Läs mera! : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Slufbekjnkonde c:v1982c3rs

bokufredning

SM] 0847861

)2?

Statens offentliga utredningar

aw 1984:30

g Utbildningsdepartementet

LÄS MERA!

slutbetänkande av års bokutredning Stockholm 1984

Omslag Arne Öström Arrangemang med tillstånd av Atlantis ISBN 9I-38-08294-2 ISSN 0375-250X Liber Tryck 1984 322446

Till statsrådet Göransson

Bengt

Genom beslut den 22 december 1981 och den l april 1982 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en kommitté med högst åtta ledamöter med uppdrag att utreda frågor rörande bokdistributionen. Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 16 mars resp. 26 april 1982 som ledamöter numera generaldirektören Gunnar Petri, tillika ordförande, departementsrådet Mikael Ankers, numera direktören Anders Clason, hovrättsrådet Jan Gehlin, bokhandlaren Bengt Lineruth, generaldirektören Bo Martinsson, bokförläggaren Per A Sjögren samt ledamoten av riksdagen Gudrun Sundström. Utredningen har antagit namnet 1982 års bokutredning. Som experter tillkallades den 2 juli 1982 direktören Per Nordenson, departementssekreteraren Wolfgang Rüdel och byrâchefen Sven Sahlström, den 5 oktober 1982 civilekonomen Mona Hallén, den 15 november 1982 hovrättsassessorn Ann-Christine Lindblom, den 6 december 1982 ñLkand. Hans Olof Johansson samt den 18 november 1983 byrådirektören Torbjörn Thörngren. Sekreterare i utredningen har fr.o.m. den 3 maj 1982 varit kulturchefen Thomas Rönström. Biträdande sekreterare har varit departementssekreteraren Birgitta Lindencrona fr.o.m. den 1 juni 1982 och avdelningsdirektören Bror Werbell fr.o.m. den 15 september 1983. I utredningens kansli har även ingått assistenten Christina Holmer.

Utredningen har i oktober 1983 avgivit rapporten LÄS! (Liber

Förlag). Vidare har vissa undersökningsresultat publicerats i rap-

porterna (Ds U 1983:15) Litteraturförmedling i tre Dalakommuner och (Ds U 1983: 16) Bokklubbar och bokvanor (under utgiv-

ning).

SOU l984:30 1982 års bokutredning överlämnar härmed sitt slutbetänkande. Ledamoten Gehlin har anmält att han på grund av stor arbetsbörda i utredningens slutskede inte haft möjlighet att ta ställning till betänkandet i alla dess enskildheter. Han ansluter sig emellertid till förslagen i stort. Särskilt yttrande avseende kap 9.9 Kommunala bokinköp från lokal bokhandel har avgivits av ledamoten Martinsson. Stockholm den 3 april 1984 Gunnar Petri Mikael Ankers Anders Clason Jan Gehlin Bengt Lineruth Bo Martinsson Per A Sjögren Gudrun Sundström / Thomas Rönström Birgitta Lindencrona Bror Werbell

Innehåll

Sammanfattning

uppdrag och arbete 15 Bokutredningens

n—u—r—-

Direktiv . . . 15

f\)n-—- Utredningsarbetet 16

Ett internationellt perspektiv 19

Bokens situation i Norden 19 2.1.1 Danmark 19 2.1.2 Finland 21 2.1.3 Island . . 23

2.1.4 Norge . . . 24

2.2 Några problemområde 26

2.2.1 Bokutgivningen och förlagen. 26

2.2.2 Bokpriserna 29

2.2.3 Bokhandeln i 32

förlalgens

2.2.4 Bokklubbarna och

direktförsäljning 33

2.2.5 Litteraturstöd 35

Litteraturpolitikens mål 41

Böcker och läsning . . . . . 45

4.1 Litteratur och nationell identitet 45 4.2 Läsvanor 46

Boken i mediesamhället 49 5.1 Boken som medium 49 5.2 Boken i konkurrens 49

5.3 Teknisk utveckling 50

5.4 Slutsatser 52

Bokbransch ens villkor 53

55 Förlag och utgivning 7.1 Författare och . . . . . 55 utgivare 7.2 - effekter och resultat 57 Utgivningsstödet 7.3 av utgivningsstödet 61 Handläggning

Bokens tillgänglighet 65 Försäljningskanaler 65 8.1.1 Bokhandelsnätet 65 8.1.2 Direktförsäljning 69 8.1.3 Sortimentsbredd . . 71 8.1.4 Spridning och tillgänglighet 72 8.2 Bibliotek 75

Bokutredningens förslag 77 9.1 Läsning och läsfrämjande 77 9.1.1 Litteratur och språk 77 9.1.2 Att väcka läslust . . 79 9.1.3 Skönlitteratur i grundskolan 80 Inledning ... . . . .. 80 ._ Skolans kulturpolitiska uppgifter 81 Ansvar för litteraturen . . . . 83 Erfarenheter av läsfrämjande i skolan 83 Bibliotek och skola 85 Organisation . 86 Fortbildning och lokalt utvecklingsarbete 87 Forskning 89 Resurser finns 90 Sammanfattning 92 9.1.4 Arbetsplatsbibliotek 93 9.1.5 Böcker i andra medier . 95 9.2 Ingrepp på bokmarknaden . . . . . 98 9.2.1 Handeln med böcker och den fria konkurrensen . . 98 9.2.2 Bokhandeln i förändring . 99 9.2.3 Återinförande av fasta bokpriser? 101 9.2.4 SPK:s bedömning av ett fastprissystem 102 9.2.5 Fasta bokpriser är inte en framkomlig väg 104 9.2.6 Formella och praktiska möjligheter 106 9.2.7 Andra former av konkurrensbegränsning 110

9.3 Ett utvecklingsprogram för bokhandeln . . . . 11l 9.3.1 Fackbokhandeln . . . . . . . . . . 111 Abonnemangssystemet . . . . . . . . 1 1 l Lagerhållning och returer . . . . . . . 1 13 Ett förstärkt fackbokhandelsavtal . . . . 113

9.3.2 Övrig bokhandel . . . . . . . . . . 114

Bokhandelns situation . . . . . . . . 114 Motiv för statlig insats . . . . . . . . 115 Sortimentsstöd . . . . . . . . . . . 116 9.3.3 Distributionsfrågor . . . . . . . . . 118 Spedition och frakt . . . . . . . . . 118 Posttaxorna och bokdistributionen . . . l 19 Seeligs kompletteringslager . . . . . . 120 9.3.4 Kreditstöd . . . . . . . . . . . . . 121 9.3.5 Datorutveckling i bokhandeln . . . . . 123 9.3.6 Utbildning och rådgivning . . . . . . 127 9.3.7 Samordnat bokhandelsstöd . . . . . . 128 9.4 Utgivningsstöd . . . . . . . . . . . . . 129 9.4.1 Förändring av nuvarande utgivningsstöd . 129 Utvecklingen i förlagsbranschen . . . . 129 Förändringsalternativ . . . . . . . . 130 Upplagebegränsat garantistöd . . . . . 132 Högsta tillåtna förlagsnettopriser (maxpriser) 133 Administrationskostnader . . . . . . . 135

9.4.2 Övrigt utgivningsstöd . . . . . . . . 135

Nationalupplagan av August Strindbergs Samlade Verk . . . . . . . . . . . 135 Författarverkstäder/bokmaskiner . . . . 136 En bok för alla . . . . . . . . . . . 137 Utgivning av lättläst litteratur (LL-böcker) 139 Böcker med stor stil . . . . . . . . . 140 Svensk litteratur i utlandet . . . . . . 142 Utgivning av populärvetenskaplig litteratur 142 9.5 Ett nytt uppslagsverk . . . . . . . . . . . 143 9.5.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . 143 9.5.2 Uppslagsverkskommittén . . . . . . . 143 9.5.3 Remissynpunkter . . . . . . . . . . 144 9.5.4 Behov av nytt uppslagsverk . . . . . . 145 9.5.5 Kostnadsberäkning . . . . . . . . . 145 9.5.6 Stödbehov och stödformer . . . . . . 146 9.5.7 Kulturrådets initiativ . . . . . . . . . 146 9.6 Kreditgarantier till bokförlag . . . . . . . . 148

9.7 Finskspråkig litteratur i Sverige l5l 9.7.1 Finska böcker i svensk bokhandel l5l 9.7.2 Biblioteken och den finska litteraturen 152 9.7.3 Kartläggning . . . . . . . . . 152 9.8 Litteraturstödet och folkbibliotekens inköp 155

Sammanfattning

En utgångspunkt för 1982 års bokutredning har varit att de kulrurpolitiska mål som lades fast år 1974 av riksdagen skall förverkligas och att de därmed också skall ses som grundläggande mål för samhällets politik för litteratur och läsning. En annan utgångspunkt har varit förvissningen om att boken har ett unikt värde som kulturmedium. Bokutredningens uppdrag har primärt rört de statliga insatserna för stöd till utgivning och spridning av kvalitetslitteratur samt de allmänna villkoren för bokbranschen. Grundläggande för en framgångsrik litteraturpolitik är emellertid att läsningen i vid mening sätts i centrum. Helt avgörande härvidlag är de insatser som kan göras för att förankra läsningen och upplevelsen av litteratur hos den uppväxande generationen. Jämfört med detta ter sig alla andra litteraturpolitiska insatser som mindre betydelsefulla. Utredningen har funnit det förenligt med sitt uppdrag att lämna konkreta förslag om förstärkningar i vad avser litteraturens ställning i grundskolan och ett fördjupat samarbete mellan skola och bibliotek. Med ganska små i användandet av förskjutningar de omfattande resurser som samhället satsar skolväsendet på skulle förbättringar av helt avgörande art för litteraturens ställning i Sverige på lång sikt kunna åstadkommas. Det väsentligaste är att hela tiden få nya generationer att läsa kvalitetslitteratur och få dem att uppskatta bokläsandets värden. Enligt utredningens uppfattning finns grundförutsättningarna för en kontinuerlig satsning på ett förstärkt samarbete mellan barn- och ungdomsbiblioteken och grundskolan enligt de traditioner som utvecklats på flera håll i landet. Den dominerande delen av samhällets insatser för boken sker via det offentliga biblioteksväsendet. Detta är enligt utredningens uppfattning ett uttryck för en riktig prioritering. Biblioteken är och bör vara det utan konkurrens viktigaste området för samhällets ekonomiska insatser för litteraturen. rörande inrikt- Förslag ningen av bibliotekspolitiken lämnas av folkbiblioteksutredning-

10 sou 1984:30 Sammanfattning

en. vill emellertid understryka betydelsen av att Bokutredningen biblioteksväsendet får tillräckliga resurser för att kunna leva upp till de krav som bör ställas på biblioteken som den främsta yttringen av en ansvarsfull litteraturpolitik. Målmedvetna insatser för läsfrämjande åtgärder i vid mening är vid sidan av en ökad satsning på litteraturen i skolan den förutsättningen för en långsiktigt framgångsrik grundläggande litteraturpolitik. Detta förutsätter aktiviteter med stark kontinuitet och i många former. Ett samlat program för att på många plan sätta i centrum involverar förutom skolan och biblioläsningen teksväsendet framför allt folkrörelserna och andra organisationer. Den svenska uppvisar en betydande bredd och bokutgivningen mångfald. Enligt utredningens uppfattning har det statliga utgivningsstödet i väsentlig mån bidragit härtill. Det har också medverkat till förbättrade etableringsmöjligheter inom förlagsområdet och motverkat koncentrationstendenser. Utformningen av litteraturstödet är också i väsentliga avseenden ändamålsenlig. lämnar inte förslag om några stora förändringar i Utredningen av utgivningsstödet. Genom en begränsning av stöinriktningen det för de titlar som säljs i sådana upplagor att de ger ett betydande överskott kan stöd till annan ytterligare utrymme ges för . angelägen utgivning. För att det intresse som en politik för tillgodose framgångsrik litteratur och läsning åstadkommer krävs att boken finns till gängför allmänheten. Ett brett urval av böcker, innefattande även lig titlar som enbart når upplagor, måste vara möjligt att begränsade Bokens måste i få tag i för alla människor. tillgänglighet möjlimån göras oberoende av geografiska och sociala hinder. gaste De tre stora kanalerna för distribution av böcker till läsare är biblioteksväsendet, bokhandeln samt försäljning genom bokklubbar och annan direktdistribution. Ingen försäljningskanal kan ersätta bokhandeln när det gäller att ge allmänheten självvalmöjligheter och tillgång till böcker som inte kan ges ständiga ut i stora serier. Det är via bokhandeln som de nya författarskaut, och det är bokhandeln som skall ge människorna pen måste överblick och kontakt med litteraturen. Det är också påfallande vilken stor betydelse förekomsten av en välsorterad bokhandel en ort har för litteraturtillgängligheten i regionen. på Det är uppfattning ett väsentligt samenligt bokutredningens hällsintresse att upprätthålla ett välsorterat bokhandelsnät över landet. Det är också betydelsefullt att bokhandeln själv uppfattar sitt ansvar för att tillhandahålla ett brett sortiment av böcker som också hålls tillgängliga under en rimligt lång tid. Fackbokhandelsavtalet innebär en klar viljeinriktning från

Sammanfattning ll

bokbranschens sida att värna om den välsorterade fackbokhandeln. Från förlagssidan har man nu förklarat sig villig att uppta förhandlingar med bokhandelns företrädare om en förändring av avtalet. Förlagen skulle kunna åta sig att utan debitering ställa ett exemplar av varje litteraturstödd titel till förfogande för fackbokhandeln. Därmed bortfaller returrätten på dessa exemplar. Inom bokbranschen föreligger således ett åtagande om ett särskilt och utökat ansvar för distributionen av den litteraturstödda utgivningen. Detta är enligt bokutredningens uppfattning ett väsentligt inslag i en strävan att gynna försäljning och distribution genom bokhandeln av ett brett utbud kvalitetslitteratur. Bokutredningen betonar också nödvändigheten av att skydda övrig bokhandel från fortsatt uttunning och ge den konkurrenskraft. Många av bokhandlarna utanför

fackbokhandelsgruppen

är ensamma på sin ort och en nedläggning skulle innebära en ytterligare utarmning av den kulturella servicen. Utredningen har kommit till slutsatsen att det krävs ett statligt stöd även för denna grupp. Utredningen föreslår därför en ny stödform för mindre bokhandlar. Stödet bör utformas som ett sortimentsstöd i kombination med en konsultinsats. Det skall ses som ett kulturpolitiskt och konsumentpolitiskt motiverat stöd för att värna om tillgängligheten av god litteratur. Den typ av direktförsäljning som sker genom bokklubbar har bidragit till en bred spridning av litteratur i svenska hem. Titelbredden i bokklubbsverksamheten är emellertid med naturnödvändighet förhållandevis begränsad, och den tendens till de stora seriernas dominans som gör sig märkbar även andra håll är på särskilt tydlig vad avser bokklubbsförsäljning. Någon ersättning för bokhandeln när det gäller att stå för distributionen av smal litteratur och nya författarskap kan bokklubbarna knappast bli. Enligt det system som rådde före år 1970 fastställde förlagen bokens pris. Detta pris fick därefter inte ändras i senare försäljningsled, och priskonkurrens inom detaljhandeln vad avser böcker uteslöts därmed. Utredningen har noga om en återövervägt gång till ett system av denna typ skulle vara till fördel för spridningen och tillgängligheten av kvalitetslitteraturen. Utredningen har därvid inte funnit det rimligt att en överväga fullständig återgång till det gamla bokhandelssystemet, innebärande bl.a. etableringskontroll, ensamrätt, kommissionssystem och mottagningsskyldighet. Det skulle bl.a. kräva en omfattande myndighetskontroll av såväl butiksetablering som prispolitik. Vad som skulle kunna komma i fråga är någon form avfastprissystem som genomförs utan andra marknadsingrepp. Förutsättningar för en frivillig överenskommelse inom bokbranschen om ett system med fasta bokpriser saknas och kräver

12 Sammanfattning

dessutom från bruttoprisförbudet. Ett sådant system dispens måste därför introduceras lagstiftningsvägen. En lagstiftning om en priskarenstid borde i och för sig vara möjlig. Ett sådant fastprissystem skulle bygga på hypotesen att spridningen av smala titlar skulle främjas genom att priskonkurrensen på de nya attraktiva titlarna upphörde för en viss tid och att därigenom fackbokhandelns förbättrade bruttovinst för denna del av sortimentet skulle insatser för att saluföra och lagerhålla smal kvalimedge tetslitteratur. har dock kommit till slutsatsen att återinfö- Bokutredningen randet av ett system med fasta bokpriser inte skulle få avsedda effekter. Ett sådant ingrepp i den fria konkurrenkulturpolitiska sen bokmarknaden skulle inte stärka bokhandeln och därmed på förbättra allmänhetens möjligheter att få tillgång till den goda litteraturen. Utredningen är således inte beredd att föreslå någon ändring i den näringsrättsliga regleringen av bokbranschen. Enligt utredningens uppfattning tillgodoser ett utvidgat fackbokhandelsavtal i väsentlig utsträckning de syften som en kulturmotiverad lagstiftning om fasta bokpriser skulle avse att politiskt Avtalet innehåller dessutom viktiga element som inte främja. automatiskt följer av ett fastprissystem. För att värna om ett bibehållet välsorterat bokhandelsnät är emellertid inte fackbokhandelsavtalet tillräckligt. Avtalet bygger dessutom på förutsättningen att staten åtar sig ett aktivt program för att och främja bokhandeln. Utredningen lägger i detta stödja sammanhang fram förslag om fortsatt investeringsstöd för bibehållande och nyetablering av bokhandel, ett nytt sortimentsstöd för mindre bokhandlar utanför fackbokhandelsgruppen, stöd för utbildning och rådgivning samt ett temporärt stöd för att främja datorutvecklingen i bokhandeln.

föreslår 1982 års bokutredning bl.a. Sammanfattningsvis

att litteraturens ställning i skolan målmedvetet förstärks (9.l.3)

att kontinuerliga och långsiktiga insatser görs för att främja läsandet bland barn och ungdom, och att ett fördjupat samarbete mellan skola och bibliotek därvid kommer i första hand (9.l.3)

att en fortsatt utbyggnad av arbetsplatsbibliotek skall ses som en betydelsefull insats för att främja läsintresset bland vuxna (9.1.4)

att massmedierna, främst radio och TV, aktiveras i litteraturbevakningen och det läsfrämjande arbetet (9.1.5)

Sammanfattning 13

att ett statligt utgivningsstöd av nuvarande bibehålls omfattning (9.4)

att litteraturstödet effektiviseras att de mest lönsamma genom titlarna undantas (9.4.l)

att bokbranschutredningens om tidigare förslag kreditgarantier till bokförlag genomförs (9.6)

att ingen ändring görs i den av boknäringsrättsliga regleringen branschen (9.2)

att ny litteratur sprids och finns tillgänglig i ett nät vittförgrenat av välsorterade bokhandlar genom att staten och förlagen medverkar till att den litteraturstödda utgivningen gratis går ut i abonnemang till fackbokhandeln (9.3.l)

att staten i ett för stöd till engagerar sig utvecklingsprogram bokhandeln, omfattande ett nytt sortimentsstöd för mindre bokhandlar, ett permanent kreditstöd kompletterat med investeringsbidrag för bokhandelns samt statsbi-

datorisering

drag för utbildning och kvalificerad rådgivning (9.3)

att en kartläggning görs av sverigefinnarnas till finsktillgång

språkig litteratur (9.7)

att statens kulturråd får i uppdrag att pröva nya former för att uppmärksamma den litteraturstödda i samband

utgivningen

med folkbibliotekens inköp (9.8)

att kommunerna, bl.a. mot bakgrund av gällande upphandlingsregler, noga överväger möjligheterna till bokinköp från den lokala bokhandeln (9.9)

att utredningens samlade förslag till insatser för litteratur och läsning finansieras inom befintliga anslagsramar (10).

l och arbete

Bokutredningens uppdrag

1.1 Direktiv

I direktiven (Dir 1981:76) till 1982 års bokutredning har utred-

ningsuppdraget formulerats på följande sätt:

Kommittén bör ha i uppgift att förutsättningslöst belysa utvecklingen inom bokdistributionen samt analysera dess orsaker. Kommittén bör därvid ägna uppmärksamhet åt vilka effekter som gällande konkurrens- rättslig lagstiftning och dess tillämpning framför a1lt i fråga om bruttoprisförbudet kan ha haft för utvecklingen av den nuvarande strukturen inom bokdistributionen. Därutöver bör kommittén försöka kartlägga betydelsen av de skilda distributionskanalerna för böcker från olika typer av förlag samt för spridningen av olika litteraturkategorier. Vidare bör kommittén belysa i vilken utsträckning tillgången på kvalitetslitteratur i olika delar av landet kan ha påverkats av de tillämpade distributionsvillkoren. Kommittén bör kunna lämna förslag till åtgärder som - inom ramen för en rationell bokdistribution kan skapa en kulturpolitiskt gynnsammare struktur för en bred spridning av kvalitetslitteratur. Utgångspunkten för kommitténs arbete bör självfallet vara att huvudansvaret för bokmarknadens kommersiella villkor ligger hos branschen själv. Det bör stå kommittén fritt att i sina överväganden och förslag inbegripa en alternativ utformning av de statliga ekonomiska insatser som f.n. förekommer på bokområdet. Kommitténs förslag om statliga ekonomiska åtaganden bör rymmas inom totalt sett oförändrade kostnadsramar. Kommittén bör beakta vad som har anförts i regeringens direktiv (l980:20) angáende finansiering av reformer. Förslagen bör vidare grundas på en från samhällssynpunkt motiverad sammanvägning av de kulturpolitiska, konsumentpolitiska och konkurrenspolitiska intressen som i ett visst avseende kan stå i motsatsförhållande till varandra. Kommittén bör vid utformningen av sina förslag beakta vad regeringen senare under detta riksmöte kommer att föreslå riksdagen i en särskild proposition om en ny konkurrenslag. För att bereda kommittén tillräckligt handlingsutrymme förordar jag att 1980 års bokbranschutrednings förslag, (Ds U 1981:5) Stöd till bok- utgivning och bokförlag en utvärdering, jämte remissyttranden och

16 och arbete

Bokutredningens uppdrag _

med anledning av förslaget inkomna skrivelser överlämnas till den nya kommittén för att beaktas i dess arbete. Uppslagsverkskommittén (U 1977:09) överlämnade ijuni 1980 betänkandet (SOU 1980:26) Mot bättre vetande. I betänkandet behandlas förutsättningarna för en eventuell utgivning och marknadsföring av ett stort svenskt uppslagsverk. Såväl kommittén som en stor del av remissopinionen konstaterar ett stort utbildnings-, informations- och kulturpolitiskt motiverat behov av en sådan utgivning. Jag delar denna bedömning. Uppslagsverkskommitténs förslag att staten borde åta sig ett väsentligt ekonomiskt ansvar för utgivningen och spridningen av ett stort uppstöds av en knapp majoritet av remissopinionen. Förslaget är slagsverk emellertid enligt min mening orealistiskt i det nuvarande statsfmansiella på förlagsbranschen attavgöra om läget. Det bör således helt ankomma man själv kan ta på sig det ekonomiska ansvaret för ett sådant projekt. Uppslagsverkskommittén har även anvisat möjligheten att staten lämnar ett s.k. immateriellt stöd för att underlätta utgivningen av ett uppslagsverk, framför allt vad gäller villkoren för en långsiktig marknadsföring. Enligt min mening kan det finnas skäl för sådana åtgärder. Utformningen av dessa behöver dock ytterligare övervägas. Jag förordar därför att även uppslagsverkskommitténs förslag i denna del jämte remissyttranden och i ärendet inkomna skrivelser överlämnas till den nya kommittén för att beaktas i enlighet med vad jag har anfört.”

1.2 Utredningsarbetet

Som ett led i har bokutredningen funnit det utredningsarbetet att en med bakgrundsmaterial om lämpligt publicera rapport böcker och läsning och med en genomgång av tänkbara åtgärder.

LÄS! Stockholm 1983) innehåller av-

Rapporten (LiberFörlag, snitt om bokhistoria, litteraturpolitik, lagstiftning och statlig branschöverenskommelser, situationen på bokmarknaden i dag,

av böcker - bok-

bokutgivning och litteraturstöd, förmedling handel, bokklubbar och bibliotek, bokpriser och konkurrens, läsvanor och läsfrämjande verksamhet samt en internationell

utblick. Rapporten har tillkommit inom utredningens sekretariat,

som även svarar för dess innehåll.

För att tillgängligt faktaunderlag i form av underkomplettera statistik etc. har tagit initiativ till tre sökningar, utredningen särskilda Resultatet av dessa undersökningar har undersökningar. publicerats i särskilda rapporter. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har på bokutredningens de strukturella förändringarna inom bokdistuppdrag analyserat ributionen sedan 1970. SPK har bl.a. inriktat sig på att söka de effekter som bruttoprisförbudet kan ha haft på fackklarlägga

bokhandeln samt att marknadsföra kulturellt vär-

möjligheterna

Bokutredningens uppdrag och arbete

defull litteratur. SPK:s undersökning Handeln med böcker har publicerats i SPK:s egen utredningsserie (SPKU 1983:14). En utförlig presentation av resultaten ges i bokutredningens rapport LÄS! (s. 104-153). För att belysa tillgången på kvalitetslitteratur i ett lokalt perspektiv uppdrog bokutredningen åt litteraturvetaren Lars Petterson att göra en studie av litteraturförmedlingen i Borlänge, Lek-

sand och Älvdalen, tre kommuner av olika storlek och karaktär.

Resultatet av detta arbete redovisas i rapporten (Ds U 1983:15) Litteraturförmedling i tre Dalakommuner. Bokutredningen har tillsammans med statistiska centralbyrån (SCB) genomfört en mindre undersökning bland medlemmar i bokklubbarna Bra Böcker och Månadens Bok. Undersökningen ger en bild av bokklubbsmedlemmarnas bokvanor vad gäller köp av böcker, bibliotekslån och läsning. Resultatet av undersökning-

en presenteras i rapporten (Ds U 1983:16) Bokklubbar och bok-

vanor. Utredningen har under arbetet haft omfattande kontakter med myndigheter, organisationer, företag och enskilda med intressen och kunskaper inom litteraturområdet i stort. De har alla bidragit med faktaunderlag och synpunkter av stort värde för utredningsarbetet. Bland dem som medverkat med underlag för olika avsnitt vill utredningen särskilt nämna Karin Dahl (Skönlitteratur i

grundskolan) och Rune Pettersson (Boken i mediesamhället).

Företrädare för utredningen och dess sekretariat har företagit studieresor till Finland, Frankrike,Italien, Norge och Storbritan-

nien. Utredningen har även varit företrädd vid en rad konferenser

kring frågor som rört bl.a. bokutgivning, bokhandel, läsning och läsfrämjande.

Bokutredningen har efter remiss avgett yttranden i följande frågor: D den 19 oktober 1982 till Nordiska rådets svenska delegation ang. medlemsförslag (A 620/ k) om stöd till ett svenskt-danskt uppslagsverk D den 19 oktober 1982 till statens kulturråd ang. distributionsâtgärder för böcker som erhållit statligt litteraturstöd D den 9 maj 1983 till utbildningsdepartementet ang. stöd till svensk litteratur i utlandet.

Följande skrivelser har av regeringen överlämnats till bokutredningen: D den 31 augusti och den 27 november 1981, samt den 29 april 1982 från Internationella institutet för vardagsfilosoñ ang. ett stort svenskt uppslagsverk

18 Bokutredningens uppdrag och arbete

El den 13 januari 1982 från författaren Jan Myrdal ang. rabattering av bibliotekens inköp av litteraturstödda böcker I] den 15 december 1981 från Sveriges författarförbund ang. utredning av frågan om bidrag till folkbibliotekens prenumerationer på kulturtidskrifter E] den 17 februari 1983 från Sveriges författarförbund ang. medel för översättning och utgivning av klassiska livsåskådningars urkunder.

Dessa skrivelser har, tillsammans med ett antal skrivelser som inkommit direkt till bokutredningen, beaktats i utredningsarbetet.

l9

2 Ett internationellt

perspektiv

2.1 Bokens situation i Norden

2.1.1 Danmark

Med sina 43 065 km? och drygt 5 miljoner invånare är Danmark Nordens mest tättbefolkade land med 119 inv./km2 (För Sverige är motsvarande siffra 19, för Finland 14, för Norge 13 och Island 2). Danmark har också ett tätt bokhandelsnät. 1982 fanns 549 bokhandlar varav 517 var medlemmar av Den Danske Boghandlerforening. Den Danske Forlaeggerforening hade 1980 74 medlemsförlag, som tillsammans omsatte 645 milj. Dkr. exkl. moms. Den danska bokmarknaden regleras av ett avtal mellan de båda branschorganisationerna som fastställer de s.k. samhandelsreglerne. Det nuvarande avtalet, som innebär vissa moderniserande förändringar i förhållande till tidigare, trädde i kraft den l april 1982. l samhandelsreglerna stadgas att förläggarna har principiell leveransplikt till bokhandlarna, vilka har rätt till rimliga rabatter och villkor samt ensamrätt att sälja böcker i detaljhandeln (exklusivitetsprincipen). Vissa undantag från denna kan beviljas, bl.a. kan en butik få sälja böcker som naturligen hör ihop med dess verksamhet. Därutöver finns ”frisalgsartikler”, som fritt kan försäljas, vanligen via kiosker. Viktigast bland dessa är böcker vars försäljningspris i bokhandeln inte överstiger 73,75 Dkr. inkl. moms (maj 1983). Det finns andra preciserade frisalgsartikler, som biblar, psalmböcker, musikalier, turistkartor m.m. Efter dispens från Boghandlerrådet, ett gemensamt organ för förläggaroch bokhandlarföreningarna, kan bokkaféer få sälja relevant facklitteratur. Som motprestation till bokhandlarnas monopol på bokförsäljning förbinder sig dessa att enbart förhandla med förlag anslutna till förläggarföreningen. En bokhandlare kan dock självständigt förhandla med en utgivare av enstaka böcker av utpräglat lokal karaktär eller gällande starkt begränsade ämnen.

20 Ett internationellt perspektiv

Danmark har ett fast bokpris, som gäller all bokförsäljning i detaljhandeln. Bokhandeln har inte rätt att ge kundrabatter annat än efter dispens från Boghandlerrådet. Vissa generella rabatter är tillåtna till bibliotek, skolor, institutioner och studerande. Det finns också en kontantrabatt som varierar mellan 3 och 10 procent beroende på orderstorleken. Kommissionsförsäljningen med obligatoriskt mottagande av minst ett exemplar av förlagens nyheter har av tradition varit en ryggrad i det danska systemet. Tidigare var systemet obligatoriskt men har i det nya avtalet blivit frivilligt samtidigt som reglerna moderniserats. Under 1960-talet slog bokklubbarna igenom i Danmark. 1959 startade Lademann sin bokklubb Union, som byggde på bokpaketidén och fick mycket stor framgång. Mellan 1975 och 1977 var paketklubbarna som störst med ca 600 000 medlemmar, 1981 var de nere i omkring 400 000. Näst störst är Gyldendals Bogklub med ca 215 000 medlemmar. 1979 var 34 procent av alla danska hushåll medlemmar i en eller flera bokklubbar. Allt som allt fanns då 1 039 000 bokklubbsmedlemmar i Danmark. Sedan 1979 har direktförsäljningen gått ner. 1977-78 utgjorde den 30 procent av förläggarföreningens medlemmars omsättning. 1981 var den 18,6 procent, en siffra som dock inte inkluderar bokklubbarnas bokhandelsförsäljning (1/ 3 av deras böcker). Drygt 70 procent av all bokförsäljning sker i dag genom bokhandeln. I samhandelsreglerna finns särbestämmelser för bokklubbarna, de flesta av administrativ karaktär. En principiell aviseringsplikt råder beträffande originalutgåvor, om dessa också skall lanseras som bokklubbsböcker. Gyldendals förlag har en egen överenskommelse med det danska författarförbundet för tre av sina fem bokklubbar, vilken innebär att böcker av danska författare får säljas till rabatterade priser i dessa tidigast sex månader efter utgivningen av den första originalupplagan. Danmark har ett välutbyggt biblioteksnât med 247 folkbiblioteksenheter täckande dess 275 kommuner och en bibliotekslag som reglerar bibliotekens organisation och öppettider. De statliga litteraturanslagen är mer inriktade på att tillföra författarna medel än utgivningen. Projektstöd kan utgå efter ansökan. För översättningar finns ett fast anslag. Danmark Fick en bokutredning redan 1972 och den avlämnade sitt slutbetänkande, Bøgeri Danmark, 1983. Utredningens ledamöter var långt ifrån eniga. Mest omdebatterat blev majoritetens förslag om en bokfond på ca 20 milj. Dkr., dvs. ett litteraturstöd liknande det svenska. Bokbranschens representanter i utredningen motsatte sig kraftigt detta och önskade i stället avskaffande

Ett internationellt 2l perspektiv

eller nedsättning av bokmomsen. Enighet rådde däremot om bibehållandet av fastprissystemet, exklusivitetsprincipen, kolportageförsäljningen samt önskvärdheten av att bibliotekens och skolornas bokinköp sker via den lokala bokhandeln.

2.1.2 Finland

Finland har en näringsfrihetslagstiftning som liknar den svenska. Fasta bruttopriser är förbjudna, men dispenser kan beviljas. 1971 upphävdes trots kraftigt motstånd från branschen den dittills gällande dispensen för fasta bokpriser. Finland har en mycket stark förläggarförening. Finlands Förlagsförening rf har 47 medlemmar, dvs. alla större förlag. Till skillnad från de andra nordiska länderna har Finland inte något branschavtal, utan branschens villkor formas av Förlagsföreningens beslut. Förläggarna förhandlar med Bok- och Pappershandlarförbundet och fastställer därefter handelsvillkoren. Skulle någon bokhandlare inte följa dessa kan förläggarna svara med leveransvägran, en åtgärd som dock inte brukar behöva tillämpas enär jämkning regelbundet uppnås. Eftersom Förlagsföreningen så kraftfullt och enigt motsatte sig en friare prissättning, uppstod inte någon priskonkurrens i bokhandeln förrän mot slutet av 70-talet. Konkurrensen från bokklubbarna och dessas lägre priser började då bli märkbar, och de större bokhandelskedjorna fann sig tvingade att börja använda lockpriser. Tills vidare har priskonkurrensen inskränkt sig till de mest säljande titlarna, även om det finns tecken på att den stegvis hårdnar för varje års julförsäljning. Förlagen sätter ett ca-pris, som trycks i deras kataloger men inte på böckerna. Bokhandeln sätter så upp egna listor, där de fastställer sina priser, som i allmänhet överensstämmer med förlagens men kan underskrida dem (lockpriser) eller, för vissa skolböcker, överskrida dem. Finland har behållit det gamla kommissionssystemet, dvs. varje förlag skickar ett exemplar av varje titel i kommission till varje A-bokhandel, som i sin tur förbundit sig att följa kommissionssystemet och hålla det s.k. provlagret. Varje A-bokhandel bör därför ha mellan 3 000-4 000 titlar i lager. På orter med dålig lönsamhet kan det dock vara svårt att ständigt hålla lagret å jour. B-bokhandeln får ett mindre antal titlar genom den bokhandlarägda Bokspeditionen, som också är distributör åt de hundratals småförlagen. Det finns drygt 540 bokhandlari Finland, varav ca hälften är fullsorterade. För att stärka sina intressen har sedan början av 70-talet många bokhandlare bildat samarbetskedjor. INFO, som

22 Ett internationellt sou 1984:30 perspektiv

kom till 1972, har 80 medlemmar och en sammanlagd marknadsandel 40 procent. Det finns också andra stora enheter inom på den finländska bokhandeln, nämligen affärsföretag med många butiker. Flera av dessa är förlagsägda helt eller delvis. Bokhandeln har närmare 50 procent av marknaden. En ganska stor bokförsäljning sker via föreningar. Ungefär samtidigt som prisdispensen upphävdes gick de finländska förlagen in på bokklubbsmarknaden. Motivet var att de skulle behålla marknadsandelar, dvs. inte lämna fältet fritt för de stora internationella bokklubbarna. Bokhandeln godtog resonemanget i förhoppning att bokklubbarna skulle verka läsfrämjande. I dag är dock många inom branschen oroade över, som man anser, bokklubbarnas aggressiva marknadsföring, där särskilt introduktionserbjudandena irriterar eftersom de bedöms förrycka folks känsla för bokpriser. Det finns omkring 20 bokklubbar med tillsammans drygt

500 000 medlemmar. Störst är Stora finska bokklubben (Suuri

Suomalainen Kirjakerho Oy) med ca 230 000 medlemmar, ägd av förlagen W. Söderström, Otava och Tammi. Nyast är Koko Kansan Kirjakerho (KKK, Hela folkets bokklubb), en paketbokklubb ägd av Gummerus och Bra Böcker. Denna drogs 1983 av Konsumentombudsmannen inför marknadsdomstolen såsom agerande i strid mot förbudet mot kombinationserbjudande, vilket fordrar ett uppenbart sakligt samband mellan varorna i ett paket, något som KO ansåg att ett paket innehållande tvâ skönlitterära verk av olika karaktär samt en fackbok inte uppfyllde. I mars 1984 fann marknadsdomstolen att KKK:s bokpaket var godtagbara. Ytterligare ett bokklubbsärende ligger hos marknadsdomstolen. Finland har ett väl utbyggt bibliotekssystem med bortåt l 700 filialer och drygt 200 bokbussar med mer än 17 000 servicepunkter. Det finns en bibliotekslag, som b1.a. uppräknar de villkor kommunernas bibliotek måste uppfylla för att få statsbidrag. Detta bestäms enligt ett system som utgår från kommunens bärkraftsklass (välstånd), befolkningstäthet (tätort, mellantätort, glesbygd) och det belopp kommunen själv lägger ner per invånare med hänsyn tagen till de två Övriga omständigheterna. Ju större kommunal mot biblioteket, ju större statsbidrag. I generositet genomsnitt är bibliotekens statsandel 68 procent. Biblioteken köper för det mesta sina böcker genom bokhandeln, men gör det genom offertupphandling. Här är priskonkurrensen mellan bokhandlarna hårt uppdriven. Den som får de eftertraktade inköpen får därför inte stor förtjänst. Staten stöder biblioteken och författarna men ger därutöver mycket litet i litteraturstöd jämfört med t.ex. Norge och Sverige. Från 1980 och tre år framöver gjordes emellertid ett försök med

Ett internationellt perspektiv 23

stödköp av litteratur till bibliotek. Anslaget var på 600 000 Fmk årligen under denna period. För år 1984 är anslaget sänkt till 200 000 Fmk. En viktig utgångspunkt i det finländska försöket har varit att biblioteken själva skulle välja ut böckerna, men ur listor sammanställda av Statens Litteraturkommission (skönlitteratur) och den rådgivande delegationen för informationsspridning (facklitteratur). Boklistorna skulle dels svara mot högt ställda kvalitetskrav och dels innehålla sådana böcker, som kan vara svåra att få tag i på små orter. Böckerna har kunnat köpas antingen_ centralt via Bokspeditionen eller Bibliotekscentralen eller lokalt via ortens bokhandel.

2.1.3 Island

Republiken Island är med sina 103 000 km? och ca 235 000 invånare det minsta landet i Norden, men icke desto mindre känt som dess kanske mest boksynta nation. Island har en lång tradition både när det gäller att skriva böcker och låsa dem. Tidigare än vad som är känt från något annat land inom det gamla nordiska språkområdet började man på Island skriva böcker på folkspråket. Högläsning ur sådana är en vana som är dokumenterad ute på gårdarna från mitten av 1200-talet och framåt. I dag finns på Island enligt den isländska Förläggareföreningen drygt 60 bokförlag och 104 bokhandlar, varav 20 i Reykjavik. År 1982 utgavs l 200 böcker, varav l 020 nya titlar. Island har fasta bokpriser. Det finns ett avtal mellan Förläggareföreningen och Bokhandlarbranschens förening, som reglerar priser och andra faktorer på bokmarknaden. Utgivaren/förläggaren bestämmer en boks försäljningspris och försäljningsprovisionen av denna är sedan 20 °/0. Därtill kommer ytterligare 30 °/o rabatt vid kontantbetalning. Det finns fyra bokklubbar, alla isländska, med ca 15 000 medlemmar var. Även på Island finns en bokklubbsdiskussion. Bokhandlarna hävdar att bokklubbarna är ett hot mot deras andel av marknaden. Sedan 1976 beviljar staten varje år ett bestämt belopp till 1slands författarfond. Hälften av beloppet utgår som biblioteksersättning till författarna och hälften som belöning till enskilda författare. För år 1984 anslås 2,2 millioner Ikr. till detta. Enligt en lag från 1975 ger staten årligen ett anslag till författarnas lönefond (4,6 millioner Ikr. för 1984). Pengarna som utdelas av en särskild fondstyrelse används till att ge författarna lön under 2-9 månader åt - storleken det gången på beloppet följer statliga lönesystemet. Sådan lön utdelades till 90 författare för 1984.

24 Ett internationellt perspektiv sou 193430

Från 1983 ger staten årligen medel till en stipendiefond för översättning av utländsk litteratur till isländska. Förläggare kan få anslag för att avlöna översättare. År 1984 anslogs 950 000 Ikr. till detta. För samma år reserverades 250 000 Ikr. i statsbudgeten för presentation av isländsk litteratur utomlands. Island har en bibliotekslag. Den nuvarande är från 1976 (Lag om folkbibliotek nr 50/ 1976). Lagen stadgar att alla landets invånare har rått till folkbibliotekets tjänster. Alla kommuner är härigenom skyldiga att inrätta och upprätthålla folkbibliotek. Lagen stadgar också det minimumanslag per invånare som kommunen skall betala och som revideras varje år. Det finns dock en gradering för större och mindre kommuner. Eftersom Islands minsta kommun bara har 15 invånare och 118 stycken har färre än 200 invånare är landet uppdelat i 40 biblioteksdistrikt. Ungefär hälften av dessa har färre än 2 000 invånare, varför centralbiblioteken i de större orterna också får tjäna som stöd för de mindre kommunerna. Av såväl historiska som ekonomiska skäl - biblioteken är framvuxna ur privatfinansierade läseföreningar - tar flertalet bibliotek Island en för Denna på avgift utlåning. varierar starkt från bibliotek till bibliotek. Sedan 1980 arbetar en biblioteksutredning med en översyn av biblioteksväsendet och i oktober 1983 kom den med ett första betänkande.

2.1.4 Norge

Norges ca 4 miljoner invånare har som modersmål, två rättsligt likvärdiga språk, bokmål och nynorsk. Eftersom språkområdet är så litet anser man sig behöva utveckla speciellt gynnsamma betingelser både för utgivningen av norsk skönlitteratur och för bokmarknaden som sådan. För att åstadkomma detta har man valt att genomföra vissa generella stödâtgärder. Den första av dessa är den dispens från prislagen av den 26juni 1954, som ger Norge fasta bokpriser. Detta utgör i sin tur grundval för det branschavtal mellan Den norske Forleggerforening och Den norske Bokhandlerforening, som reglerar den norska bokmarknaden. En andra stödåtgärd är befrielse från mervärdeskatt på böcker enligt lagen av den 19 juni 1969 nr 7. Detta kostar norska staten ca 300 milj. Nkr. om året, men lagen anses ha sådan hävd och vara så viktig för norsk bokproduktion att den inte ifrågasätts. En tredje åtgärd år inköpsordningen av 1 000 exemplar av nyutkommen norsk skönlitteratur till folkbiblioteken. I realiteten rör det sig om två automatiska stödordningar, en för vuxenlitteratur och en för barn- och ungdomslitteratur. Inköpsordningen

sou 1984:30 Ett internationellt 25 perspektiv

tillkom 1965 med det uttalade syftet att rädda utgivningen av norsk skönlitteratur på båda språken, något som den uppenbarligen lyckats med, eftersom den nedåtgående kurvan för denna typ av litteratur i början av 70-talet bröts för att därefter stiga. För genomförandet av inköpsordningen svarar Norsk kulturråd, som för det ändamålet slutit avtal med de olika författar- och förläggarföreningarna. Under inköpsordningen hör med automatik böcker utgivna av medlemmar i landets två förläggarföreningar samt efter ansökan även från övriga förlag. Böckerna levereras i förlagsband i 1 000 exemplar till Bibliotekscentralen, som ger dem biblioteksutstyrsel och därefter tillsammans med Statens bibliotekstilsyn distribuerar dem till l 000 av landets ca 1 400 bibliotek och filialer. Kulturrådet betalar förlaget med avdrag för den maximirabatt som Bibliotekscentralen åtnjuter samt dessutom en del av författarhonoraret. Under tiden prövas om boken hör under inköpsordningen. Anses den inte svara mot de litterära krav som man kan ställa på en sådan bok, nulles” den, och förlaget får i så fall betala tillbaka stödbeloppet till kulturrådet. Författaren får däremot behålla sitt honorar och biblioteken sina böcker. Anslaget till stödordningarna ligger för 1984 på sammanlagt 26,7 milj. Nkr. Eftersom anslaget de senaste åren inte räckt till att bekosta stödordningen fullt ut har det uppstått ett allvarligt problem, som i sin förlängning kan hota stödets generella karaktär. För att trygga detta är en tremannakommitté hos Norsk kulturråd i färd med en analys och värdering av stödordningarna. Det finns ytterligare ett stöd för norsk bokutgivning, som kan nämnas särskilt, nämligen de särregler som tillkommit för att gynna kolportageförsäljningen av böcker. Denna tillsammans med ett fast bokpris möjliggör den imponerande norska utgivningen av lexika och flerbandsverk. Den norske Bokhandlerforening, som organiserar drygt 370 av landets ungefär 470 bokhandlar (vartill kommer 50 filialer), ingick den 1 januari 1984 ett nytt branschavtal med Den norske Forleggerforening, som representerar 42 norska förlag. Likaså slöts ett nytt avtal mellan bokhandlarföreningen och Den norske Bokklubben A/S, som ägs av de fyra största norska bokförlagen och omfattar sex kvalitetsbokklubbar, vilka tillsammans står för 2/3 av den norska bokklubbsmarknaden. Avtalen slöts efter segslitna förhandlingar, där Prisdirektoratet bidrog till att lösa den gordiska knuten genom att hota dra tillbaka dispensen för fasta bokpriser. Detta enade snabbt branschen, och det nya avtalet har som grund ett fast bokpris gällande utgivningsåret och de därnäst följande två kalenderåren. Liksom tidigare reglerar avtalet rabatter och betalningsvillkor, abonne-

26 Ett internationellt perspektiv sou 1984:30

mang, lagerhållning, returer och frakter, men det innebär icke desto mindre betydande uppmjukningar i förhållande till det gamla avtalet. Dessa uppmjukningar har tillkommit för att ge konkurrens och aktivare affärsmetoder ett större spelrum. Bl.a. stadgas inte längre att bokhandlarna är förlagens ”eneforhandlere” utan deras ”huvudforhandlere”. En nyhet är att förlagen fått rätt till direktförsäljning av allmän- och skönlitteratur, något som bidrar till en större likställdhet mellan och organiserade oorganiserade förlag de senare, som bl.a. inbegriper några av de största massmarknadsförlagen, har aldrig varit bundna av några avtalsregler. Vidare har bokhandlare och förlag fått rätt att ingå separatavtal när det gäller rabatt vid köp av större partier, leverans av utställningsexemplar och särskilda marknadsaktiviteter. Mindre bokhandlar har fått reducerad lagerhållningsplikt. Den norske Bokklubben A/ S har till skillnad från de bokklubbar, vars ägare inte är medlemmar av förläggarföreningen, hela tiden haft ett avtalsreglerat förhållande till bokhandeln, något som ganska kraftigt kringskurit dess verksamhet. Det nya avtalet ger Den norske Bokklubben nästan total frihet när det gäller bokval, försäljningsmöjligheter och startandet av nya bokklubbar. Bokhandeln får å andra sidan möjlighet att värva medlemmar till bokklubbens alla klubbar, vilket innebär provision för bokhandeln på alla böcker som medlemmen själv samt alla av honom i sin tur värvade medlemmar i alla efterföljande led kan komma att köpa från klubben i fråga. Prisskillnaden mellan bokhandel och bokklubb reduceras samtidigt från 30 till 20 °/o och i Bokklubben Nye Bøker från 30 till 25 %. Norge har en bibliotekslag som stadgar att varje kommun skall ha ett bibliotek. Genom inköpsordningen får flertalet tillgång till norsk skönlitteratur och norska barn- och ungdomsböcker. När det gäller övriga genrer, t.ex. faktaböcker för barn och vuxna, är standarden mycket ojämn i de olika kommunerna. Staten ger ett tillskott till såväl löner som böcker som motsvarar ca 18 procent av biblioteksanslagen.

