Massmediekoncentration

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

MASSMEDIE KONCENTRAHON och motiv Lagförslag

Betänkande av massmediekoncentrationsutredningen SME

Statens offentliga utredningar WW 1980:28 @ Justitiedepartementet

Massmedie-

koncentration

och motiv

Lagförslag

Betänkande av massmediekoncentrationsutredningen Stockholm 1980

GOTABStockholm1980 63460

Till Statsrådet och chefen för

justitiedepartementet

Genom beslut den 7 juni 1974 bemyndigade regeringen dåvarande statsrådet Lidbom att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att pröva frågan om särskilda av företagskoncentration inom massmediebranregler för kontroll schen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 24 juni 1974 som sakkunniga generaldirektören Ove Rainer, tillika ordförande, riksdagsledamöterna, redaktören Sture Ericson och bankofullmäktigen Allan Hernelius, chefredaktören Lennart Hirschfeldt samt riksdagsledamöterna, lantbrukaren Sven-Erik Nordin, fil. kand. Lennart Pettersson och avdelningschefen Turid Ström. De sakkunniga har arbetat under namnet massmediekoncentrationsutredningen (MKU). Genom beslut den 14 december 1976 entledigades Rainer från uppdraget i Samma dag förordnades till ny ordförande fr. o. m. den 1 utredningen. januari 1977 f. d. regeringsrådet Frank Öhman. Pettersson entledigades från uppdraget som ledamot den 18 augusti 1978. Samma till ny ledamot utredningssekreteraren Sven dag förordnades Andersson. Att såsom expert biträda utredningen förordnades den 21 augusti 1974 numera Johan Lind. Sedermera entledigades Lind hovrättslagmannen fr. o. m. den 30 juni 1976. Numera departementsrådet Jörgen Holgersson förordnades till expert fr. o. m. den 1 juni 1978. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades den 27 juni 1974 numera rådmannen Till biträdande sekreterare förordnades den 11 Jörgen Qviström. juni 1979 hovrättsassessorn Jan Ulmander. Utredningen får härmed överlämna betänkandet Massmediekoncentration. Viss reservation har avgivits av ledamöterna Hernelius och Hirschfeldt.

Stockholm i juni 1980

Frank Öhman

Sven Andersson Sture Ericson Allan Hernelius

Lennart Sven-Erik Nordin Turid Ström

Hirschfeldt

/Jörgen Qviström

Jan Ulmander

lnnehåü

. . . . . . . . . . . . Författningsförslag av massmediekoncentration 1 Förslag till lag om motverkande . . . .

2 Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol 15

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränk- . . . . . . 19 ningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. i kungörelsen om 5 Förslag till förordning om ändring (1971:705) och tillstånd i ärende enligt lagen (1916:156) om vissa utredning 19 inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

21 Sammanfattning

29 Summary

37 1 Utredningsuppdraget 37 1.1 Direktiven 40 1.2 Utredningsarbetet

43 2 Massmediestrukturen i Sverige . . . . 43 2.1 Inledning . . . . . . . 43 2.2 Massmediesektorerna 49 2.3 Multimedieföretagen eller konglomeraten 2.3.1 Allmänt 49 50 2.3.2 Bonniers Esseltekoncernen 51 2.3.3

55 3 Företagsförvärven på massmedieområdet

59 4 Statligt stöd till olika massmedier 4.1 och tidskrifter . . . 59 Dagspress film och teate 61 4.2 Litteratur. fonogram.

5 Vissa lagbestämmelser av betydelse för massmedieomrâdet 63 5.1 Regeringsformen och tryckfrihetsförordningen 5.1.1 RF 63

5.1.2 TF

6 Innehåll

5.2 1916 års lag om fastighetsförvärv m. m. och 1953 års lag om

konkurrensbegränsning inom näringslivet . . . . 66

5.3 Lagbestämmelser om marknadsdomstolen och förfarandet där 69

6 Utländsk lagstiftning 71 6.1 Allmänt . . . 71 6.2 Amerikas Förenta Stater 72 6.2.1 Antitrustlagstiftningen . . . . . . . 72 6.2.2 Antitrustlagarnas tillämpning på massmedieområdet 75 6.3 Storbritannien . . . . . . . . 76 6.3.1 Bestämmelser för företag i allmänhet 76 6.3.2 Särskilda regler för tidningsförvärv 78 6.4 Förbundsrepubliken . . Tyskland 80 6.4.1 Bestämmelser för företag i allmänhet 80

6.4.2 Särskilda regler för

tidningsförvärv 82

7 Överväganden och förslag

83 7.1 Behovet av lagstiftning 83

7.1.1 Inledning . . . . . . . . . . . 83 7.1.2 Samhällets ansvar för massmediestrukturen 84 7.1.3 Behovet av förvärvskontroll . . 87 7.1.4 Behovet av kontroll av dominerande företag 88 7.1.5 Kort sammanfattning av förslaget . . . . 90

7.2 Grundlagarna och lagstiftningen om motverkande av mass-

mediekoncentration . . . . . . . . . . . . 91 7.3 Förutsättningar för ingripande mot förvärv av massmedieföre-

tag . . . . 94 7.3.1 Inledning . . . . 94 7.3.2 Prövningens allmänna inriktning 94 7.3.3 Prövningskriterier . . . . 96 7.3.4 Andra betydande allmänna intressen . . . 97 7.3.5 Sammanfattande

synpunkter på förvärvsprövningens

uppbyggnad . 99 7.3.6 Riktlinjer för prövningen 100 7.3.7 Sammanfattning 106 7.4 Föreskrifter och förbud . . . 107 7.5

Förvärvsprövningens tillämpningsområde 110

7.5.1 Massmedieföretag 111 7.5.2 Massmedieintressent . . . . . . . . 114 7.5.3 Förvärv av massmedieföretagt och därmed likställda

förvärv 114 7.6 Förvärvsprövningen . . . . 115 7.6.1 Hur vinns kännedom om förvärv 115 7.6.2 NO:s utredning och granskning 119

7.6.3 Marknadsdomstolens av förvärv prövning 120 7.6.4 Tidsgränser för prövningen 122

7.7 Ingripanden vid dominerande ställning 123 7.8 Handläggande myndigheter 125 7.8.1 Marknadsdomstolen och NO

Innehåll 7 sou 1980:28

7.8.2 Marknadsdomstolens sammansättning . . . . . 128 7.9 Den territoriella avgränsningen av tillämpningsområdet för MKU:s . . . . . . . . . . . . . . . 130 lag 7.10 Förhållandet till annan lagstiftning . . . . . . . . . 131 7.10.1 . . . . . . . . . . . . . 131 Inledning 7.10.2 i rätten att förvärva fast 1916 års lag om inskränkning m. m. . . . . . . 131 egendom 7.10.3 1953 års konkurrensbegränsningslag . . . . . . . . 134 7.11 Organisatoriska och personella frågor till MKU:s . . . . 135 7.12 Specialmotivering författningsförslag 7.12.1 av massmediekoncentration . 135 Lag om motverkande . . . . 158 7.12.2 Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen 7.12.3 Lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . 159

7.12.4 Lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränk- . . 165 ningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

. . . . . . . . . . . . . . . 167 Bilaga 1 Dagspressen

2 . . . . . . . . . . . . . . . . 197

Bilaga Tidskrifter

. . . . . . . . . . . . 205 Bilaga 3 Bokförlagsbranschen

. . . . . . . . . . . . . 235 Bilaga 4 Filmproduktionen

. . . . . . . . . . . . . . . 249 Bilaga 5 Fonogram .

. . . . . . . . . . . . . . . 263 Bilaga 6 Videogram .

7 Radio och television . . . . . . . . . . . . . 273 Bilaga

8 Teater . . . . . . . . . . . . . . . . 283 Bilaga ,

. . . . . . . . . . . . . . . 287 Bilaga 9 Utställningar

. . . . . . . . . . . . . . . . 291 Bilaga 10 Nya medier

. . . . 301 Bilaga 11 Organisationsstrukturen på massmedieområdet

Författningsförslag

1 Förslag till om motverkande av massmediekoncentration Lag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag har till ändamål att motverka sådan företags- och ägarkoncentration som ej är önskvärd från yttrandefrihetspå massmedieområdet eller åsiktsbildningssynpunkt.

Föreskrift eller förbud 4§ eller föreskrift enligt 23§ får inte 2§ enligt meddelas av ett massmediums innehåll eller ha till syfte att på grund massmediet skall få visst innehåll. heller får som avses i första stycket göras mot en Ej ingripande massmedieintressent på grund av ett förvärv eller en annan åtgärd som följer av föreskrifter eller meddelade av riksdagen eller regeringen. riktlinjer

3 § I denna lag förstås med massmedieverksamhet: meddelande av uppgifter och åsikter yrkesmässigt till allmänheten genom tryckt skrift, radio, television, film, videogram, teater, utställning eller annat sådant uttrycksmedel; fonogram, som driver massmedieverksamhet och som massmedieföretag: företag under det senaste kalenderåret eller under det senast avslutade räkenskapsåret i denna verksamhet har minst fem arbetstagare, eller 1. sysselsatt i genomsnitt 2. omsatt minst en miljon kronor, eller 3. haft tillgångar om sammanlagt minst två miljoner kronor; massmedieimressent: med verksamhet här i landet och massmedieföretag var och en som har ett bestämmande inflytande över ett sådant företag.

Ingripanden mot förvärv av massmedieföretag

Om en massmedieintressents förvärv av ett massmedieföretag med 4§ verksamhet här i landet vara skadligt från yttrandefrihets- eller prövas kan marknadsdomstolen meddela massmedieinåsiktsbildningssynpunkt,

Färfatrningsförslag sou pggugg

tressenten föreskrifter i syfte att förhindra de skadliga följderna eller, om dessa inte lämpligen kan förhindras på annat sätt, förbjuda förvärvet eller, om förvärvet redan har skett, dess fortbestånd. Vid prövningen skall särskilt beaktas hur förvärvet påverkar företags- och ägarstrukturen och de redaktionella konkurrensförhållandena. Om ett ingripande med förbud uppenbarligen skulle strida mot ett annat betydande allmänt intresse än som avses i första stycket får sådant ingripande underlåtas.

5 § Med förvärv av ett massmedieföretag avses i denna lag varje avtal eller annat förhållande som medför att en ny massmedieintressent får ett bestämmande inflytande över ett massmedieföretag.

6 § Vid tillämpningen av denna lag likställs med förvärv av ett massmedieföretag 1. förvärv av äganderätten eller nyttjanderätten till ett massmedieföretags rörelse eller till sådan del därav som avser massmedieverksamhet, 2. fusion enligt 14 kap. aktiebolagslagen (1975:1385), med undantag av fusion enligt 14 kap. 8 §, eller fusion enligt 96 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, om minst två massmedieintressenter ingår i fusionen, 3. förvärv av andel i ett handelsbolag som är massmedieintressent, och 4. förvärv av aktier i ett aktiebolag som är massmedieintressent, dock ej förvärv till en aktiefond enligt aktiefondslagen (1974:931) eller förvärv av en andel i en sådan fond, om förvärvaren har eller genom förvärvet får så många aktier att hans andel av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget uppgår till minst 20 procent. Vid beräkningen av om den angivna procentgränsen har uppnåtts skall de aktier medräknas som tillhör 1. företag som ingår i samma koncern som förvärvaren, 2. annat företag över vilket förvärvaren eller företag som nyss har sagts har ett bestämmande inflytande, eller 3. förvärvarens make, barn, föräldrar eller syskon eller en juridisk person över vilken dessa eller någon av dem har ett bestämmande inflytande.

7 § Vad som i 4 § föreskrivs om en massmedieintressents förvärv skall också gälla ett förvärv som görs av en massmedieintressents make, barn, föräldrar eller syskon eller av en juridisk person över vilken dessa eller någon av dem har ett bestämmande inflytande.

8 § I fråga om ett förvärv av aktier som har skett på fondbörs eller annars genom fondkommissionär eller ett förvärv som har skett genom inrop på exekutiv auktion får förbud inte meddelas. I stället skall marknadsdomstolen, om förvärvet finnes inte skola bestå, ålägga förvärvaren att avhända sig aktierna eller den på auktionen förvärvade skall

egendomen. Åläggandet

verkställas inom sex månader eller den längre tid som marknadsdomstolen bestämmer. Vad i denna lag föreskrivs om förbud mot förvärv skall i tillämpliga delar gälla ålägganden om avhändande.

Författningsförslag 11

9§ Ett förvärv prövas inte enligt denna lag om förvärvet sker 1. genom bodelning, arv eller testamente, eller 2. på grund av fondemission eller på grund av nyemission där ett bolags aktieägare tecknar de nya aktierna i förhållande till det antal de förut ager.

Anmälan av förvärv 10 § En massmedieintressents förvärv av ett massmedieföretag kan av den anmälas till för som är part i förvärvet näringsfrihetsombudsmannen granskning. I fråga om ett planerat förvärv bör anmälan biträdas av samtliga parter i förvärvet.

kan ålägga en massmedieintressent vid ll § Näringsfrihetsombudsmannen vite att göra anmälan innan denne sluter avtal om förvärv av massmedieföretag. Sådan anmälningsskyldighet skall gälla för viss tid. Denna tid kan av ombudsmannen förlängas.

12 § En anmälan enligt 10 eller 11 § skall vara skriftlig.

Näringsfrihetsombudsmannens granskning 13 § Föreligger skäl för ingripande enligt 4 § mot ett förvärv skall näringsfrihetsombudsmannen snarast ansöka härom hos marknadsdomstolen.

l4§ Om ett förvärv medför att det bestämmande inflytandet (iver ett dagstidningsföretag skulle övergå till förvärvaren eller om förvärvet eljest pa av sin omfattning eller av annan ;inledning har en särskilt stor grund betydelse för förhållandena pä massmedieomrädet. skall näringsfrihetsombudsmannen alltid överlämna ärendet till marknadsdomstolen med zmsiökzin om prövning av förvärvet.

l5§ Har ett förvärv anmälts till itäringsfrihetsombudsmannen skall denne senast tre månader därefter besluta antingen att förvärvet skall lämnas utan eller att ärendet skall överlämnas till marknzidstlomstoleit med åtgärd ansökan av förvärvet. Denna tidsfrist kan förlängas med om prövning samtycke av parterna i förvärvet eller genom beslut av marknadsdomsttalen. om förlängningen är oundgängligen nödvändig för utredningen. Har ett förvärv kommit till ombudsmannens kännedom på annat sätt än en anmälan. skall också det förvärvet granskas skyndsamt av genom ombudsmannen. Ett förvärvsärende får. utom i fall som avses i 21 inte (Sverlåintnas till marknadsdomstolen för prövning senare än tva är fran det förvåiivet skedde.

Marknadsdomstolens prövning l6§ Sedan ett ärende har (överlämnats till markmidsdtvmstiulen enligt 13-15 §. skall domstolen meddela beslut snarast och senast inom tre

Författningsförslag sou 1980:28

månader. Denna tidsfrist kan förlåingas om parterna i förvåiivct samtycker till det eller om det är oundgäitgligen nödvändigt för utredningen av ärendet.

l7§ Föreskrifter som markitadsdotnstolcn meddelar i syfte att förhindra skadliga följder av ett förvärv skall fastställas att gåillzt för viss tid eller tills vidare. Sådana föreskrifter kan även meddelasjtiritlisk ;verson som fiärviirret avser. efter det att denne har hörts i åirentlct,

l8§ Ett förvärv beträffande vilket marknadsdomstolen har meddelat ett förbud enligt 4 § är ogiltigt. Marknadsdomstolen kan meddela föreskrifter som behövs för att säkerställa efterlevnaden av ett förvärvsförbud.

l9§ En föreskrift eller ett förbud 4§ eller enligt ett ;iläggzutde om avhändzinde enligt 8§ eller en föreskrift l8§ kan förenas med vite. enligt

lnterimistiska beslut m. m. 20 § Har ett förvåirv kommit under näringsfrihetsomluudsmanncns granskning eller marknadsdonistolens priövrting kan Illiifkl12I(lS(l()i11SIOlCll. om särskilda skäl föranleder det. vid vite förbjuda parterna att vitlta atgärder för förvärvets medan granskningen genomförande eller prfivningcii pagar.

21 § Ett förvärv som harlämnats utan fitgåirdenligt 15 §eller som har prövats av marknadsdomstolen kan inte pä nytt granskas eller prövas enligt denna lag annat än om l. en part i förvåirvet har lämnat oriktiga uppgifter i nagot ltänseende som var av vikt för prövningen. eller 2. anledning finns att upphäva eller mildra en föreskrift enligt 4. S eller 18 § därför att den inte längre behövs eller är läntplig. Ett ärende prövas på nytt av markmidsdonistoleri enligt första stycket l. efter ansökan av näringsfrihetsombudsmzinnen och enligt första stycket 2. efter ansökan av någon som berörs av föreskriften. Omhudsmztitnens ansökan enligt första stycket l. skall ske senast tva ar efter den förra prövningen.

22 § Har en föreskrift eller ett förbud enligt 4 § eller ett åläggande enligt 8 § eller en föreskrift enligt 18 § lag inte efterkommits. kan marknadsdomstolen efter ansökan av näringsfrihetsombudsmannen förena föreskriften. förbudet eller åläggandet med vite eller, om så redan har skett. sätta ut nytt vite.

Ingripanden vid dominerande ställning 23 § Har en massmedieintressent ensam eller tillsammans med andra inom en sammanhållen grupp av massmedieintressenter en dominerande ställning och medför denna ställning eller någon åtgärd eller på massmedieområdet underlåtenhet av massmedieintressenten fara från yttrandefrihets- eller

åsiktsbildningssynpunkt, kan marknadsdomstolen

på ansökan av näringsfrihetsombudsmannen meddela föreskrifter i syfte att förhindra faran. Sådana

SOU I980:28 Förfatrningsförslag

föreskrifter kan riktas mot var och en av massmedieintressenterna inom gruppen. Innebär åtgärden att massmedieintressenten börjar ny massmedieverksamhet som kan antas stärka hans dominerande ställning eller underlåtenheten att han inte efterkommer föreskrifter som har meddelats honom enligt denna lag, får föreskrifter enligt första stycket, om inte faran kan förhindras på annat sätt, avse att vederbörande massmedieintressent skall avhända sig ett massmedieföretags rörelse eller en del av en sådan rörelse eller aktier eller andelar i en juridisk person som är en massmedieintressent. En föreskrift om avhändande skall verkställas inom sex månader eller den längre tid som marknadsdomstolen bestämmer. En föreskrift kan förenas med vite.

Registrering av förvärv 24 § Näringsfrihetsombudsmannen skall i erforderlig omfattning föra register över de förvärv av massmedieföretag som kommer till hans kännedom.

Uppgiftsskyldighet 25§ Den som förvärvar ett massmedieföretag skall på anmodan av lämna de uppgifter som behövs för att näringsfrihetsombudsmannen registrera förvärvet.

26 § Den som är part i ett förvärv av ett massmedieföretag eller en juridisk person som förvärvet avser skall på anmodan av näringsfrihetsombudsmannen eller marknadsdomstolen tillhandahålla uppgifter eller handlingar som behövs för förvärvets prövning enligt 4 §.

27 § Massmedieintressent skall på anmodan av näringsfrihetsombudsmannen eller marknadsdomstolen tillhandahålla uppgifter eller handlingar som behövs för prövning av fråga om ingripande enligt 23 §.

28 § Näringsfrihetsombudsmannen vakar över efterföljden av förbud, föreskrifter och ålägganden enligt denna lag. I ett övervakningsärende har de som avses med förbudet, föreskriften eller åläggandet motsvarande skyldighet som anges i 26 och 27 §§.

29§ Om det oundgängligen behövs för att kontrollera eller fullständiga uppgifter som har inhämtats enligt 26-28 §, är också annan person än som anges i dessa paragrafer skyldig att på anmodan av näringsfrihetsombudsmannen eller marknadsdomstolen tillhandahålla uppgifter eller handlingar rörande det ärende som granskas eller prövas.

30§ En anmodan enligt 25-29§ kan förenas med vite.

31 § Uppgiftsskyldighet enligt denna lag innebär inte skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk natur.

Författningsförslag

Straff m .m. 32 § Den som vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt 25-29 § uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift döms till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall döms ej till straff.

33 § Talan om utdömande av vite enligt denna lag förs vid allmän domstol av åklagare. Sådan talan får väckas endast efter anmälan eller medgivande av näringsfrihetsombudsmannen. Allmänt åtal för brott som sägs i 32 § får väckas endast efter anmälan eller medgivande av ombudsmannen.

Besvär 34§ Mot näringsfrihetsombudsmannens beslut enligt 13-15 § eller 21-23 § eller 33 § får talan inte föras. Talan mot annat beslut av ombudsmannen förs hos kammarrätten genom besvär. Avser beslutet en anmodan enligt 26-27 § eller 29 § länder det dock omedelbart till efterrättelse, om inte annorlunda förordnas.

Övriga bestämmelser

35 § Den som till följd av bestämmelserna i denna lag harfätt käI1l16(l0I11()l11 enskilds affärs- eller driftförhilllzmden fär inte obehérigemriiju eller Litnyttja vad han sålunda har erfarit. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (l98l):l()0).

Denna lag träder i kraft den

2 Förslag till Lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs att i tryckfrihetsförordningen skall införas en ny paragraf. l kap. 10 §. av nedan angivna lydelse.

l kap. l0§ Utan hinder av denna förordning fär vidare i lag med ändamal att motverka sådan företags- och ägarkoncentrzition pa massmedieomrädet som ej är önskvärd från yttrandefrihets- eller äsiktsbildningssynpunkt befogenhet ges domstol att ingripa med föreskrifter eller förbud i fraga om förvärv av företag eller av inflytande över företag pa detta omrade eller med föreskrifter för fysisk eller juridisk person med (lominerande ståillning pa massmedienmrådet. Föreskrift får avse även avhändelse av företag eller av inflytande över företag.

Författningsförslag

Lugstadgundc som :utges i första stycket fin dock inte strida mot lvcståimmelserna i 2§ andra stycket.

Denna lag träder i kraft den

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. Härigenom föreskrivs att 1, 3-5, 9, 11, 13-15 och 20 §§ samt rubriken närmast före 13§ lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Marknadsdomstolen handlägger Marknadsdomstolen handlägger ärenden enligt lagen (1953:603) om ärenden enligt lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkur- motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet, rensbegränsning inom näringslivet, marknadsföringslagen (1975:1418) marknadsföringslagen (1975:1418), och lagen (1971 : 1 12) om förbud mot lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor och lagen oskäliga avtalsvillkor. (0000:000) om motverkande av massmediekoncentration.

Marknadsdomstolen består av Marknadsdomstolen består av ordförande och vice ordförande ordförande och vice ordförande samt åtta andra ledamöter, av vilka samt fjorton andra ledamöter, av två är särskilda ledamöter, en för vilka fyra är särskilda ledamöter. ärenden om konkurrensbegränsning och en för ärenden om marknadsföring och ärenden om oskäliga avtalsvillkor.

Ordföranden och vice ordföran- Ordföranden och vice ordföranden skall vara lagkunniga och erfar- den skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Ledamoten för ären- na i domarvärv. Av de särskilda den om konkurrensbegränsning skall ledamöterna skall en ledamot, för ha särskild insikt i näringslivets för- ärenden om konkurrensbegränsning hållanden och ledamoten för ärenden och ärenden om massmediekoncenom marknadsföring och oskäliga tration, ha särskild insikt i näringsliavtalsvillkor särskild insikt i konsu- vers förhållanden, en ledamot, för mentfrågor. Ordföranden, vice ord- ärenden om marknadsföring och föranden och de särskilda ledamö- oskäliga avtalsvillkor, ha särskild terna får ej utses bland personer som insikt i konsumentfrågor och de två kan anses företräda företagarintres- återstående ledamöterna, för ärenden

16 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse sen eller konsument- och löntagarinom massmediekoncentration, ha särtressen. skild insikt i massmediebranschens förhållanden. Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda ledamöterna får ej utses bland personer som kan anses företräda företagarintressen eller konsument- och löntagarintressen. För vice ordföranden och var och en av de särskilda ledamöterna finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna om vice ordförande och särskild ledamot gäller även ersättare.

5§ Av övriga ledamöter utses tre Av ledamöter övriga utses för bland företrädare för ärenden om

företagarin- konkurrensbegränsning

tressen och tre bland företrädare för och ärenden om marknadsföring och konsument- och löntagarintressen. avtalsvillkor oskäliga sammanlagt sex ledamöter, varav tre bland företrädare för företagarintressen och tre bland företrädare för konsument- och löntagarintressen. Återstående fyra ledamöter utses för ärenden om massmediekoncentration. För ledamot som avses i första För ledamot som avses i denna stycket finns en eller flera ersättare. finns en eller flera ersättaparagraf Bestämmelserna om ledamot gäller re. Bestämmelserna om ledamot gäläven ersättare. ler även ersättare.

9§ Marknadsdomstolen är beslutför, Vid av ärende om handläggning när ordföranden och fyra andra leda- marknads-

konkurrensbegränsning,

möter är närvarande. I beslut skall föring eller oskäliga avtalsvillkor är lika antal ledamöter som företräder marknadsdomstolen beslutför när företagarintressen samt konsument- ordföranden och fyra andra ledamöoch löntagarintressen deltaga. ter är närvarande. I beslut isådant ärende skall lika antal ledamöter som företräder företagarintressen samt konsument- och löntagarintressen deltaga. Vid handläggning av ärende om massmediekoncentration är marknadsdomstolen beslutför när ordföranden och sex andra ledamöter är närvarande. Av de särskilda ledamöterna del- Av de särskilda Ieclznniiternzi (›(lI lager vid /mnzlläggvdng m (irende om de i 5 s*(nxsetldrl l((l(lIIlÖl(I'II(l delrtlgel konknrrerzsbegränsrring endast den rid /ntlztlliigg/1i/lg m ärende enligt

Författningsförslag 17

Nuvarande Föreslagen lydelse lydelse som utsetts för sådana ärenden och någon av de i 1 § nämnda lagarna vid handläggning av ärende om endast de ledamöter som utsetts för eller oskäliga avtals- det ifrågavarande slaget av ärenmarknadsföring villkor endast den som utsetts för den. sådana ärenden. Ordföranden kan ensam på domstolens vägnar företaga förberedande åtgärd och pröva fråga om avskrivning av ärende.

l1§ För konkurrensbegränsningsfrå- För konkurrensbegränsningsfråen nåiringsfrihetsombuds- gor och frågor om massmediekongor finns man och för frågor om marknadsfö- centration finns en näringsfrihetsomoch frågor om oskäliga avtals- budsman och för frågor om markring villkor en konsumentombudsman. nadsföring och frågor om oskäliga avtalsvillkor en konsumentombudsman. Ombudsman utses av regeringen för viss tid och skall vara lagkunnig.

i ärenden om mark- Förfarandet i ärenden om mark- Förfarandet och oskäliga avtalsvill- nadsföring, oskäliga avtalsvillkor nadsföring kor. och massmediekoncentration.

13§ Ansökan om förbud Ansökan om förbud eller ålägganeller åläggande enligt 2-4§ marknadsföringsla- de enligt 2-4§ marknadsföringslaeller 1 § lagen gen (1975:1418) eller 1 § lagen gen (1975:1418) om förbud mot oskäliga (1971:112) om förbud mot oskäliga (1971:112) avtalsvillkor göres skriftligen. Av avtalsvillkor eller ansökan om åtgärd skall framgå de skäl på enligt lagen (0000:000) om motveransökningen vilka grundas och den kande av massmediekoncentration ansökningen sökanden åberopar. göres skriftligen. Av ansökningen utredning skall framgå de skäl på vilka ansökningen grundas och den utredning som sökanden åberopar.

14§ Sökanden och hans motpart skall Sökanden och hans motpart skall beredas tillfälle att vid sammanträde beredas tillfälle att vid sammanträde inför marknadsdomstolen lägga inför marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter och förebringa fram sina synpunkter och förebringa de vill Till den utredning de vill Till den utredning åberopa. åberopa. sådant sammanträde skall konsu- sådant sammanträde skall ombudsmentombudsmannen kallas, även mannen för frågor av den art som om han ej är sökande. ärendet rör kallas, även om han ej är sökande. Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i den utsträckning domstolen bestämmer.

18 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 § Ärende får avgöras utan sammanträde enligt 14§ första stycket, om tillfredsställande utredning och föreligger part ej begär sammanträde. Ansökan som uppenbart avseende får ej förtjänar avslås utan sådant sammanträde.

Fråga om förbud eller åläggande Fråga om förbud eller åläggande enligt 13 § marknadsföringslagen enligt 13 § marknadsföringslagen

(1975:1418) eller 5 § lagen (1975:1418) eller 5 § lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor kan prövas utan sam- avtalsvillkor eller 20 § lagen manträde enligt 14 § första om stycket. (0000:000) motverkande av Sådant förbud eller åläggande får massmediekoncentration kan prövas dock ej meddelas utan att den som utan sammanträde enligt 14 § första förbudet eller åläggandet avser fått Sådant förbud stycket. eller åläggantillfälle att yttra sig i frågan, såvida de får dock ej meddelas utan att den det icke finns anledning att som förbudet antaga eller åläggandet avser han avvikit eller håller fått tillfälle eljest sig att yttra sig i frågan, undan. såvida det icke finns anledning anta-

ga att han avvikit eller eljest håller

sig undan.

20 § Skall inlaga. kallelse. föreläggande. beslut eller annan handling tillställas part eller annan. sker det genom delgivning. Delgivning av beslut av marknads- av beslut av marknads- Delgivning domstolen, vilket innefattar vitesfö- domstolen. vilket innefattar vitesfö-

reläggande enligt lagen (1953:603) reläggande enligt lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av kon- om motverkande i vissa fall av kon-

kurrensbegränsning inom näringsli- inom kurrensbegränsning näringslivet, marknadsföringslagen (1975: vet,

marknadsföringslagen (1975: 1418) eller lagen (1971:112) om för- 1418), lagen (1971:112) om förbud bud mot oskäliga avtalsvillkor, får ej mot oskäliga avtalsvillkor eller lagen ske enligt 12 § delgivningslagen (0000:000) om motverkande av (1970:428), med mindre anledning massmediekoncenrrarion, får ej ske förekommer att den sökte avvikit enligt 12§ delgivningslagen (1970: eller eljest håller sig undan. 428). med mindre anledning förekommer att den sökte avvikit eller eljest håller sig undan.

Denna lag träder i kraft den

Författningsförslag

4 Förslag till om vissa inskränkningar i Lag om ändring i lagen (1916:156) rätten att förvärva fast egendom m. m.

Härigenom föreskrivs att 5 a § lagen (1916: 156) om vissa inskränkningari rätten att förvärva fast egendom m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a § Vill för vilken denna lag gäller inskränkning i rätten att någon enligt förvärva fast egendom förvärva rörelse, som drives i riket, eller del av sådan rörelse skall förvärvet för av någon för vilken sådan inskränkning ej gäller, att bli gällande godkännas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Bestämmelserna i första stycket äga motsvarande tillämpning i fråga om förvärv av nyttjanderätt till rörelse eller de] därav. Ansökan om tillstånd enligt denna paragraf göres skriftligen hos länsstyrelsen i det län där rörelsen huvudsakligen drives. Länsstyrelsen skall insända i ärendet med eget utlåtande till regeringen eller myndighet handlingarna som regeringen bestämmer. [fråga om nzassmedieintressents förvärv av massmedierörelse eller nyttjanderätt därtill gäller även lagen (0000:000) om motverkande av massmediekoncentrarion.

Denna lag träder i kraft den

5 Förslag till om Förordning om ändring i kungörelsen (1971:705) utredning och tillstånd i ärende enligt lagen (1916:156) om vissa i rätten att förvärva fast egendom m. m. inskränkningar att om och Härigenom föreskrivs i kungörelsen (1971:705) utredning tillstånd i ärende i rätten att enligt lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar m. m. skall införas en ny paragraf. 5 a §. av nedan förvärva fast egendom angivna lydelse.

5 a § Gäller ärende som avsesi 5 § förvärv som kan komma under prövning om motverkande av massmediekoncentration skall enligt lagen (0000:000) länsstyrelsen genast underrätta näringsfrihetsombudsmannen.

Denna förordning träder i kraft den

Sammanfattning

Utredningsdirektiven

I direktiven för MKU pekas på den utveckling mot större företagsenheter som under senare tid har förekommit på massmedieområdet liksom för övrigt på andra håll inom näringslivet. Massmedieföretagen har i första hand betydelse för opinionsbildningen i landet. Det är avgörande för mångfalden i den politiska och kulturella debatten att det finns ett tillräckligt antal massmedieföretag som är fristående från varandra. Företagskoncentrationen på massmedieområdet kan bli sådan att möjligheterna att utnyttja den yttrande- och tryckfrihet som finns här i landet och som är förankrad i grundlagarna i verkligheten blir begränsade. MKU:s uppgift har varit att undersöka möjligheterna att införa en lagstiftning med syfte att motverka sådan koncentration inom massmedieområdet som inte är önskvärd. Särskilt angeläget är det enligt direktiven att hindra uppkomsten av konglomerat med en dominerande ställning inom flera branscher på massmedieområdet. l direktiven sägs det också om sådana konglomerat att det kan vara nödvändigt att ha regler som gör det möjligt att upplösa en redan uppkommen monopol- eller oligopolsituation. En lagstiftning av det här angivna slaget syftar alltså till att stärka möjligheterna att utnyttja yttrande- och tryckfriheten genom att bidra till att få garantier för en mångstämmig och fri samhällsdebatt.

Företagskoncentrationen på massmedieområdet

MKU har sökt att närmare studera koncentrationsutvecklingen på massmedieområdet. Resultatet redovisas i tio promemorior som har fogats som bilagor till betänkandet. De berör olika branscher inom massmedieområdet. Flertalet promemorior utgör sammanställningar av uppgifter inhämtade från — andra undersökningar. En av undersökningarna - om bokförlagsbranschen har utförts av statens pris- och kartellnämnd (SPK) på MKU:s uppdrag. Undersökningarna bekräftar de i utredningsdirektiven gjorda uttalandena om att det pågår en utveckling mot ett företagsbestånd på massmedieområdet med allt större och samtidigt färre enheter. På dagspressområdet kan konstateras att nära 40 procent av dagstidningarna lagts ner sedan andra världskrigets slut. Främst har de små tidningarna drabbats. Landets störste tidningsägare svarade 1978 för mer än en femtedel av dagstidningsupplagan.

22 Sammanfattning

De fyra största ägarna hade tillsammans hälften av upplagan. Antalet orter med två eller flera lokala dagstidningar med minst tre nummer per vecka har minskat från 51 år 1945 till 21 år 1978. Koncentrationen är påtaglig också på andra delar av massmedieomradet. Det största tidskriftsföretaget. Åhlén och Åkerlund. svarade år 1978 för en tredjedel av landets samlade populärpressupplaga. På serietidningssektorn är koncentrationen särskilt stor. Två företag synes tillsammans svara för minst 85 procent av den delmarknaden. På läroboksmarknaden (ökade det största företaget sin andel från 20 procent år 1970 till nära 40 procent år 1976. Av företagsförvärv som på senare år har uppmärksammats särskilt i den allmänna debatten kan nämnas Dagens Nyheters köp av Svensk Filmindustri och Esselte-koncernens förvärv av Almqvist & Wiksell. Exempel på att etablerade företag på de traditionella massmediemarknziderna intresserat sig för de nytillkomna elektroniska massmedierna har också kunnat konstateras. Sålunda har några stora bok- och tidningsföretag och filmbolag engagerat sig inom videosektorn.

Behovet av lagstiftning

Utgångspunkten för MKU:s arbete har varit att det är önskvärt att ha en mångfacetterad massmediebransch. Denna mångfald innefattar inte bara ett tillräckligt antal fristående massmedieföretag utan också en variation av företrädda uppfattningar, inriktningar och intressen på området. Staten har redan visat sitt ansvarför utvecklingen genom direkta åtgärderi form av ett omfattande presstöd. Detta tar sikte på att undanröja de särskilda ekonomiska svårigheter som ofta möter på dagspressområdet. Också stödformer på andra massmedieområden. filmbranschen. föreexempelvis kommer. Det kan behövas ytterligare åtgärder i den riktningen i framtiden. Det har emellertid inte varit MKU:s uppgift att diskutera dessa slag av insatser. MKU har i stället haft att bedöma om koncentration som sker genom företagsförvärv bör kontrolleras genom lagstiftning och vidare om ett instrument bör tillskapas genom lagstiftning som gör det möjligt att i vissa fall minska inflytandet hos företag med dominerande ställning på marknaden. MKU uttalar i betänkandet att några mer dramatiska förändringar av massmediestrukturen inte har förekommit på senare tid. Men utvecklingen förefaller entydigt att gå mot en ökning av koncentrationen. Med hänsyn till massmediernas betydelse för den allmänna upplysningen och åsiktsbildningen i samhället har MKU därför funnit det önskvärt och motiverat att man inför en förvärvskontroll på området. Denna kontroll bör grundas på lagstiftning som ger samhället möjlighet att med särskilda föreskrifter villkora massmedieintressenters (massmedieföretags, eller massmedieägares likställdas) förvärv av bestämmande inflytande över andra massmedieföretag eller, om detta inte räcker för att ta bort icke önskvärda verkningar av ett förvärv, förbjuda detta. I fråga om massmedieföretag med dominerande ställning uttalar MKU att en generell ordning som möjliggör upplösning av bestående massmediefö-

Sammanfattning 23

retag möter starka betänkligheter. Förhållandena på massmedieomrädet förefaller inte för närvarande påkalla att det införs någon allmän upplös- Emellertid bör man inte helt avstå från möjligheten att ningsmöjlighet. ingripa mot bestående koncentration på området. För vissa undantagsfall ett behov för samhället att tillse att inte dominans från stora föreligger eller andra betydande företagsbildningar blir sådan att fara konglomerat från eller åsiktsbildningssynpunkt. Det skall föreligger yttrandefrihetsemellertid bara vara i mycket speciella fall som ingripanden skall kunna ske. Ingripandena skall ha formen av föreskrifter. Dessa skall i undantagsfall kunna innebära att företag skall avhända sig exempelvis en ålägganden massmedierörelse eller en del därav. Som resultat av övervägandena föreslår MKU en lag om motverkande av massnmiiekoncenrration jämte vissa till denna anslutande författningar. I lagen anges uttryckligen att föreskrifter och förbud inte får meddelas på grund av ett massmediums innehåll eller ha till syfte att massmediet skall få visst innehåll. Man gör också det generella undantaget att man inte får mot förvärv eller åtgärder som följer av statsmakternas beslut. ingripa Härigenom kommer bl. a. Sveriges Radio att falla utanför lagen.

Handläggande myndigheter

Handläggande myndigheter enligt den föreslagna lagen för massmedieområdet blir näringsfrihetsombudsmannen (NO) och marknadsdomstolen. MKU avvisar tanken på att särskilda myndigheter skulle inrättas för dessa bl. a. därför att antalet ärenden enligt lagstiftningen torde bli frågor. förhållandevis Marknadsdomstolen föreslås få en särskild sambegränsat. vid handläggning av massmedieärenden. Bl. a. skall i domstolen mansättning som har särskild insikt i massmediebranschens förhållaningå två ledamöter den. NO gör den förberedande granskningen och utredningen ifråga om förvärv Han får reda på förvärv. tilltänkta eller redan på massmedieområdet. avslutade. av vederbörande intressenter eller genom genom anmälningar uppgifter i dags- och fackpressen. Ofta ligger det i parternas eget intresse att om ett ingripande skall bli aktuellt eller inte. De själva begära besked riskerar eljest att i efterhand få ett förvärv underkänt med alla komplikationer som detta kan föra med sig. NO tar alltså ut sådana fall som han bedömer till marknadsdomstolens Förvärv som böra hänskjutas prövning. innebär att det bestämmande inflytandet över en dagstidning övergår till en ny intressent skall alltid prövas av marknadsdomstolen. Också i ärenden om ingripande i någon form mot massmedieintressenter med dominerande ställning är det NO som gör den grundläggande utredningen. Om han finner fog för ett ingripande. ansöker han sedan hos marknadsdomstolen om ingripande med föreskrifter i någon form. Genom att inga nya myndigheter eller andra egentliga organisatoriska föreslås beräknar MKU att ett genomförande av den förordade förändringar lagstiftningen kommer att medföra endast begränsade merkostnader.

Sammanfattning

Förvärvskontrollen

Lagförslaget innebär alltså att en massmedieintressents förvärv av nassmedieföretag skall kunna prövas av myndigheter. Om ett sadant ftrváirv bedöms som skadligt från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunki skall marknadsdomstolen på talan av NO kunna meddela föreskrifter i sytte att förhindra de skadliga följderna. Sanktionen blir i allmänhet vite. Om de skadliga följderna inte kan förhindras på annat siitt, skall man kunna förbjuda förvärvet eller dess fortbestånd. Om ett förbud har meddelats. blir förvärvet ogiltigt. Med förvärv av ett massmedieföretag avser lagen inte bara det förhillzmdet att ett företag direkt övergår till en ny ägare. Begreppet omfattar dessutom varje avtal eller annat förhållande som medför att det bestämmande inflytandet övergår till en ny massmedieintressent. Detta kan ske genom överlåtelse av en aktiepost. Någon gång kan tänkas att det sker genom ett samarbetsavtal eller kreditavtal eller liknande. Vid övervägande av vilka förutsättningar som skall föreligga för att föreskrifter eller förbud skall kunna meddelas har MKU haft att våiljzi trellztn att föreslå ett system med fasta marknadskriterier eller ett system med en mera fri prövning. Det första alternativet skulle innebårzi att om förvåirvareti genom förvärvet uppnår en viss i lagen angiven marknadsandel. så skall förvärvet anses skadligt och alltså ingripande med föreskrifter eller förbud ske. MKU har av olika skäl stannat för att prövningen bör ske på grundval av friare förutsättningar. Detta ger större möjligheter att individuellt pröva förvärvets nackdelar och eventuella fördelar från och yttrandefrihets-

åsiktsbildningssynpunkt. Man kan härigenom ta hänsyn till omständigheter-

na i det enskilda fallet. Vissa allmänna riktlinjer för bedömningen ges emellertid i motiveringen. Negativa effekter av ett förvärv kan vara att det medför en väsentlig ökning av företags- eller ägarkoncentrationen. arr det medför att en dominerande position eller förstärks. rm det leder uppkommer till en försvagning av den redaktionella konkurrensen eller arr det minskar hos beståndet mångsidigheten av massmedieföretag. Sådana nackdelar får vid bedömningen vägas mot fördelar som kan tänkas uppkomma. Ett samgående mellan några mindre massmedieföretag kan exempelvis få den effekten att man får en slagkraftigare enhet som kanske aktiverar den redaktionella konkurrensen på den aktuella mediesektorn. Ibetänkandet och lagförslaget understryks att man inte enbart skall beakta effekter som sammanhänger med yttrandefrihetsoch åsiktsbildningssynpunkter. Också andra betydande samhällsintressen skall man kunna ta hänsyn till. Detta kommer till uttryck i lagförslaget på så sätt att ett förbud skall kunna underlåtas om förbudet skulle strida uppenbarligen mot ett sådant betydande allmänt intresse, exempelvis av sysselsättningskaraktär. Däremot bör i ett sådant fall utformade föreskrifter lämpligt kunna tillämpas. Även om såsom nyss har sagts MKU inte föreslår en prövning grundad på fasta marknadsandelar eller liknande. måste emellertid vid den friare individuella prövningen en viss bestämning ske av vad som är den aktuella marknaden i det enskilda fallet. Denna får i stort sett följa de olika massmedieformerna eller massmedieteknikerna. För dagspressen tillkom-

Sammanfattning 25

mer dessutom att bedömningen får ta hänsyn till den geografiska spridningen. Många tidningar har lokalt eller regionalt begränsade spridningsomrflden och är i hög grad inriktade på att fylla sin dagspressuppgift just för dessa områden. Det är önskvärt att den eftersträvade mångfalden bland dagstidningarna finns representerad inte bara på riksnivån. Det är därför angeläget att motverka också alltför stark lokal och regional koncentrationsbildning Det framhålls emellertid också att betydelsen av att ett inom dagspressen. lokalt massmediemonopol är beroende bl. a. av vilket övrigt massmedieutbud som förekommer på orten. Radio och TV sänder över hela landet. Lokalradion har sin betydelse. Storstadspress finns alltid att tillgå. Särskild uppmärksamhet bör självfallet vid prövningen av nyförvärv ägnas med intressen inom flera sektorer av massmediebranschen. i företag synnerhet om företaget har en dominerande ställning inom någon eller några sektorer. I motiveringen pekas också på förvärvsfall då ingripande - åtminstone med förbud - inte bör ske. Det bör således inte komma i fråga att förbjuda ett om det står klart att förbudet skulle leda till förvärv av ett massmedieföretag av ekonomiska skäl. Ett sådant att företaget läggs ned. exempelvis ingripande vore ju inte tjänligt för sitt syfte. Däremot kan möjligen tänkas att för föreskrifter av olika slag. Samgåenden i den det i stället finns utrymme formen att skilda tidningsföretag slår ihop sina tekniska produktionsresurser torde det sällan vara anledning att förhindra. Sådana samgåenden kan ofta bidra till ekonomiskt och konkurrensmässigt bättre förhållanden på pressområdet.

med föreskrifter vid förvärv

lngripanden

innebär att ett förbud mot en massmedieintresseitts förvärv Lagförslaget av förvärvet inte skall komma till användning först om skadliga verkningar kan förhindras man lämpligen på annat sätt. l första hand skall alltså. om konstaterat sådana verkningar. ingripande med föreskrifter ifrågzikommzt. I betänkandet som kan bli aktuella. Som ges några exempel på föreskrifter villkor för ett förvärv kan föreskrivas att förvärvaren och hos denne :inställd personal inte får deltaga i företagsledningen eller styrelsen för vissa andra företag. Detta kan vara ägnat att dämpa en eljest möjlig koncentrationsökfortsatt koncentrationsökning kan föreskrivas att den ning. För att förhindra förvärvade verksamheten skall bibehållas inom en fristående företagsenhet och att den alltså inte får läggas ner eller smältas samman med annan verksamhet. Vid förvärv av tidningsföretag bör en föreskrift kunna avse att förvärvaren måste behålla den lokala bevakningen. att en huvudtidning inte eller annonsblad eller att några andra mer får göras om till avläggare genomgripande förändringar av den förvärvade tidningens dagspresskzirziktär inte får ske. Också åtskilliga andra exempel på föreskrifter anges i betänkandet. Där betonas å andra sidan att föreskrifter aldrig får gå utanför lagstiftningens allmänna syfte. Andra föreskrifter än sådana som är ägnade att främja en eller åsiktsbildningssynpunkt önskvärd bland från yttrandefrihets- mångfald massmedierna får således inte förekomma.

26 Sammanfattning

Tidsgränser för av prövningen förvärv

Det understrykes att det är av största vikt för parterna att myndigheternas avgöranden kan träffas så snabbt som möjligt. Förvärvskontrollen skall inte störa eller påverka den allmänna omsättningen av massmedieintressen mer än vad kontrollsyftet oundgängligen kräver. Vissa tidsgränser har därför skrivits in i lagen för NO:s granskning och marknadsdomstolens prövning. För vart och ett av dessa skeden gäller en lagstadgad frist av tre månader. Fristerna kan dock förlängas om parterna går med på det eller om det behövs för utredningen. oundgängligen En yttersta gräns har satts för möjligheterna för myndigheterna att över huvud taget ta upp ett förvärv till prövning. Denna gräns är bestämd till två år från det ett förvärv har skett.

Ingripanden vid dominerande massmedieföretags ställning

Som ovan har nämnts förordar MKU inte någon allmän upplösningsmöjlighet vid företags dominerande ställning. För vissa speciella fall föreslås emellertid att ingripande skall kunna ske. Särskilt koncentrationer med starka intressen inom olika sektorer av massmediebranschen kommer här i blickpunkten. Föremål för ingripanden kan vara företag som ensamt eller tillsammans med andra inom en sammanhållen grupp svarar för så stora eller annars delar av massmedieutbudet viktiga i landet att företaget eller gruppen kan sägas ha en dominerande ställning på massmedieområdet. skall ingripande kunna ske ifall företagets dominerande (gruppens) ställning eller någon åtgärd eller underlåtenhet från företagets sida medför fara från yttrandefrihets- eller

åsiktsbildningssynpunkt. Ett ingripande får formen av föreskrif-

ter. I stort sett liknande föreskrifter som kan förekomma vid förvärvskontrollen kan bli aktuella vid ingripanden mot företags dominerande ställning. Normalt skall föreskrifterna inte få gå ut på att eliminera faran genom en förändring av företags- eller ägarstrukturen. För två typer av fall föreslås emellertid att det skall finnas möjlighet till strukturingrepp av angivet slag. Det ena undantaget tar sikte på fall då ett redan dominant massmedieföretag avser att ytterligare stärka sin ställning genom att starta en ny massmedieverksamhet. Vid en sådan nyetablering kan omständigheterna någon gång vara sådana att ett strukturingrepp framstår som påkallat. ingripande skall dock inte kunna föranledas av intern tillväxt som sådan. Det andra undantagsfallet avser den situationen att ett dominant massmedieföretag inte med sedvanliga medel. exempelvis viten. kunnat förmås att iaktta sådana föreskrifter som med stöd av denna lagstiftning har meddelats tidigare företaget. t. ex. vid ett förvärv av ett massmedieföretag. Också i ett sådant fall har det synts rimligt att ett ingripande av här avsett slag skall kunna komma ifråga. Strukturingreppen skall alltså kunna få formen av ett åläggande att företaget skall avhända sig viss massmedierörelse eller del därav eller aktier

Sammanfattning 27

eller andelar i ett massmedieföretag. Ålägganden av här avsett slag bör bara

kunna tillgripas om faran från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt inte kan undvikas på annat sätt. t. ex. genom föreskrifter av annat slag. ställning är det marknads- Också i ärenden som rör företags dominerande domstolen och beslutar om ingripanden. Liksom ifråga som gör prövningen är det NO som har att inleda de rättsliga förfaranom förvärvsprövningar dena.

Den och tryckfrihetsföreslagna lagstiftningen

förordningen (TF)

För att genomföra en lagstiftning av det slag som MKU nu föreslår behövs vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen. Bestämmelserna i förslaget står i vissa delar inte i överensstämmelse med den i TF lagfästa fria etableringsböcker m. m. Då dessa föreskrifter i TF kom rätten såvitt gäller tidningar. till, var inte koncentrationsfrågorna på massmedieområdet på samma sätt aktuella. Föreskrifterna har alltså inte utformats med tanke på de olägenkan medföra. MKU anser att heter som en för långt gående koncentration för att koncentrationen kan komma risker föreligger på massmedieområdet att fortsätta i en inte önskvärd från yttradefrihets- och åsiktsbildomfattning att ningssynpunkt om inte lagliga möjligheter skapas för det allmänna ingripa. Den föreslagna lagstiftningens syfte ligger väl i linje med de principer strider därför inte mot TF:s anda. på vilka TF grundar sig. Lagstiftningen MKU anser således att ändring bör ske i TF för att möjliggöra den nya

lagstiftningen.

Ändringen föreslås få formen av en undantagsföreskrift i TF som ger

grundlagsenlig möjlighet att genomföra den av MKU förordade lagstiftningen. Föreskriften har utformats förhållandevis fylligt. Härigenom vinner man att huvudlinjerna i den föreslagna lagstiftningen inte kan ändras i avgörande i TF mån annat än om grundlagen ändras samtidigt. Undantagsföreskriften är emellertid begränsad i ett avseende. Från TF:s bestämmelse att tryckning. utgivning eller spridning av skrift inte får hindras på grund av dennas innehåll

undantag. Tvärtom har den däri uttryckta principen blivit gällande

görsinget också för andra massmedier än tryckta skrifter genom att en bestämmelse med motsvarande innehåll som TF:s bestämmelse införts i den av MKU ingripande enligt denna får alltså såsom ovan föreslagna lagstiftningen. innehåll eller ha till redan har angivits inte ske på grund av ett massmediums syfte att massmediet skall få visst innehåll.

Den förhållande till

föreslagna lagstiftningens annan lagstiftning

om motverkande av De företeelser som skall regleras av lagstiftningen massmediekoncentration berörs också av några i kraft varande lagar. Sålunda kan. i varje fall teoretiskt. förvärv av ett massmedieföretags rörelse i vissa speciella situationer tänkas kunna komma att prövas enligt

Sammanfattning

1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom. Genom ett förslag till tillägg till denna lag har MKU avsett att säkra att prövningen enligt 1916 års lag - som tillkommer eller i vissa fall regeringen industriverket - inte skall grundas på sådana kriterier som anges i massmediekoncentrationslagen. dvs. från yttrandefrihets- och äsiktsbildningssynpunkt. Också föreskrifterna i 1953 års kan i vissa fall

konkurrensbegränsningslag

äga tillämpning på förvärv av massmedieföretag och på sådana företag med dominerande ställning. Emellertid är prövningskriterierna enligt den lagen klart andra än de som anges i den av MKU föreslagna lagstiftningen. Någon

rättslig kollision uppstår alltså inte. Och dubbla prövningar torde i praktiken inte behöva förekomma eller i varje fall bli ytterligt sällsynta.

Summary

The Terms of Reference for the Commission on Concentration in the Mass Media

In the directives for the Commission on Concentration in the Mass Media (MKU). attention is drawn to the trend towards larger business units which has recently been apparent in the mass media as in other sections of industry and commerce. Mass-media enterprises are. in the first instance. of importance for the forming of public opinion in the country. It is decisive for the diversity of the political and cultural debate for there to be a sufficient number of mass-media enterprises which are quite independent. lfthere is a concentration of enterprises in the mass media. a situation may arise in which it could be difficult. in practice. to make use of the freedom of speech and of the press which exists in this country and is prescribed as an integral part of the Constitution. The Commission has been charged to study the feasibility of introducing legislation whose aim is to combat any concentration in the mass media which is not desirable. The Commission‘s terms of reference point out that it is particularly important to prevent the emergence of conglomerates having a dominant position in several sections of the mass media. ln the terms of reference it is also stated. concerning such conglomerates. that it may be necessary to have rules that make it possible to break up a monopolistic or oligopolistic situation that has already arisen. Consequently the aim of legislation of such a kind is to enhance the possibility to use the freedom of speach and of the press.

The concentration of in the mass medial enterprises

The Commission has endeavoured to study more closely the trend towards concentration in the mass media. Its findings are set out in ten memoranda. which are appended as annexes to this report. They concern various sectors in the mass media such as newspapers. periodicals. books. films and videograms. These studies bear out that the current trend in the mass media is towards ever larger. and ever fewer. enterprises. Where the daily press is concerned. it is noted that almost 40 per cent of the daily newspapers in the country have been closed down since the end of the Second World War. It is chiefly small

30 Summary

newspapers which have been affected. In I978 Swedens largest newspaper owner was responsible for more than one-fifth of the countrys total circulation. newspaper Half of the latter is in the hands of the four largest owners. The number of towns with two ore more local newspapers having at least three issues a week has decreased from 51 in I945 to 21 in I978. This concentration is marked in other sectors of the mass media. too. In 1978 the largest publisher of periodicals. Åhlén och Åkerlund. accounted for a third of the total popular-press circulation in Sweden. Where comics are concerned, concentration is especially pronounced. At least 85 per cent of this sector seems to be in the hands of only two firms. In the case of text-books. the largest firm increased its share from 20 per cent in I970 to nearly 40 per cent in I976. In recent years attention in the public debate has been focused in particular on two company acquisitions — the purchase by the newspaper Dagens Nyheter ofthe film corporation Svensk Filmindustri and the Esselte Groups acquisition of Almqvist & Wiksell. a firm of publishers. The Commission has also found that firms established in the traditional mass-media markets have an interest in the recently developed electronic mass media. For instance certain major book and newspaper publishers and film corporations have entered the video market.

The need for

legislation

The Commission has taken as the starting-point for its work that it is desirable to have a diversified mass-media industry. This many-sidedness does not only mean that there should be a sufficient number of independent mass-media enterprises. there should also be variation in the views. attitudes and interests represented in the industry. By making substantial subsidies to the press. the Government has already shown that it assumes responsibility for developments in this sphere. Its aim here is to alleviate the special financial difficulties encountered by the daily press. Subsidies are also made to other types of mass media such as to the film industry. It may be necessary in the future to adopt additional measures with this kind of intent. However. the Commission was not charged to discuss this matter. The Commission states that there has not been any dramatic change in the structure of the mass media recently. Nevertheless everything seems to point towards increased concentration. In view of the mass media‘s importance in the provision of information to the general public and in the forming of public opinion, the Commission has therefore come to the conclusion that the introduction of control of acquisitions in this field is both desirable and warranted. This control should have a legislative basis. It should enable the public authorities to issue directives whereby acquisitions by “interested parties in the mass media” (mass-media enterprises. owners or others) of decisive influence over other mass-media enterprises are made subject to special conditions. If such measures do not prove sufficient when it is a matter of eliminating the undesirable effects of acquisitions. it should be made

Summary 31

possible to ban the latter. Where mass-media enterprises with a dominant position are concerned, the Commission states that it has very considerable doubts about a general arrangement that would make it possible to disband existing mass-media enterprises. Conditions in the mass-media industry do not at present seem to call for the introduction of such a general arrangement. Nevertheless. the community should not entirely forego the possibility to intervene against concentrations in the industry. ln certain exceptional cases the existing community needs to be able to see that large conglomerates or other large business formations do not predominate in such a way that they endanger freedom ofspeech or freedom to form opinions. There should. however. only be intervention in very special cases. Such intervention should consist of the In exceptional cases such directives could mean that an issuing of directives. enterprise would be charged. for instance. to sell amass media business or a part of such a business. As a result of its deliberations. the Commission recommends that there should be an Act to Counteract Concentration in the Mass Medin and certain concomitant statutes. In this legislation it should be expressly stated that no directives. nor a prohibition. should be issued on account of the content of a certain mass medium. nor should their objective be to ensure that a certain mass medium hasa particular content. A general exception is made. too: there should be no intervention against acquisitions or measures ensuing from decisions by Parliament or the Government. This means that institutions such as the Swedish Broadcasting Corporation would not come under the legislation.

The Authorities to be Responsible

Under the proposed legislation the authorities to be responsible would be the Antitrust Ombudsman (NO) and the Market Court. The Commission believes that comparatively few cases are likely to be submitted pursuant to this legislation. It is recommended that the Market Court should be constituted in a special way when it is to hear mass-media cases. For instance. on such occasions it should include two members with special knowledge of the mass-media industry. The Antitrust Ombudsman would carry out the preliminary investigation and examination of acquisistions in the mass media. He would be informed of planned or completed acquisitions by notification by the interested parties involved or from reports in the daily or specialized press. lt would often be in the interest of the parties concerned if they themselves were to ask whether intervention was. or was not, likely. They might otherwise run the risk of after making an acquisition. that the latter was not allowed. with all finding. the complications that would entail. The Antitrust Ombudsman would thus select any cases which he considered should be submitted to the Market Court for adjudication. Any acquisition involving the transfer of decisive influence on a daily newspaper to another “interested party in the mass media should be made subject to compulsory adjudication by the Market Court.

32 Summary

Also in cases relating to intervention against mass-media enterprises having a dominant position. it is the Antitrust Ombudsman who would carry out a basic investigation. lf he found due cause. he would then refer the matter to the Market Court.

The control of

acquisitions

The draft legislation would thus enable of a mass-media acquisitions enterprise by an “interested party in the mass media to be brought before a relevant If it is considered that such an acquisition authority. or merger was detrimental to the freedom of speech or to the forming of opinion. the Market Court would be able to issue directives with a view to preventing such adverse effects. lf it was not possible to prevent them in some other way. the acquisition or its continued existence could be prohibited. lf a prohibition order was issued. the acquisition would become null and void. Under the draft legislation the acquisition of a mass-media is enterprise taken not only to be a case where one enterprise is transferred direct to a new owner. This concept also comprises any agreement or any other circumstance which leads to the decisive influence in such an enterprise being made over to another “interested in the mass media.” party This might occur by means of the transfer of a holding of shares. Occasionally this might take place through an agreement to co-operate or a credit or some similar agreement compact. The Commission recommends that the adjudication concerning possible detrimental effects of an acquisition should be based on free criteria. This would wider for an adjudication provide scope individually of the acquisition‘s disadvantages and possible advantages from the viewpoint of freedom of speech and the forming of opinion. This would enable regard to be paid to the specific circumstances of the case. Certain for an l general guidelines x assessment are set out in an explanation of the legislation. The adverse effects lI l of an acquisition can. first. be that there is an appreciable increase in I i concentration in business structure or in ownership. second. that a dominant i position may be created or such a position may be strengthened. third. that a i weakening in journalistic competition may ensue and. fourth. that there may be a decrease in the many-sidedness and of the mass-media variety enterprises. ln any assessment. disadvantages of such a kind would have to be weighed against the advantages that might conceivably arise. For instance. a merger between a few smaller mass-media lead to the enterprises might formation of a more effective organization which activate might journalistic competition in the media sector in question. The Commission points out that regard should not only be paid to effects connected with freedom of speech and the formation of opinion. lt should also be possible to take into account other important public interests. This view is expressed in the draft in that legislation the authority concerned should be able to refrain from issuing a prohibition order if it would obviously conflict with an important public interest. for instance one involving employment. On the other hand. in such a case. it should be possible to apply suitably framed directives.

Summary 33

In the free individual consideration of a case. the adjudicating authorities must to some extent determine what the relevant market is in the specific instance. Such a determination must largely follow the various forms of mass media or the various techniques. Where the daily press is concerned. regard must also be paid to its geographical distribution. The distribution of many newspapers is limited to a cer_tain locality or region and the primary aim of these papers is to meet the daily~press requirements just in their own areas. lt would be advantageous if the desired diversity among newspapers was not only found at a national level. Consequently it is important to combat any too concentration in the local and regional press. However. the pronounced Commission also points out that the significance of a local mass-media on such factors as the existence of other mass-media monopoly depends facilities in the area. Radio and television transmit all over the country. The local radio station is of importance. The metropolitan press is always at a readers disposal. When acquisitions are being considered. special attention should naturally be paid to enterprises having interests in several sectors in the mass-media if firms have a dominant position in one or more industry. particularly sectors. The report also draws attention to cases where an acquisition should not occasion intervention — at least not a prohibition. There should be no of prohibiting the acquisition of a mass-media enterprise if it was question clear that such a ban would lead to the closing down of the enterprise. for instance for financial reasons. Such intervention would naturally not serve its intended purpose. On the other hand. in such an instance the issuing of directives of various kinds might be a conceivable course. Probably there would seldom be any reason to prevent a merger in which different newspaper enterprises amalgamate their technical production resources. Such mergers can often help to improve conditions in the press sector. both financially and from the aspect of competition.

Intervention with directives against acquisitions

According to the draft legislation. a prohibition order against an acquisition by an “interested party in the mass media“ would be issued only when no other adequate ways of preventing adverse effects of the acquisition could be found. When it is discovered that such adverse effects exist. recourse in the first instance should be had to directives. In its report the Commission gives some examples of directives which might be issued. As a condition for an acquisition. it could be laid down that in the the acquiring party or a person employed by him should not participate management of, or sit on the Board of. certain other enterprises. Such a step might be calculated to check what might otherwise be increased concentration. So as to prevent a continued increase in concentration. it might be prescribed that the business acquired should be maintained as an independent business unit; it must therefore not be closed down or amalgamated with some other When a newspaper enterprise is acquired. there operation. should be a directive to the effect that the acquiring party must retain its local

34 Summary

news coverage. that a parent newspaper may not be turned into a subsidiary or advertising publication. or that no other radical changes should be made in the daily-press character of the newspaper acquired. The report also gives a number of other examples of directives.

Time-limits for adjudication

upon acquisitions

It is emphasized that. for the parties involved. it is of the greatest importance for the relevant authorities to make a decision as quickly as possible. The control of acquisitions must not disturb or affect the general turnover of mass-media interests more than is made absolutely necessary by the aims of the control. Accordingly. certain time-limits have been set out in the draft legislation both for the Antitrust Ombudsman‘s and for the investigation adjudication by the Market Court. For each of these stages there is to be a fixed statutory period of three months. These periods may. however. be extended if the parties so agree or if this is considered absolutely necessary for the investigation. A time-limit has been set for the authorities after which they may in no way take up an acquisition for adjudication. This limit has been set as two years from the date when the acquisition took place.

Intervention in the case of the dominance of a

mass-media enterprise

In certain special cases the Commission recommends that it should be possible to intervene in the case of the dominance of a mass-media enterprise. Concentrations having powerful interests in different sectors of the mass-media industry would above all warrant attention here. There might be intervention against an enterprise which —alone or with å — accounts for such large sections of the others in a cohesive group I l i mass-media X output in the country that the enterprise or group can be said to l i hold a dominant in the mass-media l position industry. There should be intervention in the event that the enterprises (group’s) dominant position. or a step it takes or fails to take, endangers freedom of speech or the forming of opinion. Such intervention would take the form of directives. In essentials. the latter would be similar to the directives which could be applied in the case of the control of acquisitions. Normally the aim of the directives should not be to eliminate such a danger by means of a change in the business or ownership structure of the enterprise. However, in two exceptional types of cases, it is recommended that structural action should be feasible. One exception would be a case where an already dominant mass-media enterprise is intending even further to strengthen its position by starting a new mass-media activity. In such an instance circumstances may on occasion call for structural action. Nevertheless internal growth as such may not be taken as a reason for intervention. The other exception is a situation in which it has not been possible to persuade a dominant mass-media enterprise by customary means — such as fine—to observe the directives which. pursuant to this legislation. had already

Summary 35

been issued in respect of the enterprise, for instance when it acquired a mass-media enterprise. It has been held that in such a case, too, it would be reasonable for it to be possible to have recourse to structural action. Structural action would thus be able to take the form ofan injunction to the enterprise that it should get rid of a certain mass-media enterprise or part of such an enterprise or shares in a mass-media enterprise. lt should be only possible to have recourse to an injunction of this kind if the danger to freedom of speech or the forming of opinion could not be avoided in some other way. for instance by directives of some other kind.

The recommended and the Freedom

legislation

of the Press Act

If legislation of the kind recommended by the Commission is to be implemented, the Freedom of the Press Act would have to be partly amended. The aim of the recommended legislation is well in line with the principles on which the Freedom of the Press Act is based. The legislation would therefore not run counter to the spirit ofthe latter Act. Accordingly. the Commission is of the opinion that the Freedom of the Press Act should be amended in order to make the new legislation possible.

The of the recommended legislation

relationship

to other

legislation

The provisions of the 1953 Restrictive Business Practices Act may also in certain cases be applicable to acquisitions of mass-media enterprises and to such enterprises having a dominant position. However, the adjudication criteria pursuant to that Act are quite different from those set out in the legislation recommended by the Commission. Consequently there is no judicial collision. Nor is a duplication of adjudication likely in practice or. at any rate, such adjudication will be extremely rare.

1 Utredningsuppdraget

1.1 Direktiven

Utredningens direktiv innefattas i ett anförande till statsrådsprotokollet den 7 juni 1974 av dåvarande statsrådet Lidbom. Inledningsvis pekas där på den rådande koncentrationsutvecklingen inom massmediesektorn och på möjligheterna att påverka denna utveckling. Föredragande statsrådet anförde bl. a. följande:

Under senare år har en utveckling ägt rum inom massmediesektorn som på olika sätt kan påverka informations- och kulturutbudet, den fria opinionsbildningen och den allmänna debatten. Många faktorer är härvidlag av betydelse. I detta sammanhang skall endast en aspekt på problemet tas upp, nämligen den utveckling mot större företagsenheter som förekommit inom massmediesektorn liksom f. ö. på andra håll inom näringslivet. Denna utveckling hänger samman med de särskilda ekonomiska svårigheter som ofta möter mindre massmedieföretag. På pressens område har särskilda åtgärder vidtagits i syfte att stödja tidningsföretag. Här kan nämnas besluten om inrättandet av pressens lånefond och införandet av samdistributionsrabatt för dagstidningar. Hit hör också det direkta produktionsstöd som utgår till de s. k. andratidningarna. Dessa presstödjande åtgärder har sedermera förstärkts i olika omgångar. Det statliga stöd som utgår till pressen kan i och för sig sägas motverka de pågående tendenserna till företagskoncemration inom tidningsbranschen. Något statligt stöd som kan få sådan verkan utgår dock inte beträffande andra massmedia än tidningar och tidskrifter. Några åtgärder av annat slag än stödåtgärder för att motverka uppkomsten av kommersiellt styrda monopol inom massmediebranschen har över huvud taget inte företagits från det allmännas sida. Inom vissa sektorer av massmediebranschen sker f. n. en snabb teknisk utveckling. I flera länder har kabel-TV-system redan tagits i bruk. Också i vårt land förekommer försök med sådana system fastän i liten skala. Utomlands utvecklas olika typer av videogram, främst kassett-TV och bildskivor. Kassett-TV används redan inom undervisning och annan utbildning i vårt land. Bildskivor har ännu inte börjat marknadsföras i Sverige men man får räkna med att så kommer att ske inom en inte avlägsen framtid. Det synes sannolikt att den tekniska utvecklingen så småningom medför att vi får nya typer av massmedieföretag med betydande möjligheter att påverka informations- och kulturutbudet, opinionsbildningen och den allmänna debatten. Detta kommer att medföra helt nya problem. Det finns en påtaglig risk att företag med betydande inflytande inom de traditionella sektorerna av massmediebranschen också kommer att försöka skaffa sig stora ägarintressen i de nya typer av företag som kan väntas. En sådan utveckling är ägnad att väcka starka betänkligheter. I andra länder finns exempel på att statsmakterna försöker hindra att massmediefö-

38 Utredningsuppdraget

retag etablerar sig i nya sektorer inom branschen. Gällande lagstiftning i Sverige innehåller vissa bestämmelser som kan ha intresse i detta sammanhang. Dit hör främst lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast

egendom m. m. (1916 års lag; ändrad senast 1973:307) samt lagen

(1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet (konkurrensbegränsningslagen; ändrad senast 1972:733). 1916 års lag innebär att det allmänna har vissa möjligheter att förhindra att massmedieföretag kommer under utländsk dominans. Kontrollmöjligheterna härvidlag är emellertid inte fullständiga. Frågan hur man skall få till stånd en vidgad kontroll övervägs f. n. av utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag. 1916 års lag är emellertid också begränsad såtillvida att den endast tar sikte på fall när utländska intressen förvärvar - eller i framtiden kan komma att förvärva - ett svenskt företag. Den nyssnämnda utredningen har inte att överväga någon utvidgning av lagens tillämpningsområde. 1916 års lag kan alltså inte användas för kontroll av samgående mellan rent svenska företag. Även möjligheterna att ingripa enligt konkurrensbegränsningslagen är begränsade i de fall som här avses. En konkurrensbegränsning föreligger bl. a. när ett företag eller en företagsgrupp intar en så betydande ställning på marknaden att konkurrensen härigenom faktiskt är begränsad. En förhandling med stöd av lagen hos marknadsdomstolen kan gå ut på att undanröja missbruk av en sådan ställning. Förhandlingen kan däremot inte gå ut på att undanröja själva ofullkomligheten i näringslivets struktur. Den kan t. ex. inte ta sikte på att dela upp ett företag i flera. I massmediebranschen råder speciella förhållanden som gör det särskilt angeläget att kunna övervaka och ingripa mot icke önskvärda företagskoncentrationer. Det finns här andra intressen än i fråga om näringslivet i allmänhet som träder i förgrunden. Massmedieföretagen hari första hand betydelse för opinionsbildningen i vårt land. Det är avgörande för mångfalden i den politiska och kulturella debatten att det finns ett tillräckligt antal från varandra fristående massmedieföretag. Drivs företagskoncentrationen inom massmediebranschen så långt att kommersiellt styrda oligopol eller rent av monopol uppstår kan yttrandefriheten i realiteten bli beskuren. För att detta skall inträffa fordras i själva verket inte att monopoliseringen eller oligopoliseringen drivs särskilt långt. Det kan i detta sammanhang räcka med att peka på de risker för den reella yttrandefriheten som uppkommer när det i en region av landet endast utges en daglig tidning.

I fråga om behovet av utredning och de grundläggande för

riktlinjerna utredningsarbetet anförde statsrådet:

För att vi skall kunna bevara och förstärka en mångfacetterad massmediebransch fordras åtgärder av olika slag. Presstödet är en sådan åtgärd. Men det räcker inte. Enligt min mening är situationen sådan att vi måste undersöka möjligheterna att införa en effektiv lagstiftning som kan förebygga icke önskvärd företagskoncentration inom massmediebranschen. Särskilt angeläget ter det sig att hindra uppkomsten av konglomerat med en dominerande ställning inom flera sektorer av massmediebranschen. Beträffande sådana konglomerat kan det också vara nödvändigt att ha regler som gör det möjligt att upplösa en redan uppkommen monopol- eller oligopolsituation. De speciella förhållanden som rådet inom massmediebranschen kräver enligt min mening att lagstiftningen läggs upp på ett annat sätt än vad som kan vara lämpligt för företag i allmänhet. Jag föreslår att särskilda sakkunniga tillkallas för denna uppgift. Utgångspunkten för de sakkunnigas arbete bör vara att vi behöver regler som gör det möjligt att förhindra att kommersiellt styrda oligopol eller monopol uppkommer inom någon del av massmediebranschen. Framför allt är det, som nyss nämnts, viktigt att man kan förhindra sådan företagskoncentration som tar sig uttryck i att ett

Utredningsuppdraget 39

massmedieföretag köper upp ett massmedieföretag inom en annan gren av branschen. Detta förhållande understryks särskilt av den tekniska och kommersiella utveckling som är att vänta inom massmediebranschen inom en nära framtid. Övervakningen från det allmännas sida måste kunna bli effektiv. Koncentrationsutvecklingen inom näringslivet i allmänhet följs f. n. av statens pris och kartellnämnd. Detta sker med stöd av bestämmelserna i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden. De sakkunniga bör särskilt undersöka i vad mån den uppgiftsskyldighet som föreligger enligt denna lag bör skärpas när det gäller företag inom massmediebranschen. Bl. a. bör övervägas om inte företag inom massmediebranschen bör åläggas skyldighet att i förväg anmäla planerade överenskommelser om samgående eller andra former av samarbete företagen emellan. Ett sådant system förutsätter måhända att ett avtal om samgående eller andra former av samarbete inte blir rättsligen gällande förrän en viss tid förflutit efter det att anmälan om avtalet gjorts till vederbörande myndighet. Jag är medveten om att det kan vara nödvändigt att acceptera samgående mellan massmedieföretag. när samgåendet får till följd att något av de berörda företagens fortsatta existens tryggas därigenom. Det kan exempelvis förhålla sig så att det enda alternativet till en nedläggning av ett massmedieföretag är att det går samman med ett annat massmedieföretag. Sådana samgåenden får inte förhindras genom de nya regler som de sakkunniga skall utarbeta. Det måste också vara möjligt för det allmänna att ställa villkor för att samgående eller annat samarbete mellan massmedieföretag skall kunna godtas. Reglerna måste alltså vara så konstruerade att en flexibel tillämpning blir möjlig. I sammanhanget bör också påpekas att vissa typer av samarbete mellan massmedieföretag - t. ex. avtal om gemensam tryckning - kan vara av sådant slag att samarbetet inte är ägnat att påverka de berörda företagens opinionsbildande verksamhet. Sådant samarbete måste självfallet kunna komma till stånd. Statsrådet följande synpunkter på de problem som androg fortsättningsvis utredningen borde överväga.

Särskilda problem uppkommer när det gäller att ta ställning till frågan vilket organ som skall pröva i vad mån samgående eller annat samarbete mellan massmedieföretag kan Med godtagas eller om villkor skall uppställas för samgåendet resp. samarbetet. har för opinionsbildningen och den hänsyn till den betydelse massmedieföretagen allmänna debatten är det viktigt att allmänheten har förtroende för det prövande organets kompetens och förmåga att avgöra ärendena utan otillbörligt hänsynstagande till de partsintressen av skilda slag som kan komma att beröras av ärendena. Prövningen bör anförtros åt ett från regeringen fristående organ - befintligt eller för ändamålet särskilt tillskapat. Från vissa synpunkter kunde marknadsdomstolen te sig som ett naturligt alternativ. I den domstolen ingår emellertid inte ledamöter med särskild sakkunskap i fråga om de intressen som främst gör sig gällande i detta sammanhang. Om prövningen skall anförtros marknadsdomstolen måste därför de så sakkunniga överväga att ändra reglerna om marknadsdomstolens sammansättning att det i domstolen ingår personer med särskild kännedom om massmediebranschen, villkoren för den allmänna opinionsbildningen och kulturlivet när ärenden rörande massmedieföretag skall prövas av domstolen. Uppgiften att övervaka utvecklingen inom massmediebranschen och föra talan vid domstolen rörande olämpliga företagskoncentrationer bör i så fall naturligen ankomma på näringsfrihetsombudsmannen. Vilka förstärkningar i fråga om personal m. m. som kan bli erforderliga får övervägas närmare av de sakkunniga. De sakkunniga bör även överväga möjligheten att tillskapa ett särskilt organ som i domstolsliknande former kan pröva ärenden enligt den nya lagstiftningen. I ett sådant organ bör i så fall, förutom en kvalificerad domare, ingå personer med ekonomisk sakkunskap, personer med särskild kännedom om massmediebranschen och villkoren

Utredningsuppdraget

för den allmänna opinionsbildningen och personer med särskild kännedom om kulturlivet. Väljes detta alternativ bör de sakkunniga även pröva frågan om övervakningen inom massmediesektorn bör handhas av någon annan myndighet än näringsfrihetsombudsmannen. Även andra alternativ än de nu nämnda bör kunna övervägas, iden mån de uppfyller krav på en fristående och kvalificerad prövning. Ett särskilt problem är vilka kriterier som bör uppställas för prövningen av ärenden enligt den nya lagen. De sakkunniga bör noga överväga denna fråga. Man får räkna med att det kan visa sig svårt att närmare precisera kriterierna i en lagtext. Under alla omständigheter måste emellertid i motiven till en lagstiftning i möjlig mån redovisas vilka faktorer som skall tillmätas betydelse och efter vika riktlinjer prövningen bör ske. Regler som gör det möjligt att bryta upp existerande företagsbildningar finns bl. a. i Förenta staterna. Enligt den amerikanska lagstiftningen kan domstol förordna om s. k. divestiture, dvs. försäljning på den allmänna marknaden av alla aktier eller tillgångar som ett företag förvärvat i annat företag i syfte att skaffa sig ett bestämmande inflytande över detta. Amerikanska domstolar kan också förordna om s. k. dissolution, dvs. upplösning av en marknadsdominerande koncern i ett flertal från varandra helt fristående enheter. Mot bakgrund av de särskilda förhållanden som råder inom massmediebranschen bör de sakkunniga överväga om regler av sådant slag kan vara påkallade även i vårt land när det gäller företagskoncentrationer av typen konglomerat med intressen inom olika sektorer av massmediebranschen.

En lagstiftning av det slag som nu skisserats syftar till att stärka den reella yttrande-

och tryckfriheten genom att skapa garantier för en mångstämmig och fri samhällsdebatt. Tryckfrihetsförordningen är emellertid byggd på tanken att man bör slå vakt om mångfalden genom en obegränsad etableringsfrihet. Risken för en monopolisering av massmediebranschen hade ännu inte fått aktualitet när tryckfrihetsförordningen kom till. Numera är situationen sådan att tryckfrihetsförordningen på denna punkt riskerar att motverka sitt eget syfte. Tryckfrihetsförordningens etableringsregler bör därför ses över och modifieras så att det blir möjligt att inom ramen för en ändamålsenlig lagstiftning bevara en reell yttrande- och tryckfrihet. Självfallet har svårigheterna att bygga på en obegränsad etableringsfrihet motsvarighet också i fråga om andra massmedia än pressen. Tryckfrihetsförordningen är f. n. föremål för översyn i massmedieutredningen (Ju 1970:59). Enligt sina direktiv skall massmedieutredningen söka samla de grundlagsbestämmelser som behövs till skydd för yttrandefriheten i massmedier i en särskild massmedielag som skall ersätta tryckfrihetsförordningen. Självfallet bör en ny sådan massmedielag inte lägga hinder i vägen för en lagstiftning av den typ som förut skisserats. De sakkunniga bör i den frågan särskilt samråda med massmedieutredningen. Nära kontakt får också hållas med pressutredningen. I sitt arbete bör de sakkunniga givetvis samråda. förutom med de nu berörda utredningarna, också med den utredning om översyn av konkurrenslagstiftningen som torde komma att tillsättas senare.

Utredningsarbetet

Som framgår av direktiven går utredningsuppdraget framför allt ut på en undersökning av möjligheterna att införa en lagstiftning som kan motverka uppkomsten av inte önskvärd företags- och ägarkoncentration på massmedieområdet och som dessutom ger samhället att i vissa fall möjlighet kunna ingripa också mot redan uppkommen koncentration. Resultatet av MKU:s arbete av lagförslagen framgår och motiveringarna. I översiktlig

Utredningsuppdraget

form redovisas resultatet i sammanfattningen. även Det rådde på sin tid viss osäkerhet om huruvida utredningsuppdraget omfattar som syftar till att förhindra oönskade nyetalagstiftningsåtgärder MKU redovisade i en rapport den 3 bleringar på massmedieområdet. december 1975 till regeringen sin tolkning av direktiven på denna punkt. MKU inskränker sig här till att hänvisa till rapporten. Denna var närmast aktualiserad av att Bonnierföretaget Åhlén & Åkerlunds Förlags AB hade beslutat att starta tidningen Dagens Industri. MKU hade genom hearing den 2 oktober 1975 med företrädare för företaget gjort sig underrättad om detta tidningsprojekt. Till underlag för sina överväganden i betänkandet har MKU genom olika studier sökt att skapa sig en bild av koncentrations- och konkurrensförhållandena i massmediebranschen. Resultatet presenteras i bilagorna 1-10. I största möjliga utsträckning har uppgifterna hämtats från andra föreliggande undersökningar. Bearbetningar och kompletteringar har sedan gjorts med av tillgänglig statistik. Särskilt den tidningsstatistik som hjälp offentlig av Tidningsstatistik AB har varit av stort värde. Vidare har publicerats inhämtats från bl. a. patent- och registreringsverkets balans- och uppgifter och statens pris- och kartellnämnds (SPK:s) registersektion. När bolagsarkiv det gäller bokförlagsbranschen har SPK utfört en särskild undersökning på MKU:s uppdrag. Den undersökningen har publicerats i SPK:s utredningsserie 1979:3. MKU har i olika former haft ett stort antal kontakter, framför allt på sekretariatsnivå. med företrädare för berörda intressen på massmedieområdet och med statliga myndigheter, institutioner och utredningar. MKU har besökt marknadsdomstolen (MD), näringsfrihetsombudsmannen (NO) och Och utredningen har haft kontakt med bl. a. konkurpresstödsnämnden. rensutredningen (H 1974:05), massmedieutredningen, MMU (Ju 1970:59), yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10). 1972 års pressutredning (Fi (B 1978:01), utredningen om reklam i 1972:07), dagspresskommittén videogram (Ju 1974:14), videogramutredningen (U 1977:05), utredningen om utländska om nya informationsteknologin (U 1978:12) och utredningen övertaganden av svenska företag (Ju 1973:17). MKU har med anledning av remisser avgett yttranden över följande

betänkanden, nämligen massmedieutredningens betänkande (SOU 1975:49)

Massmediegrundlag, 1972 års pressutrednings betänkande (SOU 1975:79) Svensk press. Statlig presspolitik, kulturtidskriftsutredningens betänkande (Ds U 1976:16), Stöd till kulturtidskrifter, tidskriftsutredningens betänkande (Ds Fi 1976:7) Stöd till organisationstidskrifter, massmedieforskningsutredningens betänkande (SOU 1977:11) Forskning om massmedier och yttrandefrihetsutredningens betänkande (SOU 1979:41) Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Därutöver har MKU besvarat ett antal andra remisser där utredningen av olika skäl inte funnit anledning eller haft möjlighet att gå in på en saklig bedömning av den aktuella frågan. Ett genomförande av MKU:s lagförslag, som går ut på förvärvskontroll på massmedieområdet och viss möjlighet till uppsikt över dominerande företag med marknadsdomstolen och NO som handläggande myndigheter, medför endast begränsade merkostnader. Kostnaderna avser en handläggartjänst

Utredningsuppdraget

vid NO:s kansli och en halv sekreterartjänst vid marknadsdomstolen. Utredningen har uppskattat den årliga kostnaden härför till för närvarande omkring 210 000 kr. Härtill kommer vissa smärre till arvodesökningar ledamöter i marknadsdomstolen och vissa ökningar av biträdeskostnader. I skrivelse till statssekreteraren i justitiedepartementet i anslutning till direktiven den 13 mars 1980 av budgetministern för finansiering av reformer uttalade MKU att MKU inte har ansett sig -inom ramen för sitt uppdrag böra söka bedöma om dessa begränsade kostnadsökningar kan kompenseras genom rationaliseringar eller kostnadsminskningar på annat sätt inom de andra områden där marknadsdomstolen och NO fullgör sina lagtillämpande uppgifter.

2 Massmediestrukturen i

Sverige

2.1 Inledning

De överväganden som MKU enligt sina direktiv har i uppdrag att göra förutsätter viss kännedom om bl. a. företags- och ägarstrukturen på massmedieområdet och om konkurrensförhâllandena där. Dessutom behövs en uppfattning om utvecklingstendenserna. MKU har därför företagit en del studier i dessa hänseenden. Resultatet presenteras i bilagorna 1-10. Där redogörs för förhållandena inom olika sektorer av massmediebranschen, nämligen för dagspress, tidskrifter, bøkförlagsbransch, filmproduktion, och ljudkassetter), videogram, radio och fonogram (grammofonskivor television, teater, utställningar och nya medier. De för den allmänna upplysningen och åsiktsbildningen i samhället viktigaste massmediesektorerna torde således ha blivit belysta. I bilaga 11 redovisas slutligen huvuddragen av organisationsstrukturen på massmedieomrâdet. Undersökningarna i nämnda bilagor gör inte anspråk på att vara fullständigt täckande. Enligt MKU:s mening bör de dock kunna anses ge ett underlag för de bedömningar som i förevarande sammanhang tillräckligt krävs när det gäller strukturförhållandena och koncentrationsutvecklingen på massmedieområdet. För ett närmare studium av de undersökta förhållandena hänvisas alltså till bilagorna. I det här avsnittet skall bara översiktligt och sammanfattningsvis beskrivas hur strukturen och utvecklingen ter sig inom de berörda massmediesektorerna. Därefter skall ett par exempel ges på den koncentrationsföreteelse som benämns massmediekonglomerat eller multimedieföretag.

2.2 Massmediesektorerna

Rent allmänt kan först konstateras att konsumtionen av massmedier per invånare är hög i Sverige. Tidningsläsningen sägs vara den högsta i världen. Bokutgivningen är internationellt sett mycket stor. Svenskarna lägger ner och ljudkassetter och utrustning därtill än mer pengar på grammofonskivor några andra i världen. Så gott som alla invånare i landet har tillgång till radio och TV i bostaden. har under en lång tid varit föremål för relativt kraftiga Dagspressen strukturförändringar på såväl företags- som ägarsidan. I Sverige kommer i

44 Massmediestrukturen i Sverige

dag ut 155 dagstidningar, varav omkring 90 med minst fyra nummer per vecka. Ett sjuttiotal av de senare saknar konkurrens av andra flerdagarstidningar på sin utgivningsort. Den svenska dagspressens samlade upplaga beräknad för tidningar med minst två nummer — har under åren per vecka 1945-1978 ökat från 2,9 miljoner exemplar till 4,6 miljoner exemplar eller med nästan 60 procent. Tidningskonsumtionen per invånare under samma period ökade med 27 procent. Konsumtionen hittills nådde sin topp 1975 och uppgick då till 571 försålda dagstidningar per 1 000 invånare. Motsvarande siffra för 1978 var 555 vilket innebar en lägre nivå än 1970. Konsumtionsökningen härrör till största delen från kvällspressen, som markant ökade sina upplagesiffror fram till 1970. Under 1970-talets senare år avstannade upplageutvecklingen och totalupplagan för dagspressen minskade. Denna negativa trend har måhända nu brutits, då upplagesiffrorna för 1979 åter visar på en ökning av totalupplagan. Koncernbildning är en vanlig företeelse på dagspressområdet. Inte mindre än 64 tidningsföretag tillhör någon av de 17 koncerner som är verksamma inom dagstidningsbranschen. Dessa svarade 1978 för tidningsföretag omkring 60 procent av dagspressens samlade upplaga. I fråga om antalet företag är A-Presskoncernen störst med sina 19 företag, vilka tillsammans ger ut 20 huvudtidningar. Ser man till upplagorna leder Dagens-Nyheterkoncernen, som svarar för en femtedel av totalupplagan.

Koncentrationsutvecklingen har gått mot färre men större enheter. Sedan

1940 har 141 självständiga tidningar upphört. Endast 40 procent av detta bortfall har ersatts genom nyetablering. Någon större dagstidningsetablering har inte ägt rum sedan 1940-talet. En omfattande tidningsdöd började under 1950-talets första år. Under 1950-1965 försvann perioden 59 tidningar. Nedläggningstakten har senare mattats. Under 1970-talet har antalet tidningar varit stabilt. Koncentrationen har ökat främst genom nedläggningar men även genom fusioner. Framför allt har de små tidningsföretagen drabbats. Av de tidningar s0n1 har upphört har 85 procent haft en mindre upplaga än 10 000 exemplar. De utslagna tidningarna har upplagemässigt ofta varit andra- eller tredjetidning på utgivningsorten. Presskoncentrationen har medfört en påtaglig begränsning av tidningskonkurrensen på det lokala planet. Antalet orter som har två eller fler lokala dagstidningar med minst tre nummer minskade under åren per vecka 1945-1978 från 51 till 21. Antalet orter där såväl borgerliga som socialdemokratiska sådana tidningar utkommer har minskat till 17. Man kan alltså konstatera att trots en stigande tidningskonsumtion har antalet självständiga reducerats tidningsföretag genom nedläggningar, fusioner och koncernbildningar. Ett minskande antal företag har fått svara för en ökande tidningsproduktion. Detta har samtidigt inneburit att en allt större del av produktionen har samlats på ett allt mindre antal ägarhänder.

Ägarkoncentrationen är numera stark. De 20 största ägargrupperna — mätt

efter upplaga per vardag - har sammanlagt 86 procent av dagspressens totala upplaga. Hela 48 procent av upplagan faller på de fyra största ägarna. Med

tidskrifter förstås andra periodiska skrifter än dagstidningar. I Svensk

Tidskriftsförteckning, där alla viktigare tidskrifter av allmänt intresse redovisas, upptas omkring 2 500 tidskrifter. Denna grupp av publikationer är

Massmediestrukturen i Sverige 45

sammansatt. och variation kan därför sägas mycket heterogent Mångfald För vissa slag av tidskrifter är vara två utmärkande drag för tidskriftssektorn. konkurrensen ofta hård. Förändringar i tidskriftsbeståndet är vanliga. Det övervägande antalet tidskrifter kan hänföras till kategorin organisationsför att i första hand press, dvs. tidskrifter som ges ut av organisationer distribueras till medlemmarna (medlemstidningar). De ges inte ut av kommersiella skäl och finansieras generellt sett bara till en liten del genom En del fackliga och kooperativa tidskrifter annonser och prenumerationer. Mätt i total når dock den samlade har betydande upplagor. årsupplaga trots sitt stora antal publikationer inte upp till organisationspressen populärpressens nivå. den kommersiella delen av Fack- och populärpressen representerar är i allmänhet förlagsutgivna och tidskriftssektorn. Populärtidskrifterna brukar komma ut en gång i veckan. Till gruppen räknas bl. a. de traditionella veckotidningarna. vissa s. k. Specialtidningar samt serietidningarna. Popu- I den lärpressen omfattar bara ungefär 10 procent av hela antalet tidskrifter. AB publicerade statistiken återfinns de vanligaste och av Tidningsstatistik största För år 1978 redovisades för upplagemässigt populärtidskrifterna. dessa tidskrifter av 250 miljoner exemplar. Detta (ett 30-tal) en årsupplaga innebar den lägsta upplagan under 1970-talet och att upplagan för samma understeg nivån för år 1963 med 12 procent. Minskningen har ägt tidningar rum under hela 1970-talet; särskilt stark har den varit under den senare hälften. Marknaden är alltså vikande. För utgivningen av dessa tidskrifter svarar ett fåtal företag. Det största är Åhlén & Åkerlunds Förlags AB, som har en tredjedel av marknaden. De sex största förlagen svarar tillsammans Koncentrationen måste betecknas för 87 procent av den totala årsupplagan. som betydande. omsatte omkring 175 Mkr år 1978. Antalet Serietidningsmarknaden serietidningar minskade i slutet av l970-talet. I början av 1979 utgavs 57 olika titlar mot ett 90-tal år 1975. Företagskoncentrationen är avsevärt högre på serietidningsmarknaden än hos populärpressen i övrigt. Tre förlag dominerar helt. Det största är Åhlén & Åkerlund som ger ut 38 serietidningar genom sitt helägda dotterbolag Semic Press AB. Detta bolag sålde 1978 serietidningar för omkring 100 Mkr. Marknadsandelen utgör omkring 65 procent. De andra större företagen, Hemmets Journal AB och Atlantic Förlags AB. har ungefär 20 respektive 10 procent av marknaden.

Den kommersiella utgivningen av facktidskrifter sker genom en relativt

är i allmänhet av måttlig storlek. stor mängd småföretag. Upplagorna Annonsinkomsterna är ofta helt avgörande för utgivningen. Flera av de större tidskriftsföretagen är etablerade även på detta område. För den största utgivningen svarar Åhlén & Åkerlund-koncernen. Inom är koncentrationen betydande. Det gäller bokförlagsbranschen också geografiskt sett. Förlagen i Stockholm svarar för hela 78 procent av bokmarknaden i landet. Värdet av samtliga förlags bokförsäljning uppgick Esselte, Bonniers och 1976/77 till närmare en miljard kronor. Tre koncerner, stod för nästan hälften av denna försäljning. Esselte hade cirka 40 Wiken, av läroboksmarknaden. Om man bara ser till allmänlitteraturen procent (läroboksförsäljningen undantagen) var Bonnierkoncernens andel 28 procent och Wikens andel 11 procent. Inom allmänlitteraturen svarade de 4

46 Massmediestrukturen i

Sverige

största förlagen för 39 procent och de 8 största för 53 procent av samtliga förlags intäkter. Inom de olika litteraturkategorierna (skönlitteratur, barnoch ungdomsböcker, facklitteratur etc.) hade det största enskilda förlaget i genomsnitt uppemot 30 procent av försäljningen. De 8 största förlagen inom varje litteraturkategori hade i genomsnitt omkring 80 procent av försäljningen. När det gäller utgivningen i antal titlar var koncentrationen nästan genomgående lägre. De 8 största förlagen inom varje litteraturkategori svarade i genomsnitt för 70 procent av utgivningen. I fråga om skönlitteratur hade det största förlaget, Albert Bonniers Förlag, 30 procent av försäljningen men endast 12 procent av antalet utgivna titlar. Räknat på förlagsnivå har någon ökning av koncentrationen inte skett inom allmänlitteraturen mellan 1970 och 1976. Koncentrationsgraden för det största förlaget, de fyra och de åtta största förlagen var i stort sett oförändrad under denna tid. På lärobokssidan hade förlagskoncentrationen minskat. Andelen för de fyra största läroboksförlagen var 75 procent 1970 och 65 1976. Andelen procent för de åtta största sjönk från 91 procent 1970 till 85 procent 1976. Räknat på koncernnivå har koncentrationsgraden för de största företagen på bokmarknaden inte undergått någon väsentlig förändring mellan 1970 och 1976. Esselte var störst 1976 med en andel av 21 procent av den totala bokförsäljningen. Samma år hade de tre största koncernerna, Esselte, Bonniers och Wiken, tillsammans 47 procent. Andelen var ungefär densamma 1970 för de tre då största koncernerna, Esselte (inklusive Bonniers Läromedelsförlagen), och Almqvist & Wiksell. På delmarknaden för läroböcker har dock koncentrationen räknat på koncernnivå ökat. Den största koncernen, Esselte, har ökat sin marknadsandel från 20 procent 1970 till nästan 40 procent 1976. De större koncernerna har ökat sin försäljning i takt med den totala ökningen av bokförsäljningen. De största enskilda förlagen har däremot fått något minskade andelar, vilket torde bero på att mindre och medelstora företag haft vissa framgångar samt att de stora koncernerna satsat på spridning av verksamheten till flera förlag. Bokklubbama har svarat för den reella ökningen av bokförsäljningen under 1970-talet. Direktförsäljningen 1976/77 till bokklubbsmedlemmar utgjorde 238 Mkr - en ökning med 200 Mkr från 1970. Företag som ingår i Bonnierkoncernen svarade 1976/77 för över 50 procent av den totala bokklubbsförsäljningen. Förlags AB Wiken, med bl. a. bokklubben Bra Böcker, hade då uppemot 30 procent av bokklubbsmarknaden. Den svenska

filmbranschen har på senare tid genomgått relativt stora

förändringar. Under en tioårsperiod fram till 1974 sjönk antalet biobesök med cirka 55 procent. Därefter har besöksfrekvensen stabiliserats på en nivå av 23,5 miljoner biobesök per år. Antalet biografer, som på 1960-talet var drygt 2 000, har minskat till omkring 1 200. Drygt 10 procent av den biograffilm som visas i landet är svensk produktion. Denna produktion har länge dominerats av tre stora filmbolag, Svensk Filmindustri (SF) - som sedan 1974 ingår i Dagens Nyheterkoncernen - Sandrews och Europa Film. Numera har dock Svenska Filminstitutet övertagit platsen som ledande De tre produktionsföretag. bolagen och filminstitutet har tillsammans svarat för nästan hälften av den

Massmediestrukturen i Sverige 47

svenska långfilmsproduktionen sedan 1963. Räknat över hela perioden är SF största Därefter kommer Sandrews, den utan jämförelse producenten. i nu nämnd ordning. Ser man emellertid bara Europa Film och filminstitutet till den senare delen av perioden, spelåren 1970/71-1977/78, har filminstituoch deltagit i 26 samproduktioner medan tet producerat 10 långfilmer siffror 13 och 13. Produktionsandelen har motsvarande för SF är respektive

till filminstitutets förmån. Numera är det bara

senare ytterligare förskjutits SF och filminstitutet som har en egen regelbunden produktion. De andra har i stället valt att delta i produktionen som större produktionsföretagen medproducenter, ofta bara som delfinansiärer. Det är utmärkande för filmproduktionen att flertalet filmer har spelats in av ett relativt stort antal enfilmsproducenter och samverkande producenter. Under 1970-talet har 75 svenska varit engagerade i produktionsföretag Bl. a. detta antyder vissa tendenser till produktionen av 147 långfilmer. minskad företagskoncentration på området. är stark i filmbranschen. De stora filmbolagen svarar också Integrationen för en stor del av filmimporten och filmuthyrningen. De äger landets två största filmlaboratorier. Och de har ett starkt grepp om biografledet. SF. som kontrollerar tillsammans med Sandrews och är den största biografägaren. Europa Film 62 procent av landets avgiftspliktiga biografer.

Vad gäller kortfilm brukar man skilja på fri kortfilm och beställningsfilm.

- Produktionen av fri kortfilm är - bortsett från Sveriges Radios produktion Grovt skattat rör det sig om kanske hundratalet filmer per ganska blygsam. De flesta av enskilda Bortsett från en del

år. produceras personer.

har de stora filmbolagen praktiskt taget slutat med undervisningsfilm kortfilmsproduktion som ej är av beställningskaraktär. Den mest betydelsesom genom samarbete med fulla produktionen sker genom filminstitutet Sveriges Radio har skapat ekonomiska förutsättningar för en begränsad produktion av fri kortfilm. Beställningsfilmen dominerar den svenska filmproduktionen såväl volymoch organisationerna står för de flesta mässigt som ekonomiskt. Näringslivet beställningarna av film. När det gäller företagsstruktur på produktionssidan har de stora filmbolagens starka ställning på långfilmsområdet inte någon motsvarighet inom beställningsfilmen. Produktionen av beställningsfilm ombesörjs huvudsakligen av en stor mängd småföretag. Det kan röra sig om ett par hundra sådana företag här i landet. Företag av enmanstyp är vanliga. Omsättningen är relativt stor inom företagsbeståndet. - och ljudkassetter - har sedan Fonogrammarknaden grammofonskivor Försäljningen har ökat början av 1960-talet präglats av en stark utveckling. från 4 miljoner fonogram 1965 till 21 miljoner 1972. Under 1978 och 1979 har försäljningen emellertid stagnerat. inom fonogrambranschen kännetecknas av en stark Företagsstrukturen koncentration och integration. Till skillnad från flertalet andra massmediesektorer är fonogrambranschen i hög grad styrd av internationella intressen. Fem stora multinationella koncerner svarar för omkring 60 procent av fonogramförsäljningen i västvärlden. I Sverige står dessa koncerner genom dotterbolag och agenturer för nästan 70 procent av alla försålda LP-skivor. I Sverige finns ett 60-tal inspelningsbolag. Flertalet är små och ägs vanligen

48 Massmediestrukturen i

Sverige

av en enskild person eller en artistgrupp. Bolagen har ofta en kort livslängd och en mycket liten marknadsandel. Många producerar bara ett fåtal inspelningar innan de läggs ned. Den helt övervägande delen av den svenska fonogramproduktionen ombesörjs av företagen inom den svenska gruppen

av IFPI (International Federation of Producers

of Phonograms and Videograms), som består av elva Sex av dessa är inspelningsbolag. utlandsägda. På distributionssidan — men också i fråga om produktion och import av fonogram - dominerar fyra stora grammofonbolag, CBS Records AB, EMI Svenska AB, Grammofon AB Electra och GDC (Grammofonbolagens Distributionscentral Det sistnämnda AB). ägs gemensamt av fem inspelningsbolag i den svenska gruppen av IFPI. Nämnda är fyra bolag organiserade i Grammofonleverantörernas förening (GLF). Tillsammans svarar bolagen för 80-90 procent av tillförseln till den svenska marknaden av skivor och kassetter. Den årliga importen av fonogram uppgår till omkring 3 800 utgåvor. Den årliga svenska fonogramproduktionen har under senare år uppgått till mellan 800-900 utgåvor. Videogrammet är ett relativt nytt massmedium. Vid ingången av år 1979 beräknades 35 000 videokassettspelare vara i drift i landet, varav hushållen förfogade över 25 000. Det innebär en hushållstäckning som är mindre än 1,5 procent. En videoindustri i mindre skala har vuxit fram i Sverige under 1970-talet. Verksamheten består i huvudsak av programproduktion, av överspelning olika slags filmprodukter till videogram, kopiering av videokassetter och viss distribution. Ett 50-tal svenska företag är sysselsatta inom branschen. Det övervägande antalet (ca 40) är programproducerande. Många arbetar också med andra medier som film och stillfilm. Utmärkande för videoföretagen är att de med ett par undantag ännu så länge är små. Det är ännu för tidigt att tala om någon särskild utveckling i fråga om ägar- och företagskoncentration på videogrammarknaden. Marknaden är alltför ny och outvecklad och framtiden alltför oviss. Närmast liknar den nuvarande strukturen den som finns på beställningsfilmsområdet, dvs. marknaden domineras av en relativt stor mängd småföretag. Från koncentrationssynpunkt finns det anledning att uppmärksamma det intresse som en del på andra områden redan etablerade massmedieintressenter har visat för det nya mediet. Vissa bok- och tidningsförläggare och de stora filmbolagen engagerade sig på ett tidigt stadium inom videosektorn. Radio och TV intar en särställning bland massmedierna. Dessa viktiga medier äri stort sett förbehållna Sveriges Radio AB och dess fyra dotterbolag (programföretagen). Denna form för verksamheten innebär i sig en mycket stark koncentration av två massmedier. Systemet grundar sig på beslut av och verksamheten riksdagen är i rättsligt hänseende reglerad genom särskilda lagar och avtal mellan staten och de olika bolagen. Teaterverksamheten här i landet drivs bara i undantagsfall på affärsmässiga grunder. För huvuddelen av teaterutbudet svarar allmänna teaterinstitutioner, dvs. de statliga och statsunderstödda teatrarna. Den kommersiellt drivna teaterverksamheten är mycket I finns för begränsad. Sverige närvarande endast sex privatteatrar, vilka drivs av fem företag, fyra i Stockholm och ett i Göteborg.

49 Massmediestrukturen i Sverige

räknas också till de opinionsbildande massmedierna. Utställningsväsendet industri- och hantverksutställningar, Det finns olika typer av utställningar: museiverksamheten och utställningar av idé- eller konstutställningar, debattkaraktär. Staten och kommunerna svarar för en betydande del av utställningsväsendet i landet. Stiftelsen Riksutställningar, som årligen 2000 intar här en särställning. Inom producerar omkring utställningar, med näringslivet förekommer en tämligen livlig utställningsverksamhet debatterande och opinionsbildande syfte, vid sidan av det stora antalet varumässor och liknande, rent kommersiella utställningar. Den nuvarande strukturen inom utställningsväsendet förefaller inte ge anledning till farhågor från yttrandefrihets- eller opinionsbildningssynpunkt. Text- TV, teledata och är nya informationsbärare som inom en

telefaksimil

snar framtid kan komma att förändra förutsättningarna för spridning och av viktig samhällsinformation. En statlig utredning, informamottagande tionsteknologiutredningen, är sysselsatt med frågor kring dessa nya medier. Det är ännu så länge oklart hur den nya medieverksamheten slutligt kommer att organiseras. Man torde emellertid kunna utgå från att de företag som kommer att redigera och ansvara för informationsutbudet eller eljest ha i detta får anses vara massmedieföretag som avses i inflytande på innehållet MKU:s lagförslag.

