Samhället och filmen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Den svenska filmbranschen Film och mervärdeskatt Filnnarbetarnas villkor Filmstöd utomtands

Statens offentliga utredningar 1973:16 Utbildningsdepartementet

Samhället och filmen Del 3 Den svenska filmbranschen Film och mervärdeskatt Filmarbetarnas villkor Filmstöd utomlands

Betänkande av Filmutredningen 1968 Stockholm 1973

ISBN 91-38-01399-1

Svenska Reproduktions AB. Sthlm 1973 23479

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 28 juni 1968 chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att utreda frågan om filmbranschens ekonomiska struktur och villkor m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 9 juli 1968 såsom sakkunniga presidenten i Göta hovrätt N. Erik Åqvist, ledamoten av riksdagen och numera talmannen Torsten Bengtson, advokaten Ola Ellwyn, ledamoten av riksdagen redaktören Sture Palm, numera statssekreteraren Thage G. Peterson, direktören Harry Schein och regissören Jan Troell. Åqvist utsågs att vara ordförande. De sakkunniga antog namnet Filmutredningen 1968. Troell entledigades den 20 mars 1969 på egen begäran från sitt uppdrag. Samtidigt uppdrogs åt regissören Kjell Grede att inträda i hans ställe. Ellwyn och Peterson entledigades på egen begäran från sina uppdrag, Ellwyn den 28 januari och Peterson den 1 februari 1971. I deras ställe tillkallades den 28 juni 1971 direktörerna Bengt Göransson och Göran Lindgren. Departementschefen tillkallade den 19 september 1968 hovrättsrådet Gunnar Ekman att vara huvudsekreterare åt utredningen och den 10 oktober 1969 numera departementssekreteraren Leif Larson att vara biträdande sekreterare. Som experter åt utredningen har bl. a. tillkallats den 16 december 1968 numera kammarrättsrådet Birger Stening och den 28 mars 1969 numera universitetslektorn Bo L. Eklund. Utredningen överlämnade den 17 decemSOU 1973: 16

ber 1970 sitt första betänkande, »Samhället och filmen», del 1 (SOU 1970: 73). I detta redovisas frågor om samhällsstödda biografer, filmstudios, barnfilm samt filmbranschen och tv. Den 12 december 1972 överlämnade utredningen sitt andra betänkande, »Samhället och filmen», del 2 (SOU 1972: 9). I betänkandet redovisas frågor om film- och tv-undervisning samt kortfilm. Utredningen överlämnar härmed sitt tredje betänkande. Det behandlar fyra olika områden, nämligen den svenska filmbranschens ekonomi, film och mervärdeskatt, filmarbetarnas villkor samt filmstöd utomlands. Betänkandet inleds med en ekonomisk analys av den svenska filmbranschen. Avsikten var att analysen skulle publiceras före utredningens andra betänkande. På grund av omständigheter som utredningen inte kunnat råda över har emellertid den ursprungliga tidsplanen inte kunnat hållas. Analysen — som upptar huvuddelen av betänkandet — har utarbetats av Eklund på uppdrag av utredningen. Redovisningen av material och synpunkter står helt för författarens räkning. Utredningen kommer i ett slutbetänkande att ta upp en del av de problem som berörs. Efter branschundersökningen följer en redogörelse med vissa synpunkter på mervärdeskatt på biograffilm. Den har utarbetats av Eklund och Stening. I en tredje avdelning redovisas en enkätundersökning rörande de svenska filmarbetarnas ekonomiska situation och arbetsförhållanden som utredningen i samråd med kulturrådet låtit utföra med hjälp av bibliotekarien Sune Hofsten. 3

Betänkandets sista del upptar en översikt över filmstöd i vissa länder utomlands.

Utredningen avser att avsluta sitt uppdrag med att avge ett slutbetänkande.

Stockholm i mars 1973.

N. Erik Åqvist Torsten Bengtson

Kjell Grede

Bengt Göransson

Göran Lindgren

Sture Palm

Harry Schein I Gunnar Ekman Leif Larson

4 SOU 1973: 16

Innehåll

I

En systemteoretisk analys av den svenska biograffilmsbranschen. Av Bo L. Eklund

Kapitel 1 Sammanfattning sökningsresultaten

av

under-

Kapitel 2 Bakgrund och lägesbeskrivning 2.1 Några grundläggande begrepp . . 2.2 Perioden fram till den 1 juli 1963 2.2.1 Statens relationer till filmbranschen 2.2.2 Nöjesskatten på biograf föreställningar 2.2.3 Statligt stöd åt filmbranschen 2.3 Perioden fr.o.m. den 1 juli 1963 . 2.3.1 1963 års filmavtal . . . . 2.3.2 Svenska filminstitutets verksamhet

4.2 Filmproducenter 44 4.3 Filmuthyrare 46 4.4 Biografer 48 4.4.1 Biografernas struktur . . . 48 4.4.2 Föreningsbiografer 50 4.4.3 Ambulerande biografer . . 51 4.5 Integration inom branschsystemet . 53 9 4.5.1 Produktionsteknisk integration 53 4.5.2 Integration i filmdistributio15 nen 54 15 4.6 Branschorganisationer 54 16 4.6.1 Distributionsledens organisationer 54 16 4.6.2 Filmägarnas Kontrollbyrå AB 57 16 4.7 Branschinterna relationer . . . . 58 18 4.7.1 Prissättningssystemet . . . . 58 20 4.7.1.1 Relationer mellan 20 producent och filmuthyrare 59 23 4.7.1.2 Relationer mellan filmuthyrare och biograf 61 27 4.7.2 Marknadsbearbetningssystemet 66 27 4.7.3 Marknadsindelningssystemet. 67 28 28 4.8 Principer för den följande analysen 68

Kapitel 3 Problemstrukturering och föreställningsram 3.1 Problemen enligt utredningsdirektiven 3.2 Samhällets problem 3.2.1 Filmpolitiska mål 3.2.2 Problemen i ett vidare perspektiv 30 3.2.3 Avgränsning av utredningsuppdraget 32 3.3 Filmbranschens problem — en översikt 34 3.4 Utredningsproblemet 38 3.4.1 Metod och värdepremisser 38 3.4.2 Ett systemteoretiskt betraktelsesätt 40 Kapitel 4 Branschsystemet och dess verksamhet 4.1 Beskrivningens art och tidsinriktnine SOU 1973: 16

43 43

Kapitel 5 Filmbranschens lönsamhet — en principframställning 5.1 Lönsamhetsbedömningarnas karaktär 5.2 Begreppsapparat och kalkylmodeller 5.3 Exempel på kalkylproblem inom filmbranschen Kapitel 6 Biografledets ekonomiska beteende. Redogörelse för och analys av fältundersökningens resultat 6.1 Uppdelning av undersökningspopulationen

72 72 73 75

82 82

6.2 Biografer med fler än fem ordinaKapitel 8 Filmproduktionens lönsamrie föreställningar per vecka . . . 82 het. Redogörelse för och analys av fält6.2.1 Undersökningarnas uppläggundersökningens resultat 137 ning och genomförande . . 82 8.1 Undersökningsresultaten och änd6.2.2 Biografernas intäktsstruktur . 85 ringarna i filmavtalet 137 6.2.3 Biografernas särkostnads8.2 Undersökningarnas uppläggning struktur 89 och genomförande 138 6.2.4 Biografernas samkostnader . 98 8.3 Filmproduktionens intäkter . . . 1 4 0 6.2.4.1 Samkostnadernas art 98 8.4 Filmproduktionens tillverknings6.2.4.2 Biografernas samkostnader 143 kostnader 99 8.5 Filmproduktionens försäljningsom6.2.4.3 Biografdriftens samkostnader 148 kostnader 101 8.6 Filmproduktionens administrations6.2.5 Biografernas rörelseresultat . 102 omkostnader 150 6.2.5.1 Val av lönsamhets8.7 Filmproduktionens lönsamhet . 152 kriterier 102 6.2.5.2 Biografernas täckKapitel 9 Filmhyran och branschinteningsbidrag — kedje155 biografer 103 grationen 6.2.5.3 Biografernas täck9.1 Systemkomplexitet och bedömningningsbidrag — enbioarnas art 155 grafföretag . . . .106 9.2 Filmhyrans storlek — ett nyckelproblem 156 6.2.5.4 Rörelseresultaten och tidsperspektivet . . 107 9.3 Filmhyressystemet och branschin6.3 Biografer med högst fem ordinarie tegrationen 159 föreställningar per vecka . . . . 1 1 9 9.3.1 Strukturering av biografkom6.3.1 Undersökningarnas uppläggponenterna 159 ning och genomförande . . 1 1 9 9.3.2 Integrationens inkomstomför6.3.2 Biografernas intäktsstruktur . 120 delande effekt 159 6.3.3 Biografernas särskostnads9.3.3 Integrationen och den ekonostruktur 121 miska effektiviteten i bran6.3.4 Biografernas rörelseresultat . 122 schen 165 6.3.4.1 Biografernas täck9.3.4 Integrationen och samhällsningsbidrag . . . . 1 2 2 effektiviteten 167 6.3.4.2 Analys av rörelseresultaten 124 Kapitel 10 Summary 173 Kapitel 7 Undersökningar i filmuthyrareledet 125 7.1 Undersökningarnas uppläggning och genomförande 125 7.2 Filmuthyrarnas verksamhet . . . 1 2 6 7.2.1 De amerikanska filmuthyrarnas avtal med moderbolagen 126 7.2.2 De amerikanska bolagens arbetsformer 127 7.2.3 Fristående svenska filmuthyrare 128 7.3 Filmuthyrarnas lönsamhet . . . . 1 2 8 7.3.1 De amerikanska filmuthyrarnas intäkts- och kostnadsförhållanden 128 7.3.2 Distributionskostnadernas höjd — några tentativa resonemang 130 6

Bilagor Bilaga 1 Utredningens direktiv Bilaga 2 Filmavtalet

. . .180 182

Bilaga 3 Undersökningsformulär avseende kedjebiografernas samkostnader . 192 Bilaga 4 Undersökningsformulär avseende kedjebiografernas intäkter och särkostnader . . . 194 Bilaga 5 Undersökningsformulär avseende icke-avgiftspliktiga biografers intäkter och särkostnader 198 Bilaga 6 Undersökningsformulär avseende filmproduktionens intäkts- och kostnadsförhållanden 201 SOU 1973: 16

Bilaga 7 Anvisningar till formulär C i bilaga 6 206 Bilaga 8 Citerad litteratur

II

207 Synpunkter på mervärdeskatt på biograffilm. Av Bo L. Eklund och Birger Stening

Kapitel 1 Inledning

209 Kapitel 2 Allmänt om mervärdeskatten 210 2.1 Skattens generella uppbyggnad . . 2 1 0 2.2 Export 211 2.3 S. k. kvalificerade undantag . . . 2 1 1 2.4 För filmbranschen väsentliga skattebestämmelser 211 Kapitel 3 Tänkbara principiella ningar 3.1 Allmänna synpunkter 3.2 Olika alternativ

lös214 214 217

Kapitel 4 Kvantitativa aspekter . . . 220 4.1 Principiella synpunkter 220 4.2 Ingående mervärdeskatt hos biograferna 221 4.3 Ingående mervärdeskatt hos filmuthyrarna 221 4.4 Ingående mervärdeskatt hos producenterna 223 4.5 Den statsfinansiella nettoeffekten . 223

111 Filmarbetarnas villkor

Kapitel 1 Bakgrund 227 1.1 Vilka kategorier ingår i undersökningen? 227 1.2 Frågemetod 228 1.3 Utarbetande av frågor 228 1.4 Frågesituationen 229 1.5 Utsändning och insamling av blanketter 229 1.6 Granskning, kodning, bearbetning 229 Kapitel 2 Hur tabellerna skall läsas

. 231

Kapitel 3 Filmarbetarnas

bakgrund

. 232

Kapitel 4 Filmarbetarnas inkomster

. 240

Bilaga SOU 1973: 16

jy

Filmstöd

utomlands

Kapitel 1 Inledning Kapitel 2 Filmstöd i Västeuropa Israel och Kanada 2.1 Allmänt 2.2 Länderbeskrivningar 2.2.1 Danmark 2.2.2 Norge 2.2.3 Finland 2.2.4 Storbritannien 2.2.5 Västtyskland 2.2.6 Frankrike 2.2.7 Nederländerna 2.2.8 Belgien 2.2.9 Schweiz 2.2.10 Italien 2.2.11 Spanien 2.2.12 Israel

253 samt 254 254 256 257 258 259 261 262 263 265 266 266 267 268 268

2.2.13 Kanada Kapitel 3 Filmstöd i Ungern Kapitel 4 Sammanfattning

270 . . . .

272 274

En systemteoretisk analys av den svenska biograffilmsbranschen. Av Bo L. Eklund

I

Sammanfattning av undersökningsresultaten

Den år 1963 genomförda filmreformen med- om och när det blir tekniskt och ekonomiskt förde en starkt förändrad arbetssituation för möjligt att i Sverige införa t. ex. kabeltelepersoner och företag som sysslade med pro- vision. Författaren har inte heller försökt duktion och distribution av biograffilm. att formellt beakta tänkbara tekniska innoFilmreformen syftade också till att åstad- vationer avseende t. ex. den utrustning biokomma kulturpolitiska effekter av skilda graferna använder vid filmvisningen. I här slag, främst att stimulera produktionen av nämnda hänseenden är analysen därför stakonstnärligt värdefull film. Av utrednings- tisk. Författaren har inte heller beaktat vilka direktiven (se bil. 1) till Filmutredningen 1968 framgår att åtskilliga problem kvarstår möjligheter som finns att etablera — och/ att lösa såväl för biograffilmen som för eller förstärka redan befintliga — samarfilmen i allmänhet. I direktiven efterlyses betsformer mellan filmbranschen och intresbl. a. en »kartläggning och bedömning av senter utanför branschen. Kortfilmsproblefilmbranschens ekonomiska struktur». I fö- matiken, samarbetet med televisionen etc. religgande rapport redovisas resultaten av har således inte medtagits i bedömningarna ett antal fältundersökningar som författaren utan samtliga dessa och liknande frågeställgenomfört under perioden hösten 1969 ningar som nämns i direktiven behandlas t. o. m. våren 1971. Några allmänna klar- av filmutredningen i dess tidigare betänlägganden om rapportens omfattning och kanden (SOU 1970: 73 och 1972: 9). Genomförandet av filmreformen markeavgränsning skall lämnas. Författarens utredningsuppdrag omfattar rar en gränslinje i statens relationer till enbart en ekonomisk analys av de företag filmbranschen. I kapitel 2 ges en översikt som sysslar med produktion och traditionell över förhållandena mellan staten och filmdistribution av biograffilm, i det följande branschen före respektive efter filmreforsammanfattningsvis kallade filmbranschen. men. Fram till den 1 juli 1963 belastades Till filmbranschen har således icke räknats biograffilmen av en nöjesskatt av varierande vare sig televisionen eller t. ex. filmstudio- storlek, vilken fr. o. m. 1957 successivt hade organisationer. Arbetet har inriktats mot att minskats. När skatten slopades 1963 hade analysera filmbranschens ekonomiska vill- den sjunkit till 25 procent av biografens kor utan hänsyn till tänkbara förändringar bruttobiljettintäktcr. Samhällets intresse för i branschens framtida arbetsförhållanden. biograffilmen var fram till 1960-talet huIngen hänsyn har tagits till sådana aspekter vudsakligen av fiskal karaktär. Med början som t. ex. den tekniska utvecklingen. För- 1951/52 utbetalades visserligen ett begränfattaren har ingen möjlighet att bedöma sat stöd åt filmproduktionen genom att en SOU 1973: 16

mindre del av nöjesskatten återbetalades till producenterna. Stödet ökade successivt och fr. o. m. budgetåret 1960/61 restituerades hela den statliga andelen (70 procent) av nöjesskatten. Fr. o. m. 1957/58 befriades dessutom biografer med få föreställningar delvis från nöjesskatt, genom att de varje vecka fick göra ett avdrag vid skatteinbetalningen. Avdraget var så stort att det för många biografer medförde en faktisk skattebefrielse.

ning, undervisning m. m. samt för att bestrida institutets förvaltningskostnader. De 5 resterande procenten används för »gemensamma branschändamål» av skiftande slag. En granskning av Svenska Filminstitutets hittillsvarande verksamhet, dvs. för spelåren 1963/64 t. o. m. 1970/71, visar, att ca 60 mkr omfördelats mellan avgiftspliktiga biografer och producenter. På grund av viss eftersläpning i utdelningen kommer för ifrågavarande period svenska filmproducenter att tilldelas ytterligare ca 8 mkr. Därutöver har en indirekt resursomfördelning ägt rum framförallt genom institutets egen verksamhet men också genom avsättningen av medel för gemensamma branschändamål. Allt som allt har under ovannämnda åttaårsperiod ca 122 mkr direkt eller indirekt omfördelats mellan parterna i branschen.

Filmreformen 1963 innebar att staten träffade ett avtal (se bil. 2) med filmbranschen. Enligt avtalet skulle biografer med fler än fem ordinarie föreställningar per vecka betala 10 procent av bruttobiljettintäkterna till en särskilt bildad stiftelse, Svenska Filminstitutet, samtidigt som staten avvecklade nöjesskatten. En av filminstitutets uppgifter blev att fördela influtna medel enligt anvisningFör budgetåret 1972/73 har statsmakterarna i filmavtalet. Under perioden 1963/64 na dessutom anslagit ett belopp på drygt t. o. m. 1968/69 fick producenter av svensk 760 000 kronor som ekonomiskt stöd åt biograffilm varje år tillgodoräkna sig 65 svensk filmproduktion. procent av influtna medel, av vilka drygt De förslag som på grundval av bl. a. hälften (35 procent av influtna medel) gick föreliggande rapport kan komma att undertill s. k. kvalitetsstöd. Även fortsättningsvis ställas statsmakterna kan leda till förändhar producenterna erhållit 65 procent av rade relationer mellan staten och filmbranbiografavgiften, dock med något ändrade schen. Enligt författarens uppfattning är det fördelningar. Fr. o. m. 1968/69 minskades väsentligt att beakta samtliga de konsekvenkvalitetsstödets andel till att omfatta 30 procent av influtna medel, medan den icke- ser som förändrade relationer kan ge uppkvalitetsbundna utdelningen ökades till 35 hov till, även om effekterna av olika handprocent, dock med tillägget att den delvis lingsåtgärder inte alltid kan kvantifieras. (15 procent) också kunde utgå i förskott Författaren granskar därför i kapitel 3 tänki form av produktionslån. En tredje avtals- bara samband mellan olika »problem» beändring trädde i kraft den 1 juli 1972. Kon- roende på ur vems synvinkel problemen ses. Först behandlas samhällets problem. sekvenserna av denna blir efter en tvåårig Starkt förenklat kan därvid följande bild övergångsperiod att tidigare kvalitetsstöd skisseras. Antingen statsmakterna vidtar nåminskas till 10 procent av tillgängliga megon åtgärd gentemot filmbranschen eller ej, del. I stället har införts ett selektivt förså får beslutet återverkningar på branschens handsstöd omfattande 30 procent. Samtidigt har de icke-kvalitetsbundna bidragen till förmåga att i framtiden bemästra de proproducenterna skurits ned till 15 procent blem den möter. Branschens möjligheter att och utgår enbart i form av förlustgarantier producera och distribuera biograffilm kan och/eller produktionslån. Dessutom erhåller sättas in i ett vidare perspektiv. Ett filmutfilminstitutet för egen lång- och kortfilms- bud av viss storlek är visserligen önskvärt sett ur kulturpolitisk synvinkel, men både produktion 10 procent av medlen. produktionen och visningen av biograffilm Av återstående medel tillfaller 30 procent kan tillskrivas även andra effekter på samSvenska Filminstitutet för att täcka institu- hällsnyttan. Som exempel kan nämnas filtets övriga verksamhet, såsom stöd åt forsk- mens roll som informationsspridare. Ett an-

10 SOU 1973: 16

nat exempel är filmbranschens roll som och antar att erforderliga bedömningar av underhållningsleverantör till televisionen. annat slag kommer att bli föremål för överFörekomsten av biografer på mindre orter väganden av filmutredningen i dess slutbei glesbygdsområden kan också användas tänkande. Samtliga tidigare filmutredningar har arsom exempel. En systematisk analys av tänkbara effekter skulle troligen visa att betat på ett sinsemellan likartat sätt. I stort biograffilmen på åtskilliga områden påver- sett har man i utredningarna studerat skillkar samhällsnyttan vid sidan av den direkta naden mellan intäkterna och kostnaderna effekten på kulturutbudet. Denna påverkan i branschen (vanligtvis begränsat till enbart kan vara både positiv och negativ. De posi- filmproduktionen). Det ekonomiska resultativa verkningarna överväger sannolikt och tet har vid dessa utredningar visat sig vara enligt författarens mening kan dessa effek- så »dåligt» att förslag om statliga stödåtter ej lämnas obeaktade vid beslut om hur gärder blivit följden. Med få — och margistatsmakterna skall agera gentemot film- nella — undantag har utredningarna närmare granskat relationerna mellan olika förebranschen. Ur branschens synvinkel upplevs troligen tag i branschen. Författaren anser en sådan problemen mer konkret. Biografernas be- granskning nödvändig, vilket genomsyrar sökssiffror sjunker från år till år, antalet framställningen i hela rapporten. Ett motiv biografer minskar och alltför många filmer för denna analys är att undersöka om branger en oacceptabelt låg avkastning. Ett av schens relationer i något relevant avseende skälen härtill är televisionens utbredning. medför att de ekonomiska resultaten, framFörfattaren framhåller dock att även andra tagna på visst sätt, i någon utsträckning orsaker måste beaktas. Överhuvud gäller att återspeglar en »skenbar» lönsamhet. Ett ankonsumenternas möjligheter att spendera bå- nat motiv är att undersöka om relationerna de sin tid och sina pengar har ökat under i sig får positiva eller negativa konsekvenser senare decennier och kommer i framtiden gentemot olika intressenter. Om branschens sannolikt att öka i än större utsträckning. verkningssätt medför negativa konsekvenser Dessa förändringar är strukturella till sin för t. ex. konsumenterna, så skulle ett statnatur och kräver enligt författarens mening ligt stöd i brist på utförligt beslutsunderlag att filmbranschen anpassar sig till de för- kunna verka konserverande på dessa arbetsändrade förutsättningarna för sin verksam- former. het. Med detta synsätt blir branschprobleI kapitel 4 beskrivs branschen och relamen i första hand anpassningsproblem. tionerna mellan företagen i branschen. För Ur författarens synvinkel kommer utred- att möjliggöra senare analyser har beskrivningsproblemet att bestämmas av önskemå- ningarna gjorts omfattande. Två ting bör let att framta ett relevant utredningsmaterial särskilt beaktas. För det första granskas den som skall underlätta dels filmutredningens ägargemenskap som enligt utredningsdirekbedömningar, dels statsmakternas ställnings- tiven finns avseende produktions- och biotaganden till eventuella ekonomiska stödåt- grafleden. De tre stora svenska produktionsgärder. Eftersom författarens utrednings- bolagen, fortsättningsvis kallade integrerade uppdrag är begränsat till att göra en ekono- bolag, AB Europa Film, Sandrew Film & misk analys av traditionellt slag fästs i före- Teater AB samt AB Svensk Filmindustri, liggande rapport inget avseende vid sådana svarar inte enbart för den större delen av mer svårfångade effekter på samhällsnyttan svensk filmproduktion utan äger dessutom, i dess helhet än den analys som följer i ka- helt eller delvis, ca hälften av samtliga pitel 3. I stället inriktas utredningsarbetet avgiftspliktiga biografer. Denna ägargemenmot att belysa branschens ekonomi med skap (se s. 54 f.) blir betydelsefull i senare hjälp av traditionella kostnads- och intäkts- analyser, eftersom de integrerade bolagen analyser. Författaren ser dessa analyser som i sitt agerande kan låta det ekonomiska reett första steg i det totala utredningsarbetet sultatet »komma fram» på olika ställen SOU 1973: 16

i distributionskedjan. Ett annat förhållande som också blir betydelsefullt för analysarbetet utgörs av den s. k. filmhyran, dvs. principerna för intäktsavräkningarna mellan biografer och filmleverantörer. Det principiella förfarandet består i att biografen betalar en varierande andel av influtna biljettintäkter till filmleverantören. Filmhyresprincipen i förening med integrationsförhållandena blir senare i framställningen centrala företeelser och ägnas därför stort utrymme i kapitel 4. I kapitlen 5—8 redovisas de ekonomiska analyser som författaren genomfört. Kapitel 5 ägnas åt en beskrivning av det sätt på vilket lönsamhetsbedömningarna i senare kapitel har genomförts. I stora drag går principen ut på att endast sådana kostnader som kan påverkas har medtagits i bedömningarna. För att fastställa det ekonomiska resultatet för t. ex. en biograf har ingen hänsyn tagits till investeringar i exempelvis projektorer. Dessa kan vara gjorda för många år sedan och är kanske redan intjänade. Investeringar av detta slag har i stället beaktats genom en analys av hur stor andel av biograferna som överhuvud har förutsättningar genomföra framtida ersättningsinvesteringar med de i undersökningarna framkomna resultaten.

dessa biografer har fått »betala» för att överhuvud kunna upprätthålla verksamheten. För kedjebiograferna gäller att ca 10 procent av biograferna genomsnittligt haft negativa resultat för perioden. Som exempel kan nämnas att den biograf som uppvisar det sämsta resultatet årligen har gått med ett underskott på ca 60 000 kronor. Både integrationsförhållandena och filmhyresprinciperna kan bidra till att förklara hur detta varit möjligt. Även andra orsaker kan finnas, t. ex. att biografägaren också äger den fastighet i vilken biografen bedrivs. Om biograflokalen inte kan hyras ut till annan hyresgäst kan det principiellt tänkas att det är motiverat att driva biografen trots ett »underskott» när en beräknad hyra medtas bland kostnaderna.

Betraktas totalbilden kan, trots bristen på jämförelsenorm, den slutsatsen dras att resultaten för en stor del av biograferna är mycket dåliga, och att många biografer är direkt nedläggningshotade. Med utgångspunkt i antagandet om oförändrade intäkter och med preciserade kostnadsökningar visas, att på den femårsperiod som följer i direkt anslutning till undersökningsperioden skulle antalet kedjebiografer med negativa genomsnittsresultat komma att ungefärligen trefaldigas, dvs. omfatta omkring I kapitel 6 beskrivs resultaten av lönsam- 30 procent av biograferna i undersökningshetsbedömningarna i biografledet. Under- materialet. sökningsresultaten utgör genomsnittsvärden Till avgiftspliktiga biografer hör också för perioden 1965—1969. I brist på lämplig enskilda enbiografföretag samt föreningsjämförelsenorm är det svårt att uttala en biografer. Även för dessa biografer är variabestämd uppfattning om ett resultat är tionerna i lönsamhet mycket stora inom »bra» eller »dåligt». Vissa karakteristiska grupperna. För enskilda enbiografföretag är drag kan dock urskiljas. Det visar sig t. ex. resultaten genomsnittligt något sämre än för att storstädernas kedjebiografer genomsnitt- landsortens kedjebiografer. Beträffande förligt uppvisar bättre resultat än motsvarande eningsbiograferna blir bedömningarna osäkbiografer på landsorten. I jämförelse med ra bl. a. till följd av benägenheten att samlandsortsbiograferna är avkastningen på ked- mankoppla biografernas ekonomi med förjebiograferna i Stockholm ca 3,5, i Göte- eningsekonomin i dess helhet. De redovisaborg ca 4,0 och i Malmö ca 2,0 gånger så de resultaten är genomsnittligt sämre än för hög. samtliga övriga avgiftspliktiga biografer. SäSpridningen inom grupperna är dock be- kerheten i skattningarna måste dock förses tydligt större än mellan dem. För samtliga med stora reservationer. här nämnda kedjebiografer finns enheter I kapitel 6 redovisas också de resultat som genomsnittligt för hela undersöknings- som erhållits för icke-avgiftspliktiga biograperioden uppvisar negativa resultat, dvs. fer. Osäkerheten i dessa uppgifter är dock 12

SOU 1973: 16

så stor att siffrornas värde i huvudsak lig- efter avdrag för deras framställningskostnager däri att de ger en antydan om omfatt- der. ningen av dessa biografers verksamhet. Skillnaden mellan kvalitetspremierade och övriga filmer har särskilt analyserats. När Kapitel 7 behandlar lönsamhetsproblemen inom filmuthyrningssektorn. Samtliga det gäller intäktsspridningen kan inga större amerikanska filmuthyrare har deltagit i un- skillnader märkas. För båda filmtyperna dersökningen medan uppgifter erhållits från gäller att ett begränsat antal filmer svarar endast ett fåtal fristående svenska filmut- för den större delen av intäkterna. Granskar hyrare. De senare bolagen är mycket hetero- man i stället det ekonomiska resultatet fingena, varför data från dessa företag ej läm- ner man en viss olikhet. Av kvalitetsprepade sig för genomsnittsberäkningar. Dess- mierade filmer förmådde enbart ca 65 proutom visade det sig omöjligt att urskilja cent att av »egen kraft» täcka framställrelevant information avseende de integre- ningskostnaderna. Med tillägg av fond utrade bolagens filmuthyrningsavdelningar. delningen från filminstitutet förbättrades Värdet av undersökningsresultaten i film- dock situationen så att ca 80 procent av uthyrareledet är därför starkt begränsat och filmerna gav positivt resultat. För övriga filmer medförde fondutdelendast tentativa slutsatser har kunnat dragas. Resultaten tyder framförallt på att film- ningen ingen förbättring i antalet filmer uthyrningen bedrivs under starkt olönsam- med positiva resultat. Endast ca 13 procent ma former. Till en del torde lönsamhetspro- av dessa filmer gav sin producent något blemen sammanhänga med att verksamhe- överskott utöver framställningskostnaderna. I kapitel 9 behandlas avslutningsvis ett ten i sig är orationellt utformad. Framförallt gäller dock att lönsamheten inom film- antal interna och externa relationer av betyuthyrningssektorn påverkas i negativ rikt- delse för branscheffektiviteten. Först ananing av den rådande biografstrukturen i för- lyseras de kombinerade konsekvenserna för ening med de filmhyresprinciper som tilläm- olika branschkomponenter av filmhyresbestämmelserna och integrationen inom branpas. Analysen av filmproduktionens lönsam- schen. Enligt undersökningsresultaten var het har omfattat totalt 66 filmer. Av dessa under perioden 1965—1969 den genomhar 43 fått kvalitetspremier från filminsti- snittliga filmhyran knappt 40 procent av tutet. Med ett undantag har uppgifter er- biljettintäkterna efter det att avgiften till hållits enbart från de integrerade bolagen. filminstitutet hade inbetalats. Med utgångsDå dessa tillämpar samma kalkyleringsprin- punkt i de prestationer gentemot konsumenciper som övriga filmproducenter förefaller terna som kan tillskrivas biografer och filmresultaten ändå att kunna användas för att producenter finner författaren att den gebelysa den samlade svenska filmproduktio- nomsnittliga filmhyran snarare borde uppgå till 60 procent av nämnda belopp. Skillnanens lönsamhetsproblem. En granskning av filmernas ekonomiska den på 20 procent görs till föremål för en resultat för perioden 1963/64 t. o. m. 1968/ kvantitativ analys baserad på marknads69 tyder på mycket stora problem för pro- andelarna för olika slags filmer. En förändducenterna. När intäkterna från visningen ring av filmhyran av angiven storlek skulle i Sverige och i utlandet minskades med vid en total biljettintäkt hos biograferna på framställningskostnaderna gav endast 18 av 140 mkr medföra avsevärda inkomstomför66 filmer ett positivt resultat. Då skall till delningar mellan branschkomponenterna. bedömningen läggas att inga kostnadspåslag För de integrerade bolagen skulle inkomstgjorts för försäljningsomkostnader såsom minskningar på ca 12 mkr bli följden av en premiär- och stödannonsering. När utdel- sådan förändring. Även fristående biografer ningen från filminstitutet medräknades er- skulle få vidkännas ett inkomstbortfall i hölls positiva resultat för ytterligare 20 fil- denna storlek eller nästan 13 mkr. För de mer, dvs. totalt 38 filmer gav överskott amerikanska bolagen, övriga utländska proSOU 1973: 16

ducenter respektive fristående svenska producenter skulle en filmhyreshöjning med 20 procentenheter medföra teoretiska resultatförbättringar (ingen hänsyn har tagits till dynamiska aspekter) på ca 16 mkr, ca 6 mkr respektive ca 2 mkr. Här nämnda förändringar tillskrivs i rapporten helt integrationsförhållandena i branschen, eftersom de integrerade bolagen genom sitt stora biografinnehav kan hålla filmhyrorna på en konstlat låg nivå. Integrationen får effekter också för konsumenterna. Dessa följdverkningar är dock svårare att analysera. I första hand påpekas att den låga filmhyran minskar biografernas kostnader och därför verkar återhållande på biljettpriserna. Mot detta skall dock ställas att filmhyran verkar konserverande på biografstrukturen. Med beaktande av den lönsamhet hos biograferna som framkommer i kapitel 6 kan den slutsatsen dragas att en prestationsanpassad filmhyra skulle medföra omfattande nedläggningar bland både avgiftspliktiga och icke-avgiftspliktiga biografer, vilket i sin tur positivt skulle påverka kostnadsstrukturen i branschen. Huruvida kostnadsreduktionerna vid en tänkt biografnedläggning skulle kunna medföra prisreduktioner eller i varje fall en avtagande takt i prishöjningarna är svårt att avgöra. Under alla förhållanden skulle de totala distributionskostnaderna kunna sänkas, låt vara med negativa kulturpoltiska effekter som följd.

14 SOU 1973: 16

2 Bakgrund och lägesbeskrivning

biograffilm i långfilmsutförande. Därmed förstås en film som primärt är avsedd för Liksom flertalet andra branschsystem före- biografvisning och som har en viss minimiter filmbranschen vissa specifika egenskaper längd. Längden skall i 35-millimetersformat som måste klarläggas för att möjliggöra en uppgå till minst 2 000 meter. Numera fästs bedömning av förhållandena inom bran- främst avseende vid visningstiden och som schen. En utförlig redogörelse för branschen biograffilm i långfilmsutförande räknas alla och relationerna mellan skilda komponenter filmer, som har en visningstid motsvarande 2 lämnas i kapitel 4. I detta avsnitt skall där- minst 2 000 meter i 35-millimetersformat. Förutom biograffilmen visas ibland även för endast översiktligt antydas några av de speciella branschegenskaper som omnämns något slags fyllnadsprogram, såsom en kortfilm, en journalfilm eller en reklamfilm. I senare i kapitlet samt i kapitel 3. Som utgångspunkt iför en branschbeskriv- fyllnadsprogrammet kan även ingå utdrag ur ning kan lämpligen tas den klassiska distri- kommande långfilmer, s. k. »trailers». En analys av prissättningen inom branbutionskedjan, vilken i sin enklaste form består av komponenterna producent, grossist, schen måste göras i form av ett slags »neddetaljist och konsument. Inom filmbran- brytningsprocess». Priset per biljett fastställs schen används för motsvarande begrepp ter- av biografägaren och biografens bruttobilmerna »(film)producent», »filmuthyrare», jettin takter per vecka utgör bas för den er»biograf» och »biobesökare». Såsom senare sättning som tidigare distributionsled erhålskall visas är framförallt producentbegreppet ler. Från bruttobiljettintäkterna avgår för mångtydigt, men även andra oklarheter före- vissa biografer en biograf avgift på 10 proligger.1 Som exempel kan nämnas att vissa cent, vilken inbetalas till Svenska Filminstibolags verksamhet är långtgående integrerad, tutet'. På återstoden, nettobiljettintäkterna, dvs. skilda distributionsfunktioner utförs av beräknas därefter filmhyran, som utgör filmett och samma företag. Framför allt bör uthyrarens ersättning. Filmhyran utgår med framhållas att de större filmproducenterna dels bedriver en omfattande filmuthyrning, 1 Termen »(film)distributör», som i praktiken dels äger ett stort antal biografer över hela ofta används i stället för filmuthyrare, komlandet. Såsom kommer att visas i kapitel 4 mer konsekvent att undvikas i föreliggande existerar även andra integrationsformer. rapport. 2 Se Svenska Filminstitutets verksamhetsbeDen distribuerade varan, filmen, utgör rättelse 1967/68, s. 10. också ett mångtydigt begrepp. I föreliggan' Reglerna för biografavgiften behandlas i de rapport riktas intresset väsentligen mot avsnitt 2.3.1. 2.1 Några grundläggande begrepp

SOU 1973: 16

varierande procentsatser, beroende på storleken av nettobilj ettintäkterna. Filmhyran utgör ersättning enbart för biograffilmen. Eventuellt förekommande kortfilmer får ingen del av biljettintäkterna. För reklamfilmerna gäller att biografen erhåller särskild ersättning från reklamfilmsuthyraren. Utdrag ur kommande filmer påverkar inte direkt de ekonomiska relationerna mellan biograf och filmuthyrare utan kan ses som en del av biografens åtagande gentemot filmuthyraren. Formerna för hur filmuthyraren ersätts för sin del av distributionsarbetet varierar starkt. En modell är att han får en viss procent av influtna filmhyror. Det belopp som därefter återstår tillfaller producenten. Produktionskostnaderna för den enskilda filmen påverkar således inte det pris producenten erhåller av senare distributionsled. Filmhyresprocenten bestäms genom avtal mellan filmuthyrare och biografägare, vanligen löpande per år, och endast undantagsvis görs avsteg från dessa avtal.

2.2 Perioden fram till den 1 juli 1963 2.2.1 Statens relationer till filmbranschen Statens relationer till filmbranschen fram till den 1 juli 1963 har för föreliggande rapport enbart ett begränsat intresse och skall därför endast beröras i korthet. Karakteristiskt för perioden var att statens intresse för biograffilmen i huvudsak var av fiskal karaktär, vilket tog sig uttryck i en kraftig beskattning av filmvisningen i form av nöjesskatt. Nöjesskatt uttogs med få undantag på även andra nöjestillställningar, men biograffilmen var hårdare beskattad än flertalet andra nöjesverksamheter. Nöjesskatten kom att spela en väsentlig roll i förhandlingarna mellan staten och filmbranschen i samband med film avtalets upprättande. I efterföljande underavsnitt ges därför en redogörelse för nöjesskattens omfattning under perioden med hänsyn till hur den drabbade biograffilmen. 16

Filmbranschen blev under perioden föremål för ett flertal statliga utredningar. Dessa ledde till att branschen fr. o. m. 1951 erhöll ett begränsat ekonomiskt stöd från staten, och detta stöd var delvis bundet till nöjesskatten. Även dessa stödåtgärder fick viss betydelse för utvecklingen efter den 1 juli 1963 och skall därför i korthet beskrivas.

2.2.2 Nöjesskatten på biografföreställningar Beskattning av offentliga nöjestillställningar infördes i Sverige år 1919. Skatten utdebiterades enligt olika taxor beroende på »nöjesmomentet» hos respektive tillställning. För biografföreställningar gällde under hela nöjesskatteepoken att de drabbades av den vid varje tillfälle gällande högsta skattesatsen. Fr. o. m. den 1 juli 1963 slopades all nöjesskatt och i samband därmed förband sig biograferna att i stället till Svenska Filminstitutet inbetala en frivillig avgift på 10 procent av bruttobiljettintäkterna. (Se avsnitt 2.3.) Såväl storleken av som principerna för biografnöjesskatten varierade starkt under perioden. I tabell 2.1 har med hjälp av ett godtyckligt valt biljettpris om 250 öre illustrerats hur skatten under skilda perioder drabbade biograferna.1 På grund av principerna för filmhyresberäkningen fick nöjesskatten direkta ekonomiska konsekvenser även för efterföljande distributionsled, vilket dock inte illustrerats i tabellen. Under nöjesskatteepokens två första decennier tillföll skatten i sin helhet kommunerna. Utdebiteringen var emellertid fakultativ och alla kommuner utnyttjade inte sin beskattningsrätt. Biografnöjesskatten uppgick till 16 procent av det valda bruttopriset. Under första hälften av 1940 tillkom dessutom en statlig nöjesskatt om 5 öre per påbörjad 50-öring av priset efter skatt och skatten steg därför till 20 procent av bruttopriset. Fortfarande gällde dock att kommunerna själva kunde bestämma om skatt 1 För budgetåret 1953/54 utgjorde pristypen 225 öre (SOU 1956: 23, s. 94).

SOU 1973: 16

»cd

&! Cd Ö. fe to

3 fa ° >n

*sf cd *> c

3« 6 ft S 00

J4-«

<« CO

"d s

X!

cd fa

*3

fa :<3

c 3

O "s.

C Co to

SÄ

5 e2 0 M

8 _)

•^

> -2 M

c

_ 4) Cd + J

-23

J*i 2 Rj t,

^

<D O CO

u

M

C S3

S3

as •° 8 g .5 u o-:o o > C

0 0 :c3 Ci.

O

Tt

,_oq

o, c

T3 •<* Ä OS

[J.H

•EP OBJ

d 6 O o

O

W-T3

T3

.

8 «> 8* S -2

&

•8 o "(3 c

3 8 60

s«

o

0 cd p O

>

V I »o <N r^

O PH

o. a ti d o o m t-~

—H

1-<

—<

c

£_'_ 1-81

X

^r II

as

+

»o

o

O

Y

X <N

o

+

+

« -II> Ti"

X

X

+

f».

*--t

o

II

vo

»/-> t» vo

+

o

C <u

m

"g '_ ft

S3 3 _

a

^

rt 5 -C :0

<>.0

D.._

O

s _

1 O cd O

S

M

ä

S-*

PH

II

•a

S2 J.Ö . £ g.s

°2 :J3 -o <0 _ »O w

-o a K

SOU 1973: 16

'g >

g . cd

o

•c

. fl 8i3 •c >

a , cd

o

.

_ d

-O

«°

P.°cd a C IN

>

»'O

.2?o

•o

S2 <u

. 3

Cfi

o i" Ci

S •.O

ej cd vri —< JO

o t/3 w-i 09

os ••; m —< os CO

ö

°O, fl ^

C->

^

fl

o o .2 i-

C

6 S O p

cd S t

»O 1-, 4)

oo —^ ^ t cN

ON^O.

•

OS m

os m

o\ _^

OS fvq

OS rH

ON

ii

o 2

o o P 3 &p. fl £ P H JO

VO o Os rri

T3

O <u

OH

ro

o os _ ;

OS —v

os _ ;

o -N VO t -

os —3

skulle utdebiteras eller ej. Om kommunal nöjesskatt uttogs, så skulle emellertid även den statliga delen utdebiteras. Den 1 juli 1940 gjordes utdebiteringen obligatorisk och skatten tillföll stat och kommun i lika delar. I samband därmed ändrades även utdebiteringsprincipen så att beräkningen gjordes i procent av biljetternas bruttopris, dvs. biljettpriset inkl. nöjesskatt. För de första 100 örena uttogs i nöjesskatt 15 procent samt för överskjutande del 30 procent av biljettpriset. Av fiskala skäl ändrades procentsatserna år 1948 till 30 respektive 45 procent av biljettpriset samtidigt som statens andel av nöjesskatten ökades till 75 procent. År 1957 infördes proportionell beskattning i stället för den tidigare progressiva, och skattesatsen fastställdes till 38 procent av bruttopriset. Den år 1959 antagna skattesänkningen till 33 procent av bruttopriset utgjorde endast en provisorisk åtgärd i avvaktan på en mer noggrann analys av filmbranschens ekonomiska situation. I propositionen 1960: 79 föreslogs en sänkning av nöjesskatten till 27 procent. Bevillningsutskottet yrkade emellertid i sitt betänkande 1960: 49 på att skattesatsen skulle sänkas till 25 procent och riksdagen antog detta förslag. För att något reducera skattebortfallet för kommunerna höjdes i samband därmed deras andel till 30 procent av nöjesskatten. I de likalydande motionerna I: 253 och II: 301 till 1963 års riksdag yrkades på ett fullständigt slopande av nöjesskatten, vilket också föreslogs i Kungl. Maj:ts proposition 1963: 101. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen och fr. o. m. den 1 juli 1963 upphörde nöjesskatten helt såväl för biografföreställningar som för andra nöjestillställningar. Nöjesskatten var till en början generell för allt slags film och oavsett visningsställe. Småningom infördes dock vissa lättnader i beskattningen. I 1945 års nöjesskatteförordnings 14 § fritogs från nöjesskatt film som »är ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller upplysnings-, undervisnings- eller uppfostringssyfte», varvid det ankom på Statens biografbyrå att efter förhandsgranskning meddela om filmen kunde anses uppfylla 18

nämnt ändamål. Nöjesskatteförordningens 14 § utvidgades fr. o. m. 1957 till att omfatta skattebefrielse även för barnmatinéer och av barnfilmklubbar visade filmer samt för »visning av film, som i studiesyfte anordnas uteslutande för medlemmar i organisation med huvudsaklig uppgift att studera filmens konstnärliga och sociala betydelse». Med den senare bestämmelsen avsågs ett underlättande av filmstudioverksamheten.

2.2.3 Statligt stöd åt filmbranschen Under perioden fram till den 1 juli 1963 genomfördes fem statliga utredningar om den svenska filmbranschens ekonomi.1 Utredningarna resulterade i olika slags statliga stödåtgärder dels åt filmproduktionen, dels åt vissa biografer. Det främsta motivet bakom den första utredningen var att undersöka om det då rådande internationella läget kunde anses motivera ett statligt stöd för att säkerställa en svensk filmproduktion. Vid denna tidpunkt var filmproduktionens ekonomiska situation ljus, bl.a. till följd av svårigheterna att importera utländsk film. Pendeln skulle emellertid komma att svänga och sjunkande lönsamhetssiffror inom filmbranschen bli det huvudsakliga motivet för att tillsätta övriga utredningar. Branschens lönsamhet påverkades under slutet av 1940-talet och resten av perioden till en början främst av kostnadsstegringar. För biograferna utgjorde nöjesskatten i många fall den tyngst vägande kostnadsposten. Under t.ex. perioden 1948—1957 tog nöjesskatten såsom framgått av den tidigare redogörelsen 45 procent av den biljettprishöjning som Statens Pris- och Kartellnämnd tillät biograferna att göra. Eftersom skatten 1

Utredningarna återfinns i SOU 1942: 36, SOU 1951: 1, Detlofsson (1954), SOU 1956: 23 samt SOU 1959: 2. Vissa ekonomiska problem har dessutom behandlats i statliga utredningar rörande filmcensuren. Författaren har i en stencilerad rapport (Eklund, 1969) till filmutredningen gjort en sammanfattning av utredningarnas resultat och förslag, vilka icke redovisas här. SOU 1973: 16

frånräknades biljettintäkterna innan filmhyran beräknades fick skatten också återverkningar i senare distributionsled, samtidigt som prishöjningarna i sig möjligen påverkade efterfrågan och i så fall därigenom ytterligare försämrade branschekonomin. Den tidvis mycket hårda beskattningen gav branschen argument för statligt stöd åt den svenska filmen, eftersom statsmakterna inte visade någon benägenhet att avskaffa nöjesskatten. Vid sidan av nöjesskatten fick branschen mot slutet av 1950-talet ytterligare ett starkt argument för statligt stöd. Televisionens genombrott medförde ett kraftigt publikbortfall och trots att nöjesskattesatsen successivt började sänkas fr.o.m. 1957 fortsatte branschens lönsamhet att försämras. Det statliga stödet åt biograferna knöts direkt till nöjesskatten. Såsom tidigare nämnts utgjorde denna en betungande kostnadspost för samtliga biografer. Statsmakternas intresse riktades mot de mindre biograferna, vilkas lönsamhetsutveckling visat sig särskilt ogynnsam. Departementschefen framhöll därvid dessa biografers trivselskapande roll.

till 150 kronor per veoka och fick göras av biografer med högst fem skattepliktiga föreställningar per vecka. Tabell 2.2 Nöjesskattebefrielse under perioden 1957—1963. Antal föreställningar per vecka1

Bottenavdrag, dvs. belopp med vilket nöjesskatten per vecka fick reduceras 1957— 1959— 1960— 1961— 1959 I960 1961 1963

Högst 3 Högst 4 Högst 5

75 75

125 150

1 Exkl. barnmatinéer och föreställningar med nöjesskattebefriad film.

Statligt stöd åt svensk filmproduktion utgick fr.o.m. den 1 juli 1951. Även detta stöd knöts direkt till nöjesskatten. Producent av svensk biograffilm erhöll en direkt restitution av viss storlek av statens andel av den nöjesskatt filmen inspelat. Kvalificerad för stöd var svensk film, vars längd icke understeg 2 000 meter som bredfilm eller 800 meter som smalfilm. Fr.o.m. budgetåret De biografföretag varom här är fråga är 1955/56 differentierades stödet med hänsyn i allmänhet belägna på landsbygden och fyller till om filmen var inspelad i svartvitt eller där en icke oviktig uppgift som trivselskapande i färg. En sammanfattning av stödåtgärderna faktor. Med hänsyn härtill finner jag motiverat att en särskild skattelindring genomföres för har återgetts i tabell 2.3. Såsom framgår av tabellen återbetalades de mindre biografföretagen. (Prop. 1957:66, s. 101.) under perioden 1951/52—1954/55 20 procent av statens andel av den nöjesskatt Fr.o.m. 1957 erhöll de mindre biograferna filmen gav upphov till. Under perioden ett s. k. bottenavdrag, dvs. ett belopp med 1955/56—1958/59 var procentandelen oförvilket nöjesskatten per vecka fick reduceras. ändrad för svartvita filmer men höjdes för Detta avdrag fick göras av samtliga biogra- färgfilmer till 35 procent. För budgetåret fer som per vecka hade högst tre skatteplik- 1959/60 återbetalades för svartvita filmer 30 tiga föreställningar. Vid beräkningen av an- och för färgfilmer 45 procent av statens nötalet föreställningar medräknades således jesskatteandel. För periodens tre sista år ökaicke barnmatinéer och icke heller föreställ- des restitutionen till 80 procent för både ningar vid vilka visats film som var befriad svartvita filmer och färgfilmer. Resterande från nöjesskatt enligt nöjesskatteförordning- del (20 procent) avsattes till en särskild fond, varifrån producent av biograffilm kunde erens 14 §. Stödet till de mindre biograferna utvidga- hålla kvalitetsstöd efter särskild ansökan. des successivt. Såsom framgår av tabell 2.2 Såsom framgår av tabell 2.3 uppgick för ökades dels bottenavdragets storlek, dels an- budgetåren 1960/61 och 1961/62 kvalitetstalet biografer som kom i åtnjutande av av- stödet till 1 000 tkr årligen och för periodens sista budgetår till 1 500 tkr. draget. Vid periodens slut uppgick avdraget SOU 1973: 16

Tabell 2.3 Statligt stöd åt svensk filmproduktion under perioden 1 juli 1951 t o m juni 1963. Typ av stöd

Skatterestitution, proc. av statens andel av nöjesskatten Svartvita filmer Färgfilmer Kvalitetspremiering i tkr, totalt för branschen per budgetår 1

30 Budgetår 1951/52— 1954/55

1955/56— 1959/60 1958/59

20 35

30 45

1960/61— 1961/62

1962/63

801 1 000

80l 1 500

Ingen differentiering mellan svartvita filmer och färgfilmer.

2.3 Perioden fr.o.m. den 1 juli 1963

kulturlivet» (s. 16) och att tidigare statliga stödåtgärder icke varit tillräckliga för att 2.3.1 1963 års filmavtal uppnå de mål, som avsetts med dem, dvs. Fr.o.m. den 1 juli 1963 slopades biograf- att upprätthålla en svensk filmproduktion nöjesskatten och, bl.a. som en följd därav, och främja produktion av kvalitativt högtäven övrig nöjesskatt. Slopandet av bio- stående film. För att säkerställa en fortsatt grafnöjesskatten motiverades i propositio- produktion av svensk biograffilm krävdes nen 1963:101 med att lönsamheten inom enligt propositionen radikala åtgärder. Därfilmbranschen hade fortsatt att försämras efter redovisas de förhandlingar som under under 1960-talet. Som främsta orsak härtill våren 1963 upptogs mellan staten och filmangavs den snabba utbyggnaden av televi- branschens representanter (Sveriges Biografägareförbund, Folkets Husföreningarnas sionen. Riksorganisation, Föreningen Våra Gårdar, Den nu skildrade utvecklingen har medfört, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. och att en del andra områden av samhällslivet komFöreningen Sveriges Filmproducenter). Förmit att utsättas för allvarlig konkurrens från televisionen. Detta torde med särskild styrka handlingarna ledde fram till det s.k. filmgälla filmen. Enligt de uppgifter som nu före- avtalet mellan staten och filmbranschen. 1 ligger har besöksfrekvensen på biograferna i Avtalet trädde i kraft den 1 juli 1963 men Stockholm minskat med över 50 procent jäm- reviderades i mars 1968. Under våren 1972 fört med förhållandena före televisionens tillkomst. Liknande siffror redovisas också för förändrades avtalet på nytt och dessa ändGöteborg och Malmö. I Norrland har, i de ringar trädde i kraft den 1 juli samma år, städer dit televisionen nått, besöksfrekvensen bortsett från vissa övergångsbestämmelser. sjunkit mycket snabbt med ca 50 procent. Det Det nu gällande filmavtalet har återgetts i totala antalet biografbesök, som år 1957 uppgick till 76 miljoner, hade 1961 sjunkit till 54 bilaga 2. För föreliggande rapport är avtamiljoner. De preliminära siffror, som förelig- lets utformning under perioden 1 juli 1963 ger för år 1962, visar en fortsatt nedgång. An- t.o.m. 30 juni 1972 av primärt intresse. Den talet biografer i riket har sedan år 1957 minskat med 266, varav 86 under det senaste året. Den årliga produktionen av svenska långfilmer, 1 Någon formell utredning tillsattes inte utan som år 1957 uppgick till 30 filmer, har under avtalet baserades i huvudsak på ett program de senaste åren nedgått till omkring 15 filmer. som Schein (1962) framfört. Dessutom torde (Prop. 1963: 101, s. 15.) även vissa samband mellan filmavtalets utformning och den tidigare filmpolitiska debatten i I propositionen framhölls vidare att fil- övrigt kunna spåras. För en utförlig redogörelse för förhandlingarna som ledde fram till filmmen måste anses utgöra »en viktig faktor i avtalet hänvisas till Schein (1970).

20 SOU 1973: 16

närmaste redogörelsen avser denna period. Avsnittet avslutas emellertid med en kortfattad beskrivning av de under 1972 träffade överenskommelserna. Genom avtalet bildade staten och ovannämnda organisationer en stiftelse, Svenska Filminstitutet, vars verksamhet regleras av filmavtalet. Vid avtalets tillkomst förutsattes att biografnöjesskatten skulle slopas, liksom att det direkta statliga stödet till filmproduktionen skulle upphöra. I gengäld förband sig biograferna att till Svenska Filminstitutet inbetala en biograf avgift på 10 procent av bruttobiljettintäkterna, mot att inbetalade medel av institutet omfördelades inom branschen på i avtalet angivet sätt. Vissa undantag från avgiftspliktighet infördes i avtalet, nämligen: a. För biografföreställning på fast visningsställe, vid vilket ges, utöver barnmatinéer, högst fem föreställningar per vecka. b. Vid visning av film, som är ägnad tjäna vetenskapligt ändamål eller upplysnings-, undervisnings- eller uppfostringssyfte. De biografer respektive filmföreställningar som undantogs från avgiftsskyldigheten hade såsom framgår av föregående avsnitt också varit befriade från nöjesskatt. För dessa bio-

grafer och filmer medförde filmavtalet därför inga förändringar på kostnadssidan. De medel som avgiftspliktiga biografer inbetalar till Svenska Filminstitutet skall användas för vissa i filmavtalet angivna ändamål. Medlen förvaltas hos filminstitutet på särskilda fonder. Ursprungligen var antalet fonder fem men vid avtalsändringen i mars 1968 tillkom ytterligare en fond, F-fonden. De t.o.m. den 30 juni 1972 gällande fördelningskriterierna har återgetts nedan. Av uppställningen kan utläsas att under denna period fick producenter av svenska biograffilmer en direkt utdelning från A-, B-, C- och F-fonderna. Större delen av till institutet inbetalda medel kom således den svenska filmproduktionen direkt till godo. Övriga medel användes dels för gemensamma branschändamål, D-fonden, dels för utbildning, undervisning, forskning etc. inom filmens område samt för bestridande av filminstitutets förvaltningskostnader, E-fonden. Den del av avgiften som tillfördes Doch E-fonderna kan sägas ha utgjort ett slags indirekt branschstöd. Det generella stödet ur A-fonden utgick till alla svenska biograffilmer oavsett när de hade producerats, medan utdelningen från B- och C-fonderna kunde tillfalla en-

Fond Fördelningskriterier

A B C D E F

Direkt stöd till producenterna av de svenska biograffilmer (långfilmer) som under redovisningsåret visats i Sverige, med fördelning dem emellan i direkt proportion till filmernas bruttobiljettintäkter. Kvalitetsstöd till producenterna av de svenska biograffilmer vilka enligt i filmavtalet fastställda kriterier, utvalts av en härför särskilt utsedd jury. Förlustutjämningsstöd till producenter av de svenska biograffilmer, vilka är berättigade till kvalitetsbidrag. Bestridande av gemensamma branschändamål, främst informationsverksamhet i olika avseenden. Allmänt stöd åt utbildning, undervisning, forskning, museal verksamhet etc. samt bestridande av förvaltningskostnader. Tillhandahållande av produktionslån och/eller produktionsgarantier åt svensk biograffilmsproduktion. Summa

SOU 1973: 16

Procent av inbetalda medel 1.7.63— 30.6.69

1.7.69— 30.6.72

100 21

dast de filmer som hade premiärvisats efter mens konstnärliga kvalitet. I samband med den 30 juni 1963. S.k. samproducerad film, avtalsändringen 1969 gällde vissa övergångsdvs. film som tillkommit i samverkan mellan bestämmelser för filmer premiärsatta under svenska och utländska intressen, kunde våren detta år. Såsom kommer att visas i också erhålla utdelning från A-, B- och C- kapitel 8 fick några filmer utdelning från fonderna. Den svenska kapitalinsatsen måste F-fonden redan före dess formella ikraftdock uppgå till minst 25 procent av produk- trädande. tionskostnaderna samt den svenska insatsen Både C- och F-fonderna konstruerades på av artistiska medarbetare vara av påtaglig så sätt att filmproducenten kunde bli helt betydelse. Utdelningen reducerades dock i eller delvis återbetalningsskyldig för de merelation till den utländska kapitalinsatsen. del han erhöll ur dessa fonder. Skälet härtill Även film som tillkom i samverkan mellan ligger i svårigheten att vid en given tidpunkt den svenska televisionen och svensk film- fastställa en films lönsamhet. Eftersläpning producent kunde under vissa betingelser er- i intäkterna kan nämligen ge anledning till hålla utdelning från A-, B- och C-fonderna, revision av filmens efterkalkyl. varvid utdelningen reducerades i relation till De förändringar i filmavtalet som genomtelevisionens kapitalinsats. fördes under våren 1972 omfattade dels Utdelning från B- och C-fonderna kunde ändringar i fondernas antal och relativa anendast ifrågakomma för filmer som film- delar av influtna medel, dels nya bestäminstitutets jury hade tilldelat viss minimi- melser rörande Svenska Filminstitutets orgapoäng. Bägge fonderna utgjorde således en nisation. Endast det förra slaget av ändringkvalitetspremiering; för C-fonden tillkom ar behandlas här. För en utförlig redogödock ytterligare ett kriterium, nämligen att relse för de organisatoriska förändringarna filmen hade gått med förlust enligt de an- hänvisas läsaren till bilaga 2. visningar institutet utfärdat för förlustbeAv de tidigare fonderna har A- och Cräkning. Varje film som uppnådde minimi- fonden helt slopats medan B-fondens andel poängen erhöll ur tillgängliga B-fondsmedel av influtna medel minskats från 20 till 10 en andel som stod i direkt relation till den procent. Övriga fonder, dvs. D-, E- och Futdelade poängsiffran. Vid utdelning från fonderna, finns fortfarande kvar och erhålC-fonden togs hänsyn till såväl förlust som ler samma andel av influtna medel som tierhållen kvalitetspoäng. För varje bidrags- digare, alltså 5, 30 respektive 15 procent. berättigad film multiplicerades förlusten med Genom A- och C-fondernas upphörande kvalitetspoängen och filmen fick utdelning samt B-fondens reducering har 40 procent i relation till den så uppkomna produkten. av influtna medel »friställts» och dessa förFör både B- och C-fonderna komplette- delas numera på två nya fonder. rades utdelningsbestämmelserna av s.k. Minskningen av B-fondens andel från 20 spärregler. Den maximala utdelningen ur till 10 procent av medlen har kompletterats respektive fond som en film kunde erhålla med en förändring av tidigare nämnda uppgick till 20 procent av tillgängliga medel. spärregler. Visserligen kan en film fortfaNär spärreglerna utlöstes för någon film rande inte erhålla mer än maximalt 20 proreducerades utdelningen i samma proportion cent av disponibelt belopp, men eventuellt även för övriga bidragsberättigade filmer. De överskjutande medel fördelas numera på överblivna medel som därigenom kunde övriga kvalitetsbidragsberättigade filmer. Tiuppstå i såväl B- som C-fonden överfördes digare överfördes spärrade belopp till Etill E-fonden. fonden och användes av filminstitutet för Genom avtalsändringen i mars 1968 till- både lång- och kortfilmsproduktion. I stället kom fr.o.m. den 1 juli 1969 ytterligare en för dessa överföringar disponerar institutet fond, F-fonden. Denna gjordes liksom A- numera en av de nya fonderna, G-fonden, fonden generellt verkande i den meningen för egen produktionsverksamhet. Till G-fonatt stöd skulle kunna utgå helt oavsett fil- den avsätts 10 procent av influtna medel — 22

SOU 1973: 16

motsvarande minskningen av B-fonden — belopp som motsvarar den avtalade avtrappningen av A-fonden från 20 till 15 procent av och denna fond skall av filminstitutet använavgiftsmedlen. För budgetåret 1972/73 beräkdas för lång- och kortfilmsproduktion i de nar jag detta bidrag till 767 000 kr. Jag är ungefärliga proportionerna 70/30. inte beredd att nu ta ställning till frågan om Fram till den 1 juli 1972 tilldelades A- ytterligare bidrag till denna fond i samband och C-fonderna gemensamt 30 procent av med en fortsatt avtrappning av A-fonden. (Prop. 1972: 36, s. 12). influtna medel. Fr.o.m. spelåret 1974/75 skall båda dessa fonder ha upphört helt och Visserligen har statsanslaget för budgetmotsvarande medel återfinnas i H-fonden. C-fonden upphörde omedelbart i samband året 1972/73 knutits till A^fondens avtrappmed avtalsändringen medan A-fonden skall ning men medlen har tillförts H-fonden och avtrappas med 5 procent årligen under spel- icke den generella F-fonden. Dessutom kan åren 1972/73 och 1973/74 för att helt upp- noteras att något slutligt ställningstagande höra fr.o.m. spelåret 1974/75. Under här beträffande framtida statsanslag icke görs. Filmavtalet gäller t.o.m. den 30 juni 1983. nämnda period kommer H-fonden att tillStaten äger dock rätt uppsäga avtalet vid växa i motsvarande grad. De medel som skall avsättas till H-fonden brott mot detta, liksom branschorganisatiokommer att användas för selektiva produk- nerna under speciella betingelser kan fråntionslån och/eller produktionsgarantier. Stöd gå gjorda åtaganden. Framförallt har därvid ur H-fonden skall utgå till filmer med »konst- betonats att avtalet kan sägas upp om staten närlig inriktning». Fonden är uppdelad på åter inför nöjesskatt eller annan skatt av liktvå delfonder, H 1 och H 2, vilka vardera artad karaktär. Vid 1972 års ändring fasterhåller hälften av influtna medel. Medlen slogs explicit att mervärdeskatt på filmhyror förvaltas av en särskild fondstyrelse för var- eller på försäljning av biografbiljetter ockdera fonden. Ledamöterna till dessa styrel- så ger branschen rätt att frånträda avtalet. ser utses av olika intressegrupper. Film- I avtalets ursprungliga utformning fanns en branschen utser flertalet medlemmar till passus som gav branschen rätt att säga upp fondstyrelsen för H 1 medan valet av sty- avtalet om besöksfrekvensen på biograferrelseledamöter till H 2 i huvudsak görs av na sjönk under en viss nivå. I samband med olika sammanslutningar av yrkesutövare in- 1972 års ändring avstod dook filmbranschen från sin tidigare uppsägningsrätt grundad på om filmområdet. Den senaste avtalsändringen medförde nämnda besöksfrekvens. också en principiell förändring i relationerna mellan staten och filmbranschen. Filmavtalets tillkomst 1963 fick till konsekvens att det tidigare statliga stödet åt filmbranschen upphörde. I samband med överlägg- 2.3.2 Svenska Filminstitutets verksamhet ningar inom filminstitutets styrelse om 1972 års avtalsförändringar framförde filmbran- Filmreformen har för filmbranschen medschens representanter »att det mot bakgrund fört konsekvenser av såväl ekonomisk som av de sjunkande besökssiffrorna är nödvän- annan art. De ekonomiska konsekvenserna digt att komplettera branschens ekonomiska märks främst genom den interna resursresurser med statsanslag för att den svenska omfördelning inom branschen som avtalet filmen skall kunna överleva» (Prop. 1972: gett upphov till. Filmreformen kan troligen 36, s. 8 f). I propositionen framhöll depar- också tillskrivas effekter av annat slag, t.ex. tementschefen följande om ett statligt stöd. påverkan på såväl inriktningen hos som omfattningen av det totala utbudet av svensk Mot bakgrund av vad jag redovisat i det fö- biograffilm. Dessa konsekvenser har dock regående förordar jag att ett statsbidrag anvisas ej analyserats i rapporten. Här skall enbart till filminstitutets nya fond för selektivt förhandsstöd. Detta bidrag bör beräknas till ett lämnas en redogörelse för fördelningen av de SOU 1973: 16

medel som influtit till Svenska Filminstitutet under perioden 1963/64 t.o.m. 1970/71. I tabell 2.4 återfinns en sammanställning över de till Svenska Filminstitutet influtna medlen samt deras förbrukning. Till influtna medel har hänförts dels inbetalda biografavgifter, dels viss avkastning av kapitalet, vilket kommenteras nedan. Såsom framgår av tabellen har Svenska Filminstitutet under åttaårsperioden totalt disponerat drygt 122 mkr. Nedgången i besöksfrekvensen på biograferna har dock försämrat filminstitutets ekonomi. Till en början kunde den minskade publiktillströmningen delvis kompenseras med höjda biljettpriser. Fram t.o.m. spelåret 1967—68 ökade filminstitutets årliga intäkter för att under de två följande spelåren minska något. Under periodens sista spelar steg intäkterna åter, vilket dock förklaras av ovanligt stora publikframgångar för några få filmer. Till A-fonden influtna medel har i sin helhet utdelats till filmproducenterna. För periodens sista spelar kommer visserligen redovisningen av utbetalningarna att ske först i verksamhetsberättelsen för år 1971/ 72 men kan förutsägas och har därför medtagits i tabellen. Det totala generella stödet ur A-fonden har för perioden uppgått till drygt 31 mkr eller i genomsnitt per år till ca 4 mkr. I kvalitetsbidrag, B-fonden, har till svensk film utbetalats ca 18,5 mkr under periodens sju första år eller i genomsnitt per år ca 2,6 mkr. För kvalitetspremierna enligt Bfonden förekommer en eftersläpning i redovisningen på ett år. För spelåret 1970/71 har därför ingen utdelning upptagits, eftersom denna kan komma att reduceras om spärreglerna utlöses. En granskning av tabellen visar, att för periodens sju första år har ca 93 procent av de till B-fonden influtna medlen utdelats. Återstoden har genom spärreglerna innehållits och överförts till Efonden. Till C-fonden har totalt influtit ca 15,7 mkr. Eftersläpningen i utbetalningarna enligt C-fonden uppgår till två år. För periodens sex första år har totalt utdelats ca 9,3 mkr i förlustutjämningsbidrag, vilket i ge-

nomsnitt per år gör ca 1,6 mkr. Till förfogande för förlustutjämning har sammanlagt funnits ca 12,7 mkr. Till följd av spärrreglerna har emellertid enbart ca 73 procent av tillgängliga medel utdelats och återstoden, dvs. ca 27 procent, har överförts till E-fonden. Genom den år 1968 genomförda avtalsändringen tillkom fr.o.m. spelåret 1969/70 en produktionsgarantifond, F-fonden. Sedan dess har till F-fonden influtit totalt oa 5,0 mkr. I detta belopp har då inräknats 167 tkr för spelåret 1968/69, vilka medel egentligen skulle ha tillförts A-fonden. Genom övergångsbestämmelserna kunde dock producenterna i stället välja en produktionsgaranti. Totalt har under perioden direkt till svensk filmproduktion utbetalats ca 60,0 mkr eller ca 7,5 mkr i genomsnitt per år. Därtill kommer innehållna B-, C- och F-fondsmedel på ca 10,0 mkr, vilka till följd av eftersläpningen ännu icke kunnat delas ut. Även om viss del av dessa medel kommer att spärras, så torde utdelningen för perioden komma att öka med åtminstone ca 8,0 mkr, dvs. med ytterligare minst 1,0 mkr i genomsnitt per år. Den indirekta resursomfördelningen sker via D- och E-fonderna. Hälften av till Dfonden influtna medel gick tidigare till filmbranschens samarbetsfond för att användas till gemensamma branschaktiviteter. 1 Efter avtalsändringen 1968 reducerades branschens andel av D-fonden till 30 procent för att vid 1972 års ändring höjas till 40 procent. Återstoden används av filminstitutet till olika slags informationsverksamheter. Totalt har till D-fonden influtit ca 5,7 mkr, och dessa medel har i det närmaste helt förbrukats. Till E-fonden avsätts varje år 30 procent av influtna avgifter. Fonden används dels till att bestrida filminstitutets förvaltningsutgifter, vilka under åttaårsperioden uppgått till totalt ca 6,9 mkr eller ca 860 tkr per år,

1 Filmbranschens samarbetsfond förvaltar influtna medel för samma branschorganisationer som undertecknat avtalet.

SOU 1973: 16

C

cd

S_ e HH

K — ri C C 3

4~

u vo rro O 1-1 vo r-~

r~ r - >n vo

O O O O N T f t N [ O S f-; t - ;

—< cN i n >/-i e n tN —<

e N —i 0 0 CN • * U1

o rcs

CO

<D O S OS .M

D H i-H

0 0 o o t - - f - >/-i VO V O N 0 O 0 O O O O N m

U6I'9'0e

uap .iod uujapuoj

n

J3JU3D

c

i

n

-npojduiiTi

Is» t - 0 0 O O M I O c N v~i r N

135JSU3AS \m •U[3p|n -JTQ

M O Ö O S c o —t

00 H

:0 w r- fa 8 1> v. O

—5 T 3

OS

£8

<—i

1 1

H

fs)

cö oo oo •* t^vo vo m ^o O O vj r*

(nh"< O tN

WlfllH

Tt

H

TlCS

VO CO

r-

H

M

~1

:0 J>

o fa 6 "N.

t—

D

"O os M—; H <U vo os

os

£ 8 :0 «

VO

fa 8

00 VO

i> —4 T 3 IM <D

^>

os £ 8 00 VO

\l*» VO OS

-e-s :0 J> fa 8

w

VO

.fl O

O *4)

i)

VO

T)

t-~

r-« —•1 o o c o m O \ H t ^ \ O O M t - >

r t co' <N

:0 g

VO fa 8

^

v

r-i T 3 < _ <U

—< £ 8

N > O M T t H

H

O

t N 0 0 I-H

f~-

<N vi r-^

r-

TT CN

—<

"t CO

tN

_<

tN v o i N CN l > —t

os

J—t

r~- os 1

00 00 tN

1 1

1 1

r - - o o —4 r J

Os Os vo wo OOIflVOt^ CN I - H

t~- oo oo os os os TJ- n oo wo os vo

OS O s 0 0 TT

co tN ^H

ro

|

Os vo »H r o r H T T N N > n O S 0 0 CO CO i—1 O S VO O s v o —< T j - ly-l 0 0 WO CO t - ; V-l

o\ o\ os ^H v o Os

co r i 'M

cö

1 0 M ( f l

"O-- C

S S « 5 cd A S S A _C o o o u o •c • o <pqOQfa

SOU 1973: 16

CO

>o

^ t N H

fö

is

r^ co co mosN vo os r^ «•

w -> 00

t s r~ os tN o i oo —< —< <N vo os r-~

fa 8

" M ' O

r^

rH

Tf o s ( S

£8 !* ,__, —J T 3

Os «/-i

t-~ VO

ro

•* CN r4

os £ 8

VO OS

Tt

N

4)

cd C

C

o »o

:

vo —< • * t*»

—3 "O

<«

"o

"8 8

fe 8

•e-s :0 «

(L>

CO

VO r f T t VO

co ^H o <n vo r o vq t~•«* c4 —<

VO >x

T3

VO O

^ H t N —<

M _ >

'8 2 3

• *

(Sosrjt^ •<* CN r i Tt- r--<t o

£8

:0 J> VO

:0

O s t-» r o

TT

60 C

<M

Tf cs —< Tf Tt o m

TT r o r i

i)

VO

r r r o oo r~> os r~ f s —< t N O s t~; 0 0

• * rJ «N VO v o VO O s

_ j >a

—< tN

H

'd1

vo o ro r-»

vo 4-1 fli os £ 8

VI VO Os

o s •<* o s t - - VO o s Tj- —4

v o —< CO t >

—5 T 3 <M i )

:S «J VO fa 8 VO

vo oo Tt oo oo t~Os oo >n tN c4 vo vo m t oo oo os "* os os TJ- r-~ tN <s - i

oo 00

£1)

c.S

:0 o C

.

cfl C

P Si -fl C

D

c

u ed > D 60 "g t! o conS >— :0

T3 c :0 '

fa fa

dels till institutets övriga verksamheter. 1 Dessa senare kan indelas i verksamheter som ger (eller principiellt kan ge) direkt ekonomisk avkastning och sådana verksamheter som (huvudsakligen) medför enbart kostnader för filminstitutet. Mätt i ekonomiska mått utgör kapitalplaceringen den väsentligaste delen av den avkastande verksamhetstypen. Av tabell 2.4 framgår, att intjänade räntor under den här redovisade perioden uppgår till totalt ca 4,5 mkr. 2 Därtill kommer avkastningen på i filmhuset investerat kapital. Denna avkastning kan dock ej avläsas ur institutets verksamhetsberättelser och har därför ej medtagits här. Slutligen skall nämnas filminstitutets intäkter från egen biograffilmsproduktion. Totalt för hela åttaårsperioden uppgår dessa intäkter till ca 2,7 mkr. Den av Svenska Filminstitutet bedrivna övriga verksamheten, vilken endast indirekt kommer filmbranschen till godo, tar i anspråk den större delen av till E-fonden avsatta medel. Dessa verksamheter utgörs av t. ex. dokumentation, museal verksamhet, forskning inom filmens område etc. 1

Förvaltningskostnaderna kan inte direkt utläsas ur tabellen. Vid beräkningen har kostnaderna för de två första verksamhetsåren reducerats med visst finansiellt stöd, som ej hör till förvaltningskostnaderna och för senare verksamhetsår inte heller upptagits under denna rubrik. 2 De i tabellen tillsammans med räntor upptagna »diverse intäkter» uppgår för perioden som helhet till enbart ca 318 tkr.

26 SOU 1973: 16

3 Problemstrukturering och föreställningsram

3.1 Problemen enligt

utredningsdirektiven

I utredningsdirektiven (se bil. 1) anges ett antal företeelser på filmens område som ur samhällets synvinkel ännu ej funnit någon tillfredsställande lösning. Även om filmutredningen har mandat att behandla alla relevanta problemområden kan det vara av intresse att närmare granska de företeelser som särskilt framhålls i direktiven. Man finner därvid en omfattande uppräkning av mer eller mindre artskilda »problem»: a. Distributionen av biograffilm är otillräckligt utbyggd på andra orter än i de största städerna. b. Förutsättningarna för import av utländsk kvalitetsfilm och distribution inom landet av både svensk och utländsk kvalitetsfilm är ogynnsamma. c. Filmundervisningen i skolorna kommer att ställa ökade anspråk på såväl tillgång till som lämpliga visningslokaler för biograffilm. d. Kommersiella förutsättningar saknas för distribution av kortfilm. e. Ekonomisk integration inom filmbranschen skapar problem för vissa företag (och underlättar för andra). f. Biograffilmsproduktionens lönsamhet kan förmodas vara låg utom möjligen för de företag som bedriver en kontinuerlig produktion. g. Samspelet mellan televisionen och biograffilmsproducerande företag är icke tillfredsställande utformat. h. Filmstudiorörelsens tillgång till och möjligheter att distribuera biograffilmer är otillfredsställande. SOU 1973: 16

i. Barnfilmklubbarnas situation är otillfredsställande. Efter katalogiseringen av dessa »problemområden» görs i direktiven följande sammanfattning: Samtliga här berörda frågor liksom även samspelet mellan produktionen av film för biografvisning respektive TV påverkas i hög grad av organisationen av och förhållandena i den svenska filmbranschen. Förslag att komma till rätta med problemen, som berörts, förutsätter en kartläggning och bedömning av filmbranschens ekonomiska struktur. De ovan antydda problemen samt citatet ur direktiven kan ge upphov till åtminstone tre reflektioner. För det första förutsätts att samtliga problem på något sätt kan relateras till »organisationen av och förhållandena i den svenska filmbranschen». För det andra kan ifrågasättas om problemuppräkningen är fullständig eller om ytterligare väsentliga problemområden bör beaktas. Den tredje reflektionen sammanhänger med hur uttrycket »en kartläggning och bedömning av filmbranschens ekonomiska struktur» skall tolkas, dvs. vilka krav som kan ställas på en sådan utredning. Samtliga här nämnda reflektioner belyses i detta kapitel. Författaren har därvid funnit det ändamålsenligt att granska problemkomplexet ur tre skilda aspekter. I första hand ses problemen ur samhällets synvinkel, varvid de sätts in i ett slags »totalperspektiv»

gentemot vilket utredningsuppdraget avgränsas. Detta sker i kapitlets nästföljande huvudavsnitt. I kapitlets tredje huvudavsnitt ges en översikt över de problem som filmbranschen i nuläget har. Filmbranschens problem kan sägas utgöra en del av samhällets problem. De av filmbranschen upplevda problemen behöver emellertid inte överensstämma med de »verkliga» problemen sedda ur samhällets synvinkel. Dessa framgår av den valda utredningsmetodiken, vilken alltså speglar författarens föreställning om vilka de verkliga problemen är. I kapitlets fjärde huvudavsnitt avgränsar författaren utredningsproblemet, dvs. anger hur stor del av det totala problemkomplexet som behandlas i föreliggande rapport. Därvid redogörs också för större delen av den teoretiska föreställningsram som legat till grund för behandlingen av det avgränsade utredningsproblemet. I avsnittet redovisas också de grundläggande värdepremisser som författaren arbetat med.

3.2 Samhällets

problem

3.2.1 Filmpolitiska mål Tillsättandet av filmutredningen kan principiellt ses som en viljeförklaring från regeringens sida att pröva huruvida det kan anses motiverat med ett utvidgat samhälleligt engagemang på bl. a. biograffilmens område, t. ex. i form av ett direkt ekonomiskt stöd av antingen generell natur eller specialdestinerat till viss verksamhet. 1 Det ligger då nära till hands ställa frågan om ett ekonomiskt behov verkligen föreligger, dvs. om filmbranschens ekonomi är sådan att dess existens — helt eller delvis — är beroende av samhälleligt stöd. Detta kan betraktas som ett »ekonomiskt problem i inskränkt bemärkelse» och behandlas längre fram. Tills vidare antas att ett stödbehov föreligger. Nästa steg i beslutsprocessen blir då att undersöka i vilken omfattning filmbranschen bidrar till att uppfylla samhällets kultur28

politiska mål i allmänhet och filmpolitiska i synnerhet. Detta är möjligt endast under förutsättning att målen finns formulerade eller vid behov kan formuleras. Någon explicit statlig målformulering har aldrig gjorts, varken för kultursektorn som helhet eller för filmsektorn, även om enstaka delmål kan urskiljas för skilda kultursektorer. År 1968 tillsattes emellertid en utredning, Kulturrådet, vars främsta uppgift är att arbeta med de långsiktiga kulturpolitiska målfrågorna (Lindroth, 1970). Utredningen har ännu ej avlämnat sitt första betänkande men utgav under hösten 1970 en sammanställning av insamlat bakgrundsmaterial och vissa preliminära analyser (Idéer i kulturpolitiken. Studier utgivna av Kulturrådet, 1970).2 I Kulturrådets skrift struktureras målen enligt en modell som använts av Låginkomstutredningen. Därvid skiljs mellan tre huvudgrupper av mål för kulturpolitiken. De individorienterade målen tar sikte på att uppfylla den enskilde individens varierande behov, t. ex. behovet av skönhetsupplevelser av skilda slag. Kulturpolitiken kan också sägas ha till uppgift att stödja andra samhälleliga mål. Som exempel kan nämnas att höja den allmänna bildningsnivån varvid målen sägs vara samhällsanpassade. Den tredje typen av mål är sådana som har till uppgift »att bana väg för nya, som bättre uppfattade samhällsförhållanden» (a. a., s. 88). Mål av detta slag kallas samhälls förändrande. En annan indelning av målen är i manifesta och latenta mål. De förra är klart uttalade medan de senare endast indirekt kan fastställas. Kulturrådet har i sitt hittillsvarande arbete försökt kartlägga bl. a. samhällets kulturpolitiska mål. Granskningen har därvid främst avsett de politiska partiernas agerande under skilda tidsepoker samt de faktiska reformer som genomförts på kulturpolitikens område. Analysen har också omfattat 1 Jfr föregående kapitel. Statsmakterna har inte fattat några för framtiden slutgiltiga beslut vid sidan av filmavtalet. 2 Kulturrådets betänkande, SOU 1972:66, publicerades efter det att detta skrevs och har därför icke beaktats här.

SOU 1973: 16

den kulturpolitiska allmändebatten under 1960-talet. Däremot har i den här åberopade skriften inte växelverkan mellan allmändebatten och den förda politiken explicit medtagits i analyserna. Trots att Kulturrådets arbete inte har beaktats i sin helhet kan det vara av intresse att granska några av de preliminära slutsatser som Lindroth redovisar i sin uppsats. För det första kan utläsas att de kulturpolitiska målen i mycket ringa utsträckning är manifesta. Individorienterade mål återfinns i allmänhet endast i samband med principiella deklarationer om t. ex. kulturpolitikens samhällsfunktioner, och målen är icke operationella. De samhällsanpassade målen framkommer i allmänhet som ett slags bihang till mål inom andra samhällssektorer. De större, manifesta förklaringarna och politiska målen finns på andra håll eller är lättare att urskilja inom mera omfattande verksamhetsområden: skolan, folkbildningen, familjepolitiken, barn- och ungdomspolitiken, miljöpolitiken osv. En fullständig analys av målen för den statliga kulturpolitiken är ytterst beroende av det resultat en analys av målen för dessa större och mer övergripande politiska verksamhetsfält ger. (a.a., s. 132) Citatet utgör ett exempel på en mer allmän tendens som Lindroth ofta återkommer till, nämligen att kulturpolitiken i allt högre grad integreras i den allmänna politiken. Detta innebär att kulturpolitiken ofta ses som ett redskap vid uppfyllandet av såväl samhällsanpassade som samhällsförändrande mål inom andra områden. Som exempel kan nämnas samspelet mellan kultur- och miljöpolitik vid planering av nya bostadsområden. En granskning av den kulturpolitiska målstrukturen inom enbart filmsektorn ger även den ett klent utbyte. Lindroth (a. a., s. 100) framhåller att filmreformen gavs två mål, nämligen att »upprätthålla den svenska filmproduktionen» samt att »skapa 'konstnärligt och kulturellt högtstående filmer'». Detta är dock en alltför snäv begränsning av filmreformens mål, vilket en granskning av bl. a. filmavtalets andra paragraf visar. De mål som där ytterligare kan utläsas är dock av SOU 1973: 16

mindre intresse för denna rapport och tas därför icke upp här. De båda ovan angivna målen kan preciseras något. Svensk filmproduktion kan upprätthållas på åtminstone två sätt. Dels kan produktionen ske i samhällets egen regi, dels kan den överlämnas åt den redan etablerade filmindustrin respektive åt enskilda personer och/eller företag som önskar etablera sig som filmproducenter. Beslutet bakom filmreformen syftade otvivelaktigt till att skapa ett ekonomiskt klimat på filmens område som skulle möjliggöra svensk biograffilmsproduktion utan något direkt samhälleligt engagemang i själva framställningsprocessen av filmerna. Det andra målet Lindroth framhåller är egentligen endast ett delmål av det första. Produktionen avsågs bli inriktad mot »konstnärligt och kulturellt högtstående filmer». I filmavtalets andra paragraf uttrycks t. ex. att stiftelsens (Svenska Filminstitutets) uppgift är »att främja värdefull svensk filmproduktion». Huruvida samhällets mål någonsin varit att urskillningslöst stödja all biograffilmsproduktion är svårt att avgöra. Den senaste ändringen av filmavtalet tyder dock på att målen numera i alldeles övervägande grad är att stödja enbart den »värdefulla» filmen. När det gäller filmdistribution finns inga manifesta mål. I filmavtalet berörs distributionsproblemen överhuvud icke. Av tidigare samhälleliga åtgärder kan dock vissa slutsatser dragas. Under nöjesskatteepoken fick vissa biografer med få ordinarie föreställningar per vecka skattelättnader genom det i kapitel 2 nämnda bottenavdraget. Vid filmreformens genomförande undantogs dessa biografer från avgiftsplikt till filminstitutet. I och för sig kan det finnas flera motiv för dessa åtgärder. Det är dock troligt att ett huvudmotiv har varit omsorgen om avnämarna, dvs. biografbesökarna. Flertalet av de biografer som berördes av bottenavdraget var belägna på landsbygden eller i mindre kommuner, dvs. orter som i allmänhet hade ett blygsamt kulturutbud. Även om hittillsvarande åtgärder troligtvis haft endast begrän-

sad effekt tyder de på att statsmakterna har en önskan att bidra till ett ökat filmutbud på mindre orter och på landsbygden.

3.2.2 Problemen i ett vidare perspektiv Författaren har fått i uppdrag att göra »en kartläggning och bedömning av filmbranschens ekonomiska struktur». Intresset i denna rapport fokuseras därför i första hand mot en granskning av filmbranschens resursförvaltning med hänsyn tagen till det »allmänna klimat» i vilket branschen arbetar. Att basera beslut om eventuella stödåtgärder — eller uteblivna sådana — enbart på grundval av en analys av branschens ekonomiska status medför dock suboptimeringsrisker. En åtgärd som får positiva verkningar för en del av systemet kan ge negativa effekter i andra delar och kanske t. o. m. en negativ totaleffekt. Det finns därför anledning sätta in analysen i ett vidare sammanhang. Filmbranschen utgör ett av flera delsystem i det totala kultursystemet. Ur samhällets synvinkel kan systemets aktiviteter värderas på skilda sätt och tillsvidare riktas intresset mot systemets »effektivitet» utan närmare anknytning till någon speciell beslutssituation. Effektivitetsbegreppet är ingalunda entydigt. Principiellt syftar effektivitetsmätningar till att relatera prestationer (outputs) och uppoffringar (inputs) till varandra enligt formeln:

Uppoffring Effektivitetsmåtten kan vara av skilda slag beroende på hur prestationerna och uppoffringarna mäts. I allmänhet gäller dock att effektiviteten relateras till målet (för t. ex. en viss verksamhet), dvs. att effektiviteten är ett uttryck för graden av måluppfyllelse. Valet av både prestations- och uppoffringsmått blir då beroende av i vilka begrepp målet (målen) har formulerats. 1 I det följande skiljer författaren mellan ekonomisk

effektivitet och samhällseffektivitet. Det förra begreppet har relevans när målen uttrycks i form av t. ex. vinstmaximering medan samhällseffektivitet är ett uttryck för i vilken utsträckning en verksamhet bidrar till samhällsnyttan. Denna senare term används därvid som sammanfattande uttryck för alla tänkbara nyttoaspekter som kan anföras i ett givet sammanhang. Den ekonomiska effektiviteten hos en bransch kan mätas genom olika slag av lönsamhetsmått, varvid både prestationer och uppoffringar värderas i kronor. I tidigare filmutredningar har detta tillvägagångssätt använts. Kostnads- och intäktsekonomiska analyser av biograffilmsproduktionens och biografernas lönsamhet har lagts till grund för statsmakternas ställningstaganden till samhälleligt stöd åt branschen. Frågan är under vilka betingelser ett beslutsunderlag grundat på enbart den ekonomiska effektiviteten kan anses tillräckligt. Den ekonomiska effektiviteten kan sägas utgöra ett mått på konsumenternas värdering av filmbranschens direkta prestationer men utsäger ingenting om de indirekta eller externa effekter som dessa prestationer kan tänkas ha på samhällsnyttan i dess helhet. De externa effekterna är troligen av starkt skiftande karaktär och kan påverka samhällsnyttan både positivt och negativt. Någon systematisk granskning av biograffilmens externeffekter existerar inte. Antydningar finns dock i skilda skrifter.2 Ett explicit hänsynstagande till externeffekterna innebär framförallt att andra prestationsmått än ekonomiska medtas i analysen. Ett exempel på externeffekter är biograffilmens roll som informationssprida1 Effektivitetsbegreppet behandlas utförligare i t. ex. programbudgetutredningens första betänkande (SOU 1967: 11) och Thorburn (1969). Valet av prestations- och uppoffringsmått beskrivs från en principiell utgångspunkt av bl. a. Ackoff m.fl. (1962). 2 Ett flertal utredningar om filmens påverkan på mottagarna har gjorts i såväl Sverige som utlandet. Se t. ex. sammanställningar i SOU 1951:16, SOU 1967:31 och SOU 1969:14. I dessa undersökningar riktas intresset i allmänhet mot filmens eventuella skadeverkningar. I inget fall görs något försök att skapa en helhetsbild av filmens externeffekter.

SOU 1973: 16

re, såväl när filmerna visas vid ordinära föreställningar som när de används som direkta hjälpmedel i t. ex. skolundervisningen. Biograffilmens betydelse som informationsspridare varierar visserligen starkt och informationen kan tänkas medföra även negativa effekter, t. ex. vid visning av filmer som återger en förljugen och romantiserad »verklighet». Under senare år har inslagen av dokumentärliknande filmer blivit allt vanligare, t. ex. länken, Ni ljuger och Misshandlingen. Dessa filmer har av en del bedömare ansetts ge en »sann» bild av verkligheten. Följande citat kan sägas vara ett uttryck för en positiv externeffekt. Diskussionen om Lars Forsbergs film »Jänken» på Arkivmuseet i går utmynnade i en dialog mellan socialvårdare å ena sidan och socialvårdens kritiker å andra sidan. Det var i stort sett bara en sak som alla var eniga om: att filmen tecknat ett sanningsenligt porträtt av en mycket vanlig verklighet. — Filmen borde vara obligatorisk i juristutbildningen, menade professor P O Bolding. (Sydsvenska Dagbladet, 10.4.70) Ett annat exempel på en positiv externeffekt är förekomsten av biografer på orter med i övrigt starkt begränsat kulturutbud. Den marginella nyttan — mätt på något sätt — av att distribuera ytterligare en film på t. ex. en avfolkningsort skulle troligen visa sig avsevärt större än marginalnyttan av att visa samma film i exempelvis Stockholm med dess rikt varierade och omfattande kulturutbud. En jämförelse av den ekonomiska effektiviteten skulle i ett sådant fall troligen ge ett diametralt motsatt resultat.1 De externa effekterna kan även göra sig gällande på andra delsystem inom kultursektorn. Ett mått på värdet av de visningsrätter som Sveriges Radio brukar förvärva av skilda biograffilmsproducenter är det pris producenten får ut för sin film. Det kan dock ifrågasättas om detta pris verkligen återspeglar samhällets — i detta fall representerat av Sveriges Radio — nytta av förvärvet. Sveriges Radio kan betraktas som ett »inköpsmonopol» och företaget bestämmer självt vad det maximalt vill betala för SOU 1973: 16

en gammal film. Ett alternativt sätt att mäta nyttan för Sveriges Radio vore att använda kostnaderna för att inom företaget producera en likvärdig underhållning. Troligtvis skulle då värdet av den inköpta filmen kunna sättas betydligt högre än de priser Sveriges Radio brukar betala. Externeffekterna kan också sträcka sig utanför Sveriges gränser. Det skapande arbete och de ekonomiska satsningar som filmregissörer och filmbolag gjort har sannolikt haft stor betydelse för hur Sverige upplevs utomlands. Den seriöst inriktade filmens effekter har troligen varit betydligt mer omfattande än att enbart ge Sverige ett rykte om »filmkunskap». Andra filmer har emellertid bidragit till att sprida negativa effekter. Benägenheten utomlands att etikettera vissa filmer »Schwedenfilm» har inte alltid med filmens ursprungsland att göra. En utvidgning av analysen till att omfatta även filmens externeffekter är i ett mer långsiktigt perspektiv troligtvis erforderlig för att undvika suboptimering i beslutsfattandet. Vad som talar härför är inte enbart det förhållandet att filmen sannolikt kan tillskrivas åtskilliga externeffekter av antytt slag. Ett annat skäl är den tendens som påpekas i Kulturrådets skrift, nämligen att kulturpolitiken under senare år i allt större omfattning kommit att integreras med övriga politiska verksamheter i samhället. Såsom framgår av de nämnda exemplen är externeffekterna av skiftande karaktär. För vissa av dem torde mätproblemen vara ytterst svårbemästrade. I andra fall förefaller det inte omöjligt att åstadkomma någon form av kvantitativ bedömning av ef1 Förekomsten av en biograf ingår i det »serviceaggregat» som expertgruppen för regional utredningsverksamhet har arbetat med (Äström, 1970). Ingen rangordning gjordes emellertid av komponenterna i serviceaggregatet utan endast en analys av vilken »affärseller serviceinrättning» som intervjupersonen i första hand skulle vilja ha tillgång till. Påståendet »Bio, kyrka är servicekrav — men inte skola och system» (Veckans Affärer, 25.9.69) har inte täckning i nämnda undersökning. Detta utesluter dock inte att ett stort behov av biograflokaler i de undersökta glesbygdsområdena skulle ha kommit fram med en annan undersökningsteknik.

fekternas betydelse. Enligt författarens mening är det emellertid mot bakgrunden av detta vidare perspektiv som beslutsfattandet skall ställas.

3.2.3 Avgränsning av utredningsuppdraget Med resonemanget i föregående avsnitt som utgångspunkt har i figur 3.1 skisserats en tänkbar modell för resursallokering och styrning. I modellen har förutsatts att samhället har preciserade önskemål om vad kultursystemet skall uppnå, dvs. en kulturpolitisk målstruktur. Såsom tidigare framhölls är de manifesta kulturpolitiska målen få. Kulturrådets arbete förefaller därför vara en ytterst väsentlig uppgift för att åstadkomma en styrning och samordning av kulturpolitikens olika verksamhetsfält. Målstrukturen kommer förmodligen inte att uttrycka enbart de kulturpolitiska önskemålen. Målstrukturen påverkas dessutom av benägenheten att integrera kulturpolitiken med den politiska verksamheten inom andra områden. Samtidigt utgör kulturpolitiken ett medel att nå andra politiska mål, t. ex. inom skolan, folkbildningen, bostadsplaneringen m. fl. områden. En stark, ömsesidig påverkan mellan den kulturpolitiska målstrukturen och övriga politiska handlingsprogram är därför trolig. Målstrukturen påverkas också av de resurser som för varje tidsperiod kan förväntas tillgängliga för en aktiv kulturpolitik. Resurserna är emellertid begränsade och beroende av dels de totala samhälleliga resurserna, dels den betydelse som kulturpolitiken tillmäts i det allmänna politiska handlandet. Även i detta avseende kommer i framtiden troligen en ömsesidig påverkan att göra sig starkt märkbar. Ju viktigare de kulturpolitiska arbetsuppgifterna blir, desto större del av den totala resursmängden kan förmodas bli tillgänglig för kultursektorn. Till sitt förfogande — respektive potentiella förfogande — för att bedriva en aktiv kulturpolitik har statsmakterna ett kultursystem bestående av skilda delsystem, i figur 3.1 betecknade Si, S 2 . . . Sn. Delsyste32

men kan indelas i två huvudgrupper. Dels finns sådana system som finansieras med allmänna medel (vid sidan av eventuella biljettintäkter), dels sådana som i ett visst utgångsläge är privatfinansierade men som kan tänkas göra anspråk på även samhällelig finansiering. Vid resursallokeringen måste hänsyn tas till tidigare politiska utfästelser gentemot de samhällsfinansierade delsystemen. Dessa utfästelser binder beslutande myndigheters framtida handlingsfrihet. Visserligen kan gjorda åtaganden principiellt omprövas, men erfarenheten visar att de ofta får karaktär av institutionalisering och därmed låser handlingsfriheten. Skälen härtill kan vara flera. Många gånger torde andra hänsynstaganden än kulturpolitiska påverka resurstilldelningen, t. ex. trygghetsaspekter för den personal som är beroende av medelstilldelningen. Helt oavsett vilken samhällseffektivitet som uppnås, respektive som skulle kunna uppnås vid en alternativanvändning av resurserna, så kommer medel att fördelas enbart på grund av att tidigare åtaganden fått en »prejudicerande verkan». För att få underlag för fortsatta beslut om resursallokering måste delsystemens beteenden analyseras, dvs. en resultatvärdering göras. I första hand gäller då att undersöka i vilken utsträckning samhällets förväntningar (mål) infriats. Analyser av det ekonomiska beteendet utgör emellertid också en väsentlig del av resultatvärderingen. Detta gäller för samtliga delsystem men de ekonomiska analyserna blir särskilt betydelsefulla för sådana system för vilka en övergång från privatfinansiering till samhällsfinansiering helt eller delvis kan bli aktuell. En utökning av antalet samhällsstödda delsystem medför nämligen inte enbart ökade resurskrav utan begränsar dessuton ytterligare de anslagsgivande myndigieternas framtida handlingsfrihet. Resultatvärderingen bör också omfatta en analys av delsystemens externeffekter, bl. a. för att klarlägga de inbördes relationerna mellan skida delsystem. Utfallet av resultatvärderingen läggs sedan till grund för en styrning av den kuturpoliSOU 1973: 16

60 C

cd

3 "2 rt > CO

C _

_ 8 A< « 3

^- u

gn C

1 8 o

M °< <U

:cd

*3

H 3

O

u fl O

co ocj ~ !

CO

1)

OJ cd

E c

>>

w

c

CO

t

i

c o2

-t

O

-1-1

M

38 3 1» iv> > i *M

ao

.fl

CO

ÖO

!

fl 'fl O

o

.9 _ •

o

^ i M3 3 1/s 5go 3 +3

O

t*

i i

SOU 1973: 16 3 — 23479

tiska verksamheten. Styrningen leder till en omprövning av såväl målstrukturen som resurstilldelningen i nästa beslutsperiod liksom den direkt kan påverka delsystemens beteenden i önskad riktning. För att komma till rätta med problemen inom filmområdet krävs enligt utredningsdirektiven en »kartläggning och bedömning av filmbranschens ekonomiska struktur». Vad som åsyftas därmed är troligen en granskning av enbart den ekonomiska effektiviteten inom branschen. Enligt författarens mening bör emellertid en sådan bedömning kompletteras med analyser av filmens effekter på samhällsnyttan i stort. Sådana analyser omfattas icke av det utredningsuppdrag författaren fått. De analyser av filmbranschens ekonomiska effektivitet som redovisas i föreliggande rapport kan därför betraktas som ett första steg i insamlandet av ett adekvat beslutsunderlag. Filmbranschen utgör ett i huvudsak privatfinansierat system. För att statsmakterna överhuvud skall kunna bedöma om ett stödbehov föreligger är i första hand kännedom om branschens ekonomiska effektivitet en nödvändig förutsättning. Effektiviteten i sin tur är emellertid beroende av en mängd faktorer. Vissa av dessa kan påverkas av företagen i branschen, medan andra faktorer helt eller delvis ligger utanför företagens kontrollsfär. Analysen måste därför fördjupas och såväl relationerna mellan företagen i branschen som branschens relationer till sin omvärld klarläggas. Innan utredningsproblemet beskrivs närmare skall emellertid först en översikt ges över branschproblemen.

