssynpunkt. Vid en viss produktionsvolym når man ett tröskelvärde och enheten måste byggas ut. Detta kan ske genom att man bygger en andra enhet med i stort sett en fördubbling av kapaciteten. En annan möjlighet att öka kapaciteten ett steg är att ha utrustningen rörlig med möjlighet att använda en del (t. ex. två kameror) för en studioproduktion, medan en annan del (t. ex. en kamera, bandmaskin etc.) används för inspelning ute på fältet. Utvecklingen går också mot ett utnyttjande av lättare, rörliga enheter. En lätthanterlig elektronisk utrustning kan ivissa sammanhang ersätta filmutrustning och därmed förenkla och förbilliga produktionen. En kombination av en- och tvåkameraenheter innebär dock betydligt mindre kapacitet än två fullständiga trekameraenheter. Även andra kombinationer kan givetvis vara aktuella, t. ex. en trekameraenhet kombinerad med en enkameraenhet. En elektronikenhet har normalt en årskapacitet på ca 180 produktionsdagar (exkl. servicedagar m. m.). Resursutnyttjandet för 1974 uppgick till ca 230 dagar. Detta innebär att för att klara en produktion . motsvarande TRU:s och SR/UTB:s under 1974 erfordras mer än en elektronikenhet. För att klara det av kommittén beräknade resursbehovet erfordras två elektronikenheter. Med utgångspunkt ivad som ovan sagts om behovet av lättare, rörlig teknik samt möjligheter till kombinationer om en del av utrustningen är mobil, presenterar kommittén i det följande ett förslag till elektronikresurser för utbildningsprogramorganet. Det är dock inte möjligt att exakt avpassa resurserna till de behov som konstaterats, dvs. 330 produktionsdagar (se tabell 15.10). Detta innebär att viss överkapacitet kommer att finnas som kan disponeras för ytterligare anslagsfinansierad produktion eller beställningsproduktion. Resurserna är beräknade med utgångspunkt i kommitténs förslag till utökad verksamhet.

Resurserna redovisas på följande sätt:

564 Utbildningsprogramorganers inriktning

Därefter följer en sammanställning med kommentarer över personalbehovet 1974 samt kommitténs förslag (i5.l l.3.l0). De specifika lokalbehov som är aktuella för enheten redovisas översiktligt t. ex. produktionslokaler, lager- och distributionsutrymmen. I övrigt anges endast antal personer som behöver kontorsutrymmen (l5.l 1.4). Slutligen redovisas en sammanställning av kostnaderna för utbildningsprogramorganet (l 5.1 1.5).

15.1 1.3.1 Elektronikproduktion (studio/OB)

Basresurser

Teknik: l dubbelstudio med fast elektronik 1 dubbelstudio för användning tillsammans med mobil elektronik l mobil utrustning (2 enheter) 6 videobandmaskiner (VB) 4 scannrar varav l diascanner utrustning för textsättning kopieringsanläggning STUDIOBLOCK 1 Slll)l0l3l.()('l\' :t

STUDIO 1 A 3 01)- STUDIOl B STFDIO 2 A STYDIO 2 13 kam. enhet

2-kam. O enhet ------ - r 0 | REDKGERINGSBLOCK : | l I l-kam. | Studio_ enhet

p

skyltkamera I l | | | I VB 1 | V13 3 VB -l I VB 2 | | \ / , I Styrenhet, I r _ l VB d vn h mixer etc. I I | Texll I apparat E Kopicringsanläggning

Sc l Sc 2 So 3 Sc ›l Film Film Film Dia ACG O Figur 15.1 Förslag till Anm.: Figuren är en principskiss. Möjligheterna till kombinationer mellan olika resurser för elektron ik komponenter är många. Pilarna visar huvudsaklig användning. Rutor med cirklar produktion visar mobila enheter.

Utbildningsprogramorganets inriktning 565

Personal: 3 elektriker 2 ljustekniker 3 A-ljudtekniker 2 B-ljudtekniker 6 kameramän l studioman 2 bildingenjörer (bing) 4 TOM l mixer + bildproducent 5 vb-tekniker

Kommentar Studioresurser Utifrån det beräknade resursbehovet enligt tabell 15.10 kan man föra följande resonemang. Ett studioblock (studio + kontrollrum/OB-enhet) har en normalkapacitet av ca 180 dagar/år då semestrar och tid för underhåll frånräknats och arbete inte förutsätts ske på obekväm arbetstid. Det beräknade resursbehovet av 330 dagar kan således tillgodoses av två studioblock vid stationär inspelning. Med hänsyn till behov av tid för bygge, ljussättning samt repetitioner utan elektronisk utrustning bör bägge studioblocken utföras med dubbelstudior. Detta är en förutsättning för att normalkapaciteten 180 dagar/studioblock skall kunna uppnås i praktiken. Hur mycket studiotid som inte kommer att utnyttjas för elektronikproduktion i de två dubbelstudioblocken beror på produktionernas omfattning och utförande. Normalt kommer en studio av de fyra att finnas tillgänglig på exempelvis filmning, informationsdagar och internutbildning. Denna behöver i ett inledningsskede inte utrustas för elektronikproduktion. Som tidigare antytts minskas studioblockens normalkapacitet vid OBbruk. Att OB-enheten kan delas upp i två enheter betyder dock att man -- under förutsättning att produktionernas omfattning och utförande tillåter det - kan räkna med en högre kapacitet iinspelningsdagar. Så kan enkamera-OB göras på gång som studion har

exempelvis samma

tillgång tll tvåkameraenheten under förutsättning att VB-resursema dimensioreras härefter. Denna kapacitetsökning antas här kompensera kapacitetsminskningen vid OB-bruk. Sammanfattning: två dubbelstudioblock erfordras, där det ena betjänas av befintlig OB-enhet och det andra av fasta tekniska resurser. Visst av studiorna för filmbruk är möjligt. Dubbelstudiosystemet är nyttjande en förutsättning för rationellt nyttjande av inspelningsutrustningen. Systemet förutsätter att studiorna ligger intill varandra. Studiollocken utrustas med tre färgkameror vardera, där som nämnts

S66 Utbildningsprogramorganers inriktning

det ena studioblocket betjänas av befintlig OB-enhet. Trickmixer och chroma-key förutsätts finnas till bägge inspelningsenheterna. Studioyta totalt ca 1 600 m2. Beträffande VB-resurserna är behovet svårare att precisera. Redigeringsblocket utrustas med bild- och ljudmixer samt med en kamera (sv/v) för textpåläggning. Befintliga scannrar kan anslutas till redigeringsblocket. I anslutning till redigeringsblocket kan anordnas en mindre studio med en kamera. En genomgående tanke i förslaget är flexibilitet. Ett flexibelt system (exempelvis med VB-maskiner som lätt kan rangeras om för olika uppgifter) ställer stora krav på planering, bokningsrutiner och kostnadsmedvetande men medger ett optimalt nyttjande av resurserna.

Videobandresu rser De bägge studioblocken enligt ovan tilldelas var sin inspelningsmaskin. Ytterligare nödvändig VB-kapacitet torde kunna tillgodoses med ett redigeringsblock bestående av två VB-maskiner med styrenhet och övrig kringutrustning. För kopiering beräknas åtgå ca 300 VB-dagar och för textsättning för programproduktion för invandrare, hörselskadade m. fl. erfordras ytterligare VB-tid. För dessa ändamål erfordras två VB-maskiner. l föreliggande förslag har behovet av redigeringsresurser tillgodosetts med ett separat redigeringsblock bestående av två (utbyggbart till tre) VB-maskiner plus styrenhet. De flesta förekommande redigeringsåtgärder kan sålunda göras utan att studio och dess personal och utrustning låses upp för ändamålet. VB-maskiner i all TV-verksamhet måste betraktas som centrala och oundgängliga hjälpmedel för en mångsidig och varierad produktionsmetodik. Den föreslagna enkameraenheten accentuerar behovet av och tillgång till kvalificerad inspelnings- och redigeringsmöjligheter. Bristande tillgång till VB-maskiner innebär allvarliga störningar i både produktion och efterarbete (redigering, kopiering etc.). Sådana störningar får direkt negativa ekonomiska återverkningar på den slutliga produktionskostnaden. Maskinema kräver också underhåll, vilket innebär att de inte är tillgängliga för produktion när det arbetet måste utföras.

Scannerresurser Det beräknade resursbehovet är här 300 dagar för inspelning och redigering samt 130 dagar för kopiering. Användning av s. k. Autocolourgrade-utrustning tillsammans med en scanner kommer att minska behovet av scannertid vid studioinspelning men ökar behovet av VB-tid. För dessa behov erfordras tre filmscannrar samt en diascanner (för stillfilm). Behovet av scannerresurser för 35-mm-film synes bli marginellt och har därför inte inräknats.

Utbildningsprogramorganets inriktning S67

Filmproduktion

l_5.l1.3.2

Basresurser 1 team (fotograf, ljudtekniker, elektriker, chaufför/passagerare) 1 team (fotograf, ljudtekniker, elektriker) 2 fotografer 5 positivredigerare l l klippbord 3 negativklippare 3 klippbord 1 mixerenhet 1 inspelningsledare 2 ljudtekniker (för överspelning, avdrag, mixning etc.)

Kommentarer Produktionskvoten motsvarar behovet av åtta filmteam. Komplett film- och ljudutrustning erfordras för fyra team. Behov utöver ovanstående täcks via frilansmarknaden. Utrustning för mer avancerade inspelningar och som inte kan förhyras bör ingå i basresurserna. De frilansteam som engageras förutsätts disponera egen utrustning.

Filmredigering Produktionskvoten motsvarar ett behov av 9 positivklippbord. Behov av ytterligare två klippbord föreligger för att klara toppbelastningar, genomgång av programmaterial etc. Visst utnyttjande av frilansresurser bör ske.

Negativklippning Produktionskvoten motsvarar ett behov av 4 negativklippbord. föreligger svårigheter att jämnt fördela behovet av Erfarenhetsmässigt negativklippning över ett år.

De marginella klippbehoven kan därför läggas ut på frilansmarknaden.

Ljudarbeten Behov av en egen mixerenhet, som även kan utnyttjas för inspelning av speakertext, överspelningar, avdrag, visningar m. m.

15.1 l .3.3 Radio/ljudbandsproduktion

Basresurser 6 redigeringsrum 5 talblock 1 featureblock 27 reportageutrustning 9 ljudtekniker

568 Urbildningsprogramorganets inriktning

Kommentar All ljudutrustning bör vara i stereoutförande. Redigeringsrum. Angiven produktionskvot svarar mot ett behov av 5 redigeringsrum. Önskemål om 6 redigeringsrum anges mot bakgrund av säsongsvariationer i utnyttjandet. Viss rörlig utrustning för redigering. Talblock. Angivet behov av 5 talblock svarar mot produktionskvoten. Feature. Angiven produktionskvot svarar mot ett behov av 1 featureblock. Musikstudio. Produktionskvoten för musik svarar inte mot behov av egen musikstudio. Reportageutrustning. 12 enheter av den ovan angivna reportageutrustningen skall användas av producenter placerade vid enheten. Övriga 15 fördelas bland regionala medarbetare. Övrig utrustning. Snabbkopieringsanläggning för kassettproduktion, ljudutrustning för programavlyssning (kontorsrum och sammanträdesrum) samt utrustning för driftcentral erfordras liksom lyssningsrumi anslutning till band- och skivarkiv.

15.1 1.3.4 Trycksaksproduktion

Basresurser Personal: Redaktörer h) Bildredaktörer Ateljé och layout Sekreterare Korrekturläsare

MIQ-^U\\IE\)UIUI-BOO

Orderkontor Distributionspersonal Fotograf Administrativ personal Kontorstryckeripersonal Stansoperatris O\ h.)

Teknik: Fotoapparatur, förstoringsutrustning etc. Fotolaboratorium Automatoffset, snabbkopieringsmaskin m. m.

Kommentar Utöver ovanstående erfordras viss utrustning i lager- och distributionslokaler. Distribution och teknik bör samordnas med motsvarande resurser inom enheten i övrigt (se t. ex. 15. l l .3.6).

I

4 /ø//l/Ix

»

ba... :i . . . . 4:. -n x

. SR/UTB disponerar fyra paviljonger på SR:s nu till största delen utrymda Stockholm (ovan). (Bilden godkänd för publicering.)

kommun. Programpersonalen är TRUzs lokaler i Stocksund. Studiolokalerna hyrs av Danderyds vidare en tidigare Avtalet med i två paviljonger. Från kommunen hyrs privatvilla. inrymd för om mark och lokaler utgår den 31 december 1978 (nedan). (Bilden godkänd kommunen

gublicering.)

Vid OB-inspelningar använder man ”verkligheterf” som den är istället för att försöka rekonstrucru den i studio. Alla anslutningskablar för bild, ljud och ljus måste särskilt dras till rcgi- och bandbuss (nedan).

Studioinspelning/OB-inspclning. Vid studioinspelning ”bygger” man upp den mil jö som innehållet i programmet kräver. Själva inspclningsrtlmmct är särskilt anpassat för ljudupptzigning. Golvet i studion är konstruerat för att möjliggöra nödvändiga k znneraákningzult.11.),

OB-inspelning. Inspelningen sker med en bärbar elektronisk kamera av nästan samma storlek som en modern filmkamera. En del av den elektroniska utrustningen bärs av kameramannen på ryggen. Kameran i båten är ansluten med en kabel till OB-enhetens bussar -v regi- och videobandbuss (ovan).

OB-utrustning uppställd och klar för användning ›- elektronkameran på stativ ansluten med kabel till regi- och videobandbuss som står parkerad utmed trottoaren. Den minsta bu .n används för persontransport (nedan).

Fran regibussen arbetar TV-producenten tillsammans med projektassrstenten/scriptan. TOM och bildingenjören. Bakom FV-producenten finns särskilt utrymme för ljudregi och en extra s. k. skyltkamera (ovan).

I den mindre OB-bussen finns videobandmuskinen som sköts av videobandteknikern. Här spelas TV-programmet in direkt i en följd eller i delar som redigeras ihop till en helhet (nedan).

“jfávvvw-a... 4 H nu

*G00 o

Filminspelning. Film spelas in både utomhus och inomhus. Ibland blir programmen helfilmade och ibland filmar man kortare avsnitt som senare ska användas som t. ex. illustrerande inslag vid elektronikproduktion (vid studio- eller OB-inspelning). Till vänster en filminspelning i TRU:s jordbruksprojekt.

Fran ett regirum i TV-huset på Sveriges Radio leder en producent inspelningen av ett TV-program (nederst t. v.).

Redigering av TV-program i ett av Sveriges Radios videobandrum (nedan).

En radioproduccnt gör en intervju för ett radioprogram. Intcrvjun spelas in med en bärbar ljudbandspelare (t. m.

I radiostudion med regirum och studio spelas ljudprogram in. Ljudteknikern arbetar vid ljusregibordet tillsammans med producenten. Bakom fönstret talar programledaren/ speakern in programtext (nedan).

Utbildningsprogramorganets inriktning 569

15.1 1.3.5 Ateljéresurser för elektronik- och filmproduktion

Basresurser

scenografer bygglag (varje bygglag omfattar 3 man)

www-mmm

rekvisitörer/attributörer sminkör grafiker fotograf Utrustning för begränsad trickfilmnjng.

K ommen tarer Kommittén föreslår att ovan angiven baspersonal fast knyts till utbildningsprogramorganet. Personalmässigt omfattar ateljésidan ett stort antal andra yrkeskategorier: Tillverkning. Dekorsnickare, målare, screen, plast, tapetserare, peruk, tillskärare, damskräddare, herrskräddare, Skomakare, hattmakare och tillverkare av speciella effekter. Passning. Bygglag, dekorchaufför, attributör, möblerare, förrådsmänrekvisita, sminkörer, frisörer, kostympassare, kostymförrådspersonal och värdinnor. Övrig personal. Rekvisitörer, kostymör och maskör. Ritateljé. Grafiker och fotografer. Scenografer. Behovet av scenografer bedöms bli större än de i basresurserna angivna. Ytterligare behov klaras genom frilansresurser. Givetvis kommer det nya företaget att behöva utnyttja tjänster från samtliga dessa yrkeskategorier i viss utsträckning. Bygglag. De två bygglagen bör rekryteras med all-round personal som kan svara för tillverkning och byggande av enkla uppställningar, montering av färdiga dekorelement, målningsarbeten och tapetsering av mindre omfattning. Rekvisitörer/attributörer. För den dagliga TV-produktionen är företaget i behov av ett handförråd av rekvisita för enklare vardagsrekvisita. Övrig rekvisita anskaffas genom lån eller inhyrning. En av de tre tjänsterna avses i första hand såsom föreståndare för förrådet. Sminkör. Sminkören svarar för teknisk sminkning och samordnar och organiserar mer avancerad sminkning och perukbeställning samt förestår och svarar för sniinkförråd. Grafiker. Grafikema bör vara all-roundkunniga vilka svarar för teckning och textning. Ateljéfotograjl Ateljefotografer svarar för fotografering av texter och framställning av jiabilder för programändamål. Övriga tjänsttr inom ateljésidan bedömer kommittén som möjliga att genom avtal med Sveriges Radio och andra företag införskaffa till det nya företaget.

570 inriktning Urbildningsprogramorganets

15.1 l .3.6 Spedition Basresurser

“Spedition, allmänt

Expeditionslokaler Viss speditionsutrustning 3 transportfordon 5 medarbetare (Spedition, Vaktmästeri m. m.). Produktionstransporter 2 specialfordon för elektronikinspelning 2 specialfordon för filminspelning 4 transportfordon 3 chaufförer

Kommentar Lokalerna skall dimensioneras för intern och extern postverksamhet, paketering, tillfällig förvaring av film- och ljudmaterial, videoband etc.

15.1 l .3.7 Arkiv/bibliotek Bild- och ljudarkiv Basresurser Lokaler och utrustning för arkivering av videoband, film, ljudband och grammofonskivor. 3 arkivtjänster.

Kommentar Samarbetsavtal bör upprättas mellan SR och den nya enheten beträffande rätten att utnyttja hos respektive företag befintligt programmaterial (videoband, film, ljudband, grammofonskivor etc.). Enheten bör dock betala för vissa tjänster inom SR (se 15.11.4). Eventuella avtal med leverantörer av nyhetsmaterial (Visnews, UP, AP m. fl.) bör undersökas. För arkivering av film, videoband etc. krävs särskilt utrustade lokaler. Här bör i första hand enhetens egna program förvaras.

Tabell 15.11 Antal program arkiverade vid SR/UTB och TRU. SR/UTB TRU Summa Inspelningsarkiv 600 - Radio Program-

Utbildningsprogramorganets inriktning 571

Uppgifterna för TRU och SR/UTB är inte helt jämförbara. SR/UTB kasserar regelbundet program (utrymmesskäl och krav på aktualitet). TRU har i större utsträckning arkiverat merparten av sin produktion sedan 1967.

Dokum en tarki v Basresurser Arkivutrymme för kontorsservice

Kommentar Personalbehovet samordnas med annan verksamhet (se t. ex. 15.1 1.3.6).

Bibliotek Basresurser Referensbibliotek Pressarkiv Musikbibliotek Mikrotek (begränsat) 2 medarbetare

Kommentar Samarbetsavtal upprättas med SR för tillgång till dessa bibliotek.

15.1 1.3.8 Projektering, anläggning, underhåll Basresurser 7 projekterings- och underhållstekniker och underhållselektriker. Mätutrustning.

Kommentarer Fel på utrustning måste kunna avhjälpas mycket snabbt om inte produktionen skall påverkas. Vissa tjänster - - kan dock t. ex. optikunderhåll

med fördel köpas vid behov. Likaså ställer uppbyggandet av den

tekniska enheten naturligtvis större krav på anläggningsteknik än vad som är rimligt att ha som basresurs. I personalens arbetsuppgifter ingår även utvecklingsarbete vad gäller den tekniska utrustningen, konstruktion av specialapparatur etc. Det framtida företaget torde, liksom nu TRU, få förfrågningar om konsultmässig teknisk rådgivning från andra statliga och kommunala TV-nyttjare, varvid ifrågavarande personal kan vara till god nytta.

572 Utbildningsprogramorganers inriktning

15.] 1.3.9 Vissa gemensamma resurser Basresurser 16 mm projektor Diabildprojekter med dukar Overheadprojektorer med dukar Video-kassettmaskiner Monitorer Ljudbandspelare Högtalare Skivspelare Centralradiomottagare med lyssningsfaciliteter

Kommentar Sammanträdesrummen bör utrustas med diabild- och overheadprojektorer, som har gemensam ställbar visningsduk samt video-kassettmaskin med monitor. Vidare skall finnas ljudbandspelare och högtalare i stereoutförande. Något sammanträdesrum bör vara inrätt för s. k. bildspel från 3-6 diabildprojektorer. l anslutning till filmmixern bör finnas en biograf med plats för ca 25 personer med ett gemensamt kontrollrum för mixer och biograf. Filmprojektorerna skall också användas som mixerprojektorer. Alla lokaler bör i princip vara utrustade för avlyssning av etersända radioprogram samt centralradio. Dessutom bör vid installationen tillses att koaxialkabel dras så att tillräckligt antal TV-antennuttag installeras. Grammofoner samt förstärkare (stereoutförande) skall finnas i avlyssningsrummen. Under denna rubrik har i bil. C också upptagits medel för inköp av vissa inventarier m. m.

15.] 1 .3.l 0 Sammanställning av personalbehov Tabell 15.12 visar en sammanställning av personalen på SR/UTB och TRU samt personalbehov enligt kommitténs beräkningar. I sammanställningen ingår också en uppskattning av det antal administrativa tjänster SR/UTB betalar för inom SR:s centrala organisation (kol. ll). Vidare anges det antal tjänster inom tekniken som SR/UTB genom sitt garantiåtagande (1974) svarat för. Såväl på den administrativa som på den tekniska sidan svarar SR/UTB inte enbart för hela tjänster utan i varierande grad även för täckning av delar av kostnaderna för olika tjänster. Detta innebär att siffrorna i kolumn II är uppskattningar. Vidare bör observeras att kostnaderna för den personal som finns med under ”trycksaker” för SR/UTB:s del finansieras genom intäkter från trycksaksförsäljning och inte genom anslag. (Personalen är anställd på SR/UTB på samma villkor som övrig personal.) I produktionsservice ingår arkiv, viss spedition, produktionskontor etc. För att visa effekten av en sammanslagning

Utbildningsprogramorganets inriktning 573 Tabell 15.12 Sammanställning av utbildningsprogramorganets beräknade personalbehov.

a lnkl. teknisk personal i enlighet med kommitténs förslag. b lnkl. frilansmedairbetare. 4 Nödvändig ökning för informationsbehov i samband med sammanslagning. Minskning på de n del som är täckningsbidrag inom SR. e lnkl. regionala konsulenter.

redovisas den personal som idag skulle behövas om enheterna vore sammanslagna (lkol. V). Härvid har dock teknisk personal ienlighet med kommitténs förslag inräknats. l de fall en minskning angivits avser detta enbart tjänster som SR/UTB betalar för centralt och inte på enheterna anställd personal. Minskningen av administrativ personal hänför sig till den typ av tjänster som SR/UTB betalar för centralt inom SR, i första hand inom ekonomiområdet. Ökningen av ”infopersonal” beror på ökat behov av information kring den nya enheten. Produktionsservice kan minskas på grund av att såväl SR/UTB som TRU har ett flertal tjänster på arkivsidan. Vissa tjänster inom t. ex. SR:s filmarkiv bör dock även i fortsättningen betalas av utbildningsprogramenheten. Ökningen av tjänster inom tekniken medför att utbildningsprogramorganet kommer att få ökad kapacitet jämfört med TRU + SR/UTB i dag. Denna överkapacitet bör kunna användas för försäljning av tekniska tjänster som täcker merkostnaden på personalsidan (Se vidare ”Kostnader” nedan.) Trycksaksverksamheten finansieras som tidigare beskrivits inte på anslagsmedel utan genom försäljningsintäkter. Vid SR/UTB och TRU finns f. n. 47 resp. 6 medarbetare anställda inom trycksaksenheterna. Kommittén beräknar att utbildningsprogramorgane-ts behov av trycksakspersonal uppgår till 62 personer. I fråga om administrativ personal och producentpersonal kommer givetvis den föreslagna utökade verksamheten att kräva personal utöver den som idag finns vid TRU och SR/UTB. Ökningen i antalet tjänster bör dock begränsas dels med hänsyn till tillgången på frilansresurser, dels för att få en rimlig balans i förhållandet mellan fasta och rörliga kostnader. I

574 Utbildningsprogramorganets inriktning

likhet med vad som hittills gällt för TRU, bör utbildningsprogramorganets styrelse ha möjlighet att påverka utnyttjandet av statsanslaget. Detta gäller t. ex. huruvida en person bör anställas eller frilanspersonal utnyttjas. Mot bakgrund av vad som ovan sagts framför kommittén inget förslag i fråga om det ytterligare antal personer som behövs för administration och produktion.

15.1 1.4 Lokaler Kommittén har med utgångspunkt i SR:s och TRU:s erfarenheter giort en överslagsberäkning av lokalbehovet för den föreslagna enheten. Beräkningarna bygger på befintliga normer för resp. kategori av utrymme. Lokalbehoven för produktionsverksamhetens olika delar uppgår till följande Elektronik 3 200 m2 Film 350 m2 Radio/ljud 750 m2 Atelje 1 650 m2 Trycksaker 2 200 m2 Gem. resurser 2 150 m2

Av det totala ytbehovet erfordras ca 4 300 m2 med minst dubbel takhöjd. l övrigt erfordras kontorsutrymmen med tillhörande gemensamma utrymmen för ca 400 medarbetare. Kommittén har på grund av en rad osäkra faktorer inte kunnat göra någon detaljerad analys av lokalbehovet och kostnader för att täcka detta. Sådana osäkra faktorer är t. ex. verksamhetens lokalisering, användning av nya eller gamla lokaler etc.