2.2 Några problemområden

2.2.1 och

Bokutgivningen förlagen

Det är i dag liksom tidigare omöjligt att få fram en jämförbar statistik över utgivningen i olika länder, eftersom principerna för hur en sådan upprättas skiftar från land till land. Inte ens inom Norden finns någon gemensam norm. I Unescos årliga statistik

Ett internationellt perspektiv 27

definieras böcker som icke periodiska tryckta verk på mer än 48 sidor, som inte publicerats i reklamsyfte och vars innehåll inte är av tillfällig karaktär (som i t.ex. utställnings- och teaterprogram, almanackor, tidtabeller och telefonkataloger). Som broschyr räknas en motsvarande publikation på mellan 5 och 48 sidor. Ländernas praxis när det gäller redovisning av t.ex. riksdagstryck och liknande, skolböcker, massmarknadslitteratur m.m. skiftar. De skilda ländernas förläggarföreningar redovisar bara sina medlemmars utgivning och i många fall betyder detta att de stora

bokklubbarna och vissa massmarknadsförlag, särskilt internatio-

nella sådana, inte kommer med i statistiken. Är man medveten om att internationella statistiska jämförelser på detta område är behäftade med avsevärda felkällor kan man givetvis ändå göra vissa observationer. Ser man till den årliga titelproduktionen ligger länder som Sovjet, USA och de stora EG-länderna högt i absoluta tal. Ser man till titelproduktionen per capita framstår många av de små länderna som mer aktiva. Tabell l visar utgivningen i förhållande till folkmängd i ett urval länder, främst i Europa. Uppgifterna kommer huvudsakligen från Unescos statistiska årsbok 1982. De avser inte alla samma år - länderna har olika rutiner, när det gäller att överlämna sin statistik.

28 Ett internationellt perspektiv

Tabell l Befolknings- och utgivningsstatistik enligt UNESCO Statistical Yearbook 1982 Skönlitt.

Förbundsrepubliken

Statistical Summary of Icelandic Publications ** Enligt Svensk bokföneckning 1982 *** Siffrorna för Ukraina och Vitryssland från 1979

Siffrorna i tredje kolumnen visar hela titelproduktionen det angivna året, inkl. vad som klassats som broschyrer (vilket kan vara en diktsamling eller barnbok lika väl som en ren broschyr). Nästa kolumn anger hur många i den totala titelproduktionen som är för året nya titlar. Den femte kolumnen visar hur många titlar, nya eller gamla, i den totala utgivningen som var skönlitteratur eller mer anspråkslös fiction. Den näst sista kolumnen talar om hur många verk i den totala titelproduktionen som var översättningar. Den sista kolumnen slutligen visar hur många barn- och ungdomsböcker, nya eller gamla, som fanns med i det årets utgivning. Flertalet länder i västvärlden berömmer sig av att bakom sin bokutgivning ha ett mycket stort antal förlag och utgivare. Detta stämmer på så sätt att det i regel finns mängder av små förlag eller utgivare av enstaka titlar. Ser man emellertid till försäljningen dominerar stora koncerner, ibland med mycket vittförgrenade

Ett internationellt perspektiv 29

intressen även långt utanför förlagsvärlden, stundom med internationell räckvidd. Bilden varierar naturligtvis i olika länder, men tendensen är densamma. I förhållande till bokhandeln är de dominerande förlagen storindustrier. Genom att de största förlagen ofta också äger stora bokklubbar och dessutom i flera länder byggt upp eller övertagit bokhandelskedjor har de betydande makt även på distributionsområdet. I den mån medlemmarna förmår uppvisa en enad front kan förlagsföreningarna därför bli mycket stora maktfaktorer inom hela det område som har med boken att göra. De små förlagen kan ha svårigheter att hävda en marksig på nad där de stora har så fördelar. Det både markmånga gäller nadsföring och distribution. Även om ett litet förlag i ett stort land har en stor potentiell kundkrets har det avsevärda svårigheter att nå ut till denna och göra sina böcker kända. I ett land med en årlig utgivning mer än lO 000 titlar kan inte ens en välsorpå terad bokhandel vara fullsorterad. Den goda bokhandeln känns igen på sitt goda urval; övriga har bara ett urval. Det för det gäller lilla förlaget att övertyga tillräckligt många bokhandlare att ha dess produktion representerad på sina en tidsödande och

hyllor,

dyrbar procedur. I flera länder önskar förlagen ersättning för biblioutlåning på tek. Australien har infört en sådan.

2.2.2 Bokpriserna

När det gäller bokprisfrågan år det svårt att göra en enkel uppdelning i fria eller fasta bokpriser. Det finns flera olika modeller beroende dels av landets lagstiftning och dels av branschens struktur och traditioner. De i västerlandet faller under vanligaste någon av följande kategorier:

l Landet har en med från vilket lagstiftning bruttoprisförbud förlagen av kulturpolitiska skäl beviljats dispens för prissättningen av böcker. Dispensen är knuten till att det finns ett fungerande branschavtal, som täcker såväl förlag som detaljhandel (dock inte direktförsäljning från förlagen). Avtalen har funnits under mycket lång tid och även inneburit en etableringskontroll, utan vilken denna typ av avtal svårligen kan fungera. Det fasta bokpriset är en del i en komplicerad väv av ömsesidiga åtaganden, där bokhandlarna framstår som gynnad ensam- eller huvudförsäljare av förlagens produkter och åtar sig vittgående förpliktelser vad gäller nyhetsabonnemang, lagerhållning och anskaffning av beställda titlar. Till denna

30 Ett internationellt perspektiv

kategori hörde Sverige fram till 1970. Länder som behållit systemet är bl.a. Norge, Danmark och Västtyskland. Storbritanniens ”net price” är egentligen inte fast pris utan ett minimipris och får överskridas, något som bokhandeln dock sällan gör. Det uppfattas allmänt som ett standardpris. Genom att de grundläggande avtalen existerat under så lång tid kan de bli ganska invecklade och även fungera hämmande på nya initiativ. Avtalen i Danmark och Norge har bl.a. av den orsaken nyligen skrivits om och förenklats, samtidigt som reglerna har mjukats upp så att de medger parterna större kommersiell frihet än tidigare.

2 Landet saknar en utbyggd lagstiftning om konkurrensbegränsning. Landets branschorganisationer har slutit avtal som innebär att man förbinder sig hålla ett fast bokpris. Till denna grupp av länder hör Belgien och Italien. Saknas etableringskontroll är det emellertid svårt att få ett sådant fast bokpris respekterat eftersom utanför organisationerna stående parter inte har något incitament att efterleva organisationernas interna uppgörelser. Störst blir naturligtvis svårigheterna i ett land som Belgien, där importerna spelar så stor roll. I ett utslag från den europeiska domstolen i Luxemburg i januari 1984 fastslogs att holländska förläggare varken får kräva ett fast bokpris vid försäljning av holländska böcker i Belgien eller sälja enbart till bokhandlare anslutna till den flamländska bokhandlareföreningen, vilkas medlemmar förbundit sig att iaktta fast bokpris.

3 Det finns en lagstiftning med bruttoprisförbud. Inget särskilt stadgas om böcker. Detta är en situation som kan hanteras på mycket olika sätt beroende på hur branschen agerar, vilket utvecklingen i de länder som har eller har haft detta sakläge visar. Hit hör Frankrike före den l juli 1979, Sverige efter 1970, Finland efter 1971, Australien, Nya Zeeland, USA och Kanada. I USA uppställer förlagen ett riktpris, som trycks på bokens pärm eller omslag. Detta riktpris respekteras genomgående som bokens försäljningspris. Förfarandet anses inte strida mot antitrustlagstiftningen så länge brott mot riktpriset tolereras, dvs. inte dras inför domstol. Det finns några lågpriskedjor som försöker priskonkurrera, men de håller ett så begränsat sortiment (bästsäljare och restupplagor) att de inte på allvar skakat branschen, som under det senaste decenniet befunnit sig i stark expansion. Möjligen kan USA:s stränga lagstiftning om förbud mot prisdiskriminering ——vilket innebär att alla detaljis-

Ett internationellt 31 perspektiv

ter har samma och av alla kända - ha medverinköpsvillkor kat till att riktpriserna i så stor förblivit utsträckning försäljningspris. I Finland, där det finns en mycket stark förlagsförening som inte funnit det fördelaktigt med en i priskonkurrens detaljhandelsledet, hände länge ingenting trots att dispensen för böcker från bruttoprisförbudet Fortfarande har upphävdes. priskonkurrensen inom detaljhandeln en begränsad omfattning. I Holland finns ett förbud mot kollektiva Därbruttopriser. emot föreligger inte hinder för en enskild producent att sätta ett försäljningspris på sin vara. Denna situation har lett till att det i Holland sedan 1923 finns en branschöverenskommelse, där det bl.a. stadgas att varje förläggare skall sätta ett allmänt för som - med vissa försäljningspris böcker, specificerade till avvikelser - all till slutkonmöjligheter gäller försäljning sumenten. Lagenligheten bekräftades av ett beslut av industriministern 1967 och två domstolsutslag 1978. Det fasta bokpriset gäller inte bokklubbarna som sedan 1978 tillåts sätta självständiga priser.

4 Landet har en konkurrenslagstiftning med bruttoprisförbud. Det finns därutöver en som enbart särlag, gäller bokpriser. Exemplet på detta är Frankrike. Landet hade fram till 60-talets slut en situation när det gällde bokpriser som liknade USA:s. När en priskonkurrens började göra framför allt sig märkbar, sedan den kooperativa rabattvaruhuskedjan F.N.A.C. mycket framgångsrikt givit sig in på bokmarknaden med några stora och mycket välsorterade boklådor med en ragenomgående batt på 20 %, greps den traditionella bokhandeln av oro och begärde statliga ingripanden. Detta resulterade först i ett dekret från dåvarande finansministern vilket Monory, stadgade ett renodlat nettopris för böcker. Detta innebar att förlagen förbjöds att uppge något som helst riktpris för detaljhandelsförsäljningen. Detta medförde svårigheter för förlagens marknadsföring men också för många bokhandlare, som varken hade utbildning eller vana att hantera av böcprissättningen ker. Bokhandlarna förhandlar dessutom individuellt med förlagen, något som gynnade stora uppköpare. Bokpriserna kom naturligtvis att variera mycket starkt. I detta läge vann tanken på fasta bokpriser många anhängare och Mitterand gjorde den till en Efter 1981 valfråga. valsegern stiftades snabbt en särskild lag den 10 augusti 1981, som föreskriver att förläggaren eller importören av en bok skall fastställa dess pris. Detta skall finnas utsatt på boken och respekteras av alla. också att Lagen stadgar bokförsäljaren får ge 5 %

32 Ett internationellt perspektiv

rabatt men att vissa kollektiva inköpare som föräldraföreningar, fackklubbar, statliga och kommunala myndigheter, skolor och har rätt till rabatter som endast forskningsinstitutioner, av förbudet mot förlustförsäljning. Bokklubbarna begränsas skall iaktta det fasta i 9 månader efter första utgivningspriset dagen. Därefter får de ge fri rabatt. en maktposition, eftersom dessa både Lagen ger förlagen föreskriver bokhandelns inköps- och försäljningspris. Därför den också att skall bevilja rabatter både på stadgar förlagen kvalitativa och på kvantitativa grunder, varvid dock de kvalitativa skall ha företräde. I praktiken är detta svårt att kontrollera och bokhandeln menar att de kvalitativa rabatterna i regel är maskerade kvantitetsrabatter samt klagar över att förläggarna utnyttjat sin position till att minska bokhandelsrabatterna men i synnerhet för de mindre bokhandlarna. överlag,

2.2.3 Bokhandeln

Bokhandeln är den distributionskanal för böcker, som man i de flesta länder talar om med stolthet och säger sig vilja skydda och Icke desto mindre har bokhandeln på många håll fått föra främja. en hård för tillvaron. En av orsakerna till bokhandelns kamp samman med en allmän kris för detaljhansvårigheter hänger deln. som från landsorten till storstä- Förändringar flyttningen derna har också Den traditionella och nya köpmönster påverkat. bokhandeln är och därmed dyrbar att driva. personalintensiv Lagerkostnaderna har ökat. Detta har även välorganiserade bokmarknader som påverkat den danska, där 136 bokhandlar försvann under perioden 1967- 82, och den finska, som förlorat ca 200 boklådor sedan 1970, en - 1952 till framför allt på landsbygden. Under tidigare period 1968 - butiksbeståndet i Norge stadigt ner samtidigt som gick lönsamheten den som företogs fann man att sjönk. Enligt analys under oförändrade förhållanden skulle ytterligare 20 procent av bokhandlarna ha försvunnit 1980. Branschen vidtog då en rad bl.a. ett nytt branschavtal, frivilliga samarbetsåtgärder, ingicks kedjor bildades och ett system med återkommande utredningar och analyser infördes. Antalet bokhandlar i Norge har därefter varit i stort sett konstant. De flesta länder har inte någon motsvarande statistik och det är därför vanskligt att uttala sig om huruvida det i dem nu finns fler eller färre bokhandlar än tidigare. Med ett undantag: I USA, som haft förhållandevis få bokhandlar, har det under det tidigare senaste decenniet varit en kraftig expansion. Ca 3 000 bokhandlar har tillkommit under 70-talet. De båda bokkedjeföretagen B.

Ett internationellt perspektiv 33

Dalton och Waldenbooks står för ungefär hälften av dessa nyetablerade butiker medan resten är enskilda småföretag. De båda kedjeföretagen bygger sin framgång dels på att de upptäckt nya marknader köpcentra utan bokhandel —— dels på att de utvecklat mycket rationella försäljnings- och distributionsrutiner med modern teknik, inte minst data. Parallellt med kedjeföretagen har bokgrossisterna vuxit i omfång och marknadsmässig effektivitet, något som varit till nytta även för oberoende bokhandlar. Kedjeföretagen, dvs. företag med många butiker, har ökat sin andel av detaljhandelsförsäljningen i många länder. I Holland som under 70-talet förlorade 150 traditionella bokhandlar tillkom under samma tid 98 butiker som tillhörde någon försäljningskedja. 1981 kontrollerade de 10 största kedjeföretagen mer än 40 procent av den holländska bokmarknaden. I Holland liksom i Frankrike är det ofta förlagen som på detta sätt ökar sitt grepp om detaljhandelsförsäljningen. I Storbritannien är det däremot ett bokförsäljningsföretag som dominerar. W.H. Smith har ca 370 försäljningsställen för böcker, varav 95 stycken är fullsorterade bokhandlar. Tillsammans med John Menzies står denna koncern för 37 procent av bokförsäljningen i volymer räknat, medan resten av bokhandeln säljer 32 procent. Många bokhandlare anser konkurrensen från bokklubbarna vara ett besvärande problem. I länder med fast bokpris är bokklubbarna den enda kanalen för rabatterade böcker. I små länder befarar man att marknaden inte rymmer båda kanalerna, särskilt inte om prisskillnaderna blir för markanta. Vad gör nu bokhandeln för att möta svårigheterna? På många håll, framför allt i Norden och i Storbritannien, sluter sig enskilda bokhandlare samman i samarbetskedjor, där man försöker effektivisera bl.a. inköp och marknadsföring. Viktigt för bokhandeln är att distributionen fungerar snabbt och ändamålsenligt. I de flesta länder hoppas man på att ny teknik skall effektivisera lagerhållning, beställningar och annan administration. Utvecklingen i USA har visat att det här finns vinster att hämta. Bättre utbildning av såväl bokhandlare som medarbetare och betonandet av bokhandelns särart som försäljningskanal, dvs. den stora sorteringen och den unika servicen, är andra. I övrigt har många bokhandlare fått lära sig att lita till ett klokt sidosortiment. u

2.2.4 Bokklubbarna och

förlagens direktförsäljning

Förlagens direktförsäljning är på många håll en mycket stor försäljningskanal. Under efterkrigstiden har särskilt bokklubbarna utvecklats, men även postorderförsäljningen kan ha en bety-

34 Ettinternationelltperspektiv

dande omfattning. Hemförsäljningen gäller huvudsakligen större verk. Bokklubbarnas blomstring verkar knappast kunna relateras till vare sig rådande prissystem eller bokhandelsnätets omfattning. Bokklubbarna har t.ex. nått stora framgångar i länder som Danmark och Västtyskland med fast bokpris och välsorterad kommissionsbokhandel, liksom i Holland, också med fast bokpris och god boktradition. Som vi vet har bokklubbarna haft stor framgång i Sverige. Det har de däremot inte haft i Storbritannien, USA eller tidigare i Frankrike. Storbritannien har en typ av fast bokpris. USA och Frankrike hade länge båda fria bokpriser som tillämpades som riktpriser. Efter Frankrikes korta nettoprisperiod har landet nu fast bokpris och bokklubbsförsäljningen ökar. I Danmark och USA har den minskat och stagnerat, vilket tycks vara fallet även i Sverige, Västtyskland och Holland. till bokklubbarna skiftar från land till land. I små Attityden länder med en liten marknad ses bokklubbarna ofta som ett hot mot bokhandeln och därför närmast som en kulturfara, medan man i stora länder med stor utgivning och likaledes stor potentiell läsekrets inte riktigt förstår problemet. I sådana länder ses bokklubbarna som en alternativ marknad, delvis riktad till en annan publik än de traditionella bokhandelskunderna. I någon mån kan synen på bokklubbarna härröra ur de historiska traditionerna. De tidiga tyska bokklubbarna hade klart uttalade folkbildande och läsfrämjande syften. I USA däremot gavs bokklubbsidén ett annat anslag. Book-of-the-Month-Club, grundad 1925, betonade bekvämligheten: En omsorgsfullt sammansatt jury valde ut de mest läsvärda böckerna åt medlemmarna och brevbäraren bar hem den beställda boken. I Holland fann man vid mitten av 60-talet genom bokbranschens statistiska unatt en tredjedel av befolkningen inte köpte böcker. dersökningar Härav man den slutsatsen att det fanns en ny marknad att drog erövra. Ett medel var bokklubbar varigenom nya kunder kunde lockas med lägre bokpriser och förlagen uppnå bättre kontinuitet i försäljningen. De 9 månaders priskarens efter ett verks första publicering, som bokklubbarna i Frankrike måste iaktta, har inte vållat Frankrikes största bokklubb, France-Loisir, något större avbräck. Den har 3,6 miljoner av Frankrikes uppemot 4,5 miljoner bokklubbsmedlemmar och visar starkt stigande vinster. Priskarensen är besvärande för klubbar med nyutkommen skönlitteratur, men för France-Loisirs sortiment spelar den mindre roll och aktualitetspräglade böcker kan en bokklubb med dess resurser producera själv eller i samarbete med något utländskt förlag. Den franska lagstiftningen är avsedd att kringskära bokklub-

Ett internationellt perspektiv 35

barna och gynna bokhandeln. Det finns eller har funnits restriktioner i andra länder, men de har tillkommit genom branschöverenskommelser. Så har Gyldendals Bogklub i Danmark sedan november 1982 ett avtal med det danska författarförbundet avseende tre av dess fem bokklubbar, vilka skall vänta i sex månader med att sätta ned priset på en nyutkommen skönlitterär bok av en dansk författare. Den norske Bokklubben A/S har i år många haft avtal med Den norske Bokhandlerforening, vilket reglerat dess verksamhet än i något land.

strängare jämförbart Övriga

norska bokklubbar har däremot inte omfattats av regleringarna. I Storbritannien fanns tidigare en rad restriktioner för bokklubbar, som förläggarföreningen själv utvecklat och ålagt sina medlemmar. Bl.a. fick en bok inte utges i bokklubbsupplaga förrän ett år efter dess första publicering. Bokklubbar som sålde billiga omtryck blomstrade icke desto mindre under 50-talet och hade då tillsammans ca l milj. medlemmar (vilket är ungefär vad de har i dag). Under 60-talet sjönk medlemsantalet kraftigt och förlagen beslöt då blåsa liv i tvinande klubbar och lättade allt mer på restriktionerna. I dag kvarstår som enda regel en informationsplikt gentemot bokhandeln om en bok samtidigt skall ges ut i bokhandel och bokklubb - en som för finns i flera regel övrigt länder. När det gäller vetenskaplig och annan starkt specialiserad litteratur är direktförsäljning från förlagen vanlig. Särskilt i USA publiceras många verk med en förväntad marknad bestående enbart av bibliotek, institutioner och specialister, där försäljningen mest praktiskt sker direkt. I Österrike har bokhandlare och förlag i ett unikt initiativ gått samman för att gemensamt finansiera Buchclub der J ugend, som har ca 70 000 medlemmar. Mot en blygsam årsavgift (30 ÖS) får barnet rätt att ur en katalog med rekommenderade böcker köpa dessa med 25 % rabatt.

2.2.5 Litteraturstöd

I de flesta länder betraktas boken som någonting man bör värna om. På olika sätt försöker man därför gynna författare, boken som medium, visst slag av utgivning eller främja bokläsandet. Sätten liksom beloppen varierar naturligtvis starkt från land till

land. Åtgärderna kan vara selektiva eller generella; finansieras

helt statligt eller ha en blandad finansiering, statligt och privat, delstatligt (i federala länder) eller kommunalt; pengarna kan kanaliseras via statliga organ eller sjävständiga stiftelser, där det dock kan finnas av regeringen utsedda representanter. Nedanstående översikt gör inga anspråk på fullständighet, men vill ge en

36 Ett internationellt perspektiv

orientering om olika typer av åtgärder som olika länder vidtar för att skydda och främja litteratur (i allmänhet samtida inhemsk sådan) och läsning.

För att stödja boken som medium används vissa generella åtgärder. a Befrielse eller nedsättning av omsättnings- eller mervärdeskatt. Länder, framför allt med redan differentierad oms eller moms, har ofta en lägre skattesats för böcker, som skattemässigt jämställes med livsmedel. En sådan nedsättning har Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Luxemburg, Holland och Österrike. Fullständig befrielse från olika typer av varuskatt har böcker i Norge, Grekland, Irland, Spanien, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland, Brasilien, Indien och Japan. Kanada befriar böcker för pedagogiskt, tekniskt, kulturellt eller litterärt ändamål” från omsättningsskatt. Frankrike och Västtyskland tar ut en högre skattesats för litteratur som kan anses skadlig för ungdom. USA har inte denna typ av skatter. b Dispens från bruttoprisförbud med den uttryckliga motiveringen att detta sker för att gynna boken och bokmarknaden. Så är falleti Norge, Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien. c Särlagstiftning om fast bokpris med liknande motivering (Frankrike). d Gynnsam portosats för böcker finns i flertalet länder. I Frankrike har böcker även en subventionerad flygportosats för att underlätta bokexporten.

Stöd till författare har i allmänhet karaktären av stipendier eller litterära priser. Stipendier kan vara resestipendier eller arbetsstipendier. De sistnämnda innebär att författare efter ansökan under en tidsbestämd period från ett par månader till ett par år kan få naturaförmåner, t.ex. bostad och uppehälle, eller ett visst belopp regelbundet utbetalt. På Island relateras detta belopp till det statliga lönesystemet, i Västtyskland är det graderat i förhållande till försörjningsbördan. I många länder har man en stark tro på litterära priser som kulturpolitiskt instrument. Det finns då ett fåtal mycket prestigefyllda sådana och en rad mindre priser. Villkoren för litterära priser kan göras styrande på ett sådant sätt att man därmed uppmuntrar t.ex. regionala författare, författarskap på minoritetsspråk och liknande. Andra sätt att stödja författare är att försöka vidga deras arbetsmarknad. I Västtyskland ger Deutsche Literaturfonds bidrag

Ett internationellt perspektiv 37

till pilotprojekt som kan leda till nya arbetsmöjligheter för författare. Österrike har en särskild arbetsförmedling för kulturarbetare. Många länder engagerar författare i skolarbetet, t.ex. Storbritannien, Irland, Kanada och USA, vilket har det tredubbla syftet att ge författarna extrainkomster, sprida intresset för deras författarskap och stimulera barnen till läsning och skrivning. Många av de åtgärder som sätts in för att hjälpa inhemsk utgivning syftar också till att förbättra möjligheterna för samtida inhemska författares produktion. På Irland har man infört en gynnsammare beskattning för författare. Stöd till utgivning har helt olika betingelser i stora länder och i små. De mindre länderna vill värna om den inhemska litteraturen och bokproduktionen. I de stora länderna vore ett utgivningsstöd av t.ex. svensk modell en omöjlighet. Där riktas stödet in på minoritetsgrupper eller särskilt värdefulla men ekonomiskt riskfyllda projekt. Stödet kan ha formen dels av län, lånegarantier eller direkta subventioner till förlagen och dels av till viss bidrag utgivning. Subventionerna till inhemska förlag motiveras bl.a. med att det oftast är dessa som ger ut inhemska verk och att denna utgivning är dyrare och mer riskfylld än t.ex. internationell samproduktion eller utgåvor av utländska författares verk, där försäljningen i hemlandet ofta redan betalat förlagets satsningar. Så är det t.ex. i Kanada, som har ett stort program med stöd såväl till förlagen som till utgivning av kanadensiska verk av kulturell betydelse, både för barn och vuxna. Även i Australien ges utgivningsbidrag för att stärka den australiensiska litteraturens konkurrenskraft gentemot utländsk sådan. Avsikten med utgivningsstödet kan också vara att hålla nere en boks pris och bidra till att den sprids bättre, bl.a. att genom möjliggöra en bredare marknadsföring. Ett sådant belopp görs ibland helt eller delvis återbetalningsskyldigt, om boken når en mycket stor framgång. I Holland ges denna typ av stöd till utgivningen av samtida författare. Arts Council i Storbritannien ger bidrag till speciella utgivningsprojekt med liten vars upplaga, publicering svarar mot något visst behov eller är viktig ur kvalitetssynpunkt. För att öka riskvilligheten hos förlagen när det gäller icke lönsamma böcker av t.ex. unga författare eller för speciella målgrupper ger Arts Council kompensationskrediter, som betalas tillbaka om boken efter tre år nått en god försäljning. På Irland ses utgivningsstöd som ett verkningsfullt sätt att stödja den iriska litteraturen. An Chomairle Ealaion, Irlands motsvarighet till kulturrâdet, ger såväl bidrag som räntefria lån till irländska förlag. Räntefria lån kan även i Frankrike beviljas småförlag (årlig omsättning understigande lO milj. F). Såväl bokhandel som för-

38 Ett internationellt perspektiv

lag kan få utnyttja en av franska staten uppsatt garantifond för att få säkerhet för lån för att starta, modernisera, bygga ut eller datorisera butiker eller företag. Staten har också inrättat en speciell garantifond för förlag som behöver lån för att kunna genomföra en ur ekonomisk synpunkt särskilt riskfylld men ur kulturpolitisk synvinkel betydelsefull utgivning. Det är ovanligt med stöd till översättningar av utländska verk till det egna språket. Två- eller flerspråkiga länder brukar däremot ge bidrag för översättningar till annat riks- eller minoritetsspråk, så t.ex. Finland, Irland, Jugoslavien, Kanada, Schweiz, Storbritannien (Wales) och Österrike. Många länder ger bidrag till översättningar från det egna språket till andra som ett led i en exportfrämjande verksamhet. Speciellt aktivt är här Frankrike, som ser franska språkets och kulturens spridning som ett mycket viktigt kulturpolitiskt mål. Översättningsbidraget har dels formen av regelrätt stöd och dels av lån. Frankrike ger i exportfrämjande syfte också betydande bidrag till olika exportorganisationer och direkt till de stora förlagen. I Holland subventionerar staten en stiftelse för främjande av översättningar av holländsk litteratur, vars syfte är att underlätta kontakten med utländska förlag. Bokinköp som stödordning är mest generellt och konsekvent genomförd i och beskrivs under avsnitt 2.1.4. Inköp i Norge smärre skala förekommer dock på andra håll. I Belgien ger staten alla skolbibliotek tillgång till samtida belgisk litteratur. På Irland uppställer staten ett visst belopp per elev för inköp av iriska böcker till skolbiblioteken. Bokurvalet görs av ett organ vars medlemmar väljs enligt vissa fastställda riktlinjer. Statliga inköp av böcker på minoritetsspråk till folkbibliotek sker bl.a. i Jugoslavien. Vad beträffar Iäsfrämjande åtgärder, är detta något som tilldragit sig allt större intresse allteftersom problemen med icke-läsare” och sällan-läsare” uppmärksammats. I Tyskland räknar man med att ca 43 procent av befolkningen tillhör denna kategori (1977). Situationen är ungefär densamma i de flesta västerländska industriländer. Medelåldern inom dessa grupper är ofta hög, utbildningen låg, en hög andel är ensamstående och bosatta på landsbygden. I många länder anser man manifestationer typ bokveckor, litteraturfester, mässor, poesidagar etc. vara mycket verkningsfulla. Ofta har man koncentrerat insatserna på barn och ungdom. I Västtyskland finns privatfinansierade Deutsche Lesegesellschaft, en förening där företrädare för bokhandeln, bibliotek, forskning

Ett internationellt perspektiv 39

och samhälle samarbetar för att främja läsintresset. Även i USA finns föreningar och samhälleliga organ som arrangerar olika typer av kampanjer för bokläsandet. I båda länderna används TV i läsfrämjande syfte, särskilt för barn. På flera håll försöker man främja barns och ungdomars läsintresse genom att låta författare delta i skolarbetet. I Storbritannien subventionerar Arts Council ett program kallat Writers-in- School, där författare genom uppläsningar och diskussioner med eleverna skall intressera dem för läsning av skönlitteratur och samtidigt stimulera deras kreativitet och fantasi. Rådet betalar upp till hälften av författarnas ersättning plus resekostnaderna. I USA ger National Endowment for the Arts via delstaternas kulturförvaltningar medel till ett liknande program. Försök med liknande verksamhet har också bedrivits på Irland och i Västtyski land. Det österrikiska kultur- och utbildningsdepartementet har tagit initiativ till Österreichische Kulturservice, vars huvuduppgift är att förmedla personliga kontakter mellan kulturskapare och publik. Det organiserar, förmedlar och (om nödvändigt) finansierar bl.a. författarmedverkan inte bara i skolan utan även i vuxenundervisningen och på arbetsplatser. Förmedlingen är gratis och sträcker sig över hela landet.

3 mål

Litteraturpolitikens

Riksdagen fastställde år 1974 under bred enighet mål för den statliga kulturpolitiken. En utgångspunkt för 1982 års bokutredning har varit att dessa mål skall förverkligas och att de därmed också skall ses som grundläggande mål för samhällets för politik litteratur och läsning. De kulturpolitiska målen ger tillsammans en vid ram för litteraturpolitiska insatser. Målen att skydda yttrandefriheten, ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet, motverka kommersialismens negativa verkningar, främja decentralisering, ta ökad hänsyn till eftersatta grupper, och möjliggöra konstnärlig kulturell förnyelse, ta till vara och levandegöra äldre tiders kultur samt främja ett erfarenhetsutbyte över språk- och nationsgränserna har sin giltighet nu som då även inom litteraturområdet. Vad som hänt under de tio år som gått sedan de kulturpolitiska målen fastställdes har dock knappast kunnat undgå att påverka uppfattningen om vilken betydelse som bör tillmätas varje enskilt mål. Så har synen på bevarandemälet i det senaste decenniets debatt breddats och fördjupats. För bokutredningen framstår det som väsentligt att målet att ta till vara och levandegöra äldre tiders kultur också inbegriper uppgiften att hålla vårt bildningsarv och vår nationella litteratur levande och Den svenska tillgängliga. litteraturens klassiker måste kunna upplevas även av nya generationer. Lika viktig som öppenheten mot kulturyttringar i andra länder är förmågan att ge den nationella kulturtraditionen gynnsamma betingelser. Detta har sin särskilda betydelse för litteraturpolitiken i ett litet språkområdc i en tid då den internationella medieutvecklingen kännetecknas av stark expansion och stor genomslagskraft. Vårt kulturarv är också en del av det nordiska. Det är väsentligt att vi värnar om vårt nordiska litterära arv, en god språkförståelse och ett levande nordiskt litteraturutbyte. Sverige har i ökande utsträckning blivit ett invandrarland. Invandrarna liksom våra inhemska etniska minoriteter medverkar till att ge vårt land ett rikare och mer mångfasetterat kulturliv

42 Litteraturpolitikens mål sou 198430

och stimulerar vår utveckling. Språk och litteratur hör till de viktigaste elementen i en kulturell identitet, något som har konsekvenser för kulturpolitiken när det gäller alla befolkningsgrupper. De internationella kontakterna på litteraturområdet är av största vikt. De är en del av den miljö som formar den nya svenska litteraturen. Det är också angeläget att den svenska litteraturen blir känd utomlands. Internationaliseringen av det kvalitetsinriktade kulturlivet är därför likaväl som bevarandet av det nationella kulturarvet en hörnsten i en kulturpolitik för litteraturen. Kulturpolitiken skall utgöra ett skydd mot negativa effekter av marknadsstyrning inom kulturområdet. För bokens del skulle en alltför ensidig inriktning på bästsäljande titlar utgöra en allvarlig fara för såväl konstnärligt skapande som spridning och läsning av god litteratur. Om inte en kvalificerad och mångsidig utgivning kan garanteras på annat sätt eller böckerna göras tillgängliga över hela landet, måste litteraturpolitiken ingripa korrigerande och kompletterande. Litteraturen i ett litet språkområde kan inte uteslutande hänvisas till att leva på marknadens villkor, men den kan för sin tillvaro inte heller bli alltför beroende av staten. Det är viktigt att uppmärksamma de risker som statliga ingripanden kan medföra för yttrandefriheten och yttrandemöjligheterna. Statligt stöd till en icke lönsam litterär produktion får aldrig innebära att staten kan verka styrande på utgivningen. Litterär verksamhet syftar ofta till utforskning av verkligheten och till kritik av samhället. Yttrandefrihetsmålet innebär en förpliktelse att skapa reella förutsättningar för att yttrandefriheten skall kunna utnyttjas. En politik för litteratur och läsning mäste också utformas med hänsyn till de stora olikheter i villkor som finns i samhället. Målet om insatser för eftersatta grupper får särskild tyngd mot bakgrund av det faktum att en stor del av den vuxna befolkningen inte alls läser böcker. För att få fler att läsa mer krävs åtgärder som utformas med hänsyn till sociala och geografiska förhållanden och som syftar till att övervinna de hinder som står i vägen för bokläsning. Det litterära nyskapandet är ett centralt inslag i en positiv samhällsutveckling. Förutsättningarna för konstnärlig och kulturell förnyelse har ett nära samband med yttrandemöjligheterna. Det måste finnas utrymme för experiment med nya litterära former, förlag som är beredda att satsa på debutanter och bokhandlare beredda att sälja sådan litteratur. Genom 1974 års kulturpolitiska beslut lades grunden för det senaste decenniets reformer på litteraturområdet. En utgångs-

sou 1984:30 Litteraturpolitikens mål 43

punkt för reformarbetet har också varit förvissningen om att boken har ett unikt värde som kulturmedium. Boken kan som ingen annan kulturbärare förmedla mänskliga erfarenheter, kunskaper och känslor frân människa till människa och från generation till generation. Boken är centralpunkt i den intellektuella utvecklingen, en grundläggande kommunikationsmetod för nya tankar. Boken ger den avgörande möjligheten till självständig upplevelse och åsiktsbildning. Bokutredningen anser mot denna bakgrund att boken skall betraktas som det prioriterade kulturmediet. God och informativ litteratur bör skapas, spridas och läsas. Den bör vara tillgänglig för läsare i olika miljöer, geografiskt och socialt. För att stärka bokens ställning måste de statliga insatserna syfta till att

D förstärka det läsfrämjande arbetet och förskjuta gränsen mellan läsare och icke-läsare D bryta ned läsbarriärer och klasskillnader i bokläsandet D skapa ett tidigt intresse för böcker och hos barn, i läsning hemmen och inom barnomsorgen D stärka skönlitteraturens ställning i skolan D upprätta ett varaktigt samarbete mellan folkbibliotek och skola för att väcka läslust hos barn och ungdomar D främja läsning bland vuxna, bl.a. genom bibliotek på arbetsplatser och institutioner D skapa goda förutsättningar och arbetsmöjligheter för författare och översättare D garantera en bred och kvalitativ utgivning av böcker, såväl klassisk som nyskriven litteratur D ge förutsättningar för många förlag med olika profil för att motverka koncentration av utgivningsbeslut D underlätta etablering av nya förlag med kvalitetsutgivning D möjliggöra prisbillig utgivning av kvalificerad och samtidigt populär litteratur D förbättra tillgängligheten av kvalificerad och kulturellt värdefull litteratur D behålla och stärka befintliga fackbokhandlar och övrig bokhandel med brett sortiment D underlätta etablering av nya bokhandlar D möjliggöra en ökad sortimentsbredd och längre lagerhållningstid i bokhandeln D öka konkurrenskraften för kvalitetslitteraturen i alla försäljningskanaler D främja låga bokpriser

44 Litteraturpolitikens mål

I följande kapitel (4-8) redovisar bokutredningen sina överväganden om bokens situation och söker bedöma i vilken utsträckning önskvärda resultat har uppnåtts och på vilka punkter nya ansträngningar måste göras för att stärka bokens ställning. Utredningens förslag till en litteraturpolitik (kap.9) bygger på denna bedömning.

4 Böcker och

läsning

4.1 Litteratur och nationell identitet

Ett levande, språk och en levande litteratur är begrepp som förutsätter varandra, Vår språkverklighet, språkets nutid och dåtid är lagrade i litteraturens minnesbank. Från de tider dit det skrivna ordet inte når saknar vi all egentlig, information. I

begriplig

bästa fall kan vi försöka leva oss in i vad rester

redskapsfragment,

av boende och verksamhet har att förmedla. Men de föreställningar och tankar som formade dessa tider är i dag helt ogripbara. Det skrivna ordet, boken, är den dagbok i vilken vår särart ges gestalt, den mot vilken vi kan tolka vår

bakgrund verklighet.

Frågan om vår identitet blir därmed också en fråga om hur vi tillvaratar vårt kulturarv. Men, och det_ förtjänar att understrykas, vår identitet får inte enbart begränsas till vårt språks del av världen. I vår tid är det

nödvändigt att nationell identitet grundas på ett spektrum av

erfarenhet_ från alla tider och Världsdelar. Boken och förmågan att tillägna sig en text är därmed ett av de instru-

betydelsefulla

menten för vår verklighetsuppfattning. l dag, i skärmbudskapens tid, kan hävdandet av boken synas som en missriktad ambition. I mediadiskussionerna framförs stundom tanken att det tryckta ordet snart måste ses som ett passerat stadium. Detta är naturligtvis i grunden All erfarenhet talar

orimligt,

däremot. Sedan sekelskiftet har fotokonsten och därmed också reproduktionstekniken utvecklats med en allt

högre fulländning.

I dag kan ett nära nog fulländat i t.ex. ett

färgfotograñ återges

tolvfärgstryck och via

trycktekniken 365 mycket vid spridning.

Likafullt står i dag mâlarna i sina ateljéer och sin uppfatt-

återger

ning av den sedda verkligheten i färger och med en teknik som är nära nog de samma som på Rembrandts tid. l har likaså filmen nått en av dag hög grad teknisk fulländning. Den kan upplevas såväl i offentlig miljö som via en avancerad

46 Böcker och Iäsning

färgbildsskärm i hemmet. Trots detta har teatern sin givna plats i vårt kulturutbud och vi kan lika lite tänka oss att avstå från denna kulturyttring. Boken kommer att överleva och följa oss genom tiderna, dels för att den är överlägset praktisk, den behöver inga kraftkällor, den är ständigt beredd att upplåta sitt minneskapital till oss, dels därför att boken är bok, därför att den i sin funktion att vara bok binder oss samman med vårt föregående allt från handskrifternas tid till alltmer sofistikerade medier. Enbart denna mediautveckling, den ständigt ökande förmågan att vidaresprida händelsebeskrivningar, dikt och av olika intressen präglade uppfattningar, utgör ett problem i sig. Språkens och nationernas gränser får i satellitsändningarnas tidevarv allt mindre betydelse. Detta är en i det långa perspektivet sannolikt nödvändig utveckling. Samtidigt kan vi i dag emellertid iaktta hur själva kravet på största möjliga spridningseffekt medför ett förytligande av information och budskap. Denna effekt, minstagemensamma-nämnareeffekten, leder bort från den identitetskänsla som grunden för tillvarons djupdimension, dess utgör utbyte av verkliga erfarenheter. Boken är ett personligt medium. Dikten, fångad i det tryckta ordet, är i längden kanske det enda medium som kan förmedla en och om vår sammanhängande fördjupad kunskap verklighet för vår i nuet - och därmed, inte minst, redskapet orientering för en kritisk förståelse av mediavärldens förklädnaredskapet der.

4.2 Läsvanor

Genom olika undersökningar vet vi en hel del om bokläsningens omfattning. I rapporten LÄS! har bokutredningen sammanställt tillgängliga uppgifter (Läsning —— en utbredd vana, s. 165-174). bild av bokläsningen som mänsklig ak- Uppgifterna ger en god tivitet inom en social kulturram. 2,5 miljoner vuxna svenskar läser ofta böcker, dvs. någon gång eller flera i veckan. Närmare 2 miljoner läser aldrig eller gånger sällan en bok. Klyftan kan tyckas stor mellan läsare och ytterst icke-läsare. Mönstret har varit relativt stabilt under längre tid. Men det finns tecken på att bokläsandet ökar och att tydliga icke-läsarnas antal minskar. Trots utvecklingen av nya medier behåller också sin andel av den samlade mediekonläsningen sumtionen. Kvinnor läser böcker betydligt oftare än män. Ungdomar läser oftare än folk i allmänhet och flickor är betydligt flitigare boklä-

sou |9s4;30 Böcker och läsning 47

sare än pojkar. I övre medelåldern och i pensionärsgruppen är bokläsningen relativt oförändrad bland männen, medan läsandet avtar bland kvinnorna. Läsvanorna varierar kraftigt i olika socioekonomiska grupper. Arbetare läser böcker i mindre utsträckning än genomsnittsbefolkningen. Lantbrukare har mycket läsfrekvens. Studerande låg läser böcker oftare än andra ungdomar och studerande kvinnliga läser mer än manliga. Hemarbetande läser i mindre utsträckning än kvinnor i allmänhet. Personer med endast folkskola/grundskola är en mer passiv läsargrupp än personer med högre utbildning. Utländska medborgare, andra generationens invandrare och naturaliserade invandrare läser böcker i större betydligt utsträckning än genomsnittet av svenskarna. Ovanligt invandrare många sydeuropeiska läser emellertid inte alls böcker. De regionala variationerna är stora. I storstadslänen mycket läser man böcker betydligt oftare än i I SCB:s underglesbygden. sökning av levnadsförhållanden 1980/81 framkom att 53 procent av invånarna i Stockholms län läser böcker minst en i gång veckan mot endast 28 procent i Kristianstads län. l en sammanfattande karakteristik har de mest flitiga bokläsarna visat sig vara högt utbildade män och kvinnor, kvinnliga studerande och övriga ensamstående kvinnliga ungdomar. Majoriteten av icke-läsarna finns bland de lågutbildade. Yngre människor är mera sällan icke-läsare än äldre. Till icke-läsarnas skara hör också i stor utsträckning manliga arbetare, förtidspensionärer och lantbrukare. När det gäller andelen icke-läsare är den bilden rätt regionala splittrad. I Stockholms, Jämtlands och Gotlands län är det relativt få vuxna som inte läser böcker, samtidigt som det finns en hög andel icke-läsare i Västernorrlands, Kalmar och Kopparbergs, Kristianstads län.

Litteraturutredningens läsvanestudier (SOU 1972:20) ledde till

intressanta uppgifter om vad man läser för litteratur. Det visade sig att kvinnor läser mer skönlitteratur än män, medan männen läser betydligt mera facklitteratur. Båda könen läser lika mycket deckare, medan männen läser flera äventyrsromaner, science fiction etc. och kvinnorna flera kärleksromaner. betydligt En intressant iakttagelse är att det inte finnas tycks något genomgående samband mellan utbildningsnivå och läsning av populärpocket. Välutbildade personer läser fler böcker än andra, men konsumtionen av enkel underhållningslitteratur är inte mindre än andra gruppers. Det är också en liten del av mycket den vuxna befolkningen som bara läser populärpocketböcker. En betydligt större grupp är de människor som inte läser många alls.

48 Böcker och läsning

Genom Radios publikundersökningar vet vi också att Sveriges bokläsandet behåller sin ställning i förhållande till annan mediekonsumtion. Olika massmedier kompletterar varandra och i vissa fall t.0.m. stöttar varandra. För det enskilda mediet kommer konkurrensen normalt inifrån. Tidningar konkurrerar med andra böcker med andra böcker, osv. Denna interna tidningar, mediekonkurrens är klarast dokumenterad för televisionens del. Kvar står det faktum att alltför många människor inte läser böcker. för bokläsarnas antal måste vara ett

Åtgärder att öka

centralt i en offensiv politik för litteratur och läsning. inslag i det följande fram förslag till sådana Bokutredningen lägger åtgärder.

5 Boken i mediesamhället

5.1 Boken som medium

Ett medium är ett hjälpmedel att överföra information från en avsändare till en mottagare. Tillsammans med sitt innehåll är mediet en representation av en yttre eller av en inre verklighet. Det finns flera olika möjligheter att klassificera medier. Man kan säga att böcker liksom tidningar, till skillnad från t.ex. film, hör till gruppen grafiska medier. En bok är emellertid böcinget entydigt begrepp. ”Familjen” ker kan t.ex. delas in i skilda ”funktionella” undergrupper: periodiska publikationer, referensverk, skönfackböcker, kursböcker, litteratur och seriealbum. Det finns givetvis flera andra sätt att klassificera böcker, t.ex. efter innehåll. Skilda av böcker typer påverkas på olika sätt i det framtida informationssamhället.

5.2 Boken i konkurrens

Allt fler människor arbetar med information och utbudet av information ökar mycket snabbt. Vid seklets fanns det början lO 000 tekniska och vetenskapliga tidskrifter i världen. 1970 hade antalet vuxit till 100 000 och år 2000 beräknas antalet ha ytterligare tiodubblats. Samtidigt som informationsfloden ökar blir det allt svårare att få tag i den information vi behöver eller vill ha tag l. För att följa med och dokumentera inom medieutvecklingen området startade Sveriges Radios för avdelning publik- och programforskning ”Mediebarometern” år 1979. Varje år mäter man hur människor utnyttjar olika medier under en genomsnittlig dag - hur som många lyssnar, läser och tittar. År 1983 läste 31 procent av totalbefolkningen (9-79 år) i bok. i någon Uttryckt ”minuter per individ och dag” vi 1983 mindre ägnade betydligt tid åt ”läsande” i böcker och än åt till tidningar (70) ”lyssnande” radio, grammofon och kassetter (160) resp. ”tittande” tv på film, och video (100).