3.3 Filmbranschens

problem — en översikt

Under de två senaste decennierna har den svenska filmdebatten i stor utsträckning kretsat kring den s. k. filmkrisen. Begreppet »filmkris» är mångtydigt och tolkningen beror bl. a. på från vems horisont problemet betraktas. Sett ur filmbranschens synvinkel kan ett antal problemsymptom skönjas, t. ex. minskad besöksfrekvens på biograferna. De

därigenom sjunkande intäkterna har medfört nedläggningar av ett stort antal biografer, vilket utgör ännu ett problemsymptom. Biografnedläggningarna torde i sin tur ytterligare påverka efterfrågeminskningen, vilket gör att åtminstone filmproducenterna kan tyckas känna sig dubbelt drabbade. Situationen har emellertid varit helt annorlunda. I likhet med förhållandena inom så många andra branscher har även filmbranschen upplevt en period då praktiskt taget allt som producerades också kunde avsättas respektive i detta fall finna en stor publik. Sådan var efterfrågesituationen under 1940-talet och även de första åren på 1950-talet kännetecknades av en tillfredsställande publiktillströmning. Under hela denna period utgjorde nöjesskatten det stora problemet för filmbranschen. Såsom framgick av redogörelsen i kapitel 2 tog skatten en stor del av biljettintäkterna. Mot mitten av 1950-talet började emellertid besökssiffrorna i biografledet att sjunka. År 1956 gjordes de första reguljära TV-sändningarna i Sverige och medförde, liksom i andra länder, en utveckling för biograffilmen som småningom ledde till en i det närmaste katastrofal nedgång i antalet biografbesök. Enligt Statistisk Årsbok uppgick år 1956 antalet biografbesök till 78,2 miljoner. Under de två följande åren minskade antalet besök med nära en fjärdedel eller till 60 miljoner. Nedgången har därefter fortsatt oavbrutet. Vid 1970-talets början uppgick antalet årliga besök till ca 26 miljoner, dvs. en minskning med ca 67 procent under ungefär 15 år. Slutet av 1950-talet kännetecknas således av snabbt sjunkande besöksfrekvens på biograferna i kombination med en hårt drabbande nöjesskatt och troligen kan denna period anses utgöra filmkrisens födelseår. Även i andra länder har likartade utvecklingsförlopp kunnat konstateras. Med utgångspunkt från OECD-statistik visar Schein (1970, s. 110) att under perioden 1962—1967 besöksfrekvensen sjönk ännu mer i en rad länder än som var fallet i Sverige. Den största minskningen svarar i Scheins material Japan för där besöken unSOU 1973: 16

der angiven period minskade med 50 procent. Även om utvecklingen varit mindre ogynnsam i Sverige än i många andra länder, så kvarstår att efterfrågeminskningen utgör det allvarligaste symptomet på filmbranschens problem. Särskilt betydelsefullt är därvid att även den svenska filmen drabbats av minskande besökssiffror. Genom filminstitutets försorg finns sedan spelåret 1963/64 statistik över bl. a. efterfrågeutvecklingen på den svenska marknaden med fördelning på svensk och utländsk film. En sammanställning av denna har återgetts i tabell 3.1 för spelåren 1963/64— 1970/71. En granskning av siffrorna för det totala antalet besökare visar på en klart

nedåtgående tendens som snarare är något starkare mot periodens slut än för dess början. En uppdelning av besökssiffrorna på svensk och utländsk film ger en något annorlunda bild. För periodens första år uppgick den volymmässiga marknadsandelen för svensk film till drygt 1/5. Därefter sjönk marknadsandelen till ett lägsta värde på knappt 15 procent för spelåret 1968/69. Under periodens två sista år skedde emellertid en återhämtning. Under dessa båda år premiärsattes dock flera filmer som blev ovanligt stora publikframgångar. Det är därför svårt bedöma om utvecklingen av marknadsandelen i ett längre perspektiv är mer ogynnsam för svensk film än för utländsk

Tabell 3.1 Biljettintäkter brutto i tkr och antal besökare i 1 000-tal för spelåren 1963/64 —1970/71 med fördelning på svensk och utländsk film samt genomsnittliga biljettpriser för perioden. Specifikation

Spelar 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71

Biljettintäkter brutto Totalt i tkr därav svensk film1 utländsk film

138 474 154 422 164 607 179 507 180 426 172 909 174 957 178 221 27 918 35 948 27 928 30 755 28 689 23 744 33 368 34 342 110 556 118 474 136 679 148 752 151737 149 165 141 589 143 879

Procentuell fördelning svensk film utländsk film

20,16 79,84

23,28 76,72

16,95 83,05

17,13 82,87

15,90 84,10

13,73 86,27

19,10 80,90

19,27 80,73

Antal besökare Totalt i 1 000-tal därav svensk film utländsk film

39 598 8 628 30 970

38 154 9 242 28 912

37 127 6 394 30 733

35 422 6 281 29 141

32 586 5 106 27 480

30 394 4 432 25 962

28 173 5 593 22 580

26 034 4 694 21 340

Procentuell fördelning svensk film utländsk film

21,79 78,21

24,22 75,78

17,22 82,78

17,73 82,27

15,67 84,33

14,58 85,42

19,85 80,15

18,03 81,97

Genomsnittliga biljettpriser, exkl. helaftonsfilmer, löpande priser

3,502

3,95

4,22

4,70

5,23

5,48

6,00

6,39

Konsumentprisindex, 1949 = 100

236 Genomsnittliga biljettpriser, exkl. helaftonsfilmer, 1963/64 års priser

3,502

3,62

3,80

4,04

4,22

4,30

4,42

4,72

1 Tabellens uppgifter för svensk film inkluderar även svensk-utländska samproduktioner eftersom dessa icke särredovisas i källan. 2 För spelåret 1963/64 saknar källan särredovisning av helaftonsfilmerna. Källa: Svenska Filminstitutets verksamhetsberättelser, delvis bearbetade. SOU 1973: 16

film. Bedömningen kompliceras dessutom av svårigheterna att förutsäga vilka verkningar den senaste ändringen i filmavtalet kan föra med sig. En inom filmbranschen utbredd uppfattning är dock att svensk film under senare decennier tappat en allt större del av marknaden till den utländska filmen. En tänkbar förklaring därtill skulle i så fall kunna vara att det relativa antalet svenska filmer minskat. Detta räcker dock ej som enda förklaring utan andra orsaker måste också sökas. En jämförelse mellan tabellerna 3.1 och 3.2 antyder att kvalitativa skillnader mellan filmerna främst måste beaktas. Av tabell 3.2 framgår att svensk film årligen svarat för mellan ca 10 och ca 12 procent av det totala filmutbudet sedan 1963/64. Betraktas i stället svenska och svensk-utländska premiärfilmers andel av det totala antalet premiärvisade filmer varierar procentsiffran mellan ca 7 och ca 10. Spelåret 1968/69 hade svensk film, inkl. samproduktioner, den lägsta marknadsandelen under ifrågavarande period, vilket framgår av tabell 3.1. För detta år var emellertid andelen svenska och svensk-utländska filmer ganska hög såväl totalt som för enbart pre-

miärvisade filmer. För den senare typen av filmer gäller att de svarar för den större delen av totalinspelningen, och eftersom svensk film för just spelåret 1968/69 uppvisade den största andelen premiärvisningar för perioden tyder detta på att det knappast föreligger något samband mellan antalet filmer och marknadsandelen. Huruvida marknadsandelen varierar med några få procentenheter i ena eller andra riktningen utsäger dock ingenting om den svenska filmens lönsamhet. Ur den aspekten är marknadsandelen ointressant. Inte heller en granskning av inspelade biljettintäkter lämnar någon vägledning för en lönsamhetsbedömning. Intressant att notera i tabell 3.1 är emellertid det förhållandet att totala biljettintäkterna i landet fortsatte att stiga t. o. m. spelåret 1967/68 trots den volymmässiga efterfrågeminskningen. Även detta kan betraktas som ett problemsymptom. Ett sätt att möta efterfrågeminskningen består i att höja priserna och — vid oförändrat kostnadsläge — därigenom försöka bevara en viss lönsamhetsnivå eller i varje fall reducera volymminskningens lönsamhetskonsekvenser. I ett läge där konsumenten är okänslig för prishöjningar skulle

Tabell 3.2 Filmutbudet på den svenska marknaden under spelåren 1963/64—1970/71. Specifikation

Spelar 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71

Totalt antal visade 2 049 filmer därav svenska filmer 251 Svenska filmer i procent av samtliga 12,2 Totalt antal premiärvisade filmer därav svenska svensk-utländska Svenska och svenskutländska premiärfilmer i procent av samtliga premiärvisade filmer

2 459 266

2 481 272

2 317 248

2 284 243

2 248 259

2 111 260

2 122 238

10,8

11,0

10,7

10,6

11,5

12,3

11,2

258 18

281 24

258 18

323 20

337 23

337 32

241 22

260 13

—

—

7,0

8,5

7,4

7,7

8,0

10,1

10,0

7,7

Källa: Svenska Filminstitutets verksamhetsberättelser.

36 SOU 1973:16

detta tillvägagångssätt vara möjligt. Frågan biografer i landet och som kommer att visas är dock i vilken utsträckning prishöjningar i i nästa kapitel ger många av dessa endast ett obetydligt antal föreställningar och i en del framtiden kan genomföras. Även en granskning av prisutvecklingen fall har verksamheten de facto kanske helt för biografbiljetter bidrar därför till att illu- upphört. Mer intressant att studera är utvecklingen strera branschproblemen. Resultatet kan utläsas ur tabell 3.1 som också visar dels lö- över antalet till Svenska Filminstitutet avpande genomsnittspriser, dels fasta priser giftspliktiga biografer. Under filminstitutframräknade med hjälp av konsumentpris- tets första verksamhetsår minskade en icke index. Valet av indexserie kan visserligen obetydlig mängd biografer antalet föreställifrågasättas men är av underordnad bety- ningar per vecka för att därigenom bli bedelse, eftersom intresset begränsas till att friade från avgiftsplikt till institutet. Från illustrera prisutvecklingens ungefärliga om- spelåret 1964/65 stabiliserades förhållandena och den första juli 1964 var antalet fattning. De löpande priserna utgör genomsnitts- avgiftspliktiga biografer 472. En successiv priser för filmer av ordinär spellängd. Hel- minskning har därefter skett till 382 den 1 aftonsfilmerna har således exkluderats utom juli 1971, exkl. speciellt avgiftsbefriade bioför det första spelåret, då dessa filmer ej grafer. Nedgången i antalet avgiftspliktiga särredovisades i källan. Vidare utgör priser- biografer behöver inte innebära att biograna ett aritmetiskt medium för samtliga bio- ferna lagts ned. Genom reduktion av antagrafer, dvs. både avgiftspliktiga och icke- let föreställningar kan avgiftsplikten ha uppavgiftspliktiga. Såsom kan utläsas av tabel- hört men verksamheten fortfarande bedrivas len har de löpande priserna under perioden fast i mindre skala. Även detta är dock ett stigit med ca 83 procent samtidigt som kon- uttryck för de lönsamhetsproblem som sumentprisindex ökat med enbart 61 enhe- branschen brottas med. De avgiftspliktiga ter.1 I 1963/64 års priser skulle ökningen biograferna svarar för merparten av bruttosåledes ha begränsats till ca 35 procent mot- biljettintäkterna i biografledet. För spelåret 1970/71 ca 85 procent — ca 88 procent svarande ett genomsnittspris för periodens om speciellt avgiftsbefriade biografer inklusista spelar på 4,72 kronor per biljett. Den kostnadsökning som ägt rum under deras — av de totala biljettintäkterna. Trots perioden är inte känd för författaren. Det är den stora andel av intäkterna som faller på möjligt att prisstegringarna på biografbiljet- dessa biografer har inte mindre än ca 1/5 ter gjorts enbart eller huvudsakligast för att av dem tvingats upphöra eller minska antatäcka in kostnadsökningarna. Det är emel- let föreställningar per vecka till fem eller lertid också tänkbart att en del av prissteg- färre. I direktiven till filmutredningen framhålls ringarna genomförts för att kompensera publikbortfallet. Oavsett vilket eller vilka att filmpubliken blivit »selektiv», dvs. mänskäl som varit dominerande kan konstateras niskor går inte längre enbart på bio utan går att prisökningarna varit så omfattande att på bio för att se en viss film. Även detta utrymmet för framtida prisstegringar måste utgör numera ett betydande problem för anses starkt begränsat. Samtidigt kan såsom branschen därigenom att intäkterna blir kommer att visas i kapitel 6 stora kostnads- snedfördelade mellan filmerna. Som exempel kan nämnas att under de tre spelåren ökningar förutses för biograferna. 1968/69 t . o . m . 1970/71 premiärsattes Biografnedläggelserna under senare år anses av många utgöra ett väsentligt symptom sammanlagt 78 svenska filmer. Fram t. o. m. på den s. k. filmkrisen. Antalet biografer den 30 juni 1971 hade dessa filmer totalt har sedan 1952 sjunkit från 2 583 till 1 483 spelat in ca 68,8 mkr. Därav föll ungefär den 1 juli 1971, dvs. en nedgång med ca 38,3 mkr eller ca 56 procent på de nio 43 procent under de två senaste decennier1 För spelåret 1963/64 har 1963 års index na. Dessa uppgifter avser det totala antalet använts, för nästa spelar 1964 års index osv. SOU 1973: 16

mest publikdragande filmerna, dvs. något mer än 1/10 av filmerna har hittills svarat för betydligt mer än hälften av intäkterna. Det är dessutom troligt att denna tendens kommer att förstärkas under de närmaste åren. Även om de båda senaste spelåren uppvisar ovanligt publikattraktiva filmer, så kan av tillgänglig statistik utläsas att intäkternas snedfördelning är ett återkommande fenomen. Ju kraftigare snedvridningarna har blivit, desto mer har risktagandet inom filmproduktionen ökat. I kombination med ökade produktionskostnader har, såsom framhålls i direktiven, effekten blivit att »allt fler filmer går med allt större förlust». Därtill skall också läggas de återverkningar detta får bland biograferna. Även i detta distributionsled resulterar intäkternas snedfördelning i ett »gungorna-och-karusellenresonemang». Som främsta — och ibland även enda — orsak till nedgången i besöksfrekvensen på biograferna brukar anges televisionens utbredning. Att televisionen påverkar efterfrågan på biograffilm i negativ riktning torde vara ställt utom allt tvivel. Även andra faktorer har troligtvis betydelse. En detaljerad analys av tänkbara orsaker ligger utanför utredningsuppdragets ram. Det bör dock framhållas att för flertalet branscher avsättningsproblemen kommit att dominera under efterkrigstiden. Konsumenten har för varje tidsperiod en disponibel inkomst av viss storlek och han skall fördela denna mellan skilda konsumtionsalternativ. De senaste decennierna kännetecknas av ett ständigt ökande varuutbud och trots stigande realinkomster måste konsumenten fortfarande rangordna sina konsumtionsönskemål — alla kan han omöjligt tillgodose. I relation till antalet möjliga konsumtionsalternativ torde i själva verket genomsnittskonsumentens resurser under efterkrigstiden successivt ha minskat. Huvudorsakerna till de problemsymptom som filmbranschen i nuläget upplever kan troligtvis indelas i tre grupper. För det första har konkurrensen i inskränkt bemärkelse, dvs. televisionens tillkomst och snabba ut-

byggnad, tilltagit i en omfattning som knappast har sin motsvarighet i någon annan bransch. Visserligen tillfredsställer sannolikt biografbesöket även andra behov än dem som konsumenten kan täcka med televisionens hjälp. Den övervägande delen av filmkonsumtionen torde för flertalet konsumenter dock ske via televisionen. För det andra har filmbranschen i likhet med många andra branscher utsatts för en ökad konkurrens i vidsträckt bemärkelse, dvs. konkurrens om konsumentens begränsade inkomster. Förändringarna i konkurrensbetingelserna behöver i och för sig inte leda till försämrad lönsamhet. Genom att på lämpligt sätt vidta motåtgärder bör principiella förutsättningar finnas att möta strukturella förändringar av angivet slag. Den tredje gruppen av orsaker skulle därför kunna sökas i de anpassningsåtgärder som vidtagits inom branschen. Man skulle med andra ord kunna tänka sig att branschens anpassning till ändrade förhållanden — eller brist på sådan anpassning — utgör en väsentlig orsak till de lönsamhetsproblem som många företag anser sig ha. De enskilda företagens möjligheter till anpassningar är varierande. Detta beror bl. a. på skillnader mellan företagen. Det är alldeles uppenbart att en enstaka biograf har helt andra förutsättningar än ett bolag med en kedja av biografer. Möjligheterna för företagen i branschen att anpassa sig till förändringar av skilda slag kan också tänkas bero av de relationer som råder mellan producerande och distribuerande enheter. Dessa relationer torde även ha en mer vidsträckt betydelse. Det är mot bakgrund av dessa förhållanden som utredningsproblemet närmast skall avgränsas.

3.4 Utredningsproblemet

3.4.1 Metod och värdepremisser I avsnitt 3.2 angavs utredningsproblemet översiktligt till att omfatta en analys av filmbranschens ekonomiska effektivitet. En sådan analys kan genomföras på flera satt och kommer därvid att leda till olika resulSOU 1973: 16

FILMBRANSCHEN tat. Dessa i sin tur medför sannolikt att statsmakternas slutsatser om lämpliga åtgär- UPP_>~~ _ > PREder kan ta sig skilda uttryck. OFF—-> »The black box» —> STADessa konstateranden kan tyckas underRINGAR - > ~ > TIONER liga. En ganska utbredd uppfattning går ut på att »objektivt» genomförda utredningar Figur 3.2 Filmbranschen betraktad som en alltid leder till samma resultat. Detta är »black box». dock möjligt endast under förutsättning att det finns ett absolut objektivitetsbegrepp. Objektiviteten är emellertid relativ såtillvida situation. Så länge analyserna avser filmsom den är beroende av bl. a. forskarens värbranschens ekonomiska effektivitet bör där1 depremisser. En väsentlig uppgift i varje utför hänsyn tas enbart till det ekonomiska redning blir därför att explicit klargöra de beteendet och inte till kulturella aspekter. värdepremisser som forskaren arbetat med. Såsom framhölls i avsnitt 3.2 både kan och Den principiella arbetsmetodik som anbör andra analyser än traditionella kostnadsvänts tidigare i filmutredningar har schemaoch intäktsanalyser genomföras i ett senare tiskt åskådliggjorts i figur 3.2. I dessa utskede för att undvika suboptimeringar i beredningar har filmbranschen betraktats som slutsfattandet, dvs. suboptimeringar ur det en »black box» Analyserna har avsett de allmännas synvinkel. I ett första analysskede uppoffringar, t. ex. i form av olika slags granskas emellertid enligt tidigare angiven produktionsresurser som tillförts systemet, modell enbart den ekonomiska effektiviteten. samt vilka prestationer dessa uppoffringar Därvid måste en noggrann penetration av gett upphov till, exempelvis biljettintäkterhela branschsystemet genomföras. Om man nas storlek. Vad som skett inne i systemet då finner att lönsamhetsproblemen i ett eller har praktiskt taget inte alls berörts. Såsom annat avseende kan tillskrivas systemet i sig, tidigare antytts kan dock de relationer som så bör detta också klarläggas i analysen. Ett finns mellan företagen i branschen också statligt stöd kommer nämligen att minska komma att påverka effektivitetsbedömdet ekonomiska trycket på systemet. Därningen. med reduceras också det kanske främsta Det är svårt att avgöra om detta förenk- incitamentet att förbättra effektiviteten, dvs. lade betraktelsesätt återspeglar en värdepre- stödet får en konserverande inverkan och miss, bristande insikt om sambandens art ökar därigenom risken att de samhälleliga eller en kombination av bägge dessa förkla- resurserna blir ineffektivt utnyttjade. ringar. Av några tecken att döma har utDenna grundläggande värdepremiss leder redarnas värdepremisser troligen haft viss i sin tur fram till följdpremisser av skilda betydelse. Om man a priori är av den uppslag. I den följande framställningen redovifattningen att t. ex. filmbranschens lönsamsas dessa explicit i den utsträckning förfathet är så dålig att det inte är fråga om taren själv är medveten om dem. Framför huruvida ett statligt stöd bör utgå utan enallt medför emellertid denna grundsyn att bart hur stort detta stöd måste vara, så kan en rättvisande bedömning av den ekonoman möjligtvis acceptera den utredningsmemiska effektiviteten måste göras på ett mer todik som använts i tidigare utredningar. systematiskt sätt än vad fallet varit i tidiMetodiken i sig gör inte utredningarna ingare utredningar. Detta angreppssätt beobjektiva. Utredarnas bristande redovisning handlas närmast. av sina värdepremisser medför dock att frågetecken av skilda slag måste uppställas 1 Se t. ex. Myrdal (1968) som menar att revad gäller utredningsmetoderna. dan valet av forskningsprojekt kan vara ett utEnligt författarens uppfattning finns det slag av forskarens värdepremisser och att följockså objektivitetsproblemen uppträder ingen anledning betrakta filmbranschen på aktligen redan på detta stadium i ett vetenskapligt arannat sätt än andra branscher i en liknande bete. SOU 1973: 16

3.4.2 Ett systemteoretiskt betraktelsesätt Karakteristiskt för ett systemteoretiskt betraktelsesätt är främst att hänsyn tas till helheten. Detta innebär i och för sig inte att alla egenskaper hos systemet analyseras. Varje system kan ses som ett delsystem i ett större system. Hur djupgående analysen görs beror på syftet med den och kräver avgränsningar såväl nedåt mot underordnade delsystem som uppåt mot delsystem av högre ordning. Strävandena att åstadkomma en helhetsbild innebär därför att när väl valet av studieobjekt gjorts inriktas intresset mot att analysera det valda systemet i dess helhet och på den förstoringsnivå som befinns lämplig med hänsyn till bl. a. analysens syfte. Någon entydig, generell definition av systembegreppet finns ej. Uttrycket »system» — och olika avledningar av detta — används i många sammanhang. There are systems of numbers and of equations, systems of value and of thought, systems of law, solar systems, organic systems, management systems, command and control systems, electronic systems, even the New York Central System. The meanings of »system» are often confused. (Miller, 1965, s. 200) Exemplen i citatet visar att system kan utgöras av helt abstrakta företeelser, såsom värdesystem, liksom att de kan bestå av konkreta ting, på något sätt ordnade till en helhet, såsom exempelvis en dator. Det finns olika sätt att karakterisera ett system. Churchman (1968) använder i sina analyser fem karakteristika: a. Systemets mål. b. Systemets komponenter. c. Relationerna mellan systemet och dess miljö. d. Systemets resurser. e. Systemets styrbarhet. Författaren har funnit Churchmans indelning lämplig som utgångspunkt för sin analys. Filmbranschen utgör ett socialt system bestående av en mängd skilda företag (organisationer). Vissa forskare hävdar att orga-

nisationen i sig inte kan ha några mål utan att denna förmåga endast kan tillskrivas individer (Cyert och March, 1963). Om företaget inte skulle kunna ha några mål är det inte heller möjligt att än mer komplexa system, t. ex. branscher, skulle kunna tillskrivas mål. Saknar organisationen mål uppkommer emellertid ett antal frågeställningar. »Hur skall de rätta medlen (att nå vad?) kunna väljas?», »Hur kan systemets effektivitet värderas när värderingskriterier (mål) saknas?», »Hur skall delaktiviteterna i ett system kunna samordnas?» etc. Författaren förutsätter därför att sociala system kan ha eller tillskrivas mål för sin verksamhet oavsett systemets grad av komplexitet. 1 Ett problem är emellertid att explicita målformuleringar ofta saknas hos en organisation liksom att angivna mål inte nödvändigtvis behöver utgöra verkliga mål. Bristande överensstämmelse mellan angivna och verkliga mål kan uppkomma av flera skäl. Om de verkliga målen strider mot t. ex. rådande värderingar i samhället leder detta ofta till att målen omformuleras. Churchman skiljer i detta sammanhang mellan verkliga och legitima mål. De senare målen utgör omformuleringar eller anpassningar av verkliga mål till det rådande värdesystemet. Vissa inlägg i den allmänna filmdebatten ger ibland ett intryck av att strävan efter hög ekonomisk effektivitet är en förkastlig verksamhet för företag som sysslar med produktion och/eller distribution av en kulturprodukt som biograffilm. Filmbranschen åläggs — respektive ålägger sig (se t. ex. Fant, 1969) — ett kulturpolitiskt ansvar som författaren anser svårt att finna logiska motiv för. Så framhölls t. ex. från statsmakternas sida i samband med filmreformens genomförande »att samhället fortfarande bär sitt kulturpolitiska ansvar för filmen samtidigt som filmbranschen erkänner sitt ansvar» (Prop. 1963: 101, s. 18, kurs. här). Författaren har i stället utgått från att företagens överordnade mål / allmänhet är av ekonomisk natur. Detta behöver i och 1 Jfr Langefors (1968) beträffande organisationers möjlighet att ha mål.

SOU 1973: 16

2 för sig inte innebära att ett företag i alla oavsett var i systemet de utförs. Liksom sammanhang har t. ex. vinstmaximering som vid den strukturella angreppsmetoden kan överordnat mål. Det kan också tänkas att komponenterna studeras på olika förstomålet är av »kulturellt slag» t. ex. att »fram- ringsnivåer, dvs. aktiviteterna kan spaltas ställa konstnärligt högtstående filmer» men upp i delaktiviteter och dessa i sin tur i nya att detta skall göras med vissa ekonomiska delaktiviteter osv. De båda beskrivningssätrestriktioner. Restriktionerna kan därvid ten utgör inte konkurrerande utan snarare knytas antingen till produktionen av filmer- kompletterande ansatser som således kan na eller till verksamheten i dess helhet. Fö- användas samtidigt i analysen. religger ett sådant mål innebär det att föreAny well-rounded view of a social system taget principiellt är berett ge avkall på den must deal with both structure and performance ekonomiska effektiviteten för att uppnå det — although at any particular time there may kulturella målet. Detta senare, med givna be reason to emphasize one rather than the ekonomiska restriktioner, blir då ett över- other. (Gross, 1966, s. 181.) ordnat mål eller med den terminologi LangeMellan systemets komponenter råder relafors (1968) använder ett slags ultimärmål. tioner av skilda slag, systemets interna relaFöretagets primära mål är med största santioner. Komponenterna utgör delsystem i det nolikhet dock av ekonomisk art, eftersom överordnade branschsystemet och vart och en viss avkastning på investerat kapital är ett av dessa delsystem har sina mål. Ett väen nödvändig förutsättning för dess fortsatta sentligt inslag i systemanalysen blir därför existens. att undersöka hur dessa relationer påverkar Författaren har inte genomfört någon foreffektiviteten såväl hos delsystemen som hos mell målanalys för företagen inom branschdet överordnade systemet. en. Såsom kommer att visas i branschbeskrivningen i nästa kapitel finns inom The ultimate aim of component thinking is branschen ett mycket stort antal småföre- to discover those components (missions) whose tag. Det ekonomiska ansvaret gentemot measures of performance are truly related to the measure of performance of the overall aktieägare, respektive omtanken om den system. One obvious desideratum is that as the egna förmögenhetsmassan, torde för fler- measure of performance of a component intalet av dessa företag utgöra det domine- creases (all other things being equal), so should rande intresset. Många av dessa företag kän- the measure of performance of the total system. Otherwise, the component is not truly contriner sannolikt inget kulturpolitiskt ansvar. buting to the system performance. (Churchman, En väsentlig värdepremiss i utredningen 1968, s. 43.) är därför att branschen i dess helhet antas i första hand sträva mot att uppnå en hög Det vore överdrivet optimistiskt tro att ekonomisk effektivitet. Därav följer också delsystemen i alla avseenden kan ha med att bedömningarna primärt bör avse det eko- det överordnade systemet konsistenta mål. nomiska beteendet och inte kulturella effek- Såväl målkonflikter som konflikter av anter av branschens verksamhet. 1 nat slag torde finnas i alla sociala system. Vid beskrivning av komponenterna i ett Det kan över huvud ifrågasättas om en fullsystem finns åtminstone två principiellt skil- ständig konflikteliminering någonsin är önskda tillvägagångssätt. Vid den strukturella värd. Konflikter kan också medföra positiva beskrivningen åskådliggörs systemet med 1 hjälp av t. ex. organisationsscheman eller Ställningstagandet utesluter i och för sig genom namngivning av företag, avdelningar inte att konflikter mellan ett effektivt ekonoetc. som ingår i systemet. Ett annat sätt att miskt beteende och kulturella effekter redovisas när de senare effekterna är uppenbara. beskriva ett system är att rikta intresset mot Detta kommer också att göras. 2 Den mest konsekvent aktivitetsorienterade de aktiviteter som bedrivs inom systemet. — »missions-oriented» — systembeskrivning Vid den aktivitetsorienterade beskrivningen författaren känner till återfinns i Churchman görs aktiviteterna i sig till komponenter helt (1968).

SOU 1973: 16

effekter genom att stimulera till omprövning av mål eller andra konfliktobjekt och därigenom ge upphov till successiva förändringar i systemet. I strukturellt hänseende har analysen av filmbranschen inriktats mot att i första hand studera den ekonomiska effektiviteten hos biograferna och filmproducenterna. Valet av förstoringsnivå har därvid gjorts så, att analysen omfattat företagens uppoffringar och prestationer. Däremot har inga formella studier utförts av företagens inre effektivitet. Så långt råder överensstämmelse med tidigare filmutredningar. En väsentlig skillnad i jämförelse med dessa består i att författaren systematiskt granskat innehållet i »the black box», dvs. relationerna mellan systemets komponenter. Detta framgår närmare av systemavgränsningen vilken dock sker först i slutet av nästa kapitel. Systemets resurser utgörs av de skilda slag av uppoffringar som görs av företagen i branschen. Till skillnad från förhållandena i andra branschsystem har filmbranschen dessutom gemensamma resurser, nämligen de medel som inbetalas till Svenska Filminstitutet. Eftersom såväl statsmakterna som filmbranschen utgör avtalsparter är det väsentligt att klarlägga hur resursomfördelningen påverkar den ekonomiska effektiviteten hos olika komponenter, helt oavsett syftet bakom de regler som finns i filmavtalet. Branschens ekonomiska effektivitet är i främsta rummet beroende av dess externa relationer, dvs. relationerna med skilda miljökomponenter. Såsom framgått av den tidigare redogörelsen i detta kapitel utgör konsumentmarknaden den för branschen väsentligaste miljökomponenten. Även andra komponenter i miljön kan dock tänkas ha betydelse för branschens ekonomiska effektivitet. Genom en målinriktad styrning kan effektivitetsförbättringar åstadkommas inom ett system. Med styrning förstås därvid en medveten påverkan av systemet så att detta beter sig på ett sätt som är önskvärt ur den styrandes (styrenhetens) synvinkel. När styrningen avser än mer komplexa system än företag kan många gånger ifrågasättas om

det över huvud är möjligt finna någon för alla komponenter acceptabel styrform. En viss grad av styrning förekommer troligen inom alla branscher. Åtminstone tre tänkbara styrformer kan skönjas. Inom en bransch finns i allmänhet ett antal s. k. branschfrågor som många gånger kan lösas bättre av branschen som helhet än av varje företag för sig. De uppgifter som utförs inom det överordnade systemet är dock oftast av sådant slag att de inte nämnvärt påverkar de enskilda komponenternas autonomi. Det kan emellertid inom en bransch förekomma styrning av även avgörande betydelse för enskilda komponenters handlingsfrihet. I ett läge där någon eller några komponenter spelar en dominerande roll kan de i kraft av denna kanske påverka systembeteendet till egen fördel och övriga komponenters nackdel. En tredje möjlighet till styrning av branschsystem ligger i att enskilda komponenter frivilligt underordnar sig ett styrsystem. Innebörden är att komponenterna avstår beslutsrätten i vissa frågor och överlåter den till ett system av högre ordning. Inom filmbranschen förekommer alla tre slagen av styrning. Ett moment i analysarbetet blir därför att försöka klarlägga de styrformer som finns och belysa deras betydelse för branscheffektiviteten.

4 Branschsystemet och dess verksamhet

tas mot några komponenter (delsystem) av betydelse för den senare analysen. Främst I kapitel 2 framhölls att filmbranschen fö- märks därvid prissättningssystemet, vilket är reter vissa specifika egenskaper som måste direkt avgörande för lönsamhetsbedömningklarläggas för att möjliggöra en bedömning arna i följande kapitel. Inom branschen av förhållandena inom branschen. I kapitlen finns — mer eller mindre formella — över6—9 redogörs för branschens ekonomiska enskommelser om till vilka biografer olika beteende i skilda avseenden. En rättvisande filmuthyrare distribuerar sina filmer. Biotolkning av undersökningsresultaten kräver grafernas bearbetning av konsumentmarkdock ingående kännedom om branschens naden görs i allmänhet enligt ett standardistruktur och relationerna mellan skilda serat mönster och i samarbete med filmutbranschkomponenter. I föreliggande kapitel hyraren. Såväl marknadsindelningssystemet beskrivs därför branschen i alla de avseen- som marknadsbearbetningssystemet beskrivs den som har betydelse för den senare fram- bland de interna relationerna. Mot bakgrund ställningen. Bedömningar av hur de inbör- av branschbeskrivningen och problemanalydes relationerna mellan branschkomponen- sen i föregående kapitel skisseras i det sista terna kan tänkas påverka de ekonomiska avsnittet en modell för analys av de ekonomiska förhållandena mellan dels branschförhållandena görs i senare kapitel. Vid beskrivningen i detta kapitel används komponenterna inbördes, dels branschen inledningsvis ett strukturellt betraktelsesätt. och den omgivande miljön. Filmbranschens strukturella sammansättI de tre närmast följande avsnitten behandlas filmproducenter, filmuthyrare och bio- ning undergår ständiga förändringar. Dessa grafer. I det därpå följande avsnittet redo- är så stora och inträffar med så täta melgörs för olika integrationsformer mellan lanrum att en beskrivning av branschen komponenterna i distributionskedjan. Inom måste vidlådas av viss inaktualitet. Främst systemet förekommande branschorganisatio- märks därvid biografnedläggningarna som ner och deras verksamhet har också viss är så omfattande, att varje uppgift om anbetydelse för den senare analysen, och i talet biografer i allmänhet är föråldrad när ett särskilt avsnitt beskrivs några viktigare den publiceras. Dessutom gäller, för såväl biografer som andra företag inom branschen, av dessa organisationer. Kapitlets näst sista avsnitt ägnas åt de att verksamheten i vissa fall är »vilande», interna relationerna mellan branschkompo- dvs. företaget kan existera juridiskt och nenterna. Därvid används ett aktivitets- vara registrerat i sitt branschorgans förteckorienterat betraktelsesätt och intresset rik- ning utan att bedriva någon verksamhet.

4.1 Beskrivningens art och tidsinriktning

SOU 1973: 16

Huruvida företaget slutgiltigt är nedlagt eller ej kan då vara svårt att avgöra. För att åstadkomma en aktuell beskrivning av branschstrukturen har författaren insamlat uppgifter om antalet per den 1 juli 1971 existerande företag.1 Som urvalskriterium har därvid använts registreringarna hos respektive branschorgan. Varje företag som vid nämnda tidpunkt var registrerat har medtagits i beskrivningen, även om verksamheten kunnat antagas vara vilande. Förändringar som inträffat efter detta datum har kommenterats i fotnoter om de är av sådan storleksordning att de kan förmodas påverka den senare analysen. Några fall av biografnedläggningar genomförda efter den 1 juli 1971 har visserligen varit kända för författaren men har trots detta icke beaktats. I beskrivningen ingår också företag som icke formellt är registrerade hos någon av branschorganisationerna i respektive distributionsled. I dessa fall har urvalskriterierna skiftat något, vilket framgår av den senare framställningen.

4.2 Filmproducenter

Såsom framhölls i kapitel 2 är begreppet »filmproducent» mångtydigt. Alternativa definitioner kan indelas med hänsyn till om producentbegreppet knyts till enskild person eller till företaget som helhet. Fant (1968) väljer den förra anknytningen och ger tre tänkbara tolkningar, nämligen: a. Person som äger ett produktionsbolag och helt eller delvis med egna medel finansierar filminspelningen. b. Person som i högre eller lägre grad utövar påverkan på filmens konstnärliga utformning (exekutiv producent). c. Person som genom ledande ställning i ett större produktionsbolag har det yttersta ansvaret för slutprodukten. Som exempel på den tredje definitionen kan nämnas att chefen för Sandrew Film & Teater AB, Göran Lindgren, själv står som producent för bolagets filmer. Även Fant betecknar sig som producent enligt den tredje kategorin.

44 Själv är jag t. ex. att hänföra till den sistnämnda kategorin. Robin Hood frågade mig en gång, om jag ämnade göra som Charles Magnusson, nämligen välja regissör mycket noga, men sedan ge honom full frihet. Jag svarade, att jag skulle vilja travestera frågan och svara, att jag väljer producent mycket noga men sedan, när vi är överens om manus, regissör och huvudrollsinnehavare, ger honom full frihet — nästan! (Fant, 1968, s. 23f.) Frågan om vem som är producent förblir dock obesvarad; den av Fant valde »producenten» eller Fant själv. En alternativ möjlighet att definiera producentbegreppet vore att som producent(er) betrakta den eller de personer och/eller företag som finansierar filmproduktionen. Fants första och tredje förslag kan båda sägas vara knutna till finansieringsaspekten, eftersom »det yttersta ansvaret» rimligen bör omfatta även de finansiella aspekterna. Inte heller detta begrepp är entydigt men torde utgöra en definition som i störst utsträckning svarar mot den »allmänna» föreställningen av producentbegreppet. Principiellt kan dock en situation uppstå där en person eller ett företag helt svarar för det ekonomiska risktagandet samtidigt som ansvaret för produktionens genomförande delegeras till annan person eller annat företag. I sin specialmotivering till förslaget om en filmansvarighetslag definierar filmcensurutredningen producentbegreppet på följande sätt. Med producent bör förstås den fysiska eller juridiska person som planerar, organiserar och genomför produktionen av en film. Under denna bestämning ryms ett flertal olika former från större, integrerade filmföretag till fristående filmare som är sin egen producent. (SOU 1969: 14, s. 122.) Något explicit hänsynstagande till finansieringsaspekten kan ej utläsas. Utredningen har i stället tagit fasta på vem som bär det administrativa ansvaret för produktionens genomförande. Även om administrativt och finansiellt ansvar oftast faller på 1 När statistiska uppgifter avser annat datum nämns detta särskilt.

SOU 1973: 16

samma person eller samma företag, så fö- de under perioden 1963/64 t.o.m. 1970/71 producerade filmerna med fördelning på rekommer dock undantag härifrån. Under senare år har det blivit allt van- olika producenter. Tabellen visar att endast ligare att två eller flera intressenter gått ett mindre antal producenter haft en resamman i ett särskilt bolag, vilket som enda gelbunden produktion under perioden. Enmål har haft att genomföra ett specifikt dast två företag — Svensk Filmindustri och filmprojekt men däremot icke att bedriva Sandrews — har spelat in minst en film någon fortlöpande verksamhet. Företeelsen varje år. Hög regularitet visar också Europa är vanlig i t.ex. USA, Frankrike, Italien Film och Minerva. Det senare bolaget haoch Västtyskland men förekommer också de under 1970/71 ingen egenproduktion men ingick som medproducent i en av årets i Sverige. Såsom kommer att framgå i kapitel 8 samproduktioner. Gruppen »övriga produhänder det också att den för filmens konst- center» utgörs av enfilmsproducenter, vilka närliga utformning huvudansvarige regissö- svarar för drygt 10 procent av inspelningarren eller någon av de ledande skådespelarna na. På samproduktioner, vilka här omfattar ingår som finansiärer i filmproduktionen. både svensk-utländska och svensk-svenska Deras ekonomiska risktagande utgörs van- produktioner, faller ca 15 procent av peligtvis av den egna arbetsinsatsen (inget riodens produktion. Såsom framgår av tabellen domineras eller enbart ett begränsat arvode uttas) medan det formellt ansvariga produktionsbo- filmproduktionen antalsmässigt av tre bolag, laget svarar för övriga ekonomiska riskta- AB Svensk Filmindustri, Sandrew Film & ganden under inspelningstiden. Det kan Teater AB samt AB Europa Film. Tillsamemellertid också förekomma, att t.ex. re- mans svarar dessa för ca 30 procent av den gissören gör en direkt ekonomisk satsning totala produktionen under perioden. Dessi produktionen. I många fall betraktar sig utom har dessa bolag i olika hög grad meddärvid regissören (och/eller andra intressen- verkat i 17 av periodens 27 samprodukter) som medproducent(er), vilket ytterliga- tioner. Av flerfilmsproducenterna har två förere motiverar att producentbegreppet knyts tag upphört, Bison Film och Nordisk Tonetill finansieringen. Ett studium av filmproducenternas an- film. Det senare företaget har köpts av tal och karaktär skulle kunna göras med ut- Omega Film. Enligt uppgifter från Omega gångspunkt i t. ex. de organisationer vil- Film fanns under hösten 1971 dock inga ka kan betraktas som etablerade företag planer på nyproduktioner. Filmcenter, som med en mer eller mindre regelbundet åter- under perioden producerat sju filmer, har kommande filmproduktion. Dessa företag under 1971 försatts i konkurs. Artfilm har återfinns som medlemmar i producenternas uppgått i AB Svensk Filmindustri. För några branschorganisation, Föreningen Sveriges av övriga flerfilmsproducenter är det ytterst Filmproducenter, till vilken den 1 juli 1971 tvivelaktigt om ytterligare produktion blir aktuell. 8 biograffilmsbolag var anslutna. Produktionsbilden visar att drygt hälften Ett annat sätt att karakterisera filmproav producenterna enbart bidragit med en ducenterna är att utgå från regulariteten film. För många av dessa producenter gäller i deras produktion. Man finner då att föreatt de sannolikt aldrig kommer att produtag som brukar betecknas som producenter cera någon ytterligare film. Den främsta under vissa perioder kan ha haft en mycket liten eller ingen produktion alls. Dess- förklaringen till att filmproduktionen i så utom visar det sig att en stor andel av den stor utsträckning är av engångskaraktär är totala filmproduktionen faller på »enfilms- troligtvis av ekonomisk natur. Biograffilmsproducenter», dvs. företag eller enskilda per- produktionen är förenad med ett stort ekonomiskt risktagande. Den genomsnittliga soner som producerat endast en film. I tabell 4.1 återfinns en uppställning över framställningskostnaden för en biograffilm SOU 1973: 16

Tabell 4.1 Filmproduktionens fördelning på skilda producenter under perioden 1963/6< 1970/71. Producent

Totalt för 1963/ 1964/ 1965/ 1966/ 1967/ 1968/ 1969/ 1970/ perioden 64 65 66 67 68 69 70 71

Svensk Filmindustri Sandrews Europa Film Bison Film1 Minerva Film Omega Film2 Filmcenter3 Nordisk Tonefilm1 Svensk Talfilm Swedish Film Production A-produktion Tax-Production Artfilm1 Svenska Filminstitutet Bengt Forsberg övriga producenter Samproduktioner

6 3 2 1 1

Spelar

Summa 1

— 2 2

5 3 4 3 1

— 2 1

6 5 1 2 1 1 2

5 3 3 2 1

—

—

5 3

7 7

—

—

2 5 2

—

— 5 4

1 1 4 3

—

1 3 5

4 8

39 31 13 8 8 7 7 6 6 5 3 3 2 2 2 22 27

1 1

1 2 1

3 4 2

2 3 1

—

—

1 1 3

— — — — 1

—

— —

— — —

—

2 1

1 1

1 1

1 3 4

3 Nedlagt. " Inställt betalningarna. Försatt i konkurs. * Uppgått i AB Svensk Filmindustri. Källa: Uppgifterna om antalet filmer och deras fördelning på skilda producenter har lämnats av Svenska Filminstitutet. uppgår till ca en miljon kronor. Ett sätt att åstadkomma riskspridning är såsom tidigare nämnts att två eller flera intressenter går samman i ett särskilt bolag. Ett annat skäl till sådana samgåenden står att finna på intäktssidan. Om en film blir en publikframgång, så kan det ekonomiska utfallet bli högst betydande. En granskning av periodens filmer visar, att några produktioner troligtvis varit enbart spekulativa. Personer som disponerat erforderligt kapital, kanske intjänat inom helt andra verksamhetsfält, har med äkta guldfinnaranda satsat sina pengar i hopp om snabb och omfattande kapitalåtervinning. Erfarenheten tyder dock på att de ekonomiska utfallen sällan uppmuntrar till ytterligare engagemang. Redogörelsen visar att ytterst få företag bedriver en någorlunda regelbunden filmproduktion. Med beaktande av de förändringar som skett under den period för vilken redovisning lämnats kan sägas att f. n. högst fem producenter uppvisar regularitet i film46

produktionen, nämligen Svensk Filmindustri, Sandrews, Europa Film, Minerva Film och Swedish Film Production. Med hänsyn till 1972 års ändringar i filmavtalet kan dessutom antas att Svenska Filminstitutet kommer att producera biograffilm i större utsträckning än tidigare. Huruvida avtalsändringen får en stimulerande effekt på även andra potentiella producenter än ovan nämnda är svårbedömbart.

4.3 Filmuthyrare Filmuthyrarens verksamhet påminner i många avseenden om den roll grossisten har inom traditionell varuhandel. Liksom grossisten utgör filmuthyraren en av distributionens s.k. mellanhänder och fyller därvid många av de funktioner som grossisten brukar tillskrivas (se t.ex. af Trolle, 1968). I ett par väsentliga avseenden skiljer sig dock filmuthyrarens funktioner från grossistens. SOU 1973: 16

Bland grosshandelns funktioner märks I denna betydelse är praktiskt taget samtliga främst sortimentsfunktionen, dvs. att i tid filmuthyrare att betrakta som fullsortioch rum sammanföra och utbjuda alster mentsgrossister. I åtminstone två fall förefrån olika producenter, varigenom bl.a. an- kommer dock ett slags specialgrossister bland talet kontakter i distributionskedjan redu- filmuthyrarna. Ett av de amerikanska filmceras. Sortimentsfunktionens betydelse lig- uthyrningsbolagen har specialiserat sig på ger också däri, att den underlättar för de- tecknad film, och detta filmslag svarar för taljisten att jämföra olika varor med avse- ungefär hälften av bolagets totala utbud. ende på både pris och kvalitet. På grund Dessa tecknade filmer riktar sig företräav det inom filmbranschen rådande pris- desvis till den yngre biopubliken. Det andra sättningssystemet, vilket beskrivs senare i företaget har inriktat sin verksamhet mot kapitlet, reduceras filmuthyrarens sorti- pornografisk eller erotisk film. mentsfunktion till själva urvalet. I detta avFilmuthyraren fyller liksom övriga grosseende skiljer sig emellertid filmuthyrarna åt sister en lagringsfunktion. Han får för beoch kan lämpligen indelas i tre grupper. gränsad tid, ofta 5 år, den exklusiva visningsEn grupp av filmuthyrarna utgörs av de rätten till en viss biograffilm. Under denna svenska produktionsbolagen Svensk Film- tid lagerför han de filmkopior som framindustri, Sandrews och Europa Film. I de- ställts för respektive film. För utländsk ras urval ingår dels de av bolagen själva film brukar antalet kopior variera mellan producerade filmerna, dels filmer produce- en och fem medan kopieantalet för svensk rade av andra svenska producenter samt ut- film i allmänhet uppgår till mellan 10 och ländska filmer, dock med ett väsentligt un- 15, undantagsvis högre. När visningsrätten dantag. Den andra gruppen består av de har upphört skall kvarvarande, spelbara kostora amerikanska produktionsbolagen som pior återsändas till filmproducenten. Utslitgenom dotterbolag bedriver filmuthyrnings- na kopior går emellertid direkt till »uppverksamhet i Sverige. De amerikanska film- huggning», varvid särskilt intyg om att kouthyrarnas urval utgörs dels av moderbo- pian är förstörd skall företes för producenlagens filmer, dels av andra i utlandet pro- ten. I likhet med övriga grossister har filmutducerade filmer. Undantagsvis förekommer att de amerikanska filmuthyrarna distribue- hyraren också att uppfylla vissa uppgifter rar även svensk film. Den tredje gruppen vad avser transport och marknadsbearbetbildas av från produktionsbolagen friståen- ning. Till grund för dessa finns ett antal de svenska filmuthyrare. Deras sortiment branschöverenskommelser eller också har består av dels svenska filmer producerade praxis blivit sådan att avvikelser från speav icke-filmuthyrande bolag, dels utländska ciella handlingssätt icke sker. Dessa förefilmer. Det händer också att dessa filmut- teelser behandlas längre fram i kapitlet. hyrare förvärvar visningsrätten (reprisrätFilmuthyrningens omfattning kan karakten) till äldre amerikanska filmer som tidi- teriseras på flera sätt. Vid sidan av omsättgare visats på biograferna. ningssiffror kan även andra mått användas, Med avseende på sortimentsfunktionens t.ex. antalet verksamma företag eller anfullgörande brukar indelning av grossisterna talet filmer som dessa företag tillhandahålske i fullsortiments- respektive specialgros- ler biograferna. Exakta mått är dock svåra sister. Den förra typen kännetecknas av att att ge. sortimentet omfattar alla eller i varje fall Antalet verksamma filmuthyrare är svårflertalet av de varuslag som förekommer i bestämbart. I en artikel om filmuthyrningen branschen medan specialgrossisten endast för i tidskriften Chaplin (1969: 3) har sammanett eller ett fåtal varuslag. Om varuslags- lagt medtagits 37 företag1. I artikeln redobegreppet överförs på filmens område, så 1 Uppgiften torde avse förhållandena i börskulle man kunna tala om t. ex. »krigsjan av år 1969. Under våren 1972 uppgav filmer», »kärleksfilmer», »musikfilmer» etc. Svenska Filminstitutet antalet till 31. SOU 1973: 16

görs emellertid inte för vare sig urvalskriterier eller eventuellt bortfall. Inte heller framgår klart om företagens verksamhet är koncentrerad till biograffilm eller till annan film. Utöver antalet företag har i artikeln filmuthyrningens omfattning angivits på två sätt, nämligen dels med omsättningsuppgifter, dels med antalet filmer i distribution. Med det senare måttet förstås de filmer för vilka respektive filmuthyrare hade visningsrätten vid undersökningstillfället, oavsett om filmerna någonsin visats. Så länge ett företag överhuvud har visningsrätten till en film kan den inräknas bland »filmer i distribution». Av artikeln framgår inte om någon gräns satts bakåt i tiden vid beräkningen av antalet filmer. Här redovisade uppgifter får därför ses som ett mycket grovt mått på den relativa betydelsen av de olika filmuthyrargruppernas verksamhet. Av artikeln framgår att de 37 företagen sammanlagt hade ca 3 000 filmer i distribution vid mättillfället. För tre företag har även smalfilmer inkluderats i uppgifterna. Ett av dessa bedriver enbart smalfilmsuthyrning och efter reduktion för detta företags filmer återstår ca 2 600 filmer, fördelade på 36 företag. Filmernas fördelning på de tre huvudgrupperna av filmuthyrare framgår av tabell 4.2. 1 De svenska produktionsbolagen hade vid undersökningstillfället drygt 400 filmer i distribution, fördelade med ca 100 eller fler filmer per bolag. Även de amerikanska film-

Tabell 4.2 Antal filmer i distribution med fördelning på skilda filmu thy rargrupper. Filmuthyrargrupp

Antal filmer i distribution

Antal filmuthyrare

Svenska produktionsbolag Amerikanska filmuthyrare Fristående, svenska filmuthyrare

410 1 115

3 8

1 069

25 Summa

2 594

36 Anm. Uppgifterna avser i övervägande grad biograffilmer. Källa: Chaplin 89 (1969).

uthyrarnas utbud uppgick med ett undantag (31 filmer) till 100 eller fler filmer per företag. De 25 fristående, svenska filmuthyrarna företedde en betydligt mer heterogen bild. Endast tre företag hade 100 eller fler filmer i distribution; för två av dessa avsåg uthyrningen till en del även smalfilmer. Av återstående 22 fristående filmuthyrare hade fem företag färre än 10 filmer i distribution. Bland fristående filmuthyrare finns troligtvis dessutom åtskilliga »vilande» företag. Det faktiska utbudet av biograffilm från fristående filmuthyrare är sannolikt betydligt mindre än vad tabelluppgifterna antyder och följaktligen också deras betydelse i relation till de båda övriga filmuthyrargrupperna.

4.4 Biografer A-A. 1 Biografernas struktur Traditionellt brukar biograferna klassificeras med hänsyn till antalet ordinarie föreställningar per vecka, exklusive barnmatinéer. Klassindelningen framgår av tabell 4.3. Av tabellen kan utläsas att antalet registrerade biografer den 1 juli 1971 uppgick till 1 357. Biograferna fördelade sig på 408 avgiftspliktiga (klasserna I och II) och 949 (klasserna III—V) icke-avgiftspliktiga biografer. Tabellen visar vidare att de mindre (med hänsyn till antalet föreställningar) biograferna dominerar antalsmässigt. Ca 56 procent av biograferna ger enbart tre eller färre ordinarie föreställningar per vecka. Vissa av dessa biografer ger endast föreställningar en eller två gånger per månad eller vid enstaka tillfällen (t.ex. helger). 1 Till mängden amerikanska filmuthyrare har räknats även det svensk-amerikanska WarnerTonefilm AB, senare namnändrat till WarnerSergelfilm AB. Under 1971 uppdelades detta bolag på de båda fristående företagen Warner Broth. AB och Sergel Films Distributions AB. Warner Broth, har under 1971 dessutom fusionerats med Columbia Film till det nya bolaget Warner-Columbia Film AB. Sedan artikeln skrevs har också Film AB Paramount och Universal Film AB gått samman under namnet Cinema International Corp. AB. F.n. (våren 1972) finns totalt sex amerikanska filmuthyrare.

SOU 1973: 16

Tabell 4.3 Biograferna fördelade efter antal ordinarie föreställningar per vecka exkl. barnmatinéer. Klass

Antal ordinarie föreställningar

Anlal biografer den 1.7.71

Avgiftspliktiga I 11

Minst 14 6—13

312 96

408 Icke-avgiftspliktiga III IV V

5 4 Högst 3

83 103 763

949 Summa

1 357

Källa: Filmägarnas Kontrollbyrå AB.

Om man i stället granskar antalet föreställningar per vecka för avgiftspliktiga respektive icke-avgiftspliktiga biografer, så erhålls en diametralt motsatt bild som illustrerar den förra biograftypens utbudsmässiga dominans. Som vägningstal har för klasserna I och V använts siffrorna 14 (liten underskattning) respektive 3 (stor överskattning) samt för klass II klassmitten, dvs. 9,5 föreställningar per vecka. Antalet visningstillfällen per vecka blir då för avgiftspliktiga biografer ca 5 300 och för icke-avgiftspliktiga ca 3 100. Trots sin antalsmässiga underlägsenhet torde de avgiftspliktiga biograferna således svara för omkring 2/3 av landets samlade visningstillfällen. Även andra indelningsgrunder än här nämnda kan tänkas. Liksom traditionell detaljhandel kan biograferna uppdelas i en stationär och en ambulerande mängd. Det senare slaget beskrivs i avsnitt 4.4.3. Som klassificeringskriterium kan vidare användas »organisationstillhörigheten». Biografer anslutna till Folkets Husföreningarnas Riksorganisation och Föreningen Våra Gårdar kallas i praxis »föreningsbiografer» (se avsnitt 4.4.2). Som sammanfattande benämning på andra biografer än föreningsbiografer används i fortsättningen uttrycket »enskilda biografer». I figur 4.1 har komponenterna i biografSOU 1973: 16 23479

systemet åskådliggjorts i form av ett träddiagram. I samråd med Filmägarnas Kontrollbyrå AB har författaren försökt att kvantifiera delmängderna. 1 Biografregistret vidlådes dock av vissa begränsningar, framförallt när det gäller att skilja mellan stationära och ambulerande biografer, varför uppgifterna delvis är approximativa. Såsom framgår av den övre grenen av träddiagrammet är alla avgiftspliktiga biografer stationära. Detta har sin grund i filmavtalet, enligt vilket avgift till filminstitutet utgår endast för biografer som bedriver verksamhet på fast visningsställe. Endast en mindre del av avgiftspliktiga biografer är föreningsbiografer. Träddiagrammets nedre huvudgren visar att också flertalet av de icke-avgiftspliktiga biograferna är stationära. För ett stort antal biografer gäller att de ingår i något slags kedjebildning. För andra biografer än föreningsbiografer skiljs i det följande mellan enbiografföretag och kedjebiografer. Med uttrycket »kedjebiografer» förstås därvid sådana enheter som ingår i en ägargemenskap, i vilken samma fysiska eller juridiska person äger minst två biografer. Med uttrycket »äga» avses att vederbörande innehar minst 50 procent av biografens aktiekapital eller — vid annan bolagsform — är minst hälftendelägare i biografen. De enskilda biograferna uppvisar olika typer av kedjebildningar med avseende på relationerna till övriga komponenter i distributionskedjan. De tre största produktionsbolagen äger samtliga ett stort antal biografer (se avsnitt 4.5.2). Därutöver finns även renodlade biografkedjor. Det totala antalet kedjebiografer var den 1 januari 1970 ca 435 av vilka 364 var avgiftspliktiga.2 Det totala antalet enskilda, avgiftspliktiga enbiografföretag uppgick således till enbart 30. 1

Kvantifieringen gjordes i samband med planeringen av de i kapitel 6 redovisade undersökningarna. Antalet biografer i träddiagrammet avser därför förhållandena den 1 januari 1970. 2 Ägarstrukturen i biografledet är mycket komplicerad. Biografregistret hos Filmägarnas Kontrollbyrå ger endast begränsad vägledning för en bedömning, varför uppgifterna kan avvika något från de faktiska förhållandena. 49

Enskilda Avgiftspliktiga

Stationära

^ ^ "

biografer

biografer

^*""\.

(391)

^ b i o g r a f e r

^""^^^

Föreningsbiografer

Enskilda ^ ^ * ^ Icke avgiftsv pliktiga

Stationära

^

biografer

^ " ^ ^

(359)

biografer

^

., ^ s ^ ^ s ^

^ ^ ^ ^

Föreningsbiografer

biografer*'^.

Enskilda ^ ^ " ^ ^

(50)

Ambulerande

^ - ^

biografer

^ ^ ^

(119)

biografer

" ^ ^

(561)

Förenings-

biografer

(0)

Anm.: Uppgifterna avser förhållandet den 1.1.70 och är delvis grundade på uppskattningar. Källa: Bearbetning av biografregistret hos Filmägarnas Kontrollbyrå AB.

Figur 4.1 Strukturering av komponenterna i biograf systemet.

4.4.2 Föreningsbiografer Såsom tidigare nämnts fanns den 1 januari 1970 561 biografer anslutna till Folkets Husföreningarnas Riksorganisation (FHR) och Föreningen Våra Gårdar (VG). Bägge kedjorna består av biografer som principiellt är ekonomiskt fristående enheter, dvs. utgör ett slags frivilliga kedjor. Föreningsbiograferna har därför icke inlemmats i begreppet »kedjebiografer» enligt definitionen i föregående underavsnitt. Inom de här bägge frivilliga kedjebildningarna finns visserligen en motsvarighet till de enskilda kedjebiograferna, dvs. någon lokal förening äger mer än en biograf. Företeelsen är emellertid marginell. Vid ovannämnda tidpunkt fanns sammanlagt endast 10 avgiftspliktiga föreningsbiografer med angiven ägarstruktur. En jämförelse mellan FHR- och VGkedjorna visar att den förra har en mer omfattande ekonomisk intressegemenskap än den senare. VG-kedjan, vars biografer i huvudsak ägs av nykterhetsrörelsens lokalägan-

de föreningar, arbetar dock enligt samma grundprinciper som FHR-kedjan. FHR-kedjans organisation framgår av figur 4.2. 1 Basen för FHR utgörs av ca 800 lokala folketshusföreningar fördelade på åtta distrikt. Ett distrikt betjänas direkt av FHR i Stockholm och övriga distrikt av särskilt bildade distriktscentraler. Biograferna ägs av de enskilda föreningarna, och sammanlagt finns 403 föreningsägda biografer av vilka 34 är avgiftspliktiga. FHR:s centrala biografförvaltning i Stockholm svarar gentemot biograferna för bl.a. filmsättningen, dvs. förser distriktscentralerna med preciserade programförteckningar för biograferna inom respektive distrikt. F H R och/eller distriktscentralerna betjänar de lokala föreningarna med även andra tjänster, såsom ekonomisk rådgivning, hjälp med löpande redovisning och bokslut, utbildning etc.

1 Samtliga uppgifter om FHR-kedjan och dess uppbyggnad har erhållits vid intervjuer med FHR-representanter. SOU 1973: 16

403,

Programförteck-

Distriktscentralernas avgift

Filmsättning

¥

FHR:s centrala förvaltning

Beteckningar:

B • biograf DC = distriktscentral

Figur 4.2 FHR-kedjans strukturella uppbyggnad.

För de prestationer distriktscentralerna utför betalar varje lokalförening en viss procentuell avgift beräknad på bruttoomsättningen av verksamheten, biografavgiften. 1 Distriktscentralerna betalar i sin tur till FHR:s centrala förvaltning en viss andel av Influtna biografavgifter som ersättning för den centrala förvaltningens prestationer. Antalet biografer inom VG-kedjan har författaren upptagit till 158 varav endast sju var avgiftspliktiga den 1 januari 1970." Inom VG-kedjan betjänas biograferna med filmsättning etc. direkt från den centrala förvaltningen i Stockholm. För mottagna prestationer betalar även VG-kedjans biografer en procentuell avgift av bruttoomsättningen.

4.4.3 Ambulerande biografer I figur 4.1 har antalet ambulerande biografer uppgetts till 119. Egentligen står den siffran för antalet visningsställen. Varje sådant ställe registreras emellertid hos Filmägarnas Kontrollbyrå AB som en biograf. Dessa 119 visningsställen fördelar sig på 12 biografägare med huvudstationeringsorter SOU 1973: 16

främst i mellersta och södra Sverige. Antalet visningsställen uppgår i allmänhet till ca 10 per företag. 3 De ambulerande biografföretag författaren haft kontakt med är samtliga familjeföretag i den bemärkelsen att familjen utomstående personer endast undantagsvis är engagerade i verksamheten. Företagsägaren själv reser runt och visar film på de platser han har inregistrerat hos kontrollbyrån. På platser som besöks med hög frekvens förekommer det att teknisk utrustning finns stationärt placerad. Oftast används dock transportabla projektorer. Vissa företag bedriver 1 En motsvarande avgift utgår även för annan verksamhet. 2 Författaren känner ej antalet VG-biografer per den 1 januari 1970 och har därför måst använda senare erhållna uppgifter. 3 Materialet till den följande framställningen har erhållits vid personligt sammanträffande med herr Nils Sandberg, Värmländsk Bygdefilm. Uppgifterna avser visserligen enbart detta företag, men telefonintervjuer med ett urval ägare till övriga ambulerande biografföretag gav vid handen att verksamheten hos Värmländsk Bygdefilm i stora drag är karakteristisk för även andra företag inom denna kategori. Beskrivningen av de ambulerande biograferna har gjorts förhållandevis utförlig. Detta sammanhänger med att dessa företag icke medtagits i författarens fältundersökningar avseende biografledets lönsamhetsförhållanden.

i anslutning till filmvisningen även försäljning av konfekt och läskedrycker. Visningarna sker i bygdegårdar, folkets hus, ordenslokaler och i skolor eller andra kommunala lokaler. Värmländsk Bygdefilm är det största ambulerande biografföretaget räknat efter antalet inregistrerade visningsställen, vilka uppgår till 30. Vid intervjutillfället (hösten 1970) var dock verksamheten mer eller mindre temporärt nedlagd på sju av dessa orter. Under spelsäsongen (hela året exkl. sommarmånaderna) visar företaget film var tredje vecka. Speluppehållet beror på att filmvisningen bedrivs av ägaren som komplement till fast arbete av helt annat slag. Under spelveckorna ges en föreställning per vardagskväll samt under veckosluten två eller tre föreställningar per dag, beroende på bl.a. avståndet mellan huvudstationeringsort och visningsställe. Med nio spelmånader per år och filmvisningar enbart var tredje vecka erhålls ca 13 spelveckor. I allmänhet besöks under varje spel vecka sju orter, dvs. under spelåret görs ca 90 besök, vilket i genomsnitt ger ca fyra besök per plats. Visningarna fördelar sig emellertid icke likartat på de skilda orterna. Avstånd, publikunderlag m.fl. faktorer inverkar på fördelningen, så att vissa platser besöks ända upp till nio gånger per år medan andra kanske endast erhåller två till tre besök. På några orter har företaget genom kontrakt bundit sig att visa film ett visst antal gånger per år. En annan faktor vid val av visningsplats är biopublikens önskemål. Kontakten mellan biografägaren och befolkningen på orterna har genom åren utvecklats så väl att företagets ägare anser sig veta vilka platser som bäst lämpar sig för en viss film. Verksamheten bedrivs under ytterst anspråkslösa former. Publikfrekvensen varierar från en handfull personer till undantagsvis ca 150 per föreställning med ett typvärde på mellan 20 och 40 personer. Även om man räknar med ett genomsnittligt publikunderlag på 40 personer förslår detta knappast till att täcka kostnaderna för verksamheten.

52 Företaget tillämpade vid intervjutillfället ett enhetspris för både barn och vuxna på tre kronor per biljett.1 De tyngst vägande kostnaderna utgörs av lokal- och filmhyror samt resekostnader. Lokalhyrorna uppgår i allmänhet till mellan 20 och 35 kronor per gång och i filmhyra betalas 20 procent av bruttobiljettintäkterna. 2 Därtill kommer resekostnader som utgör en mycket stor kostnadspost i relation till intäkterna. Som exempel kan nämnas att avståndet till den mest avlägsna spelplatsen uppgår till ca 25 mil tur och retur huvudstationeringsorten. Det förefaller troligt att flertalet av de ambulerande biografföretagen drivs av i huvudsak ideella skäl och i mycket ringa utsträckning av ekonomiska. För Värmländsk Bygdefilm torde gälla, att rörelsen i bästa fall »går ihop». Något ekonomiskt utbyte av verksamheten kan ägaren inte räkna med. På förfrågan om hur länge en verksamhet av detta slag kan drivas och vilka motiv som finns, erhöll författaren följande svar. Jag tänker hålla på så länge jag orkar. Om det går något så när. Man känner en viss tillfredsställelse när man känner folks tacksamhet. Har tänkt sluta många gånger, men så ringer folk. Och när man ser att man får lite uppmuntran, så går det. Taxeringsnämnden brukar fråga varför jag håller på. Men jag har tänkt att en gång i en framtid jag skulle kunna engagera kommunen, så man fick mer bidrag. Uttrycket »lite uppmuntran» syftar på det förhållandet att en av de kommuner inom vilka Värmländsk Bygdefilm visar film på två platser dels ställer lokal kostnadsfritt till förfogande, dels i ett fall lämnar resebidrag med sex kronor per visningstillfälle. På den andra platsen utgår dock inget resebidrag. Kommunen anser att publikunderlaget där är tillräckligt stort för att verksamheten skall kunna bära kostnaden. Däremot håller kommunen projektor för vars underhåll dock Värmländsk Bygdefilm svarar. I ytterligare

1 2

Numera höjt till fyra kronor per biljett. För bruttobiljettintäkter överstigande 250 kronor betalas en filmhyra på 35 procent av biljettintäkterna. Jfr avsnitt 4.7.1.2. SOU 1973: 16

duktions- som ateljéverksamheten påverkat samma förmögenhetsmassa, varför det ändå kan vara motiverat att fram till sensommaren 1971 karakterisera SF som ett ateljéägande bolag. Här nämnda förhållanden är inte enbart av historiskt intresse. För det första måste beaktas vid redogörelsen i kapitel 8 för filmproduktionens lönsamhet, att SF under hela undersökningsperioden utgjorde ett ateljé4.5 Integration inom branschsystemet ägande företag i här nämnd bemärkelse. För det andra spelar troligen den här intresse4.5.1 Produktionsteknisk integration gemenskapen en icke oväsentlig roll vid analys av de ekonomiska relationerna mellan De tre bolagen AB Svensk Filmindustri olika branschkomponenter. Dessa relationer (SF), Sandrew Film & Teater AB samt AB har i stort varit oförändrade under mycket Europa Film har ett flertal verksamhetsgrelång tid. Även Sandrews har tidigare ägt nar på sina program. Intresset riktas i detta egna ateljéer, och det förhållandet att samtunderavsnitt mot enbart ateljé- och laboraliga större produktionsbolag i tidigare periotorieverksamheten. Den vikande efterfrågan på biograffilm der innehaft ateljéer torde ha viss betydelse har medfört, såväl i Sverige som i andra för den senare analysen. Den tekniska delen av inspelningsverkländer, att de stora filmateljéerna fått en ständigt sjunkande beläggning. En annan samheten omfattar olika slags laboratoriefaktor som också reducerat efterfrågan på arbeten, såsom ljudarbeten, framkallning, ateljélokaler är den alltmer ökande tenden- kopiering m. m. Dessa arbetsuppgifter utsen att göra filminspelningar i verkliga mil- förs på särskilda filmlaboratorier och både jöer. Både antalet ateljéer och deras storlek SF, Sandrews och Europa Film har ekonohar under senare decennier minskat och i miska intressen i de två största laboratoSverige fanns den 1 juli 1971 endast tre pro- rierna. För SF:s del gäller, liksom för ateljéduktionsbolag med egna inspelningsateljéer verksamheten, att den ekonomiska intresserespektive med ekonomisk intressegemen- gemenskapen går via Fastighets AB Hufvudskap i sådana ateljéer. Dessa bolag var staden till AB Film-Tekniks laboratorier. Europa Film och MAE, Music Artists of Det andra laboratoriet, AB Film Labor, ägs Europe AB, båda med egna ateljéer, samt till lika delar av Europa Film och Sandrews. Samtliga tre inspelningsbolag uppträder SF med ekonomisk intressegemenskap i inspelningsateljéer. Dessutom har Svenska när det gäller laboratorietjänster som både Filminstitutet i sina nybyggda lokaler inrät- köpare (vid egna inspelningar) och säljare tat ateljéer avsedda för inspelning av bl.a. (till övriga biograffilmsproducenter). Till helt nyligen har för SF:s del samma förhålbiograffilm. SF:s ekonomiska intressegemenskap i landen gällt även vad beträffar ateljéuthyrateljéverksamheten gick via AB Film-Tek- ningen och gäller de facto fortfarande för nik, som den 1 juli 1971 ägde inspelnings- Europa Film. Vissa av de för slutprodukten ateljéer för biograffilm. Under sensomma- — den färdiga filmen — nödvändiga funkren 1971 övertogs dock ifrågavarande atel- tionerna har helt eller delvis integrerats i jéer av riksteatern. Film-Teknik är ett hel- dessa tre bolags verksamhet. Genom denna ägt dotterbolag till AB Filmfastigheter, som horisontella integration i produktionsledet i sin tur — liksom SF — är dotterbolag till skiljer sig dessa bolag från övriga biografFastighets AB Hufvudstaden. Intressege- filmsproducenter. Eftersom bolagen dessutmenskapen har därför tidigare medfört att om är vertikalt integrerade i distributionsdet ekonomiska utfallet av såväl filmpro- kedjan kan det vara berättigat att fortsätt-

ett fall får företaget disponera en visningslokal utan kostnad. F.ö. utgår inga bidrag till verksamheten. Försök att få kommunalt stöd har inte ens lyckats i den längst bort belägna kommunen, trots att film där visas på fyra orter.

SOU 1973: 16

ningsvis benämna dem »integrerade bolag». Den vertikala integrationen behandlas närmast.

4.5.2 Integration i filmdistributionen De integrerade bolagens verksamhet omspänner såsom tidigare nämnts även filmuthyrning. Filmuthyrningen sker via filmuthyrniingsavdelningar inom bolagen, dvs. några speciellt inregistrerade företag finns inte. Dessutom äger samtliga bolag ett stort antal biografer. Bolagen är med andra ord fullständigt integrerade framåt i distributionskedjan. Intresset riktas i detta underavsnitt mot ägarstrukturen i biografledet och denna har i figur 4.3 återgetts för samtliga bolag. Av figuren framgår att av de integrerade bolagen har SF flest biografer, sammanlagt 107 biografer fördelade på 79 helägda, avgiftspliktiga, 2 helägda, icke-avgiftspliktiga och 26 delägda, avgiftspliktiga. Tillsammans med Sandrews äger SF dessutom AB Kungsbiografer med 3 helägda, avgiftspliktiga biografer. Sandrews har 28 helägda, avgiftspliktiga biografer. Dessutom äger bolaget 50 procent av aktierna i Göta Film AB med 3 helägda och 1 delägd biograf, samtliga avgiftspliktiga. Delägare i Göta Films ena biograf är SF, vilket dock icke särskilt markerats i figuren. Den mest komplicerade ägarstrukturen uppvisar Europa Film. Bolaget har dels 12 helägda biografer, av vilka 10 är avgiftspliktiga och 2 icke-avgiftspliktiga, dels 7 delägda, avgiftspliktiga biografer. Europa Film äger hela aktiekapitalet i Svenska Förenade Biograf AB med 17 helägda och 24 delägda, avgiftspliktiga biografer samt 1 delägd, ickeavgiftspliktig biograf. Dessutom har Europa Film 50 procent av aktiekapitalet i AB Stjärnbiograferna. Det senare bolaget har 8 helägda biografer, fördelade på 7 avgiftspliktiga och 1 icke-avgiftspliktig, samt 5 delägda biografer. Av de senare är 4 avgiftspliktiga och 1 icke-avgiftspliktig. AB Stjärnbiograferna har i sin tur ett helägt dotterbolag Li54

ma med 5 helägda, avgiftspliktiga biografer. Europa Film har dessutom 50 procent av aktiekapitalet i Biograf AB Lido med 4 helägda och 2 delägda biografer, samtliga avgiftspliktiga. Vid delägarskap gäller att det integrerade bolaget, eller dess dotterbolag, med medintressent bildat särskilt handels- eller aktiebolag under vars firmanamn biografen drivs. Figuren är såtillvida förenklad att dessa bolag inte särskilt markerats. Oftast har delägarna 50 procent av aktiekapitalet eller utgör hälftendelägare i handelsbolaget. Flera av delägarskapen karakteriseras därav att det integrerade bolagets medintressent är ägare av den fastighet i vilken biografen drivs. De integrerade bolagens intressen i biografledet är följaktligen omfattande. Tillsammans kontrollerar — helt eller delvis — de integrerade bolagen 227 biografer. Av dessa är 220 avgiftspliktiga, vilket utgör ca 54 procent av landets samtliga avgiftspliktiga biografer.

4.6 Branschorganisationer

4.6.1 Distributionsledens organisationer Inom filmbranschen finns ett flertal sammanslutningar som i olika avseenden kan göra anspråk på benämningen branschorganisationer. 1 Intresset riktas i detta underavsnitt mot enbart de huvudorganisationer som finns i vart och ett av distributionsleden. Även andra organisationer kan ha viss betydelse för den senare analysen, men i jämförelse med huvudorganisationerna är deras inverkan på branschbeteendet begränsad. Producenternas branschorgan är Föreningen Sveriges Filmproducenter med f. n. 22 medlemmar. Föreningen är uppdelad på en sektion för långfilmsproducenter (8) och en sektion för kortfilmsproducenter (14) Ett och samma företag kan dock vara representerat i bägge sektionerna, varför det 1 Till »branschorganisationerna» räknas vanligen även FHR och VG. Så har dock ej gjorts här.

SOU 1973: 16

o

•8

i

(0

fil

10 . 9

«"g,

O CO

o,

i_ <

a CQ

<

•s o

ed 0)

H

Er

g. O

m II

^ 3 CQ

1*4

SOU 1973: 16

60 d

:2P O X)

faktiska antalet olika medlemsföretag begränsas till 19. För vissa av de anslutna företagen är produktionsverksamheten dock obetydlig eller har eventuellt upphört helt. I egenskap av branschorganisation kan föreningens allmänna verksamhet sägas vara att bevaka medlemmarnas intressen i olika avseenden.1 Exempel på områden inom vilka föreningen är eller har varit verksam beskrivs utförligt av Fant (1968). Endast ett av dessa områden skall behandlas här. Producentföreningens »huvuduppgift är att främja medlemmarnas intressen i ekonomiska sammanhang» (a. a., 1968, s. 64). Detta har tagit sig uttryck i bl. a. ett intensivt bearbetande i olika avseenden av statsmakterna. Det statliga produktionsstöd som svensk biograffilm erhöll under nöjesskatteepoken torde i betydande utsträckning kunna tillskrivas producentföreningens agerande. Vittnesbörd därom finns i bl. a. alla tidigare statliga filmutredningar, vilka i stor utsträckning baserade sina ekonomiska bedömningar av biograffilmsproduktionens ekonomi på uppgifter från producentföreningen. Fram till filmreformens genomförande insamlade föreningen kontinuerligt information från sina medlemsföretag om filmernas ekonomiska utfall. Den kalkylmodell (se kap. 8) och det ekonomiska tänkande som därvid användes är fortfarande gängse inom branschen. Utformningen av filmavtalet bär också spår av producentföreningens arbete. Framförallt bör därvid nämnas föreningens inställning till A-fondens storlek. Vid förhandlingarna i samband med filmavtalets tillkomst drev producentföreningen ett slags »kompensationstänkande», vilket resulterade i utformningen av A-fonden. Förhandlingarna höll på att spricka när vi, någon minut före tolv, kom fram till en kompromiss. Storleken av A-fonden beräknades så att det generella stödet skulle motsvara samma värden som tidigare utgått i form av restitution av nöjesskatt. Ingen skulle förlora på filmreformen. (Schein, 1970, s. 23.) Filmuthyrarnas organisation, Sveriges Filmuthyrare förening u. p. a. har f. n. 27

medlemmar. Medlemmarna utgörs av de integrerade bolagen (3), samtliga amerikanska (6) samt flertalet (17) fristående filmuthyrare av betydelse. Till medlemskadern hör också Svenska Filminstitutet. Liksom övriga branschorganisationer har föreningen ett flertal verksamheter på sitt program. Verksamheterna presenteras översiktligt i ett informationsblad av 3 december 1969 från vilket följande förtjänar att återges. a. Föreningen medverkar i olika branschutredningar och utfärdar regler för förhyrning av film. I frågan om dessa regler har samråd skett med biografägarnas organisationer. b. Föreningen är även rådgivande organ för medlemsföretagen och informerar dem kontinuerligt i frågor, som rör filmuthyrningsverksamheten. Medlemmarna i filmuthyrareföreningen svarar för allt väsentligt utbud av biograffilm i landet. Den rådgivande verksamheten föreningen bedriver får därför helt förklarligt stor betydelse för branschsystemets verkningssätt. Utåt är gemenskapen mellan medlemmarna i allmänhet solid. Såsom kommer att visas i kapitel 9 kan konflikter dock förekomma. Formellt beslutar visserligen föreningsmedlemmarna över såväl priser som andra för deras verksamhet väsentliga förhållanden. Realiter är dock situationen annorlunda. De allmänna bestämmelser som råder beträffande filmuthyrning, prissättningsprinciper (och ibland även priser), filmuthyrning till andra kunder än biograferna m. m. »rekommenderas» i stor utsträckning av filmuthyrareföreningen, ofta i samråd med övriga branschorganisationer, och möjligheterna för ett enstaka företag att avvika från dessa rekommendationer är små. Den tredje branschorganisationen som skall nämnas är Sveriges Biograf ägare förbund. Förbundet har drygt 200 medlemmar med tillsammans ca 600 biografer. Samtliga enskilda biografkedjor av betydelse är representerade i förbundet. Till medlemmarna 1 Det löpande arbetet bedrivs i bolagsform genom Sveriges Filmproducenter AB.

SOU 1973: 16

hör dessutom vissa till FHR- och VG-kedjornaj anslutna biografer. Verksamheten består av informationsspridning och teknisk rådgivning till medlemsföretagen.1 Dessutom är förbundet tillsammans med övriga branschorganisationer avtalspart i flertalet av de avtal och andra bestämmelser som reglerar utformningen av biograffilmsdistributionen i landet.

4.6.2 Filmägarnas Kontrollbyrå AB Filmägarnas Kontrollbyrå AB startades år 1958 och är ett servicebolag åt medlemmarna i Filmägarnas Kontrollförening u.p.a. Medlemmar i den senare föreningen är samtliga till filmuthyrareföreningen anslutna företag, dvs. totalt 27 medlemmar 2 . Kontrollbyråns huvuduppgift är att bevaka att korrekta biobiljettkassor redovisas, vilket har betydelse för inbetalning av avgiften till filminstitutet och filmhyran till filmägaren. Kontrollfunktionen utövas på i huvudsak fyra olika sätt: a. Alla biografer måste använda samma biljettyp. Biljetterna kan endast rekvireras genom Kontrollbyrån, som fortlöpande kontrollerar biografernas biljettförsäljning. b. Biograferna är skyldiga att till Kontrollbyrån rapportera tillämpade biljettpriser. c. Stickprovsmässig fältkontroll av biograferna avseende dels att rätt biljettyp används, dels att antal sålda biljetter överensstämmer med antal besökare. d. Granskning av biografernas räkenskaper. När kontrollverksamheten i början av 1930-talet startades avsåg kontrollen främst den enskilde biografägarens agerande. En förskjutning i arbetsuppgifterna har sedermera skett. Det torde numera höra till undantagen att biografägaren försöker tillskansa sig en orättmätig andel av influtna biljettintäkter. I stället har kontrollerna kommit att avse biografpersonalen, som genom t. ex. dubbelförsäljning av biljetter för eget bruk kan undanhålla en del av influtna biljettintäkter. SOU 1973: 16

Såsom tidigare framgått i detta kapitel svarar Kontrollbyrån för registrering av och fortlöpande statistiska uppgifter om antalet biografer i landet. Statistiken avser även olika uppgifter om biograferna, såsom platsantal, antal föreställningar och biljettpriser. Inom filmbranschen rådde tidigare nyetableringskontroll av biografer. Som nyetablering räknades även återuppförande av biograf som varit nedlagd mer än två år. Den tidigare antydda eftersläpningen i biografregistret kan sammanhänga med enskilda biografägares obenägenhet att till Kontrollbyrån anmäla att verksamheten upphört. Det antas nämligen att vissa biografägare befarar svårigheter om de skulle vilja återuppta biografdriften.3 Hur stor del av de registrerade biograferna som av denna eller annan anledning är vilande kan ej avgöras. De vilande biograferna torde dock i helt dominerande utsträckning tillhöra mängden icke-avgiftspliktiga biografer. Även vissa andra uppgifter ingår i Kontrollbyråns verksamhet. Framför allt bör nämnas att byrån för branschens räkning utför en del utredningar. Kontrollbyrån är dessutom ett slags branschinternt »remissorgan» i frågor som kan påverka byråns möjligheter att utföra sina kontrolluppgifter. Som exempel kan nämnas att införande av automatiserade en- eller tvåmansbetjänade biografer kräver byråns godkännande — vad avser dess möjligheter att genomföra kontrollarbetet enligt tidigare framställning — av den utrustning och de rutiner som därvid kommer till användning. 1 Rådgivningen bedrivs genom ett särskilt bolag, Biografernas Service AB. 2 Förklaringen till att två realiter identiska sammanslutningar existerar är av skatteteknisk natur. Kontrollföreningen är en ideell sammanslutning och medlemsavgiften följaktligen inte avdragsgill vid anslutna företags taxering till inkomstskatt. Kontrollbyråns avgifter för utförda prestationer utgör däremot avdragsgilla kostnader. Jfr Sveriges Biografägareförbund och Föreningen Sveriges Filmproducenter vilka också har konstruktioner med »servicebolag». 3 Uppgiften har lämnats av Kontrollbyråns direktör Bengt Johansson. Beträffande nyetableringskontrollen gäller att denna upphörde i april 1955 (Kartellregistret, reg-nr 642).

4.7 Branschinterna

relationer

4.7.1 Prissättningssystemet Såsom senare kommer att visas utgör prissättningssystemet den mest betydelsefulla relationen mellan branschsystemets komponenter. Detta motiverar en förhållandevis grundlig redogörelse för hur prissättningen sker inom filmbranschen. Prissättningsrelationerna mellan komponenterna i ett branschsystem, uppbyggt kring den klassiska distributionskedjan, kan baseras på endera av två principer — uppbyggnads- eller nedbrytningsprincipen. Någon skarp skiljelinje existerar inte mellan dessa principer och ofta finner man att bägge tillvägagångssätten gör sig samtidigt gällande vid prissättningsarbetet. En ytlig granskning av dessa båda principer fyller en viss funktion genom att ge teoretiska referenspunkter för en beskrivning av prissättningssystemet inom filmbranschen. Vid uppbyggnadsprincipen utgår prissättningen från begynnelseledet i distributionskedjan, producenten (tillverkaren), som på grundval av något slags kostnadsunderlag fastställer försäljningspriset för varan. Detta pris utgör grossistens inköpspris. Denne adderar därtill sina kostnader samt gör pålägg för erforderlig vinst och fastställer på så sätt detaljistens inköpspris. Processen upprepas i detaljistledet och ger som slutvärde konsumentpriset, vilket således uppkommit genom addition av mervärden i skilda distributionsled. Även andra faktorer än kostnader och vinstmål beaktas, främst då konkurrensförhållandena, men kostnaderna spelar alltid en central roll. I en marknadsorienterad ekonomi utgör prissättning enligt nedbrytningsprincipen troligen den vanligaste formen. Därvid utgår man från distributionskedjans sista led, dvs. först fastställs konsumentpriset och sedan görs något slags avräkning mellan komponenterna i distributionskedjan, t. ex. genom angivande av återförsäljarmarginaler och kvantitetsrabatter. Principerna för såväl konsumentprisets fastställande som fördelningen mellan komponenterna kan variera med 58

hänsyn till bl. a. varuslag och konkurrensförhållanden. Nedbrytningsprincipen medför i allmänhet att producenten genom cirkaprissättning har ett direkt inflytande på konsumentprisets nivå även om smärre fluktuationer kring cirkapriset kan förekomma. Vid bestämningen av cirkapriset eftersträvar producenten dels att få kostnadstäckning, dock inte nödvändigtvis fullständig sådan, dels att avväga priset så att marginalerna blir attraktiva för återförsäljarna. Trots att det formellt råder fri prissättning i detalj handelsledet, så medför cirkaprissättning realiter ofta ett slags producentstyrning av konsumentpriset. Vid bägge principerna kommer såsom framgått producentens kostnader att påverka konsumentprisets storlek, även om kostnadernas roll accentueras kraftigare vid den förra än vid den senare principen. En granskning av prissättningen inom filmbranschen visar emellertid att produktionskostnaderna för filmen på intet sätt påverkar biljettpriset, dvs. det pris konsumenten betalar för att få se filmen.1 Biljettpriset fastställs av biografägaren och prissättningen utgör såtillvida ett exempel på nedbrytningsprincipen. Någon formell producentstyrning av konsumentpriset föreligger inte, utan biografägaren bestämmer biljettpriset huvudsakligast med utgångspunkt i sin kostnadssituation. De intäkter som inflyter från visningen fördelas därefter mellan distributionskedjans komponenter på ett i förväg överenskommet sätt, och intresset riktas närmast mot dessa fördelningsprinciper. I figur 4.4 har fördelningen mellan komponenterna åskådliggjorts i form av en principskiss. Avräkningen av influtna intäkter görs per vecka. Undantag från denna regel finns men är av enbart marginell betydelse. Från influtna bruttobiljettintäkter avgår först den 10-procentiga biograf avgiften till filminstitutet. Den återstående nettobiljettintäk1 Påståendet gäller för filmer av ungefär samma spellängd. En helaftonsfilm betingar visserligen ett högre biljettpris än en film av ordinär spellängd, men detta beror inte enbart på de högre produktionskostnaderna. Den väsentligaste faktorn vid prissättningen torde vara att biografen enbart får en föreställning per kväll mot normalt två föreställningar.

SOU 1973: 16

N = 100 proc.

Biografens brutto = 0,6N

Beteckningar:

N - bruttobiljettintäkter per vecka minus - i förekommande fall - biografavgift till Svenska Filminstitutet.

h = filmhyra, här antagen till genomsnittligt 40 procent. Figur 4.4 Principskiss över prissättningsrelationerna mellan branschsystemets komponenter.

ten (N) fördelas därefter mellan komponenterna på följande sätt. Filmuthyraren erhåller från biografen en filmhyra som här antagits uppgå till genomsnittligt 40 procent av N. Biografen behåller således merparten av influtna biljettintäkter. Filmuthyrarens andel av filmhyran varierar från fall till fall. Här har antagits att filmuthyraren av producenten får en distributionsersättning på 25 procent av filmhyran, dvs. filmuthyraren erhåller 10 och producenten 30 procent av N. För icke-avgiftspliktiga biografer sammanfaller brutto- och nettobiljettintäkter. Det principiella avräkningsförfarandet är i övrigt detsamma som för avgiftspliktiga biografer. Såsom framgår av den senare texten råder dock speciella filmhyresbestämmelser för de icke-avgiftspliktiga biograferna. Det ovanstående principresonemanget visar att samtliga parter i ekonomiskt avseende är direkt beroende av publiktillströmningen. Man kan i och för sig också tänka sig att producenten skulle sälja visningsrätten till filmen i fast pris till filmuthyraren och därigenom överlåta en större del av både risktagande och vinstchanser till denne. Så sker i viss utsträckning vid framförallt importerad film. I dessa fall kommer filmuthyraren i en risksituation liknande producentens. Relationerna mellan branschkomponenSOU 1973: 16

terna är dock mer komplicerade än vad ovanstående beskrivning antyder. I den följande framställningen behandlas först relationerna mellan producent och filmuthyrare och därefter mellan filmuthyrare och biograf.

4.7.1.1 Relationer filmuthyrare

mellan

producent

och

Filmuthyrarnas ekonomiska relationer till filmproducenten skiftar starkt. De amerikanska filmuthyrarna har med sina respektive moderbolag speciella överenskommelser (franchise agreements) vilka närmare kommenteras i kapitel 7. Här skall endast framhållas att principen för dessa överenskommelser är att största möjliga överskott av filmuthyrningsverksamheten överförs till moderbolagen. De integrerade bolagens uthyrning av egna filmer ger inte upphov till några avräkningsproblem. Influtna filmhyror kommer i princip att krediteras respektive film. I den mån en intern fördelning av filmuthyrningskostnaderna görs på skilda filmer är detta av intresse enbart för bolagen själva. De integrerade bolagens ersättning vid uthyrning av andra filmer än egenproducerade torde ske enligt någon av nedanstående modeller, vilka också är tillämpbara på fristående

filmuthyrares verksamhet. Avvikelser från presenterade modeller existerar, men modellerna torde representera de vanligast förekommande avräkningsformerna mellan producent och filmuthyrare. Bland ekonomiska relationer mellan filmproducent (eller annan filmägare) och filmuthyrare kan i huvudsak tre olika modeller skönjas. Skillnaden mellan modellerna betingas bl. a. av hur kostnaderna för filmuthyrningsverksamheten och risktagandet med lanseringen fördelas mellan parterna. Kostnaderna kan indelas i tre huvudgrupper; kopiekostnader, annonskostnader och övriga lanseringskostnader. Kopiekostnaderna bestrids i allmänhet av producenten och utgör kostnaderna för det antal kopior av biograffilmen som producenten tillhandahåller filmuthyraren. Till kopiekostnaderna hör också frakt, tull och mervärdeskatt. Ibland inberäknas här även kostnader för översättning och textning — i andra fall hänförs dessa kostnadsslag till gruppen övriga lanseringskostnader. Annonseringskostnaderna avser huvudsakligen kostnader som uppstår i samband med stockholmspremiären. Inom branschen skiljs därvid mellan förhandsreklam, premiärannonsering och stödannonsering. För sådana filmer som kan förväntas ge upphov till ett starkt publikintresse görs ibland förhandsreklam, dvs. annonsering en till två veckor före premiären. För samtliga filmer sker dock en mer eller mindre omfattande annonsering i direkt anslutning till premiären. 1 Gränsen mellan förhands- och premiärannonsering är dock flytande. Till gruppen övriga lanseringskostnader hör de flesta andra kostnader som är nödvändiga för att få filmen premiärsatt i Stockholm. Hit kan räknas kostnader för hemtagning, översättning och textning — om dessa icke upptagits bland kopiekostnaderna — samt kostnaderna för en inledande kortfilm om sådan finns med i programmet. 2 Utöver här nämnda kostnadsslag uppstår för filmuthyraren även andra till respektive film direkt hänförbara kostnader. Dessa påverkar dock inte relationerna mellan producent och filmuthyrare (jfr avsnitt 4.7.1.2).

60 Modell A: Ren

distributionsuppgörelse

Den enklaste av alla ersättningsformer mellan producent och filmuthyrare brukar kallas »ren distributionsuppgörelse». Karakteristiskt för denna modell är att producenten bestrider samtliga ovan beskrivna kostnadsslag. Producentens risktagande utsträcks således till att gälla även viss del av filmens d i stributionskostnader. Filmuthyrarens ersättning utgår vid denna modell i form av en distributionsprovision av varierande storlek. I allmänhet brukar hans ersättning uppgå till mellan 15 och 25 procent av influtna filmhyror även om undantagsvis både lägre och högre procentsatser kan förekomma. Vid denna modell är filmuthyrarens risktagande starkt begränsat, men i gengäld kan han heller inte räkna med att hans arbetsinsatser kommer att belönas i nämnvärd omfattning.

Modell B: Delning Uttrycket »delning» ger en antydan om parternas relationer. Något entydigt svar på vad som delas och i vilka proportioner detta sker kan ej ges. Ett flertal delningsförfaranden förekommer i praktiken, och som extremvarianter kan tänkas att både intäkter och samtliga kostnader delas (i någon proportion) respektive att enbart intäkterna delas men att producenten svarar för samtliga kostnader. Den senare varianten skulle därmed överensstämma med modell A. En troligtvis vanlig delningsvariant är att filmhyran delas i proportionen 50/50 mellan filmuthyraren och filmproducenten och att den förre står för annons- och övriga lanseringskostnader medan producenten svarar för kopiekostnaderna. Såväl risktagandet som vinstchanserna kommer därvid att öka för filmuthyraren i jämförelse med den rena distributionsuppgörelsen. 1 Premiärbiografen i Stockholm brukar bestrida viss del av kostnaderna för premiärannonseringen. Se vidare avsnitt 4.7.1.2. 2 Kortfilm bör icke förväxlas med presentationer av kommande filmer, s. k. »trailers». Dessa senare bekostas i regelfallet av producenten.

SOU 1973: 16

Fördelningen av parternas risktagande är emellertid främst beroende av om garantibelopp utbetalas eller ej. I många fall brukar filmuthyraren garantera producenten en viss minimiinkomst, varvid garantibeloppet förskotteras av filmuthyraren. Garantibeloppets storlek varierar från film till film men brukar återfinnas i intervallet 50 000 till 300 000 kr. Garantin innebär således en ofta betydande förskjutning av risktagandet till filmuthyrarens nackdel och kommer därför att påverka överenskommelserna i övrigt mellan parterna. Som tidigare nämnts kan formerna för dessa variera, och några tänkbara förfaringssätt skall anges. Av influtna filmhyror behåller filmuthyraren för egen räkning så mycket som svarar mot dubbla garantibeloppet, dvs. bägge parter har då erhållit en lika stor intäkt. Filmhyra överstigande dubbla garantibeloppet delas därefter lika. Även kostnaderna kan delas i lika proportioner mellan parterna, men tänkbart är också att producenten ensam står för kopiekostnaderna och filmuthyraren för annons- och övriga lanseringskostnader. Vid delningen av intäkterna förekommer att även andra relationer än 50/50 används. Den använda relationen är i sin tur beroende av bl. a. hur kostnadsfördelningen läggs upp. Delningen av intäkterna kan också ske med hänsyn till förväntningar om filmens ekonomiska utbyte på så sätt att filmuthyrarens andel av filmhyran sjunker vid vissa angivna belopp.

Modell C: Fast pris Den tredje modellen innebär att filmuthyraren förvärvar visningsrätten för viss tid — oftast fem år — för ett fast pris. Filmuthyraren kommer därvid att svara för samtliga lanseringskostnader, och hans risktagande — och vinstmöjligheter — kan i princip jämföras med den filmuthyrande producentens. Förvärv till fast pris omfattar två slags filmer. Inköp av utländsk film sker ofta enligt denna modell. Dessutom förvärvas ibland reprisrätten till fast pris, dvs. visningsrätten till redan tidigare visade filmer. SOU 1973: 16

I speciellt det senare fallet torde risktagandet vara starkt begränsat. Dels är inköpspriset i allmänhet lågt, dels hålls lanseringskostnaderna i regel på en betydligt lägre nivå än vid nya filmer.

4.7.1.2 Relationer mellan filmuthyrare och biograf De ekonomiska relationerna mellan filmuthyrare och biograf kan indelas i två huvudgrupper. För det första debiterar filmuthyraren biografen vissa kostnader som motsvarar för respektive film gjorda utlägg. Överensstämmelse mellan debiteringar och gjorda utlägg kan men behöver ej förefinnas. Den andra och mest intressanta relationstypen utgörs av ersättningen för själva filmen, filmhyran. I den första gruppen av relationer bör främst nämnas kostnaden för den fysiska distributionen av filmkopia och reklammateriel från filmuthyrarens lager till mottagande biograf. Denna kostnad debiteras biografen som dessutom svarar för returfrakten. När kopian distribueras från en biograf till en annan står alltid avsändande biograf för fraktkostnaden, dvs. den första biografen i en cirkulationskedja betalar två fraktkostnader. Biografens kostnad begränsas dock till »ilgodsfrakt från biograf ägarens plats till Stockholm». 1 Begränsningen aktualiseras om t. ex. en malmöbiograf åläggs sända filmkopian till Haparanda. I ett sådant läge svarar filmuthyraren för fraktmerkostnaden. Kostnadsökningen påverkar dock inte relationerna mellan filmuthyrare och filmproducent. För varje film betalar filmuthyraren en censuravgift till Statens Biografbyrå och denna avgift övervältras enligt avtal på biografen, såsom framgår av följande utdrag ur bestämmelserna. Så länge Statens Biografbyrås granskningstaxa av den 5 juni 1959 är gällande, utdebiterar filmuthyraren i censuravgift 3 procent av film1 Allmänna Regler vid förhyrning av film, Sveriges Filmuthyrareförening u. p. a.

hyran, dock högst 6: — kr. per filmprogram och spelvecka. Censuravgift utgår icke på filmhyra å 50: — kr. eller därunder. (Filmägarnas Kontrollförening u. p. a.)

för varje film, men då i allmänhet som ett avsteg från en långtidsuppgörelse. Om filmuthyraren t. ex. anser att en film kan bli osedvanligt publikattraktiv, så kanske han Även kostnaderna för försäkring av film- kräver en högre filmhyra än biografen eljest kopian övervältras på biografen. Inom skulle ha accepterat. Filmuthyrarens förbranschen har avtal träffats med ett försäk- handlingsstyrka växer också med attraktiviringsbolag som ansvarar separat för varje teten i det totala utbud han kan presentera. filmleverans. Försäkringsavgiften är specifi- I den närmaste framställningen bortses emelcerad med hänsyn till typ av kopia, och film- lertid från aspekter av detta slag, och intresuthyraren fungerar som mellanhand mellan set riktas i stället mot principerna för filmbiograf och försäkringsbolag. Några film- hyresberäkningen. Såsom tidigare framgått utgår filmhyra uthyrare står själva risken och använder därmed en viss procent av nettobiljettintäkten vid försäkringsbolagets taxa. Till den första gruppen av relationer kan per vecka. Procentsatsen varierar dock med hänföras ytterligare ett kostnadsslag. Film- storleken på denna intäkt, varför man i uthyraren debiterar biografen för vissa spe- praxis brukar tala om filmhyresskalor. Desciella reklam tjänster. En redogörelse för des- sa skalor har tre karakteristika, nämligen dels en undre, dels en övre gräns i nettobilsa tjänster lämnas i avsnitt 4.7.2. jettintäkten per vecka, vid vilka gränser vissa Den mest intressanta ekonomiska relaväsentliga förändringar i procentberäkningtionen mellan filmuthyrare och biografägare arna sker, dels formen för den procentuella utgörs av ersättningen för filmen i sig, dvs. tillväxten i filmhyran. Den undre gränsen i för det förhållandet att filmuthyraren dels nettobiljettintäkten kallas biografens »grundöverlåter visningsrätten för en viss tidsperiod belopp» och skall vara ett uttryck för biooch viss biograf, dels tillhandahåller en kografens kostnadssituation. Den totala, årliga pia som möjliggör för biografägaren att utsjälvkostnaden för biografen divideras med nyttja visningsrätten. Filmuthyrarens erantalet spelveckor per år. I förhandlingarna sättning, filmhyran, varierar med hänsyn till med filmuthyraren eftersträvar biografägatyp av biograf. Dels beräknas filmhyran på ren att fastställa ett grundbelopp som är olika belopp för avgiftspliktiga respektive tillräckligt högt för att han efter avdrag för icke-avgiftspliktiga biografer, dels föreligger filmhyran, beräknad till filmhyresskalans skillnader i filmhyrans beräkningsgrunder. 1 lägsta procentsats som vanligtvis är 30 proÄven dessa senare skillnader följer uppdel- cent, skall få full kostnadstäckning. Beräkningen i biograftyp och framställningen har nar biograf ägaren sin självkostnad per vecka disponerats med hänsyn härtill. till 700 kr kommer han således att i förhandlingarna eftersträva att filmuthyraren accepterar ett grundbelopp av 1 000 kr. Avgiftspliktiga biografer När nettobiljettintäkten per vecka2 överFilmhyran för avgiftspliktiga biografer bestiger grundbeloppet sker en tillväxt i filmstäms genom förhandlingar mellan biografhyresprocenten upp till biljettintäktens övre ägare och filmuthyrare. Filmhyran är troligtgräns enligt filmhyresskalan. Fr. o. m. denna vis en funktion av dels biografens kostnadsövre gräns är filmhyran för premiärbiografer läge och parternas inbördes förhandlingsi Stockholm 50 procent och för övriga biostyrka, dels tidigare avtal. Principerna för filmhyresberäkningarna förändras sällan, 1 utan ändringarna begränsas i regel till marFör vissa avgiftsbefriade biografer (se § 17 ginella förskjutningar i basen för den pro- i bil. 2) beräknas filmhyran på bruttobiljettintäkten. 2 centuella beräkningen. Oftast träffas långSamtliga filmhyresberäkningar görs per vectidsuppgörelser mellan parterna, t. ex. för ett ka varför detta icke särskilt påpekas i fortsättår, men avtal kan också upprättas enskilt ningen. Inte heller anges särskilt att nettöbiljettintäkten avses.

62 SOU 1973: 16

grafer i landet 45 procent av biljettintäkten. Någon enhetlig regel för relationen mellan grundbeloppet och den övre gränsen har författaren endast funnit hos ett företag. För övriga skalor förefaller den övre gränsen ligga mellan ca 1,5 och ca 1,9 gånger grundbeloppet. Samtliga de filmhyresskalor författaren tagit del av bygger på principen att biografägaren upp till grundbeloppet får den klart större delen av intäkterna. Oftast är filmhyran därvid 30 procent, dvs. biograf ägaren får behålla 70 procent av intäkterna. För biljettintäkter mellan grundbeloppet och den övre gränsen ökar filmhyran i allmänhet successivt upp till 45 (50) procent. 1 Denna successiva tillväxt sker med ett undantag intervallvis och procentsatserna växer med antingen en eller fem enheter vid varje intervallgräns.

I tabell 4.4 har författaren återgett ett konstruerat exempel visande enstegsskalans funktionssätt. Av tabellen kan utläsas att grundbeloppet satts till 5 000 kr och den övre gränsen till 7 800 kr. För varje intäktsbelopp t. o. m. grundbeloppet betalar biografen en filmhyra på 30 procent. Vid intervallets övre gräns utgör filmhyran 1 500 kr och återstoden, 3 500 kr, återspeglar således biografens självkostnad per vecka. Vid enstegsskalan erhålls totalt 16 intervaller. Varje gång biljettintäkten passerar en intervallgräns uppstår en språngvis kostnadsökning på grund av att filmhyresprocenten stiger även för de intäkter som omfattas av tidigare intervall. Ju högre upp på skalan 1 I fortsättningen används enbart 45 procent. De principiella resonemangen gäller även om filmhyran fr. o. m. den övre gränsen är 50 procent, dvs. för Stockholms premiärbiografer.

Tabell 4.4 Illustration av filmhyresberäkningen och dess konsekvenser — enstegsskala. N proc.

0- -5 000 5 001- -5 200 5 201- -5 400 5 401- -5 600 5 601- -5 800 5 801- -6 000 6 001- -6 200 6 201- -6 400 6 401- -6 600 6 601- -6 800 6 801- -7 000 7 001- -7 200 7 201- -7 400 7 401- -7 600 7 601- -7 800 7 801-

30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45

h. i kr vid intervallers: Nedre övre gräns gräns

k.

0—1 500 1 550—1 612 1 664—1 728 1 782—1 848 1 904—1 972 2 030—2 100 2 160—2 232 2 294—2 368 2 432—2 508 2 574—2 652 2 720—2 800 2 870—2 952

50 52 54 56 58 60 62 64 66 68 70 72 74 76 78

3 024—3 108 3 182—3 268 3 344—3 432 3 510—

72 76 81 85 89 94 98 103 108 113 119 124 130 136 142

14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28

_7*/1570 Beteckningar: N = Nettobiljettintäkt, här antagen till 5: 00 kronor per biljett. k. = Kostnadsökningen när N går från intervall (i—1) till i. x — Erforderlig ökning av N för att motverka kostnadsökningen när N passerar gränsen mellan intervallen (i—1) och i, y, = Erforderlig publikökning för att motverka kostnadsökningen när N passerar gränsen mellan intervallen (i—1) och i. h. = Filmhyran i det fcte intervallet. Anm.: Alla värden är avrundade till närmaste heltalssiffra. SOU 1973: 16

intäkten faller, desto större blir denna kostnadsökning. Så kan t. ex. utläsas att vid skalans övre gräns medför en marginalintäkt av ytterligare en krona, dvs. från 7 800 till 7 801 kr, en marginalkostnad på 142 kr. Med ett nettobiljettpris av 5:00 kr krävs således en ökad publiktillströmning av ytterligare 28 personer enbart för att eliminera kostnadsökningen. De ekonomiska konsekvenserna av marginella intäktsökningar blir i femstegsskalan ännu större. I jämförelse med enstegsskalan minskar visserligen antalet intervall. Såsom framgår av tabell 4.5 finns endast fyra intervall, men i gengäld blir kostnadsökningen betydligt större vid övergång från ett intervall till ett annat. När intäkten passerar skalans övre gräns uppstår en marginalkostnad av 390 kronor på den sist sålda biljetten. Kostnadsökningen motsvarar en erforderlig intäktsökning på 709 kr eller att ytterligare 142 personer löser biljett innan kassan stängs för veckans sista föreställning. Den ökning av biljettintäkten som krävs för att motverka kostnadsökningen när en intervallsgräns passeras kan för bägge skalorna generellt uttryckas med följande formel: x{ =

lOOtyaoO—A f )

där x{ = den sökta ökningen av nettobiljettintäkten,

* i

=

kostnadsökningen när nettobiljettintäkten passerar gränsen mellan intervall (/—1) och intervall i och

h: = filmhyresprocenten i det /:te intervallet. Av formeln kan direkt utläsas att ju högre upp på skalan en intervallgräns ligger, desto högre blir de ekonomiska konsekvenserna av att gränsen passeras. Av tabell 4.4 kan utläsas att när intäkterna passerar enstegsskalans övre gräns blir marginalkostnaden 142 kr. Först när biljettintäkten överstiger 7 942 kr har riskerna för ogynnsamma marginaleffekter helt eliminerats. En godtyckligt vald biljettintäkt inom gränserna 5 001 och 7 942 kr kan vara ogynnsam i den bemärkelsen att en lägre intäkt skulle ha medfört ett positivt utslag i biografens rörelseresultat för just den veckan. Inom denna spännvidd, i det följande kallad »riskområdet», föreligger en risk av viss storlek att veckans sist sålda biljet medför en resultatförsämring. Tillsvidare utgås från att biljettintäkterna slumpvis fördelar sig inom riskområdet, dvs. att sannolikheten för samtliga tänkbara utfall är lika hög. Sannolikheten för ett ogynnsamt utfall kan då skattas som proportionen mellan antalet ogynnsamma utfall och antalet möjliga utfall. Om enbart hela krontal

Tabell 4.5 Illustration av filmhyresberäkningen och dess konsekvenser — femstegsskala. N

0—5 000 5 001—6 400 6 401—7 800 7 801—

M proc.

h. i kr vid intervallets: Nedre övre gräns gräns

30 35 40 45

0—1 500 1 750—2 240 2 560—3 120 3 510—

k.

y<

250 320 390

385 533 709

£xil

77 107 142

627 Beteckningar: Samma som i tabell 4.4. Anm.: Alla värden är avrundade till närmaste heltalssiffra.

64 SOU 1973: 16

räknas finns 2 941 utfall i riskområdet, och såsom framgår av tabell 4.4 är 1 570 av dessa erforderliga enbart för att täcka merkostnader som uppstår när intervallgränserna passeras. Vid enstegsskalan skulle således för de veckor biljettintäkten faller i riskområdet sannolikheten för »ogynnsam publiktillströmning» vara ca 0,53. Innebörden därav är att under dessa veckor skulle en omsättningsminskning förbättra lönsamheten. Med andra ord kan man säga att biograf ägaren under ca hälften av de veckor intäkten faller i riskområdet skulle tjäna på att betala en begränsad del av publiken för att den inte skulle gå på bio. En motsvarande analys för femstegsskalan visar att riskområdet utgörs av utfallen mellan 5 001 och 8 509 kronor, dvs. totalt 3 508 utfall. Av dessa är 1 627 ogynnsamma, vilket ger upphov till en sannolikhet för »ogynnsam publiktillströmning» på ca 0,46. Denna sannolikhet är visserligen något lägre än motsvarande tal för enstegsskalan. I gengäld kan konsekvenserna i det enskilda fallet bli mycket större än vid enstegsskalan.1 Det principiella förfaringssättet vid filmhyresberäkningen har mycket gamla traditioner och tillämpas av det övervägande antalet biografföretag. Under senare år har emellertid för ett företag, Svensk Filmindustri, en förändring skett i beräkningsgrunderna. SF:s skala är liksom de traditionella skalorna uppbyggd kring ett grundbelopp och en övre intäktsgräns efter vilken filmhyran växer proportionellt. Karakteristiskt för denna skala är att den inte ger upphov

till de traditionella skalornas språngvisa kostnadsökningar. Principerna för SF:s skala framgår av tabell 4.6. Upp t.o.m. grundbeloppet är filmhyran 30 procent, dvs. överensstämmer med tidigare exempel. För intäkter som faller mellan grundbeloppet och den övre gränsen är filmhyran sammansatt av en fast och en rörlig del. Den fasta delen utgörs av maximifilmhyran i det första intervallet och den rörliga delen av en proportionell filmhyra om 70 procent på intäkterna mellan grundbeloppet och den övre gränsen. Den maximala filmhyra som kan utgå i det andra intervallet blir fast del i det tredje, öppna intervallet i vilket den rörliga delen är 45 procent av intäkterna. 2 I denna skala är relationen mellan grundbeloppet och den övre gränsen alltid fixerad så att den maximala filmhyran aldrig överstiger 45 procent. Den övre gränsen är därför alltid 1,6 gånger grundbeloppet. Icke-avgiftspliktiga

biografer

För biografer som ger högst fem ordinarie föreställningar per vecka träffades 1962 avtal mellan branschorganisationerna om film1 Enligt uppgift från direktör Frankzén, Svensk Filmindustri, lär det ha förekommit att biograf ägare systematiskt försökt utnyttja språngkostnadseffekterna på något sätt. Inom branschen anses numera riskerna små att filmhyra på detta sätt orättmätigt undanhålls filmägaren. 2 Även på SF:s stockholmsbiografer används numera denna skaltyp. Till följd av den högre filmhyran på premiärbiograferna varierar både procentsiffror och gränser något från här beskrivna exempel men principerna är desamma.