2.3 Multimedieföretagen eller konglomeraten

2.3.1 Allmänt

hittills för struktur- och koncentrationsförhållandena har, Redogörelsen liksom den betydligt fylligare beskrivningen därav som lämnats i bilagorna 1-10, gällt de olika massmediesektorerna var för sig. Men uppgifterna sammanställda ger också en tämligen god bild av koncentrationsläget på massmediemarknaden som helhet. På det planet är emellertid koncentrationsproblemen delvis annorlunda. I praktiken torde risker för att monopol inte eller oligopol skall uppkomma huvudsakligen gälla delmarknaderna, massmediebranschen som helhet. Ett mer närliggande och aktuellt problem är där i stället den form av företagskoncentration som de s. k. multimedieföretagen eller konglomeraten innebär. Med dessa begrepp avses i det här inom mer än en massmediesammanhanget företag som driver verksamhet sektor, t. ex. både tidningsrörelse och filmproduktion. I MKU:s utredningsdirektiv framhålls det som särskilt angeläget att man från samhällets sida kan förhindra av konglomerat med en uppkomsten dominerande ställning inom flera sektorer av massmediebranschen. Som framgår av den närmare redogörelsen för massmediebranschen inte ovanliga. Det (bilagorna 1-10) är vissa typer av konglomeratbildning förekommer inte sällan att det inom samma företag eller koncern ges ut såväl böcker eller tidskrifter. Inte heller kombinationen filmsom tidningar är ovanlig. Andra kombinationer förekommer också. En del bokvideogram har exempelvis och och tidningsförläggare engagerat sig inom videogramfonogramsektorerna. För att något belysa företeelsen skall två exempel på massmediekonglomerat. nämligen Bonniers och Esselte. beskrivas i det följande. Bonniers

50 Massmediestrukturen i Sverige

representerar ett utpräglat och vittomfattande konglomerat. Esselte, som är den andra av de två största på massmediemarknaden i Sverige, har visserligen sina massmedieintressen starkt koncentrerade till bokbranschen men förekommer också inom massmediesektorer.

andra Det bör påpekas att

den här gjorda beskrivningen av dessa företags massmedieintressen inte är uttömmande. Reservation under den görs vidare för möjliga förändringar allra senaste tiden.

2.3.2 Bonniers

Till räknas Bonnier-gruppen på personsidan här ättlingar till Karl-Otto Bonnier (död 1941) samt vissa anhöriga (se Koncentrationsutredningens definition SOU 1969:7 sid. 128). Fram till mitten av 1940-talet hade Bonniers ägarintressen huvudsakligen i företag som drev förlags- och tryckerirörelse och tidningsutgivning. Bokförlaget Albert Bonniers Förlag AB och tidskriftsförlaget Åhlén & Åkerlunds Förlags AB var då likson nu två ledande företag på sina respektive områden. Främst under 1950- och 1960-talen förvärvade Bonniers emellertid intressen också i helt andra typer av företag. Det ledde till en relativt stark diversifiering. Förutom massmedieverksamhet driver Bonniers i dag bl. a. rederirörelse och en omfattande industriell verksamhet av vitt skiftande slag. Verksamheten drivs i tre fristående koncerner. i dessa är AB Moderbolag Grafoprint, Dagens Nyheters AB (DN) och AB Bonnierföretagen. Det sistnämnda företaget är ett helägt Bonnierföretag. De övriga två är börsnoterade Bonniers av aktierna företag. äger 94 procent i Grafoprint. Bonniers kontrollerar Dagens Nyheters AB genom innehav av röstma_joriteten i bolaget. De tre koncernerna hade tillsammans år 1978 en omsättning om ca 3 570 Mkr och 11 500 anställda. Bonniers massmedieintressen är samlade i Bonnierkoncernen och DNkoncernen. Till Bonnierkoncernen hör bl. a. Albert Bonniers Förlag. bokförlagen Forum, Alba och Wahlström & Widstrand & (ägs till 60 %) samt Åhlén Åkerlunds AB. Av koncernens Förlags omsättning 1978/79 på 1 771 Mkr svarade förlagsföretagen för 57 procent. Albert Bonniers Förlag är landets största utgivare av allmänlitteratur. varmed förstås andra böcker än läroböcker. Marknadsandelen uppgick 1976 till 21 procent. Försäljningen av böcker från alla Bonnierkoncernens förlag svarade vid samma tid mot 28 procent av marknaden för allmänlitteratur. Av hela bokmarknaden var koncernens (inklusive läroböcker) andel 19 procent. Genom tidskriftsförlaget Åhlén och Åkerlund har Bonniers också en stark ställning på tidskriftsmarknaden. Det förlaget svarade 1978 för en tredjedel av populärpressens samlade upplaga. Serietidningarna är då inte medräknade. I fråga om serietidningar är förlagets marknadsandel minst 65 procent. Förlaget svarar också, genom dotterbolaget Specialtidningsförlaget AB. för en betydande kommersiell fackpressutgivning. Fem av förlagets s. k. specialtidningar hänförs i TS-statistiken till kategorin fackpress. Dessa hade år 1978 tillsammans en beräknad årsupplaga av 5.9 miljoner exemplar. Inom dagspressen är DN-koncernen. som 1978 omsatte l 152 Mkr. med

Massmediestrukturen i Sverige 51

och Expressen landets största sina två dagstidningar Dagens Nyheter tidningsägare. Dess andel av dagspressens totala upplaga uppgick 1978 till 21 procent. Landets åtta största tidningsägare svarade det året för 65 procent av totalupplagan. Sedan årsskiftet 1973/74 är DN-koncernen etablerad även inom filmbranschen. Då förvärvade nämligen AB Svensk Filmindustri, SFföretaget Produktion AB och AB Film-teknik. Det förstnämnda bolaget driver bl. a. landets största biografkedja. Denna svarade 1978 för drygt 30 procent av SF-Produktion filmer. landets totala biografintäkter. äger och producerar Det är efter Svenska Filminstitutet landets största producent av biograffilm. AB Filmteknik, som driver filmlaboratorium, är landets ledande filmtekniska företag. Bonniers intressen omfattar även de nya massmedieteknikerna. Inom Bonnierkoncernen finns Bonnier Video och Semic Video. De torde närmast inom området för kunna betecknas som bevaknings- och utvecklingsföretag medierna. Också AB Filmteknik har video. de nya elektroniska Bonniers deltar inte bara på produktionssidan inom massmedieområdet utan också i distributionsledet, särskilt i boksektorn. Bokklubbarna inom svarade i Bonnierkoncernen 1976 för 53 procent av bokklubbsmarknaden landet. I koncernen ingår numera också Bokmanföretagen AB. Det uppges i bokbranschen. Den har ett vara en av landets största detaljhandelskedjor tiotal butiker. Bonnier har också andra typer av distributionsföretag. I det här sammanhanget bör slutligen noteras att Bonniers genom DN-koncernen och Åhlén & Åkerlunds över cirka 41 procent av aktiekapitalet i förfogar moderbolag Pressbyråns Intressenter AB. Pressbyrån Pressbyråkoncernens har en helt dominerande ställning i fråga om försäljningen av tidskrifternas Bonniers” aktieinnehav torde och dagstidningarnas lösnummerupplagor. dock inte medföra något bestämmande inflytande över Pressbyråkoncernen. Bonniers har på senare tid börjat bygga upp en allt större massmedieverksamhet utomlands. Åhlén & Åkerlund har i dag en betydande tidnings- och hel- eller delägda företag i Danmark, Norge, tidskriftsutgivning genom Finland och Frankrike. I England har Bonniers startat bokklubbsverksamhet i samarbete med tre av Englands ledande bokförlag. kan konstateras att Bonniers har 28 procent av Sammanfattningsvis marknaden för allmänlitteratur och 19 procent av den totala bokmarknaden, minst 65 procent av serietidningsmarknaden, 33 procent av populärpressens samlade upplaga i övrigt, 21 procent av dagspressen och en inte obetydlig del av fackpressen. Genom SF-Produktion AB är Bonniers efter filminstitutet landets största av biograffilm. Drygt 30 procent av de totala producent tillfaller Bonniers. Inom massmediebranschen har Bonnibiografintäkterna en dominerande Bonniers har ers följaktligen ställning på produktionssidan. också en stark ställning i distributionen. Där märks framför allt innehavet av mer än halva bokklubbsmarknaden.

2.3.3 Esseltekoncernen

Esselte AB bildades 1913 som moderbolag för ett tiotal företag inom den grafiska branschen. Verksamheten har efter hand breddats och omspänner

52 Massmediestrukturen i

Sverige

numera industri, handel och service, främst inom områdena kontorsmaterial, pappersvaror och prismärkning, och bokbinderi, beställningstryck förpackningar, läromedel, kartografi, förlag och bokhandel. Koncernens geografiska tyngdpunkt är förlagd till mellersta och södra Sverige. Därutöver har Esselte större tillverkande dotterbolag i flera västeuropeiska länder samt i USA, Kanada och Brasilien. Esseltes aktier är spridda på närmare 12 000 ägare. Någon dominerande ägare eller ägargrupp finns inte. De fem största aktieposterna representerar var och en 3-5 procent av aktiekapitalet. Esselte har cirka 14 000 anställda. fördelade på 26 länder. Koncernens omsättning uppgick 1978/79 till 3 432 Mkr. Verksamheten på massmedieområdet, som huvudsakligen är koncentrerad till bokbranschen, sysselsatte det året 1 633 personer och omsatte 626 Mkr. Esselte är landets största bokförlagskoncern. Denna innehåller bl. a. följande förlag: Almqvist & Wiksell Förlag (AWE/Gebers). & Almqvist Wiksell Läromedel, Esselte Kartor. Esselte Studium. Esselte Focus och P. A. Norstedt & Söners Förlag (Norstedts Förlag). Från elva bokutgivande förlag sålde koncernen 1976 böcker för 210 Mkr. Det motsvarade 21 procent av den totala bokförsäljningen i landet. De tre största koncernerna - Esselte, Bonniers och Wiken —hade då tillsammans 47 procent av hela bokmarknaden. Omkring 60 procent av Esseltes bokförsäljning 1976 avsåg läroböcker. Koncernens andel av låroboksmarknaden uppgick till nästan 40 procent. Det

innebar en ökning med 20 procent från 1970. Ökningen hade till stor del

uppnåtts genom företagsförvärv. På distributionssidan kan noteras att koncernen bl. a. har bokklubbarna Vår Bok och Familjebokklubben. Den senare har nyligen gått in i ett samarbete med Bonniers Bokklubb. Vår Bok hade 1976 fem procent av bokklubbsmarknaden. Vidare har koncernen landets största bokhandelskedja, Esselte Bokhandel AB. Till kedjan hör tio boklådor. Dessa hade 1978/79 en sammanlagd omsättning av 185 Mkr. Ett eget distributionsorgan, Esselte Distribution, ombesörjer en stor del av koncernens bokdistribution till skolor och boklådor. Esseltekoncernen har också verksamhet på andra massmedieområden än böcker. Den verksamheten är främst inriktad på att täcka utbildningsbehoven hos skolor och företag. Esselte Studium och Almqvist & Wiksell Läromedel har sålunda en mindre fonogram- och filmproduktion (huvudsakligen ljudband och bildband) som avser produkter för grundskolan och gymnasiet. Ett dotterbolag till Norstedts Förlag ger ut kassettidningen Juristjournalen. Esselte har tidigare haft ett relativt omfattande inom engagemang videogrambranschen. Under senare hälften av 1970-talet har Esselte Video bedömts vara ett av landets största videoföretag på produktionssidan. Under 1979/80 har emellertid av denna verksamhet merparten i Sverige avvecklats. Man har helt lämnat produktionen och har nu bara kvar viss import- och distributionsverksamhet. Distributionen - som i Sverige för närvarande sysselsätter fem personer och omsätter 3-4 Mkr - avser videokassetter med underhållningsprogram för den breda konsumentmarknaden. Huvuddelen av Esseltes videoverksamhet bedrivs numera genom dotter-

Massmediestrukturen i Sverige 53

bolaget Guild Sound & Vision i England. Det uppges vara ett av Europas största distributionsföretag för utbildningsprogram på film och video. Under det senaste året har Esselte Studium avvecklat sin gamla filmuthyrningsverksamhet. Sammanfattningsvis kan konstateras att Esselte har 21 procent av den totala bokförsäljningen i landet och nästan 40 procent av läroboksmarknaden. Därmed är Esselte landets största företag i bokbranschen och framför allt på läroboksområdet. Esselte har också landets största bokhandelskedja. Vidare har företaget en mindre fonogram- och filmverksamhet. Och Esselte har ännu kvar intressen inom videosektorn.

3 massmedieområdet

Företagsförvärven på

Som torde ha framgått av redogörelsen för massmediestrukturen i Sverige och ägarkoncentrationen relativt betydande inom en (avsnitt 2) är företagsdel sektorer av massmediebranschen. Och på sina håll finns tydliga tendenser till en ökning av koncentrationen. Företagssammanslagningar (fusioner) och andra former av företagsför- Det förefaller värv har utgjort ett väsentligt inslag i koncentrationsprocessen. kunna konstateras att företagsförvärven spelar en betydelsefull roll generellt för koncentrationsutvecklingen på massmedieområdet, liksom de för övrigt torde inom i stort. I det här avsnittet skall därför göra näringslivet förekomsten under senare tid av större företagsförvärv på massmedieområdet något beröras. Företagsförvärven registreras löpande av Statens pris- och kartellnämnd i ett allmänt företagsförvärvsregister. Enligt uppgift från SPK:s (SPK) förekom 72 företagsförvärv inom massmediebranschen registersektion dvs. under perioden 1969-1979. De mindre förvärven är då inte medräknade, förvärv där inget av de inblandade företagen haft en omsättning som uppgått till 10 Mkr. De flesta förvärven och bokförlagsbranschen där 34 fall gällde bokhandels- Motsvarande siffra för dagspress- och tidskriftssektorn är 26. registrerats. Resterande förvärv avsåg företag på filmområdet, 6 förvärv, och på videooch fonogramområdena, vardera 3 förvärv. Av de uppköpta företagen hade ca 55 procent färre än 50 anställda och ungefär hälften en omsättning som inte översteg 10 Mkr. Bara 10 av de uppköpta företagen hade fler än 200 anställda. Ser man däremot på de köpande företagen finner man att dessa i regel är I nästan hälften av de under den angivna perioden noterade storföretag. förvärven hade det köpande företaget eller den koncern vari företaget ingick minst 500 anställda. För förvärven inom bokförlagsbranschen har närmare redogjorts i bilaga 3. Här skall bara erinras om att Esselte-koncernen svarade för de mest omfattande År 1972 köpte Esselte, som då ägde 50 procent av köpen. aktierna i AB Läromedelsförlagen, återstående aktier i detta bolag av Bonnierföretagen. Året därpå genomförde Esselte det största företagsköpet. Då förvärvades Almqvist & Wiksell AB, som hade en total nettoomsättning av cirka 200 Mkr. För de näst största köpen svarade numera statsägda Liber som 1970 köpte Gleerup och 1975 Hermods Stiftelse. Bonnierkoncernen, som bl. a. köpte Williams Förlags AB 1975, står för det senaste stora

56 Färetagsförvärven på massmedieområdet

förvärvet i bokförlagsbranschen. Under 1980 har nämligen Bonniers köpt det tidigare danskägda bok- och tidskriftsförlaget Carlsen/if, som enligt uppgift omsätter ca 60 Mkr. Förvärven på dagspressområdet medförde bl. a. - som har beskrivits i bilaga 1 - att ägarkoncentrationen där ökade. De under den här aktuella perioden mest omfattande dagstidningsförvärven ägde rum 1975. Då förvärvade Liberala Tidningar KB tre tidningsföretag, Nerikes nämligen Allehanda AB, Bergslagernas Tidnings AB och Motala Tidning AB. Deras sammanlagda omsättning uppgick till 63 Mkr. De hade 358 anställda. Centerpartiet stärkte samma år sin press genom köp av Hallands Nyheter och Östersunds-Posten. Och tidningsföretaget Barometern i Kalmar förvärvade Blekinge Läns Tidning och Smålandsposten. De under 1975 uppköpta dagspressföretagen hade tillsammans omkring 1000 anställda och en omsättning av ca 132 Mkr. Förvärven omfattade en sammanlagd dagspressupplaga av 223 800 exemplar. Det motsvarade nästan 5 procent av den totala dagspressupplagan. Det på senare tid mest uppmärksammade dagstidningsförvärvet är Nya Wermlands-Tidningens köp 1979 av Nordvästra Skånes Tidningar. Det berörde en dagstidningsupplaga av 46 100 exemplar. Ett par av tidningsföretagen genomförde förvärv även inom andra sektorer av massmedieområdet. Dagens Nyheter-koncernen övertog den 1 januari 1974 Svensk Filmindustri (SF). Svenska Dagbladets AB förvärvade samma år Tidskrifts AB Allhem (numera Förlags AB Tifa) och AB Allhems Tryckerier samt 22 procent av aktierna i Nord Artel AB (produktion av TV-program och bevakning på det audiovisuella området). Under 1977 köpte Förlags AB Tifa i Skivklubben Musik för alla aktiemajoriteten AB. De stora filmbolagen befäste ytterligare sin dominerande ställning i biografledet. Både SF och Europa Film förvärvade ett antal mindre biografer. SF köpte Skaraborgs Biograf AB och AB Kungsbiograferna medan Europa Film förvärvade AB Films, Nordiska AB och Biograf Sundsvalls Biografteater AB. På fonogramsidan stärktes det internationella inslaget ytterligare genom att det multinationella företaget Warners Communication, Inc. 1979 förvärvade det tidigare helsvenska Metronome Records AB. Det uppköpta bolagets årliga omsättning var ca 30 Mkr. Antalet anställda uppgick till omkring 20 personer. Under 1980 har en fusion genomförts mellan AB och f. d. Polydor AB. Genom fusionen Phonogram blir Polygram Records AB, som är namnet på det nya bolaget, ett av de till omsättningen räknat tre-fyra största grammofonbolagen i Sverige. Om man närmare granskar de av SPK under den här aktuella perioden 1969-1979 registrerade företagsförvärven på massmedieområdet framstår två av förvärven som särskilt intressanta, nämligen Esseltes köp av Almqvist & Wiksell och Dagens Nyheters förvärv av SF. Det förra förvärvet innebar väsentliga förändringar i konkurrens- och strukturförhållandena på bokområdet, särskilt på lärobokssidan. Förvärvet av SF innebar framför allt att Dagens Nyheter- och indirekt Bonniers -fick ett starkt inflytande på ett nytt opinionsbildande område, filmens. Esseltekoncernens förvärv av Almqvist & Wiksell är det största förvärvet

Föreragsförvärven på massmedieområdet

på massmedieområdet under perioden om man ser till det uppköpta företagets omsättning (ca 200 Mkr) och antalet anställda (ca 1 000). För en totalkostnad om drygt 30 Mkr fick Esselte överta Almqvist & Wiksellkoncernen, vars substansvärde vid den tiden kunde uppskattas till mellan 60 och 75 Mkr. Förvärvet har ingående utretts och analyserats i konkurrensutdelbetänkande Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv redningens 1969-1973 - en fallstudie (SOU 1977:51). Där framhålls bl. a. att effekterna för konkurrens- och strukturförhållandena, särskilt på läromedelsområdet, framstod som det kanske viktigaste resultatet av förvärvet. Esseltes marknadsandel för tryckta läromedel vid mitten av 1970-talet uppskattades till 45 procent. Det statliga förlaget Libers andel beräknades till 25 procent. skulle ett samgående mellan Liber och Almqvist & Enligt utredningen Wiksell, som kunde ha varit ett realistiskt alternativ, ha medfört en kraftig av Esseltes dominans på området för tryckta läromedel. minskning Förmodligen hade då Libers andel 1977 på denna marknad kunnat vara i det närmaste lika stor som Esseltes. Dagens Nyheters köp av SF är det näst största förvärvet under perioden. Ser man enbart till köpeskillingen 55 Mkr, är förvärvet det största. Vid övertagandet den 1 januari 1974 var SF:s omsättning ca 85 Mkr och företaget hade omkring 700 anställda, varav 450 deltidsanställda. Syftet med förvärvet var att bredda DN-koncernens verksamhet och bereda företaget inför medieutvecklingen. Beslutet att förvärva SF ansågs dock kontroversiellt. vilket den efterföljande debatten visade. I Dagens Nyheters verksamhetsberättelse för 1973 uttalade bolaget sin avsikt att ta hänsyn till den konstruktiva kritiken sätt. Ett sådant viktigt inslag var att på olika SF-företagens konstnärliga integritet garanterades.

4 stöd till olika massmedier Statligt

Statligt stöd i olika former utgör ett av medlen för att bevara mångfalden bland massmedier. Härigenom motverkas i viss mån ökad koncentration inom massmediebranschen. Det är främst på pressens område som åtgärder emellertid även vidtagits i syfte att stödja företag. Statligt stöd förekommer sektorer av massmedieområdet. Här lämnas en kortfattad på andra litteratur. fonogram. film och redogörelse för stödet till press, tidskrifter, 1980 teater. Uppgifterna är huvudsakligen tagna ur budgetpropositionen (prop. 1979/802100, bilaga 12).

4.1 Dagspress och tidskrifter

Det statliga presstödet omfattar för närvarande dagspressen, organisations- 1980/81 tidskrifter samt tidningar på andra språk än svenska. För budgetåret är 15 beräknas det totala presstödet uppgå till närmare 377 Mkr. Därutöver Mkr anvisade till Pressens lånefond. Den övervägande delen av presstödet eller drygt 310 Mkr avser stöd till dagspressen. (1976:336) om Statligt stöd till dagspressen utgår enligt förordningen statligt stöd till dagstidningar. Stöd kan utgå i form av produktionsbidrag, samverkansbidrag och samdistributionsetableringsstöd, utvecklingsbidrag, rabatt. Dagstidningarna kan också erhålla lån ur pressens lånefond. verkande regler. Rätten till Produktionsbidrag beviljas enligt automatiskt bidrag är bl. a. beroende av tidningens hushållstäckning på utgivningsorten. Då det gäller flerdagarstidningar (tidningar som utkommer minst fyra gånger bidragets storlek inom vissa minimi- och maximigränser per vecka) beräknas under de senaste tre efter tidningens genomsnittliga pappersförbrukning som utkommer en kalenderåren. Då det gäller fådagarstidningar (tidningar tre gånger per vecka) .utgår produktionsbidraget med ett fast belopp. För år ca 215 1979 har produktionsbidrag beviljats ca 70 tidningar med sammanlagt Mkr. De största bidragen bland flerdagarstidningarna inom storstadspressen och Arbetet i Malmö, vilka vardera erhöll gick till Svenska Dagbladet 25 740 000 kr. Arbetet i Göteborg fick 12 510 000 kr. Det minsta beloppet inom denna tidningskategori utgjorde 2 640 000 kr. Bland flerdagarstidningarna i landsorten var det högsta bidraget 6 300 000 kr och det lägsta bidraget 800 000 kr. Det fasta beloppet till fådagarstidningar utgör i fråga om tidning är rikstidning, exempelvis Ny Dag, 1 500 000 kr. För lokal/regional beloppet 750 000 kr. Presstödsnämnden har viss begränsad rätt att bevilja

60 Statligt stöd till olika massmedier

produktionsbidrag även till tidningar som inte är berättigade till detta enligt de automatiskt verkande reglerna. Etableringsstöd kan beviljas för nyetablering av dagstidning som bedöms ha möjligheter att efter ett års utgivning uppfylla villkoren för produktionsbidrag. För lokal/regional tidning utgör bidraget l 125000 kr och för rikstidning är bidraget 2 250 000 kr. Utvecklingsbidrag kan beviljas tidningsföretag som är i tillfälligt behov av stöd för åtgärder som syftar till att stärka företagets konkurrensförmåga på längre sikt. Bidraget utgår under högst två år inom en period av fyra år. För flerdagarstidningar är högsta bidraget

1 200 000 kr per kalenderår och för fådagarstidningar utgör motsvarande

belopp 600 000 kr. Samverkansbidrag. varierande från 250 ()00 kr under ett år till 500 000 kr per år under fem år. kan utgå för samverkan inom teknisk kan också utgå för samverkan i annonsförsäljning produktion, Bidrag eller för större branschprojekt. Samdistributionsrabatt utgår för varje abonnerat exemplar av dagstidning som distribueras av eller av

distributionsföretag

postverkets lantbrevbäringsturer under förutsättning att minst två tidningsföretag deltar i samdistributionen och distributionen sker till lika pris per utburet exemplar. Enligt förordningen (1977:607) om stöd till organisationstidskrmer kan statligt stöd utgå till organisationstidskrift som i huvudsak distribueras inom Sverige. Med organisationstidskrift förstås dels tidskrift som utges av organisation för dess medlemmar (medlemstidskrift). dels tidskrift som är organ för organisation med huvudsakligt syfte att verka för religiöst. nykterhetsfrämjande. politiskt. miljövårdande. idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda eller arbetshindrade handikappade eller för organisation som har idémässig anknytning till politisk organisation. Stödet utgår med ett årligt fast bidrag som utgör 2 875 kr per tidskrift. Därutöver finns ett rörligt bidrag som varierar mellan 35-14 öre per exemplar beroende på upplagans storlek. Bidraget höjs med 10 procent vid en periodicitet på mellan 10 och 15 stödberättigade utgivningar per år och med 20 procent vid 16 utgivningar eller fler. Stöd utgår ej till tidskrift som ges ut av enbart lokalt eller regionalt verksam organisation. ej heller för tidskrift som utkommer med färre än fyra nummer per år eller vars sammanlagda stödberättigade upplaga understiger 10 000 exemplar. Stödet gäller endast exemplar som distribueras som utgivarkorsband. Medlemstidskrift som utges av organisation för anställda ombord får stöd även om på fartyg utgivarkorsband inte används. Om stöd till en eller flera organisationstidskrifter skulle leda till en allvarlig snedvridning av konkurrensförhållandena mellan tidskrifter kan presstödsnämnden efter ansökan bevilja stöd till annars ej stödberättigad tidskrift. Sådant stöd kan inte utgå med högre belopp än vad som för samma kalenderår har beviljats organisationstidskrift med innehåll och inriktning som av presstödsnämnden bedöms som likartat. Stöd till tidningar på andra än svenska av statens språk beviljas invandrarverk efter samråd med presstödsnämnden. Stöd kan utgå under förutsättning att 1. publikationen vänder sig till invandrare och språkliga minoriteter i Sverige,

stöd till olika massmedier 61

sou 1980128 Statligt

2. publikationens innehåll i huvudsak berör förhållanden i Sverige, 3. publikationen har sin huvudredaktion i Sverige och 4. annonsdelen i publikationen inte överstiger 25 procent i genomsnitt för kalenderår. och medlemstidskrifter som Stödet kan utgå till allmänna nyhetstidningar vissa i författningen angivna krav. Dessutom kan behovsprövade uppfyller bidrag utgå till tidningar och tidskrifter som inte uppfyller dessa krav. Stödet kan ha formen av produktionsbidrag eller etableringsstöd.

stöd till kulturtidskrifter utgår enligt förordningen (1977:393) om

Statligt stöd till kulturtidskrift. Medlen fördelas av statens kulturråd. statligt avses tidskrift som med sitt huvudsakliga innehåll Med kulturtidskrift eller med ekonomisk, vänder sig till allmän publik med samhällsinformation social eller kulturell debatt eller som huvudsakligen ger utrymme för analys inom de skilda konstarternas områden. och presentation intäkter Villkor för att bidrag skall kunna beviljas år bl. a. att tidskriftens ej beräknas täcka kostnaderna samt att det för dess utgivande ej finns eller kan påräknas tillräckligt stöd från annat håll. För budgetåret 1980/81 utgör stödet drygt 8 Mkr.

4.2 Litteratur, film och teater

fonogram,

Försöksverksamhet med statligt litteraturstöd inleddes år 1975. Stödet fick sin nuvarande form efter beslut av riksdagen våren 1978. Stödet, som fördelas av statens kulturråd, utgår enligt bestämmelser i förordningen litteraturkategorier kan erhålla (1978:490) om statligt litteraturstöd. Följande för vuxna, skönlitteratur för vuxna i svensk stöd: ny svensk skönlitteratur översättning, klassiker, facklitteratur för vuxna, barn- och ungdomslitteratur Stödet utgår företrädesvis i och litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. efterhand. Särskilt kostnadskrävande kan erhålla projektstöd i utgivning förhand. Ur litteraturstödet tilldelas även skolöverstyrelsen medel för framställning av lättläst litteratur. Vidare erhåller statens kulturråd medel för stöd till av svensk litteratur i utlandet enligt förordningen (1978:491) om presentation försöksverksamhet med statsbidrag till översättning av svensk litteratur. Därutöver medel till studier av bokbranschen och bidrag till utgår bland barn och ungdom. För utgivning och distribuläsfrämjande åtgärder tion av prisbillig kvalitetslitteratur för vuxna samt för barn och ungdom utgår bidrag till Stiftelsen Litteraturfrämjandet. Slutligen ges bidrag till verksamoch till Stiftelsen Svenska barnboksheten vid Sigtunastiftelsens klipparkiv institutet. Budgetåret 1980/81 uppgår litteraturstödet till drygt 25 Mkr. sker till helt övervägande del Den statligt stödda fonogramproduktionen inom ramen för Rikskonserters försöksverksamhet med fonogram. För 1980/81 erhåller Rikskonserter drygt 4,7 Mkr till produktion av budgetåret fonogram. Produktionen, som är blygsam, har ingen kommersiell inriktning. att utdela smärre till enskilda Rikskonserter har möjlighet stödbelopp fonogramproducenter. Det direkta filmstödet utgör budgetåret 1980/81 21 064 000 kr. Av detta

62 Statligt stöd till olika massmedier

sou 1980:28

belopp avser 15,4 Mkr bidrag till Svenska filminstitutet för produktion. Filminstitutet erhåller dessutom bidrag med 675 000 kr för import och distribution av barnfilm och med 1000000 kr för restaurering av äldre svenska spelfilmer. Vidare utgår bidrag med sammanlagt 800000 kr till statens ungdomsråd för granskning av barnfilm m. m. För spridning av kvalitetsfilm har avsatts 905 000 kr och 2 284 000 kr är anvisade till försök med filmvisning i nya former. Utöver det direkta bidrag som utgår till Filminstitutet för stöd till tillförs medel produktion för stöd även på andra sätt. Enligt filmavtalets bestämmelser skall en viss andel av de biografavgifter som betalas in till Filminstitutet användas för stöd till produktion av svensk film. Resurserna för filmproduktion inom filmavtalets ram kan för budgetåret 1979/80 beräknas till ca 26 Mkr. Mellan Filminstitutet och dåvarande Sveriges Radio AB finns dessutom ett samproduktionsavtal enligt vilket radioföretaget varje år tillskjuter ett belopp för filmproduktion. Beloppet uppgår nu till 6 Mkr om året. Slutligen erhåller konstnärsnämnden projektbidrag till produktion av film. För budgetåret 1980/81 uppgår detta till 1 965 000 kr. Sammantaget innebär detta - under förutsättning att stödet inom filmavtalets ram hålles oförändrat - att resurserna för stöd till filmproduktion under 1980/81 kan beräknas till drygt 49 Mkr. Den huvudsakliga delen av teaterverksamheren som bedrivs i landet är statsunderstödd. Det största stödet till och Dramatiska utgår Operan teatern, vilka tillhopa under budgetåret 1980/81 erhöll statsbidrag med drygt 153 Mkr. Riksteatern, som står under tillsyn av statens kulturråd. erhöll budgetåret 1980/81 statsbidrag med 79,9 Mkr. Statsbidrag utgår också till vissa läns- och stadsteatrar. De fria teatergrupperna, som beräknas årligen ge omkring 5 000 föreställningar och ha närmare 20 procent av den totala teaterpubliken i landet, kan numera också komma i åtnjutande av statsbidrag. För budgetåret 1980/81 utgår bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper med totalt 15,8 Mkr.

för

5 Vissa lagbestämmelser av betydelse

massmedieområdet

5.1 och tryckfrihetsförordningen Regeringsformen

I grundlagarna finns vissa bestämmelser till skydd för den fria åsiktsbildoch andra friheter. De återfinns i regeringsformen (RF) och ningen tryckfrihetsförordningen (TF). För de bestämmelser som är av intresse i förevarande sammanhang lämnas här en kortfattad redogörelse.

5.1.1 RF vara en av grundvalarna för I 1 kap. 1 § RF förklaras den fria åsiktsbildningen den svenska Det råder ett nära samband; mellan denna folkstyrelsen. bestämmelse och reglerna i 2 kap. RF om de så kallade opinionsfriheterna. dvs. yttrande- och tryckfriheten. rätten till information, mötesfriheten. demonstrationsrätten. föreningsfriheten och religionsfriheten. Dessa fri- och torde i första hand vara motiverat av deras stora rättigheters grundlagsskydd betydelse för den fria åsiktsbildningen. Yttrandefriheten. som i RF beskrivs som frihet att i tal. skrift ellerbild eller sätt meddela samt uttrycka tankar. åsikter och på annat upplysningar känslor, skyddas i RF genom bestämmelser som reglerar det allmännas möjligheter att begränsa den. Sådan begränsning, som endast får ske genom ändamål som är lag, får enligt 2 kap. 12 § RF göras bara för att tillgodose godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk. religiös. kulturell eller annan sådan åskådning. Utöver dessa allmänna inskränkningar av möjligheterna att begränsa är tillåtna för yttrandefriheten gäller enligt 2 kap. 13 § RF att begränsningar att tillgodose vissa kvalificerade intressen. Sålunda får yttrandefriheten begränsas med hänsyn till rikets säkerhet. folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskllds anseende. privatlivets helgd eller förebyggandet eller beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet ske endast om begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa. fackliga. vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

64 Vissa lagbestämmelser. . .

5.1.2 TF

Yttrandefriheten i tryckt skrift har genom regleringen i TF fått ett särskilt starkt grundlagsskydd mot ingripanden från det allmännas sida. ITF stadgas rätt för var och en häri landet att trycka. ge ut och sprida skrifter och förbjuds det allmänna att hindra verksamhet av sådant slag. Utgivningsrätten framgår av 1 kap. 1 §TF, där det fastslås att varje svensk medborgare har rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utge skrifter. [överensstämmelse med dessa grunder fören allmän tryckfrihet och för att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning står det medborgarna fritt att i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Dessa bestämmelser i l kap. 1 § TF kompletteras med föreskrifterna i 4 kap. 1 § om rätt att trycka skrifter och 6 kap. l § om rätt att sprida skrifter. Föreskrifterna ger rätt för varje svensk medborgare eller svensk juridisk person att själv eller med biträde av andra genom tryckpress framställa tryckalster respektive att sälja, försända eller på annat sätt sprida tryckta skrifter. Den etableringsfrihet som uttrycks genom de nu nämnda stadgandena innebär således en allmän rätt för

varje svensk medborgare att trycka, ge ut och sprida skrifter. För sådan

verksamhet får inte krävas tillstånd av myndighet. Inte heller får möjligheterna att driva verksamheten begränsas genom villkor som inte har stöd i TF. I nära samband med de regler som nyss berörts står bestämmelserna i 1 kap. 2 § TF som riktar sig mot varje form av censur. I första stycket av sistnämnda lagrum föreskrivs att någon tryckningen föregående granskning av skrift inte får förekomma och inte heller förbud mot tryckning av skrift. I andra stycket finns förbud mot hindrande åtgärder från det allmännas sida på grund av innehållet i en skrift. Bestämmelserna förbjuder eller myndighet annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som ej har stöd i TF. hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten. Hindersförbudet riktar sig alltså enbart mot sådana åtgärder som grundar sig på skriftens innehåll. Förbudet torde alltså inte avse samhällsingripanden som dikteras av enbart andra hänsyn. l praxis har man tillåtit ingripanden som motiverats av hänsyn till allmän ordning. Så har exempelvis Järnvägsstyrelsen i visst fall ansetts befogad att hindra ordningsstörande försäljning av tryck på stationsområde men inte att låta åtgärderna bestämmas av innehållet i skriften (JO 1949 s. 136 ff). Med skrifts innehåll” torde inte avses varje yttrande i skriften. Räckvidden av grundlagsskyddet för yttrandefriheten bestäms i princip av dennas syfte. Detta syfte anges i TF vara att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Yttranden som saknar betydelse i det avseendet omfattas inte av grundlagsskyddet. Enligt stadgad praxis gäller sålunda att yttrande som är lagstridigt i annat hänseende än som ett överskridande av gränserna för yttrandefriheten. t. ex. som ett led i ett bedrägligt förfarande, faller utanför TFzs särskilda regler om lagföring och straff. varför kan ske med stöd ingripande av regler i allmän lag. Uppfattningen att TF inte reglerar allt bruk av tryckta skrifter utan begränsar sig till sådant som hänför sig till tryckfrihetens innebörd tar vidare kommit

Vissa . . 65

SOU 1930:23 lagbestämmelser.

till uttryck på så sätt att det befunnits möjligt att i viss utsträckning ingripa med stöd av allmän lag, exempelvis marknadsföringslagen, mot meddelanden av kommersiell natur i tryckt skrift. Som exempel på hinder som åsyftas i ifrågavarande lagrum, 1 kap. 2 § TF, nämnde man under förarbetena (SOU 1947:60 s. 210 och prop. 1948:230 s. 110) att polismyndighet avstänger den vid ett tryckeri anställda personalen från tillträde till tryckeriet med anledning av att därifrån ges ut en skrift med visst politiskt innehåll samt att myndigheterna vid en pappersransonering tar hänsyn till politiska synpunkter. Förbudet mot hindrande åtgärder har bara tillämpning på tryckta skrifter. Det gäller alltså inte andra medier. Att staten inte skall styra eller påverka innehållet även i andra enskilda massmedier torde emellertid vara en allmänt accepterad princip. Från denna princip finns dock undantag, exempelvis filmcensuren. När det gäller den fria etableringsrätten enligt TF förtjänar att påpekas att inte varje inskränkning i denna strider mot det skydd som TF vill säkerställa. En del inskränkningar följer av TF:s egna bestämmelser. I fråga om brottsliga skrifter godtas sålunda att myndighet stoppar fortsatt tryckning genom konfiskering och fortsatt utgivning - om det är en periodisk skrift genom utgivningsförbud. Spridningen av en brottslig skrift kan hindras genom förvarstagande, beslag och konfiskering. TF utesluter inte heller att tryckningen, utgivningen och spridningen kan vara underkastad samma rättsregler som gäller annan jämförbar verksamhet i näringslivet i övrigt. Detta slås uttryckligen fast i 14 kap. 5 § första stycket TF. Enligt 1944 års tryckfrihetssakkunniga (SOU 1947:60 s. 291) följer av nämnda stadgande att bestämmelser i exempelvis näringslagstiftningen är att tillämpa även i fråga om boktryckeri. tidningsföretag, förlagsrörelse eller bokhandel, i den mån sådana bestämmelser inte strider mot stadgandena i TF. Drivs sådan rörelse av juridisk person, gäller stadgandena i lag eller författning om bolag, föreningar eller andra juridiska personer. I fråga om spridningsrätten påpekade tryckfrihetssakkunniga (SOU 1947:60 s. 107) att det ligger i sakens natur att, även om det råder frihet att sprida tryckta skrifter, så måste försäljare och andra utspridare dock vara åtminstone i viss utsträckning underkastade allmänna ordningsföreskrifter. Mot ett spridande som stör ordningen eller hindrar trafiken på allmän plats måste samhällets organ kunna ingripa. Den som vill sätta upp en tidningskiosk på allmän plats, måste sålunda ha polismyndighetens tillstånd enligt 2 § allmänna ordningsstadgan. Ibland kan spridandet av tryckt skrift innefatta brott mot allmän ordning. Den som på allmän plats burit affischer eller delat ut tryckta skrifter har i praxis ansetts därigenom kunna göra sig skyldig till förargelseväckande beteende. I praxis har det vidare ansetts möjligt att i viss utsträckning begränsa rätten att sprida skrifter inom allmänna inrättningar av olika slag. Begränsningarna har dock grundats på ordningsskäl och liknande och alltså inte betingats av skrifternas innehåll. Som torde ha framgått av det hittills sagda är alltså inte den av TF skyddade etableringsfriheten helt utan begränsning. Förutom viss av TF själv stadgad begränsning följer en del faktiska inskränkningar i denna frihet därav att

66 Vissa lagbestämmelser. . .

även rörelse för tryckning, utgivning eller spridning av skrifter är underkastad samma lagstiftning som gäller för näringsverksamhet i allmänhet. Enligt vad som uttalats under förarbetena skall emellertid en inskränkning av det senare slaget frånkännas giltighet i den män den strider mot bestämmelserna iTF. Den avgörande frågan är därför när en sådan konflikt skall anses vara för handen. Såväl rättspraxis som framför allt TF:s förarbeten synes här ge stöd för uppfattningen att det i allmänhet bara är mer eller mindre direkt åsyftade inskränkningar i själva trycknings-, utgivnings- eller spridningsrät» ten som sådan som anses strida mot stadgandena i TF. Faktiska inskränkningar i möjligheterna att utöva dessa rättigheter vilka endast medelbart följer av annan i och för sig vällovlig lagstiftning med annat syfte godtas , däremot, i varje fall så länge inte inskränkningen är mer betydande. l Naturligtvis finns en gräns för hur långt sådana inskränkningar kan gå. Leder de till att trycknings-, utgivnings- eller spridningsrätten i praktiken blir illusorisk, lär de under inga förhållanden kunna förenas med TF:s Z bestämmelser och anda. Var gränsen närmare skall dras förefaller dock vara osäkert.

5.2 1916 års om m. m. och 1953 års

lag fastighetsförvärv lag om inom

konkurrensbegränsning näringslivet .a

Som redovisas i kapitel 4 är statligt stöd i olika former ett medel för att motverka tendenser till icke önskvärd koncentration inom massmediebranschen. Igällande rätt finns två lagar som kan beröra massmediebranschen ur koncentrationssynpunkt, nämligen lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. (1916 års lag) samt lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av

konkurrensbegränsning inom näringslivet (konkurrensbegränsningslagen).

Den grundläggande bestämmelsen i 1916 års lag innebär att utländsk medborgare i princip inte utan tillstånd i varje särskilt fall får här i landet förvärva fast egendom m. m. Tillståndsplikten omfattar även förvärv av viss rörelse. Vad lagen föreskriver om utländsk medborgare skall också tillämpas

på utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter eller stiftelser. Till de

tillståndspliktigas krets hör härutöver vissa svenska aktiebolag, svenska handelsbolag och svenska ekonomiska föreningar. som står eller kan stå under utländskt inflytande. Tillståndsplikten för dessa rättssubjekt regleras i 2 §. Enligt 2 § första stycket får inte svenskt handelsbolag, vari finns bolagsman för vilken de i lagen föreskrivna i rätten att inskränknirgarna förvärva fast egendom gäller, svenskt aktiebolag. vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller svensk ekonomisk förening förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift utan tillstånd i varje särskilt fall. Detsamma gäller enligt 2 § andra stycket i fråga om svenskt aktiebolag vars aktiebrev skall ställas till viss man. Sådant bolag kan emellertid undgå tillståndsplikten genom att visst förbehåll, s. k. utlänningsklausul, tas in ibolagsordningen. Klausulen skall gå ut på att utländska rättssubjekt elle? tillståndspliktiga svenska rättssubjekt genom teckning eller överlåtelse bara får förvärva en mindre del av bolagets aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20

Vissa lagbestämmelser. . . 67

procent av röstetalet för bolagets samtliga aktier och mindre än 40 procent av bolagets hela aktiekapital. Innehåller bolagsordningen sådan utlänningsklausul får denna enligt 2 § tredje stycket inte ändras utan medgivande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Sådant medgivande skall inte lämnas om det strider mot allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas av väsentligt kontrollsubjekt (dvs. utländska rättssubjekt och de i princip tillståndspliktiga svenska bolagen m. fl.). Vid prövning av ärenden om tillstånd att få upphäva eller ändra utlänningsklausul kan således hänsyn tas till om det strider mot allmänt intresse att tillstånd meddelas, oberoende av om bolaget i fråga äger fast egendom. Den sistnämnda bestämmelsen infördes som ett tillägg till 2 § i samband med en lagändring 1973. Tillägget innebar en tredje stycket skärpning mot de tidigare reglerna. Enligt den gamla ordningen torde inte hinder för ett utländskt företag att förvärva ett nämligen förelegat svenskt som saknade betydande naturtillgångar. Om ett sådant företag svenskt företag hade utlänningsklausul i bolagsordningen, torde företaget haft en ovillkorlig rätt att slopa klausulen. en bestämmelse som infördes i samband med 1973 års Ytterligare nämligen 5 a § är av intresse i detta sammanhang. Bestämmelsen lagändring innebär att om kontrollsubjekt vill förvärva äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse som drivs här i landet, eller del av sådan rörelse av någon som inte är så skall förvärvet för att bli gällande godkännas av kontrollsubjekt, som regeringen bestämmer. Om överlåtaren eller regeringen eller myndighet upplåtaren är kontrollsubjekt, föreligger däremot inte tillståndsplikt. Angående syftet med bestämmelsen uttalasi förarbetena (prop. 1973:72 s. 9 f) att den etableringskontroll, som bygger på tillståndskrav vid ändring av såvitt avser utlänningsförbehåll, lätt skulle kunna kringgås bolagsordning överlåter sin rörelse till ett genom att ett bolag som har utlänningsförbehåll utlandsdominerat svenskt bolag som inte har utlänningsförbehåll. förvärv, som ägt rum utan föreskrivet tillstånd, är inte Tillståndspliktigt civilrättsligt gällande. Ansökan om tillstånd till förvärv av rörelse skall göras skriftligen hos länsstyrelsen i det län där rörelsen huvudsakligen drivs. Länsstyrelsen skall sända handlingarna i ärendet med eget utlåtande till regeringen eller som regeringen bestämmer. De viktigare ärendena avgörs av myndighet regeringen. I andra fall avgör statens industriverk ärendena. Antalet ärenden av förevarande slag hos industriverket uppgick under åren 1975-1979 till 299. Regeringen avgjorde under samma period tio ärenden. Samtliga ansökningar bifölls av industriverket eller regeringen. Konkurrensbegränsningslagens (KBLrs) föreskrifter erbjuder vissa möjför det allmänna att ingripa mot massmedieförvärv och massmedieligheter företag med dominerande ställning. Lagen innehåller förbud mot två arter av konkurrensbegränsning, bruttopriser och anbudskarteller. I fråga om andra arter finns möjlighet att inskrida när konkurrensbegränsningen anses medföra skadlig verkan. Skadlig verkan anses föreligga när konkurrensbegränsningen på ett från allmän synpunkt otillbörligt sätt påverkar prisbildhämmar verkningsförmågan inom näringslivet eller försvårar eller ningen, hindrar annans näringsutövning. Enligt l § KBL ankommer det på marknadsdomstolen att genom

68 Vissa lagbestämmelser. . .

SOU l98():28

förhandling söka undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning, som bringas under dess bedömning. I 5 § anges de närmare bestämmelserna för sådan förhandling. Enligt dessa bestämmelser är förutsättningarna för

förhandling dels att det föreligger en konkurrensbegränsning, dels att denna

föranleder skadlig verkan. konkurrensfriheten Begränsningari kan indelas i olika arter. Man skiljer bl. a. på vertikala och horisontella förfaranden. Med ett förhållande som är vertikalt avses samverkan mellan näringsidkare i olika säljled, exempelvis tillverkare - - Ett grossist detaljist. horisontellt förfarande kan avse samverkan mellan näringsidkare i samma säljled. dvs. konkurrenter. Som en annan form av konkurrensbegränsning betecknas s. k. monopolställning. Hit räknas inte enbart en verklig ensamställning på en viss marknad utan också det förhållandet att ett företag svarar för en väsentlig del av verksamheten inom en bransch. I dessa sammanhang brukar man tala om dominerande ställning. En annan grupp av begränsningar är de som är en följd av rättslig eller annan särreglering. Slutligen förekommer vid sidan av de nu nämnda arterna av konkurrensbegränsning s. k. accessoriska konkurrensbindningar, dvs. ensidiga utfästelser att t. ex. inte driva konkurrerande verksamhet eller driva visst slag av verksamhet. i I KBL definieras inte begreppet konkurrensbegränsning. Den närmare begreppsbestämningen har i stället överlämnats till rättstillämpningen. l princip anses varje förhållande som innebär eller har till följd att j konkurrensen inte är fullkomligt fri och ohämmad vara en konkurrensbe- i gränsning. Avgörande för frågan om konkurrensbegränsning enligt KBL skall anses föreligga eller inte är de faktiska förhållandena som råder på marknaden i fråga. Om en näringsidkare haft för avsikt att begränsa konkurrensen eller om denna uppkommit som en icke avsedd bieffekt är ur lagens synpunkt betydelselöst. Om konkurrensbegränsning föreligger och denna finnes medföra skadlig verkan är, som tidigare nämnts, förutsättningarna för förhandling inför marknadsdomstolen Genom definitionen uppfyllda. av begreppet skadlig verkan framgår att den situation som skall kunna föranleda ingripande måste vara kvalificerad på visst sätt. skall medföra

Konkurrensbegränsningen

effekter på prisbildningen eller verkningsförmågan eller annans näringsutövning. Därtill kommer att

konkurrensbegränsningen på ett från allmän

synpunkt otillbörligt sätt framkallar några av dessa effekter. Det sistnämnda rekvisitet är föranlett av att lagstiftaren velat låta det komma till uttryck i lagtexten att emellanåt andra samhälleliga om största hänsyn än önskemål möjliga konkurrens kan både motivera åtgärder av konkurrensbegränsande effekt och ursäkta sådana verkningar som passar in på något av de tre fallen i definitionen. Vid prövningen av vad som skall anses som samhällsskadlig verkan bör inte endast den företagna åtgärdens direkta verkningar bedömas utan åtgärden bör sättas in i ett vidare sammanhang. Verksamheten syftar till den ur samhällets synpunkt mest effektiva konkurrensen. I det enskilda fallet torde därför alltid få göras en avvägning mellan vad som kan anses från allmän synpunkt tala för och mot en viss konkurrensbegränsande åtgärd. En betydelsefull inskränkning föreligger i fråga om möjligheten att gripa in mot monopol eller oligopol. Enligt vad departementschefen framhöll vid 1956 års lagändring (prop. 1956: 148 s. 41) skall nämligen förhandlingi sådana

Vissa . . 69

Iagbestämmelser.

fall inte gå ut på att undanröja själva ofullkomligheten i näringslivets struktur. En förhandling syftande till att ett företag skall delas upp i flera kan således inte komma i fråga. Däremot kan förhandling ske företag när ett dominerande företag begagnar sin ställning till att utöva exempelvis eller visar benägenhet att ta ut visst ytterligare konkurrensbegränsningar överpris, s. k. monopolvinst. av konkurrensbegränsningslagen ankommer på marknads- Tillämpningen domstolen och näringsfrihetsombudsmannen (NO). Om själva förfarandet inför dessa finns närmare bestämmelser i lagen. av 1978 överlämnade ett betänkande I början konkurrensutredningen (SOU 1978:9) med förslag till en ny konkurrensbegränsningslag. Förslaget, som för närvarande inom handelsdepartementet, innehåller övervägs om kontroll av företagsförvärv och om ingripanden mot specifika föreskrifter företag med dominerande ställning på marknaden iform av bl. a. ålägganden att sälja aktier eller rörelse m. m.

5.3 om marknadsdomstolen och

Lagbestämmelser

förfarandet där

I direktiven för MKU uttalas bl. a. att marknadsdomstolen kan te sig som ett alternativ för de ärenden som kan naturligt vid valet av prövningsorgan komma att aktualiseras till följd av MKU:s arbete. Här nedan lämnas därför för huvuddragen av de bestämmelser som för närvarande en redogörelse reglerar marknadsdomstolens verksamhet. m. m. föreskrivs att marknads- I lagen (1970:417) om marknadsdomstol domstolen skall handlägga ärenden enligt 1953 års konkurrensbegränsningslag, marknadsföringslagen (1975:1418) och lagen (1971:112) om förbud mot Mot domstolens beslut i sådana ärenden får talan inte oskäliga avtalsvillkor. föras. Detsamma gäller domstolens beslut i övrigt enligt marknadsdomstolslagen. Marknadsdomstolen består av ordförande och vice ordförande samt åtta andra ledamöter. Av dessa är två särskilda ledamöter, den ene för ärenden om konkurrensbegränsning och den andre för ärenden om marknadsföring Ordföranden och vice ordföranden skall vara och oskäliga avtalsvillkor. och erfarna i domarvärv. Ledamoten för ärenden om konkurlagkunniga skall ha särskild insikt i näringslivets förhållanden och rensbegränsning ledamoten för ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor Av de övriga ledamöterna utses tre bland särskild insikt i konsumentfrågor. företrädare och tre bland företrädare för konsumentför företagarintressen och löntagarintressen. Domstolen när ordföranden och fyra andra ledamöter är är beslutför, närvarande. I beslut skall lika antal ledamöter som företräder företagarintressen samt konsument- och löntagarintressen delta. Av de särskilda ledamöterna deltar vid handläggning av ärende om konkurrensberänsning endast den som utsetts för sådana ärenden och vid handläggning av ärende om marknadsföring eller oskäliga avtalsvillkor bara den som utsetts för sådana ärenden. I ärenden om konkurrensbegränsning företräds staten av en näringsfri-

70 Vissa lagbestämmelser. . .

hetsombudsman och i ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor av en konsumentombudsman. Ombudsman skall vara lagkunnig. Själva förfarandet inför marknadsdomstolen regleras i första hand genom lagen om marknadsdomstol. Vad gäller ärenden som faller inom konsumentombudsmannens område innebär reglerna att handläggningen skall ske i rättegångsliknande former, i huvudsak enligt rättegångsbalkens grundprinciper. I regel är det KO som väcker talan. Ärendena förbereds i allmänhet genom skriftväxling mellan parterna. Muntlig förberedelse inför domstolens ordförande kan emellertid äga rum när det är lämpligt. Som huvudregel gäller att ärendena skall avgöras efter förhandling inför domstolen. Om saken har blivit tillfredsställande utredd genom skriftväxling och part inte begär sammanträde, kan domstolen dock avgöra ärendet på handlingarna utan sammanträde med parterna. Beslut i frågor om interimistiskt förbud

eller åläggande enligt marknadsföringslagen eller lagen om förbud mot

oskäliga avtalsvillkor kan också fattas utan sammanträde med parterna. Förfarandet i

konkurrensbegränsningsärenden regleras, som redan förut

har nämnts, genom särskilda bestämmelser i KBL.

Framställning om förhandling i syfte att undanröja skadlig verkan av

konkurrensbegränsning görs av NO. Om NO i visst fall har beslutat att inte

påkalla förhandling får framställning göras jämväl av företagare, som omedelbart berörs av

konkurrensbegränsningen ifråga, eller av sammanslut-

eller löntagare. Framställning om förhandling skall ning av konsumenter göras skriftligen. I framställningen skall anges de skäl som den grundas pa. Marknadsdomstolen har till en början att pröva om skadlig verkan skall anses föreligga. Domstolens materiella prövning sker inom ramen för vad som brukar kallas rättegångsskedet. Förfarandet är kontradiktoriskt. I förarbetena uttalas att det ligger i sakens natur att parterna äger förebringa all den utredning som de kan önska. Domstolen får i den utsträckning som prövas erforderligt besluta om muntlig eller skriftlig förberedelse. Därefter skall marknadsdomstolen bereda sökanden samt motsidan tillfälle att vid sammanträde inför domstolen framlägga sina synpunkter på frågan om skadlig verkan. NO skall kallas till sådant sammanträde även om han ej är sökande. Om det konstateras att skadlig verkan föreligger skall marknadsdomstolen besluta om förhandling. Därmed vidtar alltså ett förhandlingsskede. Syftet med detta är att få den berörda näringsidkaren att vidtaga sådan rättelse att den skadliga verkan undanröjs. NO och marknadsdomstolen äger av SPK påkalla biträde för utredning i fråga, som kan vara av betydelse för förhandlingen. Själva förhandlingen skall äga rum med parterna inför domstolen eller, om det prövas lämpligt och ärendet ej är av synnerlig vikt, dess ordförande. Domstolen eller ordföranden får också överlägga enskilt med part. Förhandlingen skall dock alltid avslutas vid sammanträde med parterna inför domstolen.

6 Utländsk lagstiftning

6.1 Allmänt

Från olika källor - bl. a. konkurrensutredningens betänkande (SOU 1978:9) utarbetade med förslag till ny konkurrensbegränsningslag, publikationer rörande konkurrensbegränsningar, verk av inom OECD:s expertkommitté Ulf Bernitz samt Baer, Geller, Grundfest och Possner, Concenprofessorn tration of mass media ownership: Assessing the state of current knowledge vissa (Rand Corporation, Santa Monica sept 1974)- har MKU sammanställt om utländsk lagstiftning och rättstillämpning på konkurrensbeuppgifter gränsningsområdet och på massmedieområdet. Uppgifterna gör inte anspråk I vissa hänseenden är de inte tidsmässigt framförda till de på fullständighet. allra senaste åren. Reservation görs därför att uppgifterna på några punkter inte är helt aktuella. Här upptas endast lagstiftningarna i USA, Storbritankonkurrensbenien och Västtyskland. För kännedom om övriga viktigare i utlandet hänvisas till nyssnämnda betänkande

gränsningslagstiftningar

SOU 1978:9. med är vanligen att Huvudsyftet konkurrensbegränsningslagstiftning konkurrensen i näringslivet genom att undanröja eller i varje fall främja kontrollera olika former av konkurrensbegränsning. Med konkurrensbei vidsträckt bemärkelse förstås varje omständighet som innebär gränsning inte är fullkomligt fri och ohämmad. eller har till följd att konkurrensen Konkurrensbegränsningen kan ligga i själva marknadsstrukturen. Monopol, Även marknadsdominerande företag och oligopol utgör exempel härpå.

avtal och åtgärder från företags sida kan medföra konkurrensbegränsningar. Avtal och distributionskedjan mellan företag i samma led av produktionsoch mellan företag i skilda led vertikala. Horisontella benämns horisontala avtal kan avse exempelvis formell eller faktisk företagssammanslagning, och överenskommelse att inte driva prissamverkan, marknadsdelning verksamhet. En mer omfattande och varaktig samverkan konkurrerande mellan flera företag brukar kallas kartell. Denna ges ofta föreningsform. Vertikala konkurrensbegränsningar kan exempelvis ha formen av säljvägav diskriminerande säljvillkor, vertikal prisbindning (brutran, tillämpning toprissystem) och exklusivavtal mellan leverantör och återförsäljare. i huvudsak två skilda för utformning av Det förekommer principer förbudsprincipen och miss-

konkurrensbegränsningslagstiftning, nämligen

att konkurrensbruksprincipen. Förbudsprincipen bygger på uppfattningen mot begränsningar är skadliga i sig. Som en följd härav stadgas förbud

72 Utländsk

lagstiftning sou l98():28

konkurrensbegränsande handlingssätt. Sanktionen utgörs vanligen av straff. Överträdelser bedöms i judiciell ordning. En lagstiftning byggd på missbruksprincipen stadgar däremot i allmänhet inte generella förbud. Bakom

denna princip ligger nämligen tanken att konkurrensbegränsningar visserli-

gen kan men inte alltid behöver vara skadliga, att de tvärtom kan vara nyttiga

och att det därför gäller att skilja de skadliga konkurrensbegränsningarna

från de som inte är skadliga. I enlighet därmed ges administrativa organ möjlighet att efter prövning av verkningarna i det enskilda fallet ingripa mot

konkurrensbegränsningar som bedöms vara skadliga. Detta system komplet-

teras vanligen med föreskrift om skyldighet att registrera konkurrensbegränsande avtal m. m. Vid den praktiska tillämpningen är skillnaden mellan de båda principerna inte alltid så stor. Förbudsprincipen kan mildras genom legala undantag eller frikostig dispensgivning eller genom tillämpning av skälighetsregler. Missbruksprincipen kan skärpas genom regler om att vissa

konkurrensbegränsningar förutsätts vara skadliga tills motsatsen bevisats.

dvs. genom tillämpning av omvänd bevisbörda.

6.2 Amerikas Förenta Stater

Antitrustlagstiftningen

Antitrustlagstiftningen i USA utgör den kanske främsta

exponenten för Den år avsedd att på olika sätt söka förhindra en monopoliseförbudslinjen. ring av det amerikanska näringslivet. Kärnan i lagstiftningen bildas av Sherman Act, som tillkom 1890. Redan dessförinnan hade emellertid

konkurrensbegränsningar i viss utsträckning betraktats som olagliga eller

civilrättsligt ogiltiga enligt den anglo - amerikanska sedvanerätten. Sherman Act har senare kompletterats med ett flertal andra författningar. Den mest centrala av dessa är Clayton Act, som utfärdades 1914. Nu nämnda lagar är alla federala. De har dock i varierande omfattning sin motsvarighet på det Numera delstatliga planet. lär det inte föreligga någon större motsättning mellan den federala

och den delstatliga lagstiftningen på ifrågavarande

område. Sherman Act riktar sig mot konkurrensbegränsande överenskommelser och samråd mellan två eller flera företagare. Lagen förbjuder varje avtal, sammanslutning i form av trust eller på annat sätt eller samverkan, som inskränker eller hämmar det fria varuutbytet eller handeln mellan delstaterna eller med utlandet. Vidare kriminaliserasi lagen förfaranden som brukas i syfte att nå eller behålla en marknadsdominerande ställning. Straff kan drabba varje person (fysisk eller juridisk) som monopoliserar. eller som sammansluter sig eller samverkar med annan person eller andra personer i syfte att monopolisera någon del av varuutbytet eller handeln mellan delstaterna eller med utlandet. Det är att märka att sistnämnda stadgande inte förbjuder marknadsdominans som sådan. Begreppet monopolisering innefattar ett subjektivt rekvisit. Det krävs för lagöverträdelse att företaget ifråga skaffat sig en marknadsdominerande ställning med hjälp av konkurrensbegränsande åtgärder och inte enbart genom exempelvis av tillverkning en överlägsen produkt. Sherman Act vänder sig mot de i lagen angivna formerna av konkurrens-

sou 1980:28 Utländsk lagstiftning 73

begränsning utan hänsyn till om de i det enskilda fallet kan anses skadliga eller inte. Till en början tillämpades lagen också i huvudsak strikt efter sin Genom senare rättspraxis har dock möjlighet införts till en ordalydelse. skälighetsbedömning (”rule of reason”) i fråga om många konkurrensbegränsningstyper. Lagen tillämpas i dessa fall endast på konkurrensbegränsningar som betraktas som orimliga eller otillbörliga. Sherman Act är som har framgått av ovanstående straffsanktionerad. Överträdelse av lagen är dessutom skadeståndsgrundande. Medan Sherman Act ingriper mot monopol sedan de skapats och mot försök att skapa monopol, riktar sig Clayton Act med speciella förbud mot vissa företeelser som kan tänkas leda till monopol eller till andra olämpliga konkurrensbegränsningar. Lagen förbjuder exempelvis prisdiskriminering och avtal om ensamförsäljningsrätt. För lagens tillämpning krävs som regel att det rör sig om åtgärder med väsentlig konkurrensbegränsande effekt. Clayton Act innehåller också regler mot företagssammanslagningar. Inget direkt eller indirekt, alla eller några av aktierna eller bolag får förvärva, andelsbevisen i ett annat bolag, såvida verkan av ett dylikt förvärv kan bli en väsentlig inskränkning av konkurrensen mellan det bolag från vilket förvärvet sker och det förvärvande bolaget eller en inskränkning i konkurrensfriheten inom någon del av landet eller en tendens till uppkomsten av monopol inom någon del av näringslivet. Genom en lagändring 1950 utvidgades stadgandet till att under samma förutsättningar innebära förbud mot förvärv av ett företags tillgångar. En annan bestämmelse i Clayton Act riktar sig mot vissa former av gemensam företagsledning. Förbud gäller för en person att samtidigt tillhöra företagsledningen i mer än en bank eller ett förvaltningsbolag med över fem miljoner dollari kapital. Samma förbud mot mandat gäller övriga företag med över en miljon dollar i gemensamma kapital. om de befinner sig i sådant konkurrensförhållande att restriktiva överenskommelser dem emellan skulle mot någon del av antitrustlag-

strida

Clayton Act är inte straffsanktionerad. Överträdelser av lagen stiftningen. beivras genom förbudstalan och skadeståndstalan. Tillämpningen av antitrustlagstiftningen ankommer i första hand på två olika federala myndigheter med delvis parallella arbetsuppgifter, nämligen Antitrust Division och Federal Trade Commission (FTC). Sistnämnda kommission tillskapades 1914 genom en särskild lag, Federal Trade Commission Acr. Denna lag innehåller en generalklausul, som ger möjlighet till ingripande även mot konkurrensbegränsningar som inte formellt strider mot Sherman Act eller Clayton Act. FTC, som är en fristående förvaltningstillämpar denna lag och flertalet bestämmelser i Clayton Act. myndighet, FTC kan föra talan inför domstol. men kommissionen är främst inriktad på att förhandlingsvägen och genom förelägganden få konkurrensbegränsningar att upphöra. Förelägganden, som kan förenas med vite, utfärdas efter ett domstolsliknande förfarande. FTC kan inte utdöma straff eller skadestånd. Dess beslut kan föras under allmän domstols prövning. Antitrust Division är en avdelning inom justitiedepartementet som har till att övervaka antitrustlagstiftningens efterlevnad. Antitrust Division uppgift har ensam hand om Sherman Act och tillämpar även delvis Clayton Act. Den förbereder och genomför åtal enligt dessa lagar. Det övervägande antalet stora och centrala antitrustmzâl handläggs av Antitrust Division.

74 Utländsk

lagstiftning

I sin praxis har Antitrust Division visat återhållsamhet med att väcka åtal. Man har föredragit att söka rättelse genom förbudstalan. Vid sådan talan tillämpas ett för anglo - amerikansk rätt särpräglat rättssystem benämnt Equity-rätten. Denna ger domstolen att utfärda förbud möjlighet rättsliga och påbud av olika slag. överträdelser av dessa bestraffas som ringaktning för domstol. Föreläggandena kan ges en detaljerad och för det enskilda fallet smidigt anpassad utformning. Exempel på långtgående sådana föreläggan- i den är divestiture och dissolution. Med divestiture förstås försäljning på den allmänna marknaden av alla aktier eller tillgångar som ett företag förvärvat i ett annat företag i syfte att skaffa sig ett bestämmande inflytande över detta. Med dissolution avses upplösning av ett monopolföretag eller en marknadsdominerande koncern i ett flertal från varandra helt fristående enheter på ett sådant sätt att framtida konkurrens mellan dessa såvitt möjligt blir säkerställd. Företag som föreläggs att avyttra ett annat företag skall lägga fram en plan för försäljningen. Planen skall godkännas av domstolen. Försäljningens övervakas genomförande av antitrustmyndigheterna. Stora

företagssammanslagningar är numera i huvudsak förbjudna. Före- j

tagsförvärvskontrollen har i stor utsträckning utvecklats genom rättspraxis. Antitrust Division har utarbetat med de riktlinjer (Merger Guidelines) bedömningsprinciper som myndigheten följer vid sina ställningstaganden till frågan om en planerad eller genomförd sammanslagning bör föranleda ingripande. Horisontella förvärv prövas främst med hänsyn till marknadsandel och koncentrationen i branschen. Den marknadsandel som erfordras för att skall kunna myndigheterna ingripa är mycket lågt satt. Supreme Court uttalade i ett domslut 1963 att ogynnsamma konkurrenseffekter till följd av ett förvärv inte kan uppvägas av andra företagsekonomiskt gynnsamma effekter. Ett undantag från eljest tillämpade principer är att det i allmänhet är tillåtet för konkurrenter att förvärva företag som gått i konkurs eller som eljest fått sin ekonomiska ställning allvarligt undergrävd. Marknadsandelar är också avgörande vid vertikala förvärv. Tämligen små marknadsandelar i olika led är tillräckliga för att man skall anse att en dominerande ställning har uppstått. Om en produkt som säljs av den ene av parterna i ett förvärv utgör en väsentlig del av slutprodukten som säljs av det andra företaget i förvärvet och av dess konkurrenter, kan förvärvet också stoppas med hänvisning endast till marknadsandelar. Antitrust Division tar även hänsyn till branschens allmänna struktur från konkurrenssynpunkt. Myndigheten kan ingripa om det t. ex. har utvecklats eller håller på att utvecklas en trend mot vertikal integration genom företagsförvärv och detta troligen kommer att leda till etableringshinder eller till konkurrensnackdelar för icke integrerade eller endast delvis integrerade företag. Likaså kan myndigheten ingripa om det inte framstår som helt klart att förvärvet kommer att medföra stordriftsfördelar när det gäller produktion eller distribution. Praxis har successivt skärpts när det gäller kontroll av konglomeratförvärv. Domstolarna tar framför allt hänsyn till om förvärvet kan medföra omotiverade bindningar i fråga om leveranser om (reciprocal dealing). tidigare konkurrens kan tänkas bortfalla eller om förvärvet befäster

Utländsk lagstiftning 75

marknadsdominans i en redan koncentrerad bransch. I flera rättsfall på senare tid har Supreme Court ansett att ett konglomeratförvärv är olagligt om det sannolikt leder till att konkurrensen minskar på vissa marknader. År 1969 utfärdade FTC en kungörelse, varigenom för större förvärv infördes ett anmälningsförfarande. Kungörelsen är tillämplig på alla de företag under FTC:s kontroll som har ett aktiekapital om minst 10 milj. dollar, under förutsättning att de berörda företagen efter samgående tillsammans har tillgångar som uppgår till minst 250 milj. dollar. Företagen måste senast 10 dagar efter avtalets undertecknade samt 60 dagar före avtalets verkställande kungöra samgåendet. Alla företag med tillgångar över 250 milj. dollar avkrävs dessutom inom samma tidsfrister en särskild redogörelse. År 1976 infördes en allmän regel om förhandsanmälan av förvärv till justitiedepartementet och FTC. För förvärv över en viss storlek gäller att dessa inte får fullföljas förrän 30 dagar efter det att anmälan inkommit. När det gäller kontanterbjudanden är tiden satt till 15 dagar. Mycket vanligt i USA är vidare det informella systemet med konsultationer beträffande förvärvsavtal. På begäran från avtalspart lämnar FTC yttrande beträffande avtalets tillåtlighet. Yttrandena. som inte är bindande, publiceras.

6.2.2 Antitrustlagarnas tillämpning på massmedieomrâdet

Enligt USA:s konstitution får kongressen inte stifta lag som inskränker pressfriheten. Detta förbud ansågs länge utgöra hinder mot snart sagt varje försök till direkt reglering av tidningspressens förhållanden. Domstolarna har med hänvisning till konstitutionen underkänt exempelvis försök att införa licenskrav för tidningar eller att pålägga tidningar särskilda skatter. Beträffande den i allmänhet gällande civil-, straff- och skattelagstiftningen har emellertid accepterats att denna i lika mån äger tillämpning på tidningar som på andra rättssubjekt. Ändå dröjde det fram till 1950 innan justitiedepartementet sökte tillämpa Sherman Act på tidningsföretag. I praxis har därefter slagits fast att även sådana företag är underkastade den allmänna antitrustlagstiftningen. Att så är fallet torde motsättningsvis även framgå därav att vissa avtal om samverkan mellan konkurrerande tidningar genom en år 1970 utfärdad lag, Newspaper Preservation Act, uttryckligen undantagits från antitrustlagarnas tillämpning. Undantaget gäller visst tekniskt administrativt produktionssamarbete mellan skilda tidningar. Samarbete i denna form har ansetts vara enda utvägen att förhindra uppkomsten av lokala tidningsmonopol i vissa amerikanska städer. Konstitutionen har alltså hindrat en direkt statlig reglering när det gäller tidningsväsendet. Detta har emellertid inte varit förhållandet beträffande de elektroniska massmedierna. Radio- och TV-området har i stället blivit föremål för en tämligen ingående federal reglering. Den centrala lagen är här Communications Act. Den utfärdades 1934. I samband därmed inrättades en central federal administrativ myndighet. Federal Communications Commission (FCC), med uppgift att övervaka radio- och TV-verksamheten i landet. Lagen uppställer licenskrav för sådan verksamhet. Det ankommer på FCC

76 Utländsk lagstiftning

att fördela för radio och TV bland de sökande våglängder som visar sig skickade att driva verksamheten till samhällets bästa. Licenserna upplåts till radio- och TV-stationerna för ett antal år i taget. Förutom Iicensmakten, har FCC getts myndighet att utfärda föreskrifter och generella på radio- TV-området. Vid sidan av Antitrust Division är det huvudsakligen FCC som följer upp och ingriper mot företagskoncentration på massmedieområdet. Federal Trade Commission har hittills aldrig agerat på detta område. I Communications Act föreskrivs uttryckligen att radio- och TV-företagen är underkastade antitrustlagstiftningens bestämmelser. Lagen ger FCC befogenhet att ingripa mot företag som bryter mot nämnda bestämmelser att genom återkalla företagets licens. Medan målet för Antitrust Divisions ingripanden på massmedieområdet - vilka som regel skett med stöd av Section 7 i Clayton Act - främst varit att förhindra otillbörlig ekonomisk maktkoncentration. har aktionerna från FCC:s sida mera präglats av intresset att söka säkerställa mångfalden bland nyhets- och opinionskanalerna. FCC har i denna anda utfärdat ett flertal regelkomplex. Genom sin regleringsmakt har FCC verkat för en spridning av ägandet av radio- och TV-stationer. Man har sökt motverka och monopolbildning horisontell integration. Syftet med den förda politiken har varit att maximera mångfalden i programutbudet. att åstadkomma vidast möjliga spridning av information från åtskilda och sinsemellan konkurrerande kanaler och att förhindra varje form av samhällsskadlig maktkoncentration. FCC:s regleringsmakt sträcker sig även till kabel-TV-omrädet. För att driva ett kabel-TV-nät måste man först ha tillstånd av FCC och sedan en koncession hos de lokala myndigheterna. Koncessionen är tidsbegränsad till högst 15 år. Den kan dock förnyas. Antitrust Division har varit mycket aktiv för att förhindra fortsatt koncentration på kabel-TV-området. Myndigheten ingrep på sin tid mot en planerad sammanslagning mellan Cox Cable och American TV & Communications. Fusionen skulle ha skapat det efter TelePromTer näst största kabel-TV-bolaget i USA. På grund av Divisionens skrinlades ingripande emellertid Samma öde drabbade fusionsplanerna. senare två andra planerade fusioner på detta område.

6.3 Storbritannien

6.3.1 Bestämmelser i allmänhet

för företag

Särskild engelsk kom till stånd först

konkurrensbegränsningslagstiftning

efter andra världskriget. Lagstiftningen har därefter successivt byggts ut med ett flertal lagar. År 1976 sammanfördes

konkurrensbegränsningslagarna i två nya lagar.

Den ena - Restrictive Trade Practices Act av 1976 -täcker Restrictive Trade Practices Act från 1956 och 1968 samt Fair Trading Act från 1973. Den andra - Resale Prices Act av 1976 — täcker Resale Prices Act av 1964 och vissa A i bestämmelser om bruttopriser från Restrictive Trade Practices Act av i i ›. 1956. 2 l Enligt Restrictive Trade Practices Act skall en Director General of Fair 4

Utländsk 77

sou 1980:28 lagstiftning

Office of Fair Trading utses. Till sitt förfogande har han en myndighet, Trading (OFT). Director General och hans myndighet spelar en central roll i konkurrens- och konsumentpolitiken. De skall hålla uppsikt över näringslivet och bevaka att inte åtgärder vidtas som strider mot konsumenternas intressen. skall de bevaka att inte företagen använder otillbörliga Speciellt särskilt marknadsföring. eller begränsar konkurrensmetoder, otillbörlig konkurrensen sätt. I Storbritannien har man alltså en på ett olämpligt för kontroll av konkurrensbegränsnings- och gemensam central myndighet marknadsföringsfrågor. Om Director General finner att företag agerar på ett otillåtet sätt skall han vidta åtgärder. Director General skall hålla monopolsituationer under uppsikt och om skall han rapportera detta till t. ex. ett företagsförvärv kan ifrågasättas som kan lämna fallet till Monopolies and Mergers Commission regeringen, för utredning. General skall också registrera konkurrensbegränsande avtal. De Director skall därefter enligt Restrictive Trade Practices Act prövas i judiciell ordning Restrictive Practices Court. I domstolen tillämpas inför en specialdomstol, omvänd bevisbörda, dvs. de företag som har ingått avtalet måste bevisa att överenskommelsen medför en mer nyttig än skadlig verkan sett från allmän har domstolen att synpunkt. Om inte företagen förmår uppfylla beviskravet. Domstolen kan också förklara det konkurrensbegränsande avtalet ogiltigt. att vidare avtalet eller förfaranden med förbjuda företagen tillämpa endast i enstaka fall motsvarande effekt. I praktiken har prövningen resulterat i att företagen ansetts kunna uppfylla beviskraven. Lagstiftningen sätt som en förbudslagstiftning med en fungerar därför på liknande avtal återhållsamt tillämpad möjlighet att bevilja dispens. Icke registrerade och deras tillämpning skadeståndsansvar mot tredje är ogiltiga grundar man. förbudet i Restrictive Trade Practices Act gäller Det enda uttryckliga kollektiva bojkottåtgärder för att upprätthålla bruttopriser. Enligt rättspraxis är emellertid även horisontella prisöverenskommelser. marknadsdelningsnormalt otillåtna. avtal och avtal om prisdiskriminering Trade Practices Act som Resale Prices Act saknar Såväl Restrictive straffsanktion. Däremot finns möjlighet till skadestånd och vitesföreläggan-

de. Konkurrensbegränsningar som utgör en följd av dominerande ställning Restrictive Trade Practices eller företagssammanslagningar prövas enligt att Act. Företagsförvärv prövas förutsatt leder till eller förstärker en monopolsituation, dvs. en 1. förvärvet situation där en fjärdedel av marknaden är i händerna på en person eller

grupp eller att som förvärvats eller planerats att 2. bruttovärdet på de tillgångar förvärvas överstiger 5 miljoner pund. tas av OFT. som får kännedom om Prövningen sker i flera steg. Initiativet förvärv anmälan från eller planerade sådana via pressen eller genom frivillig för förvärv finns inte. Efter prövning i företagen. Någon anmälningsplikt OFT till en Mergers Panel (MP). som är en permanent går fallet kommitté med för OFT och olika interdepartemental representanter Ordförande är Director General. Kommittén prövar huruvida departement.

78 Utländsk lagstiftning

SOU 98028

förvärvet bör granskas ytterligare. Chefen för Department of Prices and Consumer Protection tar härefter på grundval av MP:s förslag ställnng till om fallet skall överlämnas till Monopolies and Mergers Commission för vidare utredning och bedömning. Kommissionen, som utses av regeringen, består av bl. a. företrädare för näringslivet och fackföreningarna samt experter. Ordförande i komnissionen är heltidsanställd och övriga sköter uppdraget på deltid. Till konmissionen är knutna ett sekretariat och en stab på ca 80 personer. Arbetet inom kommissionen skall resultera i en rapport med bedönning om förvärvet leder till eller kan förväntas leda till från allmän syrpunkt skadlig verkan. Regeringen har möjlighet att förbjuda förvärv och kan, om parlamentet medger det, upplösa företag som har fått en sådan dominerande ställning att det föreligger fara för från allmän synpunkt skadlig verkan.

6.3.2 Särskilda

regler för tidningsförvärv

IFair

Trading Act av 1973 ges särskilda regler för tidningssammanslagningar.

Enligt dessa regler gäller att tidningsföretag eller sådant företags tillgångar inte utan särskilt tillstånd får förvärvas av någon som redan äger ett eller flera om dessa företags sammanlagda tidningsupplaga jämte den

tidningsföretag,

berörda till tidningens uppgår i genomsnitt 500 000 exemplar per dag.

Tillståndsmyndighet är vederbörande minister. Innan denne beslrtar i

tillståndsfrågan skall ärendet som regel hänskjutas till Monopolies and Commission Mergers för undersökning och rapport. Vissa tidsfristei skall därvid iakttas. Kommissionen har att uttala sig i frågan huruvida överlåtelsen kan xäntas medföra skadliga sett från allmän verkningar synpunkt. Vid prövningen härav skall alla relevanta omständigheter i det enskilda fallet beaktas. Hänsyn skall särskilt tas till behovet av en korrekt nyhetsförmedling (ch en fri Finner

opinionsbildning. kommissionen att överlåtelsen kan konma i

konflikt med samhällets intressen, skall kommissionen överväga om man

genom att uppställa villkor vid tillståndsgivningen kan förhindra att så sker.

Kommissionen får i sin rapport lämna förslag på sådana villkor. Når det gäller undersökningar av

tidningssammanslagningar kan kommiss:onen

förstärkas med ett antal ledamöter med särskild sakkunskap eller erfarznhet på området ifråga. Ministern får i vissa fall meddela överlåtelsetillstånd utan att först höra kommissionen. Detta gälleri fråga om överlåtelser av tidningsföretag med en svag ekonomisk ställning. För sådant tillstånd krävs emellertid. förutom att företaget går med förlust, att ministern finner utrett att företaget inte ämnar fortsätta sin verksamhet som självständigt företag eller att det är fråga cm ett mycket brådskande fall. Om inte ämnar

tidningsföretaget fortsätta sin

verksamhet, skall överlåtelsetillstånd meddelas utan villkor. I alla andra fall har ministern möjlighet att villkora tillstånden. Omedelbart tillstånd kan även meddelas då det gäller överlåtelse av företag vars tidningsupalaga genomsnittligt sett inte överstiger 25 000 exemplar per dag. Överlåtelser som sker utan tillstånd i fall där sådant erfordras saknar rättsverkan. Lagen är dessutom straffsanktionerad.

överträdelser. liksom

sou 1980:28 Utländsk lagstiftning 79

åtsidosättande av villkor som meddelats i samband med tillstånd, bestraffas med böter eller fängelse. Lagen gäller alltså överlåtelser av tidningsföretag eller dess tillgångar till l begreppet överlåtelse innefattas varje transaktion som tidningsägare. medför att förvärvaren i lagens mening blir att betrakta som ägare av tidningen. Såsom tidningsägare betraktas, förutom den som faktiskt äger ett tidningsföretag, var och en som har ett bestämmande inflytande i en juridisk som är tidningsägare samt varje juridisk person i vilken en person tidningsägare har ett bestämmande inflytande. Med tidningsågaren jämställs vissa honom närstående personer. Ett bestämmande inflytande anses någon ha i stort sett om han, direkt eller indirekt, disponerar 25 procent av röstetalet för ett bolags samtliga aktier. Tillståndsplikten beträffande överlåtelse av företagets tillgångar gäller i första hand de tillgångar som behövs för att driva tidningsrörelsen som ett självständigt företag. I fråga om tillämpningen av de särskilda reglerna om tidningssammanslag- (från the Guide to Legislation on Restrictive Business ningar har inhämtats Practices) att under perioden 1965-1977 elva fall av tidningssammanslagningar hade hänskjutits till Monopolies and Mergers Commission i enlighet med nyssnämnda lagstiftning. I fråga om de undersökningsrapporter som kommissionen avgivit fram till halvårsskiftet 1974 (sex stycken) kan noteras att rapporterna har varit mycket omfattande och ingående. Undersökningarna har emellertid inte i något av fallen resulterat i att kommissionen funnit sammanslagningen ifråga vara stridande mot samhällets intressen. Detta trots att flera av fusionerna synes ha inneburit en inte oväsentlig ökning av ägarkoncentrationen. l flera av fallen har kommissionen konstaterat att fusionen inte heller varit nödvändig för att det överlåtna företaget skulle kunna överleva som självständigt tidningsföretag. Trots att kommissionen således aldrig hade vägrat att godkänna någon fusion, ansågs lagstiftningen mot tidningssammanslagningar inte ha varit utan verkan. Värdet av lagstiftningen har väsentligen ansetts ligga i dess avhållande effekt. Lagens blotta existens har trotts förhindra sådana fusioner som inte skulle kunna godtas. För prövningen av frågan huruvida en sammanslagning är förenlig med det allmännas intresse eller inte. har lagen såsom förut har antytts angett endast mycket allmänt hållna riktlinjer. I kommissionens olika undersökningar (de sex första) har kommissionen dock visat på andra och mera preciserade kriterier såsom för bedömningen. Vid utredningen av en vägledande planerad sammanslagning mellan Times och Sunday Times utgick kommissionen exempelvis från följande tre frågeställningar. Man frågade sig om fusionen skulle förorsaka en överdriven koncentration av tidningsmakt. om den skulle innebära ett hot mot andra tidningars utsikter att överleva och om den kunde förväntas medföra förändringar i Times’ karaktär av den art att tidningen skulle berövas de kvalitativa egenskaper vilka gjort dess bevarande till en fråga av samhålleligt intresse. I en annan undersökning ställde kommissionen frågorna om där förelåg någon allvarlig fara för en ändrad beträffande den redaktionella friheten på tidningen. om sammanföpolitik randet av ett antal lokaltidningar under tidningskungen Thompsons kontroll riskerade att leda till en försämrad kontakt mellan tidningsredaktionerna och

80 Utländsk

lagstiftning

respektive ortsbefolkning till förfång för den tillhandahållna servicen och vilken påverkan på tidningens karaktär som kunde bli följden av att ägaren drev tidningen enbart såsom kommersiellt projekt.

Förbundsrepubliken Tyskland

6.4.1 Bestämmelser för i allmänhet

företag

Västtysklands nuvarande

konkurrensbegränsningslag, Gesetz gegen Wettbe-

werbsbeschränkungen (GWB), även kallad Kartellgesetz, tillkom 1957. Den har sedermera reviderats 1965 och 1973. Vid den senaste ändringen tillkom företagsförvärvskontroll. GWB är i förhållande till andra länders

konkurrensbegränsningslagstift-

ning mycket omfattande. Lagen upptar ingående regler om dess tillämplighet på olika speciella kartelltyper och särreglerade områden som transporter, kreditjordbruk, och försäkringsväsen. ankommer Rättstillämpningen i första hand på en central förvaltningsmyndighet, Bundeskartellamt (BKA), som äger omfattande befogenheter att ingripa på eget initiativ. Dess beslut kan överklagas i två högre instanser. Allmän domstol bäri sista hand ansvaret för rättsområdets utveckling genom praxis. GWB innehåller ett generellt förbud mot karteller. med noggrant angivna undantag. Horisontella prisavtal är förbjudna vid straffansvar. Detsamma gäller horisontella vägledande priser som ses som ett otillåtet kringgående av kartellförbudet. Ett viktigt undantag gäller dock av sammanslutningar mindre företag som tillåts ange horisontella riktpriser om syftet är att stärka medlemmarnas i förhållande konkurrensläge till stora företagsenheter på marknaden, t. ex. mångfilialföretag. Enligt lagen kan BKA ingripa mot alla förfaranden som innefattar missbruk av marknadsdominerande Marknadsdominans anses ställning. föreligga om ett företag inte har några konkurrenter, inte är utsatt för någon väsentlig konkurrens på den relevanta marknaden eller behärskar marknaden i förhållande till sina konkurrenter. Definitionen täcker även en grupp av företag om ingen väsentlig konkurrens förekommer dem emellan. Fasta kriterier finns i lagen. Marknadsdominans anses föreligga om ett företag har mer än en tredjedel av marknaden, om två eller tre företag tillsammans har en marknadsandel på över hälften eller om fyra eller fem företag har en marknadsandel som överstiger två tredjedelar. De fasta kriterierna gäller endast företag över en viss omsättning. Vad som menas med missbruk framgår inte av lagen. De missbruk som oftast kommer i fråga är dock utestängning av andra företag genom t. ex. hinder mot andra företag att etablera sig, diskriminering exklusivavtal, och eller leveransvägran oskäliga priser. På senare tid har flera betydande ingrepp gjorts mot oskäliga priser. med prissänkningar som följd. Den största lagändringen skedde år 1973 och innebar att företagsförvärvskontroll infördes. fanns Tidigare ett anmälningsförfarande. men BKA saknade möjligheter att ingripa mot förvärv. Huvuddragen i förvärvskontrollen är följande. Det finns ett obligatoriskt anmälningsförfarande för vissa större samgåen-

sou 193023 Utländsk lagstiftning 81

den. Som regel skall förvärv anmälas till BKA efter det att det genomförts. Större samgåenden som inkluderar minst två företag med en årlig omsättning för vardera företaget på minst 1 000 milj. DM skall anmälas innan förvärvet sker och får endast genomföras om klartecken getts från BKA eller om en månad förflutit utan att BKA fattat beslut om att undersöka förvärvet. BKA skall avgöra ärendet inom fyra månader. Om anmälan görs i efterhand skall BKA meddela beslut inom ett år från den dag då förvärvet anmäldes. Ett företag kan välja att anmäla förvärvet i förväg, men anmälan är inte obligatorisk. Sker anmälan gäller samma tidsgränser som för sådana förvärv som måste anmälas i förväg. Genom förhandsanmälan kan företagen undvika en uppdelning av redan sammanslagna företag. Anmälningsplikten och möjlighet för BKA att ingripa mot förvärv föreligger bara om de samgående företagen tillsammans har en marknadsandel på 20 procent eller mera, eller om ett av företagen har en marknadsandel på 20 procent eller mera på en annan marknad, eller om de tillsammans hade mer än 10 000 anställda eller 500 milj. DM i omsättning året före förvärvet. Förvärv som inte uppfyller något av dessa kriterier omfattas inte av kontrollen, oavsett vilka effekter de har för konkurrensen. Kontrollsystemet används inte heller om ett företag med en omsättning som är mindre än 50 milj. DM går samman med ett annat företag på eget initiativ och ej heller om konkurrensbegränsningen inte gäller hela landet eller en väsentlig del av landet. Undantag gäller vidare för det fall att omsättningen på den marknad som konkurrensbegränsningen berör (den relevanta marknaden) är mindre än 10 milj. DM. Kontrollen inleds med att BKA undersöker konkurrenseffekterna. BKA kan förbjuda ett förvärv om det kan antas att förvärvet skapar eller förstärker en situation där marknadsdominans råder - såvida inte de deltagande företagen kan visa att förvärvet också leder till förbättrad konkurrens som motverkar nackdelarna med marknadsdominansen. Tidigare har redogjorts för hur marknadsdominans definieras. Om förvärvet har förbjudits av BKA kan företagen inom en månad antingen överklaga beslutet i domstol, hos ekonomiministern eller begära dispens från förbudet. Ekonomiministern prövar förvärvet från allmän synpunkt och skall alltid ta hänsyn till företagens möjlighet att konkurrera på utländska marknader. En dispens kan ibland ges under förutsättning av att uppställda villkor eller inskränkningar följs. Även ekonomiministerns beslut kan överklagas i domstol. Vad som menas med förvärv regleras i detalj i lagen. Bland annat omfattas av definitionen åtgärder varigenom hälften eller mer av styrelserna eller direktionerna i två företag blir identiska. Legaldefinitionen avslutas med en övrig grupp: varje annan kombination av företag som får till resultat att ett eller flera företag får möjlighet att direkt eller indirekt utöva ett kontrollerande inflytande över ett annat företag. I samband med lagändringen år 1973 tillkom ett nytt organ, den s. k. monopolkommissionen. Kommissionen består av fem oberoende experter och dess uppgift är att vartannat år leverera en rapport om koncentrationsutvecklingen i landet och utvärdera tillämpningen av lagen beträffande marknadsdominerande företag och kontroll av företagsförvärv. Dessutom kan kommissionen, på uppdrag av ekonomiministern, avge yttrande över en begäran om undantag från ett meddelat förbud mot förvärv.

82 Utländsk lagstiftning

6.4.2 Särskilda regler för tidningsförvärv

År 1976 beslöts vissa ändringar av GWB innebärande att man bl. a. sänkte tillåmpningsgränsernai lagen för förvärvskontrollen såvitt gäller företag vars verksamhet helt eller delvis består av produktion eller distribution av tidningar eller tidskrifter. Gränsen är för pressföretag en omsättning av 25 milj. DM och för distributionsföretag en omsättning av 33.35 milj. DM. Bundeskartellamt kan alltså förbjuda sammanslagningar av tidningar vilkas sammanlagda omsättning uppgår till minst 25 milj. DM. Detta svarade år 1976 mot en tidningsupplaga av ca 60 000 exemplar. I samband med förberedelserna för lagändringen framhölls att BKA vid prövningen av en tidningssammanslagnings tillåtlighet exempelvis skulle kunna utverka åtagandet att en mindre tidning som går samman med en större skall upprätthålla sitt redaktionella oberoende och likaså att lokalredaktioner och lokalutgåvor bibehålls. Bestämda åtaganden som föranlett BKA att godta en fusion får inte ändras utan myndighetens medgivande.

överväganden

och

förslag

7.1 Behovet av lagstiftning

7.1.1 Inledning

Utredningsdirektiven ger MKU i uppgift att undersöka möjligheterna att införa en effektiv lagstiftning som kan förebygga inte önskvärd företagskoncentration inom massmediebranschen. Det framhålls som särskilt angeläget att hindra uppkomsten av konglomerat med en dominerande ställning inom flera sektorer av denna bransch. Beträffande sådana konglomerat påpekas att det också kan vara nödvändigt att ha regler som gör det möjligt att upplösa en redan uppkommen monopol- eller oligopolsituation. Utgångspunkten för MKU:s arbete bör enligt direktiven vara att man behöver regler som gör det möjligt att förhindra att kommersiellt styrda oligopol eller monopol uppkommer inom någon del av massmediebranschen. Framför allt anges det vara viktigt att man kan förhindra sådan företagskoncentration som tar sig uttryck i att ett massmedieföretag köper upp ett massmedieföretag inom en annan gren av branschen. Utredningsuppdraget skall ses mot bakgrunden av den sedan länge pågående utvecklingen mot ett företagsbestånd på massmedieområdet med allt större men samtidigt färre företagsenheter. Den utvecklingen har, som förut (avsnitt 2) redogjorts för, varit särskilt tydlig bland dagspressföretagen. Nästan 40 procent av dagstidningarna har lagts ner sedan andra världskrigets slut. Landets största tidningsägare svarade år 1978 för mer än en femtedel av den svenska dagspressens samlade upplaga. De fyra största ägarna hade tillsammans hälften av upplagan och de sexton största stod för 81 procent. Presskoncentrationen har medfört en påtagligt minskad tidningskonkurrens, särskilt på det lokala planet. Antalet orter med två eller fler lokala dagstidningar har minskat från 51 år 1945 till 21 år 1978. Bland de kvarvarande konkurrensorterna finns bara 17 orter där såväl borgerliga som socialdemokratiska tidningar kommer ut.

Koncentrationen är påtaglig också inom andra mediesektorer, liksom på

massmedieområdet i stort. Det största tidskriftsföretaget svarade 1978 för en tredjedel av populärpressens samlade upplaga. De sex största stod för 87 procent av upplagan. Serietidningarna är då inte medräknade. Två företag hade tillsammans minst 85 procent av serietidningsmarknaden. De på bokområdet tre största företagen svarade 1976 för 47 procent av hela bokförsäljningen i landet. Andelen var densamma 1970 för de tre företag som då var störst. Mellan 1970 och 1976 hade det allra största företaget ökat

84 Överväganden och förslag

sin andel av läroboksmarknaden från 20 till nästan 40 procent. Det största företaget i fråga om allmänlitteratur svarade 1976 för 28 procent av den totala försäljningen av sådan litteratur. Samma företag höll då 53 procent av bokklubbsmarknaden. De två största på den marknaden svarade för drygt 80 procent av bokklubbsförsäljningen. Av den svenska långfilmsproduktionen under femårsperioden närmast före spelåret 1977/78 svarade den störste filmproducenten för ca 17 procent. De fyra största stod för nästan halva produktionen. Tre av filmbolagen kontrollerade mot slutet av 1979 hela 62 procent av landets avgiftspliktiga biografer. År 1979 beräknades de fyra största grammofonbolagen tillsammans svara för 80-90 procent av tillförseln till den svenska marknaden av grammofonskivor och ljudkassetter. Utredningsuppdraget skall vidare ses mot bakgrunden av den tekniska och kommersiella utvecklingen i fråga om nya massmedietekniker. Det är främst nya elektroniska medier som videogram, kabel-TV och text-TV som har tilldragit sig intresse. Dessa och liknande mediers framtid är ännu oviss men man måste räkna med möjligheten att de framdeles kan komma att spela en viktig roll i åsiktsbildningen. Det skulle därför kunna leda till koncentrationsproblem om företag som har betydande inflytande inom de traditionella sektorerna av massmediebranschen också kommer att försöka skaffa sig stora ägarintressen på de nya medieområdena. I viss utsträckning har detta redan skett. En del stora bok- och tidningsföretag och filmbolag har således på ett tidigt stadium engagerat sig inom videosektorn.

7.1.2 Samhällets ansvar för massmediestrukturen

Massmedieföretagen fyller viktiga samhällsuppgifter utöver dem som normalt tillkommer företag i näringslivet. Människorna i gemen är beroende av massmedieföretagen inte bara som konsumenter av medieutbudet. Ytterst är det i sin egenskap av samhällsmedborgare som de berörs av massmediernas sätt att fungera. Här är det rätten till ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning som träder i förgrunden. En väl fungerande yttrandefrihet förutsätter att det är praktiskt möjligt för enskilda och organisationer att föra ut tankar och åsikter av skiftande slag. De uttrycksmöjligheter som massmedierna erbjuder spelar härvidlag en avgörande roll. Yttrandefrihetens verkliga innehåll är beroende också av dessa mediers tillgänglighet. Regeringsformen uttalar att den fria åsiktsbildningen är en av den svenska folkstyrelsens grundvalar. Det torde också vara en av förutsättningarna för en demokrati att samhället står som garant för yttrandefriheten i dess olika former. Det är därför en samhällets angelägenhet att med uppmärksamhet följa utvecklingen på detta område för att kunna gripa in om möjligheterna att utnyttja friheten sätts i fara. Detta gäller också koncentrationsutvecklingen på massmedieområdet. Samhället har således ett ansvar för massmediestrukturen. Marknadskrafterna verkar här ofta oberoende av vad som är önskvärt med tanke på intresset av yttrandefrihet och fri åsiktsbildning. Av hänsyn just till detta intresse har därför samhället emellanåt anledning att söka dämpa marknadskrafternas fria spel och även rätta till ogynnsamma följder därav. Ibland blir det alltså nödvändigt att samhället vidtar åtgärder i antydd

och 85

Överväganden förslag

riktning. Detta torde i sin tur förutsätta att samhället ställer upp vissa mål för handlandet. utgår från att det är önskvärt att ha en Utredningsdirektiven mångfacetterad massmediebransch. På radio- och TV-områdena har man här i landet valt att tillgodose

genom en reglering som å ena sidan ger Sveriges Radio AB mångsidigheten och dess dotterbolag ensamrätt till verksamheten men å andra sidan ålägger att driva verksamheten opartiskt, sakligt och mångmonopolföretagen sidigt. innebär direktiven att den eftersträvade I fråga om övriga massmedier bland massmedieföretagen skall innefatta inte bara ett mångfacetteringen antal från varandra fristående massmedieföretag utan också en tillräckligt variation av företrädda uppfattningar, inriktningar och intressen på området. av sinsemellan självständiga och oberoende massmedieföretag Mângfalden ett fritt meningsutbyte och en förutsätts garantera eller i varje fall underlätta

allsidig upplysning. för MKU:s arbete är att en sådan massmediestruktur har Utgångspunkten att främja en väl fungerande yttrandefrihet och en de bästa förutsättningarna fri åsiktsbildning. En långt driven koncentration bland massmedieföretagen

är ägnad att sätta dessa betingelser i fara. Det måste därför vara ett angeläget samhällsintresse att i rimlig mån söka motverka denna koncentrationsut-

veckling. I direktiven för MKU förekommer uttryck som den ”reella” yttrandefriheten och den reella och tryckfriheten. Detta är uttryck som yttrandeämnen. Man torde används ganska ofta i den allmänna debatten i hithörande därmed en skillnad mot den formella yttrandefriheten, dvs. vilja markera den frihet att i tal och skrift meddela upplysningar och att uttrycka tankar etc. varom stadgas i regeringsformen och som i fråga om tryckt skrift närmare regleras i TF. Dessa lagstadgade friheter innebär skydd mot angrepp från det allmännas inklusive myndigheters och andra allmänna organs sida. När man och liknande torde man inte talar om risker för den reella yttrandefriheten etc. därmed vilja antyda att detta lagstadgade skydd gentemot myndigheter Inte heller torde man mena att enskilda med våld eller andra inte fungerar. medel skulle söka inkräkta Självfallet har lagstridiga på yttrandefriheten. till den reella yttrandefrihet som inte heller uttrycket någon anknytning ibland från representanter för öststater sägs förefinnas där på så sätt att åsikter och uppfattningar som förs fram från officiellt eller centralt håll ger

uttryck för hela folkets vilja. I stället torde enligt det allmänna språkbruket med risker för den reella yttrandefriheten närmast åsyftas begränsningar av de faktiska möjligheterna för många skilda uppfattningar att komma till uttryck i press och andra därför att endast en tidning är representerad inom massmedier, exempelvis låt vara att förekomsten av radio, lokalradio och en region eller liknande, närradio kan utgöra en balanserande faktor. Uttrycket reell yttrandefrihet innebär alltså att det skall föreligga goda betingelser för många skilda att komma till tals. I direktiven för MKU torde - när det sägs uppfattningar att en lagstiftning syftar till att stärka den reella yttrande- och tryckfriheten för en mångstämmig och fri samhällsdebatt” genom att skapa garantier Denna innebörd också MKU i innebörden vara den nu angivna. inlägger i den mån MKU använder detta i sina skrivningar. uttrycket

86 Överväganden och

förslag sou 1980:28

Hittills har statens verksamhet för att dämpa koncentration inom massmediebranschen i huvudsak begränsats till ekonomiska av stödåtgärder olika slag. Särskilt tidningspressen har, såsom närmare har berörts i tidigare avsnitt, blivit föremål för sådant stöd. Det har där i första hand gällt att rädda sviktande tidningsföretag från ett nedläggningshot. Stödets allmänna inriktning har varit att upprätthålla en konkurrenssituation för de ekonomiskt svagare företagen på marknaden och skapa förutsättningar för komplementtidningar. Stimulans- och stödåtgärder av det slag som satts in motverkar koncentrationsutvecklingen både på så sätt att man bevarar en del massmedier, som om marknadskrafterna fått verka fritt skulle ha försvunnit, och också genom

att konkurrensförmågan hos de svagare företagen stärkes. Åtgärderna tar

direkt sikte på att undanröja de särskilda ekonomiska svårigheter som ofta möter mindre i massmediebranschen. företag I många fall är det dessa svårigheter som är den egentliga orsaken till förekommande företagskoncentration. Också andra medel än de hittills prövade torde kunna tänkas vara ändamålsenliga för att neutralisera de förhållanden som i grunden utgör koncentrationens orsaker. Det ankommer emellertid inte att söka på MKU nya former för samhällsinsatser av nu angivet slag. Utredningsdirektivens tanke är i stället att man skall komplettera de samhälleliga stödformerna med mer direkt verkande medel mot företagskoncentration. är alltså Utredningsuppgiften att undersöka möjligheterna att sätta upp legala spärrar för företagsförvärv och liknande koncentrationsföreteelser på massmedieområdet. Härigenom skulle samhället få möjligheter att kontrollera och - i vissa fall - hindra sådana koncentrationsföreteelser. Koncentrationen på massmedieområdet kan i huvudsak öka på två sätt. Antingen läggs företag ner av olika anledningar. Det blir då färre företag kvar. Eller så växer vissa företag mer än andra. De på det viset ändrade styrkerelationerna kan innebära en Sker tillväxten

koncentrationsökning.

genom fusioner, företagsförvärv eller liknande minskar dessutom antalet kvarvarande företagsenheter. Koncentration genom kan i stort sett bara motver-

företagsnedläggningar

kas genom ekonomiska stöd- och stimulansåtgärder av olika slag. Som nyss framhållits ankommer det dock inte på MKU att föreslå samhällsinsatser av denna karaktär. MKU skall i stället inrikta sig på den koncentration som uppkommer genom att företag expanderar. Det är särskilt företagens s. k. yttre expansion som här är av intresse. Den går till på det viset att massmedieföretag eller sådana företags ägare övertar eller skaffar eljest sig inflytande över konkurrenter och andra massmedieföretag. Inflytandeförvärven kan ske i många olika former. Det kan röra sig om ägande- eller nyttjanderättsförvärv eller om avtal om samgående eller samarbete mellan företag. En möjlig åtgärd för att dämpa den koncentration som följer av massmedieföretagens yttre expansion är därför en kontroll av dessa företagsförvärv i vid mening. Ett företag kan också expandera genom intern tillväxt. Koncentration som detta kan leda till torde knappast kunna dämpas på annat sätt än genom åtgärder riktade mot företaget som sådant.

