Boken : Litteraturutredningens huvudbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Boken

huvudbetänkande

Litteraturutredningens

l-

Stockholm 1974 i $@Mé 9171

J

Statens offentliga utredningar

1974:5 ä

Utbildningsdepartementet

Boken

Litteraturutredningens

huvudbetänkande

1968 års litteraturutredning (L 68) Stockholm 1974

ISBN 91-38-01665-6 Omslag: Håkan Lindström Goteborg; Offsenryckevi A B, Stockholm 7 3.4 018 5

Till Statsrådet och chefen för

utbildningsdepartementet

Den 6 juni 1968 bemyndigade Kungl Majzt dåvarande chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, att tillsätta högst fem sakkunniga att utreda frågan om litteraturstöd m m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 1 juli 1968 som sakkunniga dåvarande ledamoten av riksdagen redaktören Kaj Björk, tillika ordförande, ledamoten av riksdagen filosofie kandidaten Per Ahlmark, dåvarande ledamoten av riksdagen filosofie doktorn Stellan Arvidson, författaren numera ledamoten av riksdagen Per Olof Sundman samt författaren filosofie licentiaten Per Wästberg. Till sekreterare åt utredningen förordnades dåvarande kulturattachén Göran Löfdahl och till biträdande sekreterare med speciell uppgift att handlägga utredningens ekonomiska undersökningar dåvarande e universitetslektorn Göran Lannegren. Den 31 maj 1972 förordnades vidare civilekonomen Leif Sundkvist till biträdande sekreterare. De sakkunniga antog namnet 1968 års litteraturutredning. Som experter tillkallades den 20 juni 1969 dåvarande chefen för skolöverstyrelsens bibliotekssektion avdelningsdirektören Bengt Hjelmqvist (för utredningens biblioteksförsök mm) och docenten Harald Swedner (för utredningens sociologiska undersökningar). Vidare tillkallades den 25 maj 1971 adjunkten Lennart Badersten, professorn Staffan Björck, författaren Inger Brattström, docenten Sven-Gustaf Edqvist och docenten Lars Furuland (för problem rörande litteraturens roll i undervisningen). Utredningen har den 15 oktober 1970 avgivit ett delbetänkande ”Statligt tidskriftsstöd” (Utbildningsdepartementet 1970:17, stencil). Utredningen har vidare publicerat resultaten av sina viktigare undersökningar i fyra separata bilagedelar, nämligen Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen, Litteraturutredningens läsvanestudier (SOU 1972:20), Försök med bibliotek, Litteraturutredningens biblioteksstudier (SOU 1972:61), En bok om böcker, Litteraturutredningens branschstudier (SOU 1972:80) och Litteraturen i skolan (SOU 1973:1). 1968 års litteraturutredning överlämnar härmed sitt slutbetänkande.

Till detta är fogade en reservation av ledamoten Per Ahlmark och två särskilda yttranden av ledamoten Stellan Arvidson. Stockholm i december 1973 Kaj Björk Per Ahlmark Stellan Arvidson Per Sandman Per Wästberg

Olof

/Göran Löfdahl Göran Lannegren Leif Sundkvist

Innehåll

Sammanfattning 11

Kapitel 1 Nuvarande statliga insatser inom litteraturomrâdet . . . . 62 l.l Bibliotek 62 1.1.1 Folkbibliotek 62 1.1.2 Stifts- och landsbibliotek 66 1.1.3 Vetenskapliga bibliotek 67 l .1 .4 Bibliotekshögskolan 68 l .1.5 De statliga kostnaderna för biblioteksverksamheten . 68 1.2 Författare och översättare 69 1 .2.l Biblioteksersättning 69 1.2.2 Statliga stipendier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 1.2.3 Konstnärsbelöningar 74

1.3 Övriga ändamål 75

1.3.1 Författarcentrum 75 1.3.2 Nämnden för svensk Språkvård 76 1.3.3 Samfundet De Nio 76 1.3.4 Svenska Barnboksinstitutet 76 1.3.5 Nordiskt författarsamarbete 76 1.4 Sammanfattning 77

Kapitel 2 Litteraturutredningens uppgifter och arbetssätt . . . . . . 78

Kapitel 3 Utredningens målsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 3.1 Litteraturens roller 83 3.2 Litteraturens nuvarande situation 8 5 Läsvanor 86 Bibliotek 87 Bokutgivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 Bokförsäljning 92 3.3 Utredningens bedömningar 93 Läsarna 93 96

Kapitel 4 Utgivning och förlag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 4.1 Utgivningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 4.1.1 Den totala bokutgivningens omfattning . . . . . . . . . 98 4.1.2 Försäljningsutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 4.1.3 Utgivningsutvecklingen för vissa litteraturkategorier . 100 Skönlitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 100 Barn- och ungdomslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . 106 Facklitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 107 Kvalitetspocketböcker . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 107 4.2 Förlagsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 4.2.1 Antal förlag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 108 4.2.2 Den vardemässiga förlagskoncentrationen . . . . . . . 109 4.2.3 Den titelmässiga förlagskoncentrationen inom olika litteraturkategorier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 110 4.2.4 Esseltes köp av Almqvist & Wiksell-koncernen . . . 113 4.3 Förlagens arbetsvillkor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 4.3.1 Etableringsmöjligheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 4.3.2 Förutsättningar för mindre förlags konkurrenskraft . 115 4.4 Villkoren för olika litteraturkategorier . . . . . . . . . . . . . . 116 4.4.1 Svensk skönlitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 116

4.4.2 Översättningar av skönlitteratur . . . . . . . . . . . . . . 119

Bokhandelslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 120 Massmarknadslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 122 4.4.3 Facklitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 4.4.4 Barn- och ungdomslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . 127 4.4.5 Diskussion av prisfrågan . . . . . . . . . . . . .. . . . . . 129 4.5 Utvecklingstendenser inom bokutgivningen . . . . . . . . . . . 132 4.6 Olika stödformer. Presentation och diskussion . . . . . . . . . 135 4.6.1 Momsbefrielse på böcker . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 136 För- och nackdelar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 4.6.2 Biblioteksersättning till förlagen . . . . . . . . . . . .. 139 Modell för biblioteksersättning . . . . . . . . . . . . . . 140 För- och nackdelar med biblioteksersättning i . . . . . . 146 4.6.3 Den norska inköpsordningen . . . . . . . . . . . . . . .. 148 Presentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 148 Diskussion av den norska inköpsordningen . . . . . . 155 Kostnader för en direktkopiering av den norska inköpsordningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 158 4.6.4 Modell för alternativ till norska inköpsordningen . 159 Arkersättningsmodellen . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 160 För- och nackdelar med en arkersättningsmodell . . . 166 4.6.5 Selektiva stödformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 168 För- och nackdelar med selektivt stöd . . . . . . . . . . 169 4.6.6 Litteraturstöd i andra länder . . . . . . . . . . . . . . . . 170

Kapitel 5 Försäljning av böcker . . . . . . . . . . . . . . . 172 5.1 Bokens olika vägar till läsaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 5.2 Bokens olika vägar mellan förlag och köpare . . . . . . . . . . 173

5.3 Kommersiell bokgrosshandel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 5.3.1 Seelig & C0 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 5.3.2 Pressbyrån . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 5.4 Abonnemangsbokhandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 5.4.1 Struktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 5.4.2 Abonnemangsbokhandelns lönsamhet . . . . . . . . . . 177 5.4.3 Abonnemangsbokhandelns arbetsbetingelser . . . . . 178 Försäljning till kommunerna . . . . . . . . . . . . . . . . 178 Försäljning till allmänheten . . . . . . . . . . . . . . . . 180 5.4.4 Abonnemangsbokhandelns framtidsutsikter . . . . . . 182 5.4.5 Olika stödformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 Förekomst av stöd i utlandet . . . . . . . . . . . . . . . 184 Glesbygdsutredningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 Former för stöd till abonnemangsbokhandeln . . . . . 187 5.5 B-bokhandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190 5.5.1 Struktur och lönsamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190 5.5.2 Stödformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191

5.6 Övrig detaljhandel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192

5.6.1 Pressbyråns återförsäljare . . . . . . . . . . . . . . . . . . 192 5.6.2 Varuhus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193 5.6.3 Villkoren för detaljistförsäljning av böcker utanför fackbokhandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193 5.6.4 Tänkbara stödåtgärder för massdistribution av kvalitetslitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 194 Modell för ett massmarknadsförlag . . . . . . . . . . . . 196 5.7 Förlagens direktförsäljning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 5.7.1 Bokklubbar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 5.7.2 Postorder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 5.7.3 Hemförsäljning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 5.7.4 Villkoren för direktförsäljning . . . . . . . . . . . . . . . 201 5.7.5 Tänkbara stödåtgärder för direktförsäljning . . . . . . 203 Modell för en postorderverksamhet . . . . . . . . . . . 205

Kapitel 6 Utlâning av böcker genom bibliotek . . . . . . . . . . . 209 6.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209 6.2 Folkbibliotekens organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209 6.2.1 Kommunala bibliotek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 6.2.2 Länsbibliotek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 211 6.2.3 Lånecentraler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 211 6.2.4 Den statliga tillsynsmyndigheten . . . . . . . . . . . . . 212 6.2.5 Bibliotekstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 212 6.3 Folkbibliotekens resurser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 213 6.4 Biblioteksförsöken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215 6.4.1 Syften och förlopp . . . . . . . . .V . . . . . . . . . . . . . 215 6.4.2 Organisationsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217 6.4.3 Utbudet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220 6.4.4 Arbetsformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 221 6.5 Målsättning och behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222 6.6 Olika stödmöjligheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224

6.6.1 Lagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 224 6.6.2 Stöd till kommunal biblioteksverksamhet . . . . . . . 232 6.6.3 [änsbiblioteken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 235 6.6.4 Lånecentraler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 242 6.6.5 Den statliga tillsynsmyndigheten . . . . . . . . . . . . . 244 6.6.6 Bibliotekstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 249

Kapitel 7 Skolbibliotek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 7.1 Grundskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 252 7.2 Gymnasieskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 254 7.3 Samverkan skola - folkbibliotek . . . . . . . . . . . . . . . . . . 256 7.4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 257

Kapitel 8 De språkliga minoritetemas litteraturförsörjning . . . . . 258 8.1 Statistisk bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 258 8.2 Motiv för kulturstöd till språkliga minoritetsgrupper . . . . . 260 8.3 Stödformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 262 8.4 Aktuella grupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 263

8.4.1 Finskspråkiga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 263

8.4.2 Engelskspråkiga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 264 8.4.3 Tyskspråkiga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 265 8.4.4 Jugoslaviska grupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 265 8.4.5 Ester . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 266 8.4.6 Detter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 266 8.4.7 Greker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 266 8.4.8 Ungrare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 267 8.4.9 ltalienare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 267 8.4.10Polacker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267 8.4.ll Turkar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268 8.4.l2 Samer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268

8.5 Litteraturförsörjningen för de språkliga minoriteterna . . . . 268

8.5.1 Litteraturproduktion och -distribution . . . . . . . . . 268 8.5.2 Bibliotekens roll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 269 8.5.3 Nuvarande bokbestånd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 271

8.5.4 överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . 272

8.5.5 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 276

Kapitel 9 De vuxna Iâshandikappades litteraturförsörjning . . . . . 277 9.1 Olika former av läshandikapp . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 277 9.1.1 Synskada . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278 9.1.2 Hörselskada . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 278 9.1.3 Psykisk utvecklingsstörning . . . . . . . . . . . . . . . . 279 9.1.4 Rörelsehinder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 279 9.1.5 Dubbla handikapp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 280 9.1.6 Brist påläsvana . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 280 9.2 Bokutgivningen för vuxna med läshandikapp . . . . . . . . . . 280 9.2.1 Anslagsutveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 280

9.2.2 Utgivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 281 9.3 Utredningens överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282

Kapitel 10 Utredningens förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288 10.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 288 Förutsättningar 10.2 Utgivningsstöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 291 l0.2.1 Olika stödformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 291 Momsbefrielse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 291 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 292 Biblioteksersättning Norska inköpsordningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 293 Selektiva stödformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294 10.2.2 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295 En översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295 för vuxna . . . . . . . . . . . . 296 Ny svensk skönlitteratur 303 Ny skönlitteratur för vuxna i översättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 310 Klassikerutgivning Facklitteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 314 . . . . . . . . . . . . . . . . 315 Barn- och ungdomslitteratur Företagsstrukturen inom förlagsomrâdet . . . . . .. 318 10.3 Biblioteken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 321 10.3.l Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 321 l0.3.2 Allmänna föreskrifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323 l0.3.3 Stöd åt kommunala bibliotek . . . . . . . . . . . . . . . 324 l0.3.4 Stöd åt länsbiblioteken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 327 l0.3.5 Stöd åt lânecentraler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 330 l0.3.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 331 Tillsynsmyndighet l0.3.7 Bibliotekstjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 332 lO.3.8 Kostnader för genomförandet av utredningens förslag 332 10.4 Försäljning av böcker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 333 10.4.l Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 333 lO.4.2 Fackbokhandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 334 Abonnemangsbokhandeln . . . . . . . . . . . . . . . .. 334 B-bokhandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 338 l0.4.3 Pressbyrån och massmarknadslitteraturen . . . . . . . 340 lO.4.4 Biblioteksförsäljning och postorderförsäljning . . . . . 342 l0.4.5 Seelig & C0 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 346 l0.4.6 Sammanfattning och kostnadsberäkning för utredningens förslag angående bokförsäljningen . . . . . . . 347 10.5 Läsfrämjande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 347 l0.5.l Skolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 348 10.5.2 Svenska Barnboksinstitutet_ . . . . . . . . . . . . . . . . . 350 Organisation, historik,ekonomi, verksamhet . . . . . 350 Expertgruppens utgångspunkter vid frågans bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 352 Institutets uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 353 Expertgruppens förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 354 Förslagets innebörd och kostnaderna för genomförandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 359

Försöksverksamhet med barnlitteratur . . . . . . . . . 359 10.5.3 Information om böcker i press, radio och television . 360 Radio och television . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 360 Pressen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 362 Förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 362 l0.5.4 Studieförbunden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 363 l0.5.5 Författarcentrum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 364 10.6 Specialstöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 365 lO.6.l Uppslagsverk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 365 10.6.2 De språkliga minoriteternas litteraturförsörjning . . . 366 10.6.3 De vuxna läshandikappades litteraturförsörjning . . . 367 10.7 Noter och musikalier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 367 10.8 Övrigt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 368 10.9 Organisationsformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 370 10.10 Förslagens innebörd och kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . 374

Reservation av Per Ahlmark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 378

Särskilda yttranden Nr l av Stellan Arvidson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 386 Nr 2 av Stellan Arvidson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 407

BilagaA Utredningsdirektiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ,414 BilagaB Översikt över innehållet i litteraturutredningens

tidigare publicerade volymer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 421 Bilaga C Konferenser anordnade av SÖ:s bibliotekssektion budgetåret 1972/73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 424 Bilaga D Utgivningen inom kategorierna Hc. 017, Hc. 07, Hc. 08, Hca. och Hci. åren 1970-1972 . . . . . . . . . . . . . . . . . 427

BilagaE Förslag till kungörelse om statsbidrag till folkbiblioteks-

väsendet m m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 433 Bilaga F Beräkning av kostnader för försöksverksamhet med läsecirklar på arbetsplatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 436 Bilaga G Författarförlaget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 438 Bilaga H Böckernas väg från förlag till köpare år 1970 . . . . . . . . 443

Summary . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 444

Sammanfattning

l Nuvarande statliga insatser inom litteraturomrâdet

I kapitel 1 redovisas de nuvarande statliga utvecklings- och stödåtgärderna inom litteraturområdet. Dessa är koncentrerade till biblioteksverksamheten och till olika former av insatser för författare och översättare. Dessutom ett visst stöd till ett antal sammanslutningar med utgår anknytning till litteraturområdet. För budgetåret 1973/74 har statsanslag på sammanlagt ca 24 mkr utgått i litteraturstöd fördelat enligt följande:

l. Bibliotek (exkl vetenskapliga bibliotek och bibliotekshögskolan) 9 076 000 2. Ersättning till författare och översättare l4 461 000 3. Övriga ändamål 500 000

Det bör observeras att beloppen ovan endast inkluderar sådana anslag som direkt återfinns i statsbudgeten. Därutöver utgår i olika former visst statligt stöd till litteraturområdet via verk, forskningsråd och andra statliga institutioner och myndigheter. Det bör också nämnas att de för landets biblioteksverksamhet - exklusive vetentotala kostnaderna skapliga bibliotek och bibliotekshögskolan -- år 1972 var ca 300 mkr. Därav täcktes ungefär 97 % av kommunala anslag och ungefär 3 procent av direkta statliga bidrag. Kostnaderna för de vetenskapliga biblioteken samt bibliotekshögskolan i Borås bestrides däremot helt med statliga medel. För budgetåret 1973/74 har för dessa ändamål anvisats 55,4 resp 4,8 mkr.

2 Litteraturutredningens uppgifter och arbetssätt

Utredningens centrala uppdrag kan, med en formulering ur direktiven, pröva i vad mån ”de existerande villkoren för sägas vara att allsidigt framställning och spridning av böcker motsvarar behoven av kvalificerad information och litterärt utbyte”. Utredningen har i anslutning till de sökt lägga upp och bedriva sitt arbete utifrån konsumengivna direktiven tens/läsarens intressen med beaktande av att direktiven även framhåller

l l

angelägenheten av att kvalitetslitteraturen ”når helt av nya grupper läsare. Utredningen har i enlighet med direktiven genomfört ett omfattande undersökningsprogram i vilket också ingått vissa praktiska biblioteksförsök. Resultaten av denna verksamhet har tidigare publicerats i fyra separata volymer med följande titlar: Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. läsvanestudier” För-

Litteraturutredningens (SOU 1972:20),

sök med bibliotek. biblioteksstudier”

Litteraturutredningens (SOU

1972:61), ”En bok om böcker. branschstudier

Litteraturutredningens

(SOU 1972:80) och Litteraturen i skolan” (SOU 1973:1). Vidare har utredningen deltagit i publiceringen av skriften Kulturarbetarnas inkomster. En studie av kulturrådet,

litteraturutredningen och låginkomstutredningen” (Publica 1971).

Utredningen har i sitt arbete haft upprepade kontakter och överläggningar med företrädare för myndigheter, institutioner, organisationer och utredningar. Från författar-, förlags-, bokhandels- och bibliotekshåll har synpunkter lämnats på frågor inom utredningsomrâdet. De sakkunniga fann det lämpligt att bryta ut frågan om stöd till tidskrifter, som behandlades i ett särskilt delbetänkande tid- ”Statligt

skriftsstöd (utbildningsdepartementet 1970:17, stencil).

Utredningens förslag låg till grund för införandet av ett permanent tidskriftsstöd från budgetåret 1971/72. (Jfr prop 1971:47, KrU 14, rskr 206 och SFS 1971:681.)

3 Utredningens målsättning

l kapitel 3 diskuteras litteraturens roller i samhället dess nuvarande

(3.l), situation (3.2) och utredningens bedömningar av en kulturpolitisk målinom litteraturens sättning område (33). Inledningsvis anför utredningen följande: Litteraturens uppgift i samhället, diktningens teoretiska problem i vidaste mening, har debatterats under mer än två årtusenden. Diktare och filosofer har utfärdat rekommendationer och formulerat lagar för litteraturen och dessutom vid olika tillfällen tillsammans med världens mäktiga påbjudit litterära doktriner och förbjudit avvikelser, allt för att få litteraturen att inta en viss skepnad, spela en viss roll eller förmedla vissa tankar. Men litteraturen har också ständigt sprängt sina ramar, förnyat sig till sin form, erövrat nytt stoff och skapat åt sig och omvärlden nya normer mot de maktägandes önskan. Litteraturen är liksom övriga konstarter beroende av klimatet i det omgivande samhället. Det rör sig om ett komplicerat, svårfångat, ömselitteraturen sidigt förhållande: de som lever av, på, för, med eller mot den - är en del av den sociala verkligheten, påverkas av denna men utövar också själv påverkan. Litteraturen, boken har spelat en stor roll iden fortgående andliga och politiska omvandlingsprocessen. Den har ofta verkat på lång sikt, den har, för att låna en formulering ur Heinrich Bölls Nobelföreläsning, kunnat tjäna som ”ett bra gömstålle: inte för dynamit utan för idéer med fördröjd sprängverkan i samhället”. Litteraturen har förmått kasta ett motljus över de rådande förhållandena, kunnat levandegöra och hålla vid liv mänsklighetens drömmar och erfarenheter. Samtidigt är litteraturen - liksom övriga konstarter - också sitt eget

mål. Mot detta svarar en läslust, en sorts estetisk glädje i form och upplevelse liknande den spelglädje som finns i musik eller varför inte i ett bollspel. Även denna sida av litteraturen - redan Horatius gav den ju i uppgift att både gagna och roa - måste tillmätas stor betydelse inte minst om man vill förstå dess inverkan på läsarna. Boken har alltså varit ett väl fungerande medel att överföra tankar och känslor över tid och rum från en människa till en annan. Är den det fortfarande? Är inte i själva verket boken, och då kanske särskilt den traditionella skönlitteraturen som konstform, på väg att konkurreras ut av modernare media, som kan överta dess roll som central källa för information och upplevelse? Det är enligt utredningens mening ogörligt att med tillgängliga informationer ge en helt säker långtidsbedömning i denna fråga. Att boken i en framtid kommer att utsättas för ökad konkurrens iden meningen att nya media tillkommer är självklart. Väsentligare för bedömningen av utvecklingen under de närmaste decennierna är att boken hittills kunnat hävda sig trots nyvinningarna på mediaområdet. Det kan med fog antas att en allmän samhällsutveckling med förbättrade levnadsvillkor, stigande utbildning och ökad information via övriga media inte heller fortsättningsvis kommer att hota bokens ställning utan snarare stärka den. Att boken klarat anstormningen från etermedia, film och masspress är i och för sig ej förvånande. Boken har en mängd fördelar i förhållande till dessa. Bokens tekniska och ekonomiska förutsättningar medger ett differentierat utbud i en helt annan utsträckning än vad som gäller för tidningsutgivning, radio-, TV- och filmverksamhet. Boken har bestämda fördelar framför andra media. Men dess framtid är inte problemfri. De ekonomiska betingelserna för utgivning och spridning av böcker har successivt förändrats därhän att mångfalden och mångsidigheten, som är bland bokens största fördelar, hotas. Även om restriktionerna är av delvis annan art än vad som gäller för t ex tidningsutgivning kan man se parallella utvecklingstendenser - och faror -- inom hela sektorn det tryckta ordet. För boken gäller att ju mer dess massmediakaraktär förstärks, dvs ju mer en producent satsar på att få allmänheten att konsumera samma sak samtidigt, desto färre titlar kan då få tävla om allmänhetens intresse på lika villkor, desto mer kostnadskrävande, riskfylld men också i vissa fall vinstgivande blir utgivningen. En sådan utveckling begränsar valmöjligheterna för läsarna och yttrandemöjligheterna för författarna. Utredningens undersökningar av bokkulturens nuvarande situation i landet har, som redan nämnts, publicerats tidigare i separata bilagor till detta betänkande. l kapitlen 4, 5, 6 och 7 analyseras och diskuteras villkoren för utgivning, försäljning och utlåning av böcker mot denna bakgrund. I avsnitt 3.2 lämnas några centrala iakttagelser från undersökningarna, varvid samtidigt några för utredningen viktiga problemställningar blir presenterade. Utredningens läsvanestudier visar att läsningen spelar en väsentlig roll i människans vardagsliv. Befolkningen i utredningens fem undersökningsområden använde i genomsnitt 25-30 timmar per vecka till ”massmediaaktiviteter”, till att se på TV, lyssna på radio och läsa dagstidningar, Veckotidningar, tidskrifter och böcker. Ett tiotal av dessa timmar ägnade

man åt läsning tämligen oberoende av var man bodde och vilken utbildning man hade. Två till tre av dessa lästimmar anslogs i genomsnitt till läsning av böcker. Undersökningen visade dock på betydande skillnader i läsningens inriktning och kvalitet. I detta hänseende är faktorer som utbildning, inkomst, ålder och kön självfallet mycket betydelsefulla. Men ett annat, för utredningen väsentligt resultat av analyserna i läsvanestudierna är att skillnader i bokdistributionens standard leder till strukturella skillnaderi läsning mellan olika geografiska områden. Marknadens utbud, bokens fysiska tillgänglighet formar i viss utsträckning läsningen. Läsvanestudierna pekar vidare bl a på att den torftiga kiosklitteraturen vinner ungefär samma spridning inom olika utbildnings- och inkomstskikt. När det gäller läsning av kvalificerad litteratur existerar däremot ett klart samband med utbildningsnivån. Det är uppenbart att en tillräckligt god utbildningsnivå inte i och för sig utgör en garanti för att folk skall läsa goda böcker, men den är en förutsättning för en vidgad läsning av kvalificerad litteratur.

Ägandet av böcker mätt i antalet hyllmeter är starkt socialt skiktat.

Undersökningen visar att boksamlingar på fem hyllmeter och däröver är sällsynta i socialgrupp Ill medan det i socialgruppl är ovanligt med boksamlingar under fem hyllmeter. Låginkomstutredningens material visar samma bild. Biblioteken har här en viktig korrigerande funktion. Många av de intervjuade ägnade sig emellertid mycket litet eller inte alls åt bokläsning. Omkring 40 procent sade siginte ha läst i en skönlitterär bok under minst femton minuter i sträck någon gång under hela året före intervjutillfället. Å andra sidan var de intervjuades inställning till bokläsning nästan genomgående positiv. Ca 90 procent fann denna sysselsättning i hög grad värdefull. Vare sig denna inställning beror på insikt eller på konvention innebär skillnaden mellan attityden till och det faktiska utnyttjandet av böcker att man kan hysa viss optimism vad gäller effekten av läsfrämjande åtgärder av olika slag. De intervjuade trodde själva att höga bokpriser och begränsat öppethållande på biblioteken utgjorde de väsentligaste hindren för en ökad boklåsning. l direktiven till litteraturutredningen betonas bibliotekens nyckelställning som litteraturförmedlare. De har särskilda förutsättningar att uppfylla direktivens önskemål om att bredda basen för den kvalificerade litteraturen, korrigera av marknadskrafterna skapad skevhet och bryta socialt betingade läsbarriärer. Utlåningen via folk- och skolbibliotek har successivt ökat sedan 1930-talet och uppgick âr 1972 till ca 75 miljoner lån, varav ca hälften

gick till barn och ungdom. Ökningen har under senare år skett i allt

snabbare takt. Det är självklart men bör kanske ändå påpekas att denna expansion av bibliotekens verksamhet, som betingats av ett växande läsintresse, samtidigt inneburit en mäktig stimulans av både läsning och utgivning av böcker. Biblioteksverksamheten är en primärkommunal angelägenhet. Den är helt och bedrives utan - eller hinder frivillig hjälp av lagar eller centrala förordningar. Kommunernas samlade kostnader för folkbiblioteken var, som som tidigare nämnts, år 1972 närmare 300 mkr. Trots att

svenskt biblioteksväsen generellt sett - även enligt utländska iakttagare har nått en hög nivå, bör samtidigt framhållas att utvecklingen ej försiggått likformigt över landet. Utredningens biblioteksstudier visar att bibliotekens arbetsbetingelser och resultat är ytterst skiftande på olika håll i landet. I utredningens biblioteksstudier redovisas också resultaten av de biblioteksförsök utredningen gjorde under år 1970 i syfte att vinna nya grupper i samhället för biblioteksutnyttjande och bokläsning. Försöken, som genomfördes på samma orter där läsvanestudierna ägt rum, visade klart och tydligt att en sådan satsning på biblioteken också ger resultat. En kombination av utlåning utanför bibliotekens lokaler platser, där på människor dagligen rör sig (t ex på arbetsplatser), av bättre bokutbud och ökat öppethållande, god information och integration med andra kommunala organ samt en aktiv allmänkulturell verksamhet ökade både biblioteksutnyttjandet och bokutlåningen högst avsevärt. Folkbiblioteken utgör, som redan tidigare antytts, även en ekonomiskt viktig faktor i bokvärlden. Deras samlade bokinköp uppgick år 1972 till ca 55 mkr. Det är av stor betydelse för förlagen vilken sorts litteratur biblioteken satsar sina pengar på, hur man tex fördelar sin budget på inköp av efterfrågad litteratur i många exemplar respektive på stor bredd i antalet inköpta titlar. Kommunens val av inköpskanal för biblioteksoch skolböcker är av vikt för bokhandeln. Biblioteksverksamhetens ekonomiska betydelse för upphovsmännen framgår av kapitel l, som redovisar utvecklingen för biblioteksersättningen. 1972 uppgick denna till ca 12 mkr. En av utredningen genomförd förlagsenkät visar att denna summa endast är ett par miljoner kronor lägre än förlagens utbetalningar till författare och upphovsman i form av royalty och engångshonorar. En omfattande del av utredningens undersökningar har behandlat bokutgivningen, dess omfattning och dess förutsättningar. Undersökningarna finns presenterade i utredningens branschstudier, som också redovisar den kommersiella bokförmedlingens villkor. Sverige ligger enligt Unesco-statistiken, som får tolkas med stor försiktighet, på femtonde plats i världen i fråga om antalet utgivna titlar per år. Om man räknar per capita hamnar Sverige högt upp på skalan tillsammans med några andra mindre, västeuropeiska länder med hög industrialiseringsgrad och utbildningsnivå. Utgivning per capita ger emellertid ingen säker bild av hur långt bokbehoven tillgodoses. Invånarna i ett litet land har rimligen samma grundbehov av bredd och mångsidigt urval som invånarna i ett stort land. Produktion och försäljning av böcker sker i Sverige i huvudsak genom enskild företagsamhet. Några subventioner från det allmänna utgår inte. Litteraturen är den sektor av kulturlivet som längst klarat sig utan direkt samhällsstöd. De produktionsekonomiska förutsättningarna har gett litteraturen vissa fördelar. Möjligheterna till nyetablering är större på förlagssidan än i andra mediasammanhang. Detta till trots är förlagskoncentrationen betydande, även om de större förlagens andelar av utgivningen inom tex kategorin skönlitteratur något avtagit under de senaste åren. Om man däremot räknar efter förlagskoncerner kan man tala om en ökad

koncentration, vilket sammanhänger med Esseltes köp av Almqvist & Wiksell. l och med detta är nu fem av de största skönlitterära förlagen, med en utgivningsandel på drygt 50 procent, samlade i två koncerner, Bonniers och Esselte. Räknar man med omsättningsiffror svarar de två koncernerna för hela 65 procent av skönlitteratur i ordinarie utgivningsform. Under senare år har förlagen bedrivit en restriktivare utgivningspolitik. Denna skärpning har naturligtvis sin bakgrund i sämre ekonomiska betingelser. Till viss del är orsakerna sannolikt tillfälliga och hänförbara till senare års konjunkturförändringar. Det är också troligt att minskningen i utgivningen orsakats av en allmän självrannsakan inom förlagen. Ekonomiska avvägningar torde numera spela större roll vid utgivningsbesluten medan de kulturella ambitionerna minskar. Problemen inom förlagsbranschen är dock inte ensartade. Som redan antytts är det huvudsakligen de större förlagen som tvingats till nedskärningar. Situationen för de olika utgivningskategorierna varierar också. Utgivningen av facklitteratur har i huvudsak ökat under det senaste decenniet. Ett undantag är dock större verk, där utgivningen starkt minskat. Barn- och ungdomslitteraturen upplevde en kraftig expansion fram till 1970, följd av drastiska nedskärningar. Den kvalificerade skönlitterära utgivningen har alltsedan 1960-talets mitt stagnerat och på senare år minskat. Denna nedgång har huvudsakligen drabbat särskilt olönsamma delkategorier såsom kvalificerade prosaöversättningar och svensk lyrik. Kiosklitteraturen har under samma period kraftigt stärkt sin ställning. Under större delen av 1960-talet ökade priserna på originalböcker

kraftigt. Ökningen skedde i en betydligt snabbare takt än den allmänna

prisnivån enligt konsumentprisindex. Därefter har priserna legat relativt stilla på en hög nivå, vilket innebär att prisutvecklingen under de senaste åren varit lugnare än vad som gäller för varor i allmänhet. Pocketböckerna har däremot fortsatt att stiga i pris. Särskilt kraftiga har prisökningarna varit för de skönlitterära pocketböckerna. Detta innebär att inköpsmöjligheterna för de mindre köpstarka konsumenterna begränsats. Några tekniska nyvinningar som leder till väsentliga kostnadsbesparingar är inte att vänta inom bokbranschen. Möjligheterna till rationaliseringar är också mycket begränsade. Både produktions- och distributionsled kommer alltså att förbli mycket personalkrävande. Samtidigt kan man vänta sig produktivitetsförbättringar inom andra branscher. Detta betyder att bokbranschen, med samma ambitioner vad gäller service och sortimentsbredd som i nuläget, kommer att få det relativt sett svårare. Det kommer under de angivna förutsättningarna att uppstå ett behov av ekonomiska tillskott utifrån. Om sådana ekonomiska tillskott uteblir är det troligt att förläggarna tvingas begränsa antalet titlar. För detta talar såväl produktionsekonomiska faktorer (fördelen med stora upplagor ökar ständigt) som marknadsföringsmåssiga faktorer (i konkurrensen om fritiden måste bokbranschen göra allt större satsningar). I vissa länder, tex Västtyskland, kan man redan nu se exempel på denna utveckling; vissa större förlag satsar på ett mycket begränsat antal titlar, men då med marknadsförings-

kostnader som i svenska- mått är anmärkningsvärt stora.

Förläggarna har även blivit alltmer restriktiva med lagerhållningen av

sina böcker. Målsättningen att under en så kort tidsperiod som möjligt sälja så många exemplar som möjligt strider mot den gamla tanken på böcker som stapelvaror. Om omedelbar försäljning uteblir resulterar detta allt oftare i en snabb realisation alternativt makulering. När det gäller den kommersiella bokförmedlingen har den fullsorterade bokhandeln fått allt större problem. Med den snabba omvandling som detaljhandeln undergått och undergår delas dessa problem av nästan all specialhandel. Bokhandeln levde emellertid längre än annan detaljhandel i skydd av omfattande konkurrensbegränsningar. När de fasta bruttopriserna upphävdes den 1.4.1970 innebar det bl a att de stora institutionskunderna kunde spela ut de olika boklådorna mot varandra eller vända sig till andra distributörer. Som redan antytts har övergången till en alltmer kostnadsmedveten detaljhandel medfört att bokhandeln fått svårigheter att behålla sin serviceinriktning och tillhandahålla ett fullsorterat utbud. Kravet på ökad lageromsättningshastighet har tvingat många bokhandlare till minskningi sortimentets djup och bredd. Utredningens struktur- och lönsamhetsundersökningar visar att många boklådor har betydande problem och att sektorn under nuvarande betingelser knappast har någon expansionskraft. Man måste dock fastslå att fackbokhandeln är ensam om att till försäljning tillhandahålla ett kvalificerat och brett utbud. Enligt utredningens beräkningar säljer bokhandeln årligen ca 10 miljoner böcker till allmänheten. Ungefär lika många säljs via de försäljningsställen som betjänas av Pressbyrån. En tredje försäljningskanal, bokklubbarna, svarar för något mindre än 4 miljoner försålda böcker. Bokklubbarna har alltså en försäljning som svarar för något mer än 15 procent av den kommersiella bokförmedlingen. De har expanderat starkt under det senaste decenniet och jämförelser med utländska förhållanden pekar på ytterligare expansionsmöjligheter. Pressbyråns bokutbud är till sin dominerande del torftigt. Det mycket begränsade sortimentet finns tillgängligt på ca 14 000 försäljningsställen. Dessa är jämnt spridda över landet och finns alltså även på mindre orter. De knappt 300 fullsorterade boklådorna är däremot koncentrerade till större och medelstora städer. Personer i glesbygd och mindre tätorter är sålunda oftast hänvisade till Pressbyråns sortiment när de önskar köpa böcker. Försäljningen via Pressbyrån liksom utgivningen från de förlag som utnyttjar Pressbyrån som huvudsaklig försäljningskanal har växt fram under de senaste decennierna. Kiosklitteraturens expansion har underlättats av att produkterna är hårt standardiserade och att de marknadsförs multinationellt. Ett huvudmål för litteraturutredningens arbete är att skapa bättre möjligheter för fler människor att läsa god litteratur. Om detta mål skall kunna uppnås krävs att god litteratur görs tillgängligi två bemärkelser: dels i produktionsledet, vilket innebär att en tillräcklig bredd i utgivningen måste garanteras, dels i distributionsledet, vilket innebär att allmänheten måste få möjlighet att på ett enkelt sätt via lån eller förvärv få tag

på denna sorts litteratur oavsett bostadsort. Härvidlag föreligger stora brister. Kravet på lönsamhet gör det inte möjligt att inom bokomrâdet fullt ut förverkliga önskvärda målsättningar. Mot bakgrunden av de brister inom bokutgivning och bokspridning, som utredningen dokumenterat i sina omfattande undersökningar, finner utredningen det nödvändigt att stat och kommun tar ett väsentligt vidgat ansvar även för denna kultursektor. Det allmänna bör skapa förutsättningar för en mångsidig utgivning och god spridning även av sådan litteratur som ej är direkt lönsam. Med sitt tillgänglighetskrav vill alltså utredningen motverka de restriktioner som marknadsekonomin medför inom denna kultursektor. Med målsättningen att ge fler människor möjlighet att få tillgång till god litteratur följer att utredningen måste göra en avvägning mellan två delmål: förbättring av möjligheterna att å ena sidan köpa och å den andra låna bra böcker. Vill man starkt driva målsättningen att vinna flera människor och nya grupper för att läsa bra böcker kommer man inte ifrån problemet att det skrivs alltför få kvalitativa men någorlunda lättlästa böcker. I utredningens biblioteksstudier dokumenteras på olika sätt den brist på aktuell, lättillgänglig kvalitetslitteratur, som varje aktiv litteraturfönnedlare upplever i sitt dagliga arbete. Problemet gäller både den ”ordinarie utgivningen och den målinriktade utgivningen av lättläst ”LL-litteratur” för läshandikappade. Utredningens krav på en mångsidig utgivning gör det angeläget med en spridning av utgivningsbesluten. Detta är samtidigt ett starkt argument mot en förlagskoncentration, som centraliserar och utgivningsbesluten ökar risken för att vissa slag av väsentlig utgivning ej kommer till stånd. Författarna blir i ett sådant fall alltför starkt beroende av ett alltför litet antal beslutsfattare, och bokkonsumenterna riskerar att se sina valmöjligheter begränsas. Direktiven ger utredningen i uppdrag att gå igenom ”de nuvarande insatserna för direkt författarstöd. Situationen statliga har härvidlag ändrats på avgörande punkter sedan direktiven skrevs. Så har tex biblioteksersättningen, vilket framgår av kapitel 1, stigit snabbt - från knappt 3 mkr 1968/69 till ca 13 mkr 1973/74 -- som en följd av riksdagens beslut och den kraftigt ökade biblioteksutlåningen. De från upphovsmannahåll framförda kraven på förhandlingsrätt om biblioteksersättningen har lett till överläggningar mellan Sveriges Författarförbund och utbildningsdepartementet om ersättningens utformning. Full förhandlingsrätt om biblioteksersättningen förutsätter ändringari gällande upphovsrättslag. Detta aktualiserar en mängd juridiska problem av både principiell och praktisk natur, som inte berör bara litteraturen utan hela det upphovsrättsliga fältet. Till följd av den utveckling, bl a på det tekniska området, som ägt rum efter den nuvarande upphovsrättslagstiftningens tillkomst, har ett behov framträtt av att företa en mera allmän översyn av denna lagstiftning. En samnordisk kommitté har också tillsätts i detta syfte. Företrädare för upphovsrättsinnehavarnas organisationer deltar som experter i kommitténs arbete. Då hela detta frågekomplex sålunda behandlas av en annan, på området sakkunnig kommit-

l té har litteraturutredningen inte tagit upp det. Även vad gäller övriga ersättnings- och stödfrågor har situationen förändrats, vilket framför allt betingats av kulturrådets arbete. Kulturrådet har här ett för samtliga kulturarbetargrupper övergripande utredningsuppdrag som också innefattar de sociala trygghetsfrågorna. Utredningsarbetet bedrivs i nära samverkan med kulturarbetarnas fackliga organisationer. Ett betänkande från kulturrådet avses helt ägnas åt detta problem. Att i detta läge komma med förslag om speciallösningar för en viss kulturarbetargrupp eller om ändringar i nuvarande systern synes mindre välbetänkt. För att undvika dubbelarbete och för att uppnå en bedömning och diskussion av dessa frågor i ett sammanhang avstår litteraturutredningen efter samråd med kulturrådet från att närmare gå in på detta problem. Även om alltså utredningen ej direkt går in på upphovsmännens ekonomiska situation får de åtgärder för utgivning och spridning av böcker som utredningen föreslår positiva följder även i detta hänseende. Utredningen är självfallet medveten om skillnaden mellan ett verks fysiska tillgänglighet och individens möjligheter att tillgodogöra sig det. Det förstnämnda kan åstadkommas genom litteraturpolitiska åtgärder av olika slag, det sistnämnda är en följd av individuella förutsättningar och samhälleliga åtgärder av delvis helt annan och mera långsiktig natur. Utbildningens roll i detta sammanhang är väl dokumenterad inte minst genom utredningens egna läsvanestudier. Skolan måste tillmätas den största betydelse när det gäller att väcka och vidmakthålla intresset för läsning av värdefull litteratur. Denna fråga belyses i utredningens separat publicerade skrift om litteraturens roll i undervisningen. Utredningens grundläggande värderingar kan sammanfattas på följande sätt: Kulturpolitiken inom litteraturens område skall ge fler människor möjligheter och impulser att läsa bra böcker, medverka till att trygga yttrandefriheten, bidra till ökade yttrandemöjligheter och på så sätt möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse, ta tillvara och levandegöra äldre tiders och andra länders litteratur och därigenom trygga den svenska litteraturens fortsatta utveclding.

4 Utgivning och förlag l kapitel 4 diskuteras och analyseras utförligt villkoren för utgivning av litteratur. Utvecklingen för olika utgivningskategorier, försäljningsutvecklingen, förlagsstrukturen och förlagens arbetsvillkor belyses ingående. Framställningen baseras i allt väsentligt på de undersökningar som tidigare publicerats i ”En bok om böcker” (SOU 1972:80). Några centrala iakttagelser från dessa undersökningar har redan lämnats i föregående avsnitt. Bland annat konstaterades att större delen av 1960-talet kännetecknades av en optimistisk utgivningspolitik, kombinerad med en stark prisökning och en minskande försäljning per titel. Under senare delen av årtiondet inträdde ett köpmotstånd från allmänheten, som bl a framkallades av den ständigt stigande prisnivån. Detta ledde bl a till nedskärningar

inom viktiga utgivningskategorier. De faktorer som är bestämmande för bokprisnivån och som därför har bidragit till den iakttagna utveckling-

en - beskrives i avsnitt 4.4.5.

Sammanfattningsvis kan här konstateras att kravet på bredd och mångsidighet i utgivningen inom ett begränsat språkområde riskerar att leda till en låg genomsnittlig efterfrågan per titel. Då dessutom intäkterna - och inte -- är det relevanta måttet försäljningen på ekonomiska framgångar och då viktiga köpargrupper är relativt okänsliga för priset, ligger det i förläggarnas intresse att ta ut högsta möjliga pris av köpvilliga och bokvana konsumenter, medan övriga nås med lågprissatta specialutgåvor. Det kan med andra 0rd hävdas att prisnivån på originalutgivningen i stor utsträckning är anpassad efter vad de minst priskänsliga kunderna är villiga att betala. Därvid är inte minst presentköpen av betydelse. En påtaglig prissänkning på hela sortimentet skulle mot den bakgrunden otvivelaktigt stimulera försäljningen, men skulle troligen inte föra med sig en intäktsökning för den totala utgivningen. En sådan åtgärd är därför ur ekonomisk synvinkel ointressant, eller åtminstone riskabel, för såväl förläggare som författare och bokhandlare. Endast de olika intressenternas, främst upphovsmännens, önskan att nå en större publik skulle kunna utgöra ett incitament till prissänkningar. Det kan allmänt hävdas att det inom bokbranschen finns, jämfört med andra branscher, få prispressande faktorer. l det läge som uppkommit mot slutet av 1960-talet synes det ha blivit nödvändigt för de berörda förlagen, huvudsakligen de större, att på ett annat sätt komma till rätta med den negativa försäljningsutvecklingen. Det är delvis mot den bakgrunden man får se de senaste årens nedskärningar i förlagens utgivning. Dessa har spelat en stor roll i den allmänna debatten om litteraturens villkor. De har uppfattats som ett uttryck för en förlagsverksamhetens kris, en kris som inte bara är motiverad av en konjunkturnedgång utan också - och viktigare - av påtagligt försämrade villkor för bokutgivningen som sådan. Det bör här genast framhållas att begreppet förlagskris från utredningens synpunkt är av mindre intresse. Frågan huruvida en förlagskris existerar är endast relevant om den samlade förlagsbranschen har ett väl definierat och kvantifierat litteraturpolitiskt mål som hela tiden måste uppfyllas. Så är inte fallet. Förlagen kan inte bortse från ekonomiska lönsamhetsprinciper. Om verksamheten ekonomiskt går dåligt måste de vidtaga åtgärder som inte alltid står i samklang med allmänna litteraturpolitiska mål. Förändringarna i utgivningen kan inte sägas ha orsakats av någon litteraturens kris, av något ständigt minskande intresse för och behov av bokläsning. Utbildningssamhällets behov av faktaböcker i vidaste mening har framhållits i det föregående. Utredningens Sociologiska undersökningar visar att intresset för låsning i olika fonner är betydande även i förment kulturfattiga miljöer. Biblioteksväsendets expansion med en starkt stigande utlåning pekar i samma riktning. Det torde därför vara mer motiverat att tala om en kris för vissa utgivningskategorier. Bokutgivningens ekonomiska villkor är sådana att det lättillgängliga, schabloniserade och välbekanta gynnas på bekostnad av det genomarbetade, krävande

och okända. Massmarknadslitteraturens expansion på den mer kvalificerade litteraturens bekostnad är det tydligaste åskådningsbeviset härpå. Detta gäller inte minst barn- och ungdomslitteraturen. lnom vissa kategorier är krissituationen redan ett faktum. Utgivningen av seriös skönlitteratur i översättning har påtagligt drabbats. Utgivningen av kvalificerade uppslagsverk har i stort sett upphört. lnom den svenska skönlitteraturen har nedskärningen i första hand drabbat lyriken och många debutanter. Eftersom dessa kategorier enligt utredningens studier är klart olönsamma har åtgärderna säkerligen för berörda förlag lett till förbättrat ekonomiskt resultat åtminstone på kort sikt. Eftersom en bred utgivning av debutanter är en förutsättning för återväxten av författare och därmed för en förnyelse och utveckling av den svenska litteraturen är

sådana åtgärder riskabla på längre sikt. Riskerna är naturligtvis i första

hand allmänt kulturella men även strikt förlagsekonomiska, eftersom man därigenom kan gå miste om framtida storsäljare. I andra delen av kapitel4 - avsnitt 4.6 m presenterar utredningen utförligt olika modeller för ett statligt litteraturstöd i produktionsledet och gör vissa kostnadsberäkningar för dess genomförande. De olika stödformernas för- och nackdelar diskuteras. De stödformer som behandlas är dels generella - momsbefrielse, biblioteksersättning samt inköpsordning enligt norsk modell och varianter därav - dels olika metoder för ett selektivt stöd. Utredningens ställningstagande till de olika stödformerna redovisas i kapitel 10.

5 Försäljning av böcker l detta kapitel redovisas och diskuteras bokförsäljningen, både den som går via grossister och olika typer av detaljister och den som går direkt från förlagen till kunderna. Framställningen baseras i allt väsentligt på de undersökningar som tidigare publicerats i En bok om böcker” (SOU 1972:80). Några centrala iakttagelser rörande de viktigaste försäljningskanalerna har redan lämnats i sammanfattningen till kapitel 3. l avsnitt 5.1 diskuteras med ledning av exempel från utredningens läsvanestudier bokens olika vägar till läsaren. Avsnitt 5.2 beskriver översiktligt genom vilka försäljningskanaler boken når från förlag till köpare. Den kommersiella bokgrosshandeln (se avsnitt 5.3) domineras av två företag: Seelig & C0 som är fackbokhandelns grossist och AB Svenska Pressbyrån som distribuerar till ca 14 000 mindre försäljningsställen, främst kiosker och tobaksaffárer. l avsnittet noteras bl a att Seeligs lageroch distributionsfunktioner är av stor betydelse för mindre boklådor och förlag. Abonnemangsbokhandeln behandlas i avsnitt 5.4. Denna försäljningskanal, som 1970 svarade för ungefär hälften av totalomsättningen av allmänlitteratur, är den utan jämförelse viktigaste för spridning av kvalificerad litteratur. Boklådorna ägs och sköts i mycket stor utsträckning av självständiga småföretagare. Antalet boklådor har under det senaste årtiondet inte ändrats nämnvärt: ett sjuttiotal boklådor har under perioden lagts ned eller övergått till att bli B-bokhandlare och nästan lika

många har tillkommit genom nyetablering eller övergång från B-bokládornas krets. Det är svårt att locka bokhandlare till mindre orter där viktiga institutionella kunder ofta saknas. Enligt utredningens undersökningar var abonnemangsbokhandelns lönsamhet år 1970 genomsnittligt sett tillfredsställande. Genomsnittsvärden ger dock en inte helt rättvisande bild. Tio procent av de undersökta boklådorna gick med förlust. Boklådor med stor försäljning till skolor och bibliotek är för sin lönsamhet beroende av denna försäljning. En förlust av försäljningen till kommunala organ skulle för många boklådor få ödesdigra konsekvenser. Av försäljningen till kommunerna har, efter införandet av fria priser 1970, den s k sambindningsförsäljningen till biblioteken till stor del försvunnit. Försäljningen till skolor eller direktförsäljningen till biblioteken synes däremot inte ha minskat. Å andra sidan torde bokhandelns marginaler på sådan försäljning ha reducerats. Försäljningen till allmänheten torde såväl när det gäller omsättning som prisnivå ha förblivit relativt opåverkad av de fria prisernas införande. Det är därvid att märka att många motståndare till och anhängare av fasta bruttopriser väntade sig omfattande förändringar efter reformen. Efter de fria prisernas införande har abonnemangsbokhandeln genom avtal med bokförläggarna i mycket haft samma fördelar framför annan handel som tidigare. Det år 1973 ingångna avtalet innebär att kravet på fullt sortiment har uppgivits. Flertalet boklådor har dock frivilligt valt att beställa samtliga titlar från flertalet förlag. I framtiden torde variationen i ambitionsnivå mellan olika boklådor komma att öka. En viss miniminivâ i sortiment och service år dock möjlig att bevara. Många boklådor hotas av nedläggning eftersom ingen vill överta dem när den gamle ägaren drar sig tillbaka. Genomsnittsåldern bland landets bokhandlare är påfallande hög. Ett annat problem rör den bristande förekomsten av boklådor i nya bostadsområden, inte minst i storstädernas utkanter. I ett särskilt avsnitt - 5.4.5 - diskuteras olika möjligheter att stödja bokhandeln. Ett speciellt intresse ägnas det stöd till kommersiell service i glesbygder som utgår fr o m budgetåret 1973/74, efter förslag från glesbygdsutredningen (SOU 1972:13). De investeringsstödformer som därvid - utnyttjas avskrivningslån, investeringslån och garantilån bör också kunna tillämpas på abonnemangsbokhandeln. Liksom när det gäller glesbygdsstöd kan man svårligen tänka sig ett direkt statligt driftsstöd till bokhandeln. Utredningens ställningstagande till olika stödformer redovi-

sas i förslagskapitlet (avsnitt 10.4.2).

I avsnitt 5.5 behandlas B-bokhandeln. Det framgår att den inte fullsorterade fackbokhandeln under senare år haft svåra problem. Antalet boklådor har under det senaste årtiondet kraftigt minskat. Förlagen synes inte heller ha några starkare motiv att främja etablering och rationalisering inom denna sektor. Statliga stödformer som är användbara för stimulans av abonnemangsbokhandeln bör också med fördel kunna tillämpas inom B-bokhandeln. Avsnitt 5.6 behandlar bokförsäljande detaljister utanför fackbokhandeln, i första hand de ca 14 000 återförsäljarna i Pressbyråns distribu-

tionsnät. Det konstateras bl a att bokförsäljningen spelar en underordnad roll för dessa återförsäljare som främst är inriktade på tidningsförsäljning och att det endast är den torftiga massmarknadslitteraturen som har kunnat motsvara denna distributionskanals krav på låga priser och snabb omsättning. Teoretiskt innebär Pressbyrâns återförsäljamät en utmärkt möjlighet att föra ut god litteratur till en bred köparkrets. Erfarenheterna från 40och 50-talens folkböcker“ visar att intresset för köp av upplevelselitteratur - även av kvalificerat slag är betydande om bara utgåvorna är lätt tillgängliga och har ett lågt pris. Eftersom emellertid kvalitetslitteraturen, utgiven för en inhemsk marknad, aldrig kan komma att konkurrera på lika ekonomiska villkor med den internationellt inriktade massmarknadslitteraturen, torde denna möjlighet inte kunna utnyttjas på kommersiella grunder. Utredningen presenterar i avsnitt 5.6.4 en modell för ett statligt subventionerat massmarknadsförlag med uppgift att till låga priser och i serieform utge sådan kvalitetslitteratur för vuxna och barn som har reella möjligheter att säljas via Pressbyräns 14 000 försäljningsställen. Utredningens förslag till utformning redovisas i förslagskapitlet (avsnitt l0.4.3). Avsnitt 5.7 behandlar förlagens direktförsäljning - via bokklubbar, och w vilken 1970 svarade för en postorder hemförsäljning knappt tredjedel av den värdemässiga försäljningen av allmänlitteratur. Bokklubbsformen har expanderat snabbt under det senaste årtiondet, vilket kan förklaras med att den dels erbjuder förläggare goda möjligheter till effektiv planering och verkningsfull marknadsföring, dels ger medlemmarna tillfalle att till förhållandevis låga priser köpa attraktiv litteratur. Hemförsäljningen har däremot stagnerat, vilket sammanhänger med de ökade svårigheterna att sälja stora verk. Postorderalternativet har ännu inte i nämnvärd utsträckning kommit till användning för spridande av kvalitetslitteratur. Ett försök som gjordes i den riktningen av ICA-kuriren 1970 gav ett nedslående. resultat. Postorder synes emellertid erbjuda möjligheter till uppfyllande av utredningens målsättning att ge människor oavsett bostadsort tillfälle att köpa den litteratur de efterfrågar. För att detta skall vara ekonomiskt genomförbart förutsätts att lagrings- och distributionsfunktionema läggs på befintliga organ. För att det uppställda målet skall kunna nås måste bl a det erbjudna sortimentet vara fullständigt och informationen rikhaltig och lockande. l avsnitt 5.7.5 presenteras en modell för en postorderverksamhet i angivet syfte. Utredningens förslag till utformning redovisasi förslagskapitlet (avsnitt l0.4.4).

6 Urlåning av böcker genom bibliotek Kapitel6 redovisar folkbibliotekens organisation med de kommunala biblioteken som bas och länsbiblioteken och lånecentralerna som regionala pâbyggnader. De kommunala bibliotekens utveckling har följt två huvudlinjer: å ena sidan har resurserna samordnats i anslutning till den nya kommunindelningen, å andra sidan har man strävat efter att decentralisera utbudet. Länsbibliotekens utlåning till de kommunala

biblioteken har mer och mer kommit att avse speciallitteratur och rådgivningen har alltmer kommit att gälla administrativa och organisatoriska problem. Skolöverstyrelsen är statlig tillsynsmyndighet. I Bibliotekstjänst AB har biblioteken ett gemensamt serviceorgan, ägt av Sveriges allmänna biblioteksförening och Svenska kommunförbundet. I avsnitt 6.4 lämnas en redogörelse för de av utredningen organiserade biblioteksförsöken. I avsnitten 6.4.2-6.4.4 diskuteras några av de frågeställningar som försöken aktualiserade (organisationsfrågor, utbudet, arbetsformerna). Avsnittet 6.5 är ägnat bibliotekens målsättning och behov och understryker vikten av att biblioteken tar till vara alla möjligheter att fungera som ortens kulturella centrum utan att därför låta de nya allmänkulturella uppgifterna inkränkta på bibliotekens ursprungliga funktioner. Mot bakgrunden av den starkt varierande biblioteksstandarden i kommunerna redogör avsnittet 6.6 för en rad olika stödmöjligheter, främst i syfte att åstadkomma jämlikhet i fråga om biblioteksservice mellan olika delar av landet. I avsnittet ingår en utförlig framställning angående den diskussion som förts rörande lagstiftning på biblioteksområdet. Det framhålles att den rätt man vill garantera genom en lagstiftning är rätten för den enskilde medborgaren att, oberoende av bosättningsort, få tillgång till den litteratur han behöver för sin utbildning, sin bildning, sin förströelse och sin konstnärliga upplevelse. Samtidigt framhålles, att en lagstiftning som innehåller preciserade normer för biblioteksverksamhetens omfattning och bedrivande i längden inte tjänar det syfte som förespråkarna för lagstiftning vill uppnå. En precisering av biblioteksverksamhetens ändamål och uppbyggnad kan emellertid tänkas ingå i den kungörelse som reglerar de statliga bidragen till folkbiblioteken. Som alternativ till lagstiftning kan man tänka sig selektivt stöd till vissa kommuner. Två typer av åtgärder synes här kunna komma ifråga: å ena sidan ett statligt stöd till kommuner som behöver upprusta sin biblioteksorganisation från grunden, å andra sidan möjlighet för länsbiblioteket att temporärt helt eller delvis övertaga biblioteksverksamheten i kommun som har svårigheter att på egen hand åstadkomma en effektiv biblioteksorganisation. Till detta bör kunna komma en utökning av det punktstöd som redan utgår och som bla bör inriktas på att främja biblioteksverksamhet på arbetsplatser. Bland nya eller utökade uppgifter som kan anförtros länsbiblioteken är bevakningsuppgifter i syfte att tillförsäkra eftersatta befolkningsgrupper tillgång till litteratur (invandrare, handikappade). De bör vidare kunna organisera en till allmänheten riktad information om litteratur och bibliotek. I anslutning till redovisningen av lånecentralernas verksamhet 6.6.4) diskuteras olika möjligheter att garantera att äldre, klassisk litteratur finns tillgänglig på biblioteken. I avsnitt 6.6.5 behandlas den statliga tillsynsmyndigheten för folkbiblioteken. Alla länder med avancerat folkbiblioteksväsen faster stor vikt vid ett centralt, rådgivande organ med uppgift att stödja och stimulera biblioteksverksamheten. Den roll Bibliotekstjänsts s k sambindning spelar för bibliotekens bokinköp belyses i avsnittet 6.6.6.

7 Skolbibliotek Frågan om litteraturens roll i skolan har utredningen gjort till föremål för en särskild studie, som tidigare publicerats i en separat bilaga till detta betänkande (SOU 1973:1). Studien har utarbetats av en expertgrupp. hävdar att den inte kan acceptera tendensen att överföra Gruppen litteratur för förströelseläsning från skolbiblioteket till folkbibliotekens barn- och ungdomsavdelningar. Den fria läsningen är en uppgift för skolans undervisning: genom sin uppläggning och sina metoder skall undervisningen leda eleverna fram till intresse för studier på egen hand och till intresse för läsning av skönlitteratur, till förmågan att tillgodogöra sig det lästa och att leva sig in i det och njuta av det. Utlåning av böcker för fritidsläsning ingår i skolans uppgifter och måste integreras både med bibliotekets dagliga verksamhet och med undervisningen i olika ämnen. Det är en uppgift inte bara för bibliotekets personal utan även för läraren i hans dagliga arbete. Men skolbiblioteket får på inga villkor isoleras från kommunbiblioteket. Nära samarbete bör inledas för att vänja eleverna att gå till kommunbiblioteket på sin fritid. l fråga om grundskolan konstaterar expertgruppen att lån på skolbibliotek starkt avtar i frekvens med högre årskurs. Expertgruppen kräver mera energiska insatser för att få elever i åk 7-9 att bibehålla sina läsvanor och bli mer aktiva låntagare i skolbibliotek och folkbibliotek. Når det gäller barn i förskoleåldern förordar gruppen att bestämmelser utfärdas att som villkor för statsbidrag till barndaghem krävs ett kontisamarbete med folkbiblioteken och att i den kommande allmännuerligt na förskolans program ett sådant samarbete påbjuds. Eleverna i förskolan måste i första hand på sin egen lek- eller arbetsplats kunna välja mellan och kvalitativt fullgoda böcker. Gruppen understryker många, varierande vikten av ett rikligt bokurval. Förskolans boksamlingar - och folkbibliotekens barnavdelningar w behöver förstärkas inte minst med tanke på att barnen i förskoleåldern annars i stor utsträckning är hänvisade till den massmarknadsproducerade barnlitteratur som säljs i pressbyråkiosker, snabbköp och varuhus. Bokurvalet måste utgöra en meningsfull motvikt till skräplitteraturen för barn. För att den fria läsningen i skolorna skall stärkas fordras enligt expertgruppen bl a att skolbiblioteket är öppet hela dagen, att tillgången på fiktionslitteratur är riklig och mångsidig, att utlåningsverksamheten intensifieras, att biblioteket förestås av en befattningshavare som är väl utbildad för sin uppgift, att heltidstjänster inrättas på gymnasiebiblioteken och på de större grundskolebiblioteken, att samarbetet utökas mellan skola och kommunbibliotek.

8 De språkliga minoriteternas litteraturförsörjning I litteraturutredningens direktiv påpekas att ”beträffande bok- och till de språkliga minoriteterna i Sverige” skall tidskriftsförsörjningen

samråd ske med invandrarutredningen. De båda utredningarna har mot denna bakgrund gemensamt utarbetat 8, som behandlar dessa kapitel frågor. lnvandrarutredningen ansluter sig sålunda till de överväganden och förslag som framförs i kapitlet. Framställningen inleds med en statistisk bakgrundsbeskrivning, som bl a redovisar antalet personer i Sverige med annat modersmål än svenska för några större grupper. Motiven för kulturstöd till språkliga minoritetsgrupper diskuteras, varpå följer en kortfattad beskrivning av de olika invandrar- och minoritetsgrupperna. Därefter belyses de speciella problem som sammanhänger med de språkliga minoriteternas litteraturförsörjning, varvid särskild uppmärksamhet ägnas bibiliotekens roll och resurser. De båda utredningarna hänvisar till litteraturutredningens biblioteksförsök, som visat att biblioteken har stora möjligheter och förutsättningar att bli kontaktcentrum för invandrargrupperna och en informationscentral, som kan ge information i båda riktningarna: till invandrarna om svenska förhållanden och till hemmabefolkningen om invandrarnas problem. En förutsättning för att ett bibliotek skall kunna fylla den ovan antydda rollen är givetvis att biblioteket är rustat att ta emot invandrarna, dvs kan erbjuda dem de tjänster de efterfrågar, främst i form av ett rikhaltigt och varierat bokurval. De båda utredningarnas syn på problemen kan sammanfattas på sätt. En huvudprincip följande i den svenska invandringspolitiken är att invandrarna skall ha en med andra medborgargrupper jämförlig ställning när det gäller tillgången till samhällsservice av olika slag. Detta bör även gälla möjligheten att bevara det egna språket och kulturarvet. Litteraturutredningen och invandrarutredningen tillmäter biblioteken en mycket viktig roll i detta sammanhang. Ansvaret för invandrarnas litteraturförsörjning bör åvila samma myndigheter som svarar för bokförsörjningen i övrigt. De båda utredningarna föreslår en engångsupprustning av det centrala bokbeståndet till en kostnad för statsverket av 12 mkr, varav 9,3 mkr bör avse länsbibliotekens verksamhet och 2,7 mkr lånecentralernas. Kostnaderna kan av praktiska skäl slås ut över en period av 3 å 5 år, men beslut om upprustning bör fattas i ett sammanhang. Den föreslagna upprustningen, kompletterad med de av utredningarna förutsatta förstärkningarna av de lokala (kommunala) bokbestånden, framstår som helt nödvändig om biblioteken skall kunna fylla sina servicefunktioner gentemot invandrargrupperna. Det föreslagna engångsbeloppet bör inte ses enbart i relation till nuvarande centrala insatser inom biblioteksområdet utan även till de omfattande åtgärder som under senare år vidtagits för att förbättra invandrarnas sociala situation, tex genom svenskundervisningen, som kostar mer än 60 mkr årligen för statsverket.

9 De vuxna láshandikappades litteraturförsörjning

I arbetet med litteraturspridningens problem var det angeläget för utredningen att söka få ett grepp om de läshinder av olika slag som existerar i dagens samhälle. har därvid också kommit Utredningen in på problem som snarast ligger inom handikapputredningens område. De

båda utredningarnas sekretariat har haft samråd i dessa frågor, som kommer att närmare övervägas av handikapputredningen i dess fortsatta arbete. Som framgår av rubriken endast om de

handlar följande genomgång

vuxna handikappades litteraturförsörjning. Orsakerna till detta är att de läshandikappade barnens svårigheter i första hand är ett pedagogiskt problem och därmed en uppgift för skolan samt att hithörande frågor redan lett till att betydande insatser gjorts för att komma till rätta med dessa barns speciella lässvårigheter. Framställningen inleds med en genomgång av olika former av läshandikapp. Därefter redogörs för den existerande bokutgivningen för vuxna med läshandikapp. För budgetåret 1972/73 har skolöverstyrelsen under anslagsposten Bidrag till handikappades kulturella verksamhet beviljats 175 000 kr för att främja dels framställning av lättläst och ordförenklad litteratur (s k LL-litteratur) för sådana handikappade som har speciella svårigheter att tillgodogöra sig vanligt textmaterial, dels böcker med stor stil. Det största behovet av tekniskt anpassad litteratur föreligger hos den synskadade. Litteraturutredningen vill uttrycka sin betydande gmppen sympati för de förslag som framläggs i utredningen ”Litteraturförsörjning för synskadade” och som förts vidare i SÖS petita för budgetåret 1973/74 (under punkten B57a:l). Produktionen av tryckt litteratur avsedd för läshandikappade medför särskilda kostnader för den språkliga och tekniska bearbetningen. Eftersom det är angeläget att hålla priserna på en förhållandevis låg nivå torde därför ett speciellt stöd för denna verksamhet vara nödvändigt. De titlar, såväl nyutkomna som klassiker, som väljs för utgivning i LL-version och med ”stor stil, bör uppfylla vissa krav på kvalitet och lättillgänglighet och dessutom ha förutsättningar att överleva en längre tidsperiod. Ett syfte med den utökning av verksamheten som utredningen föreslår är nämligen att bygga upp ett relativt stort grundsortiment som ger målgrupperna i fråga en hygglig valfrihet. För detta ändamål krävs då ett produktionsstöd på omkring 500000 kr per år. Dessutom kan ett lagerstöd bli aktuellt. Formerna för denna produktion bör bl a inbegripa ett direkt samarbete med författare men även med bildkonstnärer. Man kan tänka sig upprättandet av projektbundna produktionsgrupper, som omfattar både 0rd- och bildkonstnärer och har i uppgift att inom givna ekonomiska ramar framställa litteratur för handikappade eller ovana läsare. Med tanke på bristen på erfarenheter och nödvändigheten av att stora hänsyn tas till typografiska, bildmässiga och språkliga faktorer vid framställningen bör idén om ett slags litterär verkstad kunna ge goda resultat. De resonemang som anförts ovan leder till en ökning av anslagsbe-

hoven jämfört med 1972/73 på l 280 000 kr. Ökningen av medlen bör

fördelas på följande sätt:

De samlade kostnaderna blir med ovan angivna utgångspunkter 3 345 000 kr fördelade på

10 Utredningens förslag 10.1 Förutsättningar

Utredningen anser att de existerande villkoren för framställning och spridning av böcker ej motsvarar behoven av kvalificerad information och litterärt utbyte. Utredningen föreslår därför att statsmakterna beslutar bygga ut det indirekta stöd som nu utgår till litteraturen med principiellt nya stödformer. Kravet på lönsamhet i utgivningen gör det inte möjligt att inom bokområdet fullt ut förverkliga de målsättningar som redovisas i kapitel 3. Det bör samtidigt erinras om att utredningsdirektiven anger att de produktionsfrämjande åtgärder som kan komma i fråga ej bör syfta till att avlasta förlagen deras normala utgifter”. De restriktioner som marknadsekonomin medför inom denna sektor får dock ej bli avgörande för hur utgivningen inom en viss litteraturkategori skall se ut. Böcker upplevs som dyra. De faktorer som är av betydelse för bokprisnivån analyseras i avsnitt 4.4.5. Rent allmänt kan sägas att en stor bredd i utgivningen motverkar låga priser och att begränsningen av vårt språkområde ytterligare förstärker denna tendens. Härtill kommer att höga priser på originalutgivningen har blivit en förutsättning för förlagen att finansiera sin verksamhet. Om man vill både bredd i uppnå utgivningen och en kraftig generell prissänkning för hela denna utgivning

krävs svåruppskattade men högst betydande subventioner. (En sänkning

av samtliga bokpriser med 15% -- motsvarande kostnaderna för en momsbefrielse - skulle redan den kosta ca 110 milj kr.) Motsättningen mellan bred och mångsidig utgivning å ena sidan och låga bokpriser å den andra behöver emellertid ej hårdras. Eftersom biblioteken tillhandahåller litteratur kostnadsfritt reduceras åtminstone delvis nackdelarna med de höga bokpriserna. Utredningen vidhåller kravet på bredd i utgivningen. När det gäller priset förordar utredningen en mycket kraftig sänkning på nâgra delar av sortimentet bl a med syftet att nä dem som idag köper den ytterst billiga kiosklitteraturen eller också inte alls köper böcker. Vissa allmänt prisdämpande effekter beräknas också uppnås som en följd av de produktionsstödjande åtgärder av olika slag som utredningen föreslår. Även andra skäl har bidragit till att utredningen går på denna linje. En generell subventionering av utgivningen i syfte att nedbringa priset på en roman av normal omfattning till 10 alternativt 20 kr skulle förutsätta ett så komplicerat regelsystem och därmed skapa sådana kontrollproblem i fråga om förlagens kalkyler att metoden ej synes möjlig att genomföra inom ramen för nuvarande förlagssystem.

Följande allmänna krav kan sammanfattningsvis ställas på utformningen av ett system för litteraturstöd: E] det bör vara sammanhället, överskådligt och lättadministrerat och samtidigt ge garantier för mängsidighet i bedömningar och värderingar, E! åtgärder i produktionsledet bör ha återverkningar även i distributionsoch konsumtionsleden, D effekterna av stödet bör verka prisdämpande och motverka koncentrationstendenser i utgivningen.

10.2 Utgivningsstöd l0.2.l Olika stödformer I detta avsnitt redovisar utredningen sin syn på olika stödfornier och börjar med de generella.

Momsbefrielse

Från framför allt branschhåll har starka krav rests pâ att böcker skall befrias från mervärdeskatt, vilket, menar man, skulle stödja bokproduktionen och sänka bokpriserna. Att befria bokbranschen från moms skulle

medföra ett inkomstbortfall för staten på ca 110 mkr. (Siffran baserar sig

på branschens omsättning år 1970.) Bokkulturen skulle inte främjas i relation till detta belopp. Eftersom stödet skulle vara relaterat till omsättningens storlek skulle det komma att till största delen tillfalla den redan lättsålda litteraturen. Den prissänkning som skulle uppnås skulle inte alls motsvara momsens storlek och måste betecknas som högst marginell. Eftersom vidare svårigheterna för den litteratur som riktar sig till mindre läsargrupper kommer att bestå trots denna betydande utgift för statskassan måste till detta belopp även läggas kostnaderna för andra former av stöd, som oundgängligen måste insättas för att främja även denna del av utgivningen. Utredningen avvisar tanken på att befria böcker från mervärdeskatt med den huvudmotiveringen att inte ens betydande belopp kan garantera positiva effekter.

Biblioteksersáttning Krav på en biblioteksersättning till förlagen har rests från just denna intressentgrupp. Kravet motiveras ytterst med att bibliotekens kostnadsfria utlåning innebär ett intrång i upphovsrättslig mening. Denna fråga behandlas av den i kapitel 3 Omnämnda samnordiska upphovsrättskommitten. Emellertid kan anmärkas att kraven på en biblioteksersättning i vissa hänseenden synes förutsätta att samhället skulle stå i ekonomisk skuld till förlagen. Detta förefaller högst tveksamt. Biblioteksväsendets expansion har inneburit en kraftig stimulans inte bara för läsningen utan också för utgivningen av böcker.

Man kan emellertid bortse från rätts- eller rättviseargumenten och betrakta ett stöd till förlagen i relation till deras biblioteksförsäljning endast som en form för litteraturstöd bland andra. Vare sig stödet relateras till bokens pris eller utgår med ett fast belopp för varje köpt exemplar leder detta till att olika kategorier i utgivningen får starkt varierande stöd. Samma effekt skulle uppnås om stödet relaterades till utlåningsfrekvensen. Höga värden skulle uppnås av titlar som även i övrigt säljer bra, medan däremot sådan litteratur som anses svårare, till vilken grupp t ex lyriken räknas, har en relativt låg biblioteksförsäljning. Modellen ger således ingen tillfredsställande stimulans för utgivning av sådan litteratur som har svårigheter på marknaden. Om man emellertid avstår från att ge stödformen en generell karaktär och inför avtrappningsregler i någon form för att utjämna variationernai biblioteksförsäljningen, kvarstår ändå allvarliga nackdelar. Stödet tillfaller helt förlagen. Modellen ger alltså i första hand effekt iproduktionsledet och får inga direkta återverkningar i övriga led. Det torde också vara svårt att kombinera modellen med någon form av prispressande åtgärder. En ersättning relaterad till bokens pris kan t o m verka i motsatt riktning. Utredningen avvisar således tanken på en biblioteksersättning till förlagen med hänvisning till de invändningar av både principiell och praktisk natur som redovisats ovan.

Norska inköpsordningen Den modell för stödköp av nyutkommen inhemsk skönlitteratur, som sedan 1965 existerar i Norge, i svensk debatt vanligen kallad ”den norska stödköpsordningen”, presenteras och diskuteras ingående i avsnitt 4.6.3. Starka krav har i den allmänna debatten rests på att en sådan inköpsordning skulle införas även här i landet. Utredningen hyser också sympatier för de grundprinciper i denna stödmodell, som innebär automatiska utgivningsgarantier för en trängd litteraturkategori och bidrar till att göra denna bättre tillgänglig runt om i landet. invändningar kan resas av skäl som framför allt hänger samman med biblioteks- och bokprisproblematiken. De svenska bibliotekens bokinköp har en väsentligt större omfattning än i Norge. Om staten generellt garanterar de kommunala folkbiblioteken viss litteratur gratis, som de annars åtminstone delvis skulle ha köpt själva, kan man befara att kommunala förtroendemän kommer att skära ner bokanslagen imotsvarande mån och låta dessa medel komma någon annan Verksamhetsgren inom eller utom biblioteket tillgodo. Det statliga stödet till litteraturen kan komma att holkas ur på detta sätt. Utredningen hänvisar till de risker som ligger i att för allmänna medel i stora kvantiteter automatiskt inköpa en vara, vars pris producenten själv bestämmer. Riskerna för prisrnanipulation och för att en urholkning av stödet kan ske genom direktanknytningen till de kommunala biblioteken är de huvudinvändningar utredningen vill rikta mot den norska stödköpsordningens utformning.

Selektiva stödformer Selektiva stödformer skiljer sig principiellt från de generella därigenom att de förutsätter någon form av bedömning i det enskilda fallet. Fördelarna med sådana stödformer är uppenbara: stödet kan styras till j den del av utgivningen som verkligen behöver det och stödets storlek kan

g väl avpassas efter behovet. Nackdelarna ligger i de problem med bla

t risker för otillbörlig styrning som alltid är förknippade med fördelningen av allmänna medel inom kultursektorn. Utredningen finner därför att förhandsstöd till tidigare opublicerad svensk skönlitteratur bör ske efter automatiskt verkande regler inom på förhand givna ramar. l övriga fall är det däremot nödvändigt med ett sakkunnigt urval bland de nästan oändliga möjligheter till utgivning som föreligger. l dessa fall bedöms alltså endast litteratur som redan är känd. Möjligheter till offentlig insyn, diskussion och kritik av beslut föreligger. Utredningen finner sålunda projektbidrag i förhand och förlustutjåmningar eller belöningar i efterhand vara lämpliga former för stöd för vissa litteraturkategorier. En viktig fördel med selektiva stödformer är vidare att de går att förknippa med villkor i fråga om prissättning, utförande, lagerhållning etc. Härmed skapas alltså de förutsättningar för en aktiv kulturpolitik inom litteraturens område som krävs för att utredningens olika delmål skall kunna uppfyllas.

10.22 Förslag En översikt Litteraturutredningen vill som stöd i produktionsledet föreslå ett system av utgivningsgarantier av både generell och selektiv natur. Stödet bör i görligaste mån relateras till de faktiska kostnaderna och ej till det pris förlagen åsätter sina böcker eller till den biblioteksförsäljning dessa uppnår. Stödet är avsett att stimulera till utgivning av kvalitetslitteratur inom de litteraturkategorier som av olika skäl har svårigheter inom ramen för nuvarande utgivningsbetingelser. Förlagen bör för att erhålla stöd fullgöra en motprestation. Denna består i leverans av ett visst antal exemplar av de böcker som i olika former erhållit stöd. Dessa böcker göres sedan tillgängliga i alla delar av landet i avsikt att öka läsningen både genom lån och köp. Stödordningen förutsätter någon form av avtal mellan staten å ena sidan och förlagen å den andra. De förlag som ej kan eller vill fullgöra önskad motprestation kan givetvis fortsätta sin utgivning utanför den föreslagna stödordningen. Utredningen föreslår ett generellt stöd inom en viss ram för ny svensk skönlitteratur för vuxna och ett selektivt stöd för övrig skönlitteratur, barn- och ungdomslitteratur samt viss facklitteratur. Det selektiva stödet kan utgå i för- eller efterhand. Det bör understrykas att utredningens förslag bör ses som en modell, som sedan kan bli föremål för förhandlingar mellan berörda intressenter. De titlar som erhåller stöd ›- oavsett på vilket sätt - ställs med vissa undantag i l 250 exemplar till statens förfogande. Dessa böcker skänkes

sedan till bibliotek och bokhandel och fördelas i stort på följande sätt: 500 ex till landets 24 länsbibliotek att i första hand användas till nystartad uppsökande biblioteksverksamhet och till att utjämna regionala skillnader i boktillgången. 300 ex eller ett exemplar vardera till de av landets folkbibliotekssystem som önskar motta dem för att användas som presentationsexemplar så att allmänheten kan informera sig om och få en överblick över viktiga delar av utgivningen. 300 ex eller ett exemplar vardera till landets abonnemangsboklådor för att upprätthålla sortimentsbredden inom vissa utgivningsområden och samtidigt ge bokhandeln den subvention som uppstår vid försäljningen av dessa friexemplar. 150 ex eller ett exemplar vardera till landets B-boklådor (grossistkunder) i samma syfte. Till detta kommer förslag om speciella åtgärder för kategorierna stora

verk (encyklopedier), litteratur för invandrare samt för läshandikappade.

Den ovan beskrivna stödordningen avses få positiva effekter både för bibliotek och bokhandel. För att förbättra bokspridningen föreslås dessutom andra åtgärder i avsikt att tillgängliggöra böcker både för lån och köp. De regionala skillnaderna i landets biblioteksservice bör utjämnas genom utvidgat stöd till länsbiblioteken. Den framgångsrika försöksverksamheten med arbetsplatsutlåning bör främjas i särskilda former. Genom att föreslå grundandet av ett speciellt massmarknadsförlag vill utredningen få fram kvalitetslitteratur till lågpris. För att underlätta allmänhetens inköp av böcker, framför allt utanför det relativt begränsade antal platser som har egen bokhandel, föreslås inrättandet av en särskild postorderservice i anslutning till främst bibliotek och postkontor. Dessutom föreslås inrättandet av två fonder för att främja nya initiativ av olika slag inom bokbranschen, nyetableringar av förlag och boklådor etc. Avslutningsvis behandlas möjligheten av läsfrämjande åtgärder på olika områden.

Stödets fördelning pâ olika litteraturkategorier Ny svensk skönlitteratur för vuxna Utredningen föreslår införandet av ett generellt stöd till den nya svenska skönlitteraturen för vuxna inom en viss ram. För att en titel skall erhålla stöd bör den enligt utredningens mening uppfylla följande tre förutsättningar: El texten skall genom upplagan i fråga till sin övervägande del publiceras för första gängen, D titeln skall av Bibliografrska Institutet vid Kungl Biblioteket i Stockholm klassificeras inom avdelningarna Hc(s) Sanzlirzgar, Hc.Ol Romaner och noveller mm, Hc.Ol8 Aforismer, Hc.02 Dramatik, Hc.03 Poesi och Hc.04 Essäer,

D titeln skall ha inköpts via Bibliotekstjänsts sambindning i minst 40 exemplar fördelade på minst 24 olika bibliotek. Avsikten med den sistnämnda avgränsningen är att litteratur under en viss kvalitetsgräns eller angelägenhetsgrad sållas bort. De böcker som uppfyller de tre ovan angivna kriterierna erhåller

således automatiskt produktionsstöd förutsatt att det utgivande förlaget i

avtal med staten förbundit sig att fullgöra viss motprestation. Denna bör bestå i att förlaget ställer ett visst antal exemplar av den stödberättigade titeln till statens förfogande. l den föreslagna modellen finns inget inslag som kan motivera en sänkning av de kommunala bokinköpsanslagen. Det är heller inte enligt utredningens mening sannolikt att förlagens biblioteksförsäljning kommer att minska på grund av den föreslagna fördelningen av böcker till biblioteken. Utredningen har tidigare uttalat som en målsättning att även förbättra i alla delar av landet. En människors möjligheter att köpa god litteratur naturlig åtgärd i detta syfte är, menar utredningen, att låta bokhandeln inordnas i den föreslagna stödordningen. Därigenom garanteras sortimentsbredden inom vissa utgivningsområden och samtidigt erhåller bokhandeln en viss subvention, nämligen det överskott som uppstår vid försäljningen av dessa friexemplar. Eventuellt kan frågan om användningen av bokhandelns 450 exemplar överlåtas åt branschen själv. Vid genomgången av den norska stödköpsordningen pekar utredningen medel i stora kvantiteter på de risker som ligger i att för allmänna automatiskt inköpa en vara, vars pris producenten själv bestämmer. Utredningen finner det därför olämpligt att relatera utgivningsstödets storlek till det pris förlaget åsätter en viss titel. Stödet bör i stället baseras på den enskilda titelns omfång, beräknat i ark (16 sidor). Vi kallar detta för arkersättning. Arkersättningsprincipen medför att lågoch högprissatta böcker får samma produktionsstöd förutsatt att de är lika tjocka. Förlagen tjänar alltså ej på att sätta höga priser. Man kan t o m i vissa fall även räkna med att arkersättningen stimulerar till lågprissättning. Med arkersättningsprincipen bestämmer således statsmakterna vilket belopp som skall tillföras litteraturen i produktionsstöd medan en stödköpsordning efter norsk modell ger förlagen möjligheter att i viss mån bestämma detta belopp på egen hand. Utredningen föreslår att stödet till den nya svenska litteraturen beräknas i relation till ett visst antal titlar varje år. Om man antar att man som målsättning skulle sätta en utgivning om 400 titlar svensk skönlitteratur per år och om man vidare antar att genomsnittsboken omfattar 11 ark samt att varje titel bör stödjas med 2 500 kr och varje ark med 1 000 kr för att utgivningen skall bli den målsatta blir stödbehovet 400 x 2 500 + 400 x l 000 x 11 = 5,4 milj kr. Totalbeloppet kan alltså beräknas i förhand och utbetalningarna görs i efterhand, då man kan överblicka årets utgivning. Den ram som anges är inte på något sätt absolut, väsentligt fler titlar

kan komma ut, om intresse föreligger. Vi har i exemplet ovan räknat med

400 titlar. Även om 500 titlar skulle komma ut måste det bidrag som i så fall skulle utgå till varje titel fortfarande betraktas som ett gott stöd.

Räkneexemplet ovan är också utredningens förslag till tänkbar

dimensionering av stödet till ny svensk skönlitteratur i inledningsskedet

Andelen lyrik i utgivningen av svensk skönlitteratur har under det senaste decenniet i genomsnitt utgjort omkring 25 %. Av erfarenheterna från den norska stödköpsordningen att döma föreligger sannolikhet för att lyrikutgivningen ökar snabbare än prosautgivningen inom ramen för ett automatiskt verkande stödsystem. Utredningen föreslår att stödet till lyriken kvoteras och vid årets slut beräknas på högst 25 % av antalet stödda titlar. För att bestämma en lämplig arkersättningsnivå har en rad beräkningar gjorts, som närmare redovisas i avsnitt 4.6.4. Sekretariatets beräkningar rörande arkersättningens effekter gör att utredningen stannat inför ett alternativ som förutsätter en ersättning per stödd titel med 2 500 kr i fast stöd och 1000 kr/ark. Detta innebär att en genomsnittlig prosatitel erhåller ca 15 500 kr i produktionsstöd medan motsvarande siffra för en genomsnittlig lyriktitel blir ca 7 500 kr. Produktionskostnaderna för en pocketutgåva är lägre än för en ordinarie utgåva. Med hänsyn härtill föreslås att ersättningen för en titel i pocketutförande skall utgå med ett fast stöd på 2 500 kr och med 800 kr/ark. Den här föreslagna ersättningen förutsätter för båda typer av utförande att författaren erhåller en royalty på 16 2/3 % på förlagets cirkapris. De siffror sekretariatet utgått från i sina beräkningar av arkersättningsnivån bygger på 1973 års prisnivå. När det gäller vissa principiella bakgrundsberäkningar har även värden från tidigare år måst användas. En ny beräkning torde bli nödvändig isamband med att stödet införs. En av fördelarna med modellen är att den lätt kan justeras med hänsyn till prisutvecklingen. Utredningen vill understryka nödvändigheten av att den föreslagna stödordningen införs på försök innan nivåer och omfattning läggs fast mera permanent och att även därefter de olika faktorer som påverkar stödets realinnehåll kontinuerligt hålls under kontroll. Arkersättningens nivå är beräknad så att däri ingår normal royalty till författarna för de l 250 ex som förlagen ställer till statens förfogande. Detta innebär i praktiken en förbättring av författarnas garantihonorar till vilket sedan skall läggas direkt royalty från och med första exemplaret som säljs på vanligt sätt. Detta medför att förlaget får ett större stöd för en titel med blygsam försäljning, vilket varit en av intentionerna vid konstruktionen av stödmodellen. De förlag som biträder en överenskommelse om stöd enligt ovan angivna riktlinjer bör förbinda sig att leverera samtliga titlar som automatiskt l Om man tar bort ingår i stödordningen. massmarknadsserier, Utredningen har övervägt vilka möjligheter det finns att inom ramen pornograñska verk, nya för stödordningen förhindra en alltför stark dominans av ett eller ett par upplagor, urval och likförlag utan att å andra sidan äventyra nande samt utgåvor från stödordningens syfte att vidga förlag med oregelbunden utgivningen av ambitiös svensk skönlitteratur. Olika spärregler kan här utgivning, utkom under tex relaterade till antalet titlar tänkas, eller till stödbeloppens storlek. åren l965w70 följande Utredningen har som en provisorisk lösning och medveten om vissa antal titlar: 1965 255, 1966 277, 1967 228, komplikationer stannat för det sistnämnda alternativet bl a för att 1968 288, 1969 254 och undvika administrativt merarbete. Utredningen föreslår sålunda att inget 1970 248.

förlag bör få erhålla mer än 20 % av det stöd som årligen utgår till den nya svenska skönlitteraturen. Om ett förlags utgivning skulle vara så stor att denna gräns överskrides, fördelas i stället stödbeloppet på förlagets samtliga stödberättigade titlar, vilket alltså innebär att arkersättningen l för detta förlag. Vidare förutser utredningen att den per titel blir mindre - tillsammans med - skall föreslagna stödformen övriga åtgärder underlätta startandet av nya förlag. Utredningen föreslår alltså att stödet till den nya svenska skönlitteraturen för vuxna skall utgå enligt arkersättningsprincipen. Som en tänkbar första målsättning har vi angivit en total utgivning av 400 titlar/år. Kostnaderna för själva produktionsstödet kan då beräknas till ca 5,4 mkr. Därav torde ca 4,65 mkr komma att gå till prosan och 0,75 mkr till lyriken. Distributionen av gratisexemplaren till bokhandeln skall inte orsaka staten några kostnader. Dessa bör bestridas av branschen på sätt som gäller för abonnemangsexemplar i övrigt. Kostnaden att distribuera 320 000 band till biblioteken kan maximalt beräknas till lika många kronor. Kostnaden för sambindning av de ca 200 000 böcker, som skall gå till länsbiblioteken, kan beräknas till ca 1 mkr. Statens sammanlagda kostnader för stödordningen blir sålunda ca 6,7 mkr. Stödordningen bör införas på försök under en treårsperiod. Därefter bör en värdering kunna göras och beslut fattas om en mer definitiv utformning varvid självfallet även följderna av utredningens övriga förslag bör beaktas.

Ny skönlitteratur för vuxna i översättning Allmän enighet torde råda om betydelsen av att kvalificerad utländsk skönlitteratur kontinuerligt görs tillgänglig på svenska. Om detta ej sker finns risker för en provinsialisering av svenskt litterärt liv, en risk som utan tvivel är särskilt allvarlig inom ett mindre språkområde såsom det svenska. Som framgått av redovisningen i avsnitt 4.1.3 inger relationerna mellan svenskt och utländskt i den totala utgivningen inga bekymmer. Däremot är det starkt oroande att den seriösa litteraturens andel av översättningarna sjunker, vilket alltså innebär att massmarknads- och underhållningslitteraturens andel ökas. Åtgärder måste vidtagas för att bryta denna utveckling. Utredningen finner att detta ej kan åstadkommas inom ramen för en automatisk stödordning. En dylik stödform skulle inte ge förlagen någon stimulans att introducera här i landet mindre bekant litteratur och då särskilt sådan som kommer från udda språkområden. För att komma till rätta med dessa problem föreslår utredningen införandet av ett riktat stöd i syfte att ge den svenska publiken en jämn och god tillgång på samtida seriös utländsk skönlitteratur på svenska. Endast titlar som i originalversion utgivits mindre än 20 år tillbaka i tiden bör kunna komma ifråga för detta stöd. Stödet bör fördelas av en nämnd. Denna skall sammansättas av personer med dokumenterad sakkunskap på området. Nämnden skall arbeta självständigt inom ramen för tilldelade medel. För att garantera mångsidighet i bedömningen bör nämndens

ledamöter successivt bytas ut. Stödet bör få formen av produktionsbidrag, som efter ansökan från förlagen utbetalas en gång årligen i efterhand. Utredningen vill i ett inledningsskede förorda att ett 60-tal titlar tilldelas produktionsbidrag i efterhand. Härtill kommer det stöd till översättningar av klassiker som även föreslås. Det föreslagna stödet kan sägas fungera som en förlustutjämning i efterhand och innebära både en belöning för och en stimulans till kvalitetsutgivning. Nämnden bör vid fördelningen av produktionsbidrag ta hänsyn till översättningens kvalitet. Den bör därför ha möjlighet att från fall till fall engagera språkinstitutioner eller andra sakkunniga för granskningsuppgifter. Som motprestation krävs i detta fall att förlagen ställer 500 ex till statens förfogande. Titeln är då ej längre aktuell varför det synes omotiverat att sända ut presentationsexemplar till bokhandel och folkbibliotek. Däremot bör länsbiblioteken erhålla 500 ex för att

utjämna de regionala skillnaderna i boktillgângen och garantera att denna

litteratur förblir tillgänglig på biblioteken i tillräcklig utsträckning. Kostnaderna för det föreslagna stödet på 60 titlar beräknas till 870 000 kr. Därtill kommer kostnader för sambindning och distribution av länsbibliotekens 30000 exemplar, som beräknas till 150000 kr. Nämndens administrationskostnader kan beräknas till högst 30 000 kr. Statens sammanlagda kostnad för detta stöd blir sålunda 1 050 000 kr.

Klassikerutgivningen Produktionsstöd Utredningens undersökningar har dokumenterat svåra brister i fråga om utgivning och lagerhållning av både svenska och utländska klassiker. Detta gäller såväl för klassiker i egentlig mening som för den s k allmänt erkända 1900-talslitteraturen. Situationen synes också förvärras för vart år som går. Denna utveckling kan ej accepteras. Det är en självklar och angelägen uppgift för samhället att ta tillvara och levandegöra äldre tiders litteratur. Utredningen föreslår därför att ett särskilt stöd införs för att främja utgivning och lagerhållning av svenska och utländska klassiker och allmänt erkänd svensk och utländsk l900-talslitteratur för såväl vuxna som barn. Endast titlar som i originalversion utgivits minst 20 år tillbaka i tiden bör kunna komma ifråga för detta stöd. Även stödet till utgivning av klassiker bör fördelas av en nämnd bestående av speciellt sakkunniga på området, som byts ut kontinuerligt. Stödet bör utgå i form av produktionsbidrag i förhand och förknippas med vissa villkor vad gäller pris och lagerhållningstid. Ett lämpligt prisläge bör - beroende - kunna vara 10 â 15 kr för en titel i på omfånget ordinarie utgivningsform. De ansökningar om produktionsbidrag som inlämnas till nämnden skall åtföljas av en noggrann kalkyl. Nämnden skall emellertid också vara fri att ta egna initiativ eller fånga upp sådana från annat håll än från

36 sou 1974:5

förlagen. Nämnden kan därvid använda sig av ett normalt anbudsförfarande: nämnden bekantgör att den vill ha ett bestämt verk utgivet, anger samtidigt villkoren för pris, upplaga, utförande och lagerhållning och låter sedan den som givit det fördelaktigaste anbudet få uppdraget. Produktionsbidragens storlek måste beräknas så att klassikerstödets två huvud- V syften, ett lågt pris och en god lagerhållning, uppnås. Utredningen föreslår att l mkr avsätts i produktionsbidrag, vilket bör medföra att minst ett 50-tal klassiker årligen kan ges ut på ovan angivna villkor. Utredningen anser att ca en tredjedel av stödbeloppet bör gå till utgivning av svenska klassiker och ca två tredjedelar till de utländska. Särskilda kvalitetsanspråk kan ställas på översättningarna av just klassiker. Detta förutsätter bl a att översättarna erhåller en god ersättning för sitt arbete, något som i dag ofta icke är fallet. De förlag som erhåller stöd skall som motprestation ställa l 250 ex av den stödda titeln till statens förfogande. Dessa fördelas sedan till bibliotek och bokhandel på samma sätt som den nya svenska skönlitteraturen. Kostnaderna att distribuera 40 000 band till biblioteken beräknas till lika många kronor. Kostnaderna för sambindning av de 25 000 band som skall gå till länsbiblioteken beräknas till 125 000 kr. Till detta kommer nämndens administrationskostnader på 30 000 kr. Totalkostnaden för stöd till utgivning av klassiker blir sålunda ca 1,2 mkr.

Lagerstöd Som framgår av utredningens branschstudier beror klassikerbeståndets otillräcklighet inte bara på att nyutgivningen är vikande utan också på att enskilda titlar utanför serierna har sålts ut eller på annat sätt försvunnit V ur lagerhållitingen. Utredningen finner det angeläget att aktivt främja lagerhällningen av litteratur med bestående värde. Det synes enklast och effektivast att införa ett stöd där ett visst belopp utgår för varje lagerfört exemplar. Ett belopp om 10 öre per lagerhållet exemplar och år får anses vara lämpligt. Antalet för stöd aktuella klassikerutgåvor kan med ledning av utredningens branschstudier beräknas till ca l 000. Alla nu utgivna klassiker och ”allmänt erkända titlar, som utgivits i , originalversion för mer än 20 âr sedan, bör kunna komma ifråga för detta stöd. Den genomsnittliga lagerhållningen för de l 000 titlarna skulle kunna uppskattas till ca 2 000 exemplar per titel. Kostnaden för stödfonnen kan då beräknas till l 000 x 2 000 x 0:10 = 200 000 kr. Utredningen finner detta belopp vara lämpligt som förstaårsanslag för lagerstöd åt klassiker o d. Anslaget bör handhas och utdelas av den ovan beskrivna klassikernämnden. Förlagen skall årligen till nämnden skicka ansökningar om stöd. De samlade kostnaderna för klassikerstödet blir enligt utredningsförslaget ca 1,4 mkr/år uppdelat på 1,2 mkr i produktionsstöd och 0,2 mkr i lagerstöd.

Facklitteratur Bokens betydelse som kunskaps- och informationskälla är självklar och har också starkt framhävts i utredningens målsättningskapitel. Utredningen har emellertid lagt tyngdpunkten för sina undersökningar och förslag inom det skönlitterära området. Att så skett beror endast på de olikartade förutsättningar, som gäller för utgivning av fack- respektive skönlitteratur. Utgivningen av facklitteratur har mer än fördubblats under de senaste 20 åren; under de senaste fem åren har i genomsnitt ca 5 500 facklitterära titlar per år utgivits, en både absolut sett och i relation till övriga länder aktningsvärd siffra. Detta innebär naturligtvis inte att alla kategorier inom facklitteraturen expanderar. Tydliga brister kan iakttas i utgivningen av t ex grundligare essäer och översättningar av vissa internationella standardverk, som det ofta refereras till i svensk och utländsk debatt. Utredningen ser inget behov av att införa något generellt statligt stöd till utgivningen av facklitteratur. Däremot vill utredningen föreslå införandet av ett direkt statligt stöd för att tillgodose det dokumenterade behovet av översättningar av större internationella standardverk av allmänt intresse inom olika områden. Stödet bör fördelas av speciellt sakkunniga, som successivt bytes ut. Stödet bör utgå som produktionsbidrag i förhand och förknippas med vissa villkor framför allt när det gäller lagerhållningen men också i fråga om priset på sätt som beskrivits i föregående avsnitt om klassikerutgivningen. Även i detta fall bör de sakkunniga kunna arbeta både med ansökningar och på eget initiativ. Utredningen föreslår att 400 000 kr avsätts för denna stödform, vilken bör medföra att ett 20-tal sådana verk kan utkomma årligen. De förlag som erhåller stöd skall som motprestation ställa 1 250 ex till statens förfogande. Dessa vidarebefordras sedan till bibliotek och bokhandel på sätt som tidigare beskrivits. Kostnaderna att distribuera 16 000 band till biblioteken beräknas till 16 000 kr. Kostnaderna för sambindning av de 10 000 band som skall gå till länsbiblioteken beräknas till 50 000 kr. Därtill kommer administrationskostnader om 15 000 kr. Den samlade kostnaden för detta stöd blir alltså ca 480 000 kr.

Barn- och ungdomslitteratur Intresset för läsning och förmågan att läsa med urskillning och behållning grundläggs ibarndomen. Bokbrist i barndomsmiljöerna och försummelser i den tidiga lästräningen kan för all framtid blockera tillträdet till litteraturen. Undermåliga och schablonartade bilderböcker och fabriksmässigt producerade serier av barn- och ungdomsböcker riskerar att ensidigt påverka barnens läsning och hämma deras smakutveckling. Här måste en motvikt skapas av kvalitetslitteratur, som bör göras tillgänglig på ett bättre sätt både för köp och lån och i samverkan mellan skola och bibliotek. Utredningen återkommer till det senare problemet i avsnitt l0.5.1.

Som visas i avsnitt 4.1.3 har utgivningen av barn- och ungdomsböcker starkt expanderat under det senaste decenniet. Utredningens branschstudier visar också att denna utgivningssektor var den enda som totalt sett hade rimlig lönsamhet. Det föreligger alltså inte av ekonomiska skäl något behov av generellt stöd för denna utgivning. Däremot föreligger ett starkt behov av att garantera en god och jämn utgivning och spridning av kvalificerad barn- och ungdomslitteratur, både i original och i översättning. Detta måste ske om man vill nå målet att skapa goda läsvanor och en kritisk inställning till skräplitteraturen. Utredningen håller fast vid sin princip att icke selektivt förhandsstödja ny, tidigare ej publicerad svensk litteratur utan föreslår i stället ett produktionsstöd i efterhand för att främja utgivningen av kvalitetsböcker för barn och ungdom. Stödet bör fördelas av en nämnd. Denna skall vara sammansatt av personer med dokumenterad sakkunskap inom området, vilka successivt bytes ut för att garantera mångsidighet i bedömningen. Nämnden skall liksom övriga föreslagna nämnder arbeta självständigt inom ramen för tilldelade medel. Utredningen är medveten om att förslaget om selektivt stöd kan bli föremål för delade meningar. Vi finner dock att ett generellt stöd dels icke f n år ekonomiskt motiverat, dels skulle riskera att misskrediteras genom att även gynna schablonlitteraturen. De titlar som erhåller stöd avses spridas i 1 500 ex till i första hand institutioner o d där barn vistas. Även om utredningen sålunda inte förordar ett generellt stöd bör dock så många titlar medtagas att urvalsproblemet blir mindre ömtåligt. Utredningen föreslår att 100 titlar tilldelas produktionsstöd i efterhand. Stödet bör gå både till svensk originalutgivning och till översättningar. En viss kvot bör årligen avsättas för konstnärligt illustrerade barnböcker. Med den föreslagna omfattningen kan ungefär var tredje bok utanför den seriemässigt producerade schablonlitteraturen stödjas. Det är förenat med betydande svårigheter att inom denna utgivningssektor använda den arkersättningsmodell som i övrigt föreslagits. Utredningen föreslår därför att produktionsstödet bör utgå med 50% av bokens pris eller m a o att ett visst antal exemplar - l 500 - stödköpes i efterhand med 50% rabatt. Rabattsatsen motiveras dels av det höga antalet exemplar, dels av att inköpen sker ett år efter utgivningen, då boken haft sin normala försäljningsperiod. l syfte att eliminera eventuella incitament till prishöjningar föreslår utredningen att ett ersättningstak införes. Medelpriset på Bibliotekstjänsts kvalitetsurval ligger fn på ca 15 kr. Utredningen föreslår att statens produktionsstöd skall maximeras till 8 kr per exemplar. Genomsnittspriset för de titlar som kommer ifråga för stöd torde ligga kring 15 kr. Staten betalar i genomsnitt 7:50 per exemplar. Den samlade kostnaden för detta stöd beräknas till ca l 635 000 kr. l övrigt bör nämnden få i uppdrag att, om behov uppstår, förbereda införandet av ett lagerstöd motsvarande det som ovan föreslagits för klassiker.

Färetagsstrukturen inom förlagsomrâdet Som framgår av avsnitt 4.2 är förlagskoncentrationen betydande inom flera viktiga utgivningskategorier. Om utvecklingen ginge därhän att ett fåtal personer skulle svara för nästan alla utgivningsbeslut inom väsentliga områden kan detta medföra ett allvarligt hot mot både utgivningens mångsidighet och litteraturens utveckling. Utredningen har därför tagit hänsyn till koncentrationsproblemen i sina förslag om produktionsstöd. Utredningen finner vidare att även direkta statliga insatser måste göras för att garantera en spridning i utgivningsbesluten. Utredningen föreslår därför inrättandet av en statlig fond med syftet att dels stödja nyetablering, dels förbättra förutsättningarna för mindre och medelstora förlag. Fonden bör i sitt arbete beakta behovet av olika förlagstyper och därvid också främja etablering av regionala förlag för att motverka koncentrationen av förlagsverksamhet till Stockholm. Fonden bör vidare främja tillkomsten av faciliteter för att ge ut böcker på eget förlag till självkostnadspris. Utredningen finner det vara en tilltalande målsättning att ge många människor tillfälle att utan större kostnader publicera sig i bokform. En på några punkter subventionerad service - tex i form av lokalhyra och del av lönekostnader för någon anställd - som hjälper en skribent att förvandla ett manus till en bok medför inga orimliga kostnader. Fonden bör i sitt arbete också beakta de språkliga minoriteternas speciella problem i förlagshänseende. Verksamheten bör i första hand inriktas på utlåning av pengar. Fonden bör kunna satsa på projekt som innebär betydande risktagande. Amorterings- och räntevillkoren bör kunna göras mycket fördelaktiga. Utredningen har räknat med en total utlåning om 3 mkr. Underskottet bör i sådant fall inte överskrida 200 000 kr. Utlåningsbesluten bör fattas av en särskild fondstyrelse. Det utländska inflytandet i den svenska förlagsverksamheten är fn mycket begränsat. Utredningen anser det dock önskvärt att den nyligen tillsatta statliga utredningen angående utländskt Övertagande av svenska

företag (Rb Ju 1973:17) tar upp frågor som rör utländskt inflytande

inom olika mediasektorer, bl a boksektorn, och att man särskilt prövar förutsättningarna att genom lagstiftning begränsa utländska intressens möjligheter att påverka den svenska bokutgivningens inriktning.

10.3 Biblioteken 10.3.1 Allmänt De i anslutning till utredningens biblioteksförsök genomförda sociologiska undersökningarna, biblioteksförsöken själva och analyserna av dem samt tillgänglig statistik ger vid handen, att folkbibliotekens betydelse för litteraturdistributionen för varje år blir allt större. Biblioteken har vidare fått en central plats i det kommunala kulturlivet över huvud. Kulturrådet pekar bl a på att biblioteken i växande utsträckning svarar för allmänkulturella arrangemang. Den roll folkbiblioteken redan spelar gör det angeläget att precisera de

40 sou 1974:5

Biblioteket krav som kan ställas på en effektiv biblioteksorganisation. skall i rent yttre mening vara lättillgängligt (decentraliserad organisation, verksamhet, enkla rutiner). Boklå-

tillräckligt öppethållande, uppsökande

nen skall vara kostnadsfria. Bokutbudet skall ha bredd, kvalitet och en som svarar mot befolkningens intressen. Det skall finnas sammansättning ett effektivt samarbete mellan biblioteken så att det ena fungerande biblioteket kan låna av det andra de böcker som det inte självt äger. I biblioteksverksamheten skall finnas starka inslag av allmänkulturell

verksamhet.

Trots en genomsnittligt god standard fyller folkbiblioteken långt ifrån

alltid de uppställda kraven. Standarden är mycket ojämn, bokbestånden står utanför biblioteksverksamheotillräckliga, stora befolkningsgrupper ten. l anslutning till de stödâtgärder som diskuteras i kapitel 6 lägger och standardutredningen fram förslag som syftar till standardutjämning förbättring.

lO.3.2 Allmänna föreskrifter

för den diskussion som förts l kapitel 6 lämnas en utförlig redogörelse Utredningen är inte kring frågan om lagstiftning på biblioteksomrädet. beredd att föreslå någon lagstiftning som skulle binda kommunerna. Det är emellertid fastställer vad som är angeläget att statsmakterna folkbiblioteksverksamhetens mål och vem som bär ansvaret för verksamav hetens utformning på olika nivåer. Det kan ske genom viss utbyggnad och den kungörelse som nu reglerar det statliga stödet till länsbibliotek lånecentraler. Skulle den biblioteksstandarden kommunerna emellan bli ojämna inom biblioteksområdet bestående för någon längre tid eller utvecklingen än för närvarande - om kommunerna t ex mot all ta en annan inriktning och statsmakternas intentioner skulle viss

förmodan avgiftsbelägga

biblioteksservice - finns det anledning att på nytt aktualisera frågan om

bibliotekslagstiftning.

103.3 Stöd åt kommunala bibliotek

Två frågor står i förgrunden. Den ena sammanhänger med den ojämna standarden biblioteken och kommunerna emellan, den andra med den externa biblioteksverksamheten, dvs verksamheten utanför bibliotekslo-

kalerna och främst på arbetsplatserna. En rad andra åtgärder påkallar

bibliotekens men bör kunna genomföras utan särskilt

uppmärksamhet

stöd av statsmedel. För att komma till rätta med den ojämna standarden kan man tillgripa tre typer av statliga åtgärder. Man kan för det första genom utbyggd information, råd och exempel stimulera kommunerna att göra insatser på biblioteksområdet. Man kan för det andra ge ett selektivt statligt stöd för av ineffektiva biblioteksenheter. Man kan för upprustning och utrustning det resurser och möjligheter att åtminstone tredje ge länsbiblioteken överta bokförsörjningen i sådana delar av länet där vederbörantemporärt saknar att organisera en de kommun förutsättningar på egen hand

meningsfull verksamhet. Den centrala informationen behandlas i 103.6, länsbibliotekens verksamheti l0.3.4. För upprustning och av ineffektiva biblioteksenheter utrustning föreslås en

förstärkning av de nu utgående anslagen till punktinsatser vid

de kommunala biblioteken. Bidragen avser dels att ge kommuner med

stor glesbygd och förhållandevis att anskaffa

svag ekonomi möjlighet bokbussar, dels möjliggöra en allmän av biblioteken i upprustning kommuner med svag till

biblioteksorganisation. Bidragen bokbussar

beräknas till 18,75 mkr, fördelade fem år. på 3,75 mkr per år under - som föreslås

Upprustningsbidragen maxirnerade till 100000 kr per

bibliotek - beräknas till 2 mkr per år under en tioårsperiod. Utredningen förordar ännu en form av selektivt stöd till de kommunala biblioteken. Biblioteksförsöken har klart visat vikten av att biblioteken bedriver en extern Framför utläningsverksamhet. allt har det visat sig, att utlåningen på arbetsplatser varit en effektiv metod att nå grupper, som tidigare av olika skäl inte tagit kontakt med biblioteket. Det behövs ett stöd för att kommunerna flerårigt i någon större omfattning skall starta biblioteksverksamhet Stödet på arbetsplatserna. bör syfta till att minska initialkostnaderna för biblioteken och bör kunna utgå under högst tre är i följd. Utredningen föreslår, att bidrag till biblioteksverksarnhet på arbetsplatser utgår med högst 5 000 kr per utlåningsställe och år. För att komma i fråga för bidrag bör normalt ha minst arbetsplatsen 100 anställda, undantagsvis färre. Kostnaden beräknas under första året stanna vid l mkr för att successivt stiga till 4,5 mkr under tredje året. Under de därpå följande åren räknas med ett oförändrat medelsbehov till dess reformen

genomförts i sina huvuddrag.

De kommunala bibliotekens allmänkulturella verksamhet bör i stödhänseende kunna jämställas med liknande verksamhet bedriven av andra institutioner. En översyn bör företagas av gällande bestämmelser för statligt stöd till kommuner vid nybyggnad, ombyggnad och inredning av bibliotekslokaler.

103.4 Stöd åt länsbibliotek

Det fortlöpande stöd, som från statens sida kan lämnas folkbiblioteks-

verksamheten, bör enligt utredningens mening främst koncentreras till länsbiblioteken. Länsbiblioteken bör fä till uppgift att bevaka i

litteraturförsörjningen

länet. l anslutning till bör länsbibliotek kunna träffa

bevakningsuppgiften

avtal med den kommun som så önskar angående temporärt i Övertagande

större eller mindre delar av bokförsörjningen i kommunen.

Den av utredningen föreslagna litteraturstödmodellen förutsätter vid sin tillämpning medverkan från länsbibliotekens sida. Som angelägen betecknas vidare uppgiften att samordna och förmedla information till länets allmänhet om litteratur och bibliotek. En för att länsbiblioteken

förutsättning skall kunna ätaga sig de nya

ekonomiska resurser

vidgade uppgifterna är givetvis, att dessa biblioteks

stärkes. Utredningen delar den på kommunalt håll uttryckta uppfattning- Vad en, att stat och landsting i princip skall bekosta länsverksamheten. kostnadsfördelningen mellan stat och landsting angår, synes det motiverat, att staten ensam svarar för de kostnader som följer av utredningens med avseende av biblioteksutvecklingen i länet, förslag på bevakning informationen om litteraturförsörjningen till de språkliga minoriteterna, litteratur och bibliotek och fördelningen av de böcker som enligt den skall tillföras biblioteken genom länsföreslagna litteraturstödsmodellen biblioteket. Hänsyn bör vidare tas till utredningens förslag, att portokostskall naderna vid återställandet av lån enligt reglerna för svarstillstånd debiteras länsbibliotek och lånecentraler. Enligt utredningens beräkningar krävs ett tillskott till varje länsbibliooch 1

teks personal motsvarande 3 tjänster (2 för bibliotekariepersonal för biträde med kontorsgöromål). Av de föreslagna bibliotekarietjänster-

bland Kostnaderna kan na bör en gälla verksamhet barn och ungdom. vartill kommer kostnader beräknas till i runt tal 140 000 kr per bibliotek,

i samband med informationsverksarnheten samt portokostnader i den

interurbana låneverksamheten, beräknade till 40 000 kr per bibliotek. Till det statliga centralorganets förfogande bör vidare ställas 400 000 kr att användas för särskilda bidrag till länsbibliotek som enligt avtal med viss kommun vid bokförsörjningen i kommunen. åtager sig att medverka kommunalise- Utredningen utgår från att stifts- och landsbiblioteken ras. Den totala kostnaden blir då 4,62 mkr.

10.3.5 Stöd åt lånecentraler

För att undvika en sänkning av servicegraden bör det nu utgående

bidraget ökas med 0,3 mkr.

l0.3.6 Tillsynsmyndighet

föreslår i likhet med kulturrådet att folkbiblioteksärendena i Utredningen skall handläggas inom det föreslagna nya kulturrädet. fortsättningen Detta bör i första hand ha rådgivande uppgifter men bör samtidigt för länsbibliotek, lånecentraövertaga den uppgift som tillsynsmyndighet ler och annan av statsmedel bekostad folkbiblioteksverksamhet, som nu svarar för. Till bör vidare höra att

skolöverstyrelsen uppgifterna

fördela och de statliga medel, som anvisas för folkbiblioteksändamål i den utsträckning medel ställs till förfoganorganisera försöksverksamhet de. vikten av att kulturrâdets enhet för biblio- Utredningen understryker för och information till teksfrågor får erforderliga resurser rådgivning medel för biblioteken. Det är vidare angeläget att den får disponera centrala av folkbibliotekens verksamhet, däribland åtgärder till främjande även för vid kommunala bibliotek eller länsbiblio-

experimentverksamhet

tek.

sou 1974:5

10.3.7 Bibliotekstjänst

beräknas Bibliotekstjänst få ökade uppgifter i samband med distributionen av de böcker, som enligt den föreslagna litteraturstödsmodellen skall överlämnas till biblioteken samt med inköpen av invandrarlitteratur. Med hänsyn till det dominerande inflytande som sambindningsverksamheten har för bibliotekens bokinköp synes det motiverat att företaget bereder utomstående instanser tillfälle till ökad insyn isambindningsservicen.

10.3.8 Kostnader för genomförandet av utredningens förslag, mkr

De sammanlagda kostnaderna för genomförande av utredningens förslag inom bibliotekssektorn framgår av följande sammanställning.

A. Bidrag till kommunala bibliotek Bokbussar 3,75 mkr Upprustningsbidrag 2 mkr Bibliotek på arbetsplatser 4,5 mkr 10,25 mkr B. Bidrag till länsbibliotek 4,62 mkr C. Bidrag till låineeentraler 0,30 mkr Summa 15,17 mkr

Bidraget till bibliotek på arbetsplatser föreslås successivt stiga från l

till 4,5 mkr. Vid utbyggt arbetsplatsutlâningsstöd blir de årliga merkost-

nadema för biblioteksstödet drygt 15 mkr. Härtill kommer av utredningen i kapitel 8 föreslaget bidrag till

invandrarnas bokförsörjning, 12 mkr, fördelat

på fem år med 2,4 mkr/år, därav 1,86 mkr till länsbiblioteken och 0,54 mkr till lånecentralerna. Statsverkets totala ärliga kostnad för folkbiblioteksverksamheten vid bifall till utredningens förslag - kostnader för bibliotek inom krigsmakten och kriminalvården inte inräknade w blir ca 17,5 mkr första året och vid utbyggt 21 mkr/år. Därtill kommer även

arbetsplatsutläningsstöd

engångsbidraget till invandrarnas

bokförsörjning.

10.4 Försäljning av böcker

lO.4.l Allmänt

Att äga böcker tillåter en av tiden oberoende och återkommande kontakt med boken som inte är möjlig vid lån. Läsandet kan också bli mera aktivt, anteckningar kan göras om man själv rår om boken. En stor fördel är att barn och ungdom på ett naturligt sätt kommer i kontakt med litteraturen och stimuleras till läsande, om en finns i hemmet.

boksamling

Mot denna bakgrund finner det motiverat att stat och utredningen kommun söker främja försäljningen av kvalitetsböcker.

10.4.2 Fackbokhandeln

Abonnemangsbokhandeln

är den enda kanal som till försäljning tillhanda-

Abonnemangsbokhandeln

håller ett brett sortiment av kvalitetslitteratur och som i allmänhet att förbättra förutsättningarerbjuder god service. Det är därför angeläget

na för abonnemangsbokhandelns fortbestånd och utveckling.

Det bör noteras att många större tätorter inte har « och heller aldrig har haft - en fullsorterad boklåda. Också många förorter saknar boklåda. En stor del av landets har därför svårt att få kontakt med befolkning bokhandeln. Utredningen är medveten om att en målsättning där varje tätort har en fullsorterad boklåda är orealistisk. Men det borde åtminstone finnas en sådan storkommuns centralort. Det bör också i varje blivande ges möjligheter att köpa kvalitetslitteratur i alla större förortsområden. Ett generellt ekonomiskt stöd till bokhandeln kan dock ej förordas. Som utvecklats i avsnitt 5.4.2 har boklådorna skiftande lönsamhet. Många ger en god avkastning till sina ägare. Att i ett sådant läge föreslå stöd ter sig inte motiverat. Det år inte heller ett generellt ekonomiskt säkert att alla som skulle ha behov av stöd bör få sådant. Det kan nämnas funnit alltför stora svårigheter förenade med ett att glesbygdsutredningen direkt driftsstöd till en så fundamental distributionsgren som livsmedels-

handeln i glesbygder.

Bokhandeln önskar heller inte statliga subventioner av själv direkta bokhandlare och representanter för Svenska generellt slag. Enskilda bokhandlareföreningen har i flera sammanhang påpekat detta. Vissa boklådor kan dock behöva stöd, men prövning mäste då ske från fall till fall. Det ligger nära till hands att kommunerna står för denna och i förekommande fall beslutar om stöd. prövning Kommunerna bör alltså ta på sig ansvaret för att försäljningen av litteratur sätt för kommunens invånare. fungerar på ett tillfredsställande Man kan då tänka alternativ. Kommunen kan « i mån av behov sig olika - Den sätt subventionera en existerande boklåda. kan på lämpligt stimulera till nyetablering. Men utvecklingen kan på många håll också gå

dä rhän att kommunerna själva tvingas sköta försäljningsverksamheten.

Även om kommunerna bör ha ansvaret för den kommersiella bokförort anser utredningen, att staten bör svara för sörjningen på respektive vissa insatser. föreslår två former för sådana insatser. Den Utredningen ena innebär att boklådorna får vissa böcker ett gratis, den andra innebär statligt engagemang i en lånefond med målsättningen att främja bokhandelns vidareutveckling. är ett led i ovan beskrivna litteraturstödsmodell. Gratisexemplaren abonnemangsboklåda erhåller alltså i princip ett exemplar av varje Varje boktitel som erhållit stöd. Utredningen anser inte att denna statligt lönsamhet. För stödåtgärd kan få någon större betydelse för bokhandelns vissa ekonomiskt trängda boklådor kan den dock komma att betyda en lättnad. Nettostödet kan maximalt beräknas bli ca 9000 kronor per boklåda. Detta förutsätter att alla böcker pris varför det säljs till fullt faktiska stödet torde komma att bli betydligt mindre.

Ett väsentligt argument för denna stödform är att den uppmuntrar till och möjliggör bredd i sortimentet. Denna effekt är betydelsefull i en tid då det finns en tendens - främst bland mindre boklâdor m att minska sortimentsbredden. En förbättring av bokhandelns lånemöjligheter är till stor del en

branschangelägenhet. Svenska Bokförläggareföreningen har långtgående

planer på bildandet av ett finansieringsinstitut. Den sammanlagda utlåningskapaciteten beräknas där till 9 mkr. Villkoren när det gäller ränta och amorteringstid kommer att hålla sig till vad som är brukligt. De lånade pengarna kommer att användas till nyetableringar, Övertagande av befintliga boklådor, ombyggnader etc. Lånemöjligheterna kommer att regleras av förlag och banker. Besluten kommer i princip att dikteras av De lånemöjlighe-

lönsamhetssynpunkter.

ter som på detta sätt kommer till stånd är välkomna. Utredningen anser emellertid samtidigt, att man från samhälleliga utgångspunkter kan motivera en utlåning som inte enbart bygger på företagsekonomiska överväganden. Utredningen föreslår därför att staten genom vissa insatser

förändrar lánebetingelserna.

Med de statliga insatserna bör följa förändringar i låneverksamhetens omfattning och villkor. Enligt Svenska inten-

Bokförläggareföreningens

tioner skall utlåningens totala omfattning, som redan nämnts, kunna bli ca 9 mkr. Utredningen anser att en ökning av detta belopp är motiverad. Villkoren i lånegivningen bör förbättras både när det gäller räntesats och amorteringstid.

Någon begränsning av längivningen till abonnemangsbokhandlarnas

krets synes inte motiverad. Nedan kommer B-bokhandlarna att föras fram som lämpliga låntagare. Även andra som säljer, eller har för avsikt att sälja, kvalificerad litteratur bör kunna komma ifråga. En tänkbar grupp är kommunerna. Vi tänker då speciellt på kommuner som saknar bokhandel eller har svag ekonomi. Vidare bör övervägas i vad mån den kvalificerade antikvariatshandeln kan beredas möjligheter till lån i detta sammanhang. Formerna för samverkan mellan stat och bransch inom ett finansieringsinstitut bör bli föremål för förhandlingar mellan intressenterna.

B-bokhandeln Kommunerna bör av samma skäl som anförts beträffande abonnemangsbokhandeln ta ansvaret för B-bokhandelns vidareutveckling. Speciellt viktigt är det naturligtvis att man direkt eller indirekt stöder sådan bokhandel som är ensam på sin ort. Utredningen föreslår att också B-bokhandeln skall komma i åtnjutande av de statliga stödinsatser, som föreslagits gälla för abonnemangsbokhandeln. B-bokhandelns dagssituation och framtidsutsikter tycks vara sämre än övrig bokhandels. Motiven för stöd är därför minst lika stora. Även om sortimentet är begränsat och brister i övrigt kan påvisas, så bör man betänka att alternativet många gånger är en fullständig dominans för Pressbyråns sortiment. När det gäller fonden och Iánenzöjligheterna från denna, föreligger

46 ›

ingen anledning att sätta upp några specialregler för B-bokhandeln. För grarisexenzplarerz av statsunderstödda boktitlar kan vissa särbestämmelser vara motiverade.

10.4.3 Pressbyrån och massmarknadslitteraturen Det finns ca 60 000 butiker och försäljningsställen i landet som saluför varor av något slag. Pressbyrån når med sitt utbud av böcker ungefär vart fjärde sådant försäljningsställe. Här finns alltså en utmärkt möjlighet att föra ut god litteratur till en bred köparkrets. Pressbyrån har i stället kommit att bli landets främsta distributör av underhaltig litteratur. Detta är belagt i utredningens undersökningar. Stark kritik har riktats mot Pressbyrån från olika håll. Pressbyrån kan inte genom att anföra kvalitetsskäl förvägra tidnings-, tidskrifts- eller bokproducenter sina tjänster, om Pressbyrån skall behålla sin status som neutral grossist och distributör. Enligt utredningens bedömning har Pressbyrån visat obetydligt intresse att komplettera sin traditionella distribution med kvalitetsböcker och ta itu med de problem som är förknippade därmed. Orsakerna till kvalitetslitteraturens svaga ställning inom Pressbyråns distributionsnåt är också att söka hos förlagen själva. Bristande samarbetsförmåga och lönsamhetsincitament tycks ha varit de väsentligaste hindren. Utredningen föreslår därför startandet av ett massmarknadsförlag av det slag som närmare beskrivs i avsnitt 5.6.4: inom ramen för tex två serier utges årligen 26 skönlitterära titlar för vuxen publik och lika många för barn och ungdom. Titlarna som förutsätts ha varit utgivna tidigare i annan form får inte ha ett högre försäljningspris än 5 kronor. Eventuellt bör priserna på barn- och ungdomsböckerna sättas ännu lägre, eftersom den konkurrerande kiosklitteraturen prismässigt ligger mycket lågt. Utgivningen bör omfatta såväl svensk som översatt skönlitteratur. Både klassiker och nutida författares verk bör ingå i utgivningen. En sådan utgivning kan bli ett slagkraftigt alternativ till Pressbyråns nuvarande sortiment. Satsningen på de två massmarknadsserierna bör ses som inledande försök. l det fall de blir framgångsrika bör man utvidga verksamheten till att också omfatta serier med mera svårtillgänglig litteratur. Utredningens kalkyler pekar mot att subventionsbehovet för de angivna massmarknadsserierna under ett inledningsskede skulle uppgå till i runda tal 900 000 kr. Detta bygger bl a på antagandet att för vuxenlitteraturens del 30 000 exemplar skulle produceras och att 20 000 exemplar skulle säljas av varje titel. Om siffrorna i stället bleve 60 000

respektive 45 000 exemplar skulle inga subventioner behövas. överläggningar mellan stat och övriga intressenter - Svenska Bokför-

läggareföreningen, folkbildningsorganisationerna och Sveriges Författarförbund - bör inledas så snabbt som möjligt. Branschen bör, i det fall man kan uppfylla de givna ambitionerna, ges tillfälle att driva massmarknadsförlaget i egen regi. Om detta inte är möjligt bör ett speciellt förlag bildas med staten, Svenska Bokförläggareföreningen och folkbildningsor-

ganisationema som ägare. Formerna för ett sådant företags bildande och skötsel bör bestämmas först efter förhandlingar mellan ovannämnda intressenter.

10.4.4 Biblioteks och postorderförsäljning Även om villkoren väsentligt förbättras för fackbokhandeln kan den inte väntas få en fullständig täckning över landet. Pressbyrån, som redan har en sådan täckning, kommer å andra sidan även efter förutsätta förbättringar i sin bokförmedling att uppvisa ofrånkomliga brister i både service och sortiment. Utredningens primära målsättning att alla människor, oavsett bostadsort, skall ges möjlighet att förvärva all kvalitetslitteratur kan således inte med hjälp av dessa båda kanaler.

förverkligas

Bokförsäljning via biblioteken skulle i framtiden kunna bli ett ändamålsenligt alternativ. Genom att bestämmelserna rörande den kommunala kompetensen har låttats upp och genom att bokhandelns ensamrätt att sälja böcker avskaffats i och med införandet av fria priser 1970 torde biblioteken framdeles ha reella möjligheter att bedriva bokförsäljningsverksamhet. Utredningen föreslar att försök med postorderförsäljning startas med statlig hjälp. Utredningen anser inte att en postorderförsäljning är ett fullvärdigt alternativ till försäljning via fackbokhandeln. Å andra sidan skulle införandet av en sådan kanal skapa möjligheter till köp av böcker på de platser i landet som idag har en otillfredsställande kommersiell bokförsörjning. Förutsättningar för framgång med en postorderförsåljning synes vara att den bygger på ett rikhaltigt sortiment, en lättillgänglig information samt att erbjudandet till utnyttjande finns på platser där människor befinner sig. Informationsmaterial och beställningsblanketter bör finnas utplacerade på landets bibliotek och postanstalter (tillsammans ca 5 000 lokaler). Utredningen anser en naturlig utveckling vara att biblioteken ger sina besökare möjlighet att välja mellan lån och köp. Verksamheten bör emellertid inte enbart begränsas till bibliotekens lokaler. Postorderservicen bör följa bibliotekens externa utläningsverksamhet. Arbetsplatsutlåningen torde fortsättningsvis komma att bli en väsentlig del av denna verksamhet. Utredningen föreslår att man därvid också satsar pä bokförsåljning. Sådana satsningar bör också kunna göras utan bibliotekens medverkan, och då gärna i folkbildningens regi. Rekvisitionsmöjligheterna skall inte vara institutionsbunda. Beställningsblanketter bör kunna spridas till hemmen. Utredningen anser att konsumentpriset för köp via postorder skall vara detsamma som vid bokhandelsköp. l priset skall då portot för bokförsändelsen ingå. Vidare skall konsumenten ha tillgång till beställningsblanketter med påtryckt adress och betalt porto. lnformationskatalogerna bör vara av två vitt skilda slag: en som ger en fullständig förteckning av bokutbudet och en med ett mindre antal titlar men där den enskilda titeln får en mera omfattande presentation.

Om varje ”försäljningsställe” skulle förmedla en bok per vecka skulle

det ge en årlig försäljning av 250 000 exemplar.

Ansvaret för att verksamheten skall komma igång bör ligga hos staten. Någon omfattande organisation är inte behövlig. Nästan alla arbetsuppgifter bör kunna läggas ut på befintliga organ. De fasta kostnaderna kan därigenom begränsas betydligt. Målsättningen bör vara att verksamheten efter en tid skall bli självfinansierande. Under ett inledningsskede kan emellertid subventioner behövas. Enligt utredningssekretariatets uppskattningar skulle ca 0,5 mkr behövas i subventioner under inledningsåret. Utredningen vill dock betona att ett exakt stödbelopp först kan fastställas efter noggranna kalkyler och förhandlingar med bransch och grossist.

]0.4.5 Seelig & Co Fackbokhandelns grossist är Seelig & Co. I avsnittet 4.3.2 redovisas en katalog över de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att små och nyetablerade förlag skall ha en möjlighet att konkurrera med storförlaframgår också att Seelig & Co har en nyckelroll i sådana gen. Därav sammanhang. De små förlagen kan köpa tjänster såsom lagerhållning, distribution och to m aktivt försäljningsarbete på bokhandeln. Mindre förlag har vidare i Seeligs namn kunnat lämna gemensamma erbjudanden till bokhandeln. Av redovisningen i avsnitt 5.3.1 framgår att Seelig också har en liknande betydelse för mindre abonnemangsboklådor. Utredningen anser att den roll, som Seelig har i detta sammanhang, är mycket väsentlig varför inskränkning i servicen är allvarlig, vare sig en sådan beror på åtgärder från de större förlagen eller Seelig självt. Utvecklingen inom denna sektor bör därför hållas under särskild uppsikt.

10.4.6 Sammanfattning och kostnadsberäkning för utredningens förslag angående den kommersiella bokförmedlingen De årliga kostnaderna för statens medverkan i den ovan nämnda lânefonden är svåra att beräkna. De beror på omfattningen av räntesubventioner och risktagande. Eftersom vi har rekommenderat stor generositet i båda fallen har vi uppskattat behovet av statliga insatser för täckande av underskott till 0,5 mkr/år. Den årliga förlusten för det föreslagna massmarknadsförlaget har i våra kalkyler beräknats till 900 000 kr. medan stödbehovet till försök med under ett inledningsskede kan uppskattas till postorderverksamhet 500 000 kr. Sammanlagt skulle alltså den kommersiella bokförmedlingen enligt utredningens förslag årligen erhålla ett direkt stöd om ca 1,9 mkr. Därtill kommer den subvention som fackbokhandeln erhåller genom gratisexemplaren. Dessa gratisexemplar skulle motsvara en inköpskostnad på omkring 4 mkr.

10.5 Läsfrämjande De förslag till litteraturstöd utredningen presenterat ovan är utformade så att de kan förväntas ge goda läsfrämjande effekter. Det har i debatten framförts förslag bl a om en allmänt hållen bokpropaganda. Utredningen har övervägt denna fråga men vill som sin mening framföra att långsiktiga målinriktade åtgärder av den typ utredningen föreslår leder till säkrare resultat.

10.5.1 Skolan Utredningen har i sitt målsättningskapitel framhållit den stora betydelse som måste tillmätas skolan när det gäller att väcka och vidmakthålla intresset för läsning av värdefull litteratur. Utredningen har därför tillkallat en särskild expertgrupp som fått i uppdrag att översiktligt gå igenom litteraturläsningens villkor på undervisningsväsendets olika stadier. Utredningen saknar kompetens att närmare ta ställning till de i tex detaljförslag utbildnings-, organisations- och läroplansfrågor som expertgruppen framlägger men utgår från att dessa seriöst prövas i de instanser som formar skolans och då särskilt svenskämnets fortsatta utveckling. Utredningen vill särskilt understryka vikten av att skolan bedriver en systematisk och individualiserad lästräning. Utredningen vill starkt framhäva den vikt expertgruppen faster vid att de uppväxande får god tillgång till böcker. Som framgått av kapitel 7 måste skolbiblioteket tillmätas stor betydelse i detta sammanhang. För att skolan på ett verkningsfullt sätt skall kunna främja den fria krävs därför

litteraturläsningen bl a att skolans boksamlingar är tillgängli-

ga hela dagen, att tillgången på skönlitteratur är riklig och mångsidig och

att utlåningsverksamheten intensifieras. Utredningen föreslår att skol-

överstyrelsen får i uppdrag att utarbeta sådana föreskrifter att ovan angivna målsättning för skolbiblioteken uppnås. Detta förutsätter bl a att skolbiblioteksverksamheten tillföres ökade ekonomiska resurser. Det krävs en systematisk samverkan på alla plan mellan skola och folkbibliotek för att kontinuerligt stimulera barn och ungdom att läsa bra böcker. Av särskild betydelse är att samarbetet mellan förskola och bibliotek fungerar väl, så att barnen i förskoleåldern från början får en god och naturlig kontakt med kvalitetslitteraturen. [nom ett område bör skolan enligt utredningens mening vidtaga särskilda läsfrämjande åtgärder. Detta gäller läsning av lyrik. Utredningen föreslår att skolöverstyrelsen erhåller ett speciellt anslag på 100 000 kr för att förståelsen för och främja läsningen av poesi och samtidigt att skolorna om möjligheterna uppdraget upplysa att utnyttja detta anslag.

lO.5.2 Svenska Barnboksinstitutet I den tidigare nämnda skriften ”Litteraturen i skolan” (SOU 1973:1) har utredningens speciella expertgrupp för barn- och ungdomslitteraturen

redovisat sin syn på Svenska Barnboksinstitutet och avgivit sina förslag till en reform av institutets organisation och verksamhet. Expertgruppen föreslår en omkonstruktion av Svenska Barnboksinstitutet till en statlig stiftelse med ett antal intressenter, representerande myndigheter och organisationer med anknytning till barn- och ungdoms-

litteraturområdet. Den nya organisationsformen bör vara en förutsättning

för ett ökat från statens sida för institutets framtid. Ett ansvarstagande genomförande av det framlagda förslaget utgör enligt gruppens mening den bästa garantin för en kontinuerlig fortsättning av verksamheten. skapas möjligheter att åstadkomma den utvidgning och Samtidigt förbättring av institutets verksamhet som nu framstår som helt nödvändig. Kostnaderna för den föreslagna reformen innebär en merutgift för staten på 353 000 kr ijämförelse med de anslag som utgick till institutet för budgetåret 1972/73. Litteraturutredningen ansluter sig till expertgruppens förslag till reform av Svenska Barnboksinstitutet och dess verksamhet och vill med en komplettering göra det till sitt eget. I direktiven till litteraturutredningen står att bedömningen av stöd åt kulturellt värdefull barn- och ungdomslitteratur inte bör begränsas till böcker utan innefatta även andra former av litteraturutbud bland barn och ungdom, tex utgivning av seriemagasin som kan anses kulturellt värdefulla och som befordrar goda läsvanor”. Utredningen finner det angeläget att en försöksverksamhet igångsätts inom detta område. Bristen

på en kvalificerad produktion av bild/ordberättelser i en prisbillig

serieform är uppenbar för var och en som tagit del av det nuvarande utbudet. En försöksverksamhet på detta område bör således inbegripa ett direkt samarbete mellan 0rd- och bildkonstnärer. Detta samarbete kan ges olika former, som bör kunna utarbetas inom Svenska Barnboksinstitutet, om institutet får den organisation som ovan föreslagits. Svenska Barnboksinstitutet bör därför _fâ i uppdrag att utarbeta en detaljerad plan för denna försöksverksamhet, med en kostnadsram på förslagsvis 100 000 kr.

10.5.3 Information om böcker i press, radio och television Radio och television I den diskussion som under senare år förts om olika tänkbara åtgärder att förstärka litteraturens ställning i samhällslivet har televisionen ofta stått i fokus. Stora har ställts till detta mediums möjligheter att

förhoppningar med sin stora genomslagskraft popularisera boken såsom källa till

upplevelse och information. Det synes emellertid numera råda en utbredd besvikelse över de försummelser, som man anser att Sveriges Radio gjort sig skyldig till i detta avseende. Denna besvikelse - som ibland också riktas mot ljudradion - torde i allmänhet vara grundad på personliga värderingar och iakttagelser och inte på väl dokumenterade data. Någon inträngande studie i ämnet föreligger inte. Utredningens egna resurser har varit otillräckliga fören

sådan uppgift. Utredningen finner det därför önskvärt att någon

kompetent institution intresserar sig för frågan och analyserar det rådande utbudet av litteraturinformation mot bakgrund av de krav man kan ställa på radion och televisionen. Utredningen finner för egen del att den påtalade besvikelsen över Sveriges Radios programpolitik inom detta område i mycket är förklarlig, men vill i sammanhanget göra en distinktion mellan de båda etermedierna. Ljudradion har en mer omfattande verksamhet på området. Televisionen däremot - och där kan ingen nämnvärd skillnad mellan kanalerna märkas - endast synes göra punktinsatser. l nyhetsprogram och kulturmagasin, där litteraturen i regel svarar för en försvinnande del av innehållet, presenteras av och till något speciellt uppmärksammat verk. Det förekommer inte någon löpande litteraturbevakning. Utredningen anser att det rådande utbudet av programpunkter om litteratur i televisionens båda kanaler inte på ett tillfredsställande sätt uppfyller stadgandet i 7 § i Sveriges Radios avtal med staten att programmen skall ”i skälig omfattning tillgodose olika intressen i fråga om bland annat religion, musik, teater, konst, litteratur och vetenskap”. Den nuvarande begränsade omfattningen kan inte anses vara skälig med tanke på litteraturens viktiga roll i samhällslivet.

Pressen

Dagspressen har traditionellt spelat en avgörande roll för den viktiga del av litteraturinformationen som utgörs av bokrecensioner. Dagspressens ställning på området kan fortfarande betecknas som dominerande. Denna verksamhet har emellertid minskat i omfattning. Ett viktigt skäl därtill är naturligtvis nedläggandet av ett stort antal tidningar. Utredningen finner minskningen i recensionsverksarnheten oroväckande. Den leder också till en koncentration av det litterära inflytandet till ett mindre antal tidningar (= recensenter) samtidigt som den medför sämre information och lässtimulans för många människor.

Förslag

Utredningen har i det föregående konstaterat att den litteraturinforma-

tion, framför allt i form av bokrecensioner, som förekommer i våra största massmedia på vissa punkter är klart bristfällig. Utredningen lägger stor vikt vid en omfattande recensionsverksamhets möjligheter att ge en bred, mångsidig och stimulerande information om nyutkommen litteratur. Utredningen har övervägt dessa frågor men anser sig ej kunna gå in på problem rörande massmedias verksamhet, som kan antagas bli behandlade av andra utredningar. I syfte att lindra bristen på en tillräckligt omfattande recensionsverksamhet föreslår utredningen att tidskriftsnämnden tilldelas ett extra anslag, specialdestinerat för litteraturinformation i form av bokrecensioner. Medel ur anslaget skall kunna utgå till kulturtidskrifter, ideella tidskrifter och facktidskrifter för särskilda litteraturfrämjande projekt såsom recensionsbilagor eller extra recensionsnummer. Den närmare

utformningen av stödet bör överlåtas på tidskriftsnämnden. Utredningen finner det lämpligt att i inledningsskedet avsätta 250 000 kr för ändamålet.

l0.5.4 Studieförbunden Om i samhället skall kunna vinnas för bokläsning är nya grupper direktkontakt med människan i hennes vardagsmiljö av största vikt. Från denna synpunkt liksom från andra har upphörandet av bokförsäljning på arbetsplatser, främst av de s k folkböckerna, haft negativa konsekvenser. På annan plats i detta betänkande föreslår utredningen, i avsikt att återknyta kontakten bok-arbetsplats, att biblioteken startar bokutlåning på arbetsplatserna. Utredningen finner det angeläget att främja studieförbundens läsfrämjande verksamhet och föreslår därför att de för sådana ändamål tilldelas årliga anslag på 500 000 kr, medel som de inom angiven ram får använda efter eget skön. Utredningen finner det önskvärt att medlen kunde komma till användning för en uppsökande försöksverksamhet med bokförsäljning på arbetsplatserna. För att uppnå en god kontakt på arbetsplatserna är det naturligt att en sådan verksamhet sker i samarbete med löntagarorganisationema. Utredningen har också i samråd med representanter från LO och TCO samt ABF och TBV dragit upp riktlinjerna för hur en bokförsäljning på arbetsplatserna skulle kunna organiseras och finansieras. Berörda parter har visat stort intresse för att inleda en sådan verksamhet, men utredningen har ej erhållit medel för försök i denna riktning. Självfallet bör även studieförbund kunna deltaga i denna övriga verksamhet. Huvudsyftet skulle alltså vara att söka återknyta kontakten bok-arbetsplats och därmed möjliggöra en bredare spridning av lättillgänglig kvalitetslitteratur. De presumtiva deltagarna kontaktas på sina arbetsplatser och erbjudes genom att gå in i en läsecirkel möjlighet att läsa ett

flertal böcker (vanligen 10) av vilka de endast behöver betala en, som

efteråt får behållas. Eftersom den föreslagna verksamheten i stor utsträckning kommer att vända sig till personer som av olika skäl ej är vana vid bokinköp föreslår utredningen att cirkelmedlemmarnas köpkostnader kraftigt reduceras. Tio kronor per bok bör vara ett attraktivt erbjudande, speciellt som det innefattar möjlighet att läsa ytterligare nio. En försöksverksamhet enligt ovanstående riktlinjer och förutsättningar torde enligt utredningens bedömning kräva ett initialstöd på 500 000 kr.

105.5 Författarcentrum Författarcentrums viktigaste funktion är att verka som förmedlings-

central för författares medverkan vid olika typer av programverksamhet

på institutioner av olika slag såsom bibliotek, skolor, fångvårdsanstalter, sjukhus etc. Författarcentrum uppträder också som initiativtagare till och av olika större och samlade aktiviteter som kulturdagar, arrangör 5 3

författarturnéer, lyrikaftnar osv. Det är väsentligt att statsmakterna tilldelar Författarcentrum sådana förmedlingsresurser att efterfrågan kan mötas. Utredningen finner att Författarcentrums verksamhet i allt väsentligt funnit sin form och ser f n inga behov av en reformering eller förändring av densamma. Det synes utredningen lämpligt att denna även i fortsättningen byggs upp kring rådgivning och lokala initiativ och att den egeninitierade verksamheten koncentreras till enskilda större initiativ som i sin tur får stimulerande inverkan på olika lokala arrangörer.

10.6 Specialstöd Nedan redovisas förslag till stöd inom tre specialområden, nämligen stöd till utgivning av uppslagsverk, till de språkliga minoriteternas och till

de vuxna läshandikappades Kostnaderna för dessa litteraturförsörjning.

former av litteraturstöd motiveras av delvis andra skäl än vad som gäller för utredningens övriga förslag. Kostnaderna bör också ses i samband med och vägas mot andra kostnader inom respektive område, dvs

kostnaderna för utbildning och forskning, för övriga förbättringar av

invandrarnas sociala situation och för de handikappades kulturförsörjning i stort. invandrarnas och de handikappades problem har ägnats särskilda kapitel.

10.6. 1 Uppslagsverk De tre största svenska uppslagsverken Nordisk Familjebok, Svensk Uppslagsbok och Bonniers Lexikon har realiserats och slutsålts under år

1973. Efter denna lagerrensning återstår endast ett fåtal mindre verk på

den svenska marknaden. Något nytt uppslagsverk med den

omfattning

och inriktning som de tre ovan nämnda, nu slutsålda verken representerar, är inte att vänta. Utgivningen av en i Sverige koncipierad och redigerad nationalencyklopedi motiveras av ett starkt allmänintresse. Utbildningen, forskningen

och inte minst allmänbildningen i landet är starkt beroende av att ett stort och tillförlitligt uppslagsverk, som dessutom hålls aktuellt, kommer

till stånd. Enligt utredningens mening måste statsmakterna ta ansvar för att så sker. Utredningen finner det väsentligt att en svensk nationalencyklopedi ges möjligheter till en bred spridning. Detta förutsätter ett lågt pris, vilket med tanke på de rådande utgivningsvillkoren enbart kan uppnås genom en kraftig subventionering. En översiktlig kalkyl visar att ett pris på t ex 800 kr för ett verk på 20 band ä 750 sidor förutsätter en subvention på ca 20 mkr. Om man räknar med en produktionstid på tio år skulle sålunda en årlig subvention på ca 2 mkr krävas för att få till stånd en utgivning av ett stort svenskt uppslagsverk. Litteraturutredningen föreslår därför att statsmakterna omedelbart låter genomföra en särskild utredning av de problem som är förknippade med en statssubventionerad encyklopediutgivning. Denna utredning bör, eventuellt efter förhandlingar med berörda parter, föreslå lämplig företagsform för en sådan utgivning och vidare väga några olika

kostnadsalternativ mot varandra. Den företagsform som väljs bör även kunna för att ta hand om annan utgivning av stora verk såsom utnyttjas facklexikon, vetenskapliga samlingsverk inom olika områden etc som kan bli aktuell i en framtid.

10.6.2 De språkliga minoriteternas litteraturförsörjning De som är förknippade med de språkliga minoriteternas problem litteraturförsörjning behandlas i kapitel 8. Där föreslås, som redan av bibliotekens centrala bokbestånd till nämnts, en engångsupprustning en kostnad för statsverket av 12 mkr. Kostnaderna kan av praktiska skäl slås ut över period av 3 å 5 år, men beslut om upprustning bör fattas i ett sammanhang.

l0.6.3 De vuxna läshandikappades litteraturförsörjning

I kapitel 9 görs en genomgång av de problem som sammanhänger med de vuxna läshandikappades litteraturförsörjning. Övervägandena i detta kapitel leder, som redan nämnts, till en årlig ökning av anslagsbehoven jämfört med 1972/73 på 1 280 000 kr. De samlade kostnaderna skulle med denna utgångspunkt bli 3 345 000 kr.

10.7 Noter och musikalier l direktiven till litteraturutredningen tas frågan om noter upp på följande sätt: ”Distributionen av noter kan antas möta delvis samma problem som distributionen av viss kvalitetslitteratur. De sakkunniga bör därför även aktualisera om förmedlingen av noter genom försäljning och frågan biblioteksverksamhet.” Utredningen har sökt använda modeller och idéer som legat till grund för utformningen av litteraturstödet vid behandlingen av denna fråga. har därvid funnit med Utredningen att de problem som är förknippade handeln med noter är av sådan natur att de väsentligen måste ses och sättas i samband med förhållanden inom musiksektorn. De övriga allmänna inom musik- och litteraturområdena är i sin förutsättningarna tur så artskilda att utredningen inte har sett sig i stånd att på ett

sakkunnigt sätt belysa problemen och föreslå adekvata åtgärder. Det kan vidare ifrågasättas om inte produktionsfrâgorna måste

behandlas parallellt med distributionsproblemen. l syfte att främja distributionen av noter skulle troligen ett system med av nyutgiven svensk musik på biblioteken

presentationsexemplar

liknande det som föreslagits för ny svensk litteratur kunna övervägas. En

av notutgivningen måste då först genomföras, så

lönsamhetsundersökning att lämpliga ersättningsnivåer kan fastställas. Det är dock möjligt att ett lagerhållningsstöd kombinerat med informations- och postorderservice tex i Institutets för Rikskonserter regi på ett smidigare och effektivare

sätt skulle lösa notdistributionens speciella problem. Det kan erinras om att Rikskonserter redan har ett visst ansvar för produktion och

distribution av fonogram.

5 5

Utredningen föreslår att statsmakterna genom TMR, Institutet för Rikskonserter eller särskild sakkunnig låter utreda de specialproblem som är förknippade med utgivning och spridning av noter.

10.8 Övrigt

I utredningsuppdraget ingick även ”att överväga i vilka former man lämpligast löser uppgifterna att organisera viss utbildning för författare och översättare och att främja Översättning och spridning av svensk litteratur i utlandet”. Utredningen har emellertid avstått från att framlägga förslag om särskilda samhällsinsatser för utbildning eller fortbildning av författare och översättare. Detta måste i första hand ses som en fråga för deras fackliga organisationer. Efter den omorganisering, som genomförts av upphovsmännens facklisedan direktiven ga organisationer skrevs, har dessa nu fått väsentligt bättre resurser och därmed även praktiska förutsättningar att på ett lämpligt sätt aktualisera hithörande frågor. De frågor som sammanhänger med spridning av svensk litteratur i utlandet bör i allt väsentligt ses inom ramen för de normala relationerna mellan förlag och författare å ena sidan och utländska förlag å den andra.

Viss förmedlingshjälp kan lämnas av bl a Svenska Institutet. Denna kan

förstärkas och bör då särskilt inriktas

på kontaktskapande verksamhet,

bidrag till deltagande i och arrangerande av internationella författar- och översättarsymposier etc. Institutet bör emellertid få bättre resurser. Nya initiativ bör kunna tas inom detta område. Det synes därvid mest meningsfullt att institutet vid

sidan av sin kontaktskapande verksamhet inriktar

sig på att lämna en lämpligt utformad kontinuerlig information om den svenska nyutgivningen och helt låter själva utgivningsbesluten bli en fråga mellan berörda intressenter.

10.9 Organisationsformer

Om statsmakterna bifaller utredningens förslag till former för nya litteraturstöd innebär detta att en statlig verksamhet inledes på ett område där tidigare erfarenhet saknas. Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas åt att ge denna nya verksamhet en lämplig organisationsform. Problemen inom denna kultursektor är av annan natur än inom

utbildningsdepartements övriga ansvarsområden. Den privata företagsam-

heten har hittills spelat en helt dominerande roll på litteraturområdet och beroende ej varit av statligt stöd. Hänsyn mäste tas till de speciella ekonomiska, upphovsrättsliga och branschtekniska realiteter som därigenom skapats. Utredningen lägger fram sina förslag i form av ett principbetänkande.

Den slutliga utformningen av t ex arkersättningsavtalet, postorderförsälj-

ningens organisation, massmarknadsförlagets företagsform eller reglerna

för samverkan mellan

stat och bransch inom det föreslagna finansierings-

institutet kan först fastställas efter överläggningar mellan berörda parter.

arbetan- Utredningen föreslår, som framgått ovan, att tre självständigt att administrera olika delar av ett de specialnämnder får i uppdrag

kommande litteraturstöd. Nämnderna bör organisatoriskt och administra-

tivt hållas samman inom det organ som kan förväntas komma till stånd Vidare föreslås vissa styrelser och som en följd av kulturrådets förslag. med bokbranschen gemensamma organ för viss affärsverksamhet. åt de tre litteraturnämnderna För att fullgöra sekretariatsfunktionen (stöd till ny skönlitteratur för vuxna i översättning, klassikerutgivningen,

barn- och ungdomslitteraturen) och andra särskilda sakkunniga (stöd till

krävs ett kansli med tre handläggande tjänstemän och en facklitteraturen) kontorist. l kansliets skulle då också ingå att utvärdera övrig

uppgifter

statlig litteraturstödjande verksamhet (stödet till ny svensk skönlitteraoch

tur, lånefonderna, massmarknadsförlaget, postorderverksamheten)

i stort inom litteraturområdet. Detta kansli skulle följa utvecklingen över utgivning, kostnadsutdärmed ha ansvaret för att behövlig statistik kan veckling etc tas fram, så att effekterna av det statliga litteraturstödet av ersättningsnivåer etc hålls studeras och underlaget för bedömningar aktuellt. rörande det statliga stödet till För närvarande handläggs frågor inom bibliotekssektion. Utredningen

folkbiblioteken skolöverstyrelsens

som redan nämnts, i likhet med kulturrådet att folkbiblioteksföreslår, ärendena i fortsättningen skall handläggas inom det föreslagna nya kulturrådet. vid att Svenska Barnboksinstitutet får en Utredningen lägger vikt och förstärkt som kantäcka hela intresseområdet och breddad styrelse föra institutets och barnkultur. talan i alla frågor som gäller barnlitteratur över litteratur- Utredningen har medvetet valt att sprida inflytandet stödsfrågorna på ett flertal händer. Systemet med speciella litteraturnämnder och olika andra skapar goda förutsättningar för en stödorgan sakkunnig behandling av dessa komplicerade frågor och ger dessutom

många personer insyn och inflytande. De av utredningen föreslagna litterära nämnderna och övriga litteraturstödsorgan har behov av samarbete t ex i budget- och utvärderingsfrågor, dels sinsemellan, dels med administrationen av det statliga stödet till folkbiblioteken. Detta skulle kunna åstadkommas genom att låta den av kulturrådet nämnden för litteratur och bibliotek föreslagna gemensamma arbeta på två sektioner.

10.10 Förslagens innebörd och kostnader

för arbete är, som framhállits i Ett huvudmål litteraturutredningens avsnitt 3.3, att skapa bättre möjligheter för fler människor att läsa god litteratur. Om detta mål skall kunna uppnås krävs att sådan litteratur görs i tvâ bemärkelser: dels i vilket innebär att en

tillgänglig produktionsledet,

tillräcklig bredd i utgivningen måste garanteras, dels i distributionsledet, vilket innebär att allmänheten måste få möjlighet att på ett enkelt sätt via oavsett bostadsort. lån eller förvärv få tillgång till god litteratur Utredningen anser att ett förverkligande av de förslag som framförtsi det föregående effektivt skulle främja dessa målsättningar. De nya

formerna för stöd till utgivning av god litteratur syftar till att garantera bredd och mângsidighet.

Sammankopplingen av produktionsstödet med

ett stöd till spridning av denna litteratur både via bibliotek och fackbokhandel skall ge allmänheten i landets olika delar möjlighet att ta del av utgivningen. Därtill kommer förslaget om inrättandet av en postorderservice avsedd

att skapa förutsättningar för landets invånare att oavsett bostadsort

kvalitetslitteratur. inrättandet inköpa av ett massmarknadsförlag med utgivning av prisbillig kvalitetslitteratur bör dessutom kunna skapa ett

slagkraftigt alternativ till de bokserier som nu dominerar

Pressbyråns utbud. Olika läsfrämjande föreslås för att vinna i åtgärder nya grupper samhället för av god litteratur.

läsning Förslagen till stöd av folkbibliote-

ken syftar tex särskilt till att stimulera dessa att gå ut i samhället med sina böcker, att bedriva utlåningsverksamhet i olika former utanför bibliotekslokalerna. Vid bifall till utredningens förslag kan den regionala obalansen i biblioteksservicen motverkas utan att lagstiftningsåtgärder behöver tillgripas. Förslagen kan väntas ge författare och översättare väsentligt förbättrade möjligheter att utöva sin verksamhet: författarna kommer att få det lättare att få sina verk och översättarna erhåller utgivna vidgade möjligheter att arbeta med utländsk kvalitetslitteratur. Dessutom förbättras det ekonomiska utbytet för som en av upphovsmännen följd

utredningens förslag.

Vidare medför konstruktion förslagens att upphovsmännen får en

självständigare ställning gentemot förlagen. Om man tex hade valt en

konstruktion som tillfört förlagen ett visst att

subventionsbelopp

användas efter eget skön, skulle i relationen mellan

inga förändringar

förläggare och författare ha inträtt. När stödet i stället gär till själva utgivningen av ett manuskript innebär detta att författarens möjligheter att själv välja förlag ökar, eftersom först tillgången till ett manuskript ger förlaget möjlighet att få del av det föreslagna utgivningsstödet. Möjligheterna till torde

författarkooperativ förlagsverksamhet även underlättas betydligt genom utgivningsstödets utformning.

För del innebär bla

förlagens förslagen att de kan kalkylera sina

böcker vilket på ett annat sätt än för närvarande, bör ha gynnsamma konsekvenser för prissättningen. har utfomiats så att det Utgivningsstödet kan förväntas motverka koncentrationstendenser i utgivningen. Vidare bör inrättandet av en förlagslänefond underlätta nyetableringar av förlag och bidra till att vidmakthålla en mångsidig förlagsbild. Av principiell betydelse är att statsmakterna, vid bifall till utredning-

ens förslag, skapar förutsättningar för att driva en aktiv kulturpolitik

inom litteraturområdet; de föreslagna stödformerna är utvecklingsbara och avsedda att möta även kommande förändringar pä området. Konstruktionen av den motprestation som förutses inom ramen för utgivningsstödet kan uppfattas som ett steg mot en prissättning på böcker, som är mindre beroende av marknadskrafterna. Kommunerna bör enligt utredningens mening ha ansvaret för bokförför sina invånare. sörjningen Detta bör gälla inte blott lån utan även köp

av böcker. Den föreslagna sammankopplingen av postorderförsäljningen

med de kommunala biblioteken bör bl a ses mot denna bakgrund. är Bokhandelslánefonden, som också bör stå öppen för kommunerna, avsedd att ge bokhandeln bättre möjligheter till nyetablering, utbyggnad och till bokhandeln bidrar till att rationalisering. Gratisexemplaren en önskad sortimentsbredd även i medelstora och mindre upprätthålla boklädor viss ekonomisk stimulans. samt ger dessutom bokhandeln Till sist lämnas en översikt över de årliga kostnaderna för ett samt en sammanställning över

genomförande av utredningens förslag

antalet stödexemplar inom olika litteraturkategorier och deras fördelning

på olika mottagare.

Årskostnader enligt utredningens förslag, tkr för litteraturstöd

A. l 1 490 Utgivningsstöd

Utgivnings- Omkost- Summa Kategorier stöda nadere

5 400b 1 320 6 720 Ny svensk skönlitteratur i översättning 875 180 1 055 Ny skönlitteratur Klassiker (svenska och utländska) 1 200° 200 l 400 l-acklitteratur (utländsk) 400 80 480 Barn- och ungdomslitteratur 1 125d 510 l 635 (svensk och utländsk) Summa 9 000 2 290 11 290

Bidrag till förlagslånefond

Anm: aSom motprestation skall förlagen ställa sammanlagt 767 500 bokexemplar till statens förfogande. liörlagens marginella kostnader för att trycka dessa böcker kan beräknas till ca 1,5 mkr. Detta ger dock inte en fullständig bild av kostnadsprobleatiken.

?Stödexemplaren

av ca berättigar de svenska författarna till en sammanlagd royalty 2,5 mkr. l praktiken behöver dock förläggarna inte betala ut hela detta belopp eftersom en del därav kan avräknas mot det utbetalda garantihonorar som inte motsvaras av en normal förlagsförsäljning. En mycket grov beräkning ger vid handen att författarnas del av utgivningsstödet skulle uppgå till ca 2 mkr. C Därav gäller 200 tkr för ett särskilt stöd för lagerhållning av redan befintliga klassikerutgåvor. d De svenska barn- och ungdomsboksförfattarnas del av stödet torde uppgå till ca 125 tkr. e Kostnader för inbindning och distribution av de böcker som går till de kommunala biblioteken.

B. Bibliotek l 5 1 70a

l Bidrag till kommunala bibliotek 10 250 lnköp av bokbussar (utgår i 5 år) 3 750 Upprustningsbidrag (utgår i 10 år) 2 000 Arbetsplatsutlåning (utgår i 5 â 10 år) 4 500 2 Bidrag till länsbibliotek 4 620 3 Bidrag till lånecentraler 300

Anm: a Därutöver tillförs biblioteksväsendet 511 000 av de bokexemplar som utgör förlagens motprestation för produktionsstödet samt ca 70 000 bokexemplar för litteraturförsörjning.

Envandrares

Under 1:a året utgår l mkr, under 2:a året 2,5 mkr, därefter 4,5 mkr.

Anm: a Därutöver tillförs den samlade fackbokhandeln ca 250 000 av de bokexemplar som utgör förlagens motprestation för produktionsstödet. Bokhandelns gratisexemplar skulle motsvara en inköpskostnad på omkring 4 mkr.

olika och deras fördelning på olika Antalet stödexemplar inom litteraturkategorier

mottagare. Antal titlar som fa°r stöd.

Kategorier Antal Antal stödexemplar

ttll ar Läns- Kommunala Abon.- B- Totalt

bibla bibl bokh bokh

400 200 000 120 000 120 000 60 000 500 000 Ny svensk skönlitteratur - 30 000 - e 30 000

Ny skönlitteratur i översättningb 60

50 25 000 15 000 15 000 7 500 62 500 Klassiker (svenska och utländska) 20 10 000 6 000 6 000 3 000 25 000 Facklitteratur (utländsk)

Bam- och ungdomslitteratur 100 75 000 30 000 30 000 l5 000 150 000 (svensk och utländsk) Totalt 630 340 000 171 000 171 000 85 500 767 500

Anm: länsbiblioteken ca 55000 och lånecentralema ca 15000 “Vidare erhåller under en femårsperiod

i genomsnitt per år för invandrares litteraturförsörjning.

gokexemplar Titlarna är då ej längre aktuella, varför det synes omotiverat att sända ut

Stödet utgår i efterhand. presentationsexemplar till de kommunala biblioteken eller friexemplar till bokhandeln.

l Nuvarande insatser inom statliga

litteraturom rådet

I direktiven till att de nuvarande

litteraturutredningen framhålls, statliga

åtgärderna inom litteraturområdet är koncentrerade till biblioteksverksamheten och till olika former av författarstöd. författarstöd har Statligt utgått sedan början av 1860-talet. Indirekt har litteraturen främjats genom det statliga biblioteksstödet, som började utgå är 1905. Långt tidigare hade emellertid samhället, representerat av socknar och kommuner, engagerat sig för biblioteksverksamheten, stimulerade en genom

föreskrift i 1842 års folkskolestadga,

enligt vilken det ålåg prästerskapet att uppmuntra till inrättandet och begagnandet av sockenbibliotek. Stödet till de vetenskapliga biblioteken, i första hand Kungl Biblioteket och universitetsbiblioteken, kan också med en viss rätt betecknas som ett stöd till litteraturen, även om de inköpsmedel, som ställs till de nämnda bibliotekens förfogande, i princip är avsedda för inköp av utländsk litteratur. I Sverige tryckta skrifter tillställes Biblioteket och Kungl universitetsbiblioteken genom boktryckarnas utan kostnad för försorg statsverket. Andra statliga insatser på biblioteksområdet av representeras de fyra stifts- och landsbiblioteken samt bibliografiska institutet vid Kungl Biblioteket. I det följande redovisas under särskilda rubriker statliga stödåtgärder på biblioteksområdet, åtgärder för stöd åt författare samt statliga insatser inom andra delar av litteraturområdet.

1.1 Bibliotek

1.1.1 Folkbibliotek

Som inledningsvis nämndes erhöll folkbiblioteken statligt stöd är 1905.

Det utgick till upprättande och underhåll av församlings- och förenings-

bibliotek. Med församling jämställdes kommun. Som villkor borgerlig gällde, att vederbörande skoldistrikt, församling, kommun eller förening anslagit eller annorledes anskaffat minst lika stort belopp som statsbidraget. Statsunderstödet var maximerat till 75 kronor per år och bibliotek, och under det första året utgick 32 000 kronor till 634 sammanlagt bibliotek. Trots de låga beloppen ledde 1905 års beslut till ett kraftigt uppsving av biblioteksverksamheten. Bidragsbestämmelserna ändrades

1912: maximibeloppet höjdes till 400 kronor, och också skolbiblioteken blev berättigade till statsunderstöd, högst 150 kronor per år och bibliotek. De särskilda bibliotek, som bildats i anslutning till studiecirkelverkde s k studiecirkelbiblioteken, fick samtidigt bidrag. 1912 års samheten, blev betydelsefullt även därigenom, att en rådgivande och riksdagsbeslut kontrollerande instans tillkom, till en början placerad iecklesiastikdepartementet men överflyttad till folkskoleöverstyrelsen när denna upprättades 1914 och därifrån till skolöverstyrelsen (1920). Under 1920-talet tillkom statligt stöd till sjukhusbiblioteken och till vissa bibliotek inom försvarsmakten. På grundval av bibliotekssakkunni- 1924:7) upprättades det första landsbiblioteket gas betänkande (SOU

1926 (i Linköping). (Se vidare avsnitt 1.1.2.)

Nästa stora biblioteksreform genomfördes vid 1929 års riksdag. Till betänkande (SOU 1924:5). Reformen grund låg folkbildningssakkunnigas innebar av det statliga stödets maximibelopp - från en väsentlig höjning 400 till 10 000 kronor - och en satsning på mera effektiv och mera kvalificerad verksamhet med särskilda tilläggsbidrag till bibliotek med och utbildad 1929 års reform innebar vidare handbokssamling personal. tillkomsten av centralbiblioteksinstitutionen: i varje län där landsbibliotek inte var upprättat skulle successivt ett därför lämpat bibliotek godkännas som centralbibliotek för länet med skyldighet att på olika sätt bistå de mindre biblioteken i länet. Under 1930-talet fick också skolbiblioteken höjda statliga bidrag. Vidare tillkom Svenska sjömansbiblioteket i Göteborg med uppgift att till handelsflottans Likaså upprättades ett svara för bokutlåning personal. särskilt bibliotek för gränstrakterna i norr, Tornedalens bibliotek. Under 1940-talet fick samtliga militära förband bidrag för biblioteksverksamhet. Statsstöd lämnades även till biblioteksverksamhet vid svenska församlingar i utlandet och svenska skolor i utlandet. Mot slutet av 1940-talet gjordes en ny statlig utredning angående folkoch skolbibliotek Utredningen framlade förslag om (SOU 1949:28). väsentligt ökade statsbidrag, som var så konstruerade, att man i görligaste mån skulle undvika i landet blev beroende av lokala att bokförsörjningen innebar i korthet, att varje kommun skulle lämna tillfälligheter. Förslaget bidrag till biblioteksverksamheten efter måttet av sina ekonomiska resurser medan staten skulle svara för återstoden av bibliotekens kostnader intill ett visst belopp Biblioteken landet över skulle per invånare. alltså förfoga över samma belopp per invånare, i kronor räknat. Förslaget blev aldrig genomfört, men fick såtillvida betydelse som där för första gången gjordes beräkningar av vad en effektiv biblioteksverksamhet rimligen borde kosta. Några detaljförslag genomfördes dock, bl a förslaprocentuellt avdrag på statsbidragen att användas för centrala get om ett åtgärder till främjande av folkbiblioteksverksamheten. Under 1950-talet genomfördes en teknisk omläggning av statsbid ragen. var oförändrat 10000 kronor, men bidragen ställdes i Maximeringen relation till bibliotekets budgeterade kostnader för bokinköp och personal. För skolbibliotekens del relaterades bidragen dels till det lokala tillskottet av medel, dels till elevantalet. Det sjunkande penningvärdet medförde en urholkning av det 1929

fastställda maximibeloppet för bidrag till folkbibliotek. En 1963 inom ecklesiastikdepartementet utarbetad promemoria föreslog väsentligt förbättrade bidragsgrunder. Förslaget kom aldrig bord. l på riksdagens stället föreslogs i en proposition till 1965 års riksdag, att de direkta bidragen till folkbiblioteken skulle avlösas i samband med att kommunerna skulle tillföras skatteutjämningsmedel. Som en följd av omläggningen sjönk det totala anslaget till folkbibliotek mellan budgetåren 1964/65 och 1966/67 från 8,5 till 5,4 mkr. Därefter har beloppet legat relativt konstant och uppgår för budgetåret 1973/74 till 5,8 mkr. Därtill kan noteras att som tidigare bibliotekarieutbildningen, i viss utsträckning bekostats av medel under biblioteksanslaget, fått eget anslag från den l juli 1972 och samtidigt erhållit en kraftig resursförstärkning. (Se vidare avsnitt 1.1.4.) Riksdagsbeslutet år 1965 innebar även en gränsdragning mellan statens och kommunernas uppgifter i fråga om biblioteksverksamheten. På det lokala planet skulle kommunerna i princip svara för alla utgifter, på det regionala planet skulle landsting och stat dela kostnaderna, på det centrala planet skulle staten svara för stöd till och utvecklingsarbete planering genom särskilda bidrag för detta ändamål, för central rådgivning, för service av olika slag samt för bibliotekarieutbildningen. Stiftsoch landsbiblioteken fick ökade bidrag för sin länsverksamhet, och centralbiblioteken, som ändrade namn till länsbibliotek, fick sina bidrag nästan fördubblade. Som påbyggnad på länsbiblioteken hade 1962 en lånecentral för södra Sverige tillkommit. Nu tillkom ännu en, för Norrland. - - tillkom Den tredje lånecentralen för mellersta Sverige några år senare. De direkta bidragen till skolbiblioteksverksamheten hade avlösts redan 1962, samtidigt som skolbiblioteken gjordes obligatoriskai grundskolan liksom de tidigare varit i de allmänna läroverken. Det statliga stödet till folkbiblioteksverksamheten har varit av avgörande betydelse för bibliotekens framväxt. Genom 1905 års bidragsbeslut ”legaliserades biblioteksverksamheten på ett annat sätt än tidigare, genom 1929 års beslut fick den för den tiden betydande resurser. Om man bortser från de större städerna, svarade staten under ett par decennier för hälften av driftkostnaderna i det stora flertalet av landets kommuner. När de reguljära statsbidragen upphörde 1965 väckte det betänkligheter hos många av bibliotekens företrädare, men man kan åtta år senare konstatera, att utvecklingen inte avbrutits genom statsbidragens försvinnande. Som framgår av biblioteksstudier

litteraturutredningens

har man dock alltjämt, trots beaktansvärda insatser av rådgivande natur från centrala och regionala myndigheters sida, att räkna med en kommunerna emellan högst varierande biblioteksstandard. De komnzunala biblioteken. Efter avlösningen av de generella statliga bidragen är statens stöd till de kommunala biblioteken av selektiv natur. I samband med avlösningen anvisades medel för utvecklingsverksamhet. Avsikten var att åstadkomma en förbättring av bibliotekens allmänna standard, en breddning och intensifiering av bibliotekens kulturförmedlande roll men också en organisatorisk omdaning av biblioteksverksam- 1 Försök med bibliotek heten i anslutning till kommunblock och storkommuner. Bidragen utgick SOU 1972:61, kapitlen 1 dels till en långsiktig biblioteksupprustning inom kommunblockets ram, och 3.

dels som stöd åt lokala kommunala initiativ på biblioteksområdet.

för långsiktig skulle utgå under sammanlagt fem år Bidragen upprustning i följd och skulle utgöra högst 50 %, under femte året högst 25 %, av kostnaderna för en allmän av biblioteksstandarden inom ett höjning kommunblock. Någon maximering var inte föreskriven, och det betydde att bidragen fick en helt annan betydelse än de tidigare generella statsbidragen. Av praktiska skäl tvingades emellertid skolöverstyrelsen, som fördelade bidragen, att sätta en övre gräns, till en början 225 000 kronor, sedermera 300 000 kronor per år. De fleråriga bidragen avsåg inte endast att höja biblioteksstandarden inom ett bestämt kommunblock. Tanken var också att man genom bidragen skulle åstadkomma mönsterbibliotek, och propositionen 1965 framhöll att det var viktigt att de erfarenheter som gjordes inom utvecklingsarbetet kom andra kommuner tillgodo genom lämpligt upplagd information. T o m budgetåret 1971/72 har 25 kommuner erhållit fleråriga utvecklingsbidrag. I skolöverstyrelsens riksdagspetita för budgetåret 1972/73 ingår en redovisning av de gjorda erfarenheterna, av vilka bl a framgår att samtliga utvecklingsbibliotek kunnat uppvisa en kraftig ökning av verksamheten sida. En och ett betydande gensvar från kommuninvånarnas intensifierad och variationsrik biblioteksverksamhet har kommit till har på många orter i ökad utsträckning kommit att stånd, och biblioteket framstå som kommunens kulturella centrum. l anslutning till utvecklingsverksamheten har en rad konferenser anordnats ide berörda kommunerna med deltagande av biblioteksrepresentanter från närliggande kommunblock. Som ett resultat av konferenserna kan man betrakta den översyn av biblioteksverksamhetens organisatoriska utformning som under senare Även om den primära anledningen har år genomförts i en rad bibliotek. varit en önskan att komma i fråga för utvecklingsbidrag, har planeringsarbetet att bibliotekets blivit föremål för i och för sig inneburit, problem konstruktiva diskussioner inom kommunblocket. framhöll att inte

l 1971 års statsverksproposition departementschefen,

alla de kommuner som anmält intresse för att erhålla stöd till sitt kunde tilldelas statsbidrag i sådan omfattning som utvecklingsarbete dittills varit vanligt inom de medelsramar som det var möjligt att ställa till förfogande från statligt håll. Enligt motsvarande proposition 1972 räknade departementschefen inte med att statsbidrag skulle behöva utgå till några ytterligare kommuner för utvecklingsverksamhet på biblioteksområdet. De fortsatta statliga åtgärderna, hette det i 1971 års proposition, måste i allt högre grad inriktas på punktinsatser samt rådgivning och service åt de kommunala biblioteksenheterna. Punktinsatserna, dvs stödet till lokala initiativ på biblioteksomrâdet, har i stor utsträckning gällt anskaffande av speciell utrustning eller försök med nya verksamhetsgrenar och har främst varit avsedda att utgöra en stimulans för biblioteken i de mindre kommunerna. Vid bidragsgivningen särskilt beaktat behovet av har skolöverstyrelsen, som disponerar medlen, stöd till biblioteksverksamhet iglesbygder, för på det sociala området, invandrare samt inom musik- och konstområdet. När det gäller glesbygdsverksamheten har stödet i första hand avsett inköp av bokbussar. Punktbidragens storlek har varierat med hänsyn till den ekonomiska

bärkraften hos de kommuner som ansökt om Normalt har bidrag. bidraget utgått med 50 %. När det gällt mindre kommuner har det varit 80 %, och i vissa fall har krav på motprestation från kommunens sida inte ställts upp. I riksstaten för 1973/74 är anslaget för utvecklingsverksamhet mm upptaget till 3 185 000 kronor. Regional biblioteksverksamhet bedrivs av länsbibliotek, stifts- och landsbibliotek och lånecentraler. Som inledningsvis nämnts fungerar inom varje län ett av de större biblioteken som antingen länsbibliotek eller landsbibliotek. Landsbiblioteken är i princip statliga och behandlas i ett särskilt avsnitt nedan. Länsbiblioteken är kommunala som bibliotek, åtagit sig uppgifter inom länet och för ändamålet erhåller bidrag dels av staten, dels av landstinget. Det statliga stödet, från början 10 000 kronor per bibliotek, har successivt höjts och utgör nu 70000 kronor per bibliotek och år. Landstingens stöd varierar och utgjorde för 1972 lägst 87 000 kronor och högst 485 000 kronor. Det högsta beloppet utgår i Jämtlands län, och storleken sammanhänger där med att landstinget är hälftenägare till biblioteket. Av statsmedel utgår dessutom tilläggsbidrag till länsbiblioteken med sammanlagt 100 000 kronor för år. Tilläggsbidragen tilldelas bibliotek, där länsverksamheten är av särskilt stor omfattning eller särskilt kostnadskrävande. De tre lånecentralerna, vilkas uppgift är att komplettera länsbibliotekens verksamhet på det regionala planet, i statsstöd uppbär sammanlagt 400000 kronor. För lånecentralerna i Stockholm och Malmö utgör bidraget 150000 kronor, medan lånecentralen i Umeå har 100000 kronor i bidrag.

Övriga statliga stödâtgärder. Sedan början av 1930-talet utgår bidrag

till biblioteksverksamheten för sjömän, numera enligt ett särskilt avtal mellan staten och Göteborgs kommun, som svarar för verksamheten. För budgetåret 1973/74 har anvisats ett belopp av 405 000 kronor. Sedan slutet av 1920-talet utgår vidare till biblioteksverksamhet i statsbidrag gränsområdet mot Finland med Tornedalens bibliotek i Övertorneå som centrum. Verksamheten organiseras numera av länsbiblioteket i Luleå, som för ändamålet erhåller ett statsbidrag om 78000 kronor för år. Under anslaget Bidrag till folkbibliotek också ett mindre ingår slutligen bidrag till Sigtunastiftelsens klipparkiv till (tidigare Sigtunastiftelsens bibliotek) samt till biblioteksverksamhet bland svenskar i utlandet. Det kan vidare noteras att stöd för biblioteksverksamhet till utgår kriminalvårdsanstalter och militära förband. För budgetåret 1 1973/74 Anslagen till föruppgår här beloppen till 429 000 resp 1 400 000 kr . bandsbibliotek framgår inte längre direkt ur stats- Som tidigare nämnts utgår numera inga särskilda bidrag till skolbibliobudgeten sedan försvaret teksverksamheten. Hänsyn till denna har emellertid vid tagits den ljuli 1972 övergick bestämmandet av det allmänna till lärarlöner till ett nytt budgetebidraget och bidraget till byggnadsarbeten inom skolväsendet. ringssystem, enligt vilket fördelningen på olika ändamål görs av de enskilda förbanden. Ovan- 1.1.2 Stifts- och landsbibliotek stående värde är därför beräknat med ledning av Som tidigare nämnts inrättades det första stifts- och landsbiblioteket i beloppet för budgetåret Linköping år 1926. Senare har liknande bibliotek tillkommit i Skara 1972/7 3.