15 .l 1.5 Kostnader In vesteringskostnader l bilaga C redovisar kommittén kostnaderna i grova drag för den tekniska utrustning som erfordras för att genomföra produktion enligt kommitténs förslag. I den mån utrustning redan finns på TRU har detta angivits. Kostnaderna för teknisk utrustning beräknas uppgå till totalt ca 21,1 milj.kr. Som tidigare redovisats måste TRU lämna nuvarande lokaler i och med utgången av 1978. Därför har i ovanstående investeringsramar även inräknats den fasta utrustning (t. ex. belysningssystem) som behövs i nya studioanläggningar. Av dessa 21,1 milj. kr utgör ca 6 milj. kr kostnader för denna fasta utrustning medan ca 15 milj. kr är kostnader för den övriga tekniska utrustning som erfordras för att erhålla resurser enligt kommitténs förslag. Projekterings- och installationskostnader, vars storlek är beroende på typ av lokaler, är inte inräknade. Kommittén förutsätter att gängse normer för avskrivning och nyanskaffning tillämpas.

Utbildningsprogramorganets inriktning 575

Driftkostnader

1 avsnitt 12.3 har ett antal exempel på projektkostnader presenterats. Som framgår av denna beskrivning varierar kostnaderna kraftigt mellan olika typer av projekt. Detta beror bl. a. på att projekten är olika konstruerade, att de innehåller olika mycket TV, radio och/eller tryckt material etc. Kostnader för TV-produktion varierar också mellan olika typer av program. En stor del av den produktion som efterfrågas från t. ex. ungdomsskolan (se kap. 8) kan bli dyrare per enhet än den som nu produceras. Detta beror bl. a. på att lärarna vill använda bildprogram för att illustrera moment som är svåra att åskådliggöra på annat sätt t. ex. skildringar från andra länder, spelade scener, miljöbeskrivningar. Dessa program är dyra att spela in. Kommittén anser på grund härav det meningslöst att ange ett bestämt programantal som skall produceras vid en viss medelstilldelning. Mottagarna/användarna har genom expertgrupper och på annat sätt möjlighet att verka för att tilldelade medel används till den typ av produktion som efterfrågas. Kommittén har därför endast angivit den anslagsnivå som kan anses rimlig med hänsyn till de överväganden som görs i betänkandet. Kommitténs förslag innebär att anslaget ökas från 40,4 milj. kr 1974/75 (TRU:s och SR/UTB:s anslag samt kostnaderna för SR/VUX) till 54,4 milj. kr. På samma sätt som nu gäller för TRU bör medel för återanskaffning av teknisk utrustning m. m. rymmas inom ramen för anslaget. Slutligen bör frågan om beställningsproduktion och försäljning av tekniska tjänster inkl. kopiering till videokassetter beaktas. Som tidigare angetts har genom sådan verksamhet erhållits täckning för vissa fasta kostnader (teknik, personal). För 1974/75 beräknas intäkterna uppgå till ca 0,7 milj. kr. I kommitténs förslag har utöver nuvarande produktion inräknats resurser för ytterligare ett 30-tal produktionsdagar (elektronik). De föreslagna resurserna innebär dock utrymme för en större produktion än den som kommittén begär medel för. Denna Överkapacitet bör kunna utnyttjas av andra intressenter. Med en beställningsproduktion och försäljning av tekniska tjänster på ca 100 dagar per år tillförs verksamheten som täckning för fasta kostnader l,5-›-2 müj. kr. Därutöver kommer kopieringsverksamhet som med föreslagen kapacitet kan tillföra ca 0,5 milj. kr. I jämförelse med den verksamhet som TRU f. n. bedriver innebär detta en ökning av täckningen av fasta kostnader med ca 1,5 milj. kr. Detta innebär i sin tur att det reella anslagsbehovet i 1974 års penningvårde blir ca 53 milj. kr. För distribution av den produktion som kan utföras inom det föreslagna utbildningsprogramorganet erfordras ca 12,5 milj. kr, dvs. en ökning med ca 4,4 milj. kr ijämförelse med 1974/75. Härvid har dock inte inräknats den andel SR/VUX idag har av SR:s totala sändningskostnader, dvs. ca 3 mi1j.kr. Nettoökningen stannar således vid ca 1,4 milj. kr. Av totalkostnaden 12,5 milj. kr beräknas ca 1 milj. kr utgöra kostnader för annan distribution än eterdistribution (se 15.8.3).

Utbildningsprogramorganers inriktning

15. l 2 Förslagets genomförande

Kommittén föreslår att frågan om att inrätta ett utbildningsprogramorgan bereds på ett sådant sätt att riksdagen kan fatta beslut under våren 1976. Omedelbart efter det att riksdagen tagit till de av ställning kommittén framförda förslagen bör en organisationskommitté tillkallas. Dess uppgift bör vara att förbereda sammanslagningen av TRU och SR/UTB till ett nytt utbildningsprogramorgan. Det blir i det sammanhanget aktuellt att inrätta tjänster och anställa medarbetare, att lösa lokalfrågorna samt att införskaffa erforderlig utrustning. Enligt kommitténs förslag bör utbildningsprogramorganet börja sin verksamhet den l juli 1977. Kommittén är medveten om att det vid den tidpunkten torde vara svårt att ha löst lokalfrågan så att verksamheten kan bedrivas i permanenta lokaler. Ändock bör utbildningsprogramorganet starta sin verksamhet vid halvårsskiftet 1977 och, om nödvändigt, därefter under en övergångsperiod bedrivas i nuvarande lokaler. Såsom redovisats i avsnitt 12.2 disponerar dock TRU sina nuvarande lokaler längst till utgången av år 1978. Kommittén utgår från att samtliga personer som vid beslutet om sammanläggning är anställda inom TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX erbjuds anställning hos utbildningsprogramorganet. Frågan om radions och televisionens fortsatta utveckling utreds f. n. av den år 1974 tillkallade parlamentariska radioutredningen. Enligt kommitténs mening bör dess arbete inte hindra att kommitténs förslag förverkligas i enlighet med vad som sagts ovan. Det nu gällande avtalet mellan staten och SR löper ut den 30 juni 1977. Därest det skulle bli aktuellt att förlänga nuvarande avtal med något år, bör utbildningsprogramorganet ändå kunna börja sin verksamhet den 1 juli 1977. Enligt 4 § i avtalet skall vid SR bl. a. finnas en särskild programenhet för utbildningsprogram. Utbildningsprogramverksamheten skall enligt 10 § i avtalet bedrivas i samråd med SÖ och UKÄ. Därest avtalet skulle förlängas att gälla längre än till den 30 juni 1977 erfordras enligt kommitténs mening inget särskilt beslut om att ändra avtalets formuleringar betr. utbildningsprogramverksamheten. Genom riksdagsbeslutet om att inrätta utbildningsprogramorganet bör klart framgå att SR, fr. o. m. den tidpunkt från vilken utbildningsprogramorganet skall börja sin verksamhet, inte längre är ålagd att ha en särskild utbildningsprogramenhet. Kommittén föreslår att utbildningsprogramorganet får egen sändningsrätt. Frågan huruvida SR skall behålla ensamrätten till sändning av alla slag av radio- och TV-program skall prövas av radioutredningen. Det är inte rimligt att besluta om sändningsrätt för utbildningsprogramorganet, innan radioutredningens förslag föreligger. Enligt kommitténs mening bör dock inte frågan om sändningsrätt motivera ett uppskov med inrättandet av utbildningsprogramorganet. Under en övergångstid kan verksamheten repliera på SR:s ensamrätt genom ett avtal mellan SR och utbildningsprogramorganet enligt samma mönster som hittills har gällt för TRU.

sou 1975:28 577

l 16

Utbildningsprogramorganets lokalisering

16.1 Sammanfattning

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet föreslog 1970 att TRU skulle lokaliseras till Umeå. Kungl. Majzt föreslog emellertid en lokalisering till Norrköping, främst med hänsyn till behovet av täta kontakter med olika verksamheter i storstockholmsområdet. Riksdagen tog ingen ställning i frågan, och på hösten 1973 fick TRU-kommittén i tilläggsuppdrag att utreda lokaliseringsfrågan. Kommittén diskuterar först regionalpolitiska synpunkter på lokaliseringsfrågan, som lokaliseringsdelegationen hade som en viktig utgångspunkt för sitt arbete. Kommittén konstaterar att situationen idag är väsentligt annorlunda än i början av 1970-talet. Sålunda har den tidigare snabba tillväxten i storstockholmsområdet förbytts i stagnation. Det finns därför från regionalpolitisk synpunkt idag mycket som talar för en lokalisering till stockholmsregionen. Därest en utlokalisering ändå skulle bli aktuell anser kommittén att de regionalpolitiska bedömningarna mera talar för Norrköping än för Umeå. När det gäller möjligheterna för utbildningsprogramorganet att bedriva sin verksamhet effektivt och rationellt anser kommittén att väsentliga nackdelar skulle uppstå genom en utlokalisering. Det gäller främst möjligheterna att anlita tillfälliga medarbetare och utnyttja SR:s arkiv och tekniska resurser. 4 Vid ett val mellan Norrköping och Umeå förordar kommittén en lokalisering till Norrköping med hänsyn till de bättre möjligheterna till kontakter med stockholmsregionen.

16.2 Frågans tidigare behandling

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet år 1970 l sitt betänkande (SOU 1970:29) redovisade lokaliseringsdelegationen de principiella överväganden som dess konkreta förslag byggde på. Enligt delegationen borde man se till den från folkhushållets synpunkt lämpligaste lokaliseringen, att de totala kostnaderna och intäkterna för samhället beaktas, eftersom lokalisering av statlig verksamhet har externa 37

578 Utbildningsprogramorganets lokalisering

effekter på andra verksamheter i samhället. Delegationen fann det mycket betydelsefullt att staten genom omlokalisering av statlig verksamhet aktivt medverkar i strävandena att dämpa tillväxten av storstäderna och att avlänka denna till andra delar av landet. En viktig utgångspunkt för delegationen var sålunda att lokalisering av statlig verksamhet bör användas som ett led i de regionalpolitiska strävandena. En annan sådan utgångspunkt var att de organ som föreslogs utflyttade skulle kunna bedriva sin verksamhet effektivt efter utflyttningen. I sitt förslag beträffande TRU-verksamheten anförde delegationen:

Kommittén för television och radio i utbildningen, TRU, (120 anställda) är formellt att betrakta som kommittéarbete med försöksverksamhet. Det finns anledning anta att frågan om att mera fast lösa den organisatoriska frågan kommer att tas upp inom en inte alltför avlägsen framtid. Verksamheten bedrivs till stor del med en mängd personer som tillfälligt knyts till TRU. Av den redovisning som lämnats är de tillfälliga experterna f. n. till större delen från orter utanför stockholmsområdet. På den tekniska sidan är TRU självförsörjande i fråga om TV. Detta gäller i stort sett även radio- och ljudproduktionen. l fråga om lämplig förläggningsort bör det vara av värde att det finns högre utbildning och forskning på orten i fråga. Vi vill i detta sammanhang peka på att fördelar bör kunna vinnas genom en förläggning av Sveriges Radios utbildningsenhet till samma ort som TRU. Härigenom skulle en slagkraftig enhet för utbildningen via television och radio kunna bildas. Enligt vad vi erfarit kommer frågan om en organisatorisk samverkan mellan dessa organ att beröras av TRU-kommittén. Frågan om en lokalmässig samordning kan naturligtvis prövas i samband med att ställning tas till organisationsfrågan”.

Delegationen föreslog att TRU skulle förläggas till Umeå. TRU borde enligt delegationen kunna ha förutsättningar att bedriva sin verksamhet i Umeå med hänsyn till den omfattande utbildning och forskning, som bedrivs där. Om SR/UTB organisatoriskt skulle samordnas med TRU borde de båda enheterna förläggas till Umeå, varvid bl. a. möjligheterna att gemensamt utnyttja personella och tekniska resurser borde vara en fördel.

Statsmakternas ställningstagande år 1971

Departementschefen ansåg att TRU-kommitténs produktionsenhet och i varje fall de delar av SR/UTB som svarar för skolprogramverksamheten borde förläggas till samma ort (prop. 1971:29).

”l fråga om lokaliseringsort anser jag i likhet med Sveriges Radio att de båda organen har så stort behov av täta kontakter med verksamheten i storstockholmsområdet att de bör placeras så nära Stockholm som möjligt”. Finansministern förordade att de båda organen lokaliserades till Norrköping. I tre motioner (197121289, 1301 och 1317) föreslogs att TRU-k0mmittén och SR/UTB skulle förläggas till Umeå i stället för Norrköping. I

Utbildningsprøgramorganers lokalisering 579

motion 1971:1348 föreslogs att ifrågavarande enheter inte skulle flyttas ut i avvaktan på förslag till en ny organisation för enheterna. lnrikesutskottet (InU 1971 215) anförde bl. a. följande i frågan:

De regionalpolitiska skälen är otvivelaktigt tyngre för lokalisering till Umeå än för Norrköping. Även andra skäl talar till Umeås fördel, däribland möjligheter till samarbete med universitet och annan högre utbildning på platsen. De problem som kan uppstå för att tillgodose föreliggande kontaktbehov kan enligt utskottets mening inte vara så mycket större vid lokalisering till Umeå än till Norrköping att de uppväger de fördelar som i övrigt synes stå att vinna med en förläggning till Umeå. Emellertid har helt nyligen lagts fram ett betänkande med förslag till ny organisation för de berörda verksamheterna (SOU 1971:36). Behandlingen av detta förslag kan ge nya aspekter på lokaliseringsfrågan. Med hänsyn härtill är utskottet inte i dag berett att träffa ett definitivt avgörande. Frågan om möjligheten att förlägga verksamheterna till Umeå bör bli föremål för ytterligare utredning. Även andra lokaliseringsalternativ bör emellertid kunna övervägas. Utskottet förutsätter att i samband med denna utredning, som bör ske skyndsamt, även klarläggs de spörsmål av personalpolitisk och annan natur som hänger samman med inordnandet av en Sveriges Radios verksamhet i den nya organisationen. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj :t till känna.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1971:196).

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet är I 972

Den 16 september 1971 uppdrog Kungl. Majzt åt delegationen att mot bakgrund av riksdagens uttalande på nytt överväga och framlägga förslag till lokalisering av TRU-kommitténs produktionsenhet och delar av SR/UTB. Delegationen prövade - i avvaktan på ställningstagande i organisationsfrågan - hur kostnaderna för en hypotetisk, sammanslagen organisation skulle påverkas av alternativa lokaliseringar (Stockholm/Umeå/Norrköping). Därvid hade framkommit att inga större skillnader förelåg betr. investeringskostnaderna. I såväl Stockholm, Umeå som Norrköping låg de i storleksordningen 25 å 30 milj. kr. ”De bestående ökningar av driftkostnaderna som uppstår vid val av annan lokaliseringsort än Stockholm hänför sig till ökat personalbehov samt ökade rese-, traktamentsoch telefonkostnader. Denna ökning kan uppskattas till i storleksordningen 5 milj. kr. Med hänvisning till TRU llzs uppdrag kunde, enligt delegationens mening, så väsentliga förändringar i fråga om verksamheternas framtida inriktning, omfattning och organisation komma att ske till följd av kommitténs utredningsarbete, att det inte syntes meningsfullt att ta slutlig ställning i lokaliseringsfrågan. Delegationen förordade därför att TRU ll skulle ges i uppdrag att i samband med förslag i organisationsfrågan även pröva frågan om verksamheternas framtida lokalisering.

580 Utbildningsprogramorganets lokalisering

Statsmakternas ställningstagande âr 1 973 Kungl. Majzt (prop. 1973:55) följde helt delegationens förslag och föreslog att TRU ll skulle få i uppdrag att pröva lokaliseringsfrågan. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget (lnU 1973:22, rskr 1973:220). Med anledning härav fick TRU ll tilläggsdirektiv att också lägga fram förslag till lokalisering (avsnitt 3.3).

16.3 Kommitténs bedömning

16.3.1 Utgângspunkter Valet av lokaliseringsort för utbildningsprogramorganet kan ske från två olika utgångspunkter, nämligen dels ur ett regionalpolitiskt perspektiv, dels från synpunkten hur verksamheten kan fungera. Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet hade i sitt arbete som utgångspunkt riksdagens uttalande år 1969 om att en omlokalisering av statlig verksamhet från storstockholmsområdet borde ske som ett led i strävandena att dämpa tillväxten istorstadsregionerna, särskilt Storstockholm. Delegationen konstaterade i sitt första betänkande (SOU 1970:29) att tillväxten av storstadsområdena inte hade visat några tecken att minska. Att åstadkomma en omlokalisering från storstockholmsområdet var enligt delegationen ett av två huvudmotiv. Det andra var att åstadkomma vissa effekter genom en omlokalisering till vissa regioner. Omlokaliseringen borde sålunda ses som ett led i de regionalpolitiska strävandena och ske till ett fåtal orter som fyller kriterierna för att kunna utvecklas till storstadsalternativ. En annan utgångspunkt var att de verksamheter som omlokaliseras skulle kunna bedrivas effektivt efter utflyttningen.

l6.3.2 Regionalpolitiska synpunkter Kommittén vill först understryka det välbekanta faktum att utvecklingen under 1970-talet i vissa avseenden varit en annan än under 1960-talet. Utgångspunkten är sålunda i detta avseende förändrad jämfört med den som gällde för lokaliseringsdelegationen. Tillväxten inom Storstockholmsområdet, som under 1960-talet var synnerligen snabb, har upphört. Den snabba befolkningsminskningen i vissa andra delar av landet har minskat eller upphört. De två utlokaliseringsorter som tidigare varit aktuella för utbildningsprogramverksamhetens del är Umeå och Norrköping. Vad först gäller Umeå kommun har folkmängden ökat från ca 69 600 år 1970 till 73 000 år 1974. Enligt länsstyrelsens i Västerbottens län prognos i länsplanering 1974 kommer folkmängden i Umeå att vara ca 80 500 år 1980. Umeå är i regionalpolitiskt sammanhang klassificerat som primärt centrum. Det kan noteras att Umeå både under slutet av 1960-talet och under början av 1970-talet haft den snabbaste befolkningsökningen av alla de 23 kommuner i landet som betecknas som primärt centrum. Men tillväxttakten var trots detta lägre under 1970-

Utbildningsprogramorganets lokalisering 581

talet än under l960-talet. Under 1960-talet ökade Umeå kommun med ca 15 000 invånare. Som jämförelse kan nämnas att hela Västerbottens län minskade med drygt 6 000 invånare under- 1960-talets första hälft. Därefter har befolkningssiffran varit i stort sett oförändrad. Utvecklingen i Umeå har spelat stor roll för en Stabilisering av befolkningstalet i länet. Prognosen för länet enligt länsplanering 1974 anger en ökning på ca l 500 personer fram till år 1980. När det gäller Västerbottens läns inland anses erforderliga sysselsättningsskapande åtgärder i första hand böra omfatta skogsbruk och industri, men även insatser för jordbruksnäringen och den offentliga sektorn anses nödvändiga. 1 Umeåregionen är industrisektorn svagt utvecklad i förhållande till tjänste- och förvaltningssektorn. Inom den offentliga sektorn har Umeå en service som ärjämförbar med storstädernas och med primära centra i södra Sverige. l regionalpolitiska sammanhang har det ansetts angeläget att nya sysselsâttningstillfällen särskilt inom industrin tillförs regionen för att åstadkomma en bättre balans mellan olika sektorer. Norrköpings kommun, som under senare hälften av 1960-talet ökade med knappt 5 000 invånare, har under 1970-talet minskat med nära 1000 invånare. Prognosen enligt länsstyrelsen i Östergötlands län i länsplanering 1974 är ca 125 000 invånare år 1980, en ökning med ca 5 500jämfört med situationen 1975-01-01. l regionalpolitiska sammanhang är det emellertid av intresse att inte bara se på Norrköpings kommun utan även på Linköpings eftersom de båda kommunerna tillsammans klassificerats som primärt centrum. Linköping har under 1970-talet ökat i folkmängd med ca 3 500, och prognosen innebär en fortsatt ökning i ungefär samma eller något ökande takt. Hela Östergötlands län har under 1970-talet ökat med ca 2700 personer jämfört med en ökning under l960-talets senare hälft med ca 14 300. Länsstyrelsens prognos för år 1980 innebär en befolkningsökning i Östergötlands län på drygt l 500 personer, vilket alltså skulle innebära samma tillväxttakt som under slutet av 1960-talet. Prognoserna för länet är något pessimistiska. Sålunda beräknas i länsplanering 1974 antalet sysselsättningstillfällen under 1970-talet öka endast hälften så mycket som under perioden 1965-1970. Prognosen för tillverkningsindustrin innebär en minskning med ca l 600 arbetstillfällen fram t. o. m. 1980. Endast fyra län väntas få en mer negativ utveckling. Minskningen faller nästan uteslutande på Linköpings och Norrköpings kommuner. Inom byggnadsindustrin väntas en kraftig minskning under l970-talet. För den offentliga sektorn anger prognosen en ökning med ca 13 600 sysselsättningstillfällen under 1970-talet. Endast tre län väntas få en snabbare ökning. När det gäller Linköping/Norrköping är situationen bekymmersam för Linköpings del beroende på ett antal företagsnedläggelser och att framtidsutsikterna för det dominerande företaget Saab-Scania anses ovissa. Det har i länsplaneringssammanhang ansetts väsentligt att sysselsättningstillfällen skapas främst inom de industriella näringarna.

582 Utbildningsprogramorganets lokalisering

Stockholms län hade en mycket snabb befolkningstillväxt under 1960-talet beroende både på ett positivt födelseöverskott och en kraftig nettoinflyttning. I början av 1970-talet inträffade emellertid en markant förändring. Åren 1972-1974 registrerades en flyttningsförlust för länet. Enligt preliminära siffror ökade folkmängden i Stockholms län från ca 1 476 000 år 1970 till l 488 600 år 1974. Prognosen för 1980 innebär ca l 557 700 invånare. 1 Storstockholmsområdet, varmed menas samtliga kommuner i Stockholms län utom Norrtälje, Södertälje och Nynäshamn, ökade befolkningen från ca l 344 000 till l 353 000. Antalet arbetstillfällen beräknas minska med 30 000 i Stockholms kommun mellan 1970 och 1980. sysselsättningen inom tillverkningsindustrin bedöms komma att minska med ca 7 % fram till 1980. Inom byggnadsverksamheten beräknas antalet förvärvsarbetande minska med ca 30 000 under 1970-talet och med 2 000 under 1980-talet. Också inom varuhandeln förutses sysselsättningen komma att minska. Näringsgrenen privata tjänster beräknas öka med 16 000 under 1970-talet. Antalet förvärvsarbetande i statlig tjänst bedöms öka med 9400 fram till 1980 under förutsättning att inga ytterligare utlokaliseringar, utöver de redan beslutade, kommer att genomföras. Antalet sysselsatta i primär- och sekundärkommunal verksamhet, som 1970 var ca 80 000, beräknas till i runda tal lOO 000 1980. [ Norrtälje väntas en svag befolkningsminskning under perioden 1970-1990 p. g. a. att sysselsättningen endast beräknas öka obetydligt. Det förutses en fortsatt minskning inom jord- och skogsbruk och en viss ökning inom tillverkningsindustrin. Inom varuhandel och samfärdsel beräknas sysselsättningen bli ungefär oförändrad. De privata tjänsterna antas komma att öka under 1970- och 1980-talen. En relativt kraftig ökning av antalet sysselsatta inom den offentliga förvaltningen förutses både under resten av 1970-talet och under 1980-talet. Den offentliga förvaltningens andel av den totala sysselsättningen skulle därmed öka från 20 % 1970 till 26 %1980 och 32 % 1990. För Södertälje kommuns del beräknas en långsammare tillväxttakt fram till år 1990 än hittills. Enligt länsstyrelsens i Stockholms län beräkningar kommer de nytillkommande arbetstillfällena att ungefär motsvara behovet av arbetstillfällen för den naturligt växande befolkningen. Inom tillverkningsindustrin beräknas sysselsättningen öka med 2 850 förvärvsarbetande under 1970-talet. Industrisektorn bedöms komma att öka sin andel av det totala antalet förvärvsarbetande från 40 % 1970 till 43 % 1980. Inom byggnadsverksamheten beräknas en minskning. sysselsättningen inom varuhandeln, samfärdseln, privata tjänster och den offentliga förvaltningen beräknas öka. Den offentliga förvaltberäknas öka sin andel av den totala sysselsättningen från 20 % ningen 1970 till 22 %1980 och 28 %1990. För Nynäshamns del beräknas en relativt svag befolkningsökning fram till år 1990 under förutsättning att de diskuterade utbyggnaderna av raffinaderiet och oljekraftverket kommer till stånd. I annat fall beräknas en i stort oförändrad folkmängd i kommunen. Även om de två utbygg-

nadema kommer till stånd, räknar länsstyrelsen med att tillverknings-

Urbildningsprogramorganets lokalisering 583

industrins andel av den totala sysselsättningen i Nynäshamn kommer att minska från 41 % 1970 till 36 % 1980 och 35 % 1990. Antalet förvärvsarbetande inom byggnadsverksamheten beräknas öka under 1970-talet och minska under 1980-talet. Sysselsättningen förutses öka inom varuhandel, samfärdsel, privata tjänster och offentlig förvaltning, i första hand till följd av raffinaderiets utbyggnad. I förslaget till länsprogram (länsplanering 1974) framhåller länsstyrelsen att det, med hänsyn till den starka dämpning av storstadstillväxten som inträtt och som enligt prognoserna beräknas bestå, saknas anledning att fortsätta uppbromsningen av storstockholmsregiongns spontana utveckling. Vidare skriver länsstyrelsen att inga fler utlokaliseringar av statliga verk än de redan beslutade bör få komma till stånd samt att kravet på obligatoriskt lokaliseringssamråd måste upphöra. Utlokaliseringen av statlig förvaltning samt de särskilda besluten om nyetableringar utanför regionen innebär sammantaget en förlust av ca ll 000 arbetstillfällen, varav drygt 80 % faller på näringsgrenen offentlig förvaltning och tjänster. När det gäller Norrtälje kommun anser länsstyrelsen att det måste allvarligt prövas att lokalisera statlig och landstingskommunal verksamhet till kommunen. Nynäshamn bör enlig länsstyrelsen klassificeras som ett regionalt centrum, åtgärder för att öka sysselsättningen bör vidtas och kravet på lokaliseringssamråd måste slopas. Södertälje visar enligt länsstyrelsen på den mest positiva utvecklingen bland länets planeringsområden. Länsstyrelsen anser att också Södertälje bör klassificeras som regionalt centrum och att kravet på lokaliseringssamråd bör slopas. Som framgår av ovan redovisade synpunkter har situationen för de aktuella regionerna förändrats under 1970-talet. Mest markant är denna förändring för storstoekholmsområdet, där den tidigare snabba tillväxttakten förbytts i en stagnation. Den primära utgångspunkten för den hittills beslutade utflyttningen av statliga verksamheter var att hejda storstadsexpansionen. Genom den markanta förändring som inträffat bör det enligt kommitténs mening ifrågasättas om en utflyttning av det sammanslzgna TRU och SR/UTB med drygt 300 anställda är motiverad. l-rån en övergripande regionalpolitisk synpunkt finns det mycket som talar för en lokalisering just till storstockholmsregionen. Härmed har kommittén inte uttalat sig för lokalisering till någon viss kommun vare sig inom det område som brukar kallas för Storstockholm eller bland övriga kommuner i Stockholms län, dvs. Norrtälje, Nynäshamn eller Södertälje. Därest verksamheten skulle förläggas till Stockholmsområdet, är det rimligt att vid valet av lokaliseringsort utgå från statsmakternas kommande ställningstagande till länsplanering 1974. När det sedan gäller att förorda ngåon av lommunerna Umeå eller Norrköping -v därest statsmakterna skulle besluta om en utlokalisering av verksamheten - förefaller det inte som om en vcrksamhet av det slag som utbildningsprogramorganet föreslås bedriva ä det mest angelägna för någon av kommunerna. Såvitt kan bedömas ir det mest angeläget att industriell verksamhet i första hand tillförs Uneå och Norrköping/Linköpingregionen. Utifrån de prognoser

584 Utbildningsprøgramorganets lokalisering

som i olika sammanhang gjorts betr. den kommande utvecklingen inom de båda regionerna synes enligt kommitténs mening de regionalpolitiska Synpunkterna ge en svag preferens för Norrköping framför Umeå.