Överväganden och förslag 87

SOU 1980128

7.1.3 Behovet av förvärvskontroll

mer dramatiska förändringar av massmediestrukturen har inte Några förekommit förefaller entydigt gå mot på senare tid. Men utvecklingstrenden en ökning av koncentrationen. Inom den för åsiktsbildningen så betydelsefulla dagspressektorn är tendenserna i denna riktning klara. Den befintliga presstrukturen har kunnat upprâtthållas endast tack vare ett tämligen omfattande Det är dock osäkert om detta är tillräckligt i statligt presstöd. framtiden. Hos några massmedieägare är ansamlingen av inflytande betydande. Åtminstone de två största, Bonniergruppen och Esseltekoncernen, synes fortlöpande växa i styrka. Risken för att de redan stora massmedieägarna skall få ett betydande inflytande över de nya massmedieteknikerna som uppträder på marknaden är också uppenbar. De har säkerligen intresset, kunnandet och de finansiella förutsättningarna. Den hittillsvarande utvecklingen pekar på detta. Det är alltså möjligt att även införandet av ny teknologi kan komma att driva på koncentrationsutvecklingen och medföra att de stora massmedieföretagen breder ut sig på fler områden. för den allmänna och åsiktsbild- När det gäller betydelsen upplysningen ningen i samhället kan dock etermediernas starka expansion under 1970-talet av den ökade koncentrationen bland till en del anses väga upp följderna Radio- och TV-verksamheten — som bara massmedieföretagen i övrigt. anförtrotts vissa allmänna företag som därvid underkastats krav på ett sakligt och opartiskt utövande - har i allt högre grad kommit att framstå som en balanserande faktor på massmedieområdet. Ett viktigt led i den utvecklingen år 1977 av en omfattande lokalradioverksamhet med har varit utbyggnaden från 24 länstäckande stationer i landet. Med lokalradio- och sändningar närradio, varmed viss försöksverksamhet inletts under våren 1979, samt i framtiden kanske också lokal-TV och när-TV minskar möjligheterna av att lokala informations- och åsiktsmonopol skall kunna uppstå. Även om dagens massmediebransch ännu så länge skulle anses rymma en tämligen väl fungerande mångsidighet och graden av företags- och ägarkoncentration följaktligen än så länge skulle ligga på en tolerabel nivå, så torde vara sådan att risker föreligger för en fortsatt och inte dock utvecklingen önskvärd koncentration del massmediepå flera håll i landet och inom en sektorer. Detta medför i sin tur risker från yttrandefrihets- och åsiktsbildför ningssynpunkt inte minst på det lokala och regionala planet där villkoren ett fritt meningsutbyte lätt kan bli ogynnsamma. Det finns alltså skäl för samhället att skärpa beredskapen mot oönskade koncentrationsföreteelser och att bättre än för på massmedieområdet närvarande söka slå vakt om den mångsidighet som finns kvar. För detta behövs medel som kompletterar de hittills vidtagna stöd- och stimulansåtroll som företagsförvärven i vid gärderna. Med hänsyn till den centrala mening spelar i koncentrationsutvecklingen är det naturligt att intresset här i att kontrollera av första hand knyts till möjligheterna just denna form koncentration. En kontroll av företagsförvärven synes vara ett ändamålsenför att motverka oönskad massmediekoncentration. Enligt ligt instrument MKU:s införas. Den bör ge samhället mening bör en sådan förvärvskontroll

Överväganden och förslag

möjlighet att villkora eller, om detta bedöms inte räcka, i sista hand förbjuda förvärv som skulle få skadliga effekter från yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt. Om förvärvet redan har skett, bör dess fortbestånd kunna förbjudas.

7.1.4 Behovet av kontroll av dominerande

företag

Genom en förvärvskontroll kan man fånga in vissa företeelser som typiskt sett är särskilt ägnade att ge upphov till oönskad massmediekoncentration. Kontrollen kan hindra att mediemakt koncentreras på så sätt att redan etablerade massmedieintressenter genom fusioner, företagsförvärv och vissa andra inflytandeförvärv skaffar sig bestämmanderätten också över konkurrenter och andra fristående massmedieföretag. Men den hindrar inte koncentration som uppkommer på annat sätt. Sålunda berörs inte den koncentration som blir följden av att massmedieföretag slås ut i konkurrensen på marknaden eller läggs ner av annan Att anledning. en hög nedläggningsfrekvens kan få bekymmersamma konsekvenser från koncentrationssynpunkt är uppenbart. Detta gäller särskilt om, vilket inte sällan är fallet, det på marknaden råder väsentliga hinder för nyetablering av företag. Som förut antytts torde bara stöd- och stimulansåtgärder kunna vara till någon hjälp i dessa fall. Framför allt är emellertid att märka att förvärvskontrollen inte ger möjlighet att hindra massmedieföretag från att uppnå eller stärka en kanske dominerande ställning genom intern tillväxt.

Frågan är därför om förvärvskontrollen bör kompletteras med regler som i gör det möjligt att ingripa också mot uppkommen massmediekoncentration. l Med tanke på den tilltänkta lagstiftningens ändamål kan en sådan

komplettering

synas ligga nära till hands. Om det av hänsyn till yttrandefrihetens och den fria villkor

åsiktsbildningens är angeläget att genom

förvärvskontroll och på annat sätt söka hindra att massmediekoncentration kan det sett enbart från nämnda utgångspunkter sägas vara lika uppkommer, angeläget att ingripa mot koncentration som uppkommer trots vidtagna kontrollåtgärder eller som har uppkommit redan innan åtgärderna sattes in. Eftersom skadligheten inte torde vara beroende av hur koncentrationen uppkommit, skulle kanske rent principiellt kunna hävdas att koncentration borde kunna motverkas oberoende av uppkomstsâttet. Ett sådant betraktelsesätt är emellertid inte hållbart i praktiken. Också andra synpunkter och intressen måste beaktas. Det är ju en väsentlig skillnad mellan å ena sidan att förbjuda ett företagsförvärv därför att det bedöms leda till en koncentration som inte är önskvärd och å andra sidan att exempelvis förordna om upplösning av ett bestående företag som redan svarar mot en sådan koncentration som man genom förvärvskontrollen är beredd att förhindra uppkomsten av. Att med olika medel söka förhindra att graden av koncentration ökar på marknaden är en sak. Betydligt mera tveksamt är att

söka dela upp befintliga företagskomplex som kommit

till på ett i och för sig fullt legitimt sätt. Det kan alltså inte vara någon nödvändig följd av införandet av en förvärvskontroll att man också skall ha generella regler som gör det möjligt att ingripa mot koncentration som föreligger i form av olika företagskomplex

och 89

Överväganden förslag

och andra maktkoncentrationer. Behovet av sådana regler måste prövas självständigt. Det dock i MKU:s utredningsuppdrag att pröva behovet av ingår också mot uppkommen massmediekoncentration. Vissamhällsingripanden serligen pekar direktiven bara på konglomeraten i det här sammanhanget. Men detta kan knappast förstås som en begränsning av uppdraget till att bara av företagskoncentration. Med konglomerat torde avses gälla den formen som driver olika slag av massmedieverksamhet, exempelvis både företag tidningsrörelse och filmproduktion. Under hänvisning till att det bl. a. i USA finns regler som gör det möjligt att bryta upp existerande företagsbildningar, framhålls i direktiven att MKU bör överväga om regler av sådant slag kan av vara påkallade även i vårt land när det gäller företagskoncentrationer typen konglomerat med intressen inom olika sektorer av massmediebranschen. Där sägs vidare att det beträffande konglomerat med en dominerande ställning inom flera massmediesektorer kan vara nödvändigt att ha regler som gör det möjligt att lösa upp en redan uppkommen monopol- eller oligopolsituation. Dessa uttalanden i direktiven får uppfattas som en exemplifiering i fråga om särskilt utpräglade former av massmediekoncentration. I och för sig torde inte behovet av upplösningsregler vara avhängigt av huruvida en konglomeratsituation är för handen eller inte. Behovet måste naturligtvis vara grundat rörande skadligheten av koncentrationen ifråga. Det är på bedömningar härvidlag att märka att såväl ett renodlat monopol som ett oligopol på en särskild mediesektor inte behöver ha mindre ogynnsamma verkningar än konglomerat av det slag som direktiven åsyftar. saknas för Regler om upplösning av existerande företagsbildningar närvarande helt i svensk rätt. Konkurrensutredningen har dock som tidigare nämnts upptagit sådana regler i sitt förslag till ny konkurrensbegränsningslag (SOU 1978:9). En generell ordning som möjliggör upplösning av bestående massmedieföretag möter starka betänkligheter. Förhållandena på massmedieområdet förefaller inte för närvarande påkalla att det införs någon allmän upplös- Med hänvisning till det relativt omfattande och differentieningsmöjlighet. rade massmedieutbud som i dag faktiskt förekommer kan som tidigare framhållits hävdas att massmediebranschen ännu så länge rymmer en väl fungerande mångsidighet. Mot denna bakgrund kan göras tämligen gällande att samhällets insatser huvudsakligen bör inriktas på att förhindra en ökning av koncentrationsgraden. Något praktiskt behov, generellt sett, av att kunna lösa upp redan förefintlig koncentration synes inte kunna påvisas. MKU finner därför inte skäl att nu föreslå något allmänt upplösningsinstitut. Det sagda innebär emellertid inte att man helt bör avstå från möjligheten För vissa att ingripa mot bestående koncentration på massmedieområdet. föreligger ett behov för samhället att tillse att inte dominansen undantagsfall eller andra betydande blir sådan från stora konglomerat företagsbildningar från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt. Om att fara föreligger massmedieföretag har ett så dominerande inflytande, följer därmed också ett och åsiktsbildningen i samhället. Det är då särskilt ansvar för upplysningen från också rimligt att företaget kan bli föremål för särskild uppmärksamhet

90 Överväganden och förslag

samhällets sida och att möjligheter skapas att ingripa med föreskrifter som också i vissa fall skall kunna innebära ålägganden att företag skall avhända sig exempelvis massmedierörelse eller del därav. Sådana möjligheter bör dock begränsas till att avse företag som ensamt eller tillsammans med andra inom en sammanhållen grupp har en dominerande ställning på massmedieområdet. Förutsättning för ingripande bör vidare vara att företagets dominerande ställning eller någon åtgärd eller underlåtenhet av företaget medför fara från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt. Det skall alltså enligt MKU:s uppfattning vara fråga om mycket speciella situationer för vilka ingripanden av här avsett slag skall kunna komma i fråga.

7.1.5 Kort sammanfattning av förslaget

Sammanfattningsvis finner således MKU att det nu finns anledning för samhället att skärpa beredskapen mot oönskade koncentrationsföreteelser på massmedieområdet och mer aktivt än hittills värna om den behövliga mångfalden där. För det ändamålet föreligger MKU:s ett enligt mening behov av en förvärvskontroll som kan ge samhället möjligheter att ingripa mot fusioner och andra företagsförvärv på massmedieområdet som skulle få effekter från yttrandefrihetsskadliga eller åsiktsbildningssynpunkt. Kontrollen bör i så fall avse sådana företagsförvärv som görs av andra massmedieföretag eller massmedieägare. Dessutom föreligger ett behov av att i undantagsfall kunna ingripa med föreskrifter mot företag som har en dominerande ställning på massmedieområdet för att därigenom förhindra fara från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt. Bestämmelser som ger möjlighet att ingripa på här åsyftat sätt mot företagsförvärv och mot dominerande företag i massmediebranschen står inte i överensstämmelse med tryckfrihetsförordningen i den mån (TF) ingripandena avser massmedieverksamhet på den tryckta skriftens område. TF förutsätter nämligen en i princip obegränsad etableringsfrihet på detta område. MKU bedömer emellertid behovet av en lagstiftning med syfte att motverka koncentration på massmedieområdet vara av sådan betydelse att man inte bör tveka att jämka TF:s bestämmelser för att möjliggöra genomförandet av en sådan lagstiftning. Till denna fråga återkommer MKU närmare i ett senare avsnitt (7.2). Från dessa utgångspunkter har MKU byggt upp förslag till lagstiftning på området. I de följande avsnitten kommer nämnda att närmare förslag utvecklas, motiveras och beskrivas. Redan här skall emellertid nämnas några huvuddrag. Ingripandena mot förvärv får formen av föreskrifter eller förbud. Mot företag med dominerande ställning på massmedieområdet skall i vissa situationer kunna ske med föreskrifter. ingripanden I undantagsfall skall en föreskrift kunna avse att en rörelse eller aktier skall säljas. Fråga om ingripanden skall ske prövas av marknadsdomstolen i särskild sammansättning. Övervakande och granskande myndighet blir NO som också för det allmännas talan vid marknadsdomstolen. MKU:s förslag mynnar ut i särskilda författningsförslag, som finns intagna i början av detta betänkande. Författningsförslagen är följande: 1. Förslag till Lag om motverkande av massmediekoncentration, m... .-.. 2. Förslag till Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,

&

sou 1980:28 Överväganden och förslag 91

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m., 4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningari rätten att förvärva fast egendom m. m., samt 5. Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (1971:705) om utredning och tillstånd i ärende enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

7.2 och om motverkande av

Grundlagarna lagstiftningen

massmediekoncentration

Redan i direktiven anges att den lagstiftning som MKU har fått att överväga skall syfta till att stärka den reella yttrande- och tryckfriheten genom att skapa garantier för en mångstämmig och fri samhällsdebatt. I anslutning härtill framhålls att tryckfrihetsförordningen (TF) emellertid är byggd på tanken att man bör slå vakt om mångfalden genom en obegränsad etableringsfrihet. Risken för en monopolisering av massmediebranschen hade, sägs det vidare, ännu inte fått aktualitet när TF kom till. Numera är situationen sådan att TF på denna punkt riskerar att motverka sitt eget syfte. Direktiven uppdrar därför uttryckligen åt MKU att se över TF :s regler och modifiera dem så att det blir möjligt att inom ramen för en ändamålsenlig lagstiftning bevara en reell yttrande- och tryckfrihet. Om en ny särskild massmediegrundlag - omfattande också andra massmedier än tidningar, böcker och tryckta skrifter i övrigt och ersättande tryckfrihetsförordningen kommer till, bör inte heller den lagen lägga hinder i vägen för en lagstiftning mot massmediekoncentration. MKU har ovan (avsnitt 7.1.5) utvecklat att MKU förordar en lagstiftning som ger möjlighet att ingripa mot massmedieförvärv, som är skadliga från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt, med särskilda föreskrifter eller med förbud och vidare att i vissa undantagsfall meddela förskrifter för massmedieföretag m. m. med en dominerande ställning på massmedieområdet. Detta innebär, såsom i korthet angivits i nyssnämnda avsnitt, att MKU också anser att TF bör ändras så att lagstiftningen skall kunna genomföras. MKU skall nu ytterligare gå in på dessa frågor. Av grundlagarna är det inte bara TF som innehåller bestämmelser om fri åsiktsbildning och liknande. I regeringsformen (RF) är de grundläggande principerna lagfästa. En närmare redogörelse härför har lämnats tidigare i betänkandet i avsnittet om gällande rätt. De s. k. opinionsfriheterna, innefattande bl. a. yttrandefriheten, är tillförsäkrade medborgarna gentemot det allmänna genom stadgandet i 2 kap. 1 § RF. Enligt 12 § i samma kapitel får dessa friheter begränsas endast genom lag, och sådan begränsning får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet och inte heller sträcka sig så långt att den blir ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Begränsning får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. Också följande paragraf, 13 §, innehåller bestämmelser av intresse i detta

92 Överväganden och SOU 1930128

förslag

sammanhang. Där anges vissa särskilda ändamål som gör begränsningar i yttrandefriheten tillåtliga. Sedan tilläggs att i övrigt begränsningar får ske endast om särskilt skäl föranleder det. Vid viktiga bedömandet av tillåtligheten skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i bl. a. politiska och kulturella angelägenheter. Den av MKU föreslagna lagstiftningen syftar till att i sin mån främja en faktisk yttrande- och tryckfrihet genom att möjliggöra vissa ingripanden på massmedieområdet. Det är enligt MKU uppenbart att en lagstiftning av denna karaktär och med den utformning som MKU föreslår inte går utöver ramen för vad nyssnämnda bestämmelser i 2 kap. 12§ RF tillåter. MKU anser också att den föreslagna lagstiftningen år av sådan vikt att den tillgodoser de i 13 § angivna principerna. För ett genomförande av MKU:s förslag krävs således inte någon ändring av RF. Annorlunda är förhållandet i fråga om TF:s bestämmelser. För dessa har redogjorts i ett tidigare avsnitt i betänkandet. Den obegränsade etableringsfriheten på detta område innefattar rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utge skrifter. I överensstämmelse med dessa grunder för en allmän tryckfrihet och för att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning står det medborgarna fritt att i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Dessa bestämmelser i 1 kap. 1 § TF kompletteras med föreskrifterna i 4 kap. 1 § om rått att trycka skrifter och 6 kap. 1 § om rätt att sprida föreskrifter. För utgivningen av skrifter får alltså inte krävas tillstånd av myndighet eller ställas villkor upp andra som begränsar utgivningsrätten och som inte har stöd i TF. Till dessa principiella stadganden ansluter bestämmelserna i l kap. 2 § TF vars första stycke upptar att någon tryckning föregående granskning av skrift inte får förekomma och inte heller förbud mot tryckning av skrift. I andra _. stycket av samma paragraf förskrivs att det inte heller är tillåtet för i myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som inte äger stöd i TF, hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten. [fråga om den fria etableringsrätten enligt TF bör framhållas att inte varje inskränkning strider mot det skydd som TF vill säkerställa. Vissa inskränkningar följer direkt av TF, exempelvis i fråga om brottsliga skrifter (7 kap. 7 och 8 §§ TF). Vidare följer av 14 kap. 5 § att tryckningen, utgivningen och spridningen av skrift kan vara underkastad samma rättsregler som gäller annan verksamhet i näringslivet i övrigt. Näringslagstiftningens bestämmelser är tillämpliga också i fråga om boktryckeri, tidningsföretag, förlagsrörelse eller bokhandel, i den mån bestämmelserna inte strider mot TF. Om sådan rörelse drivs av juridisk person, gäller föreskrifterna i lag eller annan författning om bolag, föreningar eller andra juridiska personer. Försäljare av skrifter och andra är vidare åtminstone utspridare i viss utsträckning underkastade allmänna ordningsföreskrifter. Också andra kan exempel anföras. Avgörande för frågan om inskränkningar i etableringsfriheten som följer av andra rättsregler är tillämpliga på skrifts tryckning, utgivning och spridning torde vara om rättsregeln är förenlig med bestämmelserna i TF eller ej. Inskränkningen frånkännes giltighet om den strider mot dessa. Såväl

och förslag 93

Överväganden

TF:s förarbeten här för som framför allt synes ge stöd rättspraxis bara är mer eller mindre direkt åsyftade uppfattningen att det i allmänhet eller spridningsrätten som inskränkningar i själva trycknings-, utgivningsi TF. Faktiska inskränkningar i sådan som anses strida mot stadgandena vilka endast medelbart följer av möjligheterna att utöva dessa rättigheter med annat syfte godtas däremot, i varje fall så länge inte lagstiftning är mer betydande. Leder den till att trycknings-, utgivningsinskränkningen blir lär den under inga eller spridningsrätten i praktiken illusorisk, förhållanden kunna anses förenlig med TF:s bestämmelser. Var gränsen

närmare skall dras torde dock vara osäkert. bestämmelserna om möjlighet att meddela Att de av MKU föreslagna förbud eller föreskrifter i fråga om förvärv av företag som ger ut tidningar, tidskrifter eller böcker och liknande strider mot den i TF lagfästa är tydligt. Detsamma gäller bestämmelserna om möjlighet etableringsrätten mot massmedieföretag med sådan verksamhet att ingripa med föreskrifter MKU:s lagstiftning skall i som har en dominerande ställning på området. intresse motverka och yttrandefrihetens och opinionsbildningens företags- Ingripande med förvärvsförbud ägarkoncentration på massmedieområdet. eller föreskrifter enligt en sådan lagstiftning måste ofta ta sikte just på den av

TF garanterade rätten som sådan att trycka, ge ut eller sprida skrifter. Förvärvsförbudet kommer att rikta sig mot möjligheterna att fritt utvidga

verksamhet av sådant slag och vissa föreskrifter, exempelvis åläggande att eller aktier, mot möjligheterna att över huvud sälja en massmedierörelse Meningen med lagstiftningen är ju att förhindra taget driva verksamheten. av tidningsföretag kommer att förfoga exempelvis_att någon genom förvärv över en alltför omfattande tidningsutgivning eller - om han redan nått en dominerande ställning härvidlag - att på något sätt sätta villkor för eller, i

undantagsfall, minska hans utgivningsområde. Då TF:s hithörande bestämmelser kom till, var inte koncentrationsfrågor- Bestämmelserna har alltså na på massmedieområdet på samma sätt aktuella. inte utformats med tanke på de olägenheter som en för långt gående

koncentration kan medföra. MKU har för sin del funnit att risker föreligger kan komma att fortsätta i en för att koncentrationen på massmedieområdet inte önskvärd omfattning från yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt, att ingripa. Den om inte lagliga möjligheter skapas för det allmänna föreslagna lagstiftningens syfte - att främja en reell yttrande- och tryckfrihet

- på vilka TF grundar sig. Lagstiftningen ligger väl i linje med de principer förutsätts bör strider därför inte mot TFzs anda. Som också i direktiven därför ändringar ske i TF för att möjliggöra den nya lagstiftningen. De regler i TF av vilka den fria etableringsrätten kan utläsas är spridda i ett flertal lagrum. Det skulle ur lagteknisk synpunkt bli mycket svårt att söka

ändra varje sådant lagrum. En lämpligare lösning synes vara att införa en särskild undantagsföreskrift som ger grundlagsenlig möjlighet att genomföra den av MKU föreslagna lagstiftningen. Denna teknik har tidigare använts i tobaks- och alkoholreklam m. m. 1 kap. 9 § TF beträffande - i en ny 10§ i Den nya undantagsbestämmelsen förslagsvis upptagen 1 kap. — bör utformas förhållandevis fylligt med angivande av att ingripan-

deföreskrifterna skall upptasi en lag som har det med MKU:s förslag avsedda för ändamålet. Vidare bör i undantagsbestämmelserna anges formerna

94 Överväganden och

förslag

ingripande. Härigenom skapar man garantier för att inte huvudlinjerna i den nya lagstiftningen kan ändras i avgörande mån annat än om grundlagen ändras samtidigt. MKU återkommer närmare till bestämmelsen i specialmotiveringen (avsnitt 7.12.2). Som ovan nämnts innehåller l kap. 2 § andra stycket TF en föreskrift som förbjuder att myndighet, genom åtgärd som inte har stöd i TF, hindrar

tryckning, utgivning eller spridning av skrift på grund av dennas innehåll. En liknande bestämmelse har upptagits i den statliga presstödsregleringen. l 3 §

förordningen (1976:336) om statligt stöd till dagstidningar stadgas således, att hänsyn inte får tas till tidnings politiska inställning eller till dess

ställningstagande i särskilda frågor vid prövning av fråga om statligt stöd. Det skydd för yttrandefriheten som hindersförbudet i 1 kap. 2 § TF utgör bör enligt MKU:s uppfattning kvarstå oförändrat också i förhållande till den av MKU föreslagna Denna bör nämligen inte få bli något lagstiftningen. instrument varigenom man kan ingripa med förvärvsförbud eller föreskrift, däri inbegripet föreskrift att sälja rörelse eller aktier, på grund av innehållet i tidningar eller böcker eller andra skrifter. Den nyss angivna undantagsbestämmelsen (1 kap. 10§ TF) bör alltså utformas så att den inte omfattar 1 kap. 2 § andra stycket. Vidare bör enligt MKU:s i den uppfattning föreslagna lagen om motverkande av massmediekoncentration intas en bestämmelse av motsvarande innehåll som sistnämnda lagrum i TF. Härigenom blir förbudet att ingripa på grund av innehållet tillämpligt på alla typer av massmedier och alltså inte bara på tryckta skrifter. Vidare kommer förbudet att gälla alla slag av föreskrifter avseende massmedieförvärv eller dominerande massmedieföretag och inte bara sådana åtgärder som uppfyller förutsättningarna för hinder enligt 1 kap. 2§ TF. g Också till den angivna förbudsbestämmelsen i den nya lagen återkommer MKU i specialmotiveringen i (avsnitt 7.12.1).

7.3 för

Förutsättningar ingripande mot förvärv av massmedieföretag

7.3.1 Inledning

MKU har alltså funnit att det behövs en form av förvärvsprövning som ger samhället möjlighet att meddela föreskrifter och eventuellt förbud i en del fall när massmedieföretag eller andra etablerade massmedieintressenter försöker utvidga sina intressen i branschen genom att köpa upp eller på annat sätt skaffa sig inflytande över konkurrenter och andra massmedieföretag. Prövningen skulle avse företagsförvärv och vissa därmed likställda sätt att förvärva inflytande över massmedieföretag. Den fråga som nu skall behandlas är när denna förvärvskontroll bör slå till eller med andra 0rd under vilka förutsättningar ingripande bör kunna ske mot förvärv av massmedieföretag.

7.3.2 Prövningens allmänna inriktning

av förvärvsärenden kan bygga på i huvudsak två olika principer. Prövningen Den ena är attman på förhand i lag ställer upp fasta marknadskriterier eller

och 95

Övervägarzden förslag

liknande. Företagsförvärven prövas sedan mot dessa. Möjligheten att ingripa mot förvärv görs därvid i princip beroende av om förvärvaren uppnår viss marknadsandel. kan t. ex. aktualiseras ifall massmedieintres- Ett ingripande sent genom det aktuella förvärvet ensam eller tillsammans med andra företag överskrider viss andel av utbudet marknaden. Systemet på den relevanta skulle alltså i hög grad bygga på antagandet att en massmediekoncentration generellt sett är skadlig från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt mätt i exempelvis marknadsandelar. Som när den når viss omfattning av avsnittet 6 om utländska förebilder har det i Västtyskland framgått tillämpade systemet för förvärvsprövning i stor utsträckning byggts upp på fasta marknadskriterier. Alternativet är en friare eller till ett system med fasta marknadskriterier från formell synpunkt mer förutsättningslös prövning. Företagsförvärvens verkningar bedöms och värderas i varje fall för sig. Prövningen grundas på vissa allmänna En avvägning mellan förvärvets olika förväntade riktlinjer. fördelar och nackdelar får avgöra om ingripande skall ske. utesluter inte varandra utan en kombination Dessa två prövningsalternativ är möjlig. Man kan exempelvis tänka sig att vissa yttersta gränser stakas ut med hjälp av fasta marknadskriterier. Inom dessa gränser kan sedan en friare koncentrationsfall. Man kan också tänka prövning ske av där förekommande sig att använda fasta kriterier bara i fråga om viss massmediemarknad, men i övrigt tillämpa ett friare exempelvis på dagspressmarknaden, prövningssystem. MKU att införa en lagstiftning som har ingående övervägt möjligheterna Ett sådant prövningssystem kan förefalla bygger på fasta marknadskriterier. av förvärv av massmedieföretag. ligga nära till hands när det gäller prövning För myndigheternas handlande i andra hänseenden på just massmedieområdet eftersträvas automatiskt verkande regler som så långt möjligt inskränker för diskretionär prövning. Presstödsregleringen är det utrymmet till dessa bästa exemplet på detta (se prop. 1976/77:131 s. 132 f). Anledningen strävanden är att man vill värna om massmediernas oberoende. Myndigheter får inte ha möjlighet att vare sig direkt eller indirekt styra eller eljest påverka enskilda mediers innehåll. Från den synpunkten erbjuder ett system med fasta marknadskriterier vissa fördelar på så sätt att man i själva lagen har inte blir helt skönsmässig. Det kan göra garantier för att prövningen ingripandena mer förutsebara. Man minskar också behovet av prövning i det enskilda fallet av det ifrågavarande förvärvets skadlighet. Skadlighetsbeav lagstiftarna redan i och med att dömningarna har i princip gjorts kriterierna fastställs i lagen. En nackdel med fasta marknadskriterier är att de i allmänhet inte medger något större hänsynstagande till individuella omständigheter. Tillämpningen riskerar därför att bli stelbent. Vidare blir ett system av detta slag lagtekniskt Det hänger framför allt samman med att det är så mycket komplicerat. och till vilka många faktorer som måste vägas in i skadlighetsbedömningarna fastställs. Betydelsen från hänsyn alltså måste tas när marknadskriterierna och av viss marknadsandel är yttrandefrihets- åsiktsbildningssynpunkt beroende av exempelvis vilken typ av massmediemarknad det gäller dagspressmarknad, fonogrammarknad etc. — och om det är fråga om en riksmarknad eller en geografiskt begränsad marknad. Hänsyn måste vidare

96 Överväganden och

förslag

tas bl. a. till antalet berörda marknader och deras till

koncentrationsgrad,

hur övriga marknadsandelar fördelar sig på skilda intressenter, vilka andra massmedieintressen den berörde intressenten har och till hans finansiella

styrka och konkurrensförutsättningar i övrigt.

Fasta marknadskriterier medför också Det kan i

tillämpningssvårigheter.

vissa fall bli vanskligt att i praktiken fastställa vad som i verkligheten är ett medieföretags marknadsandel. Vidare aktualiseras många gränsdragningsfrågor exempelvis hur den relevanta marknaden skall avgränsas. Med hänsyn bl. a. till dessa svårigheter har MKU kommit fram till att en förvärvskontroll på massmedieområdet inte lämpligen bör bygga på fasta marknadskriterier. En friare

förvärvsprövning är enligt MKU:s mening klart

att föredra. En avgörande fördel med en prövning som inte är uppbunden av fasta marknadskriterier eller liknande är att man i stor utsträckning kan ta hänsyn till de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet. Det ger möjligheter att individuellt pröva dettas egna nackdelar och eventuella fördelar. Lagens tillämpning kan anpassas till förändrade förhållanden. Prövningen kan alltså på ett bättre sätt utgå från den massmediestruktur som råder vid själva prövningstillfället. Det ökar möjligheterna till en realistisk bedömning av företagsförvärvets effekter på kort och lång sikt. Ett system med friare prövning ger särskild anledning att uppmärksamma risken för otillbörlig påverkan på enskilda massmedier. Garantier för att beslut om ingripande mot företagsförvärv inte grundas på ovidkommande eller annan art bör dock rimligen kunna skapas genom hänsyn av politisk bl. a. prövningsförfarandets utformning och prövningsorganets organisation. Genom att- på sätt i fortsättningen närmare utvecklas - enligt MKU:s förslag handläggningen av förvärvsärendena skall ske i

domstolsmässiga

former och den beslutande domstolen, marknadsdomstolen, får en sammani dessa ärenden sättning som blir speciellt avpassad för ärendenas natur borgar man för att en saklig och opartisk prövning alltid kommer till stånd. Dessutom skall, som berörts tidigare (avsnitt 7.2), i lagstiftningen uttryckligen slås fast att föreskrifter eller förbud enligt denna inte får meddelas på grund av ett massmediums innehåll eller ha till syfte att massmediet skall få visst innehåll. En utan fasta marknadskriterier

förvärvsprövning förutsätter att lagstifta-

ren anger de allmänna riktlinjerna för bedömningen. Vikten härav påpekas redan i utredningsdirektiven. Där sägs att MKU noga bör överväga vilka kriterier som bör uppställas för prövningen av ärendena. Det framhålls att man får räkna med att det kan visa sig svårt att närmare precisera kriterierna i lagtexten men att man under alla omständigheter måste i motiven till lagstiftningen i möjlig mån redovisa vilka faktorer som skall tillmätas betydelse och efter vilka riktlinjer prövningen skall ske.

Prövningskriterier

Utgångspunkten är, såsom redan förut har angivits, att förvärvsprövningen skall ge samhället möjlighet att motverka sådan företags- och ägarkoncentration på massmedieområdet som inte är önskvärd från yttrandefrihets- eller

åsiktsbildningssynpunkt. Det är följaktligen ur den aspekten som företags-

Överväganden och förslag 97

förvärven skall prövas. Det bör i det här sammanhanget erinras om att den av MKU förordade lagstiftningen utgår från föreställningen att det är mångfalden på massmedieområdet som ger de gynnsammaste betingelserna för en reell yttrandefrihet och en fri åsiktsbildning. Den mångfald som därvid åsyftas tar inte bara sikte och antalet företagsenheter och dessas inbördes på ägarförhållandena utan gäller också massmediebeståndets sammansättning i styrkerelationer åsiktsmässigt och annat kvalitativt hänseende. Ett mångsidigt sammansatt bestånd skapar valfrihet och främjar en redaktionell tävlan mellan olika idériktningar, åsikter och intressen i samhället. Som en följd av denna principiella ståndpunkt för lagstiftningen kan företagsförvärvens betydelse från yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt sägas vara avhängig av hur de påverkar mångfalden i nyss angiven mening. Det är därför företagsförvärv som i alltför hög grad inskränker denna mångfald och som därigenom försämrar villkoren för yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen som skall motverkas. Denna inriktning bör påverka valet av de kriterier och riktlinjer som skall ligga till grund för förvärvsprövningen enligt lagen. Det innebär att frågan om ingripande mot ett förvärv av massmedieföretag huvudsakligen bör prövas med hänsyn till förvärvets effekter på företagsstrukturen och ägarstrukturen och de redaktionella konkurrensförhållandena. Det förefaller naturligt att utgå från att med föreskrifter eller förbud bör aktualiseras ifall förvärvet vid en ingripande sådan prövning genom sin inverkan på mångfalden bland massmedierna framstår som skadligt från yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt. Naturligtvis bör inte varje olämplig effekt på företags- eller ägarstrukturen eller de redaktionella konkurrensförhållandena föranleda att förvärvet betraktas som skadligt. Ett förvärv har ofta - även om man begränsar sig till yttrandefrihets- och åsiktsbildningsaspekten - både positiva och negativa effekteri dessa hänseenden. Det är därför först om en samlad bedömning ger vid handen att förvärvets olägenheter klart överväger dess fördelar som förvärvet kan anses skadligt. Skadlighetsprövningen bör utmynna i ett omdöme om förvärvet som grundas på en avvägning av alla relevanta synpunkter och intressen som ryms inom nämnda aspekt. Det nu sagda kan belysas med ett enkelt exempel. Om ett par mindre massmedieföretag går samman för att bilda en slagkraftigare enhet, medför detta en viss ökning av koncentrationen på marknaden. Denna koncentrationsökning är i allmänhet att betrakta som en negativ effekt som belastar fusionen vid förvärvsprövningen. Samtidigt kan det emellertid tänkas att fusionen får förväntas kunna aktivera den redaktionella konkurrensen inom den berörda mediesektorn. Det är kanske först genom bildandet av den slagkraftigare enheten som andra företag där kan få en värdig konkurrent. Denna aktivering skall i så fall påföras fusionens kreditsida vid prövningen.

7.3.4 Andra betydande allmänna intressen

Frågan om ingripande mot förvärv av massmedieföretag skall alltså enligt det anförda vara beroende av huruvida förvärvet - med hänsyn huvudsakligen till dess effekter på företags- och ägarstrukturen och de redaktionella

98 Överväganden och

förslag

konkurrensförhållandena — prövas vara skadligt från yttrandefrihets- och

åsiktsbildningssynpunkt. Ibland har emellertid sådana förvärv

verkningar även i andra från allmän avseenden. De kan synpunkt betydelsefulla exempelvis på motsvarande sätt som kan vara fallet i fråga om fusioner på andra områden än massmedieområdet påverka sysselsättningen och prisbildningen och effektiviteten i näringslivet i gynnsam riktning. Man bör inte bortse från detta när man vid en sådan samlad bedömning som MKU förordar om ett förvärv skall föranleda prövar ingripande av något slag. Lagstiftningen om förvärvsprövning bör således ge utrymme åt visst hänsynstagande till alla förekommande samhällsintressen av vikt. Självfallet bör emellertid mot förvärv - i form av ingripande av massmedieföretag föreskrifter eller förbud - inte kunna grundas på hänsyn till andra samhällsintressen än dem som direkt företräds av lagstiftningen, nämligen yttrandefriheten och åsiktsbildningen. Den typ av intressekollisioner som här kan uppkomma synes lämpligen kunna lösas genom en regel som innebär att ett från yttrandefrihets- och

åsiktsbildningssynpunkt motiverat med förbud

ingripande mot företagsförvärv skall kunna underlåtas om andra betydande allmänna intressen påkallar detta. En sådan regel ger möjlighet att beakta sådana intressen utanför yttrandefrihets- och åsiktsbildningssfären som kan åberopas till förmån för det ifrågavarande förvärvet. Det är först om ett allmänt intresse är särskilt vägande vid en helhetsbedömning som det bör kunna påräkna beaktande i det här sammanhanget och alltså föranleda att ett i och för sig från ren yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt önskvärt förvärvsförbud inte meddelas. i Något väsentligt behov av att också kunna underlåta att ge föreskrifter av hänsyn till ”annat allmänt intresse” l betydande torde inte finnas. I stället får då ett sådant intresse vid behov beaktas genom att föreskrifterna utformas på lämpligt sätt. Möjligheten att underlåta ingripanden kan därför begränsas till sådana ingripanden som avser förbud. Med vilka allmänna intressen ett från yttrandefrihetsoch åsiktsbildningsmotiverat förbud mot förvärv synpunkt av massmedieföretag kan tänkas komma i konflikt eller, sett från andra hållet, vilka fördelar för samhället ett sådant förvärv kan ha, skall här något beröras. Först bör då erinras om att förvärvet kan ha gynnsamma effekter med avseende intresset av effektivitet på det allmänna i näringslivet. För en optimal resursfördelning och resursanvändning är företagsförvärv och fusioner många gånger inte något negativt. och annan sammanslagningar samordning av skilda företag till större enheter kan tvärtom te sig som en förutsättning för en önskvärd rationalisering av produktion och distribution. Ibland kan det också leda till en aktivering av den ekonomiska konkurrensen. Vanligen har dock företagsförvärven en motsatt effekt i detta hänseende. Men en försämrad konkurrens kan då ofta mer än väl uppvägas av effektivitetsvinsteri form av stordriftsfördelar, till rationellare möjlighet distribution, samordningsvinster, ökad stabilitet m. m. Det kan i sin tur medföra bättre lönsamhet för företaget och därmed ökad anställningstrygghet för de anställda. Stordriftsfördelarna kan ibland föras vidare till konsumenterna i form av exempelvis lägre priser och bättre service. Större effektivitet för exporterande massmedieföretag kan vara en förutsättning för

och 99

Överväganden förslag

att uppnå erforderlig internationell konkurrenskraft. Det nu sagda gäller kanske inte i första hand dagstidningsmarknaden. Den marknadens speciella karaktär gör att en del av de nyss anförda Synpunkterna där inte har något större intresse. Men de kan ha betydelse på andra områden. Ett bra exempel där bl. a. det allmänna intresset av på företagsförvärv på massmedieområdet av Almqvist & effektivitet i näringslivet var på tal är Esseltes förvärv Wiksell-koncernen. Det förvärvet har - som närmare har kommenterats — från förvärvskontrollsynpunkt i konkurrenstidigare (avsnitt 3) analyserats utredningens delbetänkande (SOU 1977:51 s. 129-152) Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73 - en fallstudie. Även det allmänna intresset av full sysselsättning bör kunna komma i betraktande. kan påverkas positivt av ett förvärv på Sysselsättningen massmedieområdet. Om ett massmedieföretag har problem kan ett byte av en upprustning som möjliggör bibehållen eller ökad ägare ibland innebära sysselsättning. En inom näringslivet i stort ganska vanlig typ av förvärv gäller familjeföretag där företagsformen försvårar en fortsatt expansion t. ex. på grund av finansieringssvårigheter. Om ett större företag köper upp ett sådant att låna pengar till en utbyggnad av företag vidgas ofta möjligheterna företaget och att därmed öka sysselsättningen. Även om förvärv alltså kan ha gynnsamma effekter från sysselsättningsförhållandet år synpunkt bör dock påpekas att det motsatta naturligtvis betydligt vanligare. Åtminstone på kort sikt innebär ofta de rationaliseringssträvanden som företagsförvärv och fusioner brukar föra med sig att det totala antalet anställda i berörda företag minskar. Det finns kanske fler exempel på allmänna intressen som förtjänar att nämnas i det här sammanhanget. Det torde emellertid kunna antas att en föreskrift om möjlighet att underlåta förbud av hänsyn till annat betydande allmänt intresse inte torde komma till någon stor praktisk användning. En föreskrift med sådan innebörd kan å andra sidan inte undvaras. Den är en nödvändig säkerhetsventil i en lagstiftning av här ifrågavarande slag.

7.3.5 Sammanfattande synpunkter på förvärvsprövningens

uppbyggnad

Den här föreslagna förvärvsprövningen kan alltså rent teoretiskt sägas sönderfalla i två skilda moment. Först görs en samlad bedömning från uteslutande och åsiktsbildningsaspekter av förvärvets alla yttrandefrihetspositiva och negativa verkningar med avseende på företags- och ägarstrukturen och de redaktionella konkurrensförhållandena. Kommer man vid den fram till att förvärvets olägenheter bestämt överväger dess prövningen fördelar och att ingripande följaktligen är motiverat från yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt, tar nästa prövningsmoment vid. Detta går ut på att undersöka om det föreligger andra betydande samhällsintressen som talar emot ingripande med förbud. Gör sig sådana intressen gällande och befinns de uppenbarligen väga över yttrandefrihets- och åsiktsbildningsaspekten, skall ingripande med förbud underlåtas. Däremot kan lämpligt utformade föreskrifter tänkas vara motiverade. Att särskilja de negativa effekterna för yttrandefriheten och den fria

100 och

Överväganden förslag

åsiktsbildningen av ett förvärv torde i allmänhet inte möta några allvarligare svårigheter. Med hänsyn till lagens syfte är det självklart att varje ökning av graden av företags- eller ägarkoncentration får antas vara något i och för sig negativt, i varje fall om samtidigt den redaktionella koncentrationen ökar eller fara för sådan ökning föreligger. Detsamma gäller alla sådana förvärv och liknande som medför eller kan befaras leda till att dominerande ställning uppkommer eller stärks inom någon del av massmediebranschen. Det senare torde i särskild grad gälla i fråga om konglomeratbildningar. De negativa effekterna kan grovt indelas enligt följande: 1. Förvärvet innebär en väsentlig ökning av företags- eller ägarkoncentrationen. 2. Förvärvet medför att dominerande eller ställning uppkommer stärks. 3. Förvärvet leder till en försvagning av den redaktionella konkurrensen. 4. Förvärvet minskar mångfalden kvalitativt sett bland massmedieföretagen. Omvänt blir effekterna av ett förvärv av massmedieföretag att betrakta som gynnsamma från yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt om de innebär eller kan antas innebära att den redaktionella konkurexempelvis rensen stärks.

7.3.6 Riktlinjer för prövningen

Framställningen hittills har gällt den allmänna inriktningen av förvärvsprövningen och de faktorer som skall beaktas vid denna. Eftersom prövningen förutsätter en allsidig avvägning mellan förvärvets olika på kort och lång sikt förväntade fördelar och nackdelar i det särskilda fallet, är det svårt att i generella termer mer konkret ange när förvärv skall anses skadliga och alltså föranleda ingripande av något slag. För tillämpningen synes dock ytterligare synpunkter vara till nytta. I det följande pekas först på en del fall som enligt MKU:s mening typiskt sett kan ge anledning att överväga ingripande av något slag. Därefter berörs några omständigheter som generellt sett talar emot ingripande. Det kan till en början konstateras att det från den här lagstiftningens utgångspunkter inte är önskvärt att det inom någon massmediesektor bara finns ett eller ett fåtal företagi landet. Detta gäller även sektorer som normalt inte räknas till de allra för den allmänna och viktigaste upplysningen åsiktsbildningen i samhället. Med hänsyn till det begränsade antal svenska produktionsföretag av betydenhet som i dag finns inom exempelvis biograffilms- och fonogramsektorerna finns det således anledning till särskild uppmärksamhet om något större företag där köper upp ett annat större, men i vissa fall också mindre, företag inom samma sektor. Presumtionen bör i ett sådant fall vara att ingripande i någon form skall komma till stånd. I princip bör detta gälla alla förvärv på områden där antalet företag redan är mycket begränsat liksom förvärv på andra områden om förvärvet innebär eller kan befaras leda till att det inom en sektor bara kommer att finnas ett eller ett fåtal företag i landet. Det bör för ingripande räcka att förvärvet i väsentlig mån bidrar till att en sådan koncentration uppkommer.

och förslag 101

Överväganden

förutsätter att man åtminstone på ett ungefär kan Den här prövningen

bestämma den massmediesektor som skall ligga till grund för bedömningen.

den relevanta massmediemarknaden. Man måste med andra 0rd fastställa kan sägas vara dominerande Ett företag som på en snävt bestämd marknad förefalla ha en tämligen kan ju, om man avsevärt vidgar marknadsbegreppet, Som exempel kan nämnas ett företags ställning på begränsad betydelse. med dess ställning inom hela tidskriftssekserietidningsområdet jämfört

torn. Det finns inte något enhetligt marknadsbegrepp. När det gäller varor och

enligt den allmänna i allmänhet brukar marknadstillhörigheten tjänster teorin utbytbarhet. En grupp varor ekonomiska avgöras av produkternas om de inbördes är klart utbytbara, sett från hänförs till samma marknad Varorna skall dessutom sakna näraliggande substitut avnämarens synpunkt. Man ser härvid främst till varornas användbarhet, utanför gruppen.

egenskaper och pris.

Att fastställa den marknad som skall ligga till grund för förvärvsprövning-

är emellertid en betydligt mer mångfacetterad en på massmedieområdet

fråga. Den låter sig inte avgöras enbart på grundval av allmänna ekonomiska

kriterier. Det förefaller visserligen naturligt att massmedieprodukternas

konkurrensförhållande blir utbytbarhet eller med andra ord deras inbördes Men konkurrensförhållandet kan vägledande också i det här sammanhanget. skall i avsevärd mån inte gärna vara ensamt avgörande. Lagstiftningen också oberoende av konkurrensfrämja mångfalden på massmedieområdet bör därför i motsvarande mån frigöras synpunkter. Marknadsbestämningen

från sådana synpunkter. vara att marknadsbestämningen i stort sett får förefaller Det lämpligaste eller medieformerna. Massmedierna har följa de olika massmedieteknikerna i samhället. I vissa fall är traditionellt ansetts ha delvis olika funktioner

Fonogrammen har t. ex. använts huvudsakligen specialiseringen påtaglig. i för att förmedla underhållning. Genom specialiseringen har massmedierna

till varandra än som direkta högre grad kommit att verka som komplement

tenderar senare utveckling att i viss mån sudda ut konkurrenter. Visserligen

Men under överskådlig tid bör man kunna räkna med att de olika gränserna. medierna kommer att fylla väsentligen olika uppgifter eller att åtminstone

i uppgifterna blir olika förlagd. tyngdpunkten kan anses direkt konkurrera med Vare sig olika massmedieformer

varandra kunna förenas med lagstiftningens eller inte, torde det svårligen förvärv som medför att en särskild massmedieform syfte att man godtar kommer att behärskas av bara ett eller ett fåtal företag. närmare skall se Hur en marknadsbestämning som följer medieformerna

huvudmarknader bör kunna ut är dock ingalunda givet. Åtminstone följande tidskrifter, böcker, radio, television, film, urskiljas, nämligen dagstidningar, Det finns anledning att räkna videogram, fonogram, teater och utställningar. skall till nya sådana med att den tekniska utvecklingen ge upphov räcker emellertid inte. Med tanke på marknader. Den här indelningen

olika funktioner måste exempelvis tidskriftsmarknaden medieformernas Man bör mellan populärpress och delas in i undermarknader. skilja

Även bokmarknaden måste delas upp. Det kan tänkas ske i olika fackpress. facklitteratur, skönlitteratur samt barnlitteraturkategorier som läroböcker,

Överväganden och förslag

och ungdomslitteratur. På filmområdet kan det vara lämpligt att skilja mellan exempelvis biograffilm och annan film. De nu angivna Synpunkterna bör ge viss ledning för bedömningar av den relevanta massmediemarknaden eller massmediesektorn i det enskilda fallet. Det bör ankomma på den praktiska tillämpningen att göra den mer detaljerade indelningen. Denna måste komma att variera efter hand som de tekniska, kommersiella och andra förutsättningarna för massmedieverksamheten ändras. Behovet av mångfald inom de olika medieformerna med hänsyn framför allt till deras praktiska betydelse för den allmänna upplysningen och i samhället

åsiktsbildningen bör vara avgörande för hur marknadsbestämningen vid varje tillfälle skall se ut.

Bortsett från dagspressen bör det i allmänhet inte finnas anledning att göra någon geografisk

marknadsuppdelning. Det skulle i så fall vara för teatrar

och biografer. Iden mån sådan massmedieverksamhet skulle bli föremål för vilket knappast bör komma ifråga annat än rent undantagsvis, kan prövning, nämligen tänkas ett visst behov av att kunna ingripa även mot rent lokal

koncentrationsbildning. Flertalet massmedier är annars till sin natur

rikstäckande. Deras förmedling av åsikter och information sker huvudsakligen på riksplanet. Med hänsyn främst härtill skulle det ofta föra för långt att i dessa fall även lokalt eller regionalt söka tillgodose kravet på mångfald i mediebeståndet. . .. Detta gäller som sagt inte dagspressen. Flertalet tidningar har lokalt eller

regionalt begränsade spridningsområden och är i hög grad inriktade ... på att ..

fylla sin dagspressuppgift

just för dessa områden. Som regel kan de bara anses konkurrera med varandra inom sina respektive spridningsområden. Det stora läsvärde, som informationen och debatten rörande de lokala

=.q,,.›...-,b...«..-...a..l-.-._^.,_4.._._

förhållandena har, gör att tidningar med huvudsaklig inriktning på skilda geografiska områden sällan framstår som utbytbara från läsarens synpunkt. Eftersom dagspressen till väsentlig del fullgör sina uppgifter på de lokala eller regionala planen, är det önskvärt att den eftersträvade mångfalden bland dagstidningarna finns representerad inte bara på riksnivån. Med hänsyn härtill och till den stora betydelse som dagspressen har för och

upplysningen åsiktsbildningen i samhället är det angeläget att motverka även lokal och regional koncentrationsbildning inom dagspressen.

Läget i dag är emellertid att det råder en oligopolsituation på de lokala tidningsmarknaderna. 1972 års pressutredning har visat att en stark marknadsdominerande närmast ställning utgör en förutsättning för en lönsam Den nuvarande

tidningsutgivning. presstrukturen upprätthålls till

stor del endast tack vare ett relativt omfattande Denna statligt presstöd. bakgrund inger inga förhoppningar om att man skall kunna åstadkomma någon väsentlig ökning av mångfalden på de lokala tidningsmarknaderna. Tvärtom lär man där få räkna med koncentrationstendenser som är betingade av lönsamhetsskäl. Enbart det förhållandet att en tidningsfusion medför att det lokala pressutbudet att ombesörjas av bara ett fåtal företag kan på en ort kommer därför generellt sett inte vara tillräckligt för att aktualisera ett ingripande mot fusionen. Marknaden har kanske inte förutsättningar att bära fler tidningsföretag. Att man ofta inte kan begära att lokala marknader skall rymma så

och förslag 103

Överväganden

särskilt betyder dock inte att man där skall behöva godta många tidningar I förvärvsärenden som rör sådana någon onödig koncentrationsbildning.

bör man framför allt bevaka att inte redan dominerande

dagspressmarknader

stärker sin dominans genom att köpa upp tidningsföretag ytterligare

konkurrenter på marknaden. av kan

MKU bedömer det som angeläget att uppkomsten pressmonopol

Den motverkas åtminstone på regional nivå, i första hand på länsnivån. Den politiska regionala marknaden är viktig från åsiktsbildningssynpunkt. inom områden som anknyter till län eller debatten förs i stor utsträckning som rör lokala motsvarande. Det gäller också en hel del annat meningsutbyte

förhållanden. finns det därför enligt MKU:s mening Inom ramen för en förvärvskontroll med föreskrifter eller förbud ifall ett goda skäl att överväga ingripande eller företagsförvärv innebär eller kan befaras leda till att ett tidningsföretag

får eller stärker en dominerande ställning på en annan massmedieintressent

regional dagspressmarknad.

koncentrationsbildning måste dock ses i det Också lokal och regional av ett lokalt är

totala massmediesammanhanget. Betydelsen pressmonopol

som förekommer på orten. beroende bl. a. av vilket övrigt massmedieutbud lokalradion bör här beaktas. Radio och TV sänder över hela landet. Särskilt Helt utan konkurrens blir därför inte det Och storstadspress finns överallt. material lokala monopolet, annat än möjligeni fråga om sådant redaktionellt

som uteslutande är av lokalt intresse.

Att motverka monopol och annan dominans inom pressen blir naturligtvis

som berörs. Om således ett förvärv av ett viktigare ju större del av landet ställning inom en kan befaras stärka en redan dominerande tidningsföretag vara stark för att ingripande i någon väsentlig del av landet bör presumtionen till stånd. Med väsentlig del av landet avses här såväl form skall komma betydande delar. Storgeografiskt stora områden som befolkningsmässigt och Öresundsområdena bör exempelvis stockholmsområdet och Göteborgs-

kunna räknas som sådana delar.

Vid bedömningen av den betydelse som ett förvärv av ett dagspressföretag förvärvet har för en väsentlig del av landet är det dock inte bara frågan om som är av intresse. Också medför eller stärker en dominerande ställning i behovet av mångfald och variation i presstrukturen gör sig starkt gällande

detta sammanhang. I allmänhet bör det inge farhågor att det inom en i nyss

bara finns ett eller ett fåtal mening väsentlig del av landet angiven eller att dagspressen bara företräder en politisk meningsdagspressföretag bidra till en sådan utveckling bör riktning. Förvärv som kan anses väsentligt

från samhällets sida. därför aktualisera ett ingripande situation, Särskild uppmärksamhet bör här ägnas storstadstidningarnas

Göteborg eller Malmö som utgivningsort. dvs. tidningar som har Stockholm, av detta, är på Storstadstidningarna, som sprids i hela riket eller stora delar

olika sätt ledande för utvecklingen på pressområdet och spelar en viktig roll i

i samhället. All ökning av den allmänna debatten och åsiktsbildningen Det koncentrationen inom storstadspressen måste därför uppmärksammas.

som representerar olika meningsriktningar. behövs storstadstidningar och annan dominans också när det Det är angeläget att motverka monopol kan det finnas gäller andra massmedier än dagspress. Som tidigare antytts

Överväganden och förslag

anledning att ingripa med föreskrifter eller förbud ifall ett förvärv skulle

medföra att ett massmedieföretag uppnår eller stärker en dominerande

ställning inom viss mediesektor. Inom andra sektorer än dagspressens torde det dock endast undantagsvis finnas anledning att ingripa mot ett förvärv som

bara leder till en lokalt begränsad koncentration inom sektorn.

Det har konstaterats att

förvärvsprövningen skall gå ut på att motverka att

dominerande ställning uppkommer inom någon massmediesektor eller på vissa dagspressmarknader. De skäl som motiverar ‘ detta kräver naturligtvis med ännu större styrka att man söker förhindra uppkomsten av sådan dominans j som omfattar hela massmedieområdet eller stora delar av detta. Med massmedieområdet avses då alla massmediesektorerna 1 eller markna- j derna tillsammans. Med hänsyn till de risker för yttrandefrihetens och

åsiktsbildningens villkor som en dominerande

ställning på hela massmedieområdet j innebär, bör enligt MKU:s mening förvärv som kan antas medföra j att massmedieföretag eller annan massmedieintressent uppnår eller stärker

en sådan ställning regelmässigt föranleda ingripande i någon form. Ingripan-

de bör aktualiseras även om dominansen inte omfattar hela massmedieområdet men en väsentlig del därav. En sådan del bör i det här sammanhanget i kunna vara geografiskt bestämd eller motsvara z viss andel av flera viktiga A “i massmediesektorer eller en kombination av bädadera. i Det samlade mass- 3. medieutbudet inom ett stort eller 3

befolkningsmässigt betydande område av

landet utgör således en väsentlig del av massmedieområdet. De tryckta massmedierna - dvs. i huvudsak tidskrifter tidningar, och böcker -får också anses representera en väsentlig del av massmedieområdet. Om en massmedieintressent dominerar exempelvis utbudet av dagspress, tidskrifter, film och videogram inom ett mycket stort eller

befolkningsmässigt mycket

betydande geografiskt område så får han anses vara dominerande på en väsentlig del av massmedieområdet även om han saknar massmedieintressen inom andra mediesektorer eller i landet i övrigt. Här kommer

alltså de s. k. konglomeraten eller multimedieföretagen in i

bilden. I utredningsdirektiven framhålls som särskilt angeläget att hindra uppkomsten av konglomerat med en dominerande inom flera ställning sektorer av massmediebranschen. Att förvärv som leder till en sådan dominanssituation bör föranleda torde ingripande ha framgått av det föregående. Men därutöver bör påpekas att det i förvärvskontrollhänseende ofta torde finnas skäl att särskilt uppmärksamma själva konglomeratbild-

ningen som sådan. Det kan ibland från den här lagstiftningens utgångspunkter inge betänkligheter om redan stora massmedieföretag gör inbrytningar i nya massmediesektorer.

Hittills hari det här avsnittet

huvudsaklingen anförts omständigheter som

kan ge anledning att överväga ingripande i någon form. Också synpunkter på

näringripande generellt sett inte bör komma till stånd torde dock kunna vara till nytta för tillämpningen.

En för

grundförutsättning varje ingripande måste givetvis vara att

bedöms vara tjänligt för sitt syfte. Det bör således inte komma i ingripandet

fråga att förbjuda ett förvärv av massmedieföretag om det står ganska klart att förbudet skulle leda till att företaget läggs ner. Ett sådant förbud torde › sällan kunna hindra den oönskade

koncentrationsbildningen eller på annat

-war

sätt främja mångfalden på massmedieområdet. .

och 105

Överväganden förslag

Om massmedieverksamheten vid ett företag bara kan tryggas genom ett samgående med ett annat massmedieföretag, bör ett sådant samgående inte förhindras. Man bör över huvud taget inte tillgripa förbud ifall fusionen eller ifråga bedöms sakna realistiska alternativ som möjliggör företagsförvärvet fortsatt verksamhet. Sådana alternativ kan annars vara att företaget förvärvas av en annan köpare än den som prövningen gäller eller att det finns eller kan skapas förutsättningar att driva företaget vidare i den gamla

regin. En del förvärvssituationer ger typiskt sett inte anledning att räkna med att det skall finnas alternativ. Detta vid förvärv av några verkliga gäller företag och av företag som trätt i likvidation eller som annars konkursmässiga befinner i en eller annan form. Beträffande sådana sig under avveckling förvärvas av sina direkta företag kan man få godta till och med att företaget konkurrenter. bör hindra förvärv av konkursföretag och andra Att man inte lämpligen till vilka det inte finns några godtagbara alternativ betyder företagsförvärv dock inte att man helt måste avstå från ingripande i dessa fall. Det kan mycket väl finnas ett utrymme för föreskrifter av olika slag. Ett påstående att ett förvärv skulle sakna godtagbara alternativ måste vara väl underbyggt för att kunna godtas vid förvärvsprövningen. Man får räkna med att försvaret av fusioner och företagsförvärv ofta nämligen kommer att innefatta hänvisning till risker för nedläggning eller inskränkning av driften eller exempelvis till att sysselsättningen annars inte kan upprätthållas. Sådana påståenden bör underkastas noggrann och kritisk granskning. När man bedömer riskerna för nedläggning får hänsyn bl. a. tas till de stödmöjligheter som samhället kan erbjuda för verksamhet av ifrågavarande slag. Det statliga presstödet har exempelvis stor betydelse för ekonomiskt svaga dagstidningars möjligheter att överleva på egen hand. Det bör erinras om att det här förda resonemanget beträffande förvärv av också gäller sådana samarbetsavtal och liknande som massmedieföretag enligt den av MKU förordade lagstiftningen skall likställas med företagsförvärv. Om två skilda tidningsföretag slår ihop sina tekniska produktionsresurser så kan detta vara att likställa med och bildar ett gemensamt produktionsbolag ett förvärv av massmedieföretag i den förordade lagens mening. Det torde dock sällan finnas anledning att söka förhindra ett sådant samgående. Tekniskt och annat produktionssamarbete kan ofta bidra till ekonomiskt och bättre förhållanden på pressområdet. Sådant samarbete konkurrensmässigt är därför i allmänhet önskvärt. Detsamma kan gälla en del former av samarbete också på det redaktionella planet. Det är bara om och i den mån samarbetet eller inriktning hämmar den redaktionella genom sin omfattning konkurrensen eller inskränker den redaktionella mångfalden på massmedieområdet som det kan ge anledning till ingripande med förbud eller föreskrifter. Samverkan på pressområdet, inte bara i tekniskt utan också i andra avseenden, torde ofta kunna ge vinster såväl företagsekonomiskt som samhällsekonomiskt sett. Motsvarande gäller sannolikt inom andra massmediesektorer. Genom ett ökat tekniskt samarbete bör de betydande stordriftsfördelar som finns exempelvis i tidningsproduktionen kunna tas till

106 Överväganden och förslag

varai större utsträckning än som nu sker och därvid också komma de mindre företagen till del. Förutom kostnadsbesparingen som följer på ett effektivare utnyttjande av resurserna, torde samverkan även kunna innebära viss utjämning av konkurrensförutsättningarna mellan stora och små företag. Samverkan i olika former bör nämligen leda till att konkurrensen mellan företagen flyttas över och koncentreras till den redaktionella sidan, vilken från massmediepolitisk synpunkt torde vara önskvärt. Ett ökat samarbete motiveras också av den snabba tekniska utvecklingen på massmedieområdet. Nya produktionsmetoder ger möjligheter att minska insatsen av arbetskraft i den tekniska framställningen och att skapa bättre arbetsmiljö på arbetsplatserna, som den tekniska kvalitén samtidigt på produkterna kan höjas. Anpassningen till den nya tekniken medför emellertid ofta betydande investeringsbehov. Ekonomiskt svaga tidningsföretag och andra massmedieföretag är många gånger inte mäktiga att fylla dessa behov på egen hand. Den av MKU förordade förvärvsprövningen bör alltså i allmänhet inte motverka teknisk samverkan av nu avsett slag eller annat i det här sammanhanget likvärdigt samarbete på massmedieområdet. Likväl torde det emellanåt vara befogat med en närmare granskning också av samarbetsavtalen. En del av dessa kan i realiteten visa sig vara förtäckta fusioner.

7.3.7 Sammanfattning

Det anförda kan - som allmänna riktlinjer för förvärvsprövningen sammanfattas i följande punkter. Det finns anledning att överväga ingripande med föreskrifter eller förbud ifall ett förvärv av massmedieföretag alltjämt givetvis under förutsättning att förvärvets olägenheter inte uppvägs av eventuella fördelar - innebär eller kan befaras leda till 1. att det inom viss massmediesektor bara finns ett eller ett fåtal företag i landet, 2. att det inom väsentlig del av landet bara finns ett eller ett fåtal dagspressföretag eller 3. att massmedieintressent eller sammanhållen grupp av massmedieintressenter får eller stärker en dominerande ställning a. på massmedieområdet eller väsentlig del därav, b. inom en massmediesektor, c. inom väsentlig del av landet när det gäller dagspress, eller d. på en regional dagspressmarknad. Förvärvsförbud bör inte komma i fråga om det visas att ett företagsförvärv saknar realistiska alternativ som möjliggör fortsatt verksamhet. Det kan däremot finnas utrymme för föreskrifter i sådant fall. mot samarbete Ingripande på massmedieområdet bör i princip bara övervägas om och i den mån samarbetet genom sin omfattning eller inriktning hämmar den redaktionella konkurrensen eller inskränker den redaktionella mångfalden på massmedieområdet.

och 107

Överväganden förslag

7.4 Föreskrifter och förbud

anförda föreslår MKU att ingripande skall Såsom framgår av det tidigare kunna och liknande som ske mot företagsförvärv på massmedieområdet bedöms vara skadliga från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt. skall ha formen av föreskrifter eller förbud mot förvärv eller, Ingripandena om sådant redan skett, mot dess fortbestånd. Beslut om ingripande meddelas av marknadsdomstolen i speciell, för denna lagstiftning anpassad samman-

sättning. med föreskrifter innebär alltså att förvärvet som sådant godtas Ingripande men att godtagandet förenas med föreskrifter i syfte att förhindra de skadliga Förvärvaren eller, i vissa fall, det företag som förvärvet avser skall följderna. således ha att iaktta domstolens föreskrifter. Förbud i fråga om planerat förvärv innebär att förvärvet inte får komma till stånd. Beträffande förvärv som redan skett innebär förbudet att förvärvet Förvärvet - framför allt vid inte får fortbestå. blir ogiltigt. I vissa speciella fall förvärv av aktier på fondbörsen - bör förvärvaren i stället åläggas att avhända

sig aktierna. mot förvärv skall syfta till att förhindra ofördelaktiga Ingripanden som förvärven kan få genom att de inskränker området för en verkningar eller en fri åsiktsbildning. Om vid domstolens prövning verklig yttrandefrihet i första hand ett förvärv bedöms vara skadligt i lagens mening, bör domstolen pröva möjligheten att förhindra de skadliga följderna genom föreskrifter. Först om detta inte anses kunna ske, bör förbudsalternativet tillgripas. Föreskrifterna skall alltså enbart syfta till att förhindra förvärvens skadliga

från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt. De får inte gå

följder utanför detta allmänna blir beroende av syfte. Deras art och utformning i det enskilda fallet. omständigheterna Flertalet, kanske alla, skadliga följder förefaller som förut antytts kunna hänföras till en eller flera av följande grupper: 1. Förvärvet innebär en väsentlig ökning av företags- eller ägarkoncentrationen. medför att dominerande ställning uppkommer eller 2. Förvärvet stärks. 3. Förvärvet leder till en försvagning av den redaktionella konkurrensen. 4. Förvärvet minskar mångfalden kvalitativt sett bland massmedieföreta-

gen. Om förvärvet innebär en väsentlig ökning av företags- eller ägarkoncentrationen bör föreskrifterna Detta kan gå ut på att dämpa koncentrationen. ibland åstadkommas genom föreskrift att förvärvaren måste sälja ifrån sig vissa massmedieintressen, t. ex. en aktiepost som han har i ett konkurreran- På det sättet stärks också konkurrensen. En föreskrift av det de företag. slaget kan sägas innebära att förvärvaren får byta ut vissa massmedieintres- För att minska ägarkoncentrationen eller hindra sen mot de nyförvärvade. koncentrationsökning i form av personalunioner mellan skilda företag kan föreskrivas att förvärvaren och hos denne anställd personal inte får delta i av företagsledningen eller styrelsen för vissa andra företag. Till förhindrande

108 Överväganden och

förslag

fortsatt koncentrationsökning kan också föreskrivas att den förvärvade verksamheten skall bibehållas inom en fristående och att den företagsenhet alltså inte får läggas ner eller smältas samman med annan verksamhet. Beträffande bör motsvarande nedläggning i så fall gälla den massmedieverksamhet som förvärvaren redan driver. Annars kan föreskriften kringgås. Vid förvärv av tidningsföretag bör föreskrift vidare kunna avse att förvärvaren måste behålla den lokala bevakningen, att huvudtidning inte får göras om till eller annonsblad eller avläggare att några andra mer genomgripande förändringar av den förvärvade tidningens dagspresskaraktär inte får ske. Det kan också föreskrivas att den förvärvade och förvärvarens tidningen övriga tidningar skall ha skilda ansvariga utgivare och att den förvärvade tidningen inte får läggas ner inom viss tid. En annan tänkbar föreskrift i det här sammanhanget skulle kunna bygga på att förvärvaren åtar sig att inte starta ny massmedieverksamhet av visst slag. g Om kontrollen över massmedieföretag

till någon del förvärvas genom g

kreditavtal j” samarbetsavtal, eller annat liknande avtal kan föreskrifterna ta sikte på detta avtals tillämpning eller avse omfattningen av det inflytande över motpartens massmedieverksamhet som genom avtalet skall tillkomma förvärvaren. Om förvärvet antas medföra att en dominerande ställning skapas eller stärks synes föreskrifter kunna gå ut på att söka förhindra missbruk eller annat utnyttjande av denna ställning. Med missbruk avses här exempelvis att vederbörande utnyttjar sin ställning till att slå ut kvarvarande konkurrenter. Det kan tänkas ske genom olika konkurrensbegränsande förfaranden. En föreskrift skulle i sådant fall kunna vara att dominanten förbjuds att tillämpa visst förfarande. För att förhindra annat utnyttjande av den dominerande kan ställningen dominanten genom föreskrift att delta i visst kartellexempelvis förbjudas samarbete eller liknande. Om det behövs för att upprätthålla den redaktionella konkurrensen kan dominantens ekonomiska konkurrensfördelar måhända minskas genom föreskrift att dominanten skall viss uppta produktions- eller distributionssamverkan med konkurrenterna. Det kan också föreskrivas som villkor för godkännande av förvärvet att dominanten till annan måste upplåta visst know-how för att möjliggöra konkurrens. Om förvärvet befaras leda till att den redaktionella konkurrensen försvagas bör föreskrifterna lämpligen gå ut på att motverka konkurrensförlusten på något sätt. Motsvarande gäller om förvärvet minskar mångsidigheten bland massmedierna. kan tänkas att förvärvaren Exempelvis i utbyte mot ett förvärvat företag åtar sig att göra sig av med ett annat massmedieföretag för att därigenom möjliggöra konkurrens eller åstadkomma ett mer varierat företagsbestånd såvitt avser företrädda ägarformer, politiska meningsriktningar eller annat. Flertalet i det föregående antydda föreskrifter förefaller kunna ha positiva effekter även i fråga om de redaktionella konkurrensförhållandena och för den kvalitativa mångfalden. Det gäller exempelvis föreskriften om förbud för förvärvaren att delta i visst kartellsamarbete och föreskriften att han skall gå in i viss produktions- eller distributionssamverkan eller att han skall sälja ifrån sig vissa massmedieintressen eller upplåta visst know-how till konkurrenterna. Vid planerat förvärv av tidningsföretag bör möjligen också den föreskriften kunna

och 109

Överväganden förslag

skall behålla vissa redaktioner som sinsemellan övervägas att förvärvaren bör dock iakttas i fråga om föreskrifter av nu självständiga. Viss försiktighet får inte vara sådan att föreskriften blir att uppfatta avsett slag. Innebörden innehåll.

som en myndighetspåverkan på mediernas

föreskrifter som inte skall få Det senast sagda väcker frågan om vilka slags har får föreskrifter inte gå utanför förekomma. Som förut angivits

allmänna att motverka sådan företagslagstiftningens syfte. Detta syfte är som inte är önskvärd från

och ägarkoncentration på massmedieområdet

Andra föreskrifter än sådana eller åsiktsbildningssynpunkt. yttrandefrihetseller åsiktsbildningssynsom är ägnade att främja en från yttrandefrihetsbland massmedierna skall således inte förekompunkt önskvärd mångfald

ma. oberoende kräver att staten inte ges möjligheter att styra Massmediernas mediers innehåll. Som tidigare har berörts eller eljest påverka enskilda

kommer att att utvecklas i specialmotiveringen

(avsnitt 7.2) och närmare slås fast att 7.12.2) bör därför uttryckligen i lagstiftningen (avsnitt föreskrifter eller förbud enligt denna inte får meddelas på grund av ett

att massmediet skall få visst massmediums innehåll eller ha till syfte

innehåll. med viss En föreskrift skall alltså inte kunna gå ut på att en dagstidning även åt skall behöva upplåta utrymme i tidningen politisk signatur meningsriktningar eller exempelvis åt opinioner konkurrerande politiska Föreskrift kan heller inte avse att som annars är hemlösa i dagspressen.

än den har eller att den skall

tidningen skall ha en bredare nyhetsrapportering

utöka sin bevakning i fråga om viss ort eller visst intresseområde. vid prövningen av företagsför- Det nu sagda bör dock inte hindra att man också beaktar sådana helt frivilligt gjorda värv på massmedieområdet som rör massmediets innehåll, t. ex. - om det gäller en utfästelser —att annan politisk meningsriktning skall få disponera en egen dagstidning som ledarsida i tidningen eller att denna skall läggas om till en forumtidning får inte inte företräder någon särskild meningsriktning. Någon föreskrift

bedöms tillförlitlig för men, om denna grundas på en sådan utfästelse, kan den vara en av flera omständigheter som gör att förvärvet framtiden,

godtas. p och betungande än som

Föreskrifter börjinte få göras mer omfattande

för deras ändamål. De måste dessutom framstå som bedöms vara nödvändigt ekonomiska ställning och hans rimliga med hänsyn bl. a. till förvärvarens dem. Kan exempelvis de ekonomiska möjligheter att efterkomma praktiska väntas bli avsevärt betungande, bör konsekvenserna av en tilltänkt föreskrift

Föreskrifter som i realiteten är förbud bör inte förekomma den undvikas. inte är möjlig, ett uttryckligt förbud utan då bör hellre, om en modifiering

meddelas.

Föreskrifterna kan vara utformade så att de gäller för viss tid eller tills

att ompröva föreskrifterna, exempelvis vidare. Dock bör finnas möjligheter

om de skulle visa sig obehövliga eller olämpliga.

men försetts Om ett förvärv, som har godtagits av marknadsdomstolen

till stånd, förfaller föreskrifterna. Skulle med föreskrifter, inte kommer från förvärvaren inte vara beredd att godta dessa kan han alltså avstå

eller, om detta redan genomförts, avtala med säljaren planerna på förvärvet

110 Överväganden och

förslag

om att förvärvet skall gå åter. Det är alltså marknadsdomstolen som i sitt slutliga beslut har att meddela de föreskrifter som den anser behövas. Av den exemplifiering som MKU har gjort i det föregående torde framgå att åtskilliga av de föreskrifter som kan tänkas komma i fråga knappast kan beslutas av domstolen utan att denna först ingående överlagt med parterna om föreskrifternas innehåll och utformning. Man riskerar annars att dessa blir skrivbordsprodukter som inte håller vid konfrontation med verkligheten. Vissa av föreskrifterna är sådana att de knappast är tänkbara om inte vederbörande massmedieintressenter förklarat sig införstådda med föreskrifterna. Vidare finns det anledning antaga att föreskrifter som i själva verket innebär bekräftelse av under förhandlingarna utverkade åtaganden kommer att i praktiken villigare följas av intressenterna. I sådana fall då föreskrifter är aktuella måste alltså domstolens beslut föregås av mer eller mindre informella förhandlingar eller överläggningar av nu avsett slag. Om ett förvärv bedöms få skadliga följder och domstolen vill söka motverka dessa genom föreskrifter men inte lyckas finna någon godtagbar lösning vid förhandlingarna, återstår då ingen annan möjlighet än att förbjuda förvärvet. Föreskrifter som har meddelats av marknadsdomstolen bör kunna förenas med viten. Om sådana finnes erforderliga, bör de avpassas efter ärendets vikt och vederbörandes ekonomiska förhållanden. viten torde ibland Höga kunna bli aktuella. Viten bör kunna utsättasi efterhand, om det visar sig att föreskrifterna inte efterlevs. Också förhöjt vite bör kunna meddelas. Ett förvärv som förbjuds av marknadsdomstolen blir som förut har angivits ogiltigt. Det är alltså inte civilrättsligt gällande. Motsvarande gäller enligt lagar som förutsätter förvärvstillstånd. Som exempel kan nämnas 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.. jordförvärvslagen (1965:290) och lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. Även

konkurrensutredningens förslag till allmän kontroll av företags-

förvärven inom ramen för den nya

konkurrensbegränsningslagen innebär att

förvärvsförbud skulle medföra ogiltighet av förvärven.

När det gäller förvärv som vid förvärvsprövningen redan i praktiken har

genomförts bör det vidare finnas möjlighet att meddela förelägganden vid vite som behövs för att säkerställa ett förvärvsförbud, exempelvis av innebörd att förvärvaren skall återställa till det förvärvade besittningen företaget eller objektet. Som också har antytts i det föregående bör i några speciella fall ett annat förfaringssätt än förbud komma till användning. Det gäller i fråga om förvärv av aktier som skett på fondbörs eller annars genom fondkommissionär och i fråga om förvärv som skett genom inrop på exekutiv auktion. I sådana fall bör förvärvsförbud inte meddelas. I stället bör marknadsdomstolen här kunna ålägga förvärvaren att avhända sig aktierna eller

auktionsgodset.

Förvärvsprövningens tillämpningsområde

MKU föreslår alltså att man inför regler som skall möjliggöra prövning av företagsförvärv på massmedieområdet i syfte att motverka inte önskvärd företags- och ägarkoncentration bland massmedierna.

Överväganden och förslag 111

7.5.1 Massmedieföretag

Konkurrensutredningen framlade för några år sedan i sitt betänkande förslag om regler i konkurrensbegränsningslagen som skulle möjliggöra prövning av förvärv av företag inom näringslivet i huvudsakligt syfte att motverka olämplig konkurrensbegränsning. Förslaget, som ännu inte har lett till lagstiftning, övervägs inom handelsdepartementet. Den lagstiftning som avses med MKU:s uppdrag syftar till att inom massmedieområdet motverka inte önskvärd koncentration av hänsyn till yttrandefriheten och åsiktsbildningen. I princip bör alltså gälla enligt denna lagstiftning att det är massmedieföretags förvärv av annat massmedieföretag som skall kunna prövas. Massmedieföretag är då ett företag som driver massmedieverksamhet. Den allmänna principen kräver emellertid åtskilliga preciseringar och avgränsningar. Med massmedieverksamhet bör lämpligen förstås ett yrkesmässigt meddelande av uppgifter och åsikter till allmänheten som sker med hjälp av ett massmedium av något slag. Massmedium är svårt att exakt beskriva. Formerna är många och nya uttrycksmedel tillkommer efter hand. Man skulle kunna tänka sig att genomföra en avgränsning genom att under lagstiftningen söka införa endast sådan massmedieverksamhet som kan anses vara av väsentlig betydelse för yttrandefriheten och åsiktsbildningen. Och vidare, i viss anslutning till direktivens ordalag, också göra den avgränsningen att det bara är s. k. kommersiellt driven verksamhet som skall omfattas. Härigenom skulle sannolikt följande massmedier falla bort. nämligen har någon väsentlig betydelse, och vidare fonogrammen, som knappast teater, och kanske också s. k. organisationspress, dvs. tidningar och tidskrifter som ges ut av fackliga och andra organisationer. Också det mest koncentrerade företaget, nämligen Sveriges Radio, skulle formellt falla utanför. Det är dock svårt att i lagtexten ange sådana avgränsningar. Innebörden skulle bli alltför allmänt hållen och alltför diffus. Då kan man tänka sig att man räknar upp vissa former som bedöms typiskt vara i allmänhet väsentliga. Men också här stöter man på stora svårigheter. Om man exempelvis stannade vid tidningar, tidskrifter, böcker, film och så finns det ju företag där som bara ger ut läroböcker exempelvis i videogram, matematik, fysik och naturvetenskapliga ämnen och som därför knappast kan anses driva verksamhet som är väsentligi hänseenden som är relevanta från åsiktsbildningssynpunkt. MKU har stannat för att man bör bestämma massmediebegreppet ganska vidsträckt och härvid anknyta till de olika formerna genom en uppräkning av de nuvarande viktigaste, nämligen tryckt skrift, radio, television, film, videogram, fonogram, teater och utställning. Härtill bör då som ett allmänt som bl. a. fångar upp framtida medier, fogas ”annat sådant tillägg, uttrycksmedel. Detta täcker det praktiska. Formellt får lagen härigenom ett omfattande tillämpningsområde. Det är emellertid att märka att det här bara är fråga om den yttre ramen. Det är vidare lämpligast att förvärvsprövningen skall kunna tillämpas på alla förvärv av företag som faktiskt driver massmedieverksamhet, även om denna för tillfället inte är åsiktsbildande. Ett företag som i dag har en

Överväganden och förslag

bokutgivning som är mindre intressant från

åsiktsbildningssynpunkt kan

mycket väl tänkas lägga om eller utvidga sin utgivning så att den i framtiden omfattar politiska debattböcker och liknande.

Förvärvsprövningens tillämpningsområde bör alltså omfatta alla mass-

medieföretag, oavsett i vilken medieform verksamheten bedrivs och oavsett om verksamheten kan betecknas som åsiktsbildande eller inte. En så vidsträckt bestämning kan som nyss antytts godtas med hänsyn till att det här I i första hand är fråga om att fastställa

förvärvsprövningens formella j

tillämpningsområde. Huruvida ingripande med föreskrifter eller förbud i det enskilda fallet skall ske mot företagsförvärv inom detta område blir att bedöma efter särskilda kriterier. Sådant ingripande bör, som har utvecklats i

ett tidigare avsnitt (avsnitt 7.3), bara kunna ske mot förvärv som prövas vara

skadliga från yttrandefrihets- eller

åsiktsbildningssynpunkt. Många förvärv

torde i verkligheten inte komma att ha något större intresse från yttrandefrihets- eller fastän

åsiktsbildningssynpunkt, de formellt faller innanför

prövningsområdet. Åtskilliga av dessa fall torde komma att sållas bort av

näringsfrihetsombudsmannen redan vid dennes förberedande granskning. Inte all verksamhet på massmedieområdet bör föranleda att lagstiftningen i och för sig blir tillämplig på vederbörande företag. På exempelvis

pressområdet finns företag som driver skilda grenar av verksamhet men som alla medverkar till att tidningen kommer ut, såsom tidningsförlag, tryckerier och distributörer. Alla sådana verksamhetsutövare synes inte behöva omfattas av förvärvskontrollen, utan en ytterligare avgränsning bör göras. Med hänsyn till kontrollsyftet bör det i princip vara tillräckligt att pröva förvärv av sådana företag som kan påverka innehållet i massmedierna. Som massmedieföretag i den mening som åsyftas i MKU:s lagförslag räknas därför bara företag som kan utöva en direkt påverkan på det

ifrågavarande mediets innehåll. Detta uttrycks så att man säger att verksamheten skall avse meddelande av uppgifter och åsikter till allmänheten. Om detta återkommer MKU i specialmotiveringen.

Företag som arbetar på distributionssidan och företag som bara tar del i den rent tekniska framställningen av massmedieprodukterna blir således inte

att betrakta som massmedieföretag. Vidare kommer exempelvis råvarule-

verantörer och filmlaboratorier att falla utanför förvärvskontrollens prövningsområde. Förvärvskontrollen kommer däremot att omfatta exempelvis de program-

producerande företagen inom området för bild- och l judmedierna samt bokoch tidningsförlagen.

De nu antydda riktlinjerna torde få tillämpas på motsvarande sätt på framtida massmedier. Nu är i varje fall tre sådana aktuella, nämligen text-TV, teledata och telefaksimil.

Informationsteknologiutredningen arbe-

tar med olika frågor kring dessa nya medier, men arbetet befinner sig ännu på

ett förberedande stadium. Man vet alltså inte nu hur de nya medieverksamheterna kommer att organiseras. Man torde emellertid få utgå från att de

företag som kommer att redigera och ansvara för informationsutbudet eller

eljest ha inflytande på innehållet i detta får anses vara som massmedieföretag avses i MKU:s lagförslag.

Det torde visserligen inte alltid vara alldeles klart var gränsen går mellan å den ena sidan företag som svarar för massmediets innehåll eller som

och 113

Överväganden förslag

åtminstone kan påverka detta innehåll och å den andra sidan företag som inte kan anses ha ett sådant inflytande. Men några större tillämpningssvårigheter bör denna gränsdragning inte föra med sig. En ytterligare förutsättning för att lagstiftningen skall vara tillämplig på ett företag bör vara att företagets massmedieverksamhet inte är rent tillfällig eller sporadisk utan att den har en viss varaktighet och omfattning. För att detta skall framgå bör i lagen anges att det är fråga om yrkesmässigt meddelande av uppgifter etc. Yrkesmässig verksamhet bedrivs i allmänhet också i vinst- eller förvärvssyfte men sådant syfte bör inte vara ett krav i förevarande fall. I fråga om innebörden av begreppet yrkesmässig i rättspraxis hänvisar MKU till lagrådets uttalande i samband med förslaget till ställande av säkerhet vid sällskapsresa till utlandet, numera lag om resegarantilagen (prop. 1967:106 s. 44). Det finns också anledning att formellt ta undan de minsta företagen på massmedieområdet från lagens tillämpningsområde. Det gäller både när sådana företag står som förvärvare och när de själva förvärvas. Dessa småföretagsförvärv torde inte ha sådan betydelse från koncentrationssynpunkt att det i allmänhet finns något större praktiskt behov av att kunna pröva dem. Undantaget bör lämpligen utformas så att bara företag av viss minsta storlek betraktas som massmedieföretag i den här aktuella lagstiftningen. Även i konkurrensutredningens förslag till en allmän kontroll av företagsförvärven inom ramen för den föreslagna nya konkurrensbegränsningslagen görs begränsningar med hänsyn till företagsstorlek. Förutsättning för att förvärvsprövning skall kunna ske är att det förvärvade företaget har av minst 10 miljoner kronor eller minst 50 arbetstagare eller en omsättning tillgångar om sammanlagt minst 20 miljoner kronor. Motsvarande typ av storlekskriterier bör lämpligen kunna användas när det gäller den särskilda förvärvsprövningen på massmedieområdet. Men här bör man kunna pröva också väsentligt mindre företagsförvärv. MKU anser att storleksgränsen bör sättas vid en tiondel av vad som föreslås gälla för den allmäna förvärvskontrollen. Företag som sysselsätter minst fem arbetstagare eller som omsätter minst en miljon kronor eller som har tillgångar om minst två miljoner kronor blir således att betrakta som sammanlagt massmedieföretag enligt MKU:s förslag. Med så lågt satta gränser blir möjligheten för ett större massmedieföretag att göra successiva förvärv av mindre företag utan att behöva befara en myndighetsgranskning mycket begränsad. Om företag som har en dominerande ställning på massmedieområdet successivt växer genom förvärv som inte faller inom prövningsområdet, gäller dessutom att åtgärd ibland kan

komrna i fråga enligt 23 § MKU:s lagförslag. skallralltså enligt MKU:s förslag gälla att möjlighet att

Sammanfattningsvis pröva förvärv skall formellt föreligga beträffande alla företag på massmedieområdet oberoende av i vilka medieformer verksamheten drivs och oberoende av om verksamheten kan anses vara för tillfället åsiktsbildande. Avgörande för prövningsmöjligheten är att det i princip är fråga om massmedieföretags förvärv av ett annat massmedieföretag. Till sådana företag räknas företag som dels kan utöva en direkt påverkan på det mediets innehåll och dels uppfyller vissa storlekskriterier. ifrågavarande

114 Överväganden och

förslag SOU l980:28

Detta innebär bl. a. att företag som arbetar på distributionssidan eller som bara tar del i den tekniska framställningen av massmedieprodukterna inte betraktas som massmedieföretagi det här sammanhanget. Som massmedieföretag anses däremot exempelvis de programproducerande inom företagen området för bild- och ljudmedierna och bok- och tidningsförlagen.

7.5.2 Massmedieintressent

Syftet med den föreslagna lagen är att motverka inte önskvärd koncentration inom massmedieområdet av hänsyn till yttrandefriheten och åsiktsbildningen. Som förut har angivits innebär detta alltså att det i princip är förvärv massmedieföretags av annat massmedieföretag som skall kunna prövas. Utifrån lagstiftningens syfte finns det intet behov att generellt kunna pröva alla företagsförvärv på massmedieområdet. Vissa utvidgningar av den nyss angivna principen är emellertid nödvändiga. Här måste nämligen uppmärksamheten riktas mot förvärv av massmedieföretag där förvärvaren själv inte är ett massmedieföretag men väl redan ägare till ett sådant företag eller har så betydande intressen däri direkt eller indirekt, via ett annat företag, att förvärvaren kan anses kontrollera massmedieföretaget. På förvärvarsidan likställer med masslagförslaget medieföretag dessa som kontrollerar sådant företag. Som en sammanfattande lagteknisk term för massmedieföretag och sådana kontrollerande, fysiska och juridiska, används personer i lagförslaget ordet ”massmedieintres- l sent. Resultat härav blir att det inte bara är massmedieföretags förvärv av annat massmedieföretag som skall kunna prövas utan också t. ex. förvärv av ett massmedieföretag som göres av en person som redan har ett sådant företag eller som göres av ett annat av sådan person kontrollerat företag. Om man skall ha lagstadgade möjligheter till prövning av förvärv på massmedieområdet är dessa utvidgningar självfallet nödvändiga för att inte bestämmelserna alltför lätt skall kunna kringgås. Hithörande bestämmelser kommer att närmare redovisas i specialmotiveringen (avsnitt 7.12.1).

7.5.3 Förvärv av och därmed

massmedieföretag likställda förvärv

Föremål för prövningen enligt den föreslagna lagen blir alltså enligt vad som nyss angivits massmedieintressents förvärv av massmedieföretag. Ett företagsförvärv innebär normalt en övergång av äganderätten från ett rättssubjekt till ett annat. för förvärvet Objektet är ett företag. När detta är en juridisk person innebär förvärvet övergång av äganderätten till den juridiska personen, t. ex. till aktierna i ett bolag. Är det fråga om förvärv av rörelse som drivs av en fysisk person avses övergång av rörelsen. En utvidgning måste emellertid för att den här göras föreslagna lagstiftningen skall bli meningsfull. Till en början bör inte bara förvärv av själva företaget omfattas av lagstiftningen utan också förvärv av företagets rörelse liksom av nyttjanderätten till rörelsen. Prövningsförfarandet bör emellertid ta sikte inte bara på förändringar i

Överväganden och förslag 115

ägarförhållandena utan också på andra former av inflytandeförvärv. Ur koncentrationssynpunkt kan förvärv av det bestämmande inflytandet över ett konkurrerande massmedieföretag eller över ett massmedieföretag inom annan bransch ha samma effekter som förvärv av själva företagen som sådana. Lagen måste alltså kompletteras så att också massmedieintressents förvärv - - av bestämmande över genom avtal eller annorledes inflytande massmedieföretag skall kunna prövas. MKU har härvid valt att anknyta till aktiebolagslagens begrepp bestämmande inflytande. Också andra förvärv måste enligt MKU:s mening omfattas av lagbestämmelserna om möjlighet till prövning. Sålunda bör bl. a. förvärv av andelar i handelsbolag liksom andelar i vissa fall i ekonomiska eller andra föreningar kunna Vidare bör inte bara förvärv av hela aktiestocken i ett prövas. aktiebolag utan också förvärv i vissa fall av mindre delar av aktiestocken falla under bestämmelserna. Också fusioner bör i allmänhet kunna komma under prövning. Förvärvskontrollen bör i princip i första hand avse förvärv både mot och utan vederlag. Emellertid bör bl. a. vissa familjerättsliga fång såsom förvärv genom bodelning, arv och testamente undantas från lagens tillämpning. I specialmotiveringen (avsnitt 7.12.1) kommer MKU att återkomma till bestämmelserna i förslaget om dessa utvidgningar och undantag.

7.6 Förvärvsprövningen

7.6.1 Hur vinns kännedom om förvärv

Enligt MKU:s förslag till förvärvskontroll skall alltså marknadsdomstolen i särskild sammansättning utgöra prövningsorgan med behörighet att förordna om ingripande med föreskrifter eller förbud mot förvärv av massmedieföretag. De övervakande och utredande funktionerna skall handhas av näringsfrihetsombudsmannen (NO). Som företrädare för det allmänna skall det ankomma på denne att se till att de förvärvsfall där ingripande bedöms vara påkallat från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt kommer under marknadsdomstolens prövning. Ett prövningssystem av de: här slaget förutsätter till en början att företagsförvärven på massmedieområdet kommer till NO:s kännedom på något sätt. Hur det skall gå till diskuteras i det följande. Till jämförelse skall först erinras om hur konkurrensutredningen löst frågan när det gäller den i konkurrensbegränsningslagen (KBL) föreslagna förvärvskontrollen för näringslivet i allmänhet. Den kontrollen skall i huvudsak bestå i att NO först prövar om företagsförvärv av visst slag är godtagbara från allmän synpunkt och att sedan regeringen -i de ärenden som NO överlämnar dit —tar ställning till om ingripande med förvärvsförbud eller åläggande av visst slag skall komma till stånd. Också detta system förutsätter att NO får kännedom om de förvärv som förekommer i näringslivet. Konkurrensutredningen har utgått från att en stor del av förvärven blir kända för NO genom frivilliga anmälningar eller genom begäran om underhandsbesked. För att stärka bevakningen inom områden som det ur strukturell och konkurrenspolitisk synvinkel är av särskild vikt att följa, föreslår utredning-

116 Överväganden och förslag

en att NO skall kunna vid vite - som t. ex. är ålägga vissa företag - att generellt dominerande på en marknad eller särskilt förvärvsaktiva anmäla sina förvärv fortlöpande. Dessa två sätt att föra förvärv under prövning frivillig anmälan och generell anmälningsplikt för vissa företag kompletteras i utredningens förslag med en möjlighet för NO att vid vite anmoda förvärvare i övrigt att anmäla förvärv som kommit till NO:s - t. ex. via uppgifter i pressen, från börsen, aktiebolagsregistret kännedom m. m. —så att NO får underlag för sin prövning. Anmälan av förvärv skall i samtliga fall åtföljas av vissa uppgifter. Inte bara fullbordade utan också planerade förvärv skall kunna anmälas och prövas. För närvarande registreras företagsförvärv löpande av SPK i företagsförvärvsregistret. Konkurrensutredningen föreslår att uppgiften att registrera och beskriva företagsförvärv över från SPK till NO. Härför flyttas erforderliga uppgiftsskyldighetsregler föreslås också. Förvärvare skall på anmodan av NO lämna de uppgifter som föreskrivs av regeringen eller, efter regeringens förordnande, NO. Vilket tillvägagångssätt som kan vara lämpligt för en särskild förvärvskontroll på massmedieområdet är i första hand beroende av hur kontrollsystemet i övrigt skall se ut. Det har exempelvis stor betydelse om förvärvskontrollen skall utformas som en förhandskontroll eller som en efterhandskontroll, dvs. om förvärven skall prövas innan de fullbordas -ibland redan på planeringsstadiet- eller om det kan anses tillräckligt att de prövas i efterhand. För att få en effektiv förhandskontroll kan det te sig naturligt att man har ett anmälningsförfarande i någon form. Nöjer man sig däremot med att prövningen också skall kunna ske i efterhand kan förhandsanmälan undvaras. I sådana fall kan det räcka med de uppgifter som kommer fram exempelvis via pressen. Enligt MKU:s bedömning är det angeläget att de förvärv och sammanslagningar som faller inom prövningsomrâdet så snabbt som möjligt kommer till NO:s kännedom och granskas på ett så tidigt stadium som omständigheterna tillåter, gärna redan på planeringsstadiet. Man bör alltså eftersträva en ordning som möjliggör en tidig prövning. Man vinner därigenom klara fördelar. Framför allt undgår man de vanskliga avvecklings- och upplösningsproblem som blir följden i fall ingripandena måste riktas mot redan etablerade rättsförhållanden. Ibland torde därvid sådana svårigheter uppstå att man kanske får avstå från ett ingripande som annars i och för sig framstår som befogat. MKU vill emellertid inte förorda en förhandskontroll som innebär att formell prövning alltid skall ske innan förvärven fullbordas. Detta skulle medföra en onödigt byråkratisk ordning. MKU syftar endast till ett system som innebär att myndigheterna strävar efter att få till stånd en tidig prövning. Det kan i princip finnas tre sätt för NO som kontrollmyndighet att få kännedom om de fall av massmedieförvärv som är av intresse i det här sammanhanget. Det första är att berörda parter åläggs skyldighet att anmäla sådana förvärv. Det andra är att parterna i eget intresse anmäler förvärven frivilligt. Och det tredje sättet är att NO själv genom egen eller annan myndighets bevakning tar reda på förekommande fall. berör Utredningsdirektiven frågan om en anmälningsskyldighet. Det

och 117

Överväganden förslag

erinras om den uppgiftsskyldighet som föreligger enligt lagen (1956:245) om rörande pris- och konkurrensförhållanden. Man ifrågauppgiftsskyldighet sätter om man bör skärpa den skyldigheten när det gäller företag inom massmediebranschen genom att sådana företag åläggs skyldighet att i förväg anmäla planerade överenskommelser om samgående eller andra former av samarbete företagen emellan. Det tilläggs att ett sådant system måhända förutsätter att ett avtal om samgående eller andra former av samarbete inte efter det att anmälan om avtalet blir rättsligen gällande förrän viss tid förflutit gjorts till vederbörande myndighet. av åsyftat slag kan ha olika utformning. Den kan En anmälningsskyldighet exempelvis konstrueras som en skyldighet för var och en att inom viss tid och sina förvärv av visst slag. Oavsett på visst sätt hos NO anmäla eller registrera den tekniska utformningen måste emellertid skyldigheten vara underbyggd av ett sanktionssystem. De sanktioner som här närmast kan tänkas komma i Underlåtenhet att anmäla ett förvärv fråga är straff eller ogiltighetspåföljd. skulle alltså kunna medföra att en eller flera härför ansvariga personer drabbades av straffpåföljd eller att förvärvsavtalet blev civilrättsligt ogiltigt; en kombination av de båda sanktionsformerna är också tänkbar. Man kan också tänka sig ett tillståndstvång för förvärv. Rättssäkerhetsskäl talar emellertid emot att man på nyss angivet sätt som det här blir stadgar sanktioner för ett så pass komplicerat regelsystem fråga om. Den lagstiftning som MKU föreslår kommer att ge upphov till som blir svåra att överblicka. Reglerna om åtskilliga gränsdragningsfrågor vilka som skall anses vara massmedieintressenter och om vilka massmedieförvärv som skall falla under förvärvskontrollen bygger inte i alla delar på enkelt konstaterbara kriterier. Det finns därför anledning att räkna med att det kommer att uppstå sådana lägen då det inte rimligen kan begäras att en förvärvare han är en massmediesjälv skall vara helt på det klara med att intressent i lagens mening och att hans förvärv eller annat avtal faller under kontrollen. Det vore inte tilltalande om vederbörandes misstag eller bristande kunskap i dylika fall skulle kunna medföra straff eller automatisk ogiltighet för avtalet. Det anförda talar för att man avstår från att införa en generell anmälningsplikt eller tillståndstvång. Några betänkligheter av nyss angivet slag torde däremot inte möta mot att i det enskilda fallet. NO skulle man skapar möjlighet ålägga anmälningsplikt viss massmedieintressent att således kunna ges möjlighet att förelägga anmäla samtliga förvärv som denne gjort under viss i föreläggandet angiven NO bör vidare kunna massmedieintressent skyldighet att tid. ålägga inrapportera framtida förvärv av visst angivet slag under viss tid. Sådant föreläggande bör ifrågakomma när NO finner det påkallat med hänsyn till massmedieintressentens visade förvärvsaktivitet eller hans ställning inom massmediebranschen eller när det finns särskilda skäl därtill. eljest Åtminstone när det Föreläggandena bör även kunna avse planerade förvärv. gäller massmedieintressenter med en mycket stark ställning på massmedieområdet kan det vara lämpligt att NO kommer in redan på planeringsstadiet. Föreläggandena bör förenas med vite. MKU att utfärda förelägganden av nu anser att NO bör få befogenhet I övrigt böra bygga på frivilliga angivet slag. synes kontrollsystemet

118 Överväganden och

förslag

förvärvsanmälningar och på NO:s bevakning av pressen och andra upplys-

ningskällor, varom mera nedan. Det finns då anledning att överväga om man bör söka tillskapa någon särskild

incitamentsanordning för parterna som gör dem benägna att anmäla

sina förvärv. I allmänhet bör man emellertid kunna utgå från att parterna j själva ofta finner det med sin fördel förenligt att underställa sina förvärv en

förhandsprövning för att inte behöva riskera att förvärvet underkännes i i

efterhand. Om ett ingripande mot förvärvet med förbud eller andra åtgärder är sannolikt, ligger det alltså inte bara i samhällets utan också i parternas eget intresse att ingripandet sker på ett så tidigt stadium som möjligt. Skall exempelvis en fusion förbjudas är det givetvis värdefullt för parterna att få besked om detta innan de vidtagit åtgärder och lagt ner kostnader för att smälta samman företagen eller företagsfunktionerna i fråga. Nackdelen av att ett förvärvsförbud meddelas först när förvärvet är kan alltså antas ofta vara så pass stor för parterna att det med genomfört hänsyn härtill inte finns befara anledning att de skall underlåta en

förhandsgranskning av viktigare och tveksamma förvärv. En är förutsättning

dock att parterna inte kan räkna med att förvärvet skall undgå myndigheternas uppmärksamhet och således undandras förvärvskontrollen helt. Det måste stå klart för dem att förvärvet kommer att underkastas en efterhandsgranskning om det inte prövas i förväg. Sistnämnda kräver

förutsättning en bevakning från det allmännas sida.

Denna bör i stor utsträckning kunna ske med hjälp av förelägganden av nyss angivet slag, dvs. förelägganden för enskilda massmedieintressenter att redovisa sin eventuella förvärvsaktivitet under viss tid. Eftersom kretsen av massmedieintressenter trots allt är tämligen begränsad - i varje fall om man bara ser till intressenter av någon större betydelse i det här sammanhanget bör NO genom att infordra uppgifter med hjälp av sådana förelägganden kunna skaffa sig kännedom om det stora flertalet av de förvärv som kan behöva kontrolleras. Förfarandet med förelägganden måste dock många gånger te sig omständligare än vad behovet påkallar. I allmänhet bör NO kunna skaffa sig informationen på ett enklare sätt. I första hand bör myndigheten studera det informationsutbud som pressen och andra massmedier i vanlig ordning står till tjänst med. Den ofta mycket ingående bevakning som massmedierna

regelmässigt ägnar varandra torde normalt vara tillräcklig för att NO skall få kännedom om alla förvärv av någon betydelse på massmedieområdet. Denna

granskning kan lämpligen kompletteras med myndighetens egna förfrågningar hos massmedieintressenterna. Sådana

förfrågningar kan göras fortlöpan-

de, stickprovsvis eller på annat sätt. Vidare bör NO givetvis utnyttja de offentliga register och den övriga kunskap som står att hämta hos andra myndigheter.

Sammanfattningsvis

föreslår MKU alltså ett system där övervakningsmyndigheten NO får kännedom om inträffade

företagsförsäljningar på mass-

medieområdet genom parternas frivilliga anmälningar, genom undersökningar grundade bl. a. på uppgifter i pressen och liknande samt dessutom genom förelägganden riktade mot enskilda massmedieintressenter.

och 119

Överväganden förslag

7.6.2 N0:s utredning och granskning

NO:s bevakningsuppgifter. Det är I föregående avsnitt har i korthet berörts inte stannar vid enbart en formell spaning efter av vikt att bevakningen För att NO skall kunna fullgöra utrednings- och granskföretagsförvärv. behövs en väsentligt bredare ningsuppgifterna på massmedieområdet på området och övervakning. NO bör följa koncentrationsutvecklingen

notera inträffade förändringar i fråga om företags- och ägarstruklöpande massturen och de redaktionella konkurrensförhållandena på de skilda

mediemarknaderna. förvärvsärenden måste ske snabbt. Det torde Utredningen av enskilda att i samband därmed göra en bara i begränsad utsträckning bli möjligt

täckande av nya uppgifter om exempelvis ägarförhållanden,

insamling marknadsandelar eller företagsstruktur. Det är därför angeläget att NO hela

så att bakgrundsmaterial

tiden håller aktuella uppgifter i sådana hänseenden som behövs för prövningen av enskilda fall finns och annat allmänt underlag

tillgängligt. föreslagit att NO från Som förut anmärkts har konkurrensutredningen inom SPK skall överta uppgiften att föra register över företagsförvärven

att NO för ett särskilt sådant näringslivet i allmänhet. Det synes lämpligt I detta bör alla förvärv av för massmedieområdet.

företagsförvärvsregister

till NO:s kännedom registreras och i massmedieföretag som kommer

erforderlig omfattning beskrivas. effekter från och

Vid utredningen av ett företagsförvärvs yttrandefrihets-

i

bör alltså det allmänna prövningsunderlaget

åsiktsbildningssynpunkt

hos NO. Detta gäller i varje fall sådant underlag princip finnas tillgängligt att det lätt och snabbt skall kunna tas som man inte på förhand kan räkna med - det som

fram från annat håll. Det mer specifika granskningsunderlaget

och däri inblandade företags- och massmedieavser det aktuella förvärvets intressenters särskilda förhållanden - får NO i varje enskilt fall infordra från

om den i förvärvet och från andra som berörs av detta. Till frågan parterna förutsätter återkommer MKU i som den här ordningen

uppgiftsskyldighet

till lagförslaget (avsnitt 7.12.1).

specialmotiveringen

bör inledas så snart förvärvet NO:s granskning av ett företagsförvärv

kommer till hans kännedom.

kanske flertalet, fall redan efter en mycket Sannolikt torde i åtskilliga, kunna sållas bort från vidare utredning. En summarisk granskning förvärvet framför allt mycket små räcker i sådant fall. Detta gäller registrering står klart men också en del andra där det redan från början företagsförvärv att förvärvet inte kan antas komma att få någon betydelse för yttrandefri-

heten eller åsiktsbildningen. till sådana förvärv som med bör koncentreras

Utredningsverksamheten

konsekvenser i nämnda hänseenden eller som är av fog kan antas få negativa eller som av annan anledning framstår som viktiga mer betydande omfattning

eller svårbedömda. i dessa fall torde ofta komma att innefatta en avvägning Granskningen och nackdelar som förvärven kan ha. Svårbedömbara mellan olika fördelar till de speciella frågor torde härvid inte bli ovanliga. Med hänsyn härtill och finns det anledning att förhållanden som råder inom massmediebranschen

120 Övervâganden och förslag

utgå från att NO ibland kan behöva anlita experter från andra myndigheter eller fristående expertis i utredningsarbetet. Syftet med granskningen är att NO skall bedöma vilka förvärv som samhället bör ingripa mot med föreskrifter eller förbud och vilka förvärv som kan lämnas utan åtgärd. De allmänna kriterier och riktlinjer som MKU förordat för en sådan bedömning och som närmare utvecklats i avsnittet om förutsättningar för ingripande mot förvärv av massmedieföretag (avsnitt 7.3) blir alltså här aktuella. Avgörande för NO:s beslut blir följaktligen huruvida förvärvet vid en samlad bedömning - med hänsyn huvudsakligen till dess effekter på företags- och ägarstrukturen och de redaktionella konkurrensförhållandena - kan antas vara skadligt från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt. I sak kommer NO:s beslut att mynna ut i antingen att ärendet skall överlämnas till marknadsdomstolen för prövning eller att förvärvet inte skall föranleda någon åtgärd från NO:s sida. Förvärv som genom formellt beslut har lämnats utan åtgärd bör inte kunna prövas igen annat än i vissa undantagsfall, bl. a. då felaktiga uppgifter har lämnats. Även förvärv som bedöms ha vissa negativa effekter från yttrandefrihetseller

åsiktsbildningssynpunkt bör av NO kunna lämnas utan åtgärd, om det i

övrigt föreligger goda skäl till detta. Det kan exempelvis vara fallet när olägenheterna är förhållandevis små och det samtidigt finns uppenbara fördelar med förvärvet. Om utfallet av denna avvägning inte är alldeles klart bör det dock normalt överlämnas åt marknadsdomstolen att göra bedömningen genom att ärendet hänskjuts dit. Innan NO ansöker om ingripande bör han dock, när han bedömer det möjligt och lämpligt, kunna under hand söka förmå berörda parter att själva vidta åtgärder som förhindrar förvärvets skadliga följder. Om det under utredningens gång kommer fram resultat som visar att det inte längre kan antas föreligga skäl för åtgärd mot förvärvet i form av föreskrifter eller förbud eller om förhandlingar med parterna ger resultat som undanröjer skadeverkningarna, bör NO kunna besluta att förvärvet skall lämnas utan åtgärd. Vissa slag av förvärv bör NO dock alltid överlämna till marknadsdomstolen för prövning. Utom förvärv som på grund av sin omfattning eller av annan anledning har särskilt stor betydelse för förhållandena på massmedieområdet bör detta gälla alla förvärv som avser det bestämmande inflytandet över

dagstidningsföretag. Förvärv av dagstidningsföretag

har typiskt sett så pass stor betydelse för de intressen som förvärvsprövningen är avsedd att ta tillvara att de alltid bör prövas av domstolen. Som tidigare framhållits är det angeläget med en snabb förvärvsprövning. Handlåggningen av förvärvsärendena bör därför vara underkastad vissa tidsfrister. Det gäller såväl NO:s som marknadsdomstolens granskning prövning. Till detta återkommer MKU i det följande.