Tabell 4.6 Filmhyresskala med fasta och rörliga delar. N

Filmhyran i intervallet: Fast del i kronor

0--5 000 5 001--8 000 8 001-

0 1 500 3 600

Beteckningar: Samma som i tabell 4.4. SOU 1973: 16 5 — 23479

h. i kronor vid intervallets:

Rörlig del i procent 30 70 45

Nedre gräns

Övre gräns

1500 3 600

1 500 3 600

—

Anm.: Öresbeloppen har exkluderats.

hyresberäkningen. I samband med filmreformens genomförande prolongerades avtalet och har sedan inte ändrats. I avtalet skiljs mellan biografer med fem och biografer med en till fyra ordinarie föreställningar per vecka.1 Såsom framgår av tabell 4.7 utgår för samtliga biografer en filmhyra på 20 procent av bruttobiljettintäkter upp t.o.m. 250 kronor. När biljettintäkten överstiger detta belopp ökar filmhyran. I det andra, öppna intervallet består filmhyran liksom i SF:s skala av en fast och en rörlig del. Den fasta delen är för samtliga biografer 50 kr, dvs. maximihyran i det första intervallet. Den rörliga delen av filmhyran uppgår till 35 respektive 40 procent av den del av biljettintäkten per vecka som överstiger 250 kronor. Inte heller denna skala ger upphov till de språngvisa kostnadsökningar som karakteriserar de traditionella skalorna.

Tabell 4.7 Filmhyresskalor för icke-avgiftspliktiga biografer. Intervall för bruttobiljettintäkten

0—250 250—

Biografer med: 1—4 ordinarie föreställningar per vecka

5 ordinarie föreställningar per vecka

20 proc. 35 proc. i intervallet

20 proc. 40 proc. i intervallet

Rekommenderade

filmhyror

Det finns några fall där avvikelser från gängse filmhyresberäkningar brukar göras, men då avser filmvisningen en mer eller mindre väl avgränsad målgrupp som filmuthyrarna ansett sig böra gynna. Sveriges Filmuthyrareförening har för dessa speciella fall utfärdat rekommendationer beträffande filmhyrans storlek. Särskilda filmhyror föreslås när film uthyrs för undervisning i filmkunskap, till filmstudioorganisationer, till vårdanstalter och till militärbiografer. I samtliga dessa fall rekommenderas filmuthyrarna att ta en fast filmhyra varierande från 100 till 200 kr per visning.

66 I ett avseende kan även ordinarie biografer erlägga filmhyra enligt dessa specialbestämmelser, nämligen vid visning av film för enbart pensionärer. Sådan visning skall dock ske på icke ordinarie föreställningstid. Den rekommenderade filmhyran är 75 öre per besökande, dock lägst 100 kronor per föreställning.

4.7.2 Marknadsbearbetningssystemet Marknadsbearbetningen varierar mellan olika filmer beroende på bl.a. typ av film, namnkunnigheten hos regissören och de allmänna förväntningar som filmproducenten (filmuthyraren) knyter till filmen. För både svensk och utländsk film gäller i allmänhet att bearbetningen av konsumenterna sker enligt ett ganska standardiserat schema. Endast undantagsvis görs vid premiärsättningen omfattande rikskampanjer. Tyngdpunkten i bearbetningen brukar i stället koncentreras till Stockholm. Bearbetningen inriktas i huvudsak mot den typ av annonsering som redovisas i avsnitt 4.7.1.2, dvs. förhands- och premiärannonsering på stockholmsbiograferna. I varierande omfattning förekommer också att filmuthyraren och biografen under filmens avspelningstid i Stockholm genomför en s.k. stödannonsering, dvs. mer omfattande annonsering av förmodat »säljande» slag. Därutöver har i varje fall de större biograferna daglig radannonsering, dvs. små, informativa annonser som ger upplysning om vilka filmer som visas på olika biografer och med vilka föreställningstider. För biografer utanför Stockholm är förhållandena något annorlunda. För det första kan konstateras att kostnaderna för marknadsbearbetningen praktiskt taget alltid faller på biografen. Undantagsvis kan förhållandena avvika från gängse mönster, t.ex. om sverigepremiären sker på annan plats än i Stockholm eller om biografägaren önskar 1 Ingenting sägs om biografer med färre än en föreställning per vecka men i praxis gäller för dem samma regler som för biografer med en till fyra föreställningar.

SOU 1973: 16

genomföra en särskilt omfattande kampanj. Filmleverantören kan i sådana fall både biträda i planeringsarbetet och ekonomiskt stödja kampanjen. I regelfallet sker dock marknadsbearbetningen utanför Stockholm på ett ytterst schablonmässigt sätt. Vid den lokala ortspremiären (vanligen en måndag) sätter biografen på egen bekostnad in en annons som senare brukar kompletteras med en eller ett par mindre uppföljningsannonser under veckan. Därutöver kompletteras marknadsbearbetningen med affischering och stillbildsreklam (stillbilder ur filmen) i och utanför biografen. Filmuthyraren tillhandahåller både affischer och stillbilder men debiterar biografen för kostnaderna för denna s.k. biograf reklam. För stillbilderna avser debiteringen hyra, och bilderna skall efter filmvisningen återställas till filmuthyraren.

4.7.3 Marknadsindelningssystemet I avsnitt 4.3 framhölls att sortimentsfunktionen, dvs. sammanförandet i tid och rum av utbudet från olika producenter, utgör en av grosshandelns viktigaste funktioner. Principiellt kan filmuthyraren i detta avseende jämföras med andra grossister. För speciellt de större, avgiftspliktiga biograferna gäller att deras filmanskaffning sker hos endast ett begränsat antal filmuthyrare. Några formella hinder för biografen att vända sig till filmuthyrarna utanför den gängse kretsen av leverantörer finns inte. De oskrivna reglerna förefaller dock att respekteras av både köpare och säljare. De större filmuthyrarnas filmer har därför vissa givna, lokalt avgränsade marknader, varför det kan vara berättigat tala om ett marknadsindelningssystem i vilket konkurrensen mellan filmuthyrarna är satt ur spel. I figur 4.5 har en konstruerad marknadsindelning återgetts. Figuren illustrerar hur fem biografer på en tänkt ort kan fördela sin filmanskaffning på skilda huvudleverantörer. Det har därvid antagits att det finns fyra kedjebiografer tillhörande två integrerade bolag, IBn och IB 12 respektive IB 21 och SOU 1973: 16

IB22 samt en enskild biograf, EB. Kedjebiografernas utbud består i första hand av de integrerade bolagens filmer, vilka kan utgöras av både egna produktioner och inköpta filmer.* Kedjebiograferna har dessutom som leverantör var sin amerikansk filmuthyrare, AF! och AFo. För de integrerade bolagens biografer gäller för alla biograforter att något av de amerikanska bolagen utgör en »fast» huvudleverantör. Bindningen mellan biografbolag avser i princip endast respektive ort, dvs. på en annan ort kan AFi leverera till en biograf som ägs av IB2 osv. I det återgivna exemplet är den enskilda biografen tvingad att som huvudleverantör välja andra filmuthyrare än AFX och AF 2 . Här har antagits att EB upprättat relationer med det återstående integrerade bolaget, en tredje amerikansk filmuthyrare samt en fristående, svensk filmuthyrare. Leverantör—kund-mönster av här nämnt slag torde kunna konstrueras för varje betydelsefull biografort. Några medvetna försök att bryta dessa mönster görs sällan. Ett försök från den enskilda biografen att få film från AFX eller AF 2 vore troligen fruktlöst. Möjligtvis skulle de integrerade bolagen genom sin större köpkraft kunna tänkas mer framgångsrika i ett försök att bryta mönstret. Troligen görs dock inga sådana försök, bl. a. med hänsyn till effekterna på systemet i övrigt. En representant för de amerikanska filmuthyrarna uttryckte sin uppfattning om dessa mönster och deras stabilitet på följande sätt (med författarens förtydliganden inom parentes). Man hoppar inte (mellan olika biografer). Vi (avser hela branschen) är väldigt konservativa. Det är mycket sällan man byter kund. Man jobbar med SF i den ena staden, Svenska Förenade i den andra, FHR i den tredje osv. Det har man gjort i åratal. Det blir mycket små förändringar och justeringar som sker. Detta (förändringarna) inträffar om någon biograf läggs ner eller någon ny biograf kommer till. Emellanåt kommer emellertid Ute »hard talk» in. Ska du leverera till mig här så får du också leverera till mig där. Citatets båda sista meningar förefaller dock att enbart beskriva undantagshändelser.

Filmuthyrare

Biografer

Beteckningar:

IB = AF= F = EB=

integrerat bolag amerikansk filmuthyrare fristående filmuthyrare enskild biograf

Figur 4.5 Schematisering av leverantör—kund-mönster (huvudleverantörer) för en tänkt biografort.

Även biografstrukturen, vad avser de större, avgiftspliktiga biograferna, är ganska oföränderlig och »the hard talk» begränsas förmodligen till just de få tillfällen då mer omfattande förändringar görs i biografledets sammansättning. Något annorlunda blir troligen förhållandena om man granskar de icke-avgiftspliktiga biograferna. Visserligen torde även för många av dessa, t.ex. föreningsbiograferna, fasta mönster kunna upptäckas mellan leverantör och kund. För åtskilliga av de mindre biograferna gäller förmodligen att kontaktinitiativet kommer från biografen, vilket skapar större utrymme för variationer i valet av filmuthyrare.

4.8 Principer för den följande analysen Mot bakgrund av de problem som skisserats i kapitel 3 och branschbeskrivningen i detta kapitel kan principerna för den följande analysen anges. I första hand skall därvid den gjorda avgränsningen av branschsystemet klargöras. Av branschbeskrivningen framgår att behovet av en explicit system-

avgränsning är stort och att många avgränsningsmöjligheter finns. Det är framförallt två förhållanden som bör beaktas. För det första ger avgränsningen besked om undersökningarnas omfattning och inriktning och för det andra ger de viss ledning för en bedömning av undersökningsresultatens validitet. Såsom framhölls i kapitel 3 har undersökningarna inriktats mot att med traditionell kostnads- och intäktsanalys mäta den ekonomiska effektiviteten i branschen, dvs. mäta prestationer och uppoffringar hos olika komponenter. Det problem som därvid uppstår är frågan om hur prestationerna och uppoffringarna skall värderas. Utöver de svårigheter som tidigare har antytts, dvs. de branschinterna relationernas inverkan på undersökningsresultaten, så uppkommer också problem som sammanhänger med systemavgränsningen. Kvantitativt dominerar problemen i biograf ledet. Det biografbegrepp som använts i undersökningarna sammanfaller med det gängse begreppet inom branschen. Författaren har utgått från biografregistret hos Filmägarnas Kontrollbyrå och därmed bestämt mängden biografer. Prestationsmåttet för biograferna SOU 1973: 16

vållar inga nämnvärda problem. Valet står i princip mellan biljettintäkterna eller totalintäkterna. I det senare fallet inkluderas även sådana intäkter som t. ex. reklamfilmsintäkter och hyresintäkter vid tillfällig uthyrning av biograflokalen. Valet är givet. Eftersom kostnaderna för olika aktiviteter inte kan separeras, så har totalintäkten använts som prestationsmått. Därvid blir även uppoffringsmåttet givet, dvs. biografernas totalkostnader. Värderingen av dessa medför dock problem och sammanhänger med bl. a. systemavgränsningen. Dessa problem uppkommer för såväl föreningsbiografer som för enskilda biografer. Såsom tidigare framgått ingår föreningsbiografernas biografrörelse som en del i den totala föreningsverksamheten. Ett alternativt undersökningsobjekt vore då föreningen som sådan. Eftersom resursanvändningen till en del kan vara gemensam för biograf och förening, så skulle ett sådant angreppssätt kunna motiveras. Att använda föreningen som undersökningsobjekt var dock helt omöjligt, bl. a. därför att det troligen skulle ha krävt en personligt genomförd revision av räkenskaperna. Författaren har därför valt att genomföra sina undersökningar hos enbart biograferna vilka således hänförts till systemet medan föreningen i övrigt betraktats som en del av miljön. Konsekvenserna av detta tillvägagångssätt har blivit svårigheter att värdera uppoffringarna. Om biografen drivs i föreningens egen fastighet uppkommer problemet hur kostnaderna för biograflokalen skall värderas. I vissa fall kan det kanske vara motiverat att biografen debiteras en marknadsanpassad hyra, t. ex. om en annan intressent inom branschen skulle vilja hyra lokalen. Om lokalen överhuvud inte går att hyra ut borde kanske ingen hyra debiteras biografen. Ett annat exempel består i att föreningspersonal kanske används i biografrörelsen utan att biografverksamheten debiteras marknadsmässiga löner, dvs. biografens kostnader kommer att underskattas.

måtten inte är tillfredsställande, dvs. redovisade kostnader för föreningsbiograferna kanske inte återspeglar den verkliga resursförbrukningen. Resurser kan både ha tillförts och berövats systemet utan att det framgår i undersökningsresultaten. För enskilda biografer finns problem av likartad natur men dock kvantitativt mindre betydelsefulla. Ett bolag kan vid sidan av biografrörelsen driva t. ex. en fastighetsrörelse. Om biograflokalen är inrymd i egen fastighet vore det principiellt möjligt att genom fiktiva hyresbelopp åstadkomma ett »läckage» ur systemet. Såsom kommer att visas i kapitel 6 förefaller det inte föreligga någon risk att så varit fallet. Författaren känner visserligen till ett fall där hyreskostnaden tagits upp till ett belopp överskridande marknadsmässig hyra. Detta har dock inte haft någon nämnvärd betydelse för de redovisade genomsnittsberäkningarna.

För enskilda biografer uppkommer även ett problem med delägarskap (se fig. 4.3). Detta är såtillvida jämförbart med situationen för föreningsbiograferna som att systemet principiellt kan både ha tillförts och berövats resurser utan att detta framgår av undersökningsresultaten. Med samma motivering som för föreningsbiograferna kunde förekomsten av delägarskap inte få påverka systemavgränsningen. För den dominerande delen av kedjebiograferna har dock delägarskapen kunnat hållas under kontroll och i de fall som vinstandelar upptagits bland kostnaderna har dessa överförts till rörelseresultatet. För samtliga kedjebiografer torde därför validiteten i uppoffringsmåtten i här nämnda avseenden vara hög. Systemavgränsningen i filmuthyrareledet har genomförts på så sätt att endast filmuthyrare anslutna till kontrollföreningen har medtagits i undersökningen. Såsom framgår av kapitel 7 redovisas ett undersökningsmaterial för enbart de amerikanska filmuthyrarna. Av självklara skäl kan till systemet enbart hänföras de amerikanska filmbolagens dotterbolag i Sverige. På grund Konsekvenserna av systemavgränsningen, av de tillämpade redovisningsprinciperna hos vilken i sin tur delvis bestämt undersöknings- de amerikanska filmuthyrarna är resursflömetoden, blir att validiteten i uppoffrings- det svårbestämbart. Till synes stora överskott SOU 1973: 16

utbetalas till moderbolagen men däremot framkommer i undersökningarna inte värdet av de resurser som tillförs systemet från moderbolagen i form av t. ex. filmkopior och reklaminsatser. I produktionsledet har systemavgränsningen knutits till de producerade filmerna. Varje film som producerats under undersökningsperioden, vilken av skäl som redovisas i kapitel 8 omfattat spelåren 1963/64 t. o. m. 1968/69, har hänförts till systemet. Eftersom endast få bolag bedriver en regelbunden filmproduktion och eftersom samtliga dessa har producerat minst en film under perioden, så har ingen väsentlig komponent lämnats utanför systemet. För de integrerade bolagen har däremot vissa avgränsningsproblem uppstått. Med här angiven avgränsning är det inte de producerande bolagen som utgör komponenter i systemet i produktionsledet utan resultatet av deras verksamhet, dvs. filmerna. Genom att komponentbegreppet knutits till filmproduktionen i sig har de integrerade bolagens övriga verksamhet inte blivit föremål för någon lönsamhetsbedömning. Såsom tidigare har framhållits i detta kapitel bedrev under undersökningsperioden de integrerade bolagen i varierande omfattning med egentlig filmproduktion närbesläktad verksamhet. Författaren avser därvid främst ateljéuthyrning och laboratorieverksamhet. Det kan med fog ifrågasättas om inte även denna verksamhet borde ha ingått i analyserna och detta avgränsningsproblem har därför varit föremål för författarens överväganden. Det är främst två skäl som talar emot att använda bolagen som komponenter i produktionsledet. För det första uppkommer problemet hur annan, från den egentliga filmproduktionen fristående verksamhet skulle ha behandlats, t. ex. grammofoninspelningar och teaterproduktion. Om bolagens totala lönsamhet skulle ha analyserats i stället för filmernas, så skulle detta ha medfört underliga konsekvenser, t. ex. att höga lönsamhetstal skulle kunna ha framkommit därför att en från filmproduktionen helt främmande sysselsättning kanske hade visat sig ge ett stort överskott.

70 För det andra uppkommer frågan om de integrerade bolagen skulle ha behandlats på ett annat sätt än t. ex. ett biografbolag med viss biverksamhet men utan någon filmproduktion. Enligt författarens uppfattning vore en särbehandling av de integrerade bolagen ologisk. Alternativet skulle i så fall ha varit att i systemet inlemma också föreningar vid bedömningarna av biografernas lönsamhet liksom andra tänkbara företeelser såsom t. ex. enskilda delägares fastighetsrörelser. Mot avgränsningen kan dock anföras ett starkt skäl, nämligen att de integrerade bolagen via sina ateljé- och laboratorierörelser principiellt har möjligheter att omfördela eventuella överskott på filmproduktionsverksamheten till någon av dessa båda andra rörelsegrenar och därigenom uppvisa en skenbart låg lönsamhet på skilda filmer.1 I kapitel 8 visas dock att lönsamheten i filmproduktionen är så låg att överföringar av här nämnt slag överhuvud inte erfordras för att ge sken åt låg lönsamhet. Dessutom har i analyserna sättet att värdera uppoffringarna granskats i detalj och den kritik författaren därvid framför är giltig gentemot även fristående producenters kostnadsbedömningar, eftersom filmernas efterkalkyler görs enligt en standardmodell som allmänt tillämpas i branschen. Utgående från här gjorda avgränsningar har författaren analyserat den ekonomiska effektiviteten på följande sätt. För var och en av komponenterna i distributionskedjan har information insamlats om dess intäkter och kostnader. Dessa resultat redovisas i kapitlen 6—8. De erhållna effektivitetsmåtten återspeglar emellertid inga absoluta begrepp. Till följd av både interna och externa relationer har innebörden av framkomna lönsamhetstal analyserats, vilket gjorts dels i direkt anslutning till resultatredovisningen, dels i kapitel 9. Framförallt har därvid beaktats alla genom formella avtal (t. ex. filmavtalet) manifesterade relationer liksom olika 1 I efterhand har detta argument större tyngd än det hade vid planeringen av undersökningarna. Såsom kommer att visas i kapitel 8 har nämligen nästan enbart integrerade bolags filmer blivit föremål för lönsamhetsbedömningar.

SOU 1973: 16

slag av »branschöverenskommelser» (t. ex. maximering av filmhyrans storlek) trots att komponenterna i systemet inte är formellt bundna av de senare. Beaktandet av informella överenskommelser utgör en väsentlig del av analysarbetet, eftersom dessa i många fall realiter styr systemet i viss riktning. Analyser av detta slag måste med nödvändighet delvis bygga på antaganden. En strävan har därvid varit att explicit redovisa de premisser på vilka analyserna bygger, vilket görs på de ställen i texten antagandena förekommer.

SOU 1973: 16

5 Filmbranschens lönsamhet — en principframställning

5.1 Lönsamhetsbedömningarnas karaktär Vid problemstruktureringen i kapitel 3 framhölls att ett eventuellt beslut om statligt stöd till filmbranschen kan grundas på bl.a. en lönsamhetsbedömning av branschen baserad på traditionella kostnads- och intäktsanalyser. Lönsamhetsbegreppet måste emellertid närmare penetreras. De kalkyler som i tidigare filmutredningar gjorts av biograffilmsproduktionens och biografernas lönsamhet har genomgående grundats på ett slags självkostnadstänkande, vilket i princip innebär att både sådana kostnader som direkt kan utläsas ur företagens bokföring och sådana kostnader som på ett eller annat sätt måst uppskattas har medtagits i kalkylerna. Valet av lönsamhetsmått är dock icke givet. I motsats till framställningarna i tidigare utredningar kommer här alternativa lönsamhetsmått att analyseras. Lönsamhetsmåttet betingas av de kostnader och intäkter som medtages i bedömningarna. Som bakgrund till redogörelsen för fältundersökningarnas resultat i de tre följande kapitlen kommer här två alternativa kalkylmodeller och deras egenskaper att karakteriseras. Valet av kalkylmodell sammanhänger bl.a. med kalkylens syfte och möjligheterna att generera erforderliga data. Den senare aspekten kommenteras längre fram i detta kapitel. Syftet med lönsamhetsbedömning72

arna är visserligen att dessa skall ingå som en del av statsmakternas beslutsunderlag vid beslut om eventuellt statligt stöd åt branschen. Detta syfte ger emellertid ingen direkt ledning för val av kalkylmodell. De lönsamhetsbedömningar författaren genomfört avser en begränsad tidsperiod bakåt i tiden, medan eventuella stödåtgärder skall avse en mer eller mindre begränsad framtida period. Även lönsamhetsbedömningarna borde därvid avse framtiden, t.ex. en framskrivning av lönsamhetsutvecklingen under den närmaste tioårsperioden. En prognos av lönsamhetsutvecklingen inom branschen skulle dock komma att vidlådas av så stor osäkerhet att den knappast skulle kunna tjäna som beslutsunderlag, bl.a. med hänsyn till svårigheterna att bedöma såväl efterfrågeutvecklingen som den tekniska innovationstakten inom branschen och inom konkurrerande verksamhetsområden såsom televisionen och kassettindustrin. De här antydda svårigheterna avser främst lönsamhetsutvecklingen i biografledet. I stället för en lönsamhetsprognos har författaren skisserat tänkbara beslutssituationer som företagen kan komma att ställas inför. Med utgångspunkt i dessa situationer analyserar författaren de överväganden som blir nödvändiga, varvid kalkylmodellens användbarhet för skilda beslutssituationer belyses. Vid redogörelsen i efterföljande kapitel har resultaten från fältundersökningen i biografledet penetrerats i direkt överensSOU 1973: 16

stämmelse med här presenterade kalkylsituationer.

5.2 Begreppsapparat

och

kalkylmodeller

Vid lönsamhetsbedömningar av projekt av skilda slag står i allmänhet valet mellan två kalkylmetoder — självkostnadskalkylen eller bidragskalkylen — vilka skiljer sig åt i behandlingen av kostnaderna och därigenom ger upphov till olika lönsamhetsmått. Av skäl som redovisas senare i framställningen har i denna rapport tyngdpunkten i analyserna lagts vid bidragsmetoden. Vissa jämförelser har dock gjorts med de utfall som med givna antaganden erhålls om i stället självkostnadsmetoden används. Som grund för analyserna i detta och senare kapitel skall därför närmast skillnaderna mellan de båda kalkylmetoderna beskrivas. Beskrivningen har gjorts ytterst schematisk, upptagande endast de för den fortsatta framställningen relevanta begreppen. För en mer omfattande analys hänvisas till speciallitteratur i ämnet. J Vid självkostnadskalkylering (metoden för fullständig kostnadsfördelning, fördelningsmetoden) används begreppsparet fasta och rörliga kostnader. De förra är oberoende av verksamhetens (produktionsvolymens, försäljningens etc.) omfattning eller påverkas först vid mycket stora volymförändringar eller vid ny- eller ersättningsanskaffningar. De senare varierar däremot med omfattningen av verksamheten. När denna ökar (minskar) kan de rörliga kostnaderna växa (avta) långsammare, i samma takt som eller snabbare än volymförändringen, varvid de säges vara degressivt, proportionellt respektive progressivt rörliga. De rörliga kostnaderna kan ofta direkt hänföras till skilda kostnadsbärare, dvs. de objekt på vilka t.ex. ett företags totalkostnader skall fördelas vid kalkyleringen. De fasta kostnaderna är oftast gemensamma för flera kostnadsbärare. Den grundläggande tankegången vid självkostnadskalkylering är att kostnadsbärarna skall belastas med »sin del» av samtliga relevanta kostnader, SOU 1973: 16

varvid kostnaderna påförs efter på erfarenhet och/eller logik baserade fördelningskriterier. Vid efterkalkylering är de faktiska kostnaderna i allmänhet kända, och problemet begränsas till att finna fördelningskriterier för framförallt de fasta kostnaderna. 2 Vid bidragsmetoden tillämpas en ofullständig kostnadsfördelning. Totalkostnaden uppdelas på särkostnader och samkostnader. De förra är hänförbara till respektive kostnadsbärare på så sätt att om kostnadsbäraren elimineras så försvinner också kostnaden. Samkostnaderna är däremot gemensamma för två eller flera kostnadsbärare. I figur 5.1 har skillnaden mellan självkostnads- och bidragskalkylerna grafiskt åskådliggjorts för en tänkt kalkylsituation. Antag att figuren illustrerar lönsamhetsbedömning av en viss produkt med ett marknadsbestämt pris. Vid självkostnadsmetoden byggs produktkalkylen upp genom att samtliga kostnader fördelas på produkten. Till mängden rörliga kostnader hänförs i första hand sådana som direkt kan belastas produkten, t.ex. en viss materialkvantitet till en viss inköpskostnad eller lönekostnader i form av t.ex. styckackord. En annan form av rörliga kostnader som kan påföras produkten utgörs av skilda slag av indirekta kostnader. Dessa debiteras produkten genom ett pålägg av något slag. Förbrukning av elektrisk energi i en maskinverkstad kan utgöra ett exempel på en rörlig, indirekt kostnad. De fasta kostnaderna är vanligtvis indirekta och även dessa fördelas på produkten med hjälp av olika slags pålägg. Som exempel på en sådan kostnad kan nämnas ett företags administrationsomkostnader. Om produkten förväntas svara för 50 procent av företagets totala försäljning, kommer den kanske att belastas med hälften av företagets administrationsomkostnader, i varje fall om resursanspråken på administrationsapparaten står i ungefärlig relation till de olika produkternas försäljningsvolymer. Skillnaden mellan marknadspriset och själv1 Se framställningen hos t. ex. Samuelson (1970). 2 Förkalkyleringens speciella problematik saknar intresse i denna rapport.

Självkostnadsmetoden

Bidragsmetoden

Vinst Täckningsbidrag Samkostnader Fasta kostnader Fast särkostnadskomponent

Självkostnad

Rörliga kostnader

1 Särkostnader

'

Figur 5.1 Grafisk illustration av skillnaden i produktkalkyl enligt självkostnads- respektive bidragsmetoden.

kostnaden enligt produktkalkylen utgör vinsten per enhet. Om en produktkalkyl av detta slag används vid en lönsamhetsbedömning, så uppkommer frågan hur de fasta kostnaderna skall behandlas. Ju större försäljningsvolymen är, desto lägre blir de fasta kostnaderna per producerad enhet, så länge försäljningsvolymen håller sig inom ett begränsat produktionsintervall.1 Vid varierande fasta kostnader per styck kommer också vinsten per produkt att variera. Ju lägre vinsten per enhet är, desto mindre blir många gånger benägenheten att fortsätta tillverkningen. Om nu marknadspriset sjunker till en nivå understigande produktens självkostnad, så uppkommer en förlust. I ett sådant läge kan ett eventuellt nedläggningsbeslut under vissa förutsättningar vara ekonomiskt ofördelaktigt, dvs. företagets totala resultat kan komma att försämras om den »förlustbringande» verksamheten upphör. Skälet härtill är att vissa fasta kostnader kommer att finnas 74

kvar efter nedläggningen, t.ex. löner till företagsledningen. Vid kalkylering enligt bidragsmetoden beaktas detta förhållande på så sätt att endast produktens särkostnader belastar produktkalkylen, dvs. de kostnader som faller bort om produktionen upphör. Skillnaden mellan marknadspriset och produktens särkostnader utgör täckningsbidraget per enhet. Så länge en produkt ger ett positivt bidrag erhåller företaget i varje fall någon täckning av sina samkostnader. Vid beslutsfattandet måste dook även andra förhållanden än bidraget per enhet beaktas, vilket behandlas senare i framställningen i samband med exemplifieringen av olika tänkbara beslutssituationer. Kostnadsparen rörliga och fasta kostnader respektive särkostnader och samkostnader hålls inte ens i företagsekonomisk litteratur — och långt mindre i praktiken — 1 Här bortses från problematiken med halvfasta kostnader.

SOU 1973: 16

Antag att produktkalkylen i figur 5.1 avser efterkalkylering av en biograffilmsproduktion. I stället för produktens pris kommer då stapelns höjd att illustrera de totala intäkter filmen spelat in. Vid självkostnadskalkylen skall filmen belastas med såväl direkta som indirekta kostnader av både fast och rörlig art. Frågan om hur rättvisande produktkalkylen enligt självkostnaden blir sammanhänger med i vilken utsträckning det är möjligt att fördela de indirekta kostnaderna. Om fördelningen kan göras korrekt, så skall summan av samtliga kostnadsbärares, dvs. under perioden inspelade filmers, direkta och indirekta kostnader överensstämma med produktionsbolagets faktiska totalkostnad för periodens hela inspelningsverksamhet. Problem kan vid fördelningen uppstå för både rörliga och fasta kostnader, men intresset fokuseras enbart mot de senare för vilka en rättvisande fördelning i allmänhet är helt omöjlig att göra. Efter vilket kriterium skall t.ex. verkställande direktörens lön fördelas? Hur stor del av dennes lön skall belasta inspelningsverksamheten som helhet och hur stor del kan anses falla på annan verksamhet (filmuthyrning, biografdrift m.m.) som eventuellt kan förekomma? Skall den del av direktörslönen som faller på filmproduktionen fördelas med lika stora belopp på alla filmer som inspelats under perioden eller kan annat fördelningskriterium tänkas? Den fullständiga kostnadsfördelningen ger upphov till åtskilliga frågor av liknande slag. Även vid en så schematisk beskrivning av skilda kalkyleringsprinciper som här har getts blir det uppenbart att varje försök att fastställa en biograffilms lönsamhet med 5.3 Exempel på kalkylproblem inom film- hjälp av självkostnadsmetoden måste grundas på ytterst schablonmässig behandling av branschen kostnaderna. Det framkomna resultatet — I föreliggande avsnitt skall skillnaden mel- vinst eller förlust — kommer att i högre lan självkostnadskalkylering och bidragskal- eller lägre grad återspegla den valda schablokylering illustreras med några exempel på nen beroende på hur stor andel av filmens inom filmbranschen tänkbara kalkylpro- totalkostnader som utgörs av fördelade, inblem. Endast sådana aspekter av problemen direkta kostnader. Vid bidragsmetoden används i stället kostsom är relevanta för framställningen i efternadsparet sär- och samkostnader. Vid filmföljande kapitel har behandlats.

strängt åtskilda. Figuren visar emellertid att särkostnaderna kan vara högre än de rörliga kostnaderna. Även om den praktiska kalkylsituationen ofta karakteriseras av överensstämmelse mellan kostnadsparen är det väsentligt att beakta att rörliga kostnader och särkostnader är två skilda kostnadsbegrepp. Det förhållandet att särkostnaden tidvis är större än kostnadsbärarens rörliga kostnader kan tillskrivas förekomsten av fasta särkostnadskomponenter. Därmed förstås en kostnad som till sin natur är fast men samtidigt en särkostnad. Huruvida även de fasta särkostnaderna skall medtagas vid t.ex. en lönsamhetsbedömning beror helt på beslutssituationens art. Även detta problem kommer att behandlas vid exemplifieringen nedan. Vid efterkalkyleringen av ett projekts lönsamhet används som regel verkliga kostnader, dvs. kostnader som vid något tillfälle gett upphov till faktiska utbetalningar. I vissa kalkylsituationer kan emellertid alternativkostnaden utgöra ett lämpligare mått på en given uppoffring. Med alternativkostnaden förstås den nettointäkt som skulle ha erhållits om resurserna hade använts på annat sätt. För ett företag som bedriver biografrörelse i egen fastighet uppkommer oavsett vilken kalkylmetod som används ett problem när hyreskostnaden skall bestämmas. Om alternativkostnadsprincipen därvid tillämpas kan hyreskostnaden fastställas som det belopp, till vilket biograflokalen hade kunnat uthyras minus eventuellt tillkommande kostnader för denna uthyrningsverksamhet.

SOU 1973: 16

inspelning är t.ex. löner till tillfälligt engagerade skådespelare och annan personal, ersättning för filmrättigheter till en författares bok etc. särkostnader. Om just den speciella filmen icke hade inspelats, så skulle icke heller dessa kostnader ha uppstått. Återstoden av den totalkostnad som vid fördelningsmetoden skulle ha fallit på ifrågavarande kostnadsbärare utgör en del av företagets totala samkostnader. Vid bidragsmetoden görs inga försök att bestämma hur stor del av dessa som är hänförbara till respektive kostnadsbärare. Det framkomna täckningsbidraget visar — beroende på om det är positivt eller negativt — huruvida kostnadsbäraren kan bära någon del av företagets totala samkostnader. Vid bidragsmetoden kommer därför intresset att riktas mot frågan om samtliga periodens filmer tillsammans ger ett totalt täckningsbidrag för att täcka samkostnaderna och därutöver ge erforderlig avkastning. Under förutsättning att rättvisande fördelningskriterier kan åstadkommas innehåller vinstbegreppet en större informationsmängd än täckningsbidraget. Eftersom fördelningskriterier sällan eller aldrig exakt kan reflektera kostnadsbärarens verkliga del av de fasta kostnaderna ger vinsten (förlusten) ofta en skenbar exakticitet åt mätningarna. Särkostnaderna kan däremot oftast fastställas med hög noggrannhet. Valet mellan självkostnadsmetoden och bidragsmetoden för en i efterhand gjord lönsamhetsbedömning blir därför många gånger en avvägning mellan två lönsamhetsmått, av vilka det ena har en större informationsmängd med större osäkerhet och det andra en mindre informationsmängd med mindre osäkerhet. På sätt och vis gäller detta i ännu högre grad vid lönsamhetsbedömningar i biografledet såsom närmast skall visas. Vid bedömningen av en biografs lönsamhet uppstår också problem rörande vilka kostnader som skall medtas i kalkylen. De svårigheter som ovan behandlats sammanhänger i första hand med kostnadswtercf/fieringen, dvs. frågan om vilka kostnader som rimligen kan hänföras till en viss kostnadsbärare. Ett annat problem som bör

beaktas är kostnadsklassificeringen. En kostnad kan i en kalkylsituation karakteriseras som en samkostnad medan den i en helt annan kalkylsituation lämpligen behandlas som en särkostnad. Om tidsdimensionen explicit beaktas finner man ofta att ju kortare tidsperspektiv, desto större blir mängden samkostnader i en given kostnadsstruktur. Ett enkelt exempel visar tidsdimensionens betydelse för kostnadsklassificeringen. Hyreskostnaden utgör i många beslutssituationer en samkostnad från vilken man kan bortse i en kalkyl. För en biografägare som har att välja mellan t.ex. handlingsalternativen att »köra» en barnmatinéföreställning respektive att avstå därifrån är hyreskostnaden helt irrelevant för beslutsfattandet. 1 Hyreskostnaden är oavsett det valda handlingsalternativet densamma och bör således inte påverka beslutet. Om biografägaren i stället har att välja mellan handlingsalternativen »lägga ned verksamheten» respektive »fortsätta driften ännu ett år», så blir situationen en annan. Antag att hans hyreskontrakt har löpt ut och att hyresvärden har erbjudit honom att förlänga kontraktet ett år i sänder. I denna situation blir hyreskostnaden en särkostnad och måste följaktligen ingå i framtidsbedömningen. Om å andra sidan biografägaren har ett femårskontrakt och saknar varje form av alternativanvändning av biograflokalen, så blir med nyss nämnda handlingsalternativ hyreskostnaden helt irrelevant för kalkylen, dvs. kostnaden blir i denna beslutssituation en samkostnad. Såsom framgår av resonemanget blir uppdelningen av biografens kostnadsmassa i säroch samkostnader beroende av i första hand kalkylsikten, även om andra faktorer också kan inverka. Tillsvidare bortses från övriga faktorer och som kostnadsbärare används biografåret, dvs. verksamheten under i regel 1 Författaren har dock fått den uppfattningen att det vid lönsamhetsbedömningar av t.ex. matinéföreställningar förekommer att hänsyn tas till hyreskostnaden genom att bedömningarna görs med utgångspunkt i det framräknade grundbeloppet (se föregående kapitel). Om så är fallet kan detta leda till suboptimalt beslutsfattande.

SOU 1973: 16

ett kalenderår. Särkostnaderna, antingen dessa är fasta eller rörliga, kan utan större svårigheter fastställas. Problem uppstår emellertid när samkostnaderna skall bestämmas. Dessa kan vara av åtminstone två slag. För det första kan konstateras att för alla biografer måste finnas olika slag av teknisk utrustning, såsom projektorer, filmduk, möbelinredning m.m. Anskaffning av denna utrustning medför grundinvesteringar av skilda slag, vilka under en förväntad livslängd bör kunna förräntas och amorteras. Dessa grundinvesteringar ger vid fördelning under livslängden upphov till årskostnader av viss storlek och utgör följaktligen samkostnader för en serie biografår. Dessa samkostnader benämns fortsättningsvis biografens samkostnader. För det andra uppkommer för kedjebiografer ytterligare en typ av samkostnader, nämligen sådana kostnader som är hänförliga till den centrala ledningen av biografkedjan. Bland dessa kan nämnas löner och sociala kostnader för den administrativa personalen. Såsom visas i nästa kapitel kan även andra betydande kostnadsslag inräknas här. Som sammanfattande benämning på dessa samkostnader används fortsättningsvis uttrycket biografdriftens samkostnader. Vid lönsamhetsbedömningar av biograferna enligt självkostnadsmetoden skulle båda dessa samkostnadstyper tas med, dvs. biografåret skulle belastas med såväl årskostnader för tidigare investeringar som med en viss del av biografdriftens samkostnader. För biografer tillhörande integrerade bolag borde dessutom medtagas en viss andel av kostnaderna för bolagets verkställande ledning, styrelsearvoden etc.1. Biografens samkostnader låter sig icke bestämmas med någon som helst tillförlitlighet. Visserligen föreligger detta samkostnadsslag för samtliga biografer, men kostnadernas höjd varierar starkt mellan olika biografer. För t.ex. de mest besökta biograferna i storstäderna används en mer tekniskt avancerad och därmed dyrare utrustning än för t.ex. mindre biografer på landsorten. Dessutom sker troligtvis utbyte av utrustning med betydligt högre frekvens för SOU 1973: 16

de större biograferna. Det största fördelningsproblemet sammanhänger dock med utrustningens livslängd. För speciellt den tekniska utrustningen gäller att den har en mycket lång livslängd. Att därvid räkna med en livslängd på t.ex. 5 eller 10 år vid lönsamhetsbedömningen skulle i många fall innebära att en alldeles för hög årskostnad belastades biografåret med hänsyn till den faktiska resursförbrukningen. När det gäller biografdriftens samkostnader uppstår också svåra fördelningsproblem. Även om kostnaderna är kända finns det ingen logisk grund för deras fördelning. Dessutom är skillnaderna mellan olika bolag mycket stora, vilket framgår av redovisningen i nästa kapitel. För biografdriftens samkostnader har författaren därför studerat, för respektive bolag, samtliga biografårs bidrag till biografdriftens samkostnader. Skillnaden mellan biografens och biografdriftens samkostnader är särskilt väsentlig att upprätthålla vid en bedömning av biografernas framtidsutsikter. Omfattningen av framtida biografnedläggelser måste tillmätas en speciellt stor betydelse vid kulturpolitiska bedömningar avseende biograffilmen. Vid analys av biografernas överlevandeförmåga torde frågan om biografdriftens samkostnader inte spela någon större roll. En väsentlig orsak härtill är att inga samkostnader av detta slag föreligger hos de enskilda biograferna. För dessa biografer kommer emellertid en motsvarande faktor in i bedömningen, nämligen i vilken utsträckning avkastningen blir tillräckligt stor för att stimulera ägaren att fortsätta driften. För kedjebiograferna existerar dock inte denna typ av avkastningskrav. Även ett så blygsamt överskott som ett årligt täckningsbidrag på t. ex. 10 000 kronor medför ett bidrag till samkostnadernas täckning, medan ett motsvarande belopp för den enskilde biografägaren kanske inte skulle motivera fortsatt drift. 1 De integrerade bolagen har speciella biografavdelningar, varför man principiellt kan skilja mellan kostnaderna för dessa och kostnaderna för t.ex. den verkställande ledningen.

När det gäller biografens samkostnader kommer emellertid förr eller senare den situationen att uppstå för varje biograf att en ersättningsinvestering (ny projektor, utbyte av stolar etc.) måste genomföras för att driften skall kunna fortgå. I denna situation måste framtida förväntningar rörande avkastningen av verksamheten vara tillräckligt stora för att motivera investeringar. I detta avseende föreligger ytterst små skillnader mellan enskilda biografer och kedjebiografer. För den senare biograftypen tillkommer emellertid ytterligare en faktor i bedömningen, nämligen att de sammanlagda investeringarna kan bli så betungande att frågan om hela biografrörelsens existens måste sättas ifråga. För att belysa de problem som därvid kan uppkomma skisseras närmast tre kalkylsituationer enligt vilka undersökningsresultaten i nästfoljande kapitel bearbetats. Framställningen illustrerar även skillnaden i beslutsfattande vid kalkylering enligt självkostnads- respektive bidragsmetoden. I praktiskt kalkyleringsarbete betvivlas ibland de kalkylresultat som bidragsmetoden ger med motiveringar av typen »givetvis måste man alltid ta hänsyn till alla kostnader» eller »på lång sikt duger ingenting annat än en självkostnadskalkyl» etc. Bägge dessa — och liknande — vanföreställningar kan leda till felaktigt (suboptimalt) beslutsfattande, i varje fall i situationer där självkostnadsmetoden används på ett okritiskt sätt i sin renodlade form. Kalkylsituation 1 Som modellföretag i exemplet används ett integrerat filmbolag med en kedja om 10 biografer. I den första kalkylsituationen står valet mellan handlingsalternativen att lägga ned en viss biograf genast (på grund av dålig lönsamhet) eller att driva verksamheten ytterligare ett år. Både intäkter och kostnader för nästfoljande år kan prognostiseras med säkerhet.1 Kostnadsmassan består av följande huvudgrupper av kostnadsslag: Proportionellt rörliga särkostnader (t.ex. biljetter) 78

Fasta särkostnadskomponenter (t.ex. löner, lokalhyra) Samkostnader för biografen (periodiserade investeringar) Samkostnader för biografdriften (t.ex. biograf avdelningens lönekostnader) Samkostnader för bolaget som helhet (t.ex. direktionslöner). Bolagets kalkylavdelning förutsätts fördela alla samkostnader på slutliga kostnadsbärare. Den aktuella biografens totalkostnad för nästkommande år är således känd. Beslutssituationen har grafiskt åskådliggjorts i figur 5.2. Kurva I visar tillväxten i rörliga särkostnader, kurva II summan av rörliga och fasta särkostnader, kurvorna III —V kostnadssumman efter stegvis addition av biografens, biografdriftens och bolagets fördelade samkostnader samt kurva VI intäkterna vid olika verksamhetsvolymer. Eftersom både de fasta särkostnaderna och samkostnaderna antas helt oberoende av volymen kommer kurvorna II—V att förlöpa parallellt med kurva I. Vid kalkylering enligt självkostnadsmetoden fördelas samtliga kostnader på de olika kostnadsbärarna. Den punkt i figuren där kurvorna V och VI korsar varandra utgör den kritiska punkten vid självkostnadsmetoden. Mot denna svarar en kritisk volym, i figuren betecknad kvt. Alla volymer mindre än kvt ger upphov till förlust. Om den väntade publiktillströmningen under nästa år blir lägre än kv,lt så bör enligt självkostnadskalkylen verksamheten läggas ned genast. Den prognostiserade volymen, pv, medför således handlingsalternativet nedläggning. Om bidragsmetoden i stället används vid beslutsfattandet, så kommer verksamheten att drivas ytterligare minst ett år. Vid en verksamhetsvolym motsvarande kvt i figuren kommer intäkterna att exakt motsvara summan av rörliga och fasta särkostnader, dvs. de kostnader som tillkommer — utöver re1 Realiter fattas visserligen beslut av detta slag under osäkerhet eller risk med mer eller mindre subjektiva sannolikheter. Detta har dock ingen betydelse för det principiella resonemanget.

SOU 1973: 16

VI

Kronor ; i

III

C

i

1 ^ £^

_ ^ ^

B

i

A

L/[i 1

1 kv-|

1 pv

kv2

kv3

_ ^ ^

i i l ii kv4

V o l y m (ant. sålda biljetter)

F/gwr 5.2 Grafisk illustration av skillnaden i beslutsfattande vid självkostnadskalkylering och bidragskalkylering.

dan existerande samkostnader — om driften upprätthålls ytterligare ett år. Eftersom pv är större än kvt kommer biografen att ge ett positivt täckningsbidrag till samkostnaderna. Hela bolagets resultat kommer att förbättras med B—A kronor i jämförelse med alternativet nedlägggning, trots att biografen enligt självkostnadsmetoden ger en årsförlust på C—B kronor. 1 Ett enkelt tankeexperiment illustrerar logiken hos bidragskalkylen. Antag att bolaget vid sidan av den kalkylsituation som ovan skisserats även skall fatta beslut om SOU 1973: 16

nyetablering av två biografer. Analyser av de 10 hittillsvarande biografernas samlade resursanspråk på bolagets administrativa avdelningar visar att ytterligare två biografer kan administreras inom ramen för befintlig organisation. Samma totala samkostnad kommer då vid självkostnadsmetoden att fördelas på ett utökat antal kostnadsbärare. 1 Utrangeringsvärdet på biografens tekniska utrustning förutsätts lika med noll. I annat fall måste undersökas om det vid nedläggningen frigjorda kapitalet genom alternativanvändning kunde ha gett bättre avkastning.

De kritiska volymerna för respektive biograf kommer att förflyttas till vänster i diagrammet och detta kan leda till att beslutet i denna kalkylsituation vid självkostnadskalkylering måste ändras. Särkostnaderna för de 10 befintliga biograferna förblir dock oförändrade och därmed kv1} dvs. bidragskalkylering leder till samma beslut som tidigare.

Om figur 5.2 nu antas illustrera den genomsnittliga årskalkylen för biografen under hela tioårsperioden, så finner man att den kritiska volymen förskjutits från kvt till kvs. Den senare volymen ligger till höger om pv, och slutsatsen blir att investeringen ej är lönsam. Matematiskt kan det minimala lönsamhetskravet uttryckas: a < I—U

Kalkylsituation

(5.2)

där: / = årliga inbetalningar och U = årliga utbetalningar.

I nästa kalkylsituation antas att biografens tekniska utrustning måste bytas ut för att fortsatt drift skall vara möjlig. Osäkerheten I figur 5.2 kan utläsas att vid pv är skilli bedömningarna kommer att öka eftersom naderna mellan in- och utbetalningar lika kalkylsikten blir längre. Det antas emeller- med B — A som i sin tur är mindre än den tid att även i detta fall löpande in- och ut- erforderliga annuiteten, dvs. a i figuren. betalningar kan prognostiseras. Antag att bolaget överväger att anskaffa en teknisk utrustning med beräknad ekono- Kalkylsituation 3 misk livslängd på 10 år. Kostnadsbäraren I den tredje kalkylsituationen tänks bolaget blir i detta fall biografen under hela 1 O-års- överväga att helt upphöra med biografdrifperioden. För denna beslutssituation är det ten och inrikta verksamheten enbart mot korrekt att fördela biografens samkostnader filmuthyrning och filmproduktion. Besluts(enligt föregående kalkylsituation), eftersom problemet har uppkommit som en följd av amortering och förräntning blir en särkost- senare års efterfrågeminskningar. Efterfrånad vid handlingsalternativet investera. 1 gan bedöms ha stabiliserats på nuvarande Hänsyn till biografdriftens och bolagets nivå. Relevanta kostnader kan prognostisesamkostnader skall dock inte tas trots att ras för en tioårsperiod. Därvid har hänkalkylsikten utvidgas till 10 år. syn tagits till skillnaderna i förslitningsgrad Ur bolagets synvinkel kan beslutspro- hos den tekniska utrustningen på biograferblemet formuleras på följande sätt: Kom- na och följaktligen också till investeringsbemer nettovärdet av löpande in- och utbe- hovet. Bolaget bedömer att om 10 år komtalningar under de 10 kommande åren att mer den tekniska utvecklingen att kräva ommöjliggöra förräntning och amortering av fattande nyinvesteringar på biograferna. investeringen?2 För att få svar på denna Denna kalkylsituation är betydligt mer komfråga kan följande kalkylmodell användas: plicerad än de båda föregående och endast det första steget i problemlösningen skall «-°-«•<*-') (5.1, behandlas här. q"—l Den första fråga som måste besvaras är om biografverksamheten som helhet är löndär: a = den annuitet som krävs för att förränta och amortera G under n år med kalkylräntan i, G = grundinvesteringen, q = räntefaktorn, dvs. (/ + i), i = kalkylräntan och n = antalet år.

1 När investeringen väl är beslutad kan bolaget dock åter ställas inför den första typen av kalkylsituation, t.ex. att efter ett år besluta om nedläggning. I så fall har dock in- och/ eller utbetalningar prognostiserats felaktigt vid investeringsbeslutet. 2 För en utförlig redogörelse för problem i samband med investeringskalkylering hänvisas läsaren till Asztély (1965).

SOU 1973: 16

sam, dvs. lämnar något bidrag till bolagets totala resultat. Figur 5.2 tänks i denna kalkylsituation illustrera en genomsnittlig årskalkyl under prognosperioden för hela biografdriften, som då blir kostnadsbärare. Alla kostnadsslag utom bolagets samkostnader (t.ex. direktionslöner) blir särkostnader. Den kritiska volymen blir kvs. I figuren ligger pv till vänster om kv,„ och biografdriften som helhet lämnar således ett negativt täckningsbidrag. Om emellertid pv hade legat till höger om kv3, t.ex. mellan kv, och kvit så hade biografdriften som helhet lämnat ett positivt täckningsbidrag. De tre genomgångna kalkylsituationerna visar att bidragsmetoden är tillämplig även vid långsiktigt beslutsfattande liksom att den ger underlag för handlandet även vid övergripande beslut, som i t. ex. den sista kalkylsituationen. Exemplen visar även att ett kostnadsslag (t. ex. periodiserade investeringsutgifter) som i en kalkylsituation är en samkostnad i en annan kalkylsituation kanske måste betraktas som en särkostnad. Ju mer tidsmässigt omfattande och ju mer övergripande kalkylsituationen är, desto mer likartad blir den kostnadsmassa som medtas i de båda kalkylmetoderna. Den grundläggande skillnaden i tankegång mellan de båda metoderna kvarstår dock. Först vid en mycket långsiktig bedömning av den totala verksamheten ger bägge metoderna samma resultat.

SOU 1973: 16 6 — 23479

6 Biografledets ekonomiska beteende. Redogörelse för och analys av fältundersökningens resultat

6.1 Uppdelning av undersökningspopulationen

6.2 Biografer med fler än fem föreställningar per vecka

I föreliggande kapitel redovisas och analyseras resultaten från undersökningarna i biografledet. Såsom framhölls i kapitel 4 svarar de till Svenska Filminstitutet avgiftspliktiga biograferna för den helt dominerande delen av biografledets samlade visningstillfällen. En granskning av bruttobiljettintäkternas storlek visar, att avgiftspliktiga biografer svarar för drygt 85 procent av de totala intäkterna i landet. Ur ekonomisk synvinkel är de icke-avgiftspliktiga biografernas roll således obetydlig. Dels spelar dessa biografer in endast en mindre del av totalintäkterna i branschen, dels lämnar de inte något bidrag till Svenska Filminstitutets fonder. 1 En annan skillnad mellan avgiftspliktiga och icke-avgiftspliktiga biografer ligger däri att de senare i stor utsträckning baserar sin verksamhet på frivilliga arbetsinsatser samt att andra kriterier än rent ekonomiska många gånger är bestämmande för biografens fortbestånd. De angivna skillnaderna mellan de båda biografslagen medförde att författaren på planeringsstadiet utgick från att svårigheter skulle uppstå att få de icke-avgiftspliktiga biograferna att delta i undersökningen. En olikartad uppläggning av undersökningarna har därför gjorts för de båda biograf typerna. I den följande framställningen behandlas därför de båda biografslagen vart för sig.

6.2.1 Undersökningarnas uppläggning och genomförande

ordinarie

Med hänsyn till de avgiftspliktiga biografernas ringa antal i förening med deras kvantitativa betydelse i framförallt ekonomiskt hänseende önskade filmutredningen högsta möjliga precision i undersökningen, dvs. en totalundersökning. Valet av undersökningsperiodens längd bedömdes ur ett flertal aspekter. Från filmutredningens sida framfördes önskemål om att låta undersökningarna omfatta kalenderåren 1963 t.o.m. 1969 med tanke på filmreformens genomförande den 1 juli 1963. Undersökningar av biografernas lönsamhet har gjorts vid ett tidigare tillfälle omfattande åren 1953 och 1954. Dessa undersökningsresultat bedömdes inte kunna tjäna som jämförelse för att studera skillnaderna i biografernas lönsamhet mellan tiden före och tiden efter filmreformens genomförande. I brist på jämförelsematerial fanns ingen logisk anledning att knyta undersökningsperioden till filmreformens genomförande. Å andra sidan ansågs förändringen i efterfrågeutvecklingen kräva att lönsamhetsutvecklingen studerades för en längre period. Fluktuationer i vissa bio1 Såsom senare skall visas utgör de i många fall dessutom en direkt ekonomisk belastning för vissa andra komponenter i branschen.

SOU 1973: 16

grafers biljettintäkter mellan skilda år kan vara mycket stora, bl.a. som en följd av skillnader i publikattraktivitet mellan skilda filmer. En genomsnittlig lönsamhetsutveckling för en följd av år måste därför ge en mer rättvisande bedömning än en punktskattning av ett enda år. Som undersökningsperiod valdes kalenderåren 1965 t.o.m. 1969, dvs. undersökningsperioden startar två år senare än filmutredningen föreslog. Avvikelsen från uppdragsgivarens ursprungliga önskemål har två förklaringar. Det främsta skälet är att en sjuårig undersökningsperiod skulle ha medfört att uppgifter hade måst insamlas om nöjesskattens storlek, vilket troligtvis skulle fått menlig inverkan på svarsfrekvensen. Dessutom ansåg författaren att fem år var en tillräckligt lång period för att eliminera risken för snedvridning i undersökningsresultaten på grund av årsfluktuationer i lönsamhetsutvecklingen. Eftersom biografernas räkenskapsår icke behöver sammanfalla med kalenderåret beslöts att det första undersökningsåret för varje biograf skulle utgöra det räkenskapsår vars bokslutsdatum inföll under kalenderåret 1965. Uppgifter inkrävdes således för detta och de därpå följande fyra åren. Eftersom ett räkenskapsår kan omfatta maximalt 18 månader eliminerades risken att nöjesskatten på något sätt skulle påverka undersökningsresultaten. Som undersökningspopulation valdes de biografer som enligt uppgifter från Filmägarnas Kontrollbyrå AB bedrev avgiftspliktig biografrörelse den 31 december 1969. I populationen kan därför finnas biografer, som vid mottagandet av frågeformuläret (april 1970) ännu icke hade avslutat det sista räkenskapsåret för undersökningsperioden. Detta kan ha inträffat om en biograf under perioden haft ett brutet räkenskapsår omfattande mer än 12 månader. Risken bedömdes vara obetydlig och togs medvetet för att inte förkorta undersökningsperioden. Undersökningsformulären utsändes i början av april 1970. Till de företag som i slutet av maj månad icke hade svarat utgick påminnelser samt nya formulär. Inga ytterSOU 1973: 16

ligare generella påminnelser gjordes. För några kedjebiografer har dock ytterligare påminnelser gjorts. I samtliga dessa fall hade löfte om deltagande i undersökningen lämnats på ett tidigt stadium av undersökningen. Författarens kontakter med dessa företag bestod därför främst i att påskynda materialsammanställningen. I många fall har författaren dessutom begärt in kompletterande uppgifter samt i några fall också kontrollerat erhållna uppgifter. Materialinsamlingen har därför dragit ut på tiden och de sista uppgifterna erhölls först i början av juni månad 1971. De avgiftspliktiga biograferna kan i undersökningshänseende lämpligen indelas i två delmängder (jfr kap. 4), nämligen enbiografföretag och kedjebiografer. För den senare mängden har hänsyn tagits till kostnader som i respektive företags bokföring ej fördelas på biograferna utan redovisas gemensamt för hela biografdriften. Till företag med två eller flera biografer utskickades därför två formulär. Det ena avsåg för biografdriften gemensamma kostnader och det andra de på respektive biograf fördelade kostnaderna. Formulären återfinns i bilagorna 3 och 4. Formuläret i bilaga 4 har använts för kedjebiografer samt med mindre modifieringar även för enskilda enbiografföretag och föreningsbiografer. I de modifierade formulären har hänsyn tagits till vissa på förhand kända olikheter i kontoplanerna för dessa biografer, t.ex. föreningsbiografernas avgift för central administration. Vid utformningen av formulären rådfrågades representanter för dels FHR, dels filmbranschen i övrigt, bl.a. för att hänsyn skulle kunna tas till nämnda skillnader i kontoplanerna mellan olika typer av biografer. I tabell 6.1 redovisas undersökningspopulationens fördelning på enbiografföretag och kedjebiografer. De senare har uppdelats på Stockholm, Göteborg, Malmö och landsorten. En begränsad osäkerhet vidlåder denna uppdelning. Till stockholmsbiografer har räknats biografer i Stockholms stad, men eftersom en exakt geografisk gränsdragning är svår att göra kan klassificeringen för en83

Tabell 6.1 Undersökningspopulation, bortfall samt i undersökningen erhållna respektive bearbetade svar. Avgiftspliktiga biografer. Specifikation

Enbiograf- Kedjebiografer företag S G M

Samtliga biografer L

Undersökningspopulation1 Bortfall

71 16

64 5

22 1

15 1

269 60

441 83

Erhållna svar Exkluderingar

55 6

59 3

21 5

14 —

209 4

358 18

Bearbetade svar

340 Bearbetade svar i procent av undersökningspopulationen

1 Enligt register hos Filmägarnas Kontrollbyrå AB. Beteckningar: S = Stockholm; G = Göteborg; M = Malmö; L = Landsorten

staka biografer ibland ifrågasättas.1 Slutligen bör om tabellen nämnas att uppgifterna avser förhållandena den 31 december 1969. Förändringar under undersökningsperioden kommenteras i texten. Såsom framgår av tabellen fanns den 31 december 1969 sammanlagt 441 avgiftspliktiga biografer i landet. Av dessa var 370 kedjebiografer och återstoden utgjordes av enbiografföretag. Totalt har 358 svar erhållits, vilket utgör ca 81 procent av populationen. De högsta svarsfrekvenserna återfinns inom gruppen storstadsbiografer, dvs. biografer i Stockholm, Göteborg och Malmö, med nära nog fullständig anslutning. Den lägsta svarsfrekvensen uppvisar enbiografföretagen, av vilka 63 är landsorts- och 8 storstadsbiografer. Utöver vad som redovisats i tabellen har ytterligare några svar erhållits. I Göteborg har en biograf bytt ägare under 1969 och för denna biograf har i bearbetningarna endast medtagits uppgifter för periodens fyra första år. (I gengäld tillkom under 1969 en biograf i Göteborg, varför antalet bearbetade svar är konstant för perioden.) Tre landsortsbiografer har under 1969 övergått från mängden avgiftspliktiga till mängden icke-avgiftspliktiga enheter. Eftersom biograferna de facto var i drift vid periodens slut har svaren bearbetats; för 1969 dock bland icke-avgiftspliktiga biografer.

84 Svar har också inkommit från sex den 31 december 1969 nedlagda biografer. Dessa svar har icke bearbetats då biograferna ej ingick i populationen. Orsakerna till bortfallet är endast begränsat kända. Inom gruppen enbiografer lades en enhet ner under 1969 men avregistrerades ej i registret hos Filmägarnas Kontrollbyrå AB. 2 Ett företag med en avgiftspliktig och ett antal icke-avgiftspliktiga biografer uppgav sig överhuvud icke kunna lämna erfoderliga uppgifter på grund av gemensam bokföring för samtliga biografer. Ett annat företag med 18 avgiftspliktiga biografer gör månadsbokslut för var och en av dessa enheter utom under räkenskapsårets sista månad, då bokslut görs endast för hela verksamheten. Författaren erbjöds »11-månadersredovisning» som svar på ställda frågor. På grund av den bristande jämförbarhet som skulle ha uppstått mellan dessa svar och materialet i övrigt avböjdes erbjudandet. Av tabellen framgår att sammanlagt 18 svar exkluderats. För enbiografföretagen 1 Hägersten (Aspudden), Jakobsberg, Solna, Sundbyberg och Täby har samtliga hänförts till landsorten. 2 Eftersläpning i avregistreringen är vanlig och kan uppgå till flera år. Möjligen skulle ytterligare bortfall kunna förklaras av denna eftersläpning. Orsaken till att svar erhållits från några nedlagda biografer beror också på denna eftersläpning.

SOU 1973: 16

gäller att vissa kostnadsuppgifter ej kunnat separeras respektive att kostnadsbilden varit ofullständig. Två av stockholmsbiograferna startades under 1969 och uppgifterna avsåg enbart del av året. Den tredje stockholmsbiografen används omväxlande som biograf och teater och uppgifterna ansågs därför ej jämförbara med övriga svar. De fem biograferna i Göteborg exkluderades då tillförlitligheten i lämnade uppgifter ej kunde garanteras. Dessa biografer har fusionerats under perioden och nuvarande ägare uppgav sig sakna tillgång till erforderliga redovisningshandlingar. Två av de exkluderade landsortsbiograferna startades under 1969 och för de båda andra kunde kostnadsuppgifterna icke separeras. I frågeformuläret inkrävdes uppgifter om räkenskapsårets omfattning samt eventuella förändringar i detta under undersökningsperioden. Principiellt skulle (som ytterlighetsfall) kunna tänkas att en biograf i t. ex. början och slutet av undersökningsperioden haft räkenskapsår omfattande 18 månader, i vilket fall erhållna uppgifter skulle ha kommit att omfatta 72 i stället för 60 verksamhetsmånader. Samtliga biografer som existerat under hela perioden har emellertid redovisat uppgifter för exakt 60 månader. Ett kedjeföretag med alla biografer i Stockholm har under perioden haft ett 15månaders och ett 9-månaders räkenskapsår med ett mellanliggande 12-månadersår. Författaren har inte funnit någon logisk korrigeringsgrund och har därför accepterat de brutna räkenskapsåren utan några ändringar. I uppgifterna för år 1966 ingår därför 13 biografer med räkenskapsår omfattande 15 månader och för 1968 17 biografer med räkenskapsår omfattande 9 månader.1

6.2.2 Biografernas intäktsstruktur Biografernas intäkter kan indelas i två delmängder, nämligen dels biljettintäkter brutto, dvs. intäkter före avdrag för avgifter till Svenska Filminstitutet, dels övriga intäkter. Den senare mängden omfattar reklamfilmsintäkter, intäkter från konfektförSOU 1973: 16

sälj ning, hyresintäkter vid tillfällig uthyrning av biograflokalen samt diverse intäkter såsom garderobsintäkter, intäkter från programförsäljning etc. Intäktsstrukturen beskrivs i det följande först för kedjebiografer och därefter för enbiografföretag. Kedjebiografernas intäkter kan i allmänhet direkt härledas till respektive biograf. Reklamfilmsintäkter och intäkter från konfektförsäljning kan dock vara gemensamma för biografrörelsen. Författaren vet att så har varit fallet för två företag. I det ena fallet (3 storstads- och 26 landsortsbiografer) har fördelningen på skilda biografer av båda dessa intäktsslag gjorts av företaget självt. I det andra fallet (8 landsortsbiografer) erhöll författaren enbart uppgift om nettot av konfektförsäljningen för hela biografdriften. Bland alternativa fördelningskriterier valde författaren bruttobiljettintäkten för respektive biograf. Intäktsstrukturen hos storstädernas och landsortens kedjebiografer framgår av tabellerna 6.2 t.o.m. 6.5, i vilka intäkterna redovisas dels i genomsnitt per biograf och år, dels genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Den senare uppgiften avser genomsnittet av i respektive tabell redovisade årsgenomsnitt. En granskning av bruttobiljettintäkternas utveckling under perioden visar för 1966 och 1967 en uppgång i jämförelse med år 1965, en kraftig nedgång under 1968 samt en begränsad återhämtning under 1969 — i inget fall dock till 1967 års nivå. För stockholmsbiograferna inträffade dock nedgången redan efter periodens andra år. Eftersom uppgifterna avser biografernas räkenskapsår kan ej en direkt jämförelse med de totala bruttobiljettintäkterna för hela landet göras, då dessa redovisas per spelar, dvs. för tiden 1 juli t.o.m. 30 juni. Såsom framgår av redogörelsen i kapitel 3 var emellertid bruttoinspelningen i landet som 1

Det bör observeras att hela intäkts- respektive kostnadsmängden för undersökningsperioden finns med för dessa biografer. De tidigare nämnda biograferna för vilka »11-månadersuppgifter» skulle ha kunnat erhållas uteslöts därför att en obestämbar del av intäkterna respektive kostnaderna skulle ha saknats. 85

Tabell 6.2 Biografernas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i Stockholm. Specifikation

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Proc.

Biljettintäkter brutto Reklamfilmsintäkter Intäkter från konfektförsäljning Hyresintäkter vid tillfällig uthyrning av biograflokalen Diverse intäkter

736.415 12.815 9.240

892.626 14.594 10.709

845.009 680.801 748.906 15.138 13.526 14.354 10.448 8.653 8.942

780.751 14.085 9.598

96,4 1,7 1,2

0,6

0,1

Summa intäkter i genomsnitt per biograf

875.453 707.999

100,0

Summa andra intäkter än 28.201 biljettintäkter i genomsnitt per biograf

3,6

Antal biografer

49 Tabell 6.3 Biografernas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i Göteborg. Specifikation

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Proc.

Biljettintäkter brutto Reklamfilmsintäkter Intäkter från konfektförsäljning Hyresintäkter vid tillfällig uthyrning av biograflokalen Diverse intäkter

711.868 13.528 7.683

844.813 889.856 16.045 15.980 8.594 9.290

805.333 12.291 8.357

844.821 14.664 8.284

819.338 14.501 8.442

96,7 1,7 1,0

0,5

0,1

Summa intäkter i genomsnitt per biograf

847.276 100,0

Summa andra intäkter än biljettintäkter i genomsnitt per biograf

16 Antal biografer

helhet praktiskt taget oförändrad mellan spelåren 1966/67 och 1967/68 för att sedan sjunka något under 1968/69. Under hösten 1968 var enligt Svenska Filminstitutets verksamhetsberättelse (1968/69) besöksfrekvensen på biograferna nära 20 procent lägre än under motsvarande period 1967, medan enligt påföljande års verk-

3,3

samhetsberättelse hösten 1969 uppvisade en kraftig uppgång i besöksfrekvensen. Med hänsyn till nämnda variationer och olikheter i redovisningsperioderna förefaller tendensen i undersökningsmaterialet att väl överensstämma med utvecklingen för landets samtliga biografer. En jämförelse mellan biljettintäkter och SOU 1973: 16

Tabell 6.4 Biografernas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i Malmö. Specifikation

Biljettintäkter brutto Reklamfilmsintäkter Intäkter från konfektförsäljning Hyresintäkter vid tillfällig uthyrning av biograflokalen Diverse intäkter

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Proc.

633.178 552.165 575.063 9.989 11.621 10.425 9.989 10.091 9.753

572.505 10.803 9.770

95,6 1,8 1,6

535.978 566.139 10.721 11.257 9.144 9.873

0,8

1.110 561.342

885 1.292 592.762 660.370

1.561 578.612

1.437 600.868

1.257 598.791

0,2 100,0

4,4

—

—

3.660 Summa intäkter i genomsnitt per biograf Summa andra intäkter än biljettintäkter i genomsnitt per biograf Antal biografer

4.930 Tabell 6.5 Biografernas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i landsorten. 1965

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Proc.

Biljettintäkter brutto Reklamfilmsintäkter Intäkter från konfektförsäljning Hyresintäkter vid tillfällig uthyrning av biograflokalen Diverse intäkter

236.659 266.032 291.100 273.842 282.217 5.044 5.245 5.367 4.748 4.599 3.342 3.316 3.545 4.016 3.985

269.970 5.001 3.641

96,3 1,8 1,3

Summa intäkter i genomsnitt per biograf Summa andra intäkter än biljettintäkter i genomsnit t per biograf

Specifikation

Antal biografer

0,5

216 127 276.157 301.579

108 283.900

374 292.937

210 280.270

0,1 100,0

3,7

—

—

övriga intäkter visar att de senare utgör mellan 3,3 och 4,4 procent av totalintäkterna. Jämförelsen är dock delvis missvisande. Övriga intäkter utgörs till största delen av nettointäkter, medan biljettintäkterna i sig medför både proportionellt och progressivt rörliga kostnader i form av filmhyror, avgifter till Svenska Filminstitutet samt STIMSOU 1973: 16

avgifter. Med nuvarande ordning har en biograf inga eller mycket små (marginella justeringar av filmhyresskalorna) möjligheter att påverka dessa kostnader. I genomsnitt för perioden uppgår de till ca 45 procent av bruttobiljettintäkterna och utgör således en betydande post av den totala kostnadsmassan. Om man då i stället jämför bil87

j ettintäkter och övriga intäkter efter redukRelationen mellan biljettintäkter och övtion för dessa kostnader, så finner man att riga intäkter skiljer sig något från kedjebioden så uppkomna reducerade totalintäkten grafernas. För enskilda biografer och för till mellan ca 6 och ca 8 procent utgörs av avgiftsbefriade föreningsbiografer utgör övövriga intäkter, vilket märkbart ökar deras riga intäkter i genomsnitt för perioden 2,3 relativa betydelse. respektive 2,7 procent. De avgiftspliktiga För enbiografföretagen har redovisningen föreningsbiografernas övriga intäkter uppgår gjorts med fördelning på enskilda biograf- dock till 4,9 procent av totalintäkterna, dvs. företag och föreningsbiografer. De senare utgör en större andel än hos alla typer av har i sin tur uppdelats på avgiftspliktiga och kedjebiografer. Förklaringen därtill kan häravgiftsbefriade biografer. Intäktsstrukturen ledas till posten »diverse intäkter» och det för ifrågavarande biografer framgår av ta- är möjligt att några biografer här även inbellerna 6.6 t. o. m. 6.8. Tabellerna visar att kluderat hyresintäkter vid tillfällig lokalutbiljettintäkternas fördelning i stort sett följer hyrning. samma mönster som för kedjebiograferna, En granskning av reklamfilmsintäkterna dvs. två år med stigande intäkter, därefter en visar att dessa är markant lägre för de ennedgång under 1968 samt återhämtning un- skilda biograferna än för kedjebiograferna der periodens sista år. För samtliga dessa och de avgiftspliktiga föreningsbiograferna. biograftyper har återhämtningen under 1969 Även för de avgiftsbefriade föreningsbioinneburit att intäkterna stigit till 1967 års graferna är reklamfilmsintäkterna högre än nivå eller mera. Av tabellerna 6.7 och 6.8 för enbiografföretagen. Skillnaden förklaras framgår också att »hyresintäkter vid tillfäl- troligen av att kedjeföretagen — och i lig uthyrning av biograflokalen» ej redovi- många fall troligen också föreningsbiograsats för föreningsbiograferna. Till dessa bio1 grafer ställdes ingen fråga om detta slags Som exempel på ett sådant problem kan hyresintäkter. Den hos föreningsbiograferna nämnas intäkter i samband med föreningens teaterverksamhet. Skall hela, del av eller ingen del bedrivna övriga verksamheten i biograflo- alls av överskottet krediteras biografdriften? Är kalen ansågs nämligen ge upphov till svåra biografrörelsen den »huvudsakliga» verksamheten och teateraktiviteterna en »biverksamhet» avgränsningsproblem.1 — eller tvärtom?

Tabell 6.6 Biografernas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Enskilda enbiografföretag. Specifikation

Biljettintäkter brutto Reklamfilmsintäkter Intäkter från konfektförsäljning Hyresintäkter vid tillfällig uthyrning av biograflokalen Diverse intäkter Summa intäkter i genomsnitt per biograf

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Proc.

209.915 2.064 2.196

240.054 2.454 2.561

260.047 2.531 2.553

254.088 2.660 2.608

274.686 2.711 1.742

247.758 2.484 2.332

97,7 1,0 0,9

0,1

507 600 748 758 867 214.833 246.052 266.299 260.449 280.459

696 253.618

0,3 100,0

Summa andra intäkter än biljettintäkter i genomsnitt per biograf

2,3

Antal biografer

—

—

88 SOU 1973: 16

Tabell 6.7 Biografernas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genom snittligt för hela undersökningsperioden. Avgiftspliktiga föreningsbiografer. 1965

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Proc.

Biljettintäkter brutto Reklamfilmsintäkter Intäkter från konfektförsäljning Diverse intäkter

131.428 2.644 1.082

151.990 2.226 1.340

184.617 170.336 3.495 3.037 1.232 1.554

187.296 3.410 1.825

165.133 2.962 1.407

95,1 1,7 0,8

2,4

Summa andra intäkter än biljettintäkter i genomsnitt per biograf

4,9

Summa intäkter i genomsnitt per biograf

—

Specifikation

Antal biografer

10 Tabell 6.8 Biografernas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Avgiftsbefriade föreningsbiografer. 1965

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Proc.

Biljettintäkter brutto Reklamfilmsintäkter Intäkter från konfektförsäljning Diverse intäkter

140.763 2.016 1.280

159.010 2.108 1.271

170.940 2.444 1.288

167.596 2.284 1.079

169.664 1.952 854

161.595 2.161 1.154

97,3 1,3 0,7

0,7

Summa andra intäkter än biljettintäkter i genomsnitt per biograf

2,7

Summa intäkter i genomsnitt per biograf

100,0

—

—

Specifikation

Antal biografer

ferna — kan erbjuda samordnade reklamfilmsvisningar på flera biografer och därigenom lättare attrahera reklamköparna. Även vid överenskommelser om ersättning för konfektförsäljning torde kedjebiograferna som grupp ha en gynnad förhandlingsposition i jämförelse med framförallt enbiografföretagen. 6.2.3 Biografernas särkostnadsstruktur Biografernas kostnadsstruktur är betydligt mer komplicerad än deras intäktsstruktur. SOU 1973: 16

Intresset riktas först mot skillnaden mellan särkostnader och samkostnader. Därefter kommenteras särkostnaderna och möjligheterna att jämföra olika biografer med avseende på dessa kostnader. Jämförbarheten är bl. a. beroende på om biograferna ingår i ett integrerat företag eller ej. Den sammanhänger emellertid också med redovisningens uppbyggnad. En del kostnadsslag utgör särkostnader men behandlas inom vissa företag vid redovisningen som samkostnader för hela biograf driften. Vid bearbetningen av undersökningsmaterialet har ett antal pro-

blem uppstått med kostnadsklassificeringen. För att rätt bedöma karaktären hos det redovisade materialet krävs en utförlig redogörelse för författarens behandling av inkomna uppgifter. Såsom nämndes i föregående kapitel kännetecknas särkostnaderna av att de helt försvinner om kostnadsbäraren elimineras och detta gäller antingen kostnaden är fast eller rörlig. Huruvida en viss kostnad skall hänföras till mängden särkostnader eller ej beror som tidigare framhållits på avgränsningen av begreppet »kostnadsbärare». Såsom framhölls i kapitel 5 har författaren därvid valt biografåret bl. a. av det skälet att för många biografer frågan om verksamhetens upphörande med jämna mellanrum torde aktualiseras. Av praktiska skäl har i undersökningen därvid begreppet »biografår» hänförts till respektive biografs räkenskapsår. De kostnader som under räkenskapsåret återfinns i bokföringen kommer därvid att företrädesvis utgöra antingen fasta eller rörliga särkostnader. Samkostnaderna, vilka behandlas i nästa underavsnitt, har med ett undantag icke påverkat här presenterade resultat. Undantaget utgörs av posten »reparationer och underhåll». I undersökningsformuläret ombads företagen uppge omfattningen av dels kostnader avseende »reparationer och underhåll som bokförts så att nettovinsten nedbringats», dels under perioden gjorda investeringar. Författaren förbisåg emellertid två bestämmelser i taxeringsförordningen, enligt vilka biograferna vid taxeringen kan göra avdrag för kostnader som ur företagsekonomisk synvinkel är att betrakta som investeringar. Den ena regeln avser kostnader för ny-, tilleller ombyggnad i förhyrd fastighet, den andra s. k. förbrukningsinventarier, vilkas livslängd inte beräknas överstiga tre år. Granskningen av undersökningsmaterialet visade att såväl frekvensen av som storleken på dessa taxeringsmässiga kostnader antog höga värden, och att utfallet av lönsamhetsbedömningen för biograferna skulle bli högst varierande beroende på hur dessa kostnader behandlades. En okulärbesiktning av hela undersökningsmaterialet antydde att

reparationer och underhåll under ett »normalår» uppgick till ca 5 procent av bruttobiljettintäkterna. Med denna norm som bas inkrävdes specifikation av reparations- och underhållskostnaderna för samtliga biografer (biografår) för vilka ifrågavarande kostnader översteg nämnda procenttal. Sammanlagt fanns 129 biografår, varav endast ett avsåg enbiografföretag, för vilka del av reparations- och underhållskostnaderna överfördes till investeringar. Samtliga företag utom ett kunde ange den exakta fördelningen. För ett av företagen har beloppen för tre biografår uppskattats, men det eventuella fel som därvid uppstått kan negligeras. Totalt har för hela undersökningsperioden särkostnaderna reducerats med 9,5 mkr och motsvarande belopp överförts till investeringsutgifterna för perioden. Beloppet är praktiskt taget helt hänförbart till kedjebiograferna och fördelar sig på biografer i Stockholm med ca 5,8 mkr, i Göteborg med ca 1,0 mkr, i Malmö med ca 0,2 mkr och i landsorten med ca 2,5 mkr. I genomsnitt per biograf och år gör detta för olika biograflokaliseringar ca 21 tkr, ca 12 tkr, ca 3 tkr respektive ca 2 tkr. För berörda biografer är reduktionen dock betydligt större; i enstaka fall med belopp på flera hundratusental kronor. Kostnadsslaget löner inklusive sociala avgifter har delvis vållat problem vid bearbetningen av undersökningsresultaten. För fyra av företagen behandlas i redovisningen de sociala avgifterna som samkostnader för hela biografdriften. Författaren har för dessa företag erhållit enbart totalsumman för respektive år. Beräkningar av de sociala avgifternas storlek under undersökningsperioden har gjorts av AB Svensk Filmindustri (SF) och Sandrew Film & Teater AB. Resultatet av SF:s beräkningar har återgetts i tabell 6.9 och avser genomsnittliga procentsatser för SF:s helägda landsortsbiografer. Tabellens nedersta rad visar de procenttal författaren använt vid skattningarna av de sociala avgifterna. Dessa procentsatser utgör genomsnittet av SF:s och Sandrews var för sig gjorda beräkningar. För att validera skattningstekniken gjordes för ett av de fyra företagen med omSOU 1973: 16

Tabell 6.9 De sociala avgifternas utveckling i procent av lönekostnaden under undersökningsperioden. Specifikation

1969 ATP Sjukförsäkring Yrkesskadeförsäkring TGL/AGB Allmän arbetsgivareavgift

3,98 1,50 0,28 0,81

4,50 1,50 0,13 0,71

4,96 2.60 0,12 0,56

5,32 2,60 0,18 0,54

—

—

—

—

5,79 2,60 0,17 0,66 1,00

Summa sociala avgifter

6,57

6,84

8,24

8,64

10,22

Använda procentsatser

6,50

7,00

8,40

8,80

10,20

Källa: AB Svensk Filmindustri. Beräkningarna baserade på helägda landsortsbiografer.

fattande biografrörelse dessutom för samtliga fem år en fördelning av uppgivna sociala avgifter med utgångspunkt i biografernas lönekostnader. Avvikelserna mellan denna beräkning och skattningen med hjälp av procentsatserna i tabell 6.9 uppgick till mellan ca 25 tkr och ca 75 tkr per år. Efter samråd med representanter för ifrågavarande företag kunde diskrepanserna härledas till dels icke-avgiftspliktiga, dels under perioden nedlagda biografer. De sociala avgifterna kan visserligen variera något mellan skilda biografer beroende på t. ex. antal arbetstimmar och personalens ålder, men i stort sett torde skattningstekniken vara acceptabel. Även i ett annat avseende har uppgivna lönekostnader särskilt granskats. För att få största möjliga jämförbarhet mellan biograferna separerades i frågeformuläret »lön till biograf ägaren ooh dennes familj» från lön till föreståndare och anställd personal i övrigt. För kedjebiograferna gäller att praktiskt taget enbart anställd personal sköter verksamheten. Undantagsvis har dock medintressents andel av rörelseresultatet upptagits bland lönekostnaderna eller som separat kostnadspost. Efter kontroll hos vederbörande företag har dessa »kostnader» strukits, dvs. biografens rörelseresultat har ökats i motsvarande mån. Klassificeringen av reklamkostnaderna i sär- och samkostnader har delvis varit svårSOU 1973: 16

genomförbar. Biografdriftens samkostnader, t. ex. kostnader för reklam ateljéer, behandlas först i avsnitt 6.2.4.3. För samtliga biografer i Göteborg, Malmö och landsorten redovisas reklamkostnaderna i företagens bokföring separat. Beträffande stockholmsbiograferna har problem uppstått i några fall. För ett företag gäller att vissa reklamtjänster (skyltning i biograflokalen, övrig affischering etc.) köps från utomstående specialistföretag. Kostnaderna fördelas i biografföretagets redovisning på respektive stockholmsbiograf men kan, på grund av olikheter i redovisningsprinciperna mellan skilda år, ej specificeras för mer än två av undersökningsåren. För övriga tre år ingår dessa kostnader bland »diverse omkostnader». Kostnaderna kan åtminstone delvis ha karaktär av samkostnader för företagets samtliga stockholmsbiografer och borde således i viss — troligtvis obetydlig — omfattning ha exkluderats från i detta avsnitt redovisade särkostnader. Då detta icke varit möjligt för samtliga år har författaren valt att bland särkostnaderna inkludera kostnaderna även för de två år då separation varit möjlig. Författaren vet att likartade förhållanden gäller för åtminstone ytterligare ett företag, dvs. att här nämnda kostnader för inköp av reklamtjänster icke är särredovisade. För ett annat företag, med biografverk91

samheten förlagd till enbart Stockholm, har grafer i egen fastighet är emellertid så litet biografernas reklam särkostnader erhållits och variationerna i lokalernas storlek, utsom en klumpsumma för vart och ett av un- formning och läge så omfattande, att jämdersökningsåren. Efter samråd med ifråga- förelser måste göras med stor försiktighet. varande företag har totalkostnaderna för För undersökningsmaterialet i dess helhet respektive år av författaren fördelats på så förefaller det emellertid möjligt att dra slutsätt att 40 procent betraktats som radannon- satsen att uppskattade hyror inte avviker sering och fördelats med lika belopp på var- från faktiskt erlagda hyror. Det är främst je biograf. Av återstoden, 60 procent, har två förhållanden som kan anföras som stöd 75 procent belastats premiärbiograferna och för en sådan konklusion. För det första är 25 procent övriga biografer, varvid kostna- den genomsnittliga hyreskostnaden för 13 derna fördelats i relation till biografernas hyrda lokaler i Malmö högre än den genombruttobiljettintäkter. snittliga hyreskostnaden för göteborgsbiograFlertalet biografer bedriver verksamheten fer i egen fastighet, dvs. av företagen uppi hyrda lokaler och hyreskostnaden betrak- skattade hyror. De förra har för år 1969 tas för dessa biografer tillsvidare som en en hyreskostnad på i genomsnitt 96 934 krosärkostnad. 1 I undersökningsmaterialet finns nor och de senare 81 220 kronor. För det emellertid åtta biografer i Stockholm, fem andra uppgår den beräknade genomsnittsi Göteborg, en i Malmö och 37 i landsorten hyran för de 37 landsortsbiograferna i egen för vilka rörelsen bedrivs i egen fastighet fastighet till 33 919 kronor för år 1969 meeller i fastighet tillhörande medintressent i dan motsvarande kostnad för landsortsbiobiografrörelsen. Hyreskostnaden har för des- grafer i hyrda lokaler är något högre eller sa biografer betraktats som en särkostnad 34 345 kronor. för biografen enligt alternativkostnadsprinSlutligen bör nämnas att kontoplanen för cipen. Detta kräver emellertid att angivna vissa biografer ej medger separation av kosthyror överensstämmer med den hyresintäkt nadsposterna »frakt» och »strömförbruksom skulle ha uppstått om lokalen hade ning». Frakt- respektive strömkostnader inhyrts ut i stället för att användas i biograf- går för ca 50 respektive ca 30 landsortsbiorörelsen. Generellt torde gälla att efterfrå- grafer i posten »diverse omkostnader». gan på den typ av lokaler det är fråga om Kedjebiografernas särkostnader har återär starkt begränsad, vilket behandlas senare getts i tabellerna 6.10 t. o. m. 6.13. Såsom i framställningen. Det går emellertid inte att framgår av dessa tabeller utgör filmhyran klarlägga efterfrågans storlek och således ej den tyngst vägande kostnaden för samtliga heller hyrornas höjd mätt som alternativ- biografer uppgående till drygt 40 procent kostnaden. För att erhålla jämförbarhet mel- av totalkostnaden. Grunderna för filmhyrans lan biograferna i undersökningen har hyres- beräkning redovisades i kapitel 4. Det bör kostnaden även för dessa biografer behand- emellertid påpekas att integrerade företag lats som en särkostnad. belastar egna biografer med filmhyra enligt En jämförelse mellan uppskattade hyres- samma debiteringsprinciper som vid filmutkostnader för lokaler i egna fastigheter och hyrning till fristående biografer. Samtliga i faktiskt erlagda hyror för hyrda lokaler är undersökningen ingående biografer är därsvår att göra. Båda hyresslagen påverkas av för i detta hänseende jämförbara. en mängd faktorer såsom lokalens storlek, Avgifterna till Svenska Filminstitutet och läge, standard etc. samt kanske framförallt STIM utgör proportionellt rörliga kostnader av lokalägarens alternativa uthyrningsmöj- och uppgår till 10,0 respektive 0,9 procent ligheter. För biograferna i Stockholm och Göteborg gäller att den beräknade genom1 Om hyreskostnaden skall anses utgöra en snittliga hyreskostnaden för lokaler i egen särkostnad för biografåret sammanhänger bl. a. fastighet är högre än genomsnitthyran för med hyreskontraktets utformning (jfr kap. 5). hyrda lokaler på respektive ort. Antalet bio- Problemet beaktas ytterligare längre fram i detta kapitel. 92

SOU 1973: 16

av bruttobilj ettintäkterna. 1 Jämförs dessa kostnader med biljettintäkterna i tabellerna 6.2 t. o. m. 6.5, finner man att de utgör inte fullt 10,9 procent. Den obetydliga skillnaden beror på att STIM-avgifterna för några företag redovisas bland »diverse omkostnader». Övriga kostnadsslag är till sin karaktär en blandning av rörliga särkostnader och fasta särkostnadskomponenter. Hyreskostnaderna torde för flertalet biografer utgöra en fast särkostnadskomponent men undantag finns. Såsom framgår av tabellerna 6.10 t. o. m. 6.13 fluktuerar den genomsnittliga hyreskostnaden för biograferna i Stockholm och Malmö. För biograferna i Göteborg och på landsorten ökar den dock något varje år. Den kraftigaste fluktuationen uppvisar stockholmsbiograferna, vilket främst förklaras av att ett av biografbolagen, såsom tidigare nämnts, haft två brutna räkenskapsår omfattande 15 (1966) respektive 9 (1968) månader. Hyreskostnaden för enstaka biografer kan emellertid av olika anledningar variera mellan skilda år. Av redovisningstekniska skäl förekommer förskjutning av kvartalshyran mellan åren. Ett räkenskapsår kan ha debiterats med t. ex. fem och det påföljande året med enbart tre kvartalshyror. För ett fåtal biografer gäller dessutom att hyreskostnaden helt eller delvis är en rörlig kostnad, varvid hyran baseras på biljettintäkterna. Av tabellerna framgår att även lönekostnaderna fluktuerar något. För biograferna i Stockholm och Göteborg är den genomsnittliga lönekostnaden något lägre 1968 i jämförelse med 1967. Biograferna i Malmö och på landsorten har däremot haft stigande lönekostnader under perioden. Som en följd av dels stigande personallöner men även andra kostnadsökningar, dels den allmänna efterfrågeminskningen har kostnadsmedvetandet troligen starkt ökat hos företagen. Lönekostnaderna är till sin karaktär såväl fasta som rörliga. Den fast anställda personalen kompletteras i högre eller lägre utsträckning med extrapersonal med hänsyn till variationer i publiktillströmningen. Eftersom nedgången i biljettintäkterna var mycket kraftig under 1968 sjönk helt följdrikSOU 1973: 16

tigt även lönekostnaderna för detta år för biograferna i Stockholm och Göteborg. Lönekostnadernas stegring i Malmö var så obetydlig att även dessa biografer troligtvis minskat personalvo/ymen. För landsortsbiograferna har emellertid den genomsnittliga lönekostnaden ökat under perioden, vilket sannolikt sammanhänger med att belastningsvariationerna inte är så stora för dessa biografer och att följaktligen mängden extrapersonal är mindre och därmed också möjligheterna till tillfälliga personalreduktioner. För enstaka biografer kan lönekostnaderna fluktuera mycket kraftigt mellan skilda år. Under år 1968 har dessa kostnader minskat starkt för många biografer i främst Stockholm. Utöver återhållsamhet med extrapersonal har även andra kostnadssänkande åtgärder vidtagits, såsom övergång från platsnumrerade biljetter till nummerföljdsbiljetter (icke platsnumrerade), reducerat öppethållande av biljettkassorna, indragning av eftermiddagsföreställningar etc. Samtliga dessa åtgärder har bidragit till den skenbart gynnsamma lönekostnadsutvecklingen. För några av stockholmsbiograferna steg dock lönekostnaderna åter under år 1969. Årsfluktuationer av detta slag kan ha flera förklaringar och ett helt entydigt mönster går ej att upptäcka. Den främsta orsaken till fluktuationer i lönerna mellan skilda år torde utgöras av efterfrågevariationerna. I allmänhet gäller därvid att publikdragande filmer medför ökade insatser av extrapersonal. Ett bolag uppger dock som förklaring till minskade lönekostnader för en av biograferna under år 1969 att man det året hade en »långkörare» och att personalplaneringen därigenom underlättades. För ett annat bolag medförde en publikdragande film i stället kraftigt ökade lönekostnader på en biograf. I detta fall tvingades man hålla läktaren öppen i större utsträckning än normalt samtidigt som publikuppträdandet var sådant att extrapersonal fick avdelas för 1 Om biografägaren är medlem i Sveriges Biograf ägareförbund, i annat fall uppgår STIMavgiften till 1,17 procent av bruttobiljettintäkterna.

Tabell 6.10 Biografernas genomsnittliga sär kostnadsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i Stockholm. Specifikation

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Proc.

Filmhyra 254.613 Avgift till Svenska Film79.691 institutet samt STIM-avgift Hyror 80.491 Löner inkl. sociala avgifter 101.133 Reklam 55.296 Frakter 453 Strömförbrukning 7.479 Diverse omkostnader 30.417

328.624 96.969

313.979 91.763

239.281 73.674

257.961 81.419

278.892 84.703

41,9 12,7

91.519 116.743 56.628 178 7.406 32.698

86.925 121.571 55.324 215 7.808 33.885

81.258 114.471 61.091 185 7.379 29.291

89.179 131.204 68.608 272 8.802 31.340

85.874 117.024 59.389 261 7.775 31.526

12,9 17,6 8,9

Summa kostnader i genomsnitt per biograf

730.765 711.470

100,0

—

—

Antal biografer

609.573 49

i

L2 4,8

Mindre än 1 promille.

Tabell 6.11 Biografernas genomsnittliga särkostnadsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i Göteborg. Specifikadon

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Proc.

Filmhyra 254.436 Avgift till Svenska Film77.534 institutet samt STIM-avgift Hyror 61.751 Löner inkl. sociala avgifter 95.929 Reklam 53.868 Frakter 1.253 Strömförbrukning 4.986 Diverse omkostnader 26.061

310.886 92.053

324.965 97.047

282.612 296.283 87.964 91.576

293.836 89.235

43,8 13,3

66.883 108.744 57.792 1.014 4.457 27.390

68.877 127.410 68.195 1.289 5.731 32.404

69.002 124.389 71.436 1.155 6.283 35.518

73.127 135.130 69.246 1.685 6.386 30.713

67.928 118.320 64.107 1.279 5.569 30.417

10,1 17,6 9,6 0,2 0,8 4,6

Summa kostnader i genomsnitt per biograf

669.219 725.918

100,0

—

—

Antal biografer

575.818 16

övervakningsuppgifter. Överhuvud gäller att publikuppträdandet förefaller bli allt »fränare». Detta medför inte enbart ökade lönekostnader för biograferna genom att personalvolymen måste dimensioneras med hänsyn till även övervakningsuppgifter utan också kostnadsökningar genom ökat slitage på inventarierna. Reklamkostnaderna kan till stor del troligtvis betraktas som en fast särkostnadskomponent, i varje fall för landsortsbiografer och

sannolikt i stor utsträckning även för biograferna i Göteborg och Malmö. För stockholmsbiograferna förekommer visserligen såsom tidigare nämnts ett inslag av samkostnader. Den större delen av dessa biografers reklamkostnad utgörs dock av till respektive biograf direkt hänförbara kostnader för premiär- och stödannonsering. Även frakt- och strömkostnader kan i huvudsak betraktas som fasta särkostnadskomponenter. Strömförbrukningen är beroende SOU 1973: 16

Tabell 6.12 Biografernas genomsnittliga särkostnadsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i Malmö. Specifikation

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Proc.

Filmhyra 184.566 Avgift till Svenska Film58.632 institutet samt STIM-avgift Hyror 73.352 Löner inkl. sociala avgifter 75.230 Reklam 39.101 Frakter 1.938 Strömförbrukning 4.210 Diverse omkostnader 20.866

197.376 222.907 61.432 68.896

181.508 60.339

195.667 62.215

196.405 62.303

39,9 12,7

72.072 77.118 36.302 1.704 3.428 15.607

78.028 91.518 45.863 2.124 3.811 20.631

74.299 91.921 51.029 2.216 3.431 21.131

79.619 100.724 56.128 2.247 4.063 19.056

75.474 87.302 45.685 2.046 3.789 19.458

15,3 17,7 9,3 0,4 0,8 3,9

Summa kostnader i genomsnitt per biograf

100,0

14 Antal biografer

Tabell 6.13 Biografernas genomsnittliga särkostnadsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i landsorten. Specifikation

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Proc.

83.321 25.501

94.822 28.639

105.207 31.426

95.813 29.549

99.080 30.416

95.649 29.106

40,0 12,2

28.471 44.345 11.245 1.599 1.946 9.453

31.080 48.861 12.698 1.724 1.842 10.242

32.366 55.962 13.712 1.882 1.850 10.279

32.790 59.364 14.627 2.030 1.875 10.955

34.268 63.813 16.913 2.129 1.931 10.913

31.795 54.469 13.839 1.873 1.889 10.368

13,3 22,8 5,8 0,8 0,8 4,3

229.908 252.684

100,0

—

—

Filmhyra Avgift till Svenska Filminstitutet samt STIM-avgift Hyror Löner inkl. sociala avgifter Reklam Frakter Strömförbrukning Diverse omkostnader

Summa kostnader i genom- 205.881 snitt per biograf Antal biografer

enbart av antalet föreställningar och deras längd. Frakterna varierar obetydligt med verksamhetsvolymen mätt i antalet visade filmer per år. Ju fler filmer som visas, desto högre blir fraktkostnaden. Eftersom antalet per år visade filmer håller sig relativt konstant fluktuerar emellertid fraktkostnaden enbart obetydligt. Posten »diverse omkostnader» omfattar kostnader för dels reparationer och underhåll, dels allmänna omkostnader såsom kostnader för telefon, kontorsmateriel, bilSOU 1973: 16

j etter, kol, uniformer etc. På grund av olikartade redovisningsprinciper hos företagen har det inte varit möjligt specificera kostnadsslagen. Tyngst väger kostnaderna för reparationer och underhåll samt för biljetter. Biljettkostnaden varierar direkt med publiktillströmningen men i övrigt kan kostnaderna troligen karakteriseras som fasta särkostnader för biografåret. Den ovan nämnda tendensen att minska antalet tillfällen vid vilka platsnumrerade biljetter används reducerar troligtvis biljettkostnaderna avsevärt.

När platsnumrerade biljetter används kan nämligen i ytterlighetsfallet en hel biljettsats förbrukas på en enda besökare. En jämförelse mellan de fyra tabellerna visar att den procentuella fördelningen på olika kostnadsslag i stort uppvisar samma mönster för både storstads- och landsortsbiografer. De entydigt rörliga särkostnaderna, dvs. filmhyra samt avgifter till Svenska Filminstitutet och STIM, utgör för samtliga biografgrupper mellan ca 52 och ca 57 procent av de totala särkostnaderna. Man hade kanske kunnat förvänta att de rörliga särkostnaderna skulle ha svarat för en markerat större del av kostnadsmassan hos storstadsbiograferna än hos landsortsbiograferna. Även om så är fallet för enstaka biografer, med ett maximivärde för Stockholm på ca 70 procent, så är kostnaderna för framförallt löner och hyror i gengäld så mycket högre för storstädernas biografer att relationen mellan rörliga och fasta särkostnader blir ungefär densamma oavsett biograflokalisering. Med hänsyn till kostnadsstrukturen kan således inte någon viss biograflokalisering anses mer gynnsam än någon annan. Särkostnadsstrukturen för de tre skilda grupperna av enbiografföretag har återgetts i tabellerna 6.14. t.o.m. 6.16. Kostnadsstrukturen kommenteras först för de enskilda biograferna och därefter för föreningsbiograferna. Såsom framgår av tabell 6.14 uppvisar de enskilda biograferna ett mönster i sin kostnadsstruktur som i stora drag överensstämmer med kedjebiografernas. De proportionellt rörliga särkostnaderna svarar för 52 procent av den totala kostnadsmassan. Bland övriga kostnader kan märkbara avvikelser noteras för tre kostnadsslag — hyres-, löne- och reklamkostnaderna. Antalet biografer är emellertid för litet för att skillnaderna skall kunna hårdragas. Diskrepanserna torde delvis bero på det förhållandet att bland enskilda enbiografer ingår fyra storstadsbiografer. I vissa avseenden är dessa icke jämförbara med övriga biografer inom gruppen. Hyreskostnaderna, såväl absolut som i relation till totalkostnaden, är avsevärt lägre

än för kedjebiografer på landsorten, vilka torde vara de närmast jämförbara objekten. För endast två av de 13 biograferna föreligger ägargemenskap mellan biograf- och fastighetsägare och i dessa fall är de beräknade hyrorna upptagna till ca 9.000 respektive 6.000 kronor, dvs. med belopp som kraftigt understiger genomsnittshyran för övriga biografer. Lönekostnaderna är i absoluta tal i det närmaste lika höga och i relation till totalkostnaden t.o.m. något högre än motsvarande kostnad för landsortens kedjebiografer — 24,4 respektive 22,8 procent. Skillnaden är dock liten och även om en viss del av rörelseresultatet för enstaka biografer upptagits bland lönekostnaderna, så förefaller betydelsen härav negligerbar. I själva verket är det i stället möjligt att viss underskattning av lönekostnaderna kan ha gjorts. För sex av biograferna har nämligen i svarsformuläret uppgifter lämnats om »lön till ägaren och dennes familj etc». Dessa belopp har icke medräknats bland lönerna utan hänförts till biografernas rörelseresultat. I den mån t.ex. biografägaren själv de facto utfört ett arbete, som i annat fall hade måst avlönas, så borde ett belopp motsvarande den inbesparade lönekostnaden rätteligen ha upptagits. Då det inte varit möjligt för författaren att i varje särskilt fall kontrollera förhållandena har samtliga dessa belopp exkluderats från lönekostnaderna. Av beloppens storlek framgår i några fall klart att det är fråga om ett rörelseresultat och icke enbart en värdemässig uppskattning av t.ex. biografägarens »föreståndarefunktion». Detta kan utläsas bl.a. därav att för samtliga biografer som lämnat uppgift om »lön till biograf ägaren och dennes familj» har även uppgifter om löner till anställd personal uppgetts. Dessa senare lönebelopp förefaller dessutom ganska väl överensstämma med motsvarande lönekostnader hos övriga biografer. Reklamkostnaderna uppgår för här behandlade biografer till ca 19.000 kronor i genomsnitt för hela perioden mot ca 14.000 kronor för kedjebiografer i landsorten. Den genomsnittliga reklamkostnaden påverkas SOU 1973: 16

Tabell 6.14 Biografernas genomsnittliga särkostnadsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Enskilda enbiografföretag. 1965

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Proc.