(1938), i Västerås (1952) och i Växjö (1953). De har enligt resp instruktioner en dubbel uppgift nämligen att tillgodose såväl vetenskaplig forskning som ”folkliga bildningssträvanden”. Formellt är biblioteken statliga institutioner men de statliga bidragen till kostnaderna är i fråga om tre av biblioteken procentuellt räknat av ringa omfattning (Linköping 15,6%, Västerås 8,3 %, Växjö 18,8 %). Den övervägande delen av kostnaderna vilar på kommunerna; landstingens bidrag varierar i fråga om dessa tre bibliotek mellan 3,0 och 8,5 %. I Skara är proportionerna annorlunda: staten bidrar med 53,0 %, kommunen med 35,6 och landstinget med 11,4 %. Den annorlunda fördelningen sammanhänger med att de statliga insatserna i kronor räknat är i stort sett desamma i samtliga fyra landsbibliotek och följaktligen på ett helt annat sätt kommer att dominera i en liten kommun än i en stor. Statens huvudmannaskap har historisk bakgrund: de fyra biblioteken har betydande äldre samlingar med ursprung i statliga bibliotek. Samtidigt fyller stifts- och landsbiblioteken samma funktioner som normalt tillkommer de kommunala biblioteken och tjänstgör därutöver som länsbibliotek för sina resp län. En av statskontoret 1970 framlagd utredning föreslår att de fyra biblioteken i fortsättningen skall ställas under kommunalt huwidmannaskap och utses till länsbibliotek med statsbidrag på samma villkor som övriga länsbibliotek. De statliga bidragen till stifts- och landsbiblioteken utgjorde 1967 1 024 000 kr. Därtill kom värdet av tjänstebrevsrätten som av statskontoret uppskattats till sammanlagt 111 000 kr. För budgetåret 1973/74 har biblioteken i statsanslag tilldelats 1 228 000 kr för bestridande av förvaltningskostnader och 175 000 kr för bokinköp och bokbindning m m. 1.1.3 Vetenskapliga bibliotek De vetenskapliga biblioteken ligger endast ibegränsad utsträckning inom litteraturutredningens arbetsfält men berörs ändå översiktligt i det följande. De statliga anslagen till vetenskapliga bibliotek var tidigare uppförda under resp institution. Sedan budgetåret 1969/70 är de i riksstaten sammanförda under en gemensam rubrik: Vetenskapliga bibliotek. Under rubriken finns två anslag, det ena avseende avlöningar, det andra avseende mm. Från avlöningsanslaget bestrids lönekostnaderna vid bokinköp Biblioteket, Statens bibliotek, universi-

Kungl Psykologisk-Pedagogiska

tetsbiblioteken i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå, biblioteken vid Karolinska institutet, Tekniska Högskolan i Stockholm och högskoleenheten i Linköping samt det matematisk-naturvetenskapliga biblioteket vid universitetet i Stockholm. Från anslaget bestrids vidare vissa lönekostnader för biblioteksverksamheten vid högskoleenheten i Luleå. Från anslaget till bokinköp m m bestrids kostnaderna för bokinköp m m vid Kungl Biblioteket, Statens Psykologisk-Pedagogiska bibliotek samt biblioteken vid universiteten och övriga under universitetskanslersämbetet hörande läroanstalter med undantag för Chalmers Tekniska Högskola. För budgetåret 1973/74 har för löner samt för bokinköp m m anvisats 36 981 000 respektive 18419 000 kronor. I det sistnämnda beloppet

ingår kostnader för sjukvård, reseersättningar, telegram och telefon samt renhållning och städning.

1.1.4 Bibliotekshögskolan

Fr o m budgetåret 1972/73 är utbildningen av bibliotekarier förlagd till en särskild bibliotekshögskola i Borås. l samband därmed har utbildningen vid skolöverstyrelsens biblioteksskola i Solna upphört. Den senare svarade enbart för utbildning av bibliotekarier vid folkbibliotek, medan bibliotekshögskolan även utbildar bibliotekarier för vetenskapliga bibliotek och företagsbibliotek. Till bibliotekshögskolan, som står under universitetskanslersämbetets överinseende, har för budgetåret 1973/74 anvisats 4168000 kr för utbildningskostnader och 650 000 kr för utbildningsmaterial m m. Under budgetåret 1971/72 uppgick de totala kostnaderna för biblioteksskolan i Solna till omkring l mkr. har Bibliotekarieutbildningen således redan erhållit en betydande trots att biblioteksresursförstärkning högskolan ännu inte är fullt utbyggd.

1.1.5 De statliga kostnaderna för biblioteksverksamheten

De totala kostnaderna för folkbiblioteksverksamheten llandetvar 1972 ca 300 mkr. Därav täcktes ca 97 procent av kommunala anslag och alltså endast ungefär 3 procent av direkta statliga bidrag. Se Tabell 1.1 nedan. Kostnaderna för de vetenskapliga biblioteken samt

bibliotekshögsko-

Tabell 1.1 Sammanställning över statsbidrag till biblioteksverksamhet, budgetåret 1973/74 (kr).

A. Folkbibliotek l. Utvecklingsverksamhet m m 3 185 000 2. Länsbibliotek l 500 000 3. Länsverksamhet vid stifts- och landsbiblioteken 160 000 4. Lånecentraler 400 000 5. Biblioteksverksamhet för sjömän 405 000 6. Sigtunastiftelsens bibliotek och klipparkiv 6 500 7. Tornedalens bibliotek 78 000 8. Biblioteksverksamhet bland svenskar i utlandet 19 500 9. Fortbildningskurser för deltidsbibliotekarier 90 000 5 844 000 B. Stifts- och landsbibliotek l 403 000

C. Övriga bibliotek l. Fångvårdsbibliotek 429 000 2. Bibliotek vid militära förband l 400 000 1 829 000 Summa 9 076 000

58 sou 1974:5

lan i Borås bestrides däremot helt med statliga medel. För budgetåret 1973/74 har här anvisats 55,4 resp 4,8 mkr. Om även dessa belopp medräknas i totalsumman blir statens andel av kostnaderna för biblioteksverksamheten (exkl skolbibliotek) omkring 20 procent.

1.2 Författare och Översättare

1.2.1 Biblioteksersättning

Sedan 1954 har de svenska författarna, i anslutning till förslag från 1948

års bokutredning (SOU 1952:23), erhållit viss ersättning för utlâningen av verk vid biblioteken. Denna s k biblioderas upphovsrättsligt skyddade teksersättning utgår av statsmedel och avsätts till en särskild fond, Sveriges författarfond, Ersättningen motiverades i propositionen (1954:133) tvåfaldigt; dels att den skulle ge skälig gottgörelse för det samhälleliga utnyttjande av författarnas verk som biblioteksutlåningen innebar, dels att författarnas ekonomiska betingelser var sådana att en förbättring framstod som Det nya anslaget skulle inte ersätta utan komplettera de redan angelägen. existerande statsstipendierna. Biblioteksersättningen skulle avsättas till författarfonden och bestå av en individuell del relaterad till utlâningen av den enskilde författarens verk och en kollektiv del, som enligt styrelsens bestämmande skulle utgå till pensioner och understöd åt författare och deras efterlevande, stipendier åt förtjänta författare och bokillustratörer samt bidrag till särskilda ändamål, berörande litterär verksamhet. skulle bestå av ordförande och åtta ledamöter. Ordföranden Styrelsen och två ledamöter jämte suppleanter förordnades av Kungl Maj :t; Sveriges och Minerva -

författarförening, Sveriges ungdomsförfattareförening

författare förening för Sveriges vetenskapliga och populärvetenskapliga utsåg vardera två ledamöter jämte suppleanter för dessa. Efter beslut att även översättningar skulle ligga till grund för biblioteksersättning tillkom 1962 tre ledamöter av vilka en och i styrelsen Kungl Majzt tillsatte Svenska översättarförbundet två. Efter bildandet av Sveriges Författarförbund utser detta de åtta författar- och översättarrepresentanterna. Sedan 1971 utser Föreningen svenska tecknare och Svenska fotografers förbund en ledamot i styrelsen, som därmed har tolv ledamöter gemensamt förutom ordföranden. Kungl Maj :ts representanter är i minoritet.

Bestämmelser rörande biblioteksersättning återfinns i Kungörelse angå-

ende Sveriges författarfond, SFS 1955:464, 1962:652 med ändring 1966:133,1970:137,1971:340 och 1972:553. När ersättningen infördes 1954 utgick sådan endast för hemlån. 1957 till att gälla även referensexemplar, dvs exemvidgades denna ersättning plar, som hålls tillgängligt på bibliotek utan att kunna lånas hem. Sedan 1961 utgår också viss ersättning för översättningar till svenska språket, för såväl hemlån som referensexemplar. Ersättningens storlek i ören under olika år framgår av nedanstående tabell. Dessutom av det totala anslagsbeloppet och anges utvecklingen den totala utlâningen via biblioteken.

Tabell 1.2 Sammanställning över utveckling av anslag och utlåning. 3 De angivna utlåningssiff-

rorna har legat till grund

Budgetår för ersättningen under Ersättning i ören Totalt Total biblio- __ respektive budgetår. För _ _ _ anslags- teksutlå- Svenskt original Oversättmng folkbibliotekens del gälbelopp “inga kronor ler siffrorna utlåningen

Hemlån Referens- Hemlån Referens- under kalenderåret 1954

exemplaren med i kolumnerna. b Beräknat belopp.

Anslagsberäkningen bygger på utlåning från och referensexemplar vid

stifts- och landsbibliotek, länsbibliotek, skolbibliotek och folkbibliotek. Uppgifter om den totala utlåningens omfattning beräknas av skolöverstyrelsens bibliotekssektion på grundval av rapportering från de enskilda biblioteken. Lånens fördelning på olika författare erhålles genom stickprovsberäkningar. Av ersättningsbeloppet utgår en del till s k författarpenningar, medan

resten, fondens s k fria del, disponeras av fondstyrelsen för stipendier och understöd. Författarpenning utgår direkt till den enskilde författaren i

relation till utnyttjandet per kalenderår av dennes verk vid biblioteken.

Författarpenning utgår också till vissa bokillustratörerl medan däremot

översättarna inte erhåller

någon författarpenning. Efter upphovsmannens

död hans rätt till

övergår författarpenning enligt vad som gäller för

giftorätt, arv och testamente. Ursprungligen utgick, av 3 öre i biblioteksersättning, 2 öre till

författarpenning, med undantagen att författarpenning inte utgick då den

10 kronor understeg (motsvarande 500 hemlån), samt att författarpenningen minskades med hälften när den 1 000 kronor översteg (motsvarande 50000 hemlån). Från och med budgetåret 1962/63, då biblioteksersättningen höjdes till 5 öre per grundlån, gällde att författarpenningen utgjorde hälften av biblioteksersättningen, fortfarande med reservationen att

författarpenning inte skulle utgå om den sammanlagda

utlåningen var alltför liten och att avtrappning skedde om utlåningen var 1 Med bokillustratör hög. Enligt de ändringar som skett 1972 utgör den 10 öre per lån för avses här tecknare, måla-

svenskt originalverk och 40 öre för referensexemplar av sådant verk. Det

re, fotograf och kompobelopp, som utbetalas till författaren modifieras sitör då det gäller litterärt av två slags regler. För det första måste den framräknade verk som till väsentlig del

författarpenningen uppgå till minst

består av teckningar, mål- 150 kronor, motsvarande 1 500 hemlån, för ett kalenderår för att ningar, fotografier eller utbetalning skall ske. För det andra reduceras den del av författarpen- musikaliska verk. I fråga ningen som överstiger 10 000 kronor, motsvarande 100 000 hemlån, med om fotograf tillämpas dock gällande lagstiftning 50 %. För den del av ersättningen som överstiger 15 000 kronor, rörande rätt till fotogramotsvarande 200 000 hemlån, är reduktionen 80 %, och för den del som fisk bild.

överstiger 19 000 kronor, motsvarande 400 000 lån, 90 %. 1 kungörelsen (SFS 1962:652 §7) heter det: ”Fondens behållning, sedan författarpenningar utgått samt utgifter för styrelsens verksamhet blivit bestridda, skall användas till och understöd åt upphovsmän till litterära verk samt a) pensioner deras ef terlevande; b) stipendier åt förtjänta upphovsmän till litterära verk samt bokillustratörer; ävensom c) bidrag till särskilda ändamål, berörande litterär verksamhet.” Genom avtrappningsreglerna för författarpenningens storlek och genom att författarpenningen inte utgår till översättare överstiger det som årligen utdelas från den fria delen markant det som utdelasi belopp författarpenningar. Enligt fondens utgiftsstat för budgetåret 1973/74 beräknas 3 800 000 kr utgå som författarpenningar och 10 370 000 kri långtids- och arbetsstipendier, resestipendier, stipendietillägg, tillfälliga och Nedan lämnas en

bidrag, premier, pensioner organisationsbidrag

kort beskrivning av de olika stipendieformerna. Lángtidsstipendier tilldelas författare eller översättare i första hand för att bereda dem möjlighet att kontinuerligt ägna sig åt yrket genom att ge dem en fast grundinkomst under viktiga år. Stipendierna utgår fn, 1973, med en summa av 15000 kronor per år under en tid av fem år. 1 undantagsfall kan stipendium förlängas. Arbersstipendier är avsedda att ge författare, översättare och bokillustratörer en tids arbetsro. Stipendier om lägst 7 000 kronor utlyses två arbetsstipendier är av varierande storlek. I regel gånger om året. Andra kan arbetsstipendium inte utgå till samma person två år i rad. Författare som behöver resa utomlands för att samla Resestipendier. material till en bok kan tilldelas resestipendium. Stipendiets storlek är beroende av vilket land det gäller och omständigheterna i övrigt. Översättare kan erhålla resestipendium för språk- och miljöstudier utomlands. Även i detta fall är stipendiets storlek beroende av vilket land resan gäller etc. Medlemmar i Sveriges författarförbund, som tilldelas något av förbundets donationsstipendier för rekreationsvistelse i Italien, erhåller automatiskt resebidrag om 2 500 kronor. Stipendietillägg. Sveriges författarfond bedriver sedan år 1972 försöksverksamhet med stipendietillägg till författarpenning, till vilka medlen tas ur författarfondens fria del. Detta innebär att fonden utfäster sig att tilldela de författare och andra upphovsmän som tillerkänts garantin ett under fem år av sådan storlek att stipendium och årligt arbetsstipendium författarpenning tillsammantagna uppgår till ca 24 000 kronor. Beslut om den garanterade ersättningen fattades av författarfondens med ändring den 18.5.1972. Ersättningen delas ut styrelse den 17.2.1972 enligt följande grunder. I den mån medel står till fondens förfogande skall verksamheten omfatta en sexårig försöksperiod med början den l april 1972. Varje 1 Det bör noteras att instipendium gäller i princip en femårsperiod. En period inleds år 1972, en komstsidan uppvisar en annan år 1973. Beslut om tilldelning fattas av författarfondens styrelse ingående balans om ca efter ansökan. 1,7 milj kr.

Stipendietilläggets storlek är beroende av den som

författarpenning

sökanden uppbär för närmast föregående kalenderår. Den bestäms till det tusental kronor, som ligger närmast vad som erfordras för att författarpenning och tillägg tillsammans skall uppgå till 24 000 kronor. Berättigad till stipendietillägg är författare och andra upphovsmän, vilkas verk bildar underlag för biblioteksersättning. Garantin kan inte tilldelas den som har

heltids/helårsanställning (mot-

svarande) eller flera anställningar av tillsammans motsvarande omfattning eller uppbär konstnärsbelöning, inte heller den som fyllt 67 år eller eljest gått i pension. Den som uppbär långtidsstipendium från fonden kan inte samtidigt uppbära stipendietillågg. Långtidsstipendiat som söker stipendietillägg anses därmed att begära få lângtidsstipendiet ersatt med stipendietillägget. Den som tilldelats stipendietillägg kan inte påräkna att få behålla detta om han tar mottar

heltids/helårsanställning (motsvarande), konstnärs-

belöning eller erhåller pension. l förstnämnda fallet upphör stipendiet dock att utgå först sex månader efter det han tagit anställningen. Tillfälliga bidrag. Författare, översättare och bokillustratörer som råkat i tillfälligt ekonomiskt nödläge kan i vissa fall erhålla bidrag ur fonden, dock normalt högst 3 000 kronor under ett och samma år. Dessa bidrag kan sökas när som helst och utbetalning ske utan längre väntetid. Premier. Författarfondens styrelse delar varje år ut ett antal premier till författare, översättare och bokillustratörer. Bland författarna kommer i första hand fackförfattare

i fråga, detta med tanke på att författarpen-

ning som regel inte utgår till medarbetare i vissa samlingsverk etc. Varje premium utgjorde år 1973 10000 kronor. De utdelas utan ansökan. Förslagsställare är - förutom styrelsens medlemmar - de olika författar-

grupperna. Vanligen tillämpas ett sakkunnigförfarande vid bedömningen

av kandidaterna. Pensioner. Till författare, översättare och bokillustratörer som befinner sig kring pensionsåldern kan en behovsprövad pension utgå. Denna uppgår till 14 000 kr årligen. Efterlevande make/maka erhåller vanligen automatiskt en pension på 8 000 kr vid pensionstagarens frånfalle. Av nedanstående tabell framgår

fördelningen på olika stipendieformer

av de medel som anvisades från den fria delen under verksamhetsåret 1972/73.

Tabell 1.3 Fördelningen av stipendier m m 1972/73.

Som ovan närrmts kan bidrag även utgå till särskilda ändamål berörande litterär verksamhet. Bland regelbundet återkommande ändamål är arbetsstipendier till översättare som översätter från svenska till andra språk samt organisationsbidrag till författarnas och bokillustratörernas fackliga organisationer (1972/73: 984 000 kr).

Ersättning för talböcker och taltidningar Sedan budgetåret 1960/61 utgår statliga anslag som ersättning åt författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och har sammanlagt 1 780000 kr taltidningar. T0 m budgetåret 1972/73 har 280000 kr utdelats för detta ändamål. För budgetåret 1973/74 beviljats. Medlen överlämnades tidigare till Fria Litterära Yrkesutövares Centralför fördelning mellan de utnyttjade verkens organisation (F LYCO), upphovsman. Numera har denna funktion övertagits av Sveriges Författarförbund.

1.2.2 Statliga stipendier Det anslaget till författarstipendier tillkom år 1864 tidigaste egentliga Det skulle utdelas av och bestod av en årlig summa på 6 000 kronor. Svenska akademien till ”vitterhetsidkare”. Anslaget hade, långt innan det för de verksamma författarna genom drogs in år 1940, mist sin betydelse tillföll äldre medlemmar i akademien, dels att det dels huvudsakligen icke-skönlitterära humanistiska forskare. År 1907 tillkom ett årligt stipendieanslag på 10 000 kronor att utgå till inhemska författare av utmärkt förtjänst”. Stipendierna fördelades av ledamöter av Kungl Maj :t efter förslag av en jury, som var sammansatt i Svenska akademien och representanter från Sveriges författarförening. successivt så att det budgetåret 1963/64 uppgick till Anslaget höjdes 100 000 kronor. Stipendierna hade karaktären av belöningar för högklassigt litterärt skapande, s k meritstipendier. Efter tillkomsten av Sveriges författarfond skedde fördelningen efter förslag av dennas styrelse. Från budgetåret 1965/66 ersattes ovannämnda författarstipendieanslag med ett anslag till s k konstnârsstipendier. Denna stipendieform, syftande till att ge innehavaren ekonomisk trygghet under en längre period av samlad konstnärlig arbetsinsats, hade tre år tidigare införts för tonsättare och konstnärer inom måleri m m. Stipendierna utgår för författarnas del i form av s k stora arbetsstipenutdelas dier och uppgår fn, 1973/74, till 15 000 kr per år. Stipendierna

för ett år i sänder, men innehavaren har enligt stipendiemyndighetens

särskilda beslut företräde till stipendiet ifråga under ytterligare ett år, varför stipendietiden i realiteten är tvåårig. Konstnärsstipendierna anvisas från ett särskilt reservationsanslag på riksstaten. Den stipendiemyndighet, som svarar för utdelandet av stipendier till författare, översättare och kulturjournalister, är styrelsen för författarfond. Samma utdelar alltså såväl

Sveriges stipendiemyndighet

stora arbetsstipendier ur konstnärsstipendieanslaget som andra stipendie-

Tabell 1.4 Anslagsutveckling för konstnärsstipendier till författare.

typer ur den fria delen av biblioteksersättningen. Anslagsutvecklingen för

konstnärsstipendier utgående till författare redovisas i ovanstående tabell.

Sveriges författarfond erhåller sedan budgetåret 1970/71 ett speciellt anslag för nordiska stipendier om 22 000 kr.

1.2.3 Konstnärsbelöningar

Arbetsstipendierna, vars syfte alltså var att tillförsäkra författarna förbättrade arbetsvillkor, kompletterades år 1964 med en ny stipendieform,

s k konstnärsbelöningar.

Som förutsättning för erhållande av belöning gällde och gäller, att mottagaren genom sin konstnärliga verksamhet uppnått en obestridlig position i svenskt kulturliv. 1 den bemärkelsen, att konstnärsbelöningarna utgår såsom hederbevisning eller belöning i efterhand för redan gjorda konstnärliga insatser, motsvarar de delvis de sk meritstipendierna åt författare av hög litterär förtjänst. Konstnärsbelöningarna är emellertid inte tidsbegränsade. De skall ekonomisk ge en varaktig trygghet i yrkesutövningen och ett betryggande pensionsskydd. Trygghetsaspekten finns alltså med, men den konstnärliga insatsen ligger till grund för valet av belöningsinnehavare. Konstnärsbelöning kan högst uppgå till fem gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring gällde vid kalenderårets ingång. Det för januari 1973 fastställda basbeloppet var 7 300. Belöningens maximibelopp för år 1973 uppgår således till 36 500 kronor. Detta maximibelopp minskas med innehavarens årsinkomst upp till ett basbelopp och med 75 % av årsinkomsten i övrigt. Med ”årsinkomst i övrigt” avses den vid senast avslutade taxering fastställda nettoinkomsten minus däri ingående konstnärsbelöning - såvida innehavaren av belöning inte visar att hans inkomster utöver konstnärsbelöningen kan väntas uppgå till väsentligt lägre belopp under det löpande kalenderåret. Belöningen beskattas. Avtrappningsreglerna innebär att belöningen mister ekonomisk betydelse då den övriga årsinkomsten uppgår till ca 46 000 kronor och därutöver. Systemet kan sägas ha den effekten att alla belönade med övriga inkomster 46 000 kronor understigande får en sammanlagd inkomst på ungefär samma nivå. Den som helt saknar övriga inkomster får sålunda en sammanlagd inkomst som endast är ca 10 000 kronor lägre än för den person, som har övriga inkomster om 46 000 kronor. De första konstnärsbelöningarna utgick 1964 med ett antal av 25 belöningsmottagare. Av dessa var 10 litterärt verksamma. Antalet konst-

i juni 1973 till 120. Av innehavarna var 39 närsbelöningar uppgick författare. För budgetåret 1973/74 har ett förslagsanslag om 1 425 000 kronor lämnats för samtliga konstnärsbelöningar. Om man utgår ifrån att erhåller ett totalbelopp motsvarande andelen innehavare utgår

_författarna

460 000 kronor till denna grupp i form av konstnärsbelöningar.

Dramatikerstöd Sedan budgetåret 1965/66 har Teater- och musikrâdet (TMR) lämnat av svenskt sceniskt verk som framförts. För ersättning till upphovsman budgetåret 1973/74 disponerar TMR ett förslagsanslag om 465 000 kr för detta ändamål. Dä ersättningen inte förutsätter eller främjar verkets förekomst i bokform tas denna stödform fortsättningsvis inte upp.

Tabell 1.5 Översikt över statliga medel till författare och översättare budgetåret 1973/74 (kr).

Summa 14_ 461 000

l .3 Övriga ändamål

Förutom det statliga stöd till bibliotek och författare som redovisats ovan utgår under rubriken ”Bidrag till särskilda kulturella ändamål statsmedel till ett antal specialorgan med anknytning till litteraturområdet.

1.3.1 Författarcentrum Författarcentrum bildades 1967 i syfte att söka etablera kontakter direkt mellan författarna och deras läsare. En viktig del av verksamheten består i att fungera som förmedlingscentral för författares medverkan vid olika typer av programverksamhet, främst uppläsningsaftnar. Författarcentrum uppträder också som arrangör av olika arrangemang, såsom kulturveckor l och utställningar. l mars 1971 var cirka 500 författare medlemmar av Författarcentrum. Ekonomisk huvudman är numera Sveriges F örfattarförbund. Från starten 1967 to m budgetåret 1972/73 har Författarcentrum erhållit sammanlagt 867 000 kr i statsanslag. För budgetåret 1973/74 har 225 000 kr beviljats. l övrigt har Författarcentrum under sin verksamhetstid av staten tilldelats vissa extra projektanslag. Därutöver bestrider arbetsmarknadsstyrelsen vissa kostnader, motsvarande en tjänst, för den arbetsförmedlande verksamheten.

1.3.2 Nämnden för svensk språkvård

Nämnden för svensk språkvård bildades 1944. Den har enligt stadgarna till uppgift ”att följa det svenska språkets utveckling i tal och skrift samt utöva en sprâkvårdande verksamhet”. Nämnden skall också söka etablera nordiskt samarbete på språkvårdens område. Nämnden fullgör sitt arbete genom utredningar och skrifter av bade populär och vetenskaplig art, genom föredrag och tidningsartiklar och genom upplysande och rådgivande verksamhet i övrigt. Från budgetåret 1954/55 to m 1972/73 har nämnden mottagit statsanslag till ett sammanlagt belopp av 750 000 kr. Anslaget för budgetåret 1973/74 till 120 000 kr. Utöver uppgår dessa statsanslag har nämnden sedan 1959/60 för sin verksamhet fått årliga bidrag från Statens humanistiska forskningsråd.

1.3.3 Samfundet De Nio

Samfundet De Nio började sin verksamhet år 1916. Enligt stadgarna har samfundet till uppgift att ”främja den svenska skönlitteraturen genom prisbelöning av från trycket skönlitterära alster utgivna samt genom utgivandet av en tidskrift. Samfundet har för verksamheten fått årliga statsanslag sedan första hälften av 1940-talet i samband med att dess skattefrihet T o m upphörde. budgetåret 1972/73 har sammanlagt ungefär 325000 kr utgått. För budgetåret 1973/74 har hittills inget anslag utgått. Fr o m 1967/68 har samfundet också erhållit statligt tidskriftsstöd för Svensk Litteraturtidskrift.

1.3.4 Svenska Barnboksinstitutet

Svenska Barnboksinstitutet är en stiftelse, bildad år 1965. Enligt stiftelseurkunden skall institutets ändamål bl a vara att insamla och katalogisera på svenska språket utgiven barn- och ungdomslitteratur och att skapa ett

forsknings- och referensbibliotek för en förutsättningslös

vetenskaplig bearbetning av nämnda litteratur. lnom barn- och ungdomslitteraturens område skall institutet även samla och arkivera värdefullt originalmaterial, verka för en utvidgad undervisning och forskning samt stå forskare, massmedia och andra till tjänst med information. statsbidrag utgick första gången budgetåret 1969/70. Fram to m 1972/73 har institutet erhållit sammanlagt 275 000 kr. För budgetåret 1973/74 har 145 000 kr beviljats.

1.3.5 Nordiskt författarsamarbete

Sedan 50 år tillbaka samarbetar den svenska författarorganisationen med motsvarande organisationer i de övriga nordiska länderna i frågor rörande internordisk lagstiftning och internordiska kontraktsbestämmelser. För verksamheten, som bedrives genom Nordiska Författarrådet, har den svenska författarorganisationen sedan länge erhållit Fro m statsbidrag. budgetåret 1966/67 har bidraget uppgått till 10 000 kr per år.

l .4 Sammanfattning

Det har framgått av det föregående att de nuvarande statliga utvecklingsoch stödátgärderna inom litteraturens område är koncentrerade till biblioteksverksamheten och till olika former av insatser för författare och översättare. Dessutom utgår ett visst stöd till ett antal sammanslutningar med anknytning till litteraturområdet. För budgetåret 1973/74 har enligt redovisningen i avsnitt l.l-l.3 ovan ett statsanslag på sammanlagt ca 24 mkr utgått i litteraturstöd fördelat enligt följande.

1. Bibliotek (exkl vet bibl och 9 076 000 kr bibliotekshögskolan) 2. Ersättning till författare och översättare 14 461 000 kr 3. Övriga ändamål 500 000 kr 24 037 000 kr Det bör observeras att nämnda belopp endast inkluderar sådana anslag

som direkt återfinns i statsbudgeten Därutöver utgår visst statligt stöd

till litteraturområdet i olika formerz via verk, forskningsråd och andra statliga institutioner och myndigheter.

l Som ett litteraturstöd i viss mening kan också anslagen till den statliga institutionen Svenskt biografiskt lexikon (SBL) betecknas. Denna institution inrättades den l juli 1962 i syfte att fortsätta och slutföra utgivningen av uppslagsverket med samma namn. Utgivningen, som påbörjades i privat regi redan 1917, har av ekonomiska skäl framskridit i en alltför långsam takt och periodvis t o m legat helt nere. Uppslagsverket har som huvudsyfte att utgöra en på förstahandskällor baserad generalinventering av betydelsefulla personligheter under olika skeden av det svenska samhällets utveckling. För budgetåret 1973/74 disponerar SBL ett förslagsanslag på 707 tkr. 7 En speciell form av stöd åtnjutes av Svenska Akademien för ordboksarbete. Akademien har sedan 1791 rätt att utge Post› och Inrikes Tidningar. Denna rätt arrenderas numera av RA. Norstedt & Söner, av vilken Akademien årligen erhåller dels en arrendeavgift på 192 tkr och dels en viss andel av annonsintäkterna. Denna andel motsvarade 1969/70 ett belopp av omkring 800 tkr.

sou 1974:5 77

2 Litteraturutredningens uppgifter

och arbetssätt

Av föregående kapitel framgår att de nuvarande statliga utvecklings- och stödátgärderna inom litteraturområdet i allt väsentligt är koncentrerade till biblioteksverksamheten och till olika former av åtaganden gentemot författarna. Från samhällets sida hade man således vid tidpunkten för utredningens tillsättande år 1968, med undantag för ett provisoriskt utformat tidskriftsstöd, inte utvecklat några särskilda former för direkt stöd till utgivning eller distribution av litterära verk. Däremot hade önskemålet att göra flera människor av de delaktiga upplevelser och kunskaper som kultur och konst erbjuder föranlett ett flertal initiativ från statens sida i syfte att förbättra och produktions-

distributionsförutsättningarna inom andra delar av kultursektorn. Exem-

pel på sådana åtgärder under det senaste årtiondet är 1963 års filmreform och verksamheterna med rikskonserter och riksutställningar. Det är bl a mot ovan skisserade bakgrund man får se Kungl Majzts beslut att tillsätta en ”utredning rörande litteraturstöd mm”. Direktiven för utredningens arbete återfinns i det anförande till statsrådsprotokollet, som dåvarande chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, höll den 6 juni 1968. Utredningens centrala uppdrag kan, med en formulering ur direktiven, sägas vara att allsidigt pröva i vad mån ”de existerande villkoren för framställning och spridning av böcker motsvarar behoven av kvalificerad information och litterärt utbyte.” Direktiven, som återges i sin helhet i bilaga A, inleds med en bakgrundsbeskrivning av bokförmedlingens villkor i landet. Därefter redogörs för de olika framställningar som gjorts hos Kungl Maj :t och de motioner som inlämnats i riksdagen med önskemål om ökade statliga insatser inom litteraturområdet. Avslutningsvis anges under rubriken ”Utredningens uppgifter” riktlinjerna för utredningsarbetet:

Området för bör innefatta såväl böcker utredningen som tidskrifter, dock med undantag för vetenskapligt tryck och läroböcker. För de stödåtgärder som kan komma att aktualiseras, bör gälla de avgränsningar jag anger i det följande. Den år 1966 tillsatta läromedelsutredningen har till uppgift att utreda bl a frågor rörande produktion, distribution och inköp av läromedel. I

begreppet läromedel ingår också sådan barn- och ungdomslitteratur, skönlitteratur och faktalitteratur som i stor utsträckning kommer till användning i studiearbetet. Samråd bör därför ske med läromedelsutredningen. För bedömning av var konsumtionsfrämiande åtgärder är påkallade och vilken metodik som bör tillämpas för sådana åtgärder bör de sakkunniga låta göra särskilda undersökningar. De sakkunniga bör bl a låta företa en studie av läs- och bokvanor med särskild hänsyn till distributionsförutsättningarna. En viktig uppgift vid en sådan studie är att försöka bedöma sambandet mellan å ena sidan det existerande bokutbudet genom försäljning och biblioteksverksamhet och å andra sidan bokköp, bokinnehav, biblioteksutnyttjande och läsaktiviteter. Denna studie bör göras inom ett begränsat antal geografiska områ. den, där man samtidigt har möjlighet att noggrant kartlägga bok- och tidskriftsutbud via bokhandel, bibliotek etc. Vidare bör i anslutning till det förut nämnda statliga stödet till utveckling av de kommunala bibliotekens verksamhet ett par experimentella biblioteksundersökningar kunna göras med syfte att utnyttja resultaten av de sociologiska undersökningarna. Det sociologiska materialet bör därvid bilda underlag för bibliotekens planläggning av sina informationsåtgärder, serviceformer och allmänkulturella verksamhet. Effekten av vidtagna åtgärder bör mätas och bibliotekens lokala organisationsformer uppmärksammas. Som ett led i arbetet med att utveckla konsumtionsfrämjande åtgärder bör de sakkunniga försöksvis pröva om den verksamhet för att etablera kontakter mellan författare och publik, som redan har påbörjats genom Författarcentrum och biblioteken, kan ytterligare stödjas och utvecklas. Möjligheten till samarbete med verksamheterna för riksteater, riksutställningar och rikskonserter liksom med folkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå och studieförbunden bör därvid uppmärksammas. De nya initiativ som kan erfordras bör särskilt inriktas på kulturfattiga orter och befolkningsgrupper. I nära anslutning till konsumtionsfrågorna står de problem rörande bokdistributionen som de sakkunniga har att ta upp till granskning. Syftet med detta avsnitt i utredningsarbetet skall vara att klarlägga vad som från samhällets sida kan göras för att underlätta spridningen av den kvalitetslitteratur som har svårigheter att nå ut. Det är angeläget både att utbudet når grupper med ett ådagalagt men ej tillgodosett behov och att det når helt nya grupper av läsare. Utredningen bör söka klarlägga behovet av att de kommunala biblioteken tar upp nya eller förstärker pågående aktiviteter som berör distributionsledet. Bl a kan organiserandet av bokklubbs- och bokförsåljningsverksamhet genom biblioteken behöva utredas närmare. De sakkunniga bör i samband härmed skaffa informationer om utvecklingen i andra länder av bokklubbsföretag och om försök i andra länder med bokförsäljning på bibliotek. Vid den förut nämnda experimentella biblioteksverksamheten bör försök göras även med biblioteksförsäljning av litteratur direkt till allmänheten eller med en av biblioteken organiserad postorderförsäljning av litteratur. Även om jag i det föregående har avsett främst svensk litteratur i originalutgivning och omtryck samt utländsk litteratur i svensk översättning, så bör även tillgängligheten av utländsk, speciellt nordisk litteratur på originalspråken behandlas vid utredningsarbetet. Därvid bör beträffande bok- och tidskriftsförsörjningen till de språkliga minoriteterna i Sverige samråd ske bl a med den nyligen tillsatta utredningen om invandrares anpassningsproblem m m. Distributionen av noter kan antas möta delvis samma problem som distributionen av viss kvalitetslitteratur. De sakkunniga bör därför även

aktualisera frågan om förmedlingen av noter genom och försäljning biblioteksverksamhet. Mot bakgrund av de behov av och möjligheter till åtgärder som man finner vara för handen på konsumtions- och distributionsområdena bör de sakkunniga granska om det är påkallat att genom särskilda produktionsstädjande åtgärder främja viss bokutgivning. Uppmärksamhet bör framför allt ägnas former av stöd som har återverkningar inte endast i produktionsledet utan även i distributions- och konsumtionsleden, varvid tex möjligheterna att få till stånd utgivning av prisbilliga utgåvor av ny svensk skönlitteratur bör undersökas. Bibliotekens roll och möjligheter även i detta sammanhang bör klarläggas. De kategorier av litteratur för vilka stödåtgärder kan övervägas av utredningen bör i princip begränsas till sådan skönlitteratur, barn- och ungdomslitteratur samt facklitteratur - bortsett från facklitteratur av handbokstyp som är kulturellt värdefull och behöver men inte på annat sätt får stöd för att komma ut. Det bör inte vara fråga om insatser som syftar till att avlasta förlagen deras normala utgifter. En metod som har tillkommit för att ge effekt i flera avseenden har sedan år 1965 prövats i Norge. Jag avser den förutnämnda ordningen för Stödköp av nyutkommen inhemsk skönlitteratur i form av presentationsexemplar till folkbiblioteken. Denna inköpsordning syftar till att höja författarnas bokintäkter, sänka bokpriserna, ge större trygghet för förläggare av ny inhemsk skönlitteratur och främja spridningen av sådan litteratur. De sakkunniga bör beakta de synpunkter för och emot systemet som har framförts i debatten och den slutliga värdering av försöksverksamheten som väntas bli framlagd för det norska stortinget i höst. Beträffande stödet till tidskrifter bör gälla att de sakkunniga bör söka finna en utformning av stödet så att det får en reell stimulanseffekt utan att samtidigt fixera beståndet av kulturtidskrifter. Bedömningen av stöd åt kulturellt värdefull barn- och ungdomslitteratur bör inte begränsas till böcker utan innefatta även andra former av litteraturutbud bland barn och ungdom, tex utgivning av seriemagasin som kan anses kulturellt värdefulla och som befordrar goda läsvanor. Den genomgång som de sakkunniga skall göra bör också omfatta en omprövning av de nuvarande statliga insatserna för direkt författarstöd. De sakkunniga bör därvid väga olika möjliga insatser för författar- och litteraturstöd mot varandra inom hela området och se till den samlade verkan som man vill eftersträva. Sveriges författarfond administrerar medel ur anslaget för författarersättningar och är stipendiemyndighet för författar- och översättarstipendierna. De sakkunniga bör överväga om de former av statligt stöd som kan komma att föreslås eventuellt bör handhas av ett gemensamt organ med vissa utredningsresurser. De sakkunniga bör därvid ta särskild hänsyn till behovet av nära samverkan med administrationen av de statliga insatserna för främjande av folkbiblioteksverksamheten. De sakkunniga bör också överväga i vilka former man lämpligast löser uppgifterna att organisera viss utbildning för författare och översättare och att främja översättning och spridning av svensk litteratur i utlandet. Resultatet av de sakkunnigas arbete bör kunna framläggas i etapper om detta kan ske inom ramen för den helhetssyn som utredningen bör eftersträva.

Utredningen har i anslutning till de givna direktiven sökt lägga upp och bedriva sitt arbete utifrån konsumentens/läsarens intressen. Direktiven framhåller angelägenheten av att kvalitetslitteraturen ”når helt nya grupper av läsare”. Utredningen har därför i sina bedömningar av ”konsumtions-

främjande åtgärder” i lika hög grad sysslat med ”icke-läsaren” som med ”läsaren. Direktiven ger utredningen i uppdrag att genomföra studier av läs- och bokvanorna i några begränsade områden med särskild hänsyn till distributionsförutsättningarna och vidare att utföra vissa biblioteksförsök med resultaten från dessa undersökningar som grund i syfte att nå ut med bibliotekens verksamhet till en ny publik. Försöksverksarnheten bedrevs i samarbete med berörda kommuner

under år 1970 i de tre stadsdelarna Kirseberg (Malmö), Oxhagen (Örebro)

och Skärholmen (Stockholm) samt i Skellefteå tätort och Jörns församling (Skellefteå). De sociologiska undersökningarna genomfördes före och efter försöksperioden i samma områden. Resultaten av denna verksamhet har tidigare publicerats i separata volymer med följande titlar ”Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier (SOU 1972:20) och ”Försök med bibliotek. Litteraturutredningens biblioteksstudier” (SOU 1972:61). För att kunna ta ställning till i vad mån direkt stöd till utgivning och distribution av litterära verk erfordras fann utredningen det nödvändigt att verkställa omfattande undersökningar i förlags- och bokhandelsleden. Vidare krävdes en analys av utgivningen av vissa kategorier litteratur över en längre period för att kartlägga förändringar och förskjutningar i utgivningen. Dessa undersökningar har publicerats i en tredje volym En bok om böcker. Litteraturutredningens branschstudier (SOU 1972:80). Litteraturens och läsningens roll i undervisningen har behandlats av en särskild expertgrupp i en fjärde volym ”Litteraturen i skolan (SOU 1973:1) som även innehåller gruppens förslag till reformering av Svenska Barnboksinstitutet. Vidare har utredningen deltagit i publiceringen av skriften ”Kulturarbetarnas inkomster. En studie av kulturrådet,

litteraturutredningen och låginkomstutredningen (Publica 1971).

Utredningen har genomfört detta förhållandevis omfattande undersök- ° ningsprogram eftersom vi snabbt tvingades konstatera att data om bokkulturen i landet antingen var bristfälliga eller helt saknades. På vissa punkter har en delvis ny metodik kommit till användning, som arbetats fram i samråd med utredningens experter och andra specialister. Utredningen valde att publicera sina viktigare undersökningar i förväg i förhoppning om att den debatt som kunde väntas uppstå kring resultaten skulle kunna vara till nytta för utredningen i arbetet med huvudbetänkandet. Vi kommer att referera till dessa undersökningar på en rad olika

punkter i detta betänkande. (En mycket översiktlig bild av innehållet i de

fyra tidigare publicerade volymerna ges i bilaga B.) Utredningen har i sitt arbete haft upprepade kontakter och överläggningar med företrädare för myndigheter, institutioner, organisationer och utredningar. Från författar-, förlags-, bokhandels- och bibliotekshåll hari olika sammanhang synpunkter lämnats på frågor inom utredningsomrâdet. Utredningen har företagit tre studieresor utomlands, nämligen till Norge, framför allt för att studera den s k norska stödköpsordningen, till Holland och till Ungern. Vidare har utredningen med hjälp av utrikesdepartementet skaffat viss information om bokbranschen iytterligare ett tiotal länder.

I utredningsdirektiven sägs att resultatet av de sakkunnigas arbete kan framläggas i etapper ”om detta kan ske inom ramen för den helhetssyn som utredningen bör eftersträva”. De sakkunniga har endast funnit det lämpligt att bryta ut frågan om stöd till tidskrifter, som behandlats i ett särskilt delbetänkande ”Statligt tidskriftsstöd” (utbildningsdepartementet 1970:17, stencil). Utredningens förslag ledde till införandet av ett permanent tidskriftsstöd från budgetåret 1971/72 bestående av tre olika stödformer: grundbidrag, projektbidrag och en speciell ordning för stödköp. Stödet handhas av en för ändamålet särskilt upprättad tidskriftsnämnd vars ledamöter utses av Kungl Majzt. (Jfr prop 1971:47, KrU 14, rskr 206 och SFS 1971:681).

3 Utredningens målsättning

3.1 Litteraturens roller Litteraturens uppgift i samhället, diktningens teoretiska problem i vidaste mening, har debatterats under mer än två årtusenden. Diktare och filosofer har utfärdat rekommendationer och formulerat lagar för litteraturen och dessutom vid olika tillfällen tillsammans med världens mäktiga påbjudit litterära doktriner och förbjudit avvikelser, allt för att få litteraturen att inta en viss skepnad, spela en viss roll eller förmedla vissa tankar. Men litteraturen har också ständigt sprängt sina ramar, förnyat sig till sin form, erövrat nytt stoff och åt sig och omvärlden skapat nya normer mot de maktägandes önskan. Litteraturen är liksom övriga konstarter beroende av klimatet i det omgivande samhället. Det rör sig om ett komplicerat, svårfångat, ömsesidigt förhållande: litteraturen - de som lever av, på, för, med eller mot den - är en del av den sociala verkligheten, påverkas av denna men utövar också själv påverkan. Litteraturen, boken har spelat en stor roll i den fortgående andliga och politiska omvandlingsprocessen. Den har ofta verkat på lång sikt, den har, för att låna en formulering ur Heinrich Bölls Nobelföreläsning, kunnat tjäna som ”ett bra gömställe: inte för dynamit utan för idéer med fördröjd sprängverkan i samhället”. Litteraturen har förmått kasta ett motljus över de rådande förhållandena, kunnat levandegöra och hålla vid liv mänsklighetens drömmar och erfarenheter. Samtidigt är litteraturen - liksom övriga konstarter - också sitt eget mål. Mot detta svarar en läslust, en sorts estetisk glädje i form och upplevelse liknande den spelglädje som finns i musik eller varför inte i ett bollspel. Även denna sida av litteraturen - redan Horatius gav den ju i uppgift att både gagna och roa - måste tillmätas stor betydelse inte minst om man vill förstå dess inverkan på läsarna. Boken har alltså varit ett väl fungerande medel att överföra tankar och känslor över tid och rum från en människa till en annan. Är den det fortfarande? Är inte i själva verket boken, och då kanske särskilt den traditionella skönlitteraturen som konstform, på väg att konkurreras ut av modernare media, som kan överta dess roll som central källa för information och upplevelse?

sou 1974:5 83

Det är ogörligt att med tillgängliga informationer ge en helt säker långtidsbedömning i denna fråga. Man vet ej vilka ytterligare möjligheter som utvecklingen inom t ex elektroniken kommer att skapa, ej heller om och i så fall när redan kända tekniker såsom kassett- och kabel-TV, satellitsändningar, bildplattor, mikroficher etc kan komma att erbjudas den enskilda konsumenten på konkurrenskraftiga villkor. Det kan heller inte förutses vilken politik samhället kommer att föra inom olika sektorer av mediaområdet. Att boken i en framtid kommer att utsättas för ökad konkurrens i den meningen att nya media tillkommer är självklart. Litteraturutredningen har i sitt remissyttrande över utredningen ”Att välja framtid (SOU 1972:59) framhållit vikten av att en kommande framtidsforskning även omfattar mediasektorn. Det är av vitalt intresse att man söker vinna kunskap om dessa frågor så snabbt som möjligt bl a för att därigenom skapa goda förutsättningar för en framsynt kulturpolitik. Väsentligare för bedömningen av utvecklingen under de närmaste decennierna är att boken hittills kunnat hävda sig trots de radikala nyvinningarna inom mediaområdet. Mycket talar för att de förändringar och uppfinningar som nu kan förutses på detta område snarast blir av vidareutvecklande natur. Det kan därför med fog antas att en allmän samhällsutveckling med förbättrade levnadsvillkor, stigande utbildning och ökad information via övriga media inte heller fortsättningsvis kommer att hota bokens ställning utan snarare stärka den Att boken klarat anstormningen från etermedia, film och masspress är i och för sig ej förvånande. Boken har en mängd fördelar i förhållande till dessa. Bokens tekniska och ekonomiska förutsättningar medger ett differentierat utbud i en helt annan utsträckning än vad som gäller för tidningsutgivning, radio-, TV- och filmverksamhet. Det finns skiftande publiker och mängder av olika minoriteter inom kulturområdet. Boken har väsentligt större möjligheter än renodlade massmedia att svara mot deras växlande behov. Den är ett pluralistiskt instrument vars yttre form lämpar sig lika väl för vetenskaplig eller litterär grundforskning som för bred underhållning eller information. Även om vi inte kan skriva under tesen att mediet är budskapet så är det helt klart att olika medier ställer olika krav på budskapets utformning. Boken har ijämförelse med en del renodlade massmedia särskilda möjligheter att bryta det schablonartade och konformistiska till förmån för fördjupning och utveckling. - Bokens upphovsman vinner genom den icke tidsbundna produktionen, genom det valfria formatet, genom att han inte behöver anpassa sin framställning till en mycket stor publik - djupare penetrering, fler skikt, fler synpunkter. Den större friheten kan också leda till att han ser något l Relationen TV/bibhelt annat än han skulle göra inom snävare ramar. l boken kan de nya lioteksutlåningen belyser tankarna, de sammansatta bilderna växa fram, därför att där en större, en delaspekt i detta sammanhang. När TV 1 inmera total erfarenhet kan förtätas. fördes sjönk utlåningen För konsumenten har boken som medium, vilket ofta framhållits, en allmänt för att därefter rad fördelar öka i snabbare takt än tiäven på det praktiska planet. Boken finns till hands i sin digare. Samma sak upprehelhet: läsaren kan hålla sin egen takt, bläddra tillbaka, tänka efter, lägga pades i region efter reden helt åt sidan och återvända till den när det passar. Boken är lätt gion när TV 2 byggdes ut.

flyttbar och kan användas i de mest skiftande situationer. Den är omedelbart tillgänglig, det krävs ingen apparatur för att förmedla texten till mottagaren. Den är driftsäker, det behövs ingen annan än läsarens egen energi för att den skall fungera. Boken är relativt oförstörbar, även den hårt lästa boken går att använda för ny läsning och som referensmaterial. Den är lätt att mångfaldiga och förlorar ingenting på det, varje exemplar är ett original. Aktiv läsning innebär ofta ett direkt möte med en annan människa och kan samtidigt innehålla ett starkt moment av ”meddiktande. Umgänget med litteratur sker i allmänhet avskilt och personligt. Kollektiva upplevelser av litteraturen tillhör undantagen. Andra människors närvaro kan snarare uppfattas som störande. Läsaren stör däremot ej sin omgivning. Även om själva läsningen vanligen är en enskild akt är den samtidigt en viktig grund för gemensamhetsupplevelse och kommunikation. Boken har alltså bestämda fördelar framför andra media. Men dess framtid är inte problemfri. De ekonomiska betingelserna för utgivning och spridning av böcker har successivt förändrats därhän att mångfalden och mångsidigheten, som är bland bokens största fördelar, hotas. Även om restriktionerna är av delvis annan art än vad som gäller för tex tidningsutgivning kan man se parallella utvecklingstendenser - och faror -v inom hela sektorn det tryckta ordet. Ett allt större behov av kapital torde leda till en ökande koncentration, konkurrensmöjligheterna inom olika utgivningsomrâden minskar, något som går ut över mângsidigheten i utbudet och alltså begränsar valmöjlighetema för läsarna och yttrandemöjligheterna för författarna. För boken gäller att ju mer dess massmediakaraktär förstärks, dvs ju mer en producent satsar på att få allmänheten att konsumera samma sak samtidigt, desto färre titlar kan då få tävla om allmänhetens intresse på lika villkor, desto mer kostnadskrävande, riskfylld men också i vissa fall vinstgivande blir utgivningen. Boken tillhör alltså ej det förgångna. Dess problem är i vad mån den under rådande ekonomiska betingelser även fortsättningsvis kan svara mot de starka krav på mångfald och mångsidighet som ställs - bör ställas - bokkultur roll för ett samhälles på den. En levande spelar en viktig vitalitet. Det är ett självklart kulturpolitiskt mål att främja tillblivelse och tillägnande av god litteratur.

3.2 litteraturens nuvarande situation Litteraturutredningen har genom en rad olika undersökningar sökt skaffa sig en bild av bokkulturens nuvarande situation i landet. Resultatet av detta kartläggningsarbete har, som framgått av kapitel 2, tidigare redovisatsi separata bilagor till detta betänkande. l kapitlen 4, 5 och 6 analyseras och diskuteras villkoren för utgivning, försäljning och utlåning av böcker mot den bakgrunden. I detta avsnitt lämnas endast några centrala iakttagelser från dessa undersökningar, varvid samtidigt några för utredningen viktiga problemställningar blir presenterade.

Lásvanor Utredningens läsvanestudier visar att läsningen spelar en väsentlig roll i

människors vardagsliv? Den fria tiden, dvs den tid som en person kan

disponera sedan den tid tagits bort som går åt för sömn, måltider, hushålls- och förvärvsarbete, uppgår i genomsnitt till femtio timmar per vecka. Hälften eller något mer av denna tid, 25-30 timmar, använde den vuxna befolkningen i utredningens fem olika undersökningsområden till massmediaaktiviteter”, till att se på TV, lyssna på radio och läsa dagstidningar, Veckotidningar, tidskrifter och böcker. Ett tiotal av dessa timmar ägnade man åt läsning, och det tämligen oberoende av var man bodde och vilken utbildning man hade. Två till tre av dessa tio lästimmar anslogs i genomsnitt till läsning av böcker? Jämför man de fyra läsaktiviteterna med varandra blir rangordningen - vare sig man använder ett frekvensmått eller ett tidsmått - (l) läsning av dagstidningar, (2) läsning av böcker, (3) läsning av Veckotidningar och (4) läsning av tidskrifter. Förutom läsning av dagstidningar var TV-tittande och radiolyssnande de enda två fritidsaktiviteter man ägnade sig oftare åt eller anslog mer tid till än just bokläsning. Undersökningen visade dock på betydande skillnader i läsningens

inriktning och kvalitet. I detta hänseende är faktorer som utbildning,

inkomst, ålder, kön mycket betydelsefulla, men ett annat, för utredningen väsentligt resultat av analyserna i läsvanestudierna är att bokdistributionens utformning och kvalitet i ett visst geografiskt område, dvs förekomst och relativ betydelse av bibliotek, bokhandel, kioskhandel etc, spelar en viktig roll för vilka böcker som invånarna där läser. Skillnaderi bokdistributionens standard leder till strukturella skillnader i läsningeni olika geografiska områden; marknadens utbud, bokens fysiska tillgänglighet formar i viss utsträckning läsningen. l direktiven till litteraturutredningen heter det med hänvisning till tidigare Sociologiska undersökningar att den ”torftiga eller undermåliga litteraturen, som ges ut i spekulationssyfte och håller ett lågt pris, tycks vinna spridning särskilt inom kulturfattiga grupper”, vilka definieras som

personer i lägre inkomstgrupper och med lägre utbildning. Resultaten i

läsvanestudien pekar emellertid på att den sortens litteratur läses i lika hög grad inom välutbildade grupper med goda inkomster. Det var intressant nog endast den enda inhemska massmarknadsserien, skriven av Sigge Stark, som till övervägande delen fann sina läsare i socialgrupp III. När det gäller läsning av kvalificerad litteratur existerar däremot, som man kan vänta, ett klart samband med utbildningsnivån. Likaså avsätter personer med god utbildning i genomsnitt mer tid åt att läsa. Det är uppenbart att en tillräckligt hög utbildningsnivå inte i och för sig utgör en garanti för att folk skall läsa goda böcker men den är en förutsättning 1 Läs- och bokvanor i för en vidgad läsning av kvalificerad litteratur. fem svenska samhällen, SOU 1972:20. l läsvanestudien intervjuades sammanlagt l 896 personer i fem olika undersökningsområden. Dessa uppgav sig ha läst i 1 788 böcker under 2 Med böcker avses i fjortondagarsperioden före intervjutillfallet. Ungefär en tredjedel av detta sammanhang även massmarknadsböcker, böckerna hade inköpts ”i samband med” läsningen, en tredjedel lånats på som distribueras via bibliotek och en tredjedel kommit i läsarens händer på annat sätt, genom kioskhandeln o d.

lån eller gåva från bekanta och anhöriga, genom arv e d. 13 % av de lästa böckerna hade inköpts i bokhandel ”i samband med” läsningen. De flesta förvärvssätt ökar i frekvens med stigande utbildningsnivå, mest markerat dock köp i bokhandel och lån på bibliotek. Ägandet av böcker mätt i antalet hyllmeter i hemmet är starkt socialt skiktat. Undersökningen visar att boksamlingar på fem hyllmeter och däröver är sällsynta i socialgrupp lIl medan det i socialgrupp l är ovanligt med boksamlingar under fem hyllmeter. Låginkomstutredningens material uppvisar samma bild. Biblioteken har här en viktig korrigerande funktion. Man kan uttrycka skillnaden mellan de båda förvärvssätten på följande sätt: den del av de intervjuade som hade studentexamen eller högre utbildning hade läst sju gånger så många bokhandelsinköpta böcker men endast tre gånger så många bibliotekslänade böcker som de med enbart folkskoleutbildning. Detta förhållande bör ses i relation till en analys av den faktiska biblioteksutlåningen i de fem olika undersökningsområdena. Där framkom att personer tillhörande socialgrupp ll och l visserligen i genomsnitt var flitigare boklånare än socialgrupp lll men att skillnaderna inte var särskilt stora, och vidare att det inte torde finnas något direkt samband mellan utlåningens fördelning på olika genrer och låntagarnas social- Genom att bibliotekens bokutbud i jämförelse med gruppstillhörighet. andra kanaler generellt sett utmärks av både kvalitet och mångsidighet år det uppenbart att detta inte bara innebär en kvantitativ utjämning av skillnaderna i läsning mellan olika socialgrupper. Undersökningarna visar - och därmed också att personer med högt bokintresse förknippad hög bokförbrukning e skaffar sig en större andel av de böcker de läser genom att låna dem på bibliotek; bokhandelns relativa roll i bokförsörjningen tycks däremot ej öka med växande bokintresse. Men många av de intervjuade ägnade sig mycket litet eller inte alls åt Omkring 40 % sade sig inte ha läst i en skönlitterär bok under bokläsning. minst femton minuter i sträck någon gång under hela året före intervjutillfället. Å andra sidan var de intervjuades inställning till bokläsning nästan genomgående positiv. Ca 90% fann denna sysselsättning i hög grad värdefull. Vare sig denna inställning beror på insikt eller konvention innebär skillnaden mellan attityden till och det faktiska utnyttjandet av böcker att man kan hysa viss optimism vad gäller effekten av läsfrämjande åtgärder av olika slag. De intervjuade trodde själva att höga bokpriser och begränsat öppethållande på biblioteken utgjorde de väsentligaste hindren för en ökad bokläsning.

Bibliotek l direktiven till litteraturutredningen betonas bibliotekens nyckelställning som litteraturförmedlare. De har särskilda förutsättningar att uppfylla direktivens önskemål om att bredda basen för den kvalificerade litteraturen, korrigera av marknadskrafterna skapad skevhet och bryta socialt betingade läsbarriärer. via folk- och skolbibliotek har successivt ökat sedan Utlåningen 1930-talet och uppgick år 1972 till ca 75 miljoner lån, varav ca hälften till bam och ungdom. Ökningen har under senare år skett i allt gick

snabbare takt. 1955 lånade folkbiblioteken ut ca 20 milj band. Under femårsperioden 1965-70 steg utlåningen med ungefär samma siffra, alltså 20 milj, från drygt 30 milj lån 1965 till drygt 50 milj 1970. Det är självklart men bör kanske ändå påpekas i detta sammanhang att denna av bibliotekens expansion verksamhet, som betingats av ett växande läsintresse, samtidigt inneburit en mäktig stimulans av både läsning och utgivning av böcker. Biblioteksverksamheten är en primärkommunal Den är angelägenhet. helt och bedrives utan - eller hinder a frivillig hjälp av lagar eller centrala förordningar. Kommunernas samlade kostnader för folkbiblioteken var år 1972 närmare 300 milj kronor. De statliga insatserna inom området, som redovisats i kapitel 1, uppgick för budgetåret 1973/74 till 9 milj kronor. Trots att svenskt biblioteksväsen generellt sett - även utländska - har nått enligt iakttagare en hög nivå, så bör samtidigt framhållas att utvecklingen ej försiggått likformigt över landet. Utredningens biblioteksstudier visar att bibliotekens arbetsbetingelser och resultat är ytterst skiftande på olika håll i landet* Genom att verksamhetens omfattning och inriktning bestäms av kommunerna själva varierar framför allt resurserna men också viljan starkt från kommun till kommun. Det är idag ingen svårighet att finna bibliotek på snart sagt alla de utvecklingsnivåer som ett progressivt bibliotek passerat under det senaste halvseklet. I utredningens biblioteksstudier redovisas också resultaten av de biblioteksförsök utredningen gjorde under år 1970. Försöken genomfördes på fem, i viss mening kulturfattiga orter i syfte att vinna nya grupper i samhället för

biblioteksutnyttjande och bokläsning. Försöken, som

genomfördes på samma orter där läsvanestudierna ägt rum, visade klart och tydligt att en sådan satsning på biblioteken också ger resultat. En kombination av utlåning utanför bibliotekens lokaler där på platser människor dagligen rör sig, alltså tex på arbetsplatser, av bättre bokutbud och ökat öppethållande, god information och integration med andra kommunala organ samt en aktiv allmänkulturell verksamhet ökade både biblioteksutnyttjandet och bokutlåningen högst avsevärt. En analys av utlåningen visar att låntagare tillhörande socialgrupp lll genomgående ökade sin andel av lånen under försöksåret. Det också att

förtjänar

nämnas att utlåningen sjönk under året därefter, då vissa åtgärder, särskilt av uppsökande slag, åter drogs in. Detta ger ett ytterligare belägg för att försöksverksamheten gett resultat men framför allt för att det krävs kontinuerliga insatser för att grundlägga och bibehålla goda bok- och biblioteksvanor? Folkbiblioteken utgör, som redan tidigare antytts, även en ekonomiskt viktig faktor i bokvärlden. Deras samlade bokinköp år 1972 till uppgick ca 55 milj kronor. Det är av stor betydelse för förlagen vilken sorts 1 Försök med biblitteratur biblioteken satsar sina pengar på, hur man tex fördelar sin liotek, SOU 1972:61. budget på inköp av efterfrågad litteratur i många exemplar respektive på 2 Försöksverksamheten stor bredd i antalet titlar. Kommunens inköpta val av inköpskanal för behandlas även i kap 6. biblioteks- och skolböcker är av vikt för bokhandeln. Biblioteksverksam- En fullständig redovis-

hetens ekonomiska ning återfinns i Försök

betydelse för upphovsmännen framgår av kapitel 1, med bibliotek, SOU som redovisar utvecklingen för biblioteksersättningen. 1972 uppgick denna 1972:61, s 184 ff.

till ca 12 milj kronor. En av utredningen genomförd förlagsenkät visar att denna summa endast är ett par miljoner kronor lägre än förlagens utbetalningar till författare och upphovsmän i form av royalty och engångshonorar.

Boku tgivning En omfattande del av utredningens undersökningar har behandlat bokutgivningen, dess omfattning och dess förutsättningar. Undersökningarna

finns presenterade i utredningens branschstudien l dessa redovisas också

den kommersiella bokförmedlingens villkor. Nedan behandlas översiktligt utgivningens och distributionens förutsättningar. En noggrannare redoviskapitel 4 respektive 5. Framställningen inleds med en kort ning lämnas i internationell utblick. Det är förenat med betydande svårigheter att på ett rättvist sätt redovisa utgivningen i olika länder, dess nivå och inriktning samt att från erhållna siffror göra jämförelser. Statistisk information om bokutgivning är i vissa länder obefintlig och i många andra bristfällig. Därtill kommer att definitionen av begreppet titel samt indelningen ilitteraturkategorier varierar starkt. Enligt UNESCO-statistiken, som får tolkas med stor försiktighet, låg den samlade världsutgivningen år 1968 på omkring 500 000 titlar, en ökning sedan 1961 med drygt 30 procent. Mer än hälften av dessa titlar publicerades i västländerna, en tredjedel i de kommunistiska ländernai öst och en tiondel i övriga länder. Östländerna har jämfört med andra ländergrupper en påtagligt starkare inriktning på facklitteratur, framför allt på grund av en omfattande utgivning av böcker inom naturvetenskap och teknik. Sverige låg enligt denna statistik på femtonde plats i fråga om antal utgivna titlar per år. Om man räknar per capita hamnar Sverige högt upp med några andra mindre västeuropeiska länder med på skalan tillsammans hög industrialiseringsgrad och utbildningsnivå. Utgivning per capita ger emellertid säker bild av hur långt bokbehoven tillgodoses. En ingen invånare i ett litet land har rimligen samma behov av bredd och mångsidigt urval som en invånare i ett stort land. Detta behov är dock mycket svårt att fylla då den lägre totala efterfrågan på böcker i ett litet land med ett begränsat språkområde inte ekonomiskt kan bära upp samma utgivningsnivå som i ett stort land. Antalet översättningar uppgick enligt ovan nämnda UNESCO-statistik till ca 40 000, dvs endast 8 procent av det totala antalet titlar. Den största utgivningen inom denna sektor förekom i det tyska språkområdet. Sverige låg i detta avseende på elfte plats. Det är notabelt att andelen för Sverige var ca 20 procent, således betydligt mer än översättningar genomsnittet. Överhuvudtaget gäller att länder med litet språkområde, hög utbildningsnivå och väl utvecklat förlagsväsen har en relativt högre andel översättningslitteratur. l sådana länder föreligger i högre grad än annorstädes behov av informationer och impulser utifrån, samtidigt som det finns materiella resurser att förmedla dem. 1 En bok om böcker, Produktion av böcker sker i Sverige i huvudsak genom SOU 1972:80. och försäljning

sou 1974:5 89

enskild företagsamhet. Några subventioner från det allmänna utgår inte. Detta nästan totala beroende av de kommersiella krafterna är mycket ovanligt i kulturella sammanhang. Frånvaron av direkta insatser för att stödja utgivning och försäljning av böcker har inte sin grund i att de beslutande instanserna skulle sakna intresse för litteraturens villkor. Det är snarare produktionsekonomiska faktorer som ligger bakom; litteraturen är den sektor inom kulturen som längst har klarat sig utan direkt stöd. De produktionsekonomiska förutsättningarna har gett litteraturen vissa fördelar. De låga kostnaderna för utgivning av en enstaka titel möjliggör en större generositet än vad andra mer kostsamma media kan medge. Möjligheten till nyetablering är också större på förlagssidan än i andra mediasammanhang. Detta till trots är förlagskoncentrationen betydande: inom kategorin skönlitteratur svarade år 1971-1972 de fem största förlagen för närmare 55 procent av antalet titlar. Inom barn- och ungdomslitteraturen var koncentrationen ännu starkare. Där stod nämligen tre förlag för hela 63 procent av utgivningen under samma period. Vad facklitteraturen beträffar föreligger endast uppgifter om den värdemässiga koncentrationen, uppgifter som tydligt pekar på att de större förlagens dominans i utgivningen år betydligt mindre inom denna kategori. Trots den starka förlagskoncentration som nu föreligger i fråga om skönlitteraturen har de större förlagens andelar av utgivningen avtagit under de senaste åren. Om man däremot räknar efter förlagskoncerner kan man tala om en ökad koncentration, vilket hänger samman med Esseltes köp av Almqvist & Wiksell. I och med detta är nu fem av de största skönlitterära förlagen, med en utgivningsandel på drygt 50 procent, samlade i två koncerner, Bonniers och Esselte. Räknar man med omsättningssiffror svarar de två koncernerna för hela 65 procent av skönlitteratur i ordinarie utgivningsform. En författare har alltså ett begränsat antal förlag att vända sig till. Om författaren har tillgång till och själv är villig riskera kapital, finns möjligheten till utgivning på eget förlag. Under senare är har en rad förlag, som endast tillhandahåller vissa servicefunktioner, startats. Författaren får själv stå för det ekonomiska risktagandet. Utgåvornas utstyrsel är oftast opretentiös. Denna senare utveckling torde till stor del bero på förlagens under senare år alltmer restriktiva hållning. Denna skärpning har naturligtvis sin bakgrund i sämre ekonomiska betingelser. Vad dessa beror på är däremot svårare att säga. Till viss del är orsakerna sannolikt tillfälliga och hänförbara till senare års konjunkturförändringar. Det är också troligt att minskningen i utgivningen orsakats av en allmän självrannsakan inom förlagen. Under 1960-talets goda år fördes ibland en från mera långsiktig ekonomisk synpunkt diskutabel utgivningspolitik. De låga kostnaderna för utgivandet av en enstaka titel tillsammans med lockelsen att en titel i gynnsamma fall kan ge stora vinster resulterade i generositet vid utgivningsbesluten. Låga marginalkostnader medförde vidare att upplagorna många gånger gjordes allt för stora. När det ekonomiska klimatet blev hårdare tvingades man tänka om. Ekono- miska avvägningar torde numera spela större roll vid utgivningsbesluten

90 sou 1974:5

medan de kulturella ambitionerna minskar. Problemen inom förlagsbranschen år dock inte ensartade. Som redan

antytts är det huvudsakligen de större förlagen som tvingats till nedskär- Situationen för de olika utgivningskategorierna varierar också. ningar. av facklitteratur har i huvudsak ökat under det senaste Utgivningen decenniet. Ett är dock större verk, där utgivningen starkt undantag minskat. Barn- och ungdomslitteraturen upplevde en kraftig expansion fram Den kvalificerade sköntill 1970, följd av drastiska nedskärningar. litterära utgivningen har alltsedan 1960-talets mitt stagnerat och på senare år minskat. Denna nedgång har huvudsakligen drabbat särskilt olönsamma såsom kvalificerade prosaöversåttningar och svensk delkategorier Kiosklitteraturen har under samma period kraftigt stärkt sin lyrik. ställning. för bokutgivningen är att den bokläsande allmänhetens Ett problem betydelse för branschens lönsamhet. l stället har de inköp fått allt mindre institutionella e främst då från bibliotekens sida - ökat i köpen Bland har dessutom presentköpen blivit alltmer betydelse. privatköpen dominerande. inköpen från personer som köper böcker för egen läsning har således relativt minskat. Samtidigt måste man dock konstatera att den bredd i utgivningen som institutions- och presentinköpen garanterat fortfarande finns. Under större delen av 1960-talet ökade priserna på originalböcker skedde i en betydligt snabbare takt än den allmänna kraftigt. Ökningen prisnivån enligt konsumentprisindex. Därefter har priserna legat relativt under de senaste stilla på en hög nivå, vilket innebär att prisutvecklingen åren varit lugnare än vad som gäller för varor i allmänhet. Pocketböckerna har däremot fortsatt att stiga ipris. Särskilt kraftiga har prisökningar- -na varit för de skönlitterära pocketböckerna. Detta innebär att inköps-

för de mindre köpstarka konsumenterna begränsats. möjligheterna Några tekniska nyvinningar som leder till väsentliga kostnadsbesparingar är inte att vänta inom bokbranschen. Möjligheterna till rationalise-

ringar är också mycket begränsade Både produktions- och distributions-

led kommer alltså att förbli Samtidigt kan

mycket personalkrävande.

inom andra branscher.

man vänta sig ständiga produktivitetsförbättringar

Detta betyder att bokbranschen, med samma ambitioner vad gäller service och sortimentsbredd som i nuläget, kommer att få det relativt sett svårare. Det kommer under de angivna förutsättningarna att uppstå ett

behov av ekonomiska tillskott utifrån. Om sådana ekonomiska tillskott uteblir är det troligt att förläggarna kommer mer begränsad bokutgivning. För detta att satsa på en väsentligt talar såväl faktorer - fördelen med stora uppla-

produktionsekonomiska

- som marknadsföringsmässiga faktorer - i konkurren- 1 För en närmare belysgor ökar ständigt sen om fritiden måste bokbranschen göra allt större satsningar. l vissa ning av dessa frågor hänvisas till En bok om böcländer, tex Västtyskland, kan man redan nu se exempel på denna ker, SOU 1972:80. l kavissa större förlag satsar på ett mycket begränsat antal titlar, utveckling; pitel 6, Tekniska framsom i svenska mått är anmärk- ställningskostnader, bemen då med marknadsföringskostnader handlas förlagssidan och i ningsvärt stora. kapitel 4, Bokhandelns har även blivit alltmer restriktiva med lagerhållningen av Förläggarna lönsamhet, distributionssina böcker. att under en så kort tidsperiod som möjligt ledet. Målsättningen

sälja så många exemplar som möjligt strider mot den gamla tanken på böcker som stapelvaror. Om omedelbar försäljning uteblir resulterar detta allt oftare i en snabb realisation alternativt makulering.

Bokförsäljnirzg

Den fullsorterade bokhandeln har fått allt större Med den problem. snabba omvandling som detaljhandeln undergâtt och undergår delas dessa problem av nästan all specialhandel. Bokhandeln levde dock längre än andra i skydd av omfattande Ända fram

konkurrensbegränsningar. till

1970 hade man både fasta detaljhandelspriser och etableringskontroll. Detta medförde bl a att de stora institutionskunderna främst skola och bibliotek mer eller mindre var hänvisade till att till givna priser göra sina inköp hos fackbokhandeln. När de fasta bruttopriserna den upphävdes 1.4.1970 kunde de stora kunderna boklådorna mot spela ut de olika varandra eller vända sig till andra distributörer. Detta resulterade i att många boklådor förlorade sina storkunder alternativt till tvingades uppgörelser som gav mindre förmånliga villkor. Det är emellertid inte bara bruttoprisförbudet som orsakat bokhandelns problem. Som antytts har övergången till en alltmer kostnadsmedveten detaljhandel medfört att bokhandeln fått svårigheter att behålla sin serviceinriktning och tillhandahålla ett fullsorterat utbud. Ambitionen finns fortfarande kvar på många håll, men senare års avtal mellan bokhandel och bokförlag och den faktiska utvecklingen pekar på en viss service- och sortimentsförsämring. Kravet på ökad lageromsättningshastighet har tvingat många bokhandlare till minskning i sortimentets djup och bredd. Utredningens struktur- och lönsamhetsstudier av bokhandeln - som närmare redovisas i kapitel 5 - visar att många boklådor har betydande problem och att sektorn under nuvarande betingelser har någon knappast expansionskraft. Man måste dock fastslå att fackbokhandeln är ensam om att till försäljning tillhandahålla ett kvalificerat och brett utbud.

Enligt beräkningar, som redovisats i utredningens branschstudien

säljer bokhandeln årligen ca 10 milj böcker till allmänheten. Ungefär lika många böcker säljs via de försäljningsställen som betjänas av Pressbyrån.

En tredje försäljningskanal, bokklubbarna, svarar för något mindre än 4

milj försålda böcker. Bokklubbarna har alltså en försäljning som svarar för något mer än l5 procent av den kommersiella bokförmedlingen. Trots denna begränsning är bokklubbarna av ett speciellt intresse. Utbudet görs nästan uteslutande av skönlitteratur för vuxna och böckerna till bokläsande går direkt privatpersoner. Dessutom är bokklubbarnas expansion under det senaste decenniet remarkabel; omsättningen har under perioden 1960- 1972 femtondubblats. Jämförelser med utländska förhållanden pekar på ytterligare expansionsmöjligheter. Sammanlagt säljs alltså årligen ca 25 milj böcker till allmänheten. Läroböcker är då undantagna. Bibliotekens kan beräknas till 75 utlåning 1 En bok om böcker, milj bokexemplar. Den totala bokförmedlingen kan alltså med detta SOU 1972:80, kapitel 5.

grova mått uppskattas till 100 milj exemplar varav de kommersiella kanalerna svarar för ungefär en fjärdedel. Jämförelser mellan de olika kanalernas siffror bör göras med en viss försiktighet; inköp möjliggör t ex ett längre och återkommande umgänge med boken. Några undersökningar som visar hur många personer som genomsnittligt läser en köpt respektive lånad bok finns inte, men troligtvis utnyttjas den köpta boken mer. De kommersiella kanalernas betydelse framgår emellertid av utredningens läsvaneundersökningar: av de böcker de intervjuade perso nerna hade läst hade något mer än en tredjedel köpts, något mindre än en tredjedel lånats på bibliotek och något mindre än en tredjedel kommiti läsarens händer på annat sätt. Pressbyråns bokutbud är till sin dominerande del torftigt. Det mycket begränsade sortimentet finns tillgängligt på ca 14 000 försäljningsställen. Dessa är jämnt spridda över landet och finns alltså även på mindre orter. De knappt 300 fullsorterade boklådorna är däremot koncentrerade till större och medelstora städer. Personer i glesbygd och mindre tätorter är sålunda oftast hänvisade till Pressbyråns sortiment när de önskar köpa böcker. Försäljningen via Pressbyrån liksom utgivningen från de förlag som Pressbyrån som huvudsaklig försäljningskanal har växt fram utnyttjar under de senaste decennierna. Denna framväxt inträffade samtidigt med den s k folkbokens tillbakagång och försvinnande, något som dock inte

tycks kunna förklaras av konkurrens från Pressbyrån Man kan däremot

säga att Pressbyrån fyllde det tomrum som uppstod när folkboken försvann och att detta kom att innebära en avsevärd kvalitetsförsämringi utbudet av billiga böcker till en bredare allmänhet. Kiosklitteraturens expansion är för övrigt en internationell företeelse.

3.3 Utredningens bedömningar Läsarna Litteraturutredningens centrala uppdrag är, som framgått av redogörelsen för direktiven i kapitel 2, att allsidigt pröva i vad mån ”existerande villkor för framställning och spridning av böcker motsvarar behoven av kvalificerad information och litterärt utbyte. En väsentlig uppgift är därvid att föreslå initiativ i syfte att vinna nya grupper för läsning av god litteratur. Med hänvisning till det resonemang som förts i avsnitt 3.1 avstår utredningen från att söka utforma några absoluta och allmängiltiga kriterier för hur god litteratur skall se ut. Utredningen vill därmed inte förespråka en litterär värdenihilism. Vi delar den grundsyn som kommer till uttryck i utredningsdirektiven, nämligen att det finns en god, eller som det där heter kvalificerad och kulturellt värdefull” litteratur och en dålig, ”spekulativ och torftig”. Självfallet bör ett statligt litteraturstöd utformas så, att det ej kommer litteratur av det senare slaget till del. Ett huvudmål för litteraturutredningens arbete är alltså att skapa för fler människor att läsa god litteratur. Om detta mål bättre möjligheter skall kunna görs tillgänglig i två bemärkeluppnås krävs att god litteratur ser: dels i produktionsledet, vilket innebär att en tillräcklig bredd i l Se avsnitt 5.6.4.

sou 1974:5 93

utgivningen måste garanteras, dels i distributionsledet, vilket innebär att allmänheten måste få möjlighet att på ett enkelt sätt via lån eller förvärv få tag på denna sorts litteratur oavsett bostadsort. Härvidlag föreligger stora brister. Boken är utanför bibliotekssystemet i stort sett en handelsvara bland andra. Kravet på lönsamhet gör det inte möjligt att inom bokområdet fullt ut förverkliga de målsättningar som är önskvärda från samhällets synpunkt. Mot bakgrunden av de brister i bokutgivning och bokspridning, som utredningen dokumenterat i sina omfattande undersökningar, finner utredningen det nödvändigt att stat och kommun tar ett väsentligt vidgat ansvar även för denna kultursektor. Det allmänna bör enligt utredningens mening skapa förutsättningar för en mångsidig utgivning även av sådan litteratur som ej är direkt lönsam. En sådan litteraturpolitik främjar också andra viktiga mål: den vidgar yttrandemöjligheterna i samhället och bidrar till konstnärlig och kulturell förnyelse. Det allmänna bör vidare verka för en ökad tillgänglighet av goda böcker över hela landet. Först då kan ett alternativ skapas till det starkt ökade utbud av i varje hänseende billig, internationellt syndikerad triviallitteratur, som genom Pressbyråns kiosker och andra försäljningsställen finns tillgänglig snart sagt överallt. Med sitt tillgänglighetskrav vill alltså utredningen motverka de restriktioner som marknadsekonomin medför inom denna kultursektor. Med målsättningen att ge fler människor möjlighet att få tillgång till god litteratur följer att utredningen måste göra en avvägning mellan två delmål: a) förbättring av möjligheterna att låna bra böcker, b) förbättring av möjligheterna att köpa bra böcker. Det första alternativet förutsätter en fortsatt expansion av biblioteksväsendet. Denna utveckling bestäms i allt väsentligt av kommunala initiativ. Utredningen tillmäter emellertid biblioteken en sådan betydelse för bokkulturen i landet, inte minst då det gäller att decentralisera utbudet och nå nya läsargrupper, att vi finner det nödvändigt att med centrala åtgärder stödja och stimulera den fortsatta utvecklingen. Emellertid får detta delmål ej undantränga delmål b. Utredningen är enig om vikten av att det finns boksarrtlingar i hemmen inte minst med tanke på den dokumenterade betydelse detta har för att stimulera barnens läsintresse och därmed deras allmänna utveckling. Hänvisar man ”vanligt folk” till att tillgodose sitt läsbehov via biblioteken riskerar man att i första hand reservera bokmarknaden för en mindre, köpstark grupp. Som nämnts i avsnitt 3.2 visar utredningens läsvanestudier att en person med studentexamen eller högre utbildning genomsnittligt hade läst sju gånger så många bokhandelsinköpta böcker som en person med enbart folkskoleutbildning. l utredningsdirektiven erinras också om att ”de goda böckerna som ofta ligger högt på prisskalan hamnar hos dem som också på andra sätt kommer i kontakt med ett kvalificerat kulturutbud”. Sannolikheten talar för att prisfrågan här spelar stor roll; lägre bokpriser torde vara en viktig förutsättning för en ökad försäljning. Direktiven ger emellertid inte utredningen i uppdrag att gå in på prisproblematiken i dess helhet. En generell subventionering av utgivningen skulle också skapa synnerligen besvärliga kontrollproblem; vidare

kan önskemålet om låga priser komma i konflikt med kravet på bredd och mångsidighet i utgivningen. Utredningen återkommer till dessa frågor ikapitel 10. Om utvecklingen skulle gå i den riktningen att utgivningens sammanskulle bli helt beroende av bibliotekens inköp, uppträder andra sättning problem, som man inte utan vidare bör acceptera. Det kan visserligen i att låta en yrkesgrupp, bibliotekarierna, utbildad i ligga vissa fördelar litteraturkunskap och bokurval och utan vinstintresse för egen del, få ett avgörande inflytande över utgivningen. Å andra sidan kan bibliotekarierna just genom sin likartade utbildning och yrkesverksamhet sägas ha en relativt av vad låntagarna vill läsa och följaktligen av enhetlig bedömning vad biblioteken bör köpa, vilket otvivelaktigt skulle medföra vissa risker för konformism. Inköpen har dessutom, vilket påtalats i den allmänna debatten under senare tid, i ökad utsträckning kommit att omfatta även mindre seriös litteratur. Så inköptes t ex det senaste omtrycket av Margit Söderholms herrgårdsromaner, fjorton olika titlar av typen Grevinna, Moln över Hellesta, i genomsnittligt ca 1 500 ex till en genomsnittlig kostnad för biblioteken översatt på ca 28 000 kr medan en kvalificerad, roman som tex Christa Wolfs Vem var Christa T?” köptes i endast 89 ex, vilket belastade landets biblioteksbudgetar med sammanlagt ca 3 000 kr. Här är inte platsen att närmare gå in på frågan om bibliotekens bokurval, som bestäms av faktorer som kvalitet, förväntad låntagarefterfrågan, bibliotekens resurser, storlek, läge etc. Exemplet belyser emelleri att låta bibliotekens bli tid det principiellt problematiska inköpsbeslut helt avgörande för bokutgivningens struktur. Vill man starkt driva målsättningen att vinna flera människor och nya grupper för att läsa bra böcker kommer man inte ifrån problemet att det skrivs alltför få kvalitativa men någorlunda lättlästa böcker. Det finns kanske framför allt bland specialister en alltför stor benägenhet att sätta likhetstecken mellan svårtillgänglighet och kvalitet. l utredningens biblioteksstudier dokumenteras på olika sätt den brist på aktuell, lättillgänglig kvalitetslitteratur som varje aktiv litteraturförmedlare upplever i sitt dagliga arbete. lnköpsexemplet ovan bör kanske delvis ses mot bakgrunden av denna bristsituation. Problemet gäller både den ”ordinarie” och den målinriktade utgivningen av lättläst litteratur, utgivningen

”Lblitteratur”, för läshandikappade.: Eventuellt kan också seriemaga-

sinsproblemet ses i detta sammanhang, dvs önskvärdheten att få fram en 1 För en utförlig diseller för att använda kussion av dessa frågor kombination av ord och bild som inte är tarvlig, hänvisas till Försök med utredningsdirektivens formulering, ge stimulans till en utgivning av bibliotek, SOU 1972:61, som kan anses kulturellt värdefulla och som befordrar goda kapitlen 4 och 5 samt s 487 seriemagasin - ff. Av svensk litteratur läsvanor”. Hela detta problemkomplex är kontroversiellt, svårigheterna som behandlar bibliooch riskerna w att utvecklingen är uppenbara. Men det är påverka tekens bokinköpspolitik att samhällets kan nämnas S Möhlenangeläget politik på bokområdet ej får en sådan inriktning brock, Biblioteksadmiatt författarna känner sig befriade från kraven att vinna läsare. nistration, Lund 1970, Utredningens krav på en mångsidig utgivning gör det angeläget med en s 243 ff. spridning av utgivningsbesluten. Detta är samtidigt ett starkt argument som centraliserar och 2 Jfr kapitel 9 som mot en förlagskoncentration, utgivningsbesluten behandlar frågan om de ökar risken för att vissa slag av väsentlig utgivning ej kommer till stånd. vuxna läsliandikappades Författarna blir i ett sådant fall alltför starkt beroende av ett alltför litet litteraturförsörjning.

antal beslutsfattare, och bokkonsumenterna riskerar att se sina valmöjligheter begränsas. En förlagsstruktur med många förlag och med möjligheter till nyetablering är från dessa synpunkter önskvärd även om en sådan kan komma i konflikt med kraven på en rationell och billig produktion.

Upphovsmárzneiz Direktiven ger utredningen i uppdrag att gå igenom de nuvarande statliga insatserna för direkt författarstöd. De sakkunniga bör därvid väga olika möjliga insatser för författar- och litteraturstöd mot varandra inom hela området och se till den samlade verkan man vill eftersträva. Situationen härvidlag har på avgörande punkter ändrats sedan direktiven skrevs. Så har tex vilket biblioteksersättningen, framgått av kap 1, stigit snabbt som en följd av riksdagens beslut och den ökande kraftigt biblioteksutlåningen. Det samlade var

ersättningsbeloppet budgetåret

1968/69 knappt 3 milj kronor; budgetåret 1973/74 kan det beräknas bli 10 milj kronor högre. De från upphovsmannahåll framförda kraven på förhandlingsrätt om biblioteksersättningen har lett till

överläggningar

mellan Sveriges Författarförbund och Utbildningsdepartementet om ersättningens utformning. Utredningen har med intresse tagit del av Sveriges författarfonds försök med stipendietillägg till författarpenningen. Ett system av garanterade ersättningar, fleråriga arbetsstipendier, konstnärsstipendier och konstnärsbelöningar, som syftar till att ge grundtrygghet åt ett antal aktiva författare, torde vara väl ägnat att göra dessa mindre utsatta för - och i den egna fluktuationer av olika slag på den litterära marknaden skaparkraften. Full förhandlingsrätt om biblioteksersättningen förutsätter ändringari gällande upphovsrättslag. Detta aktualiserar en mängd juridiska problem av både principiell och praktisk natur, som inte berör bara litteraturen utan hela det upphovsrättsliga fältet. Till följd av den utveckling, bl a på det tekniska området, som ägt rum efter den nuvarande upphovsrättslagstiftningens tillkomst, har ett behov framträtt av att företa en mera allmän översyn av denna lagstiftning. En samnordisk kommitté har också tillsatts i detta syfte. För Sveriges del skedde detta genom beslut av Kungl Majzt den 29 juni 1970, vilket bemyndigade chefen för justitiedepartementet ”att i samråd med företrädare för regeringarna i Danmark, Finland och Norge tillkalla högst tre sakkunniga att delta i en samnordisk kommitté för att verkställa en översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen”. Företrädare för upphovsrättsinnehavarnas organisationer deltar som experter i kommitténs arbete. Då hela detta frågekomplex sålunda behandlas av en annan, på området sakkunnig kommitté har litteraturutredningen inte tagit upp frågan. Den politiska diskussionen av dessa frågor torde bli aktuell först i samband med att den samnordiska kommittén framlägger resultatet av sitt arbete. Även vad gäller övriga ersättnings- och stödfrågor har situationen förändrats, vilket framför allt betingats av Kulturrädets arbete. Kulturrådet har här ett för samtliga kulturarbetargrupper övergripande utred-

96 sou 1974:5

ningsuppdrag som också innefattar de sociala trygghetsfrågorna. Utredningsarbetet bedrivs i nära samverkan med kulturarbetarnas fackliga organisationer. Ett betänkande från kulturrådet avses helt ägnas åt detta problem. Att i detta läge komma med förslag om speciallösningar för en viss kulturarbetargrupp eller om ändringar i nuvarande system synes mindre välbetänkt. För att undvika dubbelarbete och för att uppnå en bedömning och diskussion av dessa frågor i ett sammanhang avstår litteraturutredningen efter samråd med Kulturrådet från att närmare gå in på detta problem. Detta innebär emellertid ej att utredningen negligerat dessa frågor i sitt arbete, vilket bla dokumenteras av studien ”Kulturarbetarnas inkomster”, som genomfördes i samarbete mellan Kulturrådet, litteraturutredningen och låginkomstutredningen. Även om alltså utredningen ej direkt går in på upphovsmännens ekonomiska situation får de åtgärder för utgivning och spridning som utredningen föreslår självfallet positiva följder även i detta hänseende. Avslutningsvis vill utredningen för tydlighetens skull betona att den är medveten om skillnaden mellan ett verks fysiska tillgänglighet och individens möjligheter att tillgodogöra sig det. Det förstnämnda kan åstadkommas genom litteraturpolitiska åtgärder av olika slag, det sistnämnda är en följd av individuella förutsättningar och samhälleliga åtgärder av delvis helt annan och mera långsiktig natur. Utbildningens roll i detta sammanhang är väl dokumenterad inte minst genom utredningens egna låsvanestudier. Skolan måste tillmätas den största betydelse när det gäller att väcka och vidmakthålla intresset för läsning av värdefull litteratur. Frågan belyses i utredningens separat publicerade skrift om

litteraturens roll i undervisningen

Utredningen är medveten om att fundamentala politiska beslut som innebär förändringar, förbättringar i människors arbetsvillkor, bostadsförhållanden, utbildning etc på sikt får en avgörande betydelse även för vårt arbetsområde. Utredningens grundläggande värderingar kan sammanfattas på följande sätt: kulturpolitiken inom litteraturens område skall ge fler människor möjligheter och impulser att läsa bra böcker, medverka till att trygga yttrandefriheten, bidra till Ökade yttrandemöjligheter och på så sätt möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse, ta tillvara och levandegöra äldre tiders och andra länders litteratur och den därigenom trygga 1 Litteraturen i skolan, svenska litteraturens fortsatta utveckling. SOU 1973:1.

4 och

Utgivning förlag

4.1 Utgivningen 4.1.1 Den totala bokutgivningens omfattning

Den svenska bokutgivningen, som under tiden 1920-1950 låg på en

tämligen stabil nivå, har under 1950- och 60-talen noterat en kontinuerlig och stark uppgång. Sålunda har, enligt Bibliografiska institutets statistik, antalet utgivna titlar under tiden 1956-1971 ökat från 4 492 till 7 558, alltså med närmare 70 procent. Den skönlitterära utgivningen ökade med _3_8 procent och den facklitterära (inklusive läroböcker) med 90 procent. De senaste åren uppvisar emellertid en viss stagnation, speciellt för skönlitteraturen. 41 ovan nämnda värden ingår åtskilliga titlar som ligger utanför det område utredningen har att behandla. Sålunda är läroböcker, vetenskapliga verk, annan speciallitteratur, kataloger och broschyrer medräknade. Antalet titlar blir betydligt lägre om man rensar bort nyssnämnda kategorier och alltså begränsar sig till allmänlitteraturen, dvs den utgivning som huvudsakligen riktar sig till enskilda bokköpare på den allmänna marknaden. Enligt den undersökning av förlagsbranschens struktur som redovisats i utredningens branschstudierl utkom år 1970 omkring 3 300 nya titlarz inom allmänlitteraturen. Av dessa var ungefär 80 procent s k bokhandelsböcker, drygt 15 procent massmarknadslitteratur (titlar som sprids via Pressbyrån) samt resten titlar som huvudsakligen säljs direkt via postorder, bokklubbar 0 d. Titlarnas fördelning på olika kategorier framgår av tabell 4.1 som också visar den värdemässiga

fördelningen.

Kategoriuppdelningen är som synes i första hand gjord efter utgåvotyper. Med ordinarie böcker avses de vanliga utgåvorna i häftad eller inbunden form. Till denna som via kategori, huvudsakligen sprids 1 l-ln bok om böcker, bokhandeln, hör den allra största delen av förstagângsutgivningen. Poc- SOU 1972:80, avsnitt 1.4. ketböckerna är indelade i två olika 2 grupper: kvalitetspocketböckerna Redovisningen omfatrepresenterar i stort sett samma innehållskategorier och sprids via samma tar förstagångsutgivning och återutgivning i annan

kanal som de ordinarie böckerna, medan massmarknadspocket består av

bokform, däremot ej nya

billigare underhållningsromaner_ som marknadsförs via Pressbyrån. Kate- upplagor.

sou 1974:5

Tabell 4.1 Förlagens utgivning och försäljning av allmänlitteratur 1970 fördelad på olika kategorier (procent). Kategori Procentuell andel av Antal titlar Omsättning Ordinarie böcker:

Pocketböcker:

gorin inbundna billigböcker utgör huvudsakligen nyutgivning av populära titlar inom skönlitteratur och facklitteratur. De säljs vanligen direkt till konsument via bokklubbar och postorder. Till de större verken räknas i första hand uppslagsverk och sk praktverk. Deras viktigaste distributionsform har åtminstone hittills varit hemförsäljning. Som framgår av tabell 4.1 svarade böcker i ordinarie utgivningsform 1970 för 53 procent av antalet titlar respektive 44 procent av det totala försäljningsvärdet. Facklitteraturen utgör enligt båda måtten den största innehållskategorin före skönlitteraturen och barn- och ungdomslitteratu-

ren. För andra bokkategorier föreligger som synes stora skillnader mellan

den värdemässiga och den titelmässiga marknadsandelen. Så representerade tex kvalitetspocket och massmarknadspocket tillsammans en tredjedel av antalet utgivna titlar men endast 12 procent av totalvärdet. Av kvalitetspocketböckerna är ca 2/3 fackböcker och resten skönlitteratur, medan massmarknadstitlarna uteslutande hänförs till skönlitteraturen, dit också den allra största delen av de inbundna billigböckerna hör. Utgivningsutvecklingen för de flesta av ovan nämnda innehålls- och utgåvokategorier kommer i det följande att beskrivas tämligen ingående under särskilda rubriker. Dessförinnan sker dock en kortfattad redovisning av förändringar i försäljningen för olika kategorier.

4.1.2 Försäljningsutvecklingen1

De svenska bokförlagen sålde år 1970 böcker för 511 mkr (exkl moms), varav 328 mkr eller 64 procent gällde allmänlitteratur. För denna kategori har försäljningsökningen sedan 1966 varit måttlig, endast 24 procent i löpande priser. Den allmänna prisökningen enligt konsumentprisindex var för motsvarande period 17 procent. Den kraftigaste omsättningsökningen under perioden 1966-1970, har noterats för inbundna och massmarkdrygt 50 procent, billigböcker 1 En bok om böcker, nadspocket. Det är i sammanhanget intressant att konstatera att dessa SOU 1972:80, s 62 ff.

starkt expanderande kategorier nästan uteslutande säljs via andra kanaler än fackbokhandeln. Försäljningsvärdet för kvalitetspoeketböcker har visserligen också stigit med ca 50 procent men eftersom prisökningen varit nästan lika stor har volymökningen varit obetydlig. Av böcker i ordinarie utgivningsform faller den största försäljningsökningen på facklitteraturen med 42 procent före barn- och ungdomslitteraturen med 30 procent. Försäljningen av skönlitteratur har under perioden stigit med endast 6 procent, vilket betyder att denna kategori till skillnad från de två förstnämnda noterat en klar minskning räknat i fasta priser. Den mest ogynnsamma försäljningsutvecklingen, alla kategorier, har drabbat Uppslagsböcker och andra större verk, vilkas försäljning har minskat även räknat i löpande priser.

4.1.3 Utgivningsutvecklingen för vissa litteraturkategorier

I litteraturutredningens bilagedelar ”En bok om böcker” och ”Litteraturen i skolan”2 redovisas några detaljundersökningar för ett antal bokkategorier. Eftersom dessa studier endast visar utvecklingen fram till

1970 har vissa kompletteringar3 för 1971 och 1972 gjorts.

I det följande presenteras de viktigaste resultaten från gjorda undersökningar. Observera att citerade utgivningssiffror gäller inklusive nya uppla-

gor4 (om icke annat anges). Det bör även noteras att skönlitteraturens

värden för år 1972 är underskattade eftersom 50 a 75 titlar som trycktes detta år vid undersökningstillfallet ännu inte registrerats av Bibliograñska institutet. Av detta bortfall, som inte berör massmarknadslitteraturen, torde ungefär 2/3 gälla svenska original och resten översättningar. Det är dessutom relativt större hos små förlag än hos stora. Motsvarande bortfall för barn- och ungdomslitteraturen är ca 20 titlar. 1 kommentarerna har hänsyn till bortfallet tagits i möjligaste mån och i tabellerna har de underskattade värdena satts inom parentes.

Skönlitteratur

Den totala utgivningen av skönlitteratur har under perioden 1965-1972 1 En bok om böcker, normalt legat på omkring 1 400 titlar per år, men 1967 och även 1970 SOU 1972:80. visar klara nedgångar. Någon helt entydig tendens kan således inte spåras 2 Litteraturen i skolan, för det totala titelutbudet. Ett närmare studium av olika delkategorier SOU 1973:1. ger emellertid vid handen att vissa klara förändringar i utgivningen skett 3 Utgivningen av skönunder perioden. litteratur i Sverige 19717 Sålunda har massmarknadslitteraturen, dvs den litteratur som distri- 1972, Hans Olof Johansbueras via Pressbyrån, stadigt expanderat under och ökat sin son 1973, stencil; Utgivperioden andel av titelantalet ningen av barn- och ungfrån 33 till 43 procent, medan de skönlitterära domslitteratur l97l« bokhandelsböckerna noterat klara minskningar. 1972, Christina Tellgren Den sistnämnda kategorin brukar ofta benämnas kvalitetslitteratur. 1973, stencil. Detta uttryck är emellertid något missvisande eftersom kategorin även 4 Som ny upplaga räknas innehåller förströelselitteratur av enklare bokhandelslit- endast sådant omtryck slag. Begreppet (ofta i något bearbetad teratur är mer neutralt och överensstämmer bättre med verkligheten, form) som sker efter uttrots att vissa av titlarna säljs direkt till konsument via bokklubbar o d. 1 givningsåret.

denna framställning presenteras därför den skönlitterära utgivningen under rubrikerna bokhandelslitteratur och massmarknadslitteratur.

Bokhandelslitteratun Tendensen för utgivningen av skönlitterära bok-

handelsböcker har under perioden 1965-1972 varit klart nedåtgående, vilket framgår av följande sammanställning över antalet utgivna titlar:

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Skönlitteratur 945 915 810 915 850 805 810 (704) (exkl massmarknads)

Som synes inträffade en kraftig minskning från 1965 till 1967, en viss återhämtning 1968 samt en ny nedskärning fram till 1970. Därefter synes titelantalet ytterligare ha minskat något 1972 (även om hänsyn tas till bortfallet). Nedgången för hela perioden har varit minst 15 procent. Av ett närmare studium av fördelningen på svenska original och överklart att det främst är översättningslitteraturen som sättningar framgår drabbats av nedskärningarna. Denna kategoris andel av de utgivna titlarna har nämligen minskat från 45 till 38 procent under perioden. Eftersom antalet av detektiv- och äventyrsromaner varit relativt översättningar konstant synes det i första hand vara den mer kvalificerade delen av översättningslitteraturen som har reducerats. Från 1965 till 1972 har antalet svenska original minskat med 5 å 10 och antalet översättningar med drygt 30 procent. Nedgången för procent sistnämnda kategori har huvudsakligen inträffat under de tre senaste åren, medan antalet svenska original under motsvarande tid legat på en relativt jämn nivå. Detta framgår av följande tabell över antalet utgivna titlar:

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 a Siffran troligen oförändrad jämfört med de original 520 530 485 515 460 465 480 (434)á

_Svenska närmast föregående åren.

Översättningar 425 385 325 400 390 340 325 (270) Jfr s 100.

Det vanligaste originalspråket bland översättningarna är engelskan med drygt 55 procent av periodens utgivning. Därefter kommer franskan med 10 procent, tyskan med 7 procent och ryskan med 5 procent. Översättningar från utomeuropeiska språkområden är mycket sällsynta, endast 1 å 2 procent av utgivningen. Engelskans ställning är alltså mycket stark, men inte så dominerande som inom tex barn- och ungdomslitteraturen eller massmarknadslitteraturen. Den utan jämförelse största genren inom den skönlitterära bokhandelslitteraturen är romaner-noveller med drygt 70 procent av titlarna. Därnäst följer lyrik med omkring 15 procent, kåserier och anekdoter samt dramatik med vardera 3 å 4 procent. Övriga titlar hänföres till kategorierna essäer, aforismer, samlingar, folkdiktning, dialektlitteratur etc. För kategorin romaner-noveller som helhet kan ingen stark eller enty- 1 En bok omböcker, dig tendens spåras. Visserligen ligger utgivningen vid periodens slut på en SOU 1972:80, kapitel 9.

sou 1974:5 101

nivå som är ungefär 10 procent lägre än vid periodens början, men bakom detta faktum den markanta ligger huvudsakligen nedskärningen av prosaöversättningar medan antalet svenska romaner ökat något. Ytterligare en förskjutning synes ha inträffat inom kategorin: andelen noveller, som redan tidigare var obetydlig, har ytterligare minskat under perioden. Trots att antalet prosatitlar alltså minskat något har dess andel av totalutbudet ökat, vilket naturligtvis beror på att andra kategorier noterat ännu större nedgångar. Sålunda låg lyrikutgivningen i början av perioden på omkring 160 titlar och i slutet på ca 120 titlar. Det allra senaste året innebär dock en viss återhämtning. Nedskärningama inom lyriken har inte såsom fallet var för prosan drabbat översåttningarna, som fö utgör en obetydlig andel av kategorin (ca 15 %), utan de svenska originalen (mer därom nedan). Titlarna inom övriga kategorier har åtminstone under de senaste åren minskat i antal. Detta gäller i första hand dramatiken. Redovisningen hittills har avsett det totala titelantalet inom respektive kategori, dvs inklusive nya upplagor, urval och antologier. Det är emellertid av speciellt intresse att studera förstagângsutgivningen av svenska ortginal eftersom ett brett urval av nya verk är en av förutsättningarna för en på längre sikt livskraftig nationallitteratur. Förstagångsutgivningen har för perioden som helhet svarat för ca 70 procent av de svenska originalen. Som framgår av tabellen nedan ökade antalet nya titlar mellan 1965 och 1968, för att sedan minska kraftigt till 1971. År 1972 medförde - när hänsyn tagits till bortfallet - en återhämtning till 1969-1970 års nivå.

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Svenskaoriginal 335 369 353 386 337 322 295 (297) (förstagångsutgivning)

Förstagângsutgivningen av svensk lyrik har noterat en markant nedgång sedan 1965, från omkring 100 titlar vid periodens början till 70 a 75 vid dess slut. Denna minskning är emellertid helt att hänföra till åren 1967 och 1969. Därefter har utgivningen varit relativt stabil. Genom den påtalade nedskärningen, som redovisas i nedanstående tabell, har lyrikens andel av nya svenska verk under periodens lopp minskat från 30 till 23 procent.

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Svensk lyrik 100 104 85 86 73 70 67 (69) (förstagångsutgivning)

Debutantutgivningen har under perioden svarat för i genomsnitt vart femte förstagångsutgivet svenskt skönlitterärt verk. Totalt kan andelen sägas ha minskat under perioden trots en till synes kraftig återhämtning 1971. Det är emellertid viktigt att i detta sammanhang skilja mellan prosa- och

Följande sammanställning över antalet debutanttitlar pelyrikdebutanter. kar på olika utgivningstendenser för dessa båda kategorier:

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Prosadebutanter 34 45 29 48 29 25 44 (32) Lyrikdebutanter 39 31 33 28 22 25 19 (17)

av prosadebutanter har som synes fluktuerat starkt, men Utgivningen låg på ungefär samma nivå vid periodens slut som vid dess början, medan antalet lyrikdebutanter under periodens lopp minskat med ungefär hälften. Bakom de angivna utgivningssiffrorna för lyrik inklusive lyrikdebutanen ter döljer sig en tendens av viss utgivningspolitisk betydelse, nämligen förskjutning från de största ”kvalitetsförlagen” till övriga utgivare. Sålunda har de sistnämnda under periodens sista år ökat sin utgivning av lyrik, samtidigt som storförlagen fortsatt sin redan tidigare inledda utgivningsen minskning som i stor utsträckning kan tillskrivas Bonniers. minskning, beträffar har båda kategorierna minskat sin Vad sedan lyrikdebutanter utgivning, storförlagen dock i betydligt snabbare takt. Eftersom de större förlagen traditionellt har svarat för den största och mer kvalificerade delen av nämnda utgivning, synes de senaste åren ha inneburit försämrade för svenska lyriker och

utgivningsmöjligheter

debutanter. De mindre har visserligen ökat sin utgivning men förlagen inte i motsvarande mån. Mycket talar därför för att utgivningen på eget som skett de förlag har svarat för en väsentlig del av den relativa uppgång senaste åren för kategorin ”övriga förlag. Uppgifter om prisutvecklingen föreligger för tiden 1965-1970. Fram till 1969 ökade för normalutgåvor av svenska och utländska ropriserna maner i en något snabbare takt än den allmänna prisnivån enligt konsumentprisindex. År 1970 innebar däremot, jämfört med 1969, oförändrade för nämnda bokkategorier, vilket bidrog till respektive lägre medelpriser nor- ,att prisökningen för hela perioden blev något lägre för skönlitterära malutgåvor än för varor i allmänhet. Sålunda ökade de svenska romanerna med kr och de utländska med 20 procent till 18 procent till 30:30 33:15, samtidigt som konsumentprisindex steg med 24 procent. Under perioder däremot var prisutvecklingen en annan. Såluntidigare da ökade från 1954 till 1965 priserna för svensk skönlitteratur i en betydligt snabbare takt än för varor iallmänhet. Detta framgår av figur 4.1 som visar prisindexserier för svensk skönlitteratur och ett antal andra reför kulturaktiviteter samt konsumentprisindex med presentantvaror 1954 = 100.1 En undersökning av lagerhållningen 1971 av klassiker och allmänt erkänd 1900-talslitteratur2 pekar på flera svårbemästrade problem för dessa kategorier. Titelbeståndet är inom vissa områden ganska hårt koncentrerat till enstaka författare. Så svarar t ex Strindberg för 18 procent av de 1 Jfr En bok om böcker, SOU 1972:80, s 197, ff. svenska klassikerutgåvorna och Shakespeare för 13 procent av de utländsdet luckor i lagerhållningen av dessa författares ka. Ändå finns produk- 2 En bok om böcker, tion, samtidigt som dubbelutgåvor av vissa särskilt kända verk förekom- SOU 1972:80, kapitel 13.

mer. Ett stort antal äldre författare, särskilt utländska, är överhuvudtaget inte representerade i lagerhållningen. Jämför tabellerna 13.1, 13.3, 13.5 och 13.7 i bilagan till kapitel 13 i ”En bok om böcker”. De vanligaste originalspråken bland de översatta lagerhållna utgåvorna av klassiker och allmänt erkänd 1900-talslitteratur är engelskan med ungefär en tredjedel och franskan med knappt en femtedel av utgåvorna. Andra viktiga oiiginalspråk är ryskan, tyskan samt i viss mån de skandinaviska språken. I ytterst ringa utsträckning förekommer litteratur från länder utanför den västerländska kulturkretsen. Mellan 1970 och 1971 minskade antalet utgåvor i lager från 1 572 till 1483 eller med 6 procent. Den kraftigaste nedgången noterades för svenska klassiker och utländsk l900-talslitteratur med 11 respektive 7

lndex h

300 Svensk skönlitteratur 290 _

a u n

Figur 4.1 Prisindexserier för Svensk skönlitteratur, Biografbiljett, Teaterbesök, Radio- och TV- - Iicens, Konsumentpris- 1954 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 index.

Det torde framför allt vara det exklusiva och svårsålda sortimenprocent. tet som drabbats. Det finns klara tecken minskad lagerhållning sedan på en ytterligare 1971. Sålunda har utgåvor* av klassiker och allmänt erkänd l900-talslitteratur i stor utsträckning utbjudits vid de senaste årens bokrealisationer. Detta har bl a satt vissa spår i Seeligs centrallagerkatalog 1972, där mer än en tredjedel av klassikerbeståndet från år 1971 saknas. Denna utförsäljning motverkas inte av någon ökad nyutgivning. Tvärtom kan en klar minskning i klassikerutgivningen skönjas. Serier såsom Levande litteratur, Tidens klassiker, Bonnierbiblioteket och Kammarbiblioteket har mer eller mindre definitivt lagts ner under de senaste åren.

Massmarknadslitteratur. Utgivningen av böcker i massmarknadsserier har starkt under perioden 1965-1972, vilket tydligt framgår av expanderat följande serie över antalet titlar:

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Massmarknads- 462 450 482 516 S62 524 558 595 litteratur

Sedan 1965 har alltså antalet utgivna massmarknadstitlar ökat med närmare 30 procent. Eftersom de skönlitterära bokhandelsböckerna samtidigt drabbats av en utgivningsminskning, har massmarknadslitteraturens andel av den totala skönlitterära utgivningen stigit påtagligt under perioden, från 33 till 43 procent. Ungefär 9 av 10 massmarknadstitlar utgörs av populärpocketböcker. Den största innehållskategorin är detektiv- och agentromaner som mot slutet av perioden svarade för var tredje utgåva. Därnäst följer western

och romantik med vardera ungefär en fjärdedel. Pornografin, som ligger

utanför den egentliga populärpocketsektorn, svarade för var tionde massmarknadstitel. Främst men även romantikutgåvorna har ökat pornografii antal sedan 1965, medan detektivromanerna noterat en klar minskning och westernutgåvorna stagnerat. En överväldigande del av utgivningen (85 procent) utgörs av översätt- Andelen svenska original har ändå ökat något under de senaste ningar. åren beroende dels på nyutgivning av Sigge Starks omfattande romanproduktion, dels på pornografins tillväxt. Bland översättningarna föreligger en påtaglig koncentration till engelskspråkig litteratur, som svarade för 87 procent av periodens utgivning. Massmarknadslitteraturen skiljer sig från andra bokkategorier genom den konsekventa lättsålda utgåvor i hårt standarsatsningen på garanterat

diserat utförande, vilket möjliggör hög försäljning och mycket låga priser.

Sålunda kostar en populärpocketbok i regel mindre än fyra kronor och i närmare 17 000 exemplar. Medelpriset för dessa säljs genomsnittligt böcker har under perioden 1965-1970 ökat med 16 procent vilket är betydligt mindre än vad som gäller för kvalitetspocketböcker. 1 En bok om böcker, SOU 1972:80, kapitel ll.

sou 1974:5

Barn- och ungdomslitteratur

Den totala utgivningen av barn- och ungdomslitteratur under uppvisade perioden 1966-1970 en klart stigande tendens. Under 1971 och 1972 skedde dock en drastisk nedskärning som förde utgivningen ned till ungefär den nivå som rådde 1967-1968. Ökningen för hela perioden stannade därvid på 10 á 15 procent. Tabellen anger antal titlar.

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Barn- och ungdomsböcker 505 562 573 634 656 588 (543)

Den allra största delen av ökningen kan hänföras till den svenska barnoch ungdomslitteraturen, som expanderade kraftigt fram till 1970 från 250 till 375 titlar, men noterade en påtaglig tillbakagång under de två se-

naste åren då utgivningen sjönk till omkring 300 titlar. Översáttningarna

har haft en mindre dramatisk utveckling och i stort sett pendlat mellan 250 och 300 titlar. Det dominerande bland de översatta titlarna originalspråket är engelskan med en andel av hela 72 procent av periodens utgivning. De därefter följande språken danskan och franskan svarar vartdera för bara sju procent. Därutöver förekommer i stort sett endast översättningar från tyskan, norskan och holländskan. Koncentrationen till den västerländska kulturkretsen är som synes kompakt. Engelskans dominans, som för övrigt ökat under perioden, är speciellt stark inom den billigare serieutgivningen. Förstagângsutgivningens andel av totalutbudet har ökat påtagligt sedan 1966, från 51 till 60 procent. Ett undantag utgör dock 1970, då andelen tillfalligtvis understeg 50 procent. I absoluta tal betyder detta att den snabba utgivningsökningen under periodens första del plötsligt bröts av en märkbar nedskärning 1970 och att de två senaste åren innebar en Stabilisering eller to m en svag återhämtning. Under hela perioden 1966-1972 har ökat med förstagångsutgivningen 25 ä 30 procent, således en snabbare tillväxt än för kategorin som helhet. Inom barn- och ungdomslitteraturen förekommer inte samma skarpa gräns mellan massmarknads- och bokhandelsböcker som inom skönlitteratur för vuxna, varken från marknadsföringseller kvalitetssynpunkt. Det är ändå möjligt att urskilja vissa förlag (B. Wahlström, Carlsen/IF, Åhlén & Åkerlund och Williams) med en mer påtaglig inriktning än övriga mot en försäljning på massmarknaden. Dessa förlag har under perioden ökat sin andel av barnboksutgivningen från 30 till ca 40 procent. Barn- och ungdomslitteraturen är i jämförelse med andra litteraturkategorier mycket heterogen med avseende på utformning och innehåll. Detta har lett till en skiktning i prisklasser där den lägsta ligger under 2 kr och den högsta över 20 kr. Närmare hälften av titlarna, till allra största delen seriebundna böcker, återfinns i prisklassen 4-8 kr. Den näst viktigaste prisklassen (12-16 kr) innehåller ungefär var femte titel, varav endast en mindre del i serier. Det i sakens natur att ingår ligger l Litteraturen i skolan, massmarknadstitlarna i större utsträckning än bokhandelslitteraturen hör SOU 1973:1, bilaga A.

hemma i de lägre prisklasserna. På grund av den omtalade skiktningen är det svårt att få en riktig för då förskjutningar i uppfattning om prisutvecklingen barnböcker, utgivningen mellan dyra och billiga böcker stör bilden. Det är emellertid uppenbart att seriebundna böcker har haft en gynnsammare prisutveck-

ling än de böcker som inte ingår i serier. Ett relativt intressant åskådningsexempel på prisutvecklingen utgör (ca 80 titlar) av kvalificerade barn- och Bibliotekstjänsts årliga urval för denna grupp ligger väsentligt över ungdomsböcker. Medelpriset genomsnittspriset för hela barnboksutgivningen och har under perioden 1966-1970 ökat från knappt 13 kr till omkring 14:50 eller med 13

procent.

Facklitteratur

För denna föreligger ingen detaljerad utgivningsstudie. Av kategori om strukturen inom förlagsbranschen framgår dock att undersökningen antalet i häftad eller inbunden form 1970 uppgick till nya fackböcker ungefär 700. Därtill kommer drygt 500 facktitlar i pocketutförande. Bristen försämrar möjligheterna att klart uttala sig om på statistik Att utgivningen i pocketversion ökat fackboksutgivningens förändring. kraftigt under 1960-talet är ändå uppenbart och omvittnas i följande avsnitt. institutets statistik, där dock läroböcker och annan Bibliografiska ökning av antalet facktitlar speciallitteratur ingår, visar en 17-procentig under 1965-1971. De två ämnesområdena ”Samhalls och perioden rättsvetenskap” samt ”Ekonomi och näringsväsen svarar för en tredjedel av ökningen. Den främsta orsaken till uppgången är utan tvekan det kraftigt ökade intresset för debattlitteratur i olika politiska och sociala ämnen. måste också tillskrivas det ökade behovet av En viss betydelse kurslitteratur genom olika reformer inom utbildningsväsendet. l särskilda undersökningar har tillgängligheten av litteratur om vissa

internationella förhållanden behandlats. De ämnen som berörs är a)

litteratur om Sovjet, Östeuropa, Mellersta Östern-krisen, EEC politisk och strategi, b) bokutgivningen om Latinamerika i Sverige samt c) Afrikalitteraturen i Sverige. - standardverk Som ett genomgående drag noteras att större arbeten och referenslitteratur - ofta inte finns översatta, varför böcker av en mer tillfällig karaktär kommit att dominera en stor del av denna utgivning.

Därtill pekas på svårigheten att få kvalificerade svenska författare atti

från förlagen för bokform behandla sina specialområden. Ersättningen nedlagt arbete anses i regel alltför liten.

Kvalitetspocketböckerz

har från starten 1957 fram till 1 l-In bok om böcker, Utgivningen av kvalitetspocketböcker SOU 1972:80, kapitel 14. 1970 ökat i en snabb och relativt jämn takt för att sistnämnda år uppgå till 760 titlar. År 1971 innebar dock en tillbakagång med cirka 80 titlar. 2 En bok om böcker, I slutet på 50-talet användes pocketboken huvudsakligen för nyutgiv- SOU 1972:80, kapitel 12.

ning av attraktiva skönlitterära titlar från förlagets tidigare utgivning. Sedan dess har emellertid fackbokens betydelse ständigt ökat i och med att pocketboken kommit till användning för 1960-talets stora utgivning av debatt- och kurslitteratur. Vid slutet av årtiondet hade facklitteraturens andel av pocketutgivningen ökat till två tredjedelar. En påtaglig skillnad mellan skön- och facklitterära pocketutgåvor är att de förra till största delen består av verk som tidigare publicerats på svenska i annan bokform medan de senare huvudsakligen utgörs av helt nya verk. År 1969 var av antalet första pocketupplagor andelen nya verk ungefär en tredjedel inom skönlitteraturen och drygt tre fjärdedelar inom facklitteraturen. Översättningarna var till en början i klar majoritet inom pocketutgivningen men de har efter hand minskat något i betydelse. 1 slutet pä 1960-talet var titlarna relativt jämnt fördelade på översättningar och

svenska original, med en viss övervikt för de förstnämnda. Översättningar-

na dominerar dock fortfarande skönlitteraturen med två av tre titlar, medan den facklitterära pocketutgivningen genom åren fått ett markant svenskt inslag (55 procent år 1969) av framför allt debattlitteratur. Under de första åren efter pocketbokens genombrott trycktes titlarnai för svenska förhållanden mycket höga förstaupplagor, omkring 15 000 för skönlitteraturen och 9 000 för facklitteraturen. Därefter har upplagesättningen blivit betydligt försiktigare samtidigt som en ökad tendens till nytryck kunnat skönjas. År 1969 låg förstaupplagorna i genomsnitt på 9 000 respektive 5 000 exemplar för de båda litteraturkategorierna.

Den negativa försäljningsutveckling som uppenbarligen ligger till grund

för den försiktigare upplagepolitiken belyses i den försäljnings- och lagerökningsstatistik, som tagits fram av tidskriften ”Svensk Bokhandel”. Från 1962 till 1970 sjönk försäljningen per titel i lager från 3 750 till 1 220 exemplar. Denna utveckling beror naturligtvis inte bara på att den årliga försäljningen fördelas på ett allt större titelantal, där ”lågsäljande” lagertitlar utgör en stigande andel, utan också på en reell försäljningsminskning för nyutkomna pockettitlar. Den sjunkande försäljningen per titel har under 1960-talets lopp påverkat och i sin tur påverkats av en kraftig prisökning på kvalitetspocketböcker. Från 1960 till 1969 har konsumentpriset ökat från 4:56 kr till 12:92 kr, alltså med hela 183 procent. Enligt konsumentprisindex har den allmänna prisnivån under samma tid stigit med 39 procent. En hastig blick på Statistiska Centralbyrâns bokprisindex ger vid handen att priserna även efter 1969 stigit betydligt snabbare för denna bokkategori än för varor i allmänhet. Kvalitetspocketboken har numera nätt en sådan prisnivå att den praktiskt taget förlorat sin karaktär av billigbok.

4.2 .Värlagsstruktur 4.2.1 Antal förlag Det är svårt att med exakthet fastställa antalet förlag på den svenska bokmarknaden. av att ett stort Beräkningen kompliceras antal företag, organisationer eller föreningar ger ut viss speciallitteraturi anslutning till

sin huvudverksamhet. Det kan emellertid med stor säkerhet hävdas att de 100 som ingick i strukturundersökningen av förlagsdrygt förlag branschen svarar för praktiskt taget hela den utgivning som är avsedd för den allmänna marknaden. Av dessa förlag var ungefär hälften medlemmar i Svenska Bokförläggareföreningen. inom l det följande redovisas nägra data om koncentrationen förlagsbranschen, först räknat efter omsättning och sedan efter antal utgivna titlar. Båda måtten ger värdefull information, men den titelmässiga koncentrationen får sägas vara av större intresse eftersom den avspeglar spridning. Om man mäter efter omsättning tas även utgivningsbeslutens med i bilden. l det aktuella materialet är den pris och försäljning omsättningsmässiga koncentrationen i regel större än den titelmässiga, vilket dä beror på att de större förlagen uppnått högre försäljningsintäkter per titel.

4.2.2 Den värdemässiga förlagskoncentrationen

Förlagens bokförsäljning inklusive läroböcker uppgick l970 till 51] mkr exklusive moms. Därav svarade Esselte, Bonniers- och Almqvist & Wiksellkoncernernaz för nära hälften, de allmänägda och de folkrörelseägda förlagen för vartdera 8 procent samt övriga förlag för en tredjedel. Inom allmänlitteraturen, som utgjorde 64 procent av bokmarknaden, var de största förlagen Bonniers, Almqvist & Wiksell, Det Bästa, Norstedt, B Wahlström, Rabén & Sjögren, K G Bertmark och Tiden/Fib. Av dessa via postorder, B Wahlströmi första förlag säljer Det Bästa och Bertmark hand via Pressbyrån, medan försäljningen för de övriga främst går via bokhandeln. Det största förlaget, Bonniers, hade 1970 en marknadsandel pâ 20 och de fyra största svarade för 38 procent. Mellan 1966 och procent 1970 har förlagskoncentrationen inom den allmänlitterära sektorn reducerats något. Sålunda har de åtta största förlagens marknadsandel minskat från 63 till 55 procent. Nedgången faller helt på de fem förlag som i första hand distribuerar via bokhandeln, medan de tre övriga har en ökad eller oförändrad andel. Allmänt kan sägas att det främst är förlagen 1 En bok om böcker, utanför Bokförläggareföreningen som har expanderat under perioden. SOU 1972:80, S 62 ff. Ett närmare studium av de olika delkategorierna (tabell 4.2) ger vid 2 l och med Fsseltekonhanden att förlagskoncentrationen inom dessa regelmässigt är större än cernens köp av Almqvist vad som för allmänlitteraturen totalt, ett förhållande som gäller & Wiksell har koncentranaturligtvis beror på att olika förlag är mer eller mindre specialiserade på tionen på bokmarknaden ökat märkbart. Två konolika områden. cerner svarar således nu- Den starkaste koncentrationen förekommer som synes inom barnboks- mera för nära hälften av sektorn, där de fyra största förlagen svarade för närmare tre fjärdedelar den totala bokförsäljdomineras av ett fåtal stora allmänutgi- ningen. Förhållandet avav försäljningen. Denna marknad speglas inte direkt i den vande förlag med en relativt kraftig satsning på barn- och ungdomslittera- följande redovisningen efturen. Motsvarande förhållande kan, om än i mindre grad, sägas råda vad tersom köpet inträffade beträffar skönlitteratur för vuxna. Här är dock konkurrensen från små efter undersökningsperiodens slut. l ett särskilt avoch medelstora förlag starkare. Av de tre innehållskategorierna uppvisar snitt, 4.2.4, berörs dock facklitteraturen den klart lägsta koncentrationen. Detta beror främst på dess betydelse för förlagsatt ett stort antal medelstora koncentrationen. och små förlag nästan helt inriktat sig på

Tabell 4.2 1970 inom Förlagskoncentrationen olika litteraturkategorier (efter värde).

Ordinarie böcker Pocket- Större böcker verk Skön- Fack- Barn- och litteratur litteratur ungdomslitteratur

Omsättn, mkr 43 70 29 38 56 Antal förlag 35 58 25 37 20 De fyra Bonnier Norstedt Rabén & Aldus/ Bertmarks största Sjögren Bonnier förlagen Norstedt Bonnier B Wahlström B Wahlström Almqvist & Wiksell Wahlström & liorum Bonnier Wennerbergs Natur o Widstrand Kultur Almqvist & lCA-för- Tiden/liib Prisma Förlags- Wiksell laget huset Norden Marknadsandel, % 60 45 72 62 67

fackboksutgivning, samtidigt som några av storförlagen satsat relativt

mindre på denna kategori. På pocketmarknaden svarade de fyra största förlagen för drygt 60 procent av försäljningen. Två av dessa, B Wahlström och Wennerbergs, har specialiserat sig på utgivning av massmarknadspocket, dvs böcker som säljs via Pressbyråns återförsäljarnät. Aldus och Prisma är däremot liksom flertalet inriktade pocketförlag på utgivning av kvalitetspocket för spridning via bokhandeln. Allmänt kan sägas att koncentrationen inom massmarknadssektorn är betydligt starkare än inom kvalitetspocketsektorn. Utgivning av uppslagsverk och andra större verk redovisas av 20 förlag. Koncentrationen är relativt stark: de fyra största förlagen svarade för 2/3 av försäljningen. Av dessa förlag har Bertmarks och Förlagshuset Norden i påtaglig grad inriktat sig på denna sektor.

4.2.3 Den titelmässiga förlagskoncentrationen inom olika litteraturkate- ^ gorier Skönlitteratur

Den skönlitterära utgivningen kommer i detta avsnitt, i analogi med tidigare redovisning, att delas upp i två olika grupper. I den första ingår de förlag som i sin utgivning är inriktade på bokhandelslitteratur medan den andra gruppen består av massmarknadsförlagen. Perioden 1965-1972 har inneburit en stark expansion för massmarknadsförlagen som har ökat sin andel med ungefär tio procentenheter och numera svarar för närmare hälften av den skönlitterära utgivningen. Detta förhållande kan i icke ringa mån tillskrivas B Wahlströms frammarsch. Förlaget har under perioden fördubblat sin utgivning och under det

Tabell 4.3 De åtta största utgivarna av skönlitteratur 1965-1972 i antal titlar.

Wahlström & Widstrand 67 43 38 55 35 38 29 30 Almqvist & Wiksell 53 43 45 36 40 28 34 31

senaste året klart distanserat Bonniers som landets största skönlitterära förlag. Detta framgår av tabell 4.3 som visar utvecklingen i antalet utgivna titlar för de åttastörsta förlagen.

Bokhandelslitteratun I undersökningsmaterialet ingår utgåvor från mer än 300 olika förlag och andra utgivare, inklusive utgivning på eget förlag. De allra flesta av dessa 300 har endast givit ut enstaka titlar under perioden och kan därför betecknas som tillfälliga utgivare av skönlitteratur. Trots denna mångfald av utgivare svarar ett fåtal förlag för en betydande del av antalet skönlitterära bokhandelsböcker. De fem största under - Bonniers, Norstedt, Tiden/Fib, Rabén & förlagen perioden samt Wahlström & Widstrand - Sjögren utgav 1972 tillsammans ungefär hälften av titlarna. Ändå innebar detta en markant nedgång från 1960talets mitt då samma förlag svarade för 63 procent av utgivningen. I absoluta tal motsvarar denna minskade marknadsandel en nedskärning med 225 titlar. En stor del därav, ca 150 titlar, gällde översättningslitteraturen, inom vilken kategori de nämnda förlagens andel gick ned från ca 70 till drygt 50 procent. Den starka nedgången för de fem förlagen kan i stor utsträckning tillskrivas Bonniers, som under perioden skurit ned sin utgivning från 350 till 200 titlar, dvs med 150 titlar eller 43 procent. Detta har inneburit att förlagets marknadsandel minskat från 37 till 27 procent. Vad de övriga beträffar kan en nedåtgående tendens skönjas endast för storförlagen

Tiden/Fib och, i viss mån, Wahlström & Widstrand.

Utvecklingen synes för närvarande gå mot en spridning av utgivningen på flera och mindre förlag. Under perioden 1965-1972 har t ex ett antal med skönlitterär utgivning startat: Författarförlaget, Askild & förlag Kärnekull, Trevi, Gidlund och Coeckelbergh bland andra. Dessa förlag har emellertid icke kunnat kompensera de större förlagens nedskärningar i utgivningen. Däremot har de kunnat göra enskilda satsningar inom vissa sektorer. Som exempel kan nämnas de två sistnämnda förlagens översättningar från, för svenska förhållanden, ”exklusiva” originalspråk. Inom traditionellt svårsålda kategorier såsom svensk lyrik och svenska 1 lin bok om böcker, debutanter är storförlagens utgivningsandel lägre än vad som gäller för SOU 1972:80, s 230 ff.

lll

skönlitteraturen i stort. Detta beror mindre på att de små förlagen här skulle ha gjort speciella inbrytningar än på att utgivning på eget förlag år särskilt vanlig inom dessa kategorier. Såsom redan påpekats i avsnitt 4.1.3 ovan har denna storförlagens andel minskat påtagligt under perioden 1965-1972, ett förhållande som till stor del beror på nedskärningar hos Bonniers. Nedgången gäller åtminstone utgivningen av svensk lyrik, såväl kategorin i stort som debutanterna separat. Det är svårare att se en klar trend för prosadebutanterna, speciellt som utgivningen för gruppen övriga förlag fluktuerade kraftigt under perioden.

Massmarknadslitteratur1 Förlagskoncentrationen är betydligt starkare inom massmarknadslitteraturen än inom den övriga skönlitteraturen. Två förlag - B Wahlström och Wennerbergs -intar en dominerande ställning med närmare 80 procent av utgivningen under perioden 1965-1972. Utvecklingen synes för närvarande gå i olika riktningar för de två storförlagen. B Wahlström har kraftigt ökat sin utgivning och är vid periodens slut det klart största förlaget på marknaden, medan Wennerbergs, efter en ökning fram till 1969, åter skurit ned sin utgivning till en nivå som är lägre än vid periodens början.

Barn- och ungdomslitteraturz

Sammanlagt ett 80-tal förlag och andra utgivare (inklusive ”egna förlag) svarade för den undersökta periodens utgivning av barn- och ungdomslitteratur. De tre största av dessa - B Wahlström, Rabén & Sjögren och Bonniers - svarade ensamma för merparten. Sålunda var under åren 1971 och 1972 deras andel av utgivningen 62 å 64 procent, vilket innebär en viss ökningjämfört med situationen i mitten på 1960-ta1et. Bonniers och Rabén & Sjögren ä ena sidan och B Wahlström å den andra uppvisar klara skillnader i utgivningsstruktur. Det sistnämnda förlaget är i sin utgivning nästan helt inriktat på seriebundna billigböcker, huvudsakligen översättningar från engelskan. För Bonniers och Rabén & Sjögren, däremot, överväger de svenska originalen samtidigt som serieutgivningen endast utgör en mindre del av totalutbudet. Någon ökad koncentration på barnboksmarknaden i den meningen att alla storförlagen blir större kan inte förmärkas. Det är endast B Wahlström som noterat en ökad marknadsandel under perioden 1966-1972, medan Bonniers utgivning gått tillbaka såväl relativt som absolut. Detta förhållande är istället ett uttryck för en annan tendens, en stigande utgivningsandel för sådana förlag som har en starkare inriktning på massmarknadsspridning. 1 En bok om böcker,

Kvalitetsp0cketböcker3 SOU 1972:80, S 293 ff.

Uppgifter om kvalitetspocketboken föreligger från starten 1957 fram till 7 Litteraturen i skolan, 1969. De första åren var SOU 1973:1, S 98 ff.

Aldus/Bonniers det enda förlaget på pocket-

marknaden. Prisma startade sin utgivning 1960, Under 1960-talets lopp 3 En bok om böcker, har antalet pocketförlag ökat till 22. SOU 1972:80, s 335 ff.

Aldus/Bonniers har under hela undersökningsperioden förblivit den i särklass största utgivaren av pocketböcker, i slutet av 1960-talet med en marknadsandel på 30 procent. Andelen för de fem största pocketförlagen var under samma tid drygt 70 procent. I denna grupp ingick - förutom - Wahlström & Widstrand samt Aldus/Bonnier PAN/Norstedt, Prisma, Raben & Sjögren. Bonniergruppen - med förlagen Aldus, Forum och Wahlström & Widstrand - svarade ensam för nära 45 procent. Det är i och för sig självklart att koncentrationen har minskat under perioden, allteftersom fler förlag har kommit in på denna nya sektor. Mot slutet av perioden avtar dock denna tendens och det sista âret uppvisar till och med en svagt ökad koncentration. Pocketmarknaden synes alltså ha uppnått en stabilare förlagsstruktur.

4.2.4 Esseltes köp av Almqvist & Wiksell-koncernen l början av år 1973 köptes Almqvist & Wiksell-koncernen av Esseltekoncernen. Orsakerna till affären får främst sökas i de struktur- och lönsamhetsförhållanden som föreligger inom den grafiska branschen och läromedelssektorn. Även om affären alltså inte framtvingats av något ”stordriftsbehov” inom förlagsverksamheten, har den likafullt bidragit till en ökad koncentration av bokutgivningen. Mest slående är - om man undantar läroboksutgivningen - denna ökning inom den skönlitterära sektorn, där de två största koncernerna, Bonniers och Esselte, ökat sin sammanlagda andel av antalet utgivna titlar med fem procentenheter till närmare 55 procent. Deras värdemässiga - med att de har andel är större - ca 65 procent vilket sammanhänger större förlagen i de försäljning per titel än övriga förlag. De fem största två koncernerna, nämligen Bonniers, Forum och Wahlström & Widstrand respektive Norstedt och Almqvist & Wiksell hör till landets absolut största utgivare av skönlitteratur.

4.3 Förlagens arbetsvillkor 4.3.1 Etableringsmöjligheter Kostnaden att ge ut en bok är förhållandevis låg. En genomsnittlig prosatitel på 200 sidor med en normal upplaga av 3 000 exemplar orsakar direkta utlägg av storleksordningen 20000 kr. Ändå krävs det ett inte obetydligt kapital för att starta - och med lönsamhet driva - ett förlag. Detta har huvudsakligen två orsaker. För det första medför bokutgivning ett betydande risktagande. Utred-

ningen har i en speciell undersökningl belyst förlagsverksamhetens

gungor och karusell-politik. Det framgick där att en stor andel titlar inte täcker sina egna direkta kostnader medan en väsentligt mindre andel ger överskott. Dessa överskott kan å andra sidan vara mycket stora. Förläggaren kan ofta inte förutsäga till vilken lönsamhetsgrupp en titel skall sälla 1 Litteraturkategoriers sig. En viktig möjlighet att inte låta tillfälligheter bestämma förlagets lönsamhet i En bok om fortlevnad är därför att utge ett så stort antal titlar att slumpfaktom blir böcker, SOU 1972:80 kabetydelselös. pitel 2 s 79 ff.

För det andra inträffar kostnaderna för utgivningen av en titel omedelbart, medan intäkterna kommer senare, många gånger spridda över ett flertal år. Förläggaren tvingas alltså ”ligga ute” med pengar under ganska lång tid. De två nämnda omständigheterna, kravet på bredd i utgivningen och avståndet i tiden mellan kostnader och intäkter, visar sammantagna på ett ganska stort behov av kapital. Slutsatsen blir att fastän kostnaden att ge ut en titel är låg så kan inte vem som helst - även om idé- och initiativkraften är betydande starta och i längden med lönsamhet driva ett förlag. Ovanstående resonemang gäller förlagsverksamheten generellt. Behovet av kapital och därmed möjligheten att driva förlagsverksamhet i liten skala - är naturligtvis beroende på vilken inriktning förlaget har. De olika utgivningskategoriernas karakteristika och betingelser behandlas nedan i avsnitt 4.4. Här skall dock en sådan kategori, den kvaliñcerade svenska skönlitteraturen, i korthet behandlas. Denna utgivningsgrupp är ett utmärkt och tillspetsat exempel på ovan beskrivna problem att driva förlagsverksamhet i liten skala. För det första är - som närmare diskuteras i avsnitt 4.4 - andelen

förlustbringande titlar inom kategorin kvalificerad svensk skönlitteratur

större än inom någon annan kategori. För att vara förvissad om en tillräcklig andel vinstgivande titlar måste förläggaren ge ut ett större antal titlar än vad han behövt om han sysslat med utgivning av annan litteratur. Vidare är skillnaden i tiden mellan kostnader och intäkter större. Detta gäller inte så mycket den enskilda titeln. I fallet kvalificerad svensk skönlitteratur bör man inte tala om en titel utan snarare om ett författarskap. Endast ett fåtal skönlitterära debutverk täcker sina

kostnader. En förläggare förväntar sig därför lönsamhet först efter några

- ibland åtskilliga - utgåvor. Under tiden tar han medvetet förluster, vilka han ser som investeringar. Med större krav på antalet utgivna titlar och större avstånd i tiden mellan kostnader och intäkterblir behovet av satsat kapital relativt större för kvalificerad svensk skönlitteratur. Det bör alltså vara svårare att

etablera sig som förläggare inom detta område än inom tex områdena

facklitteratur och utländsk skönlitteratur. Utgivningsbetingelserna år alltså sådana att om en enskild person vill ge ut en titel så möter detta på eget förlag på grund av de låga - hinder. produktionskostnaderna inga oöverstigliga Skall samme person däremot starta krävs förlagsverksamhet, det genast väsentligt större kapital. Detta kapitalkrav är särskilt stort om förlaget skall inriktas på kvalificerad svensk skönlitteratur. 1 l-ln bok om böcker, Den i avsnitt 4.2 omnämnda koncentrationen till några större förlag har SOU 1972:80, kapitel 2 inte sin orsak i några direkta stordriftsfördelar. När förlagen uppnått en s 105 ff. utgivning som möjliggör en normal lönsamhet kan en ytterligare 7 Med bidrag avses det expansion medföra nackdelar. Utredningens lönsamhetsstudier tyder överskott som återstår på dettal Den jämförelse mellan stora och mellanstora som där när titlarnas direkta kostförlag nader är täckta. Direkta gjordes gav dock inget helt entydigt resultat: ”Totalt sett fick de mindre kostnader är sådana kost-

förlagen ett något bättre relativt bidrag? men skillnaden var för liten för nader som direkt kan

hänföras till viss titel. att man skall kunna dra några slutsatser om vilken företagsstorlek som är

mest fördelaktig. Några stordriftsfördelar synes emellertid inte föreliggai förlagsbranschen. Den starka förlagskoneentrationen torde i allt väsentligt vara historiskt betingad och inte en följd av nutida ekonomiska villkor. För detta talar bl a den tillbakagång i marknadsandelar som storförlagen under senare år fått vidkännas. Några av de största förlagen har också rekonstruerats bl a på ett sådant sätt att enskilda utgivningsavdelningar fått viss självbestämmanderätt varvid deras verksamhetssätt till en del kommit att påminna om de mellanstora förlagens.

4.3.2 Förutsättningar för mindre förlags konkurrenskraft Trots ovan påpekade problem har flera förlag etablerats under det senaste decenniet. Någon motsvarande nedläggning bland mindre förlag har inte observerats. Detta tyder på att när väl tillräckligt kapital finns så kan en skicklig förläggare väl klara sigi konkurrensen. Dessa förhållandevis goda villkor är dock inte lagbundna, utan bygger på vissa förutsättningar. En stor del av dessa kan komma att försvinna. Under tre huvudrubriker diskuteras nedan de viktigaste förutsättningarna för att småförlagen skall förbli konkurrenskraftiga.

Omgivningens attityder. För att nyetablerade små förlag skall ha lika möjligheter krävs att författare och utländska förlag inte föredrar etablerade och solida storförlag; recensenter och massmedia i övrigt får inte favorisera de större förlagen; bibliotekarier och allmänheten får inte vid sina inköp låta förlagsnamnet ha någon betydelse. Till denna kategori av förutsättningar kan man också föra att banker och leverantörer inte skall vara generösare i sin kreditgivning till de etablerade storförlagen. Av ovanstående villkor torde det sistnämnda vara det som är sämst uppfyllt. Möjligheten för ett nystartat förlag att få krediter är mycket begränsad. Författarnas attityd är inte heller oväsentlig. Många vill bli utgivna på förlag där välrenommerade författare finns utgivna; ordningen i vilken olika förlag erbjuds manuskript tyder på detta.

Möjligheter att köpa tjänster. Härmed menas att ett förlag ipprincip

skall behöva bestå endast av en förläggare. Övriga tjänster skall kunna

köpas utifrån. Detta innebär bl a att översättare, illustratörer och lektörer står till förfogande och betalas efter prestation; obundna agenter sköter kontakterna med utlandet. Hyrda tjänster från tryckeri och binderi skall vara lika billiga som om man har egna produktionsfaciliteter. Detsamma gäller lager- och distributionstjänster. Större förlag har egna försäljare som bearbetar bokhandlare, varför också sådana tjänster bör gå att hyra. Slutligen bör det finnas självständiga pocket- och massmarknadspocketförlag samt bokklubbar till vilka de små förlagen kan sälja rättigheterna till återutgivning av sina titlar. Ovanstående grupp av förutsättningar är mycket väsentlig och i dagsläget till stor del uppfylld. Detta gäller speciellt tryckeri- och binderisidan. Här har man knappast någon anledning att vänta sig

försämringar. Hittills har det p g a den grafiska branschens pressade läge närmast varit en fördel att inte ha en egen produktionsapparat. Seelig & C0 har stått till tjänst med lager- och distributionstjänster och i viss mån också försäljare som bearbetar bokhandeln.

Gemensamma satsningar och enhetliga regler. Mindre förlag kan inte som de största, i samband med julhandel och realisation, producera och distribuera eget katalogmaterial. Gemensamma satsningar är därför nödvändiga. Bokhandeln är den i särklass viktigaste försäljningskanalen för I många andra branscher är det vanligt att - om

förlagen. producenterna

de inte själva behärskar detaljistledet genom överenskommelser hyr in sig i butiker och själva svarar för skyltning etc. Man kan föreställa sig att ett sådant tillvägagångssätt skulle vara möjligt för de större förlagen. Det är därför viktigt att man har en självständig och oberoende bokhandel, som behandlar förlagen lika oavsett storlek. För att detta i praktiken skall gälla bör sortimentsregler, rabattskalor, returbestämmelser etc vara lika. Det är alltså väsentligt att man har ett enhetligt branschavtal. Gemensamma satsningar på kataloger har blivit alltmer omfattande under senare år. Några mindre förlag har dock klagat på att intresset i alltför hög grad inriktats på de större förlagens bästsäljare. Bokhandelns självständighet gentemot förlagen torde i stort vara ograverad. Man kan rentav skönja ett ökat oberoende eftersom de förlagsägda boklådornas antal under senare år minskat. Under de senaste avtalsförhandlingarna uppträdde en rad mindre förläggare med kritik mot ett förslag till avtalstext. Man menade bl a att förslaget om att den enskilde bokhandlaren själv skulle få avgöra vad han vill ha för abonnemangssortiment från respektive förläggare skulle skapa problem för de mindre och specialiserade förläggarna. Avtalstexten ändrades sedan på ett för kritikerna acceptabelt sätt. Den totala bilden för mindre och nyetablerade förlag är just nu relativt gynnsam. Det inses dock lätt att även mindre förändringar i ett fåtal av ovan nämnda förutsättningar skulle kunna få mycket allvarliga följder.

4.4 Villkoren för olika litteraturkategorier Föreliggande avsnitt avser att beskriva de olika litteraturkategoriernas viktigaste karakteristika och vilken betydelse dessa drag har för utgivningens inriktning och lönsamhet. Intresset inriktas därvid på de faktorer som skiljer de olika kategorierna åt. Beskrivningen illustreras med ekonomiska data som huvudsakligen har hämtats från utredningens studie om nl ”Litteraturkategoriers lönsamhet .

4.4.1 Svensk skönlitteratur Skönlitteraturen intar från utgivningssynpunkt en särställning bland olika kategorier. Den skönlitterära boken är till skillnad från flertalet fackböcker inte uttryck för ett direkt defmierbart konsumentbehov. Dess 1 En bok om böcker, tillkomst är oftare betingad av upphovsmannens uttrycksbehov än SOU 1972:80, kapitel 2.

resultatet av ett beställningsuppdrag. Den skönlitterära författaren, åtminstone den icke etablerade, är därför vid skrivandet ofta ytterst osäker om och - i de fall utgivning sker - om

publiceringsmöjligheterna

publikens köpreaktioner. Den svenska skönlitteraturen är för sin existens helt beroende av intressen och insatser inom landet. Liksom varje land i första hand ansvarar för sin litteratur är det ett svenskt intresse att undanröja de hinder av ekonomisk art som motverkar tillkomsten av en bred, mångsidig och kvalitativ utgivning av svensk skönlitteratur. av den svenska skönlitteraturens ekono- Den följande beskrivningen miska villkor avser endast sådan litteratur som i vid mening kan betecknas som kvalificerad. Det för praktiskt bruk lämpligaste begreppet härför är bokhandelslitteratur, även om denna kategori som tidigare påpekats även innehåller lättare gods. De direkta kostnaderna för en bok är relativt enkla att beräkna i förväg. En normal häftad roman på 200 sidor med en upplaga på 3 000 exemplar kostar 14 å l6 tkr att framställa. En diktsamling på 70 sidor, som trycks i 2 000 exemplar, drar en framställningskostnad på 5 å 7 tkr. Därtill kommer författarens garantihonorar, som i de refererade fallen vid genomsnittspriser på 40 respektive 20 kr skulle uppgå till 6 respektive 2 tal. Till de direkta kostnaderna räknas också royaltyn, tkr i ungefärliga dvs författarens ersättning för varje sålt exemplar. Eftersom författarens garantihonorar motsvarar royalty för en viss del (vanligen 1/3) av första denna ”extra” kostnad först om motsvarande del har upplagan uppstår sålts. - Utöver de direkta kostnaderna har förläggaren även gemensamma kostnader att ta med i beräkningen, dvs kostnader som inte direkt kan hänföras till enskilda titlar. Till dessa hör utgifter för administration, ekonomi, fast redaktion, försäljning, lager, distribution och reklam. Det kan erinras om att de gemensamma kostnadernas andel av totalkostnaden lönsamhetsstudie motsvarade ca för hela utgivningen enligt utredningens l/3. Då är att märka att reklamen - som svarade för ungefär 1/10 av totalkostnaden - i denna studie fördelats som en direkt kostnad. En väsentlig del av framställningskostnaden är fast, dvs oberoende av upplagans storlek. Därmed är kostnadsskillnaden mellan olika upplagenivåer relativt liten, vilket kostnadsfördelen med stora upplagor gör betydande. Detta förhållande lockar ofta till överproduktion, speciellt i de fall där försäljningens storlek är svår att förutse. Enligt utredningens såldes inom kategorin skönlitteratur endast lönsarnhetsundersökning hälften av antalet tryckta exemplar till fullt pris. Även om den

överflödiga produktionskostnaden är begränsad, så tillkommer lager-,

distributions- och hanteringskostnader varför den sammanlagda effekten blir betydande och betungande. Med kunskap om de direkta kostnaderna är det relativt lätt att beräkna vilka kombinationer av pris och antal sålda ex. som leder till täckande av direkta och, i nästa steg, full kostnadstäckning. En sådan utlägg

beräkning kombinerad med en värdering av försäljningsmöjligheterna

torde i ett flertal fall vara tillräcklig för att avvisa ett manuskript. Krav på att en titel skall gå ihop uppställs emellertid långt ifrån alltid.

Såsom framhållits i föregående avsnitt är det nämligen i fallet svensk skönlitteratur mer befogat att se till författarskapet än till den enskilda titeln. Man kan inte påräkna att det litterära handlaget skall vara fullt utvecklat vid debuten. Ofta dröjer det flera verk och flera år innan författare visar sin litterära slagkraft. Den moderna litteraturhistorien uppvisar många exempel härpå. Därtill kommer att kritikens och publikens reaktioner kan vara svåra att förutse. Därför bör förläggaren av rent ekonomiska skäl satsa generöst på debutanter för att sprida riskerna och därmed öka sannolikheten för att åtminstone några

författarskap på

sikt skall ge förlaget ekonomiska framgångar och litterär goodwill. Detta förhållande kan belysas med några tillgängliga ekonomiska data. En roman och en diktsamling enligt ovanstående beskrivning skulle, till

gängse medelpriser, behöva en fullprisförsäljning av 1 100 respektive 800

exemplar för att få de direkta kostnaderna täckta. För ett stort antal titlar ligger detta uppenbarligen utom möjligheternas gräns. Enligt

utredningens lönsamhetsundersökning låg försäljningen för en ordinär

diktsamling mellan 200 å 300 exemplar och för en ordinär roman

omkring 1 000 exemplar. För debutanter var normalförsäljningen ännu

sämre: ca 150 exemplar inom lyriken och ungefär 500 exemplar inom prosan. Å andra sidan fanns titlar som markant avvek från den låga nivån. Sålunda såldes var femtonde titel i mer än 6 000 exemplar. I denna grupp ingick såväl förströelselitteratur typ detektivromaner och kåserier som litteratur med en mer seriös inriktning. En handfull titlar uppnådde

försäljningssiffror överstigande 25 000 exemplar. Antalet verkliga bästsäl-

jare är alltså relativt begränsat. Det är i regel endast ett fåtal författare med episk inriktning, som genom sin berättarkonst och sitt ämnesval kan väcka ett sådant köpintresse. Har emellertid verket en gång slagit igenomi

publikens medvetande kan försäljningen bli ansenlig, ibland mer än

100 000 exemplar. Den starka spridningen kan också åskådliggöras i lönsamhetstermer. Inte mindre än 60 procent av de svenska skönlitterära titlarna hade underskott på sina direkta kostnader. Bland dessa återfanns huvuddelen av lyriktitlarna och praktiskt taget alla debutverk. När hänsyn tagits även till de gemensamma kostnaderna, vilket är nödvändigt för en bedömning

av förlagsverksamheten i stort, framgår att endast 15 procent av titlarna

gav full kostnadstäckning. Som en belysning av bästsäljarnas stora betydelse kan nämnas att 5 procent av titlarna svarade för ca 2/3 av det totala nettobidraget för täckande av gemensamma kostnader. Tack vare dessa titlar uppnådde den totala utgivningen av svensk skönlitteratur för det aktuella året full kostnadstäckning, däremot inte vinst. Ovan anförda uppgifter utgör talande exempel på det för utgivningen av svensk skönlitteratur karakteristiska och karusell-förhållandet: gungor att i och för sig små förluster stort antal titlar på ett (karuseller) förväntas

uppvägas av stora vinster på ett fåtal bästsäljare (gungor).

Antalet gungor -är alltså litet. De är dessutom fördelade ojämnt på olika De större som mer konsekvent företag. förlagen, kan satsa på debutanter, har i regel de flesta bästsäljarna. För mindre är

förlag debutantutgivning mer riskfylld. De har inte samma möjlighet att välja

bland manuskripten, som ju i regel först presenteras för de större

etablerade förlagen. De har inte heller kapitalresurser att ge ut tillräckligt många titlar för att få en tillfredsställande riskspridning. Detta inte a priori att storförlagen alltid har en lönsammare betyder skönlitterär Allt beror ju på hur blandningen av lönsamma och utgivning. olönsamma titlar ter sig. Utgivning av kvalificerad skönlitteratur är ofta en verksamhet där förläggarens personliga intresse och engagemang för författare och litteratur kan leda till framgång. Småförläggare kan därför göra väsentliga inbrytningar. del av den svenska Det har belagts i det föregående att en betydande skönlitteraturen inte bär sig ekonomiskt. Det gäller i speciellt hög grad och alla kategorier debutanter. Utifrån den helhetssyn delkategorin lyrik man bör lägga på kategorin svensk skönlitteratur får det ses som ett förhållande att den etablerade och lättsälda litteraturens naturligt ”övervinstef” täcker den nya och svårsålda litteraturens förluster. Det förekomsten av innebär emellertid samtidigt en uppenbar risk eftersom en bred utgivning är beroende av tillgången på storsäljare. Om de senare inte gives i tillräcklig mängd, kommer den svårsâlda delen genasti farozonen. En annan risk i att förlagen frångår en aktiv och ligger medveten och i stället konsekvent inriktar sig gungor och karusell-politik på lönsammare utgivning, typ underhållningslitteratur. Även om kategorin svensk skönlitteratur som helhet gav full kostnadstäckning enligt utredningens lönsamhetsstudie var den klart förlustbringande för ett flertal enskilda förlag. Sådana förluster kan täckas genom överskott från andra utgivningssektorer som är speciellt lönsamma. I förlag som ingår i koncern kan förluster även täckas av överskottsmedel från andra verksamhetsgrenar. Den typen av lösningar är dock på grund av sin konstlade karaktär otillfredsställande på lång sikt. Ett plötsligt bortfall av sådant stöd skulle få allvarliga skadeverkningar för den svenska skönlitteraturen.

4.4.2 Översättningar av skönlitteratur Det faktum att den svenska skönlitteraturen för sin fortlevnad och ställer får inte undanskymma det utveckling speciella krav på samhället stora behov av kvalificerade översättningar som föreligger inom ett litet En överföring till svenska av ett brett och kvalitativt urval språkområde. utländsk skönlitteratur är nödvändig för att ge svensk publik impulser och från andra kulturkretsar och därmed motverka kulturell intryck isolering. Vid en beskrivning av de ekonomiska villkoren för skönlitterära översättningar år det väsentligt att skilja mellan massmarknadslitteratuområde intar en stark ställning, och den mer ren, som just på detta kvalificerade bokhandelslitteraturen. Det bör därvid hållas i minnet att den sistnämnda kategorin är mycket heterogen: allt från verk av högsta litterära lödighet till enkla, men ofta påkostade underhållningsromaner inom detektiv-, äventyrs- och romantikgenrerna.

Bokhandelslitteratur

Kostnadsskillnaderna mellan en översatt roman och en svensk originalroman gäller mer upphovsmännens ersättningar än utläggen för den tekniska produktionen. Om man undantar internationella bästsäljare är ersättningen till utländskt förlag och författare i regel klart lägre än en svensk författares royalty. Därtill kommer dock översättararvodet som en fast kostnad. En genomsnittlig översättningsroman i häftad form har ca 240 sidor (översatta romaner är i regel omfångsrikare än svenska). Om boken trycks i 3 000 exemplar blir framställningskostnaden 16 â 18 tkr. Till detta kommer ersättning till utländskt förlag och författare på ca 2 tkr och översättararvode på ca 6 tkr. De direkta utläggen för en normal översättningsroman torde sålunda ligga omkring 25 tkr, vilket är ca 5 tkr mer än för en normal svensk originalroman (jfr ovan). Som en följd av detta blir, vad den svårsälda litteraturen beträffar, förlusterna för de översatta romanerna större än för motsvarande svenska. Då emellertid royaltyn är större inom den svenska skönlitteraturen blir förhållandet annorlunda för de titlar som uppnår en viss försäljning: utredningens lönsamhetsstudie visar sålunda att ersättningen till upphovsmännen var relativt lägre inom översättningslitteraturen. Av större intresse än dessa kostnadsfaktorer är de skilda utgivningsmässiga betingelserna. Förläggarna har större handlings- och valfrihet vid utgivning av översättningslitteratur. De kan acceptera eller avvisa översättningsrätten till de verk som erbjuds dem av litterära agenter eller direkt från utländska förlag; de kan också själva aktivt söka bland det stora antal litterärt fullgångna verk som den internationella litteraturen från berörda författare - som vid svensk uppvisar. Någon press skönlitteratur - existerar inte: de utländska författarna är snarast tacksamma för det tillskott av läsare och därmed ekonomiska medel som en översättning kan föra med sig. Problemet är mer att ha insikten och överblicken, att kunna välja

sådana verk som har förutsättningar att nå en svensk publik. Problemet är

också att kunna hålla en fast linje i sin utgivning. Erfarenheten visar nämligen att introduktion av utländsk litteratur är ett svårt och relativt osäkert företag: ett stort antal kända och etablerade utländska författare har inte lyckats väcka de svenska bokköparnas intresse. I de fall introduktionen misslyckas ekonomiskt, trots kritikens uppskattning, torde förläggaren uppfatta möjligheterna till framtida ekonomiskt utbyte som små, varför det ligger nära till hands att avsluta utgivningen, speciellt som bindningen till författaren i regel är svag. Endast ett starkt intresse för det enskilda verket eller strävan efter litterär kan från prestige

förläggarens synpunkt motivera fortsatt utgivning. Denna handlingsfrihet

har också en negativ sida: den stimulerar till kortsiktigt tänkande och motverkar därmed en konsekvent och

profilskapande utgivningspolitik.

Som en följd av angivna kostnads- och iakttar utgivningsvillkor förlagen en avgjort större försiktighet vid utgivning av skönlitterära översättningar än vid utgivning av svensk skönlitteratur. Svårsålda

kategorier undvikes: lyriköversättningar förekommer liksom

sparsamt

från medan underhåll-

översättningar utomeuropeiska språkområden)

intar en framskjuten plats. Denna strukturskillnad ningslitteraturen uppgifter från utredningens lönsamhetsstudie. Medianavspeglas i olika för en översatt prosabok (antalet lyrikböcker var försumförsäljningen till ca 2 000 exemplar, dvs dubbelt så mycket som för bart) uppgick motsvarande svenska. Ungefär 1/5 av den översatta skönlitteraturen såldes i mer än 6 000 exemplar mot ca 1/15 av den svenska. Å andra inte lika stor försäljning som sidan uppnådde de utländska bästsäljarna motsvarande svenska. också för den översatta Ett gungor och karusell-förhållande föreligger skönlitteraturen om än mindre utpräglat än för de svenska originalverken. De titlar som inte kunde täcka sina egna kostnader begränsades till l/3 av totalantalet. Antalet titlar som gav full kostnadstäckning utgjorde likaledes l/3. Den sistnämnda, lönsamma kategorin bestod till stor del av litteratur inom underhållningsgenren såsom detektiv-, äventyrs- och kärleksromaner. Tack vare dessa gungor gav utgivningen av skönlitteratur i översättning i stort sett full kostnadstäckning enligt nämnda lönsamhetsstudie. Det ovan påtalade förhållandet att man vid utgivning av översättningar inriktar satsningarna på enskilda titlar av färdiga författare och därvid har relativt goda valmöjligheter underlättar småförlagens konkurrensmöjligheter på denna sektor, eftersom behovet av långsiktiga kapitalinsatser begränsas. Den ekonomiska framgången blir mer beroende av förmågan att hitta de vid varje tidpunkt rätta titlarna. Inom parentes bör närrmas att ekonomisk framgång också kan sökas - vilket även görs av vissa förlag - en konsekvent lönsamma titlar av genom satsning på förväntat underhållningskaraktär. Konkurrensvillkoren är dock inte helt likartade för olika förlagstyper. och får därigenom oftare Storförlagen har i regel ett rikare kontaktnät option titlar. Vad de stora internationella bästsäljarna på attraktiva beträffar är småförlagens möjligheter att hävda sig speciellt hårt beskurna: den hårda konkurrensen om dessa titlar driver ofta upp kostnaderna för till nivåer som endast stora och översättningsrätten kan klara. Ett allt viktigare konkurrensmedel i kapitalstarka förlag kampen om de internationella bästsäljarna är att kunna erbjuda titlarna i svensk bokklubb. Eftersom det nästan uteslutande är placering som har resurser att driva en bokklubb, har de därigenom en storförlag betydande fördel. Trots en försiktig utgivningspolitik med en stark inriktning på kända och etablerade författare, betingad av speciella utgivningsvillkor och en osäker blev enligt lönsamhetsstudien den översatta efterfrågesituation, skönlitteraturen ekonomiskt självbärande endast med hjälp av olika genav seriösa och kvalificerade överrer underhållningslitteratur. Utgivning sättningar är följaktligen ett synnerligen riskabelt fält för förlagen, speciellt som antalet verkliga bästsäljare är mycket begränsat. Möjligheten att finansiera med hjälp av populära detektiv- och kärleksroutgivningen maner 0 d finns, men försvåras av den hårda konkurrensen på detta område, bl a från förlag som helt specialiserat sig på sådan underhållningslit- 1 Jfr ovans 101.

teratur. Det föreligger ringa sannolikhet för en bredare och mer kvalificerad utgivning i framtiden, om inte stödåtgärder sätts in.

Massmarknadslitteratur

Medan den skönlitterära bokhandelslitteraturen i flertalet fall är resultatet av författarnas uttrycksbehov och kommunikationsönskan är massmarknadslitteraturen snarast en produkt skapad för att utnyttja ett latent läsarbehov, ett behov som ständigt stimuleras och underhålles med

massiva marknadsföringskampanjer. Högsta effektivitet och lönsamhet är

ledmotivet för alla länkar i kedjan. Böckerna skrivs i spekulativt syfte på ett maskinmässigt sätt av olika författarsyndikat. Innehållet avpassas efter en minsta gemensam nämnare. Titlarna ges ut periodiskt i serier med klart avgränsad ämnesinriktning, såsom detektiv-, agent-, westerneller romantikserier. Förlagen publicerar därvid endast serier som kan förväntas överskrida en högt beräknad minimiförsäljning. Helst bör

också förutsättningar för internationell spridning föreligga. Den tekniska

utformningen är enkel och standardiserad. Böckerna sprids sedan till låga priser via massförsäljningskanaler. Periodiciteten, serieformen och det innehållet en ekonomiskt rationell enhetliga möjliggör och slagkraftig

märkesannonsering.

Massmarknadslitteraturen är en internationell företeelse. Bakom utgivningen står i stor utsträckning världsomspännande syndikat, vilkas resurser ger dem ett kraftigt övertag i konkurrensen. Dessa syndikat tillhör huvudsakligen det engelska språkområdet och utbudet är i första hand avsett för denna stora marknad. Massmarknadslitteraturens i alla avseenden standardiserade utförande har dock möjliggjort framgångsrik överföring till andra länder inom den västerländska intlytandesfären. Det behöver i sammanhanget knappast påpekas att de syndikat som står bakom utgivningen omöjligt kan ledas av någon ansvarskänsla gentemot det enskilda kulturområdet. I Sverige har massmarknadslitteraturen uppnått ijämförelse med andra litteraturkategorier ansenliga försäljningssiffror. Enligt utredningens undersökning rörande böcker i massmarknadsserier såldes 1970 tre serieri över 25 000 exemplar per titel. Sammanlagt ett 25-tal serier med totalt 280 titlar såldes i mer än 15000 En serie som exemplar per titel. genomsnittligt säljs i mindre än 10 000 exemplar betraktas som olönsam och brukar snabbt läggas ned. Kontrasten mot bokhandelslitteraturen är som synes slående. Någon specialundersökning om massmarknadslitteraturens ekonomi

föreligger inte. Huvudprincipen är ändå uppenbar: den standardiserade

tekniska utformningen och det i sämsta mening publikanpassade innehål-

let främjar en hög och ett de två sistnämnda försäljning lågt pris,

faktorerna beroende av och påverkande varandra. Pris- och försäljningsnivån möjliggör också massdistribution via Pressbyrån och påverkas i sin tur gynnsamt av denna möjlighet. Försäljningen påverkas naturligtvis ocksåi hög grad - det är viktigt att påpeka - av en intensiv marknadsföring. Det är likaså uppenbart att utgivning av massmarknadslitteratur är 1 lån bok om böcker, kapitalkrävande. Det ligger i massproduktionens och -distributionens SOU 1972:80, kapitel ll.

122 sou 1974:5

natur. De ekonomiska fördelarna uppenbarar sig till fullo först när verksamheten drivs i stor skala med många titlar och höga upplagor. att Vad slutligen lönsamheten angår finns inga konkreta sifferuppgifter tillgå. Med ledning av den utgivningsexpansion som kategorin upplevt under det senaste decenniet - och i någon mån av de försäljningssiffror som citerats ovan - torde man ändå kunna sluta sig till att utgivning av massmarknadslitteratur, trots den hårda konkurrensen på marknaden, är en lukrativ affär.

4.4.3 Facklitteratur För facklitterär - till skillnad från skönlitterär - ofta utgivning föreligger ett konkret och påtagligt konsumentbehov. Det allmännas stora satsning på utbildning i olika former har i betydande utsträckning stimulerat efterfrågan på faktaböcker i vidaste mening. Det må gälla vetenskapliga verk, kursböcker för högre studier, populärvetenskapliga framställningar, debattböcker i aktuella ämnen eller praktiska handböcker. Till faktaböcker hör också i högsta grad läroböcker för det obligatoriska skolväsendet. De sistnämnda lämnas emellertid utanför denna diskussion eftersom tillhörande frågor ej ingår i utredningsuppdraget. har alltså en relativt klar efterfrâgebild som Fackboksförläggarna utgångspunkt för sitt arbete. Problemet är inte så mycket att definiera behovet som att finna titlar som tillgodoser det. Förläggarna måste bedriva en aktivt sökande verksamhet, förmå svenska fackmän att göra målinriktade studier från sina specialområden och finna utländska verk som är lämpliga att överföras till svenska. I stort får ändå fackboksutgivosäker än annan utgivning, vilket inte hindrar ningen sägas vara mindre att utfallet titlar kan bli högst varierande. Vissa titlar -t ex på enskilda en kursbok som kommer till användning i något större universitetsämne som hamnar i centrum debatten eller en debattbok för den politiska kan bli betydande framgångar och ge stora vinster till förlagen, vinster som kan täcka förluster som uppkommer på gjorda felsatsningar. De sistnämnda är inte ovanliga: den gynnsamma efterfrågesituationen leder till hårdnande konkurrens som i sin tur ofta bidrar till en modebetonad utgivningspolitik med ämneskollisioner som följd inom de mest attraktiva Samtidigt riskerar andra genrer att bli försummade. kategorierna. Genomarbetade verk som uppfyller högt ställda anspråk på fullständighet och kvalitet - och som har att bli därigenom förutsättningar sina ämnesområden - som standardverk inom respektive uppfattas ekonomiskt riskabla projekt. Facklitteraturen är en mycket heterogen kategori. Där finns inte bara de mest skilda svårighets- och ambitionsnivåer utan också de mest skilda ämnesområden. Vissa titlar som formellt klassificeras som facklitteratur står skönlitteraturen nära. Det kan röra sig om personligt hållna beskrivningar av människor, miljöer och händelseförlopp. Det är därför mycket svårt att tala om den typiska fackboken och dess egenskaper. Man kan ändå allmänt konstatera att fackboken som produkt är klart dyrare att framställa än den skönlitterära boken. Kravet på riktig och relevant information förutsätter att kunniga fackmän anlitas som

författare. För att förvissa sig om dessas medverkan bör förläggarna kunna garantera en ersättning för nedlagt arbete som motsvarar lönen för alternativt arbete. Därutöver krävs ofta en redaktionell bearbetning av manuskripten. Utländska verk måste inte bara översättas till svenska utan också fackgranskas och ibland bearbetas för svenska förhållanden. Inte mindre viktigt är fackbokens behov av goda illustrationer: sådana fördyrar påtagligt den tekniska produktionen. Detta problem kan - när för i flera länder 4 förutsättningar utgivning föreligger någorlunda bemästras genom internationellt samtryck av bildmaterialet, en metod som blivit allt vanligare under senare år. De nämnda kostnadsfaktorerna blir av speciell betydelse vid utgivning av sk stora verk, såsom rikt illustrerade kulturhistoriska praktvolymer eller omfängsrika vetenskapligt utformade standardverk. Stora verk av typen uppslagsböcker eller encyklopedier behandlas nedan under särskild rubrik. Trots att fackboksutgivningen är mer omfattande än den skönlitterära (jfr avsnitt 4.1.1), uppnår fackböcker i regel större försäljningssiffror än romaner och diktsamlingar. Sålunda visar utredningens lönsamhetsstudie att medianförsäljningen för facklitteraturen var 2 500 exemplar (mot ca l 000 för skönlitteraturen). Endast var femte fackbok såldes i mindre än l 000 exemplar (mot varannan skönlitterär titel). Den högsta försäljningen noterades för praktiska handböcker och den lägsta för vissa specialverk inom kategorin humaniora. Fackböcker alltså - vid nuvarande - i synes utgivningsnivåer allmänhet vara ekonomiskt säkrare projekt än skönlitterära utgåvor. lakttagelsen bestyrks av lönsamhetsdata från samma undersökning: tre av fyra fackböcker fick sina direkta kostnader täckta (jämfört med varannan skönlitterär titel), fyra av tio fackböcker gav vinst (mot var fjärde titel inom Det finns emellertid skönlitteraturen). klara undantag från denna regel. Bland de titlar som gav stora underskott var fackböckerna i klar majoritet. Det rörde sig huvudsakligen om stort upplagda verk inom kategorin humaniora som orsakat höga frarnställningskostnader och endast uppnått en blygsam försäljning. På grund av de stora förlusterna på dessa titlar blev den facklitterära utgivningen som helhet mindre lönsam än den skönlitterära för undersökningsåret i fråga.

I stort sett får betingelserna för fackboksutgivning sägas vara goda. Ett

rikt spektrum av ärrmesområden som kan behandlas ur olika perspektiv för olika läsarkategorier ger fackboksförläggaren ett visst spelrum. Något omfattande introduktionsarbete på lång sikt motsvarande debutantutgivningen inom skönlitteraturen är i regel inte nödvändigt. De relativt höga kostnaderna för den enskilda titeln synes inte verka hämmande på utgivningen, vilket endast kan förklaras av de gynnsamma avsättningsmöj- Iigheterna. Av dessa skäl är de mindre förlagens utsikter att kunna hävda sig på denna marknad relativt goda. Ett undantag gäller dock för kapitalkrävande stora verk, i synnerhet Beståndet av uppslagsböcker. fackböcker också av att ett flertal - såväl främjas organisationer offentliga som privata - inom ramen för sin huvudverksamhet ger ut fackböcker som ofta är av intresse för en bredare publik.

Uppslagsverk. Speciella betingelser gäller för stora uppslagsverk (encyklokan ses som en faktaböckernas faktabok. Den pedier). En uppslagsbok information skall ge allsidig och djupgående men samtidigt lättillgänglig Vetandets alla fält. Presentationen av faktamaterialet från det mänskliga och konsekvent. Innehållet skall vidare vara måste vara överskådlig aktuellt. En uppslagsbok skall kunna tillfredsställa olika läsargruppers kunskapsbehov. Den skall kunna för forskare och

tjäna som ett viktigt hjälpmedel

studenter och andra fackinriktade grupper i deras arbete. Den skall vidare vara till för dem som vill informera sig om obekanta god hjälp ämnesområden. För att de nämnda kraven skall kunna uppfyllas krävs betydande Arbetet är därför synnerligen löneintensivt. En fast personella insatser. redaktion måste under en lång tidsperiod - i regel mer än ett ârtionde « leda och samordna verksamheten och fortlöpande kontrollera planera, och det inkommande materialet. Högsta sakkunskap måste redigera anlitas för att skriva artiklar inom de olika fackområdena. Även stora tekniska resurser krävs: verket blir med nödvändighet omfattande och rikt på kvalificerade illustrationer. Det måste även med tanke på ett långt i ett hållbart och slitstarkt utförande. och flitigt utnyttjande presenteras En stor svensk encyklopedi bör -- för att kunna uppfylla rimliga krav och utförlighet - innehålla åtminstone 200 000 uppslags- -på allsidighet kan nämnas att det hittills största inhemska ord. Som en jämförelse w har ca uppslagsverket w Svensk Uppslagsboks 2:a upplaga från 1955 Bland andra stora verk som tillkommit under de 190 000 uppslagsord. senaste decennierna märks Nordisk Familjeboks 4:e upplaga från 1955 Bonniers Lexikon från 1966. Dessa verk innehåller 125 000 och

respektive 110000 uppslagsord i ungefärliga tal. Ett nytt uppslagsverk

15 000 med 200 000 uppslagsord kan beräknas få ett omfång på omkring fördelade 20 band â 750 sidor. Tillgängliga sidor, lämpligen på visar att kostnaderna för att i Sverige framställa ett sådant

förlagskalkyler

det i 50000 30 verk och trycka exemplar ligger i storleksordningen miljoner kronor. För att denna summa jämte kostnader för försäljning, reklam, lagerhållning och distribution skall täckas måste hela den tryckta upplagan säljas till ett bokhandelspris som ligger omkring 2 500 kr per verk. att genom olika former av internationellt samarbete Det är möjligt till en klart lägre kostnad. Det kan tex vara fråga skapa ett uppslagsverk mellan ett antal länder eller att ett om en regelrätt samproduktion utländskt översätts och bearbetas för svenska förhållanden. uppslagsverk Den typen av lösningar har dock uppenbara brister. Det är högst osäkert om ett sådant verk skulle svara mot den svenska forskningens och utbildningens behov, beroende bl a på den oundvikliga snedfördelningen mellan svenskt och utländskt stoff och på de svârlösta värderingsproblem som anmäler sig. Eftersom produktionstiden är läng och huvudparten av de höga kostnaderna innan intäkterna börjar inflyta är utgivning av stora uppstår verksamhet. Den kan uppslagsverk en i högsta grad kapitalkrävande därför Även ha intresse endast för förlag med betydande kapitalresurser.

för sådana är den emellertid riskabel. Trots mycket att efterfrågan på « uppslagsverk liksom på faktaböcker i allmänhet - är tämligen god, råder betydande osäkerhet huruvida försäljningen till det åsatta priset kommer att vara tillräckligt stor för att göra projektet lönsamt. Denna osäkerhet sammanhänger i mycket med distributionsproblemet. Stora uppslagsverk har tidigare huvudsakligen sålts direkt till konsumenterna vid hembesök av förlagens ombud, s k hemförsäljning. Möjligheten att bedriva denna aktiva - med andra former försäljningsform parallellt -

ansågs vara en förutsättning för utgivning av uppslagsverk, med tanke

på produktens sammansatta karaktär, det höga priset samt det stora försäljningsbehovet. Hemförsäljningen, som är i hög grad löneintensiv, har fördyrats i en snabbare takt än andra försäljningsformer och därmed fått ett försämrat i förhållande till konkurrensläge dessa, vilket lett till kontinuerliga och påtagliga prisökningar på uppslagsverk. Efter den l april 1970, när priset blev tillåtet som konkurrensmedel, har för

förutsättningarna hemförsälj-

ning ytterligare försämrats. Det blev betydligt svårare att bedriva denna aktiva och kostsamma direktförsäljning, när olika utan

återförsäljare

större olägenheter kunde hålla lägre priser, vilket bl a utnyttjades i syfte att locka kunder till butikerna. Därtill kommer att

hemförsäljningen

genom åren fått en allt sämre klang. Försäljningsformen uppfattas som påträngande, kunden hamnar lätt i ett psykologiskt underläge gentemot en erfaren och övertygande försäljare, ett förhållande som ibland utnyttjas av vissa mindre nogräknade företag från olika branscher. Den höga och ständigt stigande prisnivån på Uppslagsböcker kombinerad med de ökande svårigheterna att bedriva har haft en hemförsäljning märkbart negativ effekt på av stora verk under de senaste

försäljningen

fem åren. Utredningens strukturundersökning visar sålunda att stora verk är den enda bokkategori som under 1966-1970 noterat perioden

minskad försäljning även i löpande värde avsnitt Fram till (jfr 4.1.2).

början av 1973 synes situationen för den ordinarie

försäljningen

ha förvärrats. ytterligare Då utbjöds nämligen med början under bokhandelsrealisationen - i tur och ordning de tre stora svenska - först Bonniers Lexikon uppslagsverken och därefter Förlagshuset Nordens Svensk Uppslagsbok och Nordisk Familjebok - till väsentligt reducerade priser. De låga priserna och den intensiva reklamen hade avsedd effekt: de tre verkens sammanlagda restupplaga på ca 7 500 exemplar såldes snabbt slut. Efter denna återstår

lagerrensning på den svenska marknaden endast

ett fåtal uppslagsverk av vilka det största, Lilla Uppslagsboken i 10 band, är avgjort mindre än något av de ovan nämnda. Förhållandevis litet är också Focus i 6 band och därtill med en annan inriktning. Helt nyligen har ett nytt uppslagsverk börjat utkomma, Bra Böckers Lexikon i 24 band. Detta verk, som har det danska Lademanns Lexikon som förebild, kan trots sitt omfång icke betecknas som ett stort lexikon då en väsentlig del av utrymmet täcks av bildmaterial. Något nytt uppslagsverk med den omfattning eller inriktning som de tre förstnämnda, nu slutsålda verken representerar är inte att vänta. Det framgår tydligt av uttalanden som företrädare för olika lexikonproduce-

rande förlag gjort i olika sammanhang. Det bör därvid erinras om att den svåra utgivningssituationen också i hög grad gäller för andra stora verk såsom facklexikon och vetenskapliga samlingsverk inom olika områden.