7.6.3 Marknadsdomstolens prövning av

förvärv

Som framgått av det tidigare sagda förordar MKU att marknadsdomstolen skall vara prövningsinstans när det gäller ärenden enligt den föreslagna lagen

Övervâganden och förslag 121

om motverkande av massmediekoncentration. Bara marknadsdomstolen skall kunna besluta om samhälleligt ingripande enligt denna lagstiftning. Och någon överprövning av domstolens beslut skall, bortsett från fall då resningsinstitutet har tillämpning, inte kunna ske. I fråga om förvärv av massmedieföretag blir det alltså marknadsdomstolens uppgift att slutligt avgöra om föreskrifter eller förbud skall meddelas. Hur denna prövning skall gå till och vilka faktorer som därvid skall tillmätas betydelse har utvecklats i avsnittet (7.3) om förutsättningar för ingripande mot förvärv av massmedieföretag. I sak kommer domstolens slutliga beslut i förvärvsärendena att mynna ut i antingen att förvärvet lämnas utan åtgärd eller att föreskrifter meddelas i syfte att förhindra skadliga följder av förvärvet eller att förvärvet eller dess fortbestånd förbjuds, varvid eventuellt meddelas föreskrifter för att säkerställa förbudet. Gäller det förvärv på exekutiv auktion eller förvärv av aktier på börsen bör dock inte förbud få meddelas. Domstolen bör då i stället ålägga förvärvaren att avhända sig auktionsgodset eller aktierna inom viss tid. Ett förbud innebär att förvärvet blir ogiltigt. Förbudet skall dessutom, liksom alla former av föreskrifter och ålägganden, kunna förenas med vitessanktion. Beträffande dessa åtgärders närmare innebörd och utformning hänvisas till avsnittet om föreskrifter och förbud (avsnitt 7.4). Förvärv som har prövats av marknadsdomstolen bör i princip inte senare kunna tas upp till ny prövning. Detsamma bör gälla de förvärv som NO har lämnat utan åtgärd. Ett par undantag från denna regel förefaller dock vara påkallade. Omprövning bör sålunda inom viss tid kunna ske ifall det visar sig att part i förvärvet har lämnat oriktiga uppgifter i något hänseende som är betydelsefullt för prövningen. Vidare bör ny prövning komma i fråga om det finns anledning att upphäva eller mildra en föreskrift därför att den inte längre behövs eller är lämplig. Som förut har påpekats är det bra om prövning av företagsförvärv kan ske på ett så tidigt stadium som möjligt. Om förvärvet har fullbordats kan berörda företag i så hög grad ha hunnit inrätta sig och sin verksamhet därefter att ett förvärvsförbud skulle medföra stora omställningskostnader och besvärliga praktiska problem. Strävan bör därför vara att ingripandena, vare sig de får formen av förbud eller föreskrifter, skall komma till stånd innan förvärven fullbordas. Det synes lämpligt att marknadsdomstolen för det ändamålet ges möjlighet att förhindra parterna att fullfölja avtal om förvärv under den tid då förvärvsprövningen pågår. När det finns anledning att anta att ett förvärv kan komma att förbjudas eller förenas med villkor bör således domstolen, på eget initiativ eller på framställning av NO, kunna interimistiskt vid vite förbjuda parterna att vidta åtgärder för förvärvets genomförande. Det allmännas talan inför marknadsdomstolen skall föras av NO. Något utrymme för att annan skall kunna där påkalla ingripande mot förvärv av massmedieföretag behövs inte. Över huvud taget bör det bara i några undantagsfall komma i fråga att annan än NO skall kunna uppträda som sökande i ärende enligt den här föreslagna lagstiftningen. Ett undantag är ansökan om att meddelad föreskrift skall upphävas eller mildras. Sådan ansökan bör kunna göras av var och en som berörs av föreskriften. I fråga om förfarandet inför marknadsdomstolen förefaller den ordning

Överväganden och förslag

som enligt lagen om marknadsdomstol m. m. gäller för handläggningen av ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor - och som närmare redogjorts för i reciten under avsnittet 5 om gällande rätt - kunna vara ändamålsenligt också för prövningen av ärenden om massmediekoncentration. Den ordningen bör därför i tillämpliga delar bringas att gälla även för sådana ärenden. Här bör erinras om att konkurrensutredningen för sin del föreslagit att även handläggningen av konkurrensbegränsningsärendena skall inordnas under detta regelsystem. Genomförs det förslaget kommer det att innebära att all handläggning inför marknadsdomstolen kommer att följa samma procedurregler. Det åsyftade förfarandet inför marknadsdomstolen innebär att ärendena ; om massmediekoncentration kommer att handläggas i rättegångsliknande

i V

former och i stort sett efter rättegångsbalkens om principer. Lagen marknadsdomstol m. m. innehåller vissa grundläggande bestämmelser om förfarandet men någon detaljreglering förekommer inte. Att förfarandet formellt sett inte är så bundet som processen enligt rättegångsbalken ger det en för massmediekoncentrationsårendena välbehövlig I dessa smidighet. ärenden får man - särskilt på förberedelsestadiet men också i övrigt, exempelvis när det gäller att utforma lämpliga föreskrifter - räkna med ett behov av informella kontakter och för det enskilda fallet praktiska handläggningslösningar. Till återkommer förfarandereglerna MKU i specialmotiveringen till _ lagförslaget om ändring i lagen om marknadsdomstol (avsnitt 7.12.3).

7.6.4 Tidsgränser för prövningen

För berörda parter torde det i allmänhet vara av största vikt att förvärvsprövningen kan ske på ett smidigt sätt och framför allt att avgörandena kan träffas så snabbt som möjligt. Utgångspunkten bör vara att förvärvskontrollen inte skall störa eller påverka den allmänna omsättningen av massmedieintressen mer än vad kontrollsyftet kräver. oundgängligen Vissa yttersta tidsgränser bör föreskrivas för NO:s granskning och marknadsdomstolens prövning. Det är angeläget att dessa frister blir korta. Parterna bör inte under någon längre tid kunna hållas i ovisshet om förvärvets giltighet. En effektiv förvärvskontroll förutsätter å andra sidan att såväl NO som domstolen får skäligt rådrum för sina ställningstaganden. Bedömningen av ett företagsförvärvs konsekvenser från yttrandefrihetsoch åsiktsbildningssynpunkt torde många gånger komma att inrymma svåra och ömtåliga avvägningsfrågor. I flertalet ärenden bör NO kunna lämna besked inom någon eller några veckor. I mer komplicerade fall kräver utredningen längre tid. Här måste också beaktas att NO i den utsträckning som han finner möjlig och lämplig skall söka under hand förmå parterna att själva vidta åtgärder som kan , förhindra förvärvets skadliga följder. Också förhandlingar av detta slag tar tid. NO bör dock inte få hålla på längre än tre månader utan att lämna besked. Senast inom den tiden bör han kunna besluta om förvärvet skall lämnas utan åtgärd eller om det skall underställas marknadsdomstolens prövning. Med parternas samtycke bör dock tidsfristen kunna förlängas. Detsamma bör vara fallet, om förlängningen är oundgängligen nödvändig för utredningen. Emellertid bör då krävas beslut av marknadsdomstolen om

l och

Överväganden förslag

förlängningen. Tremånadersfristen bör räknas från den tidpunkt då förvärvet anmälts till För att en anmälan skall kunna betraktas som en sådan NO för prövning. förutsätts dock att den uppfyller vissa minimikrav. Beträffande denna fråga hänvisas till specialmotiveringen. Även förvärv som inte anmälts bör behandlas skyndsamt av NO när de kommer till hans kännedom. För dessa fall bör dock inte utsättas någon bestämd prövningsfrist. Det står parterna fritt att underkasta NO:s prövning en sådan tidsbegränsning genom att formellt anmäla förvärvet. En yttersta gräns bör dock sättas för möjligheterna att över huvud taget ta upp ett förvärv till prövning. Talan bör således inte kunna riktas mot mer än två år gamla förvärv. Tekniskt kan denna gräns lämpligen dras så att NO inte tillåts att till marknadsdomstolen överlämna ett förvärvsärende senare än två år från det förvärvet skedde. Som tidigare antytts bör denna tvåårsfrist i de då omprövning av förvärv kan förekomma räknas från den undantagsfall tidpunkt då beslut meddelades vid senaste prövningstillfället. Marknadsdomstolen skall snarast möjligt meddela beslut i förvärvsärenden som överlämnats till dess prövning. Senast bör domstolen kunna meddela beslut inom tre månader. Denna tidsfrist bör dock kunna förlängas om parterna i förvärvet medger det eller om det framstår som oundgängligen nödvändigt för utredningen av ärendet.

7.7 vid dominerande ställning Ingripanden

Som närmare har utvecklats i avsnittet om behovet av lagstiftningen (7. 1) har MKU funnit förvärvskontrollen bör kompletteras med att den föreslagna regler som ger det allmänna möjlighet att ibland också utan samband med företagsförvärv kunna ingripa med föreskrifter mot en del större företagskoncentrationer, särskilt sådana av typen konglomerat med starka intressen inom olika sektorer av massmediebranschen. Här gäller det bara företag som har en dominerande ställning på massmedieområdet. En sådan ställning när företaget ensamt eller tillsammans med andra inom en föreligger sammanhållen svarar för så stora eller annars viktiga delar av grupp massmedieutbudet i landet att företaget eller gruppen av företag kan sägas ha ett dominerande inflytande på detta utbud. Ett inflytande av det slaget kan förutsåttas innefatta inte godtagbara möjligheter att i betydelsefulla hänseenden påverka den allmänna upplysningen och åsiktsbildningen i samhället. Detta för samhället att kunna göra ingripanden i vissa gör det angeläget speciella fall. Med i massmediebranschen torde bara ett fåtal dagens förhållanden företag kunna anses ha en så stark ställning som här åsyftas. Ett ingripande bör kunna ske ifall företagets dominerande ställning eller någon åtgärd eller underlåtenhet från företagets sida medför fara från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt. Dominansen i sig kan anses medföra en sådan fara exempelvis om den, eventuellt i förening med andra massmedieintressen, skulle omfatta större delen av det för åsiktsbildningen så viktiga dagspressutbudet i landet. Exempel på en åtgärd som här avses kan vara nyetablering. Om en redan dominerande massmedieintressent börjar ny

124 Överväganden och

förslag

massmedieverksamhet kan det under särskilda förhållanden innebära att farerekvisitet är uppfyllt. Utan att här gå in på någon bedömning avseende ett enskilt fall vill MKU endast erinra om debatten med anledning av att Bonniergruppen startade tidningen Dagens Industri. Jämför här MKU:s rapport 1975-12-03 till regeringen. Här skall bara understrykas att nyetablering många gånger framstår som ett alternativ till en expansion genom uppköp av företag. ,

Också åtgärder av annat slag av en dominerande massmedieintressent kan

bli av intresse i det här sammanhanget. Det för bedömningen enda avgörande bör vara om åtgärderna kan anses medföra någon fara av nyss angivet slag eller inte. Konstateras en sådan fara vara för handen bör j föreskrifter kunna meddelas för att förhindra faran. i I stort sett samma typ av föreskrifter som tidigare förordats komma till användning vid förvärvskontrollen torde vara aktuella också när det gäller ingripanden vid dominerande ställning. För att i ett sådant fall exempelvis hindra ytterligare koncentrationsökning i form av personalunioner mellan skilda företag kan tänkas den föreskriften att viss massmedieintressent och hos denne anställd personal inte får delta i företagsledningen eller styrelsen för vissa andra fristående företag. En föreskrift om förbud för dominanten att ta del i visst kartellsamarbete kan kanske i något fall vara ett sätt att minska dominansens betydelse. I speciella fall kan föreskrifter böra gå ut på att tvärtom samarbete skall inledas. För att neutralisera en del av dominansens skadliga följder kan det nämligen vara angeläget att föreskriva att dominanten skall vara skyldig att uppta viss produktions- eller distributionssamverkan med konkurrenterna. 1 Siktet bör som regel vara inställt på att i lämplig utsträckning söka återställa förutsättningarna för en väl fungerande redaktionell konkurrens. Normalt skall en föreskrift inte få gå ut på att eliminera faran genom en förändring av företags- eller ägarstrukturen. I två undantagsfall bör det dock finnas möjlighet till strukturingrepp av detta slag. Det ena undantaget tar sikte på det förut berörda problemet att en redan dominant massmedieintressent ytterligare kan stärka sin ställning inte bara genom att köpa upp konkurrenter utan också, ofta minst lika effektivt, genom att själv starta ny massmedieverksamhet. Vid nyetablering av detta slag kan omständigheterna någon gång vara sådana att ett strukturingrepp framstår som i avsevärd grad påkallat. Det är här dock inte avsett att ingripande skall kunna föranledas av intern tillväxt som sådan utan bara av den ytterligare koncentration som startandet av ny massmedieverksamhet kan och skulle leda till. Det andra undantagsfallet föreligger då en dominant massmedieintressent inte med tillgängliga medel kan förmås att iaktta sådana föreskrifter som med stöd av den här föreslagna lagstiftningen tidigare har meddelats honom antingen i anslutning till ett förvärv av ett massmedieföretag eller i anledning av en faresituation sammanhängande med hans dominerande position. I de nu angivna undantagsfallen bör det alltså finnas en viss möjlighet till strukturingrepp. För att förhindra den uppkomna faran för yttrandefriheten eller den fria åsiktsbildningen bör man kunna minska den ifrågavarande dominansen genom att vederbörande massmedieintressent åläggs att avyttra en del av sina massmedieintressen. Man bör exempelvis kunna ålägga honom att göra sig av med viss massmedierörelse eller vissa andelar som han har i ett

och 125

Överväganden förslag

massmedieföretag.

Ålägganden av det här slaget bör dock bara kunna tillgripas som en sista

utväg när man funnit att svårigheterna inte kan lösas på annat sätt, t. ex. med föreskrifter av annat slag. vid Någon annan sanktionsform än vite synes inte behöva övervägas föreskrifter vid dominerande ställning. för företagsförvärv bör det ankomma på I likhet med vad som föreslagits marknadsdomstolen att besluta om ingripanden vid dominerande ställning. att inleda förfaranden om ingripanden bör tillkomma NO. Denne Uppgiften bör alltså ha till uppgift att bevaka marknaden i nu ifrågavarande utredningar och, om förhållandena ger hänseenden, göra erforderliga anledning till det, ansöka hos marknadsdomstolen om ingripande.

7.8 Handläggande myndigheter

7.8.1 Marknadsdomstolen och NO

avsnitt innebär MKU:s att man inför en Som framgår av tidigare förslag att ingripa mot ett massmedieförvärv, som är lagstiftning som ger möjlighet från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt, med särskilda skadligt föreskrifter eller med förbud mot förvärvet eller dettas fortbestånd. Med MKU:s kunna meddela stöd av lagen skall man vidare enligt förslag föreskrifter för massmedieföretag m. m. med en dominerande ställning på massmedieomrâdet; sådan föreskrift skall i särskilda undantagsfall kunna innebära eller åläggande om att företag skall avhända sig massmedierörelse har också redovisats att MKU menar att del därav. I det föregående marknadsdomstolen i särskild avgörandet av dessa frågor skall anförtros och att de övervakande och utredande uppgifterna på sammansättning området att föra talan vid domstolen skall tillkomma liksom befogenheten I förevarande avsnitt skall MKU näringsfrihetsombudsmannen (NO). närmare för de överväganden som lett fram till detta val av redogöra handläggande organ på området. Frågan beröres i direktiven för MKU. Där anges att det med hänsyn till har för opinionsbildningen och den den betydelse massmedieföretagen allmänna debatten är viktigt att allmänheten har förtroende för det prövande organets kompetens och förmåga att avgöra ärendena objektivt. Det sägs vidare uttryckligen att prövningen bör anförtros ett från regeringen fristående Marknadsdomstolen nämns som ett alternativ. Men det organ. antyds att domstolen i så fall, när hithörande ärenden avgörs, torde böra ha om en sammansättning som upptar också personer med särskild kännedom massmediebranschen, villkoren för den allmänna opinionsbildningen och kulturlivet. Direktiven att ett särskilt organ pekar också på möjligheten tillskapas för prövning av ärenden enligt den tilltänkta lagstiftningen. I överensstämmelse med vad som uttalas i direktiven har även MKU vid sina överväganden funnit att beslutanderätten i ärenden på förevarande område inte bör läggas på regeringen. Denna inställning skiljer sig alltså från den uppfattning som konkurrensutredningen ger uttryck åt i sitt förslag (SOU 1978:9) till ny konkurrensbegränsningslag såvitt gäller företagsförvärv

Överväganden och förslag

inom näringslivet i allmänhet. Enligt detta förslag skall beslutanderätten

ankomma på regeringen. Utan

att gå in på konkurrensutredningens

uttalanden och motiv vill MKU här endast konstatera att det föreligger en

avgörande skillnad mellan de ärenden som skall handläggas enligt konkur-

rensbegränsningslagen och som är av väsentligen ekonomisk och konkur-

rensmässig innebörd, på den ena sidan, och fusionsärenden och andra ärenden enligt en lag om motverkande av massmediekoncentration som

kommer att gälla frågor med inriktning på yttrandefrihet och

åsiktsbildning-

en, på den andra sidan. Det beslutande organet på massmedieområdet måste

vara helt obundet av politiska hänsyn. Det får inte i sina avgöranden låta sig ledas av sådana överväganden och inte heller ens kunna misstänkas att göra detta. Myndigheten bör alltså vara fristående från de politiska instanser-

na.

Innan man närmare har gått in på frågan om vilken myndighet som skall

pröva ärendena enligt massmedielagen, har det gällt att först ta ståndpunkt till vilken form som bör ha. Ett alternativ

myndighetsprövningen kunde vara

ett övervakande och undersökande

förvaltningsförfarande av liknande slag som det som utövas av exempelvis bankinspektionen eller försäkringsinspek-

tionen men med det slutliga beslutsfattandet förlagt till

inspektionsmyndig-

heten. En annan och kanske närmare till hands liggande möjlighet är att låta

prövningen ske vid ett domstolsförfarande som i stort sett följer grundläg-

gande normer för allmän domstolsprocess. Processen skulle här föras mellan en myndighet eller ämbetsman som representant för det allmänna i samt vederbörande företag.

Det första alternativet skulle innebära att den beslutande myndigheten, förslagsvis kallad inspektionen, skulle kunna få uppgifter att övervaka

koncentrationsutvecklingen på massmedieområdet

och samtidigt befogenheten att på eget initiativ och efter egen utredning företa de ingripanden mot

massmediekoncentration som lagen förutsätter skall komma till stånd. Denna myndighet skulle alltså få ombesörja det mesta utom möjligen själva

verkställigheten av sina beslut. Det i sammanhanget väsentligaste är emellertid att både domarens och åklagarens funktioner här skulle läggas på

en och samma myndighet. Det förefaller främst vara praktiska synpunkter som kunde tala för en

prövningsordning av nu angett slag. Genom en sådan

ordning borde man kunna förenkla en del av de administrativa insatserna. Vidare borde man här kunna räkna med ett relativt snabbt beslutsförfarande.

Prövningsorganisationen borde

lätt kunna anpassas till det relativt ringa antal ärenden som det här torde finnas att räkna med. anledning Mot dessa praktiska synpunkter bör ställas den som

uppfattningen

direktiven närmast synes ge uttryck för, nämligen att

förfarandereglerna

dock i första hand - särskilt med hänsyn till den ofta ömtåliga beskaffenheten

av ärenden enligt MKU:s lagstiftning - bör avpassas så att de understryker

prövningsorganets opartiskhet och rättssäkerheten vid ärendenas handläggning. Från dessa synpunkter torde domstolsalternativet vara att föredra-

ga.

Om man väljer domstolsförfarandet, skulle

det som nyss har antytts innebära att rättegångsbalkens principer skulle följas i väsentliga hänseenden. Den övervakande myndigheten skulle vara helt fristående från domstolen. Processen skulle vara offentlig. Den skulle innebära ett

Överväganden och förslag 127

mellan två principiellt likställda parter. Dessa ombesörförhandlingssystem Domstolen bör inte själv kunna ta initiativet till jer i princip utredningen. ingripanden i enskilda fall. Självfallet bör med hänsyn till ärendenas särskilda MKU återkaraktär vissa modifikationer i rättegångsnormerna behövas; kommer härtill i andra sammanhang. Vid har MKU stannat för att föreslå sina överväganden slutligen alternativet med ett domstolsförfarande. Avgörande härvidlag har framför allt varit till rättssäkerhetskravet. Genom att förfarandet får hänsyn karaktären vinns de bästa garantierna för en av en offentlig förhandling objektiv handläggning och bedömning. Det finns också anledning anta att en sådan ordning har de bästa förutsättningarna för att en blivande lagstiftning skall tillvinna sig förtroende från allmänhetens sida. Den beslutande myndigheten i dessa ärenden bör alltså vara en domstol, ett domstolsliknande att övervaka utveckeller möjligen organ. Uppgiften att utreda frågor, att ta initiativet till lingen på området, uppkommande och att föra det allmännas talan vid domstolen bör tillkomma en ingripanden som är helt fristående från domstolen. myndighet har MKU om för detta område bör Med denna utgångspunkt övervägt en domstolsliknande nämnd och inrättas särskilda myndigheter, exempelvis Med till att antalet ärenden enligt den ett övervakningsorgan. hänsyn bli förhållandevis begränsat har emellertid föreslagna lagen kan förväntas detta bedömts opraktiskt och även direkt olämpligt. I stället har man att välja bland redan befintliga domstolar och övervakningsmyndigheter. Att lägga prövningsuppgiften på de allmänna domstolarna kan knappast vara lämpligt, . i varje fall inte i deras sedvanliga sammansättning. är det då bättre att- i anslutning till det redan i Enligt MKU:s uppfattning skisserade alternativet - till direktiven för MKU välja marknadsdomstolen beslutande organ. Denna domstol handlägger ärenden som berör näringslivets förhållanden. Bedömningen sker visserligen på grunder som skiljer sig från dem som blir aktuella vid prövningen av massmedieföretagens

förhållanden enligt den av MKU föreslagna lagstiftningen. Åtskilliga

finns dock. Om man stannar för marknadsdomstolen som beröringspunkter beslutande såsom också har förutsätts i direktiven, organ bör emellertid, domstolen tillföras ledamöter med särskild sakkunskap för de ärenden som berör massmediebranschen. MKU återkommer till denna fråga i nästa

avsnitt (7.8.2). Om marknadsdomstolen blir beslutande organ, bör lämpligen näringsfrihetsombudsmannen bli övervaknings- och utredningsmyndighet på området också att föra det allmännas talan vid domstolen. Viss med uppgift av ombudsmannens kansli behövs då; också till denna fråga förstärkning återkommer MKU i det följande. Om den allmänna vidgas med regler om konkurrensbegränsningslagen och upplösning av i vissa

prövning av företagsförvärv företagskoncentration

från de grundläggande förutsättningarna för fall, skulle - om man bortser ingripande - en betydande parallellitet föreligga mellan den lagen och MKU:s lagförslag. Det skulle då ha legat nära till hands att också söka samordna Om konkurrens-

prövningsförfarandena enligt de båda lagarna.

förslag att prövningen av fusions- och upplösningsärenden utredningens skall ske på regeringsnivå också följes enligt konkurrensbegränsningslagen

128 Överväganden och

förslag

av statsmakterna, blir det emellertid en olikhet härvidlag, eftersom det som förut har angivits inte är möjligt att ha motsvarande för beslutsordning massmedielagens del. MKU:s förslag blir alltså - som förut har sagts - att marknadsdomstolen skall bli beslutande och marknadsdomiorgan i ärenden om företagsförvärv nerande företag på massmedieområdet och att näringsfrihetsombudsmannen skall ha funktionerna att övervaka utvecklingen, utreda ärendena samt ta initiativ till ingripanden och föra det allmännas talan vid marknadsdomstolen. l Marknadsdomstolen är enda instans i de ärenden som domstolen nu handlägger enligt konkurrensbegränsningslagen. marknadsföringslagen samt lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Detsamma bör gälla för f ärendena enligt den föreslagna lagen om motverkande av massmediekoncentration. Med hänsyn till domstolens auktoritet och allmänna ställning synes några betänkligheter inte möta häremot. En allmän erfarenhet är att frågor om företagsförvärv skall ske eller inte ske bör avgöras så snabbt som möjligt. Från denna synpunkt är det en fördel att prövningar inte blir möjligi flera instanser med därav följande tidsutdräkt.

7.8.2 Marknadsdomstolens sammansättning

För närvarande gäller enligt lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. att domstolen består av ordförande och vice ordförande samt åtta andra I ledamöter. Av sistnämnda ledamöter är två som lagen uttrycker det särskilda ledamöter, en för ärenden om konkurrensbegränsning och en för ärenden om marknadsföring och ärenden om oskäliga avtalsvillkor. - Ordföranden och vice ordföranden skall vara jurister och erfarna i domarvärv. Av de särskilda ledamöterna skall ledamoten för konkurrensfrågor ha särskild insikt i näringslivets förhållanden och den andre särskild insikt i konsument- . frågor. u J Av Övriga sex ledamöter i domstolen utses tre bland företrädare för s l företagarintressen och tre bland företrädare för konsument- och löntagarintressen. För alla ledamöterna utom ordföranden utses en eller flera suppleanter. För närvarande finns två till tre suppleanter för varje ledamot och i något fall till och med flera. Marknadsdomstolen är beslutför när ordföranden och fyra andra ledamöter är närvarande. I beslut skall lika antal ledamöter som företräder företagarintressen samt konsument- och löntagarintressen deltaga. När det gäller att avväga hur marknadsdomstolen bör vara sammansatt i de nya ärendena om massmediekoncentration har MKU kommit fram till att en kärna av de nuvarande ledamöterna bör vara med vid avgöranden av de nya ärendena. Detta gäller självfallet ordföranden och vice ordföranden. Genom att dessa domare deltar får man garantier för att ärendena kommer att prövas med tillräckligt beaktande av de rättsliga grunderna. Ofta torde också 1 ekonomiska bedömanden aktualiseras i ärenden om exempelvis förvärv av å ?i I massmedieföretag. Det förefaller därför att också den särskilda naturligt I ledamoten för å

konkurrensbegränsningsfrågor, som ju skall känna till z

näringslivets förhållanden, skall kunna delta i massmedieärendena. Detta 5 u* z s

Överväganden och förslag 129

gör alltså till en början tre ledamöter i domstolen. Marknadsdomstolens övriga sju nuvarande ledamöter bör däremot inte delta i handläggningen av ärenden om massmediekoncentration utan ersättas av andra. Utgångspunkten har därvid varit att domstolen också i dessa ärenden skall ha nio ledamöter vid fulltalig besättning. Med hänsyn till massmedieområdets särskilda struktur med dess inriktning på den allmänna opinionsbildningen och kulturlivet har MKU funnit det erforderligt att domstolen tillföres två ledamöter som har särskild kännedom om och erfarenhet av förhållandena inom massmedieområdet och villkoren där. Eftersom området spänner över flera branscher som sinsemellan arbetar under skilda villkor - här erinras om att till massmedieföretagen räknas tidningarna, bokförlagen, filmföretagen, videogramföretagen m. fl. — kan det vara lämpligt att till de nu ifrågavarande posterna utses personer med olika erfarenhets- och intresseinriktning. Även dessa ledamöter bör benämnas särskilda ledamöter i lagens mening. De bör avses endast för massmediekoncentrationsärenden. Återstår så fyra ledamöter. Enligt MKU:s mening bör för dessa ledamöter inte uppställas några särskilda kvalifikationskrav utöver de allmänna behörighetskraven (i marknadsdomstolslagens 7 §) om myndighet m. m. Det skall här inte vara fråga om någon parts- eller intresserepresentation motsvarande den som gäller för marknadsdomstolens nuvarande ärenden. Uppdelning i representanter för företagare respektive konsumenter och löntagare bör alltså inte ske. Det är i stället tänkt att dessa ledamöter skall vara lekmannaledamöter i egentlig mening. De skall utses bland allmänt kloka och kunniga personer. Det kan dock vara lämpligt att man söker tillse utan att detta dock behöver komma till direkt uttryck i lagtexten - att skilda meningsriktningar blir företrädda vid valet av dessa ledamöter och deras ersättare. Med tanke på beskaffenheten av ärendena kan det nämligen vara betydelsefullt för det förtroende som skall bära upp domstolen att domstolen kan sägas representera en allmän medborgerlig uppfattning i frågor som rör villkoren för yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen. Som framgår av det ovan sagda gäller nu att marknadsdomstolen är beslutför med ordförande och endast fyra andra ledamöter. Fråga är hur man skall ställa sig i detta hänseende för ärenden om massmediekoncentration. Som förut har framhållits bedömer MKU utvecklingen så att dessa ärenden kommer att bli relativt fåtaliga. De torde å andra sidan ofta komma att vara ganska ömtåliga och svårbedömbara. Dessa förhållanden skulle kunna anses tala för att domstolen i dessa ärenden alltid borde omfatta nio ledamöter, dvs. ha fulltalig besättning. Risken för mässfall på grund av förhinder för någon eller några ledamöter borde kunna förebyggas genom att man -i likhet med vad som är fallet för de nuvarande ledamöterna - utser flera ersättare för varje ledamot. MKU har emellertid stannat för att föreslå att marknadsdomstolen i ärenden om massmediekoncentration skall vara beslutför med ordförande och sex andra ledamöter. Kraven på antal ledamöter är alltså något högre än för domstolens nuvarande ärenden. MKU:s förslag innebär att alltid minst två av de föreslagna lekmannaledamöterna måste vara med i avgörandet av ett ärende. Sammanfattningsvis skall alltså marknadsdomstolen enligt MKU:s förslag

130 och

Överväganden förslag

vid handläggning av ärenden om massmediekoncentration bestå av (vid fulltaligt ledamotsantal): ordförande och vice ordförande, båda jurister med erfarenhet i domarvärv, en särskild ledamot med särskild insikt i näringslivets förhållanden. två särskilda ledamöter med särskild insikt i massmediebranschens förhållanden, samt l fyra andra ledamöter (lekmannaledamöter). l l

l

7.9 Den territoriella av

l

avgränsningen tillämpnings-

området för MKU:s lag

å I anslutning till det tidigare anförda kan det vara lämpligt att ange några l synpunkter på den territoriella omfattningen för MKU:s lagstiftning. Syftet med lagstiftningen är att motverka inte önskvärd företags- och ägarkoncentration på massmedieområdet. Här åsyftas att med de låt vara begränsade möjligheter som en lagstiftning erbjuder bidra till att trygga ett tillräckligt mångfacetterat massmedieutbud här i landet. Om ett utländskt massmedieföretag, som tidigare inte haft några intressen här, förvärvar ett svenskt massmedieföretag, ökar inte detta koncentrationen här i landet. Förvärvet kan måhända medföra problem ur andra synpunkter men det faller inte i och för sig under lagstiftningen. Vad som skall kunna prövas är den situation som inträder när en massmedieintressent ~ dvs. ett massmedieföretag med verksamhet här i landet eller person som kontrollerar sådant - förvärvar företag eller vill förvärva ett annat massmedieföretag med verksamhet här. Begreppet företag med verksamhet här i landet omfattar i ä första hand svenska juridiska personer av olika slag och här bosatta enskilda å. personer som driver massmedierörelse här i landet. Det kan också vara fråga

om utländska l

juridiska personer (utländska företag) eller utomlands bosatta enskilda som driver rörelse häri landet; i allmänhet torde då krävas tillstånd l för näringsutövningen; vidare skall, såvitt gäller utländska företag, närings- å å verksamheten regelmässigt drivas genom filial. Olika former av verksamhet E

och agenturer förekommer l

genom kommissionärer också. Alla dessa slag av verksamhet som sker i Sverige torde ofta falla under lagens föreskrift om verksamhet här i landet. Dit bör också kunna hänföras verksamhet av ett utländskt massmedieföretag under sådana förhållanden att teknisk produktion sker i företagets hemland men med direkt inriktning på Sverige och att sedan marknadsföringen och distributionen av massmediets utbud sker här i landet. Andra liknande varianter torde också kunna förekomma, där massmedieföretagets verksamhet får anses vara förlagd också till Sverige. I fråga om den territoriella omfattningen av föreskrifterna i MKU:s lagstiftning om möjligheterna att ingripa mot massmedieföretag eller massmedieintressent med dominerande ställning på massmedieområdet torde någon tvekan inte behöva råda. Den dominerande ställningen skall föreligga på massmedieområdet i landet. Om ett företag har en stark ställning exempelvis endast inom en viss region, räcker detta inte, såvida inte fråga är om ett betydande område. Vidare kan, som har framhållits i det föregående, ett företags starka ställning inom en betydande delbransch av massmedie-

‘ksuwz

r...»

och 131

Överväganden förslag

området vara sådan att företaget får sägas vara dominerande också på massmedieområdet som sådant.

7.10 Förhållandet till annan lagstiftning

7.10.1 Inledning

Av redogörelsen i reciten för gällande rätt på vissa områden (avsnitt 5) som berör massmediemarknaderna framgår att de företeelser som regleras av den också berörs av vissa andra i kraft varande föreslagna lagstiftningen lagar.

7.10.2 1916 års lag om inskränkning i rätten att förvärva fast

egendom m. m.

Först kommer i här i fråga 1916 års lag (1916:156) om vissa inskränkningar rätten att förvärva fast egendom m. m. De grundläggande bestämmelserna där innebär att utländska medborgare och utländska bolag m. fl. i princip inte får förvärva fast egendom eller gruva här i landet utan tillstånd. Till de hör också svenska aktiebolag m. m. som står eller kan stå tillståndspliktiga under utländskt inflytande. De utländska rättssubjekten och de i princip - med en tillståndspliktiga svenska bolagen m. fl. kallas här i fortsättningen från ett annat betänkande (SOU 1978:73) lånad term - för kontrollsubjekt. om aktierna är För svenskt aktiebolag gäller att det inte är kontrollsubjekt ställda till viss man och inte till innehavaren och bolaget har ett s. k. utlänningsförbehåll. Ett sådant förbehåll går i princip ut på att bara viss del, som skall vara mindre än 20 procent, av aktiekapitalet får tillhöra (dvs. utlänning eller svenskt aktiebolag m. m. utan utlänkontrollsubjekt Finns aktier med olika röstvärde, gäller delvis andra ningsförbehåll). av utlänningsförbehåll får inte ske utan medgivande av

gränser. Ändring

eller i vissa fall industriverket. Medgivande skall inte lämnas om regeringen det strider allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas av mot väsentligt kontrollsubjekt. Detta skall tillämpas oberoende av om bolaget äger fast I detta hänseende skedde en skärpning i samband egendom av betydelse. med en lagändring 1973. Förut torde lagen ha inneburit att den inte hindrade ett utländskt företag att förvärva ett svenskt företag som saknade naturtillgångar av betydelse och att om det svenska företaget hade ett utlänningsförbehåll, företaget hade en ovillkorlig rätt att slopa förbehållet. Vid den nyssnämnda lagändringen 1973 infördes också en bestämmelse som direkt berör MKU:s Bestämmelsen innebär att om lagstiftning. — alltså i princip utlänning eller svenskt aktiebolag utan kontrollsubjekt utlänningsförbehåll m. m. - vill förvärva en rörelse som drivs här i landet av ett svenskt aktiebolag med någon som inte är kontrollsubjekt, exempelvis så skall förvärvet godkännas av regeringen eller i vissa utlänningsförbehåll, fall industriverket. Bestämmelsen tillkom för att förebygga kringgâenden av den nyss angivna tillståndsplikten för ändring av utlänningsförbehåll. MKU i annan mån än att det konstateras att går inte närmare in på bestämmelsen det här kan bli fråga om att ett massmedieföretag, organiserat exempelvis

132 Överväganden och

förslag

såsom ett aktiebolag utan utlänningsförbehåll, vill förvärva en massmedierörelse som drivs av ett aktiebolag som har utlänningsförbehåll. Detta förvärv skall prövas enligt 1916 års lag. Om vad MKU föreslår blir lag, kan förvärvet komma under prövning också på grundval av denna. I och för sig möter det kanske inte så stora rättsliga betänkligheter att ett förvärv på detta sätt bedöms enligt två särskilda regelsystem. Emellertid får det självfallet inte ske på samma kriterier. Och vidare bör man söka se till att den dubbla prövningen sker under så smidiga former som möjligt. i I fråga om prövningsgrunderna enligt 1916 års lag för kontrollsubjekts

förvärv av en rörelse (Sa Det får emellertid antas

§) säger lagen ingenting. att, eftersom bestämmelsen är till för att förebygga att man kringgår ä tillståndsplikten för ändring av utlänningsförbehåll, prövningen får grundas på motsvarande kriterier. Detta innebär att godkännande inte torde kunna ges om förvärvet av rörelsen strider mot ett väsentligt allmänt intresse. Ingripande mot massmedieförvärv skall ske om detta i är skadligt från yttrandefrihets- eller Är förvärvet

åsiktsbildningssynpunkt. skadligt på detta

sätt, måste det rimligen också strida mot väsentligt allmänt intresse. En väl fungerande yttrandefrihet och åsiktsbildning representerar ett väsentligt allmänt intresse eller som MKU uttryckt det i sitt förslag (4 § tredje stycket) betydande allmänt intresse. Även om kanske den nu angivna prövningsgrunden inte är den som i första hand torde bli aktuell vid prövning enligt 1916 års lag, så förhåller det sig emellertid otvivelaktigt så att kriterierna i MKU:s , lagstiftning i och för sig skulle kunna tillämpas också då man prövar enligt ; 1916 års lag. Det sagda gäller med den reservationen att föreskrifterna i å l tryckfrihetsförordningen (TF) sätter vissa spärrar såvitt gäller skrifter. Här erinras om bestämmelsen i 14 kap. 5 § TF att utlänning är likställd med svensk medborgare, såvitt inte annat följer av TF eller annan lag. För andra 4 massmedier torde emellertid hålla fullt ut. Denna dubblyr är j resonemanget inte lycklig och den bör undvikas. MKU har tidigare, i likhet med vad som l skett i direktiven för utredningen, av hithörande angett att prövningen frågor bör ankomma på ett från regeringen fristående organ. Detta gör att det är 1916 års lag som bör få vika såvitt gäller prövningen av förvärv av massmedierörelser på grunder som sammanhänger med yttrandefriheten och åsiktsbildningen. Iövrigt synes någon inskränkning inte böra göras för massmedieföretagens del i prövningsmöjligheterna på grundval av 1916 års lag. Att överföra också prövningen av dessa rörelseförvärv på andra grunder än de specifikt yttrandefrihets- och opinionsbildningsmässiga från regeringen och industriverket till näringsfrihetsombudsmannen och marknadsdomstolen bör enligt MKU:s mening inte ifrågakomma. Det nyss förordade undantaget i fråga om tillämpningen av 1916 års lag torde lämpligen kunna grundas på en föreskrift i lagen av ungefärligt innehåll att i fråga om massmedieintressents förvärv av massmedieföretags rörelse gäller också lagen om motverkande av massmediekoncentration. En sådan erinran i lagen jämte motivuttalandeni propositionen torde vara tillfyllest för att säkra att prövningen enligt 1916 års lag inte grundas på kriterierna i massmediekoncentrationslagen. Två olika kan alltså tänkas bli aktuella prövningar vid ifrågavarande förvärv, ehuru på olika grunder. Sådana förvärv torde dock vara sällsynta.

Överväganden och förslag 133

Skulle ett dylikt aktualiseras bör man emellertid söka samordna prövningarna i görligaste mån. Vilken prövning som skall gå först kan inte generellt bedömas utan får bli beroende av omständigheterna. Båda på förhand lagstiftningarna är speciella och ingen har således tidsföreträde ur synpunkten att prövningen enligt speciallagstiftningen bör gå före bedömningen enligt den allmänna lagen. Ett ärende av förevarande slag enligt 1916 års lag skall - jämlikt en tillämpningskungörelse (1971:705) ges in till vederbörande länsstyrelse; denna myndighet vidarebefordrar, efter eventuell ytterhandlingarna till den beslutande instansen, regeringen eller ligare utredning, industriverket. Lämpligen bör i denna kungörelse införas ett tillägg av ungefärligt innehåll att om det är fråga om förvärv som kan komma under bedömande av massmediekoncentration, så enligt lagen om motverkande skall genast underrättas. Det får sedan näringsfrihetsombudsmannen ankomma på denne och de ansvariga myndigheterna enligt 1916 års lag att samordna utredningarna och besluten så mycket som möjligt och överenskomma om vilken prövning som skall göras först. I anslutning till det nu sagda erinras om att utredningen om utländska av svenska företag i oktober 1978 avlämnade betänkandet övertaganden ”Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige m. m. (SOU 1978:73). Utredningen var inte enig utan tre skilda lagförslag om kontroll av utländsk företagsetablering presenterades. Vidare framlades ett förslag om en lag om inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom. Denna lag skulle ersätta 1916 års lag. Skulle dessa förslag ge till resultat ny lagstiftning på förevarande område, bör de synpunkter som MKU nyss redogjort för gälla på motsvarande sätt för den nya lagstiftningen.

7.10.3 1953 års konkurrensbegränsningslag

Också föreskrifterna i 1953 års konkurrensbegränsningslag (1953:603) kan i vissa fall äga tillämpning på massmedieförvärv och massmedier med dominerande Såsom närmare har redogjorts för i avsnittet om ställning. rätt (avsnitt 5) kan konkurrensbegränsning som finnes medföra gällande verkan i princip bli föremål för ingripande enligt lagen. Både skadlig företagsförvärv, som medför ökad koncentration, och företags dominerande ställning är i och för sig att anse som konkurrensbegränsningar. Med skadlig verkan förstås enligt konkurrensbegränsningslagen att begränsningen på ett ur allmän otillbörligt sätt påverkar prisbildningen, hämmar synpunkt effektiviteten inom näringslivet eller försvårar eller förhindrar annans näringsutövning. Dessa kriterier är alltså av i huvudsak ekonomisk natur. Det ingripande som kan komma i fråga för sådana konkurrensbegränsningar som företagskoncentration och dominerande ställning är ett förhandlingsförfarande i syfte att undanröja den skadliga verkan. Handläggande myndigheter är näringsfrihetsombudsmannen och marknadsdomstolen. Om MKU:s blir lag, skulle alltså såväl massmedieförvärv som förslag massmedieintressents dominerande ställning kunna komma under bedömande och bli föremål för ingripande både enligt den lagen och enligt konkurrensbegränsningslagen. Prövningskriterierna är emellertid klart skilda åt. Massmedielagen riktar sig mot skadlig verkan ur yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt, medan konkurrensbegränsningslagens prövnings-

Överväganden och förslag

kriterier för skadlig verkan väsentligen avser ekonomiska förhållanden. Någon rättslig kollision uppstår således inte mellan de båda lagarna. Men en dubbel prövning är tydligen tänkbar. MKU ser inte någon anledning i och för sig att massmedieföretag undandras den allmänna konkurrensbegränsningslagens tillämpningsområde. Inte heller bör ifrågakomma att för massmedieföretagens del söka åstadkomma en samtidig och gemensam prövning enligt de båda lagarna. MKU erinrar om att marknadsdomstolen vid prövning enligt massmediekoncentrationslagen skall ha en mycket speciell sammansättning. Det bör inte ifrågakomma att för domstolen i den sammansättningen sammanblanda de båda lagarna. Det gäller emellertid då att ange en lämplig turordning för den händelse dubbla prövningar verkligen skulle bli aktuella. Massmediekoncentrationslagen blir, om den förverkligas, en speciallag gällande för ett begränsat område och med särskilda prövningskriterier. Konkurrensbegränsningslagen gäller allmänt för näringslivet i stort och är grundad på en generell konkurrensfilosofi. Det naturliga synes då vara att prövningen enligt massmedielagen får äga rum först. Om näringsfrihetsombudsmannens talan hos marknadsdomstolen vid denna inte vinner prövning bifall, har han en, i varje fall teoretisk, möjlighet att återkomma till domstolen med yrkanden enligt konkurrensbegränsningslagen. MKU föreställer att dubbla prövningar sig emellertid i praktiken inte inträffar eller i varje fall blir ytterligt sällsynta. Såsom förut har angivits övervägs nu inom handelsdepartementet en omstöpning av

konkurrensbegränsningslagstiftningen. Konkurrensutred-

ningen avlämnade i början av år 1978 ett betänkande (SOU 1978:9) med

förslag till en ny konkurrensbegränsningslag som skulle ersätta 1953 års.

Förslaget innehåller specifika föreskrifter om kontroll av företagsförvärv och om ingripanden mot företag med dominerande ställning på marknaden i form av bl. a. åläggande att sälja aktier eller rörelse m. m. Om förslaget genomföres, bör klart komma till uttryck att prövningen enligt den lagen inte får grundas på de kriterier som gäller enligt massmedielagen och som tar fasta på yttrandefrihets- och

åsiktsbildningssynpunkter. Detta blir så mycket mer

angeläget, om såsom konkurrensutredningen förordat blir regeringen prövningsinstans enligt den nya lagen i nu förevarande hänseenden.

7.11 och

Organisatoriska personella frågor

Kontrollen över massmedieförvärv och dominerande massmedieföretag enligt MKU:s lagförslag skall handhas av NO och marknadsdomstolen. NO skall svara för övervakningen på omrâdet och granskningen av de enskilda fallen och föra det allmännas talan vid marknadsdomstolen. Den avgörande prövningen av ärendena tillkommer marknadsdomstolen. NO:s övervakning omfattar såsom förut har angivits en allmän kartläggning av

koncentrationsutvecklingen på massmedieområdet. Däri ingår

upprättande av ett register över företagsförvärv på området. Vidare skall NO ide enskilda ärendena göra utredningsarbetet; detta har föranlett lagbestämmelser om rätt för NO att från massmedieföretag m. fl. inhämta uppgifter. För närvarande för pris- och kartellnämnden ett allmänt företagsförvärvs-

och förslag 135

Överväganden

konkurrensutredningens tidigare i detta betänkande register. Enligt skall uppgiften att omnämnda förslag till en ny konkurrensbegränsningslag föra ett sådant register överföras till NO. Förverkligas detta förslag, kommer det av MKU massmedieförvärvsregistret att bli en del av det föreslagna allmänna utformning. Blir så registret men måhända med en något avvikande överföring av registerföringen från prisej fallet, blir det fråga om en partiell och kartellnämnden till NO. Närmare detaljer om registret och registerfösenare under av förevarande ringen torde få övervägas beredningen

lagstiftningsärende. MKU har beräknat att ett genomförande av MKU:s lagförslag kräver en av NO:s kansli med en handläggare (F 18). Kostnaden härför kan utökning skattas till ca 150 000 kronor. Härtill kommer visst ökat biträdesarbete.

Skulle i enlighet med konkurrensutredningens förslag en allmän förvärvskontroll komma till stånd, torde detta medföra en viss utbyggnad av NO:s för arbetet I så fall får behovet av kansli med förvärvsprövningsfrågor. personal för massmedieärendena bedömas mot bakgrunden av den utbygg-

naden. del kommer MKU:s lagförslag, om det Också för marknadsdomstolens att medföra ett utökat arbete. Emellertid torde, såsom har genomföres, i betänkandet, antalet ärenden vid framhållits i tidigare sammanhang domstolen bli relativt MKU bedömer att merarbetet på kanslibegränsat. att motsvara insatsen av en halv sekreterare (F 13-16) jämte planet kommer visst biträdesarbete. Härtill kommer merkostnaden för arvoden åt domstolens ledamöter. Kostnaden för sekreterarinsatsen uppskattas till drygt

60 000 kronor. I detta sammanhang torde få tilläggas följande. Enligt vad som har erfarits vid underhandskontakt med marknadsdomstolens ordförande har från Nu domstolens sida begärts att där skall inrättas en tjänst som kanslichef. vid domstolen innehavare (hovrättsfiskaler) med byter sekreterartjänsterna endast några års intervaller. Om kansliet får en chef med mera permanent kommer det att främja kontinuiteten i arbetet. För handläggtjänstgöring, massmedieärendena skulle detta innebära en klar ningen av de särpräglade fördel.

7.12 till MKU:s författningsförslag

Specialmotivering

7.12.1 av massmediekoncentration Lag om motverkande

Inledande bestämmelser

l §. Denna lag har till ändamål att motverka sådan företags- och ägarkonceneller tration på massmedieområdet som ej är önskvärd från yttrandefrihetsåsiktsbildningssynpunkt.

Lagförslagets första paragraf bestämmer ändamålet med lagen. Detta har i den allmänna motiveringen. Genom ändamålsbestämingående behandlats De närmare förutsättningarna för när ningen anges ramen för lagstiftningen. skall ske upptas i lagförslagets två andra huvudparagrafer, ingripande nämligen 4 och 23 §§. Ett ingripande får inte grundas på något syftemål som

136 Överväganden och

förslag

ligger utanför den allmänna ramen. Förevarande paragraf får härigenom betydelse som stöd för tolkningen av innebörden av 4 och 23 §§.

2§. Föreskrift eller förbud enligt 4§ eller föreskrift enligt 23§ får inte meddelas på grund av ett massmediums innehåll eller ha till syfte att massmediet skall få visst innehåll. Ej heller får ingripande som avses i första stycket göras mot en massmedieintressent på grund av ett förvärv eller någon annan åtgärd som följer av föreskrifter eller riktlinjer meddelade av riksdagen eller regeringen.

Även om de av MKU föreskrifterna till föreslagna motverkande av företags- och ägarkoncentration på massmedieomrâdet syftar till att främja yttrandefriheten och en fri opinionsbildning och alltså ligger väl i linje med TF:s grundprinciper, får de emellertid såsom redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2) anses stå i strid mot den i TF lagfästa fria MKU har därför också föreslagit en undantagsbestämmeletableringsrätten. se i TF - i en ny 10 § i 1 kap. - som gör det från formell synpunkt grundlagsmässigt möjligt att genomföra MKU:s lagstiftning. I undantagsbestämmelsen görs emellertid den inskränkningen att MKU:s lagstiftning inte får strida mot föreskriften i 1 kap. 2 § andra stycket TF. Sistnämnda lagrum förbjuder myndigheter och andra allmänna att hindra organ tryckning, utgivning eller spridning av skrift på grund av skrifts innehåll. MKU:s lagstiftning kan således inte bli något instrument varigenom man kan ingripa med förvärvsförbud eller föreskrifter på grund av innehållet i tidningar eller böcker eller andra skrifter. En mot 1 kap. 2 § andra stycket TF svarande bestämmelse har upptagits i första stycket av förevarande paragraf i lagen om motverkande av massmediekoncentration. utsträcks Härigenom den i TF upptagna principen att omfatta också andra typer av massmedier än tryckta skrifter. Förbudet kommer vidare att avse alla slag av föreskrifter som kan meddelas enligt 4 eller 23 § i den föreskrivna lagen och inte bara sådana åtgärder som innebär hinder enligt TF. Med ett massmediums innehåll i förevarande lagrum bör förstås detsamma som avses med en skrifts innehåll enligt TF. Detta innehåll omfattar givetvis också den politiska Detta inriktningen. torde inte behöva anges särskilt i Vad man vill skydda med stadgandet är rätten att uttrycka sig paragrafen. fritt. Detta torde tillräckligt tydligt framgå av att man förbjuder ingripande på grund av ett massmediums innehåll elleri syfte att massmediet skall få visst innehåll, dvs. av det allmänna åsyftat, ändrat innehåll. Om således ett förbud eller en föreskrift inte får meddelas på en sådan grund eller i ett sådant syfte som nyss har nämnts, så utesluter förevarande lagrum inte att man bör kunna underlåta ett ingripande vid en tilltänkt sammanslagning därför att man anser att mångsidigheten i den politiska eller eljest opinionsmässiga mediestrukturen inte påverkas skadligt av sammanslagningen. Lagstiftningen bygger på uppfattningen att ett mångsidigt mediebestånd har de bästa förutsättningarna att tillgodose yttrandefriheten och en fri

åsiktsbildning. Denna mångsidighet bör inte ta sikte bara på antalet

utan också och inte minst på en variation i företagsbestånföretagsenheter dets sammansättning. Om alltså i ett sammanslagningsfall väl antalet medier skulle minska något men variationen i åsiktsutbudet knappast påverkas bör

Överväganden och förslag 137

rimligen ett ingripande kunna underlåtas, om i övrigt laga förutsättningar härför föreligger. Förbudet i förevarande stycke av paragrafen torde få betydelse inte minst beträffande enligt 23 §, alltså mot massmedieföretag med en ingripanden dominerande ställning. Föreskriften torde där bli att se som en särskild garanti mot ingripanden grundade på den politiska eller eljest åsiktsmässiga inställningen hos ett massmedieföretag. Andra stycket av paragrafen innehåller en annan begränsning av lagens tillämpning. Begränsningen innebär att ett ingripande inte får ske på grund av ett förvärv eller en annan åtgärd som följer av föreskrifter eller riktlinjer meddelade av riksdagen eller regeringen. Bakgrunden till bestämmelsen är i första hand Sveriges Radio AB och dess verksamhet. De viktiga massmedioch television den koncern där erna radio är ju i stort sett förbehållna Denna form för verksamheten innefattar i nyssnämnda bolag är moderbolag. stark koncentration av två viktiga massmedier. Systemet sig en mycket sig emellertid på beslut av riksdagen och verksamheten är i rättsligt grundar hänseende reglerad genom särskilda lagar. Det bör inte kunna kommai fråga att förvärv eller andra åtgärder, exempelvis nyetablering av viss verksamhet, som har sin grund i beslut av statsmakterna. skulle kunna göras till föremål för ingripande enligt massmediekoncentrationslagen. innehåll är så självklart att Möjligen skulle kunna sägas att lagrummets man inte skulle behöva skriva in det i lagen. En parallell skulle kunna dras med den nuvarande konkurrensbegränsningslagen. Denna lag kan användas mot konkurrensbegränsningar som ”på ett ur allmän synpunkt otillbörligt sätt påverkar exempelvis prisbildningen. Om nu en konkurrensbegränsning är en direkt följd av lagstiftning eller statlig reglering eller om den följer som har dragits upp av statsmakterna exempelvis i samband med riktlinjer jordbruksregleringen, så kan ju sådan begränsning inte sägas vara ur “allmän av konkurrensbegränsningslagen kan synpunkt otillbörlig, och tillämpning därför inte ske mot själva konkurrensbegränsningen som sådan. Detta har framhållits i förarbetena till lagstiftningen. MKU har övervägt att samma förfarande skulle kunna användas för dess lagstiftning. Emellertid innehåller inte MKU:s nyckelparagrafer, 4 och 23 §§, något lämpligt uttryck att hänga upp ett motivuttalande på, och det låter sig inte lätteligen göra att jämka lagtexten i behövlig riktning. MKU har därför valt att uttryckligen ange den begränsande principen i lagtexten. att bestämmelsen träffar endast sådana förvärv och Det bör understrykas beslut eller Om åtgärder som är en följd av statsmakternas riktlinjer. Radio skulle företa sig något utanför den av statsmakterna Sveriges ramen av massmedieföretag inom andra beslutade och göra förvärv branscher, bokförlagsbranschen. så skulle ett sådant förvärv i och exempelvis för sig kunna prövas enligt den av MKU föreslagna lagen. Slutligen kan tilläggas att bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf kan tänkas bli tillämplig också på företag inom de nya massmedieområdena text-TV, teledata och telefaksimil. om statsmakterna skulle välja att särskilt dessa områden. Hithörande frågor utreds f. n.. såsom reglera redan tidigare har erinrats om. av informationsteknologiutredningen.

138 Överväganden och

förslag SOJ 1980:28

3 §. I denna lag förstås med massmedieverksamhet. yrkesmässigt meddelande av uppgifter ochásikter till allmänheten genom tryckt skrift. radio. television. film. videogram. ionogram. teater. utställning eller annat sådant uttrycksmedel; massmedieföretag: företag som driver massmedieverksamhet och :om under det senaste kalenderåret eller under det senast avslutade räkenstapsåret i denna verksamhet har 1. sysselsatt i genomsnitt minst fem arbetstagare, eller 2. omsatt minst en miljon kronor. eller 3. haft tillgångar om sammanlagt minst två miljoner kronor; massmedieintressenr: massmedieföretag med verksamhet här i lancet och var och en som har ett bestämmande inflytande över ett sådant företag.

Denna paragrafinnehåller definitioner på några begrepp som förekommer på åtskilliga ställen i lagtexten. Den första definitionen avser massmedieverksamhet. Med sådan verksamhet förstås yrkesmässigt meddelande av uppgifter och åsikter till allmänheten genom ett massmedium. I definitionen räknas därefter upp de nuvarande viktigaste massmedierna med tillägget annat sådant uttrycksmedel. Häri inrymmes då också framtida massmedier. Bl. a. kommer de nu aktuella nya medierna, nämligen text-TV, tele-data och telefaksimil att omfattas av uttrycket. Nästa definition i paragrafen gäller massmedieföretag. Såsom har angivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.5) är uttrycket inte massmedieföretag avsett att omfatta alla verksamhetsutövare som deltar i en massmedieverksamhet. Om exempelvis vid tillkomsten av en tidning det är skilda företag som medverkar, såsom tidningsförlag, tryckeri och distributörer, är det endast de företag, vilka påverkar innehållet i tidningen, som avses falla under begreppet massmedieföretag. Det är endast de företagen som kan sägas yrkesmässigt meddela uppgifter och åsikter till allmänheten. Företag som är enbart distributörer eller som enbart tar del i den tekniska framställningen av massmedieprodukterna faller alltså utanför lagens tillämpning. För de nu aktuella nya massmediernas del torde som också har framhållits i den allmänna motiveringen sådana företag som redigerar och ansvarar för informationsutbudet eller eljest får inflytande på innehållet i detta komma att betraktas som massmedieföretag i här avsedd mening. Definitionen innefattar ytterligare en begränsning. De minsta företagen är inte massmedieföretag i definitionens mening och faller därmed utanför tillämpningen av lagen. Ganska låga gränser har satts. Alla företag som sysselsätter minst fem arbetstagare eller omsätter minst en miljon kronor eller som har tillgångar om minst två miljoner kronor blir massmedieföretag i lagens mening. Även förvärv av relativt små företag kan alltså komma under prövning. Att MKU valt så låga gränser beror bl. a. på att inom vissa av massmediebranscherna även ganska små företag har en viss betydelse. MKU menar inte att alla förvärv av dylika mindre företag skall myndighetsprövas. Möjligheten finns emellertid för den övervakande NO, att ta myndigheten, upp också de mindre fallen till granskning. En särskild anledning hårtill kan finnas om man märker tendenser hos ett större företag att successivt köpa upp små företag. Som framgår av vad som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt

Överväganden och förslag

7.5) har MKU använt samma principiella metod som konkurrensutredningen har gjort i sitt betänkande (SOU 1978:9) med förslag till ny konkurrensbeför att bestämma gränsen för vilka företag som skall omfattas gränsningslag ehuru MKU sänkt storleken till en tiondel av vad av lagstiftningen, konkurrensutredningen föreslog. Konkurrensutredningen anföri sitt betänkande (sid. 433) om de använda termerna följande. Med arbetstagare åsyftas den som är arbetstagare i civilrättslig mening. har därmed samma innebörd som enligt lagen Arbetstagarbegreppet m. m. Vid får (1974:12) om anställningsskydd genomsnittsberäkningen tills vidare. för viss tid. viss hänsyn tas också till den som är anställd på deltid, säsong eller visst arbete. dvs. hela intäkten av Termen omsatt avser bruttoomsättningssumman, rörelse under räkenskapsåret (jfr 11 kap. 6§ aktiebolagslagen). Uttrycket tillgångar har samma innebörd som enligt 19 § bokföringslagen och knyter an till situationen på balansdagen. Det är alltså fråga om de i fastställd balansräkning upptagna posterna omsättningstillgångar. spärrkonto hos riksbanken och anläggningstillgångar. Här avses tillgångarnas redovisade för nettovärde. dvs. avdrag får göras för eventuellt passivposter värdeminskning, lagerreserv e. d. MKU syftar med dessa termer i sitt lagförslag till i princip motsvarande innebörd som den av konkurrensutredningen sålunda angivna. i förevarande i MKU:s lagförslag avser Den tredje definitionen paragraf begreppet massmedieintressent. med den förevarande är att motverka företags- och Syftet lagen på massmedieområdet som inte är önskvärd från yttranägarkoncentration eller I första hand är det därför ett defrihets- åsiktsbildningssynpunkt. förvärv av ett annat massmedieföretag som skall kunna massmedieföretags Emellertid måste också - såsom har redovisats i den allmänna prövas. motiveringen -förvärv av den som är ägare av eller på annat sätt kontrollerar ett massmedieföretag kunna bli föremål för ingripanden. Och i fråga om som företag med dominerande ställning torde det främst vara konglomeraten är av intresse. har MKU För att lagtekniskt kunna komma till rätta med denna utvidgning som sammanfattande term för massmedieföretag och nyss avsedda kategorier av ägare och kontrollerande personer, juridiska eller fysiska, valt ordet massmedieintressent. Termen omfattar i första hand massmedieföretag. Med hänsyn till lagstiftningens syfte är det naturligt att man gör det begränsande tillägget verksamhet här i landet. Som har avgivits i avsnittet om den ”med territoriella avgränsningen av tillämpningsområdet för lagen faller även med utländska i vissa fall under lagens denna begränsning massmedieföretag bestämmelser. Vidare omfattar begreppet massmedieintressent fysiska och juridiska som har ett bestämmande inflytande över ett massmedieföretag personer med verksamhet här i landet. Sådant inflytande bör anses föreligga både då det kan utövas direkt, genom aktie- eller andelsinnehav eller på annat sätt, och då det innehas indirekt via en mellanhand. även om denna inte själv är ett

massmedieföretag.

140 och

Överväganden förslag SOU 1980228

I övrigt avses begreppet bestämmande inflytande få samma innebörd som det har i aktiebolagslagen för aktiebolagens del. Detta innebär i första hand att den som har aktiemajoriteten eller, om olika röstvärden förekommer, aktier med mer än hälften av röststyrkan har ett bestämmande inflytande. Men ett sådant kan grundas också på ett aktieinnehav som inte representerar majoriteten men ändå är så stort att det faktiskt medför ett avgörande inflytande, s. k. praktisk majoritet. Också ett mindre aktieinnehav kan, om det därmed förbundna inflytandet förstärks genom ett kreditförhållande eller ett avtal eller genom gemensam företagsledning eller liknande, medföra att det föreligger ett bestämmande inflytande. Vidare kan. också utan aktieinnehav, ett bolag på grund av stor kreditgivning eller annan affärsförbindelse exempelvis ett samarbetsavtal i realiteten ha bestämmanderätten över ett annat bolag. En speciell situation, som har diskuterats i lagstiftningssammanhang och som nyligen har föranlett en proposition (1979/80:143) med förslag om viss ändringi aktiebolagslagen, är den att två företag har ett gemensamt ägt bolag med vartdera 50 procents aktieinnehav och att ägarföretagen endast kan besluta gemensamt i det ägda bolagets angelägenheter (50/50 bolag). Båda ägarföretagens inflytande över det ägda företaget får anses för sig som bestämmande, även om det inte kan utövas av varje ägarföretag ensamt. I fråga om ekonomiska föreningar (inkl. vissa föreningar registrerade enligt äldre lag) kan konstateras att om någon organisation eller annan har den praktiska majoriteten på en föreningsstämma, så föreligger därmed också ett bestämmande inflytande. I övrigt torde de synpunkter som anförts i fråga om aktiebolag om bestämmande inflytande på grund av kreditförhållande m. m. ha motsvarande relevans också beträffande de ekonomiska föreningarna. Det sist sagda torde gälla på motsvarande sätt också i de mera ovanliga fall då stiftelser eller ideella föreningar driver massmedieverksamhet.

Ingripanden mot förvärv av massmedieföretag

4 § Om en massmedieintressents förvärv av ett massmedieföretag med verksamhet här i landet prövas vara skadligt från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt, kan marknadsdomstolen meddela massmedieintressemen föreskrifteri syfte att förhindra de skadliga följderna eller. om dessa inte lämpligen kan förhindras på annat sätt, förbjuda förvärvet, eller. om förvärvet redan har skett, dess fortbestånd. Vid prövningen skall särskilt beaktas hur förvärvet påverkar företags- och ägarstrukturen och de redaktionella konkurrensförhållandena. Om ett ingripande med förbud uppenbarligen skulle strida mot ett annat betydande allmänt intresse än som avses i första stycket får sådant ingripande underlåtas.

I förevarande paragraf anges förutsättningarna för ingripande mot förvärv av massmedieföretag med föreskrifter eller förbud. Paragrafen är således en av lagstiftningens huvudbestämmelser. I den allmänna motiveringen (avsnittet om förutsättningar för ingrioande mot förvärv av massmedieföretag) har lämnats en tämligen ingående redogörelse för MKU:s syn på vilka förutsättningar som bör ligga till grund

Överväganden och förslag 141

för marknadsdomstolens prövning av förvärv. Där redovisas synpunkter på från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt och begreppet skadlighet av andra stycket i paragrafen. Vidare upptar redogörelsen på innebörden allmänna intressen som skall tas i beaktande vid synpunkter på vilka i paragrafen. MKU hänvisar till nämnda vägningen enligt tredje stycket avsnitt. Också innebörden av uttrycket verksamhet här i landet har berörts i den allmänna nämligen i avsnittet om den territoriella avgränsmotiveringen, I främsta rummet är det ningen av lagstiftningens tillämpningsområde. självfallet förvärv av svenska företag som kommer under prövning, men i vissa fall kan också förvärv av utländska företag bli föremål för myndigheternas intresse i anslutning till förevarande lagstiftning. MKU hänvisar också till detta avsnitt. Vidare har i den allmänna motiveringen tagits upp synpunkter på de föreskrifter och förbud som kan komma i fråga som ingripanden mot förvärv av företag. Även i detta hänseende hänvisas till den allmänna motiveringen. avsnittet om föreskrifter och förbud. nämligen har behandlats i 3§ ovan. Förvärv av ett Begreppet massmedieföretag definieras i 5 §. Med förvärv av massmedieföretag skall massmedieföretag likställas andra förvärv och avtal. En närmare redogörelse härför åtskilliga lämnas nedan i 6 och 7 §§ och specialmotiveringen till de paragraferna. I 8 § ges en specialregel för aktieförvärv på fondbörsen m. m. Slutligen undantas i av aktier från tillämpningen av 9 § vissa familjerättsliga fång och emissioner förevarande paragraf. Av 19 § i lagförslaget framgår att föreskrifter eller förbud enligt 4§ kan förenas med viten. Dessas storlek bör anpassas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Såsom framhållits i den allmänna motiveringen kan det ibland bli fråga om höga viten.

5 § Med förvärv av ett massmedieföretag avses i denna lag varje avtal eller annat förhållande som medför att en ny massmedieintressent får ett bestämmande inflytande över ett massmedieföretag. förvärv av massmedieföretag som Enligt 4 § är det massmedieintressenters kan bli föremål för prövning enligt den föreslagna lagen. I 3 § har definierats med och vad som i lagen skall förstås uttrycken massmedieföretag massmedieintressent. Beträffande massmedieföretag hänvisas till 3 §. I fråga om uttrycket massmedieintressent erinras om att därmed avses dels varje massmedieföretag med verksamhet här i landet och dels var och en som har ett bestämmande inflytande över ett sådant företag. I förevarande av ett paragraf anges så vad som skall avses med förvärv massmedieföretag. Frågan har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.5.3). Föremålet för förvärvet är alltså ett företag. Om det är fråga om ett av vederbörande, om aktiebolag, torde kunna sägas att detta har förvärvats han har övertagit hela aktiestocken. Ett företag som drivs av en enskild av den till vilken hela rörelsen överlåtits. person torde ha förvärvats Innebörden av ett förvärv enligt förevarande lag är emellertid mycket vidare. Varje avtal eller annat förhållande. som medför att det blir en ny massmedieintressent som får ett bestämmande inflytande över företaget, anses som ett förvärv. Innebörden av begreppet bestämmande inflytande

142 Överväganden och förslag

över ett företag har närmare utvecklats i specialmotiveringen till 3 §. Innebörden anknyter nära till den som motsvarande har i begrepp Som förvärv kan här komma aktiebolagslagen. i fråga avtal av olika slag, såsom kreditavtal, samarbetsavtal och vidare faktiska situationer, exempelvis att ett företag på annat sätt än genom avtal blir ekonomiskt dominerande över ett annat företag. Både förvärv mot vederlag och förvärv utan vederlag faller under lagen. Dock undantas i en senare paragraf, 9 §. vissa familjerättsliga förvärv. Det saknar om det bestämmande betydelse inflytandet för den nye massmedieintressenten blir direkt eller indirekt, via ett annat företag eller annan person. I båda fallen har ett förvärv skett.

6§ Vid tillämpningen av denna lag likställs med förvärv av ett massmedieföretag 1. förvärv av äganderätten eller nyttjanderätten till ett massmedieföretags rörelse eller till sådan del därav som avser massmedieverksamhet, 2. fusion enligt 14 kap. aktiebolagslagen (1975:1385). med undantag av fusion enligt 14 kap. 8 §, eller fusion enligt 96§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, om minst två massmedieintressenter ingår i fusionen, 3. förvärv av andel i ett handelsbolag som är massmedieintressent, och 4. förvärv av aktier i ett aktiebolag som är massmedieintressent, dock ej förvärv till en aktiefond enligt aktiefondslagen (1974:931) eller förvärv av en andel i en sådan fond, om förvärvaren har eller genom förvärvet får så många aktier att hans andel av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget uppgår till minst 20 procent. Vid beräkningen av om den angivna procentgränsen har uppnåtts skall de aktier medräknas som tillhör 1. företag som ingår i samma koncern som förvärvaren. 2. annat företag över vilket förvärvaren eller företag som nyss har sagts har ett bestämmande inflytande, eller 3. förvärvarens make, barn, föräldrar eller syskon cller en juridisk person över vilken dessa eller någon av dem har ett bestämmande inflytande. I förevarande paragrafs fyra första punkter vissa förvärv och uppräknas sammanslagningar som skall likställas med förvärv av massmedieföretag. Vissa av de i denna paragraf avsedda förvärven kan under särskilda omständigheter omfattas av begreppet förvärv av massmedieföretag enligt 5 §. Exempel härpå är förvärv av en så stor aktiepost i ett massmedieföretag att man kan anse att förvärvaren därigenom och med hänsyn till omständigheterna i övrigt har fått ett bestämmande inflytande över företaget. Detta kan emellertid ibland vara svårt att närmare utreda eller visa med säkerhet. Genom likställighetsregeln i förevarande paragraf skapar man då en garanti för att alla aktiefön/ärv av sådan storleksordning som erfarenhetsmässigt ofta medför ett bestämmande eller i varje fall starkt inflytande över företaget skall kunna komma under prövning Detta enligt förevarande lagstiftning. blir emellertid endast den yttre ramen för lagens tillämpning. Det får sedan bero på omständigheterna i det särskilda fallet om förvärvet har sådan betydelse eller medför sådana verkningar att NO anser att ett ingripande förefaller påkallat och därför för det under marknadsdomstolens prövning. Punkt 1. i paragrafens första stycke gäller förvärv av äganderätten eller

Överväganden och förslag

till massmedierörelse. med förvärv nyttjanderätten Enligt punkt 2. likställes vissa fusioner enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. - Undantaget - fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen gäller fusioner mellan och helägda dotterbolag. Där inträffar ju genom moderbolag för att fusioner i fusionerna intet nytt ur inflytandesynpunkt. Förutsättning skall vara av intresse ur de synpunkter som ligger till grund för övrigt förevarande lagstiftningsförslag är att minst två massmedieintressenter ingår i fusionen, dvs. två massmedieföretag eller ett sådant företag och ett annat direkt eller indirekt, över ett företag, som har ett bestämmande inflytande. Även det fallet avses skola täckas av tredje företag som är massmedieföretag. bestämmelsen att en massmedieintressent fusioneras med ett företag som men som kontrolleras av en visserligen inte själv är en massmedieintressent

sådan. Punkt 3. avser förvärv av andelar i handelsbolag som självt är massmedieeller som har ett bestämmande inflytande över ett sådant företag. företag för att ett aktieförvärv skall I punkt 4. regleras aktieförvärv. Förutsättning är att förvärvaren - som skall vara massmedieinfalla under bestämmelsen tressent ~ har eller genom förvärvet får minst 20 procent av aktierna (eller är det nämligen realistiskt att räkna med röstetalet). Vid denna procentgräns att förvärvaren har eller får vad som ibland kallas en praktisk aktiemajoritet. I vissa andra liknande sammanhang har gränsen, när det gäller börsbolag. valt en enhetlig gräns. både satts lägre, till 10 procent. MKU har emellertid av praktiska skäl och av den anledningen att den högre gränsen torde vara aktiebolagen som är masstillfyllest såvitt gäller de fåtaliga börsnoterade medieintressenter. skall vissa närstående företags Enligt sista stycket av paragrafen. slutligen. aktieinnehav medtas när man skall beräkna den nyss angivna _ och personers gränsen. skall också 7 § Vad som i 4 § föreskrivs om en massmedieintressents förvärv massmedieintressents make. barn. föräldrar gälla ett förvärv som görs av en eller syskon eller av en juridisk person över vilken dessa eller någon av dem har

ett bestämmande inflytande.

är bl. a. att förebygga försök till Syftet med förevarande paragraf av lagbestämmelserna. Även förvärv som görs av massmediekringgående intressents närstående respektive företag över vilka dessa har ett bestämmande inflytande skall alltså kunna komma under prövning enligt 4 §.

fondbörs eller annars 8§ I fråga om ett förvärv av aktier som har skett på eller ett förvärv som har skett genom inrop på genom fondkommissionär exekutiv auktion får förbud inte meddelas. I stället skall marknadsdomstolen. om förvärvet finnes inte skola bestå, ålägga förvärvaren att avhända sig skall aktierna eller den på auktionen förvärvade egendomen. Åläggandet verkställas inom sex månader eller den längre tid som marknadsdomstolen bestämmer. delar Vad i denna lag föreskrivs om förbud mot förvärv skall i tillämpliga

gälla ålägganden om avhändande.

aktieförvärv faller ibland under huvudbestämmelsen i 4 §. Detta Även av 5 och 6 §§. Om ett aktieförvärv har skett på fondbörsen eller på framgår skulle det te sig orimligt att förbjuda ett annat sätt genom fondkommissionär

Överväganden och förslag

sådant fång i efterhand med ogiltighet som följd. En sådan regel skulle kunna innebära avsevärda olägenheter för den allmänna I stället omsättningen. skall enligt förevarande paragraf användas - om förvärvet finnes inte skola bestå- metoden att ålägga förvärvaren att sälja aktierna. Det bör betonas att bestämmelsen endast gäller förvärv som redan har skett. I fråga om planerade aktieförvärv — vare sig de avses skola ske direkt från den aktuelle ägaren eller på fondbörsen eller eljest via fondkommissionär - skall självfallet åläggande inte ifrågakomma. I stället får meddelas förbud enligt huvudregeln. Med förvärv av aktier på fondbörsen etc. likställer förvärv av paragrafen egendom som har skett på exekutiv auktion. Fallet blir väl inte alltför ofta aktuellt, men det har medtagits för fullständighetens skull. Den som får åläggandet att sälja aktierna eller auktionsgodset får minst sex månader på sig. Han bör ha skäligt rådrum för att inte träffas av onödiga förluster. Enligt andra stycket av paragrafen gäller lagstiftningens föreskrifter om förbud mot förvärv i tillämpliga delar ålägganden om försäljning. En föreskrift som självfallet inte blir tillämplig är ogiltighetspåföljden i 18 §. Av 19 § framgår att även ett åläggande om försäljning enligt förevarande 8§ kan förenas med vite. 9 § Ett förvärv prövas inte enligt denna lag om förvärvet sker 1. genom bodelning, arv eller testamente. eller 2. på grund av fondemission eller på grund av nyemission där ett bolags aktieägare tecknar de nya aktierna i förhållande till det antal de förut äger. Av de i denna paragraf upptagna undantagen från lagens tillämpning har punkten 1. avseende vissa familjerättsliga fång sin motsvarighet i 18 § i 1916 års lag om inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom. Punkten 2. avser förvärv av aktier genom fondemission eller teckning vid nyemission, om teckningen sker proportionellt till det gamla aktieinnehavet. I intetdera fallet sker i princip någon förskjutning av maktbalansen inom företaget. Det kan väl vara tveksamt om förvärv genom fondemission skall behöva nämnas i sammanhanget. Det har emellertid skett för fullständighetens skull.

Anmälan av förvärv

10 § En massmedieintressents förvärv av ett massmedieföretag kan av den som är part i förvärvet anmälas till näringsfrihetsombudsmannen för granskning. I fråga om ett planerat förvärv bör anmälan biträdas av samtliga parter i förvärvet.

De övervakande och utredande uppgifterna beträffande förvärv av massmedieföretag tillkommer NO. Han har att tillse att förvärv kommer

under marknadsdomstolens prövning i de fall då det är påkallat. I den

allmänna motiveringen har MKU förordat ett system enligt vilket NO skaffar sig eller ges kännedom om förvärv genom egna undersökningar grundade bl. a. på pressuppgifter och liknande. genom parternas frivilliga anmälningar samt genom förelägganden om anmälan riktade till enskilda massmedieintressenter. I förevarande och följande två paragrafer - således 10-12 §§ —ges det författningsmässiga underlaget för förfarandet vid anmälningar och

Överväganden och förslag 145

förelägganden. Inte bara ett förvärv som görs av en massmedieintressent utan också förvärv som görs av anhöriga till en massmedieintressent och av företag kontrollerade av dessa kan anmälas enligt förevarande paragraf. Detta framgår av en jämförelse med 7 §. Vidare är anmälningsbestämmelserna som skall likställas med ett förvärv av ett tillämpliga på sådana förvärv 6 §; detta gäller bl. a. förvärv av aktier i vissa massmedieföretag enligt fall. Det bör ofta ligga i parternas eget intresse att anmäla förvärv till NO för att få besked om myndigheternas Av 14§ så snabbt som möjligt inställning. framgår att NO måste normalt senast tre månader efter anmälan fatta beslut om ärendet skall lämnas utan åtgärd eller om det skall överlämnas till marknadsdomstolen för prövning. Anmälan kan göras också på planeringsstadiet. För att NO över huvud skall kunna ta någon ståndpunkt till planen, konkret utformad och substantiell; bl. a. bör måste denna vara någorlunda det vara klart vem som år den tilltänkte förvärvaren. Det är önskvärt att alla biträder anmälan, för att man skall vara parterna i det planerade förvärvet säker på att det verkligen är fråga om en seriös plan. Dock har detta biträdande inte gjorts obligatoriskt. Om det t. ex. är fråga om massuppköp av aktier från många säljare, torde det kunna vara till fyllest att förvärvaren presenterar en plan för köpen. 1l§ Näringsfrihetsombudsmannen kan ålägga en massmedieintressent vid vite att göra anmälan innan denne sluter avtal om förvärv av massmedieföretag. Sådan anmälningsskyldighet skall gälla för viss tid. Denna tid kan av ombudsmannen förlängas. NO har enligt förevarande paragraf möjlighet att förelägga en massmedieintressent - en fysisk eller en juridisk person - att göra anmälan innan intressenten sluter förvärvsavtal. Det gäller alltså framtida förvärv. Möjligkan tänkas företrädesvis komma till användhet till sådana förelägganden som är dominerande på en viss massmediening för företag eller personer marknad eller som är särskilt förvärvsaktiva. Också andra särskilda situationer är tänkbara då ett sådant föreläggande kan finnas påkallat. skall alltid gälla för viss bestämd tid. Denna skall, om det Föreläggandet behövs, kunna förlängas. 12 § En anmälan enligt 10 eller ll § skall vara skriftlig. Föreskriften i denna paragraf att en anmälan skall vara skriftlig är betingad av att anmälan är förbunden med rättsverkningar på så sätt att, såsom har nämnts tidigare, den är utgångspunkten för den tidsfrist som NO enligt 15 § har att iaktta för sitt beslut om ärendet skall lämnas utan åtgärd eller överlämnas till marknadsdomstolen. För att handlingen över huvud skall kunna anses vara en anmälan om ett förvärv — och alltså medföra rättsverkan - måste den självfallet innehålla vissa grundläggande fakta. Den måste alltså i för förvärvet och vilka som är parter och även varje fall upplysa om föremålet om villkoren för förvärvet. Behövs komplettering av uppgifterna, bör väl denna kunna ordnas genom underhandskontakter mellan NO och parterna. Om detta inte går, har NO möjlighet att på grundval av 26 § infordra de mera och handlingar som kan behövas för en eventuell preciserade uppgifter prövning enligt lagen.

146 Överväganden och förslag

Näringsfrihetsombudsmannens granskning

13 § Föreligger skäl för ingripande enligt 4 § mot ett förvärv skall näringsfrihetsombudsmannen snarast ansöka härom hos marknadsdomstolen.

Denna paragraf innehåller en allmän att om NO vid sin anvisning granskning finner att det finns skäl för det allmänna att ingripa med någon åtgärd enligt 4 §, han skall ansöka därom snarast hos marknadsdomstolen. l de följande två paragraferna ges mera specificerade föreskrifter om tillvägagångssättet hos NO.

14 § Om ett förvärv medför att det bestämmande inflytandet över ett dagstidningsföretag skulle övergå till förvärvaren eller om förvärvet eljest på grund av sin omfattning eller av annan anledning har en särskilt stor betydelse för förhållandena på massmedieområdet. skall näringsfrihetsombudsmannen alltid överlämna ärendet till marknadsdomstolen med ansökan om prövning av förvärvet.

Huvudregeln beträffande NO:s granskning av förvärv som avses i förevarande lagstiftning bör vara att NO har att på eget ansvar besluta om ett förvärv skall överlämnas till marknadsdomstolen för prövning eller lämnas utan vidare Med hänsyn till massmediernas åtgärd. betydelse i dagens samhälle och det stora intresse som massmedierna tilldrar sig hos allmänheten är det emellertid angeläget att tillse att marknadsdomstolen - med den särskilda sakkunskap i massmediefrågor och den lekmannarepresentation som MKU för massmedieärendenas föreslagit del - får ett tillräckligt inflytande på rättsbildningen på området. MKU har därför funnit det påkallat att det föreskrivs att vissa förvärv obligatoriskt skall överlämnas till marknadsdomstolen, oavsett vilken NO:s egen inställning till förvärven är. I första hand föreslås att förvärv som medför att kontrollen över dagstidningsföretag övergår till förvärvaren alltid skall bedömas av marknadsdomstolen. Sådana förvärv väcker ofta ett stort allmänt intresse och får också merendels betydande konsekvenser Det bör på tidningsmarknaden. observeras att bestämmelsen avser fall då det bestämmande över l inflytandet en tidning övergår från en hand till en annan. Förvärv av exempelvis en aktiepost i ett tidningsföretag som bedöms inte ha denna betydelse för g A inflytandet omfattas alltså inte av obligatoriet. Enligt paragrafen skall vidare förvärv av massmedieföretag eller likställda förvärv som på grund av sin omfattning eller av annan anledning har särskilt stor betydelse för förhållandena på massmedieområdet alltid hänskjutas till . marknadsdomstolen för prövning. Dessa kriterier är visserligen ganska allmänt hållna men bör likväl kunna ge tillräcklig ledning för bedömningen. MKU vill endast nämna några exempel som MKU har redogjort för tidigare i detta betänkande. Det företagsförvärv på massmedieområdet som var aktuellt, när direktiven för MKU skrevs och utredningen tillsattes. nämligen förvärv av Svensk Filmindustri Dagens Nyheters var otvivelaktigt av den omfattningen att det borde, om en lagstiftning med det innehåll som MKU nu föreslår då hade varit i kraft, ha hänskjutits till marknadsdomstolen. Detsamma gäller Esseltes förvärv av Almqvist & Wiksell. Också förvärv av mindre omfattning kan självfallet ha särskilt stor betydelse på massmedie-

Överväganden och förslag 147

området. Så kan ofta vara fallet när en massmedieintressent går över på nya massmedieområden där han tidigare inte har intressen. Detsamma gäller om det kan iakttas tendenser hos en massmedieintressent att systematiskt förvärva andra massmedieföretag, även när dessa är små. Bedömningen huruvida ett förvärv på de i paragrafen angivna grunderna tillkommer har en sådan betydelse att det bör föras till marknadsdomstolen NO. När han överlämnar ett ärende bör han alltid redovisa sin självfallet egen inställning till förvärvet. Någon uttrycklig föreskrift härom i lagen synes emellertid inte behövas.

l5§ Har ett förvärv anmälts till näringsfrihetsombudsmannen skall denne senast tre månader därefter besluta antingen att förvärvet skall lämnas utan med ansökan åtgärd eller att ärendet skall överlämnas till marknadsdomstolen om prövning av förvärvet. Denna tidsfrist kan förlängas med samtycke av parterna i förvärvet eller genom beslut av marknadsdomstolen, om förlängningen är oundgängligen nödvändig för utredningen. Har ett förvärv kommit till ombudsmannens kännedom på annat sätt än genom en anmälan, skall också det förvärvet granskas skyndsamt av ombudsmannen. Ett förvärvsärende får, utom i fall som avses i 21 §, inte överlämnas till marknadsdomstolen för prövning senare än två år från det förvärvet skedde.

I denna föreskrivs vissa tidsfrister för NO:s granskning, paragraf Bestämmelserna är betingade av det allmänna önskemålet att ärenden av nu ifrågavarande slag skall föras till avgöranden med minsta möjliga tidsutdräkt, dock utan att den nödvändiga utredningen eftersåttes. Paragrafens självfallet första stycke avser förvärv som har anmälts till NO. Andra stycket behandlar förvärv som nar kommit till NO:s kännedom på annat sätt. I tredje stycket föreskrivs en yttersta tidsfrist gällande för alla förvärvsärenden. Bestämmelserna om anmälan av förvärv upptas i 10§ (frivilliga anmälningar) och 11 § (anmälningar efter ålägganden av NO). Enligt första stycket i förevarande 15 § skall NO i ett ärende om ett anmält förvärv senast tre månader efter anmälan besluta antingen att förvärvet skall lämnas utan eller att ärendet skall överlämnas till marknadsdomstolen för åtgärd Denna tidsfrist kan ibland bli för kort. Möjlighet bör då kunna prövning. kan ske om parterna till det. föreligga att förlänga den. Detta samtycker Beslut fattas i så fall av NO. Även utan sådant samtycke kan fristen förlängas, nämligen om förlängningen är oundgängligen nödvändig för utredningen. då i marknadsdomstolens hand. I Det avgörande beslutet ligger emellertid båda fallen bör i förlängningsbeslutet anges den tidpunkt då den nya fristen

löper ut. Som MKU anger i det följande, i specialmotiveringen till 20 § förslaget om bör marknadsdomstolens förlängningsbeändring i marknadsdomstolslagen, slut enligt förevarande - liksom även enligt härefter följande 16 § - kunna ankomma på domstolens ordförande. om att också förvärv som har I andra stycket ges en allmän föreskrift kommit till NO:s kännedom på annat sätt än genom anmälan skall behandlas tidsfrist stadgas emellertid inte för dessa skyndsamt. Någon specifik ärenden. om en yttersta för ett I tredje stycket följer så föreskriften tidsgräns

148 Överväganden och

förslag sou 193028

ärendes hänskjutande till marknadsdomstolen. Ett förvärvsärende får inte överlämnas dit senare än två år från det förvärvet skedde. Föreskriften är tillämplig på förvärv som har anmälts till NO och på förvärv som denne har fått reda på från andra källor. Regeln är betingad av hänsyn till den allmänna omsättningen på förevarande område och till parterna i de särskilda förvärvsavtalen. Om tidsfristen blir mycket lång, skulle det medföra risker för rättsosäkerhet och därav följande olägenheter.

Marknadsdomstolens prövning 16 § Sedan ett ärende har överlämnats till marknadsdomstolen enligt 13-15 §. skall domstolen meddela beslut snarast och senast inom tre månader. Denna tidsfrist kan förlängas om parterna i förvärvet samtycker till det eller om det är oundgängligen nödvändigt för utredningen av ärendet. Även marknadsdomstolens handläggning av ett förvärvsärende bör ske så snabbt som möjligt. Detta föreskrifterna i denna understrykes genom paragraf. Den angivna tidsfristen, tre månader, bör normalt räcka till. Emellertid finns också här möjlighet till förlängning.

17§ Föreskrifter som marknadsdomstolen meddelar i syfte att förhindra skadliga följder av ett förvärv skall fastställas att gälla för viss tid eller tills vidare. Sådana föreskrifter kan även meddelas juridisk person som förvärvet avser, efter det att denne har hörts i ärendet.

Enligt 4 § kan ingripande mot förvärv som avses i förevarande lagstiftning få formen av - förutom förvärvsförbud — föreskrifter i syfte att förhindra skadliga följder av förvärvet. I den allmänna har redovisats A motiveringen vissa synpunkter på vilket innehåll sådana föreskrifter kan tänkas få. I förevarande paragraf lämnas den att föreskrifterna skall anvisningen fastställas att gälla för viss tid eller tills vidare. Det sistnämnda alternativet torde i praktiken bli det vanligaste. Av naturliga skäl torde föreskrifter av nyss angivet slag ofta komma att rikta sig mot förvärvaren av företaget etc. och ibland mot alla avtalskontrahenterna. Emellertid torde det av praktiska skäl också kunna behövas att sådana föreskrifter meddelas det företag (juridiska som förvärvet person) avser. Härför fordras dock enligt förevarande paragraf att detta företag har hörts i ärendet. Som regel torde det vara NO som påkallar att dessa föreskrifter ges. Även det förvärvade torde i dessa fall vara att företaget betrakta som part i ärendet.

18 § Ett förvärv beträffande vilket marknadsdomstolen har meddelat ett förbud enligt 4 § är ogiltigt. Marknadsdomstolen kan meddela föreskrifter som behövs för att säkerställa efterlevnaden av ett förvärvsförbud.

Ett förbud av marknadsdomstolen enligt 4§ kan avse att ett planerat förvärv inte får komma till stånd. Det kan också avse ett redan avtalat förvärv. I sistnämnda fall blir innebörden. såsom framgår också av 4 §. att marknadsdomstolen förbjuder förvärvets fortbestånd. Det är viktigt att beslutet får tillräcklig klarhet i fråga om vad förbudet avser och vem som träffas av det. Det är därför också angeläget att alla berörda kontrahenter i

Överväganden och förslag 149

avtalet kallas till marknadsdomstolens sammanträden, så att de får tillfälle att klarlägga sin ställning och sina synpunkter. förevarande 18§ blir ett förvärv, beträffande vilket ett förbud Enligt Detta gäller då i första hand redan avtalade förvärv. I meddelats, ogiltigt. att om kontrahenterna förvärv innebär bestämmelsen fråga om planerade oaktat marknadsdomstolens beslut- skulle fullfölja planerna och avtala om en överlåtelse, så blir avtalet civilrättsligt ogiltigt. av liknande olika Ogiltighctsverkan slag finns i andra lagar som reglerar former av förvärvskontroll. Som exempel nämnes 5 § tredje stycket (se också 5 a §) 1916 års lag om inskränkning i rätten att förvärva fast egendom, 9 § och 5 § lagen (1975:1132) om förvärv av jordförvärvslagen (1965:290) m. m. Också konkurrensutredningen har tagit upp en hyresfastighet motsvarande bestämmelse i 3 kap. i sitt förslag till ny konkurrensbegräns-

ningslag. Ogiltighetsverkan inträder när förbudsbeslutet meddelas, om det är fråga om ett förvärv som redan har skett. Ogiltigheten innebär inte att förvärvsavtalet behöver därefter helt sakna rättsverkningar; sådana kan i fråga om återbäring av prestationer eller om skadeskvarstå exempelvis tåndsskyldighet. Beträffande ett planerat förvärv kan ogiltighetsverkan inte konkret inträda annat än om kontrahenterna trots förbudet självfallet sluter avtalet. Detta torde då från början bli en nullitet. I fråga om aktier som har köpts på fondbörsen eller på liknande sätt eller inte kan egendom som köpts på exekutiv auktion gäller att förvärvsförbud meddelas, utan där kan marknadsdomstolen i stället ingripa med åläggande att sälja egendomen. Detta sägs i 8 § som också stadgar att vad som föreskrivs i denna om förvärvsförbud skall i tillämpliga delar gälla lagstiftning kan ogiltighetsregeln i förevarande 18§ försäljningsålägganden. Självfallet m. m. eller den exekutiva auktiointe tillämpas på köpen på fondbörsen nen. att meddela Andra stycket av 18 § ger befogenhet åt marknadsdomstolen föreskrifter för att säkerställa efterlevnaden av ett förvärvsförbud. Bestäm- Förbudet avser melsen tar i främsta rummet sikte på redan avtalade förvärv. alltså här förvärvets fortbestånd. Förvärvet blir - som nyss har sagts Men det kan bli behövligt att därutöver visserligen ogiltigt genom förbudet. beträffande faktiska dispositioner som har samband ge särskilda föreskrifter med förvärvet. Man kan behöva tvinga parterna att göra omdisponeringar bl. a. att återställa eller annat. som en följd av Ogiltigheten, egendom Beträffande förvärv torde särskilda föreskrifter mera sällan bli planerade aktuella. Däremot torde väl ibland ett vite böra kopplas på förvärvsförbudet. Av att med förvärv av massmedieföretag skall Iikställas 6 § framgår fusioner av aktiebolag eller ekonomiska föreningar som är massmedieintressenter. Fusionsavtal skall enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska är en av förutsättningarna för att avtalet föreningar registreras. Registrering sedan skall kunna verkställas. Om en fusion av massmedieföretag har förbjudits av marknadsdomstolen, blir avtalet därom ogiltigt enligt förevarande paragraf. Har så blivit fallet, bör eller föreningslagen, och om avtalet inte registreras enligt aktiebolagslagen registrering redan har skett, bör denna kunna elimineras.

150 Överväganden och förslag

Om en fusion, planerad eller redan avtalad, har förbjudits av marknadsdomstolen, bör det lämpligen få ankomma på NO såsom allmän övervakningsmyndighet på området att skicka en avskrift av domen till registreringsmyndigheten, dvs. för aktiebolag patent- och registreringsverket och för ekonomiska föreningar vederbörande länsstyrelse. Om registreringen redan har skett, torde man kunna förutsätta att registreringsmyndigheten, utan särskilda föreskrifter därom i någon författning, gör anteckning i registret att fusionsavtalet på grund av domen är ogiltigt. Denna innebär anteckning alltså de facto ett avförande av registreringen om fusionsavtalet. Har registreringinte skett, torde en framtida sådan hindras genom underrättelsen om ogiltigheten. Någon särskild författningsföreskrift om att NO skall översända domen torde inte behövas. Det bör tilläggas att fall av fusioner på massmedieområdet torde vara sällsynta. De förvärv som blir av intresse från förevarande lagstiftningssynpunkt torde i allmänhet ske på annat sätt. 19 § En föreskrift eller ett förbud enligt 4 § eller ett åläggande om avhändande enligt 8§ eller en föreskrift enligt l8§ kan förenas med vite. Förevarande paragraf ger marknadsdomstolen att vitessanktiomöjlighet nera olika beslut som sammanhänger med förvärvskontrollen. I första hand avser detta besluten enligt huvudbestämmelserna i 4 §. Också ålägganden enligt 8 § att sälja aktier eller annan egendom som förvärvats på fondbörsen eller liknande resp. på exekutiv auktion kan förenas med vite. I de fallen torde för övrigt vite regelmässigt behöva användas. Slutligen kan också säkerställandeföreskrifter enligt 18 § stödjas med vitessanktion.

Interimistiska beslut m. m. 20 § Har ett förvärv kommit under näringsfrihetsombudsmannens granskning eller marknadsdomstolens prövning kan marknadsdomstolen, om särskilda skäl föranleder det, vid vite förbjuda parterna att vidta åtgärder för förvärvets genomförande medan granskningen eller prövningen pågår. Förevarande paragraf ger möjlighet att interimistiskt förbjuda åtgärder för förvärvs genomförande. Ett förvärv har kommit under NO:s granskning när det har anmälts till honom enligt 10 eller 11§ eller, om han har vunnit kännedom om det på annat sätt, när han har tagit upp det till konkret granskning. Ett ärende har kommit under marknadsdomstolens prövning, när det har överlämnats till domstolen av NO med ansökan om åtgärd eller prövning. Ett interimistiskt beslut meddelas av marknadsdomstolen också när ärendet befinner sig på granskningsstadiet hos NO. Detta har ansetts naturligt, eftersom det endast är marknadsdomstolen som kan ingripa slutligt med förbud eller föreskrifter. Självfallet måste emellertid på det stadiet initiativet komma från NO. Han måste alltså ansöka om det interimistiska beslutet. MKU har inte ansett det behövligt att uttryckligen säga detta i lagtexten. På prövningsstadiet hos marknadsdomstolen kan ett beslut meddelas av domstolen på dennas eget initiativ, ehuru det väl ofta torde bli NO som drar upp frågan. Innan ett beslut meddelas, bör rimligen i allmänhet parterna i avtalet höras. Beslutet skall alltså innebära att parterna förbjuds att vidta åtgärder för

och 151

Överväganden förslag

förvärvets genomförande. Det kan avse såväl planerade som redan avtalade fall torde förbudet i allmänhet komma att avse faktiska förvärv. I sistnämnda som innefattar eller fullföljande av avtalet. åtgärder verkställighet endast då särskilda skäl föranleder det. Först och Förbud får meddelas främst bör det vara sannolikt att det slutliga beslutet kommer att innefatta ett i form av föreskrifter eller förbud. Det bör vidare fordras att det ingripande om förvärvet fullföljes men det kan antas medföra påtagliga olägenheter för särskilda villkor. Framför allt kan det sedan förbjudes eller blir föremål beslut om ett fullföljande av förvärvet kan bli aktuellt med ett interimistiskt befaras binda domstolen inför det slutliga beslutet. hos NO eller prövningen hos Beslutet gäller för tiden medan granskningen i beslutet. Om det interimistiska marknadsdomstolen pågår. Detta bör anges bör det självfallet upphävas snarast förbudet inte längre skulle behövas,

möjligt. 21 § Ett förvärv som har lämnats utan åtgärd enligt 15 § eller som har prövats

av marknadsdomstolen kan inte på nytt granskas eller prövas enligt denna lag

annat än om 1. en part i förvärvet har lämnat oriktiga uppgifter i något hänseende som

var av vikt för prövningen, eller 4. 8 eller 18 § 2. anledning finns att upphäva eller mildra en föreskrift enligt därför att den inte längre behövs eller är lämplig. första stycket 1. efter Ett ärende prövas på nytt av marknadsdomstolen enligt ansökan av näringsfrihetsombudsmannen och enligt första stycket 2. efter ansökan enligt ansökan av någon som berörs av föreskriften. Ombudsmannens första stycket 1. skall ske senast två år efter den förra prövningen.

av NO och därvid lämnats Som regel bör förvärv, som prövats materiellt och därvid antingen lämnats utan utan åtgärd eller av marknadsdomstolen med föreskrift eller förbud, inte kunna åtgärd eller föranlett ingripande I förevarande två granskas eller prövas på nytt. paragraf upptas emellertid

undantag. i något Första stycket punkt 1. avser fall då part lämnat oriktiga uppgifter - av hänseende som var av vikt vid prövningen. Det skall alltså göras gällande NO - att det gamla beslutet skulle ha varit annorlunda och mer ingripande

Uttrycket oriktiga uppgifter om det fattats på grundval av riktiga uppgifter. utan också ofullständiga uppgifter. Det skall avses omfatta inte bara felaktiga som skall ha lämnat de oriktiga ha varit en part i avtalet om förvärvet från annat håll föreligger inte uppgifterna. Härrör de oriktiga uppgifterna

förutsättning för omprövning. Detta är betingat av hänsyn till rättssäkerhe- Vidare att bestämmelsen om ten för parter i avtal. bör understrykas tar sikte på ”förvärv”. Man får inte begränsning av möjlighet till omprövning

- bortsett från undantaget - ompröva samma förvärv som en gång prövats med klart annat materiellt. Har parterna däremot gjort ett nytt förvärv

innehåll i de avseenden som är relevanta enligt den föreslagna lagstiftningen hinder häremot finns inte i blir det fråga om en nyprövning. Något

förevarande paragraf. fall då Det andra undantaget, som anges i första stycket punkt 2., gäller

finns att upphäva eller mildra en föreskrift enligt någon av de anledning paragraferna, därför att den inte längre behövs eller är lämplig. uppräknade Det är alltså här fråga om beslut i mildrande riktning.

Överväganden och förslag

Enligt andra stycket av förevarande paragraf är det marknadsdomstolen som skall göra omprövningen också i de fall då NO har fattat det ursprungliga beslutet (att lämna förvärvet utan åtgärd). Det är NO som ansöker om omprövning enligt första stycket punkt 1., dvs. då oriktiga har uppgifter lämnats. Ärende enligt första stycket punkt 2., alltså då det är fråga om mildring av en tidigare föreskrift, tas upp efter ansökan av någon, som berörs av föreskriften, som regel den mot vilken föreskriften har riktats. Sista meningen i andra stycket slutligen upptar en tidsfrist. NO skall ha gjort sin ansökan om omprövning senast två år efter den förra prövningen. Denna regel är betingad av hänsyn till den allmänna omsättningen på detta område. Ett förvärvs giltighet bör rimligen inte kunna rivas upp alltför lång tid efter det första beslutet.

22§ Har en föreskrift eller ett förbud enligt 4 § eller ett åläggande enligt 8 § eller en föreskrift enligt 18 § inte efterkommits. kan marknadsdomstolen efter ansökan av näringsfrihetsombudsmannen förena föreskriften, förbudet eller åläggandet med vite eller, om så redan har skett. sätta ut nytt vite.

Förevarande paragraf innehåller kompletterande föreskrifter, närmast till 19 §, om vitesutsättanden. Som MKU i tidigare sammanhang har framhållit kan det ofta bli fråga om höga viten i anslutning till föreskrifter, förbud eller ålägganden enligt denna lagstiftning. Detta gäller i synnerhet om parterna visat ovillighet att följa meddelade beslut. Fråga om att i efterhand förena en föreskrift etc. med vite eller att sätta ut nytt vite skall väckas av NO genom ansökan hos marknadsdomstolen.

