Kultur åt alla

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Møâ

.a

“

o

/áolåtuoaialh

a»

å

w

R

BETÄNKANDE FRÅN HANDlKAPPUTREDNlNGEN

SME

Statens offentüga utredningar 1976:20 Utbildningsdepartementet

Kultur åt alla

Betänkande av handikapputredningen

Stockholm 1976

Omslag Ingalill Tengvall Typografi Nils Grönwall, LiberFörIag/Allmänna Förlaget och Hans Smedshammar, Lärarhögskolan, Uppsala ISBN 91-38-02848-4 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1976

Statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet

inom avser enligt de ur- Vårt arbete handikapputredningen direktiven om social omvårdnad. Under sprungliga frågor har vi fått en rad särskilda uppdrag. Det hittillsvaårens lopp har redovisats b|.a. i fem betänkanden i SOUrande arbetet serien. arbetets har vi i olika sammanhang varit inne på Under gång att delta i kulturliv och i frågor om handikappades möjligheter fritidsverksamhet. Vi har funnit skäl att i ett särskilt betänkande redovisa våra i dessa frågor och föreslå åtgärder synpunkter verksamhet bättre för handikap-

för att göra kulturell tillgänglig

Detta betänkande, Kultur åt alla ( ), överlämpade. nas härmed. ledamöter har deltagit vid utarbetandet av betän- Samtliga Anna-Greta Skantz, ordkandet, nämligen riksdagsledamoten Johannes Antonsson, kanslirådet i förande, riksdagsledamoten Åke hos riksrevi-

socialdepartementet Fors, avdelningschefen

Åke Elver Jons-

sionsverket Gustafsson, riksdagsledamöterna

Nilsson och Allan Åkerlind. son, Börje i vissa har till betänkandet, dels Reservationer frågor fogats Antonsson och Jonsson, dels av gemensamt av ledamöterna ledamoten Åkerlind. har vidare anlitats filosofie doktorn Lars l arbetet experterna vid Göteborgs universitet Sven-Olof Bratt-

Boman, professorn

hos Barbro Carlsson, kansligård, experten skolöverstyrelsen Linnéa Gardeström, f.d.

chefen hos statens handikappråd

hos skolöverstyrelsen Karin Lundström,

undervisningsrådet rektorn vid Manillaskolan Rut Madebrink och avdelningsdirek-

tören hos socialstyrelsen Bo Sundmark. november 1975 förordnades som experter, att såsom en l biträda oss, ledamoten av styrelsen för Riksförreferensgrupp

bundet för utvecklingsstörda barn konsulten Ingrid Dalén, åt

Sveriges dövas förbund, biträdande professorn vid Stock-

holms universitet Göte Hanson, direktören hos Riksförbundet mot allergi Nils Hansson, direktören hos De blindas

förening

Bengt Lindqvist, och kanslichefen hos

Handikappförbundens

centralkommitté Rolf Utberg. Ett särskilt yttrande har fogats till betänkandet gemensamt av experterna Dalén, Hanson, Hansson, Lindqvist och

Utberg. sammanfattningen av vårt betänkande vänder främst till

sig dem som vill ta del av det i mera lättläst form.

Bearbetningen

har gjorts av redaktören hos Riksförbundet för utvecklingsstörda barn Inger Frimansson och informationssekreteraren hos

Sveriges dövas riksförbund Beata Lundström.

Landskapsarkitekten Ingalill Tengvall har i gjort teckningarna betänkandet och dess omslag samt ställt samman bilderna i övrigt. Som sekreterare åt oss har varit förordnade studiekonsulenten hos Handikappförbundens Gunilla centralkommitté, Ekvall (t.o.m. januari 1976), departementssekreteraren i socialdepar-

tementet Bengt-Olof Mattsson och Lennart

anpassningsläraren Nolte. Betänkandet finns även som talbok och i punktskrift. Stockholm den 18 mars 1976

Anna-Greta Ska ntz

Johannes Antonsson Åke Fors

Åke Gustafsson Elver Jonsson

Börje Nilsson Allan Åkerlind

/B-O Mattsson

Lennart Nolte

O

lnnehan

Sammanfattning

. . . . . . . . . . . . . . . 9

1 Utgångspunkter

. . . . . . . . . . . . . . 13

2 Språket . . . . . .

. . . . . . . . . . 18

3 Föreningslivochfolkbildning

. . . . . . . . . . . . . 22

4 Handikapprörelsen . .

. . . . . . . . . . 28

5 Kulturinstitutionerna . . . .

. . . . . . . . . . 33

6 Radioochtelevision . . . .

. . . . . . . . . 37

7 Böcker,tidningarochtidskrifter

. . . . . . . . . . . . 40

8 Kostnader . . . . . . .

1 Utgångspunkter

. . . . . . . . . . . . . . 45

1.1 lnledning . . . . .

. . . . . . . . . . . 47 1.2 . . . . . . .

Handikapp

. . . . . . . . . . . 51

1.3 Kultur och kulturpolitik . .

. . . . . . . . . . . 58 1.4 Hinder . . . . . . . . . . . . . . . . 61

1.5 Betänkandetsdisposition . . . . .

1.6 Sammanfattning _ _ _ , _ _ _ _ _ , _ , _ _ _ _

2 Språket

2.1 Språket är redskap för tanken,

kulturliv . . . . . . . . . 63

grundförgemenskap,

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 2.2 Döva . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 2.3 Hörselskadade . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 2.4 .

Synskadade

. . . . . . . . . . . . . 97 2.5 Dövblinda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101

2.6 Språk-ochtalskadade

. . . . . . . . . . . 104

2.7 Psykiskt utvecklingsstörda

. . . . . . . . . . . . 108

2.8 Tolk och telefon . . . .

. . . . . . . . . . . . . 117

2.9 Sammanfattning . . .

3 och

Föreningsliv folkbildning

3.1 Hörnstenarivårt kulturliv . . . . . . . . . . . . 119

3.2 Information . . . . . . . . . . . . .

. . . . . 121

3.3 Uppsökande verksamhet . . . . . . . . .

. . . 122 3.4

Färdmöjligheter . . . . . . . . . . . . . . . . 123

3.5 Lokaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125

3.6 Personlig service . . . . . . . . .

. . . . . . 125

3.7 Studiematerial och

kulturprogram . . . . . . . . 129

3.8 Ledarutbildning m.m. . . . . . . . .

. . . . . 131

3.9 Studiecirklar och fri skapande verksamhet 132

3.10 . . .

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . 133

Handikapprörelsen

4.1 Från

kamratförening tillfolkrörelse . . . . . . . . 135

4.2 Kurser och studier . . . . . . . . . . . . . . . 136

4.3 Tidskrifterna och annan information . . . .

. . . 144

4.4 Kontakt och . . . . . . gemenskap . . . . . . 147

4.5 Barn och . . . .

ungdom . . . . . . . . . . . 148

4.6 Ekonomiska frågor . . . . . . . . .

. . . . . . 150 4.7

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 152

5 Kulturinstitutionerna

5.1 Ettdubbelt hinder . . . . . . . . .

. . . . . . 153

5.2 Lokalerna . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . 154

5.3 Information och service . . . . . personlig . . . 158

5.4 Biblioteken . . . . . . . . . . . . . . . .

. . 162 5.5

lnläsningstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . 165

5.6 Det statliga specialbiblioteket . . . . .

. . . . . 166

5.7 Teatrarna . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . 169 5.8

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . 174

6 Radio och television

6.1 Ansvar mot alla . . . . . . . . . . . . . . . . 175 6.2 . .

Tillgängligheten . . . . . . . . . . . . . . 176

6.2.1 Döva . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 6.2.2 Hörselskadade . . . . . . . . . . . . . . 178

6.2.3 Synskadade . . . . . . . . . .

. . . . . 179 6.2.4

Psykiskt utvecklingsstörda . . . . . . . . . 181

6.3 Programmen . . . . . . . .

. . . . . . . . . 182 6.4

Kostnadsfrågan . . . . . . . . . . . . . . . . 183

SR:sinspelningar . . . . . . . . . . . . . . . 183

6.6 TRU . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183

. . . . . . . . . . 184

6.7 Ensärskildfråga:Videogram

. . . . . . . . . . . . . . . . 186

6.8 Sammanfattning

och tidskrifter

7 Böcker, tidningar

sak . . . 189 och kunna läsa är inte samma

7.1 Läskunnig

. . . . . . . . . 189 Böcker . . . . . . . . . . . 7.2

. . . . . . . . . 189 7.2.1 LL-böcker . . . . . . .

. . . . . . . . . . 194 7.2.2 Böcker med stor stil . .

. . . . . . . 195

7.2.3 Böcker band och punkt . . på

. . . . . . . . 197 och tidskrifter . . . .

7.3 Tidningar

. . . . . . . 197 7.3.1 . . . . . . . . .

LL-tidning

band och . 198

7.3.2 Tidningar och tidskrifter på punkt.

. . . . . . . . . . . . . . . 203

7.4 Sammanfattning .

8 Kostnader

. . . . . . . . . . . .. 205 8.1 . . . . . .

inledning

. . . . . . . . . . . . . 206

8.2 Statens kostnader . . kommunernaskostnader. . . . 215

8.3 Landstingensoch

. . . . . . . . . . . . . . 217

Reservationer . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . 223 .

Särskiltyttrande

yttrande över Bilaga 1 Handikapputredningens

. . . . . . . . . . . . . . . 225

Ny kulturpolitik

. . . . . . . . . 235

2 Handikapporganisationerna

. . 237

3 Statsanslagtillhandikapporganisationerna

. 241

4 De blindasföreningstidningarochtidskrifter.

. . . . . . . . 243

Zusammanfassungin deutscherSprache

. . . . . . . . . . . . 251 . . . . .

SummaryinEngIish

. . . . . . . . . . . . . . . 259

Illustrationer . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . 261 . . . . . .

Sakregister

l °

SAMMANFATTNING

1 UTGÅNGSPUNKTER (INLEDNING)

i att undersöka

Vi har fått uppdrag

hur lever

handikappade

och vilka de har.

problem Vi kallar oss Handikapp-utredningen,

skriver vi

men här i sammanfattningen bara i fortsättningen.

utredningen

De förslagen tidigare

har förut skrivit fem böcker

Utredningen med förslag om

hur skall få det bättre.

handikappade

0 Den första boken heter Kommunerna den omvårdnaden. Där skriver och sociala

att kommun måste veta

utredningen varje

vad alla som bor i kommunen behöver. måste dem som har det svårt.

Kommunen hjälpa

vänder främst till dem som vill ta del av betänkandet sammanfattningen sig i mera lättläst form.

Sammanfattning

0 Den andra boken heter Bättre hjälpmedel

för handikappade. Där föreslår utredningen

att skall handikappade gratis få

de de hjälpmedel som behöver.

Handikappinstitutet skall se till

att hjälpmedlen är bra.

0 Den boken heter tredje Bättre utbildning

för vill handikappade. Där utredningen

att svårt rörelsehindrade elever skall få

bättre i Och hjälp gymnasieskolan. att de

som vill studera universitet på

eller skall folkhögskola få hjälp med hygien

och Det kallas

påklädning. vårdar-tjänst.

Den 0 fjärde boken heter Bättre socialtjänst

för vill handikappade. Utredningen

att det skall bli lättare för handikappade

att resa. De som inte kan åka vanliga tåg

och bussar skall få Det färdtjänst. betyder

att man får åka taxi eller särskilda bussar.

Och det skall inte kosta mer än att åka

buss eller Kommunerna tåg. får bidrag

av staten för att ordna färdtjänst.

Dessutom bildas kommunala handikappråd (KHR)

och Iänshandikappråd (LHR) överallt i landet.

l samarbetar handikappråden personer

från olika med myndigheter personer

från

handikapp-organisationerna.

Sammanfattning 11

0 Den femte boken heter l den föreslår

Bostads-anpassningsbidrag.

att skall få bidrag

utredningen handikappade

om sina för att bygga lägenheter, de blir

sjuka

t.ex. ut material, som av, byta eller badrummet större åt dem göra som måste sitta i rullstol och därför tar större än andra. plats

Allt detta har rätt till handikappade nu. har beslutat om det. Riksdagen

Det förslaget

nya

Samhället har de senaste åren gjort mycket att skall få bättre ekonomi,

för handikappade

bättre bostäder och bättre vård. Men det finns annat som är viktigt. med t.ex. att kunna Det är viktigt kultur, se

läsa böcker och tidningar, på TV,

bio, teater, utställningar, bibliotek,

gå på

medlem i museum, och att vara föreningar.

bok. 0 Kultur åt alla är utredningens sjätte

l den ger utredningen förslag på skall för att också handikappade

hur man göra skall få del av kulturen.

Sammanfattning

Vilka är

handikappade?

Det finns olika många handikapp.

Den som är blind eller synsvag

kan inte se eller ser dåligt.

Han är handikappad.

Den som är döv eller hörselskadad

kan inte höra eller hör dåligt.

Han är handikappad.

Den som är psykiskt utvecklingsstörd

har svårare än andra att lära saker. sig

Han är handikappad.

Den som är blir allergisk sjuk

av vissa saker. Han kan bli sjuk

om han kommer nära en hund,

en heltäckande matta eller damm. vanligt

Han är

handikappad.

Och det finns många fler handikapp.

Handikappade måste ha stöd för att kunna

leva på samma sätt som andra.

Utredningen vill att handikappade

skall få uppleva samma kultur som andra.

De flesta har inte den möjligheten nu.

Därför måste samhället göra något åt det.

När man gör en skall utredning man

tänka på alla människor i samhället.

Det man föreslår skall

passa också handikappade.

Sammanfattning 13

2 SPRÅKET

andra människor, att få kontakt, Att träffa del kulturen. är är en viktig av Språket för viktigt gemenskapen.

Döva

för att döva inte Man behöver göra mycket skall bli isolerade (ensamma). Det är speciellt viktigt får användas att teckenspråket och användas mycket.

att döva barn Det är nödvändigt och tal. får lära sig teckenspråk Föräldrarna måste få undervisning i De måste också få veta teckenspråk. hur de skall med sina döva barn. umgås l förskolan skall döva barn få språk-träning, Det är bl.a. genom att lära sig teckenspråk. också i skolan. Skolöverstyrelsen viktigt om hur måste skriva in i läroplanen (en bok i skolan) att döva skall man skall arbeta med tecken och tal. undervisas både skall bli lärare för döva De som teckenspråk mer måste få lära sig mycket

när de studerar (på special-lärar-högskolan).

Alla som redan nu arbetar som dövlärare måste få lära sig teckenspråk. mer

Sammanfattning

Vuxna döva skall få i

undervisning svenska, teckenspråk,

tal och

mun-avläsning.

Landstingen måste ge bättre tolkservice.

Döva och dövblinda skall få tolk, när de vill ha

själva tolk.

Det skall bli lättare att beställa tolk. Och man skall ha rätt att tolk.

välja

Om en dövblind person vill ha en till

släkting tolk,

då skall med

landstinget gå på det

och betalt.

ge släktingen

Det finns inte

tillräckligt tolkar många

för döva och dövblinda. Fler måste få personer

tolk-utbildning.

måste bli

Utbildningen längre,

och det måste finnas särskilda kurser för olika

slags tolkning,

t.ex. kurser i

rättegångs-tolkning.

Det finns numera telefoner som döva, dövblinda och talskadade kan använda.

Utredningen tycker att alla skall betala

lika för att få telefon.

mycket Döva,

dövblinda och talskadade behöver

speciell

utrustning för att kunna telefonera,

men de skall inte betala extra ändå.

Sammanfattning 15

Hörselskadade

Hörselskadade behöver

bättre tekniska hjälpmedel,

som de kan använda själva.

Det behövs också bättre tekniska hjälpmedel

i klassrum, föreläsningssalar

andra allmänna lokaler. och

måste få veta vilken hjälp Alla hörselskadade Och alla måste få den hjälp de kan få.

som finns, t.ex. tekniska hjälpmedel,

att tala bättre hjälp och i mun-avläsning. träning service till hörselskadade Landstingens måste öka.

Hörselskadade får inte alltid av hörapparater tillräcklig hjälp Därför skall de och annan teknisk utrustning. situationer ha rätt till tal-tolk. i viktiga

Hörselskadade skall få ersättning från försäkrings-kassan i när de kurser för att anpassa sig

går på till sitt handikapp (rehabilitering).

den Kommunerna måste ge hörselskadade hjälp som behövs för att de skall kunna utnyttja den kommunala vuxenutbildningen.

Sammanfattning

Många människor får hörselskador av buller.

Och människor som hör får sin

dåligt hörsel

ännu mer förstörd av buller. Man måste

skydda människor mot buller.

Synskadade

Svårt och helt

synskadade blinda har

stor av att böcker och nytta

tidningar

finns och

på Ijudband kassetter.

Fler behövs. Men måste

synskadade också kunna skriva

och läsa och anteckna. Därför behöver de

kunna Personer

punktskrift. som blir

synskadade, när de är vuxna, måste kunna få

i

undervisning punktskrift där de bor.

Det är att så

viktigt många som möjligt

av de lär

synskadade sig punktskrift

så bra att de kan läsa böcker

på punkt.

(Boken Kultur åt alla finns både som talbok

och

på punktskrift.)

Dövbünda

Dövblinda är ofta

mycket ensamma

och isolerade. För att de

skall få kontakt

med andra

människor, behöver de kunna

både de dövas och

teckenspråk de

synskadades punktskrift, och mycket annat.

Sammanfattning 17

det för dövblinda Och är viktigt

andra människor kan teckenspråk att många

skall senare

och punktskrift. (Utredningen

särskild bok om vad dövblinda skriva en och andra fler-handikappade behöver.)

och talskadade

Språk-

människor som är

Det finns opererade

i struphuvudet (laryngectomerade)

har svårt att kontrollera sin röst eller som och stammare).

(t.ex. cp-skadade

Det finns också som fått skador personer eller i (t.ex. afatiker). blödningar hjärnan har svårt att tala Dessa människor själva och ibland svårt att förstå och skriva, vad andra människor och skriver. säger De behöver av samhället hjälp för att inte bli isolerade.

och Iogopeder (talpedagoger) Psykologer

en del av de talskadade. kan hjälpa de också få att uttrycka sig Och bör hjälp med annat än ord, t.ex. att måla och dansa. genom

Utvecklingsstörda

Samhället måste mer göra för och andra,

utvecklingsstörda

Sammanfattning

som inte förstår så bra. Det behövs fler i speciallärare för barnen och ungdomarna. Och vuxna utvecklingsstörda måste få bättre att i studiecirklar och möjlighet gå på Den kommunala folkhögskolor. måste vuxenutbildningen anpassas till dem. Man måste också tänka på att kan behöva tekniska utvecklingsstörda hjälpmedel.

3 FÖRENINGSLIV OCH FOLKBILDNING

Med alla skall folkbildning menas att ha chans att få lära mer än de fick sig göra i skolan. och Många ungdomar vuxna har hunnit glömma vad de en lärde i gång sig skolan.

Den som är med i en lär förening sig mycket om hur samhället fungerar. Det finns många slags föreningar: politiska föreningar, fackföreningar, idrottsföreningar. . . . Den som är med i en studiecirkel lär också sig mer. Och får kanske mer tro på sig själv. Men det finns inte kan många som vara med i och Deras föreningar på kurser. handikapp

Sammanfattning 19

får det inte hindrar dem. Så vara. och studie-förbund Föreningar

måste tala om för handikappade

de finns och vad de att gör. j kan också till hjälpa

Handikapp-föreningarna

med att berätta om det.

kan inte bo hemma.

En del handikappade

De har De bor vårdhem (institutioner).

på

svårare än andra att vara med i föreningar ännu och kurser.

gå på

De som till hjälper vårdhem

med fritids-sysselsättningar på

och institutioner kallas socioterapeuter. dem som bor vårdhem

De kan tala om för på

vilka kurser och som finns. föreningar

Varför är det svårt för handikappade med i kurser och

att vara föreningar?

Ofta kan de inte komma till den lokal, kursen De kan inte åka buss där är. själva.

Det t.ex. en del utvecklingsstörda.

gäller kan köra dem dit Och det finns ingen som eller med dem. följa kommer inte in i kurslokalen.

Många

De sitter kanske i rullstol, och dörren är för smal.

En annan utredning, HAKO-utredningen, har att man så snabbt som möjligt tyckt

Sammanfattning

måste och bussar

bygga

om

tåg

så att kan

handikappade åka med dem.

Det

tycker handikapputredningen också.

Alltid när man i

planerar samhället

måste man tänka att

på handikappade finns.

Den extra kostnaden mäste

alla vara med om att betala.

Kommunerna måste se till

att alla som behöver använda

färdtjänst

skall få det. Inte bara

några gånger

varje månad utan så ofta de vill. Kommunerna får

ju bidrag

av staten, som de skall använda till

färdtjänst.

Kommunerna måste också kontrollera

att och

förenings- kurslokaler

passar för

handikappade.

l kommun finns

varje social

hemhjälp.

Det är som kommer

personer hem och till

hjälper

om man är

sjuk

eller annars har svårt att

klara

sig själv.

vill

Utredningen

att

handikappade

skall få inte bara

hjälp, med att städa,

diska och handla.

Hemhjälpen skall kunna

med den

följa handikappade när han skall

på kurs, t.ex. även om kursen är

i en annan kommun.

Sammanfattning 21

föreslår också att hemhjälpen Utredningen inte bara skall den handikappade hjälpa utan hela Om familjen behöver familjen. skall kunna semester, hemhjälpen den handikappade. hjä|pa

När man studie-material i olika ämnen gör måste från dem man början göra också och talband

på punktskrift

och lätt svenska.

på

Då kan dövblinda, blinda, synsvaga, döva och studera

utvecklingsstörda

vad de vill. Det behövs mer pengar själva för att studiematerial anpassa till Nu finns litet

handikappade. mycket

att för dessa människor.

välja pâ

har kultur Många handikapp-föreningar sitt De ordnar kurser,

på program.

teater tillsammans

lyssnar på musik, ser på

och mycket annat. har kanske aldrig förut

Många handikappade

varit med om sådana saker. måste få mer pengar

Handikapp-föreningarna

och att ordna mer hjälp kultur-program. Då kan de nå fler människor.

De leder kurser och kurs-program som gör måste veta om handikapp. mycket vill att de skall få lära sig Utredningen

241»

Sammanfattning

så mycket som det. möjligt om Också andra som skall bli ledare i olika måste föreningar få lära sig vad det innebär att vara handikappad.

HANDlKAPP-RÖRELSEN

4 Handikapp-organisationerna har utvecklats och blivit starka och betydelsefulla. De är en viktig folkrörelse, De har handikapp-rörelsen. många medlemmar. Organisationerna arbetar för att handikappade skall få det lika bra som andra i samhället. De visar samhället vilka problem handikappade har. Sedan kan samhället besluta om lagar eller det bidrag som lättare gör för att leva handikappade andra. som Handikapp-organisationernas arbete har gjort att har blivit mycket bättre för de handikappade senaste åren.

280 000 i medlemmar Sverige personer är i Det finns handikapp-föreningar. mer än 1 200 föreningar. Föreningarna är medlemmar i de något av 23 handikapp-förbund som finns i Sverige.

Sammanfattning 23

Studier

har olika

många

Handikapp-organisationerna

En de är

arbets-uppgifter. av viktigaste

att ordna kurser för medlemmarna, ofta i samarbete med ett studie-förbund.

är 15 medlemmar i ABF Av de 23 förbunden

(Arbetarnas Bildningsförbund).

Både och samhället

handikappade organisationerna.

kräver av

mycket

Medlemmarna måste därför

till olika och vara aktiva.

känna frågor

behöver medlemmar

Organisationerna som kan vara med i handikappråden,

i kommunerna och dels i länen. dels mer både om samhället

Man måste lära sig

och om sin egen grupps problem.

Samhället stöder studie-arbetet

bland annat att ge bidrag

genom

till studie-förbunden. Det finns också

ett speciellt statligt bidrag på

kronor.

1,7 miljoner

Det har använts till studie-konsulenter

till kurser och studier,

för handikappade,

inte kan få till

som man bidrag

annat sätt.

på

Studie-konsulenterna talar om för var man kan studera,

handikappade

Sammanfattning

vilka ämnen som finns, vilken ekonomisk

hjälp man kan få

och om det finns tolk,

färdtjänst, talböcker och annat

som

handikappade behöver.

Konsulenterna skall

stödja handikappade

så att de med

vågar gå i en studiecirkel,

eller annan kulturell verksamhet.

Konsulenterna sköter studie-arbetet

i

handikapp-organisationerna,

gör upp planer, skaffar lokaler,

ledare och material och

kontrollerar

att allt

fungerar bra.

Handikapp-organisationerna har

sammanlagt

åtta studie-konsulenter:

en av dem finns hos HCK, fem förbund har sin egen var

konsulent,

och

några förbund delar studiekonsulent

med varandra. Tolv förbund har konsulent.

ingen

Studieförbunden delar tre

på konsulenter

och har

skolöverstyrelsen

två studie-konsulenter för

handikappade.

Utredningen tycker att det behövs

fler

många studiekonsulenter

både inom

handikapprörelsen

och hos studieförbunden.

Det behövs också mer pengar för kurser och studier.

Sammanfattning 25

Information

är Upplysning (information) en annan viktig arbets-uppgift

för handikapp-organisationerna.

t.ex. om De informerar handikappade och rättigheter. viktiga lagar, bidrag samhället handikappade. De informerar om informerar b|.a. vid möten, Organisationerna i och i förbundens tidskrifter. broschyrer

tidskrifter Handikapp-förbundens skriver om handikappfrâgor. Och det är tidskrifterna genom som idéer blir kända. nya För myndigheter som arbetar med handikappfrâgor det att läsa är nödvändigt tidskrifter. handikapp-förbundens 2,5 om året Det kostar sammanlagt miljoner att ut handikapp-tidskrifterna. ge Det alltså numera är mycket dyrt ut en tidskrift. Därför kan att ge flera förbund inte ut lika många nummer ge för år sedan. sin tidskrift nâgra av nu som

utbildar Handikapp-organisationerna särskilda personer (informatörer) som skall informera om handikappade. De åker till skolor, föreningar och arbetsplatser

Sammanfattning

och berättar hur lever handikappade och vad de behöver.

att träffas

Möjlighet

Arbetet i de egna föreningarna ger handikappade möjlighet att träffa andra människor och få kontakt. De. får självförtroende av att träffa människor med samma problem och känner inte sig ensamma om sina Detta svårigheter. är speciellt för viktigt unga handikappade. När man har en eller grupp förening som man känner hemma sig i, då kan man och orka våga söka sig till andra och grupper föreningar.

Många föreningar har egna lokaler och semesterhem, där medlemmarna träffas. har också Några rekreations-hem, där t.ex. rörelse-hindrade kan få den service och de behöver träning som i en annan än där de bor. miljö

Ekonomi

Handikapp-organisationerna behöver göra mer än nu för handikappade,

Sammanfattning 27

de har svårt att ekonomiskt klara men allt det arbete de redan nu gör.

Staten till riks-förbunden. ger bidrag Landstingen ger anslag till läns-avdelningarna, och kommunerna ger anslag till lokal-föreningarna. är det mycket pengar. Sammanlagt Men det är inte tillräckligt. bestämt att bidragen Utredningen säger måste öka.

till handikapp-organisationerna

för 1975/76 var

Statens bidrag budget-året

6,2 kronor. (4,5 miljoner

ungefär miljoner

kom från social-departementet och 1,7 miljoner

korn från utbildnings-departementet.)

föreslår att statens bidrag Utredningen till skall höjas

handikapp-organisationerna

till 14 kronor. miljoner skall komma Pengarna från social-departementet. tycker också, Utredningen ensamma

att handikapp-organisationerna

hur skall användas. skall få bestämma pengarna t.ex.

(Staten skall inte längre bestämma

skall till kurser,

hur gå

som mycket pengar studier och studie-konsulenter).

Sammanfattning

5 KULTUR-INSTITUTIONERNA

Kultur-lokaler

(institutioner) är teatrar, konserthus, bibliotek, museer, konsthallar, andra utställningslokaler, p biografer, kyrkor, samlingssalar...

Biblioteken

När man talar om kultur tänker man ofta

på biblioteken. Biblioteken

lånar ut Men

ju böcker. det är mycket annat

som också händer där. Man kan t.ex. få låna tal-böcker, grammofonskivor och tavlor. Biblioteken ordnar

utställningar, film,

teater och diskussioner.

Alla bibliotek måste kunna skaffa fram tal-böcker, lätt-lästa böcker och böcker

på punktskrift (för synskadade).

De måste också ha

bildband, bandspelare

och

TV-bandspelare.

Biblioteken har bokbussar som åker runt och lånar ut böcker till människor som har svårt att komma till biblioteken. Detta är

mycket viktigt, säger utredningen.

Men det är bättre att

handikappade själva

kan komma till biblioteken.

Sammanfattning 29

skall ordnas Inläsnings-tjänst vid biblioteken. Inläsnings-tjänst betyder kan komma till biblioteket att en synskadad bok eller annat. med ett brev, en något där Då skall det finnas någon kan in det band åt honom. som läsa på skall också få Dövblinda hjälp. i stället för band. De kan få punktskrift

vill att staten skall ta hand om Utredningen De blindas har. det bibliotek som förening Där finns Där finns böcker på punktskrift. också tal-böcker (som är inlästa på band).

300 böcker skall göras på punktskrift år. av dessa skall vara varje Många bra böcker för barn och ungdomar. de flesta böcker skall komma Och vanliga talband. på

Biblioteket för skall ha synskadade

en katalog på punktskrift

och svartskrift (vanlig tryckstil). på det vilka böcker band Där skall stå på och som finns. på punktskrift

Teatrarna

Teatrarna måste mer för handikappade. göra eller hör är det Om man ser dåligt dåligt

Sammanfattning

inte lätt att förstå en

teaterpjäs.

Det är också svårt för

utvecklingsstörda.

Det är lättare om man i

förväg

får veta vad handlar

teaterpjäsen

om.

Den som inte kan måste få veta se, vad har

skådespelarna för kläder

och hur det ser ut

på

scenen.

Teaterpjäserna är nästan alltid för svåra

för Fler

psykiskt utvecklingsstörda. pjäser

måste skrivas och direkt för dem.

göras

Ungefär

som man lätt-lästa

gör böcker.

Det finns andra

många

som också

tycker

att det är bra med lättare

teaterpjäser.

De behöver inte alls vara

dåliga

för att de är lättare.

Döva ser Men de inte

gärna

teater. vet

vad som om de inte har tolk. Tolken

sägs

översätter till Teatrarna

teckenspråk.

bör ordna tolk till fler döva

pjäser

som vill se.

föreslår också det skall

Utredningen

att

finnas teater, som teater spelar Den skall finnas

på teckenspråk.

hos Svenska riksteatern. Den skall först

och främst för döva.

spela

Sammanfattning 31

att titta på,

Men andra skall också vara välkomna

En del skall

om de vill. av pjäserna

vara skrivna för teckenspråk.

Få veta vad som görs

känner inte till

Många handikappade

allt det som i kultur-lokalerna.

görs

De har inte fått information.

tillräcklig

Därför är det bra om handikapp-föreningar

och vårdhem får besök av folk som berättar

om verksamheten i kultur-lokalerna.

Kunna vara med

ordnar i en kultur-lokal

När något

man kan

tänka handikappade

måste man om

på

ta del av det. ordnar en måste

När man t.ex. utställning

få känna det man visar.

synskadade på

eller andra kommunikationer måste Färdtjänst

så att kan komma till

fungera handikappade

kultur-lokalen. De måste kunna komma in

med Och de måste kunna i den (också rullstol).

att bli

vara där (utan allergiska).

Det skall vara lätt att hitta i lokalerna. skall vara lätta att läsa.

Skyltar

Sammanfattning

Ord och får inte meningar vara för svåra. Bokstäver får inte vara för små. Och det måste finnas kan någon som hjälpa den som behöver hjälp.

Lokalerna

Det finns bestämmelser om hur man skall bygga. 42 Paragraf a i byggnadsstadgan säger att man skall försöka bygga kultur-lokaler och andra allmänna lokaler så att också kan handikappade komma dit och vara där. Men inte många bryr sig om att hissar bygga m.m. De att det blir säger för dyrt. Nu finns det att förslag paragraf 42 a skall ändras så att man blir att så att det tvungen bygga passar också för handikappade. Det Alla tycker utredningen är bra. skall kunna komma in i en allmän lokal. Annars är den inte allmän (för alla).

Bestämmelserna i byggnadsstadgan gäller nya hus. vill Utredningen att äldre hus skall byggas om så att de också blir handikapp-anpassade.

i kommun Handikappråden varje skall göra

Sammanfattning 33

en över vilka hus

plan

de skall byggas om.

som tycker

skall också tala om för

Handikappråden

vilka hus man skall börja med,

kommunerna

och hur de skall byggas om.

som nu finns gäller

De bestämmelser

allmänna lokaler. Utredningen tycker

skall så

att också lägenheter byggas

alla. l hemmen vill man att de för

passar

träffas och vara tillsammans. Det är också kultur.

6 RADIO OCH TELEVISION

alla människor har radio och TV.

Nästan det att också

Därför är speciellt viktigt

kan höra, se och förstå

handikappade

Därför att då kan

(ta del av) programmen.

med om detsamma

handikappade vara (uppleva)

som alla andra.

Blinda kan inte se TV. Döva kan inte

Det kan man inte något åt,

höra radio. göra

men det minskar inte televisionens

för dem.

och radions (Sveriges Radios) ansvar

Tvärtom bör Radio

Sveriges ge blinda

mer att höra och döva mer att se. ge

Sammanfattning

Döva

Utländska brukar ha Det

TV-program

text. är bra för döva. Men det är inte bra för döva att svenska så sällan har text. program

Sveriges Radio måste texta fler många

svenska program. Målet bör vara

att text skall finnas till alla

program som kan textas. Fler bör också program tecken-tolkas. är den enda

Tecken-tolkning

för döva att förstå

möjligheten

ett direkt-sänt program.

Hörselskadade

Hörselskadade behöver också text

i Och det dem

TV-programmen. är viktigt för

att människor talar i radio och

tydligt

TV. Det är svårt för hörselskadade att höra vad människor i radio och

säger TV,

om det finns andra

samtidigt ljud

Därför

(bakgrunds-ljud). bör bakgrundsljud

undvikas.

Med tanke

på hörselskadade måste man kräva

att de som tillverkar radio- och

TV-apparater

dem bättre.

gör

Sammanfattning 35

Synskadade

också för

Det är viktigt synskadade

att är utan störande ljud,

programmen

och att de som talar har ett bra uttal. använder sin hörsel

Synskadade ju

mera än andra.

Och får ut mer av TV

synskadade

om innehåll beskrivs

programmens

tal. genom är det

För synsvaga viktigt

att texten i TV är och lättläst.

tydlig

behöver inte betala

Vissa synskadade

för att ha radio (licens) nu. Utredningen

att alla skall betala licens

tycker

i framtiden.

Utvecklingsstörda

Radio kan mycket Sveriges göra

för och andra

utvecklingsstörda

tänka mer i radio

genom att på språket

i är ofta

och TV. Språket programmen

Människorna i använder

krångligt. programmen

och främmande ord.

ovanliga

De förklarar inte det som är svårt. -

- än nu använda bild,

TV skall mycket mer

och till att förklara och

tal text upplysa.

Sammanfattning

Information också om

handikappade

När Radio Sveriges gör program om olika områden i skall samhället, man också berätta om hur har det handikappade på samma område. skolan Exempel: om program skall berätta också om handikappade elever och deras skolgång. ldrottsprogram skall berätta också om handikapp-idrotten. Information till handikappade och om skall handikapp alltså vara en del av all informations-verksamhet. Då kommer den mer naturligt och till fler människor. Men handikappade behöver också speciella program.

Det som behöver för att alla skall göras kunna ta del av Radios Sveriges program skall betalas den genom årliga avgiften (licensen), som skall vara lika för alla.

Radio har Sveriges en stor samling (ett arkiv) med inspelningar av teater, och föredrag uppläsningar. föreslår dessa Utredningen att radioprogram spelas över till talböcker.

Utredningen föreslår också att Sveriges dövas riksförbund skall få bidrag från allmänna arvsfonden

Sammanfattning 37

för att i en studio-lokal göra ordning kan in för döva. där man spela TV-program

och andra TV-program Videogram (TV-kassetter kan när man själv vill) som man spela upp kan få stor betydelse i framtiden, för olika handikappgrupper.

7 BÖCKER, TlDNlNGAR OCH TIDSKRIFTEF

ett sätt att leva med Att läsa är viktigt i kulturen. Både den kultur som nu finns, har funnits. De som inte och de kulturer som kan läsa får vara utan en stor del av kulturen. behöver böcker

Synskadade på ljudband

Det måste finnas och

på punktskrift.

fler sådana böcker att låna ut.

många

Man måste också kunna köpa böcker Det är svårt nu.

på punktskrift.

kostar kanske tio

Punktskrifts-böcker gånger

än böcker. Men utredningen mer vanliga inte att skall betala mer än

tycker synskadade

andra när de böcker. Utredningen gör köper att staten skall till att betala.

tycker hjälpa

föreslår Utredningen 25 böcker

att nya på punktskrift

skall och säljas varje år.

tryckas

3*

Sammanfattning

har

Synsvaga lättare

att läsa

om de får särskilda tekniska

hjälpmedel

och får lära att

sig använda dem.

Utredningen säger därför att det skall

finnas i alla

syncentraler landsting,

så att alla synsvaga får den de behöver.

träning

Det är också att böcker och

viktigt annat

skrivs bra och

på papper

med bokstäver som är lätta att läsa. Allmänna och

förlaget handikapputredningen

har tänkt allt den boken

på detta, när här

skulle Bokstäverna

tryckas. är större

och än Det

tydligare vanligt. är ganska långt

mellan rad. Kanterna bredare

varje är

än i böcker. i boken

vanliga Papperet är bra.

Och är skriven

sammanfattningen

på lätt svenska.

Det finns läser in sina

föreningar

som

eller skriver dem

tidningar på Ijudband på punktskrift. Och det finns 40

ungefär

i De läses in

taltidningar Sverige.

biblioteken. l dem får

på synskadade veta

litet om vad som händer i deras hemtrakt.

De blindas också ut

förening ger tidningar

band och finns

på punktskrift. Där

en del av det material som stått i

vanliga

men det räcker inte.

tidningar,

Sammanfattning 39

Det finns daglig tidning ingen kan läsa.

synskadade

som miste om en stor del De därför

går

det står i av som tidningarna och som seende kan läsa. har att läsa

Några dagstidningar planer på

in sin band. Utredningen tycker

tidning på

att det skulle vara naturligt kunde få sin tidning

att man dagliga

eller band

tryckt inspelad på

vilket man vill.

Men så det inte finns tillräckligt länge

med band eller punktskrift tidningar på

De blindas ut särskilda måste förening ge

för synskadade. Utredningen

tidningar föreslår att De blindas förening år skall få varje 1 kronor från staten till detta. miljon

föreslår också att Föreningen Utredningen Dövblinda skall få tvåhundratusen Sveriges kronor år till en tidning (200 000) varje för dövblinda.

läser sällan

Psykiskt utvecklingsstörda

Det är för dem böcker. besvärligt att läsa böcker. vanliga svåra. är långa. Orden är Meningarna i boken är för

Det som händer krångligt.

Sammanfattning

Bokstäverna är för små och står för tätt.

Det finns sällan bilder.

några

Skolöverstyrelsen försöker få fram

lätt-lästa böcker för vuxna

(LL-böcker).

Det har kommit 28 sådana

böcker. LL-böckerna för

görs

personer som har svårt att

läsa,

t.ex.

utvecklingsstörda och döva. Utredningen tycker att det behövs fler många

LL-böcker. Man skall

med

börja

att 40

göra

LL-böcker år. Men sedan

varje måste det bli

många fler än 40 om året.

Man måste också tänka

på

att barn och

ungdomar behöver bra

och lättlästa böcker.

Och det behövs också

en bra

uppslagsbok på lätt svenska. Utredningen vill också att man skall

försöka med lättlästa i

spalter dagstidningarna.

8 KOSTNADER

Handikapputredningen föreslår

alltså detta:

Alla skall få olika former

uppleva av kultur.

De som arbetar med

kultur måste den

anpassa så att också

handikappade kan få vara med.

Det skall inte finnas

någon särskild kultur

Sammanfattning 41

för men vissa handikappgrupper handikappade, att man måste har sådana problem göra för dem.

något speciellt

kan bara ta del av kultur

Handikappade andra har Iösts. T.ex. frågor frågor

om ekonomisk skola och om arbete, trygghet, kommunikationer, färdtjänst, utbildning, och

bostäder, personlig hjälp, hjälpmedel

läkarvård.

i samhället kan enkelt

Mycket ganska ändras så att det passar handikappade

Annat kräver stora också. mycket har många förändringar. Utredningen olika i Kultur åt alla. förslag Flera har stor betydelse.

förslag mycket

Andra mindre saker olika områden.

gäller på

Det kan ta flera år att

genomföra

allt det som utredningen föreslagit. Målet är att skall ha

handikappade

lika stora att ta del av kultur

möjligheter

som andra. Det är också viktigt

att förslagen genomförs snabbt,

snabbt. Annars

eftersom utvecklingen går

ökar skillnaden mellan handikappade ju och andra människor ännu mer.

Sammanfattning

De

förbättringar

som

utredningen föreslagit

kostar Det eftersom

mycket. är naturligt,

sä saknas för att

mycket handikappade

skall få samma andra.

möjligheter

som

Staten behöver betala mer

pengar: För att och

teckenspråk punktskrift

skall läras ut och användas

mycket

mer än nu. För att studiecirkel-verksamhet och annan skall öka.

vuxenutbildning

För att och deras

handikappade släktingar

skall få mer service från

personlig

den sociala För

hemtjänsten.

att teatrar, museer och andra kultur-lokaler skall

bli lättare att komma in i

och för att de skall ge service

till och informera

handikappade

om vad som händer där.

talar här

Handikapputredningen

om hur Kultur ät alla ökar

kostnaderna för staten:

Sammanfattning 43

.ndamål Kostnad år Kostnads-

1975/76 ökning

kronor kronor

1. till handikapp- Bidrag

6 250 000 + 7 750 000

organisationer

2. inom

Kultur-program

350 000 + 650 000

handikappföreningar

3. Studie-förbunden för

studie-konsulenter och

250 000 800 000

viss för döva +

tolk-tjänst

4. Böcker band och

på

vid statens

punkt

1 300 000 + 2 800 000

specialbibliotek

000 200 000

5. åt författare 850 +

Ersättning

25 000 1 175 000

Visst tidskrifts-stöd

+ 6. 7. för

Radio-avgifter syn-

- 30 000 30 000

skadade 8. av tolkar

Utbildning

300 000 + 200 000 för döva

+ 1 000 000

9. Teater för döva

425 000 + 1 075 000

O. Lätt-läst litteratur

9 780 000 +15 620 000

Totalt

Sammanfattning

Detta är alltså en

kostnads-ökning

på ungefär 16 miljoner kronor. Utredningen föreslår också att utbildnings-departementets anslag till de Bidrag handikappades kulturella verksamhet skall delas andra upp på anslag.

får Landstingen ökade kostnader för utbyggda insatser, t.ex. för synskadade, hörselskadade och talskadade. För tolktjänst för döva och dövblinda. För inläsningstjänst för synskadade och annan service för handikappade.

Kommunerna får ökade kostnader för lokaler till för föreningar, service mer från den sociala hemhjälpen och för bättre färdtjänst.

Både kommunernas och kostnader landstingens behöver ökas för att handikappade skall kunna ta del av kulturen. Bl.a. behöver till anslagen studieförbunden öka.

Handikapp-organisationerna

i alla och kommuner landsting behöver mycket mer pengar.

vill Utredningen att förslagen i Kultur åt alla skall börja genomföras 1 juli 1977.

1 Utgångspunkter

1.1 Inledning

tillkallades år 1965 för att behandla

Handikapputredningen

om behovet av olika insatser för handikappade. frågor slags arbete inom är en del av de samlade insatser- Vårt utredningen har redovisats i na på området. Utredningens tidigare förslag om aktiv verksamhet

fem betänkanden. Förslagen uppsökande

1967:53) Kommunerna och den i det första betänkandet (SOU har en betydelse. Försla-

sociala omvårdnaden grundläggande

i 1 och 6 §§ socialhjälpslagen, vilka gen ledde till ändringar att ta reda de enskilda människornas ålägger kommunerna på

behov och verka för att de tillgodoses. i mitten 1960-talet fann vi, att Genom undersökningar på mellan samhällets myndigheter och handikapporsamarbetet lnte minst vårt eget arbete var föga utbyggt.

ganisationerna

visade emellertid, hur viktigt sådant

med handikappfrågor

samarbete är. l betänkandet (SOU 1970:64) Bättre socialtjänst att skall inrättas i

för handikappade föreslogs, handikappråd

och för att ett fördjupat samarbete alla kommuner landsting till stånd mellan samhällsorganen och handikappskall komma var ett komplement till de tidigare rörelsen. Detta förslag viktigt om aktiv, verksamhet. Handikappråd

förslagen uppsökande

i alla län och i mer än 200 kommuner. l har numera inrättats också att ett nytt statens handisamma betänkande föreslogs skulle inrättas, vilket skedde år 1971.

kappråd

Bättre för handikappade och i de l betänkandet socialtjänst 1967:60) Bättre för han-

båda betänkandena (SOU hjälpmedel

be-

dikappade och (SOU 1972:30) Bostadsanpassningsbidrag

om hur samhället skall ställa bra färdtjänst handlades frågor i bostäder och hjälpmedel till och kommunikationer övrigt,

Utgångspunkter

förfogande för handikappade. Färdtjänst finns nu i nästan alla

kommuner, och till

statsbidrag utgår denna verksamhet. För-

slagen på hjälpmedelsområdet har lett till att får

handikappade

de hjälpmedel som de behöver på grund av sitt handikapp.

Bostadsanpassningsbidrag beviljas för åtgärder som behöver

vidtas för att en skall kunna

handikappad använda sin bostad. Förslagen i betänkandet (SOU 1969:35) Bättre för utbildning handikappade lades fram för att lösa som

problem svåra

handikapp innebär inom utbildning på olika stadier. Som en

följd härav har verksamheten vid vanföreanstalterna förts in under samhällets reguljära verksamhet, svårt rörelsehindrade fått bättre möjligheter att i gå gymnasieskolan, och vårdar-

tjänst införts vid eftergymnasial utbildning och vid folkhög-

skolor. De snabbt stegrade insatserna för under

handikappade de

senaste 15 åren har varit inriktade

huvudsakligen på att skapa

ekonomisk trygghet och i bättre materiella övrigt villkor. Frågor

Våra

tidigare betänkanden

Utgångspunkter

som mera direkt kulturens tillgänglighet har fått stå gäller tillbaka för behovet av ekonomisk trygghet och bättre social-

har dock den förda trygghetspolitiken och den

tjänst. Samtidigt

större att efterfråga kultur.

nya skolan givit grupper möjlighet Under hela har vi varit inställda på att utredningsarbetet föreslå särskilda för att handikappade bättre åtgärder ge till kultur. l detta betänkande sammanfattar vi våra tillgång i dessa och fram vissa förslag. Vi överväganden frågor lägger kulturrådets betänkande (SOU 1972:66) Ny har yttrat oss över se Bilaga 1. kulturpolitik; Till denna av det tidigare arbetet vill vi foga redovisning följande synpunkter. Genom medborgarnas behov och utredningar klarläggs samhällets att tillgodose dem. Inom det område möjligheter föreslås för

som utredningsdirektiv anger generella åtgärder

att olika samhällsinsatser förbättra förhållandena för genom människorna. De särskilda krav som måste tillgodoses för att ofta smärre skall komma i åtnjutande av de vissa, grupper åtgärderna berörs mera sällan. Dessa frågor skjuts föreslagna åt sidan eller hänvisas till särskilda utredningar. Handikappade är en som ofta får sina problem särbehandlade. De grupp som behövs och kanske senare föreslås för att ge dem åtgärder likartade som andra kommer därför lätt att betrakmöjligheter tas som Kostnaderna för åtgärderna tas i regel något speciellt. inte heller med i det större övergripande sammanhanget, utan de behandlas också för Resultatet blir ofta att åtgärderna sig. De får en särprägel och blir svårare att finansiera. fördröjs. Vi vill understryka att alla utredningar som föreslår åtgärder av mer generell karaktär också måste beakta handikappades behov och föreslå som kan behövas för samtidigt åtgärder dem. Endast att frågorna i sitt sakliga samgenom integrera kommer man fram till ett samhälle som tillgodoser manhang allas behov.

Handikapp

Ordet används i olika betydelser. Vi använder ordet handikapp för att beteckna en person som av fysiska eller handikappad skäl har mera betydande svårigheter i den dagliga psykiska l denna beskrivning ligger att ett handikapp Iivsföringen.

Utgångspunkter . Jag när inte Jag kan inte se vad det står Är dörren läst nu förtiden?

Utgångspunkter

hör bara brus och bu|ler

Jag

får så sällan några besök Jag

av den enskildes Iivsvilikor, av samhäliets utformpåverkas En blind kan ha en skada på synnerven, en utvecklingsning. störd kan vara och en rullstolsbunden kan ha blivit

hjärnskadad

skadad i en Men det är inte sjäiva skadan som vi trafikolycka. tänker när vi använder ordet handikapp, utan de främst på

som skadan kan medföra. följder finns - Skillnaden är väsentlig: skadan är något som ständigt

är en skadad eller också är han det inte. En antingen person

i

Utgângspunkter

funktionsbegränsning, däremot, föreligger i vissa situationer.

Vid andra tillfällen finns i denna inget handikapp mening, även om skadan är oförändrad. Man kan således vara i handikappad en situation eller funktion, men är det inte i en annan. Handikapp är för oss ett relativt begrepp. Antalet handikappade kan med ej anges större exakthet.

Några uppgifter kan dock lämnas. Antalet hörselskadade som

är beroende av hörapparat är ca 150 000. 8 000

Omkring

personer är döva. En procent av brukar

befolkningen anges

som psykiskt vilket motsvarar utvecklingsstörda 80 000 personer. Därav får ca 35 000 vård och omsorg genom det allmänna i enlighet med omsorgslagen. Det finns vidare en stor - och ej sällan förbisedd - av grupp svagbegåvade som också är handikappade i vår Totalt beräknas mening. ca 200 000 personer vara så synskadade att de har svårt att läsa text. De vanlig svårt synskadade uppgår till ca 25 000. De som av skilda skäl är rörelsehindrade utgör tillsammans en mycket stor grupp.

Enligt lâginkomstutredningens hälsoundersökning är ca 8 % av befolkningen mellan 15 och 75 år kraftigt rörelsehindrade.

Därtill kommer en stor av dem

del som är över 75 år.

Uppskattningsvis är sammanlagt 25 000 personer beroende av

rullstol. Därutöver finns tiotusentals som är handipersoner kappade av annan orsak: psykiskt och sjuka, hjärt- Iungsjuka,

epileptiker, allergiker, njursjuka m.fl. Åtskilliga handikappade

har i mer

funktionsbegränsningar än ett avseende.

Det finns vidare en stor som brukar betecknas som grupp socialt handikappade. Deras faller dock utanför problem ramen för detta betänkande. De handikappade utgör således en stor i en grupp samhället, grupp som dessutom torde öka snabbare än i

befolkningen

övrigt. En bidragande orsak härtill är det antalet stigande äldre. En annan

viktig faktor är trafikolyckorna, som beräknas leda till

att omkring 3 000 personer varje år blir svårt skadade.

Många

skadas - eller fysiskt psykiskt -i arbetslivet. Enligt

föreliggande

statistik blir ca 2 500 personer invalidiserade

årligen genom

skador i arbetet. Andra blir utslagna genom höga prestationskrav och alltmer krävande Alkohol och arbetsprocesser. andra bruksgifter liksom

utgör miljöföroreningar av olika slag

alltmer faror.

uppmärksammade De tekniska framstegen tillsammans med förstärkt arbetar-

skydd och andra samhällsinsatser har å andra sidan undanröjt

många orsaker till som förr handikapp var vanliga. En stor del

Utgângspunkter

av och mest slitsamma arbetet harförsvunnit, men det tyngsta förslits av hårt och stressande arbete i bristfällialltjämt många Medicinska framsteg minskar och undanröjer ga arbetsmiljöer. men leder också till att fler kan leva vidare med handikapp, skador och sjukdomar som medför funktionsbegränsningar. Socialt sett handikappade inte något tvärsnitt utgör gruppen av Handikapp betyder ofta sämre utkomstmöjligbefolkningen. heter och därmed sämre ekonomi. har

Låginkomstutredningen

visat att väsentligt fler i socialgrupp llI än i övriga socialgrupper har av olika slag. Det gäller exempelvis rörelsehinhandikapp der, synskador och psykiska besvär.

1.3 Kultur och kulturpolitik

Ordet kultur används på många olika sätt. För folklivsforskare all mänsklig verksamhet inom kulturbegreppet; för andra ryms är kultur snävt till traditionella, västerländska konstbegränsat arter. Kulturrådet avstod i sitt betänkande (SOU 1972:66) Ny från att definiera begreppet kultur. Däremot avkulturpolitik gränsade rådet ett område för kulturpolitiska åtgärder. l propo-

sitionen (1974:28) framhöll departementschefen att han delade

kulturrådets Han framhöll att den statliga kulturuppfattning. bör avse inom ordets, scenens, bildens och politiken åtgärder tonens område samt i fråga om medier för kommunikation såsom radio och television. Den bör vidare avse vissa insatser inom folkbildning och samt åtgärder för att

organisationsliv

bevara och kulturarv. Riksdagens beslut innebar levandegöra att det området på detta sätt.

kulturpolitiska avgränsades

1.3.1 Mål för kulturpolitiken

Målen för den statliga kulturpolitiken fastställdes också av 1974

års riksdag. l kulturutskottets betänkande (KrU 1974:15) sam-

manfattas målen på följande sätt:

Kulturpolitiken skall - medverka till att och skapa reella

skydda yttrandefriheten

för att denna frihet skall kunna utnyttjas förutsättningar - till aktivitet och ge människor möjligheter egen skapande främja kontakt mellan människor - motverka kommersialismens inom kulnegativa verkningar

Utgångspunkter

turområdet främja en av verksamhet

decentralisering och beslutsfunk-

tioner inom kulturområdet utformas med hänsyn till eftersatta erfarenheter gruppers och behov -

möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse

garantera att äldre tiders kultur tas till vara och

Ievandegörs

främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språk- och nationsgränserna. Kulturrådet skilde mellan mål och delmål övergripande för kulturpolitiken. Det övergripande målet borde rådet vara enligt att medverka till att skapa en bättre och bidra samhällsmiljö till jämlikhet. Jämlikhet och bättre -

samhällsmiljö nyckelorden i kulturrådets formulering av det målet - är

övergripande centrala begrepp i alla frågor som rör

handikappade.