Filmhyra 69.381 Avgift till Svenska Film22.843 institutet samt STIM-avgift Hyror 17.283 Löner inkl. sociala avgifter 45.064 Reklam 13.638 Frakter 1.769 Strömförbrukning 1.883 Diverse omkostnader 12.383

86.041 26.411

93.116 28.179

88.323 27.196

99.192 30.391

87.211 27.004

39,7 12,3

17.246 49.155 17.050 2.021 1.751 12.337

18.112 53.579 19.407 2.135 1.776 14.186

16.585 57.437 20.573 2.345 1.849 10.424

17.337 62.775 23.417 2.368 1.812 10.532

17.313 53.602 18.817 2.128 1.814 11.972

212.012 230.490 224.732 247.824

219.860 Specifikation

Summa kostnader i genom- 184.244 snitt per biograf Antal biografer

emellertid starkt av de fyra storstadsbiograferna, vilka haft en omfattande reklamvolym under perioden. För övriga nio biografer är den genomsnittliga reklamkostnaden för undersökningsperioden endast 5.268 kronor. De avgiftspliktiga föreningsbiografernas särkostnadsstruktur har återgetts i tabell 6.15. Av tabellen kan utläsas att filmhyror samt avgifter till filminstitutet och STIM uppgår till endast ca 47 procent. Förklaringen härtill är att fyra av biograferna uppgett hyres- och/eller lönekostnader som enligt författarens uppfattning inte är realistiska.1 För tre av dessa biografer har hyreskostnaden för år 1969 uppgetts till 40 tkr, 70 tkr respektive 110 tkr vilket motsvarar ca 12, ca 36 respektive ca 45 procent av bruttobiljettintäkterna. Det bör emellertid erinras om att föreningsbiograferna i allmänhet bedriver verksamheten i egna fastigheter och att hyreskostnaden därför är uppskattad. Endast en av de avgiftspliktiga föreningsbiograferna hyrde lokal och för denna biograf har hyreskostnaden för 1969 upptagits till endast 14,5 tkr. I två fall har även lönekostnaderna uppgetts till belopp som förefaller orealistiska. Kostnaden för löner inklusive sociala avgifter har för dessa biografer för år 1969 upptagits till ca 51 tkr respektive ca 78 tkr, vilket i bägge fallen utgör ca 32 procent av SOU 1973: 16

7,9 24,4

8,5 1,0 0,8 5,4 100,0

bruttobiljettintäkterna. Även beträffande lönerna gäller att dessa för föreningsbiograferna kan avse ersättning för annat arbete inom föreningen, vilket i dessa båda fall möjligen skulle kunna förklara de höga beloppen. De avgiftsbefriade föreningsbiografernas särkostnadsstruktur framgår av tabell 5.16. Även för dessa biografer har författaren noterat onormalt höga kostnader i ett antal fall. Framförallt gäller att hyreskostnaden för några biografer förefaller hög, åtminstone för vissa av undersökningsåren. Föreningsbiograferna debiterar s.k. internhyror och i många fall framkommer dessa som skillnaden mellan intäkter och andra kostnader än hyreskostnaden. Effekten blir att hyrorna fluktuerar medan rörelseresultatet alltid blir detsamma, dvs. plus minus noll. I andra fall debiteras internhyra helt oavsett resultatet. I allmänhet förefaller dessa internhyror förhållandevis höga. Eftersom det för föreningen enbart är en bokföringstransaktion har debiteringen blott en omfördelande effekt mellan olika verksamhetsgrenar. 1 Avlämnade svar är för dessa biografer i övrigt fullständiga och icke avvikande från svarsmönstret för andra biografer. Författaren har därför icke haft någon grund för exkludering.

Tabell 6.15 Biografernas genomsnittliga särkostnadsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Avgiftspliktiga föreningsbiografer. Specifikation

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

kronor

Kronor

Proc.

50.886 11.863

55.762 15.111

69.855 18.489

67.766 17.163

71.142 18.657

63.082 16.257

36,8 9,5

1.303 18.017 22.845 5.724 1.710 1.299 7.860

1.126 22.973 31.377 10.670 2.262 1.333 13.065

1.583 31.689 39.564 11.991 2.630 1.806 13.789

1.478 32.018 42.288 12.626 2.551 2.555 10.605

1.679 35.055 45.298 14.243 3.146 1.944 9.881

1.434 27.950 36.274 11.051 2.460 1.787 11.040

0,8 16,3 21,2 6,5 1,4 1,0 6,5

Summa kostnader i genom- 121.507 snitt per biograf

100,0

—

—

Filmhyra Avgift till Svenska Filminstitutet Avgift Ull STIM Hyror Löner inkl. sociala avgifter Reklam Frakter Strömförbrukning Diverse omkostnader

Antal biografer

6 Tabell 6.16 Biografernas genomsnittliga särkostnadsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Avgiftsbefriade föreningsbiografer. Specifikation

1969 Hela perioden

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Proc.

Filmhyra Avgift till STIM Hyror Löner inkl. sociala avgifter Reklam Frakter Strömförbrukning Diverse omkostnader

50.341 1.254 26.163 30.729 8.391 2.219 1.216 10.809

57.851 1.308 27.286 33.651 9.197 2.540 914 11.740

62.787 1.399 28.179 37.564 9.482 2.768 1.013 13.871

62.493 1.531 24.542 40.159 10.814 2.985 775 15.409

62.280 1.525 23.538 41.832 12.069 3.408 759 12.833

59.150 1.403 25.942 36.787 9.991 2.784 935 12.932

39,5 0,9 17,3 24,5 6,7 1,9 0,6 8,6

Summa kostnader i genomsnitt per biograf

100,0

—

—

Antal biografer

Uppgifterna från båda slagen av föreningsbiografer förefaller bemängda med ett antal tänkbara felkällor av nämnt slag. Även om lämnade uppgifter i och för sig är korrekta, så föreligger för dessa biografer ett validitetsproblem som inte har någon motsvarighet bland enskilda biografer. Särkostnadsstrukturen förefaller vara ett uttryck mer för föreningarnas interna redovisningsprinciper än för biografverksamhetens verkliga kostnader. 98

6.2.4 Biografernas samkostnader 6.2.4.1 Samkostnadernas art Såsom tidigare nämnts kan för varje biograf två principiellt skilda slag av samkostnader urskiljas, nämligen biografens respektive biografdriftens samkostnader. Biografens samkostnader för respektive biografår utgörs av periodiserade utgifter för t.ex. teknisk utrustning och inredning av biografloSOU 1973: 16

kålen, dvs. ekonomiska uppoffringar vilkas utnyttjandevärde sträcker sig över mer än ett biografår. Denna form av samkostnader förekommer hos alla biografer. Biografdriftens samkostnader består i första hand av administrationsomkostnader av olika slag, t. ex. lönekostnader för företagsledning, ekonomipersonal etc. och för de integrerade bolagen kostnaderna för deras särskilda biografavdelningar. Till dessa samkostnader kan för större biograf kedjor också hänföras kostnader för reklamateljéer och biljettförsäljningskontor, vilka kostnadsslag för några bolag är av betydande storleksordning. Både biografens och biografdriftens samkostnader ger upphov till svåra problem dels när kostnaderna skall fastställas, dels vid fördelningen av de senare kostnaderna på olika kostnadsbärare. För att få åtminstone en uppfattning om kostnadernas storlek ställdes till samtliga biografer frågor om investeringsvolymens omfattning under undersökningsperioden. För kedjebiograferna ingick dessutom ett särskilt frågeformulär (se bil. 3) avseende biograf driftens »gemensamma kostnader», dvs. biograf driftens samkostnader. De båda kostnadsslagen behandlas var för sig nedan.

6.2.4.2 Biografernas samkostnader Det tyngst vägande kostnadsslaget bland biografens samkostnader utgörs av investeringar i teknisk utrustning samt om- och tillbyggnader av biograflokalen. De uppgifter som erhållits i undersökningen visar vilka investeringar som de facto genomförts. Investeringar av detta slag har emellertid i allmänhet en betydligt längre livslängd än fem år, varför det finns anledning skilja mellan den faktiska investeringsvolymen under undersökningsperioden och investeringsbehovet. Om investeringarna vore jämnt fördelade i tiden, så skulle den faktiska investeringsvolymen möjligen kunna tjäna som värdemätare för investeringsbehovet. Vissa investeringar tenderar emellertid att komma SOU 1973: 16

i vågor, nämligen investeringar i teknisk utrustning. För t.ex. de biografer som är försedda med vidfilmsutrustning gäller att investeringarna i övervägande grad gjordes i mitten och slutet av 1950-talet. Som exempel kan nämnas att endast en biograf i Stockholm saknar vidfilmsutrustning och att endast fyra av biograferna har fått denna utrustning installerad under undersökningsperioden. De avgiftspliktiga biografernas faktiska investeringsvolym under undersökningsperioden framgår av tabell 6.17. Totalbeloppen omfattar dels de för respektive biograf uppgivna investeringsbeloppen, dels de taxeringsmässiga kostnader som författaren överfört till investeringarna (se s. 89 f.). Den totala investeringsvolymen uppgår till drygt 16 mkr för perioden, och av tabellen framgår att ca 50 procent därav faller på stockholmsbiograferna. Även investeringsvolymen i genomsnitt per biograf är störst för dessa biografer och detta gäller antingen volymen ses i relation till de biografer för vilka investeringar skett under perioden, såsom gjorts i tabellen, eller om det totala antalet biografer beaktas. Även för enbiografföretagen gäller att den övervägande delen av investeringsvolymen faller på stockholmsbiografer. Det bör observeras att samtliga investeringsuppgifter avser den faktiska investeringsutgiften utan hänsyn till räntekostnader, överhuvud gäller att räntekostnader icke angetts av biograferna och icke heller beräknats av författaren. 1 För att få en uppfattning om investeringsbehovet måste uppgifterna kompletteras med bedömningar av den framtida investeringsutvecklingen. Siffermässiga bedömningar kan möjligtvis genomföras av biografbolagen själva men låter sig inte göras för biograferna som helhet. Några bedömningsproblem skall anges. 1 Sveriges Biografägareförbund har i en skrivelse till författaren meddelat, att lånekostnader icke låter sig hänföras till en enstaka biograf annat än i undantagsfall. Författaren har beaktat detta i senare beräkningar och därvid använt olika kalkylräntor.

Tabell 6.17 Avgiftspliktiga biografers faktiska investeringsvolym i kronor under undersökningsperioden. Specifikation

1967 Kedjebiografer Stockholm Tot investeringsvolym I genomsnitt per biograf Antal biografer1

1.929.662 74.218 26

1.602.792 114.485 14

Göteborg Tot. investeringsvolym I genomsnitt per biograf Antal biografer1

297.343 42.478 7

Malmö Tot. investeringsvolym I genomsnitt per biograf Antal biografer1

1969 Hela perioden

1.316.901 2.058.606 65.805 158.354 20 13

570.983 47.582 12

590.896 84.414 7

307.240 43.891 7

749.583 93.698 8

58.246 14.562 4

46.000 23.000 2

—

10.391 5.196 2

563.241 140.810 4

48.000 48.000 1

667.632 Landsorten Tot. investeringsvolym I genomsnitt per1 biograf Antal biografer

1.111.172 39.685 28

1.428.187 36.620 39

1.267.645 26.971 47

1.228.082 669.379 27.911 22.313 44 30

5.704.465 Enbiografföretag, samtliga Tot. investeringsvolym I genomsnitt per1 biograf Antal biografer

99.304 16.551 6

11.935 3.978 3

30.275 10.092 3

106.512 21.302 5

119.068 23.814 5

367.094 Avser det antal biografer för vilka investeringar gjorts.

Investeringsbehovet måste i första hand värdig utrustning eller måste en tekniskt mer relateras till respektive biografs framtids- avancerad utrustning anskaffas? utsikter. Även för avgiftspliktiga biografer För åtskilliga större biografer har de hittorde i många fall nedläggning av verksam- tillsvarande investeringarna i betydande heten vara aktuell. För sådana biografer är grad omfattat anskaffningar av 70-miHimekanske investeringsbehovet helt obetydligt, tersutrustning. Totalt har t.ex. de integredvs. så länge den nuvarande utrustningen rade bolagen samt AB Ri-teatrarna, som är överhuvud är brukbar kan driften fortsätta, Stockholms största renodlade biografkedja, men när utrustningen är uttjänad återstår möjligheter att visa 70-millimetersfilm på inget annat alternativ än nedläggning. sammanlagt 43 biografer, av vilka 15 ligger För biografer som kan antas ha goda i Stockholm, två i vardera Göteborg och framtidsutsikter och kan förväntas bära en Malmö samt resterande 24 i skilda landsnyanskaffning av teknisk utrustning måste ortsstäder. Av dessa anläggningar har 35 hänsyn tas till en mängd faktorer. Vilken installerats under undersökningsperioden. återstående ekonomisk livslängd har den nu- Skall man vid en bedömning av investevarande utrustningen? Vilken typ av inve- ringsbehovet utgå från att morgondagens stering måste biografen göra med hänsyn biografer kommer att vara försedda med 70till konkurrensförhållandena vid en oviss, millimetersutrustning? Eller kommer även framtida investeringstidpunkt? Kan den nu- i (den närmaste) framtiden denna utrustvarande utrustningen ersättas med en lik- ning att vara standard enbart i vissa av de 100

SOU 1973: 16

tydelse vid en totalbedömning. Sammanlagt har dessa bolag enbart nio avgiftspliktiga biografer. Efter dessa exkluderingar återstår följande bolag: Biograf AB Centrum, Göteborg Fornstams Biograf AB, Stockholm Göta Film AB, Malmö AB Europafilm (inkl. Svenska Förenade Biograf AB), Stockholm AB Ri-teatrarna, Stockholm Sandrew Film & Teater AB, Stockholm AB Stjärnbiograferna (inkl. Biograf AB Lima), Stockholm Svensk Filmindustri, Stockholm Svensk Filmindustri, Göteborg Svensk Filmindustri, Malmö 6.2.4.3 Biografdriftens samkostnader Svensk Filmindustri har räknats som tre »bolag», eftersom SF:s samkostnader redoSom tidigare nämnts uppstår för kedjebiovisas separat för bolagets biografavdelninggraferna gemensamma kostnader för framförallt central administration av biografdrif- ar i Stockholm (innefattar även landsortsten. För renodlade biografkedjor kan bio- biografer), Göteborg och Malmö. Såsom inledningsvis framhölls i detta kagrafdriftens samkostnader mestadels fastställas utan större svårighet. Eftersom både bio- pitel går det inte att finna logiska fördelgrafernas sär- och samkostnader i allmän- ningskriterier för biografdriftens samkosthet fördelas på respektive kostnadsbärare, nader. Syftet med att undersöka dessa kostså kommer återstoden av bolagens totalkost- nader har varit att få en uppfattning om nader att ugöras av för hela biografdriften tingens proportioner som ett underlag för gemensamma kostnader. För de integrerade analysen i nästfoljande avsnitt. Den uppdelbolagen kan dock vissa avgränsningsproblem ning av samkostnaderna i olika kostnadsslag uppstå mellan olika delar av bolagens verk- (se bil. 3) som gjordes i frågeformuläret besamhet. Bolagen särredovisar emellertid tingades av två skäl. Dels förutsågs att vissa kostnaderna för biografverksamheten i sina kostnadsslag eventuellt kunde ha karaktär internredovisningar och de eventuella för- av särkostnader för biograferna (jfr. t.ex. delningsproblem som därvid uppkommer behandlingen av sociala avgifter, s. 90), dels kan knappast vara av nämnvärd betydelse. önskade författaren ge respondenterna viss För dessa bolag har uppgivna kostnader där- »minneshjälp». Någon särredovisning av för accepterats som mått på biografdriftens kostnadsslagen har dock inte gjorts i detta underavsnitt. samkostnader. I tabell 6.18 har biograf driftens samkostFör ett av biografbolagen, Skandinaviska Biografaktiebolaget, ifrågasätter författaren nader återgetts för ovannämnda bolag som om kostnaderna för bolagets verksamhet genomsnittskostnader för hela femårsperiokan separeras från kostnaderna för betjä- den, varvid angiven genomsnittsuppgift ut1 ningen i olika avseenden av FHR-anknutna gör genomsnitt av årsgenomsnitten. I tabiografer (jfr. kap. 4). Författaren har utgått bellen har angetts även högsta och lägsta årsfrån att så icke är fallet och har av den an- genomsnitt. Fördelningen av samkostnaderledningen ej medtagit detta bolag vid ana- na per biograf har gjorts enbart för att rnöjlys av samkostnaderna. Vidare har fyra mindre biografbolag i landsorten ej medtagits i analysen. Främsta skälet härtill är 1 För ett bolag har av redovisningstekniska att dessa kvantitativt är av underordnad be- skäl uppgifter lämnats enbart för fyra år.

större städernas biografer? Eller kommer tekniska innovationer såsom överföring från TV till biograferna eller mspelning av 16millimetersfilm att kräva en helt annan typ av utrustning än den i nuläget använda? Författaren anser det inte möjligt att besvara frågor av detta slag och har därför helt avstått från varje försök att uppskatta biografernas investeringsbehov. Problematiken kommer dock att behandlas ytterligare vid redovisningen av biografernas rörelseresultat i avsnitt 6.2.5 nedan.

SOU 1973: 16

Tabell 6.18 Biograf driftens samkostnader i genomsnitt per biograf för åren 1965— 1969. 1 . Bolag nr3

Biografdriftens samkostnader kostnad

årskostnad

kostnad

" 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

83.070 83.308 52.192 44.128 40.825 25.610 24.353 23.678 12.644 9.351

73.618 68.898 48.840 34.866 34.691 21.616 20.057 19.500 11.904 8.145

48.679 53.882 46.161 31.186 30.658 17.705 16.327 15.613 9.965 7.285

1 Uppgifterna avser genomsnitt av årsgenomsnitten. 2 Svensk Filmindustri har i tabellen behandlats som tre bolag; SF i Stockholm (inkl. landsortsbiografer), SF i Göteborg respektive SF i Malmö

liggöra en jämförelse mellan bolagen. Även icke-avgiftspliktiga biografer har därvid ingått i beräkningarna. En granskning av kolumnen för genomsnittlig årskostnad visar att spridningen mellan bolagen är stor med en spännvidd mellan högsta och lägsta kostnad på ca 65.000 kronor. Skillnaderna i genomsnittskostnad kan hänföras till flera faktorer. I första hand måste beaktas att för renodlade biografkedjor samtliga kostnadsslag exkl. inkomstskatter ingår i beräkningarna. De integrerade bolagens uppgifter omfattar enbart biografavdelningarnas kostnader. För dessa bolag saknas således biografavdelningarnas andel av bolagets samkostnader, t.ex. lönekostnader till företagsledning och styrelsearvoden. För de renodlade biografkedjorna utgör troligen sådana kostnadsslag i vissa fall en väsentlig del av samkostnaderna, t.ex. när vinsten helt eller delvis tas ut i form av lön. Däremot kan i grundmaterialet inte spåras något direkt samband med hänsyn till bolagens storlek. Visserligen har större bolag högre totalkostnader än mindre bolag, men genom102

snittskostnaden per biograf följer inget entydigt mönster. Av grundmaterialet framgår att med få undantag har de totala, årliga samkostnaderna för biografdriften ökat under perioden. Variationerna under perioden i årlig genomsnittskostnad inom respektive bolag är delvis stora. Orsakerna härtill är svårbestämbara. I första hand är genomsnittskostnaden beroende av antalet biografer. Även om totalkostnaderna stiger mellan två år kan nyetablering av en eller ett par biografer medföra sjunkande genomsnittskostnad. Dessutom torde under år med hög efterfrågan vissa kostnader (t.ex. avskrivningar) tendera att öka i förhållande till år med lägre efterfrågan.

6.2.5 Biografernas rörelseresultat 6.2.5.1 Val av lönsamhetskriterier Svårigheten att fördela olika slag av samkostnader har belysts i den tidigare framställningen. En fördelning av samkostnaderna, och därmed användandet av vinstbegreppet vid bedömningen av biografernas rörelseresultat, skulle medföra ett antal konsekvenser av mindre önskvärt slag. För det första är såväl biograferna som biografbolagen så strukturellt heterogena att det vore fruktlöst försöka finna schablonmässiga fördelningskriterier för biografdriftens samkostnader. Även en fördelning av biografernas samkostnader, dvs. periodiseringar av investeringsbehovet, är en svårbemästrad uppgift. Som exempel kan nämnas att 1954 års Nöjesskatteutredning (SOU 1956: 23, s. 219) i sina kalkyler belastade biograferna med 1/5 av den år 1955 uppskattade kostnaden för vidfilmsutrustning, dvs. utredningen räknade med att återanskaffningsbehov skulle uppstå efter fem år. 1 Det kan ifrågasättas 1 Utredningen tog enbart hänsyn till en tänkt investeringsutgift. Eftersom även räntan borde ha ingått i kalkylen kan man säga att utredningen realiter räknade med en något längre livslängd än fem år.

SOU 1973: 16

om inte utredningen borde ha kunnat för- 6.2.5.2 Biografernas täckningsbidrag — utse att livslängden hos den tekniska utrust- kedjebiografer ningen skulle bli avsevärt längre. I själva verket torde den övervägande de- De genomsnittliga täckningsbidragen för len av dessa investeringar fortfarande vara kedjebiograferna har återgetts i tabell 6.19 i bruk. Visserligen kan förmodas att moder- och har framräknats som skillnaden mellan nisering, och i vissa fall även utbyte av ut- samtliga intäkter, dvs. såväl biljettintäkter rustning, har skett sedan dess. Detta bety- som övriga intäkter, och särkostnaderna. der dock inte att ersatt utrustning nödvän- Liksom vid redogörelsen för biografernas digtvis saknar nyttjandevärde. För bolag intäkts- och kostnadsstruktur avser uppgifmed flera biografer kan förekomma att ut- terna för hela perioden genomsnittet av årsrustningen flyttas från den moderniserade, genomsnitten, dvs. summan av de olika årens större biografen till en mindre biograf som bidrag dividerad med antalet undersökningsstår i tur att rustas upp men som kanske år. Såsom framgår av tabellen uppvisar biointe ekonomiskt kan bära en nyinvestering. Den ursprungliga investeringen får i dessa graferna i Göteborg de största bidragen för fall ett förlängt ny ttj andevärde vilket ytter- såväl enskilda år som genomsnittligt för heligare komplicerar problemet att periodisera la perioden. Skillnaderna i förhållande till stockholmsbiograferna är för periodens två samkostnaderna. Ett väsentligt moment vid bedömningen första år obetydliga. Intäktsutvecklingen för av biografernas rörelseresultat måste vara stockholmsbiograferna har emellertid varit att åstadkomma största möjliga jämförbar- mer ogynnsam än för biograferna i Götehet mellan biograferna. Såsom framgått av borg. I Stockholm började den genomsnittredogörelsen för biografernas kostnadsstruk- liga intäkten sjunka under 1967 medan götetur föreligger en hög grad av jämförbarhet borgsbiograferna även detta år fick stegraså länge enbart särkostnaderna för respek- de intäkter. I förhållande till 1967 har getive biografår beaktas. Visserligen kan en nomsnittsintäkten sjunkit för samtliga kedjebegränsad osäkerhet vidlåda enskilda kost- biografer men för göteborgsbiograferna har nadsposter, men den totala kostnadssum- nedgången varit relativt begränsad. Denna man uppfyller kravet på jämförbarhet. När utveckling återspeglas även i förändringarna enbart särkostnaderna tas med i kalkylerna i de genomsnittliga täckningbidragen. Av storstadsbiograferna har malmöbiokommer rörelseresultatet att anges som täckningsbidraget för de olika undersöknings- graferna för samtliga år det lägsta genomåren respektive för perioden i dess helhet, snittsbidraget. Som grupp uppvisar dock Det kriterium på biografernas lönsamhet samtliga storstadsbiografer ett betydligt bättsom direkt framkommer i undersöknings- re resultat än landsortsbiograferna. Studerar man förändringarna under pematerialet utgörs av täckningsbidraget för rioden finner man att enbart biograferna i vart och ett av undersökningsåren. Detta Göteborg har kunnat hålla en någorlunda lönsamhetskriterium kan sägas utgöra huoförändrad bidragsnivå. För dessa biogravudresultatet av undersökningarna i biografledet, och för flertalet av de analyser fer är endast 1968 års bidrag mindre än bisom görs senare i framställningen är täck- draget vid periodens början, och 1969 medförde en markant återhämtning. För övriga ningsbidraget ett fullgott lönsamhetstal. Om kalkylsikten utsträcks i tiden måste biografer har däremot bidragen minskat emellertid även de kostnader som på kort kraftigt mellan periodens första och periosikt (t.ex. ett år) är samkostnader medtas i dens sista år. Skillnaderna i rörelseresultat är stora inte analyserna. I ett senare underavsnitt utvidgas därför kalkylsikten varvid alternativa enbart mellan biograferna inom olika ortsbedömningar av samkostnadernas roll görs. grupper utan framför allt inom respektive grupp. En granskning av tabellerna 6.20 och SOU 1973: 16

Tabell 6.19 Täckningsbidrag i kronor i genomsnitt per biograf för åren 1965 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Samtliga kedjebiografer.

1969 Biograflokalisering

1969 Hela perioden

Stockholm Göteborg Malmö Landsorten

155.043 160.346 103.447 40.891

192.446 203.485 127.723 46.249

163.983 192.929 126.592 48.895

101.369 153.373 92.738 36.897

111.189 172.792 81.149 33.474

144.807 176.585 106.329 41.282

Anm.: Antalet biografer framgår av tabellerna 6.10 t.o.m. 6.13. 6.21 ger en uppfattning om spridningen premiär- och övriga biografer ger en annorkring angivna medelvärden. I tabell 6.20 lunda bild jämfört med tabell 6.19. Stockredovisas det genomsnittliga bidraget för holms 25 premiärbiografer har för perioden hela undersökningsperioden. Stockholmsbio- ett genomsnittligt bidrag på ca 245.000 krograferna har därvid uppdelats på premiär- nor medan övriga biografer i Stockholm biografer och övriga biografer och lands- uppvisar ett bidrag på endast ca 43.000 kroortsbiograferna indelats med hänsyn till nor. Detta senare är hänförbart till tre bioortsstorlek. På grund av dels orternas all- grafer. Återstående 14 biografer i denna männa ökning av invånarantalet, dels för- grupp har negativt genomsnittsbidrag för ändringar i detta som en följd av kommun- perioden. sammanslagningar uppstod vissa problem För biograferna i Göteborg och Malmö vid bestämmandet av ortsstorlek. Eftersom ändrar sig inte bilden mycket. Till följd av invånarantalet i vissa fall ökat kraftigt un- beräkningsmetoden blir genomsnittsbidragen der perioden, valde författaren som klassi- något lägre än i tabell 6.19. Endast två reficeringsnorm det genomsnittliga invånaran- spektive tre biografer har under perioden talet mellan periodens början och periodens haft ett negativt täckningsbidrag. slut. Med hänsyn till den tidigare konstaterade Det genomsnittliga bidrag som redovisas i skillnaden mellan storstads- och landsortsbiotabell 6.20 har beräknats på annorlunda sätt grafer kan det vara av intresse att granska än de i tabell 6.19 angivna bidragen för hela bidragsstrukturen hos den senare gruppen perioden. Bidragen i tabell 6.20 utgörs av med avseende på biografortens invånarantal. genomsnittet av respektive biografs totala Man finner därvid att ortsklass I (90.001— bidrag för hela perioden, dvs. varje biografs 100.000 invånare) har det största genomtotala bidrag har dividerats med det antal år snittsbidraget och ortsklass X (mindre än med vilka biografen ingår i undersökningen. 10.000 invånare) det lägsta, 95.180 kronor Inga biografer har exkluderats, vilket inne- respektive 4.186 kronor. Spridningen kring bär att för en biograf som startats i början tidigare (tabell 6.19) angivet medelvärde för av t.ex. 1969 har detta enda års bidrag an- landsortsbiograferna är således avsevärd vänts som »genomsnittsbidrag». Summa ge- men bilden är ej entydig. nomsnittsbidrag har dividerats med det toDe 23 landsortsbiograferna som för periotala antalet biografer, och det därvid erhåll- den har lämnat negativa täckningsbidrag na värdet utgör gruppens genomsnittsbi- återfinns i övervägande grad på mindre ordrag.1 Bidragsprocenten, dvs. bidragen i procent av intäkterna, har beräknats på ana1 överensstämmelse mellan detta genomlogt sätt. Tabellen visar också hur många snittsbidrag och genomsnittet av årsgenomsnitbiografer som för hela perioden haft posi- ten i tabell 6.19 erhålls endast i det speciella fallet att samtliga biografer ingår i samtliga tiva respektive negativa täckningsbidrag. Detta har dock inte inträffat Uppdelningen av stockholmsbiograferna i undersökningsår. för någon grupp. 104

SOU 1973: 16

Tabell 6.20 Täckningsbidrag och bidragsprocent i genomsnitt för hela undersökningsperioden (1965—1969) för biograferna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt landsortsbiograferna fördelade efter orternas genomsnittliga invånarantal. Ortsklass

—

—

I II III IV V VI

vn

VIII IX X

Totalt antal biografer

Bidrag i kronor

Bidragsprocent

Antal biografer: Med pos. bidr.

Med neg. bidr.

Stockholm Premiärbiografer övriga biografer

245.058 42.692

18,8 2,8

25 17

0 14

25 31

Göteborg Samtliga biografer

15,4

17 Malmö Samtliga biografer

10,8

14 Landsorten Invånarantal: 90.001—100.000 80.001— 90.000 70.001— 80.000 60.001— 70.000 50.001— 60.000 40.001— 50.000 30.001— 40.000 20.001— 30.000 10.001— 20.000 — 10.000

95.180 65.240 45.402 51.279 44.706 56.929 37.288 26.706 19.176 4.186

19,1 14,0 11,8 13,9 11,8 14,6 11,7 10,1 9.3 3,7

18 11 9 14 18 14 23 34 40 4

0 1 1 1 4 1 2 3 7 3

18 12 10 15 22 15 25 37 47 7

Biograflokalisering

ter. Samtliga ortsklasser utom klass I har dock minst en biograf med negativt bidrag. Även vissa storstadsbiografer har haft negativa bidrag under perioden. Med avseende på negativa bidrag uppvisar stockholmsbiograferna sämst resultat. Av dessa har var fjärde biograf inte ens kunnat täcka sina särkostnader. I detta avseende är bilden för landsortsbiograferna mer gynnsam; endast ca 11 procent eller ca var åttonde landsortsbiograf har haft ett negativt genomsnittsbidrag för perioden. En granskning av de negativa bidragens storlek ger också den en varierande bild. Även i detta avseende uppvisar biograferna i Stockholm det sämsta individuella resultatet med ett maximalt negativt genomsnittsbidrag på drygt 58.000 kronor för perioden. Motsvarande tal för Göteborg och Malmö är ca 15.000 kronor och för landsorten ca 25.000 kronor, i samtliga fall negativa bidrag. SOU 1973: 16

Spridningen i bidragsprocenten är något mindre än i bidragen, dvs. kostnadsskillnaderna mellan biograferna åstadkommer en begränsad »utjämning». Även i detta avseende är emellertid variationen inom respektive grupp stor. Så kan t. ex. nämnas att inom vardera gruppen storstads- och landsortsbiografer finns 10 biografer för vilka bidragsprocenten överstiger 25. I ett fåtal fall uppgår bidraget till mer än 30 procent av intäkterna. För biografer med negativa täckningsbidrag uppgår de negativa bidragsprocentsatserna till ca 25 i Stockholm och i landsorten samt ca 15 och ca 12 i Göteborg respektive Malmö.1 1 Den negativa bidragsprocenten utgör den andel av influtna totalintäkter som ytterligare skulle behövas för att få täckning för alla särkostnader. Man kan med andra ord säga att en negativ bidragsprocent på 25 innebär att biografbolaget får »betala» ett belopp motsvarande 1/4 av intäkterna för att överhuvud kunna driva verksamheten.

Som mått på spridningen i biografernas lönsamhet har i tabell 6.21 återgetts medianoch kvartilvärden med fördelning på storstads- och landsortsbiografer. Även i denna tabell avser värdena biografernas genomsnittliga täckningsbidrag för hela undersökningsperioden. Med övre kvartil, median respektive nedre kvartil förstås de värden vilka överskrids av 25, 50 respektive 75 procent av biograferna. De 25 procenten mest lönsamma storstadsbiograferna har således ett genomsnittligt täckningsbidrag överstigande 201.929 kronor, den därnäst lönsammaste fjärdedelen har ett bidrag på mellan 93.557 kronor och 201.929 kronor osv.

Tabell 6.21 Median- och kvartilvärden i kronor för avgiftspliktiga kedjebiografers genomsnittliga täckningsbidrag för hela undersökningsperioden med fördelning på storstadsbiografer och landsortsbiografer. Spridningsmått

Storstadsbiografer Kronor

Landsortsbiografer Kronor

övre kvartil Median Nedre kvartil

201.929 93.557 8.794

58.776 31.495 12.129

Antal biografer

208 Såsom tidigare har framhållits är spridningen mellan biograferna stor. Framförallt gäller detta storstadsbiograferna för vilka kvartilavstånden, dvs. skillnaderna mellan kvartilgränserna, är avsevärt mycket större än för landsortsbiograferna. Detta gäller även för variationerna i de övre respektive nedre kvartilerna. Ovan har framhållits att t. ex. de lägsta värdena i nedre kvartilen utgörs av negativa täckningsbidrag på ca 58.000 respektive ca 25.000 kronor.

6.2.5.3 Biografernas täckningsbidrag — enbiografföretag Undersökningsresultaten för enbiografföretagen vidlådes såsom tidigare framhållits del-

vis av hög osäkerhet, vilket främst gäller föreningsbiograferna. 1 Med tanke på dels denna osäkerhet, dels det ringa antalet biografer har författaren inte ansett det meningsfullt att närmare analysera resultaten avseende dessa biografer. Detta innebär bl. a. att ingen ortsklassificering gjorts. Inte heller kommer dessa biografer att bli föremål för en analys av samkostnadernas inverkan på det ekonomiska resultatet. Enbiografföretagens täckningsbidrag återfinns i tabell 6.22. Liksom tidigare har biograferna fördelats på enskilda biografer samt avgiftspliktiga och avgiftsbefriade föreningsbiografer. De enskilda enbiografföretagens genomsnittliga täckningsbidrag har under perioden legat på ungefär oförändrad nivå, dvs. mellan ca 30.000 och ca 35.000 kronor. I jämförelse med båda slagen av föreningsbiografer uppvisar de enskilda biograferna ett avsevärt bättre resultat. I jämförelse med landsortens kedjebiografer (se tabell 6.19) är genomsnittsbidragen — åtminstone mot periodens slut — till synes av samma storleksordning. Den senare jämförelsen haltar dock något. För de enskilda enbiografföretagen kan i vissa fall (se s. 96) tänkas att en kostnad motsvarande marknadsvärdet av ägarens egna insatser icke har medtagits i beräkningarna. De kraftiga fluktuationerna i framförallt de avgiftspliktiga föreningsbiografernas täckningsbidrag torde vara hänförbara till dessa biografers interna redovisningsprinciper (se s. 97). De i undersökningen framkomna resultaten är beroende av i första hand hur löner och hyror har fastställts, och det har inte varit möjligt för författaren att i alla enskilda fall kontrollera vilka principer som tillämpats. De avgiftsbefriade föreningsbiografernas högre genomsnittsbidrag är hänförbara till både intäkts- och kostnadssidan. Dels har dessa biografer i allmänhet en högre bruttobiljettintäkt än övriga föreningsbiografer, dels utgör befrielsen från avgift till Svenska Filminstitutet en betydelsefull faktor. 1 Se framställningen i avsnitt 6.2.3, ss. 96 —98.

SOU 1973: 16

Tabell 6.22 Täckningsbidrag i kronor i genomsnitt per biograf för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden med fördelning på enskilda enbiografföretag, avgiftspliktiga föreningsbiografer samt avgiftsbefriade föreningsbiografer. Biograftyp

1969 Hela perioden

Enbiografföretag, enskilda Avgiftspliktiga föreningsbiografer Avgiftsbefriade föreningsbiografer

30.589 34.040 15.782 3.010

35.808 5.574

35.718 ./. 9.988

32.634 ./. 2.369

33.758 2.402

18.530 Anm.: Antalet biografer framgår av tabellerna 6.14 t. o. m. 6.16.

Tabell 6.23 Median- och kvartilvärden i kronor för avgiftspliktiga enbiografföretags genomsnittliga täckningsbidrag för hela undersökningsperioden med fördelning på enskilda enbiografföretag, avgiftspliktiga föreningsbiografer samt avgiftsbefriade föreningsbiografer. Spridningsmått

Enskilda enbiografföretag Kronor

Avgiftspliktiga föreningsbiografer Kronor

Avgiftsbefriade föreningsbiografer Kronor

Övre kvartil Median Nedre kvartil

41.635 30.916 8.111

12.678 2.101 ./. 1.979

25.154 10.892 429

Antal biografer

25 I tabell 6.23 har återgetts median- och kvartilvärden för enbiografföretagens genomsnittliga täckningsbidrag. Därav framgår att hälften av de avgiftspliktiga föreningsbiograferna ger antingen ett ytterst blygsamt eller ett negativt täckningsbidrag. Något bättre är bilden för de avgiftsbefriade biograferna för vilka hälften har ett täckningsbidrag överstigande ca 11.000 kronor. För de enskilda biograferna är samtliga kvartilvärden högre än motsvarande värden hos föreningsbiograferna. En granskning av grundmaterialet för var och en av biograferna ger en mycket heterogen bild. Fem avgiftspliktiga liksom fem avgiftsbefriade föreningsbiografer har negativa täckningsbidrag för perioden. Bland enskilda enbiografföretag är dock samtliga bidrag positiva med ett lägsta värde på drygt 2.000 kronor. Detta resultat överraskar inte eftersom dessa biografer till skillnad från

både föreningsbiografer och kedjebiografer måste täcka sina särkostnader med enbart från biografverksamheten influtna intäkter.

SOU 1973: 16

6.2.5.4 Rörelseresultaten och tidsperspektivet Den hittillsvarande redovisningen av biografernas rörelseresultat har belyst den ekonomiska situationen under undersökningsperioden. För kedjebiograferna skall dock bilden kompletteras med bedömningar av dels kostnadsutvecklingens, dels samkostnadernas inverkan på biografernas framtida ekonomi. Därvid bör observeras att framställningen vad avser samkostnaderna tar sikte på att analysera dessa kostnaders inverkan i framtiden. Någon fördelning av i undersökningen konstaterade samkostnader — eller 107

fördelning av antagna sådana — är inte enbart svår att genomföra utan enligt författarens uppfattning direkt oriktig. Biografernas lönsamhet bör inte bedömas på grundval av beslut fattade i tidigare perioder och under kanske helt andra förutsättningar än vid analysen rådande. Dessa beslut kan inte ändras; endast framtida handlingar kan influeras. En bedömning av biografernas framtida lönsamhetsutveckling vidlådes av flera osäkerhetsmoment. För det första är en analys beroende av möjligheterna att klarlägga såväl kostnadernas art, omfattning och utveckling som förändringarna på intäktssidan, dvs. efterfrågeutvecklingen. För det andra borde helst beaktas i vilken utsträckning biografföretagen kan anpassa sig till framtida förändringar i de ekonomiska betingelserna. Sådana anpassningar kan avse både strukturella förändringar och tekniska rationaliseringar inom ramen för en given struktur. Ett uttryckligt hänsynstagande till eventuella anpassningsåtgärder genom försök till kvantifieringar skulle medföra alltför omfattande gissningar. Författaren har i stället gjort bedömningar av biograf strukturens tänkbara förändringar med utgångspunkt i preciserade antaganden om kostnads- och intäktsutvecklingen samt antydningar om möjliga anpassningsåtgärder. Därefter utvecklas resonemangen till att omfatta även biografens samkostnader. Detta sker på så sätt att antaganden införes om erforderliga investeringar, varefter undersöks i vilken utsträckning biografernas avkastning möjliggör förräntning och amortering av antagna investeringsbelopp. Slutligen redovisas i vilken omfattning kedjebiografernas genomsnittliga täckningsbidrag under undersökningsperioden förmådde täcka samkostnaderna för biografdriften. Som synes har analysen byggts upp i direkt anslutning till de i kapitel 5 presenterade kalkylsituationerna. Kalkylsituation 1 De undersökningsresultat som presenterats i detta kapitel har visat att ett stort antal biografer haft ett negativt, genomsnittligt 108

täckningsbidrag för perioden. Troligen kommer flertalet av dessa biografer att läggas ned. Några av dem har haft negativa bidrag för en följd av år och i enstaka fall t. o. m. för samtliga undersökningsår. Flera förklaringar till att driften har fortsatt kan tänkas. Hyreskontraktet kan t. ex. omfatta en femeller tioårsperiod, varför hyreskostnaden ej blivit en särkostnad för biografåret. Ett annat skäl kan vara att verksamheten drivs i egen fastighet och att alternativutnyttjande av lokalen saknas. Även om skäl av här nämnt slag också för den närmaste framtiden kan åberopas för fortsatt drift, så är lönsamhetssituationen för dessa biografer sådan att enbart en fortsatt kostnadsstegring förmodligen kommer att framtvinga ett nedläggningsbeslut. Även för biografer som under undersökningsperioden haft positiva täckningsbidrag kan frågan om verksamhetens upphörande komma att aktualiseras under den närmaste framtiden. Med utgångspunkt i dessa antaganden granskas närmast vilka förändringar som kan förväntas i biografstrukturen. Författaren har därvid tidsmässigt begränsat bedömningen till att omfatta perioden fram t. o. m. 1974 av skäl som senare redovisas. Perioden kan förefalla kort, men såsom senare visas ger även denna tidsmässigt begränsade bedömning intressant information om kedjebiografernas framtidsutsikter. Vid en bedömning av biografstrukturens framtida förändringar måste först beaktas utvecklingen på intäktssidan. Såsom framgår av kapitel 3 har besöksfrekvensen på biograferna successivt sjunkit under hela den där redovisade perioden. Trots detta har de totala bruttobiljettintäkterna kunnat ökas fram till 1967/68, varefter de med smärre variationer minskat i förhållande till detta spelar. Enligt författarens uppfattning kommer de totala, årliga biljettintäkterna för samtliga biografer i framtiden att maximalt uppnå en nivå jämförbar med vad som genomsnittligt uppnåtts under 1960-talets senare hälft. Eftersom undersökningsresultaten omfattar perioden 1965—1969 skulle de framkomna genomsnittsintäkterna kunna betraktas som en maximiprognos av intäktsutSOU 1973: 16

veoklingen. Författaren har i sin bedömning räknat med erhållna genomsnittsintäkter, dvs. med oförändrade intäkter för biograferna. De troliga förändringar i biografstrukturen som nedan skisseras kan därför betraktas som maximalt positiva i den bemärkelsen att de antyder det minsta antal biografer som under givna betingelser kommer att läggas ned under förutsättning att inga anpassningsåtgärder vidtas. Kedjebiografernas särkostnadsstruktur framgår av tabellerna 6.10 t. o. m. 6.13. Filmhyra samt avgift till filminstitutet ooh STIM är proportionellt rörliga kostnader. Dessa antas under de närmaste åren komma att utgå med samma procentsatser som hittills. Vid oförändrade intäkter kommer således även den absoluta kostnaden att bli konstant i förhållande till genomsnittskostnaden för undersökningsperioden. Lönekostnaderna har genom nu gällande avtal ökat kraftigt. Avtalet omfattar treårsperioden 1 juli 1971 till 1 juli 1974. Under denna period kommer lönekostnaderna inklusive sociala avgifter att stiga med ca 50 procent. Den under 1971 införda annonsskatten på sex procent vid annonsering i dagspressen medför också kännbara kostnadsökningar, eftersom den övervägande delen av biografernas reklam utgörs av annonsering. Från den 1 oktober 1972 har hyresregleringen för bl. a. biograflokaler slopats på samtliga orter. Konsekvenserna därav blir troligen starkt varierande. På orter med små eller inga alternativa uthyrningsmöjligheter kommer troligen hyreshöjningarna att begränsas eller helt utebli. På större orter kan emellertid antas att lokalägarnas bedömningar av såväl biografernas lönsamhet som alternativa uthyrningsmöjligheter kan leda till försök att höja hyran. För övriga kostnadsslag torde förändringarna följa den allmänna kostnadsökningen i samhället. Försök till framskrivning av en kostnadsutveckling är alltid behäftade med stor osäkerhet. I föreliggande fall kan emellertid löneutvecklingen förutsägas med hög noggrannhet eftersom begreppet löneglidning inte har någon relevans. Eftersom löneökSOU 1973:16

ningarna dessutom utgör den mest betungande kostnadsstegringen som kommer att drabba biograferna har prognosperiodens omfattning bestämts med utgångspunkt i avtalets tidsmässiga omfattning. Alla kostnadsframskrivningar har därför gjorts för perioden 1970—1974. Annonsskatten har redan införts. Författaren har räknat med en treprocentig kostnadsstegring under prognosperiodens två första år (då annonsskatt saknades) samt sex procent kostnadsstegring för annonsskatten. För periodens tre sista år har försiktigtvis antagits att den allmänna kostnadsstegringen kompenseras av minskad reklamvolym på grund av annonsskattens införande. Kostnadsframskrivningen blir då totalt 12 procent för perioden. Effekterna av det vid analystillfället rådande allmänna prisstoppet har inte särskilt beaktats. Antagandena om både kostnads- och volymutvecklingen kan förefalla alltför optimistiska, men förklaras av att analysen vill visa det minimala antalet biografnedläggelser som kan förväntas. Av samma skäl har också antagits att hyresstegringar enbart kommer att drabba större biografer som förmår bära dessa kostnader utan att nedläggningsbeslutet aktualiseras, dvs. i analysen har inte några hyrehöjningar inkalkylerats. För övriga kostnadsslag vore det emellertid oriktigt att räkna med en oförändrad kostnadsnivå. Även för dessa kostnader har författaren dock gjort en för biograferna optimistisk framskrivning och räknat med att kostnadsstegringen kommer att begränsas till tre procent, vilket för perioden ger en samlad kostnadsökning på 16 procent. Kostnadsökningen år 1974 i jämförelse med genomsnittskostnaden för hela undersökningsperioden blir då för kedjebiograferna:

Biograflokalisering

Kostnadsökning i procent

Stockholm Göteborg Malmö Landsorten

10,8 9,7 10,8 13,0

Med utgångspunkt i antagandet om oförändrade intäkter för prognosperioden ger den i undersökningen framräknade bidragsprocenten upplysning om vilka biografer som har förutsättningar att bära här antagna kostnadsökningar. Eftersom intäkterna är lika med summan av täckningsbidrag och särkostnader kan enkelt beräknas den bidragsprocent som erfordras för att vid oförändrade intäkter täcka en given kostnadsökning. Resultatet av denna analys framgår av tabell 6.24, i vilken biograferna liksom tidigare (se tabell 6.20) fördelats med hänsyn till lokalisering. I tabellen visas först antalet biografer med positiva respektive negativa bidrag »i utgångsläget», dvs. i undersökningen erhållna resultat. För biograferna i Stockholm krävs en bidragsprocent på 9,8 för att täcka beräknade kostnadsökningar. Av Stockholms premiärbiografer har fyra en lägre bidrags-

procent. För övriga stockholmsbiografer kommer ytterligare åtta att år 1974 få ett negativt bidrag, dvs. sammanlagt 22 av 31 biografer. För biograferna i Göteborg medför kostnadsökningarna ingen förändring av antalet biografer med negativa bidrag. I Malmö ökar däremot dessa från tre till sex. De största förändringarna inträffar emellertid för landsortsbiograferna. Såsom framgår av tabellen finns i samtliga ortsklasser biografer vilkas täckningsbidrag enligt undersökningsresultaten är mindre än 11,5 procent av intäkterna och som således inte skulle kunna bära en kostnadsökning på 13,0 procent. An talsmässigt dominerar de negativa bidragen än mer markant än tidigare för biografer på mindre orter. Vid ortsstorlekar på mindre än 40.000 invånare är bidragen så små att drygt hälften av biograferna inte skulle kunna bära den beräknade kostnadsstegringen. Eftersom dessa bio-

Tabell 6.24 Beräknat antal kedjebiografer som år 1974 skulle få negativt täckningsbidrag vid oförändrade intäkter och i texten angivna kostnadsförändringar. Orts- Biograflokalisering klass

—

I II III IV V VI VII VIII IX X

Antal biografer Prognos- Erforsom i utgångs- tiserad derlig läget har: kostn.bidr.ökning proc. Pos. Neg. i proc. bidr. bidr.

Pos. Neg. bidr. bidr.

Stockholm Premiärbiografer övriga biografer

25 17

.!}

10,8

9,8

21 9

4 22

25 31

Göteborg Samtliga biografer

9,7

8,9

17 Malmö Samtliga biografer

10,8

9,8

14 Landsorten Invånarantal: 90.001—100.000 80.001— 90.000 70.001— 80.000 60.001— 70.000 50.001— 60.000 40.001— 50.000 30.001— 40.000 20.001— 30.000 10.001— 20.000 — 10.000

18 11 9 14 18 14 23 34 40 4

0 ' 1 1 1 4 1 ' 2 3 7 3

11,5

15 9 5 11 15 10 12 19 21 1

3 3 5 4 7 5 13 18 26 6

18 12 10 15 22 15 25 37 47 7

Anm. • »I utgångsläget»

13,0

Antal bioTotalt grafer som antal år 1974 får: biografer

= resultat enligt undersökningen (se tabell 6.20). SOU 1973: 16,

grafer dominerar antalsmässigt blir bilden likartad för landsortsbiograferna som helhet. Ca 43 procent skulle få ett negativt täckningsbidrag vid en kostnadsökning på 13,0 procent. Som en följd av dels landsortsbiografernas stora antal, dels de ekonomiskt dåliga resultaten för icke^premiärbiografer i Stockholm blir totalbilden ungefår lika negativ. Inte mindre än 42 procent av kedjebiograferna saknar förmåga att bära här antagna kostnadsökningar. 1 Den ogynnsamma kostnadsutvecklingen kan principiellt motverkas på olika sätt. För att ge ytterligare stadga åt här gjorda beräkningar kan det vara av intresse att närmare granska vilka motåtgärder som kan vidtagas. Intresset riktas först mot kostnadsbesparande åtgärder inom ramen för den nuvarande biografstrukturen. Möjligheterna att reducera lönekostnaderna är mycket små. Såsom tidigare nämnts i detta kapitel har kostnadsjakten för många biografer inletts redan under undersökningsperioden, t.ex. genom reduktion av antalet föreställningar eller genom att tidvis stänga av läktaren. Personalinskränkningar av detta slag kan dock knappast göras för annat än större biografer. Möjligheterna till ytterligare besparingsåtgärder beror av omfattningen på redan genomförda inskränkningar, och frågan är om inte personalreduktionerna redan drivits så långt som överhuvud är möjligt. Inom branschen diskuteras också tekniska rationaliseringar, t. ex. att låta publiken passera genom vändkors varvid samma person skulle kunna fungera som både biljettförsäljare och biljettmottagare. Även om rationaliseringar av detta slag är både tekniskt och ekonomiskt möjliga, så kan troligen enbart ett begränsat antal biografer genomföra dem, t.ex. av det skälet att en biografvaktmästare behövs för att upprätthålla ordningen i och utanför biograflokalen. I andra fall kan ekonomiska hinder föreligga t.ex. därigenom att omfattande ombyggnader av biografentrén måste genomföras. För de 68 biograferna i ortsklass VI—X torde möjligheterna till personalbesparingar därför vara starkt begränsade och troligtvis möjSOU 1973: 16

liga i första hand genom att antalet föreställningar reduceras. En sådan motåtgärd medför sannolikt även negativa konsekvenser på intäkterna och kan av detta skäl kanske inte genomföras. Reklamkostnaderna torde inte heller kunna reduceras i nämnvärd omfattning. På något sätt måste publiken informeras om biografens utbud, och den reklamvolym som biograferna har torde såsom tidigare påpekats närmast kunna betraktas som en fast särkostnad för varje biografår. Försök med samannonsering i besparingssyfte har gjorts. Även om en viss volymreducering kan åstadkommas, torde effekterna på kostnadssidan vara marginella och har dessutom delvis beaktats i författarens beräkningar. Även övriga kostnadsslag är i betydande grad att betrakta såsom fasta särkostnader för biografåret. Frakt och porto, strömförbrukning, telefon, biljettsatser etc. är för verksamheten helt nödvändiga utgifter och besparingsmöjligheterna nästan obefintliga. För vissa av dessa kostnadsslag har efter undersökningens genomförande redan kostnadsökningar ägt rum. Sammanfattningsvis kan konstateras att för de biografer vilkas genomsnittliga bidragsprocent enligt undersökningsresultaten är lägre än vad som erfordras för att bära förväntade kostnadsstegringar förefaller möjligheterna till anpassningsåtgärder mycket små. Om därtill läggs att kostnadsökningarna är försiktigt beräknade och att intäktsökningar knappast kan förväntas, så synes en strukturell förändring genom ökad takt i biografnedläggningarna helt ofrånkomlig. Visserligen kan nedläggning av en biograf medföra förbättrad lönsamhet för övriga biografer på nedläggningsorten. Denna »överströmningseffekt» torde dock icke i nämnvärd utsträckning påverka prognosutfallet. Flera skäl talar härför. För det första krävs att två eller flera 1 Enbiografföretagen har icke systematiskt granskats på motsvarande sätt. För föreningsbiograferna är betingelserna alldeles för speciella. De enskilda enbiografföretagen har eventuellt speciella förutsättningar att hålla nere lönekostnaderna genom ökade ägarinsatser och är därför inte heller jämförbara med kedjebiograferna.

nedläggningshotade biografer är lokaliserade Kalkylsituation 2 till samma ort. För stockholmsbiograferna skulle därför en viss överströmningseffekt Utöver förändringar av löpande särkostnakunna uppstå. Den efterfrågeökning för öv- der måste till framtidsperspektivet fogas en riga biografer som en nedläggning ger upp- analys av investeringsbehovets inverkan på hov till kommer dock inte enbart andra biografernas överlevandeförmåga. För åtnedläggningshotade biografer till godo, utan skilliga kedjebiografer torde gälla att lönkanske i minst lika hög grad sådana biogra- samheten redan har sjunkit till en nivå som fer som i nuläget inte är direkt nedlägg- inte tillåter några ny- eller ersättningsanningshotade. För landsortsbiograferna gäller skaffningar. Detta gäller i första hand de detta förhållande i hög grad. Ett tiotal or- biografer som i den föregående kalkylsituater har två nedläggningshotade biografer tionen karakteriserades som direkt nedläggsamtidigt som det finns två eller flera mar- ningshotade redan vid en försiktig bedömkant mer lönsamma biografer på orten. Det ning av kostnads- och intäktsutvecklingen. är knappast troligt att nedläggning av en av Så länge den befintliga tekniska utrustde ekonomiskt svagare biograferna skulle ningen överhuvud kan användas och biotillräckligt kunna förbättra den andra bio- graflokalen inte kräver en genomgripande grafens lönsamhet. reparation kan visserligen driften upprättFör det andra finns i undersökningsma- hållas om biografen ger ett positivt täckterialet mellan fem och tio orter för vilka ningsbidrag. När för verksamheten erfordersamtliga biografer haft ett mycket litet eller liga faciliter tjänat ut måste dock biografen negativt täckningsbidrag för undersöknings- läggas ned. perioden. För dessa biografer förefaller den Utom direkt nedläggningshotade biografer ekonomiska ställningen så dålig att över- finns dessutom ett stort antal enheter villevnadsutsikterna helt saknas. kas lönsamhetsnivå är sådan att ny- eller Även om överströmningseffekten kan få ersättningsanskaffningar knappast kan ifråen viss dämpande effekt på nedläggnings- gakomma. En bedömning av biografstruktakten, så torde i gengäld nedläggningsho- turens framtida förändringar med hänsyn tet sväva över även andra biografer än de till investeringsaspekten kräver betydligt djusom här betraktas som direkt nedläggnings- pare kunskaper än kännedom om enbart hotade. De hittills gjorda antagandena om biografernas lönsamhet. Analysen skulle bekostnads- och intäktsutvecklingen har ut- höva omfatta undersökningar av varje biogjorts av försiktiga bedömningar. Om i stäl- grafs investeringsbehov genom granskning let antas att framtida intäktsförändringar och av t.ex. typ av utrustning, utrustningens förkostnadshöjningar får en nettoeffekt svaran- slitningsgrad, lokalmässiga förutsättningar de mot en kostnadsökning på 25 procent och efterfrågeutsikter för biograforten. Gevid oförändrade intäkter, så kräver detta ett nom att sammanställa information av detta täckningsbidrag i nuläget på 20 procent av slag med uppgifter om anskaffningsutgifter intäkterna. Man finner då att 36, 9, 11 och för erforderlig utrustning och nödvändiga 170 biografer i respektive Stockholm, Gö- förändringar vore det i varje fall principiteborg, Malmö och landsorten inte skulle ellt möjligt att bedöma biografernas framkunna bära en sådan kostnadsökning. Efter- tidsutsikter. Tillvägagångssättet är emellersom totalintäkterna i landet knappast kan tid orealistiskt. Författaren har därför valt förmodas öka och kostnaderna med säkerhet en annan metod, nämligen att analysera kommer att stiga, så är en nettoeffekt av sambandet mellan konstaterad lönsamhet denna storlek inte osannolik. Endast ca 25 och biografernas framtidsutsikter med utprocent av kedjebiograferna i undersökning- gångspunkt i alternativa antaganden om inen har en säkerhetsmarginal som är tillräck- vesteringsutgifter, livslängd och avkastningslig för en sådan utveckling av kostnader och krav. intäkter. Principiellt kan följande resonemang ge112

SOU 1973:16

nomföras. Med utgångspunkt i den genomsnittliga lönsamheten under undersökningsperioden 1965—1969 kan en bedömning göras av andelen kedjebiografer som vid oförändrad lönsamhet skulle kunna förränta och amortera en investering av given storlek, dvs. som skulle kunna betraktas som potentiella investeringsobjekt. En sådan bedömning skulle då avse andelen investeringsobjekt bland kedjebiograferna vid början av år 1970. Därvid tas emellertid ingen hänsyn till kostnadsutvecklingen. Om intäkterna liksom i föregående kalkylsituation antas oförändrade, så kommer lönsamhetsförändringen att påverkas enbart av kostnadsutvecklingen. Bedömningen av den senare är emellertid beroende av investeringens förmodade livslängd. Ju längre livslängd, desto svårare och sannolikt mer pessimistisk blir bedömningen av kostnadsutvecklingen. Den i föregående kalkylsituation gjorda femårsframskrivningen av kostnaderna har använts även här. Författaren har således gjort en analys av andelen potentiella investeringsobjekt vid början av 1970 utan hänsyn till kostnadsutvecklingen samt en analys avseende 1975 med hänsyn till kostnadsförändringarna under femårsperioden. I den senare bedömningen har dock inte kostnadsutvecklingen efter år 1975 beaktats. Analysresultaten kan därför sägas återspegla skillnaderna mellan en optimistisk och en realistisk bedömning av investeringsmöjligheterna för kedjebiograferna. Resultaten ger emellertid också en antydan om den troliga utvecklingen av mängden tänkta investeringsobjekt mot 1970-talets mitt. Författaren har för storstadsbiograferna räknat med fem alternativa grundinvesteringsutgifter omfattande varje jämnt hundratusental kronor t.o.m. 500 tkr och för landsortsbiograferna tre alternativ t.o.m. 300 tkr. Dessa investeringar tankes kunna utgöras av såväl maskinell utrustning som ombyggnad av biograflokalen, nyanskaffning av biografstolar eller t.ex. installation av luftkonditionering. Den maskinella utrustningens tekniska livslängd är mycket lång. För att bibehålla eller utveckla attraktiviteten i utbudet kan emellertid den ekonomiska livsSOU 1973; 16 o

ti Ana

längden, speciellt för de större storstadsbiograferna, vara begränsad. Likaså kan tekniska innovationer kräva nyanskaffningar, t. ex. såsom tidigare nämnts utrustning för 16-millimetersfilm eller överföringar från TV till biograferna. Likaså är lokalens utseende och tekniska standard av betydelse för biografens attraktivitet. Alltefter investeringarnas art varierar livslängden troligtvis kraftigt. Med hänsyn till dels undersökningsresultaten, som visade att flertalet kedjebiografer redan är försedda med vidfilmsutrustning, dels den i de flesta fall långa livslängden hos den tekniska utrustningen har författaren antagit att det övervägande antalet investeringar i framtiden kommer att avse upprustning och ombyggnad av biograflokaler. Dessa investeringars livslängd är vanligen kortare än den tekniska utrustningens. Tre kalkylperioder har därför använts, nämligen 5, 10 och 15 år. För femårsalternativet har dock inga beräkningar gjorts för investeringar överstigande 200 tkr. En femårig kalkylperiod avseende investeringar på upp till 200 tkr kan tyckas kort. Ju större osäkerheten är beträffande framtidsutsikterna, desto högre avkastningskrav ställs ofta på en investering. För många biografer torde gälla att framtidsutsikterna är så osäkra att investeringens avkastningsperiod måste sättas så lågt som till fem år. I den på sid. 80 angivna modellen har två alternativa kalkylräntor använts, nämligen 10 respektive 15 procent. Det i undersökningen framkomna lönsamhetstalet, genomsnittligt täckningsbidrag för perioden, utgörs av obeskattade medel. Vid en skattesats på 50 procent motsvarar de angivna kalkylräntorna de blygsamma avkastningskraven 5 respektive 7,5 procent. Skattens inverkan på bedömningarna beaktas längre fram. I tabell 6.25 har återgetts annuiteterna. for de fem olika grundinvesteringsutgifternå, dvs. de belopp som årligen måste intjänas (jfr- s- 8 °) f ö r a t t förränta och amortera grundinvesteringar av angivna storlekar. För den femåriga kalkylperioden har dock annuiteterna för enbart de två

minsta grundinvesteringarna medtagits. Tabellen visar t.ex. att en grundinvestering på 100.000 kronor med beräknad ekonomisk livslängd på fem år kräver en årlig avkastning på 26.380 kronor vid 10 procents och 29.830 kronor vid 15 procents kalkylränta. Detta kan också uttryckas som så att när särintäkterna för biografåret minskats med motsvarande särkostnader så måste täckningsbidraget för vart och ett av de fem åren uppgå till angivna belopp enkom för att förränta och amortera investeringen. Mer korrekt är det emellertid att betrakta hela investeringsperioden. Investeringen blir en särkostnad för hela perioden och summan av de fem årens täckningsbidrag bör — nå-

got förenklat — uppgå till 131.900 ( = 5 X 26.800) respektive 149.150 ( = 5X29.830) kronor för att återbetalning av investeringsutgiften skall erhållas. På samma sätt kan utläsas att en investering på 500.000 kronor med beräknad livslängd på 15 år kräver en genomsnittlig årsavkastning på 65.750 respektive 85.500 kronor. Med utgångspunkt i annuiteterna i tabell 6.25 har författaren undersökt andelen biografer i undersökningsmaterialet som hade ett genomsnittligt täckningsbidrag för perioden 1965—1969 överstigande angivna annuiteter. Resultaten för storstädernas kedjebiografer framgår av tabell 6.26 i vilken uppdelning gjorts på Stockholms premiär-

Tabell 6.25 Matris utvisande annuiteterna i kr för olika grundinvesteringar (G), kalkylräntor (/) och kalkylperioder i år (n).

5 10 15

G, = 100.000

Gt = 200.000

G, = 300.000

G< = 400.000

G, = 500.000

10%

15%

10%

10%

10%

10%

26.380 16.275 13.150

29.830 52.760 19.925 32.550 17.100 26.300

15%

15%

15%

59.660 _ _ _ _ _ 39.850 48.825 59.775 65.100 79.700 34.200 39.450 51.300 52.600 68.400

15%

_ _ _ 81.375 99.625 65.750 85.500

Tabell 6.26 Procentuell andel investeringsobjekt bland storstädernas kedjebiografer vid 1970 års början utan hänsyn till kostnadsutvecklingen. Antagen livslängd

Loka- G} = 100.000 lisei = ring i = 10% 15%

G, = 200.000

nz=5

SP SO G M

100 42 82 64

n = l0

SP SÖ G M

n = 15

SP SÖ G M

G,= 300.000

Gt = 400.000

Gs = 500.000

l —10%

l —_ 15%

:

:

.•

10%

15%

i

i

i

i _=

/ =

10%

15 %

100 39 82 64

92 29 71 43

92 26 65 43

i

100 48 88 64

100 42 88 64

100 35 82 64

96 32 82 64

92 29 76 43

92 26 71 43

92 26 53 43

92 19 53 43

92 19 53 43

92 16 53 43

100 50 88 64

100 48 88 64

100 42 82 64

96 35 82 64

96 32 82 64

92 29 71 43

92 29 71 43

92 26 53 43

92 26 53 43

92 19 53 43

10%

i

i = 15 %

1 Beräkningar ej genomförda. Beteckningar: SP = Stockholms premiärbiografer (25 biografer i undersökningen). SÖ =z Stockholms övriga biografer (31). G r_ Göteborgsbiografer (17). M = Malmöbiografer (14).

114 SOU 1973: 16

biografer, övriga biografer i Stockholm samt på biografer i Göteborg och Malmö. Av tabellen kan utläsas att skillnaderna mellan dessa biograf grupper är mycket stora. Stockholms premiärbiografer har nästan genomgående en betydligt bättre lönsamhet än övriga storstadsbiografer. Samtliga biografer skulle med utgångspunkt i undersökningsresultaten kunna förränta och amortera en investering på 100.000 kronor även på så kort sikt som fem år. Även för den högsta investeringsutgiften är utfallet gynnsamt. Hela 92 procent — 23 biografer — hade under perioden 1965—1969 en genomsnittlig avkastning överstigande 99.625 kronor, dvs. annuiteten för 10 år och 15 procent för en grundinvestering på 500.000 kronor. Sämst resultat uppvisar övriga biografer i Stockholm. Hälften av dessa kan inte ens bära den lägsta grundinvesteringen under en 15-årig kalkylperiod och 10 procents kalkylränta, och endast 16 procent av dem skulle kunna förränta och amortera en investering på 500.000 kronor under 10 år och 15 procents kalkylränta. För biograferna i Göteborg och Malmö

är resultaten blandade. Ungefär 3/4 eller flera av biograferna i Göteborg kan bära de tre lägre investeringsutgifterna, medan biografernas lönsamhet är sämre i Malmö; endast drygt 40 procent av malmöbiograferna klarar t.ex. en kortsiktig investering på 200.000 kronor. Endast ca 50 respektive ca 40 procent av biograferna i Göteborg respektive Malmö ger en avkastning tillräckligt stor för de större investeringsutgifterna. I tabell 6.27 har motsvarande uppgifter för storstadsbiograferna återgetts efter hänsynstagande till kostnadsutvecklingen under perioden 1970—1974. Av tabellen kan utläsas en markant nedgång i andelen investeringsobjekt. Som exempel kan nämnas att andelen premiärbiografer i Stockholm som kan bära en investering på 500.000 kronor på 10 år och 15 procent sjunker från 92 till 36 procent eller från 23 till 9 biografer. När det gäller större investeringar minskar andelen investeringsobjekt bland övriga stockholmsbiografer måttligt och inte alls för biograferna i Göteborg, vilket visar att det bland dessa båda grupper finns ett antal mycket lönsamma biografer. Så är t. ex. an-

Tabell 6.27 Procentuell andel investeringsobjekt bland storstädernas kedjebiografer vid 1975 års början efter hänsyn till kostnadsutvecklingen. Anta- Lokagen liselivs- ring längd

G,= 100.000

Gt = 200.000

G 3 =300.000

G i=400.000

G*_:500.000

•

;

10°/c

15%

10%

15%

10%

15%

10%

15%

10%

15%

64 23 53 43

64 23 53 43

60 16 53 36

60 16 53 21

i

i

i

i

i

n=5

SP SÖ G M

n=10

SP SÖ G M

68 23 76 50

68 23 76 50

64 19 53 43

64 16 53 36

60 16 53 36

60 16 53 21

56 16 53 21

48 13 53 21

48 13 53 21

36 13 53 14

n = 15

SP SÖ G M

68 23 76 57

68 23 76 50

64 23 53 43

64 19 53 43

64 16 53 36

60 16 53 36

60 16 53 36

52 16 53 21

52 16 53 21

48 13 53 21

x Beräkningar ej genomförda. Beteckningar: SP - Stockholms premiärbiografer (25 biografer i undersökningen). SÖ — Stockholms övriga biografer (31). G — Göteborgsbiografer (17). M = Malmöbiografer (14).

SOU 1973: 16

Tabell 6.28 Procentuell andel investeringsobjekt bland landsortens kedjebiografer vid 1970 års början utan hänsyn till kostnadsutvecklingen. Antagen livslängd n~ 5 n = 10 n = l5

G, = 100.000

G,=200.000

G*=300.000

i=10%

i=l5%

/=10%

i=15%

i=10%

51 69 73

51 65 68

30 48 56

24 41 46

i

i

33 37

24 30

i=15%

1 Beräkningar ej genomförda. Anm.: Antalet landsortsbiografer i undersökningen = 208.

Tabell 6.29 Procentuell andel investeringsobjekt bland landsortens kedjebiografer vid 1975 års början efter hänsyn till kostnadsutvecklingen. Antagen livslängd n= 5 n=10 n = 15

G,=100.000

G,=200.000

G,=300.000

i = 10%

i=15%

/=10 %

i=15%

i = 10%

23 31 35

20 29 30

18 22

6 14 16

12 14

i = 15%

i

1 Beräkningar ej genomförda. Anm.: Antalet landsortsbiografer i undersökningen = 208.

talet biografer som kan bära den största investeringsutgiften lika stort i Göteborg som i Stockholm. Andelen potentiella investeringsobjekt bland landsortsbiograferna kan utläsas ur tabellerna 6.28 och 6.29. Trots att författaren här enbart räknat med en maximal investeringsutgift på 300.000 kronor är resultaten betydligt sämre än för storstadsbiograferna. 1 Visserligen kan 73 respektive 68 procent av biograferna bära en investering på 100.000 kronor om ingen hänsyn tas till kostnadsutvecklingen (tabell 6.28). Även om detta investeringsbelopp förefaller mer realistiskt än de båda högre beloppen, så bör beaktas att beräkningarna avser en kalkylperiod på 15 år. Det kan starkt ifrågasättas om en investering med så lång återbetalningstid kan anses ekonomiskt försvarbar för en landsortsbiograf med tanke på den osäkerhet som präglar efterfrågeutvecklingen. Undantag skulle möjligen utgöras av biografer på universitets- och högskoleorter, för vilka efterfrågesituationen är betydligt

bättre än genomsnittligt för övriga orter. Troligt är i stället att investeringsbedömningar för landsortsbiografer karakteriseras av krav på korta återbetalningsperioder. Med en kalkylsikt på fem år sjunker då andelen potentiella investeringsobjekt till mellan 24 och 57 procent. Tas kostnaderna med i beräkningarna förändras bilden mycket kraftigt. Endast 12 respektive 6 procent av biograferna har en avkastning som under 10 år kan bära en investering på 300.000 kronor till 10 respektive 15 procents kalkylränta. Inte ens för den lägsta investeringsutgiften är andelen potentiella investeringsobjekt imponerande. Mellan ca 1/5 och ca 1/3 av biograferna kan, förränta och amortera en investering på 100.000 kronor om kalkylsikteri sätts till 5 respektive 10 år. 1 För landsortsbiograferna har förekommit investeringar på betydligt högre belopp än 300.000 kronor. Den här antagna maximigränsen torde dock vara realistisk vid flertalet investeringsöverväganden för landsortsbiografer-

SOU 1973 M 6

rörelsen och i så fall använda frigjorda resurser på andra verksamheter än produktion och/eller distribution av biograffilm. Med utgångspunkt i dessa handlingsalternativ kan det vara av intresse att närmare granska relationen mellan bolagens totala täckningsbidrag från samtliga sina biografer och biografdriftens samkostnader. Analysen görs för samma bolag som behandlas i avsnitt 6.2.4.3, dvs. Svensk Filmindustri har räknats som tre »bolag» och några biografbolag har helt exkluderats. Vid redovisningen av biografdriftens samkostnader i avsnitt 6.2.4.3 framtogs samkostnaden i genomsnitt per biograf. Variationerna i genomsnittlig årskostnad mellan bolagen var stora med högsta respektive lägsta värde på 73.618 kronor respektive 8.145 kronor. Om dessa uppgifter sammanställs med biografernas genomsnittliga täckningsbidrag, så kan detta leda till förhastade slutsatser om biografbolagens lönsamhet. Visserligen är åtskilliga biografers täckningsbidrag så låga att de inte tillnärmelsevis förslår täcka »sin del» av biografdriftens samkostnader enligt tidigare redovisade genomsnittsberäkningar. Detta är emellertid inte nödvändigt. Såsom tidigare framhållits kan lönsamhetskravet på en biograf primärt begränsas till att den ger något bidrag till samkostnaderna. Sett ur hela bolagets synvinkel är det därför enbart av intresse att summan av biografernas täckningsbidrag Kalkylsituation 3 dels täcker samkostnaderna, dels ger ett överI den principiella framställningen i föregå- skott därutöver. Detta överskott måste i ett ende kapitel antogs i kalkylsituation 3 att långsiktigt perspektiv täcka dels periodiseanalysen avsåg nedläggning av hela biograf- ringar av biografens samkostnader (periodiverksamheten och att det hypotetiska bo- serat investeringsbehov), dels inkomstskatterlaget skulle inrikta sin verksamhet mot en- na för biografdriften som helhet. Varken bart filmuthyrning och filmproduktion. För investeringsbehovet eller inkomstskatterna praktiskt bruk är antagandet helt orealistiskt. kan fastställas med utgångspunkt i underFör de tre integrerade bolagen torde i själva sökningsmaterialet. För att få en uppfattverket biografverksamheten utgöra den bär- ning om bolagens lönsamhet har författaren kraftigaste av nämnda verksamhetsgrenar. gått till väga på följande sätt. För vart och ett av bolagen har det samFör såväl de integrerade bolagen som de renodlade biografbolagen blir handlingsal- manlagda täckningsbidraget för samtliga bioternativen i denna kalkylsituation i stället grafer räknats. Med hänsyn till bidragsflukatt fortsätta biografdriften (och därmed 1 Här bortses från den speciella situationen eventuell produktions- och distributionsverkatt investeringsutgiften vid direkt avdrag kan samhet) eller att helt upphöra med biograf- användas i vinstutj ämnande syfte.

Bedömningarna har hittills gjorts utan hänsyn till skattens inverkan på investeringsbenägenheten. Skatten påverkar resonemangen på två sätt. För det första utgör skatten en kostnad som minskar utrymmet för investeringar. För det andra är investeringarna avdragsgilla i taxeringshänseende, vilket minskar den skatt som skulle ha betalats om en viss investering inte hade gjorts, förutsatt att andra av- och/eller nedskrivningsobjekt saknas. Nettoeffekten av dessa båda förhållanden, givet att det biografägande bolaget överhuvud måste visa någon vinst i taxeringshänseende, måste alltid bli att det totala utrymmet för investeringar blir mindre efter skattens medtagande i bedömningarna. Detta gäller oavsett om en investering får dras av direkt (t. ex. reparation i annans fastighet) eller om den genom avskrivningar periodiseras i tiden.1 Det totala taxeringsmässiga avdraget blir på sikt ändå detsamma. Författaren har inga möjligheter att från undersökningsmaterialet bedöma skattens storlek. De ovanstående analyserna har därför gjorts på obeskattade rörelseöverskott. Dessa inkluderar emellertid en latent skattekostnad, varför analysresultaten med gjorda antaganden utgör en överskattning av andelen potentiella investeringsobjekt bland kedjebiograferna.

SOU 1973: 16

tuationerna mellan olika år har liksom tidigare det genomsnittliga täckningsbidraget för hela undersökningsperioden använts. Trots exkluderingar av de minsta bolagen är återstående bolag storleksmässigt alltför olikartade för att genomsnittsberäkningar skall kunna göras. Av konfidentiella skäl kan emellertid inte totalbidragen anges i absoluta tal. Såsom framgår av tabell 6.30 har författaren i stället genomfört en analys av hur det totala bidraget fördelas inom olika bolag. Totalbidraget har därvid satts lika med 100 procent och sedan reducerats med biografernas och biografdriftens samkostnader. Som mått på biografernas samkostnader har använts 1/5 av den totala, faktiska investeringsvolymen under undersökningsperioden. Huruvida detta mått återspeglar investeringsbehovet kan författaren inte avgöra. Inte heller är det möjligt avgöra om det utgör en korrekt skattning av de faktiska investeringarna under en längre period än fem år, men det torde dock kunna betraktas som åtminstone ett grovt närmevärde på bolagens årliga investeringsvolym. Från det totala täckningsbidraget har också dragits biografdriftens samkostnader. Därvid har samkostnaden för år 1969 använts. Denna är för flertalet bolag högre än den genomsnittliga samkostnaden för hela perioden och ger därför en försiktigare bedömning av den totala lönsamheten.

Såsom framgår av tabell 6.30 fluktuerar det återstående överskottet kraftigt. Dessa fluktuationer återspeglar skillnader i bl. a. bolagstyp. Såsom tidigare nämnts kan för ett renodlat biografbolag vinsten av verksamheten helt eller delvis finnas bland lönekostnaderna. Ett annat skäl till variationerna i det framräknade överskottet kan bestå däri att de integrerade bolagen inte belastats med andra samkostnader än sådana som direkt kan hänföras till biografavdelningarna. I en totalbedömning är dock dessa skillnader av ringa betydelse. Något entydigt mönster med hänsyn till bolagstyp kan inte heller utläsas ur grundmaterialet från undersökningen. Tabellen visar att hälften av bolagen har ett återstående överskott på mellan ca 50 och ca 65 procent av det totala täckningsbidraget. Innebörden av dessa procentsatser är helt beroende av täckningsbidragets storlek. Det är en väsentlig skillnad på 64 procent av 100 kronor respektive av 1 miljon kronor. De absoluta täckningsbidragen kan ej anges, men viss ledning för bedömningen kan hämtas ur den tidigare redovisningen i detta och föregående kapitel. Med hänvisning till dels antalet biografer ingående i skilda biografkedjor, dels storleken av de genomsnittliga täckningsbidragen hos biograferna kan åtminstone grova uppskattningar av storleksordningen på de olika bolagens totaltäckningsbidrag göras. En indikation på belop-

Tabell 6.30 Procentuell fördelning av biografbolagens rörelseöverskott. Bolag nr

Totalt årligt genomsnittsbidrag

Total årlig genomsnittsinvestering

Biografdriftens samkostnader år 1969

Återstående överskott

1 2 3 4 5

100 100 100 100 100

7 3 18 14

29 36 25 47 34

64 61 57 53 52

6 7 8 9 10

100 100 100 100 100

20 24 18 24 33

38 35 39 46 66

42 41 33 30 1

i

Mindre än 1 procent. 118

SOU 1973: 16

pens storlek utgör relationen mellan ne- fattande, men troligen har flertalet av dessa gativa och positiva täckningsbidrag. Såsom biografer helt andra mål för sin verksamhet tidigare redovisats har åtskilliga biografer än ekonomiska. För många föreningsbiounder perioden haft negativa genomsnitts- grafer torde gälla att filmvisningen utgör en bidrag. Summan av dessa negativa bidrag av flera aktiviteter i t. ex. Folkets hus, och varierar kraftigt mellan bolagen med ett att det för denna verksamhet inte ställs krav maximalt värde på ca 166.000 kronor. Stu- på att den skall vara ekonomiskt självbäranderar man relationen mellan negativa och de. Verksamheten är kanske ofta av ideell positiva totalbidrag, finner man att de förra karaktär, och driften möjliggörs genom att maximalt uppgår till ca 6 procent (två bo- bl.a. enskilda individer ställer sig till förfolag) av de senare. För fyra av bolagen är gande utan krav på ersättning (annat än ifrågavarande relation mindre än 1 procent möjligtvis symbolisk) för sina tjänster. Även och för återstående fyra bolag således mel- många biografer i enskild ägo torde drivas under liknande former, dvs. utan att verklan 1 och 6 procent. Den pessimistiska synen på biografernas samheten ger ägaren en avkastning motsvaframtidsutsikter som gjordes i föregående rande det »marknadsmässiga» värdet av hans kalkylsituation motsägs åtminstone delvis av insatser. Analogin med många av detaljhanhär gjord totalbedömning. För de flesta bio- delns mindre livsmedelsbutiker är slående, grafbolagen tyder totalresultatet i själva ver- och troligtvis skulle man vid en analys finna ket på en god lönsamhet och i några fall ungefär liknande motiv (emotionella, önskan mycket god lönsamhet.1 Även om totalbe- att »ha något att pyssla med», »socialt andömningen av biografbolagens lönsamhet svar» etc; jfr kap. 4 om ambulerande biokan sägas vara positiv, så måste andra fak- grafer) för verksamhetens fortbestånd som i torer beaktas. På sikt kan andelen negativa litteratur och fackpress brukar anges som täckningsbidrag komma att växa, vilket san- förklaring till kvartersbutikernas fortsatta nolikt medför ett ökat antal biografnedlägg- existens. Vid insamling av uppgifter av ekonomisk ningar. I vilken omfattning detta kommer att ske är svårt att förutspå. Redan det för- art från dessa biografer måste ovannämnda hållandet att många biografer drivs år efter förhållanden beaktas. Det torde inte vara år tyder på att den individuella biografens orealistiskt att förmoda att redovisningen för lönsamhet inte är enbart avgörande för ett många biografer görs ytterst summariskt, nedläggningsbeslut. Hittills beaktade fakto- t.ex. med utgångspunkt i de minsta krav rer (hyreskontrakt, egen fastighet) måste som ur taxeringshänseende kan ställas på kompletteras med även andra tänkbara för- bokföringen. För framförallt föreningsbioklaringar. Detta görs emellertid först i ka- graferna gäller dessutom att det i många fall kan vara omöjligt att separera filmvispitel 9. ningens och den övriga verksamhetens kostnader och intäkter. Författaren ansåg det 6.3 Biografer med högst fem ordinarie före- därför helt orealistiskt att försöka insamla uppgifter för fem på varandra följande år. ställningar per vecka På förslag av filmutredningen bestämdes 6.3.1 Undersökningarnas uppläggning och därför att frågeformuläret skulle utsändas till alla biografer och avse enbart år 1969. genomförande Den erhållna svarsfrekvensen skulle accepSåsom tidigare framhållits har de icke-av- teras och inga påminnelsebrev utsändas. 1 giftspliktiga biograferna ett antal egenskaFörfattaren är medveten om att innebörden per som motiverade en särbehandling av av begreppet »god lönsamhet» är vag. Dels dem i undersökningen. Visserligen finns ett finns inga generella kriterier mot vilka bedömningen skulle kunna göras, dels måste andra mindre antal enheter för vilka verksamhe- faktorer än här behandlade tas med i bedömten, mätt i omsättningssiffror, är ganska om- ningen. SOU 1973: 16

Inte heller skulle de ambulerande biografer- En genomgång av registret visade, att av dét ha ingå i undersökningen. För dessa ge- totala antalet biografer var 119 ambulerannomfördes i stället en fallstudie, vilken redode. Undersökningspopulationen kom därför visats i kapitel 4. att bestå av 920 biografer. Detta antal anFör att tillförsäkra sig om största möjliga ger emellertid antalet registrerade biografer. svarsfrekvens anhöll författaren hos FHR Åtskilliga av dessa bedriver ingen verksamoch Våra Gårdar att dessa organisationer het, varför den faktiska undersökningsposkulle skicka en uppmaning till sina med- pulationen är mindre än den här angivna. lemsföretag att besvara frågeformuläret. Antalet icke-verksamhetsdrivande men regiDen senare organisationen ställde sig helt strerade biografer gick dock ej att beräkna. negativ och vägrade vid ifrågavarande tidTotalt har författaren erhållit 137 svar punkt t.o.m. att ställa en medlemsmatrikel av vilka fyra har exkluderats på grund av till författarens förfogande. 1 Från F H R för- ofullständigheter eller oklarheter i uppgifklarade man sig villig distribuera den be- terna. Bearbetade svar fördelar sig på fölgärda rekommendationen till ett begränsat jande sätt: antal biografer. Man ansåg sig dock inte kunna skicka den till samtliga medlemmar, Enskilda biografer 89 eftersom biografernas bokföring i stor utdärav enbiografföretag 36 sträckning sköts centralt av organisationens därav flerbiografföretag 53 distriktscentraler. Dessa skulle då utsättas Föreningsbiografer 44 för en alltför tyngande arbetsbelastning. I därav FHR 13 därav Våra Gårdar 31 valet mellan att sända formulär till samtliga 133 FHR-biografer utan rekommendationsskri- Summa biografer velse och till ett begränsat antal med en sådan skrivelse, valde författaren det senare tillvägagångssättet. Frågeformulären utsändes i början av ju- 6.3.2 Biografernas intäktsstruktur ni månad 1970 och tillställdes alla biografer i enskild ägo, alla föreningsbiografer till- De icke-avgiftspliktiga biografernas intäktshörande Våra Gårdar samt 49 föreningsbio- struktur har redovisats i tabell 6.31 med grafer ingående i FHR-kedjan. Efter över- fördelning på enskilda biografer och förenskommelse med F H R bestämdes antalet eningsbiografer. Den förra gruppen har biografer till sju för vartdera distriktet och dessutom indelats i enbiografföretag och dessa utvaldes slumpmässigt från FHR:s kedjebiografer. Av tabellen framgår att tobeordringslista. Vid författarens avstämning talintäkternas fördelning på biljettintäkter mellan denna lista och registret hos Film- och övriga intäkter uppvisar ungefär samma ägarnas Kontrollbyrå AB råkade dock en mönster som för avgiftspliktiga biografer, avgiftspliktig biograf komma med i urvalet, dvs. övriga intäkter svarar för mellan ca 3 dvs. 48 icke-avgiftspliktiga FHR-biografer och ca 5 procent av totalintäkterna. har fått frågeformuläret. Vissa skillnader kan dock konstateras mellan grupperna. I absoluta tal har kedjeDen 31 december 1969 fanns hos Filmägarnas Kontrollbyrå AB 1.039 icke-avgifts- biograferna den högsta andelen övriga inpliktiga biografer registrerade. Dessa för- täkter, men i relation till totalintäkterna är dessa mest betydelsefulla för föreningsbiodelar sig på följande sätt: graferna. Såväl den absoluta som den relaSamtliga registrerade, icketiva andelen övriga intäkter är minst för 1.039 avgiftspliktiga biografer enskilda enbiografföretag. Ambulerande biografer 119 Undersökningspopulation 920 1 därav föreningsbiografer Efter undersökningens avslutande har dock 550 därav enskilda biografer författaren erhållit en förteckning över Våra 370 Gårdars medlemmar.

120 SOU 1973: 16

Tabell 6.31 Icke-avgiftspliktiga biografers genomsnittliga intäktsstruktur för år 1969 med fördelning på enskilda biografer och föreningsbiografer. Specifikation

Samtliga biografer

Förenings• biografer

Enskilda biografer Enbiografföretag Kedjebiografer Kronor

Proc.

Kronor

Proc.

Kronor

Proc. Kronor Proc.

Biljettintäkter brutto 34.927 Reklamfilmsintäkter 422 Intäkter från konfektförsäljning 347 Hyresintäkter vid tillfällig 132 uthyrning av biograflokalen Diverse intäkter 68

97,3 1,2 0,9 0,4

43.513 801 640 351

95,8 1,8 1,4 0,8

23.891 221 671 478

94,3 0,9 2,6 1,9

34.697 506 571 334

95,9 1,4 1,6 0,9

0,2

0,2

0,3

0,2

Summa intäkter i genomsnitt per biograf

35.896 100,0

Summa andra intäkter än biljettintäkter i genomsnitt per biograf

969 Antal biografer

2,7

6.3.3 Biografernas särkostnadsstruktur Undersökningsmaterialets karaktär är starkt skiftande när det gäller redovisningen av biografernas kostnader. För flertalet biografer har visserligen lämnats utförlig kostnadsspecifikation, men i alltför många svar har flera kostnadsslag angetts enbart som en klumpsumma. Författaren har därför ansett det mindre lämpligt att specificera kostnaderna i större utsträckning än som skett i tabell 6.32. Lone- och hyreskostnaderna har dock alltid redovisats separat, eller alternativt har angetts att inga hyror debiterats biografen respektive att helt eller delvis oavlönad arbetskraft använts. I de fall »lön till biograf ägaren och dennes familj» uppgetts har kostnadsposten dock måst behandlas som lön till anställd personal. I några fall borde av beloppens storlek att döma denna kostnadspost visserligen ha rubricerats som rörelseresultat. Författaren misstänker emellertid att löner till anställd personal i många fall upptagits som »ägarlön», varför det inte varit möjligt att separera löneslagen såsom skedde för avgiftspliktiga biografer. För en bedömning av undersökta biografers lönsamhet är emellertid enbart de totala särkostnaderna av intresse. I de fall räntor SOU 1973: 16

45.412 100,0

25.334 100,0

36.193 100,0

4,2

5,7

4,1

och avskrivningar uppgetts har dessa kostnadsslag exkluderats. I likhet med tidigare principer har således till totalkostnaden enbart hänförts särkostnaderna för ifrågavarande biografår. En granskning av lönekostnaderna visar att de enskilda biograferna, främst då kedjebiograferna, har markant högre lönekostnader än föreningsbiograferna. En förklaring kan vara skillnader i antalet föreställningar mellan olika biografgrupper. För föreningsbiograferna gäller emellertid att de i betydande utsträckning använder helt eller delvis oavlönad arbetskraft, vilket torde vara den väsentligaste förklaringen till angivna skillnader. Även för enskilda enbiografföretag gäller sannolikt ett liknande förhållande, nämligen att ägaren genom egna arbetsinsatser kan hålla lönekostnaderna på en låg nivå. Dessutom finns bland denna grupp ett antal biografer som ägs av t.ex. en hembygdsförening, idrottsförening etc. Även i dessa fall kan visningsverksamhetens fortbestånd i stor utsträckning vara beroende av frivilliga arbetsinsatser. Det mest intressanta kostnadsslaget utgörs av hyreskostnaderna. Liksom för avgiftspliktiga biografer inkrävdes uppgifter om huruvida ägarsamband föreligger mellan biograf121

Tabell 6.32 Icke-avgiftsbelagda biografers genomsnittliga kostnadsstruktur för år 1969 med fördelning på enskilda biografer och föreningsbiografer. Specifikation

Enskilda biografer Enbiografföretag Kedjebiografer

Föreningsbiografer

Samtliga biografer

Kronor

Proc.

Kronor

Proc.

Kronor

Proc. Kronor Proc.

Lönekostnader Hyreskostnader Övriga kostnader

8.800 3.966 21.227

25,9 11,7 62,4

11.528 7.482 24.696

26,4 17,1 56,5

4.346 4.534 14.384

18,7 19,5 61,8

Summa kostnader i genomsnitt per biograf

33.993 100,0

Antal biografer

och fastighetsägaren. Författaren misstänker emellertid att uppgiftslämnarna icke alltid förstått frågans innebörd. För några biografer har svar överhuvud icke lämnats och i andra fall har frågan besvarats nekande trots att ägarsamband inte förefaller kunna uteslutas. Bland enskilda enbiografföretag finns 18 biografer vilkas rörelse enligt uppgift bedrivs i egen fastighet. För 16 av dessa har beräknade hyreskostnader angetts. Den genomsnittliga hyreskostnaden uppgår för dessa biografer till ca 7.000 kronor, dvs. ett något lägre belopp än genomsnittligt för samtliga biografer. De båda övriga biograferna har inte belastats med någon hyreskostnad. Av återstående 18 biografer har för nio ingen hyra debiterats och för två av dessa har uppgetts att kommunen står för hyreskostnaden och i ytterligare ett fall att kommunen svarar för del av hyran. För 20 av de 53 kedjebiograferna bedrivs verksamheten i egen fastighet. För två av dessa har inga hyror upptagits och för de övriga 18 är genomsnittshyran knappt 10.000 kronor, dvs. även i detta fall något lägre än genomsnittshyran för hela gruppen. För återstående 33 biografer har hyreskostnad i samtliga fall upptagits. För 14 av de 44 föreningsbiograferna sker filmvisningen enligt uppgift i egna lokaler och för dessa biografer har hyreskostnad uppgetts i 10 fall med en genomsnittshyra på knappt 5.000 kronor. För 13 bio122

43.706 100,0 53

23.264 100,0 44

8.413 5.555 20.346

24,5 16,2 59,3

34.314 100,0 133

grafer har ingen hyra upptagits och för dessa föreligger ägarsamband i fyra fall.

6.3.4 Biografernas rörelseresultat 6.3.4.1 Biografernas täckningsbidrag De icke-avgiftspliktiga biografernas bidragsstruktur har återgetts i tabell 6.33. Den låga svarsfrekvensen minskar dock möjligheterna att bedöma deras ekonomiska situation. Angivna genomsnittsvärden kan knappast utgöra en skattning av medelvärdena för hela populationen av icke-avgiftspliktiga biografer. Frågan uppkommer då om mätresultaten kan antas över- eller underskatta de »sanna» medelvärdena. Svarsstrukturen ger därvid viss ledning. Totalt fanns vid årsskiftet 1969/70 ca 80 kedjebiografer, dvs. 2/3 av denna del av populationen ingår i undersökningen. Det kan förmodas att dessa biografer i större utsträckning än övriga biografer drivs med åtminstone begränsade lönsamhetskrav. I förhållande till samtliga icke-avgiftspliktiga biografer torde därför kedjebiograferna genomsnittligt ha en högre lönsamhet. Den största mängden icke-avgiftspliktiga biografer utgörs av föreningsbiografer, ca 550, men även antalet enskilda enbiografföretag, ca 400, är stort. Bägge dessa grupper är underrepresenterade i förhållande till kedjebiograferna. Flera förklaringar till denSOU 1973: 16

na underrepresentation kan tänkas. För det första måste urvalsförfarandet beaktas samt det förhållandet att antalet registrerade men ej verksamma biografer troligtvis är relativt störst bland just dessa grupper. Man kan emellertid förmoda, att ju mer sporadisk och ju mer ideell verksamheten är, desto mindre blir kanske benägenheten och möjligheterna att delta i en undersökning av detta slag. Förmodligen kan antas att de ekonomiskt mest olönsamma biograferna är markant underrepresenterade, och i så fall torde angivna genomsnittsvärden närmast kunna betraktas som överskattningar av de »sanna» värdena även för dessa grupper. I tabell 6.33 har tre olika täckningsbidrag angetts, nämligen efter avdrag för andra sär-

kostnader än hyres- och lönekostnader (TB I), efter reduktion av lönekostnaderna (TB II) samt slutligen efter minskning av även hyreskostnaderna (TB III). Utvecklingen av de tre täckningsbidragen visar att när intäkterna reducerats med andra särkostnader än hyror och löner så återstår för samtliga grupper ca 40 procent av den ursprungliga genomsnittsintäkten. Lönsamhetsspridningen inom grupperna belyses i tabell 6.34, i vilken median- och kvartilvärden har redovisats för de tre olika täckningsbidragen. Spridningen är inte lika stor som för de avgiftspliktiga biograferna, men såsom framgår av tabellen är skillnaderna fullt märkbara mellan mer och mindre lönsamma biografer. För TB I är kvar-

Tabell 6.33 Icke-avgiftsbelagda biografers bidragsstruktur för år 1969 med fördelning på enskilda biografer och föreningsbiografer. Enskilda biografer

Specifikation

Föreningsbiografer

Samtliga biografer

Enbiografföretag

Kedjebiografer

-f Genomsnittlig intäkt .—• Andra särkostnader än hyres- och lönekostnader

35.896 21.227

45.412 24.696

25.334 14.384

36.193 20.346

= Täckningsbidrag I — Lönekostnader

14.669 8.800

20.716 11.528

10.950 4.346

15.847 8.413

= Täckningsbidrag II —i Hyreskostnader

5.869 3.966

9.188 7.482

6.604 4.534

7.434 5.555

= Täckningsbidrag III

1.879 Antal biografer

133 Tabell 6.34

Median- och kvartilvärden i kronor för icke-avgiftspliktiga biografers täck-

ningsbidrag. Föreninj ;sbiografer

Spridningsmått Enskilda biografei Kedjebiografer

Enbiogr afföretag TBI övre kvartil 23.662 Median 9.903 Nedre kvartil 3.802 Antal biografer SOU 1973: 16

TB II

TB III TB I

8.376 2.908 736

2.648 792 1

35.436 18.726 7.746

TB II

TB III

4.928 14.012 1.155 7.484 2.646 V. 313 53

TBI

TB II

TB III

16.239 4.974 3.135

10.441 2.917 1.185

4.030 1.462 30

44 123

tilavståndet, dvs. avståndet mellan övre och ningsbeslut är helt ofrånkomligt, såvida inte nedre kvartil, mycket stort, särskilt då för stödåtgärder av något slag sätts in. Frågan enskilda biografer. är således inte om utan när nedläggning Efter reduktion av lönekostnaderna sjun- kommer att ske. Även utan stödåtgärder ker täckningsbidragen kraftigt för i första kan dock verksamheten för dessa biografer hand enbiografföretag och föreningsbiogra- tänkas fortgå under åtskilliga år trots att fer. När även hyreskostnaderna har dragits ekonomiska överväganden borde leda till ett av uppgår för 25 procent av företagen i nedläggningsbeslut. Orsakerna härtill är dessa båda grupper kostnaderna till ungefär emellertid av sådan art att helt andra besamma belopp som intäkterna. dömningar än strikt ekonomiska bör göras. Även för kedjebiograferna försämras re- Dessa bedömningar kan mellertid endast gösultaten kraftigt. Det övre kvartilvärdet för ras individuellt för varje biograf och av den t.ex. TB III är endast obetydligt större än eller de för biografdriften ansvariga bemotsvarande värde för föreningsbiografer- fattningshavarna. Dessa biografer blir dock na. Täckningsbidragens förändringar är re- som grupp betraktade föremål för ytterligare lativt sett kraftigast för kedjebiograferna, analys i kapitel 7 i samband med redogöreldvs. för samtliga dessa biografer utgör löne- sen för filmuthyrningens lönsamhet. och hyreskostnader en relativt större andel av totalkostnaderna än för övriga biografer. Detta framgår bl. a. av kvartilavståndet för TB III, vilket är ungefär lika stort för såväl kedjebiograferna som för föreningsbiograferna.

6.3.4.2 Analys av rörelseresultaten Såsom framgår av ovanstående redogörelse är lönsamhetsskillnaderna avsevärda mellan biografer med fler än fem och biografer med högst fem föreställningar per vecka. Med utgångspunkt i analysen av avgiftspliktiga kedjebiografer tyder undersökningsresultaten på att samtliga icke-avgiftspliktiga biografer kan karakteriseras som direkt nedläggningshotade. Detta gäller även den mest lönsamma gruppen, kedjebiograferna. De icke-avgiftspliktiga biograferna är visserligen inte lika känsliga för kostnadsstegringar som de avgiftspliktiga biograferna, framförallt med tanke på att troliga ägarinsatser och ideella insatser av föreningsmedlemmar begränsar lönekostnaderna. Även med ett antagande om oförändrade intäkter i framtiden skulle dock t.o.m. helt obetydliga kostnadsstegringar medföra negativa täckningsbidrag (TB III) för flertalet biografer. Med få undantag torde för här behandlade biografer därför gälla att ett nedlägg124

SOU 1973: 16

7 Undersökningar i filmuthyrareledet

7.1 Undersökningarnas uppläggning och genomförande Såsom framgick av branschbeskrivningen i kapitel 4 kan de företag som bedriver filmuthyrareverksamhet indelas i tre grupper: integrerade svenska filmbolag, fristående svenska filmuthyrare samt amerikanska producenters dotterbolag i Sverige. Med hänsyn till det begränsade antalet filmuthyrare beslöt författaren genomföra personliga, ostrukturerade intervjuer med samtliga till Filmägarnas Kontrollförening u.p.a. anslutna företag.1 Syftet med intervjuerna var tvåfaldigt. Författaren önskade dels skapa sig en uppfattning om de filmuthyrande företagens roll i distributionsprocessen och de prcn blem som filmuthyrarna upplever, dels — om möjligt — få underlag för en siffermässig granskning av filmuthyrningens ekonomiska villkor. Det första syftet kan anses uppnätt, medan de strikt ekonomiska bedömningarna inte har gett väntat utbyte. Orsakerna härtill är flera. Författaren var visserligen på förhand skeptisk till möjligheterna att hos de integrerade bolagen urskilja det ekonomiska utfallet av filmuthyrningsverksamheten. Även om speciella »filmuthyrningsavdelningar» kan sägas existera, dvs. i den bemärkelsen att viss personal företrädesvis sysslar med filmuthyrningi' så är arbetsuppgifterna så integrerade i den totala verksamheten att det inte är möjligt göra en rättvisande, separat beSOU 1973J 16

dömning av filmuthyrningsfunktionen. De fristående, svenska filmuthyrarnas benägenhet att medverka i undersökningen varierade starkt. Utöver de integrerade bolagen och de amerikanska filmuthyrarna fanns vid undersökningstillfället totalt 17 företag anslutna till branschorganisationen. Svenska Filminstitutets filmuthyrning har endast marginell karaktär och tre företags verksamhet var vilande. Hos återstående 13 filmuthyrare har författaren genomfört endast sju intervjuer. Övriga företag har antingen helt vägrat medverka, alternativt krävt ersättning för sin medverkan. I ett par fall har författaren dessutom fått vissa uppgifter per telefon eller per brev. Praktiskt taget samtliga de svenska, fristående filmuthyrare som medverkat i undersökningen är mycket små, oavsett vilket mätt som används för att mäta företagens storlek. Dessutom är de inbördes heterogena (jfr beskrivningen i kap. 4). De uppgifter om företagens ekonomiska situation som erhållits möjliggör inga genomsnittsberäkningar för denna grupp av filmuthyrare. En allmän karakteristik av företagen lämnas senare i kapitlet, v: De amerikanska filmuthyrarna har samtliga deltagit i undersökningen. Utöver all1 Kontrollföreningens medlemmar valdes som intervjuobjekt eftersom en av filmuthyrarna vid undersökningstillfället var medlem i Kontrollföreningen men ej i Sveriges Filmuthyrareförening.

män information har för dessa företag även insamlats uppgifter rörande deras ekonomi. Såsom framgår av den följande redovisningen kan inte heller för dessa företag göras några omfattande analyser. Det insamlade materialet belyser dock vissa förhållanden av intresse och har i begränsad omfattning kunnat läggas till grund för tentativa slutsatser rörande filmuthyrningens lönsamhet och distributionskostnadernas storlek.