4.4.4 Barn- och ungdomslitteratur Inom barn- och ungdomslitteraturens ramar ryms titlar från olika genrer, i första hand skönlitterära men även faktaböcker av olika slag. Kategorins särmärke är i stället att utformningen och innehållet är anpassade efter en publik av barn och ungdom. Därigenom skiljer sig barn- och ungdomslitteraturen påtagligt från tidigare behandlade kategorier. Eftersom publiken är mycket heterogen med avseende på bla läsförmåga uppvisar inom sig böcker av starkt varierande karaktär: där finns allt kategorin från pekboken för de yngsta till den vanliga textboken för tonåringarna. Barn- och ungdomslitteratur sprids såväl genom bokhandeln som genom Pressbyråns återförsäljarnät. Man kan emellertid inte påvisa samma klara kvalitetsgräns mellan bokhandels- och massmarknadsböcker som vid skönlitteratur för vuxna. Man kan snarare tala om en skiktning i olika kvalitetsnivåer, där spännvidden mellan den högsta och den lägsta är väl så stor som inom vuxenlitteraturen. Kvalitetsvariationerna synes vara särskilt stora för bilderbokskategorin. Därigenom försvåras naturligtvis möjligheterna att i beskrivningen skilja den kvalificerade litteraturen från den undermåliga. l detta avsnitt tillämpas metoden att - efter mönster - endast räkna från utredningens lönsamhetsstudie med förlag som huvudsakligen säljer via fackbokhandeln. Utgivningen av barn- och ungdomslitteratur består till övervägande del av titlar med skönlitterärt innehåll. Utgivningsvillkoren överensstämmer därför i viktiga avseenden med dem som gäller för skönlitteratur för vuxna. Sålunda måste förläggarna vid utgivning av svenska original vara beredda att ta risker. De måste satsa på nya och okända författare för att skapa underlag för goda försäljningsresultat i framtiden. De har vid utgivning av översättningslitteratur större men samtidigt mer svåröverskådliga valmöjligheter. De har ingen yttre press från författare eller andra intressentgrupper att ge ut titlar inom udda litteraturgenrer eller från udda språkomrâden. Det kan vara på sin plats att här erinra om att översättningslitteraturen för barn och ungdom till en dominerande del (under senare år närmare 75 procent) kommer från det engelska språkområdet, vilket har till följd att de unga läsarna huvudsakligen får sina impulser från det anglosachsiska kulturområdet. Produktionsbetingelserna skiljer sig märkbart mellan barn- och vuxenlitteratur. För att barnböckerna skall passa den unga och läsovana läsekretsen bör de vara illustrerade och i dubbel bemärkelse lättlästa. De bör vidare ha ett stort format och hållbartutförande och ett begränsat omfång, och de bör ha ett överkomligt pris. Kraven på den tekniska utformningen medför i sin tur att kostnaderna för barnboksproduktionen blir i

höga

förhållande till böckernas omfång. Som exempel kan anföras att framställningskostnaderna för en bilderbok på 32 sidor och med en upplaga på 5 000 exemplar kan ligga i storleksordningen 25 000 kr eller däröver, beroende på illustrationernas kvalitet och antal. Å andra sidan finns

tonårsböcker med löpande text, vilka kostnadsmässigt ansluter sig till skönlitterära vuxenböcker av motsvarande Vad bilderböckerna

omfång.

beträffar blir det allt vanligare att förlag från olika länder ordnar samtryck i syfte att pressa de höga produktionskostnaderna. Eftersom ett sådant förfarande ofta förutsätter att bildmaterialet till sitt innehåll skall anpassas efter olika smakriktningar föreligger uppenbara risker för schablonisering och vulgarisering. En slutsats av det ovan - för att bli sagda är att barnböckerna ekonomiskt lönsamma v har ett större än vuxenförsäljningsbehov böckerna. Enligt utredningens lönsamhetsstudie var barn- och ungdomsböckernas försäljning mer än dubbelt så stor som övriga kategoriers: medianförsäljningen låg på ca 5 000 exemplar. Praktiskt taget alla titlar såldes i mer än 1 000 exemplar och andelen titlar som såldes i minst 10 000 exemplar var 18 procent. Av den sistnämnda gruppen hade några titlar t o m överskridit en försäljning av 100 000 exemplar. Det är inte helt lätt att entydigt påvisa orsaken till den goda försäljningen. Det är däremot möjligt att peka på vissa faktorer som bör verka försäljningsfrämjande pâ de enskilda titlarna. En del av förklaringen torde ligga i det förhållandet att innehållet i barn- och ungdomsböckerna på gott och ont är anpassat efter en större publik. Vidare torde böckerna i regel inte köpas av de unga läsarna själva utan av deras släktingar och bekanta som presenter. Det kan förmodas att de vuxna köparna därvid är mindre återhållsamma än vid bokköp för eget bruk, främst på grund av det i förhållande till andra kategorier låga priset. Slutligen kan noteras att biblioteken köper mycket barn- och ungdomslitteratur. När man talar om barn- och ungdomslitteraturens relativt goda försäljning är det ändå viktigt att erinra sig den påtagliga skiktning i

prishänseendel som påtalats i avsnitt 4.1.3 samt böckernas skiftande

standard. Det är uppenbart att den mer kvalificerade litteraturen möter en alltmer hårdnande konkurrens från den billiga serietillverkade litteraturen. Genom det jämförelsevis högre priset på kvalitetsböckerna har dessa i regel svårt att nå en verkligt omfattande spridning utanför biblioteken. Enligt lönsamhetsundersökningen var försäljningen av barn- och ungdomslitteratur tillräckligt stor för att göra kategorin till den klart lönsammaste. Endast 15 procent av titlarna gav underskott på de direkta kostnaderna, medan närmare hälften var vinstgivande. Som tidigare framgått var situationen för den skönlitterära vuxenlitteraturen betydligt ogynnsammare. Det goda resultatet synes emellertid - av undersökningen att döma - i främsta rummet gälla de större barnboksförlagen. Dessa svarade för huvudparten av de verkliga bästsäljarna, som spelar en stor roll för barnoch ungdomslitteraturens lönsamhet. De svarar för övrigt också för huvudparten av den totala utgivningen: koncentrationen inom barnboksmarknaden är som tidigare påpekats mycket stark. Etableringssvårigheterna och de mindre förlagens pressade läge hänger säkerligen samman med att barnboken är en lågmarginalvara, dvs har ett i förhållande till produktionskostnaderna lågt pris. Den genomsnittliga försäljningen är 1 Se litteraturen i skolan. visserligen god, men det är endast de verkliga bästsäljarna som ger de SOU 1973:1, S 117 fl”.

stora vinster som kan bära upp verksamheten och finansiera den olönsamma utgivningen. De mindre förlagen har små möjligheter att konkurrera om dessa attraktiva titlar eller att själva lägga gmnden för sådana. Detta gäller speciellt för kvalitetsbilderboken med dess höga initialkostnader. De mindre förlagen har ju inte heller samma möjligheter att få till stånd samtryck med andra länder.

4.4.5 Diskussion av prisfrågan Prisfrågan har spelat en framträdande roll i den allmänna diskussionen om bokutgivningens villkor. Den rådande bokprisnivån upplevs allmänt som hög och förmodas därför verka hämmande på bokförsäljningen. Att den utgör ett starkt hinder för privata inköp - inte minst för ovana bokläsare - har också belagts i utredningens sociologiska undersökningar. Föreliggande beskrivning av de faktorer som är av betydelse vid förlagens prissättningspolitik avser i första hand svensk skönlitteratur men är i sina huvuddrag också tillämplig på andra kategorier. Beskrivningen utgör med nödvändighet en förenkling av en komplicerad verklighet. Av stor betydelse är de grundläggande utgivningsbetingelserna som beskrivits i avsnitt 4.4.1. En förläggare av seriös skönlitteratur bör på grund av de osäkra avsättningsförhållandena ha en bred och variationsrik utgivning, med satsning på nya författare, i förhoppning om att några författarskap på sikt skall ge förlaget ekonomiska framgångar och litterär goodwill. Uppfyllelsen av kravet på bredd och mångsidighet försvåras avsevärt av det svenska språkomrâdets begränsning. Ju fler titlarna är, desto lägre blir den potentiella efterfrågan på varje enskild titel. I det sammanhanget kan - statistik - har en i påpekas att Sverige enligt internationell på området förhållande till folkmängden stor utgivning. Efterfrågans storlek beror också på priserna. Bokläsarnas priskänslighet

är därför en viktig faktor. Åtskilliga titlar, framför allt sådana som

skrivits av nya och/eller svårtillgängliga författare vänder sig huvudsakligen till institutionella köpare såsom bibliotek och till en liten minoritet av litteraturmedvetna och relativt köpvilliga konsumenter. För dessa kategorier är priset ofta av underordnad betydelse. Även när det gäller verk av författare som slagit igenom i publikens medvetande kan man tala om en viss prisokänslighet. Förutom biblioteken spelar här presentköparna en viktig roll, en kategori för vilka höga priser inte behöver vara alltför avskräckande. Å andra sidan finns en stor grupp ofta bokovana personer, som år betydligt mer prismedvetna. Eftersom dessa från förlåggarens synpunkt utgör en svårbestämbar och osäker kategori tenderar de ofta att spela en underordnad roll vid kalkyleringen. En självklar och oundviklig faktor vid bedömningen är totalkostnaderna för hela utgivningen. Förläggarnas intresse vid prissättningen är inte att finna en prisnivå som gör försäljningen så stor som möjligt utan en som leder till full kostnadstäckning och vinst. På grund av den relativa prisokänsligheten är den senare målsättningen ofta oförenlig med största möjliga försäljning. Vid kalkylen måste hänsyn tas inte bara till de enskilda titlarnas direkta framställningskostnader och de gemensamma

kostnaderna i förlaget utan också till återförsäljarnas marginaler och författarnas royalty. De två sistnämnda posterna utgår som en fast del av priset och är därmed beroende av kostnadsnivå och kostnadsförändringar i produktionsledet. När utgivningen är bestämd och förläggarna skall sätta priserna ligger det i deras intresse att dra fördel av den prisokänslighet som finns och därigenom söka maximera vinsten alternativt minimera förlusten på olika slags titlar. Både när det gäller förmodat svårsålda eller lättsålda böcker blir resultatet höga priser. Kvalitetsböckerna har en liten men relativt säker marknad. Det innebär att priserna ofta kan sättas högt utan att kundkretsen sviker. Det gäller institutionella kunder främst biblioteken - men även specialintresserade privatpersoner. När det gäller verk av populära och väletablerade författare skulle man kunna vinna fler läsare genom en lågprissättning, men troligen inte så många att det vore ekonomiskt fördelaktigt. Det finns nämligen stora kundgrupper som är beredda att betala ett högt pris för attraktiva boknyheter. Förutom de ovan nämnda gäller det den betalningsvilliga gruppen presentköpare. När de mer betalningsvilliga kunderna har köpt boken till ett högt pris, kan det vara ekonomiskt intressant för förläggare att vända sig till en mer prismedveten och mindre aktualitetsinriktad publik, till sådana som avstått från köp på grund av de höga priserna. Boken ges då ut i annat utförande - - till starkt reducerade En sådan vanligtvis pocket priser. prisdifferentiering är emellertid motiverad endast för de mest populära titlarna. När det gäller mer exklusiva böcker lönar det sig inte för forläggaren att söka nå en köpsvagare publik. Förlag som driver bokklubbsverksamhet har en extra möjlighet att nå en ny publik. Detta kan ske i efterhand genom en särskild lågprissatt bokklubbsutgåva, det kan även ske i anslutning till utgivningen genom att originalutgåvan placeras på bokklubb till ett rabatterat pris. I det senare fallet vänder sig förlaget alltså till två olika marknader samtidigt. Med den beskrivna prispolitiken utvinner förlagen påtagliga ekonomiska fördelar. Förlusterna på det svårsålda sortimentet begränsas. Vad de mer lättsålda titlarna beträffar täcker förlagen i princip den potentiella marknaden till priser som de olika kundkategorierna är villiga att betala. Därigenom ökas vinsterna på dessa titlar, vinster som kan täcka förluster på de svårsålda titlarna. Möjligheten att ta ut marknadspriser på de mest attraktiva titlarna utgör tydligen en viktig förutsättning för en aktiv gungor och karusell-politik. Från förlagens synpunkt finns ytterligare en viktig fördel med en marknadsprissättning. Eftersom de kunder som köper böckerna på ett tidigt stadium efter utgivningen - dvs främst presentköpare och bibliotek - får betala ett överpris” inflyter intäkterna snabbare än de skulle ha gjort om priset hade satts lågt. I det senare fallet skulle intäkterna ha fått en jämnare fördelning över flera år, med extra räntekostnader som följd. Förläggarnas överväganden vid prissättningen kan något belysas av följande enkla och schematiska räkneexempel. Antag att en titel behöver säljas i 1 500 exemplar ä 40 kr för att de direkta kostnaderna skall

täckas. Om priset i stället sattes till 20 kr krävdes en försäljning av ca 3 400 exemplar för att uppfylla samma mål. Då har hänsyn tagits till produktionskostnaderna för de tillkommande exemplaren. Om det rör sig om en förmodat svårsåld titel - t ex en romandebutant - med en begränsad marknad har förläggaren ett lätt val, eftersom det lägre priset med all sannolikhet inte kan stimulera till den erforderliga merförsäljningen. Troligt är - i ett fall som detta - att inte heller det högre priset leder till kostnadstäckning, men förläggaren kan ändå stanna vid denna nivå eftersom en ytterligare prishöjning kunde verka direkt avskräckande. Om det handlar om en populär titel med betydande försäljningsmöjligheter ställer sig valet mellan de två prisnivåerna något annorlunda. Båda skulle troligen leda till täckning av direkta utlägg. Eftersom det med all säkerhet finns - presentköpare och bibliotek - som är många kunder beredda att betala 40 kr för titeln i fråga, vore en lägre prissättning att frivilligt avstå från vissa intäkter. Antag att 6 000 exemplar säljs till 40 kr; i så fall måste ca 14 000 exemplar säljas till 20 kr för att överskottet skall bli detsamma. Då är dessutom att märka att möjlighet till pocketutgivning kvarstår i det förstnämnda fallet. Möjligheten till den bedrivna marknadsprissättningen bygger på en viktig egenskap hos boken: varje titel är unik och kan i den meningen från ekonomisk synpunkt betecknas som en monopolvara. Samtidigt kan man konstatera att den enskilda titeln endast i undantagsfall uppfattas som en nödvändighetsvara, att den alltså i regel kan ersättas av en annan titel eller en helt annan vara. Därigenom begränsas förlagens utrymme för monopolvinster. l de enstaka fall då en viss titel uppfattas som oumbärlig av ett stort antal människor blir däremot effekten slående. Sådana titlar kan nå ansenliga försäljningstal även till mycket höga priser. Sammanfattningsvis kan konstateras att kravet på bredd och mångsidighet i utgivningen inom ett begränsat språkområde riskerar att leda Då dessutom intäkterna till en låg genomsnittlig efterfrågan per titel. och inte försäljningen - är det relevanta måttet på ekonomiska framgångar och då viktiga köpargrupper är relativt okänsliga för priset, ligger det i förläggarnas intresse att ta ut högsta möjliga pris av köpvilliga och bokvana konsumenter, medan övriga nås med lågprissatta specialutgåvor. Det kan med andra ord hävdas att prisnivån på originalutgivningen i stor utsträckning är anpassad efter vad de minst priskänsliga kunderna är villiga att betala. Därvid är inte minst presentköpen av betydelse. En påtaglig prissänkning på hela sortimentet skulle mot den bakgrunden otvivelaktigt stimulera försäljningen, men skulle troligen inte föra med sig en intäktsökning för den totala utgivningen. En sådan åtgärd är ointressant - eller åtminstone riskabel därför ur ekonomisk synvinkel för såväl förläggare som författare och bokhandlare. Endast de olika - främst - önskan att nå en större intressentemas upphovsmännens publik skulle kunna utgöra ett incitament till prissänkningar. Det kan allmänt hävdas att det inom bokbranschen finns - med andra jämfört branscher få prispressande faktorer.

4.5 Utvecklingstendenser inom bokutgivningen

Efter en i huvudsak positiv utgivningsutveckling under 1950-talet och större delen av 1960-talet har påtagliga tendenser till utgivningsminskningar kunnat förmärkas under senare år. Som visats i avsnitt 4.2 är det huvudsakligen de större förlagen som tvingats till nedskärningar. Situationen för de olika utgivningskategorierna varierar också. Utgivningen av facklitteratur har i huvudsak ökat under det senaste decenniet. Ett markant dock undantag utgör stora verk - i synnerhet uppslagsverk där utgivningen starkt minskat. Barn- och ungdomslitteraturen upplevde en kraftig expansion fram till 1970 följd av kraftiga nedskärningar. Den seriösa skönlitterära utgivningen har stagnerat och på senare år minskat markant. Denna nedgång har i första hand drabbat särskilt olönsamma delkategorier såsom kvalificerade prosaöversättningar och svensk lyrik. Massmarknadslitteraturen har under samma period expanderat starkt. Under 1950-talet och större delen av 1960-talet har bokpriserna ökat - som visserligen baserades på markant. Bokprisindex för 1954-1968 svensk skönlitteratur men som även torde vara relativt representativ för all vuxenlitteratur i ordinarie utgivningsform visar att priserna på förstagångsutgivningen ökat i en betydligt snabbare takt än konsumentpriserna i allmänhet. Den genomsnittliga prisökningen var också betydligt kraftigare än den ökning av försäljningsintäkterna som kan konstateras för allmänlitteraturen under perioden 1961-1970. Detta förhållande klart en reell pekar på att minskning av bokförsäljningen ägt rum. Eftersom förlagen under större delen av perioden förde en optimistisk utgivningspolitik, bottnar denna volymminskning inte i ett mindre antal titlar, utan i en klart minskande försäljning per titel. Under större delen av 1960-talet kunde förlagen uppenbarligen upprätthålla en bred och variationsrik utgivning. De hade därvid stor ekonomisk fördel av det kraftigt ökade intresset för debattlitteratur i olika politiska och sociala ämnen och det ökade behovet av kurslitteratur genom olika reformer inom utbildningsväsendet. Detta förhållande synes också ha gynnat utgivningen inom andra kategorier. Det kan emellertid med fog hävdas att förlagen i den rådande situationen bedrev en oförsiktig utgivnings- och kostnadspolitik. De relativt låga kostnaderna för utgivandet av en enstaka titel tillsammans med lockelsen att en titel i bästa fall kan ge stora vinster resulterade i generositet vid utgivningsbesluten, ofta med utgivningskollisioner som följd. Låga marginalkostnader medförde vidare att upplagorna många gånger gjordes för stora. Den sammantagna effekten av de nämnda faktorerna blev ökade kostnader och en försäljning under den förväntade, vilket innebar högre priser. Dessa högre priser orsakade i sin tur ännu lägre försäljning. De ständigt ökade priserna synes mot slutet av 1960-talet ha orsakat ett påtagligt köpmotstånd hos allmänheten, vilket gjorde ytterligare höjningar ekonomiskt riskabla. Följden blev lägre intäkter och försämrad lönsamhet. Den beskrivna tendensen med ökande priser och sjunkande försäljning per titel har varit ännu mer accentuerad inom pocketutgivningen och kan fortfarande sägas pågå för denna kategori. Pocketboken fick sitt

genombrott i början av 1960-talet och användes i början huvudsakligen för nyutgivning i lågprisform av attraktiva skönlitterära titlar från förlagets tidigare utgivning. De för svenska förhållanden synnerligen låga priserna var mindre en följd av det enklare utförandet och den billigare tekniska produktionen än av de högre upplagorna, vilka möjliggjordes genom det populära och begränsade urvalet. En viktig faktor var vidare att förlagen satte låga priser i syfte att nå en ny, mer priskänslig köppublik. De stora intäkterna hade redan gjorts på originalutgåvoma. Pocketbokens initialframgångar ledde snart till en utgivningsexpansion, vilken förstärktes av det faktum att de kraftigt stigande priserna på ordinarie utgåvor ökade behovet av ett lågprisalternativ för förstagångsutgivningen, särskilt inom de områden där köppubliken uppfattades som mer prismedveten. Så kom pocketboken till användning för 1960-talets starkt ökande utgivning av debatt- och kurslitteratur inom allt smalare ämnesområden. Efter hand kom pocketutgivningen att uppvisa allt fler titlar som dåligt svarade mot de ursprungliga marknadsföringsidéerna bakom boktypen. Följden blev en ond cirkel med sjunkande försäljning, högre priser, ytterligare sjunkande försäljning etc. Pocketboken har därigenom alltmer närmat sig den vanliga häftade eller inbundna boken med avseende på bl a pris, innehåll och marknadsföring. l det kritiska läget mot slutet av 1960-talet synes det ha blivit för de berörda nödvändigt förlagen huvudsakligen de större - att på ett annat sätt komma till rätta med den negativa försäljningsutvecklingen. Det är delvis mot den bakgrunden man får se de senaste årens nedskärningar. Dessa har gått ut över särskilt olönsamma kategorier såsom lyrik och seriös utländsk skönlitteratur. Den har vidare gällt kategorier som också är kapitalkrävande och riskabla, såsom stora verk. De iakttagna förändringarna har spelat en stor roll i den allmänna debatten om bokutgivningen. De har uppfattats som ett uttryck för en förlagsverksarnhetens kris, en kris som inte bara är motiverad av en konjunkturnedgång utan också - och viktigare - av påtagligt försämrade villkor för bokutgivningen som sådan. I det sammanhanget bör det genast framhållas att möjligheterna att bedriva förlagsverksamhet är beroende av ambitionsnivån. Den i jämförelse med andra tidsperioder ambitiösa utgivning som förlagen hade i mitten på 1960-talet kunde inte upprätthållas inom de givna ekonomiska ramarna. Det är ostridigt att flera förlag därvid råkade i ekonomiska svårigheter, vilket torde ha förstärkts av en allmän konjunkturnedgång. Genom nedskärningar i utgivningen och andra rationaliseringsåtgärder kunde svårigheterna i stor utsträckning bemästras. Det är för övrigt notabelt att ytterst få förlag tvingats att helt lägga ner verksamheten under det senaste årtiondet. Frågan huruvida en förlagskris existerar är endast relevant om den samlade förlagsbranschen har ett väl definierat och kvantifierat litteraturpolitiskt mål som hela tiden måste uppfyllas. Så är inte fallet. Förlagen kan inte bortse från ekonomiska lönsamhetsprinciper. Om verksamheten ekonomiskt går dåligt måste de vidtaga åtgärder som inte alltid står i samklang med allmänna litteraturpolitiska mål. Förändringarna kan inte heller sägas ha orsakats av någon litteraturens kris, av något ständigt minskande intresse för och behov av bokläsning.

Utbildningssamhällets behov av faktaböcker i vidaste mening har framhållits i det föregående. Utredningens sociologiska undersökningar visar att intresset för läsning i olika former är betydande även i förment kulturfattiga miljöer. Biblioteksväsendets expansion med en starkt stigande utlåning pekar i samma riktning. Det torde därför vara mer motiverat att tala om en kris för vissa utgivningskategorier. Bokutgivningens ekonomiska villkor är sådana att det lättillgängliga, schabloniserade och välbekanta gynnas på bekostnad av det genomarbetade, krävande och okända. Detta har framgått av framställningen ovan. Massmarknadslitteraturens expansion på den mer kvalifrcerade litteraturens bekostnad är det tydligaste åskådningsbeviset härpå. Detta gäller inte minst barn- och ungdomslitteraturen. lnom vissa kategorier är krissituationen redan ett faktum. Utgivningen av seriös skönlitteratur i översättning har drabbats påtagligt. Redan tidigare observerade brister - i täckningen av udda språkområden och kategorin lyrik - har blivit mer markanta samtidigt som översättningar

från de stora kulturspråken också minskat i antal. Översättningslitteratu-

ren synes vara en kategori där förlagen kan genomföra snabba, lönsamma” nedskärningar på kort sikt utan att riskera negativa återverkningar på lång sikt. Det ovan sagda är i stort tillämpligt också på utgivning och lagerhållning av klassiker. av stora verk - - Utgivningen i synnerhet kvalificerade uppslagsverk har också skurits ned i påtaglig grad. Denna utgivningsgren är - som påpekats i avsnitt 4.4.3 - i högsta grad kapitalkrävande och därigenom mycket riskabel. Den höga och stigande prisnivån kombinerad med de ökande svårigheterna att bedriva hemförsäljning synes ha orsakat ett betydande köpmotstånd för dessa verk under de senaste fem åren. lnom den svenska skönlitteraturen har nedskärningen i första hand drabbat lyriken och olika kategorier debutanter. Eftersom dessa kategorier enligt utredningens lönsamhetsstudie är klart olönsamma har åtgärderna säkerligen för berörda förlag lett till en förbättrad lönsamhet på kort sikt. Eftersom emellertid en bred utgivning av debutanter är en förutsättning för återväxten av författare och därmed för en förnyelse och utveckling av den svenska litteraturen är åtgärden i hög grad riskabel på lång sikt. Riskerna är naturligtvis i första hand allmänt kulturella men även strikt förlagsekonomiska, eftersom man därigenom kan gå miste om framtida storsäljare. Denna senare risk synes förlagen försöka möta på olika sätt. För det forsta har nedskärningen i första hand drabbat lyriken, en kategori som ytterst sällan ger verkliga bästsäljare. Dessutom synes inriktningen på olika underhållningskategorier bli starkare. Vidare kan man skönja tendenser till en viss ökad förläggaraktivitet när det gäller att spåra upp nya och säljbara manuskript. De litterära pristävlingarna utgör ett tecken därpå, liksom förläggarnas ökande benägenhet att själva ge impulser till nya verk även inom det skönlitterära området. En viktigare faktor än någon av de nämnda torde den ökande bokklubbsverksamheten vara. Denna försäljningsform medger på ett helt annat sätt än bokhandelsdistribution stora upplagor och stor försäljning. Därigenom kan de produktionsekonomiska fördelarna av långa serier

(stora upplagor) utnyttjas bättre än tidigare och vinsterna på de enskilda

- och fåtaligare - titlarna blir större. i utgivningen av svensk skön- Även om de påvisade nedskärningarna litteratur ännu inte har lett till någon märkbar kvalitetsförsämring risker sikt. Liksom dagens utgivning i föreligger påtagliga på längre huvudsak är frukten av gårdagens ansträngningar, kommer morgondagens situation att i stor utsträckning påverkas av vad som görs idag. Mot denna bakgrund finner utredningen nedskärningen av debutantutgivning och annan svârtillgänglig litteratur samt de ökande tendenserna till bestsellerism oroande. Det är även angeläget att peka på de risker för ökad förlagskoncentra- En påtaglig koncentration av utgivningsbesluten har tion som föreligger. redan skett i och med Esseltekoncernens köp av & Orsakerna till affären främst sökas i de struktur- och får visserligen som råder inom och lönsamhetsförhållanden den grafiska branschen läromedelssektorn, men återverkningarna på allmänutgivningen är viktiga och allvarliga. För framtiden ligga i det faktum att flera av synes faran huvudsakligen de i avsnitt 4.3.2 förutsättningarna för mindre förlags konangivna kurrenskraft vilar på osäker grund. Detta gäller i första hand möjligheterna att köpa lager- och distributionstjänster samt uppslutningen kring gemensamma marknadsföringsinsatser, där även de mindre förlagens produkter får sin beskärda del. Det gäller vidare behovet av ett enhetligt branschavtal: det nyligen ingångna avtalet med dess begränsade sortimentskrav anses allmänt vara fördelaktigt för de större förlagen. Dessutom kan nämnas att storförlagens ökade satsningar på bokklubbsverksamhet kan leda till en ökad koncentration, genom att de på detta sätt får en betydande fördel i konkurrensen om de attraktiva titlarna. och distribution av böcker - Slutligen bör framhållas att produktion liksom andra former av kulturförmedling svårligen låter sig rationaliseras utan att detta får menliga effekter på kvalitet och mångsidighet. kan man vänta sig ständiga produktivitetsförbättringar inom Samtidigt andra branscher. Detta betyder att bokbranschen - med oförändrade ambitioner - kommer att förbli mycket personalkrävande och därigenom få svårare att hävda sigi relation till andra branscher med större rationaliseringsmöjligheter.

4.6 Olika stödformer. Presentation och diskussion

Man kan principiellt skilja mellan två olika typer av stödformer, generella och selektiva. En generell stödform innebär att stödet utgår enligt automatiskt verkande regler medan de selektiva förutsätter någon form av prövning i det enskilda fallet. Trots denna skillnad kan de två stödtyperna i viktiga principiella komma att närma sig varandra. En stödform av generell praktiken karaktär utesluter inte vissa avgränsningar. Stödet kan begränsas till en viss kategori som anses vara särskilt utsatt. Det kan också vara möjligt att göra vissa avgränsningar inom en kategori i syfte att ytterligare begränsa kostnaderna eller utesluta viss undermålig litteratur. Därvid förutsätts

dock tillgång till en mekanism som onödiggör enskild bedömning. Fördelarna och nackdelarna med respektive stödform ligger på olika formen plan. Den selektiva är att föredraga bl a från kostnadssynpunkt. Stödet kan begränsas till sådana titlar som anses värda att stödja och som behöver stöd samtidigt som stödets storlek kan efter den anpassas enskilda titelns behov. Nackdelen liggeri de risker för otillbörlig styrning som metoden kan föra med sig. Sådana risker begränsas väsentligt vid en generell stödordning, även då avgränsningar göres. När en kategori väl har deñnierats, skall stöd utgå till alla titlar som formellt hör till denna kategori. undviker Därigenom man problemet att behöva välja mellan olika titlar. Detta problem är speciellt känsligt när det gäller kategorier inom vilka utbudet inte är känt, dvs litteratur som tidigare inte publicerats i någon form. Eftersom det generella stödet fördelas på ett stort antal titlar kan det emellertid vara osäkert om stödet blir tillräckligt stort för de titlar som bäst behöver det. I följande avsnitt presenteras och diskuteras de olika stödformerna mer i detalj. Man kan tänka sig den generella stödtypen i flera klart avgränsade varianter. Dessa är momsbefrielse, biblioteksersättning samt stödköpsordning enligt norsk modell och varianter därav.

4.6.1 Momsbefrielse på böcker

En sådan stödform skulle innebära att böcker - liksom fallet är med och vissa tidskrifter - skulle undantas från mervärde-

dagstidningar

beskattningen. För att fullständig skattefrihet på produkten skall ernås förutsätts vidare att de olika leden - liksom på dagstidningssidan - får rätt till avdrag för ingående skatt. Därigenom skulle - vid oförändrade kostnader och kalkyleringsnormer - skattesatsen på 15 procent avlyftas från konsumentpriset. Momsbefrielse är en i vidaste mening generell stödform. Några viktiga - utom mellan allmänlitteratur avgränsningar möjligen och läroböcker kan svårligen göras av redovisningstekniska skäl.

Kostnader

Med ledning av utredningens branschstudier är det möjligt att i ungefärliga tal beräkna kostnaderna för en momsbefrielse på böcker. Uträkningen är baserad på förhållandena 1970. Detta år uppgick den totala bokförsäljningen till 610 mkr när momsen är avräknad. Därav utgjorde 418 mkr eller 68,5 procent allmänlitteratur och 192 mkr eller 31,5 procent läroböcker. Med utgångspunkt i dessa värden skulle en momsbefrielse med den nuvarande skattesatsen 15 procent (vilken motsvarar ett pålägg på 17,65 procent) kosta 108 mkr, varav 74 mkr gäller allmänlitteraturen och 34 mkr läroböckerna. Tabell 4.4, som är härledd från tabell 1.4 i ”En bok om böcker”, visar allmänlitteraturens fördelning på olika kategorier. Omräkningen till konsumentvärde har skett genom att den som via

försäljning gått

räknats med 61 procent, återförsäljare upp vilket motsvarar en åter- 1 En bok om böcker, försäljarrabatt på 38 procent. Uppdelningen på återförsäljar- och direkt- SOU 1972:80, s 17.

Tabell 4.4 Försäljningen av allmänlitteratur fördelad på olika litteraturkategorier; moms på försäljningen.

försäljningskanaler skedde därvid med hjälp av tabellerna 1.6 och 1.7. För flera kategorier var det dock nödvändigt att göra uppskattningar. En momsbefrielse på allmänlitteratur skulle alltså kosta 74 mkr i minskade skatteintäkter. Därav skulle 1/3 vardera falla på skönlitteraturen och facklitteraturen och resten på barn- och ungdomslitteratur, uppslagsverk, massmarknadslitteratur m m.

Fördelar och nackdelar En uppenbar fördel med momsbefrielse är att den inte kräver någon speciell administration (däremot kan den medföra problem av redovisningsteknisk natur för berörda myndigheter och företag). När ett beslut om befrielse väl har trätt i kraft fungerar stödet automatiskt inom ramen för gällande bestämmelser. En momsbefrielse innebär därmed inte någon risk för central styrning. Det behövs inte heller någon omprövning av

stödformen år från år med den osäkerhet för förmånstagaren som ett

sådant förfarande kan innebära. En momsbefrielses effekter på bokmarknaden är i viss mån beroende av hur förlagen förhåller sig. Om de håller fast vid sina gamla kalkyler och låter momsbefrielsen helt slå igenom på priset - med en 15-procentig sänkning av prisnivån som följd - får bokbranschen ett i förhållande till andra branscher förbättrat prisläge. Det är rimligt att tänka sig att många konsumenter i ett sådant läge ökar sina bokinköp. Det är också möjligt att förlagen tar tillfället i akt att ändra kalkylerna så att en större eller mindre del av det som förut var mervärdeskatt stannar i produktionsledet. Därigenom skulle effekten på prisnivån bli mindre, men förlagen skulle i motsvarande mån få en intäktsförstärkning på de enskilda titlarna. Båda alternativen skulle leda till förbättrad lönsamhet, vilket skulle ge utrymme för en ökad generositet vid utgivningsbesluten. En momsbefrielse på böcker skulle också kunna ses som en fördel genom att den skulle kunna innebära ett steg mot enhetliga skattebestämmelser för hela området det tryckta 0rdet”; fn är nyhetstidningar och

vissa tidskrifter befriade från mervärdeskatt, medan resten av tidskrifterna, tidningar och böcker är belagda med sådan skatt. En skattebefrielse för hela detta område skulle emellertid förutsätta att också den sk populärpressen främjades. En momsbefrielse för den sistnämnda kategorin skulle medföra ett skattebortfall på drygt 50 mkr. Det bör vidare påpekas att enhetlighet teoretiskt också kan uppnås i motsatt riktning, dvs genom att införa moms på nu undantagna kategorier. En momsbefrielse drar med sig betydande kostnader i form av uteblivna skatteintäkter. Enligt ovan skulle en momsbefrielse för hela boksektorn kosta omkring 110 mkr. Även om man undantar läroböckerna blir kostnaden ansenlig, 75 mkr. Detta belopp skulle endast i begränsad omfattning tillfalla den mera svårsålda kvalitetslitteraturen. Eftersom stödet är beroende av försäljningen kommer det att till största delen tillfalla den redan lättsålda litteraturen. Detta gäller oberoende av förlagens kalkyleringsnormer. Om momsbefrielsen får slå igenom på prisnivån främjas försäljningen. Effekten blir avgjort starkare såväl i absoluta som i relativa tal för den lättsålda litteraturen eftersom försäljningsnivån är högre och kundernas känslighet för prissänkningar större. Om förlagen behåller den gamla prisnivån erhåller de en ren intäktsförstärkning som naturligtvis är större ju högre försäljningen är. Det ovan sagda kan illustreras med ett räkneexempel. Antag att en titel kostar 40 kr inkl moms. När författare och återförsäljare fått sitt återstår för förläggaren 16:50 kr, av vilka 2:50 kr utgör mervärdeskatt. Förläggaren kan - när momsplikten upphör välja att stanna kvar på den tidigare konsumentprisnivån och vinner då 2:50 kr per sålt exemplar. En titel som säljs i 1 000 ex innebär en nettoförtjänst på 2 500 kr, medan en titel som säljs i 12 000 exemplar ger förläggaren en nettoförtjänst på hela 30 000 kr jämfört med nuvarande situation. Om förläggaren i stället väljer att sänka konsumentpriset motsvarande skattesatsen skulle en försäljningsökning kunna påräknas. Denna torde bli kraftigare ju större potentiell läsekrets en titel har, dvs ju mer lättsåld den är. Antag att försäljningen för den svårsålda titeln ovan ökar med 10% till l 100 exemplar och för den lättsålda med 20 % till 14 400 exemplar. Då ökar förlagets intäkter för den förstnämnda titeln med 1400 kr medan de för den sistnämnda ökar med hela 33 600 kr. I realiteten är det svårt att förutsäga hur förlagens prispolitik skulle påverkas av en momsbefrielse. Troligt är att kalkylerna skulle ändras så att marginalerna på de enskilda titlarna ökade, dock i varierande grad för olika typer av titlar. Resultatet skulle bli att sänkningen av den allmänna prisnivån blev mindre än vad momsbefrielsen kunde motivera. Det är vidare rimligt att antaga att sänkningen blev mindre för svårsålda titlar där priskänsligheten är mindre - än för det mer lättsålda sortimentet. Eftersom en momsbefrielses positiva effekter för minoritetslitteratu- 1 - är obetydliga eller åtminstone ren - oberoende Utgör 15 % av av förlagens prispolitik 340 mkr, vilket var osäkra finns inga klara garantier för att förlagen som en följd av denna veckopressens totala förstödform för en mer generös utgivningspolitik än tidigare. Därför måste säljningsintäkt inkl moms med all sannolikhet för 197 2 enligt uppgift till det redan betydande beloppet läggas kostnaderna från Vectu - Veckopressfor att stödja även den mer svårsålda litteraturen. sektionen inom Svenska Avslutningsvis kan i detta sammanhang erinras om att riksdagen 1972 Tidningsutgivareföreningen.

på skatteutskottets hemställan avslog en motion om slopande av mer-

värdeskatt på böcker och musikalien Utskottet hävdade i sitt utlåtande

beträffande de gällande undantagen från skatteplikt att ”de fortsatta strävandena bör inriktas på att i möjligaste mån göra mervärdeskatten mera generell och att nuvarande undantag om så kan ske bör avvecklas”. l enlighet därmed kunde utskottet inte tillstyrka nya undantag från

beskattningsområdet.

4.6.2 Biblioteksersáttning till förlagen

till har i den allmänna debatten ofta En biblioteksersättning förlagen än rent litteraturpolitiska. Bibliomotiverats från andra utgångspunkter tekens fria utlåning har av vissa förläggare uppfattats som ett intrång i upphovsrättslig mening. Den fria biblioteksutlåningen anses på sina håll minska i handeln. Enligt detta synsätt är en efterfrågan på böckerna till förlagen motiverad av rätts- och rättviseskäl. biblioteksersättning Samhället skulle ersätta för den försäljningsminskning som förlagen biblioteksverksamheten anses förorsaka. Man har i det sammanhanget hänvisat till författarnas biblioteksersättning. Vad först beträffar den upphovsrättsliga aspekten ligger den utanför Hithörande frågor behandlas av den i utredningens kompetensområde.

avsnitt 3.3 omnämnda samnordiska upphovsrättskommittén, varför den

diskussionen av detta problem torde bli aktuell först isamband rättsliga med att kommittén framlägger resultatet av sitt arbete. effekter på förlagens försäljning är Frågan om biblioteksverksamhetens synnerligen svår att bedöma, eftersom några empiriska data av naturliga skäl inte Det är omöjligt att avgöra hur utgivningen och föreligger. av böcker skulle se ut iett bibliotekslöst samhälle. Det kan försäljningen visserligen hävdas att några - osäkert hur många - av de personer som nu lånar en viss bok, skulle ha köpt denna om lånealternativet inte funnes. Mot detta bör vägas det faktum att biblioteken genom sina inköp svarar för en viktig del av efterfrågan inom vissa litteraturkategorier. Förlagens ofta uttryckta intresse för denna försäljning bär syn för sågen. En annan faktor för bedömningen av biblioteksverksamhetens effekter på viktig förlagens försäljning är bibliotekens läsfrämjande betydelse. Vad slutligen parallellen med författarens biblioteksersättning angår bör anföras att den senare har en konstruktion och inriktning som svårligen kan tillämpas på förlagssidan. Ersättningen baseras på utlåningssiffror till antalet lån medför att och utgår i efterhand. Knytningen ersättningen för en viss titel sprids över en längre period, vilket bidrar till att fördela författarnas inkomster över flera år. Endast ca en tredjedel av medlen går direkt till berörda författare i relation till utlåningen medan resten avsätts till en fond för att fördelas på olika ändamål. Syftet är att 1 Jfr motion 1972:427 av det ekonomiska utfallet mellan olika typer av författarskap, att utjämna hrr .L-E. Wikström (fp) utdela sociala understöd samt att i övrigt främja litterär verksamhet. och N. Carlshamre (m) Konstruktionen som torde vara svår ang slopande av mervärbygger alltså på en solidaritetstanke deskatten på böcker och att tillämpa i detta sammanhang. musikalier och skatteut- Av det ovan sagda framgår att en biblioteksersättning i egentlig mening skottets utlåtande - - är förenad med en rad allvarliga 1972:18. dvs grundad på rättsanspråk

problem. Däremot kan naturligtvis ett allmänt förlagsstöd konstrueras så att det får en direkt anknytning till biblioteksverksamheten. En biblioteksersättning i denna mening kan då ses som en stödform bland andra. Det är i den egenskapen den presenteras och diskuteras i det följande. En sådan biblioteksersättning skulle helt allmänt innebära att stödet relateras till de böcker som biblioteken köper av förlagen och ställer till låntagarnas förfogande. Det finns därvid i huvudsak två fördelningsgrunder. Ersättningens storlek kan baseras på antalet lån av en viss titel eller på antalet inköpta exemplar av en viss titel. En biblioteksersättning som stödform har en generell karaktär. Jämfört med momsbefrielse har den dock ett inslag av indirekt begränsning eller - om man så vill m kontroll. Den utgår endast till titlar som inköps av landets bibliotekarier. Dessa inköp är beroende av faktorer såsom recensioner lektörsomdömen, i dags- och fackpress, låntagarnas efterfrågan od. Biblioteksersättningsmetoden skiljer sig också från momsbefrielse genom att den lätt kan begränsas till vissa kategorier. Det kan inte generellt sägas hur mycket en biblioteksersättning till förlagen skulle kosta. Allt beror på vilken stödnivå som väljes och vilka avgränsningar som görs. I det följande presenteras en modell för hur en biblioteksersättning kan konstrueras. Stödets storlek är i denna modell baserad på antalet inköpta biblioteksböcker. Denna fördelningsgrund är att föredra framför antalet lån eftersom stödet starkare därigenom inriktas litteratur. Därtill kommer på nyutkommen att det underliggande materialet kan erhållas snabbare, är mer tillförlitligt och mer lätthanterligt.

Modell för biblioteksersáttning

Bakgrundsmaterialet består av datalistor och sammanställningar från

Bibliotekstjänst AB som visar försäljningen till biblioteken via sambind-

ningen 1972. I tabell 4.5 anges nâgra sammanfattande uppgifter för olika

litteraturkategorier.

Barn- och ungdomslitteraturen uppnådde alltså den klart högsta försäljningen per titel före skönlitteraturen och facklitteraturen. Den sistnämnda hade trots i kraft kategorien detta, av sitt synnerligen höga

titelantal, den största totalförsäljningen. var som

Genomsnittspriserna synes klart högre för vuxenlitteraturen än för barn- och ungdomslittera-

Tabell 4.5 Försäljning via sambindningen 1972.

Kategori Antal Bibl. Försäljningspm va et d k Titlar Sålda ex Sålda ex per titel totalt

Skönlitteratur 7053 536 377 900 26:30 9 939 Facklitteratur 1 952 311 607 000 27:40 16 632 a Därav 320 översätt- Barn- och ungdoms- ningar (enda tillgängliga litteratur 527 945 498 000 14:85 7 395 upplysning om fördel- Totalt 3 184 466 l 482 900 22:90 33 966 ningen svenskt-utländskt).

Tabell 4.6 Biblioteksersättning för olika litteraturkategorier.

turen. Totalt såldes under 1972 1,5 miljoner exemplar till ett värde av 34 mkr via sambindningen.

Ersättning för olika litteraturkategorier

En biblioteksersättning som baseras på antal inköpta exemplar kan i huvudsak konstrueras på två olika sätt: en ersättning som står i en viss till bokens per exemplar. Den proportion pris eller en fast ersättning förstnämnda modellen kan uppfattas som mer rättvis eftersom den tar hänsyn till uppkomna kostnader. Den har dock i motsats till det andra alternativet den avgjorda nackdelen att kunna verka prishöjande eftersom förlagen får en större ersättning ju högre priset sätts. Föreliggande råkneexempel bygger på en total stödkostnad av 7,5 mkr. Med denna nivå skulle ersättningen exemplar bli den följande: vid en per prisanpassad modell en summa motsvarande 22 procent av priset och vid en fast ersättning 5 kr. I det senare fallet finns dock fog för att skilja på vuxen- och barnlitteraturen på grund av de stora skillnader i medelpriser som råder mellan dessa båda kategorier. Ersättningar på 6 resp. 3 kr skulle totalkostnad. Tabell 4.6 visar hur totalstödet skulle ge samma fördelas på de olika litteraturkategorierna med de angivna ersättningsnivåerna. Om man valde att utesluta facklitteraturen skulle ersättningen till övriga kategorier bli ungefär dubbelt så stor med samma totalkostnad. den fasta modellen skulle således skönlitteraturen erhålla 12 kr Enligt och barnlitteraturen 6 kr per sålt exemplar.

Spridning i materialet

Det föreliggande materialet har, liksom alla uppgifter om olika titlars upplagor och försäljning, en mycket stor spridning. Sålunda har 25 procent av vuxenlitteraturen sålts i mindre än 100 exemplar, 50 procent i mindre än 250 exemplar, medan den högsta försäljningen är 2 500 1 Nedre kvartilen, medi exemplar. Inom barnlitteraturen har 25 procent av titlarna sålts i mindre anen och övre kvartilen är de värden i ett efter än 300 exemplar, 50 procent i mindre än 700 exemplar, och den högsta storlek ordnat statistiskt försäljningen är 3 800. Detta framgår av följande tabell som visar nedre material som delar matekvartilen, medianen och övre kvartilen (beräknade värden) samt högsta rialet i 4 delar med lika enskilda försäljningsvärde för vuxen- och barnlitteraturen. Antal ex. många värden i varje.

Avtrappningsregler Beräkningen ovan är baserad på tanken att varje sålt exemplar skall stödjas med samma belopp oberoende av den enskilda titelns försäljning. Om man emellertid vill göra avkall på denna princip och i stället ge stödmodellen en starkare inriktning på de titlar som mest behöver stöd, finns möjlighet att införa avtrappningsregler. Därigenom motverkar man att en alltför stor summa går till sambindningens bästsäljare. En tänkbar och rimlig metod vore att full ersättning utgick för det antal exemplar som ligger under eller omkring medianvärdet och reducerad ersättning enligt en sjunkande skala för överskjutande exemplar. För vuxenlitteraturen skulle full ersättning kunna utgå för de första 300 exemplaren, 90 procent av full ersättning för de följande 100, 80 procent för de därefter följande 100 osv. Maximiersättning för titeln skulle då utgå vid 1 200 exemplar. Barnböckerna skulle få full ersättning för de första 700 exemplaren och maximal ersättning per titel skulle erhållas vid 1 600 exemplar. Genom att många titlar inte får full ersättning för alla exemplar blir den genomsnittliga ersättningen per ex större än vad som ovan angivits. För vuxenlitteraturen blir den fasta ersättningen 7 i stället för 6 kr och den relativa 26 i stället för 22 procent, medan den fasta ersättningen för barn- och ungdomslitteraturen ökar från 3 till 4 kr och den prisbaserade från 22 till 28 procent.

Ersättning för enskilda titlar För att kunna belysa vad en biblioteksersättning enligt ovanstående skisser skulle betyda för enskilda titlar har utredningen ett litet gjort urval från 1972 års utgivning. Däri ingår titlar från olika litteraturkatego-

rier,1 titlar av etablerade och icke etablerade författare, titlar av olika

svårighetsgrad från underhållning till komplicerade filosofiska studier. Tabell 4.7 visar för de olika titlarna bibliotekspris, antal sålda ex till sambindningen samt biblioteksersättningens storlek enligt en modell med fast respektive prisanpassad ersättning. Det föreligger, som synes, trots införandet av avtrappningsregler stora skillnader i ersättningens storlek mellan olika titlar, vilket är helt naturligt eftersom man valt den starkt varierande biblioteksförsäljningen 1 Om man toge bort som bas. Höga värden uppnås ofta av titlar inom olika underhållnings- fackböckerna skulle ergenrer såsom detektivromaner, av titlar skrivna av kända och etablerade sättningen till titlarna svenska och utländska författare. I många fall åtnjuter också praktiska inom skönlitteraturen handböcker samt debattböcker i aktuella ämnen stort intresse och barn- och ungdomsfrån litteraturen bli ungefär biblioteken. Så kallade ”svåra” svenska författare, till vilken grupp dubbelt så stor som i taflertalet lyriker får räknas, har en relativt låg biblioteksförsäljning, vilken bellen.

Tabell 4. 7 Biblioteksersättning för enskilda titlar.

Titlar Bibl Antal Stöd ikr

pris sålda ex Fast Pris-

anpassat

Svensk prosa 31:10 1 202 5 250 6 065 Lo-Johansson, Vishetslärarna 15:03 760 4 410 2 463 Jönsson, Emilia Emilia 15:03 253 1 771 989 Sehütt, En skuggboxares memoarer

Johansson, Det finns en krog. . . 29:65 870 4 746 5 227 (debut) 25:30 86 602 566 Abrahamsson, Till en ö (debut)

Svensk lyrik 17:20 275 1 925 1 229 Aspenström, Under tiden 15:80 18 126 74 Hagelbäck, Substitutstaden (debut)

Utländsk prosa 16:90 845 4 676 2 933 Kemal, En smutsig historia 24:20 69 483 434 Barthelme, Storstadsliv 23:05 344 2 380 2 037 Vian, Det röda gräset 25:70 941 4 921 4 696 Forsyth, Schakalen

Svensk facklitteratur 18:00 186 1 302 870 Gustafsson, Kommentarer 28:47 175 1 225 1 295 Samuelsson, Den förvirrade jämlikheten 21:90 598 3 773 3 067 Liedman, Från Platon till Lenin 15:95 l 265 5 250 3 113 Andström, Laga saker 40:20 586 3 710 5 539 Brusewitz, Sjö

Utländsk facklitteratur Foucault, Vetandets arkeologi 22:15 9 63 52

28:65 795 4 536 4 828 Vilar, Den dresserade mannen

Tempo, Jugoslaver, revolutionen måste fortsätta 34:15 115 805 1 021

17:00 236 1 652 1 043 Friedman, Kapitalism och frihet

Svensk barn- och ungdomslitteratur 9:10 2 470 4 600 2 933 Sandberg, Lilla Annasjulklapp 14:05 1 850 4 600 4 520 Lindgren, Världshemligt 11:65 750 2 980 2 429 Holm-Almegård, Osynlige Jönsson 12:95 1 050 3 880 3 521 Widerberg, Nya byxor och gamla 17:40 900 3 480 4 237 Sandman-Lilius, Kung Tulle 13:25 500 2 000 1 855 Stenlund, Det bubblar i fjorden

Utländsk barn- och ungdomslitteratur 17:15 2 250 4 600 5 520 Scarry, Vad gör dom i skolan 12:20 450 1 800 1 539 Wölfel, Nattfågeln 9:06 1 100 4 000 2 537 ODcll, De blå delfinernas ö 15:03 900 3 480 3 663 Brown, Viadukten

dock ofta utgör en väsentlig del av dessa författares totalförsäljning.

brukar och okända Speciellt låga värden gälla för svenska debutanter

utländska författare samt facktitlar med litterärt-filosofiskt innehåll.

Det är emellertid viktigt att betona att nämnda ”regler har många

Ofta starka skillnader mellan jämförbara titlar. undantag. föreligger

itabellen som såltsi 870 Exempel därpå utgör de två prosadebutanterna

respektive 86 exemplar.

För barn- och ungdomslitteraturen gäller i ännu högre grad än för

vuxenlitteraturen att de kända och etablerade svenska och utländska författarna uppnår den bästa Dessutom kan

sambindningsförsäljningen.

man notera att den mer seriösa” litteraturen här hävdar sig bättre gentemot underhållningslitteraturen. Allmänt kan sägas att metoden med fast ersättning per sålt ex relativt sett missgynnar dyra titlar med låg biblioteksförsäljning (t ex Tempo)

och gynnar billiga titlar med hög biblioteksförsäljning (t ex Kemal), detta

eftersom ingen hänsyn har tagits till respektive böckers produktionskostnader. Avtrappningen i ersättningsskalan skillnadämpar emellertid derna betydligt. Sålunda är den maximala ersättningen för Vuxenlitteratur, 5 250 kr (för 1 200 ex eller mer), endast 2,5 gånger större än den ersättning som utgår vid 300 sålda ex. Utan avtrappningsregler skulle den maximala ersättningen för vuxentitlarna i tabellen bli 7 600 kr (Andström) och för vuxentitlarna totalt 15 000 kr, samtidigt som en genomsnittlig titel (300 sålda ex) skulle erhålla 1 800 kr (allt räknat efter 6kr per ex). Genom modellen med tar man procentuell ersättning dessutom viss hänsyn till uppkomna kostnader. Sistnämnda metod kan dock ha en prishöjande effekt för sådana titlar som är starkt beroende av

biblioteksförsäljningen. Det är av intresse att peka på den betydelse som sambindningens lektörsutlåtande skulle få för ersättningens omfattning och inriktning. Frågan om lektörssystemet är ofta föremål för debatt i pressen. Jämföri övrigt vad som skrivits i ämnet i kapitel 5 i utredningens biblioteksstudier (se även avsnitt 6.6.6 nedan).

Förlagens biblioteksförsäljning

I tabell 4.8 har ett antal delats förlag in i grupper efter antal sålda exemplar per titel via sambindningen. Antalet titlar anges inom parentes.

Det framgår tydligt att de stora och medelstora

allmänutgivande kvalitetsförlagen i regel befinner mitt i skalan. Den 1 Försök med bibliotek, sig någonstans största

genomsnittliga biblioteksförsäljningen har uppnåtts av sådana SOU 1972:61, s 181 f.

Tabell 4.8 Förlagen indelade i grupper efter antal sålda ex per titel. Vuxenlitteratur.

Antal sålda Förlag (antal titlar) ex per titel

801-900 Williams (12) 701-800 Semic (15) 601-700 Robert Larson (13), Bergh (12), Lindqvist (28), Wennerberg (13), B Wahlström (57), Spektra (14) 501-600 Trevi (33), ICA (42), Askild & Kämekull (80), Bonnier (21 1) 401-500 Forum (108), Tiden/HB (57), Norstedt (120), Aldus (146), Wahlström & Widstrand (106), LT (61) 301-400 Författarförlaget (24), Rabén & Sjögren (103), PAN (45), Almqvist & Wiksell (154), Natur och kultur (57), Zinderman (29), Sveriges Radio (36) 201-300 Prisma (95), Gidlund (12), Gummesson (24), Beckman (12) 101-200 Proprius (20), Tema (28), Verbum (58), Cavefors (19), Partisan (12), Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens förlag (17)

förlag som mer eller mindre har specialiserat sig på böcker av underhållnings- eller handbokskaraktär. Dessa förlag är dock här representerade av ett mindre antal titlar, vilket i vissa fall beror på att endast en del av utgivningen överhuvudtaget sålts via sambindningen. En låg genomsnittlig försäljning och få titlar via sambindningen noteras för några allmänutgivande kvalitetsförlag, religiösa förlag samt utgivare av viss speciallitteratur inom olika fackområden. I övrigt kan man utläsa av tabellen att pocketförlag har sämre biblioteksförsäljning än andra förlag. Jämför tex Bonniers-Aldus, Norstedt-PAN och Rabén & Sjögren-Tema. Vad barn- och ungdomslitteraturen beträffar kan liknande uppenbara skillnader mellan olika typer av förlag inte observeras.

De största förlagens andel Det är lätt att räkna ut de största förlagens andel av antalet sålda exemplar och därmed deras andel av det totala stödet baserat på en enhetlig ersättning per exemplar. Det är däremot inte möjligt att utan ytterst tidsödande arbete ta med avtrappningsreglerna i beräkningen, men eftersom dessa drabbar alla förlag i viss utsträckning blir olägenheten därav inte så stor. Det är emellertid sannolikt att, om full hänsyn tas till avtrappningsreglerna, de största förlagens andel blir något mindre än vad tabell 4.9 utvisar. Med den konstruktion som modellen har fått skulle alltså de åtta största förlagen få ungefär hälften av biblioteksersättningen. Detta förhållande är i och för sig inte uppseendeväckande eftersom deras andel av utgivningen är i samma storleksordning. Det är värt att notera att flertalet av de åtta förlagen har en, jämfört med övriga förlag, relativt stark inriktning på skönlitteratur. Tabell 4.10 visar de största barnboksförlagens biblioteksersättning. I detta fall är det uppenbart att andelen är klart överskattad i förhållande till en modifierad modell med avtrappningsregler. De fyra största förlagen svarar nämligen för en ansenlig del av barnlitteraturens bästsäljare. Man

kan dock i alla händelser konstatera att ersättningens koncentration till

ett fåtal förlag är betydligt starkare än inom vuxenlitteraturen. De två förstnämnda förlagen är i sin utgivning inriktade på litteratur som sprids

Tabell 4.9 De största förlagens andel. Vuxenlitteratur.

Förlag Biblioteks- Andel % ersättning, t kr

Tabell 4.10 De största förlagens andel. Barn- och ungdomslitteratur.

via bokhandeln medan de båda övriga, i synnerhet B Wahlström, har en större andel massmarknadsförsäljning. - Av den totala biblioteksersättningen dvs för vuxen- och barnlitteraturen tillsammans - skulle modell inom enligt föreliggende förlagen Bonnierkoncernen erhålla 27 procent och förlagen inom Esseltekoncernen 13 procent. Rabén & Sjögren skulle få 9 procent och B Wahlström 5 procent av ersättningen.

FÖr- och nackdelar med biblioteksersáttrzing En biblioteksersättning är som framhållits ovan en stödform med generell inriktning. Den onödiggör därmed centrala beslut i enskilda fall, med de risker som sådana kan innebära. De beslut som har betydelse för stödets omfattning och inriktning fattas i stället på en decentraliserad nivå av ett stort antal bibliotekarier. Dessa är utbildade i litteraturkunskap och bokurval samt saknar vinstintresse för egen del. Stödformen kan därför sägas vara förenad med en viss kvalitetskontroll, som förhindrar att stöd utgår till den mest undermåliga litteraturen. I detta senare avseende skiljer sig biblioteksersättningen fördelaktigt från andra generella stödformer. Det kan även ses som en fördel med en biblioteksersättning att läsandets omfattning och inriktning såsom det kommer till uttryck i bibliotekens bokinköp skulle få en större betydelse än hittills för förlagens utgivningspolitik. Fördelen sammanhänger med att det bokbestånd som biblioteken erbjuder låntagarna kan sägas hålla en genomsnittligt högre kvalitativ nivå än det sortiment som saluförs ihandeln. A Biblioteksersättningen är en lättadministrerad och flexibel stödform.

När regler och ersättningsnivåer fastlagts erfordras endast sambindningens

inköpsstatistik för att beräkna stödets storlek för de olika förlagen. Stödet kan om man så önskar begränsas till vissa litteraturkategorier med ledning av bibliotekens klassifikationssystem (däremot kan inte avgränsningar inom kategorierna göras). Det är också möjligt att välja olika ersättningsnivåer för olika kategorier. Den starka spridningen i ersättningens storlek mellan enskilda titlar, som är betingad av den varierande försäljningen till biblioteken, kan motverkas genom införandet av garantisummor och avtrappningsregler. Stödformen kan över tiden kontinuerligt anpassas och förfinas på grundval av vunna erfarenheter. Det bör emellertid i detta sammanhang påpekas att genomgripande specialregler och restriktioner leder till att anknytningen till biblioteken minskar och att metoden i stället utvecklas till en form av produktionsstöd.

Införandet av en biblioteksersättning skulle helt naturligt öka biblioteksförsäljningens betydelse för förlagen. En positiv konsekvens därav vore att effekten av de allmänna konjunktursvängningarna bleve något mindre, eftersom biblioteken i mindre utsträckning än vanliga bokköpare borde vid sina bokinköp. Detta förhålpåverkas av sådana förändringar lande skulle i gynnsamma fall och på lång sikt kunna bidra till en mindre konjunkturbetonad utgivningspolitik. Det har ovan pekats på fördelarna med ett decentraliserat beslutsfattande. Det kan emellertid också finnas nackdelar förknippade med att låta en viss yrkesgrupp få ett avgörande inflytande. Bibliotekarierna kan genom sin likartade utbildning och yrkesverksamhet sägas ha en relativt enhetlig bedömning av vad låntagarna vill läsa och följaktligen av vad biblioteken bör köpa, vilket otvivelaktigt kan medföra vissa risker för

konformism. lnköpen har vidare, vilket påtalats i den allmänna debatten

under senare tid, i ökad utsträckning kommit att omfatta även mindre seriös litteratur. Den sistnämnda faktorn är inte minst viktig. Med den sammanhänger den skisserade biblioteksersättningens största nackdel som stödform. Det finns nämligen i många fall ett klart samband mellan biblioteksförsäljning och försäljning till allmänheten. Sådana titlar som säljs mycket via bokhandeln inköpes också i stora mängder av biblioteken eftersom de synes ha ett stort läsvärde för många människor. Som framgått av olika

exempel i den beskrivna biblioteksersättningsmodellen kan skillnaden

mellan lättsålda och svårsålda titlar vara betydlig. En följd av detta blir att det största stödet skulle gå till sådana titlar som inte bara har den bästa biblioteksförsäljningen utan också den bästa försäljningen i övrigt, dvs till de titlar som är mest lönsamma. Däremot skulle stödet inte ha någon påtaglig effekt för sådan seriös och kvalificerad litteratur som har en dålig biblioteksförsäljning. Detta innebär vidare att stödforrnen är mer intressant för förlag med en starkare inriktning på underhållningslitteratur än för seriöst arbetande förlag. Detta problem kan inte bemästras genom att titlar som är lönsamma eller av mindre litterärt värde utestängs från stöd. Sådana avgränsningar skulle vara svåra att motivera och skulle i alla händelser förutsätta en central bedömning. Det är däremot som ovan framhållits möjligt att utjämna skillnaderna genom att införa en garantisumma för varje titel och med hjälp av avtrappningsregler minska stödet till sambindningens bästsäljare. Då har man emellertid gjort ett avsteg från biblioteksersättvarför andra fördelar - såsom det decentraliserade ningens princip, beslutsfattandet och läsandets inflytande på bokutgivningen går förlorade. Det är fö inte möjligt att driva dessa åtgärder så långt så att den väsentligaste delen av stödet går till sådana titlar som bäst behöver det och bäst förtjänar det. Det kan i det sammanhanget erinras om att direktiven anger att stödåtgärder i princip bör begränsas till sådan litteratur som är kulturellt värdefull och behöver stöd för att komma ut. En biblioteksersättning till förlagen kan ha en prishöjande verkan beroende på att institutionsköpen får en större betydelse för förlagens ekonomi. Om inte bibliotekarierna blir mer prismedvetna vid sina inköp får förlagen ännu större fördel än tidigare av att sätta ett högt pris. Denna

risk föreligger om ersättningen relateras till den enskilda titelns pris. En betydande nackdel med biblioteksersättningsmodellen är att den inte har några effekter i andra led. Stödet går ograverat till förlagen. Författare, bibliotek och bokhandel får inte del därav. lnte heller kan vilket är viktigare några fördelar från läsarens/konsumentens synpunkt i form av bättre tillgänglighet eller lägre priser påräknas som en följd av stödformen. Därför blir behovet av extra insatser i andra led större vid en biblioteksersättning till förlagen än vid andra stödformer. Det bör avslutningsvis erinras om att ett generellt branschstöd till förlagen i form av en biblioteksersättning - dvs utan krav på motprestation i någon form -- kan medföra problem av prejudicerande natur.

4.6.3 Den norska inköpsordningen

Presentation Direktiven ger de sakkunniga i uppdrag att ”granska om det är påkallat att genom särskilda produktionsstödjande åtgärder främja viss bokutgivning. Uppmärksamhet bör framför allt ägnas former av stöd som har återverkningar inte endast i produktionsledet utan även i distributionsoch konsumtionsleden, varvid tex möjligheterna att få till stånd utgivning av prisbilliga utgåvor av ny svensk skönlitteratur bör undersökas. Bibliotekens roll och möjligheter även i detta sammanhang bör klarläggas”. Det heter vidare: En metod som har tillkommit för att ge effekt i flera avseenden har sedan år 1965 prövats i Norge. Jag avser den förut nämnda ordningen för stödköp av nyutkommen inhemsk skönlitteraturl form av presentationsexemplar till folkbiblioteken. Denna inköpsordning syftar till att höja författarens bokintäkter, sänka bokpriserna, ge större trygghet för förläggare av ny inhemsk skönlitteratur och främja spridningen av sådan litteratur. De sakkunniga bör beakta de synpunkter för och emot systemet som har framförts i debatten och den slutliga värdering av försöksverksamheten som väntas bli framlagd för det norska stortinget i höst (l968).” Den nämnda metoden för stöd åt inhemsk skönlitteratur som sedan 1965 existerar i Norge, i svensk debatt vanligen kallad ”den norska inköpsordningen”, innebär att staten automatiskt inköper 1 000 exemplar av varje ny norsk skönlitterär titel som ges ut på förlag anslutna till Den eller Norsk

NorskeForleggerforening Forleggersamband (religiösa

förlag). De inköpta exemplaren fördelas sedan på landets folkbibliotek.

Kostnaderna för inköpsordningen bestrides med medel ur Norsk kulturfond. Fonden, vars syfte är att främja konst och kultur, upprättades efter stortingsbeslut i december 1964. Samtidigt tillkom Norsk kulturråd som ett rådgivande organ till Kirke- og undervisningsdeparte-

mentet i frågor rörande kulturfonden och i andra kulturfrågor. Rådet har

elva medlemmar av vilka fyra utnämns av stortinget och sju av regeringen, samtliga på fyra år. Införandet av stödköpsordningen motiverades med hänvisning till den krissituation som utgivningen och försäljningen av norsk skönlitteratur befann sig i vid början av 1960-talet. Till grund för denna värdering låg

dels uppgifter framlagda från författar- och förläggarhåll, dels data inhämtade av Kirke- og undervisningsdepartementet. Den Norske Forleggerforeningen redovisade att den totala bokförsäljningen under tioårsperioden 19544-1964 hade minskat med ca 20 procent. För skönlitteraturen var nedgången ännu starkare. Departementet kom å sin sida fram till att den norska skönlitteraturen svarade för endast 5-7 procent av totalomsättningen. Den negativa tendensen avtecknade sig ännu tydligare i utgivningsstatistiken: från 1950 till 1963 minskade antalet nyutkomna norska skönlitterära prosatitlar från 86 till 51, dvs med ungefär 40 procent.

Målsättning l den uppkomna situationen ansågs kraftfulla åtgärder i hög grad påkallade. Det gällde att vända på utvecklingen, att skapa de nödvändiga betingelserna för uppkomst och upprätthållande av en bred och kvalitativ utgivning av norsk skönlitteratur och för dess spridning till läsarna. Med sikte att uppnå en sådan vändning av strömmen uppsattes fyra ideella mål för stödköpsordningen: 1 att förbättra författarnas ekonomiska - för att vederlag för böckerna därigenom uppmuntra rekryteringen och motverka det förhållandet att nästan ingen norsk författare kan leva på sitt författarskap, 2 att sänka bokpriserna så att nya norska böcker, som på grund av obetydliga upplagor får hög framställningskostnad per exemplar, kan bli mer konkurrenskraftiga på bokmarknaden, 3 att ge förläggare av ny norsk skönlitteratur större trygghet mot förluster genom att försäkra dem om en viss minimiförsäljning även av de böcker, såsom lyrik och dramatik, som erfarenhetsmässigt är svårsâlda men som förtjänar att ges ut, 4 att främja läsningen av ny norsk skönlitteratur genom att medverka till att böckerna när publiken, dels genom prisreduktion i bokhandeln och dels genom att litteraturen görs tillgänglig för låntagarna vid alla landets folkbibliotek. Det garanterade inköpet av 1 000 exemplar avser sålunda att ge förläggarna större trygghet mot förluster och att ge utrymme för prissänkningar, eftersom de fasta kostnaderna kunde fördelas på en större upplaga. Utsändningen av exemplaren till 1000 bibliotek skulle göra böckerna tillgängliga för människor över praktiskt taget hela landet. Garantiinköpet skulle öka författarnas möjligheter att få sina verk tryckta och dessutom öka ersättningen för de författare, vilkas böcker blev utgivna. Därutöver bestämdes att författarnas honorar för en upplaga upp till 8 000 exemplar per titel skulle höjas från 15 till 20 procent. Av detta honorar skulle kulturfonden bestrida hälften (10 %) för alla sålda exemplar intill 3000, och en fjärdedel (5 %) för ytterligare försålda exemplar intill 8000. Förutom att förbättra författarnas villkor skall denna kompletterande bestämmelse ge ökat utrymme för prissänkningar genom att förlagens honorarutgifter minskar.

Avgränsningar Inköpsordningens bestämmelser regleras i avtal mellan å ena sidan Norsk

kulturråd och å den andra de tvâ förläggarföreningarna? Vid avgöranden

huruvida en bok är skönlitterär eller inte gäller klassificeringsprinciperna vid den norska avdelningen vid universitetsbiblioteket i Oslo. För att minska kostnaderna och i möjligaste mån utesluta undermålig litteratur

ordes från början vissa begränsningar inom den angivna ramen. Endast

böcker som utkommer på förlag anslutna till Den Norske Forleggerforening eller Norsk Forleggersamband kommer automatiskt med. Böcker under kategorin ”western og pocket criminal” omfattas inte av inköpsordningen. Undantagna är också böcker som på grund av sitt höga pris skiljer sig från vanliga utgåvor. Barn- och ungdomslitteratur stödjesi särskild ordning (se nedan). För böcker som inte automatiskt kom in under ordningen 1965 kunde man ansöka om godkännande hos kulturrådet. För behandlingen av ansökningar från förlag som inte är medlemmar av de två stora förläggarföreningarna eller från författare som utgav böcker på eget förlag fastställdes särskilda regler. Kulturrådets administration kunde på egen hand avslå ansökningar som gällde uppenbart undermålig litteratur. Över mer seriösa kandidater skulle litterära konsulenter uttala sig innan kulturrådets fackutskott för litteratur avgjorde om boken skulle inköpas eller inte. Besvär kunde anföras hos kulturrådet. Vad gäller nya norska böcker som formellt inte hänförs till skönlitteraturen, kan dessa komma med efter ansökan såvida de har dikterisk preg”. De angivna begränsningarna kunde inte hindra att även böcker av dålig litterär klass kom med i ordningen. För att i någon mån motverka att kulturanslag användes till inköp av undermålig litteratur införde kulturrådet från och med 1967 det s k karantänssystemet. Kultu rrådetbegagnar sig av det arbete, som den rådgivande kommittén för folkbiblioteken utför åt Statens Bibliotekstilsyn genom att utarbeta listor över de böcker som kan rekommenderas biblioteken till inköp. De författare som ej - att boken värderats och underkänts eller godkänns antingen genom genom att den inte sänds in för värdering får inte sin nästa bok automatiskt antagen utan sätts i ”karantän”. Den nya boken blir dock inte automatiskt avvisad utan skall i förväg tillställas den rådgivande kommittén för värdering. Beslut att avvisa en bok kan överklagas hos kulturrådet, som med departementets godkännande utnämnt ett besvärsutskott bestående av tre litteraturkritiker. Två justeringar rörande kategoriavgränsningen gäller från 1967. Efter samråd med norska avdelningen vid universitetsbiblioteket i Oslo har kulturrådet bestämt att som skönlitteratur skall endast klassificeras de klart definierade kategorierna roman, novell, lyrik och dramatik. Böcker som klassificeras som ”skrifter av blandat litterärt innehåll” eller som satir och humor hålls utanför det automatiska inköpet, men kan ändå

tänkas komma in om de har preg av diktning” i avtalets mening. Rådet

har också beslutat att antologier skall hållas utanför avtalet. Undantag gällSedan 1972 är också den ler dock för lyrikantologier, vilka enligt kulturrådets mening bör upp- Norske Forfatterforening muntras. avtalspartner.

Andra former av statligt litteraturstöd Vid sidan av inköpsordningen, som år 1973 svarar för ungefär 70 procent av kostnaderna för det statliga litteraturstödet i Norge, finns ett antal selektiva stödformer för olika kategorier. Sålunda utgår visst stöd till utgivning av äldre norsk litteratur, norsk dramatik, essäer, nynorsk litteratur samt av värdefull utländsk litteratur. Vidare översättningar utgår bidrag till andra litterära ändamål såsom litterära pris, författarseminarier och arbete för norsk litteratur i utlandet. Det största selektiva stödet går dock till barn- och ungdomslitteraturen inom ramen för den sk lilla inköpsordningen som infördes 1966. De titlar av norska författare som tas upp i Bibliotekstilsynets katalog för skolbibliotek inköps i 500 exemplar, avsedda att spridas till sociala institutioner där barn vistas. Antalet inköpta titlar per år är omkring 30 och antalet mottagande institutioner 300 å 400. Syftet med ordningen är att främja utgivningen av kvalificerade norska barn- och ungdomsböcker, att sprida dessa böcker till de unga läsare som bör ha den största glädjen och behållningen av dem och att öka författarnas inkomster. Varje titel, som blir inköpt, tillför nämligen sin författare ett extra honorar på 3 500 kr* från kulturfonden.

Norsk Kulturråds rapport om inköpsordningen 1968

Den beskrivna inköpsordningen som var tänkt som en försöksordning, förlängdes till 1966 och 1967. l slutet av 1968 inlämnades till stortinget ett utlåtande om inköpsordningen från Kirke- og undervisningsdeparte-

mentet (St meld nr 16 1968-1969). Detta utlåtande innehåller en

från Norsk Kulturråd om omfång och verkningar utförlig rapport 1965-1967. Resultaten redovisas under fyra punkter, som motsvarar de fyra ideella syften som inköpsordningen har. Rapporten visar att författarens villkor klart förbättrats genom inköps- Under treårsperioden intjänades sammanlagt 3,1 mkr i ordningen. honorar, varav hälften bestrides via kulturfonden. Eftersom författarnas - som före 1965 i av ca 13

royalty praktiken låg på ett genomsnitt

procent - ökat till 20 %, kan det hävdas att författarnas inkomster skulle 1 mkr l verkligheten torde dock ligga lägre utan en stödköpsordning. skillnaden vara ännu större eftersom det sagda baseras på förutsättningen att den royaltypliktiga försäljningen inte ökat som en följd av ordningen. Så är emellertid fallet. Den garanterade försäljningen av 1 000 exemplar har för många författare utgjort den största delen av deras intäkter. Data över prisutvecklingen 1963-1967 visar att priserna 1965 låg på ungefär samma nivå som två år tidigare trots att framställningskostnaden samtidigt ökat (enligt förlagsuppgifter med 19,5 %): År 1966 skedde en märkbar prisökning. Året därpå gick priserna åter ner vilket måste tillskrivas det faktum att mervärdeskatten på 12 % avskaffades. Det är dock notabelt att sänkningen endast var ungefär hälften så stor som momsbefrielsen skulle motivera om man bortser från eventuellt ökade fram- 1 Alla belopp rörande norsk ställningskostnader. förhållanden är uttryckta i verk. Under inköps- norska kronor. År 1963 utgavs endast 86 nya norska skönlitterära

ordningens tre första år inköptes 124, 148 resp. 127 titlar. Eftersom ordningen emellertid även omfattar ett mindre antal titlar som inte formellt är norsk skönlitteratur måste siffrorna minskas till 111, 139 och 117 för att bli statistiskt jämförbara. Den kraftigt sjunkande tendens som utgivningen av norsk skönlitteratur uppvisat fram till 1963 har alltså brutits och vänt, dock inte mer än att totalutgivningen låg på samma nivå som under tidigare skeden. För att kunna belysa frågan om inköpsordningens läsfrämjande effekt hade kulturrådet utfört två enkäter till biblioteken. På grund av stort bortfall och andra osäkerhetsfaktorer har dessa enkäter emellertid inte givit något gott underlag för bedömningen. Som ett huvudintryck kan ändå anges att utlåningen av de stödköpta böckerna varit förhållandevis svag. Detta gäller i synnerhet lyriken. 1 kulturrådets rapport redovisas också kostnaderna för inköpsordningen. För de tre försöksåren uppgick beloppet till ca 7,8 mkr, dvs ca 2,6 mkr per år. Därav gällde 59 % inköp av böcker, 20% författarhonorar och 21 % bindning och expedition. År 1965 hade för inköpsordningen avsatts - av kulturfondsmedel Det kan således 2,7 mkr på 15 mkr. konstateras att ordningen under försöksperioden blev något billigare än beräknat. Om emellertid utgivningen 1966 - då antalet inköpta titlar var som störst - skulle visa sig vara representativ, skulle kostnadsramarna snart riskera att sprängas. Karantänsordningen fick ingen verkan med hänsyn till inköp av böcker 1966. Däremot påverkades inköpet av kommande böcker från de författare som fått sina böcker från 1966 awisade. Av de 21 böcker som avvisades 1966 överklagades besluten i 6 fall. Dessa bedömdes av besvärsutskottet som godtog 2 av böckerna. Vederbörande författare löstes då från karantänen och var berättigade till automatiskt inköp 1967. Av de övriga 19 författare som fortfarande stod i karantän gav 5 ut nya böcker 1967. Endast 2 av dessa sändes in för värdering och båda avvisades. Av 1967 års utgivning avvisades 6 böcker medan 13 inte hade anmälts av

förlagen. Det kan således konstateras, att endast ett fåtal awisningsbeslut

har överklagats, att endast ett fåtal av de författare som stod kvar i karantän gav ut nya böcker 1967 och att antalet böcker som värderats och awisats var betydligt lägre 1967 än 1966. Under åren 1965-1967 har sammanlagt 59 titlar som i efterhand blivit avvisade enligt karantänsordningen inköpts. De samlade kostnaderna för dessa titlar uppgick till l 040 tkr, dvs 13,5 % av totalkostnaderna. Fem av dessa titlar kunde emellertid fritas från att betecknas som undermåliga. Kostnaderna för de återstående titlarna skulle då belöpa sig på 945 tkr eller 12 % av totalkostnaderna. Kulturrådets slutsats av erfarenheterna 1965-1967 var att inköpsordningen hade motsvarat de förväntningar som ställts på den och att den därför borde få status som en fast ordning. Rådet gick alltså i princip in för en automatisk inköpsordning. Avgörande för ståndpunkten var den risk för dirigering av litteraturen som är knuten till varje ordning som bygger på subjektiva värderingar. _ Rådet pekade emellertid också på behovet av att - inte minst av ekonomiska skäl - förhindra att och författare ord-

förläggare utnyttjar

152 sou 1974:5

Tabell 4.11 Norsk inköpsordning: antal inköpta titlar 1965-1972

Kategori 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 Totalt

Prosa 76 88 74 90 75 85 84 92 664 43 48 48 51 60 65 68 66 449 Lyrik Dramatik 5 12 5 11 5 8 6 5 57 Totalt 124 148 127 152 140 158 158 163 l 170

att belamra den med uppenbart undermåliga verk. Detta ningen genom var huvudavsikten med karantänsordningen. Rådet menade att denna inte verkat stod klart tillräckligt länge för att ge fullt utslag, men att det ändå att den skulle få avsedda verkningar och därmed leda till betydande besparingar. Rådet föreslog därför att den skulle behållas som ett fast led i ordningen men att den tvivelaktiga beteckningen karantän skulle utgå och ersättas med ”placering på värderingslista. av vilka den viktigaste är Vidare föreslog kulturrådet vissa justeringar, att fristående och facklig värdering kan få samma förlag efter ansökan status som förlag tillhörande de två stora förläggarföreningarna. Kirke- var i sitt utlåtande enigt med Norsk og undervisningsministeriet kulturråd om att inköpsordningen borde få status som en fast ordning, men tillade: ”Dette betyr imidlertid ikke at alle detaljer låses fast. Virkav innkjøpsordningen bør holdes under stadig observasjon, og ningen I eventuelle misbruk eller uheldige utslag må søkes avbøtet etter hvert. början av 1969 fattades beslut i stortinget i enlighet med departementets utlåtande.

Utvecklingen från 1968

1973, sedan verkat som fast ordning i fem år,

ldag, inköpsordningen

kvarstår i huvudsak det positiva intryck som redovisades i kulturrådets rapport 1968. _Utgivningen - mätt i antalet inköpta titlar - har ytterliga-

re ökat från den höga nivå som uppnåddes under de tre försöksåren, vilket har antalet böcker som avframgår av tabell 4.11 ovan. Samtidigt visats efter värdering stadigt minskat vilket antyder att karantänsystemet haft en sanerande effekt. Det enda negativa inslaget i denna bild är att endast i mindre utsträckning gällt prosan, varför en inte obeökningen tydlig förskjutning från prosa till lyrik ägt rum under perioden. Författarnas utgivningsmöjligheter har alltså ökat, detsamma gäller deras ekonomiska vederlag, vilket framgår av följande sammanställning 1 År 1973 inköptes 93 över utbetalda honorar (tkr) från kulturfonden under perioden: prosaverk, 87 diktsamlingar och 7 skådespel, alltså tillsammans 187 titlar. Som synes har lyrikens expansion fortl-örfattarhonorar från kulturfonden satt i accelererande takt, vilket torde samman- 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 hänga med att arkpriset beräknats alltför högt. Jfr 335 575 525 635 605 700 805 845 sidan 154 nedan.

Även intrycket av en relativt svag utlåning av stödköpsböcker kvarstår i huvudsak oförändrat. Naturligtvis har inköpsordningen medfört att böcker gjorts tillgängliga på biblioteken på ett helt annat sätt än tidigare. måste emellertid - vilket bl a erfarenheterna från Tillgänglighetskravet litteraturutredningens biblioteksförsök visar - kompletteras med krav på bibliotekens allmänna standard, öppethållande, informationsåtgärder m m för att böckerna också skall komma att utnyttjas. En biblioteksenkät som genomfördes 1971 visade bl a att endast mellan 20 och 80 av de 158 titlar som utkom 1970 skulle ha anskaffats av de flesta bibliotek om inköpsordningen inte hade funnits. Detta resultat återspeglar ett dåligt intresse från låntagarnas sida. Eftersom enkäten även i övrigt gav nedslående resultat har berörda myndigheter beslutat om en informationskampanj vid biblioteken i syfte att öka intresset för ny norsk skönlitteratur. Den relativt som kännetecknade de tre försökslugna prisutveckling åren har emellertid mot en märkbar utbytts och kontinuerlig prisökning efter 1967 (se tabell 4.12). Den måttliga prisökningen 1963-1967 måste tillskrivas de plötsliga naturligtvis och påtagliga förbättringarna i förlagens arbetsbetingelser som inträdde genom inköpsordningen och momsbefrielsen. Därefter har priserna räknat i genomsnitt per år ökat med 7 % för prosan och 9 % för lyriken, vilket är mer än vad som gäller för Sverige under motsvarande period. Då bör man emellertid hålla i minnet att de norska bokpriserna ligger på en lägre nivå och att Sverige dessförinnan upplevt en mycket stark prisökning på böcker.

Ökningen av antalet inköpta titlar - främst lyrik - och den märkbara

prisökning som inträdde sedan inköpsordningen har givetpermanentats vis inneburit ökade kostnader för inköpsordningen. Från 1965 till 1972 har utgifterna i det närmaste fördubblats från 2,3 till 4,3 mkr. Detta förhållande har blivit en källa till oro för kulturrådet, eftersom det kan gå ut över andra former av litteraturstöd. Därför har kulturrådet beslutat om några ytterligare justeringar av avtalet i syfte att pressa kostnaderna. Dessa förändringar, som man kommit fram till efter förhandlingar med de två förläggarföreningarna och Den norske Forfatterforening, går i korthet ut på följande: Fr o m 1973 köps diktsamlingar inte längre in till det åsatta bokpriset minus rabatt utan till ett fast pris per ark. Detta arkpris har för 1973 satts till 4:60 kr för böcker i boktryck och 3:60 för böcker i offset. Från dessa priser drages vanlig rabatt. Denna konstruktion är avsedd att lägga större utgifter på förlagen. Fr o m 1972 betalar kulturrådet honorartillskott upp till 5 000 sålda exemplar, mot tidigare upp till 8 000 sålda exemplar.

Tabell 4.12

Prisutvecklingen i Norge 1963-1972, häftat pris i kr.

Kategori 1963 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Prosa 21:00 21:16 23:56 22:18 24:18 25:49 27:51 30:56 30:36 Lyrik 16:90 16:14 17:30 15:44 16:88 17:02 19:11 22:84 22:25 Dramatik 17:10 17:62 16:25 20:00 18:37 11:75 23:91 30:30

Diskussion av den norska inköpsordningen

Norsk kulturråds beslut att tillstyrka en permanentning av inköpsordeffekter som kunde iakttas ningen var i första hand baserad på de positiva under försöksåren. En annan viktig faktor var att de utlåtanden som kom från berörda partsrepresentanter var övervägande positiva. Ordningen till en ökad bredd och i ansågs verksamt ha bidragit mångsidighet utgivningen av norsk skönlitteratur och gjort de utgivna böckerna bättre runt om i landet. Framför allt hade den seriösa men svårsålda tillgängliga litteraturens villkor avsevärt förbättrats. Detta betyder emellertid inte att och omfattfull enighet råder i Norge om inköpsordningens utformning har en hård och intensiv kritik förekommit. ning. På vissa punkter l centrum för debatten har frågan om automatisk princip eller urval stått. mot automatiskt verkande regler har varit att En vanlig invändning dessa leder till att anslag för kulturfrämjande syften används till inköp av undermåliga böcker. Från många håll förespråkades att inköpen begränböcker eller att dåliga böcker gallras ut. En sades till speciellt värdefulla av biblioteksdirektör Anders Andreassådan ställning intogs från början i den av departementet 1965 tillsatta sen, som var en av tre medlemmar litterturkommitté som hade att dra upp riktlinjerna för och sköta om Kulturrådsledamoten, sedermera förhandlingar inköpsordningen. statsrådet, Kjell Bondevik anslöt sig till detta synsätt. Kraven på urvalsvarvid förutom förfarande har varit speciellt starka från bibliotekshåll, också önskemålet om ett biblioteksmässigt urval varit kvalitetsaspekten och delar av författarkåren har av betydelse. Vissa politiker, journalister också riktat mot ordningens automatik. skarp kritik l polemik mot dessa synpunkter har påpekats att varje form av urval konsekvenser. Ett urval i fomr av förhandskan föra med sig allvarliga värdering skulle kunna påverka förlagens utgivning på manuskriptstadiet på ett sätt som liknar offentlig censur med användning av offentliga medel. Om urvalet å andra sidan sker vid en värdering av redan utkomna böcker reduceras verkningar i form mycket kraftigt inköpens gynnsamma av och minskad risk för förläggare och författare. Dessa

prissänkning

synpunkter framfördes i första hand från politiska kretsar, men omfattades i stort också - av lätt förståeliga skäl - av förläggare och de flesta författare. Som tidigare visats stannade kulturrådet för en automatisk ordning, men att införa en kvalitetsspärr, karantänssåg sig senare föranlåtet ordningen. Syftet var att söka förena automatikens fördelar med åtgärder som kan säkerställa inte stödjer eller t o m utnyttjas till att att ordningen undermåliga böcker eller böcker utan litterära pretentioner. främja Det anses Denna nya ordning har fått ett i huvudsak positivt mottagande. allmänt neutrala karaktär, men att att den inte ändrar inköpsordningens den ändå har haft en sanerande effekt. mot karantänsordningen har i huvudsak gått ut på att lnvändningarna det inte är de underkända böckerna som drabbas utan nästa bok av författare. som sådan hindrar alltså inte att kulturrespektive Ordningen pengar går till viss undermålig litteratur. År 1971 föreslog Den Norske Forleggerforening att förlagen skulle förbinda sig att till staten återbetala

sou 1974:5

kostnaden för de 1000 exemplar som inköpts av titlar som senare avvisats mot att respektive författare inte skulle få sina efterföljande böcker Kulturrådet placerade på värderingslista. avvisade framställningen med motiveringen att de ekonomiska konsekvenserna av värderingslisteefter hand har reducerats starkt i förhållande systemet till inköpsordningens samlade kostnader. har också kritiserats Karantänsordningen för att den på ett otillbörligt sätt utpekar författare som undermåliga genom att sätta dem i karantän. Den enda effekten av denna kritik är att begreppet karantän utbytts mot uttrycket ”placering på värderingslista. Debatten har också i stor utsträckning gällt de avgränsningar som gjorts. Begränsningen till de två medlemmar har

förläggarföreningarnas

motiverats med kostnadsskäl, praktiska skäl och i viss mån kvalitetsskäl. Nu fanns det uppenbarligen förlag utanför dessa organisationer, vilkas utgivning stod fullt i klass med vissa föreningsmedlemmars. De förstnämnda hade visserligen möjlighet att ansöka om stöd för enskilda titlar. Bortsett från de problem i form av extra arbete och förseningar som var därmed innebar förknippade förfaringssättet en klar diskriminering eftersom dessa titlar i förväg skulle bedömas med hänsyn till litterär kvalitet medan andra bara får passera. Denna olägenhet har numera till viss del undanröjts genom att icke anslutna förlag efter ansökan kan få samma status som medlemsförlagen. lnköpsordningens begränsning till och premiering av skönlitteratur på facklitteraturens bekostnad har varit föremål för stark kritik. Förhållandet har ansetts vara speciellt betänkligt i en tid då facklitteraturen dominerar såväl bibliotekens utlåning som bokhandelns och försäljning då gränserna mellan litteraturgenrerna blir alltmer flytande. Att dra gränserna med hjälp av ett klassifikationssystem som endast har med bibliografisk teknik att göra uppfattas som olämpligt. Av de kategorier som faller utanför den automatiska ramen har i första hand litterära essäer och dokumentårlitteratur framhävts. Mot denna kritik har invänts att ett utökande av ordningen till att gälla även facklitteratur skulle skapa nya avgränsningsproblem såvida man inte är beredd att låta ordningen gälla alla tryckta skrifter som formellt kan definieras som böcker. l alla händelser skulle en utvidgning totalt spränga kostnadsramar. inköpsordningens Utgångspunkten för inköpsordningen var att främja utgivningar av den krisdrabbade norska skönlitteraturen.

Några allvarliga tendenser för fackboksutgivningen hade inte förmärkts.

Facklitterära böcker skrivs dessutom i huvudsak av personer som är yrkesverksamma inom sina specialomrâden, personer som inte har författarskapet som levebröd och därför inte är beroende av stöd. Vad sedan gränsdragningen mot skönlitteraturen närstående kategorier beträffar har kulturrådet noterat att det är allt vanligare att moderna skönlitterära författare använder dokumentärt stoff som ämne och att de inte bör möta svårigheter i denna strävan. Men å andra sidan hävdar kulturrådet att staten måste värja sig mot att automatiskt en inköpa växande produktion av journalistiska Det är dokumentärskildringar. att inom automatikens omöjligt ram utvidga stödet till i och för sig önskvärd litteratur och samtidigt förhindra att även icke önskvärd

litteratur kommer med. Om man ändå väljer att ta in nya genrer i snart krav på ytterligare utvidgningar, krav som blir ordningen uppstår svåra att avvisa. Kulturrådets lösning på problemet innebär att

principiellt

böcker som formellt inte hänföres till skönlitteraturen kan komma med efter ansökan om de har ”dikterisk preg”. Denna metod ligger som synes inom inköpsordningens ram samtidigt som anknytningen till skönlitteratur upprätthålls. Såsom ovan antytts synes målsättningen att sänka bokpriserna så att böcker blir mer konkurrenskraftiga på marknaden inte ha nya norska uppfyllts. Sedan inköpsordningen gjordes permanent har den genomsnittvarit 7 å 9 procent per år. Detta förhållande har med liga prishöjningen viss oro noterats av det norska kulturrådet. Nu skall situationens allvar inte överbetonas. Prishöjningar är ofta ofrånkomliga på grund av löpande kostnadshöjningar, vilka tenderar att bli speciellt kännbara under perioder av utgivningsökningar. Det finns emellertid uppenbara risker förenade med ett system som innebär att staten för allmänna medel garanterar stora inköp av en vara, vars pris producenten själv bestämmer. Ju högre sätter på en bok, desto högre intäkter får de via pris förlåggarna inköpsordningen. lnvändningen att förlagen också måste tänka på de enskilda reaktion och därför iaktta större försiktighet vid bokköparnas är visserligen teoretiskt riktig, men i många fall utan prissättningen praktisk betydelse, eftersom ett flertal titlar - oberoende av åsatt pris har en obetydlig försäljning vid sidan av biblioteken. Att prisutvecklingen i Norge inte har blivit starkare, kan i stället i viss mån tillskrivas avtalsförhållandet mellan förlagen och staten. Kulturrådet har betonat att ordningen baseras på ett tillitsförhållande till norska förlag och förbehåller sig rätt att ”på grundval av vunna erfarenheter eller av budgetmässiga hänsyn göra justeringar i ordningens ram och omfång”. Ett delproblem som också uppmärksammats i debatten är den snabba ökningen av lyrikutgivningen. 1966, stödordningens andra år, utgavs 88 och 48 lyriksamlingar; fem år senare var relationerna 84 och prosaverk 68. Motsvarande siffror för 1963, alltså två år innan ordningen infördes, var 51 för prosan och endast 30 Flera kritiker har funnit

för lyriken.

denna lyrikexpansion olycklig. De menar att den inte motsvarar lyrikens verkliga ställning inom litteraturen och därför för med sig verk av sämre kvalitet. Riktigheten i denna bedömning har bestridits av andra, som dessutom pekat på att det ändå finns en kvalitetsspärr mot undermålig litteratur. Det står emellertid klart för alla parter att detta stora utbud av lyrik i endast obetydlig utsträckning nått ut till den vanlige bokläsaren: lyrikens utlånings- och försäljningssiffror är avgjort lägre än för andra kategorier. Även om det ideella tillgänglighetsmålet ganska väl tillgodosetts, uppfattas situationen allmänt som otillfredsställande. Från bibliotekshåll har stark kritik riktats mot stödköpsordningen. Denna har visserligen inneburit att folkbiblioteken kommit i blickpunkten som aldrig förr, men den anses ändå vara för starkt inriktad på produktionssidan eftersom utdelandet av friexemplar inte har kompletterats med andra åtgärder för att nå ut till läsarna. Sålunda har Norsk motsv Svenska Folkbibliotekarieförbundet) i ett Bibliotekarlag (NBL; uttalande hävdat att norska folkbibliotek är dåligt rustade för att arbeta

aktivt för en spridning av norsk litteratur, både med hänsyn till personal, lokaler och bokinköpsanslag. NBL menar vidare att inköpsordningen främst har betydelse för de små biblioteken. Men man får inte bortse från att bokinköpsanslagen på många håll stagnerat som en följd av ordningen. NBL understryker också inköpsordningens tekniska svagheter: sena leveranser och mindre tillfredsställande bindning, både vad hållbarhet och utseende beträffar. Påståendet att den norska inköpsordningen inte har fått avsedda effekter i distributionsledet torde inte bestridas av någon. Det kan naturligtvis hävdas att huvudsyftet med ordningen inte var att stödja folkbiblioteken utan att skapa förutsättningar för en livskraftig norsk nationallitteratur. Inte desto mindre har situationen i distributionsledet alltmer uppmärksammats under senare år och önskemål och förslag om kompletterande åtgärder i läsfrämjande syfte har blivit allt vanligare.

Kostnader för en direktkopiering av den norska inköpsordningen Med ledning av det material som insamlats för den kartläggning av svensk bokproduktion 1965-1970 som redovisats i En bok om böcker har utredningen gjort vissa beräkningar av vad det skulle kosta att tillämpa den norska inköpsordningen i Sverige. Det är emellertid att viktigt komma ihåg att ett införande av en inköpsordning skulle påverka utgivnings- och prisnivån och därmed de totala kostnaderna f för stödet. Därför blir beräkningen till en del illusorisk. Beräkningen omfattar sådana nya svenska titlar som enligt Bibliografrska Institutet kan klassificeras som skönlitterära. Massmarknadslitteraturen har dock uteslutits. Av praktiska skäl och med hänsyn tagen till svenska förhållanden är avgränsningarna inte desamma som i det norska systemet. Sålunda ingår även titlar från förlag utanför förläggarföreningarna. Å andra sidan har ej tillfälliga utgivare av svensk skönlitteratur tagits med. Kostnaderna har beräknats efter en rabatt av 44,5 % på konsumentpriset inkl moms.

1965 1966 1967 1968 1969 1970 Antal titlar 255 277 228 288 254 248 lnköpskostnader, mkr 2,9 3,5 3,1 3,7 3,5 3,2

Under motsvarande tid ökade inköpskostnaderna i Norge från 1,4 till 2,1 milj norska kr, vilket uttryckt i svensk valuta (kurs 0:75) blir 1 resp 1,6 milj kr. Att kostnaden skulle bli så mycket större i Sverige berori första hand på en klart högre utgivningsnivå, men även på högre priser. Till inköpskostnaderna kommer utgifter för bindning, expedition och frakt. I Norge motsvarar dessa ungefär 30 procent av inköpskostnaden. Med samma kostnadsrelation i Sverige skulle för 1970 till inköpskostnaden på 3,2 milj kr ha kommit ca 1 milj kr - vilket tillsammans gör 4 å 4,5 milj kr. l Norge finns som ovan påpekats ett extra författarstöd inom inköpsordningens ram: royaltyn har höjts från 15 till 20 procent och

Om staten står för halva författarersättningen upp till en viss försäljning. även ett sådant stöd skulle ingå i ett eventuellt svenskt system, tillkommer drygt I milj kr och de totala kostnaderna - beräknade efter 1970 års utgivning - skulle uppgå till 5 ä 5,5 milj kr.

4.6.4 Modell för alternativ till norska inköpsordningen

Litteraturutredningen har vid utvärderingen av det norska systemet också arbetat med alternativa stödmodeller. Målet har varit att finna en metod en metod som tar till vara de väl anpassad till svenska förhållanden, sidorna i en inköpsordning av norsk modell men som uppenbara positiva också undanröjer ett Övertagande av detta skulle de problem system medföra i Sverige. De positiva effekterna avser som ovan visats förbättrade utgivningsekonomiska villkor för författarna samt förmöjligheter, gynnsammare bättrad av böckerna runt om i landet. Problemen hänger tillgänglighet samman med riskerna för prisspekulation, sned fördelning mellan prosa och lyrik i utgivningen och ibibliotekens bokbestånd samt relativt dåligt utnyttjande av de inköpta böckerna. I Sverige är vidare biblioteksväsendet mer omfattande och därmed mer kostnadskrävande än i Norge. Om folkbiblioteken gratis garanteras viss litteratur, som de annars åtminstone delvis skulle ha köpt själva, finns det risk för att anslagen till bokinköp skärs ned i motsvarande mån. Problemet har därför varit att finna en modell som i möjligaste mån uppfyller bl a följande villkor: El den skall utesluta möjligheten för förlagen att spekulera ihöga priser; förläggarna skall inte få mer pengar från staten ju högre pris de sätter på sina böcker, El den skall innebära att stödexemplaren fördelas på ett sådant sätt att de blir utnyttjade och att utsändandet av friexemplar inte tas som förevändning att reducera befintliga kommunala anslag till bibliotekens bokinköp, El den får inte konstrueras så att den ensidigt gynnar viss delkategori på en annans bekostnad. Utredningen har funnit att ett stöd som relateras till böckernas omfång är det bästa alternativet till en prisanpassad ersättning. Modellen är prisneutral. Förläggarna vinner ingenting på att höja priset. Stödbeloppet stiger alltså inte med priset, och stödformen som sådan påverkar inte prisbildningen i höjande riktning. Modellen tar ändå hänsyn till uppkomna kostnader eftersom de flesta och största kostnadsposterna ökar med sidantalet. Två viktiga undantag finns dock: intensivt redaktionellt arbete och påkostade illustrationer fördyrar produktionen i förhållande till Modellen är därför mindre lämplig för tex flertalet omfånget. fackböcker och för bilderböcker för barn. Problemet att lämpligt sätt sprida stödexemplaren är en på ett och behandlas Här distributionsfråga på annan plats i detta betänkande. skall emellertid pekas på vilken betydelse fördelningen kan ha för stödformens effekt i produktionsledet. Det förhållandet att exemplaren eller till bokhandeln kan innebära att dessa gratis utsändes till biblioteken

bokförmedlares behov av att köpa samma böcker minskar. Därigenom kan förlagens totala ordinarie försäljning påverkas och verkningarna av stödformen i utgivningsledet reduceras i motsvarande mån. Hur stor denna effekt på den ordinarie försäljningen blir beror till viss del på hur och för vilka syften stödexemplaren fördelas. Om de endast får användas som påseende- eller arkivexemplar på biblioteken eller som läsexemplar för litteraturkritiker eller bokhandelsmedhjälpare torde effekten bli ringa. Om exemplaren däremot sändes enbart till abonnemangsboklådor för försäljning kan återverkningarna på den ordinarie försäljningen bli betydande, åtminstone för populära titlar som har en hög försäljning, jämnt fördelad över landet. Stödet kan beräknas - ännu hellre per sida eller per ark om 16 sidor. Ett skäl för det senare alternativet är att varje nytt ark innebär en extra kostnadsinsats. Vidare begränsas antalet möjliga stödbelopp för den enskilda titeln betydligt. Förutom ersättningen per ark bör varje titel erhålla en fast ersättning efersom vissa grundkostnader är desamma oavsett en boks omfång. Stödet per titel bör alltså bestå av en fast del samt en rörlig del som multipliceras med antalet ark. Detta stöd kallasi det följande arkersättning.

Arkerszittningsmodellen l syfte att belysa vilken ekonomisk effekt för enskilda titlar som en inköpsordning enligt norsk modell respektive en arkersättning skulle få presenteras nedan ett antal räkneexempel. En norsk modell innebär som bekant att staten av varje stödberättigad titel till förlagsnettopris inköpet 1000 exemplar, vilka utsändes till folkbiblioteken. En arkersättning innebär alltså att stödet utgår som en viss ersättning i förhållande till bokens volym. Som motprestation bör förlagen ställa ett visst antal exemplar till statens förfogande. Det är möjligt att välja olika nivåer på ersättningens och motprestationens storlek. Antalet stödexemplar blir beroende av hur många böcker som anses erforderliga för att gynnsamma effekter i distributionsledet skall kunna uppnås. Eftersom förlagens nuvarande priser inte är satta med hänsyn till avsevärda stödköp är det rimligt att arkersättningen bestäms till en nivå som gör det totala stödbeloppet i förhållande till antalet levererade exemplar lägre än vid en inköpsordning av norsk modell, antingen genom att det absoluta beloppet blir lägre eller genom att antalet stödexemplar blir större eller också genom en kombination därav. Det är på sin plats att notera att de uträkningar som avser den norska modellen i ett viktigt avseende avviker från systemet sådant det praktiseras i Norge. Där har författarnas royalty ökat inom ramen för inköpsordningen och staten svarar för halva författarersättningen upp till en viss försäljning. Dessa regler motiverades med hänsyn till de norska författarnas synnerligen utsatta läge. I nedanstående exempel förutsätts att förlagen med hjälp av intäkterna från stödordningen skall betala författarna full royalty för de stödköpta exemplaren. Förlagen har därvid att från denna skuld” möjlighet dra det garantibelopp motsvarande av en viss del försäljning av upplagan som författaren

erhållit i förskott och får behålla oberoende av uppnådd försäljning. Från författarens och förläggarens synpunkt kan stödexemplaren således jämställas med vanlig försäljning och avräknas mot garantibeloppet. Effekten blir - i de fall den ordinarie inte motsvarar utbetalt försäljningen garantihonorar - att förläggaren avlastas en viss del av författarersättningen. Ytterligare en faktor bör hållas i minnet vid tolkningen av räkneexemplen. Av praktiska skäl kan endast hänsyn tas till en titels direkta kostnader, dvs de kostnader som inte skulle ha uppstått om titeln inte givits ut. De övriga kostnaderna, de som gäller administration, försäljning, reklam, distribution och lager är inte inräknade eftersom de svårligen kan fördelas på enskilda titlar. Exemplen är trots detta av inforrnativt värde eftersom utredningens intresse är inriktat på de mer svårsålda titlarna. För sådana titlar kan täckning av de egna kostnaderna uppfattas som ett mått på framgång. Det bör vidare erinras om att den begärda motprestationen på ett visst antal exemplar kommer att påverka förlagens upplagesättning. Det är dock omöjligt att i föreliggande räkneexempel ta vederbörlig hänsyn till sådana effekter. De första räkneexemplen nedan baseras på tre utvalda skönlitterära titlar inom olika delkategorier från 1971 års utgivning. Det bör observeras att titlarna inte i alla avseenden är representativa. De ger emellertid en god uppfattning om vissa grundläggande olikheter mellan kategorierna.

De direkta kostnaderna för de valda titlarna uppgår till

modellen.

Jämförelser görs mellan den norska modellen och arkersättningsmodel-

len, den sistnämnda i två alternativa nivåer. Den första nivån motsvarar en total stödkostnad av ungefär den norska modellens omfattning; däremot 250 - alltså 1250 begärs ytterligare exemplar sammanlagt exemplar som motprestation från förlagen. I det andra alternativet förutsätts också att l 250 exemplar ställs till förfogande. Däremot har arkersättningen beräknats så att den totala stödkostnaden motsvarar ungefär 80 procent av det första alternativet. För de enskilda titlarna innebär de tre alternativen:

Norsk modell: köp av l 000 exemplar till förlagsnettopris Arkersättning l: en fast ersättning på 2 500 kr och l 000 kr per ark; motprestation 1 250 exemplar. Arkersättning 2: en fast ersättning på 2 000 kr och 800 kr per ark; motprestation l 250 exemplar. Tabellen nedan visar för de tre titlarna stödbeloppets storlek och hur många procent av de direkta kostnaderna som täcks därav (täckningsgrad) enligt de tre alternativen.

Roman Roman Lyrikbok häftad pocket häftad

Stödbelopp, kr

Täckningsgrad, %

Som synes varierar täckningsgraden tämligen starkt såväl inom som mellan modellerna. len norsk ordning gynnas framför allt lyrikboken, vilket inte är överraskande eftersom en sådan i regel är kalkylerad till en lägre försäljning än l 000 exemplar och därigenom får ett i förhållande till omfånget högt pris. När stödet i stället relateras till bokens omfång blir täckningsgraden påtagligt reducerad, vilket en jämförelse med den första arkersättningsmodellen ger vid handen. För pocketboken är förhållandet ungefär det motsatta. Denna kategori är kalkylerad för en högre försäljning vilket förutsätter ett lägre pris. Därför spelar ett stödköp av 1 000 exemplar en relativt mindre roll. En arkersättning blir däremot gynnsam eftersom kostnaderna per ark är tämligen låga på grund av det enkla och standardiserade utförandet. Olikheterna i täckningsgrad för den häftade romanen är betydligt mindre och beror huvudsakligen på skillnader i totalersättningens nivå i förhållande till antalet begärda exemplar. Vad stödbeloppets betydelse för de enskilda titlarnas ekonomi beträffar kan konstateras att det - om man bortser från de extremt höga värdena - motsvarar 2/3 å 3/4 av de direkta kostnaderna enligt den norska modellen och det högre arkersättningsalternativet. Med den lägre arkersättningen täcks drygt hälften av kostnaderna. Det är även av intresse att se hur - det antal försäljningsbehovet exemplar av en titel som behöver säljas för att de direkta kostnaderna skall täckas w förändras när olika former av stödâtgärder sätts in. Tabellen på nästa sida visar försäljningsbehov för de ovan nämnda titlarna före stöd respektive efter stöd enligt de tre alternativen. Tabellen illustrerar också den påtalade skillnaden i kalkylering mellan en pocketbok och en lyrikbok. Pocketboken behöver säljas i stort antal för att täcka sina egna kostnader, medan lyrikboken har ett förhållandevis litet försäljningsbehov. Tabellen visar också att försäljningsbehovet

Roman Roman Lyrikbok häftad pocket häftad

Försäljningsbehov, ex 1 utan stöd 1 325 1 800 810 2 med stöd 325 800 a) norsk modell 550 - 360 b) arkersättningl c) arkersättning 2 810 350 540

kraftigt reduceras genom att stöd insätts. Vid den norska modellen minskar det genomgående med l 000 exemplar. Vid de valda arkersättningsmodellerna är den totala effekten inte lika stark men ändå påtaglig. Det kan i övrigt konstateras att skillnaden i försäljningsbehov efter stöd mellan de tre titlarna är mindre vid arkersättningsmodellerna än vid den norska modellen, vilket beror på att - vid de förstnämnda - reduktionen i försäljningsbehov varit starkare ju större detta behov ursprungligen var. Det bör dock betonas att effekten för pocketboken varit väl extrem. Hittills redovisade räkneexempel har utgått från titlarnas verkliga upplagor. l en situation med utgivningsstöd kan man inte helt bortse från möjligheten att förläggare för vissa titlar kan begränsa upplagan och endast trycka för stödköpsordningen och eventuellt sambindningen. Antag att detta skulle ske med den häftade romanen från exemplen ovan vid en inköpsordning av norsk modell. Antag vidare att förlåggaren - med ledning av egen erfarenhet eller sonderingar i bibliotekskretsar kan beräkna sambindningsförsäljningen till 350 ex, vilket skulle innebära en totalförsäljning av l 350 ex. Under sådana förhållanden vore en upplaga på l 500 ex fullt tillräcklig. Framställningskostnaderna blev ca

då

ll 200 kr och royaltyn ca 5 800, tillsammans 17 000 kr. De 1 350 sålda exemplaren skulle ge en intäkt på 20 000 kr, vilket alltså skulle innebära ett bidrag för täckande av de fasta kostnaderna på 3 000 kr. Detta vore ett inte oävet resultat om man betänker att titeln under angivna omständigheter skulle dra obetydliga reklam-, försäljnings- och distributionskostnader. kunde - Förläggaren också vara säker på att en höjning inom rimliga gränser av priset skulle innebära högre bidrag. Om konsumentpriset vore 35 kr i stället för 30 kr skulle bidraget bli ungefär 5 400 kr, dvs en ökning med ca 2 400 kr. Vid en arkersättning vore motsvarande risker avsevärt mindre. Förläggaren har för det första naturligtvis ingen glädje av att manipulera med priset. Det är på ett helt annat sätt möjligt att välja en ersättningsnivå så att inget missbruk kan förekomma. För att ytterligare motverka risker för missbruk kan man införa minimikrav på den tekniska kvaliteten samt på antal typer per ark. I det föregående har vissa jämförelser gjorts mellan stödordning av norsk modell och arkersättningsmodell rörande utfallet för titlar inom olika kategorier. I det följande presenteras nya räkneexempel som avser att närmare belysa skillnaden mellan olika nivåer av arkersättningsmodellen. För att exemplen skall bli så realistiska som möjligt och för att de absoluta värdena skall få en konkret innebörd som underlag för bedömningen av de olika nivåernas ekonomiska räckvidd görs uträkningarna på

sou 1974:5 163

ett antal ”normaltitlaf”. Grunddata för dessa titlar har beräknats med ledning av insamlat material från olika förlag. Kostnader och pris är uttryckta i 1973 års

penningyärde.

Roman Roman Lyrikbok

De direkta kostnaderna för normaltitlarna kan beräknas uppgå till.

3 Gäller ej den norska Rörliga produktionskostnader,

den norska modellen.

Nedanstående tabell visar hur många procent av de direkta kostnaderna som täcks av stödet enligt tre olika alternativ. Dessa alternativ överensstämmer helt med de tidigare tillämpade (jfr ovan s 161 f). Det första alternativet har endast medtagits för att möjliggöra en jämförelse med den norska modellen.

Roman Roman Lyrikbok häftad pocket häftad

Stödbelopp, kr

Täckningsgrad, %

jämfört med tidigare räkneexempel att den stora skillnaden i täckningsgrad mellan pocketboken och lyrikboken vid de två arkersättningsmodellerna är väsentligt lägre än vid tidigare räkneexempel. Detta beror till största delen på att det i det här fallet rör sig om en pocketbok med större upplaga och därmed större tryckkostnader och garantihonorar. Om upplagan görs mindre minskar dessa poster och täckningsgraden blir större. Täckningsgraden för de olika titlarna ligger enligt det högre arkersättningsalternativet kring 70-80 procent, vilket innebär att förlagens nettobehållning av stödintäkterna till ungefär 3/4 täcker de direkta kostnaderna för respektive titel. Enligt det lägre

alternativet är täckningsgraden som synes genomgående ca 15 procentenheter mindre. Tabellen nedan anger för de tre titlarna vad de olika stödbeloppens storlek skulle motsvara i ordinarie försäljning. Från stödbeloppen har först dragits utgifter i samband med stödordningen, vilket vill säga royalty för stödköpta exemplar som inte täcks av garantibeloppet. Det resterande beloppet är förlagets nettobehållning. Om detta divideras med förlagsnettopriset erhålls ett mått på hur många exemplar som skulle behöva säljas för att motsvarande belopp skulle uppnås.

Roman Roman Lyrikbok häftad pocket häftad Motsvarar i försäljning, ex

De angivna värdena kan sägas representera det sämsta tänkbara utfallet för respektive normaltitel i en stödordning. Vid det första arkersättningsalternativet skulle den häftade romanen - även om den inte säljs i ett enda exemplar på vanligt sätt - få en intäkt som motsvarar en försäljning av 715 exemplar. Vid det andra skulle stödintäkten motsvara 560 exemplar. Det är notabelt att pocketboken har betydligt högre värden än andra kategorier. Detta måste emellertid ses mot bakgrunden av att den är en lågmarginaltitel och därför behöver hög försäljning för att täcka sina egna kostnader. Det motsatta kan i vissa mån sägas gälla för lyrikboken. Förlagens ekonomiska behållning av detta stöd är som tidigare framhållits beroende av huruvida utsändningen av friexemplar negativt påverkar den ordinarie försäljningen. Om böckerna till övervägande del levereras till bokhandeln för försäljning blir effekten starkare än om de sändes till biblioteken för att där användas utanför den ordinarie utlåningsverksamheten. Oberoende av vilken metod som väljes skulle ett eventuellt försäljningsbortfall för det mer svårsålda sortimentet inte tillnärmelsevis nå upp till de värden som anges i tabellen, varför stödet bör vara av stort värde för sådana titlar. Däremot kan det vara helt ointressant för en synnerligen populär titel, som i och för sig ej är i behov av stöd för att bli utgiven. En intressant slutsats av det ovan sagda är att stödet - - kan få en starkare om stödexemplaren sprides på visst sätt inriktning på svårsålda än på lättsålda titlar. För att kunna bedöma förlagsrisken i utgivningsögonblicket är det även av intresse att beräkna hur många ytterligare exemplar som måste säljas genom ordinarie kanaler för att förlaget skall få sina direkta

kostnader täckta. Talen i tabellen på nästa sida har erhållits genom att de

direkta kostnader som inte täcks av stödbeloppet har dividerats med de intäkter förlagen skulle erhålla för ytterligare sålda exemplar, när återförsäljare och författare fått sitt. Tabellen visar att skillnaden mellan de två arkersättningsalternativen är 200 å 250 ex för den häftade romanen, omkring 450 ex för romaneni pocket och närmare 200 ex för lyrikboken. Man kan återigen notera det

Roman Roman Lyrikbok häftad pocket häftad Försäljningsbehov, ex

kraftiga utslaget för pocketboken, vilket dock till en del är naturligt eftersom man vid denna bokkategori arbetar med högre upplagetal. Vid bedömningen av möjligheterna att fylla det återstående försäljningsbehov som tabellen utvisar är det att märka att den ordinarie biblioteksförsäljningen återstår. Den genomsnittliga försäljningen av skönlitteratur för vuxna via sambindningen år 1972 var 536 exemplar (jfr s. 140). Att variationen mellan enskilda titlar kan vara betydlig har klart belagts i avsnitt 4.6.2. Allmänt gäller dock att gångbara” böcker som säljer bäst via bokhandeln också har den högsta försäljningen via sambindningen. Värdena i tabellen ovan kan med fördel jämföras med de uppgifter om försäljning via sambindningen för enskilda titlar och för förlag som redovisats i det nämnda avsnittet. Vid studiet bör man hållai minnet att den genomsnittliga biblioteksförsäljningen per titel kan komma att minska som en följd av en stödordning, genom att antalet titlar som konkurrerar om bibliotekariernas intresse troligen kommer att öka. En sådan utveckling torde emellertid motverkas av biblioteksväsendets fortsatta expansion.

Fördelar och nackdelar med en arkersáttningsmodell Den ovan skisserade arkersättningens viktigaste fördel jämfört med en stödköpsordning av norsk modell skulle vara att den är relativt manipuleiingssäker. Detta har huvudsakligen två orsaker: 1 Modellen är prisneutral. Det ligger inte i förläggarens intresse att kalkylera med höga priser eftersom stödbeloppets storlek inte påverkas av det åsatta priset. En lâg- respektive högprissatt bok får sålunda samma stöd förutsatt att de har samma omfång. Man kan t o m i vissa fall även räkna med att modellen stimulerar till lågprissättning. Eftersom omfattande institutionsköp blir oberoende av priset, torde detta komma att sättas med större hänsyn till den bokköpande allmänheten. Eftersom denna är priskänsligare än institutionsköparna bör effekten kunna bli lägre priser. 2 Modellen är anpassningsbar. Subventionseffektens storlek bestäms av följande faktorer: ersättningen per ark och antalet stödexemplar samt de senares spridning i distributionsledet. Möjligheten att variera dessa faktorer är större än vid det norska systemet. Sådana variationer kan framför allt motiveras med att stödbehovet är olika för olika utgivningskategorier. Vidare varierar behovet av bokexemplar mellan olika ..›.. kategorier. Det är fullt möjligt att ta hänsyn till en sådan skillnad utan

att ändra på beloppets storlek, eftersom det senare inte är direkt 1›\47\A_/_\.›*4

.. kopplat till antalet stödexemplar. En avgörande restriktion är dock att

l“pir$_rnfp“vfeiø›qmf_

kravet på motprestation inte får sättas så högt att stödet blir verknings-

löst. Slutligen kan stöd- och bokbehovet ändras från ett år till ett annat, totalt eller kategorivis. i Med dessa grundläggande egenskaper hos modellen sammanhänger en väsentlig praktisk fördel som berör stödkostnadernas storlek och vad som kan erhållas därav. Man kan nämligen hävda att med arkersättningsmodellen bestämmer staten vilket belopp som skall tillföras förlagen/litteraturen i produktionsstöd medan den norska modellen ger förlagen möjligheter att påverka detta via prissättningen. Staten måste i det senare fallet förbinda sig att betala stödet utan att veta vad det kostar eller vad det ger för avkastning i antal titlar. Om man tänker sig en stödköpsordning som en viktig beståndsdel i ett totalt litteraturstöd som tilldelas ett samlat anslag finns det risk för att den generella stödformen äter ut stödet till andra områden inom litteraturstödets ram. Med en arkersättningsmodell är det möjligt att bemästra detta problem genom att bestämma en kostnadsram. Man kan med ledning av den aktuella utgivningsnivån sätta upp ett önskvärt mål uttryckt i antal titlar. Med ledning av detta titelantal, genomsnittligt omfång och ersättning per ark kan den totala kostnadsramen bestämmas. Om utgivningsmålet inte på ett mindre antal titlar och ersättningen uppnås fördelas totalkostnaden per ark blir större vilket kan stimulera förläggarna till en ökad utgivning nästkommande år. Om utgivningen i stället blir större än beräknat blir den genomsnittliga ersättningen mindre. Det bör dock observeras att en sådan konstruktion förutsätter att stödet skall utbetalas i efterhand. I sammanhanget kan noteras att bestämmandet av en kostnadsram underlättar möjligheterna att införa kvoteringar. Det kan sålunda föreskrivas att en viss litteraturkategori eller en viss kategori av förlag inte skall kunna erhålla mer än en viss angiven andel av totalbeloppet. Arkersättningens viktigaste fördel gentemot en inköpsordning av norsk modell är som ovan framhållits att den är prisneutral. Mot detta kan ställas nackdelen att den - vid en strikt tillämpning - inte tar hänsyn till sådana faktorer som påverkar totalkostnadernas storlek utan att i motsvarande mån avspegla sig i sidantalet. Dit hör bl a bokens bindning och tekniska utformning samt nedlagt arbete i förhållande till textmängden och förekomsten av illustrationer. Av dessa är de två sistnämnda de viktigaste eftersom de berör innehållets kvalitet. En extra satsning på någon av de nämnda faktorerna premieras alltså inte vid en arkersättningsmodell. Vid en norsk modell beaktas de i den mån de är inkalkylerade i priset. Med denna brist hos arkersättningsmodellen sammanhänger risk för Den första - - rör spekulation i två bemärkelser. och allvarligaste textinnehållet. Modellen kan te sig speciellt lockande för utgivare av triviallitteratur. En hög ersättning per ark skulle utgöra ett väsentligt tillskott för lätt hopkomna och relativt omfångsrika massmarknadsut-

gåvor. En stödform som i likhet med den norska modellen bygger på

bokens pris skulle däremot relativt sett ”missgynna” denna kategori som bygger och massdistribution. Vikten av att sådan på lågprissättning litteratur så långt möjligt utesluts från en automatisk stödform är därför minst lika stor vid en arkersättning som vid en inköpsordning av norsk modell.

Den andra spekulationsrisken ligger i den typografiska utformningen. Man kan inte helt utesluta risken för att vissa mindre nogräknade förläggare i syfte att öka ersättningen för ett givet verk vidtar åtgärder som är ägnade att öka bokens arkantal. Tänkbara möjligheter är därvid luftigare” typografi, mindre sidyta eller blanka sidor. Mot detta talar delvis det faktum att ett ökat arkantal innebär vissa merkostnader, tex för pappersförbrukning och intagning i maskiner. Det är alltså huvudsakligen på de ovan nämnda punkterna som arkersättningsmodellen skiljer sig från den norska modellen. I övriga avseenden är metoderna i stort sett likvärdiga. De verkar båda stimulerande på utgivningen »- inte minst av svårsåld litteratur - förbättrar författarnas ekonomiska vederlag för böckerna och har återverkningar i distributionsledet. Risker för otillbörlig styrning föreligger inte. Å andra sidan kan båda metoderna innebära att kultunnedel används till inköp av undermålig litteratur, om inte någon form av avgränsande

i

spärrar införes för att upprätthålla en viss kvalitetsnivå. Även med sådana i. är det dock svårt att förhindra att stödmedel l spärrar används för titlar

l

som redan är lönsamma och som skulle ha kommit ut i alla händelser. Denna olägenhet kan emellertid kompenseras av att dessa attraktiva titlar utnyttjas i distributionsledet.

4.6.5 Selektiva stödformer Som nämnts i inledningen till detta kapitel skiljer sig selektiva stödformer från generella i det att de förutsätter någon form av bedömning i det enskilda fallet. En sådan bedömning kan då göras av en nämnd med på området speciellt sakkunniga personer som inom ramen för tillgängliga medel självständigt fattar beslut. Syftet med ett selektivt förfarande inom litteraturstödets område är i första hand att garantera att kulturmedel utgår till kvalitetslitteratur som behöver stöd och därmed motverka att stora anslag förbrukas på litteratur som redan är lönsam och därför inte i behov av stöd för att komma ut. Kravet på bedömning gör att stödformen - i synnerhet när stödet utgår i förhand -- är mest lämpad för litteraturkategorier inom vilka utbudet är känt. Selektivt stöd kan tänkas i flera olika former. Det kan utgå i förhand som bidrag för vissa angivna projekt eller i efterhand som förlustutjämningar och/eller belöningar för ett urval titlar. Ett selektivt stöd kan även få formen av ett stödköp, som begränsas till ett antal utvalda titlar. Som ett selektivt stöd i viss mening kan man också se litterära pris eller specialdestinerade anslag för olika litterära ändamål. Selektiva stödformer kan principiellt indelas i två huvudtyper. Projektbidrag i förhand innebär att stödet i det enskilda fallet knytes till en bestämd titel (projekt). Det kan då beräknas medledning av förkalkyler. Denna typ av bidrag är mest lämpad för sådana titlar som tidigare publicerats i någon form på svenska eller annat språk och som enligt sakkunnig bedömning skulle fylla ett tomrum i det svenska bokutbudet. - Det bör alltså vara fråga om klassiker eller standardverk svenska eller äldre eller utländska, nyare som på grund av höga initialkostnader eller erfarenhetsmässigt dålig försäljning uppfattas som

alltför riskabla eller olönsamma och därför inte kan göras tillgängliga på den svenska bokmarknaden inom ramen för nuvarande förlagsverksamhet. Bidragstypen kan därför karakteriseras som en utgivningsgaranti för ekonomiskt olönsam men angelägen litteratur. Ett sådant stöd fördelas antal titlar, men utgår i gengäld med ett relativt stort på ett begränsat belopp per titel. till titlar kan väckas av förlagen själva genom att dessa helt Förslag enkelt sänder in ansökan om bidrag för visst projekt. En urvalsnämnd skulle emellertid också kunna ta egna initiativ eller fånga upp sådana från annat sakkunnigt håll, som tex litteraturhistoriker, kritiker, författare, översättare och bibliotekarier. Det är därvid möjligt att tillämpa ett normalt anbudsförfarande: nämnden låter meddela att den vill ha ett bestämt verk utgivet och anger vilka villkor som måste uppfyllas med avseende på pris, upplaga, tekniskt utförande och lagerhållning. Den som sedan ger det fördelaktigaste anbudet får uppdraget.

Belözzingar/produktionsbidrag i efterhand innebär i princip att stöd

till ett urval kvalitetstitlar när utgivningen för en viss period utgår föreligger i sin helhet. Detta stöd kan - i jämförelse med projektbidrag till den enskilda titeln i den meningen att sägas ha en svagare anknytning ett direkt orsakssamband mellan stödåtgärd och utgivningsbeslut inte kan påvisas. Därför torde stödformens nettoeffekt uttryckt i utgivningsökning komma att avvika - uppåt eller nedåt - från det antal titlar som erhållit stöd. Stödformen bör i första hand tillämpas på kategorier som har svårigheter på marknaden, men där bristerna inte kan konkretiseras med exempel titlar och där utbudets karaktär gör generella på enskilda stödformer mindre lämpliga, tex på grund av svårigheter att genom automatiska avspärrningar utesluta icke önskvärd litteratur. Det är därför naturligt att ett stöd i efterhand fördelas på ett större antal titlar, men utgår med ett lägre belopp per titel än ett förhandsstöd. i det enskilda fallet utan snarare en Det blir då ingen utgivningsgaranti allmän utgivningsstimulans för en kategori. Om stödet göres generöst och kommer att omfatta ett _stort antal titlar närmar det sig en sorts utgivningsgaranti för en hel kategori och kommer då i praktiken att förete klara likheter med ett generellt system. Det är möjligt att låta efterhandsstödet utgå även till lönsamma titlar som en utgivningsbelöning. Mot detta talar det faktum att dessa titlar ej behöver stöd, varför åtgärden innebär högre stödkostnad än nödvändigt eller till svårsålda titlar. För en belöning även till går ut över stödet lönsamma titlar talar w förutom det faktum att en uteslutning förutsätter extra kontrollarbete med efterkalkyler och medför svår gränsdragning lönsamt och inte lönsamt - risken för att stimulanseffekten mellan på utgivning av kvalificerad litteratur kan avta vid vetskapen om att vissa av dessa titlar ej kommer att få stöd.

Fördelar och nackdelar med selektivt stöd

Den väsentligaste fördelen med selektiva stödformer är att stödet kan styras till den del av utgivningen som verkligen behöver det och att stödets storlek väl kan avpassas efter behovet. Ingen risk föreligger att stöd

sou 1974:5 169

utbetalas till litteratur av undermålig kvalitet. Det är också möjligt att om man så önskar förhindra att stöd utgår till lönsamma titlar som inte äri behov därav för att komma ut. Genom dessa viktiga begränsningar kan ett selektivt stöd även med en måttlig totalinsats tillförsäkra de utvalda titlarna ett verkningsfullt stöd och därmed främja den kvalificerade litteraturen inom kategorin i fråga. En annan viktig fördel är att de selektiva stödformerna går att förknippa med villkor i fråga om prissättning, utförande, lagerhållning etc. Detta gäller dock endast stöd som utgår i förhand via anbudsförfarande eller projektbidragsansökningar. Dessa senare stödtyper skiljer sig 4 u 4 alltså fördelaktigt från alla övriga stödmodeller i fråga om möjligheterna 4 i att uppnå låga priser och god lagerhållning.

Vanskligheterna med selektivt stöd sammanhänger med det faktum att

det förutsätter central fnul

bedömning av en sakkunnig nämnd ivarje enskilt fall. Om inte nämndens ledamöter väljs med största i syfte att omsorg ü skapa mångfald med avseende på intresseinriktning och värderingar föreligger risker för att ovidkommande politiska eller moraliska aspekter inverkar på besluten. Det kan bl a föreligga risk för att en nämnd tillämpar en alltför konventionell linje och väjer för det nya och obekanta i form och uttryck, vilket vore ägnat att motverka en förnyelse

och utveckling av genrerna. Vilken väg nämnden än väljer att beträda är

faran stor att den smak som kommer “““^““_“ till uttryck vid olika avgöranden kan bli vägledande för den framtida utgivningen på området. I dessa “““ sammanhang bör också riskerna för påtryckningar utifrån beaktas. De påtalade riskerna är givetvis störst vid ett system med förhandsstöd. Därför är denna stödform som tidigare påpekats lämpligast för kategorier inom vilka utbudet är känt och överblickbart. Om stödet får en sådan bortfaller i stort begränsning sett invändningarna. Om stödet i stället fastställs och utbetalas i efterhand vidgas användningsområdet utan att riskerna tilltar. Nämndens arbete underlättas av att hela årsproduktionen vid bedömningstillfället

w»--w-*v/*L-u-*M*-=**^*“-*-“ '**““^“^^“““'^“"“"*“'^"““°'“'_“

föreligger och att recensioner etc om de olika böckerna finns att underlättas också tillgå. Därigenom en offentlig diskussion av nämndens beslut. Det kan vidare framhållas att riskerna för styrning vid en selektiv stödform minskar om nämndledamöterna kontinuerligt byts ut. Dessutom torde riskerna vara mindre inom litteraturområdet än inom andra kulturområden av det stora antalet på grund projekt (titlar).

4.6.6 Litteraturstöd i andra länder

Utredningen har i det föregående presenterat och diskuterat olika former för ett statligt litteraturstöd i produktionsledet. I sitt arbete har utred- › ningen vidare inhämtat uppgifter om förekomsten av litteraturstödjande

åtgärder i andra länder. --mm-

Utredningen har företagit tre studieresor utomlands, till nämligen

wav

Norge, framför allt för att studera den s k norska stödköpsordningen, till

Holland »mv

och till Ungern. Vidare har utredningen med hjälp av utrikes- m departementet insamlat material om bokbranschen ett tiotal -› iytterligare av länder, nämligen Danmark, Finland, Island, Storbritannien, Frankrike,

»«›-m›««

Polen, Tjeckoslovakien, Förenta

Västtyskland, Italien, Sovjetunionen, Staterna och Kanada. - vid sidan Ett direkt statligt engagemang i större utsträckning synes av den norska inköpsordningen - enbart förekomma i de kommunistiska staterna. Staten styr där i princip samtliga förhållanden på bokmarknaden, på ett sätt som vore otänkbart i vårt land med dess etablerade bedrivs helt i samhällets regi. Syste-

tryckfrihet. Förlagsverksamheten

kan variera från land till land men vissa huvuddrag är mets utformning

gemensamma Statliga stödåtgärder ingår som ett led i den allmänna

Staten kan göra transfereringar mellan olika litteraturförlagspolitiken. Det torde kategorier och gynna sådana som anses speciellt värdefulla. också vara vanligt att bokutgivningen som sådan prioriteras, varför medel överförs från andra samhällssektorer. I med Sverige jämförbara länder, dvs sådana som har ett förlagssystem inte - med undantag för den norska liknande vårt, har utredningen - funnit former för litteraturstöd av särskilt inköpsordningen några intresse. I den mån litteraturstöd förekommer i dessa länder är det av selektiv natur och av mycket begränsad räckvidd. Det kan däremot konstateras att vissa länder - såsom Västtyskland, Frankrike och Holland - har en väl utvecklad branschstatistik och därmed en betydligt bättre kännedom om sin bokutgivning och om förhållandena på bokmarknaden i stort än vad som var fallet i Sverige innan litteraturutredningen inledde 1 Se En bok om böcker, sitt arbete. SOU 1972:80, kapitel 18.

l7l

5 Försäljning av böcker

5.1 Bokens olika vägar till läsaren

Enligt utredningens beräkningar såldes under år 1972 sammanlagt ca 25

böcker till allmänheten. Läroböcker miljoner är då undantagna. Av

försäljningen svarade bokhandeln och Pressbyråns distributionsnät för

vardera något mer än 10 miljoner och bokklubbarna för 4 exemplar miljoner böcker. Under samma år svarade folk- och skolbiblioteken sammanlagt för ca 70 miljoner boklån. Dessa siffror ger emellertid inte någon rättvisande bild av hur böckerna utnyttjas. Utredningens läsvanestudier kan Under

härvidlag ge en viss vägledning. en 14-dagarsperiod

hade l 896 intervjuade personer sammanlagt lästi 1 788 böcker? 1 tabell 5.1 visas på vilka olika vägar dessa böcker nått läsarna. Två av tre lästa böcker hade köpts av privatpersoner. Något mer än 30 procent av antalet lästa böcker lånades alltså från bibliotek medan samma kanal när det gällde antalet förmedlade böcker svarade för mer än 70 procent.

Tabell 5.1 Olika vägar på vilka boken når läsaren, procentuell fördelning.

(Källa: Läs- och bokvanor, SOU 1972:20 s 355.)

Anskaffningssätt Procent Genom eget köp 36,1 därav via

därav present 10,5 lån av bekanta 14,8 boken fanns hemma 3,9

Genom bibliotekslån 31,9 Övrigt 2,8 15e Läs och bokvanor, SOU 1972320 5102110011 100 S335 ff.

Man måste emellertid vara försiktig vid tolkningen, eftersom de två datasammanställningarna inte är direkt jämförbara. intervjuundersökomfattar bara de vuxnas läsvanor, medan sammanställningen ningen rörande antalet förmedlade böcker även omfattar barn. Dessa utnyttjari än de vuxna biblioteken; man räknar med betydligt högre utsträckning att barnen svarar för åtminstone hälften av bibliotekslånen. Det är därför att bibliotekets roll blir större i den sammanställning där barn självklart kan motivera och ungdom beaktats. Även andra omständigheter försiktighet i tolkningen. Intervjuundersökningen är sålunda inte gjord på en rikspopulation, utan bland invånarna i utredningens fem undersökningsområden. Dessa valdes bl a med syfte att få med kulturfattiga miljöer av olika slag. Även om de båda datasammanställningarna måste omges med vissa reservationer kan man dra vissa slutsatser från dem. De för enskilt bruk köpta böckerna motsvarar bara något mer än en tredjedel av det antal län som årligen förmedlas via biblioteken. De köpta böckerna utnyttjas emellertid mer än de lånade eftersom de under lång tid finns tillgängliga i får därför större hemmiljö. De köpta böckerna väsentligt betydelse kanske to rn större än de bibliotekslånade H om man ser till hur läsarna får tillgång till böckerna. För barn och ungdom torde dock biblioteken vara den klart viktigaste källan för bokläsning. variera med Även inom gruppen köpta böcker torde utnyttjandegraden inköpskälla. Enligt ovan nämnda beräkningar köps således årligen något mer än 10 miljoner böcker från både pressbyrånätet och bokhandeln, medan - se tabell 5.1 - visar att bokhandelsläsvaneundersökningen böcker är väsentligt mer utnyttjade än pressbyråköpta; bokhanköpta

böcker bevaras vanligtvis i hemmiljö medan pressbyråböcker är

delsköpta

en ”läs- och slängartikel”.

5.2 Bokens olika vägar mellan förlag och köpare

l utredningens branschstudier finns i kap. 1-5 på olika ställen upplys-

ningar och data om bokdistributionen, vilka sammantagna ger en god bild av förhållandena. l bilaga H har en del av dessa data använts för att i samlad och förenklad form visa på vilka vägar böckerna når något konsumenterna. Syftet med bilagan har inte varit att redovisa några exakta i den nämnda branschstudien och kommer i data, sådana finns att lämnas i detta kapitel. Målsättningen har i några fall längre fram bild. Tyvärr är detta inte liktydigt med stället varit att ge en överskådlig att figuren är lättfattlig; därtill har böckerna alltför många distributionsvägar. lögnen redovisar försäljningen av allmänlitteratur till konsumentpriser exkl moms. Läroböckerna har således exkluderats. De olika leden har

lagts bredvid varandra. Först redovisas förlagen, där uppdelning gjorts i

svenska och utländska förlag. Till höger om förlagen redovisas grossistledet. Som synes går bara en knapp tredjedel av bokförsäljningen via

grossister. Övriga tvâ tredjedelar är svärtade på figuren. En tredjedel går

direkt från förlagen till detaljisterna och resterande tredjedel går direkt lEn bok om böcker, SOU 1972:80. från förlag till köpare.

Till höger om grossisterna finns detaljisterna upptagna. Abonnemangsbokhandeln har, som framgår, en kraftig dominans. Mer än en tredjedel

av försäljningen når köparna utan att ha passerat någon egentlig detalj-

handel. Denna försäljning, som på figuren motsvaras av de svärtade områdena, går direkt till köparna via postorder, bokklubbar, hemförsäljning och Bibliotekstjänst. Längst till höger redovisas köparna. Bibliotek och större institutionella kunder har redovisats för sig. Gruppen privata köpare”, som alltså svarar för ca 85 procent av försäljningen, innehåller inte bara privatpersoner. Företag etc finns också bland dessa köpare. De proportioner de olika leden, och enheterna inom dessa, fått i figuren bygger på konsumentpriser exkl moms. Av figuren kan man alltså inte utläsa något om förädlingsvärdets utveckling.

5.3 Kommersiell bokgrosshandel

Av bilaga H framgår alltså att mer än två tredjedelar av bokförsäljningen inte passerar något grossistled. får sålunda

Abonnemangsbokhandeln

huvuddelen av sina leveranser direkt från såväl svenska som utländska och nästan en tredjedel förlag av förlagens försäljning går direkt till kunderna via postorder, bokklubbar och hemförsäljning.

Den totala försäljningen av allmänlitteratur till 456 mkr och

uppgår därav går 136 mkr eller 30 procent via grosshandel. Tre grossister svarar vardera för en verksamhet som motsvarar en försäljning av ca 40 mkr. Dessa är: Seelig & Co som betjänar abonnemangsbokhandel och B-bokhandel, AB Svenska Pressbyrån som förmedlar böcker till ca 14000 mindre försäljningsställen och Bibliotekstjänst AB som förmedlar böcker

till biblioteken Därtill kommer som sköter

några mindre grossister

förmedling av utländsk litteratur samt några varugrossister som vid sidan

av andra varor också sköter distributionen av böcker till sina kunder. De olika finns beskrivna grossistenheterna i utredningens branschstudie, främst i kapitlen l och 3. Nedan tas vissa aspekter rörande några grossister upp.

5.3.1 Seelig & Co

Som framgår av bilaga H betjänar Seelig & Co huvudsakligen abonnemangs- och B-bokhandel. För den senare handhar Seelig för närvarande

all distribution. Med abonnemangsbokhandeln sköter däremot

förlagen själva huvuddelen av sina kontakter. Seelig svarar vanligtvis även i dessa fall för speditionen, dvs samordningen av den fysiska transporten av böckerna från Stockholm till boklådorna. Endast de stora förlagen har funnit det lämpligt att sköta distributionen till detaljhandeln själva. Mindre och medelstora förlag har inte denna möjlighet. Det skulle ställa sig alltför dyrt. Dessa förlag utnyttjar i stället

Seelig för lagerhållning, beställningsmottagning, utsändning, fakturering,

bokföring etc. Naturligtvis utnyttjas dessa Seeligs tjänster också av 1 AB be- Bibliotekstjänst personer som ger ut böcker på eget förlag. handlas nedan i avsnitten - och några medelstora - har också egna försäljare,

De större förlagen 6.2.5 och 6.6.6.

som reser runt till landets boklådor och marknadsför förlagets böcker. Mindre har naturligtvis inte heller denna möjlighet, men också i förlag detta fall utgör Seelig ett alternativ. Förlag kan nämligen mot avgift

anlita en särskild försäljningsavdelning hos Seelig. Förlaget kan på detta

för landets bokhandlare via sätt tre gånger årligen presentera sin utgivning kringresande försäljare. för branschen totalt är Av avsättningsmässigt ganska liten betydelse Detta lager innehåller ca 23 000 titlar, vilket avses Seeligs s k centrallager. motsvara för en allmän publik aktuella böcker. l lagret finns samtliga således även böcker från de större förlagen som har egen distribution. Tanken är att detaljisterna härigenom skall kunna göra kompletteringsköp från en enda källa och på så sätt spara tid och kostnader. av såväl abonnemangs- som B-bokhandel. För Centrallagret utnyttjas eftersom det i praktiken är dessa den senare gruppen är lagret livsviktigt boklådors bästa möjlighet till leveranser på hyggliga villkor. Seelig tillhandahåller även annan service för bokhandeln, bl a bokuppoch den s k till kund service. Denna senare innebär att lysningstjänster en kund kan beställa och betala en icke lagerförd bok ibokhandeln och därefter få den hemsänd med post från Seelig.

5.3.2 Pressbyrån

AB Svenska Pressbyrån fungerar som grossist åt sammanlagt ca 14 000 återförsäljare. Av dessa är något mindre än tio procent Pressbyråns egna

kiosker. Bokgrossistverksamheten har stora likheter med företagets tid-

En stor del av de förlagsprodukter som nings- och tidskriftsdistribution. förmedlas kan också ses som en blandform av böcker och tidskrifter; de är billiga och utkommer i serier med jämn periodicitet; de impulsköps ofta och slängs efter läsandet. Bokutbudets inriktning kan till en del förklaras av grossisttjänsternas

Pressbyråns rutiner är till största delen anpassade till mass-

utformning. marknadsförlagens behov: av varje boktitel sänds ett stort antal exemplar bestämda mallar. är klassifice-

ut enligt på förhand (Mottagningsställena

rade, liksom utsänds med full varje bok som ingår i en serie.) Böckerna returrätt och osålda exemplar återkallas efter förhållandevis kort tid. Returerna är genomsnittligt stora och de returnerade böckerna makuleras oftast. har av naturliga skäl svårigheter att inordna sina Kvalitetsförlagen böcker med har

i en sådan apparat. Kontakten abonnemangsbokhandeln

gjort att dessa förläggare vant sig vid att i stor utsträckning sälja sina böcker i fast räkning, att böckerna, om de returneras, är i sådant skick att de kan saluföras senare, samt att böckerna lagerhålls i bokhandeln under väsentligt längre tid. De mera omfattande satsningar som gjorts från kvalitetsförlagen att ,sälja via Pressbyrån har oftast lett till betydande förluster. Det är bara vissa enstaka bästsäljare som går ut till de större försäljningsställena inom Pressbyråns distributionsnät. Konsumentvärdet, exkl moms, av de försålda böckerna uppgick år 1970 till 44,2 mkr, vilket jämfört med värdet 1966 innebar en ökning

med 31 procent. Ökningen är jämfört med förändringarna hos andra

kanaler som säljer böcker till en allmän publik mycket stor näst bokklubbarnas den största. Ser man till konsumentvärdet svarar Pressbyrån för en relativt liten del knappt tio procent - av bokförmedlingen till allmänheten; motsvarande värde för fackbokhandeln är ca 50 procent. Om man däremot beräknade antalet försålda böcker blir Pressbyråns andel väsentligt större. Enligt utredningen ovan redovisade beräkningar förmedlade de 14 000 försäljningsställena år 1970 sammanlagt ca 10 miljoner böcker. Siffran för fackbokhandeln var ungefär lika stor. Av den totala kommersiella bokförsäljningen till allmänheten som uppskattades till 25 miljoner exemplar svarade Pressbyrån alltså för ca 40 procent.

5.4 A bonnemangsbokhandeln

5.4.1 Struktur

Som framgår av figur 5.1 är abonnemangsbokhandeln värdemässigt dominerande när det gäller försäljningen av allmänlitteratur; av en totalomsättning år 1970 på 456 mkr svarade abonnemangsbokhandeln för 217 mkr eller 48 procent. Allmänlitteraturen svarade bara för ca 40 procent av boklådornas totala försäljning. En annan viktig post var läroböcker, som såldes till ett värde av 131 mkr. Försäljningen av tidningar och tidskrifter uppgick till 13 mkr medan pappersvaror och övriga varor såldes för 138 mkr. Abonnemangsbokhandelns totalförsäljning exkl moms är 1970 kan alltså beräknas till cirka en halv miljard kronor. Boklådorna stor utsträckning ägs och sköts i mycket av självständiga företagare. Antalet förlagsägda boklådor har minskat under senare år genom att Bonnierkoncernen avvecklat sin bokhandelsrörelse. Esseltekoncernen har genom fusionen med Almqvist & Wiksell nio boklådor i sin ägo. l övrigt är det huvudsakligen varuhuskedjorna som äger ett flertal boklådor. År 1970 21 fullsorterade boklådor ingick i varuhuskedjor.

Därav svarade KF/Domus för flertalet (17). Det förekommer också i

några fall att privatpersoner äger mer än en boklåda. Huvudintrycket är ändå att bokhandelsbranschen i ovanligt hög utsträckning består av småföretag. Under senare år har man heller inte kunnat urskilja några koncentrationstendenser. Vissa iakttagare menar dock att en utveckling mot ökad koncentration är oundviklig, och att den också är önskvärd om bokhandelsnätet skall hållas intakt. Antalet abonnemangsboklâdor har under det senaste decenniet inte ändrats nämnvärt. Om man bortser från filialer fanns det år 1960 301 A-boklådor. Motsvarande siffra för åren 1965 och 1972 var 313 resp 295.

I augusti 1973 fanns 297 stycken.: När det gäller antalet abonne-

1 En noggrann redovismangsboklådor kan man alltså inte peka på någon nämnvärd försämring ning av bokhandelsstrukunder de senaste tretton åren. turen finns i lin bok om Under perioden har förändringar inom bokhandelsbeståndet inträffat; böcker SOU 1972:80 ett sjuttiotal abonnemangsboklädor har lagts ned till kapitel 3.

eller övergått 2

Uppgifterna bygger på _ B-bokhandel och nästan lika många har alltså tillkommit, antingen genom material från Bokhandla- 3 nyetablering eller genom övergång från B-bokhandel. reförcningcn.

l

Endast en liten andel av nedläggningarna har drabbat orter där bokhandeln i fråga varit ensam. Huvudparten har inträffat i medelstora och stora städer. l Stockholm har t ex elva abonnemangsboklådor lagts ned under trettonårsperioden. Nyetableringarna har i ganska stor utsträckning skett på samma orter där nedläggningar tidigare förekommit. Det är inte fråga om Övertaganden, utan en bokhandel har lagts ned och en annan har etablerats på annan plats och av annan person i orten. Många nyetableringar har också gjorts i expanderande tätortsområden. Ett tiotal av de nystartade abonnemangsboklådorna är inrymda i Domusvaruhus. I en typ av expanderande orter är nyetableringar ovanliga. Det gäller orter av renodlad sovstadskaraktär. Flertalet i Stocknybyggda förorter holms-, Göteborgs- och Malmöregionerna saknar således abonnemangsbokhandel. Däremot har, som redan antytts, många medelstora men expanderande städer fått nya boklådor. På dessa platser finns förutom den boende också w befolkningen de viktiga institutionella kunderna skola, bibliotek och företag - vilka i betydande utsträckning saknas i storstädernas förortsområden. Utredningens undersökningar visar att en betydande del av bokförsäljningen är koncentrerad till ett mindre antal boklådor; tolv procent av boklådorna svarade således år 1970 för närmare 40 procent av försäljningen, och en fjärdedel av boklådorna svarade för cirka 60 procent av

bokförsäljningen. Ett mycket stort antal boklådor har en omsättningsmässigt ganska obetydlig bokhantering. 52 stycken svarar tex för fyra

procent av omsättningen. Man kan också urskilja en icke obetydlig koncentration till tätortsområden. Varannan boklåda finns i orter med mer än 30 000 invånare och var fjärde i storstadsområdena Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö. Även om övriga boklådor ligger ganska jämnt spridda över landet, har cirka 15 procent av landets befolkning mer än 25 km till närmaste abonnemangsbokhandel. Studerar man förekomsten av abonnemangsboklådor regionalt, finner man som väntat att Norrland har det klart glesaste bokhandelsnätet. Denna servicenivå motsvaras också av en relativt låg försäljning per invånare. Detta gäller inte bara Norrland utan även andra glesbygdsområden. l sådana säljs, enligt utredningens beräkningar, vanligtvis en halv bok per invånare och år via abonnemangsbokhandeln. Motsvarande siffra för de tre storstäderna och universitetsorterna ligger nästan genomgående betydligt över 1,5. Det är notabelt att Pressbyrån som har ungefär samma totalförsäljning, räknat i antal sålda böcker, inte uppvisar samma regionala olikheter som abonnemangsbokhandeln. Glesbygds- och storstadsregioner har ungefär lika stor försäljning via Pressbyrån, nästan genomgående inom intervallet l,1-1,5 försåld bok per invånare och år.

5.4.2 Abonnemangsbokhandelns lönsamhet

Utredningens undersökningar visar att lönsamheten år 1970 genomsnitt-

ligt sett var tillfredsställande för abonnemangshandeln. Rörelseresultatet- 1En bok om böcker, genomsnittligt 90 000 - var sådant att det gav ägaren en ersättning som SOU 1972:80, s 155 ff.

väl täckte en föreståndarlön och dessutom gav ränta på satsat kapital. Boklådorna hade också kunnat utnyttja de möjligheter till konsolidering som skattereglerna medger. En jämförelse med en liknande undersökning för år 1961 visar att likviditet och Soliditet blivit bättre år

genomsnittligt

1970. Genomsnittssiffrorna ger emellertid en inte helt rättvisande bild. Det fanns klara skillnader mellan olika boklådor i lönsamhetsavseende. Tio av de undersökta boklådorna gick sålunda med förlust, medan procent andra boklådor lämnade avsevärda vinster. De boklådor som gav sämst resultat utgör ingen homogen grupp. Av indelas istora, medelundersökningen framgår också att om boklådorna stora och små, visar varje grupp genomsnittligt samma lönsamhet. De större boklådorna hade visserligen absolut sett större vinster, men i förhållande till och satsat kapital var situationen likartad. omsättning Några skillnader i lönsamhet mellan boldådor med olika försäljningsinriktning kunde inte heller urskiljas. Boklådor med hög resp låg andel försäljning till skolor och bibliotek ger sålunda ungefär samma avkastning. Å andra sidan visar undersökningen att boklådor med hög försäljning till skolor och bibliotek för sin lönsamhet är mycket beroende av denna försäljning, huvudsakligen bestående av kommunala inköp. Marginalen och bruttovinsten av denna försäljning är visserligen låga, men kostnaderna är också låga och försäljningen är koncentrerad till lågsäsong. Rörelseresultatet för försäljningen till kommunerna ligger därför lika högt som för annan försäljning dvs 5 procent. Undersökningen visar att en förlust av försäljningen till kommunerna

skulle få kännbara effekter för många boklådor. Ägaren av en tänkt genomsnittsboklåda skulle i ett sådant läge kunna ta ut en ersättning

motsvarande en ordinär föreståndarlön, men verksamheten skulle inte på satsat kapital. För boklådor med stor längre lämna någon avkastning försäljning till kommunerna - mer än 50 procent av totalförsäljningen Ett stort antal boklådor skulle avkastningen i många fall bli otillräcklig. främst sådana som är ensamma på mindre orter - har en försäljning som till betydande del har kommunala avnämare. Beroendet av försäljningen till kommunerna har under det senaste decenniet ökat. Försäljningen till skolor, som är mest betydelsefull, har mer än tredubblats i fasta priser mellan åren 1961 och 1970. Den har under samma period ökat sin andel av totalförsäljningen från 12 till 24 Även försäljningen till bibliotek ökade absolut sett betydligt procent. under perioden, men andelen av totalförsäljningen steg inte påtagligt.

5.4.3 Abonnemangsbokhandelns arbetsbetingelser

Försäljning till kommunerna

Som framgått av föregående avsnitt har försäljningen till kommunerna

under det senaste decenniet omsättningsmässigt ökat kraftigt och också fått en allt större betydelse för många boklådors lönsamhet. Genom införandet av fria priser den 1 april 1970 har en viss osäkerhet vad gäller

till kommunerna inträtt. försäljningen Bruttopriserna och etableringskontrollen innebar att A-boklådorna tidigare i praktiken hade ett lokalt monopol på försäljningen till komji munala institutioner; om det fanns flera boklådor i en kommun infördes i många gånger kvoteringar av de kommunala inköpen. När konkurrensbegränsningarna försvann förbättrades kommunernas förhandlingsmöjligheter väsentligt. På många orter infördes ett anbudsförfarande. Följderna för försäljningen till skola resp bibliotek har inte blivit likartade. Försäljningen till skolor var och är störst; år 1970 uppgick försäljningen av läroböcker till 131 mkr. Utredningens branschstudierl visar att läroboksförsäljningen via abonnemangsbokhandeln under det första året efter de fria prisernas införande totalt sett inte minskade. Däremot kunde man ñnna en omfördelning inom bokhandeln så att en viss koncentration till de större enheterna blev märkbar. De senare hade i anbudsgivningen slagit ut mindre, lokala boklådor. Som en följd av priskonkurrensen försämrades under perioden också bokhandelns marginaler på skolboksförsäljningen något. Totalt sett förändrades emellertid situationen endast obetydligt under denna period. Bokhandelns starka ställning som läroboksförsäljare förklarades till stor del av de avtal som fanns mellan fackbokhandel och läromedelsförlag. Avtalen var så utformade att de gav boklådorna klara fördelar framför andra förmedlare och köpare. Fr o m april 1972 införde förlagen emellertid ett nettoprissystem för skolböcker, som gav samma villkor för alla kundkategorier. De nya reglerna innebar bl a att kommunerna själva med fördel kunde uppträda som köpare. 4 Trots kommunernas förbättrade konkurrensläge kom bokhandeln också försäljningsåret 1972/73 att behålla sin marknadsandel. Försäljningen blev tom större än den varit år 1970. Det är troligt att marginalerna på försäljningen till skolor genomsnittligt försämrades ytterligare något. Kvar står dock intrycket att kommunerna inte utnyttjat de nya inköpsmöjligheterna utan i stor utsträckning anlitat lokala boklådor. Detta kan bero på att man från kommunalt håll, när alla kostnader sammanslagits, funnit bokhandeln vara det billigaste alternativet. Det kan också ha sin grund i ett kommunalt ansvar för den kommersiella bokförmedlingen; man köper läromedel via den lokala bokhandeln till något högre priser i syfte att främja boklådans fortbestånd och garanterar därmed en försäljning av allmänlitteratur till kommunens invånare. Försäljningen till bibliotek uppgick år 1970 till 35 mkr och var således väsenligt mindre än försäljningen till skolor. Sedan år 1970 har försäljningen både absolut och relativt minskat. Ungefär två tredjedelar av försäljningsvärdet för år 1970 bestod av s k sambindningsförmedling. Resterande tredjedel motsvarade bokhandelns egentliga bokförsäljning till biblioteken. Många upplevde bokhandeln som en onödig mellanhand för sambindningsböckerna. Vid införandet av fria priser övergick därför många kommuner till direktleveranser mellan och biblioteken. Endast cirka 20 procent av sarnbind- Bibliotekstjänst 1 En bok om böcker. ningsförsäljningen går nu via bokhandeln. SOU 1972:80, S 153.

Boklådornas sammanlagda bidrag för sarnbindningsförmedlingen för år 1970 har beräknats till 2,5 mkr. Det är alltså absolut sett inga stora avbräck som följt på försäljningsbortfallet. Bortfallet torde dessutom vara ganska jämnt spritt över landet och över olika boklådetyper. Genom att bokhandelns insatser och kostnader för sambindningsverksamheten var mycket låga torde bortfallet dock ha fått relativt stor inverkan på nettovinsternas storlek. Bokhandelns direktförsäljning till biblioteken är svår att uppskatta. Konkurrensen på detta område har också ökat. Bibliotekstjänst har breddat sitt sortiment och vissa specialföretag har ökat sina satsningar. Detta gäller t ex försäljningen av utländsk orginallitteratur. Samtidigt har emellertid bibliotekens mediaanslag ökat så kraftigt att bokhandeln i absoluta tal bör ha minst lika stor direktförsäljning till biblioteken nu som år 1970. Vissa, delvis osäkra, uppgifter tyder tom på en icke obetydlig ökning av den direkta bokhandelsförsäljningen till biblioteken. Av försäljningen till kommunerna är det således bara sambindningsför-

säljningen som till stor del försvunnit. Övrig försäljning har snarast ökat.

Däremot torde marginalerna på denna försäljning för flertalet boklådor ha försämrats. Läget för den lönsamhetsmässigt viktiga försäljningen till kommunerna är ännu inte klart. Många kommuner prövar i dagsläget olika inköpsvägar för att få underlag för ett mera definitivt framtida val. En dämpad optimism kan redan nu skönjas från bokhandelshåll, framför allt på orter där bokhandeln är ensam. I många sådana kommuner har synen på den lokala boklådans uppgift och betydelse förändrats på ett för bokhandeln positivt sätt.

Försäljning till allmänheten Under tiden mellan näringsfrihetsrådets beslut om införande av fria priser år 1965 och beslutets ikraftträdande år 1970 fördes en ibland intensiv debatt om de fria prisernas konsekvenser. Det är notabelt att man därvid endast i undantagsfall berörde följderna för försäljningen till kommunerna och de konsekvenser en förlust av denna försäljning kunde få på möjligheten att saluföra annan litteratur. Debatten kom istället ensidigt

att handla om försäljningen av allmänlitteratur.

Kritikerna menade att de fria priserna skulle medföra att ett smalt sortiment av bestsellerlitteratur skulle vinna på reformen. Denna litteratur skulle nå ut till nya försäljningsställen - t ex varuhus och kiosker och där säljas till väsentligt reducerade priser. Bokhandeln skulle tvingas att följa med i prissänkningarna på denna för lönsamheten viktiga försäljning, och grunden för en fullsorterad bokhandel skulle därvid försvinna. Den svårsålda litteraturen skulle endast finnas tillgänglig på ett

fåtal försäljningsställen i storstäder och universitetsorter.

Näringsfrihetsrådet motiverade sitt beslut bl a med att sådana negativa effekter inte behövde följa på ett avskaffande av bruttopriserna. Rådet väntade sig to m en allmän förbättring för bokförsäljningen genom att böckerna skulle komma att säljas av ett större antal återförsäljare och genom nya försäljningskanaler samt att, som en följd av detta, priserna

skulle sjunka. Nu, något mer än tre år efter reformens införande, kan man konstatera ?att ingendera parten fått rätt. Fackbokhandeln har fortfarande samma stora betydelse i försäljningen av allmänlitteratur. Vissa andra kanaler har börjat saluföra ett fåtal frekventa titlar, men totalt sett är effekten av denna försäljning både omsättnings- och konkurrensmässigt nästan försumbar. Inte heller på prissidan har följderna blivit de väntade. Utredningens

undersökningar visar inte några prisdifferenser av betydelse, vare sig

mellan bokhandeln och andra försäljningskanaler eller mellan olika boklådor inom fackbokhandeln. Några varuhus har hållit en lägre prisnivå, men några större effekter på bokhandelns försäljning har detta, som Det finns konkreta uttryck för bokhandelns starka påpekats, inte fått. konkurrensläge gentemot annan bokförsäljande handel: på Bokhandlareföreningens rekommendationer, men mot förläggarnas vilja, har man med få undantag höjt priserna med cirka fyra procent. Införandet av fria priser har bidragit till förändringar i försäljningspolitik, försäljningsmetoder, butiksplanering, avtal etc inom bokhandelsbranschen. Sådana förändringar inträdde redan när beslutet fattades år 1965 och har sedan kontinuerligt pågått. Genom att bokhandeln tidigare varit skyddad från konkurrens fanns på många håll en konservativ syn på försäljningens bedrivande och en viss förnöjsamhet med sakernas tillstånd. De åtgärder som bokhandelsbranschen själv efter 1965 satte in som en följd av införandet av fria priser torde därför i stort ha haft positiva effekter för den bokköpande allmänheten.

En följd av reformen var att det gamla kommissionssystemet inte

kunde behållas.” Ett nytt avtal slöts därför år 1970 mellan Bokförlägga-

reföreningen och Bokhandlareföreningen. Detta avtal innebar i praktiken

- eller att hantering och regler i stort sett blev oförändrade. A-boklådorna abonnemangsboklådorna som de kallades i det nya avtalet - fick genom

funktionsrabatter etc klara förmåner framför andra försäljningskanaler. Övergången till systemet med fria priser blev därför mjuk.

År 1973 slöts, efter en längre tids förhandlingar, ett nytt avtal. Fördelen för fackbokhandeln i relation till annan handel finns kvar, men avtalet innebär en brytning med den gamla fullsorteringstanken. Kravet att varje boklåda i abonnemang skall ta emot samtliga böcker från i avtalet deltagande förlag, och att man dessutom skulle hålla ett brett backlistsortiment, gavs genom detta avtal upp. Den enskilda boklådan skall enligt det nya avtalet välja mellan olika abonnemangsalternativ från varje enskilt förlag. Genom nya returregler kommer lagerhållningen också med stor sannolikhet att minska. Vissa krav på minimisortiment från det enskilda förlaget har införts, varför detta är garanterat en given spridning av de titlar man vill profilera. Vissa rabattregler stimulerar också bokhandlarna att hålla en viss backlist. lEn bok om böcker. Det nya avtalet kommer knappast att medföra några allmänna och SOU 1972:80, S 151 ff. genomgripande förändringar. Redan tidigare hade man på många håll får 2 En redovisning av komsläppt ambitionen att upprätthålla en fullsorterad bokhandel. Avtalet missionssystemet finns i därför till en del ses som en bekräftelse på ovan angivna utvecklings- En bok om böcker, SOU tendens. 1972:80 s 131 f.

Ett studium av bokhandelsbranschens problem visar också att önskemålet om ett fmmaskigt nät av boklådor med full sortering svårligen låter sig förenas med kravet på lönsamhet. Skillnaden mellan olika boklådors kundunderlag, både vad gäller omfattning och inriktning, är alltför stor. Det år därför orealistiskt - och troligtvis också skadligt - att sätta upp samma abonnemangs- och lagerhållningsregler för en storstadsboklåda med en omsättning överstigande 10 mkr, som för en boklåda som betjänar en mindre ort och som svårligen kan nå en omsättning överstigande något hundratal tusen kronor. Ett bokhandelsnät med differentierad ambitionsnivå torde därför bli oundvikligt. Detta hindrar inte att miniminivån för såväl sortiment som service kan och bör sättas ganska högt. Det fanns risk att avtalet och de friheter det gav den enskilde bokhandlaren skulle orsaka onödigt stora skillnader mellan olika typer av boklådor. Det är ännu för tidigt att definitivt uttala sig om avtalets konsekvenser, men boklådornas teckning av abonnemang hos de olika förlagen ger en ganska ljus bild. Den avgjort vanligaste formen är s k fullständigt abonnemang, vilket innebär att flertalet boklådor frivilligt valt samma abonnemangsform som man tidigare varit låst vid. Resultatet tyder på att de större förlagen fått något fler fullständiga abonnemang ån de mindre. Detta är emellertid bara en nyansskillnad och utfallet för de mindre förlagen får också sägas vara mycket gott. Någon kritik mot avtalet efter abonnemangsteckningen har heller inte förekommit. Den nya avtalsformen innebär emellertid att det föreligger en ständig risk för sänkning av bokhandelsbranschens standard. Inom branschen finns visserligen en utbredd övertygelse om att det stora sortimentet och den goda servicen är en förutsättning för bokhandelns fortbestånd. Utvecklingen för annan fackhandel visar dock på stora problem och man bör inte bortse ifrån möjligheten att boklådorna, om ekonomiska

problem uppstår, söker lösa dessa genom att, när abonnemangsavtalen

skall förnyas, kraftigt minska sortimentet och på annat sätt sänka servicenivån. I ett sådant läge kommer den goda, men svårsålda, litteraturen från mindre och medelstora förlag att vara den utgivningssektor som drabbas först.

5.4.4 Abonnemangsbokhandelns framtidsutsikter

Som redovisats ovan visade utredningens studier inte på några klara

skillnader vad gäller lönsamhet mellan olika grupper av boklådor, vare sig indelningen gjordes efter omsättningens storlek eller inriktning. Studierna avsåg situationen år 1970, men denna slutsats torde alltjämt ha sin giltighet. Införandet av fria priser har således inte gynnat någon boklådetyp framför någon annan. Ett möjligt undantag utgör de allra största boklådorna. Enligt en spridd uppfattning har dessa under senare år haft svåra ekonomiska problem att brottas med. Några undersökningar som belägger detta finns inte. I senare års diskussioner om bokhandelns framtid har tanken på olika former av kedjebildningar förts fram. Man har bl a tänkt sig en form av *Se s 178.

kedjebildning, där fördelarna skulle vinnas genom stora sammantagna och ökad till rationell hantering. Det finns några inköp möjlighet exempel på denna typ av kedjebildning. Omfattningen är ganska begränsad och senare års utveckling tyder inte på någon ökning. (I extremfallet

av denna kedjetyp har det enskilda försäljningsstället endast en försäljande funktion. och administration sköts centralt. Ett exempel på

Inköp denna inom område utgör Press-

försäljningsform bokförsäljningens

byrån.) En annan form av kedjebildning utgår från en moderboklåda till vilken satellitboklådor är knutna. De senare behöver inte vara ett antal mindre ett bokställ i en tobaksaffar e d har ensidigt inriktade på bokförsäljning; nämnts som exempel på en ny sådan försäljningsform. Exempel på denna om den förts

kedjebildningsform saknas i Sverige, trots att diskussionen

är en under åtskilliga år. Många menar t o m att sådana kedjebildningar för ett bevarande av nuvarande småboldådor. förutsättning Som redan påpekats är medelåldern bland bokhandlarna hög. Det finns således relativt som snart kommer att lämna verksammånga bokhandlare heten. En försvårande är att en inte obetydlig andel av omständighet saknar efterträdare i form av släktingar eller dessa personer naturliga anställda som är villiga att köpa rörelsen. En bidragande orsak till en sådan brist på intresse kan vara att verksamheten har stagnerat. Någon av butiken och andra åtgärder för att förbättra förutsättomplanering har således inte gjorts. Om butiken tas över av en annan person ningarna måste om han fortsätta verksamheten under längre denne, planerar Härtill behövs i allmänhet period, göra ganska stora investeringar. banklån, som kan vara besvärliga att utverka. En annan företeelse som redan påpekats är den relativt obetydliga inom bokhandelssektorn. Särskilt påfallande är avsaknanyetableringen den av boklådor i de större städernas förorter. Som en trolig anledning till denna brist nämndes att boklådor i dessa områden inte kunde den för lönsamheten till skolor och påräkna viktiga försäljningen bibliotek. Konkurrensen om butikslokalerna i nya förortsområden är dessutom numera hård. Även i detta fall behövs därför stora initiala vilka oftast måste finansieras via banklån. satsningar,

5.4.5 Olika stödformer

Det är inte bara bokhandeln utan även övrig fackhandel, som under senare decennier har omvandlats: mindre enheter har slagits ut, sortimentet har begränsats och möjligheterna till personlig service har minskat. Denna utveckling inom olika detaljhandelsbranscher har oftast betraktats som ett nödvändigt led i utvecklingen. I några fall har emellertid från det allmänna ansetts motiverade för att förhindra en alltför ingrepp drastisk utveckling. I ett delbetänkande från Kommersiell service i

glesbygdsutredningen,

glesbygder (SOU 1972:13), diskuteras statliga insatser, främst sådana som till att förbättra inköpsmöjligheterna av livsmedel i glesbygdsomsyftar råden. De slutsatser man kom fram till redovisas nedan.

Förekomst av stöd i utlandet

Omvandlingen inom detaljhandeln är en relativt allmän företeelse i

västvärldens länder. På många håll har inom bokhandels-

utvecklingen

branschen ansetts vara värd speciell uppmärksamhet. I flertalet länder har

man kvar konkurrenshindrande bruttopriser. Med bruttopriserna följer

vanligtvis också etableringskontroll. Bruttopriserna är, förutom i Sverige,

avskaffade i Frankrike, Kanada, USA och Australien. I Kanada har emellertid en statligt tillsatt kommission att kommunala

föreslagit inköp

skall göras via fackbokhandeln. Andra exempel på statsmakternas favorisering av bokhandeln finner man i de länder där bokbranschen är befriad från moms eller där momsen är reducerad. Däremot finner man inga exempel på att stat eller kommun genom direkta subventioner sökt stödja bokhandeln. från det Några försök allmännas sida att förbättra bokhandelns

kapitalanskaffningsmöjligheter

har inte heller gjorts. I vissa länder har emellertid bokbranschen internt sökt förbättra

kreditmöjligheterna. Sålunda har i Holland inrättats en stiftelse, som genom förmånliga lånevillkor möjliggör för att ta bokhandelsmedhjälpare

över boklådor, samtidigt som den dels via stiftelsen gamla ägaren omedelbart får hela köpeskillingen, dels garanteras del i framtida vinst. Stiftelsens verksamhet har varit framgångsrik och från bokhandelshåll menar man att i det fall stiftelsen inte funnits skulle de nu övertagna boklådorna antingen ha lagts ned eller ha övertagits av bokhandelskedjor.

Glesb ygdsu tredn ingen

Som ovan påpekats har glesbygdsutredningen avlämnat ett delbetänkan-

de, Kommersiell service i Där behandlas

glesbygder (SOU 1972:13).

situationen huvudsakligen på dagligvarusidan. Nedan återges utredningens förslag sådant det sammanfattats i prop. 1973:1

(Bilaga 12, Handels-

departementet).

Enligt utredningen böri första hand en fungerande kollektiv persontransportapparat De lokala serupprättas. viceorternas verkningsavstånd bör då kunna vidgas till tre â fyra mil. Det större kundunderlaget bör bidra till en ökad lönsamhet och därmed ökande möjligheter att i de utvalda orterna vidmakthålla ett på sikt tillfredsställande serviceutbud. Enligt utredningens bör en konsynsätt centration av serviceutbudet till dessa orter, med de givna förutsättningarna, innebära en acceptabel lösning av serviceproblemet. Som ett komplement till en fungerande kollektiv persontransportapparat bör enligt utredningen h e m s ä n d n i n g s s e r vi c e ordnas. I första hand bör befintliga kommunikationsmedel användas så att olika transportbehov kan samordnas. Utredningen föreslår att kommunerna reducerar hushållens fraktkostnader för hemsändningen. Reduktionens storlek och omfattning bör avgöras av kommunerna i samband med en kommunal planering av verksamheten. För att underlätta distributionen av beställda varor, bör glesbygdskommunerna i vissa fall inrätta funktioner som varuombud. Dessa skulle förvara eller vidaredistribuera varorna i de fall beställaren nås via ej direkt det utnyttjade kommunikationsnätet. Behovet av varuombud är beroende av det system för hemsändningen som används. Det kan sålunda begränsas genom att lantbrevbäringen utnyttjas för hemsändningen.

sou 1974:5

i allmänna stödområdet för kost- Statsbidrag till glesbygdskommuner nader för fraktreduktion och varuombud föreslås utgå enligt samma som bidrag för social hemhjälp. Om särskilda skäl föreligger, bör princip bidrag kunna utgå även till glesbygdskommuner utanför allmänna stödområdet. Länsstyrelsen föreslås bli beslutande instans för bidrag inom stödområdet. Dessa åtgärder kan visa sig otillräckliga för att garantera den önskade servicestandarden. För att kunna bevara en stationär serviceapparat med kan det då vara nödvändigt med ett samhällsstöd till godtagbar spridning serviceföretag på strategiska platser. awisar d r i f t s s t ö d som ett medel att bevara en Utredningen stationär serviceapparat. Stora avvägningsproblem och höga kostnader skulle sannolikt bli följden av ett sådant stöd. Vidare är driftsstöd inte neutralt från konkurrenssynpunkt. Utredningen betonar också, att endast sådana enheter bör bevaras, som på sikt kan drivas med viss lönsamhet. Ett driftsstöd är inte förenligt med detta synsätt. Utredningen förordar i stället ett statligt in v e s t e r i n g s s t ö d, som efter särskild prövning skall kunna utgå till näringsidkare som bedriver verksamhet inom kommersiell service av mera grundläggande Stödet bör utgå för finansiering av ny-, till- eller ombyggnad av betydelse. affärslokal eller annan byggnad som behövs för verksamheten eller för anskaffning av inventarier och utrustning. lnvesteringsstödet bör endast utgå om rörelsen kan antas bli bestående på längre sikt. Detta kan i vissa fall förutsätta att sortimentet i rörelsen utvidgas eller att mottagaren åtar sig utökad service i form av beställningsberedskap. Utredningen ställer sig restriktiv till stöd till den ambulerande handeln handeln och det faktum att på grund av dess effekter på den stationära den sällan når utanför områden som med fördel betjänas av stationär handel. I särskilda fall bör investeringsstöd kunna utgå till teknisk utrustning i fordon. Bidrag i form av lån, avskrivningslån eller en kombination av dessa föreslås utgå med högst 2/3 av investeringskostnaderna. Avskrivningslån bör utgöra högst 35 %, i särskilda fall högst 50 %, av den stödberättigade kostnaden. Beslut i stödärenden avseende stödområdet bör fattas av medan beslut avseende enheter utanför stödområdet bör länsstyrelsen, fattas av Kungl. Maj It. För att trygga ett fortsatt serviceutbud på särskilt viktiga orter, bör i vissa fall kommuner kunna köpa och rusta upp but i k s f a s t ig h e t e r för att sedan hyra ut dessa till lämpliga näringsidkare. Statligt bidrag härför bör, enligt utredningen, utgå till glesbygdskommuner inom allmänna stödområdet med 50 % av kommunernas kostnader. som erhåller investeringsstöd föreslås kunna få statlig Näringsidkare k r e d i t g a r a n t i för att finansiera anskaffning av varulager, dock högst avseende hälften av kapitalbehovet. Statens kostnader beräknas av utredningen till 3 milj. kr. per år för fraktreduktioner; till 2 milj. kr. per år för varuombud; till 3 milj. kr. per år för investeringsstöd och till 2 milj. kr. per år för kommunernas anskaffning och upprustning av butikslokaler. Som underlag för beslut istödärenden bör enligt utredningen kommunerna utarbeta översiktliga planer för serviceförsörjn i n g e n . Av planerna bör framgå på vilka orter en bestående stationär service är särskilt angelägen. Samhällsorganen föreslås ta initiativ till kontinuerliga s am rå d i med bl a handelns organisationer och träffa överenskomstrukturfrågor melser om varsel vid planerade nedläggningar. har karaktären av försöksverksamhet och bör kunna om- Förslagen prövas efter en femårsperiod.