1.3.1.1 Jämlikhet

I den av riksdagen antagna framhöll propositionen departementschefen att kulturell jämlikhet är lika som angelägen ekonomisk och social jämlikhet. De mål som styr arbetet med att förändra samhället måste även Den är gälla kulturpolitiken. ett av flera medel för att skapa ett samhälle som av präglas jämlikhet och som ger människor möjligheter till ett rikare liv. Alla människors lika värde är utgångspunkten för kravet på jämlikhet. För att mäta och jämföra hur den har förverkli-

långt

gats, hur olika individers och gruppers välfärd och i ställning samhället förhåller sig till varandra, har begreppet levnadsnivå införts. Detta begrepp brukar indelas i följande komponenter (beståndsdelar): hälsa, arbete, utbildning, ekonomiska resurser, politiska och sociala resurser, kostvanor, bostad och fritid. Med denna utgångspunkt består en individs levnadsnivå av hans totala resurser inom samtliga nämnda områden. De olika komponenterna har emellertid olika relativ vikt, och det är knappast möjligt att finna tillfredsställande mätmetoder för dem. Statistiska undersökningar, som har bl.a. av gjorts låginkomstutredningen, visar att handikappade har sämre resurser inom de flesta av de områden som utgör komponenter i begreppet levnadsnivå. Dessa skillnader måste utjämnas och motverkas från samhällets sida.

genom åtgärder Handikappa-

Utgångspunkter

de måste få samma levnadsnivå som andra. Detta är kärnan i - som inte är för kulturomjämlikhetskravet självfallet speciellt rådet. Men det kan anföras som ett övergripande mål för inom detta område, dels därför att det i och för sig är åtgärder en för sådana åtgärder, dels därför att tillräcklig motivering därigenom sätts in i ett större ideologiskt

handikappfrågorna

sammanhang. Den skada eller som medför ett handikapp kan sjukdom förhindra att en individ kan få ett normalt mått av hälsa och arbete. Därför måste han få större resurser på andra områden. Kravet innehåller således ett komplement: kravet på jämlikhet kan en funktionsbegränsning eller på kompensation. Självfallet bristande hälsoresurser aldrig kompenseras i vanlig mening en av andra komponenter i levnadsnivån. genom förstärkning Men kan exempelvis uttryckas så att den

kompensationskravet

som inte ser måste få höra mer, och att den som inte hör måste få mer att se på. Kultur är ett alltför sammansatt begrepp för att vara en i begreppet levnadsnivå. Den en-

självständig komponent

skildes att delta i kulturlivet är beroende av hans möjlighet levnadsvillkor; kulturen ingår i levnadsnivåns alla komponenter. För oss finns det två mål för åtgärder inom speciella kulturområdet:

skall ha till samma kultur som andra;

o handikappade tillgång

o särskilda måste vidtas för dem som på grund av åtgärder är utestängda från viss kulturell verksamhet. handikapp Den första satsen är ett uttryck för en viktig handikappolitisk kravet på normalisering. Den betyder att handikapgrundsats: skall leva som andra, de skall ha samma rättigheter, pade och Kravet är vittgående och riktar skyldigheter möjligheter. mot samhället. Samhället skall göras tillgängligt för handisig Då blir det tillgängligare för alla. kappade. Kravet innebär också att handikappade på normalisering skall få del av all service och verksamhet i samhället på lika villkor som andra. Handikappades behov skall inte endast i den mån medel ställs till förfogande genom tillgodoses särskilda Tillgänglighet för handikappade bör vara en bidrag. för myndigheter och enskilda som svarar för fastlagd uppgift service och verksamhet i samhället. Normer för tillgänglighet måste utformas då så behövs. Kostnader för anpassningen bör åvila varje servicegren.

44e

Utgångspunkter

Normaliseringskravet kan förverkligas på olika sätt. Här aktualiseras en annan grundsats: principen om integration. Förr hänvisades många handikappade att leva på institutioner. Målet är nu att integrera handikappade på alla områden. Handikappade skall bo, gå i skola och arbeta ute i samhället, tillsammans med andra. Ingen skall t.ex. behöva bo en på institution bara därför att han inte har en ändamålsenlig bostad med erforderlig service. Principen om integration gäller självfallet också på kulturområdet. Den innebär att handikappade skall kunna delta tillsammans med andra i all kulturell verksamhet. Handikappades problem skall inte lösas genom att likartad, åtskild kulturell verksamhet erbjuds dem. Det är inte exempelvis genom särskilda abonnerade teaterföreställningar som handikappade skall få se samma teaterföreställning som andra, utan genom att de kan besöka de ordinarie föreställningarna. En särskild handikappkultur skall inte byggas upp. är emellertid ett relativt - det finns Integration begrepp knappast någon fullständig integration, däremot finns det olika typer och grader av integration. Målet är att beträffande varje

typ driva integrationen så långt som möjligt. Men

principen måste ibland tillämpas med en viss varsamhet. lntegrationens omfattning måste alltid utgå från den enskilda människans önskemål, behov och förutsättningar. Det finns personer som behöver vård och omvårdnad som endast en institution kan ge. Och de kan behöva stanna där mycket länge -ibland i hela sitt Iiv. l denna mening kan de inte integreras i samhället. Men detta leder till att mycket stora krav måste ställas på vårdinstitutionerna. De måste vara mot öppna samhället: de som bor där måste beredas möjlighet - och stimuleras - att delta i kulturella aktiviteter ute i samhället. Föreningsliv och kulturinstitutioner måste förlägga en del av sin vanliga verksamhet till vårdinstitutionerna. På dessa vägar kan integrationen drivas mycket längre.

1.3.1.2 Bättre samhällsmiljö

Propositionen om kulturpolitiken tog också upp det andra centrala i kulturrådets mål - bättre begreppet övergripande samhällsmiljö. Detta begrepp måste enligt vår mening ges en vid tolkning. Kravet på bättre samhällsmiljö innebär i sina yttersta konsekvenser att samhället måste förändras så att

Utgångspunkter

ett effektivt sätt. Det är uppkomsten av handikapp förebyggs på krav. Ytterst det frågor om sam-

ett långtgående gäller

hällsstrukturen och våra värderingar. till I många fall blir Samhället måste anpassas handikappade. först då han ställs inför ett handikapp hos en person påtagligt i samhällsmiljön. En samhällets krav och ofullständigheter av samhället kräver en samordning av insatser på anpassning Kulturrådet underströk behovet av samordmånga områden. och samhällsserviceplanering och ning vid fysisk planering Det räcker emellertid inte. med utbildnings- eller socialpolitik. har central betydelse. Förhâllandena på arbetsmarknaden likaså. Många fackområden

Forskningspolitikens inriktning

för samhället till handikappade. måste samverka att anpassa av handikappade kräver ofta Habilitering och rehabilitering och

samverkan av medicinsk, teknisk, pedagogisk, psykologisk

Av största är också att våra attityder social expertis. betydelse ändras så att enskilda lika väl som samhället och värderingar med samma sätt som man möter möter personer handikapp på

andra. inte inom ett område som det krävs Det är således begränsat sida för att samhäilsmiljön skall bli insatser från samhällets berör alla samhällsområden. Det

bättre. Handikappfrågorna

beaktas om målet skall nås: ett samhälle där människormåste mot av handikapp, och där na är bättre skyddade uppkomsten vidtas för att avlägsna eller minska erforderliga åtgärder som människor har. handikapp

1.3.1.3 Yttrandefrihet

beslut skall kulturpolitiken medverka till att Enligt riksdagens för att skall kunna

skapa reella förutsättningar yttrandefriheten l framhöll departementschefen att det

utnyttjas. propositionen som saknar reella att föra fram sina finns grupper möjligheter åsikter och erfarenheter. Yttrandefriheten är ett sken om den inte kan utnyttjas. Många och andra be-

döva, dövblinda, talskadade, utvecklingsstörda

kan inte föra fram sina åsikter och

gåvningshandikappade

har inte

erfarenheter; de har språkliga handikapp. Synskadade

och tidskrifter som andra. samma tillgång till böcker, tidningar från en stor del av den debatt som förs De är därför utestängda

i samhället. Deras förutsättningar att utnyttja yttrandefriheten

blir därigenom begränsade.

Utgângspunkter

Ur Dikter tillsammans av Benkt-Erik Hedin

Du är dum

och vill slå jag dig

och vill skrika jag åt dig

och vill jag spotta på dig

och vill jag sparka på dig

och vill klösa riva jag bita.

vill Jag och arg och vara arg arg.

Du hör aldrig på

när vill jag säga något.

Du fattar aldrig

när vill förklara. jag

Du tror

aldrig

att kan jag något.

1.3.1.4 Kontakt och aktivitet

Den statliga kulturpolitiken skall, enligt riksdagens beslut, ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kontakt mellan människor. Detta är väsentliga mål, ty i kulturen är kontakt och gemenskap grundläggande beståndsdelar. Det viktigaste medlet för kontakt mellan människor är språket. Men som redan nämnts, är vissa t.ex. grupper, döva och utvecklingsstörda, språkligt handikappade. Många är också av andra skäl isolerade. Kontakt är nödvändig för ökad jämlikhet mellan handikappade och andra. kontakt Vidgad och

Utgångspunkter

gemenskap gör samhället rikare. Aktivitet är en annan beståndsdel i kulturbe-

grundläggande

l den av propositionen underströks greppet. riksdagen antagna av ökad fri verksamhet i kollektiv eller behovet skapande enskild form. För handikappade är detta särskilt angeläget. av helt olika leder ej sällan till passivitet. Handikapp slag

Kulturell både i enskild form och i gemenskap med

verksamhet

andra kan bidra till att denna passivitet. l propositionen

bryta

underströks vidare den centrala roll som organisationslivet

sin direkta till människornas erfarenspelar genom anknytning heter och intressen. Vi anser att detta i hög grad gäller

handikapporganisationerna.

1.3.1.5 Eftersatta grupper

som en vars I nämndes handikappade grupp

propositionen

bör Eftersom han-

kulturella behov speciellt uppmärksammas. starkt till art och måste åtgärder för dikapp skiftar grad

vara Kulturrådet underströk

handikappade mångskiftande.

de stora skillnader i fråga om kulturell standard också mycket mellan och andra. Valmöjligheterna

som råder handikappade

för De blir därför ofta en utsatt grupp. är färre handikappade.

Risken är särskilt stor att exempelvis svagbegåvade utnyttjas

av den kommersialiserade s.k. skräpkulturen. beslut innebär att den statliga kulturpolitiken

Riksdagens med särskild hänsyn till bl.a. handikappades skall utformas och behov. är ett medel att skapa

erfarenheter Kulturpolitiken

än och

en välfärd som utgår från ett vidare begrepp tidigare

till människornas handlingsfrihet och

som syftar att vidga

Detta är väsentliga utgångspunkter för utvecklingsmöjligheter.

oss.

1.3.2 Sammanfattning

Vi anser det inte att föreslå ytterligare mål för nödvändigt när det handikappade. De uttalanden som kulturpolitiken gäller anser vi vara

finns i den av riksdagen antagna propositionen

för krav på insatser från samhällets sida.

grundval långtgående

Det är inte målen som behöver förnyas; det är konsekvenserna som måste dras.

Utgängspunkter

1.4 Hinder

Hindren och svårigheterna för att målen är

förverkliga många.

Det är inte tillräckligt att hänvisa till Det är i handikappet. förhållande till något annat, till något utanför en som själv, man är handikappad. Kan man ändra detta kan på andra, handikappet minska eller försvinna. För att få veta vilka svårigheter enskilda handikappade har att få del av kulturutbudet har vi en rad konferenser genomfört tillsammans med Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och handikapporganisationerna. l ett häfte Hinder för kultur har vi samlat belysande på de som exempel problem konferensdeltagarna redogjorde för. Vi hänvisar till denna skrift. Här skall vi endast beröra vissa hinder som har samband med några komponenter i begreppet Ievnadsnivå.

Handikappade har sämre resurser i fråga om hälsa än andra.

Det är en På

ofrånkomlig utgångspunkt. grund av skada eller

sjukdom har exempelvis många nedsatt För att de rörlighet. skall kunna fungera i samhället - eller snarare för att samhället skall fungera för dem - måste den fysiska miljön vara anpassad. Detta gäller den fysiska miljön i vidaste bostäbetydelse: der, kommunikationer, offentliga och privata lokaler, arbetsplatser, gator och vägar. Under senare år har en rad åtgärder för att vidtagits göra samhället bättre tillgängligt för handikappade, men det är ännu långt kvar tills miljön i sin helhet är för anpassad handikappade. Den ofullkomliga miljön minskar deras att möjligheter välja samma kulturella verksamheter som andra. Det är här den fysiska miljön som utgör hindret för ett fritt val, för tillgången till samma kultur som andra. Utbildningspolitiken har grundläggande betydelse för ökad jämlikhet mellan olika grupper i samhället. Det finns ett samband mellan utbildning och att förmåga tillgodogöra sig det kulturella utbud som finns i samhället. Brister i utbildning försvårar både konsumtion och produktion av kultur. Utbild-

ningsmöjligheterna har på senare år väsentligt förbättrats,

särskilt för yngre handikappade. Alltjämt dock att andra gäller genomsnittligt har bättre utbildning än Det är handikappade. en av orsakerna till att handikappade är kulturellt missgynnade, att de inte har tillgång till samma kulturutbud som andra. Alla människor har rätt till ett arbete. Det är en meningsfyllt - men ännu ideologisk riktpunkt ingen verklighet. Arbete ger

Hin ör KU er ur

med Beråiielsefrán Konferenser handikappade

Hanåikaplqpägfednlngen

” anisajctonerna, Handikapporg

Utgângspunkter

tillfälle till gemenskap och ekonomisk självständighet. Detta är en viktig förutsättning för att kunna utnyttja det kulturutbud som finns. Många handikappade är arbetslösa. För många av dem utgör inte handikappet något generellt arbetshinder. Handikappet är beroende av arbetets art. Vissa arbeten passar kanske inte en handikappad - i andra arbeten möter han inga speciella svårigheter. I detta avseende skiljer sig inte handikappade från andra. För alla människor gäller att de inte passar för alla arbetsuppgifter. Handikappade har emellertid färre valmöjligheter än andra. Särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser krävs för att handikappade skall få arbeten på den marknaden. En sådan öppna integration måste alltid vara målet. Skyddade verkstäder behövs också, och allt fler har under den senaste tioårsperioden beretts arbete inom denna sektor. Men det är inte på denna väg som handikappades arbetsproblem skall lösas. Den öppna arbetsmarknaden måste förändras så att och arbetsmiljö arbetsuppgifter i långt större utsträckning anpassas för handikappade. Svårigheterna för

handikappade på arbetsmarknaden påver-

kar deras ekonomiska situation.

Socialförsäkringssystemet har

under senare år förbättrats, men handikappade ingår alltjämt på ett påtagligt sätt i

Iåginkomstgruppen. Det begränsar deras

möjligheter att välja bland hela det kulturella utbud som finns. Kultur kostar pengar. Böcker, teater- och biobiljetter är dyra, tidningar och tidskrifter kostar också liksom pengar resor till

kulturevenemang._

Fritid är en annan i viktig komponent begreppet levnadsnivå. Utredningar har visat att det finns ett klart samband mellan handikapp och låg fritidsaktivitet. tar tid. Handikapp För rörelsehindrade och - men synskadade även för många andra handikappade -tar en mängd vardagliga sysslor längre tid att utföra än för Skada icke-handikappade. eller sjukdom som orsakar kräver ofta omvårdnad handikapp och skötsel som tar avsevärd tid. l båda fallen inkräktar det på möjligheten att utöva

fritidssysselsättningar. Otillräcklig färdtjänst, brist på

personlig service, social hemhjälp, hemsjukvård och tekniska hjälpmedel kan också bli hinder för kultur.

Handikappade kan också ha ett överskott av tid. Arbetslöshet eller brist på meningsfull sysselsättning medför ensamhet och passivitet. Gemenskap och samverkan med andra är för de flesta en för förutsättning kulturell verksamhet. Arbetslivets

Utgångspunkter

också individens möjligheter att utnyttja betingelser präglar otillfredsställande arbete minskar förmågan att fritiden. Ett till kultur som fritiden erbjuder. Handiutnyttja de möjligheter är - oftare än andra - hänvisade till arbeten som inte kappade

till utveckling och självförverkligande.

ger möjlighet personlig

deras sätt att använda fritiden, det blir ett hinder

Detta påverkar

för kultur. Det är ett centralt behov hos människan att ha nära kontakter i en liten där villkor och med andra människor, att leva grupp Även en handikappad, som bor och intressen delas av alla. avseende inte sällan isolerad - han är lever integrerat, är i detta i bostadsområdet eller på arbetsplatsen. ensam handikappad utanför och får

Därigenom blir han lättare gemenskapen

till aktiviteter än andra. Han har också behov mindre stimulans med andra som lever under samma villkor av att ha kontakt

som dvs. är handikappade. Här fyller handikapporganisa-

han,

tionerna en väsentlig uppgift. kan sammanfattas påföljande sätt.

Det förda resonemanget för förutsätter en väsentligt

Kulturell jämlikhet handikappade

och social i samhället som helhet.

vidgad ekonomisk jämlikhet Detta är en utgångspunkt för oss. Jämlikheten grundläggande

att samhället med tanke på handiförutsätter också planeras kommer alltid att finnas människor som är kappade. Ty det Det är i samhälle. En ratiohandikappade. ofrånkomligt varje måste från detta faktum. Endast

nell samhällsplanering utgå

och jämlikhet bli verkligom det sker kan hindren undanröjas Detta är för oss.

het för handikappade. viktiga utgångspunkter

1.5 Betänkandets disposition

år 1974 fastställda riktlinjerna för kulturpoliti- De av riksdagen för åtgärder. Vår

ken avgränsar ett område kulturpolitiska

framställning i detta betänkande följer i huvudsak den systei sitt betänkande och

matisering som kulturrådet genomförde

också till för och riksdagsbeslu-

som låg grund propositionen

att vi tar verksamhetsformer till tet. Det innebär upp följande och kulturin-

behandling: folkbildnings- föreningsverksamhet,

radio och TV och böcker, tidningar och tidskrifter. stitutioner, centrala frågor som rör en förutsätt- Därutöver tar vi upp några

för kultur och språket och vissa handikappaning gemenskap:

Utgängspunkter sou 197620

des problem med detta grundläggande kommunikationsmedel. l ett särskilt kapitel behandlar vi

handikapporganisatio-

nerna.

1.6 Sammanfattning

Detta kapitel innebär i huvudsak att: o handikappade skall ha tillgång till samma kultur som andra; o särskilda måste vidtas för dem

åtgärder som på grund av

handikapp är utestängda från viss kulturell verksamhet;

o åtgärder på alla områden som är för erforderliga handikap-

pade skall ses som en självklar del av verksamheten på området; o varje verksamhet skall bära kostnaderna för för

åtgärder

handikappade; o alla utredningar med uppdrag av karaktär skall generell beakta handikappades behov så att kommer

förslagen även

dem till del.

2 Språket

för tanken, för

2.1 Språket är redskap grund

kulturliv

gemenskap,

är nyckelord på kulturområdet - och Gemenskap, integration, Kontakt och gemenskap mellan mänpå handikappområdet. niskorna är en del av kulturen. Samhörigheten hartill väsentlig kommunikations- och uttrycksmedel. Människorförutsättning na meddelar varandra sina tankar och föreställningar på olika sätt. Men språket är det viktigaste kommunikationsmedlet, ty det är för alla - som kan använda det. Den som har gemensamt med språket har svårt att delta i gemenskaringa förtrogenhet att sig. Språket är också ett redskap för tanken. pen, integrera är handikappade. Av olika skäl är deras Många språkligt hämmad. Skälet kan vara socialt: livsmil-

språkliga utveckling har för den språkliga förmågan. Skolan är särskilt

jön betydelse kan också bero på en skada eller en viktig. Språkligt handikapp hos individen. Dövhet, hörselskada, synskada, talskasjukdom da, och psykisk sjukdom kan såväl psykisk utvecklingsstörning hämma den* utvecklingen och minska förvärvad språkliga som förmågan att använda det språk

språkförståelse begränsa

man kan. Ett sådant handikapp betyder en svårighet - ibland ett hinder - att leva med i den sociala och kulturella gemen-

skapen.

64 Språket

2.2 Döva

2.2.1 Dövhet från barndomen innebär ofta en

språklig begränsning

Döva kan inte föra ett samtal med av hörsel hjälp hörapparat hjälper dem inte. En svårt hörselskadad kan inte heller person föra ett samtal med hjälp av hörsel men har stöd av hörapparat. De som har fötts döva eller tidigt blivit döva - innan barn brukar lära sig tala - kallas barndomsdöva. De har i allmänhet ett svårt

språkligt handikapp. Barndomsdöva är hänvisade till

syn och känsel för att lära sig språket. Personer som senare har blivit döva, kallas dövblivna. De har i stor andra utsträckning problem än barndomsdöva. Dövblivna behärskar och språket kan tala, men de måste lära sig nya metoder för att samtala. Deras handikapp innebär inte sällan en fara för både isolering från barndomsdöva och från hörande. Döva och hörselskadade har var sin

intresseorganisation.

Döva är sammanslutna i Sveriges dövas riksförbund (SDR), hörselskadade i Hörselfrämjandets riksförbund Föräldrar (HfR). till döva och hörselskadade skolbarn har bildat Riksförbundet döva och hörselskadade barns målsmän (DBM). Döva kan som vibrationer

(svängningar) uppfatta låga toner,

som är starka, och på så sätt känna och igen rytmer signaler. Svårt hörselskadade kan höra något utan att ändå få tillräcklig information för tal och språk. kan ännu inte

Forskningen

avgöra var gränsen går mellan hörsel- och

vibrationsuppfatt-

ning. Före hörapparaternas tid korn elever till dövsko-

många

lorna med avsevärda hörselrester, som då inte kunde utnyttjas

för tal- och språkinlärning. Språkligt och socialt kom de att höra

till de döva. Genom den tekniska

utvecklingen fungerar de

numera som hörselskadade.

2.2.2 Leva i ljudlöshet avskärmar

kunskap om världen omkring oss

Hörseln är avgörande för hela vår Den

personlighetsutveckling.

som hör kan inte sätta sig in iden döves situation. Han kan inte göra sig av med de erfarenheter som hörseln har Bland givit. dessa erfarenheter står språkkunnandet men främst, ljuden fungerar också som signaler, som han ständigt anpassar sig till. Erfarenheter som är viktiga för att leva ett socialt och

Språket

kulturellt liv begränsas starkt av dövhet. som kommer från alla håll, kan man hålla sig Genom ljudet, om som utanför synfältet. Dövheten underrättad mycket ligger till information om vad inskränker väsentligt möjligheterna Döva kan känna i den som händer runt omkring. sig trygga

framför dem, men de måste avdela uppmärk-

värld som syns att se vad som bakåt och åt sidorna. samhet för ligger blir döv förlorar på ett chockartat sätt Den som plötsligt

allehanda småljud. Att bli döv efter språkinlärningdagliglivets

stora inte enbart genom

en innebär psykiska påfrestningar

utan också förlust av information och

ljudbortfallet genom

impulser till kommunikation. att ofta om, felaktiga svar, att tala Att vara tvungen fråga ge eller med awikande tonfall är otydligt med bortfall av vissa ljud som drabbar dövas - och hörselskadaexempel på störningar - Det är ofta svårt att förstå talet hos des kommunikation. och dem som har varit döva länge: betoning, barndomsdöva uttal från hörandes. Lyssnaren måste melodi och skiljer sig anstränga sig mer än vanligt. för har vanligen ändå Döva som har god fallenhet avläsning Det är nästan alltid svårt att se vad obekanta personer säger. svårt för döva och hörande att samtala med varandra utan tolk. tankar och erfarenheter stannar därför ofta vid Utbyte av och vardagliga ting.

praktiska

2.2.3 förståelse ökar för döva om teckenspråk Språklig

används

och tal ett invecklat skeende. Hörande tror

Bakom språk ligger

ofta att döva läser och skriver obehindrat.

emellertid ett samband mellan hörsel och språkin-

Det finns och svårare för döva än för lärning, som gör läsning skrivning

för dövhetens inträde är avgörande för

hörande. Tidpunkten och tal. Den som blir döv när han förmågan att lära sig språk har lärt har lättare att tillägna sig ökad

redan sig språket att lära läsa, avläsa (dvs. se främst på munspråkförståelse, sig vad och tala med omgivningen. och läpprörelser någon säger)

- totala - hörselförlusten medför Men den totala eller nästan för dem som har blivit döva i vuxen ålder andra svåra problem (dövblivna). enbart får använda tal, avläsning och Om döva småbarn vibrationer kan deras sociala, känslomässiga och kunskaps-

66 Språket

mässiga förutsättningar inte utvecklas i full Med utsträckning.

samtidig användning av teckenspråk och andra metoder får de bättre språkförståelse och större ordförråd och kan uttrycka känslor och behov på ett mera sätt. nyanserat De får en bättre kontakt med föräldrar, och andra. Det

syskon har många

föräldrar till döva barn konstaterat, och det visar t.ex. även försök under 1970-talet med i

teckenspråk undervisning för

döva förskolebarn. Vid tal till hörande småbarn och melodi barnen

ger betoning

en information som underlättar förståelsen av abstrakta ord och begrepp. Sådan information är inte

tillgänglig för döva. Forskning har påvisat brister i dövas ordförråd och

grammatik. Man har dock ännu

ofullständig kunskap om det språkhandi-

kapp som dövhet medför. Även döva som tillägnar sig god språkförståelse genom

teckenspråk, skrivning och läsning i kombination med avläsning och talträning, har mycket mindre

möjligheter än hörande att använda och befästa Den som språket. inte hör sin egen röst blir beroende av den stimulans som Iyssnaren ger för fortsatt samtal.

Kommunikation genom skrivning försvåras bristande

genom

språkbehärskning. Ett litet antal barndomsdöva uppnår dock

ett språkkunnande som kan med jämställas hörandes.

2.2.4 Olika sätt för de döva att kommunicera med andra

Dövas samtal med andra bygger att i första hand på synsinnet tas i anspråk och att sinnen Åtbörövriga utnyttjas som stöd. derna eller händernas språk är därför ett kommunikanaturligt tionsmedel för döva.

Åtbördsspråk är genuina metoden för döva att tala

Åtbördsspråket fungerar så att varje åtbörd förknippas med en

viss betydelse. Åtbörderna används som symboler på samma sätt som det talade ord. Det finns språkets inget direkt samband mellan åtbörder och ord, utan en åtbörd kan ha samma betydelse som ett ord, en del av ett ord, en hel eller mening

Hejl-

Språket 69

som inte har direkt motsvarighet i ibland något begrepp någon Åtbörden kan likna det som den betecknar. Dess talspråket. måste dock oftast läras in. betydelse och som det inte finns någon åtbörd för, Egennamn begrepp, med handalfabet. Siffror har ett speciellt system, som i stavas likhet med handalfabetet är nationellt. Handalfabetets bokstäsom formas med hand och fingrar, tecknas på det sätt som ver, framgår av bilden på sid. 68. inte varandra samma sätt som orden i Åtbörderna följer på

De andra regler och har en annan grammatik. talspråket. följer är ett kommunikationsmedel för döva.

Åtbördsspråket naturligt

kan i stor användas internationellt. Åt- Det utsträckning är lika snabbt som tal, men för motsvarande

bördsspråk

används bara hälften så många symboler.

innehåll ungefär

i att åtbörderna kompletteras med Mycken information ligger

och med som ingår i åtbördsspråket på minspel kroppsrörelser

motsvarar och betoning i talat ett sätt som röstnyanseringar

språk. Endast döva barn till döva föräldrar lär sig åtbördsspråket på

sätt som hörande barn till hörande föräldrar samma naturliga lär och tal. Andra döva barn lär sig vanligtvis

sig språk

av varandra och av vuxna döva. Hörande barn till

åtbördsspråk

i innan de kan tala.

döva föräldrar lär sig regel åtbördsspråk

2.2.4.2 säkraste sättet för döva att lära sig språket

Teckenspråk

är en kombination av åtbörder och handalfabet.

Teckenspråk

svenskans

Det följer det talade språket och bygger på gramma-

kan kallas tecknad svenska.

tik. Teckenspråk

tillsammans med skolöverstyrelsen en tecken- SDR utgav 1968. Då man hålla i sär termerna

språksbok år började

och SDR tillsatte i slutet av 1960-

teckenspråk åtbördsspråk.

l dess ingår att

talet en teckenspråkskommitté. arbetsuppgifter dvs. ansluta det till svenska språkets normera teckenspråket,

ordförråd och rekommendera tecken för orden. och dövtolkars förening med stöd År 1970 gav SDR Sveriges arvsfonden ut en handbok med de av medel från allmänna ny

tecknen. l den togs även med vissa grammatiska

vanligaste

De båda år 1968 och år 1970 utgivna teckenspråks-

anvisningar. 3 000 tecken. Därmed hade ställning tagits för böckerna upptar som ansluter sig till vanlig svenska och kan

ett teckenspråk

5a

70 Språket

ÅRSTIDERNA

vinter vår först tecknas kall + bh b h dras åt var sin sida slås mot varandra ett par medan fingr. sluts (driggr van smälter)

sommar höst (torkar svetten från pan- b h förs samtidigt vajannan) de fram och äter i sidled först tecknas varm

Ur Teckenordboken h = (b båda händerna)

beledsagas av svenskt talspråk. Man var därvid medveten om

att teckenspråket blir mindre användbart än

åtbördsspråket

som internationellt kommunikationsmedel.

SDR:s arbete fortsätter för att utveckla och förbättra tecken-

språket. Många döva medverkar i den

pågående översynen.

Det råder i en del fall tveksamhet om vilka tecken som skall

Så kan man skriva med tecken.

SDR-Kontakt nr 22 1974-›

alla tecken kan beskrivas av ett 70-tal mindre

sammanlagt

som behövs vid beskrivningen av

enheter,

alla tecken i teckenspråket.

Det alltså att skriva och förklara

går

tecken utan eller ritade bil-

fotografier

der om man använder enkla skriftsymboler,

som var och en står för en liten tecken-

del. Då kan de också skrivas på maskin.

beskrivna

Några exempel på fullständigt

tecken Brita Bergmans metod.

enligt

Först skrivs för händernas lä-

symbolen

därefter symbolen för handställning-

ge, en och sist för rörelsen:

Tecknet för MIN skrivs E 3D. .Punk-

ten efter handställningssymbolen bety-

- det är inte

der kontakt egentligen

rörelse, utan det

fråga om en riktig

i det tecknet är bara att handen

viktiga

ligger i kontakt med bröstet.

OCT!

I tecknet som betyder GOTT klappar han-

den bröstet flera dvs. det

på gånger,

blir kontakt mellan handen

många gånger

och bröstet, och det skrivs med en stjär- Skriften för GOTT

na eller asterisk-Å.

E J13 i*

blir alltså

I SKÖN är det både kontakt och rörelse nedåt i tecknet och det kan

samtidigt

skrivas så här E 3 .

dä;

6KöN

72 Språket

betraktas som lämpliga, vilka nya tecken som skall användas

och i vilken andra utsträckning länders tecken kan övertas. Det har inneburit vid

svårigheter ordboksarbetet och vid utbild-

ningen av teckenspråkstolkar. Man har dock kommit överens om ett stort antal nya tecken .för det normerade

teckenspråket

sedan år 1970, när den senaste ordboken ut. De gavs nya tecknen kommer att samlas i en ny ordbok, som nu förbereds. De erfarenheter som har vunnits vid tolkkurser och teckenspråkskurser och vid användning av i teckenspråket specialskolan ledde till att år 1972 tillsatte

skolöverstyrelsen en teckenspråksgrupp. Dess uppgift är att utarbeta riktlinjer för användning av teckenspråk i av döva med undervisningen hänsyn till talspråklig kommunikation.

Teckenspråksgruppen föreslog att teckenspråket skall använ-

das som Vidare

undervisningsspråk. föreslogs ökad undervis-

ning i teckenspråk både för lärare och för annan skolpersonal inom specialskolan. På

teckenspråksgruppens förslag genomförs en omfattande forskning om teckenspråkets språkliga uppbyggnad (lingvistis-

ka status). Bland kan nämnas

forskningsresultaten konstruktio-

nen av ett system, som det att utarbeta gör möjligt ett enhetligt lexikon över svenska tecken. har dessutom

Gruppen föreslagit ökad forskning rörande av döva undervisning småbarn samt

inrättandet av en knuten

teckenspråksnämnd till Svenska

språknämnden.

Skolöverstyrelsen inrättade år 1974 en teckenspråksnämnd

med uppgift att bevaka och

främja användningen av tecken-

språk i

undervisningen av döva samt att fungera som rådgivan-

de organ i pedagogiska frågor rörande teckenspråk. l syfte att säkerställa dövas samt tal- och

språkutveckling språkinlärning

skall nämnden vidare

främja pedagogiska metoder som inne-

fattar såväl tal som tecken, medverka till vård, utveckling och normering av teckenspråk samt och initiera

stödja forskning

kring teckenspråk. l teckenspråksnämnden ingår företrädare för SDR, Svenska

dövlärarsällskapet, DBM, institutionerna för

lingvistik vid universiteten i Lund och Stockholm samt för

skolöverstyrelsen.

Föräldrar, lärare och andra, som ansvarar för språkinlärningen, är oftast hörande och kan vid av användningen teckenspråket utgå från talet och låta tal och tecken följa och

stödja varandra. Teckenspråket ger döva ett stöd för

gott språkförståelsen. Det har sin givna plats i undervisningen och

Språket

är både kommunikationsmedel och instrument för begreppsin-

|årning.

Man har erfarenheter av teckenspråk i studiecirklar och

goda där döva deltar. Tolkning med teckannan vuxenundervisning i de allra flesta fall den bästa möjligheten till enspråk är kommunikation och mellan hörande och döva.

gemenskap

får numera så att de i större utsträckning än Döva tolkhjälp kan ta del i olika verksamhet, där språket är viktigt. förr slags Som kan nämnas tolkning av föredrag, förhandlingar exempel

där en tolk översätter till teckenspråk för döva

eller lektioner, Med av tolk kan döva inte bara följa utan också deltagare. hjälp aktivt delta i diskussioner och konferenser. Allt fler hörande har börjat intressera sig för teckenspråk. har ordnat teckenspråkskurser för höran- Vissa studieförbund behöver bättre kontakt med döva, eller som förmedlar de, som kontakten mellan hörande och döva.

barn i skolan vill lära sig teckenspråket och

Många hörande fritt valt arbete. Radios TV-program och har det som Sveriges från angående den fortsatta verkprogrammen utredningen

samheten med radio och television inom utbildningsväsendet

har haft betydelse för denna

(TRU-kommittén) avgörande

glädjande utveckling.

och som stöd för talet begagnas av alla 2.2.4.3 Minspel gester

De flesta stöder sitt tal med rörelser och gester. Röstens och hållning

skiftningar, ansiktsuttryck, gester, kroppsrörelser har stor för samtalet. Varje kultur har sin uppsättning

betydelse av sådana De brukar sammanfattas med benämningsignaler. en eller icke-verbal kommunikation.

kroppsspråk

barns fritt utvecklade har

Undersökningar av döva gestspråk

de har ett med mot 200 gester, om

visat, att kroppsspråk upp

får kontakt med Döva vänjer sig i större

de inte teckenspråk.

hörande att förstå Amerikanska

utsträckning än kroppsspråk.

har dövas utvecklade förmåga att undersökningar påvisat högt omedvetna och rörelser, särskilt sådatolka människors gester information om känslotillstånd, attityder och na som ger

värderingar.

74 Språket

2.2.4.4 Tal och avläsning

Med avläsning menas, att främst på mun- och se Iäpprörelser

vad någon säger. Att avläsa kräver koncentration. Avläs-

hög ning är därför tröttsam. Det gäller även den som kan utnyttja små hörselrester som stöd. Genom kan 30 % avläsning högst av språkljuden hållas isär. Ord och meningar flyter samman. Genom att vid i skolan och

språkträning utnyttja ljud vibratio-

ner i med kan man öka den

förening avläsning döves möjlighet

att uppfatta tal. Tal måste rikta sig direkt till avläsaren och vara klart och tydligt. Samtal kan bara föras under gynnsamma betingelser. Det lämpligaste avståndet mellan talare och avläsare ligger under 2 meter. Ljusförhållandena måste vara Detta goda. begränsar avläsningens möjligheter vid vanligt samtal. Samtalet underlättas för avläsaren om det rör förhållanden som är bekanta för honom. Det är svårt att följa samtal, som skiftar ämne till ämne. lättast det är

från Språket uppfattas om

förknippat med avläsarens erfarenhet och Av-

förväntningar. läsningen är beroende av avläsarens språkkunskap - det är inte

lätt att avläsa och förstå ord som man inte känner till. De som blivit döva när de redan har lärt att tala kan sig behålla förmågan att samtala om de lär sig att avläsa. De som behärskar tal och avläsning har goda möjligheter att samtala med hörande utan teckenspråk. Döva, som kan tala och avläsa,

behöver ändå i många sammanhang utnyttja eller

teckenspråk åtbördsspråk. Barndomsdöva har avsevärt mindre möjligheter än andra döva att lära sig avläsning, eftersom de först mäste lära sig språket. För dem är det också svårt att lära sig tala på ett sådant sätt att obekanta förstår vad de De som känner barnsäger. domsdöva väl har större möjligheter än andra att förstå deras tal. Rent tekniskt kan döva lära sig tala - de är inte stumma. Den gamla benämningen dövstum beror på en

missuppfattning

och är helt felaktig. Resultaten av bedömdes

talundervisning

tidigare ofta som tillfredsställande. En viktig härtill är

förklaring att åtskilliga elever inte var döva utan hade hörselrester

goda som man med dåvarande metoder inte kunde diagnostisera. Det är känt att ett mindre antal barndomsdöva kan lära sig språk, tal och avläsning utan hjälp av teckenspråk. För dessa måste särskilt stor uppmärksamhet ges åt tal- och avläseträ-

ningen. Talundervisning måste erbjudas alla döva som en

Språket 75

Den rent orala metoden, som endast använder sig av rättighet. och får inte användas om det sker på tal avläsning, självfallet bekostnad av ett barns allmänna utveckling.

2.2.4.5 Total kommunikation

total kommunikation avses att ta emot intryck och att Med med alla till buds stående medel. l praktiken uttrycka sig handalfabet, tal

betyder detta att åtbördsspråk, teckenspråk,

och tas i tillsammans med naturliga gester, avläsning anspråk och rörelser allt efter individuella förutsättningar. Den minspel totala kommunikationen används för att förbättra dövas möjfå tankar och erfarenheter. Varje döv lighet att kontakt, utbyta måste ha rätt att i varje situation välja den kommunikationsmetod som passar honom bäst. och för inbördes

Döva använder åtbördsspråk teckenspråk

De samtalar sinsemellan utan hörbart tal men kommunikation. ofta med vissa munrörelser. Några grundar kommunikationen och de tecknen får förtydligande eller på tal, beledsagande Om oklarhet övergår de till hand-

stödjande karaktär. uppstår,

i vissa moment. De kanske tala med munalfabetet börjar tyst

Döva som behärskar både teckenspråk och åtläpprörelser. kan skifta mellan dessa båda uttrycksformer allt bördsspråk efter behov. Vuxna hörande som har lärt sig teckenspråk,

tal vid samtal med döva men stöder talet använder vanligen Som är det förutom döva endast med teckenspråk. regel hörande barn till döva föräldrar som behärskar åtbördsspråk. kommunikation skall bli användbar fordras För att total verkligt

i såväl teckenspråk som andra kommunika-

undervisning alla arbetar med eller i övrigt kommer i tionssätt för som kontakt med döva.

Vi döva ifrån alla länder

Vi har vårt i våra händer

språk

-

Vi har vårt vår svala

språk

som oss att med varandra tala

hjälper

Ur en dikt av Gustav Borgeling

Språket

2.2.5 Döva och skolan

När staten år 1938 ansvaret

övertog för dövundervisningen

fanns det tal-, skriv- och teckenklasser. Under 1950- och 1960-taIen

låg tyngdpunkten i undervisningen i dövskolan på träning av läsning, skrivning, tal, hörsel och avläsning med

utnyttjande av hörapparat och utan att och åt-

teckenspråk bördsspråk gavs nämnvärd plats i undervisningen.

Skälet till att blev

hörselträningen förhärskande i undervis-

ningen i specialskolan var främst den svenska audiologiska

forskning som ledde till uppfattningen att erhållna gynnsamma forskningsresultat skulle gälla dövskolans alla elever. För

sådan fanns

undervisning utländska förebilder. Den nya undervisningsmetoden gällde både de många förskolor som då

inrättades och dövskolorna. De utrustades med hörselteknisk apparatur, och alla specialskolans barn tränades att använda

hörapparater. Åtbördsspråk och teckenspråk sköts åt sidan

men hölls levande ide döva barnens inbördes kommunikation. Efter några år visade

sig hörselträningen ge förväntade resultat

endast för ett fåtal döva barn. Arbetet med nya läroplaner under 1960-talet präglades av samordning mellan och annan

dövundervisning undervisning.

Staten behöll den direkta av

ledningen dövskolorna, som fick beteckningen specialskolor för hörselskadade. De nya läroplanerna för grundskolan (Lgr 69) gäller också

specialskolorna. Särskilda anvisningar beträffande handikapp fördes år 1970 samman i ett 69

supplement (Lgr ll:Spsk). Den

döva elevgruppen beskrivs på följande sätt: Elever vilkas spontana språk- och starkt

talutveckling hämmats eller helt

uteblivit av på grund den grava hörselskadan. Betecknande för denna grupp är vidare att hörselskadan oftast är medfödd eller mycket tidigt förvärvad. För elever inom denna grupp är synen

väsentlig för uppfattning av talspråk. av

Utnyttjande övriga sinnen utgör ett viktigt Vid sin inbördes komplement. kommunikation använder dessa elever i ofta i regel teckenspråk, kombination med tal eller munrörelser. Läroplanen framhåller om och arbets-

undervisningsformer

sätt, att undervisningen i specialskolan för hörselskadade måste inriktas på att öva Alla tillfällen

språkliga färdigheter. till språkövning måste tas tillvara. Det uttalas vidare, att det är av

särskild vikt vid all att den

undervisning språkliga kommunika-

tionen mellan lärare och elev är klar.

Språket

för första gången ett

Läroplanen av år 1970 möjliggjorde

Genom den utveckförsök att utnyttja det nya teckenspråket.

som skett b|.a. genom skolöverstyrelsens teckenspråksling inom SDR kan numera det grupp och utvecklingsarbetet som både läromedel och normerade teckenspråket utnyttjas

kommunikationsmedel. Iden nu pågående Iäroplansöversynen och ställning komma till bör teckenspråkets nya möjligheter

klart uttryck.

att förbättra dövas språkliga kontakter

Åtgärder

2.2.6 för

i samhäl-

För att bryta dövas isolering och ge dem gemenskap

och omfattande Många hörselska-

let krävs speciella åtgärder.

har med döva, och de åtgärder dade gemensamma problem vidtas kommer därför båda grupperna till godo. Utöver som behöver också individuella insatser

mer generella åtgärder

Detta är särskilt för dövblinda, vars totala hörselgöras. viktigt förlust eller starka hörselnedsättning är förenad med en grav

Både för dessa och för andra kommer synskada. grupper skifta med till när i individens liv att behöva hänsyn

åtgärderna

skadan uppkom. insatser är av avgörande betydelse för barndomsdö- Tidiga

att så som möjligt diagnostisera om ett

va. Det är viktigt tidigt har den mödra-

barn är dövt. Ansvaret härför förebyggande

Den medicinska är emellertid inte och barnavården. diagnosen För att kunna hur barnet skall kunna ges en tillräcklig. avgöra innefattande b|.a. ett gott språk, bör god allmän utveckling, andra faktorer klarläggas. många att alla döva barn får lära sig och får Det är nödvändigt total kommunikation. Det är också nödvändigt att använda kan lära tala och avläsa, bereds tillfälle att döva barn, som sig vidmakthålla och vidareutveckla dessa färdigheter. inlära, det barnets föräldrar som i samverkan med Vanligtvis blir som barnets För många

hemvägledare får fungera språklärare.

kan denna bli övermäktig. Dels är teckenspråföräldrar uppgift dem obekant dels måste föräldrarna i första

ket ett för språk,

och inte Dessutom har hand få vara föräldrar språklärare. andra mot både barnet och föräldrarna också förpliktelser,

syskon. Föräldrar till döva barn måste genom barnavårdscentralerna

hörselvården inom landstingen få infor-

och den pedagogiska

78 Språket

mation om handikappet så snart det har konstaterats att barnet är dövt. Barnavårdscentralerna har ett grundläggande ansvar att ge - och förmedla - hjälp till föräldrarna. De bör tillförsäkras

undervisning i teckenspråket och vägledning hur de

språkligt skall träna sitt barn. Det är att båda föräldrarna har viktigt möjlighet att delta i sådan utbildning. I bör

föräldrautbildning

förtur ges åt föräldrar till barn.

handikappade

l förskolan skall döva barn få stimulans och

språklig träning

bl.a. genom att lära sig teckenspråk. Detta är också en viktig uppgift för specialskolan. Här måste tecken och tal följas åt.

»Genom skolöverstyrelsens försorg bör teckenspråkets ställ-

ning, jämsides med det talade språket, som undervisningsspråk i specialskolan komma till klart uttryck i läroplanen. I speciallärarnas utbildning måste i tecken-

undervisning

Språket 79

språk få mera utrymme. Ytterligare fortbildning måste ordnas för dem som redan är verksamma som lärare. Det är också att som kommer i daglig kontakt med angeläget övrig personal, de döva eleverna, kan teckna. Specialskolorna bör få bättre resurser för fortbildning och undervisning i teckenspråk av all personal. Förståelsen för dövas behov av teckenspråk har på ett glädjande sätt ökat på senare år. Bl.a. har hörande barn, som förut nämnts, valt teckenspråk som fritt valt arbete. Vi hoppas att allt fler barn på detta sätt kan få kännedom om tecken- Det vore också bra om de i undervisningen i svenska språket.

Hörande barn från Kärnaskolan, sjunger med tecken Linköping,

80 Språket

finge kännedom om handalfabetet och synskadades punktskrift. Det är nämligen en del av skolans verksamviktiga het att ge alla elever kunskap om och förståelse för handikappades situation, problem och behov.

Vuxna barndomsdöva som inte fått undervisning i tecken-

språk skall få detta. De som har blivit döva i vuxen ålder skall också erbjudas denna möjlighet. Sådan kan undervisning

exempelvis ordnas i vuxenundervisningen och i studiecirklar i

samarbete mellan studieförbund och

dövföreningar.

Döva skall ha samma rätt som andra att delta i kommunal och statlig vuxenutbildning. En för att de skall

förutsättning

kunna göra det är att används i

teckenspråk undervisningen.

Om läraren inte kan måste tolk få anlitas. Återteckenspråk, kommande utbildning i svenska språket är viktig för vuxna döva. De behöver också i tal och träning avläsning. Vi anser det angeläget att utvecklas. Åtteckenspråket

bördsspråkets möjligheter måste klarläggas och dess förhål-

lande till teckenspråket undersökas. Den om teckenforskning

språket som på skolöverstyrelsens initiativ vid Stockpågår

holms universitets institution

språkvetenskapliga bör fortsätta

och utvidgas att omfatta

åtbördsspråk.

Forskning behövs också om psykologiska och pedagogiska problem i anslutning till användningen av vid teckenspråk tolkning och i undervisning. bör medverka

Skolöverstyrelsen

till att ökade kommer till

forskningsinsatser stånd.

2.3 Hörselskadade

2.3.1 Flytande gräns mellan dövhet och uttalad

hörselnedsättning

Att vara hörselskadad innebär att ha mera betydande svårigheter att uppfatta vanligt tal. Det går inte att dra en skarp gräns mellan hörselrester, som utgör ett stöd för uppfattningen av tal, och hörselrester som inte ger sådant stöd. Det betyder att gränsen flyter mellan hörselskada och dövhet med de bestämningar av dessa begrepp som används. Det finns numera avsevärt större möjligheter än förr att upptäcka och diagnostisera (fastställa) mycket små hörselrester. Genom elektronikens utveckling kan de dessutom i ökande grad utnyttjas. Man kan

Språket 81

Med hjälpmedel kan små hörselrester utnyttjas

därför att antalet döva har minskat och antalet hörselskasäga dade ökat. Både för hörselskadade och för döva behövs omfattande från det allmännas sida. Det är också viktigt med ökad åtgärder förståelse för båda grupperna från dem som hör bra. De har ännu så i ringa utsträckning tänkt på det svåra handikapp länge som hörselskador och dövhet medför. Många av de åtgärder som vi föreslår för döva är betydelsefulla för hörselskadade. Dövhet och hörselskada medför skilda problem. Men det finns ett där problemen delvis är gemensamma.

gränsområde

Båda handikappen innebär stor fara för isolering. Som tidigare har nämnts (sid. 64) har hörselskadade och döva slutit samman itvå intresseorganisationer. Hörselskasig dade har bildat Hörselfrämjandets riksförbund (HfR), döva Sveriges dövas riksförbund (SDR).

82 Språket

2.3.2 Hörapparaten och

övriga hjälpmedel måste

förbättras

Hörselskadade behöver hjälp av teknisk utrustning för ljudförstärkning, främst hörapparat. Det finns ett stort antal hörapparater som lämnas ut kostnadsfritt till den enskilde. Fortfarande är dock hörapparaten ett tämligen ofullkomligt hjälpmedel. Den tar in allt ljud - inte bara det man vill höra. Sorlet i möteslokalen, suset i ljusrör och värmeelement, skrapet från stolar och trafikbullret utifrån förstärks. l slamriga lokaler är med

många personer stark hörselnedsättning eller

annan svår hörselskada i samma situation som döva. Med en bra hörapparat kan de - om än i med - delta i

regel svårighet

samtal i ett bullerfritt rum. beror

Svårigheten bl.a. på att de

kanske inte alls hör vissa t.ex. sche- och och att de ljud, tje-ljud, inte kan särskilja t.ex. f och s och b och g. Färdighet i avläsning

är ett gott stöd för hörseluppfattningen - men avläsning är

tröttsamt. De flesta hörselskadade skulle

ha nytta av bättre hörapparater. Många har tämligen bashörsel men i starkt

god övrigt nedsatt förmåga att höra. För dem behövs särskild utrustning. Ett önskemål som ofta har framförts är apparater med ökat

frekvensomfång. Det är också viktigt att förbättra hörselutrust-

ningen så att främmande ljud kan avskärmas, t.ex. genom

riktningsbara mikrofoner. Många har vidare framhållit att det

behövs mera Iättskötta hörapparater.

Teleslingan (hörslingan) är ett alltför ofta saknat hjälpmedel.

Där den finns, är den dessvärre inte alltid i funktion. Rätt installerad kompletterar en slingan hörapparat genom att ta

bort bakgrundsljud.

Det är angeläget att arbetet med att utveckla

hörapparater

och andra hörselhjälpmedel fortsätter. Bl.a. torde

utvecklingen

inom teleteknik och elektronik medge nya möjligheter för

trådlös överföring. Samtidigt som bättre individuella

hjälpmedel kan erhållas, måste också akustikfrämjande (akustik=ljudförhållanden) åtgärder vidtas. Vi ser handikappinstitutets roll som viktig i dessa sammanhang. Hörselskadade är beroende av att få ljudet så direkt på väg som möjligt. Därför är det viktigt att den som talar vänder sig till dem. De har också gott stöd i Även av detta avläsning. skäl är det väsentligt att tala direkt till hörselskadade och inte alltför fort, så att de ser mun- och läpprörelser och minspel. Både ljud

Språket

finns

Teleslinga

idennalokal

och mun- och skall vara tydliga. Om en hörselska- Iäpprörelser t.ex. deltar i ett sammanträde, är det således fel av den dad som har ordet att tala till ordföranden - om det inte är han som

är hörselskadad.

tröttsamt för den som har

2.3.3 Långvarigt lyssnande

hörselnedsättning

Den som talar med hörselskadade måste förvissa sig om att de vad han måste också vara god. uppfattar säger. Belysningen Detta är saker som ofta förbises. Många hörselskadade har berättat att de som deltagare i möten eller sammanträden på av sådana brister ofta står utanför; de befinner sig i en grund mellan talföra hörande och döva som får hjälp mellanställning

av en teckentolk. som stör uppfattbarheten bör Bakgrundsljud,

undvikas med tanke hörselskadade lyssnare. l detta sampå vill vi även den fara för att bli hörselskadad

manhang peka på

utsätts för det starka ljudet i som särskilt ungdomen genom diskotek och andra danslokaler.

84 Språket

Lätt att avläsa Inte lätt att avläsa

Långvarigt lyssnande är tröttsamt för den som inte hör så

bra. Han orkar inte ta emot lika

många hörselintryck som

andra. Syn och andra sinnen övertar som uppgifter hörseln

inte kan fullgöra. Dessa sinnen blir därför också trötta. Hörsel-

skadades lyssnande kräver stor koncentration. De kan inte avdela uppmärksamhet för att anteckna när de lyssnar på

diskussionsinlägg och föredrag. Hörselskadade brukar att

säga de hör sämre på kvällen.

Stark hörselnedsättning påverkar inte sällan talet eftersom

detta inte helt kan kontrolleras med hörseln. Med sådan hörselskada kan också följa minskad 0rd- och språkförståelse. Hörselskadade blir tvungna att om både därför att

fråga ofta, de hör dåligt och för att ord och är dem främmande.

begrepp

Många drar sig för att tala om att de inte har förstått det som

sägs. Sådan osäkerhet hos hörselskadade beror i hög grad på att hörande inte förstår vad ett Även

hörselhandikapp betyder. läsförmågan kan vara nedsatt. Personer med grava hörselska-

dor har ofta inte att läsa

förmåga snabbt, att skumma text. Det

är svårt för dem att hitta i texten.

Språket

2.3.4 Hörselvård ansvar. Utökad

landstingens

verksamhet viktig

har ansvaret för hörselvården. Den omfattar b|.a. Landstingen (fastställande) av hörselskador, åtgärder för

diagnostisering

återställande av nedsatt hörsel, tillhandahållande av hörapparater och andra hörseltekniska hjälpmedel samt olika andra hörselrehabiliterande insatser. Det har stor betydelse att hörselskador diagnostiseras tidigt. Ju det sker hos barn och ju tidigare riktiga habiliterantidigare de vidtas, dess mer främjas barnets anpassning och åtgärder Föräldrarna måste få information om hörselhandiutveckling.

och handledning i utvecklingsfrämjande behandling av

kappet barnet, så snart hörselskadan har konstaterats. Uppgifterna ankommer den hörselvården inom landsting-

på pedagogiska en. Barnavårdscentralerna har ett grundläggande ansvar att ge

och förmedla hjälp till föräldrarna. och en rad andra hörseltekniska hjälpmedel för Hörapparater individuellt bruk lämnas ut helt efter våra förslag i gratis

betänkandet (SOU 1967:60) Bättre hjälpmedel för handikappa-

de. och underhålls också kostnadsfritt. De repareras Till hörselvården hör att informera hörselskadade om hur och annan utrustning används. Sådan informahörapparater tion vid kurser med hörselträning, talkorrektion kompletteras (korrektion=rättelse) och träning i avläsning. Eftersom verk-

samheten är ett led i en pedagogisk terapeutisk rehabilitering,

bör vår inkomstbortfall under kurstid ersätenligt uppfattning tas från försäkringskassan. Landstingens hörselrehabiliterande verksamhet har sitt ursprung hos HfR. Förbundet bildades på 1920-talet och tog från ett ansvar för hörselrehabiliteringen i landet. Verksambörjan heten har sedermera övertagits och byggts ut av landstingen. Den är numera omfattande, men behoven är också mycket stora. Antalet som har hörapparat är ca 150 000- och personer ett stort antal anses behöva hörapparat. ytterligare Det är viktigt att allas behov av träning och information tillgodoses. Det är b|.a. betydelsefullt att den som har ordinerats hörapparat och redan fått träning, vid behov på nytt kan delta i kurser för att vidmakthålla sina färdigheter. Vi anser det därför viktigt att landstingen bygger ut verksamheten.

6-»

Språket

2.3.5 Den som ej uppfattar tal som är viktigt bör

erbjudas taltolk

l situationer där det talade ordet spelar stor roll har hörselskadade de största svårigheterna. l en del fall är de betjänta av att någon vidarebefordrar till dem vad som sägs och förvissar sig om att de har uppfattat det riktigt. Vid rättegångar och andra förhandlingar inför myndigheter kan hörselskadade få hjälp av sådan taltolk. Vi anser att denna möjlighet bör finnas också i andra viktiga situationer om den hörseltekniska utrustningen, den individuellt ordinerade och den som finns i lokalen, inte fungerar tillfredsställande i den situation som det gäller. Taltolk åt gravt hörselskadade blir en till motsvarighet teckenspråkstolk för kommunikation mellan hörande och döva. Verksamheten med taltolk ankommer naturligen på landstingen. Även om i en viss situation villkoren för rätt till taltolk föreligger, kan taltolk kanske ändå inte anlitas. Det torde, för att ta ett enda exempel, lämpligen inte böra ske under ett före-

drag. Arrangören har ansvar för att alla åhörare kan ta del av

föredraget - och av diskussionen. I sådana fall är det därför naturligt att hörselskadade åhörare tillhandahålls en utskrift av

föredraget. Är det inte skrivet i förväg, bör det ske så snart som

möjligt efter sammankomsten.