7.2 Filmuthyrarnas verksamhet 7.2.1 De amerikanska filmuthyrarnas avtal med moderbolagen De amerikanska filmuthyrarna har med respektive moderbolag i USA ekonomiska avtal (franchise agreements) om verksamhetens bedrivande. Samtliga avtal kan sägas utgöra en variant av typ modell B (se kap. 4), dvs. en delning av intäkterna varvid moderbolagen svarar för vissa och dotterbolagen för övriga kostnader. Avtalens principiella utformning är likartad hos samtliga företag, men variationer i såväl kostnadsfördelningen som redovisningsprinciperna försvårar möjligheterna att t.ex. jämföra företagen inbördes. I allmänhet gäller att dotterbolagen får tillgodoräkna sig viss procent (undantagsvis ett fast belopp per vecka) av influtna bruttofilmhyror, och att denna del skall användas för att bestrida kostnader (operating expenses) för den fortlöpande verksamheten. Moderbolagen svarar vanligtvis för t.ex. kopiekostnader, premiär- och stödannonsering, textning etc, varvid dessa kostnader brukar avräknas »direkt», dvs. i redovisningen anges enbart moderbolagens andel efter avdrag för de i avtalet stipulerade kostnaderna. Variationer kan emellertid förekomma. Så kan t.ex. gälla att dotterbolaget får behålla olika procentsatser vid helaftonsfilmer och filmer av normal spellängd. Ibland reduceras influtna bruttofilmhyror med kostnaderna för t.ex. premiär- och stödannon126

sering, och därefter delas intäkterna (och de övriga kostnaderna) i vissa angivna proportioner. Mestadels är den procentuella fördelningen av intäkterna proportionell; i något fall är moderbolagens andel progressivt stigande. I ett fall gäller att moderbolaget väljer ut ett visst antal filmer (6—10) per år för vilka en procentuell fördelning gäller, medan övriga filmers intäkter fördelas enligt andra procentsatser. Något avtal stipulerar att viss del (under undersökningsperioden varierande för olika år) av premiäroch stödannonsering skall falla på dotterbolagets andel och resten på moderbolaget. De ekonomiska avtalen mellan moderbolag och dotterbolag syftar ytterst till att åstadkomma ett systematiserat avräkningsförfarande mellan enheterna, varvid dotterbolagens andel av influtna filmhyror har bestämts så att denna i stort skall motsvara kostnaderna för den löpande verksamheten. Något ekonomiskt överskott för dotterbolagen skall ej framkomma och gör det i allmänhet ej heller. Mindre avvikelser mellan dotterbolagens andelar av filmhyrorna och deras kostnader regleras på olika sätt, t.ex. genom »lån» från moderbolaget om dotterbolagens andel ej förslår att täcka kostnaderna. Som en allmän karakteristik av avtalen kan sägas att de förefaller onödigt komplicerade med långtgående krav på detaljerad kostnadsredovisning av även kvantitativt helt obetydliga kostnadsslag. Relationerna till moderbolagen kännetecknas överhuvud av en hård styrning. Dotterbolagens möjligheter att ta egna initiativ i skilda avseenden förefaller starkt begränsade. Även om speciella betingelser på den svenska marknaden (som svårligen låter sig löpande bevakas från USA) kan motivera avsteg från de principer moderbolaget dragit upp för verksamheten, så tycks avsteg från det regelmässiga handlandet höra till undantagen. Det kan t.ex. betraktas som en självklarhet att den svenska platschefen borde ha större möjligheter bedöma en films marknadsförutsättningar än en tjänsteman på moderbolaget. Trots detta förekommer det att t. ex. antalet på den svenska marknaden utsläppta filmkopior bestäms utan att SOU 1973: 16

ningsperioden genomsnittligt hade fyra personer sysselsatta enbart med filmuthyrning. Den fysiska distributionen och lagerhållningen utgör tjänster som delvis köps från utomstående specialistföretag vad avser dels transporten av filmkopior från filmlagret till järnvägen, dels lagring av filmkopiorna. Till distribution och lagerhållning hör också lagring av affischer och stillbilder samt distribution av dessa till biograferna. Dessa uppgifter sköts av anställd personal. Hos de amerikanska bolagen varierade lagerpersonalens storlek från en till åtta personer beroende på i vilken omfattning specialisttjänster köps utifrån. Liksom film sättningen görs faktureringen per vecka. Till grund för denna ligger biografernas kassarapporter, vilka insänds till filmuthyraren varje vecka. I dessa rapporter upptas all den information som krävs för faktureringen, men dessutom specificeras biljettintäkterna på dag och föreställning. 7.2.2 De amerikanska bolagens arbetsformer Uppgifter lämnas också om bl.a. antalet friEtt filmuthyrande bolags verksamhet domi- biljetter 1och till vilka besökskategorier dessa neras av tre arbetsuppgifter: filmsättning, lämnats. Faktureringen görs sedan manufysisk distribution (inkl. lagerhållning) och ellt och omfattar filmhyra, kostnader respekfakturering. Dessa arbetsuppgifter är för tive hyra för biografreklam, frakt- och porsamtliga filmuthyrare — såväl amerikanska tokostnader samt försäkrings- och censursom övriga bolag — av »hantverksmässig» avgifter. Antalet fakturor per år varierar för bolagen men torde för de större filmuthykaraktär och mycket arbetskrävande. Filmsättningen sköts av en filmchef, som rarna uppgå till mellan 5.000 och 10.000. Möjligheterna till tekniska rationaliseringtill sin hjälp vanligen har en eller flera filmar inom filmuthyrarverksamheten förefaller sättare. Deras arbetsuppgifter är att planestora. Därpå tyder bl.a. att Cinema Internara sättningen av olika filmer, dvs. besluta 2 tional efter fusionen enligt uppgift från om på vilka orter en film skall visas, vilken bolaget har ökat arbetsstyrkan med enbart biograf filmen skall distribueras genom samt två personer i förhållande till vad bolagen när och i vilken tidsmässig omfattning detta var för sig hade före fusionen trots att omskall ske. Arbetet genomförs på så sätt att sättningen är ungefär lika med summan av filmchefen via telefonkontakt med de biode tidigare bolagens sammanlagda omsättgrafer som visar bolagets filmer undersöker ning. Enligt vad som är författaren bekant publikfrekvensen under måndag och tisdag. På grundval av denna information beslu- har det fusionerade bolaget ändå inte vidtar han att filmen skall »tas ned» (sändas tagit några principiella förändringar i artill nästa biograf i distributionskedjan) eller betssättet.

den svenske platschefen rådfrågas. Överhuvud förefaller verksamheten bedrivas med få avvikelser från invanda mönster. Omsättningssiffrorna tycks utgöra den enda måttstocken på hur väl ett företag lyckas. Inte i något fall har författaren stött på en genomtänkt lönsamhetsbedömning. Som exempel kan nämnas att man tidigare bland filmuthyrarna fäste stort avseende vid antalet sättningar (bookings). Fortfarande förefaller detta »lönsamhetsmått» att beaktas i åtminstone begränsad utsträckning inom många företag. Författaren har tagit del av minst ett konkret exempel på hur den svenske platschefen »tvingades» sätta filmen på ytterligare ett antal biografer för att tillgodose moderbolagets önskemål om ett visst minsta antal sättningar.

köras ytterligare en vecka. Det stora antalet biografer — och för de amerikanska filmuthyrarna också det stora antalet filmer i distribution — gör att arbetsuppgiften blir tidskrävande. Som exempel kan nämnas att de amerikanska bolagen under undersökSOU 1973: 16

1 Ett ex. av kassarapporten insänds en gång i veckan till filminstitutet varvid relevanta uppgifter stansas på hålkort som underlag för institutets inkomstkontroll och statistikarbete. 2 Cinema International bildades hösten 1970 genom fusion mellan Film AB Paramount och Universal Film AB.

7.2.3 Fristående svenska filmuthyrare

filmuthyrarnas sätt att utföra distributionsarbetet kan en ekonomisk analys inte ge I jämförelse med de amerikanska bolagen någon särskilt intressant information. är de fristående, svenska filmuthyrarnas På grund av olikheter i avtalen mellan verksamhet mycket begränsad. Såsom fram- moderbolag och dotterbolag och skillnader går av kapitel 4 torde de visserligen svara för i redovisningsprinciper mellan olika bolag ca 40 procent av samtliga de filmer som kan inga exakta beräkningar av kostnaderi början av år 1969 fanns i distribution. An- na för distributionsarbetet göras. Författadelen kan i och för sig vara korrekt. Bola- ren har ändå redovisat de uppgifter som gen kan existera juridiskt och ha visnings- kan utläsas av bolagens interna redovisrättigheterna och därmed pricipiella möjlig- ningshandlingar. Dessa återfinns i tabell 7.1 heter att också hyra ut filmerna. Tre av de och har begränsats till intäkterna samt de vid undersökningstillfället registrerade bola- kostnadsposter för vilka författaren anser gen drev dock ingen som helst verksamhet. att en någorlunda hög jämförbarhet föreligFör ytterligare några företag kunde konsta- ger. Intäkterna utgörs av respektive bolags teras att endast en sporadisk filmuthyrning totalintäkter, vilka i det närmaste är idenägde rum. tiska med influtna filmhyror samt de deFör en handfull företag förekom dock en biteringar som görs för biografreklam, frakregelbunden verksamhet. Omsättningen hos ter, försäkrings- och censuravgifter.1 Kostdessa filmuthyrare uppgick endast undan- naderna består i huvudsak av sådana kosttagsvis till mer än 300 tkr. Författaren torde nader för den administrativa verksamheten då ha haft kontakt med de större företagen (operating expenses), vilka för alla bolag avinom gruppen. Gruppen som helhet kan ur gränsas på ungefär likartat sätt. I den mån kvantitativ synvinkel betraktas som helt obe- kostnader för premiär- och stödannonsering tydlig. Detta gäller antingen företagens om- eller t.ex. kostnaderna för biografreklamen sättningssiffror betraktas eller om betydel- redovisas öppet (endast för vissa bolag) har sen mäts med det antal filmer som faktiskt dessa kostnader hänförts till posten »övervar i distribution vid undersökningstillfället. skott». Överskottet utgörs till största delen Intresset fokuseras därför i fortsättningen av till respektive moderbolag utbetalda anföreträdesvis till de amerikanska filmuthy- delar. För att få fram de faktiskt gjorda rarna. nettoutbetalningarna måste emellertid överskottet reduceras med i första hand kostnaderna för kopior, premiär- och stödannonsering samt nettot — vilket kan vara både 7.3 Filmuthyrarnas lönsamhet positivt och negativt — av biografreklamen, 7.3.1 De amerikanska filmuthyrarnas in- censur- och försäkringsavgifterna. Dessutom skall överskottet täcka ytterligare några täkts- och kostnadsförhållanden kostnadsposter, t.ex. avskrivningar och utbeGenom att de amerikanska filmuthyrarna talda skatter. De senare kostnadsslagen fö-: dels är hårt styrda från sina moderbolag, refaller dock helt obetydliga, Och vid de få dels följer eller tvingas följa de allmänna tillfällen de öppet redovisats bland adminiöverenskommelser som gäller inom film- strativa omkostnader har de exkluderats från .-•-,„ • •"; .-.,.. . branschen (jfr. kap. 4), så kan de närmast dessa. betraktas som ett slags »expeditionscentraDe genomsnittliga bruttointäkterna från ler». Deras uppgift blir att i Sverige distri- Samtliga företag har under perioden varierat buera av moderbolaget utvalda filmer till så mellan ca 4rmkr och ca 5 mkr. Variationermånga som möjligt av de biografer med vil- ha* överensstämmer av förklarliga skäl med ka dotterbolagen sedan länge har distributionsöyerenskommelsef. Eftersom inga ^^Debiteringar för biografreklam avser afoch hyra för stillbilder (jfr. framställstörre skillnader föreligger i de amerikanska fischer ningen på s. 66). '-'"• ''"

I2g

SOU 1973:16

Tabell 7.1 De amerikanska filmuthyrarnas genomsnittliga intäkter och kostnader i tkr under åren 1964—1969. Specifikation

1969 Bruttointäkter Max.-intäkter Min.-intäkter

4.095 (6.197) (3.055)

4.093 (9.154) (2.196)

4.342 (9.177) (1.861)

4.911 (8.786) (1.152)

4.483 (6.978) ( 946)

4.776 (7.390) (2.375)

Löner inkl. sociala avgifter Hyror Allmänna omkostnader: Momsbelagda Ej momsbelagda

530 43

506 30

470 29

506 32

542 33

575 37

71 116

64 128

60 122

75 134

77 156

65 163

»överskott»

3.936 Antal företag

tidigare redovisade fluktuationer i biografledet, dvs. stigande intäkter t.o.m. 1967, en relativt kraftig nedgång 1968 samt en begränsad återhämtning under periodens sista år. Variationerna mellan olika företag är mycket stora, vilket framgår av de angivna maximi- och minimiintäkterna. Detta beror i första hand på skillnader i företagens »storlek», men det är inte så att samma företag genomgående för alla år har den största (minsta) omsättningen. Betydelsen av att få en publikdragande film är särskilt märkbar för filmuthyrarna, vilket gör att omsättningen för enskilda företag kan fluktuera mycket kraftigt mellan olika år. En granskning av variationerna kring den genomsnittliga omsättningen för hela perioden för vart och ett av företagen visar att under det »bästa» respektive »sämsta» året utgjorde omsättningen 123 respektive 58 procent av periodgenomsnittet för det företag som uppvisar den största omsättningsmässiga spridningen. Enligt utredningsdirektiven åligger det filmutredningen att undersöka de ekonomiska konsekvenserna för filmbranschen om biograffilmen skulle komma att belastas med mervärdeskatt. Den indelning av filmuthyrarnas administrationsomkostnader som i bolagens redovisning ofta uppdelas på ca 30-talet olika kostnadsslag tjänar här inget syfte. Som underlag för en analys av mervärdeskattens konsekvenser har författaren i stället försökt gruppera kostnaderna med SOU 1973: 16 9 — 23479

hänsyn till om mervärdeskatt i nuläget utgår eller ej.1 Lone- och hyreskostnader utgör de två tyngst vägande kostnadsslagen för vilka mervärdeskatt icke utgår och vilka dessutom alltid redovisas särskilt och entydigt i samtliga företags bokföring. Övriga kostnadsslag har sammanförts i två huvudgrupper, »Momsbelagda» och »Ej momsbelagda». I bägge grupperna finns kostnadsslag som otvetydigt kan hänföras till respektive grupp. Så är t.ex. fallet för telefon- och telegramkostnader (ej momsbelagda) och frakter (momsbelagda). I andra fall kan ett kostnadsslag, t.ex. »resor», innehålla både momsbelagda (restaurangtjänster) och ej momsbelagda (traktamenten) kostnader. För varje kostnadsslag har författaren därvid måst göra en subjektiv bedömning av kostnadsslagens grupptillhörighet. Ett av de tyngst vägande momsbelagda kostnadsslagen särredovisas tyvärr inte i alla företags redovisning, nämligen kostnaderna för premiär- och stödannonsering. Endast fyra — för 1969 dock enbart tre — bolag har öppen redovisning av dessa reklamkostnader. Baserat på detta underlag uppgår den genomsnittliga kostnaden för premiäroch stödannonsering till 279, 262, 262, 299,

1 Analysen återfinns i betänkandets avd. II, Synpunkter på mervärdeskatt på biograffilm.

269 samt 318 tkr för respektive undersökningsår.

merkostnaden för att hyra ut en film, så kan de minst lönsamma biograferna — liksom de minst lönsamma filmerna — ge upphov till negativa bidrag. 7.3.2 Distributionskostnadernas höjd — Mellan de båda senast nämnda kostnadsnågra tentativa resonemang påverkande faktorerna råder troligen ett Vid given efterfrågan påverkas de totala samband. Det går visserligen inte att påvisa distributionskostnadernas storlek i filmut- med utgångspunkt i författarens undersökhyrareledet av i stort sett tre förhållanden. ningsmaterial men förefaller logiskt hållI första hand influeras kostnaderna av distri- bart, nämligen att det omfattande antalet butionsarbetets organisation. Såsom fram- biografer tenderar att öka antalet filmer i hölls i avsnitt 7.2.2 förefaller möjligheterna distribution. Kanske borde denna hypotes till tekniska rationaliseringar av filmuthyra- i stället uttryckas som så, att filmuthyraren reverksamheten stora. En analys av dessa tvekar ta även en icke-publikdragande film möjligheter faller inom området administra- ur distribution, eftersom det i framtiden alltiv rationalisering och kan knappast göras tid kan tänkas uppstå någon efterfrågan på av en utomstående observatör, särskilt som just den filmen. Den fortsatta analysen been sådan analys skulle kräva en översyn handlar de båda senare kostnadspåverkande över och trolig revidering av målen för film- faktorerna, varvid såväl efterfrågans storlek som filmhyresprinciperna betraktas som givuthyrningsverksamheten. na. Först skall dock göras ett försök till uppDen andra kostnadspåverkande faktorn skattning av den totala, operativa distribuutgörs av antalet filmer i distribution. Ju tionskostnaden i filmuthyrareledet. fler filmer som ingår i filmuthyrarnas utbud, allt annat lika, desto högre blir distribuDe kostnadsuppgifter som redovisats i tionskostnaderna. Kostnadspåverkan sker i tabell 7.1 avser de operativa kostnaderna för första hand genom tillväxten i filmuthyrar- de amerikanska filmuthyrarnas verksamhet. nas lagrings- och hanteringskostnader. I and- Den största kostnadsposten utgörs av lönera hand ökar också de rörliga kostnaderna kostnaderna. Dessa kostnader kan för andra i samband med uthyrning av filmerna. Den- filmuthyrare förmodas stå i ungefär samma na senare kostnadsökning kan visserligen proportion till verksamhetsvolymen som faluppvägas av intäktsökningar så att ett posi- let är för de amerikanska bolagen, i varje tivt bidrag uppkommer, men som senare fall om man för familjebolag först minskar skall visas är det föga troligt att all uthyr- eventuellt rörelseöverskott med ett belopp ning verkligen ger ett positivt bidrag. Främst motsvarande marknadsvärdet av ägarens arsammanhänger lönsamheten förmodligen betsinsats. Lönekostnadernas storlek beror med typ av biograf, men lönsamheten på- dock på huruvida filmuthyraren har eget verkas sannolikt även av vilken film som filmlager eller om han köper lagrings- och hyrs ut. distributionstjänster från utomstående speDen tredje kostnadspåverkande faktorn cialistföretag. Om det senare förhållandet utgörs av biografstrukturens utseende. Det gäller, så växer de allmänna omkostnaderna stora antalet biografer torde vara den kan- troligen i ungefär samma proportion som ske väsentligaste faktorn vid en bedömning lönekostnaderna avtar. För de allmänna av filmuthyrningens lönsamhet. Liksom för omkostnaderna gäller sannolikt att deras filmerna gäller för biograferna, att kostna- storlek är mer beroende av verksamhetens der och intäkter måste sammankopplas i omfattning än av bolagstyp, dvs. den löpananalysen. Utgångspunkten för resonemanget de verksamheten bedrivs troligen på i stort kan tas i filmhyresprinciperna. Eftersom sett samma sätt inom alla filmuthyrande dessa inte byggts upp på ett sådant sätt att bolag. Återstår slutligen hyreskostnaderna filmuthyraren garanteras en merintäkt vid som möjligtvis borde särbehandlas i anafilmuthyrningen som åtminstone motsvarar lysen. För de integrerade bolagen kan hyres-

130 SOU 1973: 16

kostnaden eventuellt betraktas som en odel- En granskning av filminstitutets statistik ger bar samkostnad för verksamheten, dvs. den vid handen (se tab. 3.2, s. 36), att antalet för filmuthyrningen erforderliga hyreskost- visade filmer mot slutet av undersökningsnaden kan sannolikt inte på ett logiskt sätt perioden uppgick till ca 2.200. Om man ansärskiljas från hyreskostnaderna för verk- tar att diskrepansen mellan filmer i distribusamheten i övrigt. För fristående filmuthyra- tion och faktiskt visade filmer är hänförbar re kan hyreskostnaderna i allmänhet förmo- till främst fristående filmuthyrare, så skulle das vara lägre än för de amerikanska bo- de amerikanska bolagen svara för ca 50 lagen. Såsom framgår av tabell 7.1 utgör procent av antalet visade filmer. Innebörden hyreskostnaderna endast en obetydlig del, av detta antagande blir bl. a. den, att de ca fyra till fem procent, av de totala kost- amerikanska bolagens filmer genomsnittligt skulle spela in högre biljettintäkter än övriga naderna i tabellen. filmer. Eftersom dessa bolag distribuerar Eftersom filmuthyrningsverksamheten utmerparten av visade premiärfilmer, vilka i förs på i stort samma sätt hos alla filmutsin tur svarar för den övervägande andelen hyrare torde det vara realistiskt att anta, att biljettintäkter i landet, förefaller det logiskt även kostnadsstrukturen uppvisar stor överatt marknadsandelen mätt med försäljningsensstämmelse mellan skilda bolag. Utöver intäkter blir högre än när mätetalet avser löner utgör t. ex. kostnaderna för frakter, andelen visade filmer. porton, telefon och fakturering (fakturaHuruvida distributionskostnaderna är mer papper, kuvert etc), kostnadsslag som finns relaterade till antalet filmer än till inspelhos samtliga filmuthyrare. Alla här nämnda ningsbeloppen är svårt att avgöra. Används kostnader står i direkt relation till verksamemellertid ovannämnda procenttal som hetens omfattning. Den totala kostnaden för maximioch minimigränser skulle de totala, filmuthyrningsverksamheten domineras däroperativa kostnaderna för filmuthyrningen för kraftigt av kostnader som växer, proporkunna grovt skattas. De amerikanska bolationellt eller språngvis, med ökningar i verkgens operativa kostnader uppgick år 1969 samhetsvolymen. Eftersom hyreskostnaderna till ca 840 tkr i genomsnitt, vilket för samtoch vissa andra fasta särkostnader (t. ex. liga åtta bolag ger en kostnad av ca 6,7 försäkringar) svarar för blott en begränsad mkr. 2 Med ovan angivna gränser skulle del av totalkostnaden, torde uppgifterna från detta motsvara totala, operativa kostnader de amerikanska filmuthyrarna kunna anför samtliga filmuthyrare på mellan ca 11 vändas som approximativ värdemätare för mkr och ca 14 mkr. Helt oavsett precisionen de totala distributionskostnaderna i filmuti dessa skattningar bör då observeras, att hyrareledet. angivna belopp inte utgör mer än en del Med utgångspunkt i antagandet om en av distributionskostnaderna i filmuthyrareungefärlig proportion mellan verksamhets- ledet. Utöver operativa kostnader tillkomvolymen och distributionskostnadernas höjd mer också kostnader för filmernas lanseåterstår att avgöra hur volymen skall be- ring, såsom premiär- och stödannonsering. stämmas. Under undersökningsperioden har Dessa senare kostnader har dock inget inde amerikanska bolagens filmer haft en tresse för den fortsatta analysen. marknadsdel på ca 60 procent av den totala Sambandet mellan de operativa kostnabruttobiljettintäkten i landet. 1 Mäter man i derna och verksamhetsvolymen kan knapstället antalet filmer i distribution (se tab. 1 4.2, s. 48) finner man att dessa bolag mot Enligt uppskattningar som redovisas i kapislutet av undersökningsperioden svarade för tel 9 uppgick den genomsnittliga marknadsantill 58,3 procent. ca 43 procent av samtliga filmer, dvs. 1.115 delen 2 Eftersom antalet bolag har varierat under av 2.594 filmer. Såsom framhölls i kapitel 4 perioden har författaren utgått från undersökär dock antalet faktiskt visade filmer för ningsperiodens sista år. Ett annat förfaringsfristående filmuthyrare betydligt lägre än sätt, t. ex. ett vägt genomsnitt för hela perioden, skulle enbart ge en skenprecision åt beräkdet antal som uppgetts vara i distribution. ningarna. SOU 1973: 16

past vara proportionellt, eftersom flera fasta kostnader är särkostnader för verksamheten som helhet (företagsledarens lön, hyra, etc). Löner till filmsättare och lagerpersonal utgör emellertid exempel på fasta särkostnader som vid tillräckligt stora minskningar i verksamhetsvolymen kommer att minska språngvis. En reduktion av antalet filmer i distribution kan som ovan antytts inte frikopplas från biografstrukturens inverkan på verksamhetsvolymen och därmed på kostnaderna. I detta avseende kan viss ledning hämtas ur undersökningsresultaten från två undersökningar som gjorts internt inom vissa företag i branschen. Vid två tillfällen har Sveriges Filmuthyrareförening (1970) genomfört analyser av relationen mellan antalet fakturor och filmhyresbeloppens storlek. Den första undersökningen genomfördes 1969, varvid fyra filmuthyrare medverkade. Undersökningen upprepades året därpå med en utvidgad undersökningsgrupp omfattande följande nio företag: Columbia Film AB Film AB Corona AB Europa Film AB Fox Film Pallas Film AB Sandrew Film & Teater AB AB Svensk Filmindustri United Artists AB Warner-Sergel Film AB

Endast resultaten från den senaste undersökningen redovisas här. Undersökningen genomfördes under fyraveckorsperioden 28 september t. o. m. den 25 oktober 1970. De i undersökningen ingående företagen uppmanades att dels räkna antalet fakturor under perioden, dels summera bruttofilmhyrorna med fördelning på följande grupper av filmhyresbelopp: Grupp

Bruttofilmhyrans storlek i kronor

I II III IV

Mindre än 24,99 25,00—49,99 50,00—249,99 250,00 el. högre

Enligt de generella filmhyresbestämmelserna (se kap. 4) betalar icke-avgiftspliktiga biografer 20 procents filmhyra för biljettintäkter t. o. m. 250 kronor, dvs. en maximal filmhyra av 50 kronor per vecka. Denna filmhyra motsvarar alltså i det närmaste undersökningsgrupperna I och II ovan; maximihyran faller dock i grupp III. För biografer med högst fyra ordinarie föreställningar per vecka utgår en filmhyra på 35 procent av intäkter över 250 kronor medan biografer med fem föreställningar betalar 40 procent på dessa intäktsbelopp. Resultaten från utredningen har återgetts i tabell 7.2. Undersökningsresultaten har i tabellen redovisats dels specificerat för respektive filmhyresgrupp, dels ackumulerat

Tabell 7.2 Procentuell och absolut fördelning av fakturor och filrnhyror för nio filmuthyrare under perioden 28.9.70—25.10.70. Filmhy-

Fakturor

grupp

Specificerat

Ackumulerat

Specificerat

Antal

Proc.

Antal

Proc.

Tkr

Proc.

Tkr

Proc.

729 1.108 1.981 1.780

13,0 19,8 35,4 31,8

729 1.837 3.818 5.598

13,0 32,8 68,2 100,0

13,3 40,2 240,0 3.559,2

0,4 1,0 6,2 92,4

13,3 53,5 293,5 3.852,7

0,4 1,4 7,6 100,0

I II III IV

Filmhyror Ackumulerat

Källa: Sveriges Filmuthyrareförening (1970). Anm.: Beloppen avrundade i förhållande till källan.

132 SOU 1973: 16

svarar för ungefär 1/5 av totalantalet fakturor. Även om skillnaden bolagen emellan är stor, så kan konstateras att även för bolag nr 9 måste dessa småfakturor utgöra en tung belastning. Innan kund- och fakturastrukturen kommenteras ur effektivitetssynvinkel skall några synpunkter på undersökningen och dess uppläggning ges. För det första skall konstateras att enbart nio filmuthyrande företag deltog i undersökningen. De integrerade bolagen var fullständigt representerade medan endast tre amerikanska och tre fristående, svenska filmuthyrare ingick. Visserligen tillfrågades inga andra företag, varför det inte fanns något bortfall i formell mening. De stora företagen i branschen är emellertid överrepresenterade. Om alla företag hade deltagit skulle troligen snedfördelningarna ha varit ännu mer markerade. Även i tidsmässigt hänseende är undersökningen begränsad. Det finns dock knappast anledning förmoda att kund- och fakturastruktur varierar under året. Däremot utgör undersökningsperioden en typisk »biomånad», vilket möjligen skulle kunna innebära att filmhyrorna är något större än under annan del av året eller i varje fall än genomsnittligt för året. Om så är fallet skulle således intäkternas snedfördelning vid ett mer rättvisande urvalsförfarande kunna Bolag Antal fakturor Filmhyror i grup- tänkas vara annorlunda och då troligen nånr i grupp I och II perna I och II got mindre skev. Skillnaderna kan dock i proc. av samt- i proc. av toknappast vara mer än marginella. liga fakturor talintäkten Resultatens informationsvärde skulle ha varit betydligt högre om en något annor1 44,96 6,00 2 38,38 1,71 lunda indelning hade gjorts vid undersök3 35,53 2,29 ningen. Filmhyresgrupp IV är alltför stor, 4 34,29 1,65 5 31,58 0,90 eftersom samtliga filmhyror på 250 kronor 6 30,82 0,57 och däröver är inkluderade. Framförallt 7 23,12 0,34 skulle dock en uppdelning av hur filmhy8 23,01 1,56 9 21,70 1,15 rorna fördelar sig på avgiftspliktiga och ickeavgiftspliktiga biografer ha varit värdefull. Samtliga 32,81 1,39 Trots dessa brister ger dock undersökningen viss vägledning för en bedömning av kundTablån antyder stora skillnader i bolagens och fakturastrukturens inverkan på branschkund- och fakturastruktur. För bolag nr 1 effektiviteten som helhet. En granskning av tabell 7.2 visar att fakfaller nästan hälften av samtliga fakturor på de båda grupperna med minsta fakturabe- turorna avseende icke-avgiftspliktiga biogralopp medan för bolag nr 9 dessa fakturor fer måste återfinnas i samtliga fyra grupper.

över grupperna. Såsom framgår av tabellen uppgick antalet fakturor under perioden till inte mindre än 729 i grupp I, dvs. fakturor med lägre filmhyresbelopp än 25 kronor. Denna grupp svarade för drygt 13 procent av samtliga fakturor men för enbart 0,4 procent av intäkterna. I filmhyresgrupp II fanns 1.108 fakturor motsvarande 1,0 procent av filmhyresintäkterna. Grupperna I och II omfattade tillsammans 32,8 procent av fakturorna men enbart 1,4 procent av intäkterna. Det största antalet fakturor återfanns i grupp III med 1.981 eller 35,4 procent. Trots det hade gruppen enbart 6,2 procent av intäkterna. Grupp IV slutligen inrymmer alla fakturor på 250 kronor och däröver. Under perioden återfanns ca 1/3 av samtliga fakturor i denna grupp men dessa 1.780 fakturor svarade för inte mindre än drygt 3,5 mkr i intäkter eller 92,4 procent av periodens totalintäkter. I undersökningen har också angetts hur antalet fakturor med filmhyresbelopp under 50 kronor, dvs. sammanlagda antalet fakturor i grupperna I och II, fördelar sig i procent av olika bolags samtliga fakturor respektive de sammanlagda intäkternas andel av bolagens totalintäkter. Resultatet framgår av nedanstående tablå:

SOU 1973: 16

Utifrån allmän kännedom om dessa biogra- honom kanske — vid sidan av mer lönande fers storlek och det förhållande att de som sättningar — att betjäna även icke-avgiftsgrupp svarar för endast drygt 10 procent av pliktiga biografer och på denna verksamhet totalintäkterna i landet kan den slutsatsen få ett överskott. Ur kvantitativ synvinkel är dras, att fakturorna i grupperna I—III helt dock dessa filmuthyrningsföretag av ringa måste vara hänförliga till icke-avgiftsplikti- intresse. De amerikanska och de integrerade ga biografer. Eftersom ingen uppdelning bolagen svarar tillsammans för ca 75 proskett av filmhyresgrupp IV, så begränsas cent av biografledets inspelningar och desframställningen i detta avsnitt till att gälla sa bolag bedriver ingen särskild politik enbart icke-avgiftspliktiga biografer. Be- gentemot de icke-avgiftspliktiga biografergränsningen utesluter dock icke att dragna na.1 Från en strikt ekonomisk synpunkt slutsatser kan avse biografer i filmhyres- måste slutsatsen därför bli, att de ickegrupp IV, i första hand icke-avgiftsplikti- avgiftspliktiga biograferna som grupp bega men också vissa avgiftspliktiga biografer. traktade utgör en belastning för branschAv den totala faktureringen faller minst en. Vid en granskning av enskilda filmut2/3 på de icke-avgiftspliktiga biograferna. hyrningsföretag skulle resultatet troligen bli Dessa fakturor ger emellertid upphov till att dessa biografers inverkan på lönsamenbart ca 7 procent av influtna filmhyror. heten starkt varierade. För branschen som Minsta eftertanke ger vid handen att denna helhet skulle däremot dessa biografers samverksamhet måste kosta åtskilligt mycket tidiga nedläggning få en klart lönsamhetsförmer än vad den inbringar. bättrande inverkan. De sättningar som ger upphov till filmFilmuthyrareföreningens undersökningsrehyror i grupp I torde inte ha förutsättningar sultat har av författaren kopplats samman att spela in sina särkostnader hos något bo- med den tidigare gjorda skattningen av de lag. Troligen gäller denna slutsats även för totala operativa distributionskostnaderna. sättningar motsvarande fakturor i grupp II Därvid har filmuthyrareföreningens uppgifoch undantagsvis även i grupp III. Inte ens ter omräknats till att gälla ett helt spelar. med tillgång till det fullständiga undersök- Som nettobiljettintäkt har författaren valt ningsmaterialet skulle dock några säkra slut- 140 mkr, vilket approximativt överensstämsatser kunna dragas. Särkostnadernas stor- mer med den intäkt som erhölls under vart lek är nämligen beroende av de beslut som och ett av spelåren 1969/70 och 1970/71. lönsamhetsproblemet kan leda till. Om be- Med kännedom om filmhyrans genomsnittslutet blir att inga åtgärder skall vidtagas, liga storlek kan därvid filmuthyrarnas totalså torde sättningar avseende grupp III och intäkter skattas. Från undersökningsmateenstaka sättningar avseende grupp II ha rialet för biograferna har författaren beräkgoda förutsättningar att betraktas som »lön- nat den genomsnittliga filmhyresprocenten. samma». Om bolagen i stället undersöker I relation till nettobiljettintäkterna uppgick lönekostnader för den personal som krävs de avgiftspliktiga biografernas filmhyra till för att möjliggöra sättningar hos de icke- genomsnittligt ca 39 procent under femårsavgiftspliktiga biograferna, de telefon-, frakt- perioden 1965—1969. Eftersom filmhyresoch portokostnader etc. som skulle bortfalla grupp IV i filmuthyrareföreningens mateom inga av dessa biografer tilläts få leve- rial innehåller både avgiftspliktiga och ickeranser, så skulle troligen samtliga sättningar 1 bli olönsamma och därmed gruppen ickeSom ett kuriosum kan nämnas att om storbolagen skulle börja bedriva en särskild politik, avgiftspliktiga biografer. t. ex. ta ut en väl tilltagen expeditionsavgift, så Slutsatsen behöver i och för sig icke gälla skulle kanske omsättningen hos de små filmutför alla bolag. För ett mindre filmuthyrare- hyrareföretagen öka så kraftigt, att även dessa företag skulle finna de icke-avgiftspliktiga bioföretag, i vilket ägaren själv kanske svarar graferna olönsamma. Denna situation inträffar för merparten av arbetsinsatsen, kan kon- sannolikt i det ögonblick ägaren själv inte längre kan svara för arbetet utan måste anställa klusionen bli den motsatta. Hans tid tillåter personal. 134

SOU 1973: 16

Tabell 7.3 Lönsamhetseffekter i filmuthyrareledet om samtliga biografer i filmhyresgrupperna I—III lades ned. Beräkningarna baserade på en total nettobiljettintäkt av 140 mkr. Uppgifterna i mkr. Specifikation

Intäktsbortfall Kostnadsbortfall Nettoeffekt

Operativa kostnader = 1 4 mkr Biografernas kostnadsandel i proc.

Operativa kostnader = 1 1 mkr Biografernas kostnadsandel i proc.

4,0 8,4 + 3,6

4,0 7,0 + 3,0

4,0 5,6 + 1,6

4,0 4,2 + 0,2

4,0 6,6 +2,6

4,0 5,5 + 1,5

4,0 4,4 + 0,4

4,0 3,3 —0,7

avgiftspliktiga biografer, i en relation som ca 70 procent av samtliga fakturor och detta är okänd för författaren, så bör den genom- tal har fått bilda riktvärde. Eftersom vissa snittliga filmhyran för denna grupp vara fasta särkostnader är helt oberoende av verknågot lägre än för enbart avgiftspliktiga samhetsvolymen, så har författaren räknat biografer. Författaren har godtyckligt valt en med kostnadsbortfall på 60, 50, 40 respekgenomsnittlig filmhyra för biograferna i tive 30 procent av de totala, operativa kostfilmhyresgrupp IV av 37 procent. För bio- naderna i filmuthyrareledet. Dessutom har graferna i filmhyresgrupperna I—III har beräkningar gjorts för de båda totalvärden, 11 respektive 14 mkr, som ovan redovisats. likaledes godtyckligt valts en genomsnittlig Såsom framgår av tabellen skulle ett fullfilmhyra av ca 25 procent. Dessa procenttal ger, i relation till de filmhyror som redo- ständigt bortfall av här behandlade småbiovisas i filmuthyrareföreningens undersök- grafer medföra en intäktsminskning på 4,0 ning, nettobiljettintäkter på ca 1,2 mkr mkr. Om man antar att dessa biografer (293,5 tkr dividerat med 0,25) respektive skulle svara för 60 procent av totalkostca 9,6 mkr (3.559 dividerat med 0,37). naderna, så skulle en total eliminering av Relationen mellan nettobiljettintäkterna för dem medföra kostnadsreduktioner på melfilmhyresgrupperna I—III respektive IV lan 8,4 mkr och 6,6 mkr beroende på totalskulle då approximativt kunna sägas vara, kostnadernas höjd. Detta skulle i sin tur att den förra gruppen av biografer svarar motsvara en lönsamhetsförbättring på mellan för ca 11 procent och den senare gruppen 3,6 mkr och 2,6 mkr i filmuthyrareledet för ca 89 procent av den totala nettobiljett- som helhet. Först om man antar att det intäkten på 140 mkr. För filmhyresgrupper- lägre totalvärdet för operativa kostnader na I—III skulle detta ge en nettobiljettin- gäller — 11 mkr — samtidigt som man täkt av ca 16 mkr motsvarande en brutto- räknar med en så låg kostnadsandel för dessa småbiografer som 30 procent av tofilmhyra av ca 4 mkr. talkostnaden, skulle deras totala eliminering I tabell 7.3 har de små biografernas, dvs. medföra en lönsamhetsförsämring i filmutbiograferna som återfinns i filmhyresgrup- hyrareledet. Enligt författarens mening torperna i — i n , inverkan på lönsamheten skat- de emellertid de totala distributionskostnatats enligt de antaganden som redovisats derna ligga någonstans mellan de båda exovan. Författaren har räknat med en total tremvärden som här använts samtidigt som nedläggning av dessa biografer för att illu1 strera lönsamhetsproblemens storleksordEftersom kostnadernas förändring vid vaning.1 Eftersom kostnaderna inte är propor- rierande nedläggningsgrader inte kan förutsättionella mot antalet biografer, så har förfat- tas vara proportionella, så har författaren avfrån att försöka skissera lönsamhetsförtaren räknat med fyra olika kostnadsföränd- stått ändringar vid varierande omfattning på nedringar. På ifrågavarande småbiografer faller läggningarna. SOU 1973: 16

småbiografernas andel av dessa totalkostnader troligen ligger närmare 60 procent än 30 procent. Konsekvensen därav skulle bli att dessa biografer under inga omständigheter skulle kunna positivt bidra till filmuthyrarnas lönsamhet, såvida inte t. ex. filmhyresprinciperna ändrades.

136 SOU 1973: 16

8 Filmproduktionens lönsamhet. Redogörelse för och analys av fältundersökningens resultat

8.1 Undersökningsresultaten och ändringarna i filmavtalet Av redogörelsen i kapitel 3 framgår att 1963 års filmreform fick återverkningar på filmproduktionens intäktsstruktur genom filmavtalets inkomstomfördelande effekter. De revideringar av filmavtalet som gjordes 1968 och 1972 har enbart begränsat intresse för framställningen i föreliggande kapitel. Den år 1968 genomförda ändringen kan närmast betraktas som en marginell justering av det ursprungliga avtalet. De vid denna tidpunkt befintliga fonderna fanns kvar även efter ändringen men tillfördes en mindre andel av influtna medel. Utrymme skapades därigenom för den nya fonden för generella produktionslån och/eller produktionsgarantier. Såsom senare visas har F-fonden existerat under en del av undersökningsperioden. F-fondens tillkomst medförde dock inga redovisningstekniska problem för författaren. Den år 1972 genomförda avtalsändringen var av mer genomgripande slag omfattande både förändringar i fondernas antal och relativa vikt liksom förändringar i filminstitutets organisation. Eftersom undersökningsmaterialet insamlades under hösten 1970 och våren 1971 får den senaste ändringen ingen direkt effekt på de lönsanmetsbedömningar som här presenteras. Avtdsändringen har emellertid medfört förändrade ekonomiska villkor för de svenska filmproducenterna. De undersökningsresultat som redovisas i SOU 1973: 16

detta kapitel kan därför tyckas ha enbart historiskt intresse. I viss utsträckning är detta korrekt. Så får t.ex. de i undersökningen konstaterade relationerna mellan biljettintäkter och intäkter från filminstitutets fonder ett annat utseende i framtiden. Undersökningsresultaten ger dock en allmän bild av filmproduktionens lönsamhet som underlag för statsmakternas beslutsfattande. Resultaten ger också vägledning för analyserna i kapitel 9. Redogörelsen har inriktats mot att i detalj granska hur kostnadsberäkningarna görs inom filmproduktionen. Främst har intresset knutits till sär- och samkostnadsproblematiken. Även frågan om verkliga kostnader kontra schablonmässigt beräknade kostnader har behandlats, främst genom att granska ett inom branschen använt omkostnadspålägg. Syftet med analyserna är att illustrera konsekvenserna av de kalkylprinciper som sedan länge tillämpats vid produktionskostnadsberäkningarna inom filmproduktionen. I ett läge där t. ex. allmänna medel skall anslås till filmproduktionen kan ifrågavarande kalkylprinciper tänkas komma till användning. Framtida utdelningar ur H-fonden utgör ett område vid vilket kostnadskalkylerna i branschen kan tänkas få direkta återverkningar på de ekonomiska relationerna mellan olika branschkomponenter. Författaren har ansett det väsentligt att belysa här nämnda företeelser bl. a. med hänsyn till den betydelse som det historiska förloppet 137

kan få för det framtida handlandet. Av detta skäl har inga ändringar gjorts i den resultatredovisning som redan före 1972 års avtalsändring förelåg i manuskript. Även till synes obsoleta förhållanden har medtagits i framställningen.

och i den svenske producentens regi. Som exempel kan nämnas att inspelningen av Kriget är slut gjordes i Sverige, men med både svenska och utländska skådespelare. Dessutom bidrog bägge producenterna med regissör och produktionsledare, vilket ytterligare komplicerar kostnadsbilden. Generellt kan sägas att ju större den utländska insatsen 8.2 Undersökningarnas uppläggning i skilda avseenden är, desto olämpligare blir och genomförande en samproducerad film som värdemätare på den svenska filmproduktionens lönsamhet. Lönsamhetsundersökningen i produktions- Kostnaderna för dessa produktioner kan ledet har omfattat de biograffilmer som pre- knappast vara jämförbara med kostnaderna miärsatts under perioden 1 juli 1963 t.o.m. för helsvenska produktioner. Ännu mer 30 juni 1969. Med hänsyn till bl.a. film- komplicerat är det att jämföra intäkterna, reformens genomförande syntes det föga främst på grund av svårigheterna att få en lämpligt utsträcka undersökningsperioden uppfattning om inspelningsbeloppets storlek ännu längre tillbaka i tiden. Utdelningen i den utländske producentens hemland. Av från filminstitutets A-fond har visserligen här nämnda skäl har de svensk-utländska kommit alla svenska filmer tillgodo, oavsett samproduktionerna helt uteslutits ur underdatum för premiärvisningen, men för övriga sökningspopulationen. fonder gäller icke denna bestämmelse. UtUnder undersökningsperioden har ett andelning från B- och C-fonderna har endast tal filmer producerats av bolag, vars verktillfallit filmer premiärsatta efter filmrefor- samhet hade upphört när frågeformulären mens ikraftträdande. Periodens andra tids- utsändes. För 10 av dessa filmer ansåg förgräns fastställdes med hänsyn till intäkts- fattaren att det var helt utsiktslöst att få eftersläpningen. Ett senare datum än den 30 svar, varför dessa redan på förhand exklujuni 1969 skulle ha medfört ett alltför stort derades. intäktsbortfall för filmer premiärsatta i sluUnder spelåret 1968/69 inspelades Den tet av undersökningsperioden. vita sporten. Produktionssättet för denna Under undersökningsperioden, dvs. spel- film avvek från gängse former såtillvida, åren 1963/64 t.o.m. 1968/69, har enligt att filmen producerades av ett kollektiv av Svenska Filminstitutets statistik 148 biograf- regissörer och filmskoleelever tillsammans filmer haft premiär. Såsom framgår av tabell med Svensk Filmindustri och Svenska Film8.1 exkluderades dock vissa filmer vid be- institutet. Sammanlagt deltog 13 personer i stämmandet av undersökningspopulationen. gruppen, och dessa erhöll ersättning för sina Under perioden har 13 svensk-utländska insatser genom vinstandelar, dvs. de utgjorsamproduktioner premiärsatts. De förhållan- de samtliga ett slags medproducenter. Ett den som gäller beträffande dessa är så spe- annat utmärkande drag för denna film är att ciella att författaren inte ansett det lämpligt inspelningsgruppen gjorde sitt arbete i sammedtaga dem i bedömningen av den svenska band med en planerad tennismatch och infilmproduktionens lönsamhet. Produktio- spelningen blev därför tidsmässigt begränner av detta slag genomförs ofta i utlandet sad i jämförelse med traditionella filminoch administreras av den utländske produ- spelningar. Trots att filmen är en helsvensk centen. Därvid inskränker sig den svenska produktion har den på ovanstående grunder insatsen många gånger till enbart ett risk- exkluderats. tagande, och den svenske samproducenten Efter dessa exkluderingar återstår för hekänner kanske inte ens till den totala pro- la perioden 124 filmer. För samtliga dessa duktionskostnaden. I andra fall förläggs in- filmer utsändes frågeformulär i maj månad spelningen eller viss del därav till Sverige 1970. I slutet av augusti skickades påmin138

SOU 1973: 16

Tabell 8.1 Filmproduktion under spelåren 1963/64 t.o.m. 1968/69, undersökningspopulation, bortfall samt antal i undersökningen erhållna svar. Specifikation

1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968A>9 Hela perioden

Total filmproduktion Därav exkluderade: Svensk-utländska samproduktioner Av nedlagda bolag producerade filmer Kollektivfilmer

2 0

4 0

2 0

2 0

0 0

0 1

Undersökningspopulation Bortfall

16 5

18 7

19 6

19 9

21 13

Erhållna svar

31 18 13

10 1 124 58

nelser samt nya frågeformulär till de producenter som då inte hade svarat. Av tabell 8.1 framgår att svar erhållits för 66 av periodens 124 filmer. Dessa svar härstammar från enbart fyra producenter:

Företag

Antal filmer

GK-film Studio AB AB Europa Film Sandrew Film & Teater AB AB Svensk Filmindustri

1 10 27 28

Summa filmer

66 AB Svensk Filmindustri har ej kunnat lämna svar för Lådan och Längta efter kärlek, för vilka filmer bolaget endast varit medproducent, för Modiga mindre män och Vi på Saltkråkan, vilka utgör TV-filmer som efter klippning också visats på biograferna, för Mitt hem är Copacabana på grund av att den svenske medproducentens kostnader ej är kända samt för de av Artfilm producerade filmerna Tjorven, Båtsman och Moses, Tjorven och Skrålian samt Tjorven och Mysak. För övrigt har de här nämnda bolagen inkommit med uppgifter för samtliga helsvenska produktioner. Några producenter har meddelat att de ej kunnat besvara formulären trots positiv inställning till undersökningen som sådan. För Nordisk Tonefilm framhölls från FolSOU 1973: 16

kets Husföreningarnas Riksorganisation att svar ej kunde lämnas då allt material arkiverats i samband med försäljningen av produktionsföretaget. Svenska Filminstitutet meddelade för filmen Dom kallar oss mods att denna ursprungligen gjordes som en elevfilm, och att utrustning, personal m.m. tillhandahölls av Filmskolan, varför med övriga filmer jämförbara kostnadsuppgifter icke kunde framtagas. I två fall har vederbörande producent framhållit att kostnadsuppgifter icke går att beräkna. Ett företag, Minerva Film, har erbjudit att ställa internt material till författarens förfogande men framhöll, att företaget självt saknade resurser att rekonstruera kostnadskalkylerna. Författaren ansåg det dock icke möjligt acceptera erbjudandet. I ett fall har löfte om deltagande erhållits, men företaget, Swedish Filmproduction Investment AB, har trots upprepade påminnelser icke inkommit med några uppgifter. En direkt negativ attityd till undersökningen har visats av en av periodens filmproducenter som helt förvägrat författaren alla uppgifter om inspelade biograffilmer. De filmer som ingår i undersökningspopulationen har producerats av sammanlagt 24 producenter. Av dessa har 13 överhuvud icke meddelat något skäl för att inte deltaga i undersökningen. Representativiteten i undersökningsmaterialet med avseende på antalet deltagande producenter måste därför 139

sägas vara låg. Av tabell 4.1 (se s. 46) kan 8.3 Filmproduktionens intäkter emellertid utläsas att under undersökningsperioden 14 producenter spelat in enbart En svensk films totalintäkter utgjordes under en film. För många av dessa fall kan antas undersökningsperioden alltid av dels intäkter att vederbörande inte planerar någon fort- som kan härledas till visningar inom och satt produktionsverksamhet. Om så är fal- utom landet, dels medel erhållna ur Svenska let är troligen såväl intresset som möjlighe- Filminstitutets fonder. När i det följande terna (förefintliga kostnadskalkyler) att del- behov uppstår att skilja dessa intäktsbegrepp taga i undersökningen starkt begränsade. åt benämns det förra »spelintäkt» och det Undersökningsmaterialets representativi- senare »utdelning». Spelintäkterna har upptet kan också bedömas i ett annat för den delats i filmhyresintäkter, vilka intjänas insenare analysen väsentligt avseende, näm- om landet, exportintäkter samt övriga inligen med hänsyn till antalet kvalitetspre- täkter. mierade filmer. Totalt har under perioden För spelintäkterna råder en mer eller 59 filmer erhållit kvalitetsbidrag. Av dessa mindre betydelsefull eftersläpning som måsfaller åtta utanför undersökningspopulatio- te beaktas vid lönsamhetsberäkningarna. Så nen, nämligen sex samproduktioner, en film länge en film »befinner sig i distribution» som producerats av ett nedlagt bolag samt kan den ge upphov till samtliga här nämnda den kollektiva filmen Den vita sporten. I slag av spelintäkter. Resultatet av en efterundersökningspopulationen ingår således 51 kalkyl blir således beroende av när kalkylen kvalitetspremierade filmer och svar har er- görs, och en slutlig bedömning av det ekohållits för 43 av dessa filmer. I detta avse- nomiska resultatet kan principiellt inte göende är således representativiteten i under- ras förrän filmen oåterkalleligen eliminesökningsmaterialet god. rats från repertoaren. För att få en så fullEfterkalkyler av filmernas produktions- ständig bild som möjligt har för samtliga i kostnader har inom filmbranschen i flera undersökningen ingående filmer komplettedecennier utförts enligt en standardiserad rande uppgifter inhämtats rörande intäktermall, vilken upptar filmernas särskostnader na per den 31 december 1970. samt i viss mån också fördelade samkostnaErfarenheten visar att de totala svenska der. Denna kalkylmodell har använts även filmhyresintäkterna till ca 90 procent faller av Svenska Filminstitutet vid bestämning av på de 12 till 18 första månaderna av en films förlustutjämningens storlek för filmer som hela avkastningsperiod. Även för de filmer varit berättigade till bidrag ur C-fonden. som premiärsatts under undersökningsperioKalkylmodellen penetreras senare i kapit- dens sista spelar bör följaktligen merparten let, varvid vissa kostnadsslags relevans kom- av filmhyrorna ha kommit med i beräkningmer att ifrågasättas. Vid datainsamlingen arna. För exportintäkterna kan en liknande fanns dock ingen möjlighet att använda an- schablonmässig beräkning ej göras. Vissernan kalkylmodell än den inom branschen ligen torde merparten av dessa intäkter i gängse. I frågeformuläret medtogs dessutom allmänhet falla på de första åren efter preuppgifter om olika slag av distributionskost- miären, men variationerna i inkomsternas nader. På intäktssidan infordrades uppgifter tidsmässiga spridning är mycket större än om influtna filmhyror, exportintäkter samt för inhemska filmhyror. Den största efterbidrag erhållna ur Svenska Filminstitutets släpningen uppstår för övriga intäkter, efterolika fonder. Frågeformuläret och till detta som ett eventuellt överlåtande av visningshörande anvisningar (vilka också i stort sett rätten — t.ex. till Sveriges Radio/TV — överensstämmer med de av Svenska Filmin- kan ske för även mycket gamla filmer. Det stitutet tidigare använda) har återgetts i bi- diskonterade värdet av en sådan överlåtelse lagorna 6 och 7. Intäkterna och kostnaderna kan dock negligeras i jämförelse med övriga kommenteras ytterligare i efterföljande av- här behandlade intäkter. snitt. Även beträffande utdelningen från film140

SOU 1973: 16

institutet råder viss eftersläpning. Förlustutjämningsbidragen för spelåret 1968/69 fastställdes först under mars månad 1971. Till dessa har dock hänsyn tagits. Eventuell återbetalningsskyldighet (se s. 22) för utdelningar avseende spelåret 1968/69 förefaller kunna uppstå för åtminstone en av de ingående filmerna. Hänsyn härtill har dock icke kunnat tas vid beräkningarna. Inte heller har under våren 1972 gjorda utbetalningar från C-fonden beaktats, eftersom undersökningsresultaten vid denna tidpunkt hade bearbetats. I tabell 8.2 har genomsnittsintäkterna per film för vart och ett av de sex spelåren redovisats. Såsom framgår av tabellen är variationen i genomsnittsintäkterna stor mellan spelåren, vilket i första hand beror på spelintäkterna. För spelåret 1965/66 uppgick den genomsnittliga spelintäkten till enbart ca 450 tkr medan den för spelåret 1967/68 var drygt fem gånger så stor eller ca 2.500 tkr. Dessa variationer är främst beroende av växlingar i exportintäkterna, vilka för nämnda spelar uppgick till ca 100 tkr respektive ca 1.800 tkr. Det lägre beloppet avviker emellertid från mönstret; för perioden i övrigt gäller att exportintäk-

terna dominerar över eller är ungefär lika stora som filmhyrorna. Av tabellens undre del framgår utdelningen från filminstitutets fonder. Den genomsnittliga fondutdelningen varierar inte lika mycket mellan åren som spelintäkterna. Enda undantaget utgörs av spelåret 1967/68, för vilket en stor del av den höga utdelningen från A- och B-fonderna emellertid kan tillskrivas några få filmer. När fondutdelningen lagts till spelintäkterna erhålls en viss utjämning mellan de totala genomsnittsintäkterna för de olika spelåren. En granskning av grundmaterialet visar dock att spridningen mellan enskilda filmer är mycket stor. En första uppfattning därom erhålls genom att dela upp filmerna på kvalitetspremierade filmer och övriga filmer. Detta har gjorts i tabell 8.3 och i denna redovisas även intäkternas procentuella fördelning dels inom respektive intäktsgrupp, dels för totalintäkterna. Såsom framgår av tabellen uppgår den genomsnittliga spelintäkten för samtliga 66 filmer till drygt 1.000 tkr, medan motsvarande intäkt för kvalitetspremierade filmer är ca 1.500 tkr och för övriga filmer ca 500 tkr. Även för relationerna mellan olika in-

Tabell 8.2 Spelintäkter och utdelning från Svenska Filminstitutets fonder i genomsnitt per film för spelåren 1963/64 t o . m . 1968/69. Specifikation

1963/64 Kronor

1964/65 Kronor

1965/66 Kronor

1966/67 Kronor

1967/68 Kronor

1968/69 Kronor

Spelintäkter Filmhyror Exportintäkter övriga intäkter

533.332 459.335 3.709

558.885 590.274 0^

355.813 95.136 3.102

474.222 715.347 10

764.798 1.811.482 50

351.037 446.514 38

Summa spelintäkter

797.589 Utdelning från: A-fonden B-fonden C-fonden

178.560 155.622 79.184

164.940 114.451 102.502

152.923 172.432 147.643

185.347 166.917 93.987

340.235 260.051 113.805

158.841 151.596 121.941 39.923

—

— 714.091

446.251 Summa utdelning

1.531.052 11

1.409.742 11

1.635.830 Summa intäkter Antal filmer

13 F-fonden

SOU 1973: 16

Tabell 8.3 Spelintäkter och utdelning från Svenska Filminstitutets fonder i genomsnitt för samtliga filmer och med fördelning på kvalitetspremierade filmer och övriga filmer. Specifikation

Spelintäkter Filmhyror Exportintäkter övriga intäkter

Kvalitetspremierade filmer Kronor

Procentuell förd.

597.187 846.858 980

41,3 28,3 58,6 40,1 0,1 0,1

övriga filmer

I proc. Kronor av intäkterna

277.608 165.981 1.739

Procentuell förd.

Samtliga filmer I proc. Kronor av intäkterna

62,3 49 7 37,3 29 7 0,4 0,3

485.819 609.583 1.244

Procentuell förd.

I proc. av intäkterna

44,3 55,6 0,1

31,0 38,8 0,1

Summa spelintäkter

1.445.025 100,0 (68,5) 445.328 100,0 (79,7) 1.096.646 100,0 (69,9)

Utdelning från: A-fonden B-fonden C-fonden F-fonden

228.720 254.250 171.010 11.047

Summa utdelning

665.027 100,0 (31,5) 113.731 100,0 (20,3)

472.910 100,0 (30,1)

Summa intäkter

1.569.556 Antal filmer

34,4 38,2 25,7 1,7

10,8 12,0 8,1 0,5

100,0 559.059

täktsslag märks skillnader mellan grupperna. För kvalitetspremierade filmer svarar exportintäkterna för ca 60 procent och filmhyrorna för ca 40 procent av spelintäkterna medan för övriga filmer i stort sett det omvända förhållandet råder. Vidare märks den skillnaden att spelintäkterna utgör en mindre andel av totalintäkterna för kvalitetspremierade filmer än för övriga filmer, ca 70 respektive ca 80 procent. Detta sammanhänger med att de förra filmerna kunnat tillgodogöra sig utdelning från samtliga fyra fonder, medan övriga filmer endast varit berättigade till medel ur A- och F-fonderna. Intäkterna varierar mycket kraftigt såväl mellan kvalitetspremierade filmer och övriga filmer som inbördes mellan filmerna i de båda grupperna. För att få en mer uttrycksfull bild av intäktsstrukturens utseende har de aritmetiska medelvärdena kompletterats med en frekvensfördelning som visar spridningen i intäkterna mellan olika filmer. Denna fördelning har gjorts för filmhyror, exportintäkter, summa spelintäkter och samtliga intäkter, dvs. spelintäkterna har utökats

111.818 — — 1.913

98,3 _ _ 1,7

—

20 0 _1 _ 0,3

100,0

187.982 165.648 111.416 7.864

39,8 35,0 23,5 1,7

—

12,0 10,5 7,1 0,5

100,0

med fondutdelningen, och återfinns i tabell 8.4. Klassbredden har godtyckligt valts till 200 tkr. Av konfidentiella skäl har den högsta intäktsklassen gjorts öppen. Av tabellen framgår att typklassen för både filmhyror, exportintäkter och summa spelintäkter utgörs av den lägsta klassen (mindre än 200 tkr), dvs. denna klass uppvisar för de tre första intäktskolumnerna fler värden än någon annan klass. Fördelningen visar att variationerna i både filmhyror och exportintäkter är störst för de kvalitetspremierade filmerna. För bägge grupperna gäller dock att ett fåtal filmer har mycket stora spelintäkter och att flertalet filmer faller i de mellersta och nedre intäktsintervallen. Dessutom kan utläsas att filmer med spelintäkter överstigande 3.000' tkr i samtliga fall är hänförbara till gruppen kvalitetspremierade filmer. Exportintäkternas relativa betydelse för de båda grupperna framgår också av tabellen. Av 43 kvalitetspremierade filmer är det enbart en som helt saknar exportintäkter. Bland de 23 övriga filmerna är det fyra som SOU 1973: 16.

Tabell 8.4 Frekvensfördelning av intäkterna med fördelning på kvaktetspremierade filmer och övriga filmer. Intäkternas storlek i tkr

o. G

O o

3 _

WIS 3 1

3.000— 2.800—3.000 2.600—2.800

1 1

1.800—2.000 1.600—1.800 1.400—1.600

1 1 3

il 8.5 *•* £.9

i

c/s.S

O

tL, .C

5 iS W-5 IS ro — c«.a

3 1

8 1 2 2 3

1 1

2 2 1 3

3 5 5

2 2

4 4 2

1 3 5

1 2 7

4 9 14

1 3 4

41 5

Mindre än 200 Inga intäkter

24 1

överhuvud inte gett upphov till utlandsintäkter. När fondutdelningen lagts till spelintäkterna erhålls en markant förändring av strukturbilden. Eftersom utdelningen ur Afonden var proportionell mot den inhemska bruttoinspelningen har tillägget av fondutdelningen förskjutit samtliga filmer uppåt i skalan. Intäktsvariationerna mellan filmerna har till följd av utdelningens proportionella natur förstärkts, vilket för icke-kvalitetspremierade filmer kan skönjas i tabellen. Kvalitetspremierna saknar formellt samband med spelintäkternas storlek. Flera filmer har fått kvalitetspremier som i relation till spelintäkterna är mycket höga. Extremfallet utgörs av en film som ur B- och Cfonderna erhållit 60 gånger det inspelade beloppet. Visserligen återfinns de kvalitetspremierade filmerna fortfarande i störst ut-

17 4 23

1 2

2 4 3

2 4 3 3 4 6 12

4 3 3

1 3 5

2 2

3 3 7

1 3 4

:

<L>

P-> t !

2 3

3 6 9

SOU 1973:16

t

_

Ii

tU .C

600— 800 400— 600 200— 400

Antal filmer

rt

.SPÖ

2.400—2.600 2.200—2.400 2.000—2.200

1.200—1.400 1.000—1.200 800—1.000

£•_

t

a

.sy «

^_!

Samtliga filmer

övriga L filmer

Kvalitetspremierade filmer

2 3 3 5 6 5 6 9 9

sträckning i de mellersta och nedersta intäktsintervallen, men en tydlig förskjutning uppåt utmed hela skalan har ägt rum. Skillnaden mellan filmerna är dock fortfarande stor. Ungefär 1/3 av de kvalitetspremierade filmerna bar sammanlagda intäkter som understiger 1.000 tkr och 1/3 har intäkter mellan 1.000 och 2.000 tkr. Den största spridningen återfinns emellertid inom det högsta intervallet. Skillnaden mellan mest och minst inkomstbringande filmer i detta intervall är betydligt större än 3.000 tkr, dvs. skillnaden mellan frekvensfördelningens övre och nedre gräns. 8.4 Filmproduktionens tillverkningskostnader Vid upprättandet av kostnadskalkyler för biograffilmer måste beaktas de speciella vill143

kor som gäller för filmproduktionen. Prin- utgör arvoden till manuskriptförfattare och cipiellt kan självkostnadskalkyler av det slag skådespelare numera pratkiskt taget alltid som används på de flesta håll inom andra särkostnader. industrier upprättas även för biograffilmer. Här nämnda omkostnadspålägg — eller Produktionens heterogena karaktär gör dock fördelade samkostnader — utgör emellertid kalkylformen mindre lämplig vid en bedöm- för de allra flesta producenter de facto särning av filmproduktionens lönsamhet, fram- kostnader, eftersom dessa saknar egna atelförallt av det skälet att varje film är unik jéer.2 För företag med egna ateljéer torde och därmed också varje produktionsprocess. kostnaderna för hantverkare — och i viss Kapacitetsanspråken på skilda produktions- utsträckning även teknisk personal — utfaktorer varierar kraftigt och är synnerligen göra fördelade samkostnader, medan dessa svårmätbara. Även andra förhållanden, vilka kostnadsslag för övriga producenter är särkommenteras senare i kapitlet gör självkost- kostnader. nadskalkylen olämplig. Kostnadsbilden kompliceras emellertid Den kalkylmodell som används inom därav att även för ateljéägande bolag kan en branschen är närmast uppbyggd enligt själv- del av här nämnda kostnadsslag utgöra särkostnadsprincipen. Möjligheterna att i efter- kostnader. Så blir t. ex. fallet vid exteriörhand upprätta en annan kalkyl är obefint- tagningar (ersättning till markägare) eller vid liga. Såsom inledningsvis nämndes i detta hyra av hus, lägenhet eller annan inspelkapitel har vid materialinsamlingen bransch- ningsplats, varvid utbetalda ersättningar inens egna kalkyler måst accepteras. För att räknas bland ateljékostnaderna. Här behandkunna bedöma de lönsamhetsmått som anlade kostnadsslag utgör således för produvänds inom filmproduktionen är det dock center med egna ateljéer en blandning av nödvändigt att närmare granska kostnadsfördelade samkostnader och särkostnader, slagens karaktär, och då främst med avsevilka i bästa fall endast låter sig särredovisas ende på skillnaden mellan särkostnader och genom en detaljgranskning av varje enskild samkostnader. filmproduktion. Flera av de i kostnadshänIntresset riktas i första hand mot de kost- seende tyngst vägande delposterna bland nader som närmast motsvarar begreppet dessa »blandade kostnader» utgörs emeller»tillverkningskostnader» i en självkostnads- tid av fördelade samkostnader. kalkyl inom t. ex. ett verkstadsföretag. TillAteljéägande producenter belastar proverkningskostnaden för en biograffilm kan duktionskostnaderna för egna filmer enligt sägas omfatta i första hand alla de kostnasamma debiteringsnormer som gäller vid utder som krävs för att göra filmen färdig för hyrning av produktionsfaciliteterna. Interndistribution. Därtill krävs enbart en speldebiteringen ger därvid ett korrekt mått på kopia. Vid kalkyleringen brukar emellertid producentens särkostnader enbart om altersamtliga kopiekostnader medtas i kalkylen, nativkostnadsprincipen är tillämpbar, dvs. vilket också gjorts i nedanstående kostnadsom eget utnyttjande av produktionsfaciliteredovisningar.1 terna innebär att producenten får avstå från I tillverkningskostnaden inbegrips dels en annars given hyresintäkt. Detta betyder i kostnadsslag som alltid är särkostnader i detta ords egentliga bemärkelse, t. ex. löne1 De i tillverkningskostnaderna ingående kostkostnaden för tillfälligt engagerade skåde- nadsslagen framgår av punkterna 8—20 i bilaspelare, dels också olika slag av »omkost- ga 6. Att där uttrycket »produktionskostnad» används beror på att detta är brukligt i brannadspålägg», t. ex. för användandet av möb- schen. 2 ler och annan rekvisita. Andra kostnadsslag Såsom framhölls i kapitel 4 lade Svensk som kan ingå i dessa pålägg utgörs av kost- Filmindustri under hösten 1971 ned sina ateljéer. Av i undersökningen deltagande producennaderna för produktionsledare, teknisk per- ter är det enbart Europa Film som fortfarande sonal och hantverkare i den mån dessa per- är ett ateljéägande företag. För undersökningssonalkategorier är fast anställda. Däremot perioden finns dock anledning tala om två ateljéägande företag. 144

SOU 1973: 16

sin tur att utrustningen skulle utgöra trång ligen erforderliga för att få kostnadskalkylen sektion i filmproduktionen. Så är dock inte godkänd vid eventuell ansökan om förlust1 fallet om viss specialutrustning undantas. I utjämning. Ett annat kostnadsslag som också bör beallmänhet torde inte heller denna utgöra aktas i detta sammanhang är kostnaderna trång sektion med tanke på dels den tidsmässiga flexibilitet som oftast finns i inspel- för framkallning och kopiering samt därtill ningarna, dels att utrustningen helt enkelt hörande övriga laboratoriearbeten. Såsom inte går att hyra hos annat företag inom framhölls i kapitel 4 finns på marknaden landet och att uthyrande producent därför två laboratorieföretag med ekonomisk bindkan räkna med att under alla omständig- ning till biograffilmsproducenter. Dessa båda företag svarar för merparten av det laboheter få en hyresintäkt. Den utsträckning i vilket fördelade sam- ratoriearbete som utförs vid produktion av kostnader speglar verkliga kapacitetsanspråk svenska biograffilmer. Även för dessa kostvarierar med framförallt utrustningens ålder, nadsslag uppstår således skillnader i kosttyp av utrustning samt principerna för kost- nadsbilden mellan olika producenter. Gälnadsfördelningen. Investeringsutgifter för lande marknadspriser på material och labofasta anläggningar kan med rådande kalkyle- ratoriearbeten kommer i biograffilmernas ringsprinciper ha återvunnits i flera omgång- kalkyler att utgöra faktiska särkostnader för ar. I vissa fall kan utgiften för nödvändig flertalet producenter, medan för producenter rekvisita i sin helhet tas upp som kostnad för med ägarintressen i laboratorieföretagen den den film som föranlett anskaffningen trots faktiska särkostnaden måste bli lägre än vad ett kvarstående bruksvärde hos utrustningen marknadspriset utvisar. Som exempel kan och därmed möjligheter till framtida hyres- nämnas att vid beräkning av förlustutjämintäkter. För teknisk standardutrustning, så- ningens storlek beaktades detta förhållande som kameror, stativ och lampor, används genom att uppgivna laboratoriekostnader redäremot speciella debiteringsnormer. Hyres- ducerades med 10 procent. I föreliggande kostnaden för denna utrustning utgår an- rapport har angivna kostnader dock icke tingen per film, per dag eller per timme, ändrats. Av de i undersökningen ingående filmerna varvid förhyrande företag självt bestämmer efter vilken debiteringsperiod hyran skall har samtliga utom en producerats av produräknas. Däremot tas ingen hänsyn till om ut- center med egna ateljéer och/eller ekonorustningen under hyrestiden används eller miskt engagemang i filmlaboratorier. När i ej. Debiteringsnormerna är med andra ord det följande tillverkningskostnaderna för i baserade huvudsakligast på tillgängligheten undersökningen ingående filmer redovisas bör därför beaktas att resultaten enbart delhos faciliteterna. I vissa fall förekommer att debiterings- vis speglar den faktiska kostnaden för ifrånormerna kompletteras med en »skälighets- gavarande producenter. Till följd av att kalbedömning». Om t.ex. inspelningstiden kylprinciperna är enhetliga inom branschen överskridit den planerade (sjukdom, otjänlig torde dock mätresultaten ge ledning för en väderlek vid exteriörtagningar etc), så kan bedömning av tillverkningskostnaderna för hyreskostnaden komma att uppgå till ett även de filmer som inte ingår i undersökhögre belopp än utrustningens anskaffnings- ningen. Filmproduktionens tillverkningskostnader kostnad. I sådana fall görs i efterhand en överenskommelse om prisreducering, exem- för spelåren 1963/64 t. o. m. 1968/69 frampelvis till 25 procent av anskaffningskost- går av tabell 8.5. Specificerade uppgifter naden. Under hela undersökningsperioden rörande olika kostnadssläg har erhållits för existerade C-fonden vilket troligen medfört 1 Kostnadskalkylerna för de filmer som kvaatt prisjämkning i många fall skett även när lificerat sig för förlustutjämning skulle godkänproducenten har använt egen utrustning. nas av Bedömningsutskottet, som var filminstiPrisjämkningar av här nämnt slag var näm- tutets granskningsnämrid. SÖU 1973: 16

Tabell 8.5 Filmproduktionens tillverkningskostnader i genomsnitt per film för spelåren 1963/64 t. o. m. 1968/69. Specifikation

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

A. Filmer för vilka kostnadsspecifikation erhållits Manuskript Regi Skådespelare Teknisk personal Hantverkare Ateljé Möbler, rekvisita Resor Råfilm, laboratorium Musik »Trailers» Kopior Diverse

31.999 83.378 107.003 106.077 131.585 126.021 44.372 74.230 143.817 10.918 7.962 52.854 9.056

44.808 81.390 159.598 159.419 128.421 117.667 51.234 62.829 141.906 23.894 11.527 40.629 13.063

24.381 54.709 121.660 139.329 90.842 96.639 30.604 72.491 166.679 16.361 8.515 49.956 15.421

39.806 65.543 106.167 135.042 104.040 126.980 26.470 94.733 176.579 13.882 7.665 48.550 8.465

15.985 98.932 126.461 97.978 73.591 86.718 21.214 90.459 244.657 11.508 11.517 73.364 25.122

44.850 127.656 233.084 137.764 84.946 109.244 57.595 191.190 321.672 14.810 11.330 64.674 38.120

Summa kostnader

13 Antal filmer B. Samtliga filmer Summa kostnader Antal filmer

57 av de 66 filmerna. För övriga filmer har endast totalutgifter om tillverkningskostnaderna angetts. En granskning av tabellen visar att genomsnittskostnaden uppvisar stora svängningar mellan skilda spelar såväl totalt som för enskilda kostnadsslag. Endast i ett fall, råfilms- och laboratoriekostnaden, kan en nästan obruten kostnadsstegring sägas ha ägt rum. Även om kostnadsökningar inträffat under perioden, så kan dessa ej utläsas ur materialet. Detta beror på att filmerna sinsemellan är mycket heterogena. Som exempel kan nämnas de kostnadsskillnader som uppstår när manuskriptet bygger på ett välkänt författarverk respektive på en debuterande regissörs egna idéer eller när rollerna i en film bärs upp av etablerade skådespelare respektive av icke-professionella aktörer. Med hänsyn till de intäktsskillnader som tidigare konstaterades mellan kvalitetspremierade och övriga filmer kan det vara av intresse att undersöka om motsvarande differenser också finns på kostnadssidan. En gruppering av filmerna har gjorts i tabell 146

8.6, som dock endast upptar de 57 filmer för vilka specificerade kostnadsuppgifter erhållits. Liksom för intäkterna avser värdena i tabellen genomsnittsiffror för hela undersökningsperioden. I tabell 8.6 har kostnaderna indelats i två grupper. Den första gruppen omfattar kostnadsslag som i allmänhet utgör särkostnader för alla företag, även om vissa samkostnader kan förekomma, t. ex. inom kostnadsslaget »resor» där kostnaderna för egna bilar torde bestå av både sär- och samkostnader. Den andra gruppen omfattar kostnadsslag vilka för ateljé- och laboratorieägande företag innehåller inslag av både sär- och samkostnader respektive interndebiteringar 0aboratorium, »trailers» och kopior). Till den del interndebiteringarna speglar särkostnader för laboratorierna (t. ex. råmaterialet till kopiorna) blir dessa kostnader också för den filmproducerande enheten särkostnader. Andelen särkostnader inom denna grupp varierar troligen starkt mellan olika filmer, främst med hänsyn till inspelningsbetingelserna. För en film som i sin helhet inspelas i SOU 1973: 16

Tabell 8.6 Genomsnittliga tillverkningskostnader för hela undersökningsperioden med fördelning på kvalitetspremierade filmer och övriga filmer. Kvalitetspremierade filmer

Specifikation

Samtliga filmer

övriga filmer

Proc.

Kronor

Proc.

Kronor

Proc.

32.966 82.297 142.001 56.333 104.892 15.091 19.135

3,0 7,5 12,9 5,1 9,5 1,4 1,7

38.657 100.171 164.640 26.076 92.773 16.521 19.255

4,1 10,7 17,5 2,8 9,9 1,8 2,1

34.463 87.001 147.958 48.027 101.703 15.468 19.166

3,3 8,2 14,0 4,6 9,6 1,5 1,8

(452.715)

(41,2)

(458.093)

(48,7)

(453.786)

(42,9)

140.364 112.213 119.230 42.480 164.161 10.702 57.613

12,8 10,2 10,8 3,9 15,0 1,0 5,2

104.281 73.623 86.007 33.744 130.551 7.466 47.547

11,1 7,8 9,1 3,4 13,8 0,8 5,1

130.868 102.058 110.487 40.181 155.660 9.851 54.964

12,4 9,6 10,4 3,8 14,7 0,9 5,2

Summa kostnadsgrupp

11 (646.763)

(58,8)

(483.219)

(51,3)

(604.069)

(57,1)

Totala tillverkningskostnader

100,0

100,0

100,0

Kronor Manuskript Regi Skådespelare Råfilm Resor Musik Diverse Summa

kostnadsgrupp /

Teknisk personal Hantverkare Ateljé Möbler, rekvisita Laboratorium »Trailers» Kopior

Antal filmer

Anm.:

-

1. Siffror inom parentes ingår ej i totalsummorna. 2. Kostnadsgrupp I = Kostnader som företrädesvis är särkostnader. Kostnadsgrupp II = Kostnader som företrädesvis är samkostnader.

autentisk miljö, och kanske på annan plats dena för den personal som är involverad i än i Stockholm, torde oavsett producent den regiarbetet. Större delen av kostnadsslagen övervägande delen av kostnaderna i grupp »resor» och »diverse» liksom hela kostnaden II bli särkostnader. För producenter som för »musik» utgör särkostnader för samtliga icke har ekonomiska intressen i vare sig producenter. Andelen särkostnader torde ateljé- eller laboratorieföretag blir såsom ti- därför kunna skattas till drygt 40 procent digare nämnts praktiskt taget alla kostnader av den totala tillverkningskostnaden. Detta är dock en genomsnittssiffra och variationer särkostnader. Såsom framgår av tabell 8.6 har kostna- såväl uppåt som nedåt förekommer för inderna för råfilm och laboratoriearbeten se- dividuella filmer. Indelningen av materialet med hänsyn till parerats, eftersom de förra köps från utanfilmtyp ger vid handen att tillverkningskostför filmbranschen stående företag. Kostnanaderna förefaller vara något högre för de derna för manuskript, regi och skådespelare utgör numera i övervägande grad särkost- kvalitetspremierade filmerna än för övriga nader. Regikostnaderna kan visserligen del- filmer. Generellt är dock kostnadsskillnavis utgöras av fördelade lönekostnader för derna mellan enskilda filmer avsevärt mindt. ex. fast anställda produktions- och/eller re än skillnaderna i intäkter. Den högsta inspelningsledare. Författaren har dock icke tillverkningskostnaden för perioden uppgick ansett det möjligt fördela uppgivna kostna- till ca 2,7 mkr och den lägsta till ca 90 tkr. der med beaktande av anställningsförhållan- Något entydigt samband mellan intäkternas SOU 1973: 16

omfattning och kostnadernas höjd kan inte blir därvid medproducent i filmen, om deutläsas i grundmaterialet. finitionen av producentbegreppet anknyts En granskning av de enskilda kostnads- till finansieringsaspekten. Författaren är slagen i tabellen kan möjligtvis tyda på medveten om att betraktelsesättet kan ifråvissa skillnader i producenternas satsning. gasättas. De belopp som dessa andelar uppKvalitetspremierade filmer uppvisar genom- går till är mycket varierande. I vissa fall rör snittligt högre kostnader än övriga filmer det sig om mycket höga belopp, som om de vad gäller den tekniska insatsen (teknisk redovisades explicit skulle medföra ett ofpersonal, råfilm, laboratorium). En förkla- fentliggörande av enskilda individers ekonoring härtill kan dock vara att av dessa 42 miska förhållanden. Av främst detta skäl filmer är 14 inspelade i färg medan endast har andelarna icke medtagits i kostnadstre av de övriga 15 är färgfilmer, dvs. ca redovisningen. 1/3 respektive 1/5. Märkbara skillnader Ett alternativ vore att genomgående beuppvisar också kostnadsslagen »hantverkare» lasta kalkylen med ett »marknadsmässigt» och »ateljé». pris på gjorda insatser. I vissa av de fall Något överraskande finner man att ge- som här avses har i kalkylerna de facto nomsnittskostnaderna för »manuskript», upptagits ett mindre arvode, och detta har »skådespelare» och »regi» är lägre för kva- då givetvis medtagits i kostnadssammanlitetspremierade filmer än för övriga filmer. ställningarna. Huruvida dessa arvoden verkEtt skäl härtill kan vara att åtskilliga av de ligen återspeglar en marknadsmässig värdekvalitetspremierade filmerna gjorts av de- ring av ifrågavarande tjänster låter sig inte buterande regissörer och att dessa genom- bedömas. Inte heller är det möjligt att för snittligt erhållit lägre ersättning än redan övriga fall prissätta insatserna. etablerade kolleger. Ett annat och troligen mer betydelsefullt förhållande ligger däri, att vissa filmer belastas av speciella, direkta 8.5 Filmproduktionens försäljningstillverkningskostnader som inte medtagits i omkostnader genomsnittsberäkningarna. Dessa kostnader utgörs av andelar, t. ex. i filmernas exportintäkter, vilka utbetalats som ersättning — För att kunna lansera den färdiga filmen helt eller delvis — för manuskript- och regi- ådrar sig producenten ytterligare kostnader. arbete, produktionsledning eller för skåde- Dessa utgörs av kostnader för olika reklaminsatser, speciella kostnader i samband med spelarinsatser. premiären, censur- och stämpelavgifter samt Ersättningar av detta slag har under perio- speciella, direkta försäljningskostnader av den utbetalats för 11 kvalitetspremierade skilda slag (t.ex. kostnader för »premiärjipfilmer men endast för en av de övriga fil- pon»). Dessa kostnader utgör direkta försäljmerna. Behandlingen av dessa ersättningar ningskostnader som i varierande omfattning har vållat problem vid redovisningen av kost- följer med varje film oavsett producent. 1 naderna. Å ena sidan kan de betraktas som För producent som själv icke utför filmrenodlade särkostnader för den enskilda uthyrningsfunktionen kommer de direkta filmen. Som sådana borde de ingå i den försäljningskostnaderna att utgöras av den framräknade genomsnittskostnaden. Å andra s. k. distributörsersättningen. Till denna kan sidan kan t.ex. en regissör som på detta dock också komma andelar i ovannämnda sätt får ersättning för sitt arbete betraktas kostnadsslag, beroende på vilken uppgörelse som medproducent i filmen (jfr kap. 4). Om som träffats mellan producenten och filminget arvode, eller ett mindre arvode som uthyraren (jfr olika modeller i kap. 4). För markant understiger det »marknadsmässiga» värdet av hans insatser, utbetalas i förväg, ^ n o m branschen används uttrycken »distriså kan regissören betrakta sin arbetsinsats butionskostnader» och »lanseringskostnader» (jfr frågeformuläret i bil. 6). Speciellt det förra som ett ekonomiskt risktagande och han uttrycket är dock mycket tvetydigt.

148 SOU 1973: 16

de integrerade bolagen bör observeras att de totala försäljningsomkostnaderna också påverkas av bolagens fasta kostnader för deras försäljnings- och filmuthyrareavdelningar. Dessa kostnader utgör samkostnader för samtliga filmer och fördelas dock aldrig i kalkylerna. Såsom tidigare nämnts sker premiärsättningarna i helt dominerande omfattning på Stockholms biografer. Kostnaderna för förhands- och premiärannonsering etc. delas därvid mellan filmuthyrare och biografer. De integrerade bolagen premiärsätter emellertid sina filmer på egna biografer och svarar således för samtliga försäljningsomkostnader. Av de tre bolagen har endast ett, Svensk Filmindustri, lämnat specificerade uppgifter på dessa kostnader. Sandrews har schablonmässigt angett kostnaden till 25.000 kronor per film medan Europa Film genomgående använt ett standardpålägg för sina försäljningsomkostnader. Detta har upptagits till 27 procent på influtna filmhyror, vilket överensstämmer med den schablon för den s. k. distributörsersättningen som filminstitutet tidigare använde vid beräkning av förlustutjämningsbidragen. Denna senare schablon ger dock liten uppfattning om de faktiska förhållandena. Tveksamt är även om Sandrews uppgifter kan antas spegla bolagets verkliga försäljningsomkostnader. Detta skulle innebära att bolaget på varje film, oavsett förväntningarna rörande publikat-

traktivitet, volymmässigt skulle genomföra ungefär likartade satsningar. Med utgångspunkt i enbart SF:s uppgifter om försäljningsomkostnaderna är det omöjligt ange verklighetens utseende för branschen som helhet. Den försäljningspolitik som ligger bakom SF:s agerande behöver inte överensstämma med övriga integrerade bolags och icke heller med återstående producenters bearbetningspolitik. Trots detta har genomsnittliga uppgifter för SF:s filmer återgetts i tabell 8.7, eftersom de kan illustrera andra förhållanden av intresse än försäljningspolitiken i branschen. Tabellen visar först de genomsnittliga, direkta försäljningskostnaderna i absoluta tal. Genomsnittskostnaden uppgår till drygt 98 tkr för samtliga filmer. När uppdelning görs på olika typer av filmer visar det sig, att kvalitetspremierade filmer har haft i det närmaste dubbelt så höga genomsnittliga försäljningskostnader som övriga filmer, dvs. ca 115 tkr mot ca 62 tkr. Någon skillnad mellan kvalitetspremierade filmer med och utan förlustutjämningsbidrag kan inte utläsas. En granskning av grundmaterialet visar dock att spridningen är stor mellan filmerna. Skillnaden mellan högsta (ca 279 tkr) och lägsta (ca 24 tkr) värde uppgår till ca 255 tkr. Olikheterna antyds också delvis i tabellen av där angivna spridningsmått. Samtliga filmer med försäljningskostnader överstigande medianvärdet utgörs av kvalitetspremie-

Tabell 8.7 Svensk Filmindustris direkta försäljningskostnader i absoluta tal samt i relation till filmhyran med fördelning på olika slag av filmer. Specifikation

Försäljningskostnader: Aritmetiskt medium övre kvartil Median Nedre kvartil Försäljningskostnader per iiilm i proc. av filmhyran, aritm . med. Antal filmer

SOU 1973: 16

Samtliga filmer

Filmer med utdelning från A-fonden

A-fonden B-fonden

A-fonden B-fonden C-fonden

98.503 117.480 87.700 68.740

37,3

10,9

48,7

35,6

rade filmer, medan endast en kvalitetspremi- använts, dvs. årets »förlustfilmer» fick dela erad film har haft försäljningskostnader un- på tillgängliga medel i proportion till filmerderstigande den nedre kvartilgränsen. nas självkostnader.2 AO-påläggets storlek I tabellen har också angetts måttet försälj- upptogs därvid till 22 procent på (den av ningskostnader per film i relation till film- bedömningsutskottet) godkända tillverkhyran. För var och en av filmerna har det- ningskostnaden. Följande scablonmässiga ta relationstal beräknats, talen summerats fördelning av påläggets komponenter använoch därefter dividerats med antalet filmer des: i respektive grupp. Det genomsnittliga relationstalet för samtliga filmer uppgår till 35,6 Kostnadsslag AO-påläggets procent med högsta värde (48,7 procent) för procentuella sådana kvalitetspremierade filmer som erfördelning hållit förlustutjämning. Att procenttalet för 3 »förlustfilmerna» är högst är inte enbart be- Ateljéförluster Räntekostnader på i filmerna roende av att inspelningsbeloppen varit låga. investerat kapital 4 Procentsiffrans höjd antyder också att bo- Allmänna administrationsom15 laget i många fall haft stora föräntningar kostnader på dessa filmer. Fyra av filmerna återfinns Summa AO-pålägg 22 t.ex. i den övre kvartilen och endast för tre av dem understiger försäljningskostnaderna I kapitel 5 framhölls att biografbolagen medianvärdet för samtliga filmer. Det tidi- på lång sikt självfallet måste täcka sina samgare nämnda högsta värdet, 279 tkr, faller kostnader men att det ur bolagens synvinkel t.ex. på en av »förlustfilmerna». 1 rimligen bör vara egalt om en biograf ger En granskning av grundmaterialet visar ett större täckningsbidrag än en annan, så också att inga entydiga samband mellan för- länge summan av de totala täckningsbidrasäljningsinsatser och filmhyror kan spåras. gen förslår för att både täcka samkostnaderMånga av de mest inkomstbringande filmer- na och dessutom ge erforderlig avkastning. na har i själva verket försäljningskostna- Samma självklara konstaterande måste gälder som avsevärt underskrider genomsnitts- la för filmproduktionen. Det primära invärdet för samtliga filmer. Detta stöder den tresset i ekonomiskt hänseende måste vara utbredda uppfattningen om biografpublikens att samtliga filmer ger erforderlig kostnadsselektiva vanor, dvs. att det är filmen i sig täckning och avkastning. Frågan är därför och — oftast underförstått — inte t.ex. om det vid kostnadskalkylering inom filmmarknadsbearbetningen som avgör en films produktionen någonsin kan vara berättigat publikframgång.

8.6 Filmproduktionens omkostnader

administrations-

I tidigare filmutredningar har filmernas genomsnittliga självkostnader beräknats dels genom att intäkterna reducerats med en »distributionsersättning» (med författarens terminologi således en försäljningsomkostnad) av viss storlek, dels genom ett pålägg för de producerande bolagens administrationsomkostnader, i det följande kallat AOpålägg. Även vid ansökan om förlustutjämningsbidrag har självkostnadskalkyleringen 150

'Till direkta försäljningskostnader har hänförts även vissa kostnader för distribution i utlandet, eftersom specificeringar inte gjorts i den utsträckning att kostnaderna kunnat separeras. Enligt uppgifter från SF uppgår »div. övr. kostn. för utlandsexploatering» till ca 11 procent av totalkostnaden för samtliga filmer. Därtill kommer kostnader för utländska filmfestivaler, vilka totalt svarar för ca 12 procent. När kostnaderna sätts i relation till i Sverige inspelade filmhyror kommer därför genomgående för höga procentsatser att redovisas. 2 För den enskilde producenten blev utdelningen från C-fonden större ju högre självkostnad filmen hade. För filmbranschen som helhet kan dock AO-påläggets lämplighet ifrågasättas. Schein (1970, s. 28) påpekar att AO-pålägget bidragit till att utlösa spärreglerna (se kap. 2) och därigenom undandragit branschen hundratusentals kronor i förlustutjämningsbidrag. SOU 1973: 16

pålägget helt oavsett vilka kapacitetsanspråk som den enskilda produktionen ställer på ateljéerna. Dessutom tillkommer att i tillverkningskostnaderna pålägg redan gjorts för ateljéutnyttjande, eftersom interndebiteringar sker efter samma normer som vid uthyrning till andra producenter. Författaren känner icke till i vilken utstiäckning debiteringarna inkluderar påslag för även ateljéernas samkostnader. Om dessa är inberäknade i påslagen, så kommer självkostnaden — för alla producenter — att omfatta pålägg på pålägg. Svårigheterna att beräkna ateljékostnaderna kompliceras dessutom av att ateljéerna används för även andra verksamheter än inspelning av biograffilm, t.ex. produktion av reklam- och skolfilm, grammofoninspelningar m.m. Vid beräkning av ateljéförlusterna togs i 1957 års Filmstödutredning visserligen hänsyn till samtliga hyresintäkter, inklusive interndebiteringar (SOU 1959: 2, s. 43). Frågan om hur samkostnaderna vid självkostnadskalkylering bör fördelas mellan skilda kostnadsbärare förefaller dock svårlösbar. Räntekostnadernas andel av AO-pålägget Då de undersökta företagen torde vara de enda med egen ateljérörelse av någon omfattning, utgör fyra av de 22 procentenheterna. 1 Avhar den angivna summan av revisionsbyrån an- sikten med detta pålägg är att täcka kostnasetts kunna användas för den totala produk- derna för investerat kapital under produktionen. Den beräknade ateljéförlusten per film skulle sålunda uppgå till 30.000 å 35.000 kro- tionstiden till dess intäkterna börjar inflyta. Eftersom pålägget för räntekostnaden debinor (SOU 1959: 2, s. 45. kurs. här). teras på tillverkningskostnaden i dess helhet Det orimliga i att icke-ateljéägande före- erhålls även i denna del en olikartad betags filmer belastades med fiktiva »för- handling av filmerna vid fastställandet av luster» förefaller icke ha vållat utredningen förlustutjämningsbidragen. Producenter som några problem. Det bör emellertid hållas i äger ateljéer och/eller laboratorier favoriminnet att producenter som saknar ateljé- seras framför övriga producenter. De förra rörelse belastar sina tillverkningskostnader bolagens tillverkningskostnader utgörs nämmed erlagd ateljéhyra och därutöver tillkom- ligen delvis av samkostnader medan för övmer aldrig några ytterligare ateljékostnader. riga producenter samtliga tillverkningskostnader helt igenom är särkostnader. Vid t.ex. förlustutjämningsberäkningama Dessutom bör beaktas att räntekostnaden kom dessa filmer att favoriseras i jämförelse inte utgör en administrationsomkostnad med filmer producerade av ateljéägande utan snarare en tillverkningskostnad. Ett beföretag, när AO-pålägget medtogs i kalkylen. Även för ateljéägande företag kan AO' I 1957 års Filmstödutredning finns en bepålägget ifrågasättas i denna del. Ju högre skrivning av hur räntesatsen är beräknad (SOU 1959: 2, s. 45). Den upptogs där till 3,75 protillverkningskostnaderna är, t.ex. vad avser cent och beräkningen har troligen legat till manuskript- och regikostnader eller löne- grund för Bedömningsutskottets beslut om 4 kostnader till skådespelare, desto större blir procent.

med självkostnadskalkyler. Med hänsyn till den heterogena kostnadsstrukturen hos filmerna och de varierande kapacitetsanspråk som olika produktioner ställer måste ett schablonmässigt pålägg under alla förhållanden vara olämpligt. Påläggets existens och den inom branschen utbredda uppfattningen att kalkylmetoden kan accepteras motiverar en närmare granskning av påläggets art och ekonomiska konsekvenser. Begreppet »ateljéförlust» förefaller högst tvivelaktigt. Den första frågan som kan ställas är om det överhuvud är relevant att genom ett speciellt pålägg »täcka in förlusterna». En annan fråga är vad slags förluster som avses. Är det förräntning och amortering av ateljéinvesteringar gjorda för flera decennier sedan? Eller driftskostnadsunderskott? Under alla omständigheter förefaller det författaren uppenbart att ett pålägg för ateljéförluster på sin höjd kan vara relevant för bolag som de facto äger ateljéer. Ett annat synsätt hade dock 1957 års Filmstödutredning.

SOU 1973: 16

aktande av detta skulle troligtvis ha lett till ponenterna — räntekostnaden — utgör en ett annat beräkningssätt och därmed till att del av tillverkningskostnaderna. Olika filolikartad behandling av filmerna hade undmers variationer i kapacitetsanspråk på atelvikits. jéer och administrationsapparat i övrigt är Den större delen av AO-pålägget avses så stora att ett generellt påslag överhuvud täcka de »egentliga» administrationskost- icke kan motiveras. I den fortsatta framnaderna, dvs. kostnaderna för företagens ställningen beaktas därför icke AO-pålägget. verkställande ledning, kontorspersonal m. fl. fasta kostnader. I internt material som ställts till författarens förfogande har medtagits 8.7 Filmproduktionens lönsamhet även andra kostnadsslag, såsom kostnader för icke använda manuskript, »förluster» på Konklusionen av framställningen i föregåfast engagerade skådespelare och regissörer ende avsnitt måste bli att vid bedömning av (numera troligtvis helt obetydliga), advokatfilmproduktionens lönsamhet är självkostkostnader m. m. nadskalkylen direkt olämplig. Vid lönsamBland biograffilmsproducenterna finns hetsbedömningarna bör hänsyn tas till enbart troligtvis enbart ca fem företag som bedriver de olika filmernas särkostnader. Författaren fortlöpande filmproduktion och som kan har dock icke möjlighet bedöma försäljförmodas ha en för detta ändamål fast upp- ningsomkostnadernas storlek, och som lönbyggd administrationsapparat. Inom denna samhetsmått används därför täckningsbidragrupp är olikheterna stora. Vissa producen- get efter avdrag för tillverkningskostnaderter har ett flertal verksamheter vid sidan av na. Av den tidigare redogörelsen har dock produktion och distribution av biograffilm; framgått, att de kostnadsuppgifter författaför några är biograffilmsproduktionen den ren fått för olika filmer innehåller inslag huvudsakliga uppgiften. Såsom framhölls i av både sär- och samkostnader. Dessa kostkapitel 4 har under undersökningsperioden nadsslags inbördes relationer varierar dels ett stort antal företag och/eller enskilda inmellan filmerna, dels med hänsyn till vem divider bidragit till biograffilmsproduktionen som svarat för produktionen. De tidigare med en enstaka film utan avsikt (eller möjgjorda kommentarerna bör därför hållas i lighet) att fortsätta verksamheten. minnet när lönsamheten behandlas. Inte ens inom gruppen »etablerade» bioAv tabell 8.8 framgår de genomsnittliga graffilmsproducenter torde AO-pålägget i täckningsbidragen för vart och ett av speldenna del återspegla företagens administra- åren samt de genomsnittliga täckningsbidrationsomkostnader för filmproduktionen. gen för samtliga filmer under perioden. Dessutom fluktuerar inspelningsvolymen Täckningsbidrag I (TB I) visar de bidrag starkt mellan skilda år utan att detta tycks som filmerna av »egen kraft» lämnat, dvs. påverka de faktiska administrationsomkost- skillnaden mellan samtliga spelintäkter och naderna. Såsom tidigare nämnts varierar tillverkningskostnaderna. Täckningsbidrag II dessutom tillverkningskostnaderna kraftigt (TB II) har erhållits genom att till TB I mellan skilda filmer, och dessa variationer addera utdelningen från Svenska Filminstitorde enbart i obetydlig omfattning reflektutets fonder. tera kapacitetsanspråken på administrationsSåsom framgår av tabellen varierar TB I apparaten. från ett negativt bidrag på drygt 500 tkr för Som sammanfattande bedömning av AO- spelåret 1968/69 till ett positivt bidrag för pålägget kan följande framhållas. I pålägget spelåret 1967/68 på ca 1.600 tkr. Det seingår en komponent — »ateljéförluster» — nare spelårets markanta avvikelser från övvars faktiska innebörd är svårtolkbar. På- riga år kan helt hänföras till en film, Jag läggets konstruktion medförde olikartad be- är nyfiken — gul. För spelåren 1965/66 och handling av filmerna vid beräkning av för- 1968/69 kunde endast en respektive två fillustutjämningsbidragen. En av påläggskom- mer av egen kraft ge positiva bidrag till sam152

SOU 1973: 16

Tabell 8.8 Täckningsbidrag i kronor före respektive efter utdelning från Svenska Filminstitutets fonder i genomsnitt per film för spelåren 1963/64 t.o.m. 1968/69 samt för hela undersökningsperioden. Specifikation

+ Genomsnittlig 996.376 intäkt — Genomsnittliga 934.510 tillverkningssärkostnader = Täcknings61.866 bidrag I därav positiva (3) ; därav negativa (8) + Genomsnittlig 413.366 utdelning från A-, B-, C- och F-fonderna = Täcknings475.232 bidrag II därav positiva (6) därav negativa (5) Antal filmer

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

Hela perioden

—400.015

—535.765

(3) (8) 381.983

(1) (12) 472.998

(4) (6) 446.251

(5) (3) 714.091

(2) (11) 472.301

(18) (48) 472.910

(6) (5)

(6) (7)

(8) (2)

(7) (1)

(5) (8)

(38) (28)

1963/64 1964/65

kostnadernas täckning. För perioden som helhet har 18 filmer positiva värden på TB I medan detta bidrag är negativt för 48 filmer. När fondutdelningen lagts till TB I ökar det genomsnittliga bidraget för samtliga filmer till drygt 500 tkr. Endast spelåret 1968/69 uppvisar ett negativt TB II. Detta är också det enda spelåret med fler negativa än positiva TB II. Efter fondutdelningen har ytterligare 20 filmer fått positiva täckningsbidrag. Trots fondutdelningen är dock fortfarande 28 filmer eller 42 procent av samtliga produktioner olönsamma, såtillvida att de inte täcker sina respektive tillverkningssärkostnader. Dessutom bör beaktas att för samtliga filmer tillkommer försäljningskostnader av varierande storlek. Eftersom även dessa är särkostnader är den verkliga lönsamhetssituationen betydligt mer ogynnsam än vad tabell 8.8 visar. Såsom tidigare nämnts uppgick den genomsnittliga försäljningskostnaden för SF:s filmer till ca 100 tkr. En indikation på filmproduktionens lönsamhetsvariationer utgörs av latituden i geSOU 1973: 16

—

nomsnittliga täckningsbidrag mellan bästa och sämsta år. För TB I uppgår denna till ca 2.100 tkr. Fondutdelningen förstärker emellertid skillnaden något. Latituden för TB II är i det närmaste 2.400 tkr. Jag är nyfiken — gul medför dock att spelåret 1967/68 har ett ovanligt högt bidrag. En granskning av grundmaterialet visar dock, att skillnaden mellan mest och minst lönsamma film för varje spelar uppgår till minst ett par miljoner kronor. Lönsamhetsvariationerna framgår av tabell 8.9 i vilken en frekvensfördelning för täckningsbidragen har återgetts. Liksom tidigare har uppdelning gjorts på kvalitetspremierade filmer och övriga filmer. Av konfidentiella skäl har den övre klassen gjorts öppen och i analogi därmed även den nedre klassen. Fördelningens yttergränser har satts till mer respektive mindre än 2.000 tkr. För såväl TB I som TB II är typklassen för samtliga filmer negativ; 13 respektive 9 filmer har gett negativa bidrag på mellan 400 och 600 tkr. De tidigare konstaterade intäktsskillnaderna — i förening med be153

Tabell 8.9 Frekvensfördelning av samtliga undersökta filmers täckningsbidrag med fördelning på kvalitetspremierade filmer och övriga filmer. Täckningsbidragens sto rlek i tkr

60 et v,

12 tn

c c

> °33

a. 60

2.000— 1.800—2.000 1.600—1.800 1.400—1.600 1.200—1.400 1.000—1.200 800—1.000 600— 800 400— 600 200— 400 0— 200

Kvalitetspremierade filmer TBI

TB II

3 1

1 2 4 8 7 5 3 2 2

Ant al täckningsbidrag

43 X) öl)

'5 :s3 cd

eo

z

Samtliga filmer

TBI

TBI

TB II

3 1

1 1 1 2

0— 200 200— 400 400— 600 600— 800 800—1.000 1.000—1.200 1.200—1.400 1.400—1.600 1.600—1.800 1.800—2.000 2.000—

2 •o

övriga filmer

1 5 3 4 7 7 2 4 1

TB II

1 1

2 2 4

2 2 6 3 4 7 7

1 4 8 5

3 4 8 3

9 11 13 8 2 2

1 1

1 1

1 1 43

1 1 2 2

5 8 9 3

gränsade kostnadsskillnader — mellan kvalitetspremierade och övriga filmer återverkar också på täckningsbidragen. Bland de förra finns 15 och bland de senare tre filmer med positiva TB I. Av 38 positiva TB II svarar kvalitetspremierade filmer för 35 och övriga filmer för tre bidrag. För övriga filmer har fondutdelningen således inte medfört någon övergång från den negativa till den positiva mängden utan enbart en förskjutning uppåt i fördelningens klasser. Liksom framkom vid redovisningen av intäktsstrukturen medför fond utdelningen för de kvalitetspremierade filmerna inte enbart en förskjutning uppåt i fördelningen utan även en omkastning mellan filmerna, dvs. de övre klasserna i fördelningen får proportionellt större andel filmer än i kolumnen för TB I. Det kan t.ex. noteras att för kvalitetspremierade filmer och TB II är den högsta klassen i frekvensfördelningen en av de tre typklasserna. 154

SOU 1973: 16

9 Filmhyran och branschintegrationen

Ett annat problem som gör sig gällande är vilka förhållanden som bör bli föremål för analys. Såsom framhölls i kapitel 4 har I de tre föregående kapitlen har både inter- författaren eftersträvat att systematiskt na och externa relationer behandlats i an- penetrera i första hand effekten av alla geslutning till resultatredovisningen. Vissa re- nom formella avtal manifesterade relatiolationer är av sådant slag, att deras effekter ner liksom sådana »branschöverenskommelbör analyseras samtidigt för alla led i distri- ser» som, trots avsaknaden av formella avbutionskedjan. Som ett komplement till den tal, ostridigt förekommer i den praktiska tidigare framställningen skall i detta kapitel verksamheten. Urvalet av analysobjekt är därför konsekvenserna av filmhyresprinci- dock subjektivt och grundar sig på den perna och branschintegrationen närmare branschkännedom som författaren under argranskas och i görligaste mån även kvan- betets gång skaffat sig. Ett annat problem som uppstår är frågan tifieras. om bedömningarna skall göras utifrån ett Branschbeskrivningen i kapitel 4 ger en statiskt eller dynamiskt betraktelsesätt. En antydan om den komplexitet som är karakteristisk för filmbranschen. För det första statisk bedömning skulle inriktas mot ett gäller att i varje led av distributionskedjan klarläggande av effektiviteten i branschen finns olika komponenter med delvis sam- med utgångspunkt i systemets nuvarande manfallande, delvis olikartade egenskaper. utseende och beteende. Anläggs i stället ett För det andra råder mellan dessa kompo- dynamiskt synsätt måste i analysen medtas nenter relationer som har direkt betydelse bedömningar av de konsekvenser som evenför bedömningen av såväl den ekonomiska tuella förändringar i systemet medför. Föreffektiviteten i branschen som samhällseffek- ändringar kan initieras dels genom statliga tiviteten, dvs. branschbeteendets effekter — stödåtgärder, dels genom åtgärder vidtagna inom systemet. Författarens uppgift är att positiva eller negativa — på samhällsnyttan bidra till att statsmakterna får ett så fulli stort. Det sätt på vilket dessa relationer ständigt beslutsunderlag som möjligt. Av påverkar effektiviteten är emellertid svårdenna anledning har när så varit möjligt ett bedömbart. Ett försök att analysera de indynamiskt betraktelsesätt anlagts, dvs. förterna och externa relationernas effekter av fattaren skisserar såväl ekonomiska som kulskilda slag måste med nödvändighet innefatturella effekter av principiellt tänkbara, syta generaliseringar och överslagsbedömningsteminterna förändringar. ar, vilket också framgått av framställningen Det i särklass svåraste bedömningsmoi de föregående kapitlen.

9.1 Systemkomplexitet och bedömningarnas art

SOU 1973: 16

mentet sammanhänger med målfrågorna. Såsom tidigare framhållits har författaren utgått från den föruts ättoingen att såväl enskilda komponenter som branschsystemet i sin helhet har mål av huvudsakligen ekonomisk natur, t. ex. att vidmakthålla högsta möjliga lönsamhetsnivå. Avsaknaden av en formell målstruktur innebär, att det inte finns några kriterier gentemot vilka systembeteendet kan valideras. I den följande analysen har författaren därvid — liksom tidigare — värderat branschbeteendet mot i första hand antagandet om ett överordnat, ekonomiskt mål. Oavsett vilka andra mål som kan föreligga, t. ex. mål av kulturell natur, så måste någon form av ekonomiska mål (primärmål) finnas för att mål av högre ordning (ultimärmål) skall kunna uppnås. De ekonomiska målen blir därvid medel i en mål-medelhierarki och inte enbart primära till sin natur utan också av primärt intresse i analysarbetet. Ett väsentligt moment i bedömningarna blir därför att för skilda komponenter undersöka vilka bidrag de lämnar till systemets totala ekonomiska effektivitet.