16.3.3 Verksamhetens bedrivande En av utgångspunkterna för lokaliseringsdelegationen var att verksamheten skulle kunna bedrivas effektivt efter utflyttningen. l och för sig är det naturligtvis möjligt att bedriva utbildningsprogramverksamhet av det slag kommittén föreslår på många platser i landet, förutsatt att erforderliga resurser ges för verksamheten. För den verksamhet som kommittén haft till uppgift att utreda är det emellertid klart att påtagliga svårigheter skulle uppstå vid en lokalisering långt från Stockholm. Detta hänger samman med det stora behovet av att utnyttja dels extern personal, dels extern utrustning och dels med behovet att ha täta och nära kontakter med myndigheter och organisationer, vilka genomgående finns förlagda i Stockholm eller dess omedelbara närhet. Det praktiska arbetet bedrivs som regel i särskilda projektgrupper bestående av både fast anställda medarbetare och tillfälligt anlitade experter. Antalet medverkande i ett projekt är ofta större än antalet fast anställda medarbetare. Projektgrupperna har ett nära samarbete med olika och verk - Ofta myndigheter SÖ, UKÃ (UHÄ), socialstyrelsen. deltar också medarbetare från studieförbund och förlagi projektarbetet. Det är viktigt att projektgrupperna snabbt kan få kontakter med berörda institutioner. l vissa fall kan detta naturligtvis ske per telefon, men ofta krävs överläggningar och diskussioner. Praktiskt taget varje dag deltar ett stort antal tillfälligt anlitade personer i programarbetet. Som exempel har SR/UTB under ett år ca 800 externa medverkande i olika funktioner. Det rör sig mestadels om mycket upptagna personer i Stockholmsområdet, som det skulle vara svårt att engagera om de skall resa till t. ex. Umeå eller Norrköping. Av en promemoria som upprättades inom delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, daterad 1972-02-23, framgår att TRU-kommittén hade följande externa kontakter under budgetåret 1970/71:

Redaktionernas kontakter med tryckerier etc. för TRU:s egen trycksaksproduktion 239

Redaktionernas kontakter för rekvisitaanskaffning l 208 Summa 3 OO O\ Ä

Utbildningsprogramorganets lokalisering 585 SR/UTB:s externa kontakter var följande:

Summa l 883

Dessa kontakter avsåg till övervägande del personer och institutioner såsom arkiv, bibliotek, bildbyråer, centralorganisationer, kulturinstitutioner, informationsorgan, museer och rekvisitaförråd belägna i Stockholmsområdet. Utöver ovan redovisade kontakter angav TRU I, att man vid 386 tillfällen besökt olika avdelningar inom SR. SR/UTB uppskattade motsvarande antal till 2 320 besök exkl. besök i film-, band- och bildarkiv. De här redovisade uppgifterna är några år gamla. Av främst tidsskäl har kommittén inte haft möjlighet att göra en motsvarande registrering för en senare period. Enligt uppgifter från TRU:s produktionsenhet och SR/UTB är emellertid antalet kontakter idag av ungefär samma omfattning som i början av l970-talet. Utöver de ovan redovisade kontaktbehoven kommer behovet att anlita dels medverkande i programmen, främst skådespelare, dels frilanspersonal såsom filmfotografer och manusmedarbetare. Det förslag som kommittén lagt fram i det föregående leder till ett ökat behov av externa medverkande jämfört med situationen idag. l viss utsträckning kan sådana personer anlitas också på andra orter eller anlitas från Stockholm om verksamheten utlokaliseras. Representanter för studieförbund kan t. ex. anlitas på vilken ort som helst i landet. Men de kan inte ersätta behovet av täta kontakter för studieförbundens centrala kanslier. Vidare gäller att det från Stockholmsområdet är lättare att ha kontakter med företrädare för lokalorganisationer av olika slag från skilda delar i landet, vilket kommittén anser angeläget. Slutligen skulle det bli mycket svårt att tillämpa det samråd som kommittén föreslagit mellan utbildningsprogramorganet och myndigheterna (Sö, UHÄ och socialstyrelsen) om verksamheten lokaliseras långt från stockholmsområdet. Enligt kommitténs bedömning skulle även möjligheterna att anlita specialister av olika slag, som kan åta sig uppgifter vid sidan om annat arbete eller på heltid under kortare perioder av tjänstledighet, avsevärt försvåras om utbildningsprogramorganet är placerat utanför Stockholmsregionen. Det löpande projektarbetet skulle inte löpa lika smidigt som nu, möjligheterna att anlita t. ex. filmfotografer, skådespelare och manusförfattare skulle bli klart sämre. Det skulle vidare ställa sig praktiskt svårt att regelbundet utnyttja SR:s arkiv. [varje fall kan det inte ske utan fördyring och tidsförlust. Efterhand som nya hjälpmedel för överföring av stoff på stora avstånd kommer fram genom utvecklingen på telekommunikationernas område kan svårigheterna minskas. l

586 Utbildningsprogramorganets lokalisering

viss utsträckning kan beställningar ske per telefon, men oftast måste producenten själv ha möjlighet att besöka SR:s arkiv och titta på programmaterial. Det kan i detta sammanhang nämnas, att personalen inom SR/UTB som främsta argument mot att förlägga utbildningsprogramverksamheten utanför SR anfört behovet av nära tillgång till arkivet. Enligt kommitténs mening kan denna tillgång säkras genom ett avtal mellan SR och utbildningsprograrnorganet, men avsevärda nackdelar skulle uppstå om verksamheten förläggs på långt avstånd från SR:s arkiv. SR:s arkiv är inte den enda kontaktytan mellan SR och utbildningsprogramorganet. Även om, som kommittén föreslår, utbildningsprogramorganet blir i princip självförsörjande när det gäller teknisk utrustning kommer det att finnas behov av att förhyra viss speciell teknisk utrustning, t. ex. musikstudior. Dessa specialiteter är av det slag att de inte heller finns hos SR:s distrikt ute i landet. Det förslag om erforderliga resurser som kommittén redovisat i avsnitt 15.11 förutsätter också en lokalisering till Stockholmsområdet. Vid en lokalisering till t. ex. Norrköping eller Umeå skulle bl. a. den fast anställda personalen behöva ökas för att samma programverksamhet skall kunna bedrivas. En annan viktig aspekt gäller tillgången till filmlaboratorium, som endast finns i Stockholm. En utlokalisering långt från Stockholm skulle förutsätta att utbildningsprogramorganet utrustas med ett eget filmlaboratorium, vilket kommittén emellertid inte kan rekommendera med hänsyn till de höga investeringskostnaderna. För den händelse en utlokalisering skulle bli aktuell har kommittén sökt göra en bedömning av Norrköping och Umeå som lokaliseringsorter. En tidigare gjord genomgång inom TRU, som tillställdes lokaliseringsdelegationen, visade att de löpande produktionskostnaderna skulle bli ca 25 % högre i Umeå än i Stocksund och ca 16 % högre i Norrköping. Det var framför allt de allmänna omkostnaderna (bl. a. telefon och resekostnader), kostnaderna för filmproduktion och projektgrupper som motiverade de högre kostnaderna för Umeå jämfört med Norrköping. När det gäller samordning med SR kan vissa resurser vid behov utnyttjas både i Norrköping och i Umeå. Norrköping är dock klart fördelaktigare än Umeå då Norrköping som en av de sex resurscentralerna i SR:s distriktsorganisation har en tämligen väl utbyggd utrustning, bl. a. färg-TV-kameror, chroma key-utrustning, textsättare. Dessa nämnda resurser finns inte i Umeå, som är ett av SR:s minsta distrikt. Vid de överläggningar som kommittén haft med företrädare för olika kommuner angående lokaliseringsfrågan - bl. a. Umeå och Norrköping har ofta som motiv för en lokalisering till kommunen ifråga framförts tillgången till olika skolformer, ett rikt kulturliv samt högskoleutbildning på eller nära orten. Från dessa synpunkter har kommittén inte funnit några särskilda aspekter som väger tyngre för Norrköping eller för Umeå. Kommittén har haft ett nära och fruktbart samarbete med Umeå universitet, främst när det gäller distansundervisning. Kommittén har å andra sidan haft ett än mer omfattande samarbete med högskolan i Linköping. Så som kommitténs förslag är utformat när det gäller högskolesidan torde tillgång till en högskola på orten inte vara erforder-

Utbildningsprogramorganers lokalisering 587

lig. Kommittén kommer sammanfattningsvis till samma slutsats som Kungl. Majzt gjorde i prop. 1971:29, nämligen att Norrköping är en lämpligare lokaliseringsort än Umeå med tanke på det stora behovet av täta kontakter med olika verksamheter i storstockholmsområdet. Vidare skulle kostnadsfördyringen bli större vid en lokalisering till Umeå än till Norrköping.

16.4 Kommitténs förslag

Som framgått av tidigare avsnitt i detta kapitel anser kommittén att utbildningsprogramorganet bör lokaliseras till stockholmsregionen. Förutom de kostnadsfördyringar som en utlokalisering skulle innebära för verksamheten skulle en rad praktiska svårigheter uppstå i det dagliga arbetet. Detta gäller möjligheterna att dels utnyttja externa medverkande i projekten, dels SR:s arkiv och vissa andra tekniska resurser. Vidare anser kommittén att också regionalpolitiska synpunkter idag talar för en lokalisering till Stockholmsområdet. Kommittén tar dock inte ställning till var inom regionen verksamheten bör lokaliseras.

Bilaga A Förslag till stadgar för stiftelsen

l

Grundläggande bestämmelser 1 § Stiftelsen består av medel som regeringen anvisar för det ändamål som angesi 2 §.

2§ Stiftelsen har till ändamål med de grunder att, i enlighet för statsbidrag som riksdagen godkänt med anledning av proposition 1976:00 angående utbildningsprogramorganet m. m., främja utbildningsverksamhet inom förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning genom att för rundradiosändning eller annan distribution producera eller på annat sätt anskaffa bild- och ljudprogram med eller utan trycksaker eller annat stödmaterial. Stiftelsen skall inom ramen för sitt verksamhetsområde bedriva erforderligt utvecklingsarbete.

3§ Stiftelsen har inom ramen för det ändamål som angesi 2 § rätt att avgöra vilka radioprogram (ljudradio- och televisionsprogram) som skall förekomma i sändning från sändare här i riket.

4§ Televerket svarar för distribution av radioprogrammen. Distribution av trycksaker och andra bild- och ljudprogram än radioprogram ombesörjes av stiftelsen.

5§ Stiftelsens verksamhet skall inom sektorerna ungdomsskola och högskola bedrivas efter samråd med skolöverstyrelsen resp. universitets- och högskoleämbetet.

590 Bilaga A

Förvaltning m. m. 6 § Stiftelsens verksamhet ledes av en styrelse. Vid styrelsens sida finnes ett förvaltningsråd.

7§ Styrelsen skall bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden och övriga ledamöter utses av regeringen. Två av ledamöterna skall företräda dem som är anställda hos stiftelsen. För dessa ledamöter skall utses två suppleanter. l fråga om personalföretrådarna tillämpas vad som föreskrivesi l 1-12 och 15 §§ i Kungl. Maj :ts kungörelse (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m. m. Styrelsens ledamöter skall i övrigt besitta sakkunskap inom utbildnings- och bildningsområdet i stort samt teknisk, juridisk och ekonomisk sakkunskap. Styrelsen utser inom sig vice ordförande.

8§ Styrelsen har sitt säte i . . .

9§ Av styrelsen avgöres viktigare frågor rörande stiftelsens verksamhet, organisation och ekonomiska förvaltning.

l0§ Ärenden, som inte skall avgöras av styrelsen, avgöres under styrelsens tillsyn av en verkställande direktör för stiftelsen. Det skall åligga denne bland annat att övervaka, att radioprogrammen ej innefattar brott mot bestämmelser i lag och stiftelsens stadgar och mot andra för stiftelsen gällande föreskrifter eller avtal. Verkställande direktören skall närvara vid styrelsens sammanträden med rätt att deltaga i överläggningarna och att till protokollet anteckna särskild mening i de ärenden som avgöres. Vid hinder för verkställande direktören fullgöres dennes åligganden av den tjänsteman som verkställande direktören bestämmer, om styrelsen inte beslutar annat. Genom arbetsordning eller särskilt beslut får överlämnas åt annan tjänsteman än verkställande direktören att avgöra ärenden eller grupp av ärenden som ej är av beskaffenhet att prövningen bör ankomma på verkställande direktören.

Bilaga A 591

ll§ Hos stiftelsen är, förutom verkställande direktören, personal anställd i mån av behov och tillgång på medel.

l2§ Styrelsen sammanträder på kallelse av ordförande, när denne finner det lämpligt eller när minst tre ledamöter begär det. Vid behandling av fråga som avses i 34 § skall kallelse utsändas senast fyra veckor före sammanträdet. I annat fall utsändes kallelse, om ej hinder möter, senast två veckor före sammanträdet. Styrelsen är beslutsför, när ordföranden eller vice ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande. Som styrelsens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

l3§ Vid styrelsens sammanträden föres protokoll. Av detta skall framgå vilka som varit närvarande, styrelsens beslut och de skiljaktiga meningar som uttalats. Protokollet justeras av ordföranden och ytterligare en ledamot av styrelsen.

l4§ Förvaltningsrådet är ett rådgivande organ till stiftelsens styrelse. Förvalt-

ningsrådet består av minst 15 personer utsedda av styrelsen på förslag av

organisationer och myndigheter som berörs av stiftelsens verksamhet.

l5§ Styrelsen bestämmer senast i mars varje år vilka organisationer och myndigheter som skall inbjudas att låta sig representeras i förvaltningsrådet.

l6§ Ledamot i stiftelsens styrelse eller verkställande direktören får inte vara ledamot i stiftelsens förvaltningsråd.

l7§ Styrelsen bör inhämta förvaltningsrådets synpunkter i frågor av större betydelse.

592 Bilaga A

18§ Förvaltningsrådet sammanträder minst två gånger om året. För granskning av stiftelsens verksamhetsberättelse sammanträder förvaltningsrådet senast två veckor efter berättelsens färdigställande. Förvaltningsrådet avger snarast därefter utlåtande över granskningen till styrelsen. Förvaltningsrådet sammanträder vidare så snart förslag till budget för stiftelsens verksamhet föreligger.

l9§ Förvaltningsrådet sammanträder på kallelse av styrelsen. Vid förvaltningsrådets sammanträden skall styrelsen närvara. Vid sammanträden skall föras protokoll. Förvaltningsrådet utser inom sig ordförande.

20§ Till stiftelsen skall vara knutna rådgivande kommittéer för förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning med uppgift att lämna råd och synpunkter på verksamheten inom resp. sektor. Ledamöterna utses av styrelsen.

2l§ Ordföranden och övriga ledamöter i stiftelsens styrelse utses för högst tre år. Förvaltningsrådets ledamöter utses för ett år. Ledamöterna i de rådgivande kommittéerna utses för högst tre år. Verkställande direktören förordnas av regeringen för högst sex år. Anställningsvillkoren för tjänsten som verkställande direktör fastställes under medverkan av regeringen eller statens avtalsverk. Annan personal anställes av stiftelsen.

Ekonomi m. m. 22 § Stiftelsens räkenskaper löper från den l juli till den 30 juni.

23§ och direktörens förvaltning samt stiftelsens räkenskaper skall Styrelsens årligen granskas av två revisorer. Revisorerna, varav en skall vara auktoriserad, utses av regeringen för sex räkenskapsår. Senast den 15 oktober skall berättelse över nästföregående räkenskapsår överlämnas till revisovilka har att senast den 15 november till styrelsen och för rerna, kännedom till förvaltningsrådet avgiva revisionsberättelse.

593 Bilaga A

24§ Stiftelsens verksamhetsberättelse jämte yttrande från förvaltningsrådet skall senast den 15 december överlämnas till regeringen.

25§ Stiftelsen är undantagen från tillsyn enligt lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser.

Riktlinjer för radioprogramverksamheten 26 § Radioprogrammen skall i lämplig form främja utbildningen inom stiftelsens verksamhetsområde.

27§ Stiftelsen skall i radioprogramverksamheten hävda de grundläggande demokratiska värdena.

28§ Bestämmelserna i 6 § radiolagen om opartiskhet och saklighet skall tillämpas, med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skall råda i rundradion. Stiftelsen skall före sändning av radioprogram så noggrant som omständigheterna medger kontrollera sakuppgifter i programmet. Den enskildes privatliv skall respekteras, om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat. Felaktig sakuppgift skall beriktigas, när det är påkallat. Den som har befogat anspråk att bemöta ett påstående skall beredas tillfälle till genmäle. Beriktigande och plats för genmäle skall ges utan skäligt dröjsmål.

29 § Stiftelsen får ej mot vederlag medge kommersiell reklam i radioprogram eller programinslag.

30 § Stiftelsen skall utan onödigt dröjsmål tillställa radionämnden det material som behövs för nämndens granskningsverksamhet.

594 Bilaga A

Riktlinjer för övrig programverksamhet

31 § Vad som föreskrives i 26-30 §§ om radioprogramverksamheten skall i tillämpliga delar även gälla stiftelsens programverksamhet i övrigt.

Stadgamas giltighetstid 32 § Dessa stadgar gäller för en tid av sex år.

33§ Regeringen får meddela beslut om ändring av stadgarna från och med utgången av giltighetstiden. Har tiden utgått utan att regeringen meddelat beslut om ändring, gäller stadgarna för en ytterligare tid av sex år och på samma sätt för följande perioder av sex år.

34§ får även under giltighetstiden meddela beslut om ändring, Regeringen ifall det godkännes av minst fem ledamöter i Stiftelsens styrelse. Bestämmelse som ändrats enligt första stycket skall ändå gälla för samma tid som övriga bestämmelser.

B TRUAS samlade försök*

Bilaga

Inledning

( av undervisningsrádet Sixten Marklund)

Det är påfallande i hur hög grad man i de senaste årtiondenas skolreformer velat ändra på arbetssättet i skolan. Att nya ämnen måste tillföras den nya skolan och att dessa ämnen såväl som de gamla måste anpassas till tidens krav har man hela tiden betonat. Frågan om hur man arbetari skolan är viktigare än vad man arbetar med, har det sagts. Att modernisera kursinnehållet är inte heller så påkostande som att ändra arbetssättet. Vetenskapens och teknikens snabba utveckling återspeglas i nya tim- och kursplaner, i kravet på nya läromedel och i nya utvärderingsinstrument. Även om denna anpassning ofta sker med en oroväckande stor eftersläpning i skolan, så ses det som en självklarhet, att kurserna skall förnyas. Däremot ser man det inte som lika självklart, att arbetssättet skall ändras. Valet av undervisningsmetoder, inlärningsformer och läromedel har betraktats som lärarprofessionalismens egna domäner. Att dessa skall påverkas av teknikens utveckling har långt ifrån alltid ansetts självklart. Beträffande arbetsmetoderna hävdade 1946 års skolkommission, att den svenska skolan bar på ”ett betungande arv från medeltidens och den gamla ämbetsmannastatens skola”. Det viktigaste för skolan var enligt skolkommissionen personlighetsdaningen, fostran till demokratiska människor. Skolan måste tillföras nya kvaliteter, den måste modernisera sitt arbetssätt lika väl som sitt kursinnehåll. Kvalitetshöjandet sågs också ligga mera i tillförandet av nya undervisnings- och arbetsmetoder än i nya och utökade kurser. Det svenska försöksskedet, som inleddes med 1950 års riksdagsbeslut om riktlinjer för skolväsendets utveckling, kom också att delvis sammanfalla med den våg av självrannsakan inom västvärldens skoldebatt, som kännetecknade den s. k. post-sputnikpsykosen. Västvärlden såg sig plötsligt passerad i rymdforskning och annan teknisk utveckling av de

teknologiskt inriktade öststaterna vilka förmenades besitta bättre medel

och metoder i sin utbildning. På kort tid utvecklades också, främst i 1 från Interimsrapport USA, flera läromedelssystem med s. k. förplanerad undervisning, där skolöverstyrelsen (januari metoderna och studierna programmerades och där tekniska hjälpmedel 1975).

596 Bilaga B

kom att bilda ryggraden. Från att ha varit ensamt bestämmande över medel och metoder detroniserades läraren till att bli väsentligen arrangör och driftledare av redan färdiggjorda program. Det amerikanska PSSCprogrammet (Physical Science Studys Committee) gav på kort tid upphov till ett antal läromedelssystem. Man bör hålla i minnet, att program och läromedelssystem av denna art introducerades nästan uteslutande för att höja undervisningens kvalitet, att tillföra skolgång och studier nya arbetsformer och ge en effektivare inlärning. Det var den förment låga undervisningskvaliteten man ville komma åt. I reklamen för de nya läromedelssystemen hette det t. o. m. att dessa var teacher proof, dvs. lärarsäkra. Med dessa medel kunde undervisningen helt enkelt inte bli dålig, hur okvalificerad läraren än var. De nya läromedelssystemens roll som lärarersättare kom först i efterhand i blickfånget, men denna roll blev desto mer uppmärksammad när den introducerades, inte minst genom att den förespeglade ekonomiska vinster. Skälet härtill var inte minst den stora lärarbristen världen över under 1950- och l960-talen. I Sverige blev denna brist akut mot mitten av l950-talet. Då nådde de stora årskullarna från mitten av 1940-talet upp i samtidigt som försöksverksamheten

ämneslärarstadierna,

med den nya nioåriga skolan snabbt bredde ut sig. Lärarbristen växte, främst i vad avsåg ämneslärare, fram till mitten av 1960-talet, då födelsetalen fick en ny topp, som antydde ytterligare ökat lärarbehov. Det är föga överraskande, att de svenska pedagogiska utvecklingsprojekten av typ metod- och materialsystem, som introducerades under 1960talet, utformades med sikte på att spara lärare och minska lärarbristen. Så var fallet med projektet lMU (individualiserad matematikundervisning), det hittills största svenska projektet av denna art. Det var primärt ett individualiseringsprojekt och endast sekundärt ett matematikprojekt. Det gav resultat, som visade att man utan större olägenheter kunde spara lärare, exempelvis genom att ha två matematiklärare och en lärarassistent istället för tre matematiklärare, om man använder läromedelssystem. Någon ändring i reglerna för tilldelning av lärare har IMU-försöken än så länge inte lett till. Försöksvis har andra läromedelssystem följt IMU i spåren, t. ex. SMID (Självinstruerande metoder i dövundervisningen), UMT (Undervisningsmetoder i tyska) och UMRE (Undervisningsmetoder i religionskunskap). Gradvis har det systematiska arbetssättet med undervisningsplanering vunnit terräng. Men gradvis har också denna systematik ändrat karaktär. Från att tidigare ha erbjudit en helt förproducerad undervisning har den övergått till att omfatta byggbara och inbördes utbytbara mindre planeringsenheter. Man bör dock inte heller glömma, att 1969 års läroplan för grundskolan (Lgr 69) och 1970 års läroplan för gymnasieskolan (Lgy 70) konstruerades mot bakgrund av vissa erfarenheter av undervisningsteknologiskt baserad systemutveckling. lnte minst det till Lgr 69 fogade planeringssupplementet med exemplifieringar av arbetsområdesmetodik och andra slag av undervisningsplanering har beröringspunkter i 1960-talets undervisningsteknologiska arbetssätt tillämpad på lagundervisning och tvärdisciplinära kursmoment.