En hörselskadad har i många situationer god nytta av

bandspelare. Den ordineras och utlämnas gratis som tekniskt hjälpmedel. Men beroende hörselskadans beskaffenhet kan

på

han kanske inte avlyssna det inspelade bandet - dessutom har de främmande ljuden tagits upp och stör talet. Vi förutsätter att han - t.ex. av ett genom arrangören sammanträde, ett möte . eller en diskussion - kan få hjälp med utskrift av sådana band eller de viktigare delarna av dem. l en del fall torde också biblioteken kunna lämna sådan hjälp.

Många hörselskadade behöver öka sina kunskaper i svenska

och träna sin Iäsförmåga. Dessa frågor måste uppmärksam-

mas betydligt mer. Vi anser att kommunerna har skyldighet att aktivt sörja för att hörselskadade får delta i den kommunala

vuxenutbildningen. Studiecirkelverksamhet i samarbete mel-

lan HfR och studieförbunden har också stor betydelse för hörselskadades möjligheter att öka sina insikter i svenska och

färdigheter i läsning. Vi utgår från att dessa frågor också

beaktas inom landstingens kursverksamhet för hörselskadade i

Språket

led i hörselträning, avläsning och den mån det är ett naturligt Vi vill även särskilt framhålla att många hörseltalkorrektion. av att kunna teckenspråk. Det är skadade skulle ha stor nytta dem att få lära sig det. viktigt att goda möjligheter erbjuds

2.4 Synskadade

2.4.1 Blinda och utan det mesta av seendes

synsvaga

läsning

Med avses den som på grund av nedsatt synförmåsynskadad

i den livsföringen. Allt ga har betydande svårigheter dagliga man mellan följan-

efter synnedsättningens omfattning skiljer

de grupper av synskadade.

Blinda är de som inte ser alls eller som har så små någonting att de inte kan sig med hjälp av synen. synrester vägleda har som dem ledsyn, men de Uttalat synsvaga synrester ger skrift. Både blinda och uttalat synsvaga är kan inte läsa vanlig således läsblinda. skrift har så att de kan läsa vanlig Synsvaga goda synrester om än med vissa svårigheter.

från stora och betydelsefulla delar Synskadade är utestängda

kultur och information som seende har tillgång till. Det av den tidskrifter, offentligt och inte bara böcker, tidningar,

gäller Inte heller television, film och teater når synskada-

enskilt tryck. Det skrivna ordet möter i seende i de annat än delvis. vardagen som de inte alltid tänker på. Skyltar och tavlor en omfattning affischer och annonser ger impulser till handling. visar vägen, vet inte alltid om det

Seende kan fråga sig fram; synskadade

finns någon att fråga.

sätt används andra

2.4.2 Ser man ej läsa på vanligt

metoder

har först under senare år uppmärksam-

De synsvagas problem De kan läsa skrift i långt större utsträckmats på allvar. vanlig än vad som bara för ett tiotal år sedan ansågs möjligt. ning Gränsen för lässyn - eller omvänt uttryckt: läsblindhet -ligger

vid allt lägre synskärpevärden.

88 Språket

BUSSAR nu

ALTA

o

i

HÅSTHAGEN BUSSAR nu

4 HÅLLP ms NACKA

E

.

m

*v HÃLLPLATS

E

u

E -i

›

BUSSAR nu

GUSTAVSBERG s

matiga - i

vAnm omm % ..

.1 »man Ii \

gm”, gg ›

»

i i g :k: ä i* l

a information - för dig som ser

Språket

ökade beror b|.a. på att det har Synskadades Iäsförmåga

fram och bättre för läsning av vanlig text. tagits nya hjälpmedel har stor och stora insatser Handikappinstitutet betydelse gör av Allt fler synskadade har

för utvecklingen synhjälpmedel.

också fått och träning i att använda läshjälpriktig utprovning medlen. resurser för optisk rehabilitering och Landstingens är dock ännu Vi anser det synträning otillräckligt utbyggda. därför viktigt att syncentraler inrättas i alla landsting. för synskadade har också betydelse

Anpassningskurserna

kan läsa med bra hjälpmedel Synsvaga

90 Språket SOU

1976:20

f.

p

. p

.. . m a r

n»›

527..:

n...

a., u . . g

?§52 iåueec

.

nu:

aa .o . ü. L.. u u Z .

m_

u...?

A :av

.Z

a u . u. s» »u

u...

.

namn

p f.

.I

.

s.. 2.254

s . » ›ñ

”K”.

n..

› .

si...

. u .

uvnmêu

n..

u. g i . a_

30.233”.

u mø u . . S: a»

...u

.

...op

.. . a. . .å

1.3.0.3.

.u

n »n . u . p . . u

u...

. .

p.” ?tåla

. p h

p...

än?

252.nu

. . u a» p» . m..

acäamäaoa

:o

Ihh

in. f.

.un

in»

u . . m

K u .K . u p p u L. . _. p p :u va.:

i.

a m ...u . p .i u › . .i . . n p A six. ...v

auEE

. ›

u.. »u

:u

.i n... när.:

b

p”.

b p. .

u.” .S33

u . r . LA p . A .s L

.n p -nu b » › F

5h D . om

;p Ab _ .om ac...

p Ah D u E.

»b bh .p lb Ab Ab ;L kr .u Ab b* 1 72:..

00- b :55 ;s ;b b

Db b :F

., Anna» A51.: 5-”. _

L u u h .s u Z . › u. u. . L . s..

?u

t...

f.

.i

.

?än

.Jmzuønâuä

h

.i u.

. .. . . . › u . a

...i

9.1.» 753%

JK.”

s Ål

ms» .n .I

.TKJ

i u s u .

Z$T...

h ä. . . .

u... .i

...JK

Å

.›uu.

a.. . . u 5 u. . J u .I ».. u; g u

b: ma; u. L u v.39.:

o..

§1

nu;

an:

c

n _. a . ..› ... .. a a. ›. h

p _ a 0 A

. p i n l nu n

c u

. .. e

= u .n .M nu u: .

::§..Ea.. ewa-HO

A .Ä

.. s. u. m Ö L .n w

.scanna

%.

s...

. p. s m

z ha

».82

A

»ska

92.25.?

L

.

.mean

m. . & LAN u. .F

L. L

HM

:zåsaøaåaweuq

u Wu Au ;J

AL så

:L

8:5

m_

, . L U ut Ma

L LB

,

m m, .á 3 ›

L .AL

. 4. h u a

å.

› å? .

Språket

av På initiativ av De blindas

för uppövande läsförmågan.

utbildas f.n. inom social hemhjälp till

förening (DBF) personal

har beviljat DBF

heminstruktörerjör synskadade. Regeringen

allmänna arvsfonden för ändamålet. Vi anser att bidrag från den som kan få på hemorterna genom träning synskadade kommer att bli ett värdefullt komplement till dessa instruktörer och övriga insatser.

anpassningskurser

- och andra -

För att läsa behöver synskadade många god

De är också beroende av kvalitet, sambelysning. papperets mellan och samt typograspelet papper tryck (k0ntrastverkan) och sällan de tekniska krav som fin. Böcker tidningar uppfyller ställer. som i och för sig har Iässyn kan därför synsvaga Många inte läsa skrift. De måste, liksom de verkligt läsblinda, vanlig använda andra Iäsmetoder. för blinda och uttalat synsvaga är deras äldsta

Högläsning

Det torde vara den vanligaste metoden. För läsmetod. alltjämt den en kontakt med andra, men den kan också många betyder ett beroende av andra. Metoden har på senare år innebära till inom arbetsvård och studier som kommit användning åt förvärvsarbetande och

Iektörshjälp (läshjälp) synskadade

studerande. Braille Louis Braille; uttalas: braj) (efter upphovsmannen

eller punktskrift är det helt förhärskande blindskriftssystemeti

Det består av sex upphöjda punkter som kombineras Sverige. olika för olika bokstäver och läses med fingrarna. Hur på sätt ser ut framgår av bilden på sid. 90.

punktskriften

Den tekniska har medfört att nya läsmetoder utvecklingen blinda och uttalat På 1950-talet kom skapats för synsvaga. och böcker och började läsas in på bandspelaren, tidningar band - då på öppen spole. Talböcker och taltidningar förekommer nu alltmer på kassettband (kassett är en liten ask, vari har inneburit att icke

bandspolen ligger). Bandspelaren

fått möjlighet att läsa.

punktskriftskunniga synskadade

har att konstruera en läsmaskin för blinda, men Försök gjorts de flesta har visat sig otillfredsställande. Optacon lösningarna to tactil converter) är emellertid en läsmaskin som, (optical man kan bedöma i är brukbar. Den består av en liten såvitt dag, kamera och en När kameran förs över texten känselplatta. avbildas bokstav efter bokstav. lmpulser ges till känselplattan

vilken bokstäverna framträder i relief (upphöjda) och kan

på med På detta sätt kan blinda direkt läsa

avläsas fingrarna;

Hittills har ett femtiotal personer i Sverige fått svartskrift.

92 Språket atacon är en Iäsmaskin för blinda

Språket 93

,v34

/âjbiz

e e

a»

»gen som men

flugor,

,,

:någon har kommit!

g)

Q

n

eller i

Halahadge

L_

eller

?elxWivitmua n ,

ä *öiu-

Slutet förstorar upp till 40 gånger

TV-system

i Eftersom metoden har funnits

utbildning optacon|äsning.

bara år, kan dess ännu inte med säkerhet

några möjligheter

bedömas.

Språket

Ett slutet TV-system har utvecklats som det gör möjligt för personer med små synrester att läsa. Det består av en kamera,

som fotograferar texten, och en TV-skärm som visar den i stark

förstoring. Var och en av Iäsmetoderna slutet punktskrift, TV-system, Ijudband och optacon har för- och nackdelar. Punktskrift är ganska svårt att lära sig läsa, framför allt för äldre.

Svårigheten

ligger i att med fingrarna känna bokstäverna. Att lära igen sig hur bokstäverna ser ut och att skriva vållar däremot inte så stora besvär. Det är också ganska svårt att lära läsa med sig optacon; problemet är att känna igen bokstäverna med känseln. Också det slutna TV-systemet fordrar omfattande träning för att användas. Talböcker och är däremot lätt att taltidningar läsa för de flesta. Seende brukar kunna läsa 250-300 ord i minuten. En punktskriftsläsare kan aldrig nå en sådan hastighet. Barndomsblinda läser i genomsnitt 80-120 ord i en minuten, läshastighet över 130 ord är sällsynt. hos dem

Läshastigheten som blivit

synskadade i vuxen ålder skiftar från

mycket kraftigt några få

ord till 70-80 ord i minuten. Talböcker och taltidningar är i allmänhet inlästa med en hastighet av 150-160 ord i minuten. Läsaren kan öka bandhastigheten, men då uppstår Det finns

Ijudförvrängning. utrust-

ning som tar bort denna, men den är Tränade läsare kan dyr. uppfatta texten vid 40-50 % Ett fåtal

hastighetsökning. vana

läsare kan lyssna vid den dubbla

bandhastigheten. Optaconläsning är en långsam metod; underläshastigheten

stiger 15 ord i minuten för flertalet läsare. Men av dem

några som genomgått utbildning på optacon har en betydligt högre

läshastighet, upp till 60 ord i minuten. För dem är optaconen naturligtvis ett värdefullt hjälpmedel. Vid med

läsning punktskrift, optacon och slutet TV-system

kan man tämligen enkelt söka fram till önskad sida sig eller önskat stycke i en text. Likaså kan man förbi eller

gå stycken

sidor, som man inte vill läsa. Dessa metoder ger alltså förhållandevis goda möjligheter till och

skumläsning, sovring bläddring. Ett Ijudband är inte lika Iätthanterligt. Möjligheterna

att bläddra i ett band är begränsade, och det tar tid att

lång

hitta ett visst stycke. Ingen av de nämnda Iäsmetoderna kan ensam tillgodose synskadades behov. De kompletterar varandra. och

Synsvaga

uttalat synsvaga kan både läsa och skriva med av det hjälp

Språket 95

Men för blinda är den enda

slutna TV-systemet. punktskriften

av metoderna som samtidigt är ett läs- och skrivsystem. Punktskriften kan t.ex. användas för att göra anteckningar. och det slutna TV-systemet ger läsaren en Punktskrift, optacon direkt kontakt med det skrivna ordet. Det inte talboken och gör innebär - till Optacon och slutet TV-system taltidningen. skillnad från band och punkt - att den svartvita texten inte behöver bearbetas.

2.4.3 Punktskrift metod som med skrivna ordet ger bästa

kontakten

helt nya möjligheter för synskadade att Bandspelaren öppnade läsa böcker och tidningar. Den har dock lett till att punktskriftens under de senaste 15-20 åren. Antalet ställning försvagats böcker, och tidskrifter på punkt är mycket mindre än tidningar på band. Vi anser det av vikt att många fler böcker, tidningar och tidskrifter talas in på band, men det är allvarligt om det sker på bekostnad av punktskriftens ställning. Den är en direkt Iäsmetod som kontakt med det skrivna ordet. Det får man ger läsaren inte när man lyssnar på band. Den som bara lyssnar tappar kontakten med det skrivna ordet. Det finns en risk för att ett utvecklas. Synskadade har berättat att de språkligt handikapp blir osäkra och stavning och med tiden får

på grammatik

svårare att uttrycka sig i skrift. Seende barn får språklig träning på många sätt som synska-

dade barn står utanför. De tittar på TV och har tillgång till

många bra barnböcker. De möter ständigt text på skyltar,

affischer och Synskadade barns språkliga ut-

förpackningar.

veckling är beroende av att de får lära sig punktskrift ordentligt

och stimuleras att läsa på punkt. Den litteratur som finns på

punktskrift är emellertid mycket liten. Det är i stor utsträckning

inaktuella böcker och andra böcker som inte stimulerar till läsning.

Grundskolans undervisning i punktskrift har avgörande

- Barnen måste ha bra läroböcker. De måste också betydelse. på punkt - ha tillgång till de böcker som seende barn brukar läsa. På så vis får även synskadade föräldrar böcker att läsa för barnen. Det är dessutom viktigt att det finns böcker med taktila bilder (som man kan känna på), som seende föräldrar kan läsa med sina synskadade barn.

96 Språket sou 1976:20

iarndomsblind läser. Avspända

fingrar glider över papperet

För att intresset för punktskrift skall ökas måste det finnas ett gott urval av böcker för och vuxna. För dem som har ungdom blivit synskadade i vuxen ålder behövs effektiv i undervisning punktskrift. Sådan undervisning bör ges inte endast vid kurserna för omställning och träning (OT-kurserna), utan även på

hemorten. Härigenom skulle betydligt fler vuxna kunna bli

goda punktskriftsläsare och litteratur Vi

efterfråga på punkt.

anser att det alltså finns starka skäl för en mer väsentligt

omfattande framställning av böcker, tidningar och tidskrifter på

punkt (se 5.6, sid. 168). . Skolöverstyrelsen bildade på initiativ av DBF år 1970 nämnden för svensk punktskrift. Dess främsta uppgifter är att

främja

och utveckla punktskriften som hjälpmedel för att synskadade, fastställa regler och normer för punktskriften samt att medverka till samordning och i olika

enhetlighet punktskriftssystem på

det internationella planet. I nämnden

ingår företrädare för

Språket

Vuxenblind läser. Ett finger trycker sig sakta fram spänt

från bokstav till bokstav

DBF, styrelsen för Tomtebodaskolan, Förskolöverstyrelsen, blindlärare och svenska språknämnden. eningen Sveriges Punktskriftsnämnden har bl.a. fastställt ett nytt och mer Detta används allmänt ändamålsenligt förkortningssystem. fr.o.m. oktober 1975.

2.5 Dövblinda

dövblinda (FSDB) anser den dövblind Föreningen Sveriges som har så kraftigt nedsatt syn och hörsel att han möter svårigheter i sin dagliga Iivsföring. Antalet dövblinbetydande da i Sverige beräknas till omkring 500. för dövblinda att ta emot information, meddela Svårigheten

sig och samtala med andra är i hög grad beroende av när

98 Språket

nteckning med punktskrift

Språket 99

och dövheten, eller hörselskadan, inträffade. Man synskadan brukar mellan tre av dövblinda. De som fötts skilja grupper dövblinda - eller blivit dövblinda i mycket tidig ålder utgör minsta Ytterst få av dem kan få språklig kontakt den gruppen.

med omgivningen. För att ge dem grundläggande språkträning

behövs omfattande insatser. Det är också viktigt att välja former för och kontakt som de kan tillgodogöra sig aktivering med de kvarvarande sinnena. De flesta dövblinda är födda döva - eller har blivit döva i

mycket tidig ålder - och har sedan blivit synskadade, i ungeller senare i livet. De har gått i dövskola. Deras domsåren kommunikationsmetod är åtbördsspråk och teckennaturliga - Om de på grund av total - eller nästan total synförlust språk. kan se åtbörder, tecken, minspel och mun- och inte längre

Dövblind som samtalar med händerna

100 Språket

Iäpprörelser, måste de med sitt känselsinne uppfatta vad som sägs. En del döva som har fått en svår synskada ser inom ett begränsat fält, kikarsyn. Om åtbörder och tecken inom görs detta fält, ser de dem. För barndomsdöva, som ofta har ett språkligt handikapp, är det i allmänhet svårare än för andra att läsa. Döva som har blivit synskadade kan få i

undervisning

punktskrift vid anpassningskurser. till

Tillgången plats är emel-

lertid och alla får inte

otillräcklig, möjlighet att delta. Detta är naturligtvis ytterst otillfredsställande. Den inom skolöverstyrel-

sen tillkallade BDU-gruppen för utredning av om underfrågor visning m.m. för vissa flerhandikappade dryftar bl.a. om frågan bättre möjligheter för dövblinda att delta i anpassningskurser.

(Förkortningen BDU utgörs av begynnelsebokstäverna i orden

blind, döv och utvecklingsstörd.) Den tredje gruppen dövblinda är sedan synskadade födseln eller barndomen och har senare i livet blivit hörselskadade eller döva. Till denna grupp räknas också de som fått båda skadorna i vuxen ålder. Den skillnaden mellan dem väsentligaste som hör till denna tredje grupp och andra dövblinda är att de har

tillägnat sig språk och tal genom hörseln. Omgivningen förstår

vad de säger, men själva hör och ser de inte. Den som är synskadad sedan barndomen kan kanske punktskrift och kan läsa skriftliga meddelanden. För dem som inte kan det, är det att få lära det. Att i vuxen viktigt sig ålder lära sig teckenspråket med känseln utan att se tecknen är mycket svårt. Handalfabetet (sid. 68) går dock ganska lätt att lära sig, men det fordras mycken träning för att använda det, särskilt att läsa av bokstäverna snabbt. Sådan träning kan ges vid anpassningskurser. Men inte heller i detta avseende har kurserna tillräckliga resurser, utan många måste avstå från att gå dem. Den nyss nämnda BDU-gruppen behandlar även denna fråga. Dövblinda har således synnerligen olika för

förutsättningar

språklig kommunikation. De flesta lever mycket isolerade. Om de skall få del av gemenskapen krävs omfattande åtgärder på många områden. För att dövblinda skall få språklig kontakt är de beroende både av de dövas teckenspråk och av de olika Iäsmetoderna för synskadade. Redan detta är ett skäl för viktigt åtgärder inom dessa områden. Vi anser det också särskilt angeläget att resurser finns för individuellt insatser. anpassade Kungl. Majzt har genom skrivelse den 25 maj 1973 givit oss i

Språket 101

uppdrag att överväga dessa frågor, och vi kommer att redovisa våra förslag i ett senare betänkande.

2.6 och talskadade

Språk-

Skador i hjärnans språkcentrum och i talorganen kan medföra ett handikapp. Detta består i svårigheter att tala och språkligt skriva eller förstå vad andra säger och skriver. Språk- och talskadade behöver liksom andra som kan ha språkliga handikapp, t.ex. döva och psykiskt utvecklingsstörda, stora insatser från samhället för att kunna delta i gemenskapen. Till talskadade räknas personer som i tanken kan gruppen forma ord och kan läsa och skriva men inte tala. Talskadan kan bero på sjukdomar i stämbanden, i tungan eller i andra Vid en kan delar av eller hela ha talorgan. operation organ avlägsnats. Ett exempel på talskadade personer är laryngectomerade (larynx=struphuvud; ectomi=operativt bortskärande av organ). De har bildat handikapporganisationen Riksföreningen för laryngektomerade (RLE). Personer med sådana talskador kan i många fall lära sig tala på r1ytt. Metoden bygger på att svälja luft och låta den återströmmande luften bära talet. Laryngectomerade brukar beskriva metoden så, att de talar på rapet. Detta kräver träning. Laryngectomerade kan som tekniskt hjälpmemycken del kostnadsfritt få en Det är en liten stav med talapparat. mikrofon som för ut ljudet när staven under talet hålls mot halsen. Iaryngectomerade kan emellertid inte lära sig Många tala, vare sig på rapet eller med talapparat. Det betyder att de ofta blir isolerade. i förmågan att tala är vanliga bland personer med Störningar av typen cerebral (cp; cerebral=som hör till hjärnskador pares Dessa har

hjärnan, pares=förlamning, försvagning). personer

inte förmåga att styra talorganen. De flesta kan tala fullständig men har ett för den obekante svårförståeligt tal. En del är helt stumma. De får skrivmaskiner, manuella eller elektriska, som tekniskt hjälpmedel. Ett annat viktigt hjälpmedel är en platta med bokstäver och siffror. Den stumme talar genom att peka fram sitt meddelande bokstav för bokstav med fingret. Det går och personer i denna situation har naturligtvis svårt

långsamt,

att delta t.ex. i en diskussion. Stamning är ganska vanligt. l de flesta fall är den lindrig. Svår

7*

102 Språket

stamning kan vara ett svårt Personer med handikapp. detta handikapp har bildat handikapporganisationen P-club förening för stammare. Ordblindhet förekommer mest hos barn och som yttrar sig Iäs- och skrivsvårigheter. Den formen vanligaste innebär att barnet förväxlar bokstäver eller kastar om av dem. ordningen De flesta lyckas under skoltiden övervinna sina läs- och skrivsvårigheter. Till gruppen språkskadade hör med afasi. Det är personer samlingsnamn för flera olika tillstånd som innebär

oförmåga

att förstå eller begagna språkliga Orsaken till uttrycksmedel. afasi är oftast i till

rubbningar blodförsörjningen hjärnan (propp, blödning) eller skallskador eller tumörer.

Man skiljer mellan två olika av afasi. Med huvudtyper expressiv afasi menas bristande att finna rätta ord och förmåga uttryck, uttala dem rätt och sätta samman 0rd i meriktiga ningar. Förståelsen av vad andra säger är väl bevarad, och personer med expressiv afasi märker själva om de eller säger skriver fel. lmpressiv afasi är bristande att förstå vad andra

förmåga

säger. Förmågan att tala är bevarad men med bristfällig kontroll. i det som

Sammanhanget sägs och skrivs blir oklart.

Ord används eller uttalas

felaktigt felaktigt. Talet blir osammanhängande och ibland helt obegripligt.

Blandformer av impressiv och afasi är expressiv vanliga. Ofta drabbas dessutom andra funktioner än Det kan språket. vara fråga om halvsidiga

förlamningar, synfältsbortfall eller

andra neurologiska =

störningar (neurologi vetenskapen om

nervsystemet). Språket spelar en avgörande roll för människornas möjlighet att ta del av varandras åsikter och känslor. och talrubb- Språkningar i Iättare eller svårare form leder därför ofta till handikapp i kulturellt avseende. Språk- och talskadade får inte den stimulans som kommunikation med andra och med det lästa och skrivna ordet innebär. De besväras av kontakten med andra människor, och dessa i sin tur drar undan kontakten i sig sin osäkerhet inför problemen. Ofta ser man att närstående försöker skydda den handikappade från den det

svårighet

innebär att träffa andra som inte förstår honom.

svårigheterna

ökar genom att det ofta missförstånd. Den

uppstår handikappa-

de kan heller inte alltid sina ett uttrycka önskningar på begripligt sätt. Detta gäller särskilt i större vid

sällskap, föreningsmö-

Språket 103

ten och i mötet med okända Språk- och talskadade år personer. i situationer, t.ex. i en rättsfråga, vid besök på ett många och för att i en blankett, beroende av hjälp av sjukhus fylla eller annan som väl känner deras förhållanden anhörig person, och kan tolka deras önskemål för andra. Att umgås med och samtala med t. ex. en afatiker är mycket krävande och tröttande såväl för som för vårdpersonal. Detta leder lätt till att anhöriga den även i sällskap med andra blir lämnad handikappade utanför samtalet. De som behövs för att hjälpa språk- och talskadade åtgärder Genom de insatser som

är i stor utsträckning pedagogiska.

i skolan för barn med läs- och skrivsvårigheter och genom görs

insatser för personer med afasi och Iaryngectomi

landstingens kan minska eller övervinna sitt handikapp. Det är många att dessa resurser är avpassade så att naturligtvis nödvändigt så som kan förvärva eller återvinna språk- och många möjligt Detta ställer bl.a. krav på ökad tillgång till psykotalförmågan. med störningar och loger speciell inriktning på språkliga = läran om talrubbningar och deras logopeder (logopedi botande). För och talskadade med kvarstående handispråk- personer behövs olika som skiftar efter handikapkapp slags åtgärder, inte kan tala eller skriva, bör få fler tillfällen pets art. Den som använda andra färg, form och rörelse.

att uttrycksmedel,

behöver tekniska och andra hjälpmedel för att förstå Många och förstådda; skrivmaskinen, bokstavsgöra sig talapparaten, och talboken är exempel på sådana tavlan, bandspelaren ökar också deras behov av social

hjälpmedel. Handikappet

i olika situationer i vardagslivet för kontakt med hemhjälp

andra. l situationer bör personer med svåra språk- och

viktiga talskador ha rätt till taltolk i likhet med vad vi har föreslagit beträffande hörselskadade (2.3.5, sid. 86). En svår talskada eller kanske med fullständigt

språkskada,

att tala eller skriva eller av förmågan att bortfall av förmågan vad andra säger eller skriver, är ett svårt handikapp uppfatta som måste ställa krav Andra måste visa på omgivningen. i studiecirkeln, mötet och

hänsyn och tålamod på kursen,

sammanträdet så att handikappade får samma möjligheter

som de att delta.

Språket

Psykiskt utvecklingsstörda

Psykiskt utvecklingsstörda har ett förståndshandikapp som

främst gäller kortminne och tänkande. Kortminnet bestämmer hur mycket information man kan ta emot åt Utveck-

gången.

lingsstördas kortminne hinner inte uppfatta så mycket ny information. Tänkandet bearbetar och ordnar informationen.

Utvecklingsstörda tänker långsammare än andra och har nedsatt förmåga att ordna och använda information.

Förmågan att ordna intryck till mönster utvecklas för steg steg. Innan den

språkliga förmågan utvecklas, finns en förmå-

ga att uppleva, minnas, jämföra och känna igen, men någon överblick finns ännu inte. av konkreta

Föreställningar (som

man kan ta på) ting, händelser, känslor och behov i lagras minnet. Man kan således ha en rik

föreställningsvärld utan

språk, om man har haft många Därefter upplevelser. mognar förmågan att förstå bildsymboler, dvs. som avbildar symboler det som de betecknar. utvecklas

Samtidigt förmågan att förstå

tal och att tala. en förståelse

Slutligen mognar för lästa och

skrivna symboler.

Utvecklingsstörda utvecklas på samma sätt som andra men långsammare. De befinner sig en mycket längre tid på varje

stadium och har då möjlighet till erfarenheter med de för-

ståndsfunktioner som står dem till buds. Deras och fysiska

känslomässiga utveckling är i allmänhet inte försenad. Man

skall därför inte, som ofta sker, vuxna jämställa utvecklingsstörda med barn.

Språkutvecklingen hos utvecklingsstörda är än långsammare

hos de genomsnittligt men i huvudsak begåvade följer samma mönster. Forskning om har

förståndsutvecklingen visat att

språket är den faktor som är sämst utvecklad hos utvecklingsstörda. Man brukar tala om språklig förståelse och språklig

uttrycksförmåga, och som regel har

utvecklingsstörda bättre språklig förståelse än Dock

uttrycksförmåga. ligger båda delar-

na ofta på en låg nivå. Om man inte förstår vad som riktigt sägs omkring en, är det oundvikligt att man också får svårt att uttrycka sig. Man blir osäker på vad orden och betyder vågar inte bruka dem själv av rädsla för att bli missförstådd. Den utvecklingsstördes ordförråd är litet och omfattarfrämst konkreta ord. Han är som en turist i ett främmande han land, kan förstå vissa ord och fraser, men han har själv problem med att uttrycka allt utom enkla och konkreta saker. Det har visat sig

Språket 105

att teckenspråk med fördel kan användas av vissa utvecklingsstörda som inte har tillägnat sig språk i nämnvärd omfattning. Man kan mellan tre stadier av utvecklingsstörning. De skilja utvecklingsstörda befinner sig på vad som kallas mycket gravt A-stadiet. De upplever konkret verklighet, behov och känslor,

de kommer ihåg och känner igen. Om de får en stimulerande

känslomässig och fysisk miljö, kan de få en omfattande men enkel föreställningsvärld. De förstår inte språk i någon form och inte heller bilder. För dem är all kommunikation känslomässig och mimisk. Utvecklingsstörda på B-stadiet lär sig förstå tal och kan i allmänhet tala mer eller mindre väl. De ordnar sina intryck bättre och får på så sätt en överblick av tillvaron. De förstår bilder och bildföljder, om handlingen framställs konkret. Deras bildtänkande blir med åren mer utvecklat än hos icke utveck- Iingsstörda, eftersom de har bilden som huvudsaklig skriftlig De lär sig inte läsa i egentlig bemärkelse. Vissa symbol. kan de tolka som signaler och därigenom förstå vad nyckelord de betyder. Oförmågan att ändra på saker i tankarna gör att de har svårt att förstå och klara av förändringar. Svårigheter att räkna hindrar dem från att begripa sig på bl.a. pengar. De klarar arbeten väl liksom vardagens rutiner. De kan många mycket ha stor av film, teater, TV, musik m.m. glädje De som är på C-stadiet kan lära sig läsa och skriva. l den del av omvärlden som de själva upplever blir de välorienterade. De kan lösa konkreta problem och förutse konkreta förändringar men klarar inte abstraktioner = som man kan ta (konkret på; abstrakt är motsatsen till konkret). De skiljer sig inte från de genomsnittligt förståndsutvecklade på annat sätt än att de bl.a. har lite svårare för att läsa, räkna och lösa problem. Deras tänkande har fått ett gott stöd i språket men är ännu knutet till konkreta erfarenheter. De läser och skriver i allmänhet ogärna. Kommunikationen med andra sker genom tal men deras ordval och satsbyggnad är ofta enkla. De psykiskt utvecklingsstördas intressen bevakas av Riksförbundet för utvecklingsstörda barn (FUB). Det är intresseorganisation även för andra begåvningshandikappade. Genom tillkomsten av omsorgslagen år 1968 har samhällets insatser för psykiskt utvecklingsstörda förstärkts. Det har visat att deras handikapp i många fall i stor utsträckning kan sig minskas. Särskolans utbyggnad med träningsskola ger fler barn och ungdomar möjligheter till utveckling och social

106 Språket

anpassning. Många vuxna utvecklingsstörda har kunnat flytta till egna bostäder och små integrerade Det har

inackorderingshem.

blivit möjligt genom att de har fått och den systematisk träning hjälp som de behöver i den nya boendeformen.

Omsorgerna om utvecklingsstörda behöver emellertid

byggas ut. Det är angeläget att föräldrarna får en riktig information om vad innebär och stöd

utvecklingsstörning att

klara den nya familjesituationen. och Tidig aktivering träning har stor betydelse för utvecklingsstörda barn. Vård- och undervisningspersonal måste ha ändamålsenlig utbildning. Vi anser det viktigt att bristen på speciallärare liksom bristen utbildad på vårdpersonal avhjälps. Många vuxna utvecklingsstörda har inte som barn fått den undervisning som nu är lagstadgad. En mycket stor grupp behöver också undervisning för att uppehålla kunskaper och för att förvärva nya, som de behöver för sin sociala anpassning. Det är därför angeläget att bygga ut för undervisningen vuxna psykiskt utvecklingsstörda. De reguljära formerna för omfattar studievuxenutbildning

cirklar, folkhögskola, arbetsmarknadsutbildning samt kommu-

nal och statlig vuxenutbildning.

utvecklingsstörda hartillgäng

till de tre först nämnda formerna. Dessutom finns som en försöksverksamhet undervisning av psykiskt utvecklingsstörda

genom skolöverstyrelsen och landstingen. Denna s.k. vuxen-

särskola inleddes läsåret 1970/71 och bekostas av staten. Bestämmelserna för den statliga och kommunala vuxenutbildningen medger inte utbildning som är särskilt för anpassad vuxna utvecklingsstörda. Vi anser det självklart att alla vuxna utvecklingsstörda får tillgång till en motsvarande utbildning finansierad med allmänna medel. Den år 1975 tillkallade

utredningen (U 1975:19) om vissa folkbildningsfrågor m.m.

skall enligt sina direktiv behandla bl.a. denna Denna fråga.

utredning skall även belysa frågan om gränsdragning mellan

folkbildning och s.k. vuxensärskola.

Bristen på anpassad litteratur för är stor. utvecklingsstörda Det gäller både enklare bilderböcker för barn och vuxna och lättläst litteratur. Vissa utvecklingsstörda skulle kunna ha glädje och hjälp av talböcker i sin I bl.a. skolöver-

språkutveckling.

styrelsens regi har det bedrivits en försöksverksamhet med utvidgad talboksutlåning (se 5.4.3, sid. 164). Två skilda problem måste uppmärksammas när det gäller

Språket 107

behov av tekniska hjälpmedel. Det ena utvecklingsstördas dem som har ett ytterligare handikapp, till problemet gäller av t.ex. eller hörselskada. För dem följd förlamning, synskada att de förstår, hur som ordineras för

är det viktigt hjälpmedel

skall användas. Anvisningar och upplys-

tilläggshandikappet

måste utformas med härtili. l en del fall måste ning hänsyn också särskilt. Frågor av detta slag själva hjälpmedlet anpassas har beaktats av i samarbete med den av handikappinstitutet = FUB bildade ALA-stiftelsen, som är en forskningsenhet (ALA anpassning till liv och arbete). Det andra avser hjälpmedel som utvecklingsstörproblemet da kan behöva av förståndshandikappet. Allt fler på grund har ett boende med viss tillsyn i utvecklingsstörda självständigt eller av inackorderingshem i egna lägenheter. Hjälpmedel och enklare räknedosor skulle kunna minstypen bandspelare ka behovet av Denna fråga har hittills beaktats personlig hjälp. Mera nämnvärd området inte heller

föga. forskning på synes

ha förekommit. Vi anser det angeläget att dessa frågor tas upp mera. Det är att de bl.a. får ökat utrymme inom viktigt l första hand bör bedömas vilka slag av hjälpmeforskningen. del som kan ha för vardagslivet och hur stora betydelse behoven är. bör få medel för att göra

Handikappinstitutet

erforderliga utredningar. avser utvecklingsstörda, som på

Omsorgslagen psykiskt

av hämmad förstândsutveckling för sin utbildning eller

grund

i samhället eller i övrigt behöver särskilda omsoranpassning det allmänna Många människor, vilka inte ger genom (1 §). behöver de mera kvalificerade insatser som lagen stadgar, kan likväl möta i sin livsföring därför att deras svårigheter dagliga intellektuella inte alltid är tillräcklig. De är t.ex. en utrustning eftersatt i kulturellt avseende. Det som sägs på sid. 105 grupp C-stadiet gäller i huvudsak

om psykiskt utvecklingsstörda på också andra svagbegåvade. Under sin skoltid har tillgång till särskilda svagbegåvade

resurser i form av samordnad specialundervis-

pedagogiska

och undervisning i Motsvarande anordning-

ning hjälpklass. ar finns i stort sett inte inom vuxenutbildningen,folkhögskolan

och studiecirkelverksamheten. Detta är enligt vår mening eftersom har ett särskilt stort

otillfredsställande, svagbegåvade behov av att befästa och öka sina kunskaper. En rad åtgärder

som vi diskuterar i detta betänkande kommer att få betydelse för denna människor. Vi tänker inte minst på folkbildgrupp

108 Språket

ningsorganisationernas uppsökande arbete och på bibliotekens verksamhet. Insatser för psykiskt utvecklingsstörda är naturligtvis viktiga för andra svagbegåvade. Psykisk utvecklingsstörning är inte sällan förenad med t.ex. rörelsehinder, synskada, hörselskada eller dövhet. Ett sådant tilläggshandikapp försvårar också den psykiska utvecklingen. Bland gravt utvecklingsstörda är komplicerande handikapp särskilt vanliga. Alla åtgärder för handikappade måste utformas så att även flerhandikappades situation förbättras. Det kräver en god samordning av de åtgärder som olika samhällsorgan vidtar för handikappade. Frågor om flerhandikappades situation kommer vi att behandla i nästa betänkande.

2.8 Tolk och telefon

2.8.1 Tolktjänst för döva och hörande nyckel till

integrationen

Nästan alla döva behöver teckenspråkstolk för att förstå vad hörande säger. Hörande behöver som regel tolk för att förstå döva. Samhället tillhandahåller tolkhjälp i olika former. Vi använder fortsättningsvis ordet tolktjänst för denna service. Försöksverksamhet med tolkar för döva inom ramen för landstingens hjälpmedelsorganisation började år 1969 på förslag av oss i betänkandet (SOU 1967:60) Bättre hjälpmedel för handikappade. Alla landsting deltar i försöket. Hörcentralerna förmedlar tolkhjälpen. Den skall tillgodose behov i det dagliga livet, t.ex. vid besök hos läkare, försäkringskassa, socialbyrå och vid viktigare inköp. År 1975 var kostnaderna för försöksverksamheten ca 500 000 kr. till för

Statsbidraget landstingen tolktjänst ingår fr.o.m. år 1976 i hjälpmedelsersättningen.

Döva kan också få tolkhjälp vid kurser och

föreläsningar, andra kulturarrangemang som anordnas av och

folkbildnings-

handikapporganisationer. Statsbidrag utgår från utbildnings-

departementets anslag Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet. För budgetåret 1975/76 har anvisats 140 000 kr. Medlen räcker inte och måste räknas (se 8.2.1.1, sid. upp 210). Kostnaden för teckenspråkstolk i studiecirklar täcks från den 1 juli 1975 från utbildningsdepartementets till anslag Bidrag studiecirkelverksamhet. Inom Svenska kyrkan finns sex kyrkoherdar och två diakoni-

Språket 109

Amerikansk föreläsare, svensktolk, dövtolk

arbetare för döva. Av dem krävs att de behärskar teckenspråket. De lämnar viss tolkhjälp i den kyrkliga verksamheten och i därtill hörande sammanhang. Frälsningsarmén har sedan en omfattande verksamhet med tolkhjälp åt länge tämligen döva i skilda situationer. har fem konsulenter för döva med Arbetsmarknadsstyrelsen var sin region av landet. l deras uppgifter ingår bl.a. att lämna viss (1968:204) om tolkför hörseltolkhjälp. Enligt kungörelsen och talskadade får döva tolkhjälp vid förhandlingar vid domstol eller annan myndighet. Samhällets för döva är således starkt splittrad. Den tolktjänst situation vari den enskilde behöver tolk är avgörande för vem som skall ställa till och betala den. Detta tolktjänst förfogande är otillfredsställande, och åtskilligt talar för en samordning i till landstingens tolktjänst. Vi är emellertid inte anslutning

110 Språket

beredda att bedöma hur de olika problemen skall lösas för att en samordnad tolktjänst skall komma till stånd. Det viktigaste nu är att bygga ut tolktjänsten så att döva och dövblinda får hjälp av tolk i alla situationer som de behöver det. Frågor om den fortsatta verksamheten med har tolktjänst hösten 1975 behandlats av en som tillkallats av arbetsgrupp, socialstyrelsen. l gruppen ingick företrädare för styrelsen, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, SDR och

Sveriges dövtolkars förening. Gruppen redovisade den 17

december 1975 sitt till uppdrag socialstyrelsen i rapporten

Organisationsförslag för permanent verksamhet med tolkhjälp

åt döva.

Arbetsgruppen föreslog en viss vidgning av tolktjänstens

omfattning. Den skall enligt förslaget bI.a. få anlitas vid studiebesök, teaterbesök och i andra liknande kulturella sammanhang. Gruppen uttalar även att ett generöst synsätt bör prägla inställningen till dövas behov av Vi anser det tolkhjälp. angeläget att landstingen snabbt bygger ut sin tolktjänst till minst den omfattning som arbetsgruppen har

föreslagit.

Tolktjänst är en förtroendesak - den enskilde skall därför själv få välja tolk. Hjälpen skall kunna påkallas på ett enkelt sätt. Liksom arbetsgruppen anser vi att man skall kunna vända sig direkt till en tolk för att få hjälp. Många döva och dövblinda vet emellertid inte att de har rätt till tolktjänst eller hur de skall få den. Mer information behövs därför till dem, deras anhöriga och personer som i sitt arbete kommer i kontakt med dem. Denna fråga bör i den utåtriktade uppmärksammas information som lämnas av bI.a. kommunernas sociala landsting, organ och de allmänna försäkringskassorna. Dövblinda skall självklart ha samma rätt till som tolktjänst andra döva. Enligt vår uppfattning har man emellertid inte tillräckligt beaktat deras situation. Dövblinda behöver tolk vid nästan alla kontakter med hörande - och ofta även med döva. för dövblinda sker

Tolkning på

olika sätt. Valet av metod måste i stort sett till anpassas varje enskilds till kan

förmåga uppfattning. Teckensprâket användas

vid tolkning för dem som lärt sig det innan de förlorade synen. Den dövblinde kan då hålla i tolkens händer och känna hur tecknen utförs. En del dövblinda har dvs. - en ofta kikarsyn, - inom skarp syn ett ytterligt begränsat synfält. Teckentolkningen kan då ske på gängse sätt, som för döva, men med små rörelser på noga avpassat avstånd.

Språket 111

- bokstav bokstav Samtal med handalfabetet för

Vid för blinda (dvs. personer som fått tolkning primärt före hörselhandikappet) och andra dövblinda som synskadan inte behärskar används i stället handalfabetet (se teckenspråket sid. 68) - om den dövblinde kan det. Om inte, måste andra metoder användas. Tolken kan punktskrift, lösa bokbegagna stäver eller texta bokstäver i den dövblindes hand. Har vanliga den dövblinde synrester, kan tolken texta med tuschpenna. Både vid av handalfabetet och av andra bokstavsanvändning metoder måste ord stavas, och det tar lång tid. En tolk kan varje i allmänhet inte samtidigt tolka åt flera dövblinda. Vid verksamhet i grupp krävs därför många tolkar. Närstående till dövblinda bör få anlitas som tolkar. Detta är ofta redan av det skälet att dövblinda inte själva nödvändigt kan annat sätt. Detta bör särskilt gälla när påkalla tolkhjälp på den dövblindes individuella behov av tolk endast kan tillgodoses av en viss som känner hans situation. Ersättning person skall då till dem från på samma sätt som till utgå landstinget

112 Språket

\ 2 ,-_ 2 _ _ I: \\ I *2 I l \| l/r . \ .-›2 /, \\ z 1/ \\ i: ( i i: \, t; 3 1 *3 :I | | | [I i x \\ 2› \ i /I i *4 i I,

- \ ç K

\__ø

Samtal med dövblind utan handalfabetet. i handen

Textning

ned vanliga bokstäver

andra vardagstolkar.

Det är ett absolut krav att hemsamariter som hjälper dövblin-

da kan samtala med dem genom handalfabetet eller på annat

sätt. Det måste ingå i deras utbildning att få i undervisning

handalfabetet. Detta är, som vi tidigare har sagt, lätt att ganska

lära sig (2.5, sid. 100).

Döva och dövblinda som bor på institutioner skall också ha

rätt till tolktjänst efter sitt behov. På ålderdomshem och

sjukhus, där döva och dövblinda vistas, måste finnas personal

Språket 113

dövb|inda - tolk åt var och en

Föreläsning för

som kan teckenspråk. Det är ännu vanligt att teckenspråksberoende bor ensamma bland hörande, t.ex. på åldervårdtagare domshem. Det kan leda till svår isolering. Det är därför viktigt att en döv eller en dövblind som behöver plats på institution skall erbjudas det där han inte blir ensam från sin grupp utan har eller andra att kunna samtala med. någon några

2.8.2 Tolkarnas utbildning och arbetsvillkor

Bristen tolkar måste Den grundläggande tolkut-

på avhjälpas. måste ut. Det behövs också mera differentibildningen byggas erad t.ex. för att behovet av tolk vid utbildning, tillgodose och för studier. Dessutom behövs särskild utbildföreläsningar av tolkar för dövb|inda. Hörande barn till döva föräldrar ning och andra med ingående kännedom om dövas förhållanden

1 14

Språket

har särskilt goda att bli bra dövtolkar - det är

förutsättningar

ofta fråga om att såväl kunna och

teckenspråk âtbördsspråk

som ha förståelse för dövas situation. Skolöverstyrelsen anordnar utbildning av tolkarför döva och dövblinda. Den sker i samarbete med SDR, FSDB och socialstyrelsen och bekostas från anslaget till de Bidrag handikappades kulturella verksamhet. För budgetåret 1975/76 har beräknats ett utgiftsbehov av 300 000 kr. Sedan år 1969 har ca 200 personer i deltagit skolöverstyrelsens tolkutbildning. Denna omfattning har inte varit tillräcklig för att täcka behovet. Det råder även brist på lärare inom

tolkutbildningen. Inom ramen för verksamheten utbildas, fast-

än ännu i blygsam bl.a. döva till tolkutbildare. omfattning, För att öka dövas och dövblindas möjlighet att få tolktjänst i skilda situationer, måste utbildningen för tolkutbildare förstärkas. Detta gäller också tolkarnas utbildning. Det är bl.a. angeläget att förlänga kurstiden. Dessutom är det viktigt att specialutbildning kan erbjudas för t.ex. blivande rättegångstolkar, föreläsningstolkar och tolkar för dövblinda. Vi beräknar ett medelsbehov av 500 000 kr. för skolöverstyrelsens tolkutbildning i (8.2.1.1, sid. 211).

Tolktjänsten kan inte, som nu, nästan uteslutande bygga på

insatser av frivilliga krafter som har som en bredvidtolkning syssla. Det är oriktigt både mot de döva och mot tolkarna. För att verksamheten med tolktjänst skall fungera bra bör, som den förut nämnda arbetsgruppen har föreslagit, inrättas fasta tjänster för tolk i alla landstingsområden, som en basorganisation för tolktjänsten. Tolkarna inom Sveriges dövtolkars har senare tid

förening på

mera metodiskt tagit upp dessa frågor till diskussion, liksom frågor om lön, arbetstid och övertidsersättning. Även arbetsgruppen var i sin rapport inne på frågan, och i likhet med den finner vi det angeläget att dessa förhållanden ett regleras på tillfredsställande sätt. Ur arbetsgruppens rapport noterar vi med tillfredsslutligen ställelse att SDR har åtagit sig att upprätta en samlad förteckning över dövtolkarna i landet. Av naturliga skäl kan denna förteckning inte ta upp närstående till dövblinda som, enligt vad vi tidigare har föreslagit, skall ha rätt till för ersättning tolktjänst. Det är däremot angeläget att de anses i ingå landstingens tolktjänstorganisation.

Språket 115

2.8.3 Telefon till döva

Samhällets telefonnät är ett kommunikationsmedel. Att viktigt telefonera är en metod för att upprätthålla sociala vanlig kontakter och för att nå myndigheter, affärer, läkare osv. Att inte ha telefon innebär stora olägenheter. På grund av handisaknar emellertid många möjligheter att använda telefon. kapp Hörselskadade, och rörelsehindrade kan kostsynskadade nadsfritt Iandstingen få hjälpmedel som underlättar för genom dem att telefonera. Televerket tillhandahåller dessutom vissa mot Nämnas kan att det på senare tid har

hjälpmedel avgift.

tillkommit en förstärkaranordning för talskadade. För gravt hörselskadade, döva och dövblinda har varken televerket eller hjälpmedel - de kan därför inte använda landstingen några telefon. Under de senaste tio åren har flera tekniska utrustningar som det för döva och dövblinda att samtala prövats gör möjligt över telefonnätet. I USA har döva ett telenät för byggt upp skriftlig kommunikation med hjälp av begagnade telexapparater som används på telefonnätet med en tillsats.

(fjärrskrivare)

Antalet abonnenter är ca 7 000. l Hannover, Tyskland, finns inom ett servicehus för dövblinda ett telefonsystem varigenom

dövblinda meddelar sig med varandra på punktskrift.

En nordisk har tillsatts för att undersöka behoexpertgrupp vet av särskilda för att handikappade skall kunna anordningar telefonera. skall även behandla frågor om utveckling, Gruppen och av sådana anordningar. Getillverkning marknadsföring nom samverkan inom Norden ökar möjligheterna för att anslutning till de allmänna telenäten. erbjuda handikappade l har försök i begränsad omfattning med olika Sverige gjorts av Som ett resultat av dessa försök har SDR typer utrustning. förordat ett system av typ TV-phone, där meddepreliminärt landet skrivs en maskin och skriften visas på en TV-skärm. på Detta kan även till talskadades behov. För system anpassas

dövblinda har överförande på punktskriftsremsa prövats.

Det finns således tekniska förutsättningar för döva, dövblinda och talskadade att telefonera. Telefonnätet är en statlig Vi anser att alla skall ha rätt att på samma villkor

angelägenhet.

få telefon televerket och föreslår att särskilda anordgenom som är nödvändiga för att handikappade skall kunna ningar telefonera skall tillhandahållas av televerket utan kostnad för den enskilde. Som en kostnad i verkets drift bör den fördelas på

116 Språket IEI HRER RFV El! IEVEFON_ TV-phone

Språket 117

abonnenter. Detta motsvarar vad som sedan länge samtliga beträffande allas rätt att för ordinarie inträdesavgift, dvs. gäller 300 kr., få telefon installerad, oavsett om de bor i en tätort eller i utpräglad glesbygd. innebär således att landstingen inte längre skall ha Förslaget kostnadsansvaret för hjälpmedel åt handikappade för telefone- Vi anser däremot att personal hos landstingen på sedvanring. sätt skall pröva den enskildes behov av sådana hjälpmedel ligt samt ordinera dem. Ordinationen utgör i dessa fall en anvistill televerket att tillhandahålla den särskilda utrustningen. ning Televerket bör få i uppdrag att utarbeta erforderlig detaljför hur olika skall få tillgång till plan grupper handikappade telefon. Arbetet bör ske i nära samarbete med Landstingsförbundet och handikappinstitutet.

Sammanfattning

Detta kapitel innebär i huvudsak att: o föräldrar döva barn skall tillförsäkras i

till undervisning

teckenspråket och vägledning hur de språkligt skall träna sitt barn; o i förskolan skall döva barn få språklig stimulans och träning bl.a. genom att lära sig teckenspråket; o i specialskolan skall tal och tecken användas i undervisningen; o vuxna döva skall erbjudas undervisning i teckenspråket, tal, avläsning och i svenska; o tolktjänsten för döva och dövblinda skall byggas ut; o döva, dövblinda och talskadade skall få telefon till gängse avgift; o landstingens insatser för hörselskadade skall förstärkas; o hörselhjälpmedlen skall förbättras; 0 inkomstbortfall under kurser i hörselträning, talkorrektion och avläsning skall ersättas av försäkringskassan; 0 hörselskadade och språk- och talskadade skall få hjälp av taltolk; o punktskriftens ställning skall förstärkas; o omfattande och individuella åtgärder skall vidtas för dövblinda; o rehabilitering för språk- och talskadade skall landstingens förstärkas;

1 18 Språket sou 1976:20

o utbildningen av speciallärare för psykiskt utvecklingsstörda och andra skall

begåvningshandikappade ökas;

o undervisningen för vuxna psykiskt och utvecklingsstörda

andra begåvningshandikappade skall byggas ut;

o ökad uppmärksamhet skall ägnas åt psykiskt utvecklingsstördas behov av hjälpmedel.

3 och

Föreningsliv folkbildning

3.1 Hörnstenar i vårt kulturliv

och är väsentliga inslag i det svenska Föreningsliv folkbildning Arbetet i och studier kunskaper om kulturlivet. föreningar ger samhället, ökar medvetenheten och tilltron till den egna förmåfår den enskilde bättre möjligheter att påverka gan. Därigenom och samhällsutvecklingen. Föreningsbåde sin egen situation liv och folkbildning bryter människornas isolering och ger dem

gemenskap.

som vill måste ha att delta i Var och en det, möjlighet och folkbildningsarbete. Den enskilde skall själv föreningsoch önskemål. som kan

kunna välja efter eget intresse Åtgärder

när deltar i föreningsarbetet är en behövas handikappade del i verksamheten. När en förening planerar sin naturlig måste den ta till kostnaden för sådana verksamhet, hänsyn skaffa medel samma sätt som

åtgärder och behövliga på

medel som erfordras i verksamheten. övriga måste kunna vara med i ett föreningsliv även Handikappade Det är att svårigheter som utanför handikapprörelsen. naturligt ofta klaras i kamratkretsen, ty allt förhandikapp innebär att medlemmarna stöder varandra och eningsliv bygger på utvecklar det intresse som fört dem samman i tillsammans

föreningen. måste avstå från att medverka i Men många handikappade och ideellt rbete. Det betyder att de

politiskt, fackligt föreningsa

har mindre möjligheter än andra att genom intresseorganisationer samhället. De står också ofta utanför folkbildpåverka Den allmänna förenings- och folkbildningsverkningsarbetet. samheten är otillräckligt anpassad till handikappade. Många - - verksamhet.

blir därför hänvisade till särskild segregerad

120 och

Föreningsliv folkbildning

Det måste ingå i samhällets att det kulturpolitik göra möjligt för handikappade att delta i föreningsliv och

folkbildning.

Målet för arbetet är att på handikappområdet handikappade skall kunna delta i all den verksamhet som bedrivs i samhället. De sociala och andra insatser som hittills har för att gjorts

förbättra handikappades levnadsförhållanden har ökat

möjligheterna för dem att delta i kulturlivet. Även inom föreningslivet och har insatserna

folkbildningen

ökat under senare år för att skall kunna

handikappade vara med i verksamheten. Handikapporganisationerna intar härvid

självfallet en särställning inom Det de föreningslivet. gör också studieförbund som handikapporganisationerna samarbetar med, dvs. först och främst Arbetarnas bildningsförbund (ABF) och Studieförbundet Vuxenskolan (SV). Men också inom andra och organisationer, politiska, fackliga ideella, har handikappades ökat att som aktiva möjligheter medlemmar delta i verksamheten. Det kan också att nämnas, många sammanslutningar med olika inriktning lämnar ekonomiskt och annat stöd till och till verksamhet handikappade bland handikappade. Exempel på sådana orbidragsgivande gan är Stiftelsen Sunnerdahls och

handikappfond vanförestif-

telserna (i Stockholm, och

Helsingborg, Göteborg Härnösand).