Boken i mediesamhället sou 1984:30 50

Med en mediekonsumtion av mer än fem timmar per dygn kan man inte räkna med särskilt stor under de närmaste åren. ökning En Bilder, Barn och Massmedia.

prognos (Rune Pettersson,

en från 1980 till 1990 av Stockholm 1981) pekar på minskning ”läsandet” böcker som från 18 till 15 procent av (såväl tidningar) en av ”lyssnandet” från 46 till 44 medieutnyttjandet, minskning och en av ”tittandet” från 36 till 41 procent. procent ökning TV-tittandet beräknas minska, video-tittandet ökar och text-tv, kabel-tv, satellit-tv samt videotex tillkommer. Biografbesöken beräknas låg nivå. ligga på oförändrat Tillkomsten av nya medier innebär alltså ökad konkurrens om konsumenternas tid och pengar. Men vi vet också från Sveriges Radios att bokläsandet ändå behåller sin

publikundersökningar

andel i förhållande till annan mediekonsumtion. Bokutredningen har också visat LÃS!, sid. 165-174) att det finns (rapporten tecken att bokläsandet ökar. Den ökade konkurrensen kan på antas ut över annan och mediekonsumtionen i övgå ”läsning”

ngt.

5.3 Teknisk utveckling

Boken har varit relativt oförändrad i femhundra år. Tekniken att framställa böcker har dock successivt förbättrats, vilket gjort det att allt snabbare allt större upplagor med bättmöjligt producera re kvalitet. ökande kostnader för arbetskraft, material, Ständigt teknisk lagring och distribution är bidraproduktion, hantering, orsaker till att ny framställningsteknik och nya medier gande införs. Det är bara författarens tankemöda som är sig nåegentligen lik. Men tekniska förändringar kommer till och med att gorlunda in till enskilda författare i deras kammare. Det blir allt tränga att författare arbetar med ordbehandlingsmaskiner. När vanligare texten sedan levereras i digital form blir såväl den efterföljande redaktionella som den tekniska produktionen kortare, säkrare

och billigare än i dag. Datoriserade finns redan utvecklade och bildhanteringssystem används i t.ex. för produktion av reklamalster och vissa dagsdag och Med hjälp av dessa system kan en tränad Veckotidningar. dels uppnå en mycket hög proformgivare/redaktör/operatör duktivitet och dels finna lösningar. Från systemtillnya kreativa verkarna hävdas det ibland att produktiviteten kan ökas upp till

tjugo gånger. När både text och bild finns i en databas kan man lagrade direkt framställa när det gäller produktion av stora tryckplåtar Emellertid kan man också med hjälp av moderna koupplagor.

Boken i mediesamhället 51

pieringsförfaranden producera mindre kvantiteter, t.ex. en enda bok eller ett bestämt avsnitt ur en viss bok i taget, allt efter kundernas individuella önskemål och tillfälliga behov. Sådana bokmaskiner kan t.ex. installeras i boklådor runt om i landet. Vårt kommande digitala telenät gör det möjligt att snabbt och vid behov föra över all nödvändig information från centrala databaser till resp. ”bokmaskin”. Genom den snabba tekniska utvecklingen av andra medier kommer traditionell bokproduktion att i viss mån påverkas. Periodiska publikationer och referensverk kan i stor utsträckning tänkas kompletteras med eller till och med ersättas av videotex, ett enkelt system för informationssökning i databaser, som nu börjar användas främst inom näringsliv och organisationer. Till de viktigaste fördelarna med videotex och andra databas-system hör en betydligt ökad servicegrad genom att alla abonnenter alltid har tillgång dels till den absolut senaste och dels till samma information. Ju fler förändringar som sker inom ett ämnesområde desto större skäl till att upprätta en databas.

Övningshäften, som används inom utbildning av olika slag,

kommer snart att kompletteras med och på sikt att ersättas av datorprogram. Datorstödd undervisning kommer sannolikt att få stor spridning i de flesta länder, särskilt när det gäller olika typer av tränings- eller ”driIluppgifter”. Uppslagsverk, handböcker, faktasamlingar och studieböcker kan kompletteras på ett intressant sätt med ljud och rörliga bilder, animeringar eller filmade avsnitt, t.ex. genom användning av optiska videoskivor. På längre sikt öppnar sig helt nya perspektiv. Om trettio till fyrtio år är det säkerligen möjligt att på ett effektivt sätt lagra både ljud och bilder i fasta minnen. En terminalbok eller fickdator kan då bestå av en tunn bildskärm med en anordning för mottagning och lagring av information. Via det digitala telenätet kan ljud, text, bild och data förmedlas från olika databaser. Terminalboken är emellertid inte längre huvudsakligen en ”läsebok” utan den har möjligheter för användaren att aktivt bearbeta och påverka t.ex. händelseförloppet i en berättelse eller i ett utbildningsprogram. Läsning av skönlitteratur i traditionella böcker kommer dock att finnas kvar även i en avlägsen framtid. Men utan aktiva läsfrämjande insatser finns en risk för att läskunnigheten kan komma att minska relativt sett. blir Många nya medier talstyrda. Framtidens datorer kommer dels att kunna tala till oss på ett begripligt språk och dels att förstå vad vi säger. Det är också troligt att bilder och bildkommunikation, generellt sett, kommer att få ännu större betydelse i framtiden än i dag.

52 Boken i mediesamhället

5.4 Slutsatser

Skönlitteraturen i vidsträckt mening är och förblir vår viktigaste källa för kunskap och upplevelse, för förmedling av mänsklig erfarenheter, känslor och värderingar. Kort sagt kunskaper utan vilka ett civiliserat samhälle inte kan utvecklas. För skönlitteraturen kommer boken liksom i dag att vara det unika mediet. Det är inte särskilt troligt att vi kan eller vill ta mycket mera tid i för medier i framtiden än i dag. Nya medier kommer anspråk därför att få konkurrera med dem som redan är etablerade. Listan över framtidens medier blir ändå inte kortare utan längre än i Medier som troligen minskar i relativ betydelse är brev, vissa dag. av böcker, traditionella AV-medier, radio och typer tidningar, television. Medier som får ökad relativ betydelse är olika telefonogram, videogram, text-tv och videotex. Nya distritjänster, butionsformer är kabel-tv och satellit-tv. Vi kommer att få en av olika datormedier, databaser och tredimensionella spridning representationer, t.ex. hologram. TV, kabel-tv, satellit-tv, radio och fonogram blir videogram, våra källor för underhållning. Text-tv, kabel-tv, tv och vanligaste radio blir våra viktigaste källor för nyheter. Kursböcker och vimed datoriserade blir viktiga källor för deogram, söksystem, och utbildning. Videotex, referensverk och periodiska kunskap i form av som sällan eller publikationer datorlagrade rapporter, skrivs ut fullständigt, blir betydelsefulla källor för inforaldrig mation.

6 Bokbranschens villkor

Arbetet inom bokbranschen av ett präglas komplicerat samspel mellan marknad och samhälle, där kulturpolitiska, konsumentpolitiska och konkurrenspolitiska intressen mot varandra. bryts

Åtgärder för att främja konkurrensen på bokmarknaden kan

liksom på andra områden vara det från konsumenternas synpunkt bästa medlet för att öka bokutbudets kvalitet och bredd samt för att hålla priserna nere. är det en för samhället Samtidigt uppgift att utforma sin så att de politik på litteraturområdet negativa verkningarna av marknadsekonomin motverkas. 1974 års kulturpolitiska beslut innebar ett till ställningstagande en strategi som betonar de samhällsförändrande och fördelningspolitiska målen. För litteraturens del kom till grundsynen uttryck i den andra Där kulturpropositionen (prop. 1975:20). betonades att de som har kommersiella intressen inom bokbranschen också har ett stort kulturellt ansvar. Det kan finnas en risk för att lönsamhetskravet går ut över kvalitet och i mångsidighet produktionen. Därför det vara en ansågs angelägen uppgift att genom kulturpolitiska åtgärder sörja för att kvalitet och mångfald garanteras. Förhållandena på bokmarknaden hade varit sådana att länge statligt stöd inte hade ansetts behövligt. Frågan om samhällsstöd hade aktualiserats eftersom hade för bokutgivningen begränsats att säkra lönsamheten medan massmarknadslitteraturen samtidigt hade expanderat. Ett infördes statligt utgivningsstöd genom riksdagsbeslut våren 1975 och följdes av en rad motikulturpolitiskt verade åtgärder på litteraturområdet. De grundläggande tankarna om fri konkurrens och fri näringsutövning som ligger bakom vår har också

konkurrenslagstiftning

en stark inverkan på bokbranschens sätt att arbeta. Före 1970 var priskonkurrensen på bokmarknaden begränsad. Efter beslut om dispens från bruttoprisförbudet fasta i dei tillämpades bokpriser taljhandeln. Fastprissystemet byggde på ett branschavtal mellan bokförlaggarnas och fackbokhandlarnas organisationer. Fackbokhandlar-

54 Bokbranschens villkor

na hade å ena sidan förpliktat sig att i kommission ta emot och saluhålla, i princip, förlagens hela utgivning av allmänlitteratur. De fick å andra sidan, med vissa undantag, ensamrätt att saluföra de titlar som i kommissionslagret. Som en civilrättslig ingick att bokhandlarna skulle hålla det för förpliktelse uppställdes av förläggaren åsatta bokhandelspriset. En konsekvens resp. titel av kommissionssystemet var att kommittenten skulle godkänna sin kommissionär. Det skedde genom att ett partssammansatt bokhandelsråd den enskilde bokhandlarens anslutgodkände ning till branschavtalet. Detta den fria marknaden har efter 1970 ersatts av ingrepp på mellan bokförlag och bokhandel nya branschöverenskommelser och ett antal motiverade stödinsatser på litteraturkulturpolitiskt området. Det senaste fackbokhandelsavtalet från 1980 bidrar till att en stor del av skickas ut till den välsorterade utgivningen bokhandeln.

7 och

Förlag utgivning

7.1 Författare och utgivare

Ett lands litteratur är självfallet ytterst beroende på tillgången av de bokskapare som är nödvändiga för att upprätthålla utgivningen. Författarnas och översättarnas möjligheter att fritt verka är därmed av fundamental betydelse. Frågan om utgivningsmöjligheter, utgivningens bredd och kvalitet är nyckelbegrepp. I det svenska samhällets kulturpolitiska ansvar ingår att garantera medborgarna ett tillräckligt brett och kvalificerat titelurval, eller med andra ord, genom olika åtgärder garantera att den svenska läsaren har tillgång till en litteraturstandard jämförlig med de västeuropeiska språkområden, som omfattar betydligt fler människor än det svenska språkområdet. Därav följer ett krav på samhället att dels garantera att författare och översättare kan verka under någorlunda rimliga villkor, dels ta ett ansvar för att en kvalitetssyftande utgivning ges möjlighet att fortgå. Grundläggande för de litterära upphovsmännens arbetsvillkor V är givetvis deras lagstadgade upphovsrätt (som garanteras t.o.m.

i grundlag). Med stöd av den har de i fackligt organiserade former

kunnat träffa avtal med sina motparter om ersättning för olika utnyttjanden av deras verk. Mellan författarnas och förläggarnas organisationer föreligger sådana avtal sedan 1947. Men staten har gått längre än att bara ge dessa förutsättningar för vad man kunde kalla kommersiella avtal. På områden där ett stort utnyttjande av litteratur sker utanför författarnas upphovsrättsliga rådighet, har staten åtagit sig att lämna ersättning för utnyttjandet. Så sker t.ex. genom biblioteksersättningen, som sedan 1954 utgår som en gottgörelse för utlåningen från folk- och skolbiblioteken, och talboksersättningen som sedan 1961 gottgör författare och översättare för att deras verk används som talböcker för blinda och andra läshan- Utöver dessa anslår staten - som de dikappade. ersättningar flesta västerländska stater - vissa medel för författar- och översättarstipendier.

56 Förlag och utgivning

De statliga åtgärderna för att förmedla litteraturen vidare till läsarna har i första ledet fått formen av ett utgivningsstöd. Det statliga utgivningsstödets målsättning kan sägas vara att ett land med 8 miljoner invånare tillförsäkras en utgivning vars bredd och kvalitet ger den enskilde medborgaren, i enlighet med vars och ens förutsättningar och intressen, en någorlunda tillfredsställande möjlighet till ökade kunskaper och kulturell utveckling. Utredningen kan konstatera att de förväntningar som riksdag och regering i denna del ställde vid reformens tillkomst i stort sett har infriats. Utgivningen har således, trots de senaste årens kärva ekonomiska läge, fortgått utan egentliga störningar. Bruttoprisförbudet, vars effekter började slå igenom ungefär vid samma tid som utgivningsstödet efterhand etablerades, fick således inte de negativa verkningar för den kvalificerade litteraturen som man på många håll befarade. Man kan vidare konstatera att oron för en alltmer ökad koncentration av utgivningsbesluten visat sig obefogad. Huruvida detta är en effekt av utgivningsstödet, är i dag svårt att säga. finner det dock rimligt att anta att stödet i detta Utredningen hänseende haft en betydelsefull positiv inverkan. Snarare har antalet förlag med seriös utgivningsprofil ökat. Det är visserligen sant att ett antal uppmärksammade mindre förlag under senare år fått lägga ned sin verksamhet, men det är också ett faktum att det under denna tid tillkommit ett antal förlag med i stort sett samma inriktning. Denna rörlighet inom förlagsbranschen skall för övrigt enligt utredningens mening ses som en naturlig konsekvens av marknadsekonomin, en konsekvens som ingen statlig stödverksamhet kan förväntas eller ens bör hindra. Såväl ur kulturell synvinkel som av yttrandefrihetsskäl är det dock viktigt att antalet utgivare, dvs. de som svarar för utgivningsbesluten och därmed avgör bokutgivningens sammansättning och inriktning, inte blir för få. Bokutredningen menar att den nuvarande situationen på förlagsmarknaden i stort sett motsvarar ett sådant krav. Även om det är möjligt att konstatera en viss ökning ifråga om antalet seriösa utgivare, innebär detta emellertid inte at den sedan lång tid tillbaka förhärskande förlagsstrukturen i egentlig mening har rubbats. Det överväldigande antalet titlar på den svenska bokmarknaden utges i dag, liksom för 15 år sedan. av ett fåtal förlag. Den kulturpolitiska betydelse som kan tillmätas de små nytillkomna förlagsrörelserna är således bl.a. den att dessa förlag tillhandahåller andra utgivningsmöjligheter. Dessutom är det knappast för mycket sagt att dessa förlag, just genom att de är små, varit tvungna att skapa en för det egna förlaget särpäglad

Förlag och utgivning 57

Jtgivningsprofil. Svagheten är naturligtvis oftast småförlagens svårigheter att tillfredsställande marknadsföra sin utgivning.

f

-

7.2 Utgivningsstödet effekter och resultat

Det nuvarande utgivningsstödet omfattar praktiskt taget samtliga på marknaden förekommande litteraturgenrer med undantag av enklare handböcker, uppslagsverk, lexika, läromedel etc. Stödverksamheten är uppdelad på sammanlagt åtta stödordningar. Det bör kanske påpekas att stödet till den skönlitterära utgivningen antingen det nu handlar om vuxenlitteratur, litteratur för barn och ungdom eller klassiker dominerar utgivningsstödet totalt sett. Facklitterär utgivning stöds genom den för denna utgivning etab-

lerade stödordningen. Därutöver förekommer visst stöd till facklitteratur inom barn- och ungdoms-, klassiker- och projektstöden. Tabell 2 visar litteraturstödets fördelning 1978/79- 1983/84.

Tabell 2 Det statliga litteraturstödet 1978/79-1983/84

Medelsåtgång och antal stödda titlar 78/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 (beräknat) Ny svensk skönlittera- 4 241 796 4 496 430 4 138 555 4 012 890 4 720 192 6 000 000 tur för vuxna (351 titlar) (325) (224) (23l) (228) (275) Skönlitteratur för l 545 960 2 152 650 2 925 950 2 138 030 2 867 080 2 850 000 vuxna i svensk (109) (131) (132) ( 94) (113) (110) översättning Facklitteratur l 897 481 4 057 019 3 851 665 3 327 515 3 698 231 3 919 000 för vuxna (139) (247) (174) (133) (143) (145)

Barn- och ungdoms- 1 558 334 l 725 000 2 326 485 2 030 620 2 223 715 2 500 000 litteratur (133) (129) (153) (133) (135) (145) Särskilt kostnads- 1 015 000 1 190 500 1 145 000 1 115 000 1 201 000 1 290 000 krävande utgivning ( 33) ( 31) ( 18) ( 17) ( 19) ( 20) (projektstöd)

språk l Denna summa omfattar stöd till produktions- och distributionskostnader för enskilda titlar samt allmänna förlagskostnader Källa: Statens kulturråd

58 Förlag och utgivning

Inom stödområdet ny svensk skönlitteratur för vuxna kan i dag ca 275 titlar tilldelas litteraturstöd. Liksom för utgivningsstödet i sin helhet är målsättningen att stödet till svensk skönlitteratur skall tillförsäkra allmänheten tillgång till ett mångsidigt urval av svensk skönlitteratur. Därutöver tillkommer ett för denna stödordning särskilt ansvar, vilket i och för sig kan sägas ligga inom den övergripande målsättningen, nämligen att genom sin urvals-

bredd i ett hårt konkurrensklimat säkra den svenska litteraturens

fortbestånd. Anslagna medel för stödet till svensk skönlitteratur uppgår 1983/84 till 6 milj.kr. Det är utan tvivel så att det inom denna stödordning, liksom när det gäller stöden till översättningar, facklitteratur och barn- och ungdomslitteratur, förekommer ansökningar avseende i och för sig i kvalitetshänseende stödberättigade verk, som redan vid ansökningstillfället framställts i en upplaga som visar att förlaget förväntar sig en i hög grad vinstgivande försäljning. Samtidigt kan det också konstateras att en väsentlig del av utgivningen ges ut i upplagor som, möjligen med litteraturstöd, kan ge någorlunda kostnadstäckning. En viss bestämd del av denna utgivning avslöjar således enbart genom de låga upplagetalen ett bestämt risktagande. Det ovan sagda gäller självfallet inte bara för svensk skönlitteratur utan i princip för litteraturstödet i sin helhet. Det är vidare tydligt att förlagens förväntningar gällande stödet till utländsk skönlitteratur på svenska språket, facklitteratur och klassiker genomgående är större än vad som motsvaras av dessa stödområdens medelstillgång. Samtidigt är det tydligt att det år från år förekommer vissa variationer gällande antalet utgivna titlar mellan de olika stödområdena. Dessa variationer kräver ett visst anpassningsutrymme inom utgivningsstödet som helhet. Kulturrådet har av denna anledning emellertid numera rätt att, utan regeringens hörande, omfördela vissa medel mellan de olika stödordningarna. Stödet till skönlitteratur för vuxna i svensk översättning med en medelstillgång 1983/84 på 2 850 000 kr. omfattar ca 110 titlar. Trots de mycket höga kvalitetskrav, som gäller för denna stödordning, är det utan tvivel så att just detta stöd år efter år haft en hög frekvens ansökningar av från kvalitetssynpunkt stödberättigade titlar som ej kunnat tilldelas stöd, vilket också avspeglas i att denna stödordning hittills närmast regelmässigt tillförts omfördelningsmedel.

Medelstillgången för stöd till utgivning av facklitteratur för

vuxna uppgår under budgetåret 1983/84 till 3 919 000 kr. vilket belopp medger stöd till ca l45 titlar. På senare år har utgivningen

sou 1984:30 Förlag och utgivning 59

av kvalificerad facklitteratur visat en stigande tendens, vilket för nödvändiggjort ett visst till-

liksom översättningslitteraturen

skott av omfördelade medel. Dock tycks denna utgivning under det senaste budgetåret uppvisa en viss mindre stagnation. till barn- och ungdomslitteratur uppgår till 2 500 000 Anslaget kr. och stöd till ca 145 titlar. I motsats till föregående medger har medelstillgången för och ungdomslitte-

stödordningar barn-

ratur hittills visat sig tillräcklig och sedan ett par år också medgett viss av medel från denna stödordning. Det är dock omfördelning att den avvaktande hållning som under senare år möjligt något rått på den kvalificerade barnboksmarknaden håller på att ändras i en mer utgivningsoptimistisk riktning. Stödet till särskilt kostnadskrävande utgivning har tillkommit för att sådan som av kostnadsskäl inte möjliggöra utgivning i de övriga stödordningarna, t.ex. bildverk i olika former. inryms För detta ändamål anslås 1983/84 l 290 000 kr., vilket beräknas räcka till 20 å 25 titlar. Detta stöd har framförallt medgivit utgivningen av sådana verk som tidigare endast i undantagsfall förekom på bokmarknaden. Bildverk av t.ex. svenska konstnärer eller fotografer, kvalificerat reproducerade och utgivna i bokform, innebär normalt ett sådant risktagande som tidigare på goda grunder framstátt som oöverkomligt för förlagen. I särskilda fall har man genom subskription sökt säkerställa en försåld grundupplaga, för att möjliggöra en utgivning som annars skulle tett sig alltför äventyrlig. Inom denna stödordning förekommer också fackboksutgivning med omfattande och kostsam illustrering. Antalet titlar som kan tilldelas stöd inom denna stödordning om de höga kvalitetskrav som gäller i ger en viss uppfattning detta fall. Det kan med konstateras att tillkomsten av detta fog stöd medfört att bokkonsumenten fått tillgång till en utgivning som annars i enbart förekommer inom betydligt större princip har bokmarknaden sedan rätt lång tid språkomräden. Visserligen tillbaka internationella samtryck kunnat tillföras kvalifigenom cerade verk av denna karaktär, men man bör dock komma ihåg att detta i princip gäller titlar med internationell gångbarhet. Liksom stödet till kostnadskrävande utgivning är stödet till klassisk litteratur utformat som förhandsstöd, dvs. att förlaget till skillnad från stödordningar ansöker om stöd innan boken övriga har utkommit. En tredjedel av stödbeloppet utbetalas omedelbart efter det att titeln tilldelats stöd och två tredjedelar sedan boken kommit ut. För utgivning av klassisk litteratur uppgår anslagna medel 1983/84 till 2 200 000 kr., vilket belopp också inkluderar lagerstöd med sammanlagt 550 000 kr. Anslaget beräknas medge stöd för ca 60 titlar.

60 Förlag och utgivning

Det bör framhållas att anslagna medel till klassisk litteratur är fördelade på och behandlas inom stödområdena ny svensk skön-

litteratur för vuxna, skönlitteratur för vuxna i svensk översätt-

ning, facklitteratur för vuxna samt barn- och ungdomslitteratur. Detta innebär således att en ansökan hänförs till av dessa något stödområden, t.ex. behandlas en ansökan gällande ett klassiskt facklitterärt verk inom stödområdet för facklitteratur för vuxna. Innan det statliga utgivningsstödet infördes 1975/76 hade utgivningen av klassisk litteratur i praktiken stagnerat. Den utgivning som förekom utgjordes i huvudsak av omtryck av redan tidigare utgivna klassiker, och det hände endast undantagsvis att det svenska språkområdet tillfördes en kvalificerad översättning av ett tidigare ej på svenska utgivet verk. I dag ter sig bilden i viss mån annorlunda. Numera förekommer årligen ett flertal klassiska verk i kvalificerad översättning som tidigare inte utkommit på den svenska bokmarknaden. Därtill utkommer bl.a. fackklassiker av historisk betydelse. Det står vidare klart att antalet utgivare som vågar sig på utgivning av klassiker har blivit betydligt fler, dvs. att utgivningen därmed breddats och fått ett mer mångfasetterat utseende. Klassikerstödet skulle kunna omfatta betydligt fler titlar än vad som nu gäller. Problemet är emellertid att bokmarknaden därmedtillförs ytterligare ett antal kvalificerade titlar, vilket i sin tur återverkar på den övriga utgivningens marknadsvillkor. Kulturrådet har därför efter övervägande funnit att antalet titlar tills vidare inte bör ökas. Marknadsvillkoren för klassiker är dessutom, med enstaka undantag, också av det slaget att ytterligare uppmuntran av denna utgivning bör ske först sedan man kunnat förbättra klassikerutgivningens distributionsvillkor. Stödet till barn- och ungdomsserier, som också är en delpost inom utgivningsstödet, uppgår 1983/84 till 475 000 kr. Stödet utgår dels som förhandsstöd (projektstöd), dels som efterhandsstöd. Projektstödet avser särskilt kostnadskrävande serieutgivning och skall i första hand utgå till produktion och av utgivning - inte - svenska nya tidigare publicerade serier. Detta stöd kan ges för seriealbum och serieböcker, men kan också ges för enskilda serier eller grupper av serier i Efterhandsstödet serietidningar. kan utgå till seriealbum och serieböcker och beräknas efter antalet sidor. Anslagna medel beräknas räcka till ca 15 titlar per år. Stödets huvuduppgift är att stimulera produktion och utgivning av nya svenska kvalitetsserier. Stödet syftar också till att möjliggöra utgivning av kvalitetsserier från i första hand nordiska övriga länder, men också från andra språkområden. Utgivningen av serier är relativt sett kostnadskrävande såväl

Förlag och utgivning

när det gäller produktionen av serieoriginalet som ifråga om tryckteknisk produktion. Eftersom konsumentens pris för ett seriealbum i förhållande till är måste produktionskostnaden lågt således ett seriealbum produceras i en stor upplaga. Små språkområden har bl.a. av detta skäl svårt att hävda sig. De flesta serier som nu återfinns på den svenska seriemarknaden är därför resultatet av en ofta vittförgrenad samproduktion, vanligen emanerande från ett fåtal stora språkområden. Den helt dominerande delen av den svenska seriemarknaden är i dag hårt kommersiellt inriktad och det är om knappast fråga annat än att det nuvarande seriestödet utgör en förutsättning för en mer kvalitetsinriktad såväl svensk som utländsk serieutgivning. I det statliga utgivningsstödet ingår också ett stöd till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Anslagna medel för 1983/84 uppgår till 900 000 kr. Stödet utgår i form av förhandsstöd och omfattar såväl skön- samt facklitteratur, både originalverk och översättningar för vuxna och barn. Däremot ingår inte läromedel eller studiematerial inom stödramen. Frågan om utformningen av det statliga stödet till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk utreds av invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04).

7.3 av

Handläggning utgivningsstödet

Utgivningsstödets åtta stödordningar handläggs inom sju stödområden. Det är en organisationsstruktur som i allt väsentligt är densamma som statsmakterna uttalade sig för i samband med omläggningen av stödet 1978/79. Stödordningen för klassiker är uppdelad på stödet till svensk skönlitteratur, översatt litteratur, facklitteratur och barn- och ungdomslitteratur. Kulturrådets nämnd för litteratur och bibliotek (LB-nämnden) är det organ inom rådet som ansvarar för utgivningsstödet. Nämndens beslut grundas på förslag av den för resp. stödområde svarande arbetsgruppen. Arbetsgrupperna tillsätts av kulturrådet. Gruppordföranden är alltid ledamot av nämnden. Antalet ledamöter inkl. ordföranden varierar mellan fyra och sex, beroende på stödområdets omfattning. Projektstödet för särskilt kostnadskrävande utgivning handhas av en särskild arbetsgrupp (5 ledamöter) som utom det stödfördelande uppdraget också ansvarar för samverkan inom utgivningsstödet som helhet. I LB-nämndens ordförandeuppdrag ingår också att vara ordförande för denna grupp som i övrigt är

SOU 1984:3 62 Förlag och utgivning

sammansatt av en ledamot från vardera av de övriga litteraturstödsgrupperna. Projektstödsansökningarna bereds inom den arbetsgrupp som ansvarar för resp. stödområde, varefter projektgruppen sammantill LB-nämnden. Till projektgruppen är väger sitt slutliga förslag vidare en grafiskt sakkunnig branschman adjungerad med uppatt tillsammans med handläggaren för resp. ansökan svara för gift teknisk bedömning och kostnadsövervakning. Gruppen fungerar dessutom vid behov som en tvärgrupp med uppgift att se till att en ansökan inte p.g.a. gränsdragningssvårigheter berövas möjligheten att prövas i vanlig ordning. Ansökan om stöd görs av förlag/ utgivare på en för resp. stödordning särskild blankett. Verksamheten bedrivs kontinuerligt med för stödet till särskilt kostnadskrävande litteratur undantag och stödet till barn- och ungdomsserier för vilka gäller två ansökningsterminer per år. Antalet sammanträden per budgetår är 41-42, dvs. mer än ett sammanträde/ arbetsvecka. Handläggför en ansökan inom efterhandsstödet överstiger norningstiden malt inte två månader. För förhandsstöden gäller som regel en Flertalet ansökningar avgörs dock på kortare tremånadersgräns. tid. Antalet ledamöter inom utgivningsstödets sju arbetsgrupper till 40. Därutöver tillkommer ett varierande antal lektörer uppgår utanför den Den för 1983/84 budegentliga stödorganisationen. totala kostnaden uppgår till 700 000 kr., vilket belopp geterade förutom läs- och sammanträdesarvoden också omfattar rese- och traktamentskostnader. ledamöter av experter med dokumen- Arbetsgruppernas utgörs terad och erfarenhet inom Enligt kulturkunskap resp. områden. rådets har denna organisation fungerat såsom avsett. uppfattning De som kom till uttryck vid inrättandet av utgivningsfarhågor stödet har i praktiken visat sig obefogade och bokutredningen kan konstatera att något egentligt ifrågasättande av arbetsmetoden som sådan numera inte förekommer. Det är att vissa ansökningar som av olika skäl givet avslag på inte kunnat tillstyrkas av arbetsgrupperna här och var förorsakat reaktioner. Utan att kulturrådet sätt hävdat ofelbarhet på något kan man dock finna att dessa i huvudsak grundas på en klagomål viss okunnighet omde villkor som gäller för stödverksamheten. En inte till missförstånd är att kritiken mer ovanlig anledning eller mindre från att de vida ramar som gäller för explicit utgår svensk skönlitteratur också är giltiga för samtliga övriga stödord- Så är emellertid inte fallet. Stödet till översatt skönlitteningar. ratur är t.ex. betydligt hårdare kvalitetsinriktat. anser emellertid att kulturrådet i fortsättning- Bokutredningen

Förlag och utgivning 63

en bör se till att information om utgivningsstödets villkor verkligen når fram till berörda parter. Detta är inte bara en etisk fråga utan också en praktisk ekonomisk fråga av intresse för de förlag som planerar att utge t.ex. ett verk inom området översatt skönlitteratur. Vikten av att kulturrådet svarar för adekvat stödinformation understryks av det förhållandet att något överklagningsinstitut inte existerar. Kulturrådets beslut kan således inte överklagas. En reell överklagningsmöjlighet vore i praktiken närmast ogenomförbar. I själva verket skulle ett överklagningsinstitut innebära att arbetsgruppernas hela arbete vid ett överklagande måste utföras en gång till eftersom varje ansökan är vägd mot samtliga ansökningar inom stödområdet. Det är således inte möjligt att i ett j_ tveksamt fall fatta beslut p.g.a. läsning av ett enstaka överklagat verk. Kulturrådet har emellertid, medvetet om det vanskliga i varje kvalitetsgradering, inrättat en möjlighet till förnyad prövning. Denna prövning, s.k. förnyad ansökan, innebär att en utgivare efter avslag har rätt att inkomma med en ny ansökan som i så fall särbehandlas. Det ifrågavarande verket genomgår en ny prövning med beaktande av de synpunkter som ev. framförts av verkets utgivare. Det förslag till beslut som arbetsgruppen därefter slutligen fattar särredovisas i det protokoll som föreläggs nämnden för litteratur och bibliotek för beslut.

8 Bokens

tillgänglighet

Försäljningskanaler

8.1.1 Bokhandelsnätet

En årligen uppdaterad och heltäckande statistik rörande bokhandelns struktur finns inte att inom bokbranschen. För att tillgå kunna bild av situationen - antal ge en aktuell bokhandlar, omsättningssiffror, ägarkategorier, geografisk spridning, sortimentsbredd etc. - har det varit nödvändigt för bokutredningen att inhämta uppgifter från skilda håll. En källa har varit statens pris- och kartellnämnds (SPK) undersökning Handeln med böcker (SPKU 1983:14) och de utredningar som tidigare gjorts av SPK. Utredningen har vidare del av statistik och andra tagit uppgifter från Seelig, Bokab och Svenska bokförläggareföreningen. I vissa fall bygger redovisningen på utredningens egen insamling av data. För bokköparen finns numera många inköpsvägar. Detaljhandeln domineras av fackbokhandeln, som svarade för närmare 75 procent av detaljhandelsförsäljningen av allmänlitteratur 1981.

Övrig bokhandel svarade för 4 procent av försäljningen, medan

andelarna för varuhus och var övrig detaljhandel 12 resp. 10 procent. i

Mellan 1969 och 1982 har antalet fackbokhandlar minskat från

313 till 254, dvs. med 19 procent. Minskningen är störst, 25 drygt procent, i orter med mindre än 10 000 invånare. På dessa orter har emellertid en stor del av fackbokhandlarna till att bli en övergått annan typ av bokhandel. Andelen heltnedlagda fackbokhandlar är störst i de större orterna. Det finns i dag fackbokhandel i 152 av landets 284 kommuner. I 74 av 132 kommuner utan fackbokhandel finns annan bokhandel av den storleksordning som in i bebokutredningen lägger greppet bokhandel (se nedan). 58 kommuner saknar således helt bokhandel i denna bemärkelse.

66 Bokens sou 1984:30 tillgänglighet

övrig bokhandel kan i vidare mening sägas omfatta Gruppen närmare 270 butiker. Drar man en vid bokhandlar med en gräns av allmänlitteratur över 50 000 kr. rör det sig om ca omsättning 170 butiker. I detta antal då ca 80 servicebokhandlar som ingår inte är fackbokhandlar samt ytterligare ca 90 s.k. spesamtidigt cialbokhandlar. De två stora varuhuskedjorna hade 1981 sammanlagt 308 varuhus med bokförsäljning under hela året, inkl. 18 fackbokhandlar. I drygt 8 procent av orter med varuhusförsäljning fanns ingen annan bokhandel. Presam AB hade 1981 17 500 återförsäljare, av vilka ll 000 sålde böcker. 37 procent av skedde Prebokförsäljningen genom sams traditionella återförsäljare, dvs. kiosker och tobakshandel, medan inte mindre än 50 procent såldes genom livsmedelsbutiker, supermarkets och varuhus. I tabellerna 3-5 har bokutredningen sammanställt ytterligare data om bokhandeln i Sverige (bokhandlar med en omsättning över 50 000 kr.).

sou 1984:30 Bokens 67

tillgänglighet

Tabell 3 Bokhandeln 1982/83 — Antal butiker och omsättning av allmänlitteratur

a) Total struktur Antal bokhandlar Omsättning Milj. kr. % Fackbokhandel 253 655 94 Övrig bokhandel:

b) Antal bokhandlar i resp. omsättningsklass Övrig bokhandel:

c) Omsättning (milj. kr.) i resp. omsättningsklass

Övrig bokhandel:

Tabell 4 F ackbokhandeln 1982/83 -

Ägarkategorier

68 Bokens sou 1984:30

tillgänglighet

Tabell 5 Bokhandeln fördelad på kommuner med endast en resp. mer än en bokhandel Mer än en Ensanii bokhandd konnnunen ikonununen Sannüga Fackbokhandel 120 133 253 Övngbokhandd:

En god illustration till bokhandelns allmänna situation är Bokhandelsenkäten 1983. Denna företagsenkät, som sammanställts och bearbetats av Bopakos dotterbolag Bokab, speglar utveckbland landets enskilt ägda bokhandlar. Materialet är lingen främst ett för analys och åtgärder för de bokhandlar underlag som deltar. I 1983 års enkät deltog 159 företag, varav 121 fackbokhandlar. Av fackbokhandlarna tillhörde 65 någon av bokhandelskedjorna Info och Boksam. 17 av fackbokhandlarna var också servicebokhandlar. Av de 38 bokhandlar som stod utanför fackbokhandelsavtalet var 24 servicebokhandlar och 14 specialbokhandlar. I enkäten deltog således närmare hälften av landets fackbokhandlar. Bland den enskilt ägda fackbokhandeln var Svarsfrekvensen cirka 70 Landsortsbokhandlar deltog i större procent. i enkäten än bokhandlar i de större tätorterna. Storutsträckning stockholm hade den lägsta svarsfrekvensen. För de fackbokhandlar som besvarat enkäten är den genomsnittliga omsättningen närmare fem gånger större än för de bokhandlar som står utanför fackbokhandelsavtalet. Bokomsättningen inkl. läromedel utgör 63 procent av fackbokhandelns försäljning medan den stannar vid 44 procent för övrig bokhandel. Papperssortimentet svar-ar för cirka en tredjedel av omsättför båda Sidosortimentet som består av leksaningen grupperna. ker, tobak, konfektyr m.m. spelar en obetydlig roll i tidningar, fackbokhandeln men är desto mer betydelsefullt för den icke avtalsbundna bokhandeln som företrädesvis ligger i små tätorter på landsbygden. 17 av 41 servicebokhandlar som besvarat enkäten var även fackbokhandlar. Dessa hade en högre omsättning än övriga servicebokhandlar. De 65 fackbokhandlar som tillhörde någon av de två stora bokhandelskedjorna hade en betydligt högre genomsnittsomsättning än övriga fackbokhandlar. SPK-undersökningen behandlade inte bokhandelns lönsam-

sou 1984:30 Bokens 69 tillgänglighet

het. Några data från bokhandelsenkäten kan därför ha sitt särskilda intresse. Sambandet mellan marknad och lönomsättning, samhet är mycket tydligt hos de bokhandlar som i enkädeltagit ten. 65 procent av bokhandlar med en omsättning understigande l milj.kr. och 50 procent av de som har en marknad understigande 10 000 invånare redovisar en förlust. bokföringsmässigt Förhållandet mellan abonnemang resp. å ena sidan och returer lönsamhet å den andra bör också framhållas. Bokhandlare med en låg andel abonnemang returer har en bättre resp. betydligt lönsamhet. I denna gruppering ligger de stora i folktäta företagen kommuner. De små ofta mindre lönsamma bokhandlarna har relativt sett stora abonnemangsåtaganden och betydligt högre returer. Enkätresultatet pekar sammantaget på en något försämrad lönsamhet 1982/83 i förhållande till 1981/82. Små bokhandlar är mindre lönsamma än större. De allra största dock ett uppvisar försämrat resultat. Skillnaderna mellan lönsamma och olönsamma bokhandlar är stora och tenderar att öka. Var bokhantredje del uppvisar en nettoförlust samtidigt som var har en tredje mycket god lönsamhet. Lönsamheten är mycket svag i de lägsta omsättningsklasserna. Av bokhandlar med en omsättning under l var de flesta milj.kr. ensamboklådor i mindre kommuner. Belastas dessa med företag marknadsmässiga löneuttag för ägaren, är endast 20 procent företagsekonomiskt bärkraftiga. Enkäten innehåller även en rad andra faktauppgifter om bokhandelns effektivitet. Viktiga mått är försäljning anställd per resp. försäljning per kvm butiksyta. Det finns här ett mycket tydligt samband. De lönsamma företagen har i en genomsnitt produktivitet som är 25 procent högre än de olönsamma. Likaså har de förra en högre omsättningshastighet per år sitt varulapå ger.

Direktförsäljning

Förlagens direktförsäljning av allmänlitteratur 1981 var enligt SPK:s undersökning lika stor som detaljhandelsförsäljningen. Bokklubbarna svarade för 58 procent av direktförsäljningen. Hem-, postorder- och telefonförsäljningen utgjorde 26 procent, varav drygt hälften avsåg försäljning av s.k. avbetalningsverk. Bokklubbarnas verkliga genombrott på bokmarknaden kom först i mitten av 1970-talet. Deras andel av av totalförsäljningen allmänlitteratur ökade från 9 till 27 procent mellan 1970 och 1976. Försäljningsandelen har därefter stabiliserats strax kring

70 Bokens sou 1984:30 tillgänglighet

under 30 procent. Räknat i fasta priser har bokklubbsförsäljningen femdubblats sedan 1970. Den ökade totala försäljningen av allmänlitteratur sedan 1970 kan huvudsakligen hänföras till bokklubbsförsäljningen. Av de ca 35 verksamma bokklubbarna har fem en försäljning som överstiger 25 milj.kr. och ytterligare sju en försäljning över 10 milj.kr. Ett 10-tal klubbar redovisar en försäljning under 500 000 kr. Bokklubben Bra Böcker står i särklass med 29 procent av den totala bokklubbsförsäljningen på 473 milj.kr. 1981. Bonniers Bokklubb har en andel på 14 procent av försäljningen, medan bokklubbarna Svalan och Månadens Bok svarar för 9 procent vardera. _ Bland de tolv största bokklubbarna är fyra barnbokklubbar. Barnbokklubbarna har under de senaste åren kraftigt ökat sin 1981 svarade Kalle Ankas Bokklubb för 5 procent försäljning. och Barnens Bokklubb för 3 procent av bokklubbsförsäljningen. är betydande. De två största ägar- Företagskoncentrationen Bonnierkoncernen och Wiken-gruppen, svarade för grupperna, 76 procent av bokklubbsförsäljningen 1981. De fyra största ägargrupperna svarade för 86 procent av försäljningen. Genom bokklubbarna såldes 1979 15,7 miljoner volymer. Skönlitteraturen utgjorde nästan 60 procent, barn- och ungdomslitteraturen inte fullt 25 procent och facklitteraturen återstoden. Av svarade skönlitteraturen för ca 60 procent, försäljningsvärdet facklitteraturen för 25 procent och barn- och ungdomslitteraturen för knappt 15 procent. Av Svenska bokförläggareföreningens branschstatistik för 1982/83 framgår att bokklubbsförsäljningen nu ökar i samma takt som försäljningen totalt. Efter en stagnation vid 1970-talets slut tycks en stabilisering ha skett, och det senaste årets försäljningsökning är densamma som den till bokhandeln. Antalet boktitlar från egna eller närstående förlag svarade 1979 för huvuddelen av de enskilda bokklubbarnas titlar. Månadens Bok och Barnens Bokklubb tillhör undantagen som köper böcker både från och utomstående förlag. Under 1979 delägare sålde Månadens Bok böcker från 22 förlag. 1983 var 23 förlag med 82 titlar i Månadens Bok. De 4

representerade sammanlagt

ägarförlagen stod för 32 av dessa titlar. Det totala antalet medlemskap i bokklubbar uppgick 1980 till 1,6 miljoner. Antalet personer som är medlemmar i bokklubbar är eftersom samma kan vara medlem i två eller flera lägre person klubbar. Fem bokklubbar, Bonniers Bokklubb, Bra Böcker, Kalle Ankas Bokklubb, Månadens Bok och Svalan, uppgav att de hade mer än 100000 medlemmar. Dessa fem bokklubbar var såväl 1979 som 1981 också de försäljningsmässigt största bok-

sou 1984:30 Bokens 71 tillgänglighet

klubbarna (66 % av bokklubbsmarknaden Ett 10-tal bok- 1981). klubbar hade mellan 20 000 och 100 000 medlemmar.

8.1.3 Sortimentsbredd

Det finns alltså ett stort antal försäljningsställen, även med god geografisk spridning, där det säljs böcker. Den faktiska tillgängligheten på böcker är dock en annan. Antalet boktitlar per butik varierar mycket kraftigt i fackbokhandeln. Hösten 1982 låg genomsnittet enligt SPK på 10 000- l 1 000 titlar. Medianvärdet var ca 7 000 titlar. Sex fackbokhandlar hade mer än 40 000 titlar, medan 28 inte kom upp till de ca 4 000 titlar som föreskrivs enligt fackbokhandelsavtalet. I SPK:s undersökning uppgav mer än hälften av fackbokhandlarna att antalet boktitlar hade ökat mellan 1970 och 1982. Det var framför allt antalet titlar av barn- och ungdomsböcker, populära handböcker och pocketböcker som hade ökat. 20 procent av bokhandlarna uppgav ett minskat antal titlar för perioden 1976-1982 och 45 procent av dem uppgav att antalet titlar av lyrik och dramatik hade minskat under samma period. Inom gruppen övrig bokhandel hade varje boklåda 1982 i genomsnitt ca 2 200 titlar. 47 procent hade mindre än 2 000 titlar och 86 procent hade mindre än 4 000 titlar. 60 procent av dessa bokhandlar angav att antalet titlar hade ökat sedan 1970. SPK:s undersökning visar att fackbokhandeln har genomgående fler böcker i alla ämnen än övrig bokhandel. Servicebokhandeln har en mellanställning. Fackbokhandelns övertag gäller främst skönlitteratur och fackböcker. I varuhusen varierar antalet titlar från ca 100 till 2 000. Boksortimentet är främst inriktat på barn- och ungdomslitteratur och handböcker. Skönlitteratur erbjuds främst i form av lågprispocket. Av Presams återförsäljare hade ca 350 ett förhållandevis brett urval av titlar. Nära hälften av Presams totala bokförsäljning 1981 avsåg pocketböcker, till största delen populärpocket. Bokklubbssortimentet är betydligt mera begränsat än det som fackbokhandeln kan erbjuda. 1979 saluförde 39 verksamma bokklubbar tillsammans ca 3 000 titlar. Detta kan med att jämföras en fackbokhandel i mellanskiktet håller 7 000-8 000 titlar i lager. Bokhandeln har dessutom genom Seeligs centrallager till tillgång ca 20 000 svenska boktitlar. Sortimentsbredden i bokklubbshandeln kan också illustreras av att den största

försäljningsmässigt bokklubben, Bra Böcker

(25 % av försäljningen 1979 och 29 °/o 1981), hade 30 sammanlagt titlar under 1979. Bonniers Bokklubb % av (14 försäljningen 1979

72 Bokens sou 1984:30 tillgänglighet

och 1981) saluförde drygt 1 000 titlar, varav två tredjedelar ori-

ginalutgivning.

8.1.4 Spridning och tillgänglighet

En tillfredsställande spridning av böcker till de olika försäljningsställena är i och för sig inte någon garanti för att de finns när de av en kund. För bokköparen är tillgängliga efterfrågas i butiken många gånger avgörande. Man vill ha tillgängligheten möjlighet att på platsen studera de nya böckerna och göra sitt

köpval.