Ingripanden vid dominerande ställning

23 § Har en massmedieintressent ensam eller tillsammans med andra inom en sammanhållen grupp av massmedieintressenter en dominerande ställning på massmedieområdet och medför denna ställning eller någon åtgärd eller underlåtenhet av massmedieintressenten fara från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt, kan marknadsdomstolen på ansökan av näringsfrihetsombudsmannen meddela föreskrifter i syfte att förhindra faran. Sådana föreskrifter kan riktas mot var och en av massmedieintressenterna inom gruppen. Innebär åtgärden att massmedieintressenten börjar ny massmedieverksamhet som kan antas stärka hans dominerande ställning eller underlåtenheten att han inte efterkommer föreskrifter som har meddelats honom enligt denna lag. får föreskrifter enligt första stycket, om inte faran kan förhindras på annat sätt, avse att vederbörande massmedieintressent skall avhända sig ett massmedieföretags rörelse eller en del av en sådan rörelse eller aktier eller andelar i en juridisk person som är en massmedieintressent. En föreskrift om avhändande skall verkstållas inom sex månader eller den längre tid som marknadsdomstolen bestämmer. En föreskrift kan förenas med vite.

Bestämmelserna i förevarande paragraf ger vissa möjligheter för samhället att kunna ingripa med föreskrifter mot sådana massmedieintressenter som har en dominerande ställning på massmedieområdet, också i andra fall än i samband med företagsförvärv. Ett ingripande skall kunna beslutas av marknadsdomstolen på ansökan av näringsfrihetsombudsmannen. De när-

Överväganden och förslag 153

för ett sådant ingripande har berörts i den allmänna mare förutsättningarna motiveringen (avsnitt 7.7). Där har också angivits exempel på föreskrifter som i det här sammanhanget skall kunna komma i fråga. dominerande förekommer i den ekonomiska teorin Begreppet ställning och konkurrensrätten. Dominansen relateras där alltid till en bestämd marknad, den relevanta marknaden, och består i allmänhet i en monopolmarknadsandel. En sådan andel är ställning eller i varje fall i en betydande dock inte en förutsättning för att dominerande ställning skall anses föreligga. torde i stället vara om det Det avgörande i konkurrensteoretisk mening är sådan att företaget kan ifrågavarande företagets position på marknaden verka utan att behöva ta nämnvärd hänsyn till konkurrenters eller potentiella konkurrenters reaktioner. Bestämningen av dominansbegreppet i konkurrensrätten bör väl i någon sammanhang. I huvudsak mån kunna tjäna till ledning även i förevarande måste emellertid här bestämmas självständigt och utan direkt begreppet konkurrensförhållandena. Det väsentliga för avseende på de ekonomiska bedömningen måste här vara storleken och betydelsen från yttrandefrihetseller åsiktsbildningssynpunkt av det massmedieutbud som det ifrågavarande svarar för. Om ett massmedieföretag ensamt eller i förening med företaget andra närstående intressenter har en stor och viktig del av massmedieutbudet i landet och därigenom kan anses ha ett väsentligt inflytande på massmediekriteriet förevarande området, så får det grundläggande enligt paragraf förutsättas vara täckt. som I paragrafen anges att det skall vara fråga om en massmedieintressent ensam eller tillsammans med en sammanhållen grupp av intressenter har den dominerande ställningen. Gruppen kan hållas samman av gemensamma samverkansavtal eller andra liknande förhållanden. Det mest ägarintressen, praktiska exemplet torde vara företag som ingår i samma koncern. Men det så att en fysisk person äger aktierna i skilda kan också vara exempelvis en koncern. Det är emellertid inte företag utan att dessa kan anses utgöra Även mindre fasta som nyss har nämnts nödvändigt med ägargemenskap. bindningar uppfyller förutsättningarna. förevarande kan riktas mot var och en av Ingripande enligt paragraf massmedieintressenterna inom gruppen. Beträffande begreppet massmedieintressent hänvisas till 3 §. Enligt paragrafens andra stycke får föreskrifter i ett par speciella undantagsfall. då den för yttrandefriheten eller åsiktsbildningen uppkomna faran inte kan förhindras ett strukturingrepp, dvs. en på annat sätt. innefatta den rådande företags- eller ägarstrukturen. Vederböåtgärd som förändrar rande massmedieintressent kan alltså åläggas att avhända sig en del av sina eller en massmedieintressen. Det kan exempelvis gälla en massmedierörelse del därav eller en andel i ett massmediebolag eller -förening En föreskrift om avhändelse får bara tillgripas för att förhindra den fara som härrör från den aktuella åtgärden eller underlätenheten. Föreskriften än som behövs för detta ändamål. Det innebär får inte göras mer omfattande bl. a. att man inte kan använda den här bestämmelsen för att i vidare mån än eller åsiktsbildsom nyss har nämnts söka skapa den från yttrandefrihetsningssynpunkt mest gynnsamma marknadsstrukturen. har inte närmare i Hur avhändelsen praktiskt skall genomföras reglerats

154 och

Överväganden förslag

lagen. De särskilda förhållandena i det enskilda fallet måste här bli bestämmande. Självklart bör en föreskrift om avhändelse inte meddelas om det inte från ekonomiska, strukturella och andra beaktansvärda synpunkter bedöms vara praktiskt möjligt och rimligt att genomföra den. I princip bör en sådan föreskrift inte meddelas i en situation där lämpliga köpare kan antas saknas. Vid bestämmandet av den tid inom vilken försäljningen skall ske bör rimlig hänsyn tas till de berördas situation och berättigade anspråk på att inte i onödan drabbas av ekonomisk skada. Som framgår av paragrafens tredje stycke skall vederbörande massmedieintressent alltid ha minst sex månader på sig för försäljningen. Marknadsdomstolen kan medge längre tid. Föreskrifter enligt förevarande paragraf bör som regel föregås av informella förhandlingar med vederbörande intressenter. Detta gäller särskilt föreskrifter om försäljningar och liknande.

Registrering av förvärv av massmedieföretag

24 § Näringsfrihetsombudsmannen skall i erforderlig omfattning föra register över de förvärv av massmedieföretag som kommer till hans kännedom.

Det register över förvärv av massmedieföretag som NO enligt förevarande paragraf skall föra blir, om konkurrensutredningens förslag om upprättande hos NO av ett allmänt företagsförvärvsregister en del av detta genomföres, register. I annat fall blir det en utbrytning av det nu hos pris- och kartellnämnden förda företagsförvärvsregistret. Registret skall föras i erforderlig omfattning. Detta innebär å ena sidan att registret bör lämna en någorlunda klar bild av förvärven men att det å andra sidan inte bör bli så detaljerat och omfattande att införskaffandet av uppgiftsunderlaget blir betungande för NO och företagen. Om inte särskilda administrativa föreskrifter lämnas av regeringen om registret och dess förande, får det ankomma på NO att själv bestämma härom. I sekretesshänseende bör för NO:s register över förvärv av massmedieföretag gälla samma regler som för handlingar i allmänhet hos marknadsdomstolen, NO och statens pris- och kartellnämnd. Någon specialreglering med större offentlighet av det slag som gäller för det hos pris- och kartellnämnden förda kartellregistret synes inte erforderlig (jfr 8 kap. 4 § 1980 års sekretesslag).

Uppgiftsskyldighet

25 § Den som förvärvar ett massmedieföretag skall på anmodan av näringsfrihetsombudsmannen lämna de uppgifter som behövs för att registrera förvärvet.

Förevarande paragraf reglerar skyldigheten för vederbörande intressenter och företag att tillhandahålla erforderliga uppgifter för det hos NO enligt 24 § förda registret över förvärv av massmedieföretag. Självfallet får inte andra uppgifter begäras än de som behövs för att förvärvet skall kunna registreras i en meningsfull omfattning. I sin anmodan till de uppgiftsskyldiga bör NO specificera på ett tydligt sätt vilka uppgifter som önskas. Av 30 § framgår att en anmodan att lämna uppgifter kan förenas med vite.

och 155

Överväganden förslag

bör denna möjlighet inte användas annat än om vederbörande Självfallet visat ovillighet att efterkomma en anmodan. uppgiftsskyldige

26 § Den som är part i ett förvärv av ett massmedieföretag eller en juridisk person som förvärvet avser skall på anmodan av näringsfrihetsombudsmannen eller marknadsdomstolen tillhandahålla uppgifter eller handlingar som behövs för förvärvets prövning enligt 4 §.

intresse att Ofta torde det ligga i vederbörande parters eller företags eget av ett förvärv eller marknadsdomstolens prövning inför NO:s granskning själva tillhandahålla det material och lämna de uppgifter som behövs för den I den mån så inte skulle vara fallet kan myndigheterna slutliga prövningen. med stöd av förevarande paragraf infordra handlingarna och uppgifterna.

Vid behov kan vite användas enligt 30 §. avser åsyftas exempelvis ett Med uttrycket juridisk person som förvärvet och vars aktier överlåtits. Detta aktiebolag som är ett massmedieföretag aktiebolag är ju inte part i förvärvsavtalet.

27 § Massmedieintressent skall på anmodan av näringsfrihetsombudsmannen eller marknadsdomstolen tillhandahålla uppgifter eller handlingar som behövs för prövning av fråga om ingripande enligt 23 §.

Förevarande för massmedieintressent paragraf stadgar uppgiftsskyldighet med en dominerande ställning i fall då ingripande enligt 23 § blivit aktuellt. som anmodar vederbörande Också här är det NO eller marknadsdomstolen att tillhandahålla eller handlingarna. Möjlighet att utsätta vite uppgifterna enligt 30§ föreligger också.

28§ Näringsfrihetsombudsmannen vakar över efterföljden av förbud, förehar de som skrifter och ålägganden enligt denna lag. I ett övervakningsärende avses med förbudet, föreskriften eller åläggandet motsvarande skyldighet som anges i 26 och 27 §§. av det allmännas intressen på NO bör såsom ansvarig för bevakningen av de förevarande område naturligen ha till uppgift att övervaka efterföljden meddelar. Uttrycklig bestämbeslut av olika slag som marknadsdomstolen Denna stadgar vidare melse härom har upptagits i förevarande paragraf. av motsvarande där uppgiftsskyldighet slag som anges i 26 och 27 §§ för Bestämmelsen innebär självfallet att det är NO som har avsedda personer. att göra anmodan och, i förekommande fall, utsätta vite enligt 30 §.

29§ Om det oundgängligen behövs för att kontrollera eller fullständiga 26-28 §, är också annan person än som uppgifter som har inhämtats enligt anges i dessa paragrafer skyldig att på anmodan av näringsfrihetsombudsmannen eller marknadsdomstolen tillhandahålla uppgifter eller handlingar rörande det ärende som granskas eller prövas.

än de som avses i de I denna paragraf stadgas skyldighet för andra personer 26-28 §§ att lämna vissa uppgif-

föregående uppgiftsskyldighetsparagraferna

till NO eller marknadsdomstolen. Dessa uppgifter och ter eller handlingar skall röra ett ärende enligt förevarande lagstiftning och syftet med handlingar skall vara att kontrollera eller fullständiga uppgifter som har inhämtandet från de i ärendena direkt involveinhämtats enligt nyssnämnda paragrafer är avsedd att kunna användas endast i rena rade personerna. Paragrafen

156 Överväganden och

förslag

undantagsfall. Detta understryks genom ordalagen i paragrafen, att skyldigheten föreligger endast om det oundgängligen behövs för det nyss angivna syftet. Även här kan vite användas. Detta bör dock aldrig förekomma vid den första förfrågan hos vederbörande utan först personer om dessa klart underlåter att efterkomma önskemålen från myndigheternas sida. De personer som kan komma i fråga som uppgiftslämnare enligt paragrafen är i främsta rummet personer och företag som står i affärs- eller andra ekonomiska förbindelser med vederbörande intressenter eller som är aktieägare i de massmedieföretag som är föremål för myndigheternas direkta intresse.

30 § En anmodan enligt 25-29 § kan förenas med vite.

Beträffande användningen av viten i de i 25-29 § avsedda uppgiftsskyldighetsfallen hänvisas till vad som angivits i motiveringen till nämnda paragrafer. 31§ Uppgiftsskyldighet enligt denna lag innebär inte skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk natur.

Förevarande har motsvarigheteri paragraf bl. a. lagen om marknadsdomstol och lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden. En bestämmelse om viss tystnadsplikt beträffande affärshemligheter m. m. finns i 35 §.

Straff m. m.

32 § Den som vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt 25-29 § uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift döms till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall döms ej till straff.

Den dominerande sanktionsformen förevarande blir enligt lagstiftning vitesföreläggande. De fall då sådant kan förekomma framgår av de tidigare paragraferna. Härutöver har det ansetts behövligt att införa en straffbestämmelse för dem som lämnar oriktiga uppgifter i de fall då uppgiftsskyldighet föreskrives direkt i lagen. nämligen i 25-29 §§. Bestämmelsen har avfattats på hävdvunnet sätt. Eftersom fängelse ingår i straffskalan kommer enligt praxis brottsbalkens regler om medverkan att bli tillämpliga. 33 § Talan om utdömande av vite enligt denna lag förs vid allmän domstol av åklagare. Sådan talan får väckas endast efter anmälan eller medgivande av näringsfrihetsombudsmannen. Allmänt åtal för brott som sägs i 32 § får väckas endast efter anmälan eller medgivande av ombudsmannen. Genom förevarande paragrafläggs det i händerna på NO att avgöra om det är påkallat att talan väckes om utdömande av vite eller att åtal väckes. Självfallet ankommer det sedan på vederbörande åklagare att på sitt ansvar bedöma om NO:s önskemål skall följas. I allmänhet torde väl emellertid detta komma att ske. NO har avgörandet inte bara beträffande sina egna vitesförelägganden

Överväganden och förslag 157

fattat. utan också angående de beslut av sådant slag som marknadsdomstolen Detta är betingat av NO:s ställning som allmän övervakare på ifrågavarande område. Denna ordning överensstämmer med den som för konsumentombudsmannens del gäller på tillämpningsområdet för marknadsföringslagen (1975:1418).

Besvär 34§ Mot näringsfrihetsombudsmanncns beslut enligt l3-15§ eller 21—23§ eller 33 § får talan inte föras. Talan mot annat beslut av ombudsmannen förs hos kammarrätten genom besvär. Avser beslutet en anmodan enligt 26-27 § eller 29 § länder det dock omedelbart till efterrättelse. om inte annorlunda förordnas.

Förevarande paragraf reglerar rätten att föra talan mot ombudsmannens beslut enligt den föreslagna lagstiftningen. l första stycket anges att sådan att talan inte får föras i en del fall. Det gäller bl. a. beslut av ombudsmannen ärendet till marknadslämna visst förvärv utan åtgärd eller att överlämna domstolen. Vidare om ingripande mot förvärv gäller det olika ansökningar av massmedieföretag eller mot dominerande ställning samt vissa slag av bör inte förekomma i dessa fall. anmälningar. Någon besvärsmöjlighet Mot andra beslut av ombudsmannen får besvärstalan föras hos kammarrätten. De viktigaste innefattar anmodanden enligt 25-29 § för massmedieintressenter och andra att tillhandahålla uppgifter m. m. Med hänsyn till beslutens karaktär har MKU funnit det naturligast att besvären prövas av kammarrätten. föreskrivs i paragrafen att ombudsmannens anmodanden enligt Slutligen 26-27 § eller 29 § att lämna m. m. länder till efterrättelse uppgifter omedelbart, om inte annorlunda förordnas. I dessa fall avser uppgiftsinsamlandet i allmänhet utredningi ärenden om förvärvsprövning och ingripanden vid dominerande ställning. Regeln är påkallad av de särskilda kraven på snabb handläggning av sådana ärenden. om 35 § Den som till följd av bestämmelserna i denna lag har fått kännedom enskilds affärs- eller driftförhållanden får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han sålunda har erfarit. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

I förslaget till ny konkurrensbegränsningslag angav konkurrensutredningen att man finge förutsätta att NO vid handläggningen av i den lagen avsedda förvärvsärenden skulle komma i kontakt med åtskilliga andra än myndig- Det kunde därvid bli nödvändigt att i viss utsträckning låta den hetspersoner. NO kontaktade få del av material i ärendet. I sitt lagförslag intog utredningen en bestämmelse om tystnadsplikt på förvärvsområdet som tog sikte inte bara i på tjänstemän utan också på andra som hade fått del av vad som förekommit av förvärvsärende. MKU anser det önskvärt med en vid handläggning motsvarande bestämmelse i MKU:s lag för andra än tjänstemän. funktionärerna är tystnadsplikten numera uttömmande För de offentliga En erinran om bestämmelsernai denna lag reglerad i den nya sekretesslagen. har intagits i andra stycket av förevarande paragraf.

158 Överväganden och

förslag sou 1980:28

7.12.2 Lag om i ändring tryckfrihetsförordningen

1 kap.

10§ Utan hinder av denna förordning får vidare i lag med ändamål att motverka sådan företags- och ägarkoncentration på ntassmedieområdet som ej är önskvärd från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt befogenhet ges domstol att ingripa med föreskrifter eller förbud i fråga om förvärv av företag eller av inflytande över företag på detta område eller med föreskrifter för fysisk eller juridisk person med dominerande ställning på massmedieområdet. Föreskrift får avse även avhändelse av företag eller av inflytande över företag. Lagstadgande som anges i första stycket får dock inte strida mot bestämmelserna i 2 § andra stycket.

Såsom närmare har angivits i den allmänna innefattar motiveringen föreskrifternai 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 § och 6 kap. 1 § TF en fri etableringsrätt på förevarande område. har rätt Medborgarna att utge tryckta skrifter utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder. Det får alltså inte krävas tillstånd av myndighet eller ställas upp andra villkor som begränsar utgivningsrätten och som inte har stöd i TF. Den av MKU föreslagna lagstiftningen om motverkande av massmediekoncentration avser att ge möjlighet att ingripa mot bl. a. tidningsföretag och bokförlag med förvärvsförbud eller föreskrifter, som i vissa särskilda fall kan avse även avhändelse av företag eller aktier. Sådana åtgärder tar sikte just på den av TF garanterade rätten att trycka, ge ut eller sprida tryckta skrifter. Genomförandet av denna förutsätter lagstiftning alltså en undantagsföreskrift i TF. Denna föreslås få sin plats i en ny 10§ i 1 kap. Undantagsföreskriften har utformats fylligt. Den anger att möjligheten att ingripa skall ges i lag som har det med MKU:s förslag avsedda ändamålet. Föreskriften anger vidare formerna för Likaså av åtgärderna. framgår lagtexten att prövningen skall ankomma på domstol. Såsom redan har framhållits i den allmänna vinner motiveringen man genom den förhållandevis utförliga avfattningen att huvudlinjerna i den föreslagna lagstiftningen mot massmediekoncentration inte kan ändras i avgörande mån annat än om man också samtidigt beslutar om ändring av TF. I undantagsföreskriften göres genom andra stycket av förevarande paragraf den inskränkningen att lagstiftningen mot massmediekoncentration inte får strida mot bestämmelserna i 1 kap. 2§ andra stycket TF. Dessa bestämmelser innebär att tryckning, utgivning eller spridning av skrift inte får hindras av myndighet eller annat allmänt av skriftens organ på grund innehåll. Denna viktiga bestämmelse skall alltså fullt ut också med gälla avseende på åtgärder som grundas på den av MKU föreslagna lagstiftningen. Av det föregående framgår att MKU föreslagit att en bestämmelse av motsvarande innebörd som 1 kap. 2 § andra stycket TF skall tas in också i själva lagen om motverkande av massmediekoncentration. Den har fått sin plats i 2 § första stycket lagförslaget. Härigenom blir förbudet att ingripa på grund av innehållet generellt tillämpligt i fråga om massmedier.

Överväganden och förslag 159

7.12.3 i lagen (1970:417) om marknads- Lag om ändring domstol m. m.

1 § Marknadsdomstolen handlägger ärenden enligt lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. marknadsföringslagen (1975:1418). lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor och lagen (0000:000) om motverkande av massmediekoncentration.

verksamhetsområde genom upp- Paragrafen anger marknadsdomstolens har att tillämpa. bör räkning av de lagar som domstolen Uppräkningen med den av MKU föreslagna lagen om motverkande av kompletteras massmediekoncentration. 3 § Marknadsdomstolen består av ordförande och vice ordförande samt ledamöter. fjorton andra ledamöter. av vilka fyra är särskilda i dess nuvarande lydelse består domstolen av . förutom Enligt paragrafen ordförande och vice ordförande, åtta andra ledamöter. I paragrafen anges vidare att av sistnämnda ledamöter två är särskilda ledamöter. en för ärenden och en för ärenden om marknadsföring och om konkurrensbegränsning ärenden om oskäliga avtalsvillkor. av den allmänna 7.8.2) innebär Såsom framgår motiveringen (avsnitt MKU:s ökas till sammanlagt fjorton. Sex förslag att antalet andra ledamöter tillkommer alltså. Av dem är två särskilda ledamöter. Dessa nya ledamöter två är avsedda för massmediekoncentrationsärenden. Emellertid bör i denna andra ledamöterna fyra är särskilda paragraf anges endast att av de fjorton ledamöter. För att undvika onödiga upprepningar bör lämpligen bestämningen av ärendekategorierna för de olika särskilda ledamöterna tas uppi 4 § tillsammans med kvalifikationskraven för dessa ledamöter. För marknadsdomstolen ärenden inom dess gäller nu i fråga om alla de tre kategorierna Av kompetensområde att domstolen in pleno består av nio ledamöter. skäl innebär MKU:s förslag ingen ändring i sak häri, även om naturliga i förevarande och följande paragrafer föreslås ändrade med ordalagen Såsom hänsyn till ärendena enligt den nya massmediekoncentrationslagen. blir antalet ledamöter också nio redan angetts i den allmänna motiveringen för av de nya ärendena. ehuru vid plenarsammanträde handläggning där delvis blir en annan än i de nuvarande ärendena. sammansättningen Härom återkommer MKU vid följande paragrafer.

4§ Ordföranden och vice ordföranden skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Av de särskilda ledamöterna skall en ledamot. för ärenden om och ärenden om massmediekoncentration. ha särskild konkurrensbegränsning insikt i näringslivets förhållanden, en ledamot. för ärenden om marknadsföring ha särskild insikt i konsumentfrågor och de två och oskäliga avtalsvillkor. återstående ledamöterna. för ärenden om massmediekoncentration. ha särskild insikt i massmediebranschens förhållanden. Ordföranden. vice ordföranden och de särskilda ledamöterna får ej utses bland personer som kan anses företräda företagarintressen eller konsument- och löntagarintressen. För vice ordföranden och var och en av de särskilda ledamöterna finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna om vice ordförande och särskild ledamot gäller även ersättare.

160 Överväganden och

förslag

Förevarande paragraf innehåller nu regler om kvalifikationskrav för ordföranden, vice ordföranden och de två nuvarande särskilda ledamöterna. De två förstnämnda skall vara jurister och erfarna i domarvärv och av de båda nuvarande särskilda ledamöterna skall den ene ha särskild insikt i förhållanden och den andre särskild insikt i konsumentfrågor. näringslivets I dessa hänseenden föreslår MKU ingen ändring i sak. Som framgår av den allmänna motiveringen bör emellertid enligt MKU:s mening den nuvarande särskilde ledamoten för ärenden om

konkurrensbegrånsningsfrågor med sin

kännedom om näringslivets förhållanden kunna delta i masslämpligen medieärendena. Detta har MKU i sitt förslag låtit komma till uttryck i förevarande paragraf. Som också har angivits förut skall de båda nya särskilda ledamöterna. som är avsedda endast för massmedieärenden, ha särskild kännedom om och erfarenhet av förhållandena inom massmedieområdet och villkoren där. Detta kommer till uttryck i denna paragraf genom bestämmelsen att de två återstående ledamöterna. för ärenden om massmediekoncentration, skall ha särskild insikt i massmediebranschens förhållanden. MKU:s Enligt mening kan det- med hänsyn till de skiftande förhållandena inom massmedieom- - vara lämpligt att man till dessa två poster väljer rådets olika branscher personer med olika erfarenhets- och intresseinriktning. Detta har MKU emellertid inte ansett nödvändigt att ange i själva lagtexten. För ordföranden, vice ordföranden och de nuvarande särskilda ledamöterna gäller enligt förevarande paragraf att de inte får utses bland personer som kan anses företräda företagarintressen eller konsumentoch löntagarintressen. Denna bestämmelse får ses mot bakgrunden av partsrepresentationen i domstolen. Av övriga sex ledamöter utses nämligen, enligt 5 §, tre bland företrädare för företagarintressen och tre bland företrädare för konsument- och löntagarintressen. Det är då naturligt att det finns en s.a.s. neutral grupp som inte får företräda någon av de nämnda intressekategorierna. MKU föreslår för massmedieärendenas del inte någon särskild intresserepresentation bland de återstående ledamöterna. Det kunde då möjligen synas onödigt att föreskriva att de två nya särskilda ledamöterna för massmedieärenden inte skall få utses bland företrädare för de nämnda intressegrupperna. Emellertid har MKU stannat för - bl. a. för att inte komplicera förhållandena för mycket- att inte göra någon skillnad mellan de nuvarande och de nya särskilda ledamöterna i förevarande hänseende. Också i fråga om ersättarna bör gälla samma regler för de nya särskilda ledamotsposterna som för de nuvarande. Enligt 6§ är det regeringen som utser ledamöter och ersättare i marknadsdomstolen. Det är således också regeringen som bestämmer antalet ersättare. Antalet bör inte tas till för snävt.

5§ Av övriga ledamöter utses för ärenden om konkurrensbegränsning och ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor sammanlagt sex ledamöter. varav tre bland företrädare för företagarintressen och tre bland företrädare för konsument- och löntagarintressen. Återstående fyra ledamöter utses för ärenden om massmediekoncentration. För ledamot som avses i denna paragraf finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.

och 161

Överväganden förslag

SOU 1980:23

Denna paragraf innehåller bestämmelser om marknadsdomstolens övriga ledamöter. De är nu -i ärendena om konkurrensbegränsning respektive om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor - sex till antalet jämte ersättare. Första är i sak oförändrat men är i formella hänseenden stycket omredigerat på grund av de nya ärendena enligt massmediekoncentrationslagen. Ledamöterna för sistnämnda ärenden regleras i förslagets andra stycke. Paragrafens andra stycke i den nuvarande lydelsen tas i oförändrad form upp som tredje stycke i MKU:s förslag. För massmedieärendenas del föreslår MKU, som framgår av den allmänna motiveringen och även har nämnts vid 4 § ovan, ingen intresserepresentation. För de fyra ledamöter som skall kunna delta i handläggningen av massmedieärenden - utöver ordföranden, vice ordföranden och sammanlagt tre särskilda ledamöter uppställs inte några särskilda kvalifikationskrav utöver de allmänna behörighetsvillkoren enligt 7 §. De skall vara lekmannaledamöter och utses bland allmänt kloka och kunniga personer. Såsom MKU har understrukit i den allmänna motiveringen kan det vara lämpligtutan att detta särskilt anges i lagtexten - att skilda meningsriktningar blir företrädda vid valet av dessa lekmannaledamöter och deras ersättare.

9 § Vid handläggning av ärende om konkurrensbegränsning, marknadsföring eller oskäliga avtalsvillkor är marknadsdomstolen beslutför när ordföranden och fyra andra ledamöter är närvarande. l beslut i sådant ärende skall lika antal ledamöter som företräder företagarintressen samt konsument- och löntagarintressen deltaga. Vid handläggning av ärende om massmediekoncentration är marknadsdomstolen beslutför när ordföranden och sex andra ledamöter är närvarande. Av de särskilda ledamöterna och de i 5 § avsedda ledamöterna deltager vid handläggning av ärende enligt någon av de i 1 § nämnda lagarna endast de ledamöter som utsetts för det ifrågavarande slaget av ärenden. Ordföranden kan ensam på domstolens vägnar företaga förberedande åtgärd och pröva fråga om avskrivning av ärende. Paragrafen upptar beslutförhetsregler. Beträffande första stycket innebär MKU:s förslag ingen ändring i sak utan endast formella ändringar betingade av att MKU för in massmedieärenden under lagen och marknadsdomstolens kompetens. Andra stycket anger minimiantalet ledamöter vid marknadsdomstolens handläggning av massmedieärenden. På skäl som framgår av den allmänna motiveringen är kravet på minimiantalet något högre än för domstolens nuvarande ärenden. Resultatet blir att alltid minst två av de föreslagna lekmannaledamöterna, nämnda i 5 § andra stycket, måste vara med i avgörandet av ett massmedieärende. I paragrafen i dess nuvarande lydelse finns — i andra stycket- föreskrift av innehåll att av de särskilda ledamöterna (som ju för närvarande är två till antalet) deltar i ärende om konkurrensbegränsning endast den som utsetts för sådana ärenden och i ärende om marknadsföring eller oskäliga avtalsvillkor endast den som utsetts för sådana ärenden. Föreskriften kan möjligen förefalla överflödig, då vad där sägs skulle kunna anses följa redan av 3 § i dess nuvarande lydelse. Föreskriften infördespå föranledande av

162 Överväganden och förslag

lagrådet vid lagens tillkomst. Lagrådet påpekade att marknadsdomstolen (då marknadsrådet) kan komma att handlägga ärenden som inte kan hänföras till de i 1 § nämnda lagarna, t. ex. remisser av mera allmän natur. Om sådana ärenden anses böra avgöras av marknadsdomstolen i dess helhet, bör denna då bestå av samtliga (dåvarande) tio ledamöter. Enligt lagrådet borde för klarhetens skull särskilt anges domstolens sammansättning vid behandling av ärenden enligt de i 1 § nämnda lagarna. Så skedde alltså genom deni andra stycket införda föreskriften. Om denna tanke fullföljes efter den av MKU nu föreslagna utbyggda sammansättningen, kommer alltså marknadsdomstolen vid handläggning av ärende som ligger utanför de i l § avsedda lagarna att bestå av sexton ledamöter, om ärendet bedöms böra prövas av domstolen i dess helhet. MKU har i sitt förslag sökt att anpassa den nuvarande föreskriften i andra stycket till den utbyggda sammansättningen av marknadsdomstolen och flyttat föreskriften till tredje stycket. Det nuvarande tredje stycket har då blivit fjärde stycke i paragrafen. Som framhölls redan vid det ursprungliga av förevarande antagandet paragraf innebär inte beslutförhetsreglerna någon rekommendation. Ofta torde det vara lämpligt att fler ledamöter än minimiantalet deltar i handläggning av ärende. Som torde framgå av vad MKU anfört i den allmänna motiveringen har MKU den uppfattningen att det är önskvärt att massmedieärenden i allmänhet handläggs av domstolen med fulltalig besättning. Eftersom de föreslagna föreskrifterna om marknadsdomstolens sammansättning blir något svåröverskådliga på grund av variationerna för de olika ärendegruppernas del görs här en liten sammanfattning av förslaget. För ärenden om konkurrensbegränsning samt ärenden om marknadsfö- i ring och ärenden om oskäliga avtalsvillkor föreslår MKU inger. saklig ändring av nuvarande föreskrifter. Vid handläggning av ärenden om massmediekoncentration skall marknadsdomstolen in pleno bestå av följande nio ledamöter: ordförande och vice ordförande, båda jurister med erfarenhet i domarvärv, en särskild ledamot med särskild insikt i näringslivets förhållanden. två särskilda ledamöter med särskild insikt i massmediebranschens förhållanden, samt fyra andra ledamöter (lekmannaledamöter). Marknadsdomstolen är i massmedieärendena beslutför med ordfâranden och sex andra ledamöter. Två ledamöter kan alltså vara borta. Det kan vara vice ordföranden eller någon eller några av de särskilda ledamötena eller lekmannaledamöterna. Reglerna innebär att alltid minst två av leknannaledamöterna måste delta. Enligt paragrafens nuvarande tredje stycke, vilket är oförändrat i \/IKU:s förslag men som enligt vad nyss nämnts blivit fjärde stycke i paragrafen, kan ordföranden ensam företa förberedande åtgärder och pröva fråga om avskrivning av ärende. Denna föreskrift blir tillämplig också på ärenden om massmediekoncentration. Det blir här fråga om åtgärder som gäller inledningen av förfarandet och då bl. a. förberedande sammanträden med parterna. Några exempel må nämnas. Enligt 15 och 16 §§ förslaget til lag om motverkande av massmediekoncentration gäller vissa tidsgränser får NO:s

och förslag 163

Överväganden

marknadsdomstolens handläggning av ärenden. Tidsfristerna kan respektive förlängas, bl. a. genom beslut av marknadsdomstolen. Sådana förlängningsbeslut bör kunna ankomma på ordföranden. 11 § För konkurrensbegränsningsfrågor och frågor om massmediekoncentration finns en näringsfrihetsombudsman och för frågor om marknadsföring och frågor om oskäliga avtalsvillkor en konsumentombudsman. Ombudsman utses av regeringen för viss tid och skall vara lagkunnig. MKU:s innebär att näringsfrihetsombudsmannen skall ha de förslag övervakande och utredande uppgifterna i fråga om massmediekoncentration och att befogenheten att föra talan vid marknadsdomstolen skall tillkomma honom. Detta föranleder att i förevarande paragraf, som anger ombudsmäninföres också frågor om massmediekoncentration för nens uppgiftsområden, näringsfrihetsombudsmannens del.

Förfarandet i ärenden om marknadsföring, oskäliga

avtalsvillkor och massmediekoncentration Förevarande rubrik avser 13-15 §§. I dessa lagrum regleras nu förfarandet i ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor. Föreskrifterna föreslås av MKU bli- efter vissa jämkningar -tillämpliga också på ärenden om massmediekoncentration. Till följd härav bör även rubriken kompletteras. 13 § Ansökan om förbud eller åläggande enligt 2-4 § marknadsföringslagen (1975:1418) eller 1 § lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor eller ansökan om åtgärd enligt lagen (0000:000) om motverkande av massmediekoncentration göres skriftligen. Av ansökningen skall framgå de skäl på vilka ansökningen grundas och den utredning som sökanden åberopar. I likhet med vad som är fallet beträffande ansökningar enligt marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen bör ansökan om åtgärd enligt den föreslagna lagen om motverkande av massmediekoncentration göras skriftligen och av ansökan framgå de skäl på vilka ansökningen grundas och den utredning som åberopas. Med åtgärd avses i första hand föreskrifter eller förbud enligt 4 eller 23 § i nämnda lagförslag. Ansökan härom kan bara göras av NO. Hit hör också obligatoriskt överlämnande med ansökan enligt 14 § i lagförslaget. Det skriftliga överlämnandet skall alltid innehålla en redogörelse för ombudsmannens syn på förvärvet, oavsett om han anser ingripande vara påkallat. Ansökan om åtgärd omfattar även exempelvis ansökan av NO om interimistiskt beslut enligt 20 § eller ansökan om upphävande eller mildrande av föreskrift lagförslag. Ansökan om enligt 21 § i nyssnämnda upphävande eller mildrande av föreskrift kan göras av var och en som berörs av föreskriften, i förekommande fall även av NO. Också annan ansökan av NO till marknadsdomstolen enligt 21 eller 22§ i lagförslaget avses skola omfattas av uttrycket ansökan om åtgärd. 14 § Sökanden och hans motpart skall beredas tillfälle att vid sammanträde inför marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter och förebringa den utredning de vill åberopa. Till sådant sammanträde skall ombudsmannen för

164 Överväganden och SOU 1930123

förslag

frågor av den art som ärendet rör kallas, även om han ej är sökande. Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i den utsträckning domstolen bestämmer. I ärenden om massmediekoncentration är i allmänhet näringsfrihetsombudsmannen sökande. I huvudsak endast när det gäller ansökningar enligt 21 § om upphävande eller mildrande av åtgärd torde enskild part bli sökande. När enskild part gör ansökan i dessa ärenden torde i allmänhet NO vara motpart. Genom bestämmelsen i första meningen i första av stycket förevarande paragraf torde sålunda NO:s bevakning av ärende enligt massmediekoncentrationslagen vid ärendets handläggning hos marknadsdomstolen vara tryggad. Möjligt är att fall kan tänkas där NO varken är sökande eller motpart. För att ge NO tillfälle att framföra det allmännas synpunkter också i sådana fall bör andra meningen av första stycket i gällande lydelse kompletteras. Enligt den bestämmelsen skall konsumentombudsmannen kallas till sammanträde som här avses, även om han inte är sökande. ”Konsumentombudsmannen” bör bytas ut mot uttrycket ombudsmannen för frågor av den art som ärendet rör”. [ärenden om förvärvsprövning torde i allmänhet i första hand förvärvaren av företaget eller egendomen eller av inflytandet över företaget vara motpart. Eftersom ett förvärvsförbud också kan rikta andra sig mot avtalskontrahenter, kan dessa ibland vara att betrakta som motparter. Vid massuppköp av aktier från många olika säljare. torde dock inte alla dessa behöva höras. Av 17 § lagförslaget om massmediekoncentration framgår att också det företag som förvärvet avser i vissa fall skall höras i ett ärende. Vid ingripande enligt 23 § nämnda lagförslag kan föreskrifter meddelas mot var och en av de massmedieintressenter vilka ingår i en sådan sammanhållen grupp som avses i paragrafen. I de fall då ett förvärv starkt berör personalen i ett företag, kan det bli aktuellt att också vederbörande personalorganisationer hörs i ärendena.

15§ Ärende får avgöras utan sammanträde enligt 14§ första stycket, om tillfredsställande utredning föreligger och part ej begär sammanträde. Ansökan som uppenbart ej förtjänar avseende får avslås utan sådant sammanträde. Fråga om förbud eller åläggande enligt 13 § marknadsföringslagen (1975:1418) eller 5§ lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor eller 20 § lagen (0000:000) om motverkande av massmediekoncentration kan prövas utan sammanträde enligt l4§ första stycket. Sådant förbud eller åläggande får dock ej meddelas utan att den som förbudet eller åläggandet avser fått tillfälle att yttra sig i frågan. såvida det icke finns anledning antaga att han avvikit eller eljest håller sig undan.

Den här paragrafen innehåller bestämmelser som ger möjlighet att i vissa fall avgöra ett ärende utan att hålla sammanträde med parterna. De i första situationerna torde stycket angivna bli mycket ovanliga i ärenden enligt massmediekoncentrationslagen. Som regel torde där sammanträde med parterna behövas. Emellertid saknas anledning att formellt undanta alla eller vissa massmedieärenden från lagrummets tillämpning. I bör bestämmelserna kunna komma undantagsfall till användning. Andra stycketi dess gällande lydelse ger marknadsdomstolen möjlighet att

Överväganden och förslag 165

beslut enligt marknadsföringslagen och pröva frågor om vissa interimistiska utan sammanträde inför domstolen med parterna. avtalsvillkorslagen Bestämmelserna bör få motsvarande tillämpning på interimistiska beslut 20§ om motverkande av massmediekoncentration. Andra enligt lagen stycket har jämkats i enlighet därmed.

20 § Skall inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling tillställas part eller annan, sker det genom delgivning. Delgivning av beslut av marknadsdomstolen, vilket innefattar vitesförelägfall av konkurrensbegande enligt lagen (1953:603) om motverkande i vissa gränsning inom näringslivet, marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor eller lagen (0000:000) om motverkande av massmediekoncentration, får ej ske enligt 12 § delgivningslaatt den sökte avvikit eller gen (19702428), med mindre anledning förekommer eljest håller sig undan. MKU:s till lag om motverkande av massmediekoncentration förslag förutsätter att föreskrifter av olika slag som meddelas av marknadsdomstolen skall kunna förenas med vite. I förevarande paragrafs andra stycke bör därför av marknadsdomstolens lagar kompletteras med den nu uppräkningen föreslagna.

7.12.4 Lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar

i rätten att fast egendom m. m.

förvärva

5 a§ Vill någon för vilken enligt denna lag gäller inskränkning i rätten att förvärva fast egendom förvärva rörelse, som drives i riket, eller del av sådan rörelse av någon för vilken sådan inskränkning ej gäller, skall förvärvet för att bli gällande godkännas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Bestämmelserna i första stycket äga motsvarande tillämpning i fråga om förvärv av nyttjanderätt till rörelse eller del därav. Ansökan om tillstånd enligt denna paragraf göres skriftligen hos länsstyrelsen i det län där rörelsen huvudsakligen drives. Länsstyrelsen skall insända handlingarna i ärendet med eget utlåtande till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. I fråga om massmedieintressents förvärv av massmedierörelse eller nyttjanderätt därtill gäller även lagen (0000:000) om motverkande av massmediekoncentration.

Såsom MKU har angivit i ett tidigare avsnitt (om förhållandet till annan lagstiftning) kan det tänkas att om ett massmedieföretag, organiserat exempelvis såsom ett aktiebolag utan utlänningsförbehåll enligt 1916 års lag, vill förvärva en massmedierörelse som drivs av ett aktiebolag som har ett sådant förbehåll, så skall detta förvärv prövas enligt 1916 års lag och då enligt förevarande 5 a §. Om MKU:s förslag blir lag, blir det alltså en dubbel prövning. Godkännande enligt förevarande paragrafs första stycke torde förutsätta att förvärvet inte strider mot ett väsentligt allmänt intresse. Prövningen ankommer i viktigare fall på regeringen och eljest på industriverket. Så som föreskrifterna nu är utformade skulle vid prövningen enligt 1916 års lag också sådana kriterier, som skall gälla vid marknadsdomstolens kunna tillämpas i förvärvsprövning enligt massmediekoncentrationslagen,

166 Överväganden och

förslag

vissa fall. Visserligen är det inte särskilt sannolikt att detta skulle bli fallet. I 1916 års lag bör emellertid, såsom också har angetts i det nyss angivna avsnittet i den allmänna motiveringen, för säkerhets skull göras en markering av vilken skall följa att prövning enligt 1916 års lag inte får ske på grunder som sammanhänger med yttrandefriheten och åsiktsbildningen. Detta har skett genom tillägget av det sista stycket till förevarande paragraf. Två olika kan alltså likväl bli aktuella prövningar vid ifrågavarande förvärv, fast på olika grunder. För att i viss mån en samordning av förfarandena skall kunna ske, föreslår MKU, såsom också har angivits i den allmänna motiveringen, en ny föreskrift i tillämpningskungörelsen till (1971:705) 1916 års lag. Enligt detta tillägg, betecknat 5a§, skall vederbörande länsstyrelse genast underrätta NO om ett ärende enligt 1916 års lag skulle gälla ett förvärv som kan komma under prövning enligt massmediekoncentrationslagen. MKU hänvisar härom till den allmänna motiveringen och till författningsförslaget.

1 Bilaga Dagspressen

har under lång tid varit föremål för betydande Dagstidningsbranschen Koncentrationstendenserna som strukturförändringar. på såväl företags- Framställningen i detta avsnitt avser att något ägarsidan har varit uppenbara. kraft och konsekvenser i form av färre men större belysa koncentrationens företagsenheter inom denna massmediesektor. Förhållandena på dagspressområdet har ingående utretts av tre statliga De har offentliggjort utredningsresultaten i betänkandena pressutredningar. ekonomiska villkor Dagspressens situa- Dagstidningarnas (SOU 1965:22), tion (SOU 1968:48) och Svensk press, Statlig presspolitik (SOU 1975:79). Materialet till nedanstående är hämtat huvudsakligen från dessa redogörelse utredningar. Bearbetning och komplettering har gjorts främst med hjälp av av Tidningsstatistik AB. den tidningsstatistik som publicerats

1 Dagstidningsbegreppet

har i skilda sammanhang definierats på olika sätt. En Begreppet dagstidning snäv definition anger dagstidning som en publikation vilken för läsaren utgör den primära nyhets- och informationskällan inte bara i fråga om lokala förhållanden utan även om företeelser i landet i övrigt och i utlandet. Enligt denna definition betecknas som dagstidningar bara sådana publikationer

som kommer ut 3-7 dagar i veckan. alla publikationer som Enligt en vidare definition räknas till dagstidningar ett nummer i veckan och som kan betecknas som kommer ut med minst allmänna nyhetstidningar. Från massmediekoncentrationssynpunkt är även de mindre pressföretaav stor betydelse. De svarar för en inte gens ställning på marknaden oväsentlig del av nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen på det lokala skall i den här framställningen den planet. För att få med även dessa företag vidare användas. I det följande avses alltså med tidningsdefinitionen en allmän som kommer ut minst en dag i dagstidning nyhetstidning veckan. Från är det också av vikt att skilja mellan koncentrationssynpunkt huvudtidning och avläggare. Med huvudtidning menas tidning som har en självständig redaktion för hela innehållet. Avläggare är tidningar som ges ut under egen vinjett men där det redaktionella innehållet till övervägande del

är detsamma som huvudtidningens.

168 Bilaga I

Upplageutvecklingen

Den svenska dagspressens samlade upplaga på vardagar — beräknad för tidningar som kommer ut minst två dagar i veckan - har ökat från 2 883 600 exemplar år 1945 till 4 588 000 exemplar år 1978. Det betyder att dagspressen under efterkrigstiden ökat sin totalupplaga med 59 procent eller med i

genomsnitt cirka 1,8 procent per år. Ökningen fördelar sig dock inte jämnt

över hela perioden. Under perioden 1970-1978 har ökningstakten varit så gott som obefintlig, eller i genomsnitt 0,06 procent per år. Dagspressens totalupplaga minskade sålunda med 58 100 exemplar under åren 1975-1978.

Dagspresskommittén hari en forskningsrapport (Ds U 1979:9) kommenterat

upplagesiffrorna enligt följande. För första gången i modern tid redovisade den samlade dagspressen relativt sett en klar nedgång i upplaga 1978; minskningarna var större än ökningarna. Förlusterna koncentreras i stort till storstadspressen, vilket framgår av tabell 1 och 2. Nästan 2/3 av minskningen faller på kvällstidningarna. Enligt tabell 2 går storstadstidningarna med 7 nr/vecka tillbaka med 77 000 exemplar. Samtliga minskar

flerdagarstidningar med 67 000, vilket innebär att landsortspressen

väger upp en del av storstadspressens förluster. Inkluderar man endagstidningarna, vilket görs i tabell 1, stannar minskningen vid 63 000 exemplar. Storstadspressens förluster drabbade främst Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen. Inom landsortspressen ligger merparten av förändringarna mellan 1 och 2 procent. De flesta tidningarna kan redovisa mellan 1977 och ökningar 1978.

Tabell l Upplaga vardagar och söndagar 1977 och 1978

År Vard. Sönd. (1000 ex) (1000ex) 1977 4 894,8 2 784,4 1978 4 831,8 2 660,2 Förändring i absoluta tal, 1-7 nr/vecka -63,0 -124,2 Relativ förändring -1,3 % -4,5 %

Tabell 2 Upplageförändringar 1977-1978 för dagliga storstadstidningar

Samtliga storstadstidningar med 7 nr/vecka -77,0 —124,0

Dagspressens totala förändring, 4-7 nr/vecka -66,6 -124,2

Bilaga I 169

Sammanfattningsvis kan av rapporten konstateras att landsortspressen, såväl flerdagars som fådagars, har en upplageökning. Upplageminskningen som ju är komplementtidningar, dels till hänför sig dels till kvällstidningarna, utanför deras närområden, dvs. där även dessa storstadsmorgontidningarna, är komplementtidningar. som varit märkbar under de Den negativa trend i upplageutvecklingen senaste åren kan emellertid nu ha brutits. För första halvåret 1979 noteras nämligen en ökning av tidningarnas totalupplaga. Så nådde exempelvis Svenska och större landsortstidningar som Dagens Nyheter, Dagbladet Upsala Nya Tidning och Vestmanlands läns Tidning högre upplagesiffror. Det mest utmärkande för upplageökningen är dock att de bidragsstödda i flera fall på avsett sätt stärkt sin ställning. Det mest andratidningarna exemplet under 1970-talet på en framgångsrik andratidanmärkningsvärda ning utgör Länstidningen i Östersund, som åter ökade sin upplaga. Sedan mitten av 1970-talet har upplagan fördubblats och är nu 22 000 exemplar. Ny teknik, redaktionell förnyelse möjliggjord genom lån ur presstödsfonden, och presstöd är faktorer som säkerligen bidragit till den framgångsrika Vissa av A-pressens tidningar, t. ex. Östra Småland och upplageökningen. Örebro-Kuriren noterade också klara upplageframgångar. Av de största ökade sin upplaga medan Aftonbladet fick kvällstidningarna Expressen vidkännas en minskning. Ett framträdande under de senaste trettio åren är att drag i utvecklingen kvällspressens upplageökningar relativt sett varit betydligt större än morgontidningarnas. Till kategorin kvällspress räknas här bara storstädernas dvs. för närvarande Aftonbladet, Expressen, GT och kvällstidningar, Kvällsposten. har gått snabbare än befolkningsökningen. Det Upplageutvecklingen innebär att också tidningstätheten eller tidningskonsumtionen per invånare ökat i landet. Konsumtionsökningen framgår av tabell 3. I tabellen redogörs har där för antalet försålda tidningsexemplar per 1 000 invånare. Uppdelning gjorts mellan morgon- och kvällspress. Av tabellen framgår att konsumtionsökningen från 1945 till 1978 är cirka nådde sin 27 procent eller i genomsnitt 0,8 procent per år. Konsumtionen

Tabell 3 Antalet på vardagar försålda morgon- och kvällstidningsexemplar per 1 000 invånare åren 1945-1978

Anm: Befolkningsuppgifter per 31.12. Upplaga under därefter följande halvårsperiod.

170 Bilaga 1

topp 1975. Därefter sjönk konsumtionen märkbart och låg 1978 klart under nivån för 1970. Tabellen visar också kvällstidningarnas stora upplageframgångar under har svarat för hela 78 procent av den ökning av efterkrigstiden. Kvällspressen tidningskonsumtionen som skett sedan 1945. För morgontidningarnas del har upplageökningarna i stort sett begränsat sig till att följa befolkningsutvecklingen. Under det senaste decenniet har inte ens detta varit möjligt.

Ökningen för kvällspressen var framträdande till 1970. Tendensen nu är

annorlunda och mer komplicerad. Ser man på upplagan för kvällstidningarna i Stockholm är denna 1979 avsevärt mindre än 1970. GT och Kvällsposten visar däremot högre upplagor 1979 än 1970. Av tabell 4 framgår upplagan för storstädernas kvällstidningar under de senaste tio åren. Det bör slutligen nämnas att en tidnings totalupplaga inte ensam utgör måttet på framgång. En tidnings ekonomi avgörs i stället av förhållandena på utgivningsorten. Som pressutredningen konstaterat kan täckningsgraden användas som en indikator och ekonomi. på en tidnings konkurrensläge Ju

högre hushållstäckning, desto bättre ekonomi.

Tidningsföretagen

I slutet av 1978 utkom i Sverige 155 huvudtidningar och 34 avläggare till dessa. (Tidningarna är förtecknade på underbilaga A.) För utgivningen svarade sammanlagt 136 tidningsföretag. Med sådant företag avses här den juridiska eller fysiska person som formellt står som utgivare. Aktiebolagsformen är helt dominerande bland Det tidningsföretagen. gäller både borgerliga och socialistiska tidningar. Så gott som alla större tidningar drivs i denna företagsform. Ett undantag är Svenska Dagbladet som sedan 1973 ges ut av ett handelsbolag. För närvarande svarar 113 aktiebolag för utgivningen av 130 huvudtidningar och 31 avläggare. Sex av bolagen ger tillsammans ut 21 huvudtidningar och 8 avläggare. I övrigt förekommer inte att aktiebolagen ger ut mer än en huvudtidning var. Återstående 25 huvudtidningar och 3 avläggare ges ut av tidningsföretag med annan företagsform. Bland dessa finns 19 ekonomiska eller ideella föreningar, tre handelsbolag och ett kommanditbolag. Två av tidningsföretagen ges ut av enskild person. Ingen av de föreningsdrivna tidningarna har större upplaga än 18 000 Denna exemplar. tidningsgrupp består huvudsakligen av centertidningar som kommer ut en dag i veckan.

Tabell 4 Kvällstidningarnas upplagor, vardagar, första halvåret, i tusental

Tidning/År 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

Aftonbladet 501,2 469,9 478,0 476,3 477,0 458,5 449,1 429,4 423 ,7 Expressen 608,8 620,2 586,3 588,0 582,1 574,3 570,9 544,8 519,6 532,8 Göteborgs-Tidningen 79,9 81,9 79,8 77,8 80,3 89,0 95,3 94,5 94,2 100,0 Kvällsposten 97,2 101,7 108,3 116,8 119,4 117,7 114,5 114,5 112,7 117,3

Bilaga 1 171

är i stor utsträckning knutna till varandra genom Tidningsföretagen koncernförhållande. Nära hälften av företagen ingår i någon tidningskoncern. För närvarande finns 17 sådana koncerner. Koncernerna innehåller vilka första halvåret 1978 svarade för en sammanlagt 64 tidningsföretag, av 2898 963 exemplar eller cirka 60 procent av hela tidningsupplaga

dagspressens upplaga. Tio av koncernerna är tvåtidningskoncerner. Övriga

minst var. I fråga om antalet företag är innehåller tre tidningsföretag A-Press-koncernen störst med sina 19 tidningsföretag, vilka tillsammans utger 20 huvudtidningar. Ser man till upplagan leder Dagens Nyheter-

koncernen. är alltså en vanlig företeelse på dagspressområdet. Det Koncernbildning självständiga företagsenheter är betydligt lägre än betyder att antalet verkligt Därtill kommer att företagen i stor utsträckning är antalet tidningsföretag. förenade med varandra därigenom att de har samma ägarintresgruppvis senter. Detta visas nedan i avsnittet om ägarkoncentrationen.

4 Koncentrationsutvecklingen

både i absoluta Som framgått av det tidigare sagda har tidningskonsumtionen i relation till ökat under större delen av tal och ställd folkmängden Trots detta har antalet verksamma tidningsföretag under efterkrigstiden. samma tid kontinuerligt minskat. Ett minskande antal företag har alltså fått svara för en allt större tidningsproduktion. Utvecklingen har gått mot färre

men större företagsenheter. framgår av tabell 5. Minskningen av antalet självständiga dagstidningar Under 1945-1950 var tidningsantalet oförändrat. De tidningsperioden som då förekom av nyetableringar. Koncentranedläggningar uppvägdes accelererade sedan i början på 1950-talet. Under perioden tionsprocessen 1950-1965 försvann 59 tidningar. Det innebar en reduktion med 27 procent. har därefter mattats. Under 1970-talet har tid- Koncentrationsprocessen

Tabell 5 Antalet huvudtidningar 1940-1978

Anm: Antal tidningar per 1.1 resp. år.

172 Bilaga 1

ningsantalet varit stabilt.

Ökningen under 1976-1978 består huvudsakligen

av centerpartistiska och opolitiska vilkas endagarstidningar, etablering främst torde ha möjliggjorts på grund av det under 1976 införda etableringsstödet. De färskaste exemplen på sådan etablering utgör den centerpartistiska endagstidningen Nyhetsspegeln Stockholmaren, som började utges 1980, och socialdemokratiska Uppsala-Demokraten, Arbetarursprungligen bladets veckoedition i Uppsala som gjorts om till självständig Veckotidning från den 10 januari 1980.

Ökningen av presskoncentrationen är främst en följd

av att många huvudtidningar lagts ner. Men de direkta nedläggningarna utgör inte enda förklaringen. Även tidningsfusioner har spelat en stor roll i utvecklingen. Fusionerna har inneburit att förut självständiga tidningar gått upp i andra tidningsföretag som avläggare till dessa eller för att helt upphöra även till namnet. Den minskning i företagsbeståndet som under efterkrigstiden skett genom och fusioner har bara till en del kunnat kompenseras genom nedläggningar nyetableringar av pressföretag på marknaden. Frekvensen av nedläggningar, fusioner och nyetableringar visas i tabell 6. Sedan 1940 har sammanlagt 141 självständiga tidningar upphört genom

nedläggning eller fusion. Drygt 40 procent av bortfallet har ersatts genom nyetablering. Den senaste nedlåggningen drabbade Sandvikens Tidning, vilken upphörde i och med utgången av år 1979. Totalt har 60 nya dagstidningar startats under den angivna perioden. Nästan hälften av dessa har dock sedermera upphört med sin utgivning. att grunda en fast etablering på tidningsmarknaden Svårigheterna har visat sig stora. Under de senaste 20 åren har bara 26 nyetableringar ägt rum. Det har med tre undantag - två tvådagars- och en tredagarstidning - gällt

som ges ut en dag i veckan. Några större pressorgan har inte tidningar etablerats sedan 1940-talet då tidningarna Expressen, Dagen och Kvällsposten startades. Enligt pressuppgifter kommer Stockholm under hösten 1981 att få en socialdemokratisk Den får namnet morgontidning. Stockholmsoch skall utkomma Tidningen fem dagar i veckan. Tryckning skall ske hos Aftonbladet. A-pressens AB blir till 90 procent ägare till den nya tidningen.

TabelI6 Antal huvudtidningar som nedlagts eller som upphört genom fusion samt antalet nyetablerade sådana tidningar 1940-1978

(Nedläggningarna, fusionerna och nyetableringarna är förtecknade på underbilagorna respektive B, C och D.)

Bilaga 1 173

Det bör anmärkas att den här redovisade statistiken inte använder tidningsföretag utan huvudtidning som enhet. Begreppen tidningsnedläggning och tidningsfusion är följaktligen inte liktydiga med företagsnedlägg- Ett företag som ger ut flera tidningar kan fortsätta ning och företagsfusion. sin tidningsrörelse även om en av tidningarna läggs ned. Och ett samgående mellan två tidningar behöver inte innebära att också två tidningsföretag går kan redan före samgåendet ha utgivits av samma samman. Tidningarna Vidare kan företagsfusioner komma till stånd utan att berörda företag. företags tidningar går samman. Tillgängligt statistiskt material är alltså inte direkt tillämpligt på tidningsföretagen. Men likväl kan på goda grunder antas att de i tabell 6 redovisade och fusionsaktivitet som siffrorna ger en god bild också av den nedläggningsträffat och deras företags utveckling är tidningsföretagen. Tidningarnas densamma. Som förut konstaterats ger 95 procent av tidningsförevanligen tagen bara ut en huvudtidning var. Ett samgående mellan två tidningar torde också svara mot en fusion av tidningsföretagen, åtminstone i regelmässigt fusionsbegreppets mera vidsträckta bemärkelse. Koncentrationsutvecklingen har inte varit enhetlig för olika företagsgrup- Nedläggningarna och fusionerna har huvudsakligen gått ut över per. småföretagsbeståndet. Av de 141 berörda tidningarna hade drygt 70 procent än en upplaga som var lägre än 5 000 exemplar och 85 procent lägre upplaga 10000 exemplar. Nära hälften av de bortgångna tidningarna hade lägre periodicitet än 4 nummer per vecka. Åtta av de Gruppen större företag har dock inte lämnats helt oberörd. tidningar som upphört med sin utgivning hade en upplaga som översteg Aftontid- 30 000 exemplar. Det var Nya Dagligt Allehanda, Aftonposten, Morgon-Tidningen, Ny Tid, Stockholms-Tidningen, GT Söndagsningen, Handels- och Sjöfartstidning. De kom alla utom tidningen samt Göteborgs GT Söndagstidningen, som var en endagstidning, ut sex eller sju dagar i veckan. Samtliga nu nämnda tidningar har upphört genom nedläggning. Fusionsverksamheten har däremot uteslutande drabbat mindre företag. Av de 59 tidningar som under den aktuella perioden gått samman med andra tidningar har bara en haft högre upplaga än 20 000 exemplar vid samgåendet.

Det var Östergötlands Dagblad som 1959 sammanslogs med Norrköpings

Tidningar och som då hade en upplaga på 20 900 exemplar. Studeras konkurrenssituationen på de orter där tidningar lagts ner eller upphört genom fusion, framkommer att de tidningar som slagits ut från marknaden i huvudsak är sådana som i fråga om upplaga legat på andra, tredje eller fjärde platsen på orten ifråga. Som 1972 års pressutredning konstaterat har det karaktäristiska för dessa dagstidningar varit deras låga Den bristande hushållstäckningen har hushållstäckning på utgivningsorten. att skapa det nödvändiga för omöjliggjort för tidningarna annonsunderlaget utgivningen. Utvecklingen har här varit entydig. På orter med flera tidningar i inbördes konkurrens har de största tidningarna med hög hushållstäckning överlevt och ofta blivit ensamma kvar på marknaden. De mindre konkurrenterna har lagts ner eller gått upp i något större företag. Men inte heller gruppen monopoltidningar - dvs. tidningar som helt dominerar sin lokala marknad - har undgått tidningsdöden. I denna grupp är

174 Bilaga 1

SOU 1980228

det dock som regel bara små tidningar, på mindre orter utan egentligt

underlag för en dagstidning, som drabbats.

Tidningskonkurrensen

Presskoncentrationen har medfört en påtaglig begränsning av tidningskonkurrensen framför allt på det lokala planet. Antalet orter i landet med två

eller flera lokala dagstidningar har minskat från 51 år 1945 till 21 år 1978.

Bland de kvarvarande konkurrensorterna finns 17 orter där såväl borgerliga som socialdemokratiska tidningar utkommer.

Minskningen av antalet konkurrensorter framgår av tabell 7. I tabellen har

bara medräknats tidningar som kommer ut med minst 3 nummer per vecka.

6 Den politiska

fördelningen

Av de 141 tidningar som lagts ner eller fusionerats sedan 1940 har 95 stycken

varit att hänföra till det borgerliga lägret och 17 till det socialistiska. Övriga

29 har betecknats som opolitiska eller på annat sätt. Ser man till antalet har alltså presskoncentrationen gått hårdast fram på den borgerliga fronten. Men flertalet av berörda borgerliga pressorgan har å andra sidan varit små. I upplagehänseende är det i stället socialisterna som fått vidkånnas den största

förlusten. Flera av de drabbade socialdemokratiska tidningarna har nämligen varit upplagemässigt mycket betydelsefulla. Hur presskoncentrationen gått ut över de olika politiska meningsriktningarna inom dagspressen åskådliggörs i tabell 8. I tabellen beaktas dock bara

tidningar som utkommit med 4-7 nummer per vecka. Dagspressens nuvarande fördelning på politiska meningsriktningar framgår av tabell 9. Tabellen beaktar samtliga tidningar som gavs ut 1978. Gotlands Folkblad och Gotlänningen behandlas som huvudtidningar.

Tabell 7 Utgivningsorter efter tidningsantal

År Antal orter med två Antal orter med en eller flera dagstidningar dagstidning

1945 51 42 1950 51 42 1955 39 53 1960 32 56 1965 23 59 1970 21 65 1975 21 64 1978 21 64

Bilaga 1 175

1940-1978 Tabell 8 Nedlagda och fusionerade dagstidningar

Antal % Upplaga % Politisk tendens

tidningar

30 41.7 238 200 23.9 Moderat/Höger 6 8,3 27 400 3.3 Centerpartistisk 19 26,4 170 500 20,7 Liberal/Folkpartistisk 12 16,7 343 300 41 ,6 Socialdemokratisk

Annan beteckning 5 6,9 45 700 5,5 (inkl. opolitisk)

72 100,0 825 100 100.0 Summa

Tabell 9 Dagstidningarnas fördelning år 1978 efter uppgiven politisk tillhörighet

Antal Upplaga (1:a Procentandel av Politisk tendens tidningar halvåret 1978) totalupplagan

19 625 700 13,0 Moderat/Höger 30 294 700 6,1 Centerpartistisk 30 1 634 209 33,9 Liberal/Folkpartistisk 9 177 800 3,7 Borgerlig

Annan beteckning 38 837 400 17,4 (inkl. opolitisk)

Summa 156 4 816 400 100,0

Ägarkoncentrationen

Som ovan framgått har strukturomvandlingen vad gäller företagsbeståndet under i stort sett hela efterkrigstiden. Trots en på dagspressområdet pågått har antalet företagsenheter stastigande tidningskonsumtion självständiga fusioner och koncernbildning. Samtidigt reducerats genom nedläggningar, genomsnittligt sett vuxit i styrka och fått digt har de kvarvarande företagen allt större produktionsandelar. Koncentrationsutvecklingen har emellertid inte stannat på företagsplanet. tendenser finns till en ökning också av ägarkoncentrationen. Med Tydliga denna form av koncentration avses att etablerade tidningsägare antingen direkt eller indirekt via redan kontrollerade företag utökar sina intressen i branschen förvärv av kontrollen över andra tidningsföretag. En allt genom samlas på ett allt mindre antal större andel av dagspressens totalproduktion ägarhänder. I och för sig är detta en följd redan av den företagskoncentration som här förut beskrivits. Men också därutöver förekommer att tidningsägandet ökar redan etablerade Ett uttryck för detta hos kategorin tidningsägare. inom Med kedjebildning menas är den tilltagande kedjebildningen pressen. - mer eller mindre - har gemensam att flera självständiga tidningsföretag

176 Bilaga I

ägare. Tidningskedjan kan utgöra en koncern. Men den kan också bestå av från varandra fristående företag. I det senare fallet blir ägarkoncentrationen större än företagskoncentrationen.

Ägarformema

Huvuddragen i den svenska dagspressens ägarstruktur framgår av tabell 10, där antalet tidningar och deras upplagor grupperats efter olika ägarformer med avseende på huruvida tidningsföretagen ytterst kontrolleras av enskilda personer, stiftelser eller organisationer. När det gäller blandade ägarformer har i tabellen det huvudsakliga ägandet varit avgörande för klassificeringen. Så har t. ex. Nerikes Allehanda, Motala Tidning och Bergslagsposten räknats som stiftelseägda. Dessa tidningar ägs numera av ett kommanditbolag i vilket den folkpartiet närstående Stiftelsen Pressorganisationen är den största delägaren och tillika ende komplementären. De privatägda tidningarna dominerar, framför allt upplagemässigt. Men utvecklingen synes gå mot en minskning av privatägandet till förmån för ett ökat stiftelse- och organisationsägande. De äganderättsöverlåtelser som skett på senare tid antyder detta. Den borgerliga pressen återfinns bland grupperna privatägda och stiftelseägda tidningar. Undantag gäller här för centertidningarna som är organisationsägda. De ägs antingen direkt av partiet eller av lokala andelsoch intresseföreningar. De socialistiska tidningarna är genomgående organisationsägda. Flertalet ägs direkt av det socialdemokratiska partiet och LO genom dess holdingbolag A-Pressen AB. De övriga ägs av fackliga och politiska organisationer.

7.2 Tidningskedjorna

Kedjebildningen är omfattande inom alla tre ägarformerna. För närvarande finns 20 sammanhållna som var och en har dominerande ägargrupper ägarintressen i minst två är förtecknade

dagstidningsföretag. (Dessa på

underbilaga E.) Tillsammans äger dessa grupper 91 huvudtidningar. Inom storstadspressen dominerar tre privatägda tvåtidningskoncerner, var och en starkt knuten till en familj. De har alla tre satsat på kombinationen en morgontidning och en kvällstidning. Störst är DN-koncernen som ger ut Dagens Nyheter och Expressen. Tillsammans har dessa två tidningar en upplaga på drygt 900 000 exemplar. Det motsvarar nära en femtedel av den

Tabell 10 Dagspressens ägarformer år 1978

100,0

I 177

Bilaga

svenska samlade DN-koncernen kontrolleras av dagspressens upplaga. familjen Bonnier genom dess innehav av röstmajoriteten i moderbolaget. I Göteborg ger av familjen Hjörne ägda tidningsföretag ut Göteborgs- Posten och GT. De har tillsammans en upplaga på nära 400 000 exemplar. [Malmö svarar av familjen Wahlgren ägda tidningsföretag för utgivningen och Kvällsposten, vilka har en sammanlagd av Sydsvenska Dagbladet upplaga på 227 000 exemplar. Svenska Dagbladet med en upplaga på 180 000 exemplar utges numera av ett handelsbolag. Den största andelsägaren i bolaget är Stiftelsen Svenska Dagbladet, som genom dotterbolag äger cirka 10 procent av andelarna. andelar är spridda bland ett nittiotal huvudsakligen börsnoterade

Övriga

industri- och handelsföretag. Stiftelsen Svenska Dagbladet äger dessutom Huvudstadspress AB, som i Stockholmsområdet ger ut fem lokala huvudtidningar. återfinns bland landsortstidningarna. Bland De övriga tidningskedjorna märks den av familjen Ander i de större privatägda ägda tidningskedjan Värmland. Den omfattar 9 tidningar. Störst av dessa är Nya Wermlands- Tidningen med en upplaga på 77 000 exemplar. [Dalarna äger familjen Bengtsson en tidningskedja om 8 huvudtidningar, av vilka Falu-Kuriren är störst. I Småland har familjen Hamrin dominerande ägarintressen i en tidningsoch

kedja med 5 huvudtidningar och 4 avläggare. Jönköpings-Posten

Smålands-Tidningen är här de ledande tidningarna. Vestmanlands Familjen Pers äger en koncern som ger ut 2 huvudtidningar. Läns Tidning är den största. Den har en upplaga på 58 000 exemplar. i

Släkten Ridderstad, som äger AB Östgöta Correspondenten, köpte

augusti 1978 Tranås-Posten AB som utger Tranås-Posten. Fem tidningskedjor i landsorten ägs av stiftelser. Den största tidningsägaren med denna är Stiftelsen Pressorganisationen, som har ägarform dominerande i 6 huvudtidningar. Nerikes Allehanda och Gefle ägarintressen Dagblad är de största av dessa. Stiftelsen Barometern (med tidningen Barometern), Högerns Förlagsstif- Erik och Asta Sundins Stiftelse (Norrköpings telse (Norrbottens-Kuriren), Tidningar) äger tillhopa 9 huvudtidningar med en sammanlagd upplaga på cirka 230 000 exemplar. Eskilstuna-Kurirens Stiftelse äger två liberala tidningar, Eskilstuna- Kuriren och Katrineholms-Kuriren, vilka tillsammans har en upplaga på cirka 40 000 exemplar. Iden ena Inom den organisationsägda pressen finns två tidningskoncerner. har Socialdemokratiska aktiemajoriteten. Denna koncern, Arbetarpartiet med A-Pressen AB som moderbolag, ger ut 20 tidningar. Den största är Norrländska Socialdemokraten som med sina 44 000 exemplar i upplaga är dominant på sin marknad. koncernen Den Den andra organisationsägda ägs helt av Centerpartiet. Östersunds-Posten är störst med 31000 exemplar i ger ut 7 tidningar. upplaga. Flera av tidningskedjorna har expanderat genom att ägaren köpt upp andra tidningsföretag. Den allra senaste tiden har gett flera exempel på

178 Bilaga 1

detta. Under 1975 genomfördes sju sådana tidningsförvärv. Ett kommanditbolag med Stiftelsen Pressorganisationen som huvuddelägare förvärvade den tidigare av familjen Ljung i Örebro ägda tidningskoncernen med huvudtidningarna Nerikes Allehanda, Motala Tidning och Bergslagsposten. Dessa tre har tillsammans tidningar en upplaga på 95 100 exemplar. Som kommanditdelägare i bolaget ingår sex andra tidningsföretag, nämligen Eskilstuna- Kuriren, Falu-Kuriren, Gefle Dagblad, Göteborgs-Posten, Västmanlands Läns Tidning och Örnsköldsviks Allehanda. I detta sammanhang kan också noteras att Motala Tidning AB förvärvat för den under utgivningsbeviset

1975 nedlagda tidningen Östgöta-Bladet.

Stiftelseägda Tidningen Barometerns AB i Kalmar förvärvade under samma år först aktiemajoriteten i AB Blekinge Läns Tidning och sedan aktiemajoriteten i Smålandspostens Tryckeri AB. Stiftelsen ökade därmed som ägare sin tidningsupplaga från 52 800 till 122 900 exemplar. Även Centerpartiet gjorde under 1975 två tidningsförvärv. Det gällde två

privatägda tidningsföretag, Hallands Nyheters AB och Östersunds-Postens

AB. Tryckeri Dessa svarar för en sammanlagd upplaga av 58 600 exemplar. Under 1979 förvärvade familjen Ander AB Nordvästra Skånes Tidningar. Upplagan 1978 uppgick till 46 100 exemplar. Under samma år köpte familjen Hamrin AB Falköpings Tidning. Falköpings Tidning hade 1978 en upplaga av 13 500 exemplar. I början av 1980 förvärvade Eskilstuna-Kurirens verkställande direktör, C. G. Carlsson, en aktiepost i Katrineholms-Kuriren. Carlsson har därmed 98,5 procent av aktierna i Katrineholms-Kuriren.

7.3 De största tidningsägarna

Ägarförhållandena

inom den svenska dagspressen får sin klaraste belysning i tabell 11. Det är en förteckning över de största ägargrupperna med hänsyn till dei gruppen ingående tidningarnas sammanlagda upplaga. För att erhålla ett finare koncentrationsmått har de skilda tidningarnas upplagesummor gjorts mera jämförbara därigenom att även tidningarnas olika periodicitet beaktats. De icke dagliga tidningarnas vardagsupplagor har således fördelats över veckans alla vardagar. Detta torde bild ge en riktigare av de mindre tidningarnas relativa betydelse i sammanhanget. De här förut inte presenterade ägargrupperna är följande. Landsorganisationen äger aktiemajoriteten i Aftonbladet AB, som ger ut

kvällstidningen Aftonbladet. Övriga aktier finns hos olika fackförbund inom

LO. Även tryckeri AB Framtiden i Malmö, som ger ut tidningen Arbetet, är organisationsägt. Det ägs av ett flertal fackförbund. Den största aktieposten, 19 procent, har Handelsanställdas Förbund. Tore G. Wärenstam har genom eget aktieinnehav och genom en av honom grundad stiftelse en dominerande i en tidningskoncern ägarställning som ger ut Borås Tidning och Ulricehamns Tidning. Familjema Alström och Wide äger tillsammans Sundsvalls och Tidning Örnsköldsviks Allehanda. Upsala Nya Tidning ägdes tidigare av Axel Johansson. Vid hans frånfälle bildades tre stiftelser som numera har aktiemajoriteten i tidningsföretaget.

Bilaga 1 179

sou 1980:28

visas i tabell 12. Ett vanligt sätt att mäta graden av ägarkoncentration mätt efter andel av totalupplagan är som Den starka ägarkoncentrationen De största svarar för hälften av synes anmärkningsvärd. fyra ägarna dagspressens samlade upplaga.

Tabell ll De 20 största ägargrupperna inom dagspressen

Antal Upplaga Procentandel Ägare huvud- per vardag av totalupptidningar 1:a halv- lagan året 1978

1. Bonniergruppen 2 924 800 20,9 LO 1 429 400 9,7 2. Landsorganisationen, 3. Familjen Hjörne 2 394 200 8,9 4. Socialdemokratiska SAP 21 366 600 8,3 Arbetarepartiet, 5. Familjen Wahlgren 2 227 200 5,1 6. Stiftelsen Svenska 8 201 800 4,6 Dagbladet m. fl. 7. Familjen Ander 9 184 500 4,2 8. Stiftelsen Press- 6 145 200 3,3 organisationen m. fl. 9. Stiftelsen Barometern 3 127 700 2,9 7 109 600 2,5 10. Centerpartiet 11. Handelsanställdas Förbund 1 103 900 2,3 m. fl. fackliga organisationer

14. Familjen Pers 4 70 400 1,6 15. Högerns Förlagsstiftelse 16. Släkten Ridderstad m. fl. 2 70 400 1,6

17. Erik och Asta Sundins

19. Familjerna Alström och Wide

Övriga Totalt 155 4 426 800 100,0 Tabellen visar att de 20 ägargrupperna förfogar över drygt 86 procent av dagspressens samlade upplaga. Tabell 12 Ãgarkoncentrationen inom dagspressen Antal Procentandel huvudtidningar av totalupplagan

Anm: Upplaga per vardag 1:a halvåret 1978.

180 Bilaga I

.Sno

:ovEBo

xm:m_:m92=uU xm:w:._mEB:oU

:uuczgo

gmcmzüznåm v_m:m._:m9__on_ v_m:m_:m9:o.._ xm:m_:m9__on_

.så

.Eouoom .Euudom .Sundom .Sundom

xmzzoao

.=w_£o._ »innom

.Euudom

29.2.02 .mövoå :E252 .Bm .E025 ESQ‘. xwêoao :E032 _mäni _Eu£._ _muoâq som äsoao _Su£._

;om & &

05944 Ewéoea

._uo:om Eek 90.50 MSEK mEER masa w.oE\.m w_oE\c w_oE\o måga w.oE\~. w.oE\o mEE: w.oE\c masa w._oE\c w.oE\c masa ?oss wSER mäsk w.oE\m w.oE\m masa masa m.oER wEEB w.oE\m

Eco

MSE:

CCD

Sm

:§_oo

in: QR: som

03. oc» oc_ :av :om som con cox :oo com com som 8a så oc» cow 8a å: som :av can can .sm 25 som cec coo :av så

c o n m m m o _ mm on vw m_ vw om E E mm v m. & S: .E o? R ä E m_ o_ S mm mm m_ m_ mow

.ÖEESC

:omw:_:_m~D e_o E_o.t_oo.m @0860 € _§m =E.£m:3_mO Eâümzum muunmouiu_ Eoccom 2.5.2.8_ £_o:_w_.3. :E.Em:mv_ möamuzom åwânu: umcmzom __§%.5w E_o§8.m E_o ow:£._om m._onm._u:w € _u9m

@532 EE_mv_

2..xw=__

§mo

:u

0_.N,Ö §=. .EEEM 2.28. mEaov_ wcñcv_ mwc € :Emm

EEE

m me.

=o_§m_=mw.o_m::oU

BE ma:

oeaz

:8_%:._om

oE_£_

:9_ob$_om .:8_2c:_om

me. m m m

_ _ m me. m_ m

:om:_=o5.:..8_o.C,r

mE:E.—. ws.6F mas.: m=_%F

tuxuih

Hotoxobiom

sw=_=Eam%

:3_u.C._. _._8_o.C.r $55.?

a.

:oucsmi =o_..EEEn_

m

mE8oEoEm

main;

m:um_o:o_E

m:._o$Eo._mm mEBoEoäm

m m

mm.unE_oI

.Quiz

.små

m 2:3 E3 mam: 2:3

:o::xoEoQ-m_mQ

m2Son._

w:_=nE.

&

mhaoiz

8ua_ € Son.

m m :oo ma: & m

m=uw:_:=m_m_mQ

a.

m8nm_nmwm_mw.wm m.oun5wmn_mm.mm m8Um_nmw£mm.wm %§_:o=§__os_

e_E umgås_ »massa uw:§o_m om:Eu_m

êumssxeaom

2uE3=oc

xzom

m:uum.Em_aQ

Em_=._>

5m=_%F =um=_=E cuwcEvF mxmcofluzom

82m.:

.mmsêñ

$©

muw:um :8_9C._. :8_oi.~ m m=P_m.m. 03:05 8:55 mmsê: :små

me. m m m m & .m m m

.c

wficxootom

EE coo .E

um3m:o::

mE=E.~

§_E=:m

mn:§_o=

wE:EH

HO

Mss.:

:ow:_=E._..w=Em:m:3_mO

mu=m._o=

:oo

:om:EnE..mm.osmo_om

vu.:

wicni.

mas.:

:ow:_=E._.-E8£w:om :ow:EE._..ww._onmu_om

m:EEH

§2

.2232 .oöiz

ocfim

E3 Emu. Emu.

u._mmmm_m\m:_=n:v=>=I

mm

mån;

:2mb_oEuQ.m_mQ

.w_umEmmm_mw~wm

main;

:8mo%wm_mm._om_ :8mom-um:_v_o_m

E2oEo:~m

$um_nmm£mw.fim

.ocm_ € So

m:Emfi_Ev_

§a_e_oc :o:2oE EoöEoäm Em=_§_2:_om € ._%wE2E

%.E_o_m

m:Em:m_Sv_

awont

omawzom Eazmmo mwuonmzw

ammznävcb

$8o._ .2o s_E Smo € & ;mom & EMS mamman_ &

4 .m .m .v .m .o .n .m .o

.og .Z d_ .Q .E .Q d_ .t .E .2 .om Am .NN .mm

Bilaga 1 181

xw:m_:ma._2:oU xm:m_:n92:oU %E._:.a.2Eu xm:m_:ma._3=oU

_E02_

._:mmw8wEm.E 0353000000500 %_.m_.:a§=ou

ou:oo._onO

:03:=n0._om

_a.8£_

0052200 xm_:_oaO 00:00:30 03:00:30 _m.:=0:._0m

5.252 .E0000m .E0000w :E0002 ..Eu.8m 025000 5.302 .E252 0220:0

00:03.02 3582

.E005 _0027_ EB: _Sop5 ztonfi .E005 .E005 | £0 _0021_ :m .S005 0000

wasp. 05:5. w.oE\m mEEE w.oE\m mass MSEE mass. mass wöêm w._oE: mass w.oE\c mass 05.50 m.oE\c w._oE: 99:: m_oE w._oE: m5ER 99.50 w._oE\c 0550 w5E:. masa w.oE: möss 0550 0850 w_oE\o wöEê möEê

E0:

E0? E0R E03 Eat.

cox som com com oem soc coo som com cow ooc con con så com som oc» com som ooe oss osv 03

S_ soc så Sc som. o.: så

oooocm

:o: å: o.: :s: oc: som. så _ N o m

N. c m N n o N w N N v c E E

n c I m_ oN mm Q. Z i ä um vw S G Em

oN .am Em.

__mmv:u=I

w:_nF5_:cZ 0520520: __a$:v:E

wmmm== 20022 $.mm=__ w:_9..:_:m_ .E:...,,__xmm E_0§09m 050mm”. w,_ae__£ E2a__E .E2230 0::=m w.on8©O 2:5 Em_ 305 §5 Fm; 900060 owcmtom 050800 m._onB©O 902050 9000.00 möaâåmm 3905.05 %S§%: E_o __§e__u=: 9.53:2 € w:E 0EmEm _u9m € _:on

02m

:så

o.:

me. md. m4. m m m m

me. ma:

m m

:åågcm _§_2cc_om :8_ub:_om

1001;:

.mtåâw

1003?_

005.6? _äxuâk _._oxo._H

coxubfiom

t8_9C.mm:_=E._.

m

_._9_u.C._.

r.. m

:0mm0äxm

m4. .H

I833...

m m m goo

:oübe

& §2 m m m

:03m›m.m_m3$_›:m

§2 m m

wE:E._. :8_9C._.

mnflnwmfl

23.2.22 ¢.:um_2_o_S_ 83.2.22

me. m

.m_u_u:mI

m

m:0_m00::0._..m0:m:aaaI

m

mau:§_o__

m:uw:_:E.r-m=a$:v=I m:ow:_:_uF.m__m8___u=I

anges:

iBEE...

.aussi

m m

_._3_9CU_om

E8232

.m

:83;

&

2aw=_=uF-m__§e_s==

00:9.

m:o.E=v_.mw.on8oO

:0w:._:0:m__mv_

:uC_a.C.-mw._ono5O

2u_28.EE

mmu._%uEwv:=I

v_9r:m6w.m.O.

0005M00

m=u.E:v_.a:Em_c_mm

:§95

m:0ñ0m.ww:_a.0.0_:m :0üom.mw._0n060 m:Bmo%_u:a__mI

m

_._00_0›._._.

w:ow:_=:w:oO m=ocm.3m_mQ

=ommoE__mI

Em____>

commuazmi

a.

2§_:§.=_£

.§3a_.~:

EEE» EEE?

:0m:_:3_._. 5mE%F 0:33:02 0900050

0050:05

&

.§3 mE:._ox_ “ego 3:200 3:200 §5 05.6:

of m

m m m m m & me. &

zoo

w:_:EH

w=_ € c.

uflowmfl

:ow:EuF.m__m8=u:I

w=_ € F

:Bømänv 0:28:00 .m_2o:mI

§oa_%F

0555 S.§_2_

wE:E._.

?Eee 000.32

05:0?

mE=E,r-wu:m_v:bmmO

3.6:

Ew=_£.F-m__.§e_6=:

couoamwcfioxcfl.

:8mom.mm._ono5O .03m_0m0:a:0amI :Bmom.omEE.=I

vfinwafl

:ow:E:w_.oO mu:a_mEm.wI

:B::v_.w:=Ec_mm

:0.w0m-mm:ñ0x:m :ovm.mm-m_nnmv_Bn_ :Z.mw._oouBO :8mo%n:m__mI

05.6?

:oäoaføñömam

oEaEm

=..::3_-=_£ w:_=E§.£o_w 00.2.0520:

3:280

uww-:o.6r.~ mm._on2.wO 5.285:

mamma?

commoixm

§23

mmcmcobm 00:58:00 0029:01..

%sä=_: öåom $5260 %§_.oo 0050:05

&

0:00 o.:

HO & &

Am .mm .mm .vm .mm .om .R .wm .om .ov .G .mv .mv .3. .mv .av .mv .ä .av .om .G .mm

.vN .mm .om .N .mm .om .om

182 Bilaga I

_00000_

2202000900000 2000200090000 2202000900000 2202000000000 2002000900000 2000000008000 2000000000000000 20_020:EE0v_ 200020000000000

090200 2000:000 2000:000 .E00.00m 2020:000

_00005 _000002 0000 0005.80 00000050 2000:000 0200000000 2000:000 20000300 .E00dom 0000002 102020 2000:000 _E0001_ _E0001_ _00005 2000:000 _E0001_

mass mass mesa

000g_ was: 00050 m00E: was: 00050 was: 02.500 woe; m0oE\m w00E\_

MSE:

05.50 woe; m00E: w00E\0 w00E:

00000 E00 E0: Eek Eu? så Eu: Etc E000 E00 E000 E0:

._00 _08_

00m 00m 000 00m 00» 00m ooo ooo ooo

000 000 80 00m 000 000 80 oc... 00_ Sm 000 00m 00» 000. 00m oow 00m 000 000 00m 00m 00m

m .m m m m w w

as

m_ v 0 N. 0. w v m _ m N.

«NC S m_ m: m_ E o_ 0_ v_ v_ m_ __ we v

0002203_ 08200v_ E_0000_000v_ $9.3. 50.0.0090 00300000 0.220003 000002005 0880002 00000000 0:00000 o.:mtou©w

00E_0v_ 00E_0v_ 000000! E0001_ 0300:01_ 00.00..: 0000:00 02_0:\_

0E_02 000000 35.22 w0000=om

000.22 0._xm 0020003 2802 2802

0002 000000

&

.000

me. m m m me.

0000.0.

m4. .20

me. mm:

000000_

m

0m0EEE

_§_%§_om

00020.?

0002920023_

E

m=_£.F

E me.

m

0000000000200_

E

me. 0.22 m

0m0000002m

00000000_ 00.00.0000

m_

m.___E£

w2000002

00000005_

00029200.

m

Q

0.0.0000.: ceifi

m m m

0E_0001_

&

000200200.

.0m0EEE

E

-w0EEE

gm gm .2m

000000:v_-0E_000E000v_

000m0EEE-0m020_00v_ 00w0_000_0200m0EE

0500000000005 0000000000001_

E

00m0EEE008200v_

w0EEE wcEEE m0EEE

m

0000200E0m0000000

m §2

§.%E2%==:

=%=_._2:=E

00000_

0000000000008_

.mmoE.._hv_ .00009E4M 020002E0w 0000000002005_ 0000000000_ 0000000020001_

2§_w5

0000000000 000000000m

€ 3.93

E

002.000.: 09000 00000200 00020000 m 0003_ 800200 2802 2802 2802

& E me.. m4. E

mcEE

w:_:E 000000000 0.280003

E

mesa

m0EEE

000000_00n_.00E_00u_-02x002

E

mcEEE mcEEE mcEEE

000000=

MES:

000_0:v_.0E_00000000v_

m=_%F

0000000._00_0m-0200Z

000._

E

mcEEE

00w0EEE.0080_00v_

mcEEE

mama

00m0EE000802002

mange

E

000m›m_.0_m00_v_ :2mm._ono=o._v_ 00000m.0_mm0:v_ _aw.__=_2.Ew§.3 _5000000000003 0020000000003 0000000000001_ 4000000000001_ 0000097200052

0000002005_

0000000001_ 00.20-0002

00E_0v_

0002203_

00E_0v_ 000.22 0E_00_0._ 00:00.: 0.2.2..: 0230:1_ & 0002 2802 :EEE 0m02000z

& .mm .vm .mm om .um .mm .om .00 .G .m0 .m0 .ä .00 do so we do on .K .mn .mn .å .00 00. .Bh .mn .om

Bilaga 1 183

000000000 000000000 000000000 000000000 000000000 000000000

0000:00

00_00000000_00U

0000000002000 0000000002000

0000000002000 0000050000200 0000000000003_

.

0000002 .E00.0om 0000002 .E0080 §£o._o 0000050 0:50.00

005050 0:50.00 0000050 00000050 000050 m00090m 0:50.00 0000002 00000000 0:50.00 0000002 0000005

._00 ._00 ._00 ._00 ._00 ._00 EB: 00 & ._00

9055 000.50 90003 90.03 995m 995m 90003 90003 9000: 90:00 90:0: 90050

90Eê 900cc 90003 0000.00 9000:0 90000 995m 995m 90E\m 90EE 90EE 9053 90E\0 mafia 995m 995m 995m 995m 995m 995m 90005

E05 002m

90000 E05

ooo So ooh 000 000 oow 00m 000 ooo 000 ooo 000 oon oow

00_ 000 000 000 00m 000. 000 000. 000 00m 000 00m 00m oom 00m 000 00m 00_ 00» 00m 00m 00m 000 m o m 0 n

v m v N m w 00 o_ vw o_

c N m. I Ä mm 3 cm S S 2 2 m» Z

cw i m_ 2 mm om

mxoxnmmczm

0.000.000: 000000003_ 000000003_ 9300:02 0E0000_00_0v_ muauzom 00000005 0E00000›2 =e__%Sm

00200500: 0000000000 006020003

E_000_005 E_o.§uo.m 00000005 00000005 05000005 00000095 o.:m:._oZ 00.0.0000.:

0020000000 0000:005

0000:3_ 00505 000000:

005m 00005 00005

Scam 0.00.00

.35 =.~E

00.01_

20m

200m &

00: mm: ma:

m

.m

»E0008 05.550 w=___...§

wE=o.:.¢mw=_:E._.

m was

m m m

;w=_=uF

m m4.

_._3_o.C$_om_

0002:0.: 0000.00; 0005:20 0005005. 0005020. 0002:05

m

.00200200200000000

000000002 :9_u.:..._om

m wmfl

09.005.

me..

_..9_9¢._.

.00_000_00 .00_000_00 .un39_ou

»Z

w=_:E._. mwficnfi.

m_

9_ € .§:oz

mocwxm

m m m

0000.35 000005 00005

m4.

000005 00005 0000.35

ma. m4.

ucsfio

& m...

.mm:_:E.r

00m0_00_0.-0000_0000»

0000090.

000000.00E0000:0_0v_

mw._onE_oI

00002 mcwq

00zon0000m :8_o._§om

._00=_=20000=_=0F

0000m›m-0w0000000_m

mm: & m...

0000:0... 0000:05 0000:05

m

mwoEmu3mv==I

m:o::mEunwm

me.

0000050002 000000002

0000020002 0000030002 00.00.0002 0000030002

0000000000033.. 0000000000052.. 0000000000053* 0000000000053» 0000000500000

a.

mwcioxtoz

0050000502 0000000000_ 09000005

&

00000000 :mEEa: 0.280002 caste

._0004

m

00002 00002 00002 wo_:4

002 §2 0002

m m m m m & m m4. &

.Em:_:uF

0502.0 w:EE.~.

05:20 000.209 .00000 w=_%F

000000.0000000000_0M 00M0_00_H-0000_E00»

mE:E._.

.%=_%F

.Sm._m2.m=Ew_m

._0005 mE=cC.

mocmxm

mama 0001_

05:0; ME00C. m=_£.:.

:Z:3mm>

00900000_

:oE=v_.m:o:on.:oZ

Em=_=E§.fi

00000003/

mass? 000002

000009000000000002 0030000000300

000000=

00000000000000002 00009500000035

000=0I

ocmxm

00w0_00_0..m0:0

mE_o£uw:m 000=000002 28_E..am 090000005 090000005

0900000002 0000001002

000005_

wmfl

o.:B:oZ

00.D

00_0m_

00002 00-U

toboz

00. 00.m 00.m

00002 00002 000000

flaw 00.0

§2 £2 0.02 0›2 »2

._w .Nm .mw .vw .mm .00 Sw ow .om om .ä .mo do .v0 .m0 do .3 .wo .00 .oo_ .SH dog .mon

.om

184 Bilaga I

.åonoE

_Sve_

v_m.zm_:mo._8=uU v_w:m_:nEo.:oU xw:m_:mE2:oU

xmcfltwnroocuo

v_m:m:._m9__o.._ VE.m_:8v__£ v_w:m:._n9__on_ v_m:m_:m9__o.._ xm:m._:m9__om xm.:w_:m9__om xm:m::v.av__on_ xm:m_:m9__om xm:m_:m9__om

xwszoao

.:w_m._om

.E238 EBUOE xmzzoaO __2021_ :u_uE5O :00550 .Sundom v_w_.__.ao .Euuoom xwêomo v_mE_oaO E282 v_m_:_omO v_m::oaO äscao ESUOE

.Genom

mEER möss m.oE: m.oE\o mass »EEE mask w._oE\o w.oE\c w.oE\m mSER w.oER wöEê möss

.88

?GER w._oE\c mäste M55: 90:.: m.oE\m m.oE\m w._OE\m

WEE:

möEê w.oE\c

E80

m_oE\c

MSE: E0: E®\M

is: 98_

ooo oov ooo oom oom ooo oon ooo

mwmñmb

00m oc. 00m oom 00m oom.

w m. 00m 00_ 00m cow 00_ ooo oon ooo 00m ooo oov 00m oox ooo 00m ooc

o o m v c _ NC :å om N_ ow R m_ m_ R Nm E om Z N n m, _ c m m

om_ v: um F.

:8m___E_w5

mEEovuI

w=_._ w=_.§_5_. € _=2 w=ob_m_Ev_ :Emsöncm

EoEonoI u£u,:m:m:v_ tEv.:«:m_.v_

mu:m_.u uSmEo:m E_o5_o2m __§%_:.m E_o:v_uo.m 9.59:2 E_o E_o u_._fi§5m §oEuvu: € € _8.m _§m

ov...3_m sea: ©.?w Rem_ o.=s_m 22.2 mw:E._. essä 05%

3.02 :vi mwcwü.

m

m m ma.

m

m m m m me.

:uxobh

wm_ono_§w_.3_9¢H

.:3_9C._.

m me. m m

coxubiom

18.9?

:B_9Ct_om _.3_u.C:_om

:B55 :Bäck _öxuâh :8_u.C._. :E_9C._.

& m

._OL.ECv_ ._os.Ecv_ ._cn.Eov_

H o

coxubh

minut. umiwnfl

m

c3_u.C._.

Ew:_:vF

8_m:om

m d. a. Q

$2395

m m

Efiem

m:B_Sv_-m:Em._Buow

:ensamma

me.

m

mwE:E._.

& &

.:o£o_O .=o£o_O

.._£.xo

w_sm=_.__.F-8=£Em âoms=uFau=a_wEm m:om:EnE.-mv:m_wEm m:om:_:E._.-mu:m_mEm

mowtum mm:_:E._. mmEcnü.

&

5m=_=E.¢2:mm

m:umE:_uE.-mw.o € §_m

mw._onB.mO

m=ows=uñawsgmsm

m=m_m=._om

m &

anton_

mmoEwuSmu==I

momtum

2%w§_2.§_=m mzfimommucfiwfim

&

muw:um

oown_onm_ou:mE

fiafim wow:om

w8.%_.s §a%s%==: € ==:

.w a. av

§_wu:£E.om =8mom.mm:wC.

299:

m__§%.5m mgêoäuâ a.:m..n..PAm moEm_mQ mo_:m_aQ moEm_aQ ,Sw=_E§

mtoz 8:3.

:G323 :ommäq comflmq

m

.§50 m.6@m Snow

m m

NLUOM

& a.

?EE

w___%_F nmEmaQ min;

.mmEcnF

mEom .oöâz wE:E.r

Eswmo

=oE:v_.om=_m_wE.m:E§tou©m

BEES

8=E2_

=um£=cF-

Mss.:

€ =m_wEm

E.._e=£

...§..3m5

?EEE

Bnmfiwmfl

»små

wean?

:um:EuC..mm._onES_w =%=_=uF- € =§Em

o

mow:om

.8232 352mm_

6um_nmu§m:m:m.:v_

M555

m:oumEmv=£mEm

:2mom.au:a_.u

woEm_wQ mowtom

e%mm_sm=_

:2mo%u=m_wEm

€ _6=>=:

=um=_=uF.oEmm mv:m_=aE._ou0m Sw=_.6F.sBm :ou@Emn:m_E5w :Bmo.m.mw:§F

ééasm

mnñmEobw

Ew$__oE

mönzavczm 5.253% o.:E;Bm

mmcmfi.

%§_..E_m åäu==m mbmovxm

Snow 22mm

ov € _m $_w=om

:ensam

Näää

Evom muvww

.voH we .2: .som .wo_ .2: .02 .SH .NS Am: e: .m.S e: .m2 .m2 a:

_om_ ;NH Nm_ .m3 em_ .mN_

Bilaga 1 185

_maa_

¢_m:m:.aa._B:oU .7.:m_:§._._8:uU xm:w_:a92:oU v_m:m_:ma._2:oU xm:m_:s92:oU v_m:w_:m98:oU v_m:m::..98:oU xm:¢._:ma._2:uU xm:m_:m98:uU

59:50

xm:m_:m9__ou_ miomsm .Euvdom .Eoudow .Euvaom xm:m_:m9__o.._ :m>$m:ov_

52:50

.Eondom

E

.Euu.uom m__$m.om xmêoao V2580 Vaêoao xwêoao äsoao .mövoå mzömkom .Eou.oow .Eou.uom

äsoao

:E025

EB: :om 8382 E825 _m._o£._

ä..

mSEB mSEE mSE: mSEê mSEä mSEE wSEê ?oss mSEE wSEE mSEE wSE: mSEE wSEê mSEE mSEE wSE: möss. wSE: »SEB mSE: wSE: mSEê m.oE\m w5E$

MSE:

mEoE: mSEä mSEê

MSE: WSE: Etc

wSEê

MSE: MSE? MSE: Ea:

ooo ooo com com ooo cox ooo com ooo ooo com sex 2: ooo ooo ooo oov ooo ooo oo_ så så com oem coo oo» com. ooo ooo Sm. ooo ooo oem o.: så så so.. o v

w _ w \. m m m q m c v C m_ om .m S

m m w m o_ om mm mm :v m_ mm 9 m_ Z mm

Z E om. mm

ucawocbmi ,__%_ U::£o.mO € _m.:o

:E.Eou_.__D FEOLMQOum

E_o5_u9m E_o € _8.m många: oEmEm 2_§%.5 E_o;w._o.m

:m:.._:=_cC. D._m.EE_> .E.oEE_

?§23 sägs.:

m.oso__uC.

umêäv_ u§w_.:..v_ m..u2wm mm._8mm cEo._n..v 0580 0580 mama: m...:2mm

fie: fie: ..,.m._om o_..a 23

«moi. & av_

ma:

um_ € __o.._

ma: m m

m

_$_ € __on_

._._9_o.Cr_. .:9_9C._. € 8.93...

me. m m

m

mEE

w=_=2£m.p..=_.__oP

_Exuöh

=2:ou:on_u.u.:oU

EPS.

mwêcvw..

w=__.e£:8_%fi

_Euxuåiom

=2_.:v_-c.52O :E:=v_.oEEO :o:._=v_.c5u._O

m

:3_9C._.

.:2£mw:_:u:.

a. a. d. & oU m

w:o:o € 8mm

“såå

%§_Es

ansåg»

m m a

hzuiz

c3_9C:_om

me. me. m_

:8_9Cc_om

263:0

€ =.£2_

9:20

-mmEcuF

&

wm:_:E,_. :§25

oU

& &

m:B_Sv_.m:u:o € 8mm

§2

m:2mom.mv::E8mO

& d. m m

w=ovmm-mc:a_E._.m.>

mmE%_uSmc==I

m m me. ma.

m8Emu£m_u==I mwuEmvSmu::I

,w.._%F

w:ovw»nwnm._m._=_m

m

%.afi__

ma: ma: ma:

oEaEm

w8.%E:%§=: mmoämvmäusøi

Sowfio

m:wuw%t2mw

snap

m:u::mEE.wu_

m:oww»n._u.mm

22§£.§

m:E§_8ED m:uum.3m_nQ mvzmEmEño

mucawocfii mESEmSF %§_§E§

.OO

m:m:m£_o.._.

nto:.:.:_> .E.5EE_

18.2:

.3.oEE_

m:EE£ wE:2£ 3:29 :8_ui._. :9_9C._. ingår.. :8_9C._. _.8_9C.r :såå

m m m

Soi. m

me. .w

?EE

av:§_u= um_ € szâz =on_ :asien hzuiz 8.§_2_

5:__%=o%25o

.8212

mu=m:u=

mcEnü. masa?

m=_.._.F

mam:

mas.: E_ € __£ ?see

hxoiz

wa:EoE_m2

._8232

2=§_o__

=u.E:v_.m:o:o :8m.s_oEoQ.Som§.w € 2mm

:oE:v_.oEu.O

._%=_ € F.9=8§>

:Bmon_.m_u::m.2mA..u

:2mom-£_muE.D :uum»m.mv:a_E.m

«Ema

:2:=v_.o5m._O

w.__.6F

:8mom-mc:_v_

$E_m-Sow_mm wv=m_:aESm

§2

m:uzo m_u:m_.:oE8mw € Bmm

:ocw3.o.mm muzmämszm aE_.E§_o s__%_ € _w=5 mcEmcooED mu:£:mE.mo

_%2£...:a

.ESEES

mw._ono__oC. w=s:E__ofi £.~oEE_> mEa_.Em oEmEm

Som.mO

22.2%: :o._8mw

E- så 3.0 3.0

såå

&

mEwaD

..

80.5. .

dz .m3 .m3 .03 s: a: .01 .se :m: .m2 .m2 å_

as .om

S_ ä_ .w~_ dm: .om Am: .m2 .v9 .m2 .09 Hm: .m2 .oz .XL

186 Bilaga 1

.Eovdom .Sundom .Sundom .Eoudom

&

.m:wSUuE

02.:

;notan m._oE\o w.oE\o wBEê m._oE\o

Eco .wh©—

m

så 357

in: 80 osv coo oem _

awsam:

o_ o m m

SC .å

monåuñåo

:8w=_.__m_: :EE_m.=3_mO

5:3

.uE_av_ :~E_mv_ v__._o.mw>

m me. m me.. .:ow:_=:o € 2mw

£00

u:m_mEm ucsmfim vcswEm ucswEm

=o.mom-mw.onm:

mbmO 830 «.50 E30

:om=_=uC. comficnfl. _sw=_%F

e§_m5 &

&

mE8u._»Z

ä:

:8mb_oEoQ.8__.2mm>

u:«=.wEm u:a_..~Em

Em=_S_§§

mcfiazflwxmo

sumo m

SWO

“Edda

& .mm_

Bilaga 1 187

B 1940-1979

Underbilaga Nedlagda dagstidningar

Politisk Periodi- Upplaga År Tidning Utgivningsort Signatur citet

Karlshamn bf 6 5 900 1940 Blekinge Dagblad b Trollhättan bf 1 Bohus-Dals Tidning Stockholm soc 6 25 800 Folkets Dagblad I Vetlanda h 3 1 000 Hvetlanda Tidning b opol 2 Länstidningen i Vänersborg Vänersborg lib 6 18 300 Morgontidningen Göteborg 1 b Trelleborg neut Sydvästra Skåne 500 m 3 Sävsjö Nyheter Sävsjö b Falun h 3 1941 Falu Länstidning Landskrona 6 3 500” Korrespondenten Landskrona Tidning fp b Sunne neut 2 Sunnebygden Sunne fris 3 1 200 Sunne-Tidningen Fryksdals-Posten b nat soc 2 Vest-Svenska Dagbladet Göteborg b synd 1 1942 Arbetare-Kuriren Göteborg neut 3 3 000 Härjedalen Sveg b Göteborg m 1 Nyaste Snällposten b Malmö k 1 Sydsvenska Kuriren Simrishamn h 6 2 800 1944 Cimbrishamnsbladet Stockholm h 7 42 300 Nya Dagligt Allehanda 6 800 Linköping fp 6 Östgöta-Tidningen Stockholm nat soc 6 6 800 1945 Folkets Dagblad II b Falun h 1 1946 Dalpilen lib 4 20 000 Handelstidningens Veckoblad Göteborg b Eskilstuna m 1 Torshälla Tidning Uddevalla h 6 2 000 1948 Bohus-Posten I Falun h 6 l 100 Länstidningen Dalpilen bf 6 3 200 Söderköpings-Posten Söderköping 2 b 1950 Den Svenska Folksocialisten Stockholm nat soc b Ystad fp 1 Skåne-Kuriren b Västerås bf 1 Örebro Läns Jordbrukaretidning Borås fris 6 1 500 1951 Borås Nyheter Stockholm nat 3 6 900 Dagsposten Uddevalla h 3 1 500 1952 Bohus-Posten b Falun opol 1 Dalarna Mariestad fris 3 1 400 Mariestads Länstidning h 6 2 300 Södermanlands Läns Tidning Nyköping Västervik fris 3 300 Västerviks-Posten Ystad bf 6 3 900 1953 Södra Skåne Härnösand m 6 6 400 Ångermanlands Nyheter b Stockholm ? 1 1954 Fädernäslandet Kristianstad h 6 4 600 Kristianstads Läns Tidning

188 Bilaga 1

sou 1980:28

År Tidning Utgivningsort Politisk Periodi- Upplaga Signatur citet

Kvällsnytt h 6 Helsingborg 8 600 Trelleborgs-Tidningen Trelleborg h 6 1 600 1956 Aftonposten Göteborg h 6 34 300

Aftontidningen Stockholm s 7 63 500 Norrlands-Posten Gävle h 6 8 300 Örebro Dagblad Örebro h 6 3 300

Östgötabygdens Tidning Skänninge fp 3

1957 700 Aurora Ystad s 6 4 400 Jämtlands Tidning Östersund fris 6 3 200

1958 Länsposten Jämtbygden Östersund cp 1 b

Morgon-Bladet Stockholm fp 6 28 000

Morgon-Tidningen Stockholm s 7 48 400 Nordsvenska Dagbladet Skellefteå m 6 10 900 Upsala h Uppsala 6/1 2 800 1959 Hallands Dagblad Halmstad h 6 1960 8 900 Arbetar-Posten Göteborg soc 1 b Lunds Dagblad Lund fp 6 3 500 Sala-Posten Sala fris 3 1 500

Skaraborgaren Falköping s 3 1961 5 200 Limhamn Västerort Limhamn b opol 1 1962 V Arvika Tidning Arvika 3 opol 5 500 Läns-Nytt Örebro 3 h 1 b

Norrbottningen Luleå 1 b cp Sundsvalls-Posten Sundsvall h 6 4 100 i Varbergs Tidning Varberg lib 3 3 700 å Östra Sverige Örebro 1 b cp 1963 Köpings-Posten Köping m 3 3 300 Söderhamns Tidning II Söderhamn 3 ’ ä fp 2 000 1965 Svenska Landsbygden Södertälje cp 1 b 1966 Ny Tid å Göteborg s 6 25 700 g Stockholms-Tidningen Stockholm s 7 132 700 1968 Göteborgs-Trakten Göteborg opol 1 b 1970 Limhamns-Tidningen Limhamn opol 1 b

Lunds Veckoblad Lund t 1 b 1973 GT Söndagstidningen Göteborg fp 1 115 000 Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning Göteborg fp 6 43 600

Sörmlands-Tidningen med Trosa Trosa b opol 1 Annonsblad

1975 Östgöta-Bladet

Vadstena m 3 3 200 1976 Haningebladet Södertälje cp 1 1 400 1979 Sandvikens Tidning Sandviken opol 2 5 600

b Något osäker. b Okänd.