Departementschefen anslöt sig i nämnda proposition i stort till utredningens bedömning. Frågan om förbättring av de kollektiva transporterna hänsköts till chefen för kommunikationsdepartementet. Departementschefen ansåg att behovet av varuombuden var svårt att bedöma varför han inte ansåg sig kunna förorda statligt bidrag till sådana kostnader. l frågan rörande statligt bidrag till subventioner för att reducera fraktkostnaden vid hemsändning anslöt sig departementschefen till utredningens förslag. Detsamma gällde frågan om investeringsstöd både i form av lån och avskrivningslån samt i frågan om statliga kreditgarantier till näringsidkare för anskaffning av varulager. Näringsutskottets betänkande med anledning av propositionen (NU 1973:44) redovisar inga avvikande synpunkter. Riksdagen biföll proposi-

tionen (Rskr 1973:161) och anvisade för budgetåret 1973/74 ett förslags-

anslag av 2 100 000 kr. till Bidrag till kommersiell service i glesbygd m m och medgav dessutom att kreditgaranti för lån till anskaffning av varulager beviljades i enlighet med vad som förordats i propositionen intill ett belopp av 1 000 000 kr. Vidare anvisades över kapitalbudgeten ett investeringsanslag av 500 000 kr. Regler om tillämpning av stödformerna finns i SFS 1973:636. Där bestäms att stöd prövas av länsstyrelsen såvitt gäller hemsändningsbidrag och av konsumentverket såvitt gäller investeringsstöd. Till konsumentverket är en rådgivande glesbygdsnämnd knuten. Av de åtta ledamöterna representerar två detaljhandeln. Riksdagens beslut gällde dagligvaruhandeln, dit bokhandeln inte kan räknas. l propositionen sägs bla: Stödet bör i första hand utgå till dagligvarubutiker. Annat serviceutbud på den lokala nivån bör i allmänhet kunna vidmakthållas på annat sätt, bl a genom att dagligvarubutiken

utvidgar sortimentet och håller beställningsberedskap för andra varor.”

På annat ställe sägs det: ”Orter med sådan (lokal) karaktär beträffande serviceutbud bör kunna nås på 30-45 minuter med kollektiva trafikmedel och där bör finnas vissa grundläggande servicefunktioner. Servicefunktioner på den sk regionala nivån bör kunna nås inom ett par timmars restidsavstånd.” I utredningen sägs att det på den lokala serviceorten bör finnas ”bl a livsmedelsbutik, järnhandelssortiment, färghandelssortiment, textilvarusortiment, apotek, möjligheter att beställa vin- och spritdrycker, bensinförsäljning, viss reparationsservice, frisör samt bank jämte vissa servicefunktioner av icke-kommersiell karaktär”. Som regional service räknas tjänster från varuhus och mera kvalificerad fackhandel. Till denna senare grupp torde man alltså i

propositionen

räkna bokhandeln. Beräkningar rörande restid till fackbokhandeln finns visserligen inte, men de uppgifter om resavståndet i km till fackbokhandeln som lämnats i En bok om böcker* tyder på att en stor majoritet av landets befolkning har mindre än ”ett par timmars” restidsavstånd till en bokhandel. Enligt riksdagsbeslutet skall stödet utgå till glesbygdskommuner i skogslänens inre delar och endast i särskilda fall, efter beslut av Kungl. Maj :t till kommuner i andra delar av landet. Som framgår av tidigare redogörelse för abonnemangsbokhandelns 1 En bok om böcker situation är det inte bara boklådor i glesbygderna som har problem; de SOU 1972:80 s 172.

ekonomiska villkoren för existerande boklådor i stadsmiljö är många Ofta saknas boklådor i mindre städer och i storstädergånger besvärande. nas förortsområden.

Former för städ till abonnemangsbokhandeln

olika stödformer är i stor

Glesbygdsutredningens resonemang kring

för bokhandeln. Sålunda är invändningarna mot utsträckning giltiga driftsstöd relevanta liksom fördelarna med olika former av investerings-

stöd. anförde tre skäl för avvisandet av driftsstöd. Det

Glesbygdsutredningen

och det

skulle bli för dyrt, det skulle leda till svåra avgränsningsproblem

sätt konkurrensförhållandena. Alla tre

skulle på ett menligt påverka

invändningarna är giltiga för bokhandeln. Som redovisats är lönsamheten skiftande inom bokhandelsbranschen. Något mönster i skillnaderna mellan olika typer av boklådor har inte gått vare sig att urskilja. Detta gäller vid alla prövade former av kategorisering, eller denna har gjorts efter omsättningsstorlek, försäljningsinriktning

lokalisering. Ett generellt verkande driftsstöd med målsättningen att göra de mest lönsamma skulle som en följd av det nämnda bli utsatta boklådorna mycket dyrt och dessutom leda till en utmanande hög vinst för redan nu lönsamma boklådor. Om i stället ett selektivt verkande statligt driftsstöd väljes leder detta till oöverskådliga avgränsnings- och kontrollproblem. Särskilt svåra blir om fortsatt problemen på sikt då man tvingas avgöra stöd stöd skall utgå till en klart olönsam boklåda samt om man genom tillkomsten av boklådor som inom kort kan väntas bli bör främja olönsamma. (Väljer staten i stället att stödja bokhandeln via investeringsstöd förutsätter detta att stödet sikt kan gär till sådana enheter ”som på drivas med viss lönsamhet”.1 statsmakterna måste alltså vid bidragsgiv-

ningen utgå ifrån att verksamheten på lång sikt fungerar utan kontinuerlifrån statens sida. Detta innebär inte nödvändigtvis att ga tillskott från strikt utgångspunkt förutsätts bli lönboklådan företagsekonomisk kan tex tänkas komma från kommunalt

sam; förlustutjämningsbidrag

håll.) ett även rent bidragstekniska problem. Ett Med driftsbidrag följer driftsstöd kan åstadkommas att boklådomas intäkter antingen genom ökas eller genom att deras utgifter minskas. Om stödet relateras till någon de som redan har stor försäljning. Staten har heller intäktspost gynnas inga större möjligheter att höja intäkterna genom påverkan av bokinhar däremot kommunerna som köpens omfattning. Sådana möjligheter svarar för de betydelsefulla inköpen till skolor och bibliotek. En länkning av stödet till någon av kostnadsposterna ter sig också

svårgenomförbar. Dels skulle man, som i det tidigare fallet, främst gynna dem som redan nu har stor omsättning. Dels skulle en statlig inblandning kostnadssida, om den får större omfattning, påtagligt på bokhandelns 1 Citatet hämtat från för bokhandelsavtalets ingående. l detta avtal påverka förutsättningarna näringsutskottets utlåtanutan även till en del lagerhållnings- de över glesbygd sutredregleras inte bara bokinköpskostnader kostnader samt indirekt frakt- och marknadsföringskostnader. ningen. NU 1973:44.

Ovan berörda svårigheter kan i vissa fall undvikas. Ett stöd som innebär att ett grundsortiment av bokutgivningen gratis ställs till boklådornas kan tom komma förfogande att gynna de mindre enheterna mer än de större. Genom att stödbeloppet absolut sett blir detsamma oavsett boklådornas bör stödeffekten bli större hos dem som omsättning har begränsad omsättning. Om stödformen anordnas på sådant sätt att staten ersätter förlagen för gratisexemplaren bör de nuvarande reglerna i bokhandelsavtalet inte heller komma att ifrågasättas. En viktig fördel med ett investeringsstöd har redan antytts: staten tar inte på sig något stadigvarande ansvar, varför avgränsningsproblemet och behovet av kontinuerliga försvinner. omprövningar Ett investeringsstöd kan också hållas på en sådan nivå att kostnaderna för staten blir rimliga. Det sagda innebär inte att en stödform där staten främjar bokhandelns investeringsmöjligheter blir mindre effektiv än vad t ex ett direkt driftsstöd kunnat bli. Om man utgår från ett givet stödbelopp torde ett användande av medlen till olika fonner av investeringsstöd ha störst verkan. l avsnittet 5.4.4 om abonnemangsbokhandelns framtid nämndes att många butiker inom en snar framtid är i behov av omplanering och ombyggnad. I samma avsnitt påpekades att nyetableringar, särskilt i nyuppförda ofta är förenade med höga initialkostnader

förortsområden,

av investeringskaraktär. Även allmänt sett måste bokhandeln, för att inom ett framtida distributionssystem sektor skapa en konkurrenskraftig för kvalificerad

bokförsäljning, i god tid söka effektiva och rationella

försäljningsformer. Sådana insatser kommer troligen i allt högre utsträckning att kräva kännbara investeringskostnader. I det statliga stödet till kommersiell service i glesbygd förekommer det, som nämnts, tre former av investeringsstöd: avskrivningslån, investeringslån och kreditgaranti. Samtliga tre torde kunna användas för främjande av bokhandeln. l anslutning till diskussionen om abonnemangsbokhandelns framtid nämndes att många boklådor har svårigheter med Det

kreditanskaffning.

finns inget som pekar situationen - om man bortser från på att variationer - i en framtid

konjunktunnässiga kommer att bli bättre.

Bokhandeln skulle därför vara hjälpt av kreditgarantier. l glesbygdsstödet kan kreditgaranti bara lämnas för anskaffning av varulager. För bokhandeln torde detta ändamål inte vara fullt så väsentligt; till följd både av sedvana och fungerande bokhandelsavtal uppmuntrar förlagen, genom olika ekonomiska förmåner, abonnemangsbokhan-

deln till lageruppbyggnad. Det kan emellertid vara motiverat att staten

lämnar kreditgarantier för andra investeringsändamål. Förläggarna har, som närmare kommer att utvecklas ett intresse nedan, av att stödja bokhandelns Detta investeringar. stöd torde huvudsakligen komma att manifestera sig i kreditgarantier. Ett samarbete mellan stat och förläggare

med finansieringen av ett investeringsstöd torde förutsätta att staten som

möjlig stödform tar upp kreditgarantier.

I vissa fall torde man, för att uppnå önskade bokinköpsmöjliglteter, bli

tvungen att skapa låneformer, som på ett mera direkt sätt kan ses som subventioner från staten. I sådana fall finns de båda statliga investerings-

l88

stödsformerna och investeringslån att tillgå. (Dessa stöd-

avskrivningslån former redan utvecklade i stödet till kommersiell är, som påpekats, sammanservice i glesbygderna samt även i vissa andra regionalpolitiska hang. Ett statligt investeringslån är i jämförelse med vanliga banklån både vad gäller ränte- och amorteringsvillkor. Kravet på förmånligare säkerhet är dessutom Ett avskrivningslån är amorterings- och lägre. räntefritt och avskrives med en femtedel efter varje år som förflutit sedan lånet utbetalades. Avskrivningslånet får motsvara högst 35 procent eller, om särskilda skäl föreligger, högst 50 procent av sammanlagda investe- Avskrivningslån och investeringslån får tillsammans motringskostnaden. svara högst två tredjedelar av nämnda kostnad.) Behovet av dessa förmånliga låneformer måste prövas från fall till fall. Vissa redan fungerande boklådor bör pga otillräckligt kundunderlag kunna komma ifråga. l undantagsfall kan det också vara skäligt att ge lönsamma boklådor sådant stöd. Så är tex försäljning och lagerhållning av litteratur från exklusiva språkomrâden många gånger förlustbringande. En bokhandlare som garanterar en sådan lagerhållning bör inte undanhållas investeringsstöd enbart med motiveringen att övrig försäljningsverksamhet är vinstgivande. Störst behov av ett generöst investeringsstöd torde nyetablerade boklådor ha. Tillkomsten av boklådor i mindre städer och i förortsområden bör effektivt kunna stimuleras av ett statligt investeringsstöd. Utan sådant stöd är det troligt att många expanderande områden förblir bokhandelslösa. Det saknas visserligen lönsamhetskalkyler för olika, av boklådor, men utredningens lönsamhetshypotetiska nyetableringar studier tyder på att initialkostnaderna vid nyetablering kan uppfattas som avskräckande höga. Utländska erfarenheter visar på samma problem. främst Inom många branscher stimulerar producenterna detaljhandeln, att åstadkomma och nyetableringar. Detta med syftet rationaliseringar sker genom satsningar från enskilda producenter men också genom bildande av finansieringsinstitut vilkas verksamhet samtliga producenter bekostar. Producenterna är oftast större och kapitalstarkare än den enskilde detaljisten. Dessutom ligger det naturligtvis i producenternas intresse att det finns en effektiv och heltäckande detaljhandel som tar hand om försäljningen av de tillverkade produkterna. för sådant utbyte finns också mellan förläggare och Förutsättningar bokhandlare. Visst finansieringsstöd har tidigare lämnats både av enskilda förlag och av sammanslutningar. Under senare år har behoven av och kraven blivit starkare. I det senaste bokhanpå ett finansieringsinstitut delsavtalet finns det en uttalad överenskommelse. Det heter: ”Genom bestämmelserna om abonnemang kommer förlagen även i fortsättningen att bidra till bokhandelns finansiering av varulagret. Denna finansiering blir dock mindre än tidigare. Förlagen har emellertid framhållit att man avser att bibehålla en skälig finansiering och därför räknar med att före den 1 april 1974 bilda ett gemensamt finansieringsinstitut.” l Bokförlaggareföreningens styrelse har man inlett ett visst förberedelsearbete; enligt planerna skall ett bolag bildas med ändamålet att genom borgensåtagande medverka krediter till bokhandlare för nyetablering och till långfristiga Övertagande av butiksrörelse. Man räknar med en borgenskapacitet på

6-9 mkr. Svenska Bokförläggareföreningen har i en skrivelse den 5 oktober 1973 till litteraturutredningen hemställt att utredningen i sina förslag till stöd åt bokdistributionen ger plats åt en stödform som stimulerar bokhandelns investeringar. Föreningen ansåg vidare frågan vara av så central betydelse för branschen att ett snabbt underhandsbeslut från statsmakterna vore önskvärt. Förläggarna har alltså ett intresse av att genom ekonomiska satsningar uppmuntra investeringsviljan inom bokhandeln. Detta intresse är helt kommersiellt. Därutöver har staten ett intresse, grundat på kulturpolitiska argument, av att genom ytterligare investeringsstimulans få till stånd ännu fler nyetableringar, övertaganden och rationaliseringar. Det är svårt att ange var gränsen mellan förläggarnas och statens åtaganden skall dras. Frågor rörande ansvarsområde och eventuellt samarbete kan bara lösas genom förhandlingar mellan parterna. Av detta skäl finns det ingen anledning att här nännare ange vilken omfattning ett statligt stöd bör ha och inte heller vilken uppdelning på olika investeringsstödformer man bör välja. Frågor rörande handläggning och administration bör också avgöras efter de tänkta förhandlingarna.

5.5 B-bokhandeln

5.5.1 Struktur och lönsamhet

1 början av 1940-talet erbjöd Svenska Bokförläggareföreningen pappers-

handlare och andra återförsäljare med butik att öppen möjligheten etablera sig som B-bokhandlare. förband

Återförsäljaren sig att ta emot ett begränsat boksortiment i kommission. Övriga titlar fick rekvireras

från förlagen. Antalet B-bokhandlare steg successivt så att de vid 1960-talets början till ca 220. Därefter inträdde uppgick en likaså successiv minskning. I oktober 1973 fanns det, enligt uppgift från Sveriges B-bokhandlareförbund, endast 151 B-bokhandlare.

Förändringarna inom B-bokhandlargruppen har varit ännu större än

vad ovanstående siffror visar. Således har även under nedgångsperioden nya B-boklådor kommit till, dels genom nyetablering, dels genom att A-boklådor övergått till att bli B-boklådor. Denna skedde övergång huvudsakligen i samband med bruttoprisets avskaffande. Å andra sidan övergick vid samma tillfälle ett 25-tal B-boklådor till att bli fullsorterade abonnemangsboklådor. Resterande minskning svarar de återförsäljare för som antingen helt lagt ned bokförsäljningen eller övergått till att saluföra Pressbyråns sortiment. B-boklådorna är huvudsakligen lokaliserade till mindre orter där abonnemangsbokhandel saknas. På sådana orter är alltså B-bokhandeln den enda kanalen för kvalificerad litteratur. Även i ett regionalt perspektiv finns B-bokhandeln där abonnemangsbokhandeln saknas; den förra är således ganska rikligt förekommande i det inre av Norrland, norra 1 En utförligare beskriv- Värmland, Dalsland samt västra Småland. ning av dessa frågor finns Under iEn bok om böcker, kommissionstiden fungerade Bokcentralen som grossist. Detta SOU 1972:80, s 134 och distributionsföretag, som ägdes av förlåggama, svarade även för informa- 140 samt 173 ff.

tion etc. År 1970 övertog Seelig & C0 funktionen som grossist och den l Bokcentralen helt, varvid Seelig & C0 också övertog juli 1973 avvecklades informationsuppgifterna. Försäljningen via B-bokhandeln är begränsad; år 1969 uppgick totalav böcker till 15 mkr. Av denna summa svarade försäljningen drygt till kommunerna och biballmänförsäljningen och försäljningen (skolor för var sin hälft. Försäljningen torde sedan 1969 ha liotek) ungefär minskat. Fram för allt har den kommunala försäljningen gått tillbaka. om B-bokhan- Utredningen har inte tillgång till några undersökningar delns lönsamhet. Denna tycks, precis som i fallet med abonnemangsbokvariera starkt. Det är emellertid mycket som talar för att handeln, situationen är sämre för B-bokhandlarna. Dels har avveckgenomsnittligt lingarna varit många, dels har ett antal B-boklådor på senare tid avstängts B-bokhandlarna har i från leverans från Seelig p g a uteblivna betalningar. att avveckmotsats till abonnemangsbokhandlarna inga större svårigheter la bokförsäljningen; denna utgör vanligtvis en mycket begränsad del av butikens totala försäljning. har inte starkare motiv att stödja etablering och Förlagen några inom B-bokhandeln. Försäljningen är alltför begränsad. rationalisering av allmänlitteratur via B-boklådorna är inte större än (Totalförsäljningen

motsvarande försäljning via en av de större abonnemangsboklådorna.)

När kommissionssystemet försvann slöts inget nytt avtal med B-boklådorna. Dessa erbjöds i stället att bli grossistkunder hos Seelig. Bland en så heterogen grupp att man förlåggama ansågs B-boklådorna utgöra finna förordade därför svårligen skulle en enhetlig lösning. Förläggarna De femtio största att B-boklådorna delades upp i tre lika stora grupper. och som sådana huvudsakskulle övergå till att bli abonnemangsboklådor ligen nöja sig med minimiabonnemang (vanligtvis en tredjedel av fullt abonnemang). Mellangruppen ansågs kunna stanna kvar som grossistkunder hos Seelig, medan de femtio minsta B-boklâdorna skulle övergå till att anlita som grossist. Mycket - bl a den hittillsvarande Pressbyrån - talar för att huvudparten av B-boklådorna stannar kvar utvecklingen hos Detta kommer troligtvis att som grossistkunder Seelig. företag informationssidan och möjligheterna till abonutveckla både den viktiga

nemang på provexemplar.

5.5.2 Stödformer

som talar för att nedläggningen av B-boklådor kommer att Det är mycket inte radikalt ändras. Lönsamheten är ofta fortsätta om förutsättningarna från alternativa är betydande, och dålig, konkurrensen försäljningsvaror det är förhållandevis lätt att avveckla bokförsäljningen. Även om omsättinom B-bokhandeln är obetydlig skulle en sådan utveckling ningen drabba eftersom flertalet B-boklådor är ensamma på många personer, orter med ett stort omland. För- och nackdelarna med olika stödforrner på abonnemangsbokhandelssidan är i huvudsak desamma på B-bokhandelns område. Ett generellt

driftsstöd måste således avvisas som orealistiskt. (Se avsnitt 5.4.5.) Också

för B-bokhandeln kan en gratistilldelning av viss förstagångsutgivning

l9l

förväntas få positiva effekter. Dessa bör, om tilldelningen är densamma, bli särskilt stora för B-bokhandeln, eftersom stödet i förhållande till omsättningen blir relativt stort. Dessutom bör en sådan tilldelning garantera en annars inte given bredd i B-bokhandelns sortiment.

B-bokhandelns behov av investeringar är väsentligt mindre än den

fullsorterade bokhandelns. Behovet finns emellertid och svårigheten att skaffa kredit torde vara större för de mindre B-bokhandlarna. Olika former av statligt torde därför investeringsstöd få positiv verkan, inte minst för möjligheterna till nyetablering. Det finns ingen direkt anledning att ha bestämmelser och förutsättningar som skiljer de två bokhandelstyperna åt i stödhänseende.

5.6 Övrig detaljhandel

Andra än fackbokhandeln - i första återförsäljare hand Pressbyråns återförsäljare och de varuhus som inte har abonnemangsboklåda - sålde 1970 böcker för 56 mkr, vilket motsvarade ca 20 procent av den allmänlitteratur som såldes via återförsäljare.

5.6.1 Pressbyråns återförsäljare

Av landets totalt ca 60 000

försäljningsställen för varor av något slag

ingår ungefär var fjärde (14 000) i Pressbyråns distributionsnät. Av dessa 14 000 återförsäljare utgör 9 procent (1 200) Pressbyråns egna kiosker. Pressbyråns övriga återförsäljare består till övervägande del » ca 60 - av enskilda procent kiosker och tobaksaffärer. Därtill kommer livsmedelsbutiker, frukt- och konfektyrbutiker, etc. snabbköp, hotell/motell Av totala

pressbyrådetaljisternas bokförsäljning 1970 på 44 mkr svarade

de egna kioskerna för ca en fjärdedel, medan den största

återförsäljar-

kategorin - de enskilda kioskerna - stod för ca 30 procent.

Pressbyråns distributionsnät har en jämnare fördelning över landet än

bokhandel och bibliotek. l stort sett följer

fördelningen befolkningens lokalisering, dock med en viss överrepresentation för glesbygdsområden,

vilket innebär att dessa har fler sådana försäljningsställen per 1000 invånare än andra områden. Även har en relativt

försäljningen jämn fördelning: år 1970 låg antalet sålda böcker per invånare i 58 av de 70

regioner som ingår i den av Pressbyrån tillämpade områdesindelningen inom intervallet 1,1-l,5. Sortimentet är som ovan påpekats hårt inriktat på den torftiga massmarknadslitteraturen för vuxna och barn. Därutöver förekommer i viss utsträckning hobbyböcker och enstaka bästsäljare från de allmänutgivande förlagens sortiment. Före april 1970, när bokbranschens dispens från bruttoprisförbudet fortfarande gällde och när bokhandeln hade ensamrätt på alla titlar över en viss prisgräns, hade Pressbyråns återförsäljare i stort sett endast möjlighet att föra pocketböcker och barnböcker. Införandet av fria priser och upphävandet av ensamrätten har inte medfört att återförsäljarna i märkbar sitt sortiment grad breddat till att även omfatta böcker. lnte heller 1 Se En bok om böcker, dyrare har någon förändringi SOU 1972:80, S. 148 ff kvalitetshänseende kunnat märkas. och 180 ff.

192 sou 1974:5

5.6.2 Varuhus Varuhusens totala försäljning av allmänlitteratur uppgick 1970 till ca 35 mkr. Därav utgör nära 20 mkr försäljning genom ca 20 fullsorterade varuhusboklådor, anslutna till abonnemangsavtalet, samt ca 3 mkr försäljning av Pressbyråns sortiment. De stora varuhuskedjorna för emellertid också ett annat sortiment som de beställer direkt från förlagen. Värdet av denna försäljning uppgick år 1970 till ca 12 mkr, varav Åhlénkoncernen svarade för hälften, medan den andra hälften fördelades ungefär lika mellan konsumentkooperativa varuhus och EPA-varuhusen. Ungefär 350 varuhus, huvudsakligen belägna i tätorter, kan beräknas föra detta sortiment, vilket ger en försäljning av ca 40 000 kr per försäljningsställe. Sortimentet är förhållandevis litet och huvudsakligen inriktat på populär skön- och facklitteratur samt barn- och ungdomslitteratur från kvalitetsförlagens utgivning.

5.6.3 Villkoren för detaljistförsäljning av böcker utanför fackbokhandeln För de detaljister utanför fackbokhandeln som saluför böcker spelar bokförsäljningen en underordnad roll. Böcker svarade för endast ca 2 procent av det totala försäljningsvärdet hos Pressbyråns egna kiosker. För de varuhus som saknar fullsorterade bokavdelningar torde andelen vara ungefär lika låg. För de nämnda återförsäljarna är en varas omsättningshastighet en avgörande faktor vid val av sortiment. Varan skall ge en god avkastningi förhållande till det utrymme den tar i anspråk. Det är uppenbart att en stor del av den seriösa litteraturen inte uppfyller detta mål. Däremot har den kvalitetslitteratur som är populär och lättsåld en relativ fördel genom den höga återförsäljarrabatten vilken är avpassad efter specialhandelns behov. l stort sett är dock villkoren för bokförsäljning väsensskilda mellan flertalet pressbyrådetaljister och varuhusen. De sistnämnda kan bedriva en bred och omfattande bokförsäljning på ekonomiska grunder. Antalet varuhus med fullsorterade bokavdelningar har ökat under det senaste årtiondet. Även om bokförsäljningen skulle ge sämre avkastning än annan försäljning på motsvarande utrymme kan den vara motiverad av serviceskäl eller som ett medel att locka kunder. - När det gäller Pressbyråns återförsäljare i allmänhet särskilt kiosker och tobaksaffärer - är restriktionerna fler. Lagringsutrymmet är begränsat. Möjligheterna till kundinformation och marknadsföring är obetydliga, eftersom kontakten med kunderna är snabb och ytlig. Dessa försäljningsställen saluför huvudsakligen dagligvaror såsom tidningar, frukt, konfektyr, tobak o d. Även på böcker ställs kraven att de skall säljas

snabbt, vilket förutsätter låga priser och ett lättillgängligt och ”säljande

utförande. Pressbyrådetaljisterna är vidare beroende av de rutiner som Pressbyrån lagt upp för distributionen av tidningar och tidskrifter. För att böcker på ett rationellt sätt skall kunna inordnas i detta system är det en fördel att de utkommer periodiskt och att de har en stor upplaga som kan fördelas på försäljningsställena.

sou 1974:5 193

Det är uppenbarligen endast den serietillverkade massmarknadslitteraturen som till fullo motsvarar de krav som denna distributionsapparat ställer. Från de enskilda återförsäljarnas synpunkt torde - i synnerhet som böcker roll i deras verksamhet överhuvudtaget spelar en marginell möjligheten att i nämnvärd utsträckning sälja kvalificerad litteratur te sig avlägsen, eftersom de är hänvisade till Pressbyrån som distributör.

5.6.4 Tänkbara stödåtgärder för massdistribution av kvalitetslitteratur Som framgått av det föregående sprides och försäljes böcker på i huvudsak två vägar: billiga utgåvor av torftig massmarknadslitteratur tillhandahålls i ca 14 000 försäljningsställen iPressbyråns distributionsnät; den mer kvalificerade och samtidigt betydligt dyrare litteraturen utbjuds huvudsakligen via 300 abonnemangsboklådor som är koncentrerade till stora och medelstora städer. Medan massmarknadsutgåvorna har en genomsnittlig försäljning på nära 20 000 exemplar ligger den normala försäljningen för t ex en kvalitetsroman ofta omkring 1 000 exemplar. Detta behöver inte betyda att människor i allmänhet skulle sakna intresse för läsning av kvalificerad litteratur. Tvärtom talar t ex den höga och starkt stigande biblioteksutlåningen av skönlitteratur för att ett stort intresse föreligger. Även erfarenheterna från 1940- och 50-talens sk folkböcker visar att intresset för upplevelseläsning även av kvalificerat slag är betydande om bara utgåvorna är lätt tillgängliga och har ett lågt pris. Utgivningen av folkböckerna startades 1940 av Folket i Bilds förlag (FiB), men idén med billigbokutgåvor för en stor allmänhet var betydligt äldre. En framgångsrik serie av denna typ var redan under senare delen av 1800-talet Bonniers Öreskrifter för folket. Dessa innehöll enkla småberättelser om Kung Oskar och skogvaktaren”, ”Den blivande bispen” osv, men också folklivsskildringar av tex Bjørnson och Almqvist. Vidare

förekom i olika sammanhang masspridning av enklare facklitteratur,

religiös litteratur samt kriminalberättelser. De sistnämnda ansågs emellertid vara av undermålig kvalitet och ha en förråande inverkan; framgångsrika kampanjer genomfördes mot ”Nick Carter-böckerna”. Det första radikala försöket med en billigbokutgivning av erkänd litteratur under 1900-talet var Nordiska Förlagets ZS-öresböcker, som började utkomma år 1910. Serien innehöll till största delen goda

_underhållningsromaner av främst engelska men även franska och tyska författare. Vidare innehöll serien en rad av världslitteraturens främsta

verk. 25-öresböckerna hade under en period normalupplagor på ca 60 000 exemplar. Hård konkurrens från andra förlag, från den expanderande veckotidningsmarknaden, från det nya mediet filmen samt starkt stigande papperspriser anses ha samverkat till seriens tillbakagång, som inföll under l910talets senare del. Under 1920 och 30-talen förekom en del mer eller mindre lyckade och mer eller mindre långvariga försök med billigbokutgivning, tills alltså Folket i Bild år 1940 startade utgivningen av sina folkböcker. Serien inriktades främst på svensk arbetar- och folklivsskildring i omtryck av författare som Jan Fridegård, Moa Martinson, Ivar Lo-Johansson, Josef

Kjellgren, Albert Viksten och Bernhard Nordh. Priserna var mycket låga: vid starten drygt en krona och ännu efter 10 år inte mer än 1:45 för häftat exemplar. Minimiupplagan kalkylerades först till 20 000 exemplar men ändrades senare till 50 000. En rad utgåvor såldes i mer än 100 000 exemplar. En starkt bidragande orsak till framgången var att man kunde bygga upp ett nät av 10 000 bokombud på arbetsplatserna. Målsättningen var att varje ombud skulle sälja 10 exemplar av varje bok. Seriens framgång lockade andra förlag till efterföljd. År 1947 startade Bonniers Bonniers Folkbibliotek (BFB) arbetsplatsförsäljning av genom ett jämförbart sortiment. Det försteg som FiB hade genom folkrörelsekontakterna uppvägdes av den backlist som Bonniersföretaget hade tillgång till. Under 1950-talet började en nedgång, vilken i början av 1960talet ledde till en nedläggning av FiB:s folkböcker och av förlagets tidning Folket i Bild. Orsakerna är ännu långtifrån klarlagda. Liksom vid ZS-öresbokens tillbakagång kan man peka på en rad samverkande faktorer: hårdnande konkurrens från andra folkboksserier, främst BFB (som lades ned först 1970) och nya populärpocketserier, svårigheter att finna lämpliga utgivningsobjekt som var fria eller kunde förvärvas för stigande kostnader, konkurrens från bättre betalda extraarbeutgivning, ten för ombuden samt det ökande tempot på arbetsplatserna som försvårade ombudsförsäljningen.

Omkring år 1960 fick pocketboken sitt genombrott i Sverige. I början publicerades dels nya utgåvor av populär och kvalificerad skönlitteratur dels populärvetenskaplig litteratur. Senare kom pocketboken också alltmer till användning för den expanderande utgivningen av kurs- och debattlitteratur. Trots det i inledningsskedet låga priset kunde dessa böcker inte få någon masspridning via Pressbyrån. De försök som gjordes i den riktningen synes ha varit alltför halvhjärtade och tillfälliga. Däremot lyckades den hårt standardiserade massmarknadslitteraturen genom prisbillighet och effektiv distribution fånga upp en del av intresset för upplevelse- och förströelseläsning. Sedan dess har massmarknadslitteraturen - delvis på den kvalificerade litteraturens bekostnad ständigt stärkt sin ställning. Denna kategori är väl anpassad efter Pressbyråns försäljningsrutiner. Den kvalificerade litteraturen har däremot, främst på grund av högre priser, betydande att nå spridning via denna kanal. Pressbyrån liksom de svårigheter enskilda försäljningsställena visar av lönsamhetsskäl föga intresse för sådan litteratur. Teoretiskt innebär emellertid Pressbyråns återförsäljarnät en utmärkt att uppfylla några av utredningens viktiga målsättningar: att möjlighet vinna nya läsargmpper och att ge många människor tillfälle att på ett bekvämt sätt genom köp förvärva god litteratur. Därmed avses inte

endast presumtiva läsare som saknar bokhandel på sin hemort utan även

sådana som av andra skäl sällan kommer i kontakt med bokhandeln. Det synes som om denna möjlighet i dagsläget inte kan utnyttjas på kommersiella grunder. För att kvalitetsböcker med framgång skall kunna konkurrera med massmarknadslitteraturen krävs sannolikt att de skall ha

mycket låga priser, periodisk utgivning, standardiserat utförande och ett lättillgängligt innehåll samt att de marknadsförs på ett effektivt sätt. Flera av villkor kan naturligtvis

dessa i och för sig uppfyllas för ett

begränsat sortiment, men eftersom avkall inte får göras på den litterära kvaliteten och eftersom berörda parter bör 11a rimlig ersättning för sitt arbete kan- kvalitetslitteraturen, utgiven för en inhemsk marknad, aldrig komma att konkurrera på lika villkor med den maskinmässigt komponerade litteraturen. Bakom den sistnämnda kategorin står i stor utsträckning internationella syndikat, vilkas resurser ger dem ett kraftigt övertagi konkurrensen. Om en lågprisutgivning av kvalitetslitteratur skall komma till stånd torde subventioner bli nödvändiga. Ett stöd måste då utgå i sådan omfattning att nämnda villkor blir uppfyllda, framför allt att priset kan sättas på en låg och konkurrenskraftig nivå. En subvention kan tänkas utgå i olika former. Den kan utbetalas i förhand till enskilda förlag för särskilda projekt, där förlagets motprestation skulle bestå i att utbjuda en viss minimiupplaga till ett visst maximipris. Den kan också utbetalas i efterhand till förlagen som en kombinerad förlustutjämning och belöning för särskilda lågprisutgåvor. Det är emellertid osannolikt att sådana åtgärder skulle bli tillräckligt effektiva. Framför allt skulle kraven på serieform med periodisk utgivning och standardiserat utförande svårligen kunna uppfyllas. För att problemet skall kunna få en tillfredsställande lösning krävs mer enhetliga satsningar, i form av speciella förlag

ellerförlagsavdelningar.

Modell för ett massmarknadsförlag

I det följande presenterar utredningen en översiktlig modell över hur ett massmarknadsförlag för utgivning av kvalitetslitteratur skulle kunna utformas. Det bör observeras att gjorda beräkningar inte gör anspråk på att vara exakta. Syftet är snarare att ange storleksordningen av den subvention som kan komma att erfordras. Massmarknadsförlagens pocketutgåvor ligger för närvarande på ett genomsnittligt pris under 5 kr inkl moms. För att kvalitetsutgåvor skall kunna ett slagkraftigt alternativ utgöra bör de ligga i samma prisläge. I nedanstående räkneexempel utgår vi därför från ett pris av 5 kr för vuxenlitteraturen. Detta pris motiveras även av att det kan uppfattas som en psykologisk prisgräns: ökningar därutöver skulle säkerligen ha en starkt hämmande effekt på försäljningen. För bam- och ungdomsböcker bör priset om möjligt sättas ännu lägre, eftersom den konkurrerande kiosklitteraturen prismässigt ligger mycket lågt. De utvalda titlarna skall ha reella att till möjligheter de angivna priserna säljas via Pressbyråns 14 000 återförsäljare. Därför bör de bestå av sådan litteratur (svensk eller utländsk) som är i god mening attraktiv för en större publik utan att man gör avkall på kvalitetskravet. Utgåvorna bör vidare ha ett i teknisk mening standardiserat utförande och utges i form av en pocketserie med tilltalande layout och typografi. Det är orealistiskt att tänka sig att helt nya titlar skulle kunna utges under angivna villkor. Det skulle kräva betydande subventioner att förmå

förläggare och författare att ställa attraktiva titlar till förfogande för denna ligprismarknad och därmed avstå från de vinstmöjligheter som den gängse marknaden erbjuder för titlar av detta slag. Däremot ligger det i nämnda parters intresse att nå en ny publik efter det att titeln har haft sin ordznarie försäljningsperiod. En inriktning på redan publicerad litteratur är emellertid inte endast betingad av nödvändighetsskäl utan har även reella fördelar. Urvalet av populära och ”läsfrämjande titlar underlättas om utbidet redan är känt. Vid bedömningen av lämplig omfattning för verksamheten anmäler sig två mctstridiga önskemål: behovet av att bygga upp ett mångsidigt sortiment och viljan att undvika en direkt konkurrens mellan de olika utgåvoma. En utgivningsplan på en titel per månad torde vara ett minimum för att sortimentskravet skall uppfyllas på ett tillfredsställande sätt. Mer än en titel per vecka vore å andra sidan riskabelt åtminstone under :nledningsskedet innan utfallet ännu är känt. I nedanstående räkneexempel räknas med en ny titel varannan vecka m dvs 26 titlar per år - inom vardera vuxenlitteraturen och barn- och ungdomslitteraturen. . Hälften förutsätts vara svenska verk och hälften översättningar. Vid beräkning av tänkbart försäljningsutfall kan populärpocketseriernas försäljningssiffror tjäna som utgångspunkt. Enligt utredningens branschstudier ligger genomsnittet per titel omkring 17000 exemplar motsvarande 70 procent av de tryckta upplagorna. Gentemot dessa serier har de skisserade kvalitetsserierna nackdelen att de utvalda verken finns eller har funnits i andra utgåvor och således redan lästs av ett relativt stort antal människor. Mot detta kan ändå hävdas att man genom den nya försäljningsformen når en delvis ny publik. Därtill kommer

att

böckerna i de nya serierna i denna speciella försäljningsmiljö kommer att vara unika och därmed ha större uppmärksamhetsvärde, speciellt som de av många kommer att uppfattas som mer värda sitt pris än de gängse pressbyråböckerna. Mot den bakgrunden bör upplage- och försäljningstalen för en kvalitetsserie för vuxna kunna ligga i storleksordningen 30 000 resp 20 000 exemplar per titel. Eftersom barn- och ungdomsböckeri regel har bättre försäljning än vuxenböcker bör talen för denna kategori kunna uppskattas till 45 000 tryckta och 35 000 sålda exemplar per titel. Med den omfattning som planerats torde verksamheten kunna drivas med en fast personal på fyra personer. En förlagschef sköter förhandlingarna med andra förlag och ansvarar för utgivning och ekonomi. Därutöver behövs två redaktioner (en för vuxen- och en för barnlitteratur) samt en kontorist. Vissa redaktionella tjänster samt tjänster för marknadsföring och distribution köps utifrån. Konsumentpriset inklusive moms har satts till 5 kr för vuxenböckerna och 4 kr för barn- och ungdomsböckerna, vilket exklusive moms blir 4:25 kr resp 3:40 kr. Förlagets intäkt erhålles om man från de sistnämnda priserna drar 50 procent för återförsäljarrabatt och distribution, vilket ungefär motsvarar nivån för små förlag utan egen distribution. Genomsnittsupplagan per titel har som tidigare nämnts beräknats till 30000 exemplar för vuxenlitteraturen och 45 000 exemplar för barnlitteraturen. Den genomsnittliga försäljningen har beräknats till 20000 resp 35 000

Tabell 5.2 Intäkter och kostnader för det skisserade massmarknadsförlaget, i tusen kr per år.

Intäkter Försäljning av vuxenböcker 1 100 Försäljning av barn- och ungdomsböcker 1 550 2 650 Kostnader

Övriga kostnader (kontorslokaler, styrelse, ränta m m) 150 3 550 Underskott 900

exemplar per titel för de två kategorierna. Omfånget för vuxenböckerna torde komma att ligga på ett genomsnitt av 200 sidor. Barn- och ungdomsböckernas omfång är svårare att beräkna eftersom denna kategori är mer heterogen: såväl tunna bilderböcker som mer omfångsrika textböcker kan komma att ingå i serien. Författarroyaltyn har bestämts med hänsyn till att det gäller återutgivning: 10 procent för svenska och 5 procent för utländska författare. Viss ersättning till förlagen för titelrättigheter 0 d kan beräknas till ca 3 000 kr per titel. Eftersom ett viktigt syfte med verksamheten är att vinna nya bokläsare kommer stora krav att ställas på en effektiv marknadsföring. Utgiftema för detta ändamål bör därför vara av minst samma storleksordning som gäller för skönlitterära förlag i allmänhet, en tiondel av intäkterna. Under introduktionsperioden kan särskilda satsningar vara motiverade. I tabell 5.2 redovisas de beräknade intäkterna och kostnaderna för det .skisserade massmarknadsförlaget. Det bör återigen betonas att värdena är ungefärliga och osäkra. Detta gäller i synnerhet intäkterna, eftersom det är omöjligt att förutsäga vilka försäljningssiffror som kommer att uppnås.

Enligt beräkningen skulle företagets subventionsbehov för ett

normalt verksamhetsår uppgå till ungefär 900000 kr. Några väsentliga kostnadsbesparingar är inte möjliga inom den angivna utgivningsramen. Det är inte heller troligt att subventionsbehovet skulle bli mindre med en högre prissättning. Att för vuxenlitteraturen gå över den tröskel som femkronorsnivån utgör skulle sannolikt få en så negativ effekt på försäljningen att totalintäkten blev lägre. Endast en försäljning utöver den väntade skulle kunna leda till ett lägre subventionsbehov. Förlagets intäkt per sålt exemplar när författare, distributör och återförsäljare fått sitt, kan beräknas till 1:80 kr per vuxenbok och 1:45 kr för barn- och ungdomsböckerna. För full kostnadstäckning krävs en genomsnittlig försäljning på 45 000 exemplar (av 60 000 tryckta) per titel för vuxenlitteraturen och 70 000 exemplar (av 90 000 tryckta) per titel för barn- och ungdomslitteraturen. Massmarknadsförlaget kommer att behöva en förberedelsetid för att

och vidtaga vissa marknadsföringsâtgärder, innan planlägga verksamheten utgivningen kan starta. Även för denna period, som kan beräknas till 3 å 6 månader, måste subventioner utgå, eftersom utgifter för personal, kontor 0 d samt informationskampanjer skall bestridas. När det gäller ägandeförhållandena kan olika lösningar tänkas. Förlagsbranschen skulle - mot uppfyllande av de givna ambitionerna i bl a prisoch kvalitetshänseende - kunna driva förlaget i egen regi och för detta erhålla viss subvention. En annan möjlighet är ett direkt samarbete mellan staten och branschen. Även författarna kan uppfattas som en i detta Också inom ramen för ett sådant naturlig part sammanhang. samarbete kan man tänka sig ett visst risktagande från förlagens sida. Ett tredje alternativ vore ett helstatligt förlag som mot erforderlig ersättning förvärvar lämpliga utgivningsobjekt. till bredare folklager kan Med tanke på syftet att sprida god litteratur med bred folklig förankring - såsom det finnas skäl för att organisationer studieförbunden - beredes tillfälle att deltaga i samarbetet.

5.7 Förlagens direktförsäljning

Direktförsäljning från förlag till slutlig konsument sker huvudsakligen på tre olika sätt: bokklubbsförsäljning, postorderförsäljning och hemförsälj-

Enligt utredningens branschstudier såldes 1970 via dessa kanaler

ning. böcker för ca 130 mkr, vilket skulle utgöra knappt en tredjedel av den totala av allmänlitteratur, allt räknat till konsumentpris försäljningen exklusive moms.

5.7.1 Bokklubbar

Bokklubbar är en distributionsform som förutsätter att konsumenten är medlem i en klubb. Medlemmarna förbinder sig att köpa ett visst antal volymer eller för ett visst belopp. I gengäld får de vissa medlemsförmåner, vanligen i form av lägre priser: de kan erbjudas speciella lågprisutgåvor av förlagets tidigare utgivning, de kan också få möjlighet att köpa litteratur till ett lägre pris än i bokhandeln. Medlemmarna nyutkommen om sortimentet eller -folders. I informeras i speciella medlemstidningar om en eller flera böcker, vilka dessa ingår i regel ett specialerbjudande automatiskt sänds ut om inte medlemmen avbeställt på förhand. Utsändav böcker till medlemmarna sker i regel via posten, men ningen kontakt mellan medlem och förlag kan också etableras via bokhandeln, som då förmedlar informationen, tar emot beställningar och levererar böckerna. År 1972 fanns i Sverige ett tiotal bokklubbar. De flesta och största av romaner av välkända författare samt viss dem utbjuder huvudsakligen facklitteratur men det finns även några mindre bokklubbar som populär är inriktade såsom lyrik, kristen litteratur, ekonopå speciella kategorier misk litteratur och science fiction. Under de senare åren har utvecklingen gått mot ett vidgat sortiment med en ökad andel förstagångsutgivning. Bokklubbsverksamheten har expanderat påtagligt under senare år. I 1 En bok om böcker. torde den totala försäljningen vara på god väg mot 70 SOU 1972:80, S72 ff. dagsläget årliga

mkr, vilket skulle innebära en knapp fördubbling på endast tre år. Det totala medlemsantalet kan beräknas till 450 000 och antalet förmedlade till mer volymer än 4 milj. Den genomsnittliga medlemstiden torde vara 1 a 2 år. Sedan 1960 har omsättningen blivit ca 15 gånger större. Då priserna under samma tid ungefar dubblerats synes antalet fönnedlade volymer ha blivit sju gånger större under perioden. Startandet av Bonniers Bokklubb och Månadens Bok samt Bra Böckers fortsatta expansion har kraftigt bidragit till ökningen. Det avgjort största företaget inom bokklubbssektorn är Bonniers som med sina tre egna bokklubbar

jämte delägarskap i Månadens Bok svarar för ungefär två tredjedelar av

omsättningen och av det totala medlemsantalet. Trots den starka expansionen är bokklubbsverksamheten mindre omfattande i Sverige än i vissa andra länder. Så är tex endast var tjugonde svensk bokklubbsmedlem mot var tionde tysk.

5.7.2 Postorder

Gränsen mellan bokklubbar och postorderföretag kan ibland vara svår att dra. I båda fallen utnyttjas posten för bokinformation och bokutsändning. Den väsentligaste skillnaden är att postorderföretagen inte har några kontraktsbundna medlemmar, som ikläder för att ta sig vissa förpliktelser del av prisförmånerna. Dessa företag använder i stället adressregister och bearbetar mottagarna med en intensiv reklam. Det har därvid förekommit

att vissa företag i strid med gällande lagbestämmelser tillämpat principen

om automatisk när inte utsändning, mottagarna i förväg avbeställt erbjudna böcker. Postorderförsäljningen av böcker domineras av ett fåtal förlag utanför Svenska Bokförläggareföreningen - som mer eller mindre specialiserat sig på denna verksamhet. Det Bästa och Förlagshuset Norden svarade 1970 för närmare 60 procent av den totala försäljningen på ca 40 mkr. De utbjudna titlarna är få till antalet och ligger utanför det gängse bokhandels- och pressbyråsortimentet. I huvudsak rör det sig om översättningar av anglosachsisk underhâllningslitteratur resp olika slag av större verk.

5.7.3 Hemförsäljning

Hemförsäljning innebär att säljaren eller dess representant

uppsöker kunden i dennes hem och att köpekontrakt vanligen på avbetalning där upprättas i skriftlig form. Försäljaren demonstrerar verket eller presenterar reklammaterial för kunden. Denna försäljningsforrn används huvudsakligen för omfattande och komplicerade verk som kräver en noggrannare presentation såsom stora uppslagsböcker. Sortimentet är med nödvändighet mycket litet.

År 1970 såldes böcker via hemförsäljning till ett värde av ca 55 mkr,

varav de största förlagen - KG Bertmarks, Almqvist & Wiksell, Natur och Kultur samt Bonniers svarade för drygt hälften. Hemförsäljningen har under senare år märkbart vilket med den stagnerat sammanhänger

minskade försäljningen av stora verk (jfr s 125 ff).

5.7.4 Villkoren för direktförsäljning

Bokklubbarnas starka frammarsch får ses mot bakgrunden av de obestridliga fördelar som försäljningsformen erbjuder vissa grupper av förläggare och konsumenter. Förläggaren kan genom att utbjuda ett populärt urval av sin utgivning till ett lågt pris nå en ny och bredare publik. Det låga priset möjliggörs av det begränsade urvalet och den stora marknaden, vilket sammantaget ger utrymme för höga upplagor. Genom att konsumenterna är kontrakterade medlemmar kan förläggaren ganska väl förutse det kortsiktiga försäljningsutfallet, vilket underlättar bedömningen vid upplagesättning och andra kostnadsinsatser. Viktigt för bokklubbens lönsamhet är hur många böcker varje medlem köper och hur många år medlemmen stannar kvar i klubben. Med hjälp av medlemstidningar, medlemsblad eller dylikt har förläggaren möjligheter till en verkningsfull presentation av sortimentet och kan därigenom också utöva en viss styrning av intresset, inte minst genom valet av specialerbjudanden. För många konsumenter 4 framför allt sådana som är ovana bokhandelsbesökare och ovana bokläsare - innebär bokklubbar ett sätt att till ett relativt lågt pris få tillgång till lättläst litteratur. Även flitiga bokläsare som inte är hårt bundna av sortimentet kan ha fördel av bokklubbar som en möjlighet att begränsa kostnaderna för bokinköp. För bokläsare, som bor på orter utan bokhandel, utgör bokklubbar ofta den enklaste möjligheten att genom köp förvärva kvalificerad litteratur. Det är emellertid förenat med stora svårigheter att starta en bokklubb. Informationen om bokklubben och medlemsvärvningen kräver tillsammans med uppbyggandet av en distributionsapparat stora kostnader. Vidare förutsätts ofta tillgång till attraktiva titlar som är lämpliga för denna försäljningsform. Verksamheten måste få en betydande omfattning för att bli lönsam. Därför år bokklubbsverksamhet i huvudsak en angelägenhet för storförlagen. Från konsumentsynpunkt torde den vanligaste invändningen vara att sortimentet är begränsat i två bemärkelser, dels till böcker från de förlag som driver bokklubb, dels till ett bestsellerbetonat urval av dessa förlags Ibland hävdas också att bokklubbar underhåller ett statusutgivning. tänkande kring böcker: de låga priserna och det ofta uniformerade utförandet kan göra bokklubbar till ett praktiskt sätt att snabbt fylla bokhyllan med vackra och jämna bokryggar.

Postorderföretagen använder sig huvudsakligen av på särskilt sätt

utarbetade adressregister och distribuerar reklammaterial till de presumtiva kunderna. Utbytet är betydligt mer osäkert än vid bokklubbsförsäljning eftersom mottagarna är okända och inte heller har åtagit sig några kan förpliktelser gentemot förlagen. Denna grundläggande förutsättning till en del förklara den inriktning och utformning som postorderförsäljningen av böcker har fått. Verksamheten domineras av ett fåtal specialinriktade förlag och sortimentet är i huvudsak av underhållningskaraktär. en anslående praktutformning. Marknadsföringen är Utgåvoma ges ofta intensiv och kännetecknas ofta av ”exklusiva erbjudanden för den utvalda konsumenten. Postorderförsäljningens problem har fått en viss belysning genom ett

intressant försök av tidningen ICA-kuriren att 1970 via postorder sälja kvalificerad och lättläst litteratur från det aktuella bokhandelssortimentet. Ett 80-tal titlar från ett antal förlag valdes ut och presenterades i en 8-sidig annons i tidningen. Viss information förmedlades också på förstasidan och på ledarsidan. Tidningen hade under 1970 en medelupplaga på ca 730 000 exemplar. Av prenumeranterna var ca 90 procent husmödrar. Enligt en läsundersökning exponerades 1970 det genomsnittliga numret för sammanlagt ca l 500 000 personer. Därav beräknades en tredjedel vara män. Utfallet av försöket måste betecknas som klart negativt. När rekvisitionstiden gick ut efter ungefär en månad hade ca 300 personer sammanlagt beställt endast ca 900 exemplar. Beställarna var relativt jämnt spridda över riket, drygt hälften av dem boende i bokhandelslösa orter. Storstäderna var underrepresenterade i förhållande till sin andel av befolkningen. Den ekonomiska satsningen uppgick till ca 100 kr per beställd bok eller ca 350 kr per beställare. Resultatet för de utvalda titlarna var betydligt sämre än för ICA-förlagets egna titlar, vilka huvudsakligen utgörs av husmorshandböcker. Avvikelsen från det gängse sortimentet samt det faktum att titlarna i regel kunde erhållas snabbare och billigare (ej porto eller förskottsavgift) i den lokala bokhandeln kan ha bidragit till det dåliga resultatet. Det bör också understrykas att experimentet var av tillfällig karaktär. Rekvisitionstiden var kort och antalet titlar relativt litet. Vidare torde informationsåtgärderna inte ha varit tillräckliga: annonserna, som hade fått en anspråkslös och relativt anonym utformning, infördes endast vid ett tillfälle. Hemförsäljning har traditionellt varit den viktigaste försäljningsformen för uppslagsböcker och andra större verk. Möjligheten att bedriva denna aktiva - med andra former - har ansetts vara försäljningsform parallellt en förutsättning för utgivning av uppslagsverk, med tanke på produktens sammansatta karaktär, det höga priset samt det stora försäljningsbehovet. Hemförsäljning är en i hög grad löneintensiv försäljningsform (enligt uppgift motsvarar distributionskostnaderna ca 60 procent av försäljningsvärdet mot ca 40 procent vid bokhandelsdistribution). Hemförsäljningen

har därigenom drabbas av snabbare kostnadsökningar än andra försälj-

ningsformer och kommit i ett sämre konkurrensläge gentemot dessa. Efter den 1 april 1970, när förbudet mot fasta bruttopriser på böcker trädde i kraft och priset alltså blev tillåtet som konkurrensmedel, har förutsättningarna för hemförsäljning ytterligare försämrats. Det blev betydligt svårare att bedriva denna aktiva och kostsamma direktförsäljning, när olika återförsäljare såsom stormarknader utan större olägenheter kunde hålla lägre priser, vilket bl a utnyttjades i syfte att locka kunder till butikerna. Därtill kommer att hemförsäljning genom åren fått en allt sämre klang. Försäljningsformen uppfattas som påträngande, kunden hamnar lätt i ett psykologiskt underläge gentemot en erfaren och övertygande försäljare, ett förhållande som ibland utnyttjats av mindre nogräknade företag från olika branscher. Med dessa allmänna svårigheter att bedriva hemförsäljning sammanhänger också de problem som är förknippade med utgivning av uppslagsverk. Ökande produktionskostna-

202 sou 1974:5

distributionskostnader har lett till kontinuerliga och der och ökande

påtagliga prisstegringar, vilka orsakat ett betydande köpmotstånd.

5.7.5 Tänkbara stödåtgärder för direktförsäljning

Även om villkoren väsentligt förbättras för fackbokhandeln kan den inte väntas få en fullständig täckning över landet. Pressbyrån, som redan har en sådan täckning, kommer å andra sidan även efter förutsätta förbättatt uppvisa ofrånkomliga bristeri både service ringar i sin bokförmedling och sortiment. Utredningens primära målsättning att alla människor, oavsett bostadsort, skall ges möjlighet att förvärva all kvalitetslitteratur kan således inte förverkligas med hjälp av dessa båda kanaler. l direktiven till utredningen berörs detta problem. Det heter där: Vid den förut nämnda biblioteksverksamheten bör försök experimentella av litteratur direkt till allmänheten göras även med biblioteksförsäljning eller med en av biblioteken organiserad av littera-

postorderförsäljning

tur.” Utredningen har inte i egen regi bedrivit några försök med bokförsälj- Däremot hade vid tiden för utredningens tillsättande ning via biblioteken. viss med bokförsäljning i bibliotekslokaler skett i

experimentverksamhet

under mer än två år och i Tyresö under en halvårsperiod. I Helsingborg bedrevs verksamheten i samarbete mellan stadsbiblioteket Helsingborg som upplät lokalen och stadens tre boklådor som svarade för sortiment samarbetade biblioteket och personal; i Tyresö enligt ungefär samma med en stor boklåda Stockholm. Även principer belägen i det centrala om förutsättningarna var olika på de båda försöksorterna, t ex vad gällde närheten till en ”normal” bokhandel, blev resultatet av försöken att i bedriva bokförsäljning med god service och hygglig sortimentsbredd bibliotekslokaler likartat: det ekonomiska utfallet blev sådant att en fortsatt verksamhet omöjliggjordes. Några ytterligare försök i denna riktning har därefter inte gjorts i landet. De vunna erfarenheterna kan dock inte utgöra en tillräcklig grund att utdöma som distributionsform. Därtill hade bokförsäljning på bibliotek en alltför såväl när det de gjorda experimenten begränsad omfattning som bokutbud. En ny verksamhet av denna typ gäller varaktighet

behöver tid for sortimentet bör vara brett

att slå igenom. Det utbjudna och spegla det som finns tillgängligt i bokhandeln. Ett visst psykologiskt motstånd från bibliotekshâll mot att bedriva ekonomisk verksamhet på biblioteken kombinerat med personalens bristande vana vid de nya

arbetsrutinerna kan utgöra väsentliga hinder för framgång. Även bok-

lånares bristande erfarenhet av att använda biblioteken som köpkälla kan därvidlag spela en viss roll. Om emellertid kraven på lönsamhet skjuts i motiveras av önskemålet att bakgrunden kan bokförsäljning på bibliotek på bokhandelslösa orter tillfälle att köpa kvalificerad erbjuda människor litteratur. insamlat uppgifter om bl a Utredningen har, i enlighet med direktiven, försök i andra länder med bokförsäljning på bibliotek. Med hjälp av har en enkät genomförts omfattande följande utrikesdepartementet länder: Danmark, Norge, Finland, Island, Storbritannien, Frankrike,

Västtyskland, Holland, Italien, Sovjetunionen, Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Förenta staterna och Kanada. Inte i något fall uppgavs

bokförsäljning på bibliotek förekomma eller ha förekommit.

Genom bibliotekens jämna över landet ändock spridning utgör bokförsäljning via bibliotek en användbar metod att ge alla människor möjlighet att förvärva kvalitetslitteratur. Även andra metoder kan tänkas. I föregående avsnitt har utredningen presenterat de vanligaste direktkanalerna mellan förlag och bokköpare. Av dessa måste dock

hemförsäljning

och annan form av uppsökande ses som ett

försäljning orealistiskt

alternativ; De ökande svårigheterna att bedriva har hemförsäljning

tidigare påpekats, liksom folkboksförlagens svårigheter att under

1960-talet hålla en kår av bokombud Därtill kommer på arbetsplatserna. att sortimentet med nödvändighet måste vara relativt litet vid denna typ av försäljning. Som ovan nämnts är gränsen mellan bokklubbar och postorderföretag ibland svår att dra och båda formerna till en erbjuder goda möjligheter effektiv För bokklubbsidén bokspridning. talar dess obestridliga framgångar under det senaste årtiondet; å andra sidan vore det mindre ändamålsenligt att inrätta en subventionerad bokklubb eftersom utredningens målsättning är att ge människor möjligheter att köpa alla böcker utan att samtidigt binda dem vid bestämda åtaganden. Från den synpunkten kan en postorderverksamhets friare form erbjuda tillräckligt utrymme utan att samtidigt ställa krav på konsumenterna. Utredningen har inte genomfört några försök med en postorderförsäljning av litteratur av det skälet att det torde vara olämpligt att starta försöksverksamhet i liten skala. Det i avsnitt 5.7.4 redovisade försöket av [CA-kuriren tyder på detta. För att postorderaltemativet skall ges en rättvis chans, måste administration och distribution fungera perfekt, sortimentet vara fullständigt och, framför allt, informationen kring böckerna vara rikhaltig och lockande. Även om dessa villkor är det osäkert huruvida en uppfylldes postorderverksamhet skulle kunna utgöra ett gott alternativ till en fullsorterad bokhandel på orter där sådan saknas. Däremot skulle införandet av en postorderkanal skapa möjligheter till av den köp litteratur som människor på bokhandelslösa orter efterfrågar. Det skulle också kunna bidra till att vinna nya bokköpare. För att en postorderverksamhet skall kunna uppnå dessa mål måste bl a följande krav ställas på den:

D kanalen skall kunna utnyttjas av alla oavsett bostadsort D erbjudande till utnyttjande skall finnas på lätt tillgängliga platser D sortimentet skall vara fullständigt D informationen verksamheten kring och kring böckerna skall vara rikhaltig och lockande D rekvisitionsförfarandet för den enskilde konsumenten skall vara enkelt D distributionen av de beställda böckerna skall fungera perfekt.

Modell för en postorderverksamhet I det följande presenteras och diskuteras en modell av hur en postorderverksamhet kan utformas för att uppfylla de uppställda målen och villkoren. Modellen kan sammanfattas i följande punkter: D beställningsblanketter med tryckta adresser och betalt porto finns tillgängliga inte bara på landets ca 2 500 postkontor utan också på landets ca 2 500 bibliotekslokaler, Dleveranserna till konsumenten sker från ett centralt grossistföretag eller, där så befinnes lämpligt, från den lokala bokhandeln, D två kataloger framställes: en fullständig katalog i postverkets regi där endast titlarnas grunddata redovisas; en katalog med ett brett urval i branschens regi där titlarna får en mer omfattande och lockande presentation, D båda katalogerna distribueras till de 5 000 post- och bibliotekslokalerna, D priset för konsumenten - inklusive portoavgifter - får ej ligga över eller väsentligt under det gängse priset i bokhandeln, D allmänna informationsåtgärder vidtas i syfte att göra den nya verksamheten känd för en bred allmänhet.

Kravet att kanalen skall kunna utnyttjas av alla oavsett bostadsort uppfylles väl genom att beställningen sker via posten. Beställningsblanketter och informationsmaterial bör finnas tillgängliga på landets ca 2 500 postkontor. Även landets ca 2 500 bibliotekslokaler kan vara väl lämpade för ändamålet. Med dessa 5000 över landet jämnt spridda lokaler skulle god täckning uppnås. Biblioteken är även lämpade av andra skäl. Där finns det redan en vana vid och en kunskap om böcker, som kan vara till stor nytta i den föreslagna verksamheten. Bibliotekspersonalen kan stå till tjänst med information och även bokbeståndet kan vara bokköparna till hjälp. Ett problem med bokbeståndet är emellertid att aktuella titlar, i synnerhet de uppmärksammade, oftast är utlånade. Postanstalterna har i fråga om geografisk spridning lika stora fördelar som biblioteken. Det finns också, åtminstone teoretiskt, en möjlighet att där nå en bredare allmänhet än på biblioteken. För att denna möjlighet skall kunna utnyttjas förutsättes att bokinformationen utformas så att den verkligen kan intressera allmänheten för bokbeställningar. Verksamhet av liknande typ förekommer nu på postanstalterna. Pâ sådan finns upplysningsmaterial och beställningsblanketter för varje prenumeration av tidskrifter. Att Poststyrelsen själv tror på en satsning visar det faktum att man därifrån spontant tog kontakt med utredningen i syfte att undersöka intresset för startandet av en postorderverksamhet på boksidan. Detta intresse dikterades dessutom ›- vilket man betonade -av verkets önskemål att öka portointäkterna. Beställningsmöjligheterna behöver inte vara bundna till post och bibliotek. Blanketter kan även, tillsammans med informationsmaterial, till hemmen. Blanketterna bör ha påtryckt adress och betalt spridas svarsporto, varför köparen endast skulle behöva ange författare och titel

eller det på varje bok angivna ISB-numret (ISBN, International Standard Book Number). Denna numrering, som nyligen är införd, finns angiven i varje bok och på Bibliografiska institutets bokförteckningar. Om en postorderverksamhet kommer till stånd bör ISBN kunna anges i samband med annonsering och recensering. För att postorderverksamhet skall kunna bli framgångsrik krävs en effektiv distribution med goda lagringsmöjligheter. Alternativet att böckerna skulle beställas direkt från respektive förlag vore opraktiskt och oekonomiskt; opraktiskt för den enskilde köparen som måste hålla reda på förlagets namn och adress, oekonomiskt för många förlag som inte har denna typ av verksamhet. Det är vidare från kostnadssynpunkt en avsevärd fördel om redan befintliga institutioner kan användas. Det finns i landet idag två företag verksamma med distribution av kvalificerad litteratur: Seelig & C0 som betjänar bokhandeln och Bibliotekstjänst AB som ombesörjer inbindning och leverans av biblioteksböcker. Båda dessa företag vore väl lämpade för

ändamålet. De har väl inarbetade kontakter med landets förlag och de har

god vana att leverera böcker till ett stort antal adressater spridda över landet. De har även goda lagringsmöjligheter. I detta avseende kan Seelig ändå sägas ha en viss fördel med sitt omfattande centrallager av aktuell

och gångbar litteratur. Vad detta lager och några av Seeligs övriga

funktioner betyder bl a för de små förlagens och de små boklådornas konkurrenskraft har diskuterats ovan i avsnitten 4.3 och 5.3.1. Det främsta syftet med en postorderverksamhet skulle alltså vara att ge människor som inte har nära tillgång till bokhandel möjligheter att köpa den litteratur som de efterfrågar. Trots denna inriktning kan man inte utesluta att vissa människor via postorder köper böcker som de annars skulle ha köpt i bokhandeln. Detta skulle åtminstone gälla om postorderalternativet vore märkbart billigare. För postorderköp talar också flera bibliotekslokalers öppethållande på kvällarna, postens och bibliotekens bredare kontaktyta mot allmänheten samt det relativt bekväma beställningsförfarandet. Å andra sidan torde det vara mindre sannolikt att de som har lätt att nå en bokhandel eller är vana bokhandelskunder skulle övergå till att köpa via postorder. l bokhandeln får de en direkt service och har möjligheter att själva bläddra igenom och orientera sig i böcker av olika slag. Även om några av dessa möjligheter skulle erbjudas genom bibliotekens postorderservice kvarstår det faktum att man vid postorderalternativet måste vänta några dagar på de böcker, som man i bokhandeln i regel kan erhålla utan väntetid. Mycket talar sålunda för att de personer som i första hand kommer att köpa böcker på postorder är sådana som antingen har långt till närmaste boklåda eller som av olika skäl drar sig för att gå in i en bokhandel. Det är t o m möjligt att den utökade information om böcker och propaganda för bokinköp, som bör vara förknippad med öppnandet av den nya försäljningskanalen, på kort eller på lång sikt kan locka nya kunder till bokhandeln. Det finns även en möjlighet för bokhandeln att direkt deltaga i en postorderverksamhet. Detta skulle kunna ske genom lokala överenskom-

206 sou 1974:5

melser mellan bibliotek och bokhandel med den innebörden att en lokal - - får in alla boklåda och inte det centrala distributionsföretaget inom området och ansvarar för att dessa effektueras. I beställningar områden som har fler än en boklåda kan man tänka sig ett samarbete mellan Huruvida sådana lösningar vore till fördel eller dessa företag. nackdel för den bokbeställande konsumenten kan inte sägas generellt. Å ena sidan kan lokala åstadkomma snabbare leveranser, å andra företag sidan kan de inte förväntas ha en lika bred lagerhållning som ett centralt distributionsföretag. Därtill kommer olikheter mellan bokhandelsföretag inom olika områden. som den nu bedrivs kan karakteriseras som en Postorderförsäljning lågpriskanal för ett begränsat antal titlar i förhållandevis stora upplagor. Distributionen sker centralt och kostnader för personal och lokaler kan obundenhet i tid och rum: arbetet kan något begränsas genom en relativ utföras på ordinarie arbetstid och lokalerna kan utan olägenhet placeras på billig tomtmark. De låga priserna möjliggörs alltså genom att de långa seriemas ekonomi utnyttjas i såväl produktions- som distributionsled. En postorderverksamhet av det slag som skisseras i detta avsnitt skulle på flera punkter avvika från detta mönster. Särmärket är den kulturpolitiska inriktningen, vilken förutsätter att verksamheten i princip inriktas på alla människor, alltså även icke-bokläsare, och på samtliga titlar, alltså även exklusiva titlar med låg omsättningshastighet. Mot denna ekonomiska nackdel står fördelen att befintliga distributionsorgan skulle kunna

utnyttjas. När en verksamhet kommit igång och om den når en viss omfattning för bör den vanliga återförsäljarrabatten på 40-44 procent ge utrymme att täcka dels de befordringsavgifter som är förknippade med postorder och dels distributionskostnader. Antag att den årliga övriga skulle bli 250 000 exemplar. Detta skulle motsvara att i försäljningen

en bok skulle förmedlas per försäljningsställe och vecka. Om

genomsnitt moms de sålda böckerna betingar ett genomsnittligt Cirkapris exklusive på 25 kr skulle den totala återförsäljarmarginalen motsvara ett värde på ca 2,6 mkr. De direkta postavgifterna kan beräknas till ca 2:50 per alltså sammanlagt ca 625 000 kr. Då är portot för beställning, bokleveransen (som trycksak), beställningsblanketter och inbetalningen inräknad. Den återstående summan, ca 2 mkr, skulle då utnyttjas för de med sammanhängande utgifterna till distribu-

postorderverksamheten

tionsföretaget och till informationsverksamhet. Även om priserna vid postorderköp skulle kunna sättas lägre än de som gäller vid bokhandelsköp finns det skäl som talar emot en sådan prissättning. Verksamhetens huvudmål är att söka avhjälpa de rådande bristerna i inte att konkurrera med bokhandeln. Om den fysiska bokdistributionen, underskred bokhandelspriserna skulle detta postorderpriserna påtagligt kunna få menliga konsekvenser för bokhandelns försäljning. Å andra sidan kan hävdas att konsumentens utgifter vid postorderköp - inklusive för beställning, leverans och betalning - inte skall vara större än porto vid bl a av det skälet att postorderköp innebär viss bokhandelsköp, väntetid. med ställs stora delvis I en postorderverksamhet angivna syften

motstridiga krav på informationsåtgärder. De möjligheter som verksamheten erbjuder bör få en som fullständig presentation samtidigt informationen till den ovane bokläsaren bör få en lockande utformning. Postverket har vid underhandskontakter med utredningen förklarat sig berett att låta framställa och till landets samtliga postanstalter distribuera en fullständig katalog där olika grunddata redovisas. Det äri första hand uppgifter som titelns namn, författare, pris och ISBN som bör komma ifråga. Katalogen skulle finansieras genom att de medverkande förlagen betalar allt efter det utrymme som deras titlar tar i anspråk. Man kan tänka sig olika uppläggningar på katalogen: antingen kan katalogen få en helt enhetlig utformning där endast ovan angivna grunddata redovisas eller också kan den erbjuda förläggarna ett val mellan olika notisstorlekar. Förteckningen kan lämpligen utgöras av en pärm i A4-fomiat med utbytbara sidor, där förändringar och tillägg kan göras. Materialet i pärmen bör förnyas helt åtminstone en gång per år. Denna förteckning måste kompletteras med en katalog som får ett mer ”säljfrämjande” utförande, eventuellt i stil med existerande bokhandelskataloger. Antalet titlar begränsas något, men bör ändå katalogen innehålla ett brett urval av god litteratur, som får en fylligare och populärare presentation. En sådan katalog kan lämpligen framställas i branschens regi och finansieras av de deltagande förlagen. Ett omfattande katalogarbete förekommer redan där. Ett införande av postorderförsälj-

ning ligger dessutom i förlagens intresse. Om varje försäljningsställe skulle

förmedla en bok per vecka skulle detta ge förlagen en försäljning på ca 250 000 ex, motsvarande ett nettovärde av 3 ä 4 m kr. Eftersom den skisserade verksamheten i stor utsträckning kan läggas ut på befintliga organ kan de fasta kostnaderna för framför allt distribution hållas på en låg nivå. De väsentligt nya utgifterna ligger på framställning och distribution av kataloger och på andra slags informationsåtgärder eftersom en postorderverksamhet med angiven inriktning ställer nya krav just på dessa områden. Eftersom emellertid bruttomarginalen på de sålda böckerna är tämligen stor, kan verksamheten när den når en viss omfattning väntas bli självñnansierande. Det är ändå uppenbart att projektet innehåller flera osäkerhets-

moment. Det viktigaste är givetvis försäljningen och därmed de intäkter

som erhålles för att täcka de fasta kostnaderna. För att verksamheten skall komma igång torde statliga subventioner bli nödvändiga, i första

hand för olika informationsåtgärder.

Subventionsbehovets storlek kan omöjligen fastställas utan ingående kalkyler och utan förhandlingar med berörda intressenter. Behovet är naturligtvis också avhängigt av ambitionsnivån. Så skulle t ex tillgänglighetsmålet i och för sig kunna nås utan extra insatser på katalogsidan. Om emellertid erforderligt skall komma till katalog- och beställningsmaterial stånd och spridas inte bara till de olika försäljningsställena utan också till många hushåll och om nödvändiga allmänna informationsåtgärder kring de nya bokinköpsmöjligheterna skall genomföras torde en årlig subvention i

storleksordningen en halv miljon kronor krävas i inledningsskedet.

6 Utlåning av böcker genom

bibliotek

6.1 Allmänt l utredningsdirektiven berörs i olika sammanhang folkbibliotekens roll vid litteraturdistributionen. Utredningens läsvanestudier har påvisat hur betydelsefull denna roll är. Biblioteksförsöken har klargjort att biblioteken med ökade och i viss mån omdisponerade resurser har förutsättningar att effektivisera och vidga sin verksamhet på litteraturspridningens område. Kulturrådet har i sitt betänkande betonat folkbibliotekens centrala plats i kommunernas kulturliv. Mot denna bakgrund är det naturligt att utredningen ägnat biblioteksverksamheten betydande uppmärksamhet. Man brukar tala om fyra typer av bibliotek: folkbibliotek, forskningsbibliotek, företagsbibliotek och skolbibliotek. Folkbiblioteken har en generell uppgift: de är bibliotek för alla. De tre andra bibliotekstyperna riktar sig till bestämda målgrupper: forskarna och de studerande vid forskningsinstitutionerna, företagens personal, skolornas elever och lärare. Från utredningens synpunkter är folkbiblioteken och skolbiblioteken särskilt betydelsefulla. Detta kapitel kommer att behandla folkbibliotekens insatser och de åtgärder som kan vidtagas för att öka dessa biblioteks möjligheter att effektivt medverka vid litteraturspridningen. Skolbibliotekens uppgifter kommer att närmare tas upp i kapitel 7. l samband med redovisningen av biblioteksförsöken lämnades en

översikt över folkbibliotekens målsättning, organisation och utveckling]

Den följande framställningen återger huvudpunkterna härav. I fråga om de statliga insatserna på biblioteksområdet hänvisas till kapitel 1 ovan.

6.2 Folkbibliotekens organisation Folkbiblioteksväsendet kan beskrivas som en pyramid där basen utgörs av de lokala kommunala biblioteken och överbyggnaden representeras först av länsbiblioteken och ovanpå dem av lånecentralerna. Med länsbiblioteken avses här och i fortsättningen även stifts- och landsbiblioteken, som ._ _ . l har i stort sett samma funktioner. Det är en låneorganisation, tillkommen

teiäáåâ

i rationaliseringssyfte. Den förutsätter att de lokala biblioteken anskaffar 61-72_

den mest frekventa litteraturen, länsbiblioteken den mindre frekventa och lånecentralerna den minst frekventa. Folkbiblioteken förutsätts inte själva köpa in all litteratur: den litteratur som inte kan erhållas inom folkbibliotekssystemet får under vissa betingelser som regel inlänas från forskningsbiblioteken eller bibliotek i utlandet. Länsbiblioteken har också rådgivande funktioner gentemot de lokala biblioteken. Central service åt biblioteken ges genom skolöverstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för länsbiblioteken och lånecentralerna och fördelar det statliga stöd som utgår till folkbiblioteken. Bibliotekens kommersiella serviceorgan är Bibliotekstjänst AB, ägt av Sveriges allmänna biblioteksförening och Svenska kommunförbundet.

6.2.1 Kommunala bibliotek

Med få undantag har de lokala folkbiblioteken primärkommun eller

förbund som huvudman. Mellan åren 1905 och av primärkommuner 1965 utgick generella statsbidrag till verksamheten. Efter 1965 svarar kommunerna praktiskt taget ensamma för alla kostnader. Till de kommunala bibliotek, som samtidigt är länsbibliotek eller/och lånecentraler, och - « utgår dock bidrag av stats- när det gäller länsbiblioteken landstingsmedel. Som framgår av kapitel 1 utgår vidare vissa selektiva statsbidrag. De kommunala folkbibliotekens utveckling har följt två huvudlinjer: å ena sidan har resurserna centraliserats i anslutning till den nya indelningen i kommuner, å andra sidan har man strävat efter att decentralisera utbudet. Inom de nya kommunerna har ett fast organisationsmönster börjat växa fram med huvudbibliotek i centralorten, biblioteksfilialer i de större samhällsbildningarna, mindre utlåningsstationer på platser där befolkningsunderlaget inte är tillräckligt för en filial samt bokbussar i ytterområden och glesbygd. Detta innebär att bibliotekssystemens antal i stort sett överensstämmer med kommunernas, medan utlâningsställena är

ungefär tio gånger så många? I utlåningsställenas antal är då inte

inräknade bokbussarnas hållplatser. Uttryckt i siffror innebär detta att antalet bibliotekssystem den l januari 1974 blir 278. Antalet fasta utlåningsställen kan beräknas till ca 2 700. Vid sidan av bokbussarna och bokbilarna förekommer olika former av uppsökande verksamhet. Den viktigaste är den s k boken-kommer-verksamheten, dvs hemsändning av böcker till personer, som på grund av sjukdom eller andra handikapp inte har möjlighet att själva besöka biblioteket. Till det lokala biblioteksmönstret hör en strävan att mer eller mindre 1 Undantag är dels fast samordna annan av det allmänna finansierad biblioteksverksamhet i de statliga stifts- och med den som det kommunala biblioteket bedriver. landsbiblioteken, dels kommunen Sjukhu- Jämtlands läns bibliotek, sens bibliotek fungerar i stigande omfattning som filialer i det kommunasom ägs gemensamt av la bibliotekssystemet. Det kommunala biblioteket handhar som regel Östersunds kommun och biblioteksverksamheten vid Mellan folkbibliotek Jämtlands läns landsting. fångvårdsanstalterna. och skolbibliotek existerar olika former av samarbete. Ett uttryck för 2 Försök med bibliosamma strävan är kommunaliseringen av de tidigare studiecirkelbiblio- tek, SOU 1972:61, S 80 f.

teken. Deras uppgifter har successivt övertagits av de kommunala biblioteken.

6.2.2 Länsbibliotek - ett länsbibliotek eller ett länsbiblioteken i varje län finns antingen stifts- och landsbibliotek - som lokala bibliotek för den fungerar kommun där de är belägna och har samtidigt till uppgift att bistå övriga lokala bibliotek i länet med litteratur och rådgivning. Med de kommunala bibliotekens ökande resurser har länsbibliotekens verksamhet successivt fått en annan inriktning än tidigare. I begynnelseskedet hade de som sin viktigaste uppgift att genom utsändande av s k vandringsbibliotek i största allmänhet komplettera de lokala bibliotekens bokresurser. I takt med utbyggnaden av de kommunala bibliotekens resurser har under senare år behovet av allmän komplettering minskat. Länsbiblioteken skall enligt gällande föreskrifter anskaffa litteratur och jämförligt material av den beskaffenhet att de lokala biblioteken inte själva rimligen bör köpa den. Det är alltså numera främst speciallitteratur som länsbiblioteken lånar ut till biblioteken i länet. Samtidigt har den rådgivande verksamheten fått ändrad karaktär. Medan länsbiblioteken tidigare i stor utsträckning gav hjälp vid bokvalet har rådgivningen mer och mer kommit att gälla administrativa och organisatoriska problem. Hjälp vid bokvalet får biblioteken genom Bibliotekstjänsts sambindningsservice.1

6.2.3 Lånecentraler Lånecentralerna är en påbyggnad på länsbiblioteken, tillkommen i syfte

att ytterligare rationalisera bibliotekens bokinköp. De har till uppgift att

tillhandahålla sådan mera speciell litteratur och jämförligt material som länsbiblioteken rimligen inte har anledning att anskaffa. Av de tre länecentralerna är två förlagda till länsbibliotek (Malmö och Umeå), den tredje till Stockholms stadsbibliotek. De arbetar inom var sin räjong av landet: lånecentralen i Malmö betjänar södra och västra Sverige, lånecentralen i Stockholm Mellansverige och lånecentralen i Umeå Norrland. l fråga om invånarantal är de båda förstnärrmda räjongerna ungefär lika stora, rnedan Umeåräjongen är avsevärt mindre. l princip skall de särskilda kostnaderna för verksamheten helt bestridas av statsmedel, men det förutsätts - i analogi med vad som gäller för länsbiblioteken - att värdbibliotekets hela bokbestånd skall stå till förfogande för utlåning genom länecentralen. Det lokala biblioteksväsendets utbyggnad har erfarenhetsmässigt medfört en ökad efterfrågan också på litteratur av mera speciellt slag. Anordningen med länsbibliotek och lånecentraler har visat sig vara ett ändamålsenligt sätt att tillgodose behovet av speciallitteratur inom rimliga ekonomiska gränser. Lånecentralernas verksamhet visar en kraftig ökning under senare år. Antalet expedierade lån har ökat från 29 300 år -l969 till 40 500 år 1972, dvs med 38 %. 1 Se nedan under 6.2.5.

6.2.4 Den statliga tillsynsmyndigheten Skolöverstyrelsen är tillsynsmyndighet för folkbiblioteken. För ändamålet finns inom Överstyrelsen en bibliotekssektion, som numera är inordnad under undervisningsavdelningen för vuxenutbildning och där inom folkbildningsbyrån (byrå V 1). Bibliotekssektionen handlägger enbart frågor rörande folkbiblioteken; ärenden rörande skolbibliotek sorterar under avdelningen för lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete. Fram till 1965 var bibliotekssektionens arbete i betydande omfattning inriktat på frågor som sammanhängde med de då utgående generella statsbidragen till folkbiblioteksväsendet. Härtill kom att sektionen t 0 m läsåret 1971/72 hade den direkta ledningen av bibliotekarieutbildningen. Den rådgivande verksamheten var samtidigt omfattande. Att de först anställda tjänstemännen fick titeln bibliotekskonsulent antyder den vikt man redan från början fäste vid den konsulterande verksamheten. Efter omläggningen 1965 av det statliga stödet till folkbiblioteken kom den rådgivande verksamheten att dominera bibliotekssektionens arbete* Konferensverksamheten byggdes ut, och sektionen fick till sitt förfogande specialister inom olika områden av biblioteksverksamheten. Sektionen handlägger vidare ärenden rörande länsbibliotek och lånecentraler och vissa andra bibliotek med statliga bidrag. Vad bibliotekarieutbildningen beträffar administrerar sektionen t o m budgetåret 1973/74 utbildningskurserna för deltidsanställd bibliotekspersonal. Chef för sektionen är en avdelningsdirektör, som vid sin sida har en byrådirektör och en byråsekreterare. Till sektionen är vidare knutna sex konsulenter, av vilka två sysslar med utvecklingsverksamhet, en med organisation och rationalisering, en med social biblioteksverksamhet, en med barn- och ungdomsbiblioteksverksamhet och en med informationsoch konferensverksamhet. Härtill kommer kanslipersonal, expeditionsvakt och fn en arkivarbetare. Personalen är fördelad på en administrativ sektor och en utvecldingssektor.

6.2.5 Bibliotekstjänst Bibliotekstjänst AB är bibliotekens gemensamma serviceorgan. Aktiemajoriteten innehas av Sveriges allmänna biblioteksförening, en sammanslutning med både bibliotek och enskilda personer som medlemmar. En minoritetspost ägs av Svenska kommunförbundet. Skolöverstyrelsen är representerad i styrelsen. Tillsammans med sina motsvarigheter i Danmark, Finland och Norge står bolaget som huvudman för ett skandinaviskt företag, Scandinavian Library Center, med säte i Köpenhamn och inriktat på export. Bibliotekstjänst tillhandahåller biblioteken tjänster och material inom alla de områden där fördelar kan nås genom samverkan. Utan tillgång till den service, som företaget ger, hade de kommunala biblioteken inte kunnat utvecklas i den takt som skett. För utredningen är den sk sambindningen av särskilt intresse. Den innebär i korthet att Biblioteks-

tjänst låter verkställa central inbindning av all-viktigare litteratur som har

intresse för folkbiblioteken och som utges i landet. Bindningen grundar Jfrkap 1,364.

från biblioteken, som till sin ledning får sig på förhandsbeställningar beställningslistor med kommenterade förteckningar över den väntade bokutgivningen. Till grund för förteckningarna ligger av förlagen insända förhandsexemplar, som genom Bibliotekstjänsts försorg underkastas granskning av särskilda lektörer. Den information som ges ibeställningslistorna har i många fall ett starkt inflytande på bibliotekens bokval. Böckerna inköps av Bibliotekstjänst i ark från förlagen och levereras till biblioteken i bundet skick antingen via bokhandeln eller direkt från Bibliotekstjänsts distributionscentral. En detaljerad redogörelse för sambindningsförfarandet återfinns i Litteraturutredningens biblioteksstudier, kapitlen 3, 4 och 5. Bibliotekstjänst har expanderat kraftigt. Omsättningen, som 1970 uppgick till 23,6 miljoner kronor, var 1972 37,8 miljoner kronor. Praktiskt taget samtliga bibliotek i landet utnyttjar den service som företaget ger. Bibliotekstjänsts expansion kan väntas fortsätta. Bla har bolaget avancerade planer på dataservice till biblioteken.

6.3 Folkbibliotekens resurser

Som framgår av ett par här återgivna diagram från utredningens biblioteksstudier (figur 6.1 och 6.2) har fo]kbiblioteksverksamheten utvecklats

starkt och oavbrutet under de senaste decennierna Ökningen har gällt

1 En utförlig analys av både utlåning och resurser. Undersökningar från senare år pekar emeller- resurserna 1970 återfinns tid entydigt på en påfallande ojämnhet i fråga om standard mellan de i Försök med bibliotek, olika kommunerna. Kulturrådet konstaterar? att folkbiblioteken fort. SOU 1972:61, s 115- 137. farande visar stora skillnader sinsemellan såväl i verksamhetens kvalitet som i fråga om dess bredd, men framhåller samtidigt att utvecklingsten- 2 Ny kulturpolitik, SOU 1972:66, s 281. densen i landet i dess helhet är entydig. °Io 250 Figur 6.1 Kommunala bibliotek, inkl central- =- Bokbestönd bibliotek. Procentuell

llll

=-_ Uflåninq utveckling 1930-1950. - ---- Summa kostnader- Kostnader i 1930 års penningvärde.

°lo 700 _ Figur 6.2 Kommunala bibliotek, inkl. läns- och landsbibliotek. Procen- -_-= Summa kosfnoder E tucll utveckling 1950- - - - Personalkostnader : 1970. Kostnader i 1950 - ----unöninq 50°: -----Bokbe5+önd års pcnningvärde.

500-:

o! DÖ

N Oo

lm.:llrmlrlillilmlrimlmmln.

I I955 I 97D

Några siffror hämtade ur utredningens biblioteksstudier belyser situationen. Medan kommuner i storleksordningen 40 000-50 000 invånare det undersökta året hade en medelkostnad för biblioteksverksamheten av något mer än 42 kronor per invånare och år var genomsnittskostnaden för riket ca 25 kronor och kostnaden i de minsta kommunerna, med mindre än 8 000 invånare, 12:45. Även om man har anledning att anta att den pågående kommunsammanläggningen kommer att medföra förbättringar för invånarna i småkommunerna, är skillnaderna mellan kommunerna stora nog för att inge oro. En närmare analys av kommunernas bibliotekskostnader visar att det l En undersökning av inte enbart är kommunstorleken som är avgörande för de kommunala de kommunala biblio-

insatsernas omfattning. Det kommunala huvudmannaskapet innebär att tekens utgiftsstater för

1973 visar för de minsstandarden växlar med resurser och vilja. Det ligger i sakens natur att ta kommunerna en kommunernas prioriteringar varierar. Man kan konstatera att utjäm- medelkostnad av 21:34 ningen kommunerna emellan har hunnit väsentligt längre när det gäller och ett genomsnitt för riket av 39:94. Se Bibsociala förmåner än när det gäller kulturell service. Möjligheterna för en lioteksbladet 1973 enskild att utnyttja litteraturen varierar med bosättningsorten. s 214. Då uppgifter saknas för vissa kom- Den ojämna standarden gäller alla sidor av biblioteksverksamheten: muner torde båda siffutbud, tillgänglighet, lokaler, personal, aktiviteter. Utbudets storlek i rorna vara något för förhållande till invånarantalet varierar starkt, verksamheten bland barn höga.

och ungdom kan vara livlig i den ena kommunen men praktiskt taget saknas i den andra, service till gamla och handikappade kan i det ena fallet ha stor omfattning och i det andra lysa med sin frånvaro. Kommuner med i stort sett samma invånarantal och samma befolkningsstruktur kan ha högst varierande bokinköpsresurser. Ett par exempel hämtade från fyra länsbibliotek: 1972 utgjorde mediaanslaget i Kristianstad (56 000 invånare) 409 000 kronor, i Kalmar (53 000 invånare) 522 000 kronor, i Luleå (59 000 invånare) 700 000 kronor och i Gotland 355 000 kronor. I sexton kommuner med 13 000- (54 000 invånare) 16 000 invånare varierade för media mellan 53 000 och 173 000 posten medelvärdet var ca 110 000 kronor. Åtta kommuner i storleksordkronor; 9 000-10 000 invånare hade mediaanslag som varierade mellan ningen 51 000 och 175 000 kronor. Ett annat exempel: sju kommuner i storleksordningen 12 000-14 000 invånare anslog 1972 vardera 130 000 kronor i en kommun med

för inköp av media; samma belopp anvisades

22000, en med 24000 och en med 36000 invånare. I samtliga nu relaterade fall rör det sig om kommuner med heltidsanställd bibliotekariepersonal. Dessa problem tas närmare upp i de avsnitt som diskuterar stödet åt kommunala bibliotek (jfr 10.3.3).

6.4 Biblioteksförsöken

6.4.1 Syften och förlopp sina direktiv skulle Litteraturutredningen låta verkställa ett par Enligt i anslutning till den studie av experimentella biblioteksundersökningar läs- och bokvanor i landet, som direktiven hade ålagt utredningen att låta företa. skulle vara att undersöka på vilket sätt biblioteken skulle Syftet kunna nå nya läsare, särskilt inom kulturfattiga orter eller befolknings- ”Det sociologiska materialet”, hette det i direktiven, ”bör grupper. därvid bilda underlag för bibliotekens planläggning av sina informationsserviceformer och allmänkulturella verksamhet.” Effekten av åtgärder, borde mätas och bibliotekens lokala organisationsvidtagna åtgärder

former I direktiven talas även om organiserandet av

uppmärksammas. bokklubbs- och genom biblioteken liksom om

bokförsäljningsverksamhet

samarbete mellan biblioteken och organisationer som Författarcentrum, Riksteatern, Riksutställningar och Rikskonserter samt F olkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå och studieförbunden. Av praktiska skäl gjordes försöken inom samma fem samhällen, där de hade företagits. Tre av samhällena var sociologiska undersökningarna stadsdelar i större städer, Skärholmen i Stockholm, Kirseberg i Malmö och Oxhagen i Örebro. Skärholmen och Oxhagen var nya samhällsbildningar med ny bebyggelse och nyinflyttad befolkning, medan Kirseberg med delvis slumartad var ett gammalt utkantsområde bebyggelse och låg och inkomstnivå. De två återstående samhällena var belägna i utbildnings- Norrland, båda inom Skellefteå kommun. Det rörde sig dels om innerstaden i Skellefteå med gammal bebyggelse, dels om Jörns tidigare kommun med och Försöken pågick från den 2 glesbygd avfolkningsproblem. februari till den 30 november 1970. En utförlig redogörelse för försöken har publicerats i volymen Försök med bibliotek. Litteraturutredningens

biblioteksstudier (SOU 1972:61). I redogörelsen ingår försöksledarnas rapporter, en sammanställning av resultaten och en sammanfattande diskussion av utredningens båda experter, Harald Swedner (de sociologiska aspekterna) och Bengt

Hjelmqvist (de biblioteksmässiga syn-

punkterna). Till grund för planeringen av biblioteksförsöken låg sex antaganden.

l. Graden av biblioteksutnyttjande hänger samman med utbudets omfattning, differentiering och svårighetsgrad. 2. Graden av utnyttjande hänger samman med utbudets tillgänglighet: bibliotekets läge och öppethållande, böckernas presentation, personalens möjlighet att ge service. 3. Graden av utnyttjande hänger samman med bibliotekets informationsåtgärder. 4. Graden av utnyttjande med aktiviteter utanför bokhänger samman distributionen. 5. Graden av utnyttjande hänger samman med biblioteksverksamhetens integration med annan kulturell och social verksamhet inom kommunen. 6. Graden av utnyttjande hänger samman med biblioteksverksamhetens

förankring hos allmänheten.

Försöken var centralt planerade, men de olika biblioteken hade stor frihet när det gällde detaljutformningen. Resultatet har blivit, att försöksbiblioteken inom den givna ramen kunde en rikt varierad uppvisa provkarta på olika åtgärder i syfte att åstadkomma ett bättre biblioteksutnyttjande. En rad åtgärder vidtogs för att mäta effekten av de olika försöken. För varje bibliotek utsågs ett kontrollbibliotek, som skulle ge jämförelsematerial. De i försöken deltagande biblioteken gjorde löpande anteckningar om försökens utformning, registrerade den mätbara verksamheten och antecknade iakttagelser och erfarenheter. Nya låntagare fick ange orsaken till att de sökte upp biblioteket. Boklånen analyserades stickprovsvis före och efter försöken med avseende på bokens genre, låntagarens kön, ålder, civilstånd, yrke, inkomst och bostadsadress. Av särskild

vikt för resultatbedömningen var den postenkät som anordnades efter försöksperiodens slut, och som i sina frågeställningar anslöt till den intervjuundersökning som låg till grund för de sociologiska undersök-

ningarna under året före försöksåret. Som redovisningen utvisar, har det inte varit att med de möjligt använda metoderna mäta effekten av varje särskild åtgärd. Om man bortser från utlåningssiffrorna, kunde försöksbiblioteken inte uppvisa något jämförelsematerial från föregående år. Det var vidare - med endast fem bibliotek - inte att hålla engagerade möjligt de olika försöken isolerade från varandra, vilket skulle ha gett en bättre utgångspunkt för mätningar. Det finns också anledning att understryka, att försöksbiblioteken inte representerade ett allsidigt urval. I och för sig intressanta bebyggelsemiljöer hade av kostnadsskäl lämnats utanför. Som framgår av Läsvanestudierna avviker

befolkningen i de fem undersökningsomrâdena 1 Läs- och bokvanor,

i flera avseenden från riksgenomsnittet. SOU 1972:20, s 87 ff.

Med dessa reservationer kan man konstatera att försöken i den utformning de fick gav en värdefull belysning av en rad väsentliga och visade på vägar att nå befolkningsgrupper, som biblioteksproblem tidigare stod främmande för litteraturen eller hade svårighet att komma i kontakt med den. Försökens effekt på biblioteksvanorna inom befolkningen i de fem undersökta områdena har summerats på följande sätt. Det genomsnittliga antalet besök per invånare hade ökat i samtliga fem undersökningsområden. Den andel besökare, som hade besökt något bibliotek minst en gång under de senaste fem månaderna, hade också ökat i samtliga områden. Detsamma gäller i fråga om den procentuella andelen av de intervjuade, som hade utnyttjat minst tre av bibliotekens servicemöjligheter. En undersökning av skolbarnens biblioteksvanor visade likaledes på ett ökat utnyttjande av bibliotekens utbud av servicemöjligheter. Den andel av de intervjuade i åldern 16-69 år som hade lånat böcker på bibliotek ökade också från 1969 till år 1970. Skillnaden mellan skolelevernas bibliotekslånande under år 1970 gick i samma riktning. Resultaten står i god överensstämmelse med resultaten av bibliotekens egna mätningar av utlåningsfrekvensen. Antalet utlånade böcker ökade i samtliga fem undersökningsområden för att under år 1971, efter försökens avslutande, öka betydligt mindre eller to m sjunka. I de fyra områden, där jämförbara siffror kunde erhållas, utgjorde ökningen av antalet utlånade böcker per invånare lägst 14,8 % (Oxhagen) och högst 41,4 % (Jörn). Ökningen av utnyttjandefrekvensen var större för de vuxnas del än för skolbarnens. De nya lånen kom främst från vuxna, i och för sig med tanke huwdsakligen riktade in sig på den rimligt på att försöken vuxna befolkningen. Av särskilt intresse med till biblioteksförsökens syfte är hänsyn konstaterandet, att socialgrupp lII vid samtliga försöksbibliotek hade ökat sin relativa andel av utlåningen bland förvärvsarbetande låntagare. 1 följande avsnitt diskuteras några av de frågeställningar, som biblioteksförsöken aktualiserade.

6.4.2 Organisationsfrågor Enligt utredningsdirektiven skulle bibliotekens lokala organisationsformer uppmärksammas vid försöken. Såvitt redovisningen utvisar var det

särskilt tvâ frågor som tilldrog sig uppmärksamhet. Den ena gällde

bibliotekets ställning i förhållande till andra kommunala organ, den andra kan sammanfattas i alternativen centralisering eller decentralisering. En förutsättning för försöken var att de skulle göras i samråd och samverkan med så många intressenter som möjligt. Många kontakter togs, bl a med skolmyndigheter, barnavårdsmyndigheter, de sociala organen, fritidsnämnderna och folkbildningsorganisationerna. l ett fall gjordes ett försök till samordning av det kommunala utbudet inom den sociala sektorn och i ett annat fall inom den kulturella. Några av biblioteken hade lokaler i anslutning till fritidsgårdar och samarbetade i olika 1 Försök med biblioavseenden med dem. tek, SOU 1972:61, S 482 Vid för försöken hade inget av de deltagande biblioteken ff. tidpunkten

kulturnämnd som huvudman. Det samarbete som fanns på det kulturella området hade alltså inte den organisatoriska förankring, som en övergripande kulturnämnd innebär. I och med att biblioteken i allt större utsträckning kom att syssla med allmänkulturell verksamhet blev emellertid - som rapporterna utvisar - behovet av samplanering inom kultursektorn starkt framträdande. Försöken visade vidare att det förelåg ett behov av samplanering mellan biblioteket och de kommunala organ, som i övrigt svarar för undervisning, barna- och ungdomsvård, fritidsverksamhet, åldringsvärd och annan socialvård. I den avslutande diskussionen av försöksresultaten betonas betydelsen av bibliotekets med integration annan kommunal verksamhet. Det framhålls att biblioteken inte får planeras och inte får fungera som isolerade företeelser. Deras plats är i ett större sammanhang, de skall ses som ett av många led i samhällets service på olika områden. Det är inte fråga om konkurrens utan om samarbete, om gemensam planläggning, om fördelning av arbetsuppgifter mellan främst kulturella och sociala organ. Försöken belyste även frågan om centralisering eller decentralisering av biblioteksverksamheten. Kommunsammanläggningarna har medfört en stark centralisering av bibliotekens ekonomiska resurser, men samtidigt har man strävat efter att decentralisera verksamheten. Både de sociologiska undersökningarna och biblioteksförsöken synes ge vid handen att en långtgående decentralisering av låneutbudet medför ett ökat utnytt-

jande. Det framgår av rapporterna att även relativt korta avstånd kan

utgöra hinder för biblioteksbesök. Det finns anledning att särskilt dröja vid två av de försök som gjordes i syfte att i rent yttre mening förkorta vägarna till bibliotekets böcker. Det ena försöket innebar distribution genom bokbussar. Av rapporterna framgår, att bokbussen också i ett relativt tätbefolkat samhälle visade sig vara en attraktiv distributionsform. I glesbygden visade den sig överlägsen andra utlåningsmetoder i den mån man får döma av utlånings- 1 Jämför även den i - relativt långt mellan besöken, korta uppehåll, frekvensen. Nackdelarna försöksvolymen ingående tider som för många var obekväma, - redogörelsen för geograingen fast bibliotekslokal synes ha fiska variationer i lilluppvägts av fördelarna: ett större bokutbud, specialutbildad personal och gången till de kommunala mångdubblat antal serviceställen. folkbibliotekens tjänster. Det andra försöket avsåg bibliotek på arbetsplatser. Av liknande art var SOU 1972:61, s 73 ff. försöken med böcker på offentliga institutioner, kvartersbibliotek, utlå 2 Arbetsgruppen har ning på skyddade verkstäder etc. Försöken med bibliotek på arbetsplatser bestått av avdelningsdi-

var en klar framgång. Det mest omfattande försöket gjordes i Kirsebergi rcktör Ulf Dittmer, byrå-

direktör Dag Hallberg, f Malmö. Det har fortsatt efter försöksperiodens slut och samtidigt vidgats avdelningsdirektör Bengt att omfatta även andra områden i Malmö. Den fortsatta försöksverksam- Hjelmqvist, sociolog Antill vilka ekonomiskt stöd lämnats ders Järnegren, sekreteraheten, dels av utbildningsdepartemenre Göran Löfdahl, bibliotet, dels av skolöverstyrelsen, har planerats av en av skolöverstyrelsen tekskonsulent Jan Rist-

tillsatt arbetsgrupp där även utredningen varit representerad? Ianslut- arp och byrädircktör Ulla

till försöket har verksamheten Stahre. ning vid fyra företag analyserats i en undersökning av Anders Järnegren, Britta Järnegren och Fosco Ventura? 3 Undersökningen har Försöket innebar att man på ett antal företag ställde upp boksamlingar publicerats i en skrift om något hundratal volymer. Som regel placerades de i lunchrummen. En med titeln: Böcker på bibliotekarie jobbet. lin undersökning gjorde regelbundna besök, och de som arbetade på företaget av fyra arbctsplatsbibliohade möjlighet att erhålla hjälp och råd. Den som önskade en bestämd tck. Sthlm 1973.

bok utanför det urval som var tillgängligt kunde beställa denna, antingen muntligt när bibliotekarien gjorde besök eller skriftligt med hjälp av en blankett som fanns tillgänglig. Med ledning av intervjumaterialet från den fortsatta arbetsplatsutlåningen i Malmö har fördelarna med denna typ av decentraliserad utlåning sammanfattats i fem punkter.

l. Böckerna fanns på en plats där man vistas dagligen. saknar de ”institutionella” ofta är 2. Utlåningsförfarandet drag som knutna till de vanliga biblioteken. 3. Bokbeståndet är överblickbart vilket speciellt gynnar den ”sökande”

biblioteksutnyttjaren. 4. Den kontakten mellan bibliotekspersonal och anställda personliga innebär att det kan uppstå en dialog mellan biblioteket och utnyttjaren, något som kan medföra att bokbeståndet anpassas till den senares intressen och önskemål. 5.1 och med att bokutlåningen för vissa grupper blir en gemensam kommer böckerna att utnyttjas mer intensivt. Inom angelägenhet gruppen kan de bli föremål för samtal eller diskussioner.

även frågan, i vilken utsträckning de som lntervjumaterialet belyser något bibliotek, om de utnyttjar arbetsplatsbiblioteket tidigare utnyttjat gjort detta men slutat, eller om de fortfarande lånar på andra bibliotek. vilka Av redovisningen framgår att det fanns en rätt stor andel personer från stadsbibliotekets kunde betraktas som ”återvunna” låntagasynpunkt bland äldre som kanske inte utnyttjat något bibliotek sedan re, tex bibliotek under den tid då 1930-talet, bland yngre som endast utnyttjat bland sådana som tex eller de gick i skolan, på grund av flyttningar avbrutit sitt biblioteksutnyttjande för att senare inte återta det. giftermål det vanliga biblioteket i Man påträffar även personer som slutat utnyttja och med arbetsplatsbibliotekets tillkomst. Biblioteket på arbetsplatsen för det vanliga biblioteket. Det fanns dessutom en blev en ersättning relativt och

stor grupp som samtidigt utnyttjade arbetsplatsbiblioteket

andra bibliotek. lntervjuarna påpekar att det begränsade och överskådliga kunde innebära att man började boksortimentet i arbetsplatsbiblioteket låna böcker som man tidigare ej kommit i kontakt med. På det vanliga biblioteket lånade man böcker som man i förväg kände till och var intresserad av, medan man på arbetsplatsen lånade sådan litteratur som såg intressant ut.

lntervjumaterialet visar att många inte anser sig ha tid att läsa och att

andra har svårigheter att placera in ett biblioteksbesök bland aktiviteter som år nödvändiga eller upplevs som mer väsentliga. För den senare kategorien öppnar biblioteket på arbetsplatsen möjligheter som tidigare varit Biblioteksböckerna blir lika lättâtkomliga som kioskens stängda. böcker och har därmed att kunna konkurrera med goda förutsättningar den sortens litteratur. innefattade också försök med böcker på institutioner av Experimenten typen barnavårdscentraler och socialbyråer. Som ett generellt omdöme kan alla försök som gjordes att föra ut litteraturen från sägas att bibliotekshyllorna till miljöer, där människor hade sitt arbete eller dit de

sökte sig av andra anledningar, togs emot med påtagligt intresse. Över huvud har försöken i denna del visat decentraliseringens betydelse. Genom att förkorta avståndet mellan litteraturen och läsarna - och avdramatisera låneproceduren - når man nya bokläsare. I den sammanfattning som avslutar försöksvolymen framhålls det att biblioteksmyndigheterna bör känna ansvar för att alla offentliga miljöer i kommunen blir utrustade med böcker. Försöken visar att behovet förelåg.

6.4.3 Utbudet Biblioteksförsöken omfattade även försök med bokutbudets utformning. Man anskaffade lättläst litteratur: böcker som kunde betecknas som lättlästa ställdes upp på särskilda hyllor, ett av biblioteken anskaffade litteratur av det slag som brukar säljas i tidningskioskerna, för barnen köptes på försök serier av illustrerade klassikeri kondenserad form. I tre av samhällena var antalet invandrare stort: böcker på invandrarspråken anskaffades där i betydande utsträckning, samtidigt som man tog kontakt med invandrargrupperna i syfte att intressera dem för biblioteksbesök. Vid försöken prövades även effekten av att anskaffa aktuell och efterfrågad litteratur i flera exemplar än vad som normalt sker i biblioteken. Försöken gav vid handen att det förelåg ett påtagligt behov av lättläst litteratur. I många fall har den lättlästa litteraturen funnits i biblioteket; problemet har varit att finna den. Att döma av försöksrapporterna är det emellertid inte bara en fråga om böckernas uppställning och presentation. Det är också en produktionsfrâga: man önskar mer lättläst kvalitetslitteratur att sätta i händerna på ovana läsare. De försök som gjordes att anskaffa s k kiosklitteratur gav inte något entydigt resultat. l urvalet dominerade äventyrsromaner och kärleksromaner av mer eller mindre schablonartat snitt. Utlåningen var relativt livlig. Den slutsats man skulle kunna dra är väl närmast den att även den enklare underhållningen kan ha en uppgift att fylla i biblioteket, i första hand för att demonstrera att biblioteket inte önskar att uppträda som förmyndare gentemot sina besökare. Å andra sidan står det klart att biblioteket som offentlig institution inte kan okritiskt all den acceptera litteratur som i dag erbjuds i kioskerna. I den offentliga debatten har man i anslutning till litteraturutredningens olika studier starkt kritiserat kioskernas utbud, och saken blir inte bättre, om biblioteken erbjuder samma sortiment. Försöken visade klart de svårigheter, som biblioteken har när det gäller att tillgodose invandrarnas litteraturbehov. Svårigheterna gällde böckernas anskaffande, urvalet, allsidigheten och de otillräckliga inköpsresurserna. Till detta kom att det inte alltid var lätt att få kontakt med invandrargrupperna. När man fick kontakt, var det påtagligt att verksamheten hade stora utvecklingsmöjligheter. Biblioteket blev en träffpunkt för invandrargrupperna och en informationscentral om och för invandrarna. Det försök som innebar att man anskaffade efterfrågad litteratur i ett relativt stort antal exemplar hade som bakgrund det faktum, att i

normala fall en inköpt bok inte kan uppnå mer än ca 17 utlåningar per att lånetiden är tre veckor och utnyttjas helt. Om man år, förutsatt räknar med att biblioteket i ett samhälle med 25 000 invånare har 5 000 inskrivna låntagare når boken i det tänkta exemplet endast 3,5 promille lånetiden - så sker normalt med av låntagarna per år. Man kan förkorta böcker och försök med förkortad lånetid ingick i mycket efterfrågade försöksserien - och man kan sannolikt räkna med att många böcker,

även om lânetiden inte förkortas, kommer att återlärrmas efter kortare men även om så sker är det klart att de bibliotek som tid än tre veckor, debatten eller den

vill ge sina låntagare möjlighet att följa den litterära

måste anskaffa ett avsevärt antal exemplar av de aktuella diskussionen böcker det gäller. Vid försöken anskaffades som högst 25 exemplar per kan vara otillräckligt, och titel. Det är uppenbart att även 25 exemplar understryker att väntetiden för dem som ställt sigi kö efter rapporterna böckerna avsevärt förkortades, men att det de efterfrågade visserligen stora ekonomiska insatser om kölistorna helt skulle skulle krävas mycket

försvinna. för försöken framhålls att bibliotekets bokutbud bör I redogörelsen den miljö där biblioteket verkar. Det är önskvärt, påpekar anpassas efter sociologiska expert, att de som gör bokinköpen har en god utredningens om de lokala förhållandena i bibliotekets verksamhetsområde kunskap väl till det existerande bokbeståndet på det bibliotek som och känner böckerna är avsedda för. Undersökningarna av de studerade biblioteken

har visat brister i båda dessa avseenden.

6.4.4 Arbetsformer

arbetsforl stor utsträckning kom försöken att syssla med bibliotekens mer. Som en av orsakerna till det positiva mottagande som biblioteksverksamheten på arbetsplatserna fick anges de enkla utlåningsformerna. betonas vikten av enkla utlåningsrutiner och Också i andra sammanhang av böcker och annat utlåningsmaterial. Förlättbegriplig presentation utformad - och

söken pekade vidare på betydelsen av personligt

kontinuerlig - information om biblioteket och dess resurser, pâ vikten av kontakter med massmedia och på önskvärdheten av ett

regelbundna

och läsvanor. informationen

öppethållande som var anpassat till fritid

följde oftast vanliga mönster, men man använde också mera ovanliga

former som dörrknackning och prat om böcker i ett varuhus” kundradio. Försöken att hålla biblioteken öppna på söndagar gav enbart goda

resultat. En och omfattande del av försöken föll under begreppet viktig verksamhet”. biblioteket som forum för ”allmänkulturell Man utnyttjade konserter och teaterföreställningar, man anordnade konstutställningar, möten med författare och arrangerade debatter i aktuella ämnen. Man bland barnen, man sysslade med information om hade livlig verksamhet kommunala förhållanden: särskilt intressanta var de debatter rörande stadsdelens som ett par av stadsdelsbiblioteken anord-

planeringsfrågor,

nade och som visade på bibliotekets möjligheter att förmedla kommunikation mellan samhällsinvånarna ä ena sidan och tjänstemän och för-

troendemän å den andra, en kommunikation i båda riktningarna. Det fanns sociala inslag i bilden: biblioteken fungerade som träffpunkter och tog på sig uppgifter som syftade till att ge barn och vuxna tillfällen till meningsfull sysselsättning och aktiva ställningstaganden. Försöken med allmänkulturell verksamhet avsåg att belysa på vilka sätt biblioteket kunde komplettera den verksamhet som andra institutioner bedriver områdena. Resultatet på de berörda måste anses övertygande. Biblioteket har i sina lokaler, i sitt läge och i sin personal naturliga

förutsättningar att göra en insats på den allmänkulturella sidan - i

samarbete med andra organ - och samtidigt ett värdefullt tillfälle att föra ut sitt eget budskap. Kulturrådet anser att folkbiblioteken i flertalet kommuner bör utgöra den institutionella grunden för ett mer differentierat kulturutbud. Biblioteken bör erbjuda ett alternativ till det kommersiella kulturlivet när det gäller att skapa aktivitet i närmiljön. Försöken att gav belägg för programmet kan genomföras. Kulturrådet talar om flertalet kommuner. I de största kommunerna kan förhållandena vara annorlunda, och biblioteksförsöken visade, att biblioteket hade lättare att hävda sig som kulturellt centrum i samhällen av stadsdelstyp eller glesbygd. I ett samhälle som Skellefteå tätort var erfarenheterna inte lika positiva.

6.5 Målsättning och behov

Folkbibliotekssakkunniga formulerade år 1949 i betänkandet Folk- och skolbibliotek (SOU 1949:28) en målsättning för folkbiblioteken som alltjämt har aktualitet. Det heter bl a:

”Folkbiblioteket skall fylla sin uppgift genom att till medborgarnas förfogande kostnadsfritt ställa böcker och annat material för förmedling av tankar och ideer: tidskrifter, tidningar, kartor, bilder, film, grammofonskivor. Det skall välja detta material så att det bäst svarar mot medborgarnas behov, självfallet inom de gränser, som hänsynen till elementära konstnärliga krav uppdrager. Det skall lämna vägledning vid samlingarnas utnyttjande och aktivt verka för att största möjliga antal medborgare kommer i kontakt med de värden, som biblioteket representerar. Det skall samarbeta med alla andra organisationer, som har kulturell verksamhet på sitt program: skolor, universitet, museer, folkbildningsorganisationer, föreningar osv. Det skall stå i centrum för bildningsarbetet.”

När formuleringen gjordes var det få, om ens något, bibliotek som helt svarade mot den beskrivning som målsättningen innehöll. Den utveckling som skett efter 1949 och som redovisas i försöksvoly-

menz och diagrammen ovan3, med bokbestånd och nära

utlåning fyrdubblade, har i princip försiggått inom ramen för 1949 års målsätt- 1 Ny kulturpolitik, ning. Det som 1949 närmast var utopi är i dag verklighet: biblioteken SOU 1972:66, s 285. tillhandahåller andra media än böcker, de bedriver en omfattande informationsverksamhet, de ägnar sig ät uppsökande 2 Försök med biblioverksamhet, de gör insatser tek, SOU 1972:61, s 69. på det allmänkulturella området, de står på ett annat sätt än tidigare i centrum för bildningsarbetet. 3 S 213 f.

Kulturrådet har i sitt betänkande* konstaterat att folkbiblioteken intar en central plats i kulturlivet. De har en stor ämnesmässig bredd, de arbetar med en rad olika medier och de svarar i växande utsträckning för allmän-kulturella Detta i kombination med ökat öppethållande och en allt arrangemang. service har fört biblioteken i mer differentierad och målgruppsinriktad kontakt med långt större grupper av människor än andra kulturinstitutioner.

Samtidigt konstaterar rådet att mycket återstår att göra innan biblioteken mer allmänt kan fungera som kommunala kulturhus med verksamhet över hela kulturområdet. samt biblioteksförsöken har i olika Läs- och bokvaneundersökningen avseenden bestyrkt att mycket återstår att göra inte bara när det gäller bibliotekets funktion som kulturcentrum. Bristerna är lika påtagliga när centrala funktion som distributör av litteratur. det gäller bibliotekets Försöken har visat på olika vägar att avhjälpa bristerna, vägar som inneburit i organisation, utbud och verksamhetsformer. Någon i ingrepp ändrad i förhållande till 1949 års program har å grunden målsättning andra sidan inte aktualiserats. Däremot har man anledning tala om en av tyngdpunkten, inte i den meningen att litteraturen i vid förskjutning bemärkelse inte skulle vara det centrala i biblioteksverksamheten utan i så måtto att bibliotekets uppgifter som förmedlare av kultur i vidare mening ges ökat utrymme. Som skål för bibliotekens agerande på det allmänkulturella området har tidigare anförts, att biblioteken därigenom fått möjlighet att nå fram till nya låntagare. Enligt den syn som Kulturrådet företräder och som Litteraturutredningen delar har den allmänkulturella verksamheten i den form biblioteken bedriver den ett egenvärde. delar likaså Kulturrådets uppfattning att biblio- Litteraturutredningen inom ton- och teken bör utvidga den avgiftsfria mediadistributionen bildkonst Liksom Kulturrådet och så långt möjligt även på ñlmområdet. finner utredningen vidare önskvärt att biblioteken ytterligare utvidgar den differentierade verksamhet, som tar sikte på olika grupper i samhället. Kulturrådets förslag att biblioteken skall bli dokumentationscentraler för den lokala verksamheten bl a på kulturområdet ligger helt inom ramen för den tidigare refererade målsättningen. vikten av att biblioteken tar Det finns anledning att starkt understryka att som ortens kulturella centrum. till vara alla möjligheter fungera är betydande: det har bl a biblioteksförsöken visat. Utveck- Möjligheterna lingen går i dag klart i riktning mot ett bibliotek som fyller funktioner inom snart sagt alla sidor av kulturlivet i nära samarbete med samhällets kulturella och sociala organ och i samverkan med såväl ideella organisationer som kommersiella företag, främst då bokhandeln. Det ligger och de utanför utredningens uppgifter att i detalj belysa denna utveckling krav från det allmänna som kan motiveras av bibliotekens på stöd verksamhet utanför litteraturdistributionen. Här skall endast fastslås att de nya uppgifterna inte får inkräkta på de gamla. För att kunna fylla biblioteken förstärkta refunktionen som kulturellt centrum behöver 1 Ny kulturpolitik, surser. Som försöken har visat krävs resursförstärkning också när det SOU 1972:66, S 284 f.

gäller de primära uppgifterna, om biblioteken skall ha möjligheter att fullfölja den utveckling som är på gång i riktning mot en breddning av verksamheten och målmedvetna strävanden att nå så stora delar av befolkningen som möjligt. Till någon del kan det vara fråga om omprioriinom nuvarande teringar resursramar, bl a i anslutning till rationaliseringsåtgärder inom biblioteksområdet* Vid sidan härav behövs emellertid betydande resursförstärkningar. Den form dessa kan ta diskuteras i

följande avsnitt.

6.6 Olika stödmäjligheter

6.6.1 Lagstiftning

Som ovan framhållits är biblioteksväsendets standard starkt varierande. Standardskillnaderna är märkbara vid en jämförelse kommunerna emellan men också vid en jämförelse mellan olika delar av samma kommun. För att skapa en jämnare standard har man i olika sammanhang föreslagit att staten genom lagstiftning skulle ålägga kommunerna att inrätta bibliotek. Sockenbiblioteken, de nuvarande folkbibliotekens föregångare, var tänkta som ett obligatoriskt komplement till folkskolan. 1842 års folkskolestadga gav prästerskapet i uppdrag att verka för tillkomsten av till knutna bibliotek. Att församlingarna det var fråga om ett obligatorium framgår av en razzia, som justitiekanslern genomförde i slutet på 1850-talet.?

Bestämmelserna i folkskolestadgan fick begränsad räckvidd, eftersom

man utgick ifrån att församlingarna själva skulle bestrida kostnaderna för biblioteksverksamheten. Detsamma gällde för övrigt även om kostnaderna för folkskolan. Under hela 1800-talet avvisade riksdagen konsekvent motionsvis väckta förslag om bidrag till folkbiblioteksväsendet. Biblioteken var en kommunens angelägenhet och icke statens. Det statsbidragssystem, som genomfördes vid 1905 års riksdag, innebar inga skyldigheter för kommunerna att upprätta bibliotek. Det bidrag, som beslöts, var ett Stimulansbidrag, som förutsatte minst samma belopp från bibliotekets 1 Biblioteksarbete. En Under de sextio ägare. år, som statsbidragen utgick, var bidragens översyn av verksamheten karaktär oförändrad. vid kommunala bibliotek. Betänkande avgivet av Frågan om obligatoriska bibliotek diskuterades emellertid, naturligt 1970 års rationaliseringsnog, i de tre offentliga utredningar angående folkbiblioteksväsendet, som utredning vid folkbibliounder 1900-talets första hälft. teken. Lund 1972. genomfördes För den första utredningen, avlämnad 1911, svarade Valfrid Palmgren, det moderna folkbiblioteks- 7 Justitiekanslern efter-

arbetets pionjär i Sverige. Hon var inte främmande för tanken

på lyste i skrivelse till domobligatoriskt genomförda folkbibliotek. Hon framhöll att om man över kapitlen vilka åtgärder huvud prästerskapet vidtagit i taget medgav att det var nödvändigt och riktigt att kommun och och för inrättande av stat sörjde för skolväsendet, fordrade konsekvensen att man medgav att sockenbibliotek enligt kommunen och staten på liknande sätt borde sörja för biblioteksväsen- folkskolestadgans bcstämmelser. Resultatet det. Hon underströk emellertid att det under dåvarande förhållanden inte blev att 818 nya sockenvar tänkbart att i vårt land som på en del ställen i utlandet för bibliotek tillkom under lagstifta upprättande av offentliga bibliotek i kommunerna. de närmaste fem åren. B. Hjelmqvist, Utvandrare

Folkbibliotekssakkunnigas betänkande från 1924 diskuterade likaledes

och nybyggare, Bibliofrågan om bibliotek i varje kommun. I betänkandet framhölls att målet tcksbladet 1960, s 543 ff.

för statens understödjande av folkbiblioteksväsendet måste vara att varje allvarligt studieintresse skulle kunna bli i möjligaste mån tillfredsställt och att envar, som behövde hjälp och anvisningar vid sin läsning, skulle ha tillfälle att få detta.

”Rent teoretiskt sett”, hette det i fortsättningen, ”kan det synas, som om bästa vägen att nå detta mål vore, att man i varje kommun sökte skapa ett bibliotek, som verkligen kunde fylla alla de krav, som studieintresserade kommunmedlemmar kunde ställa på detsamma med hänsyn till både bokbestånd och ledning. Det behöver emellertid knappast framhållas, att ett dylikt resultat endast skulle kunna vinnas under oerhört stora kostnader för staten. Det kan nämligen aldrig tänkas, att man i fråga om det stora flertalet kommuner skulle på denna väg kunna få till stånd en biblioteksutveckling av den omfattning, som med hänsyn till det uppställda målet måste anses nödvändig, om man bibehölle principen, att statens bidrag skulle fullt uppvägas av ett från orten själv lämnat.”

I stället för ett obligatoriskt genomfört folkbibliotekssystem föreslog de sakkunniga, att de dittillsvarande understödsprinciperna skulle bibe-

hâllas men understödsbeloppen undergå en väsentlig höjning

Folkbibliotekssakkunniga framhöll i sitt betänkande, Folk- och skolbibliotek, 1949, att biblioteksverksamheten var behäftad med iögonenfallande brister. De underströk att det borde bli en statens uppgift att organisera biblioteksverksamheten så, att varje medborgare under såvitt möjligt lika villkor kom i åtnjutande av de fördelar den erbjöd och fortsatte:

”En följd av denna grundsyn . . . måste bli, att biblioteksverksamheten blir obligatoriskt genomförd över hela landet - obligatoriskt irealiteten om än inte formellt. Starka skäl kan anföras för att staten ensam skall bära kostnaderna. Då vi i våra förslag stannat för att kostnaderna skall delas mellan stat och kommun, har vi framför allt vägletts av en önskan att kunna bibehålla kommunen som huvudman för biblioteksverksamheten. Ett förstatligande skulle beröva verksamheten det kommunala intresse och den kommunala kontroll, som kan betraktas som en av förutsättningarna för ett framgångsrikt arbete, och försvåra en anpassning efter de lokala förhållandena. . . . Vi bibehåller alltså kommunens rätt att själva bestämma om biblioteksväsendets lokala utformning, men samtidigt har vi sökt formulera statsbidragsbestämmelserna så, att en kvalitativ och kvantitativ utökning av

biblioteksverksamheten främjas i högre grad än tidigare.”

De sakkunniga förordade alltså inte något förstatligande. De fann det inte heller motiverat att ålägga kommunerna att upprätta folkbibliotek. De underströk emellertid att kravet på obligatoriska folkbibliotek var sakligt starkt motiverat. Det heter:

”Under senare år har uppfattningen om folkbiblioteken som självklara komplement till det obligatoriska skolväsendet allt mera gjort sig gällande såväl i vårt land som i våra nordiska grannländer och den 1 Betänkande med utanglosachsiska världen... Med den ståndpunkt, som vi intagit till redning och förslag ang frågan om ett förstatligande av biblioteksväsendet, synes det emellertid det fria och frivilliga folkicke motiverat bildningsarbetet, SOU att ålägga kommunerna att upprätta folkbibliotek. 1924:5. Resultatet torde bli detsamma, om man genom statsbidrag gör det ekonomiskt möjligt för varje kommun att organisera en biblioteksverk- 2 Folk- och skolbibliosamhet. Folkbibliotekens nuvarande fördelning är för övrigt sådan, att tek, SOU 1949:28, s 42 f.

efter kommunindelningsreformens genomförande nästan undantagslöst åtminstone ett bibliotek av folkbibliotekskaraktär kommer att finnas i varje kommun. De sakkunnigas förslag, som aldrig genomfördes, innebar - som redan nämnts i kapitel l ovan - att kommunerna skulle bidraga till biblioteksverksamheten med ett visst belopp per skattekrona, lika för alla kommuner, medan staten skulle lämna ett bidrag som var så avpassat att totalt samma belopp per invånare skulle stå till förfogande för biblioteksverksamheten. I sitt yttrande över folkbibliotekssakkunnigas betänkande konstaterade styrelsen för Svenska folkbibliotekarieföreningen med beklagande att de sakkunniga inte ansett sig kunna förorda obligatoriska folkbibliotek. Styrelsen ansåg att folkbiblioteken borde göras obligatoriska i likhet med folkskolorna, vilket inte behövde utesluta ett bibehållande av kommunen som huvudman. Även om ett omedelbart genomförande av frågan av olika skäl knappast kunde tänkas, borde detta, i likhet med vad som skett exempelvis beträffande vissa reformer inom folkskoleväsendet, kunna ske inom en viss övergångstid. I likhet med Folkbibliotekarieföreningen hävdade Sveriges Allmänna Biblioteksförening att man endast genom formligt åläggande för kommunerna att inrätta folkbibliotek inom överskådlig tid kunde få fram en effektiv biblioteksorganisation över hela landet. Skolöverstyrelsen tillstyrkte sakkunnigförslaget: Överstyrelsen finner i likhet med de sakkunniga icke skäl föreligga att nu införa obligatoriska folkbibliotek. Komma de föreslagna statsbidragsbestämmelserna att genomföras, torde emellertid frågan om skyldighet för kommunen att upprätta bibliotek kunna upptagas på nytt vid en senare tidpunkt.” Så skedde också tretton år senare. I sin petitaframställning för budgetåret 1963/64 framlade Överstyrelsen ett förslag om skyldighet för kommun att upprätta och underhålla folkbibliotek. Överstyrelsen fann mot bakgrunden av bibliotekets centrala position i samhällets kulturliv och dess som stöd åt skolväsende och folkbildningsarbete att ett betydelse biblioteksväsen var lika naturligt och motiverat som en obligatoriskt Överstyrelsen konstaterade samtidigt att standar-

obligatorisk grundskola.

var synnerligen komden på folkbiblioteksområdet ojämn och itlertalet

muner otillfredsställande. Sedan departementschefen med hänvisning till

remissinstansernas avvisande eller tveksamma inställning till förslaget förklarat sig inte vara beredd att förorda någon ändring av bidragsgrunderna, hemställde Överstyrelsen i skrivelse den 23 mars 1963 att frågan om folkbibliotekens organisatoriska och ekonomiska problem gjordes till föremål för utredning. I skrivelsen betonades att värdet av ett obligatorium främst torde ligga däri, att det framhöll biblioteksväsendet som en samhällelig uppgift, som ger kommunerna ett direkt ansvar på ett område, där hittills alltför stor tvekan förefunnits i fråga om huvudmanoch samhällsbetydelse. Avsikten var däremot inte att med naskap obligatoriet ålägga kommunerna några i princip nya bördor och inte heller att föreskriva en detaljreglering på ett område som hittills saknat en sådan. En följd av överstyrelsens framställning var den översyn av bidragssystemet, som verkställdes inom dåvarande ecklesiastikdeparte-

mentet och som resulterade i en departementspromemoria av den 15 oktober 1963. Promemorian föreslog väsentligt ökade bidrag till folkbiblioteken men berörde inte obligatoriefrågan. Inte heller detta förslag kunde genomföras. I stället föreslog Kungl Maj :t vid 1965 ärs riksdag att bidragen till de kommunala folkbiblioteken skulle avlösas samtidigt som kommunerna skulle erhålla skatteutjämningsbidrag av betydande omfattning. Vid 1965 års riksdag framfördes motionsvis ett förslag om utredning angående införande av lag om obligatoriska kommunala folkbibliotek Statsutskottet avstyrkte motionen och yttrade att biblioteksväsendet kan anses vara så starkt förankrat i den kommunala verksamheten, att det finns anledning räkna med att kommunerna uppfyller sina skyldigheter på detta område utan att obligatorielagstiftning tillgripes.” Riksdagen följde utskottet. Vid 1972 års riksdag aktualiserades frågan på nytt. I motion 1972:1049 hemställde motionärerna (fru Hjelm-Wallén m fl, s) att riksdagen hos Kungl Maj :t skulle begära översyn av folkbibliotekens ställning i vad avser obligatoriskt biblioteksväsen av viss minimistandard samt kostnadsansvaret mellan stat och kommun för folkbiblioteksverksamheten. Motionärerna ansåg att krav på regional jämlikhet på kulturens och utbildningens områden borde innebära att en viss grundstandard på biblioteksverksamheten garanterades alla medborgare. En bibliotekslagstiftning kunde enligt motionärerna innehålla minimibestämmelser och riktlinjer angående bl a öppethållande, lokalens beskaffenhet, antal tjänster, kompetenskrav för personalen och bokbestånd. Kulturutskottet inhämtade yttranden från skolöverstyrelsen, Svenska

kommunförbundet och Sveriges Allmänna Biblioteksförening. Översty-

relsen och biblioteksföreningen tillstyrkte utredningen, medan kommunförbundet avvisade den. Kulturutskottet påpekade i sitt utlåtande att det fortfarande fanns stora standardskillnader mellan bibliotek i olika kommuner, främst då mellan tätorter och glesbygdsområden, och underströk, att även om fullständig jämlikhet i fråga om biblioteksservice mellan alla delar av landet är svår att uppnå borde dock en så likvärdig standard som möjligt eftersträvas och betraktas som ett angeläget rättvisekrav. Som sin principiella uppfattning hävdade utskottet att den bok- och informationsförmedlande service som biblioteken traditionellt ger ej bör vara avgiftsbelagd. Med hänsyn till pågående arbete inom 1968 års litteraturutredning och kommunalekonomiska utredningen ansåg sig utskottet emellertid inte böra föreslå riksdagen att göra en framställning till Kungl Maj :t av

det slag motionärerna begärde? Riksdagen följde utskottet.

Unesco har i olika sammanhang uppmärksammat frågan om obligatoriska folkbibliotek. I ett manifest från 1949 fastslog Unesco bl a: ”Som en demokratisk institution, organiserad av folket för folket, skall folkbiblioteket vara: och underhållet under lagens 1 1965 1:274 hrr Tage upprättat Johansson o Uno Hedbeskydd (under clear authority of 1aw); helt eller huvudsakligen ström ang folkbibunderstött av allmänna medel; öppet för fri användning på samma lioteken, 1l:332 hr villkor för alla samhällsmedlemmar, utan hänsyn till yrke, tro, klass R. Lassinantti rn fl eller ras.” dzo. Manifestet talar som synes om lagstiftning men drar inte ut de 2 KrU 1972:22.

fullständiga konsekvenserna: lagstiftningen måste innebära att alla medborgare skall ha möjlighet att utnyttja bibliotekens I den tjänster. omarbetning av manifestet, som verkställts i anslutning till internationella bokåret 1972, har man formulerat nästa steg: “Folkbiblioteket skall vara upprättat enligt lag (under the clear mandate of law), så utformad att den garanterar folkbiblioteksservice för hela landet.” l en av Unesco 1971 utgiven skrift* konstaterar författaren, den framstående engelske biblioteksmannen Frank M.Gardner, att trettio länder i dag har effektiv Bland länderna finns

bibliotekslagstiftning.

utvecklingsländer som Ghana, Tanzania och Botswana, länder

med

centraldirigerad ekonomi som Tjeckoslovakien och Ungern och federala stater som och Förenta staterna. Av de skandinaviska

Kanada länderna

har Danmark och Norge lagstiftningsvägen ålagt kommunerna att upprätta bibliotek. Av de västeuropeiska staterna är det endast Irland och Storbritannien som kan uppvisa lagstiftning på biblioteksområdet. Att lagstiftning saknas i länder som Frankrike, Belgien, Holland och Italien beror enligt författaren på att de moderna folkbiblioteksidéema först på ett relativt sent stadium accepterats i dessa länder. Även i länder med lagstiftning på biblioteksomrâdet finns givetvis problem som inte är lösta. Ett gemensamt mönster finner författaren i all nyare bibliotekslagstiftefter att få till stånd större enheter ning: man strävar med tillräckliga resurser för en tillfredsställande service och man upprättar ett centralt,

rådgivande organ med uppgift att stimulera fram förbättringar av biblio-

tekens service. Av särskilt intresse är de danska och engelska bibliotekslagarna. Danmark fick sin första bibliotekslag år 1920. Den har reviderats upprepade gånger, och nu gällande lag är av 1964. Enligt lagen är varje kommun skyldig att upprätta och underhålla ett folkbibliotek. Stora statsbidrag utgår, och i anslutning därtill är biblioteken underkastade kontroll av den statliga tillsynsmyndigheten. Kulturministern kan vidare utfärda föreskrifter rörande biblioteksverksamhetens organisation och bedrivande, inklusive anvisningar rörande bokbestånd, personal och lokaler. Anvisningar av detta slag har utfärdats rörande bl a bokbeståndets storlek och årliga tillväxt. Den danska riksdagen behandlar f n ett förslag till revision av 1964 års det statliga stödet innebär att detta lag. Vad angår förslaget på liknande sätt som skedde i Sverige 1965 - inbakas i blockbidrag efter kriterier objektiva befolkningstal, antal barn, antal pensionärer, kommunens areal etc. Trots att de direkta statsbidragen bortfaller kvarstår i princip de bindande föreskrifter, som ingår i nu gällande lag. Den statliga tillsynsmyndigheten skall kvarstå i sin nuvarande form med uppgift att bl a utarbeta vägledande normer för biblioteksverksamheten. Den engelska bibliotekslagen är av relativt sent datum. Den trädde i kraft 1965. Till skillnad från den danska lagen av 1964 innehåller den inga bestämmelser om statliga bidrag men ger kulturministern betydande befogenheter att övervaka och främja folkbiblioteksväsendet i England 1 och Wales. Kulturministern skall efter samråd med vederbörande lokala Gardnegl* M, Public Library Legislation: A biblioteksmyndighet göra upp planer för biblioteksväsendets organisation Comparative Study, Paris inom området i fråga. Lagen innehåller allmänna riktlinjer för bokbe- 1971.

stånd och andra medier, framhåller att biblioteket skall uppmuntra både vuxna och barn att utnyttja den service biblioteket ger och förordar samarbete med andra biblioteksorgan inom verksamhetsområdet. Lagen föreskriver vidare fria boklån. Om en lokal biblioteksmyndighet inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, gör kulturministeriet en undersökning, och i extrema fall kan ministeriet antingen uppdraga åt annan myndighet att svara för biblioteksverksamheten eller själv överta den. Annan myndighet kan t ex vara en länsmyndighet. Den relativt fylliga redogörelse som här lämnats rörande tidigare diskussioner och ställningstaganden i frågan om obligatoriska bibliotek är motiverad av dagens biblioteksdebatt, där man från vissa håll pekar på lagstiftning som det säkraste botemedlet när det gäller att komma till rätta med de standardskillnader som finns mellan bibliotek i olika kommuner. För frågans bedömning är det viktigt att skilja mellan å ena sidan en lag om obligatoriska bibliotek, dvs skyldighet för kommun att organisera biblioteksverksamhet i kommunen, och å andra sidan en lagstiftning, som lämnar mer eller mindre detaljerade föreskrifter angående bibliotekens standard. För svenskt vidkommande har frågan om obligatoriska bibliotek endast teoretiskt intresse. När den nya kommunindelningen är genomförd den 1 januari 1974, kommer alla kommuner att ha kommunala bibliotek. En lagstiftning, som enbart ålägger kommunerna att upprätta bibliotek, skulle alltså inte ha någon reell betydelse. Läget blir ett annat, om den tänkta lagen skulle innehålla föreskrifter och riktlinjer angående biblioteksverksamheten, antingen dessa är utformade i detalj eller mera allmänt hållna. Kommunsammanläggningen innebär visserligen att det kommer att finnas minst ett bibliotek i kommunen, men den omständigheten att en tidigare bibliotekslös kommun förs till en större kommunal enhet är givetvis inte någon garanti för att kommunens invånare får sin bokförsörjningsfråga löst. Biblioteksförsöken har visat betydelsen av en decentraliserad biblioteksverksamhet, ett tillräckligt omfattande öppethållande, en utåtriktad uppsökande verksamhet. Om dessa grundläggande krav inte är uppfyllda, blir biblioteken ett bibliotek för de få, inte för de många. En lagstiftning skulle kunnai princip fastslå allas lika rätt till bokförsörjning. En bibliotekslag skulle vidare - liksom Unescos manifest - kunna innehålla föreskrifter om fria boklän och samarbete biblioteken emellan. I och för sig rör det sig här om självklarheter som har en lång och obruten tradition bakom sigi vårt land. Vad särskilt angår avgiftsfriheten torde den i dag inte ifrågasättas av någon väsentlig opinion; som Kulturrådet framhåller måste den vara en

självklar del av den fortsatta bibliotekspolitikenl Den bör rimligen gälla

inte bara för själva boklänen utan för all service från bibliotekets sida. Utöver de elementära föreskrifterna om lika rätt till bokförsörjning, fria boklän och samarbete kommunerna emellan kan man som innehålli en bibliotekslagstiftning tänka sig mer eller mindre detaljerade normer om bokbestånd, lokaler och personal. l den av Unesco utgivna tidigare omnämnda skriften om bibliotekslagstiftning förtecknas i 22 punkter bestämmelser som kan tänkas ingå i en bibliotekslag. Förutom här redan 1 Ny kulturpolitik, nämnda frågor beröres bl a behovet av ett centralt rådgivande organ som SOU 1972:66, s 509.

skall stå till vederbörande ministers förfogande och ett sekretariat som skall biträda ministern och det rådgivande organet. När man i Sverige föreslår en bibliotekslagstiftning är tanken bakom förslaget att man genom en lag skall kunna komma till rätta med variationerna i standard kommunerna emellan. Som diskussionen utvisar är avsikten inte att pålägga kommunerna bördor som i princip är nya och man vill heller inte ingripa i kommunernas frihet att utforma sitt biblioteksväsen med hänsyn till lokala intressen och lokal struktur. Den frihet man vill beskära är friheten att vägra ta det ansvar för bokförsörjningen som det stora flertalet kommuner har påtagit sig. Den rätt man vill garantera är rätten för den enskilde medborgaren - även om han bor i glesbygd, även om han av andra handikapp är hindrad att utnyttja bibliotekets normala service - att få tillgång till de verktyg han behöver för sin utbildning, de böcker han behöver för sin bildning, sin förströelse, sin konstnärliga upplevelse. Det synes sannolikt att en lagstiftning, som innehåller preciserade normer för biblioteksverksamhetens omfattning och bedrivande, i längden inte tjänar det syfte som förslagsställarna vill uppnå. Normer föråldras snabbt. Till detta kommer att normer av denna typ riskerar att bli miniminormer och kan komma att hålla tillbaka utvecklingen. l den form den engelska lagstiftningen fått är risken för miniminormer eliminerad så till vida som några normer inte ingår i lagtexten. Däremot har vederbörande ministerium rätt att utfärda vägledande anvisningar. Det danska lagförslaget är uppbyggt efter samma principer. Detaljerade nomier ingår inte i förslaget, men kulturministern kan utfärda regler för katalogisering och klassificering, lånesamarbete mellan de offentliga biblioteken samt öppningstidernas placering. Den statliga tillsynsmyndigheten skall som tidigare nämnts alltjämt öva tillsyn över folkbiblioteken. Dess viktigaste uppgift blir att ge biblioteken råd och vägledning. I diskussionen kring frågan om lagstiftning eller inte har gjorts gällande att en måste förutsätta generella statsbidrag. statsmakterna

lagstiftning

har inte att ålägga kommunerna uppgifter, såframt inte staten

möjlighet

svarar för större eller mindre delar av kostnaderna för den verksamhet som avses. Man bortser då från att statsbidrag i realiteten utgår till biblioteksverksamheten, fastän det inbakats i det allmänna skatteutjämhinder för en lagstiftning, som inte kombiningsbidraget. Något formellt neras med statsbidrag, föreligger givetvis inte. Däremot är det

generella

klart att att effektivisera i detta fall ett åläggande för kommunerna biblioteksverksamheten kan komma att påverka fördelningen av kostnaderna mellan stat och kommuner. Frågan berör arbetsområdet för den 1971 tillsatta om kommunernas ekonomi. Utredningen skall utredningen av att man bibehåller som stimulebl a belysa konsekvenserna statsbidrag rar kommunala aktiviteter. Utan att föregripa utredningsresultatet har man anledning att antaga att en eventuell justering av kostnadsfördelningen mellan stat och kommuner inte kommer att innebära att nya

specialdestinerade bidrag införs. Till ytterligare belysning av frågan kan

framhållas att varken den engelska lagen eller det danska lagförslaget förutsätter några generella statsbidrag. De här redovisade Synpunkterna på frågan om en bibliotekslagstiftning

kan sammanfattas sålunda.

som enbart att upprätta bibliotek l. En lagstiftning ålägger kommunerna efter den l januari att bibliotek är obehövlig 1974, i den meningen kommer att finnas i samtliga kommuner efter detta datum. 2. En lagstiftning som ger detaljerade föreskrifter om biblioteksverksamheten riskerar att motverka sitt syfte, eftersom normer snabbt föråldras och miniminormer i vissa fall uppfattas som maximinormer. 3. En lagstiftning som ger en central myndighet resurser och möjligheter i den engelska bibliotekslagen och det att - på det sätt som förutsättes danska till - åt biblioteken, förslaget ny bibliotekslag ge vägledning generellt och enskilt, kan vara en mera effektiv metod att påverka utvecklingen i en gynnsam riktning än lagfästa normer. 4. Om en lagstiftning föranleder krav på ökade ekonomiska insatser från kommunernas sida påverkar detta den allmänna kostnadsfördelningen mellan stat och kommuner.

Den biblioteksverksamheten, för vilken staten och landsregionala

tingen i princip bär ansvaret, regleras fn genom en bidragskungörelse

Genom med ett avsnitt, som redovisar dels att bygga ut kungörelsen syftet med den med allmänna medel bedrivna biblioteksverksamheten, dels dennas organisation i stora drag, skulle det vara möjligt att tillgodose av önskemålen bakom kravet utan att nägra på bibliotekslagstiftning därför i kommunernas hävdvunna rätt att efter egna åtaganden ingripa svara för litteraturförsörjningen inom sina olika områden. Vid preciseav biblioteksverksamhetens syfte skulle det finnas anledning att ringen att det är fråga om en kostnadsfri service, bedriven i understryka samarbete kommunerna emellan. l fråga om den lokala biblioteksverkkort att ansvaret för samheten skulle kungörelsen och gott konstatera, kommun. Ett avsnitt skulle vidare kunna denna ligger hos vederbörande precisera tillsynsmyndighetens uppgifter och befogenheter. med detta innehåll skulle få stora likheter med den En kungörelse Danskt och svenskt biblioteksväsen har föreslagna danska bibliotekslagen. i stor utsträckning Då de

tidigare i sin utveckling följt parallella linjer.

generella statsbidragen slopades i Sverige 1965, medan den danska lagen av 1964 tillförsäkrade biblioteken statligt stöd med upp till 45 procent av driftskostnaderna, föreföll det som om de båda länderna skulle gå skilda När man nu i Danmark, åtta år efter Sverige, föreslår att de vägar. skall avskaffas, är parallelliteten återställd. Det generella statsbidragen finns skäl som talar för att den likartade synen på biblioteksväsendet får uttryck i likartade bestämmelser.

Vinsten av en ”bibliotekslagstiftning” i den begränsade form, som här

är främst att ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och diskuterats, kommuner klarlägges. Några snabba resultat i form av ökad aktivitet på biblioteksområdet har man knappast anledning att vänta sig. För att till rätta med standardskillnaderna kommunerna inom rimlig tid komma 1 SFS 1966:108, ändemellan krävs selektiva som diskuteras närmare i nästa avsnitt. rad senast 1971:125. åtgärder,

6.6.2 Stöd till kommunal biblioteksverksamhet

Till de kommunala biblioteken utgick, som tidigare nämnts, fram till 1965 generella statliga stöd av stimulanskaraktär. I den diskussion som fördes i anslutning till omläggningen 1965 uttalades för att farhågor kommunerna skulle vara ovilliga att åtaga sig den merkostnad, som bortfallet av det statliga stödet innebar. Farhågorna var ogrundade. Under femårsperioden 1965-1970 ökade kostnaderna för biblioteksverksamheten med, i fast penningvärde, 78,6 procent. Liknande farhågor har framkommit i samband med den överenskommelse om tillfälligt skattestopp som i april 1972 träffades mellan regeringen å ena sidan och Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet å andra sidan. En undersökning har här visat att kommunernas biblioteksutgifter trots skattestoppet inte minskat eller ens stagnerat. Man redovisar tvärtom en ökning, helt parallell med de ökningar som till följd av det större skatteunderlaget har kunnat genomföras för andra verksamhetsgrenar. Den förståelse för biblioteksverksamhetens betydelse, som kommunerna på detta sätt ådagalagt, får emellertid inte undanskymma det faktum att det under åtskillig tid framåt kommer att finnas kommuner, som

saknar viktiga grundförutsättningar för en effektiv biblioteksverksamhet.

Det är främst fråga om kommuner, som bildats genom sammanläggning av smärre enheter med outvecklad biblioteksverksamhet. Det kan också vara om kommuner,

fråga där befolknings- och bebyggelsestrukturen är

sådan, att en effektiv biblioteksverksamhet skulle kräva exceptionellt höga kostnader i förhållande till befolkningstal och ekonomisk bärkraft. Två typer av åtgärder synes här komma i fråga. Å ena sidan kan man tänka ekonomiskt stöd till kommuner som behöver sig ett statligt sin

upprusta biblioteksorganisation från grunden, å andra sidan bör det

vara möjligt att temporärt låta länsbiblioteket helt eller delvis övertaga biblioteksverksamheten i kommuner, som har svårigheter att på egen hand åstadkomma en effektiv biblioteksorganisation. En kombination av åtgärderna kan givetvis tänkas. Redan nu utgår ett selektivt statligt stöd till de kommunala biblioteken. Det sker inom ramen för anslagsposten till

Utvecklingsverksamhet

m m under anslaget Bidrag till folkbibliotek (1973/74:VIlI

B52). Som

framgår av redovisningen i kapitel l utgick ursprungligen under denna

anslagspost allmänna bidrag till utvecklingsarbete vid folkbibliotek. Bidragen var femåriga och förutsatte att det bidragsmottagande biblioteket

följde en av respektive kommun uppgjord och av skolöverstyrelsen

godkänd utvecklingsplan. Denna typ av bidrag har successivt avvecklats under senare år. Avvecklingen har bl a motiverats med att bidragen, som förutsatte motsvarande prestation från kommunens sida, i huvudsak kommit stora kommuner till del, medan kommuner med svagare resurser inte kunnat

utnyttja bidragsmöjligheten. Ur samma anslagspost har även

utgått de s k punktbidragen, dvs stöd till lokala initiativ på biblioteksområdeL* Som regel har vederbörande kommun haft att tillskjuta ett lika stort belopp som det statliga bidraget. I fråga om mindre kommuner har statens andel av kostnaderna varit proportionsvis större. 1 Se ovan kapitel l

Inom ramen för punktbidragen torde det vara möjligt att tillgodose många av de önskemål, som enligt litteraturutredningens uppfattning måste anses beaktansvärda. För glesbygdens vidkommande är bidrag till inköp av bokbussar angelägna. Bibliotek som har för avsikt att starta verksamhet på arbetsplatser bör kunna få bidrag till initialkostnaderna. Liknande startbidrag bör kunna ges till kommuner, som har för avsikt att inrätta filialer eller utlåningsstationer i områden där lånemöjligheter tidigare saknats. Liksom hittills bör bidrag kunna utgå till anskaffande av apparatur för musikåtergivning och liknande materialkostnader i samband med annan allmänkulturell verksamhet. Där så är motiverat bör den bidragsfördelande myndigheten i fråga om samtliga bidrag av denna typ kunna medge att bidraget får utgå utan att vederbörande kommun behöver deltaga i kostnaden. Punktbidragens räckvidd är begränsad. Det borde vara möjligt att komplettera punktbidragen med en ny bidragsform, som skulle avse en generell upprustning av en svag biblioteksorganisation. Syftet skulle vara att genom ett upprustningsbidrag utan krav på motprestation från kommunens sida skapa grundförutsättningar för en effektiv biblioteksverksamhet. Bidraget skulle ges utan närmare direktiv för dess användning, men man kunde utgå från att det i första hand skulle utnyttjas för uppbyggandet av ett grundbokbestånd, tillräckligt stort för att svara mot en rimlig efterfrågan. Upprustningsbidraget skulle liksom punktbidragen fördelas av den statliga tillsynsmyndigheten. Vid prövningen av inkomna ansökningar skulle hänsyn tagas dels till de befintliga biblioteksresursernas relation till befolkning och bebyggelse, dels till vederbörande kommuns större eller mindre möjligheter att inom rimlig tid bygga upp en biblioteksorganisation av genomsnittlig standard. Upprustningsbidraget borde i princip vara ett engångsbidrag men förutsättes av praktiska skäl kunna fördelas på förslagsvis tre år. En förutsättning för de här antydda lösningarna med punktbidrag och upprustningsbidrag skulle givetvis vara att anslagsposten till Utvecklingsverksamhet m m kraftigt förstärktes. En annan åtgärd i syfte att temporärt eller för längre tid öka bibliotekens effektivitet skulle kunna bestå i att länsbiblioteket åtog sig bokförsörjningen i sådana delar av länet, där de kommunala resurserna inte räckte till. Så skedde redan under länsbiblioteksverksamhetens tidigaste år. Det var inte ovanligt att ett länsbibliotek helt svarade för bokförsörjningen i någon kommundel genom att kontinuerligt sända dit vandringsbibliotek. Denna typ av verksamhet förekommer fortfarande, även om länsbibliotekens boksändningar och bokdepåer som tidigare nämnts i allt större omfattning består av speciallitteratur, som kompletterar ett kommunalt biblioteks resurser. I England är länsbiblioteksuppgiften inte som i Sverige knuten till primärkommunala bibliotek. Man har 1 l samband med komsärskilda s k county libraries, som genom bokbussar och filialer svarar för munreformen 1972 har biblioteksverksamheten i de delar av grevskapet, som saknar egna bibliogrevskapen fått ansvaret tek? Bla av kostnadsskäl är en sådan lösning inte aktuell i Sverige. för all folkbibliotcksverk- Däremot finns det anledning att överväga, om inte länsbiblioteken i samhet i sina områden. Tidigare kommunala bibstörre utsträckning än nu skulle kunna åtaga sig biblioteksuppgifter i liotek har fått grcvskapet glesbygds- och utkantsområden. I den mån verksamheten inte faller inom som huvudman.

ramen för den av länsbiblioteket bedrivna bokbussverksamheten, skulle

förutsättningen vara ett avtal mellan länsbibliotek och vederbörande

kommun. Avtalet skulle kunna innebära att länsbiblioteket helt övertog verksamheten. Alternativt kunde avtalet avse filialverksamhet inom viss del av kommunen. Avtalet borde i princip vara tidsbegränsat. I kommuner med dåligt utgångsläge kunde avtalet förutsätta, att kommunen erhöll upprustningsbidrag av den typ som ovan redovisats. Även om den väsentliga kostnaden för denna typ av verksamhet skulle åligga vederbörande primärkommun skulle vissa kostnader drabba länsbiblioteket och kompenseras genom ökade bidrag från stat och landsting. Frågan berörs ytterligare i avsnittet nedan om länsbiblioteken. När det gäller de kommunala bibliotekens allmänkulturella verksamhet bör denna i stödhänseende jämställas med liknande verksamhet bedriven av andra institutioner. Detta skulle innebära att biblioteken skulle kunna få del av det av Kulturrådet föreslagna lokala aktivitetsstödet och de likaledes av Kulturrådet till

föreslagna statsbidragen kulturarrangemangl

En liknande syn kan anläggas på frågan om statligt stöd till bibliotekslokaler. Som Kulturrådet framhållerz bör lokalfrågorna i en kommun ses som en helhet. Konsekvensen blir att folkbibliotekslokaler i en inrymda skola i bidragshänseende jämställes med skollokaler, att kvarterslokaler som inrymmer bibliotek skall kunna byggas med statliga bostadslån och att stödet till allmänna som nu innefattar endast mindre samlingslokaler, bibliotekslokaler i anslutning till samlingslokalerna, vidgas till att omfatta även lokaler som i första hand är avsedda för biblioteksändamål.

I fråga om bibliotekens verksamhetsformer har försöken aktualiserat

en rad önskemål i syfte att skapa bättre kontakt mellan allmänheten å ena sidan, biblioteken och litteraturen å den andra. Av tänkbara åtgärder är några kostnadskrävande. Framför allt krävs det mer personal, om man vill nå nya grupper av läsare. Den uppsökande verksamheten är klart personalintensiv i den meningen att varje lån inom den uppsökande verksamhetens ram kräver en proportionsvis större än personalinsats ”normala” lån. En extern verksamhet av typen bibliotek på arbetsplatsen kräver därtill förhållandevis stora insatser av böcker och andra medier: vid en uppsplittring på många små enheter går man på många sätt miste om stordriftens fördelar. föreslår Utredningen i annat sammanhang att de böcker, som enligt den föreslagna litteraturstödsmodellen skall tillföras biblioteken, i viss utsträckning skall kunna utnyttjas i den externa biblioteksverksamheten. När det gäller andra kostnader för extern verksamhet som rimligen bör bedrivas av samtliga bibliotek i landet - är punktstöd av ett eller annat slag den enda stödform som kan komma i fråga om man inte vill återinföra generella bidrag. Eftersom punktstödet i princip är av engångskaraktär, blir stödmöjligheten begränsad till att avse kostnader för material eller engångsåtgärder (t ex boktoppar) av typen

propaganda- och reklamkampanjer, såframt man inte vill luckra

upp bestämmelserna och fördela punktstödet på en följd av år, med andra ord 1 Ny kulturpolitik, ge det formen av ett startbidrag under en uppbyggnadsperiod. SOU 1972:66, S 357 ff, Andra önskemål kan tillgodoses genom omläggning av arbetsrutiner 369 f. eller omprioritering av verksamhetsgrenar. Det skulle då lämpligen kunna 2 Ny kulturpolitik, ankomma på den centrala

biblioteksmyndigheten att ge generella rekom- SOU 1972:66, s 433 ff.

område och på länsbiblioteken att i de enskilda mendationer på detta fallen ge råd och anvisningar. Över huvud taget är den väsentliga insatsen från samhällets sida en fortlöpande central och regional rådgivning och den centrala biblioteksmyndigheten och information, förmedlad genom

länsbiblioteken.

6.6.3 Länsbiblioteken

Vid bedömandet av de åtgärder som kan vidtagas för att förbättra via biblioteken är det naturligt att man särskilt litteraturförsörjningen länsbibliotekens roll. När institutionen kom till som uppmärksammar resultat av 1920-talets biblioteksutredning var den tänkt som en påbygg- Länsbiblioteken - eller som det då hette nad pä de lokala biblioteken. - skulle bistå de lokala biblioteken med böcker och centralbiblioteken Länsbibliotekarien fick inspektionsrätt över de lokala bibliorådgivning. teken, yttrade sig över statsbidragsansökningar och gav, vid sidan av den

i bibliotekstekniska Det är

bokliga servicen, råd och anvisningar frågor. ingen överdrift att i dag beteckna länsbiblioteken som ryggraden i det

svenska folkbiblioteksväsendet. i sitt betänkande att länsbiblioteken, trots Kulturrådet understryker till de lokala bristande resurser, i dag utgör ett viktigt komplement biblioteken och har visat en stor vilja att omstrukturera sin verksamhet

efter behoven inom regionen. Kulturrådet tillägger:

Om länsbiblioteken skall kunna få en reellt utjämnande och kompletterande funktion är det dock nödvändigt att ge dem en i vissa delar ny struktur och att tillföra dem ökade resurser.”

För länsbiblioteken den 30 december 1966 gäller av skolöverstyrelsen

utfärdade anvisningar? Det heter där bl a att största möjliga samordning

de lokala biblioteken, länsbiblioteken och lånecentralerna bör ske mellan vid anskaffande av litteratur. Det förutsätts att de lokala biblioteken

anskaffar mer efterfrågad litteratur samt litteratur med lokal anknytning. Länsbiblioteken skall därutöver inbördes eftersträva en planmåssig samverkan Utöver vad som sammanhänger med vid inköp av specialarbeten. skall länsbibliotek i samarbete med skolöverstyrellitteraturförsörjningen av bibliotekssens bibliotekssektion verka för en planmässig utbyggnad verksamheten i länet. Vad detta innebär utvecklas närmare på följande

sätt: följa utvecklingen inom ”l detta syfte skall länsbibliotek uppmärksamt och bistå de kommunala myndigheterna vid den länets biblioteksväsen lokala biblioteksverksamhetens planering och organisation. Länsbiblio- 1 Ny kulturpolitik, sker i samverkan mellan SOU 1972:66, s 285. teket skall därvid verka för att utbyggnaden de kommunala biblioteken inbördes samt mellan bibliotek, skolväsen, samt i förekommande 2 Enligt den gemensambildningsarbete och annan kulturell verksamhet ma rekommendation, rådgivning bör fall ta de initiativ som kan vara påkallade. Fortlöpande som Svenska kommunlämnas i bibliotekstekniska frågor, om bibliotekslokaler och inredning, förbundet och Svenska i samband med budgetarbete och om normer och kostnadsberäkningar landstingsfö rbundet utsamt om utkommande litteratur och annat material. färdat 1969-05-09, bör långtidsplanering Särskild bör ägnas de problem som avser gamla, anvisningarna vara vägleuppmärksamhet vid kriminalvårdsanstalter och andra dande för berörda komsjuka, handikappade, intagna att utnyttja bibliotekens ordinarie service. muner och landsting. kategorier med svårigheter

Länsbibliotek bör fungera som informationscentral för de lokala biblioteken samt verka för att dessa i sin tur lämnar god informationsservice. Länsbibliotek skall hålla regelbunden kontakt med bibliotekens styrelser och personal. Det är angeläget, att företrädare för länsbiblioteket genom personliga besök i de lokala biblioteken håller sig underrättade om det aktuella läget. För överläggning om frågor av gemensamt intresse skall länsbibliotek ordna årliga möten med företrädare för länets kommunala bibliotek.

Länsbibliotek skall verka för att allmänheten får ökad kännedom om biblioteksväsendets resurser, verksamhetsformer och servicemöjligheter.

1966 års föreskrifter speglar den utveckling som ägt rum. När det

gäller bokförsörjningen, har länsbiblioteken som tidigare nämnts succes-

sivt avvecklat den verksamhet som under folkbibliotekens uppbyggnadsperiod var dominerande: utsändningen av vandringsbibliotek med den mest efterfrågade litteraturen. I och med att de kommunala biblioteken fått ökade resurser och blivit mer eller mindre självförsörjande på detta område har länsbiblioteken efter hand kunnat inrikta sin boklåneservice på specialarbeten av den typ, som de lokala biblioteken inte har anledning att anskaffa. I många län har den mobila verksamheten ändrat karaktär. Länsbibliotekens bokbussar, som gick från bibliotek till bibliotek, ofta bara två gånger om året, med möjlighet för bibliotekarierna att ur bussens bokförråd plocka ur ett relativt stort antal böcker som till

komplettering det egna bokbeståndet, har i flera län ersatts av

bokbilar, som en gång i månaden eller oftare besöker de kommunala biblioteken och medför beställda böcker. Det kan röra sig om enstaka arbeten, men det kan också vara fråga om en samling böcker på invandrarspråk, litteratur rörande vissa ämnen, för en grundböcker studiecirkel osv. I brådskande fall eller om länsbiblioteket inte

förfogar

över en bokbil utsänds de enstaka lånen per post.

I fråga om uppgifterna utanför bokförsörjningen kan man konstatera att den rådgivande verksamheten har stor omfattning både när det gäller planläggningen i stort av de kommunala bibliotekens och när

organisation det gäller olika sidor av den dagliga verksamheten. Företrädare för länsbiblioteken har emellertid understrukit, att länsbibliotekens personella resurser är otillräckliga för mera specialiserad rådgivning. Det viktigaste rådgivningsinstrumentet i dag är de länsmöten, som anordnas en eller ett

par gånger om året med deltagande av länsbibliotekets personal samt personal och förtroendemän från de kommunala biblioteken i länet. Länsbibliotekens verksamhet är i princip kundstyrd. De ger service till de bibliotek och de enskilda personer i länet som begär tjänster av det ena eller andra slaget. Den principiella karaktären av kundstyrt organ har i realiteten inte hindrat länsbibliotekens personal från att erbjuda sina tjänster eller oombedda föreslå till förbättrande av de lokala åtgärder bibliotekens service. Som

framgår av 1966 års anvisningar har länsbiblio-

teket fortfarande i uppgift att ”verka för en

planmässig utbyggnad av

biblioteksverksamheten i länet. När man diskuterar de insatser, som länsbiblioteken kan göra för att förbättra

litteraturförsörjningen i länet,

det nära till hands att lägga särskild vikt vid en övergripande ligger planering. Om man awisar tanken på en statlig reglering av biblioteksverksamheten, men samtidigt finner det angeläget att biblioteksverksamheten effektiviseras och standardskillnaderna kommunerna emellan såvitt

är det ett tänkbart alternativ att länsbiblioteken åläggs möjligt elimineras, som en av sina att följa biblioteksutvecklingen i länet och

huvuduppgifter

som bevakningen kan föranleda. Om resultatet göra de framställningar inte skall bli ett slag i luften, måste länsbiblioteken samtidigt ges sådana bokliga och personella resurser, att biblioteket kan övertaga bokförsörjhelt eller delvis, inom eftersatta områden. Frågan har berörts i ningen, avsnitt. Som där har nämnts, kan länsbibliotekets åtaganden föregående innebära att ett eftersatt område får regelbundna besök av länets

bokbuss. Alternativt kan det vara fråga om att länsbiblioteket upprättar en bokdepå i ett sådant område. Ett större ingrepp kan få den formen, att länsbiblioteket avtal med vederbörande kommun åtar sig enligt antingen hela biblioteksverksamheten i kommunen eller väsentliga delar

av den. Det kan diskuteras, i vilken utsträckning kommunerna skall betala

länsbiblioteket för dess tjänster. l normala fall finns det ingen anledning

att den ena kommunen själv skall svara för sina bibliotekskostnader, medan den andra skulle kunna överlåta kostnaderna på länsbiblioteket. som anlitar länsbiblioteket på här Det rimliga bör vara att den kommun av biblioteket. Som riktpunkt vid fastställanantytt sätt köper tjänsterna det av priset bör lämpligen kunna tjäna ett riksmedelpris per invånare, fastställt av den centrala biblioteksmyndigheten. Eftersom den service som länsbiblioteket bör ligga över genomsnittet för landet, ger, rimligen att det fastställda alla är det sannolikt priset inte täcker länsbibliotekets kan underlätta finansie-

kostnader. Det föreslagna upprustningsbidraget

De ökade resurser som länsbiblioteken därutöver behöver bör ringen. beaktas av kostnadsfördelningen mellan stat och landsvid awägningen

ting. till förbättrad biblioteksservice föreslås att Då här som en möjlighet skall att är förutsättningen att länsbiblioteken få möjlighet ingripa, skall vara av temporär karaktär. Målet måste vara att varje

ingripandena

kommun själv skall kunna svara för kommuninvånarnas bokförsörjning. Länsbibliotekets medverkan bör främst komma i fråga under ett uppeller där biblioteksfrägorna är särskilt byggnadsskede gälla kommuner svårlösta som följd av t ex bebyggelsens struktur. De bevakningsuppgifter som pâ detta sätt kan åläggas länsbiblioteken bör kunna inriktas inte endast kommuner eller eftersatta på eftersatta kommundelar utan också på eftersatta befolkningsgrupper. 1 En försöksverksam-

1966 års anvisningar talar om gamla, sjuka, handikappade* , intagna vid het med utvidgad tal-

kriminalvårdsanstalter och andra kategorier med svårighet att utnyttja boksutlåning till vissa handikappgrupper kombibliotekens ordinarie service. länsbiblioteken kan här genom råd och mer att påbörjas hösten hjälp stimulera de lokala biblioteken att taga sig an de olika grupperna 1973 i skolöverstyrelsens i regi. Den kommer att men de kan också själva organisera tex en boken-kommer-verksamhet fått beröra bl a fyra län med länets landsbygd. Två grupper har efter 1966 speciell akutalitet: länsbiblioteken som an» vuxenstuderande och invandrare. På vuxenutbildningsområdet kan länsbibsvariga för verksamheten för de lokala biblioteken och där. lioteken tjäna som informationscentraler

därutöver tillhandahålla tex mindre frekvent kurslitteratur, bandade kurser och annat AV-material. Liknande bör kunna uppgifter åläggas länsbiblioteken i fråga om invandrarna. Som föreslår i utredningen kapitel 8 bör särskilda medel anvisas för att förstärka länsbibliotekens bestånd av litteratur på invandrarspråken. Medlen är avsedda för en engångsupprustning. Därutöver bör länsbiblioteken tillföras medel för komplettering och vidmakthållande av den anskaffade invandrarlitteraturen. Även här är det fråga om en Länsbiblioteken

bevakningsuppgift.

bör känna till vilka invandrargrupper som finns i länet och stimulera de lokala biblioteken att ta kontakt med invandrargrupperna, att anskaffa lämplig litteratur och att i övrigt ge den service som kan vara påkallad biblioteksförsöken har gett exempel på olika tänkbara åtgärder. En tredje grupp, som under senare år ställt stora krav på länsbibliotekens - och de lokala bibliotekens resurser, är de universitetsstuderande. Man kan räkna med att anspråken kommer att öka med den högre

utbildningens fortsatta decentralisering.

Ännu en sida av länsbiblioteksverksamheten är av direkt betydelse för

litteraturförsörjningen. Enligt 1966 års anvisningar skall länsbiblioteken

bla lämna fortlöpande till de kommunala biblioteken om rådgivning utkommande litteratur och annat material. Den service som här åsyftas är främst den genomgång av nyutkomna böcker, som brukar förekomma vid länsbibliotekets årliga möten med bibliotekarierna i länet. Som

tidigare nämnts har Bibliotekstjänsts sambindningsservice i stor

utsträckning kommit att svara för denna typ av rådgivning. Länsbibliotekens rådgivning bör i stället kunna ta sikte på en bredare allmänhet. Det föreligger ostridigt ett behov av information om litteratur, en information som endast i begränsad omfattning ges av massmedia. Svaren på de attitydfrågor som ställdes i anslutning till biblioteksförsöken visade en klart positiv inställning hos allmänheten till litteratur och läsning, något som bör kunna ge en god grund att bygga en information på. Utredningen föreslår i kapitel lO att bl a länsbiblioteken skall tilldelas presentationsexemplar av nyutkommen litteratur. Enligt förslaget skall litteraturen under viss tid vara utställd på länsbiblioteket, alltså i bokstavlig mening presenteras för allmänheten. Rirnligtvis bör presentationen följas uppi muntlig eller skriftlig form. När motsvarande presentation görs vid andra bibliotek i länet, som själva fått presentationsexemplar eller ordnat någon tillfällig utställning av nyutkommen litteratur, bör personal från länsbiblioteket kunna medverka. Den

intervjuundersökning som låg till grund för Litteraturutredningens

studier rörande bok- och läsvanor visade att informationen kring biblioteksverksamheten var bristfällig, och biblioteksförsöken gav belägg för vikten av en slagkraftig och kontinuerlig information om den service som biblioteken kan ge. Informationen är främst en uppgift för de lokala biblioteken, men det finns utrymme för en insats också från länsbibliotekens sida. Det finns exempel på länsbibliotek som redan nu samordnar den lokala biblioteksinformationen, och länsvis organiserade informationskampanjer skulle sannolikt ge större slagkraft åt de budskap som biblioteken vill bära fram. Även när det gäller den allmänkulturella verksamheten kan länsbiblio-

med teken tänkas åtaga sig samordnande uppgifter, givetvis i samverkan

andra länsorgan på området. skall stå Litteraturutredningen föreslår i kapitel 10 att länsbiblioteken

som mottagare av de böcker, som enligt den föreslagna litteraturstödsmodellen skall levereras till biblioteken. Länsbiblioteken skall sedan

om böckernas enligt riktlinjer som den centrala bestämma fördelning biblioteksmyndigheten utfärdar. Riktlinjerna bör rimligen ge länsbibliote-

ken förhållandevis fria händer vid fördelningen, men vissa användnings-

områden t ex bibliotek biblioteksbör kunna prioriteras, på arbetsplatser, verksamhet i glesbygd, social biblioteksverksamhet etc. De vägledande

bör vara å ena sidan att böckerna skall bli placerade där de

Synpunkterna

kan väntas bli bäst använda, å andra sidan att de skall användas i ny

verksamhet A avsikten är inte att överflytta på staten inköpskostnader

som kommunerna för närvarande bär. med de lokala biblioteken i

Folkbibliotekssystemets uppbyggnad

i mitten och lånecentralerna i toppen är ett botten, länsbiblioteken för den samverkan biblioteken emellan, som redan tidigt upputtryck ställdes som mål för folkbiblioteksväsendet. till lån biblioteken emellan, interl praktiken utnyttjas möjligheterna inte i den som skulle vara rationell. Den urbana lån, omfattning av utbudet som den interurbana utlåningen kunde erbjuda är breddning En av orsakerna är den tidsutdräkt som är förenad inte sällan en chimär. som lånet förorsakar. med ett interurbant lån, en annan den kostnad Tidsutdräkten söker man nedbringa genom att använda telex för beställ-

Vad kostnaden angår kan den bli så stor att det är avgjort ningar. lokala biblioteket att och inte låna fördelaktigare för det inköpa trots att man är medveten om att sannolikheten för vederbörande arbete, att det skall efterfrågas fler gånger inte är stor. En väsentlig del av kostnaderna är som belastar länsbiblioteket/lånecentralen

portokostnad,

och det kommunala biblioteket vid dess återlämvid lånets utlämnande och filialer, lån till nande. Även i andra fall (lån mellan huvudbibliotek i kommunen bosatt utanför biblioteksorten) utgör portokostlåntagare som ytterst innebär att framför allt glesbygden får naden en belastning, än den skulle ha kunnat få Sveriges Allmänna en sämre bokförsörjning Biblioteksförening har i skrivelse till Konungen den 29 maj 1970

snarast vidtas så att postavgifterna för föreslagit att åtgärder möjligt innehållande biblioteksböcker i interurban lånetrafik mellan försändelser och motsvarande) ej behöver betalas av de bibliotek (biblioteksfrlialer enskilda biblioteken eller kommunerna. Föreningen tänker sig två alter-

nativa Den ena innebär att de kommunala biblioteken tillerlösningar. kännes tjänstebrevsrätt. Den andra innebär ett förfarande, enligt vilket inte skall behöva vid inlämningen utan i efterhand porto erläggas Postverket och debiteras statsverket. har yttrat sig över framställningen erhåller 1 Ett exempel på den att de kommunala biblioteken anser sig inte kunna tillstyrka service som skulle kunna tjänstebrevsrätt. Vad det andra alternativet angår föreslår postverket ges är det försök med för den händelse förmedlingsverksam- bokutlåning genom lant- Kungl Maj :t anser att ifrågavarande brevbärare som pågår i het skall stödjas av statsmedel på annat sätt än genom direkta anslag till Bengtsfors kommun och de kommunala biblioteken - att Sveriges Allmänna Biblioteksförening som finansieras genom

för de kommunala bibliotekens ansöker om s k rikstillstånd för statligt punktbidrag. räkning

svarsförsändelser. Sådant tillstånd Med

beviljas av poststyrelsen. ledning

av postanstalternas räkningar fastställer poststyrelsen den ersättning som skall gäldas av statsverket. 12 februari Kungl Maj :t har den 1971 förordnat att skall överlämnas till

förslaget Litteraturutredningen för att

tagas under övervägande vid fullgörandet av utredningens uppdrag. För biblioteksverksamheten i allmänhet och främst för de mindre biblioteken är den interurbana låneverksamheten av grundläggande bety-

delse. Den utgör förutsättningen för en rationell

inköpspolitik och gör det möjligt för de mindre kommunernas bibliotek att erbjuda sina lånare

ett mera varierat utbud än

befolkningsunderlaget i och för sig skulle

motivera. Det förslag om stöd till invandrarnas

bokförsörjning, som

utredningen lägger fram i kapitel 8, bygger i stor utsträckning på interurbant låneutbyte. Under sådana omständigheter skulle det innebära klara fördelar om kostnaderna för den interurbana låneverksamheten kunde nedbringas. Om för tjänstebrevsrätt kommunala bibliotek måste anses utesluten, föreligger möjlighet att på det sätt postverket antyder låta statsverket bestrida portokostnaderna för de interurbana

länen. Alternativt kan man tänka sig att interurbana låneförsändelser i

portohänseende behandlas på samma sätt som blindskrift och talböcker, som enligt bestämmelser befordras kostnadsfritt. En annan lösning, som skulle befria de lokala biblioteken från portokostnader vid lån från länsbibliotek eller länecentraler, skulle kunna ha den formen, att portokostnaderna enligt reglerna för svarstillstånd debiterades länsbiblioteken och lånecentralerna och att hänsyn till detta togs vid fastställandet av till länsbibliotek och lånecentraler utgående statsbidrag. Kulturrådet har i sitt betänkande funnit att den

Ny kulturpolitik

nuvarande organisationen av länsbiblioteken inte är helt tillfredsställande. Landstingen är trots att de lämnar betydande bidrag till länsverksamheten i de flesta fall orepresenterade i bibliotekens styrelser. ”Det skulle

vara rimligt” heter det, med en formell representation i bibliotekets

styrelse enligt principen att ekonomiskt ansvar berättigar till medinflytande. Biblioteken kan emellertid av formella skäl som primärkommunala institutioner inte ha

landstingsrepresentation.

Kulturrådet redovisar olika organisatoriska lösningar. En är att landstingen sluter avtal med primärkommunen om fullgörande av länsbiblio- 1 och med ett sådant avtal kan landstinget skaffa sig ett teksuppgifterna. visst inflytande över länsbiblioteksverksamheten. En annan lösning skulle vara, att länsbiblioteken omvandlades från kommunala till

förvaltningar

exempelvis stiftelser. En sådan lösning finner Kulturrådet inte invänd-

ningsfri ”åtminstone i nuvarande läge, då

länsbiblioteksuppgifterna är en

förhållandevis liten andel av de kommunala bibliotekens totala arbetsuppgifter”. Rådet anser att frågan om länsbibliotekens Organisationsform

bör studeras ytterligare av det föreslagna nya Kulturrådet.

Som Kulturrådet framhåller är ingen av de angivna lösningarna tillfredsställande. Stiftelseformens svagheter är påtagliga. Även om länsbibliotekens

uppgifter som länsorgan skulle öka i den omfattning som

diskuterats i det föregående, kommer

stadsbiblioteksuppgiftema att vara

dominerande. Avtalsformen ger landstingen möjlighet att ställa krav i olika avseenden. De kan därtill 1 SOU 1972:66, s 286. fästa villkor i samband med bidragsgiv-

- Flera länsbibliotek har löst frågan om landstingsinflytande ningen. på så sätt, att i stads/länsbibliotekets styrelse ingår en av landstinget utsedd adjungerad ledamot. För att ge ytterligare utrymme åt landstingets inflytande kan exempelvis landstinget ges rätt att utse två adjungerade ledamöter. För att markera att ärenden som gäller bibliotekets funktion

i

3 som länsbib.liotek reellt inte bör handläggas av den kommunalvalda och :- styrelsen, finns möjlighet att delegera ärendena till bibliotekschefen att han skall före sitt beslut höra de av landstinget utsedda _ föreskriva adjungerade ledamöterna av styrelsen. Med hänsyn till att länsbiblioteksverksamheten i väsentlig grad är beroende av landstingets bidrag kan man erhåller sitt utgå från att landstinget med det antydda förfaringssättet vid länsfrågornas handläggning. Ett parallellfall berättigade inflytande länens AV-centraler, vilka som regel är integrerade med den erbjuder kommunala läromedelscentralen. kan konstateras att länsbiblioteken är att betrakta Sammanfattningsvis som det kanske viktigaste instrumentet för en utjämning av standardskillnaderna i biblioteksservice kommunerna emellan. Genom att öka länsbibliotekens resurser, både materiella och personella, bör det vara möjligt att till rimliga kostnader ge de kommunala biblioteken ett effektivt stöd. En förutsättning är att länsbiblioteken, som hittills i huvudsak bedrivit kundstyrd verksamhet, får till uppgift att därutöver aktivt bevaka biblioteksutvecklingen i länet med rätt och skyldighet att ta kontakt med de kommunala organen i frågor som berör biblioteksverksamhetens planering. Det är angeläget att länsbiblioteken vid sin bevakning uppmärksammar sådana sidor av litteraturförsörjningen som erfarenofta är försummade, tex litteratur till invandrare, till hetsmässigt till vuxenstuderande, till personer åldringar, sjuka och handikappade, den som på grund av sina arbetsförhållanden har svårigheter att utnyttja Länsbibliotekens samordnande uppgifter kan vanliga biblioteksservicen. väntas öka både i omfattning och betydelse i och med biblioteksverksamhetens fortsatta Till som länsbiblioteken bör expansion. de uppgifter, att samordna - - en kunna åtaga sig, hör bl a uppgiften och organisera till allmänheten riktad information om litteratur och bibliotek. I länsbibliotekens samordnande verksamhet bör vidare kunna infogas uppgiften att bland länets bibliotek fördela de böcker som enligt den av utredningen föreslagna litteraturstödsmodellen skall tillföras biblioteken. Utredningen återkommer i kapitel 10 till konkreta förslag angående förstärkningar av länsbibliotekens resurser. Här skall endast en principfråga beröras. För närvarande är statens stöd till länsbiblioteken uppdelat och ett belopp för tilläggsbidrag, som på ett fast bidrag till varje bibliotek och fördelas mellan länsbibliotek, som disponeras av tillsynsmyndigheten har särskilt stora kostnader för sin verksamhet. Skolöverstyrelsen hari de senaste åren m med instämmande från sina anslagsframställningar kommun- och landstingsförbunden föreslagit att tilläggsbidragen slopas

samtidigt som ett särskilt belopp anvisas för experimentverksamhet på

länsområdet. Om länsbiblioteken anförtros nya uppgifter enligt de riktlinjer som här är föreslagna och som bl a innebär att ett länsbibliotek skall kunna bokförsörjningen inom kommun eller åtaga sig den direkta del av kommun, blir det nödvändigt med differentierade bidrag även i

..-W 16

W_..._

fortsättningen. Lämpligast torde vara att bidragen uppdelas på ett fast av länsbibliotekets bidrag för täckande grundkostnader och rörliga bidrag som efter fördelas av Därvid bör

behovsprövning tillsynsmyndigheten.

den rörliga delen vara proportionsvis större än för närvarande. En lösning som innebar att staten svarade för grundkostnaden medan de rörliga kostnaderna föll på landstingen är ett tänkbart alternativ, men starka skäl talar för att staten svarar för kostnader som avser att utjämna standardskillnader mellan kommunerna. Det torde också vara lättare att effektivt utnyttja de föreslagna upprustningsbidragen, om samma myndighet har att besluta såväl om upprustningsbidrag som om länsbibliotekens tilläggsbidrag. v Vad som i det föregående sagts om länsbiblioteken har tillämpning även på stifts- och landsbiblioteken som i sina län svarar för länsbiblioteksuppgifterna. Utredningen utgår från att stifts- och landsbiblioteken kommer att kommunaliseras enligt föreliggande förslag.