Väsentliga insatser på detta område görs också av Svenska röda korset, scoutrörelsen, bl.a. för psykiskt utvecklingsstörda vid Kjesäters folkhögskola, De handikappades missionsförening, bl.a. för rörelsehindrade i folkhögskolelever Furuboda, Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för de blinda samt Föreningen De dövstummas väl. Av de tio studieförbund som f.n. är av godkända skolöverstyrelsen gör utom ABF och SV - Frikyrkliga Studieförbundet, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, Studieförbundet folkuniversitetet och Sveriges kyrkliga studieförbund enligt sina verksamhetsberättelser nämnvärda insatser några för handikappade. De insatser som hittills har för att skall gjorts handikappade kunna vara med i och

föreningsliv folkbildning är emellertid

otillräckliga och det fordras väsentligt mer för att de mycket skall kunna delta i Detta ställer stora krav gemenskapen. både på det allmänna och och

på föreningsliv folkbildning.

1976:20 och folkbildning 121

SOU Föreningsliv

3.2 Information

Handikappade har många gånger svårt att få veta vilka föroch andra kulturaktiviteter som rum, och vilka enings- äger som finns för att de skall kunna delta. Det beror förutsättningar dels informationens utformning, dels på att vissa nödvänpå diga upplysningar oftast saknas i den. Några exempel: skriftlig information - såsom annonser, och studieförbunflygblad - är som inte för dens kursprogram regel tillgänglig synskadade och dövblinda. Barndomsdöva, psykiskt utvecklingsstörda och andra förstår den ofta inte. Det står i

språkhandikappade regel inte om det finns hörslinga och hiss. Lokalradions

meddelanden om olika arrangemang når inte döva. information från föreningar, upplysningar om studiecirklar och om annan kulturell verksamhet måste nå ut till handikapoch vara tillgänglig för dem. Det kan ofta ske med enkla pade medel. Exempelvis brukar folkhögskolor i sina annonser ange att vårdartjänst lämnas, och att skolorna också i övrigt är tillgängliga för rörelsehindrade. Studieförbund meddelar ibland i sina kursprogram vilka studiematerial som finns på ljudband, i punktskrift och med stor stil, att studiecirklar ordnas för utvecklingsstörda, vilka studielokaler som är tillgängliga för rörelsehindrade, om det finns hörslinga och teckenspräkstolk. Eftersom olika av handikapp ofta innebär minskad slag att få del av information, bör informationen till möjlighet allmänheten förstärkas genom att andra än hittills gängse kanaler anlitas. Biblioteken är viktiga informationscentraler. Även inom den sociala hemhjälpen bör kunna personalen förmedla upplysningar om föreningsliv och folkbildningsverksamhet i kommunen. För synskadade är de lokala taltidningarna viktiga informationskällor. Handikappföreningarna vet bäst hur information skall utformas för Kommuner, studieförbund och handikappgrupperna. andra bör därför samråda med dem i dessa frågor. arrangörer Kommunerna kan detta bl.a. i de kommunala handikappgöra råden. Kommunernas fritids- och kulturnämnder måste ha god kontakt med handikappföreningarna, övrigt föreningsliv och med studieförbund. Ett nära samarbete krävs för att bedöma vilka som bör vidtas för att handikappade skall kunna åtgärder delta i föreningsliv och folkbildningsverksamhet.

122 Föreningsliv och folkbildning

3.3 verksamhet

Uppsökande

Kommunernas aktiva, uppsökande verksamhet har grundläggande betydelse för handikappade. Verksamheten började

komma i gång efter våra förslag i betänkandet (SOU 1967:53)

Kommunerna och den sociala omvårdnaden. Den ger kunskap om enskildas behov och därigenom möjlighet att tillgodose dem. Det uppsökande arbetet inriktar sig i första hand på materiella behov. Alla människor behöver dock kulturell stimulans, rekreation och förströelse. Vi anser att den uppsökande verksamheten också måste omfatta kulturella behov. Uppsökarna från socialnämnden skall stimulera och hjälpa människorna att få kontakt med bl.a.

föreningar, folkbildningsorganisationer och bibliotek. Social-

nämndernas verksamhet skall ske i samarbete med handikapp-

och folkbjldningsorganisationerna. Då blir den ett värdefullt

komplement till folkrörelsernas uppsökande verksamhet och en förmedlande länk till föreningslivet. Inom folkbildningen har sedan bedrivits länge uppsökande verksamhet för att intressera människorna för studier. Den uppsökande måste alltid väl känna till de olika studieområdena. Det har också i många fall visat att den som sig fördelaktigt tar kontakt och den uppsökte hör till samma Gemensam grupp. bakgrund och gemensamma erfarenheter är en god förutsättning för kontakt. När människor känner likhet har de lättare att samtala och förstå varandra. Ett exempel på betydelsen av denna identifikation kan hämtas från dövas riksför- Sveriges bund (SDR). Hösten 1974 fick 200 döva i besök av Göteborg döva uppsökare. Av de 200 anmälde 136 till studiecirklar. sig De blindas förenings (DBF:s) konsulentverksamhet visar också betydelsen av identifikation.

Både föreningsliv och måste omfatta folkbildningsarbete

handikappade som bor på institutioner. Ett mål för den uppsökande verksamheten måste här vara att stimulera och underlätta för dessa handikappade att delta i och folkbildföreningsningsarbete ute i samhället. Men verksamheten måste också bedrivas inom institutionerna. Så sker håll. Folkbildpå många ningsorganisationerna har exempelvis en omfattande verksamhet för utvecklingsstörda och för patienter inom mentalvården. Denna typ av arbete måste stödjas och utvecklas. Handikapporganisationerna och andra föreningar måste också beredas gynnsammare villkor för att utveckla sitt arbete bland

Föreningsliv och folkbildning 123

som under eller kortare tid bor på handikappade längre institutioner. del institutioner finns för sociotera- På en speciella tjänster Deras är att förmedla och förstärka kontakter peuter. uppgift mellan dem som bor institutionerna och samhället utanför. på bl.a. att studiecirklar, kurser och Det sker genom organisera

och att stödja exempelvis patientför-

föreläsningar genom

och andra former av aktivitet och själwerksamhet.

eningar detta är insatser för att motverka den Vi anser att väsentliga isolering som vårdinstitutionerna skapar. Socioterapeuterna med och handi-

samarbetar folkbildningsorganisationerna

Detta samarbete bör förstärkas. Då är kapprörelsen. ytterligare det att får samhällets stöd

viktigt handikapporganisationerna

för att kunna medverka i detta samarbete på ett effektivt sätt. av har att bevaka intresse-

Många handikapporganisationerna

människor som vistas institutioner under kortare eller na för på Det särskilt Riksförbundet för social och längre tid. gäller

mental hälsa (RSMH) och dess lokala organisationer.

om och uppgifter och Frågan socioterapi socioterapeuternas har bl.a. vid en konferens om institutionsutbildning dryftats statens ordnade i juni

vårdens problem som handikappråd

1975. Konferensens resultat är redovisade i rådets rapport Institutioner - behövs dom? Vi anser det viktigt att socioterainom närmare klar-

pins ställning sjukvårdsorganisationen

läggs. Olika modeller för verksamhet inom folkbild-

uppsökande

måste medel har anvisats fr.o.m. år ningen prövas. Statliga 1976 för sådan verksamhet i bostadsområden och på arbets- Vi anser att detta är ett i rätt riktning. Eftersom platser. steg ofta både lever isolerade och är kulturellt efterhandikappade är det att den verksamheten bedrivs satta, viktigt uppsökande att den når dem. En förutsättning härför är att så väsentlig handikappade själva medverkar i arbetet.

3.4 Färdmöjligheter

att att många måste avstå från att Svårigheten förflytta sig gör i och Detta gäller

delta förenings- folkbildningsverksamhet.

inte bara rullstolsbundna och andra med svåra rörelsehinder. Också med allergi, med nedsatt hjärtsynskadade, personer sjuka och andra funktion, psykiskt utvecklingsstörda, psykiskt

124 och

Föreningsliv folkbildning

har ofta svårt både att anlita allmänna kommunikationer och att förflytta sig på egen hand.

HAKO-utredningen (utredningen om det allmänna kommuni-

kationsväsendets anpassning till de handikappades behov) har i betänkandet (SOU 1975:68) kollektivtra- Handikappanpassad fik, som överlämnats hösten 1975, lagt fram förslag för att öka handikappades möjligheter att utnyttja det allmänna färdväsendet. Vi har tillstyrkt i

HAKO-utredningens förslag remissyttrande

den 23 oktober 1975. l yttrandet har vi därutöver framhållit att

goda möjligheter till förflyttning är en av de

grundläggan-

de förutsättningarna för att handikappade skall kunna delta i

den verksamhet som förekommer i samhället.

Åtgärder som

HAKO-utredningen föreslår för anpassning av färdväsendet till

handikappades behov måste därför ha hög prioritet och genomföras så snabbt som möjligt. Kostnaderna för sådana åtgärder är en naturlig del av färdväsendets totala kostnad och bör finansieras på samma sätt som verksamheten i övrigt. Den kommunala färdtjänsten finansieras fr.o.m. år 1975 enligt vårt förslag i betänkandet (SOU 1970:64) Bättre socialtjänst för handikappade delvis med statsmedel.

Statsbidraget

utgör 35 % av driftkostnaderna för För att färdtjänsten. pröva ett förenklat bidragssystem gäller med avsteg från vårt förslag - att bidraget under en som omfattar försöksperiod, åren 1975-1977, inte är förknippat med mera detaljerade föreskrifter som villkor för bidraget. Socialministern betonade i propositionen (1974:141 angående statsbidrag till kommunerna för färdtjänst, hemhjälp och att med

familjedaghem), syftet

statsbidraget är att underlätta för kommunerna att bygga upp bra färdtjänst över hela landet. Han förutsatte att kommunerna utnyttjar det statliga stödet till förbättring av färdtjänsten. Riksdagen underströk dessa uttalanden. Vi kan konstatera, att färdtjänsten i en del kommuner håller på att utvecklas i överensstämmelse med vårt På de förslag. flesta håll är den emellertid ännu klart Det är otillräcklig. sålunda vanligt att bl.a. antalet medgivna resor på olika sätt är begränsat. Dessutom är färdtjänsten synnerligen ojämnt utbyggd kommunerna emellan. Vi vill i likhet med riksdagen starkt understryka angelägenheten av att kommunerna snabbt bygger upp en bra färdtjänst över hela landet. Denna utbyggnad bör ske redan under nuvarande med förförsöksperiod enklat statsbidragssystem.

och folkbildning 125

Föreningsliv

3.5 Lokaler

utformade och utrustade lokaler är ett allvarligt Olämpligt för som önskar delta i föreningsliv och hinder handikappade lokaler hart.ex. och saknar folkbildning. Många dålig belysning De har trösklar och trappsteg och saknar dessutom hörslinga. hiss och anpassad toalett. De handikappades riksförbund (DHR) redovisade i kam- Kul tur med Kultur rörelsehindrades möjligheter att panjen delta i olika fritidsaktiviteter. Medlemmar i hela landet besökte bl.a. butiker och kommunala serviceorgan. kulturarrangemang, bekräftade att kulturell verksamhet hindras av den Kampanjen av färdtjänst och av fysiska miljöns utformning, otillräcklig brist på service. Kommunerna gör en rad insatser för att det lokala föreningslivet skall kunna bedriva en bred verksamhet. Vi anser att kommunerna måste svara för att det finns ändamålsenliga lokaler för och folkbildning. Det innebär att lokalerföreningsliv na skall kunna användas av handikappade. l kapitel 5.2 går vi närmare in på dessa frågor (sid. 154).

3.6 Personlig service

är beroende av en annans hjälp för att Många handikappade delta i kulturlivet. kan behöva ledsagare och

Synskadade

svårt rörelsehindrade hjälp vid förflyttning, måltider läshjälp;

och med anteckningar. Psykiskt utvecklingsstörda och perso-

ner med olika psykiska besvär kan också behöva ledsagare. Dövblinda behöver ledsagare, läs- och tolkhjälp. Tolktjänsten för döva och dövblinda behandlas i kapitel 2.8 (sid. 108). service skall vara en rättighet för handikappade Personlig

som behöver den. Den är en naturlig uppgift för den kommuna-

la Vi anser att den bör utgöra en

hemhjälpsorganisationen.

för service åt handikappade i skilda situatiobasorganisation ner. God service hemhjälpen är för många en förutsättgenom för att de skall kunna leva oberoende. Det är därför ett ning krav att kommunerna tillgodoser deras behov av sådan viktigt personlig service. Den sociala bör Genom dess hemhjälpens uppgifter vidgas. skall kunna följa med till bio, teater, förmedling ledsagare och till Bl.a. Stockholms kom-

föreningsmöten gudstjänster.

o ›. mot mmm

er man inte är det tryggt med en ledsagare

Föreningsliv och f0|kbi|dning 127 Mamma kan gå på möte om hon får aviösning

128 Föreningsliv och

folkbildning

mun har redan verksamhet med vidgad personlig service. Vidgade uppgifter för den kommunala hemhjälpen underlättas av att statsbidrag utgår med 35 % av kostnaderna. lnternatkurser - över veckoslut och för tid längre resor och läger är allt vanligare inslag ifolkbildning och föreningsliv. För många handikappade, främst vissa rörelsehindrade, synskadade, dövblinda och psykiskt utvecklingsstörda, som behöver personlig service, uppkommer då särskilda problem. Det kan gälla hjälp vid måltider, på- och avklädning, förflyttning och toalettbesök. Kostnaderna för sådan service kan bli betydande. Vid folkhögskolorna är problemet i princip löst för rörelsehindrade genom att staten enligt vårtförslag i betänkandet (SOU 1969:35) Bättre utbildning för handikappade betalar hela kostnaden för vårdartjänst. Den sociala hemhjälpen måste kunna lämna handikappade service även under längre tids vistelse utanför hemmet. Den som får social hemhjälp i sin hemkommun, måste kunna räkna med att sådan hjälp ställs till förfogande även när han av något skäl tillfälligt vistas i en annan kommun, t.ex. för att delta i en kurs. Vi anser att den sociala hemhjälpen sålunda skall utvecklas till en service med riksgiltighet. Vi vill även erinra om att en del landsting och kommuner genom ekonomiska bidrag medverkar till att handikappade kan göra rekreations- och semesterresor. Det är en viktig uppgift att ytterligare bygga ut denna verksamhet. Också vanförestiftelserna och andra bidragsgivande fonder betalar i en del fall merkostnader som uppstår på grund av handikapp. insatser för handikappade måste omfatta hela familjen. Ofta blir även anhöriga till svårt handikappade isolerade från omvärlden. Det gäller inte minst ensamstående föräldrar till handikappade barn. l några kommuner avlöser hemhjälpspersonal anhöriga för att de skall få semester, vila och kulturell stimulans och kunna uträtta ärenden. Det är naturligt att sådan avlösningsservice ordnas i alla kommuner inom ramen för den statsunderstödda kommunala hemhjälpen. Som vi tidigare understrukit blir handikappade som måste bo på institution lätt mycket isolerade. Många av dem är helt beroende av personlig service för att över huvud taget kunna lämna institutionen. Personalbrist eller brist på annan lämplig ledsagare kan leda till att de i praktiken blir isolerade på institutionen utan möjlighet att någonsin komma ut i samhället. Många som vistas på institution kan inte alls, eller bara

Föreningsliv och folkbildning

lämna den. Det beror b|.a. att samhället utanför inte sällan, på är Även för dem som bor på institution är det tillgängligt. att ut, lokaler och ledsagarviktigt färdtjänsten byggs anpassas hjälp erbjuds.

3.7 Studiematerial och kulturprogram

lnom är det stor brist som är

folkbildningen på studiematerial

för döva, dövblinda, vissa psykiskt

anpassat synskadade,

och andra l

sjuka, utvecklingsstörda begåvningshandikappade.

- ofta förutom tryckta skrifter filmer, studiepaket ingår och annat AV-material (AV = audiovibildband, ljudkassetter dvs. som man till och ser på). Inte heller det är suellt, lyssnar för alla. De flesta filmer och bildband saknar text för tillgängligt och döva. band och överföring till hörselskadade lnläsning på för i regel när det svartvita punktskrift synskadade görs materialet redan är och kommer därför alltför sent. färdigt Bristen på anpassat studiematerial hindrar många handikapfrån att studieämne efter eget intresse. Många pade välja avstår från studier av detta skäl. För att handikappade skall få bättre till studier och ökade valmöjligheter är det tillgång med en ökad satsning på framställning av nödvändigt kraftigt anpassat studiematerial. Till studieförbunden till produktion av studieutgår bidrag material för handikappade. Eftersom ABF och SV har den mest omfattande verksamheten för handikappade, erhåller dessa förbund större delen av de statliga bidragen för detta ändamål (närmare 90 %). Bidraget till SV avser insatser för psykiskt och bidraget till ABF åtgärder främst för utvecklingsstörda, utvecklingsstörda, döva och dövblinda. synskadade, psykiskt av studiematerial för dessa grupper är kostsam. Framställning Det har visat att de beräknade medlen är otillräckliga redan sig för föreliggande behov. Vi vill peka på att kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) i betänkandet (SOU 1974:54) Vidgad vuxenutbildning har föreslagit en för av dessa medel. Riksdagen har 5-årsplan erforderlig ökning kommitténs förslag för det enligt regeringens förslag följt första âret av dvs. budgetåret 1975/76 (prop. 5-årsperioden, 1975:23, UbU 1975:16). Statligt stöd till kulturprogram utgår enligt kungörelsen (1974:454) om statsbidrag till kulturprogram inom förenings-

130 Föreningsliv och

folkbildning

I

Är studiematerialet anpassat kan man studera tillsammans

med andra

livet. Bidraget avser kostnader för föreläsningar, sång, musik, dans, dramatisk framställning, filmvisning och utställningar. För att handikappade skall ha av sådana utbyte kulturprogram kan programmen behöva en text behöver kanske anpassas; förenklas, förstoras eller föras över på punktskrift, förhandsinformation lämnas om en pjäs och en

vandringsutställning

anordnas så att man kan känna föremålen. på Särskilda kostnader för sådan måste

anpassning enligt vår uppfattning

täckas av statsbidraget såsom en del av den verksamsjälvklar het som bidraget skall finansiera. För bidrag till kulturprogram inom har föreningslivet för budgetåret 1975/76 beräknats 8 285 000 kr. Av dessa medel har 350 000 kr. avsatts särskilt till för

kulturprogram handikap-

pade. Behoven är stora. Det finns mer än 1 200

handikappförening-

ar med sammanlagt mer än 280000 medlemmar. Genom

kulturprogram i den egna får föreningen många kontakt

ba;

Föreningsliv och folkbildning 131

den första - med olika kulturell verksamhet. kanske slags till som har utvecklats

Bidragsgivningen kulturprogram,

värdefull. Enligt nuvarande försnabbt, är därför synnerligen avser ca 4 % av det totala ans|agsbeloppet verksamhet delning för handikappade. Vid av har vi inte blivit förvissade om att övervägande frågan med särskilda medel för handikappade

anslagskonstruktionen

- det är att verksamheten för handikappaär till fördel möjligt de skulle få större om handikappföreningarna inte omfattning särbehandlades. De särskilda medlen betyder dock en garanti medel kommer till godo. Utan att för att dessa handikappade föreslå f.n. av förordar vi

någon ändring anslagskonstruktionen

en av de för handikappade avsedda väsentlig uppräkning bidragsmedlen (se 8.2.1.4, sid. 213).

3.8 Ledarutbildning m.m.

AII måste syfta till att stimulera egen aktivitet ledarutbildning och eget skapande. Handikappade måste stödjas och uppmuntras att bidra till att berika kulturen i dess olika former. själva För att skall kunna delta i reguljära studiecirkhandikappade lar och i föreningslivet måste cirkelledare, studieorganisatörer och ha kunskaper om handikapp. Det gäller uppsökare goda både om för olika handikappgrupper och om hjälpmeproblem del och service som finns för att tillgodose handikappades behov. Det är också viktigt att cirkelledare kan få fördjupade för verksamhet bland psykiskt sjuka, döva, hörselkunskaper skadade, synskadade, dövblinda, psykiskt utvecklingsstörda och andra FÖVUX hari betänkandet

begåvningshandikappade.

vuxenutbildning lagt fram en 5-årsplan för behövlig Vidgad

av till studieförbundens pedagogiska verksam-

ökning bidraget het för handikappade. Liksom när det gäller medel för den nyss nämnda framställningen av studiematerial har riksdagen enligt anslutit till kommittéförslaget för regeringens förslag sig 1975/76, dvs. det första året av 5-årsperioden. budgetåret om handikapp bör också ingå i annan ledarut- Orientering inom Det gäller särskilt utbildningen av bildning föreningslivet. funktionärer inom och politisk verksamhet och inom facklig Därigenom får man en beredskap

ungdomsorganisationerna.

som underlättar för att som medlemmar aktivt handikappade

132 Föreningsliv och folkbildning

delta i verksamheten. Varje bör ha ansvar organisation för att sådan utbildning ingår i den reguljära

funktionärsutbildningen.

Den bör ordnas i samarbete med handikapprörelsen.

3.9 Studiecirklar och fri

skapande

verksamhet

Kulturstödet måste vara smidigt utformat så att det främjar olika typer av verksamhet. Detta har stor för handibetydelse kappade. För t.ex. psykiskt utvecklingsstörda, dövblinda och andra flerhandikappade är reglerna för stöd till studiecirklar i många fall inte tillräckligt smidiga. För att bidrag skall utgå måste vissa villkor vara uppfyllda, bI.a. om antalet deltagare

(lägst 5), deras ålder (ej under 14 år), antalet studietimmar

(lägst 20) och antal sammankomster fler än två i (ej veckan).

Dessutom måste studieplan, ämnesval, studiematerial och cirkelledare vara godkända av studieförbund. I en del fall, t.ex. för dövblinda och vissa och psykiskt sjuka psykiskt utvecklingsstörda, är det önskvärt med färre deltagare än fem. Den som har vacklande hälsa tvekar ofta att binda sig för en hel studietermin och önskar därför färre studietimmar än 20.

Vi ifrågasätter dock inte någon ändring av reglerna för stödet

till studiecirklar. Vi vill slå vakt om studiecirkeln såsom en kamratkrets med demokratiska arbetsformer, vars värde kan förloras om reglerna urholkas. Samtidigt vill vi emellertid understryka vikten av att skolöverstyrelsen sin utnyttjar möjlighet att ge dispens från dessa regler när det är nödvändigt med hänsyn till handikappade. Det skall då vara enkelt och gå snabbt, så att studiecirkeln inte fördröjs. Helt nya former för kulturell verksamhet måste också stödjas. Det har öppnats vissa möjligheter härtill genom bestämmelserna i kungörelsen (1974:453) om statsbidrag för experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer. Bidraget är främst avsett för dem som sällan eller aldrig kommer i kontakt med kulturell verksamhet. Till dem hör många handikappade. Vi vet genom våra överläggningar med handikappade från olika grupper att många medlemmar i lokala handikappföroch annat är intresserade - och kan bli eningar föreningsliv

och folkbildning 133

Föreningsliv

intresserade - av fri verksamhet i skiftande former. skapande Det nya statliga stödet tillgodoser därför ett viktigt behov, och om bidrag kommer säkerligen att öka. Vi ansökningarna förutsätter att kulturrådet vid beräkning av medelsbehovet för verksamheten prioriterar handikappgrupperna.

3.10 Sammanfattning

Detta kapitel innebär i huvudsak att: o alla skall ha möjlighet att delta i förenings- och folkbildningsarbete; 0 informationen från föreningsliv och studieförbund skall nå ut till handikappade; o den uppsökande verksamheten skall avse även vårdinstitutionerna; o socioterapins ställning inom sjukvårdsorganisationen skall klarläggas; o anpassningen av det allmänna färdväsendet och färdtjänstens utbyggnad skall genomföras snabbt; 0 kommunerna skall svara för att det finns ändamålsenliga lokaler för föreningsliv och folkbildning; 0 de sociala hemhjälpen skall i skilda situationer, även utanför hemmet och kommunen, handikappades behov tillgodose av personlig service; o den sociala hemhjälpen skall också avlösa anhöriga till handikappade; o studiematerial inom folkbildningen skall vara tillgängligt för handikappade; o stödet till kulturprogram för handikappade skall öka; o orientering om handikapp skall ingå i ledarutbildningen inom föreningslivet.

gar

1976:20 135 SOU

4 Handikapprörelsen

Från till folkrörelse

4.1 kamratförening

De första var kamratföreningar för

handikapporganisationerna

och stöd. Denna inriktning finns kvar och har

gemenskap, hjälp

stor Men nu är deras uppgifter främst andra. alltjämt betydelse. utvecklat till med syfte att

De har sig intresseorganisationer

samhället så att handikappade får samma livsvillkor förändra som andra. har breddats; handikappför-

Organisationerna

finns i alla kommuner och i länen. På riksplanet är de eningar sammanslutna iförbund som inbördes samverkar. Handikapprörelsen är i dag en folkrörelse.

De insatser som samhället gör på handikappomrâdet är i hög

en följd av handikapprörelsens arbete. Organisationerna

grad

har visat behoven och fram förslag till lösningar.

på lagt

av det som numera är samhällsservice har Mycket självklar i Det t.ex. färdtjänst, vårdar-

börjat organisationerna. gäller

tekniska och talböcker.

tjänst, bostadsanpassning, hjälpmedel

De har

Det finns 23 handikapporganisationer på riksplanet.

drygt 280 000 medlemmar. Organisationerna sammanlagt anges i Bilaga 2. finns över 1 200 läns- och lokalföreningar. Flera Sammanlagt har i alla län. Åtminstone de

handikappförbund föreningar

strävar efter att bilda lokala föreningar i alla större förbunden De riksförbund (DHR) har den mest

kommuner. handikappades

med i ca 190

förgrenade organisationen lokalavdelningar

kommuner. DHR är en för rörelsehindrade.

organisation

är ett av han-

Handikappförbundens centralkommitté (HCK)

bildat med f.n. 19 anslutna

dikapprörelsen samarbetsorgan

förbund. Dessutom är Riksförbundet döva och hörselskadade barns målsmän (DBM), som är en sammanslutning av föräldrar

Handikapprörelsen

till skolbarn, anslutet till HCK. Fyra förbund med sammanlagt drygt 60 000 medlemmar står utanför HCK. Störst av dem är DHR med ca 40 000 medlemmar. För

handikapporganisationernas Iänsföreningar finns HCK-

kommittéer i alla län. För bildas

Iokalföreningarna HCK-

kommittéer i kommunerna. HCK har ett handikappolitiskt program, Ett samhälle för alla, som för utgör grunden organisationernas samverkan. De olika förbunden har också antagit program för sin verksamhet. DHR:s för att ta ett program, exempel, heter Till ett samhälle utan

handikapp.

4.2 Kurser och studier

En bred är

medlemsskolning nödvändig i alla organisationer

som arbetar för att förbättra samhället. Medlemmarna måste ha kunskaper för att organisationen skall kunna sitt förverkliga mål. Studier ger dessutom och tro gemenskap, kunskaper ger på den egna förmågan och ökad medvetenhet. Handikapp innebär alltid en fara för och ofta isolering svårigheter att hävda sig. Studier är därför särskilt för viktiga handikappade. De ger dem redskap att påverka sin situation. Många - och praktiska svårigheter hinder möter handikappade i studierna. lnom finns

handikapporganisationerna

den största erfarenheten om

handikappades situation, problem

och behov. Handikappade, som är osäkra inför kontakten med andra och ovana

vid

studier, söker sig iförsta hand till studier inom

handikappföreningarna. Där får de ökad säkerhet och

självkänsla och kan gå vidare till studier i andra grupper. har =

Handikappföreningarna en omfattande studieverksam-

het. Den äger vanligen rum i cirklar och veckosluts- och på veckokurser. Som regel organiseras studierna tillsammans med studieförbund. Oftast sker det i samarbete med Arbetarnas Bildningsförbund (ABF); 15 är anslutna handikappförbund till ABF. lnom ABF har bildats en kommitté för studier på handikappområdet. I denna ingår som medlemmarföreträdare för HCK och alla handikappförbund som är anslutna till ABF. Sådana kommittéer har också bildats i flera ABF-distrikt. Viss samverkan förekommer mellan

handikapporganisatio-

ner och andra studieförbund än ABF. Riksförbundet för utveck- Iingsstörda barn (FUB) har tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan (SV) en omfattande verksamhet för psykiskt

Handikapprörelsen 137

\PROGRAM

nde: vuxensk clan och L .. s, - . anslorbu d som w- n et FUB pre.

Samverkan handikappförbund-studieförbund

samt viss verksamhet för personer med utvecklingsstörda lättare En handikappnämnd är knuten till förståndshandikapp. SV på förbundsplanet. l flera av distrikten finns också sådana nämnder. l omfattning avser studierna inom handikapprörelväsentlig sen samhällskunskap i vid mening. De gäller t.ex. arbetsmarksamhällsplanering, kulturfrågor, komnadsfrågor, socialpolitik, medlemmar

munalkunskap. Handikapporganisationernas

måste vara väl insatta i sådana frågor för att på ett bra sätt deras bl.a. i kunna företräda sina grupper och bevaka intressen, handikappråden. Samhällsstudier behövs också för att handiskall få veta sina rättigheter och skyldigheter och hur kappade

138 Handikapprörelsen

de skall göra för att få den service som finns. Som exempel på viktig studieverksamhet i samarbete mellan handikapporganisationerna och ABF kan nämnas cirklar och kurser över hela landet

kring studiematerialet Handikapprörel-

sen och handikappråden samt Ett samhälle för alla. SV har, bI.a. i samarbete med FUB:s

forskningsenhet ALA-stiftelsen

(ALA = till liv och anpassning arbete), utvecklat ett omfattande studiematerial för psykiskt utvecklingsstörda. Ett sådant material är Att vara utvecklingsstörd.

Handikapporganisationerna ordnar även studier med an-

knytning till den egna organisationens Exemspecialområde. pelvis har De blindas förening (DBF) cirklar i och punktskrift, Sveriges dövas riksförbund (SDR) ordnar teckenspråkscirklar. Kurser för anhöriga förekommer också. Inom t.ex. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU), och FUB får föräldrar till handikappade barn lära hur de skall träna och sig stimulera barnen. Ett annat exempel kan hämtas från för

Riksföreningen

Cystisk fibros (RfCF), som på olika sätt såväl upplyser föräldrar som vårdpersonal om vård och av barnen. Liknan-

behandling

de insatser i vårdarbetet görs också av andra

handikapporganisationer, bland dem ILCO (Svenskt förbund för ileo-, colo- och

urostomiopererade) och Riksförbundets för laryngéktomerade

(RLE). Dessa förbund har bland sina medlemmar byggt upp en organisation av uppsökare som i samarbete med sjukvården håller kontakt med sjuka personer före och efter och operation stöder dem i deras anpassning till den Även nya situationen. inom Riksförbundet för social och mental hälsa inser (RSMH) man värdet av de insatser som medlemmar med sjukdomserfarenhet kan göra för att inom och utom stödja psykiskt sjuka vårdinstitutioner att anpassa sig i den sociala gemenskapen. Såsom har framhållits från förbunden förutsätter effektiva insatser av detta slag från dem både ekonomiskt och annat stöd från samhället. Politiskt förtroendevalda och anställda hos samhällsorganen deltar ofta i studieverksamhet, som

handikapporganisationer-

na ordnar. DHR:s fackskola är en årligen återkommande veckokurs för medlemmarna, och i politiker tjänstemän kommunerna, landstingen och hos staten. Funktionärerna i handikapprörelsen får vid kurser utbildning som ordnas för styrelseledamöter, studieorganisatörer, cirkelledare, informatörer och och

föräldrarådgivare. Förenings-

Handikapprörelsen 139

EH samhälle

I

for alla...

|e x

I

- .› . MOT AL LERGx RIKSFORBUNDET \ s. //a BREVSKOLAN

448198 f///_.

. ____ _ _ \ (j, p . L

Ilniv meulle

* siliiisiiiiäiåiiåâ S3ij..§;§Eii$§âlÃi§§å :s:°§gx;s;zs§§›§

Ilkliv medlem

äsxziêsiáitxsixlg ›rg;§§1å<§;1i§<2xs ssäkszâssaiáct

Heba Handlins RCåulll!

Några viktiga studiematerial

140 Handikapprörelsen SOU

1976:20

mötesteknik studeras i många cirklar. På initiativ av ABF:s kommitté för studier på har

handikappområdet flera handi-

kappförbund i samarbete med Brevskolan framställt studiernaterialet Aktiv medlem.

Funktionärsutbildningen byggs f.n. ut

både inom de olika handikappförbunden och gemensamt genom HCK. lnom

handikapporganisationerna ordnas också studier i

allmänna ämnen, t.ex. svenska, matematik, skapande dramatik, konsthantverk och musik. Enligt mehandikapprörelsens ning bör särskilda studiecirklar i sådana ämnen i inte princip ordnas för handikappade. De skall i stället delta i den reguljära studiecirkelverksamheten. Ett skäl till att

handikapporganisa-

tionerna ändå har sådana studiecirklar är att de allmänna cirklarna inte är anpassade för

handikappades behov. Många

handikappade föredrar också av andra skäl att studera sådana ämnen tillsammans i

handikappföreningarna.

Behovet av studier inom handikapprörelsen ökar. Det beror bl.a. på att samhället ställer stora

anspråk på handikapporgani-

sationerna. Myndigheterna påkallar ofta med

överläggningar

handikapprörelsen i viktiga frågor om och utforminriktning ning av åtgärder för handikappade. Organisationerna anlitas som remissorgan och är överalltföreträdda i

handikappråden. Handikapporganisationernas arbetsuppgifter blir alltmer

omfattande och kvalificerade. För att skall organisationerna kunna motsvara de som

förväntningar samhällsorganen och

andra ställer på dem måste de ha och aktiva kunniga medlemmar. Det är därför att studieverksamheten

nödvändigt byggs

ut. Det behövs också för att fler skall

handikappade få utbild-

ning och arbete och bättre kunna sina påverka livsvillkor. Samhället har under det senaste årtiondet ökat sitt väsentligt stöd till den frivilliga bl.a. inom studieverksamheten, folkbild-

ningsorganisationerna. Handikappades situation har därvid

också beaktats. Det har framför allt skett att särskilda genom bestämmelser införts i syfte att tillgodose deras behov. Under skilda anslag i statsbudgeten beräknas särskilda medel för

finansieringen av åtgärder som avser handikappade.

Sedan omkring tio år erhåller

handikappförbunden ett sär-

skilt statligt stöd för sin studieverksamhet. Medlen beräknas under utbildningsdepartementets till de anslag Bidrag handikappades kulturella verksamhet. Av intresse i detta sammanhang är särskilt två anslagsposter, dels nämligen posten 3. Konsulentverksamhet, dels posten 4. Kurs- och studieverksam-

Handikapprörelsen

het m.m. För dispositionen av medlen under de två anslagsposterna särskilda föreskrifter om ändamålet. På samma sätt gäller

beräknades t.o.m. budgetåret 1971/72 under socialdeparte-

mentets huvudtitel ändamâlsbestämda medel för viss verksamhet hos handikapporganisationerna. Fr.o.m. budgetåret 1972/73 beräknas emellertid enligt vårt förslag i betänkandet Bättre för handikappade under (SOU 1970:64) socialtjänst anslag Bidrag till handikapporganisatiosocialdepartementets ner medel för förbundens allmänna verksamhet utan närmare föreskrifter om medlens disposition. Vi anser att de nämnda två skall avföras anslagsposterna från utbildningsdepartementets anslag Bidrag till de handikapkulturella verksamhet, och att medel såvitt avser handipades verksamhet, utan närmare bestämning av kappförbundens ändamål, i stället skall beräknas under socialdepartementets anslag Bidrag till handikapporganisationer. l om anslagsposten 3. Konsulentverksamhet vill vi fråga ytterligare anföra följande. som för 1975/76 utgör 780 000 kr.,

Medlen, budgetåret

används såsom bidrag till Iönekostnaderna för 13 studiekonsulenter Två finns hos skolöverstyrelsen,

på handikappområdet.

två hos ABF och en hos SV. De övriga åtta studiekonsulenterna är anställda i handikappförbunden, nämligen hos Hörselfrämriksförbund (HfR), DHR, DBF, FUB, SDR och HCK (6 jandets konsulenter). Dessutom har de fyra förbunden Riksförbundet mot reumatism (RmR), för trafik- och polioska- Riksföreningen dade Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdo- (RTP), mar och MS-förbundet, riksorganisation för neurologiskt (RBU) konsulent. Även sjuka och handikappade (MS) en gemensam Riksförbundet mot (RmA) och Riksförbundet för hjärtallergi och (RHL) delar på en konsulenttjänst. lungsjuka Studiekonsulenterna har viktiga uppgifter. De skall lämna information och vägledning om studiemöjlighehandikappade

ter både inom det utbildningsväsendet och inom

reguljära De skall hålla fortlöpande kontakt med handifolkbildningen. och stimulera medlemmarna och andra

kappföreningarna

att delta i studier och kulturell verksamhet. handikappade Konsulenterna skall också hålla kontakt med det övriga föroch genom information öka handikappades möjligeningslivet heter att delta i det. De skall i samarbete med studieförbundet ordna och den studie-

planlägga, följa egna organisationens

Handikapprörelsen

verksamhet. Antalet studiekonsulenter har ökat sedan de första anställdes år 1966. Behovet är emellertid ännu inte tillgodosett. Skolöverstyrelsen beräknade redan år 1965 att det behövs 25-30 studiekonsulenter inom

handikapprörelsen. l sin anslagsfram-

ställning för budgetåret 1976/77 föreslår

styrelsen att verksamheten under de närmaste 3-4 åren byggs ut till denna

omfattning.

Även vi anser att

studiekonsulentorganisationen behöver

förstärkas väsentligt. Det både

gäller handikappförbunden och

studieförbunden. För av

bedömning handikappförbundens behov av studie-

konsulenter har vi gått igenom deras

anslagsframställningar

för de senaste budgetåren. Vi har vidare överlagt med handikapprörelsen i dessa frågor. Därvid har den totala dryftats

omfattningen av olika handikappgruppers studiebehov. Dess-

utom har diskuterats och

inriktning innehåll av studier som

behövs med hänsyn till de olika förbundens verksamhetsområden. Frågor om av anpassning studiematerial och om samarbete med andra folkrörelser och

föreningslivet i övrigt har

vidare dryftats.

Bedömningen av handikapporganisationernas skäl för beho-

vet av studiekonsulenter har

övertygat oss om att skolöversty-

relsens av det totala

beräkning behovet till 25-30 konsulenter

är riktig. Vi anser därför att bör bidragsmedel beräknas som medger en sådan av

omfattning organisationen. Som vi tidiga-

re har framhållit bör medlen utan närmare föreskrifter om dispositionen beräknas under socialdepartementets anslag Bidrag till

handikapporganisationer.

För att studieförbunden skall kunna tillgodose de ökande

anspråken på studieområdet från handikapporganisationerna

måste även deras

konsulentorganisation förstärkas. ABF och

SV har f.n. tillsammans tre studiekonsulenter

på handikapp-

området, vilkas Iönekostnader betalas från anslaget Bidrag till

de handikappades kulturella verksamhet. Vi

bedömer att studieförbunden behöver sex konsulenter. ytterligare Särskild uppmärksamhet måste därvid även ägnas åt att utveckla en verksamhet bland sådana

begåvningshandikappade som inte

räknas som

utvecklingsstörda. Förstärkningen bör efter framställning om medel för ändamålet tillföras

de studieförbund som har det största behovet av stöd för sin verksamhet

på handikappområdet.

Handikapprörelsen

Skolöverstyrelsens två studiekonsulenter för handikappområdet har uppgifter. Lönekostnaderna för dessa tjänster viktiga

bör beräknas från styrelsens myndighetsanslag.

har bör även anslagsposten 4. Som vi tidigare föreslagit, Kurs- och studieverksamhet m.m. under utbildningsdepartetill de kulturella verkmentets anslag Bidrag handikappades från detta och medel, såvitt avser samhet avföras anslag verksamhet, utan närmare föreskrifter

handikappförbundens

om ändamål, i stället beräknas under socialdepartementets

Bidrag till handikapporganisationer.

anslag Beträffande 4. Kurs- och studieverksamhet anslagsposten m.m. vill vi därutöver anföra följande. 1975/76 har posten uppförts med 1 417 000

För budgetåret kr. Av dessa medel går 1 225 000 kr. till handikapporganisatio-

192 000 kr., fördelas med 187 000 nerna. Återstående medel,

kr. för försök med fritidsverksamhet och ungdomsledarutbild-

för samt med 5 000 kr. ning, anpassad särskilt handikappade, till verksamheten inom Riksförbundet döva och som bidrag hörselskadade barns målsmän (DBM). 1 225 000 kr., som fördelas bland handikapporga- De medel, får föreskrifterna för anslagsposten använnisationerna, enligt kurs- och studieverksamhet för handikappadas för dels sådan den inte kan utnyttjas,

de, för vilken reguljära bidragsgivningen

SDR-kontakt, DBF:s tidning Nuet för dels för SDR:s tidning dövblinda samt för informationsverksamhet. att har tillgång

Det är självklart handikapporganisationerna

stöd för kurser och studier på samma till samhällets reguljära Detta stöd kan emellertid inte

sätt som andra organisationer.

av verksamhet. Det kan t.ex. gälla en anlitas för alla typer som måste utan medverkan av

veckoslutskurs, genomföras

- eller har kanske Studieförbundet inte möjligstudieförbund

i Kostnaderna måste då stanna på

het att delta finansieringen. Dessa kan bli avsevärda, om mera om-

handikappföreningen.

fattande måste vidtas med hänsyn till deltagarnas åtgärder fall kan 4. Kurs- och handikapp. I sådana anslagsposten studieverksamhet m.m. anlitas. Eftersom behovet av kurser och studier inom handikappökar starkt, finner vi det angeläget att organisationerna alltjämt att förstärka denna verksamhet. Frågan om de får möjlighet stöd till för utgivningen

förbättrat handikapporganisationerna

av deras tidskrifter behandlar vi i följande avsnitt.

144 Handikapprörelsen

4.3 Tidskrifterna och annan information

Information till handikappade och om är handikapp viktiga uppgifter för handikapprörelsen.

Handikapporganisationerna

talar om för sina medlemmar och andra vilken handikappade samhällsservice som finns för dem. De lämnar också information om andra förhållanden som komplement till den allmänna informationen i samhället. Båda är uppgifterna viktiga eftersom annan information sällan är utformad så att den når fram till synskadade, döva och andra med kommunikationshandikapp. Att medlemmarna känner till vad som händer handipå kappområdet är också en för att

förutsättning föreningarna

skall kunna arbeta effektivt. Information om handikapp behövs för att öka förståelsen för handikappades situation och för att fler skall förstå att det behövs insatser för att förbättra deras livsvillkor. Det är en

viktig uppgift för handikapporganisationerna att lämna sådan

information. Den måste riktas både till allmänheten och till speciella målgrupper. En viktig sådan är grupp politikerna. Andra betydelsefulla grupper är läkare, lärare och socialarbetare.

Organisationerna söker få handikappfrågor belysta i mass-

media. De samarbetar med andra folkrörelser för att sprida kunskap om handikapp och underlätta för handikappade att delta i föreningsliv utanför handikapprörelsen. Många personalgrupper som i sitt arbete kommer i kontakt med handikappade- läkare, lärare och socialarbetare har nyss nämnts - får i sin veta utbildning för litet om handikapp. Vi finner det angeläget att deras i utbildning väsentligt förstärks detta avseende. Vidareutbildning i dessa måste

frågor också

ordnas för dem som redan är verksamma i sina yrken. Handikapprörelsens tidskrifter har stor betydelse både som och som i den

medlemstidrtingar opinionsbildare allmänna

debatten. De ger utförlig information både om förhållanden som har speciellt intresse för vissa och om

handikappgrupper

sådant som är gemensamt för flera eller alla

handikapporgani-

sationer. Information som egentligen ankommer på samhället, måste i stor utsträckning ombesörjas av organisationernas tidskrifter. Dessa följer noga utvecklingen av olika frågor på handikappområdet. Det förs en livlig debatt i dem från genom inlägg medlemmar och andra. Såväl samhället som den egna organi-

Handikapprörelsen 145

sationen granskas kritiskt.

För medlemmar och andra han-

handikapporganisationernas

är bra nödvändiga för informa-

dikappade handikapptidskrifter

tion och Tidskrifterna spelar också en

kunskapsförmedling.

roll t.ex. för som har befattning med viktig myndigheter

Vi har i vårt arbete funnit det nödvändigt att handikappfrågor.

debatt och information i dessa tidskrifter. fortlöpande följa

ägnar stor omsorg åt utgivning-

Handikapporganisationerna

en av sina tidskrifter. kvalificerade medarbetare är Många

med den, och utgivningen är kostsam. Flera organisysselsatta sationer har måst minska I några fall har fråga utgivningen.

väckts om organisationen över huvud taget har råd att ge ut

tidskrift. Vi finner det allvarligt om handikapporganisanågon tionerna av brist medel anser begränsa tidpå sig tvungna

De totala kostnaderna för utgivning av

ningsutgivningen.

för handikappförbunden år 1975 medlemstidningar utgjorde

.h _ __A WII/mg”,

uiuimmnzluwf! l/tllbflâlfy?

å:

“llllllllllll f e WWW/l i

ll

llllllllllll

4 - » t , J ›,|“:. .

demonstrerar för sina rättigheter

Handikappade

Handikapprörelsen

En

r

all

gemekap

. mø- \

iksförbundet för rörelsehindrade barn och

ungdomar

Handikapprörelsen

De kan endast till del täckas av 2,5 milj. kr. ringa drygt

prenumerationsavgifter.

läns- och lokalföreningar inom handikapprörelsen Åtskilliga

Dessa en viktig roll för information har egna tidskrifter. spelar

och opinionsbildning.

sker också broschyrer, affischer, Informationen genom Även bildband och filmer framflygblad och andra trycksaker.

ställs och ordnas. Genom landsomfattande kam-

utställningar i vissa fall i samarbete med Sveriges Radio, och genom panjer, väcks kring en viss

regionala konferenser uppmärksamhet

situation eller kring en viss samhällsfråga. handikappgrupps och HCK har redan utbildat medlemmar till DBF, DHR, FUB

informatörer i handikappfrågor. Handikapporganisationerna

behovet av informatörer är stort. Den information bedömer att

bl.a. i skolor, föreningar och på som de lämnar, politiska

tas emot Utbildningen av informatörer arbetsplatser, positivt. fortsätter därför. information i växer.

Det totala behovet av handikappfrågor

har ökar l allt vidare kretsar De insatser som gjorts efterfrågan. ökade och kunskaper om handi-

märks intresse för fördjupade situation och om handikapp. Det är en glädjande

kappades bäst känner sin Vi anser att handikappade själva utveckling. och kan informera om den. Stödet till handikapporgasituation måste öka. Vi anser det viktigt att nisationerna för information med medel för att ge ut och har tillräckligt

organisationerna

förbättra sina tidskrifter. ytterligare

4.4 Kontakt och gemenskap

har en bred verksamhet för kon-

Handikapporganisationerna

takt och Den isolering och erbjuder förströ-

gemenskap. bryter

else och Samhörigheten och arbetet i föreningarna avkoppling. ökar och minskar osäkerheten inför kontakten

självförtroendet

med andra människor. Det egna föreningslivet ger erfarenheter

som underlättar för handikappade att söka sig till nya grupper

och organisationer.

ordnar ofta utflykter. Besök görs på teatrar, Föreningarna varuhus, restauranger och i kyrkor. Resor, museer, biografer,

inomlands och till utlandet, som handikapporganisationer

är ofta enda för handikappade att fâ resa. ordnar möjligheten

Handikapprörelsen

Då deltar teckenspråkstolkar, ledsagare för synskadade och för utvecklingsstörda och personer som kan till hjälpa med att köra rullstolar och om lyfta, sådan hjälp behövs. En del har föreningar teatergrupper, sångkörer, idrottsklubbar, schackklubbar och hobbyverksamhet. Till kurser och föreningsmöten inbjuds ofta teater-, sång- och musikgrupper. Fester och samkväm är avbrott i vardagen för dem som är ensamma och isolerade. DHR har kontaktkurser årligen för handikappade som bor på vårdinstitutioner eller eljest är isolerade. Dessa kurser har för många inneburit det första att vidare till steget gå utbildning och arbete. Liknande kurser ordnas av DBF för personer som nyligen har förlorat synen.

Många handikappföreningar har egna lokaler, där medlem-

marna kan träffas på fritiden. har också Några rekreations- och semesterhem. De har ofta funnit det att nödvändigt själva skaffa och driva sådana anläggningar därför att de som i övrigt finns sällan är för tillgängliga handikappade och inte heller lämnar behövlig service. Anläggningarna har stor betydelse för handikappade; särskilt rörelsehindrade, vissa psykiskt utvecklingsstörda och dövblinda med stort servicebehov, som behöver rekreation i en annan än den miljö vanliga. Många av dem bor i isolerade miljöer ofta på institution. Organisationerna har i allmänhet stora kostnader för dessa anläggningar. Vi anser det inte tillfredsställande, att handikapporganisationer år från år skall klara stora underskott i en verksamhet som måste drivas därför att andra inte i tillräcklig omfattning beaktar handikappades behov. Det är att angeläget handikapporganisationerna också arbetar inom institutionerna. Det kan ge handikappade som bor där ökad kontakt och gemenskap. lnstitutionerna måste aktivt medverka till att underlätta och stödja handikapporganisationerna i detta arbete. Handikapporganisationernas omfattande verksamhet för kontakt och är således gemenskap betydelsefull. Den behöver ett verkningsfullt stöd från samhället.

4.5 Barn och

ungdom

Handikapporganisationernas verksamhet har stor betydelse för handikappade barn och ungdomar. barn Handikappade är mer

Handikapprörelsen

sina föräldrar för vård, träning och än andra beroende av De barnen måste så tidigt som praktisk hjälp. handikappade skaffa kamrater, erfarenheter och möjligt kunna sig egna barn- och är

intressen. Handikapprörelsens ungdomsarbete

skäl. Det har också betydelse för att väsentligt bl.a. av dessa skall bli intresserade av föreningslivet. ungdomarna

Flera har särskilda ungdomsklubhandikapporganisatloner

dans, viskvällar,

bar. De ordnar debatter, hobbyverksamhet,

medverkar

utflykter och andra program. Ungdomsklubbarna

arbetet. l FUB finns klubbar för också i det handikappolitiska och andra ungdomar.

kontakter mellan utvecklingsstörda

bland dem Riksförbundet

Många handikapporganisationer,

och diabetesförbundet (SD), ordnar mot allergi (RmA) Svenska läger och kolonier. det hotellet Årevidden.

DHR har sportlovsveckor på egna

seende och barn och

DBF ordnar sommarläger för synskadade

Material för att underlätta integrerad ungdomsverksamhet

10*

Handikapprörelsen

ungdomar. FUB och RBU har tillsammans ridläger med Ridfrämjandet och tillsammans

fiskeläger med Fritidsfiskarena.

Särskilda ungdomskonsulenter finns f.n. anställda inom DHR, HfR och FUB.

Ungdomsorganisationer erhåller finansiellt stöd till sin cen-

trala verksamhet från staten enligt kungörelsen (1971:388) om

statsbidrag till ungdomsorganisationer (omtryckt 1975:466).

Självklart har

handikapporganisationerna i och för sig tillgång

till detta stöd för sin ungdomsverksamhet. Villkor för bidrag är emellertid bl.a. att har minst organisationen 3 000 medlemmar i åldern 7-25 år. Eftersom

handikapporganisationerna i all-

mänhet inte har så många medlemmar i dessa åldrar och inte heller kan få det - har de flesta av dem i inte verkligheten kunnat få bidrag. DHR och FUB har dock erhållit bidrag enligt kungörelsen. Dessutom har DBF, HfR och SDR fått i bidrag särskild ordning med mindre belopp. Bestämmelserna för stödet till

ungdomsorganisationer har

således missgynnat

handikapporganisationerna. Vi finner det

därför tillfredsställande, att i

regeringen budgetpropositionen

år 1976 en

föreslagit väsentlig förbättring av stödet till handi-

kappförbundens ungdomsverksamhet.

4.6 Ekonomiska

frågor

Handikapporganisationerna har svårt att finansiera sin verk-

samhet. De har kostnader som andra inte organisationer har. De måste välja lokaler som är tekniskt

tillgängliga, utrustade

och i övrigt lämpliga för blir

handikappade. Lokalhyran då

högre. För kurser och konferenser måste ofta och nybyggda handikappanpassade hotell väljas i stället för äldre kursgårdar som har lägre priser för mat och husrum. Reskostnaderna blir också högre genom att måste

många

anlita flyg och taxi. Ofta behövs extra servicepersonal och teckenspråkstolkar. Studiematerial, tidskrifter och annat skriftligt material måste anpassas. Kostnaderna kan inte täckas med

höga medlemsavgifter.

Staten lämnar till

bidrag handikapprörelsens verksamhet på

riksplanet. Till

handikapporganisationernas allmänna verksam-

het utgår bidrag från till

anslaget Bidrag handikapporganisatio-

ner under socialdepartementets huvudtitel. beslu-

Regeringen

Handikapprörelsen

av mellan organisatiotar om fördelningen anslagsbeloppet

nerna efter förslag av statens handikappråd.

förslag angående för-

Till grund för statens handikappråds av mellan organisationerna ligger

delning anslagsbeloppet från dessa. De ställs till regeringen. l framställframställningar verksamhet och planer-

ningarna redovisas organisationernas

l beslut om bidrag na för dess fortsatta inriktning. regeringens i efterhand skall lämna en

föreskrivs att varje organisation

verksamheten har bedrivits, jämte reviredogörelse för hur socialstyrelsen och sionsberättelse, till Socialdepartementet,

statens handikappråd.

1975/76 är anslaget Bidrag till handikapporgani-

Budgetåret kr. För 1976/77 har regeringen sationer 4,5 milj. budgetåret en med 1 milj. kr. Närmare uppgifföreslagit riksdagen ökning

av statens bidrag till organisationerna

ter om omfattningen framgår av Bilaga 3. får också statsbidrag till sin verksamhet Handikapprörelsen till de kulturella verksamfrån anslaget Bidrag handikappades huvudtitel. För kurs- och het under utbildningsdepartementets bud-

studieverksamhet m.m. har handikapporganisationerna

1975/76 erhållit 1 225 000 kr. Till var och en av de åtta

getåret som finns i handikapprörelsen utgår

studiekonsulenttjänster 480 000 kr. 60 000 kr., dvs. sammanlagt erhålla

För särskilda projekt kan handikapporganisationerna

arvsfonden. Under de senaste tre åren bidrag från allmänna bidrag från

har regeringen beviljat handikapporganisationerna

arvsfonden med ca 5,2 milj. kr. har ökat kraftigt under

Statens stöd till handikappförbunden

de senaste åren. Stödet är ändå helt otillräckligt.

lämnar ekonomiska bidrag till organisationer-

Kommunerna verksamhet och landstingen stöder på motsvarande nas lokala verksamheten på Iänsplanet. Svenska kommunförbundet sätt för kommunernas bidrag till handihar formulerat riktlinjer

lokala verksamhet. Landstingsförbunkapporganisationernas

det har rekommenderat landstingen att stödja länsföreningarde senaste åren har bidragens storlek ökat väsentna. Under det för många föreningar att hyra ligt. Det har bl.a. gjort möjligt skiftar dock kraftigt mellan olika lokaler. Förhållandena egna behöver väsentkommuner och landsting. Handikapprörelsen sin verksamhet i alla kommuner och län. ökat stöd för ligt samhällets finansiella stöd till handikapprörelsen Eftersom i såväl kommuner och landsting som på riksplaär otillräckligt

152 Handikapprörelsen

net, tvingas handikapporganisationerna genom insamlingar,

bingo, lotterier och

försäljningar söka finansiera sin verksam-

het. Betydande insatser krävs av organisationerna enbart för detta ändamål. Det binder personal och övriga resurser och inkräktar på både organisationernas verksamhet och

planering.