Bilaga 1 189

SOU 1980228

E32o_E

._mw:EuF

:~m:EE.r

?så

.2232 .Ruiz .osâz

:8:=M-m:Em__xmm_

means. ?_55

6E_ € om52

.utnämna .avsäga _%~_._m5

:omom.mu:£:oZ

%5:.o__

._Bo§Z.mcE§_E§_mO

mocmxm

6um_nmUSm:m:w:M

moswsm

musaso=

:om:EuE..mn:m_mEm

um5wmQ c:a_wEm

:u.:._:v..m:Bm_C_mm

2:3

%E:_2_

5ao,E_.§=..._ 5w=E_2:£ue

_§8m-%§_Es

%.a_6w§$

&

m__§e_=.=:

5E3_-=_.m_ w§§£__oF ässtuuom

mu:m_:mE.ow= 8_w:umEoZ §_m:om_:oZ %§_§E;w= wmsosmsmsm

_2a_,.E_m

m:mmEoZ

m

s_mE%.oz

mB:._oZ

m:wmEoZ.

S30

8_w:om

_§8%__§v_

Sswao wvcmzmi

2.3.2:

UuF_

&

§Eoz

8.6 :s s: ____ §2 E_ :z ____ E_ ____ ____ :c ____ E_ & E_ §2 s a _ _ _

_ _ _ s _ s _ _ _ _

Ems

E_ E_ :n

mwo_m:aEEmm oamms

e%Nm_ oäwmâ oEwmm_ Bmwm£¢ mmo:uO 2%ww_ e%w£ xo_m..ED

Ea: _uaâa

8mwmm3 mmo:uO suümaD

_amaaa

o;wmw: oswwm_ oawmsâv cosem

_såå_

»sååå oäwmws

ENE: :oênm såå: Vaasa: _uâas _uasas samma: såsom

& &

E:

&

A_ N

con ooo ooc oov oom ooo ooo oom oo_ ooo ooo 8_

aoov

ooo oom ooo ooo 8_ .ooo oom oom SN SN oow 8N S.. S.. oo_ 83

58m

_ä_

som_

m m v m_ N

«NEE:

m m w v m N m m N m m n m v

N _ m _ m os

o_

._vo_._um

c o c v c o m m m N o N

_uzo

o N _ m m o s H o o N o _ m o o o o o c

m v

såsom _Emswi

3% 6% _omo

a_ ._

_oao

E ._ s v_ mo ._ E 3 E a E s E m s: m E s

a_ 3 s ._ :ö: s __ s_ m :ö:

NSTSS

Esosusmmmi v=mEm:_mE.O. ncoimvcaq cEmsümswO mmcwcwzzm :smiåom

:8m=_.__m5

w.8w=_..._o:

w.B=9__£ u:=E8_w

=§_2__o# __§e__E.: msåmssmm w§.m%._: unmmcafii m2E_8_m

922.3.

w.%_ € :.5

msosä

oseo v=._Bmm>

02:32 58.: 9:32 atom w.E__om moED £802 Ewxm ..._54

mmcmfi. o_mO aim

«BE

:så

um3m:o::

masse

menu? ?Emma mv=mso= _mcanF

a:.o$§Z-m:Em:E8_mO

MEGUC.

8R_e_§

MEEEH was.:

=8mom.mv=mc_N..:_mEO

&

masse

:8mU_oEoQ-8=.8mm>

?EE

:2mom.mv:~m©:._wI

=om=__6F-£E

Sm=__6F.§_Ez

.§8m..%m

:8mom-a:ob_m_u:m1_

:ofio%__m8_:§I

massan_

:2mom-mn::w8O

o

=um=_%F-$=__om

main:

5w.__%F.o.§_m :2mo%u:m_E5m s%32E_8_m :8mom.m_SoE =oñommm_us_m %§_5m;%

mcaatuuom

5w=_%F.%o

mmaömnsmmsom mE_o:o_mmwI

:8mom.oooO

:Bmoåiw mcoäosboz .onmEuED mmsmsøbw wn::m._oxm

22.37_ 22mm: ?EE mwcafi. eucfim atom

%2_e2é:

«=5

& &

mmm_ mmm: mm? emo_ mä_ _mo_ E3

å_ _å_

än. _ä_ sv? mä_ vä_ $2 evo_ 5.3

190 Bilaga 1

.«mE=E._.

wb3m:o::

.«w:EE.r

?EE

mas.: Mss.:

_.«_ € =on_ Masi

“ensamma

Mss.:

.%«:_-%§=«_a_.v_

:uw:EEH-mv:«_mEm

mew‘.

«.56:

wmcficxtoz

ES

u:«=«I

m5 23

:ouwm-m_«u$_>._n_

«u:«:o= %=«_.oo masse

:S

§3

EEoEoEm

›Z

2.3.2.3 aw=_ € :.

«2

s_2:.c_m naiva_

€ =«.5m.§o

mm.on«._«xm

E...

«.:o2 _v53_

UQE & »z UOE

&

:sem

mB=.o2 .8u €

Be

«Ra: gwen:

m=«EE«m=:

.E :c .E .E :s :s .E E. & & & :c :a .E

“også

:z _ _ _ _ _ :z E.

.se

E. å

mwo_m=«EE«m

=uw«_m:«EE«m

e«$«_ 2«mw«_ 2«wm«_ o._«ww.«._ 8«wwm_ oämwsi.. oämwsâ. 8«mw.«_ 2«wm£ 2«mw«_

E= xuñami :oêum & .v25 måow. vävas: & gång: 255m ;annas .sim fimaa :osam Seam

A

soon ooo

mmmEmD

Sv Sv oow 8_ cow So SN sov com Sm cow oo» com Sm

oo_ 8a 9: Sw Sm con Sm 8»

ooom_

v N m w v m _ o m

om 2 m_ S E 2 v v m o v m v N

éuocom .36

o m o v m o m o o o o m e m H o o v o _ _ H v m o

v_m:=om :sanna .emo .23 godo _oâ

8 o s & e m. n __ m m c å n

m w E u 8 3 M me_ no

=E«:u::m.:v_ =E«__m..«xmO

__«EE«5mO

wE%.u_.:o2 möaozom __«c__E.: m._ae__§ w___.§._: «.5525 maumnwwcsv_ w.onm=_m_o: e_o_:uem

esêmzâ.

«u:«=o DU©Mm «=:w.O

«.830

_v53_ .EEE aä $82 eâz

& «.52 & »§5 ?m5

mw«_mwBm

u«3m«Q Ea_..«E.m«

nfiaoccommobom

Mss.:

«2_« € __

.osâz mas.:

:owE:EH-m:E«:E«v_mO

%=«._o__

coo

36:e.

=%.._=oP.mm.o£o_om

2=.c_m

.3212

.E

?EEE mean:

:3mom.m_u:«.E._m

?så

:Bmom.«w=«=o

5m5_6_:Ǥ:

mvfim

=ow:_::w=oO

mu=«=©w.8m.O. 2355:.: %§_..«Em =8©m.mO «.£o=oE u:«=«£:o2 «E8212 §.«_e__£ € «EE«5mO .%«_£.aa 29225.

w=:6F :53. «sm% :Stam mccwuO «:02 ?EE 8:280 omen: Näe... eâz Exwwo

än. å_ så s.: $2 $2 vom_ mom_ 82 S2 os_ v8_ S.: Hommz u a .aaâo

Bilaga I 191

D dagstidningar 1940-1978 Underbilaga Nyetablerade

År Utgivnings- Politisk Periodi- Anm Tidning ort signatur citet

1941 Dagsposten Stockholm nat 6 Fr juli 1951 3/v.

Nedlagd i dec 1951 1942 Stockholm s 7 Nedlagd 1956 Aftontidningen Falun h 1 Nedlagd 1946 Dalpilen Stockholm nat soc 6 Nedlagd 1945 Folkets Dagblad II 1943 Hagfors Tidning Karlstad opol 2 Fr 1956 3/v. Uppgick i

Värmlands-Posten 1957

1944 Stockholm lib 7 Expressen Sveg opol 1 Härjedalen Västerviks-Demokraten Oskarshamn s 1 Avläggare till Oskarshamns-

Nyheterna 1945 1945 Karlskrona op 1 Blekinge-Posten Stockholm opol 6 Fr 1965 5/v. Dagen Hässleholm 6 Uppgick i Nya Kristianstads- Hässleholms Dagblad fp bladet 1951

1946 Falun h 6 Nedlagd 1948 Länstidningen Dalpilen 1947 Ystad bf 6 Nedlagd 1953 Södra Sverige 1948 Malmö m 1 Fr 1950 7/v. Kvällsposten Värmlandsbygden Karlstad cp 1

Stockholm opol 1 Sverige Nytt

Nacka-Saltsjöbadens Tidning Skåne-Kuriren Ystad fp 1 Nedlagd 1950

Uddevalla cp 1 Västerbygden 1950 Läns-Posten Örebro cp 1

1951 Skellefteå m 6 Nedlagd 1958 Nordsvenska Dagbladet Härnösand m 6 Nedlagd 1953 Ångermanlands Nyheter 1952 Fäderneslandet Stockholm opol 1 Nedlagd 1954

1953 Varberg lib 3 Nedlagd 1962 Varbergs Tidning 1955 Limhamn opol 1 Utkommer varannan vecka Limhamns-Tidningen från 1970

Skara cp 1 Skaraborgs-Bygden Västerort Stockholm opol 1

1956 Örebro h 1 Nedlagd 1962 Länsnytt Östersund cp 1 Nedlagd 1958 Länsposten Jämtbygden Luleå cp 1 Nedlagd 1962 Norrbottningen 1957 Sunne opol 3 Före 1957 avläggare till Fryksdals-Bygden Värmlands-Posten

Örebro 1 Nedlagd 1962 Östra Sverige cp

192 Bilaga 1

År Tidning Utgivnings- Politisk Periodi- Anm

ort signatur citet

1958 Kungälvs-Posten Kungälv opol 1 Lidingö Nyheter Stockholm opol l Uppgick i Lidingö Tidning 1967 1960 Limhamn Västerort Limhamn opol 1 Nedlagd 1961 1961 GT Söndagstidningen Göteborg fp 1 Nedlagd 1972 Lunds Veckoblad Lund b 1 Nedlagd 1970 Söderhamns Tidning Söderhamn fp 3 1957-1961 avläggare till

Hudiksvalls Nyheter.

1962 Nedlagd 1963 Kalmar Läns Tidning Kalmar cp 1 1959-1962 avläggare till

Skånska Dagbladet 1966 Sörmlandsbygden Flen cp 1 Före 1966 avläggare till

Svenska Landsbygden 1969 Huddinge-Posten Stockholm opol 1 1971 Västmanlands Folkblad Västerås s 1 1966-1971 edition till Folket 1972 Länstidningen Östergötland Linköping cp 1 Nystartad som abonnerad

1974 tidning Haningebladet Stockholm cp 2 Nedlagd 1976 Trosa Tidning Trosa opol 1

1975 Göteborgs Handels- och Göteborg lib 1

Sjöfarts-Tidning

Växjöbladet Växjö cp 1 1967-1975 avläggare till

Blekinge Läns Tidning Marxist-Leninist-Proletären Göteborg k 2 1976 Gästrikslands Tidning Borlänge cp 1

Klarälvs-Bygden Hagfors opol 1

Söder-Tidningen Stockholm opol 1 Söderort Stockholm opol 1 1977 Förort Väst Göteborg Framstegs- l

vänlig Göteborgs-Kuriren Göteborg cp 1

Bilaga 1 193

som 1979-01-01 hade dominerande i

Underbilaga E Grupper ägarintressen

minst två dagstidningsföretag

Agargrupp Företag Tidningar Upplaga (ägarandel) per vardag 1:a halvåret 1978

Dagens Nyheter 405 200 Familjen Bonnier Dagens Nyheters AB (35 % av aktierna och dotterbolag = 519 600 60 % av rösterna) AB Kvällstidningen Expressen Expressen Göteborgs-Postens Nya AB Göteborgs-Posten 300 000 Familjen Hjörne (ca 70 %) dotterbolag = GT 94 200 Nordstans Tryckeri AB AB Sydsvenska-Dagbladet 114 500 Familjen Wahlgren Sydsvenska-Dagbladets (36 %) dotterbolag = Kvällsposten 112 700 Kvällspostens AB 1. Nya Wermlands-TidningensNya Wermlands-Tidningen 75 400 Familjen Ander AB

(2. 100 %) AB 3 100 (3. över 90 %) 3. Filipstads Tryckeri AB Filipstads Tidning 4. AB Nordvästra Skånes Nordvästra Skånes Tidningar 46 100 (4. 100 %) Tidningar Engelholms Tidning Eslövs Tidning Klippans Tidning Höganäs Tidning Landskrona-Posten Öresunds-Posten Familjen Bengtsson 1. Bengtssons Tidnings AB (1. 100 %) dotterbolag = Dalarnes Tidnings- och Borlänge Tidning 9 000 Boktryckeri AB Ludvika Tidning 4 700 Mora Tidning 7 100 Södra Dalarnes Tidning 3 600 med Säters Tidning (2. 100 %) 2. Svenska Landsortstidningars Förlags AB dotterbolag = Falu-Kuriren AB Falu-Kuriren 34 500

194 Bilaga 1

sou 1980:28

Ågargrupp Företag Tidningar Jpplaga (ägarandel) Jcr vardag 1:a halviret 1978

(3. 100 %) 3. Lidmanpressens AB dotterbolag = Ågren & Holmbergs Sala Allehanda 10000 Boktryckeri AB Fagersta-Posten 3 900 Avesta Tidning 4 600 Familjen Hamrin Herenco Industrier AB (över 50 %) dotterbolag = Hallpressen AB Jönköpings-Posten med 41 300 Värnamo-tidningen Smålands-Tidningens Smålands-Tidningen med 37 300 Tryckeri AB Smålands Dagblad och Tranås Tidning Vetlanda-Posten AB Vetlanda-Posten (avläggare till Smålands-Tidningen) AB Smålänningen Ljungbytidningen 10 300 Tidaholms Tryckeri AB Västgöta-Bladet 2 400 Tore G. Wärenstam AB Borås Tidning Borås Tidning 54 300 (ca 35 %) dotterbolag = Ulricehamns Tidnings AB Ulricehamns Tidning 4 000 Familjen Pers Vestmanlands Läns Tidnings AB Vestmanlands Läns Tidning 58 200 (100 %) dotterbolag = Bärgslagsbladets Tryckeri AB Bärgslagsbladet med 12 800 Arboga Tidning Familjen Wallin (51 %) Bohuslänningens AB 38 600 Bohuslänningen dotterbolag = Norra Bohusläns Tryckeri AB Strömstads Tidning 2 000 Familjen Ulf Grundel 1. Nya Kristinehamns-Posten AB Nya Kristinehamns-Posten 4 500 (1. 100 %) (2. Sten Grundel) 2. Tidningen Fryksdals- 2 900 Fryksdals-Bygden Bygden AB Familjerna Alström och Wide Sundsvalls Tidnings AB Sundsvalls Tidning 37 300 (50 % vardera) dotterbolag= AB Allehanda Örnsköldsviks Allehanda 20 700 Släkten Ridderstad AB Östgöta Correspondenten Östgöta Correspondenten 67 600 dotterbolag = Tranås-Posten AB Tranås-Posten 2 800 Stiftelsen Barometern Tidningen Barometerns AB Barometern med Oskarshamns 54 700 (97 %) Tidningen Smålandspostens Tryckeri AB Smålandsposten 40 000 AB Blekinge Läns Tidning Blekinge Läns Tidning med 33 000 Karlshamns Allehanda och Sölvesborgs-Tidningen Eskilstuna Kurirens Stiftelse Eskilstuna-Kurirens med Tryckeri AB Eskilstuna-Kuriren 28 400 (100 %) dotterbolag = Strengnäs Tidning Liberalia i Katrineholm AB med dotterbolaget Katrineholms- Katrineholms-Kuriren ll 700 Kurirens Tryckeri AB

1 195

sou 1980:28 Bilaga

Företag Tidningar Upplaga Ägargrupp Per Vardag (ägarandel) 1:a halvåret 1978

Stiftelsen Pressorganisationen 1. Liberala Tidningar Kommanditbolag (1. Största andelsägaren dotterbolag = samt ensam komplementär) Länstidningens Tryckeri AB med dotterbolagen Bergslagsposten 17 500 Bergslagernas Tidnings AB, Motala Tidning med 12 800 Motala Tidning AB och Vadstena Tidning Nerikes Allehanda AB Nerikes Allehanda 64 800 Gefle Dagblad 33 300 (2. 46 %) 2. Gefle Dagblads AB dotterbolag = AB Sandvikens Tidning” Sandvikens Tidning l 900 14 900 Tryckeri AB Ljusnan Ljusnan Högerns Förlagsstiftelse AB Norrbottens-Kuriren 31 300 (1. genom lokal stiftelse 100 %) 1. Luleå Boktryckeri Gotlands Allehanda 11 300 (2. genom lokal stiftelse 100 %)2. Gotlands Allehandas Tryckeri AB 3. Härnösands Boktryckeri AB Västernorrlands Allehanda 18 600 (3. 100 %) 9 200 (4. 100 %) 4. Enköpings-Postens AB Enköpings-Posten Erik och Asta Sundins Norrköpings Tidningars Stiftelse Förlags AB (100 %) dotterbolag = Norrköpings Tidningar S2 800 Norrköpings Tidningar AB med dotterbolaget AB C. O. Ekblad & C0 Västerviks-Tidningen 12 900 Svenska Dagbladet 179 800 Stiftelsen Svenska Dagbladet 1. AB Svenska Dagbladets ( 1. Största andelsägaren i Intressenter med dotterbolaget handelsbolaget med ca 10 %) Svenska Dagbladets AB med starkt minoritetsintresse i Handelsbolaget Svenska Dagbladets AB & Co (2. 99 %) 2. Svenska Dagbladets AB dotterbolag = Huddingposten 1 300 Huvudstadspress AB Lidingö Tidning med 1 700 Lidingö Nyheter Norrort 9 000 med Danderyds Tidning, Vaxholms Tidning, Väsby-Nytt och Sigtuna-Märsta- Posten Sundbybergs och Solna Tidning 2 700 Västerort med Järfälla Nyheter, 5 100 Mälaröarnas Nyheter och Järva Nyheter Söderort 300 Söder-Tidningen 1 900

196 Bilaga 1

Ägargrupp Företag Tidningar Upplaga (ägarandel) per vardag 1:a halvåret 1978

Socialdemokratiska A-Pressen AB Arbetarepartiet dotterbolag = (51 %) AB Arbetarbladet Arbetarbladet 32 700 Tidningen Folket AB Folket 25 600 Mellannorrlands Tidnings AB Nya Norrland 19 700 Dagbladet Nya Samhället 10 500

Folkblad Sjuhäradsbygdens Tryckeri AB Västgöta-Demokraten ll 900 Tidningen Östra Småland AB Östra Småland med 16 900 Oskarshamns-Nyheterna och Västerviks-Demokraten AB Dala-Demokraten Dala-Demokraten 22 900 AB Östgötatryck Folkbladet Östgöten 20 800 Visby Tryckeri AB Gotlands Folkblad 7 500 Tryckeri AB Kronoberg Kronobergaren 12 000 AB Länstidningen med Länstidningen 19000 dotterbolaget AB Härjedalens Tryckeri Härjedalen l 100 Tryckeri AB Norrländska Norrländska Socialdemokraten Socialdemokraten 44 200 AB Söderhamns-Kurirens Söderhamns-Hälsinge-Kuriren l7 400 Tryckeri Västmanlands Folkblad AB Västmanlands Folkblad l 800 Tryckeri AB Örebro-Kuriren Örebro-Kuriren med l7 600 Karlskoga-Kuriren Centerpartiet Centertidningar AB (100 %) dotterbolag = Hallands Nyheter AB Hallands Nyheter 27 600 Norrtelje Tidnings BoktryckeriNorrtelje Tidning 13 800 AB Södermanlands Nyheter AB Södermanlands Nyheter 20 100 Södertörns Tryckeri AB Länstidningen Södertälje 13 900 Nacka-Saltsjöbadens Tidning l 300 Nynäshamns-Posten l 900 Östersunds-Postens Östersunds-Posten 31 000 Tryckeri AB Under 1979 har Falköpings Tidning förvärvats. Tidningens upplaga per vardag 1:a halvåret 1978 utgjorde 6 700 exemplar. b Tidningen nedlagd vid årsskiftet 1979/80.

197 sou 1980:28

2 Tidskrifter

Bilaga

skrifter än dagstidningar. Denna Med tidskrifter förstås andra periodiska grupp av publikationer är antalsmässigt mycket stor. Den är också mycket heterogent sammansatt. Tidskriftssektorn präglas av mångfald och variation. Konkurrensen är där ofta hård. För närvarande beräknas flera tusen tidskrifter utkomma i Sverige. Den mest omfattande förteckningen av dessa återfinns i Svensk Tidskriftsförteck- Institutet. Denna förteckning avser att ning, som utges av Bibliografiska redovisa alla viktigare tidskrifter av allmänt intresse som utges med mer än ett nummer årligen. För år 1978 upptas där ett urval av 2479 tidskrifter. Vägledande för urvalet har varit att ta med för allmän spridning utgivna tidskrifter inom vetenskap, folksamt specialtidskrifter näringsliv, politik, Dagstidningar är rörelser etc. som inte har lokal eller regional begränsning. inte medtagna. Inte heller publikationer med utländskt förlag. är stor inom tidskriftsbeståndet. Helt nya tidskrifter Omsättningen kommer fortlöpande till och gamla upphör. Det är vanligt att tidskrifter byter namn eller att de läggs ner för att ersättas av andra. Ofta slås två eller flera samman för att fortsätta under endera tidskriftens titel eller under en helt ny. Förekomsten av sådana förändringar i tidskriftsbeståndet har ökat under senare år. för år 1978 upptagna tidskrifterna hade 62 Av de i tidskriftsförteckningen startat sin utgivning under året medan 35 definitivt lagts ner. Vidare hade 25 tidskrifter att utkomma under dittillsvarande namn men fortlevde, i upphört vissa fall efter sammanslagning med andra, under ny titel eller hade ersatts av Under 1977 var antalet nystartade tidskrifter 66 och antalet nya tidskrifter. definitivt nedlagda 42. Ett relativt litet antal tidskrifter svarar för huvudparten av den totala tidskriftsupplagan. Det stora flertalet har en mycket begränsad spridning. Distributionen ombesörjs väsentligen av postverket och Svenska Pressbyrån AB. Postverket har hand om de abonnerade exemplaren medan Pressbyrån distribuerar lösnumren. Omkring l 600 tidskrifter befordras av postverket. Den postbefordrade volymen uppgick 1978 till cirka 390 miljoner exemplar. svarar för drygt 40 procent av Pressbyrån, som enligt egna beräkningar landets tidskriftsdistribution, distribuerade 1978 sammanlagt 185 miljoner totala tidskriftsexemplar. Med ledning av dessa uppgifter torde tidskrifternas kunna beräknas överstiga åtminstone 575 miljoner exemplar. årsupplaga I den av Tidningsstatistik AB publicerade tidningsstatistiken (TS-boken 342 tidskrifter med en och TS Fackpressbok) upptas för år 1978 sammanlagt

198 Bilaga 2

total årsupplaga av omkring 443 miljoner exemplar. Den upplagemässigt betydelsefulla delen av tidskriftsgruppen torde alltså återfinnas i TSstatistiken.

Tidskriftsgruppen rymmer en mängd helt olika typer av publikationer.

Stora variationer förekommer inte bara i fråga om upplagor, periodicitet och tekniskt utförande utan även då det gäller målgrupper och syftet med utgivningen. Vidare finansieras tidskrifterna på olika sätt. Ett närmare studium av tidskriftsbeståndet kräver därför en

kategoriindelning.

Iförevarande sammanhang torde dock vara tillräckligt att skilja mellan de tidskrifter som vanligen sammanföres under beteckningen organisationspress och den kommersiella del av tidskriftsbeståndet som benämns fack- och populärpress.

Organisationspressen

Till denna kategori av press kan det övervägande antalet tidskrifter hänföras. Det är tidskrifter som ges ut av organisationer för att i första hand distribueras till medlemmarna. I denna grupp ingår ideella tidskrifter utgivna av religiösa, nykterhets-, försvarsfrämjande m. fl. organisationer. Hit hör också de fackliga tidskrifterna och som regel de kooperativa organisationernas tidskrifter. Organisationstidskrifterna ges inte ut av kommersiella skäl. Generellt sett finansieras de bara till en mycket liten del av intäkter från annonser och prenumerationer. ekonomi Organisationens och inställning till tidskriften är helt avgörande för tidskriftens ekonomiska ställning och fortbestånd. Tidskriftens upplaga bestäms av organisationens medlemstal och påverkas alltså inte direkt av konkurrens från andra medier. Upplagemässigt når inte organisationspressen trots sitt stora antal tidningar upp till populärpressens nivå. En del av de fackliga organisationstidskrifterna har dock betydande upplagor och stor spridning, vilket framgår av nedanstående tabell.

Tabell 1 Upplaga för vissa organisationstidskrifter enligt TS-boken 1979

Tidskrift Huvudorga- Upplaga (1978) Periodicitet nisation ggr/år

De redovisade LO-tidningarnas sammanlagda årsupplaga uppgår till cirka 41 miljoner exemplar. Tre andra större organisationstidskrifter- Vi bilägare, Vår bostad och Vårt röda kors - kom 1978 tillsammans upp i en årsupplaga på cirka 20 miljoner exemplar.

Bilaga 2 199

2 Populärpressen

som i TS tidningsstatistik hänförts Med populärpress avses här de tidskrifter till denna grupp. Det är tidskrifter som vanligen kommer ut en gång i veckan i huvudsak och information och vilkas innehåll syftar till att ge underhållning är i allmänhet Utgivningen är av olika slag. Populärpressen förlagsutgiven. som oftast rent kommersiell. Det är just genom att vara lönsamhetsbetingad andra tidskrifter. Till gruppen räknas de den skiljer sig från flertalet och vissa s. k. Specialtidningar samt serietidtraditionella veckotidningarna beräknas omfatta bara cirka 10 procent av hela ningarna. Populärpressen av antalet tidskrifter. Ser man däremot till upplagan domineras marknaden _, denna press. Tidningsstatistiken redovisar år 1978 sammanlagt 47 populärtidskrifter, innehåller alltså ett relativt varav 16 serietidningar. Populärpressgruppen litet antal tidskrifter. Upplagemässigt är emellertid gruppens betydelse 1978 till nära 270 avsevärt större. Dess sammanlagda årsupplaga uppgick miljoner exemplar. Det motsvarar cirka 60 procent av den totala årsupplagan för alla tidskrifter som redovisas i TS-statistiken.

2.1 Upplageutvecklingen

Bortsett från serietidningarna har sedan början på 1960-talet ett drygt trettiotal populärtidskrifter årligen redovisats i tidningsstatistiken. Upplaunder senare tid kan lämpligen beskrivas genom ett studium geutvecklingen av de 30 tidskrifter som återfinns i redovisningen under i stort sett hela Det är tidskrifterna Allas Veckotidning, Allers, Allt i 1963-1978. perioden Hemmet, Allt om Mat, Damernas Värld, Det Bästa, Femina, Fib-Aktuellt, Hemmets Hemmets Veckotidning, Hemmets Vän, Hem och Fritid, Journal, Hänt i Veckan, ICA-Kuriren, Kvälls- Hennes (nedlagd 1977), Husmodern, Min Värld, Mitt Livs Novell, Röster i Radio/T V, Saxons stunden, Lektyr, Se, Svensk Damtidning, Teknikens Värld, Veckojournalen, Veckotidning, Vi, Vi Föräldrar och Året Runt. Vecko-Revyn, tidskrifterna hade tillsammans år 1975 en årsupplaga på De uppräknade över 268 miljoner exemplar. År 1978 hade upplagan sjunkit till 250 miljoner. I tabell 2 beskrivs denna upplagas utveckling sedan början av 1960-talet.

Beskrivningen sker i form av index med 1963 som basår.

1963-1978 (1963 = Tabell 2 Ãrsupplagans utveckling för vissa populärtidskrifter 100)

År Årsupplaga

1963 100 1967 104 1970 105 1971 107 1972 104 1973 103 1974 99 1975 94 1978 88

200 2

Bilaga

Tabellen visar att

populärpressupplagan under den angivna perioden stigit

fram till början av 1970-talet för att sedan falla. har under de Minskningen senaste åren varit betydande. För närvarande ligger populärpressupplagan cirka 12 procent under 1963 års nivå. Konsumtionen av populärpress räknat

har sjunkit ännu mer. Folkmängden har nämligen ökat med 9 per invånare procent under samma period.

Upplageutvecklingen har dock inte varit likartad för

alla typer av populärpress. Damtidningarna har exempelvis haft stora svårigheter att hålla sina upplagor medan de s. k. herrtidningarna gått starkt framåt.

2.2 Konkurrenssituationen

Populärpressen är mera beroende av läsarmarknaden än av annonsmarknaden. Cirka 80 procent av intäkterna beräknas komma från tidningsförsäljningen och cirka 20 procent från annonserna. Alla tidskrifter konkurrerar emellertid inte om samma läsare. Populärpressmarknaden kan indelas i ett flertal delmarknader allt efter tidskrifternas av läsare. Man kan skilja mellan exempelvis inriktning på olika typer

familjetidningar (Året Runt),

damtidningar (Femina), s. k. herrtidningar (Lektyr) och

aktualitetstidningar (Vecko-Journalen). Delmarknaderna är i

sin tur segmenterade efter läsarnas ålder, sociala och ekonomiska ställning och utbildning. Så är exempelvis Husmodern inriktad på en äldre grupp än Damernas Värld.

är således i stor utsträckning differentierade Populärtidskrifterna från varandra. tidskrift Varje för sig befinner sig i direkt konkurrens med bara

någon eller några andra tidskrifter. Men det betyder inte att konkurrensklimatet kan anses milt på populärpressmarknaden. Där råder tvärtom, som

ofta är fallet i oligopolsituationer, en mycket hård konkurrens. Till detta

kommer en ökande konkurrens från andra medier, särskilt från televisionen och storstädernas kvällspress.

Den vikande marknaden skärper givetvis konkurrensvillkoren ytterligare. Det finns därför anledning räkna med att tidskriftsbeståndet, som hittills -

bortsett från ungdoms- och serietidningarna —varit tämligen stabilt under en

längre tid, framdeles kan komma att undergå stora förändringar genom nedläggningar och fusioner. Redan nu kan tendenser till viss omläggning av verksamheten spåras. Man satsar i ökande utsträckning på Specialtidningar av typ Allt i Hemmet och liknande. Dessa har jämfört med populärpressen i övrigt haft en relativt gynnsam utveckling. Ett av tillskotten, specialtidningen Må Bra, som i februari 1976 startades av Allers Förlag fick dock snart läggas ned. Lika illa gick det för den av Åhlén & Åkerlund finansierade satsningen

på den i Stockholm utgivna lokala veckotidningen City som endast utkom

med sju nummer innan den tvingades till nedläggning. Specialtidningen Allt

om Handarbete 1977 som självständig tidning och gick upp i upphörde Husmodern. Det kärva läget för veckotidningarna accentuerades ytterligare

i augusti 1979 då Åhlén & Åkerlund,

det största förlaget på marknaden, meddelade sin avsikt att nedlägga Veckojournalen. Framtiden för veckotid-

ningen Se är också osäker. På senare tid har

Specialtidningsförlaget AB

startat två nya tidningar, Privata Affärer och Sköna Hem, vilka utkommer

med 12 respektive 4 nummer per år. Ett av de senaste projekten inom Åhlén

Bilaga 2 201

& Åkerlund, veckotidningen Fredag, började utges i oktober 1979. Tidningvände sig till ungdom, nådde emellertid inte den väntade en, som speciellt En upplagesiffran 50 000 exemplar och lades därför ned efter sex nummer. exklusiv damtidning, Ja, avsedd att utkomma med fyra nummer per år utkom i november 1979. Inom Åhlén & Åkerlund finns med ett provnummer konkreta Aktuella projekt ytterligare planer på att starta nya tidskrifter. inom koncernen är vidare veckotidningen Reportage och månadstidningen En Månadsjournalen, en tidning snarlik den nuvarande Veckojournalen. Allt om resor, till specialtidning om resor, med arbetsnamnet planeras början av år 1981.

2.3 Marknadsläget

I början av 1978 gav 13 förlag tillsammans ut 31 populärtidskrifter. Tidskrifterna redovisas i tabell 3. Serietidningarna är inte medräknade. För att få en bild av koncentrationen bör inte endast på tidskriftsmarknaden tidskrifternas medelnettoupplagor beaktas. Genomslagskraften på marknaden bör självfallet vara större för en tidskrift som utkommer 52 gånger per år än för en annan som enbart utkommer med 12 nummer per år. Ett lämpligare mått på koncentrationen får man därför om förlagens ställning på marknaden redovisas. I beskrivs genom att årsupplagan för respektive förlags tidskrifter tabell 4 visas förlagens ställning på marknaden enligt denna metod. Som framgår av tabellen domineras marknaden av ett fåtal förlag. Det största av marknaden. De sex största svarar tillsammans för förlaget har en tredjedel 87 procent av populärpressens samlade upplaga.

2.4 De större förlagens ägare

Åhlén & Åkerlunds Förlags AB, som 1979 svarar för 15 populärtidskrifter, tillhör den av familjen Bonnier ägda Bonnierkoncernen. Förlaget ger ut nio Veckotidningar i eget namn. Hösten 1975 förvärvade förlaget samtliga aktier i För återstående sex Williams Förlags AB, som då gav ut en Veckotidning. populärtidskrifter står Specialtidningsförlaget AB som utgivare. Detta förlag och drivs i kommission för Åhlén & Åkerlund. ingår i Bonnierkoncernen AB till upplagan största tidskrift. ICA- ICA-Förlaget ger ut landets Kuriren. Den hade första halvåret 1978 en medelnettoupplaga på 691 800 exemplar. Förlaget ägs indirekt av ett mycket stort antal ICA-medlemmar. Saxon & Lindströms Förlags AB, som ger ut tre Veckotidningar, ägs helt av familjen Lindström. Förlags AB Tifa (tidigare Tidskrifts AB Allhem) är sedan 1974 dotterbolag av Stiftelsen Svenska till Svenska Dagbladets AB, som i sin tur ägs ytterst Dagbladet. Tre av tidskriftsförlagen - vilka tillsammans har drygt 18 procent av hela populärpressupplagan - är utlandsägda. Allers Förlag AB är dotterbolag till Carl Allers Etablissement A/S. Hemmets Journal AB det danska företaget H. Petersens fond, Köpenhamn. Och ägs av en dansk stiftelse, Egmont Reader’s Digest AB, som ger ut tidskriften Det Bästa, ägs av Reader’s Digest Association Inc, USA.

202 Bilaga 2

sou 1980:28

Tabell 3 Populärpressen (utom serietidningar) per 1.1.1978

Förlag Tidskrifter Antal utgå- Upplaga vor per år (1:a halvåret 1978)

65 000 Stiftelse

Anm. Alla upplagor utom Svenska Journalens är TS-kontrollerade. Uppgiften om Svenska Journalens upplaga har inhämtats från tidningsföretaget.

2.5 Serietidningarna

Under 1975 utkom ett nittiotal Antalet har sedermera serietidningar. reducerats betydligt. I början av 1979 gavs 57 st. olika titlar ut. Endast ett mindre antal av dessa redovisas i TS-statistiken. Serietidningarnas totala årsupplaga, som före 1975 kan beräknas till över 50 miljoner har exemplar, minskat till omkring 42 miljoner exemplar 1978. Serietidningsmarknaden omsatte 1978 omkring 175 miljoner kronor.

Förlagskoncentrationen är avsevärt större i fråga om serietidningar än beträffande populärpressen i övrigt. Marknaden domineras helt av tre förlag. Det största är Åhlén & Åkerlunds

Förlags AB, som ger ut 38 serietidningar.

Bilaga 2 203

Tabell 4 Populärpressens fördelning på skilda förlag 1.1.1978

Antal populär- Årsupplaga Procent- Förlag tidskrifter 1 000-tal ex andel av totala årsupplagan

1. Åhlén & Åkerlunds 13 84 289,5 33,2

Förlags AB 2 33 430,4 13,2 2. ICA-Förlaget AB 3. Saxon & Lindströms 3 32 545,9 12,8 - Förlags AB 4. Allers Förlag AB 3 27 808,5 11.0 2 27 045,1 10.6 5. Förlags AB Tifa 6. Hemmets Journal AB 1 15 788,9 6.2 1 12 375,4 4,9 7. Kooperativa Förbundet 1 7 507,0 2.9 8. Sveriges Radio AB 1 3 978,0 1,6 9. Lantmännens Tryckeriförening u. p.a 10. Svenska Journalens 1 3 380,0 1.3 Stiftelse 11. Readers Digest AB 1 2 934,2 1,2 1 2 433,9 1,0 12. Evangeliipress AB 13. TfA-Press AB 1 343.5 0.1

Summa 31 253 860,3 100.0

Anm. Serietidningar är inte medräknade. Årsupplagan har erhållits genom att respektive tidskrifts medelnettoupplaga under 1:a halvåret 1978 multiplicerats med antalet utgåvor under hela 1978.

Semic Press AB. Det av Åhlén & Det sker genom det helägda dotterbolaget Åkerlund 1975 förvärvade Williams Förlags AB har numera ingen utgivning. beräknas 1978 ha sålt serietidningar för omkring 100 Semic Press AB kronor. Den totala av förlagets serietidningar kan miljoner årsupplagan till 25 miljoner exemplar. Marknadsandelen uppgår till omkring uppskattas 65 procent. Det andra stora förlaget är Hemmets Journal AB, som beräknas ha drygt men 20 procent av marknaden. Förlaget ger bara ut ett par serietidningar bland dem återfinns landets till upplagan överlägset största, nämligen Kalle Anka & Co. Den hade första halvåret 1978 en medelnettoupplaga på 221 600

exemplar. Det senast etablerade är Atlantic förlaget på serietidningsmarknaden Förlags AB, som startade sin verksamhet 1977. Förlaget ger ut 15 titlar, vilka från Williams Förlags AB. Företaget, som även bedriver verksamövertagits beräknar sin andel av den svenska serietidningsmarknaden till het i utlandet, omkring 10 procent.

3 Fackpressen

De vänder sig till Facktidskrifterna är som regel starkt specialiserade. är särskilda yrkes- eller intressegrupper. Exempel på sådana tidskrifter

204 Bilaga 2

Elteknik med aktuell elektronik, Plastforum Scandinavia och Supermarket. Till fackpressen hänförs också specialtidningarna, t. ex. Båtnytt och Veckans Affärer. Även dessa är inriktade ämnesområden på speciella men har ett mera populariserat innehåll. Antalet facktidskrifter är svårt att beräkna, liksom totalupplagan. I TS Fackpressbok 1978 redovisas 295 tidskrifter. Av dessa har här 4 räknats till

populärpressen. Övriga 291 tidskrifter

hade 1978 en sammanlagd årsupplaga av omkring 174 miljoner exemplar. Många tidskrifter av fackpresskaraktär står dock utanför TS-statistiken. Fackpressen är i stor utsträckning knuten till organisationer av olika slag. Drygt två tredjedelar av de TS-redovisade facktidskrifterna betecknar sig själva som organ för någon förening eller något förbund. De flesta av dessa tidskrifter är sådana som här kallats för organisationspress. Tidskriftsverksamheten är i dessa fall knappast kommersiell i egentlig mening. Den kommersiella utgivningen av facktidskrifter av en relativt ombesörjs stor mängd småföretag. De utger som regel bara en eller ett par tidskrifter var. Även deras tidskriftsupplagor är av måttlig storlek. Detta anses emellertid vara av underordnad betydelse när det gäller facktidskrifter. Sådana tidskrifter är nämligen inriktade på att huvudsakligen leva på annonsmarknaden. Annonsinkomsterna har ofta en helt avgörande betydelse för utgivningen. Många facktidskrifter får 90 procent av sina intäkter från annonser. Och från annonsörssynpunkt är läsekretsens sammansättning och

homogenitet i regel viktigare än tidskriftsupplagans storlek.

Också en del större tidskriftsförlag är etablerade på fackpressområdet. Saxon & Lindströms AB Förlags ger sålunda ut en facktidskrift. Och ICA-Förlaget AB ger ut tre TS-redovisade facktidskrifter. För den största kommersiella

fackpressutgivningen svarar Åhlén & Åkerlund-koncernen. Genom Specialtidningsförlaget AB utgavs 1978 sam-

manlagt 5 facktidskrifter, varav en, Dagens Industri, 1976 ersatte 8 av koncernens tidigare utgivna facktidskrifter. Åhlén & Åkerlunds facktidskrifter hade 1974 en beräknad årsupplaga på 4,5 miljoner exemplar. Motsvarande siffra för 1978 kan beräknas till 5,9 miljoner exemplar.

Bilaga3 Bokförlagsbranschen

1 1968 Bokförlagsverksamheten utgör en viktig del av massmediebranschen. års litteraturutredning (L 68) var bokbranschen i Sverige föremål för en bred ekonomisk och kulturpolitisk genomlysning. En stor del av utredningens behandlade bokutgivningens omfattning och förutsättningundersökningar ar. Statens och kartellnämnd (SPK) utförde på L 68:5 uppdrag prisvad gällde struktur och undersökningar av förlags- och bokhandelssektorn lönsamhet 2-3 1973 och SOU 1972:80). I dessa undersökningar (PKF för bokutgivningen under 1960-talet, lämnades en ingående redogörelse En uppföljning av vissa data ur SPK:s totalt och för olika litteraturkategorier. branschstudier i litteraturutredningens huvudbetänkande presenterades Boken (SOU 1974:5). I betänkandet diskuterades och analyserades bl. a. villkoren av litteratur. nettoförsäljning för olika för utgivning Förlagens liksom att litteraturkategorier förlagsstrukturen belystes. L 68 konstaterade större delen av 1960-talet präglats av en optimistisk utgivningspolitik, kombinerad med en stark och en minskande försäljning per prisökning titel. Därefter har på MKU:s uppdrag en undersökning av bokförlagsbranschen utförts av SPK. Undersökningen (SPK:s utredningsserie 1979:3) presenterades under namnet Bokförlagen - en jämförelse mellan 1970 och 1976”. en uppföljning av de branschstudier avseende Undersökningen utgör av böcker som nämnden utförde åt bokförlagens utgivning och försäljning L68. benämns i fortsättningen ”1970 års utred- SPK:s tidigare utredning

ning”. för den undersökning som SPK nu utfört på MKU:s Målsättningen för enkelhetens skull benämnd uppdrag (i fortsättningen på sina ställen MKU:s undersökning eller utredning) har varit att kartlägga och analysera i struktur-. för de svenska förändringar ägar- och konkurrensförhållandena sedan 1970. Undersökningen avser förhållandena under 1976. bokförlagen Redovisningen baseras på uppgifter från drygt 100 förlag med en bokföravser i säljning av minst 300 000 kr per företag. Omsättningssiffrorna allmänhet inte konsumentvärde utan förlagens nettoförsäljningsvärde. är däremot till konsumentvärde. Alla Förlagens direktförsäljning upptagen värden gäller exklusive varuskatt.

Antal bokförlag

Bortsett från ett stort antal företag, organisationer och föreningar som ger ut till sin huvudverksamhet. svarar i stort sett viss speciallitteratur i anslutning

206 Bilaga 3

dryga 100-talet förlag för bokutgivningen till den svenska allmänheten. l MKU:s undersökning ingår 109 bokförlag och 2 bokklubbsföretag utan egen bokutgivning (Månadens Bok och Folkrörelsernas Bokklubb). Beteckningen förlag används i fortsättningen även när de nämnda bokklubbarna ingår i redovisningen.

Förlagens försäljningsintäkter

av försäljning av böcker uppgick enligt 1970 ärs utredning Förlagens intäkter till 511 Mkr. Intäkterna av försäljningen år 1976 uppgick till 993 Mkr. De förlag som ingått i både 1970 års utredning och i MKU:s utredning svarade 1970 för 98 procent och 1976 för 88 procent av de undersökta förlagens totala intäkter från försäljningen. 40 förlag, som 1970 svarade för 2 procent av förslagens totala intäkter, ingår inte i det urval av förlag som nu \ undersökts. De flesta av dessa förlag hade upphört med sin verksamhet under åren 1970-1976 eller hade en bokförsäljning understigande 300 000 kr. Ca 40 förlag som nu undersökts var ej med i 1970 års urval. Dessa förlag svarade för 12 procent av de totala intäkterna av försäljning av böcker 1976. av dessa förlag har etablerat sig efter 1970 eller hade före 1970 en Flertalet förhållandevis liten försäljning av böcker.

Förlagens etableringsâr

Av de 109 i utredningen ingående förlagen med egen bokutgivning började 49 förlag utge böcker före 1950. Dessa förlag hade 1976 nettointäkter av

försäljning av läroböcker och allmänlitteratur

om 658 Mkr exkl. moms eller 66 procent av samtliga förlags totala nettointäkter av försäljningen av böcker 1976 av egen utgivning. De 36 förlag som etablerades under perioden 1950-1969 svarade för 296 Mkr eller 30 procent av nettointäkterna. Under perioden 1970-1976 etablerades 23 bokförlag. Dessa förlag svarade för 39 Mkr eller 4 procent av samtliga förlags totala nettointäkter av bokförsäljningen 1976.

Lokalisering

Förlagens koncentration till Stockholm är betydande. Av de 109 förlagen med egen bokutgivning fanns 70i Stockholm. Dessa förlag sålde 1976 böcker för 775 Mkr exkl. moms, dvs. 78 procent av förlagens totala försäljning av böcker av egen utgivning. I Göteborg fanns sex förlag, som tillsammans svarade för 2 procent av förlagens bokförsäljning. I Malmö fanns tio förlag med 7 procent av

bokförsäljningen samt i övriga landet 23 förlag, som 1976

hade 13 procent av förlagens totala intäkter av bokförsäljning. Bokklubbarna Månadens Bok och Folkrörelsernas som inte Bokklubb, hade egen bokutgivning utan sålde andra förlags böcker, bedrev båda sin verksamhet från Stockholm.

Bilaga 3 207

Företagsformer

Aktiebolagsformen är den dominerande juridiska formen. Av de 109 förlag som utredningen omfattar bedrevs 90 som aktiebolag, dvs. 83 procent. Framför allt de större förlagen drevs i aktiebolagsform. Av landets 16 största förlag, rangordnade efter bokförsäljning, var 14 aktiebolag, ett förlag - Natur och Kultur - stiftelse och ett förlag - Brevskolan - ekonomisk

förening.

1 Större koncerner

1.1 Två dominerande koncerner

Esselte AB AB elva förlag utgivning och I koncernen Esselte hade 1976 följande försäljning av böcker; & Wiksell Förlag AB Almqvist & Wiksell Läromedel AB Almqvist Esselte Kartförlagen AB Esselte Studium AB Focus Uppslagsböcker AB Grako AB Gustaf Melins AB Nordiska Bokhandelns Bokförlag AB P A Norstedt & Söners Förlag Wezäta Melins AB Vår Bok AB Esseltekoncernens andel av läroboksförsäljningen ökade 1972 genom köp av Bonnierföretagens aktier i AB Läromedelsförlagen. Bonnierföretagen innehade 50 procent av aktiekapitlet. AB Läromedelsförlagen ingår numera i Esselte Studium. I samband med denna uppgörelse förband sig Bonnieri företagen att t. o. m. den den 31 maj 1978 inte, utan Esseltes medgivande eller distribution av läroböckvarje särskilt fall, befatta sig med produktion er. nettointäkter av försäljning av böcker 1976 Ca 60 procent av koncernens av läroböcker Studium, & Wiksell Läromedel).

utgjordes (Esselte Almqvist områden var facklitteratur (Norstedts Förlag, Almqvist & Övriga betydande

Bokklubbsverksam-

Wiksell) och Uppslagsböcker (Focus Uppslagsböcker).

Vår Bok. Esseltekoncernen hade intressen i het bedrevs genom bokklubben en bokklubb av 30 procent av insatskapitalet i ytterligare genom innehavet Månadens Bok. Under 1977 tillkom Familjebokklubben. Landets största bokhandelskedja 1976 var Almqvist & Wiksell Bokhandel. Till hörde tio boklådor med en sammanlagd omsättning av 147 kedjan Mkr. av böcker till skolor och till boklådor skedde i Den fysiska distributionen Esselte Distribubetydande utsträckning genom ett eget distributionsorgan, tion. Försäljningen av böcker uppgick 1976 till ca 10 procent av koncernens

208 Bilaga 3

totala omsättning. Merparten av koncernens omsättning avsåg grafiska produkter och tjänster såsom förpackningar, bokbinderi, pappersvaror, kontorsmateriel m. m. Liksom AB Bonnierföretagen är Esseltekoncernen verksam också inom andra massmediesektorer. Den verksamheten avser produktion av fonooch film och är huvudsakligen inriktad på utbildningsbegram, videogram hoven hos skolor och företag. Bland de större aktieägarna inom Esselte AB kan nämnas Förvaltnings AB Ratos och Svenska Personal-Pensions-Kassan (SPP).

AB

Bonnierföretagen

AB

Bonnierföretagen är moderbolag i Bonnierkoncernen. Fem företag inom

koncernens förlagsdel bedrev 1976 förlagsverksamhet. I förlagsdelen ingick därutöver bokklubben Månadens Bok. Månadens Bok har inte egen utgivning utan köper in böcker från delägarnas förlag och från utomstående förlag. Efter 1976 har Alba

bokförlagsaktiebolaget och Förlags AB

Marieberg tillkommit. Dessa startade sina verksamheter 1977 respektive 1978. De fem förlag som gav ut och sålde böcker 1976 var följande: Albert Bonniers Förlag AB Bokförlaget Forum AB Förlags AB Semic

Specialtidningsförlaget AB

AB Wahlström & Widstrand Albert Bonniers Förlag drev tre bokklubbar, nämligen Bokklubben Svalan, Bonniers Bokklubb och Underhållningsbokklubben. Förlaget startade 1978 en ny bokklubb, Stora Romanklubben. Wahlström & Widstrand har också en bokklubb, Wahlström & Widstrand Bokklubb. Bonnierkoncernen innehar majoriteten av kapitalet i bokklubben Månadens Bok, som drivs i handelsbolagsform. Denna bokklubb köpte 1978 den av Gumaelius AB Förlaget året före startade Barnens Bokklubb. Albert Bonniers Förlag var den 1 januari 1978 ensam ägare till Bokförlaget Forum och innehade 60 procent av aktiekapitalet i Wahlström & Widstrand. De tre förlagen har bildat företaget Samdistribution, som delvis handhar transporterna av böcker till bokhandeln även om bokhandlarnas distributions- och serviceorgan AB Seelig & Co i stor utsträckning anlitas för den fysiska distributionen av företagens böcker. Sedan årsskiftet 1974/75 har Albert Bonniers Förlag 50 procent av aktierna i

bokhandelsföretaget Bokmanföretagen AB, som äger tio boklådor.

Inom Bonnierkoncernen fanns 1976, förutom bokförlag, flera andra företag inom massmediesektorn. Sålunda bedrevs vittomfattande verksamhet inom och tidskriftsbranschen. tidnings- Koncernen var dessutom verksam inom såväl film- som fonogramområdet. Familjen Bonnier har röstmajoriteten i koncernens moderbolag. Liksom Esseltekoncernen har Bonnierkoncernen eget tryckeri.

Bilaga 3 209

1.2 större koncerner och förlag

Övriga

AB Wiken Bra Böcker AB var Förlags med dotterbolaget Bokförlaget landets största koncern inom bokförlagsbranschen 1976 mätt efter tredje bokförsäljningens värde. Bra Böcker driver bokklubbarna Bra Böckers Bokklubb och Bokförlaget medan Förlags AB Wiken har bokklubbarna Bra Deckare Bra Mjukböcker, och Bra Klassiker. sker genom bokklubbarna och distri- Bokförsäljningen butionen sker med post. År 1977 startades Bra Köp. Företaget, som drivs som en avdelning inom Bra Böcker, medlemmarna i koncernens bokklubbar böcker, erbjuder grammofonskivor, smycken m. m. De böcker som säljs genom Bra Köp är s. k. tillvalsböcker, sortiment och en av vilka en del ingått i bokklubbarnas del köpts in från andra förlag. Bra Böcker av Förlags AB Wiken. Resterande ägs till 85 procent kreditinstitutet Företagskapital AB. aktiekapital ägs av det halvstatliga Förlags AB Wiken ägs i sin helhet av Rolf Jansson, Höganäs. Liber Grafiska AB, som ägs av staten genom Statsföretag AB, bildades 1973 genom sammanslagning av flera förlag, bl. a. Allmänna Förlaget, Svenska Utbildningsförlaget Liber, Gleerups Bokförlag, Fritzes Bokförlag, Beckmans Bokförlag och Hermods Läromedel. Den dominerande var 1976 delen av Libers utgivning i titlar och försäljning läroböcker. En ökad satsning har under 1977 och 1978 skett av annan litteratur, särskilt facklitteratur. Liber ger även ut och säljer böcker som inte omfattas av denna utredning, t. ex. Statens offentliga utredningar och Aktuellt från skolöverstyrelsen. Nettointäkterna av sådan litteratur 1976 till ca 18 av försäljningen uppgick Mkr. Liberdistribution har hand om försäljning och distribution av huvudparten av företagets produkter, bl. a. för avdelningarna Liberförlag, Liberkartor,

Liberläromedel och Hermods. Övrig distribution sker via Seelig.

Natur och Kultur har betydande utgivning främst av Bokförlaget läroböcker och facklitteratur. Över 80 procent av intäkterna av bokförsälj- 1976 kom från försäljningen av läroböcker. ningen Förbundet ek. för. äger AB Rabén & Sjögren Bokförlag och Kooperativa Prisma AB. Rabén & Sjögren fungerade också 1976 som Bokförlaget för Domusvaruhusen (KF:s Bokförmedling). Denna funkinköpsavdelning tion har fr. o. m. 1979 skilts från Rabén & Sjögren och drivs nu fristående genom KF Boksektion. av barn- och Rabén & Sjögren har en betydande utgivning och försäljning ungdomsböcker. Över hälften av intäkterna 1976 av Rabén & Sjögrens försäljning av allmänlitteratur kom från denna litteraturkategori. KF köpte 1977 Bokförlaget Prisma av Socialdemokratiska Arbetarpartiet Facklitteraturen svarade 1976 för merparten av Prismas försälj- (SAP). ning. AB Tiden, Rabén & Sjögren och litteraturfrämjandet samar- Bokförlags betari Folkrörelsernas Bokklubb genom att delar av förlagens utgivning säljs via bokklubben. Brevskolan förening upa ägs till 49,9 procent av KF. Landsorganisationen

210 Bilaga 3

(LO) hade 1978 närmare 38 procent av andelskapitalet. Brevskolan utger läroböcker vilka används i studiecirklar och annan vuxenundervisning. Brevskolan köper även läroböcker utgivna av andra förlag för vidareförsäljning till studiecirklar. JA Lindblads Bokförlags AB, som är moderbolag till B Wahlströms Bokförlag AB och Kometförlaget AB samt Bokförlaget Spegeln AB, ägs av B Wahlström, Djursholm. Bokförsäljningen för koncernen består huvudsakligen av massmarknadspocket, inbundna billigböcker och barn- och ungdomsböcker. B Wahlströms Bokförlag driver även bokklubben Wahlströms Elit-klubb.

2 Koncentrationen koncernnivå

på

De sammanlagda nettointäkterna av bokförsäljningen (läroböcker och allmänlitteratur) 1976 för de fyra största koncernerna, nämligen Esselte AB, AB Bonnierföretagen, Förlags AB Wiken och Liber Grafiska AB var 535 Mkr, vilket utgjorde 54 procent av de totala nettointäkterna av försäljning av böcker 1976 (tabell 1). För de åtta största var motsvarande andel 67 procent. Bonnier, Esselte (inkl. Läromedelsförlagen) och Almqvist & Wiksell svarade tillsammans för 47,6 procent av de totala nettointäkterna av bokförsäljningen 1970. Bonnier samt Esselte - som under l970-talet köpt 50 procent av aktiekapitalet i Läromedelsförlagen av Bonnierföretagen samt även köpt Almqvist & Wiksell - hade 1976 40 procent av förlagens totala nettointäkter av försäljning av böcker. De tre största koncernerna 1976 - Bonniers, Esselte och Wiken - hade 1976 samma andel som de tre största koncernerna 1970, nämligen 47 procent av de totala förlagsintäkterna av bokförsäljningen.

Tabell] De åtta största koncernernas nettointäkter av försäljning av böcker (inkl. läroböcker) och andelar av förlagens totala intäkter av bokförsäljning 1976 Koncern Mkr (exkl. Andel av förlagens moms) totala nettointäkter

Procent Ack

Bilaga 3 211

Förlagsägare med mer än ett förlag

Det fanns 1976 elva förlagsägare som redovisade verksamhet för två eller flera I tabell 2 har de totala intäkterna av bokförsäljning samt förlag. intäkterna för enbart allmänlitteraturen angetts för dessa ägare. Hos de elva bokförlag 1976. De sammanlagda nettointäkterna ägarna ingick 38 enskilda 1976 av böcker inkl. läroböcker av egen utgivning för av försäljningen förlagen var 605 Mkr motsvarande 61 procent av förlagens totala nettointäkter av försäljningen av böcker. Försäljningen av enbart allmänlitteraturen uppgick till 461 Mkr som utgjorde 69 procent av förlagens totala nettointäkter av försäljningen av allmänlitteratur. AB Bonnierföretagens andel av förlagens intäkter av allmänlitteratur var 28 procent 1976. Andelen var densamma 1970.

Tabell 2 Elva förlagsägare inom bokförlagshranschen samt deras nettointäkter av 1976 försäljning av böcker av egen utgivning, totalt och enbart allmänlilteratur

Förlagsägare Nettointäkter Mkr

Totalt Allmänlitteratur

Esselte AB 210 85 Almqvist & Wiksell Förlag AB Almqvist & Wiksell Läromedel AB Esselte Kartförlagen AB Esselte Studium AB Focus Uppslagsböcker AB Grako AB Gustaf Melins AB Nordiska Bokhandelns Bokförlag AB P A Norstedt & Söners Förlag Wezäta Melins AB Vår Bok AB

AB Bonnierféretagen“ 188 188 Albert Bonniers Förlag AB Bokförlaget Forum AB Förlags AB Semic AB Wahlström & Widstrand Specialtidningsförlaget AB

70 70 Förlags AB Wiken Förlags AB Wiken Bokförlaget Bra Böcker AB

31 31 Kooperativa Förbundet AB Rabén & Sjögren Bokförlag Bokförlaget Prisma AB

J A Lindblads Bokförlags AB 30 30 J A Lindblads Bokförlags AB Kometförlaget AB Bokförlaget Spegeln AB” B Wahlströms Bokförlag AB

212 Bilaga 3

Förlagsägare Nettointäkter Mkr

Totalt Allmänlitteratur

Svenska Kyrkans Ekonomi AB 21 16 Håkan Ohlssons Förlag AB AB Verbum

Egmont H Petersens Fond 17 17 (Gutenberghus) Hemmets Journal AB Förlaget Kärnan AB

Svenska Mzlrsionsfärbundet och 16 16 Gummessons Grafiska Grupp Brunnhages Förlag AB Gummessons Bokförlag Sohlmans Förlag AB

Sveriges Radio 15 Sveriges Utbildningsradio AB Sveriges Radios Förlag

Tidnings AB Dagen (Filadelfia) 5 Förlaget Filadelfia AB Den Kristna Bokringen AB Normans Förlag AB

Pogo Produktion AB 2 Pogo Produktion AB Teknografiska Institutet AB

Summa nettointäkter för 38 förlag 605 461 1 Bonnier innehar också majoriteten i det insatta kapitalet i Månadens Bok. Månadens Bok hade inte egen bokutgivning 1976. b 1976. Ingen bokförsäljning

3 Koncentrationen på förlagsnivå

3.1 Samtliga litteraturkategorier

I tabell 3 redovisas för 1970 och 1976 de åtta största förlagens nettointäkter av bokförsäljning inom samtliga litteraturkategorier inklusive läroböcker. Av tabellen framgår vidare att koncentrationen på förlagsnivå minskade mellan åren 1970 och 1976 såväl vad gäller de fyra största förlagen - från 44 till 37 procent- som de åtta största - från 60 till 50 procent. Även jämfört med 1966 har de större förlagens koncentration minskat. År 1966 hade sålunda de fyra största förlagen 50 procent och de åtta största 64 procent av förlagens sammanlagda bokförsäljning. Förändringen i koncentrationen för bokförsäljningen totalt från 1970 till 1976 beror på minskad koncentration för läroboksförsäljningen.

Bilaga 3 213

sou 1980:28

Tabell 3 De åtta största bokförlagens nettointäkter av försäljning av böcker (inkl. läroböcker) 1970

och 1976

1970 Förlag 1976 Förlag

Andel av 107 Netto- Andel av 109 intäkt förlags toförlags totala netto- exkl. tala nettointäkter moms intäkter

Procent Ack Mkr Procent Ack

14 14 Albert Bonniers Förlag 141 14 14 Läromedelsförlagen .. Esselte Studium 94 9 23 Albert Bonniers Förlag 30 .. Liber 67 7 30 Almqvist & Wiksell 44 Bra Böcker 65 7 37 Natur och Kultur .. Natur och Kultur 39 4 41 Liber Readefs .. Almqvist & Wiksell Digest 15 Läromedel 31 3 44 (Det Bästa) .. Brevskolan 31 3 47 Norstedt 60 B Wahlström 28 3 50 Gleerup

Andelarna 16 största 1976 till 60 för de 12 respektive förlagen uppgick respektive 68 procent av förlagens totala nettointäkter av försäljning av

böcker.

3.2 Allmänlitteratur

1 tabell 4 redovisas motsvarande som i tabell 3 men enbart för uppgifter allmänlitteraturen. nettointäkter av försäljning av allmänlitteratur Förlagens 1970 till 328 Mkr och 1976 till 665 Mkr. Sistnämnda försäljning, uppgick vilken av totala bokmarknaden, baseras på uppgifter utgjorde 67 procent från 94 förlag. Koncentrationsgraden för det största förlaget, de fyra och de

åtta största var i stort sett oförändrad mellan 1970 och 1976. förlagen Däremot inträffat vad avser vilka som har betydande förändringar förlag i de olika 1970 respektive 1976. I gruppen de ingick storleksgrupperingarna ”4 största från 1970 fanns 1976 endast Albert Bonniers Förlag kvar. De

var samtliga såväl 1970 som övriga tre förlagen i denna grupp specialiserade sålde genom bokklubbar, B Wahlström 1976. För 1976 gällde att Bra Böcker

gav i huvudsak ut böcker i lägre prislâgen såsom barn- och ungdomsböcker, och inbundna och Bertmark gav främst ut massmarknadspocket billigböcker två större verk vilka såldes direktförsäljning till konsuvarje år, genom

ment.

214 Bilaga 3

sou 1980:28

Tabell 4 De åtta största bokförlagens nettointäkter av försäljning av allmänlitteratur 1970 och 1976

Förlag 1970 Förlag 1976

Andel av för- Netto- Andel av förlagens totala intäkt lagens totala nettointäkter exkl. nettointäkter ————?——— moms

3.2.1 Förlagskoncentrationen 1976 inom olika litteraturkategorier

- allmänlitteratur

I tabell 5 redovisas förlagskoncentrationen 1976 inom olika litteraturkategorier. Såsom framgår av tabellen är förlagskoncentrationen större inom delkategorierna än inom den totala allmänlitteraturen. Detta beror på att förlagen i större eller mindre grad specialiserat sig på olika områden. I tabellen

har inte medtagits massmarknadspocket och ”Övriga böcker.

År 1976 redovisade endast fem förlag utgivning av massmarknadspocket. Nettointäkterna uppgick till 19,3 Mkr. Störst var B Wahlström och dârnäst

Tabell 5

Ordinarie böcker Kvalitets- Inbundna Uppslagspocket verk billigböcker Skön- Fack- Barn- och litteratur litteratur ungdomsböcker

Nettointäkter Mkr 135 173 71 38 104 100 Antal förlag 38 63 37 22 21 11 De fyra största förlagen Bonnier Bonnier Hemmets Bonnier Bertmark Bonnier Journal Bra Böcker Bra Böcker Bonnier Norstedt Bra Böcker Reader‘s Digest Wahlström Almqvist Rabén & Wahlström Focus Vår bok & Widstrand & Wiksell & Widstrand Sjögren Askild & Norstedt Carlsen/if Bergh Brunnhage B Wahlström Kärnekull Marknadsandel % 64 33 65 57 70 90

Bilaga 3 215

nästan helt dominerade denna Wennerbergs Förlag AB, vilka tillsammans böcker” hänförs sådana böcker som inte

marknad. Till kategorin Övriga

litteraturkategorierna. Hit naturligt kan hänföras till de tidigare behandlade m. m. Verbum och AB Håkan Ohlssons har förts biblar, psalmböcker Ekonomi AB, hade en betydande Förlag, vilka båda ägs av Svenska Kyrkans Stor försäljning av biblar och försäljning av bl. a. biblar och psalmböcker.

psalmböcker hade också Gustaf Melins AB som ingår i Esselte-koncernen.

nettointäkter av försäljning av Övriga

De 18 bokförlagens sammanlagda

böcker uppgick till 24,1 Mkr 1970 och till 21,5 Mkr 1976.

- allmänlitteratur

3.2.2 Koncentrationsförändringar1970-1976

Skönlitteratur

hade skönlitteraturen den största tillväxten av Under perioden 1970-1976 alla litteraturkategorier i procent räknat. År 1970 uppgick förlagens

nettointäkter av försäljning av skönlitteratur till 42,9 Mkr eller 13,2 procent

av allmänlitteratur. Motsvarande värden av den totala nettoförsäljningen av den totala nettoförsäljningen av 1976 var 135,3 Mkr och 20 procent allmänlitteraturen. Det största förlaget, Bonnier, sålde 1976 skönlitteratur av för 41 Mkr, vilket motsvarade 30 procent av förlagens totala nettointäkter var Bra Böcker, Wahlström & skönlitteratur. Andra större utgivare Norstedt, Wiken (moderbolag till Widstrand, Askild & Kärnekull, Forum, de åtta Bra Böcker) och Tiden. De fyra största svarade för 64 procent och av skönlitteraturförstörsta för 80 procent av förlagens totala nettointäkter med 1970 ökade de fyra största förlagen sin andel av säljningen. Jämfört

försäljningen av skönlitteratur från 60 procent till 64 procent.

Facklitteratur

1976 sålde facklitteratur bidrog till att Det stora antalet förlag som nettointäkter, för facklitteratur var koncentrationen, mätt efter förlagens Albert Bonniers Förlag hade 12 lägre än för de övriga litteraturkategorierna. totala nettointäkter. Liksom för skönlitteraturen gällde procent av förlagens att Albert Bonniers av förlagens Förlag 1976 hade den största intäktsandelen av av facklitteratur i värde räknat. De fyra största utgivarna försäljning och de åtta största 52 procent av förlagens facklitteratur hade 33 procent av facklitteratur 1976. totala nettointäkter av försäljning

Barn- och ungdomsböcker

Andelen av nettoförsäljningsvärdet för de under 1970 fyra största utgivarna Bonnier och av barn- och ungdomsböcker, Rabén & Sjögren, B Wahlström, av barn- Tiden/FiB, uppgick till 72 procent av förlagens totala nettointäkter Motsvarande andel 1976 var 65 procent, dvs. en och ungdomsböcker.

minskning hade skett av koncentrationen.

216 Bilaga 3

K valitetspocket

De fyra största förlagen svarade 1970 för 62 procent av marknaden. För 1976 var motsvarande siffra 57 procent.

Uppslagsverk

Den största nettoförsäljningen av uppslagsverk redovisas av Bertmark. Bertmarks andel av totalförsäljningen utgjorde 26 procent. Andelen för de fyra största steg under perioden 1970-1976 från 67 till 70 procent.

Inbundna billigböcker

Koncentrationen inom denna litteraturkategori var 1976 liksom 1970 hög. Av de elva förlag som fanns på marknaden svarade de fyra största för 90 procent av försäljningen. Störst var Bonniers med 55 procent av totala försäljningen.

3.3 Läroböcker År 1970 uppgick förlagens nettointäkter av läroboksförsäljningen till 183 Mkr och 1976 till 328 Mkr. De åtta största nettointäkter av förlagens av läroböcker försäljning och deras andelar av den totala läroboksförsäljningen 1976 anges i tabell 6 i storleksordning efter nettointäkterna. De förlag som producerar läromedel kännetecknas av en betydande specialisering. För vart och ett av de åtta största läromedelsförlagen 1976 svarade nettointäkterna av läroboksförsäljningen för över 80 procent av respektive förlags totala intäkter av bokförsäljning. Koncentrationen sjönk vad gäller de fyra största förlagen från 75 procent 1970 till 65 procent 1976. Även de åtta största förlagens andel minskade under 1970-talet - nettointäkterna av försäljning av läroböcker sjönk för de åtta största från 91 procent 1970 till 85 procent 1976. Det under 1970 största läroboksförlaget, Läromedelsförlagen, ägdes

Tabell 6 De åtta största läroboksförlagens nettointäkter och andelar av de totala nettointäkterna av försäljning av läroböcker 1976

Läromedel

Bilaga 3 217

tidigare gemensamt av Esselte- och Bonnierkoncernerna. Esselte köpte år 1972 Bonnierkoncernens andel. Samma år ombildade Esseltekoncernen sina företag på läromedelsmarknaden till Esselte Studium. År 1973 köpte Esselte även Almqvist & Wiksell. Esseltekoncernen är genom förvärven under 1970-talet nu klart ledande på läroboksmarknaden. Koncernens andel av marknaden ökade under perioden 1970-1976 och uppgick vid slutet av perioden till cirka 40 procent. Av de 109 undersökta bokförlagen gav 103 förlag tillsammans ut 5 541 nya titlar under 1976. Av dessa var 993 nya upplagor. Liksom 1970 var läroböckerna även 1976 den största litteraturkategorin med 34 respektive 25 procent av den totala titelutgivningen. Landets 16 största förlag 1976 räknat efter antal nya titlar för samtliga litteraturkategorier var i storleksordning följande. Liber, B Wahlström, Rabén & Sjögren, Albert Bonniers förlag, Esselte Studium, Wennerberg, Norstedt, LTs förlag, Almqvist & Wiksell, Carlsen/if, Brevskolan, Natur och Kultur, Forum, Håkan Ohlssons Förlag, Bergh och Studentlitteratur. - De fyra största förlagen - med avseende på totalt antal utgivna titlar svarade för 28 procent och de åtta största för 44 procent av totala antalet nya titlar under 1976. De 16 största förlagens andel var 63 procent. Det titelmässigt största förlaget var Liber, som utgav 489 titlar 1976. Merparten utgjordes av läroböcker. Allmänlitteraturen svarade för 75 procent av totala antalet nya titlar 1976. Motsvarande andel 1970 var 66 procent. De fyra största utgivarna av allmänlitteratur, B Wahlström, Rabén & Sjögren, Albert Bonniers förlag svarade för 32 procent av den totala om och Wennerberg, utgivningen 4 160 titlar av allmänlitteratur 1976. Motsvarande andel för de sammanlagt åtta största var 48 procent och för de 16 största 67 procent. Koncentrationen i utgivningen var något lägre än koncentrationen i försäljningen. De 16 största förlagens andel i värde av allmänlitteratur 1976 var 71 procent och i antal sålda exemplar 82 procent. Koncentrationen, vad gäller det största förlaget i varje litteraturkategori, var störst för massmarknadspocket och inbundna billigböcker. Av massmarknadspocket hade B Wahlström ca 50 procent av antal nya titlar 1976. Den näst största utgivaren var Wennerberg, vars utgivning bestod av endast denna kategori av böcker. De fyra största förlagen svarade för 99 procent av den totala 1976 av massmarknadspocket. Motsvarande titelutgivningen andel för de fyra största förlagen inom inbundna billigböcker var 79 procent. Av skönlitteraturen hade Albert Bonniers Förlag 12 procent och av barnoch ungdomsböckerna hade Rabén & Sjögren 20 procent av det totala antalet utgivna nya titlar. De fyra största förlagens andelar av det totala antalet nya titlar inom dessa två kategorier var 35 respektive 57 procent. När det gäller fackböcker var koncentrationsgraden - mätt i antal nya titlar -förhållandevis låg. Det största förlaget- LTs förlag - hade 9 procent och de fyra största svarade för 29 procent av antalet nya titlar. Inom svarade det största förlaget - Albert kategorin kvalitetspocket Bonniers Förlag - för 15 procent av titelutgivningen 1976. De fyra största förlagens andel uppgick till 50 procent. Bland utgivarna av läroböcker var Liber den till antalet titlar största

218 Bilaga 3

utgivaren med 27 procent. Därnäst kom i nämnd ordningg Esselte Studium, Brevskolan och Almqvist & Wiksell Läromedel. Dessa fyra största förlag svarade för 61 procent av totala antalet titlar. Motsvarande andel för de åtta största förlagen var 81 procent.

4 Samverkan och ägarförhållanden

4.1 Fusioner under 1970-talet

Under åren 1970-1978 genomfördes drygt 20 fusioner/företagsköp (tabell 7). De mest omfattande köpen av Esseltekoncernen. År gjordes 1972 köpte Esselte, som då ägde 50 procent av aktiekapitalet i AB Lä romedelsförlagen, återstående delen av aktiekapitalet i detta företag av Bonnierföretagen. Bonnier förband att inte före den sig därvid 1 juni 1978 utan Esseltes medgivande i varje särskilt fall framställa eller sälja böcker för bl. a. grundskola och gymnasieskola. av Läromedelsförlagens nettoförsäljning böcker uppgick vid förvärvstillfället till ca 75 Mkr, varav den helt dominerande delen av försäljningen läroböcker. År utgjorde 1973 köpte Esselte Almqvist & Wiksell AB, vars totala nettoomsättning då var ca 200 Mkr, varav 66 Mkr böcker. Liber svarade därnäst för de största köpen av förlag under 1970-talet. Således köptes Gleerup 1970 och Hermods Stiftelse 1975. Liber, som ingåri Statsföretag, är helt statsägt sedan 1972, då Allmänna Förlaget köpte Kooperativa Förbundets och Svenska Kommunförbundets andelar (25 procent vardera) i Svenska Utbildningsförlaget Liber AB. Bonnierkoncernen köpte Williams Förlags AB 1975, bokförlaget Sjöström & Sjöström 1976 samt - genom Månadens Bok - Barnens Bokklubb 1978. Förhandlingar om köp av det danska förlaget Carlsen/if AB lär pågå. Beslut i frågan kan väntas tidigast i mars 1980.

Ökningen i nettoförsäljningi löpande priser för böcker 1970-1976 för landets

fyra största förlagsenheter (koncerner) redovisas i tabell 8. Av tabell 8 framgår att ökningen av bokförsäljningen genom företagsköp för Esselte under perioden 1970-1976 100 Mkr. Även för Liber var översteg försäljningsökningen genom köp av förlag betydande. Av den totala om 53 Mkr för Liber mellan försäljningsökningen åren 1970-1976 utgjorde bokförsäljningen 26 Mkr hos de köpta företagen året före Utan köpet. beaktande av fusioner hade såväl Esselte, Bonnier och Wiken stora omsättningsökningar. I förhållande till försäljningen 1970 ökade Wiken mest och mer än tiodubblade sin bokförsäljning mellan åren 1970-1976. Landets två största koncerner inom Esselte och bokförlagsbranschen, Bonnier, har under 1970-talet sina verksamheter. ytterligare specialiserat Esselte har satsat huvudsakligen på böcker och på utbildningsområdet Bonnier på bl. a. skönlitteratur. På den under 1970-talet expanderade bokklubbsmarknaden samarbetar Bonnier och Esselte i Månadens Bok. Några stora fusioner, som främst avser läroböcker, har förändrat konkur- - som tidigare nämnts - Gleerup rensbilden inom denna sektor. Liber köpte och Hermods. Vidare köpte Esselte andel i Läromedels- Bonnierföretagens förlagen och senare köpte Esselte & Wiksell som var en Almqvist AB, betydande producent av både läroböcker och allmänlitteratur.

Bilaga 3 219

Tabell 7 Förvärv inom bokförlagsbranschen 1970-1978

För- An- För- Köpare Uppköpt företag sälj- tal” värvsning anår totalt” ställda Mkr

1970 Svenska Utbildningsfön AB C W K Gleerup Bok- 15.6 95 laget Liber AB förlag 5.0 54 Gummessons Grafiska Brunnhages Förlag AB AB 1972 Allers Förlag AB Askild & Kärnekull 5.0 13 Förlag AB Allmänna Förlaget Svenska Utbildnings- 47.7 311 förlaget Liber AB Esselte AB AB Läromedelsförlagen 75.2 250 202.2 1 022 1973 Esselte AB Almqvist & Wiksell AB K G Bertmarks Förlag AB 15.2 145 Systems Publications BPC AB

Tyndale House Publish— Interskrift ers, USA 0.3 1

1975 Svenska Kyrkans AB Verbum-Kyrkliga 15.2 188 Ekonomi AB Centralförlaget AB Håkan Ohlssons 16.3 216 Boktryckeri Teknografiska Institu- ARE-bolagen

Förlags AB Musik och Skola För- 0.3 0 Leif Stegeland Förlag

AB lag AB

1976 AB Bonnierföretagen Bokförlaget Sjöström 0,0 0 & Sjöström AB

1977 Bertil Berg, Timo Askild & Kärnekull 12,0 15 Kärnekull Förlag AB Teknografiska Insti- Pogo Produktion AB tutet AB 2.5 12

17,0 50 Svenska Egmont AB Förlaget Kärnan AB 7,6 33 Kooperativa förbundet Bokförlaget Prisma - - 1978 Månadens Bok Barnens Bokklubb? Liber Verkstädernas förlag 5,0

- andelarna - i ett “ Med förvärv avses köp av 50 procent eller mer av aktierna

förlag. 7 i genomsnitt under året) avser hela Försäljning och antal anställda (heltidssysselsatta

företaget året före förvärvsåret. C Etableringsår 1977.

220 Bilaga 3

Tabell 8 Ökningen av nettoförsäljningen (exkl. moms) av böcker 1970-1976 genom köp av förlag och genom övrig försäljningsökning för de fyra största koncernerna Koncern av Nettoförsäljning Försäljningsökning böcker 1970-1976 1970 1976 Genom före- Utöver före-

“ För 1970 har 50 procent av Läromedelsförlagens försäljning hänförts till Esseltekoncernens försäljning och 50 procent till Bonnierkoncernens försäljning

4.2 Samarbete mellan

bokförlag

Samarbete mellan förlag kan vara ett alternativ till en fusion och en möjlig väg till att sänka kostnaderna och därigenom stärka den egna konkurrenskraften. Beteckningen samarbete kan användas för köp av enstaka förlagsrätter eller köp av tjänster, t. ex. tryckning av en bok. Här används samarbete främst beteckningen då företag inom bokförlagsbranschen genom avtal kommit överens om ett samarbete för viss tid eller om ett fortlöpande samarbete. Förlag som ingår i samma koncern kan ha olika grad av samarbete vad avser utgivning, distribution m. m. Här berörs endast formaliserat samarbe-

te, t. ex. när ett gemensamt distributionsföretag bildats. Samarbete inom

bokförlagsbranschen förekommer såväl nationellt som internationellt.

Internationellt samarbete

Både produktion- och avsättningsmarknad för vissa litteraturkategorier har blivit alltmer internationell. Den 1 januari 1978 fanns i Sverige tio bokförlag som ägdes av utländska fysiska eller juridiska personer. Utländsk påverkan på den svenska förlagsbranschen avspeglar sig inte enbart genom de utlandsägda förlagens försäljning på den svenska marknaden. Under 1970-talet har det internationella samarbetet successivt ökat för utgivning av böcker om framförallt konst och historia samt av större bokverk, där bildmaterialet en stor del utgör av produktionskostnader eller där samtryck är kostnadsbesparande. Tillkomsten av sådana verk sker ofta genom att den förläggare som har utgivningsrätten kontaktar i ett förlag flertal andra länder. Boken framställs därefter på olika språk - i ett land med låga framställningskostnader. Härigenom kan priserna hållas betydligt lägre än om boken skulle framställas för enbart ett mindre språkområde. Köp av förlagsrätter är en betydelsefull del av förlagsverksamheten. Förlagi olika länder, som är förenade genom

intressegemenskap eller genom

långvariga kontakter, kan ha lämnat varandra företrädesrätt till utgivning av

Bilaga 3 221

böcker. Psykologiförlaget har t. ex. företrädesrätt på den svenska marknai den för utgivning av böcker som utges av förbundets systerorganisationer Finland, Danmark och USA. Brevskolan har visst samarbete i utgivningen med systerorganisationen Folkets Brevskola i Norge. Ett annat exempel på samarbete mellan förlag i de nordiska länderna är den gemensamma av böcker för musikundervisning som Musik-Fazer i Helsingfors utgivningen och Ehrlingförlagen har. Böckerna trycksi Finland medan förlagen har hand om försäljningen i Finland respektive i Sverige.

Samarbete den svenska marknaden

på

Samarbete mellan inhemska eller distribution, förlag kan avse produktion av böcker. om ett fortlöpande avtalsinklusive marknadsföring Uppgifter bundet mellan förlag och tryckeri har inte erhållits produktionssamarbete från de 109 förlagen. Däremot förekommer det givetvis att företag som tidigare anlitat varandra med gott resultat, i större eller mindre utsträckning fortsättningsvis gör detta, utan att formellt skriva ett avtal om fortlöpande samarbete. Utöver samarbete vid tryckning m. m. kan samarbete nyss berörda förekomma vid utgivning av en viss titel. Ett exempel härpå är Sveriges Trafikskolors Riksförbund och Institutet för Tekniska Kurser ITK AB, som i samarbete en lärobok i trafikkunskap. Samarbete mellan förlag utger förekommer också i den formen att ett förlag som utger en bok för sin t. ex. bokklubb även säljer en delupplaga till ett annat förlag för försäljning till bokhandeln. Sådant samarbete förekommer i stor utsträckning. Som av vissa titlar hos Bra Böcker och exempel på detta kan nämnas utgivningen Trevi samt hos Bra Böcker och Norstedt. mest inom Ett mera långsiktigt samarbete mellan olika förlag förekommer och distributionen. Det kan t. ex. vara mellan mindre marknadsföringen med egen försäljning och förlag som slår ihop sina resurser eller större förlag distribution samarbete med andra söker nå bättre som genom förlag kapacitetsutnyttjande.

5 Ägarkategorier

I tabell 9 redovisas bokförlagen fördelade på ägarkategorier samt de på fördelade nettointäkter av försäljning av böcker ägarkategorier bokförlagens 1976. Den dominerande gruppen utgörs av ”övriga”. Dessa förlag - som är privatägda och som inte kunnat hänföras till någon av de övriga ägarkategoav försäljning av rierna — svarade för 75 procent av förlagens nettointäkter böcker av egen utgivning 1976.

222 Bilaga 3

Tabell 9

Ågarkategori Antal Nettointäkter

förlag Mkr %

Samhällsägda 5 74 7 Enskilda Religiösa samfund ll 46 5 Kooperation 3 47 5 Politiska, fackliga m. fl.

Utländskt ägande

Tio av de 109 förlag som ingår i undersökningen ägdes den 1 januari 1978 av utländska fysiska eller juridiska i utlandet. personer En förteckning över ägare och förlagens huvudsakliga utgivning finns i tabell 10. De utlandsägda förlagen sålde böcker för 93,5 Mkr 1976, vilket motsvarade 14,1 procent av förlagens totala nettointäkter av allmänlitteratur detta år. Fem förlag ägdes av danska fysiska eller juridiska personer. Därutöver ägde danska Norden direkt personer Förlagshuset och genom Joco Maison, Schweitz. Förlagshuset Norden innehar 49,6 procet av aktierna i Bokförlaget Corona, som huvudsakligen utger läroböcker.

Tabell 10 Vissa uppgifter om förlag i Sverige där utländsk fysisk eller juridisk person innehade mer än 50 procent av förlagets kapital 1978-01-01

Bokförlag Ägare/moderbolag Huvudsaklig utgivning

i koncern

K G Bertmarks Förlag AB British Printing Corp, Årsböcker England Carlsen/if AB Presse-Illustrations- Barn- och ungdomsbureau, Danmark böcker Hemmets Journal AB Egmont H. Petersens Fond Barn- och ungdoms- (Gutenberghus), Danmark böcker ” Förlaget Kärnan AB Barn- och ungdomsböcker Institutet för Ledarskap Else Hansen, Danmark Facklitteratur och Lönsamhet AB Interskrift Förlags AB Tyndale House Publishers, Religiös litteratur USA Förlagshuset Norden AB Joco Maison, Schweiz Uppslagsverk Positiv Fritid AB Homofair Limited, Kanada Inbundna billigböcker Readers Digest AB The Readers Digest Inbundna billigböcker Ass. Inc, USA och facklitteratur Wennerbergs Förlags AB Winthers Publishers Massmarknadspocket Holding, Danmark

Bilaga 3 223

Ytterligare två danskägda förlag arbetar numera på den svenska markna- Karl Allers A/S, är moderbolag till den. Det ena förlaget, Etablissemang Allers, Femina och Allers Förlag AB i Sverige, vilket utger bl. a. tidningarna Hänt i veckan. Sedan 1977 har Allers Förlag även bokutgivning. Bokutgiv- Viss ningen baseras delvis på material som ingått i företagets Veckotidningar. avser böcker för den nordiska marknaden. AB Allhem, som främst utgivning har danska intressenter. Dessa bor emellertid i Sverige ger ut facklitteratur, och Allhem har därför inte tagits med i tabell 10. 1976 räknat i försäljningsvärde var Det största utlandsägda förlaget främst Aktuellt och Hori- Bertmarks Förlag. Förlaget utger årsböcker, sont”, marknaden. Böckerna säljs uteslutande genom på den nordiska direktförsäljning. Förutom i Sverige sker försäljningen genom koncernföre-

tagi Danmark, Norge och Finland. och Kärnan, som De utlandsägda förlagen hade genom Hemmets Journal Journal, samt Carlsen/if ca 35 procent ingår i samma koncern som Hemmets av bokförlagens totala nettointäkter av försäljning av barn- och ungdomsböcker 1976. Ungefär samma andel hade Wennerbergs Förlag av försäljningen av massmarknadspocket i Sverige. Journal och Carlsen/if samarbetar i marknadsföringen med Hemmets Askild & Kärnekull i det gemensamma företaget Fem Förlag AB. Tre av de utlandsägda förlagen har bokklubbar i Sverige. Reader°s Digest Hemmets Journal har Kalle Ankas Bokklubb och har Det Bästas Bokval, Positiv Fritids hela bokutgivning säljs genom bokklubben Bokfrämjandet. avser dels facklitteratur, bl. a. ämnesområdena Bokfrämjandets utgivning natur och historia, dels klassisk skönlitteratur. Utöver tidigare angiven försäljning av böcker i Sverige från utlandsägda sker en ökande av den svenska marknaden av icke förlag bearbetning svenskspråkig litteratur från förlag i utlandet. Detta gäller bl. a. Time-Life International, som från Amsterdam genom brev säljer historiska verk, och

bokklubbar från England och Finland. År 1970 uppgick de utlandsägda förlagens andel till cirka 12 procent av av försäljning av allmänlitteratur. De utlandsägda samtliga förlags intäkter förlagens försäljning i Sverige uppgick till uppemot 15 procent av förlagens av den svenska marknaden för allmänlitteratur 1976. totala nettoförsäljning av de utlandsägda förlagens andel beror inte på att dessa förlag

Ökningen

ökat sin försäljning av böcker utöver genomsnittet för samtliga förlag. Den

ökade andelen beror i stället på tre utländska köp av svenska förlag under 1970-talet, Bertmark, Kärnan och Interskrift Förlag. större internationella bokkon- Fram till årsskiftet 1978/79 har ytterligare, cerner än de tidigare omnämnda inte etablerat sig i Sverige. Vid intervjuer för de svenska har framhållits att den med representanter bokförlagen svenska bokmarknaden är begränsad varför intresset att etablera sig här för kan vara ringa. Andra bedömare har emellertid internationella storförlag och utvecklingen mot internaansett att stordriftsfördelar i bokproduktion tionellt m. m. kan få den effekten att även marginella marknader, samtryck att mera aktivt bearbetas av såsom den svenska, på sikt kan komma internationella Några bedömare har också ansett att förekomsten storförlag. koncerner kan hämma ett i Sverige av förlag som ingår i stora, kapitalstarka intresse från utländska förlag att satsa på den svenska marknaden.

224 Bilaga 3

6 Bokförlagens till olika försäljning kundgrupper

Av de 109 egentliga förlagens totala försäljning av egen utgivning på 993 Mkr såldes böcker för 23 Mkr netto exkl. moms till andra förlag eller bokklubbar. För att undvika dubbelräkning redovisas denna handel som försäljning från

de köpande förlagen (återförsäljarna). Dessa förlag har redovisat värdet av

sådan

återförsäljning till 58 Mkr, dvs. inklusive pålägg. Förlagens försäljning

1976 uppgick därvid till 1 028 Mkr. I 1028 Mkr läroböckerna ingick med 331,4 Mkr. Läroböckerna säljs nästan uteslutande till två kundgrupper. Bokhandeln av köpte 49 procent förlagens försäljning av läroböcker 1976 och storkonsumenter - såsom Kommunsamköp och enskilda kommunerköpte 46 procent. Förlagens försäljning av allmänlitteratur fördelad 1970 på kundgrupper och 1976 redovisas i tabell 11. Totalt har försäljningen av allmänlitteratur i löpande priser stigit från 325 Mkr till 697 Mkr eller med 114 procent.

Bokklubbsförsäljningen av allmänlitteraturen ökade med 180 Mkr mellan

1970 och 1976 i 1976 års priser. Bokförlagens övriga försäljning av allmänlitteratur till övriga kundgrupper förblev närmast oförändrad räknat i 1976 års priser. Direktförsäljningen till enskild konsument eller genom egen bokklubb ökade mellan hemförsäljning 1970 och 1976 från 40,3 till 51,3 procent av

förlagens totala försäljning av allmänlitteratur. Ökningen

av direktförsälj-

ningen beror på bokklubbsförsäljningens markanta ökning.

Hemförsäljningen har minskat räknat i fasta priser. Förlagens försäljning av allmänlitteratur till bokhandeln minskade under samma period från 34,3 till 27,9 procent av försäljningen av allmänlitteratur. Vid jämförelse mellan förlagens försäljning till bokhandeln och förlagens

bokklubbsförsäljning bör uppmärksammas att försäljningen till bokhandeln

avser förlagens nettopriser och inte inkluderar medan

återförsäljarpålägg bokklubbsförsäljningen avser konsumentpriser exkl. moms.

I tabell 11 redovisas förlagens nettointäkter av försäljningen av allmänlitteratur på olika kundgrupper. Uppgifterna för 1970 avser 107 förlag samt för 1976 111 förlag inklusive två bokklubbsföretag. Den dramatiska förändringen under 1970-talet av bokdistributionen gäller bokklubbarna. Fem bokklubbar hade en bokförsäljning av 36 Mkr 1970. År 1976 hade 27 bokklubbar en försäljning direkt till konsument på 238 Mkr. en ökning med 202 Mkr. I ett senare avsnitt behandlas bokklubbarna mera ingående.

6.1 Förlagskoncentrationen vid till olika försäljning kundgrupper

Försäljning till bokhandel

Av den samlade nettoförsäljningen till bokhandeln på 356,9 Mkr under 1976 svarade Esseltekoncernen för 115 Mkr eller 32 procent. Därnäst följde Bonnierkoncernen och Liber. Tillsammans svarade dessa tre för 60 procent av den totala nettoförsäljningen av läroböcker och allmänlitteratur till bokhandeln. För de åtta största koncernerna och/eller var motsvarande förlagen andel 78 procent.

Bilaga 3 225

Tabell ll Fördelningen av förlagens nettointâkter av försäljning av allmänlitteratur på kundgrupper 1970 och 1976 Kundgrupper Förlagens nettointäkter 1970 1976 i % Mkr % Mkr % - 6,4 Bokhandeln 34,3 27.9 Presam (Pressens AB) 5,9 4,2 - 1,7

“Samdistribution

hlemförsäljning Ovriga kunder 13,1 8.9 — 4,2

Summa 325,3 100 696,9 100

Av den totala försäljningen på 696,9 Mkr har 1,1 Mkr, som härrör från tre bokförlag, inte kunnat fördelas på kundgrupper.

Försäljning till övrig detaljhandel

Övrig detaljhandel är Pressbyrån och varuhus m. m. Förlagens försäljning

via dessa kanaler var 8,5 procent (87 Mkr). Större bokleverantörer dit var bl. a. Lindblad, KF och Bonnierkoncernen.

Försäljning via egen bokklubb

via egen bokklubb avses här förlagens till Med försäljning direktförsäljning konsument. Bonnierkoncernens bokklubbar sålde böcker direkt till konsument för drygt 120 Mkr 1976, vilket var ca hälften av den sammanlagda från de 27 bokklubbarna. Näst störst efter Bonnier var bokförsäljningen Wikenkoncernen. Såväl förlaget Bra Böcker som moderförlaget Wiken sålde enbart Reader’s Digest sålde ca 60 procent av sin genom egna bokklubbar. via bokklubb. De nämnda tre koncernernas och/eller förlagens utgivning bokklubbar sålde för 205 Mkr 1976, vilket motsvarade 86 procent av de 27 bokklubbarnas sammanlagda bokförsäljning.

Hemförsäljningl

Bertmarks hemförsäljning uppgick till 27 Mkr eller 21 procent av förlagens totala hemförsäljning 1976. Bertmarks hela utgivning avsåg avbetalningsverk. Esseltekoncernens avsåg till ca 80 procent försäljningen av hemförsäljning Focus Svenska Missionsförbundets hemförsäljning ombeuppslagsböcker. huvudsakligen av Brunnhages förlag och av Sohlmans förlag. sörjdes De tre största nästan helt hemförsäljningsförlagens försäljning utgjordes 1 Värdena avser konsuav avbetalningsverk. mentpriser exkl. moms.

226 Bilaga 3

Försäljning till Bibliotekstjdnstl

Bonnierkoncernen sålde böcker till Bibliotekstjänsts sambindningsservice för 9,7 Mkr 1976, vilket utgjorde 28 procent av den totala förlagsförsäljningen dit. De tre största koncernernas försäljning dit uppgick till 19 Mkr eller 56 procent av samtliga förlags försäljning till Bibliotekstjänst. Esseltekoncernens bokförsäljning till Bibliotekstjänst härrörde huvudsakligen från Almqvist & Wiksell och Norstedt. De åtta största Förlag koncernerna svarade för 25 Mkr eller 72 procent av den totala bokförsäljningen till Bibliotekstjänst.

Försäljning till storkonsumentl

Esseltekoncernens försäljning av böcker till storkonsumenter till uppgick 51,5 Mkr eller 28 procent av förlagens totala försäljning till storkonsumenter 1976. Läroboksförlagen Esselte Studium och Almqvist & Wiksell Läromedel svarade för 95 procent av koncernens försäljning till storkonsumenter. Även de följande i storleksordning nämnda förlagen - Brevskolan och Liber - var specialiserade på läroböcker. Tillsammans sålde de tre största till denna för 110 Mkr eller huvudgrupp 60 procent av samtliga förlags försäljning till storkonsumenter. För de åtta största var motsvarande värden 152,5 Mkr och 83 procent. Av förlagens totala bokförsäljning till storkonsumenter på 182,7 Mkr svarade läroböcker för 153,6 Mkr eller 84 procent.

7 Bokklubbarna

Direktförsäljning av böcker från förlag till enskilda konsumenter har i årtionden varit betydande. De vanligaste försäljningskanalerna är bokombud, agenter, kupongannonsering (postorder) och bokklubbar. År 1970 var direktförsäljningens andel av förlagens totala försäljning av allmänlitteratur 40,3 procent (131,1 Mkr). Direktförsäljningen genom bokklubbar ökade under 1960-talet i betydelse och svarade för 36,1 Mkr eller 11,1 procent av förlagens totala nettoförsäljning av allmänlitteratur under detta år. Därefter har förlagens direktförsäljning av allmänlitteratur till enskilda konsumenter ökat ytterligare och 1976 uppgick dess andel av förlagens totala nettoförsäljning till 51,3 procent (357,3 Mkr). Av detta svarade bokklubbsförsäljningen för 237,9 Mkr eller 34,1 procent av den totala nettoförsäljningen av allmänlitteratur. Bokklubbarnas totala bokförsäljning direkt per post uppgick till mer än 95 procent av bokklubbarnas totala försäljning. Denna avser försäljning konsumentpris (exkl. moms). Endast några få bokklubbar hade ett sådant att bokhandeln anlitades försäljningssystem för medlemsrekrytering och fysisk distribution av bokklubbsböckerna till medlemmarna. År 1976 tillämpades detta system av de bokklubbar som hörde till bl. a. BonnierkonlVârdena avser konsu- cernen - Bonniers Bokklubb, Bokklubben Svalan, Underhållningsbokklubmentpriser exkl. moms. ben, Månadens Bok och - och Vår Bok (Esselte). Den sammanlagda

Bilaga 3 227

intäkten av nettoförsäljning till medlemmar i bokklubb genom fackbokhandeln uppgick 1976 för dessa förlag till 10,7 Mkr.

Bakgrund

Före år 1970, då bokbranschens dispens från bruttoprisförbudet på böcker upphörde, fanns inga formella hinder för förlagen att samtidigt som en bok lanserades genom bokhandeln sälja samma bok i annan upplaga till ett lägre till konsumenter. Svenska Bokförläggareföreningens medlempris direkt mar, som genom avtal med Svenska Bokhandlareföreningen garanterade fackbokhandeln ensamrätt till viss upplaga, avstod dock från att lansera nyutgivning av en titel i både bokhandeln och bokklubbar. Förutom de nya konkurrensförutsättningarna, som uppstod då dispensen från bruttoprisförbudet upphörde den 1 april 1970, kan förlagens satsningar på egen bokklubbsverksamhet ses bl. a. mot bakgrund av förlagens erfarenheter i samband med den s. k. förlagskrisen i början av 1970-talet. Flera större förlag konstaterade vid denna tid att efterfrågan på böcker ej var för att en utgivning av nya titlar skulle kunna fortsätta i den tillräcklig rådande omfattningen. Försäljningsvolymerna per titel var låga och en ökad medförde ökningar av försäljningsvolymen i titelutgivning inga väsentliga bokhandeln, den då största försäljningskanalen. Förlagskrisen” gav förlagen anledning till att söka nya alternativ i deras marknadsföring. Utomlands hade bokklubbar haft stora framgångar och i Sverige hade Bra Böcker, som inte var medlem i Svenska Bokförläggareföreningen, etablerat sig som bokklubb redan 1965, då med övervägande danskt kapital. I sitt sortiment hade Bra Böcker huvudsakligen nya, här i landet inte tidigare utgivna titlar. satte I stället för att genom fortsatt ökad utgivning söka öka omsättningen - även flera större förlag in resurser på att i ökad utsträckning sälja böcker nya titlar - direkt till konsument. Alltfler bokklubbar som erbjöd medlem-

marna nyutgiven litteratur började uppstå. Bonniers Bokklubb startade sin

verksamhet 1970, medan t. ex. Månadens Bok grundades 1973 och Wahlström & Widstrand Bokklubb 1974.

Begreppet förlagsbokklubb

definition på begreppet förlagsbokklubb finns inte. Här Någon fastlagd används beteckningen förlagsbokklubb under förutsättning att avtal mellan säljare och köpare finns som innebär erbjudanden att sälja eller köpa böcker av distributionen sker under en längre eller kortare tid, samt att huvuddelen per post. Bokklubbar enligt ovan drivs direkt av förlagen utom i två fall. Utöver finns även av bokhandeln ägda bokklubbar. På förlagsbokklubbar senare tid har detaljister erbjudit rabatter till enskilda konsumenter och där erbjudandet utformats till en form av bokklubb. En med förlagsbokklubbarna konkurrerande försäljningsform är det under hösten 1978 av 16 bokhandlare i Storstockholm (Factum-bokhandlarna) bildade Klubbiblioteket. Medlemmar i Klubbiblioteket får för 99 kr. låna upp till 50 böcker i bokhandeln

under ett år. Den sist lånade boken får medlemmen behålla. Övriga av dessa

50 böcker får medlemmarna köpa med 20 procents rabatt på cirkapriset.

228 Bilaga 3

Bokklubbamas försäljning och ägandeförhâllanden

I 1970 års utredning ingick fem bokklubbar med en sammanlagd försäljning av ca 36 Mkr. År 1976 hade antalet bokklubbar ökat till 27 och deras försäljning uppgick till 249 Mkr (exkl. moms). Den svenska marknaden bearbetades också av utländska bokklubbar, bl. a. engelska och finska. Någon beräkning av omfattningen av denna bokimport har inte gjorts här. Itabell 12 har bokklubbarna fördelats efter bokklubbarpå storleksklasser

Tabell 12 Ãgareförhållanden och etableringsår för bokklubbarna inom olika försäljningsklasser 1976

Nettoförsälj- Bokklubbens namn Ägare Etablening i Mkr ringsår Förs 5,0 Bokklubben Svalan Albert Bonniers Förlag AB 1942 Bonniers Bokklubb

Underhållningsbok-

Folkrörelsernas Bok klubb Bokförlags AB Tiden, AB Rabén & Sjögren Bokförlag, Stiftelsen Litteraturfrämjandet och ett antal fackförbundstidskrifter 1975 Wahlström & Widstrand Bokklubb AB Wahlström & Widstrand 1974 Wahlströms Elitklubb B Wahlströms Bokförlag AB 1957

Förs 1,0 Berghs Bokklubb

Den Kristna Barnbokringen Tidnings AB Dagen 1974 LTs Bokklubb Lantbrukarnas Ekonomi AB och Studieförbundet Vuxenskolan 1975 Lärarbokklubben Liber Grafiska AB Min Bokklubb 1974 Evangeliipress AB Nordisk Management Bokklubb Liber Grafiska AB 1972 Svenska Bokklubben International Publishing Company,

År 1976 fanns ingen bokklubb med försäljning 5,0- 10,0 Mkr.

Bilaga 3 229

nas intäkter av bokförsäljning 1976. I tabellen anges också ägare och etableringsår för bokklubbarna. Sedan 1976 har följande bokklubbar bildats, ägaren angiven inom parentes.

Barnens Bokklubb (Månadens Bok)

Barnens Bokpaket (Skandinavisk Press AB)

Bildbiblioteket (Evangeliska fosterlandsstiftelsen)

Stora Romanklubben (Albert Bonniers Förlag)

Alla Barns Bokklubb genom Nordisk Bokdistribution AB) (Carlsen/if KFs bokklubb (Kooperativa Förbundet)

Familjebokklubben (Esselte Förlag)

hade de fem bokklubbar som Om hänsyn tas till koncernförhållandena, tillhörde Bonnierkoncernen den största försäljningen 1976. Som redovisas i tabell 13 hade dessa bokklubbar bokförsäljning uppgående till 130,5 Mkr exkl. moms, vilket motsvarar 53 procent av förlagens totala bokklubbsförtill konsument och via bokhandeln detta årl. säljning i direktförsäljning Av tabell 13 framgår också att de fyra största koncernerna eller enskilda bokklubbar hade 91 procent och de åtta största 98 procent av förlagens bokklubbsförsäljning 1976, vilken uppgick till 249 Mkr. utan enbart de enskilda Om hänsyn inte tas till koncerntillhörighet bokklubbarna studeras, minskar koncentrationen men är dock fortfarande - Bra Böcker - hade 25 hög såsom belyses i tabell 14. Den största bokklubben procent 1976 och de fyra största enskilda bokklubbarna hade drygt två tredjedelar och de åtta största 90 procent av den totala bokklubbsförsäljningen.