Fackbokhandelsavtalets abonnemangssystem spelar uppen-

barligen en stor roll för bokspridningen. 56 procent av den totala går ut i abonnemang till samtliga f ackbokhandlar. nyutgivningen Det innebär att ca l 500 finns tillgängliga från nya titlar årligen Ytterligare lika många nya titlar köps i stor utgivningsdagen. in av fackbokhandlarna även om de inte ingår i utsträckning Det rör sig då om den mera ”säljbara” delen av abonnemangen. som det lönar sig att köpa in även utan abonneutgivningen mangsrabatt. av kvalitetslitteraturen kan också belysas av and- Spridningen ra data från SPK:s undersökning. För drygt 60 procent av den litteraturstödda 1981/ 82 angavs fackbokhandeln utgivningen som den mest försäljningskanalen (mätt i antal betydelsefulla levererade exemplar). För nära 30 procent av de litteraturstödda titlarna var Bibliotekstjänst den viktigaste försäljningskanalen, medan bokklubbar och övrig direktförsäljning endast angavs som mest betydelsefull kanal i ett fåtal fall. Men är inte detsamma som tillgänglighet under längspridning re tid. I verket returneras en stor del av den ”smalare” delen själva av redan vid det första returtillfället, i genomsnitt utgivningen efter ca sex månader. Resultat från bokutredningens särskilda

studie i Dalarna kan belysa detta (Ds U 1983:15 Litteraturför-

medling i tre Dalakommuner). av en välsorterad bokhandel illustreras tydligt av Betydelsen av hur svenska böcker lagerhålls inom skilda kartläggningen branscher i Leksand och Älvdalen. Av ett urval på 272 Borlänge, aktuella titlar inom olika återfanns 70 procent i minst kategorier ett hos återförsäljare av böcker i Borlänge komexemplar någon mun. Motsvarande siffra var för Leksand 57 procent och för Älvdalen 19 procent. I Borlänge finns två fackbokhandlar och två bokkaféer. Leksand har en fackbokhandel. I Älvdalen är hänvisad till kiosker, livsmedelsbutiker, benbokförsäljningen sinstationer etc., varav endast fem försäljningsställen hade ett försäljningsvärde för böcker som översteg 10 000 kr. 1982.

sou 193430 Bokens tillgänglighet 73

1981/82 gick drygt 80 procent av den litteraturstödda utgivningen ut i abonnemang till ett varierande antal fackbokhandlar. I Dalaundersökningen studerades förekomsten av 74 titlar inom kategorierna Ny svensk skönlitteratur för vuxna och Skönlitteratur för vuxna i svensk översättning, dvs. hälften av det antal titlar som fått stöd under perioden september-november 1982. 22 av dessa titlar återfanns inte på något försäljningsställe i Borlänge

vid besök i februari-mars 1983. l Leksand saknades 35 titlar, de

39 som återfanns hittades i den enda fackbokhandeln. I Älvdalen återfanns endast 4 av 74 L-stödda titlar skönlitteratur för vuxna. För den L-stödda barnboksutgivningen är mönstret likartat. 40 titlar hade valts ut av de sammanlagt 154 som fått L-stöd under 1981/ 82. 24 av dessa titlar saknades helt i detaljhandeln i Borlänge. Den mest välsorterade av de båda fackbokhandlarna hade 9 titlar i lager vid undersökningstillfället. I Leksand hade fackbokhandeln 13 av de 40 L-stödda barnböckerna i lager, de övriga 27 fanns inte att köpa i kommunen. I Älvdalen kunde man vid undersökningstillfället inte finna någon av de 40 L-stödda barnoch ungdomsböckerna i någon butik. Av urvalet har även 161 titlar skönlitteratur kvalitetsbedömts enligt den metod som tidigare tillämpats vid folkbiblioteksutredningens undersökning av skönlitteratur på bibliotek. l l l av dessa titlar bedömdes vara böcker av litterärt värde (A smal/ A bred). Av dessa lll titlar återfanns 75 i Borlänge. Det var framför allt de två fackbokhandlarna och i viss mån de två bokkaféerna som hade dem i lager. Några enstaka exemplar av den litterärt värdefulla litteraturen återfanns i de övriga 19 försäljningsställen som besöktes i Borlänge. I Leksand återfanns 54 titlar inom kategorierna A smal/ A bred. 50 procent av den seriösa skönlitteraturen i titelurvalet saknades alltså helt hos de studerade återförsäljarna av böcker i Leksand. I Borlänge var motsvarande siffra 32 procent. I Älvdalen saknades 103 titlar eller 93 procent av den litterärt värdefulla litteraturen. Vid sidan av fackbokhandeln är utbudet av böcker i detaljhandeln tämligen blygsamt. Det visar undersökningen i de tre Dalakommunerna. Enligt uppgifter från 83 försäljningsställen hade bara 14 av dessa mer än 100 titlar i lager. 8 av dessa låg i tätortskommunen Borlänge. I det begränsade sortimentet hade massmarknadslitteraturen en dominerande ställning. 8 av de 10 titlar som förekom på flest antal försäljningsställen i Borlänge var populärpocketserier och de övriga två var barnboksserier från det största förlaget för massmarknadsutgivning. I Leksand återfanns bara 8 titlar på mer än fyra försäljningsställen. Det rörde sig i samtliga fall om massmarknadsserier. I

74 Bokens tillgänglighet

Älvdalen som saknar fackbokhandel och annan bokhandel dominerar massmarknadsutgivningen fullständigt i detaljhandeln. 7 av de studerade populärpocketserierna och 3 massmarknadsserier för barn och ungdom återfanns i mellan 7 och 1 l försäljningsställen. Av 74 titlar skönlitteratur med statligt litteraturstöd påträffades däremot endast 4 och av 23 titlar facklitteratur med litteraturstöd kunde Ãlvdalenborna köpa 1 i en tobaks- och färgh handel i Särna. Tillgången på kvalitetslitteratur är dock begränsad även där bokköparen har tillgång till fackbokhandel. Särskilt den litteraturstödda utgivningen har en god spridning ut till fackbokhandeln. Det statliga distributionsstödet har bidragit till detta. Men böckerna är ofta tillgängliga bara en kort tid i bokhandeln. I Dalaundersökningens tre fackbokhandlar tillsammans saknades 30 procent av ett aktuellt urval svensk skönlitteratur med statligt litteraturstöd. Statistiska centralbyrån har på bokutredningens uppdrag undersökt bokklubbarnas betydelse för köp, lån och läsning av

böcker (Ds U 1983:16 Bokklubbar och bokvanor). Sammanlagt

150 medlemmar i bokklubbarna Bra Böcker och Månadens Bok, fördelade på ett storstadsområde, Södermalm i Stockholm, och ett glesbygdsområde, Älvdalen i Dalarna, har bidragit med uppgifter om sina bokvanor. Trots att det rörde sig om en mycket begränsad undersökning, har man kunnat göra en del intressanta iakttagelser. De tillfrågade bokklubbsmedlemmarna var till största delen kvinnor. Endast var fjärde medlem var man. Genomsnittsåldern var 40 år. En tredjedel var ensamstående och två tredjedelar gifta/ samboende, vilket motsvarar andelarna i hela den vuxna befolkningen. Det genomsnittliga barnantalet för de tillfrågade var 0,7, även det ungefär lika med hela befolkningen. De bokklubbsmedlemmar som deltog i undersökningen visade sig vara bättre utbildade och ha jämförelsevis högre socioekonomisk ställning än befolkningen i stort. 40 procent hade gymnasieutbildning eller mer, vilket är dubbelt så mycket som i den vuxna befolkningen. Bara var fjärde bokklubbsmedlem hade endast grundskoleutbildning mot varannan i den vuxna befolkningen. Vidare var medlemmarna tjänstemän i betydligt större utsträckning än riksgenomsnittet. Mönstret för bokköp och boklån var likartat i de olika socioekonomiska grupperna. Bokklubbsmedlemmarna var storkonsumenter av litteratur. Man köpte inte bara böcker från den egna bokklubben utan också från annan bokklubb, bokhandel, varuhus, kiosk etc. Medlemmarna i Bra Böcker köpte fler böcker från den egna klubben än medlemmarna i Månadens Bok. Mer än var

sou 1984:30 Bokens 75 tillgänglighet

tredje medlem gick på bibliotek minst en gång per månad mot var fjärde i vuxenbefolkningen. 70 procent av de tillfrågade medlemmarna läste böcker någon eller flera gånger i veckan, vilket var betydligt mer än genomsnittet för vuxna med 42 procent. Varannan bokklubbsmedlem läste böcker flera gånger i veckan.

8.2 Bibliotek

Det svenska biblioteksväsendet är väl utbyggt för att göra boken tillgänglig för medborgarna. Folkbibliotek, skolbibliotek och vetenskapliga bibliotek tillgodoser en rad skilda servicebehov. Sär-

skilt folkbibliotekens uppgifter och omfattande verksamhet har

ingående behandlats av folkbiblioteksutredningen i bl.a. faktarapporten Folkbibliotek i tal och tankar (1982) och slutbetänkandet Folkbibliotek i Sverige (SOU 1984:23). Bokutredningen vill ändå i detta sammanhang peka på några data för att göra bilden av bokens tillgänglighet mer fullständig. Folkbibliotek finns i alla kommuner. Det finns totalt närmare l 900 bibliotek, inkl. 284 huvudbibliotek och ca l 600 filialer. Dessutom finns ca 125 bokbussar i ett drygt 100-tal kommuner. Genom en aktiv uppsökande verksamhet når folkbiblioteken långt utanför de fasta biblioteksenheterna. Det lâsfrämjande arbetet är starkt inriktat på att nå nya grupper av bokläsare. Verksamhet bedrivs i samverkan med förskola, grundskola, gymnasieskola, fritidsgårdar m.fl. i syfte att nå barn och ungdomar med god litteratur. Uppsökande biblioteksservice för vuxna finns inom äldreomsorgen, genom Boken kommer-verksamhet och arbetsplatsbibliotek. Under 1982 köpte folkbiblioteken in 2,3 miljoner nya böcker. Det samlade bokbeståndet var 40,6 miljoner böcker. Detta motsvarade 4,9 volymer per invånare, mot 4,7 volymer 1981. Bokutlåningen ökade från 75,6 miljoner lån 1981 till 76,4 miljoner lån 1982, vilket motsvarade 9,2 lån per invånare. Folkbiblioteken är den i särklass största offentliga satsningen på böcker och läsning. Den samlade kostnaden uppgick 1982 till 1,4 miljarder kr., varav drygt 200 milj.kr. avsåg inköp av böcker, tidningar, tidskrifter, AV-medier m.m., 700 milj.kr. personal och knappt 300 milj.kr. lokaler. Med ledning av tillgänglig statistik kan folkbibliotekens årliga bokinköp i dag uppskattas till 175 milj.kr. i 1983 års priser. 1982 arbetade sammanlagt 9 300 personer på folkbiblioteken. Räknat i årsverken var personalstyrkan 5 600, varav 2 100 biblio-

76 Bokens tillgänglighet sou 1984:30

tekarier. Detta motsvarade 0,7 resp. 0,25 årsverken per 1000 invånare. Av tillgänglig statistik kan även utläsas att skolbiblioteken 1981/82 hade 36,5 miljoner böcker. Detta motsvarade ca 28 volymer grundskolor och gymnasieskolor. Under läsper elev vid året 1981/82 gjordes ca 25,6 miljoner hemlån av böcker i skolbiblioteken. 1,3 miljoner elever vid berörda skolor gjorde 21 lån per elev. Antalet lån per elev var i stort sett lägre ju högre skolformen var. 1 grundskolor med enbart låg- och/ eller mellanstadium gjordes ca 33,8 lån per elev, mot 7,3 lån per elev i grundskolor med enbart högstadium. Av lånen utgjordes ca 79 procent av barnoch ungdomslitteratur, ca 9 procent av seriealbum och ca 11 procent av litteratur för vuxna. SCB:s urvalsundersökningar om hemlån av böcker vid skolor har samordnats med vissa undersökningar som Sveriges författarfond utför för att utröna hur boklånen fördelar sig på upphovsmän. Böcker av de 15 mest lånade författarna utgjorde ca 17 procent av alla lån vid skolbiblioteken under läsåren 1980/81 och 1981/82 sammantagna. Under denna period lånade i genomsnitt varannan elev en bok författad av Astrid Lindgren, drygt var

tredje elev en av Goscinnys serieböcker (Asterix eller Lucky

Luke), var tredje elev en Tintin-bok och knappt var fjärde elev en bok skriven av Enid Blyton.

9 Bokutredningens förslag

9.1 och

Läsning läsfrämjande

9.1.1 Litteratur och språk

Språket är en förutsättning för vår förmåga att tänka rationellt. Varje människa är för sitt liv beroende av ett språk som hon verkligen behärskar. Därför är det en mänsklig rättighet att få undervisning i modersmålet, att få det instrument som gör det möjligt att i tal och skrift uttrycka grundläggande behov, tänka klart och kreativt, förstå andra människor och påverka den egna livssituationen. Av individens många uttrycksmedel är språket det mest användbara och därför det mest oumbärliga. Men för att språket skall fungera som instrument krävs det att man lär sig behandla det och att man övar sig på det, det är bara i bruk som instrumentet kan utvecklas och nyanseras. Språket är till sitt väsen konservativt. Det finns en hållfast kärna i varje språk som står sig genom årtusenden. Den inhemska nordiska satsbyggnaden har t.ex. i grunden förändrats mycket litet. Ord och yttre former förändras dock i varierande i takt grad med samhällsutvecklingen. Influenser från andra kulturer kan slå igenom med bestående resultat. I våra dagar har svenskarna som språklig och kulturell minoritet i världen ett utsatt för läge språklig påverkan. Det finns uppenbara hot mot språket i dag. Många väljer bilden som ett snabbare och enklare sätt för information och budskap. Bilden har självfallet sin helt egna betydelse och även ett värde som komplement till text. Men som ersättare för språket ger den bara en dimension, en förenkling som utarmar både tankeförmågan och uttrycksförmâgan. Andra söker i sin kommunikation förenkla - och verkar därmed i samma språket riktning. Denna utveckling måste hejdas. Vi är skyldiga våra barn och ungdomar —— och för den delen de vuxna som saknar en god

78 Bokutredningens förslag

- ett rikt som ger dem skolunderbyggnad och nyanserat språk, alla dessa möjligheter att ta emot och ge. Att värna om språket är också att värna om resultatet av århundradens tankemöda. Ordförrådet må bli föräldrat för dagtal; men det får inte betyda att vi skall överge kunskapen om ligt det vår litteratur och historia grundas. Å andra språk på vilket sidan får bevarandet och vidareutvecklingen av det nationella språket inte innebära att vi avskär oss från språkliga impulser från andra kulturer. Om ordförrådet vidgas genom lån från andra språk kan det ge oss ytterligare nyanser och ökad kunskap. Den alfabetiseringen avsåg förmågan att läsa och ursprungliga skriva. Under senare år har emellertid läsförmågan fått träda tillbaka för till framställning. Men med sjunförmågan muntlig kande automatiskt följa även försvagad skrivläsförmåga tycks Läsning är i själva verket helt grundläggande för hela förmåga. modersmåls- och språkundervisningen. Numera har också behovet av rönt större I läroplanen för läskunnighet uppmärksamhet. kommit i förgrunden grundskolan (Lgr 80) har skönlitteraturen i för ämnet svenska. Litteraturläsningen ses som en kursplanen fundamental del i träningen av de språkliga färdigheterna. Uni svenska och förtrogenheten med skönlitteraturen dervisningen anses ha mycket stor betydelse för personlighetsutvecklingen. Den av sker att grundläggande inlärningen språket genom vuxna talar med barnet och tränar dess förmåga att själv forma ord. Men - och kanske framförallt spräkförmågan nyanseringen - berättande, och lek med språk och 0rd. vidgas genom läsning Det är barnets första kontakt med litteratur och den kan vara för dess att senare utveckla den litteraturläsavgörande möjlighet som ger självkännedom, kunskaper och del av andra männing niskors erfarenheter och känslor, glädjeämnen och besvikelser. Litteraturens och läsningens betydelse för barnens språkliga och kan inte nog betonas. De vuxna har ett personliga utveckling ansvar för att ge de unga ett fungerande språk. Det gemensamt kräver och förebilder, liksom texter som stipositiva mänskliga mulerar fantasi och ordglädje. Den boken är en oöverträffad språklärare och ett värn goda mot förflackning. Det ställs emellertid höga kvalitetsspråkets krav böcker som skall kunna bidra till en utvecklad språkförpä väcka läslust och en önskan att god litteratur. Det mâga, uppleva kan vara böcker som väcker frågor och pekar på sammanhang. Böcker som är både spännande och underhållande, som speglar historiska villkor i andra livssituationer eller och ger en inblick kulturer. Böcker som ger kunskap och väcker drömmar och för-

hoppningar. Det leder till slutsatsen att läsning av böcker bör priorisagda

och 79 Läsning läsfrämjande

teras. I det läsfrämjande arbetet är det att insatserna rimligt främst riktar sig till barn och Få människor ungdom. är så negativa till läsning som de som inte som barn fått erfara att böcker kan ge meningsfulla upplevelser. Men detta får inte betyda att de vuxnas behov förbises. Det vilar ett stort ansvar studieförbund på och organisationer, arbetskamrater, kommunal vuxenutbildning och andra krafter när det att vinna gäller nya vuxenläsare.

9.1.2 Att väcka läslust

Under längre tid har det gjorts stora ”att få fler att ansträngningar läsa mer”. I många skilda har man sett det som sin sammanhang uppgift att sprida den goda litteraturen och aktivt verka för att öka bokläsarnas skara. har Bokutredningen i rapporten LÄS! gjort en ingående värdering av situation s. dagens (Väcka läslust, 174-199). Det finns ute i landet ett mycket starkt engagemang för att göra kvalitetslitteraturen tillgänglig för nya läsare. Det ligger en styrka i att så olika krafter verkar för många litteratur och Man bör därför inte från läsning. utgå att det läsfrämjande arbetet skall bedrivas efter en mall. Att enhetlig främja läsning kräver både engagemang och kunskaper. Helt olika metoder kan var för leda till resultat. sig mycket goda Ett påtagligt problem har varit att så har skett mycket genom tillfälliga insatser, projekt och kampanjer. Det finns exempel på försöksverksamheter som redan under försökstider. gett stimulerande resultat, varefter i besvikelse över att framgången förbytts det inte fanns förutsättningar för en fortsatt verksamhet. Det är därför utomordentligt att hur en bestående och viktigt klarlägga kontinuerlig läsfrämjande verksamhet skall kunna bedrivas. Med all den kraft som läggs ned på läsfrämjande aktiviteter av olika slag kan det att vi fortfarande har en så stor tyckas märkligt grupp vuxna människor som aldrig eller sällan läser böcytterst ker. Men antalet bokläsare ökar, om än sakta, och situationen skulle kanske vara mycket utan det omfattande arbete negativ som lagts ned. I rapporten har särskilt utredningen uppehållit sig vid de insatser som gjorts och görs i och grundskolan genom folkbiblioteken, arbetsplatsbibliotek, studieförbund och föreningar, Litteraturfrämjandet, Författarcentrum och Bokbranschens marknadsinstitut. Bokklubbarnas starka tillväxt bör även uppmärksammas i detta sammanhang. Bokutredningen förespråkar för sin del en ökad satsning på barn och ungdomar. Detta måste vara det mest framkomliga sättet att skapa en positiv attityd till böcker och och läsning överbrygga socio-ekonomiska hinder och klasskillnader. En mål-

Bokutredningens förslag

medveten barnens läsning kommer att leda till att den satsning på stora vuxna icke-läsare successivt krymper.

gruppen

Barnens kulturella har stor betydelse för läsvauppväxtmiljö

norna. Bok- och biblioteksinformation till föräldrar blir särskilt

när läsaktiviteten i hemmet är låg. Föräldramöten inom viktig

förskolan är tillfällen då man kan nå många föräldrar och även att arbeta med böcker och upp-

inspirera förskolepersonalen

muntra föräldrarna att läsa för sina barn.

Det är att i sammanhang utnyttja de samtidigt viktigt lämpliga

som att stimulera läsintresset bland vuxna.

möjligheter ges för har det engagerade arbete som Utredningen tidigare pekat på ned och vill betona betydelsen av att man tar till läggs återigen vara de erfarenheter och kunskaper som man får genom kampanprojekt och kontinuerligt arbete med läsfrågorna. jer, Eftersom resurserna är måste man prioritera insatbegränsade serna. har valt att i detta sammanhang främst Bokutredningen behandla två områden, och litteratur i grundskolan och läsning den fortsatta utvecklingen av arbetsplatsbibliotek.

9.1.3 Skönlitteratur i grundskolan

Inledning

”Kanske var det därför som han älskade Skolan. Inne i skolan fanns där fanns Världen hade han sin Sverige, på besök varje dag. l Skolan medan de mera bortskämda hade sina fasta punkter där fasta punkt, hemma Han i sina hem. De gick hem från skolan om eftermiddagarna. Han skulle ha velat bott i en skolsal om nätterna; gick bort från skolan. ja, han skulle gärna ha legat där, om det så bara varit på golvet. Ty inne i skolan alltid kvar stod Sveriges land natt och dag och där stod Världen lämnade honom inte ensam. Där inne levde och gick aldrig därifrån, Floderna så man måste och Sjöarna även om luften var torr av kritdamm Luther så uppfylld av bud att han nysa. Där inne satt den grâklädde aldrig blev älskad och där gick Adam och Eva sådana de var på undervisningsplanschen, hukade under ängelns svärd. Vad hade de egentligen gjort? Jo, ätit av kunskapens träd pá gott och ont. En obegriplig gåta. Gissningarna tisslade som möss i vrårna. På ett sätt hatade han också skolan för att den ljög så mycket, ljög på ett fint och ett från barnens håll alldeles oangripligt språk, men den var dock hans fristad och ö och han älskade den än mera i de timmar då den var alldeles sann: geografien, naturläran. (Harry Martinson, Nässlorna blomma, 1935).

Ännu för mindre än ett halvsekel sedan var skolan fönstret mot världen för barn och så som den var för Martin i

ungdomar

Nässlorna blomma. I de mindre samhällena var informationen utifrån Nu har skolan för sedan sin ställ-

sparsam. länge tappat

Läsning och 81 Iäsfrämjande

ning som främste informationsförmedlare för barn och ungdom. Massmediesamhället har ett överflöd på information. Det kan i många fall förmedla en kontakt med främmande Världsdelar eller för länge sedan svunna epoker på ett annat sätt än skolan förmår. Men när Överflödet på information blir stort, blir det samtidigt brist på uppmärksamhet. Olika medier tävlar om tittare, lyssnare, läsare. Detta tenderar att snedvrida informationsutbudet: budskapen tillspetsas, förenklas, polariseras. Barn och ungdomar får en allt mer fragmentarisk bild av världen. Därför måste skolan satsa på sammanhang och fördjupning och ge utrymme för olika värderingar. Språket får därmed en nyckelroll i allt arbete i skolan. Sammanhang, fördjupning och medvetna värderingar når man genom språkligt arbete. Även ett annat i ställer stora krav drag samhällsutvecklingen på det språkliga arbetet i skolan. Myndigheterna använder i många fall ett abstrakt språk som effektivt hindrar vanliga människor från insyn i arbetet. Beslut som rör enskilda människor är ofta så utformade och gäller så komplexa frågor att besluten är svåra att förstå. Detta gäller både beslut som träffas för den enskilde och mot honom. Det är alltså svårt för många att hävda sin rätt till i inflytande frågor av betydelse för dem. Skolans uppgift att se till att barn och ungdomar utvecklar sitt talade språk och lär sig läsa och skriva bra är viktigare än någonsin. Barns och ungdomars sätt att skaffa sig kunskaper utanför skolan skiljer sig på ett markant sätt från barn- och tidigare ungdomsgenerationers sätt att lära. Barnen i den skola som Martinson skildrar skaffade sig omfattande kunskaper om människors liv och arbete, om natur och miljö genom egna direkta erfarenheter. I dag får barn och ungdomar i stor sina utsträckning kunskaper på indirekt väg, via massmedier som i många fall riktar sig direkt till bam och ungdomar. Det blir snabba och täta växlingar i fråga om värderingar och kulturmönster.

Skolans kulturpolitiska uppgifter

Skolans kulturpolitiska uppgifter har fått ökad betydelse. Detta har tydligt markerats i den läroplan för grundskolan som togs i bruk 1980. Begreppet skolans kulturpolitiska har inte uppgifter uttryckligen använts i tidigare läroplaner. Det går tillbaka på 1974 års riksdagsbeslut om målen för den statliga kulturpolitiken. Enligt ett senare riksdagsbeslut år 1979 skall de kulturpolitiska målen gälla i all verksamhet för barn. Det första av de kulturpolitiska målen gäller yttrandefriheten —— makten över språket. Detta är en viktig del av skolans kultur-

82 Bokutredningens förslag SOU 1984 30

- ett och envist arbete för för barns politik tålmodigt språket, rättigheter och möjligheter att göra sig hörda. I det arbetet kan eleverna finna till livsmod - till vägar insikter, självkänsla, konsten att läsa och skriva och till förmågan och viljan att använda språket som verktyg för kontakt, påverkan, förändring. för grundskolan (Lgr 80) ställer krav på arbetet. Läroplanen arbete skall ingå i skolans vardag. Ett Skapande konstnärligt motiv för detta är just dess vikt för språket. Barns arbete med bilder, med litteratur och drama, med konstnärliga uttrycksmedel över huvud taget främjar deras språkutveckling, står det i riktlinjerna för skolarbetet (s. 30-31). Ett annat motiv är barnens behov av kunskaper om den värld de lever i. Det konstnärligt kan liksom det konstnärliga arbetet i sig djup gestaltade ge en om människors tankar och villkor i olika tider och i kunskap olika delar av världen - en som vi inte når annat sätt. kunskap på Lgr 80 ger också anvisningar för skolans kontakter med kulturlivet i samhället. Det gäller dels samarbete i skolan med författare, konstnärer och andra kulturarbetare samt företrädare för föreningar och organisationer, dels besök på konserter, teatrar, ñlmföreställningar och konstutställningar. Läroplanen är alltså ett för kulturarbetet i skolan. Den är därtydligt styrdokument med också för fortbildning och lokalt utveckstyrdokumentet lingsarbete. De som skolan fått med den nya kulturpolitiska uppgifter är i inriktade på en humanistisk förnyelse av läroplanen hög grad skolan. konstnärligt arbete, kontakt mellan Språk, skapande människor, kulturarv och kulturell förnyelse är centrala begrepp. Men det informationssamhället förutsätter en högteknologiska väl utvecklad teknologisk allmänutbildning. Den teknologiska dominansen visar bl.a. i sätten att värdera kunskaper och sig färdigheter överhuvud taget. I nästan varje klassrum möter läraren en mångfald av kulturer, dvs. om barnen och får tillfälle samt uppmanas och tonåringarna och använda dem uppmuntras att ge uttryck åt sina erfarenheter i sitt Det ställer krav både lärare och elever att kunskapsarbete. på leva med denna mångfald; respekt för andras värden och värderingar men också vilja att byta perspektiv och överskrida kulturgränser. Särskilt i områden där barn från olika etniska minoritetsgrupper växer upp ökar kraven på skolan som kulturcentrum. De kulturpolitiska uppgifter som grundskolan har fått ansvar att arbetet med till barns för ger oss anledning lägga upp hänsyn

och tonåringars uppväxtvillkor som de faktiskt ser ut: att i kun-

för och använda den mångfald av erfaskapsarbetet ge utrymme renheter och om världen och människorna som föreställningar eleverna tillsammans äger, atti intensivt språkligt arbete i tal och

och 83 Läsning läsfrämjande

skrift, i bild, musik och drama gemensamt bearbeta, tolka och ta ställning till vad som är värdefulla kunskaper, att ge eleverna tillfällen att i arbete skapande med litteratur, konst och teater få näring för fantasi, nyfikenhet och vilja att förändra.

Ansvar för litteraturen

I läroplanen har litteratur och fått en läsning framskjuten plats. I ämnet svenska skall så att undervisningen läggas upp man skapar ett större intresse bland eleverna för av kvalitetsläsning litteratur. Svenska ingår i grundskolans bl.a. därför undervisning att ”varje elev måste bli medveten om att är vårt språket viktigaste medel att få kontakt med andra människor, i vår närhet eller långt borta, i vår egen tid eller i gångna tider”. I svenskundervisningen skall skönlitteraturen särskilt uppmärksammas. Litteraturläsningen skall till att ett syfta skapa bestående bok- och läsintresse. Eleverna skall bli bekanta med människor och miljöer i ett stort antal barn- och ungdomsböcker och i årskurser också högre med nyare och äldre vuxenlitteratur. De skall bli väl förtrogna med böcker, författare och bibliotek och vänja sig vid att låna och läsa skönlitteratur. Skolöverstyrelsen ger fortlöpande ut kommentarer till Lgr 80. Kommentarerna är inga bindande föreskrifter, men de skall ge uppslag och information inom olika områden. De kan användas när man diskuterar och beslutar om innehåll och orarbetssätt, ganisation i skolarbetet, eller när man utarbetar och arbetsplaner utvecklingsprogram. Inom SÖ arbetar man f.n. med kommentarmaterialet Grundläggande Av materialets språkliga färdigheter. tre delar Skriva, Tala och Läsa, har Skriva redan ut. Läsa getts beräknas komma ut i slutet av 1984. I budgetpropositionen 1984 framhåller statsråföredragande det att skolans viktiga funktion att intressera eleverna för litteratur och ge dem goda läsvanor har kommit att få för litet utrymme. Föredraganden räknar med att SÖ:s kommentarmaterial om läsning och i skolan

litteraturundervisning kommer att ge en god

grund för att åstadkomma en höjd kvalitet i ämnet svenska, bl.a. genom att kunna ligga till grund för aktiviteter inom ramen för det lokala utvecklingsarbetet.

Erfarenheter av i skolan

läsfrämjande

Det läsfrämjande arbetet med tonvikt på av skönlitteratur läsning i skolan har starkt utvecklats under de senaste tio åren. Alltfler skolor har kommit att omfattas av verksamheten. Aktiviteterna skiftar från kommun till men vissa kommun, grundläggande drag

84 Bokutredningens förslag

och främst har det i fall handlat är gemensamma. Först samtliga om läsning av kvalitetslitteratur. Skillnaderna i barnens är stora vid skolstarspråkutveckling ten. Läsintresset beror ofta om det finns böcker i hemmen. på Små barn blir intresserade av böcker om de kommer i kontakt med dem. hos de vuxna, i hemmet och i förskolan, Attityden bestämmer sedan i hur intresset utvecklas. Föräldrarna hög grad har ett stort ansvar för barnens och ungdomarnas läsning. I skolan man fram böcker med god kvalitet både språklyfter och i ambitionen att stimulera läsarens fanligt innehållsmässigt tasi och kreativitet. Man läser böcker med beskrivningar av människors förhållanden här och nu, i andra länder eller förr i tiden. Böckernas kvalitet kan också framträda i försök att förmedla som anses önskvärda. Litteraturen barnen ökat attityder ger och en att få utlopp för självförtroende, vidgade vyer möjlighet sina inre känslor. Barnen lär sig att förstå andras tankar och utveckla sitt eget språk. Kvalitetsböckerna kan vara svåra att hitta. Barn och vuxna saknar ofta kunskap om dem. Den lättillgängliga triviallitteraturen dominerar ofta marknaden. Reklam om massmarknadslitteraturen har en större än de

naturligtvis mycket genomslagskraft

få recensionerna av bra barn- och ungdomsböcker. ganska Det har visat att de allra flesta elever läser kvalitetsböcker sig när de finns till hands. Det finns om roliga och spännande gott böcker i kvalitetsutbudet. Varför skall man då befatta sig med de skrivna och översatta böckerna? Med goda alternadåligt dåligt tiv till det att påverka barnens läsvanor. skräplitteraturen går i är ett tacksamt arbetsfält. Litteraturläsningen grundskolan Alla barn finns i skolan, oberoende av sociala och personliga förhållanden. De lässtimulerande åtgärderna har visat sig ge resultat mellanstadiet. Om barnen får uppleva att särskilt goda på det är att läsa utvecklas förmågan att läsa påtagligt meningsfullt på mellanstadiet. Den verks-amheten i skolan finns grundligt doläsfrämjande från kulturråd, folkbibkumenterad, bl.a. i rapporter SÖ, statens m.fl. och i facktidskrifter för lärare och bibliolioteksutredningen tekarier. har för sin del gett en utförlig beskriv- Bokutredningen ning i rapporten LÄS! Slutsatserna är Entusiasmen är stor och resultaten entydiga. Men resurserna är inte tillräckliga för att motsvara glädjande. behoven. Man har uppfattning nu komenligt bokutredningens mit till en punkt då det gäller att ta steget från en lång och positiv till en mer kontinuerlig och fördjupad verksamhet. försöksperiod Arbetet har emellertid inte varit problemfritt. De läsfrämjande har i stor lett till ökad konsumtion av åtgärderna utsträckning

Läsning och läsfrämjande 85

böcker och till en ökad läsförmåga. Men skönlitteraturen som en källa till kunskaper om människor och samhällen har inte kommit till sin rätt. Om detta skall ske måste ett idogt arbete med skönlitteraturen in i många kunskapssammanhang i skolan. Den fragmentariserade bild av världen som eleverna får genom massmediernas informationsutbud eller genom summariska, kortfattade läromedel är svår att tolka och

förstå.. Populärkulturen ger

dem inte heller den kunskap de behöver även om den på många sätt svarar mot behov som upplevs starkt. Men i arbetet med litteraturen kan eleverna nå fram till sammanhang och tidsperspektiv. I kursplanen lyfts skönlitteraturen fram i sin egenskap av konstnärligt gestaltade mänskliga erfarenheter. Just därför är den en rik källa till kunskaper och upplevelser för elever och lärare som vill utforska människan och människans villkor i världen -för att lära sig förstå och förändra. Det engagemang och de kunskaper som nu finns måste man ta till vara. Målet är att medvetna om den göra nya generationer goda litteraturen, så att vi i ett längre tidsperspektiv minskar den stora gruppen människor som aldrig eller ytterst sällan läser böcker.

Bibliotek och skola

I många kommuner finns i dag en samverkan mellan skolan och folkbiblioteket som syftar till att förstärka skolbibliotekets pedagogiska funktion. Många samverkansformer har prövats och visat sig fungera bra. I rapporten Skola och folkbibliotek i samverkan (Rapport från kulturrådet 1978:2) har statens kulturråd, SÖ och Svenska kommunförbundet gett en rad förslag till olika typer av samverkan. En arbetsgrupp inom folkbiblioteksutredningen

har även behandlat dessa frågor (Ds U 1982: 17 Folkbibliotekens

samverkan med skolan). I LÄS! ges en rad intressanta exempel från grundskolan. Inom den enskilda skolan eller i rektorsområdet är det väsentligt att man diskuterar målen för litteraturläsningen och att man gör klart för sig vilka resurser som krävs för att man skall kunna arbeta mot dessa mål. Därefter utarbetas ett handlingsprogram för läsning. Detta är en del av arbetet med skolans arbetsplan. Resursfrågan är central. Det läsfrämjande arbetet bland barn är ett kvalificerat arbete. Klassläraren/svenskläraren måste ha omfattande kunskaper om barn- och ungdomslitteraturen. Men det är inte rimligt att läraren ensam skall kunna ha den överblick som är nödvändig för att kunna förmedla de rätta böckerna. Läraren hinner inte heller läsa alla bra barn- och ungdomsböcker som skulle kunna komma ifråga i läsundervisningen. Det är

Bokutredningens förslag

därför nödvändigt med ett samarbete med en bibliotekarie som har överblick över litteraturen och som har läst de flesta av de aktuella titlarna. Erfarenheterna visar att det är det nära samarbetet mellan läraren, bibliotekarien och eleverna som ger resultat. Läraren vet vad eleverna har för intressen, och vilka starka och svaga sidor de har. Barnbibliotekarien från skolbiblioteket eller folkbiblioteket

har kunskapen om lämpliga böcker inom olika intresseområden,

har läst många av dem och kan förmedla dem genom biblioteket. Tillsammans kan de bygga upp en verksamhet som ger alla barn en bestående läsglädje och en förmåga att söka sig fram till den goda litteraturen.

Organisation

Det är mot bakgrund av de samstämmigt positiva erfarenheterna f rån det läsfrämjande arbetet i skolan som bokutredningen lägger fram sina Avsikten har inte varit att behandla frågor om förslag. samarbete bibliotek-skola i hela deras vidd. Vi har velat peka på betydelsen av att i det läsfrämjande arbetet lägga tyngdpunkten på barnen och ungdomarna så att läsandet_ skall kunna omfatta nya generationer. Förutsättningarna för en framgångsrik satsning på läsning finns i skolan. Insatser i skolan är en investering för framtiden. Skolan har enligt läroplanen ett stort ansvar för barnens läsning. Hur omfattande skall då den läspedagogiska verksamheten vara och vilken organisation och vilka resurser behövs för att genomföra den? Bokutredningen har efter samråd med expertis inom bl.a. SÖ kommit fram till följande riktlinjer. Klassen är basen för litteraturläsningen. Klassläraren/ svenskläraren har det primära ansvaret för att litteraturläsningen utvecklas och omfattar alla elever. Verksamheten förutsätter vidare fungerande bibliotek, skolbibliotek och/eller folkbibliotek. Låt oss först uppehålla oss vid biblioteksfrågan. Skolbibliotekens standard varierar starkt från kommun till kommun. Ett skolbibliotek med ett bra bokbestånd och goda personalresurser är klassens naturliga samarbetspart i det låsfrämjande arbetet. På är skolbibliotekets resurser ofta tillräckliga. När dessa lågstadiet är uttömda får man vända sig till folkbiblioteket. Lokalmässigt kan den läspedagogiska verksamheten försiggå i det egna klassrummet, i skolbiblioteket eller i folkbibliotekets lokaler. Det centrala är samspelet elever-lärare-bibliotekarie. De läsfrämjande insatserna i skolan är med nödvändighet personalkrävande. Bibliotekariens medverkan är en form av uppsökande biblioteksarbete i konkurrens med andra fasta uppgifter,

Läsning och Iäsfrämjande 87

främst det allmänna öppethållandet av skolbiblioteket resp. folkbiblioteket. I skolan bör man sträva efter att så det är långt möjligt frigöra skolbibliotekarien för det pedagogiska arbetet. Det gäller både handledning av lärare och elever i utnyttjandet av biblioteket och direkt litteraturpedagogiskt arbete. Samma förhållande gäller för folkbiblioteket. för Utrymmet den t.ex. uppsökande verksamheten, bokprat i klasserna, måste

planeras in vid sidan av det fasta öppethållandet. Barn- och

ungdomsbibliotekarien måste få schemalagd tid för förberedelse och genomförande av samarbetet med skolan. Bibliotekarien kan peka på olika möjligheter för lärarna att använda biblioteket i undervisningen, engagera dem i bokurval och bidra till deras fortbildning i barn- och ungdomslitteraturen. Förutsättningarna för ett samarbete mellan folkbiblioteket och skolan skiftar från kommun till kommun, och även inom varje kommun mellan rektorsområden och enskilda skolor. Det finns inte några en gång för alla Men de olika givna lösningar. modeller som prövats och visat sig lyckosamma kan fungera som vägledning för kommuner som ännu inte kommit så långt. Det är viktigt att ta till vara den fackutbildade barn- och ungdomsbibliotekariens specialkunskaper, överblick över litteraturutbudet, och kunskaper om hur biblioteket kan användas i undervisningen. Bibliotekariens medverkan i det läspedagogiska arbetet är ett stöd och en stimulans för lärarna i arbetet med att kritiskt värdera och välja litteratur som elevernas tillgodoser behov och intressen. Läraren kan genom högläsning och samtal om böckerna, och genom att berätta om egna en läsupplevelser, bygga upp läsgemenskap i klassen. Genom sina om eleverna kunskaper och genom att samtala om deras reaktioner inför olika böcker kan läraren också hjälpa varje elev att den bok som kan välja ge kunskaper och upplevelser vid enskild eller läsning gruppläsning. Såsom beskrivits i andra kan sedan sammanhang läsningen bearbetas på många olika sätt i klassen.

Fortbildning och lokalt utvecklingsarbete

Den snabba utvecklingen av ställer och teknologin höga befogade krav på fortbildning av skolans Informationssampersonal. hällets snabba framväxt ställer lika höga krav en på fortbildning som syftar till att öka skolornas möjligheter att utveckla en humanistisk kultur, där språk och litteratur är hörnstenar och där alla elever får utvecklas i ett demokratiskt samarbete. Fortbildningen bör knytas till det lokala utvecklingsarbetet. En ökad kan åstadkommas fortbildning på två vägar. insatserna kan

88 Bokutredningens förslag

för det första riktas direkt mot klasslärare/svensklärare och lärare med olika specialfunktioner. Folkbibliotekens uppsökande arbete för återkommande fortger för det andra förutsättningar bildning för lärare i skolan. Det lokala utvecklingsarbetet bör gälla alla stadier men kan till en ha sin tyngdpunkt på grundskolans mellanstadium. början Debatten om läs- och skrivinlärning har stimulerat till ett ganska omfattande Detta har

utvecklingsarbete på lågstadiet. ytterligare

förstärkts särskilda satsning med bidrag till genom regeringens lokalt fr.o.m. budgetåret 1983/84. utvecklingsarbete på lågstadiet av lärare i svenska är ett prioriterat område. Fortbildningen Den bör som högskolekurser i grundläggande språkgenomföras med särskild tonvikt på litteratur och litteraturliga färdigheter pedagogik. En ökad i det lokala utvecklingsarbetet satsning på läsning förutsätter ett samarbete mellan skolan och biblioteket. fördjupat Folkbibliotekens uppsökande verksamhet kan därvid ha många former. i klasserna har hittills varit en stor tillgång för Bokprat både lärare och elever. Bokpraten skall ses som ett led i underoch i samarbete med lärarna. De kan gälla visningen läggas upp såväl böcker för läsning på fritiden som böcker för speciella arbetsområden. Skolan behöver stöd i det lokala utvecklingsarbetet kring litte- En del av folkbibliotekens bokprat bör kunna raturpedagogik. riktas direkt till lärarna som har behov av information om nya och äldre böcker för att kunna lägga upp temastudier och fortlökunna böcker för eleverna. Det gäller bl.a. att pande presentera utveckla av skönlitteratur och faktaböcker i samanvändningen hällsorienterande studier.

Samarbetet skola-bibliotek i anslutning till lokalt utvecklingsarbete kan avse

D återkommande för skolans personal och bibliostudiedagar med av barnböcker i förhållande till eletekspersonal analys vernas uppväxtvillkor, läsmognad och intressen D lokalt konferenser i anslutning till inköp av läromeplanerade del, såväl skönlitteratur som faktaböcker D för lärare med specialfunktioner, med informafortbildning tion om bokmarknaden och samt övning i bokutgivningen av böcker i förhållande till behov i undervisningen. analys

Andra viktiga inslag i samarbetet bör vara

D av barns och ungdomars tillgång till böcfortlöpande översyn ker

SOU 1984530 Läsning och läsfrämjande 89

E) förberedande lokalt - kulbudgetsamarbete skolförvaltning turförvaltning studiecirklar för föräldrar och lärare kring barnlitteratur av författarbesök i skolan

DEID

genomförande fortbildning riktad till politiker och tjänstemän i fyrnämndssamarbete för barn och ungdomar i förskola, skola, kulturoch fritidsverksamhet.

Forskning

Den starka ställning som skönlitteraturen fått i den nya läroplanen är ett av tecknen på den humanismens förnyelse i skolan som samhället vill stödja. Men frågan är om inte den teknologiska kulturen är den dominerande i skolan i dag liksom i samhället utanför skolan. Datoriseringen påskyndar samhällsutvecklingen i en högteknologisk riktning med genomgripande konsekvenser för människors utbildning, arbete och fritid. Detta kräver kraftiga insatser för en motsvarande utveckling av en humanistisk kultur. Kraven på en humanistisk förnyelse drabbar kärnan i skolans kunskapsarbete. Det gäller en uthållig strävan för en humanistisk bildning som dels ger barn och tonåringar kunskaper om människors villkor genom historien och därmed perspektiv på nuet och framtiden, dels ger dem makt över språket. Skönlitteraturen har en central roll i detta arbete. Under de senaste tio åren har de läsfrämjande åtgärderna lett till viktiga positiva resultat, dokumenterade i rapporten LÄS! och tidigare i detta betänkande. Allt fler elever läser allt fler bra böcker. Men arbetet år på intet sätt problemfritt. Varje lärare möter elever som säger nej till skolans litteratur eller som pliktskyldigast tragglar sig igenom texterna för att kunna svara på frågor. Vi har också en mindre grupp elever med utpräglade lässvårigheter. Även i deras arbete börjar man se framgångar i arbetet med skönlitteratur. För att man i skolan skall kunna utveckla arbetet med litteratur så att det blir till kunskaper och glädje för alla elever, från vilken grupp i samhället de än kommer, behövs stöd av forskning och utvecklingsarbete. Stora forskningsinsatser har givit oss en bred kunskapsbas när det gäller läsinlärningen på lågstadiet. Andra forskningsinsatser har givit en bild av läsförmågans utveckling under skolstadierna och kan utgöra utgångspunkter för arbetet med regionala och nationella utvärderingar av skolsystemet. De ger däremot knap-

90 Bokutredningens förslag

past något underlag för ett pedagogiskt - metodiskt utvecklingsarbete på lokalt plan. Vad vi nu främst behöver är forskning som kan ge oss kunskaper om hur skönlitteraturen kan användas i olika kunskapssammanhang, hur barn förstår texter av olika slag, vilka tankemodeller de utnyttjar i tolkningen av texter och hur deras förmåga att tolka texter kan utvecklas.

Forskningsbehovet gäller främst litteraturpedagogik i grund-

skolan. Det saknas nästan helt teoretiska grundvalar för ett nödvändigt utvecklingsarbete på låg- och mellanstadiet. Pionjärinsatser har gjorts på högstadiet. Men även för detta stadium är forskningsinsatserna nödvändiga.

Resurser finns

Statsbidragssystemet för grundskolan innebär stora möjligheter för kommuner och enskilda skolor att själva bestämma över hur statsbidraget skall användas för olika insatser. Det står t.ex. kommunen fritt att använda statliga medel för att anställa en fackutbildad bibliotekarie för läspedagogiskt arbete vid en skola eller inom ett rektorsområde. Kommunen kan dessutom för egna medel ge en lärare nedsatt undervisningsskyldighet för det pedagogiska skolbiblioteksarbetet. 1968 ärs litteraturutredning och SIA-utredningen satte som mål att det skulle finnas en fackutbildad skolbibliotekarie per rektorsområde, något som med hänsyn till den ekonomiska situationen ligger rätt avlägset om man ser till landet som helhet. Många kommuner har dock gjort betydande satsningar i detta avseende. Det naturliga alternativet för att få den bibliotekariemedverkan som krävs är att köpa tjänster från folkbiblioteket. Med den starka ställning som litteraturundervisningen enligt läroplanen skall ha i grundskolan måste den också få erforderliga resurser inom ramen för skolanslagen. I de kommuner där samarbetet mellan folkbiblioteket och skolan nått en viss nivå har folkbiblioteket (kulturnämnden) fått svara för en relativt stor andel av kostnaderna för det läsfrämjande arbetet. Den nödvändiga förstärkning av insatserna som bokutredningen förespråkar bör vara möjlig att åstadkomma i första hand genom omfördelning inom de anslag kommunen förfogar över. Möjligheterna till omfördelning inom statliga och kommunala skolanslag har diskuterats i olika sammanhang, bl.a. av den tidigare nämnda arbetsgruppen inom folkbiblioteksutredningen. Bokutredningen vill särskilt peka på de möjligheter som följande anslag erbjuder. För fortbildning av lärare i litteratur och litteraturpedagogik

Läsning och läsfrämjande 91

kan medel utgå från anslagsposten Bidrag till lokal skolutveckling under anslaget till Bidrag till driften av grundskolor m.m. Fortbildningen kan anordnas bl.a. i form av högskolekurser och bekostas i så fall av medel för Personalutbildning för skolväsendets behov under anslaget för Utbildning för undervisningsyrken. Inom ramen för den icke-undervisningsbundna delen av för-

stärkningsresursen har kommunen stor handlingsfrihet. Ansla-

gen ger utrymme för ersättning från skolan till folkbiblioteket för den verksamhet man kommer överens om mellan skolstyrelse och kulturnämnd. Det kan röra sig om t.ex. bokprat med utlåning och bibliotekariemedverkan i skolans temadagar. Resurser för lokal skolutveckling kan användas för studiedagar, stadie- eller ämneskonferenser, vidareutbildning för skolbibliotekarier, författarbesök m.m. Det är naturligtvis också möjligt för skolstyrelsen att anvisa kommunala medel för upprustning av skolbibliotekets mediebestånd och för personalmedverkan från folkbiblioteket. För litteraturläsningen i skolan kan det ligga nära till hands att bekosta ett visst antal timmar barn- och ungdomsbibliotekarie för varje rektorsområde. Av bidragsansökningar till statens kulturråd under de sista åren framgår att trycket från skolan på folkbiblioteken är mycket stort. De ca 400 barnbibliotekarier som finns ojämnt fördelade över landet räcker inte till för alla klassbesök och bokprat som skolan begär. Den uppsökande verksamheten i skolan medför också ett ökat behov av böcker. Samarbetet stupar ofta på att det varken i skol- eller folkbiblioteken finns ett stort boktillräckligt bestånd för att svara mot elevernas efterfrågan. Litteraturfrämjandets utgivning i serien En bok för alla barn och ungdomar har visat sig särskilt för skolan. l serien lämpad presenteras ett varierat urval av både nyare böcker och klassiker. Denna serie med prisbillig kvalitetslitteratur för barn och ungdomar är fortfarande ensam i sitt bokmarknaden. Det har slag på från lärarhâll framhållits att serien en unik ekonogett skolorna misk möjlighet att köpa in ett större antal kvalitetsböcker för klassuppsättningar, temastudier etc. Även om skolbiblioteken och folkbiblioteken under skillyder da förvaltningar bör bokbeståndet för barn och ungdomar ses som en gemensam kommunal resurs. Samma sak gäller den fackkunskap på litteraturområdet som finns i kommunen. Bokutredningen vill i detta sammanhang även hänvisa till folkbiblioteksutredningens förslag om ett engångsstöd till kommuner för inköp av litteratur för läsfrämjande arbete bland barn och ungdom. Varje kommun skall efter ansökan kunna få ett bidrag

92 Bokutredningens förslag

som beräknas utifrån antalet barn i åldrarna 7-12 år. Som villkor föreslås att kommunens skolstyrelse och kulturnämnd komgälla mer in med ansökan till SÖ. Av ansökan skall en gemensam att skall användas till inköp av litteratur för det framgå bidraget läsfrämjande arbetet bland barn och ungdom.