Det är därför att

angeläget statens, landstingens och kommunernas bidrag till handikapporganisationerna läggs på en

sådan nivå att organisationernas verksamhet inte blir beroende av

insamlingsverksamhet.

Vi anser att samhällets till

bidrag handikapporganisationerna

i så liten som utsträckning möjligt skall styra verksamhetens

inriktning. Medlemmarna i handikapprörelsen skall av-

själva göra vilka insatser de anser mest

väsentliga och hur de skall

utformas för att ge bästa resultat. Ett samordnat och enkelt

bidragssystem är till fördel både för handikapporganisationer-

na och för samhället.

Statens bidrag till

handikapporganisationerna bör utgöra 14

milj. kr. och utgå från det under

socialdepartementets huvud-

titel uppförda

anslaget Bidrag till handikapporganisationer. Till

grund för

bidragsgivningen bör, som nu, ligga anslagsfram-

ställningar, verksamhets- och revisionsberättelser från organisationerna (se 8.2.1.2, sid. 212).

l detta sammanhang vill vi även ta upp en särskild fråga.

Handikapporganisationernas företrädare i skilda samhälls-

- vi tänker

organ främst på handikappråden - skall självfallet

ha möjlighet att delta i arbetet lika på villkor som övriga ledamöter i dessa De skall organ. sålunda, på samma sätt som andra, ha rätt såväl till från ledighet arbete för fullgörande av

offentligt uppdrag som rätt till gängse för

ersättning uppdraget.

Sammanfattning

Detta kapitel innebär i huvudsak att:

o samhällets bidrag till

handikapporganisationerna skall höjas

väsentligt; o studieförbunden skall få ökade resurser för sin verksamhet bland

handikappade.

5 Kulturinstitutionerna

5.1 Ett dubbelt hinder

En stor del av den kulturella verksamheten äger traditionellt

eller från dem. Till kulturinrum vid kulturinstitutionerna utgår räknas teatrar, orkestrar, bibliotek, museer stitutioner vanligen av de som vi för fram i och konsthallar. Många synpunkter emellertid även biografer, kyrkor och annan detta kapitel gäller verksamhet som bedrivs i institutionsform och vänder kulturell till allmänheten. Radios verksamhet behandlas i sig Sveriges kapitel 6 (sid. 175). för handikappade att ta del av kulturinstitutiosvårigheterna verksamhet är av två Dels hänför de sig till den nernas slag. det är svårt att komma in i dem och svårt yttre, fysiska miljön; att vistas där. Dels beror svårigheterna på själva verksamheten. t.ex. för synskadade, döva, hörselskada- Har den inte anpassats och får de ett minskat de, dövblinda psykiskt utvecklingsstörda, av den - eller kanske inget utbyte alls. svårigheterna utbyte - växlar individuellt och lokalt. Ibland föreligav båda slagen direkta hinder för handikappade att gå på teater, bio, ger konserthus, folkets hus och i kyrkan. museum, De som gäller den yttre, fysiska miljön är gemenproblem alla kulturinstitutioner. När det gäller själva verksamma för samheten är problemen också i stor utsträckning gemensamma. Vi behandlar därför dessa frågor i ett sammanhang. Däremot har vi ansett det lämpligt att i särskilda avsnitt ta upp

frågor om bibliotek och teatrar.

154 Kulturinstitutionerna

5.2 Lokalerna

Samhället skall vara för tillgängligt alla. Det gäller både samhällets yttre, fysiska miljö och den verksamhet som bedrivs i samhället.

Strävandena att göra den yttre miljön tillgänglig för olika grupper handikappade kommer till ett i viktigt uttryck byggnadsstadgan (1959:612). l 42 a § föreskrivs att de utrymmen i byggnad som allmänheten tillträde till äger eller som utgör arbetslokal - i skälig omfattning skall utformas så att de blir tillgängliga för personer som på grund av ålder handikapp, eller sjukdom har nedsatt eller rörelseförmåga orienteringsförmåga. Stadgandet infördes ursprungligen år 1966. Bestämmelserna om för personer tillgänglighet med nedsatt orienterings- - förmåga samt om arbetslokal tillkom år 1971. Regeringen har fastställt av statens utarbetade planverk föreskrifter för stadgandets och verket tillämpning, har meddelat råd och i ämnet anvisningar (Svensk byggnorm). Vi anser inte att tillämpningsbestämmelserna tillräckligt beaktar behovet av åtgärder inom kulturinstitutioner. För att nämna några exempel är det väsentligt med föreskrifter om hörselslingor i samlingssalar, teatrar och biografer, om platser för rullstolsberoende och strakbenta i sådana personer lokaler, om material för mattor och med gardiner hänsyn till personer med allergi samt om med tanke belysning på synsvaga. Statens planverk bör få regeringens uppdrag att i samarbete med och handikappinstitutet handikapporganisationerna skyndsamt utarbeta erforderliga föreskrifter för att kulturinstitutioner och övriga lokaler för allmänheten skall bli tillgängliga för alla grupper handikappade. Rökförbud måste gälla i sådan utsträckning att lokalerna kan användas av med personer allergi och andra som kan bli av tobaksrök-det sjuka är också en viktig

tillgänglighetsfråga.

Statens planverk och bostadsstyrelsen har i en skrivelse till regeringen den 22 oktober 1975 att den föreslagit begränsning som ligger i uttrycket i skälig omfattning i 42 a § byggnadsstadgan skall upphöra att har de båda gälla. Samtidigt ämbetsverken att föreslagit, stadgandets tillämpningsområde skall vidgas att omfatta även bostäder. l yttrande den 13 1976 har vi januari tillstyrkt förslagen. Vi har bl.a. understrukit att bestämmelserna i 42 a § byggnadsstadgan har grundläggande för betydelse handikappades integra-

Kulturinstitutionerna 155

DlAKONlAKTUELLT

diakoninämnds skriftserie Svenska kyrkans

Gör

kyrkan

üugängüg

för alla

Praktiska råd för utformning av miljön i kyrkan

Utarbetad av diakoninämndens utredningskommitté

i Svenska kyrkan

för handikappfrågor

Ett initiativ från Svenska kyrkan

156 Kulturinstitutionerna

tion. Alltjämt förekommer det dock att nya byggnader visar sig mindre väl när de tas i bruk.

tillgängliga l en del fall torde detta

bero på att de har planerats utan

tillräcklig omsorg. Ibland

hävdas även att lokalerna är i

tillgängliga skälig omfattning och

att stadgandet sålunda har efterlevts, trots bristande tillgänglighet. Enligt vår uppfattning bör detta inte få ske. längre För allmänheten avsedda lokaler skall vara

tillgängliga för alla -

annars är de inte allmänna lokaler. En bra bostad är en viktig

förutsättning för att kunna leva

oberoende. Utan överdrift kan också konstateras att det mesta av den kulturella verksamheten rum i äger hemmen, i samspråk med anförvanter och med goda vänner, hobbyn, framför TV-apparaten, vid bandspelaren och radion eller i läshörnan.

Bostadsanpassningsbidraget gör det möjligt att tillgodose

handikappades individuella behov av anordändamålsenliga

ningar i bostaden. Genom att regeln bidrag får beviljas med mer än 15000 kr., om särskilda skäl

föreligger, kan även

omfattande behov hos enskilda tillgodoses. Det är emellertid väsentligt att hela bostadsbeståndet får en så hög grad av som

tillgänglighet möjligt. Integration är ett

intresse för alla. Var och en skall kunna umgås hemma med vem han vill - även med rullstolsberoende och andra handikappade. Nästan alla familjer har - eller får -

anhöriga eller

vänner som är

handikappade, t.ex. på grund av åldersföränd-

nngan

Av förarbetena år 1966 till 42 a §

byggnadsstadgan framgår

att det av praktiska och ekonomiska skäl inte ansågs möjligt att

ändra det befintliga lokalbeståndet. Stadgandet har dock utan

tvivel haft betydelse även för av anpassning äldre lokaler. Enbart förekomsten av det har spelat stor roll. Var och en som bedriver verksamhet till vilken allmänheten har tillträde bör medveten göras om att detta innebär ett ansvar mot alla. Det bör inte vara längre tillåtet att genom lokalernas brist på

tillgänglighet undanhålla människor möjlig-

het att ägna sig åt det som de vill och intresserar sig för. Uttalandet gäller i alldeles särskilt hög grad staten, landstingen och kommunerna. Det allmänna måste med föregå gott exempel när det gäller att kulturlivet

göra tillgängligt för alla.

Samhällets yttre, fysiska har danats miljö under en lång utveckling. Många kulturinstitutioner och andra för allmänheten avsedda byggnader har kommit till i en tid när samhället endast i ringa mån eller inte alls kände ansvar för människor

andikapp

samverkan

Årg 6. Nr 5-1975 aus..., ._.. ,; , i um?

En saneringsvåg drar

över landet. Men hur blir det med tillgäng- Iigheten?

158 Kulturinstitutionerna SOU

1976:20

med handikapp. Samhället saknar - liksom

alltjämt på 1960talet resurser för att på några få år hela det anpassa äldre lokalbeståndet. Vi anser dock att tiden nu är inne att mera systematiskt göra även den

befintliga miljön tillgänglig.

Att göra alla lokaler

befintliga tillgängliga är en stor fråga

som har vittgående ekonomiska I

följder. många fall kan

emellertid lokalerna på ett förhållandevis enkelt och billigt sätt anpassas. Inom varje kommun bör de

befintliga lokalerna inventeras,

och en hur

bedömning göras de skall anpassas för skilda

gruppers behov. Det kan lämpligen anförtros åt de kommunala

handikappråden. lnventeringsarbetet bör utmynna i en plan för

lokalernas anpassning och i vilken de bör turordning anpassas. Planen bör tjäna som rättesnöre både för det allmänna staten, och kommunerna -

landstingen och för enskilda.

Det är angeläget att

planen förverkligas så snabbt som

möjligt. Därför är det väsentligt, att man inom kommunerna även utnyttjar de möjligheter som kan finnas att i händelse av arbetslöshet utföra

erforderliga ombyggnader som bered-

skapsarbeten. En god med

planering förberedelser för det

tekniska genomförandet underlättar detta. Det ekonomiska ansvaret för av anpassning lokaler måste vila på den som bedriver verksamheten Detta ifråga. är för oss

en huvudregel. l en del fall -

angelägna t.ex. om lokalen har alldeles särskild - kan betydelse dock mer omfattande och kostnadskrävande ombyggnad det

göra nödvändigt med eko-

nomiskt stöd i särskild från det ordning allmänna.

5.3 Information och service

personlig

Handikappade måste kunna få veta om kulturinstitutionernas lokaler är för dem. Det i första

tillgängliga är hand en uppgift

för institutionerna själva att informera härom. l sin information till allmänheten måste de t.ex. om det finns hiss och ange

hörslinga, om toaletten är tillgänglig för rullstolsbundna och

om personlig service lämnas till

handikappade.

Under senare år har kommuner många börjat ge ut förteckningar med om lokalers -

uppgifter tillgänglighet s.k. handi-

kappguider. l Stockholm och en del andra orter kan på man

ringa socialnämndens handikappbyrå eller annan

upplysningscentral och få veta vilka byggnader och lokaler som är tillgäng-

Kulturinstitutionerna 159

ä”

ndkappg O

,.: “audciinge

UDMNGE KOMMUN

si, IANFORM

Kommunerna informerar

- och vilka som inte är det. Detta är exempel på hur liga information kan kompletteras, och vi kulturinstitutionernas att detta är en viktig uppgift för kommunerna. Särskilt tycker folkbiblioteken bör också kunna vara informationscentraler. kulturinstitutionernas att informera om Det är också uppgift sin verksamhet ett sådant sätt att handikappade näs. Häri på brister det, och därför står många utanför verksamheten. Informationen måste förstärkas. information till handikappade kulturinstitutionernas verksamhet när många gånger bäst om den lämnas Det

fram om genom handikapporganisationerna.

är därför att kulturinstitutionerna samarbetar med hanviktigt dikapprörelsen. som håller att ut, kan fylla en Lokalradion, på byggas funktion att informera om pågående och väntade viktig genom filmer och annan kulturell verksamteaterpjäser, utställningar, het. kommuner ger ut kulturkalendrar om viktigare Många Dessa kan en värdefull information, om de program. utgöra

160 Kulturinstitutionerna

språkligt och typografiskt anpassas till olika handikappgrup-

pers behov. Kulturinstitutionerna måste, så långt det är ordna sin möjligt, verksamhet på ett sådant sätt att de olika

handikappgrupperna

får samma utbyte av den som andra. information

Skriftlig till

besökare, t.ex. teaterprogram, i museer och vägledningar bibliotek, bör vara typografiskt och lättlästa. När språkligt så kan ske, bör informationen finnas i punktskrift och på ljudband. Skyltar och anslag med och

beskrivningar förklaringar bör på

motsvarande sätt vara anpassade. Det mångskiftande utbudet vid kulturinstitutionerna kan inte praktiskt ordnas så att alla hand kan ta

handikappade på egen

del av det. Därför måste kulturinstitutionerna kunna erbjuda dem personlig service, som är till det individuella anpassad

behovet. Många kulturinstitutioner bemödar om att lämna

sig sådan service. Det förekommer att museer

gör specialvisningar

för psykiskt utvecklingsstörda och för döva, och att teatrar ger en förhandsinformation för om synskadade scenbilder och

kostymering. Service av detta slag måste byggas ut.

Vi ser det som en självklar del i kulturutbudet att kulturinstitutionerna erbjuder den handikappade personliga service som de behöver för att ta del av verksamheten. Eftersom behovet av service i individuella fall kan vara omfattande och kvalificerat, torde det vara realistiskt att räkna med att en del

handikappade

i förväg måste anmäla sin avsikt att besöka kulturinstitutionen så att den behövliga servicen kan ställas till förfogande. Kulturinstitutionerna bör i samarbete med

handikapporgani-

sationerna bedöma de olika gruppernas behov av service och aktivt informera om möjligheten att få sådan service. Det är också viktigt att personalen vid kulturinstitutionerna får bättre kunskap om handikapp. På så sätt kan institutionerna ge bättre personlig service åt handikappade. Kulturinstitutionernas reguljära verksamhet kan helt aldrig anpassas så att alla kan ta del av den. Hinder främst föreligger för synskadade, döva, en hörselskadade, dövblinda, del personer med allergi och psykiskt För att utvecklingsstörda. erbjuda dem god kultur är det att ordna verksamhet nödvändigt som alltigenom är anpassad för dem och riktar sig direkt till dem. Det är viktigt att denna verksamhet är för öppen alla andra, och att de också ser den som god kultur. särkultur för Någon handikappade får inte skapas. Anpassad verksamhet skall vara en del av det vanliga kulturlivet.

Kulturinstitutionerna 161 . 1:,

Ekwfflkátås_

..1,t4sc..›..

J81?

.§_;.,..$_..§sm1 .

Historia f ingertopparna Utställningen genom

162 Kulturinstitutionerna

Flera museer är medvetna om de problem som handikapp innebär och har gjort särskilda utställningar för vissa grupper. Ett exempel är statens historiska museums vandringsutställning Historia genom

fingertopparna, som vänder sig direkt till synskadade och visats i blindföreningar. Moderna museets

utställning Skulptur för blinda och seende har efter visning också gått ut på olika håll i landet.

Riksutställningar har en

haft

omfattande experimentverksamhet med

specialutställningar

för psykiskt utvecklingsstörda. Som vi har framhållit i kapitel 3.6 (sid. 125) bör den sociala

hemhjälpen utvecklas till en basorganisation för mångskiftan-

de service åt Den kommer

handikappade. därigenom att öka

olika - -

handikappgruppers och anhörigas möjligheter att

besöka kulturinstitutionerna. Denna möjlighet är självfallet också beroende av att det allmänna färdväsendet är anpassat till behov

handikappades och att det finns en bra färdtjänst.

De som bor på vårdinstitutioner måste också få ta del av den

verksamhet som kulturinstitutionerna bedriver.

Om de inte kan

lämna vårdinstitutionen, bör detta

ske genom att kulturinstitu-

tionerna förlägger en del av sin verksamhet

dit. Så sker redan i vissa fall, men sådan uppsökande verksamhet måste byggas ut

högst väsentligt till en självklar del av kulturarbetet. Att inte få

lämna en vårdinstitution är ett svårt

handikapp för många, och

att föra in verksamheten dit är ett

nödvändigt sätt att anpassa

den till deras situation.

5.4 Biblioteken

Biblioteken har en central i kulturlivet. Deras verksamställning het har under senare år vidgats. Den traditionella bokutlåningen i bibliotekslokalen har med

kompletterats utlåning i hem-

men och på arbetsplatser och med annan litteraturservice. De lånar numera ut inte bara böcker utan också musikkassetter, bandade kurser och konst. Biblioteken har också annan verksamhet. De ordnar t.ex. utställningar, diskussioner, filmvisning, musikprogram och teater. Biblioteken har ut sin byggt verksamhet för barn; de ordnar och barnteater. sagostunder Genom sin mångskiftande verksamhet och sin stora spridning är biblioteken den kulturinstitution som når de flesta. Liksom i alla andra avseenden växlar förhållandena starkt kommunerna emellan. Detta gäller inte minst bibliotekens

Kulturinstitutionerna 163

service till Denna brist på jämlikhet är allvarlig.

handikappade. En måste ske. lnte ens där servicen är mest utbyggd, utjämning är den tillfredsställande. Därför behövs ökad service överallt. De lokala biblioteken måste kunna erbjuda handikappade

lättlästa böcker och förmedla böcker i punktskrift.

talböcker, Det totala beståndet i landet av sådan anpassad litteratur är litet i förhållande till vad som finns i gängse utförande. Därför det särskilt att det lilla som finns verkligen snabbt är angeläget kan lånas ut. Biblioteken måste också ha eller kunna förmedla bildband, AV-material = audiovisuell, dvs. videogram och annat (AV material som man kan till och se på). Vidare måste det lyssna finnas tekniska såsom bandspelare, slutet TVhjälpmedel, och Biblioteken bör också vara inforsystem förstoringsglas. mationscentraler bl.a. för handikappade. De skall kunna vända och få information om och om sig dit kulturarrangemang verksamhet av mera allmänt intresse. kommunal och annan

5.4.1 verksamhet

Uppsökande

Bibliotekens verksamhet har utvecklats till en uppsökande del av deras åt allmänheten. Genom den betydelsefull tjänster har fått kontakt med biblioteken. En form av nya grupper service är Boken-kommer-verksamheten. Den in-

uppsökande

nebär att biblioteket kommer hem till låntagaren, om han är eller av annat skäl har svårt att komma till bibliotesjuk något ket. Bokbussen är en annan form av uppsökande verksamhet. Den för ut ett växlande bokbestånd till de platser där låntagarna bor och erbjuder en begränsad biblioteksservice där. nås uppsökande verksamhet på ar- Nya låntagare genom Hittills har försök med regelrätt utlåning vid skydbetsplatser. dade verkstäder dock endast förekommit i mindre utsträckning. Där är behovet av anpassad litteratur och läsrådgivning stort. Bibliotekens verksamhet har två syften. Den uppsökande vänder dels till dem som inte alls kan eller har svårt att sig komma till biblioteket, dels till dem som på grund av Iäsovana eller drar för att besöka det. l båda fallen har den isolering sig verksamheten stor betydelse för handikappade. uppsökande Därför måste den, liksom bibliotekens verksamhet överhuvud, till behov. Det betyder bl.a. att man anpassas handikappades inom den verksamheten skall kunna erbjuda uppsökande

164 Kulturinstitutionerna

handikappade att låna talböcker, böcker på punkt och lättlästa böcker (LL-böcker). En bra uppsökande verksamhet leder till att läsovana och isolerade människor blir motiverade att till biblioteket. bege sig Däremot är den uppsökande verksamheten i och för inte sig särskilt riktad till handikappade. Deras kontakt med biblioteken skall i första hand möjliggöras av fungerande kommunikationer och färdtjänst, av personlig service den sociala genom hemhjälpen och biblioteken och genom anpassade lokaler som är utrustade med behövliga hjälpmedel. har det Självfallet också grundläggande betydelse att en rimlig del av litteraturbeståndet är tekniskt och språkligt anpassat för de grupper som har behov av det. Biblioteken har sedan gammalt en omfattande och fin verksamhet på institutioner av olika lämnas ut slag. Boksamlingar till institutionerna. Vilken bok som helst kan - vad på biblioteket ankommer också beställas. Bibliotekarier är ofta knutna till institutionerna och lämnar råd om litteratur och ger annan biblioteksservice. Bibliotekens insatser vid institutionerna bör emellertid utvecklas ytterligare. Det är bl.a. att angeläget deras skiftande verksamhet av annat än bokserslag gängse vice också förs in till patienter och andra som bor på institutioner. Det är viktigt att synskadade och dövblinda på institutioner har tillgång till den litteratur som finns band och på punkt. Bibliotekens inläsningstjänst måste fungera också för dem.

5.4.2 Programverksamhet

Bibliotekens omfattande verksamhet med utställningar, teater, film, diskussioner, musik och andra program för barn och vuxna når många och bidrar till bibliotekens ställning som kulturcentra. Det är angeläget att också denna verksamhet är tillgänglig för handikappade. En särskilt eftersatt grupp är de handikappade barnen, och det är därför viktigt att deras situation beaktas.

5.4.3 Utvidgad talboksutlåning

Talboken har stor betydelse för synskadade. Men även många andra har svårt att läsa vanliga böcker. Enligt upphovsrättslagen är talboken förbehållen läsblinda och vissa rörelsehindrade, varmed i detta sammanhang avses personer med nedsatt

i

Kulturinstitutionerna 165

Statens år 1972 dessa

handfunktion. handikappråd tog upp

med den svenska gruppen av Nordiska kommittén för frågor av och med Sveriges författarför-

översyn upphovsrättslagen

bund och härefter slöts ett avtal mellan sk0|överstyre|sen och om en försöksverksamhet med utförfattarförbundet tvåårig vidgad talboksutlåning. Försöksverksamheten är nyligen avslutad. Vi förutsätter att som avser att redovisa dess resultat senare i sk0|överstyre|sen, kommer att föreslå de åtgärder som försöket bör föranleda. år,

Inläsningstjänst

För att i någon mån ge synskadade och dövblinda tillgång till sådant material som inte finns på band eller på punkt, har under nägra år prövats vid vissa länsbibliotek i inläsningstjänst regi. Den har i första hand vänt sig till skolöverstyrelsens synskadade. Behovet av inläsningstjänst har yrkesverksamma visat vara stort. har bl.a. omfattat avsnitt av sig lnläsningen facklitteratur, artiklar ur tidskrifter och Uppslagsböcker, protokoll och årsberättelser från lokala organisationer och myndigheter. Vi anser att inläsningstjänst nu bör ordnas över hela landet. Den bör tillgodose synskadades och dövblindas behov av tillgång till artiklar ur tidningar, tidskrifter och uppslagsböcker. Den bör också omfatta annat, t.ex. föreningstryck, skrivelser och brev. Det är viktigt att inläsningstjänsten tillgodoser individuella behov. Den skall få anlitas utan onödiga begränsningar. Om det finns skäl, skall en synskadad få även mycket omfattande material, t.ex. en bok som är viktig för honom, inläst på detta sätt. lnläsningstjänsten skall vara lätt att nå och arbeta snabbt. Material till dövblinda måste lämnas på punkt. har i anslutning till sin verksamhet med Skolöverstyrelsen vid vissa bibliotek beräknat kostnaderna för inläsningstjänst sådan service i län till sammanlagt 240 000 kr. Vi samtliga

räknar för ett inledningsskede också med en kostnad av denna

storlek. När inläsningstjänsten blir mera känd bland synskadade och dövblinda, får man dock räkna med att efterfrågan ökar. I olika sammanhang i detta betänkande har vi som en viktig grundsats hävdat att verksamhet som vänder sig till allmänheten skall vara för alla. Kostnaderna för åtgärder som tillgänglig behövs för handikappade ser vi som en del av kostnaden för

11*

166 Kulturinstitutionerna

hela verksamheten. De skall därför i bäras princip av samma finansiärer som har finansiellt ansvar för den verksamhet som det är frågan om. Vi vill se för inläsningstjänsten synskadade och dövblinda som en del av bibliotekens naturlig åtagande mot allmänheten. För oss är det därför att kostnaden naturligt för inläsningstjänsten skall stanna på bibliotekens huvudmän.

5.6 Det

statliga specialbiblioteket

Vi har i skrivelse 1974-06-20 till utbildningsministern föreslagit att staten övertar De blindas förenings (DBF:s) punktskriftsbibliotek och talboksbibliotek samt ansvaret för driften och utvecklingen av dessa bibliotek. År 1974 anskaffade DBF:s bibliotek 621 talböcker. Den totala

bokutgivningen var samma år 6 990 titlar enligt Svensk bokför-

teckning. Förteckningen grundas på de årliga uppgifterna från Bibliografiska institutet vid Kungl. Biblioteket i Stockholm. För bedömning av hur många titlar som årligen skall talas in på band och anskaffas av det statliga kan specialbiblioteket Svensk bokförteckning inte utan vidare läggas till Större grund. delen av den totala bokutgivningen av böcker som inte utgörs har något nämnvärt intresse för Till denna genomsnittsläsare. litteratur kan hänföras t.ex. statens officiella statistik, flertalet av dess offentliga utredningar, rapporter från institutioner och vetenskapliga samfund, ofta på engelska språket, och publikationer från enskilda företag. Eftersom dessa böcker inte kan ha större intresse för synskadade än för andra, får det bedömas som meningslöst att tala in dem på band för det statliga specialbibliotekets räkning. l de fall som synskadade behöver tillgång till sådan litteratur, får de vända sig till inläsningstjänsten. En annan del av den totala består av bokutgivningen skrifter som inte kan överföras till Ijudband, t.ex. kartor, skämtteckningar, seriemagasin, bilderböcker och nothäften. Enligt en utredning, som har gjorts inom skolöverstyrelsen, kan för år 1974 antalet böcker med ringa efterfrågan bland genomsnittsläsare och antalet böcker som inte kan överföras till band beräknas till 5 200 eller ca 75 % av den totala bokutgivningen. Denna bedömning stöds av en utredning som har gjorts av bibliotekarien vid DBF:s bibliotek. Av de under år 1974 utgivna böckerna kan således ca 1 800

Kulturinstitutionerna 167 .. n M a.. .m

Böcker på punkt

168 Kulturinstitutionerna

bedömas ha intresse för genomsnittsläsare och samtidigt ha

den beskaffenheten att de kan talas in på band. De 621 böcker

som år 1974 anskaffades av DBF:s bibliotek utgjorde omkring

en tredjedel av detta antal. Eftersom en del av talböckerna år

1974 hänför sig till

tidigare bokutgivning, är antalsuppgifterna

emellertid inte fullt jämförbara.

Synskadade - både barn och vuxna - skall med den

begräns-

ning som ligger i de tekniska möjligheterna, ha samma

tillgång

till böcker som seende genomsnittsläsare.

Vi anser därför att alla årligen utgivna böcker som röner

efterfrågan hos genomsnittsläsare och som kan

överföras till

band skall framställas som talböcker. Målet bör

förverkligas år

1980.

Även böcker ur äldre bör utgivning överföras till band.

Produktionen av sådana böcker måste i första hand avse mera

starkt litteratur.

efterfrågad Behoven härvidlag är stora.

Någon

exaktare av dem kan inte

bedömning göras. Vi anser emellertid

att den

årliga omfattningen av sådan talboksproduktion skall

uppgå till ca 200 titlar.

Framställningen av punktskriftsböcker minskade när kraftigt

talboken kom. En har

ökning skett under 1970-talet. Nytillskot-

tet är nu drygt 100 boktitlar

årligen. l DBF:s bibliotek finns många gamla, slitna punktskriftsböcker som efter

hand gallras

ut. Trots att produktionen har ökat var hela bokbeståndet

mindre år 1974 (3924 än det boktitlar) var år 1970 (4785

boktitlar).

Denna gren av bibliotekets verksamhet måste utvecklas.

Under den närmaste

5-årsperioden bör det statliga specialbib-

Iioteket få möjlighet att förvärva 300 boktitlar på punkt varje år.

Vid urvalet bör särskilt beaktas synskadade barns och ungdo-

mars behov av goda böcker Titlarna på punkt. bör väljas både

ur årets och ur års

tidigare bokutgivning.

Nästan alla böcker i DBF:s punktskriftsbibliotek finns i bara

ett exemplar. Väntetiden mer -

på efterfrågade böcker blir lång

ibland mer än ett år. Det statliga specialbiblioteket bör därför

anskaffa sådana böcker i flera exemplar.

Biblioteket måste också ta till i vilken

ställning utsträckning

punktskriftsböcker typografiskt skall utformas med till

hänsyn

ovana läsares behov. Denna

fråga gäller bl.a. punkternas

storlek och inbördes avstånd samt radavståndet. Den gäller

även om boken skall göras i papper eller plast, och om den

skall tryckas på båda sidor av bladen. En annan är

viktig fråga

Kulturinstitutionerna 169

helt eller delvis bör avstå från om man för vissa böcker

punktskriftens förkortningssystem.

bör ha till uppgift att fortlöpan-

Det statliga specialbiblioteket

och över sitt de hålla aktuella kataloger- i svartskrift på punkt-

band och Alla folkbibliotek

bestånd av litteratur på punkt.

måste ha tillgång till sådana kataloger. Specialbiblioteket

om sin verksammåste även i övrigt ge dem god information

Det het så att folkbiblioteken i sin tur kan informera låntagarna.

dessutom mera direkt infor-

är lämpligt att specialbiblioteket

Det kan bl.a. ske i tidningar merar och dövblinda.

synskadade

Sveriges dövblinda (FSDB). som ges ut av DBF och Föreningen

biblioteket snabbt lämnar folkbibliote- Det är också viktigt att

av talböcker och fram-

ken information om planerad inläsning

ställning av punktskriftsböcker.

som är en specialskola för Tomtebodaskolan i Solna, statlig

har ett elevbibliotek med f.n. 1 400 boktitlar

synskadade barn, även boklån till synskadade

Biblioteket förmedlar

på punkt.

De flesta böckerna är gamla. barn och ungdomar ute i landet.

barn och behövs en ordentlig

För alla synskadade ungdomar

både kvantitativt

upprustning av beståndet punktskriftsböcker,

Detta bör ske samordnat genom att det statliga och kvalitativt. i landet av v får hela ansvaret för utlåning

specialbiblioteket

bibliotek skall således ha ansvar böcker i Detta

punktskrift.

i skola, får till

för att barn, som går tillgång även synskadade Barnen iTomtebodaskolan bör genom speci-

böcker på punkt. alltid ha tillgång till en aktuell boksamling albibliotekets försorg

till slut betonas att förslaget om samordvid skolan. Det bör

elevbibliotek med specialbibliotening av Tomtebodaskolans

elevers läromedel.

ket inte berör synskadade

5.7 Teatrarna

med beslut år 1974 om den statliga l samband riksdagens

framhölls nödvändigheten av att åstadkomma

kulturpolitiken

och social av teatrarnas verk-

en ökad geografisk spridning

den som skett

samhet. Därvid pekades även på nyorientering med ökad inriktning på bl.a. uppsökande

inom teatrarna

och den som ägt rum av repertoaren

verksamhet förnyelse

inför-

med sikte på nya publikgrupper. Nya statsbidragsregler

tillkomsten av nya regionala institudes i syfte att stimulera

tioner.

170 Kulturinstitutionerna

Vi anser det att

angeläget handikappades behov beaktas

både i den nuvarande teaterverksamheten och vid den utveck-

ling av denna som kan förutses. Vi har förut framhållit betydelsen av att teatrarna är för

tillgängliga handikappade. Vi vill nu

ta upp ytterligare några synpunkter på dessa frågor.

Den som ser eller hör eller inte dåligt, alls, och den som förstår långsammare och mindre än andra har för sitt teaterbesök glädje och av mer nytta information än den som

lämnas genom pjäsen. Teatrarna måste ge sådan information. Det kan ske en stund före pjäsen medverkan genom av dess regissör eller en skådespelare. De kan berätta om pjäsens innehåll, beskriva scenbilderna, klädedräkterna och övrig rekvisita (teaterterm för utstyrsel).

Ibland kan det vara bättre att teaterbesökarna en längre tid i

förväg förbereder sitt besök. En grupp psykiskt

utvecklingsstörda kan t.ex. tillsammans diskutera

teaterstyckets handling och budskap. Den lokala av föreningen Riksförbundet för utveck-

lingsstörda barn (FUB) och studieförbunden kan ordna sådana

samtal eller på annat sätt förbereda ett teaterbesök. Information för döva skall

självfallet ske genom tolk. Åtgärder av detta

slag är bra exempel

på kulturprogram som kan finansieras med

statligt stöd (se 3.7, sid. 129).

Lokala

handikappföreningar och studieförbund bör genom

den kommunala kulturnämnden eller på annat sätt i god tid få veta när teaterpjäser kommer att visas. Då kan förhandsinfor-

mation om pjäserna ordnas och annan

planering göras så att handikappade kan se och få

pjäsen utbyte av den. Det har

förekommit att dövtolk medverkat vid teaterpjäser. Det bör kunna ordnas vid fler

många pjäser och teatrar, om det

förbereds i god tid tillsammans med regissören. När teatrarna har

gjort försök med teckentolkning av före-

ställningar har det skett på initiativ av

Sveriges dövas riksför-

bund (SDR), teatrarna eller själva Skådebanan. l regel har det varit fråga om oförberedd

direkttolkning, men vid ett

par tillfällen har Stockholms stadsteater och SDR förberett före-

ställningen tillsammans med tolken.

Teaterpjäser för vuxna är ofta för svåra för utveck-

psykiskt lingsstörda. Eftersom det är fel att hänvisa vuxna utvecklingsstörda till barnteater, måste fler pjäser sättas upp direkt för dem. Detta är på teaterkonstens område en motsvarighet till den lättlästa litteraturen. Ett

lättillgängligt teaterstycke har ett

stort värde för fler än dem många som det i första hand har

Kulturinstitutionerna 171

för. Även om och språk är mindre invecklat än i gjorts handling andra kan känslan vara minst lika djup och därför ge

stycken,

och andra upplevelse och

både psykiskt utvecklingsstörda

stimulans tillsammans. Teatern måste också nå dem som inte kan lämna vårdinstitutionerna. Flera har givit föreställningar på vårdteatergrupper institutioner av olika Denna verksamhet bör stödjas och slag. utvecklas. bör vara öppna för alla, även om Föreställningarna de i första hand för dem som bor på institutionen. spelas Döva ser gärna teater - och spelar gärna teater. Många döva att de lätt i pjäser som inte bygger på säger följer handlingen det talade ordet. De har emellertid mycket svårt att förstå talade - och talade partier av - pjäser, om de inte tolkas med

Stumfilmen var lätt för döva att följa

172 Kulturinstitutionerna

teckenspråk. Det är rimligt att teatrarna under spelåret lägger in pjäser som döva har lätt att med i. följa Döva spelar själva amatörteater på teckenspråk. Sådana

föreställningar har alltid varit

mycket uppskattade inslag i

dövas föreningsliv. Den fria

teatergruppen Tyst teater, som bildades år 1970, med spelar pjäser teckenspråk och tal. Gruppen har tre heltidsarbetande medlemmar. För döva betyder gruppens verksamhet att mycket genom gruppen i sina

föreställningar vänder sig direkt till en döv publik. Tyst teater

företräder en ny konstform i vårt land. Den har också mötts av stor uppskattning bland hörande. har haft Gruppen internationella

framgångar.

Döva har en uppövad förmåga att förstå och använda

St teater

Kulturinstitutionerna 173

De får störst av teater som spelas minspel och åtbörder. utbyte och Mim och pantomim är också

på åtbördsspråk teckenspråk.

döva förstår bra och har av. Detta är dock konstarter som glädje i svenskt teaterliv. Sedan några år pågår emellertid sällsynt i mim och vid

försöksverksamhet med utbildning pantomim

Det kan även nämnas att det finns fasta statens dansskola. döva i Sovjetunionen och USA. teatergrupper för Tyskland, Verksamheten finansieras med statliga medel. för att skall få ökad tillgång till teater

Åtgärder handikappade

alla teatrar. intresse tilldrar sig i detta sammangäller Speciellt riksteatern. Denna är en riksorganisation för hang Svenska Dess är att bedriva teater och lokala teaterföreningar. uppgift verksamhet i alla delar av landet och därvid se annan scenisk till att såväl allmänhetens som skolans och föreningslivets och intressen beaktas. Statsbidrag till verksamheten behov ca 43 kr. för 1975/76. Genom sin utgår med milj. budgetåret och sin direktkontakt med stora centrala ställning genom är det vår mening naturligt att riksteatern publikgrupper enligt ansvar för att handikappades tillgång till

tar ett speciellt främja

teater. som vi vill ta upp gäller teater för döva. Ett område speciellt samma som andra att få De har inte tillnärmelsevis möjligheter böcker och annan kulturell utbyte av teater, film, television, Eftersom döva alltså är starkt eftersatta i kulturellt verksamhet. anser vi det särskilt viktigt att förstärka insatserna på avseende, där det är för dem att få kulturellt utbyte och ett område möjligt stimulans. med Svenska riksteatern frågan om Vi har därför tagit upp för döva. En sådan teater bör spela bl.a. teckenspråkig teater

som till teckenspråk. Vidare

välkända teaterstycken, anpassas och som har skrivits direkt för

bör ingå mim, pantomim pjäser

Teatern bör vara öppen för alla men företrädesvis teckenspråk. verksamhet bland döva. Detta bör ske inriktas på uppsökande och i dövföreningarna. Det är bl.a. i förskolor, specialskolor att verksamheten kommer döva till godo som också angeläget institutioner. Teatern bör även stimulera dövas vistas på att bl.a. leda kurser i skapande intresse för amatörteater genom dramatik. riksteatern har till oss redovisat hur en verksamhet Svenska döva kan Man har därvid räknat med teater för läggas upp. ett behov av sex skådespelare. Kostnaden för teatern, med tekniska och innefattande bl.a. löner, resurser, regi, transporter

174 Kulturinstitutionerna

sou 197620

administration, har angivits till ca 1,4 kr. milj. Vi föreslår att ett belopp av 1 kr. om milj. året av de medel som kommer att anvisas för Svenska riksteaterns verksamhet beräknas för

teckenspråkig teater för döva.

Sammanfattning

Detta kapitel innebär i huvudsak att: o föreskrifter om i kulturinstitutioner

tillgänglighet skall

utarbetas; o planer skall upprättas för av anpassning befintliga lokaler; o kulturinstitutionernas verksamhet skall vara tillgänglig för handikappade; o inläsningstjänst för och synskadade dövblinda skall ordnas över hela landet; o antalet talböcker och böckeri skall öka punktskrift väsentligt; o teatrarna skall beakta

handikappades behov;

o teater skall ordnas

teckenspråkig för döva.

sou 1976:20 175

6 Radio och television

6.1 Ansvar mot alla

Radion och televisionen har i vår tid som inget annat ökat människornas kulturella möjligheter. Deras tillkomst och utveckling har varit så omvälvande, att det har inneburit något av en kulturell revolution. Radio (SR) har ett stort ansvar. Dess uppgift är att Sveriges varierande tillgodose skiftande intressen. l genom program den allmänna debatten kommer därför oftast frågor om program och om den allmänna programpolitiken i förgrunden. Vi har med företrädare för handikapprörelsen och överlagt för SR om handikappades problem som lyssnare och tittare. Inom SR finns förståelse för handikappades önskemål, och ökande insatser för att tillmötesgå dem. Vi noterar med görs tillfredsställelse att dövas och hörselskadades problem har av en arbetsgrupp, som tillkallats inom SR. Gruppen belysts har i en rapport den 25 oktober 1974 redovisat sina synpunkter. Frågor om SR:s ansvar mot handikappade har vi även dryftat med radioutredningen (U 1974:08), som i sin tur också har med företrädare för handikapprörelsen. Efter samråd överlagt med radioutredningen har vi delgivit den de synpunkter som vi anför i detta kapitel och hemställt, att utredningen beaktar dessa synpunkter i sitt arbete. Vi anser att insatser för handikappade snabbt måste få ökat i SR:s verksamhet. Frågan om verkväsentligt utrymme samhetens tillgänglighet för handikappade är så väsentlig att den bör markeras t.ex. i ett nytt avtal mellan staten och SR. Vi förutsätter att radioutredningen beaktar detta vid fullgörande av sitt uppdrag.

176 Radio och television

Tillgängligheten

Vi har i olika sammanhang betonat att den verksamhet som bedrivs i samhället - liksom samhällets yttre, fysiska miljö måste vara tillgänglig för Det

handikappade. ligger därför i

SR:s ansvar att dess verksamhet skall vara för

tillgänglig alla,

således även för De

handikappade. åtgärder som behövs för att

göra SR:s

program tillgängliga förbättrar ofta även andras

möjligheter att höra och se programmen. Radions och televisionens väldiga spridning gör det extra angeläget att handikappade kan ta del av programmen. Det ger del i som upplevelser är gemensamma för hela folket. Ett handikapp sätter emellertid ofta en för gräns möjligheten att göra verksamhet

tillgänglig för alla. Blinda kan inte se

televisionens program. Döva kan inte lyssna på radio. Detta är

ofrånkomligt, men det minskar inte SR:s ansvar mot dessa

grupper. Tvärtom bör SR ge blinda mer att höra och ge döva mer att se.

6.2.1 Döva

SR har på senare år i ökande textsatt svenska TVgrad program. Budgetåret 1974/75 textsattes 117,8 timmar

svenskspråkiga program och för 1975/76 är tendensen 136,6

timmar. Budgetåret 1974/75 sändes 1 701 timmar svenskspråkiga program utan text och 1975/76 1 605 timmar, de direktsända programmen borträknade. Andelen textsatta svenska program var således 1974/75 6,5 % och 1975/76 7,8 %, vilket innebär en ökning med 16 %. Detta är en glädjande utveckling. Utomlands producerade textsätts i program regel. Budgetåret 1974/75 var den utländska 1 511,3 timmar produktionen och 1975/76 1 643,2, en med 8 %. 1974/75 ökning var 48,9 % av SR:s samtliga program textsatta och 1975/76 52,6 %, ökning 9,3 %. Det är bra, men det är inte bra att döva i så hög grad egentligen nästan helt- står utanför svensk kultur och information i televisionen. Ett nytt system för överföring av text håller på att utvecklas. Systemet innebär att texten genom en tillsats i televisionsapparaten kan kopplas till och ifrån, alltefter tittarens önskan. Denna selektiva metod, som bl.a. har visats vid en radio- och

televisionsutställning i Berlin hösten 1975, öppnar

möjligheter att erbjuda text åt den som behöver den. Internt inom SR har i

Radio och television 177

i

lll

llllllll

OOOOOO 000000

DÖVA oc+t 4I8R$EL$KADADE mÅvEzg

J

L

vissa försök med denna

samarbete med televerket påbörjats

metod. sänder text på flera medger bl.a. att man samtidigt Systemet - svenska - i flera svårigspråk eller på ett språk exempelvis En av texterna kan då på starkt förenklat hetsgrader. göras som är språkligt handikapspråk och bli till hjälp för personer till och från pade - och för invandrare. Möjligheten att koppla text också att systemet kan vara till nytta vid språkstubetyder dier. inte tillämpas, bör SR i väsent- Så |änge selektiv textsättning

texta svenskspråkiga program enligt

ligt ökad omfattning Vi är medvetna om att många av de tittare nuvarande metod. känner besvärade av den, men som inte behöver texten sig bör få vika för dövas behov av text till anser att deras önskemål bör sättas in, bl.a. av SR

programmen. Ordentlig upplysning

så att allmänheten får klart för sig själv, om dövas problem varför döva måste ha text.

178 Radio och television

Vi anser också att fler

televisionsprogram skall teckentolkas

och sändas på teckenspråk. Det är de dövas språk och SR bör i ökande utsträckning tala till döva deras på eget språk. Teckentolkning av

televisionsprogram är förenat med flera problem.

Om man väljer att

beledsaga programmet med tecken, uppstår

t.ex.

frågan hur detta -kan ske utan att programmet störs alltför

mycket. Målet för SR bör vara att text erbjuda till alla program som kan textsättas. Det finns inte tillfredsställande metoder för

textsättning av direktsändningar. Då det enda ärteckentolkning

sättet för SR att bereda döva att ta del möjlighet av programmen. Det är att antalet angeläget textade program ökar så snabbt som möjligt. Det bör att redan

gå nu sända ett nyhetsprogram dagligen och några andra svenskspråkiga program i veckan

med text. Det inte att går på samma sätt som när det gäller

textsättningen ange något mål för av teckenomfattningen

språk i programmen. Eftersom denna verksamhet ännu får anses ha försökskaraktär, är det emellertid viktigt att den snarast får en sådan

omfattning, att den kan utvärderas

ordentligt av döva och andra, både i fråga om metoder och för olika slags program. Det har b|.a. i

riksdagsmotioner föreslagits att döva skall befrias från TV-avgift. Sådana motioner

har överlämnats till oss för Vi har

bedömning. stannat för att föreslå att döva

alltjämt liksom andra skall betala avgift för att fâ se television. Liksom

Hörselfrämjandets riksförbund (HfR) och Sveriges dö-

vas riksförbund (SDR) anser vi att det inte är avgiften utan programmen som skall ändras. Det är för oss en viktig princip

att handikappade både skall få service och

betala avgift för service på samma sätt som andra.

6.2.2 Hörselskadade

Som konsumenter av SR:s program har hörselskadade och döva både gemensamma och skilda problem. Även för en del hörselskadade är det med

nödvändigt textade program. För

ytterligare många hörselskadade texten betyder ett gott stöd för hörseln. En del av problemen för hörselskadade kan lösas med tekniska som hjälpmedel, de erhåller utan kostnad genom

landstingen.

Hjälpmedelsfrågor är i hög grad informationsfrågor. Den

Radio och television 179

ofta inte till att med tekniska enskilde känner möjligheten

hörsel förbättrad. Det är därför angeläget att

hjälpmedel få sin

om teleslingor och andra hjälpinformationen hörapparater,

Ett som kallas TV-aid tilldrar sig

medel förbättras. hjälpmedel intresse för radio- och TV-lyssnaren. Detta hjälpmedel

särskilt

till en hörtelefon i örat. SR, leder ljudet från mottagaren

har våren 1975 sänt ut

televerket och handikappinstitutet

information om till alla telefonabonnenter.

hörselhjälpmedel

hörselskadade är en kvalitet på mottagnings- För hög teknisk

och television särskilt angelägen. Vissa för radio apparater

har sidställda högtalare. Det försvårar lyssnandet TV-apparater

avsevärt för en hörselskadad tittare. Apparaternas ljudkvalitet

och på awägningen av beror också på stationsinställningen

bör med tanke hörselskadade ha TV-apparater på klangfärg.

så att man kan koppla in extra uttag för extra högtalare

eller förstärkare till Frågor om radioappahörtelefon hörslinga.

tekniska standard i dessa raters och televisionsapparaters

avseenden bör bevakas av konsumentverket.

måste de tekniska möjligheter som SR och televerket utnyttja

sändningar störs av bakfinns att göra ljudet tydligt. Många

och av som inte är nödvändigt för program-

grundsmusik ljud

för lokalfärg och för men. lbland har sådant ljud betydelse

Vi anser dock att önskemål om sådan inlevelsen i programmet.

i fall borde kunna stå tillbaka för hörselskadades verkan många

ta del av Uppläsare och

behov att störningsfritt programmen.

bör använda ett klart uttal med tydliga talare i SR:s program

mun- och läpprörelser.

6.2.3 Synskadade

beroende än andra av sin hörsel. Också för

Synskadade är mer

att är ljudrena och dem är det därför viktigt, programmen

hör

uttalet Detta gäller även televisionen, ty synskadade

gott.

får större av televisionen om

TV. Synskadade utbyte gärna på

tala utan åtminstone viktiga förlopp får inte bara bilderna får

och för andra är det viktigt att stöd av tal. Både för synsvaga

text är tydlig och lättläst. televisionsprogrammens

i televisionen har varit Textsättningen av utländska program

för döva. För hade det utländska

till stor glädje synskadade

varit bättre. Dubbning betyder att med dubbning systemet

i ersätts med det egna

främmande språk TV-programmen

metod förekommer sällan i Sverige. Vore

landets språk. Denna

180 Radio och television

den vanligare, skulle den utländska varit produktionen tillgängligare för synskadade. Vi anser att SR i ökad utsträckning självklart med bibehållande av den svenska texten - bör använda metoden att sända det svenska talet i en parallell ljudradiokanal. Detta är också än att dubba väsentligt billigare program. De blindas

förening (DBF) utger varje vecka ett häfte i

punktskrift med rubrik och för SR:s sändningstid radio- och

televisionsprogram. Denna information får seende i och

dagsveckopressen, bl.a. i SR:s egen programtidning Röster i Radio- /TV. DBF får bidrag med 60 000 kr. från SR för årligen utgivning av informationsbladet. Kostnaden för DBF är emellertid 150 000 kr. om året. Vi finner det att SR står för denna naturligt utgivning som en service till synskadade Den är ett lyssnare. viktigt komplement till den programläsning som görs varje dag bl.a. för synskadade. Enligt vår är det

uppfattning självklart att

synskadade, liksom alla andra, skall erlägga prenumerationsavgift för sin programtidning. DBF tar också nu ut för avgift prenumerationen. Synskadade kan efter ansökan hos televerket befrias från att erlägga mottagaravgift för radio. Synskadade som innehar TV-mottagare måste dock alltid betala allmän mottagaravgift. Denna täcker innehav även av radio. är 50 kr. om Radioavgiften året. Den allmänna är 220 kr. -för

mottagaravgiften färg-TV

320 kr. - om året. Mellan 500 och 600 är befriade synskadade från att betala radioavgift. Televerket får för de ersättning uteblivna avgifterna från det under utbildningsdepartementet uppförda anslaget Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet. För ändamålet har för budgetåret 1975/76 uppförts 30 000 kr. l enlighet med den som vi princip tidigare har uttalat bör synskadade inte längre erhålla befrielse från att erlägga radioavgift. Dövblinda har i dag knappast att ta del av någon möjlighet vare sig televisionens eller radions

sändningar. Åtskilliga av

dem skulle ha glädje av åtgärder som SR kan vidta för döva, hörselskadade och synskadade. Det bör särskilt framhållas att dövblinda med synrester kan ha att ett goda möjligheter följa teckensprâkstolkat program i televisionen men att de inte kan se text. Vidare torde program med särskilt och långsam tydlig upplåsning med ett enkelt språk ha för i betydelse personer denna grupp och för t.ex. många andra, hörselskadade, psykiskt utvecklingsstörda - och äldre.

Radio och television 181

TILL

EN AQ_

no

/

PÖQ

áázøgeáffwck

DE

Ö

öKADE 77

6.2.4 Psykiskt utvecklingsstörda

enkelt och klart och ett tal, som inte går för fort, Ett språk tydligt är för att utvecklingsstörda skall i radio och television viktigt kunna Språket är ofta krångligt. Ovanliga följa programmen.

12*

182 Radio och television

och främmande ord används. Svåra begrepp lämnas utan

förklaring. Alldeles för mycket förutsätts vara bekant för

lyssnaren. SR kan göra stora insatser att genom ägna mer omsorg åt språket i radio och television. SR skulle också mycket mer kunna utnyttja den som möjlighet televisionen erbjuder genom bild, tal och text att förklara, reda ut och upplysa. Många utvecklingsstörda kan inte läsa. som kan

Många, det,

gör det ogärna. Däremot förstår de flesta talat språk om det är klart och redigt, särskilt om det stöds av bild och film. Radio och TV är särskilt viktiga för dem som inte läser så bra. Många utvecklingsstörda ser gärna på TV eller hör radio. på Deras utbyte av programmen skulle öka om de fick enkla

förklaringar

om programmens innehåll. Även andra skulle ha många glädje därav.

Programmen

Nästan alla frågor i samhället berör

handikappade. SR har

många program som ger information i Det

samhällsfrågor. är

viktigt att SR i alla sådana program beaktar

handikappsynpunk-

terna. För att ge ett par exempel: program om skolan bör

belysa också de handikappade elevernas i idrotts-

situation, sammanhang bör också handikappidrott tas med. Information till och

handikappade om handikappade bör

alltid ingå i den informationen. vanliga Då når informationen fler och ökar allmänhetens om

kunskap handikapp.

Men liksom SR sänder för olika specialprogram grupper, t.ex. invandrare, barn och finns lantbrukare, också ett betydande behov av för

specialprogram handikappade, t.ex. döva,

synskadade och psykiskt För utvecklingsstörda. döva kan det vara program om teckenspråket, teaterpjäser och barnprogram. Synskadade, som har ytterst ringa tillgång till

tidningar

och tidskrifter, behöver och pressöversikter aktuell information. De har också ett särskilt intresse av information i den egna ortens och bygdens frågor. Lokalradion här öppnar nya möjligheter. Psykiskt utvecklingsstörda behöver program it.ex. socia-

la frågor av betydelse i

vardagslivet.

malm-sug.

Radio och television 183

6.4 Kostnadsfrågan

för att alla skall kunna ta del av SR:s Kostnaden för åtgärder Alla radiolyssnare och

bör bestridas av avgiftsmedel.

program vara med om att betala för att alla skall kunna TV-tittare måste

ta del av programmen.

6.5 SR:s inspelningar

omfattande arkiv med inspelningar av Radio har ett Sveriges m.m. Vi föreslår att detta material skall få skådespel, föredrag föras över till talböcker. och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd Konstnärliga har meddelat att Sveriges dramatikerförbund, Sveriges (KLYS) och Svenska teaterförbundet ställer sig positiförfattarförbund SR har av radiodramatik och va till att inspelningar som gjort ställs till för överföringar till talböckandra hörspel förfogande KLYS framhåller att ersättning bör utgå av

er för synskadade.

samma sätt som f.n. sker beträffande vanliga

statsmedel på

talböcker. (5.6, sid. 166) bör stå

Det av oss föreslagna specialbiblioteket

från SR och låta framställa för anskaffandet av inspelningar Kostnaderna härför kan dem som talböcker för utlåning. den som vi har gjort för biblioteinrymmas i medelsberäkning

sid 206). Vid genomförande av försla-

kets verksamhet (8.2.1.1, och ekonomiska pro-

get måste självfallet upphovsrättsliga blem för bl.a. SR:s personal lösas.

6.6 TRU

den fortsatta verksamheten

Utredningen (U 1971:13) angående med och television inom utbildningsväsendet (TRU) gör

radio

insatser sin produktion av utbildningsprogram.

viktiga genom i radio TRU får sändningstid av SR och sänder programmen når många och har stor betydelse och television. Programmen med kort utbildning. Till bl.a. för studieovana och för personer

dessa grupper hör många handikappade.

huvudsakligen förskola och vuxen- TRU:s verksamhet avser inriktad En del

utbildning. Den är i hög grad på handikappade.

184 Radio och television

av produktionen är särskilt

anpassad för hörselskadade, döva,

synskadade och psykiskt

utvecklingsstörda. Det sker t.ex. genom textning av TV-program och

språkförenkling. Studie-

material i anslutning till har programmen spelats in på ljud-

band för synskadade. TRU:s verksamhet kan på olika sätt tjäna som förebild för den reguljära radio- och televisionsverksam-

heten.