Bokklubbarnas egen utgivning och inköp av böcker

Den övervägande delen av bokklubbarnas sortiment 1976 avsåg skönlitterasom t. ex. hos bokklubbarna Bra Böcker och tur. Såväl nyutgivning Månadens av tidigare utgiven litteratur, som t. ex. hos bok, som nytryck bokklubben Vår Bok, förekom. I bokklubbarnas sortiment förekom också uppslagsverk och facklitteratur. av bokklubbarnas År 1976 fanns en Viss profilering försäljning förelåg. Kalle Ankas bokklubb som hade specialiserat sig på barnböcker, nämligen Wahlströms Elitklubb och Ungdomsbokringen inriktade sin Bokklubb. inriktade sig på facklitteratur till utgivning för ungdomar. Några bokklubbar t. ex. Lärarbokklubben och Nordisk Management speciella målgrupper, Bokklubb. De större bokklubbarna var dock inte nämnvärt specialiserade. Dessa bokklubbar har kunnat växa bl. a. på grund av att de vänt sig till breda målgrupper.

lHär från de förlag där Bonnier-koncernen har ingår bokklubbsförsäljningen hela bokklubbsförsäljningmajoritet och även om förlaget inte är helägt- således ingår en från Wahlström & Widstrand. I detta förlag innehar Albert Bonniers Förlag 60 procent av aktiekapitalet. Vidare ingår hela försäljningen från Månadens Bok som till 70 procent ägs av Albert Bonniers Förlag, Bokförlaget Forum och Wahlström & Widstrand.

230 Bilaga 3

Tabell 13 De åtta största bokklubbarnas nettointäkter av bokförsäljning i Mkr 1976 under beaktande av koncernförhållanden

Koncern/enskild Bokklubb Nettointäkter bokklubb Mkr % Ack

Bonnier Bonniers Bokklubb 53 130,5“ 53 Bokklubben Svalan Underhållningsbokklubben Månadens Bok Wahlström & Widstrand Bokklubb

Wiken Bra Böcker 28 70,0 81 Bra Deckare Bra Klassiker Bra Mjukböcker Readers Digest Det Bästa Bokval 13,1 5 86

Den Kristna Barnbokringen Ungdomsbokringen Positiv Fritid Bokfrämjandet 1 98 2,5 a Nettointäkterna för Bonnier, Esselte och B Wahlström härrör från förlagens försäljning till egna bokklubbar dels via postorder till konsumentpriser exkl. moms, dels via fackbokhandel till förlagsnettopriser exkl. moms. Intäkterna från bokklubbarnas försäljning till fackbokhandeln var ca 10 Mkr 1976.

Tabell 14 De åtta största enskilda bokklubbarnas nettointäkter av bokförsäljning i Mkr i storleksordning 1976

Bokklubb Nettointäkter

Mkr % Ack

Bra Böcker 61,9 25 25 Bonniers Bokklubb 41,9” 17 42

“I nettointäkterna för fem bokklubbar ingick försäljning via fackbokhandel till förlagsnettopris exkl. moms.

Bilaga 3 231

var 1976 samtidigt bokutgivare och Sammanlagt 25 av totalt 27 bokklubbar delen av bokklubbarnas försäljning bestod av böcker den helt dominerande var Månadens Bok och som bokklubbarna själva gav ut. Undantag Folkrörelsernas Bokklubb, som uteslutande sålde böcker utgivna av andra än de två nyssnämnda förlag. Försäljning från förlag till andra bokklubbar önskade ett förekom också när en bokklubb med egen utgivning erbjuda utbud av böcker än den egna utgivningen. Den sammanlagda bredare från förlag till annan bokklubb än förlagets egen (egna) försäljningen bokklubbarna redovibokklubb uppgick 1976 till 13,6 Mkr. De inköpande för 41,4 Mkr. Bokklubbarnas intäkter sade för samma år en återförsäljning var sålunda 27,8 Mkr större än intäkterna från de från återförsäljningen till bokklubbarna. Bokklubbarnas genomutgivande förlagens försäljning pålägg skulle därmed bli drygt 200 procent. snittliga - som sannolikt har ökat efter 1976 Försäljningen från förlag till bokklubb av en — kan ur förlagets/säljarens synpunkt ha olika effekter. Försäljningen kan öka möjligheterna även för mindre förlag större upplaga till en bokklubb marknaden konkurrera med att såväl på den svenska som på den utländska De mindre andra, eventuellt större förlag vid köp av utgivningsrätter. av den totalt sett ökade marknaden under förlagen kan också ha fördel har inneburit. Samtidigt kan dock 1970-talet som bokklubbarnas expansion medföra eller beroende i det större försäljningar till bokklubb ryckighet

mindre förlagets långsiktiga verksamhet.

8 Sammanfattning

inom bokförlags- Av vad som tidigare anförts framgår att koncentrationen av SPK:s branschen är betydande. I det följande görs en kort summering i den aktuella utredningen. Dessa resultat tar främst sikte utredningsresultat

på koncentrationen.

Geografisk koncentration

koncentrerad till Stock- I geografiskt hänseende är förlagsverksamheten

holm. Förlagen i Stockholm svarade för hela 78 procent av samtliga förlags

bokförsäljning.

Försäljning

av böcker läroböcker) uppgick 1976/77 till Förlagens försäljning (inkl. kronor De koncerner som hade störst närmare en miljard (exkl. moms). a. andel av försäljningen var Esselte (21 %), Bonnier (19 %), Wiken med bl.

bokklubben Bra Böcker (7 %).

För enbart allmänlitteratur (läroböcker ej med) var Bonnierkoncernens och Wikens andel 11 procent. Dessa andelar gäller andel 28 procent Vad avser de enskilda förlagens andelar av allmänlitteratur koncernerna. svarade de 4 största för 39 procent och de 8 största för 53 procent av samtliga

förlags intäkter.

232 3

Bilaga

Inom de olika litteraturkategorierna, läroböcker, skönlitteratur m. m.. hade det största enskilda förlaget i genomsnitt uppemot 30 procent av

försäljningen. De 8 största förlagen inom varje litteraturkategori hade i

genomsnitt uppemot 80 procent av försäljningen.

Utgivningen

Vad avser utgivningen i antal titlar är koncentrationen nästan genomgående lägre. Av samtliga litteraturkategorier ger de 8 största förlagen i genomsnitt ut drygt 70 procent av förlagens totala utgivning. Av skönlitteratur hade det största förlaget, Albert Bonniers förlag, 30 procent av försäljningen och 12 procent av antalet utgivna titlar. Koncentrationen i försäljningen och koncentrationen i utgivningen är inte direkt jämförbara eftersom försäljningen också omfattar tidigare utgiven litteratur (backlist). En förklaring till den lägre koncentrationen i utgivningen torde vara att de mindre förlagen ger ut förhållandevis många titlar men att dessa endast säljs i små upplagor.

Förlagens kundkategorier

De 8 största enskilda förlagens försäljning till olika kundgrupper, såsom till bokhandeln, till bokklubbsmedlemmar eller till skolor, var i genomsnitt drygt 70 procent. Om även koncernförhållanden beaktas de 8 utgjorde största koncernernas andelar per kundgrupp i genomsnitt över 80 procent.

Koncentrationen av

försäljningen

Med tanke på att det finns över 100 bokförlag, som vart och ett säljer böcker för över 300 000 kronor per år framstår de större förlagens andelar som stora. Koncentrationen inom annan produktion här i landet är dock ofta lika hög eller högre. Koncentrationen för förlagen har tidigare varit ännu högre och de 4 och de 8 största enskilda förlagens andelar av allmänlitteratur och läroböcker minskade mellan åren 1970 till 1976/77. För de tre största koncernerna var andelen densamma 1976/77 som 1970, nämligen 47 procent. Vad gäller enbart allmänlitteratur minskade de 8 största förlagens andel från 55 till 53 procent.

Stora fusioner

Stora fusioner har genomförts under 1970-talet. De största köpen har gjorts av Esselte, som inom koncernen har 11 företag som ger ut och säljer böcker. Även Liber har köpt flera stora förlag under 1970-talet. Däremot har Bonniers under 1970-talet inte strävat efter att öka sin andel genom köp av förlag. Verksamheten har tydligen inriktats på stabilitet och förbättrad lönsamhet. Även om Bonniers andel av bokmarknaden inte har förändrats har dock koncernen stärkt förmodligen sin ställning. Den stora och för företaget positiva satsningen på bokklubbar har gett direktkontakt med konsumenten. Det bör innebära en friare och mindre bunden ställning än då försäljningen huvudsakligen skedde genom fristående distributions- och

detaljhandelsföretag.

Bilaga 3 233

Spridning av verksamheten

De större koncernerna har ökat sin försäljningi takt med den totala ökningen av bokförsäljningen. Däremot har de största enskilda förlagen fått något minskade andelar. Detta torde förklaras av att vissa mindre och medelstora och att koncernerna satsat på en spridning av förlag haft framgångar Denna är positiv, eftersom de verksamheten till flera förlag. utveckling beslutar om enskilda förlagen inom en koncern sannolikt i regel självständigt vilka titlar förlaget skall ge ut. Det är angeläget att- oavsett om det är fråga om böcker för underhållning, kunskapsförmedling eller opinionsbildning avgörandet om vilka böcker som skall ges ut sprids på många händer. Frågan om koncentration eller spridning av besluten om vilka titlar som skall ges ut är inte betydelselös.

Bokklubbarnas expansion

1976/77 till bokklubbsmedlemmar utgjorde 238 Mkr - Direktförsäljningen en ökning med cirka 200 Mkr från 1970. Företag som ingår i Bonnierkoncernen svarade 1976/77 för över 50 procent av den totala bokklubbsförsäljningen. Förlags AB Wiken, med bl. a. bokklubben Bra Böcker, hade uppemot 30

procent av bokklubbsmarknaden. Bokklubbarnas har både för- och nackdelar. Det är stora expansion bokklubbarna som svarat för den reella ökningen av bokförsäljningen under 1970-talet. Detta kan ses som positivt. Men om en stor del av de mest köpta författarnas verk i ökande omfattning säljs genom bokklubbar i stora minskar fackbokhanupplagor och inte som tidigare genom fackbokhandeln att hålla ett brett boksortiment. som innehåller böcker delns möjligheter eller eljest svårsåld litteratur. På det viset utgivna av mindre kända författare kan konkurrensen från bokklubbarna inverka menligt på betingelserna för en livskraftig bokhandel. Det måste anses angeläget med en sådan bokhandel av förlagen skall få sina böcker distribuerade och för att för att merparten allmänheten skall få tillgång till ett brett utbud av litteratur.

235 sou 1980:28

Bilaga4 Filmproduktionen

omfattning och I detta avsnitt behandlas den svenska filmproduktionens

Avsikten är närmast att ge en ungefärlig bild av koncentrationsutstruktur.

inom denna massmediesektor. Intresset har därför koncentrerats vecklingen av antalet verksamma produktionsföretag och deras inbördes till ett studium

ställning på filmmarknaden under en längre tidsperiod.

bygger på en av 1968 års filmutredning gjord branschun- Redogörelsen i betänkandet Samhället och filmen, del 3 dersökning, som presenterats samt —— vad gäller tiden efter budgetåret 1970/71 - på den (SOU 1973:16), som redovisats i Svenska Filminstitutets verksamfilm- och biografstatistik om ägarintressen i hetsberättelser. Uppgifterna produktionsbolagens från Kontrollbyrå AB förda biografledet härrör det hos Filmägarnas har vidare inhämtats från biografregistret. Kompletterande upplysningar berörda årsredovisningar och andra handlingar som finns tillgängföretags och registreringsverkets balans- och bolagsarkiv. liga hos patentgäller produktionen av biograffilm i långfilmsutförande Framställningen Reklam- och undervisningsfilm och televisionsoch kortfilmsproduktionen.

film berörs emellertid inte.

Med biograffilm förstås film som i första hand är avsedd för biografvisning motsvarande minst 2 000 meter film i 35och som har en visningstid

millimetersformat. Med kortfilm avses vanligen film med en speltid på högst

55 minuter.

svenska marknadsandel

1 Den biograffilmens

nådde sin hittills största omfattning i Den svenska filmproduktionen under andra världskriget. Under efterkrigstisamband med avspärrningen och lönsamhet till den minskade dess marknadsandel gradvis. Det berodde från utländsk film. Från mitten av 1950-talet stor del på ökad konkurrens stödåtgärder till tillstötte en minskning av biobesöksfrekvensen. Statliga bl. a. i form av återbäring av filmbranschen sattes in i början av 1950-talet,

på biografföreställningar. Detta system avlöstes av en år 1963 nöjesskatten stiftelsen Svenska Filminstitutet bildades. genomförd filmreform, varigenom åt den svenska filmproduktionen. Denna Reformen innebar viss stimulans

uppgick därefter under 1960-talet till i genomsnitt 24 filmer per produktion år. Mot slutet av 1960-talet försämrades förutsättningarna för filmproduk-

endast 1,3 helt i Sverige tionen igen. Under spelåret 1970/71 premiärvisades

236 Bilaga 4

finansierade filmer. Den låga produktionsnivån bestod under början av 1970-talet.

Spelåret 1974/75 visade dock på en återhämtning. Detta år

premiärvisades 23 helt svenska filmer och en svensk-utländsk samproduktion. De följande två spelåren sjönk produktionen åter. Det senaste spelåret,

1977/78, premiärvisades 19 helt svenska filmer och två svensk-utländska samproducerade filmer. Av de 21 filmerna var 10 filmer samproducerade. Filmproduktionens omfattning har ett självklart samband med biobesöksfrekvensen. Minskande besökssiffror bringar filmproduktionen i svårigheter. I och med televisionens i Sverige i mitten på 1950-talet sjönk genombrott biografernas besöksfrekvens. Trenden var länge entydig. Under spelåret 1973/74 var antalet biografbesök drygt 22 miljoner, vilket innebar en minskning med ca 55 procent i förhållande till spelåret 1963/64 och med 15 procent till spelåret 1970/71. Spelåret 1974/75 ökade besökarantalet åter

något. Det uppgick då till nära 25,5 miljoner, vilket innebar en ökning med 15 procent i förhållande till närmast Under den allra föregående spelår. senaste tiden synes besöksfrekvensen stabiliserats och utgjorde för spelåret 1977/78 23,5 miljoner. Huvuddelen av den film som visas på biograferna är importerad. Under

perioden 1963/64-1977/78 svarade svenska filmer kategorin och svenskutländska samproduktioner för i genomsnitt 10,7 procent av de varje år visade filmerna. Under det senast gångna spelåret 1977/78 visades 130 svenska eller svensk-utländska filmer samt 1 414 utländska filmer. Av de filmer som under samma år hade premiär på svenska biografer var 19 helt

svenska, 2 svensk-utländska och 242 utländska. Den svenska filmens andel av bil jettintäkterna har varierat ganska kraftigt mellan olika år men har genomgående varit större än dess andel av antalet visade filmer. För spelåret 1977/78 var andelen bara 11,7 procent och året dessförinnan 16,7 procent. Genomsnittet sedan spelåret 1963/64 ligger emellertid på 16,5 procent.

Företagsstrukturen

Filmproduktionen karaktäriseras av att ett relativt litet antal filmer är ekonomiskt mycket framgångsrika medan flertalet filmer knappt går ihop och ibland till och med lämnar mycket stora underskott. Det har också internationellt erfarits att kanske bara en eller två filmer av tio vinner tillbaka sina produktionskostnader.

Filmproduktion är alltså en ekonomiskt riskfylld verksamhet. Detta förhållande har inverkat på branschens företagsstruktur. En handfull stora till synes stabila företag står för hälften av den samlade filmproduktionen. Den övriga produktionen ombesörjs av en jämförelsevis stor mängd ofta mycket små företag. De mindre företagen för en osäker tillvaro. De tål kanske inte mer än en eller ett par förlustproduktioner. I många fall stannar dessa företags vid en enda film. Omsättningen av företag inom denna

långfilmsproduktion

kategori är stor.

Bilaga 4 237

Vid en undersökning av filmproduktionen under perioden 1963/64-1977/ 78 återfinns bara 22 flerfilmsproducenter, varmed här förstås företag som minst Dessa företag har alla med ett producerat två egna långfilmer. form. är stiftelsen Svenska undantag drivits i aktiebolagets Undantaget Filminstitutet. Ser man till ägarformerna är två av företagen stiftelseägda och

Övriga 17 företag kontrolleras direkt av enskilda

tre ägs av annat aktiebolag.

Några personer har ägarintressen i fler än ett företag. Ägarkon-

personer. centrationen är alltså något större än företagskoncentrationen. har numera fem försatts i konkurs och Av nämnda 22 produktionsföretag Ett företag har fusionerats med ett annat ett upplösts efter likvidation. företag inom gruppen. av de 147 svenska och svensk-utländska som I produktionen långfilmer, har sammanlagt 75 svenska haft premiär under 1970-talet (1970/71-1977/78) produktionsföretag varit engagerade. Bland dessa finns 11 flerfilmsproducenter. 31 företag har producerat var sin film. Återstående 33 företag har inte i en eller flera av producerat någon egen film men har vart och ett medverkat periodens 52 samproduktioner. finns 52 aktiebolag, ett handelsbolag och en Bland de 75 företagen stiftelse. Resten har verkat under enskild firma.

3 De stora

produktionsföretagen

Den svenska filmproduktionen har hittills dominerats av tre produktionsbolag, vanligen benämnda SF-företagen, Sandrews och Europa Film. Numera tillhör också Svenska Filminstitutet denna grupp av dominanter.

S F -företagen

för AB Svensk Filmindustri, SF- SF-företagen är en samlingsbeteckning Produktion AB och AB Filmteknik. driver filmindustri och Företagen dem emelbiografverksamhet. Sedan 1970 gäller följande arbetsfördelning lan. AB Svensk Filmindustri, som grundades redan 1919, driver biografrösamt sköter inköp och försäljning av film till utlandet. relse och filmuthyrning Bolaget har Sveriges största biografkedja. Den svarade 1978 för drygt 30 av landets totala SF-Produktion AB äger och procent biografintäkter. filmer. Det är efter Svenska Filminstitutet landets största producerar AB Filmteknik, som driver filmlaboratorium, är producent av biograffilmer. landets ledande filmtekniska företag. år 1978 en omsättning av 146 Mkr. De Tillsammans hade SF-företagen sysselsatte omkring 700 anställda. Sedan 1974 är SF-företagen helägda dotterbolag till Dagens Nyheters AB. Tidigare ägare var Fastighets AB Hufvudstaden.

Sandrew Film & Teater AB

Sandrews driver biografrörelse, filminspelnings- och filmförsäljningsverksamhet samt teaterverksamhet. Bolaget, som började sin verksamhet 1937, och en väl utbyggd biografkedja över landet. hari dag tre teatrar i Stockholm

238 Bilaga 4

År 1978 svarade bolaget för ca 11 procent av landets totala biografintäkter.

Bolagets årsomsättning 1978 till 63 Mkr.,

uppgick en ökning med drygt 9 procent sedan föregående år. Det hade då 250 personer anställda. Bolaget ägs av Anders Sandrews Stiftelse.

AB Europa Film

Europa Film grundades 1930. Dess verksamhet består av produktion och distribution av film, bildband och grammofonskivor. Bolaget är intressent i ett stort antal biografer i Stockholm och landsorten. Tidigare drev bolaget också teaterröelse i Stockholm. 1978/79 Omsättningen uppgick budgetåret till drygt 122 Mkr. Antalet anställda var 313. Bolaget ägs av familjen Scheutz.

Svenska Filminstitutet

Svenska Filminstitutet är en stiftelse som bildats genom det år 1963 träffade filmavtalet. Detta avtal slöts mellan svenska staten och filmbranschens organisationer (Sveriges Biografägareförbund, Folketshusföreningarnas Riksorganisation, Föreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u. p. a. och Föreningen Sveriges Filmproducenter). Avtalet innebär i stora drag att alla biografer som utöver barnmatinéer ger mer än fem föreställningar i veckan skall betala en biografavgift om 10 procent av bruttobiljettintäkterna. Avgifterna förvaltas av stiftelsen Svenska Filminstitutet och används till att på olika sätt stödja värdefull svensk filmproduktion, till olika icke-kommersiella filmändamål och till Stiftelsens förvaltning. Filminstitutets utses av regeringen. styrelse Till styrelsen är knutet ett rådgivande organ, förvaltningsrådet. Det består av 30-40 personer som utses av filmbranschen, de fackliga organisationerna på området och andra organisationer som berörs av institutets verksamhet. Filminstitutets inkomster av biografavgifter var budgetåret 1977/78 drygt 31 Mkr. Det är en ökning med hela 21 procent sedan föregående år. Den omfördelning av biografintäkterna som skett genom 1963 års filmreform har inneburit ett betydande stöd åt den svenska filmproduktionen. Denna har därjämte berikats med filminstitutets egen filmproduktion. Filminstitutet har fram till och med spelåret 1977/78 producerat 12 helt egna långfilmer. Dessutom har institutet deltagit som medproducent i 36 filmer. Dess andel har därvid varierat mellan 20 och 100 procent. Filminstitutets har ökat under senare år. En betydelse som filmproducent ändring i filmavtalet 1972 vidgade institutets ekonomiska förutsättningar för

en regelbunden produktionsverksamhet. Ändringen innebar

att 10 procent av inflytande biografavgifter skulle användas för filminstitutets produktion av svensk film. Två tredjedelar av medlen skulle disponeras för produktion av långfilm och en tredjedel för produktion av kortfilm.

Ändringen

resulterade i att filminstitutet samma år inrättade en särskild produktionsavdelning. År 1975 förbättrades filminstitutets produktionsvillkor ytterligare. Genom ett samarbetsavtal mellan Sveriges Radio och filminstitutet bildades då med

Bilaga 4 239

visst statligt bidrag en fond om till en början 10 Mkr. för filmproduktion. Större delen av fondmedlen skall Fonden handhas av filminstitutet. av film avsedd att först visas på biografer och reserveras för produktion därefter i TV. kan nämnda

Tillsammans med filminstitutets övriga produktionsmedel

fond en tämligen fast plattform för en för europeiska sägas ha blivit och kontinuerlig filmproduktion. Det finns anledförhållanden betydande i framtiden kommer att svara för en allt ning räkna med att filminstitutet större andel av den svenska filmproduktionen. De senaste årens produktion Under 1970/71-1977/78 har filminstitutet talar också för detta. perioden 10 långfilmer och deltagit i 26 samproduktioner. Till jämförelse producerat siffror för SF-företagen är respektive 13 och kan nämnas att motsvarande 13. aktualiserade också Filminstitutets växande betydelse som filmproducent intresse i svenska filmlaboratorier. Under verksamfrågan om filminstitutets hetsåret 1975/76 erbjöds och accepterade filminstitutet att ingå i AB Film och Sandrews. I samband härmed Film-Labor, tidigare ägt av Europa mellan filminstitutet och de båda bolagen och upprättades ett konsortialavtal ombildades till ett handelsbolag med de tre parterna som AB Film-Labor en särskild överenskommelse arrenderas likaberättigade delägare. Enligt handelsbolagsverksamheten av filminstitutet sedan den l juli 1976.

4 1963/64-1977/78

Filmproduktionen

Den svenska filmproduktionen under perioden 1963/64-1977/78 framgår av tabell 1. Produktionen har däri fördelats på skilda producenter. Tabellen visar de tre stora och numera även produktionsbolagens dominans. Tillsammans har SF, Sandrews, Europa Film och filminstitutets filminstitutet under den angivna perioden svarat för 46 procent av den totala exklusive samproduktioner. Dessutom har bolagen och filmproduktionen, filminstitutet i olika hög grad medverkat i 47 av inspelade 77 samproduktio-

ner. andel är markant ökande. Samproduktionernas av totalproduktionen hälft Beräknad för hela perioden är den 24 procent. Under periodens första och under senare hälften (1970/ (1963/64-1969/70) är den 11 procent Bland samproduktionerna har inräknats 71-1977/78) är andelen 39 procent. i vilka utländsk deltagit. Antalet svenskäven sådana medproducent utländska samproduktioner är 31. material möjliggör ingen exakt beräkning av företagens olika Föreliggande I stort sett förefaller dock fördelningen av andelar av samproduktionerna. väl överensstämma med fördelningen av egenproduktiosamproduktioner av totalt 52 ner. De tre senaste spelåren (1975/76—1977/78) har 29 filmer filmer varit samproducerade. Filminstitutet har deltagit i 17 projekt medan motsvarande siffra för SF, Sandrew och Europa Film tillsammans är 19. De har I gruppen övriga flerfilmsproducenter ingår 12 produktionsföretag. i genomsnitt spelat in tre filmer var. äri stor utsträckning av engångsnatur. Av periodens 67 Filmproduktionen

240 Bilaga 4

:80... .sugna

om vH NH oH N x N N N å_ NN om mv K

mg

_Eb_

H I I N H I I I I I I N N» o_ _N

så

H I I _ H I I I I I H E. N __ n_

_m3_

I H I _ I I I I I I I v OO 2. v_

E2

H N I N N H I I I I N N O\ m_ vN

3. N I I N N I I N I I N N (1

m_

_NS_ Q. v I I I _ I I I I I N N N v_

__50_

N H H _ I I I H I I v N v Nu m_

55 N N H I

£.E.:I§NN.=

K I I I N I I I v N

oN

§2

N v N H I I I N H H N v N E vN

:o_.o_..2_

vwåH

N N I I I N I I N N N v v Ne vn

..o—..:: Rea

N N I H I N I I I H N N v Ne vN

§2

N N N I _ _ N H

._3:oo:_uo.=_

G I I N N N . NN

Noe

N N H I I H N I _ N N I N 8 mm

.Giv

vvâH

No N N v I I _ N I I I v N H m.. mm

.vHäm §2

N N N I I H H I I I v H I E

N=_=_..._:£

w_

.N.::_=9_ .w::_=ox

^m

m

Eco San

:o_:_:uoEE_E

.No:_E_E

m:o=o_t_=ee.EE__I.~

¢_2.o..EN

HERE.

E2_E_e_E

mmm_

N:o:o:uoEE_E

_S_

m

.83_.N:_E=n_

a. m

Hm,...

.N.:5_:ox

EF_

vm

.oENE=.to:

und.

Ezu_ .många H8...?

._2:oo=uo.ENEE:m

EF_

.o:o_U_=uo._mEmm

.se

80:55

e.:

:oNN:N~

_m:o:a=._2E

v_NEN

_

maoäm_

m? EF_

Euuauoi

._2=ooE_E

mEE=m

»o.__u:mm 5_N:om a._o:_2 3Eoo:u Howâom _Håkon_ Homåom

.23

._N:.o»m «Nose

...så

mw_._O

m

.så

ä:

N_ ma.. own_ v N_ v

Bilaga 4 241

har 45 stycken bara bidragit med var sin film. På dessa producenter enfilmsproducenter faller drygt 14 procent av totalproduktionen. Den senaste tidens utveckling visar att filminstitutet fått ta på sig ett allt större ansvar för att upprätthålla omfattningen av den svenska filmproduktionen. De ökade har inneburit svårigheter att produktionskostnaderna ett rimligt antal nya filmer. Från den privata kontinuerligt producera filmbranschens sida har man dock visat förståelse för problemen i den svenska filmproduktionen. I september 1977 träffades sålunda en överenskommelse mellan å ena sidan filminstitutet och å andra sidan Europa Film, Sandrews och SF, vilken breddar den ekonomiska basen för den svenska Enligt överenskommelsen bildar de tre bolagen ett filmproduktionen. av konsortium, som går in med 50 procent i alla filminstitutets produktioner svensk biograffilm. Samproduktionerna mellan filminstitutet och konsortiet kan vidgas till att omfatta ytterligare medproducenter. Konsortiet har ingen vetorätt. Därmed säkerställes integriteten i filminstitutets filmproduktion. Överenskommelsen är begränsad till den 30 juni 1979. Numera har

konsortiet för sitt ändamål bildat Filmbolaget Treklövern AB. Överlägg-

ningar pågår om fortsatt samarbete för tiden efter den 30 juni 1979.

5 Koncentrationsutvecklingen

Koncentrationen inom under perioden 1963/ långfilmsproduktionen 64-1977/78 framgår av följande tabell. I tabellen har produktionsandelen inte uttryckts i procent av det totala antalet filmer, varvid samproduktioner medräknats. Koncentrationen beräknad på detta sätt är mindre vid periodens slut än vid dess början. Minskningen kan belysas med nedanstående jämförelse mellan koncentrationen under periodens sista fem år och närmast föregående femårsperiod. Antalet premiärsatta filmer var 87 under åren 1968/69-1972/ 73 och 53 under åren 1973/74-1977/78. Samproduktionerna är då inte medräknade. Minskningen av koncentrationen förklaras väsentligen av att storföretagen under senare år både absolut och relativt sett slagit av på produktionstakten. Möjligen skall detta bara ses som en företagsekonomiskt riktig anpassning till de under ifrågavarande period vikande avsättningsmöjligheterna. Minskbehöver alltså inte vara uttryck för någon reell förändring av ningen styrkeförhållandet mellan de stora produktionsbolagen och övriga produ-

Tabell 2

Antal Produktionsegna andel i filmer procent

242 Bilaga 4

Tabell 3

1968/69-1972/73 1973/74-1977/78

Antal Produktions- Antal Produktionsfilmer andel % filmer andel ‘Va

Den största producenten 18 21 9 17 De fyra största producenterna 45 52 25 47 De åtta största producenterna 57 66 30 57 De sexton största producenterna 67 77 48 72

center. Men den antyder likväl en sådan förändring. Också andra omständigheter pekar i denna riktning. Sålunda kan en viss ökning av antalet verksamma småföretagare konstateras. Det bör understrykas att föreliggande bedömningsunderlag inte tillåter några långtgående slutsatser beträffande koncentrationsutvecklingen. Men tendenser till en minskning av företagskoncentrationen kan alltså spåras. Särskilt det senaste spelårets produktion bekräftar detta. Under 1977/78 hade 21 filmer premiär. Sammanlagt 20 produktionsföretag bidrog till denna produktion. För största andelen svarade filminstitutet med tre helt egna inspelningar och sex samproduktioner.

5.1 Integrationen i filmbranschen

Det karaktäristiska för de mest framgångsrika produktionsföretagen är att de i alla är starkt integrerade vertikalt sett. Däri ligger kanske en av de viktigaste orsakerna till deras dominans av filmproduktionen. Sandrews SF-företagen, och Europa Film står för en inte obetydlig del av filmimporten. Vid sidan av de amerikanskägda bolag som bedriver filmuthyrning i Sverige är de också de största filmuthyrarna. Vidare förfogar de över landets två största filmlaboratorier, AB Filmteknik nämligen och Handelsbolaget Film Labor. Sistnämnda bolag ägs till lika delar av Sandrews, Europa Film och filminstitutet. Tyngdpunkten hos de integrerade bolagen ligger dock i deras biografrörelse. Enligt det hos Filmägarnas Kontrollbyrå AB förda biografregistret fanns det i augusti 1979 sammanlagt 411 avgiftspliktiga biografer i landet, dvs. biografer för vilka, skyldighet föreligger enligt filmavtalet att inbetala till filminstitutet. Av biografavgifter dessa biografer äger AB Svensk Filmindustri 107 stycken. Sandrew Film & Teater AB äger 68. AB Europa Film äger direkt eller genom dotterbolag 55 stycken och är delägare i 26. Både Sandrews och Europa Film har de senaste åren väsentligt ökat sitt biografinnehav. Räknat från 1975 rör det sig om respektive 50 procent och 30 procent. Tillsammans äger och kontrollerar nämnda tre företag helt eller delvis 256 stycken eller 62 procent av landets avgiftspliktiga biografer. Med hänsyn till

Bilaga 4 243

att kategorin avgiftspliktiga biografer svarar för ca 85 procent av de totala bruttobiljettintäkterna i Sverige måste de integrerade bolagens grepp om biografledet anses mycket betydande.

6 Sammanfattning av biograffilmen

En summering av vad som tidigare anförts visar att den svenska filmbranschen sedan början av 1960-talet genomgått betydelsefulla förändringar. Här nedan att kortfattat redogöra för utvecklingen inom görs ett försök branschen.

Besöksfrekvensen

Under en tioårsperiod 1963/64-1973/74 sjönk antalet biobesök med ca 55 procent. Därefter har inga dramatiska förskjutningar ägt rum utan besöksfrekvensen har stabiliserats och ligger nu på en nivå strax över spelåret 1973/74 (23,5 miljoner besök).

Antalet filmproduktioner

Det föreligger en tendens till ett minskat antal filmproduktioner. Under de senaste 14 spelåren gjordes 300 filmer. Av denna produktion faller 173 stycken eller 57 procent på första hälften av perioden. Under andra hälften av perioden producerades endast 127 filmer.

Produktionssamarbete och ökat statligt engagemang

Utvecklingen har gått mot en ökad samproduktion. Under perioden 1963/64-1977/78 var samproduktionens andel av totalproduktionen 24 procent. Den fördelar sig ingalunda jämnt över perioden utan samproduktionen under den senare hälften av perioden är nästan fyra gånger så stor som samproduktionen under första hälften av perioden. Under de tre senaste spelåren 1975/76-1977/78 var inte mindre än 29 filmer av 52 eller 55,7 procent samproducerade. Den troligaste förklaringen till denna utveckling är de produktionsavtal som träffats mellan dels filminstitutet och Sveriges radio, dels filminstitutet och de tidigare tre största producenterna, vilka inneburit ändrade förutsättningar för produktion och ett väsentligt ökat statligt engagemang i filmproduktionen.

Producenterna och koncentrationsutvecklingen

Utmärkande för producentsidan har varit ett litet antal flerfilmsproducenter och relativt sett ett stort antal enfilmsproducenter och samverkande producenter. Detta uttryck för pluralism har bestått under 1970-talet. Under denna tid har 75 svenska produktionsföretag varit engagerade i produktionen av 147 svenska filmer. Bara elva av dessa företag är flerfilmsproducenter. Företagskoncentrationen visar tendenser att minska. Det senaste spelåret 1977/78 bekräftar denna tendens. Detta år producerades 21 filmer.

244 Bilaga 4

Sammanlagt 20 produktionsföretag bidrog till produktionen. I producentledet har emellertid filminstitutet successivt fått en allt större betydelse för filmproduktionen, direkt genom egna produktionen, indirekt genom utformningen av stödsystemet. Filminstitutets engagemang i filmproduktionen har fått till följd att den svenska filmproduktionens struktur i grunden ändrats. De tidigare tre stora har märkbart produktionsföretagen slagit av på produktionstakten. Under de fem senaste spelåren 1973/74-1977/78 har filminstitutet svarat för nio egna filmproduktioner medan de tre andra stora produktionsföretagen tillsammans endast kommit upp till åtta egna produktioner. Filminstitutet har därmed blivit den i särklass största filmproducenten. [verkligheten är det bara SF som jämte filminstitutet numera kan sägas ha en egen regelbunden filmproduktion. De andra större enskilda producenterna har i stället valt att deltaga i produktionen som medproducenter, ofta endast i egenskap av delfinansiärer. De stora biografkedjorna Europa Film, Sandrews och Folkets Husrörelsen har under senare tid inte haft någon helt egen filmproduktion. Denna utveckling kan möjligen förklaras med företagsekonomiska skäl. Filmproduktion idag betyder stora kostnader och ett inte obetydligt risktagande. Mot bakgrund härav synes företagen valt att hellre satsa på en modernisering av biograferna och ett nära samarbete på distributionssidan, vilket medför en bättre och säkrare avkastning för det disponibla kapitalet.

Biografrörelsen

Som tidigare visats har de stora bolagen visat ett allt mindre intresse av att I stället göra egen film. tycks man nu satsa på en modernisering av biograferna och en ökning av antalet visningsställen. Såväl Sandrews och Europa Film har under senare tid väsentligt ökat sitt innehav av biografer.

7 Produktionen av kortfilm

Produktionen av kortfilm sker huvudsakligen på 16-millimeters film. I ökande utsträckning förekommer dock att programmen spelas in med hjälp av elektronisk teknik (videogram). Sådana inspelningar kan sedan vid behov överföras till filmform. En kategoriindelning görs ofta med avseende på kortfilmens innehåll, syfte och målgrupp. Gränserna är många gånger diffusa. Man talar exempelvis om dokumentärfilm, novellfilm, barnfilm, journalfilm, reklamfilm, industrifilm, informationsfilm, undervisningsfilm och propagandafilm. En viktigare distinktion synes vara den mellan fri kortfilm och beställningsfilm. Den tar fasta på produktionsbetingelserna. Med fri kortfilm avsåg 1968 års filmutredning filmer som inte är styrda av en beställares intressen eller krav på den som skapat filmen. Den fria kortfilmen kommer till på upphovsmannens eget initiativ. I motsats till som beställningsfilmen, finansieras av beställaren, är en fri kortfilm för sin finansiering beroende av

Bilaga 4 245

och i stor utsträckning hänvisad till stöd av en mycket osäker marknad allmänna medel. Kortfilmen fyller viktiga samhällsfunktioner inte bara i fråga om marknadsföring och inom utbildningsväsendet utan även på opinionsbildningens område. Den har ofta ett mer utpräglat åsiktsbildande syfte än långfilmen. Mediet av idéer och åsikter och som lämpar sig också väl för förmedling för debatt och kritik. Inom exempelvis föreningslivet används instrument kortfilmen i stor utsträckning sätt. Allt större del av den fria på detta har under senare tid bestått av politiskt starkt kortfilmsproduktionen medvetna, ofta rent agiterande filmer. svenska är i det närmaste omöjlig att Den kortfilmsproduktionen överblicka. Tillförlitlig statistik saknas såväl vad gäller antalet verksamma produktionsföretag som i fråga om produktionsvolymen. Någon egentlig branschutredning har heller inte gjorts. Visst material finns dock att hämta i 1968 års filmutrednings betänkande (SOU 1972:9) Samhället och filmen, del

2. Kortfilmens är däremot bättre belysta. De har distributionsproblem som avgett betänkandet Smalfilmsdistribuutretts av Smalfilmsutredningen,

tionen (Ds U 1972:9).

7.1 Fri kortfilm

Bortsett som inte här berörs, är den från Sveriges Radios produktion, av fri kortfilm Grovt skattat rör det svenska produktionen ganska blygsam. filmer per år. Merparten produceras av enskilda sig om kanske hundratalet villkor. Även en personer. Inte sällan sker det under tämligen amatörmässiga del institutioner har dock viss produktionsverksamhet. Det gäller framför allt Svenska Filminstitutet och TRU. En del undervisningsfilm Film, Sol-FILM och Esselte görs av SF, Europa Studium. Bortsett härifrån har de stora filmbolagen praktiskt taget slutat som inte är av beställningskaraktär. Tidigare hade med kortfilmsproduktion de särskilda avdelningar för sådan produktion. Där gjordes - ofta i rent syfte - kortfilmer avsedda huvudsakligen för biografvisning. De konstnärligt kommersiella förutsättningarna för sådan produktion och visning föreligger visas numera sällan fri svensk emellertid inte längre. På biograferna kortfilm. Den fria kortfilmen har över huvud taget svårt att nå ut till publik. Den professionella smalfilmsdistributionen tar upp den bara om man anser att det finns en marknad för den. Det viktigaste mediet för distribution av verkligen Men även televisionens att visa fri kortfilm är i dag televisionen. möjligheter Flertalet kortfilmer når därför sällan kortfilm är av olika skäl begränsade. eller aldrig någon större publik. konstaterade emellertid att behovet av kortfilm är 1968 års filmutredning stort och att det ökat under senare tid. En stor marknad är skolor och Därtill kommer nya publikgrupper som bibliotek, muséer, föreningsliv. filmstudios, barnfilmklubbar, barnstugor och fritidshem, ungdomsgårdar, ålderdomshem, fångvårdsanstalter och sjukhus. Enligt filmutredningen skulle alla dessa grupper i större eller mindre utsträckning lida brist på

film.

246 Bilaga 4

Det lär för närvarande inte finnas någon statlig eller privat finansierad produktion av fri kortfilm, som gör det möjligt för enskilda fria filmare att kontinuerligt utöva sitt yrke. Men kortfilmen har likväl inte lämnats helt utan stöd. Svenska Filminstitutet har efter sin tillkomst 1963 stött den på olika sätt. Till och med spelåret 1971/72 betalade institutet ut dels kvalitetsbidrag till årets bästa kortfilmer, dels vissa produktionsbidrag. Kvalitetsstödet var det mest omfattande. Det belopp som stod till förfogande härför varierade mellan omkring 250 000 och 300 000 kr. per år. Detta stödsystem upphörde emellertid 1972 i samband med att institutet fick en egen produktionsfond. Av denna fonds medel, som utgjorde 10 procent av institutets totala intäkter från biograferna, skulle 30 procent reserveras för produktion av kortfilm. Det motsvarade närmare 500 000 kr. årligen. Fondens tillkomst föranledde institutet att inrätta en särskild

produktionsavdelning. Filminstitutet har

därefter genom egen produktionsverksamhet lämnat ett inte oväsentligt tillskott till produktionen av fri svensk kortfilm. Under åren 1973-1975 spelade institutet in sammanlagt 33 filmer, varav 16 debatt- och dokumentärfilmer, 6 animerade 8 novellfilmer filmer, och 3 undervisningsfilmer. Från och med spelåret 1975/76 har nämnda medel för kortfilmsproduktion överförts till en ny av filminstitutet i samarbete med Sveriges Radio grundad fond om till en början 10 Mkr för produktion av film. Därav skall 10 procent reserveras för produktion av fri kortfilm och lika stor del eller 1 Mkr för produktion av kortfilm för barn. Fonden förvaltas av filminstitutet. Under spelâren 1975/76-1978/79 producerades 41 kortfilmer sammanlagt genom filminstitutet. Av dessa var 23 stycken kortfilm för vuxna och återstående 18 kortfilm för barn. Merparten av produktionen för vuxna utgjordes av dokumentärfilm medan av barnfilmsproduktionen över hälften var animerad

film. Anslag 1975 från arbetsmarknadsstyrelsen på i runda tal 1

Mkr möjliggjorde start av ytterligare 15 projekt, vilka resulterade i 10 färdiga filmer. De kortfilmer som på detta sätt produceras genom filminstitutet utgör endast en liten andel av de förslag till kortfilm som årligen registreras vid institutet. Endast 5-10 procent av alla förslag leder fram till produktion. Filminstitutet arbetar för närvarande med ett nytt kortfilmsprojekt, 80”. Avsikten Sverige är att i en första omgång producera 16 filmer

(35-millimeters) med en speltid om vardera 10-12 minuter. Filmerna skall

visas som förfilm Medel på biograferna. till projektet tas ur filminstitutets G-fond.

7.2 Beställningsfilm

Enligt de normer för inspelning av beställningsfilm, som antagits av Föreningen Sveriges Filmproducenter år 1959, menas med beställningsfilm varje av annan än producenten ekonomiskt garanterad filmproduktion. Beställningsfilm kan exempelvis vara reklamfilm, industrifilm, PR-film, instruktions- och informationsfilm eller undervisnings- och skolfilm. Beställningsfilmen dominerar den svenska filmproduktionen såväl volymmässigt som ekonomiskt. Mer än hälften av all film som spelas in häri landet lär vara att hänföra till denna kategori av film. Många, kanske flertalet beställningsfilmer görs uteslutande för intern

4 247

Bilaga

hos det beställande företaget, institutionen eller organisationen. visning är totalt sett Andelen film avsedd för en bredare publik, exempelvis skolfilm,

kommer i stort sett bara reklamfilmer ifråga. ganska liten. För biografvisning distribueras Den del av beställningsfilmen som förs ut på öppna marknaden

smalfilmsdistributörerna. som regel genom de professionella står för de flesta beställningarna av film. Näringslivet och organisationerna

sker huvudsakligen i reklam- eller informationssyf- Företagens beställningar te. Men bl. a. visst utbildningsbehov tillgodoses också på detta sätt.

är kommuner samt statliga myndigheter och verk Andra stora beställare

SIDA, Postverket och Statens Järnvägar. som exempelvis Skolöverstyrelsen,

som bekostar filmprojekt kan nämnas Riksutställningar, Bland institutioner

Svenska Institutet (UTP). (SI) och Sveriges Radios Utlandsprogram är att märka att de

Vad gäller företagsstrukturen på produktionssidan starka ställning på långfilmsområdet inte har någon

stora filmbolagens Till skillnad från SF och motsvarighet när det gäller beställningsfilmen. för beställningsfilm. Men Sandrews har Europa Film en särskild avdelning

av sådan film är förhållandevis obetydlig. även Europa Films produktion huvudsakligen av en stor Produktionen av beställningsfilm ombesörjs här i mängd småföretag. Det kan röra sig om ett par hundra sådana företag

vanliga. Inte sällan är det då landet. Bland dessa är företag av enmanstyp och exempelvis vid Sveriges Radio fråga om enskilda filmare med anställning

med den egna firman som extraarbete.

är relativt stor inom företagsbeståndet. Företagen byter Omsättningen eller går omkull. Det finns dock en mindre namn, delas, går upp i varandra varit verksamma inom kärna av till synes stabila företag som kontinuerligt

branschen under lång tid. INFO, som utges En bild av företagsbeståndet ges i nr 1/1979 av tidskriften över i av Svenska Annonsörers Förening. Där presenteras en förteckning

som anlitats av annonsörsföreningens stort sett alla kortfilmsproducenter medlemmar. Det torde innebära en relativt god täckning i fråga om

Förteckningen, som beståndet av mer betydelsefulla produktionsföretag.

i mars 1979 och som grundats på en enkät till berörda företag, daterats under år 1978 och innehåller uppgifter bl. a. om företagens filmproduktion

om antalet fast anställda vid företagen.

Bland dessa drevs det stora

Förteckningen upptar 46 produktionsföretag.

form. Sex av företagen var flertalet eller 36 stycken i aktiebolagets

av dem hade fler än 25 personer fast anställda, enmansföretag. Inget till fyra personer. cheferna inräknade. I genomsnitt uppgick antalet anställda

från Beträffande filmproduktionen under 1978 förelåg inte några uppgifter

år tillsammans spelat in fem av företagen. De övriga 41 hade nämnda 221 stillfilmer och 343 sammanlagt 987 program, varav 423 rörliga filmer,

videogram. Räknat i antal inspelade program har den störste producenten

största för 53 svarat för 17 procent, de fyra största för 34 procent, de åtta

och de sexton största för 73 procent av nyssnämnda programproprocent

duktion.

249 sou 1980:28

5 Fonogram

Bilaga

Fonogram är den gemensamma beteckningen för inspelningar av ljud på grammofonskivor, ljudkassetter eller ljudband av olika slag. Som massmedium har fonogrammet hittills mest använts inom underhållningssektorn. Det har där huvudsakligen gällt förmedling av musikinspel- Mediets är dock inte begränsat till detta. I ningar. användningsområde ökande utsträckning används fonogram också för att återge föredrag, dikter, och intervjuer samt pedagogiskt material av olika slag, teaterföreställningar exempelvis i språk- och musikundervisning. l viss utsträckning används fonogram också för allmän informationsförmedling och opinionsbildning. Talböcker och taltidningar som ges ut i form är det bästa exemplet på detta. Utgivning av sådana böcker av l judkassetter avsedda för och andra handikappade och tidningar synskadade gravt personer har förekommit sedan lång tid tillbaka. På senare tid har försök gjorts med tidningar i kassettform som i första hand vänder av konsumenter. Under 1975 startade sig till andra grupper Production AB i Malmö tre sådana tidningar, nämligen Videogram och Företagarjournalen. Året därpå Juristjournalen, Tandläkarjournalen köptes företaget upp av Esseltekoncernen och det ingår nu i denna koncern som ett dotterbolag till AB P. A. Norstedt & Söners Förlag. Numera utges endast Juristjournalen. En 1977 startad och av Styrelsen för Teknisk Utveckling delvis finansierad Träförädlingsjournalen, nedlades 1979. kassettidning, Försöken med kassettidningar kan hittills inte sägas ha varit särskilt framgångsrika. Innehållet i tidningarna var av utpräglad fackpresskaraktär var relativt och nådde ingen stor publik. En av orsakerna till att upplagorna små kan förmodas bero på prenumerationspriset. J uristjournalen, som enligt kostar 1 600 kr. för 12 förlaget i dag brottas med lönsamhetsproblem, nummer per år. Det finns för närvarande inga planer på att lägga ned För 1980 har man dock planerat att ändra utgivningen till 6 Juristjournalen. nummer till 675 kr. för år. per år och att sänka prenumerationspriset Fonogram kan alltså användas på sådant sätt att mediet fyller väsentligen samma funktioner som böcker och tidningar. Åtminstone i den utsträckning så sker kan mediet inte frånkännas betydelse från opinionsbildningssynför MKU att intressera sig också för detta punkt. Det finns därför anledning massmedium. Särskilt av en ökad gäller detta med tanke på möjligheten för sådana och liknande ändamål i framtiden. användning av fonogram Fonogrammets huvudsakliga uppgift är emellertid, i varje fall volymmäs-

250 5

Bilaga

sigt sett, alltjämt förlagd till underhållnings- och kultursektorerna. Den följande beskrivningen av fonogrammarknaden och fonogrambranschen gäller därför i första hand produktion och distribution av musikfonogram och liknande.

Organisationer på fonogramområdet

Det finns starka nationella och internationella som intresseorganisationer spelar en stor roll för marknadsföringen och utnyttjandet av fonogram. Kompositörernas och textförfattarnas intressen företräds sålunda av nationella utföranderättssällskap, i Sverige av STIM (Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå). Även musikförläggarna tillhör denna organisation. Medlemmarna överlåter till STIM för inkasso sin rätt till offentligt utförande och mångfaldigande. Genom överlåtelsen inträder STIM i medlemmens ställe och träffar avtal med sådana som vill utnyttja hans verk. Rätten till mekaniskt förvaltas för STIM:s mångfaldigande och övriga nordiska av stiftelsen Nordisk

utföranderättssällskaps räkning Copyright

Bureau i Köpenhamn. (NCB) NCB ingår avtal med grammofonfabrikanter m. fl. om ersättning till upphovsmännen för inspelningar på fonogram och film. De utövande konstnärernas intressen tillvaratas av Svenska artisters och musikers intresseorganisation (SAMI), som är en gemensam organisation för Svenska musikerförbundet och Svenska teaterförbundet. Producentbolagens intressen gentemot tonsättare, musikförlag, Sveriges Radio m. fl. bevakas av en internationell benämnd Intersammanslutning national Federation of Producers of Phonograms and Videograms (IFPI). l den svenska gruppen av IFPI ingår för närvarande elva inspelningsbolag. Den andra av de två organisationer som finns för fonogrambolag verksammai Sverige är Nordiska Icke-kommersiella Fonogramproducenters Förening (NIFF). Ett 20-tal mindre fonogrambolag i Sverige är medlemmar. Sveriges fyra ledande grammofonbolag eller deras ägarföretag är i sin egenskap av inspelningsbolag medlemmar i IFPI. I sin egenskap av

distributionsföretag är de också medlemmar i Grammofonleverantörernas

förening (GLF). Det är en av Sveriges grossistförbunds branschorganisationer. GLF, som bara har de fyra ledande grammofonbolagen som medlembevakar dessa företags intressen gentemot bl. a. återförsäljare mar, och myndigheter.

2 Den svenska

fonogrammarknaden

Den följande framställningen bygger, såvitt avser förhållandena i tiden före

1971 , till huvudsaklig del på uppgifter hämtade ur Konsertbyråutredningens

betänkande (SOU 1971:73) Fonogrammen i musiklivet. För tiden därefter har uppgifter hämtats dels ur kulturrâdets betänkande i Fonogrammen kulturpolitiken från kulturrådet (Rapport 1979: 1), dels från statens pris- och kartellnämnd och olika branschorganisationer.

5 251

Bilaga

i med andra länders

Den svenska fonogrammarknaden jämförelse

den svenska med andra länders. I tabell 1 jämförs fonogrammarknaden Försäljningsvärdena avser fonogram sålda 1976 (detaljhandelspris). Länderna är i tabellen ordnade efter fonogramförsäljningens totala storlek. varierar från land till land. För jämfö- Uppgifternas tillförlitlighet rande ändamål torde de dock vara tillräckligt tillförlitliga. I tabellen finns endast från länder med kapitalistisk ekonomi. Av de socialistiska uppgifter länderna skulle endast placera sig bland de tio förmodligen Sovjetunionen första i tabellen. Ett slående faktum är det stora gapet mellan största marknaden USA och näst största Japan, där det totala försäljningsvärdet bara till ca en fjärdedel av USA:s. Först den sammanlagda uppgår Frankrike, Storbritannien försäljningen i Japan, Tyska förbundsrepubliken, och Kanada ger lika stort värde som USA ensamt står för. Givetvis utgör den i särklass största USA-marknaden den främsta orsaken till att alla större strävar att utforma sina fonogram med sikte på denna fonogrambolag marknad, där de största vinsterna finns att hämta. i totalt försäljningsvärde på nionde plats i världen. Den Sverige ligger svenska försäljningen uppgår totalt dock endast till ca 5 procent av den i USA och ca 20 procent av den västtyska. är emellertid klart först när det gäller värdet av fonogramförsälj- Sverige med $ 18. På andra plats kommer USA och Kanada där ningen per invånare år 1976. Även om det finns man spenderade $ 13 per invånare på fonogram vissa olikheter i hushållens inkomster och fonogrampriser mellan disponibla

Tabell l

Japan 700 12 Tyska förbundsrepubliken

Sverige

Spanien 73 7 Belgien Schweiz 60 9

54 2 Argentina

Norge 42 2 Sydafrika Finland 35 7

252 Bilaga 5

Sverige, USA och Kanada visar den relativt stora skillnaden mellan $ 18 och $ 13 att svenskarna är världens mest fonogramintresserade folk, dvs. i den mån konsumtionens ekonomiska värde kan sägas vara ett mått på intresse. Ibland har det funnits en tendens att bagatelliseraden svenska fonogrammarknadens betydelse i internationella sammanhang. Den skulle vara så liten att den saknar betydelse för de stora bolagen. Mot bakgrund av ovanstående fakta bör nog en mer nyanserad bedömning göras. Den svenska marknaden är knappast så stor att svenska konsumenters önskemål och behov kan påverka innehållet i de stora fonogrambolagens produktion. Däremot är den tillräckligt stor för att motivera stora marknadsföringsansträngningar i avsikt att även i Sverige sälja det fonogramutbud som främst är utformat med tanke på USA. Det finns tillräckligt stora vinster att göra på

fonogramförsäljning i Sverige för att de stora bolagen skall ha ett klart

intresse av att kontrollera den svenska fonogrammarknaden.

Försäljningsutvecklingen

Under första delen av 1960-talet såldes årligen i landet omkring fyra miljoner grammofonskivor. År 1970 hade det försålda antalet stigit till nästan tio miljoner exemplar. Mot slutet av 1960-talet inleddes också på allvar försäljningen av ljudkassetter. År 1975 beräknas på den svenska marknaden ha sålts drygt 14 miljoner grammofonskivor och 11 miljoner inspelade och oinspelade kassetter. Året därefter steg försäljningen av grammofonskivor och kassetter till 16,8 miljoner respektive 12,7 miljoner exemplar. Försäljningsvärdet för grammofonskivor och kassetter utgjorde 1976 totalt 745 Mkr. Motsvarande värde för 1970 - i 1976 års priser - utgjorde 259 Mkr. Nya högsta försäljningssiffror noterades 1977. Antalet försålda grammofonskivor steg till 17 miljoner och antalet kassetter exemplar ökade till 15 miljoner exemplar. I tabell 2 visas försäljningen av fonogram och oinspelade kassetter under åren 1965-1977. Fonogrammarknaden har som framgår av tabell 2 vuxit mycket kraftigt under de senaste 10 åren. Störst var tillväxten år 1974-1976. Under år 1977 minskade under tillväxthastigheten. Försäljningen 1978 stagnerade och försäljningssiffrorna för 1979 visar inte på någon uppgång. En allt större del av försäljningen utgörs av kassetter. En motsvarande tillväxt har ägt rum när det gäller inköp av uppspelningsapparater för fonogram (stereoanläggningar, grammofoner, kassettspelare), vilket framgår av tabell 3 där också reparationskostnader tagits med för att visa fonogramområdesmarknadens totala omfattning. Av tabellen framgår bl. a. att värdet av försäljningen av grammofonskivor under tiden 1970-1976 ökade med 110 procent medan värdet av kassettförsäljningen ökade med inte mindre än 2 350 procent. Den höga siffran för kassettförsäljningen förklaras av att kassetterna i större skala introducerades först omkring år 1970.

.as-aa

Den totala ökningen av fonogramområdets ekonomi under

perioden Lamm

1970-1976 till hela uppgick 106 procent. Jämfört med motsvarande

beräkningar under samma tid för andra massmedier - ;anamma

dagspress och

»arma —.

Bilaga 5 253 sou 1980:28

Tabell 2 Fonogramförsäljning 1965-1977

År Antal

Fonogram Därav musik- Oinspelade totalt kassetter kassetter

Milj. ex. Milj. ex. Milj. ex.

1965 4 5 0,1 1966 6 0,1 1967 8 0,2 1968 1969 9 0,3 9 0,6 1970 1 1 1,0 1971 11 0,5 1,7 1972 13 0,9 3,0 1973

1976 1977 21 4,0 11,0

åren 1970 och 1976 11976 Tabell 3 Kapital- och driftskostnader för fonogramlyssnande års priser)

År 1970 År 1976 Ökning

Mkr. % Mkr.

738 1 340 82 Grammofon

Repara- 10 l5 50 tioner 195 585 300 Kassett 355 91 186 Apparater 9 220 (2 350) Kassetter

Repara- - 10 tioner

933 1 925 106 Summa

-

tidskrifter (38 procent),radi0 och TV (23 procent) och film (6 procent)

som remarkabel. Den tillväxt framstår den stora ökningen för fonogrammen

som skett inom fonogramområdet har huvudsakligen ägt rum på fonogram-

industrins villkor utan inblandning av staten (med undantag från Rikskon-

sertens begränsade fonogramverksamhet).

254 5

Bilaga

Fonogrambranschens struktur

Internationell dominans

Företagsstrukturen inom fonogrambranschen utmärkes av en stark koncentration och integration. Till skillnad från andra sektorer inom massmedieområdet i Sverige är fonogrambranschen i hög grad styrd av internationella intressen. Fonogramproduktionen i västvärlden domineras av ett tiotal stora multinationella koncerner. De fem största av dessa koncerner svarar för ca 60 procent av i västvärlden.

fonogramförsäljningen De största är CBS (USA),

EMI

(Storbritannien) och Polygram (Tyska förbundsrepubliken - Nederlän-

derna). Polygram ägs gemensamt av de två stora elektronikkoncernerna Siemens och Dessa tre koncerner Philips. har vardera en andel av världsmarknaden för fonogram och femte på ca 15 procent. Fjärde största koncern är Warner Communications (USA)samt RCA (USA). Dessa har vardera ca 8 procent av världsmarknaden.

Fonogramproduktion utgör endast en del av dessa koncerners totala verksamhet. Denna omfattar även förlagsverksamhet, film, radio- och TV-bolagsverksamhet, elektronikprodukter (för civila och militära ändamål), läromedel, leksaker, fritidsprylar m. m. Alla koncernerna har en rad dotterbolag i olika länder. Dessa kan ägas direkt av moderbolaget och ha samma namn, t. ex. EMI Svenska AB. De nationella dotterbolagen kan också ägas indirekt genom multinationella moderbolag till huvudkoncernen. Polygram har t. ex. sex sådana multinationella moderbolag; de två största av dessa, Polydor International och Phonogram har svenska dotterbolag. International, Dessa nationella bolag kan sedan ha en rad systerbolag och dotterbolag inom varje land. EMI Svenska AB har dotterbolagen Steiner Musik AB (grossist- och detaljhan-

delsförsäljning av musikinstrument), Skandinaviska Grammofon AB (skiv-

presseri), systerföretaget EMI Music samt Publishing (musikförlag) är delägare i Grammo Rack Service AB

(rackförsäljning av fonogram).

Svenska Polydor har bl. a. dotterbolagen Prestige AB, som i sin tur äger de två postorderföretagen eller skivklubbarna Scandinavian Music Club och

Musikmästarna. Varje koncern ger ut sina fonogram på olika skivmärken. Flera av koncernerna har över hundra olika skivmärken, varav många ursprungligen varit självständiga bolag och ofta fortfarande uppfattas som självständiga bolag, t. ex. Deutsche

Grammophon (DG), som ägs av Polydor Internatio-

nal och alltså är en liten del i den väldiga

Philips-Siemens-ägda Polygram-

koncernen.

Koncentrationen inom den internationella fonogrambranschen har gått snabbt under 1970-talet. Varje år har bolag köpts eller slagits samman med andra Detta har resulterat bolag. i en mycket invecklad struktur. De stora multinationella bolagen har givetvis ett stort inflytande över fonogramproduktionens innehåll i världen. De avgör i stor utsträckning vilka fonogram som skall erbjudas i olika länder. mottagarna Genom sina multinationella

marknadsföringsapparater kan de skapa världsomfattande

efterfrågan på vissa fonogram. I tabell 4 visas de fem största koncernernas andelar av försäljningen av

Bilaga 5 255

SOU 1980228

Tabell4

USA Frankrike Storbri- Brasilien Japan Tyska förbunds- tannien republ.

17,0 14.7 11.5 8.8 17.1 2.7 CBS EMI 8.1 19.1 20.0 25.0 31.7 7.3 - 15.4 18.5 30.3 18.5 20.0 Polygram RCA 7.9 3.8 0.8 1.3 3.2 44.5 Warner 24.2 8.2 1.5 8.1 10.1 0.9

Summa 57,2 61.2 52.3 79.5 80.6 75.4

Italien Spanien Danmark Finland Nya Zee- Sverige land

CBS 12.0 16.2 14.7 18.3 8.5 2.9 EMI 31.5 13.5 15.9 j 38.3 25.0 27.1 ä 13.0 16.2 10.0 26.7 (10.2) 18.6 Polygram RCA ( 2.0) 26.5 2.4 (11.7) ( 3.0) (11.0) Warner (11.0) 0,8 ( 5.3) ( 1.7) ( 2.2) 20.0

Summa 69.5 73.2 48.3 96.7 48.9 79.5

LP-skivori en siffra visar att koncernen i 12 länder 1977. Parentes omkring fråga inte har något nationellt dotterbolag i landet i fråga utan representeras

genom agenturer. Av tabellen att koncernernas inflytande är olika stort i olika framgår har koncernerna hela 97 procent av marknaden medan de länder. I Danmark endast av marknaden, vilket är klart under i Finland har 46 procent Andelen på den svenska genomsnittet (60 procent) på världsmarknaden. marknaden utgör nästan 70 procent. Koncentrationen till ett fåtal bolag inom försäljningen av LP-skivor i Sverige är således relativt hög.

Integration

Fonogrambolagen liksom många andra bolag strävar efter att sammanföra eller integrera så många funktioner som möjligt inom det egna bolaget för att kostnaderna och öka vinsterna. Fram till 1970-talets på så sätt nedbringa i fonogramverksamhet fördelade på olika bolag början var de flesta moment och företag. Under 1970-talet har en relativt snabb integration ägt rum. Denna innebär dels att olika relativt parallella verksamheter integration sammanförs, t. ex. komposition och arrangemang av musik, managerverksamhet, TV-, radio-, filmverksamhet osv. s. k. musikförlagsverksamhet, horisontell integration, dels att olika nivåer i fonogramverksamheten sammanförs t. ex. produktion, marknadsföring, distribution och detaljhandel, s. k. vertikal integration. Dessa integrationsprocesser äger rum såväl på

det internationella planet som på det nationella planet.

256 Bilaga 5

Den horisontella integrationen innebär bl. a. att fonogrambolagen knyter till sig musikförlag som trycker den musik som också ges ut på fonogram. Denna notutgåva av musik görs primärt inte för försäljning utan för att fonogrambolagen skall kunna få tillbaka de pengar som de via upphovsrättsorganisationernas inkassobyråer betalar för förlagsrättigheter. En annan typ av horisontell integration är att knyta artister med hjälp av s. k. exklusivkontrakt direkt till fonogrambolaget och även ta hand om PR-verksamhet och management för dessa artister. Även tonsättare, arrangörer, grafiska designers och andra upphovsmän knyts direkt till fonogrambolaget. Den vertikala integrationen innebär bl. a. att fonogrambolagen upprättar eller köper in inspelningsstudios, skivpresserier och kassettkopieringsan-

läggningar, tryckerier, distributionsföretag och Exemdetaljhandelsföretag.

pel på starkt integrerade fonogramverksamheter i Sverige är EMIkoncernens verksamhet som omfattar så gott som alla led samt verksamheter vid Polar International Music AB. Det sistnämnda bolaget ägs av fem personer som också själva är upphovsmän till och artister i en stor del av bolagets Inom produktion. bolaget finns också musikförlagsverksamhet, som har expanderat snabbt genom förvärv av en rad mindre svenska musikförlag de senaste åren omfattande bl.a. för stora förlagsrättigheter delar av Evert Taubes och andra populära svenska upphovsmäns verk.

Fonogrambolag i Sverige

Bland fonogrambolagen i Sverige finns fyra dotterbolag till multinationella koncerner. Dessa är: CBS Records AB, EMI Svenska AB, Phonogram AB och Polydor AB. De två sistnämnda ägs av Polygram. Bolagen svarar för över hälften av de fonogram som säljs i Sverige. I slutet på 1950-talet fanns det sammanlagt ett 20-tal svenska inspelnings- 1960-talets senare del ökade antalet kraftigt. Konsertbyråutbolag. Under redningen uppskattade att det år 1971 fanns över 100 sådana bolag i landet. I dag räknar man med att det finns ett 60-tal företag som gör inspelningar för massreproduktion och distribution. Till de större hör bolagen Amigo Musikproduktion AB, Grammofon AB Electra, Marianne Records, Polar Music International AB, Proprius AB samt förlag AB, Sonet Grammofon Signatur Grammofonskivor AB. Till skillnad från de multinationella koncernernas bolag i Sverige är dessa svenska bolag i stort sett inte kopplade till andra bolag inom massmediesektorn. Flertalet av de omsättningsmässigt största bolagen arbetar emellertid efter samma som de multinationella principer bolagen när det gäller genomförandet av fonogramproduktionen. Liksom de multinationella bolagen äger dessa större svenskägda bolag oftast själva de flesta av de produktionsmedel som krävs. Ett större svenskt fonogrambolag —Toniton —har gått i konkurs under år 1978. Också bland de mindre svenskägda bolagen finns sådana som har en till övervägande del kommersiellt inriktad målsättning. De sysslar mest med produktion av fonogram med svensk populärmusik (dansband, svensktoppsmusik). Det finns ett tiotal bolag av denna typ. Dessa bolag är vanligen när det gäller distribution nära lierade med de större svenskägda bolagen och de

Bilaga 5 257

multinationella bolagen. Flertalet inspelningsbolag är små och ägs vanligen av en enskild person eller en artistgrupp. De har ofta en kort livslängd och en mycket liten marknadsandel. Många producerar bara ett fåtal inspelningar innan de läggs ned. Flera nya tillkommer varje år. Men nedläggningsfrekvensen är minst lika hög. Vissa av nedläggningarna förklaras av att bolagen bildats med syftet att endast göra enstaka speciella produktioner. En del av dessa mindre är belägna i landsorten och har ofta en produktion med inspelningsbolag lokal anknytning. Ett antal bolag är inriktade på en religiös repertoar. Samtidigt med att antalet små inspelningsbolag ökade under 1960-talet skedde en koncentration bland de större bolagen. Den helt övervägande delen av den svenska fonogramproduktionen ombesörjs i dag av företagen

inom den svenska av IFPI. (Denna företagsgrupp har här

gruppen förtecknats på underbilaga A.) Fyra stora grammofonbolag är dominerande framför allt på distributionssidan men också i fråga om produktion och import av fonogram. Tre av dessa är såväl inspelnings- som distributionsföretag, nämligen CBS Records AB, EMI Svenska AB och Grammofon AB Electra. Det fjärde, Grammofonbolagens Distributionscentral AB (GDC), är ett renodlat distributionsföretag. Det ägs emellertid gemensamt av fem inspelningsbolag, nämligen Phono- AB, Sonet Grammofon AB, WEA Metronome Records gram AB, Polydor AB och Polar Music International AB. Nämnda fyra grammofonbolag är organiserade i Grammofonleverantörernas förening (GLF). Tillsammans svarar dessa bolag för 80-90 procent av tillförseln till den svenska marknaden av skivor och kassetter. Verksamheten hos dessa företag, eller deras ägarföretag, omfattar vanligtvis inspelning, och distribution av egna inspelningar till detaljhandeln. GLFtillverkning företagen är dessutom agenter och grossister för andra svenska och utländska De fyra företagen har tillsammans ett 90-tal olika produktionsbolag. genom vilka samtliga större svenska och utländska skivmärken är agenturer över 400 skivmärken. GLF-företagen har representerade, sammanlagt dominerat försäljningen av fonogram under hela 1970-talet. År 1972 uppgick deras andel av försäljningen till 93 procent och år 1976 till 87 procent. Tidskriften Veckans affärer har i sitt nummer den 15 november 1979 presenterat en undersökning avseende bl. a. de fyra nyssnämnda grammofonbolagens ställning på fonogrammarknaden. Räknat i procent av det totala försäljningsvärdet uppges där bolagen år 1979 ha följande marknadsandelar, GDC 38 procent, EMI 19 procent, Electra 9 procent och CBS nämigen Records 18 procent. Tillsammans skulle bolagen enligt denna undersökning alltså ha 84 procent av marknaden. Vid sidan om den nu behandlade på kommersiell grund drivna fonogramförekommer också en inte obetydlig produktion som inte är produktionen Det är främst Sveriges Radio, Institutet för Rikskon-

lönsamhetsbetingad.

serter (IRK) och Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) som har produktionsverksamhet av denna karaktär. Hos dessa företag sker produktionen vanligen med stöd av subventioner och ofta i samverkan mellan I stor utsträckning rör det sig här om inspelningar av företagen. värdefull svensk musik av ibland avancerat och udda slag som annars inte skulle komma ut på skiva. Produktionskostnaderna är relativt höga. Det

258 Bilaga 5

förekommer även skivproduktion som helt eller delvis subventioneras av enskilda eller institutioner,

exempelvis Peterson-Berger-sällskapet och

Hugo Alfvén-stiftelsen. Sådana subventioner är av tillfällig natur och förekommer i en rad skilda former.

Fonogramutgivningen på svenska marknaden

Varje år importeras omkring 3 800 nya fonogramutgåvor till Sverige. Av de utgivningar som är upptagna i de svenska distributörernas kataloger är ca 60 procent eller 14 000 utgåvor importerade (utgåvor som kommit både som kassett och skiva har här räknats som en utgåva. Detta förhållande har varit oförändrat i stort sett under hela 1970-talet, vilket betyder att de svenska importörerna byter ut hela sitt utbud av importerade fonogram på fyra år. De allra flesta fonogrammen importeras från Storbritannien, USA och Tyska

förbundsrepubliken.

Den svenska fonogramproduktionen har under de senaste åren uppgått till mellan 800 och 900 utgåvor varje år. Denna produktion består till största delen av originalutgivningar av svenska inspelningar. Endast 5 procent av produktionerna är återutgivningar av sådant innehåll som tidigare funnits tillgängligt på fonogram. Drygt 40 procent av den årliga utgivningen eller 350 utgåvor innehåller dansmusik och svensktoppsmusik. Omkring 100 utgåvor vardera konstmusik, popmusk respektive Resterande andliga sånger. ca 150 utgåvor fonogram för barn (ca 40 utgåvor), jazz (ca 35 utgåvor), folkmusik (ca 25 utgåvor) och övrigt (ca 50 utgåvor). De multinationella bolagen och de större svenskägda bolagen svarade för ca 55 procent av utgåvorna med konstmusik och ca 65 procent av utgåvorna med pop- och dansmusik. Beträffande distributionen av fonogram kan slutligen noteras att grammefonbolagen säljer sin produktion och import delvis till andra grossister - s. k. rackföretag - som i sin tur distribuerar fonogrammen till detaljhandeln. De stora grammofonbolagen äger gemensamt ett rackföretag, Grammo Rack Service AB, men säljer också till 5-10 andra rackföretag. Rackföretagen arrenderar i butikerna försäljningsutrymme och ombesörjer butikernas urval och inköp av skivor. För närvarande finns tre större rackbolag i Sverige. Det största är Grammo Rack Service AB som ägs gemensamt av GLF-företagen. De andra är Play Music, som levererar till KF-butikerna, och Georg Dahlberg AB, som delvis ägs av fonogrambolaget Sonet. Förutom dessa tre finns några mindre rackbolag med främst lokal verksamhet, t. ex. Musiktjänst i Kristianstad och Skivforum i Arvika. Två större rackbolag, Toniton och Börjessons AB, har upphört under år 1978. Rackbolagens andel av försäljningen har ökat snabbt sedan år 1974. År 1976 gick ca 27 procent av försäljningen genom rackföretagen. Ett 40-tal övervägande små fonogrambolag distribuerar sina fonogram vid 4. i 2 sidan av GLF. é Några av dessa bolag sköter sin egen distribution. Hit hör , z Rikskonserter och Amigo. Det senare bolaget har även agenturer för små

Bilaga 5 259

utländska bolag som särskilt ger ut fonogram med jazz och folkmusik. De flesta små fonogrambolag har överlåtit distributionen på fristående distributionsbolag. Det finns sex-sju sådana distributörer. Den största är Marianne Distribution, som distribuerar främst fonogram med dans- och svensktoppsmusik. SAM-distribution, Plattlangarna och Engelbrekt distribuerar fonogram från medlemmar i NIFF. Bland övriga små distributörer finns Musikdistribution AB i Malmö, Habima i Örebro samt Adlib i Stockholm. De små distributörerna har med undantag för Marianne haft svårt att göra Marianne har enligt uppgift den 15 november 1979 i Veckans sig gällande. Affärer sju procent av den totala försäljningen, vilket betyder att övriga små distributörer delade på endast nio procent av försäljningen. Försäljningen till konsument sker till övervägande del genom varuhus, musikfackhandel, radiofackhandel samt i rack genom en rad butikstyper, bl. a. dagligvaruhandel, bensinstationer och kiosker. Totalt fanns 1976 6500 Endast ca 750 av dessa ställen hade omkring försäljningsställen. särskild fonogramavdelning. Inte mindre än 5 750 försäljningsställen sålde i rack. På marknaden fanns dessutom nio postorderföretag. Fonogramförsäljsom ningen i detaljhandelsledet präglas alltså av många försäljningsställen relativt Nästan vartannat sålde säljer små volymer. försäljningsställe för mindre än 20 000 kronor medan ett 50-tal ställen sålde fonogram fonogram för mer än 1 Mkr. år 1976. Det har under 1970-talet skett en omstrukturering från försäljning via musik- och radiofackhandel med branschkunnig personal till försäljning i rack på en rad små försäljningsställen vanligen utan branschkunnig personal å ena sidan och en koncentration till ett fåtal stora butiker i storstadsområdena å andra sidan. Butiker med särskild fonogramavdelning saknas i 80 procent av tätorterna med färre än 10 000 invånare. Koncentrationen av försäljningen till några få utgåvor är mycket stark. Under perioden 1 juli 1976-1 juli 1977 svarade 30 utgåvor, dvs. 0,15 procent av det totala utbudet, för nästan 20 procent av försäljningen. Detta speglar såväl de kommersiella bolagens koncentration av marknadsföringsresursersom når de na till några få utgåvor som det mycket begränsade sortiment flesta mottagarna genom rackförsäljningen. Den stora mängden rackförsäljningsställen hade år 1977 ett genomsnittligt sortiment så gott som enbart popmusik och dansmusik. på 130 titlar, Sortimentet är starkt koncentrerat till popmusik och dansmusik även hos andra typer av försäljningsställen. Det fanns 1977 endast 300 försäljningsställen med ett sortiment inom vardera av på mer än 100 fonogram repertoarområdena västerländsk konstmusik, folkmusik, jazz, andliga dans- och annan populärmusik samt fonogram för sånger, popmusik, barn. Fonogram distribueras också via skivklubbar och andra postorderföretag. Det finns för närvarande ett lO-tal sådana. Den sammanlagda postorderför- 1976 till 12 procent av den totala försäljningen av säljningen uppgick De renodlade som fonogram. postorderföretagen ägs som regel av företag har butiksförsäljning av fonogram medan det i övriga postorderföretag skivklubbarna- är vanligt med ägarintressen från grammofonbolag och bok-

260 Bilaga 5

och tidskriftsförlag. Det största företaget är Prestige AB, som ingår i Polygramkoncernen och äger Scandinavian Music Club och Musikmästarna. Flera postorderföretag har anknytning till tidnings- eller bokförlag. Det näst största postorderföretaget är Det Bästa, som ägs av Readers Digest Inc., USA. Skivklubben Musik för alla ägs till ungefär lika delar av förlagshusen Bertelsman, Tyska Förbundsrepubliken och Svenska Dagbladets dotterbolag TIFA. Bra Köp är ett dotterbolag till Bra Böcker. Till övriga postorderföretag hör Svenska Skivklubben, Jeffersons Postorder, Ginga Musik samt Skivor och Band. Dessa är samtliga relativt små och sålde under år 1977 för i genomsnitt 2 Mkr. per företag mot över sammanlagt 30 Mkr. för de två största postorderföretagen. Postorderföretagen har enligt uppgifter från ett par av de större företagen sina flesta kunder i storstadsområdena. En undersökning av Rikskonserters skivklubb visade att de flesta medlemmarna köpte ett stort antal fonogram om året. Förklaringen till att postorderförsäljning främst tycks nå Specialintresserade är förmodligen att det krävs god kännedom om fonogram för att göra inköp enbart med hjälp av uppgifter i katalog.

5 Ägarstrukturen i

grammofonbolagen

Redan den höga importandelen gör den svenska fonogrammarknaden starkt utlandsdominerad. Till detta kommer att flera av de större inspelningsbolagen ingår i internationella koncerner eller på annat sätt är beroende av utländska intressen. Av de elva inspelningsbolagen i den svenska gruppen av IFPI är sex utlandsägda. CBS Records AB ägs sålunda av det amerikanska CBS-företaget, Electric & Musicals Industries Ltd Svenska AB av EMI:s engelska holdingbolag, Nordiska Musikförlaget AB av danska intressenter, WEA-Metronome Records AB av den stora amerikanska koncernen Warners Communication, Inc., Phonogram AB av det holländska Phonogram International som är moderbolag för ett flertal grammofonbolag i Europa och Polydor AB (Polygram Records AB) ägs av en västtysk koncern som också den har vittomfattande massmedieintressen. Vad gäller i den svenska övriga företag IFPI-gruppen, dvs. Amigo Musikproduktion AB, Grammofon AB Electra, Polar Music International AB, Proprius Förlag AB och Sonet Grammofon AB, kan noteras att dessa var för sig ägs av enskilda svenska personer vilka såvitt bekant inte har några andra massmedieintressen av betydenhet. Under senare tid har inom den svenska av IFPI inträffat gruppen förändringar vilka ligger väl i linje med utvecklingen i stort på fonogramområdet. AB Toniton, med en omsättning 1975 av drygt 20 Mkr., försattes 1978 i konkurs. Det helsvenska bolaget Metronome Records AB såldes under 1979 till den multinationella koncernen Warners Communication INC, USA. Vidare kommer de båda bolagen Phonogram AB och Polydor AB (numera Polygram Records AB) att fusioneras. Fusionen skall vara genomförd till 1980. Det nya bolagets namn blir Polygram Records AB. Räknat till omsättningen i kronor blir bolaget ett av de tre-fyra största grammofonbolagen i Sverige.

Bilaga 5 261

Underbilaga A

Förteckning över medlemsföretagen i den svenska gruppen av International Federation of Producers of Phonograms and Videograms (IFPI) i september 1979

Ägare Omsättning Antal Medlemsföretag i milj. kr. anställda och deras dotterföretag (Ägarandel)

(Aktuellt verksamhetsår)

7 1. Amigo Musikproduk- P.A. Boquist 2,5 tion AB (50 %) (1978) (1978) Jan Boquist (50 %) CBS Records AB CBS Columbia 61,0 71 2. AG (1978/79) (1978/79) (100 %) Schweiz AB Electra Musik 77,8 71 3. Grammofon Electra AB (1978 och (1978 och (100 %) Detta halva 1977) halva 1977) bolag ägs i sin tur av Sixten Eriksson och dennes barn och barnbarn. EMI Overseas 82,6 142 4. Electric & Musical Industries (EMI) Ltd Holding Ltd, (1977/78) (1977/78) Svenska AB England Dotterföretag: (100 %) Skandinaviska Grammophon AB Steiner Musik AB AB Carl Sieverth Music for Pleasure AB Skandinaviska Odeon AB EMT Technological Scandinavia AB 5. WEA-Metronome Records AB Warners Com- 29,2 13 Dotterföretag: munication, (1978) Multitone AB Musik- Inc, USA förlag (100 %)

262 Bilaga 5

sou 1980:28

Medlemsföretag Ägare Omsättning Antal och deras dotterföretag (Ägarandel) i milj. kr. anställda

(Aktuellt verksamhetsår)

6. Nordiska Musikförlaget Firma Wilhelm 7,0 34 AB Hansen Musik- (1978/79) (1978/79) systerföretag: Forlag, Danmark Ehrling & Löfvenholm -“- Edition Wilhelm Hansen (I00 %) Stockholm AB Nordic Songs AB 7. Phonogram AB Phonogram In- 28,1 16 (fr.0.m. 1.1.1980 ternational, (1978) (1978) Polygram Records AB) Holland (Tidigare firma: (20 %) AB Philips-Sonora) Polydor AB

Dotterföretag: (80 %) Polymedia AB 8. Polar Music Interna- Popgruppen 57,5 8 tional AB ABBA (50 %) (1978/79) (1978/79) (Tidigare firma: Stikkan Anders- Polar Music AB) son med familj

(50 %) 9. Polydor AB (numera: Polydor Inter- 38,9 15 Polygram Records AB) national AB (1978) (1978) Dotterföretag: (100 %) Prestige AB Karusell Grammofon AB 10. Proprius Musik AB Jacob Boethius 1,7 3 66 2/3 % (1978/79) (1978/79) Anders Öhman (33 l/3 %) 11. Sonet Grammofon AB Gunnar Bergström 29,9 25 Dotterföretag: (33 l/3 %) (1978/79) (1978/79) Sven Lindholm (33 1/3 %) Dag Häggqvist (33 1/3 %)

Anm.: Uppgifterna är erhållna direkt från företagen.

263 sou 19:40:23

6 Videogram

Bilaga

för inspelningar av bild och ljud på Videogram är en gemensam beteckning eller videoskivor. Det kan sägas vara en videoband, videokassetter som är motsvarighet på bildområdet till ljudinspelningarnas fonogram.

för olika ljudband, ljudkassetter och grammofonskisamlingsbeteckningen

vor. som ansluts till antennurtziget på

Med hjälp av en uppspelningsanordning

visas en vanlig TV-mottagare kan den på videogrammet gjorda inspelningen

är alltså videogrammet en i en sådan Enkelt uttryckt på bildskärmen. uppspelningsbar förpackning av program. Själva visningsmetoden mottagare Den senare innebär sändning. inte från televisionen. skiljer videogrammet

uppspelning. att ta upp och återge rörliga bilder och ljud med hjälp av Möjligheten som alstrar bilder på en videosignaler, dvs. sådana elektroniska signaler

TV-skärm, har inneburit en viktig teknisk reform för programproduktionen.

och Den har bl. a. möjliggjort vissa förenklingar i fråga om inspelning

Den utvecklade teknikens största betydelse torde emellertid ligga redigering. Genom videogrammets tillkomst har man fått ett nytt på distributionsplanet. får och unikt sätt att förmedla bild- och ljudinformation på. Videogrammet

betraktas som ett nytt medium. en TV-skärm. Det sker då I och för sig kan även vanlig film spelas upp på i vilken filmbilden omvandlas till via en s. k. scanner, en apparat

På det sättet kan filmen också spelas över till ett videogram. videosignaler. Och omvänt kan ett videogram överföras till filmform. Ett inspelat program

av vilken som använts

kan alltså i princip oberoende produktionsteknik

distribueras som filmkopia eller som videogram.

1 Olika videogramsystem

av videotekniken är numera ingen helt ny företeelse. Användningen bruk sedan mitten av 1950-talet. Till en Videobanden har varit i praktiskt i stort sett förbehållen de stora var tekniken av kostnadsskäl början Senare utvecklades emellertid

programproducerande televisionsföretagen.

och uppspelning med enklare och prisbilligare apparater för inspelning

och ekonomiskt möjligt att marknadsvideoband som gjorde det praktiskt

föra tekniken även i mindre professionella sammanhang.

dock först under senare hälften Det verkliga intresset för mediet infann sig

264 Bilaga 6

SOU l9 € 0:28

av 1960-talet då man lärt sig att förpacka videobanden i kassettform. Geiom

videokassetter och

lätthanterliga

kassettspelare blev mediet tillgänglig för ett mer allmänt bruk.

En mängd olika videokassettsystem har sedermera

utvecklats och rmrknadsförts. Systemen har nästan genomgående varit helt oförenliga. Ett

program inspelat på en videokassett inom ett system har exempelvis inte kunnat spelas upp på en kassettspelare inom ett annat system. Efter ham har

dock viss standardisering kommit till stånd.

Den svenska marknaden dominerades till en början av två slilda

videokassettsystem, VCR och U-matic. Båda baserar

sin teknik på magnetband. Det är den vanligaste typen av videoband. Förutom uppspelning av förproducerade program medger magnetbandet radering och för inspelning av andra program. Inspelning förutsätter (ock

återanvändning

att kassettspelaren är utrustad med härför avsedd elektronik.

Kassettsystemet VCR (Video Cassette

Recording) har utvecklats av Philips. Apparatur för detta system tillverkas emellertid på licens av ytterligare ett dussintal

elektronikföretag, däribland AEG-Telefunlen,

Grundig och svenska Luxor. Philips VCR är hittills mest såld i Europa. På senare tid har VCR-systemet haft en kraftig nedgång i

försäljningen.

Systemet kommer att ersättas med ett nytt, V2000, som kommer att

introduceras på den svenska marknaden under våren 1980. V 2 OOO-systenet är det hittills

förmodligen mest avancerade i världen.

systemet Systenet medger automatisk inspelning av fem olika TV-program. Inställning kan ske 16 dygn i förväg. Kassetterna är vändbara, vilket medger en speltid av 2 x 4

timmar. Själva bandspelaren, VR 2020, har direktfunktion på manöver-

knapparna, dynamisk

brusundertryckning och dynamisk spårföljning för

videohuvudena. Automatisk returspolning,

mikroprocesstyrning och fjärr-

kontroll med infraljus är andra utmärkande Alla funktioner egenskaper. är vidare säkra mot felmanövrer.

U-maticsystemet har utvecklats av det japanska

elektronikföretaget Sony.

Det är avsett för institutionsändamål och har som sådant blivit ledande

system i Japan och USA. På konsumentsidan har det japanska systemet VHS vunnit stora framgångar. I Sverige är det dessa system som sålt bäst. Bland

marknadsförarna märks Thorn Hyr-TV. Sony Betamax är ett annat system, som dock hittills i Sverige nått begränsade framgångar.

Under 1970-talet har så videogram tillkommit i form av videoskivor. Ett

flertal olika system befinner sig för närvarande under utveckling. Inget förefaller ännu ha passerat introduktionsstadiet. Liksom i fråga om videokassetterna föreligger svårigheter bl. a. med standardiseringen.

Videoskivan TeD, som tillkom i samarbete mellan västtyska AEG- Telefunken och brittiska Decca, var den första som introducerades på marknaden.

Testförsäljningar av denna skiva påbörjades 1975 i Västtysk-

land. Under 1976 försökte man marknadsföra den också i Sverige.

Försäljningen misslyckades i båda länderna.

I likhet med grammofonskivan förutsätter Videoskivan alltid ett förproducerat program. Till skillnad från kassettsystemen medger nämligen flertalet hittills presenterade inte att det på skivan inspelade programmet skivsystem raderas och ersätts med ett nytt. I gengäld väntas skivan och skivspelaren bli

än kassetten och kassettspelaren. Från distribution väsentligt billigare ssyn-

Bilaga 6 265

är dessutom värt att notera att skivan blir lättare och mindre punkt skrymmande än kassetten. TeD-skivan vägde exempelvis bara tio gram. som hunnit långt i utvecklingen av Philips utgör ett exempel på företag I november_ 1978 introducerades ett skivsystem, VLP videoskivspelare. marknaden. För den

(Video Long Play), vilket nu säljs på den amerikanska

marknaden kommer de första TV-skivspelarna att tillverkas vid europeiska Philips pilotfabrik i Holland. Philips Norrköpingsindustrier, som sedan länge och produktionsförberedelser, kommer att tillverka all deltagit i utveckling elektronik i TV-skivspelaren för pilotfabriken. I ett senare skede blir i Norrköping ett av tillverkningscentra för TV-skivspelare i Philipsfabriken Europa. Introduktionen i Europa beräknas ske 1980/81. Priset i USA för en TV-skiva med en halvtimmes program är omkring 25 kronor och en komplett TV-skivspelaren kostar långfilm kostar ca 70 kronor. strax över 3 000 kronor. Under 1980 räknar man med att TV-skivan skall finnas tillgänglig över hela USA. för USA-marknaden tillverkas av Magnavox, som är TV-skivspelaren Philips dotterbolag för hemelektronik i USA, och säljs under namnet ”Magnavision”. Över 200 TV-skivor finns upptagna i den första programkatalogen. kommer från olika bolag, t. ex. United Artists, Warner, Programmen Paramount, Universal, Walt Disney, och ger ett varierat utbud av information och underhållning. Där finns nya spelfilmer som undervisning, Night Fever och klassiker som Öster om Eden Airport, Hajen II, Saturday och Slakthus 5, kulturprogram, barnprogram, golflektioner, matlagningskurser osv. TV-skivans användningsområde har hittills varit inriktat på underhåll- Den låga kostnaden för att framställa skivorna, kombinerat ningsområdet. med funktioner som stillbild och slow-motion, kommer emellertid att göra det möjligt att göra intressanta och värdefulla informations-, undervisningsför hembruk. På sikt kommer TV-skivorna med all och instruktionsprogram sannolikhet att användas också inom företag och institutioner för utbildning, information och dokumentation. I TV-skivspelaren VLP fungerar en mycket liten ljusstråle som pickup. TV-skivspelaren ansluts till en vanlig TV-apparat. TV-skivan påminner om en vanlig grammofonskiva. Den består av ett genomskinligt plastmaterial och har en diameter av 30 cm. Tillsammans med bildinformationen finns lagrat två ljudspår med HiFi-kvalitet. Eftersom informationen på skivan avsöks med en ljusstråle blir det inget mekaniskt slitage vare sig på skivan eller pickup-systemet. TV-skivan är dessutom täckt av ett plastskikt som effektivt skyddar den mot repor, damm och fingeravtryck. Det gör att en TV-skiva är oömmare än en grammofonskiva. Lagringskapaciteten på varje skivsida är stor. Uttryckt i bilder är den 45 000 bilder. Den första skivan som introducerades innehöll en halvtimmes på varje sida. Det föreligger tekniska möjligheter att öka antalet program bilder per skivsida. TV-skivor och TV-kassetter kommer att existera sida vid sida ungefär på « samma sätt som grammfonskivor och l judkassetter gör på fonogramområdet. TV-skivor är färdiginspelade. TV-kassetter spelar man själv in från etern eller med egen kamera.

266 Bilaga 6

Videogrammets användningsområde

Som medium konkurrerar i första hand med televisionen och videogrammet filmen. Det brukar framhållas att videogrammet i denna konkurrens fördelar. erbjuder många praktiska Apparaturen är lätthanterlig. En

videokassett kan stoppas, spelas tillbaka, repeteras och plockas ut när som

helst vid uppspelningen. I stor utsträckning medger videogramsystemen också inspelning av egna program och bandning av televisionssändningar. Videogrammet innebär valfrihet i fråga om programinnehåll och visningstillfälle. Visningen kräver inga särskilda kringarrangemang såsom mörkläggning av visningslokalen. Det är fortfarande svårt att överblicka vilken användning videogrammet kommer att fåi framtiden. Man bör dock kunna räkna med att detta medium till en början kommer att ta över en allt större del av kortfilmens roll på marknaden. Distribution av videogram blir både enklare och billigare än filmdistribution. Smalfilmen är dock ännu det överlägset mest utnyttjade och spridda mediet av de två. Skolväsendet, som är en av de största användarna av både smalfilm och video, utgör ett exempel för påståendet. Sålunda noterade Stockholms kommuns AV-central under åren 1975-1978 ca 60 000 utlåningar av smalfilm per år men endast ca 5 000 utlåningar av videogram. Hittills gjorda erfarenheter i Sverige och utomlands av videokassetternas användning pekar på att videogrammets huvudsakliga uppgift kommer att gälla underhållning, marknadsföring och olika former av utbildning. Apparater för videogramuppspelning började förekomma i handeln 1971. I början av 1975 fanns i Sverige 3 200-3 500 videokassettspelare i bruk. Det innebar att antalet i stort sett fördubblats under år 1974. Till och med år 1977 har sammanlagt omkring 18 000 kassettbandspelare sålts i landet. Enligt branschens för år 1979 kommer prognos 25 000-30 000 bandspelare att säljas. Fram till år 1977 köpte företag och institutioner det stora flertalet apparater. Därefter har försäljningen till den sektorn legat på cirka 5 000 apparater per år, medan återstoden har gått till enskilda konsumenter. Vid ingången av år 1979 beräknades 35000 videobandspelare vara i drift i landet. Flertalet kassettspelare finns alltså hos företag och institutioner av olika slag. Bland den stora mängden enskilda hushåll har relativt sett ännu så länge bara ett fåtal skaffat sig en sådan apparat. Hushållsspridningen i Sverige är för närvarande så pass låg som mindre än 1,5 procent. Det är ungefär samma som i USA. I Japan var den 2,8 procent vid årsskiftet 1978/79. Den svenska - växt långsamt. marknaden har - liksom den internationella Industrier och andra företag använder videokassetter i marknadsföringen av sina produkter, för intern utbildning, sälj- och beteendeträning och för intern information. SAS har exempelvis använt videokassetter för att visa program om semesterresor för resebyråpersonal och återförsäljare runt om i landet. Svenska använder videokassetter Volkswagen för utbildning och information till återförsäljarpersonal och för direkt försäljning till kunder. Ett annat exempel på företag som i betydande omfattning använt video för utbildning och information är Volvo Skövdeverken. Sedan slutet av 1960-talet har företaget producerat ett drygt 50-tal program av främst tre

Bilaga 6 267

SOU l980:28

olika slag: 1. Introduktionsprogram för nyanställd personal i vilka företaget

omfattande främst arbetsvärdering. presenteras. 2. Utbildningsprogram

3. Informationsprogram. hos Volvos återförsäljare. Video- Under 1977 installerades kassettspelare i utbildningen av persokassetterna används som pedagogiska hjälpmedel Kassetterna används nalen och för att snabbt nå ut med central information. också för marknadsföringen av nya bilmodeller. De institutioner som hittills satsat mest på Videokassetter är sjukhus,

skolor och bibliotek. Landstingsförbundet, som under många år och på olika och informationsverksamhet, lär sätt använt videogram i sin utbildnings-

vara landets kanske största videoanvändare. inom undervisningssektorn bör När det gäller videogrammens användning en tämligen omfattande också noteras att TRU under många år bedrivit mediets förutsättningar härvidlag. TRUförsöksverksamhet för att utröna har redovisat denna verksamhet i sitt betänkande (SOU 1975:28) kommittén

Program för ljud och bild i utbildningen. underhållning i olika Videokassetter har vidare använts för att förmedla

sammanhang. Det har exempelvis förekommit på en del hotell, restauranger, benämnda videografer har också klubbar och barer. Särskilda TV-biografer i videogramform har dock hittills färdiginrättats. Underhållningsprogram

Videogramutredningen gjorde 1977

ställts i mycket begränsad omfattning. fördelades vid åtta av de större en undersökning av hur produktionen under de tre första kvartalen 1977. Utbildningsprogrammen företagen Reklam- och marknadsföringssvarade då för 53 procent av produktionen. underhåll-

svarade för 43 procent medan antalet producerade

programmen ningsprogram var obetydligt eller endast fyra procent.

3 som massmedium Videogrammet

om vilka utsikter För MKU:s del är det väsentligt att bilda sig en uppfattning i den allmänna videogrammet har att som massmedium spela en roll

opinionsbildningen.

har bedömare härvidlag gjort gällande Vad gäller videokassettsystemen inom företag och institutioner för utbildning, att kassetterna i sin användning interninformation och marknadsföring redan funnit sitt slutliga användningsallt till de relativt för område. Med hänsyn framför höga kostnaderna

framställning av kassetter och kassettspelare, görs allmänt den bedömningen för massproduktion för stora konsumentatt kommersiella förutsättningar marknader inte kommer att föreligga inom överskådlig tid. Någon har mot som ett minimedium - för karaktäriserar videokassetten den bakgrunden och i utbildning - i stället för ett massanvändning på arbetsplatser

medium. är däremot i allmänhet en annan. Beträffande videoskivan bedömningen Stora förhoppningar knyts alltjämt till dess möjligheter att slå igenom som ett anses Från såväl ekonomiska som praktiska synpunkter nytt massmedium. för massproduktion och masskonsumvideoskivan ha goda förutsättningar halva kostnaden för en tion. Priset på en skivspelare väntas understiga

268 Bilaga 6

kassettspelare. Och videoskivan kommer inte att kosta mycket mer än en grammofonskiva. Vid tillverkning i långa serier kommer priset på skivorna att kunna pressas ännu lägre. Man räknar exempelvis med att videoskivor skall kunna distribueras gratis som tidningsbilaga eller liknande. När väl och andra tekniska

standardiseringsfrågor problem som skivsys-

temen i dag dras med är lösta och man fått fram ett för konsumenterna attraktivt kan det alltså finnas anledning att räkna med programutbud, videoskivan som en betydelsefull faktor på massmediemarknaden. särskilt inom underhållningssektorn men förmodligen också när det gäller vissa slag av specialinformation. Sannolikt kommer nämnda förutsättningar dock inte att uppfyllas förrän en bit in på 1980-talet.

När det däremot gäller nyhetsförmedling och opinionsbildning

synes den allmänna meningen vara att inte ens videogram i form av skivor kan förutses komma att få någon större betydelse. På dessa områden lär videogrammet få svårt att hävda sig i konkurrensen med press, radio och television. I ett särskilt fall har videogrammet kommit till användning för nyhetsför-

medling och mera allmänt inriktad samhällsinformation, inom det nämligen videonät som Handelsflottans Kultur- och Fritidsråd byggt upp för att behov. Rådet, som är en statlig myndighet, distribuerar tillgodose sjöfolkets årligen program med en sammanlagd speltid om ca 220 timmar till knappt 200 av handelsflottans fartyg. Inom systemet är drygt 10000 videokassetter i cirkulation. tillhandahålls Programmen så gott som uteslutande av Sveriges Radio och utgör bandningar från det ordinarie TV-programmet. Två skilda

distributionsformer ryms inom systemet. Den ena syftar till att snabbt få ut aktuella, tidsbundna program. t. ex. nyhetsprogram, medan den andra. som är betydligt billigare men långsammare, används för att sprida kultur- och

underhållningsprogram m. m. Videogramutredningen har i ett delbetänkan-

de (SOU 1978:8) Svenska videonät utomlands föreslagit en utvidgning av detta videonät så att det kan utnyttjas även av andra av grupper utlandssvenskar.

4 Den svenska videobranschen

En videoindustri i mindre skala har vuxit fram i Sverige under de senaste tio åren. Dess verksamhet omfattar i huvudsak programproduktion, överspelning av olika slags filmprodukter till videogram, kopiering av videokassetter och viss distribution.

Nyproduktion direkt för videogram förekommer ännu bara i begränsad Det handlar mest om överspelning av redan inspelat material. omfattning. Ofta är det vanliga 16-millimeters beställningsfilmer som spelas över till videogram. De nyproduktioner som gjorts hari de flesta fall avsett beställda

undervisnings-, informations- eller

marknadsföringsprogram. Någon nämn-

värd förlagsproduktion lär inte ha förekommit. För närvarande finns det ett 50-tal svenska företag som är sysselsatta inom videobranschen. Man brukar indela företagen i tre kategorier: 1. Programmed eller utan teknisk utrustning. 2. Programdistriproducerande företag, buerande företag. 3. Teknikförsäljande och/eller uthyrande företag och

Bilaga 6 269

filmlaboratorier. Det klart övervägande antalet företag (ca 40) är program- Av dessa är 25 företag anslutna till Föreningen Sveriges producerande. (SVIP), som verkar som branschorganisation på områ- Videoproducenter det. Många av företagen arbetar också med andra medier som film och stillfilm. varit renodlade som efter hand En del har tidigare beställningsfilmbolag videogramproduktion i verksamheten. Det torde finnas anledning integrerat och kanske också reklamföretag i allt större att räkna med att filmföretag kommer att etablera sig inom videosektorn. Förmodligen utsträckning kommer det i framtiden att bli svårt att skilja mellan video- och filmindustrin. är att de med ett par undantag ännu så Utmärkande för videoföretagen för både produktion och länge är små. Visserligen har några utrustning kopiering av videokassetter. Men som regel är resurserna såväl tekniskt som

personellt ganska blygsamma. Det ledande i landet och Skandinavien är Scandproduktionsföretaget Video AB i Borås. Det startade sin verksamhet år 1969. Vid sidan om de lär Scand-Video ha den mest professionella videoutruststatliga TV-bolagen största tekniska av alla videoföretag i ningen och den överlägset kapaciteten Norden. Fram till mitten av 1979 hade företaget enligt uppgift producerat hade producerats för svenska omkring 1500 videoprogram. Merparten På senare tid har företaget producerat en multinationella företags räkning. åt den finska televisionen. Samarbete har inletts med hel del program grammofonbolaget Polymedia, som numera har lagt ned sin videoprogram- Scand-Videos uppfattning förekommer inte särskilt produktion. Enligt med betydande produktion på marknaden. Företagets många företag främsta konkurrenter är Esselte Video AB, Företagstelevision AB, Video

Sweden AB och Nord Artel AB. Scand-Video ägs av en enskild person, som verksamhet. omsättning uppgick 1978 till också leder företagets Företagets omkring fyra miljoner kronor. Tio personer var fast anställda. Produktionen Esselte AB startade i början av 1970-talet videoproduktion. Esselte Video AB. Från början var skedde genom ett helägt dotterbolag. bolaget ett gemensamt utvecklings- och bevakningsföretag på AV-området för Esselte och Bonnierföretagen och hette då EBAV (Esselte Bonnier Audio Visual). Under 1976 överlät Bonniers sin andel i företaget till Esselte. En av anledningarna härtill lär ha varit att man kommit till den uppfattningen att videogrammen inte inom överskådlig tid skulle komma att vinna några som Bonniers främst är intresserad av. nämligen framgångar på den marknad konsumentmarknaden. Esselte var däremot inriktat på videoteknikens och utbildningen. På dessa marknader användning inom företagssektorn bedömdes framtid vara ljusare. Esselte Video övertog videogrammens Esselte Studiums som då sysselsatte omkring 30 produktionsverksamhet. Genom Science AB. företaget i personer. ett dotterbolag. producerade mitten av 1970-talet ca 150 videoprogram per år. Under 1976 förvärvade i det engelska videoföretaget Guild Sound & företaget aktiemajoriteten Vision, som hade ett drygt 100-tal anställda. Hela Esselte Videogruppen bedömdes 1977 omsätta omkring 20 miljoner kronor. Esselte Video AB var sannolikt då landets näst största produktionsbolag när det gällde videogram-

produktion.

270 6

Bilaga

Esseltes engagemang inom videogrambranschen fick under 1970-talets sista år en annan inriktning. Man övergav produktionsverksamheten och

övergick helt till distribution av videogram.

AVT-Recording AB avyttrades

till de anställda och Science AB lades ned 1979. Videogramverksamheten inom Esselte i Sverige omfattar sedan 1979/80 endast viss import och distribution. Distributionen, som i Sverige för närvarande sysselsätter fem

personer och omsätter 3-4 Mkr, avser videokassetter med underhållnings-

program för den breda konsumentmarknaden. Kassetterna köps in från stora amerikanska bolag och distribueras sedan via Esselte till över 400 återför-

säljare, mest radiohandlare. Den omsvängning som ägt rum från produktion till distribution beror enligt företaget på att man vid produktion av videogram

inte kan uppnå sådana stordriftsfördelar som man från början trodde vara

möjliga.