597 Bilaga B

Man bör vid tolkningen av resultaten av de TRU-försök, som här i korthet redovisas, minnas denna allmänna bakgrund, nämligen Cl att det undervisningsteknologiska arbetssättet introducerades i Sverige liksom i andra länder primärt i syfte att höja undervisningens kvalitet, E] att detta arbetssätt sekundärt ledde till ambitionerna att göra de nya läromedlem lärarersättande, vilket främst framtvingades av den under 1960-talet stora lärarbristen, D att det undervisningsteknologiska arbetssättet som sådant och de från detta emanerande läromedelssystemen under årens lopp avsevärt ändrade karaktär från att vara väsentligen läraroberoende till att bli allt mer läraranpassade och manipulerbara från lärarens sida. Den tredje av dessa tolkningar måste ses också i relation till den under 1970-talet ändrade lärarsituationen. Efter tjugo år av lärarbrist går vi nu över i en situation, som präglas av inte bara en tilltagande mättnad utan av allt att döma även ett överskott på lärare. Läromedelssystemen som lärarersättare är därmed i högre grad än för tio år sedan ett väsentligen teoretiskt problem. Från i varje fall lärarnas sida ses självinstruerande läromedel snarare som ett hot mot lärarna i deras kamp för arbete och existensberättigande. Läromedelssystemen återgår till den roll de hade, när de först började introduceras under 1950-talet, nämligen att med bibehållen uppsättning lärare bidraga till att höja utbildningens kvalitet. Vad som här sagts om dels villkoren för det undervisningsteknologiska arbetssättet med hänsyn till tillgång och efterfrågan på lärare, dels förändringen med utgångspunkt häri i det undervisningsteknologiska arbetssättet avser i första hand förhållandena inom det allmänna skolväsendet. Inom andra utbildningssektorer har förhållandena varit delvis annorlunda. Så är exempelvis fallet inom vuxenutbildningen. Väl kan ett för skolan i stort kommande läraröverskott tillföras vuxenutbildningen, som ännu har många lärarbehov otillräckligt beaktade. Samtidigt måste dock konstateras, att det för en framgångsrik vuxenutbildning krävs att nya informations- och kontaktvägar upparbetas och att det för detta behövs systematiserade insatser av den art TRU för närvarande gör. Här hjälper det inte med en aldrig så god tillgång på lärare. Dessa måste användas på ett nytt sätt, vilket i sin tur kräver att nya system för information och kommunikation utarbetas. Exempel på sådana har givits genom TRU-programmen i TV. Mera besläktade med grundskolans och gymnasieskolans problem är de frågor som TRU stött på inom den högre tekniska utbildningen. Utgångsläget var här helt klart att åstadkomma program och läromedelssystem, som var lärarersättande. Det är lika klart, att detta lärarersättande nu inte längre är aktuellt och att det snarast är en besvärande komplikation inför ansträngningarna att i fortsättningen förbättra undervisnings- och inlärningsmetoderna inom den högre tekniska utbildningen genom utvecklandet av läromedelssystem och systemliknande läromedel. Vi skall här stanna vid de försök TRU-kommittén gjort för utveckling av läromedel och läromedelssystem för det allmänna skolväsendet och inom detta för gymnasieskolan. Vi har ovan sagt, att denna utveckling

598 Bilaga B

mönstret. Vad är då detta? följt det undervisningsteknologiska (ibland kallad utbildningsteknologi), som in- Undervisningsteknologi nebär en systematisk planering av utbildning och undervisning, är ingen fristående vetenskaplig disciplin. Den står för användande och tillämpande av kunskap från flera discipliner: inlärnings- och utvecklingspsykologi, sociologi, informations- och kommunikationsteori, ekosocialpsykologi, nomi och organisationsteori. Det är i samordnandet av dessa som har sitt kännemärke. Detta samordnande ger en undervisningsteknologin som är mer än summan av delarna och som i sig representerar en helhet, profession utan att stå som en vetenskaplig disciplin. Samordnandet har under årens lopp förändrats. l det första skedet var frågan endast, hur de tekniska delarna av systemen skulle samordnas. var rent teknologisk i den bemärkelsen, att Undervisningsteknologin ej var inblandad. Det gällde således att uppfinna och människan/läraren konstruera tekniskt invändningsfria lösningar. Detta kännetecknade de första läromedelssystemen. Man fann snart, inte minst genom att dessa tekniska lösningar visade sig ge endast resultat bland de studerande, att det var samspelet mellan måttliga människa och maskin (lärare och teknologi), som var det centrala problemet i teknologins fulländande. Det andra skedet, som präglade mitten av l960-talet, kännetecknas därför främst av strävandena att anpassa människan till maskinen. Lärarfortbildning kring läromedelssystemen blev dagens lösen. Lärarfortbildningen bedrevs också i många fall konsekvent och enerökade men var alltfort bristfällig. Slutsatsen mot giskt. Framgången 1960-talets slut blev därför: det är inte människan som skall anpassas till teknologin utan teknologin som skall anpassas till människan. Därmed inleddes av människa och maskin. tredje fasen i det svåra samordnandet Detta tredje skede, som därefter inletts och som ännu pågår, präglas av strävandena att finna en optimal avvägning mellan mänskliga och maskinella insatser. Kravet att tekniken skall anpassas till människan får inte drivas så långt, att man tillgriper teknologin och dess nämligen arbetssätt endast när det underlättar lärarens arbete. Det väsentliga är inte underlättandet som sådant utan de resultat detta underlättade lärararbete ger i form av ökad inlärning, ökad anpassning, ökat självförhos de studerande. Teknologins inträde blir därmed något verkligande annat och allvarligare än ett ”underlättande” av läraruppgiften. Teknologin kan rent av ställa ökade krav på läraren. Han kan långt ifrån alltid förvänta sig ett lättare arbete, men han kan genom den finna nya och okända vägar till höjd kvalitet på utbildningen. Teknologin får tidigare därför inte stanna vid att bli enbart ett hjälpmedel för läraren; den måste bli ett kvalitetshöjande medel för utbildningen som sådan, ibland till priset av även viss anpassning från lärarens sida. Av intresse är en sammanfattande analys av professor K G Stukát vid i Göteborg om hur undervisningsteknologi och individualärarhögskolan liserad undervisning förändrat lärarrollen. Stukáts analys omfattade sammanlagt fjorton undersökningar i Sverige och andra länder under senare år om bl. a. undervisningsteknologins effekter. Enligt Stukáts

Bilaga B 599

hypoteser skulle tillämpandet av undervisningsteknologi och individualiserad undervisning leda till att lärarna mer än tidigare ägnade sig åt l.individuel1a kontakter med eleverna 2. diagnostisering och utvärdering 3.bestämmande av elevernas inlärningssätt och användande av läromedel 4. planering och organisation av undervisningen 5. lektionsförberedelser 6.samarbete med lärarkolleger 7. rådgivning och vägledning 8. övervakning av individuella studier 9. handledning av små elevgrupper l0.stimulering, motivering av elever för positiv feed-back 1 l. kvalificerad kunskapsförmedling enligt dialogmetod. Enligt Stukáts hypoteser borde undervisningsteknologi och individualiserad undervisning därtill leda till att lärarna mindre ägnade sig åt

lw2. klassundervisning l3.presentation och inövande av faktakunskaper 14.enkla rutinuppgifter l5.kritik, klander och övrig s. k. negativ feed-back 16.-muntlig undervisning totalt l7.muntlig undervisning i relation till de studerandes muntliga bidrag. Stukát fann i de granskade studierna klart stöd för hypoteserna l, 2, 3, 8, 12, 15 och 17. Visst stöd, ehuru mindre klart, fann han för hypoteserna 4, 5, 6, 10 och 13. För de övriga visade sig undervisningsteknologi och individualiserad undervisning inte vara av märkbar betydelse. Så långt denna analys av de fjorton undersökningarna berättigar till slutsatser, vill det alltså synas som om undervisningsteknologin verkligen lett till ändrat arbetssätt. Förändringarna avser således klart vad vi kallade hur-frågorna och inte enbart vad-frågorna. l vissa inledningsvis avseenden har dock väntade förändringar uteblivit. Lärarna har således inte ökat sin rådgivande och vägledande verksamhet (nr 7). lnte heller tycks de ha tagit vara på de ökade möjligheterna till smågruppsundervisning (nr 9) och träning av högre kognitiva förmågor (nr l l ). Viktigt är också, att lärarna inte heller tycks ha avhänt sig många av de rutinuppgifter teknologin kan överta (nr 14). Risker syns enligt dessa resultat föreligga, att lärarna mera låter teknologin underlätta arbetet än effektivisera det. En konsekvent och effektiv fortbildning och läromedelsinformation bör kunna reducera risker av denna art. Direkta försök med TRU-material som lärarersättande medel har inte genomförts i skolväsendet. Från främst lärarnas fackliga organisationer har man hävdat, att sådana försök saknar intresse. Det får likväl anses över allt tvivel, att läromedelssystem av den art TRU-materialen höjt utgör exempel på, kan ersätta lärarens arbete ivissa delar. l vissa enstaka fall kan den lärarersättande effekten vara så stor, att lärarens roll reduceras till att introducera och avsluta den förproducerade undervis-

600 Bilaga B

ningen. I undantagsfall reduceras lärarens uppgift till att slå på och slå av programmen i TV, att distribuera och återinsamla arbetsmaterial etc. I sådana fall är lärarrollen reducerad till ett bemästrande av teknik och rutiner. Lärarprofessionalismen uttunnas starkt. Fall av denna extrema art är ovanliga, men man bör inte glömma, att de existerar och att de kan ges ökat utrymme, om man av yttre omständigheter, t. ex. temporär eller långvarig lärarbrist, måste tillgripa dem. Målet bör dock primärt vara att nyttja den sålunda friställda lärarprofessionalismen för kvalitetshöjande och individualiseringsfrämjande åtgärder. De TRU-läromedel, som denna rapport redovisar, avser ämnena svenska, samhällskunskap, engelska, företagsekonomi, fysik och teknologi, samtliga för gymnasieskolan. Som separata ämnesprojekt har dessa avrapporterats i TRU:s tidigare betänkande (SOU 1973:19). Det har därefter tillkommit skolöverstyrelsen enligt ett statsrådsbeslut av den 30.12.1971 att efter överenskommelse med TRU-kommittén slutföra försöksverksamheten inom TRUAS-sektorn. Syftet med TRUAS-verksamheten i detta avslutande skede är att utröna, hur läromedel av denna? art fungerar, upplevs och bedöms av elever, lärare och skolledare, om läromedlen används parallellt. Om en och samma elev, klass eller lärargrupp samtidigt använder två eller flera av dessa läromedelssystem, bör effekter och erfarenheter av delvis ny och oförutsedd art rimligtvis uppträda. Det är dylika effekter och erfarenheter det samlade försöket bl. a. syftat till att utröna. En huvudfråga blir: Om två eller flera läromedelssystem används parallellt tillämpar man isjälva verket en undervisningsteknologi i en annan dignitet, om vilka inga erfarenheter ännu föreligger. Vilka är erfarenheterna av denna överordnade teknologi? Hur kan den tillämpas? Vilka problem ger den upphov till och hur skall dessa bemästras?

1 Sammanfattning

l.l Planering av TR UAS samlade försök TRUAS verksamhet har från början varit inriktad på ett samlat försök vid några skolenheter i gymnasieskolan under läsåret 1973/74. Enligt ett statsrådsbeslut av den 30. l 2. 1971 har skolöverstyrelsen fått i uppdrag att efter överenskommelse med TRU-kommittén slutföra försöksverksamheten inom TRUAS-sektom. Det samlade försöket har genomförts vid skolöverstyrelsens byrå för forsknings- och utvecklingsarbete inom ramen för SÖ:s kontinuerliga pedagogiska utvecklingsarbete. Syftet med det samlade försöket har varit att undersöka pedagogiska, organisatoriska och ekonomiska effekter vid parallell användning av TRUAS läromedelssystem samt att redovisa medverkande lärares och elevers behov av information eller utbildning. TRUAS-läromedlen i ämnena svenska, engelska, samhällskunskap, företagsekonomi, fysik och teknologi har utprövats i gymnasieskolans årskurs l på fyra-, tre- och

Bilaga B 601

tvååriga linjer. Berzeliusskolan i Linköping och Sannarpsskolan i Halmstad har varit försöksskolor. Läromedlen innehåller en systematisk och har multimediekaraktär. Undervisningen inundervisningsplanering riktas mot mål som finns redovisade i läromedlen. Lärarna får genom den i läromedlet gjorda planeringen hjälp att individualisera undervisningen de varierande arbetsformer och metodiska anvisningar som finns genom angivna i lärarhandledningar och elevmaterial. Utprövningen av det samlade försöket består av två delar. Den första av dessa omfattar undersökning av pedagogiska, organisatoriska och ekonomiska effekter vid parallell användning av TRUAS läromedel. Den andra omfattar undersökning av pedagogiska effekter av läromedlen i enskilda försöksämnen. Utprövningsinstrumenten har bestått av: observaenkäter, och konferenser. Vid undertioner, intervjuer, synpunktsblad effekterna i enskilda ämnen har också sökningen av de pedagogiska kunskaps- och färdighetsprov använts.

l .2 Erfarenheter

1.2.1 Allmänt I denna interimsrapport har endast ett antal resultat av allmän och sammanfattande art från TRUAS” samlade försök återgivits. En fullständig redovisning kommer att lämnas vid slutet av läsåret 1974/75. Det bör observeras, att resultat av databearbetade elevenkäter och kunskaps- och i de enskilda försöksämnena inte ingår i källmaterialet för färdighetsprov rapporten. Parallellanvändningen av två eller flera TRUAS-läromedel har i förvånande ringa grad givit andra effekter än vad man funnit tidigare vid försök på motsvarande nivå av enskilda TRUAS-läromedel. De allmänna effekterna är positiva i den bemärkelsen, att ett betydande inslag i skolarbetat av förplanerad undervisning och användande av multimediesyns kunna införas utan att de mättnadseffekter man ibland system varnat för behöver uppstå. Snarare visar resultaten att rum finns för nya och mera systematiserade planeringsåtgärder via läromedlen och att detta kan tillföra såväl elever som lärare positiva effekter.

1.2.2 Pedagogiska och metodiska effekter Samarbetet mellan lärare i samma försöksämne har enligt lärarkommentarerna fungerat bra och i vissa fall bättre under försöksåret än under närmast föregående år. Skolledarna har samma uppfattning. Kontinuerligt och organiserat samarbete mellan lärare, som undervisar i olika försöksämnen, har mera sällan förekommit. Detta beror inte så mycket på läromedlets konstruktion, har det sagts, som på ett pressat tidsschema för lärarna, skolans lokalmässiga utformning och bristande kännedom om vilka till samordning, som de olika läromedlen erbjuder. I möjligheter några ämnen har individuella kontakter med eleverna inte förbättrats under försöket. Så syns t. ex. vara fallet i engelska och i vissa klasser i

602 Bilaga B

svenska. l övriga ämnen tycks lärarna anse att deras kontakter med eleverna varit lika bra eller bättre ijämförelse med föregående läsår. TV-programmen har i allmänhet upplevts som stimulerande och motiverande inslag i undervisningen och har också givit verklighetsanknytning åt ämnet. De bandade radioinslagen har uppskattats nästan lika mycket som TV-programmen. Antalet AV-komponenter i TRUAS-läromedlen har inte givit några negativa effekter på undervisningen. Det är emellertid viktigt, har observatörerna påpekat, att elever och lärare tillsammans diskuterar syftet med olika ljud- och bildprogram. Man riskerar annars, att eleverna uppfattar AV-programmen som ointressanta eller mindre viktiga inslag i undervisningen. De individualiserande arbetsuppgifterna har liksom i tidigare försöksverksamhet bedömts positivt av eleverna. Lärarnas reaktioner på de varierande arbetsformerna har varit övervägande positiva även om inställningen skiftat från lärare till lärare och ämne till ämne.

1.2.3 Organisatoriska och ekonomiska effekter Inför det samlade försöket har skolorna gjort en del kompletterande inköp av teknisk utrustning. Fem videokassettspelare har inköpts till Sannarpsskolan och ”minilab har anskaffats till Berzeliusskolan. Den bordskalkylator som använts i fysikundervisningen har utlånats till Sannarpsskolan av TRU. Den tekniska utrustningen har i allmänhet fungerat bra. Några allvarliga störningar har aldrig inträffat. Skolans egen personal har själv klarat av förekommande fel. Vaktmästarna har endast i mindre omfattning hjälpt till med skötseln och reparationerna av AV-apparaterna. Lärarna har önskat att de vid grupparbeten haft tillgång till kassettbandspelare, eftersom det bl. a. är organisatoriskt besvärligt att använda de större bandspelama, som vanligen finns utspridda i olika klassrum. Större delen av försöksmaterialet distribuerades till försöksskolorna under sommaren 1974. Sådana studieenheter, som måste nyproduceras, utsändes emellertid inte förrän senare under läsåret. En del lärare anser, att de av denna anledning fått för liten tid till att sätta sig in i materialet. Det är nödvändigt, menar de, att man redan under vårterminen har läromedlen tillgängliga i skolan. Tillgången på material har ansetts helt tillfredsställande både vad gäller tryckt material och bandkopior. Lärarna har påpekat, att det även vid en reguljär användning av multimedieläromedel varit önskvärt, att bandade ljud- och bildinslag funnits tillgängliga i skolan inte bara vid själva lektionstrlltállet utan också när läraren förbereder sina lektioner. De utökade kostnader, som uppstår som följd härav, bör kunna begränsas med hjälp av den tekniska utvecklingen och successiva lösningar av ditributionsproblemen. Förvaringen av TRUAS-materialen syns inte ha medfört organisatoriska eller ekonomiska problem för skolan. I allmänhet har man kunnat bereda plats för bredvidläsningslitteratur, videoband, kassetter av olika

Bilaga B 603

institutioner och lektionssalar. Lärare, som haft slag osv. i befintliga ansvaret för läromedlen, har erhållit kontaktlärararvoden. har inte av försöksverksamheten, och Schemaläggningen påverkats och ekonomiska problem syns inte ha några speciella organisatoriska aktualiserats. Planeringen i enskilda försöksämnen har inte störts av att flera TRUAS-läromedel använts parallellt vid skolan.

1.2.4 Elev- och lärarattityder i olika försöksämnen

Samhällskunskap

Helhetsintrycket av försöksverksamheten med samhällskunskapsmaterialet är positivt. Lärarna anser att det blivit större möjligheter till variation i uppläggningen och omväxling i lektionsplaneringen. Undervisningen har centrerats kring olika samhällsproblem. Materialet syns enligt observatörerna ha givit en helhetssyn på ämnet med samordning av dess statsvetengeografiska, ekonomiska och sociala inslag. TV-inslagen har skapliga, upplevts som en god ersättning eller ett komplement till direktkontakter vid t. ex. studiebesök. Man har ansett att FV-programmen har givit omväxling och ökat motivationen. Erfarenheterna har visat, att bild- och kräver en noggrann genomgång av läraren. Läromedlet anses ljudprogram av flera lärare i realiteten vara mindre styrande än många läroböcker i

samhällskunskap.

Engelska

i läromedlet anses ha en styrande effekt på Undervisningsplaneringen Eleverna har enligt många lärares bedömning haft svårt undervisningen. undervisning i den omfattning, som skisserats i att klara en inte lärarledd till lndividualiseringsproblemet i de förslaget undervisningsplanering. klasserna kvarstår, har det påpekats, även om förslaget till heterogena har möjliggort en viss individualisering. De negativa gruppindelningar till planeringen och individualiseringsformerna har påverkat attityderna även till materialdelarna i ogynnsam riktning. Samtalsövattityderna och TV-programmen har i allmänhet bedömts positivt. ningarna

Företagsekonomi

och lärare har haft en allmänt positiv inställning till läromedlet i Elever har ansetts vara verklighetsanknutna och företagsekonomi. Uppgifterna Elevaktiviteten har bedömts vara hög liksom konkretiomeningsfyllda. nen i materialet. Goda möjligheter till elevsamverkan har funnits. Lärarens funktion har i allmänhet blivit av arbetsledande eller elevvårdande karaktär vid användning av detta läromedel, har det sagts. Läromedlet för goda kontakter mellan elever har, menar man, skapat förutsättningar och lärare.

604 Bilaga B

Fysik har ibland bedömts TRUAS-fysiken negativt. Detta bör ses mot bakgrunden av att eleverna i årskurs l av gymnasieskolan tycker att fysikkursen är tråkig och att lärarna anser kursplanen vara för omfattande. Successivt har lärarnas attityder blivit mer positiva. Man har bl. a. påpekat att materialet givit impulser och riktlinjer till arbetssätt som man inte prövat tidigare. Elev- och lärarattityderna till TRUAS-fysiken är mer positiva vid Sannarpsskolan än vid Berzeliusskolan. Av processtudierna framgår att Elevens dagbok inte använts i alla klasser och att elever och lärare sällan diskuterat målbeskrivningarna, som ingår i dagboken. Det förefaller som om man därvid förbisett integreringen av övergripande mål och ämnesmål.

Teknologi Läromedlet i teknologi har bedömts positivt av de i försöket medverkande lärarna. De anmärkningar som gjorts har vanligen varit av redaktionell karaktär eller har innehållit förslag till förbättringar i ett, som man anser, stimulerande material. Av observatörernas rapporter och lärarkommentarerna att döma syns också eleverna klart ha uppskattat teknologimaterialet. När eleverna någon gång varit kritiska, menar lärarna, har de givit konstruktiva förslag till ändringar. Av allt att döma tycker lärarna att undervisningsplaneringen i läromedlet är klart bättre här än i andra material som man prövat. Eleverna syns också ha fått en större ”beredskap” att fungera i olika tekniska situationer.

Svenska Eleverna har uppskattat läromedlets förslag till gruppaktiviteter. Stora krav ställs emellertid på läraren att praktiskt organisera grupparbetet och att aktivera eleverna. Det är viktigt, har det påpekats, att den enskilde läraren har tillräcklig kunskap om läromedlet. Läraren bör, menar man, inte bara teoretiskt känna till materialet utan bör också få tillfälle att diskutera den pedagogiska uppläggningen vid t. ex. studiedagar. TRUASsvenskan är liksom de övriga läromedlen i det samlade försöket uppbyggd som ett komponentsystem, dvs. hela kursen är indelad i ett antal perioder, där varje period med undantag för den med renodlad färdighetsträning - har sitt eget häfte. Eleverna har i stor utsträckning varit negativa till antalet häften i TRUAS-svenskan. Många lärare anser emellertid att komponentsystemet har stora fördelar. Genom indelningen i mindre enheter kan lärarna inköpa enstaka moduler av materialet och får på så sätt möjlighet att successivt vänja sig vid metodiken i den här typen av läromedel.

1.2.5 Information och utbildning Informationen till skolorna om det samlade försöket har enligt lärarnas enkätsvar belyst för den enskilde läraren väsentliga frågor. Men det är

Bilaga B 605

viktigt, påpekas det, att lärarna får en kontinuerlig information eller utbildning under läsåret. Behovet av information växer, menar man, när man i undervisningen successivt upptäcker problemen. Flera lärare har i efterhand konstaterat, att en mer omfattande information om övriga ämnen är önskvärd, om någon verklig samverkan skall komma till stånd. En del lärare har påpekat att de önskar information eller utbildning i hur man sköter olika AV-apparater. Insatser inom grundutbildning och fortbildning av lärare framstår genom erfarenheterna i det samlade försöket som angelägna. Kursinnehållet för dessa utbildningsinsatser kan förslagsvis centreras kring följande tre intresseområden.

El Undervisningsplanering med utgångspunkt i den metodiska användningen av målbeskrivningar. El Undervisningsplanering med inriktning mot val av medier. D Metodiska och pedagogiska frågor vid samverkan mellan olika ämnen och olika lärare.