Vi har 1975-10-23 oss yttrat över TRU:s betänkande (SOU

1975:28) Program för ljud och bild i

utbildningen. Vi tillstyrkte

TRU:s och

förslag underströk att handikappade ännu är starkt eftersatta på många områden. lnte minst påtagligt är det inom

kulturliv och vissa former av

utbildning. Svårigheter - ibland

hinder

-föreligger för många handikappade att delta i sådan

verksamhet. Åtgärder för att eller

avlägsna minska dessa

svårigheter och hinder måste ha

hög prioritet (förtur).

l yttrandet framhöll vi vidare som särskilt viktigt:

att verksamheten

genom noggrann planering tillsammans

med

handikapporganisationerna blir tillgänglig för så

många

handikappade som möjligt;

att särskilda åtgärder alltid vidtas i detta syfte om det behövs;

att speciell verksamhet för vissa grupper ordnas om den

reguljära verksamheten inte går att anpassa;

att också sådan speciell verksamhet skall vända sig till alla, inte

bara till dem som den i första hand ordnas för;

att den totala verksamheten vänder sig till allmänheten och

utgör ett sammanhållet helt;

att alla åtgärder som är för erforderliga handikappade ses som

en självklar del av verksamheten och inte som säranordni ngar;

att kostnaderna för sådana åtgärder är en självklar del av : kostnaderna i den totala verksamheten. å

6.7 En särskild

fråga: Videogram

Videogram är den gemensamma för

beteckningen videoband,

videokassetter och videoskivor. Det är kort film sagt och

TV-program på band (kassett). kan med

Programmen hjälp av

en särskild tillsats visas i en

TV-mottagare.

Videogramtekniken utvecklas snabbt. l

Sverige används

videokassetter bl.a. för

utbildning, information, marknadsfö-

ring och Det finns

underhållning. mer än 4 000 videokassett-

Radio och television 185

främst i industrin, skolor och inom sjukvården. spelare i bruk, 1972 har TRU en försöksverksamhet med video- Sedan våren ur SR:s distribueras på

kassetter. Ett urval program produktion

kassett till svenska handelsfartyg varje vecka. arbetar f.n. med om videogram. l Flera utredningar frågor

ingår det sålunda att pröva möjligradioutredningens uppdrag och ekonomiska problem vid

heterna att lösa upphovsrättsliga

av till videogram. Distributionen av överföring TV-program i har behandlats i TRU:s utbildningsprogram videogramform för och bild i utbildbetänkande (SOU 1975:28) Program ljud

ningen. kan bli till och nytta för Vi anser att videogrammen glädje

t.ex. döva, svårt hörselskadade och psykiskt utvecklingsstörda.

till De kan videogram få ett väl anpassat komplement genom SR:s kan annat kulturutbud, t.ex. program. Videogrammen för föräldrar till handikappade barn också få stor betydelse

och vägledning om

genom att ge information om handikappet och åtgärder. För patien-

barnets skötsel utvecklingsfrämjande

institutioner blir videogrammen särskilt ter och intagna på

betydelsefulla.

för döva på video- Produktion och distribution av program i Danmark och Norge sedan år 1972.

och kassetter pågår

band

från staten svarar Danske Døves Landsfor- Med stöd av bidrag Døves Landsforbund för verksamheten. Det bund och Norske har även fått statsbidrag till inköp av 150 danska förbundet Dessa har lämnats ut till enskilda döva. l videobandspelare. distribueras videokassetter till de lokala dövföreningar- Norge Verksamheten i Danmark har störst omfattning. na. i sin för

Skolöverstyrelsen föreslog anslagsframställning

1974/75 en försöksverksamhet med videokassetter

budgetåret

Försöket skulle avse tio av för döva och hörselskadade. dövas riksförbunds (SDR:s) lokalföreningar, och pro- Sveriges För-

duktionen skulle ske inom en befintlig produktionsenhet.

både och an-

söket skulle gälla specialproducerade program

av textning och teckentolkning.

passning program genom beräknades till 500 000 kr. l propositionen

Kostnaderna den uttalade depar-

(1974:28) angående statliga kulturpolitiken

till borde anstå i

tementschefen att ställningstagande förslaget

betänkande. beslöt i enlighet awaktan på vårt Riksdagen

härmed. om med 700 000 kr. från allmänna SDR har ansökt bidrag och installation av studio för produkarvsfonden för utrustning

186 Radio och television

tion av program på videokassetter för teckenspråksbehövande barndomsdöva. SDR avser att inrätta studion i sin

anläggning Carlborgsons gård, Leksand, som ärfolkhögskola och kursgård

för döva. Enligt SDR:s skall plan programmen distribueras för visning hos dess lokala

föreningar. Framställningen remitterades till oss. l vårt yttrande betona-

de vi bl.a. att dövhet och hörselskada det grav gör svårt att ta del i kulturell verksamhet, och att vi därför i hög grad uppmärksammar dövas och gravt hörselskadades och problem överväger hur de kan lösas. Vi framhöll vidare att vi i likhet med SDR anser att videogrammen bör kunna få särskilt stor betydelse för dessa grupper. Vi oss emellertid ansåg i detta skede av vårt arbete inte kunna ta till

ställning SDR:s framställning.

TRU:s arbete har visat att

videogrammen kan få stor betydel-

se för döva och vissa hörselskadade. Det är angeläget att de får vara med och påverka den vidare av utvecklingen videogram-

produktionen. Dövas sakkunskap bör anlitas bl.a. för textsättning, textens språkliga och utformning användningen avteck-

enspråk och tolk. SDR har inlett viss verksamhet med produktion av videogram, och döva har stora

förväntningar på

program som görs inom den egna Vi anser organisationen. att en verksamhet SDR:s enligt plan skulle utgöra ett värdefullt komplement till annan verksamhet med bl.a. inom videogram, TRU. SDR:s arbete kan också erfarenheter och ge kunskaper till nytta för SR i dess strävanden att sin göra produktion tillgänglig för döva. Vi föreslår att SDR får bidrag till verksamhet med videogram enligt sin till

framställning allmänna arvsfonden.

6.8 Sammanfattning

Detta kapitel innebär i huvudsak att: o Radio

Sveriges (SR) skall ha ansvar för att dess verksamhet är tillgänglig för alla;

o SR skall textsätta alla

TV-program som går att textsätta;

o talet i radio och TV skall vara och

tydligt bakgrundsljud skall

undvikas med tanke på hörselskadade; o informationen om

hörselhjälpmedel i radio- och TV-

situationen skall fortsätta;

Radio och television 187

och ska|| anpassas till hörselskadades 0 radio- TV-apparaterna behov;

av ett häfte i punktskrift om sina

SR skall stå för utgivningen

program;

o SR ska|| öka sina insatser för psykiskt utvecklingsstörda;

i samhällsfrågor även skall innefatta belysning o alla program av handikappades förhållanden; för handikappgrupperna ska|| behovet av specialprogram tillgodoses; för ska|| finansieras genom SR:s åtgärder handikappade

avgiftsmedel;

av radiodramatik och andra hörspel ska|| SR:s inspelningar föras över till talböcker; dövas riksförbund skall få medel från allmänna Sveriges arvsfonden för försök med videogram.

sou 1976:20

och

7 Böcker, tidningar tidskrifter

och kunna läsa är inte

7.1 Läskunnig

samma sak

kultur - och i sätt att leva med i samtidens Att läsa är ett viktigt

och tidskrifter har central gångna tiders. Böcker, tidningar

kulturområdet utan i hela vår saminte bara inom betydelse

inte kan läsa skrifter är De som tryckta

hällsgemenskap.

och del av kulturen. Hindren utestängda från en stor väsentlig

eller tekniska eller kan bero på läsovana.

är språkliga och döva har i huvudsak språkliga läshin- Utvecklingsstörda

text, med

der. av dem behöver språkförenklad gärna

Många

tekniska läshinder; litteraturen måste bilder. har

Synskadade

för att bli Även

föras över till talbok eller punktskrift tillgänglig.

eller förvärkta händer och armar har personer med förlamade

är dessutom läsovana. Det är ett ett tekniskt läshinder. Många

är nödvändiga för att

handikapp. Särskilda åtgärder

ytterligare

skall få till litteratur som andra. handikappade tillgång

7.2 Böcker

7.2.1 LL-böcker

- även om de är läskunläser sällan böcker

Utvecklingsstörda

hinder. Ordens betydelse är inte l boken finns många niga.

och är Bildspråket är svårt. entydig. Satser meningar långa.

är är tätt och är krånglig. Texten lång. Trycket Handlingen

finstilt. Få bilder finns.

med av lättlästa böcker

En försöksverksamhet utgivning

sedan år 1968. En

(LL-böcker) pågår inom skolöverstyrelsen

190 Böcker, och

tidningar tidskrifter sou 1975:20

äg ra omtyckta LL-böcker

och tidskrifter 191

Böcker, tidningar

leder verksamheten. Den samarbetar med särskild arbetsgrupp

författare och bildkonstnärer. Gruppen genomför läs-

förlag, och för att ta reda på hur LL-böcker biblioteksundersökningar bör utformas och för att behovet av böcker för fritidsläsbelysa ning. Försöksverksamheten finansieras från utbildningsdepartementets till de handikappades kulturella verkanslag Bidrag För 1975/76 har anvisats 425 000 kr. för samhet. budgetåret av LL-böcker och böcker med stor stil. Medlen framställning används för Stödet skiftar efter böckernas

produktionsstöd.

och tekniska Det uppgår i genomsnitt till omfång utformning. Det att böckerna i handeln kan närmare 30 000 kr. per titel. gör säljas för 15-20 kr. Hittills har 28 böcker kommit ut i LL-serien. Av dem är 11 bearbetade och 15 nyskrivna verk. Två är diktantologier. Numera böckerna i i 5 000 exemplar. De säljs trycks regel bokhandeln. De flesta av biblioteken, institutioner genom köps och LL-böckerna vänder sig till läsovana mänorganisationer. niskor. De läses av utvecklingsstörda och andra. Avsikten var från att bearbeta kända författares verk början fâ till dem. Den första boken som kom så att fler skulle tillgång ut var Sommaren med Monika av Per Anders Fogelström. Det är emellertid svårt att bearbeta redan skrivna böcker. Troheten skall bevaras som språk och text skall mot originalet samtidigt förenklas. Antalet böcker som kan bearbetas är därför begränsat. författare är också tveksamma till bearbetningar. Många har därför sökt få fram nyskriven lättläst Skolöverstyrelsen litteratur. Efter en kunde sex nyskrivna LL-böcker pristävling ut år 1974. arbetar med att intressera författare ges Styrelsen och bildkonstnärer att nyskriva fler LL-böcker. Försöksverksamheten har visat att det finns ett stort behov av enkla bildberättelser och av faktaböcker.

vardagsförankrade

Det har visat värdefullt att böckerna utformas i direkt sig kontakt med läsarna. Som på resultat av kontakt exempel mellan författare och läsare kan nämnas Benkt-Erik Hedins bok Dikter - tillsammans. Den har sålts i omkring 5 000 exemplar. i en LL-bok skall vara enkel, rak och sammanhål- Handlingen len. Tids- och rumsförskjutningar skall undvikas. Personerna bör vara få och väl beskrivna. Bild och text skall samverka. Därför måste bild- och ordkonstnärer arbeta tillsammans. skall vara enkelt och klart. Det skall ha korta meningar Språket och ord. Kvalitet på papper och tryck skall vara hög. vanliga

192 Böcker, och tidskrifter

tidningar

När barnen har lagt sig badar Tetsuo.

Man har så här små badkar i

Japan.

Tetsuo kan bara sitta i det.

iild och text samverkar i en LL-bok. (Vi bor i världens

törsta stad, av Lasse och Lisa och

Berg Stig T Karlsson)

Böcker, tidningar och tidskrifter 193

skall vara klar. Texten skall sättas med större stil Typografien än Böckerna skall vara avsedda för fritidsläsning. De får vanligt. inte betraktas som läromedel. Om de vänder sig till vuxna skall de vid och försäljning behandlas som läsare, utlåning böcker för vuxna. Vi har försökt den svenska sammanfattningen (sid. göra av detta betänkande särskilt lättläst. En jämförelse kan 9-44) alltså mellan kommittésvenska och lättläst svenska. göras På LL-böckerna står om den tänkta läsekretsen. ingenting Böckerna det s.k. LL-märket. På har en gemensam beteckning, baksidan står att serien vänder till läsare som vill göra sig med litteratur i mera lättläst form. Marknaden för bekantskap sådana böcker är stor och behoven endast i ringa mån som skulle ha av LL-böcker vet tillgodosedda. Många utbyte inte om att de finns. Det är därför viktigt med en ökad information om dem. Vi anser att utvecklingsstörda och andra med lässvå-

psykiskt

måste få till avsevärt fler böcker. Det är därvid righeter tillgång att också barns och behov av god litteratur viktigt ungdomars - försöksverksamheten har inte vänt sig till dem. tillgodoses Vi vill understryka att förebyggande och läsfrämjande åtgärder och kommer att minska gruppen vuxna för barn ungdom Iäshandikappade. Liksom anser vi att det är viktigt att skolöverstyrelsen LL-böcker Jämsides därmed bör alltjämt vanlig skönnyskrivs. litteratur, t.ex. klassiker, bearbetas till LL-böcker. Litteraturutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1974:5) Boken en av 40 LL-böcker och böcker med stor årlig utgivning Som vi närmare utvecklar i nästa avsnitt (7.2.2) bör det stil. med storstilsböcker avsedda med andra slag syftet tillgodoses av med optisk rehabilitering, synträning

typografiska åtgärder,

och läs- och Vi anser därför, att utgivningen av

synhjälpmedel.

LL-böcker skall omfatta hela det av litteraturutredningen föreantalet om 40 böcker. Behovet är utan tvivel väsenligt slagna men vi bedömer att det inte finns praktiska förutsättstörre, att f.n. öka antalet LL-böcker. Mer erfarenhet ningar ytterligare vinnas om olika i verksamheten. Det gäller måste problem också att intressera fler författare både för att skriva LL-böcker och för att bearbeta eller låta bearbeta sina verk. Vi tillmäter litteraturutredningens förslag om ökad forskning och en litterär verkstad stor betydelse för att lösa skilda om som är förenade med utgivning av LL-böcker. Enligt problem

194 Böcker, tidningar och tidskrifter

vår talar alla skäl för att

uppfattning utgivningen skall fortsätta

som en försöksverksamhet i

skolöverstyrelsens regi. Som vi

har framhållit i remissyttrande över

litteraturutredningens

förslag, har den beräknat kostnaderna för såväl för lågt själva utgivningen som den litterära verkstaden

för (se 8.2.1.1, sid.

211). Den fortsatta, ökade av LL-böcker utgivningen får visa när och hur försöksverksamheten kan ifasta former. övergå Vi vill dock understryka, att inte får stanna utgivningen på en nivå av 40 böcker om året. För att de stora behoven tillgodose för barn, ungdom och vuxna måste den öka redan under de väsenligt närmaste åren. Q Riksförbundet för 5

utvecklingsstörda barn (FUB) harföreslagit

att en förenklad men utförlig uppslagsbok ges ut. Det har även föreslagits att serier för vuxna skall ut med illustrerade ges klassiker som förebild. Vi anser att båda dessa förslag skall

stödjas. Skolöverstyrelsen bör därför få i uppdrag att närmare

utreda frågorna och fram med

lägga förslag beräkning av

kostnaderna för ett genomförande.

7.2.2 Böcker med stor stil

Synsvagas möjlighet att läsa är i hög grad frågor om optisk

rehabilitering och synträning. Resurserna för sådan rehabilite-

ring och träning är ännu otillräckliga. Många synsvaga har dock fått sin tillbaka - och

läsförmåga många har för första

gången fått att möjlighet läsa genom lämpliga tekniska hjälpmedel och träning. Vi förutsätter att insatser ytterligare kommer att detta område göras på genom utbyggnad av syncentraler i landstingen.

svårigheterna för synsvaga att läsa beror också på otillfreds-

ställande typografi i böcker, och tidskrifter.

tidningar Av kost-

nadsskäl anser sig

förlagen _ofta tvungna att använda mindre

stilsorter och papper av sämre kvalitet. Detta minskar läsbekvämligheten även för som inte

många är synsvaga. Det är

allvarligt att människor utestängs från att läsa av möjligheten sådana skäl. Förlagen har ett ansvar för att deras är utgivning tillgänglig. Allmänna Förlaget och vi har dessa dryftat frågor inför utgivandet av detta betänkande. har Förlaget typografiskt utformat boken så att den skall bli lätt att läsa. Stilsorten,

Böcker, tidningar och tidskrifter 195

radavståndet och radernas längd har valts med stilstorleken, tanke lnnermarginalen är bredare än på god läsbekvämlighet. med till läsare. Papperet är av hög vanligt hänsyn synsvaga kvalitet för att ge ett minimum av reflexer. sammanfattningen är med större stil än boken i övrigt. Den har (sid. 9-44) tryckt dessutom en annan och vänder sig även språklig utformning till dem som vill ta del av vårt betänkande i mer lättläst form.

Betänkandet finns som talbok och på punktskrift.

Försök har med utgivning av böcker med fotografisk gjorts av texten. Ett 60-tal sådana böcker har kommit ut. förstoring Böckerna är stora och otympliga och har rönt ringa efterfrågan. förekommer inte. Någon nyproduktion har i sin försöksverksamhet med utgiv- Skolöverstyrelsen av lättlästa böcker (LL-böcker) även gjort försök med ning av böcker satta med stor stil. Utgivningen sker i utgivning samarbete med DBF och förlagen. Hittills har tolv böcker givits 2 000 - 000 av dem har

ut i upplagor på §3 exemplar. Ingen

i en andra Böckerna blir stora. Normalutgåtryckts upplaga. vans urvalet av böcker för utgivning i stor stil. omfång påverkar Vid urvalet måste man dessutom ta hänsyn till att de flesta är äldre över 70 år. Eftersom storstilsböcksynsvaga personer, erna får stort omfång, är de dyra att framställa. Vi anser det att olika behov av böcker med viktigt gruppers stor stil närmare Men för synskadade är det ett klarläggs. förstahandsintresse att den optiska rehabiliteringen och utvecklingen av synhjälpmedel synträningen byggs ut, och att

,och läshjälpmedel fortsätter.

7.2.3 Böcker på band och punkt

De blindas har sedan mitten av 1950-talet haft förening (DBF) ansvar för framställning av talböcker för utlåning. Ansvaret har de senaste 15 åren delats med Bibliotekstjänst AB i Lund. DBF:s verksamhet med talböcker finansieras numera praktiskt helt av statsmedel. Talböcker lånas ut av folkbiblioteken taget och av DBF:s bibliotek. av talböcker måste öka väsentligt. Det gäller Utgivningen både böcker och äldre litteratur. Vid inrättan-

nyutkommande

det av det enligt vårt förslag år 1974

statliga specialbiblioteket

166) härför. Vi utgår från att (sid. skapas förutsättningar av talböcker även i fortsättningen kommer att framställningen

1976:20V

196 Böcker, och tidskrifter

tidningar sou

ske genom DBF och Bibliotekstjänst AB, och att den finansieras

genom det statliga specialbibliotekets och övriga biblioteks

köp av böcker.

Talböckernas antal har ökat snabbt, särskilt under 1960-talet.

Ökningen har varit mindre under 1970-talet. en Omkring

tredjedel av alla böcker i den

årliga utgivningen som går att

överföra till band - böcker utan nämnvärt intresse för genomsnittsläsare undantagna framställs som talböcker. Det är internationellt sett en stor andel men jämfört med vad i seende kan läsa är det inte mycket.

i

Vi har (se 5.6, sid. 166) föreslagit att år 1980 alla böcker som

röner efterfrågan hos genomsnittsläsare och som kan talas in

på band skall framställas som talböcker. Vårt förslag innebär ä vidare att ca 200 titlar ur äldre skall överföras i

utgivning årligen

till band.

Det är främst genom talboken som synskadade kan få en

rättvisare tillgång till böcker. Vi har tidigare (se 2.4.3, sid. 95 och 5.6, sid. 168) uttalat, att punktskriftens ställning måste

förstärkas. Antalet punktskriftsböcker måste därför väsentligt ökas, främst för att det statliga specialbiblioteket skall kunna låna ut god litteratur på punkt till synskadade och dövblinda. Det är emellertid också viktigt att enskilda kan köpa böcker på punkt. Det sker f.n. i ringa utsträckning böckerna är helt enkelt för dyra.

7.2.3.1 Försäljning av punktskriftsböcker

Punktskriftsböcker blir endast vid

obetydligt billigare större

upplagor; i synnerhet bindningen är kostsam. En bok på punkt, i en upplaga av 100 kan kosta tio

exemplar, gånger så mycket

som samma bok i vanligt och tryck vanlig upplaga.

Det är en viktig grundsats för oss att merkostnader av detta

slag inte skall falla på den enskilde. Synskadade skall betala

samma pris för punktskriftsboken som andra för dess gör

vanliga utgåva.

Detta förutsätter en insats. Vid statlig övervägande av frågan

har vi stannat för att det statliga specialbiblioteket bör dispone-

ra medel för ändamålet. Dess bör bedöma styrelse vilka böcker som skall framställas för

på punkt försäljning. Kostnaden för framställning av upplagan bör, till den del den inte täcks vid

försäljning, betalas av

biblioteket.

Böcker på punkt är

skrymmande. De böcker som erbjuds till

Böcker, och tidskrifter 197

tidningar

- i svartskrift och Borta med vinden på punkt

måste b|.a. med härtill. Det finns dock försäljning väljas hänsyn behov av lexika och handböcker,

ett stort Uppslagsböcker,

exempelvis kokböcker.

Medel av böcker på punkt till försäljning bör förframställning efter ett behov av ca 5 handböcker och ett 20-tal beräknas årligt kortare romaner, diktsamlingar och barnböcker. av böcker på punkt sker enligt ålderdomliga Framställningen Effektivare och billimetoder. Arbetet görs hantverksmässigt. har både för synskadade och för gare metoder betydelse samhället. och DBF deltar i ett projekt om dator- Handikappinstitutet Vi föreslår att handikappinsti-

styrd punktskriftsframställning.

om utveckling av ekonomiskt godtagtutet även tar upp frågan metoder för av Ett sådant

bara bindning punktskriftsböcker.

kunna finansieras av t.ex. styrelsen för teknisk projekt bör utveckling (STU).

13*

198 Böcker, och tidskrifter

tidningar

;

l

7.3 och tidskrifter

Tidningar

i LL-tidning

På uppdrag av

skolöverstyrelsen och i samråd med oss har frågor om en lättläst för dagstidning vuxna utretts av rektorn

vid i

journalisthögskolan Göteborg Lars Alfvegren. Utrednings-

mannen har sommaren 1975 redovisat sitt uppdrag i rapporten Lättläst tidningstext för vuxna

Iäshandikappade. l rapporten föreslogs bl.a. att en experimentverksamhet

skulle genomföras med av ett

utformningen speciellt utrymme för Iäshandikappade i en daglig tidning. Alfvegren fick även i

uppdrag att genomföra detta Det har experiment. numera gjorts och redovisats i en rapport i december 1975. Experimentverksamheten visar, att ett lättläst i en utrymme

dagstidning tas emot positivt av språkligt otränade personer.

Den visar också att det är en svår uppgift att göra en sådan avdelning i en tidning. Vi delar därför

Alfvegrens uppfattning

att försök vid

fältmässiga dagstidningar är nödvändiga. Det är

enligt vår mening bl.a. viktigt att bedöma hur urvalet av stoff skall göras, och hur det skall samordnas med tidningens övriga innehåll. Frågor om språk, och

redigering typografi måste

givetvis ägnas stor uppmärksamhet. . Alfvegren föreslår att försöken snarast sätts i under

gång

administrativ ledning av

skolöverstyrelsen och nämnden för

samhällsinformation. Vi tillstyrker

förslaget. Försöksverksam-

heten bör ske i samarbete med

Föreningen Sveriges dövblinda

(FSDB), Riksförbundet för barn

utvecklingsstörda (FUB) och Sveriges dövas riksförbund (SDR). Medel för försöket bör

på ansökan kunna beviljas i särskild ordning.

r ä

7.3.2 och tidskrifter

Tidningar på band och punkt

Talboken är en talad av den upplaga vanliga boken. Boken i punktskrift är en överföring av texten i den boken vanliga till punktskrift. På tidnings- och tidskriftsområdet finns få mycket motsvarigheter till talböcker och punktskriftsböcker.

7.3.2.1 Lokala taltidningar

Det finns ca 40 lokala 12 i Stockholms taltidningar, län, och i stort sett en i vart och ett av de länen. övriga De är avsedda att

Böcker, och tidskrifter 199

tidningar

Tidskrifter för och seende

synskadade

vara en till de lokala dagstidningarna. Ungefär

motsvarighet

som av DBF hälften av innehållet är information ges ut centralt dess taltidningstjänst (ttj). Resten är klipp ur ortspresgenom och diverse lokal

sen inom taltidningens spridningsområde

en del håll har man börjat ge ut ttjinformation. På informationen på ett särskilt band. kommer i en till två gånger i De lokala taltidningarna regel att öka till tre gånger i veckan. Några planerar utgivningen veckan. Flertalet taltidningar framställs och ges ut av läns- och Kostnaderna för täcks i regel folkbiblioteken. taltidningarna från kommuner och landsting. genom anslag är mellan 35 och 800 De lokala taltidningarnas upplaga är 10-25 kr. per år för exemplar. Prenumerationsavgiften hälften av tidningarna. De övriga är gratis. Speltiden ungefär varierar mellan en halv och två timmar per nummer. Tidningarna sänds till med posten. prenumeranterna

200 Böcker, och tidskrifter

tidningar

7.3.2.2 DBF:s tidningar

DBF ger centralt ut

sju punktskriftstidningar, sju taltidningar

och en med

tidning stor stil. Dessa tidningar är förtecknade i

Bilaga 4. De blindas veckoblad är DBF:s

föreningsorgan och

intar därigenom en De särställning. övriga 14 tidningarna vänder sig till speciella t.ex. grupper, dövblinda, tekniskt intresserade, schackintresserade och ungdomar.

Tidningen

Nuet för dövblinda och ett häfte med radio- och

TV-program

kommer ut en i veckan, de gång övriga en gång i månaden eller var fjortonde dag.

Prenumerationsavgiften, där sådan finns, är

10 till 20 kr. per år.

Taltidningarnas speltid är en och en halv till tre timmar

per nummer.

Punktskriftstidningarna omfattar 25-80 sidor. Fem

punktskriftssidor motsvarar ungefär en sida i denna bok. Kostnaderna för utgivning av DBF:s - utom tidningar De blindas veckoblad - var år 1975 ca 600 000 kr. Från skolöverstyrelsen erhåller DBF för budgetåret 1975/76

bidrag för

ändamålet med 25 000 kr. Medlen avser utgivningen av tidningen Nuet för dövblinda.

7.3.2.3 Övriga tidningar

Tre och ett

punktskriftstidningar tjugotal taltidningar ges ut av

andra organisationer än DBF, t.ex. fackförbund, religiösa sammanslutningar eller andra

intresseorganisationer. Några

exempel: Fönstret (ABF), Aktuellt i

politiken (Sveriges socialde-

mokratiska arbetareparti), härold

Evangelii (Missionen för blinda), Syskonbandet, taltidning och punktskriftstidning (De blin-

das kristliga

förening Syskonbandet), Svarvspånet (Synskada-

de metallarbetares kamratklubb),

Kommunaltjänstemannen

(Kommunaltjänstemannaförbundet), HTF-tidningen (Handels-

tjänstemannaförbundet), Diabetes (Svenska diabetesförbundet), AH-bulletinen (Antihandikapp), HCK-information och Han-

dikappsamverkan (Handikappförbundens centralkommitté),

Svensk

handikapptidskrift (De handikappades riksförbund).

Ett fåtal av tidningarna omfattar hela i utgåvan svartskrift; de flesta är ett av ett eller flera nummer.

sammandrag Taltidning-

arna utkommer med 4-24 nummer nummer har per år. Varje en speltid på en och en halv till tre och en halv timme.

Punktskriftstidningarna omfattar ca 40 sidor och motsvarar

således ungefär åtta sidor i denna bok. varierar

Upplagorna

och tidskrifter

Böcker, tidningar

mellan 16 och 450 Prenumerationspriset är i allmänexemplar. tidningar är gratis. het mellan 15 kr. och 20 kr. per år. En del

7.3.2.4 Synpunkter på tidningsfrågan

har inte till den stora mängd tidningar och

Synskadade tillgång

tidskrifter som seende kan och läsa. Taltidningarna och välja består i allmänhet av urval och bear-

punktskriftstidningarna

från och veckopress. Sveriges Radios tidningsbetningar dags-

som sänds två om dagen, har naturligtvis en

krönikor, gånger särskilt stor betydelse för synskadade. Programmen speglar i landet i en eller några för dagen aktuella frågor.

pressdebatten

således inte avsedda att vara någon ersättning för De är vare sig för seende eller synskadade. tidningar, står alltså utanför en stor del av pressens

Synskadade

kulturdebatten och den mängd information

opinionsbildning,

som finns i tidningar och tidskrifter. kommer dock ut i taltidnings- eller Några tidningar Hela innehållet i alla nummer är emeller-

punktskriftsupplaga.

tid i inte för synskadade. Ofta görs taltidning-

regel tillgängligt när i svartskrift redan är färdig. Synskadade får

arna förlagan därför sin senare än andra. tidning För har de lokala taltidningarna betydelse ge-

synskadade

enda kontakt med ortspressen. Men de nom att de ofta är deras i bemärkelse. De görs inte inom är inga tidningar gängse De kan inte ha någon politisk färg

vanliga tidningsredaktioner.

kan inte bilda och i samhällsfrågorna. En och stödja opinion

del av innehållet upptas av föreningsinformation,

betydande social information och annat stoff, som i och för sig är viktigt för men som inte brukar finnas i en lokaltidning.

synskadade,

kommer ut sällan; nyheterna har blivit De lokala taltidningarna

gamla. Tidningarna har dessutom ett annat spridningsområde

än vanlig ortspress. De och tidskrifter som DBF ger ut är ett snävt tidningar av seendes och därför en helt otillräcklig hopklipp press för den. Eftersom emellertid har så

ersättning synskadade

till denna press, har DBF:s utgivutomordentligt ringa tillgång stor att lämna en del information som ning betydelse genom annars inte får.

synskadade

kan endast tillgodose en ringa del av synskada- Utgivningen är den enda damtidningen. Den des önskemål. Margareta

en månad med 32 sidor i punktskrift.

kommer gång per

Böcker, tidningar och tidskrifter

Kulturspegeln försöker belysa kulturdebatten i och tidningar

tidskrifter. Den ges ut med 20 nummer per år och varje nummer har en speltid av en och en halv timme. Nuet är den enda tidning som finns för dövblinda.

För många är Nuet den

enda nyhetskällan. Den utkommer en

gång i veckan. Dess

innehåll motsvarar en halv sida i en

dagstidning.

För vissa ämnesområden finns

inga tidningar alls. Det

saknas t.ex. om tidningar idrott, natur, djur, social och politisk debatt, musik och resor. Vidare finns

inga tidningar i

punktskrift som är lätta att läsa för nyblivna punktskriftsläsare.

7.3.2.5 Synskadade måste få till tillgång pressen

Vi anser det allvarligt att har så synskadade ringa tillgång till tidningar och tidskrifter. Det är bra att ansvarsmedvetna

några organisationer har

börjat ge ut sina tidningar på band och punkt. Vi har erfarit att

dagstidningar diskuterar planer på att ge ut en kassettupplaga

för synskadade jämsides med i svartskrift utgåvan för seende. Vi anser detta vara det rätta sättet

att ge synskadade tillgång till

tidningar och tidskrifter. Sådana kan bli till

kassettupplagor

nytta också för andra, t.ex. icke och vissa

läskunniga svårt

sjuka.

Kostnaderna för kassettupplagan bör betraktas som en

normal kostnad för och täckas tidningen på samma sätt som dess övriga kostnader. En rad problem vid uppställer sig utgivning av en dagstidning för synskadade, bl.a. om teknisk för

lösning framställning, distribution, omfång, redigering, urval, kostnader och

prenu-

merationsavgift. En del av dessa problem måste

naturligtvis lösas, innan utgivningen Men för andra börjar. frågor, t.ex. om

urval, redigering och omfång, torde gälla att verksamheten

själv får finna sina former. Det nu är att viktigaste just någon av

dagstidningarna kommer ut också för - andra

synskadade

dagstidningar skall säkert följa efter. Det är emellertid

angeläget att samlat belysa de problem som uppkommer när dagstidningar skall anpassas för synskadade. Detta bör ske

fältmässigt

vid en tidning och i samarbete med DBF. Medel härför bör på ansökan kunna beviljas i särskild ordning. Så länge utgivare i allmänhet inte framställer och

tidningar

tidskrifter på band och måste andra punkt, svara för att synskadade åtminstone får

någon tillgång till pressen. DBF har

Böcker, och tidskrifter 203

tidningar

ett visst ansvar härför. Denna genom sin utgivning tagit nämnvärt stöd från det allmänna inom utgivning sker utan för starkt resurser. Vi anser det nödvändigt

ramen begränsade

förstärks både kvantitativt och kvalitativt. att den väsentligt beredd att öka sina insatser på området DBF har förklarat sig till Vi beräknar att DBF behöver ett om medel ställs förfogande. för att finansiera en utgivning som årligt bidrag av 1 milj.kr. svarar mot de mest trängande behoven. ett från staten av 1 milj. kr. Vi föreslår att DBF erhåller anslag av och tidskrifter för synskadade. för utgivning tidningar dövblinda (FSDB) bör härutöver erhålla Föreningen Sveriges med 200 000 kr. för en väsentligt förbättrad nyhetstidanslag De medlen om 1,2 milj. kr. skall ning för dövblinda. föreslagna icke få användas för medlemstidningar och funktionärsinfor-

mation.

7.4 Sammanfattning

Detta innebär i huvudsak att: kapitel o av lättlästa böcker skall öka väsentligt;

utgivning

utreda om en språko skolöverstyrelsen skall frågorna förenklad och om serier för vuxna utvecklings-

uppslagsbok

störda; skall få till samma pris som den

o böcker på punktskrift köpas

svartvita utgåvan;

skall med lättläst tidnings-

o försöksverksamhet genomföras

text; o skall ge ut lokala taltidningar;

dagstidningarna

och dövblinda skall o De blindas förening Föreningen Sveriges få statligt stöd för viss utgivning av tidningar.

sou 1976:20 205

8 Kostnader

8.1 Inledning

i detta betänkande kan samman- Den syn som vi har redovisat fattas på följande sätt. Den kulturella verksamheten skall vara tillgänglig för alla. Den som bedriver en verksamhet måste anpassa den så att kan delta i den som andra. Någon särkultur för handikappade handikappade skall inte finnas, men vissa handikappgruppers det nödvändigt med särskilda insatser för dem. problem gör För att skall kunna delta i kulturlivet måste en handikappade rad även utanför kulturlivet vara för handen. förutsättningar Dessa förutsättningar rör bl.a. arbete, ekonomisk trygghet, skola och kommunikationer, bostäder och rehabiliutbildning, av den verksamhet som finns i samhället kan tering. Mycket enkelt göras tillgänglig för handikappade. För annan ganska verksamhet är förändringar och omfattande grundläggande åtgärder nödvändiga. Vi har i betänkandet lagt fram ett stort antal förslag, som över vida områden. Sinsemellan har de synnerligen spänner olika valör; flera har mera grundläggande betydelse, andra avser mindre frågor inom delområden. Det ligger i sakens natur att det föreslagna åtgärdsprogrammet, totalt sett, måste under av flera år. Vi anser det dock viktigt

genomföras loppet att målet klart handikappade skall ha samma tillgång till

anges: kultur som andra. Det är också viktigt att åtgärderna för att nå målet vidtas snabbt. Utvecklingen går fort, och kommer åtgärderna i efterhand eller på annat sätt är otillräckliga, finns alltid en fara för att skillnaderna i handikappades och andras tillgång till kultur ökar än mer. De föreslagna åtgärderna anger en av strävandena och är därför betydelsefulla även om inriktning

206 Kostnader

det kan ta flera år innan en del av dem får full effekt. Den för som

förbättring handikappade är nödvändig kommer

att kräva avsevärda kostnader. Eftersom ännu är handikappade starkt eftersatta, är detta både och

naturligt ofrånkomligt.

Kostnadsökningarna för det allmänna avser dels staten, dels landstingen och kommunerna.

8.2 Statens kostnader

För statens del kommer vissa att behöva belastas anslag hårdare. Det gäller bI.a. för åtgärder till av tecken-

förstärkning

språkets och punktskriftens ställning, t.ex. i och specialskolan för lärarutbildning, för

studiecirkelverksamhet och annan

vuxenutbildning, för vidgad*personlig service till handikap-

pade och anhöriga inom ramen för den sociala hemhjälpen samt för inom kulturinstitutioner för

åtgärder information,

annan service och tillgänglighet. Däremot har vi t.ex. räknat med att kostnader inom Sveriges Radio för ökad tillgänglighet och information skall bestridas med och att avgiftsmedel, televerkets extra kostnader för tillhandahållande av telefon till döva, dövblinda och talskadade skall slås ut på samtliga abonnenter. Kostnader av nu nämnda slag är i förhållande till marginella kostnaden för den verksamhet som bedrivs av vederbörande myndigheter och verk. Det torde få ankomma dem att på närmare beräkna kostnaderna för erforderliga åtgärder och redovisa dem i sina

anslagsframställningar.

Vissa anslagsfrågor

Vi

övergår härefter till att behandla frågor angående vissa

anslag under utbildnings- och socialdepartementens huvudtit- Iar. Därvid har vi räknat med att den 1 förslagen genomförs juli

1977. Kostnadsberäkningarna har gjorts i 1975 års löner och

priser, exklusive eventuell mervärdeskatt.

8.2.1.1 Anslag Vlll/U B 53 till de Bidrag handikappades kulturella verksamhet

Anslagspost 1: Bidrag till De blindas för

förening

biblioteksverksamhet.

Kostnader 207

Vi har som mål för en ökad talboksproduktion föreslagit att fr.0.m. år 1980 alla årligen utgivna böcker som röner efterfrågan hos genomsnittsläsare skall framställas som talböcker under förutsättning att de kan överföras till band (5.6). Detta antal kan för år 1974 beräknas till 1 800. Vid beräkningen av kostnaderna för vi från att

genomförande av förslaget utgår

detta antal blir oförändrat under den närmaste S-årsperioden.

För att det uppställda målet skall nås under budgetåret 1980781

bör budgetåret 1977/78 ca 1 000 titlar ur den årliga bokutgiv-

ningen framställas som talböcker. År 1974 anskaffade DBF:s bibliotek 621 talböcker. Av dessa böcker förvärvades 90 från Bibliotekstjänst AB i Lund, 269 från DBF:s studielitteratursektion och 35 från dess folkbildningssektion. Det sammanlagda antalet nu nämnda förvärv, 394 för år 1974, torde komma att öka under de närmaste fem åren, bl.a. som en följd av ökad framställning hos Bibliotekstjänst. Dessa slags förvärv bör beräknas till 550 om året. Av förvärven från studielitteratur- och folkbildningssektionerna, för budgetåret

1977/78 beräknade till 350 böcker, kan en fjärdedel, dvs. ca 100

böcker, antas röna efterfrågan hos genomsnittsläsare, medan följaktligen 250 av böckerna inte torde röna sådan efterfrågan. Det specialbiblioteket behöver således budgetåret statliga 1977/78 förvärva (1000-550+250=) 700 talböcker från DBF:s avdelning för talboksproduktion. Kostnaden för framställning av en talbok av genomsnittlig längd - nio timmars inläsning - utgör ca 1 500 kr. i 1975 års priser. DBF:s bibliotek förvärvar f.n. i genomsnitt tio exemplar (kopior) av varje talbok. Med hänsyn till den avsevärda ökning av antalet förvärvade titlar som vi föreslår bör det statliga specialbibliotekets behov beräknas till åtta exemplar. Kopians kostnad är ca 70 kr., dvs. för åtta kopior 560 kr. Kostnaden för förvärv av en titel utgör följaktligen (1 500 + 560=) 2 060 kr. Av de 1 000 titlar som torde behöva anskaffas av specialbiblioteket under 1977/78 kommer 700 att beställas och

budgetåret

köpas till denna kostnad från DBF:s avdelning för talboksproduktion. Den totala kostnaden för denna anskaffning utgör sålunda (700x2 060=) 1 442 000 kr. i 1975 års priser. De övriga (1 000-700=) 300 titlarna utgörs av köp från Bibliotekstjänst (ca 200 titlar), viss studielitteratur samt köp från DBF:s folkbildningssektion (sammanlagt ca 100 titlar). Eftersom framställningen av originalbanden för dessa talböcker finansieras i annan ordning, uppkommer för specialbiblioteket

208 Kostnader

allenast kostnader för köp av kopior. Kostnaden utgör i detta fall ca 120 kr. för varje kopia, och bibliotekets behov begränsar sig till i genomsnitt tre exemplar av varje titel. Den totala kostnaden blir alltså (300x3x120=) 108 000 kr.

Vi har vidare föreslagit att biblioteket årligen skall som

talböcker låta framställa och anskaffa 200 titlar ur äldre produktion (5.6). Anskaffningen bör i genomsnitt ske i åtta exemplar för varje titel. Kostnaden utgör 200 x (1 500 + 8 x 70=) 412 000 kr. Det sammanlagda medelsbehovet för anskaffning av talböcker blir således för budgetåret 1977/78 (1 442 000+108 000 +412 000=) avrundat 2 milj. kr. Vi har därvid liksom DBF och skolöverstyrelsen förutsatt att överföringen av talböcker från öppen spole till kassett kommer att vara avslutad under budgetåret 1976/77. Enligt vårt förslag måste också bibliotekets verksamhet med punktskriftsböcker utvecklas (5.6). De senaste åren har i ge-

nomsnitt årligen drygt 100 nya titlar på punkt tillförts DBF:s

bibliotek - den av böcker har dock varit årliga utgallringen större. Vi anser det erforderligt att medel beräknas för att ge biblioteket möjlighet att under den närmaste 5-årsperioden

årligen låta framställa och förvärva 300 titlar på punkt. Biblioteket bör, inom ramen för dessa medel, få bestämma hur många

titlar som skall anskaffas på punkt och vilka av dessa som behöver anskaffas i mer än ett exemplar. Det är sannolikt att denna ambitionsnivå efter 5-årsperioden ytterligare bör höjas. Kostnaden för framställning av en bok av genomsnittlig längd på punktskrift utgör (i 1975 års priser) ca 4 200 kr. För 300

titlar uppgår kostnaden till (300 x 4 200=) avrundat 1,3 milj. kr.

Vi har vidare föreslagit att synskadade skall få köpa punktskriftsböcker för den svartvita bokens pris och att den del

av framställningskostnaden som överstiger detta pris skall

betalas av biblioteket (7.2.3.1). Medel för framställning av böcker på punkt till försäljning skall enligt förslaget beräknas efter ett årligt behov av ca fem handböcker och ett 20-tal kortare romaner, diktsamlingar och barnböcker. För gruppen handböcker räknar vi med en upplaga av 300 exemplar och för de övriga böckerna med en upplaga av 50 exemplar. Kostnaden för framställning, utom bindning, för en handbok i 300 exemplar utgör ca 10 000 kr. Bindningen kostar 300 kr. för varje exemplar. Den sammanlagda kostnaden för framställning

av fem handböcker uppgår sålunda till (5 x 10 000) + (5 x 300 x

Kostnader 209

300=) 500 000 kr. För utom bindning, av en titel i 50 exemplar av framställning, de böckerna är kostnaden ca 5 000 kr. Bindningen kostar övriga 200 kr. för varje exemplar. Hela kostnaden för framställning av 25 sådana böcker utgör följaktligen (25 x 5 000) 4 (25 x 50 x 200=) 375 000 kr. Priset vid av böckerna torde i genomsnitt bli 40 försäljning kr., dvs. för samtliga böcker (5 X 300 x40 + 25 ›50 x 40=) 110 000 kr. Det medelsbehov för

statliga specialbibliotekets

böcker till försäljning utgör således (500 000+375 000 på punkt - 110 avrundat 800 000 kr. i 1975 års priser. 000=) kostnaderna för den del av verksamheten Sammanlagt utgör under 1 som våra förslag i detta betänkande avser anslagspost 000 000+1 300 000+800 000=) 4 100 000 kr. Det innebär en (2 med ca 2,8 kr. i förhållande till de beräknade ökning milj. kostnaderna för 1975/76. Kostnaderna bör liksom budgetåret bibliotekets övriga kostnader bestridas från ett särskilt anslag

till det statliga specialbiblioteket.

Anslagspost 3: Konsulentverksamhet

Vi har uttalat att bidraget till handikapporganisationerna bör ge dem möjlighet att väsentligt förstärka sina insatser på studieområdet (4.2). Från anslagsposten betalas f.n. bidrag med 60 000 kr.för vardera av åtta studiekonsulenter inom handikapp- (480 000 kr.). Bidraget torde i stort sett täcka

organisationerna

lönen, däremot inte lönekostnadspålägg, övertidsersättsjälva - beräknar att studiekonsuning handikapporganisationerna - resekostnader och lenterna tjänstgör 25 veckoslut om året andra Den sammanlagda kostnaden för en kringkostnader. konsulent utgör f.n. ca 100 000 kr, och ett belopp av 2,5-3 milj. kr skulle sålunda medge en utbyggnad av konsulentorganisationen som svarar mot det beräknade behovet. Medel för denna verksamhet bör inte beräknas särskilt utan ingå i längre det under socialdepartementets huvudtitel uppförda anslaget

V/S K 6 Bidrag till handikapporganisationer (4.6).

Studieförbunden får f.n. bidrag till tre konsulenter från (180 000 kr.). För en med sex konsulenter ökad anslagsposten behövs ytterligare medel med 720 000 kr. (4.2). organisation

210 Kostnader

Anslagspost 4: Kurs- och studieverksamhet m.m.

En vidgad hos De blindas

utgivning förening (DBF) och Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) av tidningar och tidskrifter

på band och punkt för och synskadade dövblinda föreslås få statligt stöd med 1,2 milj. kr. (7.3.2.5). F.n. från utgår anslagspost 4 med 25 000 kr. till

bidrag tidskriften Nuet för dövblinda

och 1 175 000 kr. därför ett ökat utgör medelsbehov. Bidraget bör utgå från

socialdepartementets anslag V/S K 7 Kostnader

för viss verksamhet för blinda, varifrån viss annan av DBF bedriven verksamhet bekostas. Av anslagspost 4, som för 1975/76 har budgetåret upptagits med 1 417 000 kr., disponeras i övrigt 1 200 000 kr. för

handikapporganisationernas kurs- och studieverksamhet. Vi-

dare utgår till Riksförbundet döva och hörselskadade barns målsmän (DBM), som är en för organisation föräldrar till skolbarn, 5 000 kr. DBM erhåller dessutom med 21 000

bidrag

kr. från

utbildningsdepartementets anslag Bidrag till vissa elevoch föräldraorganisationer. Det återstående beloppet under

anslagspost 4, 187 000 kr., används bl.a. för viss försöksverksamhet inom

ungdomsorganisationer.

Vi har betonat att

handikapporganisationerna behöver ett kraftigt ökat stöd, bl.a. för studieverksamheten och

utgivningen av

förbundstidningarna (4.2 och 3). Denna utgivning drar nu en

årlig kostnad av drygt 2,5 kr. Medel för dessa ändamål

milj. bör emellertid inte beräknas särskilt utan i det under ingå socialdepartementets huvudtitel uppförda anslaget V/S K 6 till Bidrag

handikapporganisationer (4.6).

l detta sammanhang vill vi också

understryka DBM:s betydelse som föräldraorganisation. Vi anser att förbundet

bör få ökat ekonomiskt stöd från

utbildningsdepartementet.

Anslagspost 5: Bidrag till tolkar för döva

Posten är för budgetåret 1975/76 upptagen med 140 000 kr. Medlen fördelas i stort sett lika mellan

handikapporganisationer och studieförbund. Omfattningen av den tolktjänst som kan

betalas från anslagsposten svarar inte mot de behov som finns. Det är vanskligt att bedöma behovet men man måste räkna med åtminstone en av verksamheten.

fördubbling Särskilda

medel för detta inte slags tolktjänst bör längre beräknas för handikapporganisationerna utan ingå i socialdepartementets anslag V/S K 6 Bidrag till handikapporganisationer.

Kostnader 211

Anslagspost 7: Framställning av lättläst litteratur Posten är för budgetåret 1975/76 uppförd med 425 000 kr. Vi har litteratu rutredningens förslag men funnit att utredtillstyrkt ningen beräknat medelsbehovet för lågt (7.2.1). Det genomför varje boktitel kan beräknas till snittliga produktionsstödet närmare 30 000 kr., dvs. för 40 titlar till ca 1,2 milj. kr. Som utgångspunkt för vår beräkning gäller, att priset för LL-boken i bokhandeln skall vara ungefär detsamma som priset för en annan bok av motsvarande storlek. Förlagskostnaden för av en LL-bok i en upplaga av 5 000 exemplar har i framställning den hittillsvarande begränsade försöksverksamheten i genomsnitt utgjort 60 000 - 70 000 kr. l kostnaden ingår tekniska bl.a. tryckning, och bindning, royalty

åtgärder, sättning, papper

till författaren eller arvode till bearbetare, ersättning till illustra-

tör, hanteringskostnader såsom frakt, lagerhållning och re-

klam, samt förlagets vinst. l bokhandeln uppkommer ytterligare kostnader som påverkar försäljningspriset för böcker, bl.a. återförsäljarens vinst. För att LL-bokens pris i bokhandeln skall motsvara priset för andra böcker måste produktionsstödet till förlaget, såvitt försöksverksamheten visar, i genomsnitt uppgå till inte fullt 45 % av förlagskostnaderna, dvs. närmare 30 000 kr. För den litterära verkstaden räknar vi med ett medelsbehov av 200 000 kr. För forskning om läshinder bör beräknas 100 000 kr. Sammanlagt medelsbehovet 1,5 milj. kr. Det innebär utgör en ökning med 1 075 000 kr. Medel för vissa projekt beträffande utgivning av LL-tidning och av daglig tidning för synskadade torde få utverkas genom ansökningar i särskild ordning (7.3.1 och 7.3.2.5).

Anslagspost 9: Utbildning av tolkar för döva Tolkutbildningen behöver byggas ut både kvantitativt och kvalitativt (2.8). Anslagsposten är för budgetåret 1975/76 upptagen med 300 000 kr. För att tillgodose behovet av fler tolkar och av en differentierad tolkutbildning bör medel beräknas med 0,5 milj. kr.

212 Kostnader sou 1975;2o

Anslagspost 10: Ersättning till televerket för avgiftsbefrielse för vissa blinda Posten är för budgetåret 1975/76 uppförd med 30 000 kr. Eftersom vi föreslår att synskadades möjlighet till befrielse från radioavgift skall slopas, behöver inga medel beräknas för ändamålet (6.2.3).

8.2.1.2 Anslag V/S K 6 Bidrag till handikapporganisationer Anslaget är för budgetåret 1975/76 uppfört med 4,5 milj. kr. Angående fördelningen av beloppet mellan organisationerna hänvisas till bilaga 3. Våra förslag beträffande viss verksamhet inom handikapporganisationerna vilken f.n. finansieras med bidrag från utbildningsdepartementets anslag Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet innebär att bidrag för konsulentverksamhet

(anslagspost 3), för kurs-, studie- och informationsverksamhet (anslagspost 4) samt för tolkar till döva (anslagspost 5) inte

skall beräknas särskilt utan i stället ingå i socialdepartementets

anslag Bidrag till handikapporganisationer. Bidragen för nämnda tre ändamål kan för budgetåret 1975/76 beräknas till (480 000 + 1 200 000 + 70 000:) avrundat 1,8 milj. kr. Anslaget Bidrag till handikapporganisationer bör - oberäknat ökningen av den del av som f.n. avser anslaget socialdepartementet föras upp med 14 milj. kr. Den föreslagna anslagskonstruktionen betyder att handikappförbunden, utan statliga detaljföreskrifter, får frihet att själva bestämma inriktningen och formerna för verksamheten. Detta innebär även en förenkling för både staten och förbun-

den. Bidraget är, såsom nu gäller för förevarandeanslag, ett

stöd till förbundens allmänna löpande verksamhet. För särskilda projekt, försöksverksamhet och nya initiativ, kan bidrag på ansökan erhållas enligt lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden.

8.2.1.3 Anslag VIII/U B 5 Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m. Från anslaget utgår bl.a. ersättning åt författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och taltidningar. Ersättningen fördelas av Sveriges författarförbund

Kostnader 213

enligt regler som förbundet har fastställt. l genomsnitt får författarna 3 kr. 30 öre per in|äsningstimma och exemplar, och vi räknar med ett ökat medelsbehov under anslaget av 200 000 kr.

8.2.1.4 Anslag Vlll/U B 50 Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m.m. Vi har förordat en väsentlig uppräkning av bidragsmedlen för att handikappade skall få bättre tillgång till goda kulturprogram (3.7). För budgetåret 1975/76 har anvisats 350 000 kr. för kulturprogram för handikappade. Programmen är av skiftande slag. Det kan röra sig om en utställning, en föreläsning, framträdande av en trubadur eller en teatergrupp. Kostnaderna för programmen skiftar därför också avsevärt. Den begränsade medelstilldelningen har gjort att handikappföreningarna valt billigare program. Den genomsnittliga kostnaden för ett sådant kulturprogram har visat sig utgöra ca 600 kr. Häri ingår arvode, traktamente och reseersättning till medverkande. Det finns ca 1 200 handikappföreningar, och med denna kostnad kan varje förening få bidrag till ett kulturprogram vartannat år. Vi beräknar för ändamålet ett medelsbehov av 1 milj. kr. Det

innebär en ökning med 650 000 kr. jämfört med budgetåret

1975/76.

8.2.1.5 VIll/U B 11 Bidrag till Svenska riksteatern Anslag vårt skall under anslaget beräknas ett belopp av 1 Enligt förslag milj. kr. om året för teckenspråkig teater för döva.

8.2.1.6 Sammanfattning Förslagen innebär en kostnadsökning för staten om ca 15 milj.kr.

För motsvarande verksamhet kan för budgetåret 1975/76 det

sammanlagda utgiftsbehovet i statsbudgeten beräknas till ca 10 milj. kr. Förslagen sammanfattas i tablån på sid. 214. Förslagen innebär vidare, att särskilda, ändamålsbestämda bidrag till handikapporganisationerna inte längre skall beräknas för verksamheten vid b) 1., c) 1. och d) 1. utan i stället ingå i det under socialdepartementets huvudtitel uppförda anslaget till allmänna verksamhet Bidrag till handiorganisationernas

14*

214 Kostnader

Ändamål Anvisat 1975/76, Förändring enligt 1 000-tal kr. vårt förslag, 1 000-tal kr.

a) Böcker på band och punkt vid statens specialbibliotek 1 300 + 2 800

b) Studiekonsulenter 1. Handikapprörelsen (förslaget innebär beräkning under k) 480 - 480 2. Studieförbunden 180 + 720

c) Kurs- och studieverksamhet m.m. 1. Kurs- och studieverksamhet (förslaget innebär beräkning under k) 1 200 - 1 200 2. Visst tidskriftsstöd (förslaget innebär under I) 25 - 25 beräkning

d) Viss tolktjänst 1. Handikapprörelsen (förslaget innebär

i) Kulturprogram inom föreningslivet 350 + 650 j) Teater för döva - + 1 000 k) Bidrag till handikapp-

kapporganisationer (k). För visst tidskriftsstöd (c 2) skall medel

beräknas under socialdepartementets anslag Kostnader för

viss verksamhet för blinda (l). För av böcker anskaffning på band och punkt vid det statliga specialbiblioteket, innefattande viss prissubvention vid köp av böcker på punkt (a), bör medelliksom erforderliga medel för bibliotekets verksamhet i övrigt-

Kostnader 2 l 5

beräknas under ett nytt anslag under utbildningsdepartemenbenämnt Statens för talböcker

tets huvudtitel, specialbibliotek

och Något särskilt anslag för handikappa-

punktskriftsböcker.

des kulturella verksamhet behövs inte längre, utan för övriga under detta får medel beräknas under andra ändamål anslag under huvudtitel. anslag utbildningsdepartementets

Vi vill i detta sammanhang erinra om att utredningskommit-

tén kulturrådet i betänkandet (SOU 1972:66) Ny kulturpolitik att behålla ett särskilt anslag till uttalade, att det inte är lämpligt kulturstöd för Kulturrådet föreslog, att anslaget handikappade. till de kulturella verksamhet skulle delas Bidrag handikappades de olika dit verksamheten ämnesmässigt och upp på anslag, hör betänkande 7.10.3.6 och

organisatoriskt (kulturrådets

I över kulturrådets betänkande föreslog 10.7.6). remissyttrande i skulle få anstå, tills vi redovisat resultatet vi, att beslut frågan av vårt utredningsarbete (bilaga 1, sid. 231). som i awaktan på förslagen från oss,

Departementschefen,

en av förklarade sig inte förordade förstärkning anslaget, beredd att detta då delades upp enligt kulturrådets tillstyrka, även om han anslöt sig till dess uppfattning

förslag principiellt

att skall beaktas i all verksamhet (prop.

handikappfrågorna

den sid. 372). Riks-

1974:28 angående statliga kulturpolitiken,

fann i likhet med att det i awaktan

dagen departementschefen,

resultatet av vårt arbete inte borde göras några genomgripå i formerna för insatser för handikappades

pande förändringar kulturella verksamhet (KrU 1974:15, sid. 63).