Bland de andra större producerande företagen kan vidare nämnas Nord

Artel till lika delar ägt av Svenska Dagbladet AB, AB och Saxon - & Lindströms Förlag AB. Företaget producerar ca 60 program om året. Det är

uteslutande fråga om beställningsfilm. Bland kunderna finns - förutom

Sveriges Radio - bl. a. Riksskatteverket, Utrikesdepartementet, KF, Ford

och Skandia. är för närvarande

Omsättningen 5 miljoner kronor om året och

lönsamheten är tillfredsställande. Åtta personer är fast anställda. Ett annat

betydande företag är Företagstelevision AB, vilket sannolikt är det äldsta inom videobranschen i Sverige. Bolaget har sedan starten 1965 producerat

över 1 000 program. Den huvudsakliga inriktningen är att göra utbildnings-

paket åt olika beställare. Bland dessa beställare märks Försvarsstaben och

Kriminalvårdsstyrelsen. Visst samarbete med Bonnier Video förekommer.

Företaget har åtta anställda och omsatte 1978 nära tre miljoner kronor.

Ett under året 1979 nystartat bolag i Stockholm, Video Sweden AB, har en

tekniskt avancerad utrustning och beräknas få en betydande produktion. Man räknar med att producera ungefär 100 program under det första

verksamhetsåret. Uppdrag har erhållits från bl. a. Åhléns varuhuskedja, General Motors och Alfa Laval. Bolaget ägs av tre privatpersoner.

Även Bonnierkoncernen har beredskap för videomarknaden. I mitten av

1976 startades Bonniers Video. Produktionen har hittills varit blygsam och främst avsedd för intern utbildning. Bonnier Video arbetar helt fristående

inom

Bonnierföretagen. Organisatoriskt är det en avdelning inom Åhlén &

Åkerlunds Förlags AB. Man har nära kontakt med förlagets samtliga enheter. I Semic

Förlags AB, serietidningsföretaget, finns dock

egen kapacitet genom Semic Video. Bonnier Video har egen teknisk utrustning. För större projekt har man emellertid valt att samarbeta med mer

professionella Företagstelevision AB. Ett exempel på sådant samarbete är det hittills största projektet, lshockeyskolan, vilket producerats under 1979.

Kostnaden för detta projekt, som består av 22 färdiginspelade kassetter, torde uppgå till i runda tal två miljoner kronor. Kassetterna skall under 1980

marknadsföras i Sverige och i övriga länder där man spelar ishockey.

Målsättningen för Bonnier Video, som för närvarande

har fem anställda, är att bevaka och utveckla de elektroniska medierna, så att man när massmarknaden är verklighet kan vara med och förse marknaden med

program.

Till de viktigaste programdistributörerna hör Europa Film AB. Europa

Bilaga 6 271

som startade 1930. Genom åren har en rad Film är ett filmföretag till Numera verksamheter adderats den ursprungliga filmproduktionen.

täcker Europa Film en stor del av den svenska underhållningsindustrin. Film har långfilmsproduktion, filmdistribution, biografkedja, Europa och -distribution, filmlaboratorium, grammofonstureklamfilmproduktion dio, matrisavdelning, galvanoavdelning (teknisk process vid skivframställmed en betydanning), filmstudio med ljudavdelning, kassettbandkopiering

de produktion av ljudkassetter varje månad samt videobandkopiering. Europa Films videoavdelning startades 1974. Den egentliga anledningen fick av dåvarande Handelsflottans till detta var att företaget uppdrag Välfärdsråd Handelsflottans Kultur- och fritidsråd) att kopiera (nuvarande Detta arbete och distribuera Sveriges Radios program på videokassetter. Parallellt med denna omfattade 1976 ca 12 000 en-timmarskassetter. verksamhet ”servar” den kommersiella delen av videobranschen företaget

med kopiering. instruktionsprogram (för t. ex. Kopieringen omfattar huvudsakligen till säljare och konsumenter (bilföretag)

landstingen), produktinformation

och utbildningsprogram (t. ex. mekaniker hos bilföretag).

5 Koncentrationsutvecklingen

Det är ännu för tidigt att tala om någon särskild utveckling i fråga om ägare-

Därtill är marknaden och företagskoncentration på videogrammarknaden. alltför och dess framtid alltför oviss. På producentsidan ny och outvecklad luta mot en marknadsstruktur liknande den på tycks det dock närmast dvs. en marknad som domineras av en relativt stor beställningsfilmområdet, förefaller vara småföretag. Förutsättningarna för småföretagande mängd

Verksamheten är som regel inte särskilt desammai videogramproduktionen.

För den typ av beställningsproduktion som i dag huvudkapitalkrävande. heller inte fördelarna med stordrift vara så sakligen förekommer torde att de blir utslagsgivande i konkurrensen. betydande videogrammen kommer att göra väsentliga Om mot mångas förmodan blir bilden förmodligen annorlunda. inbrytningar på massmediemarknaden Stordriftsfördelarna kommer då att göra sig gällande på allvar. Man kan till och med befara att den svenska hemmamarknaden kommer att visa sig vara

för liten och språkområdet för smalt för att de svenska produktionsföretagen utifrån. skall kunna hävda sig mot konkurrensen med Det finns således skäl att följa utvecklingen på videogrammarknaden detta särskilt med uppmärksamhet. Från koncentrationssynpunkt gäller massmedieintressenter visat för tanke på det intresse som redan etablerade och de stora filmbolagen det nya mediet. Vissa bok- och tidningsförläggare Esseltes och har på ett tidigt stadium engagerat sig inom videosektorn. i EBAV, numera Esselte Video, har redan nämnts. Bonniers engagemang finns Bonnier Video och Semic-Video, vilket tyder Inom Bonnierföretagen Vidare på skärpt beredskap inför en vidgad marknad på videogramområdet. bör noteras att Svenska Dagbladet AB, och Saxon & Lindström Förlag AB

tillsammans äger videoföretaget Nord Artel AB. Detta företag arbetar mest

272 Bilaga 6

med programproduktion för Sveriges Radio. Samtidigt bevakar det utvecklingen på videoområdet för sina intressenters Herenco räkning. Industrier AB, som är moderbolag i Hallpresskoncernen, äger 91 procent av aktierna i det år 1975 grundade videoföretaget Videogramteknik AB. Den återstående aktieposten innehas av ägaren till Scand Video AB. Slutligen kan nämnas att landets två största filmlaboratorier, AB Filmteknik och AB Film Labor, också skaffat sig videoresurser. Filmteknik är ett SF-företag inom Dagens Nyheter-koncernen. Film Labor ägs av Sandrews, Europa Film och Svenska Filminstitutet.

7 Radio och television

Bilaga

och Radion och televisionen har stor betydelse som medier för information Till skillnad från andra massmedier är radio- och debatt i samhällsfrågor. för den nuvarande TV-verksamheten starkt reglerad av staten. Riktlinjerna verksamheten och organisationen lades fast av riksdagen år 1978. Riksdagsatt radio och TV arbetar i allmänhetens beslutet utgick från grundsynen att verksamheten skall garanteras en fri och i tjänst och uppfattningen publicistiskt avseende oberoende ställning. och TV-verksamheten främst genom radiolagen och Radio- regleras

radioansvarighetslagen. av radio- och TV-verksamhetens I det följande ges en allmän beskrivning och förutsättningar. Uppgifterna är utveckling, organisation, omfattning hämtade ur betänkandet radio och tv 1978-1985 (SOU huvudsakligen betänkande (SOU 1979:49) och 1977:19), yttrandefrihetsutredningens budgetpropositionen 1978/791100 (bilaga 12).

1 Rundradion

dvs. sändandet av radioprogram I Sverige har rundradioverksamheten, avsedda att tas emot av allmänheten, sedan starten på 1920-talet styrts av statsmakterna rätt för envar att sända genom särskilda regler. Någon allmän rundradioprogram har inte funnits. åt det då bildade AB Radiotjänst att med ensamrätt År 1924 uppdrogs svara för rundradiosändningar i landet. Verksamheten påbörjades i januari

året därpå. fick televerket svara för den tekniska sidan av Redan från början tillhandahålla och driva sändaranläggningar o. d. - och sköta sändningarnasom skulle finansiera utsändningarna och uppbörden av de licensmedel AB Radiotjänst skulle självständigt svara för proprogramproduktionen. inom de riktlinjer som staten gav. Viktigast var att programgramtjänsten men skulle präglas av saklighet och opartiskhet. I ett avseende var bolagets

rätt att avgöra programinnehållet till en början begränsat i så måtto att endast

nyheter som tillhandahölls av Tidningarnas Telegrambyrå (TF) fick förmed- 1947 fick att förmedla också andra las. Först Radiotjänst möjlighet

nyheter. för verksamheten bestämdes av staten hade Bortsett från att reglerna till det allmänna en fristående ställning. Det ägdes av bolaget i förhållande

274 Bilaga 7 f

pressen och ett näringslivskonsortium. Formerna för och omfattningen av rundradioverksamheten förändrades inte nämnvärt förrän i mitten av 1950-talet. Fram till dess sändes bara ett radioprogram, men därefter utökades efter harnd. År 1955 sändningstiden började Radiotjänst sända ett andra radioprogram och sju år senare även ett tredje. Radiotjänst tillerkändes också rätten att sända TV-program. har förekommit Reguljära TV-sändningar sedan 1956. Tio år sen are började man sända TV-program i två kanaler. Under 1950-talet inträdde folkrörelserna i gruppen av ägare till bolaget. Den nuvarande av aktieinnehavet innebär fördelningen att pressen och näringslivet äger 20 % vardera och folkrörelserna 60 %. Den beslutades år 1966. Bolagets namn ändrades år 1957 till Sveriges Radio AB. Några grundläggande förändringar i förhållandet mellan staten, televerket och bolaget gjordes inte under tiden fram till mitten på 1960-talet. Den ensamrätt till rundradiosändningar som bolaget faktiskt haft var inte reglerad i lag. Den vari stället en följd av att Kungl. Majzt inte gav tillstånd till någon annan än Radiotjänst och senare Sveriges Radio att ha rundradiosändare. Den 1 juli 1967 trädde radiolagen (1966:755) och radioansvarighetslagen (1966:756) i kraft. Genom radiolagen, som bl. a. innehåller de grundläggande reglerna om rätten att bedriva rundradioverksamhet, lagfästes den rådande ordningen. Ett aktiebolag skulle ha ensamrätt att sända rundradioprogram i landet. för verksamheten skulle Riktlinjer dras upp i ett avtal mellan regeringen och bolaget. Genom radioansvarighetslagen blev yttrandefriheten i radio särskilt reglerad. Rundradioverksamheten breddades 1975 och 1977 genom inrättandet av Sveriges Lokalradio AB respektive Sveriges Utbildningsradio AB. Tillkomsten av dem var inte något avsteg från principen om ensamrätt för Sveriges Radio AB att sända rundradioprogram. De nybildade bolagen är nämligen dotterbolag till Sveriges Radio AB och har fått sin sändningsrätt från moderbolaget.

2 Nuvarande organisation

Våren 1978 beslutade riksdagen en omorganisation av Sveriges Radio.

Organisationsförändringarna är nu genomförda och innebär i korthet

följande. Två nya programföretag, Sveriges Television AB och Sveriges Riksradio AB har övertagit Sveriges Radios förutvarande programverksamhet. De två nya företagen jämte Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB ingår i en koncern som leds av moderbolaget Sveriges Radio AB. Moderbolagets funktioner ärinskränkta till sådana uppgifter som medelsfördelning och fördelning av sändningstider mellan dotterföretagen och därmed beträffande sammanhängande uppgifter gemensam planering för hela koncernen. För utformningen av programverksamheten har dotterföretagen ansvaret. Sveriges Television AB består av två programenheter, TV 1 och TV 2. samt delar av förutvarande Sveriges Radios teknikavdelning. Sveriges Riksradio AB består av Sveriges Radios gamla ljudradioenhet. delar av den gamla teknikavdelningen samt utlandsprogramenheten.

Bilaga 7 275

Sveriges Radios gamla distriktsorganisation är uppdelad på de två nya är utformad så att samarbete kan ske bolagen. Radions distriktsorganisation med lokalradion eller med TV-företaget. Genom att riksradion koncentrerat till ett mindre antal orter har det sina egna regionala produktionsresurser skapats bättre förutsättningar för ett allsidigt utbud från olika delar av landet. För televisionens del är landet uppdelat i ett antal distrikt. Aktierna i dotterbolagen i koncernen ägs i sin helhet av Sveriges Radio, som i sin tur har oförändrad ägarsammansâttning. är slutna mellan staten å De avtal som gäller om programverksamheten dotterbolagen å den andra. ena sidan och de fyra programproducerande Avtalen gäller fr. o. m. den 1 juli 1979 t. o. m. den 30juni 1986. För samma tid gäller ett avtal mellan staten och Sveriges Radio angående detta bolags uppgifter som moderbolag. Avtalen mellan staten och innebär bl. a. en skyldighet

programföretagen

sin programverksamhet med beaktande av för dessa företag att bedriva och televisionens centrala ställning i samhället, dessa verksamljudradions och för kulturens utveckling. heters betydelse för den fria åsiktsbildningen skall ge kunskaper och upplevelser. förmedla erfarenheter Programmen samt skänka god underhållning. De skall utformas så att de genom kvalitet, och mångsidighet skiftande behov och intressen hos tillgänglighet tillgodoser landets Även mindre gruppers intressen av mera särpräglad befolkning. natur skall skall i sin helhet i görlig mån tillgodoses. Programutbudet utformas med hänsyn till olika förutsättningar hos befolkningen och präglas åsikter och meningsyttringar. Avtalen innehåller av en mångfald av olika även förbud för programföretaget att mot vederlag medge kommersiell reklam i program eller programinslag.

3 Omfattning

Praktiskt ha en eller flera radiomottagare. Av taget varje hushåll beräknas hushållen beräknas 95 % ha TV, därav drygt 65 % färg-TV. För distribution av radioprogram finns tre rikstäckande FM-nät (P 1, P 2 Härutöver finns kvarvarande AM-sändare på lång- och och P3). fyra - de sistnämnda för distribution av mellanvåg samt tre kortvågssändare utlandsprogrammen. Samtliga FM-nät är anpassade för stereosändningar. Sändarnåten för TV1 och TV2 täcker december 1979 99.6 % resp.

99,4 % av befolkningen. Sändningstiden för TV för budgetåret 1977/78 uppgick till 83,9 timmar per vecka. Distriktens andel av egenproduktionen i TV uppgick till 34,5 %. samma till 353,7 timmar i Sändningstiden i ljudradio uppgick budgetår veckan. Distriktsandelen var i detta fall ca 27,2 %. radions och televisionens fortsatta Riksdagsbeslutet år 1978 angående verksamhet innebär krav på att andelen regionalt producerade riksprogram 1985/86 skall uppgå till 40 % av den produktion i TV och senast budgetåret kan utlokaliseras. För att åstadkomma den ökade ljudradio som rimligtvis av riksprogramproduktionen i radio och TV förutsätter regionaliseringen som förläggs till distrikten. För riksdagsbeslutet en ökning av sändningstiden televisionens del med en viss neddragning av är ökningen kopplad

276 Bilaga 7

produktionen i Stockholm. För riksradion innebär riksdagsbeslutet en ökning av sändningstiden under avtalsperioden med 40 veckotimmar från 340 veckotimmar budgetåret 1977/78 till 380 veckotimmar budgetåret 1985/86. Sändningstidsökningen för TV anges i riksdagsbeslutet till två veckotimmar, från planerade 37 veckotimmar per kanal budgetåret 1977/78 till 39 veckotimmar budgetåret 1985/86. Inom ramen för denna avses ökning distriktens produktion öka med fyra veckotimmar medan produktionen i Stockholm skall minska med två veckotimmar. Lokalradion sänder sedan år 1977 över 24 områden och täcker därmed hela landet. Bolaget disponerar för sitt ordinarie programutbud sammanlagt 20,5 timmar per vecka via FM 3-sändarna. Den enskilda lokalradiostationen har sändningstider som varierar från 10 till 15 timmar Den totala per vecka. sändningstiden budgetåret 1977/78 uppick till 325,5 timmar per vecka. Utbildningsradions sändningstid iTV uppgick budgetåret 1977/78 till 390,3 timmar. Under motsvarande period sändes 487,4 timmar i ljudradion.

Lagreglering

Radio- och TV-verksamheten hänseende regleras i rättsligt främst genom radiolagen och radioansvarighetslagen. I radiolagen, som är en ramlag för andra författningar definieras på området, vissa begrepp. Ett av dessa begrepp är rundradiosändning. Enligt 1§ radiolagen förstås med detta begrepp radiosändning eller trådsändning som är avsedd att mottagas direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen. Definitionen av begreppet radiosändning innebär att dit skall räknas både televisionssändning och ljudradiosändning. Även radarsändning, fjärrmanövrering, fjärrskrift och liknande av tecken, eller överföringar signaler skrift är radiosändning. I den mån t.ex. text-TV sänds genom etern är överföringen alltså att anse som radiosändning. På motsvarande sätt kan trådsändning bestå i överföring av såväl ljud som bild. Exempel på sådana sändningar är kabel-TV, teledata samt telefaksimil och vanliga telefonsamtal. Radiosändning eller trådsändning som är avsedd att tas emot av allmänheten är som nämnts av det rundradiosändning. Avgränsningen begreppet har stor betydelse för tillämpningen av radiolagen och radioansvarighetslagen. Enligt radiolagen får nämligen endast de företag som har tillstånd sända radioprogram regeringens i rundradiosändning och radioansvarighetslagen gäller bara radioprogram som sänds i rundradio av företag med sådant tillstånd. Radiosändning eller trådsändning som inte riktar sig till allmänheten och alltså inte är rundradiosändning eller som inte avser radioprogram får däremot anordnas av var och en. Utanför begreppet rundradiosändning faller t.ex. sändning av inspelad musik till viss arbetsplats, överföring av gudstjänster till sjukhus, televisions- eller ljudradiosändningar inom varuhus eller sjukhus, för specialtelevision undervisning. konferenstelefon m. m. Som rundradio betraktas däremot specialtelevision

Bilaga 7 277 SOU l980:28

för bostadsområden eller stadsdelar, överföring till andra orter av sporteve-

nemang och s. k. pay-TV. innehåller vidare bestämmelser om rätten att inneha och Radiolagen använda radiosändare och mottagare. innehöll en bestämmelse om I sin ursprungliga lydelse radiolagen ensamrätt att sända rundradioprogram för det aktiebolag som regeringen bestämde. En lagändring 1978 gjorde det möjligt för regeringen att ge flera Avsikten med ändringen var att möjliggöra en företag sändningsrätt. av sändningsrätten på flera företag inom koncernen Sveriges uppdelning Radio. Däremot i allmänhet tillfälle att sända avsågs inte att ge företag

rundradioprogram. Rundradions bestäms alltså av några få företag som av program statsmakterna tilldelats sändningsrätt. På de företagen, som skall verka i i förhållande till olika åsikter allmänhetens tjänst, ställs krav på opartiskhet Vidare att skilda grupper i största _och smakriktningar. anges principen bör kunna komma till tals. Delvis i motsatsställning till möjliga utsträckning står kraven yttrandefrihet för t. ex. kravet på opartiskhet på en vidsträckt och på informationsfrihet för dem som tar debattdeltagare i radioprogram som tar sikte på dessa förhållanden och andra emot programmen. Regler frågor om programmens innehåll ges i 6§ radiolagen. I dess första stycke sägs att programföretags rätt enligt 5 § att sända och bestämma innehållet i rundradioprogram skall utövas opartiskt och sakligt, varvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i rundradion. Kravet på opartiskhet och saklighet har varit intaget i medan innehållet i övrigt i bestämmelsen har överförts lagen från början, från avtal mellan staten och Sveriges Radio. Varje tidigare gällande skall se till att de program företaget sänder uppfyller programföretag och saklighet. Detta innebär bl. a. att balans skall anspråken på opartiskhet råda mellan olika i programutbudet från det enskilda åsiktsriktningar

programföretaget. i programutbudet modifierats. I ett avseende har principen om opartiskhet Programföretag skall nämligen enligt 6 § andra stycket hävda det demokratiska statsskickets samt principen om alla människors lika värde grundidéer och den enskilda människans frihet och värdighet. Stadgandet skall inte hindra att odemokratiska företeelser skildras eller att odemokratiska skall rundradion markera sitt avståndsmeningsyttringar återges. Däremot antidemokratiska uttalanden. tagande från och bemöta skall beträffande innehållet Utöver de nu nämnda reglerna i 6 § radiolagen i avtal mellan regeringen och i rundradioprogram gälla vad som föreskrivs Även förekom en sådan programföretag. i radiolagens tidigare lydelse där hänvisning till avtal. En nyheti lagen fr. o. m. den 1 juli 1978 är att det närmare som får tas in i ett avtal. De villkor som nu anges vilka föreskrifter får uppställas för rätt att sända rundradioprogram är följande:

1. föreskrift om skyldighet att sända beriktigande och genmäle,

2. föreskrift till skydd för enskilds privatliv, 3. föreskrift om förbud mot kommersiell reklam eller mot program som

bekostas av annan än programföretag, 4. föreskrift om skyldighet att på begäran av myndighet sända meddelande

278 Bilaga 7

till allmänheten och 5. föreskrift om skyldighet att sända redogörelse för beslut av radionämnden. vari programföretaget förklaras ha brutit mot bestämmelse i radiolagen eller i avtalet med regeringen.

Radionämnden granskar radioprogram som förekommit i rundradiosändning. Det ankommer på regeringen att meddela närmare bestämmelser om nämndens verksamhet (7 §). Nämnden är en statlig myndighet och består av sju ledamöter utsedda av regeringen. Den skall på eget initiativ eller efter anmälan från allmänheten pröva om utövar programföretagen sin sändningsrätt i enlighet med radiolagen och tillämpligt avtal med regeringen. Det är bara programmens innehåll som skall prövas. Organisatoriska och andra frågor faller utanför nämndens Nämnden kompetens. får inte ge föreskrifter om innehållet i eller utformningen av framtida program. Radionämndens ställning stärktes genom 1978 års reform. Nämnden fick då ökade möjligheter att systematiskt granska delar av programutbudet och vidare att granska hur programföretagen handlägger frågor om genmäle och beriktigande. I radiolagen fastslås vidare den viktiga principen om förbud mot

förhandsgranskning av program. I § 8 sägs: ”Myndighet eller annat allmänt organ får ej i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av

radioprogram och ej heller förbjuda radiosändning eller trädsändning på grund av dess innehåll. Bestämmelsen hindrar inte att bilder som återger hela eller delar av landet och som innehåller uppgifter av betydelse för försvaret Förbudet mot

förhandsgranskas. förhandsgranskning och sänd-

ningsförbud gäller alla slag av radio- och trådsändningar. alltså inte enbart rundradiosändningar. Radiolagen innehåller slutligen några ordnings- och straffbestämmelser.

Radioansvarighetslagen (RAL) är uppbyggd med anknytning till TF och

reglerar uttömmande villkoren för yttrandefriheten och frågan om det straffoch ansvaret

skadeståndsrättsliga för yttrandefrihetsbrott i rundradion.

Dessutom finns regler om skydd för meddelare och om rättegången i mål om yttrandefrihetsbrott i radioprogram. Lagen är tillämplig bara pä ljudradio- och televisionsprogram som ett svenskt programföretag får sända med stöd av 5 § radioligen. dvs. rundradioprogram (1 § första stycket). För andra slag av radioprogram sådana som inte riktar sig till allmänheten eller som endast innehåller enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter e. d. - gäller allmänna regler i främst brottsbalken och rättegångsbalken. Bestämmelserna i lagen är : huvudsak inte heller tillämpliga vid direktsändning av dagshändelser, gudstjänster och offentliga tillställningar (l § andra stycket). Ansvar och

skadeståndsskyldighet på grund av missbruk av yttrandefrihe-

ten i radio kan komma i fråga bara om gärningen innefattar yttrandefrihetsbrott. Med yttrandefrihetsbrott förstås i RAL framställningar eler offentliggöranden som enligt 7 kap. 4 eller 5 § TF skulle ha varit att bedöma som tryckfrihetsbrott om gärningen begåtts i tryckt skrift. Liksom i fråga om tryckta skrifter finns för radions del särskilda regler om vem som skall bära ansvaret för yttrandefrihetsbrott. Enligt 3 §RAL skall för

Bilaga 7 279

SOU 1980228

finnas en programutgivare med uppgift att förebygga

varje radioprogram att ett program eller Programutgivaren kan förbjuda

yttrandefrihetsbrott.

innehåll, men han har

programinslag sänds om han anser att det har brottsligt

eller vad över vilka program som skall sändas i övrigt inte bestämmanderätt

dessa skall innehålla. chef eller av annan Programutgivaren förordnas av programföretagets

Innan ett program sänds särskilt utsedd befattningshavare inom företaget.

som är programutgivare.

skall i ett register antecknas vem

i radioprogram svarar i första hand programutgi- För yttrandefrihetsbrott

i direktsända t. ex. debattdeltagavaren (4 §). Men medverkande program, för Beslut om sådan

re, kan själva bli ansvariga yttrandefrihetsbrott.

De

fattas av den som har att förordna programutgivare.

ansvarighet Dessutom skall medverkande skall underrättas om beslutet före sändningen.

Försummas någon av de

beslutet antecknas i registret över programutgivare.

Om inte har

blir ansvarig. programutgivare åtgärderna programutgivaren

skulle ha ålegat förordnats och antecknats i registret övergår det ansvar som

att förordna sådan.

programutgivaren på den som haft

följer samma regler som det straff- Det personliga skadeståndsansvaret kan

ansvaret. Skadeståndsanspråk på grund av yttrandefrihetsbrott

rättsliga än den som är straffrättsligt alltså inte riktas mot någon annan enskild person är dock alltid skyldigt att jämte den ansvarig för brottet. Programföretaget

ansvarige ersätta skada (6 §). i RAL är exklusiva. Ingen annan än de i lagen Ansvarighetsreglerna

yttrandefrihetsbrott i radioprogram (5 §

Omnämnda kan göras ansvariga för meddelare i sådana fall som avses i 7 andra stycket). Ansvar kan alltså drabba vissa brott mot rikets om meddelaren gör sig skyldig till kap. 3 § TF, nämligen överträder förbud mot utlämnande av hemlig handling säkerhet, uppsåtligen eller uppsåtligen åsidosätter viss tystnadsplikt. Regeln i 5 § andra stycket

i utländsk radio meddelandet lämnats för offentliggörande gäller även om

eller televison. om ansvarsfrihet för På motsvarande sätt som i TF har lagens regler med bestämmelser om meddelare och andra medverkande kompletterats len rättegång som angår yttrandefriheten i radioprogram

anonymitetsskydd.

till programmet i den mån får inte efterforskas vilka som har medverkat Vidare får vederbörande inte är ansvarig enligt lagen (7 § andra stycket). samt andra som har

programutgivare och tjänstemän vid programföretaget

inte avslöja vilka - utom med programmet som huvudregel tagit befattning tillkomst om de medverde ansvariga - som medverkat vid programmets

kande inte lämnat sitt samtycke (9 §).

i radioprogram skall bedömas efter samma Missbruk av yttrandefriheten

av missbruk av tryckfriheten enligt 1 grunder som gäller för bedömningen

kap. 4§ TF. av Televisionen omfattas inte av bestämmelserna om offentlig förevisning

bestämmelser om film som finns i förordningen (1979:348) med särskilda m. m. Regleringen i biografför-

biografföreställning (biografförordningen).

avser huvudsakligen filmcensuren. ordningen

280 Bilaga 7

5 Försöksverksamhet med närradio

Sedan i mars 1979 pågår försök med s. k. närradio. Försöksverksamheten grundar sig på ett beslut av statsmakterna av 1974 års på förslag radioutredning. Genom beslutet har man velat ge möjlighet för ideella organisationer och föreningar att sända radio- och televisionsprogram inom geografiskt avgränsade områden. Närradion riktar sig till allmänheten. Det är således fråga om rundradio- Verksamheten är reglerad i några speciallagar, nämligen lagen sändningar. (1978:479) om försöksverksamhet med närradio, om lagen (1978:480) ansvarigheti försöksverksamhet med närradio och förordningen (1978:485) om närradio. Lagstiftningen innebär i korthet följande. Försöksverksamheten får pågå till den 30 juni 1981. Den skall gälla lokalt

begränsad radio- och trådsändning av ljudradioprogram

och trådsändning av televisionsprogram. Sändningsrätt ges av en tillsatt kommitté, närradiokommittén, och kan på ansökan tilldelas lokal sammanslutning som är juridisk person och bedriver ideell, politisk, facklig eller religiös verksamhet inom sändningsområdet. Som villkor för sändningsrätt gäller bl. a. att en programutgivare har utsetts av sammanslutningen. Denne skall bära det straff- och skadeståndsrättsliga ansvaret för yttrandefrihetsbrott i programmen. Om programutgivare saknas eller inte har föreskriven behörighet drabbar ansvaret sammanslutningens ställföreträdare. Sammanslutningen svarar tillsammans med den

ansvarige för skadeståndsskyldighet.

Bland de ytterligare villkor för sändningsrätt som får ställas kan nämnas sådana som gäller sändningstider samt placering, effekt och frekvens hos sändaren. Syftet med den verksamhet som nu bedrivs försöksvis är att sammanslutningarna skall få tillgång till ett språkrör. Av den anledningen har inget krav på opartiskhet e. d. ställts upp för nårradion. Närradioprogram kan heller inte underkastas radionämndens prövning. Föreskrifterna i 6 och 7 §§ radiolagen är alltså inte Däremot tillämpliga. gäller såsom för övrig rundradioverksamhet förbud mot kommersiell reklam. Den regleringi RAL som avser gränserna för yttrandefriheten, påföljd och rättsverkan av yttrandefrihetsbrott, ansvarsfrihet för meddelare och rätt till anonymitet för medverkande samt rättegången i mål som rör yttrandefriheten är tillämplig även på program i närradiosåndning. Närradiokommittén har hittills beslutat om sändningar på 16 orter. I

samtliga fall har det varit fråga om ljudradiosändningar. Räckvidden för

nårradion är ungefär 4-5 km. Effekten på sändarna är 1 watt utom i Stockholms innerstad där effekten är 20 watt. l Stockholm finns för närvarande minst 17 studios för närradio. Ett hundratal föreningar är engagerade i verksamheten. Årskostnaden till televerket för en sändare kan beräknas till 10 000 kr. Kostnaden bärs gemensamt av de sammanslutningar som använder sändaren. Till denna kostnad kommer behövlig studioutrustning som kan beräknas uppgå till minst 6000 kr.

Bilaga 7 281

6 Utvecklingsmöjligheter

att utöka antalet traditionella radio- och TV-sändningar Möjligheterna i etern. Sändningsutrymmet fördelas begränsas av tillgängligt utrymme överenskommelser. Ett sätt nämligen mellan staterna genom internationella för radio- och TV-program är emellertid att åstadkomma ökat utrymme Antalet kabelsända program kan

överföring via kabel (trådsändning).

hinder finns inte. teoretiskt sett göras obegränsat. Några tekniska Enligt tidigare beräk- Begränsningarna ligger på det ekonomiska planet. skulle ett rikstäckande kabel-TV-nät för tio kanaler ningar av televerket kronor. Med hänsyn till kostnaderna är det knappast kosta minst 10 miljarder realistiskt att räkna med rikstäckande eller ens regionala sändningar av radio eller TV över kabel inom överskådlig framtid. väl användas för lokala sändningar. En Däremot kan tekniken mycket är att sända TV-program över de centralantenner näraliggande möjlighet att inom bostadsområden som nu finns på många håll. Det är inte ovanligt flera hundra hushåll. Därtill kommer sådana centralantenner betjänar möjligheten att för relativt låga kostnader koppla samman flera antennanläggningar till ett distributionsnät. i första hand vara användbar som Kabel-TV i denna form kan tänkas för lokalt verksamma föreningar o. d. Det kan nämnas att informationskanal för närvarande förbereder försök med när-TV i Västra närradiokommittén och Navestad i Norrköping. Försöken avses starta i Flemingsberg, Huddinge februari 1980.

283 sou 1930:23

8 Teater

Bilaga

Även Teatern har sedan gammalt en given plats inom opinionsbildningen. om teaterns huvudsakliga uppgifter väl närmast ligger inom kultursektorn. också som medium för information och används teatern i stor utsträckning Denna förefaller dessutom ha ökat debatt i samhällsfrågor. användning under senare tid. I allt högre grad har teatern också börjat söka upp sin publik

i stället för att endast söka locka den till teatern. I och för sig måste alltså även teatern räknas till de opinionsbildande har att beakta. Emellertid skall den lagstiftning som massmedier som MKU MKU kan komma att föreslå i första hand gå ut på att motverka skadlig massmediekoncentration. Det blir här oftast fråga om affärsmässiga företag. bedrivna teaterverksamheten torde då vara av mindre Den här i landet intresse. Denna verksamhet drivs nämligen bara i undantagsfall på affärs-

mässiga grunder. i allmänhet i associationsrättsliga former. Teaterverksamheten bedrivs skiftar aktiebolag, ekonomiska Associationsformerna mycket och omfattar och stiftelser. Teatrar under direkt kommunal föreningar, ideella föreningar Men det finns också annan eller landstingskommunal ledning förekommer. teaterverksamhet. av de olika för Man kan göra en grov uppdelning organisationerna ”institutionsteatrar” och yrkesmässig teaterverksamhet i två huvudtyper, och De sistnämnda kan i sin tur delas upp i fria grupper

”gruppteatrar”.

som arbetar tämligen självständigt inom en institution. grupper i stort hierarkiskt ordnad. Inom institutionsteatern är beslutsprocessen Under teaterchefen finns Verksamheten leds av styrelsen och en teaterchef. dessutom inom större teaterföretag befattningshavare med mera avgränsade omhänderhas av regissörer befogenheter. Den egentliga teaterproduktionen under medverkan av andra yrkeskategorier som scenograoch skådespelare fer, scenarbetare, snickare m. fl. Den formella beslutanderätten i fråga om repertoaren ligger hos styrelsen, men teaterchefen är den som reellt har det avgörande inflytandet. Tidigare som egentligen var ett fanns inom institutionsteatrarna repertoarråd, av företrädare för de flesta yrkeskategorierna rådgivande organ. bestående Rådens har numera övertagits av de s. k. MBLinom teatern. uppgifter

delegationerna. teatrar befattningar som Vid några större har på senare tid inrättats och samordnande uppgifter. som Producenten har administrativa producent. tidigare låg på regissören.

284 Bilaga 8

Vad som nu har sagts om institutionsteatrarnas organisation gäller givetvis

inte generellt; förhållandena skiftar från teater till teater beroende på storlek och annat.

Inom gruppteatern utförs allt arbete kollektivt på det sättet att ingen har viss befattning eller utför bara vissa sysslor inom teaterproduktionen. utses hos de fria grupperna innehavare av olika poster inom den Visserligen

associationsrättsliga organisation, i vilken verksamheten men

bedrivs, posterna byts ofta och saknar reell betydelse. [fråga om såväl administration och ekonomi som själva teaterproduktionen fattas viktigare beslut på

stormöten.

Amatörteater bedrivs inom amatörteaterföreningar eller i löst sammansatta sällskap. Ett 60-tal sådana föreningar är anslutna till Amatörteatrarnas

Riksorganisation. Föreningarna svarar inte bara för teaterproduktion utan också för viss studieverksamhet.

Allmänna teaterinstitutioner svarar för huvuddelen av teaterutbudet i landet. Till denna av institutioner kategori hänförs här de statliga och statsunderstödda teatrarna. De senare har vanligen kommuner eller landsting som huvudmän.

Operan och Dramatiska teatern drivs av två statsägda aktiebolag. Operan har till uppgift att utöva och främja musikalisk scenkonst genom att uppföra i

första hand musikdramatiska verk och baletter. Dramatiska teatern skall utöva och främja klassisk och modern dramatik av både svenskt och utländskt ursprung. Båda teatrarna spelar på scener i Stockholm och på turnéeri olika delar av landet. De skall vidare medverka med framträdande i

radio och television. I turnéverksamheten samarbetar de med Svenska riksteatern.

Svenska riksteatern är en ideell förening uppbyggd på lokala teaterföre-

ningar och

länsteaterföreningar. För budgetåret 1978/79 erhöll riksteatern

statsbidrag med drygt 71 Mkr. För budgetåret 1979/80 skedde en uppjustering till 80,8 Mkr. skall Bidraget användas för central och regional produktion och distribution av teater som

komplettering till förekommande

regional och lokal teaterverksamhet. Riksteatern skall vidare förmedla

teaterföreställningar och gästspel av andra institutioner och ensembler samt

ge allmän information och rådgivning till yrkesmässigt arbetande teatrar och amatörteatrar. Teatern skall samarbeta med Institutet för rikskonserter, Operan och Dramatiska teatern och i övrigt samverka med myndigheter och

folkbildningsorganisationer och med institutioner inom teater och andra

konstområden. Riksteaterns verksamhet står under tillsyn av statens kulturråd.

Statsbidrag utgår också till vissa läns- och stadsteatrar. För närvarande finns det 17 sådana teaterinstitutioner som är berättigade till bidrag. Även dessa står under kulturrådets tillsyn. Deras verksamhet är skiftande. Den omfattar såväl musik- och talteater som dans.

Under större delen av 1960-talet låg institutionsteatrarnas sammanlagda utbud på mellan 7 000 och 8 000

föreställningar per år. Under samma period

ökade antalet teaterbesök totalt. Mest berodde det på Svenska riksteaterns ökade verksamhet. Under 1970-talet har

föreställningsantalet ökat stadigt.

Det uppgick spelåret 1977/78 till drygt 12 000. Antalet besök vid teaterin-

stitutionerna samma år utgjorde omkring 3 miljoner.

8 285

Bilaga

Vid sidan om de allmänna teaterinstitutionerna finns ett relativt stort antal - som var den första i landet av så kallade fria teatergrupper. Narrengruppen detta slag ~ Fria Proteatern och Pistolteatern är exempel på sådana grupper. drivs de av stiftelser, bolag eller föreningar av något slag. De Organisatoriskt är ofta att anse som privatägda men verksamheten drivs sällan eller aldrig på De brukar därför inte hänföras till kategorin affärsmässiga grunder. privatteatrar. de fria komma i åtnjutande av Numera kan också teatergrupperna är dock att de bedriver sin verksamhet i statsbidrag. En förutsättning former eller under liknande förhållanden. Ett 80-tal grupper yrkesmässiga Grovt skattat kan det finnas ett har det senaste året sökt sådant bidrag. tilldelade 44 av sökandena hundratal grupper av detta slag. Kulturrådet för budgetåret 1978/79. Det totala statsbidraget till dessa grupper statsbidrag utgjorde 5,8 Mkr. För budgetåret 1979/80 ökade anslaget till de fria teater-, dans- och musikgrupperna från 10,4 Mkr till 14,4 Mkr. De fria teatergrupperna beräknas årligen ge omkring 5 000 föreställningar i landet. och ha närmare 20 procent av den totala teaterpubliken drivna teaterverksamheten är mycket begränsad. Det Den kommersiellt lär för närvarande bara finnas fem privata teaterföretag med permanent verksamhet. Fyra av företagen är belägna i Stockholm och ett företag finns i Vidare finns det teaterlokaler till Göteborg. på olika håll i landet som hyrs ut av teater- och revyföreställningar. Flertalet privatteatenskilda producenter rar åtnjuter kommunalt stöd i olika former. På Teatrarnas Riksförbund, som är arbetsgivarorganisationen på områi Stockholm och en teater i Göteborg till det, räknar man bara fem teatrar privatteatrar. I Stockholm finns Folkan - som ägs av Olle Kinch gruppen Produktion AB — Intima Teatern och Oscarsteatern - som ägs av Sandrew Film & Teater AB - Vasa-Teatern - som ägs av Tribun Teater AB - samt

Maximteatern, som ägs av Lima Brall AB. Nya Teatern i Göteborg ägs av en

privatperson. Sandrews och Maximteatern. Scala-teatern har tidigare ägt Scalateatern 1976 av Fria Proteatern och sedan 1979 driver Lima Brall AB övertogs Maximteatern. ägde Folkan, Överlät 1978 teatern Europa Film, som tidigare till Olle Kinch Produktion AB.

287 sou 1980:28

9 Utställningar Bilaga

1 Kort historik

Utställningens traditionella roll kan sägas vara att för beskådande tillhandaordnade föremål från ett visst ämnesområde. De hålla systematiskt huvudsakliga uppgifterna för utställningen ligger därför inom det merkantila Ramarna för utställningsväsendet har dock området och inom kultursektorn. 30 år sedan började utställningen tas i efter hand vidgats. För omkring anspråk som ett medel att framföra åsikter och göra inlägg i samhällsdebatten. Denna roll för utställningen har fått en allt större betydelse. alltså även räknas till de I och för sig måste utställningsväsendet massmedier som MKU har att beakta. Huvuduppgiften för

opinionsbildande

att motverka MKU är emellertid att söka skapa regler som gör det möjligt massmediekoncentration. Från yttrandefrihets- och opinionsbildskadlig torde den här i landet bedrivna utställningsverksamheten nings synpunkt innehåller därför endast vara av mindre intresse. Den följande redogörelsen av utställningsverksamheten i en kort tillbakablick och en lägesbeskrivning landet. Redogörelsen är huvudsakligen hämtad från yttrandefrihetsutred-

ningens betänkande, SOU 1979:49. av utställningar särskil- Inom utställningsväsendet kan följande kategorier museiverksamjas: Industri- och hantverksutställningar, konstutställningar, heten och utställningar av idé- eller debattkaraktär. har sitt ursprung i medeltidens Industri- och hantverksutställningarna marknader och varumässor. På 1700- och 1800-talen växte på dessa områden en omfattande utställningsverksamhet fram. Syftet var bl. a. att spegla och den tekniska Nationella och internationella industristimulera utvecklingen. utställningar hölls i ett stort antal städer världen över. Inom näringslivet branschvisa i stor omfattning. Även om de nu anordnades utställningar området avsedda utställningarna hade sin tyngdpunkt på det tekniska också resultat av t. ex. kulturellt och vetenskapligt arbete. Under förevisades 1900-talet har utställningsverksamheten rörande industri- och hantverksprooch fått en mera utpräglat merkantil dukter knutits fastare till näringslivet

inriktning. Konstutställningen kan sägas ha uppkommit som en följd av akademiväsendet, som kom till under 1600-talet. Till de första konstutställningarna hörde de som akademien i Paris höll med början 1673. Verksamheten spred till andra länder. I Sverige ordnade konstakademien utställningar sig därefter från 1780-talet.

288 9

Bilaga

hade på detta område till en början en mer eller Utställningsväsendet

mindre officiell prägel genom anknytningen till akademierna. Under 1800-talet vidgades verksamheten genom tillkomsten av grupp- och separat-

utställningar. Samtidigt växte de första fram.

konstföreningarna De skulle

väcka och underhålla konstintresset hos en större allmänhet.

Museeti egentlig mening är den yngsta av de hittills berörda utställnings-

formerna. Först under 1800-talet inrättades museer i större omfattning. Dessförinnan hade, med ursprung i privata naturalie- och

kuriosasamlingar,

endast enstaka museer offentliga som exempelvis British Museum öppnats.

I Sverige överfördes de statliga

konstsamlingarna år 1866 till det då

öppnade Nationalmuseum. Under slutet av 1800-talet inrättades i Stockholm

och övriga landet ett stort antal museer, flertalet i offentlig regi.

Ännu i början av 1900-talet förekom vid sidan av museiverksamheten i

huvudsak bara sådana utställningar som hade till ändamål att presentera

hantverksoch industriprodukter samt konst- och konsthantverksalster.

Först omkring 1950 påbörjades utvecklingen mot utställningar av idé- och

debattkaraktär, vilka kommit att spela en allt större roll inom utställningsväsendet.

Utställningsväsendets arbetsformer

Staten och kommunerna svarar för en betydande del av utställningsväsendet i

landet.

Bland de statliga institutioner som arbetar med intar utställningar Stiftelsen

Riksutställningar en särställning. Riksutställningar har som huvudsaklig uppgift att främja utställningsväsendet genom att själv anordna

och distribuera utställningar och genom att lämna råd och bistånd till andra i producenter på området.

Årligen produceras av Riksutställningars

egen personal eller i samarbete med utomstående,

såsom museer, enskilda konstnärer, bildningsorganisa-

tioner och andra, ca 30 utställningar. Organisationens katalog upptar närmare 175 titlar. Utställningarna, som alla är

vandringsutställningar,

behandlar vitt skilda ämnesområden. De hyrs och visas av främst kommunala

institutioner som skolor och bibliotek men även i viss mån av företag och

organisationer. Budgetåret 1977/78 visades utställningar producerade av

Riksutställningar vid drygt 2 000 tillfällen.

Vid sidan av

Riksutställningar är det främst centralmuseerna —National-

museum, Naturhistoriska riksmuseet, Statens historiska museum m. fl. som på det statliga området svarar för en mera organiserad utställningsverksamhet. Staten har också det ekonomiska ansvaret för några som stiftelser

organiserade museer och lämnar statsbidrag till ett antal mindre museer.

Förutom permanenta

utställningar (basutställningar) ordnar museerna i

stor utsträckning tillfälliga utställningar och De

vandringsutställningar.

statliga museerna producerar årligen ungefär 100

vandringsutställningar som

visas på närmare 500 platser. Produktionen av utställningar ombesörjs

huvudsakligen av museernas egen personal.

En inte obetydlig utställningsverksamhet bedrivs dessutom av skilda

Bilaga 9 289

om den statliga myndigheter och andra organ som ett led i informationen egna verksamheten. av den kommunala utställningsverksamheten växlar från Omfattningen ort till annan. Alla kommuner torde åtminstone i viss utsträckning anordna och i skolor. Flera har också egna konsthallar eller utställningar på bibliotek museer. Som ett exempel på omfattningen av kommunal utställningsverksamhet kan nämnas att Södertälje kommun år 1978 visade ca 50 utställningar i varierande storlek i kommunens konsthall, museum och bibliotek. Siffran torde ligga över genomsnittet för landets kommuner. _ bland de kommunala institutioner som arbetar med En särställning intar Kulturhuset i Stockholm. Där visar man årligen omkring utställningar 75 utställningar från olika ämnesområden. som visas i kommunal ofta helt eller delvis De utställningar regi produceras av kommunens egen personal, ibland i samarbete med enskilda organisatiolånar man dock in vandringsutställningar eller ner. I betydande utsträckning lokaler för fristående utställare. upplåter visas ofta i skolorna. Där produceras också Vandringsutställningar utställningar i olika ämnen som elevarbeten. Flertalet av de statliga institutioner som bedriver utställningsverksamhet De kommunala institutionerna sorterar oftast under leds av en styrelse. finns särskilda nämnder kommunernas kulturnämnder. I vissa fall museinämnder e. d. Vanligtvis beslutar styrelsen eller konsthallsnämnder, nämnden i frågor som rör institutionens inriktning i stort. Inte sällan, främst på det kommunala området, beslutar den i vart fall formellt även om varje fattas beslut om enskilda av enskild utställning. I övrigt utställningar institutionschefen eller av flera tjänstemän gemensamt vid någon form av Ett vanligt förfarande är att en projektledare eller planeringssammanträde. internt ansvarig utses för varje utställning oavsett om den produceras inom institutionen eller inte. Utanför det statliga och kommunala området förekommer utställningsverksamhet i fastare former främst inom enskilda kulturorganisationer och stöd. I föreningar. Dessa åtnjuter i stor utsträckning statliga eller kommunala vissa fall är de även underkastade viss offentligrättslig reglering. Exempel som drivs i förenings- eller stiftelseform. Vid dem härpå utgör länsmuseerna produceras egna utställningar, såväl stationära som vandringsutställningar. Dessutom visas och distribueras utställningar som producerats av utomstå- Som exempel på omfattningen av verksamende, bl. a. Riksutställningar. heten kan nämnas att Västerbottens museum i Umeå visar omkring 30 årligen. Bredden på utbudet är stor. utställningar Av landets ca 125 konstföreningar driver flera egna konsthallar och inom museer. Föreningarna arrangerar en mycket stor del av utställningarna det konstnärliga området. Bland övriga enskilda utställningsarrangörer märks folkbildningsorganisationerna. De producerar ofta utställningar i samarbete med statliga och kommunala institutioner. På senare tid har utställningen tagits i anspråk av enistor krets mer eller i samhällsmindre fast organiserade grupper för åsikts- och opinionsbildning ordnar utställningar om miljövård, bostadsförhållanden, frågor. Grupperna förhållanden i främmande länder, u-hjälp m. m. arbetsfrågor, politiska

290 Bilaga 9

SOU l980:28

Dessa utställningar visas ofta i lokaler som har ställts till förfogande av statliga eller kommunala organ; det förekommer också att man ställer ut på gator och torg och på andra ställen. Det är svårt att bilda sig en uppfattning om hur omfattande verksamheten är. Man kan anta att den är stor och växande. Slutligen kan nämnas att det inom näringslivet förekommer en tämligen livlig utställningsverksamhet med debatterande och opinionsbildande syfte, vid sidan av det stora antalet varumässor och liknande, rent kommersiella utställningar.

291 SOU 1980228

10 medier

Bilaga Nya

teledata och telefaksimil utgör en vidareutveckling av den Text-TV, och som är grunden för elektroniska överförings- mottagningsteknik och telefoni. Till denna utveckling kommer möjligheterna att TV-sändningar kombinera tekniken i dessa medier med datatekniken. Denna kombination

innebär i ett teledata-system att uppgifter, som finns lagrade i en dator, via det allmänna telefonnätet kan överföras till och från terminaler. Dessa kan vara modifierade Datorn, TV-mottagaren och telefonen TV-mottagare. system, vars tjänster den enskilde knyts alltså ihop i ett sammanhängande kan ha möjligheter att använda sig av. medborgaren införande till hushållen i stor Genom av dessa nya informationsbärare för spridning och mottagande av skala kan i framtiden förutsättningarna ändras dessa nya medier utreds av information åtskilligt. Frågor kring (U 1978:12). Utredningen befinner sig informationsteknologiutredningen ännu stadium och det är oklart hur den nya på ett förberedande medieverksamheten kommer att organiseras. Man torde emellerslutgiltigt tid på goda grunder kunna utgå från att de företag som kommer att redigera eller eljest ha inflytande på innehållet i och ansvara för informationsutbudet som avses i MKU:s lagförslag. Den detta får anses vara massmedieföretag som huvudsakligen är en beskrivning av medierna, följande framställningen, är tagen från informationsteknologiutredningens kartläggningsrapport, Nya

vyer (SOU 1979:69).

1 Text-TV

Text-TV innebär att text och enklare grafiska bilder via vanliga TV-sändare ett villkor är att mottagaren är överförs på TV-nätet och återges på TV-rutan; som förutses för text-TV är försedd med en särskild tillsats. Den användning av ordinarie TV-program (t. ex. för översättning av program till textsättning eller eller av svenska program) samt svenska invandrarspråk, textning förmedling av information, t. ex. nyheter. Information i text-TV i TV-mottagaren som numrerade presenteras ”textsidor”, bland vilka tittaren själv kan välja vad han vill se. Textsidorna med distribueras från sändaren i löpande följd (4 sidor per sekund)

användande av linjer som inte behövs för den samtidigt pågående TV- Tittaren med ledning av en innehållsförteckning vilken sändningen. väljer sida han önskar få fram. Det sker genom att man på en teckendosa trycker in

292 Bilaga 10

den önskade sidans nummer. TV-apparaten väntar då tills sidan passerar i sändningen, griper tag” i sidan och visar den, antingen över TV-bilden eller

separat (med brytande av det vanliga TV-programmet). Bilden hålles sedan

kvar så länge man själv önskar. Hur snabbt sidan kommer fram beror på hur

många lagrade” sidor det finns: om antalet är 200 blir den genomsnittliga väntetiden ca 25 sekunder, den maximala 50 sekunder. Förutom för bilder av hela sidor kan text-TV användas för att komplettera den vanliga TV-bilden med text eller för textning av svenska program. Även enkla grafiska bilder kan överföras, t. ex. översiktskartor och enkla

illustrationer. Dessa bilder kan dock inte förmedla några detaljer, utan närmar sig schematiska

symbolfigurer. Text-TV-sändningarna kräver inte

någon högre grad av aktivitet hos användaren; det gäller endast att välja mellan ett begränsat antal alternativ.

Inom Sveriges Radio utför man sedan 1975 praktiska prov med text-TV,

och 1979 har provsändningar startat, anpassade för

hörselhandikappade,

f. n. med en utvald provpublik, som omfattar 160 personer. Den tekniska

metod som används (och som tillämpas i de flesta europeiska länder) är samma som i de engelska text-TV-system som kallas Ceefax och Oracle. På

olika sätt kan man förkorta väntetiden innan en beställd sida visas i TV-rutan: t. ex. genom att begränsa antalet textsidor och genom att sända

registersidorna med större täthet. Även andra principer kan utnyttjas. Texten kan också göras lättare läsbar, genom att användaren med hjälp av en

särskild knapp tar fram endast halva textmängden från en sida; bokstäverna

blir därmed dubbelt så stora när först övre halvan och därefter undre halvan

av en sida visas. -

Utomlands förekommer text-TV i reguljära sändningar ännu endast i England. De två systemen, Ceefax och Oracle, är tekniskt helt kompatibla, dvs. samma mottagare kan ta emot sändningar enligt båda systemen. Antalet

sålda mottagare med text-TV-möjlighet i England uppgick i augusti 1979 till

omkring 25 000, och en kraftig expansion väntas.

Ceefax är BBC:s

text-TV-system. Det omfattar f. n. 300 sidor, 200 för BBC 1 och 100 för BBC 2. Kanalerna har något olika karaktär: Ingen reklam förekommer i BBC:s sändningar.

Oracle är det kommersiella TV-bolaget ITV:s system. Det kan omfatta 800 sidor (vilket medför att väntetiden för en bild kan uppgå till 3 1/2 minut). För att förkorta väntetiden sänder ITV de oftast valda sidorna (nyheter, väder, resor m. m.) med större frekvens än Övriga sidor. I dessa fall blir väntetiden

därför endast ca 10 sekunder.

Nyhetsmaterialet i båda systemen av moderföretagens nyhetspresenteras redaktioner, medan övrig information av andra ombesörjs anställda.

Text-TV-sändningar pågår endast under delar av dygnet.

Ceefax finansieras genom ordinarie

licensmedel, medan Oracle väntas bli

reklamfinansierat till en del. Det TV-system som används i Sverige delar upp varje bild i 625 linjer. Av

dessa visas 575 på TV-skärmen. De övriga kan delvis för utnyttjas textöverföring. En text-TV-sida kan innehålla 24 rader. Upp till 800 sidor kan rymmas inom systemet, men praktiskt sett begränsas användningen till

200 sidor. Om man vill utnyttja en kanal för enbart

text-TV-sändningar,

Bilaga 10 293

införandet av en tredje TV-kanal, kan volymen ökas exempelvis genom I så fall skulle 50 000 sidor kunna bli tillgängliga för tittarna. väsentligt.

Användningsområden

Text-TV kan användas på många olika sätt. Den enklaste formen för text-TV att beställa fram text till vanliga talade TV-program, men också ger möjlighet möjlighet att undvika programtextning. Detta gäller också bl. a. den idag till svenska från vanliga typen av textsättning, nämligen översättning främmande nederst i TV-rutan, språk. Sådana texter placeras då normalt med själva programmet. En inmatning till TV-sändarutrustningsamtidigt måste före Denna arna av själva texten då ske i förväg, utsändning. textinmatning måste f. n. ske manuellt. Forskning pågår visserligen kring simultantextning, direktöversättning från ljud till text, men det dröjer innan användbara resultat därifrån finns tillgängliga. praktiskt Detta innebär alltså att textning av direktsända textsättningsarbete samtidigt som det program, där händelseförloppet äger rum i verkligheten sänds, tills vidare ej är möjligt i större skala (bortsett från s. k. nyckelords- I praktiken undantas textning, där enbart vissa viktiga ord anges i textform). samt ett antal därför oftast direkt sända inslag i t. ex. Aktuellt, Rapport som ofta är så sena i produktion att de närmast är andra aktualitetsprogram att jämföra med direktsändning. av Framför allt två grupper i samhället kan väntas få särskilt stor glädje textsatta hörselhandikappade och språkliga minoriteprogram, nämligen ter. Antalet 1,2 Stora grupper medborgare har intresse av programtextning.

miljoner i Sverige har nämnts. Nyttan av text-TV för de hörselskadade är uppenbar. Finska, jugoslaviska kan vidare tillgodogöra sig betydligt fler m. fl. nyinflyttade personer till

televisionssändningar än tidigare genom att välja en programöversättning

arbete för att det egna språket. Emellertid krävs ofta ett ganska omfattande

få fram bra och riktiga texter. med en eventuell nordisk TV-satellit kan text-TV komma att I samband spela en roll, eftersom då textning till olika nordiska språk kan bli särskilt

betydelsefull. Text-TV ger möjlighet att när som helst under pågående sändning beställa förteckning över fram nyheter av olika slag. Sportresultat, väderprognoser, och uppgifter om kulturella händelser utgör aktuella TV- och radioprogram som lämpar sig väl för text-TV. Börs- och valutainforexempel på områden mation samt konsumentinformation är andra exempel som är väl anpassade

för utsändning via text-TV. Text-TV medier. Mediet påminner på en rad sätt om redan existerande och ersätter delvis ordinarie TV-sändningar, tekniskt såväl som kompletterar och annan särskild information i anslutinnehållsmässigt. Programtextning till kan läggas över ordinarie TV-bild. Vissa ning pågående program före kortare i informationssidor kan ses som ersättning nyhetssammandrag TV och kanske framför allt i radio. Informationssidorna kan också sägas rubrikssammanfattningar och TT:s kortare återge vad som står i tidningarnas

294 Bilaga 10

notiser. Text-TV kan erbjuda ungefär samma information som TT-nytts telefonupplysning i storstäderna. Denna får tusentals påringningar per dag.

Kostnadsuppskattningarna beträffande text-TV är ännu ytterst osäkra.

Det är t. ex. svårt att få reda på vad TV-bolagens text-TV-service egentligen kostar när det gäller anskaffning, redigering och inmatning av texter (BBC har en text-TV-redaktion på ett tjugotal Brittiska personer). beräkningar, som gjorts oberoende av BBC och utgår från att text-TV innehåller ofta information och används av en kvarts miljon tittare, antyder att uppdaterad den samlade kostnaden för text-TV (sånär som på merkostnaden för TV-apparater och dosor) som mest skulle motsvara mellan 10 och 15 svenska kronor per tittare och månad, och sannolikt vara ännu mycket lägre. Våren 1979 är månadshyran för en text-TV-apparat 18 pund, ungefär 160 kronor. En vanlig TV-apparat kostar omkring 10 pund att hyra.

2 Teledata

Teledata ger liksom text-TV att överföra möjlighet text och enkla bilder. Skillnaden är att här används telefonnätet för överföringen till mottagarapparaten i stället för etern. Liksom vid text-TV överförs inget ljud. Teledata sänds inte, som text-TV. I stället lagras uppgifter i en liten dator, som är kopplad till telefonnätet. Man ringer upp denna dator, och ”hämtar” de uppgifter man önskar, för presentation på en TV-ruta, eller på papper. Den tekniska som behövs är, i nuvarande utrustning form, något mer omfattande än vad som krävs för text-TV. Ett s. k. modem behövs för att medge anslutning till telefonnätet. För att förenkla handhavandet kan utrustningen kompletteras med en automatisk uppringare. Det erfordras, liksom för text-TV, en nummerdosa för val av sidnummer för de uppgifter som skall presenteras. Denna dosa kan vara sammankopplad med TV-apparaten via en tunn tråd, eller vara trådlös (t. ex. arbeta med infrarött ljus). Användningen av teledata sätt. Via telefonnätet går till på följande genom att slå ett visst telefonnummer —sätter sig användaren i kontakt med teledatacentralen. Denna består normalt av en vanlig minidator med direkttelefonnummer, som är programmerad för ändamålet. Från denna central överförs på användarens begäran, via telefonnätet, information som framträder bildruta på TV-mottagarens så länge man önskar detta. Teledatacentralen utgörs alltså av en minidator som är programmerad för kommunikation med och mellan teledata-apparaterna. Vidare är datorn för sökning efter lagrade uppgifter i sitt minne, där i princip programmerad obegränsade mängder uppgifter ryms. Som nämnts startar kontakten med teledata genom att man på telefonen ringer upp teledata-Centralens nummer. Denna svarar genom att sända en vinjettbild som anmodar användaren att uppge sitt användarnummer och lösenord. Dessa erfordras för och behörighetskontroll för att kunna debitera. Härefter kan man börja söka efter önskad information. Detta sker genom att man i upprepade steg väljer mellan ett antal alternativa sökord. På så vis

Bilaga 10 295

informationsområdet steg för steg, till dess den sökta preciseras det aktuella uppgiften erhållits. om man känner den önskade Då varje sida har ett unikt nummer kan man, sidans nummer, även direkt kalla fram just den utan att gå igenom den

normala sökproceduren. varvid en Kontakten avslutas genom att man trycker på en särskild knapp, för det hela. Därefter slutbild visas med uppgift om använd tid och kostnaden sker nedkoppling automatiskt. av fullt alfabetiskt En betydelsefull teknisk komplettering utgör anslutning till teledata-terminalen i stället för den rent tangentbord den vanliga Därmed mer flexibel och numeriska teckendosan. möjliggörs betydligt Vidare kan därmed meddelanden sändas naturlig sökning efter information. En viss merprogrammering av datorn krävs i detta även mellan terminaler.

sammanhang. Ur teknisk är teledata lämpat för decentraliserade och spridda synvinkel bestående av ett flertal olika databaser. Vissa delar av databassystem, innehållet i dessa kan reserveras för förtroliga meddelanden inom begrän-

sade användningsgrupper. kommer flera minidatorer att samverka när efterfrågan på Troligen ökar. På så vis kan användaren normalt slå ett mycket stora datamängder lokalt telefonnummer till närmaste teledata-central. Om de uppgifter man finnas i den lokala centralen, kopplas man önskar ta del av inte skulle vidare till rätt central utan att man märker detta. automatiskt ett teledata-nät ansluta små På någon sikt kan det även bli möjligt att till

lokala databaser. Framtida (mikrodatoriserade) hemdatorer kan ge möjlig-

enskilda användare. het att skapa och bevara sådana register hos Information lagras in i teledata-systemets minne via speciella redigeringsi teledata anses särskilt nödvändig terminaler. God redigering av information för att mediet till sin rätt. på allvar skall komma

2.1 Teledata i Sverige

tekniska till Två försök med teledata äger f. n. rum i Sverige. Båda är främst sin natur. Först kan nämnas den av televerket bedrivna försöksverksamheav televerket ten. Här har en på marknaden vanlig minidator på uppdrag Flera tusental textsidor kan programmerats för i första hand textsökning. På användarsidan är f. n. ca 60 apparater inkopplade. Vissa av omhändertas. av dessa är redigeringsterminaler, en speciell typ av apparater för inmatning av svensk industri. Dessa information i systemet. Även dessa har inodifierats terminaler kan arbeta helt lokalt, dvs. vara frånkopplade medan den enskilda Först när bilden är färdig sänds bilden byggs upp av informationslämnaren. den in till systemet. I televerkets provverksamhet, som pågår från mars 1979 och ca 18 månader framåt, deltar TT, ett antal tidningar, andra företag och offentliga institutioner och organisationer. Även informationsteknologiutredningen är också informationslämnare, och har deltar i provet. De flesta deltagarna väsentligen tillgång enbart till sin egen information. sökas bland ca 3 000 textsidor. I första skedet av provet kan informationen Under utökade funktioner att prövas. provets gång kommer

296 Bilaga 10

Som exempel på aktuell användning av teledata kan här nämnas försök

med nyhetsdistribution. Dessutom deltar SMHI, som bl. a. avser pröva distributionen av speciella väderprognoser i samarbete med vägverket. Vidare satsar Läkemedelsstatistik bl. a. på att lägga in en bokningsfunktion för

läkemedelsföretagens läkemedelskonsulenter.

För det andra försöket med teledatai Sverige svarar Philips. Man har i sina lokaler i Stockholm placerat en i egen regi programmerad minidator för anknytning till ett begränsat antal terminaler. I databasen har flera hundra sidor

lagts in, flera av dem avsiktligt för att pröva nya typer av

massmedieinformation, med betoning på interaktiva tjänster. Systemet medger även textsökning med rubrikord, när den terminal som används har

tangentbord med bokstäver.

En stor mängd demonstrationer har genomförts sedan provets start vid slutet av 1978. Philipssystemet är i första hand avsett för prov i företagsmiljö. Demonstrationerna har också hittills primärt rört denna

intressegrupp.

2.2 Teledata utomlands

England är ursprungslandet för teledata. För den engelska verksamhetens planering ansvarar principiellt det engelska televerket, Post Office. BPO. Diskussion och förberedelser har inom Post Office pågått sedan 1970, konkreta och praktiska försök emellertid först sedan 1978. Ursprungligen benämndes tjänsten Viewdata, men detta namn har numera blivit ett allmänt kännetecken för s. k. interactive videotext. Post Office har då valt ordet Prestel för sin teledatatjänst.

1979 fanns i England ca 1 000 teledata-apparater i drift, varav Imaj drygt 150 också kan användas som redigeringsterminaler för informationsinmat-

ning (hos informationsleverantörer). Genomförandet

av det planerade praktiska försöket har försenats en hel del: man talar främst om leveransproblem för användarapparaterna. Sedan mars 1979 är emellertid Prestel en

allmän teledata-tjänst. Antalet teledata-apparater ökar.

Antalet sidor med tillgänglig information ökar ständigt. I maj 1979 fanns ca

125 000 sådana. De eftersöks med hjälp av den numeriska apparatdosan i s. k. ren trädsökning, alltså via en rad val ur en meny av alternativ. Man kan

emellertid också nå en viss sida genom att direkt knappa in dess nummer på nummerdosan.

Kostnaden för användaren - förutom anskaffningskostnaden för själva apparaten - är per beskådad sida 0,5 penny till Post Office plus schablontaxan 2 p/min., kompletterat av en avgift till informationsleverantören. Dessa senare bestämmer själva sin

tilläggsdebitering, avgiften varierar f. n.

upp till 30 pence. I England råder ännu viss osäkerhet om systemet kan bli kommersiellt

framgångsrikt. Post Office har dock beslutat sig för en betydande satsning. Det engelska datasystem som Prestel använder är kommersiellt tillgäng- Hittills har kopia av det inköpts av Holland, ligt. Västtyskland och Hongkong.

Förhandlingar med flera andra länder pågår.

IFrankrike, Kanada och Japan pågår försök med andra system av teledata. I Norden ökar uppmärksamheten för teledata. Finland var tidigast ute med

Bilaga 10 297

sitt Telsetsystem. Detta liknar kvalitativt i hög grad det engelska systemet. och använder i försöksverksam- Man arbetar med ren informationssökning, heten 30 TV-terminaler utplacerade i Helsingfors. Verksamheten är igång Sanomat, Nokia Oy och sedan juni 1978, och drivs gemensamt av Helsingin Helsingfors Telefonförening. försöksverksamhet I Norge har man våren 1979 tagit beslut om att starta och har

liknande den svenska. Samma datortyp (svenskutvecklade) program

anskaffats, och verksamheten är under uppbyggnad i regi av det norska

Teledirektoratet. samt i flera europeiska länder planeras liknande I Danmark övriga aktiviteter, dock med olika datorsystem.

2.3 Användningsområden

förmår, men har ett betydligt Teledata kan i princip göra allt vad text-TV till datorer ger tillgång till ett vidare användningsområde. Anknytningen obegränsat antal uppgifter, vilket gör teledata särskilt lämplig för informationssökning. Med ett fullständigt tangentbord kan man sägas få tvåvägs-

kommunikation. Samhällsinformation är en sammanfattande rubrik för de användningsområden där teledata antagligen är särskilt intressant. Den kan få stor betydelse sätt än hittills förmedla information om viktiga för att på ett effektivare samhällsuppgifter. Arbetsmarknaden arbetstillfällen), bostadsmarknaden (lediga (lediga och konsumentupplysning är områden där teledata kan komma att bostäder) deklarationshjälp, bibliovara till nytta. Hälso- och sjukvårdsupplysningar, och undervisning är andra exempel på information som lämpar tekstjänster sig för teledata. Visst innehåll ur dagstidningarna och annan press kan också tänkas i teledata. Främst är det tabeller, listor och olika förteckningar publiceras Troligen kommer inte hela som lämpar sig för denna presentationsform. att återges. Redaktionellt material väntas främst förekomdagstidningssidor eftertextannonser kan också utan ma i starkt förkortat skick. Tidningarnas större svårigheter flyttas över till teledata. Det är vidare fullt möjligt att sända meddelanden och brev (databrev) Genom att ett meddelande först mellan innehavare av teledataapparater. inte - som vid telefonsamtal - vara lagras i datorn, behöver mottagaren närvarande när det sänds. för teledata är svåra att överblicka. Erfarenheter från Kostnaderna England, direkt överförda till svenska förhållanden, pekar mot en kostnad Denna summa för genomsnittskonsumenten på drygt 100 kr. per månad. motsvarar vad ett svenskt hushåll under en månad 1976 i genomsnitt

förbrukade på all massmedieanvändning.

3 Telefaksimil

är en teknisk metod, som förenar det eterburna eller via Telefaksimil telefonnätet överförda meddelandets snabbhet med det skrivna meddelan-

293 Bilaga 10

dets beständighet. Informationen, överförd per telefon eller genom etern, återges på ett papper eller liknande beständigt material. Telefaksimil är ännu en relativt dyr metod, men billigare utrustningar håller på att utvecklas. En telefaksimilapparat skiljer sig från en skrivmaskin bl. a. genom att den inte överför informationen tecken för tecken utan i form av hela sidor. Det innebär t. ex. att även bilder och annat grafiskt material kan överföras. Med telefaksimil kan man bl. a. överföra delar av dagstidningar till den enskilde konsumenten. Faksimilapparater finns både som kombinerade och sändare/mottagare som separata sändare och separata mottagare. De är tekniskt sett tämligen komplicerade, och mottagarna kräver tillgång på papper av rätt kvalitet. Därför är också en mekanisk funktion-en och stundom nödvändig känslig länk i dessa apparater. Den användning som är aktuell i detta sammanhang är anslutning till telefonnätet. Telefaksimil är därmed ett komplement eller alternativ till vanlig teledatautrustning. Tekniskt sett finns tre typer av faksimilapparater: D elektroniska D elektromekaniska D bläcksprutande

Tre standardiserade hastigheter för överföring kännetecknar apparaterna. för överföring av en A4-sida krävs 6 min., 3 min. resp. 1 min. Ju snabbare överföring som är möjlig, desto högre är utrustningens kostnader. Omfattande utvecklingsarbeten pågår f. n. i laboratorier världen över för att åstadkomma effektiva faksimilapparater till låg kostnad. För anslutning till t. ex. en teledata-apparat i hemmiljö har man i Japan - som i vissa avseenden hittills har lett teknikutvecklingen på området - planer på att vid 1980-talets början kunna saluföra en skrivmaskinsstor maskin med god prestanda till ett marknadspris på ca 1 500 kronor. Även i Europa och USA är man aktiv med utveckling av små billiga faksimilapparater. Telefaksimil har väckt intresse bl. a. därför att den nuvarande formen av dagstidningar kan överföras med denna teknik. Det konventionella sättet att distribuera dagstidningar blir alltmer kostnadskrävande. Man har därför nämnt möjligheter att överföra t. ex. morgontidningen via telefonnätet. Emellertid finns stora begränsningar. Faksimilmottagare i de enskilda hemmen kan av kostnadsskäl bara mottaga A4-f0rmat, större mottagarenheter blir genast mycket dyra. Den komplicerade tekniken i apparaterna, nödvändigheten att hålla lager med papper, problemen att finna just den önskade informationen bland stora mängder uppgifter m. m. gör att det är tveksamt om denna teknik kan komma till allmänt bruk. För speciella användingsmiljöer spelar dock faksimil redan idag en stor roll.

Sammanfattning

Den tekniska beskrivningen av de nya medierna visar att de kan användas på många sätt och för allehanda Text-TV uppgifter. kan ses som en komplet-

Bilaga 10 299

tering av den vanliga TV-sändningen. Information kan ges samtidigt med bilder, men kan även ges separat som textsidor. Med TV-programmens tanke inte är särskilt läsvänlig torde text-TV endast på att TV-rutan komma att användas korta stunder och sålunda knappast konkurrera med andra medier. Den kommunikation mellan två eller flera personer som kan via teledata eller telefaksimil är närmast att jämföra med ett försiggå telefonsamtal eller en telexutväxling. Teledata används oberoende av TV-sändningar, men TV-apparaten kommer i stor utsträckning att fungera som data-terminal. Den blockeras därunder - liksom telefonen — för sin ordinarie användning. Även teledata torde komma att användas endast korta stunder. De nya medierna har karaktären av såväl massmedium som privat, internt kommunikationsmedel. Dessa vitt skilda mediefunktioner medger en mängd utnyttjandemöjligheter. För de nu existerande medierna innebär för nyhetsrapportering i radio utvecklingen givetvis vissa konkurrensrisker: och telefon (TT); för annonser i tidningar och genom annonsbyråer; för postoch telefonservice. Man har i debatten anfört att teledata kan ge upphov till en ny arbetsfördelning mellan medierna, en förflyttning av arbetstillfällen. Det troliga är att denna förändring innebär en övergång från mindre kvalificerade yrken till mer kvalificerade. Särskilt för dagspressen har man befarat negativa konsekvenser av text-TV och teledata. De kan innebära konkurrens om nyhetsförmedling och att delar av annonsmarknaden övertas. Däremot tror ganska få tidningsrepresentanter att tidningsköpandet skulle försvinna; tidningen har alltför stor flexibilitet i användningen och ett annat djup i informationen.

_. _ ._ 1l.a?£5z%3‘.§‘7§3l;£1 › - - 2-H .Tai-sm

‘~

;m (4233::

t” .v‘%2s..w:2. {wt _

. _âitsâk .-« hä?! i; & 5«::x:m=:;2:,

11 Organisationsstrukturen på

Bilaga massmedieområdet

redovisas översiktligt de viktigaste branschorganisationerna I detta avsnitt Redovisningen är och fackliga organisationerna på massmedieområdet. Det bör emellertid understrykas att många mediesektorer. uppdelad på olika är inskränkt till en mediesektor verksamhet ingalunda av organisationernas

ibland hela massmedieomrädet. utan rör flera sådana sektorer,

1 Periodisk press

är Svenska Tidningsutgiva-

De svenska dagstidningsutgivarnas organisation

utåt mot Dess uppgift är att företräda tidningsutgivarna reföreningen (TU). sköter också tidningarnas och allmänhet. Organisationen myndigheter Förening. Den

av papper från Svenska Tidningspappersbrukens

samköp

utbildningsverksamhet. På regional

bedriver vidare utrednings-, förlags- och I december 1979 fanns nio föreningen av särskilda kretsar. nivå representeras

sådana kretsar, vilka täcker större delen av landet.

däremot inte som förhandlingspart på arbetsmarknaden. TU uppträder (TA). TA

Där företräds tidningarna av Tidningarnas Arbetsgivareförening

(SAF). Sedan 1977 ingår även

står utanför Svenska Arbetsgivareföreningen

i TA. Tidigare förhandlade de genom de socialdemokratiska tidningarna

A-pressens Samorganisation. för journalisterna av Svenska Journalist- Arbetstagarsidan representeras Fackförbundet, för förbundet (SJ F) , för den tekniska personalen av Grafiska och för

distributionspersonalen av Svenska Transportarbetareförbundet

Arbetsledareförbundet, Handelsav Svenska vissa tjänstemannagrupper

(HTF) och Svenska Industritjänstemannaförbundet tjänstemannaförbundet

som har avtal med TA. (SIF). Det finns också andra fackförbund

organisation är Publicistklubben (PK). Den presenterar Pressens ideella

som ”den samfällda representationen för press, radio och

sig i stadgarna strävanden”. PK anordnar föredrag television i deras etiska och kulturella en rad donationer. Förutom och diskussioner i pressfrågor och förvaltar

har PK regional verksamhet i fem regionala verksamheten i Stockholm

Västerås och Sundsvall. kretsar, belägna i Göteborg, Malmö, Linköping,

i ärenden Pressens är avsedd att vara en hedersdomstol

Opinionsnämnd

sed. Ärendena upptas vanligen

som gäller tillämpningen av god publicistisk av allmänhetens pressombudsman (PO).

på anmälan Svenska J ournalistförbundet och TU har ett samarbets- Publicistklubben,

302 Bilaga 11

organ i Pressens Samarbetsnämnd. Den har beslutanderätt i frågor om stadgar för Pressens Opinionsnämnd och instruktion för PO.

2 Andra tryckta skrifter

Bokförläggarnas branschorganisation är Svenska

Den Bokförläggareföreningen.

företräder utåt

bokförläggarna och tillvaratar flertalet av deras

intressen. Medlemmarna svarar för 65-70 procent av hela bokmarkna-

den.

Föreningen Svenska

Läromedelsproducenter (FSL) samverkar med Bok-

förläggareföreningen. Enligt särskild överenskommelse

ingår FSL:s sektion 1, producenter av tryckta läromedel, i

Bokförläggareföreningen. Bokförläggareföreningen är dock inte någon arbetsgivarorganisation. Till

den del förlagen har tryckeriverksamhet företräds arbetsgivarintressena

huvudsakligen av Grafiska

Arbetsgivareförbundet inom SAF. På arbetsta-

garsidan uppträder Grafiska Fackförbundet och Svenska Industritjänstem-

annaförbundet för flertalet anställda.

Bokförläggareföreningen förhandlar

dock och sluter avtal med flera av

upphovsmännens fackliga organisationer. Det kan exempelvis gälla avtal om normalkontrakt och

konstnärsersättningar av olika slag. Den kanske största

motparten är här Sveriges Författarförbund.

Sveriges Författarförbund skall enligt sina stadgar ta till vara författarnas

och de litterära översättarnas ekonomiska och ideella intressen.

Exempel på andra här berörda

konstnärsorganisationer är Konstnärernas

Riksorganisation (KRO), som är

huvudorganisationen för bildkonstnärerna,

med vilka i detta sammanhang främst avses målare, skulptörer, grafiker och

andra som ägnar sig åt ”fri” bildkonst, Föreningen Svenska Tecknare

(FST),

bildbyråorganisationen Bildleverantörernas

Förening (BLF) och Svenska Fotografernas Förbund, som är en

branschorganisation för alla kategorier av yrkesfotografer.

Många av

konstnärsorganisationerna

är - antingen direkt eller som

underorganisationer i större förbund - anslutna till LO eller TCO. Någon

egen topporganisation har de inte. Däremot samarbetar flertalet av dem eller

16 stycken i Konstnärliga och litterära

yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys). Detta organ har till uppgift att ”verka för samarbete mellan

medlemsorganisationerna, främja samförstånd mellan

olika

konstnärliga

och litterära yrkesutövare samt hos det allmänna och publik skapa förståelse

för anslutna

yrkesgruppers ekonomiska och sociala intressen.

På bokhandelssidan har

Bokförläggareföreningen sin motsvarighet i Svenska Bokhand-

lareföreningen. Det är en intresseorganisation av i stort sett samma

typ som

övriga branschorganisationer

på detaljhandelns område. Avtals- och lönefrågor behandlas av Svenska

Bokhandlareföreningens Samarbetsorganisa-

tion. Den är ansluten till Handelns

Arbetsgivareorganisation. De bokhan-

delsanställda är i regel medlemmar i

Handelstjänstemannaförbundet.

Bilaga 11 303

3 Film, videogram och teater

som i olika avseenden kan Inom filmsektorn finns flera sammanslutningar branschorganisation. Producenternas göra anspråk på beteckningen är Föreningen Sveriges Filmproducenter. Den är uppdelad på branschorgan en sektion för långfilmsproducenter och en för kortfilmsproducenter. är att främja medlemmarnas intressen i ekono- Föreningens huvuduppgift miska sammanhang. Motsvarigheten på videogramsidan är Föreningen Sveriges Videoprodu-

center (SVIP). är Sveriges Filmuthyrareförening u. p. a. Filmuthyrarnas organisation Medlemmarnai den föreningen svarar för allt väsentligt utbud av biograffilm

i landet.

Biografägarnas branschorganisation är Sveriges Biografägareförbund.

är representerade i Nästan alla enskilda biografkedjor av betydelse

förbundet. Här finns också anledning att uppmärksamma vissa huvudsakligen De föreningar, organisationer och andra som lokalhållande organisationer. allmänna och bland sina uppgifter har att äga och förvalta samlingslokaler Dessa är liknande anläggningar finns samlade i fyra riksorganisationer. Folkets husföreningarnas riksorganisation, Folkparkernas centralorganisation, Våra Gårdar - riksförening för lokalägande föreningar inom nykterhetsrörelsen - och Bygdegårdarnas riksförbund. AB är ett servicebolag åt medlemmarna i Filmägarnas Kontrollbyrå Kontrollförening u. p. a. Medlemmarna i den senare förening- _ Filmägarnas en är desamma som i Filmuthyrareföreningen. Kontrollbyråns huvuduppgift är att bevaka att korrekta biobiljettkassor redovisas. Byrån fungerar dessutom som ett slags branschinternt utrednings- och remissorgan. Givetvis har flera av konstnärsorganisationerna inom Klys intressen att bild- och scenomrâdet. bevaka på det nu behandlade På arbetsmarknaden företräds arbetsgivarintressena av ett flertal organisationer. Inom den offentliga sektorn är statens avtalsverk, Landstingsföroch Teatrarnas Riksförbund avtalsslubundet, Svenska Kommunförbundet tande parter. är Svenska Teaterförbundet, som Scenkonstnärernas huvudorganisation för inom teater, dans, är anslutet till TCO. Det utgör en facklig organisation film, radio och television och andra närbesläktade områden yrkesverksamma

artister, tekniker, pedagoger och administrativ personal.

4 Fonogram

i två föreningar, Föreningen Svenska Tonsät- Tonsättarna är organiserade Svenska Populärauktorer (SKAP). Den förra är tare (FST) och Föreningen musik och den senare för s. k. populär musik. Båda till för ”seriös” verksamhet är intimt knuten till Svenska Tonsättares Internaföreningarnas tionella Musikbyrå (STIM). textförfattares och musikförläggares intressen bevakas av Kompositörers,

304 11

Bilaga

STIM. Medlemmarna överlåter till STIM för inkasso sin rätt till offentligt utförande och mångfaldigande. Genom överlåtelsen inträder STIM i medlemmens ställe och träffar avtal med sådana som vill utnyttja hans verk.

Rätten till mekaniskt mångfaldigande förvaltas för STIM:s och övriga nordiska

utföranderättssällskaps räkning av stiftelsen Nordisk

Copyright Bureau (NCB) i Köpenhamn. NCB ingår avtal med grammofonfabrikanter

m. fl. om ersättning till upphovsmännen för inspelningar på fonogram och film.

De utövande konstnärernas intressen tillvaratas av Svenska Musikerförbundet inom LO och Svenska Teaterförbundet. I visst avseende sker det

genom en för båda dessa förbund gemensam organisation benämnd Svenska

artisters och musikers

intresseorganisation (SAMI). Producentbolagens intressen gentemot tonsättare,

musikförlag, Sveriges Radio m. fl. bevakas av den svenska gruppen av en internationell sammanslutning benämnd International Federation of Producers of Phonograms and

Videograms (IFPI). Denna grupp har slutit kollektivavtal can

med exempelvis ._ Musikförbundet.

Den andra av de två organisationer som finns för

fonogrambolag

verksamma i Sverige är Nordiska Icke-kommersiella Fonogramproducenters

Förening (NIFF). Sveriges fyra ledande grammofonbolag eller deras

ägarföretag är i sin egenskap av inspelningsbolag medlemmar i IFPI. I sin

egenskap av distributionsföretag är de också medlemmar

i Grammofonleverantörernas förening Det (GLF). är en av Sveriges grossistförbunds

branschorganisationer.

som bara har de fyra ledande grammofonbo- GLF, lagen som medlemmar, bevakar dessa företags intressen gentemot bl. a.

återförsäljare och myndigheter.

5 Radio och television

För landets radio- och TV-verksamhet svarar Sveriges Radio. Sveriges Radio är delägare i SAF genom medlemskap i SAF :s allmänna grupp. En anslutning till SAF finns även via Teatrarnas Riksförbund, som

bl. a. förhandlar med de olika

konstnärsorganisationerna.

Svenska

industritjänstemannaförbundets klubb inom Radio

Sveriges (SIF-klubben vid SR) organiserar all vid företaget tjänstgörande personal som tillhör förbundet. Såvitt avser producenterna och annan jämförlig

konstnärlig

har anslutning skett till Klys. personal

Reservation

Av Allan Hernelius och Lennart Hirschfeldt

I

är enligt utredningens direktiv att Syftet med den föreslagna lagstiftningen stärka ”den reella yttrande- och tryckfriheten. En sådan formulering inbjuder till uppfattningen att yttrande- och tryckfriheten enligt grundlagarna snarast skulle vara att betrakta som formell: utifrån ett sådant områbetraktelsesätt skulle långtgående ingrepp på det grundlagsskyddade motiveras friheten ändå inte vore det kunna med att den grundlagsfästa ”reell”. I den mån utredningen använt formuleringen har detta skett med avsedda att utesluta en sådan tolkning. Men om man med preciseringar - ”reell” yttrande- och tryckfrihet menar att - som det heter i betänkandet att goda faktiska möjligheter skall föreligga för många skilda uppfattningar komma till uttryck i massmedierna, uppkommer ju frågan vilka anspråk som i dessa avseenden skall ställas för att kravet på ”reell” frihet skall anses vara

uppfyllt. Problemet bör i stället formuleras som sker i yttandefrihetsutredningens betänkande (SOU 1979-49). Man Grundlagsskyddad yttrandefrihet måste göra skillnad mellan yttrandefriheten, som är en personlig rättighet. och de praktiska möjligheterna att göra bruk av den, som är ojämnt idealiska förhållandet, att det stode varje medborgare fritt att fördelade.Det använda sig av vilket uttrycksmedel som utan någon som helst begränsning är, heter det, ouppnåeligt. Men de främst av helst för att yttra sig offentligt, ekonomiska och tekniska skäl ofrånkomliga begränsningarna i de praktiska av åsikter, som förfogandet över massmedier möjligheter till spridande kan inte motivera att yttrande- och tryckfriheten betecknas som icke innebär, Problemet inte yttrandefriheten utan dispositionen över ”reell”. gäller massmedier. En helt annan sak är att de av ekonomiska och tekniska skäl ofrånkomliga innebär risker för mångfalden, som motiverat åtgärder från begränsningarna och samhällets sida därför att en rimlig mångfald på informationens område är en förutsättning för en väl fungerande demoåsiktsbildningens krati. Syftet är härvid inte att komma i närheten av det av yttrandefrihetstecknade idealtillståndet eller ens att uppnå den grad» av utredningen mångfald som innebure att varje meningsriktning av någon betydelse kunde över hela landet: det skulle påräkna att förfoga över medier för åsiktsbildning kräva åtgärder som vore helt oförenliga med grundläggande tryckfrihetsprinciper. Presstödspolitiken har ett långt mer begränsat syfte och kan därigenom verka inom ramen för dessa principer.

306 Reservation

Till dessa hör etableringsfriheten. Den haft att ta fråga utredningen till är om det. utöver ställning de mångfaldsfrämjande åtgärder som presstödspolitiken avser. finns skäl att, i syfte att motverka rådande eller befarad ägar- och företagskoncentration på massmedieområdet. inskränka etableringsfriheten genom särskild lagstiftning. En sådan avvikelse från en av TF:s grundläggande principer måste då förutsätta att det på ett övertygande

sätt visats, att reella risker ur yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt

talar härför. liksom att inskränkningen i etableringsfriheten inte kan befaras medföra olägenheter som ur andra synpunkter framstår som icke önskvärda. Uppenbart bör också vara att varje föreslagen inskränkning skall kunna motiveras utifrån faktiskt rådande förhållanden på massmediemarknaden. Den av utredningen föreslagna lagstiftningen gäller massmedieområdet i dess helhet bortsett från radio och TV där ju speciella förhållanden råder. Men dagspressens betydelse för demokratins funktionssätt som spridare av information och åsiktsbildning är så stor att föreslagna åtgärder i första hand måste prövas med hänsyn till sina återverkningar för dagspressen. Förslag som med hänsyn till dessa återverkningar inte framstår som acceptabla med hänsyn till dagspressen måste därför enligt vår mening avvisas. De nedan framförda synpunkter som ligger till grund för denna reservation tar därför helt sikte på den föreslagna lagstiftningens konsekvenser för dagspressen.

II

Utgångspunkten för en bedömning härvidlag bör inte vara presumtioner rörande skadligheten av koncentrationer utan de faktiska förhållanden som skulle kunna motivera en inskränkning i etableringsfriheten med återverkningar för dagspressen. _ Utredningens tillsättande 1974 skedde mot bakgrund av Dagens Nyheterkoncernens köp av SF-företagen. Ett år efter tillsättande utredningens aktualiserades koncentrationsproblemet åter genom Åhlén & Åkerlunds lancering av Dagens Industri, som föranledde en MKU-skrivelse till regeringen. Under den tid utredningsarbetet pågått har åtskilliga ägaröverlåtelser förekommit inom dagspressen, där köparna varit massmedieintressenter i betänkandets mening och där alltså en ökad ägarkoncentration inträffat. Som exempel kan nämnas Nerikes Allehandas övergång till ett ägarkonsortium som innefattat ett antal tidningsföretag, Barometerns av två inköp tidningar i angränsande spridningsområden. samt Ander-koncernens inköp av Nordvästra Skånes Tidningar. Om varje ökning av koncentrationsgraden presumeras innebära en skada ur yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt har alltså dessa transaktioner haft skadlig verkan. Men för att de skall kunna åberopas som skäl för en inskränkning i etableringsfriheten räcker det inte med att påvisa deras bristande överensstämmelse med en önskad teoretisk modell. Det måste kunna påvisas att några faktiska skadeverkningar har inträtt. Det har inte visats att Dagens Nyheters innehav av SIT-företagen medfört - eller över huvud haft några skadeverkningar taget några faktiska konsekvenser - ur yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt. Detsamma gäller om de farhågor som fanns vid tillkomsten av Dagens Industri och ifråga

Reservation 307

om övriga ovan nämnda transaktioner. Den nu rådande situationen skiljer sig från den som kunde befaras 1974 även i ett annat avseende. I realiteten har en utvidgning av mediestrukturen mot ökad i vad avser yttrandefrihet och ägt rum i riktning mångfald har illustrerat presstödets effekter då åsiktsbildning. Upplageutvecklingen konkurrensdet gällt att stärka de stödberättigade lågtäckningstidningarnas möjligheter och därmed befäst rådande struktur i tvåtidningsstäderna. Genom det etableringsstöd som tillkommit på förslag av 1972 års pressuthar orter tillkommit komplementtidningar med redning på åtskilliga företrädande andra politiska meningsriktningar än den fådagarsutgivning som företräds av den på orten eller i regionen dominerande tidningen. Tidskriftsstödet har inneburit ökade möjligheter för en viktig mediekategori att utgöra komplement i yttrandefrihets- och åsiktsbildningsavseende. har emellertid område, som Viktigast varit utvecklingen på etermediernas inte haft att beakta och vars betydelse ur utredningen enligt sina direktiv därför tenderat att komma i yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt Utöver televisionen och riksradion som förmedlare av inforbakgrunden. har kommit den under uppbyggnad varande mation och opinionsbildning närradion och Iokalradion, vilken senare redan i regionaltelevisionen, som förestår måste tillmätas nuläget och än mer med tanke på den utbyggnad en utomordentligt stor betydelse som komplement till tryckta regionala och lokala medier. De risker för informations- och åsiktsbildningsmonopol som kunde i debatten har därmed på ett avgörande sätt tidigare åberopas minskat. Mångfalden är ur konsumentsynpunkt nu större än tidigare och de i denna nya tekniker som år på väg kan leda till en ytterligare utveckling riktning. Den beskrivning av strukturen på massmedieområdet som ges i utredningens direktiv kan därför numera anses på väsentliga punkter föråldrad. Det av sådana risker kan knappast göras gällande att nuläget skulle kännetecknas för yttrandefrihet och åsiktsbildning att enbart med hänsyn härtill argumenten för en inskränkning i etableringsfriheten självklart skulle väga över de principiella betänkligheterna mot ett sådant intrång på tryckfrihetslagstift- Som motiv för en sådan inskränkning kan däremot anföras ningens principer. dvs. behovet av instrument för att vad som kan kallas beredskapssynpunkter, kunna om den fortsatta utvecklingen tog en sådan riktning att ingripa faktiska risker ur yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt kunde sägas liksom också förhoppningen att förefintligheten av sådana instruföreligga ment skulle ha en preventiv effekt. Detta har också varit utredningens

inställning. Vid en prövning härav bör emellertid beaktas att, vad dagspressen beträffar, koncentrationstendenserna inte enbart kan betraktas som skadliga avvikelser från en ideal teoretisk modell. av och samverkan mellan tidningsföretag också Sålunda kan fusionering ses som i vissa situationer ofrånkomliga åtgärder framtvingade av den ekonomiska situationen i vilken branschen befinner sig. Fusionering kan ge

styrka åt var för sig dåligt lönsamma företag och ge dessa ökade mijjlighetcr att hävda sig mot en övermäktig konkurrent. Fusioner över mediegränscr kan ge möjlighet att bättre följa den tekniska utvecklingen och vara led i en ekonomiskt önskvärd diversifiering. Samarbete, även på det redaktionella

308 Reservation

området, mellan olika tidningsföretag kan förbättra de ekonomiska förut» sättningarna för verksamheten och behöver ingalunda innebära något negativt vare sig för den redaktionella självständigheten eller ur mångfalds synpunkt. Här kan åberopas vad som säges i den av 1972 års pressutredning publicerade studien Tidningar i samverkan“: Målet att upprätthålla en differentierad dagspress innebär inte att redaktionell samverkan är omöjlig. Ökad redaktionell samverkan på vissa områden kan frigöra resurser för ökad konkurrens på andra områden. Ett annat förhållande som i sammanhanget bör beaktas är den situation som ofta uppkommer när privatägda tidningsföretag utbjuds till försäljning. Erfarenheter från senare år tyder på att intresse för köp av sådana företag främst kan påräknas från partier och organisationer, vilka redan är att betrakta som massmedieintressenter, samt från andra tidningar resp. konsortier av tidningar. Sådana inköp leder otvivelaktigt till en ökad koncentrationsgrad. Men vad som främst bör beaktas är att övergången till en sådan ny ägare kan vara det enda sättet att trygga att en tidnings politiska färg och ideella målsättning bevaras vid ett ägarskifte. Det kan inte utifrån tryckfrihetspolitiska utgångspunkter vara rimligt att genom lagstiftning skapa möjligheter att försvåra eller förhindra sådana transaktioner.

III

Den föreslagna lagens 4 § avser ingripande vid förvärv av massmedieföretag. Ingripandet skall grundas på att förvärvet prövas vara skadligt från yttrandefrihets- eller åsiktsbildningssynpunkt och kan avse föreskrifteri syfte att förhindra de skadliga följderna eller, om dessa inte lämpligen kan förhindras på annat sätt, förbud mot förvärvet. Vi accepterar det anmälningssystem vid förvärv som lagförslaget förutsätter och anser det rimligt att, i sådana fall då skadliga följder av förvärvet kan befaras, föreskrifter får utfärdas i syfte att avlägsna eller mildra dessa följder. Det är då utomordentligt angeläget att den inriktning som sådana föreskrifter skall ha noga preciseras. En förebild kan härvid vara de bestämmelser som gäller i Storbritannien för vilka en redogörelse återfinns i betänkandet. den brittiska Enligt lagstiftningen skall vid vissa överlåtelser av tidningsföretag en prövning ske huruvida överlåtelsen kan väntas medföra skadliga sett från verkningar allmän synpunkt, varvid särskild hänsyn skall tas till behovet av en korrekt nyhetsförmedling och en fri opinionsbildning. Kan överlåtelsen befaras medföra skadliga verkningar av angiven art kan villkor för tillståndsgivningen uppställas i syfte att motverka dessa. Som framgår av den i betänkandet återgivna redogörelsen har i en rad fall sådan prövning skett. varvid mycket omfattande och ingående undersökningar i samtliga fall resulterat i att överlåtelsen icke ansetts vara stridande mot samhällets intressen. En prövning av förvärv och utfärdandet av eventuella föreskrifter bör alltså, liksom fallet är i Storbritannien. av vilka bygga på en bedömning konkreta ur yttrandefrihetsolägenheter och åsiktsbildningssynpunkt som förvärvet kan medföra jämfört med om förvärvet icke skulle komma till stånd. Föreskrifterna bör alltså uteslutande avse förhållanden som kan vara av reell betydelse ur yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt. Som

Reservation 309

av förvärvaren att inte under en angiven exempel kan nämnas åtagande företaget. att detta skall ha egen ansvarig tidsperiod lägga ner det förvärvade vara redaktionellt självständig 0. d. utgivare och företagsledning, Sådana reella olägenheter ur yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt

kan befaras medföra. bör kunna motverkas genom som ett förvärv Av detta skäl synes tillräckliga motiv ej utformandet av lämpliga föreskrifter. av ett mot etableringsfrihetens princip så kraftigt föreligga för införandet att utfärda ett formligt förbud skulle stridande institut som möjligheten

innebära.

IV

direktiv av massmedieföretag I utredningens sägs regler om en upplösning av typen konglomerat vara påkallade när det gäller företagskoncentrationer inom olika sektorer av massmediebranschen. Utredningen med intressen med dominerande ställning föreslår sådana regler även när det gäller företag en mediesektor. varvid kraven på dominerande ställning skärpts. inom skall dock endast kunna tillgripas under särskilt angivna förutsätt-

Åtgärden

bestämmelserna om att i den brittiska lagstiftningen ningar. Det kan tilläggas

icke har utökats med bestämmelser om en upplösningsmöj-

förvärvskontroll i lighet vid dominerande ställning. om avhändande) kan Sådan upplösning (strukturingrepp genom föreskrift massmedieintressent med en domineenligt lagförslaget tillgripas gentemot som bedöms medföra fara från rande ställning på massmedieområdet eller åsiktsbildningssynpunkt. Förutsättningen för åtgärden yttrandefrihets- att efterkomma meddelade föreskrifter är då - bortsett från underlåtenhet som kan antas att massmedieintressenten börjar ny massmedieverksamhet

stärka vederbörandes dominerande ställning. kan avses nyetablering. I Med att “börja ny massmedieverksamhet erinras i sammanhanget om utredningens skrivelse till regeringbetänkandet tillkomst. Den debatt som denna en med anledning av Dagens Industris sätt det betänkliga i en skrivelse föranledde påvisade på ett övertygande som skulle göra det möjligt att på föreslaget sätt ingripa mot lagstiftning område.

nyetablering på detta grundlagsskyddade

att under viss Att i den föreslagna lagstiftningen införts en möjlighet

har motiverats med att en sådan kan förutsättning ingripa mot nyetablering

till förvärv för en massmedieintressent som vill stärka sin vara ett alternativ Detta är i och för sig helt riktigt. Men om det kan sägas vara ställning. ett förbud mot förvärv utan att införa en motsvainkonsekvent att införa att ingripa mot nyetablering. så framstår detta enligt vårt rande möjlighet skäl mot förvärvsförbud. Däremot bör vid synsätt snarare som ett ytterligare

de avsedda fallen av nyetablering föreskrifter kunna utfärdas på samma sätt

och av samma innebörd som vid förvärvsprövning. kan också avse inledande av Att börja ny massmedieverksamhet”

verksamhet inom nya medieområden. Den nya informationsteknologin

informationsteknologiutredningen. som utreds f. n. av en särskild kommitté. att utnyttja bl. a. skall komma med förslag rörande rätten och möjligheterna I direktiven till denna utredning sägs mycket de nya informationsbärarna.

tala för att t. ex. teledata ges ett brett och generöst användningsområde:

l

310 Reservation l

det synes från den utgångspunkten att förvänta rimligt att dagspressen ges rätt att utnyttja denna nya teknik. Det vore då olyckligt att nu införa lagbestämmelser som i en framtid skulle kunna åberopas som skäl för ett strukturingrepp mot en massmedieintressent, som vidtog åtgärder eller förberedelser för att utnyttja denna nya teknik, med motivering att denne, i motsats till andra massmedieintressenter, kunde sägas ha dominerande ställning. Utöver de här diskuterade situationer i vilka strukturingrepp genom avhändande skulle kunna aktualiseras innebär den föreslagna 23 § möjlighet att ingripa med föreskrifter mot en massmedieintressent i dominerande ställning om denna ställning anses innebära fara för yttrandefrihets- eller

åsiktsbildningssynpunkt. alltså analogt med möjligheten

att ingripa med föreskrifter vid förvärv. Det föreligger emellertid en uppenbar principiell skillnad mellan att utfärda föreskrifter i samband med förvärv och att med sådana ingripa i bestående förhållanden eller vid förändringar som kan ha uppkommit genom intern tillväxt eller bortfall av konkurrenter. I betänkandet har icke visats exempel på nu föreliggande situationer där behov skulle

föreligga av att utfärda sådana föreskrifter. Ett ingripande av detta slag är alltför långtgående ur tryckfrihetssynpunkt för att kunna accepteras.

V

Utredningen har varit enig om att den föreslagna lagstiftningen måste förutsätta en ändring i

tryckfrihetsförordningens bestämmelser om etable-

och föreslår

ringsfrihet i detta syfte en ändring i tryckfrihetsförordningen

1 kap. av en ny paragraf, 1 kap. 10 §. Enligt denna fåri genom införandei lag med ändamål att motverka sådana företags- och ägarkoncentration på massmedieomrâdet. som ej är önskvärd” från yttrandefrihets- och åsiktsbildningssynpunkt, domstol ges befogenhet att ingripa med föreskrifter och förbud vid förvärv och, vid dominerande ställning, med föreskrift som även får avse avhändelse av företag. Denna lydelse kan vi inte godta. Den motsvarar inte den för TF karakteristiska ambitionen att ge ett detaljerat grundlagsskydd i motsats till sådana allmänna som återfinns formuleringar i regeringsformen. Den föreslagna tilläggsbestämmelsen skulle göra det möjligt att genom ett enkelt ersätta den nu föreslagna lagen med en ny lag med samma riksdagsbeslut angivna ändamål men med betydligt mer långtgående möjligheter till strukturingrepp och restriktioner i samband med allt förvärv, under åberopande av så vaga kriterier som vad som skall anses vara “ej önskvärt. Om genom en ändring i TF utrymme skall skapas för en begränsning i

måste en ny paragraf i TF få en långt mer detaljerad och etableringsfriheten preciserad I annat fall utformning. kan etableringsfriheten ytterligare inskränkas i vanlig lag och grundlagsskyddet genom ändring därmed bli illusoriskt.

Statens 1980

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Fjorton dagars fängelse. Ju. . Skoltorskning och skolutveckling. U. Lärare i högskolan. U, Preskriptionshinder vid skattebrott. B.

‘«°°°“.°7.U‘P.‘*“

Förenklad skoladministration. U. Offentlig verksamhet och regional välfärd. l. , Kompensation för lörvandlingsstraffet. Ju. . Privatlivets fred. Ju. . Övergång till fasta bränslen. I. . Ökad kommunal självstyrelse. Kn. . Vildsvin i Sverige. Jo. , Mineralpolitik. l, . Lönar det sig att tillsätta fluor i dricksvattnet? S. Kärnkraftens avfall. l. . Laromedlen i skolan. U. . Vissa frågor rörande flerhandikappade. S. . Datateknik och industripolitik. I. . Att vara skolledare, U, . Fler kvinnor som skolledare. U. . Jämställdhet i statstörvaltningen, B. . Hem och skola, U. . Utbyggnad av yrkesmedicinen. A. . Statligt kunnande till salu. B. . Bättre miljöinformation. Jo. . Studiestöd. U. . Mot bättre vetande. U. . Barn och vuxna. S. , Massmediekoncentration. Ju

Statens offentliga utredningar 1980

Systematisk förteckning

I Justitiedepartementet Fjortondagarsfängelse,[1] Kompensationför förvandlingsstraffet.[7] Privatlivetsfred. [8] Massmediekoncentration. [28]

Socialdepartementet Lönardet sig att tillsätta fluor i dricksvattnet?[13] Vissafrågor rörandefierhandikappade.[16] Barnoch vuxna. [27]

Budgetdepartementet Preskriptionshindervid skattebrott.[4] Jämställdheti statsförvaltningen.[20] Statligt kunnandetill salu. [23]

Utbildningsdepartementet Skolforskningoch skolutveckling.[2] Lärarei högskolan.[3] Förenkladskoladministration.[5] Lâromedleni skolan.[15] Utredningenom kvinnligaskolledare.1.Att varaskolledare.[18] 2. Flerkvinnor som skolledare.[19] Hemoch skola.[21] Studiestöd.[25] Mot bättrevetande.[26]

Jordbruksdepartementet Vildsvin i Sverige.[11] Bättremiliöinformation. [24]

Arbetsmarknadsdepartementet Utbyggnadav vrkesmedicinen.[22]

lndustridepartementet Offentlig verksamhetoch regionalvälfärd.[6] Övergångtill fastabränslen.[9] Mineralpolitik.[12] Kärnkraftensavfall. [14] Datateknikoch industripolitik.[17]

Kommundepartementet Ökadkommunalsjälvstyrelse.[10]

Anm. Siffrorna inom klammerbetecknarutredningarnasnummeri den kronologiskaförteckningen.

Liberféflag

ISBN 91 -38-05404-3 Allmänna Förlaget |SSN 0375-250X