2 Bakgrund

2.1 Sammandrag av erfarenheter frán försöksverksamheten 1967-1972

l direktiven till TRU-kommittén år 1967 hänvisas till utländska erfarenheter, som visat att TV och radio kan användas bland annat för att kvalitativt förbättra den direkt lärarledda undervisningen, att rationalisera utbildningen genom att i viss utsträckning ersätta den lärarledda undervisningen” och ”att effektivera en lärarfortbildning. TRU-kommittén tillsatte arbetsgrupper för olika sektorer av utbildningsväsendet, som enligt direktiven kunde inbegripas i försöksverksamheten. För ungdomsskolans del förlades verksamheten till de gymnasiala skolformerna med motiveringen, att en genomgripande omstrukturering av undervisningen sannolikt var nödvändig, och att erfarenheter saknades av hur undervisning med dessa medier borde utformas för att rationaliseringsresultat skulle kunna utvinnas. Arbetsgruppen för denna sektor, som omfattade gymnasium, fackskola, yrkesskola och sedermera också arbetsmarknadsutbildningen, antog namnet TRUAS (TRU-kommitténs arbetsgrupp för skolan). Enligt direktiven skulle TRUAS producera ”lämpligt försöksmaterial” och praktiskt pröva detta i undervisningen. Erfarenheterna från arbetet inom TRUAS olika projektgrupper visade, att det var nödvändigt att först noggrant analysera läroplanernas övergripande mål, de olika ämnesmålen, huvud- och delmoment samt kommentarer och anvisningar vad gäller lärostoff och verksamhetsformer. Först därefter kunde ”lämpligt försöksmaterial” produceras. Man fann det nödvändigt att i processen samordna de ingående komponenterna, om undervisningens samlade mål

606 Bilaga B

skulle kunna uppnås. Arbetet inriktades därför på att genom en systematisk planering av undervisningen sammanlänka mål, medel och resultat. (SOU 1973:19 s. 189.) Angående skolsektorns verksamhet skriver man i direktiven: Tiden är nu inne för att starta en samlad och mer målmedveten produktion av lärarersättande radio- och televisionsprogram inom skolväsendet”. En modifierad syn på rationaliseringar av undervisningen växte successivt fram inom TRUAS arbetsgrupper. En effektiv och rationell undervisning åstadkoms snarare, menade man, om man utvecklade förproducerade läromedel, där TV och radioinslagen har integrerats med lärarinsatser, tryckt material och övriga komponenter. För projektgrupperna blev undervisningsplaneringen det primära och den kärna kring vilken läromedlet konstruerades. Även om medieinsatserna kom att underordnas projektens övergripande planering, tilldelades de olika komponenterna specifika och väl definierade uppgifter. Genom integrering av olika medier och metoder sökte man skapa förutsättningar för effektiv inlärning. De i TRUASmaterialen bandade radioinslagen, ofta kombinerade med olika former av bilder är redan fast etablerade i undervisningen såväl i TRUAS-projekten som i övriga läromedel, skriver man i sin redovisning av försöksverksamheten (SOU 1973:19 s. 202). Någon ytterligare motivering för deras användning anser man därför inte vara nödvändig. Men även TV-programmen är en viktig komponent i undervisningen, påpekas det. Detta medium kan ha en rad olika funktioner. Syftet med TV-avsnitten i dessa läromedel är bl. a. att skildra miljöer, ge verklighetsanknytning och att skapa motivation för studierna. De används även för att introducera nya moment i undervisningen eller för att i vissa fall ersätta studiebesök. I ämnet fysik utnyttjas några TV-program för att visa experiment som av resursskäl inte kan utföras på skolorna. För vissa moment är TV-mediet givet, t. ex. massmedieserien i ämnet svenska. TV spelar en central roll i samhället, påpekas det, när ungdomarna skapar sig en bild av tillvaron. Det är därför viktigt, att samma bjudningsformer som eleverna möter i samhället också finns tillgängliga i skolorna, och att man i undervisningen kan dra fördel av den information och träning som eleverna får utanför den i skolan planlagda verksamheten. TV får i undervisningen inte spela rollen av en ny förpackning att stoppa gammalt innehåll i”, anser man. Om TV används för att duplicera den katederundervisande läraren måste detta innebäraatt utvecklingen avstannar eller i sämsta fall tar ett steg tillbaka”. (SOU 1973:19 s. 202) Enligt den traditionella lärarrollsuppfattningen är huvuduppgiften för en lärare att vara kunskapsförmedlare. I läroplanerna för grundskolan (Lgr 69) och gymnasieskolan (Lgy 70) beskrivs hur denna traditionella lärarroll måste förändras mot handledarens och instruktörens för att bl.a. ge utrymme åt större elevaktivitet. En av grundtankarna bakom produktionen av TRUAS läromedel har varit, att dessa material skall underlätta lärarens arbete i denna annorlunda lärarroll. Eleverna-får större möjligheter till självaktivitet bl. a. genom att man i de organisatoriska ramarna i

Bilaga B 607

mera konsekvent form kunnat beakta de allmänna och övergripande målen för skolan t. ex. genom samverkan i varierande grupper, självständiga uppgifter och individualiserande studier. Inom arbetsgrupperna har man haft den bestämda uppfattningen, att en genomarbetad målbeskrivning är en förutsättning för att ett väl fungerande läromedel skall kunna konstrueras. Det har också ansetts angeläget, att målbeskrivningen dessutom skall vara ett användbart redskap för lärarnas och elevernas planering av arbetet. På grundval av den tillsammans med eleverna genomförda planeringen blir lärarnas huvuduppgift att vara handledare för elevernas arbete med materialet individuellt eller i grupp. Den direkta informationsöverföringen, som i tidigare undervisning var en av lärarnas centrala uppgifter, överflyttas därmed i stor utsträckning till läromedlen. Lärarens roll blir alltså inte mindre central än tidigare och frågan om läraren kan ersättas av TV-program blir irrelevent. (SOU 1973:19 s. 195). l den typ av undervisning, som baseras på TRUAS läromedel, har inte sällan en spänning uppstått mellan en förment styrande planering å ena sidan och lärarnas och elevernas krav på frihet i den konkreta undervisningssituationen å den andra sidan. Den valfrihet och flexibilitet som funnits inom planeringsförslagets ram har i allmänhet inte utnyttjats tillräckligt. Detta har bl. a. berott på att försökslärarna önskat pröva de flesta komponenterna i läromedlet för att kunna ge förslag till revideringar i materialet. TRUAS erfarenheter i denna försöksomgång visar att lärarna behöver en grundlig information om läromedlen innan försöksverksamheten startar. Informationskonferenserna har omfattat två till fem dagar men har sällan upplevts som tillräckligt djupgående. Sett i stort, menar man att detta kan tyda på att organiserad fortbildning och nya inslag i lärarnas grundutbildning är nödvändiga, för att dessa skall vara väl förberedda för att handha en undervisning av detta slag. Men informationsproblemet kan också ses i ett mer vidgat perspektiv. Spridningen av innovationer på skolans omrâde är ett problem, som ständigt är aktuellt för dem som sysslar med utvecklingsarbete, påpekas det i redovisningen av TRU:s försöksverksamhet 1967-1972 (SOU 1973:19 s. 201). Det är ur flera synpunkter viktigt, skriver man, att resultatspridning kopplas till SÖ:s olika verksamhetsgrenar t. ex. lärarutbildning och lärarfortbildning, så att skolorna får kännedom om centralt planerad och ledd verksamhet och så att inga klyftor uppstår mellan centralt och lokalt utvecklingsarbete inom skolans område.

2.2 Det samlade försöket - motiv och problem

De olika arbetsgrupperna inom TRUAS konstruerade, producerade och utprövade läromedlen under åren 1967-1972. Eftersom försöksmaterialen prövades vart för sig eller parvis fick man inte något egentligt underlag för att kunna bedöma, om det vid en mer allmän användning av läromedelssystem uppstår speciella organisatoriska och ekonomiska pro-

608 Bilaga B

blem. Försöksverksamheten var också så organiserad att man inte kunnat studera, hur de olika läromedlen metodiskt och pedagogiskt påverkar undervisningen, när eleverna samtidigt använder två eller flera läromedel av TRUAS typ. Den ovan nämnda parvisa utprövningen innebar endast, att ett par av försöksmaterialen prövades vid en och samma skolenhet. Så var t. ex. fallet med läromedlen i företagsekonomi och samhällskunskap, när de utprövades vid Västerhöjdsskolan i Skövde under läsåret 1971/72. Läromedlet i företagsekonomi användes då av elever i årskurs l på tvåårig ekonomisk linje, medan samhällskunskapsmaterialet prövades i årskurs 2 på treårig humanistisk, samhällsvetenskaplig och ekonomisk linje. Mot denna bakgrund ansågs det motiverat att genomföra ett s. k. samlat försök. För att få en bild av hur dessa läromedel vid parallell användning påverkar skolan pedagogiskt, organisatoriskt och ekonomiskt borde man koncentrera försöksverksamheten till en viss årskurs. Man menade också, att effekter av samordning eller brist på samordning mellan olika försöksämnen tydligare skulle framträda med en sådan organisation av verksamheten. Den centrala frågan gällde, om det för en och samma elevgrupp vid parallell användning av dessa läromedel uppstod positiva eller negativa effekter. Det var emellertid av stor betydelse, att de negativa effekterna inte eliminerades genom att man på olika sätt gingé in med stödjande information till lärarna i syfte att förhindra eventuella störningar i undervisningen. Informationen till försökslärarna om de olika läromedlen borde därför, ansåg man, få samma omfattning som i den tidigare försöksverksamheten, trots att den, som redan nämnts, sällan upplevts som tillräckligt djupgående. lnte heller skulle projektledarna, vilka konstruerat läromedlen, kunna gå in i undervisningsprocessen och lägga till rätta och hjälpa lärarna vid eventuella problem. Däremot skulle det

finnas möjlighet för lärarna att frångå undervisningsplaneringen i läro-

medlet eller låta bli att använda vissa delar av materialet. Om lärarna inte önskade använda den ursprungliga planen, skulle dock detta noteras och motiveras i lärarnas synpunktsblad eller på annat sätt rapporteras till försöksledningen. lnte minst viktigt ansågs det vara, att man i de kontinuerligt förekommande observationerna speciellt studerade detta problem. För att säkrare kunna bedöma effekterna av den parallella användningen av dessa läromedelssystem ansågs det vidare betydelsefullt att de till denna försöksomgång reviderade läromedlen samtidigt utprövades separat vid ett antal gymnasieskolor i landet. Man önskade på så sätt få möjlighet att jämföra elevernas erfarenheter och kunskaper vid parallell respektive separat användning. Med utgångspunkt i här nämnda problem formulerades målet för det samlade försöket (se avsnitt 3.2).

Bilaga B 609

3 Planering av det samlade försöket

3.1 Arbetssätt under planeringsfasen TRUAS verksamhet har från början varit inriktad på ett samlat försök vid några skolenheter i gymnasieskolan under läsåret 1973/74 för att undersöka effekterna av TRUAS läromedelssystem, när de används i större skala. l enlighet med Kungl. Majzts proposition 1972:1, bilaga lO har SÖ övertagit ansvaret för den avslutande försöksverksamheten inom TRUAS-sektorn från den 1 juli 1972. En överenskommelse har därefter slutits mellan Sö och TRU, vilken inneburit att SÖ har ansvarat för fortsättningen av den pågående försöksverksamheten med bl. a. lärarkontakter, utsändning av material samt planering och utvärdering av TRUAS fortsatta verksamhet. TRU-kommittén å sin sida har t. 0. m. budgetåret 1973/74 avsatt medel i sin internbudget och svarat för fortsatt revidering och nyproduktion av materialet inom TRUAS-sektorn. Planeringsarbetet har utförts av två arbetsgrupper, en projektgrupp och en referensgrupp. l projektgruppen har ingått projektledaren och utvärderaren för det samlade försöket, en projektledare för varje enskilt försöksämne samt representanter för skolöverstyrelsens läromedelssektion inom byrån för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Projektgruppen har i allmänhet sammanträtt en gång i månaden och har då diskuterat och bearbetat det till sammanträdena framtagna materialet, som bl. a. bestått av målbeskrivningar och undersökningsplan för det samlade försöket. Referensgruppen har bestått av ämnesexperter och fackpedagoger, vilka kontinuerligt följt projektgruppens arbete. I denna grupp har man ytterligare bearbetat det av projektgruppen framlagda planeringsunderlaget. lnom ramen för läromedelssektionens arbete har också samråd skett med det s. k. TRIALOG-försöket som genomförts av SR/UTB under läsåret 1973/74. Projektet finns utförligt beskrivet i avsnitt 8.3.8 i detta betänkande.

3.2 Syfte och målbeskrivning Under planeringsfasen har en detaljerad målbeskrivning utarbetats, vilken legat till grund för undersökningarna. Syftet med det samlade försöket har varit att undersöka pedagogiska, organisatoriska och ekonomiska effekter vid parallellanvändning av TRUAS” läromedelssystem samt att redovisa vilka behov av förberedelse för medverkande lärare och elever som föreligger vid sådan parallellanvändning. För det samlade försöket har uppställts fyra huvudmål, i anslutning till vilka en rad frågor har formulerats. De fyra huvudmålen har varit:

El Att redovisa några pedagogiska och metodiska effekter vid parallell användning av TRUAS läromedel.

610 Bilaga B

E] Att redovisa några organisatoriska effekter vid parallell användning av TRUAS läromedel. El Att redovisa några ekonomiska effekter vid parallell användning av TRUAS läromedel. CIAtt redovisa behovet av förberedelse för medverkande lärare och elever. Som exempel på till dessa huvudmål fogade frågor kan nämnas: 9 I vad mån kan principerna om motivation, aktivitet, individualisering och samarbete förverkligas vid parallell användning av dessa läromedel? 9 Vilka är elevers och lärares attityder till undervisning som baseras på flera TRUAS-läromedel? 0 Hur upplever elever användningen av olika mediekombinationer i undervisningen? 9 Blir eleverna trötta på AV-medier? 0 Vilka effekter erhålls med avseende på den planerade samordningen mellan ämnena? 9 Hur påverkas skolans schemaläggning? 0 Hur påverkas dispositionen av lokalerna? 0 Vem ansvarar för TRUAS-materialet i skolorna? 9 Hur förvaras tryckt material, bandkopior och övriga komponenter som ingår i dessa läromedel? 9 Förändras arbetsuppgifter och belastning för den personal i skolan, som inte är direkt involverad i försöket? 0 Hur påverkas tidsramarna vid den parallella användningen av flera läromedelssystem? 9 Ger schemaläggningen några ekonomiska konsekvenser? 9 Medför speciella krav på lokaler och deras utrustning några ekonomiska konsekvenser? 9 Behöver skolan göra kompletterande apparatinköp och ger underhållet av apparaterna ökad kostnad? 9 Medför försöket förändrade kostnader på personalsidan? 9 Är det lämpligt med en inskolningskurs för lärare och elever eller bör informationen till dessa grupper ges på ett annat sätt? 0 Ger inskolningen tillräcklig information om försöket? 0 Ger försökserfarenheterna möjligheter att föreslå nya inslag i lärarnas grundutbildning? 0 Vilka insatser behövs i lärarfortbildningen för att man skall kunna arbeta med multimediematerial?

De ovan uppräknade frågorna har ytterligare specificerats i ett större antal delfrågor av typen: Förändras lärarnas inställning till pedagogiska frågor? Om så är fallet, på vilket sätt? Hur fungerar den samordnade träningen i intervjuteknik?

611 Bilaga B

3. 3 Försöksámnen l den tidigare TRUAS-verksamheten har fjorton läromedelsprojekt ingått. Efter diskussioner om vilka av dessa som borde ingå i ett samlat försök har läromedlen för arbetsmarknadsutbildning uteslutits, eftersom dessa utprövats i ett separat samlat försök. Också läromedel i fordonsteknik och ryska har utgått. Fordonsteknik har inte ansetts vara lämpligt försöksämne bl. a. därför att ifrågavarande läromedel till skillnad från de övriga har utprövats på de yrkesinriktade linjerna. Projektet i ryska har på grund av medelsbrist inte kunnat leda till produktion och utprövning av material i tillräcklig omfattning för att kunna tas med i det samlade försöket. De återstående sex TRUAS-projekten har omfattat ämnena svenska, engelska, samhällskunskap, företagsekonomi, fysik och teknologi. I dessa ämnen har läromedel producerats, vilka utprövats i årskurs l av gymnasieskolan. De har därför ingått i det samlade försöket. Läromedlen innehåller en systematisk undervisningsplanering och har multimediekaraktär, vilket innebär att ljud, bild och text samverkar i dem. Undervisningen inriktas mot mål som finns redovisade i läromedlen och som utgör en precisering av läroplanen både vad gäller ämneskunskaper och för skolan övergripande mål. Lärarna får genom den i läromedelslösningen gjorda planeringen hjälp att individualisera undervisningen genom de varierande arbetsformer och metodiska anvisningar, som beskrivits i lärarhandledningar och elevmaterial. I de flesta läromedlen finns kunskaps- och färdighetskontroller inbyggda. Elevernas resultat på dessa prov utvärderas genom att de jämförs med målen. Utförliga beskrivningar av TRUAS-läromedlen finns publicerade i följande betänkande och lägesrapporter D SOU 1971:36 Produktionsresurser för TV och radio i utbildningen. D SOU 1973:19 TRU:s försöksverksamhet 1967-1972. D TRU-rapport nr 7 Läromedelskonstruktion. Lägesrapport från TRUAS i september 1971. 4 D TRU-rapport nr ll Läromedelskonstruktion. Lägesrapport nr 2 från TRUAS ijuli 1972.

SÖ har i samråd med berörda skolstyrelser och skolledningar subventionerat läromedlen under försöksverksamheten. För det tryckta materialet har skolorna betalat endast en mindre summa, och av kopior ljudband, diaserier och videoband har gratis ställts till skolornas förfogande. Videobandmaskiner och andra audivisuella hjälpmedel av typen bandspelare och projektorer har redan funnits i skolorna eller har anskaffats av kommunerna. En videokassettspelare har t. ex. inköpts till en av de i försöket ingående skolorna, nämligen för att Sannarpsskolan, användas i det samlade försöket. Enda undantaget från de givna förutsättningarna för att skolorna skulle kunna delta i försöket har varit att TRU-kommittén utlånat en bordskalkylator till Sannarpsskolan. Under planeringsfasen har projektgruppen vid flera tillfällen diskuterat samordningen av försöksämnena. Speciellt har inskolningsperiodens betydelse under elevernas första skolveckor i gymnasiet betonats. Man har

612 Bilaga B

också eftersträvat samordning av färdighetsträningen i svenskämnet och de övriga ämnena. Man har emellertid funnit det vara mindre lämpligt att göra det obligatoriskt för lärarna att följa en detaljerad läsårsplanering för att underlätta denna samverkan mellan de olika ämnena. Projektgruppen har åt lärarna i stället utarbetat ett förslag till översiktlig planering för de läromedel som använts i undervisningen i de olika klasserna. Avsikten med planeringsförslaget har bl. a. varit att hjälpa läraren att överblicka i vilka studieenheter lärarens egen planering ger möjligheter till samverkan med andra ämnen, vilka typer av AV-program som förekommer i eget respektive andras ämnen och när grupparbeten, intervjuer eller studiebesök kan förekomma i de olika försöksämnena.

3.4 Försöksskolor Inom projekt- och referensgrupperna har diskuterats på vilket sätt man borde gå tillväga vid valet av försöksskolor. Man har inte ansett det vara realistiskt att utgå med en allmän inbjudan till landets skolstyrelser såsom vid starten av den tidigare försöksverksamheten inom TRUAS, eftersom man vid valet av försöksskolor måste ta hänsyn till bl. a. följande faktorer: Cl de ekonomiska resurserna för försöket medger endast att två eller tre skolor tas med E] försöksverksamheten bör omfatta samtliga tre- och fyraåriga linjer samt de tvååriga sociala, ekonomiska och tekniska linjerna El skolans organisationsplan, dvs. antalet linjer och klasser, skall göra det möjligt att använda de sex aktuella läromedlen. Man måste alltså finna skolor med bl. a. två till tre paralleller på tvåårig ekonomisk och fyraårig teknisk linje för läromedlen i företagsekonomi och teknologi utan att övriga försöksämnen eller linjer blir underrepresenterade

El lärarnas deltagande i försöket skall vara frivilligt

Dskolan skall vara utrustad med videobandspelare eftersom projektet saknar medel att hyra eller inköpa en sådan apparat för skolans räkning.. Projektledningen har kontaktat ett flertal kommuner i landet, där gymnasieskolorna haft en för det samlade försöket lämplig organisationsplan. Man har härvid kunnat konstatera att många kommuner varit positivt intresserade av att delta i en försöksverksamhet av detta slag. l den slutliga diskussionen kring valet av försöksskolor har resekostnader och möjligheter till snabb kommunikation med skolan spelat en viss roll, eftersom observatörerna planerats besöka skolorna vid flera tillfällen under läsåret. Innan skolstyrelser och personal i skolorna tagit ställning till sin medverkan i det samlade försöket har projektledningen besökt skolorna vid ett par tillfällen för att ge information om TRUAS” tidigare verksamhet och det samlade försöket. Efter dessa underhandskontakter har SÖ inbjudit skolstyrelserna i Linköping och Halmstad att medverka i försöksverksamheten med gymasieskolans årskurs 1 vid Berzeliusskolan respektive Sannarpsskolan i nämnda städer.

sou 1975:28 Bilaga B 513

3.5 Försökets uppläggning

Efter att överenskommelse träffats med skolstyrelserna i Halmstad och Linköping om deltagande i det samlade försöket har skolledning och lärare vid de båda skolorna påbörjat den lokala planeringen. Projektledningens funktion har här endast varit att ge eventuellt ytterligare behövlig information inför arbetet med tjänstefördelning och schemaläggning. l Berzeliusskolan i Linköping, som tidigare deltagit iTRUAS-verksamheten vid utprövningen av läromedlet i fysik, har funnits naturvetenskapliga och tekniska linjer. Från som inte medverkat i Sannarpsskolan, TRUAS-försöken tidigare, har treåriga humanistiska, samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga linjer samt tvååriga sociala och ekonomiska linjer deltagit. Detta har inneburit, att naturvetenskaplig linje funnits vid båda försöksskolorna, teknisk linje vid Berzeliusskolan och humanistisk, samhällsvetenskaplig, ekonomisk och social linje enbart vid Sannarpsskolan. Totalt har 12 klasser från Sannarpsskolan och 8 klasser från Berzeliusskolan medverkat i försöket. Det totala elevantalet har varit cirka 500.

Organisationsplan för försöksskolorna

Berörda Halmstad Linköping Totalt antal linjer Sannarpsskolan Berzeliusskolan Linje Antal Linje Antal Ämnen/ Vekotim-

linjer Samhällsvetenskaplig l SV, Sk 5 Naturveten- Naturvetenskaplig 2 skaplig 22 Sv, Fy 5,5 Teknisk 3 Sv, Fy, Tl 11,5 2-åriga Ekonomisk 3 Sv, Sk, En, 19 linjer Fe Social 2 SV, Sk, En Teknisk 2,5 Sv, En 7 Totalt antal klasser 12 7,5

Antalet deltagande lärare vid de båda försöksskolorna har varit 36. De fördelar sig på ämnen och skolor på följande sätt:

614 Bilaga B

Av dessa försökslärare har två undervisat i både svenska och engelska. Visst utbyte av lärare har på grund av tjänstledighet förekommit. Så har t. ex. en lärartjänst i fysik vid Berzeliusskolan i Linköping under vårterminen delats upp på två lärare. Ingen lärare har avbrutit försöket under läsåret. Den separata utprövningen av läromedlen har berört elever och lärare i en eller två klasser av årskurs 1 vid följande skolor: Läromedel Skola Svenska John Ericssonskolan i Östersund Samhällskunskap Torsbergsskolan i Bollnäs Företagsekonomi Kungsgårdsskolan i Norrköping Risbergska skolan i Örebro Fysik Pauliskolan i Malmö Teknologi Erik Dahlbergsskolan i Kalmar Engelska För läromedlet i engelska har inte någon jämförelsegrupp utsetts. Eftersom engelskmaterialet inte har reviderats efter en tidigare utprövning vid Ljungstedtska skolan i Linköping under läsåret 1972/73, har resultaten från denna utprövning utnyttjats.

3.6 Information till försöksskolorna

Så snart som de ekonomiska ramarna för det samlade försöket fastställts av SÖ har projektledningen på nytt tagit kontakt med de preliminärt vidtalade försöksskolorna. I mitten av vårterminen 1973 har, som tidigare nämnts i detta kapitel, informationskonferenser hållits vid Berzeliusskolan och Sannarpsskolan där representanter för Skolstyrelsen, skolledningen och lärarna deltagit. Vid detta tillfälle har den tidigare försöksverksamheten, det samlade försöket och de berörda ämnena översiktligt beskrivits i samband med en kortare konferens. Syftet med informationen har varit, att man i skolorna efter denna första introduktion skulle kunna ta ställning till om man över huvud taget önskade delta i verksamheten. Efter det att man i skolorna givit slutligt besked angående medverkan i det samlade försöket har ytterligare två konferenser anordnats före försöksstarten, en i slutet av vårterminen och en i början av höstterminen. Det totala antalet konferensdagar har på detta sätt blivit normalt fyra dagar per ämne och skola. Elever och föräldrar har informerats av skolledningen och berörda lärare i samband med övrig informationsverksamhet vid höstterminens början.

3.7 Undersökningsplan Utprövningen av det samlade försöket har bestått av, dels undersökning av pedagogiska, organisatoriska och ekonomiska effekter vid parallell användning av TRUAS läromedel och dels undersökning av pedagogiska effekter av läromedlen i de enskilda försöksämnena.

Bilaga B 615

Som underlag för den första delen har målbeskrivningen för det samlade försöket legat till grund. De ämnesspecifika målbeskrivningarna, som utformatsi samband med konstruktionen av de olika läromedlen, har använts som underlag för den andra delen. För att undersöka effekterna av parallell användning av TRUAS läromedel har man under läsåret utfört processtudier genom observationer, intervjuer, enkäter, synpunktsblad och konferenser. I utprövningen av enskilda läromedel har man undersökt hur de sex försöksämnena fungerar i olika skolsituationer. Som instrument har använts observationer, intervjuer, kunskaps- och färdighetsprov, enkäter, synpunktsblad och konferenser. Antalet och typen av mätningar har varierat i de olika ämnena beroende på ämnenas karaktär och läromedlets uppläggning.

3.8 Utprövningsinstrumenr Observationerna har utförts av metodiklektorer, projektledare, utvärderare, lärare, skolledare och skolkonsulenter. En metodiklektor i varje ämne - utom i samhällskunskap där två metodiklektorer medverkat har besökt skolorna under en till två dagar vid fyra tillfällen under läsåret och genomfört observationer i klasserna. Projektledarna för de enskilda ämnena har besökt skolorna en gång per termin, utvärderarna två gånger per termin samt två skolkonsulenter en gång under läsåret. Lärarnas och skolledarnas observationer har avrapporterats skriftligt och muntligt kontinuerligt under läsåret. Utvärderarna har vid sina fyra besök i skolorna haft intervjuer med elever från samtliga försöksklasser samt med lärarna och skolledarna. Metodiklektorerna, projektledarna och skolkonsulenterna har under sina besök haft konferenser och samtal med lärare och skolledning. För att ytterligare kunna belysa effekterna av försöksverksamheten anordnade försöksledningen en gemensam konferens i Linköping i slutet av vårterminen. l konferensen har deltagit elever, lärare och skolledning från de båda försöksskolorna, projektledning, skoldirektörer från Halmstad och Linköping, metodiklektorer och projektledare för varje enskilt ämne samt övriga som berörts av TRUAS-verksamheten. Både elever och lärare har vid flera tillfällen under försöket besvarat enkäter, som berört både parallell användning av TRUAS läromedel och separat utprövning av de enskilda försöksmaterialen. Även skolledningen har fått en enkät angående försöket. Lärarna har kontinuerligt under läsåret på synpunktsblad noterat hur undervisningen med TRUAS läromedel fungerat i deras ämne samt hur de upplevt det samlade försöket i sin helhet. l samtliga ämnen har man haft målrelaterade kunskaps- och färdighetsprov. Antalet prov varierar i de olika ämnena. l en del ämnen har förekommit ett prov per termin, i andra ämnen har ingått ett prov i varje moment eller studieenhet. Proven är av ämnesexperter. l

konstruerade

vissa ämnen har de byggts in i läromedlet.