Lokala utvecklingsbidrag till folkbibliotek kommer, enligt

förslag, att kunna utgå även i fortsätt-

folkbiblioteksutredningens

Det gäller då närmast kommuner med särskilt ogynnsamningen. ma för biblioteksverksamheten. Detta bör enligt förutsättningar kunna innebära att resurssvaga kombokutredningens mening muner skall kunna få statsbidrag för att förse eleverna i grundskolan och med kvalitetslitteratur och för att gymnasieskolan kunna sätta in i det läsfrämjande arbetet i skokunnig personal lan.

Sammanfattning

i sina förslag från de senaste tio årens Bokutredningen utgår erfarenheter av litteraturläsning och läsfrämjande arbete positiva i Riktlinjer redovisas för en kontinuerlig och för-

grundskolan.

verksamhet och förslag läggs fram om hur skönlitteratudjupad rens skall kunna förstärkas och alla barn få goda läsvaställning nor. I skolan finns alla barn, oberoende av sociala och personliga förhållanden. Klassläraren/svenskläraren har det primära ansvaret för att utvecklas och omfattar alla elelitteraturläsningen ver. Ett skolbibliotek/ folkbibliotek med ett bra bokbestånd och är en nödvändig samarbetspart. Det är det goda personalresurser nära samarbetet mellan läraren, bibliotekarien och eleverna som

ger resultat. av lärare i svenska prioriteras och genomförs som Fortbildning i språkliga färdigheter med särhögskolekurser grundläggande skild tonvikt på litteratur och litteraturpedagogik. Fortbildningen knyts till det lokala utvecklingsarbetet. En ökad satsning på litteratur och läsning inom lokalt utveckförutsätter ett samarbete mellan skola och lingsarbete fördjupat bibliotek. Samarbetet kan bl.a. avse

- för skolans och bibliogemensamma studiedagar personal tekspersonal - för lärare med fortbildning specialfunktioner - lokalt konferenser i till av läroplanerade anslutning inköp medel, såväl skönlitteratur som faktaböcker —— författarbesök - av barns och till fortlöpande översyn ungdomars tillgång böcker ——lokalt budgetsamarbete över förvaltningsgränserna.

Läsning och Iäsfrämjande 93

Folkbibliotekets uppsökande verksamhet innebär i sig en återkommande fortbildning för lärare. Regelbundna bokprat i klasserna bör läggas upp i samarbete med läraren som ett led i undervisningen. Läraren får information om nya och äldre böcker för att kunna lägga upp temastudier och kunna presentera böcker för eleverna. För en utveckling av arbetet med litteratur i skolan behövs stöd av forskning och utvecklingsarbete. Forskningsbehovet gäller främst litteraturpedagogik i grundskolan. Med den starka ställning som litteraturundervisningen enligt läroplanen skall ha i grundskolan måste den också få erforderliga resurser inom ramen för skolanslagen. Statsbidragssystemet innebär stora möjligheter för en flexibel användning av medlen. Bokutredningen pekar särskilt på följande anslag - för av lärare kan medel från fortbildning utgå anslagsposten Bidrag till lokal skolutveckling under anslaget till Bidrag till driften av grundskolor m.m. - kan anordnas som och bekosfortbildning högskolekurser tas av medel för Personalutbildning för skolväsendets behov under anslaget för Utbildning för undervisningsyrken - den delen av icke-undervisningsbundna förstärkningsresursen inom grundskoleanslaget ger utrymme för ersättning från skolan till folkbiblioteket för den verksamhet man kommer överens om mellan skolstyrelse och kulturnämnd. Folkbiblioteksutredningen har föreslagit ett särskilt engångsstöd till kommunerna för inköp av litteratur för läsfrämjande arbete bland barn och ungdom. Resurssvaga kommuner skall, enligt folkbiblioteksutredningens förslag, kunna få lokalt utvecklingsbidrag till folkbiblioteket även i fortsättningen. Litteraturfrämjandets utgivning av En bok för alla barn och ungdomar lämpar sig särskilt väl för läsfrämjandc verksamhet i skolan.

9.1.4 Arbetsplatsbibliotek

Inrättandet av arbetsplatsbibliotek har varit en av de mest uppmärksammade insatserna för att främja läsning bland vuxna under senare år. Sedan 1975 har sådana bibliotek

byggts upp med

hjälp av statsbidrag och drygt 400 arbetsplatser i 110 kommuner har numera biblioteksverksamhet. Betydelsen av arbetsplatsbiblioteken har undersökts och värderats i en rad olika sammanhang. Statens kulturråds utvärdering av statens och kommunernas insatser redovisas i Arbetsplatsbibliotek i Sverige (Rapport från kulturrådet 1982:1). En arbets-

94 Bokutredningens förslag

grupp inom folkbiblioteksutredningen har även tagit upp arbetts-

platsbiblioteken (Ds U 1982:15 Folkbibliotek och folkbildning i

samverkan). Verksamheten finns också med i slutrapporten från utvecklingsprojektet Kultur i arbetslivet, som statens kulturråd bedrivit tillsammans med LO, TCO, ABF och TBV (Rapport från kulturrådet 1983:1). Erfarenheterna ger en entydig bild av arbetsplatsbibliotekems betydelse för läsandet. Dessa bibliotek har en större andel lånt.agare bland de anställda än vad kommunbiblioteken har bland den vuxna befolkningen. Man påverkar inte bara bok- och läsvanorna hos dem som redan är bokläsare. Även tidigare ickeläsare nås av verksamheten. Det visar resultat från bl.a. Gävleborgsprojektets försök med arbetsplatsbibliotek. De fackliga organisationerna, främst LO och TCO, har under de senaste åren lagt ökad vikt vid arbetsplatsbiblioteken. Intresset är också stort hos folkrörelserna. Sveriges författarförbund har engagerat sig mycket starkt för en fortsatt utbyggnad. Samtidigt har det visat sig att kommunernas möjligheter att utveckla verksamheten avtagit med en sviktande kommunalekonomi. Det har ofta betonats att arbetsplatsbiblioteken måste vara direkt förankrade hos de anställda genom deras fackliga organisationer. Bokutredningen delar denna uppfattning och anser att man särskilt bör ta fasta på de initiativ till inrättande av nya arbetsplatsbibliotek som kommer från en arbetsplats. Det bör samtidigt understrykas att kommunen, de fackliga organisationerna och arbetsgivarna har ett gemensamt ansvar för biblioteksverksamhet på arbetsplatser. De fackliga organisationerna måste därvid vara beredda att ta huvudansvaret för den löpande verksamheten. I rapporten från utvecklingsprojektet Kultur i arbetslivet antyds följande ansvarsfördelning. Arbetsgivaren/ företaget håller lokaler och utrustning samt svarar för transporter till och från kommunbiblioteket. Facket svarar för skötseln av arbetsplatsbiblioteket genom biblioteksombud. Kommunbiblioteket ansvarar för bokinköp och bidrar med administrativ/ organisatorisk hjälp av fackutbildad bibliotekarie. Enligt denna ansvarsfördelning skulle kommunen svara för kostnaderna för böcker och personalresurser. Bokutredningen anser att en fortsatt utbyggnad av arbetsplatsbibliotek är en betydelsefull insats för att främja läsintresset bland vuxna. Utbyggnaden bör svara mot önskemål från de anställda. De nödvändiga resurserna blir naturligtvis beroende av verksamhetens omfattning. Nuvarande verksamhet på drygt 400 arbetsplatser kostar ca 20 milj.kr. per år. En utbyggd verksamhet som omfattar företag med fler än 200 anställda, ca l 600

SOU |984:30 och 95 Läsning Iäsfrämjande

arbetsplatser, kan beräknas kosta ca 100 milj.kr. per år. I sitt förslag till för kulturverksamhet handlingsprogram på arbetsplatserna Verktyg för förändring från kulturrådet (Rapport 1984:1) har kulturrådet inte till konstruktiotagit slutlig ställning nen av ett statligt stöd till men rådet arbetsplatsbibliotek, anser det väsentligt med ett stöd från stat och kommun till denna verksamhet.

Folkbiblioteksutredningen föreslår i sitt slutbetänkande att

statsbidragen till de lokala folkbiblioteken koncentreras till ett allmänt utvecklingsbidrag till kommuner med bibliotekssvag verksamhet. Statsbidragen kommer därvid inte att vara låsta till viss typ av verksamhet. Bokutredningen vill till slut understryka vikten av att den fortsatta satsningen på arbetsplatsbibliotek bygger på någon form av handlingsprogram i kommun. Ett sådant varje program bör upprättas gemensamt av kommunen, de fackliga organisationerna och studieförbunden. Vissa av måste typer arbetsplatser prioriteras. Det gäller framför allt sådana med svåra arbetsförhållanden och obekväma arbetstider. med en an- Arbetsplatser hög del invandrare bör särskilt uppmärksammas.

9.1.5 Böcker i andra medier

Det är enligt av stor bokutredningens uppfattning betydelse att bokläsningen uppmärksammas även i andra medier. Med den vikt utredningen fäster vid boken som kulturmedium ter det sig naturligt att hävda att andra massmedier och då framför allt radio och TV bör ägna ett ökat utrymme åt böcker och litteratur. Framför allt TV har kritiserats för bristande bevakning av nyutkommen litteratur och för frånvaron av mer djupgående analyser av vissa verk eller författarskap. Radions och televisionens kulturansvar finns inskrivet i avtalen mellan staten och resp. företag. i avtalet mellan Enligt 9§ staten och Sveriges Television (SVT) skall SVT bedriva programverksamheten ”med beaktande av televisionens centrala ställning i samhället, dess betydelse för den fria och för åsiktsbildningen kulturens utveckling”. För programmen i allmänhet gäller (10 §) att de ”skall ge kunskaper och förmedla erfarenheter upplevelser, samt skänka god underhållning. TV:s kulturansvar utvecklas närmare i avtalets ll har §. SVT att bl.a. den information

skyldighet ”ge allsidiga som medborgar-

na behöver för att vara orienterade och ta i samhällsställning och kulturfrågor” stimulera till debatt (p.1), kring viktigare kulturfrågor” (p.2), ”tillvarata och utveckla televisionens särskilda förutsättningar att ge upplevelser och stimulera fantasin och där-

96 Bokutredningens förslag

till inlevelse, och förströelse” igenom ge möjligheter engagemang och kulturell förnyelse samt bedriva (p.4), ”främja konstnärlig skapande verksamhet med konstnärliga uttrycksformer (p.5) och ”bevaka och händelser och utveckling på kulturlivets granska olika områden, samt i med det övriga kulturlivet stimusamspel lera och förmedla olika kulturaktiviteter” (p.6). l avtalen med Riksradio och Sveriges Lokalradio har Sveriges kulturansvaret skrivits in med i stort sett likalydande formule-

ringar. Radionämnden behandlade i ett granskningsärende våren 1980 utbudet av i TV under senare delen av 1979. kulturprogram Nämnden uppehöll sig främst vid föreskrifterna i avtalets 9 § och har sitt ursprung i 1974 i 1 l § p. 5 och 6. De båda senare punkterna års om den kulturpolitiken. Radionämnden proposition statliga konstaterade att och av de olika kulbevakningen granskningen turområdena inte var tillfredsställande. På den svenska litteraturens område inskränkte utbudet till ett fåtal program samt sig i eller i andra program. Nämnden inslag nyhetsprogrammen om och granskningen uppfyllde avtalets ifrågasatte bevakningen men att bristen inte var så allvarlig att brott krav, ansåg samtidigt mot avtalet förelåg. har från Riksradio och Sveriges Te- Bokutredningen Sveriges levision fått om i radio och TV. I uppgifter litteraturprogram Riksradion var den totala sändningstiden för litteraturprogram för vuxna under 1982/83 ca 600 timmar eller i genombudgetåret snitt Det innebär att drygt hälften av alla 11,5 timmar/vecka. kulturprogram ägnades åt litteraturen. Av var 317 timmar förstasändning, som fördelaprogramtiden de om litteratur där upplässig på uppläsningar (l 12), program förekom och program om litteratur (102). Nära nog ningar (103) samtliga program sändes i snabbrepris. Enligt en grov uppskattning behandlade 70 procent av programmen prosa och 30 procent poesi. De redovisade siffrorna avser i huvudsak program om skönlitteratur. Därtill kommer som behandlar facklitteratur i program olika sammanhang, t.ex. OBS-Kulturkvarten, vetenskapsprogram och vissa samhällsprogram. Inom Riksradion produceras ca hälften av litteraturprogrammen för vuxna av kulturredaktionen. Inom distrikten ligger flertalet av programmen Malmö-, Göteborgs- och Växjö-distrikpå ten. Vissa barn- och sig renodlat åt litteraungdomsprogram ägnar tur. De omfattade 1982/ 83 65 timmar förstasändning, varav 35 timmar och 30 timmar program om litteratur där uppläsningar förekom. mellan och poesi var uppläsningar Uppdelningen prosa

Läsning och läsfrämjande 97

90 resp. 10 procent. Större delen av dessa program sändes inte i repris. Dessutom har vissa barn- och ungdomsprogram ibland en bok som följetong. En över utbudet sammanställning av program om litteratur och uppläsningar i TV1970/ 71-1982/ 83 visar att sändningstiden ökat successivt.

Ökningstakten var relativt obetydlig under

l970-talet. En kraftig ökning skedde 1981/82 då utbudet av litteraturprogram mer än fördubblades. 1970/71 omfattade litteratur- 14 timmar programmen eller 0,4 procent av den totala sändningstiden. 1982/83 var antalet 35 eller sändningstimmar 0,7 procent av sändningstiden. Även om situationen vad i radio och gäller litteraturprogram TV i viss mån förbättrats kan den nuvarande framomfattningen, förallt vad avser TV, knappast anses vara med tanke tillräcklig på litteraturens viktiga roll i samhället. Enligt bokutredningens uppfattning borde avtalen med staten kunna vara en utgångspunkt för fortsatta överväganden om ökade insatser. Utläsfrämjande redningen föreslår att regeringen tar initiativ i denna riktning inför den kommande avtalsperioden.

98 sou 193430 Bokutredningens förslag

9.2 bokmarknaden

Ingrepp på

9.2.1 Handeln med böcker och den fria konkurrensen

Genom 1953 års om motverkande i vissa fall av konkurrenslag inom fick Sverige sin första konbegränsning näringslivet (KBL) i mening. Lagen byggde på tankurrensbegränsningslag egentlig ken att fri konkurrens och fri näringsutövning har övervägande att bidra till effektiviteten inom näpositiva verkningar genom På samma vilar den nu gällande konkurrenslaringslivet. grund som trädde i kraft den l januari 1983. gen (KL), Sedan KBL införts kunde det dåvarande bokhandelsavtalets föreskrift om fast endast vidmakthållas på dispris (bruttopris) från näringsfrihetsrådet (NFR). Dispensmöjligheten enligt pens men avsågs bl.a. KBL hade getts en allmän form, uppenbarligen böcker. För boken som vara det stora ansågs sortimentsdjupet, ha ett kulturellt som motiverade dispens. Såurvalet, egenvärde dan också undan för undan men vägrades 1965, varvid beviljades fr.o.m. l april 1970. fastprissystemet förbjöds Ett med och därtill hörande övriviktigt syfte fastprissystemet hade varit att tillförsäkra fackbokga regleringar uppenbarligen handeln ensamrätt även till den lättsålda delen av sortimentet, som kunde inkomster att fackbokhandlarna fick råd ge så goda den smala litteraturen och därmed hålla ett att lagerföra även från tillfredsställande brett utbud. Detta kulturpolitisk synpunkt var också det förhärskande hos dem som i samband med synsätt av sista dispensansökan förfäktabehandlingen bokförläggarnas de att dispensen borde förlängas. NFR två skäl för fria En till fri angav bokpriser. övergång handel med böcker skulle leda till sänkta bokpriser och till en mer med rationalisering inom brandynamisk utveckling kraftigare schen. Ett bundet medföra höga kostbokhandelssystem ansågs nader för och av böckerna, konservera föråldlagring hantering rade metoder och bidra till att försämra bokens konkurrenskraft. innebar enligt NFR en ekonomisk belastning Sortimentstvånget för distributionen och därmed för bokkonsumenterna. Det bundna systemet sades också hämma utvecklingen av nya spridningsformer för böcker. I sin för ett bibehållande av fasta bokpriser tog argumentation bokmarknadens särskilt om effekten av prisparter upp frågor konkurrens branschstruktur och sortimentsbredd. Ett stort på antal mindre och medelstora bokhandlar skulle utsättas för en konkurrens och antalet bokhandelsföretag skulle minsödesdiger ka. Fria skulle även leda till ökad koncentration av bokpriser produktionen till större och ekonomiskt slagkraftigare bokförlag

SOU I984:30 bokmarknaden 99 ingrepp på

och ökade svårigheter för de mindre förlagen. I pläderingen för fortsatt framhölls också att en fri dispens prissättning skulle gynna utgivningen av och att bästsäljare utgivningen av den kulturellt mest värdefulla litteraturen skulle minska. Förlagen skulle tvingas inskränka sina av svårsåld littelager ratur och i stället koncentrera sig på lättsålda böcker. Bokhandeln skulle erbjuda ett minskat urval och en sämre service. NFR å sin sida utgick ifrån att bokbranschens också i parter fortsättningen skulle kunna säkerställa utgivning och spridning av den kulturellt värdefulla litteraturen. Man kunde också enligt NFR tänkas finna ”nya former för stöd av litterärt värdefulla alster genom medverkan från det allmänna”.

9.2.2 Bokhandeln i

förändring

Genom utvecklingen i bokbranschen har det visat sig behövligt att från statens sida genomföra en rad för litteraturen åtgärder och läsandet, bland vilka införandet av ett 1975 utgivningsstöd blivit den mest omfattande insatsen. Litteraturstödet har bidragit till att antalet bokförlag och är stort och att utgivare mycket bokutgivningen ligger på en kvalitativt hög nivå. Det senare införda bokhandelsstödet har bidragit till att motverka nedläggning av bokhandlar. I fråga om bedömningen av den fortsatta råder i utvecklingen viss mån delade meningar. Statens och kartellnämnd pris- (SPK) konstaterar avslutningsvis i sin Handeln med böcundersökning ker (SPKU 1983: 14) att det mot bakgrund av skeendet sedan 1970 inte finns några sakskäl som talar för ”att det skulle vara positivt för bokmarknaden eller konsumenterna att återigen införa konkurrensbegränsande åtgärder i form av exempelvis fasta priser eller bruttopriser på böcker”. Andra bedömare menar att det finns tendenser i utvecklingen som tyder på att bokhandeln står inför en kris som skulle innebära en väsentligt försämrad av främst den smala tillgänglighet kvalitetslitteraturen. Bokutredningen vill peka på att friprissystemet i detaljhandelsledet medverkat till att konsumenterna att de olika gynnas genom försäljningskanalerna kan priskonkurrera med varandra. Detta har emellertid - såsom också i debatten förutsågs 1965 - lett till att vissa kanaler, t.ex. varuhus och koncenlågprisbokhandlare, trerat sig på lättsålda titlar. Fackbokhandeln har fördärigenom lorat en del av det ekonomiska som kunde motivera underlag lagerhållning av ett brett sortiment, inkl. de smala titlarna. Det inger oro inom bokbranschen att bokförsäljningen per titel sjunker. Emellertid visar den senaste branschstatistiken att denna

100 Bokutredningens förslag

Ett litet antal titlar säljs i mycket stora utveckling stoppats upp. främst bokklubbar, men det är bokhandeln som upplagor, genom i får bära ansvaret för försäljning av hela sortimentet. Det princip måste vara ett starkt allmänintresse att se till att bokhandeln

klarar detta. Bokhandelns affärsidé är ju att tillgodose konsumenurgamla ten med ett rikt urval av efterfrågade titlar. Då är det också viktigt att den titeln i bokhandelns lager när den efterfrågade firms Vid sidan av en bred lagerhållning skall bokhandeln efterfrågas. kunna och kunna informera och vägleda bokge leveransservice personal. När priset blir det främsta köparna genom kompetent konkurrensmedlet emellertid efterfrågan mot ett fåtal titlar styrs bekostnad av bredden. De smalare titlarna kommer vid prispå i en oförmånlig situation. jämförelser Eftersom en bok i denna konkurrens snabbt ursprungspriset på kan nedåt, bokhandeln att utnyttja sin returrätt pressas tvingas beträffande titlar som inte är omedelbart efterfrågade. Detta för såväl en som klassikerna. I dag måste gäller debutdiktsamling således en bokhandlare i första hand se till att hans lager innehåller titlar med Detta har i sin tur medefterfrågade låg marginal. fört dels en ekonomisk påfrestning på bokhandeln, dels därmed att motsvara t.o.m. de krav som sammanhängande svårigheter fackbokhandelsavtalet ställer. Här finns åtminstone ett av skälen till att delar av fackbokhandeln under senare år valt att säga upp fackbokhandelsavtalet och etablera sig som servicebokhandel. Sedan införts har bokhandeln under 1970-talet friprissystemet och än mer under 1980-talet genomgått en strukturomvandling. Genom och massexponering dras konsumentens prisaktiviteter uppmärksamhet till ett fåtal titlar. För denna typ av försäljning krävs endast marknadsföring och ett bra affärsläge. slagkraftig och den individuella servicen kommer i Bredden, kompetensen andra hand. Som en till denna har skaanpassning nya typ av konkurrens av typ Boksam och Info, och mångfilialföpats kedjebildningar som Akademibokhandeln. Genom mängdrabatter ökar retag mellan kedjebokhandlarna och övriga boklådor. prisklyftorna De förra svarar för en stor del av bokhandelsmarknaden medan de övriga står för den vidare geografiska spridningen. Det kan tilläggas att en annan mycket betydelsefull negativ effekt för fackbokhandeln av bruttoprisförbudet blev att de kommunala till skola och bibliotek till stor del kom att ske inköpen först genom upphandling och därefter genom samköpsorganisationer direkt hos Den lokala bokhandeln berövades på förlagen. detta sätt av sina viktiga och säkra kunder. några Detta har varit en bidragande orsak till att fackbokhandeln på

bokmarknaden 101 Ingrepp pâ

många orter inte längre varit lönsam och fått ner eller bli läggas servicebokhandel. Sedan dispensen från bruttoprisförbudet upphävdes har antalet fackbokhandlar minskat i hela landet med 20 procent, när det gäller mindre orter med i det närmaste 30 procent. SPK:s undersökning visar att de kvarvarande fackbokhandlarna till övervägande del finns i södra och mellersta och Sverige, där främst i de större kommunerna. med den Försäljningsställen önskade sortimentsbredden har alltså blivit färre och mer svårtillgängliga för bokköpare i glesbygd.

9.2.3 Återinförande av fasta bokpriser?

Bakom de krav som i det senaste årets debatt framförts om ett återinförande av fasta bokhandelspriser har uppenbarligen legat samma synpunkter som de som motiverade den tidigare dispensen från bruttoprisförbudet. Avsikten torde således vara att gynna bokhandeln och därmed den och bokläsande bokköpande allmänhetens möjlighet att på så många platser som få möjligt tillgång till bokutgivningen i hela dess bredd. När det att bedöma det realistiska gäller i dessa krav uppställer sig främst följande frågor. Leder en mellan å ena sidan avvägning den enskilde konsumentens intresse av att få en viss titel så köpa billigt som möjligt (och i skilda typer av och försäljningsställen) å andra sidan den möjliga kulturpolitiska effekten av ett fastprissystem till att ett sådant system kan godtas inom ramen för den lagstiftning som eljest reglerar konsumentmarknaden? Vilken metod för ett fastprissystem kan tänkas? En till ett återgång civilrättsligt avtal vilket, med dispens från bruttoprisförbudet, förpliktar bokhandlarna att hålla ett gemensamt, av fastförlaget ställt för titel. Eller pris varje ett genom lagstiftning etablerat fastprissystem som ålägger marknadens att under viss tid parter från utgivningen hålla fasta Om direkt priser. statligt ingripande på marknaden kan övervägas, vilken form kan en dylik lagstiftning i så fall få? De ingrepp i marknaden som i första hand skulle kunna tillgripas är att gå tillbaka till den ordning som rådde före år 1970. Effekterna av ett sådant ingrepp att bedöma i stora går drag eftersom erfarenheter finns. I LÄS! bokutredningens rapport konstateras att det knappast är att en rimligt överväga fullständig återgång till det gamla systemet. Det skulle bl.a. kräva en total genomgång och prövning av befintliga försäljningsställen och försäljningsvägar, inrättande av organ för etableringsprövning m.m. Vad som främst diskuterats är därför form av fastnågon prissystem som skulle kunna genomföras utan andra marknadsingrepp.

102 Bokutredningens förslag

har möjligheterna för och effekterna Bokutredningen granskat av att införa fast under en tid efter varje titels utgivning, bokpris s.k. För att skall få avsedd effekt priskarenstid. prisminimeringen skulle en sådan tid bestämmas till l-2 år. Under denna tid skulle fackbokhandeln kunna förbättra sin bruttovinst på efterfrågade titlar vilka nu ofta är föremål för mellan fackbokpriskonkurrens handlare eller från bokklubbsförsäljning. En sådan förbättring skulle kunna ökade insatser för att lagerhålla och sälja medge smal kvalitetslitteratur. Ett led i dessa strävanden skulle kunna vara att bokhandeln fick (bruttovinst) på sådana högre marginal böcker än andra en relativ sänkning av f-priset. på genom Fördelarna av ett för böcker har, förutom möjfastprissystem att öka till och försäljningen av smal ligheterna tillgängligheten i debatten vara att priserna skulle bli desamma litteratur, angetts alla vilket skulle verka för ökad jämlikhet på försäljningsställen, mellan bl.a. i storstäder och i mindre orter. Dessutom bokköpare anses att av bokhandlar skulle stoppas och att nedläggningarna flera fackbokhandlar i stället skulle tillkomma och nyetableringar ske i orter som i dag saknar bokhandel.

9.2.4 SPK:s av ett fastprissystem bedömning

I en särskild skrivelse till har SPK närmare redovisat utredningen sin syn effekterna av fasta priser på böcker. SPK har i huvudpå sak anfört följande. I förlagsbranschen råder en marknadsanpassad prissättning på

böcker, som kan liknas vid ett ”gungor-och-karusellförhällande”.

Detta innebär att ett mindre antal relativt lättsålda titlar ger stora vinster som avses täcka förluster på titlar med jämförelsevis en mindre försäljning. Förlagen ser således till helheten vid pris- Om kostnadskalkyler skulle vara den enda utgångssättningen. vid skulle det bli orimligt höga priser på punkten prissättningen, vissa böcker, exempelvis flertalet diktsamlingar. En permanent böcker i samhällets regi ter sig därför som utomprisreglering på skönsmässig och administrativt betungordentligt komplicerad, ande. Förlagens marknadsanpassade prissättning, den prisdifferenolika f örsäljningskanaler och tiering förlagen tillämpar gentemot bokhandelns ökade har enligt SPK medfört en priskonkurrens kraftig merförsäljning av böcker under l970-talet. jämförelsevis Ett som inkluderar alla titlar som säljs genom fastprissystem som skulle - förutom en såväl bokklubb detaljist högre genomsnittlig prisnivå på böcker — med största sannolikhet medföra en av bokklubbsförsäljningen. Det är samtidigt osannolikt nedgång att andra skulle öka sin bokförsäljning i motförsäljningskanaler

bokmarknaden 103 Ingrepp på

svarande utsträckning, vilket således skulle innebära att den totala försäljningen av böcker skulle minska. SPK konstaterar vidare att är bokklubbsförsäljningen betydelsefull för bl.a. förlagens lönsamhet och att den därmed är viktig för förlagens av bedömning möjligheten att ge ut s.k. smala titlar. Det finns därför stor risk för att införandet av ett fastprissystem för böcker skulle medföra att förlagens till möjligheter utgivning av smala titlar minskar. En starkt bidragande orsak till att ett antal fackbokhandlar, främst på mindre orter, frånträtt fackbokhandelsavtalet är det minskade dessa orter

befolkningsunderlaget på och den därmed

sammanhängande lägre efterfrågan på böcker. Fasta priser skulle inte i nämnvärd ha kunnat denna utveckutsträckning påverka ling, bl.a. eftersom nivån på dessa priser skulle fått sättas orealistiskt högt för att kompensera den inträffade efterfrågeminskningen. Ett permanent reglerat förlags- och/eller bokhandelspris kan inte positivt medverka till att lösa de som är problem förknippade med glesbygdens distributionsförhållanden, framhåller SPK. SPK sammanfattar därutöver nackdelarna med ett fastprissystem på böcker i följande punkter.

D Mindre effektiva företag skulle konstlat om ges ett skydd nivån på de fasta priserna i första hand skulle ta till hänsyn sådana företag som har förhållandevis kostnader. höga D Ett fastprissystem hindrar priskonkurrens mellan återförsäljare och främjar därmed inte låga priser till konsument. D Fasta priser i detaljistledet innebär i fasta praktiken marginaler för återförsäljare. Detta medför en ökad risk för tillämpning av rabatter mellan olika eftersom återförförsäljningsled, säljarens möjlighet till marginalförstärkning är en ökad rabattgivning från förlagen. Den ökade rabattgivningen kan leda till snedvridningar i förutsättningarna för olika återförsäljares näringsutövning. Rabatterna skulle heller inte komma konsumenterna till del. D Om priset inte får användas som ett konkurrensmedel vid försäljning av böcker kommer i stället andra, mer kostnadskrävande marknadsföringsåtgärder att brukas i ökad utsträck- - t.ex. reklam - vilket ökar ning försäljningsomkostnaderna. Detta leder i sin tur till ökade bokpriser. D Fasta priser medför att nu etablerade i lågpriskanaler detaljistledet försvinner och att uppkomsten av nya förhindras, vilket i sin tur leder till - förutom en genomsnittligt högre prisnivå böcker - att konsumentens på möjligheter att välja mellan olika kombinationer av pris och service reduceras. kraftigt

104 Bokutredningens förslag

D medför tillämpning av fasta priser krav på Erfarenhetsmässigt av - t.ex. också andra former regleringar nyetableringskontroll - eftersom fasta och lätt medför en priser marginaler överetablering av företag. EJ För vissa attraktiva titlar är det med den nuvarande prisdiffelönsamt för att samtidigt sälja såväl direntieringen förlagen - bokklubb rekt till konsument exempelvis genom egen

som återförsäljare. Om ett fastprissystem införs, som

genom omfattar samtliga försäljningskanaler och där förlaget bestämmer priset till konsument, är det risk för att nämnda titlar kommer att distribueras enbart direkt från förlag till konsu› ment, vilket medför en försämrad spridning och service för konsumenten.

9.2.5 Fasta är inte en framkomlig väg bokpriser

skulle till en början vilja göra följande kommen- Bokutredningen tarer till SPK:s analys. Det bör framhållas att ett system med fasta priser inte innebär en Frågan om fast pris eller inte har uppenformlig prisreglering. barligen inte relevans såvitt gäller förläggarnas egen prissättning i förhållande till distributörerna. Denna sker under full konkurrens emellan och på grundval av vedertagna kalkyler förläggarna och marknadsförväntningar. En dispens från bruttoprisförbudet är således i inte att förlagsnettopriset. Det princip ägnat påverka har dock hävdats att vissa lättsålda titlar i vissa fall f-priset på kommer att sättas relativt sett för att man skall kunna tillhögt rabatter som olika försäljningskanaler kan godose yrkanden på komma att framställa. Det har också hävdats att f-priset för titlar med en men kundkrets kommer att bli högre än begränsad, given en normal framställningskalkyl motiverar. Beträffande bokklubbar kan anmärkas att man borde kunna konstruera ett så att bokklubbarna fortfarande bruttoprissystem ett Därvid bör observeras att bokmedges marknadsutrymme. klubbar av typen Bra Böcker, som i princip är ensamdistributörer av inte alls berörs av form av fastprissina titlar, givetvis någon reglering. Vad sambandet mellan ett fastprissystem för böcker och gäller att ge ut smala titlar bör det framhållas att förlagens möjligheter den lönsamma bokklubbsverksamheten i praktiken exklusivt tillkommer de största förlagen. Det kan därtill på goda grunder antas att det marknadsutnyttjande som bokklubbsförsäljningen innebär utgör ett svårt konkurrenshandikapp för övriga bokförlag. Detta särskilt som bokklubbsförsäljningen till sin övervägande del finner sina kunder i de största tätorterna.

bokmarknaden 105 Ingrepp på

Utredningen övergår härefter till att söka fastställa om ett fastprissystem skulle kunna tjäna de syften som angetts (se 9.2.3). Det är för det första inte givet att förbud mot priskonkurrens i återförsäljarledet kommer att ge fackbokhandeln en förbättrad lönsamhet och ökad försäljning av smal litteratur. Erfarenheterna av fria bokpriser visar att efterfrågan på den breda litteraturen är - Man priskänslig priskonkurrens har gett ökad försäljning. kan utifrån all erfarenhet och räkna med att fasta

teoribildning

bokpriser medför en höjning av prisnivå-n vilket skulle medföra en nedgång av bokförsäljningen som också skulle drabba fackbokhandeln. Den högre marginalen per sålt exemplar som bokhandeln får ut i ett fastprissystem måste således kompensera en minskad För att nå - förbättrad till försäljning. syftet tillgång och ökade försäljningsförutsättningar för den kvalificerade litteraturen - krävs vilket skulle bidra ytterligare marginalhöjning till en successiv höjning av den relativa prisnivån på böcker. Tidigare har antytts att efterfrågade titlar i än högre grad än nu skulle kunna bära förlagens kostnader för smal litteratur i ett fastprissystem. Det är emellertid inte sannolikt att smala titlar är lika priskänsliga som de med bred efterfrågan. Vilka ansträngningar som än görs prismässigt, genom reklam, läsfrämjande åtgärder m.m. torde åtskilliga av de smala och svåra titlarna förbli ointressanta för en stor del av bokläsarna. Att fasta bokpriser skulle medföra längre lagerhållningstid i bokhandeln och minskad returhantering är inte heller något givet. Det förhållandet att boken alltmer kommit att bli en färskvara” gäller även i länder med fasta bokpriser. Förhållandet får mera ses som för en allmän tendens i tiden - bl.a. de uttryck oerhört stegrade hyreskostnaderna för centralt belägna butiksoch - än som en av fria lagerlokaler följd bokpriser. t Det har också diskuterats om det i dagens läge förhåller sig så att bokköparna i glesbygd och mindre tätorter i viss utsträckning subventionerar storstadsbornas bokinköp. Detta skulle ske genom att förlagen av konkurrenskäl måste lämna höga rabatter till samverkansgrupper inom bokhandeln och andra storköpare. Dylik rabattgivning skulle tvinga förlagen att sätta f-priset högre än som vore nödvändigt och därmed missgynna bokhandeljest lare med svag förhandlingsposition. I och för sig skulle ett sådant förhållande inte generellt gynna bokköpare i storstäderna eftersom samverkansgrupperna har medlemmar även utanför storstäderna. I den mån s.k. maktrabatter förekommer kan de bli föremål för NO:s prövning. Vad slutligen gäller påståendet att fasta bokpriser skulle vända trenden i bokhandelns strukturomvandling kan utöver vad SPK påpekat erinras om att det på många håll inom detaljhandeln

106 Bokutredningens förslag

pågår en utveckling mot större och färre försäljningsställen på grund av växande svårigheter att få små enheter lönsamma. Bokhandeln i länder med fasta bokpriser visar också samma utvecklingstendens som i Sverige, dvs. det sker en minskning av antalet försäljningsställen. Bokutredningen har kommit till slutsatsen att återinförandet av ett system med fasta bokpriser inte skulle få avsedda kulturpolitiska effekter. Ett sådant ingrepp i den fria konkurrensen på bokmarknaden skulle inte stärka bokhandeln och därmed förbättra allmänhetens möjligheter att få tillgång till den goda litteraturen. Utredningen är således inte beredd att föreslå någon ändring i den näringsrättsliga regleringen av bokbranschen. De syften som en kulturpolitiskt motiverad återgång till fasta bokpriser skulle främja tillgodoses enligt utredningens uppfattning i väsentlig utsträckning av ett utvecklat fackbokhandelsavtal och genom statligt engagemang i ett program för stöd till bokhandeln.

9.2.6 Formella och

praktiska möjligheter

Bokutredningen har i det föregående analyserat frågan om ett sätt att lösa de problem som finns med att nå en stor grupp människor med god litteratur skulle vara att införa fasta bokpriser. Vi har funnit att det inte skulle vara det. Om man emellertid under den fortsatta beredningen av frågan skulle komma till motsatt ståndpunkt vill utredningen i korthet redovisa vilka möjligheter som finns att införa fasta priser. Som vi har beskrivit i LÄS! innebär den nuvarande konkurrenslagstiftningen och återförsäljarstrukturen att ett förlag inte har möjlighet att bestämma vare sig försäljningspris eller i princip försäljningskanal för en bok. Försök att bestämma försäljningspriset strider mot det straffsanktionerade bruttoprisförbudet i 13 § konkurrenslagen (1982:729) och leveransvägran kan beivras enligt den allmänna regeln i 2 § samma lag. De cirkaprislistor som finns är visserligen vägledande för stora delar av fackbokhandeln, men vem som vill kan sälja till lägre pris. Förlagen har inte heller någon möjlighet att vägra leverera till lågpriskanalerna om dessa säljer böcker någorlunda kontinuerligt. En möjlighet för ett förlag som ändå vill förbehålla sina böcker för vissa kanaler eller föreskriva ett visst pris är att sälja böckerna i kommission enligt de vanliga reglerna i lagen (l9l4:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande. Det innebär att varorna aldrig övergår i återförsäljarens ägo, varför dispens från bruttoprisförbudet inte behövs. Förlagen bestämmer då detaljhandelspriset på boken. Om emellertid någon som inte är

Ingrepp på bokmarknaden 107

kommissionär vill köpa boken och sälja den till ett lägre pris, kan detta knappast hindras med nuvarande lagstiftning. Förlaget kan hävda att det bara har, eller vill ha, en begränsad upplaga av boken och/elleri första hand vill gynna sina fasta försäljningskanaler. NO tillåter ju i princip en konsekvent tillämpad selektiv försäljning på strikt företagsekonomiska grunder. I vissa fall kan dock ett sådant försäljningssystem bedömas som skadligt, som t.ex. skedde vid kommissionsförsäljningen av uppslagsverket Focus. Förlagens intresse för ett sådant arrangemang torde också vara litet, vilket belyses av att vi idag inte har några kommissionsbokhandlar som är knutna till ett förlag. Det bör i detta sammanhang betonas att det gamla systemet endast delvis byggde på kommission. De s.k. fasträkningsböckerna övergick i bokhandlarens ägo. Det var därför som systemet för sin fortlevnad var beroende av dispens från fastprissystemet. Ett förlag som vill tillämpa bruttoprissättning har i och för sig fortfarande den lagliga möjligheten att söka dispens från bruttoprisförbudet hos marknadsdomstolen (MD). Dispensinstitutet har förts över oförändrat från KBL till vår nuvarande KL. En eventuell ansökan om dispens skall inlämnas av utgivande förlag. NO yttrar sig över varje ansökan. Beslut fattas av marknadsdomstolen som är enda instans i sådana ärenden. Det åligger i princip sökanden att visa att tillräckliga skäl för en dispens föreligger. Domstolen bedömer dessa skäl och väger dem mot den skadliga verkan som konkurrensbegränsningen bedöms ha. I förarbetena till KL sägs ingenting om för vilka produkter lagstiftaren tänkt sig att dispensen skulle kunna tillämpas och det antyds inte heller att någon ändring av hittillsvarande mycket restriktiva praxis i dispensmål skulle vara avsedd. Med hänsyn härtill förefaller det föga sannolikt att MD skulle bevilja en sökt dispens. För att ett system med fasta priser skulle uppstå krävs ju dessutom att alla, eller åtminstone de viktigaste förlagen enas om en dispensansökan och är beredda att utnyttja dispensen. Dispensvägen försvåras alltså av två stötestenar: dels svårigheten att få förlagen att söka dispens och dels svårigheten att få en dispensansökan beviljad. Till det sagda kommer att en dispens i dag inte skulle ge samma resultat som före 1965, då etableringskontroll och ensamrätt för bokhandeln fanns. Ett dispenserat bruttoprissystem med ensamrätt för bokhandeln är i dag knappast tänkbart. Detta leder fram till frågan om lagändring. En sådan kan

naturligtvis alltid genomföras om man verkligen vill. Ändringen

kan vara av två slag, antingen sådan att dispensmöjligheterna utvidgas eller sådan att man direkt lagstiftar om fast pris på vissa produkter.

108 Bokutredningens förslag

En utvidgning av möjligheten att ge dispens t.ex. för kulturellt värdefulla produkter, som böcker, är mindre ingripande i näringslagstiftningen och därför sannolikt lättast att få gehör för. För att den vägen över huvud skall vara värd att gå måste man emellertid i förväg ha förvissat sig om att förlagen är intresserade av bruttopris och alltså kommer att söka dispens. Eftersom möjlighet till dispens redan finns i lagen torde en utvidgning i och för sig inte stöta på några formella hinder.

Lagstiftning om fasta priser som inte får

underskridas (förrän

efter viss tid) är helt främmande för det svenska rättssystemet. Vårt system med prisreglering avser ju att bestämma som priser inte får överskridas. Konsument- och konkurrenslagstiftningens bärande princip kan beskrivas som ”bra och billigt. Invändningen mot lagstiftning om fasta priser är dock huvudsakligen av denna ideologiska karaktär. Fram till 1920-talet var avtalsfriheten klart överordnad tanken att konkurrensbegränsning var olämplig. Lagstiftning mot konkurrensbegränsning kom ju inte förrän med KBL 1953. Från något håll har ifrågasätts om en fastprislagstiftning skulle kunna vara grundlagsstridig. Om man överlåter till förlagen att fastställa det fasta priset är det dock osannolikt att något sådant skulle kunna hävdas. Det är ju inte i dag en grundlagsskyddad rättighet att få sina tankar utgivna på valfritt förlag till ett pris som fastställs av författaren. Däremot går det förstås bra att komma ut på eget förlag till det f-pris man själv bestämmer. Denna möjlighet inskränks inte på något sätt genom en fastprislagstiftning. Skulle man å andra sidan låta något statligt organ bestämma priserna skulle det eventuellt kunna innebära inskränkningar i yttandefriheten. I de fallen nämligen då priserna sattes så högt att vissa alster i praktiken blev oåtkomliga för läsarna. Införande av fasta bokpriser kunde möjligen betraktas som ett ingrepp i näringsfriheten, som är en ungefär hundraårig rättighet i Sverige. Den är emellertid ingalunda oinskränkt och inte i allmänhet grundlagsskyddad. Indirekt kan näringsfriheten i vissa fall få ett sådant skydd, t.ex. om staten ger en yrkesmässigt verksam författare eller bokhandlare näringsförbud blir detta att betrakta som ett ingrepp i tryckfriheten. Tekniskt kan en lagstiftning om fasta priser genomföras så att de redan befintliga undantagen från bruttoprisförbudet och anbudskartellsförbudet i 15 § KL utökas med en hänvisning till en lag om fasta bokpriser. I denna lag får sedan den mer detaljerade regleringen ske. Om det än rent tekniskt torde vara ganska okomplicerat att införa en lag om fasta bokpriser kan naturligtvis det materiella

Ingrepp på bokmarknaden 109

innehållet liksom övervakningen vålla svårigheter. Bokutredningen har inte föreslagit en återgång till fasta priser och vi lämnar därför inte heller något förslag till lagtext. Vi vill emellertid peka på några problem som måste lösas i samband med en eventuell lagstiftning. Man måste i lagen göra klart vilken produkt som omfattas av lagstiftningen. Böcker är troligen ett tillräckligt bestämt begrepp för att kunna användas i texten, men avgränsningen mot t.ex. vissa seriealbum måste göras helt klar. Det är vidare nödvändigt att ta ställning till om alla böcker som säljs i landet, alltså även importerade böcker, skall omfattas av bestämmelserna. Frågan om vilka återförsäljare som skall omfattas måste lösas, liksom frågan om under hur lång tid återförsäljaren skall vara tvingad att följa det fasta priset. Det kan eventuellt vara lämpligt med en dispensmöjlighet. För att en skyldighet för återförsäljarna att följa ett av förläggaren åsatt fast pris skall bli meningsfylld, måste ett brott mot denna skyldighet vara straffsanktionerat. Den rimliga påföljden för ett brott mot bestämmelserna torde vara dagsböter. Detta i kombination med de förverkandebestämmelser som sedan den l juli 1982 finns i 36 kap. 3 a § brottsbalken skulle troligen utgöra en godtagbart spärr mot direkt nonchalans av en

fastprislagstift-

ning. All typ av reglerande lagstiftning medför behov av övervakning. SPK, som sköter övrig prisövervakning, är den lämpliga tillsynsmyndigheten även i detta fall. Vidare måste man när de fasta priserna skall framtvingas genom lag beakta att förlagen kan vilja kringgå lagstiftningens intentioner med lagliga medel. Det är lätt att se att man i ett sådant läge t.ex. kan börja ge ut olika upplagor av samma verk, vilka skiljer sig åt i fråga om färgsättning, papperskvalitet, förekomst av bilder etc. Särskilda bokklubbsupplagor kan bli aktuella. I slutändan kan domstol eller annan myndighet pröva om den annorlunda utformningen motiverar det annorlunda konsumentpriset. Ytterligare en möjlighet är att viss produktion sker utomlands av (formellt) självständiga företag vilka säljer via svenska bokklubbar. Om vi inte reglerar importen blir verk-

lagstiftningen

ningslös mot sådana anpassningsmekanismer. Det bör tilläggas att bokklubbsmarknaden i torde vara så

dag

ekonomiskt intressant att anpassningar av nämnt slag inte kan betraktas som enbart teoretiskt tänkbara. Slutligen får vi påminna om att vi sedan en tid har ett förlag som inriktar sig nästan helt på bokklubbsmarknaden, nämligen Bra Böcker. Förlaget har varit framgångsrikt. Om fasta priser

110 Bokutredningens förslag

införs är det sannolikt att andra förlagsintressenter går samma väg. Detta är knappast förenligt med utredningens allmänna strävanden. Tanken på en särskild lagstiftning med tvingande regler om fasta bokpriser får mot bakgrund av det anförda anses orealistisk.