Under våra överväganden i det fortsatta utredningsarbetet har som det förda visar, i denna fråga vi, resonemanget kommit till samma resultat som kulturrådet.

8.3 och kommunernas

Landstingens

kostnader.

Det för en förbättring av handikappades möjligheter åtgärder i kulturlivet som vi har behandlat kommer att medföra att delta även för landstingen och kommunerna. kostnadsökningar avser många områden. För landstingens Kostnadsökningarna del de bl.a. utbyggd verksamhet vid syncentralerna, gäller och motsvarande för talskadade, förhörcentralerna åtgärder för döva och dövblinda samt ökat anslag till bättrad tolktjänst biblioteksverksamhet.

216 Kostnader

Ökade kostnader för kommunerna avser t.ex. föreningslivets behov av lokaler, förbättrad förstärkta inbiblioteksservice, satser inom den sociala hemhjälpen och utbyggd färdtjänst. Både kommunernas och landstingens kostnader för stöd till den kulturella verksamheten i allmänhet kommer att behöva ökas för åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till handikappade. Detta gäller kanske inte minst till bidragsgivningen studieförbunden. Handikapporganisationerna behöver ett kraftigt ökat stöd i alla landsting och kommuner.

Reservationer

Av ledamöterna Antonsson och Jonsson

av konsulent-

Angående överflyttning anslagsposterna

verksamhet samt kurs- och studieverksamhet m.m.

Handikapputredningen föreslår att anslagsposterna Konsulentverksamhet samt Kurs- och studieverksamhet inte längre skall beräknas under Utbildningsdepartementet utan föras över till socialdepartementets anslag Bidrag till handikapporganisationer (sid. 141). Medel under denna anslagspost skulle inte då närmare preciseras. Vi finner en sådan överflyttning omotiverad och för de handikappade negativ, inte minst utifrån

om att handikappfrågorna inte

utredningens eget resonemang skall särbehandlas. De särskilda satsningar som behövs för kulturinsatser för handikappade bör i första hand ske genom de som normalt har att svara för kulturinsatsen. Överföranorgan det av medel till konsulent- och studieverksamhet för handikappade från skolöverstyrelsen och införandet av en ny tillför dessa aktiviteter är tvärt emot alla strävan-

synsmyndighet

den att så som integrera de handikappade i det långt möjligt övriga samhället. För gäller att skolöverstyrelsen (Sö) tillsammans med dagen studieförbunden fått möjlighet att under en tioårsperiod utveckla studieverksamheten bland handikappade. Detta sker dels konsulentverksamhet, dels genom projekt för genom utveckling av pedagogiken och framställning av nya studiernaterial. Verksamheten har i dag nått en omfattning av 12 000 till 000 De två största studieförbunden - ABF

15 studiegrupper.

- a

och studieförbundet Vuxenskolan (SV) har 5 000 6 000

vardera av dessa. Den allra största delen av studiegrupper SV:s verksamhet är bland psykiskt utvecklingsstörda, medan ABF:s verksamhet främst gäller övriga handikappgrupper.

218 Reservationer

Flera andra studieförbund har haft verksamhet av regelbunden skiftande slag. lnom SÖ finns en särskild som arbetar arbetsgrupp med

handikappfrågor. Utöver företrädare för studieförbunden finns

flera

handikapporganisationer med. Eftersom studieverksam-

heten bland handikappade fortfarande är ordnad som försöksverksamhet, vore det värdefullt att en total utvärdering kunde äga rum innan man gjorde

organisatoriska förändringar. Handikapporganisationerna behöver en kraftig uppräkning

av de allmänna medel som utredningen förordar. Men de handikappade behöver också en garanti när det utveckgäller lingen av studiematerial, de

forskning, handikappades studie-

möjligheter och en fortsatt av

integrering handikappade i den

reguljära studieverksamheten. Förslaget om att sammanföra kurs- och avseende

konsulentpengar bidrag till handikappades

kulturella verksamhet utan destination med speciell ett

klumpanslag till en ny myndighet kan komma att innebära en

konflikt då organisationerna måste ta till en ställning

fördelning som kan bli ytterst grannlaga. Om man för samman

ett anslag av den här blir det också mer

typen, svårtillgängligt

för de små förbunden. Det kan även bli svåra trösklar för nya organisationer som uppstår i framtiden, och det kan bli svårt att nå dem som står helt utanför

handikapporganisationerna.

Vi kan alltså inte finna bärande skäl utöver vissa administrativa - som talar för att kursfrågorna m.m. flyttas från SÖ och utbildningsdepartementet. Det viktigaste medlet att nå kulturell är att få en jämlikhet god utbildning, fortsatt stimulans i form av till information tillgång samt möjlighet att odla estetiska, intellektuella och sociala intressen. Dessa synpunkter äger sin giltighet alldeles speciellt för gruppen handikappade och står inte i

på något sätt

motsatsförhållande till tanken på att visa organisationerna inom handikappsektorn stort förtroende.

Av ledamoten Åkerlind

1. Angående bestämmelserna i 42 a § byggnadsstadgan

Statens planverk har i en skrivelse till regeringen den 22 oktober 1975 föreslagit att den begränsning som ligger i

Reservationer 219

i i 42 a § byggnadsstadgan skall

uttrycket skälig omfattning att har ämbetsverket föreslagit att upphöra gälla. Samtidigt skall vidgas till att omfatta

stadgandets tillämpningsområde

även bostäder. Som redovisas sid. 154 så har utredningens majoritet i ett på yttrande den 13 januari 1976 tillstyrkt förslagen.

har inte kunnat dela utredningsmajoritetens syn på

Jag dessa l en reservation till yttrandet har jag anfört frågor. följande: De som vidtas för att successivt anpassa bostadsåtgärder och till de handikappades krav produktionen bostadsmiljön och önskemål är värda allt stöd. Det kan dock allvarligt om skall- eller ens ifrågasättas handikappanpassat byggande

kan - detaljreglering av byggnadsstadgan. uppnås genom

Den som i stadgandets uttryck i skälig begränsning ligger skulle mycket väl kunna kvarstå om bedömningen omfattning av vad som är skulle bli mer positiv till de handikappaskäligt des intressen. Då formuleringen redan nu kommit att bedömas som efter att ha gällt i endast några få år bör i skälig olämplig kunna ersättas med förslagsvis så långt möjligt. omfattning för de som ligger inom

Det ger utrymme anpassningsåtgärder

- de mestadels ekonomiska möjligheternas gräns. De allmänt boendekostnaderna gör att kostnadssidan höga måste i den utsträckning ifråga-

ägnas speciell uppmärksamhet

varande bestämmelser kommer att avse bostäder, särskilt som det är tveksamt om man de handikappade en tjänst mycket gör omfattande som de föreslagna.

genom så detaljregleringar

Den som föreslås i Statens planverks skriveldetaljreglering konsekvenser vad beträffar kostnaderna. Sålunse kan få stora da föreslås att entréer, kök och badrum skall ha vissa minimimått. Detta kräver en i vissa fall på upp till 5 m* per ytökning Kostnader för detta har inte angivits men torde med lägenhet. nuvarande priser kunna stiga till ca 8 000 kr./|gh. Vidare föreslås att hissar skall krävas i alla hus med mer än kostnaderna för detta sägs följande i

två våningar. Angående

skrivelsen från Statens planverk: Hisskravets konsekvenser blir i första hand att det kommer än färre och trevånings loftgångs-

att byggas fyravåningshus

och De byggherrar som finner hissekonomin oförpunkthus. delaktig kommer att ersätta hustyperna med andra, exempelvis att eller sänka huset med en våning. l de fall genom höja inte kan blir

sådana ändringar av någon anledning genomföras

220 Reservationer

effekten en med 3 - 8 000

kostnadsökning kr./Igh ijämförelse

med samma hustyp utan hiss. Efter en 5 år övergångstid på skulle hisskravet bli tillämpligt på alla dvs även trevåningshus,

trevånings Iamellhus. Vidare sägs att trevånings Iamellhus

drabbas då av en kostnad per lägenhet 7 - 10 000 kr. på Ett tredje som framställts

förslag är att alla lägenheter om 1

RK eller större skall vara försedda med eller balkong uteplats med minimimått 1,4 gånger 2,0 meter. Även detta kan förslag väntas medföra betydande merkostnader i vissa hus. Jag finner den föreslagna detaljregleringen helt Det felaktig. , är dessutom uppenbart att resurserna kan komma använ-

att das på fel sätt. De vore mer av att de

handikappade betjänta resurser som föreslås spridas ut på generella i stället åtgärder användes till i och av

förbättringar byggande handikapplägen-

heter. Det skulle komma de handikappade mer direkt till godo.

2. studiekonsulenter

Angående

Utredningen är enig om att bidraget till handikapporganisatio-

nerna bör räknas med ett så stort att upp belopp det ger full

kostnadstäckning för 25-30 studiekonsulenter hos handikapp-

organisationerna. Eftersom de sammantagna kostnaderna per konsulent har beräknats till ca 100 000 kr. har en med

höjning 2,5-3 milj. kr. föreslagits. När det däremot studieförbun-

gäller

den är förutsättningarna något annorlunda.

Studieförbunden får för närvarande bidrag till tre studiekonsulenter med 60 000kr. per konsulent. Två av dessa konsulenter är knutna till ABF och en till Vuxenskolan. Utredningens förslag innebär att antalet konsulenter hos studieförbunden skall ökas från tre till nio. Dessutom föreslås att det statliga bidraget till dessa konsulenter skall ökas från 60 000 kr. till 100 000 kr. Det innebär att de studieförbund som får rätt till dessa bidrag får hela sin kostnad för handikappkonsulenter betald medan de studieförbund som söker men ej får anslag får betala hela sin kostnad själva i den mån de ändå anställer konsulenter. Eftersom tjänsterna skall tillföras de studieförbund som har det största behovet av stöd för sin verksamhet på handikappområdet så är det troligt att antalet ansökningar från studieförbundens sida kommer att bli betydligt fler än de som anslag står till förfogande även om inte full

kostnadstäckning ges med

bidraget.

Reservationer 221

Ur är det därför tillräckligt att höja bidraget rättvisesynpunkt från 60 000 kr. till 75 000 kr. Det innebär att de per konsulent studieförbund som får förmånen att erhålla bidraget får ersättmed ca tre fjärdedelar av kostnaderna. ning förordar därför att bidraget till studieförbundens studie- Jag

konsulenter på handikappområdet sätts till 75 000 kr.

Särskilt

yttrande

Av experterna Dalén, Hanson, Hansson,

Lindqvist och Utberg

allmänna mål och konkreta förslag för att Utredningens kulturen ska nå även handikappade har vårt helhjärtade stöd. - - Handikappade är i dag vilket understryks av utredningen kulturellt starkt eftersatta. Vi betraktar därför de föreslagna på olika kulturområden som absolut minimum för

åtgärderna

att klyftorna till mer gynnade grupper i samhället ska kunna börja minska. argumentation för föreslagna åtgärder kunde Utredningens enligt vår mening förstärkas på vissa punkter. Vi anser sålunda att det om fullt erkännande av dövas viktiga resonemanget teckenspråk, som alltjämt motarbetas i vissa kretsar, skulle vinna i om utredningen hade åberopat sig på resultaten styrka av på området. Både svensk och utländsk forskning forskning visar sålunda att teckenspråket är det säkraste sättet att förmedla kunskap till döva barn och ge dem större trygghet. Det är också bevisat att teckenspråket är det säkraste sättet som man känner till för kontakt mellan döva och hörande. Ska all kulturell verksamhet bli öppen och tillgänglig för alla, som är mest och viktigaste mål-

utredningens grundläggande

krävs det stora insatser också på områden som ligger sättning, utanför den egentliga kulturpolitiken. insatserna kan inte heller till traditionella Den konkreta

begränsas handikappområden.

av dessa insatser saknas i hög grad i betänkanutformningen det, främst beroende på att andra än staten i stor utsträckning svarar för det praktiska genomförandet. Den främsta framtida uppgiften blir nu att ta konsekvenserna av de och mål som också dragits i riktiga välgrundade upp

224 Särskilt yttrande

regeringens kulturpolitiska förslag till riksdagen. Ska man för

framtiden undvika särkultur för handikappade och i verklig mening låta dem bli delaktiga av den kulturella gemenskapen krävs det goda kunskaper om hurudan situationen är och vad som praktiskt behöver göras. Den kunskapen finns hos handikappades egna organisationer. Det är därför ett oawisligt krav och ett prov på hur konsekvent man vill genomföra förslagen, att får ett sådant ekono-

handikapporganisationerna statligt

miskt stöd till sin allmännaiverksamhet att de ges rimliga möjligheter att ställa sin sakkunskap till förfogande. Utredningens krav att det totala kulturutbudet ska anpassas leder till att alla som arbetar med i vid har

kulturfrågor mening

behov av handikappkunskap för att rätt lösa sina Den uppgifter. kunskapen saknas i de flesta kulturorgan men kan tillföras dessa genom att handikapprörelsen ges plats i viktigare styrelser.

1 Bilaga Handikapputred-

över

ningens yttrande Ny kulturpolitik

samman-

Inledning. Handikapputredningens fattande bedömning av förslagen

Ett av i kulturrådets betänkande

genomförande förslagen

medför en av samhällets åtagande på kulturområbreddning det och ökade för alla att ta del av kulturell möjligheter verksamhet.

Det reformarbetet på handikappområdet och

fortgående samhällets snabbt ökande insatser för handikappade utgår från som brukar sammanfattas med

den syn på handikappfrågorna

Kulturrådets förslag ansluter sig till uttrycket normalisering. denna att dess överväganden i princip utgör syn och vi anser

en god för utformning av de kompletterande förslag grund

år kulturområdet med hänsyn till handisom nödvändiga på situation. Vi avser att år 1974 framlägga sådana kappades

och redovisar i detta remissyttrande bl.a. synpunkter på

förslag vissa avsnitt i betänkandet Ny kulturpolitik där vi anser att kulturrådet inte har beaktat handikappades behov tillräckligt och problem.

4.8 för kulturpolitisk

Bakgrundsfakta

planering

Vi understryker betydelsen av god kunskap om hur människorna använder sin fritid och vilket ytterligare innehåll de vill ge den. Samhällets kulturpolitiska åtgärder ska bredda och öka

226 Bilaga 1

människornas möjligheter att ta del av kulturell verksamhet. Detta kan inte ske utan att människornas önskemål och behov beaktas. Det är därför viktigt att de som är samhälleliga organ verksamma på området fortlöpande håller med sig förtrogna behoven inom kulturområdet. Vi noterar med tillfredsställelse att Svenska kommunförbun-

det i promemorian Förslag till principer för kulturförvaltningar-

nas organisation (1971-06-11) har funnit det de kommuåligga nala kulturnämnderna att

kartlägga kommuninvånarnas kultu-

rella intressen och behov. Vi finner det dessutom nödvändigt att staten skaffar sig god allmän kännedom om människornas önskemål och behov inom området. i dessa hänse- Kunskaper enden bör spela en roll för avgörande kulturpolitikens inriktning och det statliga kulturstödets och

utformning omfattning. Kartläggningar av dessa förhållanden bör inte bara avse vad

människorna gör utan också redovisa deras önskemål och synpunkter på det kulturella utbudet och om möjligt orsakerna till deras val. Gemensamt för handikappade är mera utpräglade svårigheter i vardagslivets olika situationer. modern Enligt samhälls-

uppfattning avser samhällets insatser för att handikappade

undanröja dessa svårigheter. Detta ska även kulturområgälla det. För att handikappade ska få till den kulturella tillgång

verksamheten måste många gånger särskilda vidtas.

åtgärder Det är därför angeläget att den om kunskap människornas behov och önskemål som måste inhämtas och utgöra underlag för kulturpolitisk planering innefattar god kännedom även om handikappades situation och problem. Sådan kännedom kan bl.a. inhämtas från och

handikapporganisationerna från sta-

tens handikappråd, länshandikappråden (LHR) och de kommunala handikappråden (KHR).

Kulturbegreppet

Kulturrådets uttalande att kulturpolitiken ska ses som en del av samhällets miljöpolitiska åtagande i stort bör enligt vår mening ytterligare understrykas och kompletteras med följande synpunkter. Handikappades tillgång till den alltmer mångskiftande och breddade kulturella verksamheten försvåras ofta - och kan i

1 227

Bilaga

helt - av den många fall omöjliggöras yttre fysiska miljöns Ändamålsenliga bostäder, kommunikationer och utformning. lokaler är för att handikappade ska viktiga förutsättningar kunna delta i olika slags verksamhet. Den mesta fritiden tillbringar människorna i sina hem. Den kulturella verksamheten som rum hemma och hos vänner äger och bekanta en stor och viktig del av den totala kulturkonutgör sumtionen. inte bara den egna bostadens utformning utan också av andras bostäder har stor betydelse för utformningen att ska kunna få och behålla sociala kontakter. handikappade För att ska kunna bryta sin isolering är det handikappade att - ett i den bostadspolitiska sålunda viktigt gästkravet debatten ibland använt begrepp för handikappades möjlighet bostäder att besöka andras tillgodoses. för handikappade att delta i organiserad kultu- Möjligheten rell verksamhet är beroende av att de kan komma till och in i den lokal där verksamheten pågår. Bra färdtjänst - både för och som komplettering till allmänna

vanliga gångavstånd

kommunikationer - måste stå till för förflyttningsförfogande handikappade. Lokaler där kulturell verksamhet bedrivs bör, så det är och ekonomiskt möjligt, vara anpassade långt praktiskt till särskilda behov. Personlig hjälp behövs ofta handikappades för att kunna ta del i kulturell verksamhet, vare sig den äger rum hemma eller bedrivs i annan lokal. Med det nu anförda vill vi betona kulturpolitikens beroende av insatser. För handikappade bestäms värdet socialpolitiska av det âtagandet i hög grad av den sociala kulturpolitiska välfärdens beskaffenhet.

4.11.2 av det kulturpolitiska Avgränsningen

området

Kulturrådet anger vad som bör hänföras till det kulturpolitiska området och anser sig därigenom kunna avstå från - eller inte böra - bestämma Som skäl härför kulturbegreppet. åberopas förvaltningsmässiga och budgettekniska förhållanden. Givetvis måste det kulturpolitiska området inom vilket samhället ska verka med reformer och resurser på något sätt avgränsas och vi kan i och för sig tillstyrka rådets förslag till bestämning av det kulturpolitiska området.

228 1

Bilaga

Vi anser det dock väsentligt att man inom kulturpolitiken tar hänsyn till den kultur som människorna individuellt eller tillsammans ägnar sig eller vill ägna sig åt utan samhällets finansiella eller organisatoriska stöd. Vid utformningen av det allmännas insatser måste sålunda de behov och intressen beaktas som kommer till uttryck i individuella önskemål och i individuellt görande och skapande utanför området för samhällets direkta engagemang. Kunskapen om sådant skapande och dess drivkrafter har en avgörande betydelse för riktigt awägda kulturpolitiska samhällsinsatser. Vi avser att i vårt sjätte och sista betänkande, som vi beräknar att överlämna till chefen för utbildningsdepartementet år 1974, föreslå konkreta åtgärder som gör kulturell verksamhet bättre tillgänglig för handikappade. I förevarande sammanhang vill vi liksom kulturrådet starkt understryka att allas rätt till kultur är en angelägen jämlikhetsfråga. Kulturpolitiken ska avse alla människor. Detta kräver en noggrann bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas för att de kulturpolitiska insatserna ska bli till nytta även för handikappade. Det innebär också att särskilda anordningar kan behöva skapas för döva och blinda personer och för psykiskt utvecklingsstörda och för dem i övrigt vars handikapp kan göra det svårt eller omöjligt att sådana anordningar förutan ta del i visst eller vissa slags kulturverksamhet.

4.15 Samordning och differentiering

Kulturrådet berör frågan om åtgärder för att lösa olika gruppers särskilda problem att ta del av kulturell verksamhet och vi har inget att invända mot de uttalanden som avser handikappade. Vi är dock angelägna att ytterligare betona att åtskild kulturell verksamhet för handikappade bör undvikas. Handikappade delar den samhälleliga gemenskapen och ska som andra ha tillgång till alla de anordningar av skilda slag som finns och fortlöpande skapas. Syftet med insatserna för handikappade är att de ska kunna leva som andra - så bli långt möjligt oberoende av sitt handikapp. Detta - - förutsätter intesyfte normaliseringssträvandena gration. Effektiva och flexibla åtgärder är en nödvändig förutsättning för att integration ska ge det avsedda resultatet.

1 229

Bilaga

Det är emellertid att integrationen sker i en takt som är viktigt till människornas individuella förutsättningar. Man anpassad får bortse från att det finns människor som inte orkar aldrig eller inte vill vara med om individualintegrering. l sådana

situationer kan gruppintegrering vara en lösning, dvs. en grupp

deltar tillsammans med andra i den verksamhet handikappade det gäller. Det kan också i en del fall vara angeläget att stödja verksamhet som avser endast Enligt vår mening kan handikappade. sådan verksamhet ibland vara väl ägnad att förbereda och verksamhet. Vi avser att återkomma till underlätta integrerad i vårt betänkande om kulturfrågan. Som ett

detta spörsmål

enda och värdefull verksamhet speciexempel på uppskattad ellt för vill vi nämna Sveriges dövas riksförhandikappade bunds gård i Leksand vilken har anläggning Carlborgsons tillvunnit erkännande som ett kulturcentrum för döva. sig

Vi vill i detta sammanhang även föra in det viktiga spörsmå-

let om särskilda, åtgärder för dem vars handikompenserande viss verksamhet särskilt svåråtkomlig eller helt kapp gör Sådana strävanden - som kan sammanfattas med otillgänglig. - från att den som inte

uttrycket kompensationstanken utgår

bör få och känna mer, den som inte hör bör få se ser, lyssna mer eller erfara mer på annat sätt. Kulturrådet tar även de särskilda svårigheterna för upp som vårdas på institution att ta del av kulturell personer verksamhet. l likhet med kulturrådet anser vi att det finns ett stort behov av ökad och mer differentierad kulturell verksamhet institutioner, särskilt sådana för långvarig vård. Vi på på att kulturrådet återkommer till denna fråga bl.a. i noterar och vi avser att behandla den i vårt avsnittet 7.10.2 själva pågående utredningsarbete.

5.5 Radio och television

Vi har samma uppfattning som kulturrådet om Sveriges Radios kulturområdet. Därför anser vi det särskilt angeläbetydelse på att alla, så det är möjligt, kan ta del av dess get långt verksamhet. Vi avser att tillkännage resultatet av våra överväi hithörande frågor i vårt nästa betänkande och kan ganden nämna att vi f.n. med företrädare för Sveriges Radio dryftar

15*

230 1

Bilaga SOU 1 976120

åtgärder för att döva och hörselskadade personer ska få mer behållning och glädje av televisionen.

6.2.1 Olika intressen bakom institutionerna

Många har på grund av handikapp att ta del av svårigheter kulturinstitutionernas verksamhet. Det torde i många fall med förhållandevis små insatser vara möjligt att göra befintliga lokaler bättre tillgängliga så att t.ex. rörelsehindrades och blindas besök i folkbiblioteket, på museet och teatern underlättas. Verksamhet av skilda slag bör, så långt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt, även ha en sådan att

utformning handikap-

pade får samma glädje av den som andra. Detta kan t.ex. betyda att en utställning bör Ievandegöras för blinda genom

framställning i reliefform eller att döva före en teaterföreställ-

ning eller en film erhåller en språkligt tillrättalagd redovisning eller en teckentolkad redogörelse för utveckpjäsen. Psykiskt lingsstörda kan också före ett biobesök eller ett teaterbesök

behöva ett material i språkligt tillrättalagd form för att få

glädje

och behållning av Vi avser föreställningen. att ta upp frågor av

detta slag i vårt nästa betänkande. Folkbiblioteken är betydelsefulla kulturcentra med stort ansvar och stora möjligheter att service ge kulturell åt blinda, döva och andra med

personer informationshandikapp, rörelse-

hindrade och personer på vårdinstitutioner. Vi f.n. överväger även hithörande frågor men vill i förevarande sammanhang uttala vikten av att biblioteken och kulturinstitutioner i övriga sitt arbete samråder med

handikapporganisationerna för att i

olika avseenden få kännedom om handikappades särskilda behov och kunna tillgodose dem. Sådant samråd underlättas genom tillkomsten av handikappråd i länen och i kommunerna.

7.10.3.1 Studiecirkelstödet

Vi anser att det är viktigt att man vid en av för översyn reglerna studiecirkelstödet ser till att en och

breddning förstärkning av

1 231

Bilaga

verksamheten också kommer handikappade till glädje och nytta. Reglerna bör få tillämpas så att handikappades deltagande i cirklarna underlättas. För att ta ett par exempel bör bidrag för merkostnader för personlig assistans åt rörelsehindutges åt blinda och för särskilt utformat

rade, punktskriftservice

material för språkligt hämmade, t.ex. psykiskt utvecklingsstör-

och i samband med cirklarnas arbete. da, vid studiebesök eljest

7.10.3.2 Andra former av verksamhetsbidrag

Det finns utan tvivel ett behov av att i andra former än den

gängse studiecirkeln kunna stödja t.ex. handikapporganisatio-

ners kulturella verksamhet. Det översiktligt nämnda lokala aktivitetsstödet kan härvid vara en bra möjlighet och vi tillstyrker att hithörande närmare utreds. Det är angeläget att frågor aktuella stödformer utformas så att handikappade kan ta del i sådan verksamhet för vilken stödet avses. Därför föreslår vi att företrädare för ska medverka i det

handikapporganisationerna

fortsatta utredningsarbetet beträffande lokalt aktivitetsstöd.

7.10.3.6 Stöd till kulturella

handikappades

verksamhet

Som framgår av det föregående hävdar vi att säranordningar för i ska undvikas. Vi delar därför handikappade princip kulturrådets att handikappades särskilda behov uppfattning ska beaktas i allt slags verksamhet. l vårt hittillsvarande arbete har vi även framhållit att frågor rörande ska behandlas i de sammanhang där handikappade hör hemma. Det ingår i vårt utredningsarbete frågorna sakligt att den fortsatta utformningen och inriktningen av överväga sådana insatser som bekostas från det på Utbildningsdepartementets huvudtitel anslaget Bidrag till de handikapuppförda kulturella verksamhet. Eftersom detta arbete ännu påpades kan vi f.n. inte tillstyrka kulturrådets förslag att anslaget

går,

ska avföras från riksstaten utan föreslår att beslut i frågan får anstå tills vi har redovisat resultatet av vårt utredningsarbete.

232 1

Bilaga

7.12 beträffande

Förslag kulturarrangemang

utanför institutionerna

Det föreslagna till

statsbidraget kulturarrangemang kan öppna

bättre möjligheter för att ta del

handikappade av kulturell

verksamhet. Vi tillstyrker därför att nuvarande

förslaget föreläsningsbidrag avlöses av ett arrangemangsbidrag. Kulturrå-

det har emellertid i utkastet till för inte tillräckregler bidraget ligt beaktat handikappades särskilda behov. bör Reglerna kompletteras med bestämmelser om att vid arrangemang uppkommande merkostnader som beror på deltagares handikapp får bestridas med bidraget. bör således kunna Bidraget anlitas för att betala för tolkning döva, punktskrift för blinda,

språkligt tillrättalagt material för psykiskt utvecklingsstörda

liksom övriga dylika som åtgärder är nödvändiga för att handikappade ska få samma och som

behållning glädje andra

av arrangemanget.

8.4.5.1.2 till

Referensgrupp kulturnämnden

Det kommunala handikapprådet (KHR), där som regel kulturnämnden är företrädd, har ett ansvar för att handikappades möjligheter att ta del av kulturell verksamhet förbättras. Om

referensgrupper inrättas till kulturnämnderna, är det

naturligt

att handikapporganisationerna blir företrädda

i dessa grupper.

8.5.5 Samverkan

på länsplanet

På Iänsnivå finns samma behov som i kommunerna för handikapprörelsen att arbeta för av

förbättring handikappades

tillgång till kulturell verksamhet. Samarbete mellan handikapporganisationerna och t.ex. landstingens kulturnämnder bör kunna äga rum inom länets handikappråd (LHR). Om det av kulturrådet beskrivna samarbetsorganet för kulturfrågor på länsplanet inrättas, är det viktigt att

handikapporganisationer-

na erbjuds att ingå i detta organ.

1976:20 Bilaga 1 233

SOU

8.6.3.2 Ett centralt organ för rådgivning,

utredning och statsbidragsprövning

Det är att på riksnivå ska ha ett nära självklart kulturorganen samarbete med handikapprörelsen. Statens handikappråd

vari handikapporganisationerna, socialstyrelsen, skolöversty-

bostadsstyrelsen, statens relsen, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsplanverk, - har stora att förbundet är företrädda möjligheter genom medverka till att göra den kulturel-

övergripande bedömningar

la verksamheten bättre för handikappade. Vi vill tillgänglig även erinra om den betydelse som den till skolöverstyrelsens

anknutna handikappnämnden med revuxenutbildningsbyrå

från har för styrel-

presentation handikapporganisationerna

sens och handikapprörelsens samarbete i hithörande frågor. För att den av kulturrådet föreslagna förstärkningen av de

kulturpolitiska insatserna ska bli till samma glädje och nytta för

som för andra är det angeläget att samhällets handikappade samarbete med handikapprörelsen i dessa frågor ytterligare utvecklas.

9. Lokaler för kultur- och

föreningsverksamhet

möjligheter att ta del av kulturell verk- Många handikappades samhet vi har framhållit i avsnitt 4.11.1, beroende av är, som om de kan komma till de lokaler där verksamheten försiggår och om de kan komma in i lokalerna och kan vistas i dem. uttalar att bra lokaler för gemenskaps- och Kulturrådet många kulturändamål har kommit till under 1960-talet. Vi konstaterar emellertid att det för handikappades del dessvärre är så att både det äldre lokalbeståndet och de flesta nyare lokaler är svårtillgängliga. Trånga passager, trösklar och trappsteg utgör hinder i rullstol, andra rörelsehindrade och blinda. för personer och för hörselskadade är Hörslingor akustikfrämjande åtgärder sällsynta. Lokalernas inredning och utrustning är, som kulturrådet lika som deras storlek och utformning. l framhåller, väsentlig allmänhet är lokalerna inte heller i dessa avseenden lämpade

234 Bilaga 1

för handikappade, Det är utomordentligt att lokaler angeläget som hädanefter byggs eller på mera sätt genomgripande ändras blir anpassade till särskilda behov handikappades på sätt som anges i 42 a § och i statens

byggnadsstadgan

planverks föreskrifter, råd och anvisningar till nämnda bestämmelse. Vi anser det vidare vara viktigt att det äldre Iokalbeståndet inventeras från och att en

handikappsynpunkt bedömning görs

av vilka åtgärder som behöver vidtas för att åstadkomma bättre tillgänglighet för handikappade i första hand åtminstone i någon lokal på varje ort eller i stadsdel. varje

Handikappstöd

Det ingår i vårt uppdrag att den fortsatta överväga inriktningen och av den verksamhet

utformningen som bekostas från det

under utbildningsdepartementets huvudtitel anslauppförda get Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet. Ökade insatser av skilda slag för att bereda bättre handikappade möjligheter att ta del i kulturell verksamhet behövs, men i awaktan på resultatet av vårt kan vi inte utredningsarbete bedöma storleken av medelsbehovet för de ändamål som avses med nämnda anslag.

Vid behandlingen av detta ärende har undertecknad deltagit

Skantz, handikapputredningens ordförande, och utredningens

ledamöter Antonsson, Fors, Gustafsson, Jonsson och

Mag-

nusson.

Anna-G reta Skantz

B.-O. Mattsson

2 Bilaga Handikapp-

organisationerna

Namn Antal Grundad Tidskrifter, Medlem medlemmar år medlems- i år 1975 blad

DBF, De blindas 7 011 1889 De Blindas ABF, HCK förening Veckoblad, De Blindas Tidskrift 41 000 1923 Svensk ABF DHR, De handikappades riksförbund Handikapptidskrift 1964 - HCK FBIS, Föreningen för 600 blödarsjuka i Sverige Informa- - FfdN, Föreningen för 200 1962 de neurosedynskadade tionsnytt 120 1959 - ABF, HCK FSDB, Föreningen Sveriges dövblinda FUB, Riksförbundet för 17 000 1956 FUB-kontakt HCK utvecklingsstörda barn HfR, Hörselfrämjandets 34 280 1921 Auris ABF, HCK riksförbund ILCO, Svenskt förbund 3 600 1965 ILCO-bladet ABF, HCK för ileo-, colo- och urostomiopererade MS-förbundet - riks- 9 779 1957 MS-brevet ABF, HCK organisation för neurologiskt sjuka och handikappade 1954 Plus - P-club, förening för 500 stammare Pso, Svenska 15 173 1963 Psoaktuellt ABF, HCK

psoriasisförbundet RBU, Riksförbundet 3 500 1955 Rörelse ABF, HCK för rörelsehindrade barn och ungdomar RfCF, Riksföreningen 400 1969 Cf-bladet HCK för cystisk fibros för 17 000 1939 Status ABF, HCK RHL, Riksförbundet hjärt- och Iungsjuka RLE, Riksföreningen 550 1965 Larry ABF, HCK för laryngektomerade RmA, Riksförbundet 16 000 1956 Allergia ABF, HCK mot allergi 34 467 1945 Reuma ABF, HCK RMR, Riksförbundet mot reumatism för 1 900 1969 Njur-funk ABF, HCK RNj, Riksförbundet njursjuka

236 2

Bilaga

Namn Antal Grundad Tidskrifter, Medlem medlemmar år medlems- i år 1975 blad

RSMH, Riksförbundet för 7 000 1967 pocket- HCK social och mental hälsa tidningen R RSVE, Riksförbundet för 1 900 1954 Svenska HCK svensk epileptikervård Epilepsia RTP, Riksföreningen för 58 000 1946 RTP- HCK trafik- och polioskadade tidningen SD, Svenska 23 000 1943 Diabetes ABF diabetesförbundet SDR, Sveriges dövas 3 138 1922 SDR-Kontakt ABF, HCK riksförbund

HCK, Handikappförbun- 19 handi- 1964 Handikapp- Samarbetsdens centralkommitté kappförbund samverkan, avtal + DBM HCK- med ABF information

Riksförbundet döva och hörselskadade barns målsmän.

3 till Bilaga Statsanslag handikapporganisationerna

238 3

Bilaga S nW 1 9 7 Wo_ O

m

mmm mmm

o. mm om

omm

om om

m2 8. mo_ m2

at.. F p

uåcoEøtmaøummc_cu__nua

m o m

I o. mm F mm mm

mo_ m2 mm.. om_ I. 8

a xm 8 om I I I om 8 I m. I I m. I

;oo m

mümnmp

omo

o: 2 om S. om

oom

om. om 8 m_ om.

m p _.

328mm...?

o. om om

om_ :yo mmm 2 md mm m_

mmm: ...§3

.om

:+m F p

:mFEm

o m

o! m.: I I I om F mv | mm om mo_ o:

ö*

Am.

mm

mmm_

am mm

...m2

z mm mm

.må I I I I I. I. |

.E.E

...tens

o. om om om om

Em

8 8 8 o.

Sö om.. m.m

uoacmêøtmaoggsuom

m

m

omm omm

m. m_

omm

8 mv om o_

:+m 8.

8 mä

uosEmwvrzwåzvåm

:m: o

v

om. om. I I I om _. om I m_ o.. mo. 8_

mämm :oo

3 xm om om I I I om om

-mig

.I I. I .I I I

wii?? .§29

m

22.

o

omm

m.. m.

omm

om om om

of

8 o..

m m.m

.v3

gaseous..

avsäga.

uzatmê.: oöEEmum .meoumcs ucazeux:

9=...?

.Q

.oøcmgzmcoxmzusum

v.28?

mxåwäunzn

.mm_:mm._om.=._

-0229

å E2

.ousztmomamzoma

...äte

b.

mv .E :oo

uceøö* momzøä

Emöâoâøc

...z .E

ö»

;oo

cozmm_cmm._oanmx_ncmx

.om ...t

mumanaáäa;

_meooo_

Enn

mumvmxøcvomoämc

mønmaamxicm;

museoao_souos

m:_:o.:.t

auêømmczxoøaa

moucm._smz_om.oz

539m

22.

-o_oo

_

äucatoomxz... .uøucsêmmamå cmmciozümxä_

285...

cmmEcEnm snczeømxç_

omzøaø.

.E

comåcmzou_ comsåzou_

cases..

.om

mm_mc mässa

_.02_ moå:

.Cod 520A_

.av å ä _ :o: zoo

3 239

Bilaga

m. 8 mm 8

Em

m8 m..

8. m! 0:. m8 m0m

m m

mmm

8 mm I m.. I I I

8_ 8m

.

8 I 8 m, | I I m. I 8 8

8..

mm

mmm

0_ 8 8 8 8 8

00. 00. 8m 08

v

mnmm

ms 2 8 mm

0:. m8 000

mmm. mmm. m

m 8 I m.. I 8 I I I

0m_ 8. 80

_

mmm mmm mmm. mmm.

| I I I l mm mm

8 mm 8 8

mmm

0m

mm

8 8 8

8. 08

m

mm 0. mm 8

omm

8 0m 8

00. m8 08 8m

m

m m

8 8 I mm I 0m I

0: 0: 80

mm I mm I I I I I I 8 8

m

mm 8

ma

8 8 8 0m 8 8

8. 00m

m

Emzmêzo..

_oözm

mx:_m5_=

-..Ewa

ucsmtotxm_

...mr .oss 0.9.9.,...

.oocan.oaøuåm_u

...E SE ö.. SE

un...?

å ...x .E .E

ovcuøxmozoa

mcøuc:n.âanm0__u:m:

35a

mumöEoäomcfw_

mxâmmcs_

wEEE9=m._m:oo

_cEoE

u._a..m0=uao__aø

.o0:=em..e__m :mmpgcoömøå: comcimvzwaøäm moucanöwøxä_ s0:00.m§__x 000002050. .o0==m5§__m coaczmzmzxc...

040.008 womrgm mêEaw

;oo :oo :oo

4 De blindas förenings

Bilaga

och

tidningar

tidskrifter

Punktskriftstidningar

De blindas veckoblad, 52 nummer per år, ca 30 punktskrift- 2 260 debatt i sidor, kostnadsfri, exemplar, föreningsorgan, blindsaksfrågor, social och allmän information. Radio- och 52 nummer per år, ca 20 TV-programmet, veckans

punktskriftsidor, 20 kr. per år, 800 exemplar, pro-

gram i radio och TV. kostnadsfri, 120

Nuet, 52 nummer per år, ca 30 punktskriftsidor,

nyhetstidning för dövblinda.

exemplar, språkförenklad

12 nummer per år, ca 32 punktskriftsidor, 20 kr. per

Margareta, med matrecept, stickbeskrivår, 400 exemplar, damtidning ningar m.m. Månadens braillemagasin, 10 nummer per år, ca 80 punktskriftsidor, 20 kr. per år, 350 exemplar, litterär tidskrift, noveller, dikter etc.

Schackbladet, 5-6 nummer per år, 20-28 punktskriftsidor,

kostnadsfri, 150 exemplar, för schackintresserade.

-76, 10 nummer punktskriftsidor, 20 kr.

Träffpunkt per år, ca 40 med sport, musik och

per år, 250 exemplar, ungdomstidning

annat för ungdomar.

Taltidningar

Funktionärsinformation, 10 nummer per år, speltid 3 timmar, 20 kr. per år för icke funktionärer, 350 exemplar, föreningsmeddelanden, remissyttranden, klipp ur fackutredningar, press m.m. Hem och 10 nummer speltid ca 2 timmar, 20 kr. hushåll, per år, år, ca 1 000 exemplar, familjetidning, bl.a. konsumentper upplysning.

242 4

Bilaga

Kulturspegeln, 20 nummer per år, speltid ca 1 1/2 timme, 20 kr. per år, 140 exemplar, speglar debatten på dagstidningarnas kultursidor, informerar om nyutkomna böcker m.m. Kårsbandet, 9 nummer per år, speltid ca 1 1/2 timme, 20 kr. per år för icke studerande, 120 exemplar, avsedd för universitets- och högskolestuderande, utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor, kårpolitik m.m. Tekniskt magasin, 10 nummer per år, speltid ca 3 timmar, 20 kr. per år, 100 exemplar, (för den som vill behålla banden 120 kr. per år), för tekniskt intresserade med klipp ur olika tekniska tidskrifter. Ungdomstidningen, 20 nummer per år, speltid ca 1 timme, kostnadsfri, 520 exemplar, information, debatt, nyheter och

underhållning.

Taltidningstjänst, 52 nummer per år, material som distribueras till de lokala taltidningarna, t.ex. allmän information, för-

eningsinformation, blindsaksfrågor. De lokala taltidningarna

avgör vilka delar av materialet de vill använda. Enskilda kan inte prenumerera på Taltidningstjänst.

Storstilstidning

Nuet, 52 nummer per år, kostnadsfri, 70 exemplar, samma innehåll som Nueti punktskrift.

Storstilsupplagan vänder sig

till dövblinda som har sådana att de kan läsa synrester förstorad text.

sou 1976:20 243

in

Zusammenfassung

deutscher

Sprache

1 Die früheren Vorschläge

Das von der schwedischen Regierung berufene Komitee für in Zusammenhang mit Behinderten (handikapputred- Fragen = HKU) hiermit sein sechstes Gutachten vor. ningen Iegt ln dem ersten Gutachten ,,Die Gemeinden und die soziale wurde ein Gesetz vorgeschlagen, welches die Betreuung Gemeinden sich über die Situation jedes einzelnen verpflichtet, Menschen, der sich in der Gemeinde aufhäit, und dessen Bedürfnisse zu unterrichten, und auch Sorge dafür zu tragen, dass diese Bedürfnisse in jeder Hinsicht völlig befriedigt werden. HKU hat für diese Tätigkeit den Ausdruck ,,aktive, aufsuchende Sozialbetreuung geschaffen.

Das zweite Gutachten ,,Bessere Hilfsmittel für Behinderte

enthielt enNeiterter Möglichkeiten für Behinderte Vorschläge Art Hilfsmittel, ohne Einkommenprüfung und ohne obere jede Grenze für den Preis des Hilfsmittels, kostenfrei zu bekommen. Ausserdem wurde die Schaffung eines technischen Expertorauf dem Gebiet der Hilfsmittel, u.a.

gans (das Handikapinstitut)

für Beurteilung und für Koordination der Forqualifizierte schung und der Entwicklungsarbeit, vorgeschlagen. In dem dritten Gutachten ,,Bessere Ausbildung für Behinderte wurden verschiedene Massnahmen vorgeschlagen, um die Studien der Behinderten in den gymnasialen Schulformen, d.h. in den theoretischen Ausbildungszweigen Gymnasium und Fachschule, gleichwie in der gewerblichen Berufsausbildung, in der Volkshochschule und an den Hochschulen und Universitäten zu erleichtern. Zu diesem Zwecke schlug HKU u.a. das Einrichten eines vor, was bedeutet, dass Pflegedienstes Schwerbehinderte alle die persönliche Hilfe für das tägliche Leben erhalten, die für ihre Studien notwendig ist.

244 in deutscher

Zusammenfassung Sprache

Das vierte Gutachten des HKU - ,,Besserer Sozialdienst für Behinderte - behandelt zwei Hauptfragen, nämlich teils die Frage der Reisemöglichkeiten der teils die Behinderten, Frage vertiefter Zusammenarbeit zwischen den Behörden des Staates, der Provinzen sowie der Gemeinden und den verschiedenen Verbänden der Behinderten, welche in Schweden oftmals

,,die Handikapbewegung genannt werden. ln der ersterwähn-

ten Hinsicht wurde die eines effektiven

Einrichtung Fahrdien-

stes vorgeschlagen, der den Behinderten, die sich gewöhniicher Verkehrsmittel nicht bedienen können und sich auch nicht ausser dem Hause selber die bewegen können, Möglichkeit geben soil in jedem Ort über ganz Schweden zu reisen wie andere spazierengehen oder mit den Verkehrsmitaligemeinen teln fahren können. Betreffs der Zusammenarbeit zwischen der Gesellschaft und den Handikapverbänden HKU schlug vor, dass jede Gemeinde einen mit Vertretern der Handikaprat örtlichen Behörden sowie Vertretern der genannten Verbände zu berufen hatte. Auch in den Provinzen soll es laut des Vorschlages entsprechende Räte geben. Schliesslich wurde eine gewisse des staatlichen

Umbildung Handikaprates vor-

geschlagen, um dadurch die Zusammenarbeit zwischen den zentralen staatlichen Behörden und den Handikapverbänden zu verstärken. ln dem fünften Gutachten ,,Der

Wohnungsanpassungszu-

schuss wurde dass ohne vorgeschlagen, Behinderte, Beschränkung bezüglich der Art der Behinderung, von dem Staat einen Zuschuss erhalten, der alle Kosten für

zweckmässige Anpassung der Wohnung, z.B. Umbauen von Küche und

Badezimmer, Installation von Aufzug und Anbauarbeiten eines Eigenheims, hinsichtlich der individuellen Bedürfnisse deckt. Sämtliche Vorschläge des HKU sind von und Reichstag Regierung angenommen worden. Sie sind auch in Kraft getreten.

2 Kultur für alle

Das vorliegende sechste Gutachten des HKU ,,- Kultur für alle - behandelt die Frage wie das Kulturleben den Behinderten zugänglich werden kann.

Zusammenfassung in deutscher Sprache 245

2.1 Ausgangspunkte

Unter Behinderten versteht HKU Personen die aus körperlichen oder Grunden erheblichere Schwierigkeiten in psychischen dem Leben haben. Ein anderer Ausgangspunkt für täglichen HKU ist der Anspruch auf Gleichheit - Behinderte haben Recht an denselben Lebensverhältnissen wie andere. HKU stellt zwei Ziele auf dem Kulturgebiet bezüglich der Behinderten: Behinderte müssen Zugang zu derselben Kultur haben wie andere; besondere Massnahmen müssen für diejenigen ergriffen werden die einer Behinderung von gewisser kultureller infolge Tätigkeit ausgeschlossen sind. HKU ebenso fest, dass jede für Behinderte erforderliche Iegt nicht nur auf dem Kulturgebiet sondern auch in Vorkehrung, allen anderen Beziehungen, als ein seibstverständliches Teil der des Gebietes betrachtet werden muss. Jede Tätigkeit Tätigkeit muss die Kosten solcher Massnahmen tragen. Sonfür Behinderte sollen vermieden werden. Dieser derlösungen Grundsatz bedeutet auch Iaut HKU, dass Fragen von Bedürfnissen der Behinderten in dem fachlichen Zusammenhang, wo die behandelt werden sollen, und nicht Son- Fragen hingehören, derkomitees, von welchen HKU ein Beispiel ist, überlassen werden sollen.

2.2 Die Sprache

Gemeinschaft und sind Schlüsselbegriffe auf Eingliederung - und auf dem Gebiet der für dem Kulturgebiet Fürsorge Behinderte. Die ist eine der wesentlichsten Voraus- Sprache für die soziale und kulturelle Gemeinschaft. Viele setzungen haben Behinderungen, die ihnen Schwie- Gruppen sprachliche oder verursachen an dem Ku|tur|erigkeiten, gar Hindernisse, ben teilzunehmen und in die Gesellschaft einzugliedern. HKU betont, dass die Gesellschaft durch das Schulwesen, die Habilitation und die Rehabilitation die Verantwortung für das Zurückdrängen - so weit es möglich ist- sprachlicher Behindein einzelnen Fällen trägt. Um die Isolierung der Gehörrungen Iosen, der Gehörbeschädigten, der Blinden, der Sehschwachen, der geistig Zurückgebliebenen und anderer Gruppen, die auf das Gebiet der Sprache bezügliche Schwierigkeizu brechen, sind weit Massnahmen

ten haben, ausgreifende

notwendig.

16*

246 in deutscher

Zusammenfassung Sprache

Die Zeichensprache, das der Gegezeichnete Schwedische, hörlosen - eine unter starker Mitwirkung des schwedischen Taubenverbandes entwickeite Methode für Komsprachliche munikation - muss als anerkannt Unterrichtssprache werden. Der durch die Gesellschaft eingerichtete Dolmetscherdienst für Kommunikation zwischen Gehörlosen und Hörenden muss ausgebaut werden. Durch das Teiefonamt sollen Gehörlose ohne extra Kosten erforderiiche technische erhal- Aursrüstung ten, um in das Fernsprechnetz zu werden. eingegliedert Bessere technische Hilfsmittel für sollen Gehörbeschädigte entwickelt und kostenfrei verteilt werden. Die Stellung der Blindenschrift muss damit befestigt werden, Sehbeschädigte den Kontakt mit dem geschriebenen Worte behalten. Alle geistig Zurückgebliebenen im schulpflichtigen Alter erhaiten nunmehr Unterricht, für Erwachsene aber muss die Ausbildung erheblich verstärkt werden.

2.3 Vereinsleben und Volksbildung

Viele Behinderte müssen unzugängiichem Verkehrswesen, unzugänglichen Versammiungslokalen und Sitzungsräumen zufolge auf das Teilnehmen an der Volksbildung und an der Arbeit des mannigfaltigen Vereinslebens verzichten. HKU unterstreicht, dass Behinderte dieselben Möglichkeiten wie andere haben müssen, durch politische, gewerkschaftliche und ideelie Tätigkeit Einfluss auf die Entwicklung der Gesellschaft ausüben zu können. Das öffentliche Verkehrswesen muss an den Bedürfnissen der Behinderten angepasst werden - sonst ist es nicht öffent- Iich. Die Kosten der erforderlichen Massnahmen sind Iaut HKU als ein selbstverständliches Teil der totalen Kosten des Verkehrswesens zu betrachten und sollen auf dieseibe Weise wie übrige Kosten bestritten werden. Dasselbe muss für alle Gebäude, in öffentlichem oder privatem Besitz, gelten in weiche die Allgemeinheit Zutritt hat. HKU schiägt vor, dass die bereits bestehenden Vorschriften betreffs Zugänglichkeit von neuen Gebäuden ergänzt werden sollen mit Bezug auf neue Wohnungen - die meiste kulturelle Tätigkeit ereignet sich zu Hause - und, Iaut eines von dem Handikaprat jeder Gemeinde entworfenen Pianes, auf befindliche Versammlungslokale, Sitzungsräume und anderweitige Bauten kulturellen Zweckes.

in deutscher Sprache 247

Zusammenfassung

dass die für Hilfe in

HKU schlägt ebenfalls vor, persönliche

den Auftrag erhält,

jeder Gemeinde eingerichtete Organisation

Arbeit behilflich zu sein, sondern auch nicht nur mit häuslicher und zu ku|ture||en Dar-

Behinderte beim Spazierengehen

zu für Behinderte so||en bietungen begleiten. Dienstleistungen die Familie bezwecken. Z.B. soil die erwähnte Organisaganze mit für Behinderte beschäftigte VenNandte ab|ötion Fürsorge diese auch an dem Kulturleben teilnehmen können. sen, damit des staatlicher Finanzierung der Volks- Innerhaib Systemes nach der des HKU die Kosten

bildungsarbeit so||en Meinung

und in Hinsicht auf die für technische sprachliche Bearbeitung

Bedürfnisse von Blinden, Gehörlosen, geistig Zurückgebliebe-

Behinderter gedeckt werden. nen und anderen Gruppen

2.4 Die Handikapbewegung

Die Verbände der Behinderten sind heute eine wichtige Volksderen Ziel es ist den Behinderten dasseibe Lebensbewegung, niveau zu verschaffen wie andere es haben. Viele soziale sind der Arbeit der Handikapver- Anordnungen Ergebnisse bände. Es mehr als 1 200 Behindertenvereine, welche zu 23 gibt Reichsverbänden verschiedener Gruppen zusammengeschlossen sind. der sind Studien, information Schwerpunkte Tätigkeit und Gemeinschaft. Sowohl Behinderte als auch die Geseilschaft stellen an die Verbände, die u.a. in grosse Forderungen allen der Gemeinden, der Provinzen und des Handikapräten Staates vertreten sind. Die muss daher

Mitgliedsschulung

werden. Die Verbände geben lnformationsschriften ausgebaut heraus und veranstalten Konferenzen. Jeder Verband gibt eine heraus. Behinderten werden Auskünfte u.a. über Zeitung soziale den Behörden, den politischen Verei- Dienstleistungen, den Schulen und der über Situation, Be-

nen, Allgemeinheit

dürfnisse und Probleme der Behinderten erteilt. Die Gemeinschaftlichkeit in den Vereinen verstärkt das Selbstvereigenen trauen und erleichtet den Behinderten die Eingliederung in andere und in das allgemeine Vereinsleben. Gruppen Für die Handikapbewegung ist es, trotz erhebiicher Zuchüsse von Staat, Provinzen und Gemeinden, schwierig ihre wichtige zu finanzieren. HKU schlägt eine wesentliche Erhö- Tätigkeit hung dieser Zuschüsse vor.

248 in deutscher

Zusammenfassung Sprache

2.5 Die Kulturinstitutionen

Unter dem Begriff Kulturinstitution versteht HKU Theater, Philharmonien, Museen, Bibliotheken, Kinos, Kirchen usw. Für die Möglichkeit Behinderter an der der Tätigkeit Kulturinstitu-

tionen teilzunehmen ist die Beschaffenheit des

Verkehrswesens und der Gebäude, sowie die des Fahrdienstes

Leistungen

und der Organisation für Hilfe persönliche genau so wichtig wie betreffs des Vereinslebens und der

Volksbildung (2.3).

HKU betont, dass die Gesellschaft sowohl die äusseren

Umweltbedingungen als auch alle verschiedenen

Tätigkeiten in der modernen Gesellschaft - laut der Grundsätze der

Normalisierung und der Gleichheit für alle sein

zugänglich muss. Die Kulturinstitutionen haben laut HKU eine Behinderten

gegenüber weitgehende Verantwortung. Ein Theater muss z.B.

daran denken in den

Spielplan Bühnenstücke einzulegen die

auch geistig Behinderten Freude bereiten. Es ist dass wichtig, solche öffentlich

Vorstellungen sind. Eine Sonderkultur für

Behinderte soll nicht aufgebaut werden. Auch angepasste Tätigkeit verschiedener Art ist ein Teil der Kultur des ganzen Volkes. HKU schlägt vor, dass ein Tour- Zeichensprachliches neetheater eingerichtet wird. Der Staat soll die Kosten tragen. Die Bibliotheken nehmen eine besonders zentrale

Stellung

im Kulturleben ein. Es ist daher auch besonders dass wichtig, ihre - die

Tätigkeit heutzutage nicht mehr auf Verleihung von

Büchern beschränkt ist, sondern auch u.a.