9.2 Filmhyrans storlek — ett

nyckelproblem

att filmhyran beräknas på biografens nettobiljettintäkt per vecka, dvs. efter avdrag för avgiften till Svenska Filminstitutet (tidigare efter avdrag för nöjesskatten). 1 Däremot medförde filmreformen en ökning i filmhyrans storlek (vid oförändrad filmhyresskala) genom att hyran kom att beräknas på ett högre belopp än tidigare. Genom utdelningen från filminstitutets fonder får dessutom de svenska producenterna en större andel av biljettintäkterna än vad som anges av filmhyran. Även från dessa förhållanden bortses tillsvidare. Resultatet av lönsamhetsbedömningarna i kapitel 8 gav vid handen att endast ett mindre antal (18 av 66) av biograffilmerna erhöll ett positivt täckningsbidrag med hjälp av enbart spelintäkter (huvudsakligen filmhyror och exportintäkter). Frågan om i vilken utsträckning dessa resultat återspeglar filmproduktionens lönsamhet (vid givna kostnader, given efterfrågan och med de reservationer beträffande sär- och samkostnadsproblematiken som författaren gjorde i kap. 8) sammanhänger uppenbarligen med filmhyrans storlek. Om det på något sätt kan visas att filmhyran är för låg, så måste bedömningarna enligt kapitel 8 givetvis justeras med hänsyn härtill. Till följd av prissättningsprinciperna kommer en motsvarande lönsamhetsförsämring i stället att äga rum i biografledet. Visar sig filmhyran i stället för hög blir konsekvenserna de motsatta.

Filmhyran utgör den ersättning till senare distributionsled som biograferna betalar för den i tid och rum begränsade visningsrätten till en film. Filmhyrans genomsnittliga storlek är av direkt avgörande betydelse för i Varje uppjustering av filmhyresprocenten första hand den ekonomiska effektiviteten i medför emellertid ett intäktsbortfall i biosystemet. Även systemets kulturella effekter grafledet som ytterligare kommer att öka är i stor utsträckning beroende av den film- antalet direkt nedläggningshotade biografer. hyra biograferna betalar. Såsom senare skall Om ingen hänsyn tas till integrationsförhålvisas i kapitlet beror detta på de integra- landena i branschen, så skulle förändringar tionsformer som råder inom branschen. Som i filmhyrorna endast medföra förskjutningar utgångspunkt för analysen är därför en i branschens lönsamhetsproblem enligt maxigrundlig bedömning av filmhyressystemet men »den enes bröd blir den andres död». nödvändig. Därvid fokuseras intresset kring Utrymme för att göra både visningen och frågan om filmhyran kan anses rimligt av- produktionen av biograffilm till lönsamma vägd med hänsyn till de prestationer som verksamheter saknas i rådande efterfrågesiutförs av skilda komponenter i systemet. tuation. Såväl systeminterna som systemFilmhyrans principiella utformning påverkades inte av filmreformens genomförande. 1 Från biografer med fem eller färre föreFrån framställningen i kapitel 4 erinras om ställningar per vecka bortses här. 156

SOU 1973: 16

externa återverkningar av filmhyresprincipen i förening med filmhyrans storlek talar emellertid för en kritisk granskning av förhållandena. Svårigheterna vid bedömningen av filmhyrans storlek är många. Såsom tidigare påpekats finns ingen som helst relation mellan framställningskostoaderna för en film och de pris som tas ut i konsumentledet. Inte heller kan några samband spåras mellan en films kostnader och de totalintäkter den ger upphov till. Eftersom filmhyran är ett uttryck för fördelningen av intäkterna mellan producent och biografägare synes det författaren logiskt att göra bedömningen med utgångspunkt från hur prestationerna i olika avseenden fördelar sig mellan parterna. Ett sådant synsätt anknyter också till de konkurrenspolitiska bedömningar som de senaste två decennierna i stor utsträckning präglat den ekonomiska debatten. De överväganden som lett fram till den numera allmänt rådande konkurrensfilosofin bygger företrädesvis på ett pris-efter-prestations-tänkande. 1 I analyserna brukar därvid göras åtskillnad mellan sär- och samprestationer. I föreliggande analys skulle med särprestationer därvid avses de för varje film specifika prestationer som måste utföras för att filmen skall kunna tillhandahållas konsumentmarknaden. Producentens (och/eller filmuthyrarens) prestationer måste därvid beaktas på ett sätt som något avviker från den gängse pris-efter-prestations-analysens uppläggning. För en »ordinär» industriprodukt erhåller producenten ersättning för sina prestationer genom det pris han fastställer för produkten. Man kan med andra ord säga att producenten, med beaktande av bl. a. konkurrensförhållandena, med prisets hjälp gör en egenvärdering av sina prestationer gentemot senare distributionsled, och denna värdering kan då i allmänhet härledas till en styckkostoad för produkten. Eftersom samband saknas mellan biograffilmens framställningskostnad och priset per biljett måste analysen samtidigt omfatta prestationer i alla distributionsled. Fördelningen på olika komponenter i distributionskedjan av de totala intäkterna som en film spelar in får SOU 1973: 16

därefter jämföras med de prestationer som kan härledas till respektive komponent. Biografens prestationer är lätt analyserade. I regelfallet finns en för alla biografer urskiljbar särprestation nämligen den annonsering som varje vecka görs i lokalpressen. Därutöver utförs sällan några särprestationer för de olika filmerna. Ur producentens synvinkel kan biografledets huvudsakliga prestation sägas bestå i tillhandahållandet av en lokal av viss storlek, visst utseende och med vissa givna tekniska faciliteter. Denna prestation kan ses som ett slags samprestation gentemot samtliga de filmer som respektive biografs filmleverantör har i distribution under biografens livstid. Denna prestation varierar starkt mellan olika biografer. Hänsyn härtill tas emellertid vid filmhyresberäkningarna, eftersom grundbeloppet (jfr. kap. 4, s. 62) avses återspegla biografens självkostnader per vecka. Filmuthyraren utför enbart en del av det distributionsarbete som i andra branscher brukar falla på grossisten (jfr. kap. 4). Till filmuthyrarens prestationer hör bl. a. ett fysiskt distributionsarbete (lagring och lokala transporter i Stockholm) samt vissa uppgifter i samband med premiärlanseringen av filmerna. Här nämnda prestationer är inte särprissatta. För att förenkla analysarbetet bortses i fortsättningen från filmuthyraren, och de prestationer som denne utför tänks i stället överförda på producenten. En granskning av producentens prestationer ger en mer varierande bild. I första hand måste då beaktas filmernas tillverkningssärkostnader. Såsom framgick av föregående kapitel uppgår dessa till i genomsnitt ca en miljon kronor; variationerna är dock omfattande. Tillhandahållandet av filmen är emellertid en samprestation gentemot samtliga biografer — i Sverige och i utlandet — som kommer att distribuera producentens film. Vid premiärvisningen tillkommer dess1 Som exempel på denna typ av analyser kan hänvisas till af Trolle (1963), speciellt studie III som har viss anknytning till föreliggande arbete, samt till Marknadsrådets (tidigare Näringsfrihetsrådets) uttalanden i specifika fall (se Pris- och kartellfrågor, löpande publikation).

utom kostnaderna för filmens lansering. Vi- under premiäråret. 2 Det blir då dessa biodare förser producenten biograferna med grafer, tillsammans med biograferna i utstillbilder och affischer (s. k. biograf reklam). landet, som skall bära producentens sampreAntag emellertid att dessa båda senare kost- station. Problemet uppkommer då hur samnader täcks dels genom den högre film- prestationens värde skall fördelas mellan exhyran på Stockholms premiärbiografer, dels port- och hemmamarknad. I brist på bättre genom att producenten särskilt debiterar bio- fördelningsgrund skulle de faktiska intäktergrafreklamen. I stort sett är således produ- na på respektive marknad kunna användas. centens särprestationer också särprissatta. Av de totala spelintäkterna faller enligt tidiFramställningen kan därför begränsas till en- gare redogörelse ca 45 procent på filmhybart tillverkningssärkostnaderna och kostna- ror i Sverige. Den genomsnittliga tillverkderna för övriga delar av filmuthyrarefunk- ningssärkostnaden per film uppgår till drygt tionen, vilka fortsättningsvis kallas 'produ- en miljon kronor. Den överslagsberäkning, centens samprestationer'. som här använts skulle då leda till att proI författarens undersökningsmaterial finns ducentens samprestation gentemot svenska enbart åtta (av totalt 66) filmer som i Sve- biografer värderas till ungefär en halv miljon rige inspelat sina egna tillverkningssärkost- kronor plus värdet av filmuthyrarefunktionader. Efter tillägg för utlandsintäkterna nen. En vanlig ersättning för denna funkökar antalet positiva täckningsbidrag till 18. tion utgör 25 procent av influtna bruttofilmMan kan då fråga sig om avvägningen av hyror. Om ersättningen i stället sätts så biljettintäkterna mellan biograf- och pro- lågt som 20 procent, så måste biograferna duktionsled kan anses rimlig. En bedömning tillsammans spela in 625 000 kronor i brutskulle därvid kunna göras på följande sätt. tofilmhyror för att producentens tillverkFör nästan varje film som produceras ningssärkostnader skall täckas. Fördelat på kommer huvuddelen av intäkterna att spelas 50 biografer ger detta ett genomsnitt av in under de 12—18 månader (premiäråret) 12 500 kronor per biograf. Utanför storsom följer på premiären. Producentens sam- städerna torde ytterst få biografer ha en prestation riktar sig visserligen mot samtliga nettobiljettintäkt av denna storleksordning de biografer som kommer att visa filmen för normalt publikdragande filmer och långt under dess livstid. Eftersom huvuddelen av mindre då en bruttofilmhyra. intäkterna spelas in under premiäråret föreDe gjorda skattningarna är enbart överfallet det rimligt hävda, att producenten un- slagsberäkningar. De torde ändå ge en uppder dessa år också bör få ersättning för sina fattning om relationerna mellan värdet av samprestationer, dvs. att intäkterna från ett producentens och biografens prestationer. begränsat antal biografer skall ge erforderlig Utfallet av analysen varierar beroende på de täckning. antaganden som görs. Oavsett vem som utMed nuvarande biografstruktur kan pro- för analysen bör dock den grundläggande ducenten distribuera sin film på ca 150 orter. 1 Av olika skäl blir dock antalet bio1 Avser det antal orter som har minst en grafer betydligt mindre. Av här nämnda or- biograf som ger fem eller fler föreställningar ter har drygt 50 enbart en och drygt 40 per vecka. För biografer som ger färre föreställningar torde producenten i allmänhet enenbart två biografer. Även om en premiär- bart förlora på en sättning och orter med såfilm skulle visas bara en vecka per ort, så dana biografer har därför ej medräknats. 2 Filmer som Kärlekens språk, Sound of Mukan på enbiograforterna endast ca 1/6 av sic och Utvandrarna visas under »premiäråret», samtliga premiärfilmer (antalet filmer fram- vilket för dessa filmer utgör kanske två eller går av tabell 3.2, s. 36) visas. Marknadsin- tre kalenderår, på de flesta orter som överhuvud delningssystemet (jfr kap. 4) begränsar yt- har biografer. Analysen avser dock ett slags »genomsnittsfilm» och de här nämnda filmerna terligare producentens möjligheter. Antag medför bl. a. att premiärvisningsmöjligheterna därför att producenten realiter kan visa en för andra filmer försämras, dvs. det blir färre spelveckor kvar på de 150 orterna till normalt ordinär film på högst ett 50-tal biografer publikdragande filmer.

158 SOU 1973: 16

skillnaden bestå, nämligen att producenten lys är det mer ändamålsenligt indela biograsvarar för den större delen av de presta- ferna i integrerade biografer och fristående tioner parterna gemensamt utför gentemot biografer. Indelningen och den antalsmässikonsumentmarknaden samtidigt som biogra- ga fördelningen framgår av figur 9.1. Med fen har större möjligheter att utjämna risk- integrerade biografer avses biografer tillhötagandet. Ostridigt är emellertid att biogra- rande de integrerade bolagen och deras dotfen gynnas vid den ekonomiska avräkning- terbolag i biografledet. Alla övriga biograen. Utöver vad som ovan påpekats tillkom- fer utgör mängden fristående biografer, dvs. mer dessutom, att för den händelse en film omfattar både enskilda biografer och blir en publikattraktion, så kommer biogra- föreningsbiografer liksom enbiografföretag ferna som grupp att få den större delen av och kedjebiografer. I denna komponent återfinns även ett mindre antal biografer biljettintäkterna. Författaren har tidigare hävdat (se kap. 5) tillhöriga fristående, svenska filmuthyrare. att det är principiellt ointressant hur ett före- De senare bedriver — annat än undantagstag får täckning för sina samkostnader. Så vis — ingen filmproduktion och samtidigt länge varje enhet (t. ex. biograf) ger något är deras biografer relativt få till antalet. bidrag till producentens samkostnader kan Det finns därför ingen anledning att särskilenheten ändå betraktas som lönsam. Kan ja dessa biografer från gruppen fristående resurserna inte användas på bättre sätt så biografer i övrigt. Intresset i den följande framställningen bör beaktas att även små bidrag ger tillskott riktas mot relationerna mellan filmuthyrarna till lönsamheten. Givetvis måste dock sumoch biograferna vad avser filmhyrans storman av samtliga täckningsbidrag minst motlek. Analysen begränsas till relationerna melsvara samkostnaderna. lan de ca 400 avgiftspliktiga biograferna och Resultatredovisningen i kapitel 8 visar olika slag av filmuthyrare. emellertid att producenten i de flesta fallen inte får täckning för sin samprestation gentemot biograferna. Vid ekonomiskt beslutsfattande brukar sådana situationer leda till 9.3.2 Integrationens inkomstomfördelande förändringar av ett eller annat slag. Den slag- effekt sida som råder mellan biograferna och producenterna med avseende på fördelningen av Som utgångspunkt för analysen skall först filmernas intäkter kan knappast förklaras slås fast den i och för sig självklara intresseutifrån bristande insikter om ekonomins ele- motsättningen mellan köpare och säljare, menta. Om någon är medveten om situatio- nämligen att den förre önskar betala så linen, så torde det vara just filmproducenter- tet som möjligt och den senare erhålla så na. Andra förklaringsgrunder måste därför mycket som möjligt för en given prestation. sökas, och det ligger då närmast till hands Säljarens strävanden att upprätthålla ett högt granska de ekonomiska konsekvenserna av pris måste dock kompletteras med bedömningar av priselasticiteten och konkurrensintegrationsförhållandena inom branschen. situationen. Från dessa förhållanden kan dock bortses i denna analys. Priset i kon9.3 Filmhyressystemet och branschintegra- sumentledet bestäms från andra utgångspunkter än filmhyrans höjd samtidigt som tionen filmhyresöverenskommelserna i allmänhet torde gälla mellan biografen och samtliga 9.3.1 Strukturering av biografkomponenfilmleverantörer. Någon priskonkurrens melterna lan skilda filmleverantörer existerar således Den strukturering av biografkomponenterna ej och till följd av marknadsindelningssystesom används i detta avsnitt avviker från in- met inte heller någon annan konkurrens. Från såväl amerikanska som fristående delningen i kapitel 6. För föreliggande anaSOU 1973: 16

Samtliga biografer (1 357)

Integrerade biografer (227)

Avgiftspliktiga biografer (220)

Fristående biografer (1 130)

Icke-avgiftsplik tiga biografer (7)

Avgiftspliktiga biografer (188)

Icke-avgiftspliktiga biografer (942)

Figur 9.1 Strukturering av biograferna med hänsyn till integrationsförhålliandena branschen.

i

Anm.: Antalet biografer avser förhållandena den 1 juli 1971.

svenska filmuthyrare torde finnas ett gemensamt intresse av att filmhyrorna sätts så högt som möjligt i varje fall vad gäller den övre gränsen, dvs. maximifilmhyran. Försök har gjorts att få ut högre filmhyror. De fall författaren känner till har dock icke varit framgångsrika. Vid ett tillfälle lär t. ex. det tidigare bolaget Film AB Paramount för filmen De tio budorden ha försökt utkräva 60 procents filmhyra oavsett nettobiljettintäkternas storlek per vecka. Ingen biograf accepterade anbudet — trots de höga förväntningar som kunde ställas på filmens marknadsutsikter — och enligt författarens sagesman (amerikansk filmuthyrare) förblev filmen odistribuerad i flera år, innan filmuthyraren slutligen lät distributionen ske på gängse villkor. Samma sagesman uttryckte sin — och som han förmodade även övriga amerikanska filmuthyrares — syn på filmhyresskalorna på följande sätt. Amerikanerna (dotterbolagen) skulle väldigt gärna vilja slå hål på taket, dvs. på vissa filmer få högre filmhyra. Detta skulle vara möjligt om man slöt sig samman och sa att ni (biograferna) får ingen film förrän vi får de priser vi vill ha. Men nu är det ju så att jänkarna är väldigt rädda för allting som heter kartell. Man gör det alltså inte. Dessutom tycker man att den genomsnittliga filmhyran är snygg. Detta dövar amerikanerna (moderbolagens representanter). Man måste dock göra klart för sig att det slår väldigt hårt mellan

olika filmer. (Författarens förklaringar inom parentes.) Citatet illustrerar en troligen allmänt utbredd uppfattning bland de amerikanska filmuthyrarna. Författaren tror dock inte att det primärt är »jankarnas kartellrädsla» som avhåller dem från att i Sverige gå samman i en temporär eller permanent priskartell. Att de amerikanska filmuthyrarna skulle kunna »slå hål på taket» genom leveransvägran förefaller inte heller troligt utan snarast osannolikt. Orsakerna härtill skall närmast penetreras. För det första kan konstateras att de integrerade och fristående biograferna har ett gemensamt intresse av lägsta möjliga filmhyra med en enda restriktion. Filmhyrornas genomsnittliga nivå måste ligga tillräckligt högt för att göra distributionen — som helhet betraktad—attraktiv för de amerikanska filmuthyrarna, inte minst med tanke på att dessa svarar för det största filmutbudet. Den nuvarande nivån ger en tillräcklig säkerhetsmarginal till en tänkt, lägsta nivå som de amerikanska filmuthyrarna skulle kunna acceptera, vilket också framgår av citatet. Å andra sidan måste frestelsen för de amerikanska filmuthyrarna vara stor att åstadkomma ett mer flexibelt filmhyressystem. När en film spelar in t. ex. 50 000 kronor på en enda spelvecka, kan det ur filmutSOU 1973; 16

hyrarens synvinkel tyckas »oskäligt» att biografen får behålla mer än hälften. Det är ju ändå inte biografens förtjänst att en attraktiv film distribueras. Ur biograf ägarens synpunkt blir resonemanget annorlunda; höga inspelningsbelopp under ett fåtal veckor får kompensera de många dåliga och medelmåttiga veckorna. De integrerade bolagen har i egenskap av filmägare inte samma intresse av filmhyresstegringar som gäller för övriga filmuthyrare. Ju lägre filmhyrorna är desto större blir dessa bolags vinster / biografledet. Att de samtidigt bedriver en »olönsam» filmproduktion kan de ta med åtminstone begränsat jämnmod. I händelse av en blockad från amerikanska filmuthyrare ligger det därför sannolikt i de integrerade bolagens intresse att så långt möjligt stödja även fristående biografer. Under begränsad tid skulle troligen också de integrerade bolagen kunna förse både egna och andra biografer med film — låt vara med de inskränkningar (reducerat antal föreställningar, temporär stängning av vissa biografer etc.) som konfliktsituationer alltid medför. En blockad av nämnt slag skulle emellertid få menliga följder för lönsamheten i biografledet och främst för fristående biografer. Frågan är då om inte dessa inför enbart själva hotet om en konflikt kan tänkas acceptera åtminstone måttliga filmhyreshöjningar. Författaren finner inte detta troligt. De biografer som överhuvud har möjlighet bära en genomsnittlig höjning av filmhyrorna med t. ex. fem procent skulle troligen — åtminstone med de integrerade bolagens hjälp — kunna överleva en blockad. För de ekonomiskt svagare enheterna bland fristående biografer torde filmhyreshöjningar med all sannolikhet medföra — eller påskynda redan i nuläget oundvikliga — nedläggningar. Dessa biografer har således ingen förmåga att betala en högre filmhyra. I själva verket är deras existens helt beroende av den filmhyrespolitik som bedrivs inom branschen. De integrerade bolagens intresse av att solidariskt med fristående biografer arbeta för ett bevarande av de nuvarande filmhySOU 1973: 16

rorna måste primärt vara beroende av i vilken grad integrationsförhållandena ger upphov till inkomstomfördelningar mellan deras biograf- och produktionsverksamheter. Dessa omfördelningar kan anges med relativt hög noggrannhet. Därtill krävs emellertid kännedom om marknadsandelarnas fördelning mellan dels skilda biografkomponenter, dels olika slags filmer med hänsyn till vem som svarar för filmernas distribution. Med marknadsandel avses därvid filmernas respektive biografernas andel av inspelade biljettintäkter. Med utgångspunkt i filminstitutets verksamhetsberättelser och institutets interna statistik har genomsnittliga marknadsandelar för olika filmtyper skattats för perioden från och med spelåret 1964/65. 1 Resultatet framgår av nedanstående uppställning: Genomsnittlig marknadsandel i procent Integrerade bolags egenproducerade filmer Integrerade bolags utländska filmer Amerikanska filmuthyrares filmer övriga svenska filmer Övriga utländska filmer

58,3 8,4 16,4

Summa

100,0

9,3 7,6

Struktureringen av biografkomponenterna (jfr fig. 9.1) visar att de integrerade bolagen kontrollerar, helt eller delvis, 220 av de 408 avgiftspliktiga biograferna eller ca 54 procent. Vissa av dessa biografer är enbart delägda vilket innebär att del av biografernas överskott tillfaller intressenter utanför den gängse filmindustrin. Av framställningen i kapitel 4 kan dock utläsas att det övervägande antalet biografer är helägda. Dessutom torde de integrerade biograferna genomsnittligt spela in större belopp per år 1 Uppgifterna för spelåret 1963/64, filminstitutets första spelar, hade vid undersökningstillfället arkiverats. Bortfall av uppgifterna för detta år kan dock icke ha någon betydelse för beräkningarna.

än de fristående biograferna. Den förmodat större inspelningen och »läckaget» till utomstående intressenter har fått jämna ut varandra och 54 procent har använts som mått på de integrerade bolagens andel av nettobiljettintäkterna i biografledet. Även om osäkerheten i denna skattning kanske uppgår till plus/minus 10 procent, så duger ändå det använda procenttalet för att illustrera integrationens konsekvenser på inkomstomfördelningen inom branschen. Såsom nämndes i kapitel 7 har författaren skattat den genomsnittliga filmhyresprocenten som avgiftspliktiga biografer betalat under undersökningsperioden. I relation till nettobiljettintäkterna uppgick denna till genomsnittligt ca 39 procent under femårsperioden 1965—1969. Detta relationstal har använts för samtliga biografer med fler än fem ordinarie föreställningar per vecka, dvs. även för speciellt avgiftsbefriade biografer.1 Syftet med analyserna är ej att ge exakta uppgifter om inkomsternas fördelning. Det kan därför vara tillfyllest räkna med att producenten genomsnittligt erhåller 40 procent och biograferna 60 procent av influtna nettobiljettintäkter. Samtidigt bör hållas i minnet att analysen i avsnitt 9.2 visade att producenterna som grupp betraktade svarar för den större delen av erforderliga prestationer gentemot konsumentmarknaden. Det samlade värdet av dessa prestationer skulle kunna beräknas med utgångspunkt i totalkostnaderna i respektive distributionsled. Om man accepterar de faktiska kostnaderna som ett närmevärde på distributionsledens prestationer, så finner man med hjälp av framställningen i kapitel 6 att biografernas totala årskostnad är ca 66 mkr. Detta belopp avser då totalkostnaden, exklusive filmhyra och avgift till filminstitutet, för samtliga avgiftspliktiga biografer, dvs. hänsyn har tagits också till de biografer som ej deltagit i fältundersökningen. Eftersom svensk film svarar för enbart ca 18 procent av biljettintäkterna bör samprestationen reduceras i motsvarande mån, dvs. värdet av biografernas samprestationer gentemot svensk film uppgår till knappt 12 mkr.2 162

På grund av den växlande produktionsvolymen mellan olika spelar är producentledets samprestation gentemot biograferna svår att bedöma. Utgår man emellertid från det genomsnittliga antalet inspelade filmer fr.o.m. 1963/64, 24 filmer per år, och en genomsnittlig tillverkningskostnad av drygt en mkr per film, så blir det årliga värdet av producentledets samprestation ca 26 mkr. Om man räknar med att ungefär hälften av denna prestation är hänförlig till den svenska marknaden, så kommer värdet av producentledets samprestation gentemot biograferna att stanna vid omkring 13 mkr. Utgående från en ersättning av 20 procent till filmuthyrarna — såsom tidigare påpekats en troligen låg ersättning — blir dessa komponenters gemensamma samprestation värd ungefär 16 mkr. Om filmhyran sätts i direkt relation till värdet av komponenternas respektive prestationer, så borde den genomsnittliga filmhyran uppgå till ca 60 procent av nettobilj ettintäkterna. Uppskattningarna utgör visserligen ganska grova överslagsberäkningar av prestationsrelationerna mellan biograf- och producentleden. Ett försök till förfining av beräkningarna skulle emellertid ge enbart en skenbar exakthet åt senare bedömningar. För ändamålet är precisionen tillräcklig och författaren antar därför att med hänsyn till prestationsrelationerna vore en genomsnittlig filmhyra på 60 procent mer rimlig än den nuvarande knappt 40-procentiga filmhyran. Skillnaden mellan denna hypotetiska och den nuvarande genomsnittsfilmhyran, dvs. 20 procent av nettobiljettintäkterna, utgör grunden för den fortsatta, kvantitativa analysen av integrationsförhållandenas konsekvenser. På grundval av ovan gjorda beräkningar har i figur 9.2 de ekonomiska konsekven1 Den genomsnittliga filmhyran är möjligen något överskattad. Författaren har gjort separata skattningar för olika biograftyper och utgått från gruppen med den högsta genomsnittsfilmhyran, Stockholms premiärbiografer med 38,9 procent. 2 Häri ingår även kostnaderna för olika slags särprestationer. Även dessa skall dock täckas av filmhyrorna.

SOU 1973: 16

Avgiftspliktiga biogra100 — fers nettobiljettintäkt (N) i proc.

B'

60-

16,4% 8,4 %

•58,3%

-If— 40-

7,6% 9,3 %

A'

LAV

60 Genomsnittlig filmhyra i proc.

Figur 9.2 Grafisk illustration av ekonomiska konsekvenser för skilda branschkomponenter av en förändring i den genomsnittliga filmhyran. serna av en tänkt förändring i den genomsnittliga filmhyran från 40 till 60 procent illustrerats i grafisk form. På ordinatan har nettobilj ettintäkterna avsatts i procent, dvs. figurens höjd visar de totala intäkterna som SOU 1973: 16

skall fördelas mellan biografer och filmägare. I nuläget är filmägarnas andel av dessa 40 procent — betecknat A i figuren — och biografernas 60 procent — i figuren markerat med B. På abskissan kan den 163

genomsnittliga filmhyran utläsas. Vid en förändring av denna från nuvarande 40 till 60 procent kommer de ekonomiska utfallen för filmägarna och biograferna att bli helt omkastade eller med figurens beteckningar Al respektive B1. Diagonalen d—d1 visar den successiva tillväxten i filmägarnas andel av nettobilj ettintäkterna när den genomsnittliga filmhyran ökar från 40 till 60 procent. Den rektangel som har d—dl till diagonal illustrerar den del av nettobilj ettintäkterna som skulle omfördelas mellan filmägare och biografer om den genomsnittliga filmhyran förändrades i angiven omfattning. Rektangeln består av två kongruenta trianglar; den undre utvisar filmägarnas intäktsökning och den övre biografernas intäktsminskning. Den undre triangeln är uppdelad i fem mindre trianglar av vilka den nedersta (streckad) anger tillväxten i intäkterna för de integrerade bolagens egenproducerade filmer. Denna tillväxt skall då jämföras med den streckade ytan i den övre triangeln som markerar de integrerade biografernas intäktsminskningar. Här har då antagits att dessa biografer får vidkännas 54 procent av biografledets samlade intäktsminskning. 1 En jämförelse mellan de båda streckade trianglarna ger dock inte en fullständigt korrekt bild av de ekonomiska konsekvenserna för de integrerade bolagen. Ytterligare en del av intäktsökningen i produktionsledet faller på dessa bolag, nämligen den andel som kan tillskrivas de utländska filmer vilka distribueras av de integrerade bolagen. I figuren markeras denna intäktsökning av triangeln närmast den streckade triangeln. De integrerade bolagens del i denna intäktsökning är dock begränsad eftersom den skall delas med de utländska producenterna. Om man antar att de integrerade bolagens ersättning uppgår till 25 procent av influtna filmhyror, så finner man att de integrerade bolagens intäktsökning på utländska filmer blir ca två procent av den omfördelade nettobiljettintäkten. Detta utgör i sin tur ca 0,4 procent av den totala nettobilj ettintäkt som inspelas i biografledet. För de amerikanska filmuthyrarna skulle däremot en ökning till 164

60 procents genomsnittlig filmhyra innebära ett intäktstillskott på ca 12 procent av den totala nettobiljettintäkten. Konsekvenserna för branschsystemets olika komponenter av en förändring av filmhyresstorleken har i absoluta tal återgetts i tabell 9.1. Som utgångspunkt för beräkningarna har tagits en nettobilj ettintäkt av 140 mkr, vilket ganska väl överensstämmer med intäkterna för spelåren 1969/70 och 1970/ 71. En granskning av tabellen visar att den samlade intäktsminskningen i biografledet skulle komma att uppgå till 28,0 mkr fördelat med 15,2 mkr på integrerade och 12,8 mkr på fristående biografer vid den här antagna, maximala förändringen. Med hänsyn till marknadsandelarna för olika filmer har ökningen i intäkterna beräknats för filmägarna. För de integrerade bolagen skulle ökningen i produktionsledet stanna vid ca 3,1 mkr. Därvid har såsom ovan antagits att dessa bolag i genomsnitt får behålla 25 procent av bruttofilmhyrorna för utländska filmer. Nettoeffekten blir då för de integrerade bolagen en intäktsminskning på i runt tal 12 mkr eller ca 3 mkr för var femte procentenhets förändring av filmhyrorna. Förändringarna skulle i störst utsträckning komma att gynna de amerikanska bolagen. Med en marknadsandel på nära 60 procent skulle ökningen till 60 procents filmhyra innebära en positiv förändring på drygt 16 mkr. För svensk film producerad av andra bolag än de integrerade har intäktsökningen beräknats till ca 2 mkr. Författaren har även för dessa bolag räknat med en ersättning för filmuthyrarefunktionen på 25 procent, dvs. antagit att producenterna får behålla 75 procent av intäktsökningen. Slutligen skulle för övriga utländska filmer, dvs. filmer distribuerade av fristående filmuthyrare, förändringarna medföra en 1 Antagandet bygger på det förhållandet att de integrerade biograferna svarar för ungefär 75 procent av både totalintäkterna och antalet biografer i undersökningen. Troligen är 54 procent något för lågt. Som tidigare nämnts finns emellertid också ett »läckage» till intressenter utanför filmbranschen.

SOU 1973: 16

E~J

3 C

© .-T ro ^f ve

^>.fe

++++

<I2 'c E

••3 "2

•O c

c _

ökning av intäkterna med drygt 6 mkr. Detta belopp skulle komma att delas mellan de utländska filmleverantörerna och de svenska filmuthyrarna, varvid den senare parten troligen finge den mindre andelen.1

13 C 3 Tt c\ v-^ ©^ vo^ (vfr n eni finl Vto -~o00 N

£

9.3.3 Integrationen och den ekonomiska effektiviteten i branschen in Os -*t 00

E T3 3 C

0 ©o"-?-?

++++ 1

> c

1 1

«> _ & 3

*-

i/-> o " ^ Os^ en^ en -rf - * " * <rT

> 2J3

,-* cS en Tt O Tt 00 fS vo —4 1-4

++++ as

vo t ^ (» o ^ q fS ve o " " * c\ en en "t r f TJ-

•_ "O

c _

ETJ 3 C ^ :c3

00 in c \ > - ^

++++ s

(U o *- 3

- 2

«2 2 'G .2

c _

rn i-H 00 vo ^ f vo r-^r~ 00 c \

E -3 3 c

O en vo o C r f

•S T3 3 C

VOTfNOM

S' "2u,

06 *** "^ r i o co r~ —"v-T

3 3 M :et

8 .

a —< . 0 r-

U M

_i T3 —i

EE 2å~ o s o. _.E 0:

co

2 rt . 0

1973: 16

•<t VO 00 O ^ N in —T t-T ^ t ©

a

«£

Den ovanstående analysen visar att även en i procentuellt hänseende begränsad förändring i filmhyrorna skulle medföra stora intäktsomfördelningar mellan branschkomponenterna. Vid givna förhållanden i övrigt medför därför eventuella justeringar i filmhyresskalorna konsekvenser på branschkomponenternas effektivitet i olika avseenden, vilket måste tillskrivas förekomsten av integration i branschsystemet i förening med de integrerade bolagens och de fristående biografernas intressegemenskap. Den totala ekonomiska effektiviteten är dock icke beroende av den genomsnittliga filmhyresstorleken. »Vinster» och »förluster» balanserar varandra. I varje fall så länge enbart ett statiskt betraktelsesätt anläggs. De effektivitetskonsekvenser som behandlas närmast är dock av speciellt intresse. Om det tidigare resonemanget i detta kapitel accepteras, så måste också lönsamhetsbedömningarna i kapitel 6 och 8 ifrågasättas. Uppoffringarna är givna men prestationerna (intäkterna) kan variera. Den nuvarande filmhyresprocenten medför att biograferna uppvisar en skenbart hög och de svenska filmproduktionerna en skenbart låg lönsamhet. Med hänsyn till den redan i nuläget låga lönsamheten för biograferna blir filmhyrans inverkan på bedömningarna särskilt intressant. Gruppen fristående biografer har redan nu en lönsamhet som är genomsnittligt sämre än de integrerade biografernas. Helt oavsett vilka konsekvenserna i övrigt blev 1 En horisontalsummering av de ackumulerade förändringarna ger upphov till diskrepanser. Dessa beror på dels avrundningar, dels att övriga svenska producenters ersättning till filmuthyrareledet icke medtagits i beräkningarna.

i systemet, så kan konstateras att en ökning av filmhyrorna sannolikt skulle medföra en snabb och omfattande nedläggning bland fristående biografer. I själva verket existerar många av dessa biografer enbart till följd av den filmhyrespolitik som bedrivs och som i sin tur är en funktion av integrationsförhållandena. Även om den konstlade lönsamheten endast i undantagsfall ger upphov till »oskäliga» vinster i den bemärkelsen att biografdriften är enbart spekulativ, så medför filmhyresstorleken konsekvenser av skilda slag även gentemot konsumenterna. Detta behandlas längre fram i kapitlet. För de integrerade biograferna blir resonemangen annorlunda. De lönsamhetstal som framkommer för dem är i och för sig lika skenbart höga som för övriga biografer. Tack vare ägargemenskapen kommer denna lönsamhet i stället filmproduktionen till godo. Den genomsnittliga nettobiljettintäkten för avgiftspliktiga biografer utgör för undersökningsperioden ca 130 mkr per år. Omfördelningens storlek är emellertid beroende av också de integrerade biografernas marknadsandel under perioden; denna har dock ej beräknats.1 Även om nedläggningstakten för de integrerade biograferna varit långsammare än för fristående biografer, så torde avvikelserna vara små. Om inga integrerade biografer lagts ned under perioden, så skulle deras marknadsandel vid periodens början ha varit ca 40 procent. Författaren vet emellertid att nedläggningar förekommit och har därför räknat med en marknadsandel på 45 procent. Hade den genomsnittliga filmhyran under perioden varit 60 i stället för 40 procent av nettobilj ettintäkterna skulle den årliga omfördelningen ha uppgått till i genomsnitt 26 mkr. Den samlade lönsamheten för de integrerade biograferna skulle då ha minskat med ca 12 mkr per år. I gengäld har lönsamheten i produktionsledet för de integrerade bolagen ökat med ca 2,9 mkr, dvs. den lägre filmhyresprocenten har medfört en årlig omfördelning från övriga komponenter till de integrerade bolagen som hel-

het på drygt 9 mkr årligen. För perioden 1963/64—1968/69 som helhet torde omfördelningen dock röra sig om ett belopp på 50 mkr eller något däröver. Vid bedömningen av filmproduktionens effektivitet måste effekten av den låga genomsnittsfilmhyran beaktas. Även om man accepterar antagandet, att en genomsnittlig filmhyra på 60 procent bättre speglar prestationsrelationerna mellan biografer och producenter än den nuvarande filmhyran, så kan man inte slå ut det ovan beräknade beloppet på periodens filmer och därigenom komma fram till andra lönsamhetstal än de i kapitel 8 angivna. Dels har de integrerade bolagen producerat fler filmer än de som ingår i undersökningen (se s. 139), dels måste andra faktorer beaktas. Hänsyn måste tagas till bl. a. de olika bolagens marknadsandelar i såväl biografledet som i produktionsledet. För perioden finner man att SF och Sandrews har genomfört ungefär samma antal filmproduktioner, vilket dock inte innebär att marknadsandelen för filmerna har varit densamma. I jämförelse med Europa Film har vart och ett av dessa bolag producerat ungefär tre gånger så många filmer. Betraktar man i stället antalet biografer, så finner man något annorlunda inbördes ordning. SF, Europa Film (inkl. dotterbolag) och Sandrews har respektive ca 50, 35 och 15 procent av samtliga integrerade biografer (se s. 54 f.). Med utgångspunkt i att den nuvarande filmhyran är orealistisk låg, så kan filmhyrans effektivitetspåverkande roll karakteriseras på följande sätt. Ju större marknadsandel i biografledet som ett integrerat bolag har, desto högre blir bolagets samlade effektivitet, allt annat lika. Även den omvända satsen gäller. Detta förhållande är väsentligt att beakta vid bedömningen av tidigare redovisade lönsamhetstal. En isolerad bedömning av biografernas täckningsbidrag kan inte annat än förvåna. De integrerade biograferna är visserligen som 1

Filmägarnas Kontrollbyrå har visserligen erforderligt arkivmaterial, vilket dock icke kan göras tillgängligt utan en omständlig handplockningsprocedur. SOU 1973: 16

grupp betraktade lönsamma. Det finns dock att vidmakthålla den nuvarande filmhyresåtskilliga enheter med mycket låga eller ne- nivån. Helt oavsett vilka övriga motiv de gativa täckningsbidrag även bland integre- integrerade bolagen har för att producera rade biografer. Förklaringarna härtill kan skenbart olönsamma filmer, så torde ett årvara av flera slag.1 Den väsentligaste orsaken ligt nytillskott av viss storlek vara en förtorde dock ligga i här beskrivna omfördel- utsättning för att bevara bolagens möjligningseffekter. Så länge filmhyran kan hållas heter att i framtiden påverka filmhyran. på den nuvarande nivån är det för bolagens totaleffektivitet ytterst väsentligt att mark9.3.4 Integrationen och samhällseffektivitenadsandelen i biograf ledet är hög. Integrationen påverkar de integrerade bo- ten lagens effektivitet även i ett annat avseende. Vid visning av egna filmer på egna biogra- Integrationsfenomenet medför såväl positiva fer kommer bolaget att krediteras för hela som negativa effekter även på samhällsnettobiljettintäkten, låt vara med en formell nyttan i stort. Några av dessa förhållanden fördelning mellan biograf- och produktions- skall också analyseras. I första hand bör då beaktas filmhyrans sidan. En representant för ett av de intebetydelse för biografstrukturen. Genom den grerade bolagen framhöll för författaren, konstlat låga filmhyran kan de integrerade att ingen hänsyn tas till vem som producebolagen sägas bidra till att en stor andel rat en film vid filmsättningen på biograferav de fristående biograferna överhuvud har na. Den enda faktor av betydelse var för möjlighet att fortsätta sin verksamhet. De bolaget vilka förväntningar rörande publikbranschkomponenter som i störst utsträckattraktiviteten som kunde tillskrivas respektive film. Detta måste betraktas som en ning får vidkännas de ekonomiska konsetruism. För bolaget är det självfallet mer kvenserna av det stora antalet biografer som lönande att för en given spelvecka få be- finns är dock som tidigare påpekats förehålla 60 procent av 2 000 kronor, som en trädesvis de amerikanska bolagen men i amerikansk film spelar in, än 100 procent mindre utsträckning också fristående, svensav 500 kronor som en egenproducerad film ka filmproducenter och filmuthyrare. För kan förväntas ge. Men valet mellan att un- konsumenten blir effekten dock tvetydig. För det första kan konstateras en kulturder t. ex. ett helt år visa 10 amerikanska filmer med 500 kronors nettobilj ettintäkt politisk positiv effekt av branschintegratioper vecka och lika många egenproducerade nen genom konsumentens ökade valfrihet. reprisfilmer med samma förväntningar är Ju fler biografer, desto fler filmer mellan också givet. Även om integrationssambandet vilka konsumenten samtidigt kan välja. Troi detta avseende inte kan ha någon avgöran- ligen förekommer också att vissa konsude effekt på lönsamhetsbedömningen för en mentgrupper tack vara det stora antalet biobiograf, så torde förhållandet att de inte- grafer överhuvud får möjlighet att se biogrerade bolagen får behålla hela nettobiljett- graffilm på sin hemort, nämligen på alla intäkten på egna filmer i varje fall bidra till enbiograforter. En ökad filmhyra skulle i att förklara varför så många biografer kan många fall medföra omedelbara nedläggningar av dessa biografer. drivas trots en skenbart låg effektivitet. För det andra kan filmhyrans höjd tillI produktionsledet är förhållandena nåskrivas åtminstone en kulturpolitisk effekt got annorlunda. Ju större marknadsandel av negativt slag. Såsom tidigare framhållits det integrerade bolagets filmer har, desto lägre blir bolagets samlade effektivitet, allt skapar den låga filmhyran ett konstlat lönannat lika. Däremot torde inte den omvända satsen gälla. Ett fullständigt produktionsstopp under en längre tid skulle avsevärt minska de integrerade bolagens möjligheter SOU 1973: 16

1 För biografer med negativa täckningsbidrag måste i många fall troligen även andra förklaringsgrunder sökas.

samhetsläge och verkar därigenom konser- många förslag skulle kräva en sådan för att verande på biografstrukturen. Trots att bio- överhuvud bli realiserbara. På annat sätt grafnedläggningarna under de senaste 10— kan knappast förklaras hur man på allvar 15 åren varit stora, finns ett överutbud på kan diskutera möjligheterna att »vända visningstillfällen i förhållande till den rå- publikströmmen igen». dande marknadsefterfrågan. Detta tar sig Enligt författarens uppfattning är efteruttryck i att beläggningsgraden på biogra- frågeminskningen nämligen av strukturell ferna är mycket låg — de avgiftspliktiga natur. Tillfälliga publikframgångar för enbiograferna på intet sätt undantagna. staka filmer utgör knappast annat än »norI filminstitutets verksamhetsberättelser mala» variationer kring en sedan länge redovisas besöksfrekvensen i procent av an- sjunkande trend i biografernas besöksfretalet biografplatser för storstadsbiografer kvens. En ensidigt ekonomisk bedömning lesamt biografer i städer med över 50 000 der därför till slutsatsen att en anpassning invånare. Av denna statistik kan utläsas att av utbudet genom en drastisk minskning samtliga biograftypers besöksfrekvens regel- av antalet biografer utgör den enda radikala bundet minskat från år till år. För det se- lösningen på lönsamhetsproblemen i bionaste verksamhetsåret uppgick beläggnings- grafledet. Visserligen kan detta tänkas medgraden till mellan ca 20 och ca 28 procent. föra negativa konsekvenser för övriga komLandsortsbiograferna svarar för den lägsta ponenter i systemet. Tillsvidare bortses och göteborgsbiograferna för den högsta be- emellertid därifrån och intresset riktas enläggningsgraden. bart mot biografledet. Med den nuvarande Författaren har från undersökningsmate- biografstrukturen är nämligen systemet i ekorialet gjort en överslagsberäkning av något nomiskt hänseende ineffektivt. Branschens annorlunda slag. Därvid har skattats hur distributionsarbete skulle kunna utföras med hög andel av årskapaciteten som biografer- en avsevärt mindre resursförbrukning än na spelar in. Med årskapacitet förstås anta- vad nu är fallet. F. n. arbetar även de mest let platser hos biografen multiplicerat med lönsamma biograferna med ett mycket lågt dels biljettpris, dels föreställningsantal.1 Be- kapacitetsutnyttjande. Endast undantagsvis räkningarna visade att landsortsbiograferna finner man någon biograf som spelar in mer hade den lägsta andelen inspelad årsbrutto- än hälften av sin årsbruttokapacitet. Även kapacitet med ca 15 procent och göteborgs- om det är helt orealistiskt tro att varje biobiograferna den största med ca 35 procent. graf skulle kunna ha »fullt hus» vid varje Både dessa siffror och filminstitutets stati- föreställning, så är det högst troligt att en stik ger en antydan om den totala brist på sanering av biografstrukturen skulle kunna anpassning mellan utbud och efterfrågan medföra icke oväsentliga effektivitetsförsom kännetecknar filmbranschen. Principi- bättringar i biografledet. ellt är det visserligen möjligt i en sådan Totaleffekten på biografernas ekonomi av situation att genomföra åtgärder i syfte att en strukturell sanering går ej att bedöma, stimulera efterfrågan. I den allmänna filmframförallt på grund av omöjligheten att debatten förekommer också en mängd förförutsäga vilka dynamiska återverkningar en slag på lämpliga åtgärder att öka efterfråminskning av biografantalet skulle ge uppgan på biograffilmen som helhet. Mer eller hov till. Även i detta fall ger dock relativt mindre genomtänkta — i kostnadshänseenenkla överslagsberäkningar en antydan om de i allmänhet helt ospecificerade — handvilka förändringar som skulle kunna åstadlingsalternativ såsom krav på mer »aktiv kommas. Biografernas kostnadsmassa kan marknadsföring» eller »upprustning av biodärvid uppdelas i två delmängder. Filmgraflokalerna» föreslås filmbranschens beslutsfattare. Om förslagsställarna har för1 väntningar på en ny guldålder för biografAntalet föreställningar har delvis måst uppfilmen framgår inte men frågan är om inte skattas. Detta påverkar dock icke storleksordningen i skattningarna.

168 SOU 1973: 16

hyran samt avgiften till filminstitutet och ningen. Utifrån dessa premisser har de ekoSTIM-avgiften är proportionellt rörliga kost- nomiska konsekvenserna av nedläggningsbenader, i varje fall när beräkningarna avser slutet beräknats och kan utläsas ur tabell genomsnittlig filmhyra. Såsom framhölls i 9.2. Tabellen visar först situationen före nedkapitel 6 kan återstoden av kostnaderna i huvudsak betraktas som fasta särkostnader läggningen, dvs. biografernas intäkter, kostför biografåret. Lönekostnaderna samt delar nader, täckningsbidrag och bidragsprocent. av de allmänna omkostnaderna kan visser- En jämförelse med tabell 6.19 (se s. 104) ligen variera något med verksamhetsvoly- visar att täckningsbidragen fördelar sig likmen. Variationerna är emellertid små varför formigt kring medelvärdet (ca 41 tkr) för ungefär hälften av kostnadsmassan kan sä- landsortsbiograferna som helhet under ungas vara oberoende av publiktillströmning- dersökningsperioden. De ekonomiska konsekvenserna av nedens omfattning. läggningen har beräknats på följande sätt. Författaren har som exempel valt att Den publik som tidigare besökte E och F illustrera nedläggningskonsekvenserna för en har fördelats på kvarvarande biografer i av de 12 städer i landet som har sex biografer. Det är en från biografsynpunkt gans- proportion till deras inbördes rangordning ka typisk stad. Fem av biograferna hade po- med hänsyn till publikfrekvensen. De kvarsitiva täckningsbidrag på mellan 24 och 71 varande biograferna har alla samma biljetttkr per år under undersökningsperioden, me- pris och intäktstillväxten blir därför propordan den återstående biografen uppvisade ett tionell mot tidigare publikfrekvens, ökningnegativt genomsnittsbidrag på 21 tkr per år. en av de rörliga kostnaderna har beräknats 1 Samtliga biografer har så lågt kapacitetsut- till 52 procent av tillkommande intäkter. Den publikökning kvarvarande biografer nyttjande att de principiellt skulle kunna klara även de övriga biografernas publiktill- får ger upphov till en markant tillväxt i biströmning. För denna stad har författaren dragsprocentsatserna. I händelse av en fullgenomfört ett fingerat nedläggningsbeslut. ständig överströmning kommer bidragsproDe två i ekonomiskt hänseende svagaste bio- centen att variera mellan 17,9 och 28,0. En graferna har lagts ned och de ekonomiska jämförelse med tabell 6.20 (se s. 105) visar konsekvenserna för övriga biografer stude- att endast biografer i ortsklass I, dvs. med mellan 90 000 och 100 000 invånare, har rats under följande premisser. För det första har antagits att de nedlagda en genomsnittlig bidragsprocent som överbiografernas publik i olika utsträckning stiger 17,9, dvs. lönsamhetstalet för biograf »strömmar över» till de kvarvarande bio- D som efter nedläggningen är den ekonograferna. Författaren har därvid arbetat med miskt svagaste enheten. Från framställningfyra överströmningsförlopp — 100, 75, 50 en i kapitel 6 kan erinras att bidragsprocenoch 25 procent. För det andra har kostnads- ten mycket sällan antar så höga värden som situationen för de kvarvarande biograferna 28,0. Bland landsortsbiograferna fanns enenbart förändrats vad avser de proportio- dast 10 enheter med en bidragsprocent övernellt rörliga kostnaderna, dvs. kostnadsslag- stigande 25. Även om överströmningen stanen reklam, frakt, löner, hyror och allmänna nar vid 25 procent, så blir förändringarna i omkostnader har ansetts oberoende av den bidragsprocentsatserna betydande. Det sämsbegränsade volymförändringen. För t. ex. de ta resultatet, 11,7 procent, motsvarar geallmänna omkostnaderna är antagandet inte nomsnittsprocenten för ortsklass III, dvs. helt i överensstämmelse med verkligheten, med mellan 70 000 och 80 000 invånare. dvs. dessa kostnader har något underskat1 tats. I gengäld har filmhyran på nytillkomna Ökningen av rörliga kostnader är lika med biljettintäkter vid beräkningarna satts till 45 avgifter till filminstitutet och STIM, sammanprocent, vilket torde vara en överskattning lagt ca 11 procent av bruttobiljettintäkten (B) samt filmhyran, 45 procent. Detta ger: 0,11B4som väl uppväger den tidigare underskatt- 0,45X0,9B=0,52B. SOU 1973: 16

$

•3 > 0:o

<#

u, :OX! o — O

\u

a $ 3 :

H 00

$

:

°2 2

o 'JS

$ <s

CO

—, _ _ —<

i3 a

c '3

3,0

so £0

O-o

n au — B

^

2>B

I8

g

CQ :Q

$

t-- r f en r-

Q -C o O

i-< —< in oo

O

a a o

$ VO ro ©"»/-T n (S fS —<

s 00

W

o IS

O © © ©\

CQ ' f i _

o

2 o CQ o,

c o > a o 44 «j .* .22

o "-1

H 4i

© —< © r-en en CA en

Tf OS

© ra ra ra

ES C

4)

rrl

SO

w

o,

Os __ "O S3 _ %> C

"S "S t? °

170 Tj- fO pri m

oo oo ra © ra ra *1»

61Z CQ oo

<CQUQ

Uh

P

u

ä*i

3 SOU 1973: 16

Tabellen visar även den absoluta ökning- ett lämpligt antal, så kan mycket förenklat en i täckningsbidrag vid alternativa över- sägas att dessa kostnader utgör en merströmningsförlopp. Det sämsta utfallet, bio- kostnad för distributionsarbetet som konsugraf D och en 25-procentig överströmning, menterna i sista hand får betala. Två aspekger ett täckningsbidrag på ca 45 tkr mot ter bör komplettera denna slutsats. För det första förutsätter slutsatsen att tidigare 31 tkr. Detta är ca 10 procent högre än genomsnittet för samtliga landsorts- filmhyrans höjd står i rimlig proportion till branschkomponenternas olika prestationer. biografer för undersökningsperioden. En bidragsökning skulle troligen komma Enligt författarens uppfattning är så inte att »användas» för att förbättra lönsamheten fallet. Bedömningen måste då kompletteras hos biograferna. Ett annat sätt vore att ut- med den förbilligande effekt som filmhyran nyttja bidragstillskottet för att sänka biljett- de facto har på biljettpriset. För det i exemppriset. Tabellen illustrerar också vilka pris- let utförda distributionsarbetet — med sänkningar som maximalt skulle kunna gö- 100-procentig överströmning efter nedläggras vid angivna förändringar och krav på ningen — uppgår filmhyreskostnaden till oförändrad lönsamhet i förhållande till tiden ca 680 tkr per år. Med en genomsnittlig före nedläggningen. Det visar sig då att vid filmhyra på 60 procent erhålls i stället ca de fyra alternativa överströmningsförloppen 1 020 tkr, dvs. en ökning med 340 tkr per prissänkningar på mellan ca 50 och ca 170 år. Detta överstiger kostnadsbesparingen på öre per biljett vore möjliga. Eftersom biljett- fasta särkostnader med ca 145 tkr. En priset uppgår till 800 öre skulle prissänk- minskning av biografantalet (på alla orter ningar på mellan ca 6 och ca 21 procent där det är möjligt) medför emellertid besparingar i filmuthyrareledet liksom att biovara möjliga. grafkedjornas samkostnader kan tänkas sjunEn prissänkning (vid oförändrad efterfråka. Det är svårt säga om dessa besparingar gan) medför inte enbart ett intäktsbortfall. kan tänkas uppväga den i exemplet uppkomÄven de proportionellt rörliga kostnaderna na diskrepansen på 145 tkr. A andra sidan minskar. Generellt kan den möjliga priskanske nedläggningen hade bort omfatta tre sänkningen uttryckas på följande sätt: biografer i stället. Skillnaden mellan kostnadsökningar på grund av högre filmhyra A—XP + (0,l+0,01)XP + 0,9hPX=0 där A = bidragsökning genom överström- och besparingar i fasta särkostnader hade då stannat vid ca 40 tkr. Denna skillnad är ning, så liten, att biografnedläggningar i sådan omP = ny publikfrekvens, fattning (ca 50 procent) skulle medföra uth = genomsnittlig filmhyra och rymme för att både öka filmhyrans storlek X = prissänkning i öre. och samtidigt minska de totala distributionskostnaderna. I ett sådant läge bör emellertid I det här fallet har den genomsnittliga filmbeaktas att det totala distributionsarbetet i hyran satts till 40 procent. Skillnaden i förbranschen skulle minska och därmed också hållande till den tidigare kostnadsberäkningkravet på biografernas ersättning till filmen, 5 procent, anses kompensera biograferna uthyrarna, dvs. en mot prestationerna avför en eventuell ökning i de fasta särkostvägd filmhyra skulle kanske i stället stanna naderna. vid t. ex. 50 procent. Framförallt bör emelSlutligen har i tabellen visats totalkostnalertid klargöras att en effektivisering av derna före respektive efter nedläggningen distributionsarbetet genom att sanera biovid lika distributionsarbete, dvs. vid en fullgrafstrukturen är en fråga om nedläggningständig överströmning av de nedlagda bioens omfattning. Producenter och filmuthyragrafernas publik. Skillnaden uppgår till ca re har en redan etablerad distributionsbered195 tkr och är ett uttryck för de nedlagda skap och det krävs troligen avsevärda minskbiografernas fasta särkostnader per biografningar i biografantalet innan denna beredår. Om i detta exempel fyra biografer vore SOU 1973: 16

skåp kan minskas till en nivå som medför tillräckligt betydande besparingar. Den andra aspekten som bör komplettera bilden av särkostnadsbesparingarnas funktion som mått på eventuella besparingar i distributionsarbetet sammanhänger med konsumenternas priskänslighet. De i tabell 9.2 beräknade prissänkningarna avser ett statiskt betraktelsesätt. Frågan är emellertid om och i vilken utsträckning prissänkningarna skulle påverka efterfrågans storlek. Detta går ej att entydigt besvara. Man finner t. ex. att många helaftonsfilmer har en mycket hög publiktillströmning trots biljettpriser som är nästan dubbelt så höga som ordinarie priser. Man kan också peka på det förhållandet att biljettpriset enbart utgör en del av kostnaden för biografbesöket. För många konsumenter tillkommer dryga utgifter för resor och barnvakt och en biokväll för två personer kanske kostar 30—40 kronor, ibland mera. I relation till denna kostnad kan knappast några kronors lägre biljettkostnad ha någon betydelse. Mot detta skall emellertid ställas att huvuddelen av biografpubliken är under 25 år och för många människor i denna grupp finns varken barnvaktsproblem eller resekostnader, dvs. antingen kvällen ägnas åt ett biobesök eller åt annan verksamhet blir resekostnaden densamma. Frågan är om det för denna kvantitativt betydelsefulla publikgrupp finns en priskänslighet av sådan storleksordning att en prissänkning vore ekonomiskt motiverad. Viss ledning kan även i detta fall hämtas från en överslagsberäkning. Antag att en biograf genom överströmningseffekter av här nämnt slag får en bidragsökning på 50 000 kronor och beslutar »använda» denna till att sänka biljettpriset med t. ex. 150 öre. Om biografen före prissänkningen (men efter överströmningen) hade en publik på 50 000 individer per år, så blir bidragsbortfallet från denna publik på grund av prissänkningen 37 500 kronor, dvs. proportionellt rörliga särkostnader har antagits uppgå till ca 50 procent av intäkten. Om det nya biljettpriset kommer att ligga på 600 öre får biografen efter avdrag för rörliga särkostnader behålla ca 300 öre 172

netto per biljett. För att åstadkomma samma lönsamhetsförbättring som skulle uppstått med överströmningseffekt och oförändrat pris måste prissänkningen medföra en publikökning på ca 12 500 personer per år eller en ökning med ca 25 procent. Med två föreställningar per dag under 50 veckor krävs således ytterligare mellan 17 och 18 personer per föreställning. Med beaktande av att antalet vuxenföreställningar undantagsvis är fler än 14 per vecka samt att prissänkningar också kan övervägas för barnmatinéer, så förefaller det författaren inte helt orimligt förmoda, att prissänkningar inom branschen skulle kunna ekonomiskt motiveras och i så fall ge upphov till positiva effekter på både den ekonomiska effektiviteten och på samhällseffektiviteten. Visserligen har inom branschen företagits punktvisa prissänkningar vilka icke gett önskade effekter, dvs. en tillräckligt stor efterfrågeökning. Frågan är emellertid om punktvisa och i tiden mestadels begränsade prissänkningar verkligen kan utgöra tillräcklig ledning för en bedömning av den för branschen optimala prisnivån. Det är tänkbart att prissänkningar i större skala och på lång sikt kunde få helt andra effekter än de begränsade experiment som hittills företagits. Möjligheten att genomföra sådana experiment måste dock anses starkt begränsade med den biografstruktur som för närvarande finns.

SOU 1973: 16

10 Summary

The so-called film reform carried out in 1963 involved a greatly changed working situation for people and companies engaged in the production and distribution of films. Primarily, the film reform aimed at bringing about various types of cultural effects, for example, stimulating the production of artistically worthwhile films. The directives of the Film Committee of 1968 stated that many problems remain to be solved, both for films intended for theatres and for films in general. The directives call for, among other things, »a description and evaluation of the economic structure of the film industry». This report contains the results of a number of investigations in the field which the author made in the period from the fall of 1969 through the spring of 1971. This summary aims at giving a clarification of the extent and limitations of the report. The job given to the author was confined to cover only an economic analysis of the companies engaged in the production and traditional distribution of film to theatres, hereinafter called the film industry. Thus neither television nor such things as film club organizations are included in the film industry. The job was directed at analysing the economic conditions of the film industry, taking no consideration of possible changes in the future working conditions of the industry. For example, no attention was paid to such aspects as technological developments. The author cannot judge if and SOU 1973: 16

when it will be technically and economically possible in Sweden to introduce cable television, for instance. Nor has the author tried to take into consideration imaginable technical innovations in, for example, the equipment which the theatres use. Thus, in this respect the analysis is static. For the moment, there are different kinds of cooperation between the film industry and interests outside the industry and there are also possibilities to expand this collaboration. Fields of cooperation may be, for instance, the production of short films, cooperation with television, etc. Neither already existing nor potential forms of cooperation have been taken into consideration. These and similar problem areas mentioned in the directives have been covered by the Film Committee in its two first reports (SOU 1970: 73 and SOU 1972: 9) and will be given further notice in the committee's final report. The inauguration of the film reform marks a line of demarcation in the state's relations with the film industry. Chapter 2 gives a survey of these relations before and after the film reform. Up until July 1, 1963, films shown in theatres were burdened with an entertainment tax of varying sizes which had been successively reduced beginning in 1957. When the tax was repealed in 1963, it hade sunk to 25 per cent of the gross ticket sales of the theatres. Until the 1960s, state interest in films was primarily of a 173

fiscal character. To be sure, starting in the same time, the contributions to produc1951/52, there was a limited support of ers not based on quality have been redufilm production in that a small propor- ced to 15 per cent and are paid only in the tion of the entertainment tax was returned form of production loans. Furthermore, the to the film producers. This support was Swedish Film Institute now has 10 per cent increased successively, and beginning with of the funds for its own production of feathe fiscal year 1960/61 the entire national ture and short films. share (70 per cent) of the entertainment Of the remaining money, 30 per cent tax was returned to the producers. Beginn- goes to the Swedish Film Institute to cover ing in 1957/58, theatres with few perfor- the other activities of the Institute, such as mances were partially relieved of the en- the support of research, teaching, etc., and tertainment tax by being given the possibi- for the administrative costs of the Institute. lity of making a weekly deduction from The remaining five per cent is used for their tax payments. This deduction was so various kinds of »common purposes in the large that it actually meant tax freedom industry». for many theatres. A survey of the activities of the Swedish Through the film reform of 1963, the Film Institute up to now, that is, from state entered into an agreement with the 1963/64 through 1970/71, shows that about film industry. The agreement stipulated that 60 million kronor have been redistributed theatres with more than five regular per- from fee-paying theatres to producers of formances a week (from now on called Swedish films. Because of a certain amount »fee-paying theatres») should pay ten per of lag in distribution, Swedish film producent of their gross sales of tickets to a spe- cers will receive, for this period, about eight cially constituted foundation, the Swedish million kronor more. In addition, there Film Institute, at the same time as the has beeen some indirect redistribution of state discontinued the entertainment tax. resources, particularly through the InstiOne of the duties of the Film Institute was tute's own activities, but also through the to distribute this money according to the payment of money for common purposes in rules in the film agreement. During the the industry. All in all, during this period, period of 1963/64 to 1968/69, producers about 122 million kronor have been redistriof Swedish feature films received every year buted directly or indirectly among the par65 per cent of this money, of which more ties in the industry. For the fiscal year than half (35 per cent of the total) went 1972/73, furthermore, the state authorities for so-called quality support. After 1968/69, have already decided on a direct economic the producers have continued to receive 65 support of 767,000 kronor for Swedish film per cent of the money, but with somewhat production. changed distribution. In that year, the The recommendations to be presented to amount for quality support was reduced the state authorities, on the basis of this to 30 per cent, while the amount paid out report as well as other material, may lead without regard for quality increased to 35 to changed relations between the state and per cent, with the additional provision that the film industry. In the view of the author, this in part (15 per cent) might be paid in it is important therefore to pay attention advance in the form of a loan for produc- to the consequences which changed relation. A third change in the agreement went tions may give rise to, even though the into operation on July 1, 1972. This calls effects of various measures cannot always for a reduction of quality support, after a be evaluated quantitatively. Thus, in Chaptwo-year period of adjustment, to 10 per ter 3 the author analyses possible conneccent of the Institute's funds. Instead there tions among various »problems», dependhas been introduced a selective advance ing upon the point of view from which the support for production of 30 per cent. At problems are seen. 174

SOU 1973: 16

First come the problems of society. adjust to the altered preconditions that it Greatly simplified, the following picture meets in the market. Seen this way, the emerges. Whether the government authori- industry's problems are mainly problems of ties take measures concerning the film in- adjustment. From the authors point of view, the industry or not, their decisions affect the industry's ability to solve the problems it vestigation problem will be determined by will meet in the future. The industry's possi- the desire to arrive at relevant material bilities of producing and distributing feature which will facilitate, on the one hand, the films may be placed in a broader perspec- judgments of the Film Committee and, on tive. Film production of a certain size is, the other hand, the decisions of state autto be sure, desirable from the point of view horities concerning possible measures of of cultural policy, but the production and economic support. Since the author's job is showing of feature films may also have limited to making an economic analysis of other effects, with regard to their social the traditional type, the report which has usefulness. For example, there is the role been made does not deal with effects on of films as spreaders of information. Another social utility except for the already menexample is the film industry's role as sup- tioned analysis in Chapter 3. Instead, the plier of entertainment to television. The author has tried to illustrate the economic existence of theatres in small places in problems of the industry by means of trasparsely populated areas may also be used ditional cost and income analyses. These as an example. A systematic analysis of such analyses can be regarded as the first step effects would probably show that feature in the total job of investigation, and the films affect social utility in many areas, in author presumes that the necessary judgaddition to the direct effect on the amount ments of other types will be considered by of culture supplied to the public. These the Film Committee in its final report. All previous governmental investigations effects may be both positive and negative. The positive effects probably are in the concerning the film industry have worked majority, and, in the opinion of the author, in mutually similar ways. In the main, they such benefits cannot be left unconsidered have studied the difference between incomes in decisions as to how the government aut- and costs in the industry (usually only for horities should act with regard to the film film production). These investigations have shown the economic results to be so »bad» industry. From the point of view of the industry that proposals for state measures to support itself, the problems are probably experien- the industry were considered necessary. ced as more concrete. The number of cus- With few — but marginal — exceptions, the tomers at theatres is decreasing every year, committees did not analyse the relations the number of theatres is shrinking and among the various companies in the industry. altogether too many films are giving an The author thinks such examination necesunacceptably low return. One of the rea- sary, which has called for a systems apsons for this is the spread of television. proach. One motive for this approach is to The author is of the opinion that other find out to what extent the relations within reasons must also be considered. In general, the industry influence the economic results it may be said that the consumers' possibi- of singular production units and theatres. lities of spending both their time and Another reason is to find out if these their money have increased in the past few relations have positive or negative consedecades and will in the future probably in- quences for different components inside crease to an even greater extent. These or outside the system. If the behavior of changes are structural in nature — but not the system has negative effects on, for necessarily in favor of the film industry — example, the consumers, then state support and will probably require the industry to would preserve this behavior and thereby SOU 1973: 16

the effects. It is hoped that the systems concept. For example, in determining the approach will give both the Film Commit- economic result of a theatre for a certain tee and the authorities an adequate contri- year, no consideration has been paid to bution to the information necessary for deci- investments in projectors or the like. These sion making. investments may have been made many Chapter 4 describes the industry and the years ago and have perhaps already been relations among the companies in the in- depreciated. Investments of this type have dustry. As a basis for later analyses, these instead been taken up in a special analysis descriptions were made extensive. Two things showing how many fee-paying theatres that should be particularly noted. First, the com- have any possibilities at all of making fumon ownership of film producing compa- ture investments to renew their equipment. nies and theatres was looked into, accordIn Chapter 6 the economic results of the ing to the committee's directives. The three theatres are described. The figures reported large Swedish production companies, here- show average values in contribution to proinafter called integrated companies, AB fit for the period 1965 through 1969. Since Europa Film, Sandrew Film & Teater AB there are no norms for suitable comparison, and AB Svensk Filmindustri, are responsible it is difficult to determine whether the renot only for the bulk of Swedish film pro- sults are »good» or »bad». However, cerduction but in addition they own, wholly tain characteristic features can be distor partly, about half of all the fee-paying inguished. The research showed, for examtheatres. This community of ownership ple, that those theatre chains operating in becomes significant in later analyses, since big cities had better results, on the average, the integrated companies may allow the than similar theatre chains in smaller cities economic result to appear in various phases and other communities. In comparison with of the distribution chain. these latter, the profit contribution of the Secondly, special attention has been paid theatre chains in Stockholm were 3.5, in to film rental, that is, the principles for the Göteborg about 4.0, and in Malmö about split of income between the theatres and 2.0 times as great. The spread within the the film suppliers. The usual way of doing groups, however, was considerably greater this is that the theatres from its gross in- than between them. In all these theatre come deducts the fee to the Film Institute. chains there were units which, on the averIt thereby gets a net income on which it age for the whole period investigated, conpays a varying percentage as film rental tributed negatively to profit, that is, these to the film supplier. The principle of film theatres had to »pay» in order to continue rentals, in conjunction with the integration operating at all. In theatre chains, about relationships in the industry, later becomes ten per cent of the theatres had negative a crucial part of the report and is therefore results during the period. For example, the given a great deal of space in Chapter 4. theatre with the worst result had an annual Chapters 5 to 8 show the results of the negative contribution to profit of about investigations done by the author and some 60,000 kronor. Both the conditions of inteof the analyses made on the basis of these gration and the principle of film rentals results. Chapter 5 is devoted to a descrip- may contribute toward explaining how this tion of the way in which the economic con- was possible. There may also have been ditions are measured, that is, the chapter other reasons, for example, that the exhishows the model of analysis that has been bitor also owned the building in which the used in later chapters. In brief, the principle theatre was located. If the space used by is that only those costs which can be affec- the theatre cannot be rented out to some ted (traceable costs) are used in the analy- other tenant, then it might be found suitases. In other words, the economic judgments ble to keep the theatre running, despite the are based on »the contribution to profit» negative contribution to profit that follows 176

SOU 1973: 16

when an estimated (or real) rental is included in the costs. On the whole and despite the lack of a norm for comparison, the conclusion may be drawn that the results for a large part of the theatres were very bad and that many theatres are directly threatened with shutting down. Starting from a supposition of unaltered incomes and taking certain increases in costs as given, it can be estimated that, during the five year period immediately following the period of investigation, the number of chain theatres with negative average results will be tripled. In other words, about 30 per cent of the theatres investigated would relatively soon be running with a negative contribution to profit. Private one-theatre companies and such theatres belonging to different kinds of associations are also included among feepaying theatres. For these theatres, too, the variations in the economic results are very great within the groups. For private companies owning only one theatre, the average result was somewhat worse than for chain theatres outside Stockholm, Göteborg, and Malmö. For those theatres belonging to associations, the results are somewhat uncertain because of a tendency to mix the finances of the theatre with that of the association as a whole. The results reported are on the average worse than for all the other types of fee-paying theatres. The correctness of the estimate, however, must be taken with many reservations. Chapter 6 also reports on the results for non-fee-paying theatres. The uncertainty of this information, however, is so great that the main value of the figures is that they give a hint of the extent of the activities of these theatres. The economic conditions for film distributors (other film suppliers than producers) are at some length discussed in Chapter 7. Despite a complete participation of the American distributors, the investigation results concerning film distributors are poor. Due to difficulties in separating relevant cost figures for the distribution departments, no usable information could be gathered SOU 1973: 16

from the integrated companies. Among the other Swedish distributors only a handful took part in the investigation. The conclusions drawn from the investigation results are therefore mainly limited to tentative statements concerning costs of and effectiveness in the work of the distributors. The analysis of the profitability of producing films covered a total of 66 films. Of these, 43 received quality prizes from the Film Institute during the investigation years, that is, from July 1, 1963, to June 30, 1969. Most Swedish producers refused to take part in the investigation. With one exception, therefore, data were received only from the integrated companies. Since they use the same principles of calculation as other film producers, the results would seem to be usable to throw light on the economic problems meeting all producers. A look at the films' economic results for the period 1963/64 through 1968/69 shows very great problems for the producers. When the income from performances in Sweden and abroad were reduced by the costs of production, only 18 of the 66 films investigated gave a positive contribution to profit. It should then be noted that no cost additions were made for advertising of any kind or for any other sales cost. When funds from the Film Institute were added, a further 20 films showed a positive contribution to profit, that is, a total of 38 films gave a surplus after deduction of traceable costs of production. A special analysis was made of the difference between film receiving quality prizes and those which did not. There was no great difference in the spread of incomes. In both types of films, a limited number were responsible for the greater part of the incomes. If one looks instead at economic results, that is, the contributions to profit, one finds a certain difference. Of the films which received quality prizes, about 65 per cent managed to cover their production costs by means of both domestic and export incomes. With supplements from the funds of the Film Institute, however, the situation improved so that about 80 per

cent of the films gave a positive contri- The integrated companies are responsible bution to profit. for approximately 50 per cent of the numFor other films, supplements from these ber of fee-paying theatres, and their theafunds gave no improvement in the number tres take in about half of the total ticket of films with positive results. Only about 13 sales in Sweden. Of these incomes, only a per cent of these films gave their produ- small part goes to the films which the cers any surplus over the traceable costs of integrated companies produce themselves, production. as is shown by the following table: Chapter 9 takes up a number of internal and external relations of significance when Types of film Average judging the effectiveness of the industry. market share Of particular importance are the film renper cent tals and the role they play in income redistribution among components in the inFilms produced by the integrated dustry. Film rentals in conjunction with companies themselves 9.3 the integration also effect the consumers Foreign films distributed by the integrated companies 7.6 in different ways. Films of American film distributors 58.3 The results of the investigation showed Other Swedish films 8.4 16.4 that the average rental amounted to approxi- Other foreign films mately 40 per cent of the net ticket sales of Total 100.0 the fee-paying theatres, that is, their income after deduction of the fee to the Film Institute. 1 Expressed simply, the question The lower the film rental is, the worse is put in the analysis: »Is this a suitable dis- the profits will be for the integrated comtribution of income?» In other words, is it panies from films they produce themselves. reasonable that the film supplier receives These films are shown primarily in their own only 40 per cent of such incomes to cover theatres, which considerably reduces the the costs of both production and distribution negative effect of all too low film rentals. to the theatres, while the exhibitors retain, The American film distributors are responon the average, 60 per cent? It is hardly sible for the bulk of film offerings with a meaningfull to discuss whether the present market share of about 60 per cent. Assumfilm rental is a »fair price» or not. Some ing that the integrated companies receive other means will have to be tried. approximately half the incomes of the As a point of departure the author has films of the American companies, one can analysed what kinds of activities that thea- easily see that the additional incomes for tres and film suppliers do for the con- the integrated companies from these films sumers. From the information given in ear- only (that is, incomes on the theatre level) lier chapters the author has tried to estima- more than outweigh the reduction of profit te the total input value of theatres and contribution from their own productions film suppliers respectively. The result of when these latter films are shown by indethis analysis has then been compared with pendent theatres. how the incomes are divided between these On the basis of assumptions concerning two components. It was then found that market shares for various types of theatres, the input relations between the theatre and quantifications of the effect of income the film supplier should rather motivate an redistribution of film rentals have been maaverage film rental of 60 per cent, instead de in Chapter 9. The analysis is based on of, as now, 40 per cent of the income. the present average film rental of 40 per The main explanation of the fact that the film rental is so low is to be found in a The term »income» is hereafter used to the conditions of integration in the industry. mean net ticket sales.

178 SOU 1973: 16

cent of the income and shows the economic consequences of each five per cent increase in it up to 60 per cent average film rental. 1 With a net income from ticket sales of 140 million kronor, which was chosen so as to correspond approximately with the incomes in the 1969/70 and 1970/ 71 seasons, the effect of the income redistribution for integrated companies and the American distributors will be as follows: Assumed film rental per cent

45 50 55 60

Cumulative change, in million kronor, for: Integrated companies

American companies

— 3,0 — 6,1 — 9,1 —12,1

+ 4,1 + 8,2 -f 12,3 + 16,4

For the integrated companies, the figures reflect the net effect of changes throughout the distributional system. For every five per cent increase in the present average film rental, the integrated companies would suffer a reduction of income of about 3 million kronor. The corresponding change for the American companies would be an increase in income of approximately 4 million kronor for every five per cent increase in film rentals. The effect of income redistribution of film rentals is of significance not only for individual components of the industry but also for the effectiveness of the whole system. For the total group of independent theatres, an increase in the average film rental to 60 per cent would mean an increase in costs of about 13 million kronor per year, based on the assumptions made above. As shown in Chapter 6, the economic conditions of these theatres are such that a large number of them are directly threatened with shutting down. If the author's conclusion that the integrated companies, for reasons of internal effectiveness, should demand a lower film rental than that motivated by their inputs in the distribution work, the film rental policy would mean that the theatre structure will be SOU 1973: 16

preserved on an artificially high level. From the consumers' point of view, this would cause several, partially opposite effects. In the first place, there would be the positive effect for the consumers that the total number of performances would remain on a high level. From a cultural point of view, however, this effect is ambiguous. The consumers' choice is improved only if more theatres also involve a correspondingly varied offering of films. It is, however, possible, and in many cases probable, that an increase in the number of theatres would increase the number of similar Bfilms being offered on the market. From a cultural point of view, it can hardly be said that the consumer who can choose among, for example, three similar war films has a better choice than one who can choose between only two. In the second place, the cost structure on the theatre level would be affected, which in turn probably would have a certain influence on the ticket price to the consumers. The low film rental keeps down the costs of the theatres and thus probably also the ticket prices. This should be seen as a positive effect of the conditions of integration in the industry. At the same time, however, the effect of increasing costs which the theatre structure involves should be noted. The greater the number of theatres with a given market demand, the lower the income per theatre. The number of tickets sold in relation to the number of seats in the fee-paying theatres varies between about 20 and about 30 per cent, depending primarily upon where the theatre is located. A reduction of the number of theatres might possibly mean an increase in the size of the audiences of the remaining outlets. To the extent that this occurs, leeway might be created for price reductions and/or a better ability to bear rises in costs without further increases in ticket prices. The total costs of distribution, under any conditions, should be reduced. 1 The complete estimates are shown in Table 9.1, p. 165.

Bilaga 1

Utredningens direktiv

I de beslut som statsmakterna fattade år 1963 i syfte att förbättra villkoren för den svenska filmkulturen ingick en fullständig avveckling av nöjesskatten. Som motprestation förband sig filmbranschen i ett särskilt avtal (filmavtalet) att utge en avgift till den samtidigt grundade stiftelsen Svenska filminstitutet. Avgiften som utgår med 10 % av biljettintäkterna vid visning av biograffilm avses medföra en kvalitativ och kvantitativ förstärkning av den svenska filmproduktionen. Därjämte skulle avgiften möjliggöra en rad ytterligare åtgärder inom filmens område såsom teknisk och artistisk yrkesutbildning, forskning, uppbyggnad av filmarkiv och filmbibliotek m. m. Stödet till den svenska filmproduktionen, vilket motsvarar 65 % av avgifterna till filminstitutet, kan ses som en intern resursomfördelning inom den svenska filmbranschen. Övriga 35 % av avgifterna kommer på ett mer indirekt sätt branschen till godo. Genom filmavtalet på vilket 1963 års filmreform grundar sig angavs i stort sett gränserna för Svenska filminstitutets möjligheter att verka och för reformens verkningar i övrigt. Krav på en vidareutbyggnad av filmreformen har rests i den allmänna debatten. I motioner till 1968 års riksdag (I: 614 och II: 789, I: 623 och II: 776 samt II: 431) har förslag väckts om utredningar rörande möjligheten att från statens sida främja visning av kvalitetsfilm vid kommunalt stödda bio180

grafer, rörande centrala initiativ i syfte att främja barnfilmklubbsverksamhet och rörande utvidgning av filmstudiorörelsen. Ett betydande problem som sedan länge uppmärksammats är distributionen av film utanför de största städerna. Vidare har förutsättningarna för import och distribution av utländsk kvalitetsfilm i allmänhet bedömts vara ogynnsamma. Filminstitutets möjligheter att härvidlag göra en insats är ytterst begränsade. Distributionen bestäms i väsentlig utsträckning av importörernas och biograf ägarn as bedömning av de olika filmernas kommersiella möjligheter. Filmstudiorörelsen och särskilt studentfilmklubbarna har med visst ekonomiskt stöd från filminstitutet försökt att ge sina medlemmar en komplettering till den kommersiella filmrepertoaren men de har därvid tvingats arbeta under mycket begränsade villkor såvitt avser bl. a. visningstider, visningslokaler och tillgång på film. Mot denna bakgrund har önskemål framkommit bl. a. i framställningar från Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening om nya distributionsvägar, bl. a. icke-kommersiella av samhället stödda biografer. På försöksbasis har en sådan biograf redan kommit till stånd i Gävle. Frågan om filmdistributionen berör också den i läroplanerna för olika skolformer upptagna filmundervisningen. Denna kommer att ställa anspråk såväl på tillgång till SOU 1973: 16

värdefull och för ändamålet passande film som på lämpliga visningslokaler. Ett annat väsentligt distributionsproblem föranleds av kortfilmens situation. Kortfilmen får f. n. inte någon andel av biografernas biljettintäkter. Det finns ingen tillräcklig kommersiell motivering för vare sig distributör eller biografägare att visa kortfilmer. Produktion av svenska kortfilmer har visserligen stimuerats genom filminstitutet, men resurserna härför är begränsade. Kortfilmerna kan f. n. nå en större publik i huvudsak endast genom televisionen och även denna väg är av formella och innehållsmässiga skäl öppen för endast ett begränsat urval filmer. Förutsättningarna för den svenska filmproduktionen har påtagligt förbättrats genom 1963 års filmreform. Intresset inriktas nu naturligen på kvarstående problem på detta område. Dessa sammanhänger huvudsakligen med att produktionen i hög grad är begränsad till ett fåtal bolag som även äger stora biografkedjor och hos vilka gränsen mellan köpar- och säljarintressen blir relativt obestämd. Den ekonomiska tyngdpunkten i vissa av dessa bolag ligger i biografdriften. Den svenska biografrörelsen har vissa överenskommelser om filmhyror som begränsar filmproducenternas möjligheter att få den andel av biljettintäkterna från visningarna som eljest skulle kunnat tillfalla dem. En anledning till den starka koncentration som kännetecknar den svenska filmproduktionen är den utveckling som skett i riktning mot allt större variationer i fråga om det kommersiella resultatet. Allt fler filmer går med allt större förlust, medan vinsterna på de framgångsrika filmerna ökar kraftigt. Detta är ett uttryck för att filmpubliken blivit mer selektiv i sina filmvanor. Man går på bio för att se en viss film — inte bara för att gå på bio. En omfattande kontinuerlig filmproduktion kan under dessa förhållanden ge god räntabilitet. För den enskilde producenten och för bolag med liten produktion är däremot sannolikheten av betydande förluster på ett eller flera filmprojekt stor och de SOU 1973: 16

finansiella verkningarna besvärande. De stora producenterna kan utjämna riskerna. Dessa problem har uppmärksammats av Svenska filminstitutet som i mars 1968 inlämnat förslag till Kungl. Maj:t om ändring av filmavtalet. Förslaget, som innebär att institutet skall verka för en riskutjämning genom generella topplån till svenska spelfilmer, har godkänts av Kungl. Maj:t och träder i kraft den 1 juli 1969. De belopp som genom viss omdisponering av institutets fonder för restituering av medel till producenterna blir tillgängliga för nämnda ändamål kan dock endast ge en tämligen begränsad effekt. Förslaget förutsätter inte någon ökning av filminstitutets inkomster. Samtliga här berörda frågor liksom även samspelet mellan produktionen av film för biografvisning respektive TV påverkas i hög grad av organisationen av och förhållandena i den svenska filmbranschen. Förslag att komma till rätta med problemen som berörts förutsätter en kartläggning och bedömning av filmbranschens ekonomiska struktur. Jag finner det därför motiverat, att särskilda sakkunniga tillkallas för att verkställa en sådan undersökning samt att mot bakgrund av undersökningsresultatet utarbeta förslag till lösning av de problem som förut berörts. Biograffilmen belastas f. n. inte med omsättningsskatt. Övergången från omsättningsskatt till mervärdeskatt aktualiserar emellertid en rad för filmbranschens ekonomi betydelsefulla problem genom att mervärdeskatten blir mer generell. Störst intresse tilldrar sig givetvis frågan om mervärdeskatt i framtiden skall komma att omfatta filmen eller ej. Det undantag som gjorts för nöjesområdet (inklusive filmen) har i prop. 1968: 100 om mervärdeskatt, som i denna del godkänts av riksdagen, sagts icke böra betraktas som definitivt. De sakkunniga bör därför i sitt arbete utan ställningstagande i skattefrågan söka bedöma konsekvenserna i olika hänseenden för filmområdet av en sådan beskattning.

Bilaga 2

Filmavtalet

Nedan återges lydelsen av avtalet den 6 mars 1963 angående bildandet av stiftelsen Svenska filminstitutet, efter 1972 års avtalsrevision.

Avtal Mellan svenska staten samt Sveriges Biografägareförbund, Folketshusföreningarnas Riksorganisation, Föreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u. p. a. och Föreningen Sveriges Filmproducenter (organisationerna nedan gemensamt kallade filmbranschen) har denna dag träffats följande avtal.

att medverka till bevarandet av filmer och material av filmhistoriskt intresse, att verka för internationellt samarbete i här berörda avseenden, att inom och utom Sverige vid behov företräda filmens intressen, samt att i övrigt verka för ändamål inom filmens område. Stiftelsen skall förvalta de avgifter, som inflyta till följd av detta avtal, samt de medel, som tillfalla stiftelsen genom dess verksamhet eller eljest, allt för de ändamål som i denna paragraf sägs.

3 § 1 §

Staten och filmbranschen bilda genom detta avtal en stiftelse, benämnd Svenska Filminstitutet. 2 §

Stiftelsen skall ha till ändamål att främja värdefull svensk filmproduktion, att stödja artistisk och teknisk utbildning liksom undervisning och forskning inom filmens område, att direkt eller i samarbete med folkbildningsorganisationer och filmstudios sprida kunskap om filmen, 182

Stiftelsens verksamhet ledes av en styrelse. Vid styrelsens sida finnes ett förvaltningsråd. Styrelsen skall bestå av tre till fem ledamöter med två suppleanter, utsedda av Kungl Maj:t som tillika utser styrelsens ordförande och fastställer bestämmelser för styrelsen utöver vad som stadgas i detta avtal. Styrelsens ledamöter och suppleanter skola utses för en tid av högst tre år i sänder. Vid förfall för ordföranden inträda ledamöterna som ordförande i den ordning de utsetts. Därest styrelseledamot eller suppleant avlider eller entledigas under den tid för vilken han blivit utsedd, skall för den återstående tiden i hans ställe ny ledamot eller suppleant utses i den ordning ovan sägs. SOU 1973: 16

4 § Stiftelsens styrelse skall ha sitt säte i Stockholm. 5 § Styrelsen äger utse verkställande direktör och anställa erforderlig personal i övrigt. Verkställande direktör må vara ledamot av styrelsen, dock ej dess ordförande. Styrelsen skall bestämma löner och övriga anställningsvillkor, utfärda erforderliga instruktioner samt årligen fastställa en budget för verksamheten. 6 § Det åligger ordföranden att tillse, att styrelsesammanträde hålles då så erfordras. Framställer verkställande direktör eller minst två styrelseledamöter begäran om sammankallande av styrelsen, skall denna begäran efterkommas. Kallelse till sammanträde skall, där ej hinder möter, utsändas senast två veckor före sammanträdet.

9 A § Förvaltningsrådet är ett rådgivande organ till stiftelsens styrelse. Förvaltningsrådet består av 30—40 personer, utsedda för en tid av minst ett högst tre år av filmbranschens, filmarbetarnas och andra av stiftelsens verksamhet berörda organisationer. 9 B § Styrelsen utser i samråd med filmbranschen senast i mars varje år de organisationer som skall inbjudas att låta sig representeras i förvaltningsrådet. 9 C § Ledamot i stiftelsens styrelse eller verkställande direktör får icke vara ledamot i stiftelsens förvaltningsråd. 9 D § Särskilt viktiga ärenden avgöres av styrelsen efter förvaltningsrådets hörande. Styrelsen må vidare inhämta förvaltningsrådets synpunkter i andra ärenden av större betydelse.

7 §

Styrelsen är beslutför, då minst två tredjedelar av ledamöterna dock minst tre eller deras suppleanter äro närvarande. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, varom de flesta röstande förena sig. Vid lika röstetal gäller den mening som biträdes av ordföranden vid sammanträdet.

8 §

Vid styrelsens sammanträde skall föras protokoll. Protokoll justeras av den eller dem som styrelsen därtill utser. 9 § Styrelsen äger handla å stiftelsens vägnar i förhållande till tredje man samt att företräda stiftelsen inför domstolar och andra myndigheter. Styrelsen äger ock förordna en eller flera personer inom eller utom styrelsen att med samma behörighet företräda stiftelsen. Sådant förordnande må när som helst av styrelsen återkallas. SOU 1973: 16

9 E § Förvaltningsrådet utser en jury enligt de riktlinjer som anges i en till detta avtal fogad Bilaga 2. 9 F § Förvaltningsrådet sammanträder minst två gånger om året. För granskning av stiftelsens verksamhetsberättelse sammanträder förvaltningsrådet senast två veckor efter berättelsens färdigställande. Förvaltningsrådet avger snarast därefter utlåtande över granskningen till Kungl. Maj:t. Förvaltningsrådet sammanträder vidare så snart förslag till budget för stiftelsens verksamhet föreligger. 9 G § Förvaltningsrådet skall sammanträda på kallelse av styrelsen. Till sammanträde skall kallas jämväl då minst sex ledamöter av förvaltningsrådet så begära. Kallelse till sammanträde skall, där ej hinder möter, utsändas minst två veckor före sammanträdet. 183

Vid förvaltningsrådets sammanträden skall styrelsen närvara. Till förvaltningsrådets sammanträden kallas de stiftelsens anställda, som förvaltningsrådet önskar höra. Vid förvaltningsrådets sammanträden skall föras protokoll. Förvaltningsrådet utser inom sig ordförande samt ett beredningsutskott om fyra personer. 10 §

Stiftelsens räkenskapsår skall vara den 1 juli—den 30 juni. För granskning av styrelsens och verkställande direktörs förvaltning och räkenskaper utser Kungl. Maj:t årligen två revisorer jämte suppleanter, av vilka en revisor och en suppleant utses inom förslag av Föreningen Sveriges Filmproducenter. En av revisorerna, liksom suppleanten för denne, skall vara auktoriserad revisor. Senast den 1 november skall berättelse över nästföregående räkenskapsårs förvaltning jämte räkenskaper överlämnas till revisorerna vilka ha att senast den 1 december till styrelsen och förvaltningsrådet avgiva revisionsberättelse. 11 § Stiftelsens verksamhetsberättelse skall senast den 15 januari överlämnas till Kungl. Maj:t, filmbranschen och förvaltningsrådet. Kungl. Maj:t beslutar huruvida ansvarsfrihet skall beviljas. 12 § Stiftelsen är undantagen från tillsyn enligt lagen den 24 maj 1929 om tillsyn över stiftelser. 13 § Kungl. Maj:t fastställer ersättning till styrelsens ordförande samt övriga ledamöter och suppleanter ävensom till revisorer och suppleanter för dessa. Kungl. Maj:t fastställer vidare ersättning till ledamöter i förvaltningsrådet. 14 § Filmbranschen förbinder sig att verka för efterlevnaden av detta avtal. Organisation, 184

som är bunden av avtalet, är pliktig att söka förmå sina medlemmar att följa avtalets bestämmelser. 15 § Anordnare av biografföreställning skall till stiftelsen erlägga en avgift, motsvarande tio procent av bruttobiljettintäkten vid föreställningen. Med sådan intäkt avses bruttoinkomst enligt »Allmänna bestämmelser vid filmleveranser», fastställda av Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag. Filmhyra skall icke utgå på den del av intäkten som motsvarar avgiften. 16 § Avgift skall icke utgå för biografföreställning på fast visningsställe, där enligt det av Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag förda registret utöver barnmatinéer ges högst fem föreställningar per vecka. Med barnmatiné avses föreställning, som tager sin början senast klockan 17 och vid vilken tillämpas väsentligt nedsatta biljettpriser för barn. Ha biografföreställningar anordnats på sådant sätt, att rätt till avgiftsbefrielse enligt vad nu sagts skulle föreligga, och har detta skett i syfte att kringgå avtalets bestämmelser, må stiftelsen, efter hörande av biografägaren och dennes organisation, besluta, att avgiftsbefrielse icke skall äga rum. För visning av film, som på sätt nu gäller före den 1 juli 1963 förklarats vara ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller upplysnings-, undervisnings- eller uppfostringssyfte, skall avgift icke utgå. 17 § Avgifterna skola av vederbörande anordnare av biografföreställning direkt redovisas och inbetalas till stiftelsen för redovisningsperioder av lämpligt antal och lämplig längd, dock minst sex perioder per år, enligt regler, som fastställas av stiftelsen efter samråd med filmbranschen. Redovisningen skall ske på formulär, som fastställes av Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag. För redovisning och inbetalning av avgiftsmedlen skola i övSOU 1973: 16

vissa för branschen gemensamma ändamål, såsom gemensam public-relationsverksamhet inom och utom Sverige, filmfestivaler och andra representativa arrangemang. Härav skall 40 procent ställas till filmbranschens förfogande att efter dess eget beprövande användas för ändamål som nu sagts. E. 30 procent av avgifterna användes, sedan kostnaderna för stiftelsens förvaltning bestritts, för främjande av verksamhet, som sammanhänger med i 2 § angivna ändamål. F. 15 procent av avgifterna användes för att genom generellt verkande produktionslån och/eller produktionsgarantier stödja produktionen av svenska långfilmer. Närmare bestämmelser om ordningen härför fastställas av stiftelsen i samråd med Föreningen Sveriges Filmproducenter. G. 10 procent av avgifterna användes för stiftelsens produktion av svensk film. Härav skall cirka 70 procent användas för produktion av svenska långfilmer. H. 30 procent av avgifterna användes för att genom selektiva produktionslån och/eller produktionsgarantier stödja produktionen av svenska långfilmer enligt de riktlinjer som anges i en till detta avtal fogad Bilaga 3. I den mån de för visst år redovisade avgifterna icke tagits i anspråk enligt vad som nu sagts skola kvarstående medel för samma ändamål föras i ny räkning. Film anses som svensk under förutsättning a) att producenten är här i landet bosatt svensk medborgare eller svenskt bolag eller annan svensk sammanslutning eller institution, b) att filmens produktion finansieras uteslutande med svenskt kapital, c) samt att den svenska insatsen av artis18 § 1. Med beaktande av övergångsbestäm- tiska medarbetare är av påtaglig betydelse. Såsom långfilm anses film som har en vismelserna under 2 punkt i denna paragraf ningstid motsvarande minst 2 000 meter i skall stiftelsen fördela de för varje år redo35 mm format och är avsedd för normal visade avgifterna på följande sätt: biografpremiär med normal biografexploaA. (Utgår). tering enligt av stiftelsen i samråd med FörB. 10 procent av avgifterna användes för eningen Sveriges Filmproducenter fastställda kvalitetsbidrag till svenska långfilmer enligt de riktlinjer, som anges i en till detta avtal normer. Filmer med en längd understigande 2 000 fogad Bilaga 2. meter i 35 mm format (eller motsvarande i C. (Utgår). D. 5 procent av avgifterna användes för andra format) erhåller reducerade bidrag en-

rigt tillämpas de av Kontrollbyrån fastställda allmänna bestämmelserna vid filmleveranser. I dessa bestämmelser skall införas stadgande, att underlåtenhet att betala avgift likställes med underlåtenhet att betala filmhyra. Detta stadgande får icke under avtalstiden ändras utan stiftelsens godkännande. Från berörda biografägare skall snarast genom Kontrollbyråns försorg införskaffas och till stiftelsen överlämnas förbindelse att betala avgift enligt detta avtal och att låta stiftelsen genom auktoriserad revisor granska hans räkenskaper såvitt gäller avgiftsredovisningen. Förbindelsen skall ha den lydelse som framgår av Bilaga 1. Biografägare, som underlåter att avge sådan förbindelse, skall avstängas från filmleverans. Sker detta ej sedan begäran därom framställts av stiftelsen, är vederbörande filmuthyrare skyldig att gentemot stiftelsen svara för de avgifter, som därefter belöpa på föreställning vid vilken av honom uthyrd film förevisas. Till anordnare av biografföreställning som under år 1962 med tillämpning av gällande regler helt eller delvis erhållit befrielse från nöjesskatt med hänsyn till behållningens användande för välgörande eller allmännyttigt ändamål, skall stiftelsen, i den mån anordnaren icke eljest erhåller kompensation för bortfall av denna förmån, återbetala den erlagda avgiften för föreställningen. Talan må icke föras mot stiftelsens beslut i detta hänseende. Stiftelsen äger genom auktoriserad revisor granska Kontrollbyråns räkenskaper såvitt avser redovisningen av avgifterna.

SOU 1973: 16

ligt punkt B här ovan. Reduktionen skall tionskostnaden för filmen, dels att den uppgå till två promille för varje meter un- svenska insatsen av artistiska medarbetare derstigande 2 000 meter i 35 mm format på sätt i andra eller tredje stycket sägs fun(eller motsvarande i andra format). nits vara av påtaglig betydelse. 2. Vid tillämpning av bestämmelserna unProducent äger av styrelsen erhålla förder 1 punkt gäller följande: handsbesked, huruvida den tillämnade Under tiden 1 juli 1972 — 30 juni 1973 svenska insatsen av artistiska medarbetare i avsattes endast 15 procent till H-fonden. viss planerad film motsvarar vad enligt försUnder denna tid skall 15 procent av avgif- ta stycket förutsattes för att filmen skall terna utbetalas till producenterna av de kunna likställas med svensk film. Förhandssvenska långfilmer, som under samma tid besked, enligt vilket en planerad samproduvisats i Sverige, med fördelning dem emel- cerad film i detta hänseende uppfyller kralan i direkt proportion till de bruttobiljett- ven för likställighet med svensk film, är intäkter som därvid uppkommit för dessa bindande under förutsättning att de villkor, deras filmer. Närmare bestämmelser om som stiftelsen anger i sitt beslut, uppfyllas. ordningen härför fastställas av stiftelsen i Har förhandsbesked icke begärts eller är samråd med Föreningen Sveriges Filmpro- producent icke nöjd med erhållet förhandsducenter. besked, må producenten, sedan filmen färUnder tiden 1 juli 1973—30 juni 1974 digställts, senast en månad före premiären avsattes 20 procent till H-fonden, medan i Sverige underställa filmen den jury som 10 procent utbetalas på sätt som angivits i enligt Bilaga 2 har att fördela i 18 § 1 punkt föregående stycke. B avsedda medel. Förklarar denna jury den Från och med den 1 juli 1974 avsattes svenska insatsen av artistiska medarbetare 30 procent till H-fonden på sätt som angi- vara av påtaglig betydelse, skall filmen, unvits under 1 punkt. der förutsättning tillika att den svenska kapitalinsatsen av stiftelsen prövas motsvara vad i första stycket stadgas, vid tillämpningen av 19 § 18 § likställas med svensk film. Stiftelsens produktion av svensk film enStiftelsen har att efter den utredning geligt 18 § G skall ske under förutsättning att nom auktoriserad revisor eller på annat sätt, produktionen har en klart konstnärlig inriktning samt att stiftelsens åtaganden sker som stiftelsen finner erforderligt, fastställa på fullt affärsmässiga grunder och efter den svenska kapitalinsatsen och den totala prövning av de ekonomiska, tekniska och produktionskostnaden. Bidrag till samproducerad film enligt 18 § personella resurserna för produktionens ge1 punkt B samt 2 punkt beräknas som om nomförande. denna vore svensk. Vid utbetalningen reduDen omständigheten, att en film financeras dock bidraget med den andel av det sierats på sätt som i denna paragraf sägs, framräknade beloppet, som belöper på den skall icke utgöra hinder för bidrag till filutländska kapitalinsatsen. men enligt 18 § 1 punkt B, F och H samt B. Film, som tillkommit i samverkan mel2 punkt. lan den svenska televisionen och svenska filmproducenter och är avsedd att först ex20 § ploateras på biograferna för att därefter, A. Film, som tillkommit i samverkan dock tidigast 18 månader efter biografpremellan svenska och utländska intressen, s. k. miären, visas i TV, skall likställas med samsamproducerad film, skall i enlighet med producerade filmer enligt 20 § vad avser utvad nedan stadgas likställas med svensk film betalning av bidrag enligt 18 § 1 punkt B, vid tillämpningen av 18 § under förutsätt- varvid således bidragen reduceras med den ning dels att den svenska kapitalinsatsen andel av det framräknade beloppet, som beuppgår till minst 25 procent av produk- löper sig på televisionens kapitalinsats.

186 SOU 1973: 16

Därest biografexploateringen av sådan film avslutas inom en avsevärt kortare tid än 18 månader, må dispens från adertonmånadersregeln lämnas av stiftelsen efter framställan av filmens producenter, därest det visas att ytterligare biografexploatering rimligen ej kunnat äga rum. C. På den svenska filmproducentens andel av produktionskostnaderna för samproducerad film enligt denna paragraf punkt A och B utgår oavkortade bidrag enligt 18 § 1 punkt F och H. D. Mot stiftelsens eller juryns beslut enligt denna paragraf må talan icke föras. 21 § Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1963 under förutsättning att Kungl. Maj:t godkänner avtalet, att nöjesskatten för biografföreställningar upphör senast från och med den 1 juli 1963, att anordnare av biografföreställning vid taxering till inkomstskatt medges avdrag för avgift till stiftelsen, att avtalet undertecknas av samtliga fem branschorganisationer och av Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag samt att de av Kontrollbyrån fastställda allmänna bestämmelserna vid filmleveranser före den 15 mars 1963 ändrats i enlighet med vad som föreskrivits i 17 §. I och med avtalets ikraftträdande inträder stiftelsen i de rättigheter och skyldigheter som enligt avtalet tillkommer stiftelsen, såsom om denna varit avtalsslutande part. 22 § Avtalet skall gälla till och med den 30 juni 1983. Staten må före avtalstidens utgång uppsäga avtalet till omedelbart upphörande, om filmbranschen bryter mot avtalet. Filmbranschen må till omedelbart upphörande uppsäga avtalet, om nöjesskatt för biografföreställningar återinföres eller om annan skatt av väsentligen samma karaktär och effekt införes eller om mervärdeskatt lägges på filmhyror eller försäljningen av biografbiljetter. SOU 1973: 16

Uppsäges icke avtalet senast två år före utgången av avtalstiden, förlänges avtalet automatiskt med fem år för varje gång. Uppsägning från filmbranschens sida vare ej gällande med mindre den undertecknats av minst tre av de fem branschorganisationerna. 23 § Uppsäges avtalet till upphörande vid avtalstidens utgång, skola de avgifter som redovisas för de två sista åren av avtalstiden, användas enligt bestämmelserna i avtalet. Har avtalet upphört att gälla, må Kungl. Maj:t förordna, att stiftelsen skall träda i likvidation. I sådant fall har Kungl. Maj:t tillika att utse en likvidator. Stiftelsens tillgångar, med undantag av de för de två sista avtalsåren redovisade avgifterna, tillskiftas staten att användas för stiftelsens allmänna ändamål. Förordnas ej om likvidation, skall stiftelsen bestå, till dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Stiftelsens tillgångar, med undantag som i föregående stycke sägs, skola i sådant fall alltjämt förvaltas av stiftelsen för dennas allmänna ändamål. Därvid är dock stiftelsen ej längre bunden av avtalets regler rörande fördelningsprinciper. 24 § Stiftelsens styrelse må besluta om ändring av bestämmelserna i 18—20 §§ samt Bilagorna 2 och 3. För giltighet av sådant beslut kräves godkännande av Kungl. Maj:t och av Föreningen Sveriges Filmproducenter. Beslut om annan ändring av bestämmelserna i detta avtal fattas av stiftelsens styrelse. För giltigheten av sådant beslut kräves att styrelsen därvid varit fulltalig och att beslutet godkännes av de fem branschorganisationerna. Beslutet skall för att bliva gällande fastställas av Kungl. Maj:t. 25 § Tvist angående tolkningen eller tillämpningen av detta avtal eller därur härflytande rättsförhållanden skall avgöras genom skiljedom enligt nu gällande svensk lag. 187

Detta avtal har upprättats i sju likalydande exemplar, av vilka staten tagit ett och filmbranschen sex. Stockholm den 6 mars 1963. För DEN STATLIGA FÖRHANDLINGSDELEGATIONEN Krister Wickman N. Erik Åqvist Roland Pålsson SVERIGES BIOGRAFÄGAREFÖRBUND Sven Håkansson Eric A. Pettersson FOLKETSHUSFÖRENINGARNAS RIKSORGANISATION Arne Elmgren FÖRENINGEN VÅRA GÅRDAR Sigurd Hagström SVERIGES FILMUTHYRAREFÖRENING u. p. a. Sven Nygren William Bendtz FÖRENINGEN SVERIGES FILMPRODUCENTER G - Scheutz B. Juberg FILMÄGARNAS KONTROLLBYRÅ AKTIEBOLAG William Bendtz Sven Nygren

Bilaga 1 till filmavtalet:

Förbindelse

Enligt avtal mellan staten samt Sveriges Biografägareförbund, Folketshusföreningarnas Riksorganisation, Föreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u. p. a och Föreningen Sveriges Filmproducenter, vilket avtal träder i kraft under förutsättning att nöjesskatten för biografföreställningar avskaffas, skall anordnare av biografföreställningar på fast visningsställe, där förutom barnmatinéer ges mer än fem föreställningar per vecka, till stiftelsen Svenska Filminstitu188

tet erlägga en avgift motsvarande tio procent av bruttobiljettintäkten vid föreställningen. Stiftelsen må genom auktoriserad revisor granska räkenskaperna såvitt gäller avgiftsredovisningen. Filmhyra skall ej utgå på denna avgift. Avgiften skall alltså vara avdragsgill vid filmhyresberäkningen på samma sätt som den hittillsvarande nöjesskatten. Vidare skall avgiften enligt avtalet vara avdragsgill vid taxering till inkomstskatt. Underlåtenhet att redovisa och/eller betala avgift likställes med underlåtenhet att betala filmhyra. Undertecknad åtager sig härigenom gentemot stiftelsen att under den tid avtalet är i kraft inbetala avgift enligt avtalet och i övrigt följa avtalets bestämmelser.