6.6.4 Lånecentraler

De tre lånecentralerna är, som namnet helt inriktade antyder, på låneservice. De har liksom länsbiblioteken viktiga roller i en rationell litteraturdistribution bl a - som framgår av kapitel 8 w för invandrarnas

bokförsörjning. Verksamheten ökar år från år i takt med den lokala

biblioteksverksamhetens utbyggnad. Som skolöverstyrelsen påpekat i sina anslagsäskanden under de senaste åren är emellertid resurserna otillräckliga. Sannolikheten talar för att utnyttjandet skulle öka i avsevärd omfattning om resurserna förstärktes. Från bibliotekshåll har framlagts

förslag om upprättandet av en fjärde lånecentral, förlagd till Göteborg och avsedd för de västsvenska länen,

som nu i huvudsak i Malmö. betjänas av lånecentralen Man har pekat på de tidsvinster som skulle kunna göras, och man har framhållit fördelarna

av den resursförstärkning som skulle ske i och med att ännu ett stort

bibliotek dels skulle inköpa speciallitteratur med tanke på lånecentralsuppgiften, dels skulle ställa sitt bokbestånd till förfogande för de lokala biblioteken i en helt annan utsträckning än för närvarande. På längre sikt

synes förslaget motiverat. För närvarande torde det vara riktigare att

tillföra de befintliga lånecentralerna ökade resurser. För den händelse det

skulle föreligga behov av en fjärde lånecentral

för Västsverige, kan det för övrigt diskuteras om den inte borde förläggas till stadsbiblioteket i Borås, som därigenom skulle kunna få en av sitt

välbehövlig förstärkning

mediabestånd, med tanke på den roll biblioteket spelar för bibliotekshögskolan.

Ett av de problem som litteraturutredningen haft anledning att särskilt

beakta är

frågan om vilka åtgärder som behövs för att garantera att äldre,

klassisk litteratur skall finnas tillgänglig för intresserade läsare, när

förlag

och boklådor minskar sin med

lagerhållning. Frågan har sammankopplats

det om upprättande av ett depåbibliotek,

förslag som lagts fram från

bibliotekshåll. Ett danskt depåbibliotek, Folkebibliotekernes Depotbibliotek, upprättades 1968. Det har i huvudsak tre syften. Det skall för det första ta

emot, bevara i erforderlig omfattning, utlåna och i övrigt disponera över böcker som folkbiblioteken inte har användning för. Det skall för det andra tala om för biblioteken när en fackbok kan anses föråldrad och mogen att kasseras. Det skall för det tredje som clearingcentral erbjuda både folkbibliotek och forskningsbibliotek att få övertaga dubbletter som depotbiblioteket inte behöver för sin egen räkning. Biblioteket, som har lokaler i Danmarks biblioteksskoles byggnad, hade intill mars 1973 fått mottaga gott och väl 200 000 volymer och hade den l oktober 1972 en personal som omfattade tre bibliotekarier, en biblioteksassistent och en annan assistent förutom deltidsanställd kontorspersonal och ett antal studerande från biblioteksskolan. Under de första tio månaderna av budgetåret 1972/73 lånade man ut 10 339 volymer. Av inkomna beställningar kunde 53 % effektueras. De totala kostnaderna utgjorde 1972/73 658000 dkr. För budgetåret 1973/74 har beräknats en kostnad om 753 000 dkr. För Sveriges del kan det vara tveksamt om det föreligger behov av ett av den danska typen. I och för sig är det riktigt att de depåbibliotek lokala biblioteken inte har anledning att i magasin förvara böcker som utlånas. Det måste också anses önskvärt att praktiskt taget aldrig dubbletter eller andra böcker med ingen eller obetydlig utlåningsfrekvens tillföres bibliotek som kan ha glädje av dem. Det är vidare påtagligt att biblioteken skulle ha nytta av en institution som hade möjlighet att ge information om i sakligt hänseende föråldrade böcker, så att fortlöpande dessa kan gallras ut från de öppna hyllorna. Likaså är det självfallet att den klassiska litteraturen finns tillgänglig för lån. Det torde viktigt emellertid utan att för ändamålet vara möjligt att tillgodose önskemålen tillskapa ett bibliotek av den omfattning som det här skulle bli fråga om. Till en början kan fastslås att ett ”musealt” bibliotek inte inryms under folkbiblioteksbegreppet. Att för all framtid bevara det svenska trycket är en för de s k arkivbiblioteken. Litteratur som aldrig används bör

uppgift

saklöst kunna gallras bort från folkbibliotekens hyllor. Den utlåning som sker från det danska depåbiblioteket har i Sverige sin närmaste motsvarighet i den utlåning som sker från lånecentralerna. De har var för sig bokbestånd som vida överstiger beståndet i den danska institutionen. Vad särskilt den klassiska litteraturen beträffar kan man räkna med att den finns att tillgå hos lânecentralerna. Den fortlöpande râdgivningen angående föråldrade böcker bör kunna tas om hand av Bibliotekstjänst; den har

nära anknytning till sambindningsservicen. Vad slutligen angår bibliote-

kens äldre, magasinerade bestånd är olika utvägar tänkbara. Man kan - 1 som skett i några fall - överlämna föråldrad litteratur till länsbiblioteket Frågan om det lämpmed rätt för detta att fritt liga i att biblioteken förförfoga över böckerna. säljer utgallrade böcker På liknande sätt kan böckerna överlämnas till någon av lånecenhar diskuterats vid samtralerna. Det lokala biblioteket kan sälja böcker som det inte har bruk för råd mellan skolöverstyreli andra bibliotek - också det sens bibliotekssektion och som inte kan komma till användning och en rad kommun- och har skett i något fall? Samma möjlighet bör finnas för länsbiblioteket biblioteksrepresentanter, eller lånecentralen. Det är tänkbart att lånecentralerna även kan ta på sig varvid man rekommenderat biblioteken att ställa uppgiften att erbjuda andra bibliotek att få övertaga böcker som insänts sig avvaktande i väntan eller anmälts till lånecentralen och som denna inte anser sig behöva. Det på att frågan ytterligare är också tänkbart att uppgiften anförtros Bibliotekstjänst eller något belyses.

organ som står nära forskningsbiblioteken - den äldre litteraturen kan beräknas främst komma till användning när man bygger upp nya bibliotek med

forskningsuppgifter.

6.6.5 Den statliga tillsynsmyndigheten Utmärkande för länder med avancerat folkbiblioteksväsen är, som tidigare antytts, den vikt man tillmäter ett centralt, rådgivande organ med uppgift att stödja och stimulera biblioteksverksamheten. l Sverige tillkom ett sådant organ redan 1913, då två bibliotekskonsulenter knöts till dåvarande ecklesiastikdepartementet. Danmark och Norge var den gången föregångsländer. I Danmark hade man haft motsvarande befattningshavare sedan 1899, i Norge sedan 1902. I England och Förenta staterna var

det länge biblioteksföreningarna, som ensamma svarade för den rådgivan-

de verksamheten. Intressant är att man även där under senare är tillskapat statliga organ av en typ som har stora likheter med den skandinaviska. Betydelsen av ett statligt rådgivande organ med sekretariat och inspektörer framhålles, som redan nämnts, i den tidigare citerade av Unesco utgivna skriften om bibliotekslagstiftning. Som framgår av kapitel 1 ovan är numera skolöverstyrelsen tillsynsmyndighet i Sverige. Folkbiblioteksärendena handläggs av en sektion för biblioteksfrågor. Man kan konstatera att den nuvarande Sektionens tidigare motsvarigheter successivt fått ändrade uppgifter i och med folkbiblioteksväsendets utveckling. För de första bibliotekskonsulenterna gällde det att med statsbidragens hjälp bringa ordning och reda i den vildvuxna flora, som folkbiblioteken den gången utgjorde. Som hjälp vid bokvalet utarbetades en grundkatalog. Enhetliga och ett katalogregler enhetligt klassifikationssystem kom till stånd, och utbildningskurser för personal på olika nivåer startades. Med centralbibliotekens (senare länsbibliotekens) tillkomst skapades en mellaninstans, som kunde övertaga delar av rådgivningen till de lokala biblioteken. När Bibliotekstjänst kom till, kom företaget att successivt ta över viss rådgivning vad gällde bokvalet. De generella statsbidragen upphörde 1965 och med dem den statliga kontroll av biblioteksverksamheten som var knuten till dem. Utbildningen av heltidsanställd personal, som bibliotekskonsulenterna haft som ämbetsåliggande sedan 1926, övertogs slutligen 1972 av bibliotekshögskolan i Borås. Den aweckling som sålunda skett har gett bibliotekskonsulenterna/bibliotekssektionen möjligheter att mera konsekvent än tidigare inrikta sitt arbete på planering, rationalisering och specialiserad rådgivning. Planeringsarbetet har framför allt varit knutet till de bidrag för utvecklingsverksamhet, som tillkom i samband med att de generella statsbidragen försvann. Förutsättningen för bidrag var att vederbörande kommun presterade en utvecklingsplan som skulle godkännas av tillsynsmyndigheten. Planeringsarbetet har haft större omfattning än vad antalet beviljade bidrag ger vid handen. I syfte att erhålla bidrag har ett mycket stort antal kommuner gjort upp utvecklingsplaner och därvid sökt samarbete med skolöverstyrelsen. l de fall då planerna inte lett till några bidrag har de likväl givit kommunerna värdefulla riktlinjer för deras

244 sou 1974:5

utvecklingsarbete. Rationaliseringsarbetet har varit nära förbundet med planeringsverksamheten. Två stora rationaliseringsundersökningar har genomförts under

medverkan av bibliotekssektionens personalÅ

Vad slutligen den speciella rådgivningen angår, har bibliotekssektionen under senare år haft anställda ett antal konsulenter med praktiska erfarenheter av olika sidor av biblioteksverksamheten. Den specialrådgivvid sidan av den mera allmänna rådgivningen vid kurser ning som skett och konferenser har tagit sikte på sådana områden av biblioteksverksam- › heten, som krävt speciell sakkunskap. För närvarande är till sektionen knutna konsulenter för rationaliserings- och planeringsarbete, för barnoch ungdomsarbete, för social biblioteksverksamhet. Ett nära samarbete är etablerat mellan bibliotekssektionen och den konsulent, som inom kriminalvårdsstyrelsen handlägger frågor rörande fångvårdsanstalternas biblioteksverksamhet. En tjänsteman är ansvarig för den allmänna informations- och konferensverksamheten. som belyser arten och omfattningen av biblioteks- En sammanställning

sektionens konferens- och rådgivningsverksamhet under budgetåret

1972/73 redovisas i bilaga C. rör det sig om 34 konferenser, förlagda till olika delar av Sammanlagt landet. Till detta kommer en omfattande rådgivning per brev och telefon, som bl a också berör planering av bibliotekslokaler. Den proposition till 1965 års riksdag, som låg till grund för ornlägginnebar i sak ningen av det statliga stödet till folkbiblioteken (l965:5), en gränsdragning mellan kommunernas, landstingens och statens åtaganden. Kommunerna förutsattes svara för den lokala biblioteksverksamheten med vissa selektiva statliga stimulansstöd, länsbiblioteksverksamheten skulle i princip bekostas av landsting och stat gemensamt, lånecentralerna av staten. Staten skulle dämtöver svara för vissa specialbibliotek (för svenskar i utlandet, Tornedalens bibliotek, Svenska sjömansbiblioteket), för central rådgivning till biblioteken samt för bibliotekarieutbildningen. Kulturrådet har i sitt betänkande inte föreslagit någon av ansvarsfördelningen mellan kommuner,

principiell ändring

landsting och stat. I fråga om de centrala statliga insatserna framhåller Kulturrådet att det finner det utomordentligt angeläget att åtgärder en fortsatt av snarast vidtas för att på central nivå underlätta utveckling folkbiblioteksväsendet inom ramen för det allmänna kulturella utveck-

lingsarbetet”.2 l sammanhanget diskuterar Kulturrådet ett av Sveriges

Allmänna Biblioteksförening 1970 i skrivelse till Kungl Majzt framlagt med samordnande förslag om upprättande av en biblioteksöverstyrelse och långtidsplanerande funktioner. Kulturrådet, som på denna punkt har ingående diskuterat försla- 1 tagit kontakt med litteraturutredningen, Organisation och aratt det administrativa ansvaret för folkbiblioteksväsendet betsmetoder vid kommuget, alternativt nala bibliotek, Lund Det tredje alternativet, att förs över till det föreslagna nya Kulturrådet. 1960. - Biblioteksarbete. inordna folkbiblioteksväsendet i skolöverstyrelsens administra- En översyn av verksamhealltjämt finner Kulturrådet mindre tillfredsställande och hänvisar ten vid, kommunala bibtiva apparat, studie av skolöver- liotek, Lund 1972. därvid till Riksrevisionsverkets förvaltningsrevisionella är att skolöverstyrelsens med styrelsen, där verkets slutsats befattning 2 Ny kulturpolitik,

folkbiblioteken bör kunna upphöra och uppgifterna föras över till annat SOU 1972:66, s 410.

organ inom kultursektorn. Som ett centralt motiv för en biblioteksöverstyrelse har, påpekar Kulturrådet, angetts behovet av enhetliga arbetsmetoder och hjälpmedel för samtliga bibliotek. Kulturrådet pekar å andra sidan på bibliotekens traditionella roll och lämplighet som bas för kulturell verksamhet av olika slag, där boken utgör en viktig men inte den enda beståndsdelen. Rådet finner dessa senare motiv som de mest angelägna att tillgodose genom en administrativ och framhåller reform, att samordningsproblemen mellan folkbibliotek och vetenskapliga bibliotek synes möjliga att lösa på annat sätt än genom inrättande av en biblioteksöverstyrelse. Samarbetet mellan forskningsbiblioteken kan förstärkas genom en omorganisation av forskningsbiblioteksrådet som med en ändrad sammansättning och förstärkta resurser bör kunna få utvidgade arbetsuppgifter. Det bör vara möjligt, heter det, att här som på andra områden kunna för en skapa former samverkan mellan det föreslagna nya Kulturrådet och ett sålunda reformerat biblioteksråd”. Som ytterligare skäl mot en biblioteksöverstyrelse anför Kulturrådet de sannolika svårigheterna att få till stånd en för alla bibliotek gemensam överstyrelse med ansvar också för de vetenskapliga biblioteken. Det kan sannolikt aldrig bli tal om att annan någon myndighet än universitetskanslersämbetet tilldelas ett huvudmannaansvar för universitetsbiblioteken. Inte heller de strategiska

anslagsavvägningarna kan gärna läggas på en biblioteksöverstyrelse.

Kulturrådet föreslår att de ärenden alltså, som nu handläggs inom skolöverstyrelsens bibliotekssektion överförs till det nya Kulturrådet, som bör överta ansvaret för de statliga bidrag som utgår till lokal och regional folkbiblioteksverksamhet och för rådgivning. Till rådet bör även

överföras handläggningen av tidskriftsstödet och det stöd som i övrigt

kan tänkas komma att utgå till annan litterär verksamhet. Kulturrådet förutsätter att det inom den nya myndighetens organisation skall ñnnas nämnder med beslutanderätt. En nämnd för litteratur och

självständig

bibliotek föreslås inrättad. När det gäller att bedöma vilken form en central folkbiblioteksinstans bör ha, har man att utgå från de uppgifter som skulle åvila ett sådant organ. De kan i korthet sammanfattas på följande sätt. 1. Bidrag till länsbibliotek och lånecentraler. 2. Andra bidrag till folkbiblioteken, inklusive upprustningsbidrag, punktstöd och bidrag till speciella biblioteksformer (bibliotek för svenskari utlandet, Svenska sjömansbiblioteket, Tornedalens bibliotek). 3. Tillsynsmyndighet för länsbibliotek, lånecentraler och annan av statsmedel bekostad folkbiblioteksverksamhet. 4. Vägledande normer för folkbiblioteken. 5. Informations- och konferensverksamhet. 6. Rådgivning till biblioteken i planerings-, organisations- och rationaliseringsfrågor. 7. Försöksverksamhet.

Om man graderar uppgifterna efter det värde de kan ha för biblioteks-

verksamhetens effektivisering finns det skäl att lägga särskild vikt vid de

1 Ny kulturpolitik, konsultativa uppgifterna inklusive försöksverksamheten Om man (4-7). SOU 1972:66, s 411.

å ena sidan finner en statlig reglering av biblioteksverksamheten mindre

tillfredsställande och å andra sidan accepterar principen att varje medbor-

tillgång till bibliotekens service, blir alternativet till gare bör ha lika detaljlagstiftning en centralt organiserad saklig information om lämpliga sätt att utforma en tillfredsställande biblioteksservice. Kulturrådet har i sitt betänkande mycket starkt betonat ”bibliotekets

traditionella roll och lämplighet som bas för kulturell verksamhet av olika

slag. Självfallet är detta riktigt. Men lika självfallet är att bibliotekets allmänkulturella funktioner inte får undanskymma bibliotekets grunduppgift: att distribuera litteratur. Folkbiblioteken kan inte ensamma lösa utan måste samarbeta med andra både den uppgiften bibliotekstyper inom och utom landets gränser. En institution som Bibliotekstjänst alla typer av bibliotek. Sveriges Allmänna Biblioteksförening är betjänar ett samlande organ för folk- och forskningsbibliotek. Med dessa utgångspunkter är en organisatorisk samverkan mellan bibliotek av olika typer om bokförsörjningen skall bli naturlig. En samplanering är nödvändig, effektiv. Å andra sidan kan man inte bortse från vad Kulturrådet anför om svårigheterna att få till stånd en för alla bibliotek gemensam överstyrelse med ansvar också för de vetenskapliga biblioteken. svårigheterna synes för närvarande vara så stora att andra vägar måste väljas för att säkra den samverkan som är ofrånkomlig och oundgänglig. Då man inte torde kunna räkna med en fristående folkbiblioteksmyndighet, motsvarande tillsynsmyndigheterna i Danmark och Norge, har man att överväga två alternativ till frågans lösning. Det ena alternativet innebär att folkbiblioteksfrågorna liksom hittills handläggs inom skolöverstyrelsen. Motiveringen skulle närmast vara det samband som finns mellan folkbibliotek och folkbildningsarbete. Det andra alternativet skulle vara det som Kulturrådet har stannat för: att inom det nya Kulturrådet skapa en gemensam sektor för litteratur och bibliotek. är den redan nämnda, bibliotekens roll som bas för Motiveringen kulturell verksamhet. Av de båda alternativen är det senare avgjort att föredraga. Det sätter in biblioteken i ett större och mycket väsentligt sammanhang. En förutsättning är emellertid att former skapas för samverkan mellan folkbiblioteken och andra bibliotek. En möjlighet skulle vara att Kulturrådets bibliotekssektor blev företrädd i det omorganiserade Forskningsbiblioteksrådet, som samtidigt fick en representant i den föreslagna nämnden för litteratur och bibliotek inom Kulturrådet. Det kan emellertid ifrågasättas om en sådan lösning är tillfredsställande på längre sikt. Forskningsbiblioteksrådet är till sin karaktär ett chefsråd med rådgivande funktioner. En gemensam planering på biblioteksområdet förutsätter samråd också på andra nivåer och berör även biblioteksverksamhet utanför Kulturrådet och Forskningsbiblioteksrådet. Kulturrådet föreslår en gemensam nämnd för litteratur och bibliotek. I bör, heter det, finnas allsidig sakkunskap inom nämndens varje nämnd ämnesområden. Allsidigheten bör garanteras på så sätt att närrmderna inte görs alltför små utan förslagsvis har ett tiotal ledamöter vardera. Om den angivna målsättningen skall kunna realiseras, kan det ifrågasättas, om

inte kravet på allsidighet och effektivitet skulle bättre tillgodoses med två nämnder, en för litteratur och en för bibliotek, eventuellt en gemensam nämnd uppdelad på två sektioner. Man kan knappast förutsätta, att personer med sakkunskap på biblioteksområdet samtidigt har erforderlig sakkunskap för att på ett tillfredsställande sätt kunna handha ärenden inom litteraturstödsområdet och vice versa. För att uppnå allsidighet på biblioteksområdet bör nämnden som ett minimum ha representanter för länsbiblioteken, för de större, de medelstora och de mindre kommunbiblioteken, för olika personalkategorier, för de kommunala huvudmännen, för specialbiblioteken och, som tidigare nämnts, för F orskningsbiblioteksrådet. Den samverkan mellan olika kulturområden, som bör eftersträvas, kan lösas genom gemensamma sammanträden. När det gäller biblioteken, är samverkan naturlig också med de föreslagna nämnderna för teater, dans, film och musik och för konst, museer och utställningar. Enligt Kulturrådets betänkande skall det nya Kulturrådet överta personalen vid skolöverstyrelsens folkbibliotekssektion. Den biblioteksenhet, som därmed blir knuten till Kulturrådet, bör liksom den tidigare bibliotekssektionen som huvuduppgift ha att ge biblioteken råd, vägledoch information. Enheten bör ning i erforderlig omfattning kunna insamla och bearbeta uppgifter om biblioteksverksamheten såväl i Sverige som i utlandet och på lämpligt sätt förmedla dem till biblioteken. Det bör vara särskilt angeläget att enhetens personal medverkar vid biblioteksatt informera om läget i andra kommuner planeringen genom och ge förslag till lösningar i syfte att få till stånd en jämnare biblioteksstandard i landet utan tillgripande av lagstiftning. Målet bör vara att ge bibliotekens huvudmän bästa möjliga underlag för de beslut som skall fattas. Den rådgivning som är knuten till länsbiblioteken kan i första hand väntas beröra praktiska problem av lokal karaktär. I normala fall torde det inte vara möjligt att till länsavdelningarna knyta specialister, som mera systematiskt kan biträda tex vid utbyggnaden av barn- och ungdomsbiblioteksverksamheten i länet. Vad man där kan åstadkomma

är att förfrågningar på ett specialområde kan vidarebefordras till de

specialister som länsbiblioteket förfogar över i egenskap av kommunalt i det tänkta fallet bibliotek, alltså till personal vid barn- och ungdomsavdelningen. Praktiska och ekonomiska skäl talar för att den principiella rådgivningen förläggs till den centrala enheten. Därmed är inte sagt att det inte på längre sikt kan vara tänkbart att länsbiblioteken kan behöva specialister på något eller några av de områden det är fråga om. Litteraturutredningens biblioteksförsök har visat på några verksamhetsgrenar, där biblioteken genom målmedvetna och systematiska insatser bör kunna

nå nya låntagare och skapa ett fördjupat intresse för

litteratur och läsning. Dit hör barn- och ungdomsverksamheten, den sociala biblioteksverksamheten (verksamhet bland sjuka,

handikappade,

åldringar, interner osv), verksamheten bland invandrare, den allmänkulturella verksamheten. En till Kulturrådet knuten som konsulentverksamhet, är inriktad på dessa och liknande områden, måste ses som en naturlig uppföljning av biblioteksförsöken. Syftet måste vara dubbelt: å ena sidan gäller det att stimulera biblioteken till åtgärder, å andra sidan verka för att åtgärderna är rationella i effektivitets- och kostnadshänseende.

En av biblioteksförsöken visar att det vid sidan av den analys

principiella rädgivningen kan föreligga behov av en rådgivning i tekniska

av reklam- och biblioteksfrâgor. Dit hör bl a frågor rörande utformningen och frågor rörande teknisk utrustning av olika slag.

propagandamaterial

Sådana bör kunna hänvisas till Bibliotekstjänst, som frågor lämpligen inom ramen för sin kommersiella verksamhet kan förutsättas ha expertis

att ställa till förfogande. Kulturrådet räknar med att det i stor utsträckning skall vara möjligt att tillgodose behovet av expertkontakter genom tillsättning av expertgrup-

per och arbetsgrupper av olika slag. Att det föreligger behov av expertgrupper och arbetsgrupper även för bibliotekens del är uppenbart.

Arbetsgrupper av detta slag har tid efter annan tillsatts av skolöverstyreltorde snarast öka med breddningen av bibliotekens sen, och behovet verksamhet.

6.6.6 Bibliotekstjänst

som ingår i Litteraturutredningens biblioteksstu- Av de undersökningar spelar en central roll för dier framgår att Bibliotekstjänsts sambindning

De i sambindningshäftena publicerade lektörsbe-

bibliotekens bokinköp.

är det oftast använda hjälpmedlet vid bokvalet. Med hänsyn

dömningarna till den reella monopolställning som Bibliotekshärtill och med hänsyn är det att lektörerna vid sin tjänst intar utomordentligt angeläget och objektivitet. Företaget har bedömning lägger sig vinn om saklighet medvetet om sitt ansvar och tillsatt som

varit starkt granskningsnämnder,

lektörernas verksamhet och tar ståndpunkt till i efterhand granskar kritik, som kan ha riktats mot bedömningarna. En åtgärd i samma syfte

är metoden att i tveksamma fall anlita två eller flera bedömare.

Vill man öka allmänhetens insyn i bedömningsverksamheten borde det

vara möjligt att publicera granskningsnämndernas protokoll. Gransknings-

nämnderna utses för närvarande på följande sätt: företagets styrelse som består av representanter för Sveriges Allmänna Biblioteksförening, Svenska kommunförbundet och skolöverstyrelsen - beslutar om sam-

av för vuxenböcker och utser ordfö-

mansättningen granskningsnämnden

rande i för barn» och ungdomsböcker. Övriga

granskningsnämnden

ledamöter i nämnden för barn- och ungdomsböcker utses av respektive för bam- och tonårsverksamhet, sektionen för barn- SAB:s specialgrupp samt Skolbiblioteoch ungdomslitteratur inom Sveriges Författarförbund karieföreningen inom Sveriges Lärareförbund. Vidare ingår i nämnden en barnpsykolog rekommenderad av Bampsykologiska forskningsinstitutet. Vill man än mer markera den vikt man lägger vid sambindningsomdömeoch borde ytterligare

nas objektivitet granskningsnämndernas integritet

kunna Dels vore det tänkbart att utse ledamöterna i åtgärder övervägas. vuxennämnden på motsvarande sätt som gäller för barn- och ungdomsnämnden, dels skulle ordförandena i de båda nämnderna kunna utses av

något organ utanför Bibliotekstjänst. från 1970 visar att Analysen av Bibliotekstjänsts beställningsstatistik 1 Försök med biblioför biblioteken totalt rör sig om den vanligaste beställningsstorleken tek, SOU 1972:61, s 163 titlar har beställningsstor- f. 100-199 exemplar per titel? Några enstaka

lekar upp till 1 999 exemplar per titel. Antalet redovisade bibliotek är 800. Av siffrorna - och förhållandet

framgår bestyrks av uppgifter i

andra - att det tillhör sammanhang sällsyntheterna att ett bibliotek inköper samma titel i något större antal exemplar. Som tidigare nämnts innebär detta att det endast blir några få privilegierade som får möjlighet att läsa den nyutkomna litteraturen. Huruvida

Bibliotekstjänst har någon

möjlighet att påverka utvecklingen är svårt att säga. I princip avstår företaget från att via håftenas sammanställning söka påverka bibliotekens bokurval. Undantag är den markering som görs av vissa vuxenböcker för att framhålla de titlar som kan anses vara av förstahandsintresse. En tänkbar men icke problemfri möjlighet skulle vara att på något liknande sätt markera böcker av god kvalitet som kan väntas få en sådan

efterfrågan, att de direkt bör inköpas till stora och medelstora bibliotek i

förhållandevis många exemplar. Den presentation av nyutkomna böcker som görs i sambindningshäftena riktar sig till biblioteken och bibliotekarierna. Det ligger nära till hands att fråga, om inte den recensionsapparat som Bibliotekstjänst byggt upp för sambindningens räkning, skulle kunna utnyttjas för att ge även låntagarna information om nyutkomna böcker. Det borde vara möjligt att till kostnader åstadkomma rimliga en fortlöpande översikt över den nyutkomna litteraturen med huvudvikten lagd vid information om innehåll författare, och svårighetsgrad. Uppgifterna skulle kunna presenteras i lämplig form och eventuellt även inklistras i den bok det gällde. Med en

konsumentupplysning av detta slag skulle man minska

risken för att en låntagare får fel bok. Därutöver skulle materialet kunna användas vid den som diskuteras

postorderförsäljning, i kapitel 10.

7 Skolbibliotek

innefattas läroböcker inte i området för Enligt utredningsdirektiven Som av en senare formulering i direktiven ingår utredningen. framgår emellertid i det vidare begreppet läromedel ”sådan barn- och ungdoms-

skönlitteratur och faktalitteratur som i stor utsträckning litteratur, kommer till i studiearbetet”. Ordet skolbibliotek nämns inte.

användning

När man överväger vad som från samhällets sida kan göras för att

kan man emellertid inte bortse från den underlätta bokspridningen, mycket väsentliga roll som skolbiblioteken spelar och bör spela genom

att tillhandahålla ”läromedel” av den här antydda typen. Skolbiblioteket blir därigenom ett av de viktigaste instrumenten när det gäller att hos

unga åldersgrupper grundlägga intresse för böcker och läsning. om litteraturen i skolan har utredningen för Frågan gjort till föremål som som en separat bilaga till detta en särskild studie, publicerats . Studien har utarbetats av en expertgrupp under ordföranbetänkande ledamot Stellan Arvidson2. Studien berör hela deskap av utredningens skolväsendet - från förskolan till vuxenutbildningen. Vad gäller barn-

att dessa bör utrustas med kvalitativt och stugorna hävdar expertgruppen tillfredsställande Gruppen framhåller att förkvantitativt boksamlingar. skoleelevernas till böcker skulle kunna mångdubblas genom ett tillgång systematiskt samarbete mellan bibliotek och barnstugor. En billig form

av många bibliotek är vandrande av verksamhet som redan praktiseras som också kan komma barnstugorna till godo. En bokuppsättningar, samverkan mellan bibliotek och förskola måste enligt gruppens uppfattsom en måste

ning betraktas kompletterande åtgärd. Eleverna i förskolan

i första hand på sin egen lek- eller arbetsplats kunna välja mellan många, varierande och kvalitativt Gruppen understryker vikten fullgoda böcker. bokurval. Förskolans - och folkbibliotekens av ett riktigt boksamlingar 1 Litteraturen i skolan, barnavdelningar - behöver förstärkas inte minst med tanke på att barnen SOU 1973:1.

annars i stor är hänvisade till den i förskoleåldern utsträckning 2 Övriga medlemmar av

massmarknadsproducerade barnlitteratur som säljs i pressbyråkiosker,

expertgruppen har varit adoch varuhus. Bokurvalet måste utgöra en meningsfull motvikt snabbköp junkten Lennart Badersten, till skräplitteraturen för barn. professorn Staffan Björck, behandlas av författaren Inger Brattström

Skolbibliotekens roll i grundskolan och gymnasieskolan

docenten Sven-Gustaf Edi ett särskilt om skolbiblioteket och den fria expertgruppen kapitel qvist och docenten Lars Furuland. litteraturläsningen.

sou 1974:5

7.1 Grundskolan

Delvis i polemik mot utredningen ”Förslag om läromedlens organisation (Sö 1969) framhåller expertgruppen att den inte kan acceptera tendensen att överföra litteratur för från skolbiblioteket

förströelseläsning till

folkbibliotekens barn- och

ungdomsavdelningar. Den fria läsningen är en

uppgift för skolans undervisning: genom sin uppläggning och sina metoder skall

undervisningen leda eleverna fram till intresse för studier

på egen hand, och till intresse för läsning av skönlitteratur, till förmågan att tillgodogöra sig det lästa och att leva sig in i det och njuta av det. Utlåning av böcker för

fritidsläsning ingår i skolans uppgifter och måste

integreras både med bibliotekets dagliga verksamhet och med undervisi olika ämnen. Det ningen är en uppgift inte bara för bibliotekets personal utan även för läraren i hans dagliga arbete. Men skolbiblioteket får på inga villkor isoleras från kommunbiblioteket. Nära samarbete bör inledas för att vänja eleverna att gå till kommunbiblioteket på sin fritid. I fråga om grundskolan konstaterar expertgruppen att lån på skolbibliotek starkt avtar i frekvens

med högre årskurs. Expertgruppen kräver

mera energiska insatser på högstadiet för att få elever i åk 7-9 att bibehålla sina läsvanor och bli mer aktiva och låntagare i skolbibliotek folkbibliotek. Vad expertgruppen, här nedan kallad EG, i övrigt anför om skolbibliotekets organisation på grundskolestadiet återges här i sin helhet.

Skolbibliotekets funktioner är mångskiftande. Det skall tjäna lärarna i deras förberedelsearbete. Det skall bilda underlaget för elevernas självständiga arbete under lektionerna. Det skall möjliggöra en fri orientering i böckernas värld. Det skall tillhandahålla böcker för fri läsning och för hemlån. Funktionen gäller alla ämnen och alla skolstadier. Detta att bestämda betyder krav kan ställas på skolbiblioteket med avseende på lättillgänglighet, öppethållande, lokalyta, inredning, bokbestånd och personal.

Böckernas placering För att böckerna lätt skall kunna i det utnyttjas dagliga skolarbetet måste de finnas lätt tillgängliga för lärare och eleveri klassrum, ämnesrum och i det gemensamma bokrummet. I Lgr 69 (Läroplan för grundskolan) ingår samtliga dessa boksamlingar i skolans läromedelscentral vilken även omfattar övriga läromedel, såsom AV-medel, laborativ utrustning och teknisk apparatur. För EG verkar termen skolbibliotek som samlingsbegrepp för de informationsbärande läromedlen mest adekvat. Även de allmänna bibliotekens medieresurser har vidgats till att omfatta AV-medier. Det är viktigt att påvisa sambandet och skapa kontinuitet med biblioteken utanför skolans värld. Eleverna på de lägre stadierna är mer beroende av att böckerna finns nära till hands än eleverna på högstadiet, som skall lära sig att själva söka sig fram till litteraturen. Klassbiblioteken på låg- och mellanstadiet bör utöver handböcker, uppslagsböcker och annan facklitteratur innehålla litteratur för lästräning och upplevelseträning. Dessa samlingar bör kunna kompletteras med litteratur från bokrum och från folkbibliotekets bokbestånd. De förslag som lagts fram i ett antal kommuner om att överföra all fiktionslitteratur från skolbiblioteken innebär att man samtidigt flyttar över utlåningsfunktionen. Detta är en utväg som möjligen kan ha fog för sig om kommunbiblioteket är inrymt i skolbyggnaden, men åtgärden

behöver inte ens i detta fall tillämpas generellt. Det är av utomordentligt stor betydelse att skolan förfogar över fiktionslitteratur för att vid rätt tillfälle kunna stimulera eleverna till fri läsning. Fiktionslitteraturen kan Böcker om böcker för övrigt inte alltid skiljas från övrig litteratur. - bör finnas på samma litteraturhistoria, litteraturkritik, bibliografier ställe som böckerna faktorer. själva och göra sin tjänst som stimulerande Enligt EG:s bestämda uppfattning bör alltså också skönlitteratur ingå i såväl i klassbibliotek som i bokrum. Vidare är det skolbiblioteket, väsentligt att även skolbiblioteken tillhandahåller litteratur på invandrar- Självklart är att små skolenheter kan få språken i erforderlig utsträckning. med att tillhandahålla ett så rikhaltigt urval av fiktionslitteratur problem som behövs för att tillgodose elevernas skiftande behov. Man bör därför samtidigt sträva efter att ikommunerna rusta upp det totala beståndet av barn- och ungdomslitteratur och betrakta detta som en rörlig resurs att användas i såväl skola som folkbibliotek.

För att skolbiblioteket skall kunna fungera dels som öppethållande. dels som utlåningsbibliotek krävs att skolbiblioteket är studiebibliotek, öppet hela skoldagen. En lärare skall kunna gå dit med en klass, en elevgrupp eller en enskild elev när helst behov av biblioteksbesök gör sig gällande i undervisningen. Enskilda elever eller elevgrupper skall kunna arbeta i biblioteket på lektionstid och mellan lektioner. Böcker skall när egen hand både under som helst kunna hämtas till undervisningslokalerna om de för tillfället behövs där. För övervakning, om sådan anses nödvändig, och utlåning, bokuppsättning och bibliotekstekniska rutiner behövs en kontorist, för bokurval, handledning av elever och rådgivning till lärare behövs en bibliotekarie. EG föreslår att det i skolstadgan fastslås att skolbiblioteket skall hållas tillgängligt hela skoldagen. Ett sådant öppethållande skulle också komma den fria litteraturläsningen till godo. Eleverna skulle få möjlighet att i lugn och ro orientera sig i bokbeståndet, skaffa sig en överblick och välja de böcker som lockar.

Personal. Vid flertalet skolenheter finns en bibliotekarie. l grundskolan är bibliotekarien i allmänhet en lärare, som har kortare biblioteksutbildning. Han får ett visst arvode vid per klass och läsår för att sköta biblioteket sidan av sin ordinarie tjänstgöring. Ibland kan viss nedsättning av erhållas för pedagogiskt biblioteksarbete. Enundervisningsskyldigheten innefattar arvodet ”tid för skolbibliotekets öppethållande för ligt avtalet service till lärare och elever intill 30 minuter per påbörjat 100-tal elever och vecka. Dock kan kommunen ”på grund av särskilda omständigheter” fastställa öppethållande, varvid skolbibliolängre tid för bibliotekets tekarien erhållit ett lönetillägg per timme. Tyvärr påtar sig kommunen dock i allmänhet ej denna extra ekonomiska börda. Eftersom det i skolbibliotekariens arbetsuppgifter även ingår visst bibliotekstekniskt arbete, som måste skötas vid sidan av den direkta av lärare och elever, inskränks bibliotekets öppethållande i handledningen allmänhet till ett par timmar i veckan. Dessa timmar används mest för rutinmässiga göromål i samband med utlåning av böcker, medan mycket liten tid ägnas åt de pedagogiska funktionerna. l jämförelse med de i föregående avsnitt uppställda kraven ter sig detta helt otillfredsställande. Biblioteket skall vara tillgängligt hela skoldagen. Det bibliotekstekniska arbetet bör kunna reduceras till ett minimum genom samarbete med ortens bibliotek och/eller Bibliotekstjänst. Bibliotekarien får därigenom ökad tid för sina pedagogiska uppgifter. Bibliotekariens uppgifter är att undervisa i bibliotekskunskap, ge lärare och elever handledning i bibliotekets användning och övervaka att

bokbeståndet används på det pedagogiskt riktiga sättet. Han har också huvudansvaret för att bokurvalet är det riktiga och för undervisningen adekvata. Hans roll som stimulator kan inte överskattas. Ett ofrånkomligt villkor är att bibliotekarien har gott om tid för kontakter med skolans lärare. Endast läraren har - eller kan ha kännedom om elevernas intressen, mognad och läsfärdighet och känner dennes behov av läsning. Läraren saknar emellertid ofta den breda bokkännedom som erfordras för rådgivning vid fri upplevelseläsning. Samarbete måste här äga rum. Detta gäller inte minst klassbibliotekets sammansättning. Önskvärt är att varje skolenhet (rektorsområde) har en heltidsanställd bibliotekarie. Problemet är i första rummet ekonomiskt. Men det hari detta avseende flera sidor. Oerhörda kostnader har under senare decennier lagts ner på skolans Samtidigt har i olika läromedel. sammanhang påvisats, att läromedlen över huvud taget utnyttjas dåligt i grundskolan. Därför försöker man finna nya lösningar på Iäromedelsfrågan, vari även skolbiblioteket är inbegripet. Ett förslag är framlagt om inrättande av en tjänst som skolintendent inom varje skolenhet. Denna skall ansvara för samtliga läromedel i skolan och se till att de utnyttjas i undervisningen. De krav man bör ställa på den nya funktionen med avseende på skolans litteraturundervisning och den därmed sammanhängande fria läsningen är att befattningshavaren bör ha en utbildning som motsvarar en bibliotekaries arbetsuppgifter, bl a god litteraturkännedom, främst i fråga om barnoch ungdomslitteraturen, och kunskap om modern litteraturpedagogik. Önskvärt vore att skolintendenten hade både pedagogisk utbildning och biblioteksutbildning. Med hänsyn till sistnämnda önskemål är två alternativ tänkbara. lntendenten kan vara fackutbildad bibliotekarie med någon pedagogisk utbildning, eller han kan vara lärare med viss biblioteksutbildning. Vid den nya bibliotekshögskolan som startade höstan 1971 utbildas bibliotekarier för såväl forskningsbibliotek som folkbibliotek och skolbibliotek. Det förslag som framlades i utredningen om bibliotekarieutbildning rörande påbyggnadskurs för lärare med bibliotekarieuppgifter inom grundskolan hänsköts av departementschefen till läromedelsutredningen, som dock ej tog upp problemet. För närvarande existerar alltså inte någon utbildning för kategorin lärare med bibliotekarieuppgifter, förutom den fortbildning i form av pilotkurser för läromedelsfunktionärer som skolöverstyrelsen startade sommaren 1972. Expertgruppen understryker vikten av att skolbibliotekarieutbildningen får en form och en omfattning som bibliotekets uppgifter i grundskolan kräver. Man kan därvid tänka sig båda de angivna alternativen, det ena för större skolor, det andra för mindre som saknar underlag för heltidstjänster. Slutmålet bör vara bibliotekarietjänster på heltid. De ökade kostnaderna härför uppvägs sannolikt av det bättre utnyttjandet av det kapital, som en skolas läromedel representerar.

7.2 Gymnasieskolan

Också när det gäller gymnasiebiblioteken betonar expertgruppen vikten av att lärare och bibliotekarie motiverar eleverna att läsa böcker. För detta ändamål behövs ett rikhaltigt urval av flktionslitteratur och populär facklitteratur att tillgå i skolans bibliotek. Lärare och bibliotekarier måste tillsammans finna metoder att stimulera eller väcka elevernas

läsintresse. Varje lärare bör se om sin uppgift att integrera skönlitteratu-

ren i sitt ämne genom att ge anvisning om böcker som kan ha anknytning till det behandlade lärostoffet.

254 sou 1974:5

Vad expertgruppen anför om gymnasiebibliotekets organisation åter-

ges i sin helhet. grundläggande uppgifter är desamma som för Gymnasiebibliotekets bibliotek. Bibliotekets roll som det viktigaste läromedlet i grundskolans undervisningen ökar i gymnasieskolan med ett större krav på självständig- Biblioteket blir ett studiebibliotek, en informahet och individualisering. tionscentral och en arbetsplats där eleverna kan få den studiefostran och som inletts i grundskolan. Men bibliotekets roll som arbetsträning utlåningscentral får inte glömmas bort, uppgiften att stimulera till läsning utanför är väl så viktig. Den kontinuerliga lästräsjälva undervisningen för att eleverna skall kunna klara de moment ningen är en förutsättning val och behandling av stoff och av planering, informationssökning, redovisning av arbetsuppgifter som krävs enligt läroplanen. Den slutligen fria läsningen blir på samma gång mål och medel. För att kunna förverkliga dessa intentioner krävs en effektiv organisation av biblioteket med avseende på personal, bokbestånd, lokaler, öppethållande osv. Man kan på goda grunder anta att biblioteksresurserna är obetydliga på med i huvudsak yrkeslinjer. För integreringen med gymnasieskolor 1970 fanns ej i skolstadgan krav på skolbibliotek i gymnasieskolan dåvarande yrkesskolorna. Anslaget till böcker var blygsamt, följaktligen fordrades ej någon bibliotekarie för skötseln av boksamlingarna och inte heller någon speciell lokal för uppställning av böcker. Organisation av biblioteksverksamhet på dessa skolor har av allt att döma påbörjats endast i ringa omfattning. Detta är förståeligt - om också icke försvarligt - med tanke är formulerade så att på att statsbidragsbestämmelserna dessa skolor att erhålla statsbidrag för kostnader för bl a ej har möjlighet Detta schablonbidrag utgår till skolor med utbildbibliotekspersonal. som motsvarar det gamla gymnasiet och fackskolan. Sistningslinjer nämnda gymnasieskolor har i allmänhet halvtidsanställd fackutbildad vilket i sin tur borgar för en relativt god gymnasiebibliotekarie biblioteksorganisation.

Böckernas placering. Gymnasiebiblioteket omfattar skolans samtliga boksamlingar. Merparten av litteraturen finns samlad i det centrala biblioteket, men även lärosalar och institutioner är utrustade med ett referensbestånd i huvudsak bestående av uppslagsböcker och handböcker med stor användningfrekvens. I institutioner för svenska förvaras ofta klass- och gruppuppsättningar av skönlitteratur som i allmänhet används inom den schemabundna litteraturundervisningen. Ett bättre resursutnyttjande vore att avstå från inköp av klassuppsättningar, och i stället köpa fler titlar igruppuppsättningar och sätta ut dessa i det centrala biblioteket där de även kan utnyttjas för den fria läsningen. Fiktionslitteraturen blir härigenom också lättare åtkomlig för lärare i andra ämnen som vill integrera skönlitterära skildringar i sitt ämne.

Gymnasiebiblioteken är i allmänhet öppna under hela öppethållande. skoldagen, varför eleverna kan utnyttja biblioteket under håltimmar och lunchuppehåll för fri läsning. Eftersom flertalet bibliotek endast har halvtidsanställd bibliotekarie är möjligheten för den enskilde eleven att få råd och vägledning vid val av litteratur ganska begränsade. EG vill äveni detta sammanhang slå fast ett ovillkorligt krav på att gymnasiebiblioteken hålls öppna minst hela skoldagen. Med tanke på den alltmer expanderande vuxenundervisningen bör öppethållandet utsträckas även till kvällstid.

Personal. Gymnasiebiblioteken sköts i allmänhet av halvtidsanställda bibliotekarier, dvs biblioteksutbildad personal, eventuellt med kortare kurser om biblioteken i undervisningens tjänst. l kursplanen för svenska på de tvååriga linjerna rekommenderas samarbete mellan lärare och bibliotekarie, när det gäller elevernas introduktion och fortsatta självständiga arbete i biblioteket. Med en bättre grundutbildning och fortbildning för den pedagogiska delen av bibliotekariens arbete skulle en viktig förutsättning för detta samarbete kunna skapas. Tyvärr begränsas även detta av reservationen ”i mån av tid för den halvtidsanställda bibliotekariens del. Tidsbristen inverkar också på möjligheterna till direkt kontakt med eleverna. Bibliotekarien kan nå endast ett fåtal av eleverna på en skola. Vid vissa större skolenheter har dock gymnasiebibliotekarien kunnat beredas heltidsanställning vid skolan. Därmed har förutom en rimlig personell kontinuitet väsentligt bättre resultat för inköpsverksamhet, bokvård, handledning och utlåning kunnat uppnås. Det har även för gymnasieskolans del diskuterats, om skolbibliotekarien skall vara en lärare med viss biblioteksutbildning eller en bibliotekarie med viss pedagogisk utbildning. Det är möjligt att olika stadier kräver olika lösningar av frågan. Men också skolenhetens storlek är av betydelse. Om EG för grundskolans del rekommenderar båda alternativen, blir rekommendationen för gymnasieskolans del lösningen med biblioteksutbildad bibliotekarie. l allmänhet är gymnasieskolan en stor skolenhet. Med tanke på elevernas förestående övergång till helt privat eller i varje fall friare biblioteksanvändning kräver gymnasieskolan ett skolbibliotek och en skolbibliotekarie med starkare anknytning till folkbibliotekets förhållanden. Yrkesbibliotekarien har som regel bättre överblick över det totala bokbeståndet och aktuell litteratur i olika ämnen, större möjligheter att förmedla lån utifrån och naturligare förutsättningar att skapa kontakt med kommunbiblioteken. Också för gymnasieskolans del rekommenderar EG heltidsanställning för bibliotekarien. Inte minst motiveras detta av nödvändigheten av nära samarbete med lärarna. När det gäller att föra eleverna fram till läslust och läsförståelse, varvid valet av böcker för fri läsning spelar en avgörande roll, krävs både lärarens kännedom om eleven och bibliotekariens bokkunskap. Men för detta samarbete behövs den tid som endast heltidsanställningen garanterar.

7.3 Samverkan skola - folkbibliotek

Dä expertgruppen hävdar, att utlåningen av skönlitteratur alltjämt skall vara en uppgift både för grundskolans och för gymnasieskolans bibliotek, utesluter detta inte ett nära samarbete mellan skolan och ortens folkbibliotek. En sä nära kontakt som möjligt är enligt gruppens mening av största betydelse för elevernas fortsatta litteraturläsning. När det gäller barn i förskoleåldem förordar gruppen att bestämmelser utfärdas att som villkor för statsbidrag till barndaghemmen krävs ett kontinuerligt samarbete med folkbiblioteken och att i den kommande allmänna förskolans ett sådant samarbete program påbjuds. I skolstadgan bör vidare klart att skolan har skyldighet utsägas, att ta vara på de tjänster som biblioteken erbjuder. Gruppen pekar på olika möjligheter att stimulera elevernas intresse för kontakt med folkbibliotekens olika avdelningar.

7.4 Sammanfattning

För att den fria läsningen i skolorna skall stärkas fordras enligt expertgruppen att skolbiblioteket är öppet hela dagen, att tillgången på fiktionslitteratur är riklig och mångsidig, att utlåningsverksamheten intensifieras, att biblioteket förestås av en befattningshavare som är väl utbildad för sin uppgift, att heltidstjänster inrättas på gymnasiebiblioteken och på de större grundskolebiblioteken, att bibliotekarien integreras i skolarbetet, inte minst i svensklärarnas ämneskonferenser, att kontoristhjälp står till bibliotekariens hjälp i nödvändig utsträckning, att större inslag av litteraturkännedom och kunskap om bibliotekets utnyttjande i undervisningen ingår i lärarutbildningen, att reguljär utbildning och fortbildning av lärare med bibliotekarieuppgifter anordnas, att biblioteksverksamheten vid såväl grundskola som gymnasieskola stöds i form av ökade statliga bidrag, samt att samarbetet utökas mellan skola och kommunbibliotek.

Utredningen återkommer till sina överväganden i denna fråga i avsnitt 10.5.1.

8 De språkliga minoriteternas

litteraturförsörjning

I de nordligaste delarna av landet har Sverige en ursprunglig samisk- och ñnsktalande befolkning, och genom den invandring som ägt rum sedan mitten av 1940-talet har stora grupper tillkommit med annat modersmål än svenska. Den vanligaste orsaken för flyttning till Sverige har varit de bättre möjligheter att erhålla arbete som kunnat erbjudas här, men flyktinginvandring och den allmänna internationaliseringen av samhällslivet har också medverkat till att antalet invandrare ökat. Utgångspunkten för det svenska samhällets förhållande till invandrarna har varit att de skall tillförsäkras en med övriga befolkningsgrupper likvärdig tillgång till samhällsservice av olika slag. I första hand har detta gällt frågor om social och ekonomisk grundtrygghet. Den kulturella samhällsservicen däremot har genom sin oftast språkbundna karaktär endast i begränsad mån nått ut till invandrarna, likaså har möjligheterna att här bevara och vidareutveckla det egna språket och kulturarvet ännu inte i tillräcklig grad blivit föremål för samhällets aktiva intresse. I litteraturutredningens direktiv påpekas. att beträffande bok- och tidskriftsförsörjningen till de språkliga minoriteterna i Sverige” samråd skall ske med invandrarutredningen. De båda utredningarna har mot denna bakgrund gemensamt utarbetat detta kapitel. Invandrarutredningen ansluter sig sålunda till de överväganden och förslag som förs fram ikapitlet.

8.1 Statistisk bakgrund Invandrarutredningen har uppskattat antalet personer i Sverige med annat modersmål än svenska för några större grupper. Dessa uppskattningar, som avser läget år 1970, återges i tabell 8.1. Det måste understrykas att det rör sig om tämligen grova uppskattningar, främst på grundval av FoB 1970. Några beräkningar av antalet personer som har norska, danska, tyska eller engelska till modersmål har invandrarutredningen inte gjort, då underlaget för sådana beräkningar är betydligt osäkrare för dessa grupper. Uppskattningarna avser antalet personer med visst modersmål. Detta behöver inte betyda att dessa personer använder språket aktivt inom tex familjekretsen eller att de identifierar sig med motsvarande grupp i Sverige.

Tabell 8.1 Uppskattat antal personer i Sverige med annat modersmål än 3 Antalet finskspråkiga bland de finländska svenska för några större grupper år 1970. invandrarna (och deras barn) har uppskattats till

Av de i tabellen ingående grupperna är samerna och en del av de

finskspråkiga autoktona, dvs ursprungliga, minoriteter i Sverige, medan

de övriga grupperna i huvudsak består av invandrare och barn till invandrare (jfr avsnitt 8.4). Under kriget kom ett stort antal flyktingar till Sverige, bla från Estland och Lettland. Under hela efterkrigstiden har flyttningsrörelserna mellan de nordiska länderna (främst Finland) och Sverige, i synnerhet efter tillkomsten av den gemensamma fria arbetsmarknaden, varit omfattande. Strax efter kriget kom relativt många invandrare från Tyskland och under 1950-talet från Italien. Från mitten av 1960-talet har en större invandring från Medelhavsländerna skett. Invandringens omfattning har varierat mycket starkt mellan olika år, med en stark stegring av antalet invandrare under l960-talets senare del. Under perioden 1969-1970 ökade Sveriges folkmängd med mer än 100 000 invånare genom invandringen, medan flyttningsrörelsen mellan Sverige och utlandet under år 1972 resulterade i en nettoutflyttning av närmare 12 000 personer. Både antalet i Sverige bosatta utländska medborgare och de nationaliteter de representerar kan ändras kraftigt under en relativt kort tid. Vid årsskiftet 1972/73 var 406 705 utländska medborgare bosatta i Sverige fördelade på mer än 100 olika nationaliteter. De flesta nationaliteterna är emellertid representerade med endast ett litet antal personer. De största nationsgrupperna framgår av tabell 8.2. De utländska medborgarna i Sverige är i genomsnitt betydligt yngre än totalbefolkningen. Vissa grupper har en ojämn könsfördelning så att de omfattar betydligt flera män än kvinnor. Flera grupper har en allmän utbildningsnivå som är likvärdig med eller överstiger den svenska befolkningens, men samtidigt finns, framförallt bland invandrarna från Medelhavsländerna och från andra Världsdelar, grupper med mycket kort formell utbildning. invandrarna i Sverige är koncentrerade till vissa områden i södra och mellersta Sverige. Närmare hälften av alla kommunblock i Sverige hade vid årsskiftet 1971/72 mindre än 500 utländska medborgare i sin befolkning, medan 46% av de utländska medborgarna fanns i de 14 kommunblock som hade minst 5 000 utländska medborgare.

Tabell 8.2 Utländska i Sverige den 31.12.1972 medborgare efter medborgarskap, kön och ålder.

Medborgarskaps- Samtliga Därav land

Samtliga 406 705 214 224 192 481 69 825 59 976 66 990 204 695 5 219

En sammanfattning av tillgängliga uppgifter om bl a de utländska medborgarnas demografiska egenskaper, sysselsättningsförhållanden, utbildning och regionala fördelning ñnns i de delbetänkanden som invandrarutredningen har publicerat (SOU 1971:51 och 1972:83).

8.2 Motiv för kulturstöd till språkliga minoritetsgrupper Som anfördes i inledningen till detta kapitel har genom invandringens karaktär av arbetskraftsimmigration de sociala och ekonomiska frågorna stått i förgnmden både i den allmänna invandrardebatten i Sverige och i samhällets ställningstaganden i invandringspolitiska frågor. Även i förhållande till de inhemska minoritetsgrupperna (tornedalsfinnarna och samerna) kan detta i viss mån sägas gälla. Allteftersom de grundläggande sociala frågorna börjat kunna lösas och invandrarna börjat rota sig i det svenska samhället har de språkliga och kulturella aspekterna kommit att inta en alltmer central plats både i den interna diskussionen inom minoritetsgrupperna och i den allmänna svenska debatten. Som ett resultat av den pågående diskussionen har krav formulerats på en mer vittgående tolkning av begreppen ”likställdhet”

och ”en med övriga befolkningsgrupper jämbördig behandling”. Liksom

samhället för medborgarna i allmänhet påtar sig viktiga utöver uppgifter de elementära sociala trygghetsfrågorna, kan det sägas vara ett allmänt rättvise- och jämlikhetskrav att samhället gör detta även i förhållande till invandrarna och de inhemska minoriteterna. Främst gäller det att tillförsäkra dessa grupper delaktighet i samhällets kulturella serviceutbud. Självfallet kan det sägas att detta utbud - exempelvis teater, radio,

- även står till television, p›ress och litteratur minoritetsgruppernas men genom dess språkbundna karaktär är det givet att förfogande, av utbudet förutsätter inte bara kunskaper i utan också utnyttjandet av svenska språket. Detsamma gäller möjligheterna till aktivt behárskning deltagande i det kulturella livet. En väg att överbrygga denna klyfta mellan och den svenska majoritetsbefolkningen är mnoritetsgrupperna att effektrvt lära invandrarna svenska. Långtgående åtgärder från samhäli detta avseende. Det måste emellertid, utan lets sida kar också vidtagits att det kan uppfattas som en låg ambitionsnivå, sägas vara ett orealistiskt mål för invandrarnas svenskinlärning, åtminstone vad gäller dem som kommit lit i vuxen ålder, att generellt utgå från att de uppnår en med

genomsnittssvensken jämgod behärskning av svenska språket, vilket kan

av språkbundet kulturstoff. sägas vara förutsättningen för utnyttjande Vidare km skillnader i ursprungslandets och det svenska samhällets kulturella traditioner utgöra ett ytterligare hinder för att tillägna sig det svenska kulturutbudet. Mot bakgrund av ovanstående kan det sägas att om samhället ikläder sig ett ansvar för kulturell service även till de invandrade befolkningsgrupperna förutsätter detta, åtminstone vad gäller den första vidkommande, ett aktivt stöd till invandrargenerationens verksamhet som sker på invandrarnas egna språk. Vid sidan av de rent språkliga och sociala omständigheterna spelar individens upplevelse av sig själv en central roll i hans anpassning till det samhället. viktig är denna identitetsupplevelse för omgivande Speciellt medlemmar av olika minoritetsgrupper. Att ge detta identitetsbegrepp en definition är svårt. Det centrala i begreppet är människans känsla entydig av kontinuitet i jagupplevelsen, en subjektiv känsla av personlig kontinuitet och av att man delar väsentliga karakteristika med andra, framför allt det egna språket. Termen identitet uttrycker alltså både en ömsesidig relation och en känsla av inre solidaritet med en grupps ideal. Identitetsbildning är inte bara en process som innebär att man identifierar sig själv med andra, utan det handlar också om att låta sig själv bli identifierad av andra som medlem i vissa sammanhang. Det handlar om att samhället bekräftar en individs tillhörighet och tilldelar honom roller och uppgifter i vilka han kan känna igen sig själv och känna sig igenkänd av andra. I

denna identitetsbildning spelar ofta upprätthållandet av och respekten

för det egna modersmålet en fundamental roll. Det är naturligt för flertalet invandrare att vilja bevara den ursprungsom de inom vissa områden, tex liga identitetsupplevelsen, samtidigt ekonomiskt, kan eftersträva en fullständig assimilering med majoritets- Det är vidare naturligt att intressegemenskapen med befolkningen. befolkningsmajoriteten med tiden successivt ökar, och därigenom förändras även tyngdpunkten för identitetsupplevelsen så att den överflyttas från ursprungslandet till det nya hemlandet. Takten i denna process är ofta avhängig av gruppens möjligheter att i det nya landet bygga upp egna

och från ursprungslandet mer eller mindre fristående institutioner, kulturella uttrycksformer och lojaliteter. Denna önskan till bevarad

identitetsupplevelse förklarar också varför exempelvis många sådana som är av samiskt ursprung men inte talar samiska och inte heller är verksamma inom de traditionellt samiska näringarna ändå identifierar sig

med den samiska befolkningen. Detta anpassningsmönster med bevarad identitet har i den svenska invandrings- och minoritetsdebatten kommit att betecknas med termen Behovet av kontinuitet i ”integration”. identitetsupplevelsen förklarar även de strävanden till gruppbildning som kan konstateras bland många invandrare. Behovet av egna organisationer och förverkligandet av dessa strävanden varierar emellertid starkt mellan olika invandrargrupper beroende i numerär på skillnader och på sociala, ekonomiska, kulturella och politiska faktorer. En person kan byta språk och identitet, men detta är normalt en

mycket långvarig process, som ibland kan leda till personlighetskriser och

sociala störningar. I speciellt den amerikanska litteraturen har stor uppmärksamhet ägnats åt de identitetskriser som kan drabba andra generationens invandrare. Den egna identitetsupplevelsens stora betydelse för en harmonisk social anpassning understryks kraftigt i nyare litteratur, och i vissa länder, tex i Kanada, har sådana socialpsykologiska tankeför kulturgångar fått utgöra grundvalen och minoritetspolitiken. Mot denna bakgrund kan det sammanfattningsvis framhållas, att starka skäl talar för att samhället genom stöd till verksamhet inom invandraroch minoritetsorganisationerna och genom att tillhandahålla ett kulturutbua på minoritetsspráken verksamt kan bidra till dessa befolkningsgruppers anpassning till det svenska samhället och därigenom förebygga sociala och psykiska störningar hos individen. Ett sådant stöd kan även motiveras med hänsyn till en eventuell framtida till det återutvandring gamla hemlandet.

8.3 Stödformer

Om man finner att det är i samhällets intresse att stödja minoritetsspråken i landet och olika etniska gruppers kulturella så kan ett egenart sådant kulturstöd två Generella

förmedlas genom slag av åtgärder.

kulturstödjande åtgärder kan genomföras inom ramen för de gängse kulturpolitiska anordningarna. Sådana åtgärder tar sikte på hela nationseller språkgrupper. Exempel på sådana åtgärder är tex sändningar på finska i radio/ TV eller tillhandahållande av böcker på minoritetsspråk på de allmänna biblioteken. selektiva kulturstödjande för invandåtgärder rare och minoriteter kan ta sikte på enskilda grupper eller organisationer som manifesterat en vilja att själva arbeta för bevarande och utveckling av det egna språket och det kulturella arvet. Exempel på sådana åtgärder är stöd till verksamhet bedriven av invandraroch minoritetsorganisationer. Det är naturligtvis svårt att dra en skarp gräns mellan dessa slag av kulturstöd för språkliga minoriteter. En fördel med generella kulturstödjande kan sägas vara att åtgärder sådana. åtgärder kommer alla personer som behärskar ett visst språk tillgodo, oavsett om de vill eller kan hålla kontakt med en grupp i Sverige och delta i den gruppens aktiviteter. Stöd som förmedlas via olika minoritetsorganisationer blir gärna begränsat till personer som på ett aktivt sätt känner samhörighet med gruppen i fråga, även om tex bibliotek som minoritetsföreningar driver oftast kan antas vara tillgängliga även för andra intresserade. Samtidigt kan det hävdas att stöd via

minoriteternas medinflytande till egna organisationer ger ett verkligt gruppen som är svårt att organisatoriskt uppnå vid generella stödåtgärder.

8.4 Aktuella grupper

verksamhet varierar kraftigt, delvis Invandrar- och minoritetsgruppernas olika storlek och geografiska koncentration, men på grund av gruppernas skillnader finns även mellan grupper av ungefär samma storlek. Skalan går från informella sammanträffanden mellan gruppens medlemmar till sam-

hällen (infrastrukturer) inom majoritetssamhället med en mängd olika

institutioner. Generellt sett har flyktinggrupper - som ju i stor utsträckavskurna från kontakter med hemlandet - haft större ning har varit behov av att bedriva en egen kulturell verksamhet i Sverige än andra invandrare. har utvecklat riksorganisationer som De större minoritetsgrupperna sätt och som, vid sidan av sin uppgift att kan vara uppbyggda på olika stödja regionala och lokala föreningar, ofta har till syfte att företräda o a. Sådana riksorganisationer finns gruppen i fråga inför myndigheter förutom för samerna bl a också för de finska, finlandssvenska, estniska, italienska och grekiska grupperna. Motsvajudiska, lettiska, jugoslaviska, varierar rande utveckling pågår även i en del andra grupper. Självfallet styrka genom stora skillnader i medlemsantal, riksorganisationernas Organisationsform och ekonomiska resurser. Lokala finns för ett stort antal nationaliteter. De lokala förföreningar eningarnas antal uppgår till mer än 500 st. och föreningar av ”allmän” karaktär finns Vid sidan av organisationer inom invandrar- och minoritetsgrupperna även många specialiserade föreningar och sammanslutningar, ofta sådana som arbetar i anslutning till eller som underavdelningar av motsvarande svenska organisationer. Särskilt vanliga är idrottsföreningar, religiösa sammanslutningar, ung-

som driver (kompletterings-)skolor och i viss

domsföreningar, föreningar utsträckning politiska föreningar. Flertalet invandrar- och minoritetsföreningar bör betraktas som delar av det svenska föreningsväsendet, bl a av det skälet att de personer som är aktiva inom föreningarna oftast har vistats i Sverige en längre tid och är etablerade här. Genom sin förankring i det svenska samhället kan de egna

föreningarna utgöra en viktig anpassningsfaktor när det gäller att slussa in

nyinflyttade landsmän i den svenska miljön. Det svenska samhället borde därför ha ett stort intresse av att understödja föreningarnas ansträngningar att få kontakt med nyinflyttade och också stärka deras möjligheter till information om det nya landet. av sådana invandrar- och I det följande ges en kortfattad beskrivning som med hänsyn till sin numerär är mest aktuella i minoritetsgrupper detta sammanhang.

8.4.1 Finskspråkiga

Närmare 200 000 finska medborgare var vid årsskiftet 1972/73 kyrkof d finska kan bokförda i Sverige. Antalet naturaliserade medborgare

beräknas till drygt 50 000. Vissa undersökningar tyder på att ungefär en femtedel av de finska medborgarna har svenska som modersmål. I Tornedalen är den ursprungliga befolkningen i stor utsträckning finskspråkig. Hela antalet personer med finska som modersmål kan beräknas till ungefär 230 000 personer, varav ungefär 50 000-60 000 är barn under 15 år. Ca 80 000 är svenska medborgare. invandringen av finländare till Sverige har försiggått under hela I slutet

efterkrigstiden. av

sextiotalet blev flyttningen från Finland till Sverige mycket omfattande. Under 1972 har llyttningsrörelsen fortfarande varit stor men mycket resulterat i en nettoutvandring av ca 7 000 personer från Sverige till Finland. hälften av alla invandrare Ungefär i Sverige kommer från Finland, i flertalet kommuner är finländarna den dominerande invandrar- Andelen gruppen. personer med högre utbildning är låg i gruppen. De flesta finländska invandrare är sysselsatta i

tillverkningsindustrin.

Finska organisationer finns stort antal orter på ett i Sverige. Ett hundratal finska föreningar med tillsammans ca 43 000 medlemmar är sammanslutna i Riksförbundet finska föreningar i Sverige. Riksförbundet utger bl a en tidning på finska, ”Ruotsin suomalainen”, som utkommer en gång i veckan. Upplagan är f n ca 5 000. Skönlitteratur på finska

avsedd för den sverige-finska befolkningen har däremot utgivits endast i

Riksförbundet några fall. har antagit ett samhälls- och kulturpolitiskt program i vilket sägs bl a följande:

”Riksförbundets kulturpolitiska planering baseras på det faktum, att sverigefinnarna till sin huvuddel hör till den kroppsarbetande befolkningen. Eftersom den kulturella verksamheten bör vara tillgänglig för så många som möjligt anser riksförbundet det vara nödvändigt att den kulturella verksamhet som är nära förbunden med massorna fortlöpande stärks. - - - Till de grundläggande förutsättningarna för den sverigefinska kulturens utveckling hör att den finskspråkiga i pressens ställning landet allsidigt förbättras, att den finskspråkiga radioverksamheten till sin omfattning och kvalitet förstärks, att finskspråkiga televisionsprogram produceras i Sverige och att kvaliteten på de televisionsprogram som införskaffas från Finland förbättras, att bibliotekens service finskspråkiga i avsevärd grad ökas samt att en mångsidig bokutgivning på finska möjliggörs i Sverige.

8.4.2 Engelskspråkiga

Antalet engelskspråkiga i Sverige är omöjligt att beräkna beroende på att de tillhör många olika nationaliteter och kommer från ett stort antal länder. Antalet i Sverige bosatta brittiska till 5 900 medborgare uppgår personer och antalet amerikanska medborgare i Sverige till 6 400 personer. Bland de amerikanska

medborgarna återfinns ett antal svensk-ameri-

kaner som har återvänt till Sverige. De engelsktalande invandrarna i Sverige har inte någon sådan infrastruktur att det kan vara berättigat att tala om dem som en enhetlig språklig minoritet i Sverige.

8.4.3 Tyskspråkiga

Den 31.12.1972 fanns i Sverige 19 000 tyska medborgare och 4500 österrikiska medborgare. Dessutom finns personer med tyska som modersmål bland de schweiziska medborgarna i Sverige. Bland i Tjeckoslovakien födda finns många sudettyskar. Antalet naturaliserade personer förmodligen till ungefär 30 000 personer. Liksom beträftyskar uppgår fande de engelsktalande är det omöjligt att närmare beräkna antalet personer med tyska som modersmål i Sverige. Man kan även på samma sätt ifrågasätta om samtliga tyskspråkiga i Sverige kan anses utgöra en

språklig minoritet. Enligt invandrarutredningens intervjuundersökning är det endast mycsom inte har lärt sig svenska. Utbildningsnivån är ket få tyska invandrare hög, genomsnittet ligger över den svenska befolkningens. Flertalet tyska invandrare som är gifta har gift sig med en svensk medborgare. från Tyskland var stor strax efter andra världskriget. Invandringen Under slutet av 1940-talet och under 1950-talet hade den en klar karaktär av arbetskraftsinvandring. Betydligt fler kvinnor än män kom från Tyskland till Sverige under l950-talet. Sedan dess har invandringen från ändrat karaktär väsentligt. Numera är invandrarna från Tyskland Tyskland ofta specialutbildade och männen överväger.

8.4.4 Jugoslaviska grupper

Den 31.12.1972 var 40 700 medborgare bosatta i Sverige.

jugoslaviska

Den arbetsmarknadsbetingade invandringen från Jugoslavien började i mitten av 1960-talet och kulminerade år 1970. Under senare år har från Jugoslavien präglats av att anförvanter till tidigare invandringen invandrare har kommit hit. Under 1972 registrerades något fler jugoslaver som utvandrare från Sverige än invandrare till Sverige. Antalet naturaliserade jugoslaver är f n ganska litet men kan väntas stiga när större av invandrare från 1960-talet uppnår kvalifikationstiden för grupper svenskt medborgarskap (sju år). Exakta om nationalitetsfördelningen bland jugoslaverna i uppgifter intervjuundersökning var Sverige finns inte. Enligt invandrarutredningens ca hälften av de under åren 1964-1968 invandrade jugoslaverna serber, medan var kroater och resten fördelades mellan knappt en fjärdedel makedoner, albaner och några mindre minoritetsgrupper i slovener, om de jugoslaviska invandrarnas nationa- Jugoslavien. Svenska uppgifter efter 1968 saknas, men då denna invandring i huvudsak litetsfördelning kan man anta att den nationella fördelningen inte har varit familjepräglad har påverkats särskilt starkt. Detta antagande bekräftas av uppgifter i den år 1971. Det innebär att det troligen fn bor jugoslaviska folkräkningen ca 20 000 serber, ca 10 000 kroater och några tusen makedoner resp slovener i Sverige. Jugoslaverna är i huvudsak bosatta i södra Sverige och utgör där i många kommuner den största utlänningsgruppen. Enligt tillgängliga uppgifter är de jugoslaviska invandrarnas genomsnittfinns även en inte liga utbildning tämligen lång men bland jugoslaverna obetydlig grupp med mycket kort formell utbildning.

Jugoslaviska föreningar finns på många orter i Sverige, ibland uppdelade efter nationalitetsgrupperna bland jugoslaverna. En riksorganisation finns men befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede.

8.4.5 Ester

Åren 1943-1944 kom ca 25 000 ester som till

flyktingar Sverige.

Antalet personer med estniska som modersmål som fn är bosatta i Sverige är svårt att beräkna. Flertalet ester är numera svenska medborgare och någon statistisk redovisning av dem förekommer inte. Invandrarutredningen har beräknat att ca 24 000 personeri Sverige har estniska som modersmål. Av dem är en stor del födda i Sverige. Det förekommer en livaktig föreningsverksamhet bland esterna; antalet estniska organisationer i Sverige har beräknats vara ca 150. I Stockholm och Göteborg finns sexåriga estniska grundskolor där både estniska och svenska är undervisningsspråk. Esterna är den minoritet i språkliga Sverige som har de mest utvecklade kulturinstitutionerna, med bl a en betydande bokutgivning på estniska. De senaste åren har ca 25 böcker årligen getts ut på estniska i Sverige. Hela produktionen sedan år 1944 uppgår till ca 950 titlar. Försäljningen av böckerna sker i stor utsträckning i bokklubbsform. Flera estniska tidningar och tidskrifter

utkommer

i Sverige; därav är Eesti Päevaleht (Estniska Dagbladet), som utkommer

två gånger i veckan och har en upplaga på ca 2 600, den viktigaste.

Estniska författarföreningen har i en till litteraturutredframställning

ningen och invandrarutredningen framhållit att den estniskspråkiga litteraturen hittills (1969) har saknat allt samhälleligt stöd” och hemställer om följande åtgärder för att underlätta den estniskspråkiga bokutgivningen i Sverige: 1) stödköp till biblioteken av estniskspråkiga i Sverige utgivna skönlitterära böcker; detta bl a med hänsyn till de estnisktalande pensionärerna; 2) visst bidrag till tryckningskostnader för att möjliggöra den estniskspråkiga litteraturens fortsatta utgivning, samt 3) visst bidrag till svenska översättningar av i Sverige bosatta estniskspråkiga författares verk.

8.4.6 Letter

Antalet personer med lettiska som modersmål kan uppskattas till ca 4 000 personer varav de flesta är svenska medborgare. Gruppens bosättning i Sverige och bakgrund är densamma som för den estniska gruppen. Flera lettiska är verksamma organisationer i Sverige. En viss bokutgivning förekommer i Sverige på lettiska. l USA, Kanada och England, där stora grupper letter bor, finns flera lettiska förlag och tidskrifter vilkas verksamhet även täcker Sverige. -

8.4.7 Greker

Den 31.12.1972 var 16 850 grekiska medborgare bosatta i Sverige. Den grekiska invandringen till Sverige blev betydande i mitten av 1960-talet och har sedan dess pågått Under fortlöpande. senare år har många

till tidigare invandrade kommit. Antalet naturaliserafamiljemedlemmar litet. Bland grekerna finns en del som tillhör de greker är fn mycket den slavomakedonska språkgruppen. En del av grekerna i Sverige talar om utbildningsnivån hos greden s k pontiska dialekten. Några uppgifter kerna i Sverige finns inte. I gruppen ingår emellertid ett inte obetydligt antal personer med mycket kort formell skolutbildning. Grekerna till storstadsområdena, där de ofta i Sverige är koncentrerade arbetar och till mindre brukssamhällen framför allt i i serviceyrken, Småland, där de ibland utgör den dominerande utlänningsgruppen. Livlig

föreningsverksamhet förekommer bland grekerna.

8.4.8 Ungrare

Den 31.12.1972 var 4 800 ungerska medborgare bosatta i Sverige. I folkräkningen 1970 anges 10 851 personer vara födda i Ungern, varav 6 982 var svenska medborgare. Antalet personer i Sverige med ungerska som modersmål kan antas vara ca 10000, varav flertalet är svenska består väsentligen av flyktingar som medborgare. Den ungerska gruppen dels överfördes under senare till Sverige åren efter 1956, dels har kommit delen av 1960-talet. Bland ungrarna i Sverige finns bl a ett antal religiösa och politiska föreningar med i huvudsak lokal anknytning.

8.4.9 Italienare

Den 31.12.1972 bodde i Sverige 7100 italienska medborgare. Den till en del italienska invandringen till Sverige började i slutet av 1940-talet av arbetskraft i Italien. Invandringen var

genom organiserad rekrytering

under 1950-talet och början av 1960-talet. Sedan 1967 har betydande av italienska från Sverige varit större än utvandringen medborgare invandringen hit. Trots att många italienare har varit i Sverige länge är antalet naturaliserade Många italienska män är lågt, ca 1 500 personer. gifta med svenskor. Italienarna i Sverige är i stor utsträckning koncentrerade till några bla Västerås. De italienska klubbarna i landet är bosättningsorter, anslutna till en riksorganisation.

8.4.10 Polacker

Den 31.12.1972 var S 500 polska medborgare kyrkobokförda i Sverige.

födda iPolen varav Enligt FoB 1970 fanns då i Sverige 10 851 personer 5 395 var svenska medborgare. Invandringen från Polen har varit relativt stor under senare år, framförallt av polska judar. En del av dessa har i kyrkobokförts i Sverige såsom statslösa, men en del ingår förmodligen de ovan nämnda siffrorna. Bland de i Polen födda personerna finns även ett tämligen stort antal judar som kom till Sverige strax efter andra Antalet år 1970 med polskt modersmål beräknas av världskriget. personer invandrarutredningen uppgå till 5 000 personer. Utbildningsnivån bland de polska flyktingarna är mycket hög. Ett flertal polska föreningar är verksamma i Sverige.

8.4.1 l Turkar

Den 31.12.1972 var 5 100 turkar bosatta i Sverige. Den turkiska invandringen till Sverige började i mitten av 1960-talet och var i början

präglad av en stark manlig övervikt. Under senare år har familjemedlem-

mar i större utsträckning kommit till Sverige och en könsutjämning skett. 1 gruppen finns personer med mycket kort formell utbildning. Turkarna är i stor utsträckning koncentrerade till några större orter i Sverige.

8.4.12 Samer

Antalet samer i Sverige brukar anges till 10 000, men en del av dessa är inte samisk-språkiga. Senast om uppgifter språkförhållandena bland samerna insamlades i en var år 1945 då 4100

folkräkning personer

ha samiska uppgavs som hemspråk i familjen, medan 5 000 hade eller hade haft samiska som i föräldrahemmet. språk Drygt 2000 samer beräknas få sin utkomst från rennäringen. Samiska skriftspråk har utvecklats, men antalet böcker på samiska är obetydligt. Efter 1945 har ett tiotal samiska böcker kommit ut i Sverige. Tidskriften Samefolket, som fn ett stat-

(budgetåret 1972/73) åtnjuter

ligt stöd om 50000 kr, har text i huvudsak på svenska, men i Norge utkommer två blad på samiska och i Finland ett. Nomadskolornas undervisningsspråk är svenska och samiska. Samernas i folkhögskola Jokkmokk är öppen även för icke-samiska elever men är inriktad på den samiska kulturen. Sameutredningen, som har i uppdrag att undersöka samernas kulturella situation, har i ett delbetänkande

(Ds U 1973:2)

presenterat vissa förslag beträffande folkhögskolan. Samebyarna och ett antal sameföreningar tillhör Svenska Samernas Riksförbund som torde vara den starkaste minoritetsorganisationen i Sverige.

8.5 Litteraturfärsörjiningen för de språkliga mmoritetema

8.5.1 Litteraturproduktion och -distribution

Bokproduktion på annat språk än svenska med sikte på i Sverige bosatta personer förekommer, som visats ovan, endast på ett begränsat antal språk. Vad gäller invandrarna har den hittills omfattat huvudsakligen

produktion av informationsmaterial, läro- och handböcker. Det har i

dessa fall oftast gällt en av svenska myndigheter beställd och finansierad utgivning av från svenska översatta verk. Om en begränsning sker till den skönlitterära inom

bokutgivningen den egna gruppenuär denna mest

omfattande i den estniska språkgruppen (se avsnitt 8.4.5). Även i övrigt är bokutgivningen i stort begränsad till de grupper som har kommit till Sverige som flyktingar, t ex letter, polacker och ungrare, även om en viss litterär aktivitet förekommer bland samerna. Däremot har exempelvis skönlitteratur på finska för en sverige-finsk hittills publik i Sverige utkommit endast i några fall; det har då vanligen varit fråga om pornograñsk litteratur, som av tryckfrihetsskäl inte kunna komma uti Finland. Några i Sverige verksamma författare har däremot

finskspråkiga

i Finland med arbeten som behandlar svenska utkommit på förlag förhållanden. I viss mån sker försäljning av böcker från invandringens synpunkt den svenska bokhandeln. Denna försäljning avser aktuella språk genom att tillfredsställa svenskars behov och urvalet titlar är dock huvudsakligen och tidskrifter liksom även viss populärlittestarkt begränsat. Tidningar ratur på invandrarspråk distribueras i begränsad omfattning genom finns inom särskilt uppbyggda Pressbyrån. För vissa grupper gruppen försäljningsorganisationer, antingen på privat initiativ eller genom någon organisation. Ofta torde religiös och politisk litteratur spridas på detta sätt. Direkta förekommer självfallet också; köp från ursprungsländerna det kan antas att i synnerhet finnarna tillgodoser sitt inköpsbehov på i Finland, som detta sätt eller genom de försäljningsorganisationer här. siffermässig uppskattning av hur upprättat dotterföretag Någon omfattande den beskrivna verksamheten är kan inte lämnas med tillgäng-

ligt underlag. Till frågan om kulturell service till invandrarna knyter sig inte enbart om tillgången på litteratur på det egna språket och möjligheproblemet terna att få sådan litteratur utan också frågan om hur publicerad, invandrarna skall kunna bli delaktiga av aktuella kulturella strömningari under avsnitt 8.2 torde det vara orealistiskt att Sverige. Som anfördes åtminstone vad den första generationen beträftänka sig att invandrarna far helt skall kunna tillgodogöra sig litteratur på svenska. En väg att till en del lösa detta är att använda sig av översättningar från problem svenska till invandrarspråken. Vad i synnerhet de större invandrargrupfrämst då finnarna, sker en viss utgivning av svensk perna beträffar,

litteratur i översättning i invandrarnas ursprungsländer. Det är angeläget

i de svenska att denna litteratur sprids i Sverige och också återfinns Det är dock inte att förefintliga behov kan lösas biblioteken. troligt av i litteratur, utan

enbart genom distribution ursprungsländerna utgiven

en viss beredskap kan förmodligen behövas för översättning och utgivning av litterära verk i Sverige till invandrarspråk, som är avsedda för de i

Sverige boende invandrargrupperna. På motsvarande sätt är det av vikt att den svenska publiken får tillgång och minoritetsgrupperna utgivna litterära alstren. till de inom invandrarolika former av stöd till översättningar från Detta kan ske genom minoritetsspråken till svenska.”

8.5.2 Bibliotekens roll

Som antyds i avsnitt 8.5.1 är flertalet invandrares möjligheter att genom kommersiella och andra kanaler tillfredsställa sitt litteraturbehov vanligtvis starkt kulturella ansvar för begränsade. Detta innebär att bibliotekens invandrar- och minoritetsgrupperna mot denna bakgrund i vissa avseeni den kan sägas vara större än vad som gäller för den svenska befolkningen allmänhet. Detta har ställt stora krav på folkbiblioteken. 1 Jfr bl a avsnitt 10.2.2 På åtskilliga håll i landet har man från bibliotekens sida gjort stora som tar upp frågan om för att kunna invandrargruppernas behov av stöd till översättningslitansträngningar tillgodose i Väster- teraturen. litteratur. Som exempel kan nämnas Stifts- och landsbiblioteket

äs, som varit centrum för en uppsökande verksamhet bland i första

rummet finskspråkiga invandrare inom Västerås kommun och Västmanlands län. I samband med litteraturutredningens försök

ägnade ett par av försöksbiblioteken särskild uppmärksamhet åt invandrarproblemen. Försöken innebar inte bara att litteratur anskaffades för olika invandrargrupper utan också att biblioteken på olika sätt sökte komma i kontakt

med invandrarna. Bl a förekom debattoch informationskvällar, delvis i invandrarnas egen regi. De frågor som togs upp var sådana där en dialog

mellan befolkningsgrupperna var lätt att åstadkomma:

skolfrågor, minoxitetsgruppers behandling i pressen, familjesituationen. Även utställnings-

verksamhet förekom. Resultatet av försöksverksamheten har summerats

på följande sätt: ”Försöken har . . . visat att biblioteken har stora

förutsättningar att kunna bli ett kontaktcentrum för invandrargrupperna

och en

informationscentral, som kan ge information i båda riktningarna:

till invandrarna om svenska förhållanden och till

hemmabefolkningen om

invandrarnas problem.”

En förutsättning för att ett bibliotek skall kunna fylla den antydda

rollen är givetvis att biblioteket är rustat att ta emot invandrarna, dvs kan

erbjuda dem de tjänster de efterfrågar, främst då i form av ett rikhaltigt och varierat bokurval. En god kontakt med invandrargrupperna förutsät-

ter vanligen att biblioteket arbetar aktivt uppsökande. En god hjälp i detta arbete kan oftast erhållas genom samarbete med lokala invandrar-

föreningar. Genom biblioteket kan också samhällsinformation kanaliseras

ut till och lyckas biblioteket

invandrargrupperna, med sin uppgift att

skapa en god kontakt med invandrarna är det omvittnat att invandrarna

upplever biblioteket som en neutral institution som man gärna uppsöker. I detta sammanhang bör påpekas att det endast är ett förhållandevis

begränsat antal kommuner som har en större andel invandrare i sin Försök med bibliotek

befolkning (se tabell 8.3). De statliga stödâtgärder som kan komma ifråga

för att förbättra bibliotekens åssglâflåäåfpâeåsláfff:

service inom detta område bör därför bli av

m

kâpirfael

go, även .Jpp i

selektiv karaktär. 6 i detta betänkande.

Tabell 8.3 Kommunblocken i Sverige efter antal och andel utlänningar i befolkningen vid

årsskiftet 1971/72.

Antal ut- Andel utlänningar (%) Samtlänningar -0.9 1.0-1.9 2.0-2.9 liga 3.0-4.9 5.0-6.9 7.0-9.9 10.0-14.9 15.0-

- 99 25 7 32 100- 199 6 33 2 1 42 200- 499 3 14 20 19 1 1 58

7 Samtliga 34 63 38 54 35 27 15 6 272 Källa: Råtabeller hos SCB.

8.5.3 Nuvarande bokbestånd

som biblioteken i dag kan tillhandahålla invandrarna på Det bokbestånd, deras eget språk, tillhör dels de lokala biblioteken på de olika invandrarorterna, dels bibliotek med uppgifter på det regionala planet (länsbiblio- Till detta bestånd är även att räkna de tek, lånecentraler). regionala som inköpts av bibliotek anslutna till den s k böcker på invandrarspråk, ABC-planen (en plan för fördelning av inköp på främmande språk mellan de trettio största folkbiblioteken i landet). siffror för det lokala beståndet av litteratur på invand- Några aktuella existerar av enkätmaterial, i huvudsak från rarspråk inte. Med ledning av det antal

1969-1970, har det varit möjligt att göra vissa uppskattningar

böcker på invandrarspråk, som de lokala biblioteken i dag kan ställa till har då gjorts förfogande. En viss uppskrivning av siffrorna från 1969-1970 Sammanlagt rör med ledning av senare företagna stickprovsmätningar. det sig om ca 180 000 volymer. En sammanställning har gjorts som visar beståndets i proportion till dessas fördelning på de olika språkgrupperna storlek? Antalet varierar från 0,1 (isländska, volymer per invånare till i detta fall portugisiska, arabiska) 1,3 (spanska och ryska, beståndet avsett för svensk publik). För litteratur på finska är siffran huvudsakligen 0,8 volymer per invandrare, för polska och ungerska 1,1, för grekiska och l samtliga fall har invandrare med svenskt Jugoslaviens språk 0,3. medborgarskap inte medräknats. Om så hade skett, hade otillräckligheten hos det föreñntliga bokbeståndet varit ännu mera framträdande.

Materialet är inte tillräckligt detaljerat för att man skall kunna bedöma fördelar och ämnesgrupper. Den hur bokbeståndet sig på olika litteraturi Stockholms visar emellertid att barn- och enkät, som gjorts län,

ungdomslitteraturen är dåligt representerad. Vid undersökningstillfállet

en av Stockholms förortskommuner med över 1000 hade exempelvis en finska barn ett utbud på endast 64 finska barn- och ungdomsböcker, förortskommun med över 200 finska barn hade inte en enda annan barnbok att erbjuda.

har den senaste tidens debatt om bibliotekens service till

Sannolikt invandrarna lett till nyanskaffningar i många kommuner. Speciellt gäller Det kan dock antas att en betydande efterdet inköp av finsk litteratur. bibliotekens möjligheter att tillfredsställa släpning ännu råder vad beträffar invandrarnas litteraturbehov. Enkätmaterialet inte skolbibliotekens bestånd av litteratur på belyser Sannolikheten talar för att skolbiblioteken de olika invandrarspråken. 1 Föreningen Nordens anskaffat litteratur i nämnvärd enkät Biblioteken och endast i undantagsfall på invandrarspråk de finska invandrarna” omfattning, trots att antalet invandrarelever flerstädes uppgår till höga 1970, lnvandrarutredtal. Bristerna i detta avseende kan i viss mån förklaras genom skolans ningens kommunenkät ambition och strävan att snabbt lära invandrarbarnen svenska. 1970 samt en av länsbiblioteket i Stockholms län beståndet av litteratur på invandrarspråken finns För det regionala våren 1972 gjord enkät aktuella siffror. Sammanlagt rör det sig om 46 800 volymer. Häri ingår rörande förhållandena i dels beståndet i de till ABC-planen anslut- detta län. dels lånecentralernas bestånd, na biblioteken, länsbibliotek och andra, i den mån de enligt planen svarar 2 Bilaga 1 till den rapport Bestånden i de länsbibliotek, för inköp av litteratur på invandrarspråk. från S0 som refereras i de lokala bestånden. närmare på s 273. som inte har någon sådan uppgift, har inräknats

8.5.4 överväganden och förslag

Enligt sina direktiv skall vid sitt arbete behandla

litteraturutredningen

även tillgängligheten av utländsk, speciellt nordisk litteratur på originalspråken. I direktiven talas vidare om bok- och till

tidskriftsförsörjningen

de språkliga minoriteterna i Sverige. berör

Utredningen i annat sammanhang frågan om tillgängligheten av

utländsk litteratur för personer med svenska som modersmål* När det gäller de språkliga minoriteterna är problemet tvåfaldigt. Å ena sidan gäller frågan om det behövs någon form av produktionsstöd för litteraturutgivning på invandrar- och minoritetsspråk, som förekommer i Sverige. Å andra sidan är det fråga om invandrarnas bokförsörjning och då i främsta rummet genom de kommunala biblioteken. l samband härmed är det skäl att överväga om åtgärder behövs för att underlätta invandrarnas egna köp av litteratur från hemlandet. Utredningen behandlar i annat sammanhang frågan om produktions-

stöd och berör där möjligheterna till stöd för bokutgivning på invandrarspråk? När det gäller bokförsörjningen är det uppenbart att denna i mycket

stor utsträckning måste ske genom biblioteken. l överensstämmelse med den allmänna syn på invandrarpolitiken som statsmakterna i olika sammanhang framlagt (jfr prop 1968:142) måste utgångspunkten vara att invandrarna om möjligt skall beredas samma bokliga service som befolk- Ansvaret för detta bör rimligen åvila samma myndigheter ningen i övrigt. som svarar för bokförsörjningen i övrigt, dvs på det lokala planet kommunerna och de kommunala biblioteken, på det regionala planet länsbiblioteken med mellan

kostnadsfördelning landsting och stat samt

lånecentralerna, helt bekostade av statsmedel. En inom SÖ tillsatt arbetsgrupp med representanter för bl a statens invandrarverk och Svenska Kommunförbundet har i en promemoria av den 2 november 1972 angående invandrarnas bemött den ofta hörda in-

litteraturförsörjning

vändningen att behovet av litteratur på invandrarspråk är kortsiktigt genom att invandrarna antingen lår sig svenska eller återutvandrar. att den fullständiga övergången till ett nytt språk Arbetsgruppen påpekar är en process som sträcker sig över flera generationer. Även återutvandringen är ett skäl för sådana insatser i bibliotek och skola, som gör det möjligt för invandrarna att behålla sitt modersmål. Det gäller inte minst invandrarbarnen. Till detta kommer att även invandrare som blir svenska medborgare och lär sig behärska svenska kan ha språket vilja tillgång till litteratur på modersmålet och stimulera sina barn att hålla kontakten med språk och kultur i hemlandet. Man kan också, påpekar gruppen, förutsätta att stora grupper invandrare kommer att ha aldrig annat än bristfälliga kunskaper i svenska. Arbetsgruppen framhåller vidare, att bibliotekens service till invandrarna skall behoven tillgodose av samhällsinformation, yrkeskunskap och förströelse på samma sätt och i samma grad som den svenske medborgarens behov tillgodoses. Detta innebär inte bara att biblioteket inköper ett 1 Jfr avsnitt 10.42. antal böcker och annat material på invandrarnas språk. Det innebär också att utbudet bör utformas så, att invandrarna stimuleras 2 Jfr avsnitt 10.22. till att skaffa sig

kunskap om det nya landet och det nya språket samtidigt som de ges möjlighet att bibehålla kontakten med det gamla landets språk och kultur. En tillämpning av principen att invandrarna i görligastemån skall beredas tillgång till litteratur i samma utsträckning som svenska medborgare förutsätter en betydande upprustning av bibliotekens bestånd av litteratur på invandrarspråk. Litteraturutredningen och invandrarutredningen (i fortsättningen benämnda utredningarna) delar arbetsgruppens uppfattning att kostnaderna för denna upprustning måste delas mellan stat och kommuner. Utredningarna kan också ansluta sig till förslaget att uppbyggnaden av bokbeståndet bl a av praktiska skäl bör ske under en femårsperiod. Eftersom det från centralt håll snarast är fråga om en engångsupprustning bör statsmakterna kunna fatta ett principbeslut om dessa insatser vid ett och samma tillfälle. De kostnader som därutöver behövs för att vidmakthålla och förnya litteraturbestândet bör enligt utredningarnas mening bestridas i den ordning som eljest gäller för inköp till biblioteken.

SÖ:s arbetsgrupp har vid sina kostnadsberäkningar utgått från att det antal böcker som erfordras för en god bokförsörjning kan uppskattas till 3 volymer per invandrare. Utgångspunkten har därvid varit gängse riktlinjer för beräkningen av det kommunala bibliotekets

bokbehov som enligt en år 1972 framlagd utredning uppskattas till

2,5-3,5 volymer aktuell utlåningslitteratur per invånare. I begreppet volym ingår såväl tryckta som icke-tryckta media, t ex tidningar och tidskrifter, ljudband, grammofonskivor. SÖ:s arbetsgrupp utgår i sina beräkningar från ett invandrarantal av 304 000. Detta innebär att de stora invandrargrupper som talar engelska, tyska, franska, norska och danska inte är medräknade. Arbetsgruppen menar att dessa invandrare är betydligt bättre tillgodosedda än invandrare med annat modersmål. Antalet erforderliga volymer blir alltså (304 000 x 3 =) 912000. I biblioteken nu befintligt bestånd av litteratur på invandrarspråk utgör enligt 8.5.3 (187 000 + 46 800 = i runt tal) 234 000 volymer. Nyanskaffning bör följaktligen ske av (912 000-234 000 =) 678 000 volymer. Enligt arbetsgruppens förslag skall bokbeståndet fördelas mellan ett lokalt bestånd hos primärkommunernas bibliotek och ett centralt bestånd hos länsbibliotek och lånecentraler. I princip skall två tredjedelar tillföras det lokala beståndet och en tredjedel det centrala. För det lokala beståndet skall kommunerna svara, men arbetsgruppen räknar med att bidrag för ändamålet skall kunna erhållas ur de medel som skolöverstyrelsen disponerar för bidrag till lokala initiativ på biblioteksområdet (punktbidrag). Kostnaderna för det centrala beståndet föreslås helt skola åvila statsverket. Kommuner med mindre än 100 invandrare inom samma språkgrupp skall enligt förslaget inte bygga upp något lokalt bestånd. Bokförsörjningen skall i detta fall lånecentral.: 1 Biblioteksarbete. En åvila länsbibliotek och/eller SÖ:s arbetsgrupp har i sina beräkningar utgått från en medelkostnad översyn av verksamheten vid kommunala bibliotek. per inköpt bok av 27 kr. De lokala kostnaderna för bokens färdigstäl- Betänkande avgivet av lande för biblioteksbruk (inköp, katalogisering etc) beräknas till 9 kr. 1970 års rationaliserings- Med dessa beräkningsgrunder blir den totala kostnaden för inköp av utredning vid folkbiblio- 678 000 volymer c 24,4 milj kr. Härav beräknas för det centrala teken. 197 2. bokbeståndet 11,95 milj. Summan fördelar sig med 9,25 milj för länsbibliotekens del och 2,7 milj för lånecentralernas. Utöver detta 2 Se närmare arbetsuppstår vissa centrala kostnader för litteraturens anskaffande (urval, gruppens rapport.

recension, presentation, central katalogisering etc) beräknade till ca 4,5 milj kr. Det lokala beståndet skall som nämnts enligt arbetsgruppens förslag bekostas av kommunerna med stöd av statliga punktstöd. Gruppen räknar med ett sammanlagt stöd av 2,9 milj kr, vilket skulle betyda att kommunerna skulle svara för en kostnad av i runt tal 9,5 milj kr. Om den kommunala insatsen fördelas på fem år, kan enligt arbetsgruppens beräkningar upprustningen genomföras inom ramen för en treprocentig höjning av nu utgående kommunala bokanslag. Siffran är en genomsnittssiffra: för kommuner med starka inslag av invandrargrupper blir kostnaderna större, medan belastningen på andra blir ingen

eller obetydlig

Som inledningsvis nämndes ansluter sig de båda utredningarna i princip till arbetsgruppens förslag. Starka skäl talar för att staten lämnar väsentliga bidrag till den planerade upprustningen och därvid koncentrerar bidragen till den del, som avser verksamheten på det regionala planet. Vad storleken av bokbehovet beträffar, torde det emellertid vara motiverat att räkna med en något lägre siffra än den som arbetsgruppen använt, 3 volymer per invandrare. Man får i detta sammanhang inte bortse från att litteratur även på andra språk än det egna invandrarspråket liksom i biblioteken befintligt annat material kan utnyttjas av invandrare. Som tidigare framhållits uppstår vissa speciella kostnader vid anskaffningen av böcker från utlandet. Med ett rationellt anskaffningsförfarande bör det vara möjligt att i bokpriset inräkna ett anskaffningsbelopp, som bestämmes efter schablonmässiga grunder utan hänsyn till de verkliga kostnaderna i det enskilda fallet; dessa är givetvis större per volym ju färre exemplar som beställes av en och samma titel. Bokanskaffningen på de små invandrarspråken erhåller härigenom ett speciellt och nödvändigt stöd. Vad som här sagts motiverar enligt utredningarnas att den mening statliga insatsen beräknas till ett lägre belopp än vad SÖ:s arbetsgrupp har föreslagit, detta trots att antalet invandrare, som framgår av den statistiska bakgrunden ovan, torde vara något högre än vad arbetsgruppen har räknat med. För engångsupprustningen av det centrala beståndet beräknar utredningarna ett erforderligt belopp av 12 milj kr, varav 9,3 milj bör avse länsbibliotekens verksamhet och 2,7 milj kr lånecentralernas. De

föreslagna beloppen är avsedda att täcka även de centrala kostnaderna i

anslutning till litteraturens anskaffande. Som inledningsvis nämndes har utredningarna ingen erinran mot SÖ:s arbetsgrupps förslag att beloppet i praktiken fördelas på fem år. Även om en snabbare upprustningstakt skulle vara önskvärd, är en femårsperiod att föredra bl a av hänsyn till bibliotekens arbetsbelastning och de mellan språken synnerligen varierande inköpsmöjligheterna. Den sammanlagda årliga kostnaden blir alltså 2,4 milj kr, varav 1,86 milj kr bör tillföras länsbiblioteken och 540 000 kr lånecentralerna. Beloppen bör disponeras av den statliga tillsynsmyndigheten för länsbibliotek och lånecentraler, f n SÖ, för fördelning biblioteken emellan efter grunder, som myndigheten har att fastställa i samråd med statens invandrarverk och i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer som arbetsgruppen lagt fram. 1 Se närmare arbets- Utgångspunkten bör alltså vara invandrargruppernas storlek inom resp gruppens rapport.

områden. Vid fördelningen bör tillses, att även mycket små invandrarerhåller rimliga valmöjligheter. Det bör även överlämnas till grupper myndigheten att besluta på vad sätt de centrala kostnaderna i anslutning till böckernas anskaffande skall täckas. Som följd av de snabba förändringar som kan ske i fråga om invandringens omfattning liksom i fråga om de nationaliteter som invandrarna representerar bör som villkor för bidrag föreskrivas att inköpta böcker vid mera betydande förändringar skall andra länsbibliotek och/eller någon av lånecentralerna. erbjudas Utöver den som de här föreslagna bidragen är engångsupprustning, avsedda krävs en ordinarie av länsbiblioteatt möjliggöra, förstärkning kens och lånecentralernas resurser, bl a för att vidmakthålla och förnya beståndet av invandrarlitteratur. Litteraturutredningen tar upp dessa frågor i kapitel 10. De båda utredningarna kan även i princip ansluta sig till SÖ:s litteraturbestånden. Det arbetsgrupps förslag med avseende på de lokala torde dock även här vara motiverat att räkna med en något lägre ambitionsnivå än vad arbetsgruppen utgått från. Litteraturutredningen går i kapitel 10 in på storleken av de belopp som bör ställas till förfogande för lokala initiativ I detta sammanhang kan på biblioteksområdet. emellertid erinras om att Kungl Maj :t iproposition till 1973 års riksdagi enlighet med arbetsgruppens förslag har räknat med ett första belopp om 500 000 kr för de kommunala bibliotekens inköp av litteratur på De båda utredningarna förutsätter även i detta fall att invandrarspråk. inköpta böcker vid mera betydande förändringar i fråga om invandrarunderlaget erbjuds andra bibliotek. SÖ:s arbetsgrupp berör inte frågan om invandrarbarnen och skolbiblioteken. Det är emellertid att samma starka skäl som anförts för uppenbart, en upprustning av de kommunala biblioteken kan anföras när det gäller skolbiblioteken. Invandrarbarnen bör ha möjlighet att i skolans bibliotek få tillgång till litteratur på sitt modersmål, då läsning av litteratur på det egna språket utgör en avgörande förutsättning för elevernas möjligheter att bevara och vidareutveckla sitt modersmål. Bibehållen språkkunskap är utan äri inte bara viktig med tanke på elevens harmoniska utveckling, för elevens möjligheter att kommånga fall även grundfömtsättningen municera med föräldrarna i hemmet. Vidare är det angeläget att skolan med tanke som återutvandrar medverkar på de många invandrarfamiljer till att upprätthålla barnens kunskaper i modersmålet så att de kan undgå i hemlandet. I sammanhangen kan också

nya anpassningssvårigheter

hänvisas till för där det med

Läroplan grundskolan (Lgr 69) s 217,

tanke på läsundervisningen i finska sägs följande: ”I skolans boksamlingar Samverkan med bör ingå ett allsidigt urval texter på elevernas modersmål. kommunbibliotek är värdefull när det gäller att förse eleverna med läsmaterial, efter ålder och intresse. Eleverna bör vänjas att anpassat I likhet med besöka bibliotek och lära sig hitta i större boksamlingar.” vad som föreslagits i fråga om folkbiblioteken bör kommunerna svara för bör ett samarbete kunna det erforderliga lokala bokbeståndet. lämpligen komma till stånd mellan folk- och skolbibliotek. Därutöver bör skolbiblioteken kunna anlita länsbiblioteken och lånecentralerna på samma sätt som föreslagits i fråga om folkbiblioteken.

SÖ:s arbetsgrupp berör inte heller i sin rapport biblioteksservicen på

invandrarspråk till fångvårdsanstalter, sjukhus och andra vårdinstitutioner

av olika slag. Det är emellertid viktigt att invandrare som vistas på sådana institutioner får tillgång till litteratur Det kan förmodas på modersmålet. att människor i isolerade förhållanden, ofta utan möjlighet till kontakt med landsmän, har ett behov

speciellt av god litteraturförsörjning.

Utredningarna utgår från att institutionerna vid sina bokanskaffningar tar hänsyn till det föreliggande behovet - i förekommande fall i samarbete med de kommunala folkbiblioteken - och att länsbibliotekens och lånecentralernas resurser utnyttjas även i dessa fall.

8.5.5 Sammanfattning

En

huvudprincip i den svenska invandringspolitiken är att invandrarna

skall ha en med andra medborgargrupper jämförlig ställning när det gäller till samhällsservice tillgången av olika slag. Detta bör även gälla möjlighe-

ten att bevara det egna språket och kulturarvet. Litteraturutredningen

och invandrarutredningen tillmäter biblioteken en mycket viktig roll i detta sammanhang. Ansvaret för invandrarnas bör

litteraturförsörjning åvila samma myndigheter som svarar för bokförsörjningen i övrigt.

De båda utredningarna föreslår en engångsupprustning av det centrala bokbeståndet till en kostnad för statsverket av 12 milj kr , varav 9,3 milj kr bör avse länsbibliotekens verksamhet och 2,7 milj kr lånecentralernas. Kostnaderna kan av praktiska skäl slås ut över en period av 3 â 5 år, men beslut om bör fattas upprustning i ett sammanhang. Den föreslagna upprustningen kompletterad med de av utredningarna förutsatta förstärkningama av de lokala bokbestånden

(kommunala) framstår som helt

nödvändig om biblioteken skall kunna sina fylla servicefuntioner

gentemot invandrargrupperna. Det föreslagna engångsbeloppet bör inte

ses enbart i relation till nuvarande centrala insatser inom biblioteksområdet utan även till de omfattande som under senare âr åtgärder vidtagits för att förbättra invandrarnas sociala tex situation, genom svenskundervisningen, som kostar mer än 60 milj kr årligen för statsverket.

9 De vuxna läshandikappades

litteraturförsörjning

l arbetet med litteraturspridningens problem var det angeläget för utredningen att söka få ett grepp om de läshinder av olika slag, som existerar i dagens samhälle. Utredningen har därvid också kommit in på problem som snarast ligger inom handikapputredningens område. De båda utredningarnas sekretariat har haft samråd i dessa frågor och litteraturutredningen, som slutför sitt arbete tidigast, publicerar de överväganden och förslag som detta arbete föranlett. Handikapputredningen kommer i sitt fortsatta arbete att närmare överväga hithörande frågor. Som framgår av rubriken handlar följande genomgång endast om de vuxna handikappades litteraturförsörjning. Orsakerna till detta är att de läshandikappade barnens svårigheter i första hand är ett pedagogiskt problem och därmed en uppgift för skolan samt att hithörande frågor

redan lett till att betydande insatser orts för att komma till rätta med

dessa barns speciella lässvårigheter. Detta kommer med stor sannolikhet att medföra att hela problemets struktur och omfattning har förändrats när dessa barn når vuxen ålder.

9.1 Olika former av ldshandikapp

Först under senare år har man på allvar uppmärksammat att många grupper i samhället av olika skäl är hindrade att ta del av det existerande litteraturutbudet. Till dessa grupper hör syn- och gravt hörselskadade, rörelsehindrade samt psykiskt utvecklingsstörda. Till dessa relativt lätt identiñerbara kategorier kommer den sannolikt mycket stora grupp människor vilkas läshinder betingas av att de helt enkelt är ovana vid att läsa. Forskningen kring dessa gruppers respektive läshinder var ända till för år sedan av mycket ringa omfattning. Sedan år 1968 har några emellertid inom ramen för en arbetsgrupp vid SÖ (den s k LL-gruppen - LL står för lättläst litteratur) vissa undersökningar genomförts beträffande läshinder hos vuxna psykiskt utvecklingsstörda och vuxna med

medfödd eller under späd ålder förvärvad grav hörselskada eller dövhet. Dessa undersökningar visar, att behovet av en kontinuerlig, systematisk forskning inom detta område är utomordentligt stort. Detta gäller i ännu högre grad om den bristande vana att läsa som hos många människor utvecklas till ett verkligt läshinder. Hithörande problem har hittills inte uppmärksammats i någon större utsträckning; dock sökte litteraturutredningen ta hänsyn även till sådana faktorer vid genomförandet av sin försöksverksamhet vid biblioteken under år 1970.2

9.1.1 Synskada

Antalet blinda, gravt synskadade och synsvaga i Sverige är svårt att ange. Enligt de senaste uppskattningarna torde antalet helt blinda vara ca 12 000 och antalet gravt synskadade (personer med ledsyn men utan lässyn) ca 18 000.3 Antalet synsvaga (personer med synrester men med starkt nedsatt syn) av låginkomstutredningen till ca 130 000.

uppskattas Åldersfördelningen inom dessa grupper har stor betydelse vid bedöm-

ningen av deras olika läshinder och läsönskemål. Så är 79 % av de blinda och gravt synskadade 50 år eller äldre medan endast ca 7 % av dessa

grupper är mellan 16 och 29 år. Allt talar för att samma fördelning även

gäller för gruppen synsvaga. Det finns emellertid även andra skäl att göra noggranna distinktioner när man bedömer dessa läshinder och läsbehov. Effekten av en synskada står i relation inte bara till synskadans gravhet utan också till den ålder, vid vilken den förvärvats. Svåraste följden får om den är medfödd eller förvärvad vid så tidig ålder att synminnen

skadan

helt eller delvis saknas. Detta är självklart en viktig faktor vid en analys av de synskadades läshinder. Den helt blinda eller gravt synskadade kan ju endast ta del av sådan text som framställts i blindskrift eller i talboksform. Till detta kommer emellertid för den synskadade som helt eller delvis saknar synminnen varierande att som förutsätter en svårigheter tillgodogöra sig text, 1 Skolöverstyrelsens begreppsbildning baserad på synupplevelser. För den övervägande delen arbetsgrupp för lättlästa böcker. De inom denna av de synsvaga är läshindren av huvudsakligen teknisk natur och torde grupp företagna läsunderkunna avhjälpas med vissa typograñska lösningar som tex större stilgrasökningarna har letts av der och bättre papperssorter. fil lic Maja Witting. 2 Se Försök med bib- 9.1.2 Hörselskada liotek, SOU 1972:61, kapitel 6. Av ca 500 000 hörselskadade i landet har ca 8 000 antingen en medfödd 3 Litteraturförsörjning eller under späd ålder förvärvad grav hörselskada eller dövhet. Den tidiga för synskadade. En utreddövheten eller grava hörselskadan hämmar på ett avgörande sätt den ning av De blindas bibliotek m m, Sthlm 1971 språkliga utvecklingen och begreppsutvecklingen. En läsundersökning (Stencil).

rörande hörselskadades läsproblem“ visar, att personer i denna grupp har

4 svårt att förstå abstrakta begrepp (även egennamn), vissa verb (företrädes- Läsundersökningen gällde Jules Verne Jorden vis i böjd form), konjunktioner och adverbiella uttryck, adjektiv och runt på 80 dagar dels i adverb samt elliptiska och idiomatiska uttryck. originalversionen, dels i Den refererade dokumenterar behovet av litteratur en bearbetad version och undersökningen företogs vid en omskolsom tar hänsyn till dessa speciella språkliga handikapp och påvisar ningskurs i Uppsala för dessutom nödvändigheten av en utvidgad och fördjupad forskning på gravt hörselskadade.

området. Denna bör inriktas på frågan om sambandet mellan graden av

hörselnedsättning och innehållsförståelsen.

9.1.3 Psykisk utvecklingsstörning

1967 års Lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda avser ”psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av hämmad förståndsutför sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt veckling behöver särskilda omsorger genom det allmänna”. De av denna definition omfattade brukar erfarenhetsmässigt beräknas uppgå till ca 1% av

befolkningen, dvs i runt tal 80 000 personer. Av dessa torde ca 50 000

personer vara vårdbehövande? Det främsta läshindret för de psykiskt utvecklingsstörda är den bristen att uppfatta och särskilja sinnesintryck och primära på förmåga den därav föranledda att bygga upp ett normalt 0rd- och svårigheten begreppsförråd. Genom att erfarenhetsvärlden för den psykiskt utveckordförrådet att till största lingsstörde i olika grad är begränsad, kommer delen omfatta konkreta ord och begreppsförrådet i första hand sådana som är knutna till den närmaste, konkreta omgivningen. Dessa begrepp innebär för den utvecklingsstörde, att läsförståelsen inbegränsningar skränks till framställningar som är starkt konkretiserade och som beskriver förhållanden och fakta med direkt anknytning till situationer, hans/hennes upplevelse- och erfarenhetsvärld.

9.1.4 Rörelsehinder

det finns i Det är svårt att ange hur många rörelsehindrade personer - från bla De landet. Tillgängliga uppgifter låginkomstutredningen, riksförbund och Handikappförbundens centralkommitte handikappades - människor. Av visar, att det i varje fall rör sig om minst en halv miljon dessa är den grupp för vilken handikappet utgör ett hinder vid läsning att ens uppskattningsvis av. tämligen liten, men omöjlig ange storleken Detta beror bla att klart definiera gradskillnaden i på svårigheten handikappet i relation till den nödvändiga fysiska förmåga som just av böcker fordrar. Det bör observeras att handikappet för vissa läsning under svårt rörelsehindrade är av temporär art, men att dessa givetvis kortare eller längre tid ändå har behov av speciell litteraturservice. De rent mekaniska läshinder som uppstår vid läsningen för svårt rörelsehindrade har att göra med oförmâgan eller svårigheten att hålla i förväntas bli lösta böcker, vända blad etc. Dessa problem kan emellertid som nu-

genom den allt bättre service i fråga om tekniska läshjälpmedel

mera ñnns eller är på väg att införas. 1 Ka.rl Grünewald Huvudproblemet för merparten av de rörelsehindrade ligger egentligen (red), Psykiskt utveckåt böcker i boklådor, bibliotek lingsstörda barn, ungi svårigheten att över huvud taget komma domar, vuxna, Sthlm är kvantitativt av en betydande omfattning, vilket m m. Detta problem 1969. 75 % av landets bibliotekslokaler kan exemplifieras med att uppemot 7 Biblioteksarbete. En 19702 eller enligt biblioteksundersökning är ”knappast godtagbara översyn av verksamheten helt otillfredsställande” gäller inte mindre än 42 % av vid kommunala bibliotek, (det sista omdömet vad beträffar för rörelsehindra- Lund 1972, s 109. de undersökta lokalema) tillgängligheten

de. Till detta kommer att den rullstolsbundne även i ett handikappvänligt bibliotek inte själv kan nå mer än en del av böckerna på en hylla och det krav detta ställer på insatser från bibliotekspersonalens sida.

9.1.5 Dubbla

handikapp

För en del personer försvåras situationen i hög grad av att handikappet är

dubbelt. Så finns t ex i gruppen psykiskt utvecklingsstörda personer med rörelsehinder, och bland de synskadade en mindre dövblinda. grupp Speciella insatser krävs för att hjälpa dessa grupper.

9.1.6 Brist på läsvana

De grupper som hittills behandlats är förhållandevis lätta att urskilja och metoderna att övervinna deras skiftande läshinder kan åtminstone till en del sägas vara av teknisk natur. Betydligt svårare att urskilja är den stora

befolkningsgrupp för vilken ovana vid läsning utvecklats

till ett verkligt läshinder. Detta läshinder har i sin tur ett klart samband med svårigheten

eller oförmågan att uttrycka

sig. De försök och som utförts av

undersökningar litteraturutredningen har

påvisat att läsvanorna varierar med och utbild-

socialgruppstillhörighet

ningsnivå, men även att tillgången på böcker i ett visst område, alltså bokdistributionens utformning, spelar en roll Det är i och för

härvidlag

att

sig anmärkningsvärt forskningen om läsvanor så länge varit av så ringa

omfattning och dessutom huvudsakligen uppehållit i de sig vid läsvanorna ”läsvana” I skriften grupperna. ”B0kläsare”, som ger en internationell

översikt över forskningen på detta område, skriver författarinnan att hon

förutom

litteraturutredningens undersökningar inte påträffat en enda stu-

die där man sökt kartlägga vare sig läsarens eller icke-läsarens inställning

till bokläsning. Detta är en lucka i som blir särskilt allvarlig forskningen

betydelsefull i sammanhang där man söker påverka människors läsvanor, t ex öka intresset för visst slags litteratur.”

9.2 Bokutgivningen för vuxna med läshandikapp

Anslagsutveckling

I Sözs anslagsäskanden för budgetåret 1966/67 begärdes för första gången ett anslag till kulturstöd åt kallat till

handikappade Bidrag

handikappades kulturella verksamhet. Som en särskild anslagspost inom ramen för detta bidrag togs

handikappades bokförsörjning upp. Där

påtalades det att - med undantag för de synskadade - få initiativ tagits

när det gällt att utforma litteraturutgivningen på ett sådant sätt att

handikappades behov tillgodoses. 1 Se litteraturutred-

ningens läsvanestudier SÖ tog i denna första skrivning främst upp frågan om språkligt och Läs- och bokvanor i fem typografiskt förenklad litteratur för vuxna psykiskt utvecklingsstörda svenska samhällen” (SOU och språkfattiga döva och begärde ett anslag på 250 000 kr för utgivning 1972:20, s 565 fi). av s k easy readers. 2 Lilian Nowak, Boklä- Det var dock först budgetåret som ett särskilt 1968/69 anslag på sare, Sthlm 1971, s 76.

60 000 kr beviljades för framställning av lättläst litteratur inom ramen

för Bidrag till handikappades kulturella verksamhet. Budgetåret 1969/70

ökade till 100000 kr, 1970/71 till 125 000 kr, 1971/72 till anslaget

175 000 kr. För budgetåret 1973/74 uppgår anslaget till 250 000 kr. Ur

bekostas dels framställning av lättläst och ordförenklad anslagsposten litteratur (s k easy readers) för sådana handikappade som har speciella

att tillgodogöra sig vanligt textmaterial, dels böcker med stor svårigheter

stil.

9.2.2 Utgivning

Den bokutgivning som hittills skett med sikte på vuxna med läshinder är

varit ett resultat av relativt obetydlig till omfånget och har huvudsakligen

ovan nämnda statliga stöd. Produktionen av litteratur för synskadade är

dock förhållandevis väl etablerad. l fråga om talböcker (böcker inlästa på

förening och Bibliotekstjänst AB sedan 1964 framband) har De blindas

ställt sammanlagt nära 4 500 titlar (ca 3 700 av DBF), vilka t o m 1970 sålts i ca 28 000 ex.1 l takt med att talboksproduktionen ökat och rönt

allt större efterfrågan har produktionen av punktskriftsböcker (böcker

utformade i Braille-skrift) minskat avsevärt och risker föreligger att denna

kommer att fortsätta. Med nuvarande inriktning är det orealisminskning

tiskt att räkna med en ökning av antalet låntagare av punktskriftsböcker.

Dock bör här betonas att är oersättlig som lexikon, 1 Den genomsnittliga

punktskriftsboken

för studerande och produktionskostnaden och handbok. Därför behövs inte minst uppslagsbok per intalad titel var under yrkesutövande synskadade men också för alla som i det dagliga livet be- första hälften av 1971 ca en betydligt ökad pro- 1 000 kr. Medelpriset för höver använda en uppslagsbok eller en handbok Dessutom biblioteken per inköpt

duktion av sådan litteratur i punktskrift.” kan otvivelaktigt

titel var 1972 ca 98 kr

den direkta läsningen i punktskrift vara till fördel för upplevelsen av exkl moms. Talböcker får

skönlitteratur. Läsaren är då oberoende av den tolkning av texten, för- f n försäljas endast till biblioteken. medling av upplevelse som en upplåsning alltid innebär. Vad beträffar böcker avsedda för synskadade har Data-reprograñ ABi 2 Jfr Litteraturförsörj-

ning för synskadade. En Göteborg - utan statligt stöd - producerat ungefär 60 titlar, fotograñskt utredning av De blindas till A4-format. Dessa böcker har hittills sålts i ca 1 000 bibliotek m m Sthlm uppförstorade och har ett genomsnittspris på ca 45 kr. Det är här 1971 (Stencil, s 46). exemplar per titel

fråga om en synnerligen förtjänstfull utgivning. En olägenhet med denna 3 I serien Lättlästa böc-

är emellertid att böckernas format blir otympligt. Under våren ker har t o rn hösten utgivning 1972 har Bonniers utkommit med en försöksserie med 1972 utgivits följande på fem böcker titlar: Bengt Danielsson, Dessa

stor stil, för vilken ett statligt produktionsstöd på 85 tkr utgått. Söderhavsberättelser;

utgåvor har satts med en typstorlek som är ungefär en och en halv gång Alexandre Dumas, Gretexterna satts om har böckerna i detta fall kunnat ven av Monte Christo; Per den vanliga. Eftersom Anders Fogelström, Somges ut i normalt format. Genomsnittspriset på serien blev ca 44 kr. maren med Monika; bedrivit - Inom ramen för det arbete som skolöverstyrelsens LL-grupp Jascha Golowanjuk, Min och hörselpedagoger samt bibliote- gyllene väg till Samari gruppen ingår läsforskare, särskole- - för kand; Thor Heyerdal, karier har tio titlar producerats i speciella bearbetade utgåvor Kon Tiki; Josef Kjellgren, vuxna psykiskt handikappade och språkfattiga hörselskadade personer. Smaragden; Josef Kjellhar huvudsakligen bestått i en språklig förenkling och en gren, Guldkedjan; Sally Bearbetningen Salminen, Katrina; Bo förkortning av den ursprungliga texten. Setterlind, Det finns en

Böckerna i denna LL-serie3 utges i pocketformat, omfattar i regel glädje; George Bernhard

80-120 sidor, är illustrerade och har i övrigt en typograñskt lättillgäng- Shaw, Pygmalion.

ligare utformning. Genomsnittspriset är 15 kr och försäljningen uppgick

till ca 4000 exemplar per titel. För att utgåvornas pris, trots extra

kostnader för den språkliga och tekniska skulle kunna bearbetningen, hållas på en låg nivå har ett speciellt Detta produktionsstöd utgått. varierade mellan 9 och 16 tkr per titel och uppgick i genomsnitt till 12

tkr.

Förutom av bearbetade böcker framställning har arbetsgruppen som

målsättning att stimulera författare att skriva direkt för de avsedda

målgrupperna. Denna typ av utgivning har emellertid visat sig vara svår

att få igång; LL-gruppen utlyste därför sommaren 1972 en litterär

pristävling för att få fram originalmanuskript till ”korta romaner, längre

noveller och berättelser för vuxna med lässvårigheter och/eller begränsad

språkförståelse. Intresset för denna pristävling har varit stort

Gruppen

har vidare haft i uppdrag att genomföra viss forskning?

Litteratur i förkortad och/eller bearbetad form utgives också på rent kommersiell basis. En stor del av denna utgivning består av klassiker, men

också av böcker av utpräglad bestsellertyp i starkt förkortade versioner. Den utgivning 1 Vid tävlingstidens av klassiker, som det här är fråga om, utgörs i första hand av versioner utgång hade 151 manudär textmängden tämligen godtyckligt reducerats. Resultatet skript inkommit. blir inte sällan tvivelaktigt. 2 En alldeles speciell kategori litteratur i förkortad och bearbetad form, Arbetsgruppen har hittills utfört ett tiotal är de sk illustrerade klassikema. Dessa har serietidningens form och undersökningar, av vilka utförande, och är i första hand avsedda för barn- och ungdomsgrupper; sju föreligger i färdigt biblioteksstudier skick. Tre av dessa är

litteraturutredningens visar (SOU 1972:62, kapitel 6)

läsundersökningar bland att det föreligger ett visst behov av en sådan litteratur, också bland vuxna psykiskt utveck-

vuxna. lingsstörda, en är en läs-

Utmärkande för de senast berörda undersökning rörande typerna av utgivning är att den är hörselskadades läsprovisserligen oenhetlig men oftast av tvivelaktig karaktär. Mot blem, en är en biblioteksbakgrunden av bla utredningens biblioteksförsök kan hävdas att det undersökning vid tre inråder en stark brist på god, men dock lättläst stitutioner för psykiskt ej schabloniserande utvecklingsstörda, en ett litteratur. Massmarknadslitteraturen får därför ofta tjäna som substitut. försök med lyrikläsning Biblioteksstudierna visar också att det rent allmänt föreligger ett behov samt de två övriga under-

av en litteratur, som till sin form är mer lättillgänglig än den normala sökningar rörande biblioteks- och studiegruppsutgivningen. Detta gäller inte endast skönlitteratur, utan även den i detta verksamhet vid ett vård-

sammanhang ofta förbisedda fack- och debattlitteraturen. Ett av de få hem för psykiskt utveck-

försök lingsstörda.

härvidlag som gjorts, är Utbildningsförlagets serie ”Utbildnings-

pocket”. Böckerna i denna serie är utformade med stor typograñsk 3 Läsbarhetsindex (lix)

är ett mätinstrument för

tydlighet, ordförklaringar och ett lättfattligt språk, vars svårighetsgrad

en texts läsbarhet som anges med s k lix-tal.3 utgår ifrån menings- och ordlängd, där meningslängd är det genomsnitt- 9.3 Utredningens överväganden liga antalet ord per me-

ning och långa ord står Genomgången nedan begränsas till åtgärder inom de problemområden, för procenttalet ord som som behandlas under punkterna 9.l.1-9.l.5 ovan. Problem har mer än sex bokstäver. i anslutning till läshinder Systemet gör inte ansom har sin upprinnelse i bristande läsvana tas upp i olika språk på att kunna mäta

sammanhang i detta betänkande, bl a i målsättnings- och förslagskapitlen. mer än en aspekt av läS

Vad som hittills barheten och kan sålunda gjorts för att tillgodose de här berörda befolkningsinte användas som det gruppernas litteraturbehov är otillräckligt. Språkhandikapp skapar svåra enda måttet på en texts hinder när det gäller kommunikation med andra grupper isamhället. En läsbarhet.

solidarisk kulturpolitik bör syfta till att rasera sådana hinder och så långt

av kulturutbudet. möjligt göra alla grupper delaktiga Behovet kan grovt delas in i två kategorier. Dels av anpassad litteratur är det fråga om en i tekniska avseenden anpassad, dels om en språkligt

bearbetad litteratur. De tekniska böcker i blindskrift, böcker synpunkterna gäller talböcker, med stor Vidare är det stil eller med andra typograñska förenklingar. såsom bladvändare, apparatur för textförfråga om tekniska hjälpmedel

storing etc. behovet av tekniskt föreligger hos den Det största anpassad litteratur stora gruppen synskadade. Vad beträffar dessa gruppers litteraturförsörj-

ning anförde litteraturutredningen i sitt remissvar (den 19.1.1972) på den ”Litteraturförsörjning för synskadade m m” tidigare nämnda utredningen litteraturutredningens mening bör ett statligt stöd i bl a följande: Enligt för synskadade iolika åldrar att princip ha till syfte att göra det möjligt oberoende av bostadsort och på ett enkelt sätt genom köp till rimliga till så stor del av litteraturen som möjpriser eller genom lån få tillgång härför är, anser litteraturutredningen, en ökad, subligt. En förutsättning ventionerad av talböcker, böcker med stor stil etc, vidare ett produktion intimt samarbete mellan centrala och lokala bibliotek samt ett undanbl a

röjande av de upphovsrättsliga hinder, som enligt utredningsmannen

leder till att enskilda synskadade ej själva har rätt att köpa talböcker.”

Detta gäller även för ej synskadade som vill köpa talböcker. problem

av Det bör framhållas att ett statligt stöd bör utgå även till produktion

böcker i uppslagsböcker, handböcker etc). punktskrift (i synnerhet

Litteraturutredningen vill uttrycka sin sympati för de förslag som

för synskadade” och som framläggs i utredningen ”Litteraturförsörjning förts vidare i SÖ:s petita för budgetåret 1973/74 (under punkten föreslår således där att DBF :s bibliotek, belä- B57a:1). Skolöverstyrelsen blir ett centralbibliotek med staten som

get i Stockholm, självständigt

Tillhuvudman och en styrelse som är direkt ansvarig för verksamheten. bör vara densamma som för annan biblioteksverksamhet i synsmyndighet landet.

Det centrala uppgifter blir att vara specialbibliotekets a centralt punktskriftsbibliotek

b centralt talboksbibliotek

c studielitteraturbibliotek

d informationscentral om statens Övertagande av biblioteket och om Avtal sluts med DBF Vidare bör avtal slutas med DBF och Biblioteksköp av vissa tjänster. Avtal sluts också med Stockholms kommun tjänst AB om produktionen. 1 Litteraturförsörjning för överutnyttjande av det centrala special- för synskadade nämner och landsting om ersättning som alternativ till denna

biblioteket

Organisationsform möjlig- Centralbibliotekets huvuduppgifter bör vara utsändning av depositioheten att DBF:s bibliotek av lån till lokala bibliotek samt direktutlåning i övertas av en särskild stifner och förmedling län. Vidare är det angeläget att frågan om telse. Även detta alternatir huvudsak inom Stockholms kan övervägas under förutlöses så att talboksservicen snarast kan vidgas till flera upphovsrätten sättning att det i så fall och att enskilda handikappade får rätt att köpa kommer att röra sig om er handikappgrupper talböcker. statlig stiftelse.

sou 1974:5

Denna satsning kräver med utgångspunkt i 1972/73 års siffror en

uppräkning av anslaget med 855 000 kr till 2 745 000. Överstyrelsen

föreslår vidare i anslutning till den ovan nämnda utredningens målsätt-

ning och kostnadsberäkningar en kraftigt ökad satsning på detta område

under de närmaste fem åren och beräknar för 1977/78 ett anslag om avrundat 4 321 000, dvs en ökning per år med i genomsnitt ca 400 000 kr. ansluter

Litteraturutredningen sig till detta förslag. (Problem rörande

av böcker med stor stil behandlas nedan). produktionen Ansvaret för att rörelsehindrade som behöver bladvändare och andra liknande hjälpmedel får tillgång till sådana åvilar samhället inom ramen för statsunderstödda

landstingens hjälpmedelsverksamhet. Handikappade

erhåller hjälpmedel på ordination av läkare, distriktssköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast eller kurator. l dagens kulturpolitiska debatt intar kravet på kulturell jämlikhet en central plats. En rad faktorer avgör graden av jämlikhet vad gäller människors möjligheter till att få del av det samlade kulturutbudet. En av de mest markant isolerade grupperna är de

läshandikappade. En övergri-

pande målsättning för

litteraturproduktionen i landet måste ta hänsyn till

de här behandlade gruppernas och därav föranledda handikapp läshinder etc. En sådan målsättning måste innehålla klara riktlinjer om att en tillräckligt stor del av produktionen avpassas efter dessa gruppers behov

vad gäller den tekniska och språkliga utformningen av litteraturen.

Produktionen av tryckt litteratur avsedd för láshandikappade medför, som tidigare

framhållits, speciella kostnader för den språkliga och tekniska bearbetningen. Eftersom

det är angeläget att hålla priserna på en förhållandevis låg nivå torde därför ett speciellt stöd för denna verksamhet vara Stödbehovets storlek

nödvändigt. beror naturligtvis i stor utsträckning på vilken försäljning som kan uppnås och är därför mycket

svår att förutbestämma. Här nedan lämnas

räkneexempel för de två

kategorierna ”Lättlästa böcker och ”Böcker med stor stil”.

(Nuvarande

stöd redovisas i avsnitt 9.2.1.)

Förutsättningar. Den språkförenklade och förkortade boken (LLboken) kan med fördel utges i pocketversion medan boken med stor stil på grund av sitt omfång bör utges i inbunden form. Vad prisfrågan beträffar, kan maximipris på 15 respektive 30 kr (inkl moms) anses lämpliga för dessa specialutgåvor; de blir därigenom ungefär 25 procent billigare än normalutgåvor av respektive boktyp. Lättlästa böcker. Om man antar att den genomsnittliga försäljning på 4 000 exemplar som titlarna i LL-serien noterat är representativ också för framtida utgåvor kan följande grow/värdering av stödbehovet goras. Ett pris på 15 kr inkl moms motsvarar 12:50 kr exkl moms och (med en återförsäljarrabatt på 40 %) ett förlagsnettopris på 7:50 kr. Detta ger, om försäljningen uppgår till 4 000 exemplar, en förlagsintäkt på 30 tkr per titel. 1 6 000 exemplar har Den tekniska framställningskostnaden för en normal valts enligt antagandet att pocketbok som tryckts 2/3 av den tryckta upplai 6 0001 exemplar är ungefär 13 tkr.2 LL-boken drar på grund av sitt mindre gan säljs. omfång lägre kostnader för sättning och papper vilket dock delvis motverkas av vissa extra kostnader för formgivning- 2 Jfr En bok om böcker, en. SOU 1972:80, s 193 figur Författarens royalty skall enligt normalkontraktet 6.3. utgöra minst

16 2/3 % av cirkapriset exklusive moms för varje sålt exemplar. Vad LL-boken beträffar tillkommer dock kostnaden för den viktiga och svåra språkliga bearbetningen. Detta arbete utföres ofta av författaren själv eller vid äldre litteratur av kvalificerade bearbetare och kan beräknas dra en kostnad motsvarande en halv författarersättning enligt normalkontraktet. Med ledning av dessa schabloner kan den totala ersättningen till författare och eventuella bearbetare vid en försäljning av 4 000 exemplar beräknas till 9 tkr. Framställningskostnaden och författarersättningen uppgår således tillsammans till drygt 20 tkr. Enligt utredningens branschstudier svarar dvs förlagets inklusive reklam, för övriga kostnader, _samkostnader 45 % av totalkostnaden. Om samma förhållande antas råda ungefär här blir totalkostnaden för en ordinär LL-bok ungefär 38 tkr, vilket innebär ett underskott på ca 8 tkr. Ett stöd till utgivning av lättlästa böcker bör följaktligen ligga i storleksordningen 10 tkr per titel för att verksamheten skall gå ihop och ge en rimlig avkastning. Böcker med stor stil. Ett pris på 30 kr inkl moms motsvarar 25 kr exkl moms och (med en återförsäljarrabatt på 40 %) ett förlagsnettopå 4 000 exemplar, vilket kan anses pris på 15 kr. Med en försäljning realistiskt med tanke priset, erhålles en på det konkurrenskraftiga förlagsintäkt på 60 tkr per titel. Den tekniska framställningskostnaden för en normal inbunden bok med en upplaga på 6 000 exemplar är knappt 20 tkr. En bok med stor stil torde dock på grund av sitt större omfång dra ytterligare några tusen kronor i tekniska kostnader. Lägges därtill en författarersättning enligt normalkontraktet på 17 tkr erhålles en direkt kostnad på sammanlagt ungefär 40 tkr. Om övriga kostnaders andel liksom tidigare beräknas till 45 % blir totalkostnaden för en genomsnittlig bok i stor stil ungefär 72 tkr, vilket innebär ett underskott på ca 12 tkr. Med ledning av dessa siffror kan ett stöd på omkring 15 tkr per titel anses rimligt för denna utgivning. Stödbehovet blir emellertid mindre om verket inte är royaltypliktigt.

De titlar, såväl nyutkomna som klassiker, som väljs för utgivning i LL-version och med ”stor stil” bör uppfylla vissa krav på kvalitet och lättillgänglighet och dessutom ha förutsättningar att överleva en längre tidsperiod. Ett syfte med den utökning av verksamheten som utredningen föreslår är nämligen att bygga upp ett relativt stort grundsortiment som ger målgrupperna i fråga en hygglig valfrihet. En årlig utgivning på 20 titlar av vardera bör uppfattas som ett minimikrav om målet kategorin skall nås inom rimlig tid. Med en genomsnittlig lågerhållningstid på 10 år per titel kan ett sortiment på 200 titlar inom vardera kategorin uppnås på 10 år. För detta ändamål krävs då ett produktionsstöd på omkring 500 000 kr per år. Dessutom kan ett lagerstöd bli aktuellt. Med hänvisning till ovanstående ekonomiska faktorer och med hänsyn till behovets framstår kravet på allmän insyn i produk-

angelägenhetsgrad

tionen som nödvändigt. Så länge prissättningskravet och kravet på allmän insyn uppfylls, är det inte av avgörande betydelse vilket eller vilka förlag som åt ar sig produktionen av dessa böcker. Formerna för denna produktion bör bl a inbegripa ett direkt samarbete med författare men även med bildkonstnärer. Detta samarbete kan ges olika former, som bör utarbetas vid den enhet som får i uppdrag att administrativt handha stödet till denna bokutgivning. Man kan tänka sig som omfattar både upprättandet av projektbundna produktionsgrupper,

0rd- och bildkonstnärer och har i uppgift att inom givna ekonomiska ramar framställa litteratur för handikappade eller ovana läsare. Med tanke på bristen på erfarenheter och nödvändigheten av att stora hänsyn tas till typograñska, bildmässiga och språkliga faktorer vid framställningen bör idén om ett slags litterär verkstad kunna Man kan ge goda resultat. självklart “också tänka sig både ett beställnings- och stipendieförfarande för denna bokproduktion. Den expertgrupp som för litteraturutredningens räkning gått igenom litteraturens ställning i skolan har också redovisat liknande förslag för att lösa de problem som sammanhänger med framställning av anpassad litteratur. Det heter i gruppens rapport bl a: Ett stöd, som kunde bli av betydelse för barn- och ungdomslitteraturens utveckling i Sverige, vore inrättandet av arbetsstipendier för enskilda författare och/eller bildkonstnärer eller lag av bamboksskapare för att producera böcker och annat läsmaterial. Stipendiema bör i första hand gälla projekt inom sådana områden av barnlitteraturen som ur pedagogisk, konstnärlig och social synpunkt kan bedömas vara särskilt angelägna och där den nuvarande utgivningen uppenbarligen inte täcker behoven. För närvarande år exempelvis litteraturen för läsretarderade barn och ungdomar samt för olika grupper av invandrarbarn sådana bristområden? Även distributionen av denna möter flera problem. En viss

litteratur

kluven inställning beträffande marknadsföringen av de bearbetade böckerna har märkts från förlags- och författarhåll. Man vill genom specialarrangemang i bokhandeln tex undvika att den vanliga köparen köper den bearbetade versionen i stället för originalutgåvan. Frågan om marknadsföring och distribution av rubricerad litteratur måste penetreras närmare för att den skall nå en tillfredsställande lösning. Det är således inte alldeles självfallet att bokhandeln är den bästa distributionsformen för att böckerna skall nå de tilltänkta mâlgrupperna. Folkbiblioteken med sin differentierade service till olika låntagarkategorier i samhället har givetvis en mycket viktig uppgift i sammanhanget. Men utöver folkbibliotekens insatser krävs en intensiñerad uppsökande verksamhet från myndigheter, folkbildningsorganisationer m fl för att nå ut till vuxna med läshinder. Ansvaret för urvalet av titlar, bearbetningar osv bör ligga på den myndighet som har ständiga kontakter med ”målgrupperna” och dänned insikt i sakfrågoma. Det ekonomiska ansvaret, av kalkyler, genomgång

uppföljning av försäljningsresultat och förhandlingar med förlagen samt

marknadsföring bör dock ske i samråd med den instans som kommer att handha övriga former av litteraturstöd. De resonemang och räkneexempel som anförts ovan leder till en ökning av anslagsbehoven jämfört med 1972/73 på l 280 000 kr.

Ökningen av medlen bör fördelas på följande sätt:

a) Biblioteksverksamhet m m för synskadade m fl 855 000 1 Litteraturen i skolan, b) Bokproduktion 325 000 SOU 1973:1, s 37. Jfr C) Litterär verkstad 100 000 också kapitel 10, s 360 i detta betänkande.

De samlade kostnaderna blir med ovan angivna utgångspunkter

3 345 000 kr fördelade på

a) Biblioteksverksamhet m m för synskadade m fl 2 745 000 500 000 b) Bokproduktion c) Litterär verkstad 100 000

10 Utredningens förslag

10.1 Förutsättningar

I föregående kapitel har utredningen mot bakgrunden av sina olika undersökningar redovisat sin syn på bokkulturens nuvarande situation. Med den målsättning för samhällets kulturpolitik inom litteraturområdet, som utredningen angett i kapitel 3, måste utredningen dra slutsatsen att de existerande villkoren för

framställning och spridning av böcker ej

motsvarar behoven av kvalificerad information och litterärt utbyte. Utredningen föreslår därför att statsmakterna beslutar bygga ut det indirekta stöd som nu utgår till litteraturen med principiellt nya stödformer.

Tryckfriheten sådan den är garanterad i tryckfrihetsförordningen är en

självklar grund för all litterär verksamhet i vårt land. Tryckfrihetens reella värde sammanhänger med de möjligheter som i praktiken står till buds att utnyttja den. Utredningens förslag om direkt stöd till av utgivning litteratur motiveras bl a av önskemålet att förbättra dessa möjligheter. Som visats i de föregående kapitlen är problemen inom litteraturområdet av synnerligen skiftande natur, och olika delvis motstridiga krav kan ställas på stödets utformning. Det är ett gemensamt intresse för upphovsman och läsare att ett . litteraturstöd D medverkar till att trygga yttrandefriheten och D bidrar till att öka yttrandemöjligheterna, dvs förbättrar publiceringsmöjligheterna för sådan litteratur som ej är direkt lönsam. Vissa allmänna läsarintressen beträffande stödets skulle utformning kunna sammanfattas i tre Ett stöd bör

punkter.

D garantera en allsidig utgivning som tillgodoser önskemål hos ett stort antal grupper med olika intressen, D ge människor god möjlighet att informera sig om och få tillgång till den litteratur de efterfrågar på ett enkelt sätt via lån eller köp oavsett bostadsort, D leda till lägre bokpriser. Vill man vinna nya grupper i samhället för läsning av god litteratur måste ytterligare krav ställas på stödets inriktning. För att tillgodose detta syfte bör stödet

El ge den uppsökande, externa biblioteksverksamheten väsentligt bättre resurser, El möjliggöra utgivning och spridning av goda och samtidigt någorlunda lättlästa böcker till låga priser, Elge skolan bättre möjligheter att fostra eleverna till läsning av god litteratur, El stimulera folkrörelsernas medverkan i läsfrämjande aktiviteter av olika slag,

D främja utgivning av s k LL-litteratur i vidaste mening

Ur upphovsmannasynpunkt kan vidare det kravet ställas på ett litteraturstöd att det bör ge författare och översättare bättre möjligheter att utöva sin verksamhet. Vissa krav på utformningen av litteraturstödet betingas av de olika villkor, som råder för olika litteraturkategorier. I detta sammanhang vill utredningen göra en principiell distinktion mellan nyskriven, alltså tidigare ej publicerad litteratur på svenska, och sådan litteratur som tidigare utkommit i någon form på svenska eller främmande språk. Med hänvisning till den diskussion om olika stödformer som förts i avsnitt 4.6 finner utredningen att stödet i det första fallet, i den mån det skall lämnas i förhand, bör utgå enligt automatiskt verkande regler inom vissa ramar, framför allt för att undvika risken för otillbörlig styrning. I det andra fallet blir det däremot oundvikligt med ett urval bland de nästan oändliga möjligheter till utgivning som föreligger. När det gäller översättningarna från främmande språk bör dessutom kravet ställas att översättningsarbetet skall vara av god kvalitet. Som framhållits i kapitel 3 gör kravet på lönsamhet i utgivningen det inte möjligt att inom bokområdet fullt ut förverkliga de tidigare redovisade målsättningarna. Det bör samtidigt erinras om att utredningsdirektiven anger att de produktionsfrämjande åtgärder som kan komma i fråga ej bör ”syfta till att avlasta förlagen deras normala utgifter”. De restriktioner som marknadsekonomin medför inom denna sektor får dock ej bli avgörande för hur utgivningen inom en viss litteraturkategori skall se ut. Andra allmänpolitiska krav kan också ställas på en reform inom detta område. Man bör söka undvika att ett framtida stöd - även om däri ingår åtgärder av generell natur - medför att skattemedel går till undermålig schablonlitteratur. Vidare skall självfallet kostnaderna för reformen kunna under kontroll - även om alltså viss automatik hållas ingår samtidigt som det är angeläget att de konkreta effekterna av ett stöd på olika kostnadsnivåer kan överblickas och beräknas. En viktig aspekt är också de fördelningspolitiska konsekvenserna av ett reformprogram inom litteraturens område. Kulturpolitiska reformer har en tendens att i första hand komma dem tillgodo som i någon mening redan är kulturkonsumenter. som till stor bredd i

Åtgärder syftar

utgivningen kommer teoretiskt alla tillgodo men ipraktiken snarast de redan boksynta. Därför krävs samtidigt energiska uppsökande åtgärder för bokspridning i syfte att bryta ner läsbarriärer av olika slag. Också frågan om bokpriserna kan ses i detta sammanhang. Böcker 1 LL står för lättläst litteupplevs som dyra. Att detta utgör ett starkt hinder för privata inköp är ratur för läshandikappasjälvklart, vilket belagts bl a genom utredningens sociologiska undersök- de. Se vidare kapitel 9.

sou 1974:5 289

ningar. Ett studium av bokhandelns försäljning till privata kunder visar samma sak: denna del av bokhandelns omsättning har med stigande prisnivå i stort sett stagnerat under 1960-talet. En viktig förutsättning för en ökad försäljning av kvalitetsböcker är således lägre priser. Å andra sidan anser utredningen och här saknar vi av naturliga skäl empiriska data - att det i många fall skulle krävas en kraftig sänkning för att allmänheten skulle uppleva böcker som billiga. En i och för sig betydande sänkning av priset på en originalroman med 15 kr från tex 52 till 37 kr skulle säkerligen ej vara tillräcklig för att nå en sådan effekt men skulle naturligtvis gynna dem som redan köper böcker. De faktorer som är av betydelse för bokprisnivån har närmare analyserats i avsnitt 4.4.5. Rent allmänt kan sägas att en stor bredd i utgivningen motverkar låga priser och att begränsningen av vårt språkområde ytterligare förstärker denna tendens. l-lärtill kommer att höga priser på originalutgivningen har blivit en förutsättning för förlagen att finansiera sin verksamhet. Om man vill uppnå både bredd i utgivningen och en kraftig generell prissänkning för hela denna utgivning krävs svåruppskattade men högst betydande subventioner? Därtill kommer att det ovan nämnda behovet av åtgärder inom bokdistributionen i stort kvarstår oförändrat. Motsättningen mellan bred och mångsidig utgivning å ena sidan och låga bokpriser å den andra behöver emellertid ej hårdras. Eftersom biblioteken tillhandahåller litteratur kostnadsfritt reduceras åtminstone delvis nackdelarna med de höga bokpriserna. Utredningen vidhåller kravet på bredd i utgivningen. När det gäller priset förordar utredningen en mycket kraftig sänkning på några delar av sortimentet, bl a med syftet att nå dem som idag köper den ytterst billiga kiosklitteraturen eller också inte alls köper böcker. Vissa allmänt prisdämpande effekter beräknas också uppnås som en följd av de produktionsstödjande åtgärder av olika slag som utredningen föreslår. Även andra skäl har bidragit till att utredningen går på denna linje. En generell subventionering av utgivningen i syfte att nedbringa priset på böcker till 10 alternativt 20 kr skulle förutsätta ett så komplicerat regelsystem och därmed skapa sådana kontrollproblem i fråga om förlagens kalkyler att metoden ej synes möjlig att genomföra inom ramen för nuvarande förlagssystem. Det skulle också bl a förutsätta en omorganisering av förlagsersättningarna till upphovsmännen, där staten på något sätt finge kompensera dessa för det inkomstbortfall som en sådan sänkning av prisnivån sannolikt skulle innebära. En dylik total omläggning av bokutgivningen torde endast kunna ske inom ramen för ett kraftigt subventionerat statligt förlag eller förlagssystem, som då i princip finge vara berett att överta den samlade bokutgivningen i landet. Detta skulle kunna leda till en så stark styrning av utgivningen att den vore betänklig från många synpunkter. Utredningen kan inte förorda en sådan 1 En sänkning av Samtliga lösning. bokpriser med 15 % -

Genomgången av några av de krav som från olika utgångspunkter kan “Ptsvwmde lmåmademä

__ , _ ,, . _. , for en momsbefrrelse stallas på utformningen av ett lrtteraturstod visar att en sammanvagnmg Skulle ,edan den kosta ca av delvis motstridiga önskemål måste ske men också att någon enda 110 milj kr.

generell lösning på problemen ej står till buds. Även om alltså helt olika av åtgärder måste tillgripas för att lösa tex de problem som typer sammanhänger med bredden i utgivningen å den ena sidan och massmarkå den andra kan sammanfattningsvis följande allmänna nadsutgivningen krav ställas på utformningen av ett systern för litteraturstöd: D det bör vara sammanhållet, överskådligt och lättadministrerat och samtidigt ge garantier för mångsidighet i bedömningar och värderingar, D åtgärder i bör ha återverkningar även i distributions-

produktionsledet

och konsumtionsleden, D effekterna av stödet bör verka prisdämpande och motverka koncentrationstendenser i utgivningen.

10.2 Utgivningsstöd l0.2.l Olika stödformer l föregående avsnitt har utredningen diskuterat några av de krav som kan ställas på utformningen av ett litteraturstöd. I avsnitt 4.6 har vi gått igenom olika tänkbara stödformer, angett deras för- och nackdelar samt gjort vissa kostnadsberäkningar. Utredningen skall här redovisa sin syn på de olika stödformerna och börjar med de generella.

Momsb efrielse

Från framför allt branschhåll har starka krav rests på att böcker skall befrias från mervårdeskatt, vilket, menar man, skulle stödja bokproduktionen och sänka bokpriserna. Att befria bokbranschen från moms skulle medföra ett inkomstbortfall för staten på ca 110 milj kr.” Bokkulturen skulle inte främjas i relation till detta belopp. En stor del av bokproduktionen, framför allt den mera svårsålda kvalitetslitteraturen, skulle endast i mycket begränsad omfattning gynnas av en sådan stödform. Eftersom stödet skulle vara relaterat till omsättningens storlek skulle det komma att till största delen tillfalla den redan lättsålda litteraturen. Det är vidare inte möjligt att förutse hur förlagen skulle förhålla sig. Håller de fast vid sina gamla kalkyler skulle de nya böckerna teoretiskt sett kunna bli 15 % billigare än vad de annars skulle ha varit, men i så fall förbättras heller inte förlagens utgivningsbetingelser. Troligare är väl att förlagen ändrar sina kalkyler så att en stor del av denna summa stannar kvar i produktionsledet. Den prissänkning som skulle uppnås skulle inte alls motsvara momsens storlek och måste betecknas som högst marginell. Relationerna mellan olika utgivningskategorier torde vid en momsbefrielse förbli oförändrade och det finns ingen anledning att tro att förlagen i gemen skulle föra en annan och generösare utgivningspolitik som en följd av denna stödform. Eftersom svårigheterna för den litteratur som riktar sig till mindre läsargrupper kommer att bestå trots denna betydande utgift för statskassan måste till detta belopp även läggas kostnaderna för andra former av stöd, som oundgängligen måste insättas l Siffran baserar sig på för att främja även denna del av utgivningen. branschens omsättning år Dessutom kan rent allmänt anföras att det ligger utanför utredningens 1970.

uppdrag att gå in på skattefrågor, och att riksdagen så sent som förra året avslog en motion om slopande av mervärdeskatten på böcker och musikalien Utredningen avvisar alltså tanken från på att befria böcker mervärdeskatt med den huvudmotiveringen att inte ens betydande belopp kan garantera positiva effekter. Bedömningen av dessa problem kommer givetvis att påverkas av den fortsatta allmänna utvecklingen av frågan om mervärdeskatt.

Bib lio teksersá ttn ing

Krav på en biblioteksersättning till förlagen har rests från just denna

intressentgrupp. Kravet motiveras ytterst med att bibliotekens kostnadsfria utlåning innebär ett intrång i upphovsrättslig mening. Denna fråga behandlas av den i kapitel 3 omnämnda samnordiska upphovsrättskommittén, varför den egentligen rättsliga och politiska diskussionen av detta problem torde bli aktuell först isamband med att kommittén framlägger resultaten av sitt arbete. Emellertid kan anmärkas att kraven på en biblioteksersättning i vissa hänseenden synes förutsätta att samhället skulle stå i ekonomisk skuld till förlagen. Detta förefaller högst tveksamt. Snarare förhåller det sig så att samhället genom sina åtgärder inom framför allt utbildningsområdet men även på annat sätt skapar goda betingelser för en omfattande förlagsverksamhet. Generellt sett är också denna verksamhets omfattning mycket stor i jämförelse med andra länders. Biblioteksväsendets expansion har inneburit en kraftig stimulans inte bara för läsningen utan också för utgivningen av böcker. De klagomål, som från förlagshåll ofta riktas mot biblioteken för att dessa köper för få exemplar av vissa titlar i det egna förlagets utgivning, synes också tyda på att utredningen ej är ensam om denna bedömning. Man kan emellertid bortse från rätts- eller och rättviseargumenten endast betrakta ett stöd till förlagen irelation till deras biblioteksförsäljning som en form för litteraturstöd bland andra. Vare sig stödet relateras till bokens pris eller utgår med ett fast belopp för varje köpt exemplar leder detta till att olika kategorier i utgivningen får starkt varierande stöd. Samma effekt skulle uppnås om stödet relaterades till utlåningsfrekvensen. Höga värden skulle uppnås av många titlar iunderhållningsgenren som detektivromaner, av titlar skrivna av kända och etablerade svenska och utländska författare som även i övrigt säljer bra, medan däremot sådan litteratur som anses svårare, till vilken grupp tex lyriken räknas, har en relativt låg biblioteksförsäljning. Modellen ger således ingen tillfredsställande stimulans för utgivning av sådan litteratur som har . svårigheter på marknaden. Om man emellertid avstår från att ge stödformen 1 Jfr motion 1972:427 av en generell karaktär och inför avtrappningsregler i någon form, i kombination med en hrr J-E Wikström (fp) i botten och N Carlshamre (m) garantisumma för varje inköpt titel för att utjämna variationerna ang slopande av merväri biblioteksförsäljningen, kvarstår ändå allvarliga nackdelar. Stödet tillfal- deskatten på böcker och ler helt förlagen. Modellen hand effekt musikalier och skatteutger alltså iförsta i produktionsleskottets utlåtande det och får inga direkta återverkningar i övriga led. Det torde också vara 1972:18. Se även avsnitt svårt att kombinera modellen med någon form av prispressande åtgärder. 4.6.1.

En ersättning relaterad till bokens pris kan t 0 m verka i motsatt riktning. avvisar således tanken till Utredningen på en biblioteksersättning med till de invändningar av både principiell och förlagen hänvisning praktisk natur som redovisats ovan.

Norska inköpsordningen

Den modell för stödköp av nyutkommen inhemsk skönlitteratur, som sedan 1965 existerar i Norge, i svensk debatt vanligen kallad ”den norska stödköpsordningen, har ingående presenterats och diskuterats i avsnitt 4.6.3. Varje utkommen skönlitterär norsk bok stödköps automatiskt i 1000 exemplar av staten. De stödköpta böckerna överlämnas sedan till folkbiblioteken. Målsättningen för stödköpsordningen kan gratis sammanfattas i fyra punkter: D förbättra författarnas royalty, D sänka bokpriserna på norska böcker så att de bättre kan hävda sig på marknaden, D skaffa de förlag som ger ut ny norsk skönlitteratur större trygghet mot förluster, D främja läsningen av ny norsk skönlitteratur genom att tillgängliggöra den i folkbiblioteken. Det norska kulturrådet menar i en rapport att stödköpsordningen väl

motsvarat förväntningarna* Utredningen delar denna åsikt. Även om

var starkt omstridd till en början - särskilt kritisk var man ordningen från bibliotekshåll - alla berörda i dag eniga om att synes parter stödköpsordningen ej går att undvara. Starka krav har i den allmänna debatten rests på att en sådan inköpsordning skulle införas även här i landet. Utredningen hyser också för de grundprinciper i denna stödmodell, som innebär sympatier automatiska för en trängd litteraturkategori och utgivningsgarantier bidrar till att göra denna bättre tillgänglig runt om i landet. Utredningen vill dock ej förorda en kopiering av den norska modellen. Det kan i första hand anföras att de problem som motiverade införandet av denna stödordning var av delvis annat slag än de som gäller för den svenska bokkulturen. Utgivningen av ny norsk skönlitteratur uppvisade en starkt sjunkande tendens och många upplevde den norska litteraturens fortbestånd som hotad. 1963, två år före stödordningens införande, utkom således endast 86 norska skönlitterära originalverk. Det framstod därför som naturligt att införa ett stödsystem som enbart tog sikte på att lösa detta problem. I Norge synes man också i allmänhet anse allvarliga att systemet med generella stödköp endast bör användas för inhemsk skönlitteratur. Utredningen finner det emellertid angeläget att söka sådana former för stöd, i vilka också annat slags litteratur låter sig inordnas. v allt hänger samman 1 Redegjørelse til Kirkeinvändningar kan också resas av skäl som framför med biblioteks- och bokprisproblematiken. De svenska bibliotekens og undervisningsdeparte mentet om Innkjøpsordbokinköp har en väsentligt större omfattning än i Norge. Om staten ningen for ny norsk generellt garanterar de kommunala folkbiblioteken viss litteratur gratis, Desember skjønnlitteratur, som de annars åtminstone delvis skulle ha köpt själva, kan man befara att 1971.

kommunala förtroendemän kommer att skära ner bokanslagen imotsvarande mån och låta dessa medel komma någon annan Verksamhetsgren inom eller utom biblioteket tillgodo. Det statliga stödet till litteraturen kan komma att holkas ur på detta sätt. Prisfrågan är väsentlig för utredningen. Vi kan därför i detta sammanhang intebortse från de risker som ligger i att för allmänna medel i stora kvantiteter automatiskt inköpa en vara, vars pris producenten själv bestämmer. Särskilt för sådan litteratur som har liten försäljning vid sidan av biblioteken kan det föreligga risk för en omotiverat I hög prissättning. fall finns direkt incitament varje inget för lägre bokpriser inbyggt i modellen. Det kan noteras att det norska kulturrådet också aviserat att det har för avsikt att närmare gå in på frågan om bokprisutvecklingen. Det heter på annat ställe i den ovan nämnda rapporten

at ordningen er basert på et tillitsforhold til norske forlag og deres konsulenter. Utgifterne til denne generelle støtteordning bør heller ikke i de naermeste år bli vesentlig større enn de alt er, idet dette ville gå ut over Kulturfondets muligheter til andre støttetiltak . . .

Ett delproblem som också kan uppmärksammas i detta sammanhang är den snabba ökningen av lyrikutgivningen i Norge. 1966, stödordningens andra år, inköptes 88 prosaverk och 48 lyriksamlingar; fem år senare var relationerna 84 och 68. Motsvarande siffror för 1963, alltså två år innan stödordningen infördes, var 51 för prosan och endast 30 för lyriken. Denna utveckling är en källa till bekymmer för Kulturrådet eftersom

salgs- og utlånstall for lyrikk samtidig viser meget svake resultater”.

I syfte att komma till rätta med dessa problem har därför Kulturrådet efter förhandlingar med de norska förlagen från den 1.1.1973 infört nya bestämmelser för stödköpen av lyrik. Rådet köper inte längre lyriken till normala förlagspriser utan erlägger i stället en fast ersättning per ark. Rådets inköpspris beräknas alltså i relation till bokens tjocklek, varefter sedvanliga rabatter dras av. Riskerna för prismanipulation och för att en urholkning av stödet kan ske genom direktanknytningen till de kommunala biblioteken är de huvudinvändningar utredningen vill rikta mot den norska stödköpsordningens utformning.

Selektiva stödformer

Selektiva stödformer skiljer sig principiellt från de generella därigenom att de förutsätter någon form av bedömning i det enskilda fallet. Fördelarna med sådana stödformer är uppenbara: stödet kan styras till den del av utgivningen som verkligen behöver det och stödets storlek kan väl avpassas efter behovet. Vanskligheterna ligger i de problem som alltid är förknippade med fördelningen av allmänna medel inom kultursektorn. Utredningen finner, som framhållits ovan, att förhandsstöd till tidigare opublicerad svensk skönlitteratur bör ske efter automatiskt verkande regler inom på förhand givna ramar för att undvika risker för otillbörlig styrning. I övriga fall är det däremot nödvändigt med ett sakkunnigt urval bland de nästan oändliga möjligheter till utgivning som föreligger. I dessa

alltså endast litteratur som redan är känd. Möjligheter till fall bedöms diskussion och kritik av beslut föreligger. Utredningen offentlig insyn, i förhand och förlustutjämningar eller

finner sålunda projektbidrag

belöningar i efterhand vara lämpliga former för stöd för vissa litteraturka-

tegorier. Skillnaderna mellan generellt och selektivt stöd bör dock i praktiken ej En stödform som den norska stödköpsordningen har en överdrivas. förlustinbyggd selektivitet, som gör den möjlig som praktisk stödform, närmar utgivningsgaranti om ett utjämningar i efterhand sig en sorts större antal titlar kan komma ifråga. Allmänt kan sägas att riskerna med stödformer som vilar av olika slag snarare är mindre på bedömningar än inom andra kultursektorer, eftersom antalet inom litteraturområdet större inom detta område av

projekt/titlar blir så mycket på grund

bokens fördelar.

produktionsekonomiska

En viktig fördel med selektiva stödformer är vidare att de går att

förknippa med villkor i fråga om prissättning, utförande, lagerhållning etc. Härmed för en aktiv kulturpolitik

skapas alltså de förutsättningar inom litteraturens område som krävs för att utredningens olika delmål

skall kunna uppfyllas.

10.22 Förslag

En översikt

Litteraturutredningen vill som stöd i produktionsledet föreslå ett system

av både och selektiv natur. Stödet bör i

av utgivningsgarantier generell

görligaste mån relateras till de faktiska kostnaderna och ej till det pris åsätter sina böcker eller till den biblioteksförsäljning dessa förlagen Stödet är avsett att stimulera till utgivning av kvalitetslitteratur uppnår. inom de litteraturkategorier som av olika skäl har svårigheter inom ramen

för nuvarande utgivningsbetingelser.

bör för att erhålla stöd fullgöra en motprestation. Denna Förlagen består i leverans av ett visst antal exemplar av de böcker som i olika

former erhållit stöd. Dessa böcker göres sedan tillgängliga i alla delar av

landet i avsikt att öka läsningen både genom lån och köp. Stödordningen förutsätter någon form av avtal mellan staten å ena sidan och förlagen å den andra. De förlag som ej kan eller vill fullgöra önskad motprestation kan givetvis fortsätta sin utgivning utanför den föreslagna stödordningen.

Utredningen föreslår ett generellt stöd inom en viss ram för ny svensk

skönlitteratur för vuxna och ett selektivt stöd för övrig skönlitteratur, samt viss facklitteratur. Det selektiva stödet barn- och ungdomslitteratur kan utgå i för- eller efterhand. Det bör understrykas att det nedan presenbör ses som en modell, som sedan kan bli föremål för terade förslaget förhandlingar mellan berörda intressenterÅ - ställs med vissa De titlar som erhåller stöd - oavsett på vilket sätt Dessa böcker skänkes undantag i l 250 exemplar till statens förfogande. sedan till bibliotek och bokhandel och fördelas i stort på följande sätt: att i första hand användas till 500 ex till landets 24 länsbibliotek l Se närmare avsnitt och till att utjämna regionala 10.9. nystartad uppsökande biblioteksverksamhet

skillnader i

boktillgången.

300 ex eller ett exemplar vartdera till dem av landets folkbibliotekssys»

tem som önskar motta dem för att användas som presentationsexemplar så att allmänheten kan informera sig om och få en överblick över viktiga delar av utgivningen.

300 ex eller ett exemplar vardera till landets abonnemangsboklådor för

att upprätthålla sortimentsbredden inom vissa utgivningsområden och samtidigt ge bokhandeln den subvention

som uppstår vid försäljningen av

dessa

friexemplar,

150 ex eller ett exemplar vardera till landets B-boklådor (grosslstkun-

der) i samma syfte. Motiven för den

föreslagna fördelningen anges närmare nedan.

Till detta kommer

förslag om speciella åtgärder för kategorierna stora verk (encyklopedier), litteratur för invandrare samt för läshandikappade.

Den ovan beskrivna

stödordningen avses få positiva effekter både för

bibliotek och bokhandel. För att förbättra

bokspridningen föreslås

dessutom andra åtgärder i avsikt att

tillgängliggöra böcker både för lån

och köp. De regionala skillnaderna i landets biblioteksservice bör utjäm-

nas genom utvidgat stöd till länsbiblioteken. Den framgångsrika försöks-

verksamheten med

arbetsplatsutlåning bör främjas i särskilda former.

Genom att föreslå grundandet

av ett speciellt massmarknadsförlag vill

utredningen få fram kvalitetslitteratur till

lågpris. Massmarknadsförlaget kan endast ge ut ett mindre antal titlar per år.

För att underlätta allmänhetens framför allt utanför inköp av böcker, det relativt begränsade antal som har platser egen bokhandel, föreslås inrättandet

av en särskild postorderservice i anslutning till främst biblio-

tek och postkontor. Dessutom föreslås att stat och bransch gemensamt inrättar en fond för att främja nya initiativ av olika slag inom bokbranschen,

nyetableringar av förlag och boklådor etc.

Avslutningsvis behandlas

möjligheten av läsfrämjande åtgärder på olika områden.

Stödets fördelning på olika litteraturkategorier

Ny svensk skönlitteratur för vuxna

Utredningen föreslår införandet

av ett generellt stöd till den nya svenska skönlitteraturen för vuxna inom en viss ram. För att en titel skall erhålla stöd bör den enligt utredningens mening uppfylla följande tre förutsätt-

ningar: D texten skall genom upplagan i fråga till sin övervägande del publiceras för första gången D titeln skall av Bibliografiska Institutet vid Kungl Biblioteket i Stockholm klassificeras inom Hc.0l avdelningarna Hc(s) Samlingar, Romaner och noveller m m, Hc 018 Aforismer, Hc.O2 Dramatik, Hc.03 Poesi och Hc.O4 Essäer, El titeln

skall ha inköpts via Bibliotekstjänsts sambindning i minst 40

exemplar fördelade på minst 24 olika bibliotek.

Skälen till de föreslagna avgränsningarna är följande. Stödformen av ny svensk skönlitteratur, varför sådan syftar till att främja utgivning

prosa som redan tidigare varit publicerad, t ex i följetongs- eller artikel-

av svenska klassiker form, i princip ej bör ifrågakomma. Nyutgivningen

föreslås längre fram i detta kapitel få stöd i annan ordning (se 81310 ff).

Som skönlitteratur bör alltså i detta sammanhang endast räknas titlar som klassificeras som romaner, noveller, dramatik, poesi, essäer och aforismer. I princip förtecknas och klassificeras all litteratur som ges ut i Institutet vid Kungl Biblioteket i Stockholm i landet av Bibliografiska Svensk bokförteckning. Skönlitteraturen återfinns under signaturen H., skönlitteratur under Hc. Med den begränsning inom svensk i original skönlitteratur som utredningen föreslår kommer titlar som avdelningen klassificeras inom underavdelningar såsom Hc.0l7 Kåserier m m, Hc.O7 Hca. Fornsvensk litteratur och Hci. Folkdiktning, Hc.08 Dialektlitteratur, Tecknade serier och skämtteckningar ej att erhålla stöd. En genomgång av utgivningen inom dessa kategorier visar att den är av en annan karaktär lönsamhetsstudier än skönlitteraturen iövrigt. Vidare pekar utredningens kategorierna ”Kåseri m m” ej är i behov på att den största av de uteslutna

av utgivningsstödÅ

Den metod valt för att definiera begreppet skönlitteratur i utredningen detta sammanhang ansluter i princip till den som gäller för stödköpsordär ningen i Norge, där den har fungerat tillfredsställande. Utredningen emellertid medveten om att metoden i praktiken kan ge upphov till vissa

gränsdragningsproblem.

Gränsen mellan skönlitteratur för vuxna och för ungdom kan i några fall vålla bekymmer, likaså gränsen mellan skönlitteratur med religösa motiv och den rena Enligt uppgift från Biblio-

uppbyggelselitteraturen.

grafiska Institutet rör det sig dock om ett mycket litet antal titlar per år, som vållar osäkerhet i dessa hänseenden. Liknande erfarenheter redovisas AB i Lund? Det finns således ingen anledning att från Bibliotekstjänst förmoda att den valda metoden skulle fungera sämre i Sverige än i Norge.

Ett annat gränsdragningsproblem hänger samman med den utvidgning

av själva genren skönlitteratur som ägt rum under de senaste decennierna, allt dokumentärlitteratur av och som lett till att gränserna mot framför olika slag har blivit mindre skarpa. Det är inte ovanligt att en bok, som behandlar ett visst ämne på ett sådant sätt att den ger direkt faktakunklassiñceringsmässigt är att hänföra till facklitteraturen, 1 Bilaga D redovisar utskap och därför innehåller avsnitt av starkt skönlitterär prägel. Det kan röra sig givningen inom de utesamtidigt slutna kategorierna åren om naturskildringar av olika slag, porträtt av personer och levnadsöden, 1970-1972.

förtätade beskrivningar av händelseförlopp etc.

konstnärligt 2 Bibliotekstjänst AB har De klassificerande institutionerna är självfallet medvetna om denna en egen katalog- och klasverk av författare, som är mest utveckling. I praktiken förs ”osäkra” sificeringsavdelning, som kända för sina skönlitterära böcker, oftast till avdelningen H. Vidare i första hand behandlar den litteratur som erfinns möjligheten att tillgripa s k dubbelklassiñcering, dvs hänföra en bok bjuds folkbiblioteken via både till avdelningen skönlitteratur och till en viss fackavdelning, något sambindningen. De båda som i dessa fall väl torde svara mot både författarens intentioner och institutionerna, som delvis har olika behov att bokens ”dubbla” användningsområden. fylla, samråder i de fall I den mån Bibliografiska Institutet och Bibliotekstjänst klassificerar man är osäker i sin beenstaka bok sätt bör alltså Bibliografiska Institutets dömning. någon på olika

sådan den fastställs

bedömning slutgiltigt i Svensk Bokförteckning vara

avgörande. En dubbelklassifrcerad bok bör räknas som skönlitteratur om en signatur hänför boken till någon av de stödberättigade skönlitterära kategorierna. De ovan skisserade gränsdragningsproblemen bör sålunda ej överbetonas. Utredningen finner emellertid att skäl kan tala för att författare och

förlag bör ha en möjlighet att besvära sig över Bibliografiska Institutets

klassificeringsbeslut om oförutsedda problem i dessa avseenden skulle uppstå. Om en sådan situation skulle inträffa kan en särskild besvärsnämnd inrättas som har till uppgift att dels avgöra dylika besvärsärenden,

dels långsiktigt bevaka klassifikationssystemets överensstämmelse med genreutvecklingen. En sådan nämnd skulle vid behov kunna verka för t ex

en utvidgad praxis av systemet med dubbelklassificering. Nämnden skulle kunna lämpligen bestå av fyra personer varav en utses av Kungl Biblioteket, en av Sveriges Allmänna Biblioteksförening, en av Sveriges Författarförbund och en (litteraturvetare) av statens humanistiska forskningsråd. Utredningens överväganden på denna punkt är att se som ett uttryck för vårt önskemål att skapa garantier för en generös bedömning av vad som bör ses som skönlitteratur och därmed eliminera eventuella framtida risker för att själva stödformen skall verka konserverande på den litterära genreutvecklingen. Som den tredje förutsättningen för att en skönlitterär titel skall komma in i stödordningen föreslås alltså att titeln i fråga skall ha inköpts via Bibliotekstjänsts sambindning i minst 40 exemplar av minst 24 olika bibliotek. Avsikten med detta är att litteratur under en viss kvalitetsgräns eller angelägenhetsgrad sållas bort. Enighet torde råda om att en begränsning måste finnas för att inte allt tryck som formellt kan klassificeras som skönlitteratur skall kunna få

stöd. Med utredningens förslag sker denna avgränsning ej genom centrala

beslut, vilket som tidigare framhållits kan medföra risker ifråga om otillbörlig styrning, utan decentraliserat på ett stort antal bibliotek. Ett studium av bibliotekens visar att den seriösa inköp via sambindningen litteraturen nästan undantagslöst klarar den angivna gränsen. En och annan debutsamling lyrik kan komma i kläm, men detta får vägas mot de stora fördelar metoden i övrigt erbjuder. Dessutom kan förmodas att de 24 länsbiblioteken kan komma att köpa något annorlunda, när man vet

vad biblioteksinköpen innebär ur Då kan invändlitteraturstödsynpunkt.

ningen att det trots allt kan komma med en del mindre god litteratur i stödordningen vara svårare att bemöta. Utredningen vill dock hävda att om minst tio procent av landets bibliotekssystem köper in en bok så får det på gott och ont anses innebära att boken ifråga har ett allmänt intresse. Dessutom får även denna invändning fördelen att vägas mot undvika en central bedömning. De böcker som uppfyller de tre ovan angivna kriterierna erhåller således automatiskt förutsatt produktionsstöd att det utgivande förlaget i avtal med staten förbundit sig att fullgöra viss motprestation. Denna bör bestå i att förlaget ställer ett visst antal exemplar av den stödberättigade titeln till statens förfogande. I den modell som här presenteras förutsätts en motprestation på l 250

298 sou 1974:5

De böcker som på detta sätt ställts till statens förfogande görs

exemplar. sedan tillgängliga i alla delar av landet. Detta sker genom att de på vissa till landets bibliotek och boklådor i avsikt att villkor skänks vidare stimulera till ökad läsning både genom lån och köp. Landets 24 länsbibliotek bör erhålla 20 exemplar vartdera av varje

stödd titel. De cirka 500 exemplar av varje titel som på så sätt tillförs är inte avsedda att direkt införlivas med länsbiblandets bibliotekssystem De är i stället ämnade att ingå som ett viktigt led i liotekens bokbestånd. av länsbibliotekens resurser, som utredningen närmare den förstärkning De bokresurser som härigenom ställs

går in på längre fram i detta kapitel.

till länsbibliotekens disposition skall i första hand användas för nystartad och institutioner, utbiblioteksverksamhet på arbetsplatser

uppsökande

som framför allt i ökad användning av bokbussar etc, verksamhetsgrenar initialskedet är mycket bokkrävande. kan initieras av länsbiblioteket självt, men också Sådan ny verksamhet ute i länet, som då alltså kan få temporära resursförav folkbiblioteken avses alltså och andra sätt få stärkningar. Länsbiblioteken på detta i boktillgång och biblioteksmöjligheter att utjämna regionala skillnader

service.