Kunstausleihung, Filmvorfürungen, Theater, Diskussionen und Beschäftigung für

Kinder umfasst - für behinderte Ewvachsene und Kinder zu-

gänglich ist. ln jeder Bibliothek müssen Bücher in Blinden- Hörbücher, schrift und sprachlich vereinfachte Bücher, die sich Ieicht lesen (,,LL-Bücher), zur stehen. Gemäss dem

Verfügung Vorschlag

des HKU soll der Staat die volle Verantwortlichkeit für die

Versorgung der verschiedenen mit Büchern dieser

Gruppen Formen übernehmen. im Jahre Spätestens 1980 sollen alle

jährlich herausgegebenen Bücher, die unter Durchschnittsle-

sern gefragt sind, als Hörbücher erscheinen. Auch die Anzahl Bücher in Blindenschrift und LL-Bücher soll erheblich anstei- Als sollen die Bibliotheken

gen. Ergänzung einen ,,Lesedienst

einrichten. Daran sollen sich Blinde und Sehschwache wenden können mit Zeitungsartikeln, Briefen und anderem schriftlichen

Zusammenfassung in deutscher Sprache 249

Material, das sie als Tonband brauchen. HKU erörtert in mehreren die Situation Zusammenhängen die in verschiedener Art wohnen. Behinderter, Pflegeanstalten Diese Behinderten haben auch ein Recht an dem Kulturleben mit z.B. in den Vereinen und in den zusammen anderen, Kulturinstitutionen. Das Vereinsleben, die Verbände der Behindie Kulturinstitutionen und die Pflegeanstalten sollen derten, alie dafür dass Patienten und andere, die in Sorge tragen, Anstalten sind, Möglichkeit erhalten am Kulturuntergebracht leben ausserhalb der Anstalten teilnehmen zu können. Wenn Fällen nicht ist, haben Vereinsleben es in individuellen möglich und Kulturinstitutionen die Pflicht ihre Tätigkeit in die Pflegeanstalten zu führen - die Anstaltstore sollen von draussen und von innen offen sein.

2.6 Hörfunk und Fernsehen

der Ausbreitung des Hörfunks und des Infolge gewaltigen Fernsehens ist es besonders wichtig, dass Behinderte an den teilnehmen können. Blinde sehen nicht, Taube Programmen hören nicht. Das ist unvermeidlich, vermindert aber nicht die des Schwedischen Rundfunks diesen Gruppen Verantwortung Er soll im Blinden mehr zu hören, und gegenüber. Gegenteii Tauben mehr zu sehen Das ist laut HKU ein Ausdruck geben. des Grundsatzes der Kompensation. In Schweden erhalten im Ausland hergesteilte Fernsehprokeine schwedischen Stimmen, sondern werden mit gramme schwedischen Textbändern versehen. Das ist den Gehörlosen von Nutzen. Es ist aber unbefriedigend, dass sie immerfort im und ausserhalb der schwedischen Kultur und grossen ganzen Information im Fernsehen stehen. HKU ist der Meinung, dass alle Textbänder haben sollen. Bei Direktsendung- Programme en verbunden Text anzubieist es mit grossen Schwierigkeiten ten. Dann soll Zeichensprache in Frage kommen. Mit Rücksicht auf die Gehörschwachen muss die Aussprache klar und deutlich sein. Das ist auch für Blinde und Sehschwache Die Sprache soll verständlich sein, ohne unnötige wichtig. Fremdwörter. information für Behinderte und von Behinderten soll nicht in behandelt werden, sondern soil Bestand- Sonderprogrammen teile von sein, die die allgemeinen Gesellschafts- Programmen behandeln. Dann kommt die Information in einem fragen

250 in deutscher

Zusammenfassung Sprache

natürlichen Zusammenhang. Die mit Rücksicht auf Behinderte erforderlichen Vorkehrungen seitens des Schwedischen Rundfunkts sollen Iaut HKU durch die Gebühren aller Abonnenten finanziert werden.

2.7 Bücher, Zeitungen, Zeitschriften

Die Auffassung des HKU betreffs Hörbücher, Bücher in Blindenschrift und sogenannter LL-Bücher ist _schon erwähnt worden (2.5). Laut HKU ist es aber ausserdem dass Blinde wichtig, die Möglichkeit haben Bücher in Blindenschrift nicht nur zu Ieihen sondern auch zu kaufen. Wei! ihre sehr

Herstellung kostspielig ist, setzt das staatliche Zuschüsse voraus. Mehrkos-

ten einer Behinderung zufolge sollen nämlich nach der Meinung des HKU nicht auf die Behinderten entfallen. Keine tägliche Zeitung und wenige Zeitschriften erscheinen als Tonband oder in Blindenschrift. Das ist ein ernster Mangel, denn dadurch stehen viele ausserhalb eines

Sehbeschädigte

grossen Teiles der der Kulturdebatte

Meinungsbildung, und

der Information. HKU ist der Ansicht, dass und Zeitungen

Zeitschriften eine Tonbandausgabe für neben Sehbeschädigte

der schwarzweissen Ausgabe haben sollen. Die Kosten dafür sollen wie die übrigen Kosten der Zeitung werden. Es

gedeckt

ist auch Iaut HKU wichtig, dass mit Zeitungen einige Spalten Ieichterem Text einführen.

1976:20 251 SOU

English Summary

1. Previous Reports

The Government Commission on Handicapped Persons (HKU) herewith its sixth ln the first report, The presents report. Social an act was which

Municipalities and Care, proposed

the municipalities to inform themselves concerning

obligated

the needs of each individual citizen, and to see to it that these needs are met. For these activities HKU created the expression active, case-seeking social care. The second report, Better Aids for Handicapped Persons, as for

contained suggestions regards improved opportunities

to obtain all kinds of aids free of charge,

handicapped persons

including those needed for daily living activities, e.g. washing machines. The creation of a unit of technical and dish-washing of the mainly concerned

(The

Institute Handicapped)

experts aids sector was The Institute was to test

with the proposed.

and assess aids and to co-ordinate research and development. The third Better Education for the Handicapped, report, various measures to facilitate for handicapped per-

proposed

sons to at the school level, i.e. the more study secondary theoretical technical schools, at vocational schools, at peoples

schools, and at universities. To this end, HKU proposed

high other the creation of a personal attendance among things which offers all handicapped persons all the service, severely assistance in order to their

personal they require pursue

studies. In the fourth report, Better Social Care for the Handicapped, dealt with two main issues, travel facilities for the HKU namely and the of extended collaboration

handicapped, question

between Government, Councils and Municipal authori- County

252 English

Summary

ties and the various of

organisations handicapped persons (in

Sweden often jointly referred to as the

Handicap Move-

ment). In respect of the first question an efficient municipal transport service was in order to enable proposed those handicapped persons all over Sweden who cannot use public transport or who cannot leave their homes by themselves to travel in the same way as other can travel with people common

carriers. Regarding the between and the

cooperation society organisations of the handicapped persons HKU that proposed within each municipality a Council for the should Handicapped be set up with representatives from the municipal authorities as well as from the above-mentioned Within organisations the County Council districts the creation of councils corresponding was proposed. Finally the report certain in suggested changes the organisation of the National Council for the

Handicapped

which was set up in 1965. These aimed at changes strengthening the cooperation between the Government authorities and the organisations of the

handicapped.

ln the fifth report, Housing Adjustment Allowances, HKU

proposed that handicapped persons without limitation as to

the kind of handicap should be a Government granted allowance to cover the costs for suitable of their

adjustments dwellings

to their individual needs. As could be mentioned examples the reconstruction of kitchens and the installation bathrooms, of elevators and other kinds of reconstructions of detached houses. All the proposals made by HKU have been adopted by Parliament and Government and have entered into force.

2. Culture for

everybody

This sixth report of HKU, Culture for deals with everybody, question of making cultural life accessible to the

handicapped.

Background

HKU means by a someone who

handicapped person for

physical or mental reasons has considerable difficulties in his daily life. Another basis for the deliberations of HKU is the right to equality handicapped persons have the right to the same living conditions as others. HKU has two as the goals regards

Summary 253 English

handicapped in the cultural field. Handicapped persons must have access to the same culture as others have. Special measures must be taken on behalf of those persons who are excluded from certain cultural activities as a result of their handicap. HKU also points out that any special measure needed for the - not cultural field but in all fields handicapped only in the should be seen as a natural part of the activities in the field concerned. Each activity should bear the costs of such measures. Special solutions for the handicapped should be avoided. This basic view leads HKU to the conclusion that questions as regards the needs of the handicapped should not be dealt with by special commissions - out of which HKU is one - considerations example but be a part of the normal in every field of work.

2.2 The language

Communication and integration are key words in the cultural field - and in the field of care of the handicapped. The language is one of the most important conditions for social and cultural communication. Many groups are suffering from language handicaps which create problems or obstacles as regards the participation in cultural life and the integration in society. HKU stresses that society through its school system bears the for the habilitation and rehabilitation and for responsibility the elimination as far as possible of language handicaps in individual cases. Extensive measures are needed in order to break the isolation of the deaf, of those with defective hearing, of the blind, of those with defective vision, of the mentally and of other who have substantial difficulhandicapped groups ties as regards the language. The i.e. the signed Swedish which is a sign language, method of communication developed in strong collaboration with the Swedish of the deaf, must be recognised

organisation

The service, which as a way of communicating. interpretation has been set for communication between the up by society deaf and those who hear, must be further developed. Persons with defective hearing should without extra costs get the technical needed to enable them to make use of the equipment net. Better technical aids should be developed and telephone distributed free to those with defective hearing. The position of

254 English Summary sou 197520

the printing for the blind must be Thus those

strengthened. with defective vision will be able to keep their contact with the written word. All mentally handicapped persons of school age now receive education. For adults the training possibilities must be strengthened.

2.3 Participation in associations and general education

Many handicapped persons have to renounce from participation in the activities of associations and in general education because of unaccessible public transport or unaccessible premises. HKU stresses that the handicapped must be given the same possibilities as others to influence the development of society through political trade-union and other activities. The system of public transport must be adapted to the needs of - if not it is not The of the handicapped public. costs necessary measures are accordning to HKU to be seen as a natural part of the total costs of the transport system. They should be financed in the same way as other costs in the field of transport. The same applies to all buildings publicly and owned - to which the has access. HKU privately public proposes that the existing regulations concerning the accessibility of new buildings should be extended to apply also to new dwellings. Most cultural activities take place in the homes. ln accordance with a plan worked out by the Council for the Handicapped of each municipality these regulations should also be extended to apply to existing meeting premises, session rooms and other premises used for cultural purposes. HKU also proposes that the personal attendance service which is instituted in every municipality should have the function not only to assist with domestic work but also to accompany handicapped persons on walks outdoors or to cultural activities. Assistance given to the handicapped should be of benefit to the whole family. This means as an example that the personal attendance service should relieve relatives attending handicapped persons in order to permit these relatives to participate in cultural life. As regards general education the costs of technical and language adaptation to the needs of the blind, the deaf, the mentally retarded and of other groups of handicapped should be covered within the existing system of state financing of this kind of education.

English Summary 255

2.4 The Handicap Movement

The organisations of the handicapped are today important movements working for the same standard of living popular for the handicapped as for other persons. Many social arrangements are the result of the work of the Handicap Movement. There are more than 1 200 local associations of handicapped which form 23 national organisations for persons together different groups. Their main work consists in studies, information and communication. The handicapped persons themselves as well as society have great expectations as regards the organisations. They are i.a. in all Councils for the Handicapped at municipal, represented Council and Government level. For this reason the County education of their members must be further developed. The organisations publish information and arrange conferences. Each national association has its own publication. The handii.a. as regards social services and the capped get information authorities, the political associations, the schools and the are informed of the situation, the needs and problems of public the handicapped. The mutual solidarity within the own organisation strengthens the self-confidence and facilitates the inteof the handicapped into other groups and in public life.

gration

ln spite of heavy subsidies from the Government, the County Councils and the municipalities it is difficult for the Handicap Movement to finance its important activities. HKU proposes a substantial raise of the subsidies.

2.5 The cultural institutions

of cultural institutions HKU understands thea- By the concept orchestras, museums, libraries, cinemas,

tres, philharmonic

churches etc. The of the handicapped to participa-

possibilities

te in the activities of the cultural institutions depends on the of the and of the buildings as quality public transport system well as of the service and of the special municipal transport service in the same in

personal attendance way as participation association and general education does (2.3).

underlines that in line with the principle of HKU society normalization and equality should be accessible to everybody. This to the environment as well as to different

applies general

activities in modern society.

256 English Summary

HKU stresses that the cultural institutions have a considerable responsibility towards the handicapped. A theatre should e.g. consider to include in their repertoire plays which can be of interest also for the mentally retarded. lt is important that such performances are open to the public. A special handicap culture must not be developed. Also activities which are adapted to different special needs is a part of everybodys culture. HKU proposes the establishment of a theatre travelling giving plays in the signed language. The cost should rest with the Government. The public libraries have a particularly central in position cultural life. For this reason it is important that the services of the libraries are accessible for the The activities handicapped. of the libraries are not longer restricted to the lending of books but consist in the lending of paintings, film performances, theatre, discussions and activities for children. Each library must be able to offer tapes with of registrations language. lt is proposed that the Government should take over the full responsibility for providing the different with groups books of the above-mentioned kind. At the latest in 1980 all books published during one year which are requested by a medium lender should be available registered on tapes. Also the number of books in printing for the blind and those in a simplified language should be raised substantially. Furthermore the libraries should establish a registration service, where persons with defective vision could get newspaper articles, letters, and other written material registered on tapes. ln several parts of the report HKU deals with the situation of those handicapped persons who live in different kinds of institutions. These have also a right to cultural life together with others, e.g. in associations and in cultural institutions. The associations, the organisations of the handicapped, the cultural institutions, and the institutions where handicapped persons live should all see to it that these have a of patients possibility taking advantage of the cultural life outside the institutions where these patients live. When in individual cases this is impossible, the associations and the cultural institutions have the responsibility to move their activities to the institution concerned - the doors of the institutions should be opened from the inside and from the outside.

English Summary 257

2.6 Radio and Television

of radio and television it is As a consequence of the vast spread that the can take in the of great importance handicapped part The blind cannot see, the deaf connot hear. This programmes. cannot be but it does not make the responsibility of changed the Swedish Radio smaller towards these groups. On the contrary more programmes should be produced for the blind to listen to and for the deaf to look at. This is in the opinion of HKU an expression fo the principle of compensation. ln Sweden television programmes produced outside Sweden are not dubbed but are given subtitles in Swedish. This is of value for those with defective hearing. lt is, however, not that on the whole they are excluded from Swedish satisfactory culture and information in television. HKU is of the opinion that For programmes which all programmes should have subtitles. are transmitted this can only be done with great directly ln those cases the signed language might be used. difficulty. For those with defective hearing the talking must be clear and This is also for the blind and those with precise. important defective vision. The used must be understandable language and without unnecessary foreign words. information for and regarding the handicapped should not be given in special programmes but integrated in programmes dealing with questions on public life in general. ln this way the information can be given its natural context. The made by the Swedish Radio as to the arrangements needs of the handicapped should according to the view of HKU be financed through the annual licences paid by all Iisteners.

2.7 Books, newspapers and periodicals

The of HKU as regards talking books, books in printing opinion for the blind and books in a simplified language has already been touched HKU also finds it important that blind upon. have the possibility not only to borrow but also to buy people books in for the blind. Since the production of these printing books is very costly Government subsidies are necessary, since extra costs as a consequence of a handicap should not be paid by the handicapped person himself. No daily newspapers and very few periodicals are published as or in printing for the blind. This is a serious registered tapes

258 English

Summary

problem since with defective vision many persons in this way are excluded from the public debate and general information. HKU considers that newspapers and periodicals should publish a tape registered edition beside the printed one. The costs should be covered in the same way as other costs involved in the publication of the concerned. It is paper according to HKU also of importance that newspapers include some columns in a simplified language.

Illustraticner

Carlé Peter sida 172 Handikappinstitutet sida 46, 116, 149, 159 Kosmetschke Peter sida 81, 88, 89, 90, 92, 93, 96, 97, 98, 99, 111, 113, 126, 130, 167, 197, 199 Lorentzen Denny sida 67, 68, 78 Nerbrant Rolf sida 109 Nyhlén Per-Arne sida 79 Nyström Anders sida 145 Statens historiska museum sida 161 Tengvall Ingalill sida 48, 49, 84, 177, 181 Välme Rein sida 127

Sakregister 261

Sa

kregister

ABF (Arbetarnas bildningsförbund) 58, 120, 129, 136, 138, 140,

141, 142, 200 ABF-distrikt 136 abonnent 115, 117, 179 abstraktion 66, 105 afasi 102 affisch 87, 95, 147 AH-bulletinen 200 aktivitet 56, 123 aktiv verksamhet 45, 122

uppsökande

Aktuellt i politiken (tidningen) 200

akustikfrämjande åtgärder 82

ALA-stiftelsen 107, 138 alkohol 50

allergiker 50, 123, 154, 160

allmänna arvsfonden 69, 91, 151, 185, 186, 212 allmänna debatten 144, 175 allmänna färdväsendet 124, 162

Allmänna förlaget 194

amatör 132 amatörteater 172, 173

anhörig 103, 110, 128, 138, 156, 162

annons 87, 121 53, 85, 124, 129, 130, 142, 156, 160, 162

anpassning anpassningskurs 89, 91, 100

ansiktsuttryck 73

anslagsframställning 142, 151, 152, 185

anslagskonstruktion 131, 212

anteckning 84, 98, 125 Antihandikapp 200

17*

Sakregister

Arbetarnas bildningsförbund (ABF) 58, 120, 129, 136, 138, 140, 141, 142, 200 arbetarskydd 50 arbete 50, 52, 58, 60, 140, 147, 148, 152 arbetshinder 60 arbetslivet 50, 60 arbetslokal 154 arbetslös 60, 158 arbetsmarknad 55, 60, 137

arbetsmarknadspolitik 60

arbetsmarknadsstyrelsen 109 arbetsmiljö 51, 60

arbetsplats 58, 61, 123, 147, 162, 163 arbetstid 114 arbetsvård 91 arrangör 86, 121 attityd 55, 73

audiologisk forskning 76

avgift 115, 178, 180 avgiftsmedel 183

avkoppling 147

avläseträning 74, 80, 85

avläsning 65, 74, 76, 82, 87 avlösning 127, 128 AV-material 129, 163 avstånd 74

bakgrundsljud 82, 83, 179 band 86, 91, 121, 184, 199, 207 bandspelare 86, 91, 95, 103, 107, 156, 163 barn 85, 95, 104, 128, 138, 148, 162, 164, 168, 169, 182, 194 barnavårdscentral 77, 85 barnböcker 95, 197, 208 barndomsblind 94, 96 barndomsdöv 64, 74, 77, 80, 99, 121, 186 barnprogram 182 barnteater 162, 170 bashörsel 82 BDU-gruppen 100 befintliga lokaler 158 begrepp 66, 69, 84, 182 begreppsinlärning 73

sou 1976:20 Sakregister 263

55, 105, 131

begåvningshandikappad

belysning 83, 91, 125, 154

beredskapsarbete 158

beroende 91 beslutsfunktion 52

betoning 65, 66, 69 Bibliografiska institutet 166

bibliotek 86, 108, 121, 122, 153, 159, 160, 162, 166, 191, 196 bibliotekarie 164, 166

Bibliotekstjänst AB 195, 196, 207

Bidrag till de handikappades

kulturella verksamhet (anslaget) 108, 114, 140, 141, 142, 143,

151, 180, 191, 206, 212, 215

Bidrag till handikapporganisa-

tioner 142, 143, 150, 151, 152, 209, 210, 212, 213

(anslaget) 141,

Bidrag till kulturprogram inom

föreningslivet m.m. (anslaget) 213

Bidrag till studiecirkelverk-

samhet (anslaget) 108

till Svenska riksteatern (anslaget) 213

Bidrag

till vissa elev- och föräldraorganisationer (anslaget) 210

Bidrag

bild 51, 95, 105, 179, 182, 189 bildband 129, 147, 163 bildberättelse 191 bilderbok 106, 166 bildkonstnär 191

bildspråk 189

bildsymbol 104

bindning 196, 197, 208, 211

bingo 152

bio 60, 125, 147, 153, 154 blind 49, 87, 91, 176, 212

blindskrift; se punktskrift

bläddring 94

bok 55, 60, 61, 87, 91, 95, 162, 165, 168, 173, 189 bokbuss 163

Boken (SOU 1974:5) 193

boken kommer 163 bokhandeln 191, 211 bokstav 68, 69, 91, 101 bokstavstavla 101, 103

Sakregister

bostad 45, 46, 52, 54, 58, 106, 135, 154, 156 Bostadsanpassningsbidrag (SOU 1972:30) 45 bostadsanpassningsbidrag 46, 156 bostadsområde 61, 123 bostadsstyrelsen 154 braille 90, 91 bredvidsyssla 114 brev 165 Brevskolan 140 broschyr 147 bruksgift 50 butik 125 byggnadsstadgan 154 byggnorm 154 Bättre hjälpmedel för handikappade (SOU 1967:60) 45, 85, 108 bättre samhällsmiljö 52, 54 Bättre socialtjänst för handikappade (SOU 1970:64) 45, 124, 141 Bättre utbildning för handikappade (SOU 1969:35) 46, 128

Carlborgsons gård 186

cp (cerebral pares) 101

daglig livsföring 47, 87, 97, 107 dagstidning 198, 199, 202, damtidning 201 dans 130, 149 Danske Døves Landsforbund 185 danslokal 83

datorstyrd punktskriftsframställning 197 DBF (De blindas förening) 91, 96, 122, 138, 141, 147, 148, 149,

166, 169, 180, 195, 197, 199, 200, 202, 210, 235

DBF:s folkbildningssektion 207

DBF:s studielitteratursektion 207 DBM (Riksförbundet döva och hörselskadade barns målsmän) 64, 72, 135, 143, 210, 236 debatt 55, 144, 145, 149, 202 De blindas förening (DBF) 91, 96, 122, 138, 141, 147, 148, 149, 166, 169, 180, 195, 197, 199, 200, 202, 210, 235 De blindas kristliga förening Syskonbandet 200

decentralisering 52

De handikappades 120 missionsförening De handikappades riksförbund (DHR) 125, 135, 136, 138, 141,

Sakregister 265

147, 148, 149, 150, 200, 235 delmål 52

DHR (De handikappades riksförbund) 125, 135, 136, 138, 141,

147, 148, 149, 150, 200, 235 DHR:s fackskola 138

Diabetes (tidningen) 200

diagnos 74, 77, 85

diakoniarbetare för döva 108

diktsamling 191, 197, 208 direktsändning 176, 178

diskotek 83 diskussion 73, 84, 86, 101, 162, 164

dispens 132

distribution 185, 202

djur 202

domstol 109

dubbning 179

döv 50, 55, 63, 64, 80, 83, 99,108,110,115,121,122,129,131,

144,153,160,170,171,173,174,175,176,179,180,182,184.

210, 213 döva småbarn 65, 72

dövblind 55,77, 97,110,113,115,121,125,128,129,131,132,

143, 148, 153, 160, 164, 165, 180, 196, 200, 202, 203, 210 dövbliven 64, 65

dövförening 80, 173, 185

dövskola 64, 76, 99 dövstum 74

dövundervisning 76

eftergymnasial utbildning 46

eftersatta grupper 52, 57, 107, 173, 184 egennamn 69 ekonomiska resurser 52

ekonomisk jämlikhet 52, 61

ekonomisk trygghet 46

elektronik 80, 82 elevbibliotek 169

enkelt språk 181, 191

ensamhet 60, 148

epileptiker 50

ersättning för uppdrag 152

Ersättning åt författare m.fI. för utlåning av deras verk genom

Sakregister

bibliotek m.m. (anslaget) 212 exemplar 168, 191, 195, 196, 207, 208, 211, 213 experiment och utvecklingsarbete 132, 162, 198 expressiv afasi 102

fackförbund 200 facklig verksamhet 119, 120, 131 facklitteratur 165 faktabok 191 familj 128, 156 FBIS (Föreningen för blödarsjuka i Sverige) 235 fest 148 FfdN (Föreningen för de Neurosedynskadade) 235 film 87, 105, 129, 130, 147, 159, 162, 184 164, 173, 182, finger 69, 91, 101 fiskeläger 150 flerhandikappad 50, 100, 108, 132 flyg 150 flygblad 121, 147 folkbibliotek 159, 169, 195, 199 folkbildning 51, 61, 106, 119, 140 folkets hus 153 folkhögskola 46, 106, 107, 120, 121, 128, 186 folklivsforskare 51 folkrörelse 122, 135, 142, 144 forskning 64, 66, 72, 76, 80, 107, 138, 193, 211 forskningspolitik 55 fortbildning 79 frekvensomfång 82 Frikyrkliga Studieförbundet 120 fri skapande verksamhet 57, 132 fritid 52, 60, 148 Fritidsfiskarena 150 fritidsläsning 191, 193 fritidsnämnd 121 fritidsverksamhet 143 fritt valt arbete 73, 79 Frälsningsarmén 109 främmande ord 182 FSDB (Föreningen Sveriges dövblinda) 97, 114, 169, 198, 203, 210, 235 FUB (Riksförbundet för utvecklingsstörda barn) 105, 107, 136,

Sakregister 267 138, 141, 147, 149, 150, 170, 194, 198, 235

fysisk miljö 58, 105, 125, 153, 154, 156, 176 fysisk planering 55 fysiskt skäl 47 färdtjänst 45, 60, 124, 125, 129, 135, 162, 164 följd av skada 49

Fönstret (tidningen) 200

förebyggande mödra- och barnavården 77

föredrag 73, 84, 86, 183

föreläsning 108, 113, 123, 130, 213 föreläsningstolk 114 Föreningen De dövstummas väl 120 Föreningen för blödarsjuka i Sverige (FBlS) 235 Föreningen för de Neurosedynskadade (FfdN) 235 Föreningen Sveriges blindlärare 97 Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) 97, 114, 169, 198, 203, 210, 235 föreningsliv 54, 61, 119, 130, 141, 142, 144, 147, 149, 172, 173 föreningstryck 165 föreskrift om ändamål 124, 141, 143 författare 191, 193, 211, 212 förhandling 73, 86, 109 förhandsinformation 130, 160, 170 förkortningssystem 97, 169

förlag 191, 194, 195, 211

förpackning 95 förskola 76, 78, 173, 183 förskolebarn 66 förstoringsglas 163 förströelse 122, 147 förstärkare 115 försäkringskassa 85, 108, 110 försöksverksamhet 124, 129, 143, 165, 173, 177, 178, 185, 189, 191, 194,198, 210, 211, 212 förvärvsarbetande 91 föräldrar 64, 66, 69, 75, 77, 85, 95, 106, 113, 128, 135, 138, 149, 185, 210 föräldrautbildning 78 FÖVUX 129, 131

Sakregister

gardin 154 gata 58 gemenskap 56, 60, 61, 77, 100, 119, 135, 138, 147 generella åtgärder 47, 77 genomsnittsläsare 166, 168, 196, 207 gest 73, 75 glesbygd 117 grammatik 66, 69, 95 grundskolan 76, 95 gudstjänst 125 gymnasieskolan 46

habilitering 55

HAKO-utredningen 124

handalfabetet 68, 69, 75, 80, 100, 111 handbok 69, 197, 208

handelsfartyg 185

Handelstjänstemannaförbundet 200

Handikappanpassad kollektivtrafik (SOU 1975:68) 124

handikappförbund 135 Handikappförbundets centralkommitté (HCK) 135, 136, 140, 141, 147, 200, 236

handikappförening 121, 130, 131, 132, 135, 170, 213 handikappguide 158

handikappidrott 182 handikappinstitutet 82, 89, 107, 117, 154, 179, 197

handikappkultur 54, 160

handikapporganisation 45, 57, 61, 108, 120, 121, 122, 135, 154, 159, 160, 184, 209, 210, 212 handikappråd 45, 137, 138, 140, 152 handikapprörelsen 45, 119, 123, 132, 135, 175

Handikappsamverkan (tidningen) 200

handikapptidskrift 144, 145, 210

handikapputredningen 45

handlingsfrihet 57

HCK (Handikappförbundens centralkommitté) 135, 136, 140,

141, 147, 200, 236 HCK-information 200 HCK-kommitté 136 heminstruktör 91 hemkommun 128 hemort 91, 96

Sakregister 269

hemsamarit 112 hemsjukvård 60 hemvägledare 77 HfR (Hörselfrämjandets riksförbund) 64, 81, 85, 86, 141, 150, 178, 235 hinder 58, 153, 160, 184, 189 Hinder för kultur (skriften) 58, 59 hiss 121, 125, 158 hjälpklass 107 45, 81, 86, 89, 103, 115, 131, 164 hjälpmedel

hjälpmedelsersättning 108

hjelpmedelsorganisation

hjärnskada 49, 101 hjärt- och Iungsjuk 50 hobby 148, 149, 156 hotell 149, 150 husrum 150 hållning 73 hälsa 52, 58, 132 högläsning 91 högtalare 179 hörande 64, 65, 69, 83, 108, 172 hörande barn 66, 69, 73, 79, 113 hörapparat 50, 64, 76, 82, 85, 179 hörcentral 108 hörsel 64, 76, 97, 179 Hörselfrämjandets riksförbund (HfR) 64, 81, 85, 86, 141, 150, 178, 235 hörselhjälpmedel 81, 85 hörselnedsättning 80 hörselrehabilitering 85 hörselrest 64, 74, 80 hörselskadad 50, 63, 64, 76, 80, 100, 103, 115, 129, 131 , 153, 160, 175, 178, 180, 184 hörselteknisk apparatur 76 hörselträning 76, 85, 87 hörselvård 85 (teleslinga) 82, 83, 121, 125, 154, 158, 179 hörslinga hörspel 183 hörtelefon 179

identifikation 122

Sakregister SOU

1976:20

ideologiskt sammanhang 53 idrott 182, 202 idrottsklubb 148 |LCO, Svenskt förbund för iIeo-, colo- och urostomiopererade 138, 235 lllustrerade klassiker 194 impressiv afasi 102 inackorderingshem 106 individuella insatser 77 information 64, 73, 88, 104, 121, 141, 143, 144, 145, 158, 160, 169, 176, 178, 182, 184, 193, 199 informationscentral 121, 159, 163 informatör 138, 147 inkomstbortfall 85 inköp 108 inläsningstimma 213

inläsningstjänst 164, 165, 166

innermarginal 195 insamling 152 institution 54, 112, 122, 123, 128, 129, 148, 162, 164, 171, 173, 185, 191 Institutioner - behövs dom? (skriften) 123 institution för lingvistik 72 integration 54, 60, 63, 154, 156 internationellt kommunikationsmedel 70 internatkurs 128

intresseorganisation 64, 81, 119, 135, 200

inträdesavgift 117 invandrare 177, 182

inventering 158

isolering 56, 61, 64, 77, 81,100,101,113,119,123,128,136,147,

journalisthögskolan i Göteborg 198

jämlikhet 52, 56, 58, 61, 163

kamera 91, 94 kampanj 125, 147

kamratförening 135

kamratkrets 119, 132 karta 166 kassett 91, 184, 208

Sakregister 271

katalog 169

KHR 121, 158

kikarsyn 100, 110

Kjesäters folkhögskola 120

kiangfärg 179

klassiker 193 kokbok 197 koloni 149 kommersiaiism 51, 57 kommittésvenska 193 kommun 45, 121, 122, 124, 125, 128, 135, 136, 138, 151, 156, 158, 159, 162, 199, 215

kommunalt handikappråd; se KHR

Kommunaltjänstemannaförbundet 200

Kommunal vuxenutbildning 80, 86, 106

Kommunerna och den sociala omvårdnaden (SOU 1967:53) 45, 122 kommunikationer 45, 58, 164 kommunikationsmedel 62, 63, 66, 115

kompensation 53

koncentration 74, 84 konferens 58, 73, 123, 147, 150 konserthus 153 konst 162 konsthall 153

Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd 183

konsulent för döva 109 konsumentverket 179 konsumtion av kultur 58 kontakt 51, 56, 61, 63, 66, 91, 115, 123, 132, 147, 191 kontrastverkan 91

korta meningar 191

kortminne 104

Kostnader för viss verksamhet för blinda (anslaget) 210, 214

kostvanor 52

kostymering 160, 170 Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för de blinda 120

kroppsrörelse 69, 73

kroppsspråk 73

kulturarv 51 kulturdebatt 201, 202

kulturell jämlikhet 52, 61

272 Sakregister

kulturell standard 57 kulturinstitution 54, 61, 153 kulturkalender 159 Kul tur med kultur 125 kulturnämnd 121, 170 kulturpolitik 51, 55, 120, 169 kulturprogram 129, 130, 170, 213 kulturrådet (kommittén) 47, 51, 61, 215 kulturutskottet 51, 215 Kungliga biblioteket 166 kurs 108 kurs för omställning och träning (OT-kurs) 96 kursgård 150, 186 kursprogram 121 kyrka 147, 153 kyrkoherde för döva 108 känsel 64, 66, 91, 100 känslotillstånd 73

landsting 45, 77, 85, 86, 89, 106, 108, 114, 115, 117, 128, 138, 151, 156, 158, 178, 194, 199, 215 Landstingsförbundet 110, 117, 151 lantbrukare 182 Iaryngectomerad 101 ledarutbildning 131 ledighet 152 ledsagare 125, 126, 128, 148 ledsyn 87 lektion 73 lektörshjälp 91 levnadsnivå 52, 58 lexikon 72, 197 lingvistiskt status 72 litteratur 169, 189 litteraturutredningen 193, 194, 211 litterär verkstad 193, 211 livsvillkor 49, 135, 140, 144 ljudförstärkning 82 ljudförvrängning 94 ljudlöshet 64 ljusförhållanden 74 LL (lättläst) 163, 164, 170, 189, 211

Sakregister 273

LL-märket 193 logoped 103 lokal 86, 125, 148, 150, 151, 154, 156, 158, 164 Iokalhyra 150 Iokalradio 121, 159, 182 lokal taltidning 121, 198, 199, 201 lotteri 152 lyfthjälp 148 lyssnare 65, 83, 175, 179, 182, 183

Iåginkomstutredningen 50, 52

läger 128, 149 läkare 108, 115, 144 län 45, 135, 136, 151, 198 Iänsbibliotek 165, 199 Iänsförening 135, 147, 151 lärare 72, 76, 79, 114, 144 läroböcker 95 läromedel 77, 169, 193 läroplan 76, 78 Iäsblind 87, 91, 164 Iäsförmåga 86, 89, 91, 194 Iäshastighet 94 Iäshjälp 91, 125 Iäshjälpmedel 89, 193, 195 läsmaskin 91, 92 läsning 65, 76 Iäs- och skrivsvårigheter 102 läsovana 163, 189, 191 Iäsrådgivning 163 lässyn 87, 91 lättlästa böcker (LL) 163, 164, 170, 189, 211 Iätt|äst dagstidning 198 lön 114, 141, 143, 173, 209 Iönekostnadspålägg 209

marknadsföring 115, 184 massmedia 144 materiella villkor 46, 122 matta 154 medicinska framsteg 51 medicinsk expertis 55 medlemsavgift 150 18

Sakregister

medlemstidning 144, 145, 203

melodi 65, 66 mentalvård 122 merkostnad 128, 196 mikrofon 82, 101

miljöförorening 50

mim 173

mimik; se minspel

minspel (mimik) 73, 75, 82, 99, 173

missionen för blinda 200 moderna museet 162

MS-förbundet, riksorganisation för neurologiskt sjuka och

handikappade 141, 233

mun- och läpprörelser 65, 74, 75, 82, 99, 179

museum 147, 153, 160, 162 musik 105, 130, 140, 148, 162, 164, 202

myndighet 45, 53, 86, 109, 115, 140, 145, 165

måltid 125, 128 möte 83, 86, 102, 103, 125 möteslokal 82

natur 202

nedsatt handfunktion 164

nedsatt hjärtfunktion 123

nedsatt orienteringsförmåga 154

nedsatt rörlighet 154

neurologisk störning 102

njursjuk 50

norm 53, 96

normalisering 53

normerat teckenspråk 69, 77

Norske Døves Landsforbund 185 nothäfte 166

Nuet (tidning) 143

nyhetsprogram 178

Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet 120

Ny kulturpolitik (SOU 1972:66) 47, 51, 215, 223

nämnden för samhällsinformation 198

nämnden för svensk punktskrift 96

offentliga lokaler 58

offentligt tryck 87

Sakregister 275

offentligt uppdrag 152 omfång 191, 195, 202 omsorg 50, 156, 182 omsorgslagen 50, 105, 107 omvårdnad 54, 60 opinionsbildare 144, 201 optacon 91, 92, 94 optisk rehabilitering 89, 193, 194, 195 oral metod 75 ord 51, 66, 74, 84, 101, 102, 189 ordblindhet 102 ordförande 83 ordförråd 66, 69, 104 ordination 85, 117 organisationsliv 51, 57 orkester 153 ortspress 199, 201

OT-kurs (kurs för omställning och träning) 96

pantomim 173 papperskvalitet 91, 191, 194, 195 passivitet 57, 60 patient 122, 164, 185 patientförening 123 P-club förening för stammare 102, 235 pedagogisk expertis 55 pedagogisk hörselvård 77, 85 pedagogisk terapeutisk rehabilitering 85 personlighetsutveckling 61, 64 personlig service 60, 125, 158, 160, 164 politiker 138, 144 politiska resurser 52 politisk färg 201 politisk verksamhet 119, 120, 131, 147 posten 199 prenumerationsavgift 147, 180, 199, 200, 201, 202 pressdebatten 201 pressöversikt 182 prestationskrav 50 primärt blind 111 privata lokaler 58 produktion av kultur 58

Sakregister

produktionsstöd 191, 211 Program för ljud och bild i utbildningen (SOU 1975:28) 184, 185 programläsning 180 programverksamhet 164 propositionen (1974:28) angående den statliga kulturpolitiken 51, 54, 55, 61, 185, 215 protokoll 165

Pso (Svenska psoriasisförbundet) 235

psykiskt besvär 51, 125 psykiskt sjuk 50, 63, 123, 129, 131, 132, 138 psykiskt skäl 47 psykiskt utvecklingsstörd 49, 50, 55, 63, 101, 104, 120, 121, 122, 123,125,128,129,131,132,137,138,148,149,153,160,162, 170,171, 180,181, 182,184, 189, 191, 193 psykologisk expertis 55, 103 punktskrift 80, 90, 91, 94, 95, 98, 111, 115, 121, 129, 130, 138, 160, 163, 164, 166, 180, 189, 196 punktskriftsbok 163, 164, 168, 169, 195, 196, 208 punktskriftsremsa 115 punktskriftstidningen 200 på- och avklädning 128

radavstånd 168, 195 radio 51, 61, 156, 175, 200 radioapparat 179 radioavgift 180, 212 radioutredningen 175, 185 rap 101 RBU (Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar) 138, 141, 146, 150, 235 reflex 195 regissör 170 rehabilitering 55 reklam 211 rekreation 122, 128, 148 rekreationshem 148 rekvisita 170 relief 91 religiös 200 remissyttrande från handikapputredningen 47, 124, 154, 184, 186, 194, 223 reparation 85

Sakregister

repertoar 169 resa 60, 124, 128, 147, 202 reseersättning 213 resekostnad 209 restaurang 147 revisionsberättelse 151, 152 RfCF (Riksföreningen för cystisk fibros) 138, 235 RHL (Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka) 141, 235 Ridfrämjandet 150 ridläger 150 riksdagen 51, 61, 124, 129, 131, 151, 169, 178, 185, 215 Riksförbundet döva och hörselskadade barns målsmän (DBM) 64, 72, 135, 143, 210, 236 Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka (RHL) 141, 235 Riksförbundet för njursjuka (RNj) 235 Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU) 138, 141, 146, 150, 235 Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) 123, 138, 236 Riksförbundet för svensk epileptikervård (RSvE) 236 Riksförbundet för utvecklingsstörda barn (FUB) 105, 107, 136, 138, 141, 147, 149, 150, 170, 194, 198, 235 Riksförbundet mot (RmA) 141, 149, 235 allergi Riksförbundet mot reumatism (RmR) 141, 235 Riksföreningen för cystisk fibros (RfCF)) 138, 235 Riksföreningen för Iaryngektomerade (RLE) 101, 138, 235 Riksföreningen för trafik- och polioskadade (RTP) 141, 236 riksgiltighet 128 riksutställningar 162 riktlinjer för kulturpolitiken 61

RLE (Riksföreningen för laryngektomerade) 101, 138, 235

RmA (Riksförbundet mot allergi) 141, 149, 235 RmR (Riksförbundet mot reumatism) 141, 235 RNj (Riksförbundet för njursjuka) 235 roman 197, 208 royalty 211 RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa) 123, 138, 236 RSvE (Riksförbundet för svensk epileptikervård) 236

RTP (Riksföreningen för trafik- och polioskadade) 141, 236

rullstol 50, 148 rullstolsbunden 49, 123, 154, 156, 158 rytm 64 räknedosa 107

18*

278 Sakregister

rättegång 86

rättegångstolk 114

rätt till arbete 58 rökförbud 154 rörelsehindrad 50, 60, 115, 120, 121, 123, 125, 128, 135, 148, 164 röst 66, 73 Röster i Radio/TV 180

sagostund 162

samarbete 45

samhällskunskap 137

samhällsmiljö 55

samhällsorgan 45, 152

samhällsserviceplanering 55

samhällsstruktur 55 samkväm 148

samlingssal 154

sammankomst 86, 132 sammanträde 83, 103

samordnad specialundervisning 107

samordnad tolktjänst 110

samtal 64, 74, 103, 170 scen 51, 160, 170 schackklubb 148 scoutrörelsen 120

SD (Svenska diabetesförbundet) 149, 200, 236 SDR (Sveriges dövas riksförbund) 64, 69, 72, 77, 81, 110, 114,

115, 122, 138, 141, 150,170, 178, 185, 186, 198, 236

SDR-kontakt (tidning) 71, 143

selektiv textsättning 176

semesterhem 148 semesterresa 128

seriemagasin 166, 194

service 53, 54, 125, 131, 138, 144, 150, 162, 163, 178, 180 servicehus 115

serviceorgan 125

signal 64, 73, 105

sjukdom 51, 53, 58, 63, 101, 154, 163

sjukhus 103, 112,

sjukvårdsorganisationen 123, 185

självförverkligande 61

skada 49, 51, 53, 58, 63, 100

Sakregister

skapande aktivitet 51, 56 sken 55 skolan 54, 63, 73, 147, 173, 182, 185 skolbarn 64, 136, 210 skolpersonal 72 skolöverstyrelsen 69, 72, 77, 78, 96, 100, 106, 114, 132, 141, 142, 143, 165, 166, 185, 189, 191, 194, 195, 198, 200, 208 skrap 82 skrivelse 165, 166 skrivmaskin 92, 101, 103 skrivna ordet 87, 95, 102 skrivning 65, 76 skräpkultur 57 skumläsning 84 skyddad verkstad 60, 163 skylt 87, 95 Skådebanan 170 skådespel 183 skådespelare 170, 173 skämtteckning 166 skönlitteratur 193 skötsel 60, 185 slutet TV-system 93, 94, 163 småbarn 65 socialarbetare 144 sociala resurser 52 socialbyrå 108 Socialdepartementet 124, 141, 142, 150, 151, 152, 206, 209, 210, 212 social expertis 55 socialförsäkringen 60 socialgrupp 51 social 60, 91, 103, 121, 124, 128, 162, 164 hemhjälp socialhjälpslagen 45 social jämlikhet 52, 61 socialnämnd 122, 158 socialpolitik 55, 137 socialstyrelsen 110, 114, 151 socialt handikappad 50 socioterapevt 123 socioterapi 123 sorl 82

280 Sakregister

speciallärare 78 specialskolan 72, 76, 78, 169, 173 speltid 199, 200, 202 spridningsområde 199, 201 språk 56, 61, 63, 177, 179, 182, 198 språkcentrum 101

språkförenkling 130, 160, 181, 184, 189, 191, 195

språkförståelse 63, 65, 72, 84

språkligt handikapp 55, 63, A64, 100, 101, .121 språklig utveckling 63, 72, 95

språkljud 74 språk- och talskadad 101 språkträning 74, 95 stadium 46, 104 stamning 101 staten 106, 138, 156, 158, 166, 175, 206, 212 statens dansskola 173 statens handikappråd 45, 123, 151, 165 statens historiska museum 162 statens kulturråd 133 statens offentliga utredningar 166 statens planverk 154 statens specialbibliotek 166, 183, 195, 196, 207, 209 stationsinställning 179 statistik 50 statsbidrag 46, 108, 124, 128, 129, 130, 132, 150, 151, 169, 173, 183 stavning 95 Stiftelsen Sunnedahls handikappfond 120 stilsort 194 stilstorlek 194, 195 Stockholms stadsteater 170 stor stil 121, 193, 200 storstilsbok 191, 193, 194, 195 strakbent 154 stressande arbete 51 struphuvud 101 studiebesök 110 studiecirkel 73, 80, 86,103,107, 121, 122, 123, 131, 132, 136,140 studieförbund 73, 80, 86, 120, 121, 129, 131, 132, 136, 141, 142, 143, 170, 209, 210 Studieförbundet folkuniversitetet 120

sou 1976:20 Sakregister 281

Studieförbundet Vuxenskolan (SV) 120, 129, 136, 137, 138, 141, 142 studiekonsulent 141, 142, 143, 151, 209 studielokal 121 studiematerial 129, 131, 132, 138, 139, 142, 150, 184 studieorganisatör 131, 138 studieovan 136, 183 studieplan 132 studietimme 132 stum 74, 101 styrelsen för teknisk utveckling 197 stämband 101 sus 82 SV (Studieförbundet Vuxenskolan) 120, 129, 136, 137, 138, 141, 142 svagbegåvad 50, 57, 107 svartskrift 91, 129, 169, 200, 201, 202 Svenska diabetesförbundet (SD) 149, 200, 236 Svenska dövlärarsällskapet 72 Svenska kommunförbundet 110, 151 Svenska kyrkan 108, 155 Svenska (Pso) 235 psoriasisförbundet svenska riksteatern 173, 174, 213 Svenska röda korset 120 svenska språket 80, 86, 140, 177 Svenska språknämnden 72, 97 Svenska teaterförbundet 183 Svensk bokförteckning 166 Svensk byggnorm 154 Svensk handikapptidskrift (SHT) 200 Sveriges dramatikerförbund 183 Sveriges dövas riksförbund (SDR) 64, 69, 72, 77, 81, 110, 114, 115, 122,138, 141, 150,170,178,185,186,198, 236 dövtolkars förening 69, 110, 114 Sveriges Sveriges författarförbund 165, 183, 212 Sveriges kyrkliga studieförbund 120 Sveriges officiella statistik 166 Radio 73, 147, 153, 175, 201 Sveriges Sveriges socialdemokratiska arbetareparti 200 svårt handikapp 46 svårt hörselskadad 64, 82, 185 svårt rörelsehindrad 46, 123, 125, 170, 178, 185, 186, 198, 234

Sakregister

svängning 64 symbol (sinnebild) 66, 69, 104 syn 64, 76, 87, 97, 148 syncentral 89, 194 synfält 65, 102, 110 synförmåga 87 synhjälpmedel 89, 193, 195 synnerv 49 synrest 87, 94, 111, 180 synsinne 66, 84 synskadad 50, 55, 60, 63, 77, 87, 115, 121, 123, 125, 128, 129,

131,144,148,149,153,160,162,164,165,166,179,182,183,

184, 195, 196, 201, 202, 208, 210 Synskadade metallarbetares kamratklubb 200 synskärpevärde 87 synsvag 87, 154, 179, 194, 195 synträning 89, 193, 194, 195 syskon 66, 77 sång 130 sângkör 148 särskild utredning 47 särskola 105 sättning 211

taktil bild 95 tal 64, 65, 72, 74, 84, 171, 181, 182 talapparat 101, 103 talare 74, 179 talbok 91, 94, 103, 106, 135, 163, 164, 166, 168, 183, 189, 195, 196, 207, 208, 212 talklass 76 talkorrektion 85, 87

taI- och språkinlärning 72

talorgan 101 talskadad 55, 63, 101, 109, 115 talspråk 69, 76 talspråklig kommunikation 72 taltidning 91, 94, 200, 201, 212 taltidningstjänst 199 taltolk 86, 103 talträning 66, 80 talundervisning 74

Sakregister 283

tanke 63, 65, 101 taxi 150 teater 60, 87, 105, 110, 125, 147, 153, 154, 159, 162, 164, 169, 182, 213

teaterföreställning 54, 170, 171

teatergrupp 148, 171, 172, 213 teckenklass 76

teckenspråk 65, 69, 74, 78, 87, 99, 100, 105, 109, 114, 138, 172,

173, 178, 180, 182, 213

teckenspråksbok 69

teckenspråksgrupp 72, 77 teckenspråkskommitté 69

teckenspråkskurs 72, 73 teckenspråksnämnd 72

teckenspråkstolk 65, 72, 80, 83, 86, 108, 121, 148, 150, 170, 210

tecknad svenska 69

tekniska framsteg 50, 64

tekniska hjälpmedel 60, 82, 86, 101, 103, 107, 115, 135, 163, 178.

teknisk expertis 55

telefon 115 83, 121, 125, 154, 158, 179

teleslinga (hörslinga) 82,

teleteknik 82 televerket 115, 117, 177, 179, 180, 212 television (TV) 51, 61, 73, 87, 95, 105, 173, 175, 200

telexapparat 115

textsättning i TV 176, 178, 184, 185

tidning 55, 60, 61, 87, 95, 165, 182, 189, 198, 210 tidningskrönika 201

tidningsredaktion 201

tidskrift 55, 60, 61, 87, 95, 143, 144, 145, 147, 150, 165, 182, 189. 198, 210

tids- och rumsförskjutning 191

tillgänglighet 53, 121, 154, 156, 175, 176, 184, 189

tilläggshandikapp 107, 108

tittare 175, 177, 179, 183 toalett 125, 128, 158 tobaksrök 84, 154 tolk 65, 72, 80, 83, 86, 108, 121, 148, 150, 170, 210

tolkförteckning 114

tolkkurs 72

tolktjänst 108, 125, 210

Sakregister

tolkutbildning 113, 114, 211 Tomtebodaskolan 97, 169 ton 51, 64 total kommunikation 75, 77 trafikbuller 82 trafikolycka 49, 50 trappsteg 125 trubadur 213 TRU-kommittén 73, 183, 186 tryck 91, 189, 191, 196,211 trygghetspolitiken 47 trådlös överföring 82 tröskel 125 tumör 102 tunga 101 TV (television) 51, 61, 73, 87, 95, 105, 173, 175, 200 TV-aid 179 TV-apparat 156, 179, 180, 184 TV-avgift 178, 180 TV-phone 115, 116 TV-skärm 94, 115 typografi 91, 160, 168, 193, 194, 198 Tyst teater 172 tätort 117

underhåll 85

underhållning 184

Undervisningsspråk 72, 78 ungdom 83, 96, 105, 148, 168, 194, 200 ungdomskonsulent 150

ungdomsledarutbildning 143

ungdomsorganisation 131, 150, 210 uppfattbarhet 83 upphovsrättslagen 164, 183, 185 uppkomst av handikapp 55 upplaga 195, 196, 199, 208, 211 uppläsare 179 uppslagsbok 165, 194, 197 uppsökande verksamhet 108, 122, 162, 163, 169, 173 uppsökare 122, 131, 138 urval 96, 198, 201, 202 utbildning 46, 52, 58, 140, 144, 148, 184, 211

1976:20 Sakregister 285

SOU

Utbildningsdepartementet 108, 140, 141, 151, 166, 180, 191, 206, 210 utbildningspolitik 55, 58 utbildningsprogram 183, 185 utflykt 147, 149 utkomstmöjlighet 51 utlandet 147 utredning 47 utredningsdirektiv 47 utskrift 86 utställning 130, 147, 159, 162, 164, 213 uttal 65, 179 uttalat synsvag 87, 91 uttrycksmedel 63 utvecklingsmöjlighet 57 utvecklingsstörd; se psykiskt utvecklingsstörd talboksutlåning 106, 164 utvidgad

valmöjlighet 57, 60, 129 vandringsutställning 130, 162 vanföreanstalt 46 vanförestiftelserna 120, 128 och Stiftelsen för bistånd åt vanföra i Skåne, (Föreningen Stockholm, Ro-

Helsingborg, Norrbacka-Eugeniastiftelsen, senbäcksstiftelsen, Härnösand, och Änggårdsstiftelsen, Gö-

teborg) vanliga ord 191 vanlig skrift 87, 91 vardagliga sysslor 60, 182 varuhus 147 veckoslut 128, 136, 143, 209 verksamhetsberättelse 120, 151, 152 vetenskapliga samfund 166 vibration 64, 65, 74 vidareutbildning 144 videogram 163, 184 vuxenutbildning (SOU 1974:54) 129, 131 Vidgad vuxensärskola 106 vuxenundervisning 73, 80, 106, 183 vuxna döva 69, 80 vårdartjänst 46, 121, 128, 135 vårdinstitution 54, 112, 122, 123, 128, 129, 148, 162, 164, 171,

Sakregister

173, 185, 191

väg 58, 87

välfärd 52 väntetid 168

värdering 55, 73

västerländska konstarter 51

yngre 58

yrkesverksam 165

yttrandefrihet 51, 55

åhörare 86 ålder 132, 150, 154 ålderdomshem 112

åldersförändrlng 156

Årevidden 149

årsberättelse 165 åtbörd 66, 173

åtbördsspråk 66, 70, 74, 75, 80, 99, 114, 173

åtskild verksamhet 54

äldre 50, 180, 195 ärende 128

öppen spole 91, 208 öppna arbetsmarknaden 60

övergripande mål 52

övertidsersättnlng 114, 209

KUNGL. BiiSL. ° 2 JUN 1 STOCKHOLM

Statens offentliga utredningar 1976

Kronologisk förteckning

Arbetsmiljölag. A. . Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag. A. Rapport i psykosociala frågor. A. . Internationella konventioner inom arbetarskyddet. A.

WNFPÅPNT*

Säkerhetspolitik och totalförsvar. Fö. Deltidsanställdas villkor. Ju. Deltidsarbete 1974. Ju. - K. Regionala trafikplaner Iänsvisa sammanfattningar. Sexuella övergrepp. Ju. . Skolans ekonomi. U. . Bostadsbeskattning ll. Fi. . Företagens uppgiftslämnande. Fi. . Byggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. Fi. . Kårobligatorium? U. . Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. Fö. . Folkhögskolan. U. . Skador i arbetet. A. . Lokala trafikföreskrifter m. m. K. . Den militära underrättelsetjänsten. Fö. . Kultur åt alla. U.

Statens

offentliga utredningar 1976

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor. 1. Deltidsanställdas villkor. (6) 2. Deltidsarbete 1974. (7) Sexuella övergrepp. (9)

Försvarsdepartementet

Säkerhetspolitik och totalförsvar. (5) Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. (15)

Den militära underrättelsetjänsten. (19)

Socialdepartementet

Kultur åt alla. (20)

Kommunikationsdepartementet

- länsvisa Regionala trafikplaner sammanfattningar. (8) Lokala trafikföreskrifter. (18)

Finansdepartementet

Bostadsbeskattning ll. (11) Företagens uppgiftslämnande. (12) Byggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. (13)

Utbildningsdepartementet

Skolans ekonomi. (10) Kårobligatorium? (14) Folkhögskolan. (16)

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmiljöutredningen. 1. Arbetsmiljölag. (1) 2. Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag. (2) 3. Rapport i psykosociala

frågor.

(3) 4. internationella konventioner inom arbetarskyddet. (4) Skador i arbetet. (17)

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckni

uNéLTEETi

° 2 JUN ma; STOCKHOLM

ISBN 91-38028484

Libel-Förhg

Allmänna Förlaget ISSN 0375-250X