9.2.7 Andra former av konkurrensbegränsning

I LÄS! har antytts några andra tänkbara åtgärder för att förbättra den välsorterade bokhandelns situation. En tanke har varit att genom avtal mellan förlag och bokhandel förbehålla fackbokhandeln viss försäljning. Av fackbokhandelsavtalet framgår att titlar som ingår i den ordinarie realisationsförsäljningen skall först erbjudas fackbokhandeln. Som ett steg i samma riktning har förlagen prövat att fördela den ordinarie rea-försäljningen i proportion till de olika försäljningskanalernas inköp under resten av året. Denna form av leveransbegränsning har av NO inte bedömts ha skadlig verkan”. Utredningen har även diskuterat frågan om en karenstid för försäljning genom vissa kanaler, t.ex. bokklubbar. Genom att göra bokhandeln till en priviligierad kanal för nyutkommen litteratur skulle dess konkurrensförutsättningar kunna förbättras. l båda de ovan beskrivna fallen förutsätts att förlag och bokhandel är överens om Liksom i om dispens från åtgärderna. fråga bruttoprisförbudet är det tveksamt om så är fallet. Om förlagen inte frivilligt avstår från bokklubbskanalen torde det bli omöjligt att uppnå den önskade karensen. Ett statligt ingripande mot spridning av en bok i bokklubb torde strida mot tryckfrihetsförordningen. Om fackbokhandeln skulle förbehållas försäljningen av viss litteraturkategori, t.ex. all skönlitteratur, kan dessutom samma negativa effekt på totalförsäljningen uppkomma som vid fasta bokpriser. Sannolikt måste åtgärden för att tjäna sitt syfte kompletteras med priskonkurrensförbud, eftersom åtskilliga bokhandlar som nu använder priset som konkurrensmedel skulle vilja fortsätta med det. Detsamma gäller om en karenstid för bokklubbar skulle införas. Vad en sådan karenstid skulle innebära för bokklubbarnas vidkommande kan inte bedömas enhetligt. Sannolikt skulle många bokklubbar förlora åtskilligt av sin attraktivitet.

Ett utvecklingsprogram bokhandeln l l l för

9.3 Ett för bokhandeln

utvecklingsprogram

9.3.1 Fackbokhandeln

Abonnemangssystemet

Genom anslutning till fackbokhandelsavtalet har ett antal bokförlag och bokhandlar åtagit sig den kulturpolitiskt viktiga uppgiften att distribuera resp. ta emot ett av en viss abonnemang omfattning. Abonnemangssystemet utgör grunden för titelbredden, bokhandelns främsta konkurrensmedel gentemot andra försäljningskanaler. Genom abonnemangen får allmänheten tillgång till de nya böckerna. Bokutredningen vill kraftigt understryka fackbokhandelsavtalets betydelse. Bokbranschens parter har genom avtalet gjort åtaganden som bidrar till att nya böcker når ut till bokhandeln i betydande utsträckning. Detta faktum har också motiverat ett statligt distributionsstöd. Distributionsstödet är knutet till fackbokhandelsavtalets abonnemangssystem och avser den litteraturstödda Stöutgivningen. det har bidragit till att en ökad andel av de litteraturstödda titlarna går ut i abonnemang till samtliga fackbokhandlar. Abonnemangsandelen av samtliga nya titlar har däremot Ansjunkit. delen titlar i abonnemang till samtliga fackbokhandlar var 56 procent 1981/82, vilket motsvarar ca 1 500 titlar. Abonnemanget är ett relativt sett större för en liten åtagande bokhandel än för en bokhandel med stor Medan omsättning. abonnemanget bara utgör l-2 procent av förlagens försäljning av allmänlitteratur till ett 30-tal fackbokhandlar med över 2 inköp milj.kr., utgör det från 8 och upp till 25 procent av försäljningen till ett 80-tal bokhandlar med under 500 000 kr. inköp För mindre bokhandlar, där således en abonnemanget utgör förhållandevis stor andel av inköpen, är också returerna påtagligt stora. Många bokhandlar med inköp under 500 000 kr. och en abonnemangsandel på 10 procent eller mer uppvisar returer på över 20 procent av totalinköpen. Det kan med att 10 jämföras procent av den samlade försäljningen av allmänlitteratur till fackbokhandeln 1982/83 gick i retur. Det finns alltså ett klart samband mellan låg omsättning och returer. höga Drygt 50 procent av alla titlar som skickas ut i abonnemang är s.k. smala titlar, dvs. har tryckts i 3 000 Närmare högst exemplar. 90 procent av dessa titlar sänds till samtliga fackbokhandlar. Abonnemangen kommer därigenom att innehålla en stor del svårsålda böcker som ofta returneras. Dessa böcker kommer

112 Bokutredningens förslag

ut till fackbokhandlarna, men de finns ofta bara tillvisserligen gängliga för köparen under en kort tid. Det handlar således om två saker. För det första kan det tyckas önskvärt att en större andel än 56 procent av de nya böckerna distribueras till flertalet fackbokhandlar. För det andra är det att de också finns tillgängliga i bokhandeln under längre viktigt tid än i dag. Det ligger ett starkt samhällsintresse i att den angelitteraturen inte bara finns med i utan att lägna abonnemanget den också återbeställs och i större utsträckning än vad lagerhålls som sker. Var och en av de drygt 250 fackbokhandlarna köper årligen allmänlitteratur från för mellan 100 000 kr. och ll förlagen för de enskilda bokhandlarna att ta milj.kr. Förutsättningarna emot och det fulla sortimentet skiftar betydligt. Åtalagerhålla kan vara både rimligt och förmånligt för en bokhandel gandet med en omsättning över l milj.kr., men kan upplevas som tungt för den bokhandel som endast köper in böcker för 200 000 kr. eller mindre. En del och bokhandlar står utanför fackbokhandelsavförlag talet. Genom differentierade skulle det kanske vara abonnemang för ett större antal bokhandlar att ansluta sig till avtalet. möjligt Ett abonnemang skulle t.ex. kunna omfatta 2 500 fullständigt 3 000 titlar allmänlitteratur och ett reducerat abonnemang l 250 - l 500 titlar. Ca 150 bokhandlar skulle kunna ta emot det fulloch lika många skulle kunna åta sig halvt ständiga abonnemanget abonnemang. Differentierade är ingenting nytt. I 1973 års avtal abonnemang föreskrevs ett Bokhandeln var skyldig att ta minimiåtagande. emot minst en av förlagens nyutgivning. Detta åtagande tredjedel omfattade också de ur försäljningssynpunkt mest frekventa titlarna. Det visade att bokhandlarna i mycket stor utsträckning sig valde ett abonnemang i stället för minimialternativet. fullständigt Bokförlagen skickar emellertid i dag ut endast drygt 50 procent av sina av allmänlitteratur i abonnemang trots att de har nyheter att skicka ut hela sin utgivning. Man kan dock utgå möjlighet ifrån att också i mycket stor utsträckning når ut till övriga nyheter fackbokhandeln. Det är främst den mer svårsålda litteraturen som i Detta talar snarast emot en återgång ingår abonnemangen. till differentierade abonnemang. Genom att behålla nuvarande skulle man också i kunna ha en grupp fackregler fortsättningen bokhandlar med samma villkor. Ett branschåtagande om en förstärkt distribution av kvalitetslitteraturen skulle i stället vara den nya faktorn i ett utvecklat fackbokhandelsavtal.

Ett bokhandeln l 13 utvecklingsprogram för

Lagerhållning och returer

Enligt nu tillgänglig statistik av går ca 10 procent försäljningen till fackbokhandlarna i retur. En större del av abonnebetydligt mangssändningarna returneras. I siffran 10 procent ligger dessutom inte de returer som är ett resultat av enskilda överenskommelser mellan bokhandlare och förlag i samband med och inköp kampanjer. Gjorda beräkningar pekar mot att returerna kostar 5 omkring procentenheter av bokhandelns totala bruttomarginal. Bland medelstora och mindre bokhandlar kan returkostnaderna p.g.a. större returer och till höga returavdrag stiga lO procentenheter av bruttomarginalen. Returkostnaderna för abonnemangsexemplar är särskilt höga i förhållande till eftersom det rör f-prisvärdena, sig om en hantering av enstaka exemplar. Många titlar går troligen relativt snabbt i retur. Det i gäller särskilt Det hög grad abonnemangstitlar. ligger å andra sidan ingen påtaglig vinst i ett system som bidrar till att ett stort antal böcker blir liggande osålda i bokhandeln. För bokhandelns lönsamhet är det tvärtom nödvändigt att olika sätt försöka hålla på en Man hög omsättningshastighet. måste trots detta värna om sortimentsbredden och göra det möjligt för att ta del bokköparen av hela nyutgivningen på

platsen. Abonnemangsexemplaret bör

under alla omständigheter kunna kvar i bokhandeln ligga så länge det finns en rimlig chans att boken efterfrågas.

Ett förstärkt fackbokhandelsavtal

Ett sätt att komma till rätta med de höga returerna skulle vara att begränsa returrätten på just abonnemangen. Det skulle vara önskvärt att bokhandeln kunde att behålla påta sig uppgiften

abonnemangsexemplaret minst ett år och fram till första realisa-

tionstillfälle därefter. Då kan bokhandeln besluta om boken skall realiseras eller gå i retur på sedvanliga villkor. Om abonnemangsexemplaret säljs under samma tid bör boken ändå finnas tillgänglig för kunden genom omedelbar beställning. Förlagens motprestation för dessa åtaganden från* bokhandelns sida skulle vara en Staten bör hög abonnemangsrabatt. även i fortsättningen svara för en del av den rabatten och statsbidraget kan liksom i dag lämpligen knytas till de titlar som fått statligt utgivningsstöd. Från förlagssidan har man förklarat sig villig att uppta förhandlingar med bokhandelns företrädare om en av förändring fackbokhandelsavtalet. Förlagen skulle kunna åta sig att utan debitering ställa ett exemplar av varje litteraturstödd titel till

ll4 Bokutredningens förslag

för fackbokhandeln. Därmed bortfaller returrätten förfogande Ett sådant innebär olika belastning på dessa exemplar. åtagande för olika av varför ytterligare överväganden kan typer förlag, vara En för det nämnda förslaget är nödvändiga. förutsättning emellertid uppfattning att vissa andra villkor enligt förlagssidans kan infrias, exempelvis beträffande distributionskostnaderna, samt att förslag rörande litteraturstödet accepteras. utredningens är ett utvidgat fackbok- Enligt bokutredningens uppfattning handelsavtal ett väsentligt inslag i en strävan att gynna försäljoch distribution bokhandeln av ett brett utbud kvaning genom litetslitteratur. Avtalet innebär också en klar viljeinriktning från bokbranschens sida att värna om den välsorterade fackbokhandeln.

9.3.2 Övrig bokhandel

Bokhandelns situation

En av bokhandelsstmkturen visar att fackbokhandeln är analys starkt koncentrerad till större orter. Många orter saknar helt bokhandel och av de ca 170 bokhandlarna utanför fackbokhansin ort. En nedläggning i ett delsgruppen är många ensamma på sådant fall innebär en utarmning av den kulturella ytterligare servicen på orten. Det bokhandelsstödet är i dag främst inriktat på fackstatliga bokhandeln. Distributionsstödet är direkt knutet till fackbokhandelsavtalet. Bidraget till Seeligs kompletteringslager gör det möjför att lämna viss rabatt vid fackbokhandelns köp från ligt Seelig Kreditstöd i form av investeringslån och lagret. avskrivningslån, främst till fackbokhandlar på mindre och kreditgaranti utgår medelstora orter. Om det finns särskilda skäl kan dock kreditstödet avse andra bokhandlar orter som saknar fullsorterad bokpå handel. Den mindre bokhandeln har i många avseenden en utsatt situation. Bristande och svaga konjunkturer leder kundunderlag till en försämrad ekonomi. Inom övrig bokhandel har en gruppen skett av till skolor och kraftig minskning försäljningsandelen bibliotek. I de enskilda fallen kan bokhandelns situation ha påverkats av särskilda händelser, t.ex. nedläggning av viktig industri på orten. vill betona vikten av att stödja förekomsten av Bokutredningen ett bokhandelsnät. Det gäller att finna lämpliga vittförgrenat former för bokhandelsstödet. Det bör vara selektivt och syfta till att skydda bokhandeln från fortsatt uttunning och ge den konkurrenskraft.

Ett utvecklingsprogram för bokhandeln l 15

Motiv för statlig insats

Gruppen övrig bokhandel omsätter allmänlitteratur för mellan 50000 och 500 000 kr. per enhet. Bokförsäljningens andel av totalförsäljningen ligger mellan lO och 50 procent. Sidosortimentet som består av t.ex. pappers- och kontorsvaror, leksaker och tobak/ konfektyr har stor betydelse för bokhandelns överlevnad. Dålig lönsamhet på bokavdelningen medför risk för avveckling av bokförsäljningen till förmån för andra varugrupper. Denna till antalet stora grupp av bokhandlar står praktiskt taget utanför det statliga bokhandelsstödet. Det stora flertalet av dessa boklådor har inte egentligt Boknågot investeringsbehov. handeln har redan försäljningslokal, varulager och inredning. Först i samband med konkurs eller överlåtelse kan staten ge finansiellt stöd till köparen. Det finns här anledning att erinra om att det statliga kreditstödet till bokhandeln har sin förebild i glesbygdsstödet, som i sin tur är en del av det regionalpolitiska stödet. Det statliga glesbygdsstödet innefattar även stöd till kommersiell service i att syfte upprätthålla en med hänsyn till geografiska och befolkningsmässiga förhållanden tillfredsställande försörjning med dagligvaror eller drivmedel i glesbygder. Glesbygdsstöd kan också utgå till fackhandel om det ”är av särskild för konsubetydelse menterna i ett glesbygdsområde. Inom ramen för glesbygdsstödet kan en näringsidkare få investeringsstöd eller driftstöd. Investeringsstöd kan lämnas för inköp, nybyggnad eller reparation av försäljningsställe samt för anskaffning av varulager. Stöd utgår som avskrivningslån, investeringslån eller kreditgaranti. Driftstöd kan beviljas om det finns synnerliga skäl och om andra stödåtgärder prövats men visat sig vara otillräckliga. Driftstöd beviljas för ett år i sänder och utgår med högst 50 000 kr. per år till en och samma Under mottagare. 1982/83 utbetalades totalt ca 1,2 milj.kr. i driftstöd till 34 butiker. Kreditstödet till bokhandeln skiljer sig således från glesbygdsstödet i främst två avseenden. Bokhandeln kan inte få stöd för förvärv av affärslokal. För bokhandeln finns i dag inte heller någon möjlighet till driftstöd. Skäl kan dock anföras även för driftstöd till bokhandeln. Ofta är det en samverkan av flera ogynnsamma som kan betingelser leda fram till att en butiks lönsamhet försämras. Även om problemen är övergående kan de vara tillräckliga för att leda fram till ett direkt nedläggningshot. De yttre betingelserna kan gradvis försämras för en butik. En vanlig orsak är vikande befolkningsunderlag. Trots för åtgärder att förbättra lönsamheten kan underlaget visa vara otillräcksig

116 förslag Bokutredningens

även för en butik med låga lönsamhetskrav. Då kan det ligt behövas form av driftstöd för att behålla butiken. någon Sveriges servicebokhandlareförbund har föreslagit två typer av stöd som skulle vara lämpliga för den mindre bokhandeln. Ett stöd skulle kunna utformas så att bokhandeln fick ett för löpande utan kostnad. Detta skulle få företaget anpassat abonnemang kulturpolitiskt gynnsamma effekter. Bokhandelns överlevnadsskulle stärkas och abonnemangstitlarna skulle få en möjligheter större Den andra stödformen skulle vara temporär. En spridning. bokhandel skulle kunna få rådgivning och ett nedläggningshotad ekonomiskt engångsstöd. Det finns också inom gruppen övrig bokhandel (servicebokhandel och ett intresse för någon form av specialbokhandel) subventionerat abonnemang i kombination med obligatorisk när abonnemangsexemplaret säljs inom en viss återanskaffning tid. av att kunna behålla och stärka de bokhandlar som Betydelsen finns kvar i landet kan enligt bokutredningens uppfattning inte understrykas. Utredningen har kommit till slutsatsen att det nog krävs ett statligt stöd i någon form för att många av de kommuner som ännu har kvar sin bokhandel skall få behålla den.

Sortimentsstöd

Det bör betonas att det bokhandelsstöd som bokutredningen överväger inte i första hand skall ses som ett stöd till den enskilda bokhandeln utan som ett kulturpolitiskt och konsumentpolitiskt motiverat stöd för att värna om tillgängligheten av god litteratur. Utredningen har tidigare redovisat hur massmarknadsutgivningen dominerar i kommuner som saknar såväl fackbokhandel som annan bokhandel. Varje bokhandelsnedläggning innebär en påav bokens tillgänglighet som blir särskilt känntaglig försvagning bar för bokköparen/bokläsaren i kommuner med liten befolkning. Ett abonnemangsstöd i någon form kan motiveras även för den lilla bokhandeln. Det är emellertid inte rimligt att begära att de små bokhandlarna skall ta emot ett abonnemang som till övervägande del innehåller smal, svårsåld litteratur. För en grupp bokhandlar som närmast omfattar flertalet av de ca 80 servicebokhandlar som inte är fackbokhandlar samt ytterligare ett antal s.k. specialbokhandlar skulle det vara ett rimligt åtagande att ta emot 500-l 000 titlar av den Det handlar då årliga utgivningen.

inte om den svårare delen av utgivningen utan om ett gott urval

och en efterfrågad del av den samlade utgivningen av samtidigt allmänlitteratur.

Ett utvecklingsprogram för bokhandeln l l7

Ett stöd måste vidare utformas så att det inte bokpåverkar handlarens incitament att driva butiken så bra som Eftermöjligt. som orsaken till butikens är ett lönsamhetsproblem vanligen sviktande befolkningsunderlag kan stödet också ses som en kompensation för det som saknas för att bok-

konsumtionsunderlag

handeln skall kunna fortsätta sin verksamhet. De lokala förutsättningarna kan skifta i utsträckbetydande ning. Bokhandelns omsättning behöver inte helt konavspegla sumtionsunderlaget. Butikens faktiska kundomland behöver inte heller motsvara det möjliga Andra

konsumtionsunderlaget.

viktiga faktorer är förekomsten av fritidsboende och turism. En enhetlig utgångspunkt för att bedöma om en bokhandel skall få stöd kan dock vara och hushållens avbefolkningsunderlaget stånd till alternativa inköpsställen. I varje stödärende är det också att ta viktigt erforderlig hänsyn till konkurrensaspekterna. Erfarenheterna från glesbygdsstödet visar enligt Konsumentverket att man även med en restriktiv utformning av ett driftstöd kan bidra till en ur allmän synpunkt ändamålsenlig butiksstruktur. Nuvarande kreditstöd till bokhandeln utgår också i första hand till bokhandlar på orter som saknar annan motsvarande bokhandel. Ett stöd till de små bokhandlarna bör på liknande sätt kunna ta hänsyn till konkurrensaspekten. Bokutredningen föreslår mot denna bakgrund en ny stödform för mindre bokhandlar utanför Stödet

fackbokhandelsgruppen.

bör utformas som ett sortimentsstöd i kombination med en konsultinsats för berörda bokhandlar. föreslår att Utredningen 1,5 mi1j.kr. årligen anslås för ändamålet under en försöksperiod av fem år. BFI bör efter ansökan från den enskilda bokhandeln besluta om stöd skall utgå. BFI bör vidare kunna överenskomma med lämpligt organ om administration av sortimentsstödet och konsultinsatsen. För BFlzs prövning bör bestämmelser utfärdas som anknyter till vad som i för kreditstödet till bokhandeln. dag gäller Bokutredningen har i det föregående berört om t.ex. befolkfrågor ningsunderlag och konkurrens på orten. Stödet är i första hand avsett för bokhandlar på mindre eller medelstora orter. Sortimentsstödet bör konstrueras så att bokhandeln årligen erhåller ett antal titlar allmänlitteratur med rabatt hög på f-priset. Inom den föreslagna medelsramen skulle ett 80-tal exempelvis bokhandlar kunna få ca 800 titlar med 33 °/0 rabatt på f-priset. Dessa titlar skulle kunna väljas ut av en grupp bokhandlare på liknande sätt som man i ut de böcker som skall i dag väljer ingå Seeligs nyhetsservice. För bedömningen av vilka böcker som skall ingå i det sortimentsstödet föreslår statliga bokutredningen att man till bokhandlargruppen knyter en person med särskild

118 Bokutredningens förslag

om den kvalificerade bokutgivningen och det statliga kunskap litteraturstödet. Grundkravet vid urvalet av böcker bör vara att listan skall innehålla god och samtidigt efterfrågad litteratur. En del av den föreslagna medelsramen bör anslås för kvalificerad för den aktuella av mindre bokhandrådgivning gruppen lar. Denna konsultinsats bör knytas till samma boklämpligen som får i uppdrag att administrera sortimentsstöhandelsorgan det. räknar med att ca 80 bokhandlar skall kun- Bokutredningen na omfattas av stödordningen.

9.3.3 Distributionsfrågor

och frakt

Spedition

För driften av en kvalificerad och välsorterad bokhandel krävs till snabb och relativt distribution. Rutiner för tillgång billig och kundorder måste vara väl utvecklade. Bokbranschen återköp har ända sedan mitten av 1800-talet samordnat sina leveranser till

bokhandeln genom Seeligs speditionsverksamhet.

Under senare år har butiksstrukturen förändrats genom framväxten av mångñlialföretag och kedjor. De nya grupperingarna har funnit möjligheter till stora leveranser utanför ett samordnat och Det rör sig då om leveranser av bl.a. speditions- fraktsystem. reaböcker, och stora nyhetsleveranser. restupplagor En av en sammanhållen distribution kan för de nedbrytning butiker som står utanför sammanslutningarna komma att innebära stora för frakter. Framför allt skulle situakostnadsökningar tionen försvåras för mindre bokhandlar på stora avstånd från företrädesvis Stockholm. Även butiker inom samförlagsorterna, skulle få högre kostnader för de småförsändelmanslutningarna ser som vid sidan av deras fraktrutiner för s.k. går separata volymförsändelser. om ett fraktstöd till bokbranschen bör mot den-

Överväganden

na ta sikte att stimulera en samordning och därmed bakgrund på minimera branschens samlade fraktkostnader. Fraktkostnaden företer i en varierande bild beroende på en butiks dag mycket storlek och Någon form av selektiv föravstånd, inköpsstruktur. bör gälla om stödet skall kunna sägas främja bokspriddelning i ett allmänt Olika fördelningsprinciper är ningen perspektiv. tänkbara. En subventionerad enhetstaxa skulle kunna gynna bokhandlar stort avstånd från Stockholm. För att vara intressant för närpå butiker måste dock enhetstaxan vara så låg att den närbelägna mar sig taxan för Stockholmsregionen. En riktad subvention skulle kunna ges till bokhandlar på ett

Ett utvecklingsprogram för bokhandeln l 19

visst minsta avstånd från Stockholm. Subventionen skulle kunna öka med avståndet. Denna form kan dock medföra stöd för butiker som inte är i behov av detta, medan andra behövande blir utan. Stöd skulle också kunna utgå utöver en viss högsta relativa fraktkostnad. Butiker på långa avstånd och små butiker med låg volym per leverans får med gällande frakttariffer en till inköpspriset relaterad högre fraktkostnad. Det finns dock en risk för att en subvention i detta sammanhang skulle undandra incitamentet för fraktsamarbete i branschen och samordning av leveranser till en enskild butik. I bokutredningens samlade förslag ingår en rad insatser för att stärka bokhandelns ställning. Utredningen har därvid valt att inte föreslå något särskilt fraktstöd. De redovisade tankarna om en möjlig konstruktion av ett sådant stöd kan dock tjäna som underlag för fortsatta diskussioner kring distributionsfrågorna i snävare bemärkelse.

Posttaxorna och bokdistributionen

För de allra flesta bokhandlar är det inte möjligt att lagerhålla alla från förlagen tillgängliga titlar. Bokhandeln måste därför ha en anskaffningsservice som bygger på ett fungerande välutbyggd katalogsystem. Detta måste vid kundorder kompletteras med snabb leverans. Att skicka böcker som brevförsändelse är därvid det snabbaste och mest effektiva sättet att nå ut till bokkonsumenter över hela landet, särskilt till glesbygdsområden som helt saknar bokförsäljningsställen. Utnyttjandet av Postverkets tjänster för styckevis distribution av böcker har hittills skett i alla handelsled inom bokbranschen: från förlag till bokhandel, från Seelig & Co till bokhandel, från Seelig direkt till konsument och från bokhandel till konsument. Sådana enstycksförsändelser kan gå som normalbrev då det är brådskande eller som ekonomibrev där upp till tre dygns distributionstid inte utgör någon avgörande nackdel. Den l juni 1981 slopades det särskilda s.k. trycksaksportot samtidigt som avsevärda generella portohöjningar genomfördes. Exempelvis höjdes portot för övernatt-distribution av ett trycksaksbrev i viktklass 600 gram från 3 till ll kr. Då de nya portosatserna bedömdes utgöra ett avsevärt hinder för en effektiv bokspridning begärde Svenska bokförläggareföreningen och Bopako överläggningar med Postverkets ledning. Dessa ledde till att branschen beviljades vissa övergångsrabatter. Postverket uttalade samtidigt målsättningen att alla beviljade rabatter på sikt

120 Bokutredningens förslag

skulle tas bort. Som ett led i denna strävan reducerades de ifrågavarande rabatterna per den l juni 1983. Postverket hade tidigare för avsikt att slopa alla övergångsrabatter fr.0.m. den 1 april 1984 i anslutning till en generell portohöjning. Efter förnyade överläggningar med företrädare för bokbranschen fattades beslut om att vissa reducerade rabatter skulle finnas kvar även efter detta datum. Verkets målsättning att helt slopa rabatterna kvarstår. Även med hänsyn tagen till de generella rabatterna kan det konstateras att portosatserna för brevbefordran av böcker höjts kraftigt under en relativt kort tid. Ett slopande av de kvarvarande rabatterna skulle ytterligare försvåra bokspridningen via brevbefordran. Bokutredningen har i olika sammanhang framhållit att det är viktigt att skapa en möjlighet för människor som bor i glesbygd eller eljest på orter som saknar bokförsäljning att skaffa de böcker man önskar läsa. Ett kulturpolitiskt motiverat distributionsstöd för böcker i form av generella och varaktiga portorabatter skulle enligt utredningen vara till stor nytta för bokspridningen, inte bara till glesbygdsområdena utan även i övrigt. Enligt de riktlinjer som uppställts för Postverkets verksamhet skall denna bedrivas utifrån rent företagsekonomiska och affärsmässiga principer. Någon skyldighet föreligger således inte för verket att vid portosättningen exempelvis göra kulturpolitiska överväganden. Skulle det från allmänna kulturpolitiska utgångspunkter anses önskvärt med en bestående portodifferentiering till bokens förmån måste regeringen fatta beslut om avsteg från de allmänna riktlinjerna för Postverket. Bokutredningen föreslår att förhandlingar upptas med Postverket om att brevbefordran av böcker beviljas en generell portonedsättning för såväl normalbrev som ekonomibrev. För att få avsedd effekt bör ett rabatterat bokporto avsevärt understiga de allmänna portosatserna. I fråga om teknisk lösning kan den temporära ordning som prövats utgöra en förebild.

Seeligs kompletteringslager

Genom Seeligs kompletteringslager (K-lager) finns även utgivningen från de förlag som inte har sin bokhandelsdistribution förlagd till Seelig representerad i Seeligs centrallager. Den enskilda bokhandeln kan därigenom med en enda order beställa praktiskt taget alla aktuella svenska böcker. Seelig förmedlar statsbidrag som medger viss rabatt, s.k. K-lagerbonus, vid fackbokhandelns köp från K-lagret. I ett särskilt avtal med staten har Seelig åtagit sig att verka för ett samarbete

Ett bokhandeln utvecklingsprogram för l2l

med andra bokdistributörer i att förbättra distributionen av syfte ett brett boksortiment. I budgetpropositionen 1983 underströks att har fått K-lagret stor betydelse för framför allt servicebokhandlare mindre och på medelstora orter. Det ansågs att lämpligt bokutredningen granskade under vilka betingelser skulle kunna avveckstatsbidraget las. Från bokhandelns sida har man diskuterat att möjligheten införa någon form av till service- och K-lagerbonus specialbokhandlar som ett komplement till ett för utbyggt abonnemangsstöd fackbokhandeln. På detta sätt skulle även butiker som av storleksskäl inte kan ansluta till fackbokhandelsavtalet sig få ett sortimentsstöd. Stödet skulle kunna utformas som en rabatt på Seeligs nyhetsservice och vidareutvecklas för att även passa en stor del av de s.k. specialbokhandlarna. Bokutredningen delar uppfattningen att av uppbyggnaden

Seeligs kompletteringslager haft stor betydelse för en samordnad

distribution av ett brett boksortiment. av Hanteringen K-lagret har nu uppnått en sådan stabilitet att det inte längre är nödvändigt att behålla ett statsbidrag i nuvarande form. har Utredningen ovan (9.3.2) föreslagit ett sortimentsstöd för små och medelstora bokhandlar, vilket helt i ligger linje med de resonemang som förts inom bokhandeln.

9.3.4 Kreditstöd

Under en försöksperiod som inleddes den l 1977 har det varit juli möjligt för bokhandelsägare att få statligt kreditstöd. Sådant stöd utgår i form av avskrivningslån, och investeringslån kreditgaranti. Frågor om det statliga stödet prövas av styrelsen för Bokbranschens fmansieringsinstitut AB (BFI), som av Svenska bokägs

förläggareföreningen. Ordföranden i BFI:s styrelse utses av re-

geringen. Av det särskilda avtalet mellan staten och BFI framgår vidare att

Bokförläggareföreningen och Bok-, pappers- och kon-

torsvaruförbundet (Bopako) skall ha lika inflytande i beslut om det statliga stödet till bokhandeln. Kreditstöd kan utgå till den som behöver stöd för att kunna fortsätta att driva fullsorterad bokhandel (fackbokhandel) på en mindre eller medelstor ort. Om särskilda skäl finns kan kreditstöd också beviljas den som behöver sådant stöd för att kunna

D öppna fullsorterad bokhandel på en mindre eller medelstor ort,

122 förslag Bokutredningens

med ett brett sortiment av svensk allmänlit- D öppna bokhandel teratur på en ort som saknar annan bokhandel, D fortsätta att driva bokhandel med ett brett sortiment av svensk allmänlitteratur på en ort som saknar fullsorterad bokhandel, D öppna eller fortsätta att driva fullsorterad bokhandel i en storstadsförort, D öppna eller fortsätta att driva antikvariatsbokhandel med postorderförsäljning till olika delar av landet, D fortsätta att driva bokhandel med särskild inriktning på litteratur på invandrar- och minoritetsspråk, D fortsätta att driva bokkafé.

I första hand stöd till bokhandel på en ort som saknar utgår annan motsvarande bokhandel. skall bedömas kunna

Ägaren

driva bokhandeln under en inte alltför kort tid. Kreditstödet skall avse till- eller av affärslokal, inredning eller ny-, ombyggnad lagerinvestering. Bokutredningen anser att det statliga kreditstödet i väsentlig har till att motverka nedläggning av bokhandlar i grad bidragit Sedan 1977 har ett 60-tal krediter beviljats. I flera Sverige. drygt fall var risken för nedläggning överhängande. Ett antal överlåtelser av bokhandlar har skett som inte hade varit ekonomiskt möjliga att genomföra utan kreditstödet. Det kreditstödet bör enligt bokutredningens uppfattstatliga De kriterier som i för att komma i ning permanentas. dag gäller för kreditstöd bör också kunna vara en lämplig ram för fråga fortsatta stödinsatser. Utredningen föreslår emellertid att stödet kompletteras på ett par punkter. BFI har att det enligt nuvarande regler inte är möjligt påtalat att bevilja kreditstöd för Övertagande av hyreskontrakt avseende en butikslokal. På orter där det råder brist på affärslokaler i attraktiva är det att innehavare av hyresrätt till lägen vanligt affärslokal kräver en ekonomisk ersättning för att överlåta hyresrätten. Ofta är all handel på orten koncentrerad till viss del av centrum. Kan bokhandeln inte etablera sig inom detta område leder det ofta till en stagnation, i sämsta fall försäljningsmässig till en För bokhandeln kan det vara alltförsäljningsminskning. för att den vanliga kreditmarknaden låna upp betungande på medel för att till en affärslokal med attraktivt köpa hyresrätten läge. föreslår mot denna bakgrund att bestämmel- Bokutredningen serna ändras så att statligt kreditstöd kan utgå också för att finansiera övertagandet av hyresrätten till en affärslokal. Behovet av stöd till nyetablering av bokhandel bör enligt utredsärskilt uppmärksammas. Det finns i dag en rad centralorningen

Ett utvecklingsprogram för bokhandeln 123

ter som saknar bokhandel, men där det skulle vara möjligt att sälja allmänlitteratur i storleksordningen 200 000 - 500 000 kr. För nyetableringen krävs en investering i lokal och varulager. Man kan här tänka sig olika modeller. En mer traditionell typ av bokhandel förutsätter ett betydande sidosortiment av pappersvaror, leksaker etc. För att starta en sådan bokhandel krävs också en stor investering i förhållande till bokomsättningen. Ett intressant alternativ som prövats är att integrera en bokavdelning i en redan existerande detaljhandel, t.ex. varuhallar av typ Domus och ICA. I det senare fallet skulle bokavdelningen kunna drivas av moderbutiken, som anställer och/ eller utbildar deltidspersonal. Bokavdelningen skulle också kunna arrenderas av en annan bokhandel och fungera som satellit till en huvudbutik på annan ort. Den nya bokhandeln skulle också kunna arrenderas av en privatperson som driver den i egen regi. Bokutredningen vill peka på den betydelse en nyetablering av bokhandlar kan få tillsammans med kraftfulla insatser för att hejda utslagningen av befintliga bokhandlar för att stärka tillgängligheten av ett brett urval av allmänlitteratur inom hela . landet. Nuvarande bokhandelsstöd och de som förstärkningar bokutredningen föreslår bör kunna bidra till en sådan utveckling. Utredningen räknar med ett sammanlagt medelsbehov av 2 milj.kr. under till Lån för i bokhandel. anslaget investeringar Därtill kommer utredningens förslag om ett kompletterande investeringsbidrag för anskaffning av datorutrustning (se 9.3.5).

9.3.5 Datorutveckling i bokhandeln

Framväxten av bokklubbar och varuhusens inbrytning på bokmarknaden har gjort det ännu viktigare för bokhandeln att framhäva sin ”unika - det breda urvalet. Det är särskilt kompetens” tre funktioner, nämligen katalog, lagerstyrning och order, som måste utvecklas för att garantera titelbredden och göra det möjligt för bokhandeln att förmedla ett rikt sortiment till bokköparen. En fackbokhandel i mellanskiktet har ca 8 000 titlar i lager av ett totalt utbud av närmare 25 000 titlar. Ett heltäckande katalogsystem har därför stor betydelse för en effektiv kundservice i bokhandeln. Seeligs centrallagerkatalog förtecknar samtliga hos Seelig lagerförda titlar samt i ett s.k. supplementregister även andra mindre frekventa titlar som kan levereras direkt från förlag. Tryckta kataloger utkommer två gånger per år och microñche framställs minst en gång per månad. Lagerstyrningen har de största ekonomiska konsekvenserna

124 Bokutredningens förslag

för bokhandeln. Den sker i dag i de flesta svenska bokhandlar med hjälp av SRO-systemet (Seeligs reordersystem). SRO är grunden för dessa bokhandlars lagerstyrning och sortimentskontroll. Systemet är baserat på ett datatryckt kort som läggs in i varje bok. Bokhandlaren kan härigenom få statistik över de samlade inköpen, följa förändringar i lagret och få underlag för beslut om återinköp. Bokhandelns reorder- och informationssystem (BORIS) är en vidareutveckling av SRO. Genom BORIS får bokhandeln inte bara inköpsstatistik utan också statistik över den verkliga försäljningen och aktuella uppgifter om lagerhållningen. Den testverksamhet som hittills bedrivits har gett intressanta erfarenheter. I en testbutik med ca 8 500 lagerförda titlar visade det sig att 40 procent av titlarna inte hade sålts i något exemplar under ett helt år. De titlar som inte hade sålts lagerhölls i lika stort antal som de säljande titlarna (i genomsnitt 3 ex/ titel). Konsekvensen blev en alltför låg lageromsättningshastighet. Med ett effektivt informationssystem blir det möjligt att minska antalet överexemplar på lågfrekventa titlar och därmed minska lagerräntorna. Leveransberedskapen kan förbättras genom bevakning och återanskaffning av de titlar som säljs. De prov som gjorts med BORIS-systemet visar att denna styrning inte leder till ett mindre sortiment. En utsortering av titlar som inte efterfrågats på länge och en begränsning av antalet exemplar av sällan efterfrågade titlar ger i stället utrymme för ett bredare sortiment av titlar som efterfrågas eller kan efterfrågas. Automatisk databehandling (ADB) kan användas i bokhandeln i första hand inom områdena katalog, lagerstyrning, order, kassa och administration. ADB är en relativt ny företeelse i de allra flesta bokhandlar. Endast de allra största bokhandlarna i Sverige använder i dag ADB för t.ex. egen orderbehandling, kassaarbete, adressering och administration. Genom mikrodatorerna finns numera ADB-teknik att tillgå till rimlig kostnad och projekt planeras och testas av enskilda och grupper. De modernaste persondatorerna har minnesutrymme även för bokhandelns mycket stora sortiment. Kostnaderna är dock höga för såväl hårdvara som för den löpande uppdateringen av artikelregistret i bokhandeln. De fördelar man kan få genom omedelbar tillgång i egen dator till aktuella uppgifter om lager och försäljning får vägas mot de höga kostnaderna för investering och drift jämfört med t.ex. det av Seelig utvecklade BORIS-systemet. I detta system kan Seeligs artikelregister och uppgifter om inköpen från SRO-systemet utnyttjas för många butiker. Låt oss titta närmare på de olika användningsområdena för

Ett bokhandeln 125 utvecklingsprogram för

ADB i bokhandeln. Kataloginformation kan till större spridas bokhandlar från en centraldator ”bundna” datanät. Bokgenom handeln har i butiken en bildskärm, som är kontinuervanligen ligt uppkopplad via telenätet. Systemet används i Danmark för ca 200 bokhandlar och i Holland för ett l00-tal. Kostnaden för den enskilda bokhandeln ligger på 30 000 till 50 000 kr. per år inkl. avskrivning. Efterfrågan till nämnda kostnader har utanför de allra största bokhandlarna varit i obetydlig Sverige. Sedan mitten av 1960-talet har en ny teknik för teleöverföring av data testats i olika länder. Tekniken kallas Videotex (i Sverige används även termen teledata) och den öppnar för bokhandeln en möjlighet till billig direktkoppling över telenätet till ett centralt lagerregister. Bokhandeln kan direkt få på en bildskärm dagsfärsk information om nytillkomna titlar, beräknade tider för nytryck och omtryck, lagerföring, priser, ämneslistor. Tekniken ger också möjlighet att snabbt och enkelt beställa den sökta titeln, även med begäran om leverans direkt till kunden. Unikt för Videotex, när Televerkets Datavision är att nyttjas, lokaltaxa tillämpas även vid rikssamtal. Samma skärm kan användas för kontakt med olika databaser. En bokhandels löpande driftkostnad för Videotex stannar vid 2 000 till 5 000 kr. per år, mindre för de minsta och något mer för de största. Härtill kommer en investering på ca 10000 kr. Mer tekniska detaljerade utredningar får visa vilken teknik som är lämplig. Seeligs BORIS-system består rent tekniskt av en mikrodator samt en läspenna för avläsning av den som streckkodsmarkering finns på SRO-korten. Terminalen är via telenätet förbunden med Seeligs centraldator, i vilken varje bokhandels inköp, försäljning och lagerhållning titel. Från detta registreras per register får bokhandlarna underlag för sin lagerstyrning. För butiksutrustning är investeringskostnaden ca 15 000 kr. per butik och driftkostnaden per år kan beräknas till 25 000 kr. för en medelstor butik (nettoinköpsvärde av A-böcker l Driftmilj.kr.). kostnaden är proportionell mot men investebutiksstorleken, ringen utgör en tröskel för mindre butiker. Orderhanteringen kan genom de billiga mikrodatorerna och möjligheten till telekommunikation mellan datorer göras enklare, billigare och snabbare. Undersökningar pågår kring utveckling av en integrerad butiksdatalösning som utöver katalog, lagerstyrning och orderöverföring också skall omfatta funktioner för kassa och administra- A tion (fakturering, för en redovisning m.m.). Butiksinvesteringen sådan lösning kan i till 50 000-150 000 kr. beroendag uppskattas de på val av teknisk lösning och leverantör. Bokutredningen anser att bokhandelns datorisering har viktiga

126 Bokutredningens förslag

Bokhandeln skall föra ett brett sortikulturpolitiska aspekter. ment av böcker och böckerna skall vara lätt tillgängliga där människorna finns. Det innebär ett behov att stimulera en bred och en att snabbt anskaffa saknade böclagerhållning beredskap ker. Med av mikrodatorer kan bokhandelns lagerhållning hjälp bättre mot litteratur utan att en ökad investestyras efterfrågad i olönsam. Testerna av Seeligs BOring lagret gör verksamheten visar att en sådan styrning inte leder till mindre RIS-system sortiment. Men det är kostsamt att gå in i olika lagerstyrningssystem och köpa den nödvändiga utrustningen. Kravet ett brett sortiment innebär också att bokhandeln på skall kunna informera allmänheten om tillgänglig litteratur och skaffa den när så önskas om boken inte finns i bokhandeln. med terminal i butik, oavsett teknik, för katalogin- Datorisering formation och skulle kunna förbättra situationen avbeställning sevärt. Det är ofta ekonomiskt svårt att driva bokhandel på mindre orter redan utan krav sortimentsbredd och service. Det finns på därför ett stort behov av riktad stimulans till bokhandlar på mindre och medelstora orter. Den nämnda datoriseringen kräver också speciell utbildning. föreslår mot denna bakgrund att statliga in- Bokutredningen för bokhandelns datorisering. Det gäller vesteringsbidrag utgår främst stöd för anskaffning av terminal för katalogfunktionen och/ eller dator för lagerstyrning och order. för katalogfunktionen (Videotex) kan Investeringskostnaden beräknas till ca 10 000 kr. per butik. Den centrala kostnaden för och utbildning har beräknats till mellan systemutveckling 100000 och 500 000 kr. För utrustning av en bokhandel med mikrodator för lagerstyrning och orderöverföring kan investeringskostnaden beräknas till ytterligare ca 15 000 kr. per butik samt viss utbildningskostnad. Det investeringsbidraget för anskaffning av datorföreslagna skall ses som ett till det statliga kreditstöutrustning komplement det. Det är inte bundet till viss teknisk lösning. Stöd bör någon i form av avskrivningslån och handhas av BFI. utgå Den är främst avsedd för små och medelstora nya stödformen bokhandlar. bör inte till bokhandlar som själva kan Bidrag utgå bära och inte heller till boklådor som är så små att investeringen manuella rutiner är att föredra i och inköpsarbetet. Det katalog- BFI av den bör ankomma på att göra en fackmässig bedömning enskilda bokhandelns behov av stöd och förutsättningar för da-

torisering. anser att ca 300 bokhandlar kan komma i Bokutredningen för inom de närmaste åren. Av dessa bör fråga datorisering

Ett bokhandeln 127 utvecklingsprogram för

omkring 250 kunna få kreditstöd för att utrustas för katalogfunktionen, och omkring 200 även få stöd för en mer avancerad datorutrustning för bl.a. lagerstyrning. Utredningen beräknar bidragsbehovet till 6 sammanlagt milj.kr. och föreslår att statsbidrag med utgår 1,5 milj.kr. per år under fyra år. Av detta bör belopp högst 150 000 kr. per år få användas för BFI :s kostnader för administration och expertmedverkan.

9.3.6 Utbildning och rådgivning

För utbildningsinsatser och rådgivning inom bokhandeln har under en treårsperiod anslagits 300 000 kr. per år fr.o.m. budgetåret 1981/82. Medlen har betalats ut till BFI och använts för verksamhet genom Bopako. Under våren 1983 bildade Bopako ett servicebolag, Bokab, med uppgift att erbjuda bokhandeln tjänster i form av utbildning och ekonomisk Utbildrådgivning. ningsprogrammet för 1983/84 är en direkt fortsättning på den verksamhet som tidigare genomfördes av Bopako. I budgetpropositionen 1983 framhölls att avsikten med statsbidraget hade varit att under en period av tre år göra det möjligt att intensifiera utbildningen av i första hand innehavare av mindre och medelstora bokhandlar. Enligt föredragande statsrådet borde utbildningen efter det sista budgetåret (1983/84) kunna finansieras helt av bokbranschen. Riksdagen hade inte att något erinra mot detta. Bokutredningen anser det vara synnerligen angeläget att utbildningen inom bokhandeln kan bedrivas även i fortsättningen och att den får utvecklas i takt med de nya krav som ställs. Detta gäller såväl den kvalificerade företagsledarutbildningen som kurser för bokhandelsmedhjälpare. Vid bör särskild planeringen hänsyn tas till utbildningsbehov i samband med bokhandelns datorisering. Det finns starka önskemål om ett mer långsiktigt utbildningsalternativ för personal inom bokhandeln. Högskolan i Borås har genom institutionen Bibliotekshögskolan sedan 1978 genomfört fyra 10-poängskurser för bokhandelsmedhjälpare. Kursernas syfte är att ge fördjupade kunskaper i driften av en bokhandel och tyngdpunkten i utbildningen ligger på den ekonomiska sidan. Inom Bibliotekshögskolan skulle det vara möjligt att utveckla en påbyggnadsutbildning till 15 alt. 20 poäng. Kostnaderna för en sådan påbyggnadskurs har beräknats till ca 90 000 kr. Behovet av ekonomisk rådgivning till bokhandeln har också starkt vitsordats av såväl Bopako som BFI. vill Bokutredningen

128 Bokutredningens förslag

vikten av att en kvalificerad rådgivning ses som en understryka integrerad del av det samlade bokhandelsstödet. Det finns en inom bokbranschen om att effekenig uppfattning tivt de resurser för utbildningsverksamhet som finns i utnyttja olika branschfonder. För en fortsatt verksamhet i utvecklade former, som även innefattar kvalificerad konsultverksamhet, krävs därtill ett ytterligare tillskott av medel. Bokutredningen föreslår att statsbidrag skall utgå med 300 000 kr. per år, vilket också kan ge utrymme för den diskuterade påbyggnadsutbild- Medlen bör ställas till BFI:s förfogande ningen på högskolenivå. och användas för nämnda verksamhet i enlighet med de närmare föreskrifter som BFI utarbetar.