Vidare som så önskar, för sitt folkbibliotek erhålla

bör varje kommun, titel. Inte heller de cirka 300 ett exemplar vardera av varje stödd kan beräknas folkbibliotek är exemplar som härigenom gå till landets avsedda att direkt införlivas med bibliotekens ordinarie verksamhet. föreslår i stället att de kommuner, som vill motta dessa Utredningen skall förbinda 4 å 5 böcker, samtidigt sig att under en viss tid, förslagsvis tillhandahålla dem som för allmänheten.

månader, presentationsexemplar

inte har möjlighe- Det är en ofta påtalad brist att biblioteksbesökarna ter att kontinuerligt orientera sig i den aktuella utgivningen. De nya böckerna lånas oftast ut direkt och de exklusivare delarna av efterfrågade Dessa utgivningen, t ex lyriken, köps många gånger in relativt sparsamt. bör presenteras samlat och på ett attraktivt sätt - gärna nya böcker och aktuella tidskrifter i en i

tillsammans med tidningar ”nyhetszon”

biblioteket - så att besökarna konkret kan informera sig om och få en

överblick över viktiga delar av utgivningen. Som föreslår att modellen skall användas redan antytts utredningen litteratur som får stöd i annan Detta innebär att även för ordning. biblioteken på motsvarande sätt och för samma syften får tillgång till av klassiker, utländsk skönlitteratur i väsentliga delar av nyutgivningen och även viss facklitteratur. översättning, bam- och ungdomslitteratur Presentationen av de nya böckerna kan ske antingen på huvudbibliotetänker därvid särskilt på ket eller på någon lämplig filial. Utredningen filialer i sådana kommundelar som saknar egen bokhandel. Detta av det

skälet att presentationsexemplaren också bör kunna fungera som god

för den av böcker, som utred-

informationshjälp postorderförsäljning

ningen föreslår på annan plats i detta betänkande*

I samband med genomgången av den norska stödköpsordningen påtala-

risken för att ett statligt stöd till litteraturen skulle kunna l Se vidare avsnitt de utredningen om de kommunala folkbiblioteken viss 10.4.4.

urholkas generellt garanterades

finns 2 Ses293 f

litteratur gratis? l den föreslagna modellen inget inslag som kan

motivera en sänkning av de kommunala

bokinköpsanslagen. De exemplar som länsbiblioteken förfogar över används till ny verk-

samhet och går först efter prövning och endast temporärt vidare till folkbiblioteken ute länet. F olkbiblioteken måste alltså även

fortsättnings-

vis göra sina inköp som vanligt. Länsbiblioteken själva kan eventuellt i någon utsträckning komma att ändra inriktningen på sina inköp. Detta får emellertid studeras under den försöksverksamhet som under alla måste omständigheter föregå en permanentning av modellen? Om inriktningen i någon mån skulle komma att förändras talar sannolikheten för att resultatet skulle bli att inköpen av facklitteratur kunde öka något.

Presentationsexemplaren till de kommunala folkbiblioteken

skall ej vara iordningställda för biblioteksbruk. Detta faktum jämte den omständigheten att böckerna under en längre tid varit i bruk som presentationsexemplar gör det i hög grad osannolikt att biblioteken därefter skulle ta på sig kostnaden för att binda om böckerna och införliva dem med sina ordinarie samlingar. Däremot bör de åtminstone till en del kunna komma till användning för extern verksamhet. Det är således enligt utredningens mening inte sannolikt att förlagens

biblioteksförsäljning kommer att minska av den på grund föreslagna fördelningen av böcker till biblioteken. Presentationsexemplaren kan å andra sidan komma att medverka till

ökade från allmänhetens sida. Om verksamheten

bokinköp med postorderförsäljning ger gynnsamma resultat bör förlag och bibliotek

överväga av att sluta ett specialavtal, som gör det möjligt att inordna möjligheten även sådan litteratur som stöd ej erhållit statligt i systemet med presentationsexemplar på biblioteken.

Som tidigare framhållits är det utredningens målsättning att stimulera

till ökad läsning både via lån och köp. Utredningen vill därför föreslå att ett exemplar av varje stödd titel på vissa villkor skänkes till var och en av landets ca 300 abonnemangsboklâdør och till dem av landets ca 170 B-bokládor

(grossistkunder), som uppfyller vissa minimikrav i fråga om

sortimentsbredd och service. Som visats i kapitel 5 finns påtagliga risker för att mindre och även medelstora boklådors sortimentsbredd kommer att minskas inom den närmaste framtiden. Denna har redan inletts utveckling och det senaste avtalet mellan förlag och bokhandel pekar på att branschen accepterat en allmän och dessutom

standardsänkning en relativ försämring för de

mindre enheterna. B-bokhandeln har inte alls inordnats i detta avtal.”

Utredningen har tidigare uttalat som en målsättning att även förbättra

människors möjligheter att köpa god litteratur ialla delar av landet. Den ovan skisserade utvecklingen bör därför motverkas. En naturlig åtgärd i detta syfte är, menar utredningen, att låta bokhandeln inordnas i den

föreslagna stödordningen. Därigenom garanteras sortimentsbredden inom

vissa utgivningsområden och samtidigt erhåller bokhandeln en viss sub-

vention, nämligen det överskott som uppstår vid

försäljningen av dessa 1 Se närmare avsnitt friexemplar. 10.9.

F riexemplaren bör självfallet ej få ingå i bokhandelsreturerna till 2 Se vidare avsnitt

förlagen. Vidare bör de boklådor som erhåller friexemplar förbinda sig 1.0.4.2.

Risker skulle annars kunna uppstå att ej sälja dessa till annan bokhandel. affársidkare framförallt de mera svårsålda för att vissa köper upp för vidare försäljning till från en del landsortsboklådor

friexemplaren

större städer. med ordningen, att starkt reducerade priser i tex Syftet litteratur till alla delar av landet, skulle därmed

sprida mindre efterfrågad

skulle i ett sådant fall vissa rubbningar i den ordinarie förfelas; dessutom

försäljningen också kunna inträffa. att erhålla friexemplar bör de boklådor vara som biträder Berättigade vilket bl a stipulerar vissa branschavtalet mellan förlag och bokhandel,

och service. Behovet av vissa specialvill-

krav vad gäller sortimentsbredd kor för B-bokhandeln diskuteras i avsnitt l0.4.2. är i vilken de cirka 450 Ett spörsmål i sammanhanget utsträckning som förutses i denna modell, inkräktar på den ordinarie friexemplar, försäljningen. Det föreligger ingen undersökning som kan ge ett exakt

Erfarenheterna pekar emellertid klart på att svar på denna fråga. litteratur antal boklådor i exklusivare säljs i ett förhållandevis begränsat med akademiska medan ett fåtal större städer utbildningsanstalter, titlar kan tänkas få avsättning i varje boklåda. Vilka mycket populära diskuteras nedan* konsekvenser detta får för stödet till utgivningen

Leveransen av de l 250 exemplaren kan ske utan extra administrativa

med ordinarie leveranser, till bokhandeln via Seelig & omgångar samtidigt C0 och till biblioteken via Bibliotekstjänst. Utarbetandet av detaljrutiner

överlåtes lämpligen åt de två nyss nämnda distributionsföretagen.

för Vid av den Prisfrágan är väsentlig utredningen. genomgången

norska stödköpsordningen ovan pekar utredningen på de risker som ligger

i att för allmänna medel i stora kvantitet automatiskt inköpa en vara, vars Utredningen finner det därför olämppris producenten själv bestämmer. storlek till det pris förlaget åsätter en

ligt att relatera utgivningsstödets

viss titel. Stödet bör i stället baseras på den enskilda titelns omfång,

beräknat iark (16 sidor). Vi kallar detta för arkersättning. Arkersättningsprincipen medför att

bok får samma förutsatt att

en låg- och en högprissatt produktionsstöd

Man de är lika tjocka. Förlagen tjänar alltså ej på att sätta höga priser. stimulerar till kan to m i vissa fall även räkna med att arkersättningen Med arkersättningsprincipen bestämmer således statsmaklågprissättning.

terna vilket som skall tillföras litteraturen i produktionsstöd

belopp efter norsk modell ger förlagen möjligheter medan en stödköpsordning att i viss mån bestämma detta belopp på egen hand. föreslår baseras på en mindre, fast del Utredningen att arkersättningen eftersom vissa är desamma oavsett en boks

per titel, grundkostnader

med antalet ark. Vid en omfång, och en rörlig del, som multipliceras kostnaden detaljutformning får vissa justeringar göras med hänsyn till att vid olika utföranden; vidare bör ett normalantal typrum per ark varierar per ark anges som grundval för ersättning. till kommer att bli en del av de Stödet den nya svenska litteraturen medel som kan väntas utgå till litteraturstöd. Det kan föreligga en risk för

att stödet till denna sektor, som utgår automatiskt, kan komma att gå ut

som förslås få stöd på annat sätt. över stödet till övriga sektorer, nedan attstödet 1 Se s 303 f. Utredningen föreslår därför och av skäl som redovisas

till den nya svenska litteraturen beräknas i relation till ett visst antal titlar varje år. Om man antar att man som målsättning skulle sätta en utgivning om 400 titlar svensk skönlitteratur antar per år och om man vidare att omfattar genomsnittsboken 11 ark samt att varje ark bör stödjas med 1 000 kr och varje titel med 2 500 kr för att utgivningen skall bli den målsatta blir stödbehovet 400 x 1 000 x 11 + 400 x 2 500 = 5,4 milj kr. Totalbeloppet kan alltså beräknas i förhand och utbetalningarna görs i efterhand, då man kan överblicka årets utgivning. Om utgivningen underskrider 400 titlar blir ersättningen större än beräknat, vilket bör medföra en ökning i utgivningen under nästkommande år. Om utgivningen i stället blir större, blir ersättningen per ark mindre. En budgetteknisk osäkerhetsfaktor kvarstår visserligen: böckerna kan genomsnittligen bli väsentligt tjockare från ett år till ett annat vilket automatiskt medför en högre budgetbelastning. Denna osäkerhet framstår dock som tolerabel i jämförelse med den som vidlåter en stödköpsav norsk modell. ordning Å andra sidan vill utredningen särskilt framhålla att vi ser det som en fördel att den breda att epiken ej kommer missgynnas genom den föreslagna stödordningen.

Även i övrigt finner utredningen att arkersättningsprincipen erbjuder

klara fördelar. Den håller totalkostnaderna inom en önskad ram samtidigt som den anger en önskad effekt uttryckt i antal titlar. Därigenom uppnås också att argumenten i en diskussion om litteraturstödets omfattning kan konkretiseras. Olika bud kan anges i antalet titlar och de ekonomiska konsekvenserna kan lätt räknas ut. Man får på så sätt en parallell till annan anslagsdiskussion inom kultursektorn; anslagen kan överflyttas i ”verksamhetstermer” - x kronors anslagshöjning till Riksteatern ger

ytterligare y antal föreställningar etc.

Men det

föreligger å andra sidan en mycket viktig skillnad. Den ram

som anges är inte på något sätt absolut, väsentligt fler titlar kan komma ut, om intresse föreligger. Vi har i exemplet ovan räknat med 400 titlar. Även om 500 titlar skulle komma ut måste det bidrag som i så fall skulle utgå till varje titel fortfarande betraktas som ett gott stöd. Räkneexemplet ovan är också utredningens förslag till tänkbar dimensionering av stödet till ny svensk skönlitteratur i inledningsskedet. Skälen härtill lämnas i det följande. Utredningen vill dock först erinra om att bör ses som en modell. stödordningen De olika delar den bygger på kan tillsammans förändras, eller var för sig, vilket enligt utredningens mening är en fördel med den valda modellen. Låt oss börja med antalet titlar. År 1970 utkom 562 svenska titlar inklusive nya upplagor, antologier och urval. Om man tar bort massmarknadsserier och pornografiska verk blir siffran 494. Om man vidare tar bort urval och liknande nya upplagor, samt utgåvor från förlag med « oregelbunden utgivning som gett ut mindre än 15 titlar åren 1965- 1970 och som är i stort sett försumbara i detta sammanhang - blir antalet utgivna titlar 248. För åren 1965-1969 ser motsvarande siffror ut så här: 1965 1966 1967 1968 1969 1970 255 277 228 288 254 248

har den årliga bokutgivningen i Enligt utredningens undersökningar räknat i antalet titlar än under slutet landet aldrig haft större omfattning

av 1960-talet. 1968 års siffra utgör alltså en absolut topp. Med hänsyn om 400 titlar som kan härtill finner utredningen att en årlig utgivning kraven fn är ett rimligt mål för uppfylla de tre inledningsvis uppställda

en aktiv litteraturpolitik. av svensk skönlitteratur har under det Andelen lyrik i utgivningen 25 %. Av erfarenheterna senaste decenniet i genomsnitt utgjort omkring att döma föreligger sannolikhet för från den norska stödköpsordningen ökar snabbare än inom ramen för

att lyrikutgivningen prosautgivningen

verkande Utredningen föreslår att stödet ett automatiskt stödsystem.

till lyriken kvoteras och vid årets slut beräknas på högst 25 % av antalet skulle stanna för en ram på 400 titlar får stödda titlar. Om man således beräknas på högst 100 titlar? Om fler lyriksamlingar lyrikstödet får endast denna andel fördelas vilket medför att en skulle utkomma Om lyrikandelen underskrider 25% bör ej lägre arkersättning utgår. till lyriken högre arkersättning utgå. Med andra 0rd bör arkersättningen

enligt utredningens mening ligga fast upp till en utgivningsandel på 25 % stödberättigade titlar; vid en högre utgivningsandel utgår ej högre totalbe-

lopp utan stödet fördelas i stället på ett större antal titlar.

Stödet till lyriken räknat i kronor torde enligt arkersättningsprincipen Att andelen av komma att ta ca 15% av totalbeloppet i anspråk.

kostnaderna blir lägre än andelen av titlarna beror på att lyrikböckerna

endast har ca hälften så många ark som prosaböckerna. genomsnittligt

För att bestämma en lämplig arkersättningsnivå har en rad beräkningar

som närmare redovisas i avsnitt 4.6.4. Utredningen har därvid gjorts, från de kostnader som skulle uppstått om 1 000 exemplar enligt utgått norsk modell av 1970 års skönlitterära utgivning. Denna kostnad inköpts till arkersättning. Arkersätthar sedan legat till grund för en omräkning har sedan i två olika redovisade alternativ hållits på ungefär ningen nivå sänkts med ca 20 %. I båda fallen begärs samma respektive ytterligare 250 exemplar - sammanlagt alltså 1 250 ex - som motpresta-

finner en lägre ersättningsnivå än i den tion från förlagen. Utredningen baserat sina norska modellen befogad. De priser, på vilka utredningen har till de stödeffekter som

beräkningar, självfallet ej satts med hänsyn

skulle medföra. Detta innebär att ett stöd avsevärda statliga inköp

beräknat på nuvarande priser skulle bli för högt.

Vidare kommer, som redovisats ovan, förlagens biblioteksförsäljning all sannolikhet fördelmed ej att minskas på grund av den föreslagna av böcker till biblioteken: länsbiblioteken skall använda sina ningen 1 Jfr En bok om böcker, stödexemplar till nystartad verksamhet och folkbiblioteken, som ju ej får SOU 1972:80, kapitel 8.

utlåningsexemplar automatiskt, torde komma att göra sina inköp

några 2 Förstagångsutgivningen oberoende av stödordningen. av svensk lyrik inklusive som är Något annorlunda förhåller det sig med de 450 exemplar utgåvor på eget förlag unför vidare försäljning. Som ovan nämnts der perioden 1965-1972 avsedda att gå till bokhandeln har uppgått till erfarenheterna den exklusivare litteraturen säljs i ett 1968 pekar på att 1965 1966 1967 förhållandevis begränsat antal boklådor. Detta innebär att försäljnings- 100 104 85 86

blir minst för den svårsålda delen av utgivningen. Detta lederi 1969 1970 1971 1972 bortfallet av blir störst för de titlar 73 70 67 69

sin tur till att nettoeffekten utgivningsstödet

som har svårast att hävda sig på marknaden och minst till dem som i och för sig ej är beroende av stöd för att bli utgivna. Å andra sidan är det just dessa sistnämnda titlar som kommer att ge bokhandeln ett visst bidrag medan de förstnämnda för vissa mindre boklådor kan te sig mindre intressanta. Modellen har alltså utformats så att den fördelar stödeffekterna till både produktions- och distributionsleden. Eventuellt kan frågan om användningen av bokhandelns 450 exemplar överlåtas åt branschen själv. Om branschens hellre intresseorganisationer skulle böckerna vilja använda som läs- och presentationsexemplar för bokhandelsanställda och kunder - -

men alltså ej till försäljning bör

även detta kunna prövas av statsmakterna. Om total oenighet inom branschen skulle uppstå på denna punkt kan också en strykning av dessa 450 exemplar övervägas. Modellen fungerar även utan dem. Arkersättningens nivå finge dock justeras med hänsyn härtill. I sammanhanget bör även påpekas att utredningen föreslår inrättandet av en helt ny v

försäljningskanal postorder via bl a biblioteken - och en

rad andra åtgärder som är avsedda att förbättra förlagens villkor. Utredningens förslag bör ses och bedömas som en helhet. I avsnitt 4.6.4 redovisas utfall

arkersättningens på några olika nivåer.

För att konkretisera de delvis komplicerade överväganden som ligger bakom modellen belyses nedan arkersättningens betydelse för en ”normaltitel” nivåer med ett räkneexempel. Utredningen på några alternativa är medveten om att den begärda motprestationen på 1 250 ex kommer att påverka förlagens upplagesättning. Det är omöjligt att i föreliggande räkneexempel ta vederbörlig hänsyn till sådana effekter, men frågan bör

hållas under uppsikt under den försöksperiod som bör genomföras innan

stödordningen ges en definitiv utformning.

Vi utgår från en häftad svensk roman på 200 sidor (13 ark). Priset är 40 kr inkl moms, dvs 34 kr exkl moms. Förlagsnettopriset kan beräknas till 19:72 kr och royaltyn normalkontraktet till 5:67 enligt kr/ex. Upplagan är 3 000 ex och författaren får garantihonorar för 1 000 ex. Förlaget ställer 1 250 ex till statens förfogande. De direkta kostnaderna för normaltiteln kan (i 1973 års priser) beräknas uppgå till

Fasta produktionskostnader 9 000 kr Rörliga produktionskostnader 6 000 kr Författarhonorar för 1 250 ex 7 100 kr 22 100 kr

Nedanstående tabell visar hur många procent av de direkta kostnaderna som täcks av stödet enligt tre olika varvid alt 1 endast alternativ, medtagits för att underlätta jämförelser med inköp enligt norsk modell av de l 250 ex som åtgår i distributionsledet.

Alt l = köp av 1 250 ex till förlagsnettopris enligt norsk modell (alltså 1 250 x 19:72) Alt 2 = arkersättning på 2 500 kr som fast och l 000 kr som rörlig del (alltså 2 500 + 1 000 x 13); motprestation 1 250 ex Alt 3 = arkersättning på 2 000 kr som fast och 800 kr som rörlig del (alltså 2 000 + 800 x 13); motprestation 1 250 ex

Alt 1 Alt 2 Alt 3 Norsk modell Arkersättn Arkersättn

Stöd enligt alternativ 1 innebär således att förlaget får sälja 1 250 ex till staten för normalt förlagspris. Vid alternativ 2 och 3 motsvarar stödet en normal förlagsförsäljning på 715 respektive 560 ex.1 En synnerligen populär titel, som i och för sig ej är i behov av stöd för att bli utgiven, kan tänkas bli såld i var och en av de 450 boklådor som förutses få ett friexemplar. Därmed skulle ett försäljningsbortfall på lika många exemplar kunna uppstå. Emellertid ger även alt 3 - det ogynnsammaste alternativet 4 ett ekonomiskt tillskott i ett sådant fall och detta även om biblioteksförsäljningen av titeln i fråga av någon anledning skulle minska med ett 50-tal exemplar. För en exklusivare titel blir som tidigare visats försäljningsbortfallet litet och därmed stödeffekten

större.

intressantare för att bedöma förlagsrisken i utgivningsögonblicket är emellertid att beräkna hur många ytterligare exemplar som måste säljas för att förlaget skall få sina direkta kostnader täckta.

Alt 1 Alt 2 Alt 3 Norsk modell Arkersättning Arkersättning Underskott efter stöd - 6 600 kr 9 700 kr Behov av ytterligare försälj- - 470 ex 690 ex ning

Det är då att märka att ordinarie biblioteksförsäljning återstår. Den genomsnittliga försäljningen av skönlitteratur för vuxna (både översättning och original) via sambindningen år 1972 var 536 exemplar. Ett

förlag som under samma år huvudsakligen givit ut ambitiös svensk

skönlitteratur hade en genomsnittlig biblioteksförsäljning på ca 400 exemplar. Om antalet utgivna titlar ökas som förutsett skulle det kunna medföra att den genomsnittliga biblioteksförsäljningen per titel sjunker. Å andra sidan torde denna utveckling kompenseras av biblioteksverksamhetens fortsatta expansion. Ovan berörda problem visar nödvändigheten av att den föreslagna stödordningen först införs på försök innan nivåer och omfattning läggs fast mera permanent och att även därefter de olika faktorer som påverkar stödets realinnehåll kontinuerligt hålls under kontroll. Det kan här i förbigående nämnas att detta i stor utsträckning torde kunna ske med som redan finns. ett

hjälp av den statistik 1_För närmare stu-

dmm av forumtmlngar_ Sekretariatets beräkningar rörande arkersättningens effekter gör att _ na för räkneexemplet se utredningen stannat för alt 2 ovan. I den modell utredningen framlägger avsnitt 4,6_4_

förutsätts således en ersättning per stödd titel med 2 500 kr i fast stöd och 1 000 kr/ark. Detta innebär att en genomsnittlig prosatitel erhåller ca 15 500 kr i produktionsstöd medan motsvarande siffra för en genomsnittlig lyriktitel blir ca 7 500 kr. Produktionskostnaderna för en pocketutgåva är lägre än för en ordinarie utgåva. Med hänsyn härtill föreslås att ersättningen för en titel i pocketutförande skall utgå med ett fast stöd på 2 500 kr och med 800 kr/ark? Den här föreslagna ersättningen förutsätter för båda typer av utförande att författaren erhåller en royalty på 16 2/3 % på förlagets Cirkapris. De siffror sekretariatet utgått från i sina beräkningar av arkersättningsnivån bygger på 1973 års prisnivå. När det gäller vissa principiella bakgrundsberäkningar har även värden från tidigare år måst användas. En ny beräkning torde bli nödvändig i samband med att stödet införs. En av fördelarna med modellen är att den lätt kan justeras med hänsyn till prisutvecklingen. Arkersättningens nivå är beräknad så att däri ingår normal royalty till författarna för de 1 250 ex som förlagen ställer till statens förfogande. Detta innebär i praktiken en förbättring av författarnas garantihonorar till vilket sedan skall läggas direkt royalty från och med första exemplaret som säljs på vanligt sätt. Detta medför att förlaget får ett större stöd för en titel med blygsam försäljning, vilket varit en av intentionerna vid konstruktionen av stödmodellen. Utredningen har ingående diskuterat om ett pristak i någon form skall införas för att en titel skall kunna ifrågakomma för stöd men avstår från detta bl a med hänvisning till den tidigare förda diskussionen av prisfrågan. Däremot bör ett tak sättas på den rörliga delen av arkersättningen så att inte oskäligt höga belopp utbetalas om utgivningen kraftigt skulle underskrida den angivna målsättningen. Utredningen föreslår att detta tak bör sättas till 1 100 kr/ark för normalutgivning och 900 kr/ark för pocketböcker. De förlag som biträder en överenskommelse om stöd enligt ovan angivna riktlinjer bör förbinda sig att leverera samtliga titlar som automatiskt ingår i stödordningen, dels för att undvika krångel med enskilda titlar, dels för att garantera att inte plötsliga luckor uppstår hos de boklådor och bibliotek som skall erhålla böcker och informera om utgivningen. Utredningen har tidigare starkt understrukit att en allsidig utgivning kräver en spridning av utgivningsbesluten. En liknande syn har också kommit till uttryck i ett uttalande antaget vid Sveriges Författarförbunds vårstämma den 5 maj 1972, som tillställts utbildningsministern. Däri krävs bl a att regeringen skall vidtaga åtgärder för att motverka maktkoncentrationen inom kulturproduktionen”. Det kan noteras att det dominerande förlagets andel av förstagångsutgivningen av svensk skönlitteratur för vuxna räknat i antalet titlar utgjort ca 30% under perioden 1965-1970. Denna andel har framförallt genom nedskärningar i utgivningen sjunkit avsevärt under de därpå följande två åren. 1972 1 En mer utförlig kalkyl uppgick den till ca 20 %. återfinns i avsnitt Utredningen har övervägt vilka möjligheter det finns att inom ramen 4.6.4.

306 sou 1974:5

för stödordningen förhindra en alltför stark dominans av ett eller ett par

förlag utan att å andra sidan äventyra stödordningens syfte att vidga

av ambitiös svensk skönlitteratur. Olika spärregler kan här

utgivningen tänkas tex relaterade till antalet titlar eller till stödbeloppens storlek. har som en provisorisk lösning och medveten om vissa Utredningen stannat för det sistnämnda alternativet bl a för att undkomplikationer vika administrativt merarbete. Utredningen förslår sålunda att inget för-

lag bör få erhålla mer än 20 % av det stöd som årligen utgår till den nya

svenska skönlitteraturen. Om ett förlags utgivning skulle vara så stor att denna gräns överskrids, fördelas i stället stödbeloppet på förlagets samt-

stödberättigade titlar, vilket alltså innebär att arkersättningen per

liga titel blir mindre för detta Vidare förutser utredningen att den förlag. stödformen - tillsammansmed övriga åtgärder - skall underföreslagna lätta startandet av nya förlag. Om missbruk av arkersättningsprincipen skulle uppstå och oniotiverade förändringar inträda i den svenska skönlitteraturens typografiska kan detta förhindras genom att bestämmelser införs om ett utformning minimiantal för att en titel skall kunna typrum per ark som förutsättning få stöd. Om en sådan åtgärd skulle bli nödvändig skulle minimiantalet kunna sättas till ca 24 000 typrum/ark. Likaså finns möjligheten att in-

föra bestämmelser om ett minimiantal ark för att en utgåva skall komma i åtnjutande av stöd. Skäl kan tala för att en ökning av utgivningen från den nivå som föreligger vid det tillfälle stödordningen införs till den nivå som anges i under ett och samma år. Framför allt målsättningen ej bör eftersträvas torde mindre förlag och eventuella nya förlagsbildningar ha svårt att så snabbt sig de expansionsmöjligheter stödformen erbjuder. tillgodogöra En övergângsbestämmelse av den innebörden att ökningen skall ske över Om vid tex en treårsperiod bör därför övervägas. utgivningsnivån införande skulle uppgå till 250 titlar skulle således det stödordningens samlade stödbeloppet för år 1 kunna beräknas på 300, för år 2 på 350 och år 3 på 400 titlar. Utredningen föreslår alltså att stödet till den nya svenska skönlitteraturen för vuxna skall utgå enligt arkersättningsprincipen. Som en tänkbar första har vi angivit en total utgivning av 400 titlar/år. målsättning Kostnaderna för själva produktionsstödet kan då beräknas till ca 5,4 milj

kr. Därav torde ca 4,65 milj kr komma att gå till prosan och 0,75 milj kr

till lyriken?

Distributionen av gratisexemplaren till bokhandeln skall inte orsaka staten Dessa bör bestridas av branschen 1 Kostnaderna har beräknågra kostnader. på sätt som nats på följande sätt: 300 i övrigt. Kostnaden för att distribuera gäller för abonnemangsexemplar titlar prosa på i genom- 320 000 band till biblioteken kan maximalt beräknas till lika många snitt 13 ark får 2 500 kr kronor. Kostnaden för sambindning av de ca 200 000 böcker, som skall som grundbidrag och 1 000 kr i arkersättning gå till länsbiblioteken, kan beräknas till ca l mkr. Statens sammanlagda (= 300 x 2 500+ 300 x kostnader för stödordningen blir sålunda ca 6,7 milj kr. 13 x 1 000); 100 titbör införas under en treårsperiod. Därefter lar lyrik på i genomsnitt stödordningen på försök 5 ark får 2 500 i grundbör en värdering kunna göras och beslut fattas om en mer definitiv bidrag och l 000 kr i utformning varvid självfallet även följderna av utredningens övriga förslag arkersättning (= 100 x bör beaktas. 2 500+100 x 5 x1000).

Ny skönlitteratur för vuxna i översättning

Allmän torde enighet råda om betydelsen av att kvalificerad utländsk skönlitteratur kontinuerligt görs tillgänglig på svenska. Om detta ej sker finns risker för en provinsialisering av svenskt litterärt liv, en risk som utan tvivel är särskilt allvarlig inom ett mindre såsom det språkområde svenska. Som framgått av redovisningen i avsnitt 4.1.3 inger relationerna mellan svenskt och utländskt i den totala utgivningen inga bekymmer. Däremot är det starkt oroande att den seriösa litteraturens andel av översättningarna sjunker, vilket alltså innebär att massmarknads- och underhållningslitteraturens andel ökas.

Åtgärder måste vidtagas för att bryta

denna utveckling. Utredningen finner att detta ej kan åstadkommas inom ramen för en automatisk Det skulle stödordning. i en sådan ordning ej gå att skilja ut den rena underhållningslitteraturen, som ju i alla fall översätts, varför en stor del av stödet måste beräknas komma denna tillgodo. En dylik stödform ger således inte förlagen någon stimulans att introducera här i landet mindre bekant litteratur och då särskilt sådan som kommer från udda språkområden. En annan väsentlig nackdel med en automatik inom detta område

ligger i de affärsmässiga förutsättningarna för förvärv av utländska

rättigheter. De svenska förlagen konkurrerar ofta om samma titlar. Priset för rätten att översätta en bok bestäms lika eller mer av mycket konkurrenssituationen i det köpande landet än av det utländska förlaget eller dettas agent. Om ett automatiskt stöd skulle utgå är det ihög grad troligt att detta skulle förstärka de svenska förlagens inbördes konkurrens och därmed deras benägenhet att betala mer för de utländska rättigheterna. Stödmedlen skulle alltså troligen i viss utsträckning snarare komma utländskt än svenskt förlagsväsen till del. För att komma till rätta med dessa problem föreslår utredningen införandet av ett riktat stöd i syfte att ge den svenska publiken en jämn och god tillgång på samtida seriös utländsk skönlitteratur på svenska. Endast titlar som i originalversion utgivits mindre än 20 år tillbaka i tiden bör kunna komma ifråga för detta stöd. Stödet bör fördelas av en nämnd. Denna skall sammansättas av personer med dokumenterad sakkunskap på området. Nämnden skall arbeta självständigt inom ramen för tilldelade medel. För att garantera mångsidighet i bedömningen bör nämndens ledamöter successivt Stödet bör få formen bytas ut* av produktionsbidrag, som efter ansökan från utbetalas förlagen en gång årligen i efterhand. Genom att stödet utgår i efterhand undvikes några av de nackdelar som berörts ovan. Nämndens arbete underlättas av att hela årsproduktionen föreligger vid bedömningstillfället och att recensioner etc om de olika böckerna då finns att underlättas också en tillgå. Därigenom offentlig diskussion av nämndens beslut. Som framgått av avsnitt 4.1.3 utkom under åren 1965-1969 ca 400 skönlitterära bokhandelstitlar i översättning i genomsnitt 1 lin samlad framställper år medan antalet år 1972 under 300. Däremot ning av organisationsprosjunkit ökade utgivningen av blemen återfinns i avsnitt översatta massmarknadstitlar från ca 400 till ca 500 under samma tid. 10.9.

Förstagângsutgivningen av översättningslitteratur som ej ingår i massmarknadsserier har under perioden 1965-1969 årligen uppgått till knappt 200 titlar. 1970 sjönk den till ca 160 och 1972 torde den ha uppgått till ca 140 titlar. I denna beräkning ingår ej utgåva från förlag av skönlitteratur - mindre än 15 titlar med oregelbunden utgivning under perioden 1965-1970. (Jfr s 302 fovan.) vill i ett inledningsskede förorda att ett 60-tal titlar Utredningen tilldelas i efterhand. Därigenom skulle mellan varanproduktionsbidrag nan och var tredje ny skönlitterär översättning utanför massmarknadsproduktionen erhålla stöd. Härtill kommer det stöd till översättningar av klassiker som föreslås nedan. Det föreslagna stödet kan sägas fungera som en förlustutjämning i efterhand och innebära både en belöning för och stimulans till kvalitetsutgivning. En särskild fråga som måste ägnas ökad uppmärksamhet är översättningens kvalitet. En rad undersökningar som gjorts vid olika universitetsinstitutioner och som representerar skilda språkområden visar ”att kvalitet inte alltid är vad de kunde och borde ha översättningarnas varit”. Orsakerna härtill torde inte endast vara att söka i att det ekonomiska utbytet för översättning av framför allt kvalitetslitteratur inte är tillfredsställande eller att arbetet ofta bedrives under stark tidspress. Utredningen vill därför erinra om det förslag som redovisats i utredningens branschstudier och som går ut på att även koppla in universiteten att höja översättningarnas kvalitet. Där föreslås inrättandet av på arbetet en ”avdelning för teoretisk och tillämpad översättningsvetenskap” förinstitutionen för lingvistik vid Stockholms universitet. Avdellagd till skulle tjäna dels som samordnande vetenskapligt kontaktorgan för ningen övriga språkinstitutioner i landet, dels fungera som serviceorgan för översättare, bokförlag och andra instanser med behov av realiaupplysoch översättningsgranskning. Utredningen förordar att statsmakningar terna låter pröva möjligheterna att tilldela institutionen ovan skisserade och ställer sig helt allmänt bakom tanken att utnyttja universi-

uppgifter

tetens möjligheter att företaga kvalificerad granskning av översättningar.

Nämnden bör alltså vid fördelningen av produktionsbidrag ta hänsyn

till översättningarnas kvalitet. Den bör därför ha möjlighet att från fall till fall engagera spräkinstitutioner eller andra sakkunniga för gransk-

ningsuppgifter.

Vidare bör nämnden ha till uppgift att noggrant följa prisutvecklingen inom denna utgivningssektor. Utredningen finner att nämnden vid fördelningen av produktionsbidrag särskilt borde uppmärksamma de titlar, som i förhållande till sitt omfång prismässigt ligger under genomsnittet för hela utgivningssektorn. Nämnden bör i praktiken kunna arbeta på ungefär följande sätt. På sammanträde förslagsvis i maj fördelas stöd till föregående års utgivning. Ansökningarna från förlagen bör innehålla uppgifter om böckernas pris, omfång och försäljning. Nämnden bör alltså i sin bedömning ta hänsyn till kvalitet och försäljningsutfall samt eftersträva mångsidighet vad gäller både titlarnas fördelning på olika originalspräk och på olika förlag. 1 En bok om böcker, Nämnden bör därvid ta hänsyn till att översättningar från andra språkom- SOU 1972:80, s 450.

SOU 197415 309

råden än det engelska har större svårigheter att komma ut och därför är i större behov av stöd. Utredningen föreslår att produktionsstödet skall utgå relativt schablonartat enligt den tidigare beskrivna arkersättningsprincipen. De direkta = utläggen för att utge en översättning av genomsnittlig storlek (15 ark 240 s) i 3 000 ex kan beräknas till ca 25 000 kr. Om stöd utgår med 2 500 kr som fast del och 800 kr/ark erhåller en sådan titel 14 500 kri produktionsbidrag. För att förlaget därefter skall få sina återstående direkta kostnader täckta behövs en försäljning på ca 550 ex om bokens pris är satt till 40 kr inkl moms; vid ett pris på 30 kr måste förlaget sälja ca 700 exoch vid ett pris på 20 kr ca l 050 ex för att nå samma mål. Som motprestation krävs i detta fall att förlagen ställer 500 ex till statens förfogande. Titeln är då ej längre aktuell varför det synes omotiverat att sända ut presentationsexemplar till bokhandel och folkbibliotek. Däremot bör länsbiblioteken erhålla 500 ex för att utjämna de regionala skillnaderna i boktillgängen och garantera att denna litteratur förblir tillgänglig på biblioteken i tillräcklig utsträckning.

Utredningen finner den ersättningsnivå som redovisats ovan rimlig.

Förlagets motprestation uppgår i dessa fall endast till 500 ex. Dessa fördelas i efterhand och på ett sådant sätt att något försäljningsbortfall av betydelse ej uppstår. Utredningen föreslår alltså ett stöd till utgivning av ett 60-tal titlar ny skönlitteratur i översättning. Kostnaderna för detta beräknas till 870 000 kr. Därtill kommer kostnader för och distribution av sambindning länsbibliotekens 30 000 exemplar, som beräknas till 150 000 kr. Vidare tillkommer nämndens administrationskostnader. Kostnaderna för nämndens arbete kan beräknas till högst 30000 kr. Statens sammanlagda kostnad för detta stöd blir sålunda 1 050 000 kr.

Klassikerutgivningen Produktionsstöd. Utredningens undersökningar har med all önskvärd

tydlighet dokumenterat den svårartade bristsituation som råder för till-

gängligheten av både svenska och utländska klassiker. Detta gäller såväl för klassiker i egentlig mening som för den s k allmänt erkända l900-talslitteraturen. Situationen synes också förvärras för vart år som går. Denna utveckling kan ej accepteras. Det är en självklar och angelägen uppgift för samhället att ta tillvara och levandegöra äldre tiders litteratur. Utredningen föreslår därför att ett särskilt stöd införs för att främja utgivning och lagerhållning av svenska och utländska klassiker och allmänt erkänd svensk och utländsk l900-talslitteratur för såväl vuxna som barn. Endast titlar som i originalversion utgivits minst 20 år tillbaka i tiden bör kunna komma ifråga för detta stöd. Emellertid bör stödet inte begränsas till att endast gälla utgivning av enskilda titlar. Det bör även kunna utgå till antologier av olika slag liksom till flerbandsutgåvor av enskilda författare eller inom olika epoker, genrer eller litteraturkretsar. Även stödet till utgivning av klassiker bör fördelas av en nämnd bestående av speciellt sakkunniga på området, som dessutom successivt byts ut.

Stödet bör utgå i form av produktionsbidrag i förhand och förknippas med vissa villkor vad gäller pris och lagerhållningstid. Ett lämpligt prisläge

- kunna vara 10 å 15 kr för en titel i bör # beroende på omfånget ordinarie Det förlag som erhåller stöd får förbinda sig att

utgivningsform.

i fem år samt att därefter överlåta rätten till lagerhålla den stödda titeln eller på annat förlag, statligt eller enskilt, att på lämpligt sätt göra omtryck

annat sätt reproducera och lagerhålla titeln efter denna tid, om förlaget

villkor uppfylls bör klassikerna få en god själv ej vill göra det. Om dessa chans att fungera som en sorts litterär stapelvara i bokhandeln. som inlämnas till nämnden skall

De ansökningar om produktionsbidrag

Nämnden skall emellertid också vara fri åtföljas av en noggrann kalkyl. eller sådana från annat håll än från att ta egna initiativ fånga upp anbudsförfaranförlagen. Nämnden kan därvid använda sig av ett normalt de: nämnden bekantgör att den vill ha ett bestämt verk utgivet, anger

och lagerhållning och samtidigt villkoren för pris, upplaga, utförande låter sedan den som givit det fördelaktigaste anbudet få uppdraget. måste beräknas så att klassikerstödets två Produktionsbidragens storlek

huvudsyften, ett lågt pris och en god lagerhållning, uppnås. Nedan ges som bidragsbehovet för ett par olika några räkneexempel, belyser

typtitlar. i häftat utförande på 240 sidor. Vi utgår från en översättningsroman hälften avgåri Priset är 15 kr inkl moms eller 12:75 exkl moms. Ungefär kan alltså beräknas till 6:40 kr. distributionskostnader. F örlagsnettopriset ex. kan f n normalt

Titeln trycks i 7 500 Översättningskostnaderna

beräknas till ca 6 000 kr och kostnaderna för lagerhållning till 10 öre per

ställer l 250 ex till statens förfogande. lagerhållen volym och år. Förlaget av denna titel kan beräknas till ca 32 000 Kostnaderna för utgivningen

kr. kostnaderna som täcks Tabellen nedan visar hur stor andel av de direkta

vid fyra alternativa ersättningsnivåer.

Alt 1 Alt 2 Alt 3 Alt 4

15 000 kr 20 000 kr 25 000 kr 30 000 kr Produktionsstöd 47 % 63 % 78 % 94 % Täckningsgrad

i är

intressantare för att bedöma förlagsrisken utgivningsögonblicket

som nämnts, att beräkna hur många ytterligare emellertid, tidigare kostnader .exemplar som måste säljas för att förlaget skall få sina direkta

täckta.

Alt 1 Alt 2 Alt 3 Alt 4

17 000 kr 12 000 kr 7 000 kr 2 000 kr Underskott efter stöd Behov av ytterligare 2 650 ex 1 875 ex 1 100 ex 300 ex försäljning

till att ordinarie biblioteksförsäljning återstår och att Med hänsyn anta att den boken åsatts ett lågt pris torde man på goda grunder kunna en försäljning på åtminstone 2 000 ex. Ett under en femårsperiod uppnår

produktionsbidrag i storleksordningen 18 000-20 000 kr får därför anses lämpligt i detta fall.

Eftersom klassikerstöd även skall kunna utgå för utgivning av ”erkänd l900-talslitteratur”, som utkommit minst 20 år tillbaka i tiden, kan också royaltypliktiga verk förekomma inom denna stödform. Vi utgår från en sådan svensk roman i häftat utförande på 200 sidor. Priset är även i detta fall

15 kr, upplaga, distributions- och lagerhållningskostnader

desamma som i föregående exempel. Royaltyn uppgår till 16 2/3 %. ställer Förlaget l 250 ex till statens förfogande. Kostnaderna för utgivningen av denna titel kan beräknas till ca 28 000 kr. Nedan visas hur stor andel av de direkta kostnaderna som täcks vid fyra alternativa ersättningsnivåer.

Alt 1 Alt 2 Alt 3 Alt 4

Produktionsstöd 15 000 kr 20 000 kr 25 000 kr 30 000 kr Täckningsgrad 54 % 71 % 89 % 107 %

För att skall få sina direkta

förlaget kostnader täckta krävs i de olika

fallen

följande försäljning.

Alt 1 Alt 2 Alt 3 Alt 4

Underskott efter stöd 13 000 kr 8 000 kr 3 000 kr - Behov av ytterligare försäljning 2 425 ex 1 250 ex 470 ex

I detta fall synes ett produktionsbidrag i 16 000storleksordningen

18 000 kr vara motiverat. Om titeln i

räkneexemplet ovan vore royaltyfri

borde med

stödbeloppet i övrigt oförändrade förutsättningar kunna

minskas med åtminstone 5 000 kr. föreslår

Utredningen att l milj kr avsätts i produktionsbidrag, vilket

bör medföra att minst ett 50-tal klassiker årligen kan ges ut på ovan angivna villkor. Utredningen anser att ca en tredjedel av stödbeloppet bör gå till utgivning av svenska klassiker och ca två tredjedelar till de utländska. Särskilda kan ställas

kvalitetsanspråk på översättningarna av just

klassiker. Detta förutsätter bl a att översättarna erhåller en god ersättning för sitt arbete, något som i dag ofta icke är fallet. I övrigt hänvisas till de åtgärder i syfte att höja översättningarnas kvalitet som diskuterats i föregående avsnitt. De bör givetvis vidtagas också vid klassikeröversättningarna. De som erhåller

förlag stöd skall som motprestation ställa l 250 ex av

den stödda titeln till statens Dessa fördelas förfogande. sedan till bibliotek och bokhandel på samma sätt som den nya svenska skönlitteraturen. Kostnaderna för att distribuera 40 000 band till biblioteken beräknas till lika många kronor. Kostnaderna för sambindning av de 25 000 band som skall gå till länsbiblioteken beräknas till 125 000 kr. Till detta kommer nämndens administrationskostnader på 30 000 kr. Totalkostnaden för stöd till utgivning av klassiker blir sålunda ca 1,2 milj kr.

Som framgår av utredningens branschstudier* beror klassiker- Lagerstöd. beståndets otillräcklighet inte bara på att nyutgivningen är vikande utan också på att enskilda titlar utanför serierna har sålts ut eller på annat sätt försvunnit ur lagerhållningen. Denna utveckling har varit successiv men speciellt stark under den senaste femårsperioden. Mycket tyder på att strikt företagsekonomiska bedömningar blivit vanligare på förlagen. Lagerhållningskostnaderna dels i form av kapitalkostnader och dels i form av lageromkostnader har stigit och blivit alltmer uppmärksammade under senare år. Detta har inneburit att titlar som inte uppnått en viss årlig minimiförsäljning realiserats eller makulerats. Åtskilliga klassiker som tidigare under decennier räknats som stapelvaror har på detta sätt under senare år försvunnit. är naturligtvis de mer exklusiva och svårsålda titlarna. Speciellt drabbade Utredningen finner det angeläget att hejda ovan beskrivna utveckling och att aktivt av litteratur med bestående värde. främja lagerhållningen Det synes enklast och effektivast att införa ett stöd där ett visst belopp utgår för varje lagerfört exemplar. Kontakter med branschrepresentanter och utredningens egna beräkningar tyder på att ett sådant stöd kan hållas och ändå få önskad effekt. Ett belopp om 10 öre per ganska lågt exemplar och år får anses vara lämpligt. Stödet bör under en lagerhållet få en sådan utformning och omfattning. Efter en treårsförsöksperiod torde formerna kunna fastställas mera definitivt. Eventuellt får period man då lämna den enkla form som här föreslagits för att bl a ta hänsyn

till den enskilda titelns omfång och produktionskostnad.

I branschstudierna en uppskattning av antalet lagerförda gjordes klassikerutgåvor år 1971. Sammanlagt kom man fram till en siffra om ca 1 500 klassiker (300), allmänt erkänd utgåvor, uppdelad på svenska svensk 1900-talslitteratur (350), utländska klassiker (450) och allmänt erkänd utländsk 1900-talslitteratur (400). Av dessa titlar har en inte del försvunnit under senare år, och några av dem som obetydlig fortfarande räkna lagerförs finns i så små upplagor att man knappast kan med dem. Som visats i branschstudien finns också en rad verk i dubbla, ibland ända upp till nio, utgåvor. Med tanke på att en del utgåvor av olika skäl, t ex dålig översättning, kan anses vara umbärliga bör antalet för stöd aktuella klassikerutgåvor kunna beräknas till ca l 000. Det ligger naturligtvis inte i samhällets intresse att stimulera förlagen till att hålla för stora upplagor. Stödet bör därför endast utgå upp till en upplaga om 3 000 exemplar. Man bör också ställa vissa minimikrav på storlek. under 100 exemplar bör den lagerhållna upplagans Upplagor sålunda inte komma ifråga för stöd. Som argument härför kan man bl a anföra att stödbeloppen skulle bli så små att de inte skulle få någon stimulanseffekt utan endast orsaka administrativt besvär. Alla nu utgivna klassiker och allmänt erkända titlar, som utgivits i originalversion för mer än 20 år sedan, bör kunna komma ifråga för detta

stöd. De titlar som i en framtid kommer att utges med produktionsstöd

skall dock inte omedelbart kunna komma ifråga för lagerstöd. I villkoren för produktionsstöd stipuleras, som framgått ovan, att förlaget förbinder sig att lagerhålla den stödda titeln i fem år. Först efter denna period kan 1 En bok om böcker, titlar bli aktuella för lagerstöd. SOU 1972:80, S 398.

produktionsstödda

Den genomsnittliga lagerhållningen för de l 000 titlarna skulle kunna uppskattas till ca 2 000 exemplar per titel. Kostnaden för stödformen kan då beräknas till 1 000 x 2 000 x 0:10 = 200 000 kr. Utredningen finner detta belopp vara lämpligt som förstaârsanslag för lagerstöd åt klassiker 0 d. Anslaget bör handhas och utdelas av den ovan beskrivna klassikernämnden. Förlagen skall årligen till nämnden skicka ansökningar om stöd. I ansökningarna anges lagerhållningen av varje titel. Varje förlag skall vid kontroll kunna redovisa angivna exemplar. Man kan anta att lagerhållningsproblemet i en framtid kommer att ägnas allt större uppmärksamhet. Den tekniska utvecklingen torde komma att medföra ökade möjligheter att rationellt lagerhålla litteratur på annat sätt än i form av tryckta överupplagor i förlagens lagerlokaler. Det kan också diskuteras om inte vissa fördelar står att vinna genom införandet av ett centralt lagringssystem för angelägen litteratur. Vidare undersökningar och studier av dessa problem bör göras, eventuellt i samarbete mellan stat och bransch. I de överläggningar som förutsätts mellan staten och branschen i frågor rörande litteraturstödet bör även denna problematik dryftas. De samlade kostnaderna för klassikerstödet blir enligt utredningsförslaget ca 1,4 milj kr/år uppdelat på 1,2 milj kr i produktionsstöd och 0,2 milj kr i lagerstöd.

Facklitteratur

Bokens som kunskaps- och informationskälla betydelse är självklar och har också starkt framhävts i utredningens Utredmålsättningskapitel. har emellertid ningen lagt tyngdpunkten för sina undersökningar och förslag inom det skönlitterära området. Att så skett beror endast på de olikartade som gäller för utgivning förutsättningar, av fack- respektive skönlitteratur. För facklitterär - till skillnad från skönlitterär utgivning föreligger oftast ett klart definierbart behov, även om det är om sinsemellan så

fråga

varierande produkter som en vetenskaplig avhandling, en lärobok, en debattbok i ett aktuellt ämne eller en handbok i trädgårdsskötsel. I ett samhälle som vårt, där utbildning och fortbildning, studiecirklar och självstudier främjas och uppmuntras på olika sätt, skapas ett ständigt behov av faktaböcker i vidaste mening som på ett gynnsamt sätt påverkar utgivningsmöjligheterna. Man kan t o m hävda att utgivningen av facklitteratur redan åtnjuter ett starkt indirekt stöd av generell natur genom de åtgärder staten vidtagit, framför allt inom utbildningssektorn. Utgivningen av facklitteratur har också mer än fördubblats under de senaste 20 åren; under de senaste fem åren har i genomsnitt ca 5 500 facklitterära titlar en både absolut sett och i relation per år utgivits, till övriga länder aktningsvärd siffra I princip har utgivningen ökat inom alla ämnesområden; 1 Jfr En bok om böcker, för en viktig SOU 1972:80, s 212 ff. del av ökningen har debattlitteratur i framför allt ekonomiska och politiska

frågor, utgiven i pocketutförande, svarat.: (Detta innebär 2 På sistone synes emel-

naturligtvis lertid en nedskärning av inte att alla kategorier inom facklitteraturen expanderar. Tydliga brister utgivningen av detta slags kan iakttas i utgivningen av t ex grundligare essäer och översättningar av litteratur ha inträffat.

vissa internationella standardverk, som det ofta refereras till i svensk och

utländsk debatt.

ser sålunda inget behov av att införa något generellt Utredningen av facklitteratur. Att finna former för statligt stöd till utgivningen

del av facklitteraturen är ytterst svårt. generellt stöd till en viss begränsad

Utredningen har ej lyckats finna någon lösning på avgränsningsproble-

men, man hamnar i valet allt eller intet.

Utredningen vill heller inte i enlighet med tidigare uttalade principer

förhandsstöd till ny, ännu ej publicerad facklitterär

föreslå ett selektivt

utgivning på svenska. av facklitteratur får således liksom hittills, i den mån Författarna

förpliktelser, förlita sig till arbetsstiförlagen ej förmår uppfylla rimliga från författarfonden, forskningsråden, kultu-

pendier och projektbidrag

insatser rella fonder, till akademiska stipendier etc. Behovet av ytterligare

längs dessa vägar bör övervägas av ansvariga instanser.

föreslå att den instans, som kommer att Utredningen vill emellertid

administrationen av litteraturstödet, närmare skall pröva olika anförtros

att debattböcker med litterär prägel delaktiga möjligheter göra även

i det stöd, som automatiskt skall utgå till den nya svenska skönlitteratu-

ren.

nu föreslå införandet av ett direkt statligt Däremot vill utredningen

det dokumenterade behovet av översättningar av stöd för att tillgodose

större internationella standardverk av allmänt intresse inom olika områ- 1 Jfr även den ovan på s av sakkunniga, som successivt bytes

den? Stödet bör fördelas speciellt 297 f förda diskussionen

i förhand och förknippas med

ut. Stödet bör utgå som produktionsbidrag om systemet med dubbel-

vissa villkor framför allt vad gäller lagerhållningen men också vad gäller klassificering.

i föregående avsnitt om klassikerutgivningen. 2 Jfr avsnitt 4.1.3 och

priset på sätt som beskrivits kunna arbeta både med ansökningar och SOU 1972:80, kapitel 14. Även i detta fall bör de sakkunniga att 400 000 kr avsätts för denna l det sistnämnda kapitlet Utredningen föreslår på eget initiativ. redovisas tillgängligheten vilket bör medföra att ett 20-tal sådana verk kan utkomma av facklitteratur stödform, på svenska inom några olika speårligen. ställa l 250 ex till cialområden och jämförs

De förlag som ernåller stöd skall som motprestation

med den internationella Dessa vidarebefordras sedan till bibliotek och bokhanstatens förfogande. utgivningen på dessa omsom beskrivits. Kostnaderna för att distribuera råden. Studien syftade del på sätt tidigare för framför allt till att belysa 16 000 band till biblioteken beräknas till 16 000 kr. Kostnaderna problem inom den sektor beräknas sambindning av de 10 000 band som skall gå till länsbiblioteken av den svenska bokutgiv-

kommer administrationskostnader om 15 000 kr. ningen som berör ut-

till 50 000 kr. Därtill ländska förhållanden. De Den samlade kostnaden för detta stöd blir alltså ca 480 000 kr. utgivningsområden som

behandlades var Sovjet,

Östeuropa, Mellersta

Barn och ungdomslitteratur Östern-krisen, EEC (EG),

och behåll- Strategi, Latinamerika ”Intresset för läsning och förmågan att läsa med urskillning och Afrika söder om

i barndomen. Bokbrist ibarndomsmiljöerna och försum- Sahara”. Luckorna i utning grundläggs kan för all framtid blockera tillträdet till givningen var påtagliga melser i den tidiga lästräningen och all sannolikhet talar Så inleder en av utredningen tillsatt expertgrupp sitt förord litteraturen.” för att liknande brister

av litteraturens roll i skolan? Gruppen framhåller bl a en råder inom en rad olika till en studie under senare år ställts inför, nämligen det starkt ämnesområden. svårighet som lärarna

ökade utbudet av triviallitteratur för barn och ungdom genom Pressby- 3 Litteraturen i skolan,

Undermåliga SOU 1973:1.

råns kiosker och andra lättillgängliga försäljningsställen.

_/

och schablonartade bilderböcker och serier

fabriksmässigt producerade

av barn- och ungdomsböcker riskerar att ensidigt påverka barnens läsning och hämma deras smakutveckling. Här måste en motvikt skapas av kvalitetslitteratur, som bör göras tillgänglig på ett bättre sätt både för köp och lån och i samverkan mellan skola och bibliotek. Utredningen återkommer till det senare problemet i avsnitt l0.5.l. Som visats i avsnitt 4.1.3 har utgivningen av barn- och ungdomsböcker starkt expanderat under det senaste decenniet. Utredningens branschstudier visar också att denna utgivningssektor var den enda som totalt sett hade rimlig lönsamhet. Det föreligger alltså inte av ekonomiska skäl något behov av generellt stöd för denna utgivning. Däremot föreligger ett starkt behov av att garantera en god och jämn utgivning och spridning av kvalificerad barn- och ungdomslitteratur, både i original och i översättning. Detta måste ske om man vill nå målet att skapa goda läsvanor och en kritisk inställning till skräplitteraturen.

Utredningen håller fast vid sin princip att icke selektivt förhandsstödja

ny, tidigare ej publicerad svensk litteratur utan föreslår i stället ett produktionsstöd i efterhand för att främja utgivningen av kvalitetsböcker för barn och ungdom. Stödet bör fördelas av en nämnd. Denna skall vara sammansatt av personer med dokumenterad sakkunskap inom omrâdet, vilka successivt bytes ut för att garantera mångsidighet i bedömningen. Nämnden skall liksom nämnder arbeta övriga föreslagna självständigt inom ramen för tilldelade medel. Även i detta fall underlättas nämndens arbete - liksom den offentliga diskussion nämndens beslut kan föranleda - av att hela årsproduktionen föreligger vid bedömningstillfallet och att recensioner etc om de olika böckerna finns att tillgå. är medveten Utredningen om att förslaget om selektivt stöd kan bli föremål för delade meningar. Vi finner dock att ett generellt stöd dels icke f n är ekonomiskt motiverat, dels skulle riskera att misskrediteras genom att även gynna schablonlitteraturen. Utredningens olika förslag till stöd för utgivningen är kopplade med åtgärder som är avsedda att förbättra spridningen och därmed läsningen av den litteratur som erhåller stöd. Detta gäller även för barn- och ungdomslitteraturen. De titlar som erhåller stöd avses, som närmare utvecklas nedan, spridasi l 500 ex tilli forsta hand institutioner o d där barn vistas. I den allmänna debatten och i skrivelse till utredningen från organisationer och institutioner som Barn- och ungdomsboksrådet, Sveriges Förskollärares Riksförbund, Stockholms

förskoleseminarium, Sveriges

författarförbund och Föreningen Svenska tecknare har rests starka krav på åtgärder för att väcka och vidmakthålla barns och ungdoms intresse för läsning av värdefull litteratur. har därvid Kvalitetsfrågan ställts i centrum. Den av tillsatta

litteraturutredningen expertgruppen har i sin

studie kring litteraturens ställning i skolan (SOU 1973:1) starkt understrukit dessa krav. Inom ramen för ett generellt kan inte undvikas stödsystem att även sådan litteratur, som ovan nämnda organisationer vänder sig mot, skulle komma att distribueras i 1 500 ex till barninstitutioner av olika slag. En sådan ordning synes mindre välbetänkt. Dessutom kan man inte bortse från att ansvariga bibliotekarier och pedagoger mycket väl skulle kunna

komma att vägra att ta emot och använda den litteratur som stödsystemet avser erbjuda dem om inte ett urval gjordes. Det kan i sammanhanget för nämnas att man i Norge, där man ju använder ett generellt stödsystem skönlitteratur för vuxna, med statsmedel köper ett mindre ny inhemsk antal titlar barnlitteratur - 1972 var det 32 titlar - som sedan sänds ut

till institutioner av olika slag. Även om utredningen sålunda inte förordar ett generellt stöd bör dock att blir mindre ömtåligt. så många titlar medtagas urvalsproblemet

föreslår att l00 titlar tilldelas produktionsstöd i efterhand.

Utredningen och till översättningar. En Stödet bör gå både till svensk originalutgivning illustrerade barnböcker. viss kvot bör årligen avsättas för konstnärligt den Med den föreslagna omfattningen kan ungefär var tredje bok utanför seriemässigt producerade schablonlitteraturen stödjas. Som en jämförelse kan nämnas att Bibliotekstjänsts kvalitetsurval, som baseras på ett års brukar omfatta ett 80-tal titlar. Stödet kommer att innebära utgivning, både en belöning för och stimulans till kvalitetsutgivning. Böckernas utseende varierar starkt inom denna utgivningsgenre både till den vad gäller format och utförande; här finns allt från pekboken normala löpande texten. Det är därmed förenat med betydande svårigheter att inom denna utgivningssektor använda den arkersättningsmodell som i övrigt föreslagits. Utredningen föreslår därför att produktionsstöav bokens m ao att ett visst antal det bör utgå med 50% pris eller exemplar - 1 500 - stödköpes i efterhand med 50 % rabatt. Rabattsatsen motiveras dels av det höga antalet exemplar, dels av att inköpen sker ett år efter utgivningen, då boken haft sin normala försäljningsperiod. för utredningen. De olika Som tidigare betonats är prisfrågan viktig föreslår förutsätts leda till lägre bokpriser. Den stödåtgärder utredningen ovan föreslagna metoden för stödköp av barn- och ungdomslitteratur skulle teoretiskt sett kunna innehålla en risk för att förlagen kunde höja finner emellertid denna risk priserna på kvalitetsböcker. Utredningen ytterst liten. Stödköpen sker i efterhand. Boken har varit ute på marknaden under är naturligtvis beroende av den normala ett år och förlagen försäljningen under denna tid. Ett högt pris skulle leda till visst köpmotstånd; vidare vet inte förlagen med säkerhet vilka böcker som väljs ut för

stödköp. eventuella incitament till prishöjningar föreslår l syfte att eliminera dock att ett ersättningstak införes. Medelpriset på Biblioutredningen kvalitetsurval föreslår att tekstjänsts ligger f n på ca 15 kr. Utredningen

statens produktionsstöd skall maximeras till 8 kr per exemplar.

titel alltså 1 500 exemplar. Dessa fördelas Av varje utvald stödköpes sedan till bokhandel och bibliotek på samma sätt som skönlitteraturen för dock med den skillnaden att länsbiblioteken i detta fall vuxna, erhåller 750 ex för att kunna ge institutioner o d där barn vistas en god

bokförsörjning. Som ovan finns en liknande stödordning för barn- och antytts i Norge, den s k lilla inköpsordningen. Även idetta ungdomslitteraturen - 30 å 35 - i efterhand ur det fall inköps ett visst antal titlar vanligen gångna årets produktion. lnköpen ombesörjs av en speciell nämnd med åtta ledamöter, som utnämns av Kirke- og undervisningsdepartementet

efter förslag av olika organisationer. I nämnden sitter bibliotekarier, lärare, psykologer och barn- och ungdomsboksförfattare. Titlarna inköps i 500 ex och fördelas sedan direkt till barninstitutioner av olika slag.

Utredningens förslag skiljer sig alltså från den norska ordningen främst

genom fördelningen av de stödköpta böckerna. Utredningen har ingående prövat tanken ett distributionssätt liknande på att föreslå det i Norge. Utredningen finner det emellertid ändamålsenligare att låta även dessa böcker fördelas via bibliotekssystemet. Det är utredningens uppfattning att barn som vistas på sjukhus etc är bättre betjänta med en allmänt förbättrad biblioteksverksamhet institutioner. på dylika De förslag om förstärkning av länsbibliotekens resurser som lämnas nedan har bl a detta syfte. Vad gäller den stora brist på böcker som råder inom förskolan och som skulle kunna lindras genom en direktfördelning av stödköpta böcker vill utredningen i korthet anföra följande. Inom ramen för en framtida allmän som alltså förskola, ingår som en integrerad del i det övriga - och dit hör i hög skolsystemet, bör alla läromedel för detta stadium böcker - finansieras och grad administreras på sätt som gäller för skolsystemet i övrigt. Däremot bör, som närmare utvecklas nedan, ett intimt samarbete ske mellan bibliotek och förskola? Genomsnittspriset för de titlar som kommer ifråga för stöd torde ligga

kring 15 kr. Staten betalar således i genomsnitt 7:50 per exemplar, vilket

vid inköp av 100 titlar i 1 500 exemplar innebär en kostnad på 1 125 000 kr för produktionsstöd till barn- och ungdomslitteraturen. Kostnaderna att distribuera 105 000 band till biblioteken uppgår till 105 000 kr. Därtill kommer sambindningen av länsbibliotekens 75 000 exemplar som torde erfordra 375 000 kr. Slutligen kan nämndens administrationskostnader beräknas till 30 000 kr. Den samlade kostnaden för detta stöd blir alltså ca l 635 000 kr. l övrigt bör nämnden få i uppdrag att, om behov uppstår, förbereda införandet av ett lagerstöd motsvarande det som ovan föreslagits för klassiker.

Företagsstmkturen inom förlagsomrâdet

Som framgått av avsnitt 4.2 är förlagskoncentrationen betydande inom flera viktiga utgivningskategorier. Om utvecklingen ginge därhän att ett fåtal personer skulle svara för nästan alla utgivningsbeslut inom väsentliga områden kan detta medföra ett allvarligt hot mot både utgivningens mångsidighet och litteraturens utveckling. Det är därför att de viktigt föreslagna stödforrnerna inte ger upphov till en ytterligare förlagskoncentration. finner Utredningen det angeläget att samhället därutöver främjar nyetablering av förlag samt de mindre förlagens fortbestånd och utveckling. Utredningen har alltså tagit hänsyn till koncentrationsproblemen i sina 1 Med förskola avses innebär här alla de institutioner förslag om produktionsstöd. Arkersättningen i sig att mindre som arbetar med barn förlag får en relativt sett gynnsammare blir ställning. Kapitalbehovet som ännu ej börjat mindre att den ekonomiska risken nämligen genom att ge ut en titel grundskolan. minskar. Det som de större 2 Jfr avsnitt 10.5.1.

försteg förlagen har genom sina möjligheter

reduceras därmed. Dessutom skall, som framgått att anskaffa kapital än 20 procent av det samlade stöd, ovan, inget förlag kunna erhålla mer Även vid fördelningen av det som utgår till svensk skönlitteratur. selektiva stödet har utredningen rekommenderat att respektive nämnder

skall eftersträva mångsidighet i förlagshänseende.

som utredningen föreslagit, är neutrala

De former för produktionsstöd, i relation till olika på förlagsomrâdet. Förlag ägda av

företagstyper sammanslutningar eller av folkrörelserenskilda, av staten, av kooperativa stödformerna. Det är önskvärt med en na kan således i lika mån utnyttja även i fram-

tävlan mellan olika typer av företag inom förlagsområdet

förlagen försummar

tiden. I den mån de nu dominerande privatägda viktiga utgivningsuppgifter kan det visa sig angeläget att andra typer av

förlag vidgar sina insatser. Det kan anmärkas att det statliga förlaget Liber AB med dotterföretag

har möjligheter att redan nu bedriva en allmän utgivning.

principiella

Vad beträffar folkrörelseförlagen kan det hävdas att folkrörelsernas

betydelsefulla roll i det svenska samhället gör det angeläget att bättre

bedriva Utred-

möjligheter skapas för dem att även förlagsverksamhet.

men utredningen har ningens förslag främjar även folkrörelseförlagen särskilda för denna förlagstyp med avstått från att framlägga förslag som en del av det större problemet, hänsyn till att detta måste betraktas nämligen vilka krav folkrörelserna kan ställa i fråga om statligt stöd till

sin verksamhet. Problem i samband härmed kan förtjäna att uppmärk-

sammas vid utformningen av det statliga stödet till folkrörelserna.

För upphovsmännen kan det te sig angeläget att vinna insyn i och Detta är bakgrunden till de initiativ till inflytande över själva utgivningen.

verksamhet inom förlagsområdet som förekommit producentkooperativ

inställning till sådana försök har under senare år. Utredningens positiva kommit till uttryck i dess rekommendationer till utbildningsdepartemen-

av Författarförlaget och av ”F örtet att lämna statligt stöd vid startandet

fattares bokmaskin”.*

för mångfald i förlagshänseende

De väsentligaste förutsättningarna inom branschen själv. De gemensamma och enhetliga ligger emellertid

med bokhandeln samt det förhållandet att denna är självständig

avtalen relativt för

storförlagen garanterar goda försäljningsmöjligheter

gentemot

de mindre Gemensamma satsningar på katalogmaterial gör det 1 Jfr remissyttranden

förlagen. fasta kostnader informera allmän- den 30 september 1969 också möjligt för dessa att utan stora av ang stöd till Författarförheten l avsnitt 4.3.2 visas också att utformningen om sin utgivning. laget och den 3 septemhar en för småföretagens arbets-

Seeligs verksamhet avgörande betydelse ber 1973 ang ”Förfat-

som storförlagen själva tares bokmaskin”. Förvillkor. Dessa kan hos Seelig bl a köpa tjänster fattares bokmaskin kan

ombesörjer. Branschens agerande i dessa frågor bör därför följas även i beskrivas som en kol-

fortsättningen. lektiv tryckericentral, finner emellertid att även direkta statliga insatser måste som skall göra det möj- Utredningen att l avsnitt 4.3 ligt för författare

göras för att garantera en spridning i utgivningsbesluten. själva producera sina

små förlag behöver ett icke obetydligt startkapital böcker till självkostnadsvisas att även mycket är stort om utgivningen skall inriktas på pris. För ett närmare

samt att detta behov speciellt

i studium av Författarsvensk skönlitteratur. I samma avsnitt påpekas att lånemöjligheterna förlagets verksamhet bank är mycket begränsade för sådana förlag. hänvisas till analysen Utredningen föreslår därför inrättandet av en statlig fond med syftet ibilaga G, s 438.

att dels stödja nyetablering, dels förbättra förutsättningarna för mindre

och medelstora förlag. Fonden bör i sitt arbete beakta behovet av olika

förlagstyper och därvid också främja etablering av regionala förlag för att

motverka koncentrationen av till Stockholm.

förlagsverksamhet

Fonden bör vidare tillkomsten av faciliteter

främja för att ge ut böcker på eget förlag till självkostnadspris. finner det vara en

Utredningen tilltalande att ge många människor

målsättning tillfälle att utan större

kostnader publicera sig i bokform. En på några punkter subventionerad service - tex i form av lokalhyra och del av lönekostnader för någon anställd v som en skribent

hjälper att förvandla ett manus till en bok

medför kostnader. inga orimliga Det kan nämnas att Författares bokmaskin begärde 21 000 kr i statligt stöd vid startandet av en verksamhet av liknande slag.

Själva

framställningskostnaden för en bok på 150 sidor i en upplaga på

tex 500 ex kan beräknas till ca 2000 kronor. Detta förutsätter att författaren själv bidrar med visst arbete. Inom en sådan kostnadsram får den enskilde möjlighet att se sitt manus i tryck och sprida det inom en begränsad krets. De problem som sammanhänger med en mer allmän spridning av boken ifråga löses inte därmed. Fonden bör i sitt arbete också beakta de språkliga minoriteternas

speciella problem i förlagshänseende.

Verksamheten bör i första hand inriktas på utlåning av pengar. Fonden bör kunna satsa på projekt som innebär betydande risktagande. Amorte-

rings- och räntevillkoren bör kunna göras mycket

fördelaktiga. Det årliga

underskottet för fondens behöver inte utlåningsverksamhet bli stort. Utredningen har räknat med en total utlåning om 3 milj kr. Underskottet bör i sådant fall inte överskrida 200 000 kr. Utlåningsbesluten bör fattas

av en särskild fondstyrelse.

Det utländska i den inflytandet svenska förlagsverksamheten är mycket begränsat; endast ett fåtal

förlag ägs av utländska intressenter. Dessa förlag verkar huvudsakligen på postorder, massmarknads- och bok-

klubbsområdet. I några länder har emellertid inflytande från utländskt förlagsväsen blivit omfattande och oftast som besvärande. uppfattats Det gäller

huvudsakligen mindre länder tillhörande

stora språkområden. l Kanada har problemet redan fått politiska konsekvenser. En statlig kommission

har nyligen lämnat förslag till stödformer, vilkas syfte är att minska de

USA-ägda förlagens inflytande på den kanadensiska bokutgivningen.

Holland är ett exempel på att inflytande kan förekomma också från länder med annat språk; både Tyskland och Storbritannien har relativt betydande förlagsintressen i Holland trots att den inhemska förlagsnäringen är väl utvecklad. Det är därför inte uteslutet att utländska

kapitalintressen i en framtid kan komma att söka sig även till den svenska

bokmarknaden. Enligt uppgift har det i olika sammanhang också förelegat planer på inköp av svenska förlag. En utveckling, som ginge därhän att viktiga svenska förlag skulle komma under dominerande utländskt

inflytande, måste betecknas som olycklig. Samarbete mellan svenska och utländska - vare sig förlag bör välkomnas, men om utländska intressen de är av ekonomisk, politisk eller ideell art - att finge möjligheter

påtagligt påverka bokutgivningens inriktning skulle en allvarlig situation uppstå. En betydande del av den svenska bokutgivningen sker på förlag, vilkas bolagsordning innehåller en s k utlänningsklausul. Enligt en lag från år - måste sådana bolag inhämta Kungl. 1916 -- år 1973 kompletterad Maj :ts tillstånd om mer än 20 procent av bolagets aktiekapital överförsi utländsk ägo. l lagtexten heter det att Kungl Majzt kan förbjuda försäljning till utländska intressenter i det fall transaktionen skulle strida mot väsentliga allmänna intressen”. En försäljning av ett viktigt svenskt förlag till utländska intressenter får anses strida mot väsentliga allmänna intressen. Alla förlag är inte aktiebolag och alla aktiebolag har inte en utlämningsklausul i sin bolagsordning. Risken för ett okontrollerbart utländskt inflytande i svensk bokutgivning kvarstår alltså. Nyligen har en statlig utredning angående utländskt Övertagande av svenska företag tillsätts* Litteraturutredningen anser det önskvärt att ifrågavarande utredning tar upp frågor som rör utländskt inflytande inom olika mediasektorer, bl a boksektorn, och att man särskilt prövar förutsättningarna att genom lagstiftning begränsa utländska intressens möjligheter att påverka den svenska bokutgivningens inriktning.

10.3 Biblioteken 10.3.1 Allmänt De i anslutning till utredningens biblioteksförsök genomförda sociologiska undersökningarna, biblioteksförsöken själva och analyserna av dem samt tillgänglig statistik ger entydigt vid handen, att folkbibliotekens betydelse för litteraturdistributionen för varje år blir allt större. Orsakerna är många: biblioteken är som regel de äldsta kommunala kulturinstitutionerna och har i många kommuner fått sina krav väl tillgodosedda, behovet av litteratur och förmågan att utnyttja litteratur har ökat, biblioteken och bibliotekspersonalen har målmedvetet strävat efter att nå så många av samhällets invånare som möjligt, staten har genom olika stödåtgärder i form av direkta bidrag och systematisk rådgivning gett impulser till utveckling, rationalisering och samverkan. Till de ökade utlåningssiffrorna har även en i sig negativ omständighet medverkat, nämligen de höga bokpriserna. Dessa har sannolikt gjort det attraktivare för många att utnyttja biblioteken för att tillgodose sitt läsintresse. lntervjuundersökningen i de fem samhällena visade bla, att ju mer bokintresserad man var, ju fler böcker man läste, desto större andel av dessa böcker fick man tag i genom att låna dem på bibliotek. Parallellt med folkbibliotekens utveckling som distributörer av litteratur går en annan utveckling, som ger biblioteket en central plats i det 1 Utredningen tillsattes kulturlivet över huvud. Kulturrådet den 10 augusti 1973 och kommunala pekar på att biblioteken har i riksdagsberättelsen har en stor ämnesmässig bredd, att de arbetar med en rad olika media och erhållit beteckningen att de i växande svarar för allmänkulturella Ju 1973:17.

utsträckning arrangemang?

Den roll folkbiblioteken redan spelar gör det angeläget att precisera de 1 Ny kulturpolitik, SOU krav som kan ställas på en effektiv biblioteksorganisation mot bakgrun- 1972:66, S284.

den av de bedömningar som utredningen gjort i olika sammanhang. Biblioteket skall i rent yttre mening vara lättillgängligt. Det innebär en decentraliserad organisation, tillräckligt öppethållande, uppsökande verksamhet, enkla rutiner. Det skall inte finnas några ekonomiska hinder för den enskilde att utnyttja biblioteket: boklånen skall vara kostnadsfria. Bokutbudet skall ha bredd, kvalitet och en sammansättning som svarar mot befolkningens intressen. Det skall med andra 0rd finnas lättläst litteratur vid sidan om komplicerade specialarbeten, de mycket efterfrågade arbetena skall finnas i tillräckligt antal exemplar, och det skall finnas ett effektivt fungerande samarbete mellan biblioteken så att det ena biblioteket kan låna av det andra de böcker som det inte självt äger. I biblioteksverksamheten skall finnas starka inslag av allmänkulturell verksamhet. Det framgår av de redovisningar som gjorts i anslutning till utredningens studier av läs-, bok- och biblioteksvanor att folkbiblioteken trots en genomsnittligt god standard långt ifrån alltid fyller de här nämnda kraven. Standarden är mycket ojämn, bokbestånden otillräckliga, stora befolkningsgrupper står praktiskt taget främmande för biblioteksverksamheten. Utredningen kommer i det följande att i anslutning till de stödåtgärder som diskuterats i kapitel 6 lägga fram förslag som syftar till standardutjämning och standardförbättring. Vägledande för utredningen har därvid varit en önskan att göra litteraturen tillgänglig för vad som i

utredningsdirektiven har kallats för å ena sidan grupper med ett

ådagalagt men ej tillgodosett behov” av litteratur och å andra sidan ”helt nya grupper av läsare”, grupper som av fysiska, psykologiska eller ekonomiska orsaker hindras från att få kontakt med böckerna. Förslagen läggs fram under rubrikerna Allmänna föreskrifter, Stöd åt kommunala bibliotek, Stöd åt länsbibliotek, Stöd åt lånecentraler, Tillsynsmyndighet, Bibliotekstjänst. Generellt kan om förslagen inom detta utredningsavsnitt sägas att de i flera fall innebär ett preciserat ställningstagande från utredningens sida även i detaljfrågor. Detta skiljer denna framställning från de avsnitt som behandlar produktionen och den kommersiella distributionen av böcker. Orsaken är närmast den att förslagen berör ett område, som länge varit föremål för statsmakternas åtgöranden och där problemen ingående belysts i utredningar, petitaframställningar och riksdagsdebatter. För övriga utredningsavsnitt föreslås däremot principiellt nya statliga stödåtgärder som först måste prövas på olika sätt innan de kan få en mera slutgiltig form. Därtill kommer att biblioteksverksamheten helt bedrives med allmänna medel vilket gör att konsekvenserna av olika åtgärder lättare låter sig beräknas. I särskilda kapitel behandlar utredningen frågan om stöd till de språkliga minoriteternas och de vuxna läshandikappades litteraturförsörjning. Däremot har utredningen inte ansett sig böra ta upp frågor rörande den litteraturförsörjning som bekostas av medel under andra huvudtitlar än utbildningsdepartementets (bibliotek inom krigsmakten, bibliotek vid fångvårdsanstalterna). Utredningen nöjer sig med att understryka vikten av att de här berörda biblioteken får tillräckliga resurser för att kunna erbjuda ett bokurval av erforderlig omfattning och sammansättning.

l0.3.2 Allmänna föreskrifter Så länge man har kunnat tala om modern folkbiblioteksverksamhet i vårt land har det stora flertalet av de lokala biblioteken haft kommunen som huvudman. Under de sextio år, då staten gav direkt stöd till verksamheten, var vissa villkor fástade vid bidragen. Villkoren innefattade bla föreskrifter angående fria boklån, bokbeståndets karaktär, öppethållandet, bibliotekariens kompetens, lokalernas lämplighet. Bibliotekariens kompetens och lokalernas lämplighet skulle prövas av tillsynsmyndigheten. För närvarande finns inga generella bestämmelser för de kommunala biblioteken. Verksamheten regleras av varje kommun för sig. Den enda form av vägledande anvisningar som finns är de rekommendationer, som utfärdats i anslutning till rationaliseringsundersökningarna 1960 och 1972 och bakom vilka står representanter för skolöverstyrelsen, kommunförbundet och de anställdas organisationer. l kapitel 6 har lämnats en utförlig redogörelse för den diskussion som förts på biblioteksområdet. Utredningen är kring frågan om lagstiftning inte beredd att föreslå någon lagstiftning som skulle binda kommunerna i den ena eller andra riktningen. Man har all anledning att antaga att det engagemang, som kommunerna visat i fråga om biblioteksverksamheten, kommer att fortsätta utan några statliga påtryckningar. En lagstiftning, som enbart skulle ålägga kommunerna att upprätta bibliotek, är lika litet påkallad: med 1974 års ingång kommer som tidigare nämnts alla kommuner att ha biblioteksverksamhet. Å andra sidan anser utredningen att det är angeläget att statsmakterna fastställer vad som är folkbiblio› teksverksamhetens mål och vem som bär ansvaret för verksamhetens utformning på olika nivåer. För närvarande regleras det statliga stödet till

länsbibliotek och lånecentraler genom en kungörelse* Enligt utred-

ningens mening bör kungörelsen kunna byggas ut med ett kort inledande avsnitt, där syftet med biblioteksverksamheten preciseras och där man kan fastslå att fria boklån och samverkan biblioteken vid preciseringen emellan är grundläggande drag. Till de nuvarande bestämmelserna om länsbibliotek och lånecentraler kan fogas en paragraf, som säger att ansvaret för den lokala biblioteksverksamheten vilar på kommunen. När det gäller länsbibliotek och lånecentraler är läget ett annat. Till båda verksamheterna utgår statligt stöd, ett stöd som enligt utredningens förslag nedan bör avsevärt ökas i samband med att biblioteken får vidgade uppgifter. På samma sätt som för närvarande är fallet bör uppgifterna preciseras av statsmakterna. Utredningen bifogar ett förslag till kungörelse om statsbidrag till folkbiblioteksväsendet mm (bilaga E). Förslaget bygger dels på den nuvarande kungörelsen om statsbidrag till länsbibliotek och lånecentraler, dels på de anvisningar, som skolöverstyrelsen utfärdat i anslutning till kungörelsen. Skulle den ojämna biblioteksstandarden kommunerna emellan bli bestående för någon längre tid eller utvecklingen inom biblioteksområdet än för närvarande - om kommunerna t ex mot all ta en annan inriktning förmodan och statsmakternas intentioner skulle avgiftsbelägga viss biblio- 1 SFS 1966:108 med teksservice finns det anledning att på nytt aktualisera frågan om ändring senast 1971: 25. bibliotekslagstiftning.

l0.3.3 Stöd åt kommunala bibliotek Då man överväger vilka åtgärder som kan vidtagas för att öka bibliotekens möjligheter att effektivt bidraga till litteraturspridningen är det två frågor som står i förgrunden. Den ena frågan sammanhänger med den

ojämna standarden biblioteken och kommunerna emellan, den andra med

den externa biblioteksverksamheten, dvs verksamheten utanför biblio tekslokalerna och främst på arbetsplatserna. Erfarenheterna från biblioteksförsöken ger vid handen, att det finns en rad andra åtgärder som påkallar bibliotekens uppmärksamhet, men de bör kunna genomföras utan särskilt stöd av statsmedel. Det kan gälla omläggning av rutiner, det kan vara fråga om bättre information, om andra bokurvalsprinciper, om annan uppställning av böckerna, om ökat öppethållande bl a söndagar, om samplanering och samverkan med andra kommunala organ och andra bibliotek, bl a skolbiblioteken. Det kan gälla tillskapande av ”konsumentråd eller någon annan form för biblioteksutnyttjarnas medinflytande.

Åtgärderna bör i flertalet fall kunna genomföras inom ramen för redan

utgående anslag. l andra fall kan man inom kommunerna ha anledning att överväga en omprioritering, minska bibliotekets service på ett område och öka den på ett annat, främst i syfte att gynna de nu missgynnande. Utredningen utgår från att kommunerna vid sin fortsatta biblioteksplanering kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt dessa och andra åtgärder som kan leda till ett bättre och vidgat utnyttjande av bibliotekens litteraturservice. För att komma till rätta med den ojämna standarden kan man - om man inte lagstiftningsvägen vill reglera biblioteksverksamheten enligt utredningens mening tillgripa tre typer av statliga åtgärder. Man kan för det första genom information, råd och exempel stimulera kommunerna att göra insatser på biblioteksområdet. Man kan för det andra ge ett selektivt statligt stöd för upprustning och utrustning av ineffektiva biblioteksenheter. Man kan för det tredje ge länsbiblioteken resurser och möjligheter att åtminstone temporärt överta bokförsörjningen i sådana delar av länet där vederbörande kommun saknar förutsättningar att på egen hand organisera en meningsfull verksamhet. Utredningen återkommer nedan under punkten 10.3.6 till frågan om central information och under punkten l0.3.4 till länsbibliotekens insatser. I detta avsnitt behandlas frågan om stöd till de kommunala bibliotekens utrustning och

upprustning.

Som framgår av redovisningen i avsnitt l.1 utgår för närvarande ett statligt stöd till utvecklingsverksamhet mm vid folkbiblioteken. För budgetåret 1973/74 har under denna rubrik anvisats 3 185 000 kr. Av beloppet är 1,3 mkr avsedda för punktinsatser, därav 0,5 mkr för förbättring av litteraturförsörjningen för invandrare. Vid fördelningen av övriga medel bör enligt statsverkspropositionen särskild hänsyn tas till glesbygdens problem. Utredningen finner det angeläget att de till punktinsatser avsedda medlen kraftigt förstärks. En väsentlig förutsättning för att glesbygdens biblioteksproblem skall kunna lösas är en ökad användning av bokbussar. 1970 års rationaliseringsutredning beträffande folkbiblioteken har gjort ingående undersökningar angående bokbussverksamheten och har en klart positiv inställning

i Av intresse är utredar-

till bokbussens användning glesbygdsområden?

nas påpekande, att det i vissa fall kan finnas skäl att överväga om det på

orter där en utlåningsstation ersätts av bussverksamhet går att komplettera denna med annan service. Som exempel nämnes fall när biblioteket

disponerar en lokal som är värdefull från uppehålls- och miljösynpunkt

eller som kan användas för allmänkulturell verksamhet, Sagostunder eller finner synpunkten beaktansvärd även om liknande. Litteraturutredningen det står helt klart att det endast kan vara fråga om ett komplement. l

överlägsen varje annan form för litteraturdistri-

glesbygden är bokbussen bution. anförde skolöverstyrell sina anslagsäskanden för budgetåret 1972/73 endast ansett ansöka om sen att dittills ett par kommuner sig kunna för anskaffande av bokbuss. Orsaken till det ringa antalet

punktbidrag

ansökningar har enligt Överstyrelsen varit att kommunerna enligt praxis fått bestrida halva kostnaden förbättra glesbygsjälva. För att effektivt dens bokförsörjning fann Överstyrelsen det vara nödvändigt att bidrag från sådana kommuner, som inte

lämnades utan krav på motprestation

hade ekonomiska resurser att göra en egen insats. Överstyrelsen ansåg sig i inledningsskedet inte kunna räkna med bidrag till mer än tio kommuner - eller kommunblock, vilket med en kostnad per buss av ca 80 000 kr skulle kräva punktbidragsinsatser om ca 800 000 kr. l sina anslagsäskanden för 1973/74 nämner Överstyrelsen, att ansökningar om bidrag till inköp av bokbussar då inkommit avseende 1,54 mkr och att ansökningarna för budgetåret 1973/74 kunde beräknas avse ett belopp av ca 2 mkr. med skolöverstyrelsens uppfattning, att Utredningen sympatiserar måste ges utan krav på motprestation från bidrag för inköp av bokbussar den mottagande kommunens sida. Kommunens kostnader för utrustning och drift blir ändå avsevärda, även om man måste hålla i minnet, att är en förhållandevis billig distributionsforrn om man bokbussutlåning räknar kostnaden i relation till antalet utlämnade lån? Bidrag till inköp av bokbussar bör utgå till kommuner med stor glesbygd och förhållandevis svag ekonomi. Med ledning av bedömningar gjorda inom skolöverstyrelsens bibliotekssektion beräknar utredningen, att ca 150 kommuner, utöver dem som redan anskaffat buss, kan komma i fråga för bidrag. En lämplig bokbuss kostar i dagens penningvärde ca 125 000 kr. Med dessa skulle totalkostnaden blir 18,75 mkr. Om kostnaden för-

utgångspunkter

delas är blir årskostnaden 3,75 mkr. Med hänsyn till den på fem förslitning som sker måste man räkna med att ett visst medelsbehov kommer att finnas även efter femårsperiodens utgång. Bokbussarna endast en sida av den upprustning som representerar krävs för att bibliotekens böcker skall kunna nå ut till eftersatta grupper. För att inom överskådlig tid kunna åstadkomma en jämnare standard biblioteken emellan krävs betydande engångsinsatser i kommuner med svag biblioteksorganisation. Det kan gälla kommuner som uppkommit 1 Biblioteksarbete. En genom sammanläggning av en rad småkommuner med inga eller obetydöversyn av verksamheter. liga biblioteksresurser, men det kan också gälla andra kommunbildningar vid kommunala bibliotek, där biblioteken av olika skäl inte har följt med i utvecklingen. Framför Lund 1972, s 142 ff. allt är det mediabeståndet som behöver upprustas, dels i allmänhet, dels 7 Biblioteksarbete, Lund av utlåningen, bl a i samband med 1972, s 148 f. för att möjliggöra en decentralisering

startandet av bokbussverksamhet. Också andra sidor av biblioteksverksamheten kan behöva upprustas. Inom ramen för punktbidragen föreslår utredningen en ny bidragsforrn, upprustningsbidrag, att utgå till kommuner för en allmän upprustning av biblioteksverksamheten. Bidraget skall i princip ha karaktären av engångsbidrag men bör fördelas på högst

kunna

tre år bl a med tanke på att bibliotekspersonalen skall kunna hinna med upprustningen jämsides med sitt ordinarie arbete. För att kunna erhålla upprustningsbidrag bör kommunen kunna styrka det föreliggande behovet och möjligheterna att inom rimlig tid bygga upp en tillfredsställande biblioteksorganisation samt utfåsta sig att svara för driftkostnaderna. I särskilda fall bör bidrag kunna utgå utan krav på motprestation från kommunens sida. För bidragens storlek bör sättas en övre

gräns av förslagsvis 100 000 kr. Om man räknar med att 20-30 bibliotek

årligen ansöker om upprustningsbidrag kan anslagsbehovet beräknas till 2 mkr per år. Bidragen bör kunna avvecklas senast efter en tioårsperiod. Utredningen förordar ännu en form av selektivt stöd till de kommunala biblioteken. Biblioteksförsöken har klart visat vikten av att biblioteken bedriver en extern Framför utlåningsverksamhet. allt har det visat sig, att utlåningen på arbetsplatser varit en effektiv metod att nå grupper, som tidigare av olika skäl inte tagit kontakt med biblioteket. Verksamheten är

kostnadskrävande, även om kostnaden är låg? har perlån Utredningen

diskuterat olika vägar att stödja den och funnit, att ett punktbidrag av hittillsvarande modell inte innebär stimulans för att en komtillräcklig mun skall ta upp arbetsplatsverksamhet. I viss utsträckning kan man räkna med att böcker som enligt litteraturstödsmodellen tillföres de kommunala biblioteken kan användas i arbetsplatsverksamhet men inte heller detta löser kostnadsfrågan för kommunerna. Enligt utredningens

behövs det flerårigt stöd för att kommunerna

mening i någon större omfattning skall starta biblioteksverksamhet på Stödet

arbetsplatserna.

bör syfta till att minska initialkostnaderna för biblioteken och bör kunna

utgå under högst tre år i följd. Efter de tre årens slut förutsättes

verksamheten ha nått en sådan stabilitet och en sådan självklarhet, att kommunen är beredd att ta på sig det ekonomiska ansvaret.

Utredningen föreslår, att bidrag till biblioteksverksamhet på arbetsplat-

ser utgår med högst 5 OOO kr per utlåningsställe och år. För att komma i fråga för bidrag bör arbetsplatsen normalt ha minst 100 anställda. Den bör besökas av bibliotekarie minst en gång per vecka. Med kravet på minst 100 anställda blir det som regel endast stora och medelstora kommuner som kan komma i fråga för bidrag. Som biblioteksförsöken visade, var behovet av särskilda arbetsplatsbibliotek mindre påtagligt i en ort av Jörns storlek än i Skellefteå och Malmö. bör Undantagsvis emellertid även arbetsplatser med ett lägre antal anställda än 100 kunna komma i fråga vid

bidragsgivningen. Hur många arbetsplatser det finns av

den angivna storleken kan inte med säkerhet uppges, men utredningen räknar med att bidrag det första året kommer att sökas för ett par hundra arbetsplatser för att de följande åren öka kraftigt. Under andra året beräknas 300 nya arbetsplatsbibliotek tillkomma, under tredje året 400. Kostnaden somlunder första året stannar vid l mkr skulle då under tredje 1 Böcker på jobbet, året utgöra 4,5 mkr. Under de därpå följande åren räknar utredningen Lund 1973, s 92 ff.

medelsbehov till dess reformen i sina

med ett oförändrat genomförts

huvuddrag. mm för närvarande Ur anslagsposten Utvecklingsverksamhet utgår förutom bidrag till de kvarvarande utvecklingsbiblioteken samt bidrag för särskilda lokala initiativ dels kostnad för två experter för

(punktbidrag)

utveckling och planering, dels medel för informationsåtgärder och övriga centrala åtgärder. och medlen för informationsåtgärder och övriga Expertkostnaden centrala åtgärder bör ställas till det centrala biblioteksorganets förfogande och redovisas under anslaget till denna. Återstoden av anslagsposten jämte de av utredningen här föreslagna bidragen till inköp av bokbussar, 3,75 mkr, till upprustning av bibliotek, 2 mkr, och till biblioteksverksamhet på arbetsplatser, 1 mkr, bör sammanföras till en anslagspost, Bidrag till kommunala bibliotek. Förslaget innebär, att bidragen till inköp av bokbussar minskas efter fem år, att avvecklas efter

upprustningsbidragen

succestio år och att bidragen till biblioteksverksamhet på arbetsplatser som sivt höjes till 4,5 mkr. Också dessa senare bidrag är att betrakta startbidrag och bör följaktligen kunna avvecklas vid lämplig tidpunkt. bibliotekens allmänkul- Som framgår av kapitel 6 bör de kommunala turella verksamhet i stödhänseende kunna jämställas med liknande verksamhet bedriven av andra institutioner. Om Kulturrâdets förslag till finner lokalt aktivitetsstöd och bidrag till kulturarrangemang förverkligas utredningen att det borde prövas om inte bestämmelserna för stödâtgäratt även biblioteken skulle derna skulle kunna ges en sådan utformning, kunna stå som bidragsmottagare. för Vidare föreslår utredningen en översyn av gällande bestämmelser statligt stöd till kommuner vid nybyggnad, ombyggnad och inredning av bibliotekslokaler. Som framhålles i kapitel 6 bör folkbibliotekslokaler

inrymda i en skola i bidragshänseende kunna jämställas med skollokaler.

Vidare borde kvarterslokaler som inrymmer bibliotek kunna byggas med statliga bostadslån. Slutligen bör prövas i vad mån stödet till allmänna även skulle kunna omfatta lokaler, som i första hand är samlingslokaler avsedda för biblioteksändamål. vill understryka, att det stöd som ges åt Utredningen slutligen länsbibliotek och lånecentraler är ett indirekt stöd till de kommunala som kan också åt personer med biblioteken därigenom ge service

utan att därför behöva utnyttja sina begränsade inköpsspecialintressen,

resurser för mindre frekvent litteratur.

l0.3.4 Stöd åt länsbibliotek

sida kan lämnas folkbiblioteks- Det fortlöpande stöd, som från statens främst koncentreras till verksamheten, bör enligt utredningens mening redan nu länsbiblioteken. Som framgår av kapitel 6 bör länsbibliotekens kunna byggas ut i viktiga roll för den regionala litteraturförsörjningen ett effektivare stöd. Utredningen fäster särskild syfte att ge kommunerna vikt vid att länsbiblioteken får till uppgift att bevaka litteraturförsörjningen i länet och göra de framställningar och förslag som detta kan leda till. Bevakningen bör enligt utredningens mening inriktas på litteraturför-

sörjningen till erfarenhetsmässigt eftersatta befolk-

grupper: glesbygdens

ning, kulturfattiga befolkningsgrupper, språkliga minoriteter, personer

som på grund av sjukdom eller andra bla

handikapp, patienter på

vårdinstitutioner, inte kan utnyttja bibliotekens ordinarie service, vuxenstuderande, däri inräknade studerande vid högskolor och andra högre

undervisningsanstalter. I anslutning till bevakningsuppgiften bör länsbib-

liotek kunna träffa avtal med den kommun som så önskar angående Övertagande i större eller mindre delar av i kommunen.

bokförsörjningen Åtgärden bör endast vidtagas i fall då det är tydligt, att kommunen just

då inte har tillräckliga resurser för att en effektiv själv svara för biblioteksverksamhet. Ett avtal bör följaktligen ha temporär karaktär. Kommunen har därmed ej avlyfts det ansvar för biblioteksverksamheten, som ger biblioteken en önskvärd lokal förankring. Den av utredningen föreslagna litteraturstödsmodellen förutsätter vid sin tillämpning medverkan från länsbibliotekens sida. Utöver de presentationsexemplar, som iänsbiblioteket liksom andra kommunala bibliotek skall kunna tilldelas, skall till länsbibliotekets förfogande ställas ytterligare ett antal exemplar av de böcker som ingår i stödsystemet. Böckerna skall genom länsbibliotekets försorg fördelas för biblioteksverksarnhet i länet enligt riktlinjer som kan komma att meddelas av det centrala

biblioteksorganet, som förutsättes samråda med landstingsförbundet i fråga om fördelningen mellan länen.

Ännu en sida av länsbibliotekens verksamhet finner utredningen angelägen: uppgiften att samordna och förmedla information till länets allmänhet om litteratur och bibliotek. Vid sidan av den lokala informa- - bl a i anslutning till tionen kan en systematisk information på länsnivå

bibliotekens presentationsexemplar” - vara ett effektivt medel för att nå en ny bibliotekspublik och nya bokläsare.

Att länsbiblioteksverksamheten i princip knutits till det största kommunala biblioteket i länet har enligt all erfarenhet visat sig vara en rationell och Från administrativ

ändamålsenlig anordning. synpunkt är

organisationen inte invändningsfri. Länsbibliotekets huvudman är vederbörande kommun, och landstinget, som ger betydande bidrag till länsverksamheten, kan av formella inte vara representerat grunder i styrelsen. - inte minst som följd av de nya Till detta kommer att länsbiblioteket uppgifter som biblioteken - ivissa enligt utredningens förslag erhåller lägen kommer att fatta beslut i ärenden som berör andra kommuner, t ex vid

fördelningen av de böcker som ingår i litteraturstödet. Olägenheterna

torde emellertid inte vara större än att de bör kunna bemästras utan att man behöver

tillgripa tungrodda lösningar. Utredningen erinrar om att

länens AV-centraler som regel är integrerade med de kommunala läromedelscentralerna.

Utredningen rekommenderar

enligt det förslag som diskuteras i kapitel

6, att biblioteksstyrelserna (kulturnämnderna) i de kommuner, där det

kommunala biblioteket är länsbibliotek, samtidigt med sig adjungerar två representanter för vederbörande landsting. För att stärka ytterligare

landstingets inflytande kan ärenden rörande länsverksamheten formellt

delegeras till länsbibliotekarien, som innan han fattar beslut skall höra representanterna för landstinget. Rekommendationer i de här berörda

bör utfärdas av Svenska kommunförbundet och frågorna lämpligen Svenska landstingsförbundet. Sveriges Allmänna Biblioteksförening har föreslagit att åtgärder vidtas så att för försändelser i interurban lånetrafik mellan

postavgifterna

inte behöver betalas av biblioteken eller kommunerna. Utredbibliotek

om den belastning som portoavgifterna innebär men

ningen är medveten är inte beredd att föreslå att de kommunala biblioteken tillerkännes debiteras statsverket. Sådant tjänstebrevsrätt eller att portokostnaderna är konstruerat, är emellertid lån mellan å ena det svenska lånesystemet sidan de kommunala biblioteken och å andra sidan länsbibliotek och lånecentral av fundamental betydelse. Detta gäller bl a för invandrarnas det förslag som utredningen lägger fram. Utredbokförsörjning enligt finner för sin del motiverat att de lokala biblioteken i lånetrañk ningen och lånecentraler skall slippa att betala returporto för med länsbibliotek lånade böcker. Portokostnaderna bör därvid enligt reglerna för svarstillstånd debiteras de långivande biblioteken. för att länsbiblioteken skall kunna âtaga sig de.nya En förutsättning ekonomiska resurser vidgade uppgifterna är givetvis, att dessa biblioteks Länsbiblioteksverksamheten finansieras för närvarande i huvudstärkes. sak genom bidrag från stat och landsting. l fråga om flertalet länsbibliokommun därutöver svarar för vissa delar av tek gäller, att vederbörande kostnaderna. har ingen anledning att närmare gå in på den Utredningen nuvarande av kostnaderna men delar den på kommunalt håll fördelningen uttryckta uppfattningen, att stat och landsting i princip skall bekosta länsverksamheten. Vad kostnadsfördelningen mellan stat och landsting att staten ensam svarar för de kostnader som angår, synes det motiverat, av biblioteksutföljer av utredningens förslag med avseende på bevakning vecklingen i länet, litteraturförsörjningen till de språkliga minoriteterna, informationen om litteratur och bibliotek och fördelningen av de böcker skall tillföras bibliotesom enligt den föreslagna litteraturstödsmodellen ken genom länsbiblioteket. Vid bestämmandet av det statliga bidraget till bör vidare tas till utredningens förslag, att länsbiblioteken hänsyn

portokostnaderna vid återställandet av lån enligt reglerna för svarstill-

stånd skall debiteras länsbibliotek och lånecentraler. Utredningens förslag att länsbiblioteken under vissa förutsättningar skall kunna eller mindre delar av bokförsörjningen i en åtaga sig större kommun från att avtal skall träffas mellan länsbiblioteket och utgår kommunen. föreslår, att kommunen därvid skall betala en Utredningen rimlig andel av kostnaderna enligt normer som fastläggs av det centrala Riktpunkten för normerna bör vara den kostnad per biblioteksorganet. storlek har att

invånare, som kommuner av jämförlig genomsnittligt

bestrida. Viss kostnad kan därutöver falla på länsbiblioteket. Utredningen föreslår, att länsbiblioteket gottgöres för detta genom särskilt bidrag ur de medel för länsbiblioteksverksamhet som enligt utredningens förslag nedan ställs till det centrala biblioteksorganets förfogande. karaktär behöver länsbiblioteken Med hänsyn till de nya uppgifternas framför sidan. Utredningen räknar

allt förstärkning på den personella

den samordnande verksamheten, informed att bevakningsuppgifterna,

mationsverksamheten samt uppgifterna i anslutning till litteraturstödet

kommer att kräva ett tillskott till varje länsbiblioteks personal motsvarande 3 tjänster. 2 tjänster beräknas för bibliotekariepersonal och l tjänst för biträde med kontorsgöromål. Av de

föreslagna bibliotekarietjänsterna

bör en gälla verksamhet bland barn och ungdom. Kostnaderna kan beräknas till i runt tal 140 000 kr per bibliotek. För kostnader i samband med informationsverksamheten samt portokostnader i den interurbana låneverksamheten beräknar utredningen ett belopp per bibliotek av ca 40 000 kr. Utredningens förslag innebär alltså, att det nuvarande bidraget

till 70000 kr, 180000

länsbiblioteken, höjs med kr per bibliotek. Utredningen har övervägt om bidragets storlek bör differentieras med hänsyn till variationerna länen emellan i fråga om invånarantal och ytvidd - i likhet etc, men med Skolöverstyrelsen och kommunförbundet funnit det rimligare, att de lägre kostnaderna i de mindre länen får ett

uttryck i lägre landstingsbidrag. De särskilda förhållanden som gäller i

fråga om Gotlands län och kommun motiverar ett undantag: utredningen föreslår, att det statliga bidraget till länsbiblioteket i Gotlands län fastställes till (70000 + 80000 =) 150 0000 kr. Till det statliga centralorganets förfogande bör vidare ställas 400 000 kr att användas för särskilda bidrag till länsbibliotek som enligt avtal med viss kommun åtager sig att medverka vid bokförsörjningen i kommunen. Utredningen utgår från att stifts- och landsbiblioteken kommunaliseras. Den totala kostnaden för förslaget blir då (23 x 180 000 + l x 80 000 + 400 000 =) 4,62 Mkr. Härtill kommer det engångsanslag för litteratur åt invandrare

som enligt utredningens förslag i kapitel 8 skall utgå till länsbiblioteken under en femårsperiod. Även efter femårs-

periodens slut bör länsbiblioteken tilldelas medel för inköp av invandrarlitteratur. Vilken behovet kommer

omfattning att ha kan inte preciseras

idag.

l0.3.5 Stöd åt lånecentraler

Enligt utredningens mening fyller lånecentralerna en viktig funktion som det sista ledet i folkbibliotekens

låneorganisation. De kompletterar

länsbibliotekens service och som närmare beröres har, i kapitel 6,

möjligheter att åtaga sig ytterligare uppgifter på litteraturförmedlingens

område. kan emellertid inte förorda, Utredningen att en fjärde lånecentral inrättas. Det torde vara mer angeläget att de nuvarande lånecentraler-

nas resurser förstärks. Skolöverstyrelsen har i sina anslagsframställningar

de senare åren framhållit att de nuvarande och bidragen är otillräckliga, från de berörda kommunernas sida har man understrukit, att en sänkning av servicegraden måste ske, om inte bidragen får sådan storlek att kommunerna erhåller full täckning för sina kostnader. En sänkning av servicegraden skulle enligt utredningens mening vara olycklig. Utredningen delar uppfattningen, att staten skall svara för hela kostnaden för lånecentralerna. Utan att ingå på några detaljer i fråga om beräkningsgrunderna, tillstyrker utredningen, att lånecentralerna får den begärda kostnadstäckningen, för budgetåret 1973/74 beräknad till 648 000 kr mot i riksstaten 400000 upptagna kr. Med tillägg för den beräknar

föreslagna postersättningen utredningen att anslagsposten skall

ökas med 0,3 Mkr.

kapitel 8 bör vissa medel ställas

Som framgår av utredningens förslag i för anskaffande av litteratur för invandra- .till lånecentralernas förfogande

re, att utgå under en femårsperiod.

l0.3.6 Tillsynsmyndighet

till en Som utredningen närmare utvecklat i kapitel 6 är alternativet om biblioteksverksamhetens utformning en centralt organise-

lagstiftning

rad saklig information om lämpliga sätt att organisera en tillfredsställande biblioteksservice. Ett sådant centralt organ finns nu i skolöverstyrelsens bibliotekssektion. Motsvarigheter finns bl a i Danmark, Norge, England och USA. av ett sådant organ understryks i Unescos biblio- Betydelsen teksmanifest. föreslår i likhet med kulturrådet att folkbiblioteksärende- Utredningen na i fortsättningen skall handläggas inom det föreslagna nya kulturrådet.

Detta bör i första hand ha rådgivande uppgifter men bör samtidigt

för länsbibliotek, lånecentraövertaga den uppgift som tillsynsmyndighet av statsmedel bekostad folkbiblioteksverksamhet, som ler och annan nu svarar för. Till bör vidare höra att

skolöverstyrelsen uppgifterna

som anvisas för folkbiblioteksändamål och fördela de statliga medel, i den utsträckning medel ställs till förfoganorganisera försöksverksamhet de för ändamålet. I likhet med kulturrådet finner utredningen, att en särskild biblioteks-

överstyrelse inte nu bör komma till stånd. Åtgärder bör dock vidtagas för

en nära samverkan mellan folkbiblioteken och andra att garantera bibliotek. inom kulturrå- För att skapa ett brett underlag för ställningstaganden

föreslår att den planerade nämn-

det i folkbiblioteksfrågor utredningen en sektion för den för litteratur och bibliotek uppdelas på två sektioner,

bibliotek Det skulle då bl a bli möjligt att låta

litteratur och en för och biblioteksintressen bli förerepresentanter för olika bibliotekstyper trädda i nämnden. När det gäller den enhet för biblioteksfrågor, som enligt kulturrådets

inom det nya kulturrådet och övertaga personalen

förslag skall upprättas vid skolöverstyrelsens bibliotekssektion, vill utredningen understryka vikten av att enheten får erforderliga resurser för rådgivning och informainte minst inom de områden där brister i bibliotekstion till biblioteken, biblioteksförsök kunnat visa på servicen kan påvisas och där utredningens - liksom vägar att avhjälpa dem. Det är också angeläget, att enheten bibliotekssektionen nu - får disponera medel för centrala åtgärder till av folkbibliotekens verksamhet, däribland även för experifrämjande mentverksamhet vid kommunala bibliotek eller länsbibliotek. förslag till Utredningen anser sig inte böra lämna något detaljerat biblioteksenhetens sammansättning. Genom att de nu till bibliotekssekkonsulenterna bör enheten ha möjligheter att tionen knutna övertages inom de centrala områdena av biblioteksverksamheten. lämna rådgivning räknar med att kulturrådet därutöver vid behov skall kunna 1 Se närmare om organi- Utredningen av sationsfrågor i avsnitt

tillsätta och arbetsgrupper för behandling speciella

expertgrupper 10.9. biblioteksfrågor.

sou 1974:5 331

10.3.7 Bibliotekstjänst

Bibliotekstjänsts betydelse som biblioteksvärldens gemensamma serviceorgan har utredningen haft anledning att belysa i många sammanhang. Företagets expansion är anmärkningsvärt stark, samtidigt som man har all anledning att antaga att bolaget kan ytterligare utveckla sin service. Utredningen är medveten om de problem som är med

förknippade

Även om verksamheten sambindningsservicen. f n synes fungera tillfredsställande, vilket

genomförda undersökningar visar, är det viktigt att

utvecklingen från tid till annan studeras av en utomstående instans. Som led i sin strävan efter har tillsatt

opartiskhet företaget två gransknings-

en för vuxenlitteratur nämnder, och en för barn- och ungdomslitteratur. Med hänsyn till det dominerande inflytande som sambindningslistorna har för bibliotekens bokinköp motiverat synes det vidare att företaget dels bereder intresserade tillfälle att utse ledamöter parter i granskningsnämnden för vuxenlitteratur så sker redan när det gäller att utse ledamöter i granskningsnämnden för barn- och ungdomslitteratur - dels anmodar lämplig utomstående instans att utse ordförande i nämnderna. föreslår i avsnitt 102.2 att de böcker Utredningen som enligt den föreslagna litteraturstödsmodellen skall överlämnas till biblioteken distribueras av Bibliotekstjänst mot skälig ersättning. Bibliotekstjänst beräknas likaledes få ökade i samband uppgifter med inköpen av invandrarlitteratur.

10.3.8 Kostnader för genomförandet av utredningens förslag, mkr

De sammanlagda årliga kostnaderna för genomförande av utredningens förslag inom bibliotekssektorn framgår av följande sammanställning.

A. Bidrag till kommunala bibliotek Bokbussar 3,75 mkr Upprustningsbidrag 2 mkr Bibliotek på arbetsplatser 4,5 mkr 10,25 mkr B. Bidrag till länsbibliotek 4,62 mkr C. Bidrag till lånecentraler 0,3 mkr Summa 15,17 mkr

Bidraget till bibliotek på arbetsplatser föreslås successivt stiga från 1

till 4,5 mkr. Vid utbyggt arbetsplatsutlåningsstöd blir de årliga merkost-

naderna för biblioteksstödet drygt 15 mkr. Härtill kommer av utredningen i kapitel 8 till

föreslaget bidrag invandrarnas bokförsörjning, 12 mkr, fördelar på fem år med 2,4 mkr/år,

därav 1,86 mkr till länsbiblioteken och 0,54 mkr till lånecentralerna. Statsverkets totala årliga kostnad för folkbiblioteksverksamheten vid bifall till utredningens förslag 4 kostnader för bibliotek inom krigsmakten och kriminalvården inte inräknade erhålls, om man till ovanstående belopp lägger i riksstaten under rubriken Bidrag till folkbibliotek anvisat anslag. För budgetåret 1973/74 uppgår anslaget med avdrag av det i 1 Se Försök med biblioposten Länsbibliotek ingående beloppet för till länsbiblio-

tilläggsbidrag

tek, SOU 1972:61, kapitek samt tillägg av merkostnad - under detta anslag - vid kommunalise- tel 5.

och landsbiblioteken till i runt tal 5,9 mkr. Totalkostnaderring av stiftsna för biblioteksstödet blir då ca 17,5 mkr första året och vid utbyggt

21 mkr/år. Därtill kommer även engångsbidraget arbetsplatsutlåningsstöd

till invandrarnas bokförsörjning.

10.4 Försäljning av böcker

10.4.1 Allmänt

och återkommande kontakt Att äga böcker tillåter en av tiden oberoende vid lån. Läsandet kan också bli mera med boken som inte är möjlig fördel aktivt, anteckningar kan göras om man själv rår om boken. En stor sätt kommer i kontakt med är att barn och ungdom på ett naturligt och stimuleras till läsande, om en boksamling finns i hemmet. litteraturen finner det motiverat att stat och Mot denna bakgrund utredningen av kvalitetsböcker. Skillnaden i kommun söker främja försäljningen

mellan olika socialgrupper är påtaglig. Låginkomstutred-

bokinnehav material i dessa hänseenden samma bild som våra egna ningens uppvisar

undersökningar. har förändrats på ett olyckligt sätt. Det Bokförsäljningens inriktning - som i annat sammanhang - både senaste decenniet har påvisats inneburit en kraftig frammarsch för

utgivnings- och försäljningsmässigt

kiosklitteraturen medan den kvalificerade litteraturen stagnerat och på

senare tid gått tillbaka. - såväl absolut som Den kvalificerade litteraturens svaga försäljning - och relativt kan delvis förklaras av försäljningsapparatens utformning

de höga priserna på denna litteratur. De höga priserna på kvalificerad litteratur medför att många bokläsare

bok i originalupplaga. Senare års

drar sig för att köpa en nyutkommen - de skönlitterära - har

kraftiga prisutveckling på pocketböcker speciellt

att dessa förlorat karaktären av billigbok. Detta har skapat vidare medfört

ökat utrymme för kiosklitteraturen, i som ligger kvar på en genomsnittlig

prisnivå under fyra kronor. Vad försäljningsapparaten är de knappt 300 abonnemangsbok-

gäller

till större tätorter. De ca 170 Bf-boklådorna är lådorna koncentrerade men har ett sortiment. Hos jämnare spridda över landet, begränsat finns ett serviceintresse och man har iallmänhet en bokkunboklådorna

Mot de knappt 500 fackboklådorna står 14 000, geografiskt nig personal.

tillhörande Pressbyråns distributions-

jämnt spridda, försäljningsställen

nät. finner skillnaden i förutsättningar hos de två försäljnings- Utredningen

systemen i hög grad olycklig: ett system med ett fåtal försäljningsställen

som saluför kvalificerad men dyr litteratur, ett annat som på ett stort

säljer en i dubbel mening billig

antal jämnt spridda försäljningsställen

skulle litteraturen litteratur. Utredningen gärna se att den kvalificerade som kiosklitteraturen nu har. finge de fördelar Bokklubbarna framåt; antalet förmedgår, som tidigare nämnts, kraftigt

har under de senaste tolv åren sjudubblats. I en tid då

lade exemplar har alltså bokklubbarna blivit en allt bokhandelsförsäljningen stagnerar

viktigare kanal för den konstnärliga skönlitteraturen. En del kritiker av bokklubbar menar att dessa på ett icke önskvärt sätt gynnar ett fåtal populära författare författares bekostnad. på övriga Utredningen anser det inte vara principiellt felaktigt att litteratur, som kan förväntas

få stor efterfrågan, på olika sätt göres mera tillgänglig. Om

man verkligen vill nå en bred allmänhet med ett kvalificerat bokutbud måste man acceptera att vissa titlar inom detta kan vara mer lämpade än andra.

Det är to rn möjligt att förlagen - på grund av oförmåga att

samarbeta och/eller bristande ekonomiska incitament - i alltför liten utsträckning fört fram de titlar som kunnat nå en bredare allmänhet. Det finns också andra vägar att utnyttja dessa möjligheter. Det är sålunda troligt att kvalificerad litteratur, presenterad i en serie, till ett

pris som är vanligt för massmarknadsserier, framgångsrikt skulle kunna

säljas vid sidan av Pressbyråns övriga utbud.

10.4.2 Fackbokhandeln

Abonnemangsbokhandeln

Abonnemangsbokhandeln är den enda kanal som till tillhanda-

försäljning

håller ett brett sortiment av kvalitetslitteratur, och som i allmänhet

erbjuder god service. Det är därför angeläget att förbättra förutsättningar-

na för abonnemangsbokhandelns fortbestånd och utveckling. är medveten Utredningen om att många boklådor har ekonomiska och att orsakerna problem, till dessa problem kommer att bestå. I en alltmer effektivitetsinriktad måste detaljhandel all specialhandel som bedrivs med målsättningen god service och bredd i sortimentet räkna med att få det svårare. Detta gäller alla branscher. Vissa av de omställningar bokhandeln tvingats till har positiva inslag.

Den tidigare monopolställningen ledde stundom till passivitet och konser-

vatism. Verksamheten - och främst då kontakten med köparna - synes på många håll under senare år ha fått nytt liv. Enligt en ganska allmänt

spridd missuppfattning är alla abonnemangsboklådor likvärdiga. l själva verket har kvaliteten och service

på sortiment alltid varit mycket blandad. Vissa tecken i senare års utveckling tyder på att en som framför

standardförsämring inträtt, allt gällt de mindre

boklådorna. Det senaste avtalet med

förlagen synes förstärka denna

utveckling. Utredningen är medveten om att bokhandelns sortiment och service

måste anpassas till kundunderlaget. Följsamheten får dock inte bli total,

om bokhandelns bestånd skall betraktas som ett samhällsintresse. Vissa grundkrav måste, enligt vår mening, alltid vara uppfyllda. Ett sådant är att det i varje bokhandel skall finnas någon som kan lämna kvalificerad information om bokutbudet. Ett annat är att bokhandeln tillhandahåller alla

efterfrågade böcker; om de inte finns på plats så genom rekvisition

inom kort tidrymd. Det är sålunda angeläget att bokhandeln inte blir beroende av ett strikt lönsamhetstänkande. Detta gäller dess sortiment och service men också och kanske framför allt - dess förekomst. Antalet

abonnemangsboklådor

som lagts ned är inte speciellt stort med tanke på de omställningsproblem

är inte heller lika oroande. Om en av som förelegat. Alla nedläggningar lika flera boklådor i en stor stads centrum tvingas slå igen, är detta inte allvarligt som om en boklåda som är ensam på sin ort och dessutom ett större omland med böcker tvingas upphöra. försörjer inte har Det bör i detta sammanhang noteras att många större tätorter - - en fullsorterad boklåda. Också många och heller aldrig har haft saknar boklåda. En stor del av landets befolkning har därför förorter svårt att få kontakt med bokhandel. Utredningen är medveten om att en målsättning där varje tätort har en boklåda är orealistisk. Men det borde åtminstone finnas en fullsorterad sådan boklåda i varje blivande storkommuns centralort. Det bör också ges att köpa kvalitetslitteratur i alla större förortsområden. möjligheter Ett generellt ekonomiskt stöd till bokhandeln kan dock ej förordas. i avsnitt 5.4.2 har boklådorna skiftande lönsamhet. Som utvecklats Många boklådor ger en god avkastning till sina ägare. Att i ett sådant läge stöd ter sig inte motiverat. Det är inte föreslå ett generellt ekonomiskt heller säkert att alla som skulle ha behov av stöd bör få sådant. För att ta i Stockholms centrala ett redan antytt exempel: om en mindre bokhandel delar skulle få ekonomiska problem så torde det vara svårt att hävda att detta skulle motivera statliga subventioner. Det kan nämnas att gles-

bygdsutredningen funnit alltför stora svårigheter förenade med ett direkt

till en så fundamental distributionsgren som livsmedelsdriftsstöd

handeln i glesbygden

önskar heller inte statliga subventioner av Bokhandeln själv direkta bokhandlare och representanter för Svenska

generellt slag. Enskilda

Bokhandlareföreningen har i flera sammanhang påpekat detta. Vissa boklådor kan dock behöva stöd, men prövning måste då ske från står för denna fall till fall. Det ligger nära till hands att kommunerna och i förekommande fall beslutar om stöd. Kommunerna är prövning redan genom sina insatser på bibliotekssidan och för läroboksanskaffning- Ett kommunalt ansvar för den kommeren engagerade på bokområdet. skulle därför naturligt anknyta till siella bokförmedlingen på orten att kommunerna skulle kunna garantera sina tidigare åtaganden. Tanken

invånare bokinköpsmöjligheter har också förts fram från Svenska Kom-

munförbundet.

kommunalrässkommittén” föreslås kommunerna

l förslag lämnade av viktig serviceverksamfå rätt att stödja och bedriva sådan för invånarna som annars inte skulle förekomma inom kommunen. Om detta het, skulle det alltså bli möjligt för kommunerna att inte

förslag genomförs

bara stödja bokhandeln utan även driva sådan i egen regi. Kommunerna av litteratur fungerar på bör alltså ta på sig ansvaret för att försäljningen ett tillfredsställande sätt för kommunens invånare. Man kan då tänka sig alternativ. Kommunen kan - i mån av behov - subventionera en olika existerande boklåda. Den kan på lämpligt sätt stimulera till nyetablering. 1 Kommersiell servicei Men utvecklingen kan på många håll också gå därhän att kommunerna glesbygder, SOU föreslår längre 1972:13.

själva tvingas sköta försäljningsverksamheten. Utredningen

fram i detta lättare för 7 Kommunal kompekapitel åtgärder som bl a syftar till att göra det tens, SOU 1971:84. kommunerna att ikläda sig detta ansvar.

Många kommuner har redan visat ortens bokhandel sitt intresse. För många boklådor - främst dem mindre på mindre orter - är den kommuna-

la försäljningen av skol- och biblioteksböcker Genom

mycket viktig. bruttoprisernas avskaffande år 1970 försvann den faktiska monopolställning som den lokala bokhandeln tidigare haft i fråga om de kommunala

inköpen. Möjligheten öppnade sig då för kommunerna att spela ut olika boklådor mot varandra eller att vända sig till större bokhandlare utanför orten. Detta skedde till en början på många håll. På senare tid har man kunnat förmärka ett tilltagande intresse från kommunernas sida för ortens egen bokhandel. Utredningen vill fästa kommunernas uppmärksamhet på den betydelse som de kommunala inköpen har för bokhandelns lönsamhet. Inköp via bokhandeln kan gagna denna utan att behöver

affärsmässiga principer

åsidosättas. Det kan ligga en lockelse i att gå förbi den lokala bokhandeln om man därvid kan minska kommunens Vinsten är dock ofta utgifter. kortsiktig, framför allt om man samtidigt genom direkta subventioner vill och måste garantera bokhandelns fortlevnad. Utredningen är medveten om kommunernas skiftande att förmåga stödja bokhandeln. Det är många gånger boklådor i de ekonomiskt mest trängda kommunerna som behöver har inte funnit hjälp. Utredningen något medel att rätta till denna obalans. Dessutom är det svårt att motivera bidrag för utjämning mellan kommuners förmåga att stödja just bokhandeln. De statliga stödinsatserna till de finansiellt svagare kommunerna är och bör vara av mer generell natur. Utredningen är också medveten om att de kommunala förtroendemännens intresse för bokhandeln varierar och därmed också det stöd som kan förväntas utgå till bokhandeln i olika kommuner. Från rättvisesynpunkt kan sådana skillnader te sig stötande för den enskilde. Man bör dock inte bortse från att grunden för den kommunala självstyrelsen är att väljarna i kommunen, och inte staten, skall bestämma inriktning och

omfattning

hos den service som kommunerna skall bjuda sina invånare. Om väljarna önskar en bättre bokhandelsservice har de sålunda möjlighet att driva på de kommunala förtroendemännen i denna

fråga.

Även om kommunerna bör ha ansvaret för den kommersiella bokför-

sörjningen på respektive ort, anser utredningen, att staten bör svara för vissa insatser. Utredningen föreslår två former för sådana insatser. Den ena innebär att boklådorna får vissa böcker

gratis, den andra innebär ett

statligt engagemang i en lånefond med målsättningen att bokfrämja handelns vidareutveckling.

Gratisexemplaren är ett led i ovan beskrivna litteraturstödsmodell. Varje abonnemangsboklåda erhåller alltså i princip ett exemplar av varje boktitel som erhållit statligt stöd. Utredningen anser inte att denna stödåtgärd kan få någon större betydelse för bokhandelns lönsamhet. För vissa ekonomiskt trängda boklådor kan den dock komma att betyda en lättnad. Nettostödet kan maximalt beräknas bli ca 9000 kronor per bokläda. Detta förutsätter att alla böcker det säljs till fullt pris varför faktiska stödet torde komma att bli betydligt mindre. Ett väsentligt argument för denna stödform är att den uppmuntrar till och möjliggör bredd i sortimentet. Denna effekt är betydelsefull i en tid

då det finns en tendens - främst bland mindre boklådor - att minska sortimentsbredden. En förbättring av bokhandelns lånemöjligheter är till stor del en branschangelågenhet. Det finns också e som framgått av avsnitt 5.4.5 långtgående planer på bildandet av ett fmansieringsinstitut i Svenska Bokförläggareföreningens regi. Den sammanlagda utlåningskapaciteten beräknas där till 9 mkr. Villkoren vad gäller ränta och amorteringstid kommer att hålla sig till vad som är brukligt. Resultatet blir att banker genom att förlagen ställer upp som borgensmän beviljar boklådor lån som dessa annars inte fått. Institutet kommer dock att pröva varje borgensförbindelse. De lånade pengarna kan komma att användas till olika ändamål. Det väsentligaste torde bli etablering av boklådor. Det kanske allvarligaste hotet mot den existerande bokhandeln är den höga genomsnittsåldern bland bokhandlarna kombinerad med medhjälparnas tvekan att överta boklådor. För att bokhandelsmedhjälpare skall kunna ta över en redan befintlig boklåda behöver de få bättre möjligheter att låna kapital. Ett tredje ändamål för vilket pengar kan lånas ut är ombyggnader etc. Lånemöjligheterna kommer att regleras av förlag och banker. Besluten kommer i princip att dikteras av lönsamhetssynpunkter. De lånemöjligheter som på detta sätt kommer till stånd är välkomna. Utredningen anser emellertid samtidigt, att man från samhälleliga utgångspunkter kan motivera en utlåning som inte enbart bygger på företagsekonomiska överväganden. Utredningen föreslår därför att staten genom vissa insatser förändrar lånebetingelserna. Med de insatserna bör följa förändringar i låneverksam-

statliga

hetens omfattning och villkor. Enligt Svenska Bokförläggareföreningens intentioner skall utlåningens totala omfattning, som redan nämnts, kunna bli ca 9 mkr. En väsentlig ökning av detta belopp kan visa sig motiverad. Villkoren i lånegivningen bör förbättras både vad gäller räntesats och amorteringstid. Utredningen vill dock påpeka att dessa förbättringar inte bör bli generella. Om rent affärsmässiga villkor är tillräckliga skall man naturligtvis nöja sig med sådana. Lånens ändamål bör i första hand vara desamma som de ovan angivna. Den största andelen bör gå till nyetablering av boklådor. Utredningen anser att borgensmännen i sådana fall bör vara beredda att ta betydande risker. Utredningen kan också tänka sig att lån beviljas för andra ändamål. Vissa säljfrämjande insatser bör sålunda kunna komma ifråga. En betydande sovring måste dock till; man bör bara satsa på projekt som gäller kvalitetslitteratur och där man vänder sig till en bredare allmänhet. Dessutom är det väsentligt, att man inte stödjer projekt, som ligger inom branschens normala åtaganden. Hittills har huvudsakligen mindre och ekonomiskt icke framgångsrika boklådors problem berörts. Hinder för att fördelaktiga lån går till större och t o m vinstgivande boklådor bör emellertid generellt inte uppsättas. Om sådana boklådor t ex satsar på en sortimentsgren som är ekonomiskt iiskabel men kulturellt önskvärd, så bör medel kunna utgå. Möjligheterna att köpa viss utländsk skönlitteratur på originalspråket har för att nämna ett exempel försämrats under senare år.

Någon begränsning av långivningen till abonnemangsbokhandlarnas krets synes inte motiverad. Nedan kommer B-bokhandlarna att föras fram som lämpliga låntagare. Även andra som säljer, eller har för avsikt att sälja, kvalificerad litteratur bör kunna komma ifråga. En tänkbar grupp är kommunerna. Vi tänker då speciellt på kommuner som saknar bokhandel eller har svag ekonomi. Vidare bör övervägas i vad mån den kvalificerade antikvariatshandeln kan beredas möjligheter till lån i detta sammanhang. Utredningen har i kapitel 5 redovisat det statliga stöd som utgår till kommersiell service i glesbygd. Utredningen anser att de former för investeringsstimulans kreditgaranti, investeringslån och avskrivningslån som används i glesbygdsstödet också bör kunna användas på bokhandelns område. Omfattningen av ett sådant statligt stöd och inriktningen på olika former av investeringsstöd bör bli föremål för förhandlingar mellan statsmakterna och branschen. Detsamma gäller formen för en eventuell samverkan mellan de båda parterna. Utredningens underhandskontakter med bokbranschen har visat att det föreligger ett betydande intresse för samarbete med staten om ett sådant institut. Branschen har dock för

egen del först på ett sent stadium konkretiserat sin linje i denna fråga.

B«b0khandeln I det föregående har vi talat om abonnemangsbokhandeln. Även B-bokhandeln måste emellertid räknas till fackbokhandeln. Den totala omsättningen är visserligen inte särskilt stor: den samlade B-bokhandeln säljer ungefär lika mycket som en enda större abonnemangsbokhandel. Boklådor av denna typ är emellertid ofta företrädda på mindre orter, där de utgör enda möjligheten till köp av kvalitetslitteratur. Sortimentet är inte alltid så brett, men en inte oväsentlig andel av boklådoma skulle lika gärna kunna ingå bland abonnemangsboklådorna. Ett drygt tjugotal av de sistnämnda var för övrigt B-boklådor före år 1970. Utredningen fäster därför stor vikt vid att B-boklådorna inte bara får möjligheter, utan även förbättrade sådana att sälja ett kvalificerat bokutbud. Det vore mycket olyckligt om B-boklådor, som är ensamma på mindre orter, skulle tvingas till nedläggning eller kvalitetsförsämring.. Utredningen ser därför mycket allvarligt på de problem som B-boklådoma under den allra senaste tiden har drabbats av. Det gäller de faktiska nedläggningar som redan har inträffat, men också det förhållandet att ett flertal boklådor råkat i betalningssvårigheter. Ett allvarligt tecken på kommande problem är att B-bokhandeln inte inordnats i det

senaste avtalet med förläggarna. Avtalet har to m medfört olägenheter

genom att systemet för leveranser och information till B-bokhandeln måste omprövas. Förlagen synes inte visa något större intresse för B-bokhandeln. Utbytet av satsningar på information och säljfrämjande förlagsrabatter är inte stort. Enligt vår mening bör förlagen ändå, eventuellt i samarbete med en grossist, söka finna avtalsformer som möjliggör för B-bokhandeln att hålla en tillfredsställande sortimentsbredd av kvalitetslitteratur.

inser att sortimentet måste vara begränsat. Däremot bör Utredningen varje B-bokhandel kunna uppfylla kravet på god service i den meningen att alla böcker i praktiken skall kunna rekvireras. Det är också väsentligt att B-boklådorna erhåller löpande uppgifter om utgivningen, så att kan lämna en kvalificerad information.

personalen

Det har förekommit diskussioner om att Pressbyrån skulle överta och informationsfunktionen för flertalet B-boklådor. Detta grossistskulle i princip kunna bli en lämplig lösning. Pressbyrån betjänar nu ett

par hundra försäljningsställen, som har eller skulle kunna ha en liknande

inriktning och ambition som de mindre B-boklådorna. En samordning av och informationsfunktionen borde kunna ge fördelar. Med den inköpsbrist på ambitioner som i dagsläget präglar Pressbyråns bokhantering skulle emellertid ett samgående kunna få allvarliga konsekvenser för B-bokhandelns möjligheter att svara för ett kvalificerat bokutbud. Bibliotekstjänst lämnar genom sambindningsrecensioner, bibliograñca etc en omfattande information till biblioteksväsendet. Det är inte möjligt att inom ramen för Bibliotekstjänsts nuvarande verksamhet finna former för en ändamålsenlig bokinformation åt B-bokhandeln. Om man emellertid ej kan finna någon acceptabel lösning på B-bokhandelns informationsbehov föreslås att möjligheterna till ett samarbete mellan B-bokhandeln och Bibliotekstjänst i detta hänseende undersöks. Kommunerna bör av samma skäl som anförts beträffande abonneta ansvaret för B-bokhandelns vidareutveckling. Spe-

mangsbokhandeln

är det naturligtvis att man direkt eller indirekt stöder sådan ciellt viktigt bokhandel som är ensam på sin ort. föreslår att också B-bokhandeln skall Som ovan antytts utredningen komma i åtnjutande av de statliga stödinsatser, som föreslagits gälla för B-bokhandelns dagssituation och framtidsut-

abonnemangsbokhandeln.

sikter Motiven för stöd är därför tycks vara sämre än övrig bokhandels. minst lika stora. Även om sortimentet är begränsat och brister i övrigt kan påvisas, så bör man betänka att alternativet många gånger är en fullständig dominans för Pressbyråns sortiment.

När det gäller fonden och lánemöjligheterna från denna, föreligger att sätta upp några specialregler för B-bokhandeln.

ingen anledning av statsunderstödda boktitlar kan vissa särbe- För gratisexemplaren stämmelser vara motiverade. Många av dessa titlar är så exklusiva, att de grunder endast skulle saluföras i ett fåtal B-bokpå rent kommersiella lådor. Boklådorna bör därför naturligtvis ha rätt att tacka nej till erbjudandet. Men man bör troligen också sätta upp vissa krav på tex sortimentsbredd för de boklådor som vill komma ifråga för gratisexemöverläggningarna mellan plar. Detta bör ske inom ramen för de förutsatta stat och bransch. Man får dock inte fästa för stor vikt vid den kommersiella gångbarheten. Även om en bokhandel för att få gratisexemdel menar vi att stödformen har plaren sålda måste realisera en betydande böcker funnit en fyllt en väsentlig funktion redan genom att exklusiva köpare. Utredningen har ovan föreslagit statliga stödåtgärder för såväl abonnesom B-bokhandel. Vi vill dock återigen poängtera att helt mangsför fackbokhandelns framtid är den omfattning i vilken avgörande

kommunerna tar sig an problemet med försäljning av kvalitetslitteratur.

Utredningen förutsätter därför att kommunerna tar sitt ansvar på detta mycket väsentliga område.

lO.4.3 Pressbyrån och massmarknadslitteraturen Det finns ca 60 000 butiker och försäljningsställen i landet som saluför

varor av något slag. Pressbyrån når med sitt utbud av böcker ungefär

vart fjärde sådant försäljningsställe. Här finns alltså en utmärkt möjlighet att föra ut god litteratur till en bred köpekrets. Pressbyrån har i stället kommit att bli landets främsta distributör av underhaltig litteratur. Detta är belagt i utredningens undersökningar. Stark kritik har riktats mot Pressbyrån från olika håll. AB Svenska Pressbyrån startades år 1905 som den svenska pressens organ för distribution och försäljning av dagstidningar, Veckotidningar och andra periodiska skrifter. Senare tillkom även enklare böcker, oftast av seriekaraktär. Producenterna av dessa anpassade sig efter Pressbyråns distributionsrutiner som i avsevärd grad skiljer sig från Seeligs, t ex vad angår returer. Pressbyrån kan inte genom att anföra kvalitetsskäl förvägra tidnings-, tidskrifts- eller bokproducenter sina tjänster, om Pressbyrån skall behålla sin status som neutral grossist och distributör. Om Pressbyrån genomförde en uttalat selektiv distributionspolitik måste man vidare räkna med att andra kommersiella krafter övertar spridningen av den undermåliga litteraturen. Av de ca 14 000 detaljister, som använder Pressbyrån som grossist, är de flesta privatägda kiosker, tobaksaffärer, pappershandlare, varuhus och liknande; endast ca 1 200 försäljningsställen, i huvudsak kiosker, ägs av Pressbyrån. Under senare år har varusortimentet regelmässigt ökat vid de olika försäljningsställena; tobak, sötsaker, frukt, souvenirer, vissa dagligvaror etc har kommit till. De detaljister som betjänas av Pressbyrån kan, bl a av utrymmesskäl, endast ha ett begränsat boksortiment. Kravet kan inte på information heller sättas högt. Det borde emellertid vara möjligt att i ökad utsträckv

ning hålla kvalitetslitteratur tillgänglig, särskilt vid de försäljningsställen

där man redan har en tämligen omfattande bok- och tidskriftsförsäljning. Enligt utredningens bedömning har Pressbyrån visat obetydligt intresse att komplettera sin traditionella distribution med kvalitetsböcker och ta itu med de problem som är förknippade därmed. Det bör noteras att Pressbyrån till övervägande del ägs av landets tidningar. Dessa pläderar allmänt, på ledar- och kultursidor, för att den kvalificerade litteraturen skall få en bättre spridning. Orsakerna till kvalitetslitteraturens svaga ställning inom Pressbyråns distributionsnät är också att söka hos förlagen själva. Kvalitetsförlagen skulle genom gemensamma satsningar ha kunnat presentera delar av sin utgivning i sådan form och till sådant pris, att den bättre passat in i pressbyråsammanhang. Bristande samarbetsförmåga och lönsamhetsincitament tycks ha varit de väsentligaste hindren. 1 En bok om böcker, Även om Pressbyråns attityd till kvalitetslitteraturen väsentligt skulle SOU 1972:80 s 180.

ändras kan, med aktuella utgivningsformer, försäljningen av god litteratur inte väntas motsvara utredningens ambitioner. De höga priserna och den marknadsföringen är de främsta hindren för en omfattande

splittrade

försäljning till en allmänhet, som saknar vana vid böcker. Inte minst prisproblemet är viktigt. Som tidigare anförts synes en generell sänkning av bokpriserna till en mycket låg nivå ej vara möjlig att inom ramen för nuvarande förlagssystem. l stället föreslås en

genomföra

mycket kraftig sänkning av priset på några delar av sortimentet, framför allt med syftet att nå dem som idag köper den ytterst billiga kiosklitteraturen eller också av olika skäl inte alls köper böcker. Ett sätt att åstadkomma detta skulle vara att starta ett lämpligt massmarknadsförlag av det slag som beskrivits i avsnitt 5.6.4. Inom ramen för tex två serier utges årligen 26 skönlitterära titlar för vuxen publik och lika många för barn och ungdom. Titlarna som förutsätts ha varit utgivna tidigare i annan form får inte ha ett högre försäljningspris än 5 kronor. Eventuellt bör på barn- och ungdomsböckerna sättas priserna ännu lägre, eftersom den konkurrerande kiosklitteraturen prismässigt ligger mycket lågt. Utgivningen bör omfatta såväl svensk som översatt skönlitteratur lämpligen i lika proportioner. Både klassiker och nutida författares verk bör ingå i utgivningen. Sådana serier kan bli ett slagkraftigt alternativ till Pressbyråns nuvarande sortiment. Även andra försäljningskanaler bör kunna komma ifråga. Inte minst bokhandeln kan ha ett intresse av att ta upp en sådan utgivning i sitt sortiment. Just avsaknaden av verkligt billiga böcker har åtskilliga bokhandlare ansett vara det allvarligaste hindret för att nå ut till en större allmänhet med sin försäljning. De insatser hittills i produktions- och

utredningen har föreslagit

bokhandelsled är huvudsakligen ägnade att garantera en bred utgivning. respektive möjligheter att genom inköp ta del av denna. Sådana insatser

kommer främst att gynna redan kvalificerade läsare, däremot kommer

man knappast genom dessa åtgärder att vinna så många nya. För att

lyckas med detta krävs även helt andra insatser. Det är utredningens förhoppning att startandet av ett massmarknadsförlag skall tjäna det

uppställda syftet att nå nya läsargrupper.

De gamla “folkböckerna bör till en del kunna tjäna som förebild för massmarknadsserierna. l avsnitt 5.6.4 lämnas en kort redovisning av folkbokens historia. Under blomstringsperioden gick böckerna ut i upplagor om mer än 100 000 ex och såldes på arbetsplatser etc för någon eller några kronor. Titlarna - antalet var ganska begränsat - skulle ha en folklig förankring samtidigt som kravet på litterär kvalitet oftast sattes högt. Utredningen menar att man även vad gäller massmarknadsserierna måste acceptera ett relativt begränsat titelantal för att möjliggöra låga priser och omfattande spridning, så att böckerna kan köpas av en bred allmänhet. Utredningen vill återigen peka på att kontakten med lättillgänglig men kvalificerad litteratur så småningom också kan leda till ett läsande av mera udda och komplicerad litteratur. Denna, i bibliotekssammanhang mycket omdebatterade, möjlighet skall inte underskattas. Satsningen på de två massmarknadsserierna bör ses som inledande

försök. I det fall det blir framgångsrikt bör man utvidga verksamheten till att också omfatta serier med mera svårtillgänglig litteratur. Utredningens kalkyler - som redovisas i avsnitt 5.6.4 -« pekar mot att subventionsbehovet för de angivna massmarknadsserierna under ett inledningsskede skulle uppgå till i runda tal 900 000 kr. Detta bygger bl a på antagandet att för vuxenlitteraturens del 30 000 exemplar skulle produceras och att 20 000 exemplar skulle säljas av varje titel. Om siffrorna i stället bleve 60 000 respektive 45 000 exemplar skulle inga subventioner behövas.

överläggningar mellan stat och övriga intressenter - Svenska Bokför-

läggareföreningen, folkbildningsorganisationema och Sveriges Författarförbund - bör så snabbt som Eventuellt måste

inledas möjligt.

därefter vissa kompletterande undersökningar göras. Branschen bör, i det fall man kan uppfylla de givna ambitionerna, ges tillfälle att driva massmarknadsförlaget i egen regi. Om detta inte är möjligt bör ett speciellt förlag bildas, med staten, Svenska Bokförläggareföreningen och folkbildningsorganisationerna som ägare. Formerna för ett sådant företags bildande och skötsel bör bestämmas först efter förhandlingar mellan ovannämnda intressenter.

l0.4.4 Biblioteksförsäljning och postorderförsäljning Även om villkoren väsentligt förbättras för fackbokhandeln kan den inte väntas få en fullständig täckning över landet. Pressbyrån, som redan har en sådan täckning, kommer å andra sidan även efter förutsatta förbättringari sin bokförmedling att uppvisa ofrånkomliga brister i både service och sortiment. Utredningens primära målsättning att alla människor, oavsett bostadsort, skall ges möjlighet att förvärva all kvalitetslitteratur kan således inte förverkligas med hjälp av dessa båda kanaler. I direktiven till utredningen berörs detta problem. Det heter där: Vid den förut nämnda experimentella biblioteksverksamheten bör försök göras även med biblioteksförsäljning av litteratur direkt till allmänheten eller med en av biblioteken organiserad postorderförsäljning av litteratur. Utredningen har inte i egen regi bedrivit några försök med bokförsäljning via biblioteken. Bestämmelserna rörande den kommunala kompetensen var sådana att biblioteken inte i egen regi kunde starta och sköta bokförsäljning. För det andra hade vid tiden före de fria prisernas införande bokhandeln ensamrätt på en betydande del av bokförsäljningen. En försäljning av böcker via biblioteken kunde därför endast ske med bokhandelns medverkan. Det senare är sedan den 1.4.1970

hindret

undanröjt och även på kompetenssidan har vissa lättnader inträtt. Som framgått av avsnitt 10.4.2 har kommunalrättskommittén isitt betänkande, Kommunal kompetens (SOU 1971:84) föreslagit att kommunerna skall få rätt att stödja och bedriva sådan för invånarna viktig serviceverksamhet, som annars inte skulle förekomma inom kommunen. Biblioteken torde alltså framledes ha reella möjligheter att bedriva bokförsäljningsverksamhet. Vid tiden för utredningens tillsättning hade viss experimentverksamhet

i bibliotekslokaler skett i Helsingborg under mer än med bokförsäljning en halvårsperiod. l Helsingborg bedrevs två år och i Tyresö under verksamheten i samarbete mellan stadsbiblioteket som upplät lokalen och stadens tre boklådor som svarade för sortiment och personal; i Tyresö biblioteket samma principer med en stor samarbetade enligt ungefär Stockholm. Även om förutsättningarna var boklåda belägen i det centrala olika på de båda försöksorterna, t ex vad gällde närheten till en ”normal” av försöken att bedriva bokförsäljning med bokhandel, blev resultatet sortimentsbredd i bibliotekslokaler likartat: det god service och hygglig ekonomiska utfallet blev sådant att en fortsatt verksamhet omöjliggjorförsök i denna riktning har därefter inte gjortsi des. Några ytterligare landet. Av en enkät som utredningen genomfört med hjälp av utrikesframgår att bokförsäljning på bibliotek ej heller synes departementet förekomma i utlandet. får formerna för det kommunala ansvaret för Som framgått tidigare bli beroende av de lokala förhållanden kommersiella bokförsäljningen bokhandelslånefonden bör som dena. Den av utredningen föreslagna också kunna användas för utlåning till framhållits ovan (avsnitt l0.4.2) som önskar den kommersiella förmedlingen av kommuner främja kvalificerad litteratur. Utredningen vill då för sin del inte bortse från att ”bokhandel-i-biblioteket” i vissa fall kan visa sig vara ett ändamålsenligt

alternativ. har heller inte försök med en av

Utredningen genomfört några

biblioteken av litteratur. Anledningen

organiserad postorderförsäljning

till detta är att vi bedömde det som olämpligt att starta en försöksverksamhet i liten skala. Om man vill ge en rättvis

postorderalternativet

chans, måste leveranserna fungera perfekt, sortimentet vara fullständigt framför informationen böckerna vara rikhaltig och och, allt, kring Det är vidare av stor vikt att erbjudandet till utnyttjande finns lockande. befinner måste på platser där människor sig. För att detta skall uppfyllas omfattande grundsatsningar göras.

Utredningen anser inte att postorderförsäljningen är ett fullvärdigt

till via fackbokhandeln. Å andra sidan skulle alternativ försäljning införandet av en sådan kanal skapa möjligheter till köp av böcker på de kommersiell bokförplatser i landet som idag har en otillfredsställande

sörjning.

föreslår därför att försök med en postorderförsäljning

Utredningen för verksamheten finns beskriven i startas med statlig hjälp. Modellen avsnitt 5.7.5. Vi tänker oss att informationsmaterial och beställningsblan-

finns över riket jämnt spridda, lokaler. ketter utplacerade på ca 5 000,

bokhandelns, kunna rekvire- Härifrån skall man, till priser som motsvarar ra önskade böcker, som efter en tid levereras per post. På detta sätt ges landets invånare att oavsett bostadsort inköpa kvalitetslitteramöjlighet tur. De ca 5 000 lokaler utredningen tänker på består till ungefär lika delar av landets bibliotek och postanstalter. Biblioteken är lämpade av flera väl fördelade över landet. För det andra skäl. För det första är de relativt finns där redan en vana vid och en kunskap om böcker, som kan vara till i den föreslagna verksamheten. Personalen kan alltså stå till stor nytta

tjänst med information, och även bokbeståndet kan vara bokköpare till

hjälp. Ett problem med bibliotekens bokbestånd är att nyutkomna titlar,

i synnerhet de uppmärksammade, oftast är utlånade. För att råda bot på

denna brist har vi, som redovisats ovan, föreslagit att varje folkbiblioteks-

system skall erbjudas ett gratisexemplar av alla stödda titlar att användas som presentationsexemplar. Vi har därvid inte minst tänkt på behovet i postordersammanhang. Vi hoppas därför att biblioteken skall kunna samordna presentationsexemplarens utplacering med av placeringen informations- och beställningsmaterial för postorderverksamheten. Utredningen anser en naturlig utveckling vara att biblioteken ger sina besökare möjlighet att välja mellan lån och köp. Verksamheten bör emellertid inte begränsas till bibliotekens lokaler. Rekvisitionserbjudanden kan även lämnas i anslutning till bibliotekens externa verksamhet, bl a via bokbussarna.

I sammanhanget kan nämnas att konsertbyråutredningen lagt fram ett liknande förslag om postorderförsäljning av via biblioteken. fonogram

Förslaget mötte från så gott som samtliga remissinstanser positiva reaktioner. Postanstalterna har i fråga om geografisk spridning lika stora fördelar som biblioteken. Det finns också, en teoretiskt, möjlighet att där nå en bredare allmänhet än på biblioteken. Det är därför att viktigt informationen utformas så att den verkligen kan intressera allmänheten för bokrekvisitioner. Verksamhet av liknande typ förekommer nu på postanstalterna. På varje sådan finns upplysningsmaterial och beställningsblanketter för prenumeration av tidskrifter. Att poststyrelsen själv tror på en satsning visar det faktum att man därifrån spontant tog kontakt med utredningen i syfte att undersöka intresset för startandet av en postorderverksamhet - vilket man poängpå boksidan. Detta intresse dikterades dessutom terade - av verkets önskemål att öka portointäkterna. Även om bibliotek och postanstalter är avsedda att bilda grunden för postorderverksamheten, anser utredningen att även andra institutioner skall kunna komma ifråga. Det kan sålunda falla för sig naturligt

pressbyrådetaljisterna att komplettera sin bokservice med att ge reella

möjligheter för kunderna att rekvirera böcker från ett

fullständigt

sortiment.

Vi nämnde tidigare att postorderservicen bör följa bibliotekens externa

utlåningsverksamhet. Arbetsplatsutlåningen torde fortsättningsvis komma

att bli en väsentlig del av denna verksamhet. Utredningen föreslår att man därvid också satsar på

bokförsäljning. Sådana satsningar bör också kunna göras utan bibliotekens medverkan, och då gärna i folkbildningens regi. Rekvisitionsmöjligheterna skall inte vara institutionsbundna. Beställ-

ningsblanketter bör kunna spridas till hemmen. Vid rekvisitionen skall och titel eller köparen ange författare det på varje bok angivna ISBnumret International Standard (ISBN, Book Number). Denna numrering av boktitlarna är nyligen införd och man kan anta att ISBN kommer att anges i samband med annonsering och recensering. Beställningsblanketterna bör i princip gå till en grossist, som garanterar snabba leveranser. Både Seelig & Co och Bibliotekstjänst AB skulle

kunna ett sådant krav. Utredningen förordar, efter vissa överuppfylla företag har redan ett omfattande centrallager. väganden, Seelig. Detta att detta är Om ett anlitande av Seelig innebär lagers existens främjas, detta ett motiv för att anlita (Jämför nedan avsnitt

ytterligare företaget.

l0.4.5.) är medveten om att förslaget om kan

Utredningen postorderförsäljning

stöta på viss kritik från bokhandelshåll. Det är i och för sig naturligt att

man där med viss skepsis ser på olika åtgärder som vidtages i syfte att via andra kanaler än sortimentsbokhandeln. Sådana åtgärder sälja böcker har under senare år vidtagits inte minst från förlagshåll genom startandet av bokklubbar och andra former av direktförsäljning. Man kan, det bör medges, inte bortse från möjligheten att postorderverksamheten kan ta några kunder från bokhandeln. För detta skulle t ex kunna tala bibliotekens öppethållande på kvällarna, postens och bibliotekens bredare kontaktyta mot allmänheten och det relativt bekväma beställningsförfarandet. Å andra sidan kan med fog antas att den försäljning som sker via blir till försäljningen via bok-

postorderverksamheten ett komplement

handeln. som vant sig vid en bokhandels service och De bokköpare sortiment, vid möjligheten att själva bläddra igenom och orientera sig i böcker av olika slag torde uppfatta postorderalternativet som mindre tillfredsställande. Däremot torde detta alternativ te sig tilltalande för dem som antingen har långt till närmaste boklåda eller som av olika skäl drar En del av dessa nya bokköpare kan med sig för att gå in i en bokhandel. krav Den utökade information stigande på sikt bli bokhandelskunder. om böcker och propaganda för bokinköp som förutsätts ske inom ramen

för postorderverksamheten bör rimligen också få positiva följder för den

existerande bokhandeln. Utredningen anser att de möjligheter som kan finnas till samarbete på olika plan bör tillvaratas. känner för tanken att enskilda boklådor åtmin- Utredningen sympati stone delvis skall kunna sköta leveranser av postorderböcker. Överenskommelser skulle kunna träffas mellan bibliotek och bokhandel med den innebörden att de beställningar som sker via biblioteken leds till den lokala boklådan. Det är då väsentligt, att denna kan garantera lika snabba leveranser som den centrala grossisten, och att man håller samma priser.

anser att konsumentpriset för köp via postorder skall vara

Utredningen detsamma som vid bokhandelsköp. I priset skall då portot för bokförsändelsen ingå. Vidare skall konsumenten ha tillgång till beställningsblanketter med påtryckt adress och betalt porto. När verksamheten kommit

igång och nått en viss omfattning bör den vanliga återförsäljarmarginalen

på 40-44 procent ge utrymme för att täcka dessa och andra distributionskostnader, varför bokpriserna via denna kanal kanske to m skulle kunna vill dock inte förorda en sättas lägre än i bokhandeln. Utredningen sådan prissättning med tanke på de negativa konsekvenser den skulle kunna få för bokhandelns försäljning. Informationskatalogerna bör vara av två vitt skilda slag: en som ger en fullständig förteckning av bokutbudet, och en med ett mindre antal titlar, men där den enskilda titeln får en mera omfattande presentation.

Den fullständiga katalogen bör bara kategorivis redovisa titel, författare, pris och ISBN. Postverket har vid underhandskontakter påtagit sig ansvaret för att en sådan katalog framställs och distribueras. Varje förläggare får betala en viss summa för varje titel som införs i katalogen. Denna summa får inte göras så hög att den kan utgöra ett reellt hinder för en titels införande. Om så ändå skulle bli aktuellt måste detta förhindras genom att subventioner utgår till postverket. Den andra katalogen skall alltså på ett mer aktivt sätt vända sig till den ovane bokläsaren. Den därför få ett mer attraktivt och ”säljande”

bör_

utförande och innehålla ett brett urval av god litteratur. Det är önskvärt att presumtiva bästsäljare ej får ett alltför stort utrymme. Denna katalog bör kunna framställas av branschen. Ett omfattande katalogarbete förekommer redan där. Ett införande av postorderförsäljning ligger dessutom i förlagens intresse. Om varje försäljningsställe skulle förmedla en bok per vecka skulle detta ge förlagen en försäljning på ca 250 000 exemplar motsvarande ett nettovärde på 3 å 4 mkr. Ansvaret för att verksamheten skall komma igång bör ligga hos staten. Någon omfattande organisation är inte behövlig. Nästan alla arbetsuppgifter bör kunna läggas ut på befintliga organ. De fasta kostnaderna kan därigenom begränsas betydligt. Målsättningen bör vara att verksamheten efter en tid skall bli självfinansierande. Under ett inledningsskede kan emellertid subventioner behövas. Initialkostnaderna gäller främst framställning och distribution av katalogmaterial samt satsningar av engångskaraktär. Man bör tex i samband med starten ge en omfattande presentation i press och andra media av de nya bokinköpsmöjligheterna. Enligt utredningssekretariatets uppskattningar skulle ca 0,5 mkr behövas i subventioner under inledningsåret. Utredningen vill dock betona att ett exakt stödbelopp kan fastställas först efter noggranna kalkyler och förhandlingar med bransch och grossist.

l0.4.5 Seelig & Co Fackbokhandelns grossist är, som närmare behandlats i avsnitt 5.3.1, Seelig & Co. Utredningen vill i detta sammanhang betona en aspekt i företagets verksamhet. Det gäller den betydande roll en sådan grossist har för mindre enheter, bland såväl förlag som boklådor. I avsnittet 4.3.2 redovisas en katalog över de som

förutsättningar

måste vara uppfyllda för att små och nyetablerade förlag skall ha en möjlighet att konkurrera med storförlagen. Därav framgår också, att Seelig & Co har en nyckelroll i sådana sammanhang. De små förlagen kan köpa tjänster såsom lagerhållning, distribution och to m aktivt försäljningsarbete på bokhandeln. Mindre förlag har vidare i Seeligs namn kunnat lämna gemensamma erbjudanden till bokhandeln. Av redovisningen i avsnitt 5.3.1 framgår att Seelig också har en liknande betydelse för mindre abonnemangsboklådor. Seeligs leveranserbjudanden betraktas ofta som förmånligare än de enskilda förlagens. För B-bokhandeln finns i dagsläget inget alternativ till Seelig, när det gäller leveranser av kvalitetslitteratur.

är Utredningen anser att den roll, som Seelig har i detta sammanhang, varför inskränkning i servicen är allvarlig, vare sig en mycket väsentlig från de större förlagen eller Seelig självt. sådan beror på åtgärder

Utvecklingen inom denna sektor bör därför hållas under särskild uppsikt.

10.4.6 Sammanfattning och kostnadsberäkning för utredningens förslag

angående bokförsäljningen

förbli den viktigaste kanalen för Fackbokhandeln är och kan väntas

av kvalitetslitteratur. Abonnemangsbokhandeln är naturligtvis

försäljning måste - trots den men även B-bokhandeln obetydliga väsentligast, - Dessa boklådor är ofta kvalitetsböckernas enda försäljningen främjas. har föreslagit inrättandet av två utpost i många regioner. Utredningen för att stimulera till

stödformer för fackbokhandeln: gratisexemplar

via en sortimentsbredd, samt utvidgade och förmånliga lånemöjligheter för att initiera och förnyelse. Dock bär kommunerna fond nyetablering yttersta ansvaret för att en god bokhandelsservice erbjuds kommunens

invånare. Det är ett kulturellt svek att Pressbyråns ägare bör inse sitt ansvar. diskriminerar kvalitetslitteraturen. Utreddenna viktiga kanal i realiteten inrättandet av ett massmarknadsförlag och ningen föreslår speciellt förväntar att den kvalitetslitteratur som på detta sätt kommer ut, främst skall bli ett alternativ till de

sin prisbillighet, slagkraftigt

genom som nu dominerar Pressbyråns bokutbud.

massmarknadsserier

föreslår vidare startandet av försöksverksamhet med bok- Utredningen

försäljning via postorder. Huvudsyftet med förslaget om postorderförsälj-

och postkontor - sammanlagt närmare 5 000 ställen ning via bibliotek är att skapa möjligheter för allmänheten att inköpa kvalitetslitteraturi

kan totalt sett bli relativt omfattande. alla delar av landet. Försäljningen

försäljningsställe och

Även en så försiktig prognos som en försåld bok per av 250 000 böcker. vecka ger en årlig totalförsäljning för statens medverkan i den ovan nämnda De årliga kostnaderna är svåra att beräkna. De beror på omfattningen av räntesublånefonden ventioner och risktagande. Eftersom vi har rekommenderat stor genero-

sitet i båda fallen har vi uppskattat behovet av statliga insatser för

täckande av underskott till 0,5 mkr/år. har i våra Den årliga förlusten för det föreslagna massmarknadsförlaget beräknats till 0,9 mkr, medan stödbehovet till försök med postkalkyler orderverksamhet under ett inledningsskede kan uppskattas till 0,5 mkr.

skulle alltså den kommersiella bokförmedlingen enligt Sammanlagt stöd om ca 1,9 mkr. Därtill

utredningens förslag årligen erhålla ett direkt

kommer den subvention som fackbokhandeln erhåller genom gratis

Dessa skulle motsvara en inköpskostnad på exemplaren. gratisexemplar

omkring 4 mkr.

10.5 Läsfrämjande

ovan är utformade så De förslag till litteraturstöd utredningen presenterat att de kan förväntas goda läsfrämjande effekter. Stödet till utgivningen ge

är direkt kopplat med olika former av distributionsstöd. om Förslaget inrättandet av ett speciellt

massmarknadsförlag för kvalitetslitteratur, om

förbättrad för de

bokförsörjning läshandikappadeH om bokutlåning på

arbetsplatser, om förstärkning av stödet till bokbussar och om ökade

resurser till länsbiblioteken tar direkt sikte på att tillföra den goda litteraturen nya läsare. Nedan diskuteras dessutom under några olika rubriker som bör ytterligare åtgärder vidtagas i läsfrämjande syfte. Utredningen vill i detta sammanhang gärna framhålla värdet av det arbete som enskilda organisationer såsom. tex Barn- och Litteraturfrämjandet, ungdomsbokrådet och studieförbunden sin cirkelverksamhet genom kontinuerligt bedriver för att stimulera intresset för läsning. Det har i debatten framförts bla om en allmänt

förslag hållen bokpropaganda. Utredningen har övervägt denna fråga men vill som sin mening framföra att långsiktiga målinriktade av den

åtgärder typ utredningen föreslår leder till säkrare resultat. Emellertid bör framhållas

att den av utredningen föreslagna postorderverksamheten bl a kommer

att medföra en väsentligt ökad information om bokutgivningen som också kan kombineras med direkt Om det därutöver läspropaganda.

föreligger behov av en mer allmän

bokpropaganda synes det ligga i bokbranschens intresse att själv organisera en sådan. En verksamhet av detta slag i branschregi existerar t ex i Holland.

l0.5.l Skolan

Utredningen har i sitt framhållit

målsättningskapitel den stora betydelse

som måste tillmätas skolan när det gäller att väcka och vidmakthålla intresset för läsning av värdefull litteratur. har därför Utredningen tillkallat en särskild expertgrupp som fått i uppdrag att översiktligt gå igenom litteraturläsningens villkor olika stadier på undervisningsväsendets även om dessa frågor ej direkt nämns i utredningsdirektiven. Expert-

gruppen har tagit upp litteraturläsningens problem från förskolan till och

med lärarutbildningen; läroplaner och andra bestämmelser har granskats och ställts i relation till dagens situation, framför allt med hjälp av de erfarenheter ledamöter fått gruppens i sin yrkesverksamhet. Gruppen framför i sin redan tidigare nämnda rapport ”Litteraturen i skolan (SOU

1973:1) en rad förslag och yrkanden som syftar till att förbättra litteraturens och läsningens ställning på de olika undervisningsstadierna. Utredningen saknar att närmare

kompetens ta ställning till de

detaljförslag i tex och utbildnings-, organisations- läroplansfrågor som expertgruppen framlägger men utgår från att dessa seriöst prövas i de

instanser som formar skolans och då särskilt svenskämnets fortsatta

utveckling. Utredningen vill särskilt understryka vikten av att skolan bedriver en systematisk och individualiserad

lästräning.

Expertgruppens förslag till tjänster som ges i kapitlet Forskning om bam- och ungdomslitteratur kan kräva en kommentar. Gruppens avsikt

med förslagen har varit att så konkret

som möjligt understryka behovet av ytterligare personella resurser på detta viktiga område - utöver de

förslag till tjänster för den litteraturpedagogiska forskningen, som redan

framförts och prioriterats av skilda institutioner och myndigheter. 1 Se kapitel 9.

vill starkt framhäva den vikt expertgruppen faster vid att Utredningen de uppväxande får god tillgång till böcker. Som framgått av kapitel 7 måste skolbiblioteket tillmätas stor betydelse i detta sammanhang.

har att vara ett arbetsinstrument i undervis-

Skolbiblioteket till uppgift ningen och att svara för utlåning av böcker för fri läsning. Denna dubbla har såtillvida varit till skada för bokutlåningen som denna

arbetsuppgift

bort från skolan. fått för kort tid till sitt förfogande eller rent av flyttats åsikt att är

Utredningen delar helt expertgruppens utlåningsverksarnhet

en del av skolans och bör vara inordnad i denna. pedagogiska verksamhet För att skolan på ett verkningsfullt sätt skall kunna främja den fria litteraturläsningen krävs därför bl a att skolans boksamlingar är tillgängliga hela dagen, att tillgången på skönlitteratur är riklig och mångsidig intensifieras. kan detta ske och att utlåningsverksamheten Organisatoriskt sätt med hänsyn till de olika lokala förutsättningar som råder, på olika att de kommunala resurserna utnyttjas bäst om men det synes ostridigt ett nära samarbete råder mellan skolans verksamhet och ortens folkbibliotek. Utredningen föreslår att skolöverstyrelsen får i uppdrag att utarbeta sådana föreskrifter att ovan angivna målsättning för skolbiblioteken Detta förutsätter bl a att skolbiblioteksverksamheten uppnås. tillföres ökade ekonomiska resurser. Det krävs sålunda en systematisk samverkan på alla plan mellan skola stimulera barn och ungdom att och folkbibliotek för att kontinuerligt läsa bra böcker. Av särskild är att samarbetet mellan förskola betydelse och bibliotek fungerar väl, så att barnen i förskoleåldern från början får en god och naturlig kontakt med kvalitetslitteraturen. Utredningens om stöd till av barn- och ungdomslitteratur, den förslag utgivning fördelning av de stödda böckerna som där förutses samt förslagen om nya för barn- och vid länsbiblioteken bör tjänster ungdomsbibliotekarier till att ge dessa krav på samverkan ett konkret verkningsfullt bidraga innehåll. lnom ett område bör skolan enligt utredningens mening vidtaga särskilda läsfrämjande åtgärder. Detta gäller läsning av lyrik. Denna genre ställer inte sällan därför ge speciella krav på sina läsare men kan just unika låsupplevelser i utbyte. Vissa initialsvårigheter i läsning av lyrik torde till att många människor känner ett visst motstånd mot denna bidraga litteraturgenre. till stöd åt den nya svenska litteraturen kan Utredningens förslag förväntas leda till en ökad av lyrik. Utredningen finner det utgivning

angeläget att åtgärder samtidigt vidtages i syfte att främja förståelsen för

av poesi hos den uppväxande Detta bör och läsningen generationen. av den verksamhet med författarbesök i skolorna ske genom en utökning som redan förekommer, men också, anser utredningen, därigenom att

skådespelare engageras för att levandegöra poesin för eleverna och hjälpa dem fram till en mångsidig läsupplevelse. Utredningen föreslår att skolöverstyrelsen erhåller ett speciellt anslag på 100 000 kr för detta ändamål och samtidigt uppdraget att upplysa skolorna om möjligheterna att utnyttja detta anslag.

10.5.2 Svenska Barnboksinstitutet Litteraturutredningen för på olika ställen i detta betänkande tagit upp problem som är förknippade med utgivning och spridning av barn- och ungdomslitteraturen. Däremot har hittills ej Svenska Barnboksinstitutet och dess verksamhet behandlats. Utredningen har funnit det lämpligast att göra detta i särskilt avsnitt. Utredningen hade redan på ett tidigt stadium i sitt arbete anledning att diskutera frågor som berörde Svenska Barnboksinstitutet. I en skrivelse från chefen för utbildningsdepartementet den 7 juni 1972 erhöll dessutom litteraturutredningen uttryckligen i uppdrag att överväga Svenska Barnboksinstitutets framtida ställning och organisation. Detta uppdrag föranleddes närmast av de ekonomiska svårigheter som institutet hade att kämpa med och som bl a ledde till att institutet nödgades ansöka om förstärkning av statsbidraget för det löpande budgetåret 1972/73. Litteraturutredningen har genom ett remissvar av den 13 september 1972 yttrat sig över institutets ovannämnda ansökan och tillstyrkt en uppräkning av statsbidraget. I sin skrivelse har utredningen framhållit att det, med hänsyn till den betydelse som måste tillmätas institutets arbetsområde, skulle vara olyckligt om dess verksamhet måste skäras ned kort tid innan förslag till åtgärder inom området kan väntas. Utredningen anmälde i remissvaret sin avsikt att ta upp problemet om institutets ställning och Organisationsform på längre sikt i sitt huvudbetänkande. I den tidigare nämnda skriften ”Litteraturen i skolan” (SOU 1973:1) har utredningens speciella expertgrupp för barn- och ungdomslitteraturen redovisat sin syn på Svenska Barnboksinstitutet och avgivit sina förslag till en reform av institutets och verksamhet. Litteraturutorganisation redningen ansluter sig i allt väsentligt till expertgruppens

framställning

och återger den här i dess helhet.

Organisation, historik, ekonomi, verksamhet Svenska Barnboksinstitutet är en stiftelse, bildad år 1965. Stiftare var Stockholms stads biblioteksnämnd å Stockholms stads vägnar - Stockholms Universitet, Svenska Bokförläggareföreningen och Sveriges Ungdomsförfattareförening. Enligt stiftelseurkunden skall stiftelsens ändamål vara att insamla och katalogisera på svenska språket utgiven barn- och ungdomslitteratur; att skapa ett forsknings- och referensbibliotek för en förutsättningslös vetenskaplig bearbetning av den på svenska språket utgivna barn- och ungdomslitteraturen; att samla och arkivera värdefullt originalmaterial, som har förbindelse med barn- och ungdomslitteraturen; att verka för en utvidgad undervisning och forskning om barn- och ungdomslitteratur; att stå forskare, förlag, press, radio, TV och andra institutioner och enskilda till tjänst med upplysningar om barn och ungdomslitteratur.

Enligt stiftelseurkunden skulle stiftarna göra följande prestationer:

stad skall vid institutets ställa personal till Stockholms upprättande

förfogande och svara för institutets administration. Universitet skall inom ramen för sin forsknings- och Stockholms Stiftelsens arbete för de uppgifter, som utbildningsverksamhet befrämja till förfogande. anges i § 2, i första hand genom att ställa personal skall genom sina medlemmar lö- Svenska Bokförläggareföreningen arkivexemplar av barnlitteraturen. pande överlämna skall till institutet överlämna sitt Sveriges Ungdomsförfattareförening och skall även i fortsättningen ställa arkivalier till barnboksarkiv

förfogande. I stiftelseurkunden heter det vidare att ”stiftelsen kan upplösas endast

stiftarna äro härom ense. Därest stiftelsen skulle upplösas skola om tillfalla institution, ägnad att fortsätta stiftelsens stiftelsens tillgångar har att utse en ledamot av verksamhet. Stadgarna anger att varje stiftare styrelsen och en suppleant för denne. Styrelsen utser inom sig ordförande ordförande och vidare inom eller utom sig sekreterare och och vice

skattmästare. Institutet erhöll år 1967 sina nuvarande lokaler i den sk Slaktar-

36. Fastigheten tillhör Stockholms kommun, som gården, Tjärhovsgatan den och därefter ut den till institutet. Institutets renoverat hyrt omfattade 31.12 1971 barn- och ungdomsböcker 17 277 bokbestånd och handböcker 2 588 volymer. Barnbokssamlingen har byggts volymer förläggarna, men även från vissa bibliotek upp genom gåvor från främst samt en deposition från dåvarande Sveriges och privatpersoner genom Handbokssamlingen har till största delen Ungdomsförfattareförening. Den är i sitt slag den fullständigaste som finns i förvärvats genom köp. och en av de större specialsamlingarna i Europa. Institutet Sverige tidskrifter från hela världen rörande barnprenumererar på ett sextiotal

och ungdomslitteratur. finns dels en fullständig kortkatalog, dels en över handbokssamlingen förvärvskatalog, försedd med stickords- 1970 som stenciltryck utgiven finns huvudkatalog 1956-1970, titelregister. Över barnbokssamlingen 1956-1970 och vissa specialkataloger för åren 1966- 1970. katalog har utgivits: förvärvskatalog över handbokssam- Följande publikationer ”Studier tant Grön, tant Brun och tant Gredelin” av docent lingen, kring nr l i institutets skriftserie samt ”Robinson Pär Bergman, utgörande Crusoe i svensk dräkt” av intendent Margareta Winquist (nr 2 i serien;

för tryckning). Vidare har institutets föreståndare publicerat ligger färdig i svenska och utländska tidskrifter rörande svenska ett flertal uppsatser

barnböcker och institutets verksamhet.

och medverkat vid genomförandet av ett antal Institutet har planerat av svenska barnböcker både i Sverige och utomlands. På utställningar har institutet anordnat uppdrag av Sveriges Allmänna Biblioteksförening om barnlitteratur. Demonstrationer av institutet och dess två kurser samlingar har återkommande anordnats främst för grupper av studerande

lärarhögskolor, universitet och biblioteksskola. vid förskoleseminarier, vid besök på institutet, eller brev Ett stort antal förfrågningar per telefon och lika många har årligen besvarats (1971 891 besök och 400 ingående

utgående brev). Institutets har hittills bestått av 1 heltidsanställd, nämligen personal till 30.6 1972 avlönad av Stockholms kommun föreståndaren (fram biblioteksnämnden). From 1967 har därutöver funnits l_ genom biblioteksutkontorist, i genomsnitt på 3/4 tid, samt timtjänstgörande ca 500 timmar per år). Vidare har ett bildad personal (i genomsnitt antal amanuenstimmar ställts till förfogande av Stockholms mindre universitets litteraturvetenskapliga institution.

har i institutet och dess verksamhet fram till 30.6 1972 Sammanlagt investerats ca 800 000 kronor (tabell 10.1), varav från stiftarna 540 000

kr, frän fonder 94 000 och i statsbidrag fr 0 m budgetåret 1969-1970 165 000. (Under 1972/73 utgår statsbidrag med 110 000 kr.) Tillskotten från stiftarna, inkl 3 000 kr vardera i stiftelsekapitel, uppgår 30.6.72 till för Stockholms stad 385 000 kr (varav för föreståndarlönen 245 000 kr), från Stockholms universitet 27 000 kr, från Svenska Bokförläggareföreningen 105 000 kr (varav böcker 62 000 kr) och från Sveriges Ungdomsförfattareförening 23 000 kr (varav böcker 17 000 kr).

Expertgruppens utgångspunkter vid frågans bedömning Expertgruppen - i det följande kallad EG - delar den grundsyn på barnoch ungdomslitteraturens betydelse, som bl a Barn- och ungdomsboksrådet (svensk sektion av International Board on Books for Young People, IBBY) givit uttryck för i ett öppet brev till litteraturutredningen. Barnoch ungdomsboksrådet, till vilket är anslutet ett stort antal svenska organisationer såsom politiska kvinnoförbund och andra folkrörelser, lärar- och författarförbund m fl, har i sin framställning till utredningen starkt betonat, att barn- och ungdomsboken är ett av de viktigaste medlen för att hos barnet utveckla språkkänslan och stimulera intellektet och fantasin och därigenom en positiv grundlägga personlighetsutveckling. Som framgått av föregående kapitel i denna skrift föreligger ett stort behov av olika åtgärder för att skapa goda läsvanor hos barn och ungdom och stimulera till läsning av litteratur som ur kulturella och sociala synpunkter kan betecknas som värdefull. Medvetandet om det angelägna i en sådan uppgift har vuxit successivt under 1960- och l970-ta1en. Senast har detta eftertryckligt framgått av förskoleutredningens betänkande, vari man understryker att den språkliga stimulans som barnen får i de tidiga åldrarna är av utomordentlig för deras betydelse vidareutveckling. Berättelsen, sagan och poesin tillmätes stor betydelse i förskolans verksamhet och receptiva aktiviteter kring litteratur bör ges stort utrymme på förskolans program”. (SOU 1972:26 s 168 foch s 215 ff.) Under 1960-ta1et framträde det starkt ökande intresset för barn- och ungdomslitteraturen på en rad olika sätt. Från skolmyndigheternas sida har sedan länge krav rests på att olika lärarkategorier i sin teoretiska och metodiska utbildning skulle erhålla undervisning om barn- och ungdomslitteraturen. Dessa krav har successivt och i allt högre grad uppfyllts genom att detta moment både för klasslärare och ämneslärare i svenska kommit att ingå i utbildningen vid lärarhögskolorna och i viss mån också vid förskoleseminarierna. Även vid universiteten har momentet införts i ämnet svenska fr o m läsåret 1970/71. Vid universiteten har studiet av barn- och ungdomslitteraturen nu också börjat bedrivas på forskarutbildningsnivån. 1 en utredning som statens humanistiska forskningsråd företagit 1971/72 om den humanistiska vetenskapens aktuella utvecklingstendenser och framtida ställning, påpekar arbetsgruppen för de estetiska vetenskaperna att litteraturvetenskapliga avhandlingar om barnlitteraturen påbörjats vid flertalet lärosäten. Man betonar att det härvidlag är den pedagogiska utvecklingen och skolans behov som kommit att ställa helt nya krav på en forskning på barnlitteraturens område även i Sverige. Även på en rad andra sätt har det växande intresset för barnlitteraturen dokumenterats. Undersökningar som bedrivits vid Stockholms universitets litteraturvetenskapliga institution visar att recensionerna i dagspressen av skönlitteratur minskat mellan 1956 och 1968, men att barn- och ungdomslitteraturen härvidlag är ett undantag och uppvisar en påtaglig ökning. Lånen av barn- och ungdomslitteratur har ökat synnerligen snabbt och kan beräknas ha uppgått till över 35 miljoner lån år

1970 av totalt drygt 70 miljoner boklån i de svenska folk- och skolbiblioteken. Barnbokskurser och barnboksdagar, som anordnats under senare år och som i flera fall varit samnordiska arrangemang, har tilldragit sig stor uppmärksamhet och i regel varit övertecknade. Nordiska kulturkommissionen bekostade exempelvis 1969 ett symposium i Stockholm, från vilket skriften Barn och kultur (1972) utgavs med en rad krav på ökade samhälleliga insatser i Nordens alla länder för barnkulturen. Liknande krav restes vid seminariet Barnboken idag”, arrangerat hösten 1972 av Nordens folkliga akademi i Kungälv. En barnboksdag som hösten 1972 arrangerades av Författarcentrum och sektionen för barn- och ungdomslitteratur i Sveriges Författarförbund hade beräknats för ett femtiotal deltagare men arrangemangen fick lov att förändras så att närmare fyrahundra kunde beredas plats. Slutligen kan för utredningens del nämnas att intresset för barn- och ungdomslitteraturen också framträtt genom en rad inkomna skrivelser, vari brister och missförhållanden i produktions-, distributions- och konsumtionsleden för barnlitteraturen har påpekats av organisationer och institutioner som Sveriges författarförbund, Föreningen Svenska tecknare, Sveriges Förskollärares Riksförbund, Stockholms Förskoleseminarium och Barn- och ungdomsbokrådet. Vidare har i dessa skrivelser bristerna i lärarutbildningen inom barn- och ungdomslitteraturens område starkt påtalats. Stiftandet av Svenska barnboksinstitutet 1965 är att betrakta som ett tidigt utslag av detta nya intresse för barn- och ungdomslitteraturen och dess funktion ivårt samhälle.