Bilaga 2 till filmavtalet 1. Enligt det avtal, till vilket denna bilaga är fogad, har stiftelsen Svenska Filminstitutet bildats för att främja den svenska filmens konstnärliga utveckling. 2. Enligt avtalet tillföres stiftelsen vissa avgifter. 3. Av dessa avgifter skall 10 procent användas för kvalitetsbidrag till svenska långfilmer. 4. Bedömning av vilka filmer som kvalificeras för bidrag åligger en jury av filmsakkunniga, bestående av tolv välkvalificerade filmbedömare jämte tre suppleanter, med angivande av den ordning i vilken dessa skall inträda. 5. Före utgången av varje verksamhetsår väljer stiftelsens förvaltningsråd de sakkunniga för följande verksamhetsår. Vid val av sakkunnig skall varje ledamot i förvaltningsrådet i omvänd nummerföljd ange samma antal kandidater som valet avser. För varje kandidat summeras de ordningsnummer han erhållit, och de kandidater, för vilka därvid de högsta summorna fastställts, förklaras valda. De som erhållit de lägsta summorna bland de valda kandidaterna är valda som suppleanter. Mellan kandidater med samma summa avgör lotten. 6. Stiftelsens styrelse adjungerar en ordförande till juryn. Han skall leda juryns SOU 1973: 16

sammanträden men äger icke deltaga i juryns beslut. 7. (Utgår). 8. Juryn sammanträder på kallelse av ordföranden. Vid sammanträdet skall föras protokoll över juryns beslut. Protokoll skall justeras av samtliga närvarande sakkunniga. 9. För juryns beslut kräves deltagande av tio sakkunniga. 10. Sakkunnig må ej deltaga i bedömningen av en film, därest minst fyra av de övriga sakkunniga prövar omständighet föreligga som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet. 11. Juryn skall bedöma kvaliteten av filmer utan att fästa avseende vid filmernas produktionskostnad eller ekonomiska resultat. 12. Stödsystemets syftemål är icke att dirigera filmkvaliteten i någon bestämd riktning. Det är tvärtom angeläget att undvika likriktning av smak. Kvalitetsbegreppet måste fattas i dess vidaste bemärkelse för att möjliggöra en fri utveckling av den svenska filmkonsten. 13. Avgörande för kvalitetsbedömningen kan således bli en rad av varandra tämligen oberoende faktorer, såsom förnyelse av filmens uttrycksmedel och formspråk, angelägenhetsgraden i filmens ärende, intensiteten eller fräschören i dess verklighetsuppfattning eller samhällskritik, graden av psykologisk insikt och andlig nivå, lekfull fantasi eller visionär styrka, episka, dramatiska eller lyriska värden, den tekniska skickligheten i manus, regi och spel samt övriga artistiska komponenter hos film. Ingen genre skall i och för sig äga företräde framför någon annan. Sålunda skola t. ex. komedier, tecknade filmer, barnfilmer och dokumentärfilmer bedömas efter sina förutsättningar på samma sätt som dramatiska spelfilmer. 14. Ehuru kvalitetsbedömningen i första hand skall baseras på det färdiga resultatet, skall viss hänsyn tagas även till ambitionerna bakom filmens tillkomst i den mån de påtagligt svara mot de intentioner som skola ligga till grund för bedömningen, även om resultatet av olika skäl icke svarar mot ambitionerna. SOU 1973: 16

15. Juryn skall bedöma filmer i enlighet med bestämmelserna i avtalets 18—20 §§. 16. Vid bedömandet huruvida den svenska insatsen av artistiska medarbetare i samproducerad film är av påtaglig betydelse skall såsom juryns beslut gälla den mening, varom de flesta förena sig. Vid lika röstetal avgör lotten. 17. (Utgår). 18. Varje sakkunnig har att åsätta varje till bedömning föreliggande film ett poängvärde inom skalan 0—5. Som ledning för de sakkunniga gäller att 0 poäng åsättes film ej värd särskilt bidrag, 1 poäng film av värde från några av de i punkterna 12— 14 angivna synpunkterna, 3 poäng mycket god film och 5 poäng film av utomordentlig betydelse. Sakkunnig är oförhindrad välja poängvärden liggande mellan 0 och 1, 1 och 3 respektive 3 och 5. 19. För varje film skall bestämmas ett genomsnittligt poängvärde. Härvid skall bortses från ett av de lägsta och ett av de högsta av de av de sakkunniga åsatta poängvärdena. Kvalitetsbidrag kan endast utgå till film, som efter sådan beräkning uppnått 0,5 eller högre genomsnittspoäng. 20. Producent bör senast den 30 juni anmäla av honom framställd film för kvalitetsbedömning. Det står emellertid juryn fritt att även utan sådan anmälan verkställa kvalitetsbedömning. 21. Juryns arbete skall slutföras i september månad för de under föregående verksamhetsår premiärvisade filmerna. 22. Det för kvalitetsbidrag disponibla beloppet fördelas av stiftelsen så, att varje bidragsberättigande film erhåller bidrag i förhållande till sin genomsnittspoäng. 23. Vid beräkningen av kvalitetsbidraget till varje film gäller dock de spärregler dels att ingen film tilldelas mera än 20 % av det disponibla beloppet, dels att ingen film tilldelas mera än vad som svarar mot filmens produktionskostnad. 24. Om spärregel enligt 23 punkt träder i tillämpning, skall spärrat belopp fördelas på övriga bidragsberättigande filmer i proportion till deras genomsnittspoäng. 25. (Utgår).

26. Stiftelsen skall bestämma films produktionskostnad med ledning av en av en revisor kontrollerad beräkning enligt anvisningar som fastställas av stiftelsens styrelse och Föreningen Sveriges Filmproducenter. 27—30. (Utgår). 31. Mot juryns eller stiftelsens beslut enligt bestämmelserna i denna bilaga må talan icke föras. 32. Kvalitetsbidrag utbetalas till producenten senast två veckor efter det att de blivit fastställda.

dem utser filmbranschen fyra ordinarie ledamöter och två suppleanter. Föreningen för filmregissörer utser en ordinarie ledamot och en suppleant. 8. Fondstyrelsen för produktionsfonden H 2 utgöres, förutom ordförande, av fem ordinarie ledamöter och fyra suppleanter. Av dem utser filmbranschen en ordinarie ledamot och en suppleant, Föreningen för filmregissörer två ordinarie ledamöter och en suppleant, Föreningen produktions- och inspelningsledare en ordinarie ledamot och en suppleant och Svenska Teaterförbundets avdelning för filmfotografer och Föreningen Bilaga 3 till filmavtalet Sveriges filmljudtekniker tillsammans en ordinarie ledamot och en suppleant. 1. Enligt det avtal, till vilken denna bilaga 9. Ledamöter och suppleanter i fondstyär fogad, har stiftelsen Svenska Filminstitu- relserna får icke samtidigt vara ledamöter tet bildats för att främja den svenska filmens av stiftelsens styrelse eller dess förvaltkonstnärliga utveckling. ningsråd. 2. Enligt avtalet tillföres stiftelsen vissa 10. Ledamöter och suppleanter i fondavgifter. styrelserna utses senast i mars varje år för 3. Av dessa avgifter skall viss andel en- ett år i taget. ligt avtalets 18 § 1 punkt H användas för 11. Ledamot i fondstyrelse är jävig vid att genom selektiva produktionslån och/eller behandlingen av en ansökan om produkproduktionsgarantier stödja produktionen av tionslån och/eller produktionsgaranti för ett svenska långfilmer. projekt i vilket han har ekonomiska eller 4. Stödet skall utgå under förutsättning andra intressen. Vid jäv inträder suppleant, att produktionerna har en konstnärlig inrikt- utsedd av den som utsett den jävade. ning och att de ekonomiska, tekniska och 12. Ersättning till ledamöter och supplepersonella resurserna för produktionens ge- anter i fondstyrelserna fastställes av stiftelnomförande föreligger. sens styrelse och bestrids med resp. fond5. Stödet skall icke styra produktionerna medel. i en viss konstnärlig riktning, ej heller ge 13. Produktionslån må beslutas av fondföreträde åt någon eller några sådana rikt- styrelserna under förutsättning att dessa förningar framför andra. Stödsystemet syftar vissat sig om att säkerhet för projektens getill en fri konstnärlig utveckling av svensk nomförande och lånens återbetalning förelångfilm under bibehållandet av filmens ka- ligger. raktär som massmedium, dvs. dess inrikt14. Vid sidan om produktionslån och/elning mot en stor publik. ler produktionsgarantier må fondstyrelserna 6. Det enligt 3 punkt eller eljest dispo- besluta om särskilda anslag för utarbetande nibla beloppet fördelas lika på två produk- av underlag till filmproduktionsprojekt, s. k. tionsfonder, H 1 och H 2. Varje fond ledes projektstöd. av en fondstyrelse. Sammankallande för 15. Kostnaderna för fondstyrelsernas förfondstyrelserna är en av stiftelsens styrelse valtning bestrids med resp. fondmedel. utsedd person, som tillika är fondstyrelser16. Stiftelsen svarar för att av fondstynas ordförande, dock utan rösträtt. relserna beslutade utbetalningar genomföres 7. Fondstyrelsen för produktionsfonden samt för redovisningen av återbetalningar H 1 utgöres, förutom ordförande, av fem av utlämnade produktionslån. Kostnaderna ordinarie ledamöter och tre suppleanter. Av härför bestrids med medel ur E-fonden. 190

SOU 1973:16

17. De båda fondstyrelserna får icke besluta om produktionslån och/eller produktionsgarantier till samma filmproduktion. Det åligger ordföranden i de båda styrelserna att kontrollera att denna bestämmelse efterföljs. 18. Envar fondstyrelse har att varje år avge berättelse för nästföregående verksamhetsår. Berättelserna överlämnas senast den 1 november till stiftelsens styrelse och förvaltningsråd. 19. Närmare bestämmelser om fondstyrelsernas förvaltning skall fastställas av stiftelsens styrelse i samråd med Föreningen Sveriges Filmproducenter.

SOU 1973: 16

Bilaga 3

Undersökningsformulär avseende kedjebiografernas samkostnader

Filmutredningen Formulär B 2

KONFIDENTIELLT

Biografföretagets namn: Adress:

Postadress:

Uppgiftslämnarens namn:

Telefon:

..../

INSTRUKTION V. g. fyll i uppgifter på bifogade formulär, betecknade B 3, för var och en av de till Svenska Filminstitutet avgiftspliktiga biografer som ingår i biografrörelsen. Uppgifterna skall avse enbart de till respektive biograf direkt hänförbara kostnaderna. På rad 18 efterfrågade avgifter avser sådana som enligt avtal skall erläggas till det centrala organet! De uppgifter som efterfrågas på följande sidor samt i formulär B 3 avser fem på varandra följande räkenskapsår. V. g. börja med det räkenskapsår som avslutats den 31 december (eller annat datum) 1965 samt avge uppgifter för detta och ytterligare fyra räkenskapsår. Även om något av dessa räkenskapsår omfattat en kortare eller längre tid än 12 månader, så skall det medtagas. Vid besvarandet medtages inga öres-belopp! Biografrörelsens gemensamma kostnader

1969 OBS! Kostnader hänförbara till eventuell filmuthyrning skall icke medtagas på detta formulär! 1. Löner, inklusive semesterersättning, till anställda inom den centrala administrationen.

192 SOU 1973: 16

Biografrörelsens gemensamma kostnader

2. Erlagda sociala avgifter: a. För anställda inom den centrala administrationen. b. För biografpersonal. (OBS! Ifylles endast i de fall de sociala kostnaderna för denna personalkategori icke fördelats på biograferna.) 3. Lokalhyror: a. Erlagda för hyrda lokaler i vilka den centrala administrationen bedrives. b. Beräknade för lokaler i egen fastighet i vilken den centrala administrationen bedrives. 4. Allmänna omkostnader, t. ex. kontorsmateriel, telefon, resor. 5. Avskrivningar på maskiner och inventarier. 6. Övriga kostnader enligt specifikation nedan: a. b. 7. Summa kostnader:

Kommentarer

till

SOU 1973: 16

kostnadsspecifikationen.

Bilaga 4

Undersökningsformulär avseende kedjebiografernas intäkter och särkostnader

Filmutredningen Formulär B 3 Biografens namn:

KONFIDENTIELLT

Biografort:

ALLMÄNNA BIOGRAFDATA 1. Vilken period omfattar biografens nuvarande räkenskapsår? ] Kalenderåret. ] Annan period. Vilken? 2. Har under perioden 1 januari 1964 t. o. m. 31 december 1969 något räkenskapsår avslutats, vilket omfattat fler eller färre än 12 månader, s. k. brutet räkenskapsår?

JA NEJ

3. Har biografen startats under den i föregående fråga nämnda perioden? Om JA: Vilket år?

JA NEJ

4. Har biografen bytt ägare under ovannämnda period? Om JA: Vilket år?

JA NEJ

7. Föreligger det något samband (samma person, nära släktskap etc.) mellan biografägaren och ägaren till biograffastigheten? Om JA: V. g. redogör för ägarsambandets art.

• • D • • mån.

5. Hur många månaders körtid per år har biografen? 6. Är biografen försedd med vidfilmsutrustning? Om JA: Vilket år gjordes installationen?

D

JA NEJ

JA NEJ

• • • •

SOU 1973: 16

Intäktsspecifikation

8. Bilj ettintäkter brutto. (Beloppet skall inkludera såväl avgiften till Svenska Filminstitutet som andra avgifter.) 9. Reklamfilmsintäkter. 10. Konfektförsäljning netto. 11. Hyresintäkter vid tillfällig uthyrning av biograflokalen. 12. Garderob-, programoch skyltskåpsintäkter etc. 13. Övriga intäkter. 14. Summa intäkter:

Kommentarer till intäktsspecifikationen. V. g. specificera eventuellt förekommande övriga intäkter samt förtydliga ovanstående poster om detta kan anses underlätta bedömningen.

Kostnadsspecifikation 15. Filmhyror.

_.

16. Avgifter till Svenska Filminstitutet. 17. STIM-avgifter. 18. Erlagda avgifter för central administration. SOU 1973: 16

Kostnadsspecifikation (forts.)

19. Lokalhyror: a. Erlagda för hyrd biograflokal. b. Beräknade för biograflokal i egen fastighet. 20. Löner inklusive semesterersättning: a. Lön till biografägaren (aktieägaren, delägaren etc.) och dennes familj. b. Lön till anställd föreståndare. c. övriga löner.

..

21. Erlagda sociala avgifter. 22. Annons- och övriga reklamkostnader netto, dvs. efter avdrag av eventuella bidrag från distributören. 23. Frakter netto, dvs. efter avdrag av distributörens kreditnoter. 24. Strömförbrukning. 25. Reparationer och underhåll som bokförts så att nettovinsten nedbringats. 26. Allmänna omkostnader, t. ex. kontorsmateriel, telefon, kol. 27. Avskrivningar på maskiner och inventarier. 28. Erlagda räntor för i biografrörelsen upptagna lån. 29. Övriga kostnader enligt specifikation nedan: a. b. 30. Summa kostnader:

196 SOU 1973: 16

Kommentarer till kostnadsspecifikationen. Har oavlönad eller otillräckligt avlönad personal använts? Om så är fallet, v. g. ange dels antal personer och deras sysselsättning, dels med vilket ytterligare belopp för respektive år som lönekostnaderna enligt Er uppfattning borde höjas. Förtydliga gärna i övrigt det Ni finner lämpligt.

Resultat 31. Rörelseresultat, dvs. skillnaden mellan i detta formulär uppgivna intäkter och kostnader.

Investeringar 32. Ombyggnader eller förbättringar av biograflokalen vilka icke upptagits som kostnad på rad 25 i kostnadsspecifikationen ovan. 33. Anskaffning av teknisk utrustning. 34. Annan investering; v. g. specificera. 35. Summa investeringar:

SOU 1973: 16

Bilaga 5

Undersökningsformulär avseende icke-avgiftspliktiga biografers intäkter och särkostnader

Filmutredningen Formulär B 5

KONFIDENTIELLT

Biografföretagets namn: Adress:

Postadress:

Biografens namn:

Biografort:

Uppgiftslämnarens namn:

Telefon:

/.

ALLMÄNNA BIOGRAFDATA 1. Vilken period omfattar biografens nuvarande räkenskapsår? I | Kalenderåret. ] Annan period. Vilken? 2. Har efter den 1 januari 1968 någon ändring gjorts vad beträffar biografens räkenskapsår? Om JA: Vilken?

JA NEJ

3. Hur många månaders körtid per år har biografen? 4. Är biografen försedd med vidfilmsutrustning? Om JA: Vilket år gjordes installationen? ... 198

• • man.

JA NEJ

• •

SOU 1973 : 16

5. Föreligger det något samband (samma person, nära släktskap etc.) mellan biografägaren och ägaren till biograffastigheten? Om JA: V. g. redogör för ägarsambandets art.

JA

Q

N E J

INSTRUKTION De uppgifter som efterfrågas på följande sidor avser det räkenskapsår som avslutades den 31 december (eller annat datum) 1969. Även om detta räkenskapsår omfattade fler eller färre än 12 månader, så skall uppgifterna lämnas utan justeringar för periodens längd. Vid besvarandet medtages inga öres-belopp! INTÄKTSSPECIFIKATION

6. Biljettintäkter brutto. 7. Reklamfilmsintäkter. 8. Konfektförsäljning netto. 9. Hyresintäkter vid tillfällig uthyrning av biograflokalen. 10. Garderob-, program- och skyltskåpsintäkter e t c , vilka är helt hänförbara till biografdriften. 11. övriga intäkter. 12. Summa intäkter: Kommentarer

till

intäktsspecifikationen.

V. g. specificera eventuellt förekommande övriga intäkter samt förtydliga ovanstående poster om detta kan anses underlätta bedömningen.

KOSTNADSSPECIFIKATION 13. Filmhyror. 14. STIM-avgifter. 15. Erlagda avgifter för central administration (biografavgifter) o. d (Här upptages för privata, dvs. icke föreningsägda, biografer t. ex. kostnader för av annat biograf företag utförda arbetsuppgifter. För vissa föreningsbiografer noteras här avgiften till distriktscentralen.) SOU 1973: 16

16. Lokalhyror:

1 % 9

a. Erlagda för hyrd biograflokal. b. Beräknade för biograflokal i egen fastighet.

KOSTNADSSPECIFIKATION 17. Löner inklusive semesterersättning: a. Lön till biografägaren (aktieägaren) och dennes familj. b. Lön till anställd föreståndare. c. övriga löner. 18. Erlagda sociala avgifter. 19. Annons- och övriga reklamkostnader netto, dvs. efter avdrag av eventuella bidrag från distributören. 20. Frakter netto, dvs. efter avdrag av distributörens kreditnotor. 21. Sådan strömförbrukning som särskilt debiterats biografen. 22. Reparationer och underhåll avseende biografdriften och som bokforts sa att nettovinsten nedbringats. 23. Allmänna omkostnader i biografdriften, t. ex. kontorsmateriel, telefon, kol. 24. Avskrivningar på i biografdriften använda maskiner och inventarier. 25. Övriga kostnader enligt specifikation nedan, a. b. 26. Summa kostnader:

Kommentarer

till

kostnadsspecifikationen.

Har oavlönad eller otillräckligt avlönad personal använts? Om så är fallet, v. g. ange dels antal personer och deras sysselsättning, dels med vilket ytterligare belopp som lönekostnaderna enligt Er uppfattning borde höjas. Förtydliga gärna i övrigt det Ni finner lämpligt

RESULTAT 27. Rörelseresultat, dvs. skillnaden mellan i detta formulär uppgivna intäkter och kostnader.

200 SOU 1973: 16

Bilaga 6

Undersökningsformulär avseende filmproduktionens intäktsoch kostnadsförhållanden

KONFIDENTIELLT

Filmutredningen Formulär C

Siffror inom parentes hänvisar till motsvarande nummer i bifogade anvisningar. ALLMÄNNA UPPGIFTER Filmens namn: Producent(er): Filmen har i Sverige distribuerats: a. Genom producentens egen försorg b. Av utomstående distributör, varvid distributionsersättningen beräknats på följande sätt:

Filmen är inspelad i: a. Färg b. Svart-vitt c. Både färg och svart-vitt, varvid färgdelen utgör ca

I—I \_J

• • %

st

Totalt antal kopior vid visning i Sverige utgör Kronor Kronor ( ° B S ! I n S a öres-belopp!)

INTÄKTER 1. Filmhyror brutto

|

2. Exportintäkter brutto 3. TV-intäkter brutto

(1)

4. Smalfilmsintäkter brutto SOU 1973: 16

Kronor Kronor (OBS! Inga öres-belopp!) 5. Bidrag från Svenska Filminstitutet: a. Generellt stöd ur A-fonden b. Kvalitetspremier ur B-fondcn c. Förlustkompensation netto ur C-fonden (2) d. Summa bidrag: 6. Övriga intäkter enl. specifikation nedan: a. b. 7. Totalintäkter: PRODUKTIONSKOSTNADER (3) 8.

Manuskript Filmrätt Synopsis Scenario Utskrivning av manus Summa:

9. Regipersonal Produktionsledare Inspelningsledare Regissör Regiassistent Scriptgirl Koreograf Summa: 10. Skådespelare och statister Skådespelare Statister Summa: 11. Teknisk

personal

Arkitekt Fotografer Stillbildsfotografer Ljudman Filmklippare Maskör Garderobiös

202 SOU 1973: 16

Inspicient Rekvisitör Klädexpert Summa: 12. Hantverkare och scenarbetare Summa: 13. Ateljé- och

exteriörkostnader

Ateljéhyra Hyra för annan inspelningsplats Kameraapparatur Ljudapparatur, inspelning Ljudrum för dubbning etc. Övrig teknisk inspelningsapparatur Elektrisk apparatur Elektrisk energi Förbrukningsmateriel a. Glödlampor b. Byggnadsmateriel c. Målningsmateriel Klipprum Körrum Telefonavgifter Upptagningslicenser övriga ateljé- och exteriörkostnader Summa: 14. Möbler och rekvisita Hyrda möbler och annan rekvisita Köpta möbler och annan rekvisita Kläder (hyrda, köpta och material för tillverkade) Puder, smink, peruker o. dyl. Summa: 15. Resor och transporter Kostnader för egna bilar övriga transporter Resor Traktamenten och matersättning Summa: SOU 1973: 16

Kronor Kronor (OBS! Inga öres-belopp!) 16. Råfilm och

laboratoriekostnader

Råfilm: bildnegativ Framkallning: bild- och ljudnegativ Arbetskopia Övriga laboratoriearbeten inkl. optisk printer Negativklippning Magnetmaterial Mixing Optiskt avdrag Förtexter Summa: 17.

Musikkostnader Kompositör Arrangemang, partitur Noter Kapellmästare Orkester Musiklicens Lokalkostnad Summa:

18. Trailer och stillbilder Trailer Stillbilder t. o. m. provsetet Summa: 19. Kopior: spelfilm och fyllnad Summa: 20. Diverse

inspelningskostnader

Försäkringar av skådespelare, negativ, möbler etc. Provfilmning Avgift till producentorganisationen Övriga produktionskostnader enl. bifogade specifikation Summa: 21. Summa av posterna 8 t. o. m. 20 ovan 22.

Administrationspålägg 22 procent av beloppet på rad 21 ovan

23. Total produktionskostnad

204 SOU 1973: 16

Kronor Kronor (OBS! Inga öres-belopp!) DISTRIBUTIONSKOSTNADER (4) 24. Distributionsersättning

till utomstående

distributör

Summa: 25. Lanseringskostnader

(5)

Förhands- och premiärannonsering Affischer, trycksaker, utereklam Fotografier, porträtt, förstoringar Premiärkostnader Censur- och stämpelavgifter övriga lanseringskostnader enl. specifikation nedan: a. b. Summa: 26. Övriga distributionskostnader

enl. bifogade specifikation (6)

Summa: 27. Total distributionskostnad

SOU 1973: 16

Bilaga 7

Anvisningar till formulär C i bilaga 6

ANVISNINGAR TILL FILMUTREDNINGENS FORMULÄR C 1. Posterna 1 t. o. m. 4 avser £n//robelopp. Motsvarande avdrag, t. ex. ersättning till utomstående distributör, upptages på annan plats. Om medarbetares arvode, honorar, lön eller annan ersättning helt eller delvis utgjorts av andel i intäkter och/eller vinst skall ifrågavarande honorar respektive lön icke medtagas bland produktionskostnaderna. I stället åsättes vederbörandes prestation ett marknadsvärde, varvid hänsyn tages till både arten och omfattningen av den gjorda insatsen.

des får icke medtagas sådana kostnader som distributören svarat för inom ramen för sin ersättning. 6. I post 26 upptages sådana kostnader som uppstått i samband med försäljning på export eller till televisionen respektive kostnader för smalfilmsexploatering. Kostnaderna specificeras på separat bilaga.

2. Bidrag ur C-fonden redovisas netto, dvs. i händelse återbetalningar gjorts skall dessa avdragas. 3. Om någon av arbetsuppgifterna i den aktuella filmen utförts av person som ej erhållit särskilt på filmen debiterat arvode skall i stället upptagas en beräknad kostnad i proportion till vederbörandes årslön. 4. Endast faktiska kostnader för köpta tjänster får upptagas bland distributionskostnaderna. Således får icke medtagas t. ex. schablonberäkningar av kostnaderna för egen distribution inom eller utom landet. 5. I post 25 får endast upptagas producentens del av respektive kostnadsslag. Såle206

SOU 1973: 16

Bilaga 8

Citerad litteratur

Ackoff, R. L., Gupta, S. K., Minas, J. S. (1962), Scientific Method. Optimizing applied research decisions, John Wiley & Sons, Inc., New York. Asztély, S. (1965), Investeringsplanering, Akademiförlaget, Göteborg. Bauer, R. A., ed. (1966), Social Indicators, M.I.T. Press, Cambridge, Mass. Chaplin 89 (1969), Fakta om filmdistribution. Churchman, (1968), The Systems Delacorte Press, New York.

Approach,

Cyert, R. M. och March, J. G. (1963), A Behavioral Theory of the Firm, PrenticeHall, Inc., Englewood Cliffs. Eklund, B. L. (1969), Redogörelse för statliga filmutredningar, stöd till film- och biografbranschen samt 1963 års filmreform, Lund, stencil. Detlofsson, N. (1954), P.M. angående fortsatt stöd åt den svenska filmproduktionen, Finansdepartementet, Stockholm, stencil. Fant, K. (1968), Svensk film på väg, Bokförlaget Pan/Norstedts, Stockholm.

Gross, B. M. (1966), The State of the Nation: Social Systems Accounting, ingår i Bauer (1966). Idéer i kulturpolitiken. Studier utgivna av Kulturrådet (1970), Allmänna Förlaget, Publica, Stockholm. Kartellregistret, reg.nr 642. Kungl. Maj:ts proposition 1957: 66. Kungl. Maj:ts proposition

1963:101.

Kungl. Maj:ts proposition 1972: 36 Langefors, B. (1968), System för företagsstyrning, Studentlitteratur, Lund. Lindroth, B. (1970), Målen för den statliga kulturpolitiken, Stockholm. Ingår i Idéer i kulturpolitiken. Studier utgivna av Kulturrådet. Miller, J. G. (1965), Living Systems: Basic concepts i Behavioral Science, Vol. 10, No. 3, 193—237. Myrdal, G. (1968), Objektivitetsproblemet i samhällsforskningen, Rabén & Sjögren, Stockholm.

Fant, K. (1969), Skall vi sluta filma, Olof Palme? P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm.

Samuelson, L. (1970), Produktkalkyler i industrin. En översikt och kommentar till Enhetliga principer för självkostnadsberäkningar (EP), Sveriges Mekanförbund, Stockholm.

Filmägarnas Kontrollförening u.p.a. (odat.), Avtal om allmänna bestämmelser vid filmleveranser, Stockholm, stencil.

Schein, H. (1962), Har vi råd med kultur? Kulturpolitiska skisser, Albert Bonniers Förlag, Stockholm.

SOU 1973: 16

Schein, H. (1970), / själva verket, Norstedts förlag, Stockholm. SOU 1942: 36, Statligt stöd åt svensk produktion, Stockholm.

film-

SOU 1951: 1, Statligt stöd åt svensk produktion, Stockholm.

film-

SOU 1951: 16, Filmcensuren. I, Stockholm.

Åström, T. (1970), En sociologisk undersökning av fem glesbygdsområden, Stockholm. Ingår i SOU 1970: 14.

Betänkande

SOU 1956: 23, Vissa ändringar i nöjesbeskattningar m. m., Stockholm. SOU 1959:2, Filmstöd skatt, Stockholm.

och

biografnöjes-

SOU 1967: 11, Programbudgetering, holm.

Stock-

SOU 1967:31, Filmens publik, Stockholm.

på sin

inflytande

SOU 1969: 14, Filmen — censur och ansvar, Stockholm. SOU 1970: 14, Urbaniseringen i Sverige. En geografisk samhällsanalys. Bilagedel 1 till Balanserad regional utveckling, Stockholm. Svenska Filminstitutet, Verksamhetsberättelser, 1963/64—1970/71, Stockholm. Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. (1970), Utredning 1970 ang. filmhyror, Stockholm, stencil. Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. (odat.), Allmänna regler vid förhyrning av film, Stockholm, stencil. Sydsvenska Dagbladet (1970), Jänken obligatorisk vid juristutbildning, 10 april. Thorburn, T. (1969), Prisma, Stockholm.

Förvaltningsekonomi,

af Trolle, U. (1963), Studier i konkurrensfilosofi och konkurrenslagstiftning, Akademiförlaget, Göteborg. af Trolle, U. (1968), Distributionsekonomi. Del 1: Distributionens uppbyggnad, Hermods, Malmö. Veckans Affärer (1969), Bio, kyrka är servicekrav — men inte skola och system, 25 september. 208

SOU 1973: 16

II

Synpunkter på mervärdeskatt på biograffilm. Av Bo L. Eklund och Birger Stening Inledning

I direktiven för filmutredningen framhålls bl. a. att biograffilmen före övergången till mervärdeskatt den 1 januari 1969 inte belastades med allmän varuskatt. Övergången aktualiserade emellertid en rad för filmbranschens ekonomi betydelsefulla problem med hänsyn till mervärdeskattens mera generella karaktär. I prop 1968: 100 med förslag till införande av mervärdeskatt har sagts att det undantag från sådan skatt som gjorts för verksamhet inom nöjesområdet och som innefattar bl. a. biograffilmsbranschen inte bör betraktas som definitivt. Uttalandet i propositionen har även godkänts av riksdagen. Dessa förhållanden har i direktiven för utredningen beaktats på så sätt att denna utan ställningstagande har att söka bedöma konsekvenserna i olika hänseenden för filmområdet av att inordnas i mervärdeskattesystemet. En bedömning kräver självfallet kännedom inte endast om åtminstone huvuddragen av filmbranschens uppbyggnad och ekonomiska förhållanden utan även om mervärdeskattens utformning i materiella och formella hänseenden. För att följa de direktiv utredningen fått beträffande mervärdeskatten synes det inte erforderligt att här lämna en fullständig redogörelse för mervärdeskattens allmänna uppbyggnad och tekniska konstruktion. Denna måste numera antas vara känd i sina huvuddrag. En kortfattad allmän översikt SOU 1973: 16 14 — 23479

skall emellertid ges. Detta sker för att ge en bakgrund till den följande redogörelsen för tekniska lösningar som skulle kunna komma i fråga om mervärdeskatt på biograffilm införs i framtiden. För dessa avsnitt svarar Stening. I ett avslutande avsnitt tas vissa kvantitativa aspekter på mervärdeskatten upp till behandling i direkt anslutning till tidigare skisserade tekniska lösningar för biograffilmens införande i mervärdeskattesystemet. Till grund för kvantifieringarna ligger det undersökningsmaterial för den ekonomiska studien av filmbranschen som redovisats i avd. I. För detta avsnitt svarar Eklund.

2 Allmänt om mervärdeskatten

2.1 Skattens generella

uppgbyggnad

Skattskyldig till mervärdeskatt är den som i yrkesmässig verksamhet omsätter bl. a. skattepliktig vara eller tjänst. Omsättning kan ske inom landet, genom export eller genom import. Skattskyldigheten omfattar också yrkesmässig omsättning av vissa uppräknade varor och tjänster som är undantagna från skatteplikt (s.k. kvalificerade undantag). Skatten utgör 15 % av beskattningsvärdet, skatten inräknad. Detta motsvarar ett skattepåslag av 17,65 % på priset för en vara eller tjänst före skatt. I beskattningsvärdet ( = priset) ingår alla eventuella tilllägg, exempelvis avbetalningstillägg. Den som har en skattepliktig årsomsättning som överstiger 10 000 kr är redovisningsskyldig för mervärdeskatt i det län där han är registrerad som skattskyldig. Detta gäller skattskyldig i varje led i produktionsoch distributionskedjan. Skatten redovisas och inbetalas till länsstyrelsen. Redovisningen sker på deklarationsblankett som samtidigt tjänstgör som inbetalningskort, såvida det inte gäller mervärdeskatt vid import då skatten tas ut i den ordning som gäller för tull. Den mervärdeskatt som skall redovisas och inbetalas av den skattskyldige motsvarar skillnaden mellan den skatt (utgående skatt) han vid försäljning eller tillhandahållande tar ut av sina kunder (andra verksamhetsutövare i kedjan eller konsumenter) 210

och den skatt (ingående skatt) han själv har att betala till sina leverantörer eller uppdragstagare för deras prestationer. Det är med andra ord skillnaden mellan den utgående och ingående skatten. Rätt föreligger sålunda till avdrag för ingående skatt. Denna förmån åtnjuts inte av den som ej är skatt- och redovisningsskyldig. Varje redovisning och inbetalning avser skatten för viss redovisningsperiod som i regel omfattar två månader. Är för viss redovisningsperiod den ingående skatten större än den utgående, innebär avdragsrätten att den skattskyldige får restitution av överskjutande ingående skatt. Restitutionen utbetalas av länsstyrelsen. Genom sin konstruktion utgör mervärdeskatten ingen kostnad för den skatt- och redovisningsskyldige. Här bortses från att ränte- och likviditetseffekter av mera underordnad betydelse kan uppkomma i vissa lägen. Den som är med i mervärdeskattesystemet fyller i själva verket en funktion som i fråga om mervärdeskatt kan anses motsvara den redovisningsskyldige uppbördsmannens. Beträffande sin inkomstskatteredovisning skall han sålunda varken ta upp utgående mervärdeskatt som intäkt (del av bruttointäkt) eller ingående mervärdeskatt som kostnad (del av omkostnader eller av avskrivningsunderlag). I affärsbokföringen hos den som är skatt- och redovisningsskyldig för mervärdeskatt måste verksamhetens resultatkonto följaktligen avSOU 1973: 16

slutas så att mervärdeskatten inte kommer att påverka vinsten enligt den skattskyldiges allmänna självdeklaration och rörelsebilaga i vare sig positiv eller negativ riktning. För konsumenten utgör mervärdeskatten däremot som redan berörts en kostnad. Det är hos honom skatten utan avdrag i sin helhet tas ut. Konsument i mervärdeskattesystemet är emellertid inte bara privatpersoner som sådana utan också näringsidkare och andra med verksamhet som inte medför skattskyldighet till mervärdeskatt. Som exempel på sådana yrkesmässigt verksamma näringsidkare kan nämnas producenter av biograffilm, filmuthyrare och biografägare. I sin inkomstskatteredovisning skall dessa verksamhetsutövare inom filmbranschen betrakta den ingående mervärdeskatt som belastar deras verksamhet som driftskostnad resp. underlag för värdeminskning.

2.2 Export För den som yrkesmässigt omsätter skattepliktiga varor och tjänster genom export gäller som nämnts att han inte skall debitera sin utländske kund någon mervärdeskatt trots att han själv är skattskyldig. Kunden kan nämligen inte lyfta av en sådan skatt genom avdrag för ingående mervärdeskatt, eftersom han inte är skattskyldig här i landet. Skatten skulle därför, om exportören debiterade en sådan, betyda en prishöjning med motsvarande belopp och därmed ett försämrat konkurrensläge. Någon utgående skatt finns därför inte att redovisa för exportören. För att exporten skall kunna ske till priser som inte påverkas av mervärdeskatt krävs emellertid att också exportören tillerkänns möjlighet att lyfta av sin egen ingående mervärdeskatt. Han är därför skattskyldig och har fullständig avdragsrätt, vilket i hans fall innebär rätt till restitution av ingående mervärdeskatt i exportverksamheten. Skattskyldigheten omfattar emellertid endast verksamhet som skulle medfört skattskyldighet om den i stället för export avsett omsättning inom landet. Om exempelvis en SOU 1973: 16

producent av biograffilm exporterar sin produkt medför sålunda exporten inte att skattskyldighet föreligger som skulle kunna medföra rätt till restitution av ingående skatt i producentverksamheten.

2.3 S. k. kvalificerade

undantag

För näringsidkare som inom landet omsätter vissa i förordningen om mervärdeskatt (MF) särskilt angivna, från skatteplikt undantagna varor och tjänster (kvalificerade undantag) föreligger skattskyldighet utan skatteplikt för den egna omsättningen av sådana varor och tjänster. Med skattskyldigheten följer emellertid i dessa fall rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt på alla förvärv av varor och tjänster för verksamheten. Som exempel på skattskyldiga med denna ställning kan nämnas tidningsföretag till den del företagets verksamhet avser omsättning av allmän nyhetstidning och transport till eller från utlandet. Båda dessa kategorier av företag har därför såväl fullständig avdragsrätt som från skatteplikt undantagen egen omsättning.

2.4 För filmbranschen skattebestämmelser

väsentliga

Enligt 7 § MF är vara skattepliktig om den inte är särskilt undantagen från skatteplikt. Vidare gäller enligt 10 § MF att tjänst är skattepliktig bl. a. när dem avser skattepliktig vara. Film är ett exempel på en i mervärdeskattesystemet skattepliktig vara och transport av film ett exempel på skattepliktig tjänst. Andra exempel på skattepliktig verksamhet (tjänst) är framkallning och kopiering av film, oavsett filrnslag. Upplåtelse av rätt till film som avser reklam, information och undervisning anses enligt 7 § MF som vara. Bestämmelsen omfattar emellertid enligt praixis inte upplåtelse av visningsrätten utan av upphovsrätten. Upplåtelse av visningsrättien anses inte som varuomsättning eller som annan skattepliktig prestation och utgör inget kvalificerat 211

undantag. Filmuthyrning medför därför in- ler annan som mot betalning ger filmföregen skattskyldighet. ställning i biograflokaler eller annan lokal Upplåtelse av rätt till biograffilm medför är sålunda inte skattskyldig till mervärdeej heller någon skattskyldighet. Upplåtaren skatt. Inte heller inträder skattskyldighet — filmuthyraren saknar därmed möjlighet när film visas i tv. Detta gäller generellt att lyfta av ingående mervärdeskatt i sin och oberoende av om visningen avser bioupplåtelse- eller uthyrningsverksamhet. Där- graffilm eller annan film. Biljettpriserna för kommer hans prestationer i princip att skall alltså bestämmas utan tillägg av utgåske till priser som i motsats till den skatt- ende mervärdeskatt. Gäller det visning av skyldiges inkluderar den ingående mervär- biograffilm inkluderar biljettpriset emellerdeskatt han själv fått erlägga. Å andra si- tid i princip den ingående mervärdeskatt dan skall han självfallet inte i likhet med som hänför sig såväl till föregående proden skattskyldige debitera sina kunder nå- duktions- och distributionsled som till filmgon utgående skatt. visarens egen icke skattepliktiga verksamUpplåtelse av visningsrätt till biograffilm het. innefattar i regel upplåtelse av en eller flera Det sagda kan sammanfattningsvis sägas filmkopior. I och för sig är en sådan upp- innebära att biljettpriserna i konsumentledet låtelse att anse som uthyrning av skatte- principiellt sett inkluderar all ingående merpliktig vara och skulle därför medföra skatt- värdeskatt på biograffilm i produktions-, skyldighet för upplåtaren. Uthyrningen bör distributions- och visningsleden i fråga om emellertid oftast anses ingå som ett under- film som framställs här i landet. En annan ordnat led i upplåtelsen av rätten till filmen sak är att prissättningen i verkligheten av och medför då skattskyldighet endast i den skilda orsaker, bl. a. till följd av priskänsligmån omsättningen av denna rätt gör det. heten inom branschen, måhända inte kan Självfallet medför däremot överlåtelse i yr- sättas så, att ingående skatt kan övervältras kesmässig verksamhet av en filmkopia med på konsumenterna. äganderätt men utan samband med upplåBeträffande importerad biograffilm avtelse av visningsrätt, att skattskyldighet in- sedd för visning för allmänheten tas merträder på samma sätt som vid omsättning av värdeskatten ut vid gränsen. Detta sker i annan skattepliktig vara. särskild ordning, nämligen enligt samma I exportsammanhang leder dessa beskatt- regler som för tull. Också denna skatt komningsprinciper i fråga om biograffilm till att mer emellertid i princip att inbakas i det utförsel av filmkopior i flertalet fall torde biljettpris konsumenten har att betala för få anses ingå som underordnat led i omsätt- visningen. Införsel av en filmkopia till Svening av en visningsrätt. Exporten medför då rige med eller utan samband med upplåingen skattskyldighet som ger möjlighet till telse av visningsrätt behandlas sålunda som avlyftning av ingående mervärdeskatt. införsel av skattepliktig vara. Skatten beräkSker exporten av en filmkopia utan sam- nas på grundval av råfilms- och laboratoband med upplåtelse av visningsrätt, exem- riekostnaden för kopians framställning. pelvis i form av beställningsarbete som utDen sammanlagda effekten på biljettpriset förs av ett fristående filmtekniskt laborato- i nuläget av mervärdeskatten borde för den rium, inträder emellertid skattskyldighet för icke skattskyldiga filmbranschen principiellt den som framställer kopian. Denne kan där- sett vara beroende av antalet skattebelagda för i princip exportera kopian utan någon förvärv som görs i verksamhet före visningsingående skattebelastning och således billi- ledet. Ett företag som självt ombesörjer — gare än den som samtidigt upplåter visnings- förutom visning av biograffilm — distriburätten. tion och produktion av sådan film borde För den som yrkesmässigt visar film gäl- därför komma i ett bättre läge än den som ler vidare enligt 11 § MF att ej heller sådan anlitar utomstående för produktion och verksamhet är skattepliktig. Biografägare el- distribution. Det integrerade företaget be212

wSOU 1973: 16

höver nämligen inte ta ut den biljettprishöjande skatt på mervärdet vid intern omsättning i produktions- och distributionskedjan som den icke integrerade företagaren nödgas göra under i övrigt likartade förutsättningar. I verkligheten torde emellertid med hänsyn till branschens sätt att driva sin verksamhet en sådan skillnad i nuläget mellan integrerade och icke integrerade företag knappast föreligga. Bägge företagstyperna utför nämligen samma distributiva uppgifter och köper exempelvis transporttjänster från utomstående företag.

SOU 1973: 16

3 Tänkbara principiella lösningar

3.1 Allmänna synpunkter Som framgått ligger fördelen för den som är skatt- och redovisningsskyldig enligt MF i möjligheten till fullständig avlyftning av mervärdeskatt i alla de produktions- och distributionsled som omfattas av skattskyldigheten. Den ingående mervärdeskatten på investeringar och anskaffningar av omkostnadsnatur utgör därför ingen kostnad i den skattskyldiges verksamhet. Att detta ställer den skattskyldige i förmånligare läge än den som står utanför mervärdeskattesystemet torde i regel vara odiskutabelt när kunden har rätt till avdrag för ingående skatt. Detta tar sig uttryck bl. a. i att åtskilliga näringsidkare och verksamhetsutövare hemställt och alltjämt hemställer om s. k. frivilligt inträde som skattskyldiga i mervärdeskattesystemet. Sådant inträde kan under vissa förutsättningar medges med stöd av 2 § tredje stycket MF. Ur konsumentens-biografbesökarens synvinkel skulle en mervärdeskatt på biljettpriset naturligtvis på oförändrade villkor i övrigt te sig mindre fördelaktig. Biljettpriset bör nämligen i så fall schematiskt uttryckt höjas med skatten på mervärdet. Höjningen motsvarar skillnaden mellan å ena sidan det nya lägre biljettpris före skatt, som i princip bör följa av rätten till avdrag för ingående skatt, med tillägg av utgående skatt på det nya lägre biljettpriset, och å andra sidan det biljettpris som fastställs 214

utan skatteavdrag och utan skattetillägg. I sammanhanget kan inskjutas att man på olika håll utomlands har verksamheter inom nöjesområdet inordnade i mervärdeskattesystemet. Det finns emellertid exempel också på motsatsen. Beroende på bl. a. skilda länders något olika tekniska utformning av mervärdeskatten och andra förhållanden är verksamhet inom filmbranschen sålunda skattetekniskt inte behandlad på samma sätt överallt. Inom EEC-området tillämpar när detta skrivs exempelvis Tyskland differentierade skattesatser, något som i princip inte förekommer hos oss. Den tyska skattesatsen utgör hälften av full skattesats i fråga om upplåtelse av rätt att förfoga över film och att visa den liksom beträffande själva filmförevisningen. Någon motsvarande skattesatsreduktion finns däremot inte i andra led av produktions- och distributionskedjan på området. Inom Norden gäller i Danmark att verksamheter inom nöjesområdet, bl. a. filmförevisningar, inordnats i mervärdeskattesystemet. Här är fullt ut fråga om samma villkor som för annan verksamhet som medför skattskyldighet. I Norge gäller däremot beträffande biograffilm samma regler som hos oss. Utan att i och för sig värdera eventuella för- och nackdelar för biograffilmsbranschen av att införas i mervärdeskattesystemet skall några mera tekniskt betonade synpunkter ges på detta problem. Att värderingar SOU 1973: 16

inte skall göras innebär emellertid självfallet begreppet i MF. Där talas nämligen om ej att i redogörelsen skulle innefattas sådant skattskyldighet för omsättning i yrkesmässom ur skatteteknisk synvinkel från formell sigt bedriven verksamhet av skattepliktig eller praktisk synpunkt inte kan anses god- eller genom kvalificerat undantag från skattagbart med hänsyn till den nuvarande mer- teplikt undantagen vara eller tjänst. En naturlig gränsdragning finns därmed som utan värdeskattens utformning. svårighet kan ges tillämpning även i fråga Om mervärdeskatt skulle införas inom om biograffilm. Den bör därför av skattebiograffilmsbranschen är utgångspunkten att tekniska och rent praktiska skäl i en tänkt vi fr. o. m. år 1971 har en generell skatteny skattesituation givetvis gälla som gräns sats på 15 % av beskattningsvärdet. Detta mellan sådan verksamhet inom biograffilmsmotsvarar som förut nämnts ett skattepåslag branschen som skulle medföra skattskyldigav 17,65 % på priset före skatt. Vidare het och sådan som skulle falla utanför merfinns en specialregel om reducering av fullt värdeskattesystemet. beskattningsvärde i vissa fall till 60 % (60 En sådan gränsdragning utesluter på ett %-regeln), motsvarande en skattesats av 9% från skatteteknisk synpunkt riktigt sätt från eller ett skattepåslag av 9,89 %. Slutligen skattskyldighet endast den som driver verkfinns ytterligare en reduceringsregel, nämsamhet avseende biograffilm som inte är ligen till 20% (20%-regeln) av fullt beyrkesmässig, exempelvis hobbyverksamhet i skattningsvärde, motsvarande skattesatsen klubbar och liknande, rent privata kaba3 % och skattepåslaget 3,09%. Formellt sett är skattesatsen emellertid i samtliga réer och varietéer m. m. Detta gäller även dessa fall 15 % och någon differentierad om verksamheten till äventyrs drivs i en skattesats är det sålunda inte fråga om. biograflokal vars innehavare är avgiftsplikAnledning kan inte anses föreligga att vid tig till Svenska filminstitutet. Inom meren eventuell utvidgning av mervärdeskatten värdeskattesystemets ram skulle däremot till biograffilmen frångå den principiella falla all biograffilmsförevisning mot betaluppbyggnaden av skatten i detta hänseende. ning, exempelvis biografföreställning, filmEn annan naturlig faktor att räkna med förevisning på nattklubb, kabaré, varieté, i sammanhanget är att också MF:s allmän- danstillställning och tivoli. En tanke är att grunda gränsdragningen na regler om skattskyldighet och avdragsrätt mellan filmverksamhet som medför skattbör komma till användning om mervärdeskyldighet och annan filmverksamhet på den skatten utvidgas till biograffilmsbranschen. nyss antydda avgiftsplikten till filminstitutet. Sådana ändringar bör därför i princip endast vidtagas i MF som innebär en utvidg- Av det tidigare sagda framgår emellertid att ning av skattepliktsreglerna eller av reglerna tämligen avsevärda ingrepp i MF:s konom kvalificerade undantag. MF bör sålunda struktion i så fall måste vidtas. I en promeinte belastas med specialanordningar för moria avstås därför från att närmare analydenna bransch. Föreligger dessutom behov sera denna tanke. Utgångspunkten bör som av särskilda anordningar av något slag som nämnts vara att en eventuell utvidgning av inte rör skattskyldighet, avdragsrätt, skatte- skattens tillämpningsområde bör genomföras plikt eller undantag bör även dessa därför med bibehållande i princip av skattens konutformas i direkt anslutning till förefintliga struktion. Beträffande tv:s verksamhet gäller att anordningar inom MF, exempelvis till 60%denna överhuvudtaget inte medför skattskylregeln. dighet. En utvidgning av mervärdeskattens När man använder termen biograffilmstillämpningsområde till att omfatta biografbranschen eller biograffilmsområdet måste film utgör inget skäl för skattebeläggning på ett eller annat sätt klargöras vad som av tv. Skattefrihet bör därför generellt likåsyftas. Detta problem löses emellertid så som hittills gälla för all filmvisning i detta att säga automatiskt genom den teknik som medium. Skattskyldighet kan dock i och för bestämt utformningen av skattskyldighetsSOU 1973: 16

sig införas för all omsättning av biograffilm påbyggnadsprincip». Detta innebär för biot. o. m. ledet före tv. Tv skulle då utan rätt graffilmsbranschen att skatteredovisningen till avdrag för ingående skatt ha att betala måste ske på grundval av avräkningsnota sådan till sin filmleverantör. som upprättas av »köparen». Ett sådant förDärmed är gränsdragningen mellan film- faringssätt är emellertid förutsett i MF och verksamhet som medför skattskyldighet och tillämpas av lantbrukarna i fråga om leveannan filmverksamhet i princip angiven. Av ranser exempelvis av mjölk till mejerier. Vid praktiska skäl torde en sådan lösning så- mervärdebeskattning av biograffilmsbranlunda vara att föredra framför andra tänk- schen kan växelverkan mellan in- och utbara gränsdragningar exempelvis mellan bio- gående skatt vid tillämpning av omvänd pågrafföreställningar i därför avsedda lokaler byggnadsprincip anges på sätt som framgår och andra biografföreställningar eller, som av punkterna 1—5 i det närmast följande. nämnts, på grundval av avgiftsplikten. En 1. Mervärdeskatt tänks i samtliga led gränsdragning som grundas på typ av lokal utgå med 17,65 %, dvs. med full skattesats. torde medföra olika åtgärder från verksamDenna skatt tas sålunda i slutledet ut på hetsutövarnas sida i syfte att nå den för biljettpriserna och utgör filmvisarens utgådem i beskattningshänseende lämpligaste beende skatt. Härtill kommer självfallet utgådömningen av lokalfrågan. Det skulle ur ende skatt på eventuell verksamhet som principiell synvinkel också te sig betänkligt redan nu är skattebelagd, exempelvis viss om av två likartade verksamheter den ena varuförsäljning. var inordnad i mervärdeskattesystemet och Filmvisarens ingående avdragsgilla skatt den andra jämställdes med konsument. Att beräknas med ledning av det belopp han i stället låta skattskyldigheten till mervärdehar att betala till filmuthyraren för rätten skatt vara beroende av om avgiftsplikt till att visa filmen. Skatten motsvarar under de filminstitutet föreligger eller ej ter sig också givna förutsättningarna ett tillägg av av liknande skäl mindre lämpligt. 17,65 % på detta belopp och inbetalas till En annan betydelsefull faktor i samband filmuthyraren. Till filmvisarens ingående med en eventuell skattebeläggning av bio- skatt kommer den redan nu förekommande graffilmsbranschen är intäktsflödet inom avdragsgilla ingående skatten och sådan f. n. branschen. I andra branscher kan i regel ej avdragsgill ingående skatt på investeringdock ingalunda alltid — redovisningen av ar och driftskostnader som blir avdragsgill mervärdeskatten ske enligt »påbyggnads- om filmvisaren blir skattskyldig för visprincipen». En vara tillverkas av produ- ningen. centen, prissätts och säljs till grossisten. Den 2. För filmuthyraren utgörs utgående sistnämnde prissätter i sin tur varan och skatt av det skattebelopp han erhåller från distribuerar den till detaljisten som efter ny filmvisaren, motsvarande sålunda dennes prissättning säljer den till konsumenten. avdragsgilla ingående skatt på filmhyran. Mervärdeskatten redovisas av varje led med Om filmuthyraren driver även annan verkskillnaden mellan utgående och ingående samhet än filmuthyrning som medför skattskatt. Inom biograffilmsbranschen däremot skyldighet, skall han givetvis liksom f. n. överlämnas i regel filmen till filmvisaren också redovisa för utgående skatt på sådan utan något i kronor fastställt pris. Filmvi- verksamhet. saren är i stället enligt avtal skyldig att beFilmuthyrarens avdragsgilla ingående skatt tala viss filmhyra till filmuthyraren. Hyran motsvaras av skatten på belopp som filmutgör en procentuell andel av de biljettinuthyraren har att betala till producent eller täkter som återstår när avgiften till filmimportör och skatten på gjorda förvärv institutet avdragits. Filmuthyraren betalar i både investeringar och driftskostnader — sin tur viss del av sin bruttointäkt till proförutom för filmuthyrning för all annan ducenten. Man skulle i mervärdeskattesamverksamhet som medför skattskyldighet. manhang här kunna tala om en »omvänd 3. Producentens utgående skatt är be216

SOU 1973: 16

loppsmässigt identisk med det skattebelopp han erhåller från filmuthyrare och som beräknas på belopp som han avtalsenligt erhåller såsom sin andel av influtna bruttofilmhyror. Härtill kommer i förekommande fall utgående skatt på egen omsättning i annan verksamhet som medför skattskyldighet, exempelvis uthyrning av apparater, inspelning av reklamfilm och undervisningsfilm, upplåtelse av upphovsrätten till sådana filmer, varuförsäljning m. m. Den ingående skatten utgörs i producentledet av den skatt som producenten har att erlägga på förvärv för sin verksamhet som i sin helhet torde komma att medföra skattskyldighet. 4. I fråga om exporterad biograffilm får exportören rätt till restitution av all den ingående skatt som är hänförlig till framställning och tillhandahållande av sådan film. Någon utgående skatt blir det som redan framgått däremot inte fråga om vid export. 5. Importören av biograffilm får en utgående skatt av i princip samma typ som den en producent har att redovisa. Den ingående skatten däremot utgörs av mervärdeskatt som tullen tar ut och grundas på tullvärdet.

3.2 Olika alternativ Självfallet kan ett flertal skilda tekniska lösningar i och för sig vara tänkbara i samband med en utvidgning till biograffilmsbranschen av mervärdeskattens tillämpningsområde. Med hänsyn till redan redovisade materiella och formella synpunkter torde antalet praktiskt möjliga alternativ emellertid vara starkt beskuret. Det är mot denna bakgrund som antalet alternativ här begränsats till fyra. Alternativ 1 Redogörelsen under punkterna 1—5 i det närmast föregående gäller en lösning av frågan om mervärdeskatt på biograffilmsbranschen som innebär att branschen i skattehänseende jämställs med vilken annan skatSOU 1973: 16

tepliktig bransch som helst. En sådan utvidgning av mervärdeskattens tillämpningsområde som kan kallas alternativ 1 avser sålunda en i alla led fullt genomförd skattskyldighet. Alternativet omfattar därför även producenter, filmuthyrare och fitmvisarc som inte omfattas av den nyss behandlade »omvända påbyggnadsprincipen». För dessa utomstående gäller i stället sedvanlig fakturering och skatteredovisning i led efter led enligt »påbyggnadsprincipen». I det föregående understryks att en utvidgning av mervärdeskattens tillämpningsområde bör ske inom ramen för MF:s allmänna uppbyggnad. Om denna linje följs säger det sig självt att alternativ 1 är den metod som ger staten den största skatteintäkten av tänkbara alternativ under i övrigt lika förutsättningar med hänsyn till antalet biografbesök, prissättning, investeringar och omkostnader. Alternativ 2 Mervärdeskatten utgör som nämnts i regel 15 % av beskattningsvärdet. Som redan framgått finns emellertid ett par s. k. reduceringsregler. Dessa tillämpas i fråga om särskilda tjänster. Sålunda gäller vid exempelvis servering i därför avsedd lokal den s.k. 60%-regeln. Denna regel ger samma resultat som om skattesatsen utgjort 9 % av hela beskattningsvärdet motsvarande ett skattetillägg av 9,89 % på priset före skatt. Enligt den s. k. 20 % -regeln som också berörts tidigare utgör motsvarande procenttal vid omsättning av vissa särskilt angivna konstruktionstjänster 3 resp. 3,09 %. Båda reduceringsreglerna gäller endast utgående omsättning av de ifrågavarande tjänsterna. Avdrag för ingående skatt sker sålunda enligt de allmänna reglerna med de belopp som leverantörsfakturan utvisar eller som erlagts vid kontantköp, dvs. i regel enligt ett skattepåslag av 17,65 % på priset före skatt. Från skatteteknisk synpunkt finns intet som hindrar att någon av reduceringsreglerna utvidgas till att avse även visning av biograffilm. Ett sådant förfarande kan här kallas alternativ 2. Ur statens synvinkel medför en utvidg217

ning enligt detta alternativ av mervärdeskattens tillämpningsområde självfallet mindre skatteintäkter än enligt alternativ 1.

samheten då denna endast delvis medför skattskyldighet. Biograffilmsverksamheten överförs endast i räkenskaperna från konto för icke skattepliktig verksamhet till sådant för verksamhet som medför skattepliktighet. Avdrag för ingående skatt på förvärv i denna verksamhet får i fortsättningen ske i redovisningen för mervärdeskatt och inte längre i inkomstberäkningen för allmän självdeklaration till ledning för inkomsttaxering. Utanför skattskyldighetsområdet faller därefter i flertalet företag med blandad verksamhet endast lokaluthyrning och annan fastighetsförvaltning vilket måhända kan sägas t. o. m. utgöra en förenkling. Utgående skatt på annat än biograffilm tas i detta alternativ även i fortsättningen ut på samma sätt som nu.

Alternativ 3 Som framgått ger de båda föregående alternativen staten nya skatteintäkter under förutsättning att summa utgående skatt överstiger den ingående. Ett annat tänkbart sätt att utvidga mervärdeskattens tillämpningsområde till biograffilmsbranschen är att införa bestämmelser som i jämförelse med de nämnda alternativen innebär skattebortfall för staten. Denna lösning, alternativ 3, kan utformas så att biograffilmsbranschen görs skattskyldig på samma sätt som exempelvis skeppsvarv eller företag som ger ut allmän dagstidning. Biograffilm måste i så fall införas i MF bland de kvalificerade undantagen från skatteplikt. Undantagsbestämmelsen Alternativ 4 måste vidare inordnas i MF på sådant sätt I produktions- och distributionskedjan torde att inte bara den som är verksam inom producentledet i relation till sin omsättning branschen utan även alla leverantörer av vara tyngst belastat av ingående mervärdevaror och tjänster till denna får rätt till skatt. Detta led torde även i större utsträckfullständig avlyftning av ingående mervärde- ning än övriga inom biograffilmsbranschen skatt. Någon utgående skatt skall branschen driva verksamhet som redan enligt gällande däremot inte redovisa vid omsättning av rätt medför skattskyldighet. Som exempel biograffilm. Avlyftningen får därför inom kan här nämnas filmtekniska arbeten av branschen formen av restitution av ingående olika slag, produktion av reklamfilm och skatt på investeringar och driftskostnader. informationsfilm, apparatuthyrning och vaAlternativet är från teknisk synpunkt täm- ruförsäljning. En speciell variant av alternaligen lätthanterligt inte endast för renodlade tiv 3 utgör därför med hänsyn till producentbiograffilmsföretag utan också för alla de ledets särskilda ställning en tänkbar lösning filmföretag som inte uteslutande ägnar sig på problemet att åstadkomma en praktiskt åt biograffilm. Eftersom det endast är bio- användbar metod för utvidgning av mergraffilm som avses i sammanhanget bör före- värdeskattens tillämpningsområde till biotagens övriga verksamhetsgrenar i princip graffilmsbranschen . inte beröras av de nya skattebestämmelserna. Alternativet, här kallat alternativ 4, går Sådan sidoverksamhet är exempelvis verk- ut på att skattskyldigheten till mervärdeskatt samhet som avser reklamfilm, undervisnings- för verksamhet som avser biograffilm befilm, varuförsäljning och apparatuthyrning. gränsas till producentledet. SkattskyldigheEn lösning enligt denna linje försvåras inte ten innebär rätt till fullständig avlyftning nämnvärt av att ett företags totala verksam- i form av restitution av all ingående skatt het måste uppdelas på sådan verksamhet i biograffilmsverksamheten. Någon utgående som medför skattskyldighet utan utgående skatt på tillhandahållandet av biograffilm skatt och annan verksamhet. Företaget är skall däremot inte förekomma. redan enligt gällande rätt nödsakat att göra Distributions- och visningsleden behanden i princip likartad uppdelning vid be- las enligt alternativ 4 på samma sätt som räkning av avdrag för ingående skatt på nu. Detta innebär att man i dessa led motförvärv som är gemensamma för hela verk- tar och omsätter biograffilm utan att själv 218

SOU 1973: 16

ta ut någon mervärdeskatt eller debiteras någon sådan av producent eller importör. För att åstadkomma konkurrensneutralitet mellan inhemsk produktion och import av biograffilm måste emellertid även importören av sådan film göras skattskyldig enligt alternativ 4. Därmed kan han få restitution av den — i flertalet fall jämförelsevis obetydliga — mervärdeskatt han vid importen betalar till tullen. Ytterligare alternativ och varianter är som redan framhållits tänkbara. Alternativen 1—4 är emellertid i och för sig tekniskt genomförbara inom ramen för MF och detta utan besvärande komplikationer av formell art eller i praktiska hänseenden. Avsikten är inte att här göra några värderingar. Den användning av skattesystemet enligt det ena eller andra alternativet som beskrivits i det föregående kan självfallet diskuteras också från åtskilliga andra aspekter än de skattetekniska. En sådan är gränsdragningen mellan film och andra yttringar av nöjesverksamhet och motiveringen varför den ena verksamheten skall vara inordnad i mervärdeskattesystemet men inte den andra.

SOU 1973: 16

4 Kvantitativa aspekter

4.1 Principiella synpunkter I den allmänna debatten har vid skilda tillfällen beräkningar gjorts av de statsfinansiella konsekvenser som biograffilmens införande i mervärdeskattesystemet skulle föra med sig. Vanligen utgår man därvid från att filmbranschen kommer att säga upp filmavtalet om mervärdeskatt införs. Med hänsyn till den senast gjorda ändringen i filmavtalet kan denna utgångspunkt för analysen förefalla motiverad och skall användas också här. Därefter brukar statens skatteinkomster anges till 17,65 % av omsättningen på biograferna. Detta förfarande är dock alltför schablonmässigt, främst av det skälet att den ingående mervärdeskatt som filmbranschen i nuläget betalar skulle bli avdragsgill och därigenom komma att reducera skatteinkomsterna i betydande omfattning. Även andra faktorer bör nämnas. Den första fråga som bör ställas är om mervärdeskatten kommer att medföra kostnadsökningar inom filmbranschen. Om så blir fallet är det troligt att dessa kommer att drabba konsumenterna i form av prishöjningar på biografbiljetter. Detta i sin tur kan få negativa konsekvenser på efterfrågan, vilket i så fall rycker undan grunden för den ovannämnda procentberäkningen. Också storleken på den ingående mervärdeskatten är beroende av efterfrågeutvecklingen. Minskar efterfrågan på biograf220

biljetter leder detta till minskade investeringar och överhuvudtaget troligen till en allmän återhållsamhet med utgifter av skilda slag. Den ingående mervärdeskatten minskar därvid, vilket med en given omsättning i biografledet innebär att den totala mervärdeskatt branschen betalar kommer att öka. Slutligen bör nämnas att ett ganska stort antal biografer har en omsättning understigande 10 000 kr per år och blir därför inte redovisningsskyldiga för mervärdeskatt. För andra biografer kan principiellt gälla att i händelse av att mervärdeskatt införs på biograffilm en reducerad verksamhet bleve ekonomiskt motiverad, nämligen om biografens omsättning därigenom skulle understiga nämnda gräns. De dynamiska aspekter som här nämnts blir aldrig föremål för analys i den allmänna debatten. Det är emellertid lika uppenbart att de har betydelse för beräkningarna som det är klart att de knappast låter sig kvantifieras med någon större precision. Detta hindrar inte att tänkbara konsekvenser nämns och att i varje fall deras riktning antyds. Så har också skett längre fram i dessa beräkningar. I ett avseende är emellertid analyserna i den allmänna debatten helt orealistiska, nämligen när den ingående mervärdeskatten utesluts. Storleken av denna skatt för olika distributionsled skall därför närmast granskas. Beräkningarna har därvid gjorts med utgångspunkt i det maSOU 1973: 16

terial som insamlats för den ekonomiska studien.

4.2 Ingående mervärdeskatt hos biograferna Den ingående mervärdeskattens storlek i biografledet har skattats på ett stickprov av 60 avgiftspliktiga och 40 icke-avgiftspliktiga biografer. För de förra avser beräkningarna ett genomsnitt av åren 1965 t . o . m . 1968. För att reducera effekten av efterfrågesvängningarna har uppskattningen gjorts fölen fyraårsperiod. För icke-avgiftspliktigaa biografer har beräkningarna gjorts på material avseende år 1969, vilket är det enda år för vilket uppgifter insamlats. För detta år inkluderar uppgivna kostnader även mervärdeskatten, men härtill har hänsyn tagits ts i beräkningarna. Den använda metodiken går ut på att tt beräkna hur stor den ingående mervärde,_ skatten är i relation till influtna biljettintäkter. Om denna procentsiffra är känd, och h ingen hänsyn behöver tas till dynamiskaa aspekter, så kan beräkningarna av skattens 1S storlek enkelt framskrivas till önskvärd .d framtida tidpunkt. Metoden bygger på det n antagandet att relationen mellan den ingåen1_ de mervärdeskatten — eller rättare viss typ av resursanskaffning — och intäkterna är ir konstant. Detta antagande är förenklat men ,n avvikelserna torde dock icke vara alltför jr stora. LlDe kostnader vilka i nuläget skulle inklurt dera mervärdeskatt har adderats för vart sr och ett av undersökningsåren och därefter satts i relation till respektive års biljettinntäkter brutto. Det genomsnittliga procentittalet för de fyra undersökningsåren har seedan använts för framräkning av den totala la mervärdeskatten för samtliga avgiftspliktiga >a biografer. Motsvarande förfaringssätt har ar använts för icke-avgiftspliktiga biografer, :r, varvid dock kostnaderna reducerats med id hänsyn till att uppgivna kostnader inkludeerar mervärdeskatt. Följande kostnadsposter har som mervärdeskattepliktiga: SOU 1973: 16

betraktats its

Annons- och övriga reklamkostnader Frakter netto, dvs. efter avdrag av filmuthyrarnas kreditnotor Reparation och underhåll Allmänna omkostnader Investeringar I dessa kostnadsposter finns inslag av icke-skattepliktig karaktär, t. ex. frimärken och telefon. Dessutom medför reparationer och investeringar ibland att reduceringsregeln kommer till användning, dvs. skattepåslaget blir 9,89 i stället för 17,65 %. Enda möjligheten att ta hänsyn härtill är att granska de enskilda företagens fakturor. 0

...

Med här använd metodik uppgår tor avgiftspliktiga biografer den sökta genomsnittssiffran till 12,9 % för åren 1965 t. o. m. 1968. För icke-avgiftspliktiga biografer gav skattningar för år 1969 vid handen att kostnaderna för mervärdeskattepliktiga resursanskaffningar uppgick till 15,8 % av biljettintäkterna. Med utgångpunkt i nämnda procentsiffror kan den ingående mervärdeskatten för biograferna beräknas. För spelåret 1970/71 uppgick biljettintäkterna för avgiftspliktiga biografer till ca 157 mkr och för icke-avgiftspliktiga biografer till ca 21 mkr. Tar man 12,9 respektive 15,8 % av dessa belopp finner man, att mervärdeskattepliktiga resursanskaffningar bör ha uppgått till 23,5 mkr. På dessa utgifter utgår mervärdeskatt om 17,65 % vilket ger en ingående mervärdeskatt i biografledet på approximativt 4,2 mkr.

4.3 Ingående mervärdeskatt hos filmuthyrarna Den ingående mervärdeskatten som filmuthyrarna betalar är ytterst svår att beräkna eftersom olika företag använder skilda redovisningsmetoder samtidigt som företagen sinsemellan är mycket heterogena. Därtill kompliceras uppgiften av det stora bortfallet (jfr avd. I, kap. 7) i undersökningen. Ett försök till beräkning av den ingående mervärdeskattens storlek har dock gjorts genom en granskning av de i undersöknings221

materialet uppgivna kostnaderna. På grund av nämnda svårigheter har uppskattningar i stor utsträckning måst tillgripas. De kostnader hos filmuthyrarna som ger upphov till mervärdeskatt kan indelas i fyra grupper: Kopiekostnader (om kopiorna framställs i Sverige) Premiär- och stödannonsering Kostnader som debiteras biograferna (reklam och frakter) Allmänna omkostnader För de amerikanska bolagen gäller att moderbolagen i regel svarar för kopiekostnaderna, vilka därför inte ens kommer fram i dotterbolagens redovisningar. För fristående svenska filmuthyrare torde förhållandet vara likartat, dvs. producenten står för kopiekostnaderna. Undantag kan dock finnas. I beräkningarna har inga kopiekostnader medtagits, vilket innebär en underskattning av den ingående mervärdeskattens storlek i den utsträckning som kopior framställs i Sverige. Beträffande premiär- och stödannonseringen gäller för de amerikanska bolagen att moderbolagen i regel står för kostnaderna, vilka brukar avräknas »direkt», dvs. genom minskning av den andel av intäkterna som skall krediteras moderbolagen. Baserat på de uppgifter som redovisas i kap. 7 torde, med hänsyn till kostnadsutvecklingen sedan undersökningen genomfördes, kostnaderna för premiär- och stödannonsering uppgå till ca 400 tkr per år och bolag. Om man antar att denna siffra gäller för även de integrerade bolagen, så skulle ca 10-talet filmuthyrare kunna antas ha en årlig premiär- och stödannonsering av denna omfattning. Om därtill läggs uppskattningsvis ca 15-talet fristående filmuthyrare som genomför premiär- och stödannonsering till ett belopp av gissningsvis 25 tkr per år och bolag, så skulle den totala annonskostnaden för filmuthyrarna uppgå till approximativt 4,5 mkr per år. Sådana utgifter som filmuthyrarna debiterar biograferna bör helst inte medtagas alls vid beräkning av filmuthyrarnas ingåen222

de mervärdeskatt. Dessa utgiftsslag återfinns som kostnader i biografernas redovisningar och har följaktligen redan påverkat beräkningarna i biografavsnittet. All biografreklam (jfr framställn. i avd. I, kap. 4) har därför exkluderats i beräkningarna. Däremot har icke fraktkostnaderna kunnat frånräknas eftersom materialet inte möjliggör en uppdelning på lokaltransporter i Stockholm (vilka bör medtagas) och frakter från Stockholm till landsorten. Dessa senare fraktkostnader har därför dubbelräknats i beräkningarna men felet torde vara av helt underordnad betydelse. Även beträffande posten »allmänna omkostnader» har avgränsningsproblem uppstått. De amerikanska bolagens redovisningar är dock i allmänhet mycket specificerade, varför problemen begränsats till sådana poster som resor, representation etc, dvs. kostnader som innehåller både skattepliktiga och icke-skattepliktiga varor respektive tjänster. I dessa fall har kostnaderna medtagits i sin helhet. Det därvid uppkomna felet går ej att uppskatta, men det torde inte ha någon större betydelse med tanke på att totalkostnaderna är ganska små i relation till övriga skattepliktiga resursanskaffningar inom branschen. Beräkningarna bygger i huvudsak på de uppgifter som lämnats av de amerikanska bolagen. Därvid har de »allmänna omkostnaderna» — bland vilka fraktkostnaderna inkluderats — hos dessa bolag satts i relation till influtna filmhyror, och det så erhållna relationstalet har använts för att göra en uppräkning för hela branschen. Av tabell 7.1 i avd. I framgår att »momsbelagda allmänna omkostnader» för undersökningsåren varierar mellan ca 60 och ca 77 tkr. I relation till bruttointäkterna uppgår dessa kostnader till genomsnittligt ca 1,6 % för hela perioden. Till följd av redovisningsprinciperna hos de amerikanska bolagen kan man förmoda att dessa omkostnader realiter svarar för en något större andel av intäkterna. Här har därför använts siffran 2 % av bruttofilmhyrorna. För spelåret 1970/71 inspelade avgiftspliktiga biografer 157 mkr och icke-avgiftspliktiga bioSOU 1973: 16

grafer 21 mkr.1 Med en genomsnittlig filmhyra på 39 % för de förra och 25 % (jfr avd. I, kap. 7) för de senare biograferna erhålls bruttofilmhyror på ca 60 mkr. Av detta belopp skulle 2 % utgöra sådana allmänna omkostnader på vilka mervärdeskatt utgår. Tillsammans med kostnaderna för premiär- och stödannonsering, 4,5 mkr, erhålls således en total kostnadspost på ca 5,7 mkr på vilka mervärdeskatt bör beräknas, dvs. 17,65 % därav ger en ingående mervärdeskatt i filmuthyrarledet på approximativt 1 mkr.

4.4 Ingående mervärdeskatt hos producenterna För producenterna uppstår fyra grupper av resursanskaffningar vilka ger upphov till mervärdeskatt, nämligen: Möbler och rekvisita Råfilm och laboratoriearbeten Trailers och stillbilder Kopieframställning För samtliga filmer i undersökningsmaterialet för vilka kostnadsposterna särredovisats har ovanstående kostnadsslag beräknats. Den genomsnittliga kostnaden visade sig uppgå till 308 tkr. Eftersom filmerna inspelats under perioden 1963/64 t. o. m. 1968/69 har här antagits att kostnaderna stigit till genomsnittligt 350 tkr per år. Under spelåret 1970/71 inspelades 20 filmer. Om man antar att denna siffra någorlunda väl speglar den framtida inspelningsvolymen, så skulle mervärdeskattepliktiga resursanskaffningar kunna beräknas till ca 7 mkr. På dessa utgifter utgår mervärdeskatt om 17,65 %, vilket ger en ingående mervärdeskatt i produktionsledet på approximativt 1,3 mkr.

4.5 Den statsfinansiella

nettoeffekten

Den statsfinansiella nettoeffekten av att införa biograffilmen i mervärdeskattesystemet påverkas dels av de ökade skatteinkomster SOU 1973: 16

som staten finge i biografledet, dels av intäktsminskningar till följd av att branschen samtidigt finge avdragsrätt för den ingående mervärdeskatten. Storleken av denna framgår av beräkningarna ovan, vilka ger följande fördelning mellan skilda distributionsled: Biografledet Filmuthyrarledet Produktionsledet

4,2 mkr 1,0 » 1,3 »

Totalt för filmbranschen

6,5

»

Av de tidigare kommentarerna har framgått att osäkerheten i skattningarna i vissa fall är mycket stor. Ytterligare några förhållanden bör kommenteras. För biograferna, liksom för de producerande företagen, bör man räkna med att det tillkommer vissa kostnadsposter för den centralt administrativa verksamheten vilka borde ingå i underlaget för beräkningen av mervärdeskatten. Undersökningsmaterialet är dock icke tillräckligt specificerat för att genomföra en uppskattning av den ingående mervärdeskatten på dessa anskaffningar. Helt allmänt kan dock sägas att i biografledet torde den övervägande delen av kostnaderna vara fördelade på biograferna. För de stora biografkedjorna måste man dock räkna med att den centrala verksamheten också ger upphov till ingående mervärdeskatt av viss storlek. I vissa fall torde därför här gjorda beräkningar utgöra underskattningar av den verkliga storleken på den ingående mervärdeskatten. Såsom framhållits tidigare vidlåds beräkningarna avseende filmuthyrarledet av den största osäkerheten. Liksom för biografledet torde därvid gälla att angiven uppskattning av den ingående mervärdeskatten är för lågt beräknad. Beräkningarna av mervärdeskattens storlek i produktionsledet förefaller förhållandevis tillförlitliga. Variationerna kan dock bli stora beroende på växlingarna i inspelningsvolym. Eftersom beräkningarna gjorts på inspelningsvolymen för 1970/71 gäller 1 Hänsyn till speciellt avgiftsbefriade biografer har icke tagits.

för produktionsledet liksom för de båda öv- skyldiga för mervärdeskatt. Hur stor andel riga leden att den ingående mervärdeskatten av de 3,2 mkr som i alternativ 1 beräknats troligtvis beräknats något i underkant. inflyta från icke-avgiftspliktiga biografer Om omsättningen för spelåret 1970/71 kan hänföras till företag som omsätter även fortsättningsvis används som beräk- mindre än 10 000 kronor per år? De ickeningsunderlag, så kan den statsfinansiella avgiftspliktiga biograferna torde i nuläget nettoeffekten grovt beräknas till de belopp ha ytterst små ingående mervärdeskatter. som angivits i nedanstående uppställning. Dessa biografer får inte heller någon kostHänsyn till dynamiska aspekter har icke ta- nadslindring motsvarande de avgiftspliktiga gits vid dessa beräkningar. biografernas bortfall av avgiften till Svenska I uppställningen har nettoeffekten beräk- filminstitutet. Mervärdeskatten skulle därnats för samtliga tidigare nämnda alterna- för drabba dessa biografer hårdare än övtiv. Det andra alternativet har uppdelats i riga biografer. Kan de icke-avgiftspliktiga 2 a (9 % mervärdeskatt) och 2 b (3 % mer- biograferna överhuvud överleva? Tvingas de värdeskatt). Med här gjorda beräkningar av reducera verksamheten i sådan omfattning den ingående mervärdeskattens storlek skul- att omsättningen sjunker under 10 000 krole ett fullständigt införlivande av biograf- nor? I hur hög grad kommer det i tabellen filmen i mervärdeskattesystemet medföra ett redovisade tillskottet på 3,2 mkr att redutillskott till statskassan på drygt 20 mkr. ceras och därmed också den statsfinansiella Med tillämpning av 60-procentsvarianten av nettoeffekten? alternativ 2 bleve tillskottet till statskassan Ungefär hälften av de avgiftspliktiga bioknappt 10 mkr. Den andra varianten av al- grafernas omsättning faller på integrerade ternativ 2 skulle för filmbranschen som hel- biografer. För de integrerade bolagen gäller het medföra en inkomstförstärkning på att biografavgiften i nuläget enbart delvis drygt 1 mkr och alternativ 3 en inkomst- utgör en kostnad, eftersom bolagen via sina förstärkning på ca 6,5 mkr. Alternativ 4 filmproduktioner och utdelningen från filmskulle också ge en inkomstförstärkning på institutet får en icke obetydlig restitution. drygt 1 mkr, men såsom framgått av den ti- I detta avseende drabbas de integrerade bodigare redogörelsen skulle denna komma en- lagen hårdare än t. ex. en ointegrerad biobart filmproducenterna tillgodo. grafkedja av att mervärdeskatt införs. (LikSåsom tidigare nämnts medför en så om- som att integrationen i nuläget gynnar de fattande förändring som införande av mer- integrerade bolagen.) Samtidigt gäller att de värdeskatt dynamiska aspekter, vilka gör integrerade biograferna som grupp betrakalla beräkningar högst osäkra. Några exem- tade har en större investeringsvolym, och pel skall avslutningsvis ges. därmed en större ingående mervärdeskatt, Biografer med en omsättning understi- än övriga biografer. Särskilt markant blir gande 10 000 kronor är icke redovisnings- denna skillnad vid jämförelse med friståen-

Specifikation

+ Skatt fr. avg.pl. biografer + Skatt fr. icke-avg.pl. biografer

Mervärdeskattealternativ 1

2a

2b

23,6

14,1

4,7

—

—

6,5

1,3

3,2

1,9

0,6

= Summa skatteuttag i konsumentledet — Ing. mervärdeskatt

26,8 6,5

16,0 6,5

5,3 6,5

= Statsfinansiell nettoeffekt

+ 20,3 mkr

+ 9,5 mkr — 1,2 mkr — 6,5 mkr •—1,3 mkr SOU 1973: 16

de biografer i landsorten. Mervärdeskatten kommer således att medföra större avdragsmöjligheter för integrerade biografer än för fristående biografer. Nettoeffekten för de integrerade bolagen är också — och kanske framförallt — beroende av om och i vilken utsträckning staten genom direkta stödåtgärder till filmproduktionen i framtiden träder in som filminstitutets »ersättare». Utan produktionsstöd torde risken vara stor att mervärdeskatten skulle tvinga de integrerade bolagen att försöka övervältra eventuella kostnadsökningar på konsumenterna, om detta överhuvud bedöms möjligt. Om så sker kan man inte bortse från den effekt prishöjningarna kan få på efterfrågan på biografbiljetter, vilken i sin tur bestämmer hur stor mervärdeskatt som inflyter från biograferna. För den alldeles övervägande delen av de fristående biograferna i landsorten gäller att investeringsvolymen är mycket låg och därigenom också den ingående mervärdeskattens storlek i nuläget. Dessa biografer skulle därför drabbas av en kostnadsökning som troligen ligger mycket nära 5 % dvs. skillnaden mellan mervärdeskatt och biografavgift. Kan de fristående biograferna bära även denna kostnadsökning vid sidan av övriga kostnadsökningar? Tidigare konstaterades att de dynamiska aspekterna icke låter sig kvantifieras men väl att deras riktning kan antydas. Det kan knappast råda någon tvekan om att konsekvenser av det slag som här antytts leder till minskade skatteintäkter för staten. Av den ekonomiska rapporten att döma torde sannolikt storleksordningen på de dynamiska konsekvenserna vara sådan, att dessa knappast låter sig negligeras.

SOU 1973: 16 If —23479

III

Filmarbetarnas villkor

1 Bakgrund

Våren 1969 gick kulturrådet, i samarbete med litteraturutredningen och låginkomstutredningen, ut med en enkät till svenska kulturarbetare av skilda kategorier. Enkäten, som huvudsakligen avsåg att kartlägga kulturarbetarnas inkomster och sysselsättning, vände sig till författare, scenkonstnärer, konsert- och kammarmusiker, senare även till tonsättare och konsthantverkare. Bildkonstnärerna hade året innan varit föremål för en intervjuundersökning beställd av Konstnärernas riksorganisation OXRO) i samarbete med låginkomstutredningen. Av flera skäl kom inte filmarbetarna med i nämnda undersökningar. Filmutredningen beslöt 1972 i samråd med kulturrådet att undersöka situationen och arbetsförhållandena för de svenska filmarbetama. Man fann det lämpligt att utföra undersökningen på ett liknande sätt som kulturrådets övriga undersökningar av kulturarbetarnas villkor. De enda filmarbetarkategorier för vilka det existerade ett visst material var filmfotograf avdelningen inom Teaterförbundet samt medlemmarna i Föreningen produktions- och inspelningsledare (FPI). Undersökningarna utfördes under 1970 av organisationerna och avsåg i stort sett förhållandena under 1969. Bland fotograferna gjordes kring årsskiftet 1969/70 en enkätundersökning där man frågade de 66 medlemmarna om deras filmverksamhet, inkomster under de tre senaste SOU 1973: 16

åren m. m. Av de 36 svaren (55 %) framgick att genomsnittsinkomsten mellan 1967 och 1970 stigit från ca 32 000 till något över 40 000 kr. Medelåldern var omkring 40 år och man hade genomsnittligt arbetat i filmbranschen i 15 år. FPI:s undersökning visade att ca 1/3 av medlemmarna var fast anställda, 1/3 arbetade i egna lokaler och 1/3 arbetade på frilansbasis. Medelinkomsten för samtliga var ca 30 000 kr. Svarsprocenten var vid dessa båda undersökningar relativt låg.

1.1 Vilka kategorier ingår i undersökningen? De grupper som filmutredningen var mest intresserad av var de frilansande filmarna, alltså de som inte har någon fast tjänst som t. ex. filmfotograf eller ljudtekniker utan för sin utkomst är beroende av att kontinuerligt få kortare eller längre filmjobb. För att nå dessa avsåg man i första hand att — liksom vid kulturrådets tidigare undersökningar —> utgå från de olika fackliga organisationerna. De aktuella organisationerna var i detta fall Medlemstal 1.3.1972 Avdelningen för filmregissörer inom Svenska teaterförbundet 106 Avdelningen för filmfotografer inom Svenska teaterförbundet 81

Föreningen Sveriges filmljudtekniker

43 Föreningen produktions- och inspelningsledare

48 Summa

278 Då man erfarenhetsmässigt vet att anslutningsgraden till facklig organisation inte är lika hög hos filmarbetare som hos vissa andra kulturarbetargrupper ville man helst försöka vidga kretsen och få med filmare som av olika skäl ej är anslutna till någon organisation. Med hjälp av Svenska filminstitutets register över svenska långfilmsproduktioner under perioden 1968—1970 tog man ut samtliga de regissörer, A- och B-fotografer, ljudtekniker och produktionseller inspelningsledare, som ej var medlemmar av någon av ovannämnda filmarbetarorganisationer. På så sätt fick man fram namnen på ytterligare 115 filmarbetare. Svagheten med denna metod är att många av dessa senare kanske medverkat i någon enstaka film för två, tre år sedan men därefter helt lämnat filmarbetet. Risken var också stor att de skulle vara svåra att nå med en frågeblankett eftersom filminstitutets adressuppgifter kunde vara föråldrade. Under arbetet med filmarbetarundersökningen väcktes tanken på att det skulle vara värdefullt att tillfråga även filmverksamma inom Sveriges Radio (SR), den numera utan jämförelse största arbetsplatsen för filmarbetare. Kontakt togs därför med SR och dess SIF-klubb som förklarade sig villiga att hjälpa till. Man fick adresser till följande filmarbetarkategorier inom SR: TV-producenter, fotografer, redigerare/klippare och ljudtekniker. Någon strikt avgränsning av personal som arbetar med film existerar inte inom SR. Enheterna tog ut dem som huvudsakligen arbetade med film. En sådan uppdelning bedömdes inte möjlig för TV 1 som därför ej ingår i undersökningen. I gruppen SR ingår alltså TV 2, distrikten, nyhetsredaktionen och utbildningsprogramenheten. Dessa utgjorde tillsammans 299 personer. Det bör understrykas att endast de TV-producenter togs ut som ansågs i nå228

gon större utsträckning syssla med just filmarbete. Det bör vidare observeras att filmarbete på TV skiljer sig i många avseenden från t. ex. produktion av biograffilm; en TVproducents arbetsuppgifter vid en filmproduktion är i regel mycket olikartade en filmregissörs.

1.2 Frågemetod

Liksom vid kulturrådets kulturarbetarundersökning 1969 bestämde man sig för att använda enkätmetoden även för filmarbetarna. Jämfört med personliga intervjuer har enkäter fördelen att man inte riskerar någon s. k. intervjuareffekt, dvs. att intervjuaren oavsiktligt ställer frågorna något olika till olika personer. En nackdel är dock att man ej har möjlighet att förtydliga formuleringarna av de frågor som svarspersonen har svårt att uppfatta. I detta fall bedömde man det som önskvärt att i likhet med 1969 genomföra en totalundersökning bland de utvalda personerna och valde därför enkätmetoden som ställer sig fördelaktigare av tids- och resursskäl.

1.3 Utarbetande av frågor Man var från början inställd på att enkäten skulle vara av faktatyp med frågor huvudsakligen kring filmarbetarnas aktuella ekonomiska situation och sysselsättningsförhållanden. Frågor av åsiktstyp kunde ej tas med i detta sammanhang. Givetvis skulle man ställa en del frågor för att få fram filmarbetarnas bakgrund: bostadsort, ålder, civilstånd etc. Utbildningen — både allmän skolutbildning, filmutbildning och annan yrkesutbildning — ansågs synnerligen väsentlig att kartlägga. Slutligen ville man för dem som var gifta eller samboende gärna ha uppgift om makens yrkes- och inkomstförhållanden. Utarbetandet av frågeblanketten pågick under tiden januari—mars 1972. Frågor och formuleringar underställdes berörda filmSOU 1973: 16

del blev tiden något förskjuten och det sista brevet gick ut först i juni. Liksom var fallet med 1969 års kulturarbetarenkät sändes enkäten ut vid en något olycklig tidpunkt. Man kan räkna med att många frilansande filmare i maj—juni och särskilt i juli—augusti befinner sig på olika arbets-, studie- eller semesterresor inom eller utom landet och därför är svåra att nå. Tidpunkten för undersökningen kan till viss del förklara den relativt låga andelen svarande bland de tillfrågade. Andra tänkbara orsaker är a) att många tillfrågade inte betraktade sig som aktiva filmare, b) att vissa av de tillfrågade med mycket goda eller mycket dåliga arbetsförhållanden ej ville delta av rädsla för att snedvrida resultaten och c) att några av princip ej ville medverka 1.4 Frågesituationen i enkäter. Av tabell 1 framgår att 62 % Av erfarenhet vet man att många drar sig av de »fria filmarna» och 74 % inom SR för att medverka i frågeundersökningar eller sände in blanketten ifylld, alltså grovt räklämna korrekta svar om de tror att risk nat 2/3 resp. 3/4. Vid 1969 års undersökfinns att deras svar avslöjas för någon obe- ning uppgick svarsprocenten till mellan 65 hörig. För att minska bortfallet av denna och 78 % för de olika grupperna. Andelen svarande bland samtliga tillfråanledning garanterades de deltagande full diskretion med de lämnade uppgifterna. gade var 67 %. Om de fritt arbetande filDetta tillgick på så sätt att varje person marna delas upp i a) sådana som var fackförsågs med ett nummer. Detta nummer ligt organiserade och b) sådana som ej var sattes ut i övre hörnet på de utsända blan- anslutna och tagits ut till undersökningen för ketterna. Allteftersom blanketterna sändes att de medverkat i någon långfilm under de in ifyllda klipptes hörnet bort, sedan numret senaste tre åren blir svarsfrekvensen för den avprickats på en lista. På så sätt hade man förra gruppen 68 % och för den senare ändå möjlighet att veta vilka som svarat och 46 %. Här föreligger alltså en betydande att skicka ut påminnelsebrev och nya blan- skillnad. ketter till dem som ej hörts av. Här liksom i fortsättningen av denna redogörelse kommer att användas uttrycken »de fritt arbetande filmarbetarna» eller »de 1.5 Utsändning och insamling av blanketter fria filmarbetarna» i motsats till dem som arbetar inom SR. Inget av dessa uttryck är Enligt den ursprungliga tidsplanen skulle helt lyckat men har använts i brist på bättre. frågeblankettema sändas ut snarast efter allmänna självdeklarationens avlämnande, alltså i slutet av februari eller i början av mars. 1.6 Granskning, kodning, bearbetning På grund av att utarbetandet tog längre tid i anspråk än man från början tänkt sig Efter hand som blankettmaterialet strömskedde den första utsändningen först om- made in granskades blanketterna. Någon kring den 10 april 1972. I början av maj kontakt med svarspersonerna för att komfick de som inte skickat in blanketten en plettera ofullständiga svar kunde man ej ta, påminnelse, och en andra påminnelse med då man utlovat fullständig anonymitet. En ny blankett utgick i slutet av maj. För SR:s viss rättning av logiska fel kunde man dock

arbetarorganisationer. Efter åtskilliga ändringar, till stor del föranledda av synpunkter från nämnda organisationer, kom blanketten i sitt slutgiltiga skick att omfatta tre och en halv A4-sida med sammanlagt 30 frågor. De flesta frågorna var av typen med fasta svarsalternativ där svarspersonen markerar tillämpliga alternativ. Vissa öppna frågor och öppna alternativ fanns dock (se bilaga). På frågeblankettens fjärde sida fick filmarbetarna ge sina synpunkter på arbetsmöjligheterna för dagens filmarbetare samt komma med förslag eller idéer till hur de skulle kunna förbättras.

SOU 1973: 16

Tabell 1 Sammanställning över svarsfrekvens och bortfall. Fritt arbetande

Utsända blanketter Därav ej i populationen Därav ej nådda Egentlig population Svarande Andel Vägrare Andel Ej hörts av Andel

Sveriges Radio

Reg.

Fot.

Ljudtekn.

Prod.- S:a led.

TVprod.

Fot.

Red./ Klipp.

Ljud- S:a tekn.

_

127 81 64% 5 4% 41 32%

106 68 64% 1 1% 37 35%

47 29 62% 1 2% 17 36%

74 354 40 218 54% 62% 4 11 5% 3% 30 125 41 % 3 5 %

299 2

81 62 77%

71 50 70%

65 52 80%

74 50 68%

291 214 74%

19 23%

21 29%

13 20%

25 32%

78 27%

utföra. Blanketterna var till större delen förkodade vilket innebär att svarspersonerna redan vid ifyllandet med en siffermarkering gör blanketten klar för stansning. Alla öppna svarsalternativ och öppna frågor måste emellertid kodas. När ovanstående arbetsmoment var utförda lämnades materialet till hålkortsstansning vilket skedde i oktober 1972. Stansningen liksom den följande tabellframställningen har utförts av EUI Data AB.

230 SOU 1973: 16

2 Hur tabellerna skall läsas

Av tabell 1 ovan framgår storleken hos de olika grupper filmare som ingår i undersökningen. De åtta grupperna är relativt jämnstora och de flesta ligger mellan 50 och 68 individer. Den minsta gruppen är de fritt arbetande ljudteknikerna där endast 29 personer svarat. Vid redovisningen har valts att som regel särredovisa alla dessa åtta grupper och dessutom ange resultaten för hela den fritt arbetande gruppen och för hela SR-gruppen. Någon sammanslagning av samtliga filmarbetare har dock inte ansetts meningsfylld eftersom grupperna tagits ut på så olika sätt. Den relativt låga svarsfrekvensen (54— 80 %) gör många av undersökningsresultaten tämligen osäkra, om än ingalunda utan värde. Ju mer de olika grupperna indelas i undergrupper desto större blir emellertid osäkerheten. För att markera att man rör sig på osäker mark har alla andelar som grundar sig på ett antal individer mindre än 20 försetts med en parentes. De har dock konsekvent satts ut även om de bara grundar sig på ett fåtal personer. Som centralmått har i denna undersökning genomgående använts medianen i stället för det ofta använda genomsnittet eller aritmetiska mediet (ofta i vardagligt tal kallat medelvärdet). Med medianen menas enkelt uttryckt det »mittersta» värdet, alltså den enhet, i detta fall den person som befinner sig exakt i mitten om man ordnar alla i en följd från lågt till högt värde på en egenskap, SOU 1973: 16

t. ex. inkomst eller ålder. Genomsnittet däremot är summan av alla observationer delat med alla enheter, t ex. personer som representerar observationerna. Medianen har fördelen jämfört med genomsnittet att den är relativt okänslig för extremt höga eller låga värden. Medianer har ej räknats ut för grupper med mindre än fem personer. Detta markeras med tecknet (..). Vid tabellredovisningen har följande symboler använts: — inget finns att redovisa 0 andelen mindre än 0,5 % .. uppgifter ej tillgängliga eller osäkra (denna symbol har bl. a. använts för vissa medianer grundade på låga antal) Avrundning till närmaste hela procenttal och närmaste hundratal kronor har genomgående gjorts. Vid summering av procenttal har summan konsekvent angetts till 100 även om en kontrollräkning ger ett något högre eller lägre resultat. Detta hänger samman med den ovan nämnda avrundningen och har gjorts för överskådlighetens skull.

3 Filmarbetarnas bakgrund

Hela 85 % av de fritt arbetande filmarna var bosatta i Stockholmsregionen liksom 72 % av filmarbetarna inom SR. Vid tiden för undersökningen bodde ungefär 17 % av landets befolkning i Storstockholm. (Denna uppgift liksom andra jämförelsesiffror i fortsättningen är hämtade ur statistisk årsbok 1972.) I Göteborg och Malmö bodde sammanlagt 12 % av de fria filmarna och 11 % av TV-filmarna vilket ganska väl motsvarar dessa städers andel av landets folkmängd — ca 14%. För båda grupperna kan noteras att regissörer/producenter och fotografer tycks vara mer utspridda över landet än övriga. (Tabell 2.) Jämfört med de flesta andra kulturarbetare är filmarbetarna betydligt mer koncentrerade till storstäderna. 1969 bodde 62— 65 % av författarna och bildkonstnärerna i de tre största städerna. Av tabell 3 framgår svarspersonernas ålder. Endast 4 % resp. 8 % var under 24 år bland de fria filmarna och SR mot 19 % bland hela den förvärvsarbetande befolkningen. En mycket stor andel — 42 % resp. 54 % — befinner sig i åldrarna 25—34 år. Medianåldern ligger så lågt som 36,3 år och 32,6 år vilket är avsevärt lägre än 41,2 år vilket gäller för hela den förvärvsarbetande befolkningen. Antalet i undersökningen ingående filmarbetare som passerat pensionsåldern var obetydligt. Som helhet förefaller filmarna vara en tämligen ung yrkeskår. Enligt 1969 232

års undersökning hade skådespelare och konsthantverkare en medianålder på 37 år medan den för författare, bildkonstnärer och tonsättare låg kring 50 år. Så gott som alla filmarbetare i Sverige är svenskar vilket kan utläsas ur tabell 4. I tabell 5 har sammanförts olika uppgifter som rör de utfrågades familje- och bostadssituation. Att männen dominerar stort bland de svenska filmarbetarna är ett faktum som knappast förvånar. De kvinnor som finns arbetar framför allt som produktionseller inspelningsledare eller inom SR som TV-producenter eller redigerare/klippare. Av männen var 71 % resp. 75 % gifta mot 62 % av hela befolkningen, men då är att märka att den officiella statistiken strikt går efter vigda medan i filmarbetarenkäten medräknats även de som sammanbodde utan att vara gifta. Lika stor andel av de svarande — 63 % — i båda grupperna förklarar att de med sin inkomst bidrar till någon annans försörjning. Av uppgifterna i tabell 5 om bostaden framgår att omkring 85 % av filmarbetarna bodde i fullt moderna bostäder. Det kan vara intressant att här jämföra med 1969 års kulturarbetarenkät där man fann att denna andel för författarna, skådespelarna och konstnärerna låg mellan 82 % och 87 % medan den var något högre för tonsättare och musiker. Ungefär hälften bodde mindre än en perSOU 1973: 16

Tabell 2 Bostadsort. Procent Sveriges Radio

Fritt arbetande Andel som 1971 i huvudLjudReg. Fot. sak bodde i tekn.

Prod.led.

S:a

TVprod.

Fot.

Red./ LjudKlipp. tekn.

S:a

10 4

— —-

19 3 2 100

22 — — 100

14 1 0

100 Red./ LjudKlipp. tekn.

S:a

20 60 16 4

8 54 26 9 2

Storstockholm Storgöteborg/ Stormalmö Annan ort i Sverige Utomlands Ej svar

—

— —

Summa

— —

7 1 0

" 100

Tabell 3 Ålder den 1 mars 1972. Procent. Sveriges Radio

Fritt arbetande

Ålder

Reg.

Fot.

Ljudtekn.

Prod.led.

S:a

TVprod.

1 3? 28 22 14 1 2

1 37 29 21 10 1 1

17 55 14 3 7 4

—

4 42 25 16 10 1 1

35 42 18 3

—

5 63 18 8 5 3

41 år

39 år

31 år

32 år

24 25—34 35—44 45—54 55—64 65— Ej svar Summa Medianålder

Tabell 4 Nationalitet. Procent.

Svensk medborgare Utländsk medb., bott i Sverige 5 år Utländsk medb., bott i Sverige mindre än 5 år Ej svar Summa

Fritt arbetande

Sveriges Radio

0 1

2 0

son per bostadsrum (t. ex. en person i en tvårummare, ett par med två barn i en femrumsvilla etc). Bara några få procent var så trångbodda att man bodde två eller fler per rum (t. ex. ett par med två barn i en SOU 1973: 16

Fot. 6 52 32 8 2

10 73 12 4 2

— 2

— —

—

36 år

43 år

34 år

31 år

30 år

33 år

—

tvårumslägenhet) och denna andel stämmer väl överens med förhållandena för alla svenska hushåll enligt folk- och bostadsräkningen 1970. I tabell 6 har utbildning av olika slag redovisats. Den allmänna skolutbildningen — till vilken här av praktiska skäl har räknats även universitets- och högskoleutbildning — skiljer sig inte väsentligt mellan gruppen fria filmare och filmare inom SR. Däremot är differensen stor mellan olika typer av filmarbetare. 33 % av de fritt arbetande och 41 % av filmarna inom SR har studerat vid universitet/högskola med eller utan examen. För båda gruppernas ljudtekniker och för de fria fotograferna ligger denna andel endast på några procent. Bland den fria gruppens regissörer och produk233

Tabell 5 Kön och civilstånd, försörjningsbörda, bostadsstandard, trångboddhet. Procent. Fritt arbetande

Sveriges Radio

Reg.

Fot.

Ljudtekn.

Prod.led.

S:a

TVprod.

Fot.

Red./ Klipp.

Ljudtekn.

S:a

Kön, civilstånd Män, gifta Män, förut g. Män, ogifta Kv., gifta Kv., förut g. Kv., ogifta Ej uppgivet kön/civilstånd

62 10 16 2 2 2

71 10 15 1

59 3 31 3

60 5 18 13

— —

50 2 13 25 4 4

54 2 42

56 3 3 21 3 10

68 6 22

—

64 8 18 4 1 2

64 3 18 12 2 5

—

—

—

2 Summa

68 32

55 45

82 16 2

64 36

—

52 46 2

50 50

—

63 35 3

63 36 1

Andel som mea sin inkomst bidrar till annans försörjning Bidrar 68 Bidrar ej 27 Ej svar 5

—

45 48 7

Summa

/ bostaden finns vattenledn., avlopp, centralvärme, wc och bad/dusch Ja 80 Nej 15 Ej svar 5

93 6 1

—

87 10 3

95 3 2

86 14

75 25

85 13 1

—

82 18

85 14 0

Summa

100 Antal boende per rum Mindre än en En, men ej två Två eller fler Ej svar

57 28 6 9

53 37 7 3

41 45 10 4

48 43 3 6

52 36 6 6

66 29 2 3

50 44 6

—

42 40 13 5

34 56 10

49 42 7 2

Summa

tions- och inspelningsledare samt TV-redigerarna/klipparna hade 43—58 % sådan utbildning medan hela 4 av 5 TV-producenter läst vid universitet. Det bör noteras att TVproducenterna i stor utsträckning rekryteras på journalistiska och akademiska meriter och inte som filmare. 1969 fann man att mellan 15 och 20 % av bildkonstnärer, konsthantverkare, musiker, tonsättare och skådespelare hade studentexamen eller motsvarande. 234

Bland författarna var andelen 50 %, vilket är ungefär samma andel som bland de båda filmarbetargrupperna (48 resp. 54%). Vad beträffar yrkesutbildningen på filmområdet förekom bland svaren så många variationer och kombinationer att man här med hänsyn till det relativt låga antalet medverkande i undersökningen tyvärr fick göra en mycket grov uppdelning: Längre filmutbildning, vilket innebär skola eller helSOU 1973:16

Tabell 6 Utbildning. Procent. Sveriges Radio

Fritt arbetande Reg.