9.3.7 Samordnat bokhandelsstöd

har i detta kapitel angett hur insatserna för bok- Bokutredningen handeln skulle kunna utvecklas i en rad avseenden. Ett förstärkt fackbokhandelsavtal för distribution av inrymmer nya regler kvalitetslitteratur. För de mindre bokhandlarna föreslås en ny typ av sortimentsstöd. För datorutvecklingen i bokhandeln föreslås för anskaffning av utrustning. Bokutredningen statliga bidrag har också betonat vikten av fortsatt utbildning och rådgivning till bokhandeln. till att ge den kvalificerade bokhandeln kon- Förslagen syftar kurrenskraft och styrka för att hävda sin egenart som huvudkanal för av i hela dess bredd. Ytterst gäller förmedling bokutgivningen det den läsande allmänhetens möjligheter att med en rimlig anförvärva de nya böckerna. Därför är det enligt boksträngning att resurserna hålls samman och att de olika utredningen viktigt insatserna ses som en helhet. Det nära till hands att samordna de ligger enligt utredningen insatserna med hanteringen av det nuvarande föreslagna nya kreditstödet till bokhandeln. om det statliga kreditstödet Frågor av BFI ett avtal med staten. BFI bör även kunna prövas enligt svara för av rörande stödordningen för handläggning frågor mindre bokhandlar, investeringsstödet för datorutveckling samt och Detta innebär enligt utbildnings- rådgivningsverksamhet. ett effektivt utnyttjande av de samlade resurserbokutredningen na för stöd till bokhandeln.

sou l984:30 129 Utgivningsstöd

Utgivningsstöd

9.4.1 av nuvarande

Förändring utgivningsstöd

Utvecklingen i förlagsbranschen

Det är alltid svårt att invändningsfritt beskriva hur det skulle ha sett ut i förlagsbranschen under andra förhållanden. Utredningen anser sig emellertid ha fog för att försöka en sådan beskrivsig på ning. Därvid kan man enkelt konstatera att samhällets ekonomiska förhållanden under den tid som utgivningsstödet varit i verksamhet starkt förändrats. Inom snart sagt alla branschområden har den kraftigt förändrade ekonomiska konjunkturen medfört omstruktureringar som för samhällsekonomin som helhet medfört stora påfrestningar. Vid en tillbakablick kan man se att dessa naturligtvis påfrestningar också haft vissa återverkningar på bokbranschen. Dessa är dock svåra att från särskilja påverkan av nya förutsättningar som t.ex. bruttoprisförbudet och dess följdföreteelser. Vad man emellertid kan säga är att utvecklingen under denna tid inte medfört en ökad förlagskoncentration, utan att antalet utgivare genom tillkomsten av ett relativt sett stort antal mindre förlagsenheter snarare gått i motsatt riktning. Utredningen vill framhålla vikten av att förutsättningarna för denna av breddning utgivningsbesluten inte äventyras. Detta oavsett det faktum att ett litet antal stora förlag fortfarande svarar för huvuddelen av utgivningen. Det är således uppenbart att den dåliga inte i konjunkturen nämnvärd grad rubbat förlagsbranschens villkor. Ett relativt sett fåtal mindre förlag har under denna tid fått avvecklas, dock inte i samtliga fall den ekonomiska krisen utan av skäl som p.g.a. skulle vara giltiga också under andra, bättre förhållanden. Sammanfattningsvis anser sig bokutredningen kunna konstatera att den företagskoncentration som i ett annars är krisläge normal inte inträffat. Detta faktum bör kunna tillskrivas det statliga utgivningsstödet. Därutöver har stödet påverkat såväl utgivningens bredd som kvalitet i positiv riktning. Bokutredningen finner i detta sammanhang att unanledning derstryka vikten av att utgivningsstödets nuvarande omfattning inte görs till föremål för någon inskränkning. Detta konstaterande innebär att utredningen anser stödets såsom värdesäkring betydelsefull, inte minst ifråga om antalet titlar. Detta mot bakgrund av att en nedskärning av antalet stödtitlar oundvikligen kommer att medföra inte bara effekter utan på förlagssidan,

130 Bokutredningens förslag

också ökar risken för att stödverksamheten som sådan får drag av censurerande urval.

Förändringsalternativ

och - en Redan i betänkandet Stöd till bokutgivning bokförlag U 1981 :5) bokbranschutredningen vissa

utvärdering (Ds gjorde

rörande möjligheten att effektivisera utgivningsöverväganden stödet. Sedan utredningen funnit att det statliga utgivningsstödet i stort sett verkat i med de förutsatta målen, var man dock enlighet tveksam i om att föreslå sådana ingrepp som kunde ävenfråga tyra stödets funktion. I första hand diskuterades möjligheten att införa en upplagesåsom ett kriterium för att erhålla stöd. Utredningen begränsning fann emellertid då att ett sådant förfaringssätt knappast skulle ge det avsedda resultatet, eftersom man kunde vänta att förlagen vid höll upplagetalet för första tryckningen inom ansökningstillfället det för stödet tillåtna. Man fann vidare att den kulturellt värdefulla litteraturen utan ovidkommande borde tillåtas uppnå den spridning som hänsyn motsvarade det enskilda verkets förutsättningar. En begränsning av den skulle åtminstone i vissa fall komma att tryckta upplagan medföra ett avbräck för den kvalificerade Denna är utgivningen. i allmänhet beroende av att få titlar uppnår en upplaga över några självkostnadsgränsen. Dessa får sedan bära den övriga utgivningen. Dessutom tillkommer som nämnts det faktum att en sådan av förutsättningar ändå skulle ge ett i ändring utgivningsstödets huvudsak kosmetiskt resultat. Den som har att lösa består således i uppgift bokutredningen att finna en metod som utan att rubba stödets kulturpolitiska effekter ändå medger en effektivisering av stödet. Utredningen har därvid prövat den s.k. osthyvelmetoden, dvs. att helt enkelt med X procent minska anslagna medel. Metoden som sådan ger emellertid i detta fall, liksom i de flesta andra, svårkontrolleiade bieffekter. Den skulle i själva verket leda till att man antingen inom de olika begränsa antalet titlar med stödordningarna tvangs risk för att en ”lotterisituation” skulle uppstå för de stödsökande eller att stödet titel fick minskas till en sådan förlagen, per ansökt nivå att man riskerade att skada framför allt de små allvarligt förlagens möjligheter att överleva. Dessa balanserar i många fall sin verksamhet ett överskott; för flera av de på mycket blygsamt småförlagen gäller redan nu att de kulturpolitiskt betydelsefulla fortlever Utredningen har således sett sig tvungen på marginalen. att överge denna tanke.

131 Utgivningsstöd

Även om medlen för slås samman till samtliga stödordningar ett enda anslag, som kulturrådet fick inom hela stöddisponera området, undgår man inte ovan nämnda effekter. Därtill kommer att rådet genom att avgöra medlens stödfördelning på de olika kategorierna, skulle komma att utöva en icke acceptabel styrning av den svenska en bokutgivningens sammansättning; styrning som från yttrandefrihetssynpunkt skulle få icke försvarbara effekter. Det bör självfallet vara riksdagens och regeringens uppgift att dimensionera stödet, såväl totalt, som för de olika stödkategorierna. Ett annat alternativ är att inom som helhet utgivningsstödet granska varje stödordning för sig. Avsikten skulle då vara att ge en eller flera stödordningar en annan för att utformning, därigenom uppnå ett bättre tillvaratagande av medel. Utredanslagna ningen beslöt att från dessa utgångspunkter pröva stödet till facklitteratur. Tanken var att det nuvarande efterhandsstödet till facklitteratur skulle göras om till ett förhandsstöd av Ett projektkaraktär. stöd av denna typ skulle och undanröja förlagens risktagande, därigenom innebära en mer precis statlig satsning stödvärd på utgivning. Efter en granskning av de titlar som ingick i det nuvarande stödet till facklitteratur, stod det emellertid klart att också denna metod skulle få ett antal oacceptabla effekter. Eftersom det nuvarande stödet till facklitteratur i stort sett omfattar all kvalifice-

rad fackboksutgivning, utom enklare handböcker och

uppslagsverk, skulle resultatet av en förhandsgranskning i verket själva medföra att kulturrådet kom att alltför mycket styra den svenska facklitteraturens Det är inte så att sammansättning. naturligtvis utgivningen inom det facklitterära området, från tryckfrihetssynpunkt, skulle vara mindre känslig än skönlitteraturen. Såvitt utredningen kunnat konstatera finns det bara egentligen en väg att effektivisera det statliga utgivningsstödet utan att man samtidigt åstadkommer en rad negativa bieffekter, nämligen genom att i stället för att begränsa den återta tryckta upplagan stödet från sådan försåld som lämnar ett upplaga betydande överskott. Man undviker därigenom att försämra riskförlagens villighet eller att minska utgivningen av kvalitetslitteratur. Det nuvarande utgivningsstödet är till funktion och omfattning resultatet av en fortlöpande till den faktiska anpassning utgivningssituationen. Även mindre ändringar av de enskilda stödordningarnas räckvidd medför således en risk för att stödets nuvarande kulturpolitiska verkan En stödmodell baäventyras. serad på samma omfattning och funktion som den nuvarande, enbart med det tillägget att efter en viss försåld stödbeloppet

132 Bokutredningens förslag

till försämrar egentligen inte den nuvaupplaga återgår staten, rande stödeffekten. Förlagen kan, som tidigare, utan ovidkommande hänsynstabestämma den som man finner riktig för det gande upplaga enskilda verket. Skulle denna senare visa sig för stor har upplaga ändå minimerats att utgivningen tilldelats risktagandet genom stöd. Skulle däremot säljförväntan slå in innebär detta utgivarens att stödbeloppet vid högre upplagetal i förhållande till intäkterna har mindre betydelse. Emellertid kvarstår ett som kanske i första hand gäller problem de mindre förlagen. Dessa förlag kulturpolitiskt betydelsefulla är, med sin utgivning, ofta beroende av att ett fåtal begränsade kanske en eller två, som kan bära den titlar, ger ett överskott Man bör i detta sammanhang vara medveten övriga utgivningen. värdefulla titlar med förlust, trots att om att många kvalitativt går de erhållit litteraturstöd. För att rädda denna typ av utgivning måste av den försålda upplagan ligga på en sådan begränsningen nivå att den stödda inte bara går ihop utan också medger utgåvan ett överskott för förlusttitlar. Nu kan mot ovan skisserade invändas att förlagen när förslag närmar frestas att hålla tillbaka sina försäljningen sig gränsvärdet Ett sådant antagande är emellertid försäljningsansträngningar. grundat på rådande ekonomiska produktionsförutsättknappast ningar. Med tanke på vad tidigare sagts om de små förlagens möjligheter att täcka sina kostnader för verksamheten är det emellertid att fastslâ att begränsningen av den försålda upplagan angeläget bör en sådan nivå att dessa förlag i sin normala verkläggas på stödet. bör således krävas först

samhet inte berövas Återbetalning

vid ett upplagetal som medger att verksamheten som helhet går

ihop.

Upplagebegränsat garantistöd

har kommit till den slutsatsen att högsta försålda Utredningen för fullt stöd lämpligen kan stanna vid 8 000 exemplar. upplaga föreslår en till halvt stödbelopp inom Utredningen avtrappning en 10 000 exemplar. Begränsningen avser endast upplagegräns på det första årets Nuvarande minimigränser för tryckt försäljning. föreslås oförändrade. bestämmelser införs. upplaga Följande

l Efter en försåld om 8 000 exemplar är utgivaren upplaga högst att återbetala halva stödbeloppet till statens kulturråd. skyldig 2 Efter en försåld om högst 10 000 exemplar är utgivaupplaga ren att återbetala hela stödbeloppet till kulturrådet. skyldig

133 Utgivningsstöd

3 Redovisning inlämnas före den 31 mars till kulturrådet avseende försäljningen under närmast kalenderår. föregående Uppgifterna skall endast avse de titlar som överskridit ovan angivna upplagegränser.

Den föreslagna reformen innebär ett moment i ytterligare utgivningsstödet och medför ett visst merarbete. an- Bokutredningen ser inte att detta behöver bli särskilt omfattande. Det kan i stort sett inskränkas till att en om vid förlagen gång året, samma tidpunkt som också till

författarredovisningen, kulturrådet in-

sänder uppgift om de titlar som överskridit fastställt försålt upplagetal. Ett annat mer förenklat vore att rådet handläggningsalternativ redan på ansökningsblanketten införde en för skyldighet förlag/ utgivare att återbetala i med ovan skisserastödbeloppet enlighet de ramar. Rådet kunde därefter med nöja sig stickprovskontroll av lämpligt slag. Utredningen menar emellertid att den närmare utformningen bör överlåtas åt kulturrådet i samråd med förlagsbranschens representanter. Slutligen bör tilläggas att den föreslagna förändringen av reglerna för utgivningsstödet inte påverkar vare sig stödets omfattning i kronor eller antal titlar.

Högsta tillåtna förlagsnettopriser (maxpriser)

Vid det statliga utgivningsstödets tillkomst att en ansågs sänkning av bokpriserna var en förutsättning för dvs. statligt engagemang, att förlagen såsom motprestation för erhållande av stöd skulle förpliktigas att hålla ett av staten fastställt lågt bokpris. Efter hand, i takt med ökade produktionskostnader och ändrade marknadsförutsättningar, har emellertid denna ursprungliga målsättning i praktiken övergivits. I dagsläget handlar det snarare om att med stödets hjälp åstadkomma ett marknadsmöjligt pris för kvalitetslitteraturen. Med nuvarande - 750 för diktsamminimiupplagor exemplar och l 500 för skönlitterär - det lingar exemplar prosa säger sig närmast självt att styckekostnaden för en utgåva i denna upplaga enbart p.g.a. den tekniska framställningskostnaden jämfört med en högre, för marknadens prisförutsättningar kalkylerad upplaga, är avsevärd. Räknar man dessutom in förlagens ökade samkostnader blir bilden ännu tydligare. Det är sannolikt att en stor del av dagens kvalitetslitteratur utan det nuvarande stödet och därmed nuvarande nivå på högsta tillåtna helt förlagsnettopris enkelt inte skulle utkomma. Fastställandet av detta högsta tillåtna förlagsnettopris sker år-

i 134 Bokutredningens förslag

efter samråd mellan kulturrådet och representanter för bokligen branschen. Till för överläggningarna ligger ett av kulturgrund rådet framlagt förslag till såväl stödbelopp som priser. Förslaget har framräknats såväl kostnaden för teknisk framställning p.g.a. som kostnader och utgör således en generaliseförlagens övriga rad av stödbelopp, förväntad försäljning och sammanvägning förlagsnettopris. Rådet strävar därvid efter att med stödbeloppets nå ett för den smala litteraturen möjligt pris. Därmed är hjälp alltså inte sagt att en utgåva med en av förlaget förväntad försäljning på mellan två och tre gånger utgivningsstödets minimiuppnuvarande priseffekt, inte skulle laga, och utan utgivningsstödets kunna åsättas ett högre pris. Det bör i detta kanske också noteras att en höjsammanhang av förlagsnettopriset, bl.a. på grund av mervärdeskatten, ning mer än dubbleras i För böcker inom ovan försäljningsledet. nämnda är marknaden ofta relativt sett mindre priskänskategori Å andra sidan har staten, att stödja också dessa utgålig. genom vor, minimerat förlagens risktagande samt, inte minst, ökat nettoresultatet för dessa utgåvor. kan man konstatera att flera viktiga verk som erhållit Samtidigt litteraturstöd en försäljning som inte motsvarar kostnauppvisar derna. Även med utgivningsstödet inräknat har de inneburit en förlust för Därför är det egentligen ointressant att disförlaget. kutera utfallet för den enskilda titeln. För bokutgivaren gäller snarare hur verksamhetens totala ekonomiska resultat ter sig. Såtillvida drar den slutsatsen att utgivningsstödet utredningen sin Antalet konkurser inom förlagsbranschen är i fyllt uppgift. med andra branscher betydligt mindre. Utan att i detta jämförelse överdriva stödets betydelse bör man emellertid av sammanhang detta förhållande kunna dra den slutsatsen att den hittillsvarande mellan stödbelopp och förlagsnettopriser i huvudavvägningen sak varit riktig. den slutsatsen att det Av vad som här sagts drar utredningen fortfarande finns goda skäl att behålla det nuvarande systemet med fasta bundna till bokens utförande. Ett förlagsnettopriser av detta skulle dels medföra att en av stödets övergivande system försvann, dels ta bort den trots allt prishämmande kalkylgrunder verkan som det nuvarande systemet medför för sådan kvalitetslitteratur som har låg priskänslighet. Det kan inte vara ett allmänt intresse att böcker, som erhållit ett i alla fall relativt utgivningsstöd, prissätts mer efter aktningsvärt hur bedömer den särskilda stödutgåvans marknadsförförlagen än efter nuvarande baserade metod. utsättningar på stödbeloppet Om nuvarande avskaffas kan det knappast under råmaxpriser dande marknadsförhållanden bli fråga om en sänkning av priser-

135 Utgivningsstöd

na, men däremot en höjning av priset vissa delar av den på kulturellt värdefulla utgivningen. En fri skulle såleprissättning des sannolikt innebära en viss genomsnittlig prishöjning. Möjligheten att bokpriserna sänks kan man bortse från. Den finns redan i dag, men utnyttjas i inte av vare mindre eller större praktiken sig förlag.

Administrationskostnader

Regeringen har uppdragit åt l982 års att i utredbokutredning ningsarbetet särskilt beakta frågor om litteraturstödets administration. Av anslagna medel till Litteraturstöd, l. anslagsposten Utgivningsstöd, får statens kulturråd f.n. använda högst 700 000 kr. för kostnader i samband med för arvobidragsfördelningen den, resor m.m. till ledamöter i stödets arbetsgrupper och lektörer. Beträffande dessa kostnader har rådet i sin anslagsframställning för 1983/84 framfört den uppfattningen att administrationen av stödet inte bör belasta utan rådets förvaltsakanslaget ningskostnadsanslag. I prop. 1982/83 : 100 understryker regeringen också att denna medelsanvändning, i avvaktan bokutredpå ningens förslag, skall uppfattas såsom en övergångsordning. Utredningen finner dock att flera skäl talar för att utgivningsstödets kostnader ges en samlad redovisning. I en så vittförgrenad verksamhet som det här är fråga om är det emellertid också av särskilt värde att administrationskostnaden, liksom övriga stödkostnader, redovisas under en särskild delpost. I kommande bör kulturråanslagsframställningar följaktligen det, efter redogörelse för det gångna årets administrativa kostnader, framlägga budgetförslag också för ifrågavarande delpost.

Övrigt utgivningsstöd

Nationalupplagan

av August Strindbergs Samlade Verk

Som utredningen redogjort för i sin rapport LÄS! påbörjades utgivningen av nationalupplagan av August Strindbergs Samlade Verk år 1980. Utgivningen regleras i avtal mellan staten och Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB och Strindbergssällskapet. Institutionen för språkvetenskaplig databehandling vid Universitetet i Göteborg, Språkdata, har av i uppregeringen getts drag att svara för databehandlingen av Strindbergs text, såsom arbetskonkordanser, mikrokonkordanser, kumulativt ordindex etc. Enligt de ursprungliga planerna förutsågs en utgivning av 72

136 Bokutredningens förslag

under ca 10 år. Per december 1983 har hittills 7 delar volymer föreligger 18 delar i varierande grad av färgetts ut. Därutöver Av dessa senare beräknas två delar komma ut under digställande. våren 1984 och ytterligare tre under hösten. Den påfallande förseningen i förhållande till den planerade utgivningstakten beror i första hand på att man i inledningsskedet underskattade de problem som var förknippade med en vetextkritisk utgåva av Strindbergs texter. Sålunda har tenskaplig det varit nödvändigt att genomföra ett flertal mindre utredningar olika textkritiska frågeställningar, t.ex. analys med s.k. kring infrarödomvandlare av originalmanuskriptet till fröken Julie, inventering av dramaöversättningar etc. kulturrådets uppfattning kan emellertid dessa ej förut- Enligt sedda i inledningsskedet numera betraktas som översvårigheter vunna. I fortsättningen bör det vara möjligt att hålla en utgivningstakt om fem volymer/ år. Den tidigare beräknade utgivningen om år är dock möjlig att uppnå, i varje sju volymer/ knappast fall inte under de närmast kommande åren. Det hör också till saken att en årlig utgivning om ca fem volymer ur förlagets och framförallt ur bokhandelns synvinkel utgör ett lämpligt antal volymer att årligen marknadsföra. Med beaktande av att nationalutgåvan av August Strindbergs Samlade Verk sannolikt utgör det största sammanhängande textkritiska utgivningsprojektet i världen finner bokutredningen det rimligt att inledande problem förorsakat svårigheter. Utredningen förordar därför att arbetet med att ge ut August Strindbergs Samlade Verk får fortsätta enligt nuvarande riktlinjer.

Författarverkstäder/bokmaskiner

inom till författarverkstäder tillkom Delposten utgivningsstödet 1980/81 såsom närmare beskrivits i bokutredningens rapport LÄS! Såsom där berörs genomförs f.n. en utbyggavslutningsvis nad av bokmaskinsnätet. Förändringen innebär en uppbyggnad av den centrala bokframställningsfunktionen i Stockholm. Övrikan därefter med en förhållandevis enkel termiga bokmaskiner anslutas till Stockholmstryckeriet. Regeringen har nalutrustning i 1983 ett 250 000 kr. för detta juli beviljat engångsanslag på ändamål. Avsikten med denna är naturligtvis att strukturomvandling koncentrera och därigenom göra det möjproduktionsresurserna att möta det ökande kravet från flera håll i landet på egna ligt bokmaskiner. Genom användandet av förhållandevis billig datateknik blir det i möjligt att utan ständigt ökande fortsättningen ut ett landsomfattande nät. Bortsett från investeringar bygga

137 Utgivningsstöd

lokalkostnaderna stannar i dag kostnaderna för den nödvändiga utrustningen under 10 000 kr. Enligt kulturrådets beräkningar är det därför möjligt att genomföra denna utbyggnad med oförändrad statsbidragsnivå. Bokutredningen anser för sin del att den ovan skisserade utvecklingen ur kulturpolitisk synpunkt är synnerligen intressant. Med nuvarande relativt begränsade medelsinsatser sker här en lovvärd utveckling vad gäller möjligheterna att tillfredsställa medborgarnas uttrycksbehov och samtidigt säkerställa en för demokratin nödvändig tryckfrihet. Verksamheten har också väckt internationell Efter svensk förebild uppmärksamhet. och delvis med svensk medverkan - har bokmaorganisatorisk skiner upprättats eller är skilda på väg att upprättas på håll, bl.a. i Kina och nu senast i Afrika. Bokutredningen föreslår att stödet till författarverkstäder utgår i oförändrad omfattning även i fortsättningen.

En bok för alla

I bokutredningens rapport LÄS! finns en utförlig redogörelse för tillkomsten av Litteraturfrämjandets utgivning av en En bok för alla. Litteraturfrämjandets verksamhet med En bok för alla regleras f.n. i två skilda ettårsavtal mellan staten och Stiftelsen Litteraturfrämjandet, ett för vuxenböcker och ett för barn- och ungdomsböcker. Avtalen löper ut den 30 juni 1984. l fråga om vuxenböcker har riksdagen tidigare beslutat om en utgivning i permanenta former, varför det ankommer på regeringen att i avtal reglera den fortsatta verksamheten. Vad gäller avtalet avseende barn- och ungdomsböcker föreslås i budgetpropositionen 1984 att riksdagen bemyndigar regeringen att träffa ett tvåårsavtal med stiftelsen. Den av verksamheten - såväl för långsiktiga inriktningen vuxna som för barn- och ungdom —— bör enligt regeringens mening behandlas i samband med regeringens ställningstagande i anledning av folkbiblioteksutredningens och denna utrednings förslag. Med hänsyn till verksamhetens krav på långsiktig planering bör dock ett långsiktigt avtal inte träda i kraft förrän tidigast den l juli 1986, dvs. ett år efter riksdagens beslut. Enligt regeringens förslag i budgetpropositionen bör därför staten nu träffa avtal med stiftelsen avseende budgetåren 1984/ 85 och 1985/86. För budgetåret 1984/ 85 föreslår regeringen en besparing av 798 000 kr. I samma proposition föreslås vidare att verksamheten med En bok för alla tillförs de medel som tidigare anslagits under posten Bidrag till läsfrämjande verksamhet bland barn- och ung-

138 Bokutredningens förslag

dom. Dessa - 400 000 kr. - avses anslagsmedel möjliggöra större bokinköp till läsfrämjande verksamhet bland barn- och Användningen av dessa medel bör givetvis också regleungdom. ras i avtal. Av propositionstexten gällande En bok för alla framgår vidare att har för avsikt att i uppdrag att regeringen ge kulturrådet förbereda ovan nämnda långsiktiga avtal. Samtidigt förordas att stiftelsen redan att förstärka den läsfrämnu prövar möjligheten jande inriktningen. Resurser för denna läsfrämjande verksamhet bör kunna frigöras dels genom att antalet titlar minskas något, dels genom inkomstförstärkande och kostnadssänkande åtgärder i övrigt. Bokutredningen finner att stiftelsens hittillsvarande verksamhet med En bok för alla i stort sett uppfyller riksdagens intentioner, men finner det samtidigt angeläget att framhålla att inriktoch läsomedvetna förstärks. Utredningen på lässvaga grupper ningen vill understryka att verksamheten med En bok för alla har sitt främsta berättigande om det av regering och riksdag förutsatta läsfrämjande syftet får styra utgivningen. Detta innebär att stiftelsen måste inrikta sig på ett långvarigt och tålmodigt och resurskrävande arbete för att nä fram till de ”kulturella glesbygder” som finns på många håll, inte minst i landets storstadsområden. Det bör emellertid samtidigt konstateras att det urval av boktitlar som genom En bok för allas verksamhet tillförts den svenska bokmarknaden är såväl litterärt värdefulla som väl utvalda med tanke på verksamhetens läsfrämjande inriktning. Detta gäloch - inte minst -— för ler både vuxenutgivningen utgivningen barn- och ungdom. Utredningen vill vidare framhålla som sin mening att en inriktning på låga bokpriser inte har den omedelbart läsfrämjande verkan som man stundom vill tillskriva den. Det är visserligen sant att ett lågt pris är viktigt men det kan dock ifrågasättas om den nuvarande prisnivån i förhållande till resurserna är ändamålsenlig. Utredningen har vidare i sina överväganden kommit till den uppfattningen att En bok för alla inom ramen för det titelantal, som den ovan rekommenderade anslagsanvändningen medger, borde ta ett visst ansvar för klassikerutgivningen, såväl svenska som utländska klassiker. Denna slutsats grundas på den övertyatt om och erfarenhet av den klassiska litteratugelsen kunskap ren i vid mening är av stor betydelse för litteraturintresset. Utredningen finner det således tänkbart att Litteraturfrämjandet inom ramen för En bok för alla tar initiativet till utgivandet av en lättillgänglig och representativ klassikerserie.

Utgivningsstöd 139

Utgivning av lättläst litteratur (LL-böcker)

Handikapputredningen föreslog i sitt betänkande Kultur åt alla (SOU 1976:20) en årlig utgivning av 40 LL-böcker. I regeringens proposition l976/77:87 om insatser för handikappades kulturella verksamhet fick LL-utgivningen ökat stöd och det markerades att statligt bidrag även i fortsättningen borde utgå till utgivningen av lättläst litteratur. Utgivningen av böcker med stor stil överfördes däremot till det allmänna litteraturstödet från att tidigare ha varit kopplad till LL-utgivningen. SÖ:s arbetsgrupp för lättlästa böcker utarbetar f.n. en rapport som skall sammanfatta, analysera och diskutera vad som hänt med LL-utgivningen sedan 1977. I detta arbete har några frågor av vikt för den fortsatta utgivningen uppmärksammats: Fortfarande är antalet LL-titlar mycket begränsat. Det finns i dag 135 LL-böcker. Jämfört med “de 35 LL-böcker som fanns då kulturpropositionen skrevs 1977 är det givetvis en betydelsefull ökning. Ser man till de varierande behov av LL-böcker som läsarna i likhet med alla bokläsare har, är urvalet fortfarande alltför litet. Under de senaste åren har anslaget medgivit en årlig utgivning av i genomsnitt 15 LL-böcker. Samtidigt har kostnaderna för utgivningen ökat. Ett oförändrat anslag till denna utgivning kommer därför på sikt att innebära en minskad utgivningsnivå. Litteraturstödet till LL-böckerna är ett stöd i olika led. Det består av tre delar: en utvecklingsdel, en utgivningsdel och en distributionsdel. De olika delarna förutsätter och griper in i varandra, även om tyngdpunkten hittills legat på utvecklingsdelen. En av utgångspunkterna då LL-utgivningen startade var att böckerna skulle vara billiga. Konsumentens pris skulle helst inte överstiga tio kronor. Produktionsstödet skulle täcka skillnaden mellan det låga priset och bokens faktiska pris. LL-böckerna är fortfarande billiga böcker för konsumenten, även om f-priset i dag ofta ligger mellan 20 och 30 kr. Under 1983 har det fattats beslut om produktionsstöd till ca 20 LL-böcker. Stödbeloppet per bok varierar mellan 25 000 kr. och 135 000 kr. Det genomsnittliga produktionsstödet ligger f.n. på ca 55 000 kr. Böckerna trycks i en upplaga om mellan 2 000 och 5 000 exemplar. Förlagen har hittills inte i nämnvärd omfattning marknadsfört denna typ av litteratur. De har vidare endast i undantagsfall tagit med dem i sin allmänna informationsverksamhet, i kataloger etc. Biblioteken är den betydelsefulla kanalen för LL-böcker. 1980 köpte biblioteken i genomsnitt l 400 exemplar av varje LL-titel. Att biblioteken spelar en viktig roll i arbetet med LL-böckerna

l40 förslag Bokutredningens

hänger ihop med dels att biblioteken byggt upp en organistion för sin uppsökande verksamhet även bland grupper av LL-läsare, dels att svaga läsare inte spontant söker sig till böcker. Förmedlare av böckerna är således en förutsättning för att böckerna skall nå läsarna. Den hittillsvarande direktförsäljningen till LL-läsare genom bokhandeln har varit kommersiellt försumbar men viktig ur opinionssynpunkt. Eftersom LL-böckerna säljer långsamt och över en lång tidsperiod är en lagerhållning under lång tid nödvändig. Den av LL-gruppen i dag föreskrivna tiden om tre års lagerhållning är enligt utredningens uppfattning alltför kort. SÖ:s arbetsgrupp arbetar på olika sätt med att få fram nya för att informera om och nå ut till de avsedda

.former/modeller

läsarna med LL-böckerna. Meningen är att dessa nya modeller skall prövas ut i samarbete med de förlag som medverkar i LL-utgivningen. Förlagen inser också att deras mera traditionella marknadsföringsmodell inte är anpassad till denna utgivning. Arbetsgruppen prövar således vad som för andra grupper redan är beprövade distributionsformer: postorderförsäljning, försök med bokombud, särskilt. informationsmaterial, författarbesök, utställningar m.m. Bokutredningen anser att den förhållandevis kostnadskrävande produktion det här är fråga om bör motsvaras av ett mot kostnaderna svarande utnyttjande. Kvar står de problem som rör distributionen, där varken förlag, bokhandel eller organisationer ännu infriat ställda förhoppningar. Dessa problem måste ges en adekvat lösning. Utredningen föreslår att verksamheten drivs i samma omfattning som hittills till dess att distributionen får en mer effektiv utformning.

Böcker med stor stil

Målgrupp för denna utgivning är främst synsvaga (en växande grupp med tanke på åldersfördelningen), CP-skadade och personer med allmänna lässvårigheter. Målgruppens storlek är svår att beräkna. Inom de olika stödordningarna finns möjlighet att söka tillägg för storstilsutgåvor. En sådan utgivning kan också ske inom stödet för särskilt kostnadskrävande utgivning. Bokutredningen kan konstatera att förlagen hittills praktiskt taget avstått från att söka stöd för denna särskilda typ av utgivning. En anledning kan vara att en storstilsutgåva, som således också är avsedd för den icke synsvaga läsekretsen, blir relativt omfångsrik och därmed att distribuera och lagerhålla. Samtidigt kan det antas att dyrare

l4l Utgivningsstöd

en storstilsutgåva kan väcka ett visst köpmotstånd hos den vanliga bokkonsumenten. Eftersom lagerkostnaden per titel för storstilsböcker är betydligt högre än för övrig utgivning har emellertid den tanken framförts att ett särskilt statligt lagerstöd skulle kunna stimulera till utgivning av denna typ av verk. För att få åsyftad verkan bör enligt utredningens mening ett sådant stöd inte enbart grundas på lagerkostnaden, utan också beakta de särskilda kostnader som uppkommer i övriga framställningsled. I praktiken förekommer f.n. ingen utgivning av storstilsböcker i Sverige. LL-gruppen har under en kort period gett ut böcker med stor stil. Bonniers m.fl. förlag har tidigare gett ut vissa titlar. Chivers och Crossdruckverlag i Holland säljer storstilsböcker genom sambindningen. På initiativ från SAB:s för specialgrupp uppsökande biblioteksverksamhet har det bildats en arbetsgrupp som bl.a. har till uppgift att arbeta med dessa frågor. F.n. diskuteras en försäljning via sambindningen av svensk nyutkommen litteratur. Detta skulle möjliggöras om något förlag som använder sig av datasättning kunde intresseras för att delta i en samtidig tryckning av en storstilsupplaga på direkt beställning av biblioteken i sambindningen. Hur angeläget det än är att människor med synsvårigheter bereds tillgång till litteraturen, måste bokutredningen samtidigt konstatera att tillgången på särskilda storstilsböcker sannolikt alltid kommer att vara marginell i jämförelse med den totala bokutgivningen. Detta betyder i sak att om samhället satsar alla resurser på att bereda synsvaga tillgång till litteratur i storstilsutgivning, kommer man att hänvisa dessa människor till ett, i jämförelse med den vanlige läsarens valmöjligheter, synnerligen begränsat urval. Det är i detta sammanhang nödvändigt att också uppmärksamma utgivningen av talböcker och talfonogram. Denna utgivning har till icke obetydlig del samma målgrupp som utgivningen av storstilsböcker. Därutöver tillkommer naturligtvis den grupp läsare som på grund av gravt synhandikapp inte kan tillägna sig en tryckt text. Utgivningen av talböcker, som ursprungligen tillkom som ett komplement till utgivningen av punktskriftsböcker, har således på senare år fått en breddad och nuanvändning ingår mera som en väsentlig del i det litteraturutbud som står berörda grupper till buds. Det är emellertid svårt att någorlunda ange den nuvarande utgivningens omfattning. Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB), som svarar för huvuddelen av har

talboksutgivningen,

sedan år 1955 givit ut sammanlagt ca 15 000 titlar. År 1980 gav TPB ut ca l 100 titlar. Av dessa var omkring 200 inläsningar av

142 förslag Bokutredningens

äldre litteratur, 250 titlar var barn- och ungdomslitteratur och resterande 650 titlar vuxenlitteratur. Med tanke den utvidgade användning som talböckerna har på fått utöver den finns det kanske anledursprungliga målgruppen, om inte av storstilsböcker skulle ning att överväga utgivningen kunna kompletteras genom ett lämpligt läshjälpmedel. Möjligen skulle utvecklandet av ett sådant hjälpmedel, i varje fall på längre sikt, kunna erbjuda en framkomlig väg.

Svensk litteratur i utlandet

har i sin rapport LÄS! redogjort för försöksverk- Bokutredningen samheten med stöd till presentation av svensk litteratur i utlandet. I samråd med Svenska institutet har kulturrådet utvärderat försöksverksamheten och föreslagit att stöd till den svenska litteraturen utomlands i skall utgå i form av stödköp fortsättningen av översatt svenskt verk. Bokutredningen har i sitt remissyttrande till en stödköpsordning för översatt svensk tillstyrkt förslaget litteratur. I budgetpropositionen 1984 framhåller föredraganden att om presentationsstödets framtida utformning bör anfrågan stå för att behandlas i samband med regeringens ställningstaganden till den samlade statliga litteraturpolitiken våren 1985. För att verksamheten under 1984/ 85 föreslår upprätthålla budgetåret att kulturrådet vid behov får omfördela ett belopp av regeringen 100 000 kr. från utgivningsstödet för att användas enligt nu högst gällande regler.

av populärvetenskaplig litteratur Utgivning

Som av LÄS! fick 1980 framgår forskningsrådsnämnden (FRN) ansvaret för en försöksverksamhet med syftet att utveckla stödformer för den populärvetenskapliga utgivningen i Sverige. har utdelats till främst forskare att själva skriva Stipendier böcker. Vidare har FRN initierat en bokpopulärvetenskapliga serie, frontlinjer. Försöken med stipendier och Forskningens bokserie anses vara de mest framgångsrika satsningar nämnden inom ramen för försöksverksamheten. Nämnden avser att gjort innevarande år utvärdera verksamheten med stöd till utgivning av populärvetenskaplig litteratur.

Ett nytt 143 uppslagsverk

9.5 Ett nytt uppslagsverk

9.5.1 Bakgrund

Under de senaste 25 åren har större aktuella tillgången på uppslagsverk på svenska kraftigt försämrats. Litteraturutredningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1974:5) Boken att statsmakterna skulle låta utreda de som är med problem förknippade utgivningen av en statssubventionerad encyklopedi. En i Sverige koncipierad och redigerad nationalencyklopedi motiverades enligt utredningen av ett starkt allmänintresse. Man förutsatte därvid att verket skulle få ett relativt Behovet av ett stort lågt pris. uppslagsverk vitsordades allmänt bland remissinstanserna. I enlighet med förslag i prop. 1975:20 om den kulturstatliga politiken 2 uttalade riksdagen att en borde tillsättas arbetsgrupp för att utreda frågan. I slutet av år 1977 tillsattes en särskild utredning, uppslagsverkskommittén. Uppslagsverkskommitténs betänkande (SOU 1980:26) Mot bättre vetande jämte remissyttranden och andra skrivelser har överlämnats till bokutredningen för att beaktas i utredningsarbetet. I direktiven instämmer dåvarande i beutbildningsministern dömningen att det finns ett stort informations- och kulturpolitiskt motiverat behov av ett nytt stort svenskt men framuppslagsverk, håller också att det av kommittén är orealisframlagda förslaget tiskt i gällande statsñnansiella Det bör därför helt ankomma läge. på förlagsbranschen att avgöra om man själv kan ta det ekonomiska ansvaret. Däremot kan det enligt direktiven finnas skäl för vissa statliga s.k. immateriella stödåtgärder i med enlighet uppslagsverkskommitténs förslag. Uppslagsverksfrågan har nyligen behandlats i en promemoria av statens kulturråd. I denna har och sambakgrund dagsläge manfattats.

Uppslagsverkskommittén

Uppslagsverkskommittén framhöll i sitt betänkande att det från utbildnings- och kulturpolitisk måste anses ytterst viksynpunkt tigt att ett nytt stort svenskt uppslagsverk kommer till stånd. Ett sådant verk är ett grundläggande i informationsförhjälpmedel sörjningen med ett brett användningsområde inom utbildning, bibliotek, massmedier och för enskilda konsumenter. Kommittén avvisade av praktiska och ekonomiska skäl tanken på att bygga upp en särskild statlig Ett uppslagsboksredaktion. nytt stort verk borde produceras inom den existerande förlagsverksamheten, där den grundläggande kompetensen finns. Enligt

144 SOU l984:30 Bokutredningens förslag

kommitténs bedömning fanns det dock inte längre några svenska med redaktionella resurser och som var beredförlag tillräckliga da att ensamma ta den ekonomiska risk som utgivning av ett stort uppslagsverk skulle innebära. Kommittén därför att staten skulle ta ett initiativ geföreslog nom att till anbudsförhandlingar om ett stort inbjuda förlagen Staten skulle företrädas av en särskild förhanduppslagsverk. med direktiv från regeringen. Delegationens hulingsdelegation skulle vara att nå fram till ett avtal som säkerställer vuduppgift av ett stort uppslagsverk på för staten acceptabla utgivningen villkor. kommittén behövdes en kombination av ekonomiskt Enligt och s.k. immateriellt stöd. Stödformerna och stödets omfattning skulle närmare avgöras efter de föreslagna förhandlingarna. Det betonades särskilt att ett nytt stort uppslagsverk av såväl som ekonomiska skäl måste kunna marknadsfökulturpolitiska ras under en tid. En sådan försäljning skulle längre långsiktig dock, framhölls det, försvåras om utgivaren inte hade möjlighet att hålla ett fast verket. Man ansåg därför att konsumentpris på - av immateriellt stöd - till såsom en form möjligheten dispens från bruttoprisförbudet skulle prövas för ett nytt stort uppslagsverk.

9.5.3 Remissynpunkter

Kommitténs olika fick ett blandat mottagande av remissförslag Flertalet instanser anslöt sig till kommitténs grundopinionen. tanke att ett nytt stort svenskt uppslagsverk vore av stor kulturoch betydelse. Flera, bl.a. Svenska kommunutbildningspolitisk förbundet, UHÄ och SÖ, betonade det stora behovet inom skolan och den högre utbildningen liksom hos folkbiblioteken. instanser, statens institut för läromedelsinformation Några och Tekniska däremot att betän- (SIL) litteratursällskapet, ansåg kandet kännetecknades av en övertro stora uppslagsverk, och på hävdade att tendensen i stället är att behovet av fackverk och speciallitteratur blir alltmer

påtagligt.

SACO/ SR, kulturrådet och Svenska bokförläggareföreningen framhöll att marknadsförutsättningarna och avsättningsmöjligheterna för ett nytt stort är osäkra. Det vore, häv-

uppslagsverk

dade man, svårt att sälja ett stort verk med det höga pris ytterligt det skulle i den erforderliga upplagan. SACO/ SR ansåg betinga att ett ekonomiskt stöd i nödvändig storlek negativt skulle påverka annan kulturverksamhet. I om stödformer som frågan ansåg Bokförläggareföreningen, i huvudsak kommitténs förslag, att verket skulle kräva tillstyrkte

sou 1984:30 Ett nytt uppslagsverk 145

ett betydande statligt stöd av såväl immateriellt som ekonomiskt slag. Föreningen instämde i att möjligheten till dispens från bruttoprisförbudet borde prövas. NO tog inte till olika stödställning former, men påpekade att om staten beslutar för att initiera sig och av ett stort stödja utgivningen uppslagsverk måste detta sägas ge uttryck för ett sådant kulturpolitiskt intresse att sandispens nolikt skulle beviljas. Med hänsyn till de speciella som omständigheter förelåg ansåg marknadsdomstolen att kommitténs vad förslag gäller prövning av dispens från inte borde bruttoprisförbudet avvisas, men att frågan inte kunde prövas förrän ett konkret projekt föreligger.

9.5.4 Behov av nytt

uppslagsverk

Såväl uppslagsverkskommittén som kulturrådet har att fastslagit ett nytt stort uppslagsverk behövs

- som undervisningsmaterial och hjälpmedel i skolan, — för bibliotekens referensarbete, - som ett instrument inom den och forskhögre utbildningen ningen, - för enskilda konsumenter för privat bruk; som ett medel att orientera sig i kunskapsmassan och att stilla sin nyfikenhet och vetgirighet inom olika samt kunskapsområden - som bas för en kvalificerad utgivning av referensverk, i första hand specialuppslagsverk inom olika bristområden.

Kulturrådet formulerar i sin promemoria med i utgångspunkt kommitténs förslag några grundläggande krav avseende omfång, utformning och kvalitet, som bör ställas en svensk nationalenpå cyklopedi. Man har därvid funnit det självklart att en ny svensk nationalencyklopedi skall publiceras i bokform. Nya medier som teledata och videoskiva kan inte - och kommer med all sannolikhet inte att kunna - den erbjuda överblick och åskådlighet som boken ger. De torde dessutom inte inom framtid överskådlig kunna nå en sådan och att de blir och spridning utveckling fysiskt reellt tillgängliga för en större allmänhet.

Kostnadsberäkning

De totala fasta kostnaderna för att framställa ett stort svenskt uppslagsverk med totalt ca 12 000 sidor (18 band) har av kulturrådet uppskattats till ca 50 i 1983 års Den milj.kr. penningvärde. rörliga produktionskostnaden uppskattas till l 000 kr. per ex. En första upplaga på 50000 ex. skulle således kosta 100 förlaget milj.kr. i

framställning.

146 Bokutredningens förslag

Därtill kommer indirekta kostnader såsom lager och distribu- - inte minst - räntekosttion, marknadsföring och reklam och Dessa kostnader kan till ca 70 milj. kr. för en nader. uppskattas 50 000 ex. Därmed skulle utgivarens totala kostnader upplaga på - — exkl. avkastning på kapitalet bli 170 milj.kr. Detta innebär t.ex. att man måste sälja 37 500 ex. (75 %) av 50 000 ex. till ett f-pris på ca 4 500 kr. för att projekupplagan på Detta motsvarar ett konsumentpris inkl. moms tet skall gå ihop. på ca 9 900 kr. eller 550 kr. per band. Som kan nämnas att vid en upplaga på 100 000 ex. jämförelse måste med motsvarande 75 000 ex. säljas till ett f-pris på kalkyl motsvarar ett konsumentpris inkl. moms på ca ca 3 500 kr. Detta 7 500 kr. (415 kr. per band).

9.5.6 Stödbehov och stödformer

På av kostnadskrävande och riskfyllda karaktär grund projektets klart att eller av förlag är torde det stå helt inget förlag grupp beredda att starta utgivningen av en ny svensk nationalencykloutan att vara förvissade om form av ekonomiskt stöd. pedi någon bör kulturrådets PM vara att man En utgångspunkt enligt de resurser som finns i den existerande bygger utgivningen på delas av bokutredningen.

förlagsbranschendDenna uppfattning

hand motiverat av ekonomiska skäl. De redak- Detta är i första tioner encyklopedierna är visserligen skingsom gav ut de äldre men det finns i - vid sidan av traditionell fackboksrade, dag - en ökad av referensverk och andra större utgivning utgivning också en viss av resurser och verk och därmed återuppbyggnad kompetens på området. att i ut en lämplig stödform. Man Det är omöjligt förväg peka bör och som kulturrådet diskuteenligt bokutredningens mening rar i sin PM finna en kombination av stödformer som tar hänsyn till och varaktighet. Ett sådant stöd kan projektets mångsidighet sättas in under olika skeden för att bättre följa kostnads/ intäktsbilden och för att verka under en längre period. måste också beröras. Ovanstående resone- Distributionsfrågan och att utgivaren kan mang kalkyl bygger på förutsättningen bedriva en i olika kanaler. Möjligheten att långsiktig försäljning få från bruttoprisförbudet för utgivningen av en ny dispens svensk nationalencyklopedi måste därför prövas.

9.5.7 Kulturrådets initiativ

I att framställa en svensk nationalencyklopedi inbjöd kulsyfte till ett möte i december 1983 ett antal representanter för turrådet

sou l984:30 Ett nytt 147 uppslagsverk

olika intressenter, i första hand olika forskningsråd och akademier. Mötet diskuterade hur arbetet med att framställa ett nationalverk skulle organiseras liksom vilka finansieringsmöjligheter som står till buds. Resultatet av detta möte var så att positivt kulturrådet beslutade att gå vidare med att få olika samhällsintressenter att bidra till finansieringen av nationalverket. Kulturrådet har i skrivelse 1984-02-24 vänt till 23 institutiosig ner inom forskning, utbildning, informationsförsörjning och kulturliv med en ansökan om ekonomiskt stöd till av finansiering och medverkan i projektet för en ny svensk nationalencyklopedi. Om denna ansökan från rådet möter allmänt positivt gensvar avser kulturrådet att i nästa steg göra en framställning till utbildningsdepartementet om regeringens medverkan i finansieringen av projektet. Om erforderliga medel erhålls avser intressenterna i projektet att inleda anbudsförhandlingar med förlagen. Enligt bokutredningens mening motiveras tillkomsten av ett nytt uppslagsverk såväl av allmänkulturella skäl som av ett väl dokumenterat behov inom utbildningssektorn. Frågan om ett nytt tillräckligt omfattande svenskt uppslagsverk utgör därmed en fråga vars lösning bör ges hög prioritet. Det förefaller vidare lämpligt att den samordning av resurser som krävs för att detta omfattande projekt skall kunna genomföras bör åvila ett statligt organ. Statens kulturråd har för övrigt redan, som ovan nämnts, tagit ett initiativ för att åstadkomma den nödvändiga ekonomiska grundvalen. Om kulturrådet lyckas genomföra sina planer finner utredningen det naturligt att rådet också att ges i uppdrag fortsätta arbetet med att möjliggöra utgivningen av ett svenskt uppslagsverk. [fråga om fast pris eller ej för det planerade uppslagsverket finner utredningen, med hänvisning till NO:s och marknadsdomstolens remissyttranden, det rimligt med dispens från bruttoprisförbudet vid försäljning av en så speciell utgivning som det här är fråga om. En dispensansökan bör också sannolikt kunna beviljas. I övrigt menar utredningen att dispens från bruttoprisförbudet bör prövas först sedan pågående planer tagit mer konkret form. En sådan prövning åvilar i första hand de konkurrensrättsliga organen. Praxis i dispensärenden kan självfallet, som marknadsdomstolen framhåller i sitt yttrande, påverkas genom uttalanden av lagstiftaren i samband med ändring i konkurrenslagstiftningens bmttoprisregler.