Institutets uppgifter

Svenska Barnboksinstitutets uppgift är att föra ut information om barnlitteraturen och dess betydelse i det svenska samhället. Enligt EG:s mening bör institutet i huvudsak ha följande verksamhetsområden (jfr den ovan citerade stiftelseurkunden):

A. Bibliotek, dokumentation lnsamla och katalogisera på svenska språket utgiven barn- och ungdomslitteratur samt upprätta och för allmänheten tillhandahålla ett forsknings- och referensbibliotek bestående av den nordiska och viktigaste internationella facklitteraturen. B. Forskning Verka för framväxten av en ökad svensk forskning om barn- och ungdomslitteratur och över huvud taget om barns och ungdoms läsning. C. Undervisning Verka för en utvidgad och förbättrad undervisning om barn- och ungdomslitteratur, speciellt för olika lärarkategorier från förskollärartill ämneslärarstadiet. D. Information Bedriva information i anslutning till verksamheten under punkterna B och C, varvid svenska forskares och lärares behov av internationella kontakter på området beaktas. Meddela information a) direkt till allmänheten samt b) till allmänheten via företrädare för press, radio, TV, bibliotek, skola, ungdomsarbete osv; dessa informationsförmedlare bör få möjligheter till upplysningar, bibliografisk service etc genom sakkunnig personal på institutet. Samtliga dessa uppgifter framstår som ytterst angelägna med hänsyn till de skilda behov och de krav på samhälleliga insatser som exemplifierats i föregående avsnitt. Barnlitteraturområdet måste enligt EG:s mening

tillerkännas en central roll inom kulturpolitiken. Barnboksinstitutet har emellertid i sin hittillsvarande verksamhet på grund av klart otillräckliga ekonomiska resurser inte på långa vägar kunnat tillfredsställa de informations- och servicekrav som ställts på institutet. Kritik som framförts i pressen mot institutets sätt att fungera

bör ses i detta sammanhang

Knappast någon torde när institutet 1967 inledde sin utåtriktade verksamhet ha vågat räkna med en så snabb expansion som skett under de gångna fem åren på undervisnings- och forskningssidan och även vad beträffar allmänhetens intresse för barnlitteraturen. Särskilt lärarutbildningen vid universitet och lärarhögskolor har kommit att ställa omfattande krav på institutets verksamhet. Studenter och lärarkandidater vänder sig i stor utsträckning till institutet för att få material och bibliografisk service i samband med specialarbeten som bedrivs inom ramen för deras utbildning. Ännu mer krävande i nuläget är för institutet den synnerligen angelägna uppgiften att ge information och service åt berörda universitetslärare och metodiklektorer i svenska, vilka i sin tjänstgöring genom kursplanereformerna fått i uppgift att undervisa de blivande lärarna om barns och ungdoms läsning. Det bör i sammanhanget framhållas att inte bara länsbiblioteken utan även universitetsbiblioteken i stort sett saknar utländsk facklitteratur om barn- och ungdomslitteraturen och att katalogiseringen av de svenska barnböckerna, vilka ju tidigare ytterst sällan gjorts till föremål för vetenskapliga undersökningar, måste betecknas som bristfällig för vissa perioder. Man torde vid institutets start ha underskattat storleken av institutets första arbetsuppgift, som ju är grundläggande för samtliga övriga funktioner: att ta hand om och genom olika typer av kataloger bearbeta den växande barnboksutgivningen samt att upprätthålla ett referens- och handboksbibliotek med allsidig representation av den internationella forskningen om barnlitteratur. Övriga uppgifter har därför inom den mycket snäva ekonomiska ram som stått till buds inte kunnat bedrivas på det sätt som varit önskvärt och i en utsträckning som tillnärmelsevis motsvarat behoven.

Expertgruppens förslag Stiftelseformen

EG föreslår att Stiftelsen Svenska Barnboksinstitutet ombildas till en statlig stiftelse. Utom staten bör i denna ingå de fyra ursprungliga stiftarna (Stockholms kommun, Stockholms universitet, Svenska Bokförläggareföreningen och Sveriges - numera Ungdomsförfattareförening Sektionen för barn- och ungdomslitteratur inom Sveriges Författarförbund). Dessutom bör ytterligare några i detta sammanhang viktiga myndigheter och organisationer upptagas i stiftelsen och därigenom tillförsäkras representation i styrelsen. EG förutsätter alltså vid konstruktionen av sitt förslag, att stiftelsemodellen bibehålles, vilket innebär

att Stockholms kommun åtager sig att stå för lokalkostnaderna så länge barnboksinstitutet ligger kvar i sina nuvarande lokaler (jfr nedan om lokalfrågan) att Svenska Bokförläggareföreningen fortsätter att kostnadsfritt till institutets bibliotek överlämna den nyutgivna barn- och ungdomslitteraturen 1 Se bl a Annika Holm att övriga ursprungliga stiftare fortsättningsvis stöder institutet samt iDN 21.11.1970 och att de nytillkomna stiftarna enligt nedanstående förslag, på sätt som debatt i Barn och kultur senare närmare får utredas, inträderi stiftelsen. nr 2, 1971.

Detta förslag synes bäst garantera en fortsatt kontinuerlig verksamhet vid institutet.

Styrelsen EG fäster största vikt vid att institutet får en breddad och förstärkt styrelse. Först då synes det bli möjligt för institutets styrelse att kunna dels täcka hela intresseområdet, dels med kraft föra institutets talan i alla frågor som gäller barnlitteratur och barnkultur. Kungl Maj :t äger enligt förslaget utse ordförande och ytterligare en ledamot i styrelsen. Övriga stiftare utser en ledamot vardera.

Styrelsen föreslås bestå av följande ledamöter:

Ledamöter Utsedd av

Ordförande Kungl Maj :t Ledamöter Kungl Majzt Stockholms kommun

muta-wav»-

Stockholms universitet Svenska Bokförläggareföreningen Sektionen för bam- och ungdomslitteratur inom Sveriges författareförbund 7 Föreningen Svenska Tecknare 8 Skolöverstyrelsen 9 Sveriges Allmänna Biblioteksförening 10 Folkbildningsförbundet

Styrelsen utser inom sig ett arbetsutskott. Institutets föreståndare bör fungera som styrelsens sekreterare. För att institutet och styrelsen skall kunna hålla god kontakt med olika målgrupper för verksamheten som inte omedelbart är företrädda i styrelsen bör en eller flera referensgrupper kunna organiseras, innehållande tex företrädare för universitetsstuderande och lärarkandidater, doktorander i barnlitteraturforskning, förskollärare, bamboksrecensenter och andra representanter för massmedier samt för olika lärarkategorieri vilkas tjänstgöringsskyldighet det ingår att meddela undervisning om barn- och ungdomslitteratur.

Tjänsterna och deras inriktning

För att uppnå en utökning och fördjupning av institutets verksamhet måste en ansenlig förstärkning av de ekonomiska och personella resurserna komma till stånd. EG har övervägt ett väsentligt mer omfattande alternativ än det som här nedan presenteras, men stannat för att en mindre enhet, vars arbetsuppgifter det är jämförelsevis lättare att precisera, för närvarande är att föredra. Ett sådant klart avgränsat förslag har också den fördelen framför en större organisation att vara mer flexibelt och lättare kunna anpassas till de kulturpolitiska och administrativa reformer som kan komma att genomföras sedan Kulturrådets och litteraturutredningens slutbetänkande behandlats. Som statlig stiftelse torde institutet i händelse av förvaltningsmässiga reformer som berör organisation och administration av statens insatser på kulturområdet kunna hänföras till de verksamheter som tillhör Nya kulturrådets sektor. En rad av de registrerande, litteratursociologiska och informativa uppgifter och den verksamhet i lässtimulerande syfte, som barnboksinstitutet avses bedriva, vore synnerligen önskvärd även för vuxenlitteraturens del. Om ett organ med detta vidare syfte upprättas kan emellertid

sou 1974:5 355

ett barnboksinstitut av den typ som här föreslås, ingå som en klart avgränsad självständig del inom en större organisation. EG har övervägt frågan om Svenska Barnboksinstitutet borde inrättas som en avdelning inom en större biblioteksinstitution, tex Kungliga Biblioteket, men inte funnit några väsentliga fördelar med ett sådant arrangemang. Den här föreslagna utvecklingen av institutet tillmötesgår de befogade och tidigare berörda önskemålen om förbättrade servicefunktioner och initiativtagande på barnkulturområdet från institutets sida. Därvid skulle en rad av de önskemål som framfördes vid det nordiska barnlitteratursymposiet på Hässelby 1969 och som vidareförtsi skriften ”Barn och kultur tillgodoses. EG finner dock att den uppgift som i skriften tilldelas ett framtida barnboksinstitut är väl omfångsrik och skulle leda till en överdriven centralisering av aktiviteterna på området. Forsknings- och undervisningsfunktionerna vill EG alltså sprida över universiteten men däremot lägga en biblioteks- och katalogiseringsservice som bas för institutets arbete. Vidare vill EG ha en aktiv utåtriktad informationsverksamhet vid institutet. De verksamheter som institutet härovan har tilldelats bör kunna fördelas på fyra tjänstemän, av vilka en tillika är föreståndare och har att svara för den administrativa ledningen. Man bör enligt EG:s mening eftersträva klart avgränsade kompetensområden för de olika befattningshavarna. Var och en skall helst ha att svara för ett huvudområde, inom vilket vederbörande förvärvat speciell kompetens. Utan att här i detalj ingå på en arbetsfördelning som styrelsen har att uppdra riktlinjerna för tillsammans med föreståndaren, vill EG dock peka på de typer av tjänster som bör finnas vid institutet för att det skall vara funktionsdugligt och kunna fylla sina ovan angivna uppgifter. Tjänsterna bör således inriktas mot arbetsuppgifter inom l) biblioteksområdet (två tjänster), 2) det litteraturpedagogiska området (kontakterna med skolan) och 3) informationsområdet (kontakter med massmedier och kursverksamhet). EG anser således att institutet bör i huvudsak utnyttja en av de nedan föreslagna tjänsterna för litteraturpedagogisk verksamhet och en för informationsverksamhet. Det bör särskilt framhållas att för närvarande stora belopp årligen investeras i lärarlöner, lokalkostnader, studiemedel osv för det studium av barn- och ungdomslitteraturen som under de senaste åren har inletts vid lärarhögskolor, förskoleseminarier och universitet. För att denna nya undervisning skall kunna bli effektiv och tillfredsställande ur kvalitativ synpunkt krävs en service, som den nu föreslagna litteraturpedagogiska tjänsten närmast skulle svara för. Det behov av läsfrämjande åtgärder som EG tidigare påvisat skulle också iviss mån kunna tillgodoses genom en sådan till institutet knuten tjänst. Beträffande tjänsten för information och kursverksamhet föreligger ett dokumenterat behov av förbättrad service för en större allmänhet men framför allt för personer verksamma inom området, såsom författare, kritiker, journalister osv. För bibliotekssidan räcker det inte med en befattningshavare vilket framgått av erfarenheterna från institutets hittillsvarande verksamhet. Utgående från främst föreståndarens kompetensområde kan styrelsen avgöra tjänsternas inriktning i samband med deras ledigförklarande och även i övrigt pröva de omfördelningar av arbetsuppgifterna som kommande erfarenheter föranleder. Föreståndaren svarar för den administrativa ledningen av institutet. Institutet bör för att kunna fullgöra ovan angivna verksamhet tilldelas åtminstone följande tjänster: l bibliotekarie En av dessa tre befattningshavare tjänstgör l tjänst för kurser/information tillika som föreståndare. 1 Jfr SOU 1973:1, l litteraturpedagog kapitel 10.

1 biblioteksassistent 1,5 kontorist l vaktmästare timavlönad personal (l 000 tim) redogörare (arvode) Kostnaderna för löner, vilka är specificerade i tabell 10.2, uppgår till 368 000 kr (inkl sociala kostnader).

Lokalerna EGzs förslag förutsätter som tidigare nämnts att Stockholms kommun åtar sig att stå för lokalkostnaderna så länge barnboksinstitutet ligger kvar i sina nuvarande lokaler i Slaktargården. Hyran är f n beräknad till ca 20 000 kr per år. Lokalerna i Slaktargården är ingalunda idealiska men institutet har dock här vissa utvidgningsmöjligheter, vilket en utredning från institutets styrelse visar. I uthuslängan finns en hittills ej restaurerad bod, som kan inredas till bokmagasin, samt ett ej restaurerat stallutsom kan inredas till forskar- och studierum. Vidare finns två rymme, stora vindar, som kan inredas till sammanträdesrum för kurser respektive arbetsrum. Genom omläggning till compactus av hyllsystemet i det nuvarande bokmagasinet kan dess hyllkapacitet mer än fördubblas. Även vid den föreslagna utvidgningen av verksamheten finns således expansionsutrymme inom den nuvarande fastigheten för en tid av minst 5 år. EG finner med anledning av vad här anförts att institutet tills vidare kan fortsätta i sina nuvarande lokaler, dock under förutsättning att Stockholms kommun fortsätter upprustningen av sitt kulturhus i enlighet med den plan som ovan refererats. Det är emellertid nödvändigt att man under den närmast kommande femårsperioden planerar för en för verksamheten lämpligare lösning av lokalfrågan.

Bok- och tidskriftsinköpen, informationsverksamheten

Under se sex år som institutet bedrivit sin verksamhet har från olika fonder erhållits tillsammans 94 000 kr för bokinköp, dvs igenomsnitt ca 16 000 år. Man torde inte kunna räkna med att fondmedel i per nämnvärd utsträckning framdeles kan stå institutet till buds, eftersom fondanslagen speciellt beviljats åt institutionen under dess uppbyggnadsskede. Den senaste årsbudgeten upptar av övriga tillgängliga medel ca 12 000 kr för bokinköp, men denna summa är uppenbarligen för låg med hänsyn till ämnesområdets omfattning och snabba tillväxt. Det kan för nämnas att kostnaderna för de internationella tidskrifterna och övrigt senaste åren uppvisat en årlig automatisk ökning med övrig facklitteratur 10 å 15 procent. EG har stannat för att för närvarande föreslå en årlig 0 d. (Som jämförelse kan post på 60 000 kr för bok- och tidskriftsinköp nämnas att Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek för innevarande budgetår har 150 000 till förfogande för bokinköp.) Övriga omkostnader har i förslaget till beräknade driftskostnader upptagits till 35 000 kronor; häri ingår då bl a medel som utgår för informationsverksamheten. EG vill med anledning av detta påpeka att den föreslagna budgeten inte kan annan publikationsverksamhet än utgivningen av stencilbulletiner rymma o d från institutet. Det bör ankomma på den nya styrelsen att efter en inkomma med förslag om hur institutets publikauppbyggnadsperiod tionsverksamhet skall vara organiserad och i samband härmed begära medel till denna verksamhet. EG finner det för sin del lämpligt att samråd därvid sker med Bibliotekstjänst. Genom den föreslagna stiftelsekonstruktionen förutsättes bokförläggareföreningen även fortsättningsvis kostnadsfritt överlämna den nyutgivna barn- och ungdomslitteraturen till institutets bibliotek.

5 om 2

com

mä v: SN I: 03 m.: o: m: 8a

wøååm maorám

1 I I | u | 1 |

9 mm

m: m2 o.: m2

.socom .Susan

I I I m u n a m |

m mm m mm 2 2 mm

.m

.UF

Eovmøb .ouaåâuâ :owâaøuøw -mEOUMCD .oätafmd :omicoawm

| 1 m n m n I 1 i i |

_ mm 8 mm

52:82

ao§§3to

Lâxom -oäwäx :omiaorü :Siam -ouawwna :owânäøu

I I I m

8 e. om m_ mm 2 2 2

mo_ m2

255m aøzmuøzø: 255m uozäuâø:

:S I › I m u m m m m m. E 2 m_ ä

»Base

ä:

o:

que

»så

_BEEox :SEEOM

m

255m

m

0.320 I I

“EEE 0.529

8 om

mvm

S

mmm

3 e 8 8 8

mmm

“FEB

:Sch :Sch

.xzaâsmxonaawm

»aaâsøa

ä_

3»

ensam

u o

came_

møåømcne

N

53V_

någon: ...awswuzn

:Eoäuøwumouwm

.E com

aaawgaazm

m3

män

saa

:säs _wEmUå “någon .asså S303 måga 023m_ _233 mäta.:

s...

än .så m4. S3 u

358 SOU 1974 :5

Beräknade driftskostnader för Tabell 10.2 Svenska Barnboksinstitutet.

budgetåret 1973/74 enligt EG :s förslag. Tkr.

Löner

59 l föreståndare, lgr A 283 45 l tjänst för kurser/information, lgr A 22 45 l litteraturpedagog, lg; A 22 45 l biblioteksassistent, lgr A 22 46 1,5 kontorist, lgr A 13 31 l vaktmästare, lgr A 13 16 timavlönad personal 1 000 tim 6 redogörararvode

75 al detta fall är innehava- Sociala kostnader ren av bibliotekarietjäns- 368 ten satt som förestån- Personalkostnader totalt dare. Enligt gruppens

Övriga kostnader förslag skall dock även

60 tjänsten för kurser/infortidskrifter, böcker, bindning etc mation och den littera- 35 95 övriga omkostnader turpedagogiska tjänsten 463 kunna kombineras med Totalt föreståndarskapet. Detta bidrar med nyutkommen litteratur; Stockholms kommun står innebär att motsvarande Barnboksförlagen för lokalhyran (ca 20 tkr). omplaceringar i lönegraför förhandlingar. derna då får ske. Föreståndarens Iönegradsplacering bör göras till föremål

Förslagets innebörd och kostnaderna för genomförandet

av Svenska Barnboksinstitutet till en EG föreslår en omkonstruktion

stiftelse med ett antal intressenter, representerande myndigheter

statlig

med till barri- och ungdomslitteratur-

och organisationer anknytning bör vara en förutsättning för ett

området. Den nya organisationsformen

sida för institutets framtid. Ett ökat ansvarstagande från statens

av det framlagda förslaget utgör enligt gruppens mening

genomförande

för en kontinuerlig fortsättning av verksamheten. den bästa garantin att åstadkomma den utvidgning och

Samtidigt skapas möjligheter

som nu framstår som helt nödav institutets verksamhet förbättring

vändig. för den föreslagna reformen innebär en merutgift för Kostnaderna

staten 353 000 kr i jämförelse med de anslag som utgår till institutet pa

tablå över kostnaderna lämnas i

1972/73. En detaljerad

för budgetåret till 463 000 tabell 10.2. De samlade kostnaderna uppgår enligt förslaget

kr varav för löner 368 000 kr och för bokinköp och övriga omkostnader

95 000 kr.

Försöksverksamhet med bamlitteratur

ansluter sig till expertgruppens förslag till reform Litteraturutredningen och dess verksamhet och vill med en av Svenska Barnboksinstitutet

komplettering göra det till sitt eget. står att ”bedömningen av stöd åt [ direktiven till litteraturutredningen

kulturellt värdefull barn- och ungdomslitteratur inte bör begränsas till

böcker utan innefatta även andra former av litteraturutbud bland barn och ungdom, tex utgivning av seriemagasin som kan anses kulturellt värdefulla och som befordrar goda läsvanor. finner - inte minst med tanke Utredningen på erfarenheterna från - det att en

utredningens egna biblioteksexperiment angeläget

försöksverksamhet igångsätts inom detta område. Den ovan nämnda expertgruppen säger på ett ställe i sin rapport: ”Ett stöd, som kunde bli av betydelse för barn- och ungdomslitteraturens utveckling i Sverige, vore inrättandet av arbetsstipendier för enskilda författare och/eller bildkonstnärer eller lag av barnboksskapare för att producera böcker och annat läsmaterial. Stipendierna bör i första hand gälla projekt inom sådana områden av barnlitteraturen som ur pedagogisk, konstnärlig och social synpunkt kan bedömas vara särskilt angelägna och där den nuvarande utgivningen uppenbarligen inte täcker behoven.” Bristen på en kvalificerad produktion av bild/ordberättelser i en serieform är uppenbar prisbillig för var och en som tagit del av det nuvarande utbudet. En försöksverksamhet på detta område bör således inbegripa ett direkt samarbete mellan 0rd- och bildkonstnärer. Detta samarbete kan ges olika former, som bör kunna utarbetas inom Svenska Barnboksinstitutet, om institutet får den organisation som ovan

föreslagits.

Det konstnärliga arbetet skulle bedrivas i olika

kunna_ några

projektgrupper. Man kan tänka sig ett både och beställningsstipendieförfarande för att få igång en försöksproduktion. Möjligheterna att för detta ändamål utnyttja författarfonden bör undersökas. Bristen på konkreta erfarenheter från en dylik verksamhet bör enligt utredningens mening göra idén om ett slags litterär verkstad värd att pröva. Utredningen föreslår därför att Svenska Barnboksinstitutet får i uppdrag att förslagsvis med en kostnadsram på 100 000 kr utarbeta en detaljerad plan för denna försöksverksamhet. Om en omorganisation av Svenska Barnboksinstitutet av någon till stånd

anledning ej skulle komma

bör uppdraget i stället gå till den nämnd som avses handlägga frågor om stöd till barn- och ungdomslitteraturen.

10.5 .3 Information om böcker i press, radio och television

Radio och television

I den intervjuundersökning som ingick i litteraturutredningens tidigare

Omnämnda läsvanestudier tillfrågades de intervjuade bl a om hur de fått kännedom om de böcker de läst. Det visade sig att samtal med anhöriga och bekanta var det vanligaste sättet att skaffa information på. Den

”informationsvägen” angavs för ca 40% av de lästa böckerna. Näst

vanligast var att de intervjuade fått kännedom om de lästa böckerna i 1 Jfr Försök med samband med ett biblioteksbesök. Den nämndes för bibliotek, SOU 1972:61,

informationsvägen

S333. ca 25 % av böckerna. Endast i 4 % av fallen sattes en läst bok i samband 7 Se närmare Läs- och med information via radio eller TV7 bokvanor, SOU 1972:20, l den diskussion som under senare år förts om olika tänkbara åtgärder s 333 ff.

att förstärka litteraturens ställning i samhällslivet har televisionen ofta stått i fokus. Stora förhoppningar har ställts till detta mediums att med sin stora boken såsom

möjligheter genomslagskraft popularisera

Det synes emellertid numera råda källa till upplevelse och information. en utbredd besvikelse över de försummelser, som man anser att Sveriges

Radio gjort sig skyldig till i detta avseende. - Denna besvikelse - som ibland också riktas mot ljudradion torde i allmänhet och iakttagelser och vara grundad på personliga värderingar inte data. Någon inträngande studie i ämnet på väl dokumenterade inte. har varit otillräckliga för en föreligger Utredningens egna resurser sådan finner det därför önskvärt att någon uppgift. Utredningen institution intresserar sig för frågan och analyserar det kompetent rådande utbudet av litteraturinformation mot bakgrund av de krav man

kan ställa på radion och televisionen. finner över Utredningen för egen del att den påtalade besvikelsen Sveriges Radios programpolitik inom detta omrâde i mycket är förklarlig, men vill i en distinktion mellan de båda sammanhanget göra etermedierna. har en mer omfattande verksamhet på Ljudradion området. Där finns fasta programpunkter för bevakning av nyutkomnen litteratur och för mer djupgående analyser av vissa verk eller Därutöver erbjuds regelbundet direktkontakt med författarskap. Televisionen däremot - och där kan litteraturen i form av uppläsningar. kanalerna märkas ingen nämnvärd skillnad mellan synes endast göra punktinsatser. I nyhetsprogram och kulturmagasin, där litteraturen i regel svarar för en försvinnande del av innehållet, presenteras av och till något verk. Det förekommer inte någon löpande speciellt uppmärksammat litteraturbevakning. i detta ämne har representanter för de l svar på frågor från utredningen två TV-kanalerna hänvisat till mediets bristande möjligheter. Sålunda vill

företrädarna för TV l inte utan vidare åta sig en rutinmässig bevakning av tex bokutgivningen som bestäms utifrån andra krav än mediets egna, tex av andra och -distributörers önskemål om kulturproducenters Man vill i stället de aktualitets- och

uppmärksamhet”.1 själv ”formulera

andra kriterier som skall bokens och författarens andel i avgöra Som en i sista analysen viktigare uppgift än den aktualitetsbevakningen. måste TV 1 under alla omständigheter se rena bokutgivningsbevakningen att kunna stimulera författarna till arbete direkt för TV-mediet.”

Företrädarna för TV 2 säger i sitt svar att det finns risk för att en stor del skönlitteraturen försummas beroende på den korta av den nyutkomna sändningstidens begränsade möjligheter och på att den inte är omedelbart

attraktiv som programstofFÅ

har inte blivit övertygad av de framförda argumenten. I Utredningen andra länder har fängslande och uppskattade program om litteratur kunnat göras med utnyttjande av televisionens speciella möjligheter. Ej heller tar de framförda synpunkterna tillräcklig hänsyn till televisionens ansvar. Information om litteratur andra och långt 1Skrivelse från Sveriges främjar ju också Radio till litteraturutredintressen och distributörers, och litteraturen viktigare än producenters den 3.3.1970, ningen som medium och påverkar samhället på ett rikt och avspeglar litteraturutredningens sätt, vilket borde kunna möjligheter till diarienummer 43/70:A. mångfasetterat ge betydande

uppslagsrika och i god mening attraktiva programpunkter. Utredningen anser att det rådande utbudet av programpunkter om litteratur i televisionens båda kanaler inte på ett tillfredsställande sätt uppfyller stadgandet i 7 § i Sveriges Radios avtal med staten att skall i olika intressen

programmen skälig omfattning tillgodose i fråga

om bland annat religion, musik, teater, konst, litteratur och vetenskap”. Den nuvarande

begränsade omfattningen kan inte anses vara skälig med

tanke på litteraturens viktiga roll i samhällslivet.

Pressen

Dagspressen har traditionellt spelat en avgörande roll för den viktiga del av litteraturinformationen som utgörs av bokrecensioner. Dagspressens ställning på området kan fortfarande betecknas som dominerande. Enligt de undersökningar rörande recenserandet av skönlitteratur som redovisas

i kapitel 16 i litteraturutredningens branschstudier har emellertid denna

verksamhet minskat i omfattning. Ett viktigt skäl därtill är naturligtvis nedläggandet av ett stort antal tidningar. Därtill kommer att många av de kvarvarande tidningarna jämfört med tidigare synes uppmärksamma ett relativt mindre antal titlar, vilka i stället ofta får ett något större utrymme. Förhållandet gäller dock inte barn- och ungdomslitteraturen, där antalet recenserade böcker ökat väsentligt. Till en del sammanhänger säkerligen litteraturrecensionernas relativa med den breddade kultur

tillbakagång syn på begreppet som gjort sig

gällande i debatten. Kultursidorna behandlar numera viktiga allmänpolitiska frågor såsom miljövård, socialvård etc. i större utsträckning än tidigare. Även om man har en positiv inställning till ett vidgat kulturbegrepp, måste man konstatera att följden har blivit en minskad litteraturinformation. Utredningen finner minskningen i recensionsverksamheten oroväckande. Den leder också till en koncentration av det litterära inflytandet till ett mindre antal tidningar (= recensenter) som samtidigt den medför sämre information och lässtimulans för många människor. För enskilda författare, som redan tidigare haft svårt att bli uppmärksammade, kan utvecklingen ha mycket allvarliga konsekvenser. Deras verk blir behandlade av ett allt mindre antal recensenter, de får sämre utsikter att erhålla en allsidig och rättvis och större

bedömning

svårigheter att nå en publik, med de följder detta kan ha för det fortsatta

författarskapet.

Förslag

Utredningen har i det föregående konstaterat att den litteraturinformation, framför allt i form av bokrecensioner, som förekommer i våra största massmedia på vissa punkter är klart

bristfällig. Utredningen lägger

stor vikt vid en omfattande recensionsverksamhets möjligheter att ge en bred, mångsidig och stimulerande information om nyutkommen litteratur. *En bok om böcker, Utredningen har övervägt dessa frågor men anser sig ej kunna gå in på SOU 1972:80, s 459 ff.

problem rörande massmedias verksamhet, som kan antagas bli behanden lade av andra utredningar. Utredningen begränsar sig till att uttala om att effektivt sätt skall stoppa förhoppning presstödet på ett att överlevande tidningar skall utöka sin recensionsverktidningsdöden, samhet och att televisionen skall besinna sitt ansvar och starta en

litteraturbevakning värd namnet. omfattande recensionsverk- I syfte att lindra bristen på en tillräckligt behovet av en särskild recensionstidsamhet har utredningen övervägt skrift som skulle innehålla presentation och recension av alla nya böcker

av allmänt intresse. Med hänsyn till de farhågor för central åsiktsdirigeav en mer eller mindre auktoriserad recensionstidring som tillkomsten skrift kunde medföra har utredningen ej velat ta ställning för ett sådant Vid ökat anslag för tidskriftsnämnden kan förutsättningar förslag. eventuellt att trygga utgivningen av mer än en tidskrift med uppstå I avvaktan utredrecensionsverksamhet som huvuduppgift. härpå finner ställer till redan ningen det angeläget att tidskriftsnämnden sig positiv tidskrifters ambitioner att göra insatser på området. Sådana existerande insatser med önskemålet om att många stämmor skall står i samklang höras i debatten. Dessutom kan litteraturinformationen därigenom

spridas till nya läsargrupper. att tidskriftsnämnden I enlighet med denna syn föreslår utredningen för litteraturinformation i form

tilldelas ett extra anslag, specialdestinerat

av bokrecensioner. Medel ur anslaget skall kunna utgå till kulturtidskriftidskrifter och facktidskrifter för särskilda litteraturfrämjande ter, ideella såsom recensionsbilagor eller extra recensionsnummer. Den

projekt

närmare utformningen av stödet bör överlåtas på tidskriftsnämnden. finner det lämpligt att i avsätta 250 000 kr

Utredningen inledningsskedet

för ändamålet.

l0.5.4 Studieförbunden

Läsfrämjande verksamhet bör icke inriktas på endast bokrecensioner och annan mediainformation. Om nya grupper isamhället skall kunna vinnas för bokläsning är direktkontakt med människan i hennes vardagsmiljö av största vikt. liksom från andra har upphörandet av Från denna synpunkt främst av de s k folkböckerna, haft bokförsäljning på arbetsplatser,

negativa konsekvenser. På annan föreslår utredningen, i avsikt att plats i detta betänkande återknyta kontakten bok-arbetsplats, att biblioteken startar bokutlåning Här skall fästas på möjligheten att

på arbetsplatserna. uppmärksamheten

1 De mest uppmärksamför andra former av sådan kontaktverksamhet anknyta till studieförbunmade prisen är: Litteraden med deras breda folkliga förankring och dokumenterade litteratur- turfrämjandets stora intresse. Studieförbunden har under en lång följd av är genom studie- pris på 50 000 kr, Stora romanpriset” och cirklar i litterära ämnen och i andra former gjort ovärderliga läsfrämjande ”Carl-Emil Englundspriinsatser. Man kan också peka på att några studieförbund varit med om att set på 15 000 kr vartdei Stiftelsen Litteraturfrämjandet. ra. Dessutom utger stifbilda, respektive ingår som intressenter telsen lotteriets bokvins- Denna stiftelse anordnar ett årligt boklotteri, vars behållning går till ter dels på eget förlag och åt författare, illustratörer, översättare och journalister samt dels i stipendier samproduktion verksamhet* med olika förlag. annan litteraturfrämjande

Utredningen finner det angeläget att främja studieförbundens läsfrämjande verksamhet och föreslår därför att de för sådana ändamål tilldelas årliga anslag på 500 000 kr, medel som de inom angiven ram får använda

efter eget skön. Utredningen finner det önskvärt att medlen inledningsvis

kunde komma till användning för en försöksverksamhet med

bokförsäljning på arbetsplatserna. För att uppnå en god kontakt på

arbetsplatserna är det naturligt att en sådan verksamhet sker i samarbete med löntagarorganisationerna. Utredningen har också i samråd med representanter från LO och TCO samt ABF och TBV dragit upp riktlinjerna för hur en skulle

bokförsäljning på arbetsplatserna kunna

organiseras och finansieras. Berörda parter har visat stort intresse för att inleda en sådan verksamhet, men utredningen har ej erhållit medel för försök i denna riktning. Självfallet bör även övriga studieförbund kunna i denna deltaga verksamhet. Huvudsyftet skulle alltså vara att söka återknyta kontakten bok-arbetsplats och därmed möjliggöra en bredare av

spridning lättillgänglig

kvalitetslitteratur. De presumtiva deltagarna kontaktas på sina arbetsplatser och erbjudes genom att gå in i en läsecirkel möjlighet att läsa ett flertal böcker (vanligen 10) av vilka de behöver betala endast en, som efteråt får behållas. Verksamheten drives i samarbete mellan staten och berörda fack- och studieförbund. Avtal träffas med bokhandlare eller förlag i frågor rörande bokpris och distribution. Studieförbunden försöksorter och utväljer ombesörjer all erforderlig direktkontakt med medlemmarna därstädes. De olika parterna utformar gemensamt informationsmaterial och utarbetar instruktioner för handläggare på olika nivåer. I princip skall all litteratur som finns tillgänglig i bokhandeln kunna ingå i cirklarna. Om man emellertid vill använda för ändamålet mer lämpad litteratur kan studieförbunden tillsammans eller vart för sig utforma en förteckning med ett tiotal olika cirklar. Eftersom den verksamheten

föreslagna i stor utsträckning kommer att

vända sig till personer som av olika skäl ej är vana vid bokinköp föreslår utredningen att cirkelmedlemmarnas köpkostnader reduceras. kraftigt Tio kronor per bok bör vara ett attraktivt som det erbjudande, speciellt innefattar möjlighet att läsa ytterligare nio. En försöksverksamhet enligt ovanstående och

riktlinjer förutsättningar

torde enligt utredningens bedömning kräva ett initialstöd på 500 000 kr. Se detaljerad kostnadskalkyl m m i bilaga F.

lO.5.5 Författarcentrum

Författarcentrum bildades, som framgått av avsnitt 1.3.1, 1967 i syfte att söka etablera kontakter direkt mellan författarna och deras läsare. Dess viktigaste funktion är att verka som för författares

förmedlingscentral

medverkan vid olika typer av programverksamhet av på institutioner olika slag såsom bibliotek, skolor, etc. fångvårdsanstalter, sjukhus Författarcentrum uppträder också som initiativtagare till och arrangör av olika större och samlade aktiviteter som kulturdagar, författarturnéer,

sou 1974:5

lyrikaftnar osv. I direktiven till utredningen heter det: ”Som ett led i arbetet med att utveckla åtgärder bör de sakkunniga försöksvis konsumtionsfrämjande om den verksamhet för att etablera kontakter mellan författare pröva redan Författarcentrum och och publik, som har påbörjats genom Så har också skett biblioteken, kan ytterligare stödjas och utvecklas. inom ramen för utredningens biblioteksförsök Utredningen vill erinra om att utvecklingen gått starkt framåt på detta område sedan direktiven skrevs. Den kommunala kulturorganisationen har på många håll fått fastare former, och allt fler kommuner bedriver, verksamhet. ln inte minst via biblioteken, en organiserad allmänkulturell kommer om statsbidrag till i bilden också de förslag kulturrådet framlagt som till att ”stimulera till interna och kulturarrangemang syftar framträdanden under utnyttjande av enskilda kulturarbetare, offentliga yrkesmässigt och icke yrkesmässigt arbetande fria grupper samt institutioner”.2 bör detta leda till en ökad, lokalt initierad Sammantaget efterfrågan av författare. på bl a framträdanden Det är därför att statsmakterna tilldelar Författarcentrum väsentligt sådana förmedlingsresurser att denna efterfrågan kan mötas. Utredningen finner att Författarcentrums verksamhet i allt väsentligt funnit sin form eller förändring av densamma. och ser f n inga behov av en reformering Det synes utredningen lämpligt att denna även i fortsättningen byggs upp och lokala initiativ och att den verksam-

kring rådgivning egeninitierade

heten koncentreras till enskilda större initiativ som i sin tur får stimulerande inverkan på olika lokala arrangörer.

10.6 Specialstöd

Nedan redovisas förslag till stöd inom tre specialområden, nämligen stöd

och till till utgivning av uppslagsverk, stöd till de språkliga minoriteternas de vuxna litteraturförsörjning. Kostnaderna för dessa läshandikappades former av litteraturstöd motiveras av delvis andra skäl än vad som gäller för utredningens övriga förslag. Kostnaderna bör också ses i samband med och andra kostnader inom respektive område, dvs. vägas mot kostnaderna för utbildning och forskning, för övriga förbättringar av invandrarnas sociala situation och för de handikappades kulturförsörjning - 8

i stort. De två sista problemen har ägnats särskilda kapitel kapitlen

och 9 - som utarbetats i samråd med invandrar- respektive handikapputredningen. l detta avsnitt ges endast ett sammandrag av kostnadskonsekvenserna av de förslag som där framförs.

l0.6.1 Uppslagsverk

Den rådande situationen för utgivning, spridning och lagerhållning av

uppslagsverk har belysts i avsnitt 4.4.3. De tre största svenska uppslags-

1 Se Försök med biblioverken Nordisk Familjebok, Svensk Uppslagsbok och Bonniers Lexikon tek, SOU 1972:61, har realiserats och slutsålts under år 1973. Efter denna lagerrensning kapitel 6. återstår endast ett fåtal mindre verk på den svenska marknaden. Något 2 Ny kulturpolitik, och inriktning som de tre ovan SOU 1972:66, S 370. nytt uppslagsverk med den omfattning

nämnda, nu slutsålda verken representerar, är inte att vänta. En sådan utgivning är med nuvarande betingelser för och för kapitalkrävande riskabel för att något svenskt förlag skulle kunna satsa på den. Det är möjligt att på internationell basis skapa uppslagsverk till lägre kostnad och lägre risker för utgivarna. Den typen av lösningar har emellertid uppenbara brister. Det är enligt utredningens bestämda uppfattning uteslutet att sådana verk skulle kunna svara mot den svenska och beroende

utbildningens forskningens behov, bl a på den oundvikliga snedfördelningen mellan svenskt och utländskt stoff och på de svårbe-

mästrade värderingsproblem som då anmäler till sig. Möjligheterna samarbete på det nordiska planet bör emellertid i högre grad än hittills kunna prövas. Detta gäller särskilt utgivning av större specialverk. Utgivningen av en i Sverige koncipierad och redigerad nationalencyklopedi motiveras av ett starkt allmänintresse.

Utbildningen, forskningen

och inte minst allmänbildningen i landet är starkt beroende av att ett stort och tillförlitligt uppslagsverk, som dessutom hålls aktuellt, kommer till stånd. Enligt utredningens mening måste statsmakterna ta ansvar för att så sker. finner Utredningen det väsentligt att en svensk nationalencyklopedi ges möjligheter till en bred spridning. Detta förutsätter ett lågt pris, vilket med tanke på de rådande utgivningsvillkoren kan uppnås enbart genom en kraftig subventionering. En översiktlig kalkyl visar att ett pris på t ex 800 kr för ett verk på 20 band â 750 sidor förutsätter en subvention på ca 20 milj kr. Om man räknar en produktionstid på tio år skulle sålunda en årlig subvention på ca 2 milj kr krävas för att få till stånd en utgivning av ett stort svenskt uppslagsverk. Kalkylen ovan är översiktlig. De ekonomiska villkoren för utgivning och spridning av stora verk är av helt annan art än för övrig utgivning. Det krävs därför

specialundersökningar för att få ett samlat grepp om

dessa problem. Utgivningen av ett statligt subventionerat stort uppslagsverk kan ske

enligt tre olika huvudalternativ: staten kan (l) samarbeta med ett förlag,

(2) med flera förlag (branschen) eller också (3) ta på sig hela ansvaret och anlita eller inrätta ett helstatligt förlag eller en statlig myndighet för ändamålet. (Jfr Svenskt biografiskt lexikon! ) Litteraturutredningen föreslår därför att statsmakterna omedelbart

låter genomföra en särskild utredning av de problem som är förknippade

med en statssubventionerad

encyklopediutgivning. Denna utredning bör,

eventuellt efter förhandlingar med berörda parter, föreslå lämplig

företagsform för en sådan och vidare olika

utgivning väga några kostnadsalternativ mot varandra. Den företagsform som väljs bör även kunna utnyttjas för att ta hand om annan utgivning av stora verk såsom facklexikon, vetenskapliga samlingsverk inom olika områden etc som kan bli aktuell i en framtid.

10.6.2 De språkliga minoriteternas

litteraturförsörjning

De som är med

problem förknippade de språkliga minoriteternas

1 Jfr noten på s 77.

litteraturförsörjning har behandlats i kap 8. En i den huvudprincip

svenska är att invandrarna skall ha en med andra

invandringspolitiken

medborgargrupper jämförlig ställning när det gäller tillgång till samhällsservice av olika slag. Detta bör även gälla möjligheten att bevara det egna språket och kulturarvet. Litteraturutredningen och invandrarutredningen tillmäter biblioteken en mycket viktig roll i detta sammanhang. Ansvaret för invandrarnas litteraturförsörjning bör åvila samma instanser som svarar för bokförsörjningen i övrigt. föreslår en engångsupprustning av det centrala De båda utredningarna bokbeståndet till en kostnad av 12 milj kr. Kostnaderna kan av praktiska bör fattas skäl slås ut över period av 3 å 5 år, men beslut om upprustning i ett sammanhang.

l0.6.3 De vuxna läshandikappades litteraturförsörjning

I kap 9 görs en genomgång av några av de problem som sammanhänger med de vuxna litteraturförsörjning. Vad som hittills läshandikappades litteraturbehov är helt gjorts för att tillgodose dessa befolkningsgruppers otillräckligt. Språkhandikapp skapar svåra hinder när det gäller kommunikation med andra i samhället. En solidarisk kulturpolitik bör grupper syfta till att rasera sådana hinder och så långt möjligt göra alla grupper delaktiga av kulturutbudet. De överväganden och räkneexempel som görs i kapitel 9 leder till en årlig ökning av anslagsbehoven jämfört med 1972/73 på l 280 000 kr. De samlade kostnaderna skulle med denna utgångspunkt bli 3 345 000 kr.

10.7 Noter och musikalier

l direktiven till litteraturutredningen tas frågan om noter upp på följande sätt: ”Distributionen av noter kan antas möta delvis samma problem som distributionen av viss kvalitetslitteratur. De sakkunniga bör därför även aktualisera av noter genom försäljning och frågan om förmedlingen biblioteksverksamhet.” Utredningen har sökt använda modeller och idéer som legat till grund för utformningen av litteraturstödet vid behandlingen av denna fråga. funnit med Utredningen har därvid att de problem som är förknippade handeln med noter är av sådan natur att de väsentligen måste ses och i samband med förhållanden inom musiksektorn. De sättas övriga allmänna förutsättningarna inom musik- och litteraturområdena är i sin tur så artskilda att utredningen inte har sett sig i stånd att på ett sakkunnigt sätt belysa problemen och föreslå adekvata åtgärder.

Det kan vidare om inte produktionsfrågorna måste

ifrågasättas behandlas parallellt med distributionsproblemen. l fråga om utgivningen liknar dem vi känner av noter kan med viss rätt påstås att svårigheterna fältet: dels är det svårt för unga och nya tonsättare igen från det litterära

lagerhållningen av klassiker allt sämre.

att bli utgivna, dels blir Det är inte ovanligt att svenska tonsättare har givit ut - och ger ut sina verk i utlandet. Noten är internationell vara och en nationsgräns hinder. Även om det kan vara till fördel för en svensk utgör inget kan tonsättare att komma ut på ett utländskt förlag med goda resurser,

detta på sikt få negativa följder för svenskt musikliv. av Nyutgivningen äldre, men ännu skyddade verk, kan härigenom ytterligare försvåras. De utländska rättsinnehavarna kan rimligen inte känna något större ansvar inför just den svenska musikkulturen. Man nöjer sig med att behålla den s k utföranderätten. Skillnaderna i utgivningsbetingelserna för musik å den ena sidan och litteratur å den andra är så stora, att endast ekonomiska av resonemang mera allmän art kan överflyttas från den ena sektorn till den andra. En väsentlig skillnad hänger samman med den ovan nämnda utföranderätten. Musikförlagen är genom sin anslutning till STIM andelsberättigade i av denna inkasserade organisation licensbelopp för offentliga utföranden och för av

försäljning grammofoninspelningar av rättsskyddade förlags-

verk. Ett studium av musikutgivningens villkor i landet måste således även ta hänsyn till dessa faktorer. Även på distributionssidan föreligger klara skillnader mellan musikoch bokhandeln. I bokhandeln är böckerna en huvudartikel. I musikhandeln spelar noterna en kvantitativt underordnad roll i förhållande till andra musikhandelsvaror såsom grammofonskivor, ofta musikinstrument, också radio- och TV-apparater, bandspelare etc. i Nothanteringen musikhandeln kräver en i förhållande till försäljningsvärdet oproportionerligt stor arbetsinsats, vilket är förklaringen till musikhandelns obenägenhet att hålla ett någorlunda rikhaltigt sortiment av notutgåvor. I syfte att främja distributionen av noter skulle troligen ett system med presentationsexemplar av nyutgiven svensk musik på biblioteken liknande det som för ny svensk litteratur

föreslagits kunna övervägas. En lönsamhetsundersökning av notutgivningen måste då först genomföras, så

att lämpliga ersättningsnivåer kan fastställas. Det är dock möjligt att ett kombinerat med informationslagerhållningsstöd och postorderservice i tex Institutet för Rikskonserters regi på ett smidigare och effektivare sätt skulle lösa notdistributionens speciella problem. Det kan erinras om att Rikskonserter redan har ett visst ansvar för och produktion distribution av fonogram.

Utredningen föreslår att statsmakterna genom TMR, institutet för

Rikskonserter eller särskild sakkunnig låter utreda de specialproblem som

är förknippade med utgivning och spridning av noter.

10.8 Övrigt

I utredningsuppdraget ingick även ”att överväga i vilka former man lämpligast löser uppgifterna att organisera viss utbildning för författare och översättare och att främja översättning och spridning av svensk litteratur i utlandet”. Som utredningen framhållit i sitt målsättningskapitel skrivs det alltför få kvalitativa men någorlunda lättlästa böcker. Det påpekades vidare att samhällets politik på bokomrädet att ej bör ges en sådan inriktning författarna känner från kraven sig befriade att vinna läsare. Möjligheten för författare till fortbildning i bl a detta hänseende är således av intresse inte endast för upphovsmännen utan även för bokkonsumenterna. Utredhar emellertid avstått från ningen att framlägga förslag om särskilda

samhällsinsatser för utbildning eller fortbildning av författare och översättare. Detta måste i första hand ses som en fråga för deras fackliga organisationer. Efter den omorganisering, som genomförts av upphovsmännens fackliga organisationer sedan direktiven skrevs, har dessa nu fått väsentligt bättre resurser och därmed även praktiska förutsättningar att på ett lämpligt sätt aktualisera hithörande frågor. I och för sig har frågan om författarutbildning ofta diskuterats men denna diskussion har aldrig lett fram till några konkreta resultat. Om man skulle önska vidtaga åtgärder inom detta område anmäler sig otvivelaktigt en hel rad svåra problem. Kan man utbilda sig till att bli författare? Det är visserligen känt att skribenter kan skolas till att fabricera triviallitteratur efter vissa mallar, men det synes i högsta grad tveksamt att det skulle vara möjligt att lära ut hur man skriver kvalitetslitteratur. Utbildningen av bildande konstnärer kan ej utan vidare anföras som en bl a på grund av att materialkännedom och handhavandet av parallell, olika tekniker där ingår som viktiga komponenter. Man kan inte utbilda sig till författare annat än genom eget arbete, försök. Men en utbildning, avsedd för unga människor som egna ständiga tänker sig en framtid som författare, skulle ändå kunna göras meningsfull. Går man till författaryrket oförberedd, möter man svårigheter som man skulle den adekvata En ha undgått om man fått yrkesförberedelsen. utbildningskurs för blivande författare skulle kunna tänkas ha följande innehåll: l. Svensk språklära. Tradition och nybildning. Talspråk och skriftspråk. 2. Stilistik. Studium av äldre och nyare författares stil. Kommunikationsproblem: författaren och hans läsare. . De litterära genrerna och deras krav. . Litterär komposition.

OVUI-D-DJ

. Verslära. Den fria versen och dess krav. Litterär rytmik. . Litteraturkännedom. Svensk och allmän litteraturhistoria. Den moderna litteraturen. 7. Litteraturanalyser. 8. Allmänbildning. De främmande orden, deras härledning, betydelse och användning. 9. Ekonomiska och sociala aspekter på författaryrket. Auktorsrätten. Förlag och marknadsfrågor. Utformningen av en sådan kurs skulle i mycket bli beroende av hur lång tid som ställs till förfogande. Ekonomiskt genomförbar skulle kursen bli genom att infogas i vuxenutbildningen. Mycket av det här skisserade innehållet i en kurs för blivande författare kan också användas när det gäller utbildning och fortbildning för översättare. Översättaren skall behärska inte bara det eller de utländska språk han översätter från utan också svenska, och punkterna 1,2 och 8 blir aktuella även för honom. Viktigast är emellertid, att översättaren står i nära kontakt med det språk, vars litteratur han skall tolka i svensk dräkt. Som en form för fortbildning kan man betrakta de resor, för vilka stipendier utdelas bl a av författarfonden. De frågor som sammanhänger med spridning av svensk litteratur i

utlandet bör i allt väsentligt ses inom ramen för de normala relationerna mellan förlag och författare å ena sidan och utländska förlag å den andra. Viss förmedlingshjälp kan lämnas av bl a Svenska Institutet. Denna kan förstärkas och bör då särskilt inriktas på kontaktskapande verksamhet, bidrag till deltagande i och arrangerande av internationella författar- och översättarsymposier etc. Medel härför ställs redan nu till förfogande via tredje huvudtiteln (utrikesdepartementet). Svenska Institutet har förstatligats och det är naturligt att ansvaret för denna verksamhet ligger kvar där. Institutet bör emellertid få bättre resurser. Nya initiativ bör kunna tas inom detta område. Därvid bör dock beaktas att ömtåliga urvalsproblem kan uppstå om ett direkt stöd lämnas till översättning av vissa titlar. Dessutom kan man inte bortse från risken att vissa svenska författare, som ändå skulle ha funnit en utländsk förläggare, inte får sina övriga verk översatta om stödet av någon anledning skulle upphöra. Det synes därför mest meningsfullt att institutet vid sidan av sin kontaktskapande verksamhet inriktar sig på att lämna en lämpligt utformad kontinuerlig information om den svenska nyutgivningen och helt låter själva utgivningsbesluten bli en fråga mellan berörda intressenter.

10.9 Organisationsformer Om statsmakterna bifaller utredningens förslag till nya former för litteraturstöd innebär detta att en statlig verksamhet inledes på ett område där tidigare erfarenhet saknas. Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas åt att ge denna nya verksamhet en lämplig organisationsform. Problemen inom denna kultursektor är av annan natur än inom

utbildningsdepartementets övriga ansvarsområden. Den privata företag-

samheten har hittills spelat en helt dominerande roll på litteraturområdet och ej varit beroende av statligt stöd. Hänsyn måste tas till de speciella ekonomiska, upphovsrättsliga och branschtekniska realiteter som därigenom skapats. Utredningen lägger fram sina förslag i form av ett principbetänkande. Den slutliga utformningen av t ex arkersättningsavtalet, postorderförsäljningens organisation, massmarknadsförlagets företagsform eller reglerna för samverkan mellan stat och bransch inom det föreslagna finansieringsinstitutet kan fastställas först efter överläggningar mellan berörda parter. Utredningens förslag ställer sålunda särskilda krav på utbildningsdepartementet redan vid beredningen av reformförslagen. Sedan betänkandet remissbehandlats synes det oss lämpligt att departementet överväger bildandet av ett särskilt beredningsorgan med uppgift att tillsammans med berörda intressenter detaljbehandla förslagen och de synpunkter därpå som kan framkomma i remissbehandlingen och den allmänna debatten. Även om det med hänsyn till det ovan sagda torde vara mindre lämpligt att nu föreslå en till alla delar fast organisationsplan för administrationen av det statliga litteraturstödet, vill utredningen ändå relativt utförligt redovisa sin syn på hithörande problem.

Utredningen har, som framgår av detta betänkande, bedrivit sitt arbete med utgångspunkt i de olika litteraturkategorierna och deras skiftande problem. Som visats i det föregående leder detta till växlande krav på stödets utformning. För de litteraturkategorier som föreslås erhålla ett selektivt stöd finner utredningen det sålunda nödvändigt att besluten om stöd fattas av personer, som har dokumenterad sakkunskap på området och som dessutom successivt byts ut så att riskerna för låsning vid speciella smak- eller intresseriktningar undvikes. Härav följer att stödbesluten inom varje litteraturkategori bör fattas av speciellt sakkunniga. Utredningen förslår därför, som framgått ovan, att tre självständigt arbetande specialnämnder får i uppdrag att administrera olika delar av ett kommande litteraturstöd. Nämnderna bör organisatoriskt och administrativt hållas samman inom det organ som kan förväntas komma till stånd

som en följd av kulturrådets förslag* Vidare föreslås vissa styrelser och

med bokbranschen gemensamma organ för viss affärsverksamhet. Härnedan lämnas en översikt över de olika administrativa organ som presenterats tidigare i detta kapitel i samband med genomgången av respektive verksamhetsområde. Ny svensk skönlitteratur för vuxna föreslås erhålla ett generellt stöd inom en viss ram. Sedan beslut om ramen fattats krävs endast visst administrativt arbete. Något behov av en nämnd på detta område föreligger alltså ej. Ny skönlitteratur i översättning föreslås få stöd i form av produktionsbidrag, som efter ansökan från förlagen utbetalas en gång årligen i efterhand av en speciell nämnd. Nämnden bör bestå av fem ledamöter. Nämnden bör kunna fördela stödet till föregående års utgivning vid två sammanträden årligen, som lämpligen bör förläggas till maj. Kostnaderna för nämndens arbete kan beräknas till 30 000 kr. Klassikerutgivningen föreslås få stöd i form av produktionsbidrag i förhand. Stödet fördelas av en speciell nämnd efter prövning av inkomna ansökningar. Nämnden, som bör bestå av fem ledamöter, skall också vara fri att ta egna initiativ. Dessutom skall nämnden besluta om lagerstöd. Kostnaderna för nämndens arbete kan beräknas till 30 000 kr. Facklitteraturen föreslås få stöd i form av produktionsbidrag i förhand till vissa översättningsprojekt. Stödet bör fördelas av speciellt sakkunniga. Kostnaderna för detta arbete, som eventuellt kan knytas till redan bestående institutioner inom olika ämnesområden, kan preliminärt beräknas till 15 000 kr. Barn- och ungdomslitteraturen föreslås få ett produktionsstöd i efterhand. Stödet utbetalas en gång årligen av en speciell nämnd som gör sitt urval ur föregående års utgivning. Nämnden bör bestå av fem ledamöter. Nämnden bör kunna fatta beslut om stöd vid två årliga sammanträden, som lämpligen bör förläggas till maj. Kostnaderna för nämndens arbete beräknas till 30 000 kr. 1 Om en reform av kul-

Utredningen föreslår inrättandet av en statlig fond med syftet att dels turadministrationen

ej nyetablering, dels förbättra förutsättningarna för mindre och skulle genomföras bör de stödja medelstora bör inte bestå av bara ekonomisk olika specialnämnderna förlag. Fondstyrelsen hållas ihop inom ramen expertis; även kulturpolitisk erfarenhet bör finnas företrädd. Vidare bör för en Iitteraturnämnd

Svenska Bokförläggareföreningen vara representerad i styrelsen. med gemensamt kansli.

Utredningen föreslår inrättandet av en bokhandelslånefond i form av ett finansieringsinstitut i syfte att på olika sätt främja bokhandeln. Finansieringsinstitutet bör bedrivas i samverkan mellan stat och bransch. Formerna för denna samverkan bör bli föremål för förhandlingar mellan parterna. I styrelsen för finansieringsinstitutet bör förutom parterna även Svenska kommunförbundet vara företrätt. Utredningen föreslår inrättandet av ett massmarknadsförlag med uppgift att utge kvalitetslitteratur till synnerligen låga priser. Förlagets företagsform bör bestämmas först efter överläggningar mellan staten och intressenter - Svenska övriga Bokförläggareföreningen, folkbildningsorganisationerna och Sveriges Författarförbund. Utredningen föreslår att en postorderförsáljning startas med statlig hjälp i syfte att ge människor möjlighet att förvärva den litteratur de efterfrågar oavsett bostadsort. Någon speciell organisation är icke nödvändig eftersom de olika arbetsuppgifterna kan läggas ut på befintliga organ. Formerna för en subventionsordning i inledningsskedet bör fastställas av statsmakterna efter överläggningar med poststyrelsen, branschen och grossistföretag. För att fullgöra sekretariatsfunktionen åt de tre litteraturnämnderna och andra särskilda sakkunniga krävs ett kansli med tre handläggande tjänstemän och en kontorist. I kansliets uppgifter skulle då också ingå att utvärdera övrig statlig litteraturstödjande verksamhet och följa utvecklingen i stort inom litteraturområdet. Detta kansli skulle därmed ha ansvaret för att behövlig statistik över utgivning, kostnadsutveckling etc. tas fram, så att effekterna av det statliga litteraturstödet kan studeras och underlaget för bedömningar av ersättningsnivåer etc hålls aktuellL Ovanstående är alltså en skiss över utredningens förslag till den organisation som skall administrera de nya formerna av statlig verksamhet inom litteraturområdet. Därtill kommer frågorna om administrationen av det utökade stödet till folkbiblioteken samt verksamheten vid det omkonstruerade Svenska Barnboksinstitutet. För närvarande handläggs frågor rörande det statliga stödet till folkbiblioteken inom skolöverstyrelsens bibliotekssektion. Utredningen föreslår, som redan nämnts i avsnitt 103.6, i likhet med kulturrådet att folkbiblioteksärendena i fortsättningen skall handläggas inom det föreslagna nya kulturrådet.” Litteraturutredningen föreslår i avsnitt 10.52 en omkonstruktion av Svenska Barnboksinstitutet till en statlig stiftelse med ett antal intressenter representerande myndigheter och organisationer med anknytning till 1 Om tidskriftsnämnden barn- och administrativt skulle

ungdomslitteraturområdet. Den nya organisationsformen bör

föras till samma organ vara en förutsättning för ett ökat ansvarstagande från statens sida. som litteraturnämnderna Utredningen lägger vikt vid att institutet får en breddad och förstärkt bör detta kansli kunna som kan täcka hela intresseområdet och föra institutets talan i överta sekreterarfunktiostyrelse nen även åt denna alla frågor som gäller barnlitteratur och barnkultur. nämnd. Litteraturutredningen har på många punkter haft god nytta av kultur- 2 Om en reform av kulrådets arbete. Utredningen har också tagit hänsyn till den organisation av turadministrationen ej skulle komma till stånd den nya kulturadministrationen som där föreslås. bör folkbiblioteksären- Utredningen kan emellertid ej godta den del av den

föreslagna dena ligga kvar inom

organisationsformen som förutsätter att alla frågor rörande statligt stöd skolöverstyrelsen.

till litteratur, bibliotek och tidskrifter skall handhas av en och samma nämnd. kan omöjligen vara sakkunniga inom hela detta Några få personer omrâde. Vidare kommer inom varje område att behandlas en sådan mängd

ärenden att nämndledamöterna antingen skulle tvingas till täta sammande flesta enskilda besluten träden eller också se sig nödsakade att delegera därav skulle bli att rådstanken urholkades. Det till tjänstemän. Följden intentioner med inrättandet kan i sammanhanget påpekas att riksdagens av tidskriftsnämnden därmed skulle åsidosättas. för de olika Ett system med en gemensam nämnd samt referensgrupper löser inte Det torde vara uteslutet att vinna stödformerna problemet. som att fördela litterakvaliñcerade personer för så grannlaga uppgifter om de inte kan handla på eget ansvar. En tur- och tidskriftsstöd, referensgrupp mäste riskera att gruppens råd inte följs, men ledamöterna ändå delvis för förändringar beslutade av överordnad blir ansvariga instans. Detaljbeslut inom litteraturstödsområdet måste fattas på kulturrådseftersom det inte, som fallet är inom övriga kultursektorer, finns nivå” har, av skäl som andra organ att delegera dylika beslut till. Utredningen redovisats ovan, avstått från att föreslå inrättandet av ett litteraturinstitut - i analogi med Filminstitutet med uppgift att hålla samman och administrera det samlade statliga litteraturstödet. En enhetlig fasad löser

inga problem. över litteratur- Utredningen har medvetet valt att sprida inflytandet stödsfrågorna på ett flertal händer. Systemet med speciella litteraturför en nämnder och olika andra stödorgan skapar goda förutsättningar sakkunnig behandling av dessa komplicerade frågor och ger dessutom De olika och

många personer insyn och inflytande. specialnämnderna har väl definierade uppgifter, och det föreligger knap-

övriga stödorgan past någon risk för att de skall glida in på varandras arbetsområden. De av utredningen föreslagna litterära nämnderna och övriga litteratur-

har behov av samarbete t ex i budget- och utvärderingsfrågor,

stödsorgan dels sinsemellan, dels med administrationen av det statliga stödet till

folkbiblioteken. Detta skulle kunna åstadkommas genom att låta den av kulturrådet nämnden för litteratur och bibliotek arbeta på föreslagna gemensamma två sektioner. Samarbetet mellan för litteraturstöd och bibliotekssektionen organen sammanträde kan tänkas ske på olika sätt, tex genom ett gemensamt att t ex ordförandena med alla ledamöter någon gång årligen eller genom bildar en litteratursektion och dels har i de olika litteraturstödsorganen sammanträden med något eget sammanträde, dels några gemensamma bibliotekssektionen per år. Viss praktisk samordning kan givetvis även ske

på tjänstemannaplanet.

Kostnaderna för administrationen blir enligt utredningens organisa- 105 000 kr för arbetet i litteraturnämnderna. Därtill kommer tionsplan kostnaderna för biblioteksnämndens arbete och för de fyra tjänsterna på kansliet. Dessa kostnader har i princip räknats in i det förslag beträffande som presenterats i utbildningsdepartedet nya kulturrådets organisation,

SOU l974z5 373

mentets promemoria DsU 1973:9. Kansliarbetet för biblioteksnämnden medför ej ökade kostnader för statsverket, eftersom det nya kulturrådet förutsätts övertaga denna personal från skolöverstyrelsens bibliotekssektion.

10.10 Förslagens innebörd och kostnader Ett huvudmål för litteraturutredningens arbete är, som framhållits i avsnitt 3.3, att skapa bättre möjligheter för fler människor att läsa god litteratur. Om detta mål skall kunna uppnås krävs att sådan litteratur görs tillgänglig i två bemärkelser: dels i produktionsledet, vilket innebär att en tillräcklig bredd i utgivningen måste garanteras, dels i distributionsledet, vilket innebär att allmänheten måste få möjlighet att på ett enkelt sätt via lån eller förvärv få tillgång till god litteratur oavsett bostadsort. Utredningen anser att ett förverkligande av de förslag som framförtsi det effektivt skulle föregående främja dessa målsättningar. De nya formerna för stöd till utgivning av god litteratur syftar till att garantera bredd och mångsidighet. Sammankopplingen av produktionsstödet med ett stöd till spridning av denna litteratur via både bibliotek och fackbokhandel skall ge allmänheten i landets olika delar möjlighet att ta del av utgivningen. Därtill kommer förslaget om inrättandet av en postorderservice avsedd att skapa förutsättningar för landets invånare att oavsett bostadsort kvalitetslitteratur. Inrättandet inköpa av ett massmarknadsförlag med utgivning av prisbillig kvalitetslitteratur bör dessutom kunna skapa ett slagkraftigt alternativ till de bokserier som nu dominerar Pressbyråns utbud. Olika läsfrämjande åtgärder föreslås för att vinna nya grupper i samhället för läsning av god litteratur. Förslagen till stöd av folkbiblioteken syftar t ex särskilt till att stimulera dessa att gå ut i samhället med sina böcker, att bedriva utlåningsverksamhet i olika former utanför bibliotekslokalerna. Vid bifall till utredningens förslag kan den regionala obalansen i biblioteksservicen motverkas utan att lagstiftningsåtgärder behöver tillgripas. Förslagen kan väntas ge författare och översättare väsentligt förbättrade möjligheter att utöva sin verksamhet: författarna kommer att få det lättare att få sina verk utgivna och översättarna erhåller vidgade möjligheter att arbeta med utländsk kvalitetslitteratur. Dessutom förbättras det ekonomiska utbytet för upphovsmännen som en följd av utredningens förslag. Vidare medför förslagens konstruktion att upphovsmännen får en självständigare ställning gentemot förlagen. Om man tex hade valt en konstruktion som tillfört förlagen ett visst subventionsbelopp att användas efter eget skön, skulle inga förändringar i relationen mellan förläggare och författare ha inträtt. När stödet i stället går till själva utgivningen av ett manuskript innebär detta att författarens möjligheter att själv välja förlag ökar, eftersom först tillgången till ett manuskript ger förlaget möjlighet att få del av det föreslagna utgivningsstödet. Möjligheterna till författarkooperativ förlagsverksamhet torde även underlättas

374 sou 1974:5

betydligt genom utgivningsstödets utformning. För förlagens del innebär förslagen bl a att de kan kalkylera sina böcker sätt än för närvarande, vilket bör ha gynnsamma på ett annat konsekvenser Utgivningsstödet har utformats så att det på prissättningen. kan förväntas motverka koncentrationstendenser i utgivningen. Vidare bör inrättandet av en förlagslånefond underlätta nyetableringar av förlag och bidra till att vidmakthålla en mångsidig förlagsbild. är att statsmakterna, vid bifall till utred- Av principiell betydelse ningens förslag, skapar förutsättningar för att driva en aktiv kulturpolitik inom litteraturområdet; de föreslagna stödformerna är utvecklingsbara och avsedda att möta även kommande förändringar på området. Konstruktionen av den motprestation som förutses inom ramen för utgivningsstödet kan uppfattas som ett steg mot en prissättning på böcker, som är mindre beroende av marknadskrafterna. Kommunerna ha ansvaret för bokförbör enligt utredningens mening sörjningen för sina invånare. Detta bör gälla inte blott lån utan även köp

av böcker. Den föreslagna sammankopplingen av postorderförsäljningen

med de kommunala biblioteken bör bl a ses mot denna bakgrund. som också bör stå öppen för kommunerna, är Bokhandelslånefonden, avsedd att ge bokhandeln bättre möjligheter till nyetablering, utbyggnad och Gratisexemplaren till bokhandeln bidrar till att rationalisering. en önskad sortimentsbredd även i medelstora och mindre

upprätthålla

boklådor samt ger dessutom bokhandeln viss ekonomisk stimulans. Nedan lämnas till sist en översikt över de årliga kostnaderna för ett samt en sammanställning över genomförande av utredningens förslag antalet stödexemplar inom olika litteraturkategorier och deras fördelning på olika mottagare.

Årskostnader för litteraturstöd enligt utredningens förslag, tkr

A. 11 490 Utgivningsstöd

Utgivnings- Omkost- Summa Kategorier stöda nadere

5 40013 1 320 6 720

Ny svensk skönlitteratur i översättning 875 180 1 055 Ny skönlitteratur Klassiker (svenska och utländska) l 200° 200 1 400 Facklitteratur 400 80 480

(utländsk)

Barn- och ungdomslitteratur (svensk

och utländsk) 1 125d 510 1 635

Summa 9 000 2 290 11 290

200 Bidrag till förlagslånefond

Anm: 3 Som motprestation skall förlagen ställa sammanlagt 767 500 bokexemplar till statens förfogande. Förlagens marginella kostnader för att trycka dessa böcker kan

beräknas till ca 1,5 mkr. Detta ger dock inte en fullständig bild av kostnadsproblematiken. b Stödexemplaren berättigar de svenska författarna till en sammanlagd royalty av ca 2,5 mkr. l praktiken behöver dock förläggarna inte betala ut hela detta belopp eftersom en del därav kan avräknas mot det utbetalda garantihonorar som inte motsvaras av en normal fötlagsförsäljning. En mycket grov beräkning ger vid handen att författarnas del av utgivningsstödet skulle uppgå till ca 2 mkr. C Därav gäller 200 tkr ett särskilt stöd för lagerhållning av redan befintliga klassikerutgåvor. De svenska barn- och ungdomsboksförfattarnas del av stödet torde uppgå till ca 125 tkr. eKostnader för inbindning och distribution av de böcker som går till de kommunala biblioteken.

B. Bibliotek 15 170 a*

l Bidrag till kommunala bibliotek 10 250

Inköp av bokbussar (utgår i

5 år) 3 750

Upprustningsbidrag (utgår i

10 år) 2 000

Arbetsplatsutlåningb (ut-

gär i 5 a 10 år) 4 500 2 Bidrag till länsbibliotek 4 620 3 Bidrag till lånecentraler 300

Anm: a Därutöver tillförs biblioteksväsendet 511 000 av de bokexemplar som utgör förlagens motprestation för produktionsstödet samt ca 70 000 bokexemplar för invandrares litteraturförsörjning. Under 1:a året utgår 1 mkr, under 2:a året 2,5 mkr, därefter 4,5 mkr.

C. Försäljning av böcker l 900

Bidrag till bokhandelslänefond 5003 Bidrag till massmarknadsförlag 900 Bidrag till postorderförsäljning (avvecklas efter hand) 500

Anm: a Därutöver tillförs den samlade fackbokhandeln ca 250 000 av de bokexemplar som utgör förlagens motprestation för produktionsstödet. Bokhandelns gratisexemplar skulle motsvara en inköpskostnad på omkring 4 mkr.

D. Läsfrâmjande åtgärder l 300

Skolöverstyrelsen, lyrikläsning i skolorna 100

Svenska Barnboksinstitutet, inkl. försöksverk-

5 700

E. Övriga åtgärder

(utgår 110 år) 2 000

Utgivning av svensk encyklopedi

(utgåri 5 år) 2 400 lnvandrares litteraturförsörjning 1 300 Läshandikappades litteraturförsörjning

35 560 Totalt

och deras fördelning på olika mot- Antalet stödexemplar inom olika litteraturkategorier

tagare. Antal titlar som får stöd.

Antal Antal stödexemplar Kategorier ttl l ar Läns- Kommunala Abon.- B- Totalt

bibla bibl bokh bokh

120 000 120 000 60 000 500 000 400 200 000 Ny svensk skönlitteratur

i över- Ny skönlitteratur - - - 30 000 60 30 000

sättningb

Klassiker (svenska och ut- 25 000 15 000 15 000 7 500 62 500 ländska) 50 6 000 6 000 3 000 25 000 Facklitteratur 20 10 000

(utländsk) Barn- och ungdomslitteratur

75 000 30 000 30 000 15 000 150 000 100 (svensk och utländsk)

340 000 171 000 171 000 85 500 767 500 Totalt 630

Anm: länsbiblioteken ca 55 000 och lånecentralerna ca 15 000 ”Vidare erhåller under en femårsperiod bokexemplar i genomsnitt per år för invandrares litteraturförsörjning. det synes omotiverat att sända ut b Stödet utgår i efterhand. Titlarna är då ej längre aktuella, varför

biblioteken eller friexemplar till bokhandeln. Jfr ovan s. 310. presentationsexemplar till de kommunala

Reservation

av Per Ahlmark

Utredningen lägger fram ett stort antal konkreta förslag. Tillsammans kan de troligen avsevärt förbättra läget för litteratur utgiven i Sverige. Om de flesta På fyra punkter förslag råder enighet inom utredningen. vill jag däremot anmäla avvikande mening mot utredningens och resonemang slutsatser.

Momsen pa böcker

I sitt förslag till tidskriftsstöd (”Statligt tidskriftsstöd,

utbildningsdepar-

tementet 1970:17) tog litteraturutredningen frågan om mervärde-

upp skatt på tidskrifter. Jag anförde i reservation bla på denna punkt följande:

Man tar upp mervärdeskatten på tidskrifter och medger att ”skäl kan tala för att det skulle vara lämpligt om enhetliga skattebestämmelser kunde införas för hela området det tiyckta ordet. Men snabbt man avbryter detta resonemang; det skulle- gå långt utöver utredningens begränsade uppdrag”. Utredningen föreslår i stället att alla tidskrifter, där detvär skattetekniskt möjligt, ska beläggas med mervärdeskatt. Vi skulle då få ett läge där dagspressen är befriad från moms, Veckotidningar har moms, de flesta tidskrifter får moms och böckerna har moms. Genom att den indirekta skatten har kommit att öka ganska snabbt spelar den en allt större roll för ekonomin inom olika grenar av det tryckta ordet”. De som befrias från moms får en viktig konkurrensfördel i jämförelse med dem som måste betala moms. På samma gång har på senare år skillnaden minskat mellan olika typer av tryckta publikationer. Genom sina söndagsbilagor konkurrerar med vecko-

dagstidningar

press. Med sina temanummer konkurrerar tidskrifter med böckerna. Med korta och snabbt utgivna “pamfletter” konkurrerar böckerna med tidskrifterna. Därför hör frågan om moms på tidskrifter samman med synen på mervärdeskatt på andra typer av tryckta skrifter. Befrielse från mervärdeskatt kan vara en väg att ge en generell stimulans åt en bransch på detta område. Den används redan för

ska moms- Starka krav har rests att också bokmarknaden dagspressen, Skäl i befrias för att stödja bokproduktionen och sänka bokpriserna.

också för tidskrifter. Men utredningen samma riktning kan anföras

har inte ens fått fram siffror på vad allmän diskuterar dem inte,

för tidskrifter skulle kosta och vad allmän momspåläggmomsbefrielse för tidskrifterna som vill däremot inte se moms-frågan ning kan ge. Jag inte instämma i utred-

ett isolerat och kan därför personligen problem i ningens slutsats på denna punkt.”

hård mot utredningens Remisskritiken blev på denna punkt mycket

inte när tidskriftsstödet byggdes ut

förslag, som lyckligtvis genomfördes

år 1971. min av ett system där

Jag vidhåller principiella syn på nackdelarna

ordet är momsbelagda medan andra inte är det. vissa delar av det tryckta av hela bokområdet Samtidigt är jag medveten om att en momsbefrielse beräkningar, kosta skulle vara relativt dyr och, enligt utredningens

kronor inkomster (s 136). Goda omkring 110 miljoner per år i uteblivna bättre på skäl kan anföras för att ett så stort belopp f n kan användas

för att underlätta för främst skönlitteraturen. andra stödinsatser där momsbelastningens snedvridande Det får inte hindra en utveckling, skrifter minskas. Mycket talar för att effekter mellan olika slag av tryckta

att genomföra ett skatte-

det längre fram av flera skäl blir nödvändigt skatten för olika slags med skilda nivåer på den indirekta system i Sverige ett fullständigt borttagande av momsen varor. Om man också då bedömer

som en alltför dyr reform att genomföra i ett steg kan det

på t ex böcker att sänka den del av ”det tryckta ordet”, som idag har full bli naturligt

(En utjämning av

moms, till en lägre nivå av indirekt beskattning.

momseffekterna får däremot självfallet inte ske så att man inför mervär-

tex inte deskatt skrifter, dagspressen, som idag på den del av tryckta för belastas av den.) Erfarenheterna från Norge visar att momsbefrielsen

utgivningen av bl a skönlitte-

böcker där på ett positivt sätt har påverkat

ratur.

Biblioteksersáttning till förlagen

nästan allmän att

Efter de senaste årens debatt är det numera uppfattning

har rätt till ersättning när deras verk lånas ut på bibliotek. författare till en nivå som idag

Riksdagens majoritet har höjt ersättningsbeloppet

inte är lika orimligt låg som tidigare. till förlagen. Man kan Skäl kan anföras också för biblioteksersättning

som en ersättning för att vissa exemplar av förlagens

se det antingen står till allmänhetens försäljning, nämligen de som går till biblioteken,

Eller man kan förfogande och ofta lånas ut till ett stort antal människor. vilket betrakta biblioteksersättning till förlagen såsom en sorts stödform,

utredningen gör (s 292). form till Biblioteksersättningen till förlagen bör i någon knytas

bibliotekens inköp av böcker. Man får på så sätt ett slags kvalitetsgaranti,

seriösa förlag. Man får ett och kommer i praktiken att nästan helt stödja decentraliserat att den beslutsfattande om stödet som är starkt genom

sammanlagda effekten av inköpen från bibliotek över hela landet blir avgörande för ersättningen. Man kan vidare utan tekniska svårigheter avgränsa stödet till vissa genrer eller vidga stödet till områden som inte täcks av den stödköpsordning som utredningen förordar. Genom ett tak för högsta ersättning eller nertrappning av beloppet vid större försäljning kan man hindra att de böcker, som ändå säljs bäst till biblioteken och troligen ekonomiskt klarar sig hyggligt, får en alltför stor del av denna ersättning. En skiss till konstruktion av sådan till

biblioteksersättning

förlagen återfinns på sidorna 140 ff. I större länder än Sverige, främst USA, är bibliotekens inköp av nya böcker en ofta avgörande inkomstkälla för förlagen. Det stora antalet bibliotek kan från början garantera en

försäljning som inte är möjlig i ett

litet land med färre bibliotek. En ersättning till knuten till förlagen, biblioteksförsäljningen, får därigenom ungefär samma effekt som om antalet bibliotek ökades, som om landet ”blev större”. Utredningen medger (s 146) de fördelar som denna stödform kan ha:

decentraliseringen, den kvalitetsstimulans som följer av att bibliotekens

inköp får större betydelse för förlagen, den enkla administrationen av och flexibiliteten i systemet samt den av

dämpning konjunktursväng-

ningarna som ett ensidigt beroende av allmänhetens bokinköp innebär. De nackdelar som utredningen drar fram tycks mig däremot starkt överdrivna. Man talar om risken för ”konformism” att en genom yrkesgrupp, bibliotekarierna, får ett avgörande inflytande på stödets

fördelning. Men utredningen föreslår i andra sammanhang att litteratur-

stöd ska beslutas av några få personer i en central nämnd. Där är risken för konformism” tydligen inte avgörande. Det är förvånande att man anför detta skäl mot ett system som i stället bygger på att flera hundra bibliotekarier, spridda över landet, oberoende av varandra fattar sina beslut.

Utredningen säger vidare att biblioteksersättningen är ”mest intressant för förlag med en starkare inriktning på än för underhållningslitteratur

seriöst arbetande förlag”. Men tabell 4.9 på sidan 146 visar i själva verket att de för vuxenlitteratur

förlag som skulle erhålla störst ersättning med

denna stödform är Bonniers/Aldus, Norstedts/PAN, & Forum, Almqvist Wicksell, Wahlström & Widstrand, Rabén & samt Askild & Sjögren Kärnekull. Är dessa inte seriöst arbetande förlag? Denna lista på förlag visar också en annan sak. Utredningen är orolig för att biblioteksersättning till skulle tex ”detektivförlagen stödja romaner” men missgynna ”litteratur som anses svårare” (s 292). Det går säkert att visa på böcker där sådana effekter kan uppstå också med det avtrappningssystem som utredningen skisserar. Men viktigare än att dra fram enskilda fall är att diskutera den samlade av ett sådant

effekten

förlagsstöd. Och de beräkningar som sekretariatet gjort visar alltså att det i stort sett är förlag, som ger ut kvalificerad skönlitteratur, som skulle få nya resurser genom detta stöd. Det är inte heller korrekt att påstå att

biblioteksersättning till förlagen

kan stimulera dessa att höja priserna på sina böcker, vilket utredningen antyder (s 293). Man kan ge den ersättning, som utgår i relation till bibliotekens inköp, formen av ett pris som sätts som en andel av det

som ska ges förlagen enligt utredningens förslag till arkersättningsbelopp, för svensk skönlitteratur. Utredningen har ju med stödköpsordning stödet till arkersättningen visat hur man med fasta regler kan anknyta med ett och samtidigt omöjliggöra spekulationer

produktionskostnaden

sätt kan man tekniskt lösa motsvarande alltför högt pris. På ett liknande till förlagen. problem med en biblioteksersättning Däremot är det sant som utredningen säger att stöd av det här slaget (s 148). Detta kan förväntas få positiva ”ograverat (går) till förlagen” att satsa på böcker som man effekter på utgivningen och villigheten

annars skulle tveka för. Men klart är att någon sorts biblioteksersättning och enbart komplettera till förlagen bara kan bli en del av litteraturstödet de förslag som utredningen i övrigt lägger fram. Det finns goda skäl atti

den fortsatta behandlingen av utredningens förslag noga pröva tanken på

en biblioteksersättning till förlagen.

Översáttningarna och stödköpsordningen

arbete utforma en Utredningen har lagt ner ett omfattande på att Genom automatiskt verkande stödköpsordning för ny svensk litteratur. både och diskussioner i ska man hindra otillbörlig styrning regler

om stödets storlek. En stödköpsordning med den uppbyggnad

efterhand utredningen föreslår kan ge författare och förlag en väsentlig känsla av redan

säkerhet: försäljningen av 1 250 exemplar är i stort sett garanterade

före utgivningen. litteratur som drabbats hårdast av Samtidigt vet vi att den kategori skönlitteratur. Från nerskärningar de senaste åren är seriös översatt 1965 till 1972 har antalet svenska original minskat med 5 á 10 procent

för sistoch antalet översättningar med drygt 30 procent. Nedgången har huvudsakligen inträffat under de tre senaste åren, nämnda kategori

medan antalet svenska original under motsvarande tid legat på en relativt

nivå” l den allmänna debatten har man gång på gång jämn (s 101). antalet översättningar av god utländsk påpekat att det starkt minskande I en tid då internationell samverkan och skönlitteratur är oroande. för andra länders sociala och kulturella förhållanden spelar en förståelse från omvärlden som når svenska allt större roll blir det allt färre böcker

läsare.

är det att utredningen från stödköpsordningen

Därför beklagligt undantar skönlitteratur. Visserligen säger man (s 308) att just översatt risker för ”en av svenskt litterärt liv, en risk

det finns provinsialisering

inom ett mindre såsom

som utan tvivel är särskilt allvarlig språkområde

litteraturens det svenska”. Och man noterar nedgången av ”den seriösa oroande”. Men därefter

sjunkande andel av översättningar (som) starkt

främst tre skäl mot att översatt skönlitteratur ingår i anför utredningen

en stödköpsordning. För det första: i en stödköpsordning skulle det ”ej gå att skilja ut den

rena underhållningslitteraturen (s 308).

för svensk skönlitteratur har utredningen sökt lösa just det Men problemet genom regeln att en titel måste ha köpts via Bibliotekstjänsts ”Avsikten sambindning i minst 40 exemplar av minst 24 olika bibliotek.

med detta är att litteratur under en viss kvalitetsgräns eller angelägenhetsgrad sållas bort. Utredningen vill dock hävda att om minst 10 procent av landets bibliotekssystem köper in en ny bok så får det på gott och ont anses innebära att boken i fråga har ett allmänt intresse. Dessutom får även denna invändning vägas mot fördelen att undvika en central bedömning” (s 298). Exakt samma konstruktion kan nyttjas vid en stödköpsordning för översatt skönlitteratur och exakt samma argument kan anföras för den. För det andra. om svenska förlag i förväg visste att tex en utländsk roman i översättning kom att ingå i en stödköpsordning skulle man kanske tvingas betala mer för rätten till boken. Det skulle ”snarare komma utländskt än svenskt förlagsväsen till del” (s 308). Normalt utgår ersättning till utländska förlag enligt relativt standardiserade normer. Men risken för prishöjningar på rätten till böcker i andra länder kan naturligtvis uppstå i enstaka fall. Bara en stor osäkerhet om de ekonomiska möjligheterna att ge ut en viss bok kan i alla lägen avskräcka från en konkurrens som driver upp priset. Men en av stödköpsordningens fördelar är just att minska denna känsla av osäkerhet för att därmed öka av skönlitteratur. utgivningen Detta borde gälla också för översättningarna. För det tredje: när det gäller översättningar är det, i motsats till svensk skönlitteratur, nödvändigt med ett sakkunnigt urval bland de nästan oändliga möjligheter till utgivning som föreligger. l dessa fall bedöms alltså endast litteratur som redan är känd. Möjligheter till

offentlig insyn,

diskussion och kritik av beslut föreligger (s 294f). Denna distinktion är inte helt klar. Ibland tycks utredningen mena att det ges ut så mycket böcker i världen att det vore orimligt om allt som översattes kom att ingå i en stödköpsordning. En annan tolkning är att utredningen inte anser ”censurrisken” med en selektiv stödform intressant i det här fallet, eftersom böckerna redan finns skrivna och utgivna på originalspråket. Den tredje innebörden i de citerade meningarna är att man med belöningar i efterhand kan dislmtera men inte genomdriva någon ändring av besluten - om det verkligen var de bästa böckerna som fick stödet. Samtliga dessa tolkningar tycks mig skäligen ointressanta. Man kan naturligtvis föra fram mer eller mindre spetsfundiga skillnader mellan svenska och utländska böcker för att motivera skilda typer av stödform. Men avgörande är att den översatta skönlitteraturen befinner sig i ett särskilt utsatt läge och har drabbats av stora nerskärningar, att utredningen själv oroligt talar om en risk för ”provinsialisering av svenskt litterärt liv” som en följd av bland annat dessa nerskärningar, att den översatta, seriösa skönlitteraturen därför bör få samma typ av stöd som svensk skönlitteratur, att utredningens förslag om belöningar till 60 översättningar, utdelade i efterhand av en nämnd med några få personer, ger en alldeles för stor risk för otillbörlig styrning, samt att därför den översatta skönlitteraturen bör ges en särskild inköpsord- ning ej ingå i den svenska « efter liknande principer som för svensk

skönlitteratur. Denna tycks Sveriges Författarförbund och Författaruppfattning förlaget dela. Den 9 maj 1972 instämde nämligen Sveriges Författarförbund i en skrivelse av den 30 september 1971 från Författarförlaget där man begär att översättningar inte undantas till litteraturutredningen, Att utredningens ändå vill undanta just från en inköpsordning. majoritet är beklagligt. Selektiva stödformer där varje titel ska översättningar för denna del av bokområdet en bedömas av en statlig nämnd innebär orimligt stor maktkoncentration.

Lex Bonnier

som effekt Flera av utredningens förslag har som syfte och får troligen att koncentrationen av en stor del av utgivningen till några få förlag motverkas. Utredningen säger själv bl a att

har utformats så att det kan förväntas motverka ”utgivningsstödet koncentrationstendenser i utgivningen. Vidare bör inrättandet av en underlätta av förlag och bidra till att förlagslånefond nyetableringar vidmakthålla en mångsidig förlagsbild (s 375).

Det är glädjande att denna värdering har påverkat utredningens

Däremot finner jag ett av dessa förslag betänkligt till konstruk-

förslag. av tion och möjliga effekter. Inget förlag ska kunna få mer än 20 procent skriver man. ”Om ett det stöd som går till ny svensk skönlitteratur, skulle vara så stor att denna gräns överskrides, fördelasi förlags utgivning stället samtliga stödberättigade titlar, vilket stödbeloppet på förlagets alltså innebär att arkersättningen per titel blir mindre för detta förlag (s

307)

Utredningen föreslår denna regel som ett “provisorium” och säger sig

vara ”medveten om vissa Tyvärr redovisar inte utred-

komplikationer.

ningen dessa komplikationer för läsarna. Låt mig belysa två av svagheterna: 1. Inget ”förlag” ska alltså kunna få mer än 20 procent av pengarna från Men utredningen vägrar dislmtera begreppet stödköpsordningen. ”förlag”, ett ord som man medvetet valt och gjort vagt för att undvika ytterligare svårigheter. Det betyder i detta sammanhang förlagsenhet.

Bonniers är ett förlag, Aldus/Delfin ett annat, Forum ett tredje (samtliga

helägda av Bonniers). Om Bonniers finner att man under ett visst år börjar närma sig en utgivning som påminner om läget före de senaste årens nedskärning riskerar att komma över ZO-procentstaket. Man kan då undvika förlaget formellt effekten av denna spärregel antingen genom att inom koncernen inrätta ännu ett förlag, som får ta hand om viss utgivning, eller ge ut ett eller inom Aldus/Delfin. Därmed antal nya svenska romaner på Forum minskar man den inom ”Bonniers” utgivna andelen. På ett artificiellt sätt kommer därför ett stort förlag alltid att kunna se

till att ingen av förlagsenhetema slår huvudet i 20procentstaket. Jag tror

är så inte att svensk litteraturpolitik är betjänt av en regel vars effekter

uppenbart lätta att undgå.

2. Låt oss ändå anta att det

idag största förlaget vägrar anpassa

administrationen av sin utgivning till denna Vilken har

20-procentsregel.

Bonniers varit under ställning de senaste åren för utgivningen av ny, svensk skönlitteratur? sekretariat Utredningens har här gjort en uppskattning, som trots vissa felkällor torde ge någon bild av utvecklingen:

Förstagángsutgivning av svenska original

Obs att utgivning på eget förlag ingår i totalvårdena. Om man inte räknar med sådan utgivning är Bonniers andel några procentenheter större än vad tabellen anger. 3 l kategorin övrigt ingår kåserier, essäer, dramatik och aforismer. b Siffrorna inom parentes är beräknade. Summorna är dock exakta. C Observera att dessa värden är något underskattade. Jfr kap 4.

Enligt sekretariatets beräkningar var Bonniers utgivning av ny, svensk skönlitteratur under 1972 ungefär 20 procent av den samlade utgiv-

ningen, efter att tidigare legat betydligt högre. De hårda nerskärningarna

har alltså fört ner Bonniers till den relativa andel, som litteraturutredningen anser vara den gräns ovanför vilken inget stöd bör utgå. Men anta att Bonniers trots detta återtar något av sin tidigare andel, ökar utgivningen och når tex 24 procent av ett års utgivning av svensk skönlitteratur! Vad händer då? .Io, Bonniers får i denna situation i praktiken full arkersättning enligt för de böcker stödköpsordningen som ligger inom de första 20 procenten. För de övriga 4 procenten utgår ingenting. Men för samtliga 24 procent måste Bonniers fullgöra sin motprestation, nämligen till staten leverera l 250 exemplar av varje ny, svensk skönlitterär bok. Det betyder att staten ger Bonniers ett stöd för varje bok under 20 procent men lägger en pálaga på varje bok över 20 procent. Förlaget straffas helt enkelt för att det varit alltför

framgångsrikt.

Jag kan förstå en regel som begränsar den andel som varje förlag kan få av litteraturstödet under

förutsättning att regeln inte år löjligt enkel att

komma undan. Men jag kan omöjligt förstå en regel som direkt beskattar ett förlag som nått en viss andel av utgivningen genom att det utan ersättning tvingas lämna l 250 exemplar av varje bok också över denna andel.

Det är troligen dessa effekter som utredningens majoritet själv kallar ”komplikationer” utan att beskriva dem. Själv finner jag komplikationerna värda att öppet analyseras, varefter det bör framgå att utredningens förslag på denna punkt inte kan antas.

sou 1974:5 385

Särskilda yttranden

Nr 1 av Stellan Arvidson

1. Alltsedan den liberala samhällsekonomien bröt igenom under andra

hälften av sjuttonhundratalet, har utgivningen av böcker i sina huvud-

delar varit kommersiell. Boken har varit och är en vara. Den produceras för en varumarknad. Bokförläggaren har i princip ingen annan drivfjäder än förhoppningen om vinst. Han kan vara stolt över sitt företag och angelägen om att uppehålla dess anseende, och han kan med hänsyn härtill tillåta sig avsteg från den principiella grundprincipen, men sådana avsteg kan endast vara tillfälliga. Han är underkastad den liberala eller rättare sagt kapitalistiska ekonomins

lagar: hans företag måste gå ihop

och ge avkastning. Han riskerar att bli utmanövrerad från eljest marknaden. Hans bokutgivning måste dikteras av utsikten till vinst: den är och måste vara kommersiell. Boken - liksom konstverket och tonsättningen - skiljer sig emellertid i många avseenden från de flesta andra produkter som utbjuds som varor. Den kan inte utan vidare jämställas med en pennkniv eller ett paket ljus. Boken är en personlig skapelse av sin upphovsman, författaren. Denne vill nå sin publik, de läsare som skulle ha intresse och glädje av att ta del av vad han skrivit. Men mellan honom och läsekretsen står bokförlaget, som bedömer och måste bedöma författarens manuskript enbart med hänsyn till utsikterna att få ut vinst av utgivningen. Dessa utsikter är inte kongruenta med de värden - mänskliga, konstnärliga, kunskapsmässiga som manuskriptet representerar. Ett för förhållandet författare-läsekrets främmande element, bokförlagets kommersiella intresse, står emellan och är utslagsgivande för manuskriptets öde, med återverkningar både på livs- och arbetsvillkor upphovsmannens och på läsekretsens möjligheter till bokkonsumtion. I vilket ekonomiskt system som helst måste kostnader nerläggas på bedömning, sättning och tryckning av manuskriptet, på papper och på bokens och distribution. bindning Men endast vid kapitalistisk bokutgiv-

ning spelar mellanhandens, bokförlagets, utsikt till vinst en avgörande roll

för om ett manuskript utges och hur det utges. Bokförlagens kommer-

siella intressen bestämmer utgivningens inriktning och omfattning. Det kommersiella systemets avigsidor är lätta att ange. Värdefulla manuskript, vilkas utgivning bedöms som ekonomiskt osäker, riskerar att bli outgivna. Angelägna utländska verk, som inte beräknas ge vinst, blir inte översatta. Klassikerna, de svenska och de utländska, finns tillgängliga endast i mycket begränsad utsträckning. Utgivna verk, som inte omedelbart når tillfredsställande försäljning, lanseras inte reklammässigt och förblir obeaktade. Böcker, som inte kan påräkna fortsatt god försäljning, makuleras och försvinner definitivt ur lagren, så att inte ens biblioteken, tex de nyuppsatta, kan anskaffa exemplar. I krissituationer skärps alla dessa tendenser: utgivningen stramas åt. Principiellt kan sägas, att böcker inte utges efter angelägenhetsgrad och att någon systematisk fostran till litterär smak inte äger rum genom

bokförlagens försorg. Demokratisk strävan efter ett allsidigt och kvalita-

tivt bokurval motverkas. Till det kommersiella systemets avigsidor hör också prissättningen på böckerna. Kvalitetsböcker har alltid varit dyra (försöken med kvalitativa billigböcker har alltid i det långa loppet slagit fel). Låginkomsttagare har under alla tider stått utanför möjligheterna att bli bokägare. Under de sistförflutna två decennierna har medelinkomsttagarna råkat ut för samma öde. Bokpriserna har pressats i höjden. Prisstegringen har tidvis varit kraftigare än stegringen av prisindex och kraftigare än mycket stegringen av framställningskostnaderna synes motivera. Priset på nyutkomna romaner, för att nämna ett exempel, har pressats upp så högt, att köpmotståndet blivit påtagligt. Att man kunnat sätta priserna så högt hänger samman med att det finns grupper av köpare, som inte är alltför priskänsliga, nämligen biblioteken och presentgivarna. Direktkonsumenterna har däremot i stor utsträckning tvingats avstå. Det kommersiella systemet, dvs den privata äganderätten till bokförlagen, har på detta sätt kommit i uppenbar motsättning till det privata bokägandet. Samtidigt gör sig emellertid en annan tendens gällande, också den ett utslag av ohejdad kommersialism. Marknaden invaderas i allt större utsträckning av kiosklitteratur, dvs lättlästa böcker, som vädjar till en dålig eller urartad publiksmak och som är så billiga, att vem som helst kan skaffa sig dem. De är billiga, därför att de multinationella företag, som låter dem tillverkas på främst amerikanska litteraturfabriker, sörjt

för deras spridning i alla kapitalistiska länder; massupplagorna medger

låga priser. l Sverige tillhandahålls denna litteratur, som är konstnärligt och mänskligt undermålig men dessutom ofta medvetet reaktionär, antidemokratisk och rasistisk, i de l4 000 kiosker och andra försäljningsställen som står till Pressbyråns förfogande. Bakom distributionen står ett ansvarslösa svenska bokförlag. Deras böcker är de enda som par tre många läsare har råd och tillfälle att skaffa sig. Det säljs numera lika många böcker genom kioskerna som genom bokhandeln. Bokmarknaden har genom dessa båda huvudtendenser kommit i ldar motsättning till alla demokratiska kultursträvanden. Direktiven för litteraturutredningen förutsätter, att det kommersiella systemets grunder lämnas orubbade. Utredningen har arbetat med denna förutsättning.

Bokutgivningen är emellertid en viktig sektor av det kulturella livet. På samma sätt som skolor och bibliotek, teatrar och muséer bör bokutgiv-

ningen stå i tjänst hos folkuppfostran och smakskolning, kunskapsmedde-

lande och kvalitet. Den kan inte motsvara denna målsättning, så länge det kommersiella intresset är utslagsgivande. För statsmakterna blir det därför angeläget att finna vägar som leder bort från litteraturområdets kommersialism.

2. De krav, som från ett demokratiserat samhälles sida kan ställas på bokbranschen, kan givetvis formuleras på olika sätt. De är många och av skiftande innebörd. En gemensam grundval för all diskussion om bokbranschens problem i vårt land är tanka, yttrande- och tryckfriheten. Författarna skall kunna företräda vilka politiska, sociala, religiösa, moraliska och litterära åsikter de önskar, och läsarna skall ha tillgång till böcker och skrifter som företräder alla dessa åsikter. Samhälls- och livsåskådningsdebatten måste vara fri, och rätten att utge skrifter i tryck måste garanteras envar, enskilda, korporationer och organisationer. Man kan visserligen diskutera innebörden av den ordets frihet, som finns i kapitalistiska länder med formaldemokrati. Man kan peka på att det behövs kapital för att starta och driva ett bokförlag eller att utge en bok. Man kan erkänna, att den enskildes frihet att genom tryckt skrift kommunicera med sina medmänniskor i mycket är illusorisk. Men man måste slå fast, att så länge en grupp människor har möjlighet att genom sammanskott utge en från de allmänna värderingarna avvikande pamilett är friheten i princip bevarad. Från denna frihet kan vi inte avstå. Å andra sidan kan vi inte nöja oss med att friheten är bevarad endast i princip. Inom den kommersiella bokutgivningen finns, liksom i tidningsvärlden, starka tendenser till inskränkning av möjligheten att ge ut sina tankar i tryck. Oroväckande koncentrationstendenser inom förlagsvärl-

den har den sista tiden gjort sig_ gällande. Samtidigt har en kraftig

åtstramning av utgivningen ägt rum. Svårigheterna att få manuskript i bokform har ökat. Dessa tendenser utgivna kan skärpas av konjunkturerna men är inte tillfälliga. De sammanhänger med utvecklingen inom det kommersiella förlagssystemet, som i sin tur är en del av det kapitalistiska produktionssystemet i stort. Det aktuella hotet mot ordets frihet har internationell bakgrund och är av kommersiell art. Någon politisk strid vid bedömningen av här relaterade fakta torde inte behöva befaras. Principiellt torde alla riktningar vara ense om att ordets frihet vakthållningen kring är en angelägen kulturuppgift. Vid diskussionen av bokbranschens problem torde man därför kunna enas om det grundkrav, som kan formuleras så:

1. Alla åtgärder till jfrámjandet av svensk bokproduktion måste syfta till

att bevara och stärka ordets frihet

Vid tillämpningen av denna regel bör man observera, att ordets frihet inte är en angelägenhet enbart för dem som skriver. Den är lika viktig för dem som läser. Friheten gäller inte blott dem som vill uttrycka sina tankar och

känslor, den gäller också alla dem som önskar ta del av dessa tankar och känslor. Principen gäller både författarnas och läsarnas frihet. Den har därför konsekvenser på många områden. En omedelbar konsekvens har den för vår syn på bokpriserna. Böcker är dyra och har en tendens att bli allt dyrare. Detta innebär, att många människor inte kan bli bokköpare och bokägare. Författarnas rätt att med sina tankar och känslor nå ut till de många och de mångas rätt att få ta del av författarnas skrifter är starkt beskuren redan genom prissättpå den nyutkomna och aktuella litteraturen. Därför torde man ningen kunna enas också om följande krav: 2. Bokpriserna skall hållas så låga, att också låginkomsttagare skall kunna bli regelbundna bokköpare

Kravets förverkligande skulle innebära, att bokägandet blir en angelägenhet för alla samhällsgrupper och en möjlighet för alla hem. Bokägandet är emellertid inte enbart en kvantitativ angelägenhet. Om låginkomsttagarna eller andra nyvunna läsargrupper köper dålig eller underhaltig litteratur, tex den som nu sprids genom kioskerna, är föga vunnet. Man torde därför kunna enas också om ett kompletterande krav: 3. Spekulation i dålig publiksmak skall systematiskt motverkas

Formuleringen är inget rop efter censur eller förbud, företeelser som helt strider mot punkt 1. Den innehåller inte heller någon önskan om ingripanden mot de ansvarslösa förlag, som nu med framgång skaffar sig profit på utgivningen av skräplitteraturen. Den innesluter däremot anspråk på samhället i stort, på utbildningsväsendet, på folkbildnings- verksamheten, på biblioteken, på massmedia och på bokbranschen själv. Den sistnämnda måste uppbyggas så, att spekulation i dålig publiksmak får alltmer minskat utrymme. De tre här formulerade kraven kan betraktas som allmänna grundregler eller utgångspunkter när det gäller bokbranschens sanering eller reformering. Lika väsentlig men betydligt mer kontroversiell är frågan om principerna för urvalet av de böcker som ges ut. Ovan har framhållits, att urvalet nu dikteras av kommersiella synpunkter. Det betyder, att mycken underhaltig litteratur ges ut. Men det betyder också, att mycken värdefull litteratur inte kommer ut. Man har i första rummet pekat på tre kategorier böcker som har svårigheter att göra sig gällande vid kommersiell bokutgivning: klassikerna, den kvalificerade utländska skönlitteraturen i svensk översättning och den del av den nyskrivna svenska skönlitteraturen som bedöms som svårsåld. Enighet synes råda om att åtgärder är nödvändiga för att förbättra läget för dessa kategorier. Med utgångspunkt häri kan följande tre krav formuleras: 4. Klassikerna, både de svenska och de utländska, skall utges systematiskt i för en bred svensk publik tillgängliga utgåvor. Med ”systematisk” avses, att inga väsentliga luckor lämnas kvar. 5. Modern utländsk skönlitteratur översätts och utges med målsättningen att det bästa från alla språkomrâdena görs tillgängligt i svensk språkdråkt

6. Varje svenskt manuskript, som bedöms som konstnärligt eller pä

annat sätt mänskligt värdefullt, skall utges i bokform

Det nya i dessa formuleringar är användandet av ordet skall. Kraven är riktade till bokbranschen i dess helhet. Den bokläsande allmänheten alltifrån älskarna av den grekiska och romerska antiken till konsumenterna av god modern underhållningslitteratur har rätt att som ägare eller lånare ha tillgång till ett rikligt urval av de bokkategorier som berörs av punkterna 4 och 5. När det gäller punkt 6 är det fråga om rätt både för

författaren (att bli utgiven) och för läsaren (att få tillgång till den

nyskrivna skönlitteraturen). En fråga, som omedelbart dyker upp, speciellt med hänsyn till punkt 6, gäller principerna för urvalet av böcker som skall utges. Kan det på något sätt objektivt fastställas, vilka klassiker som i första rummet bör ifrågakomma, vilka utländska moderna romaner som med hänsyn till sitt litterära värde bör översättas och vilka svenska skönlitterära manuskript som är så litterärt eller mänskligt värdefulla att de inte får förbli opublicerade? Svaret på denna fråga är ja. Objektivitet kan, åtminstone tillnärmelsevis, uppnås genom ett allsidigt, rullande och självständigt jurysystem, som längre fram skall presenteras. För undvikande av missförstånd vill jag gärna understryka, att vid bedömningen av böcker eller manuskript för utgivning den kommersiella synpunkten ofta sammanfaller med den litterära. Det är ofta så, att det är en boks litterära värde som skapar dess säljbarhet. Men alltför ofta bedöms den litterärt värdefulla boken som kommersiellt riskabel och blir

följaktligen avvisad. l stället utges i alltför stor omfattning litterärt värdelösa böcker. Jag tror därför, att allmän uppslutning kan väntas kring

följande punkt: 7. Urvalet av böcker och manuskript för utgivning bör ske objektivt med hänsyn endast till konstnärligt eller annat mänskligt värde Här har inte begagnats ordet skall utan ordet bör, detta med hänsyn till att förbud mot utgivandet av dålig litteratur inte kan komma i fråga. Såsom kravet här har formulerats innebär det snarast en

bedömnings-

grund vid jämförelsen mellan olika slag av utgivningssystem. Ett system som förmår motsvara kravet i punkt 7 bör föredragas framför ett system som inte motsvarar kravet. Det finns ytterligare nâgra krav på bokbranschen i dess helhet, krav som inte är lika grundläggande som de tidigare formulerade men som erfarenhetsmässigt ändå är betydelsefulla: 8. Upplagorna mäste visserligen som hittills bestämmas med hänsyn till

beräknad avsättning, men nytryck skall regelbundet ske i de fall da” en

upplaga slutsälts 9. Utgivna böcker skall bevaras aktuella så länge som möjligt, inte bara för en säsong; böcker, som inte längre säljs, bevaras i lager

Dessa krav motsvarar allmänt omfattade önskemål men skall i det följande konkretiseras.

Till svagheterna inom bokbranschen hör också de som vidlåder

distributionen av böcker. Biblioteksväsendet står i princip alla till tjänst vid utlåning av böcker. Litteraturutredningen framlägger förslag till sådan av bokutlåningen, att inte bara i princip utan också i effektivisering praktiken alla människor skall nås av det bokutbud som sker genom Ett motsvarande system för försäljning av böcker biblioteksutlåning. saknas. Den nuvarande bokhandeln når inte ut på samma sätt som bibliotek gör eller kommer att göra. Men den borde kunna nå samma effektivitet. Litteraturutredningen har pekat på möjligheten att ålägga kommunerna samma ansvar för försäljningen av böcker som de nu (utan av böcker. Mera långt-

bibliotekslagstiftning) påtagit sig för utlåningen

gående förslag diskuteras i det följande. Som regler för reformsträvandena på detta område bör gälla: 10. Bokförstiljningen skall organiseras sa°, att nätet av försäljningsställen blir lika tätt som det nuvarande natet av kiosker ll. Samverkan skall äga rum på det kommunala planet mellan bokhandel, kioskväsende, bibliotek samt skol- och bildningsväsende för ökad spridning och försäljning av böcker

Av punkterna ovan berör 6 och 7 författarnas rättsliga ställning. Författarna är i dag beroende av bokförlagens utgivningspolitik och kan inte ställa krav på att ett manuskript skall utges. De nämnda punkterna fastslår, att manuskriptet, om det bedöms som litterärt tillfredsställande, skall utges. Den enda godtagbara invändningen mot denna regel är den, att vi kan riskera att få en sådan uppsjö på böcker, att marknaden inte har förmåga till trots. Den att suga upp den, radikala prissänkningar är i så fall att höja den litterära anspråksnivån. Man bör riktiga utvägen emellertid som mål för strävandena område kunna fastslå på detta

följande krav:

12. Författarna befrias från beroendet av bokförlagens kommersiella

intressen

Det är lätt att konstatera, att den nuvarande svenska bokutgivningen inte

ens tillnärmelsevis uppfyller något enda av de tolv här uppställda kraven. Branschen fyller med andra ord mycket illa sin samhälleliga uppgift.

Härom råder säkerligen enighet. Inte minst bokförlagen själva kräver sida för att förbättra branschens lönsamhet och åtgärder från samhällets öka dess möjlighet att fylla sina samhälleliga funktioner. Branschens för litteraturutgivningens direktiv och nödläge är också utgångspunkten arbete.

3. Frågan, huruvida vi alltjämt skall ha kommersiell bokutgivning eller inte, kan omformuleras på följande sätt: Finns det möjligheter att genom samhälleliga åtgärder men utan att rubba den kommersiella grundvalen så sanera branschen, att den kan motsvara kraven i tolvpunktsprogrammet? Från branschen själv eller rättare sagt från de till bokförläggarföreningen anslutna förlagen har inkommit förslag till samhälleliga åtgärder för att förbättra branschens lönsamhet, dvs åtgärder som inte rubbar utan i stället stärker bokutgivningens kommersiella struktur. Om man bortser

från det politiskt orealiserbara och orealistiskal kravet pâ momsbefrielse, begär man åtgärder av två slag. Man önskar att staten genom inköp skall garantera en del av upplagan för varje nyutgiven skönlitterär svensk bok, och man önskar direkt subventionering av viss annan utgivning. De nämnda åtgärderna tillstyrks också av Författarförlaget och av Sveriges författarförbund. Man menar, att åtgärderna i första rummet skulle bli ett stöd åt de små förlagen. Litteraturutredningen, som långt före bokförlagens framställningar i enlighet med sina direktiv arbetat med lösningar av detta slag, har funnit dem beaktansvärda. Enligt utredningens förslag genomförs en inköpsordning efter norskt mönster, dock i efter svenska förhållanden anpassad form. Staten inköper l 250 exemplar av varje nyutkommen skönlitterär bok, sedan vissa avgränsningar, som bla utestänger kiosklitteraturen, skett. Dessa exemplar ställs till det allmännas förfogande enligt regler som i detta sammanhang inte behöver diskuteras. Därjämte föreslås, att klassikerna subventioneras genom projektstöd i förväg och kvalificerade översättningar liksom barn- och ungdomslitteraturen genom produktionsstöd i efterhand. Situationen på den svenska bokmarknaden har en tid varit sådan, att många litterärt värdefulla manuskript förblivit outgivna, därför att förlagen bedömt utsikten till vinst på utgivningen som liten eller

obeñntlig. Genom inköpsordningen får förlagen större möjligheter att

publicera manuskript, vilkas utgivning eljest skulle ha tett sig ekonomiskt

riskabel. Den garanterade försäljningen av 1250 exemplar till staten tillsammans med den icke obetydliga försäljning till biblioteken som man

kan räkna med är i de flesta fall tillräckligt stor att tillförsäkra förlagen så goda inkomster på en utgåva, att risken för att denna skall medföra en kännbar förlust är liten. Man kan räkna med att antalet per år utgivna svenska original därigenom kommer att väsentligt öka. Därmed skulle syftet med inköpsordningen vara uppnått.

Projekt- och efterhandsbidragen bör kunna betyda, att svenska och

utländska klassiker kommer att utges i större utsträckning än nu och att modern utländsk skönlitteratur blir bättre tillgodosedd på den svenska bokmarknaden; i fråga om de sistnämnda liksom om barn- och ungdomslitteraturen kommer belöningarna i efterhand att verka stimulerande på strävandena till ett kvalitativt urval i nyproduktionen. Tillsammans med övriga stimulerande åtgärder, som litteraturutredningen föreslår, bör de nämnda reformerna avsevärt förbättra den svenska bokutgivningens villkor och bidra till att mildra eller övervinna den kris som hotar. Jag ansluter mig alltså helt till dessa förslag. Man får emellertid inte bortse ifrån att de av

litteraturutredningen

föreslagna åtgärderna är otillräckliga, om det gäller att uppfylla de krav

som uppställts i tolvpunktsprogrammet.

Mest iögonenfallande är, att åtgärderna inte är ägnade att åstadkomma

en radikal sänkning av bokpriserna (p 2). Man skulle kunna införa ett pristak för de böcker, som ingår i inköpsordningen, men detta pristak skulle avse enbart att förhindra uppenbara missbruk av systemet, inte att sänka böckernas 1 Ses291f. genomsnittspris. Man kan räkna med att förlagen, om de

tillämpar realistiska kalkyler, skall finna det möjligt att med hjälp av något sänka bokpriserna, eftersom man inte i kalkylen garantiupplagorna behöver räkna med en rad bakslag i form av helt osålda upplagor. Någon säkerhet för att förlagen önskar tillvarata denna möjlighet finns emellertid inte. Allraminst ges det någon säkerhet för att det blir fråga om den radikala prissänkning som är nödvändig. Detta innebär i sin tur, att den litterärt värdefulla litteraturen alltjämt kommer att ha svårigheter att säljas till den breda publiken och att konkurrera med den massproducerade skräplitteraturen. att När det gäller den sistnämnda understryker litteraturutredningen, det är nödvändigt om man på allvar vill ta upp konkurrensen att skapa en icke-kommersiell massutgivning av goda böcker, utgivna i serier och till som är lika som dagens kiosklitteratur. Man föreslår priser låga av god litteratur till kioskpriser. Det följaktligen en samhällelig utgivning är en nödvändig åtgärd, som har mitt hela stöd. Men man är här inne på en annan lösning än den kommersiella. i fråga är emellertid inte avsedd att beröra normalutgiv» Lösningen av böcker. Problemet med de höga bokpriserna kommer att ningen kvarstå olöst. Detta att branschen alltjämt dåligt kommer att betyder funktion, att förse svenska folket med kvalitativt fylla sin samhälleliga godtagbara böcker till överkomliga priser. De av litteraturutredningen i övrigt föreslagna åtgärderna på bokproduktionens område medför förbättring, när det gäller bokmarknadens med klassikerutgåvor och med modern utländsk skönlitteraförsörjning

Hur långt en systematisk utgivning av klassikerna (p 4)

tur i översättning. sätt framtvingas, är emellertid osäkert. Utgivningen kan inte på detta beräknas och den kommer att vara beroende av förlagens ge drömvinster,

aktuella resurser, deras allmänna inriktning och deras speciella intresse av

att lansera en viss bok eller bokserie. gäller översättningarna av modern utländsk skönlittera- Något liknande tur De luckor i utgivningen, som litteraturutredningen har

(p S).

konstaterat och som är både många och anmärkningsvärda, gäller inte den lättlästa underhållningslitteraturen, som är tillräckligt tillgodosedd, utan den litterärt högklassiga, ibland svårtillgängliga och ofta krävande litteraturen. lnte heller i fråga om den kan förlagen räkna med och drömvinster. Trots subventionerna kommer förlagen av jätteupplagor samma skäl som gäller beträffande klassikerna att vara restriktiva ifråga om den högklassiga översättningslitteraturen. Vidare: varken eller subventionssystemet stimulerar inköpsordningen förlagen att utge ett nytryck eller en ny upplaga av en bok som slutsålts (p 8). I motsats till första upplagan, som ingår i inköpsordningen, utges en andra upplagan helt på förlagets egen risk, och om det är tveksamt om ny upplaga eller ett nytryck lönar sig, kommer förlaget att säga stopp nu av som tidigare. Måhända använder man i stället resurserna till utgivandet en ny bok, som kan räkna med den statliga garantin. De föreslagna statliga åtgärderna skyddar inte osålda restupplagor mot och förstörelse och stimulerar inte till ökad lagerhållning makulering

(p 9). Ett undantag utgör klassikerutgåvorna, där vissa specialåtgärder

föreslås.

Inte heller betyder de föreslagna åtgärderna någon sanering av urvalet av svenska manuskript för utgivning. Angelägna böcker prioriteras inte framför likgiltiga. Någon objektiv efter deras värdering av manuskripten litterära halt det inte heller

(p 7) blir nu fråga om. Urvalet kommer

alltjämt att dikteras av förlagens kommersiella intressen. Detta betyder, att det väsentliga kravet svenskt

(p 6), att varje

originalmanuskript med konstnärligt värde skall utges i bokform, inte heller kan tillgodoses. Fler manuskript än tidigare kommer med hjälp av inköpsordningen att utkomma, men därmed är steget långt till förverkligande av principerna, att alla goda manuskript skall nå fram till Författarens rätt tryckpressarna. att få ut sitt manuskript fastslås inte. Författarna fortsätter att vara beroende av

förlagens utgivningspolitik (p 12). De kan inte framtvinga en utgivning, har ingen instans att vädja

till, när förlagen säger nej, och får nöja sig med de beslut förlagsledningarna fattar. Dessa beslut dikteras och måste dikteras av kommersiella synpunkter.

När det gäller distributionen av böcker har litteraturutredningen ägnat

lánesidan stor uppmärksamhet och på grundval av omfattande försök visat på vägar till tillfredsställande effektivitet. har Försálfningssidan erbjudit större svårigheter. Boklådorna är och har

detaljhandelsföretag

liksom så många andra sådana drabbats av Bokhan-

lönsamhetsproblem.

del finns i allmänhet endast i mera betydande tätorter och når ut endast till en ringa del av befolkningen. Utredningen föreslår postorderförsäljning med hjälp av biblioteken och postanstalterna. Vilken omfattning en

sådan försäljning kommer att få står i vida fältet. Under alla förhållanden löser den inte bokhandelns lönsamhetsproblem. föreslår en

Utredningen viss subventionering i den formen, att varje boklåda erhåller gratisexemplar av de böcker som ingår i Vidare

stödköpsordningen. öppnar

utredningen vägen till ett kommunalt bokhandelssystem, som kan betyda

konsolidering av de nuvarande boklådorna och en expansion av bokhan-

deln till tätorter som nu saknar boklåda. Ändå är vägen lång redan till ett systematiskt samarbete mellan bokhandel, kioskväsende, bibliotek samt skol- och bildningsväsende

(p 11). Stötestenen är uppenbarligen kiosk-

väsendet, vars

kommunalisering utredningen inte ansett sig böra föreslå. Samtidigt som bokhandeln brottas

med svårigheter blomstrar kioskväsendet. Och via kioskerna distribueras Litteratur-

skräplitteraturen.

utredningen hoppas på en ny policy från Pressbyråns sida. Utredningen föreslår en icke-kommersiell av litterärt kvalificerad utgivning underhållningslitteratur till kioskpriser. Förslaget ingår som ett led i strävandena att motverka skräplitteraturen

(p 3) och bör kunna ge betydande resultat. Åtgärden betecknar emellertid en med det kommersiella brytning systemet. Den tillmötesgår kravet att bokhandelsnätet blir lika tätt som kiosknätet (p 10), i och med att kioskerna får tillfälle

att erbjuda riktig litteratur i icke obetydlig För större

omfattning. effektivitet i detta

avseende fordras dock, att kioskerna anknyts till det lokala bokhandelsdvs blir bokhandelsñlialer systemet, i smått, vilket också skulle medge, att skräplitteraturen utan att försvinna dock lades åt sidan. Endast en

kommunalisering av kioskerna kan lösa den lokala bokdistributionens

problem, men också denna lösning är av icke-kommersiell natur.

Sammanfattningsvis kan för det första konstateras, att inköpsordoch subventionssystemet - som båda kommer att vara mycket ningen -

och som också enligt min mening bör genomföras

betydelsefulla avsevärt förbättrar förlagens och författarnas läge men visserligen ingalunda löser de för vår bokutgivning centrala och väsentliga problereformerna på bokdistributiomen, och för det andra att de föreslagna nens område kan komma att bli betydelsefulla men inte löser bokhandelns ekonomiska och inte skapar den bokhandelsservice som problem att boken också när ut till den stora ensam kan garantera köpvägen allmänheten. Man kan också uttrycka saken så, att den kommersiella bokutgivoch den kommersiella bokdistributionen inte ens med det ningen kommer att betydande stöd som litteraturutredningens förslag innebär kunna sina funktioner, sådana dessa preciserats i fylla samhälleliga tolvpunktsprogrammets elva sista punkter. Det säger sig självt, att därmed kommer att kunna inte heller kravet i punkt 1, som berör tryckfriheten,

tillgodoses.

som motsvarar kraven i de tolv 4. En framtid för svensk bokutgivning, punkterna, kan inte skapas på den kommersiella vägen. Den skulle kunna en socialisering av bokbranschen av skapas genom samma typ som i en rad socialistiska länder, där samhällsägda bokförlag svarar för hela håller låga bokpriser, arbetar efter bokutgivningen, kvalitetsprinciper och effektivt förhindrar utgivandet av mindervärdig litteratur. Denna väg står oss emellertid inte öppen, eftersom den innebär en censur De socialistiska länderna använder som ingenstädes förnekas. för att främja folkets ideologiska fostran och för att bokutgivningen

stödja det socialistiska uppbyggnadsverket. I Sverige saknas en statsmakt

kan med sådana befogenheter. Den i grundlagen befästa tryckfriheten

inte förenas med en styrning av bokutgivningen, och hela det politiskt-

demokratiska systemet kräver frihet för en var att uttrycka sig iutgiven skrift. Det Lösningen måste sökas längs den tredje vägen, blandekonomins. att man vid sidan av privata och kooperativa upprättar betyder, till förverksamhällsägda förlag. Deras uppgift skulle vara att medverka ligandet av tolvpunktsprogrammet, ensamma eller i samarbete med övriga

förlag. Samhällsägda förlag existerar redan i Sverige. Till dem hör Allmänna förlaget med huvuduppgift att utge officiellt tryck och Utbildningsförlaget med uppgift att utge läromedel. Ett samhällsägt förlag med främsta uppgift att utge skönlitteratur skulle alltså inte vara någon främmande

fågel i den svenska förlagsvärlden. Att starta ett samhällsägt förlag med resurser att ge den svenska en ny inriktning kräver betydande investeringar från det bokutgivningen allmännas sida. Startkapitalet måste vara så stort, att man kan anskaffa hela det behövliga maskineriet, från pappersbruk till de fototekniska

apparater för mångfaldigande som behövs för modern högrationaliserad

framställning av böcker. Teknisk och organisatorisk expertis av hög rang

bör kunna knytas till förlaget. Resurserna bör från vara så början

betydande, att man avsevärt kan förbilliga både bokframställningen och

distributionen. Förlaget bör ägas av det allmänna men skötas av ett för ändamålet bildat, självständigt bolag. Bolagsordningen skall fastställas av riksdagen. Den ansvariga styrelsen kan förslagsvis väljas av

staten (3 ledamöter) riksdagspartierna var för sig (5 ledamöter) kommunförbundet (2 ledamöter) arbetsmarknadens organisationer (4 ledamöter) Sveriges författarförbund (2 ledamöter) folkbildningsförbunden (2 ledamöter) skolöverstyrelsen Sveriges allmänna biblioteksförening Sveriges radio Svenska bokhandlarföreningen en kritikerorganisation de anställda (2 ledamöter)

Detta utgör en församling på 25 personer. bör ha en

Varje ledamot personlig suppleant. Styrelsen tillsätter verkställande direktör och led-

ning. Den fastställer också årliga riktlinjer för förlagets verksamhet. Med

denna konstruktion står företaget fritt dock med gentemot staten,

undantag för kapitalanvisningarna. Någon fara för byråkratisering innebär detta system inte. Mönstret har

varit ett vanligt kapitalistiskt aktiebolag, endast med den skillnaden att styrelsen inte representerar aktieägare utan utses av de intressenter som

bör vara angelägna om att förlaget sköts på bästa sätt. Bolagsledningen

har större rörelsefrihet än ledningen för ett vanligt aktiebolag. Från liberalt håll kommer ett

gentemot allmänägt förlag att göras

gällande, att en bokproduktion i allmän ägo måste komma att stagnera, därför att vinstintresset saknas. Inom den privatkapitalistiska förlagsverksamheten finns vinstintresset i princip hos aktieägarna. I egenskap av aktieägare har de emellertid ingen befattning med skötsel. sköts företagets Förlaget av löneanställda, alltifrån verkställande direktören till springpojkarna Också på tryckeriet. i det samhällsägda förlaget sköts verksamheten av löneanställda, som inte har vinstintresse men som måste förutsättas ha samma ambition att göra sitt bästa som de anställda i ett privat bolag. Liksom i ett privatägt företag kan en ledning, som inte arbetar tillfredsställande, utbytas. Drivtjädern för en anställd att göra sitt bästa är densamma som i det kapitalistiska företaget: anseendet för skicklighet, utsikten till avancemang eller till högre lön, tillfredsställelse i arbetet och med arbetsresultaten. Att de sistnämnda inte bedöms efter

företagets vinst betyder för

den anställde mindre. Det finns andra mätinstrument: ratioföretagets nella skötsel,

bokutgivningens kvalitet, graden av rationalisering, den

allmänhetens intresse köpande för utgivningen, bokprisernas successiva sjunkande, omvårdnaden om författarna. Tekniskt och organisatoriskt erbjuder det samhällsägda förlaget inga större vanskligheter än vilket som helst. Problemen

privatägt företag

ligger på annat håll.

395 sou 1974:5

5. lnnan dessa problem behandlas, bör det samhällsägda skönlitterära

förlagets uppgifter anges. De kan tänkas vara följande.

A. Att utge litterärt fizllgoda böcker i massupplagor och till kioskpriser har i olika sammanhang betecknat utgivningen av Litteraturutredningen den nuvarande kiosklitteraturen som en samhälls- och kulturfara. Den s k triviallitteratur, som nu utges av ett par tre beryktade förlag och som sprids genom Pressbyrån till kiosker och andra lättillgängliga försäljningsställen, är underhaltig. Den tillverkas maskinmässigt enligt stereotypa mallar, i de flesta fall på amerikanska litteraturfabriker. l bästa fall är denna litteratur oförarglig men genom sin låga nivå smakförsämrande och sin fördummande. Men ofta är de bok-

genom verklighetsförfalskning

serier, som utbjuds i kioskerna och som har en stor och regelbunden av vida slag. De har definitivt till uppgift att läsekrets, farligare och sadism och att utbreda de fördumma, att uppamma våldsmentalitet råaste reaktionära tänkesätt, inte minst rasism. Dessa bokserier ockrar medvetet den enklare publiksmaken, i och med att de söker på tillfredsställa behovet av spänning och tillmötesgår sensationslystnaden, men står de i tjänst hos fascistiska eller halvfascistiska samtidigt samhällsintressen, som masspridningen söker indoktrinera den genom stora allmänheten världen över.

Att denna litteratur säljs och läses beror på att den är prisbillig och

lättåtkomlig och ofta den enda som kan erhållas till överkomligt pris och den enda som finns till hands för de läsare som söker underhållning men som inte ñnner vägen till bibliotek eller bokhandel. Det finns många sätt att komma denna litteratur till livs. En gång lyckades det de svenska folkrörelserna att genom bojkott göra slut på Nick Carter-serien. Nu har denna försäljningen i Sverige av den beryktade serie kommit tillbaka, i än värre form. Alltjämt skulle det synbarligen vara möjligt att bojkottaktioner komma åt kiosklitteraturens genom värsta serier. En annan utväg vore att genom överenskommelser med Pressbyrån och i övrigt hindra eller försvåra försäljningen av dessa serier. En kioskägarna kommunalisering av kioskväsendet skulle möjliggöra en helt förändrad försäljningspolitik. för mot triviallitteraturen med utsikt att Förutsättningen åtgärder lyckas är emellertid, att man som ersättning kan erbjuda böcker och bokserier av fullgott slag till samma billiga priser och genom samma vidsträckta försäljningsnät som den nuvarande kiosklitteraturen. Ingentalar för att läsarna av triviallitteraturen inte skulle föredra ting kvalificerad underhållningslitteratur, om denna vore lika prisbillig och lättåtkomlig. För en sådan utgivning borde ifrågakomma både svensk och översatt litteratur, både vuxenlitteratur och barn- och ungdomsböcker, både och äldre litteratur. bör tas till lättlästhet och nyskriven Hänsyn underhållningsvärde utan att man ger efter på kravet på litterär klass. Den stora svårigheten ligger däri, att böckernas pris

uppenbarligen

med måste sättas mycket lågt. Att på kommersiell väg ta upp konkurrens en bokfabrikation, som är inriktad på massförsäljning över hela världen,

är utsiktslöst. Utgivningen måste alltså vara icke-kommersiell, vilket bl a betyder att den inte är avsedd att ge vinst. Sannolikt behövs icke obetydliga investeringar, som inte kan påräknas ge ränta. Uppgiften att skapa ersättning för den nuvarande kiosklitteraturen får emellertid anses vara så kulturpolitiskt central, att den bör kunna påräkna kraftigt ekonomiskt stöd från det allmännas sida.

B. Att ge ut den klassiska litteraturen Med klassiker menades förr den och romerska antikens grekiska författare. Ordet har senare fått en vidare användning och betecknar numera betydande författare från alla epoker. Även levande, ännu aktiva författare har upphöjts till klassiker. På svenska finns antikens författare, de stora fransmännen från 1600-talet, upplysningstidens skriftställare och 1800-talets stora berättare, för att endast nämna nâgra betydelsefulla grupper, mycket sparsamt företrädda i modern språkdräkt och i för köp tillgängliga utgåvor. I än högre grad gäller detta om övriga epoker och om litteraturen från de

flesta europeiska länder liksom om den icke-europeiska litteraturen. Att

utfylla alla dessa luckor är en viktig och mycket omfattande kulturuppgift. Vad det gäller är att göra världslitteraturens mästerverk allmänt

tillgängliga för en bred svensk publik. Med tillgänglig menas här att de

skall kunna köpas till rimligt pris i bokhandeln och finnas ibiblioteken. I vissa fall är det rimligt, att man nöjer sig med en klassisk författares främsta bok; hans övriga produktion kan vara av mindre intresse. I andra fall är ”valda” skrifter om en

på sin plats: man söker ge en föreställning

författares utan att avse

produktion fullständighet. När det gäller mycket

betydande författare bör ”samlade” skrifter komma i fråga. Uppgiften att på detta sätt göra världslitteraturens mästerverk tillgängliga på svenska är ofantlig, och utgivningen måste ta långa tidsperioderi anspråk. Redan bristen på kvalificerade översättare, när det speciellt

gäller andra språk än danska, norska, engelska, tyska och franska, lägger

hinder i vägen. Uppgiften kräver också systematik och noggranna överväganden av vad som är väsentligt och centralt. När det gäller våra egna stora författare från gångna århundraden och in på 1900-talet, är uppgiften lättare. Verken finns redan på svenska, och att modernisera språket är inte tillåtet. Också här kan det vara fråga om enstaka verk, om ”valda” skrifter och om samlade skrifter. I den mån allt detta finns har det ofta försvunnit ur bokhandeln; i många fall har inte heller biblioteken verk av denna typ att erbjuda. Även när det gäller utgivandet av svensk klassisk litteratur är systematik nödvändig. Den klassiska litteraturen, både den svenska och den utländska, kräver och kommentarer.

sakkunniga inledningar Sakkunskap av hög rang måste

därför medverka. Det samhällsägda förlaget bör med fördel kunna överta den verksamhet, som nu bedrivs av Svenska Vitterhetssamfundet, som sedan 1907 utger vetenskapliga utgåvor av svenska klassiker, i regel samlade skrifter. Kommentaren är både i fråga om språkliga och om litteratur- och kulturhistoriska förklaringar på högsta vetenskapliga nivå. Samfundet åtnjuter ett otillräckligt statsanslag och utgivningen går av ekonomiska

skäl mycket långsamt. Ofta hinner utgivarna dö innan verket fullbordats. Utgivarna är för övrigt kraftigt underbetalda. Det säger sig självt, att utgivningen av svenska och utländska klassiker inte kan bli ekonomiskt lönsam, om böckerna skall kunna erbjudas till låga priser.

C. Att ge ut översättningar av modern litteratur Åtstramningen på den svenska bokmarknaden har hårdast drabbat översättningarna av aktuell utländsk skönlitteratur. Visserligen utges främst angelsachsisk underhållningslitteratur i svensk översättalltjämt

och kiosklitteraturen, som till största delen består av (dåliga)

ning, blommar. Men de kvalificerade utländska verken har översättningar, drabbats hårt. Också före den aktuella åtstramningen har översättningsverksamheten varit inriktad på lättsâld underhållningslitteratur. De betydande verken har i överraskande hög grad förblivit oöversatta. Luckorna är många och stora. Omdömet gäller inte bara exotiska litteraturer på svårtillgängliga språk såsom japanska, kinesiska och arabiska; det gäller ihög grad den oss närstående finska, och det gäller länder i vår närhet, där språket inte bereder svårigheter: danska, norska, holländska. Inte minst gäller omdömet om de stora språkområdena, det engelska, det tyska, det franska och det spanska. Öststaternas litteratur översätts knappast alls, fast dessa stater i förvånande utsträckning ger ut svenska arbeten i översättning. Den svenska kommersiella bokmarknaden har på detta område helt misskött sin samhälleligt kulturella uppgift. Det har inte lönat sig att låta de svenska läsarna vara i fortlöpande kontakt med den nyutkommande litteraturen ute i världen. Om vi inte vill bli helt isolerade här hemma och hamna i litterär provinsialism, samhället självt överta uppgiften att

måste

i svensk språkdräkt utge det väsentliga av det som skapas på andra språk. Tydligen kan denna uppgift inte lösas på kommersiell grund.

D. Att utge svârsåld litteratur Vid kommersiell bokutgivning måste av naturliga skäl svårsålda böcker inta en särställning. En bok kan givetvis vara svårsåld på grund av att den är dålig; i så fall har utgivningen ur alla synpunkter varit ett misstag. Men också litterärt högklassiga verk kan vara svårsålda. Dit hör den experimenterande litteraturen; den kan till form eller till innehåll verka främmande för läsarna. Även andra böcker än de experimenterande kan vara krävande för läsaren, böcker vilkas form eller innehåll är svårtillgängbereder möda. Till den svårsålda litteraturen hör liga och vilkas läsning också vissa genrer, lyrik, dramatik, essäistik, vilka utan att vara svårtillgängliga dock aldrig når någon stor läsekrets. Till den svårsålda litteraturen hör till sist många böcker, som trots lättlästhet och trots god kritik inte når nämnvärd försäljning; orsakerna kan vara skiftande. - eller de böcker De svårsålda böckerna som av förlagen bedöms som svårsålda - utges numera ytterst sparsamt. Konjunkturer kan svänga, men den svårsålda litteraturen kommer alltid att befinna sig i särställning, så länge bokutgivningen domineras av kommersiella synpunkter. Också här blir det samhällets uppgift att överta

den funktion som de kommersiella förlagen knappast kan ha. Det

samhällsägda förlaget ensamt har möjlighet att att garantera, varje fullgott svenskt manuskript kommer ut i bokform.

E. Att utge en svensk encyklopedi Den nedåtgående utvecklingen på bokmarknaden har inte minst gått ut

över uppslagsverken. När det gäller nationalencyklopedier har Sverige

länge hållit sig i nivå med de stora kulturländerna. Nordisk

familjebok,

speciellt dess andra upplaga, var ett mönsterverk. Tredje upplagan var däremot en den var tillkommen besvikelse; i skuggan av Svensk uppslagsbok, var en förenkling av denna och en enkel kommersiell Vårt hittills spekulation. främsta encyklopediska verk är Svensk uppslagsbok, vars andra upplaga både i fråga om

fullständighet, utförlighet,

saklighet och utstyrsel är Den är numera föråldrad.

förebildlig. Planerna

på en tredje upplaga har skrinlagts. Luckan har i någon mån utfyllts av mindre av vilka uppslagsverk, Bonniers varit det mest

utförliga. Dessa verk synes numera vara utgångna,

och någon satsning stor svensk på en ny encyklopedi tycks inte

förberedas.

Uppgiften är mycket omfattande: utgivningen kräver nära nog ett helt universitet som bas (jämför Svensk är närmast uppslagsbok! ). Det uteslutet, att den numera kan lösas på kommersiell grundval; men det är ur kulturella och medborgerliga synpunkter nödvändigt att den löses. Att ge ut en encyklopedi, till större än Svensk

omfattningen

- med det enormt

uppslagsbok växande kunskapsstoffet skulle en

mindre

encyklopedi te sig som en tillbakagång - skulle kräva en särskild

avdelning inom det samhällsägda förlaget. Eftersom utgivningen inte är av skönlitterär natur, kan man tänka sig att skapa ett särskilt samhällsägt förlag med uppgift att utge uppslagsverk Sannolikt skulle det dock vara

ändamålsenligt att kombinera av skönlitteratur

utgivningen med utgivningen av en encyklopedi, eftersom resurserna därigenom kunde samordnas och bättre utnyttjas.

F. Att utge en litterär tidskrift

Behovet av en allsidig, informerande och debatterande litterär tidskrift

har länge varit skriande. Tidskrifter har startats, men deras livslängd har

blivit allt kortare, och även etablerade tidskrifter har måst läggas ner. Inte ens det nya, av tidskriftsstödet

litteraturutredningen föreslagna har

åstadkommit någon markant

förändring.

För det samhällsägda förlaget bör utgivandet av en modern, allsidig och för den stora allmänheten avsedd litteraturtidskrift vara en naturlig uppgift.

G. Att utge erbjuden skönlitteratur De i avsnitten A-F ovan skisserade deluppgifterna för ett samhällsägt förlag är av kompletterande natur. Man kan till dem lägga andra, t ex att

utge skönlitteratur för de olika invandrargrupperna och för handikappa-

de. Hur viktiga alla dessa deluppgifter än är, löser de inte de i de tolv punkterna uppställda problemen, om man undantar punkterna 3 (kam-

4 (klassikerna) och S (översättningarna). Vill

pen mot triviallitteraturen), man med förlagets hjälp lösa de övriga uppgifterna, måste huvuduppgifterna vara normal av erbjudna skönlitterära manuskript. De utgivning härmed förenade problemen upptas till behandlingi fortsättningen.

ñnns två som handlar om författarnas rätt att 6. Bland de tolv punkterna få ut sina manuskript i bokfo_rm. Punkt 6 fastslår, att varje manuskript med litterärt av det värde skall ges ut. Punkt 7 talar om att fastställandet litterära värdet skall ske objektivt. av ett stort samhällsägt förlag för utgivning av skönlitte- Upprättandet

ratur är helt beroende av att kravet i punkt 7 till alla delar kan uppfyllas.

för litterär maktkoncentration kommer eljest omedelbart att Anklagelsen resas och dra undan den politiska grunden för förlagets verksamhet. I ett bokförlag har ledningen fria händer att anta

privatkapitalistiskt

eller refusera ett manuskript. l det samhällsägda förlaget kan det inte och får det inte gå till på det sättet. Ett erbjudet manuskript med litterärt värde skall ges ut, dvs förlaget har skyldighet att anta och utge det. Ett manuskript utan litterärt eller annat mänskligt värde får å andra erbjudet sidan inte ges ut. Problemet i om det litterära

ur urvalssynpunkt ligger uppenbarligen

värdet objektivt kan fastställas. Det kan gå till på följande sätt. Varje manuskript, som erbjuds förlaget, granskas av en av förlaget oberoende jury, bestående av exempelvis tre personer. Om manuskriptet skall det ges ut. Det behövs en rad olika juryer, och godtas av juryn manuskriptets författare skall själv kunna välja jury. Av dessa juryer kan en vara vald av Sveriges författarförbund; om förbundet anser det lämpligt, kan det utse två juryer, en t ex bestående av äldre författare, den andra i så fall av yngre författare. Förbundet kan också utse juryer för barn- och ungdomslitteratur, för lyrik, för dramatik, för

speciellt

essäistik. På samma sätt kan Sveriges allmänna biblioteksförening utse en eller flera juryer. Dagspressens litteraturkritiker kan, såvida de organiserar Universitetens litteraturinstitutioner kan anförtros att sig, utse sin jury. tillsätta en egen jury, inte nödvändigtvis bland egna medlemmar. Också Svenska akademien och samfundet De Nio bör, om de önskar, få utse likaså Författarcentrum. Vid behov dubbleras eller flerdubblas juryer, antalet utses för ett kalenderår. Varje år bör någon av juryer. Jury medlemmarna utbytas. och hållas tillgängligt för författaren. Juryns utslag skall vara motiverat Kanske l synnerhet bör negativt utslag vara försett med exakt motivering. med ett sådant utslag; kanske föranleder det honom nöjer sig författaren att omarbeta manuskriptet. Om han inte nöjer sig med utslaget, bör han att denna ha rätt att vända sig till en annan jury. Det är inte nödvändigt känner till det föregående utslaget. författarens rätt att få ett litterärt Ett allsidigt jurysystem garanterar värdefullt manuskript utgivet. Skulle det bli ett större tillopp av litterärt än marknaden kan uppsuga, måste kraven på godtagbara manuskript

litterärt värde (anspråksnivån) höjas.

Skulle erfarenheten visa, att orättvisor trots jurysystemets

uppenbara

begås, måste man överväga tillsättandet av en litteraturomallsidighet

budsman. Vid urvalet av utländsk skönlitteratur för översättning och utgivning bör i princip samma system kunna Också ,vid urvalet av tillämpas. utländska skönlitterära verk bör det konstnärliga värdet vara avgörande, varvid beaktas att också högklassig underhållningslitteratur tillgodoses. Enligt punkt 5 i tolvpunktsprogrammet skall en allsidig utgivning ske, så att alla språkområden kommer med i bilden. Men då den aktuella utländska skönlitteraturen, alla länder

tillsammantagna, är omätligt stor

och den svenska marknaden begränsad, måste urvalet ske främst efter

angelägenhetsgraden. Den nödvändiga avvägningen måste ske inom ett

särskilt som står till

organ, förlagsledningens förfogande. I detta organ

bör sitta specialister på olika nationallitteraturer och representanter för översättarnas sektion inom författarförbundet. Olika bör stå till juryer detta organs förfogande.

7. När det gäller det samhällsägda förlagets utgivning, garanterar det här skisserade systemet att vid urvalet av böcker kvalitetskravet sätts i förgrunden. Mot kvalitetskravet brukar från liberalt håll invändas, att det innebär censur; det inskränker läsarens valfrihet; man måste ta hänsyn till vad folk vill läsa”. Detta försvar för människornas rätt till dålig litteratur bör bedömas mot bakgrunden av litteraturens villkor i stort: det som kommer ut är alltid ett urval, varigenom läsarnas valfrihet inskränks -läsaren får

inte tillgång till det som inte utges. På detta sätt är bokutgivningen alltid

en form av censur, och frågan blir, vilken form av censur man föredrar, den kommersiella, där lättsåldheten är avgörande, eller den icke-kommersiella, dikterad av kvalitetskravet. Rätten till lätt, och underhållande

lättillgänglig läsning är legitim.

Böckerna behöver därför inte vara

underhaltiga. Att den nuvarande, helt

undermåliga kiosklitteraturen säljs och läses beror på att den är

prisbillig

och

lättåtkomlig; ofta är den den enda som erbjuds. Det är här inte fråga

om läsarens valfrihet utan om motsatsen: läsaren har intet val. Till detta kommer, att det samhällsägda förlaget ju inte har monopol

på bokutgivning. Det står andra förlag fritt att utge triviallitteratur. Det

vore i och för sig önskvärt, att denna inte kom ut, eftersom den ur alla synpunkter är underhaltig. Men förbud kan inte komma i fråga. Det samhällsägda förlagets politik måste gå ut på att återställa läsarnas valfrihet. Utgivningen måste bl a inriktas få fram på att en fullgod ersättning för triviallitteraturen och ett rikare urval av underhållande läsning.

8. Punkt 2 i

tolvpunktsprogrammet gäller prissättningen på böckerna. Bokpriserna skall hållas så låga, att också låginkomsttagare skall kunna bli

regelbundna bokköpare. Tidigare har redogjorts för möjligheterna för ett samhällsägt förlag att i konkurrens med triviallitteraturen kvalitetsböcker i utge underhållande serier till kioskpriser, dvs några kronor per exemplar.

Låga bokpriser är emellertid ur samhällelig och kulturell synpunkt nödvändiga också när det gäller normalutgivning av nya böcker, svenska original eller översättningar. Det samhällsägda förlaget måste hålla priserna så låga, att det upphäver köpmotståndet. En roman på 300 sidor bör inte få kosta mer än tio kronor.

Det är tänkbart, att en utgivning kan bli självbärande även med dessa

Frånvaron av vinstsynpunkter i kalkylerna, de större låga priser. vid sänkta priser och en högrationaliserad produktion kan upplagorna tänkas få denna effekt. Författarförlaget har trots små resurser lyckats komma i närheten av den lågprisnivån. Rimligen bör det angivna samhällsägda förlaget sträva efter att så långt som möjligt bli självekonomiserande, om inte för annat så för att kunna hävda sig gentemot de anslagsbeviljande myndigheterna. I klarhetens intresse bör man vid diskussionen av anslagen till det samhällsägda förlaget skilja mellan två slags utgivning. Vissa av förlagets uppgifter - att ge ut bokserier till kioskpriser, att utge klassikerna, att utge de moderna utländska mästerverken i översättning, att utge den svårsålda litteraturen, att utge en litteraturtidskrift, att skapa en svensk nationalencyklopedi - måste betraktas som förlustbringande och kräver subvention. En subvention av denna art behöver inte föranleda principiella invändningar. Det är här fråga om kulturpolitiska utgifter, utan vilka de nämnda uppgifterna inte skulle kunna lösas. Frågan om subvention till normalutgivningen av ny svensk skönlitteratur och av utländsk skönlitteratur i översättning i avsikt att hålla priserna nere kommer däremot att vara kontroversiell. Jag återkommer till denna fråga i nästa avsnitt. Sänkningen av bokpriserna är emellertid så viktig, att subvention, om den behövs, inte kan awisas. För statsmakterna bör utgifterna för att få till stånd en rik och allsidig till överkomliga vara väl använda pengar, lika bokutgivning priser ofrånkomliga som utgifter för skolor och bibliotek, för folkbildningsverksamheten, för teatrar och muséer. Av de många millioner kronor som staten tar in genom moms på böcker bör en ansenlig del kunna användas för insatser på bokutgivningens område. Det är inte främst om kostnadsnivån som striden kommer att stå, när statsmakterna skall ta ställning till förslaget om ett stort samhällsägt bokförlag. Skall en rik och prisbillig utgivning av skönlitteratur garanteras

- och detta är en central och ofrånkornlig kulturuppgift - måste under

alla förhållanden betydande statliga ekonomiska insatser göras. Striden kommer att stå på ett helt annat fält.

9. Från liberalt håll kommer att hävdas, att det samhällsägda förlaget är onödigt, eftersom de statliga anslagen lika gärna och med samma effekt kan gå till redan existerande och eventuellt nytillkommande kommersiella bokförlag. Tanken bakom den liberala ståndpunkten är den, att man på detta sätt bevarar den fria konkurrensen på lika villkor och räddar det privata initiativet, som bör vara en tillgång på ett område så känsligt för nya vindar som den litterära bokutgivningen. Litteraturutredningen föreslår stöd åt den kommersiella bokutgivningen

på många olika sätt. Viktigast är inköpsordningen, som garanterar

försäljning av l 250 exemplar av varje av biblioteken

accepterad nyutgiven svensk skönlitterär bok. När det gäller

klassikerutgivningen

föreslås efter projektbidrag ansökan, och när det gäller kvalificerade

utländska böcker i översättning föreslås efterhandsbidrag. De kommersiella

förlagens ställning kommer därigenom att avsevärt förbättras. Som jag tidigare påvisat, skapas emellertid härigenom inga garantier för sänkning av bokpriserna. Men om man vill åstadkomma en radikal sådan sänkning bör detta enligt den liberala uppfattningen inte ske genom upprättandet av ett samhällsägt förlag; samma resultat skulle nås genom subvention av de kommersiella förlagen. Den liberal, som resonerar på detta sätt, glömmer emellertid, att en bransch, som inte kan stå på egna ben, är dömd att förlora sin självständighet. Staten kan inte ge bidrag till vilken bokutgivning som helst: den kan till exempel inte av Nick understödja utgivningen Carter-serien. De statliga bidragen måste alltså prövas; genom subventionering får staten kontroll över de privata förlagens och den utgivning, förlagens frihet, som liberalen slår vakt om, blir en chimär. Vidare måste staten ha kontroll över att bidragen fyller sin prissänkande uppgift: förlagen förlorar bestämmanderätten över Med all säkerhet priserna. kommer förlagen själva att awisa subventioner av denna typ. Härtill kommer en annan och avgörande sak. Såsom tidigare understrukits, arbetar ett privatkapitalistiskt bokförlag för att ge sina ägare vinst. Enligt liberal ideologi är kommersialismen som sådan sund och riktig, den ensam garanterar framåtskridande och kvalitet. Ett kommersiellt bokförlag har därför ingen anledning att ta emot statsbidrag, om inte utsikterna till vinst därigenom bevaras eller ökar. Statsbidraget kommer därigenom att bilda underlag för privat profit. Det vore rimligt, om skattebetalarna att vara med om en i

vägrade understödspolitik

sådant syfte. Det har tidigare konstaterats, mot bakgrunden av kraven i tolvpunktprogrammet, att den privata bokbranschen misslyckats med att fylla sin samhälleliga funktion. Den förmår inte förse bokmarknaden med tillräckligt antal titlar och med litterärt böcker godtagbara till billiga priser. Den har inte ens varit inriktad på detta och har inte kunnat vara det: dess uppgift har i stället varit att skapa vinster åt sina ägare. Ett statligt subventionssystem skulle inte rubba detta grundläggande förhållande. Det skulle inte skapa garanti för att de kommersiella bokförlagen verkligen utger de litterärt värdefulla manuskript som de erbjuds. Det skulle inte garantera, att förlagen tillsammans åstadkommer en systematisk av klassikerna eller utgivning en tillräckligt omfattande utgivning av den samtida utländska skönlitteraturen. Det skulle inte garantera, att förlagen motverkade systematiskt spekulation i dålig publiksmak. Förlagen måste alltjämt i enlighet med sin kommersiella struktur kalkylera med vinst, de kommer alltjämt att föredra verk som kan räkna med säker avkastning, och de kommer inte att vara

intresserade av kvalitetssynpunkter om de ekonomiska riskerna är stora.

Även med ett generellt statsstöd till de kommersiella förlagen skapar man ingen garanti för att någon enda av punkternai tolvpunktsprogrammet

kommer att tillgodoses. Den bokbranschen har haft ett århundrade på sig att

privatägda

åstadkomma en bokutgivning som motsvarar de samhälleliga behoven, men det har visat sig att detta är omöjligt på kommersiell grund. När kommersialismen genom tiderna och i den aktuella situationen visat sig inte mäkta fylla sin uppgift, är det på tiden att den träder åt sidan. Den varken kan eller bör förbjudas. Men en ny grund, en icke-kommersiell, måste läggas. Initiativet måste övergå till samhället. Det gäller att skapa förutsättför en bokutgivning, inte inriktad på vinst men med en klar ningarna samhällelig och kulturell målsättning, nämligen att garantera den svenska litteraturens fortbestånd och ge allmänheten riklig tillgång till kvalificerad litteratur till billiga priser. Ett samhällsägt förlag, arbetande enligt de som ovan har angivits, kan ensamt lösa litteraturens aktuella riktlinjer och framtida Konstaterar man detta, måste man också problem. subventioneras inte bara när det acceptera, att förlagets bokutgivning gäller säruppgifter utan också - i fall det skulle behövas - när det gäller

normalutgivning av böcker. Startandet av ett stort samhällsägt bokförlag innebär ju inte att man detta De förlagen har kvar sina ger monopolställning. privatägda möjligheter att på kommersiella grunder utge böcker. Deras ställning kommer att stärkas genom inköpsordningen. De kommer att profitera på koncentrationstendenserna inom branschen. De har sin frihet att ta nya initiativ. Men de kommer att ha kvar sin belastning, själva kommersialismen. Utan ett stort samhälleligt förlag kommer den nuvarande olyckliga trenden - allt mer begränsad utgivning, lutning åt den enklare underhållningslitteraturen, stigande bokpriser - inte att kunna brytas. Skulle det samhållsägda förlaget mot förmodan bli helt dominerande, skulle detta inte någon katastrof. De bakomliggande samhällsbetyda för att övermakten inte intressena, representerade i styrelsen, borgar skulle missbrukas. De av riksdagen fastställda riktlinjerna för förlagets med ett rullande objektivitet och bokutgivning jurysystem garanterar och författargenerositet i utgivningen. Förlaget står under allmänhetens nas kontroll och med den offentliga kritikens strålkastarljus mot sig. Och något monopol i egentlig mening kan det aldrig bli fråga om. Nyetablebestår under alla förhållanden, och ett stagnerande eller ringsrätten förstelnat samhällsägt förlag skulle snabbt få konkurrenter.

Det samhällsägda förlaget är inget självändamål. Det har bestämda

att lösa. Det skall en kvalitativt och kvantitativt uppgifter garantera tillfredsställande bokutgivning och billiga bokpriser. För att förverkliga detta syfte kan förlaget tänkas samarbeta med andra förlag, erbjuda dem tjänster och samråda med dem om utgivningsplanerna. I synnerhet bör samarbete kunna ske med mindre förlag och med på olika sätt att samarbete också etableras specialiserade förlag. Men ingenting hindrar fromma. med de stora förlagen, allt till bokutgivningens

10. Punkterna med 8 och 9 i tolvpunktsprogrammet hänger samman svagheter i den kommersiella utgivningen. När en upplaga slutsålts bör

sou 1974:5

nytryck ske, men i det kommersiella systemet äger detta rum endast när

förlaget är säkert på att försäljningen också i fortsättningen blir god. I

många fall slutsäljs en upplaga utan att nytryck sker, och i sådana fall blir boken åtkomlig endast antikvariskt. Vid icke-kommersiell bör utgivning tillses, att en restupplaga garanteras. Den nu allt vanligare makuleringen av restupplagor innebär ett fruktansvärt slöseri; de överblivna böckerna kunde ju lika gärna delas ut gratis och komma till för det nytta; icke-kommersiella förlaget bör liknande är utvägar sökas. Lagerhållningen dyr; rimligt vore med ett centrallager i landet för alla någonstans överblivna böcker. Ett sådant centrallager kunde knytas till det samhälls-

ägda förlaget men stå öppet också för andra förlag. Lagstiftning med

förbud mot makulering bör övervägas. Punkterna 10 och ll i

tolvpunktsprogrammet behandlar bokdistribu-

tionens lokala problem. För det samhällsägda förlaget är det av vikt att dess intentioner område har på utgivningens sin motsvarighet på distributionen. dvs att man lokalt har ett icke-kommersiellt men effektivt

detaljförsäljningssystem. Därmed sammanhängande problem diskuteras i

mitt särskilda yttrande nr 2.

ll. Punkt 12 i

tolvpunktsprogrammet gäller författarnas ställning till

förlagen. I det kommersiella systemet är författaren beroende inte bara

av förlagens lektörer utan också av förlagsledningens bedömning av bokens försäljningsmöjligheter. Författaren

är i regel den svagare parten;

hans enda utväg vid en refusering är att vända sig till ett annat förlag.

Hans manuskript bedöms emellertid också där som en presumtiv handelsvara och kan trots litterära förtjänster läggas åt sidan. En helt ny ställning får författaren genom de regler för antagning av böcker som ovan

föreslagits för det samhällsägda förlaget. Manuskriptets

litterära eller på annat sätt mänskliga värde bedöms inte av förlagsledningen utan av juryer, vilkas sammansättning bestäms av andra instanser. Inga kommersiella synpunkter läggs på utgivningen. Förlagets ekonomiska intressen står inte emellan författaren och hans tilltänkta läsare. Författaren kan vara säker på att få manuskriptet utgivet, om det är gott. Skulle en jury visa sig oförstående, kan författaren gå till en annan jury. Om manuskriptet är gott, kommer alltid någon jury att acceptera det,

och sedan har det samhällsägda förlaget skyldighet att anta och utge det.

Författaren är inte längre rättslös. Frågan om vilken ersättning en författare skall få för sin bok är facklig. Det nu gällande normalkontraktet är ett resultat av överläggningar mellan författarnas och förläggarnas organisationer. Vid en allmän sänkning av bokpriserna genom det samhällsägda förlagets tillkomst kan det tänkas, att författarens inkomst på en utgiven bok sjunker: det är inte säkert, att den minskade inkomsten på varje försålt exemplar uppvägs av ökningen av antalet försålda exemplar. Den situationen kan komma att nya erfordra en revidering av normalkontraktets Det royaltybestämmelser.

samhällsägda förlaget bör i denna fråga ta upp förhandlingar med Sveriges

författarförbund. Frågan om författarnas rättsliga ställning är gentemot förlagen

är däremot inte enbart facklig. Så länge det kommersiella systemet måste författarna finna sig i en kommersiell bedömning av förhärskande, värde. Det är för författarna väsentligt, att en radikal manuskriptens förändring här kommer till stånd. Endast gentemot ett samhällsägt förlag kan författaren rikta bedöms rättsliga anspråk på att hans manuskript värde. enbart på grundval av litterärt

ett stort för 12. Förverkligandet av förslaget om samhällsägt förlag utgivning av skönlitteratur kommer att omgestalta den svenska skönlitterära bokutgivningen, i och med att det skapar en ny grundval för den litterära produktionen i landet och för läsarnas tillgång till litteratur. om det får den storlek och Viktigast är att det samhällsägda förlaget, den struktur som här förutsatts, på ett helt annt sätt än det kommersiella garanterar ordets frihet. Författarna frigörs från bokförlagens systemet kommersiella intressen och får fastslagen sin rätt att få sina manuskript

utgivna. Läsarna får rikligare tillgång till böcker: klassiker, högkvalificerade samtida utländska mästerverk i översättning, samtida svensk

litteratur. Genom en radikal sänkning av bokpriserna görs utgivningen tillgänglig för alla. Samtidigt som ordets frihet på detta sätt för första gången garanteras, av bokutgivningens kvalitet. Det blir möjligt att ta upp sker en höjning kampen mot triviallitteraturen på bred front. Den högklassiga klassiska litteraturen av samtida utländsk skönutges systematiskt. Utgivningen

litteratur sker efter angelägenhetsgrad. Inga goda svenska manuskript

Dessutom hindras böckerna att i förtid försvinna från förblir outgivna. marknaden. På kommersiell bas kan dessa resultat inte nås. Genomgâr man kraven i skall man finna, att intet enda av dem kan tolvpunktsprogrammet uppfyllas vid kommersiell bokutgivning men att det samhällsägda förlaget kan uppfylla dem alla. Förslaget utgör emellertid bara en principskiss. De organisatoriska,

tekniska och ekonomiska som är förenade med grundandet av

problem

kräver ingående undersökningar. En specialutred-

ett samhällsägt förlag Den kan företagas av expertis från AB Statsföretag ning är nödvändig. eller av en särskild statlig utredning.

Nr 2 av Stellan Arvidson

alltid l arbetet för ökad spridning och läsning av böcker har kommunerna institutioner; haft en viktig roll. Förskola och skola har varit kommunala har haft kommunalt stöd; biblioteken har varit en folkbildningsarbetet kommunal Ändå är det så, att de kommunala krafterna angelägenhet. sak. endast ofullständigt och osystematiskt tagits i anspråk för bokens om den mobiliserades, skulle kunna Här finns en kraftreserv, som, åstadkomma ett nytt läge.

l. Kulturarbetama I var och en av våra storkommuner finns ett betydande antal människor, eller eller som yrkesmässigt amatörmässigt ägnar sig åt konstnärlig

estetisk verksamhet. Till dem hör först och främst de skapande eller utövande konstnärerna: författare och översättare, målare, skulptörer och grafiker, tonsättare, solister samt orkester- och körmedlemmar, regissörer och skådespelare, dansare, arkitekter, konsthantverkare. Nationellt samarbetar alla dessa genom sina riksorganisationer i KLYS och litterära

(Konstnärliga

yrkesutövares samarbetsnämnd). Med fördel skulle de kunna sammansluta sig till lokala KLYS-organisationer för att motverka den enskilda konstutövarens isolering och för att åstadkomma ett samgående när det framträdanden gäller gemensamma och när det är fråga om att påverka kommunens till understöd

anslagsbeviljande myndigheter åt det konst-

närliga arbetet inom kommunens ett gränser. Stipendier, arbetslokaler, konstnärscafé, i bästa fall ett kulturhus är uppnåbara mål. De skapande och utövande konstnärerna är emellertid inte de enda kulturarbetarna i en kommun. Till kulturarbetarna måste räknas alla de

som är sysselsatta med utbildning eller undervisning i estetiska ämnen.

Man kan i detta sammanhang nämna skolans lärare i ämnen som svenska,

musik, teckning (bildkunskap), gymnastik (med dans och rytmik),

slöjd

och hemkunskap. Inom är andra folkbildningsverksamheten personer

verksamma som handledare och studiecirkelledare iestetiska ämnen. Till kulturarbetare av denna typ hör också tjänstemännen vid de estetiska institutionerna, bibliotek, vissa muséer, konstinstitutioner och teatrar

samt personer som är engagerade i konsertverksamhet, konstutställnings-

verksamhet och ñlmstudioverksamhet. Recensenterna av litteratur, teater, konserter, hör också utställningar till de aktiva kulturarbetarna. De som i egenskap av ägare eller anställda arbetar i bokhandel, konsthandel, musikhandel hör också dit. Till de kulturella krafterna måste också räknas medlemmarna i litteraturklubbar, musikgrupper av olika slag (körer, fllmensembler), klubbar, amatörteatergrupper, dans- och rytmikgrupper, konstklubbar, studiecirklar i estetiska ämnen och många enskilda som privat sysslar inom motsvarande områden. Slutligen får till kommunens kulturarbetare räknas ledamöterna av

Skolstyrelsen, av biblioteksstyrelsen och inte minst av kulturnämnden.

Att organisatoriskt förena alla dessa till arbete till förmån för det konstnärligt-kulturella livet i kommunen är en viktig uppgift. Den kan lösas genom bildandet av en för dem alla öppen med en rad

förening

skilda konstnärliga aktiviteter En sådan

på sitt program. förening kan

göra anspråk på anslag från kommunen. De av kulturarbetarna, som är verksamma på litteraturens omrâde, författare och översättare, lärare och studieledare i svenska eller

litteratur, bibliotekstjänstemännen, de bokhanlitteraturrecensenterna,

delsanställda och medlemmar i litterära klubbar och litteraturstudiecirklar borde med fördel kunna sammansluta

sig i en estetisk förening i

bokens tjänst, gärna inom ramen för den allmänna kultursammanslutningen.

2. Kulturcentrum Om kulturarbetarna inom en kommun eller på en ort sammanslöte sig, vara att ett levande kulturcentrum för borde målsättningen skapa kommunen eller orten. för ändamålet

Ett kulturcentrum kan utgöras av ett kulturhus, uppfört

lokaler för aktiviteter bildkonstens, tonoch med på ordkonstens, områden. Kulturhuset är emellertid konstens och scen- och ñlmkonstens ingen nödvändighet. Ett kulturcentrum kan skapas genom samarbete mellan ortens kulturella institutioner och begagna de lokaler som dessa över. Sådana institutioner är skolorna, biblioteken, museerna, förfogar konstinstitutionerna. Vilken som helst av dessa institutioner teatrarna, till den samverkan som är ett kulturkan tänkas som initiativtagare centrums idé. l första rummet måste denna samverkan bäras upp av kulturarbetarna själva. De behöver ett forum, där de på ett naturligt sätt kan träffas, där de kan överlägga om gemensamma angelägenheter och där de kan förenas framträdanden och manifestationer. Men i första om gemensamma

skulle ett kulturcentrum för kulturarbetarna att

rummet möjliggöra komma i kontakt med övriga innevånare i kommunen. saknas håll ett organiserat samarbete För närvarande på de flesta mellan kulturarbetarna och ortens organisationer. Inom de fackliga, och ideella ofta ett latent politiska organisationerna på en ort finns för och för den konstnärliga kulturen, men

intresse kulturproblemen

detta intresse tillvaratas alltför ofta mycket dåligt. Ett kulturcentrums

skulle vara att skapa organisatoriska anknytningar väsentliga uppgift

mellan ortens kulturarbetare och organisationerna på platsen. Hur detta har institutioner som Författarcentrum, Teatercentrum osv är möjligt visat. kunna skapa förbindelser mellan På samma sätt bör ett kulturcentrum vilkas medverkan kan vara av kulturarbetarna och företagen på orten, de ekonomiska. betydelse i många avseenden, inte minst Vilken roll bör i detta sammanhang tillmätas biblioteket? Bibliotekets är att låna ut böcker. Från bibliotekets huvuduppgift måste varje engagemang inom ett kulturcentrum syfta till att synpunkt skapa förbindelser med underlätta bokutlåningen, göra den mer attraktiv, boklånare. Om andra aktiviteter än bokutnya grupper av presumtiva till måste med dem vara att öka låning knyts biblioteket, syftet boklånarnas krets. Men varje aktivitet av kulturell art, som förläggs till biblioteket, ökat intresse för dettas egentliga uppgift. Nya skapar människor vänjer sig att komma till biblioteket och att känna sig hemma

där. för biblioteket är utlåning också av talböcker, av Naturliga uppgifter och av konst (artotek). Enligt litteraturutredmusikskivor (diskotek) skall biblioteket under vissa förhållanden kunna sälja ningens förslag

böcker, direkt eller via postorder.

anordnas av biblioteket litteraturaftnar och författarträffar. Ofta litteratur Ett systematiskt samarbete mellan Nyutkommen presenteras. bibliotek och bokhandel är däremot sällsynt. Ingenting vore dock än samverkan mellan bokutlånare och bokförsäljare. Verksamnaturligare

sou 1974:5

heterna bör kunna gå hand i hand. Den som lånar ut böcker bör också antingen kunna sälja dem eller hjälpa kunden att gå över den för många människor svåröverstigliga tröskeln till bokhandeln. Den som säljer böcker bör vara angelägen att hänvisa kunden till biblioteket för vidare orientering, tex den inköpte författaren. angående Där så är möjligt

inryms bokhandeln i biblioteksbyggnaden.

I och med att biblioteket sätten på de nämnda skaffar sig nya kontakter emellertid uppstår inte något kulturcentrum. För att kunna bli ett sådant måste biblioteket till sitt ha lokaler

förfogande utöver de

egentliga biblioteksutrymmena. I första rummet behövs en tillräckligt stor hörsal. Den bör vara avsedd

för föreläsningar och möten, teater och film.

konserter, Kulturellt viktigast synes vara att till biblioteket knyta en kommunal ñlmstudio, som visar sådana experiment- och kvalitetsñlmer som inte finner vägen till de kommersiella biograferna. Därnäst behövs en rad mindre rum för studieverksamhet. Studiecirklar och aktiva grupper av skilda området har sitt slag på det estetiska naturliga hem i den byggnad där biblioteket finns inrymt. Samarbete med studiecirkelverksamheten på orten har länge hört till vissa biblioteks angelägnaste uppgifter. Slutligen behövs utrymmen för

utställningsverksamhet. Bildkonst,

natur- och hembygdsvård har anknytningar till

arkitektur, stadsplanering,

bibliotekens normala uppgifter: kräver som komutställningsverksamhet plement tillgång till litteratur. För att driva ett kulturcentrum av denna dvs hålla typ, i gång

kontinuerlig verksamhet, krävs inte bara lokaler utan sannolikt också viss

Men framför

personalförstärkning. allt krävs samarbete med ortens övriga

kulturella institutioner, med kulturarbetarna och med organisationerna på orten. På orter, där det inte är möjligt att ge biblioteket de här nämnda lokalresurserna, bör samarbete mellan biblioteket och en upprättas närbelägen skola med samlingslokal, mindre rum för (ev klassrum) studiecirkelarbete och utrymmen för Man förlorar

utställningar. därigenom den omedelbara lokalanknytningen till biblioteket, men det skall

ändå vara möjligt att genom ett intimt samarbete med ifrågavarande skolenhet låta de till skolan aktiviteterna direkt

förlagda betjänas av

biblioteket och öppna vägar dit. l stället för en skola kan biblioteket för att fylla lokalbehovet samarbeta med ett medborgarhus eller ett Folkets hus. På större orter med många kulturella institutioner räcker biblioteket inte till för att kunna ta hand om

utställningsverksamhet, teater, konsertliv, föreläsningar och film. Ett museum, en teater, en orkester kan

inte underordnas biblioteksväsendet. Men också på större orter bör man kunna till biblioteket knyta så många aktiviteter som möjligt. Ingenting hindrar, att biblioteket därvid söker inordna sig i ett systematiskt samarbete mellan de olika institutionerna. I ett kommunalt kulturhus har ett bibliotek sin givna plats. Initiativet till skapande av ett kulturcentrum kan givetvis utgå från andra instanser än biblioteket. Om de KLYS-anslutna kulturarbetarna är

att ta saken i egna händer. De kan tillräckligt många, har de anledning hos kommunens ansöka om det nödvändiga ekonomiska myndigheter stödet; för framgång krävs sedan samverkan med ortens kulturinstitutio- Initiativet kan vidare tas av företrädarna för ner och organisationer. ortens folkbildningsverksamhet. Det kan också tas av kulturnämnden. kommer biblioteket att vara Men vem som än från början har ledningen integrerat i verksamheten.

3. Bokförsáljningen hör till de Begreppet kulturcentrum kan ytterligare vidgas. Bokspridning väsentliga kulturella uppgifterna. Men bokspridning sker inte bara genom bokutlåning utan också genom bokförsäljning. Bokutlåningens betydelse roll. Men vikten av att har ständigt ökat och spelar en allt större kulturell hemmen är försedda med egna böcker har därigenom inte minskat. Böcker säljs på många vägar. Man kan köpa böcker vid hemförsäljning förlagsagenter, genom att vara medlem i en bokklubb, via postgenom order en bokhandel, ett

och genom besök på ett bokförsäljningsställe,

antikvariat, en kiosk. Kungsvägen är bokhandeln. har ägnat åt bokhandelns pro-

Litteraturutredningen uppmärksamhet

blem. Den har konstaterat att bokhandeln dras med stora svårigheter, som främst har med dålig lönsamhet att göra. Vissa åtgärder för att stödja

bokhandeln föreslås, men de är av perifer art. Någon genomgripande

diskuteras inte. har inte önskat föreslå strukturförändring Utredningen det kommersiella systemet. åtgärder som skulle kunna rubba

uppmärksamhet. Den

Också åt kioskväsendet har utredningen ägnat har inte kunnat att konstatera, att den kvantitativt betydande undgå är inriktad undermålig och bokförsäljningen genom kioskerna på litterärt föreslår socialt skadlig litteratur. Men inte heller i fråga om kioskerna reformer som skulle kunna rubba det kommersiella systeutredningen met. Den viktigaste åtgärden, som utredningen föreslår, är statligt stöd åt en kvalitativt tillfredsställande bokutgivning som genom låga priser kan ta

upp konkurrensen med skräplitteraturen. Åt bibliotekens roll som möjliga bokförsäljare har utredningen ägnat dock att kommunens bibliotek skall mindre intresse men föreslagit, litteratur till och till

kunna tillhandahålla nyutkommen påseende

och att stå till tjänst vid förmedling av böcker via postorder. försäljning

Det har ansetts vara en kommunal uppgift att låna ut böcker.

är kommunala. Att bedriva bokförsäljning har däremot inte Biblioteken

varit en kommunal angelägenhet. Lagstiftningen har rentav lagt hinder i

vägen härför. av bokförsäljningen kan emellertid En sanering och en effektivisering bör vara en kommunal kulturell endast ske på kommunal väg. Det Härför fordras uppgift att sälja böcker likaväl som att låna ut böcker.

lagändringar. Ett kommunalt bokförsäljningssystem skulle kunna tänkas vara organi-

serat på följande sätt. skall finnas minst en central bokhandel, ägd av I varje kommun Den bör vara nära anknuten till det centrala biblioteket, i kommunen. gynnsammaste fall delande lokaler med detta. Men den kan givetvis vara

4ll

belägen på annan central plats i kommunen. Dennna centrala bokhandel betjänar inte endast allmänheten utan också de kommunala institutionerna. Den skall vara ett serviceorgan åt biblioteket och åt skolorna. När bokhandeln är kommunägd uppstår inte någon intressekonflikt i fråga om distributionen av böcker till bibliotek och skolor; bokhandelns sakkunskap står till dessa institutioners

förfogande och hjälper till att

göra inköpssystemet smidigt. Å sin sida bör bibliotek och skolor kunna hjälpa till att göra bokhandeln till ett kulturcentrum i smått: bibliotekens bokpropaganda kan komma bokhandeln till och godo, författaraftnar information om nykommen litteratur kan vara

förlagd till bokhandelns

lokaler; också skolornas bokinformation kan anknyta till bokhandeln. Till den centrala bokhandeln knyts ett nät av filialer, dvs mindre

försäljningsställen för böcker.

Sådana kan vara inrymda i alla bibliotek. Viktigast är emellertid, att kioskerna inlemmas i det kommunala

bokförsäljningssystemet. Med kiosker åsyftas här i främsta rummet

sådana som säljer de tidningar, tidskrifter och böcker som förmedlas till dem av Pressbyrån. Dessa kiosker är i många avseenden privilegierade genom att vara placerade vid centrala

träffpunkter, vid järnvägs- och busstationer och

andra knutpunkter där människor många går förbi. Pressbyrån har överenskommelse med Statens Järnvägar om

kioskmonopol på järnvägens

mark. l andra fall har överenskommelse träffats med ifrågavarande kommun. Vid en av kioskväsendet

kommunalisering bör inlösen av

kioskerna ske. De förvandlas därefter till filialer åt den kommunägda bokhandeln. En kiosk

kommunägd fungerar i princip som en pressbyråkiosk avi dag. Den tillhandahåller i rik utsträckning dagstidningar och tidskrifter,

och den kan sälja också läskedrycker, godsaker och tobaksvaror. Den säljer också böcker. Genom

kommunaliseringen och samordningen med

bokhandeln bör den sistnämnda få större

uppgiften omfattning. En

markant skillnad ligger emellertid däri, att man inte inriktar sig på den massproducerade skräplitteraturen, inte skyltar med den, inte håller den i lager, endast förmedlar den på direkt begäran med de dröjsmål som betingas av rekvisitionssystemet. Den centrala bokhandeln i kioskerna placerar sådan nyutkommen litteratur

som kan väntas få avsättning där. Om litteraturutredningens förslag till statsunderstödd

utgivning av god men lättläst litteratur till mycket låga priser går igenom, kommer kioskerna att bli

lämpliga

för denna. Men uppenbarligen är böcker av detta slag

försäljningsställen

inte

tillräckliga. Även nyutkommen litteratur i övrigt bör i lämpligt urval

tillhandahållas i kioskerna. bör man Speciell omsorg nedlägga på uppgiften att ordna de kiosker

bokförsäljning genom som betjänar

områden på långt avstånd från den centrala bokhandeln; urvalet bör här vara rikligare, och snabbrekvisition från bokhandeln skall vara garanterad. Ett kommunalt

bokförsäljningssystem kan tänkas åsamka kommunen

förluster. Utgifterna för att täcka dessa motiveras på samma sätt som utgifterna för biblioteken och för kulturell verksamhet i övrigt. Ett

välskött bokförsäljningssystem kan emellertid

också tänkas ge kommunen inkomster. Om bokhandeln för närvarande dras med lönsamhets-

kioskväsendet det. problem, så gör i varje fall inte

Ett kommunalt innebär inte något monopol.

bokförsäljningssystem kommer att finnas. Vilken affar som helst, en Privata boklådor alltjämt livsmedelsaffar eller en bensinmack, kan för övrigt sälja böcker. Varuhus kommer att kunna bokhanoch tobaksaffarer erbjuda den kommunala Den skräplitteraturen kommer i större

deln konkurrens. massproducerade

än nu att förmedlas till allmänheten genom tex tobaksaffautsträckning bokhandelssystererna. Det väsentliga är, att man genom det kommunala en effektiv bokdistribution och att man genom ñlialernamet garanterar med en bred allmänhet som boklådorna kioskerna får den goda kontakt har haft så svårt att nå. Först genom ett kommunalt bokförsäljningssyskan man komma till rätta med den tem, sådant det ovan skisserats, som bokdistributionen för närvarande ineffektivitet och den snedvridning lider av och som ytterst sammanhänger med det kommersiella systemets

brist på ansvarskänsla och oförmåga att lösa de kulturella problemen.

tre avsnitt vill peka på möjligheterna till kulturell integra- Ovanstående och bokförsäljning har tion på det kommunala planet. Bokutlåning för kommunens intresse och omsorg. De har kommit in i centrum med varandra, blivit en enda i stället för

samtidigt kombinerats uppgift

två åtskilda. Ett kommunalt kulturcentrum bör vidgas till att omfatta

också denna uppgift.

motsvarar 10 och 11 i det De här framförda förslagen punkterna som framlagts i mitt yttrande nr l. Det är fråga om tolvpunktsprogram kräver särskild utredning. skissförslag. Den närmare utformningen

Bilaga A Utredningsdirektiven

Utdrag ur protokollet över utbildningsârenden hållet inför Hans Majzt Konungen i statsrådet slott pâ Stockholms den 6 juni 1968.

Chefen för statsrådet

utbildningsdepartementet, Palme, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets ledamöter om utredövriga fråga ning rörande litteraturstöd m m och anför.