Fot.

Ljudtekn.

Prod.led.

30 TVprod.

Fot.

34 Red./ LjudKlipp. tekn.

S:a

23 Allmän skolutbildning Folkskola/ grundskola Realexamen/ folkhögskola Studentex. och motsv. Univ. utan ex. Univ. med ex. Ej svar

14 28 30 1

15 7 1 2

10 3

23 23 20

5 31 50 1

10 16 2

21 35 8

16 2 2

—

—

—

13 21 20 0

Summa

—

15 18 15 2

2 33

6 29

3 27

— 35

74 Annan konstnärlig utb. Bildkonst, inkl. foto Musik Teater övrigt

4 4 11 2

21 — 1 4

7 — — —

— — 8 —

6 2

7 3

Summa

11 Annan yrkesutbildning Längre (minst 1 års skola) Kortare (6—11 mån. skola) övrigt (korta kurser etc.)

—

—

14 Summa

44 Filmutbildning Längre (minst 2 år) Kortare (minst 6 mån.) övrigt (korta kurser etc.) Summa

—

tidskurs på minst 2 år, kortare filmutbildning: skola eller heltidskurs på mellan 6 månader och 2 år och slutligen övrig filmutbildning: småkurser av skilda slag. Endast omkring 1/3 av de fritt arbetande filmarna uppgav sig ha någon egentlig filmutbildning mot 3/4 av filmarna inom SR. Denna skillnad kan synas förvånande men bör ses mot SOU 1973: 16

4 3

4 _

-

—

— 2

—

2 2

bakgrund av att en längre reguljär filmarutbildning inrättades först 1964 (filminstitutets filmskola som sedan gick upp i Dramatiska institutet). Av filmarna inom SR hade den övervägande delen gått igenom internutbildning inom företaget, från korta kurser på ett par veckor till längre specialutbildning för t. ex. klippare eller fotografer på ett år

Tabell 7 A Vilken filmtyp har filmarbetarna huvudsakligen arbetat med under 1971? Svarspersonerna ombads ange högst tre av nedanstående filmtyper. Av tabellen framgår hur många gånger de olika filmtyperna angetts. Procent. Filmtyp

Långfilm Fri kortfilm TV-film Reklamfilm Undervisningsfilm Film för myndighet e. d. Övriga filmtyper Ej arbetat med film Ej svar Summa

Fritt arbetande

Sveriges Radio

Reg.

Fot.

Ljudte kn.

Prod, led.

S:a

26 15 33 7

35 9 35 16

55 10 31 10

60 13 30 23

40 12 33 14

1 —

2 4

155 Reg.

Fot.

Ljudtekn.

79 21

2 4 98 2

2 4 100 6

Prod.led.

S.a

1 2 92 8

14 —

—

—

112 Tabell 7 B Sammanställning av svarsalternativ med kombinationer av olika alt. Procent. Filmtyp

Fritt arbetande

Sveriges Radio

Reg.

Fot.

Ljudtekn.

Prod.led.

S:a

1. Långfilm 12 2. Långfilm + TV-film 3. Långfilm -fannat alt. 4. Fri kortfilm 5. Fri kortfilm -f- annat alt. (utom 3) 6. TV-film 7. TV-film + ett annat alt. (utom 3,5) 8. Reklamfilm, undervisningsfilm 15 9. Film för myndighet e.d. 10 10. Tre eller flera alt. 7 11. övrigt 1 12. Ej arbetat med film 5 13. Ej svar 6

5 3

5 3

21 18

24 10

1 —

— 7

Summa

4 1 1 12

3 10

1 84

6 10

10 —

20 15

14 11 2 4

100 SOU 1973: 16

eller längre. Bedömningen och kodningen försvårades i detta fall av att många trots uppmaning i enkäten ej specificerat utbildningen tillräckligt eller uppgivit utbildningens längd. Av tabell 6 framgår även hur många filmare som har annan yrkesutbildning att falla tillbaka på. 18 % av de fritt arbetande och 11 % av filmarna på SR uppgav sig ha annan konstnärlig utbildning. Som sådan har räknats bara egentlig yrkesutbildning om minst 1 år, alltså inte småkurser. Yrkesutbildning helt utanför det konstnärliga hade

betydligt fler, nämligen omkring var fjärde fri filmare och uppemot 1/2 av SR-gruppen. Fördelningen på olika undergrupper av filmare var relativt jämn. Jämfört med andra kulturarbetargrupper är det ganska många filmare som har annan utbildning: 45 resp. 55 % för de båda grupperna. Detta kan jämföras med 1969 års enkät enligt vilken mellan 16 och 26 % skådespelare, konsthantverkare och musiker hade annan yrkesutbildning. Av författarna hade dock hela 2/3 annan yrkesutbildning. I tabell 7, översta delen, har filmarna de-

Tabell 8 Filmarbete under 1971. Andel i procent. Sverigesi Radio

Fritt arbetande

Red./ LjudKlipp. tekn.

Reg.

Fot.

Ljudtekn.

Prod.led.

S:a

TVprod.

Fot.

Antal arbetsveckor 50—52 26-^9 1—25 Inte alls Ej svar

37 21 30 10 2

38 22 34 6

58 15 25

88 12

—

79 15 6

44 20 28 6 2

66 21 11

—

55 21 14 7 10

—

—

Summa

100 Antal som arbetat med film Andel

71 88

64 94

26 83

39 98

200 92

61 98

6 6

14 8

100 Andel av dessa som arbetat Minst 35 tim. /vecka 18—34 tim./vecka 1—17 tim. /vecka Ej svar Summa

Andel av dessa som bedrivit filmarbetet soni 11 Fast anställd 27 Frilanseng. Egen företagare 49 Annat sätt 4 9 Blandat Ej svar 1 Summa

SOU 1973: 16

100 S:a

86 10 4

79 15 6 1

50 100

52 100

—

m m

3 5

8 6

5 3

2 2 2

2 3

23 40

54 20

41 23

25 29

98 2

90 2

93 2

26 2 10

17 1 9

23 5 9

—

_—

—

—

—

31 3 7 1

95 1 1

— —

4 1

2 3 100

—

^

1 2 100

Tabell 9 Arbetslöshet och tillfälliga arbeten. Procent. Andel som varit arbetslösa 1971 Fritt arbetande Reg.

Fot.

Antal veckor 50—52 26—49 1—25

9 10 11

Någon arbetslöshet Ingen arbetslöshet Ej svar

Sveriges Radio Ljudtekn.

Prod.led.

S:a

3 15 16

10 3

4 10 11

30 57 13

34 51 15

10 74 18

13 80 7

25 61 14

0 93 7

100 Antal arbetslösa

1 Andel av dessa som haft tillfälliga arbeten för att få ekonomin att gå ihop Tillfälliga arbeten Helt utan arbete

70 30

44 56

(100)

(60) (40)

60 40

(100)

(100)

(100)

(100)

Summa

Summa

lats in efter den filmtyp de förklarat sig huvudsakligen ha arbetat med under 1971. Av SR-filmarna har naturligt nog de flesta huvudsakligen arbetat med TV-film. Inom den fria gruppen har omkring 1/3 uppgivit långfilm och 1/2 av dessa även en annan filmtyp. 21 % har arbetat med TV-film vartill kommer 6 % bland långfilmarna. Kortfilm har mindre än 1/10 sysslat med i någon större utsträckning. Om helårsarbetande definieras som personer med minst 50 arbetsveckor (inkl. semester) var knappt 1/2 av de fria filmarna helårsarbetande mot 4/5 av SR:s filmare. Ytterligare 20 % resp. 10 % hade dock haft filmarbete minst halva året. Bland de fria filmarna fanns 6 % som förklarade sig inte ha haft några filmarbeten alls under 1971. (Tabell 8.) Den övervägande delen — 78 % resp. 93 % — hade den tid de arbetat med film gjort det på heltid, minst 35 tim./vecka. Bara 17 % resp. 3 % hade haft närmast deltidsarbete. Av de fritt arbetande filmarna är ungefär 238

1/4 fast anställda. Ungefär 2/3 uppger sig arbeta på frilansbasis, varav 1/3 som egna företagare (huvudsakligen enmansföretag). Förhållandet att så många filmare låtit registrera sig som egna företagare torde ha skattetekniska orsaker. När man vände på frågan och frågade om arbetslöshet förklarade 1/4 av de fritt arbetande att de varit arbetslösa någon del av 1971. (Arbetslös definierades som att man varit anmäld till arbetslöshetskassa eller att man upprepade gånger sökt filmarbete utan att få det.) Som en komplettering till frågan om arbetslöshet ställdes även frågan om filmarbetarna under sin arbetslöshet haft tillfälliga andra arbeten för att få ekonomin att gå ihop. Detta förklarade sig 59 % av de fria arbetslösa filmarna ha haft. (Tabell 9.) Svaret på frågan om erhållna stipendier bekräftade vad man från början misstänkte, nämligen att filmarna är en yrkesgrupp som mycket sällan får stipendier. Bara 9 % av de fritt arbetande och en enstaka % bland filmarbetarna på SR hade under 1971 fått SOU 1973: 16.

Tabell 10 Stipendier för filmverksamhet 1971. Procent.

Andel som fått stipendium från följande utdelare Filminstitutet SIDA Stockholms stad övriga Summa Andel som fått stipendier till följande belopp — 990 1.000—4.900 5.000—9.900 10.000— Ej belopp Summa

Fritt arbetande

Sveriges Radio

1 2 3 2

—

0 3 2 2 1

—

0 0 0

— 0 0

något stipendium för sitt filmarbete. Motsvarande siffra för övriga grupper enligt 1969 års undersökningar var 42 % för författarna, 15 % för skådespelarna, 11 % för musikerna, 51 % bland tonsättarna och 19 % bland konsthantverkarna. (Tabell 10.) I detta sammanhang kan nämnas att av de 120 personer som f. n. uppbär den statliga konstnärsbelöningen är endast två filmare. För att kunna arbeta fritt som filmare måste många lägga ner stora summor på en professionell filmutrustning, t. ex. kameror, ljudapparatur eller klippbord. Omkring 1/3 av de fritt arbetande filmarna hade sådan utrustning och 1/4 hade skaffat sådan i prisklassen över 10.000 kr. (Tabell 11.) Av de fria filmare som ägde sådan utrustjiing hade vidare 16 % hyrt ut anläggningen eller använt den mot betalning i sitt arbete. De allra flesta torde alltså ej ha haft denna möjlighet att få anläggningen betald.

Tabell 11 Filmarbetare som äger professionell filmutrustning och som hyrt ut den. Procent. Äger filmutrustiling av professionellt slag Sveriges Radio

Fritt arbetande

Red./ LjudKlipp. tekn.

S:a

Reg.

Fot.

Ljudtekn.

Prod.led.

S:a

TVprod.

Fot.

15 15 12

17 13

10 18

4 2

4 2

4 6

— —

—

12 14 9 0

—

—

—

12 20 12 1

— —

— —

— —

— —

— —

42 2

45 1

30 7

8 3

35 3

4 3

—

6 2

—

10 1

Antal som ägde utrustning 34

22 Inkomst, kr.1 — 900 1.000—4.900 5.000 Ej belopp

3 21 9 3

6 12 18 12

— —

— — —

(21) (14) (14)

— — —

(33)

(67)

—

14 14 10

—

1 6 6 3

—

(10) (10) (4)

Andel någon inkomst

(44)

(67)

—

(50)

—

(33)

(38)

Värde, kr. — 9.900 10.000—49.900 50.000— Ej belopp Summa Ej svar

5 Procentandel av dem som ägde utrustning eller som hyrt ut eller använt den mot ersättning.

SOU 1973: 16

4 Filmarbetarnas inkomster

Tabellerna 12—19 innehåller undersökningens kanske viktigaste resultat: filmarnas inkomster under 1971 av a) filmarbete b) allt slags arbete inkl. film c) egen nettoinkomst (efter avdrag men före skatt) samt d) egen och eventuell makes/makas nettoinkomst. Bland de fria filmarna ligger medianinkomsten av direkt filmarbete för alla fyra grupperna väl samlade kring 31— 36.000 kr. Endast regissörerna har en medianinkomst av allt slags arbete som skiljer sig från filminkomsten i någon avsevärd mån, dvs. som även har haft annat arbete. De gifta männen har med få undantag den högsta inkomsten liksom kvinnorna har den lägsta. En tydlig effekt av åldern kan i de flesta fall utläsas på så sätt att de yngre filmarbetarna har lägst inkomst och de äldre högst. Någon entydig effekt av högre skolutbildning finns knappast att döma av materialet; snarare tycks tendensen vara den att de högre utbildade i de flesta undergrupper filmarbetare har lägre inkomst. Bortsett från gruppen TV-producenter, som har markant högre inkomster, tycks filmarna inom SR ha ungefär lika höga inkomster som sina kolleger bland de fria filmarna. Åldern och utbildningen tycks där ha liknande effekter som bland de fritt arbetande (se ovan) och en skillnad mellan könen tycks råda, även om de låga antalen omöjliggör någon säker uttolkning. En väsentlig fråga som måste beaktas vid alla inkomstjämförelser är den sociala tryggheten. För den som är fast anställd erlägger 240

arbetsgivaren sociala avgifter, som vanligen uppgår till 20—25 % av lönebeloppet. Den som arbetar som frilans eller egen företagare får själv sätta av detta belopp för att uppnå en motsvarande trygghet. Detta gäller ca 3/4 av de fria filmarna men knappast några av filmarna inom SR. Vid 1969 års undersökning gjordes ett försök att kartlägga den sociala tryggheten men man fick inte fram några resultat av större värde. Vid filmarbetarundersökningen togs denna fråga därför inte med. Vid jämförelser mellan nettoinkomster (beskattningsbar inkomst) elimineras dessa brister i viss mån. Hur är filmarnas inkomster jämförda med andra löntagares? Nedan anges den totala inkomsten dels för filmarbetare, dels för löntagare enligt låginkomstutredningen, dels för andra kulturarbetargrupper. Då låginkomstutredningen avser 1966 års förhållanden har gjorts en schablonuppräkning med 47 % och på samma sätt har siffran för bildkonstnärer från 1967 räknats upp med 37 % och lönen för övriga kulturarbetare från 1968 med 28 %. Uppräkningarna grundar sig på uppgifter från konjunkturinstitutet om den genomsnittliga löneutvecklingen i Sverige för samtliga löntagare under dessa år. Man har här fått göra det osäkra antagandet att utvecklingen varit densamma för alla grupperna vilket ingalunda är säkert. SOU 1973: 16

21.900 Bildkonstnärer

Total inkomst i kr. Fria filmare därav med minst studentexamen Filmare, Sveriges Radio därav med minst studentexamen

37.100 35.800 38.400 39.400

Författare (utom populärvetensk.) Populärvetensk. förf. Scenkonstnärer Musiker . Tonsättare Konsthantverkare

32.000 77.700 40.100 49.900 40.400 19.200

Samtliga löntagare 32.400 Löntagare med minst studentexamen 56.000 Jämförs filmarbetarna med övriga grupper tycks filmarna ha en medianinkomst som ligger 5—6.000 kr högre. Ca 1/2 av filmarbetarna i undersökningen har minst studentexamen. Jämförs dessa med samtliga löntagare med denna utbildning har filmarna 17—20.000 kr lägre inkomst.

Tabell 12 Medianinkomster av eget filmarbete 1971 i kr. Filmarbetare utanför Sveriges Radio Regissörer

Fotografer

Ljudtekniker

Prod.-led.

Totalt

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant

Ink.

Kön/civilstånd Män, gifta Män, övriga Kvinnor

40 17 5

40.000 22.500 22.500

43 14 2

33.400 15.700

14 9 1

28.000 37.000

15 6 6

38.800 20.000 20.000

112 46 14

34.800 25.000 22.500

Ålder —34 35—54 55—

20 33 10

27.500 31.000 55.000

23 30 6

30.500 34.000 10.000

19 3 2

19 7 1

25.000 37.500

81 81 9

29.700 36.500 45.000

Skolutbildning FolksL/realsk. Studex./univ.

18 45

45.000 25.800

43 15

30.600 30.800

19 4

34.500 19

35.000 28.300

88 83

34.100 27.100

Samtliga

33.600 Tabell 13 Medianinkomster av allt slags arbete och verksamhet 1971 i kr. Filmarbetare utanför Sveriges Radio Regissörer

Fotografer

Ljudtekniker

Prod. -led.

Totalt

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant

Ink.

Kön/civilstånd Män, gifta Män, övriga Kvinnor

43 17 6

46.300 31.300 25.000

63 16 2

33.100 30.000

27 10 1

35.900 36.700

30 5 6

36.700 27.500 20.000

186 48 15

37.100 32.700 23.800

Ålder —34 35—54 55—

24 33 10

40.000 43.800 63.300

25 31 7

31.500 36.400 22.500

21 4 2

20 9 1

34.300 42.500

••

90 77 20

33.800 41.500 40.000

Skolutbildning Folksk/realsk. Studex./univ.

20 47

52.900 44.200

46 16

35.000 30.000

22 4

••

8 22

40.000 35.000

96 89

38.800 35.800

Samtliga

37.100 SOU 1973: 16 16 — 23479

••

Tabell 14 Egen nettomedianinkomst 1971 (belopp att taxera till statlig inkomstskatt vid 1972 års taxering) i kr. Filmarbetare utanför Sveriges Radio Regissörer

Fotografer

Ljudtekniker

Prod. -led.

Totalt

Ant. Ink.

Ant. Ink.

Ant. Ink.

Ant.

Ink.

Ant

Ink.

Kön/civilstånd Män, gifta Män, övriga Kvinnor

40 19 5

40.000 20.800

38 11 2

28.800 19.000

14 7 1

28.000 35.000

20 7 6

30.000 23.800 20.000

112 44 14

31.500 23.800 15.000

Ålder —34 35—54 55—

23 34 9

15.000 26.700 52.500

19 25 7

23.800 29.000 25.000

16 4 2

23 9 1

23.600 35.000

81 72 19

23.800 28.800 41.300

Skolutbildning Folksk./realsk. 18 Studex./univ. 48

23.300 30.000

36 14

27.500 20.000

18 3

10 23

26.700 25.800

82 88

28.100 26.700

Samtliga

64 Tabell 15 Hushållets nettomedianinkomst (egen och ev. makes, makas eller samboendes belopp att taxera till statlig inkomstskatt vid 1972 års taxering) i kr. Filmarbetare utanför Sveriges Radio Regissörer

Fotografer

Ljudtekniker

Prod. -led.

Totalt

Ant. Ink.

Ant. Ink.

Ant. Ink.

Ant.

Ink.

Ant

Ink.

Kön/civilstånd Män, gifta Män, övriga Kvinnor

40 19 5

54.600 22.100 15.000

39 10 2

39.400 18.000 ••

14 7 1

43.300 35.000

20 7 6

42.800 33.800 40.000

113 43 14

45.700 24.200 35.000

Ålder —34 35—54 55—

23 34 9

22.500 40.000 59.600

19 25 7

32.100 38.800 35.000

16 4 2

40.000 ..

23 9 1

33.800 45.000

78 72 19

31.800 41.100 52.000

Skolutbildning Folksk./realsk. 18 Studex./univ. 48

35.000 42.800

37 13

33.100 36.300

18 3

10 23

36.700 38.300

83 87

35.800 39.400

Samtliga

64 SOU 1973: 16

Tabell 16 Medianinkomster av eget filmarbete 1971 i kr. Filmarbetare inom Sveriges Radio TV-prod.

Fotografer

Red./Klipp.

Ljudtekniker

Totalt

Ant

Ink.

Ant. Ink.

Ant.

Ink.

Ant. Ink.

Ant

Ink.

Kön/civilstånd Män, gifta Män, övriga Kvinnor

23 3 16

53.000 .. 38.000

30 14 1

44.600 35.000 ..

26 8 15

36.300 .. 34.700

24 18 1

34.400 33.000 ..

103 43 33

39.900 35.700 37.100

Ålder _34 35_54 55—

18 24 1

45.000 55.000 ..

28 17 1

35.600 .. ••

42 7 1

33.600 38.300 ••

37 6 —

33.400 36.700 ••

12 54 3

34.900 48.200

Skolutbildning Folksk./realsk. Studex./univ.

6 37

56.700 49.600

32 14

44.600 35.500

18 32

35.000 33.900

35 8

33.900 ..

92 91

37.700 38.100

Samtliga

37.700 Tabell 17 Medianinkomster av allt slags arbete och verksamhet 1971 i kr. Filmarbetare inom Sveriges Radio TV-prod.

Fotografer

Red./Klipp.

Ljudtekniker

Totalt

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant

Ink.

Kön/civilstånd Män, gifta Män, övriga Kvinnor

31 3 16

32 14 1

45.000 35.700

26 8 16

36.700 27.500 30.000

25 21 1

35.300 33.500

114 46 33

42.100 34.400 37.100

Ålder —34 35—54 55—

21 29 1

46.900 60.000

29 18 1

33.800 48.000

43 7 1

31.700 38.300

39 8

132 63 3

35.500 49.300

Skolutbildning Folksk./realsk. Studex./univ.

7 44

55.000 53.300

34 14

45.000 36.000

18 33

35.000 33.800

38 9

34.000 34.200

97 99

38.100 39.400

Samtliga

38.400 SOU 1973: 16

Tabell 18 Egen nettomedianinkomst 1971 i kr. Filmarbetare inom Sveriges Radio TV-prod.

Fotografer

Red./Klipp.

Ljudtekniker

Totalt

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant

Ink.

Kön/civilstånd Män, gifta Män, övriga : Kvinnor

30 4 17

39.000 32.900

23 8 13

34.600 30.000 26.400

22 16 1

28 12 1

73 40 32

35.100 32.700 36.700

Ålder —34 35—54 55—

17 32 2

41.900 50.000

27 15

33.900 42.500

38 7

31.200 35.000

35 4

117 58 2

32.900 45.200

Skolutbildning Folksk./realsk. 7 Studex./univ. 44

48.300 46.700

28 14

37.300 34.300

17 28

33.500 30.000

30 9

31.300 33.000

82 95

34.500 38.100

Samtliga

51 Tabell 19 Egen och ev. makes, makas eller samboendes nettomedianinkomst 1971 i kr. Filmarbetare inom Sveriges Radio TV-prod.

Fotografer

Red. /Klipp.

Ljudtekniker

Totalt

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant.

Ink.

Ant

Ink.

Kön/civilstånd Män, gifta Män, övriga Kvinnor

31 4 16

67.000 61.300

28 12 1

46.700 34.300

23 8 13

41.300 30.000 55.000

22 16 1

36.400 32.500

114 40 31

46.200 33.300 56.700

Ålder —34 35—54 55—

17 32 2

60.000 70.000

27 15

37.500 48.800

38 7

38.500 47.500

35 4

117 58 2

38.000 54.200

Skolutbildning Folksk./realsk. 7 Studex./univ. 44

85.000 61.200

28 14

40.000 40.000

17 28

37.900 43.000

30 9

35.000 35.000

81 96

38.600 48.700

Samtliga

51 SOU 1973: 16

Tabell 20 Arbete vid sidan av filmen under 1971. Andel i procent. Andel som haft arbete vid sidan av filmen Sveriges Radio

Fritt arbetande Reg.

Fot.

Ljud- Prod.tekn. led.

S:a

TVprod.

Fot.

Red./ Klipp.

Ljudtekn.

S:a

Antal veckor 50—52 26—49 1—25

6 16 23

6 12 6

4 4 4

3 10 18

5 12 14

7 3 15

— —

— — 6

4 2 4

3 1 7

Något ar b. vid sidan av filmen

11 Antal som haft sådant arbete

(63)

(100)

(58)

(47)

—

—

(60)

(6)

—

(8)

(31)

(100)

(40)

—

—

(47) (6)

(100)

—

— —

(33)

—

—

—

•—

56 4

(13)

(33)

(8)

(6)

—

—

12 Andel av dessa som arbetat Minst 35 tim./vecka 18—34 tim,/vecka 1—17 tim./vecka Ej svar Summa

4 Yrke Journalistik, radio, TV Författarskap, översättning Fotograf, bildkonstnär, musiker, tonsättare Skådespelare, regissör Lärare, pedagog Administration, kontor, reklam, försäljning Industri, hantverk Studier övrigt Ej svar

(25)

—

(8)

—

—

(8)

—

—

(17)

(6)

—

(8)

—

3 6

(25) (13) (13)

(33)

—

(17) (17) (17)

4 12

—

—

(33)

—

3 3 3 0

Summa

100 SOU 1973: 16

•

—

r

Tabell 21 Filmarbetare som under 1971 haft inkomster av arbete som tangerat filmarbete (journalistik, pedagogverksamhet etc), annat konstnärligt arbete eller utomkonstnärligt arbete. Andel i procent. Fritt arbetande

Sveriges Radio

Reg.

Fot.

Ljudtekn.

Prod.- S:a led.

TVprod.

Fot.

Andel som haft inkomster av Tangerande arbete 26 Annat konstn. arbete 20 Utomkonstn. arbete 12

2 Andel som haft inkomster på minst 10.000 kr av Tangerande arbete 12 Annat konstn. arbete 10 Utomkonstn. arbete 6

9 Red./ LjudKlipp. tekn.

S:a

11 2

__

—

_, m

.

—

4 6

1 6

3 Tabell 22 Gifta filmarbetare med make/maka som har haft yrkesarbete under 1971. Fria filmarbetare

Antal gifta/ samboende

Reg.

Fot.

Ljudtekn.

Prod.led.

S:a

TVprod.

Fot.

Red./ Klipp.

Ljudtekn.

S:a

(11)

4 Andel därav med förvärvsarbetande make/maka inom Filmområdet 24 Annan konstn. verksamhet 19 TV, inform., reklam 13 Lär., övr. yrken med akademisk utb. 11 Sjukvård, soc.vård etc. 4 Kontor etc. 9 övriga 6 Något yrkesarbete 85 Ej arbetat 15 Summa 246

Sveriges Radio

10 10

(6)

(11)

10 18 16

(11) (17) (17)

10 10 10

8 13 11

10 6 10

6 26 17

8 5 15

7 26 11

8 14 13

86 14

72 28

83 17

83 17

82 18

69 31

75 25

59 41

73 27

7 SOU 1973: 16

Tabell 23 Gifta filmarbetare med make/ma ka som haft inkomster under 1971. Sveriges Radio

Fritt arbetande Reg. Fot. Ljudtekn.

Prod.- S:a led.

TVprod.

Fot.

Red./ LjudKlipp. tekn.

S:a

_S_2Äa

50%

57% (67%) 59%

56%

65%

49%

58%

44%

56%

Andel av de gifta med make/maka med inkomst på minst 20.000 kr

31%

22% (33%) 28%

28%

45%

14%

40 %

7%

30 %

2_to_-'

18 Andel av dessa med förvärvs-

Tabell 20 visar hur många filmarbetare som hade något arbete vid sidan av filmen under 1971. Ungefår 1/3 av de fria filmarna hade sådant men bara 1/10 av filmarna inom SR. Många hade haft arbete bara under en tid av året. Bland dem som haft sidoyrke hade de flesta bedrivit det på heltid, dvs. minst 35 tim./vecka. De vanligaste sidoyrkena var journalistik, författarskap eller annat yrke med konstnärlig anknytning. För de olika undergrupperna är frekvenserna alltför små och osäkerheten därför stor. I enkäten ingick en fråga om hur stora inkomster filmarbetarna haft av film, verksamhet som tangerade filmarbetet, dvs. journalistik, eller pedagogik med filmanknytning, annat konstnärligt arbete samt arbete helt utanför det konstnärliga. I tabell 21 redovisas resultaten. Var sjätte fri filmare hade haft inkomster av tangerande arbete, men bara 9 % hade haft sådan inkomst på minst 10.000 kr. Annat konstnärligt arbete hade 9 % bedrivit och 6 % hade fått en inkomst på minst 10.000 kr av sådant. Slutligen hade 1/10 haft arbete helt utanför det konstnärliga och 1/2 av dessa hade fått minst 10.000 kr i inkomst. Frekvenserna för SR:s del låg genomgående på ungefår halva nivån. Av tabell 23, slutligen framgår hur många av de gifta filmarbetarna (se även tabell 5 SOU 1973: 16

ovan) som haft förvärvsarbetande man eller hustru. Drygt 1/2 både inom och utom SR hade sådan, och ungefär 1/2 av dessa hade i sin tur en inkomst på minst 20.000 kr.

Bilaga Filmarbetarenkät 1972 Var vänlig texta eller skriv på maskin. Markera med ring runt siffrorna for tillämpliga alternativ.. Anmärkningar och kompletteringar kan göras på blankettens sista sida eller på baksidan. Om Ni är osäker på någon uppgift, gor en så god uppskattning som möjligt. Om Ni anser att enkäten av nåecn orsak eller till vissa delar inte gäller Er, var snäll och fyll ändå i blanketten och lämna Era synpunkter på sista sidan. Ni skall inte sätta ut Ert namn. De uppgifter Ni lämnar är helt konfident i.e,ta: S v a r e n kommer endast att redovisas i form av statistiska sammanställningar^ och ingen enskild persons svar kan identifieras. Sänd efter Hyllandet in blanketten till Kulturrådet, Fack, 103 10 STOCKHOLM 2. I.1 Är Ni inom filmområdet huvudsakligen verksam som 1 fotograf 2 regissör 3 ljudtekniker 4 filmklippare 5 produktions/insp. ledare 6 TV-producent/prod.assistent 7 filmare som själv utför de 8 • •• " flesta momenten i en produk" " tion 2. Har Ni som filmarbetare under 1971 huvudsakligen (markera högst 3 alternativ) arbetat med långfilm avsedd för biografer 2 fri kortfilm film för TV (utom undervisn. 4 reklamfilm film) undervisningsfilm 6 film beställd av myndighet, :öretag, organisation e.dyl. (utom undervisn.film)

3. Har Ni under 1971 i huvudsak varit bosatt i 1 Stor-Stockholm 2 Stor-Göteborg/Stor-Malmö 3 Annan ort i Sverige 4 Utomlands 4. Ålder den 1 mars 1972 1 - 24 år 3 3 5 - 4 4 år 5 5 5 - 6 4 år 5. Nationalitet 1 svensk medborgare 3 6.

2 5 - 3 4 år 4 5 - 5 4 år 65 -' år

ej svensk medborgare men har bott i Sverige senaste 5 åren

ej svensk medborgare, har flyttat hit senaste 5 åren

Kön 1 man

2 4 6

kvinna SOU 1973: 16

7.

Civilstånd den 1 mars 1972 1 gift/samboende 3 ogift/ej sämboende

förut gift/samboende

8.

Bidrar Ni med Era inkoraster helt eller delvis till någon annans för— : sörjning? 1 ja 2 nej

9.

Bostadsstandard 1 har både vatten, avlopp,, centralvärme, wc och bad.eller dusch 2 saknar något av ovanstående

10.

Trångboddhet 1 mindre än en person per rum 2 3 två personer eller fler per rum

11.

Allmän skolutbildning 1 folkskola/enhetsskola/grundskola/realskola utan examen

studentexamen eller motsv.

universitetsstudier med examen

en, men ej två per rum •,"...•':

realexamen/normalskolekompetens/ folkhögskola/avbrutna gymnasier studier universitetsstudier eller motsv. utan examen

12.

Yrkesutbildning inom filmområdet: (ange skolor/kurser samt längd)

13.

Annan konstnärlig utbildning: (se fråga 12)

14.

Annan yrkesutbildning: (se fråga 12)

15.

Har Ni under 1971 arbetat yrkesmässigt med film (inklusive semester) 1 hela året (50-52 veckor) 2 större delen av året (26-49 veckor) 3 en mindre del av året 4 inte alls (1-25 veckor)

16. Har Ni - den del av 1971 Ni arbetat med film - närmast arbetat 1 heltid (minst 35 tim./vecka) 2 halvtid (18-34 tim./vecka) 3 kort tid (högst 17 tim./vecka)

SOU 1973: 16

17.

Har Ni bedrivit filmarbetet 1 som fast anställd/engagerad 3 som egen företagare

2 4

i form av frilansengagemang på annat sätt:

18.

Äger Ni någon eller har Ni under 1971 ägt någon filmutrustning av professionellt slag (kameror, ljudapparatur, klippbord e.dyl.?) 1 ne J 2 ja Ungefärligt värde kr. Ungefärliga skulder pa~~utrustningen kr.

19.

Om Ni svarar ja på förra frågan, har Ni under 1971 vid något eller några tillfällen hyrt ut anläggningen eller del av den eller fått direkt ersättning när Ni använt den i Ert filmarbete? 1 ne Ö 2 ja, Ungefärliga hyresinkomster och ersättning, summa kr.

20.

Har Ni under 1971 blivit tilldelad någon form av stipendium för Er filmverksamhet? 1 inget stipendium 2 ja, stipendieutdelare:

21.

Om Ni fick några stipendier, till vilket belopp uppgick de?

22.

Har Ni varit arbetslös inom filmområdet under 1971? (Med arbetslös menas här att Ni varit anmäld som arbetslös vid arbetslöshetskassa eller att Ni upprepade gånger sökt filmarbete utan att få det.) 1 ja, hela året (50-52 veckor) 2 större delen av året (26-49 veckor) 3 mindre del av året (1-25 v.) 4 nej, inte alls

23.

Om Ni varit arbetslös inom filmområdet, har Ni då helt varit utan arbete eller haft andra tillfälliga arbeten för att få ekonomin att gå ihop? 1

varit helt utan arbete

haft tillfälliga arbeten

24.

Har Ni under 1971 bedrivit något annat yrke (eller yrkesutbildning) vid sidan av filmarbetet? 1 ja, hela året (50-52 veckor) 2 större delen av året (26-49 veckor) 3 ja, mindre del av året (1-25 v.)4 nej, inte alls

25.

Bedrev Ni denna verksamhet på 1 heltid (minst 35 tim./vecka) 2 3 kort tid (högst 17 tim./vecka)

26.

halvtid (18-34 tim./vecka)

Vilket annat yrke bedrev Ni:

SOU 1973: 16

27.

Har Er make/maka/samboende under 1971 arbetat yrkesmässigt 1 inom filmområdet 2 inom annat konstnärligt område 3 4

28.

inom annat yrke (vilket): ej arbetat (utom hushållsarbete)

_ — jag var ej gift/samboende 1971

Hur stora var Era bruttoinkomster av olika slags arbete 1971? Egna Makes/makas/ samboendes . Rent filmarbete tusen kr. tusen kr. Arbete som tangerat filmarbetet (pedagogverks., journ. e.dyl.) Annat konstnärligt arbete Utomkonstnärligt arbete

29. Hur stora var Era sammanlagda nettoinkomster 1971 (belopp att deklarera till statlig inkomstskatt)? Egna inkomster: tusen kr. Makes/makas/samboendes tusen kr. 30

Skilier sig Era egna inkomst- eller arbetsförhållanden inom filmområdet 1971 väsentligt från förhållandena 1970? I så fall på vilket sätt:

31.

Vad anser Ni om arbetsmöjligheterna for filmarbetare i Sverige i dag? Har Ni några idéer eller förslag till hur de skulle kunna förbättras?

SOU 1973: 16

IV

Filmstöd utomlands

1 Inledning

Materialet till denna översikt kommer huvudsakligen från tre håll. 1970 gjordes på utredningens begäran en enkät genom utrikesdepartementet beträffande filmstöd och filmbeskattning i vissa länder. Kompletterande material har därefter samlats in under hand. Slutligen har en fransk komparativ studie1 från 1972 varit till viss hjälp. I översikten koncentreras framställningen på Västeuropa samt Kanada och Israel. Som jämförelse behandlas också filmstödet i Ungern. Förhållandena i USA tas inte upp närmare med hänsyn till att det där inte finns något filmstöd i betydelsen statliga subventioner o. d. Karakteristiskt för de flesta av de undersökta länderna är att formerna och omfattningen av statligt filmstöd präglas av mycket snabba förändringar. Av tekniska skäl måste en undersökning av detta slag vara relativt föråldrad redan när den publiceras. Den accelererande ekonomiska krisen för biograffilm i flertalet länder har i många fall resulterat i radikala omprövningar av äldre stödsystem. En sammanställning av förevarande slag kan därför åldras lätt inte bara för att siffermaterialet är föråldrat utan även för att förutsättningarna för filmstödet f. n. ändras nästan kontinuerligt. 1 L'aide dans le financement du film en France et å 1'étranger. Notes et Etudes documentaires Nos 3 861—3 862. La documentation fransaise. Studien har gjorts av Claude Degand, som är knuten till Centre National de la Cinematographic

SOU 1973:16

Filmstöd i Västeuropa samt Israel och Kanada

2.1 Allmänt

Jämfört med statliga kulturpolitiska insatser på andra konstområden är filmstödet av relativt sent datum. Någon större omfattning fick det inte förrän på 50- och 60-talen. Ett viktigt undantag är Italien som hade ett utvecklat filmstödssystem redan mot slutet av 30-talet. Motivet för statliga insatser på den traditionellt kommersiella sektor som filmindustrin utgör har i regel varit att trygga en inhemsk filmproduktion. Tyngdpunkten mellan de näringspolitiska, arbetsmarknadspolitiska och kulturpolitiska motiven har skiftat. På kontinenten och i Storbritannien aktualiserade den ökade marknadsandelen nordamerikansk biograffilm efter andra

världskriget olika statliga insatser för direkt filmstöd och/eller skattelättnader för biograffilm. Den avgörande drivkraften för statliga åtaganden inom filmsektorn var emellertid den kraftiga nedgång i biobesöken som utan undantag följde på TV:s utbredning i de aktuella länderna. Nedanstående tabell ger en föreställning om vad TV:s expansion betytt för filmindustrin. Nedgången i biobesöken står som synes i nästan direkt proportion till TVtätheten. Filmstödets utformning skiftar starkt i de aktuella länderna. Skatteförhållandena varierar. Generellt kan sägas att biografföreställningar tidigare var belagda med nöjesskatt eller motsvarande specialskatt. En av de första åtgärderna

Biografbesök (milj.)

Storbritannien Västtyskland USA Japan Belgien Nederländerna Frankrike Italien Spanien 1

254 Toppar

% minskning från toppåret till 1970

TV-licenser/ 1 000 inv. 1969

1 430 (1949) 818 (1956) 4 400 (1946) 1 127 (1958) 110 (1955) 70 (1955) 411 (1957) 819 (1955) 403 (1966)

327 294 1288 372 45 36 259 663

193 167 921 247 32 24 183 556 331

86 80 79 78 71 66 55 32 18

284 262 392 214 207 222 201 170 167

i

Statistik saknas. SOU 1973: 16

från statligt håll för att stödja filmbranschen tiell avgiftsfinansiering av filmstödet. Utom var i regel att successivt införa skattelätt- i Norge är avgiften lagfäst eller bunden nader åtminstone vad gäller den inhemska genom avtal vari staten är avtalsslutande part. filmen. Filmstödet syftar som nämnts i allmänhet Statlig nöjesskatt på biografföreställningar har avskaffats i Storbritannien, Frank- främst till att stärka den inhemska biografrike, Nederländerna, Norge och Danmark. filmsproduktionen. Stödåtgärderna koncentI Västtyskland, Kanada, Schweiz och Bel- reras därför till produktionsledet. Ett medel att gynna den inhemska progien utgår, i varje fall inom vissa områden, delstatlig och/eller kommunal nöjesskatt på duktionen vid sidan av finansiellt stöd är föreskrifter om att biograferna skall visa en biografföreställningar. Statlig nöjesskatt utgår fortfarande i viss mängd inhemsk film. Sådana repertoarIsrael (även kommunal nöjesskatt), Finland kvoter finns i Storbritannien, Italien och (s.k. biografskatt) och Italien (diritti era- Spanien. Generellt produktionsstöd för biografriali). I samtliga fall återbärs skatten i olika film finns i alla de undersökta länderna grad (i Israel och Finland till de inhemska filmproducenterna och i Italien till biograf- utom Schweiz och Nederländerna. Det generella produktionsstödet i efterägarna). Mervärdeskatt utgår på biografföreställ- hand är i allmänhet knutet till en viss proningar i Danmark, Frankrike, Belgien, Ne- cent av bruttobiljettintäkterna (Storbritanderländerna och Västtyskland (differentie- nien, Italien, Norge, Belgien, Frankrike och Spanien). I Västtyskland är det fixerat till rade skattesatser). Frågan om och i vilken utsträckning högst ett visst belopp, i Danmark och Finmervärdeskatt utgår på biografföreställning- land består det i återbetalning av avgiften ar är naturligtvis av stor betydelse när det till de inhemska producenterna. Även i Isgäller att bedöma statens ekonomiska rela- rael och Finland kan återbäringen av nöjestioner till filmbranschen. Det har inte va- skatten karakteriseras som ett generellt prorit möjligt att i denna undersökning redo- duktionsstöd. Selektivt produktionsstöd för biograffilm visa nettoeffekten av mervärdeskatten dels i efterhand i form av premier, kvalitetspris där den utgår på biografföreställningar, dels o. d. förekommer i alla de undersökta ländär den inte gör det och alltså indirekt innebär ett statligt stöd till filmbranschen. En derna utom Norge och Storbritannien. Selektivt förhandsstöd förekommer i olika beräkning av dessa nettoeffekter skulle förutsätta en ingående analys av branschens former. Gränsen till olika slag av krediter ekonomiska struktur i resp. land i syfte att är flytande. I Norge och Danmark förekomfå fram storleken av den ingående mer- mer produktionsgarantier, Frankrike och värdeskatt som är avdragsgill om biograf- Schweiz har olika former av intäktsförskott. föreställningarna är underkastade mervärde- Den belgiska staten uppträder som medskatt men annars utgör en skattebelastning. finansiär med rätt till ev. avkastning. I I flera av de aktuella länderna finansieras Nederländerna, Storbritannien, Italien, Spaolika filmstödåtgärder och möjliggörs en nien, Finland och Kanada finns olika kreintern resursomfördelning inom branschen ditformer som i praktiken fungerar som genom en specialdestinerad avgift på bio- förhandsstöd. I Västtyskland — som inte har något sågrafbiljetterna eller bruttobiljettintäkterna. dant selektivt förhandsstöd — måste det Det gäller Storbritannien (s. k. levy), Frankrike (taxe additionelle och taxe de sortie), erhållna produktionsstödet (såväl det geneVästtyskland (Filmabgabe), Danmark (billet- rella som det selektiva) reinvesteras i nya avgift; avgiftssystemet avvecklas dock produktionsprojekt. Även i Frankrike måste fr. o. m. 1972 successivt) och Spanien. I Fin- det generella produktionsstödet reinvesteras. Stöd till kortfilmsproduktion utgår i land och Norge har steg tagits mot en parSOU 1973: 16

varierande utsträckning i Norge, Danmark, Film A/S. Huvuddelen av de norska bioFinland, Belgien, Nederländerna, Schweiz, grafbiljettintäkterna kommer från kommuFrankrike, Västtyskland, Italien, Spanien nalt drivna biografer. och Kanada. I flera av dessa länder föreFörhållandet mellan TV och filmbrankommer även stöd för att trygga den in- schen har reglerats i filmstödsyfte i några hemska produktionen av journalfilm. av länderna. I Frankrike har kulturminisSärskilt stöd till barnfilmsändamål ges i tern träffat avtal med det franska radio- och Norge, Finland, Storbritannien och Kanada. TV-bolaget (ORTF). I avtalet har andelen Stöd till biografledet förekommer i Dan- fransk biograffilm i TV reglerats och ORTF mark (utrustningsbidrag), Finland (räntesub- bundit sig att samarbeta med branschen och ventioner och lån), Frankrike (nyetable- tillskjuta medel till olika filmändamål. I rings-, moderniserings- och utrustningsbi- Västtyskland spärras TV-rättigheterna för drag), Västtyskland (upprustnings- och ny- stödda filmer under viss tid. byggnadsbidrag) samt Italien (viss återbäSom framgått finansieras filmstödet i ring av nöjesskatten för biografer som en- vissa fall av en avgift på biljettintäkterna, bart visar italiensk film). i andra fall direkt via statsbudgeten. I FinVissa av länderna har utbildat omfattande land, Norge, Storbritannien och Västtysksystem för filmkrediter. Betydelsen av dessa land samt (övergångsvis) Danmark föreär svår att mäta beloppsmässigt men de är kommer bådadera. Administrationen av av vikt vid en värdering av den allmänna stödåtgärderna varierar härefter. situationen för filmproduktionen. Det gäller I länder med avgiftssystem fördelas de Storbritannien (National Film Finance Cor- inflytande medlen av särskilda institutioner. poration till vilken staten tillskjutit grund- Det gäller Danmark (Det danske Filmkapitalet), Frankrike och Spanien (statliga institut), Norge (Norsk Kino- og Filmfond), garantier för banklån för filmproduktion), Finland (Finlands filmstiftelse), VästtyskItalien (den halvstatliga Banca del Lavoro) land (Filmförderungsanstalt), Storbritannien och Kanada (Canadian Film Development (British Film Fund Agency) och Frankrike Corporation vars grundkapital utgörs av (Centre National de Cinematographic). statsmedel). Det statsfinansierade filmstödet admiI vissa fall skulle det vara möjligt att för- nistreras i Norge av kirke- og undervisningsdela filmkrediterna så att varje statligt an- departementet, i Finland av undervisningsslag till kreditkällan delades upp på det an- ministeriet, i Västtyskland och Schweiz av tal år under vilka kredit lämnats. Man hade inrikesministeriet, i Belgien av ekonomi- och på så sätt kunnat få fram ett årligt stöd till kulturministerierna, i Nederländerna av kulfilmbranschen i form av icke återbetalade turministeriet samt i Italien och Spanien av krediter. En sådan fördelning skulle emel- turist- och nöjesministeriet. lertid vara missvisande med hänsyn till att de flesta länder noterar sjunkande besökssiffror på biograferna och stigande under- 2.2 Länderbeskrivningar skott för hela branschen. Att ett visst belopp för kreditändamål förbrukats under de gång- Mervärdeskatt, anslag för filmkrediter och na fem åren säger därför ingenting om det förluster på statlig kommersiell filmverkårliga tillskottet av kreditmedel i nuläget. samhet är som nämnts tre betydelsefulla Även i ett par av marknadsekonomierna faktorer som inte kunnat tas med i underfinns en statlig filmsektor som har betydelse sökningen av tekniska skäl. Utredningen för de allmänna produktionsbetingelserna. har begränsat sig till att i tabelluppställDet gäller i första hand Italien (Ente Auto- ningarna i det följande ange vad utrednoma Gestione) och Kanada (National Film ningen känner till om dessa tre faktorer i Board). I sammanhanget kan också nämnas varje land. Jämför man förhållandena i de det statligt/kommunala filmbolaget Norsk olika länderna bör man därför se inte en236

SOU 1973: 16

bart på siffervärdena utan också på de i vissa fall icke kvantifierade upplysningarna om de nämnda faktorerna. Vid sidan om dessa faktorer finns det också stödinsatser vilkas ekonomiska betydelse inte kan kvantifieras men som det oaktat ofta är av stor betydelse.

2.2.1 Danmark Situationen inom filmsektorn Ett särdrag för den danska biografnäringen har varit att det till juli 1972 krävts tillstånd (bevilling) för att driva biografrörelse. Tillståndet har varit avgiftsbelagt och tidsbegränsat. Systemet har hindrat uppkomsten av biografkedjor. Publikfrekvensen sjönk mellan 1948 och 1963 med ca 50 %. Likaså sjönk omfånget och standarden på den inhemska filmproduktionen. Även antalet biografer minskade. Ca 375 biografer var i drift 1970. Antalet biografbesök uppgick samma år till 24 milj. 28 danska spelfilmer producerades i genomsnitt per år under 60-talet. Filmstödets bakgrund och utformning Den kraftiga nedgången i filmproduktionen mötte statsmakterna med olika former av skattelättnader. Sålunda ersattes den 27,5procentiga nöjesskatten på biografföreställningar med en 15-procentig skatt på biografintäkterna. Vidare minskades biografbevillningarna, dvs. avgifterna för tillstånden att bedriva biografrörelse. Ett ytterligare steg för att stödja filmoch biografbranschen togs genom 1964 års film- och biograflag. I lagen stadgas om inrättande av en filmfond »til fremme af filmkunst i Danmark». Fonden skulle finansieras genom dels en biljettavgift (15 % på biljettintäkterna från biografvisning av annan film än dansk spelfilm), dels bevillningsavgiften som bara belastar biografer med ett visst överskott. Efter avdrag för administrationskostnader m. m. skulle fondmedlen fördelas på följande ändamål (den närmare fördelningen bestämdes av fondstyrelsen): filmskolan, SOU 1973: 16 17 — 23479

stipendier, kortfilm, manuskriptstöd, produktionsgarantier, kvalitetsbidrag, premier till filmuthyrare samt utrustningslån till biografägare. Vidare skulle driftsunderskottet för den statliga filmcentralen och driftkostnaderna för det danska filmmuseet bestridas från fonden. Filmfonden finansierades som nämnts genom bevillningsavgifterna och biljettavgifterna på biografvisning av främst utländsk spelfilm. Biljettavgifterna vid visning av dansk film tillföll den danske producenten direkt och utgjorde alltså ett generellt verkande produktionsstöd. Produktionslånegarantierna kan karakteriseras som ett selektivt förhandsstöd. De utgick bara till sådana projekt som antogs kunna belönas med kvalitetspris. Fondens styrelse skulle enligt lagen bestå av åtta ledamöter utsedda av kulturministern, varav fyra skulle representera offentliga intressen och de andra olika branschintressen. Vid sidan av filmfonden skulle finnas ett filmråd och ett biografråd för att bistå myndigheterna och fondstyrelsen som konstnärlig jury och rådgivande organ i biograffrågor. För kortfilmsfrågor fanns ett särskilt råd. Ny lag 1972: 1964 års film- och biograflag förutsatte en omprövning senast 1970/ 71. En sådan omprövning kom dock till stånd först våren 1972. De viktigaste punkterna i den nya lagen är följande (gäller fr. o. m. den 1 juli 1972): • Bevillningsavgiften avskaffas. Fri etableringsrätt införs på biograf området vilket öppnar möjlighet att bilda kedjor. • Biljettavgiften avvecklas successivt för att upphöra i och med utgången av budgetåret 1974/75. • Filmfonden ersätts med ett filminstitut (Det danske Filminstitut). När fondens tillgångar förbrukats skall institutets verksamhet finansieras med skattemedel. Institutet skall i stort sett anknyta till fondens tidigare verksamhetsområde. Den påtagligaste effekten av den nya filmlagen är att de danska filmproducenterna går miste om det tidigare generella produktionsstödet (6—7 milj. DKr per år).

Filmstödets

omfattning

m. h. t. om det var norsk eller utländsk film. Vid början av 60-talet uppgick skatten till ca 30 %. För att avhjälpa den filmkris som TV:s expansion ledde till infördes fr. o. m. 1963 successiva skattesänkningar. När skatten avskaffades 1969 uppgick den årliga intäkten till ca 8 milj. NKr. Sedan början av 60-talet har norsk spelfilmsproduktion fått statligt stöd i olika former. Den officiella målsättningen för stödet har varit att förbättra de ekonomiska villkoren för produktionen, främja produktionens kvalitet och skapa möjligheter för en kontinuerlig produktion. Nuvarande stödformer infördes 1964. De innebär i korthet att norsk spelfilm kan påräkna statligt stöd i efterhand på högst 45 % (generellt) eller 55 % (särskilt kostnadskrävande projekt, efter ansökan) av bruttobiljettintäkterna för att täcka produktionskostnaderna. Vidare kan (selektivt) förhandsstöd medges i form av statliga garantier för produktionslån. Kvalitetspremiering i efterhand av spelfilm förekommer inte.

I Danmark är biografföreställningar belagda med mervärdeskatt. Filmfondens intäkter

(milj. DKr):

Bevillningsavgiften:

1967/68 9,1 1968/69 5,5 1969/70 3,2 1967/68 18,7 1968/69 18,8 1969/70 21,4 1970/71 21,3 1971/72 21,9

Biljettavgiften:

Medelsfördelningen från filmfonden framgår av följande uppställning (milj. DKr): 1

Generell återbäring Filmutbildning Stipendier Kortfilm Manuskriptstöd Produktionsgarantier Kvalitetsbidrag Filmuthyrarpremier Utrustningslån (biograferna) Administration m. m. Statens filmcentral Filmmuseet övrigt

1967/68 6,4 1,3 0,1 1,7 0,1 2,2 1,2 0,2

1968 6,4 1,6 0,2 2,8 0,2 2,0 1,7 0,2

3,2 1,1 3,0 1,2 1,0

2,1 0,8 3,6 1,6 1,6

22,7

24,8

2.2.2 Norge Situationen inom

filmsektorn

Huvuddelen (ca 85 %) av de norska biografintäkterna kommer från kommunalt drivna biografer. Någon samlad biografstatistik finns inte. Statistiken för de kommunala biograferna torde dock ge en representativ bild. Antalet biobesök vid dessa sjönk mellan 1960 och 1969 med ca 11 milj. till 15,6 milj. Antalet norska spelfilmer beräknades till i genomsnitt 6 per år under 60-talet. Filmstödets bakgrund och

utformning

Intill 1969 utgick en särskild skatt på biografintäkterna. Skatten var differentierad

258 Härutöver utgår statsbidrag till det kommunalt/statliga filmbolaget Norsk Film A / S . bidrag till kortfilms- och barnfilmsproduktion samt stipendier till filmskapare m. m. Bidrag utgår till ambulerande föreställningsverksamhet (som drivs av Statens filmsentral med huvuduppgift att distribuera upplysnings- och undervisningsfilm). Norsk filminstitutt har till uppgift att insamla och registrera äldre filmer, hålla filmbibliotek m. m. Från institutet utgår bidrag till filmklubbsverksamhet m. m. Från Norsk kulturfond utgår vissa bidrag till filmändamål, framförallt till konstnärlig fri kortfilm. Produktionsstödet administreras av kirkeoch undervisningsdepartementet som i dessa frågor biträds av Statens Filmproduksjonsutvalg. I frågor om barnfilm är Statens barnfilmsnämnd rådgivande instans till departementet. I övrigt fungerar Norsk filmråd som rådgivande organ i filmfrågor. Rådet inrättades 1969. Det har sju ledamöter, tre 1

I denna och efterföljande tabeller redovisas stödbeloppen i resp. lands valuta. En kurslista återfinns på s. 271. SOU 1973: 16

utsedda av departementet och fyra av branschorganisationerna. Rådet har vissa resurser för manuskriptstöd samt export- och importbefrämjande verksamhet. Vid årsmötet för de kommunala biografernas organisation 1970 grundades Norsk kino- og filmfond. Fonden — som vilar på en överenskommelse inom branschen utan statlig medverkan — finansieras med 2,6 % av bruttobiljettintäkterna vid biograferna. Filmhyrorna har avpassats så att det är förmånligare för enskilda biografer att betala avgiften till fonden än att stå utanför. Överenskommelsen har härigenom fått allmän tillämpning. Medlen skall användas för att »arbeide for utvikling av film- og kinobransjen i Norge, herunder å fremme filmkulturell virksomhet og norsk filmproduksjon». Medlen skall fördelas på följande ändamål:

Avgifterna till Norsk film- og inbringar ca 2 milj. N K r per år.

kinofond

2.2.3 Finland Situationen inom filmsektorn 1969 var antalet biografer ca 340 och antalet biobesök ca 10,5 milj. Det innebar en nedgång med ca 45 resp. 66 % jämfört med 1958 då TV på allvar började vinna insteg i Finland.

Filmstödets bakgrund och utformning Biografföreställningar belades på ett tidigt stadium med nöjesskatt. Fr. o. m. 1964 ändrades skattens namn till biografskatt. Den utgick med 10 % på inträdesavgifterna. Om filmen hade »en svag konstnärlig kvalitet eller moralisk halt» höjdes skatten till 30 %. Undervisningsfilm, barnfilm, vetenskaplig 1) Marknadsförings- och informationsåtgär- film m. m. var skattefri. Vilken kategori en film skulle tillhöra bestämde statens filmder granskningsbyrå (det statliga censurorganet). 2) Distributions- och visningsstöd av värdeVid samma tid infördes också generell återfull film bäring till inhemska producenter motsva3) Teknisk och facklig konsultationsverkrande den skatt som influtit. samhet Från undervisningsministeriet har sedan 4) Stöd till norsk filmproduktion början av 60-talet utgått statligt stöd till 5) Kurs- och utredningsverksamhet m. m. olika filmändamål. Det har gällt bl. a. Fin6) Lån till modernisering av nybyggen av lands filmarkiv, understöd åt olika filmbiografer konstorganisationer, kortfilmsstipendier Fondens styrelse utses av de kommunala (1966—1970), stipendier åt filmkonstnärer biografernas organisation. Härtill kommer (sedan 1970) och kvalitetsstöd till den inen ledamot från organisationen för de enhemska filmproduktionen (sedan 1961). skilda biograferna. Filmstödets omfattning i Norge Statligt stöd (tusen NKr)

Garantiförlust1 Vanligt produktionsstöd Norsk Film A/S Barn- och kortfilm Filmrådet m. m. Norsk kulturfond Norsk filminstitutt Norsk bygdekino A/S Summa

755 1900 1 209 1020 838 500 348 500

1 100 1 800 1262 950 1 340 500 402 500

2 900 1200 2 200 2 100 1 507 1300 1000 1 000 1 589 1 514 500 500 500 456 (inordnat i filmcentralen)

7 070

7 854

8 070

10 196

Garantiram var för resp. år 9 000, 12 000, 16 000, 19 000. SOU 1973: 16

Finlands filmstiftelse. Genom avtal mellan finska staten och filmbranschens organisationer grundades i oktober 1969 Finlands filmstiftelse. Enligt avtalet skall stiftelsens främsta uppgift vara att genom lån och understöd främja och stödja den inhemska filmproduktionen och filmkonsten, biografverksamheten och övrig filmkultur. Avtalet förutsatte att biografskatten skulle reduceras med 10 %. I stället för den tidigare biograf skatten på 10 % skulle alltså en avgift på 4 % utgå till stiftelsen. Den tidigare »straffskatten» på 30 % ersattes med en avgift till stiftelsen på 4 % samt en statlig biografskatt på 20 %. Sammanfattningsvis kan sägas att uppgörelsen kombinerade skattelättnad för biografbranschen med upprättande av ett filmpolitiskt instrument. Liksom tidigare skall generell återbäring ske till de inhemska producenterna, såväl av den kvarvarande biografskatten som av stiftelseavgiften. Avtalet innebar inte någon avlastning för statens vidkommande av utgifter för filmändamål. Avgifterna till stiftelsen drivs in genom filmuthyrarna. Stiftelsens styrelse skall bestå av fyra ledamöter utsedda av undervisningsministeriet samt tre utsedda av branschorganisationerna. Efter avdrag för förvaltningskostnader och avgifter till inhemska producenter skall inflytande medel fördelas efter följande principer: 1) Högst 43 % som lån och understöd för inhemsk filmproduktion 2) Högst 5 % för främjande av export av inhemska filmer och för deras deltagande i internationella filmfestivaler 3) Högst 25 % för räntesubventioner och lån åt biografer 4) Högst 10 % för import- och förevisningsstöd m. m. för konstnärligt värdefull film samt för barnfilmsverksamhet 5) Högst 17 % för forsknings-, utbildnings-, publikations-, upplysnings- och informationsverksamhet m. m. Avtalet gäller till utgången av 1974. Till dess drivs verksamheten på försök. Avtalet gäller under förutsättning att biografföre260

ställningar inte påförs, vare sig direkt eller indirekt, annan skatteavgift eller pålaga än sådana som stipuleras i avtalet. Filmstödets omfattning Biografskatten: 1968: 756 000 mk 1969: 1 305 000 mk 1970: 355 000 mk 1971: 458 000 mk Statligt stöd till filmändamål (undervisningsministeriet): Kvalitetsstöd till filmproduktion: 1968: 500 000 mk 1969: 500 000 mk 1970: 700 000 mk 1971: 800 000 mk Kortfilmsstipendier, pris och stipendier till filmskapare, stöd till filmkonstorganisationer m. m.: 1968: 1969: 1970: 1971:

100 000 mk 140 000 mk 320 000 mk 340 000 mk

Finlands filmarkiv: 1968: 100 000 mk 1969: 120 000 mk 1970: 140 000 mk 1971: 200 000 mk Återbäring av biografskatt till inhemska producenter: 1968: 1969: 1970:

17 0 0 0 m k 178 000 mk 138 000 mk

Finlands filmstiftelse:

Inkomster (mk) Utgifter (mk) Förvaltningskostnader m. m. Återbäring till inhemska producenter Stödverksamhet enligt ovan angivna principer

963 000

1514 000

105 000

173 000

117 000

489 000

1 128 000

SOU 1973: 16

Rådgivande organ hos Board of Trade när det gäller filmfrågor är the CinematoSituationen inom filmsektorn graph Film Council, som bl. a. innehåller Antalet biografbesökare sjönk mellan 1963 företrädare för filmbranschens organisatiooch 1966 från 449,1 milj. till 214,9 milj. ner och berörda fackliga organisationer. Antalet biografer sjönk under samma peKvalitetspremiering i efterhand av spelfilm riod från 2 700 till 1 600. Produktionen av förekommer inte. spelfilm har under perioden legat omkring Det finns i Storbritannien en särskild 45—50 filmer per år. biograf kvot (screen quota) för brittisk film. Över 80 % av kapitalet för den brittiska Enligt bestämmelserna måste en viss del av filmproduktionen i slutet av 60-talet anses den samlade visningstiden vid varje biograf ha kommit från USA. Kriterierna på vilka reserveras för kvotfilmer. filmer som är brittiska och berättigade till British Film Institute grundades redan stöd är från en synpunkt mycket restriktiva, 1933 med uppgift att främja utvecklingen ur en annan liberala. Man kräver mycket av filmkonsten. Under institutet sorterar omfattande insatser av brittisk arbetskraft cinematek, filmarkiv, filmbibliotek m. m. och brittiska faciliteter för att en film skall Institutet är engagerat i viss filmproduktion få stöd. Däremot är det fullt tillräckligt att och verkar för att bibehålla och upprätta ett filmproducenten är ett i Storbritannien in- antal kvalitetsbiografer. Verksamheten firegistrerat bolag, även om det är ett rent nansieras med statsmedel. dotterbolag till ett utländskt bolag. National Film Finance Corporation (NFFC) har från grundandet till 1971 disFilmstödets bakgrund och utformning ponerat 6 milj. pund. Från privata källor Nöjesskatt på biografföreställningar avskaffades 1960. Efter andra världskriget vidtogs lånade N F F C dessutom upp 2 milj. pund. olika åtgärder för att förbättra den brittiska Fram till 1970 har 721 långfilmer och filmindustrins villkor. Genom en lag 1949 ett antal kortfilmer beviljats produktionsinstiftades National Film Finance Corpora- lån med sammanlagt 27,5 milj- pund mot tion för att tillförsäkra den brittiska film- en total återbetalning av 17,2 milj. pund. N F F C har dessutom gett krediter till filmindustrin ett särskilt kreditsystem. 1950 införde den brittiska filmbranschen bolaget British Lion Films. NFFC:s årliga på frivillig väg ett filmstöd (den s. k. Eady förlust på produktionslån kan sålunda bePlan). Resurser skapades genom en avgift räknas till 175 200 pund. Enligt beslut av regeringen 1970 skulle (levy) på biljettpriserna. Systemet lagfästes N F F C fram till 1980 beviljas en förstärk1957. Förvaltningen av fondmedlen övertogs ning med sammanlagt 5 milj. pund av statsdå av British Film Fund Agency. Fonden medel. Sedan 1,5 milj. pund utbetalats belyder under Board of Trade. slöt den nytillträdda konservativa regeringen Avgiften utgörs av en niondel av den del att inte bevilja mer än en miljon pund och av biljettpriset som överstiger 1 V_ shilling. detta på villkor att den privata sektorn ställDe sammanlagda medlen får per år inte unde 3 milj. pund till förfogande för ändamåderstiga 2 milj. pund eller överskrida 5 milj. let. N F F C bildade sedermera ett konsortium pund. Av medlen utgår stöd till brittiska med några privata banker. 1972 tillsköt refilmproducenter med 1,2 eller 2,5 gånger geringen ytterligare 1 milj. pund, trots att 40 % av intäkterna på filmen i Storbritannien, beroende på filmens längd och kost- den privata sektorn vid denna tidpunkt kunnaderna för arbetskraft. Ur fonden utgår de uppbringa bara 0,75 milj. pund. Som anmärkts tidigare är den genomsnittockså ett årligt bidrag till Children's Film Foundation och — sedan 1970 — till Brit- liga förlusten på produktionslån för en period som täcker de gångna 20 åren missviish Film Institute för institutets kvantitativt obetydliga filmproduktion (framför allt ex- sande för att karakterisera omfattningen av stödinsatserna f. n. Förlusten under en 20perimentell film). 2.2.4 Storbritannien

SOU 1973: 16

årsperiod fram till 1970 uppgår totalt till 3,5 milj. pund medan förlusten under tiden 1970—80 beräknas bli nära dubbelt så stor som under den föregående dubbelt så långa perioden. Filmstödets omfattning Film levy (milj. pund): 1966/67 4,0 1967/68 4,3 1968/69 4,6 1969/70 4,6 1970/71 4,2 Av beloppet har ca 0,2 milj. pund gått till Children's Film Foundation och återstoden till brittiska filmproducenter. Statsbidrag till British Film Institute: 1968/69 410 000 pund 1969/70 525 000 pund 1970/71 625 000 pund Förlust på NFFC:s kreditgivning (inkl. British Lion): 1967 370 000 pund (utbetalat 936 000) 1968 159 000 pund (utbetalat 259 000) 1969 66 000 pund (utbetalat 778 000) 1970 186 000 pund (utbetalat 862 000)

2.2.5 Västtyskland Situationen inom filmsektorn Spelfilmsproduktionen har under 60-talet legat på i genomsnitt ca 80 filmer per år med en uppgång under senare delen av perioden. Antalet biografbesök sjönk mellan 1963 och 1970 från 366 milj. till 167 milj. Antalet biografer sjönk under samma period från 5 900 till 3 400. Filmstödets bakgrund och utformning Nöjesskatten på biografföreställningar ligger inom den delstatliga beskattningsrätten. Förbundsregeringen började tidigt stödja västtysk filmproduktion genom framför allt olika former av kvalitetsbelöningar. Ett me-

ra omfattande stöd till branschen i dess helhet kom till stånd först 1967 genom en lag, Filmförderungsgesetz, varigenom en särskild institution — Filmförderungsantalt — grundades för ändamålet. Stödsystemet som byggde på en avgift (Filmabgabe) om 0.10 DM per försåld biljett hade föregåtts av omfattande förhandlingar med branschorganisationerna. Den slutliga utformningen innebar väsentliga eftergifter till biografägarsidan. Bl.a. skulle stöd utgå till biograferna, och filmen skulle få nedsättning av mervärdeskatten. Ett annat viktigt inslag i uppgörelsen från biografägarsynpunkt var att TV-rättigheterna för de filmer som skulle stödjas skulle reserveras för en viss tidsrymd. Härigenom kunde en bättre konkurrenssituation åstadkommas gentemot TV. Av de inflytande avgifterna skall stöd utgå till filmproduktionen i form av dels grundbidrag, dels tilläggsbidrag. Grundbidragets storlek regleras av antalet sökande filmer och tillgången på medel (tidigare utgick bidraget med 150 000 DM). Det kan karakteriseras som generellt: det utgår till alla tyska långfilmer som fyller vissa grundläggande tekniska och artistiska kvalitetskrav och för vilka bruttointäkterna uppgått till ett visst belopp. Producenterna till filmer som erhåller grundbidrag måste avstå från TV-rättigheterna till den stödda filmen under minst fem år. Rättigheterna förvaltas under denna tid av Filmförderungsanstalt. I ersättning erhåller producenterna 100 000 DM. Tilläggsbidraget utdelas efter jury bedömning till filmer som kan betraktas som »god underhållningsfilm». Stödet kan uppgå till högst 250 000 DM. Såväl grundbidrag som tilläggsbidrag måste i sin helhet reinvesteras i nya filmproduktioner. Även kortfilmsstödet måste i sin helhet reinvesteras. Det stöd till biografsidan som utgår av avgiftsmedel avser upprustning och modernisering av biograflokaler. Stödsystemet ändrades på vissa punkter fr. o. m. 1972. Filmförderungsanstalt leds av en direktion på två personer. Viktigare beslut fattas SOU 1973: 16

av förvaltningsrådets presidium som omfattar sju personer. Förvaltningsrådet har 29 ledamöter utsedda av bl. a. förbundsdagen, förbundsrådet och förbundsregeringen, TVbolagen samt branschorganisationerna. Enligt författningen får den federala regeringen inte bedriva kulturpolitik i begreppets snävare bemärkelse. Mot bakgrund härav har det näringspolitiska elementet i stödsystemet betonats, även om man vid utformningen tagit hänsyn till vissa kulturpolitiska önskemål. Det tidigare nämnda stödet i form av premier m. m. utgår från inrikesministeriet. Det är dock att märka att även kvalitetspriserna till lång- och kortfilm (varierande mellan 150 000—300 000 resp. 40 000—50 000 DM) förutsätts bli reinvesterade i nya produktioner. Från inrikesministeriet utgår också premier till filmarbetare, scenarios, manuskript m. m. Även biografer som visar god tysk film kan premieras. Priserna och premierna utdelas efter en jurybedömning. Från ministeriet utgår vidare bidrag till filmfestivaler etc. samt filmutbildning. Från delstaterna utgår filmstöd i varierande utsträckning (produktionsbidrag, filmfestivaler, filmklubbar m. m.). Filmstödets

omfattning

(milj. DM) Filmabgabe: 1968: 15,4 1969: 16,8 1970: 15,4 1971: 14,6 Kommunal nöjesskatt på film: 1968: 13,4 1969: 12,4 1970: 9,9 Filmförderungsanstalts utgifter för filmändamål: 1968: 4,7 1969: 13,5 1970: 16,7 1971: 15,0 SOU 1973: 16

Statliga filmpremier m. m.: 1967: 1968: 1969: 1970: 1971:

6,4 5,6 5,3 6,0 6,6

Statsbidrag till filmarutbildning, filmfestivaler: ca 1,5 per år Delstatligt filmstöd: 1969: 1970: 1971:

4,8 5,9 7,9

2.2.6 Frankrike Situationen inom

filmsektorn

Antalet biobesök sjönk mellan 1963 och 1969 från 292 milj. till 184 milj. Antalet biografer sjönk mellan 1963 och 1970 från 5 683 till 4 475. Långfilmsproduktionen (inkluderar förutom spelfilm även dokumentära långfilmer o. d.) har under perioden rört sig omkring 110 filmer per år. Av de 154 filmer som producerades 1969 var drygt hälften fransk-utländska samproduktioner. Filmstödets bakgrund och

utformning

I slutet av 40-talet infördes olika former av stöd till den franska filmindustrin. Bakgrunden till de statliga ingripandena var det upplösningstillstånd vari den franska filmindustrin befann sig efter andra världskriget, den hårda konkurrensen från amerikansk film, de höga skattesatserna samt filmindustrins artistiska och kulturella karaktär. Nu gällande stödordning daterar sig från 1959. Intill utgången av 1969 var biograf föreställningar belagda med en specialskatt (impöt spécifique). Denna skatt har nu avskaffats och ersatts med mervärdeskatt. Det franska filmstödet finansieras genom en särskild avgift på biljetterna (taxe additionelle). Avgiften utgår med olika procentsatser beroende på biljettprisets storlek. Totalt inbringar de ca 15 % av biljettintäk-

terna. Utöver taxe additionelie utgår en särskild avgift i proportion till filmens längd (taxe de sortie). Nettot av denna avgift blir dock begränsat eftersom skatten betalas tillbaka när det gäller visning av fransk film eller film från land dit fransk film exporteras. F r . o . m . 1973 avskaffas taxe de sortie och ändras konstruktionen av taxe additionelle. Det franska filmstödet omfattar produktions- och biografsidan men inte distributionen. Både generella och selektiva stödformer förekommer. Eftersom fransk eller fransk-utländsk film svarar för ungefär 50 % av biografintäkterna torde den genom stödet kompenseras med ungefär dubbelt så mycket som den förlorar i taxe additionelie. Det generella stödet till långfilms produktionen utgår i proportion till biljettintäkterna (13 % av intäkterna intill ett belopp av 7,5 milj. F r och 7 % av överskjutande belopp). Stödet är avsett att användas för finansiering av ny produktion eller för att reglera skulder för tidigare produktioner. Det selektiva stödet till långfilms produktionen utbetalas i form av förskott på intäkterna. Stödet kan utgå både i förhand (manusbedömning) och efter förevisning av filmen. En särskild jury beslutar om stödet. Detta kan ibland kompletteras med ett förskott på det generella stödet. Om de faktiska intäkterna visar sig otillräckliga förvandlas förskottet till ren subvention. Stödet till kortfilms produktion utgår selektivt, stödet till journalfilmsproduktion både selektivt och generellt. Bidrag utgår också till utrustning m. m. av ateljéer och laboratorier. Medel ställs till förfogande för en garantifond för banklån för filmproducenter och biografer. Systemet innebär att lån kan beviljas av ett bankkonsortium som bildats för ändamålet. För att underlätta beviljande av krediter har en garantifond inrättats vars totalbelopp är fastställt till 4 milj. Fr. Den totala volymen lån till franska producenter kan uppgå till fem gånger det statliga garantibeloppet. Biografsidan kan tillgodogöra sig bidrag för nyetablering av biografer. Härutöver

utgår ett generellt stöd till biograferna som beräknas med utgångspunkt i det avgiftsbelopp som biografen levererat in. Stödet är avsett att finansiera upprustnings- och moderniseringsarbeten. Stöd utgår slutligen till filmfestivaler, filmutbildning m. m. Stödet administreras av den statliga myndigheten Centre National de la Cinematographic (C. N. C ) . C. N. C. grundades 1946 och är underställt kulturministeriet. Våren 1972 slöts ett avtal mellan franske kulturministern och det franska radio- och TV-bolaget (ORTF). Utöver bl. a. riktlinjer för en begränsning av utbudet av spelfilm i TV överenskoms att ORTF årligen t. o. m. 1975 tillskjuter 5 milj. Fr för filmstöd inom ramen för gällande stödordning. Dessutom förbinder sig ORTF att genom ett nytt system för samproduktion av film tillföra långfilmsproduktionen ett årligt tillskott av 5,1 milj. Fr fram till 1975. Det franska stödsystemet har traditionellt syftat till en resursomfördelning inom filmbranschen, alltså utan vare sig nettobelastning eller nettotillskott för statskassan. Denna princip är rubbad i och med avtalet med ORTF. Visserligen kan inte de medel som ORTF satsar i den franska biograffilmsbranschen anses vara skattemedel eftersom radio- och TV-verksamheten är licensfinansierad. Men ORTF sorterar direkt under regeringen och det kan därför vara oegentligt att tala om ett verkligt avtal mellan kulturministern och ORTF. I själva verket torde det vara riktigare att säga att regeringen accepterat att filmstödet inte längre begränsas till en intern resursomfördelning inom filmbranschen: man genomför även en resurstilldelning från TV till filmbranschen, dvs. ytterst från TV-tittarna till filmbranschen. I en sådan situation torde distinktionen mellan TV-tittare och skattebetalare vara av begränsat intresse.

Filmstödets

omfattning

Den samlade biografskatten (impot spécifique) som avskaffades 1969 inbringade ca 110 milj. F r per år. SOU 1973: 16

Statligt filmstöd i Frankrike (milj. Fr) 1968

4,5 1,5

3,5

3,5

4 2 3,5

Summa 128,5

128,5

125,5

127,25

50,3

53 9

46 12

3,65

4,65

3,5

3,5 2,5 1 2 2 44

50,05 10,45 4,65 5,45

Intäkter Taxe additionelie Taxe de sortie Återbetalning av lån1 Återbetalning av förskott av intäkter Utgifter Generellt produktionsstöd (långfilm) Selektivt produktionsstöd (långfilm) Kortfilmsstöd Journalfilmsstöd Teknisk utrustning m. m. Återbetalning av taxe de sortie Garantier på banklån Nyetableringsbidrag till biografer Generellt biografstöd Filmundervisning m. m. Administration

0,9 5 2

4,65

3,5 4 2 1,5 1 41

6,1 3,2

5,35

39,05 6,35

3,5

7,35 4,25

Summa 121,15

130,40

126,50

127,25

39,5

Lån beviljade fram till 1966.

2.2.7 Nederländerna Situationen inom filmsektorn Antalet biobesök sjönk mellan 1963 och 1969 från 43 milj. till 25 milj. Antalet biografer sjönk under samma period från 552 till 434. Spelfilmsproduktionen har uppgått till i genomsnitt 4—5 filmer per år under perioden. Filmstödets bakgrund och utformning Nöjesskatt på biografföreställningar (kommunal beskattningsrätt) avskaffades 1971. Den uppgick då till ca 15,6 % av bruttobiljettintäkterna. Under perioden från mervärdeskattens införande för film 1968 till 1971 åtnjöt biograferna kompensation med ca 80 % av utgående nöjesskatt. Statligt filmstöd utgår dels direkt via ett anslag från kulturministeriet (kortfilm och diverse aktiviteter som festivaldeltagande o. d.), dels genom bidrag till produktionsfonden för holländsk film. Fonden grundades 1965 av den holländska filmbranschorganisationen Nederlandse Bioscoopbond (NBB). Från sina medlemsavgifter tillskjuter även NBB medel till fonden. SOU 1973: 16 is

2,5 1 1,5 1,5

3,25

ni Ana

Syftet med fonden är att minska risktagandet för de enskilda spelfilmsproducenterna. Till dessa utgår krediter som skall återbetalas av vinsten. I praktiken blir det härigenom fråga om ett stöd. Under 60-talet kan subventionen uppskattas till 100 000 fl per film. Majoriteten av fondstyrelsen utses av NBB. Filmstödets

omfattning

Nöjesskatten (nu avskaffad) inbringade ca 12 milj. fl om året. Statsbidrag till produktionsfonden för holländsk film (spelfilmsproduktion) (tusen fl): 1967 1968 1969 1970

1 075 1 125 1 250 1 525

Stöd till kortfilms- och journalfilmsproduktion (tusen fl): 1967 1968 1969 1970

1 225 1 350 1515 1 805

Stöd till filmarkiv, filmmuseer etc. samt till festivaldeltagande (tusen fl.): 1968 485 1969 683 1970 752 2.2.8 Belgien Situationen inom filmsektorn Antalet biografbesök sjönk under perioden 1963—1969 från 53 milj. till 31 milj. Antalet biografer sjönk från 1 259 till 730. Den belgiska spelfilmsproduktionen har under hela den aktuella perioden varit obetydlig (i genomsnitt en film per år) men har under de senaste åren ökat avsevärt. Filmstödets bakgrund och utformning Statlig nöjesskatt på biografföreställningar avskaffades 1949. I stället utgår kommunal nöjesskatt som nu är under avveckling. En statlig skatt på film uthyrningen utgår även. Produktion av rent belgiska långfilmer förekom knappast tidigare, däremot produktion av kortfilm. Statligt filmstöd utgår via ekonomi- och kulturministerierna. Från ekonomiministeriet utgick intill 1972 återbäring för erlagd nöjesskatt. Återbäringen gällde såväl långfilm som kortfilm och journalfilm. Detta generella produktionsstöd utgår numera i proportion till biljettintäkterna. Produktionsstödet från kulturministeriet gäller produktion av ett 20-tal filmer per år — huvudsakligen kortfilm av kulturell karaktär — och deras spridning i utlandet. Stödet innebär att staten går in som medproducent med rätt till del i filmens ev. avkastning. Någon sådan avkastning har dock inte redovisats under de senaste fem åren. För 1972 och 1973 har stödet från såväl ekonomi- som kulturministeriet ökat kraftigt. Mervärdeskatt på film infördes 1971. Filmstödets omfattning Kommunal nöjesskatt (milj. BFr): 1966: 201 1967: 209 1968: 194 266

Den statliga skatten på filmuthyrning beräknas inbringa ca 3 milj. BFr per år. Statligt filmstöd: Stöd från ekonomiministeriet (återbäring på den kommunala nöjesskatten): Stödet uppgick 1970 till ca 19 milj. BFr varav ca 2 milj. gick till långfilm och återstoden tiil kort- och journalfilm. För 1971 beräknas stödet till 24 milj. BFr. Produktionsstöd från kulturministeriet (milj. BFr): 1968: 15 1969: 30 1970: 32,5 Dessutom utgår statligt stöd till filmhistoriska samlingar o. d. med följande belopp (milj. BFr): 1968: 5,7 1969: 6,5 1970: 6,5

2.2.9 Schweiz Situationen inom filmsektorn Med hänsyn till kulturgemenskapen med Tyskland, Frankrike och Italien har den schweiziska filmproduktionen inte någon stark ställning. De filmer som producerats i Schweiz under senare år har åtminstone delvis finansierats med utländskt kapital. Filmstödets bakgrund och utformning Nöjesskatt på biografföreställningar utgår i varierande utsträckning (beskattningsrätten är kantonal och kommunal). I genomsnitt ligger skatten på 10—15 %. På förbundsplanet har stöd till olika filmaktiviteter utgått sedan 1963. Stödet har avsett allmänna filmkulturella ändamål, produktionsbidrag för dokumentärfilm, kvalitetspremier för spelfilm och kortfilm samt stipendier. Vidare har bidrag utgått till schweizisk journalfilm. Fr. o. m. 1970 utgår produktionsstöd till spelfilm. Stödet uppgår till högst 200 000 SFr och måste återbetalas om filmen skulle inbringa ett överskott. SOU 1973: 16

Filmstödet administreras av inrikesministeriet. I begränsad utsträckning utgår stöd från kantonerna till olika filmändamål. Det gäller framför allt bidrag till filmfestivaler och filmproduktioner av lokalt intresse. Filmstödets

omfattning

(milj. SFr) Förbundsutgifter

Filmkulturella ändamål, kvalitetsstöd m. m. Produktionsstöd för spelfilm Journalfilmsbidrag

0,7

0,9

0,9

0,4

0,4

0,6 0,5

1,1

1,3

2,0

Inkomster av nöjesskatt (kantonal och kommunal) beräknas till ca 12 milj. SFr per år.

2.2.10 Italien Situationen inom filmsektorn Antalet biobesök minskade under perioden 1963—1969 från 697 milj. till 551 milj. Antalet biografer minskade under samma period från 10 410 till 9 439. (Det bör observeras att ungefär 75 % av biograferna spelar mindre än en gång om dagen.) Långfilmsproduktionen (såväl spelfilm som dokumentär långfilm o. d.) låg under perioden på i genomsnitt 125 filmer per år. Av 248 långfilmer producerade 1969 var 104 italiensk-utländska samproduktioner. Minskningen i besöksfrekvens och antalet biografer har varit förhållandevis lägre än i andra länder. På senare år tycks emellertid minskningen ske i snabbare takt än under den tidigare delen av 60-talet. Den har emellertid inte påverkat filmproduktionen som under senare år visat en stigande tendens. Filmstödets bakgrund och utformning Redan 1927 infördes i Italien olika former av filmstöd. 1935 bildades en sektion för SOU 1973: 16

filmkrediter inom Banca del Lavoro och 1938 infördes en ordning med stöd till långfilmerna i proportion till biljettintäkterna. Nu gällande stödordning gäller sedan 1966. Den syftar till att på olika sätt stärka den kvalitativt högtstående italienska filmproduktionen. Biografföreställningar i Italien är belagda med en särskild statlig avgift (diritti erariali). Avgifterna — som inte är direkt kopplade till filmstödet bortsett från återbäringen till vissa biografer — varierar mellan 5 och 45 % beroende på biljettpriserna. Totalt utgör de 20—25 % av biljettintäkterna. Till biografer som visar bara italiensk film återbetalas mellan 18 och 60 % av vad som erlagts i diritti erariali. Ett särdrag i den italienska filmpolitiken är att italienska eller italiensk-utländska filmer som fyller vissa konstnärliga och tekniska minimikrav uppförs på den s. k. obligatoriska visningslistan. Biograferna måste visa sådana filmer minst 100 dagar om året. Det generella långfilmsstödet består i att en producent till en film som förts upp på den obligatoriska listan får ett belopp motsvarande 13 % av bruttobiljettintäkterna under fem år. På samma sätt delar den italienske filmregissören, manusförfattaren och scenografen på 0,4 % av bruttobiljettintäkterna. Selektivt långfilmsstöd består i 20 kvalitetspris per år om 40 milj. lire. Av beloppet tillfaller 71 % producenten. Återstoden delas enligt vissa regler mellan regissören m i l . Ministero de Turismo e dello Spettacolo avgör vilka filmer som skall tilldelas kvalitetspris. Biograf som visar film som fått kvalitetspris erhåller ytterligare 25 % återbäring av erlagda diritti erariali. För kortfilm utdelas ett antal kvalitetspris på 5,5—10 milj. lire. Även för visning av premierad kortfilm kan biograferna påräkna skatteåterbäring. Samma system gäller för journalfilm. För olika filmaktiviteter (filmutbildning, cinematek etc, barn- och ungdomsfilm) utgår också statligt stöd. Det italienska filmkreditsystemet är mycket utvecklat. Det halvstatliga kreditinstitu-

tet Banca del Lavoro har en särskild avdelning härför. Krediter beviljas lång- och kortfilmsproduktioner, modernisering av filmateljéer o. d., versionering av utländsk film och modernisering av biografer. Räntor subventioneras. Krediterna beräknas svara för drygt en tredjedel av kostnaderna för den italienska filmproduktionen. När krediterna inte betalas tillbaka övergår de i praktiken till att bli vanligt stöd. Kreditgivningen har vid ett par tillfällen hamnat i en svår kris. 1971 ökades lånekapitalet med 13 miljarder lire avsedda att användas för selektiva krediter under den följande femårsperioden med 85 % för produktion, distribution och export av italiensk film samt återstoden för modernisering och etablering av biografer. För att rätt kunna bedöma det statliga engagemanget i filmlivet i Italien måste också noteras den statliga filmsektor som är samlad under Ente Gestione Cinema. Hit hör ett produktionsbolag, ett ateljéföretag och ett distributionsföretag. I början av 1971 tillfördes bolaget ett kapital på 40 miljarder lire för att under en femårsperiod befrämja produktion och distribution av kvalitativt högtstående spelfilm samt 8 miljarder lire för att sanera bolagets ekonomi. Filmstödets omfattning Diritti erariali (miljarder lire): 1967: 36,5 1968: 39 1969: 44 Härav torde 25 miljarder lire avse italienska eller italiensk-utländska filmer. Statligt filmstöd 1969 (miljarder lire): Återbetalning till biograferna av diritti erariali Generellt långfilmsstöd Selektivt långfilmsstöd Kortfilmsstöd Diverse filmaktiviteter (utbildning, festivaler etc.) Anslag för räntekostnader Summa 268

10 13,65 0,8 0,854 1,5 0,7 27,5

Kreditgivningen: Under 1969 gavs lån till ett sammanlagt belopp av 19,8 miljarder lire fördelade på 98 filmer, vilket beräknades motsvara ca 40 % av produktionskostnaderna.

2.2.11 Spanien Filmstödets bakgrund och

utformning

Tidigare stödsystem från 1964 avlöstes 1971 av en ny ordning. Huvudelementet i det gamla systemet var en ersättning i viss proportion till de spanska filmernas biljettintäkter. Filmer »av speciellt intresse» kunde dessutom påräkna ett tilläggsbidrag. Åtgärderna skulle i princip finansieras genom en allmän avgift på biografintäkterna, skatt på reklamfilm som visades på biograferna samt avgift på import och dubbning av utländsk film. Systemet var i stort sett automatiskt och innehöll inte några effektiva spärrar, t. ex. tak för utbetalning av tilläggsbidrag. Följden blev ett växande underskott som vid slutet av 60-talet uppgick till ca 230 milj. pts. Den viktigaste nyheten i det nya stödsystemet var att biograf avgiften höjdes från 2 till 3,5 %. Det allmänna produktionsstödet underkastas vissa spärrar. Maximibeloppet är fixerat till 6 milj. pts per film. Det kan ökas till 12 milj. om producenten kan visa att han investerat mer än 15 milj. pts i filmen. De filmer som anses vara av »särskilt intresse» kan få bidrag som uppgår till dubbla det normala beloppet, dock under förutsättning att summan av dessa belopp inte överstiger 10 % av vad som anslagits för ändamålet. Utöver biljettavgiften gäller en skatt på 5 % »för skydd av minderåriga» samt en skatt på 0,7 % som tillkommer de lokala myndigheterna.

2.2.12 Israel Situationen inom filmsektorn Antalet biografbesök sjönk mellan 1968 och 1971 från 50,3 till 34,2 milj. (TV infördes 1968.) Antalet biografer uppgick under åren SOU 1973: 16

Filmstödets

omfattning

i Spanien

(milj. pts) 1967

Inkomster Import- och dubbningsavgift Biljettavgift Film-reklamskatt

105 245 30

ca 200/år

380 Summa Utgifter Förskott Allmänt stöd i % av biljettintäkterna Stöd till filmer »av särskilt intresse» och kortfilm Återbetalning av kredit för skyddsfonden Bidrag till Banco de Crédito Industrial för täckande av borgen (produktionskrediter) Filmfestivaler m. m.

61,5 56,2

147,9

92,7

19,8

74,1 59,5

45 62,4

20 47

13,7

5,7

5,9

53 10

Summa 151,2

287,2

före 1968 till konstant ca 300 men hade 1969 sjunkit till ca 280. Filmstödets bakgrund och utformning I slutet av 60-talet gjordes i Israel betydande insatser för att stimulera utvecklingen av den israeliska spelfilmsproduktionen. Israel har dessutom, främst i syfte att locka utländska filmproducenter att göra inspelningar i landet, varit angeläget att sluta samproduktionsavtal med olika länder, däribland Sverige. Som en följd av dessa ansträngningar har ett inte obetydligt antal amerikanska filmer spelats in i Israel. Men även den rent nationella produktionen stiger och uppgår nu till nära 20 filmer om året. Biografföreställningar i Israel är belagda med nöjesskatt varierande mellan 50 och 115 % av biljettpriset. Huvuddelen av skatten tillfaller kommunen medan en mindre del går till staten. Den israeliska filmindustrin åtnjuter sedan 1969 stöd i form av återbetalning på 28—32 % av biljettens bruttopris. Före 1969 var ersättningen ungefär en tredjedel lägre. Israelisk film erhåller särskilda exportpremier. 1969 bildades med statligt bistånd ett filmfinansieringsföretag, Cenfilco-Israel SOU 1973: 16

Enl. 1971 års system

280 Ltd. Motivet för det statliga engagemanget i filmproduktionen har varit att dels få in utländsk valuta, dels sprida information om Israel i utlandet. En tredjedel av grundkapitalet, 6 milj. israeliska pund, har staten skjutit till. De statliga aktiviteterna på filmområdet administreras främst av handelsministeriet. Ett medel att attrahera utländska filmproducenter är särskilda kursfavörer. Sålunda beviljas en rabatt på 30 % på växlingskursen för belopp som förbrukas i Israel under en filminspelning. Nettokostnaderna för staten för favörer av detta slag är svårt att beräkna. Från kulturministeriet har på senare år lämnats stöd till konstnärligt värdefull israelisk filmproduktion. Stödet utgörs av dels premier, dels manuskriptstöd o. d. vilket senare skall återbetalas om intäkterna för produktionen täcker kostnaderna. 1971 utbetalades 300 000 israeliska pund. Filmstödets omfattning (milj. israeliska pund) Kommunal och statlig nöjesskatt: 1968/69 43,2 (varav statlig 6,1) 1969/70 41,5 (varav statlig 5,8) 1970/71 34,2 (varav statlig 2,5)

Återbäring av nöjesskatten: 1968/69 1,7 1969/70 1,5 1970/71 1,2 Stöd till journalfilm m. m.: 1968/69 0,8 1969/70 0,7 1970/71 0,5 Denna tablå innehåller inte de indirekta och svårmätbara förmåner som den israeliska filmindustrin åtnjuter på lånemarknaden och från tullsynpunkt. Inte heller kan effekten av Cenfilco fås med i en tablå av detta slag. Av brist på uppgifter har kulturministeriets andel av filmstödet inte heller tagits med. Det uppgick 1971 till 0,3 milj. israeliska pund.

2.2.13 Kanada Situationen inom filmsektorn Antalet biobesök sjönk mellan 1963 och 1968 från 100,8 till 97,2 milj. Antalet biografer uppgick 1968 till 1 409. Filmstödets bakgrund och utformning Den federala regeringen pålägger inte nöjesskatt på biografföreställningar. Denna beskattningsrätt tillkommer provinserna som utnyttjar den i många fall. De första filmpolitiska åtgärderna från den federala regeringens sida togs redan före andra världskriget. 1939 grundades National Film Board (NFB) vars ursprungliga syfte var att producera och distribuera informationsfilm om Kanada i Kanada och utomlands. Under 50- och 60-talen började NFB också att producera dokumentär kortfilm och viss spelfilm. NFB har omfattande tekniska resurser och en teknisk och kreativ personal som uppgår till flera hundra personer. Årligen produceras ca 150 filmer. Verksamheten bekostas genom dels ett federalt bidrag, dels beställningsuppdrag från olika myndigheter samt inkomster från försäljning m. m. Den årliga budgeten ligger omkring 20 milj. dollar.

270 Bortsett från den filmproduktion som ägde rum inom ramen för NFB levde den kanadensiska filmkulturen under ytterligt svåra betingelser. En avgörande faktor i sammanhanget var att drygt två tredjedelar av biograf sektorn är US A-ägd. 1967 instiftades emellertid ett federalt utvecklingsbolag, Canadian Film Development Corporation (CFDC), med uppgift att befrämja utvecklingen av en kanadensisk långfilmsindustri. Bolaget skulle kunna inträda som medfinansiär mot andel i avkastningen, bevilja lån mot ränta, utdela belöningar och bevilja stöd till filmarbetare. Till bolagets förfogande ställdes en fond om 10 milj. dollar. Utgifterna för verksamheten skall täckas genom dels fonden, dels återbetalning av lämnade lån och avkastning av investeringar. CFDC har som princip att de producenter som ansöker om stöd först skall träffa avtal med en distributör som förbinder sig att investera åtminstone 50 % av filmens budget. Vid slutet av sitt tredje verksamhetsår hade bolaget uppträtt som medfinansiär i 46 kanadensiska långfilmer med sammanlagt 4 milj. dollar. Övriga kanadensiska finansiärer beräknas ha stått för 4 milj. dollar och utländska finansiärer för 4 milj. Till filmarbetare utdelades under det andra verksamhetsåret dels bidrag om sammanlagt 100 000 dollar till sex filmarbetare som skulle göra sin första långfilm, dels 25 000 dollar till åtta personer som ansökt om stöd för olika kortfilmsprojekt. CFDC:s styrelse utses av regeringen. Ledamöterna får inte ha något samröre med filmbranschen. Till regeringen och CFDC är knutet ett »filmråd» med representanter för branschen och filmarbetarna. Den kanadensiska långfilmsproduktionen fortsätter att öka. Långfilm producerad i Kanada visas emellertid sällan på kanadensiska biografer vilkas repertoar är starkt knuten till biograf repertoaren i USA. De betydande insatser som gjorts för att stimulera Kanadas långfilmsproduktion har alltså hittills inte nämnvärt återspeglats i distributionen och visningen av filmerna. Genom Canada Council — ett federalt SOU 1973: 16

organ för främjande av forskning och konst m. m. — utgår federalt stöd till olika filmaktiviteter (kanadensiska filminstitutet, filmbibliotek, filmarkiv m. m.). I den mån provinserna lämnar stöd till olika filmändamål är det inte kopplat till den nöjesskatt som de tar in på biografföreställningarna.

Kurslista Till ledning för bedömningen av värdet av olika statliga insatser redovisas nedan kursen för de aktuella valutorna i december 1972. Det bör observeras att flera av valutorna har undergått kraftiga förändringar under den undersökta perioden.

Filmstödets omfattning (milj. Can. dollar)

Danmark Norge Finland Storbritannien Västtyskland Frankrike Nederländerna Belgien Schweiz Italien Spanien Israel Kanada

Delstatlig nöjesskatt: 1966 6,5 1967 7,2 1968 8,3 Federala bidrag till National Film Board: 1968/69 9,5 1969/70 10 1970/71 10

Valutaslag

Säljkurs

100 DKr 100 NKr 100 mk 1 pund 100 DM 100 Fr 100 fl 100 BFr 100 SFr 100 lire 100 pts 1 isr.pund 1 Can.dollar

69:50 71:60 113:90 11:15 148: 40 93: — 147:30 10: 79 126: — 0:81 7:57 1:15 4:79

Bidrag genom Canada Council: 1968/69 0,1 1969/70 0,1 1970/71 1,1 CFDC: Utbetalt

1970 Manuskriptstöd o. d. Medfinansiering av produktion Lån

0,1

0,2

0,3

1,2 0,3

0,4

1,7

0,9 14

3,25 43 )

Summa Sammanlagd insats (Antal bedömda projekt

SOU 1973: 16

3 Filmstöd i Ungern

Filmstödets bakgrund och utformning Samtliga led i den ungerska filmbranschen är sedan 1948 i statlig ägo. I produktions-, distributions- och biografledet arbetar företag efter affärsmässiga principer. Underskottet i verksamheten täcks av statsmedel. Indirekta stödformer av det slag som är vanligt i Västeuropa (skattelättnader eller skatteåterbäring efter olika principer) förekommer inte. Det genomsnittliga biljettpriset är med västeuropeiska mått mycket lågt. De statliga utgifterna för filmändamål har ökat kraftigt i takt med den nedgång i biobesöken som blivit följden av TV:s utbredning. Mellan 1960 och 1970 har besöksfrekvensen sjunkit från 140 milj. till ca 79 milj. besök. Den ungerska filmpolitiken har syftat till att bibehålla de låga biljettpriserna och det jämförelsevis stora antalet biografer och samtidigt trygga försörjningen av god utländsk och ungersk film. F. n. beräknas den statliga underskottstäckningen för biografernas del uppgå till ca hälften av bruttointäkterna. Produktionsstödet till spelfilm kanaliseras via två filmbolag som, utöver dessa statsbidrag, för sin verksamhet förfogar över bl. a. vinsterna från tidigare produktioner. I genomsnitt skall ett 20-tal filmer produceras per år. För produktion av framförallt film av särskild kulturpolitisk betydelse utgår extra stöd. Det allmänna stödet motsvarar 15 milj. kr och »kvalitetsstödet» 1,7 milj. Härutöver helfinansierar staten ett stort 272

antal kortfilmer, journalfilmer, tecknade filmer m. m. Distributionsstöd utgår i form av förlusttäckning för distribution av ungersk färgfilm och för distribution av kulturpolitiskt betydelsefull film — såväl ungersk som utländsk samt både kort- och långfilm. I biografledet täcks som nämnts underskottet med statsmedel. Härtill kommer den med statliga medel finansierade filmateljén som är avsedd i första hand för unga filmregissörer och elever vid filmakademien, statsmedel till filmmuseer etc. samt till festivaldeltagande m. m. Det statliga stödet för distribution och biografverksamhet är inte bara beroende av förluster i en fri marknad. Biljettpriserna fastställs inte av marknadskrafterna utan bestäms av önskemålet att hålla priserna låga. Det genomsnittliga biljettpriset i Ungern var 1970 80 öre och det högsta biljettpriset på en premiärbiograf i Budapest 1: 50. Förlusterna på biografverksamheten är stora. Av betydelse för satsningen i distributions- och biografledet är vidare det förhållandet att i Ungern, främst i byarna, finns ca 3 000 biografer som visar spelfilm i 16 mm format. Verksamheten drivs med höga underskott. Vid sidan om det stora antalet biografer för 16 mm filmvisningar finns över 1 000 biografer för visning av film i 35 och 70-mm formatet — mer än dubbelt så många som SOU 1973: 16

i Sverige trots att befolkningsantalet bara är 25 % högre. Trots dessa stora insatser i distributions- och visningsledet minskar emellertid antalet biografer.

SOU 1973: 16

4 Sammanfattning

Som nämnts inledningsvis försvåras jämförelsen mellan länderna av en rad svårbedömbara problem av vilka olika regler för mervärdebeskattning, förlust på statliga filmbolag samt statlig kreditförlust tillhör de största. Även om storleken av några av dessa faktorer kan inringas för varje land är en direkt jämförelse mellan länderna inte möjlig med hänsyn till de stora skillnaderna i fråga om invånarantal, bruttonationalprodukt och statsbudgetens storlek. Vissa slutsatser kan dock dras av det föreliggande materialet. Det ekonomiska saldot mellan på ena sidan skatteinkomster från film och på den andra statliga utgifter till filmstöd är negativt bara i Italien och Israel. I de flesta andra länder betalar staten mera till filmstöd än den har inkomster från film. Undantagen är fyra länder där saldot i princip är lika med noll: Sverige, Danmark, Frankrike och Spanien. Förhållandena i Spanien bör ses mot bakgrund av televisionens förhållandevis ringa utbredning där. I Frankrike blir saldot emellertid positivt från filmens synpunkt i och med ORTF:s anslag till filmstöd. I Danmark sker en omläggning från ett avgiftsfinansierat filmstöd till ett skattefinansierat stöd. Om några år kommer därför saldot från filmens synpunkt att vara starkt positivt. Det från filmens synpunkt negativa saldot 274

i Italien bör ses mot bakgrund av att filmbranschen som sådan visserligen betalar mera till staten än den får av staten men att systemet är utformat så att den italienska filmen inte desto mindre är mycket gynnad. Via statskassan sker i Italien en kraftig resursomfördelning till förmån för den inhemska produktionen. Likartade förhållanden torde gälla i Israel om än på en mera blygsam nivå. Av allt att döma kommer filmbranschen i Danmark att få de mest gynnsamma relationerna till staten. Ingen specialskatt eller avgift utgår, och de betydande danska filmaktiviteterna kommer att finansieras helt med skattemedel. Efter Danmark torde Norge vara det land där filmbranschen är mest gynnad. Om siffermaterialet studeras från en annan synpunkt än det ekonomiska saldot mellan filmbranschen och staten, nämligen i syfte att få fram i vilken utsträckning inhemska filmaktiviteter gynnas oavsett om det sker genom skattemedel eller olika slags interna resursomfördelningar, blir bilden en annan. Av allt att döma är förhållandena i Danmark, Norge, Italien och Kanada därvid mest gynnsamma från branschens synpunkt. Sverige tillhör tillsammans med Frankrike, England och Nederländerna en mellangrupp medan nettostödet till inhemska filmaktiviteter i Finland, Västtyskland och Spanien är relativt lågt. I denna redogörelse har bortsetts från SOU 1973: 16

östländerna. I materialet har emellertid förhållandena i Ungern redovisats utförligt. Det är oklart i vad mån just Ungern är representativt för förhållandena i övriga östeuropeiska länder. Man kan bara konstatera att filmaktiviteten i dessa länder är mycket omfattande och till synes inte särskilt påverkade av den biograffilmskris som gäller i länder med en friare marknadshushållning, trots att man även i östländerna noterar lägre besöksfrekvens på biograferna. Skulle ett försök göras att kvantifiera de ungerska insatserna till stöd för olika filmändamål är det uppenbart att man per capita skulle komma till belopp som är mångdubbelt högre än i andra länder.

SOU 1973: 16

Statens offentliga utredningar 1973

Kronologisk förteckning

1. Litteraturen i skolan. U. 2. Högskolan. U. 3. Högskolan. Sammanfattning. U. 4. Fastighetstaxering. Fi. 5. Museerna. U. 6. Data och näringspolitik. I. 7. Trygghet i anställningen. In. 8. Radio i utveckling. U. 9. Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier mom vuxenutbildningen. U. 10. Reklam III. Ställningstaganden och förslag U (Utkommer senare) 11. Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. U. 12. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. U. (Utkommer senare) 13. Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. Ju. 14. Mal och medel i skogspolitiken. Jo. 15. Kommunal planering och detaljhandel. H 16. Samhället och filmen. Del 3. U

1 3: PR 1973 STQC KriÖLM

SOU 1973: 16

Statens offentliga utredningar 1973

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. [13] Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4] Utbildningsdepartementet Litteraturen i skolan. Separat bilagedel 4 till litteraturutredningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan. 12] 2 Högskolan. Sammanfattning. [3] 3. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. [12] (Utkommer senare) Museerna. [5] Radio i utveckling. [8] Fortsatt uppsökande verksamhet for cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [9] Reklamutredningen. Reklam III. Ställningstaganden och förslag. [10] (Utkommer senare) Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. [11] Samhället och filmen. Del 3. [16] Jordbruksdepartementet Mål och medel i skogspolitiken. [14] Handelsdepartementet Kommunal planering och detaljhandel. [15] Inrikesdepartementet Trygghet i anställningen. [7] I ndustridepartementet Data och näringspolitik. [6]

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

SOU 1973: 16

ISBN 91-38-01 399-1