148 Bokutredningens förslag

9.6 till bokförlag

Kreditgarantier

I LÄS! redogjorde utredningen för nubokutredningens rapport varande för kreditgarantier till bokförlag. förutsättningar statliga kan lämnas för att stödja mindre bokförlag och Kreditgaranti att etablera 1978:490). Vid för att göra det möjligt nya förlag (SFS av skall en rad behov beaktas, såsom att beviljandet kreditgaranti tillkomsten av olika och etableringen av refrämja förlagstyper att underlätta på förlag och att gionala förlag, bokutgivning eget förbättra de minoriteternas villkor i förlagshänseende. språkliga För 1983/84 får statens industriverk (SIND) bevilja budgetåret intill ett av 2 milj.kr. Garantilånet får avse kreditgarantier belopp 75 procent av lånebehovet. Om synnerliga skäl föreligger högst kan för hela lånebehovet. SIND besluregeringen bevilja garanti tar om Regeringen beslutar garantiåtaganden upp till 500 000 kr. om därutöver. SIND skall i garantiärenden samråda åtaganden med statens kulturråd. I sin utvärdering konstaterar 1980 års bokbranschutredning förlag bidragit till

(Ds U 1981 :5) att det stora antalet nystartade

ett rikare och mer varierat litteraturutbud. förslag och remissyttrandena har Bokbranschutredningens överlämnats till 1982 års bokutredning för att beaktas i det fort-

satta arbetet. anför bl.a. betydelsen av att stödja Bokbranschutredningen i förlagsbranschen. Den samlade yrutvecklingsbara småföretag som finns hos dessa förlag är för landet en viktig keskunskap Detta att samhället måste vara berett till kulturtillgång. betyder ett visst dock med den reservationen att staten efter risktagande, motiverade stödinsatser inte kan ta ansvaret för förlag som fortgående uppvisar en negativ utveckling. avvisar således tanken på annat fort- Bokbranschutredningen stöd till förlagsverksamheten än det som samhället ger löpande via Detta stöd är prestationsinriktat, dvs. de utgivningsstödet. som svarar för en kvalitetsmässigt god utgivning tillförs via förlag statsmedel för denna verksamhet. I övrigt meutgivningsstödet nar dock att det är nödvändigt att kräva att förlagen utredningen svarar för sin egen finansiering. Därav följer att kreditgaranti endast får lämnas till som bedöms kunna förränta och förlag amortera länet. Med tillvaratagande av den nuvarande kreditgarantins positiva effekter bör man enligt bokbranschutredningen genomföra vissa för att underlätta de mindre f örlagens långsiktiga ändringar En bör införas till garantier för lån kapitalförsörjning. möjlighet som är under högst tre år. amorteringsfria nuvarande bestämmelser får kreditgarantin avse högst Enligt

Kreditgarantier till bokförlag 149

75 procent av lånebehovet. Om synnerliga skäl föreligger får emellertid garantin efter beslut av regeringen avse hela lånebehovet. Bokbranschutredningen framhåller emellertid att för seriösa lånesökanden utan särskilda förbindelser kan det visa sig svårt att på grundval av detta reducerade statliga garantiåtagande erhålla lån. I de fall då en sökande kan ställa säkerhet görs också bankens kreditprövning regelmässigt med andra utgångspunkter än förlagsekonomiska. Nyetablering av förlagsverksamhet försvåras däremot för personer som saknar inteckningsbara tillgångar. Av dessa skäl föreslog att bokbranschutredningen garantigivaren från fall till fall skulle ha möjlighet att avgöra om hela kapitalbehovet skulle tillgodoses med statlig garanti. Bokbranschutredningen uppmärksammade vidare att nuvarande ordning vid behandling av ansökningar om statlig garanti för förlagsverksamhet lider av vissa svagheter. Det förhållandet att kulturrådet på remiss från SIND först tillstyrker eller avstyrker enbart på grundval av kulturpolitiska överväganden och SIND därefter, i fall av tillstyrkt ansökan, fortsätter sin prövning och slutligen avgör ärendena på företagsekonomisk grundval, leder till att ingen egentlig sammanvägning av ekonomiskt och kulturpolitiskt ställningstagande kommer till stånd. I enkla och entydiga fall saknar naturligtvis denna dubbelhet i handläggningen betydelse, medan den däremot i sådana fall som kännetecknas av t.ex. en kulturpolitiskt stark utgivning kombinerad med en påfallande svag ekonomi kan leda till svårigheter. Förutsättningarna för en korrekt sammanvägning av kulturpolitiska och ekonomiska bedömningsgrunder med två myndigheter var för sig inblandade i verksamheten är emellertid mindre goda. Bokbranschutredningen kom därför till den uppfattningen att en särskild statlig nämnd utsedd av regeringen borde inrättas för uppgiften. En sådan nämnd, förslagsvis kallad förlagsgarantinämnden, kan ges en för garantiärenden lämplig sammansättning. Den bör ledas av en opartisk ämbetsman och innehålla personer med kunskaper och erfarenhet av förlagsekonomi, kulturfrågor och litteratur. För att handlägga kreditgarantiärendena åtgår f.n. högst ca 1/3 personår vid SIND samt obetydliga resurser vid kulturrådet. Den av utredningen föreslagna nämnden medför inte behov av någon egen kansliorganisation. Behovet av beredningsresurser, sammanträdeslokaler etc. bör lösas genom att dessa uppgifter läggs på presstödsnämndens kansli. Vid nämnden handläggs redan nu frågor av liknande karaktär. För detta ändamål behövs ingen personalförstärkning vid kansliet. Förlagsgarantinämnden medför således ej någon merkostnad för statsverket.

ll

150 Bokutredningens förslag

beslutar f.n. om garantiåtaganden som med- Regeringen ifråga för att staten för en och samma ikläder sig ansvar för låntagare belopp över 500 000 kr. samt då garanti för hela lånebehovet

beviljas. Det är framhåller bokbranschutredningen att den föreviktigt nämnden att samlat prioritera ansökningar om slagna ges tillfälle till inom de ramar som kan ställas till statlig kreditgaranti förlag bör det slutliga ansvaret för kreditgaförfogande. Följaktligen rantier oavsett storlek och även i fall då hela lånebebeloppets hovet tillgodoses helt vila på nämnden. I likhet med myndigheter med motsvarande uppgifter, t.ex. presstödsnämnden, konstnärsnämnden etc., bör denna nämnds beslut ej kunna överklagas. Så är också i dag fallet med SIND:s beslut i ärenden om förlagskreditgarantier. om ändrade bestämmelser tillstyrks av Utredningens förslag bl.a. kulturrädet, branschorganisationerna och författarna. Förom en särskild förlagsgarantinämnd får också ett positivt slaget mottagande. Endast riksrevisionsverket (RRV) avstyrker. RRV utredningens förslag om att kunna bevilja avstyrker under högst tre år, eftersom detta förslag kan amorteringsfrihet innebära ett större statligt engagemang och ett större risktagande än vad som är motiverat med hänsyn till problemets omfattning. Beträffande utredningens förslag om en särskild förlagsgarantinämnd anser RRV att det inte visats att några övertygande vinster, vare sig handläggningsmässigt eller ekonomiskt, uppstår genom att inrätta en ny nämnd. RRV säger sig erfarenhetsmässigt veta att kostnader uppstår vid inrättandet av nya myndigheter även om dessa administrativt betjänas av en annan myndighet. 1982 års har vid sin prövning av de statliga bokutredning inte funnit anledning att ifrågasätta bokkreditgarantierna analys eller frångå de förslag som denna branschutredningens framfört i Bokutredningen föreslår alltså att utredning frågan. det av bokbranschutredningen lagda förslaget genomförs.

Finskspråkig litteratur i Sverige 151

9.7 Finskspråkig litteratur i Sverige

Invandrarnas möjligheter att upprätthålla sitt eget språk och en levande kontakt med sitt hemlands kultur och samhällsliv beror i till litteratur hög grad på tillgången på det egna modersmålet modern skönlitteratur, aktuell facklitteratur, barn- och ungdomsböcker och tidskrifter. De finska invandrarna i Sverige borde i detta avseende ha bättre förutsättningar, genom närheten till hemlandet och genom det utvecklade samarbete som finns mellan de nordiska länderna, än vad många andra invandrargrupper har. Ändå tvingas man konstatera att mycket återstår att göra innan man kan säga att de finska invandrarna har möjlighet att följa bokutgivningen på finska i svenska bokhandlar och folkbibliotek.

9.7.1 Finska böcker i svensk bokhandel

Vi har i dag inte tillräckliga kunskaper om den totala försäljningen av finska böcker i Sverige. Försäljning i mer betydande omfattning sker genom Bibliotekstjänst och importföretaget Nordisk bokimport till folk- och skolbiblioteken. Läromedel köps in i de enskilda kommunerna antingen direkt från ursprungslandet eller indirekt genom fackbokhandel, Kommunsamköp eller annan importör. Språk- och kulturarvsutredningen (SKU) har beräknat att inköpen av hemsprâksläromedel för ungdomsskolan 1980 uppgick till minst 5 milj.kr., varav drygt hälften gällde läromedel på finska. Hemspråkslärarna, de inköpsansvariga inom skolorna och bibliotekarierna vid skol- och folkbiblioteken har emellertid stora svårigheter att hålla sig informerade om den finska bokutgivningen. Vissa förslag till förbättringar ges i SKU:s betänkanden Olika - i (SOU 1983:57) ursprung Gemenskap Sverige och (SOU 1983:58) Kunskap för gemenskap. De enskilda finskspråkiga invånarna i Sverige har mycket små möjligheter att genom bokhandeln orientera sig om finsk litteratur. I SPK:s undersökning Handeln med böcker redovisades antalet fackbokhandlar som sålde skönlitteratur resp. barn- och ungdomslitteratur på invandrar- och minoritetsspråk under hösten 1982. 13 procent av fackbokhandlarna (34 stycken) angav att de sålde skönlitteratur på finska. 9 procent (22 stycken) förde också finska barn- och ungdomsböcker. 16 av dessa fackbokhandlar låg i storstäderna Stockholm, Göteborg, Norrköping, Uppsala och Västerås. Många orter med stor finsk befolkning saknar utbud av finskspråkig litteratur i sina fackbokhandlar. Av de 41 kommuner som

152 Bokutredningens förslag

1982 hade mer än l 000 finska medborgare saknade 29 fackbokhandel som förde litteratur. Av uppgifterna i finskspråkig SPK-undersökningen framgick inte hur många finska titlar resp. fackbokhandel hade och inte heller kvaliteten på urvalet.

9.7.2 Biblioteken och den finska litteraturen

Sedan 1976 har de flesta kommuner med finsktalande befolkning utökat sitt bestånd av finska böcker och tidskrifter. Jämförelsesiffror från Stockholmsområdet under åren 1976-81 visar utvecki de 17 kommuner som 1981 hade mer än l 000 finska lingen 1976 hade 57 000 finska medborgare i dessa kommedborgare. muner tillgång till 62 000 finska böcker eller 1,09 volymer per finsk medborgare. 1981 hade bokbeståndet ökat till 145 000 volymer eller 2,4 volymer per medborgare. Standarden kommunerna emellan är dock mycket ojämn. På de flesta bibliotek saknas finskspråkig personal, vilket påverkar bokbeståndens aktualitet och sammansättning samt möjligheten att informera om finsk litteratur och ge allmän biblioteksservice. Skönlitteratur för vuxna är på de flesta håll överrepresenterad översättningar från engelska). Urvalet facklitteratur är (särskilt ofta ofullständigt och inaktuellt, barnlitteraturen finns inte i tillomfattning. Bibliografiska hjälpmedel för att kunna oriräcklig entera sig i det egna landets bokutgivning saknas ofta helt. De finsktalande har i själva verket mycket små möjligheter att med av bibliotekens informationstjänst och böcker på finska hjälp utveckla i sitt arbete eller t.ex. klara en kurs inom vuxenutbildsig ningen. Inköpskällorna för de svenska biblioteken är Bibliotekstjänst och Nordisk bokimport. Ytterst få bibliotek köper finsk litteratur bokhandeln. Några få större bibliotek har kontakt med genom

bokhandel i Finland, bl.a. Akademiska bokhandeln i Helsing-

fors.

9.7.3 Kartläggning

Problemen med den litteraturens tillgänglighet i finskspråkiga har diskuterats under många år, inte minst inom ramen Sverige för det nordiska samarbetet. De har också aktualiserats i samband med det Nordiska litteraturåret 1983/84 som arrangerats av Föreningen Norden. I Finland har Finlands biblioteksförening sedan 1981 en arbetsgrupp för att främja biblioteksservicen för sverigefinnarna. Detta har bl.a. lett till att man i Göteborgs och Bohus län tillsatte en finsk litteraturkonsulent under en månad hösten 1983 för att

Finskspråkig litteratur i Sverige 153

informera om modern finsk litteratur bland lärare sverigefinnar, och bibliotekarier. Behovet av information om den sakkunnig finska bokutgivningen visade var oerhört stort. sig Bokutredningen anser att kunskaperna om tillgången till finsk litteratur är otillräckliga både när det bokhandeln och gäller andra försäljningskanaler samt biblioteken. Behovet av en heltäckande är kartläggning enligt utredningens mening stort. En sådan undersökning skulle kunna läggas upp liknande sätt på som utredningens tidigare studie av i tre litteraturförmedlingen Dalakommuner. Den skulle kunna utgöra för förbättunderlag ringar både inom bokhandel och folkbibliotek. Utredningen föreslår att statens kulturråd får i att uppdrag undersöka sverigefinnarnas tillgång till böcker på det egna modersmålet. Kartläggningen skulle kunna omfatta områföljande den.

l Tillgång till böcker och tidskrifter finska bokhanpå genom deln, varuhus och andra försäljningsställen. 2 De svenska folkbibliotekens bestånd av böcker och tidskrifter på finska. 3 Kartläggning av i vilken är medutsträckning sverigefinnarna lemmar i finska bokklubbar och prenumererar finska tidpå skrifter.

Den första delstudien skulle kunna med enkäter till genomföras dels bokförsäljare i kommuner med över l 000 finska medborgare, dels ett urval tidnings- och tidskriftsförsäljare i samma kommuner. I bokhandelsenkäten kan om andelen sköningå frågor litteratur, facklitteratur och barn- och i det ungdomslitteratur finska boksortimentet, stickprovsfrågor om aktuella kvalitetstitlar samt uppgift om finsktalande personal inom företaget.

Biblioteksundersökningen bör kunna utgå från den undersökning som gjordes 1976 (Heli Vasara,

Undersökning angående biblioteksverksamhet för finsktalande). Denna skulle därmed uppdateras vad beträffar bl.a. bokbestånd på finska, finskspråkig personal samt uppgifter om bibliotekens information på finska. Även denna studie skulle kunna till ett 40-tal kommubegränsas ner med stor finsk befolkning och då med ytterligare fördjupas frågor om t.ex. bokbeståndets kvalitet och aktualitet. Många sverigefinnar köper sina böcker genom finska bokklubbar eller vid besök i hemlandet, men vi saknar om uppgifter omfattningen. I den tredje delstudien skulle bl.a. samuppgifter las in från samtliga finska bokklubbar. Det kan tilläggas att olika förslag till lösningar för att förbättra bokhandlarnas möjligheter att lagerföra litteratur finskspråkig

154 Bokutredningens förslag

annan nordisk litteratur) har framförts vid flera nordiska (liksom i till Nordiska rådet, av statens kulturråd och konferenser, förslag av och kulturarvsutredningen. Bokutredningen föreslår språkför sin del att det åt kulturrådet att särskilt studera frågan uppdras om till bokhandlar som säljer och lagerhåller statligt lagerstöd finsk kvalitetslitteratur.

Litteraturstödet och

folkbibliotekens inköp

9.8 Litteraturstödet och folkbibliotekens

inköp

Frågan om att länka samman det statliga utgivningsstödet och folkbibliotekens inköp har tagits upp i olika l sammanhang. LÄS! redovisas några av de förslag som förts fram. Vid en närmare granskning finner man tre huvudalternativ. För det första finns Norgemodellen. Förlagen levererar ett antal av exemplar varje litteraturstödd titel som motprestation. Dessa exemplar fördelas sedan mellan biblioteken. Ett andra alternativ är ett särskilt anslag till kommunerna för inköp till biblioteken av böcker med litteraturstöd. En tredje linje skulle vara att göra det möjligt för kommunerna att köpa in litteraturstödda böcker med rabatt. Olika variationer kring dessa har funnits i debatten. huvudlinjer Såväl principiella invändningar som administrativa svårigheter har anförts mot förslagen. Störst intresse, åtminstone från bibliotekshåll, har knutits till möjligheten att göra rabatterade inköp. Detta anses inte inverka negativt förväntade på förlagens försäljning till biblioteken. Däremot skulle bibliotekens av inköp litteraturstödd utgivning stimuleras. För närvarande slutförs ett försök att stärka bibliotekens inköp av litteraturstödda böcker som närmast i med det ligger linje andra alternativet ovan. anvisade våren 1982 10 enligt Riksdagen

milj.kr. för ett temporärt stöd till folkbibliotekens inköp av böcker

som har getts ut med litteraturstöd statligt (mot. 1981/82:2372, KrU 30 och 31, rskr 360 och 401). Syftet med stödet skulle enligt riksdagsbeslutet vara att säkerställa att ett brett urval av god litteratur finns runt om i landet —— också tillgängligt på de mindre biblioteken”. Det underströks vidare i riksdagsbeslutet att samhället även i ekonomiskt kärvare tider måste att människor har fri garantera tillgång till ett rikt urval av litteratur. förutsatte att Riksdagen bokutredningen i samråd med skulle

folkbiblioteksutredningen

komma fram med ”ett samlat förslag i dessa en frågor grundat på litteraturpolitisk helhetssyn”. Statens kulturråd föreslog efter samråd med bok- och folkbiblioteksutredningarna hur det tillfälliga stödet skulle utformas. I regeringens förordning (KRFS 1983:9) om statsbidrag för inköp av litteratur till lokala folkbibliotek att hade angavs statsbidraget till syfte att bidra till en höjd biblioteksstandard, särskilt de på små folkbiblioteken. Bidraget avsåg att göra det möjligt för kommunerna att bredda sitt urval av kvalitetslitteratur utan att sänka biblioteksstandarden i övrigt. I kulturrådets föreskrifter för sades bidraget (KRFS 1983:11) vidare att bidraget syftade till att öka och spridningen tillgängligheten av litteratur som fått statligt utgivningsstöd. Bidraget avsåg

SOU l984:30 156 Bokutredningens förslag

av litteraturstödda titlar som getts ut under tiden l juli 1978 inköp - 30 1983. Kommunerna skulle få bidrag i förhållande till juni invånarantal, varvid kommuner med mindre än 30 000 invånare skulle få ett belopp än övriga kommuner. högre per invånare För att vara skulle kommunen redovisa sina bidragsberättigad av böcker som fått litteraturstöd under 1982/83. Bidraget inköp skulle sedan användas till av litteraturstödda titlar som inköp folkbiblioteket inte in. När minst 90 av tidigare köpt procent titlar in skulle biblioteket få köpa ytterligare exsamtliga köpts av tidigare inköpta böcker med litteraturstöd. emplar Kulturrådet har inom ramen för försöket fått använda en del av de anvisade medlen för särskilda läsfrämjande insatser för böcker som får litteraturstöd. Ett mindre belopp fördelades till länsbiblioteken i till den landsomfattande biblioteksanslutning i oktober 1983 och länsbibliotek har därutöver kampanjen några fått bidrag för projekt. Kulturrådet kommer under hösten 1984 att presentera en utav hur det särskilda statsbidraget har kunnat utnyttjas värdering av de lokala folkbiblioteken. Redan nu kan det sägas att stödet starkt bidragit till att den litteraturstödda kvalitetsutgivningen och diskuterats i anslutning till bibliotekens uppmärksammats urvals- och inköpsarbete. författarförbund har i mars 1984 lagt fram ett Sveriges om stöd till folkbibliotekens inköp av böcker. Förslanytt förslag get syftar till att folkbibliotekens anslag till bokinköp inte ytterskall urholkas. För att en kommun skall kunna få del av ligare stödet krävs att kommunen inte minskar sitt bokinköpsanslag under ”den egna reala anslagsnivån för förslagsvis budgetåren 1979-83”. Författarförbundet beräknar det stödet till 12 statliga milj.kr. i dagens penningvärde. I nuvarande ekonomiska måste det viktigaste från kulturläge framhåller Författarförbundet, att förpolitisk synpunkt vara, hindra att kommunernas inköp av böcker ytterligare sjunker. Kommunens för att få del av det statliga stödet motprestation skulle därför vara att inte minska sina bokinköpsanslag i förhål-

lande till kommunens tidigare bokinköp. tar inte särskild till den litteraturstödda ut- Förslaget hänsyn Kommunerna skall ha rätt att fritt bestämma vilka givningen. titlar de önskar med hjälp av det statliga stödet. Sannolikt inköpa innebär Författarförbundets bedömning, främst en stödet, enligt förstärkning av folkbibliotekens inköp av den mera efterfrågade litteraturen. skulle därmed i ganska ringa Själva stödpengarna komma den svårutlånade litteraturen till del. Dock skulle grad denna litteratur ha stor fördel av stödordningen, eftersom just kravet syftar till att förhindra att kommunernas på motprestation

Litteraturstödet och 157

folkbibliotekens inköp

bokanslag minskar. Förutsatt att kommunerna till övervägande del accepterar stödet kommer anslagen realt sett att höjas med ca 8 procent. Utan stödordningen är risken stor att index för folkbibliotekens bokinköp de närmaste åren fortsätter att falla med några procent per år. Resultatet av en sådan negativ utveckling skulle förmodligen bli en kraftig av den litteratur som minskning bara intresserar ett fåtal. Den ”smala” litteraturen bör enligt Författarförbundet ha allt att vinna på att stödordningen genomförs. Folkbiblioteksutredningensägerisitt slutbetänkande att man inte ser det som självklart att folkbiblioteken har ett särskilt ansvar för att tillhandahålla de böcker som har fått littestatligt raturstöd. Eftersom alla bra böcker inte får stöd kan litteraturstödet inte i sig betraktas som ett kriterium i folkbibliotekens urvalsarbete. Folkbiblioteket har naturligtvis ett anlitteraturpolitiskt svar i den meningen att det skall värna om kvalitetslitteraturen, göra denna litteratur tillgänglig och arbeta aktivt för att den skall

nå nya läsare. Men, fortsätter folkbibioteksutredningen, det är

den enskilda kommunens mål för verksamheten som måste vara vägledande vid folkbibliotekets val av skönlitteratur. Material som folkbiblioteksutredningen tagit fram (Skönlitteratur på bibliotek. Stockholm 1983) visar att biblioteken värnar om kvalitetslitteraturen. 80 procent av den inköpta skönlitteraturen under perioden 1977-79 böcker av litterärt värde avsåg med stor eller liten läsekrets - samt böcker av underhållningskaraktär med god eller tillfredsställande kvalitet. Endast 7 procent avsåg mer eller mindre trivialbetonade böcker. Bokutredningen vill mot bakgrund av denna redovisning framhålla följande. Det statliga litteraturstödet har sedan det infördes 1975 varit utformat som en selektiv stödform med det uttalade syftet att främja en bred och kvalitativ i Sveutgivning rige. Stödet avser den enskilda boktiteln och är således inte ett allmänt stöd till förlagsverksamhet. Men det har bidragit till att både upprätthålla en utgivning med hög kvalitet och motverka en koncentration av utgivningen till ett fåtal förlag. Den litteraturstödda utgivningen är i hög grad ett kvalitetsur-

val. Av folkbiblioteksutredningens rapport om skönlitteratur

på bibliotek framgår att av ny svensk skönlitteratur med utgivningsstöd var närmare 40 procent böcker av litterärt värde med liten läsekrets, s.k. smala titlar. Ca 20 procent var böcker av litterärt värde med stor eller stor läsekrets och mycket ca 35 procent underhållningslitteratur med god eller tillfredsställande kvalitet. Stödet till skönlitteratur i svensk översättning har en ännu starkare kvalitetsprofil. Bokutredningen anser i likhet med folkbiblioteksutredningen

158 Bokutredningens förslag

att biblioteken har ett ansvar för kvalitetslitteraturen och för att göra denna litteratur tillgänglig för läsarna. De böcker som ges ut med litteraturstöd utgör som framgått själva kärnan i statligt Det måste därför ha sitt särskilda intresse kvalitetsutgivningen. för biblioteken att hålla informerade om litteraturstödet och sig bilda en om hur stort utrymme dessa titlar skall sig uppfattning få vid inköpen. När av IO-miljonersstödet diskuterades framutformningen höll att det var uppenbart att riksdagen avsett att bokutredningen införa ett biblioteks- och litteraturstöd i vidaste mening. Det skulle ha ett stort värde om samtliga litteraturstödda onekligen titlar kunde finnas åtminstone ett bibliotek i varje tillgängliga på kommun i landet. Det rör dock om ett kvalitetsurval ur den sig samlade om ca 5 000 titlar allmänlitteratur per år bokutgivningen i Det var emellertid inte möjligt att inom den givna Sverige. ekonomiska ramen förse kommun med ett exemplar av alla varje titlar. har tidigare pekat på det förhållandet att utgiv- Utredningen främst är en affär mellan förlagen och statens kulturningsstödet råd. I sitt urvals- och inköpsarbete har biblioteken inte haft någon omedelbar anledning att fundera över om en viss bok fått litteraturstöd eller inte. I inköpssituationen, ofta flera månader före bokens finns det inte heller någon uppgift om utgivningsdag, detta, eftersom beslut om utgivningsstöd för flertalet titlar fattas efter utgivningen. För att biblioteken skall kunna ta ett ansvar för den litteraturstödda krävs en förstärkt information om kvalitetsutgivningen hur litteraturstödet fungerar och vad det står för. Bokutredningen föreslår att statens kulturråd får i uppdrag att i samråd med länsbiblioteken former för att uppmärksamma den pröva nya litteraturstödda i samband med folkbibliotekens inutgivningen Som för sina bedömningar skulle biblioteken bl.a. köp. underlag behöva få till årslistor över den litteraturstödda utgivtillgång Önskemål har också framförts om en notering i Seeligs ningen. centrallagerkatalog vid samtliga titlar som fått litteraturstöd. är däremot inte beredd att föreslå införande Bokutredningen av en som formellt binder samman det statliga littestödordning raturstödet med folkbibliotekens inköp. Det finns ändå all anledning att understryka bibliotekets stora betydelse för att göra den ”smala” kvalitetslitteraturen tillgänglig för läsaren. I små och medelstora kommuner som helt många saknar bokhandel är folkbiblioteket ofta den enda plats där man kan förvänta att finna en viss bok. Det visar bl.a. bokutredsig ningens undersökning i Dalarna. Siffror som sammanställts av kulturrådet i anslutning till ”10-

Litteraturstödet och folkbibliotekens inköp 159

miljonersstödet” visar samtidigt en mycket stor spännvidd mellan kommunerna vad gäller inköp av den litteraturstödda utgivningen. 116 kommuner med mindre än 15 000 invånare i köpte genomsnitt in 44 procent av den litteraturstödda utgivningen andra halvåret 1982, medan 33 kommuner med mer än 50 000 invånare kunde köpa in mellan 87 och 98 procent av utgivningen. Olikheterna var också påtagliga mellan kommuner av samma storlek. Bland 26 kommuner med 8 000 - lO 000 invånare varierade inköpen av litteraturstödda titlar från 8 till 61 procent. Av SPK-undersökningen framgår vidare att för 27 procent av antalet litteraturstödda titlar budgetåret 1981/82 var biblioteken den viktigaste försäljningskanalen. Detta gällde företrädesvis böcker från små förlag/utgivare. Biblioteksförsäljningens omfattning är många gånger helt avgörande för spridningen av de litterärt värdefulla böcker som ges ut med statligt utgivningsstöd.

160 Bøkutredningens förslag

9.9 Kommunala från lokal bokhandel

bokinköp

Kommunernas roll för att underlätta arbetsvillkoren för bokhandeln har uppmärksammats i olika sammanhang. I prop.1976/ 77:81 om bokhandelsstöd underströk departementschefen kommunernas ansvar för en väl utbyggd och fungerande kulturförsörjning. På litteratursidan gällde detta kommuninvånarnas möjligheter både att låna och att köpa god litteratur. Det framhölls samtidigt som viktigt att de statliga insatser som gjordes för att stödja en viss bokhandel stod i samklang med resp. kommuns intressen. Med de konkurrensbegränsningar som gällde före 1970 måste den kommunala upphandlingen av skol- och biblioteksböcker i princip ske genom den lokala bokhandeln. Numera är upphandlingen i stor utsträckning centraliserad. Många kommuner väljer att köpa läroböcker direkt från förlag eller från en större bokhandel utanför kommunen. Den lokala bokförsäljningen till folkbiblioteken har minskat avsevärt genom att Bibliotekstjänst AB (Btj) sedan 1972 samordnar uppköp och bindning av biblioteksböcker. För många bokhandlar har bortfallet av skol- och biblioteksleveranser inneburit ett kraftigt avbräck. Uppgifter från SPK:s undersökning Handeln med böcker belyser utvecklingen under 1970-talet. Fackbokhandelns försäljtill skolor har minskat från ca 33 procent 1970 till ca ningsandel 25 procent 1981. Biblioteksförsäljningen har under samma tid minskat från ca 10 procent av fackbokhandelns bokförsäljning till mindre än 5 procent. Bokutredningen vill mot denna bakgrund i korthet redogöra för reglerna för kommunal upphandling. Redogörelsen bygger bl.a. på en promemoria som upprättats inom dåvarande handelsdepartementet och som låg till grund för ett regeringsbeslut (1981-12-03) rörande kommunal upphandling i glesbygdsbutiker. Kommun- och landstingsförbunden har utarbetat ett upphandlingsreglemente som i sak ansluter sig till den statliga upphandlingsförordningen (1973:600). Reglementet är ett normalförslag till hur den kommunala upphandlingen skall skötas. I varje kommun beslutar kommunfullmäktige om ett reglemente i överensstämmelse med normalförslaget skall antas eller om kommunen skall ha avvikande regler. Avvikelser kan göras bara i den utsträckning som den kommunala kompetensen, fastlagd i kommunallagen, medger. De reglementen som antagits av kommunerna överensstämmer oftast med kommunförbundens normalförslag. I det kommunala upphandlingsreglementet (3 §) sägs att vid upphandling ”skall myndighet utnyttja förefintliga konkurrens-

Kommunala bokinkäpfrân lokal bokhandel 161

möjligheter och även i övrigt iaktta affärsmässighet samt behandla anbud och anbudsgivare objektivt.” I anvisningarna sägs vidare att det alltid föreligger skyldighet för den upphandlande myndigheten att undersöka och tillvarata den konkurrens som kan finnas mellan tänkbara leverantörer inom och utom kommunen. Anbudsgivarkretsen skall dock anpassas efter upphandlingens storlek och karaktär. I begreppet affärsmässighet sägs ligga alla de hänsynstaganden som måste göras för att upphandlingen skall bli så ekonomisk och ändamålsenlig som möjligt för myndigheten. I 15 § upphandlingsreglementet sägs att det anbud skall antas som ”med beaktande av samtliga affärsmässigt betingade omständigheter är att anse som förmånligast”. Upphandlingen skall bedömas som en affärstransaktion. En sammanvägning av de faktorer som påverkar anbudsprövningen måste dock ske med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. l prop. 1973:73 om riktlinjer för den statliga upphandlingen framhöll departementschefen att det inte var att möjligt entydigt ange vad som bör ligga i begreppet affärsmässighet. Det erbjudna priset behövde inte vara avgörande. Priset borde vägas mot kvalitet, anbudsgivarens förmåga att fullgöra sina åligganden, möjligheten att få god service etc. Ett från strikt affärsmässig synpunkt mindre förmånligt anbud borde icke kunna väljas i att syfte t.ex. främja sysselsättningen. Även om kommunerna inte formellt är bundna av detta av slag uttalanden, får uttalandet ändå i detta fall tillmätas stor betydelse när det gäller att tolka kommunala upphandlingsbestämmelser som överensstämmer med I normalförslaget. handelsdepartementets PM drar man därför den slutsatsen att man inte kan beakta långsiktiga kommunalekonomiska konsekvenser av typen sysselsättnings- och skattekonsekvenser. En ändring av reglementet så att kommunalekonomiska hänsyn i vidare mening kan tas skulle alltså innebära ett avsteg från en av de grundläggande principerna för upphandlingen. En ändring som blir generellt tillämplig vid upphandlingen skulle tunna ut affärsmässigheten. Risk finns t.ex. för att kommuner i första hand gör inköp från företag som ligger i den egna kommunen i syfte att bevara sysselsättningstillfällen och skattekraft. Företag som har bättre och billigare varor men ligger i en annan kommun skulle gå miste om beställningar. Från effektivitets-, struktur- och konkurrenssynpunkt kan detta få allvarliga negativa effekter. Något som framstår som en fördel för en enskild kommun kan vara till nackdel sett i ett vidare perspektiv. Till detta kommer att det torde vara svårt för kommunerna att bedöma vad som på lång sikt är kommunalekonomiskt bäst, att ta högre anbud och even-

162 Bokutredningens förslag

tuellt rädda vissa arbetstillfällen eller att ta det lägsta anbudet och

eventuellt ta på sig t.ex. sociala kostnader. Ändringar i upphand-

som skapar ett allmänt för beaktande av lingsreglerna utrymme kommunalekonomiska effekter kan därför inte förordas. då närmast vilka möjligheter kommunerna all- Frågan gäller mänt sett har att stödja företag inom ramen för den kommunala kompetensen. Grundläggande är likställighetsprincipen, som innebär att det inte är tillåtet för en kommun att särbehandla vissa kommunmedlemmar annat än grund. En kommun på objektiv får vidare i princip inte ge ekonomiskt stöd till enskilda och kommunerna saknar befogenheter att lämna stöd till ett visst företag. Kommunen får däremot vidta åtgärder för att mera allmänt främja näringslivet i kommunen. för kommunens kompetens är att den kommunala Avgörande tillgodoser ett allmänt, samhälleligt intresse inom komåtgärden munen. Kommunen har rätt att göra ekonomiska uppoffringar för att garantera en viss minimistandard på den kommersiella servicen till hushållen. Vid bedömningen bör kommunen ta hänsyn inte bara till intresset av att ett företag även i fortsättningen kan erbjuda medborgarna service utan också till de direkta kostnader för kommunen som en nedläggning kan medföra. Det bör dock framhållas att nyttan för kommunen och dess invånare av att stöd lämnas till t.ex. en butik bör vara påtagligt större än värdet av stödet. Om förhållandena i ett visst fall är sådana att kommunen får anses ha befogenhet att lämna ett direkt ekonomiskt stöd till ett nedläggningshotat företag, måste kommunen (om kommunens upphandlingsbestämmelser inte hindrar det) också anses ha befogenhet att t.ex. upphandla varor hos företaget, trots att ett annat företag kan erbjuda varor på villkor som från strikt affärsmässig synpunkt är fördelaktigare för kommunen. Bokutredningen vill för sin del inledningsvis konstatera att anledning saknas att aktualisera ändringar i den kommunala kompetensen eller generella ändringar i de kommunala upphandlingsreglerna. Frågan är i stället här, liksom vid behandlingen inom handelsdepartementet, huruvida kommunerna inom ramen för gällande kompetens och genom begränsade justeringar i kan hjälpa nedläggningshotade butiker upphandlingsreglerna den kommunala upphandlingen. Skillnaden är att det nu genom är fråga om bokhandel. annan bedömning än handelsde- Bokutredningen gör ingen i de som där behandlades. Frågan blir då om partementet frågor den omständigheten, att det nu handlar om ett annat försörjningsområde, leder till andra slutsatser. Rättsläget är härvidlag

Kommunala bokinköp från lokal bokhandel 163

svårfångat, bl.a. då antalet rättsfall som kan belysa saken tycks vara litet. Utredningen vill dock framhålla att möjligheterna till upphandlingsstöd” inte direkt kan överföras från livsmedelsområdet till bokområdet. Varorna skiljer sig åt bl.a. genom att geografisk närhet inte har samma betydelse, genom att böcker normalt köps mindre ofta än livsmedel och genom att utvecklade beställningssystem finns för böcker. Nedläggning av en från servicesynpunkt strategiskt belägen dagligvarubutik innebär ökade uppoffringar för konsumenterna och kan medföra kostnader för kommunerna för ökad social service, hemsändning av varor m.m. Detta gäller inte vid nedläggning av bokhandel. Om denna typ av stöd alls kan utgå till bokhandeln måste i vart fall strängare kriterier antas gälla för bokhandeln än för dagligvaruhandeln. Vad detta i praktiken innebär för möjligheterna att i vissa lägen använda upphandling som stöd till bokhandeln kan utan närmare utredning svårligen uppskattas. Bokutredningen vill anknyta till vad som sades i ovannämnda proposition om bokhandelsstöd. Om effekten av bl.a. mistade skolboksleveranser blir försämrade arbetsmöjligheter för bokhandeln eller rent av nedläggning kan det ifrågasättas om kommunens invånare är betjänta av att den egna bokhandeln inte anlitas. Det finns starka skäl för kommunerna att noga väga föroch nackdelar av bokinköp från den lokala bokhandeln.

sou 1984:30 165

10 Genomförande_ och kostnader

1982 års bokutredning har i det föregående redovisat sina överväganden och förslag rörande en statlig politik för litteratur och läsning. Förslagen spänner över ett mycket stort område. Bokutredningen förespråkar en ökad satsning på läsfrämjande insatser bland barn och ungdomar. Utredningen tar vidare ställning mot konkurrensbegränsande ingrepp på bokmarknaden. Ett utvecklingsprogram för bokhandeln läggs fram och utgivningsstöd föreslås utgå i oförändrad omfattning. 1 budgetpropositionen 1984 framhåller statsrådet Göransson att han, efter sedvanligt remissförfarande, avser att i en särskild proposition under våren 1985 kunna redovisa regeringens ställningstagande till bokutredningens förslag. Av utredningsdirektiven framgår att det står bokutredningen fritt att ”i sina överväganden och förslag inbegripa en alternativ utformning av de statliga ekonomiska insatser som f.n. förekommer på bokområdet”. Utredningens förslag om statliga ekonomiska åtaganden ”bör rymmas inom totalt sett oförändrade kostnadsramar”. Bokutredningen, som inledde sitt arbete under senvåren 1982, har haft anledning att räkna med de anslagsramar för statliga insatser för litteratur och läsning som riksdagen beslutade om för

budgetåret 1982/83. De kommittédirektiv (Dir 1984:5) som utfär-

dats för samtliga utredningar, vilka inkom till bokutredningen den 15 mars 1984, innebär inte någon förändring i detta avseende. Bokutredningens förslag rörande bokhandel (9.3) och bokutgivning (9.4 och 9.6) berör följande anslag och anslagsposter inom litteraturområdet. Anslagen betecknas enligt regleringsbrev (1983-06-09) för budgetåret 1983/84 avseende anslag till massmedier m.m. Utredningens förslag för 1985/86 har beräknats i 1984 års prisnivå.

166 Genomförande och kostnader

Anslag 1982/83 1985/86 Förslag C 10. Litteraturstöd 29 506 000 30 310 000 C ll. Bokhandelsstöd ( 2 700 000) ( 3 000 000) 1. Distributionsstöd 1 600 000 1 200 000 - 2. Stöd till kompletteringslager 800 000 Ny post. Sonimentsstöd m. m. —— l 500 000 3. Utbildningsinsatser 300 000 300 000 C 12. Kreditgarantier till förlag och bokhandel l 000 l 000 C 13. Lån för investeringar i bokhandel 2 200 000 3 500 0002 34 407 000 36 811 000

Försök under fem år. 2 Varav l 500 000 kr. engångsbelopp under fyra år.

För berörda anslag anvisades sammanlagt 34 407 000 kr. för budgetåret 1982/83, vilket är den ram bokutredningen haft att arbeta inom. Utredningens förslag för budgetåret 1985/86, i 1984 års prisnivå, stannar vid 36 811 000 kr. Detta kan jämföras med att en uppräkning av anslagsramen med den i budgetarbetet tillämpade bidragsomräkningen (3 % om året på anslaget C 10. Litteraturstöd) ger totalsumman 37 142 000 kr. i samma prisnivå. Bokutredningens förslag om en generell portonedsättning för brevbefordran av böcker (9.3.3) skall ses mot bakgrund av att villkoren för sådan postbefordran försämrats under det att utredningen arbetat, och att därigenom ett kulturpolitiskt motiverat stöd till bokdistributionen dragits in. I bokutredningens förslag rörande läsning och läsfrämjande (9. l) har det läsfrämjande arbetet för barn och ungdomar i grundskolan fått en framträdande plats (9.1.3). Litteraturundervisningen i grundskolan föreslås därvid i första hand få erforderliga resurser inom ramen för skolanslagen. Vad gäller statliga insatser pekar utredningen särskilt på anslaget Bidrag till driften av grundskolor m.m., anslagsposterna l. Bas- och förstärkningsresurser m.m. och 5. Bidrag till lokal skolutveckling, samt anslaget Utbildning för undervisningsyrken, anslagsposten Personalutbildning för skolväsendets behov. Utredningen hänvisar även till folkbiblioteksutredningens förslag i betänkandet (SOU 1984:23) Folkbibliotek i Sverige. Från anslaget Bidrag till folkbibliotek skall lokalt utvecklingsbidrag

Genomförande och kostnader 167

kunna även i fortsättningen till kommuner. Viutgå resurssvaga dare föreslås ett särskilt bidrag till kommunerna för inköp av litteratur för läsfrämjande arbete bland barn och ungdom.

Särskilt

yttrande

Särskilt yttrande av Bo Martinsson

Undertecknad ledamot av 1982 års bokutredning som ställer sig bakom av utredningen framlagda direkta yrkanden om förslag vill beträffande avsnittet 9.9 ”Kommunala bokinköp från lokal bokhandel” avgiva följande särskilda yttrande. Jag har ej funnit anledning att avgiva reservation, då i avsnittet endast göres allmänna bedömningar och utfärdas allmänna rekommendationer rörande kommunernas upphandlingsverksamhet. Jag anser det vara värdefullt att i avsnittet redovisats det av kommun- och landstingsförbunden utarbetade upphandlingsreglemente, som i sak ansluter sig till den statliga upphandlingsförordningen. Reglementet är ett normalförslag till hur den kommunala upphandlingen skall skötas. I varje kommun beslutar kommunfullmäktige om ett reglemente i överensstämmelse med normalförslaget skall antas eller om kommunen skall ha avvikande regler. Det uppges i avsnittet att det reglemente som antagits av kommunerna oftast överensstämmer med kommunförbundens normalförslag. Rent principiellt anser jag att allmänna rekommendationer som utfärdas och som är riktade till kommunerna knappast kan höra hemma i en utredning av denna typ. Några nya pengar ställs genom utredningens förslag inte till kommunernas förfogande och kommunförbundet har heller inte varit representerat i kommittén. Min mening är att det ej funnits skäl för kommittén att utfärda några speciella rekommendationer rörande kommunernas upphandling. Det förtjänar också omnämnas att efter det att de fria priserna genomförts har på det kommunala området en betydande utveckling ägt rum med många positiva drag. Sålunda har inköpen för skolans räkning kunnat förbilligas genom inköp direkt ifrån förlagen. Även vissa av kommunförbundet upprättade inköpsorgan har varit framgångsrika, när det gäller att ge kommunerna en god

sou 1984:30 Särskilt yttrande 169

service. På folkbiblioteksområdet har kommunernas från inköp Bibliotekstjänst AB ökat i omfattning och ökningen överstiger i betydande mått nedgången i bokhandelns försäljning till folkbiblioteken. Bakgrunden till detta är bl.a. att av Biblioteksingen tjänsts konkurrenter kunnat tillhandahålla den kvalitet på inbindningen, som folkbiblioteken av naturliga skäl behöver. En rationalisering har också kunnat ske på de olika folkbiblioteken genom att tjänster centralt tillhandahållits från Bibliotekstjänst. Det framstår inte för mig som rimligt, att kommunerna skulle avstå från dessa fördelar för att under kortare eller något längre tid hålla liv i bokhandlar som på grund av landets krympande ekonomi och strukturella näringspolitiska förändringar saknar framtid. Enligt min mening har utredningens majoritet gjort en pressad tolkning av handelsdepartementets promemoria, eftersom det i ytterst få fall kan vara så att nyttan för kommunen och dess invånare kan vara påtagligt större än värdet av det stöd som kan lämnas genom inköp till skola och folkbibliotek.

Statens offentliga utredningar 1984

Kronologisk förteckning

. Sociala aspekter på regional planering. l. . värdepappersmarknaden. Fi. Domstolar och eko-brott. Ju. Léngtidsutredningen. LU 84. Huvudrapport. Fi.

:acøsrçømppn-

. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1.Fi. Särskilda studier. LU 84. Bilagedel 2. Fi. . Långtidsutredningen. LU84. Bilagedel 3. Fi. . Näringstillstând. Ju. . Förslag till lag om Kooperativa föreningar. I. . Kompletterande motstándsformer. Fö. . Röstrått och medborgarskap. Ju. . Rösträtt och medborgarskap, Bilaga. Ju. . Samordnad narkotikapolitik. S. . RF 10:5. Ju. . Ekonomisk brottslighet i Sverige. Bakgrund, övervägande. åtgärder. Ju. . Förvärv i god tro. Ju. . Sveriges internationella transporter. K. . Arbetsmarknadsstriden l. A. . Arbetsmarknadsstriden ll. A. . Datorer och arbetslivets förändring. A. . Förenklad självdeklaration. Fi. . Panträtt. Ju. . Folkbiblioteki Sverige. U. . En bättre information om kemiska produkter. Jo. . Ny konsumentköplag. Ju. . Ny Banklagstiftning. Del 1. Bankrörelselag. Fi. . Ny Banklagstiftning. Del 2. Bankektiebolagslagen. Fi. . Ny Banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. Fi. . Ny Banklagstiftning. Del 4. Föreningsbankslag. Fi. . LÅS MERAI u.

Statens offentliga utredningar 1984

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommissionenmot ekonomiskbrottslighet, 1. Domstolaroch eko-brott. [3] 2. Näringstillstånd.[8] 3. Ekonomiskbrottslighet i Sverige.Bakgrund,övervägande,åtgärder.[15] 1983års rösträttskommitté. 1. Rösträtt och medborgarskap. [11] 2. Rösträttoch medborgarskap.Bilaga.[12] RF10:5.[14] Förvärvi god tro. [16] Panträtt,[22] Nykonsumentköplag.[25]

Försvarsdepartementet Kompletterandemotståndsformer.[10]

Socialdepartementet Samordnadnarkotikapolitik.[13]

Kommunikationsdepartementet Sverigesinternationellatransporter.[17]

Finansdepartementet värdepappersmarknaden.[2] Lángtidsutredningen.1.LångtidsutredningenLU84.Huvudrapport. [4] 2. Sektorstudier.LU 84. Bilagedel1. [5] 3. Särskilda studier. LU 64. Bilagedel2. [6] 4. Långtidsutredningen.LU84. Bilagedel3. [7] Förenkladsjälvdeklaration.[21] Banklagsutredningen.1.Ny Banklagstiftning.Del 1. Bankrörelsolag.[26] 2. Nybenklagstiftning.Del2.B L-olagslagan. [27] 3. Ny banklagstiftning.Del 3. Sparbankslag.[28] 4. Ny banklagstiftning.Del4. Föreningsbanksla,[29]

Utbildningsdepartementet Folkbiblioteki Sverige.[23] LÄSMERAI[so]

Jordbruksdepartementet Enbättre informationom kemiskaprodukter.[24]

Arbetsmarknadsdepartementet Konfliktutredningan.1.Arbetsmarknadsstriden l. [18]2.ArbetsmarknadsstridanII. [19] Datoreroch arbetslivetsförändring.[20]

lndustridepartementet Socialaaspekterpå regionalplanering.[1] Förslagtill lag om Kooperativaföreningar.[9]

Anm. Siffrorna inomklamrnerbetecknarutredningensnummeri den In a. förteckningen.

Liber lSBN 9|-38-08294 2 A—ll:niinna ISSN 0375 *25OX Förlaget