616 Bilaga B

4 Undervisningsplanering och medieval

4.1 Medievalet - en integrerad del av undervisningsplaneringen

Vid konstruktionen av TRUAS-läromedlen har en av projektgruppernas arbetsuppgifter varit att ta fram underlag för rationella medieval. Man har emellertid funnit, att valet av medier ligger långt framme i en kedja av beslut i planeringsfasen och är liksom övriga beslut underordnade målen för undervisningen och den totala planeringen av ämnet (SOU 1973:19 s. 201). Undervisningsplaneringen och medievalet som en integrerad del av denna planering har utformats på olika sätt i TRUAS läromedelssystem. Läromedlen i engelska och teknologi får här tjäna som exempel. TR UAS-materialet i engelska är avsett för elever i årskurs 1 på gymnasieskolans tvååriga linjer i såväl allmän som särskild kurs. Ett huvudmål för kursen är, att eleverna skall kunna använda språket för tvávägskommunikation i ett antal språkliga situationer. En systematisk inventering har lett till en omfattande förteckning. Ur denna har tjugo situationer prioriterats, vilka bedömts som särskilt angelägna. För var och en har angivits dels sådana strukturer och fraser som eleverna skall kunna förstå och tillgodogöra sig, dels sådana som de skall kunna producera själva. Eftersom det talade språket är en komponent i ett skeende som vi uppfattar med hjälp av olika sinnen har TV bedömts vara det bästa mediet för en verklighetstrogen presentation av språket i funktion. l vart och ett av de tio programmen presenteras två av de språkliga situationerna på ett sådant sätt att de omärkligt går in i programmens handling. Denna består av en serie episoder, som tillsammans bildar en berättelse om några unga människor. Serien har skrivits av en engelsk teaterförfattare och aktörerna är engelska skådespelare. De två språkliga situationerna belyses efter varje TV-avsnitt med stillbilder och dialogavsnitt på ljudband, som hämtats ur TV-programmet. Momentet övergår i övning på basis av ytterligare bildmaterial och eleverna aktiveras och tränas i att själva använda det språkmaterial som presenterats. Under nästa steg i uppföljningen arbetar eleverna i grupper. En grupp arbetar med IS-band i anslutning till TV-programmen, en grupp övar med hjälp av bildmaterial i arbetshäftena och de övriga har samtalsövningar under lärarens ledning. En sammanfattande och konsoliderande övning avrundar behandlingen av TV-programmen i helklass under lärarens ledning på grundval av bilder och texter i elevernas arbetshäften. Den andra huvudkomponenten i grundkursen består av textstudier. Härför används en antologi av texter, till övervägande del tagna ur tidskrifter för ungdom, vilka behandlar problem som är aktuella för eleverna. Till antologien hör förklaringar och övningsuppgifter samt ett stort antal bandinspelningar. Textantologien behandlas alltid i helklass och är det enda material som bildar underlag för obligatoriskt hemarbete. Denna grundkurs upptar ungefär hälften av undervisningstiden. Där läggs större vikt vid användningen av det talade språket än vid textstudium och skriftlig produktion, vilka moment kompenseras av ett relativt

Bilaga B 6 l 7

större utrymme under resten av undervisningstiden. Unider denna period arbetar eleverna med en rad alternativa komponenter efter egen planering i samråd med läraren. Där ingår texter för extensivsrzudlium med instuderingsfrågor, skriftliga övningar och material för inlärnirtigsstudio. Läraren har samtalsövningar med grupper av elever medan ide övriga arbetar individuellt. Sålunda växlar arbetsuppgifterna mellan aktiviteter i helklass, i grupp och individuellt. Lärarledd undervis:ning växlar med förproducerad, och volymen av olika arbetsmoment kan i viss utsträckning anpassas till elevernas individuella behov. I teknologimaterialet har det varit en strävan att integrera övergripande mål och ämnesmål i en aktiv inlärningsprocess. Den översiktliga undervisningsplaneringen, etappmålen, organisationen m. m. framgår av nedanstående skiss: Vid planeringen av läromedlet har man byggt på sam bandet mellan vad man vill uppnå, hur man går tillväga samt vilka resultat man kan förvänta sig. Detta kan illustreras på följande sätt:

MÅL v PROCESS r-?á RESULTAT

r) l t l

Studieenheterna eller de s. k. byggstenarna iiteknologimaterialet har

tagits fram vid mål- och priocessanalysen, där målet för undervisningen

härletts ur övergripande mål, ämnesmål och kursplan. Exempel på studieenheter är Rl och R2a. Studieenheterna har utformats med hänsyn till att man i undervisningsprocessen skall kunna uppnå i första hand motivation, aktivitet, konkretion och återkoppling. Två eller flera studieenheter bildar integrerade undervisningsenheter. Exempel på ett integrationsblock är ”Avbildning”, som består av R l, R 2 a och R 2 b. Resultatet eller måluppfyllelsen hos eleverna mäts bl. a. i deras redovisning av anskaffade kunskaper och färdigheter och i deras förmåga att kunna använda dessa kunskaper och färdigheter i situationer, som successivt får en ökad komplexitet. l läromedlet ingår kunskaps- och färdighetskontroller i varje studieenhet. Dessutom förekommer en färdighetskontroll i slutet av varje etapp. Det övergripande målet för undervisningen har totalt sett uppfattats vara att hos eleven utveckla beredskap för att kunna fungera i de problem- och kommunikationssituationer, som är gemensamma för samtliga tekniska grenar. Beredskapen byggs upp på ett fundament av naturvetenskaplig och teknisk kunskap och färdighet och kommer sedan att utgöra grunden för vidare specialiserade studier inom respektive gren. Vid tolkningen av läroplanens övergripande mål och ämnesmål har man således beaktat ämnets plats och roll inom den tekniska linjen.

618 Bilaga B

Emqmoä$h Examen.: ncaananusw_

.Maccari wcmsuznøzzé

v w _

.E

:oo

.mdoSmxwSEEox

uuowcå

UCNDEMm

-xB

E8.. nu.:

.Eox

øxnuoun

09.08% .Ezwoä

_

ämmøzxooâzmsosxsuoun

;§3 »knäna §53_

âxzuoum uzmnåä

.ä

.øotcom

m _

_

:oo

måiwmmöu ouzomamu?

_tomas_ Eomaâ

cosmzxmmcosnåzsE co:§z_mm=o_ux=uuw=ox

.xo

.acw

tmmcaEEmm

.u

:ovwuøömqobxcå

:oacoêå .E0303

.ä

masa_ §55_

uo=o

Eos_

.u

.cosmzzm 05x20_

än oxo_ :oo :m är. nov_ :m uoE

_wz l I I

:acw

:o

a .n o .x u .n o .x

.äuEoEvzäs

ouzüouzomoaaoa

5:3_ å Fâwz ;En NIE..

m

?E8 www_

âocEm

D_

...xsvoi wcEEmuon xEoaoE

å _

...euoscoozäam

F?

.oumuêoêvzaoaa

.SmEEoEH

.EG s. -20 .EuE .ät 9:3 NM

:oäamxopozocczwun

:mä

.uaåsäuoi

to

_

äoEnxo amxmøzv_

Lä.: -ämm ma:

.hmcox

2 g

Hanö

.E19

u_

.Eu LG ?än

§2:

m...

ma :a

.öEEacmwiauä

ovüouuøpø_

§5_

:En §5 nä så? Eocom

._

22.55.

m4.

_nivån_

E8

228mm

å

.xoE

.ä

va.:

aoumcåüw

m: :o

-oäE E.. S: amma

:um:_=v_oo«oa$o::oo_u=aw

u utan_

:names:

:En u?? än

wcoEoên§zz

.aanszma

:ocosüwøt:

.maenoi ...Emacs mans.:

äcxotium

.EE

:onaåvøo aosmxuncou_

.ocüx

m:_:v=n

å

xavio..

.au2§_mo_o§o.

...om §03 .E å: .goa E. u .n o .x _ n

9 e, ^›

.§55 maaam 3503 31% Bum:

_ m

Bilaga B 619

Beredskapsbegreppet inbegriper enligt läromedelskonstruktören följande dimensioner: D en kunskaps- och färdighetsdimension av baskaraktär D en kunskapsanvändningsdimension, som avser förmåågan att använda kunskaper vid problemlösning och kommunikation. lDenna dimension har en arbetsteknisk inriktning D en studieteknisk dimension, som avser förmågan att skaffa kunskaper. En fjärde dimension i beredskapsbegreppet är inställningen till kunskainnehåll och användning. Den tar sig uttryck i attityder och pens hos eleven till kunskapens innehåll och användning och i viljeyttringar att ta sig an och lösa nya och komplexa problem. En vilja och benägenhet del av dessa ”hållningsutvecklande” funktioner har kunnat byggas in i läromedlet, men den största delen måste bli ett resultat av samspelet elever, lärare och läromedel. Några exakta tidsramar har inte angivits för de tre etapperna. Avsikten med detta har varit att ge den enskilde läraren en flexibel bas för den egna undervisningen, så att man bl. a. skall kunna ta hänsyn till elevernas förutsättningar och andra lokala ramfaktorer. l den första etappen läggs stor vikt vid att införa den tekniska terminologin i undervisningen. Man söker också säkerställa, att eleverna har en bas att utgå ifrån för den fortsatta studietekniska träningen. Dessutom får eleverna i detta avsnitt en omfattande motorisk träning i de olika övningarna. l det avslutande arbetsexemplet ges eleverna tillfälle att använda de i etapp l anskaffade kunskaperna och färdigheterna i en och komplex situation. Stoffet konkretiseras för verklighetsanknuten eleverna med hjälp av bl. a. ljudbildband. Dessa har i denna etapp närmast en studieteknisk funktion. l etapp 2 sker en övergång till en problemorienterad undervisning. TV-programmen ersätter här ljudprogram och diasierier, och tonvikten läggs i programmen mera på att presentera problem för eleverna och mindre på att konkretisera stoffet. En övergång från lättillgängliga fakta till osorterad information kan skönjas. I arbetsexemplet, som avslutar etapp 2, får eleverna liksom efter etapp 1 tillämpa anskaffade kunskaper och utvecklade färdigheter. I den tredje etappen är TV-programmens funktion att presentera till situationer relaterade problem. Med utgångspunkt i arbetsspeciella exemplet genomför eleverna i detta avsnitt ett helt problemorienterat studieprogram.

4.2 Ljud- och bildprogram i TR UA S-láromedlen Inför försöksstarten fick lärarna ta del av ett översiktligt planeringsförslag, som omfattade hela läsåret 1973/74. I förslaget kunde lärarna bl. a. se vilka studieenheter, som innehåller AV-inslag, hur ofta bild- och ljudprogram kan beräknas förekomma i försöksämnena på olika gymnasielinjer under skilda perioder av läsåret och i vilken typ av aktivitet AV-materialen kommer till användning. Med planeringsförslagets hjälp har AV-mediernas omfattning i det samlade försöket belysts. Det har vid

620 Bilaga B sou 1975:28

konstruktionen av läromedlen varit en strävan att söka fördela bild- och ljudinslagen över hela läsåret och även utnyttja dem för olika syften och i olika arbetsformer. Läromedlen i svenska, samhällskunskap, engelska och företagsekonomi, som prövats parallellt av eleverna på tvåårig ekonomisk linje › Antal AV-program i försöksämnena på tvåårig ekonomisk linje. Månad Svenska Samhällskunskap Engelska Företagsekonomi TV Ljb? Dia- TV Ljb Dia- TV Ljb Dia- TV Ljb Diaserier serier serier serier Aug/Sept 2 2 9 l 15 l 1 1 1 8 l 1 4

Total produktion 5 (7) 17 - 17 17 3 10 55 21 4 6 6

(Kommentarer till ovanstående tabell, se s. 621.)

innehåller följande AV-komponenter: Elever på fyraårig teknisk linje med försöksämnena svenska, fysik och teknologi har i sitt material ett något mindre antal AV-komponenter. Bild- och ljudprogram fördelar sig över ämnen och perioder enligt följande tablå.

Antal AV-program i försöksämnena på fyraårig teknisk linje.

21 Jan l 2 3 Feb Mars 3 2 April l l 1 1 Maj/J uni 4 3 2 1

Total produktion 6(7) 17 - 12 10 7 9 7 7

(Kommentar till ovanstående tabell, se s. 621.)

Bilaga B 621

1 anslutning till ovanstående skisser bör något naminas om programmens pedagogiska funktion enligt förslaget till unlderfvisningsplanering (siffrorna hänvisar till ämne och period). l. Litteraturmomentet ”Appell och dokument” i svenszkmaterialet innehållerltotalt tre TV-avsnitt. Elever på tvåårig linje ser endast det första programmet, medan elever på tre- och fyraåriga linjer tillsammans med läraren arbetar med ytterligare ett av programmen. 1 detta moment tränas eleverna bl. a. i att förstå och ange sambandet mellan programmets utformning och dess budskap. . De bandade radioprogrammen i svenskmaterialet används t. ex. som

ON lS-övningar i röst- och talvård

0 diskussionsunderlag vid grupparbetsaktiviteter, där eleverna arbetar med samtida och skönlitterära texter 0 inledning till pararbete. 3. Samhällskunskapsmaterialet innehåller i massmedieserien ”Massmediernas värld och värde” tio TV-program. Lärarna kan här enligt planeringsförslaget visa två avsnitt i hel klass medan de åtta övriga utnyttjas i grupparbeten. 4. Enligt undervisningsplaneringen ingår i engelskmaterialet ett TV-program varannan eller var tredje vecka med början vid månadsskiftet september-oktober. 5.1 fysiken utnyttjas TV-programmen bl. a. för att ge anknytning till samhällsutvecklingen och för att visa experiment som av resursskäl inte kan utföras i skolorna. 6. Några av ljudbildbanden i fysikmaterialet kan användas som överkursuppgifter.

5 Erfarenheter Här återges endast erfarenheter av allmän och sammanfattande art, som man kan skönja i nu tillgängliga utprövningsresultat från det samlade försöket. Det bör observeras, att resultat av databearbetade elevenkäter och kunskaps- och färdighetsprov i enskilda försöksämnen inte ingår i källmaterialet för denna interimsrapport. En fullständig redovisning av försöksverksamheten kommer att göras vid slutet av läsåret 1974/75.

5.1 Pedagogiska och metodiska effekter

5.1.1 Allmänna synpunkter Parallellanvändningen av TRUAS” läromedel i det samlade försöket har av allt att döma inte givit upphov till pedagogiska problem utöver dem som vanligen förekommer i undervisningen. Lärare och elever har av förklarliga skäl inte kunnat överblicka hela försöksverksamheten. De har haft svårt att skilja sådana pedagogiska och metodiska effekter, som är en från dem som uppstått i enskilda försöksföljd av parallellanvändningen ämnen. Det samlade försöket i sin helhet har som regel upplevts som ett

622 Bilaga B

positivt inslag i undervisningen. Så har exempelvis skolledarna tyckt sig kunna märka att den pedagogiska aktiviteten ökat vid skolorna. Detta har bl. a. visat sig i att fler lärare än de i försöket ingående prövat delar av TRUAS-materialen i andra klasser och årskurser. Undervisningen har enligt eleverna fungerat bra. Någon större skillnad i de positiva och negativa attityderna till det samlade försöket kan inte observeras mellan de båda försöksskolorna. Man kan vidare konstatera, att elever med tre och fyra försöksämnen i slutet av läsåret ansett att undervisningen blivit bättre under vårterminen än tidigare under läsåret. Vid jämförelse mellan de förplanerade multimedieläromedlen i TRUAS-försöket och s. k. ”vanliga” läromedel i övriga ämnen, har eleverna i allmänhet inte ansett det vara så stor skillnad mellan de olika typerna av material, men försöksmaterialen har bedömts förhållandevis mer negativt än de övriga läromedlen. Detta kan naturligtvis tolkas så, att man verkligen ansett TRUAS-läromedlen vara sämre. Mätningarna i övrigt har emellertid visat, att elevernas negativa bedömning förmodligen har påverkats av andra orsaker. Eleverna har under försöket successivt tränats i att speciellt observera och kritisera försöksmaterialen, och som alltid i sådana situationer tenderar de negativa Synpunkterna att komma i förgrunden. En kritisk inställning till försöksupplagor, häften eller enskilda försöksämnen accentueras, medan övriga läromedel får en mer positiv bedömning, eftersom deras för- och nackdelar inte behandlats lika ingående. När man i detalj börjat diskutera andra läromedel med eleverna, har de varit lika kritiska mot dem som mot TRUAS-läromedlen. Det har också i andra sammanhang kunnat konstateras att man i beteendevetenskapliga undersökningar inte kan bevisa om ett läromedel är bättre eller sämre än något annat. Sådana frågor anses vara endast delvis forskningsbara, eftersom de aldrig kan isoleras från olika värderingar och målfrågor. Samarbetet mellan lärarna i samma försöksämne har fungerat bra. Man har utbytt erfarenheter och hjälpt varandra, när så behövts. Enligt många lärares bedömning har samarbetet inom ämnet fungerat bättre under detta läsår än tidigare. Något kontinuerligt och organiserat samarbete mellan lärarna i olika försöksämnen har emellertid inte förekommit, om man undantar att man då och då diskuterat organisatoriska frågor, som gällt tillgång på apparater o. d. I Sannarpsskolan hölls dock under vårterminen en konferens med lärarna i svenska och samhällskunskap, där samordningsfrågor rörande massmedieserierna i de båda läromedlen diskuterades. - Det är naturligtvis önskvärt inte minst vid en försöksverksamhet av denna - att lärarna typ har möjlighet att pedagogiskt och metodiskt samarbeta över ämnesgränserna med sina kolleger. Om ett sådant samarbete inte kommer till stånd, beror det emellertid inte så mycket på brister hos läromedlet som svårigheter i form av stora avstånd mellan ämnesinstitutionerna, att man har skilda lärarrum i olika delar av skolan och därför inte träffar varandra så ofta eller att man har svårt att hitta lämpliga tider för diskussioner och konferenser i ett för övrigt både komplicerat och pressat tidschema. Men samplaneringsfrågorna har kom-

Bilaga B 623

mit i skymundan även av andra orsaker. Flera lärare har t. ex. påpekat, att det inte räcker med att teoretiskt känna till materialet. Man anser, att läraren bör ha undervisat med materialet minst en omgång tidigare för att över huvud taget kunna se möjligheterna till samordning. AV-programmen syns i allmänhet ha upplevts som stimulerande och omväxlande inslag i undervisningen. Man anser inte att de tidsmässigt dominerat undervisningen. Mycket tyder emellertid på att eleverna behöver motiveras och aktiveras innan de ser bild och ljud-program. Det är av stor vikt, har observatörerna påpekat, att lärare och elever tillsammans diskuterar syftet med de olika AV-programmen. Lärarna bör också ha så god kunskap om innehållet i AV-materialet, att de kan stoppa

upp programmet för kommentarer eller korta ned ett avsnitt utan att för

undervisningen väsentliga delar faller bort. Det finns annars risk för, har det sagts, att eleverna uppfattar AV-programmen som ointressanta eller mindre viktiga inslag, som inte kräver någon större arbetsinsats. Även om eleverna under en kortare period sett mer TV än vad som planeringsförslaget angivit syns de ha uppskattat dessa inslag i undervisningen. Andra AV-program, som ingått i elevernas övriga lektioner, har av allt att döma inte påverkat elevernas attityder till bild- och ljudprogram i negativ riktning. Det förefaller som om eleverna uppskattat de bandade radioinslagen nästan lika mycket som TV-programmen.

5.1.2 Elev- och lärarattityder i de sex försöksämnena Vid användning av TRUAS läromedelssystem varierar de pedagogiska och metodiska effekterna i försöksverksamheten från ämne till ämne beroende på ämnets karaktär, läromedlets konstruktion, lärarrollen och elevernas förväntningar på undervisningen. Effekten av parallellanvändningen kan därför i hög grad väntas bli beroende av erfarenheterna i varje enskilt försöksämne, som används parallellt med andra.

Samhällskunskap Helhetsintrycket av försöksverksamheten med läromedlet i samhällskunskap är positivt. De flesta eleverna har, enligt sina egna kommentarer och av observatörernas rapporter att döma, ansett att samhällskunskapsmaterialet skapat intresse för ämnet och även påverkat undervisningen på ett gynnsamt sätt. Lärarna anser, att det blivit större möjligheter till variation i uppläggningen och omväxling i lektionsplaneringen. l stor utsträckning har ämnet blivit probleminriktat, dvs. olika samhällsproblem har fokuserats i undervisningen. Dessutom syns materialet enligt observatörerna ha givit en helhetssyn på ämnet med Statsvetenskapliga, geografiska, ekonomiska och sociala aspekter och på så sätt skapat förutsättningar för den svåra integrationen i samhällskunskap. TV-programmen i samhällskunskap har av allt att döma upplevts som en god ersättning eller komplement för direktkontakter vid exempelvis studiebesök. Lärarna bedömer programmen positivt även ur den synatt eleverna fått lära sig anteckna och formulera frågor, vilket punkten,

624 Bilaga B

ger en god färdighetsträning. Eleverna har här liksom i övriga försöksämnen ansett att TV-avsnitten i stora drag varit bra, och att de givit omväxling och ökat motivationen. TV-programmen måste emellertid enligt observatörerna förberedas och efterbehandlas. Även ljudbanden kräver en noggrann genomgång av läraren, eftersom elevernas förmåga att lyssna på ljudprogram syns vara föga utvecklad. I studiesatser, där AV-komponenternas antal varit stort har vissa elevers frånvaro upplevts som besvärande. Lärarna har i några fall uttalat önskemål om stödlektioner för extravisning av TV-program. Attityderna till massmediemomentet Massmediernas värld och värde” syns ha varit mycket positiva. Elever och lärare har i allmänhet uppfattat detta avsnitt som ett av de viktigaste. TV-inslagen har utnyttjats för att illustrera och ge diskussionsunderlag kring frågor om objektivitet och åsiktspåverkan. Eleverna har uppfattat dessa frågor som viktiga problem, vilka man måste vara medveten om som massmediekonsument. Enligt planeringsförslaget skulle åtta av de tio programmen i studiesatsen användas i samband med grupparbetsaktiviteter. Lärarna har emellertid föredragit att i stället använda samtliga tio TV-avsnitt i hel klass. Trots detta har negativa kommentarer knappast förekommit om TV-programmen i massmedieserien. Osaken till att lärarna frångått planeringen framgår inte klart av lärarnas synpunktsblad, men det finns anledning förmoda att gruppaktiviteter, där man använder TV, ur organisatorisk synpunkt är besvärliga att genomföra. l många diskussioner har frågan ställts om detta läromedel är styrande. Lärarna har emellertid påpekat, att det funnits stora möjligheter att använda detta förplanerade multimediesystem på många olika sätt. Hur det skall användas har elever och lärare i många fall kunnat avgöra själva och ibland också tvingats välja bland alternativa lektionsförslag. Många har, enligt observatörerna förklarat, att de funnit materialet i själva verket mindre styrande än de flesta läroböcker.

Engelska Det visade sig successivt att de varierande arbetsformer, som byggts in i materialet, innebar vissa problem. En lärarledd talgrupp blev ofta störd i sitt arbete, om en läs- eller skrivgrupp arbetade i samma lektionssal, och när en inte lärarledd grupp disponerade ett eget rum var det inte ovanligt att eleverna var dåligt motiverade för arbetet. Kontakten mellan elever och lärare har, menar man, inte heller förbättrats vid användning av detta material. Både elever och lärare har ansett att dessa ogynnsamma effekter på undervisningen huvudsakligen förorsakats av materialets förslag till arbetsgång. Ämnesexperter och även lärare poängterar dock att även andra orsaker kunnat bidra till dessa effekter. En del elever har, påpekas det, stundom visat sig vara mindre motiverade för språkstudier, redan när de börjar i gymnasieskolan och bristen på mognad har ibland gjort, att de haft svårt att klara en inte lärarledd undervisning i den omfattning som skisserats i förslaget till årskursplanering. Elevers och lärares inställning till de olika komponenterna i materialet

625 Bilaga B

har varierat. Men det framgår redan nu, att de negativa attityderna till planeringen och individualiseringsformerna har påverkat attityderna till materialdelarna i ogynnsam riktning. Så har t. ex. Class Practice”, som följer omedelbart efter TV-programmen fått en förhållandevis ogynnsam bedömning, därför att man känt sig pressad av tidschemat och inte ansett sig få tillräckligt mycket tid för att diskutera TV-avsnitten. Samtalsövningarna i de små grupperna har emellertid av många lärare fått en positiv bedömning. De små grupperna har gjort det lättare för lärarna att aktivera eleverna, även om man ibland tyckt, att materialets förslag till samtalsämnen krävt väl stora arbetsinsatser av lärarna för att övningarna skall få en lämplig svårighetsgrad och ändå vara av intresse för eleverna. Det hade varit önskvärt, menar lärarna, att helt genomarbetade övningsmaterial ingått i läromedlet. Svårigheten att hitta ett lämpligt textmaterial för stadiet har diskuterats i många sammanhang under försöksverksamheten. Eleverna kan ännu inte tillräckligt mycket engelska för att klara rena originaltexter, men är å andra sidan för vuxna för att nöja sig med den sortens specialskrivna texter, som är vanliga i grundskolan. Antologin ”ln the Air” har av ämnesexperten ansetts representera en god medelväg. Minsta utrymmet i materialet har skrivträningen, vilket dock, menar metodiklektorn i ämnet, är helt i överensstämmelse med läroplanens intentioner för de berörda linjerna. I flera elev- och lärarkommentarer har man påpekat, att man önskar en mer omfattande grammatik- och glosträning än vad som ingår i läromedlets planeringsförslag. I flera fall har också lärarna lagt in ytterligare av detta färdighetsträning slag i undervisningen, och i en av skolorna infördes under vårterminen på elevernas begäran en särskild grammatikbok. Vad som särskilt uppskattats i engelskmaterialet har varit den starka konkretionen av talsituationer i TV-programmen. Vanliga och mycket användbara språkmönster har, menar man, på ett nästan omärkligt sätt bakats in i TV-scenerna för att sedan behandlas i olika sorters övningar. Elevreaktionerna på TV-inslagen har i vissa fall varit så positiva, att lärarna även använt programmen på de treåriga linjerna.