1 Bokförmedlingens villkor

önskemålet att ge olika kultur- och konstverksamheter en bredare

förankring i samhällslivet och göra fler människor av

delaktiga de upplevelser som därigenom erbjuds har under de senaste åren föranlett en rad initiativ från statens sida som inriktats på att förbättra distributions-

förutsättningarna inom olika områden. i detta

Exempel på åtgärder syfte är 1963 års filmreform och verksamheterna med rikskonserter och riksutställningar. Sedan bokutredningen år 1952 avgav sitt betänkande (SOU 1952:23) har samhällets insatser för att förbättra den litterära kulturens villkor främst inriktats på utbyggt stöd åt författarna och åtgärder inom biblioteksväsendet. Den stigande levnadsstandarden och framför allt utbildningsväsendets expansion har under det sista årtiondet medfört ökad och produktion försäljning av böcker. Denna ökning hänför främst till facklittesig dock ratur och läroböcker. En motsvarande ökad av skönlitteraturen spridning till fler och större grupper tycks ha uteblivit. l debatten har man sökt en förklaring till detta i utvecklingen mot ökat från inflytande bildmedia, framför allt televisionen. Man har i samband med sådana förklaringar manat fram bilden av den traditionella skönlitteraturen som en konstform på väg att konkurreras ut av modernare media eller i varje fall tvingad att modifiera eller förvandla sig och finna nya former. Oavsett vilka i bokkulturen förändringar som utvecklingen så småningom kan leda till, väcker situation om dagens frågan de existerande villkoren för

framställning och spridning av böcker motsvarar behoven av

kvalificerad information och litterärt utbyte. Böcker och tidskrifter kan i och för sig lättare än övriga massmedia

svara mot en mångfald informationsbehov. Detta har sin grund i de tekniska och ekonomiska förhållandena vid bokframställning. Mer än vad som för och TV-verksamhet och gäller tidningsutgivning, ljudradiotryckningsförfarandet en starkt differentierad filmproduktion medger produktion. Böcker kan ges ut inte bara för stora utan också för relativt Därmed kan boken bli ett instrument lika väl för små konsumentgrupper. information eller litterära experiment som för komplicerad vetenskaplig bred underhållning. Om alltså framställningsprocessen medger ett mer kulturutbud än för andra media, visar undersökningar av differentierat läsvanor och bokvanor i olika länder att bokens möjligheter som

kulturförmedlingsinstrument är jämförelsevis begränsade. Resultaten av de sociologiska undersökningar på området, som man har utfört skillnader i läsvanor hittills i Sverige, tyder på att betydande finns mellan olika i samhället. Personer i högre och bokköp grupper och med bättre utbildning läser betydligt fler och bättre inkomstgrupper böcker och tidskrifter än personer i lägre inkomstgrupper och med lägre Läsfrekvensen bland kvinnor i sistnämnda grupper är anmärkutbildning. Både ekonomiska faktorer och traditionella attityder ningsvärt låg. som spärrar mot anskaffning och fungerar i vissa befolkningsgrupper litteratur. Den torftiga eller undermåliga litteratuläsning av kvalificerad ren, som ges ut i spekulationssyfte och håller ett lågt pris, tycks vinna spridning särskilt inom kulturfattiga grupper, medan de goda böckerna

som ofta ligger högt på prisskalan hamnar hos dem som också på annat sätt kommer i kontakt med ett kvalificerat kulturutbud. Stora grupper nås inte alls av utbudet av böcker och tidskrifter. Bokläsandet bestäms av ett samspel mellan sådana förhållanden hos som utbildning, inkomst, kön, ålder etc och sådana faktorer publiken som böckernas osv. Därtill kommer de innehåll, pris, distributionssätt varierande institutionella förutsättningarna för bokutbudet i olika delar av landet. mellan olika faktorer är dock fn otillräckligt Samspelet utforskat. Vad beträffar har det i debatten priserna på svenska originalböcker bland hävdats, att de numera ligger så högt att de skapar ett köpmotstånd enskilda konsumenter. Man har därvid hänvisat till att bokprisindex under senare år visar en mycket kraftigare stegring än konsumentprisin-

dex. Det är inte osannolikt att höga priser verkar som en spärr mot köp från aktiva bokläsares sida. Strävanden att vidga regelbundna där endast ett latent läsintresse finns efterfrågan till de stora grupper motverkas också härav. I detta sammanhang bör dock framhållas, att nuvarande bokprisindex inte är en representativ mätare av prisutvecklingi dess helhet. Detta index har hittills baserats enbart en på bokmarknaden Fn utarbetas inom på nya svenska romaner som säljs i bokhandel. statistiska centralbyrån en ny typ av index, som bygger på prisuppgifter beträffande flera grupper av litteratur. under 1960-talet har introduktionen Ett positivt drag i bokutgivningen varit. Pocketboken har flera från kulturspridningssynav pocketboken positiva egenskaper. Till dem hör det lägre priset och de enklare punkt inom och utom bokhandeln. Denna nya bokformerna för försäljning form förefaller ha kunnat tillgodose en del litteraturbehov som den

konventionella boken ej har kunnat fylla. Beslut av stor betydelse för bokdistributionens utveckling meddelades av näringsfrihetsrådet den 17 mars och den 28 oktober 1965. Enligt dessa beslut upphör den hittillsvarande dispensen från bruttoprisförbudet den 31 mars 1970. Konkurrensbegränsningarnas havande kan väntas verka i prissänkande riktning och leda till att handeln med böcker rationaliseras. En fråga som särskilt uppmärksammades av näringsfrihetsrådet var omläggningens återverkan på spridningen av litterärt värdefulla böcker. Farhågor hade uttryckts att det skulle bli minskade möjligheter för både utgivning och spridning av viss sådan litteratur. Rådet erinrade om att den kulturellt värdefulla litteraturen omfattade inte bara svårsålda utan också lättsålda böcker. Den kulturellt värdefulla men svårsålda svenska skönlitteraturen uppskattades utgöra l â 2 % av den totala

bokförsälj-

ningen. l fråga om utgivningen framhöll rådet att, oavsett vilket bokhandelssystem man har, det torde vara nödvändigt i vart fall för de större bokförlagen att i eget intresse satsa på ett antal lovande författare, på vilkas verk man till en början måste räkna med att göra förluster. Avsättningsunderlaget för kvalificerad litteratur redan nu i stor utgjordes utsträckning av bibliotek. Försäljningen till dem skulle givetvis kunna bestå och utvecklas även med ett modifierat Rådet bokhandelssystem. antog också att biblioteken skulle kunna ytterligare bidra till spridningen av sådan litteratur genom utvidgad av böckerna för allmänpresentation heten ed. Slutligen framhöll rådet att man kunde tänkas finna nya former för stöd av litterärt värdefulla alster genom medverkan från det allmänna. Enligt näringsfrihetsrådets beslut den 6 december 1965 upphör även för noter den hittillsvarande dispensen från bruttoprisförbudet den 31 mars 1970.

2 Nuvarande statliga stödâtgärder

Från samhällets sida har man i Sverige hittills, utöver ett provisoriskt utformat stöd till tidskrifter, inte utvecklat former för några särskilda direkt stöd till utgivning eller distribution av litterära verk. De nuvarande statliga utvecklings- och stödåtgärderna inom litteraturområdet är, såsom jag redan inledningsvis angav, koncentrerade till biblioteksverksamheten och till olika former av författarstöd. Efter omläggning av stödet till de kommunala folkbiblioteken genom beslut av 1965 års riksdag (prop 1965:50, SU 124, rskr 313) tillkom ett statligt stöd till utvecklingsverksamhet. Bidraget utgår till kommuner dels för en långsiktig upprustning av biblioteken, dels som punktstöd för lokala initiativ. Tilldelningen av bidrag för långsiktig upprustning skall grunda sig på en utvecklingsplan, som görs upp i samråd med skolöverstyrelsen. Ett statligt stöd för främjande av kontakten mellan författare och publik utgår genom anslaget till bidrag till föreläsningsverksamhet m m. Enligt gällande bestämmelser för denna verksamhet kan förutom bidrag till egentliga även

föreläsningar statsbidrag utgå för upplåsning och dramatisk framställning som har en kulturellt ambitiös

och konstnärligt

inriktning. Inom ramen för stödet till studiecirkelverksamhet syftande för medverkande kan statligt bidrag erhållas till kostnaderna expert eller fackman som ej tillhör studiecirkeln men engageras för att tex närmare belysa innehållet i en litterär produktion. Ett begränsat statligt bidrag för anordnande av författarkvällar utgår till Författarcentrum. Det statliga tidskriftsstödet tillkom för ett par år sedan och utgår fn till ett tjugotal kulturtidskrifter. Bidragsgivningen har en provisorisk

utformning. Den viktigaste formen av författarstöd utgör den s k biblioteksersätt- Från ett särskilt överförs årligen till Sveriges ningen. riksstatsanslag författarfond medel som används dels för individuell ersättning till författare och översättare, dels för pensioner, stipendier mm. Andra stödformer är de sk som för författarnas del konstnärsstipendierna, om 12 000-15 000 kr per vanligen utgår i form av större arbetsstipendier år, och de s k konstnärsbelöningarna, vilka utgår med ett värdebeständigt under innehavarens återstående livstid. belopp

3 Franzstállnirzgar och motioner

I flera olika sammanhang har aktualiserats önskemål om att bygga ut det nuvarande till författare och till tidskriftsutgivning. Dessstatliga stödet utom har mot bakgrund av de förhållanden i fråga om den hittillsvarande bokspridningen, som jag i det föregående berört, förslag lagts fram om eller om utredningar rörande sådana åtgärder. olika statliga stödâtgärder Bland de framställningar som gjorts hos Kungl Majzt kan nämnas

skrivelser från Fria litterära yrkesutövarnas Centralorganisation (Flyco)

av nuvarande författarersättningar och från om betydande höjningar och litterära samorganisation (KLYS) om Konstnärliga yrkesutövares införande av en svensk motsvarighet till det norska systemet med inköp till de kommu-

av s k presentationsexemplar av ny inhemsk skönlitteratur

nala biblioteken. har framfört liknande förslag Sveriges författareförening Även samt dessutom föreslagit en utredning angående bokmarknaden. Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening i Stockholm har fört fram och har dessutom, liksom författareföreningförslag om en bokutredning en och Svenska bokhandlareföreningen, kommit in med förslag i anslutning till beslutet om fri prissättning på böcker. Författareföreningen, bokhandlareföreningen och Svenska akademien har föreslagit en omprövgrunderna för den allmänna varuskatten på böcker. ning av l ett flertal motioner i riksdagen under de senaste åren har ökade det aktuella området I motioner till statliga insatser inom föreslagits. årets riksdag llz203, 763 och 771 harförts fram förslag om höjning av Vidare har framlagts förslag om biblioteksersättningens grundbelopp. litterär i skolor och bildningsorganisationer (Il:

uppläsningsverksamhet

för böcker från allmän varuskatt (ll:169). l en 765) och om undantag motion (12244) har framlagts förslag i fråga om det statliga tidskriftsstödet.

4 Utredningens uppgifter

En rad förhållanden som i det föregående har berörts rörande bokkon-

sumtionens förutsättningar och litteraturens villkor motiverar

enligt min mening en utredning om formerna för litteraturstöd. Särskilda sakkunniga bör tillkallas för denna uppgift. Området för utredningen bör innefatta såväl böcker som tidskrifter, dock med undantag för och läroböcker. vetenskapligt tryck För de stödåtgärder som kan komma att aktualiseras, bör gälla de avgränsningar jag anger i det följande. Den år 1966 tillsatta

läromedelsutredningen har till uppgift att utreda

bl a frågor rörande produktion, distribution och inköp av läromedel. I begreppet läromedel också sådan barningår och ungdomslitteratur, skönlitteratur och faktalitteratur som i stor utsträckning kommer till användning i studiearbetet. Samråd bör därför ske med läromedelsutred-

ningen. För bedömning av var

konsumtionsfrámjande åtgärder är påkallade

och vilken metodik som bör för sådana tillämpas åtgärder bör de sakkunniga låta göra särskilda undersökningar. De sakkunniga bör bl a låta företa en studie av läs- och bokvanor med särskild hänsyn till

distributionsförutsättningarna. En viktig uppgift vid

en sådan studie är att försöka bedöma sambandet mellan å ena sidan det existerande bokutbudet och biblioteksverksamhet genom försäljning och

å andra sidan bokköp, bokinnehav, biblioteksutnyttjande och läsaktivite-

ter. Denna studie bör göras inom ett begränsat antal geografiska områden, där man samtidigt har möjlighet att noggrant kartlägga bok- och “ tidskriftsutbud via bokhandel, bibliotek etc. Vidare bör i anslutning till det förut nämnda stödet till statliga utveckling av de kommunala bibliotekens verksamhet ett par experimen-

tella biblioteksundersökningar kunna

göras med syfte att utnyttja resultaten av de sociologiska undersökningarna. Det Sociologiska materialet bör därvid bilda underlag för bibliotekens planläggning av sina informationsåtgärder, serviceformer och allmänkulturella verksamhet.

Effekten

av vidtagna åtgärder bör mätas och bibliotekens lokala organisationsformer uppmärksammas. Som ett led i arbetet med att utveckla

konsumtionsfrämjande åtgärder

bör de sakkunniga försöksvis pröva om den verksamhet för att etablera kontakter mellan författare och publik, som redan har påbörjats genom Författarcentrum och biblioteken, kan ytterligare stödjas och utvecklas. Möjligheten till samarbete med verksamheterna för riksteater, riksutställ-

ningar och rikskonserter liksom med folkbildningsorganisationernas före-

läsningsbyrå och studieförbunden bör därvid uppmärksammas. De nya initiativ som kan erfordras bör särskilt inriktas på kulturfattiga orter och

befolkningsgrupper. l nära anslutning till konsumtionsfrågorna står de problem rörande

bokdistributionen som de sakkunniga har att ta upp till granskning. Syftet med detta avsnitt i utredningsarbetet skall vara att klarlägga vad som från samhällets sida kan göras för att underlätta av den spridningen kvalitetslitteratur som har svårigheter att nå ut. Det är angeläget både att

behov och att utbudet når grupper med ett ådagalagt men ej tillgodosett det når helt nya grupper av läsare. Även har avsett främst svensk litteratur i om jag i det föregående och omtryck samt utländsk litteratur i svensk översättoriginalutgivning av utländsk, speciellt nordisk litteratur ning, så bör även tillgängligheten behandlas vid utredningsarbetet. Därvid bör beträffanpå originalspråken de bok- och till de språkliga minoriteterna i tidskriftsförsörjningen ske med bl a med den nyligen tillsatta utredningen om Sverige samråd invandrares anpassningsproblem m m. Distributionen av noter kan antas möta delvis samma problem som distributionen av viss kvalitetslitteratur. De sakkunniga bör därför även aktualisera om förmedlingen av noter genom försäljning och frågan biblioteksverksamhet. Mot bakgrund av de behov av och möjligheter till åtgärder som man finner vara för handen och distributionsområdena bör på konsumtionsde sakkunniga granska om det är påkallat att genom särskilda produkviss bokutgivning. Uppmärksamhet bör tionsstödjande åtgärder främja framför av stöd som har återverkningar inte endast i allt ägnas former utan även i distributions- och konsumtionsleden, varvid produktionsledet tex möjligheterna att få till stånd utgivning av prisbilliga utgåvor av ny svensk skönlitteratur bör undersökas. Bibliotekens roll och möjligheter även i detta bör klarläggas. De kategorier av litteratur för sammanhang vilka stödåtgärder kan övervägas av utredningen bör i princip begränsas till sådan skönlitteratur, barn- och ungdomslitteratur samt facklitteratur - - som är kulturellt bortsett från facklitteratur av handbokstyp värdefull och behöver men inte på annat sätt får stöd för att komma ut. Det bör inte vara fråga om insatser som syftar till att avlasta förlagen deras normala utgifter. En metod som har tillkommit för att ge effekt i flera avseenden har för sedan år 1965 prövats i Norge. Jag avser den förut nämnda ordningen stödköp av nyutkommen inhemsk skönlitteratur i form av presentationsexemplar till folkbiblioteken. Denna inköpsordning syftar till att höja författarnas bokintäkter, sänka bokpriserna, ge större trygghet för förlägskönlitteratur och främja spridningen av sådan gare av ny inhemsk litteratur. De sakkunniga bör beakta de synpunkter för och emot som har framförts i debatten och den slutliga värdering av systemet försöksverksamheten som väntas bli framlagd för det norska stortinget i

höst. Beträffande stödet till tidskrifter bör gälla att de sakkunniga bör söka av stödet så att det får en reell stimulanseffekt utan finna en utformning att samtidigt fixera beståndet av kulturtidskrifter. Bedömningen av stöd åt kulturellt värdefull barn- och ungdomslitterautan innefatta även andra former av tur bör inte begränsas till böcker litteraturutbud bland barn och ungdom, tex utgivning av seriemagasin som kan anses kulturellt värdefulla och som befordrar goda läsvanor. som de sakkunniga skall göra bör också omfatta en Den genomgång av de nuvarande statliga insatserna för direkt författarstöd. omprövning bör därvid insatser för författar- och De sakkunniga väga olika möjliga litteraturstöd mot varandra inom hela området och se till den samlade

verkan som man vill eftersträva. Sveriges författarfond administrerar medel ur anslaget för författarersättningar och är stipendiemyndighet för författar- och översättarstipendierna. De sakkunniga bör överväga om de former av statligt stöd som kan komma att föreslås eventuellt bör handhas av ett gemensamt organ med vissa utredningsresurser. De sakkunniga bör därvid ta särskild hänsyn till behovet av nära samverkan med administrationen av de statliga insatserna för främjande av folkbiblioteksverksamheten. De sakkunniga bör också överväga i vilka former man lämpligast löser uppgifterna att

organisera viss utbildning för författare och översättare och att främja

översättning och spridning av svensk litteratur i utlandet. Resultatet av de sakkunnigas arbete bör kunna framläggas i etapper om detta kan ske inom ramen för den helhetssyn som utredningen bör eftersträva. På grund av det anförda hemställer jag att Kungl Maj:t bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om litteraturstöd m m, att utse en av de sakkunniga att vara ordförande, att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga. Vidare hemställer jag att Kungl Maj:t föreskriver att de sakkunniga får samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från dem, att ersättning till sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen den 28 juni 1946 (nr 394), om ej annat föreskrivs, att kostnaderna för utredningen skaH betalas från åttonde huvudtitelns kommittéanslag. Slutligen hemställer jag att Kungl Maj:t medger att statsrådsprotokollet i detta ärende offentliggörs omedelbart. Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Översikt över innehållet i

Bilaga B

litteraturutredningens tidigare

publicerade volymer

Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen

Litteraturutredningens läsvanestudier SOU 1972:20 Innehåll Undersökningens bakgrund och syfte De fem undersökningsområdena

Uu-JåbJk)›-t

Jämförande beskrivning av de fem undersökningsområdena Läsningens roll i fritidslivet i de fem undersökningsområdena Läs- och bokvanor hos den vuxna befolkningen i de fem undersökningsområdena - Intervjuundersökningen O\ Läs- och bokvanor bland skolbarnen i de fem undersökningsområdena - Skolbamsundersökningen - Boklâne- 7 Bibliotekslånen inom de fem undersökningsområdena undersökningen 8 Sambandet mellan bokutbudet och boktillgången i de fem undersökningsområdena

Försök med bibliotek Litteraturutredningens biblioteksstudier SOU 1972:61

Innehåll 1 Biblioteksväsendets målsättning, organisation och utveckling variationer till de kommunala folkbibliote- 2 Geografiska i tillgången kens tjänster 3 Bibliotekens resurser och resursfördelning år 1970 4 Bibliotekens bokinköpspolitik år 1970 5 och deras roll för Analys av Bibliotekstjänsts sambindningslistor bibliotekens bokinköp 6 Biblioteksförsök 6.2- Redovisning av utredningens biblioteksförsök ort för ort (Kirseberg, 6.6 Oxhagen, Skärholmen, Skellefteå, Jörn). 6.7 Jämförande redovisning av försöken

6.8 Förändringar i

biblioteksutlåningen inom de fem undersökningsom-

rádena 6.9 En analys av effekten av den intensifierade biblioteksverksamheten på biblioteksvanor och läs- och bokvanor hos befolkningen i de fem undersökningsomrádena 7 Summering av erfarenheterna från försöksverksamheten

En bok om böcker

Litteraturutredningens branschstudier SOU 1972:80 Innehåll 1 Strukturen inom bokförlagsbranschen 2 Litteraturkategoriers lönsamhet 3 Bokhandelns struktur 4 Bokhandelns lönsamhet 5 Regionala skillnader i bokförsäljningen

6 Tekniska framställningskostnader

7 Prisutvecldingen för böcker 8 Svensk bokutgivning under 1900-talet - en översikt 9 Utgivningen av skönlitteratur 1965-1970 10 Utgivningen av lyrik 1965-1970 11 Utgivningen av böcker i massmarknadsserier 1965-1970 12 Utgivningen av kvalitetspocketböcker 1954-1969 13 Finns klassikerna att köpa? Lagerhållningen av klassiker och allmänt erkänd 1900-talslitteratur 14 Tillgänglighet av litteratur på några specialområden 15 Kring översättningsproblematiken 16 Jämförande rörande

stickprovsundersökningar recenserandet av skön-

litteratur 1956 och 1968 17 Bokproduktionen i världen. En statistisk översikt 18 Några problem kring produktion och distribution av böcker i Sovjetunionen och de östeuropeiska länderna

Litteraturen i skolan SOU 1973:1 Innehåll 1 Inledning 2 Skolkommissionen 3 Skolberedningen 4 Grundskolans läroplan 5 Intentioner och verklighet 6 Förskolan 7 Grundskolan 8 Gymnasieskolan 9 Skolbiblioteket och den fria litteraturläsningen 10 Pressbyrån och den fria litteraturläsningen

ll Vuxenutbildningen 12 Ämneslärarutbildningen i svenska 13 Forskning om barn- och ungdomslitteratur 14 Svenska Barnboksinstitutet 15 Utgivningen av barn- och ungdomslitteratur 1965-1970

har vidare, som nämnts i kap. 2, publicerat ett delbetän-

Utredningen kande tidskriftsstöd (utbildningsdepartementet 1970:17 sten- ”Statligt av skriften ”Kulturarbetarnas inkomster. cil) samt deltagit i publiceringen

En studie av kulturrådet, litteraturutredningen ooch låginkomstutred-

ningen (Publica 1971).

Bilaga C Konferenser anordnade av SÖ:s

bibliotekssektion

budgetåret 1972/73

Sammanställningen nedan är avsedd att belysa arten och omfattningen av

bibliotekssektionens konferensoch rädgivningsverksamhet under budgetåret 1972/73

Datum Konferenslokal Konferensämne Deltagare

l972-10›05 Lindgårdens ålderdoms- Biblioteksverksamhet på Bibliotekarier vid psykiatriska -06 hem, Vänersborg psykiatriska sjukhus sjukhus 1972-10-20 Konstmuseet, Västerås Artoteksverksamhet på Bibliotekarier vid kommunala bibliotek bibliotek 1972-10-20 Stads- och länsbiblio- Social biblioteksverksam- Representanter för biblioteket, Kristianstad het teksstyrelser och socialnämnder i L län 1972-11-09 Rönneberga kursgård, Kulturrådets slutbetän- Läns- och landsbiblioteka- -10 Lidingö kande, Litteraturutred- rier ningens biblioteksstudier 1972-11-15 Stads- och länsbiblio- Kulturrådets slutbetän- Bibliotekschefer i kommun- -16 teket, Gävle kande, Litteraturutred- block med mer än 25 000 ningens biblioteksstudier invånare 1972-11-23 Stadsbiblioteket, Kommunal information Bibliotekarier och kommunala Norrköping förtroendemän 1972-11-29 Stads- och länsbiblio- Biblioteksarbete. 1970 års Bibliotekarier, biblioteksteket, Kristianstad rationaliseringsutredning kontorister och kommunala (NRU) förtroendemän i I, L, M och N län 1972-12-12 Esso Motor Hotell, Biblioteksarbete. 1970 års Bibliotekarier, biblioteks- Borås rationaliseringsutredning kontorister och kommunala (NRU) förtroendemän i O, P, R och F län 197 3-01-09 Stifts- och landsbib- Biblioteksarbete. 197 0 års Bibliotekarier, bibliotekslioteket, Växjö rationaliseringsu tredning kontorister och kommunala (NRU) förtroendemän i E, G, H och K län 1973-01-21 Park Hotel, Sandeijord, Barnbiblioteksarbete i Biblio tekarier från de nor- -27 Norge glesbygdsområden diska länderna 1973-01-23 Biblioteket, Täby Biblioteksarbete. 1970 års biblioteks- Bibliotekarier, rationaliseringsutredning kontorister och kommunala (NRU) förtroendemän i AB lån 1973-01-26 Konsthallen, Härnösand Kommunal information Bibliotekarier och kommunala förtroendemän

Datum Konferenslokal Konferensämne Deltagare

Biblioteksarbete. 1970 års Bibliotekarier, biblioteks- 1973-02-08 Stifts- och landsbibrationaliseringsutredning kontorister och kommunala lioteket, Västerås (NRU) förtroendemän i D, T och U

län

1973-02-14 Hotell Roxen, Linkö- Bambiblioteksverksamhet Representanter för bibliotek, kommunala förtroendemän, -15 ping/ Stadsbiblioteket, andra förvaltningar som Norrköping sysslar med barn i E län

Esso Motor Hotel, Folkbildningsarbetet och Representanter för studie- 1973-02-15 --16 folkbiblioteken förbunden, folkhögskolorna Huddinge och folkbiblioteksväsendet

Biblioteksarbete. 1970 års Personal vid Malmö stads- 1973-02-18 Stadsbiblioteket, Malmö rationaliseringsutredning bibliotek

(NRU)

Biblioteksarbete. 1970 års Personal vid Biblioteks- 197 3-02-22 Bibliotekstjänst AB, Lund rationaliseringsutredning tjänst AB

(NRU)

1973-02-27 Västgöta nation, Barnbiblioteksverksamhet Representanter för bibliotek, kommunala förtroendemän, Uppsala andra förvaltningar som

sysslar med barn iC län

Lånecentralernas verksam- Stadsbibliotekarierna och 1973-03-01 Bibliotekssektionen, het föreståndarna för lånecen- Stockholm tralerna i Stockholm, Malmö

och Umeå

Biblioteksarbete. 1970 års Bibliotekarier, biblioteks- 1973-03-06 Stads- och länsbibliorationaliseringsutredning kontorister och kommunala teket, Falun (NRU) förtroendemän i C, S, W och

X län

1973-03-14 Stadsbiblioteket, Norr- Social biblioteksverksam- Representanter för biblio- -15 het teksverksamhet och socialköping/Regionsjukhuset, vårdande myndigheter i E län Linköping Länsbibliotekens verksam- Läns- och landsbiblioteka- 1973-03-22 Grand Hotell, Borås -23 het riema

Umeå Biblioteksarbete. 1970 års Bibliotekarierna, biblioteks- 1973-03-28 Stadsbiblioteket, rationaliseringsutredning kontorister och kommunala (NRU) förtroendemän i Y, Z, AC och BD län

1973-03-29 Garnisonen, Stockholm Biblioteksverksamhet vid Berörda kriminalvårdsdirektö-

allmänna häkten samt häk- rer, styresmän vid häktena, tena vid Långholmen och bibliotekschefer vid berörda

Hall bibliotek samt bibliotekarier som ansvarar för biblioteksverksamheten vid häktena

Invandrarnas litteratur- Bibliotekarier och kommunala 1973-04-03 Stadsbiblioteket, förtroendemän i invandrar- Norrköping försörjning kommunerna i B, D och E län

Länsbibliotekens verksam- Bibliotekariepersonal vid 197 3-04-05 Stadshotellet, Vaxholm --06 het länsavdelningama

1973-04-12 Stif ts- och landsbib- Barnbiblioteksverksamhet Representanter för bibliotek, kommunala förtroendemän och lioteket, Västerås andra förvaltningar som sysslar med barn i U län

Bibliotekens utvecklings- Ordförande i kommunstyrelsen, 1973-04-27 Garnisonen, Stockholm arbete biblioteksstyrelsenlkulturnämnden samt bibliotekschefer i berörda kommuner

Datum Konferenslokal Konferensämne Deltagare

1973-05-03 Laholmens hotell, F olkbibliotekens allmän- Bibliotekschefer i kommuner -04 Strömstad kulturella verksamhet m m med mindre än 25 000 invånare 1973-05-17 Källstorpsgården, Invandrarnas litteratur- Bibliotekarier och kommunala Trollhättan försörjning förtroendemän i invandrarkommunerna i N, O, P, R och S län 1973-05-23 Hotell Lerdalshöjden, Biblioteksbyggnader. Bibliotekarier från England, -27 Rättvik Angie-skandinavisk konfe- Danmark, Norge, Finland, rens Island och Sverige 1973-05-28 Stadsbiblioteket, Luleå Biblioteksarbete. 1970 års Bibliotekspersonal vid Luleå rationaliseringsutredning stadsbibliotek samt deltids- (NRU) bibliotekarierna i BD län 1973-06-04 Länssparbankens sam- Barnbibliotekens samarbete Representanter för barnbiblingssal, Karlstad med andra institutioner liotek och andra institutio-

ner, förvaltningar och organisationer som arbetar med barn och ungdom 1973-06-04 Garnisonen, Stockholm Det officiella tryckets Bibliotekarier som vid de -06 användning i bibliotekens kommunala biblioteken ansvainformationsarbete rar för informationstjänst

D inom kategorierna Bilaga Utgivningen

Hc.017, Hc.07, Hc.O8, Hca. och Hci.

åren 1970-1972

10 framgår att den förutsedda stödordningen för ny svensk Av kapitel skönlitteratur för vuxna vissa kategorier, som klassifiej avses omfatta ceras som skönlitteratur. Nedan redovisas utgivningen inom dessa kate-

gorier under åren 1970-1972.

Hc.01 7. Kåserier m m 1970

Kal. Göteborgsvitsar . . . hoppusslade av S. Schånberg.

talar om . . . Svenska folkets underbara historier samlade av Storñskarn T. Skogman. historier. Utvalda av E. Kjerrman och Svenska folkets underbara S. Mangs.

Alving, B., Vi vid gräsrötterna. Arenhill, Å., Adress Arenhill. Cello, Bland töntar och troll.

(pseud.),

Danielsson, T., Grallimmatik. Danielsson, T., Tage Danielssons Typer.

Ehrenmark, T., Mannen i sjömanskostymen.

Ehrenmark, T., En smörgåsätares bekännelser. Eklundh, B., Det rastlösa läskpapperet. Falstaff Fakir, Falstaff, fakir.

(pseud.),

Fredriksson, G., & Strand, D., Söndag med Struve. Liv och leverne 1970. Grönköping. & Ewert Nidriste, Maktspelet i

Gunnar på Lid-arrende, (pseud.), (pseud.),

Svitjod. att drakar och andra scener ur Gustafsson, L., Konsten segla med privatlivet. Hallgren, B., Farfars honung. och andra minnen av Oscar Ill. Hedlund, O., Det vackra folket

Herr Sandberg, (pseud.), Gågatan Sverige.

Jacobsson, H., Kubiken, det ärjag det. Kar de Mumma, från en ishink.

(pseud.), Rapport

Katz, M., Som damerna kanske vet.

Lindén, S., Lärare, behövs dom? Lindén, S., Skolstollar.

Mr Trend, (pseud.), Er tillgivne Mr Trend. Mr Trend, (pseud.), & Frantzén, L., Målarbok för pol OMånsson, L., (pseud.), Sock it to me, Daddy O!

Red Top, (pseud.), Det ljusröda giftet. Westman, L., Hur är läget? Zetterholm, G., Tämja elefanter.

Alla tiders Kal och Ada. En samling äkta Göteborgshumor av S. Ahlberg,

(pseud.). Funderingsbok för badrum och andra våtutrymmen. Sammanställd av S. Lindén. Hallandshumor. Urval sammanställt av O. Christiansson. Humor. . . . Antologi sammanställd av R. och L. Falkenland. Saltat & pepprat. Våra bästa kåsörer serverade av L. Holmqvist. Svensk humor från Hasse Z. till Hans Alfredson. I urval av E. Lundegård (Eld). Svenska folkets underbara historier. Utvalda av E. Kjerrman och S. Mangs. Alving, B., Bang bit för bit. Andersson, D., Lördagsbetraktelser.

Cello, (pseud.), Rapport från Kåsörgården.

Danielsson, T., Tage Danielssons Postilla. Ehrenmark, T., ”. . . men gladjag är ändå!” Gunnar på Lid-arrende, & Ewert

(pseud.), Nidriste, (pseud.), Men vad

hände i Svitjod? Hernström, Å., & Wallin, G., Kâllevitsar.

Kar de Mumma, (pseud.), & Hasse Z., (sign.) Monologer,

(talskiva). Lindén, S., Jag - en lärare. Lindén, S., Lärare, behövs dom? Mattsson, G., Så rulla våra öden. Olsson, J. O., Ur välunderrättad källa.

Söderqvist, Å., & Åberg, L., Upptaget.

Thorvall, K., l min trotsålder. Zetterström, M., Dagblad.

1972 Svenska folkets underbara historier. Saltat & pepprat. Våra bästa kåsörer serverade av L. Holmqvist. Svensk humor under 100 år. 306 lumparhistorier.

Alving, B., Bang talar ut.

Andersson, D., Brödkortsromantik. Axelsson, S., Apropå. Burgman, F., Hej där nere!

Cello, (pseud.), Till min egen lilla skatt.

Ehrenmark, T., Hamlet i fotbollsskor. Grafström, G., & Åberg, L., Svenskt skämtlexikon.

Gunnar & Ewert Nidriste, (pseud.), Råd och rön på Lid-arrende, (pseud.),

i Svitjod. Hallgren, B., G10 inte så romantiskt! Hernström, Å., Kvickrötter.

Kaj, (pseud.), 40 stycken Kaj. Kar de Mumma, (pseud.), Fibbans bästa monologer, tillägnade Stig Järrel.

Mattsson, G., Va°s go, mitt herrskap. Ohrlander, G., Gormander slår tillbaka.

Red Top, (pseud.), Mina samlade liv. Söderqvist, Å., & Åberg, L., Lathund för ordblajare.

Thorvall, K., Jag vet hur det känns. Zetterholm, G., Enrisfolket. Zetterholm, G., Himlastegen. Zetterström, M., Dagarna i våras.

Hc.0 7. Folkdiktning 1970 Svenska ordspråk. Valda av M. v. Platen. Sveriges sägner i 0rd och bild.

1971 I urval av B. af Klintberg och F. Zetterholm. Svensk folkpoesi. Svenska barnvisor och barnrim.

1972 Holm, P., Ordspråk och talesätt. Ström, F., Svenska ordstäv. Svenska folksägner. Utg. av B. af Klintberg.

Hc. 08. Dialektlitteratur 1970 På mål. Värmländska dialektdikter i urval av K. Warmland.

1971 Kaustinen, E., Mittjils byrallor.

1972 Wolgers, B., Röster från Vattudalen.

Hca. Fornsvensk litteratur 1970 Samlingar utg. av Svenska fornskriftsällskapet.

Samlingar utg. av Svenska fornskriftsällskapet.

Samlingar utg. av Svenska fornskriftsällskapet.

Hci. Tecknade serier och skämtteckningar 1 970 Bjarre, T., Flygsoldat 113 Bom. Bjarre, T., Oskar. Gahlin, T., Salon Gahlin. Gummesson, G., Åsa-Nisse.

Lindberg, E., Filip och Kaspersson.

Lindén, S., Staffans stollar. Moberg, R., & Bjarre, T., Lilla Fridolf. Näslund, N. A., Stjärnsmällen. Persson, E., Agust. Persson, E., Kronblom. Petersson, R., & Egerbrandt, N., 91 Karlsson.

Rit-Ola, (pseud.), Biffen och Bananen.

Ströyer, P., Ströyers dagbok. Årets topphumor.

Andersson, O., Mannen som gör vad som faller honom in. Comics. Engström, A. Kolingens poesialbum. Eriksson, E., Pavan. Fantomens stora presentbok. Farris, J., Hel-garvs lilla förrymda. Füchsel, F., I bilens vänkrets. Goscinny, R., & Uderzo, A., Asterix. Tvekampen. Goscinny, R., & Uderzo, A., Asterix och hans tappra galler.

Goscinny, R., & Uderzo, A., Asterix och Kleopatra.

Goscinny, R., & Uderzo, A., Asterix och Vikingarna. Hel-garvs lilla runda. Karlsson, E., Bilder.

Läderlappen och Robin på nya fantastiska äventyr.

Schulz, C. M., Lyckan finns på taket av en hundkoja. Schulz, C. M., Men Snobben, vad tar du dej till? Schulz, C. M., Snobben. Schulz, C. M., Snobben, Karl & Co. Schulz, C. M., Snobben och hans värld. Stangenberg. K., Fridolf Celinder.

Wicke, (pseud.), 112.

1971 Anders, (pseud.), Anders” långschal. Bjarre, T., Flygsoldat 113 Bom.

sou 1974:5 430

Bjarre, T., Oskar. Gahlin, T., Salon Gahlin. Gummesson, G., Åsa-Nisse. Lindberg, E., Filip och Kaspersson. Lindén, S., Staffans stollar. Moberg, R., & Bjarre, T., Lilla Fridolf. Näslund, N. A., Stjärnsmällen.

Persson, E., (pseud.), Agust. Persson, E., (pseud.), Kronblom.

Petersson, R., & Egerbrandt, N., 91 Karlsson.

Rit-Ola, (pseud.), Biffen och Bananen.

Ströyer, P., Ströyers dagbok. Andersson, O., En fin affär och andra historier. Buck Danny. Operation Mercury. Charlier, J.-M., & Uderzo, A., Jaktfalkarna. Comics. Den stora serieboken. R., & Uderzo, A., Asterix drar i fält. Goscinny, Goscinny, R., & Uderzo, A., Asterix och britterna. Gröndahl, N., Katt å råtta. Gröndahl, N., Liten svinsamling. Hel-garvs lilla fräcka. Hergé, (pseud.), Karamakos utbrott. S/S Manitoba svarar inte.

Hergé, (pseud.), Hergé, (pseud.), Det svarta guldet. Hergé, (pseud.), Det sönderslagna örat.

Kapten Gråskägg under dödskalleilagg.

Morris, (pseud.), & Goscinny, R., Dalton City. Morris, (pseud.), & Goscinny, R., Diligensen. Morris, (pseud.), & Goscinny, R., Jesse James. Morris, (pseud.), & Goscinny, R., Ömfotingen.

Nitka, L., Pornographics. Remacle, M., & Denis, M., Viktor Viking och det magiska mjödet. Schulz, C. M., Snobben, ñygarässet. Schulz, C. M., Snobben, Karl och lagledartröjan. Sovjetmänniskor i Krokodil. Thelwell, N., På hugget. Filosofiska eller Hednatro, skoj och annat Thomasson, B., gubbar förnuftigt.

Will, (pseud.), & Tillieux, M., Tim och Tommy. Skuggan av en vålnad.

1972 Anders, (pseud.), Anders” långschal Dennis. Gahlin, T., Salon Gahlin. Gummesson, G., Åsa-Nisse. Kauka, R., Fix & Foxi. Lindberg, E., Filip och Kaspersson. Lindén, S., Staffans stollar.

Lindh, L., Leendets Lindhs roliga gubbar. Moberg, R., & Bjarre, T., Lilla Fridolf. Persson, E., (pseud.), Agust.

Persson, E., (pseud.), Kronblom.

Petersson, R., & Egerbrandt, N., 91 Karlsson, Ströyer. P., Ströyers dagbok. Ander, J.-E., Politik - inte bara 0rd. Bjarre, T., & Moberg, R., Lilla Fridolf. Breinholst, W., Det är din dag idag. Breinholst, W., Hurra det blev en baby. Breinholst, W., Leve brudparet. Breinholst, W., Säg det med blommor. Char1ier,J.-M., & Giraud, J., Fort Navajo. Charlier, J.-M., & Uderzo, A., Jaktfalkarna. Charlier, J.-M., & Uderzo, A., Jetpiloterna. Charlier, J.-M., Satellittjuvarna. De Bartolo, D., & Davis, J., Mad ser gamla reprisñlmer.

Dennis den förskräcklige.

Dennis en julängel? Dennis lever rövare. Goscinny, R., & Uderzo, A., Asterix & Obelix. Romarnas skräck. Goscinny, R., & Uderzo, A., Asterix på Olympiaden.

Gulle, (pseud.), En bok om kärlek.

Hart, J., Leve B. C.

Hergé, (pseud.), Destination New York.

Hergé, (pseud.), Direktör Pumps testamente. - Den magiska pärlan. Karl-Alfred. Lill-Pär och Quarken. Mera bus med Dennis.

Morris, (pseud.), & Goscinny, R., Apache-klyftan. Morris, (pseud.), & Goscinny, R., Billy the Kid. Morris, (pseud.), & Goscinny, R., Bröderna Dalton får en chans.

Nitka, L., Pornographics. Parker, B., & Hart, J., Trollkaren från Id. Peyo, (pseud.), Hotet från Svarsmurferna. - Den flygande Smurfen.

Peyo, (pseud.), Smurfrik den store.

Prohias, A., Madzs X & Y. Remacle, M., Citronätarna. Remacle, M., & Denis, M., Hos skottarna. Remacle, M., & Denis, M., ls i nord och ost i syd. Remacle, M., Myteriet på Hoppetossan. Toonder, M., Tom Puss äventyr.

Will, (pseud.), & Rosy, (pseud.), Tim och Tommy.

E Förslag till kungörelse om statsbidrag Bilaga

till folkbiblioteksväsendet m m

l § Den genom samhällets försorg bedrivna folkbiblioteksverksamheten och annan kulturell aktivitet har till syfte att främja studier, utbildning genom att kostnadsfritt och i samverkan mellan bibliotek av alla slag ge vuxna och barn oavsett bostadsort tillgång till böcker och andra resurser för information, kunskap, bildning, förströelse och konstnärlig upplevelse. Kommentar: överensstämmer i huvudsak med SÖ:s Formuleringen för länsbibliotek, landsbibliotek och lånecentraler 1966-12-30 anvisningar (cit i fortsättningen Anv.). Jfr Skollagen: Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av bam och ungdom har till syfte etc. Det danska lagförslaget: Folkebibliotekerne skal fremme oplysning, uddannelse aktivitet ved vederlagsfrit at stille bøger og og kulturel audiovisuelle till for voxne og born og virke som samlinger rådighed informationscentrale.

lokal folkbiblioteksverksamhet svarar 2 § För inom kommun bedriven kommunen. Kommun må kunna träffa avtal med annan kommun eller med länsbibliotek om medverkan vid litteraturförsörjningen.

3 § I varje län finnes ett länsbibliotek med uppgift att biträda de lokala biblioteken i länet. Som länsbibliotek må av Konungen godkännas ett för ändamålet lämpat folkbibliotek.

l den omfattning så befinnes lämpligt må upprättas lånecentraler 4§ med att biträda länsbibliotek vid litteraturförsörjningen. Som

uppgift

lånecentral må av Konungen godkännas ett för ändamålet lämpat folkbibliotek.

5 § Länsbibliotek och lånecentral står under inseende av Kulturrådet, som i övrigt bistår folkbiblioteken med information och rådgivning. Kommentar: 1966:108: Länsbibliotek och lånecentral skola stå Kung under skolöverstyrelsens inseende.

6 § Det åligger länsbibliotek 1 att tillhandahålla bibliotek och enskilda i länet litteratur och jämförligt

sou 1974:5 433

material som icke finnes hos folkbibliotek inom länet och som icke är av beskattenhet att böra inköpas av sådant bibliotek, 2 att lämna folk- och skolbibliotek i länet råd och anvisningar i fråga om bibliotekens skötsel, 3 att i mån av medel för ändamålet efter avtal med kommun i länet åtaga sig att för viss tid svara för större eller mindre delar av litteratur-

försörjningen inom kommunen,

4 att verka för ett rationellt biblioteksväsen, och höjd biblioteksstandard ökat läsintresse i länet,

5 att därvid ägna särskild uppmärksamhet ät litteraturförsorjningen till

och enskilda med grupper svårigheter att utnyttja bibliotekens ordinarie service,

6 att planlägga och medverka vid litteraturförsörjningen till språkliga

minoriteter inom länet, 7 att medverka vid fördelningen inom länet av litteratur, som till följd av statliga stödåtgärder på litteraturområdet ställes till bibliotekens

förfogande,

8 att verka för att allmänheten inom länet får kännedom om biblioteksväsendets verksamhetsfonner resurser, och servicemöjligheter samt 9 att medverka i boklåneverksamhet även utom länet. Kommentar: i första, andra,

Formuleringarna fjärde och nionde att-

satserna hämtade från Kung 1966:108. Samma finns i formuleringar instruktionerna för stifts- och landsbiblioteken

(l972:459-462). Formuleringarna i femte och åttonde att-satserna återgår på Anv.

7 § Det åligger lånecentral 1 att inom det verksamhetsområde som Kulturrådet bestämmer tillhandahålla bibliotek och enskilda litteratur och material

jämförligt

som icke finnes hos länsbibliotek och som icke är av beskaffenhet att böra inköpas av sådant bibliotek samt 2 att bistå bibliotek inom verksamhetsområdet med bibliografiska undersökningar, kvalificerat referensarbete samt av litteratur

lokalisering

som icke ingår i lånecentralens bokbestånd. Kommentar: i första att-satsen

Formuleringen hämtad från Kung

1966:108. Formuleringen i andra att-satsen Skolöveråtergår på Anv. styrelsen utbytt mot Kulturrådet.

8 § När tjänst som chef för länsbibliotek blir ledig, skall styrelsen för biblioteket den till ansökan kungöra i Post- och Inrikes Tidningar och i en eller flera av ortens tidningar. Styrelsen skall inhämta yttrande från Kulturrådet om sökande med hänsyn till insikter och praktisk bibliotekserfarenhet är kompetent till tjänst som anges i första stycket. Rådet må i yttrandet ange de sökande i den ordning de anses böra komma i fråga till tjänsten. Till innehavare av tjänsten får styrelsen icke utse annan än den som rådet förklarat kompetent. Kommentar: = 4 § Kung 1966:108. Skolöverstyrelsen utbytt mot Kulturrådet.

9§ till kostnader för länsbibliotek och lånecentral utgår statsbidrag med belopp som Kungl. Maj :t bestämmer. Kommentar: 1966:108 med ändring 1971:25: Statsbidrag till Kung kostnader för länsbibliotek utgår med högst 70 000 kronor för år. Medföra särskilt höga kostnader för geografiska eller andra förhållanden bibliotekets länsverksamhet, kan i mån av tillgång på medel tilläggsbidrag utgå. Statsbidrag till kostnader för lånecentral utgår med belopp som Kungl. Maj :t bestämmer.

som länsbibliotek eller lånecentral bel0§ Nedlägges verksamheten slutar Kulturrådet i vad mån litteratur och annat material skall överföras till annat bibliotek. = 7 § Kung 1966:108. Kommentar. Skolöverstyrelsen utbytt mot Kulturrådet.

ll § Kulturrådet meddelar de anvisningar och fastställer de formulär som fordras för tillämpningen av denna kungörelse. Kommentar: = 8 § Kung 1966:108. Skolöverstyrelsen utbytt mot Kulturrådet.

Bilaga F Beräkning av kostnader för

försöksverksamhet med

läsecirklar

på arbetsplatser

Som omtalats i avsnitt l0.5.4 har

litteraturutredningen haft planer på att

tillsammans med ABF och TBV genomföra viss försöksverksamhet med läsecirklar på arbetsplatser. Försöksverksamheten, som skulle ha inletts hösten 1972, kunde pga utebliven inte komma till medelstilldelning stånd. l planeringsarbetet ingick ganska ingående kostnadsberäkningar. Nedan återges ett utdrag från en sekretariatspromemoria med en kostnadskalkyl. De olika kostnadsposterna kommenteras och inledningsvis lämnas, i fem punkter, en kort redovisning av hur försöket tänktes genomföras:

1. De båda folkbildningsorganisationerna väljer gemensamt ut ett tiotal orter. Målsättningen är dels att få fram orter som är någorlunda representativa, dels att såväl ABF som TBV skall ha fasta ombud på varje ort. På flertalet orter räknar man med att samtliga arbetsplatser skall kunna ingå i försöken men på de större blir ett urvalsförfarande nödvändigt. Sammanlagt beräknas 100 000 personer erbjudas ingå i cirklarna, varav cirka 10 000 kan väntas bli medlemmar. 2. Under hösten 1972 erbjuds de anställda i läsecirklar. ingå Varje medlem skall betala 10 kronor och erhåller för detta en bok och får möjlighet att läsa ytterligare nio. Varje läst exemplar kostar då medlemmen en krona. 3. Under våren skall kontakter med lokaloch arbetsplatsombud, avtal med bokdistributörer och bokhandel, överenskommelser rörande informationsmaterial etc vara avklarade. 4.1 princip skall all litteratur som finns tillgänglig i bokhandeln kunna ingå i cirklarna. Troligtvis bör dock ABF och TBV i samarbete med utredningen sammanställa en lista med ett tiotal förslag till bokurval. Listan bör vara klar i början av sommaren. Cirkelverksamheten torde sedan kunna starta i månadsskiftet september-oktober. 5. Viss utvärdering av försöksverksamheten bör göras.

Budget

Fasta kostnader 1.1 Central information och lokal administration 50 000 kr 1.2 Framställning av informationsmaterial, beställningsblanketter, cirkulationslistor etc 50 000 kr 1.3 Utvärdering 50 000 kr Summa fasta kostnader 150 000 kr

Rörliga kostnader 1.4 Bokanskaffning 315 000 kr Genomsnittligt bokhandelspris 35 kr ./. 10 procents rabatt = 31:50 kr) (31 :50 s 10 000) 1.5 Ersättning till arbetsplatsombud 50 000 kr (5 x 10 000) 1.6 Tryckning och distribution av informationsmaterial etc 35 000 kr Summa rörliga kostnader 400 000 kr Summa totala kostnader 550 000 kr (150 000 + 400 000) Summa intäkter 100 000 kr (10 x lO 000) Subventiansbehov 450 000 kr (550 000 -100 000)

Kommentar till de olika kostnadsposterna

1.1 För att informationen skall kunna nå ut till de olika orterna räknar vi med att lokalombud från samtliga orter och från såväl ABF som TBV måste samlas i Stockholm under mars månad. Resor, traktamente och lokaler får betalas av utredningen. På varje ort samlar så lokalombuden sina respektive arbetsplatsombud för information. från litteraturutredningen och Representanter centrala sådana från folkbildningsorganisationerna bör därvid också närvara. 1.2 Här har bara tagits med fasta kostnader (redaktionella, lay-out, sättning etc). Informationsmaterialet bör innehålla ett tiotal bokurvalsförslag och dessutom ytterligare cirka 400 boktitlar som kan väljas. Varje titel ges en kortfattad presentation. för två sociologer som skall studera I denna post räknas kostnader verksamheten orterna. Dessutom tillkommer kostnader på de olika för frågeformulär samt slutlig utvärdering av undersökningen. har oftast överenskommelser med Folkbildningsorganisationerna bokhandeln om 10 procents rabatt på studielitteratur etç. Genomtorde inte kunna göras lägre eftersom pocketböcker etc. snittspriset ej tål tio genomläsningar. 1.5 från folkbildningsorganisationerna föreslog till en Representanterna Den här kalkylerade torde vara ett början en högre ersättning. minimum. 1.6 Dessa kostnader är helt beroende på informationsskriftens upplaga 120 000 ex) samt hur mycket som tryckes på övrigt material.

Litteraturutredningen har inte gjort någon kalkyl som motsvarar dagens en sådan kalkyl blir ändå inaktuell när en eventuell kostnadsläge; försöksverksamhet skall startas. sekretariatet har dock gjort vissa beräkdessa skulle subventionsbehovet år 1973 ha ökat till ca ningar. Enligt 500 000 kr.

Bilaga G Författarförlaget

Författarförlaget är ett producentkooperativt företag som i den ekono-

miska föreningens form ägs och drivs av författare. Ijuni 1973 var ca 225 författare medlemmar. Enligt stadgarna har föreningen till ändamål ”att främja sina medlemmars ekonomiska intressen genom att utge eller på annat sätt sprida konstnärliga och litterära verk, som har medlemmar till upphovsmän, samt att saluföra och i övrigt sprida litterära och konstnärliga allmänkulturella produkter”.

Den förlagspolitiska målsättningen är enligt företrädare för förlaget

”att ge ut en ny och viktig litteratur till låga priser, ge författarna ett direkt

inflytande över bokutgivningen, motverka maktkoncentrationen inom förlagsbranschen och nå nya läsargrupper”.

bildades i oktober Förlaget 1969. Utredningen ställde sig från början positiv till en försöksverksamhet i produktionsledet och i ett

föreslog

remissyttrande av den 30 september 1969 att Statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet i den form som beñnns lämplig måtte anslå

150 000 kr för att möjliggöra Författarförlagets verksamhet. Avgörande för utredningens ställningstagande var att förlagets program

syntes svara mot de intentioner som kommer till uttryck i bl a följande

passus i utredningsdirektiven: ”Uppmärksamhet bör framför allt ägnas

former av stöd som har återverkningar inte endast i produktionsledet utan även i distributions- och konsumtionsleden, varvid t ex möjligheterna att få till stånd utgivning av prisbilliga utgåvor av ny svensk skönlitteratur bör undersökas”.

Författarförlaget beviljades ett anslag pâ 125 000 kr från utbildnings-

departementet. Dessutom erhöll förlaget i inledningsskedet ett bidrag på 100 000 kr från Kooperativa Förbundet. l mars 1971 beviljade vidare

utbildningsdepartementet ett räntefritt lån om 250000

kr att nyttjas som arbetande kapital i verksamheten. I syfte att öka författares insyn i och inflytande över

bokutgivningen

har förlaget inrättat en delvis ny form av lektörssystem med författare som lektörer. l regel läser två lektörer utanför styrelsen varje manus. De lämnar utlåtande oberoende av varandra. Lektören vet vem som skrivit respektive manus. Författaren får ta del av lektörsutlåtande och får även

433 sou 1974:5

Tabell G.1. Titlarnas försäljning per den 30.9.1973. Antal ex. Författarförlaget.

Titlar utgivna år 1970 Dickson, Vart har folket tagit vägen? 903

- 877

16 357 Stannow, ensindianbok

Jersüd, Vi ses 1 song My Erövrarna

13 127 kring Slen-

Pal-ling, Kringränd Pettersson, Berattelser

lamm 808 Moberg, Sänkt sedebetyg 8 914 _

5 361 Titlar utgivna å 1972 Tranströmer, Mörkerseende Lo-Joliansson, Jordproletärerna 4 975 1361618116) Trampa vatten 14 120 Lindblom, 4 624 10 978

KeyÅb_°rg› Lm/Sâmg?

2 777

palm/Wlderbüår Graddvarg? Hammarberg-Åkesson, Mina kvinnor,

Fridell, Återblick framtidssyn 2 400 3 301

ooh min ston-omm

2 256 3 164

Rowan, Napalmgudinnan _ Honung_ stålbadet

Mollerstedt, Ett turisthotell i Tamro, Rapport om soo1a1hjä1ps_

l 883 2 231

skärgården tagaro

l 677 Granüd, Hotensaga 2 164 Lagrup, 1 självförsvar Schütt, En skuggboxares memoarer 2 145 1 o T_ I I 47 utgivna a 1971 Hedenius, Om människans mora-

“ska Vmkm 2 057 Hägg/Werkmäster, Frihet, jämlikhet, _ q Gahrton, Revolution pa svenska 1 943 systerskap 9 062 Bemen 1 795

Wernström, Hemligheten 4 922 K°l°h°§ _ _

Marxistisk litteratur-

Evander, Sista dagen ivaue Hed_ Klartext.

1 414 mans “v 4 482

3 637 Lkrilt: ° ° a“53°› St t a a” ° 3 k l 1tt 1 e

Allansson, Ombordarna 3 098

7 Detta djävla Norrland, antologi

am a Nraâureâlt mn» *Spgax e I

Et ,K ,T ,Z b,

21:22:, dzria

Bieljfrtånltläktfjt “m3 °m› es am 53 ° ggg

Vk t , tt t 2 636 ,Mti1 Mitt i nordiska 1 056

Etlitfpign, låenylä, çfanazvzienrlålpzambia, Lybeck, den for idyllen 996

4 resor, (161 11 2 614 Soderberg, Ros ensrevolution

2 524 Bäckström, Minnen fran den nya Johnson, Nattovning 884 2 356 klassen Säfve, Rebellerna i Sverige , ,

2 174

vlacNegatlff?

Widerberg, Jag heter Siv

2 066 åmfsmê» elle” an” °°m a d

Ågren, Krigshistoria Anderberg, En äldre herre med . . . -- T Iar utgivna varen 1973 glasogon l 720

1 594 Mobegg, Otrons artiklar 16 396 Bergkvist, Misstag på söndag Bergquist, Mitt mål - ett onyanserat Hägg/Werkmäster, Kvinnor och sex 6 378

1 578 Dahl, Närjag var sjuk 6 272 angrepp på fångenskapen 1 556 Palm, Husesyn 2 059 Palm, Lyckans murare Med rallar- Arvidson, Tjelvars eld l 814 Hedenvind-Eriksson, 1 444 Martin, Party för lyckliga ostar l 727 kärra mot dikten Andersson, Över skaklarna l 588 Lindgren, Hur skulle det vara om man vore Olof Palme? l 177 Smith, Medan ljuset är l 436

Säfve, Jag byggde Panamakanalen l 357 Henmark, Mitt liv med Emil av l 106 Åkesson, Dödens ungar 1 331 Jenny Punctell l 050 Hammarberg-Åkesson, Ãntra vardagen 1 317 Sjöstrand, Fantasins nödvändighet

(våren)

Antal sålda ex per titel

veta lektörens namn. Styrelsen tar därefter ställning till eventuell utgivning. Medlem som refuseras kan överklaga i styrelsen. Lektörsutlätandena är konfidentiella om

författaren ej önskar annat. Varje utlåtande omfattar

i regel en A4-sida med motivering för av- eller tillstyrkande.

Författarförlaget har gjort stora ansträngningar att etablera direktkana-

ler med konsumenterna och att söka nå nya köpargrupper. Förlaget inrättade redan första året ett där kunderna mot att

abonnemangssystem,

de köpte 10 av de 17 titlarna till fullt pris gratis erhöll förlagets tidskrift

(sedermera minskades

abonnemangsåtagandet till köp av 5 titlar per år).

Värvning av abonnenter har - i kombination med en allmän inforrnationsverksamhet om och förlaget dess målsättningar skett genom medlemmars och andras direkta insatser samt genom en omfattande

direktutsändning av informationsmaterial

från förlaget till olika grupper. Medlemmar har var och en på sin ort eller på författarturnéer” hållit

föredrag och haft uppläsningar i olika föreningar, på vårdinstitutioner, på

bibliotek, i folkhögskolor och andra skolor, i bildningsförbund etc.

Spridning av kataloger har skett bl a via folkrörelseorganisationer, verk-

stadsklubbar och bildningsorganisationer. F örfattarförlaget har under sin verksamhetstid tillställt utredningen ett

omfattande material rörande utgivningens omfattning och inriktning,

upplage- och försäljningsvärden, priser, bokslut etc. Med ledning av detta

material har utredningen sammanställt några centrala uppgifter kring förlagets verksamhet, vilka redovisas i det följande. Förlagets utgivning har hittills nästan uteslutande gällt svensk litteratur. Samtliga titlar har givits ut i pocketform med enhetlig typografi och

layout. Sedan starten 1970 t o m 1973 har sammanlagt 90 titlar givits ut, varav ca 80 är nya verk. Innehållet i de övriga titlarna har tidigare publicerats, antingen i bok- eller artikelform. Av de ca 80 nya verken kan - med reservation för svårigheterna att dra gränser mellan genrerna - ca 60 betecknas som skönlitterära. Av dessa 60 skönlitterära titlar är ca en

tredjedel diktsamlingar, vilket synes innebära att har en

Författarförlaget större andel lyrik än flertalet förlag med skönlitterär utgivning. Fem titlar

kan betecknas som skönlitterära debutverk. Av de ca 20

fackböckerna är

merparten debatt- och rapportböcker inom det

samhällsvetenskapliga

området. Många av dessa har stark skönlittelär prägel. Tabell G.1 visar försäljningsresultat per den 30.9.1973 för de 77 titlar som utkommit tom våren 1973. För 1973

höstutgivningen föreligger ännu inga försäljningssiffror. Titlarna redovisas efter och

utgivningsår fördelas inom antal varje år efter sålda exemplar. Vid en jämförelse mellan titlar från olika år bör man hålla skillnaden i

försäljningstid i

minnet.

Den genomsnittliga försäljningen för ovanstående titlar var närmare

3 500 exemplar. Medianförsäljningen - dvs för den titel försäljningen

som ligger i mitten i en rangordningsskala - var ca 2 200 exemplar. Ungefär lO procent av titlarna har sålts i mindre än l 000 exemplar. Av dessa titlar var nästan alla diktsamlingar. av titlarna Ungefär fem procent har uppnått en försäljning av minst 10 000 exemplar.

Nedanstående tabell, som årsvis redovisar genomsnittligt pris (exkl moms) och sidantal för förlagets 90 hittills visar att utgivna titlar,

prisökningen för förlagets böcker under perioden 1970-1973 uppgår till ca 40 procent. Höjningen i absoluta tal är dock på grund av det låga

relativt begränsad. Det genomsnittliga sidantalet har legat

utgångsläget relativt konstant kring 150 sidor per titel.

Antal sidor per titel

är - trots den uttalade målsätt-

Förlagets viktigaste försäljningskanal

att finna w bokhandeln som svarat för ningen nya distributionsvägar ungefär hälften av förlagets totala försäljning. Abonnemangsförsäljningen är emellertid den näst viktigaste kanalen med knappt en fjärdedel av totalvärdet. Antalet abonnenter var i juni 1973 l 750, en SO-procentig efter första verksamhetsåret. Ungefär en tredjedel av abonnenterökning i mindre orter eller Förutom bokhan-

na är bosatta glesbygdsområden.

dels- och är försäljningen till bibliotek och abonnemangsförsäljning bokkaféer av betydelse för förlaget. 1971 kunde 1972 notera en 25- Efter en viss stagnation förlaget försäljningsökning, från ca 490 000 till ca 620 000 kr. Denna procentig påtagliga förbättring beror dels på bättre försäljning av nyutkomna titlar, kunnat Det sistdels på att förlaget bygga upp ett backlistsortiment. nämnda är inte minst vid abonnemangsförsäljningen. Det har viktigt nämligen visat sig att abonnenterna i allt större utsträckning kompletterar Ett ökat sin nyhetsbeställning med böcker ur den tidigare utgivningen. torde av abonnenter, eftersom dessa backlistsortiment främja värvningen därmed erbjudes ett större urval och får bättre möjligheter att uppfylla

sina minimiåtaganden. bakom Författarförlaget har i dagsläget fyra Utgivningsår sig. Under denna tid kan förlaget inte sägas ha uppnått målsättningen att öppna nya distributionsvägar och samtidigt nå nya läsare. Trots stora ansträngningar endast för en mindre del av totalförsäljningen. I svarar direktförsäljningen 1973 hade cirka 600 abonnenter bosatta på mindre juni förlaget talar för att förlagets böcker inte i orter och i glesbygden. Mycket torde nämnvärd utsträckning nått nya läsargrupper. Förlagets köpekrets snarare till en alldeles övervägande del inrymma redan litteraturintresserade men ofta personer som har slutit upp och blivit trogna

priskänsliga

ha köpare av förlagets böcker. För många av dessa torde Författarförlaget kvalitetslitteratur. Man

kommit att förknippas med begreppet prisbillig

kan därför inte bortse från möjligheten att själva förlagsnamnet många

gånger stimulerar till köp. Det mest slående resultatet av Författarförlagets verksamhet torde ca 60 nämligen vara att det under sina fyra första år givit ut sammanlagt av nya skönlitterära verk i lågprisutgåvor. De för förstagångsutgivning förhållandevis kan delvis förklaras av svensk skönlitteratur låga priserna att verken i med en enkel och standardiserad

utgivits pocketform

utformning och att utgåvorna har ett begränsat omfång och en ”luftig Å andra sidan bör här erinras om två väsentliga skillnader från typografi”.

traditionell skönlitterär

pocketutgivning: pocketutgåvan har inte föregåtts av en högprisutgåva, med det överskott som en sådan brukar föra

med sig, åtminstone när det gäller lättsåld litteratur; författaren erhåller

full royalty enligt normalkontraktet, dvs 16 2/3 procent av priset för varje sålt exemplar, trots att det rör sig om lågprisutgåvor.

Möjligheten att driva en är vidare starkt

lågprislinje beroende av försäljningsutfallet. Det synes som om har haft

förlagets priser en stimulerande effekt. De värden för median- och

genomsnittsförsäljning-

en som redovisats ovan ligger nämligen klart över motsvarande värden för den totala skönlitterära redovisade

förstagångsutgivningen, i utredningens

lönsamhetsstudie.

När det gäller prisfrågan - och även förlagets verksamhet i stort - bör

framhållas att förlaget i två viktiga avseenden haft ett gynnsamt utgångs-

läge. För det första fanns redan vid starten ett stort antal etablerade författare som var villiga att låta publicera sina manuskript på förlaget,

vilket därigenom stora för besparades utgifter introduktion av nya författare. För det andra erhöll förlaget startbidrag på sammanlagt 225 000 kr vilka nu är utnyttjade.

Förlagets ekonomiska situation kan inte sägas vara bekymmersfri. Detta gäller såväl lönsamheten som likviditeten. De löpande kostnaderna har även under det bästa året överskridit

resultatsmässigt intäkterna. De

likvida

medlen understiger klart de kortfristiga skulderna och värderingen

av lagret synes vara alltför optimistisk.

Slutintrycket måste ändå bli positivt. Om man antar att ett generellt stöd till ny svensk skönlitteratur enligt utredningens

arkersättningsmodell

hade existerat under den tid som drivit

Författarförlaget sin verksamhet

och att utgivningen inte påverkats därav, skulle förlaget hittills ha erhållit

en

arkersättning på sammanlagt 850 å 900 tkr. Sedda mot denna

ter sig - även när hänsyn tagits till förlagets kostnader och bakgrund intäktsbortfall i samband med stödet - de utnyttjade bidragen på 225

tkr och förlagets ekonomiska

problem som ett lågt pris för det uppnådda

utgivningsresultatet.

H Böckernas från förlag till Bilaga väg

år 1970

köpare

(konsumentpris exkl. moms i milj. kr)

Förlag Grossister Detaljister Köpare

Bibiiotek B_i_blioteks transt 42 42

Hemförsäljning

Bokklubbar

Direkttörsäljning perpost

Pressbyrån Pressb rån detaljis er 44 44

Varuhuskedior Varuhus 12

?yenska or ag Erivata opare

B-bokh. 9 seeng 394 422 47 därav9 till B-bokhandeln

Direkt Abonneleverans mangs - bokhandeln förlag bokhandel 217 145

m Ut|ändska förlag 30 (Svärtat område innebär att gros- institutioner sist- och/eller detaljhandel inte 34 4 20 Grossh. existerar)

Summary

1 Present state efforts in the literature field of

Chapter 1 gives an account of current state measures to support and promote development in the literary sector. These are concentrated to library activities, and to various forms of effort on behalf of writers and translators. also include a certain amount They of support to various associations connected with the literary sector. For the fiscal year 1973/74, state grants totaling approx. SKr. 24 million have been made to support literature. These break down as follows:

1. Libraries (excl. research libraries and College of Librarianship) 9,076,000 2. Compensation to writers and translators l4,46l,000 3. Other purposes 500,000

It should be observed that these sums only include the grants directly reported to the National amount Budget. A certain of state support to the literary sector is also paid, in various ways, via government offices, research councils and other state institutions and authorities. It should be mentioned also that the total costs of library activities - excluding the research libraries and College of Librarianship amounted in 1972 to SKr. 300 million. About approx. 97 % of this figure was covered by local authority grants, and about 3 % by direct state grants. On the other hand, the costs of the research libraries and College of in

Librarianship

Borås are met entirely from state funds. Sums of SKr. 55.4 and 4.8 million have been allocated respectively for these purposes in the ñscal year 1973/74.

2 The functions and working procedure of the Literary Commission

The central functions of the Commission are, to quote its directives, to consider how far conditions

”existing for the production and dissemina-

tion of books meet peoples needs for qualified information and literary experience. In accordance with its directives, the Commission has tried

with its work on the basis of the consumer/

to design andjmplement

readefs interests, with due consideration to the concern expressed in should ”reach entirely new groups these directives that quality literature

of readers”.

the Commission has cempleted a

ln accordance with its directives,

of investigation, including also certain practical

large-scale programme The results of these activities have been

library experirnents. previously

in four separate volumes, entitled ”Book and reading habits in published ñve Swedish communities. The Literary Commissions studies on reading with libraries. The Literary habits” (SOU 1972:20), ”Experiments on libraries” 1972:61), ”A book about Commission”s studies (SOU Commissions studies of the book trade” (SOU books. The Literary 1972:80) and ”Literature in the school” (SOU 1973:1). The Commission entitled ”The incomes of has also assisted in publishing a pamphlet the Literary Commission cultural workers. A study by the Arts Council,

and the Commission on Low lncomes” (Publica 1971).

in its work, has had repeated contacts and talks with The Commission, of government authorities, institutions, organisations the representatives and other commissions. Views on subjects relevant to the field of inquiry have been obtained from authors, publishers, bookshops and libraries. work the question The experts found it suitable to detach from their which is dealt with in a ”State

of support to magazines, special report

of Education 1970:17, stencil). The

support to magazines” (Ministry

the basis for the introduction of

Commission”s proposals provided

from and including the fiscal year permanent support for magazines Bill 1971:47, KrU 14, rskr 206 and SFS 1971/72. (Cf. Government 1971:681.)

3 Aims of the Commission

3 discusses the rules of literature in the community (3.1), its Chapter situation (3.2), and the Commissions assessments regarding the present aims of cultural policy in the literary ñeld (3.3). By way of introduction,

the Commission states as follows. The function of literature in the community, the theoretical problems in the broadest sense, have been debated for more of creative writing

than two thousand Writers and philosophers have published

years. recommendations and formulated laws for literature, and have also on that be laid down certain literary various occasions with the powers deviations from these, all this to get literature to doctrins and forbidden role or communicate certain ideas. adopt a certain shape, play a certain But literature has continually broken out of the frameworks set, renewed for itself - and the its form, taken over new matter and created world - new standards against the wishes of those in power. surrounding like other forms of art, is dependent on the climate of the Literature,

We have here a complicated, illusive, mutual

surrounding community. literature - those who live by, on, for, with or against it relationship: it is influenced by this reality, at the same is part of the social reality; time as it helps fashion it.

have played a major role in the ongoing process of Literature, books, Spiritual and political transformation. It has often had a long-term effect, and it has served, to quote from Heinrich Böll”s Nobel speech, as a good hiding-place: not for dynamite, but for ideas with a deiayed detonative effect in society”. Literature has been able, as it were, to see the situation contemporary against the light, vivifying and keeping alive mankind”s dreams and experience. At the same time, literature - like the other arts - is an end in itself. It has its counterpart in a love of reading, a sort of aesthetic joy in form of experience resembling the pleasure to be obtained from playing music, or * why not? a ball-game. Great importance must be assigned also to this aspect of literature Horace, after all, ascribed to it the function

not only of benefrtting but distracting. This is particularly true if we are

concerned to understand its influence on the reader. Books have always been an efficient means of conveying thoughts and feelings over time and space from one human being to another. Are they still? Are not books, perhaps above all traditional fiction as an art fonn, in process of being competed off the market by more modern media, which can take over their role as a central source of information and experience? ln the Commission°s opinion, it is impossible, on the information available, to make any really reliable long-term forecast in this matter. It is self-evident that books will be subjected in the future to increased competition, in the sense that new media are emerging. A more important factor in assessing development over the last decades is that books have so far been able to hold their own, in spite of new advances made in the media. It can fairly be assumed that a general social development involving improved conditions of life, more education and greater information via the other media will still not threaten the position of books, but if anything reinforce it. It is hardly surprising, in itself, that books should have withstood the onslaught of the ether media, the cinema and the mass press. Books a wealth enjoy of advantages by comparison with these. The technical and economic terms on which books are published permit a far more differentiated supply than is the case with magazine publishing, radio, television and the cinema. Books have definite advantages over other media. Their future, however, is by no means free from problems. The economic conditions under which books are published and spread have gradually been changed, in such a way as to threaten the great range and variety that are among their major advantages. Even if the restrictions are to some extent different to those that apply in, say, newspaper publishing, we can observe parallel trends - and dangers - in the entire sector of the printed word. In the case of books, the more their character as a mass medium is i. e. the more a producer invests in getting the general public reinforced, to consume the same thing at the same time, the fewer titles can compete for the public°s interest on equal terms, and the more costly, hazardous - but in certain cases highly proñtable - will publishing become. Such a

limits the readers freedom of choice, and the writers” development opportunities of expression. the Commission°s studies of the present As already mentioned,

situation of literary culture in Sweden have previously been published in

separate appendices to this report. Chapters 4, 5, 6 and 7 analyse and

the terms on which books are published,

discuss, against this background, Section 3.2 contains certain basic observations made sold and lent. of importance for the during these studies, presenting also problems

Commissions work. The Commission°s studies on reading habits show that reading plays an role in everyday lives. The population of the Commis-

important people”s

devoted on average 25-30 hours per sion”s five areas of investigation to the week to mass media activities, to watching television, listening and books. One

radio and reading newspapers, magazines, periodicals tenth of these hours were devoted to reading, more or less independently

of domicile or education. On average, two to three of these reading hours

were devoted to the reading of books. revealed considerable differences in the The investigation, however, of In this such factors as structure and quality reading. respect, very important. Another education, income, age and sex are obviously of the analyses made of reading habits, a result very result, however, to the Commission”s work, is that differences in the standard important of book distribution lead to structural differences in reading between different areas. Reading is formed to some extent by the

geographical

market of books. supply, by the physical availability The Commission”s studies on reading habits also suggest that the low-level literature sold from stalls achieves roughly the same spread in on the different educational and income brackets. With quality literature, there is a clear correlation with educational level. It is other hand, level is in itself no guarantee that obvious that an adequate educational it is a necessary condition for any wider people will read good books, but

reading of qualiñed literature.

as measured in shelf-metres, differs con- The possession of books, covering five spicuously with social class. The study shows that libraries shelf-metres are rare in socio-economic group III, while collecor more tions of less than five shelf-metres are rare in socio-economic group I. Material collected by the Commission on Low Income presents a similar corrective picture. The public libraries have in this respect an important function to fulfill. of those interviewed, however, devoted little or no time Many a work whatsoever to reading books. Some 40 % said they had not read of fiction for fifteen or more minutes at the time on any occasion during the of those interviewed

preceding year. On the other hand, the attitude

About 90 % considered such to reading books was consistently positive. valuable. Whether this judgrnent is due to an occupation extremely between attitudes and the insight or convention, the existing discrepancy actual use of books warrants a certain optimism as regards the effect of

various believe, for their measures to promote reading. Those interviewed obstacles to increased reading were the part, that the most important

high prices of books and the restricted opening hours of libraries. The Literary Commission”s directives emphasise the key position of libraries as a mediator of literature. They are in a particularly good position to meet the demands of the directives, in broadening the basis for qualified literature, correcting the distorsions of the market, and breaking down any socially dictated barriers to reading. Loans from and school libraries public have successively increased since the Thirties, and amounted in 1972 to approx. 75 million loans, of which half to children roughly and young people. In recent years, the rate of increase has steadily accelerated. It is self-evident, but perhaps worth pointing out, that this expansion of library activities, owing to a interest growing in reading, has at the same time greatly stimulated both the reading and publication of books. activities are a matter Library for the municipal authorities. They are entirely voluntary, and arranged without help or hindrance of any laws or centrally published regulations. In 1972, as mentioned above, the municipalities aggregate costs for public libraries amounted to almost SKr. 300 million. the Swedish Although library system in general has achieved a high level (this according also to foreign observers), it should be emphasised that development has not been uniform throughout the country, The Commissions studies on libraries show that the libraries” working conditions and results differ greatly from area to area. The Commission”s studies on libraries also report the results of experiments it performed in 1970 to win new groups of the community as library users and readers. These experiments, which were performed in the same places as the studies on reading habits, showed clearly and unambiguously that such efforts to promote the libraries also give results. A combination of lending outside the library premises, at places where people spend time every day (e. g. at places of work), a better supply of books and extended opening hours, good information, and integration with other municipal units, cultural activities plus lively in general, increased both use of the library and lending very considerably. The public libraries, as already indicated, are also an important economic factor in the publishing world. Their total book purchases in 1972 amounted to some SKr. 55 million. It is of great importance for the publishing houses what sort of literature the libraries invest in, and how, for instance, they distribute their purchasing budgets - on numerous copies of literature that is greatly in demand, or over a wide range of titles. The municipality°s choice of purchasing channel for its library books and school books is of importance to the book trade. The economic of the libraries importance for writers is clear from Chapter 1, which reports how ”library compensation” has developed. Such compensation amounted in 1972 to some SKr. 12 million. A survey made by the Commission houses amoung publishing shows that this sum is only a of million kronor lower couple than payments by publishers to writers and copyright-holders in the form of royalties and lump fees. A major part of the Commission°s studies has related to the publishing of books, its scale and given terms. These investigations are presented in the Commission”s studies on the book trade, which also describe the

conditions under which books are mediated commercially. to the UNESCO statistics, which must be interpreted with According great caution, Sweden is fifteenth in the world as regards number of titles published per year. On a per capita basis, Sweden finds itself high up the with various other small Western European countries with scale, together and educational level. Publication per a high degree of industrialisation of the extent to which capita, however, gives us no reliable picture

requirements are met. It can reasonably be supposed that the population

has the same basic need of a broad, all-round selection of a small country as those living in a large country. Books in Sweden are produced and sold mainly by private enterprise. the arts, literature is No subsidies are made by the public sector. Within the sector that has survived without direct support from the longest community, The production economy of literature has given it certain advantages. The openings for new establishment are greater in publishing than in the contexts of other media. In spite of this, there is a considerable concentration to a few publishing houses, even if their relative shares of publication in fiction, for instance, have decreased slightly in the past then

few years. If, on the other hand, we reckon by publishing groups,

we can speak of an increased concentration, following Esselte°s purchase of Almqvist & Wiksell. With this purchase, the five largest publishers of are now incorporated in fiction, covering a good 50% of publication, two groups, Bonniers and Esselte. In temis of turnover, these two groups

answer for a full 65 % of the fiction published in the regular form.

ln recent years, publishers have adopted a more restrictive policy. in deteriorating economic conditions. This, of course, has its background To some extent, the causes are probably temporary, and ascribable to fluctuating levels of general business. It is also probable that the decline in publication has followed a general self-examination on the part of publishing houses. Economic considerations seem at present to play a ambitions have greater role in deciding what to publish, while cultural declined. houses are not identical. As However, the problems of publishing already suggested, it is mainly the larger houses that have been forced to differs with different categories cut down publication. Also, the situation of literature has

of publication. In the main, the publication specialised

increased in the last decade. An exception, however, is provided by the of which has fallen sharply. Literature for larger-scale works, publication noted a powerful until 1970, children and young people expansion literature has followed by drastic cuts. The publication of quality stagnated since the mid Sixties, and in recent years fallen. This decline hit the sub-categories, such as

has mainly particularly unprofitable

quality prose translations and Swedish poetry. During the same period, the literature sold at stalls has greatly improved its position. Sixties. The prices of original books increased sharply for most of the The increase was much faster than the general level of prices on the Consumer Price Index. Prices have subsequently lain fairly still at a high level, which means that price development in the past few years has been

calmer than for goods in general. The price of paperbacks, on the other hand, has continued to rise. The prices of fictional paperbacks have risen particularly sharply. This means that the buying opportunities of the less well-off consumers have been restricted. No technical advances leading to major savings in cost can be expected in the book sector. There is also very little opportunity of further rationalisation. Both production and distribution will thus continue to be very labour-intensive. At the same time, we can expect productivity improvements in other branches. This means that the book sector, if it retains the same ambitions as at present in respect of service and breadth of assortment, will run into increasing difficulties. On these assumptions, a need will arise for outside economic assistance. If such economic assistance is not

forthcoming, publishers will probab-

ly be forced to limit the number of titles. Such a view is indicated both by factors of production economy (the advantages of large editions are steadily increasing) and factors marketing (in the competition for people”s leisure time, the book sector has to make increasingly great In certain efforts). countries, such as West Germany, we can already see examples of this trend: certain major publishing houses are backing a very limited number of titles, for which they are accepting marketing costs which by Swedish standards are remarkably high. Publishers have also become more restrictive as regards keeping books in stock. The aim of selling as many copies as possible in as short a time

as possible is contrary to the old idea of books as staple commodities. A

failure to achieve immediate sales results more and more frequently in rapid remaindering or disposal. When it comes to the commercial mediation of books, the fully assorted book trade is encountering ever greater problems. With the rapid translation the retail undergone by trade, a process which is still continuing, these problems are common to practically all kinds of special trade. The book trade, however, remained longer under the protection of extensive restrictions to competition than the rest of the retail sector. When retail price maintenance was abolished on 1.4.1970, the big institutional customers could play off the different

bookshops against

each other, or turn to other distributors. As already indicated, the transition to a more cost-conscious retail trade has made it difficult for the book trade to maintain its emphasis on service, and provide a full assortment. The demand for an increased turnover of stock has forced many book sellers to reduce the depth and breadth of their assortment. The Commissions studies on structure and proñtability show that many bookshops are in considerable trouble, and that the sector has hardly any potential for expansion under present conditions. One must observe, however, that the specialised book trade is alone in offering a broad range of high-quality books. According to the Commission”s calculations, the book trade sells about 10 million books a year to the general public. About as many again are sold via the sales points supplied by the Press Bureau. A third channel, the book clubs, answers for less than 4 million volumes sold. Sales by book clubs thus answer for something over 15% of the

commercial supply. These clubs have expanded greatly in the past

decade, and comparisons with conditions abroad suggest further possibili-

ties of expansion.

The Press Bureaus supply of books is predominantly of a very simple

character. Its very limited assortment is available at some 14,000 points the country, and are of sale. These are evenly distributed throughout thus to be found even in the smaller communities. The just under 300 assorted on the other hand, are concentrated to the fully bookshops, towns. urban districts thus large and medium People in rural and minor assortment to choose from when usually have only the Press Bureaus buying books. Sales via the Press Bureau, and publication by the houses using the Press Bureau as their main channel of sale, have grown up in the last few decades. The expansion of ”stall literature has been facilitated by the and marketed on a multinatiofact that products are highly standardised, nal basis. One main of the Literary Commission has been to create objective for more lf this better opportunities people to read good literature. must be made available in two objective is to be achieved, good literature senses: a) at the production level, which means that an adequate breadth of publication must be guaranteed, b) at the distribution level, which

or

means that the general public must be able in a simple manner to borrow purchase such literature, regardless of where they live. There are great makes it shortcomings in this respect. The demand for profitability impossible, in the book sector, fully to realise the goals desired. In view and dissemination of books of the shortcomings in the publication documented by the Commission in its extensive studies, the Commission should assume a finds it necessary that the state and local authorities also for this sector of culture. The communimuch greater responsibility create the conditions necessary for an all-round publication ty should and adequate spread even of such literature as is not directly profitable. With its demand the Commission is thus concerned to for availability, offset the restrictions to which the market economy gives rise in this sector of culture. Given the of making good literature available to more objective has to make some sort of balance between two people, the Commission subsidiary targets: namely improved opportunities to buy and to borrow

good books. lf one wishes really to pursue the aim of winning over more people, faced with the and new groups, to reading good books, one is inevitably that there are far too few books of high quality that are

problem

studies on libraries document relatively easy to read. The Commission°s in various ways the shortage of current, easily available quality literature that every active mediator of literature experiences in his daily work. The problem applies both to ”ordinary publication, and the goal-directed

publication of ”ER literature for persons with reading handicaps.

The Commissions demand for broad publication presupposes a spreading of decisions whether or not to publish. This, at the same time, is a strong argument against any concentration to a few publishing finns,

which will centralise decisions on the publication and increase the risk of certain types of important publication being neglected. In such a situation, writers will become on far too few excessively dependent decision-makers, and the consumers of books will find their freedom of choice impaired. The Commission, by the terms of its directives, is to study ”present state efforts in the direct of writers”. The situation support in this respect has decisively altered since the directives were written. As indicated in Chapter 1, for instance,

library compensation” has risen

sharply, from just under SKr. 3 million 1968/69 to approx. SKr. 13 million 1973/74, to a decision owing by Parliament, and to the great increase in lending. The demands voiced by authors for the right to negotiate on such compensation have lead to talks between the Association of Swedish Authors and the Ministry of Education concerning the structure of compensation. Full right to negotiate on ”library compensation” presupposes amendments to the present Copyright Act. This would raise numerous legal problems, both theoretical and which concern not practical, only literature but the entire field of copyright. Technical and other developments that have taken place since the present copyright legislation have made it necessary to undertake a more general review of this legislation. A joint Nordic committee has been appointed for this purpose. Representatives of the copyright-holders organisations are taking part in the work of this committee as experts. Since the entire field is being handled by another committee with in these special Competence matters, the Literary Commission has not taken it up for discussion. The situation as regards other compensation and support has also changed, owing mainly to the work of the Arts Council

(Kulturrådet).

The Arts Council has been charged with an overriding inquiry covering all of ”cultural groups workers”, and including the social security aspects. This is being pursued inquiry in close cooperation with the cultural workers” professional The Arts Council is to devote organisations. an entire report to this problem. It would seem inadvisable, in such a situation, to suggest special solutions for a specific group of cultural

workers, or changes to the present system. To avoid overlapping and to

achieve an evaluation and discussion of these questions in a single context, the Commission, after Consultation with the Arts Council, has refrained from this considering problem in any detail. Even if the Commission has thus not directly considered the economic situation of copyright holders, the measures proposed by the Commission to promote the publication and dissemination of books will have positive consequences also in this respect. The Commission is obviously aware of the distinction between the physical availability of a work, and the individuaFs to avail opportunity himself of it. The former can be achieved by various measures of literary policy, the latter is a result of individual aptitudes and social measures of

a partly different and more character.

long-term The role played by education in this context is well documented, not least by the Commission°s own studies on reading habits. The greatest importance must be

and maintaining an ascribed to the school, when it comes to awakening interest This question is illustrated in in the reading of valuable literature. the Commission”s of literature separately published pamphlet on the role in teaching. The basic evaluations of the Commission can be summed up as follows. Cultural in respect of literature should encourage and policy to make it possible for more and more people to read good books, help secure the freedom of speech, contribute to increased opportunities for expression and in this way permit artistic and cultural renewal, preserve and and bring to life the literature of earlier periods and other countries, in this way secure the continued development of Swedish literature.

4 Publication and publishing houses

under which Chapter 4 discusses and analyses in detail the conditions literature The for different of is published. development categories the structure of the publishing houses publication, sales development, and the conditions under which are illustrated in detail. The they work on the studies in ”A account is based essentially previously published book about books” 1972:80). Some central observations from (SOU these studies have been presented in the preceding section. It was observed, among other things, that the Sixties were charactepolicy, combined with rised for the most part by an optimistic publishing of a sharp increase in prices, and reduced sales per title. The latter part the decade saw a resistance to purchasing on the part of the general public, owing partly to the steadily rising level of prices. This lead, among other things, to cut-downs in important sectors of publication. The factors determining the level of book prices - and thus contributing to the development observed - are described in section 4.4.6. To the demand for broad, all-round sum up, we can note that within a limited area runs the risk of producing a publication language - and not sales - are the low average demand for title. Since revenues relevant measure of economic success, and since major groups of buyers are fairly insensitive to price, it is in the interests of publishers to exact who are used to books and the highest possible price from consumers lt can willing to buy, reaching the others by low-priced special editions. be maintained, in other words, that the price level of the original customers publication is largely adapted to what the least price-sensitive are willing to pay. In this respect, gift buying is particularly important. Against this background, a marked reduction of prices over the entire would stimulate sales, but would probably not range undoubtedly in revenues in aggregate. Such a produce an increase on publication measure is therefore economically uninteresting, or at least hazardous, of those for publishers, writers and book dealers alike. Only the desire concerned, above all the writers, to reach a wider public could provide any incitement to cut prices. Generally Speaking, we can say that there are few factors that tend to keep prices down in the book trade, compared with other sectors. In the situation that emerged in the late Sixties, it seems to have been

necessary for the publishers concerned, mainly the larger houses, to get to grips with the negative development of sales in another way. lt is partly against this background that we must see the recent cuts in publication. These cuts have also played a major role in the general debate on literary conditions. They have been seen as reflecting a crisis in publishing, a crisis produced not only by the general economic recession, but also - and more importantly by a marked deterioration in the conditions under which books are published. It should be emphasised at once that the concept of a ”crisis in publishing” is of little interest from the Commission°s point of view. The question whether a crisis exists is relevant only if the publishing sector in aggregate has a well defined and quantified aim of literary policy, which must the whole time be met. This is not the case. Publishers cannot disregard the principles of economic profit. If operations give a poor financial result, they must take measures that do not always agree with the aims of public policy on literature. The changes noted in publication cannot be said to have arisen from any literary crisis, from a steadily declining interest in and need for reading books. The needs of the educated society for factual books in the broadest sense has already been stressed. The Commissions sociological studies has revealed a considerable interest in reading of various types, even in what are supposed to be culturally disadvantaged environments. The expansion of the library with circulation system, sharply rising figures, points in the same direction. There would thus seem to be more reason to speak of a crisis for certain categories of publication. Economic conditions in publishing are such as to favour the easily accessible, the standard formula, the familiar, at the expense of the work of craftsmanship, the demanding, the unknown. The clearest evidence of this is the of mass market literature expansion at the expense of quality literature. This applies particularly to books for children and young people. In certain categories, the crisis is already a fact. The publication of serious fiction in translation has been hard hit. The publication of quality reference books has stopped altogether. ln the field of Swedish fiction, cuts have affected above all poetry, and many beginners. Since these categories, according to the Commissions studies, are clearly unprofitable, these measures have surely lead to improved Financial results for the at least in the short terms. Since a broad publicapublishers concerned, tion of first works is a necessary condition for a regrowth of authors, and thus for the renewal and development of Swedish literature, such measures are hazardous in the longer term. The risks, of course, are primarily of a general cultural nature, but the publishers also run a strictly business risk in that they can miss future bestsellers in this way. In the second part of Chapter 4 (section 4.6), the Commission presents the details of various models for state to literature at the support production level, making certain estimates as to their cost. The advantages and disadvantages of these different forms of support are discussed. The types of support considered are a) general - exemption from VAT, library compensation, and a purchasing system on the Norwegian model or similar - and b) various methods of selective support. The Commis-

on different forms of support are reported in Chapter sion°s judgments 10.

5. Commercial Book Distribution

and retailers This chapter deals with the sale books, both via wholesalers from customers. of various kinds and direct the publishers to individual

lt is almost entirely based on the survey findings previously published in

A - Swedish the Government report Book about Books (SOU 1972:80 the most important sales only). Some general observations concerning

channels have already been presented in the summary of Chapter 3 (page

445). Section 5.1 considers the various routes taken by the book to the reader in the light of the Commissions study of reading habits. Section of the sales channels through which the 5.2 gives an outline description book passes from the publisher to the buyer. The commercial wholesale book trade (see section 5.3) is dominated by two enterprises, viz Seelig & Co., which is a specialist literature and AB Svenska Pressbyrån, which supplies some 14,000 wholesaler, retail most of them kiosks and tobacconists. small establishments, Among other things it is noted in this section that Seeligs storage and to small booksellers and distribution functions are of great importance

publishers. book trade is dealt with in section 5.4. ln 1970 this The subscription sales channel accounted for roughly half the total turnover in general channel in the diffusion of literature and it is by far the most important qualified literature. Bookshops are to a very great extent owned and run The number of bookshops has not by independent small entrepreneurs. changed significantly over the past decade: upwards of seventy have and almost the same closed down or changed to class B bookshops, started or number of shops have appeared as a result of new firms being their It is difficult to attract class B bookshops increasing range. booksellers to small communities, where there is often a lack of major

institutional customers. undertaken the Commission indicated that the The researches by of the subscription book trade in 1970 was satisfacaverage profitability but averages do not give an entirely correct picture. Ten per cent of tory, ran at a loss. Bookshops supplying schools the bookshops investigated The loss of sales

and libraries depend on these sales for their profitability.

bodies would have disastrous consequences for many to local government

bookshops. of sales to local authorities has disappeared A large proportion following the introduction of free prices and of so-called joint binding On the other hand sales to schools or direct sales to sales to libraries.

libraries do not appear to have declined, though the profit margins of the

diminished where sales of this kind are

book trade have probably

concerned. Sales to the would seem to have been relatively general public unaffected by the introduction of free prices as regards both turnover

sou 1974:5

and price levels. It is worth noting in this context that many of the and advocates

opponents of fixed gross prices had expected far-reaching

changes as a result of the reform. the introduction

Following of free prices, agreements with publishers have secured the subscription book trade much the same advantages over

other branches of the book trade as previously. The agreement concluded in 1973 abandons the requirement ofa full selection, but the majority of

bookshops have voluntarily elected to order all titles published by the

majority of publishers. Differences of aspiration between individual

bookshops are probably destined to increase, but it is possible for a

certain minimum level of range and service to be retained.

Many bookshops are in danger of closing down when their owners

retire and nobody is prepared to take over. The average age of the countrys booksellers is very high. Another problem is the lack of

bookshops in new housing areas, not least on the outskirts of major

cities. Various possible means of supporting the book trade are discussed in a special section, 5.4.5. Particular interest is devoted to the support being given to commercial services in thinly populated areas as from the budget year 1973, as proposed by the Rural Population Commission (SOU 1972:13 « Swedish only). The forms of investment aid used in this connection H depreciation loans, investment loans and guarantee loans should also be applicable to the subscription book trade. As with support to thinly populated areas, it is hard to imagine direct state operational support of the book trade. The views taken by the Commission concerning different forms of support are presented in the chapter outlining its proposals (section 10.42). Section 5.5 deals with the B book trade.

Specialist bookshops not

stocking the full range have encountered serious in recent problems years. The number of has declined

bookshops steeply during the past

decade, nor do publishers seem to find any particular inducement to

sponsor new enterprises and efficiently measures in this sector.

Forms of state support which can be used to stimulate the subscription book trade should also be able to benefit the B book trade. Section 5.6 deals with book retailers outside the specialist book trade, above all the approximately 14,000 retailers in the Pressbyrån distribution network. Among other things it is observed that book sales are of to these retailers, who are primarily secondary importance concerned with newspaper sales and that only third rate mass market literature has been able to maintain the low prices and rapid tumover demanded by this distribution channel.

Theoretically Speaking the Pressbyrån retail network an

provides excellent opportunity of conveying good literature to a wide circle of readers. Experience of the ”popular library publications of the 19405 and 1950s has shown that there is a good potential market for genuine literature - even of an advanced kind - if in only it can be published accessible form readily and at low prices. But since quality literature published for a domestic market can never hope to compete on equal economic terms with internationally sponsored mass literature, there

would seem little of this form of distribution being made prospect commercially viable. In section 5.6.4 the Commission presents a model for a state-subsidized mass marketing publishing enterprise publishing - literature for children and at low prices and in serial form quality adults which it is genuinely possible to sell via the 14,000 shops and stands of the Pressbyrån organization. The Commissions proposals regarding the design of this venture are outlined in the chapter containing its proposals (section l0.4.3). Section 5.7 deals with direct sales by publishers - via book clubs, mail order and door-to-door sales e which in 1970 accounted for just under one-third of the value of sales of general literature. Book clubs have expanded rapidly in the past decade. This is because they facilitate efficient planning and effective marketing and also because they enable their members to buy attractive literature at relatively low prices. On the other hand door-to-door sales have stagnated, due to the increasing diffrculty of selling major works. The mail order method has not yet been harnessed to any considerable literature. One effort in this extent in the distribution of quality was a failure. But direction made in 1970 by the magazine ICA-kuriren of attaining the mail order distribution seems to present an opportunity Commission”s goal of enabling people to buy the literature they want of where they live. ln order for this to be economically irrespective viable, storage and distribution must be entrusted to existing bodies. To offered must be complete achieve the goal defined, the range ofliterature must be abundant and attractive. A model

and the information supplied

for mail order activities with this end in view is presented in section 5.7.5. The Commissions proposals concerning the design of the system

are outlined in the chapter on proposals (section 10.4.4).

6 The distribution of books Via libraries

with the municipal Chapter 6 describes the public library organisation, libraries as base, and the county libraries and lending centres as regional The municipal libraries have followed two main lines of superstructures. on the one hand, resources have been coordinated followdevelopment:

division into municipal authorities; on the other hand,

ing the new efforts have been made to decentralise the supply. Lending by the libraries has come to relate increasingly to county to the municipal special literature, while their advice is more and more on administrative The state inspecting authority is the Board

and organisational problems.

of Education. The libraries have a common service unit in Biblioteksowned Public Library tjänst AB (Library Service, Ltd.), by the Swedish Association and the Swedish Federation of Local Authorities. Section 6.4 describes the library experiments arranged by the Commission. Sections 6.4.2-6.4.4 discuss some of the questions arising from

these experiments (organisation, supply, working procedures).

Section 6.5 is devoted to the librarys objectives and needs, and of libraries every opportunity to emphasises the importance taking cultural centre, although without letting their function as the districts

new, more general cultural duties encroach upon their original functions. Against the background of the wide variation in library standards from one area to another, section 6.6 reports a number of possible forms of support, designed primarily to achieve a

parity between library services in

different parts of the country. This section includes a detailed report of discussion previous on the subject of library legislation. It is stressed that the right that any legislation would be designed to guarantee is that of the individual citizen, regardless of his place of domicile, to have access to the literature he needs for his training, education, amusement and artistic It is maintained, experience. at the same time, that legislation

containing specified norms for the scale and conduct oflibrary activities

will not in the long run serve the purpose desired by those in favour of legislation. However, a specification of the purpose and structure of library activities could conceivably be incorporated in the Ordinance regulating state grounds to the public libraries. As an alternative to legislation, one can imagine a system of selective support to specific municipalities. Two types of measure, it seems, can be considered, on the one hand, state support to municipalities needing to reñt their library organisation from on the other Scratch; hand an opportunity for the county library temporarily to take over, partly or entirely, library operations in municipalities that have difficulty in achieving an efficient organisation on their own. In addition to this, it should be possible to increase the spot support already extended; such support should aim, among other things, at promoting library activities at places of work. The new or extended duties that can be assigned to county libraries include a watching breath to ensure the availability of literature to

neglected groups (immigrants, handicapped). They should also be able to

organise information on literature and libraries for the general public. On

the subject of the interlibrary lending centres (6.4.4), the report discusses

various of guaranteeing possibilities the availability at libraries of older, classical literature. Section 6.6.5 considers the state inspecting authority for the public libraries. All countries with an advanced attach library system great importance to a central, consultative body with the task of supporting and stimulating library activities. The role played by Bibliotekstjänsfs system of collective binding for library purchases is illustrated in section 6.6.6.

7 School libraries

The Commission has already devoted a special study to the role of literature in schools, previously published in a separate appendix to this report (SOU 1973:1). The study was compiled by a group of experts. The group maintains that it cannot accept the tendency to transfer literature for light reading from the school library to the public libraries for children departments and young people. Free reading is a matter for teaching in the schools: by its structure and methods, formal teaching should lead pupils to become interested in studies on their own, and in

to avail themselves of the reading of fiction, giving them the capacity it. The lending of what they have read, be enthused by it, and enjoy is one of the school°s tasks, and must be books for leisure reading both with the daily activities of the library, and with teaching integrated in different subjects. This is a function not only for the library staff, but must the also for the teacher in his daily work. On no account, however, be isolated from the municipal library. A close collaboraschool library tion should be initiated, to accustom pupils to visiting the municipal

library in their free time.

In the case of the basic (9-year) comprehensive school, the group notes

that loans from school libraries fall off rapidly in the higher classes. It demands more energetic efforts to get pupils in Grades 6-9 to maintain and become more active users of the school and their reading habits,

public libraries. of that

In the case of children pre-school age, the group recommends

be requiring, as a condition for state grants to day

regulations published

collaboration with the public libraries; such nurseries, a continuous

collaboration should be statutory in the impending general pre-school

Pre-school to choose at their own system. pupils must above all be able between a wide variety of books of adequate place of play or work of a proper selection of quality. The group emphasises the importance books. The book collections - and the children”s depart-

pre-schooPs

- need to be reinforced, particularly in view of

ments of public libraries the fact that children of resort to a large

pre-school age must otherwise

extent to the mass-market literature for children that is sold at Press stores and department stores. The selection Bureau stalls, in self-service made must a meaningful counterweight to the low-quality provide literature for children. in the schools, the group considers it To reinforce free trading

necessary

that the school library should be open all day, access to fiction, that pupils should have a broad, all-round that lending activities should be intensified, that the library be run by a person well qualiñed for the job, libraries, and that full-time posts be established at the secondary-school school libraries, and at the larger basic comprehensive between the school and municipal library be inthat collaboration creased.

literature for the linguistic minorities

8 The supply of

that it should consult with the The Commissions directives suggest Commission on Immigrants ”as regards the supply of books and magaminorities”. The two commissions have zines for Sweden”s linguistic therefore compiled Chapter 8, which discusses these questions. jointly thus endorses the judgments and The Commission on Immigrants

proposals presented in the chapter.

background description, reporting The chapter starts with a statistical

sou 1974:5 _

among other things the number of persons in Sweden belonging to major

groups with other native languages than Swedish. The motives for cultural support to the minorities linguistic are discussed. This is followed by a brief description of the different immigrant and minority groups. The special problems connected with the supply of literature to these minorities are then illustrated, with special emphasis on the role and resources of the libraries. The two commissions refer to the Literary Commission”s library experiments, which have shown that the libraries are in every position to become a contact centre for immigrant groups, and an information centre that

can work in both directions, informing

the immigrants on conditions in Sweden, and the native population on the problems experienced by immigrants. A necessary condition for the

library to fulfill this role, of course, is that it should be equipped to receive immigrants, i. e. be able to offer them the services they demand, above all in the form of a rich and varied selection of books. The approach of the two commissions to these problems can be summarised as follows. A basic principle of Swedens immigration policy is that immigrants should enjoy equal status with other groups of citizens as regard access to various social services. The same should apply to the

to preserve their own language and cultural heritage. The opportunity two commissions attach great importance to the libraries in this context.

Responsibility for the supply of literature to immigrants should rest with

the same responsibilities as answer for the supply of books at large. The commissions propose a once-for-all improvement of the central bookstock at a cost to the state of SKr. 12 million of which SKr. 9.3 million should relate to the county libraries and SKr. 2.7 million to the

centres. inter-library lending These costs can for practical reasons be Spread over a period of 3-5 years, but the decision as such should be made in a single context. The improvement proposed, supplemented with the reinforcements the Commissions assume will be

forthcoming for the local (municipal)

library stocks, is absolutely necessary if the libraries are to be able to fulfill their service functions vis-á-vis the immigrant groups. The proposed once-for-all sum should be seen not only in relation to the central efforts currently being made in the library sector, but also in relation to the extensive measures taken in recent years to improve the social situation of immigrants, e. g. by instruction in Swedish, which costs the state over SKr. 60 million a year.

9 The supply of literature

to adults with reading Izandicaps

In its work on the dissemination of literature, the Commission found it urgent to acquire a picture of the various obstacles to reading that exist in the modern community. With this, the Commission has also approached problems that lie rather in the competency of the Commission

for handicapped The secretariats

persons. of the two commissions have had consultations on these questions, which will be further considered by the Commission for the

Handicapped in its subsequent work.

As clear from the heading, the following account deals only with the

supply of literature to adult

handicapped people. The reasons for this are

that the difficulties experienced by children with reading handicaps for the

constitute primarily a pedagogic problem, and are thus a task

and that related have already lead to considerable

school, problems

efforts of such children. to deal with the special reading difficulties The chapter starts with a review of different types of reading This is followed on the present publication of handicap. by a report For the fiscal year 1973/74, the books for adults with reading handicaps. under the Board of Education has been granted a sum of SKr. 250,000 for cultural activities to promote the

item ”Grant by the handicapped”

of easily read literature with a Simplified vocabulary (ER production who experience special difficulty in literature) for those handicapped of ordinary text material, and books in large print. availing themselves The greatest need for technically adapted literature exists among those with an important group. The Commis» impaired sight, who constitute sion would for the proposals put forward in the express its sympathy and report ”The supply of literature for persons of impaired vision”

carried further in the Board of Education°s budget requests for 1973/74

(under point B57a:l). The production of printed literature for those with reading handicaps costs for and technical editing. Since it is entails special linguistic important to keep prices at a relatively low level, special support for such

activities would seem necessary. in an ER version The titles, new and Classical, selected for publication should meet certain requirements in respect of and in ”large print”, of time. quality and appeal, and also be likely to survive for some period One of the expansion of such activities proposed by the purpose that will offer Commission is to build up a fairly large basic assortment, a decent freedom of choice. This would the target groups in question to production of about SKr. 500,000 per year. The require support question of support for stocking can also arise. should involve direct The procedures applied in such production collaboration not with writers, but also with artists. One can only

a system of project-specific production groups, incorporating

imagine writers and with the task of creating literature for both and artists, or unaccustomed readers within set economic frameworks. handicapped In view of the lack of experience in this field, and the necessity of paying to visual and linguistic factors in produc-

great attention typographical,

tion, the idea of a sort of literary workshop could give good results. The arguments presented above entail an increase in monetary requirements of SKr. l,280,000 compared with 1972/73. This increase should

be distributed as follows:

a) Library activities etc. for persons with SKr. 855,000 impaired vision, and others SKr. 325,000 b) Production of books SKr. 100,000 c) Literary workshop

On the above assumptions, the cost would be SKr. aggregate 3,345,000, distributed as follows:

a) Library activities etc. for persons with impaired vision, and others SKr. 2,745,000 b) Production of books SKr. 500,000 c) Literary workshop SKr. 100,000

10. The Commission s Proposals

l0.l Premises

The Commission feels that existing conditions for the production and diffusion of books do not match the need for qualified information and literary experience. The Commission therefore that the Governproposes ment resolve on new principles of support in addition to the indirect aid already being supplied to literature. Considerations of proñtability in the publishing business preclude the full realization in the book sector of the goals outlined in Chapter 3. At the same time it will be recalled that, in the words of the Commission”s terms of reference, the measures of production promotion which may be considered should not aim at relieving the publishers of their normal overheads”. But the restrictions in this imposed by the market economy sector should not be allowed to dictate

publishing policy in a particular

category of literature. Books are considered

expensive. The important factors influencing the

level of book prices are analysed in section 4.4.5. Generally speaking a wide counteracts range of publication low prices and this tendency is further reinforced by the limitations of our language area. To this must be added the fact that high prices for original publications have become an essential means for the publishers to finance their activities. A combination of diversity of publication and heavy reductions of the whole would range of prices require a degree of subsidization which, difficult although to state in exact terms would be very high indeed. (A mere 15 per cent reduction of all book prices - corresponding to the cost of VAT relief - would cost roughly Skr. l 10 million.) But the conflict between a wide range of publications and low book prices should not be too At rigidly interpreted. least part of the disadvantage of high book prices is counteracted by public libraries supplying literature free of charge. The Commission afñrms the need for a wide range of publishing. A very drastic reduction of prices in some parts of this range is recommended, among other things with a view to those attracting who today buy the very cheap literature supplied by news stalls or else do not buy any books at all. Certain general price-inhibiting effects are also expected to result from the various measures recommended with a view to by the Commission stimulating production. Other considerations too have induced the Commission to adopt this view. A general subsidization of publishing activities with a view to

sized novel to Skr. 10 or 20 would reducing the price of an ordinary accordingly create require such a complex system of rules and would of estimates, that the

such problems regarding the auditing publishers

with the structure of

method would appear impracticable present

publishing. can be made ofa future Briefly, the following general requirements system of literary subsidization:

it should be coherent, straightforward and easy to administer and at of versatility of assessment and the same time provide guarantees evaluation, measures at the at the production stage should also have repercussions distribution and consumption stages, of subsidization should be to restrain prices and to the effects tendencies towards concentration in the publishing busicounteract ness.

10.2 Publishing support

10.2.1 Various forms of support

the Commission its view of various forms of ln this section presents support, starting with forms of general nature.

VA T relief

within the trade, insistant demands have been made for the Particularly of books from VAT, which it is maintained would stimulate exemption The abolition of VAT on books production and bring down prices. would a loss of some Skr. l 10 million in revenue to the state. represent is based on the turnover of the book trade in 1970.)

(This figure

to an extent comparable Publishing and reading would not be stimulated to this loss of revenue. would be related to turnover, most of it would Since this support literature which sells easily. The price reduction achieved benefit already would and would not by any means correspond to the VAT revenue lost in fact be marginal in the extreme. the difficulties confronting the literature addressed to Since moreover still remain despite this considerable loss smaller groups of readers would which this represents would have to be of revenue, the expenditure which would inevitably have to augmented by the other forms of support be instituted for the benefit of less popular fields of publishing. The exemption of books from VAT is rejected by the Commission, can be to

above all because not even a generous exemption guaranteed

have positive effects.

Library royalties

The demand for library royalties for publishers has been voiced by this very group of interests. The principal argument in justification of the demand is that free lending by public libraries represents an infringement of copyright. This question is being considered by the Scandinavian copyright committee mentioned in Chapter 3. It should be observed, that in certain respects the demand for library royalties appears however, to presuppose an economic debt on the part of society to the publishers. This is an extremely dubious contention. The expansion of public libraries has been a great stimulus not only to reading but also to the publication of books.

But one cannot disregard arguments oflaw or equity, merely regarding

support to publishers in relation to their sales to libraries as one of many forms of literary support. Whether the support given is related to book prices or is made payable at a fixed rate for each copy sold, the support given will vary considerably from one publishing category to another. The same effect would ensue if support were to be related to lending

frequency. High figures would be achieved by titles which sell easily in

any case, while on the other hand literature which is considered more difficult, e g poetry, has a relatively low rate oflibrary sales. This model, then, fails to provide an adequate stimulus for the publication of literature which has difficulty in holding its own in the market. If however one refrains from support of a general character and if de-escalation rules of one kind or another are introduced to even out variations in library sales, grave disadvantages will still remain. The would

support accrue entirely to the publishers. Consequently this model

primarily influences the production stage and has no direct repercussions on other stages. Again it would be difficult probably to combine this model with any form of price restraint. Compensation or royalties geared to book prices could indeed have the reverse effect. The Commission therefore rejects the idea of library royalties to publishers in view of the practical difficulties and the objections of principle outlined above.

The Norwegian purchasing aid system

The model for purchasing aid for the benefit of newly published native fiction and poetry which has existed in Norway since 1965 is presented and discussed in detail in section 4.6.3. Vigorous demands have been made for the introduction of a similar system in Sweden, and the Commission sympathizes with the basic principles of this support model, which represents automatic publishing guarantees for a category of literature in difficulty and helps to make such literature more readily available throughout the country. Objections can be raised above all for reasons connected with problems concerning libraries and book Swedish libraries prices. purchase books on a far larger scale than their Norwegian counterparts. If the state were to guarantee local public libraries a free supply of certain items of

- - have literature which they would otherwise in part at least themselves, it is to be feared that local authorities would purchased reduce their book budgets accordingly and devote the funds thus released to some other branch of activities either within the library or outside it. Government support for literature could be emasculated in this way. The Commission would call attention to the risks inherent in the automatic out of public funds of large quantities of a purchasing whose is determined by the producers. The main commodity price objections of the Commission to the Norwegian purchasing aid system concern the risk of price manipulation and of Government support being emasculated by the direct link between this aid and public libraries.

Selective support

Selective support in its various forms differs from general support in that of assessment in the individual case. The it presupposes some form on these lines is obvious: can be chanadvantages of support support sector which of nelled into the publishing really needs it and the amount can be tailored to actual needs. The drawbacks to this support given ø arrangement are to be found in the problems e.g. the risk of improper control - which are always associated with the distribution of public funds in the cultural sector. The Commission therefore finds that advance support to previously fiction rules unpublished and poetry in Swedish should follow automatic in a predetermined framework. ln other cases on the other hand the need infinite publishing

is for an expert selection from among the practically

opportunities available. In these cases an assessment will only be made of literature which is already known. Possibilities exist for the public discussion and criticism of the decisions taken. The Commisinspection, sion thus finds advance for losses or project grants and compensation rewards forms of support for certain categories post facto to be suitable of literature. Another important advantage of selective forms of support is that they can be combined with conditions with regard to pricing, design, stocks etc. In this way the preconditions for active cultural policy in the literary sector can be created which are needed in order for the various subsidiary defined by the Commission to be attained. objectives

l0.2.2 Proposals

A summary Commis- As a means of support at the production stage, the Literature sion proposes a system of general and selective publishing guarantees. Support should as far as possible be related to actual costs and not to the sales price which the publishers put on their books nor on the library the achieved by their books. The support is designed to stimulate publication of quality literature in categories which for various reasons find it difficult to hold their own in present publishing conditions.

A quid pro quo should be required of publishers in return for the support given them. This will consist in the delivery ofa certain number of copies of the books receiving different forms of support. These books will then be made available in all parts of the country with a view to increasing the reading of them The by sales and by public lending. support system presupposes some form of agreement between state and publishers. Publishers who are unwilling or unable to offer the requisite quid pro quo may of course continue their activities outside the proposed support scheme. The Commission proposes general support within a certain framework for new Swedish fiction and poetry for adults and selective support for other forms of fiction and poetry, literature for children and young persons and certain items of non-fiction. Selective can be support awarded in advance or facto. lt should be stressed that the post Commissi0n”s proposals are to be viewed as a model which can subsequently be negotiated on by the interested parties. Subject to certain exemptions, 1,250 copies of each title obtaining support in any form are to be placed at the disposal of the state. These books will then be given to libraries and booksellers and, basically, distributed as follows: 500 copies to the 24 county libraries throughout the country primarily for use in newly established library catchment activities and in the elimination of regional differences in book resources. 300 copies or one copy each to those public libraries wishing to receive them as presentation copies so that the general public can acquire information concerning important sectors of publishing. 300 copies or one copy each to subscription bookshops throughout the with country a view to maintaining a wide selection in certain publishing sectors and also providing the book trade with the subsidy resulting from the sale of these free copies.

150 copies or one copy each to B bookshops (wholesale customers)

throughout the country, to the same end. To this are added proposals regarding special measures for major works

(encyclopaedias), literature for and literature

immigrants for persons with reading handicaps. The support scheme described above is intended to have positive effects both on libraries and on the book trade. To increase the distribution of books, other measures are also proposed with a view to books available making for borrowing and purchasing. Regional differences between amenities library throughout the country should be evened out by increasing the support given to county libraries. The successful experiments that have been made with work be place loans should promoted in special forms. The Commission the establishment proposes of a special mass market publishing enterprise aimed at producing quality literature at low prices. To make it easier for the general public to buy books, especially outside the relatively small number of places with bookshops of their own, it is proposed that a special mail order service be introduced, based above all on libraries and post offices.

that two funds be established for the promotion of

It is also proposed

new initiatives of various kinds within the book trade, the establishment of new publishing houses and bookshops etc. consideration is given to the possibility of measures in various Finally, sectors for the encouragement of reading.

The distribution between different categories of literature of support

New Swedish fiction and poetry for adults

The Commission the introduction of general support for new proposes Swedish literature for adults within a framework. ln order for

particular

the Commission feels that it should satisfy a title to qualify for support, the following three requirements:

of the text should be published for the

the overwhelming proportion first time in the edition in question, the title must be classified Institute of the

by the Bibliographical

Royal Library in Stockholm in one of the following categories: l-lc(s) Anthologies, Hc.0l Novels and short stories etc., Hc.018 Aphorisms, Hc.02 Drama, l-lc.O3 Poetry and Hc.04 Essays,

the title must have been purchased via the joint binding service of the

Library Service Agency in at least 40 copies by at least 24 different libraries. is to sift out literature The purpose of the last of these restrictions falling below a certain level of quality or urgency. Books satisfying the above three criteria will thus receive production the concerned has undertaken

support automatically, provided publisher

in an agreement with the state to deliver a certain quid pro quo, namely of copies of the to place at the disposal of the state a certain number book thus qualifying for support. model does not contain to or occasion a

The proposed anything justify

allocations. Nor in the Commission”s reduction of local book purchasing

view is there any likelihood of publishers library sales being impaired by

the proposed distribution of books to libraries. The Commission has adopted the aim of also improving

previously

The peoples ability to buy good literature in every part of the country. Commission feels that a natural recourse to this end is for the book trade

to be included in the proposed scheme of support. This will guarantee

the selection available in certain publishing sectors and at the same time the book trade with a certain subsidization in the form of the provide surplus resulting from the sale of free copies. The question of how the

possibly be

450 free copies allotted to the book trade are to be used may left to the book trade itself to decide. In its review of the Norwegian purchasing aid system, the Commission remarks on the risks inherent in the use of public funds for the automatic purchase of large quantities of a commodity whose price is deterrnined by the producer himself. The Commission therefore finds it inappropriate the for the size of publishing support to be related to the price charge by

publisher for a particular title. Instead support should be based on the size of the individual title in sheets (16 pages). This we term sheet royalties. The principle is for a high price book and a low price book to qualify for the same production support if they are of equal thickness, so that publishers do not gain anything by charging higher prices. In some cases, indeed, the sheet royalty principle can be expected to encourage low prices. On the basis of this principle the state will thus determine the amount to be allotted to literature in the form of production support, whereas a purchasing aid system on Norwegian lines tends to leave the determination of this amount to the publisher. The Commission proposes that support for new Swedish literature be in relation computed to a certain number of titles every year. Assuming that a goal were to be set of 400 Swedish literary titles to be published per year and also assuming that the average book comprises 1 l sheets and that each title should be subsidized at a rate of Skr.2,500 and each sheet at a rate of Skr. 1,000 in order for publishing to attain the volume desired, the would be + support requirement 400x2,500 400x1,000x11=Skr. 5.4 million. Thus the total amount can be calculated in advance and payments made post facto when an overall view is obtainable of the year”s publishing. The frame thus indicated is by no means absolute: far more titles can be published if there is sufficient interest. In the above example we have bargained for 400 titles. Even if 500 titles were to appear, the grant payable for each title could still be regarded as a valuable aid. The calculation above specimen also represents the Commission°s with proposal regard to a possible dimensioning of support for new Swedish literature during the initial

stage

During the past decade poetry has on average comprised roughly 25 per cent of publications of Swedish literature. Judging by experience from the Norwegian purchasing aid systern, there is a certain danger of poetry publishing increasing faster than prose publishing in the context of an automatic system of support. The Commission therefore proposes that support for poetry be made subject to a quota and computed at the close of the year to a maximum of 25 per cent of the number of titles receiving support. A series of estimates have been undertaken in order to determine a suitable sheet royalty rate. These are described in detail in section 4.6.4.1. The calculations made by the secretariat the effects concerning of sheet royalties have led the Commission to opt for an alternative

providing for Skr. 2,500 basic support per qualifying title plus Skr.l,000

per sheet. This means that an average prose title would receive approximately Skr. 15,500 in production support while the corresponding figure for a poetry title would be roughly Skr.7,500. The cost production of a pocket edition is less than that of an

1 [f we disregard mass market series and pornographic publications, new editions, selections and suchlike and books from irregular publishers, the numbers of titles published year by year between 1965 and 1970 were as follows: 255, 277, 228, 288, 254 and 248.

ordinary edition. It is therefore proposed that the royalty on a pocket title be payable at a fixed rate of Skr.2,500 and at Skr. 800 per sheet. The royalty proposed here presupposes the receipt by the author of a royalty corresponding to 16 2/3 per cent of the retail price recommended by the

publisher. The figures on which the secretariat°s calculations of the sheet royalty

rate are based refer to the level of prices in 1973. Figures from previous have also had to be used for certain background calculations years concerning principles. A new computation will probably be necessary if and when the support is introduced. One of the advantages of the model The Commission is that it can easily be adjusted to price developments.

wishes to emphasize the necessity of the support scheme proposed being

introduced before levels and scale are determined more experimentally the ñnalization factors permanently. Even beyond stage, the various the real content of the support should be kept under continuaffecting ous observation. The level of the sheet royalty is calculated to include a normal royalty

to the authors for the 1,2 50 copies placed at the disposal of the state by of the remunerathe publishers. ln practice this implies an improvement tion guaranteed to the authors, to which must be added a direct royalty to be sold in the usual way. Consequently a as from the ñrst copy will receive more for a title which sells in small publisher support which has been one of the intentions behind the construction quantities, of the support model. subscribing to a support agreement in accordance with

The publishers

to deliver all the titles automatithe above guidelines should undertake cally included in the support scheme. Commission has considered the available in the

The possibilities

the undue of

context of the support scheme of preventing predominance

at the same time jeopardizing the one or two publishing houses without of serious Swedish aim of the support scheme to broaden the publication Various restrictions are conceivable, e.g. in relation to the literature. number of titles or to the size of the support payable. While realizing that certain complications can arise, the Commission has opted for the other in order to avoid adding to the latter solution, among things

administrative burden. Thus the Commission proposes that no publisher

should receive more than 20 per cent of the support annually given to volume of a house

new Swedish literature. lf the publishing particular

should will instead be be so great that this limit is passed, the support all the titles for

divided between published by that house and qualifying

support, with the result that the sheet royalty per title will be reduced. that the scheme *

The Commission predicts moreover proposed support with other measures - will make it easier for new publishing

together houses to be established. that for new Swedish litera- Thus the Commission proposes support

ture fo: adults be based on the sheet royalty We have specified principle.

aim to start with. The cost of the 400 titles per annum as a conceivable

can then be estimated at approximately Skr.

actual production support 5.4 million. Of this some Skr. 4.5 million will probably be awarded for

prose works and Skr. 0.75 million for poetry. The distribution of free copies to the book trade must not involve the state in any expense. The costs involved should be borne by the trade in the manner applying to subscription copies generally. The cost of distributing 320,000 volumes to public libraries would at a maximum estimate be the same number of kronor. The joint binding costs of the 200,000 or so books for the county libraries can be estimated at Skr.1 million. approximately Thus the total cost of the support scheme to the state would be approximately Skr.6.7 million. The support scheme should be introduced for an experimental period of three years, after which it should be possible for an evaluation to be undertaken and a decision reached concerning more permanent arrangements. In the latter context, of course, the implications of the other proposals put forward by the Commission should also be considered.

Translations of new literature for adults

Few would the importance question of serious foreign literature continuously being made available in Swedish. Without this being done, literary in Sweden activity is in danger of provincialization, and this danger is serious particularly in a small language area. As is made clear in the account presented in section 4.1.3, relations between Swedish and

foreign literature do not present any cause for concern taking publishing

activities as a whole. On the other

hand it is profoundly disturbing to

note that the proportion of serious literature in translated publications is declining, which means that the proportion of mass market and entertainment literature is rising. Steps must be taken to reverse this trend. The Commission finds that this cannot be done through the medium of an automatic support scheme. Support on these lines would not provide publishers with any inducement to introduce less familiar literature in this country, least of all literature from minor language areas. To solve this problem, the Commission proposes the introduction of specific support designed to secure for the Swedish reading public a regular and good supply of contemporary serious foreign literature in Swedish translation. titles Only whose original editions were published less than 20 years ago should be eligible for this support, which should be awarded by a special committee made up of persons with a manifest knowledge of the subject. This committee should operate independently within the framework dictated by its allocation. There should be a steady turnover of membership in order to guarantee breadth of judgment. The support should be given the form of a production grant payable post facto once every year following application by the publishers. The Commission would recommend the award of production grants post facto for some 60 titles during an initial To this must be period. added the support also proposed for translations of the classics, which can be said to take the form ofa post facto equalization oflosses and to both an inducement represent and a reward for quality publishing. When awarding production the committee should take into grants, account the quality of the translations. It should therefore be enabled to

institutions or other experts for examination purposes engage language on an ad hoc basis.

consist in the publishers

The quid pro quo required in this case would of the state. At this juncture a title is placing 500 copies at the disposal so that there seems no cause for presentation copies no longer a novelty, On the other hand the being sent to the book trade and public libraries. should 500 to even out regional county libraries be given copies and to ensure that the literature concerned differences in book resources is sufñciently available through the libraries. for 60 titles is estimated at Skr.

The cost of the proposed support

and distribution costs 870,000. To this must be added the joint binding libraries, which are estimated at Skr. of the 30,000 copies for the county of the committee are estimated at 150,000. The administrative overheads Thus the total cost of this support to the a maximum of Skr. 30,000.

state would be Skr. 1,050,000.

Classical publications

Production support

conducted have revealed the severe The investigations by the Commission of copies of Swedish and foreign classics. This applies both to shortage

classics in the true sense of the term and to what is termed generally

literature from our own century. The situation seems to be acclaimed and worsening year by year. This cannot be accepted. It is a self-evident task of society to preserve and revive the literature of the past. urgent

therefore the introduction of a special support

The Commission proposes

scheme to promote the publication and storage of Swedish and foreign

acclaimed Swedish and foreign literature of the

Classics and of generally

twentieth for children and adults. Only titles whose original century versions 20 or more years ago should be eligible for this

appeared

support. of Classics should also be distributed by a Support for the publication with a regular special committee made up of experts on the subject and

turnover of membership. This support should take the form of an advance production grant and

should be made subject to certain conditions regarding price and stock Skr. 10-15 on size) should be a maintenance. Between (depending title. suitable price level for an ordinary publication for should be Applications to the committee production grants estimates. But the committee must also be at accompanied by exact of its own or to act on initiatives from other liberty to take initiatives the committee can employ sources besides publishers. ln this connection whereby it announces that it wishes a an ordinary tendering procedure at the same time specifying its

particular work to be published,

conditions with regard to price, edition, design and stock maintenance, in the whereupon the commission is awarded to the applicant putting

most favourable tender. The size of production grants must be computed in such a way as to attain the two principal aims of support for Classical

publications, viz.low prices and good stock maintenance. The Commission proposes that Skr. l million be allocated for production grants, which should make it possible for about 50 classics to be published every year on the terms indicated above. The Commission feels that roughly one-third of the support should be devoted to the publication of Swedish classics and the remainder to classics.

foreign

Special demands of quality can be made of translations of the classics. This presupposes among other things that translators are properly paid for their work, which is often not the case at present. The publishers receiving support are in return to place 1,250 copies of each title supported at the disposal of the state. These copies will then be distributed to public libraries and the book trade in the same way as new Swedish literature. The cost of

distributing 40,000 copies to the public

libraries is estimated at the same number of kronor. The joint

binding

costs of the 25,000 volumes for the county libraries are estimated at Skr. 125,000. To these must be added the committees administrative overheads of Skr. 30,000. Thus the total cost of the support given to the. publication of classical works of literature would be approximately Skr. 1.2 million.

Stockpiling support

Studies of the book trade undertaken by the Commission have revealed that the of the available

insufñciency repertoire of classical works is due

not only to a decline in new editions but also to individual titles outside the serial publications being sold out or having disappeared in other ways from existing stocks. The Commission finds that there is a great need for active measures to encourage the maintenance of stocks of literature of lasting value. The simplest and most effective course would seem to be for a support scheme to be introduced whereby a certain amount is paid for each copy The sum of 10 öre per stored copy can be said to be kept in stock. appropriate. In the light of the Commissions studies of the trade, the number of classics eligible for support can be estimated at approximately 1,000. All classics and titles

generally acknowledged at present published

and having originally appeared more than 20 years ago should be made eligible for this support. Average stocks of the 1,000 titles could be estimated at approximately 2,000 copies per title. The cost of the support scheme can in this case be = Skr. 200,000. The Commission estimated at 1,000x2,000x0.10 regards this amount

as an appropriate ñrst years allocation for stock main-

tenance of classics etc. This allocation should be administered and distributed by the classics committee mentioned above. Applications for support are to be sent by publishers to the committee once every year. The total cost of support for the classics on the lines proposed by the Commission would be approximately Skr. 1.4 million, comprising Skr.1.2 million in production and Skr.0.2 million support in stock maintenance support.

Non-fiction

of the book as a source of knowledge and information is The importance self-evident and has been vigorously asserted in the chapter presenting the Commission”s emphasis of the Commissions goals. But the main inquiries and proposals has been on literature. This is solely due to the of literature and different circumstances surrounding the publication

non-fiction respectively. Publications of non-fiction have more than doubled over the past

twenty years. During the past five years an average of some 5,500 non-fiction titles have been published annually, an impressive figure both in absolute terms and by international standards. of non-fiction are Of course, this is not to say that all categories of more expanding. There are patent deficiencies e.g. in the publication advanced of certain standard international works essays and translations made in the course of Swedish and to which reference is frequently international debates. sees no need for the introduction of state

The Commission general

of non-fiction. support for the publication would the introduction of On the other hand the Commission propose to cater for the manifest need of translations of direct state support international works of interest in various sectors.

major standard general This support should be distributed by special experts who are successive-

ly replaced. The support should take the form of an advance production and should be subject to certain conditions above all concerning grant the maintenance of stocks but also concerning prices, on the lines section with of described in the previous regard to the publication Classical works of literature. Here too the experts should be enabled to work and on their own initiative. The both on the basis of applications Commission that Skr. 400,000 be for this form of

proposes appropriated

which should make it for some 20 works of the kind in

support, possible

question to be published each year. The publishers receiving support are in return to place 1,250 copies at to libraries the disposal of the state. These copies will then be forwarded described The cost of distribuand bookshops in the manner previously. 16,000 volumes to public libraries is estimated at Skr. 16,000. The ting destined for the county libraries is joint binding of the 10,000 volumes estimated To this must be added Skr. 15,000 in to cost Skr. 50,000. overheads. Thus the total cost of this support will be administration

approximately Skr.480,000.

Literature for children and young persons

interest and the ability to read with discernment are established Reading Lack of books in childhood environments and neglect during childhood. cut off the individual from of early reading instruction can permanently

access to literature. lnferior, picture books and mass produced superficial

series of books for children and young persons are liable to have a one-sided effect on children”s and inhibit the development of reading

their literary taste. A counterweight of quality literature must be created here and this should be made more readily available for purchasing and

borrowing and on a joint basis by schools and libraries. The Commission

returns to consider the latter problem in section 10.5.l. As is shown in section 4.1.3, the publication of books for children and young persons has expanded rapidly during the past decade. The Commission”s study of the trade also shows that this was the only sector with a reasonable overall level. proñtability Accordingly there is no financial cause for any general support for this branch of publishing. On the other hand there is a great need to guarantee a good and steady publication and distribution of high quality literature for children and young persons, both original works and translations. This is essential if we are to achieve the aim of creating good reading habits and a critical view of pulp literature. The Commission adheres firmly to its principle of not awarding advance on a selective support basis to new and previously Unpublished Swedish literature. instead a scheme of post facto production support is with a view to encouraging proposed the publication of high quality books for children and young persons. This support should be distributed by a committee made up of persons with a manifest knowledge of the sector and successively replaced to guarantee breadth of judgment. Like the other committees this committee proposed, is to operate independently within the bounds dictated by its allocation. The Commission realizes that differ the opinions may concerning proposal of selective support, but we feel that general support is not economically justiñable at present and also that it would be liable to fall into disrepute as a result of favouring sub-standard as well as quality literature. The intention is for 1,500 copies of each title qualifying for support to be distributed to institutions primarily etc. frequented by children. Although the Commission does not advocate a general support, sufñcient number of titles should be included to render the problem less delicate. The Commission proposes that 100 titles be awarded post facto production This should be awarded both support. support to original Swedish works and to translations. A certain should be set aside quota each year for artistically illustrated children”s books. Support on the scale proposed would cover one-third of the books approximately published in this sector apart from mass-produced sub-standard works. The application to this publishing sector of the sheet royalty model proposed elsewhere is surrounded by formidable difñculties. The Commission therefore proposes that production support be paid at a rate of 50 per cent of the price of the book, in other words that a certain number of copies - 1,500 - be purchased for aid purposes after publication and at a discount of 50 per cent. This discount rate is justiñed by the large number of copies and by purchases being made after publication, when the book has completed its normal sales period. To eliminate any incitement to increase the Commission prices, the introduction of a maximum aid limit. proposes The average price of the Library Service Agencys quality selection is at present in the region

be of Skr. 15. The Commission proposes that state production support subject to a maximum limit of Skr.8 per copy.

is probably in the

The average price of the titles eligible for support region of Skr. 15. The state pays on average Skr.7:50 per copy. The total cost of this support is estimated at Skr. l,635,000. The committee should also be asked, should the need arise, to make for the introduction of stock maintenance support correpreparations for Classical literature. sponding to that proposed above

structure in the publishing sector Entrepreneurial

As is shown in section 4.2, there is a heavy concentration of enterprise in were to reach several important categories of publishing. If developments number all

the pitch of a small of people determining practically

this could to the publication in important fields, pose a serious threat of book publication and to literary development. In drawing up diversity the Commission has therefore taken its proposals for production support, account concentration.

of the problems of enterpreneurial

The Commission also feels that direct state action must be taken to

guarantee a broad participation in publishing decisions. The Commission therefore proposes that a state fund be set up to the establishment of new publishing enterprises and to improve support of small and medium sized firms. In the course of its the circumstances work this fund should observe the need for different types of publishing and should moreover encourage the establishment of regional enterprises with a view to counteracting the concentration of publishing publishers activities in Stockholm. facilities for the private publication of The fund should also promote finds it a worth while aim for many books at cost price. The Commission their work in book form without people to be enabled to publish - Subsidized services in certain respects e.g. incurring heavy expenditure. of the wage costs a grant paying the rent for premises and covering part - a writer to convert a manuscript into a book of an employee helping do not imply any unacceptable costs.

The fund should also take into account the special publishing prob-

lems of linguistic minorities. First and foremost the activities of the fund should focus on financial to invest in entailing a loans. The fund should be able projects of risk. Terms of amortization and interest considerable assumption could be made extremely favourable. The Commission has bargained for Skr. 3 million, in which case the deficit should not exceed loans totalling Skr. 200,000. Applications for loans should be decided by a special fund

committee. but Foreign influence on Swedish publishing is at present very limited, the Commission feels that the Government Commission recently set up

of Swedish enterprises (1973 117) on the subject of foreign take-overs connected with influence in different should consider matters foreign media sections, the book sector included, and that a special study should

be made of the

feasibility of legislation to limit the ability of foreign

interests to influence Swedish book

publishing policy.

10.3 Libraries

10.3. l General

The sociological surveys undertaken in conjunction with the Commissions library experiments, the library experiments themselves and analyses of the same together with available» statistics reveal that public libraries are

becoming more important year by year where the distribu-

tion of literature is concerned. Moreover libraries have come to occupy a central position in local cultural life generally. The Cultural Council refers among other things to the increasing responsibilities assumed by local libraries in connection with general cultural arrangements. The part already played by the public libraries is such that a definition is urgently needed of the demands that can be placed on an efficient A library must be accessible in a purely external library organization. sense (decentralized organization, adequate hours of opening, catchment activities, simple routines). Book loans must be free of charge. The supply of books must have breadth, quality and a composition matching the interests of the population. There must be effective co-operation between libraries so that one library can borrow from another books which it does not have on its own shelves. Library activities must include a high proportion of general cultural activities. Despite their high average standard, libraries public by no means always satisfy the requirements thus defined. Standards are very uneven, book resources inadequate, and large population groups are excluded

from library activities. ln connection with the measures

of support discussed in chapter 6, the Commission presents proposals aimed at an equalization and improvement of standards.

10.3.2 General regulations

ln chapter 6 an exhaustive account is given of the discussion that has taken place on the subject of legislation in the library sector. The Commission is not prepared to propose any legislation that would be binding on local authorities. However, the Government must establish what the goals of public activities are to be and who is to be responsible for the planning library of those activities at different levels. This can be effected by means of certain additions to the proclamation at present governing state support to county libraries and county cultural centres. Should the unevenness of library standards as between different localities continue for any length of time, or if developments in the library sector should take a different turn form what is at present the case - e.g. if local authorities, contrary to all expectation and to the intentions of the national Government, were to impose charges for

certain amenities - there will be cause to reconsider the matter of library legislation in the library sector.

l0.3.3 Support for municipal libraries

One of these is connected with the uneven- Two questions predominate. ness of standards as between different libraries and different municipalithe second with extra-mural library activities, ties (local authorities), above all with library activities in factories and other work places. There are a number of other measures the attention of public requiring without libraries, but it should be possible for these measures to be taken out of goverment funds. any special support lines of national are conceivable with a view to the Three policy of standards. Firtsly, increased information, guidance and equalization local authorities to redouble their example can all serve to encourage sector. Secondly, selective Government support can efforts in the library of sub-standard librabe awarded for the improvement and equipment libraries and ries. Thirdly, the county can be given the resources to enable them w at least on a temporary basis « to take opportunities over responsibility for book supplies in parts of a county where the local concerned lack the means to organize proper activities on authorities their own. information is covered in 10.3.6, county library activities in Central 10.3.4. A reinforcement of existing grants for spot measures in local libraries with a view to the improvement and is proposed by the Commission equipment of sub-standard libraries. These grants are intended to enable areas and with rela-

municipalities incorporating large thinly populated

libraries and also to facilitate a tively poor ñnances to acquire travelling of libraries in municipalities where library organizageneral refurbishing libraries are estimated at Skr. 18.75 tion is weak. Grants for travelling to be disbursed at a rate of Skr. 3.75 million annually over a million, five-year period. Improvement grants - which it is proposed should not - are estimated at Skr. 2 million exceed Skr. 100,000 per library annually over a ten-year period. advocates a further form of selective support for The Commission local libraries. The Commission°s library experiments have clearly demonto maintain extra-mural lending activities. strated the need for libraries Above activities at factories and other work places have all lending for various reasons proved an effective means of reaching groups which will be needed have not had dealings with public libraries before. Support to initiate over a period of several years to enable the municipalities activities at work places on any considerable scale. This support library should expenditure incurred by the be aimed at bringing down the initial libraries and should be payable for up to three consecutive years. The Commission proposes that grants for work place library activities be payable at a maximum of Skr. 5,000 per lending place and year. ln employ at order to be eligible for a grant, a work place should normally that number. Expendileast 100 persons, in exceptional cases fewer than

ture during the first year is expected to be limited to Skr. 1 million, rising thereafter to Skr. 4.5 million the third Financial during year. requirements are then expected to remain constant during the succeeding years until the main content of the reform has been implemented. The general cultural activities of municipal libraries should for purposes of support be treated on a level with similar activities sponsored by other institutions. A review should be undertaken of existing regulations governing state support to local authorities in connection with the construction, rebuild-

ing and furnishing of library premises.

lO.3.4 Support for county libraries

The ad hoc support which can be given by the state to public library activities ought in the Commissions view to be concentrated mainly on the county libraries. The county libraries should be given the task of supervising literature amenities in their counties. ln connection with this supervisory function, a county library should be empowered to conclude an agreement with a municipality wishing to be temporarily relieved of its book supply function in greater or smaller portions of a locality. The application of the literature model support proposed by the Commission the co-operation presupposes of the county libraries. Importance is also attached to the co-ordination and communication by these libraries of information to the general public in each county concerning literature and libraries. the financial resources

Obviously of the county libraries will have to

be improved if they are to be able to undertake the new and increased tasks thus envisaged. The Commission shares the view expressed at municipal level that county activities ought in principles to be fmanced by county councils and the national Government. As regards the division of costs between state and county councils, it seems appropriate for the state alone to bear the cost of the C0mmissions proposals the concerning supervision of library developments in the counties, the supply of literature to linguistic minorities, information about literature and libraries and the distribution of the books which to the according proposed model of support for literature are to be supplied to local libraries via the county libraries. Consideration should also be given to the Commission°s proposal that postage on books etc. being returned by borrowers should be charged to county libraries and county centres by means eg. of postage prepayment. According to the Commissions estimates, personnel increases must be made at each county library corresponding to three appointments (two for library. staff and one for clerical assistance). One of the librarian appointments thus proposed should be concerned with activities for children and young persons. The cost involved can be estimated at roughly Skr. 140,000 per library, to which must be added expenditure in connection with information activities and the postage costs of interurban lending activities, estimated at Skr.40,000 per library.

should be at the of the central

A further Skr. 400,000 placed disposal

national for to county libraries undertaking by body special grants

agreement with particular municipalities to help in supplying books to

certain areas. assumes that diocesan and rural libraries will be The Commission control. This will entail a total expenditure of placed under municipal Skr.4,62 million.

10.3.5 Support for lending centres

should be increased by Skr. 0.3 million so as to avoid a Existing grants deterioration of service standards.

10.3.6 Supervisory authority

seconds the Cultural C0uncils that public

The Commission proposal in future of the proposed

library affairs be placed under the jurisdiction

Council. The functions of this council ought primarily to be

new Cultural but it should also assume the function of of an advisory nature, centres and other supervisory authority for county libraries, lending state-financed activities which are at present the responsipublic library of the National Board of Education. The tasks of the new countil bility the distribution of Government funds allocated for should also include of activities to

public library purposes and the organization experimental

the extent by available resources.

permitted

The Commission wishes to underline the importance of the unit of the affairs sufficient resources for council covering library being given of and information to individual libraries. It is also important

guidance

for this unit to be given resources for central measures for the promotion

of public library activities, including experimental activities at municipal

or county libraries.

10.3.7 The Library Service Agency

The tasks of the Library Service Agency are expected to increase in with the distribution of the books which according to the connection proposed model of support to literature are to be supplied to the libraries and also in connection with purchases of literature for immigrants. In view of the paramount influence of joint binding activities on book there would seem to be cause for the enterprise to purchases by libraries, instances the of greater insight into joint give outside opportunity binding services.

l0.3.8 Costs of the Commissions

implementing proposals, in Skr.

millions

A. Grants to municipal libraries Travelling libraries Skr. 3.75 million Improvement grants Skr. 2 million Work place libraries Skr.4.5 million Skr. 10.25 million

B. Grants to county libraries Skr. 4.62 million C. Grants to Iending centres Skr. 0.30 million Total Skr. 15 .17 million

It is proposed that the grant for work place libraries be successively raised from Skr. 1 to 4.5 million.

Given increased work place lending aid,

the increase in annual expenditure on aid to libraries will be upwards of Skr.15 million. T0 this must be added the grant of Skr. 12 million proposed by the Commission in Chapter 8 towards books for immigrants, payable over a period of ñve years at Skr.2.4 million per annum, Skr. 1.86 million of this amount going to the county libraries and Skr.0.54 million to the lending centres. Annual state expenditure on public library activities in the event of the Commission°s proposals »being accepted excluding library costs within the armed forces and criminal welfare - would be approximately Skr. 17.5 million for the first year and Skr. 21 million per annum

following the expansion of work place lending aid. To this must also be

added a non-recurrent grant towards books for immigrants.

10.4 Commercial book supply

10.4.l General

The ownership of books permits a recurrent contact independent of time which is not possible with borrowing. Reading can also be more active the owner of a book is free to make notes in it. One great advantage of ownership is that children and young come into persons naturally contact with literature and are encouraged to read if there are books in their homes. The Commission therefore considered that it is justiñable for the state and local authorities to try to promote the sale of quality literature.

l0.4.2 The specialist book trade

7716 subscription book trade

The subscription book trade is the only sales channel offering a wide range of quality literature, generally combined with a good standard of service. The conditions for the maintenance and development of the subscription book trade must therefore be improved. It should be noted that many large conurbations do not have (and

never have had) a full-range bookshop. Many suburbs have no bookshop of the country”s population have at all. Consequently a large proportion difficulty in getting in touch with the book trade. The Commission realizes that it would be unrealistic to aim at a full-range bookshop for every urban area. But there ought to be at least one such bookshop in the central town of each prospective municipal Facilities literature should also be region. for the purchase of quality provided in all large suburban areas. However, support for the book trade is not to be general financial recommended. As is made clear in section 5.4.2, profitability varies from earn their owners a good one bookshop to another. Many bookshops profit. General financial support is therefore not justifiable. Nor is it certain that everybody who could do with support should receive it. One

might mention that the Government Commission on thinly populated

involved in direct areas found that there were insuperable difñculties to such a fundamental branch of distribution as operational support grocery stores in thinly populated areas.

Nor does the book trade itself desire direct state subsidies of a general

nature. This has been made clear in a variety of connections by individual booksellers and by the Swedish Booksellers Association. Certain may need support, however, but each individual bookshops case must be decided on its own merits. The obvious course would be for the to take such decisions and award support where municipalities appropriate.

Thus the municipalities should assume responsibility for ensuring that

the sale of literature functions satisfacorily for the benefit of their inhabitants. Various alternatives are then conceivable. The municipality can subsidize an existing bookshop insofar as this is necessary. It can use of a new bookshop. But in suitable means to encourage the establishment many places developments are likely to be such that the municipalities are forced to run sales activities themselves. At the same time as commercial book sales in individual areas should the Commission feels that certain contributions be a municipal concern, are One

should be made by the state. Two such contributions proposed.

of these is for bookshops to receive certain books free of charge. The other in a credit fund aimed at promoting the implies state participation further development of the book trade. The free copies mentioned here form part of the literature support earlier. Thus would in model described each subscription bookshop

principle receive one copy of each title qualifying for state support. The

Commission does not feel that this form of support can have any

appreciable effect on the profitability of the book trade, but it may give

to certain in financial straits. The net amount of relief bookshops can be estimated at a maximum of some Skr. 9.000 per support bookshop, assuming that all books are sold at their full prices: on this account the actual amount of support received will probably be far less. in favour of this form of support is that it One important argument and facilitates a wide selection. This is an important effect at encourages - -is

a time when the tendency particularly among smaller bookshops

for the selection of books on sale to be reduced. An improvement of credit facilities in the book trade is very much a concern of the trade itself. The Swedish Publishers Association has

far-reaching plans for the establishment of a finance institute with an estimated total lending of Skr. 9 million. Interest and amortiza-

capacity tion terms will conform to customary practices. The money lent will be applied to the establishment of new businesses, acquisitions of existing

bookshops, rebuilding etc.

Credit facilities will be regulated by publishers and banks. Decisions will in principle be determined by considerations of proñtability. The credit facilities thus created will be welcome, but at the same time the Commission feels that there is social justification for credit which is not based solely on considerations of business economics. The Commission therefore that certain measures proposes be taken by the state to alter the conditions on which loans are granted. These measures on the part of the state should be accompanied by changes in the scope and terms of credit activities. As stated above, the plans entertained by the Swedish Publishers Association envisage loans totalling approximately Skr. 9 million. The Commission considers that an increase of this amount is justified. Credit terms should be improved with regard to both interest rates and amortization. There seems no reason for credit facilities to be reserved for the subscription book trade. Class B bookshops are also recommended below as recipients of such aid. Other businesses selling or intending to sell qualiñed literature should also be eligible. One conceivable is the group municipalities, particularly those with no bookshop or with fipoor nances. Consideration should also be given to the possibility of loans to the serious second hand book trade in this connection. The nature of the collaboration between state and trade through the medium of a credit institute should be made the subject of negotiations between the parties concerned.

The class B book trade

For the same reasons as have already been stated with reference to the subscription book trade, the municipalities should assume responsibility for the further development of the class B book trade. It is of course particularly important for direct or indirect support to be given to a

bookshop which is the only one in its area.

The Commission that proposes the state support advocated for the subscription book trade also be extended to the class B book trade. The present day situation and future prospects of the class B book trade appear to be worse than those of the rest of the trade, so that support is no less necessary here. Although the range of these bookshops is limited and although one could point to other deficiencies, it should be borne in mind that often the alternative very only possible is the complete predominance of the Pressbyrån news stall range. There is no call for special rules applying to the class B book trade

where the fund and credit facilities from the same are concerned.

free copies of

Certain special regulations may be needed with regard to state aided titles.

10.4.3 news stalls and the literature of the mass market Pressbyrån

There are about 60.000 news stalls and kiosks throughout the country

The selection of books sponsored

selling goods of one kind or another. by the Pressbyrån organization reaches roughly one in every four of these

establishments. Here then is an excellent opportunity of distributing

literature to a wide circle of readership. Instead the Pressbyrån quality the foremost distributor of suborganization has become country”s standard literature. This is borne out by the Commissions researches. has been levelled at the Pressbyrån organization from Serious criticism several quarters. cannot deny its services to producers of newspapers, Pressbyrån as a periodicals or books on grounds of quality if it is to retain its status neutral wholesaler and distributor. The Commission finds that Pressbyrån has shown little or no interest to its traditional distribution and tackling the in adding quality books problems which this would imply. reasons for the of quality literature in the The poor standing

distribution network are also to be found in the publishing

Pressbyrån

and lack of profit incentive appear to have

business. Lack of co-operation constituted the main obstacles. Commission therefore the establishment of a mass The proposes ñrm of the kind described in greater detail in marketing publishing

section 5.6.4: 26 literary titles are to be published each year for adults

and the same number for children, e.g. in two separate series. These will have been in

titles, which it is presumed published previously

another form, are not to cost more than Skr. 5. The prices of the books be made lower still, because

for children and young persons may possibly

the rival news stall literature is very cheap. Both Swedish and foreign literature should be and both Classical and contemporary

published authors should be represented.

a alternative to

A publishing range of this kind could provide powerful

the existing Pressbyrån stock in trade. series should be seen as an initial experiment. If The two mass market series of more advanced literature should also be they are successful, included. The Commission°s estimates indicate a subsidy requirement of apfor the above mentioned mass market series

proximately Skr. 900.000

other things on the during an initial period. This estimate is based among of 30.000 for adults with 20.000 copies of production copies of works to be 60.000 and 45.000 each title being sold. If instead the figures were no subsidies would be needed.

copies respectively,

should be started as soon as between the state and

Discussions possible

- the Swedish Publishers Association, the other interested parties

and the Union of Swedish Authors.

popular education associations it can meet the standards set, the trade should be given the Assuming

opportunity of running the mass market publishing enterprise on its own.

If this is not possible, a special publishing house should be established with the state, the Swedish Publishers” Association and the popular education associations as joint owners. The manner in which an enterprise of this kind is to be formed and run should only be determined following negotiations between the interested parties mentioned above.

lO.4.4 Mail order sales

Even with a substantial improvement in its conditions, the specialist book trade cannot be expected to cover the entire country. On the other hand the Pressbyrån organization, which already has this coverage, will continue to display inevitable deñciencies of service and range even following the presumed improvements to its book supply service. Thus the prime objective of the Commission, VlZ. for everybody regardless of their locality of residence to be given the opportunity of acquiring all quality literature, cannot be realized through these two channels. Book sales via public libraries could be a viable alternative for the future. The relaxation of regulations concerning municipal powers and the abolition

of the monopoly of the book trade following the introduc-

tion of free prices in 1970 should offer the municipalities a genuine opportunity of sponsoring the sale of books. The Commission proposes that state-aided experiments be started with mail order book selling. The Commission does not regard mail order sales as an equal alternative to sales via the specialist book trade. On the other hand the introduction of a channel of this kind would provide facilities for the purchase of books in parts of the country which today do not have satisfactory commercial facilities of this kind. The success of mail order sales appears conditional on their being based on a wide range of books, on information being readily available and on facilities being

available on peoples doorsteps.

Information material and order forms should be distributed via public libraries and post ofñces (some 5.000 premises altogether). The Commission feels it is a logical for libraries to offer

development

their visitors a choice between buying and borrowing. However, these activities should not be confined to library premises. The mail order service should follow the extra-mural lending activities of public libraries. In future work place loans will probably come to constitute an important The Commission part of these activities. proposes that the sale of books also be sponsored in this connection. Ventures of this kind could also be run without the participation of - in which case they could well be sponsored by the public libraries popular education movement. Ordering facilities should not be tied down to institutions: it should be possible for order forms to be distributed to private homes. The Commission feels that the consumer price of mail order purchases should be the same as that of and should include

bookshop purchases

postage on the consignment. Prepaid order forms with a printed address should also be made available to consumers.

Two different information catalogues should be provided: one

very an exhaustive list of the books offered and another with a containing smaller number of titles but with a more comprehensive presentation of each title. lf each sales point” could sell one book a week this would give an annual sale of 250.000 copies. The for activities being launched should rest with the

responsibility

state. No elaborate organization is necessary. Nearly all the tasks involved could be entrusted to existing bodies, thus limiting fixed costs con-

siderably. The aim should be for activities to become self-financing after a time, though subsidies may be needed during an introductory period. to the Commission secretariat, some Skr. 0.5 million in According subsidies will be needed during the initial year. However, the Commission would emphasize that an exact amount can only be established following careful estimates and negotiations with the trade and wholesalers.

10.45 Seelig & Co

catering for the specialist book trade.

Seelig & Co. are the wholesalers Section 4.3.2 includes a catalogue of the conditions which have to be satisñed to enable small and newly established publishers to compete with large publishing firms. This catalogue shows quite clearly that Seelig in such matters. Small can & Co. occupy a key position publishers distribution and even active sales work purchase services such as storage, at bookshops. Again smaller publishers have been able to make joint offers to the book trade via Seelig. The account in section 5.3.1 shows that a similar important part where small subscription Seelig plays bookshops are concerned. is The Commission feels that the part played by Seelig in this context and that restrictions of such services are a serious extremely important occurrence, whether they be due to actions taken by the large publishing firms or by Seelig themselves. A particularly close watch should therefore be keept on developments in this sector.

10.4.6 of the Commission°s concerning the book

Summary proposals

trade and calculation of the costs involved

in the credit fund mentioned above The annual cost of state participation is hard to gauge, for it would depend on the scale of interest subsidies and the assumption of risk. Since we have recommended great generosity we have estimated the state contribution needed to in both respects, balance deñcits at Skr.0.5 million. We have estimated the annual loss on the proposed mass market at Skr. 900.000, while the support needed for publishing enterprise experimental mail order activities during an initial year can be put at Skr. 500.000. the Commissions proposals would mean ap- Altogether, then, Skr. 1.9 million in direct support to the book proximately per annum

trade. T0 this must be added the subsidy received by the specialist book trade in the form of free copies. These free copies would correspond to purchasing costs of approximately Skr.4 million.

10.5 Promotion of reading

The proposals for the support of literature presented by the Commission above are designed in such a way that they can be expected to be an effective means of encouraging reading. In the course of the current debate, proposals have been made among other things for book propaganda in general terms. The Commission has considered this question but is of the opinion that long-term specific measures of the type here proposed would have more definite results.

10. 5.1 Schools

In the chapter setting out its goals, the Commission has referred to the great importance which must be attributed to schools in the matter of arousing and maintaining popular interest in the reading of worth-while literature. The Commission has therefore summoned a special group of experts to carry out a survey of the conditions of the reading of literature at different levels throughout the school system. The Commission is not qualiñed to pronounce any opinion on the detailed proposals put forward by the group of experts e.g. concerning educational, organizational and curricular matters, but it is assumed that these proposals will be given due consideration by those responsible for shaping the future development of the school system, particularly where Swedish is concerned. The Commission would stress the particularly importance of schools providing systematic and individualized reading instruction. The Commission would call particular attention to the importance attached by the group of experts to young persons being given generous access to books. As is shown in Chapter 7, great importance must be attached to school libraries in this context. It follows that, in order for schools to be able effectively to stimulate the free reading of literature, their book collections must be accessible all day, there must be a diversity and abundance of literature and lending activities must be intensified. The Commission that the Naproposes tional Board of Education be commissioned to draw up regulations of a kind calculated to realize the above for school specified objectives libraries. This in turn presupposes among other things that school library activities are given adequate financial resources. Systematic co-operation is needed at all levels between schools and libraries so that children public and young persons are continuously encouraged to read good books. It is particularly important for nursery schools and public libraries to co-operate well, so that children of pre-school age acquire good and natural contacts with quality literature from the very outset. There is one sector, namely poetry reading, in which the Commission

feels that special measures for the encouragement of reading should be *taken by schools. The Commission proposes that the National Board of Education be given a special allocation of Skr. 100.000 for the promotion of the understanding and reading of poetry and that the Board also be instructed to provide schools with information on the availability of this allocation.

l0.5.2 The Swedish Institute for Childrens Books In the report entitled Literature in Schools (SOU 1973:1) mentioned previously, the Commission”s special group of experts on literature for children and young persons has stated its views concerning the Institute for Children”s Books and submitted proposals regarding a reform of the organization and activities of that Institute. The group of experts proposes the conversion of the Institute into a state foundation with a number of sponsors representing authorities and associations concerned with literature for children and young persons. The new form of organization should be a condition for an increased assumption by the state of responsibility for the future of the Institute. In the opinion of the group, the implementation of this proposal would constitute the best possible guarantee of a continuation of the Institutes activities and would at the same time would create facilities for that expansion and improvement of the Institutes activities which now appears to be essential. The cost of the proposed reform represents an increase of Skr.353.000 in state as compared with the grants allocated to the expenditure Institute for the budget year 1972/73. The Literature Commission seconds the proposals of the group of for a reform of the Swedish Institute for Children”s Books and its experts activities and with certain additions would adopt these proposals as its own. According to the Commissions instructions, the assessment of support for literature of cultural worth for children and young persons should not be conñned to books but should also include other forms of literature catering for children and young persons, e.g. the publication of comics which can be regarded as of cultural value and which promote good reading habits”. The Commission considers that experimental activities are needed in this sector. The lack of a quality production of word and picture stories in a low-price comic form is obvious to anybody who has studied the existing range. Experimental activities in this sector should therefore include direct collaboration by artists and writers. This collaboration can assume a variety of forms which it should be possible to plan through the Swedish Institute for Children”s Books, provided the Institute is given the organization proposed above. The Swedish Institute for Childrens Books should therefore be commissioned to draw up a detailed plan for these activities. It is suggested that the Institute be given a budget of Skr. 100.000 for this purpose.

10.5.3 Information about books in the press and on radio and television

Radio and television

The discussion which has taken place in recent years concerning various possible means of improving the position of literature in society has often centred on television. Great hopes have been pinned on the ability of this medium, with its enormous impact, to popularize the book as a source of experience and information. However, there would now seem to be widespread disappointment at the neglect which the Swedish Broadcasting Corporation is felt to have been guilty of in this respect. - It seems fair to say that this disappointment which sometimes also concerns radio - is based more broadcasting on personal value judgments and observations than on well-documented data. No penetrating study of the subject has been undertaken. The Commission°s own resources have not been sufficient for such a task. The Commission therefore feels that it would be desirable for some competent institution to study the matter and to analyse the current output of literary information in relation to the demands that can be made of radio and television. For its own the Commission finds that part the disappointment referred to concerning the Corporations programme policy in this sector is to a great extent understandable, but would distinguish in this context between the two media radio and television. Radio broadcasting includes more comprehensive activities in this sector, while television m and no great distinction can be observed here between the two channels - seems to confine itself to isolated initiatives. Some much publicized work may be presented now and again in the course of news broadcasts and arts programmes, in which as a rule literature provides a minute proportion of the programme content. There is no day-today monitoring of cultural events. The Commission feels that the current repertoire of literary programme items in the two television channels does not satisfactorily implement the stipulation of Article 7 of the Agreement between the Corporation and the Government of Sweden that programmes ”shall satisfy, to a reasonable extent, different interests within religion, music, drama, art, literature, science, etc. The present limited of range programmes cannot be termed reasonable in view of the important part played by literature in society.

The press

The daily press has by tradition played a vital part in the important sector of literary information constituted by book reviews. The position of the daily press in this sector can still be termed paramount, but its activities have diminished in quantity. One important reason for this diminution is of course the discontinuation of a large number of newspapers. The Commission is alarmed by the diminution of reviewing activities, which also tends to concentrate literary influence in the hands of a small

number of newspapers (= reviewers), at the same time as it entails inferior information and reading stimulus for many people.

Proposals The Commission has already observed that the literary information, above all in the form of book reviews, provided by our largest mass in certain attaches media is palpably deficient respects. The Commission to the ability of comprehensive reviewing activities to great importance provide a breadth and diversity of stimulating information on newly

published literature. The Commission has considered these matters but does not feel in a to investigate problems concerning the activities of the mass position media, which will presumably be considered by other commissions. activi- To relieve the shortage of sufficiently comprehensive reviewing that the Periodicals Board be given an ties, the Commission proposes extra allocation earmarked for literary information in the form specially of book reviews. Funds from this allocation should be available to cultural journals, ideological journals and specialist journals for particular projects of literary promotion such as review supplements or extra review editions. The details concerning this support should be left to the Board to decide. The Commission feels that Skr.250.000 would be a suitable amount to set aside for this purpose during an introductory stage.

l0.5.4 The adult education associations

If new groups in society are to be won over to the reading of books, direct contact with in their everyday surroundings is of the people utmost importance. From this and other points of view, the discontinuation of book sales at work places, especially the so-called popular books, has had negative consequences. Elsewhere in this report the Commission proposes the initiation by public libraries oflending activities at work places with a view to reviving the links between books and the working environment. The Commission feels that measures are urgently needed to stimulate the activities of the adult education associations and it reading promotion therefore that to proposes they be given annual grants of Skr. 500.000 to be used within the framework as

this end, this money predetermined

see fit. The Commission feels it would be desirable for this they themselves catchment activities sales money to be applied to experimental involving of books at work Activities of this kind must of course be places. organized in Consultation with the trade unions in order to achieve good contact at work In Consultation with representatives of the places. Confederation of Swedish Trade Unions (LO) and the Central Organization of Salaried (TCO) together with the adult education Employees organizations of these two union bodies (ABF och TBV), the Commission has drawn for the organization and finance of book up guidelines vending at work places. The parties consulted have shown great enthusiasm for the introduction of activities of this kind, but the Commission

has not been granted funds for experiments in this direction. Naturally other voluntary education organizations should also be given the opportunity of participating in these activities. The principal aim should thus be to revive the link between books and the working environment and so facilitate a wider distribution of readable literature. The quality prospective participants can be apat work and invited proached to join a book circle offering them several

books (usually 10) to read, of which

they need only pay for one, which they then keep. Since the activities will to a great extent proposed focus on people who for one reason or another are not accustomed to buying books, the Commission a heavy reduction proposes in purchasing costs for the benefit of book circle members. Skr. 10 per book should be an attractive offer, especially as it entitles each member to read an additional nine titles.

10.5.5 The Writers Centre

The most important function of the Writers Centre is to act as an agency for the participation of authors in programme activities of various kinds at institutions of various kinds such as libraries, schools, prisons, hospitals etc. The Writers” Centre also initiates and arranges various major and combined events such as cultural writers days, tours, poetry evenings etc. It is important for the state to allot the Writers Centre the agency resources that will enable it to meet the demand for its services. The Commission has found that the activities of the Centre have to all intents and purposes evolved a suitable form so that at present they do not require any reforms or changes. The Commission feels that it is for these activities to continue appropriate to be based on guidance and local initiatives and for the activities initiated to be by the Centre confined to individual major events which in turn provide a stimulus to various local arrangers.

10.6 Special support

An account is given below of proposals for support to three special sectors, viz. support for the publication of works of reference and support for literary amenities for linguistic minorities and adults with reading disabilities. Expenditure on these forms of literary support is justiñed in somewhat different terms from those applied to the other proposals put forward by the Commission. Such expenditure should also be related to and balanced against other expenditure within each of the sectors i.e. education concerned, and research expenditure and expenditure on other improvements to the social condition of immigrants and on general cultural amenities for the handicapped. The last two problems have been made the subjects of special chapters.

lO.6.l Works of reference

The three Swedish works of reference, Nordisk Familjebok, largest Svensk and Bonniers Lexikon, were sold out at reduced Uppslagsbok prices in 1973, with the result that only a small number of minor works remain on the Swedish market. No new work of reference on the scale - now out of print - is to and with the scope of the above three works be expected. of a national conceived and edited in The publication encyclopaedia Sweden is a matter of great public interest. Education, research and not least e general knowledge in the country are greatly dependent on work of reference which is also the availability of a large and reliable opinion that the Government kept up to_ date. It is the Commissions must assume responsibility for this need being met. The Commission considers it important to facilitate the wide distribution of a Swedish national encyclopaedia. This presupposes a low price, which given the present condition of the publishing trade can only be achieved An overall estimate shows that a by dint of heavy subsidization. comprising twenty volumes of 750 price of, say, Skr. 800 for a work

volumes each presupposes a subsidy of approximately Skr. 20 million.

Thus allowing for a production period of ten years, an annual subsidy of Skr. 2 million would be needed to bring about the approximately publication of a major Swedish reference work. The Literature Commission therefore proposes that the Government of the problems connected with immediately order a special investigation the state-subsidized publication of an encyclopaedia. This inquiry should

result, after negotiations with interested parties, in proposals

possibly concerning the sponsorship of such an enterprise and also in a comparison of various costing alternatives. The sponsorship chosen should also be capable of managing the publication of other major works of reference such as technical dictionaries, scientific anthologies in various sectors etc., which may be required at a future date.

l0.6.2 Literary amenities for linguistic minorities

amenities for linguistic minorities The problems associated with literary are considered in Chapter 8, where as has already been mentioned, for a non-recurrent improvement of the central proposals are submitted book resources of libraries at a cost of Skr. 12 million ot the state. For practical reasons, this expenditure may be spread out over a period of 3 to 5 years, but decisions concerning these improvements should be taken in a single continuum

10.6.3 Literary amenities for adults with reading disabilities

Chapter 9 contains a review of some of the problems associated with literary amenities for adults with reading disabilities. the considerations forward in this As previously mentioned, put to an annual increase in allocation requirements of Skr. chapter point

1.280.000 with 1972/73. compared This would give a total expenditure of Skr. 3.345.000.

10.7 Sheet music

The instructions given to the Literature Commission have the following to say concerning sheet music: ”The distribution of sheet music can be presumed to encounter some of the same problems as the distribution of certain literature. quality The experts should therefore also raise the of the distribution question of sheet music by means of sales and library activities. ln considering this question the Commission has endeavoured to utilize models and ideas forming the basis of its design of a support scheme for literature. In doing so the Commission has found that the

problems associated with the sale of sheet music are of such a nature that

they must in all significant respects be related to conditions within the music sector generally. The general conditions of the literary and musical sectors are so different in nature that the Commission has felt unable to elucidate the problems of the musical sector competently and propose solutions to them It is also questionable whether questions of production have to be treated conjointly with problems of distribution. A system of presentation copies of newly published Swedish music at public libraries resembling that for new Swedish literature proposed could be considered probably as a means of promoting the distribution of sheet music. A profitability survey of music publishing must be carried out first so as to establish suitable levels of remuneration. It is possible, however, that stock maintenance combined with information support and mail order services sponsored e.g. by the Foundation for Nationwide Concerts would provide a more flexible and efficient solution to the problems of sheet music distribution. It will be recalled that the Foundation already has a certain responsibility for the production and distribution of recorded music. The Commission proposes that the Government, the acting through

medium of the Council for Theatres and Music, the Foundation for

Nationwide Concerts or a specially the appointed expert, investigate special problems associated with the publication and diffusion of sheet music.

10.8 Miscellaneous

The tasks of the Commission also included consideration of ”the best way of organizing certain training facilities for writers and translators and of promoting the translation and diffusion abroad of Swedish literature. The Commission has however refrained from forward putting proposals regarding special public measures for the training or further of writers or translators. training This must be regarded primarily as a matter for the union organizations of those concemed. Following the reorganization of the union of our organizations

of our instructions, the said sponsors subsequent to the compilation

practical facilities

organizations have acquired far better resources and for the suitable consideration of matters under this head. The issues connected with the distribution of Swedish literature be seen in the context of abroad should to all intents and purposes relations between publishers and writers on the one hand and ordinary Certain liaison facilities can be provided foreign publishers on the other. Institute. These facilities can be reinforced, in which e.g. by the Swedish aimed at activities designed to establish

case they should be particularly

for the attendance and arrangement of international Contacts, grants of writers and translators and so forth. symposia The Institute should, however, be given better resources. New initiatives could be taken in this sector. Apart from its work in establishing here would seem to be for the Institute to Contacts, the best proposition information of a suitable kind conconcentrate on providing regular in Sweden, the actual publishing decisions being cerning new publications left entirely to those concerned.

10.9 Forms of organization

If the new forms of support for literature proposed by the Commission this will imply the inauguration of are approved by the Government, state activity in a sector where previous experience is lacking. Special care must therefore be taken to provide this new activity with a suitable

form of organization. sector differ from those characterising The problems of this cultural for Education and Cultural the other spheres for which the Ministry has occupied an Affairs is responsible. Hitherto private enterprise overwhelming position in the literary sector and has not been dependent

Allowance must be made for the special realities this

on state support. has given rise to with regard to finance, copyright and trade practice.

The Commissions are presented in the form of a discussion proposals

agreement, of of principles. The ultimate design e.g. of the sheet royalty of the structure of the mass

mail order organization, entrepreneurial

or the rules goveming collaboration bemarket publishing enterprise cannot tween state and book trade within the proposed finance institute until discussions have taken place between those conbe determined cerned. As stated the Commission proposes that three indepen-

previously,

different dently operating committees be given the task of administering

portions of a future scheme for the support ofliterature. Organizational-

these committees should be linked within the ly and administratively

be established as a result of the proposals

body which can be expected to

of the Cultural Council. Certain boards are also proposed as well as joint

activities. bodies together with the book trade for certain business officers and a clerical assistant A secretariat comprising three handling committees (support for new Swedish is needed for the three literary of classical works, literature for literature in translation, publication and other (support for

children and young persons) special experts

non-fiction). The tasks of this secretariat should also include the evaluation

of other forms of state support for literature (support for new

Swedish literature, the credit funds, the mass market publishing enterprise, mail order activities) and to observe developments in the literary sector generally. Thus the secretariat would be responsible for the maintenance of necessary publishing statistics and the computation of cost developments etc. so that the effects of state support for literature could be studied and the basis for the assessment of remuneration levels etc. kept up to date.

At present matters concerning state support for public libraries are

handled by the Library Section of the National Board of Education. As previously stated, the Commission seconds the Cultural C0uncils proposal that matters concerning public libraries in future be handled by the proposed new Cultural Council. The Commission feels it is important for the Swedish Institute for Childrens Books to be given a reinforced and more diverse governing body which can cover the entire field of interest and act as the Institutes spokesman in all matters concerning childrens literature and cultural amenities for children. The Commission has deliberately chosen to distribute influence in matters concerning for literature between support a large number of hands. The system of special literary committees and various other auxiliary bodies increases the prospects of these complex issues being handled competently and it also gives a large number of people both insight and influence. The literary committees and other auxiliary bodies proposed by the Commission will need to co-operate e.g. on matters of budgeting and evaluation, both with each other and with the administration of state

support for public libraries. This could be arranged by letting the joint

board on literature and libraries proposed by the Cultural Council work in two sections.

10.10 implications and cost ofthe proposals

One of the main objectives of the work ofthe Literature Commission, as was stated in section 3.3, is to give more people better opportunities of ln order for this objective to be attained, good reading good literature. literature must be made available in two senses, viz. at the production stage, which means that a sufñcient breadth of publishing activities must be guaranteed, and also at the distribution stage, which means that the must be given ready access to good literature, either through loans public or by sale, regardless of where they live. The Commission is convinced that the implementation of the proposals outlined above would be an effective contribution towards the attainment of these ends. The new forms of support for the publication of good literature are designed to guarantee breadth and diversity. The combination of production support with support for the distribution of this literature via both libraries

and specialist bookshops is intended to

make the products of publishing available to people everywhere in the

country. of a mail order T0 this is added the proposal regarding the institution wherever they live. The service to enable people to buy quality literature establishment of a mass market publishing enterprise issuing quality alternative to

literature at low prices should moreover provide a powerful

the stock in trade of the the series of books at present dominating Pressbyrån organization of news stalls.

of reading are proposed with a

Various measures for the promotion view to winning new groups of society over to the reading of good

literature. Thus the proposals regarding support for public libraries are

aimed at encouraging libraries to take their books out

particularly public

facilities of various into society at large, to organize extra-mural lending kinds. If the Commission°s proposals meet with approval, the regional services can be counteracted without resort to imbalance of library

legislation. The Commissions can be expected to result in a great proposals of writers and translators: writers improvement in the working conditions will lind and translators will be it easier to get their works published from other given greater opportunity of working on quality literature countries. The Commission”s the financial proposals will also improve returns for authors. The Commission”s proposals also give the author a more independent had been position vis a vis the publishers. If for instance a construction subsidy to be used at their own chosen giving the publishers a certain have resulted in the relationship between discretion, no change would and writers. is instead devoted to the actual publishers When support this increases the ability of the author to publication of a manuscript,

the proposed

choose his own publisher, because no publisher can receive until he has acquired the manuscript. The design of publication support the publication support scheme should also serve to increase considerably the possibilities of publishing on a co-operative basis by authors them-

selves.

Seen from the publishers point of view, the proposals imply among

can draw for their books in a other things that they up estimates different manner from the present practice, and this should completely effects on their Publishing support has been have favourable pricing. to counteract the designed in such a way that it can be expected towards concentration within the publishing trade. Moreover tendency the establishment of a credit fund should make it easier for

publishers”

and so help to maintain the new publishing enterprises to be established diversity of the publishing world. lf the Commission”s meet with it is of fundamental

approval,

to create facilities for the conduct of an importance for the Government active cultural policy within the literary sector; the proposed reforms of and are also intended support for literature are capable of development to meet future changes in the sector. The construction of the quid pro

quo foreseen within the context of publishing support can be seen as a of step towards book pricing which is less dependent on the mechanism the market.

It is the Commissions that opinion the municipalities (i.e. local authorities) should be responsible for catering for the book needs of their inhabitants. This should apply not only to the lending but also to the sale of books. The proposed combination of mail order sales with local public libraries is among other things to be seen in these terms. The book trade credit which should fund, also be open to local authorities, is designed to create better opportunities of new establishments, expansion and business efficiency in the book trade. The free copies given to the book trade will help to maintain a desirable breadth of selection even in small and medium-size bookshops and will also provide the book trade with a certain economic stimulus. Finally a survey is given of the annual cost of the

implementing

Commission°s with proposals, together a summary of the number of support copies within various literary and their allocation categories between different recipients.

Annual cost 0 f support for literature in accordance

with the Commission s proposals, Skr. 1.000

Literature for children and young persons (Swedish and foreign) I l25d 510 l 635 Total 9 000 2 290 11 290

Grant to publishers” credit fund 200

Notes: a ln return publishers are to place a total of 767,500 books at the disposal of the state. The marginal cost to the publishers of printing these books can be put at approximately Skr. 1.5 million. However, this does not give a complete picture of costing problems. b The support copies entitle the Swedish authors to a total royalty of approximately Skr. 2.5 million. In practice, however, the publishers will not have to disburse the whole of this amount because part of it can be deducted on the strength of the guaranteed royalty already paid and not corresponding to normal publishing sales. At a very rough estimate, the authors share of the publishing support would amount to Skr.2 million. C Of this Skr. 200.000 takes the form of special support for maintaining stocks of existing editions of the classics. d Swedish writers for children and young persons would probably receive about Skr. 125.000 of this amount. e The cost of binding and distributing the books given to the local public libraries.

B. Libraries 15 1703

l Grants to local libraries 10 250

Purchases of travelling libraries 3 750 (payable for 5 years) Improvement grants (payable for 10 years) 2 000

Work place loans (payable for 4 500b 5-10 years) Grants to county libraries 4 620

03h)

300 Grants to lending cen tres

Notes: “The library system will also receive 521.000 of the copies making up the

publishers quid pro quo for production support, together with approximately 70.000 copies towards literary amenities for irnmigrants. b Skr. 1 million will be paid during the first year, Skr. 2.5 million during the second

year and Skr.4.5 million thereafter.

book distribution 1 900 C. Commercial

Grants to the book trade credit fund 5003 900 Grants to the mass market publishing enterprise Grants for mail order sales (gradually eliminated) 500

Note: 3 The entire specialist book trade will also receive approximately 250.000 of the copies making up the publishers quid pro quo for production support. The free copies of received by the book trade would correspond to purchasing costs in the region Skr.4 million.

l 300 D. Measures to promote reading

National Board of Education, poetry reading in schools 100

Swedish lnstitute for Childrens Books, including 450 experimental activities 250 Periodicals Board, review grants Adult education associations, work place 500 reading circles

29 860 Total A -D

measures 5 700 E. Miscellaneous

Publication of a Swedish encyclopaedia (payable for 2 000 10 years) Literary amenities for immigrants (payable for 2 400 5 years) l 300 Literary amenities for adults with reading disabilities

35 560 Total

No. support copies in various literary categories and their allocation

between various recipients. No. titles

of receiving support.

Literature for children and young persons (Swedish and foreign) 100 75 000 30 000 30 000 15 000 150 000 Total 630 340 000 171 000 171 000 85 500 767 500

Notes: 30ver a five-year period the county libraries and Iending centres will also be receiving an average of some 55.000 and 15.000 copies per annum respectively towards literary amenities for immigrants. This support is awarded retrospectively. By this time the titles are no longer new, so that there would seem to be no point in sending presentation copies to local libraries or free copies to the book trade. Cf. supra, p. 470.

Statens offentliga utredningar 1974

Kronologisk förteckning

Orter i regional samverkan. In. . Ortsbundna levnadsvillkor. ln.

.mPüNf

. Regionala prognoser i planeringens tjänst. ln. Ortsbundna produktionskostnader. In. Boken. Lltteraturutredningens huvudbetänkande. U.

Statens offentliga utredningar 1974

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Boken. Litteratu rutredningens huvudbetä nkande. [51

Inrikesdepartementet Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Orter i regional samverkan. {1]2. Ortsbundna levnadsvillkor. [2] 3. Regionala prognoser i planeringens tjänst. [3] 4. Ortsbundna produktionskostnader. [4]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

o

-

lå 4

Allmänna :san 91-38-01665-6

ä Förlaget