Företagsekonomi Av rapporter och intervjuer framgår att elever och lärare har varit allmänt positiva i sin inställning till läromedlet i företagsekonomi. Man har kommit med reservationer på en del punkter, men i huvudsak är lärare och elever nöjda. Uppgifterna i materialet har ansetts vara verklighetsanknutna och meningsfyllda. Variationen är god, tycker man, beträffande aktiviteter, arbetsformer, arbetsmaterial och informationskällor. En del elever har dock önskat, att det funnits fler TV-program och även fler ljudband och diaserier för att det skall kunna bli tillräcklig variation under de nio veckotimmar, som man studerar företagsekonomi. Möjligen är detta en slutsats man kommit till genom jämförelser med andra läromedel i det samlade försöket, där AV-komponenternas antal varit större. Mycket 40

626 Bilaga B

som nu ingår i läromedlet har bedömts ganska tyder på att den AV-del negativt av elever och lärare. Elevaktiviteten och konkretionen i materialet har ansetts vara mycket och lärare har i synnerhet uppskattat metodhäftena. Med hög. Elever av uppgiftshäften har elever eller grupper av elever arbetat med hjälp materialet i sin egen takt. Möjligheterna till elevsamverkan har ansetts försökslärarna är tiden så rikligt tillmätt att de flesta vara goda. Enligt elever i regel hinner lösa även tillvalsuppgifterna. För de snabbare och eleverna har man därför efterlyst flera och litet svårare duktigare Tidsplaneringen i sin helhet har kunnat hållas med god arbetsuppgifter. marginal. Enligt metodiklektorns bedömning blir lärarens funktioner i allmänhet av arbetsledande eller elevvårdande karaktär vid användning av detta läromedel. Lärarna har en positiv syn på de förändrade arbetsuppgifterna liksom att undervisningen med hel klass har minskat. Även eleverna har varit positiva till arbetssättet. Både elever och lärare har dock önskat, att lärarens aktivitet skall vara större än vad läromedlet förutsätter, när man startar arbetet med en ny studieenhet. Kontakten mellan lärare och elever har bedömts som mycket god. Som en viktig orsak till den goda elevkontakten har lärarna pekat på bl. a. de individuella arbetsuppgifelever eller terna, som gjort att man kunnat ägna mer tid åt enskilda grupper av elever.

Fysik som finns i TRUAS- Den probleminriktade undervisning, representerad är tidskrävande, konstaterar metodiklektorn i ämnet. Den kräver fysiken insatser inom grundutbildning och fortbildning av lärare, påpekar han, om grundidéerna i den probleminriktade undervisningen skall kunna föras ut i skolans undervisning. Vissa delar av det tryckta materialet har av lärarkommentarerna att döma inte kunnat användas på grund av tidsbrist. Ljudbildbanden, som delvis utgör överkursuppgifter, syns inte heller ha kommit till användning i någon större omfattning. Däremot tycks TV-programmen ha utnyttjats, och det förefaller som om elever och lärare generellt sett upplevt i fysikmaterialet som omväxlande och stimulerande TV-programmen inslag i undervisningen. Många elever har i sina kommentarer uttryckt önskemål om att få texterna till TV-programmen i elevhäftena, för att de lättare skall kunna överblicka vilka moment i fysikundervisningen, som behandlats i de olika TV-avsnitten. Specialtexter till ljudband och ljudbildband har redan funnits vid skolan. Det förefaller som om elev- och lärarattityderna till TRUAS-fysiken är mer vid Sannarpsskolan i Halmstad än vid Berzeliusskolan i positiva Linköping. Mycket tyder på att lärarna vid Berzeliusskolan, som tidigare materialet, sökt påskynda genomgången av de första studieenheprövat terna för att hinna behandla samtliga moment. Av allt att döma har man därvid förbisett integreringen av övergripande mål och ämnesmål. Det syns som om man i stor utsträckning överlåtit åt eleverna att på egen

Bilaga B 627

hand studera Elevens dagbok” i vilken måldokumenten ingår. Vid Sannarpsskolan har lärarna tydligen sökt följa läromedlets förslag till undervisningsplanering och har då inte hunnit lika långt i kursen som sina kolleger i den andra försöksskolan. Den i många fall negativa bedömning, som TRUAS-fysiken rönt, bör naturligtvis ses mot bakgrunden av att eleverna i årskurs l ofta upplever fysiken som tråkig. Lärarna tycker att kursplanen i fysik är omfattande, och att de centrala proven lägger en förlamande hand över den experimentella verksamheten. Successivt syns emellertid lärarnas inställning ha blivit mer positiv. Efter försöksverksamhetens slut har man i sina kommentarer påpekat att materialet givit upphov till nya impulser och även givit riktlinjer till arbetssätt, som man inte prövat tidigare. Mest positivt har man bedömt arbetet med bordskalkylatorn.

Teknologi Läromedlet i teknologi har i allmänhet fått en positiv bedömning av elever och lärare. l elevkommentarerna förekommer en del negativa synpunkter på stenciler, lay-out, arbetskrävande prov osv., men oftast har eleverna kommit med konstruktiva förslag till ändringar. TRUAS” teknologimaterial har inte högre svårighetsgrad än de läromedel, som man tidigare arbetat med, menar lärarna vid Berzeliusskolan i Linköping. Inte heller syns eleverna ha funnit uppgifterna för svåra, även om man inledningsvis i övningar och arbetsexempel inte kunnat uppfylla kraven på noggrant utförande. Av allt att döma tycker lärarna att uppläggningen i läromedlet är klart bättre här än i andra material, som man prövat. Eleverna syns också ha fått en större ”beredskap” för att kunna fungera i olika tekniska situationer. Kontakterna med enskilda elever har underlättats, menar lärarna, genom de möjligheter till individualisering, som läromedlet erbjuder. Enligt metodiklektorn är materialet föredömligt genom uppdelningen av stoffet i planerade och målpreciserade etapper. Genom detta har man, anser han, skapat logiskt uppbyggda avsnitt med anpassad svårighetsgrad och starkt elevinriktad inlärning. Stoffkonkretiseringen i ljudbildbanden har man ansett vara välgjorda och instruktiva. Eleverna har emellertid inte alltid haft en lika positiv inställning till ljudbildbanden som lärarna. Mycket tyder på att programmen kräver en noggrann genomgång av läraren för att eleverna klart skall inse syftet med dessa materialdelar. Lärarna syns av allt att döma inte anse att AV-delen i teknologimaterialet är speciellt omfattande ijämförelse med det undervisningsmaterial man använt tidigare. De verklighetsanknutna TV-programmen, som ofta får utgöra utgångspunkten för elevernas studier inom ett problemområde, förefaller att ha uppskattats av elever och lärare.

Svenska Eleverna tycks ha uppskattat de förslag till gruppaktiviteter, som finns inbyggda i materialet. En viss attitydskillnad har dock kunnat märkas

628 Bilaga B

mellan eleverna i de båda försöksskolorna i Linköping och Halmstad. Linköpingsklasserna har enligt observatörema varit betydligt villigare att engagera sig i olika arbetsuppgifter och har också påtagligt varit mer företagsamma vid grupparbeten. Eleverna har t. ex. kunnat starta en livlig diskussion kring arbetets uppläggning. De har kläckt idéer och omgrupperat spontant och snabbt till exempelvis biblioteket. Lärarna vid denna skola har påpekat att materialet på åtskilliga punkter stimulerat till självständigt vidarearbete från elevernas sida. Det har ibland visat sig vara problematiskt när och hur läraren skall göra sin undervisningsinsats vid grupparbeten. Uppenbarligen har eleverna, enligt ämnesexperten, en önskan att få arbeta i fred och i sin egen takt med de olika komponenterna i materialet. Samtidigt är det av allt att döma i den lilla gruppen som läraren behövs mest som stimulator och referenskälla. Stora krav ställs på läraren att praktiskt organisera grupparbetet och att pedagogiskt och metodiskt aktivera eleverna, så att en meningsfylld dialog uppstår mellan redovisande grupper och klassen i övrigt. Lärarens attityder till materialet har visat sig ha stor betydelse för utfallet av undervisningen. Det är dock viktigt, har det sagts, att den enskilde läraren har tillräcklig kunskap om läromedlet. Läraren bör därför inte bara teoretiskt känna till materialet utan bör också ha fått tillfälle att konkret diskutera detta i samband med studiedagar och ämneskonferenser. Metodiklektorn i ämnet har påpekat, att den kritiske läraren, som ägnar mycket tid åt överväganden kring målformuleringarna och som behandlar materialet mycket självständigt, verkar ha större möjligheter att lyckas med sina lektioner än den som uppfattar läromedlet som självgående. Lärarna har under försöket kunnat ge revideringsförslag och har därför av allt att döma önskat utnyttja komponenterna så fullständigt som möjligt. Om läromedlet inte använts i en försökssituation skulle urvalet i det rikliga materialet i de flesta fall ha blivit mer selektivt, har flera lärare påpekat. ___, p Det faktum att svenskmaterialet fortlöpande vid olika besök i skolorna och vid konferenser utlöst ingående, livliga och tidskrävande diskussioner, pekar på att inskolningsbehovet är stort. Efter vårens informationskonferenser ansåg lärarna i allmänhet att informationen varit helt tillräcklig. Successivt tycks man emellertid ha upplevt det som minst lika viktigt att få en kontinuerlig information eller utbildning under läsåret, eftersom en teoretisk kunskap om materialet inte inneburit, att man haft någon reell uppfattning om var de verkliga problemen funnits. Av har framgått, att man ansett att svenskmaterialet väl kan processtudierna hävda sig i jämförelse med ”Traditionella” läromedel. Men man har också menat att läraren måste få möjlighet att ingående sätta sig in i materialet, om läromedlet skall kunna hjälpa lärarna till en effektivare och bättre undervisning. Eleverna har i ganska stor utsträckning visat negativa attityder till antalet häften i läromedlet. Detta har inte minst berott på att de olika häftena använts vid varierande tillfällen och under skilda perioder av läsåret. Eftersom måldokumenten, där undervisningsplaneringen ingår,

629 Bilaga B

inte kommit till användning i någon större utsträckning, har eleverna inte heller på egen hand kunnat överblicka under vilka perioder de olika häftena skulle användas, och det har därigenom blivit besvärligt för dem att hålla reda på materialet. En de] lärare anser emellertid att komponentsystemet har stora fördelar. Genom indelningen i mindre enheter kan TRUAS-svenskan bli ett material, som läraren kan välja ur i sin normala undervisning, har det sagts. Man får på detta sätt möjlighet att successivt inlemma metodiken i läromedlet i sin egen undervisningsplanering, och undervisningen kan varieras. Man menar också att man genom att inköpa enstaka moduler för komplettering eller förnyelse av redan befintligt material iskolorna skall kunna hålla läromedelskostnaderna nere.

5.2 Organisatoriska och ekonomiska effekter

5.2.1 Den tekniska utrustningen Försöksskolorna har, med undantag för den bordskalkylator som TRU lånat ut till fysikinstitutionen vid Sannarpsskolan, helt svarat för den tekniska utrustningen vid skolorna. Till försöket har vissa kompletterande inköp gjorts. En av förutsättningarna för att försöksverksamheten skulle kunna förläggas till skolorna var, som tidigare nämnts, att videobandspelare fanns, eftersom TV-programmen skulle distribueras på band. Då lämplig sådan utrustning inte fanns vid Sannarpsskolan, inköptes fem videokassettspelare. Denna extra kostnad betalades med kommunala medel, som fanns disponibla för försöksverksamheten inom kommunen. l Berzeliusskolan anskaffades minilab” för att man organisatoriskt skulle kunna genomföra bl. a. lS-övningarna iengelska. l Sannarpsskolan utnyttjades som tidigare nämnts inlärningsstudion för dessa moment. Någon större skillnad i attityderna till AV-medier är knappast märkbar

mellan Sannarpsskoláns och Berzeliusskolans elever och lärare. Det har av

allt att döma inte varit av någon större betydelse, att man i Sannarpsskolan använt en praktiskt mer lätthanterlig videokassettspelare medan man i Linköping haft en äldre modell av videobandspelare. Den tekniska utrustningen har som regel fungerat bra. Apparatfel har inträffat mycket sällan. Samhällskunskapslärarna i Sannarpsskolan som haft undervisning med försöksmaterialet i tio klasser och som genom läromedlets konstruktion kommit att använda de audivisuella hjälpmedlen förhållandevis mer än övriga försökslärare, har emellertid påpekat, att tekniska fel kunnat förekomma ett par gånger i månaden. Några verkliga störningar i undervisningen har dock aldrig inträffat. Genom att låna videokassettspelare från en annan institution har man mestadels kunnat lösa eventuella problem, och tekniskt kunnig och intresserad personal vid skolorna har också kontinuerligt sett till att AV-materialen hållits i skick. Vid Sannarpsskolan t. ex. har, eftersom AV-tekniker inte funnits vid skolan, en studierektor hjälpt till att informera och utbilda lärarna. Han har också skött kontroller och reparationer av AV-materialen. Vaktmästarna syns inte ha deltagit i detta

630 sou 1975:28

BiIagaB

arbete i någon större utsträckning. l de fall som ljudband ingått i grupparbetsuppgifterna har det hänt att lärare tyckt det vara arbetsamt, obekvämt och organisatoriskt besvärligt att använda de större bandspelarna, som vanligen finns spridda över hela skolan i olika klassrum. Grupparbetena skulle förmodligen ha fungerat bättre, menar man, om man i större utsträckning haft tillgång till de mer lätthanterliga kassettbandspelarna. IS-övningarna i engelska har organiserats på olika sätt i de båda försöksskolorna. Vid Berzeliusskolan i Linköping, där man använt ”minilab”, dvs. bandspelare till vilka kopplas hörlurar och mikrofoner, har eleverna IS-materialet och genomfört de olika på egen hand avlyssnat övningarna. Vid Sannarpsskolan i Halmstad har eleverna bearbetat dessa övningar i inlärningsstudion, där en av engelsklärarna hela tiden varit närvarande och kunnat hjälpa eleverna. Denne lärare har således inte medverkat i samtalsövningarna med små elevgrupper vilka pågått samti- Genom denna organisation har eleverna fått två lärare i ämnet. digt. Lärarna har emellertid ansett, att denna Organisationsform är nödvändig, om byte av elevgrupper skall kunna ske utan alltför stora störningar under pågående lektion. En del elevuttalanden tyder också på att IS-övningarna fungerat bättre, när en lärare varit närvarande vid denna undervisning i inlärningsstudion.

5.2.2 Lokaler, tillsyn av material och schemaläggning Förvaringen av TRUAS-materialet har inte inneburit några speciella problem för skolorna. Ibland har man haft särskilda materialrum för försöksmaterialet eller också har man genom enkla omdisponeringar kunnat bereda plats för AV-komponenter, kompletterande material osv. i det ordinarie materialrummet eller i ett lämpligt klassrum. De enda lokaler som lärarna sagt sig behöva i större utsträckning än tidigare har varit grupprum. Även om man klarat sig ganska bra under försöksperioden, har speciellt lärarna i engelska, svenska och samhällskunskap önskat, att man haft tillgång till flera grupprum för undervisningen med TRUAS-läromedlen. De lärare som under försöket haft ansvaret för TRUAS-materialen i de olika ämnena har haft s. k. ”kontaktlärararvode”. I de flesta ämnen har en lärare arvoderats, men i de ämnen, där lärarna själva önskat att samtliga berörda skulle dela på ansvaret har också arvodet fördelats på dessa lärare. Försöket tycks inte ha medfört några utökade personalkostnader för skolan, även om studierektorer och kontorspersonalen på skolexpeditionerna fått en icke obetydlig utökning av arbetsbördan under försöksperioden. Så syns i varje fall förhållandet ha varit vid Sannarpsskolan i Halmstad där man haft fler försöksklasser än vid Berzeliusskolan i Linköping. Försöksverksamheten har enligt skolledningen knappast påverkat schemaläggningen. Det är alltid nödvändigt, menar man, att fördela lokalerna så, att ämnesrum och materialrum kommer att ligga så nära varandra som möjligt. Man måste också se till, att allmän och särskild kurs i engelska

Bilaga B 631

blockläggs på ett sådant sätt att det passar in i de berörda klassernas scheman. Undervisningsplaneringen och metodiken i det engelska materialet har inte heller påverkat det schematekniska arbetet. Möjligen bör kanske parallelläggning av ämnena svenska och samhällskunskap undvikas om man inte skall få alltför stor belastning på TV-utrustning, bandspelare och grupprum under vissa lektioner. Kostnaderna för schemaläggningen syns inte ha blivit större p. g. a. merarbete för schemaläggaren, utökat behov av lärartimmar o. d.

5.2.3 Distribution Under sommaren 1974 utskickades större delen av försöksmaterialet till skolorna. Undantag fick dock göras för vissa studieenheter i samhällskunskap och svenska, som skulle nyproduceras, och för de iengelsk extensiv läsning ingående Readers, som måste kompletteras. l allmänhet tycks distributionen av läromedlen ha fungerat bra. Tillgången på material har ansetts vara helt tillfredsställande vad gäller både tryckt material och bandkopior. Antalet bandkopior i de olika försöksämnena har varierat mellan två och tre beroende på antal klasser och elever. Lärarna har uppskattat att de bandade ljud- och bildinslagen hela tiden har funnits tillgängliga på skolan, eftersom ingen försening vid distributionen av AV-materialen har behövt påverka deras undervisningsplanering. Detta har emellertid varit ett speciellt arrangemang för försöksverksamheten, och det år ur ekonomisk synpunkt inte realistiskt att tänka sig att alla skolor som använder förplanerade multimedieläromedel skall kunna förses med bandkopior på detta sätt. Lärarna anser dock, att det vore önskvärt med ett liknande förfaringssätt i skolor med många paralleller eller i stora ämnen som svenska och samhällskunskap. Detta är nödvändigt, menar man, när banden skall användas ofta och när begränsade lånetider av AV-centralernas material ibland innebär att den enskilde läraren inte har AV-materialet tillgängligt, då det skall användas. Det är av stor vikt, att man tar hänsyn till lärarnas synpunkter i distributionsfrågan, om AV-medierna på ett effektivt sätt skall komma till användning i skolorna. Det har i andra sammanhang påpekats, att schematekniska problem gör det svårt att utnyttja etersända TV-program i undervisningen framför allt på grundskolans högstadium och i gymnasiet. Men man bör också observera det för läraren ständigt aktuella problemet, nämligen att programmet inte bara behövs vid en speciell lektion utan också vid den enskilde lärarens förberedelsearbete. Om läraren skall kunna aktivera och motivera eleverna för olika program och inte känna sig passiviserad av TV-mediet, är det nödvändigt att han eller hon i god tid kan ta ställning till programmets syfte och innehåll. Användningen av dessa läromedel har i försökssituationen inte medfört utökade kostnader för skolorna, eftersom skolöverstyrelsen subventionerat det tryckta materialet. De bandade TV- och radioinslagen har gratis ställts till skolornas förfogande. Vid en reguljär användning av läromedel av detta slag kan man förutsätta, att det tryckta materialet, som ingår i dessa läromedelssystem,

632 Bilaga B

inte kommer att kosta mer än vad traditionella läromedel med enbart tryckt material kan tänkas göra i framtiden. Vad beträffar de bandade TV- och radioinslagen kommer den tekniska utvecklingen och successiva lösningar av distributionsproblemen med stor säkerhet att göra det möjligt att sänka kostnaderna för AV-komponenterna. Enbart under det andra halvåret 1974 har priserna på av TRU inspelade program sjunkit med minst 25 procent. Olika former av ”abonnemangssystem” vid lån av band och kassetter kan förhindra att skolorna inköper ett stort antal videogram (dvs. på kassetter bandade TV-program), som inom några år kan antas bli inaktuella. De ekonomiska frågorna kommer att behandlas utförligare i slutrapporten.

5.3 Sammanfattande kommentar

Som redan tidigare nämnts kommer en mera detaljerad resultatredovisning av TRUAS samlade försök att göras i den fullständiga försöksrapporten. l denna kommer därvid även det statistiska underlaget för de i det föregående redovisade allmänna slutsatserna att ges. Redan nu anser sig dock SÖ ha belägg för att parallellanvändning av två, tre eller fyra TRUAS-läromedel för en och samma elevgrupp på gymnasiestadiet inte stöter på några påtagliga hinder. Eleverna har således på det hela taget inte funnit det besvärande eller tråkigt med denna typ av undervisningi vilken antalet veckotimmar varierat mellan 5,5 och 19. Inte heller har lärarna som grupp funnit inslagen störande eller påträngande. Parallellanvändning av två eller flera TRUAS-läromedel har - så långt den här kommit i bruk - i förvånande ringa grad givit andra effekter än vad man funnit vid försök på motsvarande nivå av enskilda TRUAS-läromedel. I den mån man förväntat sig stora vinster vid parallellanvändningen, t. ex. i form av ökad ämnessamverkan, kan de uteblivna samlade effekterna möjligen ses som en besvikelse. Eventuella nyanser i dessa slutsatser kommer att redovisas i den slutliga fullständiga rapporten. De ovan funna allmänna effekterna är dock positiva i den bemärkelsen, att ett betydande inslag i undervisningen av förplanerad undervisning och användande av synes kunna införas utan att de mättnadseffekter man multimediesystem emellanåt varnat för behöver inträda. Snarare visar resultaten att rum finns för nya och mera systematiserade planeringsåtgärder via läromedlen och att detta kan tillföra såväl elever som lärare positiva effekter.

6 Information och utbildning

6.1 Lärarrollen vid användning av läromedelssystem l den pedagogiska debatten påpekas inte sällan att läromedelssystem har en styrande effekt på undervisningen och att de berövar lärare och elever friheten att själva planera sin undervisning. l TRUAS” läromedelssystem har man sökt tillgodose kraven på att undervisningen inte bara skall ge

633 Bilaga B

kunskaper och färdigheter utan även tillgodose individens personlighetsutveckling och sociala utveckling. TRUAS-materialen är så konstruerade att de ökar förutsättningarna för de i läroplanen föreskrivna självständiga arbetsformerna. Genom att successivt öka självständigheten i elevernas arbete söker man göra det möjligt för läraren att ”friställas för individuell handledning såväl av elever som kräver särskilt lärarstöd som av sådana som arbetar snabbt och kräver anvisningar för ytterligare arbete. Med hänsyn till de heterogena klasserna i gymnasieskolan har man ansett det vara av stor betydelse att på detta sätt söka tillmötesgå kraven på varierande arbetsformer och arbetssätt. l inledningen till denna interimsrapport omnämns en sammanfattande analys av professor K G Stukát vid lärarhögskolan i Göteborg om hur undervisningsteknologi och individualiserad undervisning förändrat lärarrollen. Här skall så långt tillgängliga resultat gör det möjligt erfarenheterna från det samlade försöket relateras till dessa undersökningar. Det bör emellertid påpekas, att det i målbeskrivningen för det samlade försöket inte ingår några frågor, enligt vilka lärarrollen i detta TRUAS” försök skall analyseras i relation till den här nämnda undersökningen. Flertalet försökslärare har ansett att TRUAS-materialen ger goda möjligheter till individuella kontakter mellan elever och lärare. Bland svensklärarna har emellertid meningarna varit delade. En del lärare har upplevt de individualiserade arbetsformerna som något mycket positivt medan andra ansett att en lärarledd undervisning framför allt ibörjan av läsåret skulle ge eleverna mera stöd och också förbättra kontakten mellan

lärare och elever. När det gäller engelskundervisningen har, som redan

tidigare nämnts, utformningen av läromedlets planeringsförslag angivits som orsak till den bristande kontakten mellan elever och lärare. I den artificiella situation som försöket har läromedlets utgör planeringsförslag ihög grad bestämt lärarnas arbetsinsatser, och sådana aktiviteter som avsett bestämmande av elevernas och inlärningssätt användande av läromedlet har därför inte ökat i något större utsträckning. Möjligen kan den rikliga stoffmängden i t. ex. samhällskunskapsoch fysikmaterialen ha gjort det nödvändigt för lärarna att anpassa stoff och undervisningsplanering till de lokala förutsättningarna. Lärarna i samhällskunskap har dock genom de alternativa lektionsförslagen i materialet haft stora möjligheter att tillsammans med eleverna fastställa inlärningssätt och användning av läromedlet. Samarbetet mellan olika lärare har redan belysts. Vi kan här sammanfattningsvis konstatera att samarbete inte förekommit i någon större omfattning mellan lärare i olika ämnen. Lärarna har emellertid successivt insett, att ett utvidgat samarbete i många fall är av stor betydelse för samordningen mellan skilda ämnen. Lärarnas övervakning av individuella studier och handledning av små grupper har ökat som en följd av att läromedlen innehåller förslag till varierande och individualiserande arbetsformer. och Klassundervisning enkla rutinuppgifter har minskat. Också detta är en följd av läromedlets konstruktion.

634 B Bilaga

6.2 Introduktion av försöksláromedlen Om lärarens huvudfunktion skall kunna bli att motivera och handleda enskilda elever eller grupper av elever krävs att den tidigare huvudsakliga rollen som kunskapsförmedlare tonas ned. Arbetsuppgifter med lektionsförberedelser, föreläsande undervisning, framställning av övningar osv. måste, om arbetsbördan skall bli rimlig för läraren, övertas av läromedlet. Det är emellertid viktigt, att läraren har god kunskap om läromedlet « en kunskap, som inte enbart skall gälla stoffmängd och medievariationer utan också omfatta den metodik, som legat till grund för undervisningsplaneringen. Om informationen om läromedlet inte belyser metodiska och pedagogiska frågor i tillräcklig omfattning är det stor risk att lärarens roll blir passiv, och att det verkliga syftet, som var att skapa förutsättningar för en ökad kontakt mellan lärare och enskilda elever eller grupper av elever, i stället leder till att läraren får en minskad kontakt med den enskilda individen eller elevgrupperna. skolans - om skolans inre ar- I betänkandet arbetsmiljö utredningen bete (SOU 1974:53 s. 327) har man påpekat, att även om förplanerade material många gånger mötts med negativa elevattityder, så skulle läromedel av denna typ kunna användas i större utsträckning än nu. Det är emellertid viktigt, påpekar man, att läromedelssystem integreras på ett smidigare sätt i undervisningssituationen. Enligt erfarenheterna isåväl de tidigare TRUAS-försöken inom TRU-kommittén som i det samlade försöket, som SÖ ansvarat för, är detta möjligt endast om lärarna får aktivt bearbeta informationen om läromedlet och dess metodik. Enligt remissvaren från några lärarhögskolor och länsskolnämnder på TRUkommitténs föregående betänkande (SOU 1973:19) är informationsbehometodiska frågor, så stort, att introduktionen av vet, inte minst kring dessa läromedel snarare bör ha karaktären av fortbildning.

6.3 Försäkslärarnas synpunkter på informationen

Försökslärarna har besvarat två enkäter rörande informationen om läromedlen och det samlade försöket. Den första enkäten besvarades omedelbart efter informationsdagarna i slutet av maj månad 1973, innan försöket startade. Den andra enkäten besvarades i slutet av maj månad 1974, dvs. när försöksverksamheten var så gott som avslutad. 1 lärarenkäten, som besvarades i maj 1973 är man i stora drag positiv till informationen. Man tycker den i huvudsak har varit mycket värdefull. Några lärare påpekar emellertid, att de gärna sett att informationen givits tidigare under läsåret, så att den inte sammanfallit med den hektiska arbetsperiod, som alltid inträffar i slutet av vårterminen. Med hänsyn till att ämneskonferenserna påbörjar sitt arbete med planering och inköp av läromedel till efterkommande läsår ganska tidigt under vårterminen, är det viktigt, att man söker tillgodose detta önskemål. I denna försökssituation kunde emellertid inte kontakten med försöksskolorna tas tidigare, eftersom de ekonomiska ramarna för verksamheten inte fastställdes förrän i mitten av mars månad 1973.

Bilaga B 635

Vid den första mätningen tycker de flesta lärarna, att de dagar som anslagits för informationsverksamheten är tillräckligt många. l de flesta fall anser man också, att informationen berört för den enskilde läraren väsentliga frågor, och att något större behov av information om övriga försöksämnen inte föreligger. Däremot önskar man inte sällan en mer ingående information om mätningar, som planerats under försöksperioden. Ungefär hälften av lärarna önskar ytterligare information om hur man hanterar AV-apparater. Enligt enkäterna som besvarades i maj 1974 har lärarna till viss del modifierat sin bedömning av informationsverksamheten. Även om man tycker att informationen belyst väsentliga så innebär frågor detta inte, menar man, att den varit tillräckligt omfattande vare sig innehållsmässigt eller tidsmässigt. Några lärare har speciellt påpekat, hur viktigt man anser det vara att få fortlöpande information eller utbildning under läsåret. Det är först när man upplever problemen, som man känner behovet av information, har några lärare sagt. Flera lärare har i efterhand konstaterat, att en mer omfattande information om övriga försöksämnen är önskvärd, om någon verklig samverkan mellan olika ämnen skall kunna komma till stånd. Ungefär hälften av lärarna anser även vid detta mättillfälle, att informationen om AV-apparatens hantering kunde ha utvidgats i samband med försöksstarten.

6.4 Lärarutbildning

Information om pedagogiskt utvecklingsarbete sprids ofta genom rapporter eller vid centrala konferenser i samband med av avrapportering projekt. Den grupp människor, som nås av denna information är emellertid begränsad, och den praktiskt verksamme läraren får mera sällan kännedom om de olika former av utvecklingsarbete, som bedrivsi landet. I syfte att söka finna andra former för att sprida information om det pedagogiska utvecklingsarbetet inom TRUAS har sektionen för läromedelsutveckling inom byrån för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete i samråd med byrån för fortbildning av lärare m. m. (byrå L 3 respektive L 2 inom SÖ) tagit kontakt med olika fortbildningsavdelningar under våren 1974. Tillsammans med dessa har fortbildningsdagar arrangerats i ämnena svenska, engelska, fysik och teknologi. Konferensernas syfte har bl. a. varit att sprida information om det samlade försöket, att sprida kännedom om den grundsyn som präglat arbetet inom TRUAS och att med anknytning till TRUAS-materialen diskutera pedagogiska och metodiska frågor i dessa ämnen. Enligt målbeskrivningen för det samlade försöket skall eventuella behov av insatser inom och av lärare grundutbildning fortbildning redovisas efter försöksperioden. Här skall endast i korthet föreslås några utbildningsinsatser, vilka genom erfarenheterna från det samlade försöket framstår som angelägna. Kursförslagens kan variera beroende utformning på hur målbeskrivningen utformas. Kursinnehållet kan förslagsvis centreras kring följande tre intresseområden:

sou 1975:28 636 Bilaga B

ElUndervisningsplanering med utgångspunkt i den metodiska användningen av mål, t. ex. 0 att kunna belysa de övergripande målens och ämnesmålens centrala roll inte enbart i planeringsskedet utan också i undervisningsprocessen och vid resultatredovisningen, 0 vid lärares och elevers gemensamma planering, O att kunna tolka och konkretisera övergripande mål samt kunskapsoch färdighetsmål, så att eleverna känner motivation för studierna, 0 att kunna sovra i ett rikligt stoff utan att målbeskrivningens syfte går förlorat. E] Val av medier som ett led i undervisningsplaneringen, t. ex. 0 att kunna balansera olika medier mot varandra, O att inse varför man väljer ett visst medium (verklighetsanknytning, konkretisering av stoff osv.), 0 att ha kunskap om hur ett program anknyter till andra program i läromedlet, O att ha kännedom om hur AV-medierna kan utnyttjas för att ge eleverna färdighetsträning i att möta massmedieutbudet i dagens samhälle. D Metodiska mellan olika ämnen och pedagogiska frågor vid samverkan och lärare vad gäller t. ex. 0 lärarens aktivitet vid enskilt arbete och grupparbete, 0 elevernas aktivitet vid grupparbete, 0 redovisningsformer, 0 bedömning av grupparbeten (Hur påverkar bedömningen elevernas motivation för samarbete vid olika gruppaktiviteter? ), 0 färdighetsträning av olika slag, t. ex. intervjuteknik. Oavsett målbeskrivningens och kursinnehållets utformning måste det klart framgå av fortbildningen att läraren har en central och aktiv roll vid och att avsikten inte är användning av förplanerade multimedieläromedel, att presentera ett heltäckande eller självgående material, utan att ge läraren ett förslag till undervisningsplanering.

sou 1975:23 637

Bilaga

C för

Kostnadsuppskattningar

teknisk utrustning m. m.

1. Elektronik /Iiveproduktion Belysningsrår, styrenhcter, övrig belysningsutrustning

Belysningsrår, styrenheter, övrig belysningsutrustning

Utrustning för textsättning (f. n. oklart vilken teknisk

1 st. 2-kam. OB-buss + 1 st. l-kam 0B inkl. VB + 2 st. VB + l scanner + viss k0p.utrustn. finns. 2. filmproduktion

3. Radio /Ijudproduktion

4. A teljéresurxer (dekor, textateljé etc.) Vcrkstadsutrustning (en de] finns) 80 Smink (stolar, hârtorkar etc.) 30 Div. invent. 0. verktyg för rekvisita, kostym, grañateljé, fotolab 60 Trickutrustning (enkel) f. gratlarb. 100 270

638 Bilaga C

5. Speditionsrerurser Fordon utöver de ovan redovisade hyres

6. Arkiv (klippbord m. m. finns) 7. Vissa gemensamma resurser Mindre biograf (16 mm) 25 Utrustn. f. 13 sammanträdesrum (Dia + stordia, ljudbandspelare, videokasettspelare, monitor + 2 reservutr.) 255 Mindre kontorstryckeri 100 Inventarier (utöver de som TRU disponerar över), kontorsutrustning, viss datautrustning etc. S00 880

8. Summa 21 135

Anm. Byggenskap, ventilation etc. ej rnedräknat. Materialhantering, transporter, montage, installationsarbeten, driftssättning, tekniskt underlag m. m. ingår ej. 1974/75 års kostnadsläge. Kalkylnoggrannhet ca t 10 %.

D

Bilaga Förteckning över

utprövningsrapporter*

Förskoleområdet

Johansson S. Uppföljning av TRU-kursen små människor Undersökning nr. 163/71. Preisler G. Publikmätning av TRU:s barnprogram OM. Undersökning nr. 18/72. SR/PUB 1972. Faith-Ell P. OM-programmens publik samt extra frågor i samband med frekvensundersökningen i november 1972. Undersökning nr. 156/72.

Johansson S. Påhängsfrågor på TRU:s föräldraserie Undersökning nr. 70/73. Preisler G. Extra frågor om 3-6-åringens tittande på OM-programmen. Undersökning nr. 139/73. Faith-El] P. Förprövning av TRU-programmet ”OM-vatten”. Undersökning nr. 145/72, SR/PUB 1973. Faith-El] P. Förprövning av TRU:s förskoleprogram OM-runt och kantigt. Undersökning nr. 215/72. SR/PUB 1973.

Preisler G. Några barns reaktioner på avsnitt ur programserien ”Lek och lär OM. .” Undersökning nr. 32/73. SR/PUB 1974. Preisler G. Några finska och svenska förskolebarns TV-tittande, samt deras reaktioner på programmet OM- en saga på finska och svenska. Undersökning nr. 55/73. SR/PUB 1974. Faith-Eli P. Radio och TV på daghemmen. Undersökning nr. 144/ 72. SR/PUB 1974. Faith-El] P. Kompletterande tryckt material till OM-serien”. Undersökning nr. 10/73.

1975 1 till och Komplettering Preisler G. Finsktalande barns förståelse av ett svenskt fortsättning på förteckbarnproning i bilaga l0 i första gram. Undersökning nr. 37/74. SR/PUB 1975. andra TRU-kommitténs Faith-EH P. OM-tidningen. Undersökning nr. 44/74. SR/PUB betänkande (SOU 1975. 1973:19).

640 Bilaga D

Faith-Ell P. Barns intresse för tidningsprogrammet ”OM-det pirrar i magen”. Undersökning nr. 44/74. SR/PUB 1975. Preisler G. Döva och hörselskadade barns intresse för serien OMhur det känns. Undersökning nr. 58/74. SR/PUB 1975.

Ungdomsskoleområdet

1971 - 1972

Rudén C. Utprövning av 5 So-arbetsområden i projekt åk 7. Rapport nr. 1 Rudén C. Utprövning av 3 No-arbetsområden i Projekt åk 7. Rapport nr 2. Rudén C. Utprövning av 4 So-arbetsområden och l No-arbetsområde i Projekt åk 7. Rapport nr. 3. Rudén C. Utprövning av So- och No-arbetsområden i Projekt åk 7. Sammanfattning av ht 1970. Rapport nr. 4. Frey C. Utprövning av 3 S0- och 3 No-arbetsområden i Projekt åk 7. Rapport nr. 5. Rudén C. Utprövning av 3 So- arbetsområden och 1 No-arbetsområde i Projekt åk 7. Rapport nr. 6. Frey C. Utprövning av So- och No-arbetsområden i Projekt åk 7. Sammanfattning av vt 1971. Rapport nr. 7. Rudén C. Projekt åk 7. Elev- och lärarsynpunkter. Rapport nr. 110/69. Rudén C. Resultat av intensivtest på No-arbetsområdet ”Materia” i Projekt åk 7. Rudén C. Resultat av intensivtest på So-arbetsområdet ”Ung idag i Projekt åk 7. Rudén C. Resultat av intensivtest på So-arbetsområdet ”Revolutioner som förändrat världen i Projekt åk 7. Rudén C. Resultat av intensivtest på So-arbetsområdet Vid medelhavet i Projekt åk 7. Rudén C. Resultat av intensivtest på So-arbetsområdet ”Syd- och Östasien” i Projekt åk 7. Frey C. Rapport från besök vid utprövningsskolorna angående So-, No- och svenskutbudet i Projekt åk 8. Rudén C. Lärares bedömning av läromedel i Oä, So och No i åk 8. Ht 1971. Rapport nr. 171/71. Rudén C. Lärares bedömning av läromedel i Oä, S0 och No i åk 8. Vt 1972. Rudén C. Resultat av intensivtest på Oä-arbetsområdet Brandförsvar” i Projekt åk 8. Rudén C. Resultat av intensivtest på Oä-arbetsområdet Att vara två” i Projekt åk 8. Rudén C. Resultat av intensivtest på So-arbetsområdet Folkrörelser och andra organisationer” i Projekt åk 8. Rudén C. Resultat av intensivtest av So-arbetsområdet ”Lag och rätt i Projekt åk 8. Rudén C. Resultat av intensivtest av No-arbetsområdet ”Astronomi” i Projekt åk 8. Sköller- Resultat av intensivtest av No-arbetsområdet ”Kolsten E. föreningarnas kemi” i Projekt åk 8. Rudén C. Elevers bedömning av läromedel i åk 8. Frey C. Reserapport från utprövningsskolorna i åk 9. Frey C. Utnyttjandet av och inställningen till Dags, aktuali-

Bilaga D 641

& Rudén C. tetsprogram i skolradio och skol-TV. (Endast frekvenssammanställning) Nyhult M. Utprövning av Switch On, engelska för åk 3, Rapport nr. 1 l l /72. Nyhult M. Utprövning av serien Laborativa moment för åk 5, 55/72. (finns ingen egentlig rapport, endast resultat redovisade i formuläret). Nyhult M. Utprövning av svenska för åk 1. Vokaler och ljudstridig teckning, 136/71.

Bonnevier H. Lärares bedömningar av SR:s läromedel i SÖ för åk 9. 1972/73. Bonnevier H. Lärares bedömningar av SR:s läromedel i No för åk 9, 1972/73. Bonnevier H. Lärares bedömningar av SR:s läromedel i Sv för åk 9, 1972/73. Bonnevier H. Arbetsområdet och deras funktioner -- ”Sinnesorgan åk 9-elevers inställning och kunskaper. Bonnevier H. Arbetsområdet ”Elektronikåldern” -- åk 9-elevers inställning och kunskaper. Bonnevier H. Arbetsområdet ”Fördomar och gruppförtryck” » åk 9-elevers inställning och kunskaper. Bonnevier H. Åk 9-elevers inställning till period 6 isvenska Bildens språk”. Bonnevier H. Åk 9-elevers inställning till period 9 i svenska ”Tiga eller tala”. Nyhult M. Matiné-teater i skol-TV under läsåret 1972/73. Frey C. Utprövning av TV-sänd del av centralt prov i fysik, Rapport nr. 224/72. Bonnevier H. Förprövning av ett provprogram i lågstadieserien Klotet, Rapport nr. 187/72. Löjdqvist J. Förprövning av momentet Skapelseberättelser ur Vårbild av världen för mellanstadiet. Rapport nr 121/73. Löjdqvist J. Utprövning av Klotet. Del l. Frekvensundersökningen. Rapport nr. 64/73. Löjdqvist J. Utprövning av stad-iepaketet Sniffare för åk 6. Rapport nr. 122/73.

Löjdqvist J. Utvärdering av lärarfortbildningsprojektet Rytm och skapande i musik för gymnasieskolan. Rapport nr. 50/74. Lillien- Förprövning av ”Kulturer i kollision för gymnasiewall H. skolans högsta åk, SR/UTB, september 1974. Rudén C. - av ett läromedel i funktion w Trialog undersökning Faraonernas Egypten, SR/PUB, rapport nr. 57/73. Allander B. Då är det inte verklighet längre. Personalutbildningen m. fl. vid SR (PUTB). Allander B. Se men också höra. PUTB. m. fl. Allander B. Om du skall göra en riktig dålig bild, då räcker det inte m. fl. med svart-vitt, utan då måste du använda färg också. PUTB.

642 SOU

Bilaga D 1975:28

Allander B. Rörelse. PUTB. m. fl.

Högskoleområdet

Persson A. rörande kursen i hållfasthetslära vid Lin- Intervjuer högskola, högskolan i Luleå och Teknikum, köpings Universitet läsåret 1972/73, Institutionen för Uppsala Uppsala universitet 1973. pedagogik, G. av enkäter kring nyproducerade TV- Samnegård Sammanställning i hållfasthetslära läsåret 1973/74. TRU 1974. program

Vuxenutbildningsomrádet

Arenbro E. Förprövning av TV-program i serien ”Massmediakunskap. SR/PUB 1971.

1972 Arenbro E. av regionala försök ä TRU-kursen Kvinnor Uppföljning Löwander B. och arbete. Undersökning nr. 5/72. SR/PUB. K. om aktiviteter kring Våra massmedier”, TRU Nyberg Rapport Wiberg M. 1972. Våra massmedier. Rapport nr. 20 från PUFF (pedagogiskt utvecklingsarbete för folkhögskolan). Skolöverstyrelsen, Stockholm 1972.

1973 Löwander B. Extrafrågan om TRU-serien Så trodde man förr. SR/PUB, maj 1973. Johansson S. Användandet av TRU och SR-kurser inom folkhögskolor och kommunal vuxenutbildning läsåret 1971/72. Undersökning nr. 126/72. SR/PUB 1973. Löwander B. Extrafrågor om TRU-serien Liv i fara. Undersökning nr. 231/72. SR/PUB 1973. Löwander B. av TRU-serien Jordbruk -73”. Undersök- Uppföljning ning nr. 196/72. SR/PUB 1973. Löwander B. Uppföljning av textsatta TRU-program för döva och hörselskadade. Undersökning nr. 233/72. SR/PUB 1973. Amling L E. Enkät till studieförbund och folkhögskolor i Norrbottens, Östergötlands och Skaraborgs län angående TRU-konsulenternas första verksamhetsår 1972/73. TRU 1973. Johansson S. Sammanställning över användandet av TRU-kurser inom Studieförbundet 1972/73. Undersökning nr. 250/72. SR/PUB 1973. Johansson S. Användandet av TRU- och SR-kurser inom folkhögskolor och kommunal vuxenutbildning läsåret 1972/ 73. Undersökning nr, 63/73. SR/PUB 1973. Johansson S. av fem kursdelar till TRU-kursen ”Ut med Förprövning språket. Undersökning nr. 192/72. SR/PUB 1973.

Bilaga D 643

Johansson S. ”Om barn och vuxna. Påhängsfrågor på TRU:s föräldraserie. Undersökning nr. 70/73. SR/PUB 1974. Munthe C. Liv i fara. Undersökning nr. 30/73. SR/PUB 1974. Forsslund T. Undersökning av aktiviteter kring TRU:s regionala kursmaterial ”Bygd i förvandling hösten 1973. TRU 1974. Amling L E. ”Emilia och 1900-talet. Enkät I och Il, TRU 1974. Sammanfattning av utprövningen, Forsslund T, TRU 1975. Forsslund T. Vardagslagen. Utprövning av en försöksupplaga hösten l973/våren 1974. TRU 1974. Munthe C. Jordbruk -74. Undersökning nr 124/73 SR/PUB 1974. Munthe C. Användandet av TRU- och SR-kurser inom folkhögskolor och kommunal vuxenutbildning läsåret 1973/ 74. Undersökning nr. 130/73. SR/PUB 1974. Forsslund T., ”Att se vad andra hör. Förprövning av en försöksupp- Hanson G. laga våren 1974. TRU 1974. Johansson S. Sammanställning över användandet av TRU-kurser inom studieförbunden 1973/74. Undersökning nr. 24/74. SR/PUB 1974. Cronholm M. Effekter av informationsinsatserna i samband med kurserna ”Vardagslagen” och Matematik på nytt”. Undersökning nr. 23/74. SR/PUB 1974. Johansson S. Uppföljning av ABF-cirklar i Ut med språket”. Undersökning nr. 29/73. SR/PUB 1974. Johansson S. Studieförbundens möjligheter att utnyttja TRU- och SR-kurser. Undersökning nr. 87/73. SR/PUB 1974.

Johansson S. Användandet av TRU-kurser inom TBV hösten 1974. Undersökning nr. 16/74. SR/PUB 1975.

Kabel-TV-försöket i Kiruna varen 19741

Lindblad A., En beskrivning av uppläggningen utifrån två massme- Wolvén, L-E. diamodeller. Rapport nr. 1. Sociologiska institutionen, Umeå universitet. Wolvén L-E. Kabel-TV-personalens syn på försöket informella intervjuer med personalen i Kiruna. Rapport nr. 2. Sociologiska institutionen, Umeå universitet. Lindblad A., Publikundersökning i samband med Kabelvision Kiru- Wolvén L-E. nas sändningar under gruvkonflikten i mars. Rapport nr. 3. Sociologiska institutionen, Umeå universitet. Wolvén L-E. Samtal med publiken - informella intervjuer med 22 hushåll inom sändningsområdet. Rapport nr. 4. Sociologiska institutionen. Umeå universitet. Lindblad A. Kabelvision Kirunas publik. Tittande och åsikter om sändningarna, Rapport nr.5. Sociologiska institutionen, Umeå universitet. 1 Samtliga rapporter åter- Wolvén L-E. Kabel-TV:s effekter och funktioner - en enkätunderfinns i en departementssökning av publiken inom sändningsområdet. Rapport promcmoria som utkomnr. 6. Sociologiska institutionen, Umeå universitet. mer ijuni 1975.

644 Bilaga D

G. Elev- och föräldrareaktioner på skolprogram i Kabel- Lindgren vision Kiruna. Rapport nr. 7. Sociologiska institutionen, Umeå universitet. Lindblad A. medverkan i Kabelvision Kiruna: Ut- Organisationernas gångsläge och reaktioner. Rapport nr. 8. Sociologiska institutionen, Umeå universitet. Kleberg M. Kabel-TV-försök i Kiruna. Undersökning nr. 125/73. SR/PUB 1974.

Videokassettförsök TRU:s utveck- Försöksverksamhet med videokassetter 1973/74. TRU lingsgrupp 1975.

Ljudkassettförsök

Kant B. Ljudkassettförsök på Umeå lasarett 1973/74. TRU Faith-EH P. 1975.

L ___ g - -5l7.j^ _ 4\ønyv,_) pT^^.^lr“| n.

Statens offentliga utredningar 1975

Kronologisk förteckning

. Demokrati på arbetsplatsen. A. Psalmer och visor. Del 1:1. U. . Psalmer och visor. Del 1:2. U. . Psalmer och visor. Del 1:3. U.

zomxigaçnz›wgo-

Bättre bosättning för flera. S. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolen. U. . Framtida studerandehäleovárd. U. . Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. Individen och skolan. U. . Rörlig pensionsålder. S. . Svensk press. Tidningar i samverkan, Fi. . Totalfinansiering. B. . Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. S. . Konstnärerna i samhället. U. . Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. . Kriminalvårdens nämnder. Ju. . Markanvändning och byggande. Remissammanställning utgiven av bostadsdepartementet. B. . Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. . Konsumentskydd på låsomrädet. H. (Utkommer hösten 1975l . Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. Ju. . Pensionsförsákring. Fi. . Lag om allmänna handlingar. Ju. . JO-âmbetetl Uppgifter och organisation. R. Tre sociologiska rapporter. Ju. . Å jour. Om journalistutbildning. U. . Forskningsråd. U. . Politisk propaganda på arbetsplatser. A 28. Program för ljud och bild i utbildningen U.

Statens offentliga 1975 utredningar

Systematisk förteckning

Riksdagen JO-ümbetet: Uppgifter och organisation. [23]

Justitiedepartementet Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Kriminalvårdens nämnder. [16] Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Tre sociologiska rapporter. [24]

Socialdepartementet Bittra besättning för flera. [5] Rörlig pensionsålder. [10] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13]

Finansdepartementet Svensk press. Tidningar i samverkan. [l 1] Pensionsförsäkring. [21 ]

Utbildningsdepartementet 1969 ars psalmkommitté. 1. Psalmer och visor. Del 1:1.[2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2. [3] 3. Psalmer och visor. Del 1:3. [4] Utredningen om skolan, staten och kommunerna. 1. Huvudmannaskapet för specialskoian och särskolan. [6] 2. lndividen och skolan. [9] Framtida studerandehälsovârd. [7] Konstnärerna i samhället. [14] Å jour. Om journalistutbildning. [25] Forskningsråd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28]

Handelsdepartementet Konsumentskvdd på lásomrádet. [19] (Utkommer hösten 1975)

Arbetsmarknadsdepartementet Demokrati pá arbetsplatsen. [1] Politisk propaganda på arbetsplatser. [27]

Bostadsdepartementet Totalfinansiering. [12] Markanvändning ochbyggande. Remissarnmanställning utgiven av bostadsdepartementet. [17]

Kommundepartementet Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [18]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen