Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige m.m.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Kontroll

avutländsk

företagsetablering

i

Sêfige

m

Betänkande utredningen av om 4 1 V txtländska cövertaganden svenska företag. av

Statens utredningar

offentliga_

låäl@ 1978:73

§3? Justitiedepartementet

Kontroll av utländsk

företagsetablering

i

Sverige

m. m.

Betänkande av u_t_redningen om utländska

övertaganden av svenska företag Stockholm 1978

Omslag Hans Söderberg Jernström OfTsettryck AB

ISBN 91-38-03222-8 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1978

Till Statsrådet och chefen för

justitie-

departementet

Genom beslut den 10 augusti 1973 bemyndigade regeringen dåvarande statsrådet Carl Lidbom att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att företa en översyn av gällande bestämmelser om inskränkningar i fråga om utländskt Övertagande av svenska företag m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 29 oktober 1973 som sakkunniga landshövdingen Per Eckerberg, tillika ordförande, numera statsrådet Johannes Antonsson, ledamoten av riksdagen, pol. mag. Jan Bergqvist, utredningssekreteraren Hans Engman, direktören Thomas Hagdahl, direktören Matts Bergom Larsson samt forbundsordforanden Bert Lundin. De sakkunniga har arbetat under namnet utredningen om utländska övertaganden av svenska företag. Antonsson entledigades från uppdraget som ledamot den 1 oktober 1975. Samma dag förordnades till ny ledamot fr. o. m. den 2 oktober 1975 numera statsrådet Olof Johansson. Genom beslut den 25 november 1976 bemyndigade regeringen chefen för justitiedepartementet att tillkalla ytterligare två ledamöter i utredningen. Johansson entledigades den 30 november 1976. Samma dag förordnades till nya ledamöter fr. o. m. den 1 december 1976 bitr. professorn Gustaf Lindencrona samt riksdagsledamöterna, lantbrukaren Karl Erik Olsson och ambassadören Bo Siegbahn. Larsson entledigades den 12 januari 1977 från uppdraget som ledamot. Samma dag förordnades till ny ledamot fr. o. m. den 13 januari 1977 direktören Arne Lundqvist. Att såsom experter biträda utredningen förordnades den 10 januari 1974 numera hovrättslagmannen Johan Lind och pol. mag. Hans Olsson samt den 27 februari 1974 kammarrättsassessorn Göran Atterwall. Dessa experter entledigades sedermera, Atterwall den 14 juli 1975, Olsson den 28 januari 1977 och Lind den 13 april 1977. Till experter förordnades därefter kammarrättsfiskalen Roland Edling fr. o. m. den 20 augusti 1975, departementssekreteraren Bo Leander fr. o. m. den 31 januari 1977 och numera departementsrådet Lars K. Beckman fr.0. m. den 27 april 1977. Den 1 december 1977 entledigades Leander från uppdraget med verkan fr. o. m. den 1 november 1977 och förordnades departementssekreteraren Peter Sandén att fr. o. m. sistnämnda dag vara expert i utredningen. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades den 2 januari 1974 numera hovrättsrådet Bengt Malmström. Under tiden fr. o. m. den 1 november 1974 t. o. m. den 11 april 1975 tjänstgjorde även byråchefen Sven Rune Frid som

sekreterare. Till biträdande sekreterare förordnades den 1 oktober 1975 numera rådmannen Jim Josefsson. Utredningen har med anledning av remisser avgivit yttranden över följande betänkanden m. m., nämligen litteraturutredningens huvudbetänkande Boken (SOU 1974:5), två vid Nordiska rådets 22:a session väckta medlemsförslag (A 422/j och A 436/j), departementspromemorian (Ds Ju 1974: 19) rörande utländska medborgares förvärv av fritidsfastighet, departementspromemorian (Ds Ju 1974:17) med forslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall samt flaggutredningens betänkande (SOU 1976:44) Sjöfart och flagg. Utredningen får härmed överlämna betänkandet Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige m. m. Uppdraget är därmed slutfört. Reservation i fråga om utformningen av förslaget till förbättrad information om ägarförhållanden i svenska aktiebolag har avgivits av ledamöterna Hagdahl, Lundqvist och Siegbahn. Stockholm den 16 oktober 1978

Per Eckerberg

.Ian Bergqvist HansEngmanâ Thomas Hagdah/

GustafLindencrona Bert Lundin A rne Lundqvist

Karl Erik Olsson Bo Siegbahn / Bengt Malmström .lim Josefsson

Innehåü

Tabeller och 4 figurer

Förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

I Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 23

H Summary of the report . . . . . . . . . . . . . . 45

FörfattningsFörslag . . . . . . . . . . . . . . . 59

1 Kontrollinjens Förslag till Lag om kontroll av utländsk Företagsetablering här i riket . . . . . . . . . . . . . . . 69 2 Likabehandlingslinjens Förslag till Lag om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket . . . . . . . . . . 76 3 Förhandlingslinjens Förslag till Lag om kontroll av utländsk Företagsetablering här i riket . . . . . . . . . . 80 4 Kontrollinjens Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation För samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser . . . . . . . . . . . . 87 5 Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen (193927) med förordnanden på civilFörvaltningens område jämlikt lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar . . . . . . . . . . . . . 87 6 Förslag till Förordning om ändring i valutaförordningen (1959:264) . . . . . . . . . . . . . . . . 88 7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag . . . . . . . . . . 88

8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1935:395) om kontroll över

tillverkningen av krigsmateriel m. m. . . 89 9 Förslag till Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) 90 10 Förslag till Förordning om ändring av aktiebolagsFörordningen (1975:1387) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 11 Förslag till Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931) . . . 91 12 Förslag till Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) . . 91 13 Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:596) om Förenklad aktiehantering

6 Inne/tål!

Förslag till Lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse 104 Förslag till Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse 106 Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1970:600) om förenklad aktiehantering . . . . . . . . . . . . . 108 Förslag till Lag (l979:00) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. . . . . . . . . . . . 109 Förslag till Förordning om tillämpningen av lagen (l979:00) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. 114 Förslag till Lag om ändring i jordförvärvslagen (1965:290) 116 Förslag till Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. . . . . . . . . . 118 Förslag till Lag om ändring i gruvlagen (1974:342) 120 Förslag till Lag om ändring i Iagen(1949:658)0m inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. . . . . . . . . . . . . . 121 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. . . . . . . . . . . 123 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineral-

Förslag till Lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln 124

IV Inledning

1 U tredningsuppdraget 2 N a°gra begrepp 3 Betänkandets disposition

V Den internationella bakgrunden

4 MNF i industri/tänderna - en översikt . 5 Vissa industri/änden lagstiftning berörande MNF 5.1 Allmänt 5.2 Australien 5.3 Belgien 5.4 Danmark 5.5 Finland 5.6 Frankrike . . . . . 5.7 Förbundsrepubliken Tyskland 5.8 Förenta staterna 5.9 Italien 5.10 Japan 5.11 Kanada 5.12 Nederländerna 5.13 Norge 5.14 Storbritannien

Innehåll 7

6 MNF och de mel/anstat/iga organisationerna 6.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 6.2 FN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180 6.3 ECOSOC . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 6.3.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . 182 6.3.2 Kommissionen för transnationella företag . . . . 183 6.3.3 Centret För transnationella företag . . . . . . . 184 6.3.4 Expertgruppen rörande internationell standard för ekonomisk redovisning . . . . . . . . . . . . 184 6.3.5 Arbetsgruppen rörande korrupta aflärsmetoder s. . . 186 6.4 ILO . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 6.5 UNCTAD . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 6.5.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . 196 6.5.2 Arbetet på en teknologiöverlöringskod . . . . . 196 6.5.3 Arbetet rörande konkurrensbegränsande metoder . . 197 6.6 UNIDO . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 6.7 OECD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 6.7.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . 199 6.7.2 Riktlinjer for multinationella företag . . . . . . 200 6.7.3 Samrådsprocedur rörande riktlinjerna for MNF . . 205 6.7.4 OECD:s kommittéer . . . . . . . . . . . . 206 6.7.4.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . 206 6.7.4.2 Kommittén för internationella investeringar och multinationella företag . . . . . . 207 6.7.4.3 Industrikommittén . . . . . . . . . 208 6.7.4.4 Konkurrensbegränsningskommittén . . . 208 6.7.4.5 Skattekommittén . . . . . . . . . . 209 6.7.4.6 Kommittén för vetenskap och teknologi . 209 6.7.4.7 Arbetsgruppen rörande korta kapitalrörelser 210 6.7.4.8 Arbetskrafts- och socialkommittén . . . 210 6.7.4.9 Kommittén lör osynliga transaktioner . . . 210 6.8 Europarådet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 6.9 EG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 6.10 Nordiska rådet . . . . . . . . . . . . . . . . . 216

VI Den inhemska bakgrunden

7 Utlandsägdaföretagi Sverige-en översikt . . . . . . . . 219 7.1 Underlaget löröversikten . . . . . . . . . . . . . 219 7.2 Direktinvesteringsflödet . . . . . . . . . . . . . 220 7.3 Riksbankens tillstånd till utländska direktinvesteringar i Sverige åren 1962-75 . . . . . . . . . . . . . . . . . 221 7.3.1 Bakgrund .. . . . . . . . . . . . . . . 221 7.3.2 Tillståndsgivningens samlade resultat . . . . . . 222 7.3.3 Utvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . 227 7.3.4 [änderlördelning . . . . . . . . . . . . . 229 7.4 Företagslbrvärven under 1970-talet enligt SPK . . . . . 232 7.5 Den utlandsägda företagssektorn år 1962

8 Innehåll

Den utlandsägda foretagssektorn år 1970 235 7.6.1 Inledning 235 7.6.2 Industriforetagen . . 236 7.6.2.1 Branschfördelning 236 7.6.2.2 Branschandelar 238 7.6.2.3 Länderfördelning 240 7.6.3 Försäljnings- och serviceföretagen 242 7.7 Den utlandsägda foretagssektom år 1975 . . . . 243 7.8 Den utlandsägda företagssektorns utveckling under 1970-talet 248

8 Gällande rätt m. m. 251 8.1 Inledning . . . 251 8.2 Utlänningslagstiftningen 252 8.3 Valutalagstiftningen . . . . . . 252 8.4 Markforvärvsreglerna i 1916 års lag . . . . . . 255 8.5 Kontroll av utländsk etablering i vissa Företagsformer 256 8.5.1 Aktiebolag 256 8.5.2 Handelsbolag 263 8.5.3 Ekonomisk förening 264 8.5.4 Utlännings näringsidkande 265 8.5.5 Filialer till utländska företag 266 8.5.6 Särskilt om förvärv av rörelse 267 Kontroll av utländskt inflytande inom särskilda näringsgrenar 268 8.6.1 Bank- och kreditväsen 268 8.6.2 Försäkringsväsen 269 8.6.3 Gruvdrift . 270 8.6.4 Transportväsen . . . . . . 270 8.6.5 Förvaltning av hyresfastigheter 272 8.6.6 Tidnings- och förlagsverksamhet 272 8.6.7 Jordbruk och fiske 272 8.6.8 Tillverkning av krigsmateriel 273 8.7 Lagstiftningen om bulvanförhållanden 273 8.8 Lagstiftningen om konkurrensbegränsning 274

9 Sveriges internationella åtaganden 279 9.1 Allmänt 279 9.2 FN 280 9.3 ILO 281 9.4 OECD 281 9.4.1 Konventionen . . . . . . . 281 9.4.2 Kapitalliberaliseringsstadgan . . . . . . . . . 282 9.4.3 Deklarationen om internationella investeringar och multinationella företag . . . . . 286 9.4.4 Beslutet om nationell behandling . . . . . . . 288 9.4.5 Beslutet angående åtgärder i syfte att främja eller hämma internationella investeringar 288 EFTA 289 EG 292

Innehåll 9

9.7 Europarådet . . . . . . . . . . . . . . . 292 9.7.1 Den europeiska konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna . . . . . . . . 292 9.7.2 Den europeiska bosättningskonventionen 293 9.7.3 Resolutionen om multinationella företag 295 9.8 Washingtonkonventionen . . . . . . . . 295 9.9 Modellavtalet för ömsesidigt investeringsskydd 296

VII Allmän motivering

10 Utgângsläger rörandefrågan om kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda _företags verksamhet 299 10.lInledning. 299 10.2 Den internationella bakgrunden . . . . . . . . . . . 302 l0.2.l - och Företagandets internationalisering förutsättningar utveckling 303 10.2.1.1 Allmänt . . . . . . . . . 303 10.2.1.2 Den formella ekonomiska integrationen 304 l0.2.l.3 Vissa industriländers lagstiftning om utländska direktinvesteringar . . . . . 311 l0.2.l.4 De multinationella Företagens expansion 314 10.2.2 Företagandets internationalisering - debatt och åtgärder . . . . . . 318 10.3 Den inhemska bakgrunden . . . . . . . . . . 333 l0.3.1 Utländsk foretagsetablering i Sverige - förutsättningar och utveckling 333 l0.3.1.1 Allmänt . . . . . . . 333 l0.3.l.2 Sveriges internationella åtaganden 334 10.3.1.3 Det svenska regelsystemet . . . . 335 1031.4 Den utlandsägda foretagssektom . . . . 344 103.2 Utländsk foretagsetablering i Sverige - debatt och åtgärder 347

11 Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem 363 11.1Inledning 363 11.2 Kontroll- och förhandlingslinjernas principståndpunkter i fråga om behovet och lämpligheten av lagstiftning . 366 11.3 Den utländska Företagsetableringens problemkällor enligt kontroll- och forhandlingslinjerna 366 l1.3.lAllmänt 366 11.3.2 Beslutsordningen inom internationella koncerner och dess konsekvenser för samhälle och anställda 367 l1.3.3 Samhällsekonomiska aspekter 371 1l.3.4 Sysselsättning 377 11.3.5 Internprissättning 380 11.3.6 Beskattning 381 11.3.7 Tekniska kunskaper 383

10 Innehåll

l1.3.l1Ber0ende . . . . . . . . . . . . . 392 11.4 Likabehandlingslinjens principståndpunkt i fråga om behovet och lämpligheten av lagstiftning . . . . . . . . 393 11.5 Likabehandlingslinjens grundläggande aspekter på lagstiftnings- 393 frågan

12 E Iableringskontrollens 401 pre/iminärfrâgor 401 401 12.2 Företag som skall omfattas av etableringskontrollen i aktiebolags 405 12.3 Systemet med utlänningsförbehåll bolagsordning 12.3.1 Systemets innebörd och funktion 405 12.3.2 Systemets bibehållande . . . . . . . 406 12.33 Frågan om skärpning av utlänningsförbehåll 407 12.3.4 Frågan om differentierad rösträtt 408

l2.3.8 Ogiltighetspåföljd m. m. . . . . . . . . . . . 416 l2.3.9 Tillstånd till förvärv och behållande av bundna aktier 416 12.3.l0 Tillstånd till ändring av förbehåll 418 12.4 Tillstånd till slutande av handelsbolag 418

13 Erableringskonrrollen enligt kontroll- och jörhandlingslinjema 421 13.1 Allmänt om etablering och etableringskontroll 421

13.2 Övertagandekontroll 424

13.2.l Skälen för en kontroll 424 132.2 Förvärvstillstånd . . 429 l3.2.2.1 Huvudprincipen . . . . . . . 429 l3.2.2.2 Tillståndspliktiga förvärvare . . . . 429 l3.2.2.3 Förvärv av aktier i svenska aktiebolag 430 l3.2.2.4 Förvärv av andelar i svenska handelsbolag 432 l3.2.2.5 Förvärv av rörelse . . 432 13.2.2.6 Undantag från tillståndsplikten 433 l3.2.2.7 Samrådsplikt . . . 435 1322.8 Tillståndspliktens sanktionering 440 13.3 Nyetableringskontroll 440 13.3.1 Skälen för en kontroll . 440 13.3.2 Kontrollinjens lagtekniska lösning 442 13.3.3 Förhandlingslinjens lagtekniska lösning 442 13.4 Tillståndsförfarandet 443 13.4.1 De olika typerna av tillståndsärenden 443 13.4.2 Tillståndsmyndighet 444 13.4.3 Prövningskriterier 446 13.4.4 Beslutsunderlaget . . . . . . . . . . . 454 13.4.5 förslag till villkor och föreskrifter i Förhandlingslinjens samband med Övertagande och nyetablering 457

13.46 Facklig insyn i handläggningen 13.4.7 Sekretesskydd 460 l3.4.8 Börsstopp . . . . . . . . . . 46 l l3.4.9 Frågan om tidsgränser for förfarandet 462 13.410 Fullföljd av talan . . . . . 463

14.1 Begränsningen till övertagandefall . . . . . . 467 14.2 Avvikelser i fråga om övertagandekontrollens utformning och tillämpning 469 14.2.1 Förvärv av aktier . . . . . 469

l4.2.5 Villkor och föreskrifter . . . . 473 l4.2.6 Frågan om facklig insyn i handläggningen 474 14.2.7 Sekretesskydd 474

15 Verksamhetskontrollen enligt kontra/linjen 475 15.1 Skälen for ett koncessionssystem 475 15.2 Verksamhetstillstånd 480 15.2.1 Innebörd . . . . . . 480 15.2.2 Kretsen av tillståndspliktiga företag 480 15.2.3 Tillståndspliktens sanktionering 483 l5.2.4 Tillståndsförfarandet 484 15.3 Villkor och Föreskrifter 484 l5.3.l Behovet . 484 15.3.2 Allmänna villkor . . . . . . . . . . 488 l5.3.2.1 Villkor rörande 0ECD:s riktlinjer for multinationella företag . . . . . . . . . . 488 l5.3.2.2 Villkor rörande offentlig information om internationella koncerner . . . . . . 490 15.3.2.3 Villkor rörande det svenska regelsystemet för näringsliv och arbetsmarknad 496 15.33 Individuella villkor 499 15.4 Sanktionsmedel 501

17.2 Utformningen av ett forhandlingssystem

12 Innehåll sou 1978:73

18 Upprättade lagförslag om kontroll av utländsk jöretagsetablering . 537 18.1 Den grundläggande kontrollagstiftningen -tre lagförslag . . 537 18.2 Anknytande Författningar . . . . . . . . . . . . . 538

19 Förbättrad information om ägarförhâllandena i svenska aktiebolag 539 19.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 539 19.2 Nuvarande ordning . . . . . . . . . . . . . . . 540 l9.2.1 Aktiekapital, aktier och aktiebrev . . . . . . . 540 19.2.2 Aktiebok i andra bolag än avstämningsbolag m. m. . 542 l9.2.3 Aktiebok i avstämningsbolag m. m. . . . . . . 543 l9.2.4 Registrering av aktieägare . . . . . . . . . . 545 l9.2.5 Bulvanlörhållanden . . . . . . . . . . . . 547 19.3 Tidigare behandling av vissa frågor rörande VPC-systemet . 547 19.3.1 Obligatorisk anslutning . . . . . . . . . . . 547 l9.3.2 Anonymitetsskyddet . . . . . . . . . . . . 551

19.4 Överväganden och Förslag . . . . . . . . . . . . . 553

19.4.1 Utredningsuppdragets omfattning . . . . . . . 553 19.4.2 Insynsbrister i det nuvarande aktiebokssystemet . . 554 19.4.3 Reformkravets begränsning till större bolag . . . . 555 19.4.4 Frågan om obligatorisk anslutning till VPC-systemet för de större bolagen . . . . . . . . . . . . . 557 19.4.5 Offentlig förteckning över större aktieinnehav . . . 558 l9.4.6 Obligatorium för aktiemarknadsbolag . . . . . . 564 19.4.7 Registreringsplikt för aktieägare . . . . . . . . 566 l9.4.8 Bulvanlörhållanden . . . . . . . . . . . . 568 l9.4.9 Upprättade lagförslag . . . . . . . . . . . . 569

20 Kontroll av utländska förvärv av mark och natural/gångar . . . 571 20.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 571 20.2 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . 572 20.2.1 Reglerna i 1916 års lag om fastighetslörvärv . . . . 572 20.2.2 Allmänna regler om fastighetsförvärv . . . . . . 575 20.2.2.1 Förvärv av hyresfastighet . . . . . . . 575 20.2.2.2 Förvärv av jordbruksfastighet . . . . . 576 20.2.2.3 Förvärv av eldistributionsanläggning . . . 577 20.2.2.4 Bulvanförhållanden i fråga om fast egendom 577 20.2.2.5 Kommunal lörköpsrätt . . . . . . . . 577 Reglerna i 1916 års lag om utnyttjande av mineralfyndigheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 577 Allmänna regler om utnyttjande av mineralfyndigheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 579 20.2.4.1 Inmutningssystemet i gruvlagen . . . . 579 20.2.4.2 Koncessionssystemet i lagen om vissa mineralfyndigheter . . . . . . . . . . . 580 20.2.4.3 Koncessionssystemet enligt kontinentalsockellagen . . . . . . . . . . . . . 580 20.2.4.4 lnlösen av gruva . . . . . . . . . . 580

överväganden och förslag . . . . . . . . . . 581

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 581

Innehåll 13

20.3.2 Fast egendom . . . . . . . . . . . . . . 581 2032.1 Tillständspliktens omfattning . . . . . 581 20.3.2.2 Kretsen av tillståndspliktiga . . . . . . 582 20.3.2.3 Tillståndsmyndighet och ärendefördelning . 583 20.32,4 De övergripande prövningskriterierna . . 585 20.3.2.5 Prövningskriterier i länsstyrelsefallen . . . 587

2032.6 Övriga Frågor . . . . . . . . . . . 593

203.3 Mineralfyndigheter . . . . . . . . . . 594 i 20.3.4 Frågan om förbud mot förvärv av aktier i vissa äldre

20.3.5 UpprättadelagFörslag . . . . . . . . . . . . 599

Specialmotivering

21 Lagstiftning om kontroll av utländsk_øretagsetab/ering . . . . 601 21.1 Kontrollinjens Förslag till lag om kontroll av utländsk Företagsetablering häririket . . . . . . . . . . . . . . 601 21.2 Likabehandlingslinjens Förslag till lag om kontroll av utländsk Företagsetablering häririket . . . . . . . . . . . . 622 21.3 Förhandlingslinjens Förslag till lag om kontroll av utländsk Företagsetablering häririket . . . . 626 21.4 Kontrollinjens Förslag till lag om ändring i lagen om styrelserepresentation För samhället i aktiebolag, ekonomiska Föreningar ochstiftelser 21.5 Förslaget till Förordning om ändringi kungörelsen med Förordnanden på civilFörvaltningens omrâde jämlikt sekretesslagen 633 21.6 Förslaget till förordning om ändring i valutaförordningen . 633 21.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om bulvanförhållande i Fråga om aktier i vissa bolag . . . . . . . . . . . 633 21.8 Förslaget till lag om ändring i lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. . . . . . . . . . 633

21.9 Förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen . . 634

21.10 Förslaget till Förordning om ändring av aktiebolagsFörordningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 634 21.11 Förslaget till lag om ändring i aktiefondslagen . . . . . 638

22 Lagstiftning om information angående ägatförhâllandena i svenska aktiebolag . . . . . . . . . . . . . . . 639 22.1 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen . . . . . 639 22.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om Förenklad aktiehantering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 648 22.3 Förslaget till lag lag om ändring i lagen om Försäkringsrörelse 651 22.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om bankrörelse . . . 652 22.5 Förslaget till Förordning om ändring i kungörelsen om Förenklad aktiehantering . . . . . . . . . . . . . . . . . 653

23 Lagstiftning om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar

14 Innehåll sou |97g;73

23.1 Förslaget till lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. . . . . . . . . . . . . . 23.2 Förslaget till förordning om tillämpningen av lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. 23.3 till lag om ändring ijordförvärvslagen . . Förslaget 23.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om förvärv av hyresfastighet

23.5 till lag om ändring i gruvlagen . . . . . . . Förslaget 23.6 Förslaget till lag om ändring i lagen om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. . . . . . . . . . . . . . . . 23.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om eldistributionsanlägg- . . . . . . . . . . . . . . . . . . ning m. m. 23.8 Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa mineralfyndigheter . . . . . . . . . . . . . . 23.9 Förslaget till lag om ändring i kontinentalsockellagen

Reservation

Tabeller och figurer

Tabeller

4.1 Industriländernas bestånd av utgående direktinvesteringar åren 1967 och 1976 fördelade på hemländer. Genomsnittlig årlig tillväxttakt och andelsförändring under tidsperioden . . . 139 4.2 Industriländernas bestånd av direktinvesteringar åren 1967 och 1975 procentuellt fördelade på värdländer och värdlands-

4.3 Vissa industriländers bestånd av utgående och ingående direktinvesteringar fördelade på huvudsakliga branscher; år 1974 och senast tillgängliga år . . . . . . . . . . . . . . . 141 4.4 De utlandsägda Företagens procentuella andel av vissa OECDländers tillverkningsindustri . . . . . . . . . . . . 142 4.5 1nternationaliseringsgraden hos världens 422 största industriföretag fördelade efter huvudsaklig branschtillhörighet år 1976 143 4.6 Hemländerna för de 260 största multinationella företagen efter antalet anställda . . . . . . . . . . . . . . . . 144 4.7 Multinationella företag med ett eller flera dotterföretag fördelade efter värdländer, år 1973 . . . . . . . . . . . . . 145 4.8 Omsättningen hos 4 531 multinationella företag år 1973 fördelade på hemländer . . . . . . . . . . , . . . . 146 7.1 Tillstånd till utländska direktinvesteringar med fördelning på tillverkningsföretag och övriga företag samt på olika slag av investeringar - totalsiffror för åren 1962-75 . . . . . . . 223 7.2 Tillstånd till förvärv och nyetableringar av tillverkningsföretag med fördelning på län perioden 1962-75 . . . , . 226 7.3 Samtliga och utländska förvärv inom olika näringsgrenar åren 1969-76 och antalet anställda i de förvärvade företagen . . 232 7.4 Branschfördelning för utlandsägda företag i Sverige år 1962 . 234 7.5 Utlandsägda företag inom olika industribranscher samt andel av sysselsättningen i samtliga företag inom respektive branscher år

7.6 Utlandsägda företag med fördelning på hemländer år 1962 . 235 7.7 Utlandsägda företag i Sverige år 1970 . . . . . 236 7.8 De utlandsägda företagens procentuella fördelning på olika branscher inom svensk industri år 1970

16 Tabeller och _ figurer

7.9 De utlandsägda dotterföretagens procentuella andel av sysselsättning och produktion inom skilda branscher i svensk industri år197O 239 7.10 Branscher i svensk industri där utlandsägda företag år 1970 hade produktionsandelar överstigande 15 procent . . . . . . 240 7.11 Utlandsägda dotterföretag inom svensk industri år 1970 procentuellt fördelade på ursprungsländer . . . . . . . 241 7.12 Produktion i utlandsägda dotterföretag i svensk industri år 1970 procentuellt fördelad på branscher och regioner . . . . . 241 7.13 Utlandsägda försäljnings- och serviceföretag år 1970 procentuellt fördelade på ursprungsländer . . . . . . . . . . . . 242 7.14 Utlandsägda företag år 1975. Antal företag och anställda samt procentuella andelar i svenskt näringsliv och inom den utlandsägda företagssektorn med fördelning på huvudsakliga branscher 244 7.15 Utvecklingen av de utlandsägda företagens andelar av sysselsättning och vissa andra ekonomiska variabler åren 1971-76 249 7.16 Index för utvecklingen åren 1970-75 av de utlandsägda dotterföretagens andel av sysselsättningen inom skilda industribranscher 249 8.1 Förekomsten av utlänningsförbehåll i vissa större aktiebolags bolagsordningar 262

Figurer

4.1 Femton OECD-länders ut- och inflöde av utländska direkta investeringar åren 1960-74 . . . . . . . . . . . . 138 7.1 Inflödet av utländska direktinvesteringar i Sverige och utflödet av svenska direktinvesteringar utomlands i löpande priser åren

7.2 Inflödet av utländska direktinvesteringar i Sverige i förhållande till samtliga svenska industriinvesteringar åren 1962-75 222 7.3 Tillstånd till utländska direktinvesteringar med relativ fördel- . . . . . . . 224 ning på olika slag av åtgärder åren 1962-75 7.4 Tillstånd avseende utländska förvärv och nyetableringar av tillverkningsföretag med relativ fördelning efter investeringens storlek åren 1962-75 . . . . . . . . . . . . . . . 225 7.5 Tillstånd till utländska direktinvesteringar i tillverkningsföretag med fördelning på etableringar och andra investeringar, årsvis 1962-75 . . . . . . . . . . . . . . . . 227 perioden 7.6 Tillstånd till utländska förvärv av och nyetableringar av tillverkningsföretag, årsvis perioden 1962-75 228

Tabeller och _figurer 17

7.7 Tillstånd för utländska investeringar i utlandsägda tillverkningsföretag med fördelning på lån, höjning av aktiekapital och ytterligare förvärv av aktier, årsvis perioden 1962-75 7.8 Tillstånd avseende utländska förvärv, nyetableringar och ytterligare investeringar inom tillverkningsindustrin åren 1962-75 7.9 Tillstånd till utländska direktinvesteringari tillverkningsföretag med fördelning på länder, årsvis perioden 1962-75 Utlandsägda företag inom svensk tillverkningsindustri och antalet anställda i dessa företag fördelade på branscher år 1975 Utlandsägda företags andelar av sysselsättning och produktion inom svensk tillverkningsindustri år 1975 . . . . . . . Utlandsägda tillverkningsföretag och samtliga utlandsägda företag fördelade på storleksklasser efter andelar anställda samt andelar av samtliga företag i respektive storleksklasser år 1975

SOU I978:73

Förkortningar

Förkortningar med internationell anknytning ANCOM Andean Common Market De andinska ländernas gemensamma marknad ASEAN Association of South-East Asian Na- Sydostasiatiska nationernas förbund tions AEU Arab Economic Union Arabiska ekonomiska unionen BIAC Business and Industry Advisory Com- Rådgivande handels- och industrikommittén (OECDmittee organ) CACM Central American Common Market Centralamerikanska gemensamma marknaden CARICOM Caribbean Community Karibiska gemenskapen CECA Communauté européenne du charbon Europeiska koI- och stålunionen et de lacier CIEC Conference on International Economic Konferensen om internationellt ekonomiskt samarbete Co-operation (nordsyd-dialogen) COM Commission of the European Commu- EG-kommissionen nities CTC Centre for Transnational Enterprises Centret for transnationella företag (FN-organ) DAC Development Assistance Committee Utvecklingshjälpskommittén (OECD-organ) EAC East African Community Östafrikanska gemenskapen EC European Communities Europeiska gemenskaperna (EG) ECE Economic Commission for Europe FN:s ekonomiska kommission for Europa EEC European Economic Community Europeiska ekonomiska gemenskapen ECOSOC Economic and Social Council Ekonomiska och sociala rådet (FN-organ) EFTA European Free Trade Association Europeiska frihandelssammanslutningen EG (Se EC) Europeiska gemenskapema EMA European Monetary Agreement Europeiska monetära avtalet EPU European Payments Union Europeiska betalningsunionen ETUC European Trade Union Confederation Europas fackliga samorganisation (EFS) FAO Food and Agriculture Organisation FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation F IET International Federation of Employees Internationella federationen for handels- och kontorsand Technicians anställda FFI (Se ICFTU) Fria fackföreningsinternationalen

20 Förkortningar

FIRA Foreign Investment Review Agency Myndighet for kontroll av utländsk företagsetablcring (Kanada) GATT General Agreement on Tariffs and Allmänna tull- och handelsavtalet Trade IBRD International Bank for Reconstruction Internationella återuppbygnads- och utvecklingsbanand Development ken (Världsbanken) ICC International Chamber of Commerce Internationella handelskammaren ICF International Federation of Chemical Internationella kemi- och fabriksarbetarfederationen and General Workers” Union ICFTU International Confederation of Free Fria fackforeningsinternationalen (FFI) Trade Unions ICSID International Centre for the Settlement Internationella centralorganet för biläggande av invcsof Investment Disput teringstvister IDA International Development Association Internationella utvecklingsfonden IDB Industrial Development Board FN:s industristyrelse IFC International Finance Corporation Internationella finansieringsbolaget ILO International Labour Organization Internationella arbetsorganisationen IME Committee on International Invest- Kommittén for internationella investeringar och mulment and Multinational Enterprises tinationella Företag (OECD-organ) IMF International Metalworkers” Federation Internationella metallarbetarfederationen IMF International Monetary Fund Internationella valutafonden (FN-organ) IOE International Organization of Employ- Internationella arbetsgivarorganisationen ers ITO International Trade Organization Internationella handelsorganisationen NEB National Enterprise Board Myndighet for näringslivsutveckling (Storbritannien) NFS Nordens fackliga samorganisation OECD Organization for Economic Co-opera- Organisationen for ekonomiskt samarbete och utvecktion and Development ling OEEC Organization for European Economic Organisationen for europeiskt ekonomiskt samarbete Co-operation (föregångare till OECD) Organisationen for petroleumexporterande länder OPEC Organization of the Petroleum Exporting Countries TDB Trade and Development Board Handels- och utvecklingsstyrelsen (FN-organ) TUAC Trade Union Advisory Committee Rådgivande fackliga kommittén (OECD-organ) UDEAC Central African Customs and Econ- Centralafrikanska tull- och ekonomiunionen omic Union UNCITRAL United Nations Commission for Inter- FN:s kommission for internationell handelsrätt national Trade Law UNCTAD United Nations Conference on Trade FN:s handels- och utvecklingskonferens and Development UNDP United Nations Development Program FN:s utvecklingsprogram UNESCO United Nations Educational, Scientific FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kuland Cultural Organisation tur

SOU 197373 21 Förkortningar

UNIDO United Nations Industrial Development FN:s organisation for industriell utveckling Organisation UNITAR United Nations Institute for Training FN:s utvecklings- och forskningsinstitut and Research WCL World Confederation of Labour Katolska fackföreningsinternationalen WFTU World Federation of Trade Unions Fackliga världsfederationen (FVF) WIPO World Intellectual Property Organiza- Internationella byrån for immaterialrätt tion

Övriga förkortningar

AL Aktiebolagslagen (1975:1385) RD Riksdagens progokon BHU BanKOUISKOIIeI rskr riksdagsskrivelse Ds Departementsstencil (utredningsserie) SACO/SR Centralorganisationen SACO/SR E Ekonomideparlemenlel SAF Svenska arbetsgivareföreningen Finansdepartementet SCB Statistiska centralbyrån FiU FinanSUlSKOIIeI SFS Svensk författningssamling FN Föremål Nalionema SHIO Sveriges hantverks- och industriorganil 53mm lndustridepartementet SIND State” indlmriverk IUI Industrins utredningsinstitut SNS Studieförbundet Näringsliv och samhäl- Ju Justitiedepartementet le * KF Kooperativa Förbundet i _ SOU Statens offentliga utredningar LO Landsorganisationen i Sverige

l

i, SNI Standard för svensk näringsgrensindel- LRF Lantbrukarnas riksförbund ning LU Lagutskmtet SPK Statens pris- och kartellnämnd ILU Första lagutskonel STU Styrelsen for teknisk utveckling t 2LU Andra lagutskottet _ _ _ SvJT Svensk Junsttidning t 3LU Tredje tagutskottet TCO Tjänstemännens Centralorganisation MNF Mutttttattottettt företag l . . TNF Trallsnamlnelll “W133 NFS Nordens fackliga samorganisation NJA TU Trañkulskmtel Nytt Juridiskt Arkiv NO UU Utrlkesmskmlel Näringsfrihetsombudsmannen VPC Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag NU Näringsutskottet regeringens proposition

Sammanfattning

Den grundläggande uppgiften för utredningen har varit att - med utgångspunkt främst i de bestämmelseri lagen (1916:157) om vissa inskränkningari rätten att förvärva fast egendom m. m. (1916 års lag) som ger vissa möjligheter till prövning av övertaganden av vissa svenska aktiebolag överväga ett generellt system för kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet här i landet. Utredningen har vidare haft att överväga om en obligatorisk tillämpning av det år 1971 införda systemet med Förenklad aktiehantering, det s. k. VPC-systemet, kan i varje fall beträffande större aktiebolag förbättra informationen om det utländska inflytandet i svenskt näringsliv. Slutligen har det ankommit på utredningen att på grundval av hithörande bestämmelser i 1916 års lag föreslå en särskild lagstiftning om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar.

1 Kontroll av utländsk och

företagsetablering utlandsägda

företags verksamhet

Den internationella bakgrunden Främst efter andra världskriget har skett en betydande tillväxt av multinationella företag, dvs. företag som verkar inte endast genom ett moderföretag i det egna landet (hemlandet) utan också genom dotterföretag i ett eller flera andra länder (värdländer). De från OECD-länderna utgående direktinvesteringarna, dvs. investeringar i syfte att genom förvärv eller etablering skaffa kontroll över företag utomlands, var år 1960 knappt tre miljarder dollar men har därefter fortlöpande ökat till år l974,då de uppgick till mer än 20 miljarder dollar. lndustriländernas bestånd av direktinvesteringar i andra länder var år 1974 totalt 288 miljarder dollar. Förenta staterna svarade för nära hälften av dessa investeringar. Betydande andelar i dessa investeringar hade också Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland, Japan, Schweiz, Frankrike och Kanada. Den största tillväxttakten har numera investeringar med ursprung i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Huvudmålet för det internationella investeringsflödet har varit tillverkningsindustrin i industriländerna. En särställning intar Kanada, vars industri till mer än hälften är utlandsägd. Stora utlandsägda industrisektorer finns också i Australien, Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Antalet multinationella företag som bedrev verksamhet i mer än ett värdland beräknades år 1976 vara omkring tiotusen. Tillgängliga uppgifter beträffande i

24 Sammanfattning

stort sett hälften av dessa företag visar att de år 1973 sysselsatte omkring 46 miljoner anställda och omsatte nära l 500 miljarder dollar. Denna företagandets internationalisering har främjats genom den liberalisering av handel, betalningar och direktinvesteri ngar över nationsgränserna, som kommit till uttryck i flera internationella överenskommelser och spelat en roll vid upprättandet av olika internationella organ. Härvidlag kan nämnas Internationella valutafonden (IMF), världsbankgruppen, dvs. Världsbanken (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA) och Internationella finansieringsbolaget (IFC), Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), vilken som medlemmar har hemländerna för det alldeles övervägande antalet multinationella företag, Europarådet, Europeiska gemenskaperna (EG) och Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA). Av särskild vikt för de internationella investeringarna har varit OECD:s kapitalliberaliseringsstadga samt de båda europeiska handelssammanslutningarnas bestämmelser om regional etableringsfrihet och fri kapitalrörlighet. På grund av sin mer eller mindre långtgående anslutning till efterkrigstidens formella ekonomiska integration har de industriländer som företräder en marknadsekonomi i allmänhet stått öppna för utländska direktinvesteringar. Flera av dessa länder, t. ex. Australien, Belgien, Frankrike, Japan, Kanada, Norge och Storbritannien, upprätthåller emellertid i en eller annan form möjligheter till kontroll av utländsk företagsetablering. Under senare år har förts en utomordentligt omfattande och mångfasetterad debatt om betydelsen och verkningarna av företagandets internationalisering. Vitt skilda bedömningar av de utländska direktinvesteringarnas positiva och negativa effekter för hemländer och värdländer har härvid kommit i dagen. Enligt en uppfattning medför dessa investeringar en internationell arbetsfördelning och ett förbättrat utnyttjande av de olika ländernas produktionsresurser som på sikt främjar det sociala och ekonomiska välståndet överlag. En helt annan syn på värdet av den pågående internationaliseringen av företagandet tar sig uttryck i farhågor för att denna utveckling kan göra det svårt eller rent av omöjligt för de enskilda nationalstaterna att förverkliga sina sociala, ekonomiska och kulturella mål. Inte minst från fackligt håll och från utvecklingsländernas sida har givits uttryck för oro inför konsekvenserna av de multinationella företagens tillväxt. Efter hand har också inom mellanstatliga organisationer, som har till ändamål att fördjupa internationellt eller regionalt ekonomiskt samarbete, allt starkare förankrats uppfattningen att de multinationella företagens verksamhet - ehuru den kan medföra väsentliga fördelar för hemländer och värdländer genom att bidra till ett effektivare utnyttjande av kapital, teknologi och arbetskraft - likväl skapar särskilda problem som kräver speciella åtgärder. En huvudlinje i de mellanstatliga organisationernas verksamhet härvidlag är utarbetandet av uppförandekoder för multinationella företag, dvs. riktlinjer för dessa företags agerande i värdländerna. Ett första steg mot ett internationellt samarbete även på detta område är den av OECD-länderna år 1976 avgivna deklarationen om internationella investeringar och multinationella företag. Till deklarationen finns fogade riktlinjer för multinationella företag. Samtidigt antog OECD-rådet till medlemslän-

Sanzman/ártning 25

derna riktade beslut om s. k. nationell behandling av utlandskontrollerade företag och om främjande och hämmande åtgärder för internationella investeringar. Internationella arbetsorganisationen (ILO) antog år 1977 en trepartisk deklaration om riktlinjer angående multinationella företag och socialpolitik. Inom ramen för kraven på en ny ekonomisk världsordning har Förenta nationerna och dess övriga fackorgan inriktat sin uppmärksamhet främst på de multinationella eller som de där kallas de transnationella företagens inverkan på utvecklingsländernas ekonomi och framåtskridande. Vid FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) har inrättats en kommission för transnationella företag och ett informations- och forskningscenter för dessa företag. Kommissionen har i sitt arbete givit företräde åt utformningen av en uppförandekod för transnationella företag. FNzs handels- och utvecklingskonferens (UNCTAD) bedriver sedan flera år med särskild anknytning till transnationella företags verksamhet arbete på antagande av en teknologiöverföringskod och på riktlinjer för kontroll av konkurrensbegränsande metoder. lnom ramen för EG:s arbete på samordning av medlemsländernas regler om företagsstruktur och arbetstagarinllytande har de multinationella företagen särskilt uppmärksammats. Europarådet antog år 1976 en resolution om multinationella företag som ger stöd åt OECD:s tidigare nämnda uppförandekod. Nordiska rådet bedriver sedan år 1974 arbete som skall kunna tjäna som underlag för överväganden av nordiska åtgärder för att bättre kunna lösa problem som sammanhänger med multinationella företags verksamhet.

Den inhemska bakgrunden

Företagandets internationalisering har också kommit att prägla utvecklingen i Sverige. Under tiden från år 1962 till 1975 har antalet anställda i utlandsägda företag, om därmed förstås företag som till minst 20 procent är i utländsk ägo, långt mer än fördubblats och uppgick år 1975 till omkring 155 000 eller 7,6 procent av det totala antalet anställda inom det svenska näringslivet Inom industrin och med koncentration till verkstadsindustrin, kemisk industri och livsmedelsindustrin fanns år 1975 nära 300 utlandsägda dotterföretag som

sysselsatte ungefär 5§QQOpersongr eller 5,7 _procent av det totala antalet

anställda. Jämsides härmed har skett en än större ökning av det svenska näringslivets direktinvesteringar utomlands. År 1977 uppgick de utgående direktinvesteringarnati11_4 315 milj kr. medan de ingående direktinvestering-

arna som under senare år legat på en i stort sett oförändrad nivå var 643 milj.

kr. 1 själva verket kan Sverige sägas vara mer e_tt_hemland för multinationella

têletagtänc ettyéirxálartd- På grund av sin traditionella frihandelspolitik och allmänt positiva till internationellt samarbete inställning har Sverige i stor utsträckning anslutit sig till de internationella överenskommelser och internationella organisationer som haft betydelse för efterkrigstidens formella och reella 1 1 jämförelse med år

ekonomiska 1974 innebar detta en

integration. Dengsvenska rättsordningen kan också sägas utgå

från att utländsk minskning av antalet företagsetablering ärggfri här i landet. I flera författningar anställda med omkring föreskrivsremellertid undantag från denna princip. Av mer allmän betydelse 7 000 och en andelsär bestämmelserna i 1916 års lag och lagen (1968:557) om vissa inskränkminskning med 0.4 proningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. centenheter.

26 Sammanfattning

1916 års lag innebär att utländska och vissa därmed Iikställda svenska rättssubjekt (i fortsättningen kallade kontrollsubjekt) inte utan tillstånd i varje särskilt fall får förvärva fast egendom här i landet. Till kretsen av kontrollsubjekt hör svenska handelsbolag vari kontrollsubjektgir bolagsman och i princip också svenska aktiebolag. Ett svenskt aktiebolag är emellertid

inte kontrollsubjekt, om i dess bolagdsordning finns intaget ett s. k. utlän-

ningsförbehåll. Ett utlänningsförbehåll skall gå ut på att kontrollsubjekt genom teckning eller överlåtelse får förvärva endast en mindre del av bolagets aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20 procent av röstetalet for bolagets samtliga aktier och mindre än 40 procent av bolagets hela aktiekapital. Aktier som omfattas av utlänningsförbehåll kallas

bundna aktier. Utlänningsförbehåll finns numera i bolagsordningen för omkring 80

procent av de svenska börsbolagen. Om ett aktiebolag önskar ta bort

utlänningsförbehållet och därigenom göra aktierna i bolaget fritt överlåtbara till kontrollsubjekt, måste bolaget först inhämta tillstånd av regeringen eller f myndighet som regeringen bestämmer (statens industriverk). Sådant tillstånd skall enligt en år 1973 gjord ändring av 1916 års lag inte lämnas, om det strider mot allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas av

väsentligt

kontrollsubjekt. Tillståndsprövningen skall vidare enligt denna lagändring ske oberoende av om bolaget i fråga äger fast egendom. Praxis vid tillämpningen av denna form av etableringskontroll har varit mycket liberal. 1968 års lag innebär i huvudsak att kontrollsubjekt inte får sluta svenskt handelsbolag eller ingå i sådant bolag utan tillstånd av regeringen.

Också i Sverige har förts en omfattande debatt om de multinationella “företagens verksamhet. En framträdande plats i denna debatt har intagits av

de fackliga organisationerna som i sina handlingsprogram krävt bl. a. att de

utlandsägda företagen skall underkastas inhemsk lagstiftning om etableringskontroll, förbättrad ekonomisk information och nya beskattningsmeto-

M i

de_r. 7 Den svenska regeringens arbete på området samordnas i en år 1973 tillsatt

interdepartemental arbetsgrupp för multinationella företag. lnom denna arbetsgrupp bereds också frågor om det svenska engagemanget i de olika mellanstatliga organisationernas hithörande arbete. Till de senaste årens nationella lagstiftnings- och utredningsinitiativ av betydelse i förevarande

sammanhang hör de tidigare berörda ändringarna i 1916 års lag. År 1974

tillskapades vidare genom ändring av ft_@_gen formella möjligheter för riksbankens valutastyrelse att vid prövning av frågor om tillstånd för svenska företag att göra större direktinvesteringar utomlands beakta även industri- och sysselsättningspolitiska aspekter. Koncentrationsutredningen undersökte i sitt år 1975 avgivna slutbetänkande konsekvenserna för svensk ekonomi och ekonomisk politik av de internationella företagens växande betydelse. År 1976 fick statens industriverk i uppdrag att utreda de multinationella företagens betydelse för svensk industriell teknisk utveckling. 1 förarbetena till den samma år antagna lagen om medbestämmande i

arbetslivet behandlas frågan om fackliga organisationers möjligheter till

sympatiåtgärder vid arbetskonflikter utomlands. Statens industriverk rapporterade år 1977 om de multinationella företagen i svensk livsmedelsindustri. Samma år tillsattes en utredning om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter samt en utredning om översyn av den svenska

Sammanjátlning 27

valutaregleringen som bl. a. kommer att beröra_svenska företags direktinves-

teringari utlandet. År 1978 lade konkurrensutredningen fram ett förslag till ny konkurrensbegräitsningslag som inrymmer möjligheter till kontroll av

samgåenden mellan företag.

Oenighçten om urredningsuppgiftens lösning

Utredningens överväganden har givit vid handen en enighet om att *i utländska direktinvesteringar kan tillföra Sverige olika nyttigheter såsom s kapital, sysselsättningstillfallen,exportmöjligheter och nya kunskaper i fråga om teknik, marknadsföring och företagsledning samt att de utländska direktinvesteringarna på dessa och andra sätt kan bidra till det svenska näringslivets differentiering, effektivitet och internationella konkurrenskraft. Meningarna har däremot gått starkt isär när det gällt att bedöma i vad mån de utländska direktinvesteringarna här i landet motiverar en samhällelig kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet. lnom utredningen har på initiativ av skilda ledamotsgrupper utarbetats tre olika förslag till en lag om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket. Inget av dessa förslag uppbärs av en majoritet av utredningens ledamöter och det har inte bedömts möjligt att upprätta ett förslag som kan samla majoritet. l denna situation har utredningen inte ansett det lämpligt att genom omröstning söka få fram ett enda förslag som kan betecknas som utredningens förslag. Utredningen har i stället stannat för att redovisa de tre nämnda förslagen vid sidan av varandra. Ett av dessa förslag går ut på att en utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet bör kontrolleras inom ramen för en lagstiftning som leder till reell likabehandling av svenskägda och utlandsägda företag. Företrädare för denna linje - kontrollinjen - är ledamöterna Bergqvist, Eckerberg, Engman och Lundin. Det andra förslaget innefattar en begränsad möjlighet till kontroll av utländska övertaganden av svenska företag men uttrycker i övrigt uppfattföretagens verksamhet inte bör kontrolleras med ningen att de utlandsägda andra medel än dem som står samhället och de anställda till buds för insyn och medbestämmande inom näringslivet i gemen. Företrädare för denna linje - likabehandlingslinjen - är ledamöterna Hagdahl, Lundqvist och Siegbahn. Det tredje förslaget, som i likhet med kontrollinjens förslag medger en fullständig etableringskontroll, tar i övrigt sikte på att konkreta problem som uppkommer i samband med utlandsägda företags verksamhet här i landet skall lösas inom ett lagfást förhandlingssystem. Denna linje - förhandlings- - företräds av ledamöterna Lindencrona och Olsson.

linjen

Vad som sagts nu innebär att de olika linjernas överväganden och förslag skiljer sig från varandra. l separata avsnitt redovisas därför i det följande de uppfattningar som företrädarna för de olika linjerna har i fråga om den nu aktuella utredningsuppgiften.

28 Sanmtari/átrning

K anno/linjen

Företrådarna för kontrollinjen har i korthet utvecklat sin mening på följande sätt. Det förhållandet att internationella koncerner genom är dotterföretag verksamma här i landet kan ge upphov till problem på skilda områden. Ett grundläggande problem rör de konsekvenser beslutsordningen inom en internationell koncern kan få för samhället och de anställda. Den styrning som den internationella koncernen utövar över sitt dotterföretag innebär att viktiga beslut om dotterföretagets verksamhet inte sällan i realiteten fattas annorstädes än i detta företag. Att en styrning av underordnade företag förekommer ligger i koncernbildningens natur och har i samma mån berättigande för internationella som för inhemska koncerner. Också för en inhemsk koncern gäller att det många gånger är moderföretaget som i realiteten disponerar över dotterföretagets möjligheter att på ett meningsfullt sätt fullgöra sina förpliktelser gentemot samhället och de anställda. Vad beträffar utlandsägda företag har samhället och de anställda emellertid långtifrån likvärdiga möjligheter till insyn i och påverkan av beslutsprocessen. I fråga om inhemska koncerner finns allmänt sett stora möjligheter att t. ex. genom samordning av de fackliga insatserna finna former för en informations- och förhandlingsverksamhet som är anpassad efter koncernens struktur och de reella maktförhållandena. Det svenska regelsystemet innehåller också uttryckliga bestämmelser som tar hänsyn till de särskilda förhållanden som råder inom en koncern. Med sin

naturliga inriktning på de inhemska företagen blir emellertid de lagfásta eller

avtalade formerna för samhällets och de anställdas insyn i och inflytande över

svenskt näringsliv och svensk arbetsmarknad ofta utan full verkan när de

skall tillämpas på utlandsägda företag. Dessa brister ter sig betänkliga i en tid

som kräver intensiñerad samverkan mellan samhälle

och företag och demokratisering av företagen. Särskilt svårt kan det visa sig vara att förena dengängse beslutsordningen inom internationella koncerner med den för ggmegbestämmandelagen grundläggande principen att det inte längre är arbetsgivaren som ensam fattar beslut utan att beslutsbefogenheterna bör fördelas mellan arbetsgivare och arbetstagare genom och förhandling avtal. Det principiella problem som sammanhänger med den utifrån styrda beslutsprocessen inom en internationell koncern förstärks av en rad förhållanden som är karaktäristiska för dessa koncerner. Den internationella koncernen är ofta mycket stor och företräder en stark koncentration av ekonomisk makt. Denna aspekt gäller inte endast storlek i sig utan närmast det förhållandet att den här i landet bedrivna verksamheten utgör en liten och

inte sällan marginell del av koncernens verksamhet. Åtgärder som samhället

eller de anställda vidtar för att påverka det här verksamma dotterföretaget får därför en tämligen begränsad genomslagskraft. Såväl de anställdas som samhällets möjligheter att hävda sin ställning gentemot det utlandsägda företaget måste också ses mot bakgrund av den eventualiteten att koncernen upphör att investera i dotterföretaget eller låter detta företag helt eller delvis flytta sin verksamhet till ett annat land, där förhållandena från koncernens synpunkt ter sig gynnsammare. Ett utlandsägt företag har därför allmänt sett

Sammanfattning 29

en starkare forhandlingsposition gentemot samhället och de anställda än de inhemska företagen. Möjligheterna att ta till vara de anställdas och samhällets intressen i förhållande till de utlandsägda företagen inskränks också genom den bristande insynen i den internationella koncernen. Denna brist innebär att de anställda och samhället ofta inte har ett tillfredsställande faktiskt underlag för bedömning av det utlandsägda företaget ställning och utsikter. Helt grundläggande uppgifter kan saknas såsom om den internationella koncernens struktur och vilken enhet inom koncernen som ytterst utövar bestämmande inflytande över övriga koncernenheter. Tillgång finns inte alltid till en redovisning av de ekonomiska resultatet för koncernen eller olika enheter inom koncernen som kan ge en rättvisande bild av ett enskilt dotterforetags ställning. Än mer påfallande är att kännedom kan saknas om den övergripande planering i fråga om produktion, investeringar, sysselsättning eller drift, inom vars ram ett dotterföretag avses verka. Beslutsordningen inom en internationell koncern inger också farhågor för att värdlandets sociala och ekonomiska mål inte alltid tillbörligt beaktas. Det är inte säkert att den svenska synen på företagets roll i samhället och dess sociala ansvar delas av den internationella koncern som står i begrepp att ingripa i ett dotterforetags verksamhet. Ett omfattande problemkomplex utgörs av de samhällsekonomiska effekterna av utländsk företagsetablering i Sverige. Det ankommer inte på utredningen att göra en bedömning i detta hänseende och utredningsuppdraget gör inte heller en sådan bedömning nödvändig. Hithörande aspekter har belysts i koncentrationsutredningens slutbetänkande. Som den mest generella slutsatsen av sin analys av de samhällsekonomiska följderna av företagandets internationalisering angav koncentrationsutredningen att vetenskapligt underlag saknas for att tillskriva de internationella koncernerna både de goda och de skadliga följder som brukar förknippas med dem i den allmänna debatten. Remissyttrandena över koncentrationsutredningens betänkande gav emellertid vid handen att meningarna om riktigheten av denna och andra i betänkandet redovisade slutsatser gick starkt isär. Hithörande frågor kommer också att på nytt behandlas av den år 1977 tillkallade utredningen om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter. Oavsett detta fortsatta utredningsarbete rörande de samhällsekonomiska effekterna, kan pekas på vissa delområden där behovet av kontrollmöjligheter är framträdande. Osäkerheten om de sysselsättningsmässiga konsekvenserna av utländsk företagsetablering är sålunda ofta den mest påtagliga nackdelen av att de anställda och samhället saknar möjligheter till insyn och inflytande över planeringen och beslutsprocessen i multinationella företag. Vikten av att uppmärksamma problem med intern prissättning i multinationella företag får numera anses allmänt erkänd. Ehuru det inte ankommer på utredningen att ta initiativ på skattelagstiftningens område, bör framhållas att beskattningen av de multinationella företagen är förenad med åtskilliga problem. De multinationella företagens teknologispridning och de utlandsägda företagens forsknings- och utvecklingsverksamhet har vidare svåröverskådliga effekter på svensk industriell utveckling. Med de multinationella företagens verksamhet sammanhänger också problem i fråga om konkurrensforhållanden och konkurrensbegränsande metoder.

30 Sammanfattning

Ett annat problemområde gäller de sociala och kulturella aspekterna på utländsk företagsetablering. Det kan visserligen vara svårt att bedöma om förändringar i det sociala eller kulturella mönstret kan hänföras till utländsk företagsetablering eller om de väsentligen har att göra med att Sverige allmänt sett står öppet för nya impulser och intryck utifrån. En stark utländsk inbrytning på begränsade områden kan emellertid få mindre önskvärda kulturella och sociala effekter. Ett uppenbart intresse i sammanhanget är att tidningar, böcker, film, reklam och andra massmedia inte kommer under sådant utländskt inflytande att det allvarligt inkräktar på det fria meningsutbytet, den allsidiga upplysningen eller de kulturella uttrycksmöjligheterna

l

här i landet. l

Vad gäller politiska återverkningar av utländsk företagsetablering kan l

l erinras främst om den stora uppmärksamhet som i de mellanstatliga l i organisationernas arbete ägnats åt risken för att de multinationella företagen i kraft av sin ekonomiska makt påverkar de politiska förhållandena i värdlandet. Ett ytterligare problemområde är värdlandets beroende av den utlandsägda företagssektorn. Utvecklingen inom denna företagssektor är på ett helt annat sätt än som gäller för näringslivet i övrigt beroende av beslut och förhållanden som står utanför allmän demokratisk och företagsdemokratisk kontroll. Graden av detta beroende sammanhänger främst med den utlandsägda företagssektorns totala storlek och andel av det svenska näringslivets olika branscher. Allmänt sett kan den utländska andelen av svenskt näringsliv f. n. inte anses betydande. Denna situation skulle emellertid radikalt kunna förändras om några av de största företagen övergick i utländsk ägo. Härvid är att beakta att det utländska investeringsintresset företrädesvis tar sikte på de framtidsinriktade branscherna. De nu antydda problemen kräver lagfästa möjligheter till kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags skötsel. Ett huvudsyfte med den av oss föreslagna lagstiftningen är att genom bestämmelser om en i princip fullständig etableringskontroll tillförsäkra samhället möjligheter att bestämma den utlandsägda företagssektorns storlek och inriktning. Med denna beredskap avses emellertid inte någon radikal omläggning av Sveriges hittillsvarande politik i fråga om utländska investeringar inom Sverige. Inom etableringskontrollens ram bör tillstånd sålunda meddelas, såvida inte det med hänsyn till det inflytande som härigenom kan uppkomma över svenskt företag eller svenskt näringsliv eller av andra skäl är oförenligt med allmänt intresse. Ett annat huvudsyfte är att genom bestämmelser om verksamhetskontroll söka säkerställa att det svenska regelsystemet kan tillämpas effektivt även på utlandsägda företag. Med dessa bestämmelser åsyftas sålunda i realiteten inte en olika behandling av utlandsägda och inhemska företag utan ett möjliggörande av att dessa båda kategorier av företag i förhållande till samhället och de anställda verkar under samma förutsättningar. En lag som skall kunna fylla dessa ändamål bör ges formen av ett koncessionssystem. Lagen bör i övrigt huvudsakligen innehålla följande. Svenska aktiebolag och svenska handelsbolag, som är kontrollsubjekt, får driva näringsverksamhet här i landet endast efter särskilt tillstånd (verksamhetstillstånd). Sådan tillståndsplikt föreligger även för annat aktiebolag som

ir.

Sammanfattning 31

står under bestämmande utländskt inflytande. I fråga om skyldighet för redan etablerade bolag att söka verksamhetstillstånd gäller särskilda övergångsbestämmelser. Lagförslaget ger möjlighet att förbinda verksamhetstillstånd med villkor och Föreskrifter som behövs för att säkerställa att företaget inte driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse. För det stora flertalet utlandsägda företag kan det knappast komma i fråga att uppställa villkor eller föreskrifter. En dylik reglering blir aktuell i allmänhet endast när ett företag ingår i en större internationell koncern. Dessa företag bör emellertid genom villkor förpliktas att iaktta OECD:s uppförandekod och andra internationellt vedertagna riktlinjer för multinationella företag. Villkor bör också uppställas som ger uttryck för principen att en internationell koncern har ansvar för att dess här i landet verksamma dotterföretag på ett meningsfullt sätt fullgör vad som på grund av lag eller avtal åvilar dotterföretaget i fråga om informationsoch förhandlingsskyldigheter. Mot bakgrund av den för lagförslaget grundläggande principen om reell likställdhet mellan utlandsägda och inhemska företag bör genom villkor krav ställas på upplysningar om här i landet verksamma internationella koncerner som går utöver den i OECD-koden rekommenderade informationsstandarden. För varje företag individuella villkor skall också kunna ställas upp i syfte att förhindra att allmänna intressen åsidosätts. Statens industriverk skall utöva tillsyn över företag som meddelats verksamhetstillstånd i syfte att förhindra att företaget åsidosätter uppställda villkor eller föreskrifter eller annars driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse. De företag som står under tillsyn skall vara skyldiga att lämna industriverket de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Om det finnes påkallat för att vinna viss upplysning om ett koncessionspliktigt företags verksamhet, får industriverket förordna att utredning skall verkställas av en offentlig utredningsman. Iaktiebolag skall industriverket vidare få förordna en offentlig revisor med uppgift att tillsammans med övriga revisorer delta i granskningen av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt av bolagets räkenskaper. Enligt lagförslaget skall industriverket få förtydliga villkor eller föreskrift och upphäva eller mildra villkor eller föreskrifter som inte längre är behövliga eller lämpliga. Lagförslaget ger emellertid också industriverket möjligheter att ingripa mot ett företag som driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse. Industriverket skall sålunda få förelägga företaget vid vite att efterkomma sådana villkor och föreskrifter som företaget åsidosatt. Industriverket skall också ha möjlighet att förbinda företagets verksamhetstillstånd med nya eller ändrade villkor eller föreskrifter. Är fråga om tillämpning av industriverkets befogenheter särskilt betydelsefull från allmän synpunkt, skall industriverket överlämna ärendet till regeringen för avgörande. Som ett yttersta sanktionsmedel inom koncessionssystemets ram föreslås att regeringen skall kunna återkalla verksamhetstillstånd. Detta får dock ske endast om företaget driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse på ett sådant sätt att synnerliga skäl föreligger till detta. Som exempel härpå anges i lagförslaget att företaget vid upprepade tillfällen eller grovt åsidosätter väsentligt villkor eller väsentlig föreskrift som

32 Sammanfattning

förbundits med tillståndet. Föreligger förhållande som utgör grund för återkallelse av verksamhetstillstånd och har kontrollsubjekt genom sitt inflytande över bolaget haft avgörande betydelse för uppkomsten av detta förhållande, skall regeringen som ett alternativ till koncessionsindragning kunna förelägga kontrollsubjektet att inom viss tid avyttra sina aktier eller andelar i företaget. Koncessionssystemet, som förutsätter att verksamhetstillstånd bestäms att avse visst eller vissa slag av verksamhet, innefattar i sig en etableringskontroll. Systemet kompletteras emellertid med regler om förvärvstillståndsplikt. Kontrollsubjekt får sålunda inte utan tillstånd i varje särskilt fall förvärva så många aktier i svenska aktiebolag att förvärvaren därmed får en andel eller ökar sin andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier så att denna andel överskrider någon av följande gränser, nämligen 5, 10, 20, 40 och 50 procent (förvärvstillstånd). Förvärvstillståndsplikt för kontrollsubjekt föreligger också i fråga om förvärv av andel i svenskt handelsbolag eller av äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse som någon driver häri landet. Från förvärvstillståndsplikten undantas vissa familjerättsliga förvärv, vissa förvärv i samband med fusioner eller nyemissioner och förvärv av aktier som omfattas av hembudsskyldighet. Lagförslaget innehåller regler som medger etableringskontroll även i andra hänseenden. Från 1916 års lag har i ston sett oförändrade överförts de grundläggande bestämmelserna om utlänningsförbehåll. Detta innebär bl. a. att utlänningsförbehåll inte får ändras utan tillstånd och att genom utlänningsförbehåll bundna aktier inte får förvärvas av kontrollsubjekt. I anslutning till dessa bestämmelser öppnas emellertid en möjlighet för kontrollsubjekt att efter tillstånd förvärva även bundna aktier i svenska aktiebolag. Å andra sidan föreslås att den som efter det han förvärvat bundna aktier blir kontrollsubjekt skall vara skyldig att söka tillstånd att behålla sina aktier. Lagförslaget ger vidare möjligheter att efter särskild prövning få vissa s. k. ofullständiga förbehåll likställda med utlänningsförbehåll. Från 1968 års lag har överförts bestämmelser om tillstånd för kontrollsubjekt att sluta svenskt handelsbolag. Tillståndsprövningen skall enligt lagförslaget utövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Härvid förutsätts att samma ordning som nu råder i fråga om etableringskontroll enligt 1916 års lag i princip skall gälla även framgent, nämligen att tillståndsärenden som från allmän synpunkt inte är särskilt betydelsefulla delegeras till statens industriverk. Stor uppmärksamhet har i lagförslaget ägnats åt de anställdas möjligheter till insyn i och påverkan av handläggningen av ärenden enligt lagen. Som en allmän regel föreslås gälla att, innan fråga om tillstånd eller åtgärd enligt lagen avgörs, skall lokal avtalsslutande arbetstagarorganisation eller dess centrala organisation beredas tillfälle att yttra sig i ärendet och delta i överläggning med part i ärendet. Om ärendet avser tillstånd till etablering av nytt företag, skall motsvarande rätt tillkomma facklig organisation som för varje huvudsaklig arbetstagarkategori kan antas komma att organisera flertalet av dem som kommer att anställas av företaget. Med hänsyn till att transaktioner mellan ägare av aktier eller andelar i ett bolag och köpare i allmänhet inte omfattas av arbetsgivares förhandlingsskyldighet enligt medbestämmandelagen föreslås till avhjälpande av denna

Sammanfattning 33

brist särskilda regler om samråd i samband med tillståndspliktiga förvärv. Innan avtal om sådant förvärv träffas, skall sålunda förvärvaren påkalla samråd rörande den framtida sysselsättningen och andra anställningsförhållanden med lokal eller central avtalsslutande arbetstagarorganisation. Genom särskilda bestämmelser kan detta samråd samordnas med tillståndsprövningen. Berörd central arbetstagarorganisation ges en ovillkorlig rätt att hos tillsynsmyndigheten begära att denna påkallar överläggning med ett koncessionspliktigt företag. I fråga om rätten att klaga på tillsynsmyndighetens beslut gäller att den berörda centrala arbetstagarorganisationen anses som part. Lagförslaget innehåller slutligen särskilda bestämmelser om dispens, ansvar för lämnande av oriktig eller vilseledande uppgift, tystnadsplikt för offentliga funktionärer, åtalsprövning och prövning av mål om utdömande av vite. Också andra former för samhällelig och företagsdemokratisk insyn i utlandsägda företag har övervägts. Anledning har inte ansetts föreligga att ändra lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, då denna lag oberoende av företagets ägarförhållanden ger de anställda rätt att utse två arbetstagarledamöteri företag med minst 25 arbetstagare. Däremot har föreslagits ett särskilt tillägg till lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser av innebörd att statens representationsrätt uttryckligen anges avse även bolag som meddelats verksamhetstillstånd.

Likabehandlingslinjen

Företrädarna för likabehandlingslinjen har utvecklat sin mening på i huvudsak följande sätt. De problem som föranlett övriga ledamöter att i olika former föreslå lagfäst kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet anknyter i huvudsak till rent teoretiska risker. Något verkligt behov av dessa långtgående kontrollmöjligheter har sålunda inte påvisats. Än väsentligare är de betänkligheter från handels-, sysselsättnings- och rättspolitiska synpunkter som framför allt det föreslagna koncessionssystemet inger. För den svenska näringspolitiken spelar exportfrämjandet en väsentlig roll. l världshandeln finns nu en tendens mot ökad protektionism. Restriktiva regleringar för utlandsägda företag kan mycket väl användas som ursäkt för diskriminerande åtgärder mot import från Sverige. Det kan befaras att motsvarande kontrollåtgärder införs i andra länder och att därvid svenska företag utomlands kan råka ut för krav som är betydligt mer långtgående än vad de svenska kontrollmyndigheterna skulle kunna tänkas resa mot utlandsägda företag i Sverige. Över huvud motverkar en utveckling med ingående reglering av utlandsägda företags verksamhet en rationell internationell arbetsfördelning. För Sverige bör det med hänsyn till att Sverige framför allt är ett ursprungsland för internationella investeringar vara en angelägen handelspolitisk uppgift att motverka restriktioner för internationell etablering och diskriminering av utlandsägda företag. Det är ett starkt

34 Sanzman/áttning SOU l978:73

exportindustriellt intresse att Sverige hävdar den inte minst av OECD genom 1976 års beslut framhållna principen om nationell behandling av utlandsägda företag. Utgår man från det rättsskyddsstandard som är önskvärd lör svenska företags utlandsinvesteringar framstår övriga utredningsledamöters ståndpunkt att utlandsägda företags verksamhet i Sverige skall kontrolleras med stöd av särskild lagstiftning som djupt otillfredsställande. Den utlandsägda företagssektorn i Sverige är vid en jämförelse med övriga OECD-länder liten men den är verksam inom betydelsefulla områden och lämnar därvid ett påtagligt positivt bidrag till svensk ekonomi och industriell utveckling. Till följd av den tekniska utvecklingen och förändringar i marknadsbilden förekommer nedläggningar och friställningar inom den utlandsägda företagssektorn. Detta gäller emellertid för alla företag som arbetar i en konkurrensmiljö. Av de nedläggningsfall som inträffat kan inte dras generella slutsatser om att utlandsägda företag i krissituationer skulle handla på annat sätt än inhemska företag. Iden mån ett dotterföretag inom en större koncern kommeri svårigheter innebär tillhörigheten till en större grupp ofta en finansiell uthållighet som är ägnad att underlätta en omställning. Än viktigare är att samarbetet inom en internationell koncern ofta ger spridning av tekniskt kunnande och marknadskunnande som gör det möjligt att så tidigt förutse och anpassa sig till en ändrad produktions- och marknadsbild att drastiska omställningar inte aktualiseras. De misslyckanden som förekommit inom den utlandsägda företagssektorn innebär undantag från en gynnsam utveckling och ger ingen erfarenhetsmässig grund för en omfattande restriktiv reglering av de utlandsägda företagens verksamhet. Primärt avgörande vid ett internationellt investeringsbeslut är marknads-, produktions- och linansieringsförutsättningarna. Av väsentlig och ökande betydelse är emellertid de allmänna politiska, rättsliga och ekonomiska förhållandena i värdlandet. De utlandsägda företagen i Sverige arbetar i stor utsträckning med avancerad teknologi. För den typ av långsiktiga och eftersträvansvärda investeringar som utländska företag gjort i landet krävs en betydande säkerhet och förutsebarhet rörande de allmänna förutsättningarna för investeringarna. De vidsträckta generalklausuler genom vilka i det föreslagna koncessionssystemet rätten till näringsverksamhet regleras förekommer inte i den svenska rättsordningen. Om det föreslagna koncessionssystemet skulle gälla all näringsutövning, är det uppenbart att det inte uppfyller de krav på lagbundenhet i myndigheternas handlande som är fundamentala i en utvecklad rättsstat. Den osäkerhet i förutsebarhet som är förknippad med ett koncessionssystem skulle inte kunna undanhållas dem som har ett intresse för att investera här i landet. Till mycket betydande del kan investeringarna under senare år i utlandsägda företag i Sverige antas gjorda av redan tidigare etablerade företag. Den faktiska utvecklingen beaktad tillsammans med den svenska marknadens litenhet, det höga kostnadsläget och den försämrade produktivitetsutvecklingen ger anledning anta att även marginella förändringar av verksamhetsförutsättningarna kan leda till att internationella investeringar gå: Sverige forbi. l det läge Sverige befinner sig är alla sysselsättningsskapande investeringar angelägna. Särskilt angelägna för ett industriland som Sverige är investeringar förtekniskt avancerad produktion med hög exportpotential. Ett koncessionssystem för utlandsägda företag kan antas ha särskilt negativa

u ä t. å

Sammanfattning 35

effekter på den typen av investeringar. Detsamma gäller i princip ett förhandlingssystem. Dessa lagförslag är i hög grad ägnade att motverka sina egna syften och det skulle vara ett oförsvarligt äventyr att genomföra något av förslagen. De regler som gäller för svenskt näringsliv och den svenska arbetsmarknaden i gemen och inte minst de kollektivavtal som kan komma att slutas på medbestämmandelagens grund ger och kommer att ge betydande möjligheter för samhället och de anställda att hävda sina intressen gentemot de utlandsägda företagen. 1 den mån ytterligare åtgärder skulle behövas för att väl integrera de utlandsägda företagen i det svenska samhället måste de bygga på annan grund än diskriminerande lagstiftning. Som alternativ till ett koncessionssystem pekas i direktiven på ett good behavioursystem som i första hand bör bygga på frivillighet och samverkan mellan myndigheter och företag. OECD:s uppförandekod är ett sådant frivilligt normsystem. Ett seriöst samarbete om de möjligheter och komplikationer som OECD-koden innehåller bör kunna medföra en ökad förståelse och ett ökat förtroende på ömse håll. Svenska näringslivsorganisationer har förövrigt redan förordat att OECD:s rekommendationer tas till riktmärke för företagens verksamhet. lnvändningar kan också resas mot övriga utredningsledamöters forslag att all slags utländsk nyetablering skall vara underkastad tillståndsplikt. De utlandsägda handelsföretagens verksamhet i Sverige har till stor del ett oupplösligt samband med vår frihandelspolitik. Med hänsyn till de negativa handelspolitiska effekterna och våra internationella åtaganden är det svårt att tänka sig fall där en nyetablering av ett handelsföretag skulle kunna vägras på grund av nationaliteten hos företagets ägare. Eftersom lagstiftningen från samhällets utgångspunkt inte skulle ha nämnvärd praktisk betydelse för handelsföretagens del men ändock skulle utgöra och internationellt uppfattas som en protektionistisk åtgärd talar övervägande skäl mot en nyetableringskontroll för handelsföretag. Mot bakgrund av den utlandsägda sektorns relativt ringa omfattning och hittillsvarande erfarenheter av företagens verksamhet i landet är det också svårt att finna praktiska fall där tillstånd till en nyetablering av industriell verksamhet skulle vägras ett utländskt företag men inte hindras om företaget varit svenskägt. En nyetableringskontroll inger osäkerhet om de förutsättningar under vilka utlandsägd näringsverksamhet kan bedrivas här i landet och kan leda till negativa effekter på företagens investeringsbenägenhet. Mycket av näringslivets livskraft bygger på möjligheten att pröva nya vägar. Diversifiering är dock ofta en tillräckligt äventyrlig väg att möta utveckling och konkurrens för att inte behöva belastas med myndighetsprövning. På grund av det anförda måste övriga utredningsledamöters krav på nyetableringskontroll avvisas. Angelägenheten av en rationell internationell arbetsfördelning framkallar tvekan också inför restriktioner i fråga om utländska direktinvesteringar i bestående företag häri landet. Denna tvekan förstärks av att konkurrensutlagt fram ett förslag om en icke diskriminerande fusionsredningen nyligen kontroll som om det leder till lagstiftning radikalt minskar behovet av en särskild reglering av företagsförvärv gjorda av utländska företag. Det finns emellertid inte tillräcklig anledning att helt reservera sig mot övriga tanke att genom en utbyggnad av bestämmelserna i utredningsledamöters 1916 och 1968 års lagar göra det möjligt att pröva utländska förvärv av

36 Sammanfattning

svenska aktiebolag och handelsbolag. Väsentligt är emellertid att härvid anknyta till gällande lagstiftning samt till Sveriges internationella åtaganden, främst vår anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. Tillstånd inom ramen för denna övertagandekontroll bör sålunda meddelas, såvida inte det strider mot grunderna för annan lag eller skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada. Även på andra punkter skiljer sig den tilltänkta övertagandekontrollen från övriga Iedamöters förslag. Enligt lagförslaget skall visserligen kontrollsubjekt vara underkastad tillståndsplikt vid förvärv av aktier i svenska aktiebolag. Anledning finns emellertid inte att låta denna förvärvstillståndsplikt omfatta andra aktiebolag än sådana som saknar utlänningsförbehåll. Det är inte heller nödvändigt att låta tillståndsplikten inträda i andra fall än när förvärvaren får en andel eller ökar sin andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier så att denna andel överskrider någon av följande gränser, nämligen i aktiemarknadsbolag 10, 20 och 50 procent och i andra bolag 20 och 50 procent. Tillståndsplikten bör omfatta också förvärv av andel i svenskt handelsbolag men inte med hänsyn till säkerheten iden allmänna omsättningen förvärv av rörelse eller del av rörelse. Från förvärvstillståndsplikten bör göras tidigare nämnda undantag. I likhet med övriga linjers förslag tas i lagförslaget upp bestämmelser om utlänningsförbehåll, likställt förbehåll, tillstånd till ändring av förbehåll i svenskt aktiebolags bolagsordning, tillstånd till förvärv och behållande av bundna aktier och tillstånd till slutande av svenskt handelsbolag. Tillståndsprövningen skall utövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. lnnan fråga om tillstånd avgörs, bör tillståndsmyndigheten ge arbetstagarorganisationerna i det berörda företaget tillfälle att yttra sig. Några regler om skyldighet för förvärvaren att innan avtal om tillståndspliktigt förvärv träffas samråda med berörda fackliga organisationer föreslås däremot inte. enär hithörande frågor bör lösas i ett vidare sammanhang. Under förutsättning att den av konkurrensutredningen föreslagna fusionskontrollen kommer till stånd och för att inte någon skillnad skall föreligga mellan kontrollen av inhemska och utländska företagsförvärv föreslås att förvärvstillstånd skall få förenas med villkor eller föreskrifter som behövs för att förhindra att från allmän synpunkt väsentliga olägenheter uppkommer i samband med förvärvet. Lagförslaget innehåller slutligen särskilda bestämmelser om dispens, ansvar för lämnande av oriktig eller vilseledande uppgift, tystnadsplikt för dem som fått ta del av vad som förekommit vid handläggningen av tillståndsärende, åtalsprövning och prövning av mål om utdömande av Vlte.

F örhandlingsliri/en Företrädarna för förhandlingslinjen har sammanfattningsvis angivit sin mening sålunda. Förhandlingslinjen har med kontrollinjen gemensamt uppfattningen om vilka problem som kan sammanhänga med utländska direktinvesterzngar här i landet och om behovet av en lagfäst kontroll av utländsk företagsetablering

Sanzman/Zzrming

och utlandsägda företags verksamhet men skiljer sig från kontrollinjen beträffande utformningen av denna lagstiftning. l sak avser denna skillnad dock endast verksamhetskontrollen. Om och i vilka former samhället bör ha särskilda möjligheter att kontrollera verksamheten vid utlandsägda företag är en komplicerad avvägningsfråga. Å ena sidan är det angeläget att de betydande bidrag till svensk ekonomi och svenskt näringsliv som utländska direktinvesteringar kan medföra inte går förlorade genom införandet av ett kontrollsystem som kan inge föreställningen att de utlandsägda företagen har att bedriva sin verksamhet här i landet under andra och sämre betingelser än de inhemska företagen. Å andra sidan talar mycket för att de begränsade möjligheterna till insyn i alla de förhållanden som är av betydelse för bedömningen av ett utlandsägt företag och det inflytande som internationella koncerner har över sina i Sverige baserade dotterföretag kan ställa samhället och de anställda inför problem som inte kan bemästras annat än genom särskilda regler för dessa företag. Behovet av en särskild ordning för handläggning av frågor om utlandsägda företags verksamhet måste till en början ses mot bakgrund av den särskilda under senare tid gjorda utbyggnaden av lagar och avtal som har till syfte att bereda samhället och löntagarna möjligheter till insyn i och inflytande över näringslivet. En annan faktor av betydelse i sammanhanget är att den omfattande internationella och inhemska debatten om de multinationella företagen bör ha gjort dessa företag i hög grad medvetna om nödvändigheten av att ta hänsyn till värdlandets och de anställdas olika intressen. Rent allmänt kan antas att det för en internationell koncern som är mån om sitt anseende inte längre är möjligt att låta sina dotterföretag i andra länder agera på ett sätt som framstått som oursäktligt. En omständighet som kan motverka de risker som är förbundna med multinationella företags verksamhet är också det arbete som skett och som pågår med sikte på uppställandet av uppförandekoder för multinationella företag. Ytterligare att beakta är bl. a. att Sverige vid en internationell jämförelse har en tämligen begränsad utlandsägd företagssektor. Nu angivna förhållanden onödiggör emellertid inte särskilda möjligheter till kontroll av utlandsägda företags verksamhet i Sverige. Som tidigare antytts kan den omständigheten att ett utlandsägt företag står under

bestämmande inflytande av en internationell koncern innebära att företaget

inte alltid på ett meningsfullt sätt kan fullgöra de förhandlings- och informationsplikter som tillförsäkrats samhället och de anställda i lag eller avtal. OECD:s uppförandekod för multinationella företag tar visserligen upp rekommendationer av betydande intresse för de multinationella företagens relationer med myndigheter och anställda i värdlandet, men ger inga garantier för att företagen handlar i överensstämmelse med dessa rekommendationer. Även om den effektivaste motvikten mot de multinationella företagen borde kunna skapas genom internationellt samarbete mellan staterna, finns det än så länge inga andra möjligheter än att på det nationella planet, i smidigare former och med sikte på konstruktiva lösningar av förebyggande natur söka handlägga problem som kan uppkomma vid utlandsägda företags verksamhet. Att den utlandsägda företagssektorn är tämligen liten och att sannolikheten under senare tid ökat för ett korrekt uppträdande från de multinationella företagens sida i Sverige är heller inte

38 Sammaftfäflñing SOL 1978:73

tillräckligt för att det skall kunna anses försvarligt att ställa samhället utan möjligheter att ingripa i de fall när andra medel visar sig ineffektiva. Det är emellertid viktigt att hålla i minnet att erfarenheterna från de utlandsägda Företagens verksamhet här i landet är till alldeles övervägande del goda. Ett system för kontroll av verksamheten vid dessa företag måste därför ges en och inriktning som står i rimligt förhållande till de erfarenheter vi omfattning hittills haft av dessa företag. Mot denna bakgrund finns det inte skäl att reglera de utlandsägda företagens rätt att efter etableringstillfället driva näringsverksamhet här i kontroll av dessa företags verk- i landet eller att utöva någon fortlöpande samhet med andra medel än sådana som är allmänt tillämpliga på häri landet

verksamma företag. En sådan kontroll medför onödig byråkrati och kan leda l i

till minskad investeringsvilja hos här etablerade utlandsägda företag. Kvar i

står emellertid att det vid ett utlandsägt företag kan uppkomma problem. som har sin väsentliga står under bestämmande utländskt

grund i att företaget l

och som inte kan lösas med gängse medel Aven om dessa problem l inflytande inte kan antas bli särskilt är det önskvärt att de löses genom

l

vanliga, förhandlingar mellan samhället och det berörda företaget. Det är emellertid nödvändigt att visa allvaret i statsmakternas intentioner genom att ge formell stadga åt en förhandlingsordning med detta syfte. Ett lagfást förhandlingssystem främjar också möjligheterna att snabbt uppmärksamma uppkomav ansvaret för att i mande problem och medger en lämplig reglering problemen tas upp till behandling. Det av oss förordade lagförslaget ger möjligheter att ta upp förhandling med utlandskontrollerat företag, om företaget inte iakttar internationella för multinationella företags uppträdande eller om det vedertagna riktlinjer annars i samband med företagets verksamhet uppkommer fara för att allmänt intresse åsidosätts. Med utlandskontrollerat företag avses härvid svenskt aktiebolag eller svenskt handelsbolag, vari utländskt rättssubjekt äger så många aktier eller andelar att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i bolaget eller över vilket utländskt rättssubjekt annars utövar ett bestämmande inflytande. Skyldigheten att genom förhandling undanröja fara för att allmänt intresse åsidosätts skall ankomma på statens industriverk. Det skall emellertid inte åligga industriverket att ta initiativ till sådan förhandling. Initiativrätten tillkommer i stället främst de anställda genom lokal avtalsslutande arbetstagarorganisation eller dess centrala organisation. Framställning om förhandling skall också kunna göras av myndighet, i förhållande till vilken företaget är skyldigt att lämna information eller annan och kommun inom vars område företaget l fullgöra förpliktelse, bedriver sin verksamhet. Lagförslaget ger industriverket vissa befogenheter för att få tili stånd en förhandling och ett förhandlingsunderlag. industriverket får sålunda förelägga ett utlandskontrollerat företag att inställa sig till förhandling inför industriverket samt att tillhandahålla industriverket för förhandlingen relevanta upplysningar och handlingar. Om det behövs för att vinna rörande omständighet som är av betydelse för forhandingen, får upplysning industriverket förordna att utredning om företagets verksamhet skall verkställas av offentlig utredningsman enligt en särskild instruktion. Det skall åligga företagsledningen att i den utsträckning det är nödvändigt för

& Sammanfattning 39

utredningsuppgiftens fullgörande bereda den offentlige utredningsmannen tillfälle att granska Företagets böcker, räkenskaper och andra handlingar samt i övrigt lämna honom de upplysningar han begär. Frånsett nu angivna befogenheter bygger det föreslagna förhandlingssystemet på frivillighetens grund. lndustriverket skall sålunda bedriva sin förhandlingsverksamhet utan tillgång till några medel som har till syfte att framtvinga en lösning av de under förhandlingen behandlade sakfrågorna. Om förhandlingen vid industriverket misslyckas, skall det åligga industriverket att anmäla detta till regeringen. Sedan förhandlingsmisslyckande på detta sätt anmälts, får på regeringsplanet ske en allmän bedömning av till vad detta bör föranleda. Lagförslaget håller vägen öppen för regeringen att på nytt ta upp förhandlingar med företaget. Sådana förhandlingar skall regeringen också kunna ta upp oberoende av om förhandlingar påkallats hos industriverket. Även syftet med förhandlingarna på departementsplanet skall vara att på frivillighetens väg få till stånd uppgörelser som undanröjer fara för att allmänt intresse åsidosätts. Lagförslaget ger emellertid regeringen en yttersta möjlighet att ingripa med sanktionsmedel. Regeringen skall sålunda kunna uppställa vitessanktionerade villkor eller föreskrifter rörande verksamheten

l

vid företaget. Det förutsätts emellertid att så skall få ske endast om företaget inte inställer sig till förhandling eller om förhandlingen ger vid handen att det

l för tillgodoseende av allmänt intresse är oundgängligen nödvändigt.

I Som tidigare antytts förordas en i princip fullständig etableringskontroll

för samhället att bestämma den utlandsägda

l

som skall göra det möjligt foretagssektorns storlek och inriktning. Lagförslaget tar sålunda upp samma

l

regler om förvärvstillstånd och samrådsplikt som kontrollinjens förslag. l stället för föreskrifter om koncessionsplikt träder regler om nyetableringstill-

i

stånd. Utlandskontrollerat företag skall sålunda få börja driva näringsverksamhet eller ta upp annat slags näringsverksamhet endast efter sådant hör också de för samtliga

i

tillstånd. Till lagförslagets etableringskontrollregler linjer gemensamma bestämmelserna om utlänningsförbehåll, likställt förbe-

l

håll, tillstånd till ändring av förbehåll i svenska aktiebolags bolagsordning, tillstånd till förvärv och behållande av bundna aktier och tillstånd till slutande av svenskt handelsbolag. Lagförslagets regler om tillståndsprövning överensstämmer helt med kontrollinjens förslag. Det ger också möjligheter att förena förvärvstillstånd och nyetableringstillstånd med villkor eller föreskrift som behövs för att förhindra att från allmän synpunkt väsentliga olägenheter uppkommer i samband med förvärvet eller etableringen. Lagförslaget innehåller slutligen bestämmelser om dispens, ansvar för oriktig eller vilseledande uppgift, tystnadsplikt för offentliga funktionärer, åtalsprövning, prövning av mål om utdömande av vite och talerätt mot beslut av statens industriverk.

40 Sammanfattning

2 Förbättrad information om ägarförhållandena i svenska

aktiebolag

Upplysningar om ägarförhållandena i svenska aktiebolag i allmänhet står att finna i den offentliga aktiebok, som styrelsen för varje aktiebolag i princip skall föra. Som upplysningskälla har aktieboken emellertid vissa brister. Den mest framträdande bristen är att aktieboken i regel inte återspeglar de verkliga ägarförhållandena. Detta sammanhänger med att aktieägarna inte är skyldiga att registrera sina innehav i aktieboken. Sådan registrering är i princip inte heller en förutsättning för att aktieägarna skall kunna lyfta utdelning på aktierna. En på konventionellt sätt förd aktiebok är vidare svåröverskådlig, därför att den är ett register över aktierna i nummerföljd och inte över aktieägarna. En sådan aktiebok är slutligen tillgänglig endast hos bolaget. Sedan år 1971 finns ett alternativt system för förande av aktiebok. det tidigare nämnda VPC-systemet, till vilket aktiebolagen kan anslutas på frivillig väg. Aktiebolag som anslutits till VPC-systemet kallas avstämningsbolag. Vid årsskiftet 1977/78 var antalet avstämningsbolag inemot 150. Av de sammanlagt 134 aktiemarknadsbolagen. dvs. bolag vars aktier noteras på fondbörsen eller på fondhandlarelistan, var 121 eller drygt 90 procent avstämningsbolag. VPC-systemets huvudsyfte är att förenkla aktiehanteringen i bolag med många aktier och stor ägarspridning men systemet förbättrar också insynen i avstämningsbolagens ägarförhållanden. Aktieboken i avstämningsbolag förs av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag medelst automatisk databehandling och rätten till utdelning m. m. är knuten till registrering i aktieboken. I aktieboken införs aktieägarna med uppgift om identilieringsnummer och postadress. För varje ägare anges det antal aktier han äger av olika slag. l stället för den verklige aktieägaren kan registreras bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad som förvaltare av aktier (inhemsk förvaltare). Om aktier i avstämningsbolag är föremål för handel vid utländsk fondbörs, kan vidare efter särskilt tillstånd i stället för aktieägare som är bosatt utomlands i aktieboken registreras den som fått i uppdrag att i utlandet förvalta hans aktier (utländsk förvaltare). Varken förvaltaren eller aktieägaren har emellertid rösträtt för aktier som är förvaltarregistrerade. Offentligheten i VPC-systemet tillgodoses på det sättet att vem som helst på begäran skall tillhandahållas en utskrift av akzieboken med uppgifter om de aktieägare som har mer än 500 aktier i bolaget. l utskriften, som inte får vara äldre än sex månader, tas aktieägarna och förvaltarna upp i alfabetisk ordning. En i princip likvärdig offentlighet föreligger i fråga om aktier som i aktieboken för avstämningsbolag registreras i inhemsk förvaltares namn. [nhemsk förvaltare är nämligen skyld.g att till VPC lämna uppgift om sådan aktieägare som har mer än 500 aktier. samma bolag. Dessa uppgifter sammanställs av VPC för varje aktiebolag. Stmmanställningen hålls tillgänglig för var och en hos såväl bolaget som VPC och får inte vara äldre än sex månader. Målet för utredningens förslag i denna del har varit att åstadkonma en tillförlitlig, aktuell och lättillgänglig information om ägarförhållandsna i de större aktiebolagen. Utredningen har härvid preciserat begreppet större aktiebolag till att avse bolag som uppfyller åtminstone något av vissa angivna kriterier, av vilka det mest utslagsgivande tar sikte på bolag där antalet

SOU l978t73 Sanrmanfárming 41

anställda under det senast förflutna räkenskapsåret här i landet uppgått till i genomsnitt minst 100. Med hänsyn till att dessa större bolag har vitt skilda behov av en möjlighet till Förenklad aktiehantering har utredningen ansett att en obligatorisk anslutning av alla större bolag till VPC-systemet inte skulle vara en generellt lämplig form att lösa informationsfrågan. För de större bolagen bör emellertid finnas en information om ägarförhållandena som i fråga om tillförlitlighet, överskådlighet och tillgänglighet är i princip likvärdig med den som förekommer i avstämningsbolag. Informationen om ägarförhållandena i de större bolagen bör åstadkommas på det sättet att VPC i fråga om varje större bolag - även de som är avstämningsbolag - med hjälp av automatisk databehandling framställer en offentlig förteckning över aktieägare med större innehav i bolaget (förteckning övcr större aktieinnehav). I förteckningen skall i alfabetisk ordning tas upp de aktieägare som har mer än 500 aktier, eller om innehavets röstetal överstiger en promille av röstetalet för bolagets samtliga aktier, mer än 100 aktier. För varje ägare skall anges det antal aktier han äger av olika slag och det röstetal hans innehav motsvarar. Vidare skall för varje aktieägare anges vilken andel röstetalet utgör av röstetalet för samtliga aktier i bolaget och -i syfte att belysa graden av utländskt inflytande -om ägaren är kontrollsubjekt. Utredningen föreslår också att förteckningens aktualitet forhöjs genom en föreskrift att den inte får vara äldre än tre månader. I överskådlighetens l l intresse föreslås att till förteckningen skall fogas ett utdrag ur förteckningen i efter röstetalens upptagande storlek de aktieägare och förvaltare som enligt

l

förteckningen har så många aktier att innehavets röstetal överstiger en l i l procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.

l De uppgifter som behövs för förandet av förteckningen skall för bolag som

l inte är avstämningsbolag lämnas till VPC av bolagets styrelse. För att i motverka att aktieägare i avstämningsbolag genom fördelning av olika aktieposter på flera förvaltare skall kunna undandra sig offentlighet föreslås att inhemska förvaltare skall till VPC lämna uppgift om sådan aktieägare som har minst 100 aktier i samma bolag registrerade i förvaltarens namn. Såsom redan nämnts avvisar utredningen tanken på att alla större bolag skall vara skyldiga att tillämpa VPC-systemet. Avgörande för detta ställningstagande har varit att alla större bolag knappast kan ha behov av systemet med förenklad aktiehantering. Sådant behov kan dock i princip antas föreligga i fråga om aktiemarknadsbolagen. Vissa av de bolag vilkas aktier noteras på den s. k. fondhandlarlistan har emellertid en föga betydande aktieomsättning. Utredningen har därför stannat för att föreslå ett obligatorium för börsbolagen och sådana bolag på fondhandlarlistan, som har minst 100 000 aktier. l fråga om börsbolagen är det visserligen så att tillämpning av VPCsystemet numera är ett villkor för att ett bolags aktier skall noteras vid Stockholms fondbörs. Utredningen vill emellertid genom ett principiellt och lagfäst obligatorium för aktiemarknadsbolagen markera den vikt statsmakterna fäster vid en god information om ägarforhållandena i dessa bolag. För att förteckningen över större aktieinnehav i såväl avstämningsbolag som bolag, vilka inte är avstämningsbolag, skall bättre återspegla de verkliga ägarförhållandena har utredningen förordat att en straffsanktionerad registreringsplikt skall införas for innehav av sådan storlek att de skall tas upp i

42 Sammanfattning

förteckningen. Med hänsyn till att enligt utredningens förslag en del aktiebolag kommer att bli skyldiga att i viss utsträckning utnyttja VPC:s tjänster föreslår utredningen slutligen att bolagen skall ersätta VPC för fullgörandet av dessa obligatoriska tjänster enligt grunder som efter förslag av VPC fastställs av regeringen. Nu angivna reform föreslås ske genom ändring i aktiebolagslagen, lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering, lagen (1948:433) om försäkringsrörelse och lagen (1955:183) om bankrörelse.

3 Kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar

Utöver vad som redan angivits innehåller 1916 års lag reglerom tillståndskrav i vissa fall vid förvärv av olika rättigheter till mark eller naturtillgångar. Sålunda måste kontrollsubjekt ha särskilt tillstånd för att här i riket förvärva fast egendom, tomträtt, bostadsarrende för fritidsändamål eller rätt att utnyttja mineralfyndighet. Ärende om förvärvstillstånd prövas i princip av regeringen. I viss omfattning prövas dock utländska medborgares förvärv av länsstyrelsen. [överensstämmelse med direktiven föreslår utredningen att kontrollen av utländska förvärv av mark och naturtillgångar skall regleras i en ny, särskild lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. (nya inskränkningslagen), i vilken principerna i 1916 års lag lämnas orubbade. Den nya inskränkningslagen föreskriver en tillståndsplikt av i princip samma omfattning som 1916 års lag. Den tillståndspliktiga kretsen utgörs av de rättssubjekt som är kontrollsubjekt enligt den föreslagna lagen om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket. I fråga om tillståndsmyndighet och ärendefördelning föreslås inte några mera genomgripande ändringar i den nuvarande ordningen. 1 likhet med vad som nu gäller enligt 1916 års lag är det i princip regeringen som skall pröva frågor om förvärvstillstånd. 1 vissa närmare angivna fall får länsstyrelsen bevilja och i viss utsträckning även avslå ansökningar om tillstånd. Iden nya inskränkningslagen tar utredningen upp den allmänna regeln för all tillståndsprövning enligt lagen, nämligen att hinder mot tillstånd inte får möta med hänsyn till rikets försvar och säkerhet, egendomens lämplighet för avsett ändamål eller annat allmänt intresse eller med hänsyn till förvärvarens personliga förhållanden. Denna allmänna regel innebär också att tillstånd inte får meddelas om det strider mot grunderna för sådan lag, vars föreskrifter om l 1 l förväwsprövning enligt i lagen upptagen undantagsbestämmelse ersätts av 1 den nya inskränkningslagen. Sådan undantagsbestämmelse finns i bl. a. jordförvärvslagen, lagen om förvärv av hyresfastighet samt lagen om förvärv av eldistributionsanläggning. För de fall som skall prövas av länsstyrelse tas i den nya lagen upp i princip samma regler som i 1916 års lag. Enligt 1916 års lag är vissa svenskajuridiska personers förvärv av viss fast egendom eller tomträtt undantagna från tillståndsplikten under förutsättning att länsstyrelsen vid prövning finner att egendomen behövs för förvärvarens verksamhet. Eftersom det får anses vara en fördel med ett så långt möjligt

Sanzman/álming 43

enhetligt prövningssystem, föreslår utredningen att tillståndsplikten enligt den nya inskränkningslagen skall omfatta även angivna förvärv. Någon principiell ändring i dessa rättssubjekts möjligheter att förvärva fast egendom eller tomträtt av förevarande slag är inte åsyftad. Förvärvstillstånd skall meddelas om egendomen behövs för förvärvarens näringsverksamhet och de allmänna villkoren för tillståndsgivningen är uppfyllda. Vidare tas bland länsstyrelsefallen med utländsk medborgares förvärv av hyresfastighet. Länsstyrelsen får lämna utländsk medborgare tillstånd att förvärva sådan fastighet om förvärvaren förut va; .t svensk medborgare eller annars har särskild anknytning till Sverige. Bestämmelserna i 1916 års lag om vilka villkor som i övriga fall skall vara uppfyllda för att länsstyrelsen skall få meddela utländsk medborgare tillstånd att förvärva fast egendom m. m. har i princip utan ändring förts över till den nya lagen. Därvid har dock skett en anpassning till nya regler i utlänningslagstiftningen. Vidare har kravet på två års hemvist i riket i vissa fall ersatts med ett allmänt krav på särskild anknytning till riket. Utredningen föreslår att tillståndspliktigt förvärv av fast egendom m. m. skall bli ogiltigt. om ansökan om förvärvstillstånd inte görs inom föreskriven tid. Liksom enligt jordförvärvslagen och lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. skall därvid gälla att ogiltigheten inte uppkommer eller består om i strid med jordabalkens bestämmelser lagfart meddelas för förvärvet. av meddelade förvärvstillstånd tidsbegränsas. Har med till- Giltigheten ståndet avsett förvärv inte skett inom ett år från det tillståndet meddelades, skall tillståndet vara förfallet. Bestämmelserna i 1916 års lag om att utländskt rättssubjekt som förvärvat fast egendom här i landet i vissa fall skall ställa ombud för sig har inte överförts till den nya inskränkningslagen. Enligt 1916 års lag får kontrollsubjekt vidare inte utan tillstånd för varje särskilt fall här i riket inmuta mineralfyndighet eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Bestämmelserna om tillståndsplikt vid utnyttjande av mineralfyndighet har överförts till den nya inskränkningslagen. Bestämmelserna har utformats med hänsyn till terminologin i den nya gruvlagen (1974:342). av uttrycket konstaterar att l fråga om innebörden gruvdrift utredningen därmed formellt även avses verksamhet som utövas med stöd av koncession enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. För att undvika dubbelprövning föreskrivs därför att tillstånd till idkande av gruvdrift inte behövs i de fall där regeringen meddelar koncession eller tillstånd av nämnda slag. Särskilt tillstånd enligt den nya inskränkningslagen krävs sålunda endast om koncessionen eller tillståndet lämnas av annan myndighet än regeringen eller om tillståndsplikt enligt den nya lagen inträder först på ett senare stadium, t. ex. efter byte av medborgarskap eller sedan utländska intressenter övertagit ett svenskt företag. Sanktionssystemet i 1916 års lag vid överträdelse av reglerna om tillståndsplikt vid utnyttjande av mineralfyndighet tas utan principiella ändringar upp i den nya inskränkningslagen. föreslår utredningen att vissa i anslutning till 1916 års lag Slutligen meddelade förbud för kontrollsubjekt att förvärva aktier i vissa äldre bolag

44 Sammanfattning SOU l978z73

med betydande mark- och naturtillgångar inte skall tas upp i den nya inskränkningslagen. Utredningen anser nämligen att syftet med förbudet kan tillgodoses genom de bestämmelser om prövning av aktieförvärv som tidigare behandlats.

m..u-..m-u_ucm-u

II Summary of the report

The committee”s fundamental task was to consider-on the basis chiefly ofthe regulations in the act (1916:157) concerning certain restrictions on the right to acquire real estate (the 1916 act) which make it possible to scrutinize takeovers of certain Swedish joint-stock companies›a for general system controlling the establishment and the activities of foreign-owned firms in Sweden. The committee also had to consider whether the compulsory application ofthe system ofsimpliñed dealing in shares, what is known as the VPC system. introduced in 1971 could, at all events as regarded large companies, improve the supply ofinformation concerning foreign influence in Swedish industry and Commerce. Finally, it was the committee“s duty to propose, on the basis of the relevant regulations in the 1916 act, special legislation on the control of foreign acquisitions of land and natural resources.

1 Control of the establishment and the activities of foreign-

, owned firms

The international background

Chietly since the Second World War, there has been a considerable increase in the activities ofmultinational enterprises, i. e. firms which operate not only through a parent company in its own country (the home country) but also through subsidiary companies in one or more other countries(host countries). The direct investments made by firms in the OECD countries, i. e. investments made for the purpose of galning control over companies abroad amounted to nearly 3 000 million dollars in 1960 but increased continuously thereafter, until in 1974 they amounted to over 20 000 million dollars. In 1974 the industrialized countries stock of direct investments in other countries were worth 288 000 million dollars. The United States accounted for almost halfofthese investments. Great Britain, Western Germany, Japan, Switzerland, France and Canada also had considerable shares in these investments. At the present time, investments originating in Japan and Western Germany show the highest rates of growth. The main destination for the flow of international investment has been manufacturing industry in the industrial countries. Canada occupies an exceptional position; more than half of its ,VPC :Värdepappem industry is foreign-owned. There are large, foreign-owned sectors ofindustry cenmüen (the Securities also in Australia, Belgium, France, Western Germany and Austria. ln 1976, it Registry).

Sunrmaiy of the report

was calculated that about 10 000 multinational firms were Operating in at least one host country. Available information, referring to about halfofthese firms shows that in 1973 they had about 46 million employees and a total turnover of nearly l 500 000 million dollars. The formation of international corporations has been promoted by the liberalization of trade, payments and direct investments across the national frontiers which has been manifested in several international agreements and has played a part in the establishment ofvarious international bodies. ln this connection, mention may be made of the lnternational Monetary Fund (IMF), the World Bank group, i. e. the lnternational Bank for Reconstruction Association l and DevelopmentUBRD), the lnternational Development (IDA) and the lnternational Finance Corporation (lFC), the General Agreement on Tariffs and Trade (GATT), the Organization for Economic Cooperation and Development (OECD), whose members are the home countries of the great majority of multinational firms, the Council of Europe, the European Economic Community (EEC) and the European Free Trade Association (EFTA). The OECD Code on the liberalization ofcapital movements and the regulations of the two European free-trade associations on the right of establishment and the freedom of capital movements have been especially important as regards international investments. On account oftheir more or less extensive support ofthe formal economic integration of the post-war period, those industrialized countries which have market economies have generally been open to foreign direct investments. However, several ofthese countries, for example, Australia, Belgium, France, Japan, Canada, Norway and Great Britain, maintain, in one form or another, possibilities of controlling foreign take-overs of domestic lirms and the establishment of subsidiaries of foreign companies. ln recent years, an extremely extensive and differentiated discussion has been carried on about the significance and the effects of the international investment process. In this connection, widely differing evaluations of the positive and negative effects ofthe foreign direct investments, as regards the home countries and the host countries, have appeared. In one view, these investments bring about an international division oflabour and an improved utilization ofthe different countries production resources, which in the long run promote social and economic prosperity all round. A quite different view ofthe value of the current internationalization of enterprising is expressed in the fears that this development may make it difficult or even impossible for the individual national states to realize their social, economic and cultural aims. Concern about the consequences ofthe increase in the growth of the multinational enterprises has been expressed especially in trade-union quarters and in the developing countries. 4 Gradually, the idea has also become more firmly established .n internaä tional organizations, whose aim is to strengthen international or regional economic cooperation, that the activities of the multinational enterpri-

benefits to the home and the host i

ses-though they may bring substantial 3 countries by contributing to the efficient utilization ofcapital, technology and labour-nevertheless create special problems, which require special measures. ln this connection, one of the main lines of action in the international organizations is the preparation of codes of conduct for multinational

Summa/y Q/rhe report 47

enterprises, i. e. guidelines for the actions ofthese firms in the host countries. One ofthe first steps towards international/cooperation also in this field was the Declaration on international investments and multinational enterprises made by the OECD countries in 1976. Guidelines for multinational enterprises are annexed to this declaration. At the same time, the OECD Council took decisions addressed to the member countries on what was called “national treatment of foreign-controlled enterprises and on international investment incentives and disincentives. In 1977, the International Labour Organization (ILO) adopted a tripartite Declaration of principles concerning multinational enterprises and social policy. In view ofthe demands for a new economic world order, the United Nations Organization (UNO) and its specialist agencies have focussed their attention chiefly on the influences exerted by the multinational enterprises or, as they are called in the UNO, the transnational corporations on the economies and progress of the developing countries. ln the UN Economic and Social Council (ECOSOC), aCommission and a Centre on transnational corporations have been established. ln its work, the Commission has given priority to the formulation ofa code ofconduct for these corporations. For several years, the UN Conference on Trade and

l Development (UNCTAD) has been working, with special reference to the

i activities oftransnational corporations, on the adoption ofa code of conduct

E on the transfer of technology and on guidelines for the control of restrictive

practices. Particular attention has been paid to the multinational å business

i enterprises in the EECs work on the coordination ofthe member countries”

g rules on employee participation and company structure. In 1976, the Council

i of Europe adopted a resolution on multinational enterprises which supported

l the OECD code ofconduct mentioned above. Since 1974, the Nordic Council

E has been carrying on work which will serve as a basis for deliberations on to facilitate the solution of problems connected with the

l

Nordic measures activities of multinational enterprises.

i l

l l The domestic background The internationalization of production and commerce has also formed part of the developments in Sweden. Between 1962 and 1975, the number of employees in foreign-owned companies-meaning companies which are at least 20 per cent foreign-owned-was far more than doubled and in 1975 was about 155 000 or 7.6 per cent of the total number of employees in Swedish industry and Commerce In manufacturing industry, especially in the engineering industry, the chemical industry and the food-processing industry, there were in 1975 nearly 300 foreign-owned, subsidiary companies, which employed approximately 53 000 persons or 5.7 per cent of the total number of employees. During the same period there has been an even larger . . . . . . . . I In comparison with in the direct investments of Swedish industry abroad. ln 1977, the

increase 1974_ [his represented a

outgoing direct investments amounted to 4.315 million kronor, while the decrease in the number incoming direct investments, which in recent years have levelled off, were Of employees by about 7 000 *md a

643 million kronor. ln actual fact, Sweden may be said to be more a home °_d”°“°“

for n.ultinational than a host country,

fågluânäääitåcgneåfpllg?

country enterprises On account of its traditional free-trade policy and generally positive yees by Q4 percentage attitude to international cooperation, Sweden has, to a large extent, entered units.

48 Summazy o/Ihe report

into the international agreements andjoined the international organizations which have been of importance for the formal and real economic integration ofthe post-war period. The Swedish legal system may also be said to assume that the establishment ofsubsidiaries offoreign companies is free in Sweden. However, in several statutes, exceptions from this principle are prescribed. The rules of general importance are those in the 1916 act and in the act (1968:557) on certain restrictions on the right to form a Swedish trading company. The 1916 act signilies that alien individuals and corporations and certain Swedish legal entities on a par with them (hereinafter called “non-eligible persons“) may not, without permission being given in each particular case, acquire real estate in Sweden. The group of non-eligible persons includes Swedish trading companies in which a non-eligible person is a partner and, in principle, also Swedish joint-stock companies. However, a Swedish jointstock company is not a non-eligible person, ifits articles ofassociation include what is called an “alien-ownership-prohibition clause. Such a clause must stipulate that a non-eligible person may acquire only a limited proportion of the company”s shares, namely, less that 20 per cent of the votes for all the shares in the company and less than 40 per cent ofthe company”s total share capital at any time. Shares which are covered by such clauses are called “restricted shares”. Alien-ownership-prohibition clauses are now to be found in the articles of association of about 80 per cent of the Swedish companies listed on the stock exchange. Ifajointstock company wishes to remove this clause and thereby make the shares in the company freely transferable to noneligible persons, it must first obtain permission from the government or, in same cases, from the National Industrial Board. ln accordance with an amendment made in 1973 to the 1916 act, such permission will not be given if it would conflict with an essential public interest that the company”s shares should be acquired by a non-eligible person. Furthermore, under this amendment, the application for permission must be examined irrespective of whether the company concerned owns real estate or not. Practice has been very liberal in the application ofthis form ofcontrol over establishment. The 1968 act meant. in the main, that a non-eligible person must not form a Swedish trading company (handelsbolag) or become a partner in such a company without the permission of the government. Extensive discussions on the activities of the multinational enterprises have been carried on also in Sweden. ln these discussions, a prominent place has been taken by the trade unions, who have demanded in their action programs, inter alla, that the foreign-owned companies shall be subject to i domestic legislation, as regards establishment control, better financial information and new methods of taxation. in this field i The Swedish governmenfs work is being coordinated by an interdepartmental working party on multinational enterprises appointed in 1973. This working party is also doing preparatory work on questions concerning the Swedish commitment in the relevant work of the different t international organizations. The national initiatives taken in the legislative and investigatory fields in the last few years that are of importance in the y present connection include the amendments to the 1916 act referred to above. * In 1974, by a amendment to the law on foreign exchange, the Foreign

Summary of the report

Exchange Control Board ofthe Bank of Sweden was authorized to take into account the aspects ofindustrial policy and employment policy in examining questions concerning permission for Swedish companies to make larger direct investments abroad. ln its final report submitted in 1975, the Committee on the concentration of economic power examined the consequences for the Swedish economy and economic policy of the growing importance of the international firms. In 1976, the National lndustrial Board was instructed to investigate the importance ofthe multinational firms for the development of Swedish industrial technology. ln the preparatory work on the act on employee participation passed in the same year, the question of the trade unions” right to take sympathetic actions in labour disputes abroad was discussed. ln 1977, the National Industrial Board reported on the multinational companies in the Swedish food-processing industry. ln the same year, a Committee on the effects of the international investments on economic policy was appointed and another committee to make an overhaul of the Swedish foreign-exchange controls, which will include deliberations on the direct investments ofSwedish companies abroad. ln 1978, the Committee on unfair competition presented a proposal for a new act on restrictive trade practices which includes means of controlling mergers between companies.

Disagreement on the solution of the problem investigated

The committee”s deliberations have manifested that it is agreed that foreign direct investments can bring Sweden various advantages, such as capital, jobs, export opportunities and new knowledge as regards technology, marketing and business management and that. in these and other ways. foreign direct investments may promote the differentiation, efficiency and international competitiveness of the Swedish economy. On the other hand, opinions have been greatly divided as regarded the extent to which the foreign direct investments in this country justify the social control of the establishment and the activities of foreign-owned companies. Within the committee, three different preliminary drafts ofan act on the control ofthe establishment of foreign-owned companies in Sweden have been prepared on the initiative of different groups of members. None of these drafts is supported by a majority of the committee members and it has not been considered feasible to draw up a draft which could attract the support ofa majority. ln this situation, the committee did not find it appropriate to try to produce by voting a single draft which could be described as the committee”s proposal. Instead, the committee has decided to put forward the three drafts concurrently. The first of these drafts or alternatives argues that the establishment and the activities of foreign-owned companies should be controlled within the framework of concession system which aims at real equality of treatment as between Swedish-owned and foreign-owned companies. The advocates of this alternative-the control alternative- are Messrs. Bergqvist, Eckerberg, Engman and Lundin. The second draft includes a limited possibility ofcontrolling foreign takeovers of Swedish companies but otherwise expresses the view that the activities of the foreign-owned companies should not be controlled by any

50 Summa/y ofthe report SOLV l978z73

other means than those available to the community and the employees as regards insight and employee participation in Swedish industry in general. The advocates of this alternative-the equality-of-treatment alternative-are Messrs. Hagdahl, Lundqvist and Siegbahn. The third draft, which, like the draft proposed by the control-alternative group, allows ofcomplete control of establishment, in other respects aims at the solution ofconcrete problems which arise in connection with the activities of foreign-owned companies in Sweden within a negotiation system embodied in the law. This alternative-the negotiation alternative-is advocated by Messrs. Lindencrona and Olsson. The above explanation shows that the considerations and proposals in the different alternatives differ. ln the following pages, the views ofthe advocates of the different alternatives, as regards the present problem, are therefore reported in separate sections.

The control alternative The advocates of the control alternative have briefly set out their opinions as follows. The fact that international corporations are active in Sweden through subsidiary companies may give rise to problems in various fields. One fundamental problem concerns the consequences which the decisionmaking system in an international Corporation may have as regards the community and the employees. The control which the international corporation exercises over its subsidiary company means that important decisions about the activities of the subsidiary company are often in reality made elsewhere than in this company. The fact that control is exercised over subordinate companies is inherent in an enterprise. which consists ofa group of companies, and is justitied to the same extent in international enterprises as in domestic enterprises. lt is true also ofa domestic enterprise that often the parent company in reality controls the subsidiary companys opportunities of fulfilling in a meaningful manner its obligations in relation to the community and the employees. As regards foreign-owned companies, however, the community and the employees have far from equivalent opportunities of galning insight into anc exerting influence on the decision-making process. As regards domestic firms, there are, generally Speaking, considerable possibilities of finding forms, for example, by the coordination ofthe trade-union efforts, for information and negotiation activities adapted to the structure of the enterprise and the actual distribution of authority among the various companies of the group. The Swedish system of rules also contains explicit regulations which tale account of the special conditions which may prevail within a group of compnaies. However, as they naturally concentrate on the domestic enterprises, the legal or agreed forms for the community”s and the employees” insigh: into and influence on Swedish industry and the Swedish labour market will often not be fully effective when they are applied to foreign-owned companies. The deficiencies in this respect appear serious in a period which is characterized by intensilied cooperation between community and company and the current development towards greater industrial democracy. It may prove to be

Summary of the report

particularly difficult to combine the current decision-making system in international corporations with the basic principle in the law on employee participation that it is no longer the employer who makes decisions alone but that the decision-making powers should be divided between employer and employee by negotiation and agreement. The fundamental problem connected with the externally controlled, decision-making process in multinational enterprises is intensified by a series of circumstances which are characteristic ofthese firms. International firms are often very large and represent a strong concentration ofeconomic power. This consideration applies not only to size in itselfbut rather to the fact that the activity carried on in Sweden constitutes a small and often marginal proportion of the ñrm”s activities. Measures which the community or the employees may take in order to influence the subsidiary company Operating here will therefore have a fairly limited penetrating power. Both the employees” and the community”s possibilities of asserting themselves in relation to the foreign-owned company must also be considered in the light of the eventuality that the ñrm may cease to invest in the subsidiary company or may allow this company to transfer its activites wholly or partly to another country, where the conditions, from the multinational enterprises point of view, seem more favourable. A foreign-owned company therefore has, generally Speaking, a stronger bargaining position in relation to the community and the employees than the domestic companies. The employees and the community”s opportunities of taking appropriate action in relation to the foreign-owned companies are also restricted by lack of insight into the activities ofthe international firm. This lack means that the employees and the community often do not have a satisfactory factual basis on which to evaluate the position and prospects of the foreign-owned company. Quite fundamental data may be missing, such as information about the structure of the multinational enterprise and which unit within the enterprise ultimately exerts the determining influence over other units in the firm. The employees and the community do not always have access to a report on the financial results achieved by the multinational enterprise or by different units within the enterprise, which may give a true picture of the position ofan individual subsidiary company. It is even more remarkable that knowledge may be lacking as to the overall planning with regard to production, investments, employment or operation or in other words the framework within which a subsidiary company is intended to operate. The decision-making system in an international firm also arouses misgivings that the social and economic aims ofthe host country will not always be properly taken into account. lt is not certain that the Swedish view ofthe pan which the company plays in the community and ofits social responsibilities is shared by the international Corporation which is about to intervene in the activities of a subsidiary company. Another problem field is the over all economic effects ofthe establishment and the activities offoreign-owned companies on the Swedish economy. It is not a matter forthe committee to make an assessment in this respect, nor does its mandate make such an assessment necessary. The relevant aspects have been illustrated in the ñnal report ofthe committee on the concentration of economic power. As the most general conclusion from its analysis of the

52 Summary ofthe report sou 1978:73

economic consequences ofthe formation ofinternational corporations, this committee stated that there was no scientific basis for a great deal ofthe praise and criticism which is usually associated with the international corporations in public discussions. However, the statements made by the bodies to which the committee”s report was referred for consideration indicated that the opinions on the correctness of this and other conclusions described in the report were greatly divided. The relevant questions will also be dealt with afresh by the Committee on the effects of international investments on economic policy appointed in 1977. Apart from this further investigation on the economic effects, we may point to certain sub-areas in which there is a conspicuous need of possibilities of control. Thus, Uncertainty as to the consequences of the establishment of a foreign company with regard to employment is often the most obvious disadvantage of the fact that the employees and the community have no opportunities of gaining and insight into and influencing the planning and the decision-making process in multinational firms. The importance of attending to problems of transfer pricing in multinational enterprises must now be considered to be generally recognized. Although it is not incumbent on the committee to take any initiative in the the field of tax legislation, it should be pointed out that the taxation ofmultinational firms involves several problems. The dissemination oftechnology by the multinational firms and the research-and-development work done by the foreign-owned companies also have effects on Swedish industrial development that are difficult to survey. Problems with regard to the conditions of competition and methods of reducing competition are also connected with the activities ofthe multinational firms. Other problems concern the social and cultural aspects ofthe establishment of foreign-owned firms. lt may to be sure, be difficult to decide whether changes in the social or cultural pattern can be attributed to the establishment offoreign companies or whether they have essentially to do with the fact that Sweden is, generally Speaking, open to new stimuli and impressions from abroad. A strong foreign incursion into limited fields may, however, have rather undesirable cultural and social effects. lt is obviously in Swedens interests in this connection that newspapers, books, films, advertising and other mass media should not come under foreign influence that seriously infringes the free exchange of views, the supply of comprehensive information or the facilities for cultural expression in this country. As regards the political repercussions of the establishment of foreignowned companies, we may recall primarily the great attention which the international organizations have devoted in their work to the risk that, by

virtue of their economic power, the multinational enterprises may exert l

i

influence on the political conditions in the host country. Yet another problem field is the dependence of the host country of the sector of foreign-owned enterprises. The developments in this sector are dependent, in a quite different way from that which applies to the rest of industry, on decisions and circumstances which are outside general democratic and industrial-democratic control. The degree of this dependence is chiefiy connected with the total size ofthe sector offoreign-owned enterprises .and its share of the different trades in Sweden industry and commerce. Generally Speaking, the foreign share of Swedish industry and commerce

Sunzmary of the repor!

cannot at present be regarded as considerable. However, this situation could be radically changed if some of the largest enterprises passed into foreign ownership. ln this connection, it should be noted that the foreign investors are especially interested in the trades which have prospects for the future. The problems indicated above require legal possibilities ofsupervising the establishment and the management of foreign-owned companies. One ofthe main aims ofthe legislation we propose will be to guarantee the community, by making regulations for the essentially complete supervision of the establishment of foreign-owned companies, possibilities of determining the size and structure of the sector of foreign-owned enterprises. However, this state of preparedness does not mean that there will be any radical alteration of Swedens previous policy as regards foreign investments in Sweden. Thus, permission should be granted within the framework ofthe control on establishment, unless it is incompatible with the public interest with regard to the influence which may thereby arise over Swedish companies or Swedish industry and Commerce or for other reasons. Another main aim will be to try and guarantee, by making regulations about the control oftheir activities, that the Swedish system of rules can be applied effectively also to foreign-owned companies. Thus, the purpose of these regulations is in reality not to treat foreign-owned and domestic companies differently but to make it possible for these two categories of companies to operate under the same conditions in relation to the community and the employees. An act which can serve these purposes should be given the form ofa system of concessions. The act should mainly contain the following prescriptions. Swedish joint-stock companies and Swedish trading companies which are non-eligible entities may carry on business activities in Sweden only by special permission (permission to carry on business). Other joint-stock companies which are under determinative foreign influence also have a similar duty to obtain this permission. Special transitional regulations apply as regards the duty of already established companies to seek permission to carry on business. The draft bill we propose makes it possible to connect the permission to carry on business with conditions and rules which are necessary in order to ensure that the company does not carry on its business in contravention ofthe public interest. As regards the great majority of foreign-owned companies, it is scarcely necessary to draw up conditions or rules. Such regulation will in general come under consideration only when a company is included in a large multinational enterprise. However, these companies should be obliged by stipulation to observe the OECD code of conduct and other internationally accepted guidelines for multinational firms. Conditions should also be drawn up which express the principle that at multinational enterprise is responsible for seeing that its subsidiary company operating in Sweden fullils in a meaningful way what is incumbent on in under the law or by agreement, as regards its responsibilities with respect to the supply of information and the negotiating procedures. In the light ofthe basic principle in the draft bill about real equality as between foreign-owned and domestic companies, demands should be made by stipulation for a higher standard of information about multinational enterprises operating through subsidaries in Sweden than that

54 Stlmmary of the report

which is recommended in the OECD code. Individual conditions may also be drawn up for each firm, with the aim ofpreventing public interests from being set aside. The National Industrial Board must supervise firms which have been given permission to carry on business, with the aim of preventing them from ignoring the conditions or rules laid down or otherwise carrying on their business in contravention of some public interest. The firms which are being supervised will be obliged to furnish the Board with the information and documents needed for its supervision. Ifit is found to be necessary in order to obtain certain information about the activities ofa firm which carries on business subject to permission, the Board may prescribe that an investigation shall be made by an official investigator. In the case ofa joint-stock company, the Board may also appoint an official auditor, whose task it will be to participate, together with other auditors, in an examination of the company b0ard”s and the managing directofs administration of the company and of the companys accounts. Under the draft bill, the National Industrial Board will have power to clarify a condition or a rule and to cancel or mitigate a condition or a rule which is no longer necessary or appropriate. However, the draft bill also gives the Board opportunities of taking action against a company which is carrying on its business in contravention of a public interest. Thus, the Board will have power to order the company, under penalty of a fine, to comply with the conditions and rules which it has ignored. The Board will also beable to attach new or amended conditions or rules to the company”s permission to carry on business. Ifa question concerning the application ofthe Boards powers is particularly important from the public point ofview, the Board must refer the matter to the government for decision. As an ultimate sanction within the framework of the concession system, it is suggested that the government should be able to revoke a pennission to carry on business. However, this may be done only ifthe company is carrying on its business in contravention ofa public interest, in such a way that there are extraordinary reasons for revocation. An example of this given in the draft bill is that the company is repeatedly or grossly neglecting important conditions or an important rule which has been attached to the permission. Ifthe state ofaffairs is such as to form a basis for revocation of the permission to carry on business and if a non-eligible person has,

i

through his influence over the company, played a decisive part in bringing about this state ofaffairs, the government will be able, as an alternative to the

revocation ofthe permission, to order the non-eligible person todispose ofhis i

stocks or shares in the company within a certain period of tine. i The concession system, which presupposes that permission to carry on a business is defined as referring to a certain kind or certain kincs of business activity, includes in itselfa control on establishment. However,the system is supplemented by rules on the obligation to obtain permission to acquire shares etc. Thus, a non-eligible person may not, without permssion in each particular case, acquire so many shares in a Swedishjoint-stock company that he thereby obtains a proportion or increases his proportion of the share capital or the number of votes for the total shares in the company, so that his proportion exceeds one of the following limits, viz. 5, 10. 20, 40 and 50 per

Simuna/y oft/ie repor! 55

cent. There is also an obligation on a non-eligible person to obtain permission to acquire a share in a Swedish trading company or a business or part ofa business which someone is carrying on in Sweden. There are exceptions from the obligation to obtain permission as regards certain acquisitions under family law, certain acquisitions in connection with mergers or new share issues and acquisitions of shares which are covered by an obligation to give other shareholders the prior option of purchase. The draft bill contains rules which allow of establishment control also in other respects. The basic regulations about the alien-ownership-prohibition clause have been transferred from the 1916 act largely unchanged. This means, inter alla, that an alien-ownership-prohibition clause may not be altered without permission and that shares restricted by this clause may not be acquired by a non-eligible person. However, in connection with these regulations, it becomes possible for a non-eligible person to acquire, by permission, also restricted shares in Swedish joint-stock companies. On the other hand, it is proposed that a person who becomes non-eligible after having acquired restricted shares shall be obliged to seek permission to retain his shares. The draft bill also makes it possible, after special examination, to place certain “incomplete prohibitionclauses on an equal footing with alieng ownership-prohibition clauses. The regulations concerning permission for

i

non-eligible persons to form a Swedish trading company have been g

i transferred from the 1968 act.

Under the draft bill, the applications for permission are to be examined by å the government or an authority appointed ln this

i

by the government. l connection. it is presupposed that the same system as prevails now with

l regard to the control of establishment in accordance with the 1916 act will in

principle also continue to apply, namely, that matters concerning permissions

E

l which are not particularly important from the public point of view will be delegated to the National Industrial Board. i ln the draft bill, great attention has been devoted to the employees ; opportunities ofgaining insight into and influencing the handling of matters

i concerning the application of the law.

g As a general rule, it is suggested that, before a question concerning i permission or any other matter under the law is decided on the local, contracting, trade union or its central organization shall be given an opportunity to express its opinion on the matter and to take part in discussion with the party to the case. lfthe matter refers to permission to establish a new company, the trade union which, it is assumed, will organize, in each main category of employee, the majority of those who will be employed by the company will have a similar right. With regard to the fact that transactions between owners ofstocks or shares in a company are not covered by the employefs duty to negotiate in accordance with the law on employee participation, special rules on Consultation in connection with acquisitions subject to permission are suggested in order to remedy this deficiency. Thus, before an agreement on such a acquisition is made, the acquirer must call for Consultation concerning future employment and other conditions of work with the local or central, contracting, trade union. Under special regulations, this consultation may be coordinated with the examination of the application for permission.

56 Summary ofrhe report SOL 1978:73

The central trade union concerned is given an unconditional right to request the supervising authority to call for discussions with a company subject to permission to carry on business. As regards the right to appeal against the supervising authority”s decision, the central trade union concerned is regarded as a party. Finally, the draft bill contains special regulations about exemption, responsibility for the making of incorrect or misleading statements, the duty of civil servants not to divulge Confidential matters, the examination of grounds for legal action and the trial of cases involving the imposition of fines. Other forms ofsocial and industrial-democratic insight into foreign-owned companies have also been considered. lt was not thought that there was any reason to alter the act(l976:351)0n the representation ofthe employees on the boards of joint-stock companies and incorporated associations, as this law gives the employees the right, inrrespective of the ownership structure, to appoint two oftheir number to be members ofthe boards ofcompanies with at least 25 employees. On the other hand, it has been suggested that a special addendum should be made to the act (1976:350) on the representation ofthe community on the boards ofjoint-stock companies, incorporated associations and foundations, to the effect that the states right of representation is expressly stated to refer also to companies which have been granted permission to carry on business.

The equaIity-of-rrearmenr alternative

The advocates of the equality-of-treatment alternative have mainly expounded their views as follows. The problems which have led other members of the committee to propose legal control over the establishment and the activities of foreign-owned firms are mainly connected with purely theoretical risks. Thus, no real need ofthese far-reaching possibilities of control has been demonstrated. Even more important are the misgivings from the trade, employment and legal points of view which are inspired, above all, by the proposed concession system. The promotion of exports plays an essential part in Swedish economic policy. There is at present a tendency to increased protectionism in world trade. Restrictive regulations for foreign-owned companies may very well be used as a pretext for taking discriminatory actions against imports from Sweden. It is to be feared that similar control measures may be introduced in

other countries and that as a consequence Swedish companies i

operating abroad may come up against demands which are much more far-reaching than the Swedish supervising authorities could conceivably raise on foreignowned companies in Sweden. On the whole, developments invol\ ing detailed l regulation of the activities of foreign-owned companied will counteract a 3 rational, international division oflabour. With regard to the fact that Sweden is primarily a country from which international investments originate, it should be an important aim of Swedish trade policy to prevent restrictions on the international establishment ofand discrimination against foreign-owned « w.: companies. The Swedish export industry has a strong interest in Sweden .aø asserting the principle ofthe national treatment offoreign-owned companies, ,m

Summa/y of the repor!

which was emphasized especially by the OECD in its decision in 1976. lf we assume the standard of legal protection which is desirable for the foreign investments of Swedish firms, the standpoint of the other committee members-that the activities of foreign-owned companies should be supervised in virtue of special legislation-appears to be extremely unsatisfactory. By comparison with other OECD countries, Sweden has a small proportion of foreign-owned companies, but it is active within important fields and in this connection makes an obvious, positive contribution to the Swedish economy and Swedish industrial development. As a result of technical developments and changes in the markets. it occurs that factories are being closed and labour is being laid off in the sector of foreign-owned firms. However, this applies to all enterprises which operate in a competitive environment. From the cases in which factories have been closed, we cannot draw general conclusions that foreign-owned companies in critical situations would act in a different way from domestic companies. lf a subsidiary company gets into difficulties, the fact that it is affiliated to a larger group often means that it has a financial stamina which is likely to facilitate an adaptation. lt is even more important that cooperation within an international l . enterprise often disseminates technical know-how and marketing skill, which i . make it possible to foresee a changed production and marketing situation and i l l to adapt oneself to it at such an early stage that drastic changes are not i I necessary. The failures which have occurred in the sector of foreign-owned companies represent exceptions in a favourable development and do not provide any basis of experience for the extensive and restrictive regulation of I the activities of the foreign-owned companies. i i The primary factors that influence decisions on international investments .l l are the market, production and financial conditions. However, the general i i political, legal and economic conditions in the host country are also of l i i essential and The in increasing importance. foreign-owned companies i l Sweden to a large extent use advanced technology. The type of long-term, l desirable investments which have made in Sweden foreign companies l i requires a considerable degree of security and fore-seeability, as regards the i general conditions for investments. The extensive general provisos by which the right to carry on business activity is regulated in the proposed concession system do not exist in the Swedish legal system. lfthe proposed concession system were to apply to all business activity, it is obvious that it would not meet the demands for conformity to law in the actions of the authorities which are fundamental to a developed state governed by law. The uncenainty as regards the foreseeable future is associated with a concession system could not be dismissed from the minds ofthose who are considering investing in this country. The investments made in recent years in foreign-owned companies in Sweden may be assumed to have been made to a very considerable extent by already established firms. The actual developments, considered together with the smallness ofthe Swedish market, the high level ofcosts and the decreased growth of productivity, give us reason to assume that even marginal changes in business activity may lead to international investments by-passing Sweden. In Swedens present situation all investments that create employ-

58 Sunzmary ofthe repor!

ment are important. lnvestments for technically advanced products with high export potential are particularly important for an industrial country like Sweden. A concession system for foreign-owned companies will, it may be assumed, have particularly negative effects on that type of investment. The same applies in principle to a negotiation system. These proposed laws are highly likely to counteract their own aims and it would be an indefensible and hazardous venture to put any of them into effect. The laws and agreements which apply to Swedish industry and commerce and the Swedish labour market in general and especially the collective agreements which may be made on the basis of the law on employee participation provide and will continue to provide considerable opportunities for the community and the employees to assert their interests in relation also to the foreign-owned companies. ln so far as further measures are needed to

integrate the foreign-owned companies into Swedish society, they must be

based on some other foundation than discriminatory legislation. As an alternative to a concession system, the terms of reference indicate a goodbehaviour system, which should be based primarily on the voluntary principle and on cooperation between the authorities and the companies. The OECD code of conduct is such a voluntary system of standards. Serious cooperation concerning the potentialities and complications of the OECD code should lead to increased understanding and increased confidence on both sides. Moreover, Swedish industrial and commercial organizations have already recommended that the OECD recommendations should be taken as an aim in the companies” activities. Objections may also be raised to the suggestion of other committee members that all kinds ofnew foreign establishments should be subject to the obligation to obtain permission. The activities of the foreign-owned sales companies in Sweden are to a large extent inseparably connected with our free-trade policy. With regard to the negative commercial effects and our international undertakings, it is difficult to imagine a case in which the establishment of a new sales company might be refused permission on account ofthe nationality ofthe owner. Since, from the communitys point of view, the legislation would not be ofany appreciably practical importance as far as the sales companies were concerned but would nevertheless constitute and would be internationally interpreted as a protectionist measure, there are preponderant arguments against the control of new establishments of sales companies. ln view ofthe relatively small size ofthe sector of foreign-owned companies and our experience up to now ofthese companies” activities in this country, it is also difficult to find realistic cases in which permission for the .4 a establishment ofnew industrial activities would be refused a foreign company i á but not refused if the company were Swedish-owned. The control of new l establishments as to the conditions under i « inspires a feeling of uncertainty ä. which foreign-owned i business activities can be carried on in Sweden and may l i lead to negative effects on the companies” propensity to invest. Much ofthe å. Vitality ofindustry and Commerce is derived from the possibility oftrying new i l -l r paths. However, diversilication is often a sufficiently hazardous path by which to meet development and competition, without the necessity of being burdened with examination by authorities. On this account, the demands of other committee members for the control of new establishments must be

S tunnzazy of the report

rejected. The importance ofa rational, international division of labour gives rise to hesitation also in relation to restrictions on foreign direct investments in existing companies in Sweden. This hesitation is reinforced by the fact that the Committee on unfaircompetition has recently put forward a proposal fora non-discriminatory control of mergers, which, ifit results in legislation, will radically reduce the need ofa special regulation of company acquisitions by foreign enterprises. However, there are not sufñcient grounds for making a complete reservation against the idea, which other committee members have put forward, that it should be made possible, by extending the regulations in the 1916 and 1968 acts, to examine foreign acquisitions of Swedishjointstock companies and trading companies. However, it is important in this connection to keep in mind current legislation and Swedens international undertakings, chielly our adherence to the OECD code on the liberalization of capital movements. Thus, permission should be granted within the frame- | work ofthis take-over control, unless it conflicts with the principles ofsome l other law or would have an exceptionally detrimental effect on the countrys l i interests. The proposed take-over control differs from the proposal made by i other members also on other points. Under the bill we propose, a non-eligible person would, it is true, be obliged to obtain permission to acquire shares in a Swedish joint-stock company. However, there are no grounds for making this obligation to obtain permission cover other joint-stock companies than those which have no alien-ownership-prohibition clause. Nor is it necessary to allow this obligation to obtain permission to enter into the picture in other cases than when the acquirer receives a proportion of increases his proportion of the share capital of the number of votes for the total shares in the company, so that his proportion exceeds one ofthe following limits, viz. 10, 20 and 50 per cent in companies quoted on the stock market and 20 and 50 per cent in other companies. The obligation to obtain permission should also cover the acquisition of shares in a Swedish trading company but, with regard to the security ofthe general trading activity, not the acquisition ofa business or part ofa business. The previously mentioned exceptions should be made from the obligation to obtain permission to acquire. Like the proposals in the other alternatives, the draft bill includes regulations on alien-ownership-prohibition clauses, permission to alter clauses in a Swedish joint-stock company”s articles ofassociation, permission to acquire and retain restricted shares, and permission to form a Swedish trading company. Applications for permission to aquire shares will be examined by the government or an authority appointed by the government. Before a decision is made on such application, the authority should give the employees” organizations in the company concerned an opportunity to express their opinions. On the other hand, no rules are proposed as to the obligation ofthe acquirer to consult the trade unions concerned before an agreement is made concerning an acquisition for which permission is required, since the relevant problems of that kind of regulations should be solved in a wider context. On the assumption that the control ofmergers proposed by the Committee on unfair competition materializes and in order that there may be no

60 Summary of the repor!

difference between the control ofdomestic and foreign company acquisitions it is proposed that permission to acquire shall be combined with conditions or rules which are needed in order to prevent disadvantages that are important from the public point of view from arising in connection with the acquisiton. Finally, the draft bill contains special regulations about exemption, responsibility for the making ofincorrect or misleading statements, the duty to observe secrecy on the part ofthose who have become acquainted with the course of events in dealing with the application for permission, examination ofthe grounds for legal action and the trial of cases involving the imposition of fines.

The negoriarion alternative The advocates of the negotiation alternative have summarized their opinion as follows. The negotiation alternative shares with the control alternative the view as to the problems which may be connected with foreign direct investments in Sweden and as to the need for a legal control of the establishment and the activities of foreign-owned companies but differs from the control alternative as regards the formulation ofthis legislation. However, in fact, this difference refers only to the control of these companies” activities. Whether and in what forms the community should have special opportunities of controlling the activities of foreign-owned companies is a complicated question which needs careful consideration. On the one hand, it is important that the important contributions to the Swedish economy and to Swedish industry and trade which foreign direct investments can bring about should not be lost by the introduction of a system of controls which may convey the idea that in Sweden the foreign-owned companies have to carry on their business under different and less advantageous conditions than the domestic companies. On the other hand, there are many indications that the limited opportunities ofgaining insight into all the circumstances which are of importance in evaluating a foreign-owned company and the influence which international firms have over their subsidiary companies in Sweden may confront the community and the employees with problems which cannot be overcome, except by having special rules for these companies. The need of a special system for dealing with questions concerning the activities of foreign-owned companies must be considered, to begin with, in the light ofthe development in recent years oflaws and agreements aimed at giving the community and the employees opportunities of gaining insight into and influence over industry and Commerce. Another important factor in this connection is that the extensive international and domestic discussions about the multinational enterprises must have made these enterprises extremely aware of the necessity of taking into account the various interests of the host country and the employees. Generally Speaking, it may be

assumed that it is no longer possible for an international ñrm which is careful i

ofits reputation to allow its subsidiary companies in other countries to act in a way which stands out as unpardonable. One circumstance which may

Summary of the report

counteract the risks connected with the activities ofmultinational enterprises is the work which has been done and which is going on with a view to drawing up codes ofconduct for multinational enterprises. A further point to be noted is that, by international standards, Sweden has a fairly restricted sector of foreign-owned companies. However, these facts do not make it unnecessary to provide special opportunities of controlling the activities of foreign-owned companies in Sweden. As already indicated earlier, the fact that a foreign-owned company is under the determining influence of an international Corporation may mean that the company may not always be able to fulfil in a meaningful way the obligations as regards negotiation and the supply of information which have been guaranteed to the community and the employees by law or agreement. It is true that the OECD code ofconduct for multinational enterprises includes recommendations that are of considerable interest as regards the relations of these enterprises with the authorities and the employees in the host country, but it gives no guarantees that the enterprises will act in accordance with these recommendations. Though the most effective counterbalance to the multinational firms could be created by international cooperation between the

l

different states, there is so far no other alternative to trying to deal, on the

i national level, in flexible forms and with a view to producing constructive

l solutions ofa preventive nature, with the problems which may arise from the

activities of foreign-owned companies. Nor are the facts that the sector of foreign-owned companies is fairly small and that in recent years it has become increasingly likely that the multinational enterprises will behave correctly in Sweden sullicient to justify leaving the community with no opportunities of intervening in the cases in which other means prove ineffective. However, it is important to bear in mind that our experience ofthe activities ofthe foreignowned companies in Sweden is predominantly satisfactory. A system for controlling the activities ofthese companies must therefore be on a scale and have a structure which are in reasonable proportion to the experience which we have hitherto had of these companies. ln the light ofthese circumstances, there is no reason to regulate the right of the foreign-owned companies to carry on business activity in Sweden after their establishment or to exercise any continuous control over the activities of these companies by other means than those which are generally applicable to companies operating here. Such control involves unnecessary bureaucracy and may reduce the will to invest in foreign-owned companies established here. However, the fact remains that in a foreign-owned company problems may arise which derive essentially from the fact that the company is under determinative foreign influence and which cannot be solved by the usual methods. Though these problems cannot be assumed to be particularly common, it is desirable that they should be solved by negotiation between the community and the company concerned. However, it is necessary to show the seriousness ofthe governmenfs intentions by providing a formal statute for a system of negotiation with this purpose. A legal system of negotiation also promotes the opportunities of rapidly observing any possible problems and allows ofa suitable determination ofthe responsibility for bringing up the problems for discussion.

62 Summary of the report SOL 1978:73

The draft bill which we recommend provides opportunities of taking up negotiations with a foreign-controlled company if the company is not adhering to internationally accepted guidelines for the conduct of multinational enterprises or if a danger otherwise arises in connection with the company”s activities that a public interest may be disregarded. In this connection, “foreign-controlled company” means a Swedish joint-stock company or a Swedish trading company in which a foreign legal entity owns so many stocks or shares that it has more than half of the votes for all the stocks or shares in the company or over which a foreign legal entity otherwise exercises a determining influence. The duty ofpreventing by negotiation any danger that a public interest may be disregarded will rest on the National Industrial Board. However, it will not be the Boards duty to take the initiative in opening such negotiations. instead, the right to take the initiative will devolve chielly on the employees, acting through a local, contracting, trade union or its central organization. A request for negotiations may also be made by an authority in relation to which the company is by law obliged to give information or to fulfil some other obligation or a municipality within whose area the company is carrying on its business. The draft bill gives the National Industrial Board certain powers to bring about negotiations and a basis for negotiations. Thus, the Board may order a foreign-controlled company to enter an appearance before it for the negotiation and to supply it with the information and documents relevant to the negotiation. If it is necessary in order to obtain information concerning a circumstance which is of importance for the negotiation, the Board may prescribe that the companys activities shall be investigated by an official investigator in accordance with special instructions. lt will be incumbent on the company management to give the official investigator, to whatever extent is necessary for the performance of the investigation, an opportunity to examine the company”s books, accounts and other documents and to give him the information which he requires in other respects. Apan from the powers just mentioned, the proposed negotiation system is based on the voluntary principle. Thus, the National Industrial Board will carry on its negotiation work without having any means of enforcing a solution of the points at issue in the negotiations. lfthe negotiation before the Board fails, it will be the Board°s duty to report this to the government. After the failure ofthe negotiation has been reported in this way, a general assessment must be made on the government level of what steps should be taken in the matter. The draft bill keeps the way open for the government to resume negotiations with the company. The government will also be able to resume such negotiations irrespective of whether negotiations have been called for by the Board. The purpose ofthe negotiations on the departmental level will also be to i bring about voluntarily agreements which remove any risk that a public

i

interest may be disregarded. However, the draft bill gives the government a a. i final opportunity to intervene with sanctions. Thus, the government may lay

i

down, under penalty ofa fine, conditions or rules concerning the company”s é activities. However, it is assumed that it will do this only ifthe company does i not enter an appearance at the negotiation or if the negotiation proceedings indicate that it is absolutely necessary for the protection of a public interest.

Summa/y of the repor!

As has already been indicated, what is recommended is an essentially comprehensive control of establishment which will make it possible for the community to determine the size and the structure ofthe sector of foreignowned companies. Thus, the draft bill includes the same rules about obtaining permission to acquire shares and the duty to consult trade unions as the proposals in the control policy. lnstead of rules about obtaining permission to carry on business, there are rules about obtaining permission to establish new companies. Thus, foreign-controlled companies will be allowed to begin carrying on business or to take up another kind ofbusiness only after receiving such permission. The rules on establishment control in the draft bill include also the regulations common to all the altematives concerning alienownership-prohibition clauses, permission to alter clauses in the articles of association of a Swedish joint-stock company, permission to acquire and retain restricted shares and permission to form a Swedish trading company. The rules in the draft bill about the examination ofapplications for permission are in entire agreement with those suggested in the control alternative. This also makes it possible to combine permission to acquire shares and permission to establish a new company with conditions or rules which are needed in order to prevent disadvantages which are considerable from the public point of view arising in connection with the acquisition or establishment. Finally, the draft bill contains regulations about exemption, responsibility for the making of incorrect or misleading statements, the duty of civil servants not to divulge Confidential matters, the examination ofgrounds for legal action, the trial ofcases involving the imposition offines and the right to take legal action against a decision of the National Industrial Board.

2 Better information about the ownership structure of Swedish

l

i joint-stock companies.

i l l l l Information, about the ownership structure ofSwedish joint-stock companies r is generally to be found in the official share register, which the board ofevery joint-stock company must keep in principle. However, the share register has certain defects as a source of information. The most conspicuous of these defects is that, as a rule, it does not reflect the real ownership structure. This is due to the fact that the shareholders are not obliged to register their holdings in the register. Nor is such registration in principle a precondition for the shareholders being able to draw dividends on the shares. Furthermore, a share register kept in the conventional manner is difficult to survey, because it is a register of the shares in numerical order and not ofthe shareholders. Finally, a share book like this is accessible only at the company”s office. - Since 1971 , there has been an alternative system of keeping a share book the previously mentioned VPC system - which the joint-stock companies may join voluntarily. At the turn of the year 1977-8, the number of VPCregistered companies was close on 150. Of the altogether 134 stockmarket companies, i. e. companies whose shares are quoted on the Stock Exchange or entered in the stockbrokers list, 121 or a good 90 per cent were VPCregistered companies. The main aim ofthe VPC system is to simplify dealings

64 Summary of the report

in the shares of companies which have many shares and a large spread of ownership, but the system also improves insight into the ownership structure of the VPC-registered companies. The share book of a VPC-registered company is kept by the Securities Registry (Värdepapperscentralen (VPC) Aktiebolag), using automatic dataprocessing, and the right to dividends etc. is linked with registration in the share book. The names of the shareholders, with their indentiiication numbers and postal addresses, are entered in the share book. The numbers of shares ofdifferent kinds held by each shareholder are stated. instead of the real shareholder, a bank or a stockbroker authorized to administer shares (domestic administrator) may be registered. lf shares in a VPC-registered company are dealt in on a foreign stock exchange, instead ofa shareholder who is resident abroad, the person who has been commissioned to administer his shares abroad (foreign administrator) may also be registered in the share book by special permission. However, neither the administrator nor the shareholder has voting rights for shares registered in the name of an administrator. Publicity is provided for in the VPC system, in that anyone may on request be supplied with a transcript of the share book containing information as to the shareholders who have more than 500 shares in the company. ln the transcript, which must not be more than six months old, the

shareholders and the administrators are included in alphabetical order. There is essentially the same publicity as regards shares recorded in the share book

of a VPC-registered company in the name of a domestic administrator. A

domestic administrator is obliged to inform the VPC about any shareholder who has more than 500 shares in the same company. These data are compiled by the VPC foreach joint-stock company. The compilation is kept available to everyone at both the company”s office and the VPC and must not be more than six months old. The aim ofthe committee“s proposal in this part was to produce reliable, upto-date and easily accessible information about the ownership structure ofthe majorjoint-stock companies. ln this connection, the committee defined the concept of“majorjoint-stock company as meaning a company which fulfils at least one of certain given criteria, of which the most decisive refers to companies in which the number ofemployees during the last financial year in Sweden was, on the average, at least 100. ln view ofthe fact that these major companies needs ofthe opportunity ofsimplified share-dealing differ greatly, the committee considered that the compulsory afTiliation of all major companies to the VPC system would not be a generally suitable way of solving the information problem. However, for the major companies, there should be a supply of information about the ownership structure which, as t regards reliability, clarity and accessibility, is in principle equivalent to that which as available for VPC-registered companies. The information about the ownership structure of the major companies g i should be produced by the VPC using automatic data-processing to make an official list of shareholders with large holdings in the company (list of large shareholdings) with respect to each major company, including the VPCregistered companies. The list should include, in alphabetical order, the shareholders who have more than 500 shares or, if the number of votes represented by the holding exceeds l per thousand ofthe number ofvotes for

sou 1973:73 Summary of the report 65

all the shares in the company, more than 100 shares. Foreach shareholder, the number of shares ofdifferent kinds that he holds and the number of votes which his holding is equivalent to must be stated. Moreover, for each shareholder, the list must state the proportion which his number of votes forms ofthe number of votes for all the shares in the company and - with a view to shedding light on the degree of foreign influence - whether the shareholder is a non-eligible person. The committee also suggests that the list should be made more up-to-date by laying down a rule that it must not be more than three months old. In the interests of clarity it is suggested that the list should have annexed to it an extract from the list including, after the number of votes, the shareholders and administrators who, according to the list, hold so many shares that the number of votes representedby their holdings exceeds l per cent ofthe number of votes for all the shares in the company. The information needed for maintaining the list must be furnished to the VPC by the board of any company which is not registered with the VPC. In order to counteract the possibility of shareholders in a VPC-registered company evading publicity by distributing different blocks of shares between l several administrators, it is suggested that domestic administrators should

g

furnish information to the VPC about shareholders who have at least 100 g shares in the same company registered in the name of the administrators.

i As has already been mentioned, the committee rejects the ideas that all

should

g

major companies be obliged to apply the VPC system. A decisive l consideration in its adopting this attitude was that not all major companies l l can need the system of Simplified dealing in shares. However, it may be l assumed that there is in principle such a need as regards the companies whose shares are quoted on the Stock Exchange. Some of the companies whose shares are entered in the stockbrokers” list, however, have insignificant å 5 turnovers of shares. The committee has therefore decided to propose to make i the VPC-system compulsory for the companies whose shares are quoted on the Stock Exchange and those companies on the stockbrokers” list which have

i at least 100,000 shares. Il As regards the companies whose shares are quoted on the Stock Exchange,

i it is true that the application of the VPC system is now a precondition for their shares being quoted on the Stockholm Stock Exchange. However, by introducing a fundamental and legal obligation for the companies whose shares are quoted on the stock market, the committee wishes to mark the importance which the government attaches to the supply of satisfactory information about the ownership structure in these companies. In order that the list of large shareholdings in both VPC-registered companies and major companies which are not registered at the VPC may better reflect the real ownership structure, the committee has recommended that an obligation to register(with a penalty in case of failure to do so) should be introduced for holdings ofsuch a size that they qualify for inclusion in the list. In view ofthe fact, in according with the committee°s proposa1s,a number of joint-stock companies will be obliged to make use of the VPC”s services to a certain extent, the committee suggests finally the companies should pay the VPC for performing these compulsory services on a basis to be determined by

66 Summa/y of the report sou 197373

the government at the suggestion of the VPC. It is proposed that the above-mentioned reform should be made by amending the Companies Act, the law (1970:596) on simplified dealing in shares, the law (1948:433) on insurance business and the law (1955:183) on banking business.

3 Control of foreign acquirements of land and natural

resources

Over and above what has already been mentioned, the 1916 act contains rules rules about the requirement of permission in certain cases for acquisitions of various rights to land or natural resources. Thus, a noneligible person must have special permission to acquire real estate, a site-leasehold right, a tenancy ofa dwelling used for leisure pursuits or a right to exploit a mineral deposit in Sweden. An application for permission to acquire such rights is examined in principle by the government. To a certain extent, however, acquisitions by foreign nationals are examined by the county administration. In accordance with its terms of reference, the committee proposes that the control of foreign acquisitions of land and natural resources should be regulated by a special new law on certain restrictions in the right to acquire real estate etc. (new restriction act), in which the principles ofthe 1916 act will be left undisturbed. The new restriction act prescribes an obligation to obtain permission on fundamentally the same scale as the 1916 act. The circle of those obliged to obtain permission consists of those legal subjects who are non-eligible persons in accordance with the proposed law on the control of the establishment of foreign-owned companies in Sweden. As regards the authority giving permission and the division of matters for consideration, no radical changes in the present system are proposed. In conformity with that new applies under the 1916 act, it is in principle the government which is to examine questions concerning permission to acquire. In certain specified cases, the county administration may grant and to a certain extent also reject applications for permission. ln the new restriction act, the committee includes the general rule for all examinations ofapplications for permission under the law, namely, that there must be no obstacles to granting permission with regard to the defence and security of the kingdom, the suitability of the property for the purpose intended or other public interests or with regard to the perscnal circumstances of the acquirer. This general rule also means that permission must not be granted if it will conflict with the principles of an act whose rules as to examinations for permission to acquire in accordance with a special provision included in the act have been replaced by the new restriction act. There is such a special provision in the Acquirement of Land Act, h the Act on the Buildings and in the Act on the Acquisition of an Acquisition ofApartment Electric Power Station. As regards the case which are to be examined by a county administration, the new act includes in principle the same rules as the 1916 Act. Under the 1916 act, acquisitions by certain Swedish Iega entities of certain

Summary of the report

kinds of real estate or site-leasehold right are excepted from the obligation to obtain permission to acquire, provided that the county administration finds, on examination, that the property is needed for the acquirefs business. Since it must be considered to be an advantage to have a system ofexamination that is. as far as possible, uniform, the committee proposes that the obligation to obtain permission under the new restriction act shall include also the abovementioned acquisitions. No fundamental change in the opportunities ofthese legal entities to acquire real estate or site-leasehold rights ofthe existing kind is intended. Permission to acquire will be granted ifthe property is needed for the acquirers business activities and the general conditions for the granting permission are fullilled. Furthermore, the county-administration cases will include the acquisition by a foreign national of an apartment building. The countyvadministration may give a foreign national permission to acquire such a property if the acquirer was formerly a Swedish citizen or otherwise has a special connection with Sweden. The regulations in the 1916 act as to the conditions which are to be fulfilled in other cases, in order that the county administration may grant a foreign national permission to acquire real estate etc.. have in principle been transferred to the new act without amendment. However, in the process, they have been adapted to new rules in the legislation on aliens. Moreover, the requirement of two years” residence in Sweden in certain cases has been replaced by a general requirement for a special connection with Sweden. The committee proposes that an acquisition ofreal estate etc. that is subject to the obligation to obtain permission to acquire shall be invalid if the application for permission is not made within a prescribed period. As under the Act on the Acquisition of Land and the Act on the Acquisition of Apartment Buildings, the rule will apply in this connection ifthe acquisition is granted contrary to the regulations in the land laws. The permission to acquire is granted for a limited period. Ifthe acquisition intended by the permission has not been made within a year ofthe date when the permission was granted, the permission will have lapsed. The regulations in the 1916 act that a foreign legal subject who has acquired real estate in Sweden shall in certain cases appoint a representative have not been transferred to the new restriction act. Under the 1916 act, a non-eligible person may not, without permission in each particular case, stake claims on mineral deposits or acquire or work claims on mineral deposits 01 -arry on mining operations in Sweden. The regulations on he obligation to obtain permission in exploiting mineral deposits are included in the new restriction act. These regulations have been formulated with regard to the terminology in the new Mining Act (1974:342). As regards the meaning of the expression ”mining operations”, the committee observes that formally this also means activities carried on in virtue of a licence granted in accordance with the act (1974:890) on certain mineral deposits and permission granted in accordance with the act(1966:314) on the Continental shelf. In order to avoid double examination, it is therefore prescribed that permission to carry on mining operations is not necessary in the cases in which the government grants a licence or permission of the kind

68 Summary of the report

mentioned. Thus, special permission under the new restriction act is required only if the licence or permission is granted by some other authority than the government or if the obligation to obtain permission under the new act arises only at a later stage, for example, after a change ofcitizenship or after foreign interests have taken over a Swedish company. The system ofsanctions in the 1916 act against violations ofthe rules on the obligation to obtain permission for the exploitation of mineral deposits is included with no fundamental changes in the new restriction act. Finally, the committee proposes that certain prohibitions issued in connection with the 1916 act on non-eligible persons acquiring shares in some old companies which own considerable land and natural resources shall not be included in the new restriction act. The committee considers that the aim ofthe prohibition can be met by the regulations on the examination ofshare acquisitions which have been discussed previously.

HI Författningsförslag

l

l

1 K0ntr0llin_iens förslag till

l

om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket Lag

i i Härigenom föreskrivs följande. l l l Inledande bestämmelser

1 § I denna lag avses med kontrol/subjekr: l. utländsk medborgare eller annat utländskt rättssubjekt, 2. svenskt handelsbolag, vari kontrollsubjekt är bolagsman, 3. sambruksförening och annan svensk ekonomisk förening än centralkassa för jordbrukskredit, förening som har till huvudsakligt ändamål att medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel främja eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verksamhet, avsätta transporttjänster som medlemmarna utför, bereda andra bostäder än fritidsbostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna eller förening som utgör sammanslutning av föreningar, vilka icke är kontrollsubjekt, 4. svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning icke intagits utlänningsförbehåll eller annat förbehåll, vilket genom särskilt tillstånd likställts med utlänningsförbehåll (likställt förbehålD; urlänningsjörbehâ/I: ett i bolagsordning för svenskt aktiebolag intaget förbehåll, vilket kontrollsubjekt icke får genom vare sig teckning eller enligt överlåtelse förvärva fler aktier i bolaget än som vid varje tid svarar mot mindre än fyrtio procent av hela aktiekapitalet och mindre än tjugo procent av röstetalet for samtliga aktier i bolaget eller enligt vilket strängare föreskrifter i dessa hänseenden gäller. Utlänningsförbehåll får innehålla sådan föreskrift som avses i 17 kap. l § första stycket sista meningen aktiebolagslagen (1975:1385). eller likställt förbehåll utgör ej hinder för förvärv av Utlänningsförbehåll aktier till aktiefond enligt aktiefondslagen (1974:931).

2 § Förvärv av aktie, som skett i strid mot utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll, är ogiltigt. Den som innehar skuldebrev eller optionsbevis som avses i 5 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) äger dock vid utbyte eller nyteckning erhålla fri aktie, om skuldebrevet eller optionsbeviset ger rätt

70 FäIj/ármirrgs/örslag

även om förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier därtill, därmed skulle ändras eller redan förut ändrats i strid mot förbehållet. Har kontrollsubjekt på annat sätt än genom teckning eller överlåtelse förvärvat aktie,skall i fråga om förvärvarens rätt att på grund av aktien teckna eller erhålla nya aktier gälla vad i aktiebolagslagen är föreskrivet.

3 § Vad i denna lag föreskrivs om aktiebolag äger icke tillämpning på svenskt bank- eller försäkringsaktiebolag.

Tillstånd till ändring av förbehåll i svenskt aktiebolags bolagsordning 4 § Bolagsordning för svenskt aktiebolag får i vad den innefattar utlännings- Förbehåll eller likställt förbehåll icke ändras utan tillstånd. Detta gäller dock ej i utlänningsförbehåll införs sådan föreskrift som avses i ändring. varigenom 17 kap. l § första stycket sista meningen aktiebolagslagen (1975:1385).

Tillstånd till förvärv och behållande av bundna aktier i svenska aktiebolag Innehåller utlänningsförbehåll i bolagsordning för svenskt aktiebolag 5§ sådan föreskrift som avses i 17 kap. 1§ forsta stycket sista meningen aktiebolagslagen (1975: 1385), får kontrollsubjekt efter tillstånd i varje särskilt

fall förvärva av utlänningsförbehållet bundna aktier i bolaget.

förvärvat av utlänningsför- 6 § Har någon genom teckning eller överlåtelse behåll eller likställt förbehåll bundna aktier och därefter blivit kontrollsubjekt, får han icke utan tillstånd behålla aktierna. Har aktierna icke dessförinnan avyttrats, skall tillstånd som avses i första från det ägaren blev kontrollsubjekt. Görs stycket sökas inom tre månader inte ansökan om tillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller vägras tillstånd, kan_ tillståndsmyndigheten förelägga ägaren att avyttra aktierna inom sex månader eller den längre tid tillståndsmyndigheten bestämmer.

Tillstånd till slutande av svenskt handelsbolag får icke sluta svenskt utan tillstånd. 7 § Kontrollsubjekt handelsbolag Tillstånd får meddelas endast om avtal finns, enligt vilket bolaget skall anses slutet i och med att tillstånd meddelas.

8§ Avtal i strid mot 7 § är ogiltigt.

Verksamhetstillstånd 9§ Svenskt aktiebolag eller svenskt handelsbolag. som är kontrolllsubjekt, får driva näringsverksamhet här i riket endast efter tillstånd (verkszamhetstillstånd). Detsamma gäller i fråga om annat svenskt aktiebolag, om utländskt rättssubjekt har ett bestämmande inflytande över bolaget. Tillståndsmyndighet får förelägga svenskt aktiebolag och svenskt lhandels-

Fö/j/átmings/örs/ag 71

bolag att lämna de handlingar och upplysningar som behövs för myndighetens bedömning av tillståndsfråga som avses i första stycket.

l0§ Verksamhetstillstånd skall avse verksamhet av visst slag.

1l§ Driver företag näringsverksamhet utan erforderligt verksamhetstillstånd, skall tillståndsmyndigheten förelägga företaget att inom viss tid söka sådant tillstånd.

l2§ Underlåter företag att efter föreläggande som avses i ll§ söka erforderligt verksamhetstillstånd eller vägras sådant tillstånd, kan tillstånds-

i

myndigheten förelägga företaget att inom den tid tillståndsmyndigheten bestämmer för vilken företaget underlåtit att upphöra med den verksamhet,

l

söka verksamhetstillstånd eller vägrats sådant tillstånd. l I 13 § Verksamhetstillstånd kan förbindas med sådana villkor och föreskrifter som behövs för att säkerställa att företaget icke driver sin verksamhet i strid l mot allmänt intresse.

l4§ Har företag vid upprepade tillfällen eller grovt åsidosatt väsentligt villkor eller väsentlig föreskrift som förbundits med dess verksamhetstillstånd eller driver företaget annars sin verksamhet i strid mot allmänt intresse på sådant sätt att synnerliga skäl föreligger härtill, kan regeringen återkalla företagets verksamhetstillstånd. Föreligger förhållande som enligt första stycket utgör grund för återkallelse av verksamhetstillstånd och har kontrollsubjekt som äger aktier eller andelari företaget genom sitt inflytande över företaget haft avgörande inverkan på uppkomsten av detta förhållande, kan regeringen, i stället för att återkalla verksamhetstillståndet, förelägga kontrollsubjektet att inom viss tid avyttra sina aktier eller andelar i företaget.

Förvärvstillstånd m. m.

15 § Kontrollsubjekt får icke utan tillstånd för varje särskilt fall förvärva förut 1. så många aktier i svenskt aktiebolag att de a) i det fall förvärvaren icke har aktier i bolaget. motsvarar en andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier, som överstiger fem procent. b) i det fall förvärvaren förut har aktier i bolaget, kom mer att öka förvärvarens andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier så att den överskrider någon av följande gränser, nämligen fem, tio, tjugo, fyrtio och femtio procent, 2. andel i svenskt handelsbolag, 3. äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse som någon driver här i riket (förvärvstillstånd). Vid beräkning huruvida procentgräns enligt första stycket l överskrids skall medräknas de aktier som tillhör 1. företag som ingår i samma koncern som förvärvaren, 2. annat företag som har ett bestämmande inflytande över förvärvaren eller över vilket förvärvaren eller företag som ingår i samma koncern som

För/Zzrmingsjörs/ag

förvärvaren har ett sådant inflytande, 3. förvärvarens make, barn, föräldrar eller syskon ellerjuridisk person över vilken sådan fysisk person har ett bestämmande inflytande. Vad i första stycket l föreskrivs utgör ej hinder för förvärv av aktie till aktiefond enligt aktiefondslagen (1974:931) eller förvärv av andel i sådan fond. Tillstånd till förvärv av andel i svenskt handelsbolag får meddelas endast om avtal finns, enligt vilket andelen förvärvas i och med att tillstånd meddelas.

16 § Förvärvstillstånd fordras ej 1. om förvärvet sker genom bodelning, arv eller testamente eller genom fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 2. om aktie förvärvas på grund av nyemission där aktieägare tecknar de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de förut äger, 3. om förvärvet avser aktie,som förvärvaren är berättigad att lösa på grund av sådant i bolagsordningen för aktiebolaget intaget förbehåll som avses i 3 kap. 3 § aktiebolagslagen och förvärvaren tidigare erhållit tillståndsmyndighets tillstånd att utan hinder av 15 § förvärva aktier i bolaget på grund av förbehållet.

Innan avtal träffas om sådant aktie- eller andelsförvärv, som är l7§ tillståndspliktigt enligt denna lag, skall förvärvaren påkalla samråd rörande och andra anställningsförhållanden i det den framtida sysselsättningen avser med lokal arbetstagarorganisation,som är eller brukar företag förvärvet vara bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget, eller med dess centrala organisation.

18 § Ansökan om tillstånd till aktie- eller andelsförvärv skall göras samtidigt som samråd enligt 17 § påkallas.

till rörelse eller 19 § Har tillstånd till förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt del av rörelse ej sökts före förvärvet, skall det sökas inom en månad efter det förvärvet skedde.

20 § Avser förvärvstillstånd framtida fång,skall i beslutet utsättas viss tid för tillståndets giltighet.

Görs inte ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på 2l§ föreskrivet beslut, är sätt eller vägras tillstånd genom lagakraftägande förvärvet ogiltigt. Vad som sagts nu gäller dock icke, om förvärv av aktier skett på fondbörs eller annars genom fondkommissionär. I sådant fall kan tillståndsmyndigheten i stället förelägga förvärvaren att avhända sig aktierna inom sex månader eller den längre tid tillståndsmyndigheten bestämmer.

Tillståndsprövning

22 § Fråga om tillstånd enligt denna lag prövas av regeringen eller myndighet

F öIj/átlningsförslag 73

som regeringen bestämmer. Ansökan om tillstånd enligt denna lag skall vara skriftlig.

23§ lnnan fråga om tillstånd enligt denna lag avgörs, skall lokal arbetstagarorganisation, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till det företag ärendet gäller, eller dess centrala organisation beredas tillfälle att yttra sig i ärendet och deltaga i myndighets överläggning med part iärendet. Avser ärendet nytt företag, tillkommer motsvarande rätt facklig organisation som för varje huvudsaklig arbetslagarkategori kan antagas komma att organisera flertalet av dem som kommer att anställas av företaget.

24§ Tillstånd enligt denna lag skall meddelas, såvida icke det med hänsyn till det inflytande som härigenom kan uppkomma över svenskt företag eller svenskt näringsliv eller av andra skäl är oförenligt med allmänt intresse.

25 § Den för vilken tillståndsplikt enligt denna lag kan antagas föreligga äger hos tillståndsmyndigheten påkalla överläggning angående de förutsättningar under vilka sådant tillstånd kan komma att meddelas. Till sådan överläggning skall kallas facklig organisation som avses i 23 §.

§ Tillsyn m. m. 26§ Statens industriverk utövar tillsyn över företag som meddelats verksamhetstillstånd i syfte att förhindra att företaget åsidosätter villkor eller_ föreskrift som förbundits med tillståndet eller annars driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse.

27§ Företag som meddelats verksamhetstillstånd kan av industriverket föreläggas att lämna de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

28§ l aktiebolag som meddelats verksamhetstillstånd får industriverket förordna en revisor (offentlig revisor) att med de revisorer som tillsätts enligt 10 kap. l § aktiebolagslagen (1975:1385) deltaga i granskningen av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt av bolagets räkenskaper. industriverket bestämmer den tidpunkt vid vilken offentlig revisor skall tillträda sitt uppdrag samt tiden för den offentlige revisorns uppdrag. För offentlig revisor skall industriverket utfärda instruktion. Offentlig revisor har rätt att av bolaget få ersättning med belopp som industriverket bestämmer. Bestämmelserna i 2 kap. 4§ 6 aktiebolagslagen gäller ej offentlig revisor.

1 29 § Om det finnes påkallat för att vinna viss upplysning rörande verksamheten vid företag, som meddelats verksamhetstillstånd, får industriverket .- förordna att utredning skall verkställas av särskild sakkunnig (offentlig utredningsman). För den offentlige utredningsmannen skall instruktion

74 sou l978:73 Fötfáttnings/ÖIS/üg

utfärdas av industriverket. Företagets styrelse och annan som handhar förvaltningen av Företaget skall i den utsträckning det är nödvändigt för utredningsuppgiftens fullgörande bereda offentlig utredningsman tillfälle att granska företagets böcker. räkensamt i övrigt lämna honom de upplysningar han skaper och andra handlingar begär.

av ändrade Förhållanden eller annars oklart vilka 30§ Är det på grund som åvilar på grund av villkor eller föreskrift som förpliktelser företag förbundits med företagets verksamhetstillstånd, får industriverket förtydliga villkoret eller Föreskriften.

31 § Är det ej längre behövligt eller lämpligt att förbinda verksamhetstillstånd med visst villkor eller viss föreskrift, får industriverket upphäva eller mildra villkoret eller föreskriften.

verksamhetstillstånd sin verksamhet i 32§ Driver företag som meddelats strid mot allmänt intresse, får industriverket ingripa genom att sådana med tillståndet förbundna 1. förelägga företaget att efterkomma villkor eller föreskrifter som åsidosatts. eller 2. förbinda tillståndet med nya eller ändrade villkor eller föreskrifter och förelägga företaget att efterkomma dessa villkor eller föreskrifter.

i

33 § Uppkommer fråga om tillämpning av 27-32 §§ eller behövs det annars för tillsynsuppgiftens fullgörande, får industriverket påkalla överläggning skall l med företag som meddelats verksamhetstillstånd. Sådan överläggning om det begärs av central arbetstagarorganisation som avses i påkallas, 23 §.

om skyldighet att i tillståndsärende lämna 34 § Vad i 23 § föreskrivits berörda arbetstagarorganisationer tillfälle att yttra sig och deltaga i myndighets överläggning med part i sådant ärende äger motsvarande tillämpning på tillsynsärende.

av 27-32 §§ särskilt betydelsefull från allmän 35 § Är fråga om tillämpning överlämna ärendet till synpunkt, skall industriverket med eget yttrande l framkommit regeringen för avgörande. Detsamma gäller om itillsynsärende omständigheter som kan ge anledning att vidtaga åtgärd som avses i 14 §2

Ansvar m. m.

36 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen i ansökningshandling eller annan handling som eller av grov oaktsamhet I: eller vilseledande i» åberopas i ärende enligt denna lag lämnar oriktig uppgift.

tagit befattning med ärende enligt 37§ Den som i myndighetsutövning arbetsförfarande, affärsförhåldenna lag får ej obehörigen röja eller nyttja eller annat förhållande som han därvid fått kunskap lande. yrkeshemlighet om.

författningsförslag 75

38 § Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter förordnande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

39 § Föreläggande enligt denna lag får förenas med vite. Talan om utdömande av vite lår väckas endast efter förordnande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Innebär villkor eller föreskrift som förbundits med verksamhetstillstånd att företag.som kan anses ingå i en internationell koncern.skall fullgöra något som förutsätter medverkan av dess moderföretag eller annan enhet inom koncernen. skall i mål om utdömande av vite fråga om företaget åsidosatt sin förpliktelse bedömas utan hänsyn till att företaget icke erhållit denna medverkan.

Särskilda bestämmelser 40§ Regeringen kan medge undantag från sådan bestämmelse i denna lag, vars upprätthållande i visst fall icke behövs med hänsyn till lagens syfte.

41§ Talan mot beslut av statens industriverk enligt denna lag förs hos regeringen genom besvär.

42 § l fråga om rätten att fullfölja talan mot beslut av statens industriverk enligt denna lag är central arbetstagarorganisation som avses i 23 § att anse som part.

l. Denna lag träder i kraft den 2. Genom lagen upphävs lagen (l968:557)0m vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. och kungörelsen (1968:558) om tillstånd enligt lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen. 3. Vid tillämpningen av denna lag skall som utlänningsförbehåll anses även förbehåll enligt 2 § andra stycket lagen (l9l6:lS6) om vissa inskränkningari rätten att förvärva fast egendom m. m. i detta Iagrums lydelse från den ljuli 1934. 4. Vad i denna lag föreskrivs om svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning icke finns intaget utlänningsförbehåll,gäller även aktiebolag, som enligt äldre bestämmelser erhållit medgivande att ställa aktiebrev till innehavaren. 5. Svenskt aktiebolag och svenskt handelsbolag, som vid lagens ikraftträdande driver näringsverksamhet. får utan hinder av 9§ fortsätta samma verksamhet. Verksamhetstillstånd skall dock sökas, om företaget avser att börja driva annan näringsverksamhet eller om tillståndsmyndighet förelägger företaget att inom viss tid söka sådant tillstånd. Har företaget iakttagit sin skyldighet att söka verksamhetstillstånd, får företaget fortsätta dittillsvarande verksamhet utan sådant tillstånd till dess ansökningen slutligt prövats. 6. Styrelsen för aktiebolag och bolagsmännen i handelsbolag skall, om bolaget vid lagens ikraftträdande är kontrollsubjekt och driver näringsverk-

76 FÖUÖfT/f7gS/ÖS/ag sou 1978:73

samhet. inom en månad från ikraftträdandet till statens industriverk skriftligen anmäla att bolaget är kontrollsubjekt. Anmälan skall innehålla uppgift om bolagets organisationsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m. ll. Den som underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet döms till böter, högst femhundra kronor. 7. Förvärvstillstånd enligt denna lag fordras ej om förvärvet skall ske genom giftorätt, som åtnjuts enligt äldre giftermålsbzilken. 8. Sambruksförening, på vilken lagen (1948:218) om sambruksföreningar l är tillåimplig, är icke kontrollsubjekt enligt l § första stycket denna lag.

l

l I

2 Likabehandlingslinjens förslag till

om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket Lag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

l

l § l denna lag avses med konrmllsubjekl: l. utländsk medborgare eller annat utländskt rättssub-

l

jekt,

l

2. svenskt handelsbolag, vari kontrollsubjekt är bolagsman, 3. sambruksförening och annan svensk ekonomisk förening än centralkassa för jordbrukskredit, förening som har till huvudsakligt ändamål att ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel främja medlemmarnas eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verksamhet, avsätta transporttjänster som medlemmarna utför, bereda andra bostäder än fritidsbostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna eller förening som utgör sammanslutning av föreningar, vilka icke är

kontrollsubjekt, l

4. svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning icke intagits utlänningsförbehåll eller annat förbehåll, vilket genom särskilt tillstånd likställts med utlänningsförbehåll (likställt förbehåll): zu/ännings/örbelzâll: ett i bolagsordning för svenskt aktiebolag intaget förbehåll. enligt vilket kontrollsubjekt icke får genom vare sig teckning eller överlåtelse förvärva fler aktier i bolaget än som vid varje tid svarar mot mindre än fyrtio procent av hela aktiekapitalet och mindre än tjugo procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget eller enligt vilket strängare föreskrifter i dessa hänseenden gäller. Utlänningsförbehåll får innehålla sådan föreskrift som avses i 17 kap. l § första stycket sista meningen aktiebolagslagen (1975:1385). Utlännlngsförbehåll eller likställt förbehåll utgör ej hinder för förvärv av aktier till aktiefond enligt aktiefondslagen (1974:931).

2§ Förvärv av aktie, som skett i strid mot utlänningsförbehåll eller likställt

sou 1978:73 F öIj/ármingsförs/ag 77

Förbehåll, är ogiltigt. Den som innehar skuldebrev eller optionsbevis som avses i 5 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) äger dock vid utbyte eller nyteckning erhålla fri aktie, om skuldebrevet eller optionsbeviset ger rätt därtill, även om Förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier därmed skulle ändras eller redan förut ändrats i strid mot förbehållet. Har kontrollsubjekt på annat sätt än genom teckning eller överlåtelse förvärvat aktie, skall i fråga om förvärvarens rätt att på grund av aktien teckna eller erhålla nya aktier gälla vad i aktiebolagslagen år föreskrivet.

3 § Vad i denna lag föreskrivs om aktiebolag äger icke tillämpning på svenskt bank- eller försäkringsaktiebolag.

Tillstånd till ändring av förbehåll i svenskt aktiebolags bolagsordning 4 § Bolagsordning för svenskt aktiebolag fåri vad den innefattar utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll icke ändras utan tillstånd. Detta gäller dock ej ändring, varigenom i utlänningsförbehåll införs sådan föreskrift som avses i 17 kap. l § första stycket sista meningen aktiebolagslagen (1975:1385).

Tillstånd till förvärv och behållande av bundna aktier i svenska aktiebolag 5§ innehåller utlänningsförbehåll i bolagsordning för svenskt aktiebolag sådan föreskrift som avses i 17 kap. 1§ första stycket sista meningen aktiebolagslagen (1975: 1385), får kontrollsubjekt efter tillstånd i varje särskilt fall förvärva av utlänningsforbehållet bundna aktier i bolaget.

6 § Har någon genom teckning eller överlåtelse förvärvat av utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll bundna aktier och därefter blivit kontrollsubjekt, får han icke utan tillstånd behålla aktierna. Har aktierna icke dessförinnan avyttrats, skall tillstånd som avses i första stycket, sökas inom tre månader från det ägaren blev kontrollsubjekt. Görs inte ansökan om tillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller vägras tillstånd, kan tillståndsmyndigheten förelägga ägaren att avyttra aktierna inom sex månader eller den längre tid tillståndsmyndigheten bestämmer.

Tillstånd till slutande av handelsbolag 7§ Kontrollsubjekt får icke sluta svenskt handelsbolag utan särskilt tillstånd. Tillstånd får meddelas endast om avtal finns, enligt vilket bolaget skall anses slutet i och med att tillstånd meddelas.

8§ Avtal i strid mot 7 § är ogiltigt.

Förvärvstillstånd m. m. 9§ Kontrollsubjekt får icke utan tillstånd för varje särskilt fall förvärva

F örfarmingsförslag

i vars bolagsordning icke finns 1. så många aktier i svenskt aktiebolag, de a)i det fall förvärvaren förut icke har aktier intaget utlänningsförbehålLatt en andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets i bolaget, motsvarar samtliga aktier, som överstiger tio procent i bolag, vars aktier noteras på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer (aktiemarknadsbolag), och tjugo procent i andra bolag, b) i det fall att öka förvärvarens andel av förvärvaren förut har aktier i bolaget, kommer aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier så att den överskrider gränser, nämligen i aktiemarknadsbolag tio, tjugo och någon av följande femtio procent och i andra bolag tjugo och femtio procent, 2. andel i svenskt handelsbolag (förvärvstillstånd). Vid beräkning huruvida procentgräns enligt första stycket 1 överskrids skall medräknas de aktier som tillhör l. företag som ingår i samma koncern som förvärvaren, inflytande över förvärvaren 2. annat företag som har ett bestämmande eller över vilket förvärvaren eller företag som ingår i samma koncern som förvärvaren har ett sådant inflytande. 3. förvärvarens make. barn. föräldrar eller syskon ellerjuridisk person över vilken sådan fysisk person har ett bestämmande inflytande.

Vad i första stycket 1 föreskrivs utgör ej hinder för förvärv av aktier till

aktiefond (1974:931) eller förvärv av andel i sådan enligt aktiefondslagen fond. Tillstånd till förvärv av andel i svenskt handelsbolag får meddelas endast om avtal finns. vilket andelen förvärvas i och med att tillstånd enligt meddelas.

l0§ Förvärvstillstånd fordras ej 1. om förvärvet sker genom bodelning, arv eller testamente eller genom fusion enligt l4 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), där aktieägare tecknar de 2. om aktie förvärvas på grund av nyemission nya aktierna i förhållande till det antal aktier de förut äger, 3. om förvärvet avser aktie, som förvärvaren är berättigad att lösa på grund för aktiebolaget intaget förbehåll som avses i 3 av sådant i bolagsordningen och förvärvaren tidigare erhållit tillståndsmyndigkap. 3 § aktiebolagslagen, hets tillstånd att utan hinder av 9§ förvärva aktier i bolaget på grund av förbehållet.

framtida fång,skall i beslutet utsättas viss tid för 11 § Avser förvärvstillstånd tillståndets giltighet.

om förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på 12§ Görs inte ansökan tillstånd lagakraftägande beslut, är föreskrivet sätt eller vägras genom Vad som sagts nu gäller dock icke, om förvärv av aktier 5 förvärvet ogiltigt. eller annars genom fondkommissionär. l sådant fall kan skett på fondbörs i stället förelägga förvärvaren att avhända sig aktierna tillståndsmyndigheten eller den längre tid tillståndsmyndigheten bestämmer. inom sex månader

SOU l978:73 79 FöIfättnings/örslag

Tillståndsprövning 13 § Fråga om tillstånd enligt denna lag prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. - Ansökan om tillstånd enligt denna lag skall vara skriftlig.

14 § Innan fråga om tillstånd enligt denna lag avgörs. bör tillståndsmyndigheten ge arbetstagarorganisationerna i det berörda Företaget tillfälle att yttra sig.

15 § Tillstånd enligt denna lag skall meddelas, såvida icke det strider mot grunderna för annan lag eller skulle åsamka rikets intressen utomordentlig skada.

16 § Förvärvstillstånd får förenas med villkor eller föreskrift som behövs för att Förhindra att från allmän synpunkt väsentliga olägenheter uppkommer i samband med förvärvet. Sådana villkor eller föreskrifter skall under förutsättning att förvärvet kommer till stånd bestämmas att gälla för det av förvärvet berörda företaget för viss tid eller tills vidare. Företaget får föreläggas att efterkomma sålunda uppställda villkor eller föreskrifter. Är det ej längre behövligt eller lämpligt att villkor eller föreskrift som avses i första stycket gäller för företaget. får villkoret eller föreskriften upphävas eller mildras.

Ansvar m. m. 17 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i ansökningshandling eller annan handling som åberopas i ärende enligt denna lag lämnar oriktig eller vilseledande uppgift.

18 § Den som i myndighetsutövning tagit befattning med ärende som avses i denna lag får ej obehörigen röja eller nyttja arbetsförfarande. affársförhållande. yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap om. Detsamma gäller annan som har fått taga del av vad som har förekommit vid handläggning av sådant ärende.

19 § Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter förordnande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

20§ Föreläggande enligt denna lag får förenas med vite. Talan om utdömande av vite får väckas endast efter förordnande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Särskild bestämmelse Zl § Regeringen kan medge undantag från sådan bestämmelse enligt denna lag, vars upprätthållande i visst fall icke behövs med hänsyn till lagens syfte.

80 sou 1978:73 F ö/játtningsfö/s/ag

1. Denna lag träder i kraft den 2. Genom lagen upphävs lagen (1968:557)om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. och kungörelsen (1968:558) om tillstånd enligt lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt m. m. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till handelsbolag föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen. 3. Vid tillämpning av denna lag skall som utlänningsförbehåll anses även förbehåll enligt 2 § andra stycket lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i l rätten att förvärva fast egendom m. m. i detta lagrums lydelse från den ljuli l 1934. 4. Vad i denna lag föreskrivs om aktiebolag, i vars bolagsordning icke finns intaget utlänningsförbehåll, gäller även aktiebolag, som enligt äldre bestämmelser erhållit medgivande att ställa aktiebrev till innehavaren. 5. Förvärvstillstånd enligt denna lag fordras ej om förvärvet skall ske genom giftorätt. som åtnjuts enligt äldre giftermålsbalken.

6. sambruksförening, på vilken lagen (1948:218) om sambruksföreningar l

är tillämplig, är icke kontrollsubjekt enligt l § första stycket denna lag. I

7. Vad i 9 § l sägs om tillstândsplikt vid aktieförvärv äger icke tillämpning på förvärv av aktie, som förvärvaren är berättigad att lösa på grund av sådant i bolagsordningen för aktiebolag intaget förbehåll som avses i 3 kap. 3 § (1975:1385) under förutsättning att förbehållet intagits i aktiebolagslagen bolagsordningen före den l oktober 1978.

3 Förhandlingslinjens förslag till

här i riket

Lag om kontroll av utländsk företagsetablering

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

l § l denna lag avses med l. utländsk medborgare eller annat utländskt rättssubkontrollsubjekt: å

jekt, i

2. svenskt handelsbolag, vari kontrollsubjekt är bolagsman, i och annan svensk ekonomisk förening än central- 3. sambruksförening som har till huvudsakligt ändamål att kassa för jordbrukskredit, förening 4; intressen i främja medlemmarnas ekonomiska genom att anskaffa livsmedel i eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas som medlemmarna utfönbereda andra verksamhet,avsätta transporttjänster _ bostäder än fritidsbostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemav föreningar, vilka icke är marna eller förening som utgör sammanslutning kontrollsubjekt,

F örfattningsförslag 81

4. svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning icke intagits utlänningsförbehåll eller annat förbehåll, vilket genom särskilt tillstånd likställts med utlänningsförbehåll (likställt förbehåll); utlänningsförbehåll: ett i bolagsordning för svenskt aktiebolag intaget förbehåll, enligt vilket kontrollsubjekt icke får genom vare sig teckning eller överlåtelse förvärva fler aktier i bolaget än som vid varje tid svarar mot mindre än fyrtio procent av hela aktiekapitalet och mindre än tjugo procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget eller enligt vilket strängare föreskrifter i dessa hänseenden gäller; urlandskontrolleraz företag: 1. svenskt aktiebolag eller svenskt handelsbolag, vari utländskt företag eller annat utländskt rättssubjekt direkt eller genom förmedling av kontrollsubjekt äger så många aktier eller andelar att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i bolaget, 2. annat svenskt aktiebolag eller svenskt över vilket handelsbolag, utländskt företag eller annat utländskt direkt rättssubjekt eller genom förmedling av kontrollsubjekt utövar ett bestämmande inflytande. Utlänningsförbehåll får innehålla sådan föreskrift som avses i 17 kap. 1 § forsta stycket sista meningen aktiebolagslagen (1975:1385). Utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll utgör ej hinder för förvärv av aktier till aktiefond enligt aktiefondslagen (1974:931).

2 § Förvärv av aktie, som skett i strid mot utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll, är ogiltigt. Den som innehar skuldebrev eller optionsbevis som avses i 5 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) äger dock vid utbyte eller nyteckning erhålla fri aktie, om skuldebrevet eller optionsbeviset ger rätt därtill, även om förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier därmed skulle ändras eller redan förut ändrats i strid mot förbehållet. Har kontrollsubjekt på annat sätt än genom teckning eller överlåtelse förvärvat aktie, skall i fråga om förvärvarens rätt att på grund av aktien teckna eller erhålla nya aktier gälla vad i aktiebolagslagen är föreskrivet.

3 § Vad i denna lag föreskrivs om aktiebolag äger icke tillämpning på svenskt bank- eller försäkringsaktiebolag.

Tillstånd till ändring av förbehåll i svenskt aktiebolags bolagsordning 4 § Bolagsordning för svenskt aktiebolag får i vad den innefattar utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll icke ändras utan tillstånd. Detta gäller dock ej ändring, varigenom i utlänningsförbehåll införs sådan föreskrift som avses i 17 kap. 1 § första stycket sista meningen aktiebolagslagen (1975:1385).

Tillstånd till förvärv och behållande av bundna aktier i svenska aktiebolag 5§ Innehåller utlänningsförbehåll i bolagsordning för svenskt aktiebolag sådan föreskrift som avses i 17 kap. 1§ första stycket sista meningen i aktiebolagslagen (1975:1385), får kontrollsubjekt efter tillstånd i varje särskilt ; fall förvärva av utlänningsförbehållet bundna aktier i bolaget.

SOU l978z73 82 F öIj/átrnings/örs/ag

eller överlåtelse förvärvat av utlänningsför- 6§ Har någon genom teckning Förbehåll bundna aktier och därefter blivit kontrollsubbehåll eller likställt jekt, får han inte utan tillstånd behålla aktierna. Har aktierna inte dessförinnan avyttrats, skall tillstånd som avses i första från det ägaren blev kontrollsubjekt. Görs stycket, sökas inom tre månader inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller inte ansökan om tillstånd vägras tillstånd, kan tillståndsmyndigheten förelägga ägaren att avyttra aktierna inom sex månader eller den längre tid tillståndsmyndigheten bestämmer.

Tillstånd till slutande av svenskt handelsbolag

får icke sluta svenskt handelsbolag utan särskilt till- 7§ Kontrollsubjekt stånd. Tillstånd får meddelas endast om avtal finns, enligt vilket bolaget skall anses slutet i och med att tillstånd meddelas.

8§ Avtal i strid mot 7 § är ogiltigt.

Nyetableringstillstånd får börja driva näringsverksamhet eller 9§ Utlandskontrollerat företag här i riket endast efter tillstånd upptaga annat slags näringsverksamhet (nyetableringstillstånd). får förelägga svenskt handelsbolag eller svenskt Tillståndsmyndighet att lämna de handlingar och upplysningar som behövs för handelsbolag bedömning av om bolaget är utlandskontrollerat företag. myndighetens

skall avse verksamhet av visst slag. 10§ Nyetableringstillstånd

utan erforderligt 11 § Driver utlandskontrollerat företag näringsverksamhet förelägga företaget att nyetableringstillstånd, skall tillståndsmyndigheten inom viss tid söka sådant tillstånd.

utlandskontrollerat företag att efter föreläggande som avses i 12 § Underlåter eller vägras sådant tillstånd, kan 11 § söka erforderligt nyetableringstillstånd tillstândsmyndigheten förelägga företaget att inom den tid tillståndsmyndigheten bestämmer med den verksamhet, för vilken företaget upphöra underlåtit att söka nyetableringstillstånd eller vägrats sådant tillstånd.

Förvärvstillstånd m. m.

l3§ Kontrollsubjekt får icke utan tillstånd för varje särskilt fall förvärva förut 1. så många aktier i svenskt aktiebolag att de a) i det fall förvärvaren icke har aktier i bolaget, motsvarar en andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier, som överstiger fem procent, b) i det fall att öka förvärvarens andel av förvärvaren förut har aktier i bolaget, kommer aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier så att den överskrider fem, tio, tjugo, fyrtio och femtio någon av följande gränser, nämligen

F öt/atInings/örslag 83

procent. 2. andel i svenskt handelsbolag, 3. äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse som någon driver här i riket (förvärvstillstånd). Vid beräkning huruvida procentgräns enligt första stycket l överskrids skall medräknas de aktier som tillhör l. företag som ingår i samma koncern som förvärvaren, 2. annat företag som har ett bestämmande inflytande över förvärvaren eller över vilket förvärvaren eller företag som ingår i samma koncern som förvärvaren har ett sådant inflytande, 3. förvärvarens make, barn, föräldrar eller syskon ellerjuridisk person över vilken sådan fysisk person har ett bestämmande inflytande. Vad i forsta stycket l föreskrivs utgör ej hinder för förvärv av aktie till aktiefond enligt aktiefondslagen (1974:931) eller förvärv av andel i sådan fond. Tillstånd till förvärv av andel i svenskt handelsbolag får meddelas endast om avtal finns, enligt vilket andelen förvärvas i och med att tillstånd meddelas.

14 § Förvärvstillstånd fordras ej l. om förvärvet sker genom bodelning, arv eller testamente eller genom fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 2. om aktie förvärvas på grund av nyemission där aktieägare tecknar de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de förut äger, 3. om förvärvet avser aktie, som förvärvaren är berättigad att lösa på grund av sådant i bolagsordningen för aktiebolaget intaget förbehåll som avses i 3 kap. 3 § aktiebolagslagen och förvärvaren tidigare erhållit tillståndsmyndighets tillstånd att utan hinder av 13§ förvärva aktier i bolaget på grund av förbehållet.

15 § Innan avtal träffas om sådant aktie- eller andelsförvärv, som är tillståndspliktigt enligt denna lag, skall förvärvaren påkalla samråd rörande den framtida sysselsättningen och andra anställningsförhållanden med lokal arbetstagarorganisation, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till det företag förvärvet avser, eller med dess centrala organisation.

16 § Ansökan om tillstånd till aktie- eller andelsforvärv skall göras samtidigt som samråd enligt 15 § påkallas.

17 § Har tillstånd till förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse ej sökts före förvärvet, skall det sökas inom en månad efter det förvärvet skedde.

18 § Avser förvärvstillstånd framtida fång,skall i beslutet utsättas viss tid för i tillståndets giltighet.

19§ Görs inte ansökan om förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller vägras tillstånd genom lagakraftägande beslut, är

84 F ö/j/attningsförslag sou 1978:73

Förvärvet ogiltigt. Vad som sagts nu gäller dock icke, om förvärv av aktier skett på fondbörs eller annars genom fondkommissionär. l sådant fall kan tillståndsmyndigheten i stället förelägga förvärvaren att avhända sig aktierna inom sex månader eller den längre tid tillståndsmyndigheten bestämmer.

Tillståndsprövning 20 § Fråga om tillstånd enligt denna lag prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Ansökan om tillstånd enligt denna lag skall vara skriftlig.

21 § Innan fråga om tillstånd enligt denna lag avgörs. skall lokal arbetstasom är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i garorganisation. förhållande till det företag ärendet gäller, eller dess centrala organisation beredas tillfälle att yttra sig i ärendet och deltaga i myndighets överläggning med part i ärendet. Avser ärendet nytt företag, tillkommer motsvarande rätt som för varje huvudsaklig arbetstagarkategori kan facklig organisation, antagas komma att organisera flertalet av dem som kommer att anställas av företaget.

22 § Tillstånd enligt denna lag skall meddelas, såvida icke det med hänsyn till det inflytande som härigenom kan uppkomma över svenskt företag eller svenskt näringsliv eller av andra skäl är oförenligt med allmänt intresse.

Förvärvstillstånd eller nyetableringstillstånd får förenas med villkor 23§ eller föreskrifter som behövs för att förhindra att från allmän synpunkt uppkommer i samband med förvärvet eller etableväsentliga olägenheter eller föreskrifter skall under förutsättning att förvärvet ringen. Sådana villkor eller etableringen kommer till stånd bestämmas att gälla för det av förvärvet eller etableringen berörda företaget för viss tid eller tills vidare. Företaget får sålunda uppställda villkor eller föreskrifter. föreläggas att efterkomma Är det ej längre behövligt eller lämpligt att villkor eller föreskrift som avses i första stycket gäller för företaget, får villkoret eller föreskriften upphävas eller mildras.

24 § Den för vilken tillståndsplikt enligt denna lag kan antagas föreligga äger hos tillståndsmyndigheten påkalla överläggning angående de förutsättningar under vilka sådant tillstånd kan komma att meddelas. Till sådan överläggning skall kallas facklig organisation, som avses i 21 §. j

Förhandling m. m. i vedertagna rikt- 25 § Iakttar utlandskontrollerat företag icke internationellt för multinationella eller uppkommer annars i linjer företags uppträdande samband med företagets verksamhet här i riket fara för att allmänt intresse j åsidosätts, ankommer det på statens industriverk att efter skriftlig framställning genom förhandling söka undanröja sådan fara.

26§ Framställning om förhandling enligt 25 § får göras av

sou 1978:73 85

För/åtmings/örslag

I. lokal arbetstagarorganisation, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till det berörda Företaget, eller dess centrala organisation, 2. myndighet, i Förhållande till vilken företaget på grund av lag eller annan författning är skyldigt att lämna information, deltaga i förhandling eller överläggning eller fullgöra annan förpliktelse, 3. kommun, inom vars område Företaget bedriver verksamhet. l

l

27§ Förhandling skall äga rum vid sammanträde med parterna inför lndustriverket.

i

28§ lndustriverket får förelägga utlandskontrollerat företag att inställa sig

i

till förhandling inför industriverket samt att tillhandahålla lndustriverket upplysningar och handlingar som är av betydelse för förhandlingen.

i

l 29 § Om det finnes påkallat för att vinna upplysning rörande omständighet l som är av betydelse för förhandlingen, får industriverket förordna att

l utredning om utlandskontrollerat företags verksamhet skall verkställas av

i

särskild sakkunnig (offentlig utredningsman). För den offentlige utredningsi mannen skall instruktion utfärdas av industriverket. v Företagets styrelse och annan som handhar förvaltningen av företaget skall i den utsträckning det är nödvändigt för utredningsuppgiftens fullgörande bereda offentlig utredningsman tillfälle att granska företagets böcker, räkenskaper och andra handlingar samt i övrigt lämna honom de upplysningar han begär.

i 30§ Har förhandling enligt 25 § med utlandskontrollerat företag avslutats och anser industriverket eller part i förhandlingen att fara för åsidosättande av allmänt intresse därigenom icke kunnat undanröjas, åligger det industriverket att anmäla detta till regeringen. Vid anmälan enligt första stycket skall industriverket foga redogörelse för den förda förhandlingen.

31 § Haranmälan enligt 30 §sketteller förekommerannars anledning härtill, kan regeringen påkalla förhandling med utlandskontrollerat företag i det syfte som anges i 25 §2 inställer sig företaget icke till förhandling enligt första stycket eller ger förhandlingen vid handen att det för tillgodoseende av allmänt intresse är oundgängligen nödvändigt, får regeringen förelägga företaget att efterkomma visst villkor eller viss föreskrift rörande dess verksamhet.

32§ Vad i 21 § föreskrivs om skyldighet att i tillståndsärende lämna berörda arbetstagarorganisationer tillfälle att yttra sig och deltaga i myndighets överläggning med part i sådant ärende äger motsvarande tillämpning på förhandlingsärende. l l z Ansvar m. m.

i

å 33 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen l

F

86 örfatmingsjörslag

i ansökningshandling eller annan handling som eller av grov oaktsamhet i ärende enligt denna lag lämnar oriktig eller vilseledande åberopas uppgift.

34§ Den som i myndighetsutövning tagit befattning med ärende enligt denna lag fâr ej obehörigen röja eller nyttja arbetsförfarande, affarsförhållande, yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap om.

av l 35§ Åtal för brott enligt denna lag lär väckas endast efter förordnande l eller myndighet som regeringen bestämmer.

l

regeringen

36 § Föreläggande enligt denna lag får förenas med vite. i ^

Talan om utdömande av vite lår väckas endast efter förordnande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Innebär villkor eller föreskrift som med stöd av 23 eller 31 §§ att

meddelats

utlandskontrollerat företag, som kan anses ingå i en internationell koncern, medverkan av dess moderföretag eller skall fullgöra något som förutsätter annan enhet inom koncernen, skall i mål om utdömande av vite fråga om företaget åsidosatt sin förpliktelse bedömas utan hänsyn till att företaget icke A

erhållit denna medverkan. I

l

Särskilda bestämmelser l 37 § Regeringen kan medge undantag från sådan bestämmelse enligt denna lag, vars upprätthållande i visst fall icke behövs med hänsyn till lagens syfte.

mot beslut av statens industriverk enligt denna lag förs hos 38§ Talan regeringen genom besvär.

1. Denna lag träder i kraft den vissa inskränkningar i rätten 2. Genom lagen upphävs lagen (l968:557)om att sluta svenskt handelsbolag m. m. och kungörelsen (1968:558) om tillstånd i rätten att sluta svenskt enligt lagen (1968:557) om vissa inskränkningar hänvisning till handelsbolag m. m. Förekommer i lag eller annan författning föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen. av denna lag skall som utlänningsförbehåll anses 4 3. Vid tillämpningen

i ÄN

även förbehåll i 2 § andra stycket lagen (1916:156) om vissa inskränkningar rätten att förvärva fast egendom i detta lagrums lydelse från den 1 juli 1934. vars bolagsordning icke finns 4. Vad i denna lag föreskrivs om aktiebolag,i gäller även aktiebolag, som enligt äldre bestäm- g intaget utlänningsförbehåll, melser erhållit medgivande att ställa aktiebrev till innehavaren. skall

5. Förvärvstillstånd enligt denna lag fordras ej om förvärvet ske

genom giftorätt, som åtnjuts enligt äldre giftermålsbalken. ;i

6. Sambruksförening, på vilken lagen (1948:218) om sambruksföreningará

är tillämplig, är icke kontrollsubjekt enligt 1 § första stycket denna lag.

F örjattninggörslag 87

4 Kontrollinjens förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation

för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stif-

telser

föreskrivs att l § lagen (1976:350) om styrelserepresentation För Härigenom samhället i ziktiebolag, ekonomiska Föreningar och stiftelser skall ha nedan angivna lydelse.

N uvaranrle lvzlelse Föreslagen lydelse 1 § Staten har rätt att utse en ledamot (offentlig styrelseledamot) och en i styrelsen lör aktiebolag eller ekonomisk förening, som har suppleant särskild betydelse från allmän synpunkt, främst genom att företaget l. har ett betydande antal anställda eller bedriver verksamhet på flera platser inom landet. 2. bedriver verksamhet i flera länder eller tillhör företag som bedriver sådan verksamhet eller 3. har ägarinflytande i andra juridiska personer. Vad iförsta stycket _löreskrivs äger motsvarande tillämpning ifråga om aktiebolag som meddelats verksamhetstillständ enligt lagen (l 97 9:00) om kontroll av utländskjöretagsetablering här i riket.

Denna lag träder i kraft den

5 Förslag till om ändring i kungörelsen (1939:7) med förord- Förordning

nanden område den 28

på civilförvaltningens jämlikt lagen

maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar

Härigenom föreskrivs att 2 § 55 kungörelsen (l939:7) med förordnanden på civilforvaltningens område jämlikt lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § 55. handlingar i ärenden angáende 55. handlingar i ärenden enligt 1 Kungörelsen omtryckt medgivande/t till ändring av bolags- lagen (1979:000) om kontroll av 1977: l 141.

88 F örfattnirtgs/örslag sou 1978:73

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ordning enligt 2 § tredje stycket eller utländsk _företagsetablerittg ltär i rigodkännande av .förvärv enligt 5 a § ket. lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att _förvätva fast egendom m. m.

Denna förordning träder i kraft den

6 Förslag till

Förordning om ändring i valutaförordningen (1959:264)

Härigenom föreskrivs att i valutaforordningen (1959:264) skall under rubriken Särskilda bestämmelser införas en ny paragraf, 15 §, av nedan angivna lydelse.

15 § Har riksbankens valutastyrelse med stöd av denna förordning meddelat tillstånd till betalning i samband med direkt investering i företag, som driver eller avses skola driva verksamhet i Sverige, skall avskrift av riksbankens beslut genast lämnas till statens industriverk. Om industriverket begär det, får verket även taga del av övriga handlingar i sådant tillståndsärende.

Denna förordning träder i kraft den

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i L

fråga om aktier i vissa bolag

Härigenom föreskrivs att l § lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1§ Kringgås ett enligt lag gällande Kringgås ett enligt lag gällande förbud för utländsk medborgare, förbud för kontrollsubjekt som avsesi samfällighet eller stiftelse eller svensk lagen (1979:000) om kontroll av

i För/attningsförslag 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sam/ä/lighet att förvärva aktier i vissa utländsk,företagsetablering här i riket svenska aktiebolag därigenom att att förvärva aktier i vissa svenska någon är bulvan för annan mot vilken aktiebolag därigenom att någon är ,förbudet är gällande, i det han bulvan for kontrollsubjekt i det han huvudsakligen for dennes räkning huvudsakligen for detras räkning framträder såsom ägare till aktierna, framträder såsom ägare till aktierna, straffes den som sålunda är bulvan straffes den som sålunda är bulvan med dagsböter eller/ängelse. med böter eller fängelse i högst ett ar. Är bulvanen bolag eller annan samfallighet eller stiftelse, straffes styrelseledamot eller annan som är satt att leda samfállighetens eller stiftelsens angelägenheter, där han med hänsyn till vad av honom åtgjorts eller underlåtits finnes hava medverkat till bulvanforhållandet.

Denna lag träder i kraft den

8 Förslag till

i Lag om ändring i lagen (1935:395) om kontroll över tillverk-

ningen av krigsmateriel m. m.

Härigenom föreskrivs att l § lagen (1935:395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

.Nitvaranrle lvdelse Föreslagen lydelse l§l Ej må någon bedriva tillverkning Ej må någon bedriva tillverkning i av krigsmateriel i riket utan att rege- av krigsmateriel i riket utan att regeringen därtill givit tillstånd. Sådant ringen därtill givit tillstånd. Sådant tillstånd må, såvitt icke fråga är tillstånd må, såvitt icke fråga är allenast om tillverkning i ringa allenast om tillverkning i ringa omfattning, icke meddelas annan än omfattning, icke meddelas annan än svensk medborgare, svenskt han- svensk medborgare, svenskt handelsbolag, däri ej finnes utländsk delsbolag eller svenskt aktiebolag. bolagsman, eller svenskt aktiebolag, Tillstånd meddelas tills vidare och vars aktier äro ställda till viss man och i må av regeringen återkallas, när skäl vars bolagsordning intagits förbehåll, därtill äro. som avses i 2 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag m. m. Tillstånd meddelas tills vidare och må av regeringen när skäl återkallas, 1 Senaste lydelse därtill äro. 1975:690.

90 FöIJårrningS/ölzt/üg sou 1978:73

Vad med krigsmateriel i denna lag förstås, därom förordnar regeringen. Denna lag äger icke tillämpning på kronans fabriker, verkstäder eller förråd.

Denna lag träder i kraft den

9 Förslag till I

Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Harigenom foreskrivs att 4§ kreditupplysningslagen (1973:1173) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet får meddelas endast om det från allmänna synpunkter finns behov av verksamheten och den kan antagas bli bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Tillstånd

l *

meddelas för en tid av högst tio år i sänder och får förenas med föreskrift om l

hur verksamheten skall bedrivas. l i

Tillstånd får ej meddelas nägonför Tillstånd får ej meddelas kontrollvilken gäller inskränkning i rätten att subjekt som avsesi lagen (l 97 9:00) om _förvärva fast egendom enlig! lagen kontroll av utländskföretagserablering (1916:156) om vissa inskränkningar i här i riket. rätten ar! förvärva fast egendom m. m.

Denna lag träder i kraft den

10 Förslag till

Förordning om ändring i aktiebolagsförordningen

(1975:1387)

förordnas att 53§ aktiebolagsförordningen (1975:1387) skall ha Härigenom nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 53 § som avses i 2 Fråga om tillstånd som avses i 7 Fråga om tillstånd kap. l §3 7kap.1 §,8kap. 4 35, 10 kap. kap. 1 §, 10 kap. 3 §0ch ll kap. 6eller i: 2 eller 3 §, 11 kap. 6 eller 8 § första 8 § första stycket l aktiebolagslagen vi

F ötjattnings/örslag 91

Nuvarande lydelse Föreslagen Lvdelse

stycket l aktiebolagslagen (1975: (1975:1387) prövas av kommerskol- 1385) prövas av kommerskolle- legium. gium. Fråga om tillstånd som avses i 8 Fråga om tillstånd som avses i 2 kap. kap. 4 § aktiebolagslagen prövas dock l§, 8 kap. 4 § och 10 kap. 2§ aktieav regeringen, om mer än en tred- bolagslagen prövas av statens industrijedel av hela antalet ledamöter i verk. Fråga om tillstånd enligt 8 kap. bolagets styrelse är personer som ej 4 § nämnda lag prövas dock av regeär här i riket bosatta svenska ringen, om mer än en tredjedel av medborgare. Detsamma gäller till- hela antalet ledamöter i bolagets stånd som innebär att den angivna styrelse är personer som ej är här i delen får överskridas. riket bosatta svenska medborgare. Detsamma gäller tillstånd som innebär att den angivna delen får överskridas. Innanfråga om tillstånd som avses i 2 kap. l§, 8 kap. 4 § och 10 kap. 2 § aktiebolagslagen avgörs, skall lokal arbetstagarorganisation, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtalt förhållande till det aktiebolag ärendet avser, eller dess centrala organisation beredas tillfälle att yttra sig i ärendet.

Denna förordning träder i kraft den

11 Förslag till

Lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom föreskrivs att 4§ aktiefondslagen (1974:931) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4§ För fondbolag gäller, om annat ej följer av denna lag, vad om aktiebolag i allmänhet är föreskrivet. I fondbolags bolagsordning skall I fondbolags bolagsordning skall intagas _förbehå/l enligt 2§ andra intagas utlännings/örbehåll enligt l § stycket lagen (1916:156) om vissa lagen (l 979.00) om kontroll av inskränkningar i rätten att _fötvärva utländsk .företagserablering här i ri- _fast egendom m. m. ket.

92 F ö/j/attnings/örslag

Denna lag träder i kraft den Finns i fondbolags bolagsordning intaget förbehåll enligt 2 § andra stycket lagen (1916:156) om vissa inskränkningari rätten att förvärva fast egendom m. m. i detta lagrums lydelse från den 1 juli anses ha 1934, skall bolaget fullgjort sin skyldighet enligt 4 § andra stycket.

12 Förslag till

Lag om ändring i

aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385) dels att nuvarande 3 kap. 14-17 §§ skall betecknas 3 kap. 17-20 §§, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3 kap. 14-16 §§, de/satt3 kap. 8, lOoch 13 §§ samt9kap. 1 §, 17 kap. 1 §och 19 kap. 1 §skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande bzdelse Föreslagen lydelse 3 kap. ä 1 bolagsordningen kan intagas l bolagsordningen kan intagas förbehåll att den som förbehåll på fastställd att den som på fastställd avstämningsdag är införd i aktie- är införd i aktieavstämningsdag boken eller i förteckning 12 § boken enligt eller i förteckning enligt 12 § skall anses behörig att mottaga skall anses att behörig mottaga utdelning, emissionsbevis och, vid utdelning, emissionsbevis vid och, fondemission, brev på ny aktie som fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägare. Om förbe- tillkommer aktieägare (airstämningshållet infores genom ändring av Om .förbehä/l). förbehållet infores bolagsordningen, skall styrelsen genom ändring av bolagsordningen, fastställa och vid anmälan för regi- skall fastställa styrelsen och vid strering av bolagsstämmans beslut anmälan för registrering av bolagsför registrering anmäla dag från stämmans beslut för registrering vilken förbehållet skall tillämpas. anmäla vilken dag från förbehållet skall tillämpas. Bolag, vars aktier eller skuldebrev är noterade pa° _fbndbörs eller, om antalet aktier i bolaget uppgår till minst 100 000, pa° lista utgiven av sammanslutning av svenska/bndkonzmissionärer, skall inom tvâ âr/iän det noteringen påbörjades eller aktierna uppgick till nämnda antal i bolagsordningen intaga samt tillämpa avstämnings/örbehâll.

Föij/attnings/örslag 93

Nuvarande

i

lydelse Föreslagen lydelse

Bolag i vars bolagsordning finns Bolag i vars bolagsordning finns sådant förbehåll (avstämnings/örbe- avstämningsørbehâl/ kallas i denna håll) kallas i denna lag avstämnings- lag avstämningsbolag. bolag. För avstämningsbolag skall följande uppgifter fullgöras av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (värdepapperscentralen), nämligen att l. föra aktiebok, aktiebrevsregis- l. föra aktiebok, aktiebrevsregister Och/örteekning enligt 12 §. ter och /örteekningar enligt 12 och 13 §§. 2. pröva frågor om införing av aktieägare i aktieboken, 3. svara för utskrift av aktiebok och sammanställning av uppgifter enligt l9§ lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering, 4. avstämma aktiebok och förteckning enligt 12 §, 5. utsända aktiebrev, utdelning och emissionsbevis, 6. svara för utbyte av aktiebrev och därmed sammanhängande åtgärder, 7. vidtaga åtgärder enligt 4 kap. 17 § i fråga om ej uttagen aktie. Bolag som avses i andra stycket skall ersätta värdepapperscentralenjörfullgörandet av de uppgifter som anges i förde stycket enligt grunder som efter förslag av värdepapperseentralen/aststål/es av regeringen.

10§ I avstämningsbolag införes aktie- I avstämningsbolag införes aktieägarna i aktieboken med uppgift om ägarna i aktieboken med uppgift om personnummer eller annat identifie- personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress. För ringsnummer och postadress. För varje ägare anges det antal aktier han varje ägare anges det antal aktier han äger av olika slag. l stället för aktie- äger av olika slag och det röstetal hans nummer anges aktiebrevs ordnings- innehav motsvarar. Ãr ägarens innenummer. Aktieboken föres med hav av sådan storlek att registreringsmaskin för automatisk databehand- plikt enligt 15 §_föreligger, anges vilken ling eller på annat liknande sätt. andel röstetalet utgör av rösteta/etfär samtliga aktier i bolaget och om ägaren ör kontrollsubjekt som avses i lagen (1979:000) om kontroll av utländskföretagsetab/ering här i riket. I stället för aktienummer anges aktiebrevs ordningsnummer. Aktieboken föres med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt. I avstämningsbolag kan bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad som förvaltare av aktier, införas i aktiebrev och i aktieboken i stället för ägaren till de aktier som omfattas av lämnat förvaltningsuppdrag. Är aktier i

94 F örfartnings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avstämningsbolag föremål för handel vid utländsk fondbörs, kan, efter särskilt tillstånd, i bolagets aktiebrev och aktiebok, i stället för aktieägare, som är bosatt utomlands, införas den som fått uppdrag att i utlandet förvalta hans aktier. I aktiebrev och i aktieboken skall i I aktiebrev och i aktieboken skall i fall som avses i andra stycket fall som avses i andra stycket anmärkas att aktien innehas för anmärkas att aktien innehas för annans räkning. Detsamma gäller annans räkning. Detsamma gäller emissionsbevis som utfärdas på emissionsbevis som utfärdas på grund av förvaltarregistrerad aktie grund av förvaltarregistrerad aktie och som är ställt till viss man. Beträf- och som är ställt till viss man. Beträffande förvaltaren antecknas i aktie- fande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt boken samma uppgifter som enligt första stycket skall införas om aktie- första stycket skall införas om aktieägare. ägare, dock icke egenskap av kontrollsubjekt. För rätt till registrering som förval- För rätt till registrering som förval tare kräves utöver vad som sägs i tare kräves utöver vad som sägs i andra stycket att förvaltaren uppfyl- andra stycket att förvaltaren uppfyller de villkor som gäller för införing ler de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken. Om auktorisa- av ägare i aktieboken. Om auktorisation och tillstånd enligt denna para- tion och tillstånd enligt denna parasamt graf, om förvaltares åligganden samt graf, om förvaltares åligganden om skyldighet för bolaget och värde- om skyldighet för värdepapperscenpapperscentralen att för envar hålla tralen att sammanställa uppgifter av uppgif- från förvaltare om aktieägare, som tillgänglig sammanställning ter från förvaltare om aktieägare, har mer än etthundra aktier i bolaget som har mer än femhundra aktier i registrerade i förvaltares namn, finns bolaget registrerade i förvaltares bestämmelser i lagen (1970:596) om namn, finns bestämmelser i lagen förenklad aktiehantering. (1970:596) om förenklad aktiehantering.

l3§ Aktiebok hålles hos Aktiebok hålles tillgänglig hos tillgänglig bolaget för envar. Föres aktieboken bolaget för envar. med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt, skall i stället utskrift av aktieboken på begäran tillhandahållas hos bolaget och, i fråga om avstämningsbolag, även hos värdepapperscentralen. Utskriften får ej vara äldre än sex månader. Envar har rätt att mot ersättning för kostnaderna få sådan utskrift av aktieboken eller del av den. När det gäller avståmningsbolag får dock ut-

F ötjfattningsförslag 95

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skrift enligt detta stycke ej innehålla uppgifter om aktieägare som har högst femhundra aktier i bolaget. l avstämningsbolag skall i stället/ör aktieboken hos bolaget och värdepapperscentralen på begäran tillhandahållas en _lörteckning i alfabetisk ordning över de aktieägare, som enligt aktieboken och sammanställning enligt 19 § andra stycket lagen (1970:596) om jörenklad aktiehantering har ett aktieinnehav av sådan storlek att registreringsplikt enligt 15 § föreligger, och de förvaltare som avses i 10 § andra stycket andra meningen Oörteckning över större aktieinnehav). Förteckningen över större aktieinnehavfår ej vara äldre än tre månader. Envar har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en aktuelljörteckning över större aktieinnehav eller del av sådan förteckning. l fråga om förteckningen äger i övrigt bestämmelserna i 10 § om förande av aktiebok i avstämningsbolag motsvarande tilllämpning, dock att aktiebrevs nummer ej behöver anges. Till förteckning över större aktieinnehav skall fogas ett utdrag ur/örteckningen, upptagande aktieägare och _förvaltare som enligtförteckningen har sa många aktier att innehavets röstetal överstiger en hundrade! av rösteta/et _för samtliga aktier i bolaget. l utdraget upptages aktieägarna och _förvaltarna efter röstetalens storlek. F öres i annat bolag än avstämningsbolag eller bolag som avses i 14 §första stycket aktieboken med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt, skall i stället för aktieboken en utskrift av denna på begäran tillhandahållas hos bolaget. I utskriften upptages aktieägarna i alfa betisk ordning. Utskriften _får ej vara äldre än tre månader. Envar har rätt

96 F örfattningsfjis/ag sou 1978:73

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att mot ersättning för kostnaderna få sådan utskrift av aktieboken eller del av den. Aktiebok eller, om aktiebokenföres (Jämför 16 §) med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt, utskrift av hela aktieboken avseende

förhållandena tio dagar _före bolag- 5

stämma, skall hållas fdr

i

tillgänglig aktieägarna vid stämman.

h

l utskrift upptages aktieägarna och de förvaltare som avses i 10 § andra stycket i alfabetisk ording. Aktiebrevs nummer behöver ej anges.

l4 § För annat bolag än avstämnings-

I

bolag skall värdepapperscentralen iföra en_förteckning över större aktieinnehav om 1. bolagets aktiekapital uppgår till minst en miljon kronor, “ 2. tillgångarnas nettovärde enligt _lastställda ba/ansräkningarföi* de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar l 000 gånger det enligt lagen (1962:381) om allmän _försäkring bestämda basbeloppet _lör den sista månaden av respektive räkenskapsår, 3. antalet anställda hos bolaget under det senast_förflutna räkenskapsåret här i landet uppgått till i genomsnitt minst l00, 4. bolagets aktier eller skuldebrev noteras på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer och antalet aktier i bolaget understiger l 00 000. 5. bolaget är moderbolag i koncern, i vilken nettovärde! av koncern/öreta- i gens tillgångar med motsvarande tillämpning av punkten 2 överstiger där angivet gränsvärde eller anta/et an- _, ^7 ställda vid koncern/öretagen Linder det senast förflutna räkenskapsåret här i

sou 1978:73 Författningsförslag 97

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

landet uppgått till i genomsnitt minst 100. Vad i l3 sY/öreskrives om _förteckning över större aktieinnehav i avstämningsbolag gäller i tillämpliga delar förteckning över större aktieinnehav i bolag som avses iförsta stycket. Är bolaget sådant som avses i*första stycket skall styrelsen för bolaget skyndsamt anmäla detta till värdepapperscentra/en. Värdepapperscerttralen skall sammanställa ocl1 vid utgången av varje kalenderår hålla tillgänglig för envar en lista över de anmälda bolagen. Styrelsen_ för bolag som avses i/örsta stycket skall lämna värdepapperscentralen de uppgifter som är nödvändiga för /örandet av förteckningen över större aktieinnehav. Uppgifterna skall lämnas vid tidpunkt som värdepap- 5 perscentralen bestämmer. Q Bolag som avses [första stycket ska/I

i ersätta värdepapperscentralen/ör/ör-

andet av/örteckning över större aktie- I innehav enligt grunder som efter förs/ag av värdepapperscentra/en_ fast- : ställes av regeringen.

15 § Den som har mer än femhundra 5 aktier eller, om innehavets röstetal överstiger en tusendel av röstetalet för 3 samtliga aktier i bolaget, mer än etthundra aktier i avstämningsbolag eller bolag som upptagits på lista enligt 14 § tredje stycket skall för irt/öring i aktieboken anmäla sitt aktieinnehav ochjörändringar i innehavet (registreringsplikt). Registreringsplikten skall ful/göras inom en månad från det bolaget blev avstämningsbolag eller upptogs på listan eller, när innehavet uppkommit därefter, från det innehavet uppkom eller förändrades. Aktieägare som är registreringsplik-

98 F öijattnings/örslag

Nuvarande Föreslagen lydelse lydelse

tig enligt _första stycke! är skyldig att inom där angiven tid uppge till den som för aktieboken om han är sådant kontrollsubjekt som avses i lagen (1979:000) om kontroll av utländsk _företagsetablering här i riket. Registreringsplikt som avses iförsta stycket kan i avstämningsbolag _fullgöras genom registrering i _lörvaltares nanm enligt 10 § andra stycket. l_/iäga om förvaltarregistrerade aktier gäller att aktieägaren ska/l lämna uppgift om sin egenskap av kontrollsubjekt till förvaltaren.

16 ti A ktiebok eller, om aktieboken/öres med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt, utskrift av hela aktieboken avseende förhållandena tio dagar _löre bolagsstämma, skall hållas tillgänglig för aktieägarna vid stämman. l utskrift upptages aktieägarna 00/1 de förvaltare som avses i 105* andra stycket i alfabetisk ordning. Aktiebrevs nummer behöver ej anges.

9 kap. §1 Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolagsstämma. l tillkommer l avstämningsbolag tillkommer avstämningsbolag rätten att deltaga i bolagsstämma rätten att deltaga i bolagsstämma som aktieägare i den som upptagits som aktieägare i den som upptagits sådan utskrift av aktieboken som sådan utskrift av aktieboken som avses i 3 kap. 13 § andra stycket. avses i 3 kap. 16 §första stycket. kan bestämmas att för att få deltaga i l bolagsordningen aktieägare bolagsstämma skall anmäla sig hos bolaget senast den dag som anges i A kallelsen till stämman. Denna dag får ej vara söndag, annan allmän helgdag, eller nyårsafton och ej infalla tidigare än lördag, midsommaraftomjulafton 5 femte dagen före stämman. Aktie som tillhör eller dess dotterföretag kan ej företrädas vid bolaget bolagsstämman. Sådan aktie skall ej medräknas när för giltigheten av beslut eller utövande av befogenhet fordras samtycke av ägare till viss del av 1 Senaste lydelse aktierna i bolaget. 1976:992.

F örfartnings/örslag 99

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap. l§ l bolagsordningen kan intagas I bolagsordningen kan intagas förbehåll, att aktier i bolaget ej får förbehåll, att aktier i bolaget ej får genom vare sig teckning eller överlå- genom vare sig teckning eller överlåtelse förvärvas av aktiebolag eller telse förvärvas av aktiebolag eller annansammanslutning ellerstiftelse annan sammanslutningellerstiftelse eller av visst slag av aktiebolag eller eller av visst slag av aktiebolag eller annan sammanslutning ellerstiftelse annan sammanslutning ellerstiftelse eller av annan än svensk medbor- eller av annan än svensk medborgare. Sådana aktier kallas bundna gare. Sådana aktier kallas bundna aktier. Om ej alla aktierna skall vara aktier. Om ej alla aktierna skall vara bundna, kallas övriga aktier fria bundna, kallas övriga aktier fria aktier. aktier. l jörbehället kan bestämmas att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan i särskilt fall ge tillstånd till förvärv av bundna aktier utan hinder av/örbehâllel. På konstituerande stämma kan ändring av bolagsordningen beträffande förbehåll enligt första stycket ej ske utan samtycke av aktietecknare som beröres av ändringen. Har aktieägare, som enligt Förbe- Har aktieägare, som enligt förbehållet ej får genom teckning eller hållet ej får genom teckning eller överlåtelse förvärva bundna aktier, överlåtelse förvärva bundna aktier, på annat sätt förvärvat sådan aktie, på annat sätt förvärvat sådan aktie hindrar förbehållet honom ej att vid eller har han jörvärvat bunden aktie ökning av aktiekapitalet utöva den med vederbörligt tillstånd, hindrar med aktien enligt denna lag eller den Förbehållet honom ej att vid ökning vid Förvärvet gällande bolagsord- av aktiekapitalet utöva den med ningen Förenade företrädesrätten till aktien enligt denna lag eller den vid nya bundna aktier. förvärvet gällande bolagsordningen förenade företrädesrätten till nya bundna aktier.

19 kap. 1 §2 Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som l. uppsåtligen eller av oaktsam- l. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag het underlåter att enligt denna lag Föra aktiebok, aktiebrevsregister, föra aktiebok, aktiebrevsregister, förteckning enligt 3 kap. 12§ eller Förteckning enligt 3 kap. 12, 13 eller hålla aktiebok tillgänglig, 14 § eller hålla aktiebok tillgänglig eller tillhandahålla förteckning enligt 3 kap. 13 eller 14 §, 2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12 § tredje stycket, 8 kap. 8§ andra stycket andra meningen eller 9§ Första stycket andra eller 2 Senaste lydelse tredje 1977:1092. meningen,

100 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 12 kap. 7 eller 9 §, 4. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 17 kap. 4 § första eller andra stycket, 7 § tredje stycket eller 9 §, 5. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 5 § andra stycket eller 5 kap. 4§ andra stycket såvitt dessa lagrum rör förbehåll enligt 17 kap. 1 .§3 6. uppsåtligen eller av oaktsamhet under/åter att _fullgöra anmä/nings-

l

sky/dighet enligt 3 kap. 14 § tredje I

i

stycket eller uppgiftsskyldighet enligt _ljärde stycke! samma lagrum, I 7. uppsåt/igen eller av grov oaktsamhet bryter mot i 3 kap. 15 _gY/örsta stycket _föreskriven registreringsp/ikt eller ijiärde stycket samma lagrum _föreskriven uppgiftsskyldighet, om brottet icke är ringa. Utan hinder av 35 kap. l § brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket 3 mot 12 kap. 7 § ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet. l

l. Denna lag träderi kraft den 1 januari 1980. 2. Bolag som vid denna lags ikraftträdande är sådant som avses i 3 kap. 8 § andra stycket men icke redan är avstämningsbolag skall före utgången av 1981 i bolagsordningen intaga samt tillämpa avstämningsförbehåll. 3. Bolag som vid denna lags ikraftträdande är avstämningsbolag får till utgången av 1981 i stället för att tillämpa bestämmelserna i 3 kap. 10 § första stycket och 13 § andra-fjärde styckena tillämpa motsvarande äldre bestämmelser. 4. Bolag som vid denna lags ikraftträdande är sådant som avses i 3 kap. 14 § första stycket får till utgången av 1981 istället för att tillämpa bestämmelserna i nämnda lagrum tillämpa motsvarande äldre bestämmelser, dock att bolag skall fullgöra anmälningsskyldighet som avses i tredje stycket första meningen före utgången av januari månad 1980. 5. Föreligger i fråga om visst bolag särskilda skäl mot att efter utgången av 1980 tillämpa de nya bestämmelserna i 3 kap. 8 § andra stycket eller 3 kap. 10, 13 eller l4§ får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att bolaget i stället under viss tid får tillämpa motsvarande äldre bestämmelser. 6. Den som vid denna lags ikraftträdande innehar så många aktier i avstämningsbolag som anges i nya 3 kap. 15 § skall fullgöra i nämnda lagrum föreskriven registreringsplikt och uppgiftsskyldighet före utgången avjanuari 1980.

F ör/attningsförslag

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehante-

ring

Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering dels att l, 2, 8, 9, 13, 19 och 40 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 36a§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l § Denna lag är tillämplig på försäkringsaktiebolag och bankaktiebolag, om bolagsstämman beslutar det. Lagen träder då i stället för motsvarande bestämmelser i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse och lagen (1955:183) om bankrörelse. Bestämmelserna i 17, 19 och 20 §§ äger dessutom tillämpning på aktiebolag som är avstämningsbolag. Försäkringsaktiebo/ag och bankaktiebolag, vars aktier är noterade pa° _fondbörs eller, om antalet aktier i aktiebolaget uppgår till minst 100 000, på lista Lttgiven av sammanslutning av svenska /bndkommissionärety skall inom tva° åijfrân det nøteringen påbörjades eller aktierna uppgick till nämnda antal tillämpa denna lag.

2 s

Följande uppgifter skall för aktiebolaget fullgöras av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (värdepapperscentralen), nämligen att l. föra aktiebok, aktiebrevsregis- l. föra aktiebok, aktiebrevsregister och/örteckning enligt l2 f. ter och _lärteckningar enligt 12 och 13 .ML 2. pröva frågor om införing av aktieägare i aktieboken, 3. svara för utskrift av aktiebok och sammanställning av uppgifter enligt 19 §3 4. avstämma aktiebok och förteckning enligt 12 §, 5. utsända aktiebrev, utdelning och emissionsbevis (teckningsrättsbevis och delbevis), 6. svara för utbyte av aktiebrev och därmed sammanhängande åtgärder, 7. vidtaga åtgärder enligt 25 § i fråga om ej uttagen ny aktie.

8 §2 l Senaste lydelse 1975: l 389. Aktiebok föres med maskin för Aktiebok föres med maskin för automatisk eller på automatisk eller på databehandling databehandling 2 Senaste lydelse annat liknande sätt. annat liknande sätt. 1975:1389.

F ötjattnings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I aktieboken upptages, om ej 1 aktieboken upptages, om ej annat följer av 16 §, aktieägarna med annat följer av 16 §, aktieägarna med uppgift om personnummer eller uppgift om personnummer eller annat identifieringsnummer och annat identifieringsnummer och postadress. För varje ägare anges det postadress. För varje ägare anges det antal aktier som han äger av olika antal aktier han äger av olika slag, slag och aktiebrevs ordningsnum- aktiebrevs ordningsnummer och det mer. Fångets beskaffenhet behöver röstetal hans innehav motsvarar. Är ej anmärkas i aktieboken. Vad i 3 ägarens innehav av sådan storlek att kap. 16 § aktiebolagslagen registreringsplikt enlig! 35 b § lagen (1975:1385) föreskrives skall gälla i (1948:433) om _försäkringsrörelse eller tillämpliga delar. 25b§ lagen (1955:183) am bankrörelse föreligger, anges vilken andel röstetalet utgör av röstetalet/ör samtliga aktier i bolaget och, såvitt avser försäkringsaktieb0lag, om ägaren är køntrollsubjekt som avses i lagen (1979:000) om kontroll av utländsk _företagsetablering här i riket. F ångets beskaffenhet behöver ej anmärkas i aktieboken. Vad i 3 kap. 19§ aktiebolagslagen (1975:1385) föreskrives skall gälla i tillämpliga delar.

§ 1 fråga om förvaltare som avses i I fråga om förvaltare som avses i l6§ antecknas i aktieboken samma 16 § antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt 8 § andra styck- uppgifter som enligt 8 § andra stycket skall införas om aktieägare. et skall införas om aktieägare, dock icke egenskap av kontrollsub/ekt.

l3§ Utskrift av aktieboken ska/l hållas Hos aktiebolaget och värdepapperstillgänglig för envar hos aktiebolaget centra/en skall envar på begäran tilloch värdepappetscentralen. Utskriften handahållas en. förteckning ialfabetisk får ej vara äldre än sex månader. ordning över de aktieägare, som enligt Utöver vad som följer av _första aktieboken eller sammanställning enstycket har envar rätt att mot ersätt- ligt 19 j andra stycket har ett aktieinning _för kostnaderna få utskrift av nehav av sådan storlek att registreaktieboken eller del av denna. ringsp/ikt enligt 35 b§ lagen Utskrift enligt första eller andra (1948:433) om _försäkringsrörelse eller stycket _får ej innehålla uppgift om 25 b§ lagen (1955:183) om bankröaktieägare som har högst femhundra relseföreligger, och deifötva/tare som aktier i aktiebolaget. avses i 16 § andra stycket (förteckning . över större aktieinnehav). F örteckningenfår ej vara äldre än tre månader. Envar har rätt att mot ersättning

författningsförslag 103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för kostnaderna/ä en aktuell/örteckning eller del av sådan förteckning. l fråga om _förteckningen äger i övrigt bestämmelserna i 8 § om förande av aktiebok motsvarande tillämpning, dock att aktiebrevs ordningsnztmmet ej behöver anges. Til/förteckningen över större aktieinnehav skall fbgas ett ittdrag ur _förteckningem upptagande aktieägare och_förvaltare som enligt_förteckningen har sa° många aktier att innehavets röstetal överstiger en hundrade! av röstetaletföi samtliga aktier i bolaget. l utdraget upptages aktieägarna och _lörvaltarna efter röstetalens storleksordning.

19§ Förvaltare som avses i 16 § första Förvaltare som avses i 16§ första stycket skall till värdepapperscen- stycket skall till värdepapperscentralen lämna uppgift om sådan aktie- tralen lämna uppgift om sådan aktiesom har mer än femhundra ägare som har mer än etthundra ägare aktier i samma aktiebolag registre- aktier i samma aktiebolag registrerade i förvaltarens namn. rade i förvaltarens namn. Uppgifter enligt första stycket Uppgifter enligt första stycket sammanställes för varje aktiebolag. sammanställes för varje aktiebolag. Sammanställningen skall häl/as till- Sammanställningen får ej vara äldre gänglig_ för envar hos såväl bolaget som än tre månader. värdepapperscentra/en och får ej vara äldre än sex månader. 36 a § Aktiebolag som avses i 1 § andra

stycket skall ersätta värdepapperscen-

tralen förfullgörandet av de uppgifter som anges i 2 § enligt grunder som efterförslag av värdepapperscentralen fastställes av regeringen.

40 § Till böter dömes den som l. underlåter att i enlighet med 1. underlåter att i enlighet med föreskrifterna i denna lag föra aktie- föreskrifterna i denna lag föra aktiebok, aktiebrevsregister ellerförteck- bok, aktiebrevsregister ellerfdrteckning enligt 12 gl eller göra utskrift av ningar enligt 12 eller 13 § eller göra aktiebok och hålla utskriften till- utskrift av aktiebok och hålla utskrifgänglig, ten tillgänglig eller tillhandahålla _förteckning enligt 13 §,

104 Fäig/izrtningsjörslag sou 1978:73 .

2. vid utfárdande av aktiebrev, interimsbevis, teckningsbevis eller emissionsbevis förfar i strid mot denna lag, 3. underlåter att iaktta bestämmelserna om avstämning och om utsändande av utdelning, emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie, 4. underlåter att göra anmälan för registrering enligt 30 §, 5. bryter mot 19, 33 eller 34

l. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. 2. Bolag som vid dennna lags ikraftträdande är sådant bolag som avses i l § andra stycket skall före utgången av 1981 tillämpa lagen (1970:596) om Förenklad aktiehantering. 3. De äldre bestämmelserna i 8, 9, 13 och 19 §§ får av bolag som vid denna lags ikraftträdande tillämpar lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering tillämpas till utgången av 1981. 4. Föreligger i fråga om visst bolag särskilda skäl mot att enligt nya l § andra stycket efter utgången av 1981 tillämpa lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att bolaget i stället under viss tid får tillämpa motsvarande bestämmelser i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse eller lagen (1955:183) om bankrörelse.

14 till

Förslag Lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1948:433) om försäkringsrörelse att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 35 a §, 35 b§ och 329 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 35 a _\\ För_/örsäkringsaktieb0lag, som icke tillämpar lagen (l 970.5 96) om_ /örenklad aktiehantering, ska/l Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (värdepapperseentralen) föra förteckning s över större aktieinnehav. ifråga om _förteekningem om/örsäkringsaktiebølags skyldighet att ersätta värdepapperseentralen för /örteckningens fö- i. rande och om straff för den som ZA i Linder/äter att .föra förteckning eller tillhandahålla sådan äger bestämmelserna i 13 §, 36 a § och 40 31 l nämnda lag motsvarande tillämpning. F örsäk-

För/attningsförslag 105

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ringsaktiebo/ags styrelse skall lämna värdepapperscentralen de zippgi/iet som är nödvändiga_ färg/örteckningens förande. Uppgifterna skall lämnas vid tidpunkt som värdepapperscentralen bestämmer.

35 b s* Den som i_försäkringsaktiebolag har mer än _femhundra aktier eller, om innehavets röstetal överstiger en tusende/ av röstetaletför samtliga aktier i bolaget, mer än etthundra aktier skall för införing i aktieboken anmäla sitt aktieinnehav ochförändringai i innehavet (registreringsplikt). Registreringsplikten ska/l _fiillgöras inom en månad från det innehavet uppkom i ellerförändrades.

i

Aktieägare som är registreringspliktig enligt _/örsta stycket är skyldig att ä I inom där angiven tid till den som för aktieboken anmäla om han är sådant

i

i kontrollsubjekt som avses i lagen l l (l 979.000) om kontroll av utländsk _löretagsetablering här i riket. g R egistreringsplikt som avses i första i stycket kan i föisäkringsaktiebolag som tillämpar lagen (1970:596) om _förenklad aktiehantering _fitllgöras genom registrering i förvaltares namn enligt 163* nämnda lag. l fråga om _förvaltarregistrerade aktier gäller att aktieägare ska/l lämna uppgift om sin egenskap av kontrollsubiekt til/förvaltaren.

329a§ V Till böter elle/fängelse i högst ett år dömes den som 1. Lippsåt/igen eller av grov oaktsamhet bryter mot i 35 b§ första stycket föreskriven registreringsplikt eller i andra stycket samma lagrum föreskriven zippgiftsskyldighet, om brottet icke är ringa.

106 F äij/artnings/örslag

1. Denna lag träder i kraft den l januari 1980. 2. 1 stället för bestämmelsen i 35 a § får motsvarande äldre bestämmelser tillämpas till utgången av 1981. 3. Föreligger i fråga om visst försäkringsaktiebolag särskilda skäl mot att efter utgången av 1980 tillämpa de nya bestämmelserna i 35 a § får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att bolaget i stället under viss tid får fortsätta att tillämpa äldre bestämmelser. 4. Den som vid denna lags ikraftträdande innehar så många aktier i försäkringsaktiebolag som anges i 35 b § första stycket skall fullgöra i nämnda lagrum föreskriven registreringsplikt och uppgiftsskyldighet före utgången av januari 1980.

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1955:183) om bankrörelse dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 25 a §, 25 b § och 186 a § av nedan angivna lydelse, dels att 18 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande bidelse Föreslagen lydelse 18§ Aktie i bankaktiebolag må genom Aktie i bankaktiebolag må genom teckning eller överlåtelse förvärvas teckning eller överlåtelse förvärvas endast av svenska medborgare, av endast av svenska medborgare och svenska bolag och föreningar, som svenska juridiska personer vilka icke är man hinder av bestämmelserna i lagen kontrollsubjekr som avses i lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränk- (1979:000) om kontroll av utländsk ningar i rätten att _förvärva fast .föreragserablering här riket. Har egendom eller gruva eller akrieri vissa aktieförvärv skett annorledes än bolag ägaförvärva fast egendom eller genom teckning eller överlåtelse, gruva, ävensom av andra svenska skall vad nyss stadgats icke i något sarn/älligherer och stiftelser. Har ak- fall medföra hinder för aktieägaren tieförvärv skett annorledes än att med stöd av den företrädesrätt till genom teckning eller överlåtelse, teckning eller erhållande av nya skall vad nyss stadgats icke i något aktier, vilken enligt denna lag eller fall medföra hinder för aktieägaren den vid förvärvet gällande bolagsatt med stöd av den företrädesrätt till ordningen är förenad med de förvärteckning eller erhållande av nya vade aktierna, bekomma ytterligare T aktier, vilken enligt denna lag eller aktier. den vid förvärvet gällande bolagsordningen är förenad med de förvärvade aktierna, bekomma ytterligare aktier.

F örfattnings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förvärv av aktie, som skett i strid med innehållet i första stycket, är

25 a § För bankaktiebo/ag, som icke tilllämpar lagen (1 970.5 96) om_förenklad aktiehantering, ska/l Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (värdepapperseentralen) föra förteckning över större aktieinnehav. l _frâga om _förteckningem om bankaktiebolags skyldighet att ersätta värdepapperscentralen för _förteckningens _förande och om straff/ör den som under/åter att föra förteckning eller tillhandahälla sådan äger bestämmelserna i 13 _\\, 36 a§ och 40 s* 1 nämnda lag motsvarande tillämpning. Bankaktiebolags styrelse skall lämna värdepapperscentralen de uppgifter som är nödvändiga for _förteckningens _förande. Uppgi/ter skall lämnas vid tidpunkt som värdepapperseentralen bestämmer.

25 b § Den som i bankaktiebo/ag har mer änfemhundra aktier eller, om innehavets röstetal/ör samtliga aktier i bolaget, mer än etthundra aktier skall/ör införing i aktieboken anmäla sitt aktieinnehav ochørändringar i innehavet (registreringsplikt). Registreringsp/ikten skall_ful/göras inom en månad/rån det innehavet uppkom eller _förändrades. Registreringsplikt som avses i _ första stycket kan i bankaktiebolag som tillämpar lagen (1 970:5 96) om_förenklad aktiehantering _fiillgöras genom registrering i _förvaltares namn enligt 16 § nämnda lag.

186 a n* Till böter eller/ängelse i högst ett är dömes den som

108 F ör/attnings/örslag

Nuvarande lydelse Föreslaggen lydelse

l. uppsåtligen eller av oaktsamltet zinderlâter att _litllgöra Ltppgl/tsskyl- (lig/tet enligt 25 a gl, 2. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot i 25 b _å_ föreskriven registreringsplikt, om brottet icke är ringa.

l. Denna lag träder i kraft den l januari 1980. 2. istället för bestämmelserna i 25 a § får motsvarande äldre bestämmelser tillämpas till utgången av 1981. 3. Föreligger i fråga om visst bankaktiebolag särskilda skäl mot att efter utgången av 1980 tillämpa de nya bestämmelserna i 25 a § får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att bolaget i stället under viss tid får fortsätta att tillämpa äldre bestämmelser. 4. Den som vid denna lags ikraftträdande innehar så många aktier i bankaktiebolag som anges i 25 b § första stycket skall fullgöra i nämnda lag föreskriven registreringsplikt före utgången av januari 1980.

16 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1970:600) om

förenklad aktiehantering

Härmed föreskrivs att 6 och 7 §§ förordningen (1970:600) om förenklad aktiehantering skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen bzdelse

Uppgift enligt 19§ första stycket Uppgift enligt 19§ första stycket lagen (1970:596) om förenklad aktie- lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering skall lämnas till värdepap- hantering skall lämnas till värdepapperscentralen vid tidpunkt som cen- perscentralen vid tidpunkt som centralen bestämmer. För varje aktie» tralen bestämmer. För varje aktieägare skall anges personnummer ägare skall anges personnummer eller annat identifieringsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress och antalet förval- samt postadress och antalet förvaltarregistrerade aktier. tarregistrerade aktier av olika slag. Är ägaren kontrollsubjekt som avses i lagen (1979:000) om kontroll av ut/ändsk/öretagsetab/ering här i riket skall detta anmärkas. Senaste lydelse av förordningens rubrik I Centralens sammanställning över lämnade uppgifter upptages aktieägarna 1976:852. i alfabetisk ordning.

Förfáttnings/öts/ag 109

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Värdepapperscentralen skall, så Värdepapperscentralen skall, så snart utskrift av aktieboken gjorts snart utskrift av aktieboken gjorts eller Ltppgi/ter som avses i 65V eller _lörteckning över större aktieinsammanstäl/ts, tillställa aktiebolaget nehav upprättats, tillställa aktieboett exemplar av utskriften eller laget ett exemplarav utskriften eller sanrmanstä/lningen. _förteckningen

Denna förordning träder i kraft den De äldre bestämmelserna i 7 § äger alltjämt tillämpning i fråga om aktiebolag som enligt vad därom är stadgat icke för förteckning över större aktieinnehav.

17 Förslag till

Lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast

egendom m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Om fast egendom m. m. 1§ Kontrollsubjekt som avses i lagen 0979:00) om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket (kontrollsubjekt) får ej utan tillstånd för varje särskilt fall här i riket förvärva fast egendom. Förvärvstillstånd fordras ej om förvärvet sker genom bodelning, arv eller testamente eller genom fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385). Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt samt, i tillämpliga delar, bostadsarrende enligt 10 kap. jordabalken, om upplåtelsen avser rätt att uppföra eller bibehålla bostadshus för fritidsändamål. Vad som sägs om lagfart skall. när fråga är om tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.

2 s* Har förvärvstillstând ej sökts före förvärvet, skall det sökas inom tre månader från det förvärvet skedde.

3§ Ansökan om förvärvstillstånd skall tillställas länsstyrelsen i det län där egendomen eller del av denna är belägen. Ansökan skall vara skriftlig och innehålla uppgift om registerbeteckning för den eller de fastigheter som berörs av förvärvet. Fångeshandlingen eller, om sådan ännu ej upprättats, fångesmannens skriftliga samtycke till ansökan skall företes. Uppfyller ej ansökan vad som föreskrivs i första stycket, skall länsstyrelsen förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Efterkoms ej föreläg-

1 10 F ö/jfartnings/ö/slag SOU 1978: 73

gandet, skall länsstyrelsen avvisa ansökningen. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i Föreläggandet.

4 § Ansökan om tillstånd att förvärva fast egendom genom köp eller byte får ej prövas, innan det blivit slutligt avgjort om förköp enligt förköpslagen (1967:868) skall äga rum. Vad nu sagts äger ej tillämpning, om det är uppenbart att förköpsrätt icke kommer att utövas.

5 § Görs ej ansökan om Förvärvstillstånd inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller vägras Förvärvstillstånd genom lagakraftägande beslut, är fånget ogiltigt. Meddelas i strid mot vad därom är föreskrivet i jordabalken lagfart innan Förvärvstillstånd beviljats, äger första stycket ej tillämpning på fånget.

6§ Har Förvärv enligt meddelat tillstånd ej skett inom ett år från det tillståndet meddelades, är tillståndet förfallet. Erinran härom skall intagas i beslut om tillstånd till framtida fång.

7§ Fråga om Förvärvstillstånd prövas av regeringen, om ej annat Följer av 9-11 §§. När regeringen skall pröva tillståndsfrågan, skall länsstyrelsen insända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande över ansökan till regeringen.

8§ Förvärvstillstånd får icke meddelas om det strider mot grunderna för sådan lag, vars Föreskrifter om Förvärvsprövning enligt i lagen upptagen undantagsbestämmelse ersätts av denna lag, eller om hinder möter med hänsyn till rikets Försvar eller säkerhet, egendomens lämplighet för avsett ändamål eller annat allmänt intresse eller med hänsyn till förvärvarens personliga förhållanden.

9§ Svensk juridisk person skall meddelas tillstånd att förvärva fast egendom, om egendomen behövs för förvärvarens näringsverksamhet. Fråga om tillstånd till Förvärv som avses i första stycket prövas av länsstyrelsen, såvida icke egendomen omfattar naturtillgång av vikt för rikets energiförsörjning eller egendomen annars har betydande värde.

10 § Utländsk medborgare, som förut varit svensk medborgare eller annars har särskild anknytning till Sverige, skall meddelas tillstånd att förvärva fast egendom, om egendomen Förvärvas huvudsakligen för att bereda förvärvaren och hans familj bostad för fritidsändamål. Annan utländsk medborgare skall meddelas tillstånd att förvärva fast egendom För angivet fritidsändamål, om egendomen är belägen inom område, där efterfrågan på fritidsfastigheter icke är så betydande att på grund härav risk föreligger För stegring av fastighetsvärdena. a

Fråga om tillstånd till förvärv som avses i Första stycket prövas av f

V länsstyrelsen.

11§ Utländsk medborgare skall av länsstyrelsen meddelas tillstånd att förvärva fast egendom, om

F ö/fartnings/örs/ag 1 1 1

1. egendomen är taxerad som annan fastighet och vid taxeringen betecknats som smâhusfastighet samt förvärvas huvudsakligen för att bereda förvärvaren och hans familj stadigvarande bostad, 2. egendomen är taxerad som annan fastighet och vid taxeringen betecknats som hyresfastighet samt förvärvaren förut varit svensk medborgare eller annars har särskild anknytning till Sverige, 3. egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom jordbruk, åt vilket han kan antagas komma att själv ägna sig, samt förvärvaren förut varit svensk medborgare eller annars har särskild anknytning till Sverige, 4. egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom annan näringsverksamhet, för vilken egendomen prövas behövlig, samt förvärvaren antingen har särskild anknytning till Sverige och har fått näringstillstånd enligt 5 § lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, om sådant tillstånd behövs, eller har permanent uppehållstillstånd enligt 9§ utlänningslagen (1954:193), 5. förvärvaren är fångesmannens make eller om förvärvaren eller, när makar förvärva gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller också, , om denne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons avkom-

l ling.

l Förekommer i fall som avses i första stycket hinder mot meddelande av

förvärvstillstånd med hänsyn till bestämmelsen i 8 § skall länsstyrelsen vägra sådant tillstånd.

Om mineralfyndighet 12 § Kontrollsubjekt får ej utan tillstånd av regeringen för varje särskilt fall här i riket erhålla eller förvärva inmutningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen (1974:342) eller idka gruvdrift eller förvärva rättighet till annan mineralfyndighet än sådan som är inmutningsbar enligt gruvlagen. Tillstånd enligt första stycket till förvärv av inmutningsrätt eller rätt till utmål behövs ej om förvärvet är sådant som avses i 1 § andra stycket. Tillstånd enligt första stycket till idkande av gruvdrift eller till förvärv av rättighet till mineralfyndighet som inte är inmutningsbar behövs icke i de fall där regeringen meddelar koncession enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter eller tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln eller lämnat medgivande enligt dessa lagar till överlåtelse av sådan koncession eller sådant tillstånd.

13 § Har tillstånd till förvärv enligt 12 §ej sökts före förvärveLskall det sökas inom tre månader från det förvärvet skedde.

l4§ Ansökan om tillstånd enligt l2§ skall tillställas statens industriverk. Ansökan skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om den med ansökan avsedda rättigheten. Verket skall insända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande över ansökan till regeringen. Uppfyller ej ansökan vad som föreskrivs i första stycket, skall statens industriverk förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Efterkoms

1 12 F Örj/áItnings/örs/ag sou 1978:73

ej föreläggandet, skall verket avvisa ansökningen. Underrättelse om denna påföljd skall intagas i föreläggandet. i l5§ Har kontrollsubjekt utan erforderligt tillstånd enligt l2§ erhållit eller förvärvat inmutningsrätt, skall undersökningsarbete som företages inom inmutat område vara utan verkan till bevarande av rättigheten.

16§ Innehar kontrollsubjekt utan erforderligt tillstånd enligt 12§ rätt till utmål, är rätten till utmålet förverkad på först infallande dag, då försvarsavgift enligt 6 kap. gruvlagen (1974:342) skolat erläggas.

Om förvärv på exekutiv auktion

17§ Vad i 1 och 12 §§ är föreskrivet utgör ej hinder för att genom inrop på exekutiv auktion förvärva fast egendom eller inmutningsrätt eller rätt till utmål.

18 § Fast egendom, som forvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att tillstånd enligt l § skulle ha krävts vid vanligt köp, skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft, om ej * dessförinnan nämnda förhållanden l upphört eller inroparen erhållit tillstånd l att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda någon inroparens 1 fordran, för vilken han har panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet, som är inskriven däri, får länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd med egendomens avyttrande, om sannolika skäl visas att i annat fall förlust skulle uppkomma för inroparen. Avyttras ej egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion enligt bestämmelserna i 20 § eller, om särskilda skäl tala däremot, hänskjuta frågan till regeringens prövning. Anteckning om bestämmelserna i första och andra styckena skall göras i det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och. när lagfart söks, införas i fastighetsboken, om sökanden icke visar att avyttringsskyldigheten upphört.

19 § l fråga om tillstånd att behålla fast egendom äger bestämmelserna om forvärvstillstånd i 3 och 7-11 §§ motsvarande tillämpning. Får länsstyrelsen icke själv avgöra ärendet, skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna ansökningen till regeringen. Med förordnande enligt 18 § andra stycket skall i :i. i sådant fall anstå till dess ansökningen prövats. Q J,

20§ Har förordnande meddelats enligt 18 § andra stycket och har inroparen dessförinnan eller senare avyttrat egendomen, får länsstyrelsen besluta att förordnandet ej skall gå i verkställighet. _Åj l övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som i om egendomen blivit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt däri efter, i förekommande fall, sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och har företräde framför alla befintliga fordringar. Egendomen får ej säljas till den som är skyldig att söka tillstånd därtill enligt

F örfarmings/örslag l 13

1 § eller enligt jordförvärvslagen (1965:290), enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. eller enligt lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. men icke erhållit sådant tillstånd. Avges vid auktionen bud som sålunda får antagas, skall Försäljning ske även om innehavare av fordran bestrider det. Vad utsökningslagen (1877:31 s. l)i fråga om köpeskillingens fördelning föreskriver beträffande gäldenären skall i ärende som nu avses gälla egendomens ägare. Bestämmelsen i 40§ första stycket andra meningen lagen (1971:494) om exekutiv Försäljning av fast egendom äger icke tillämpning i fråga om egendomens försäljning.

21 § Kommer försäljning ej till stånd vid auktionen, får länsstyrelsen inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft förordna om ny auktion. Avges ej heller vid den senare auktionen bud som får antagas, är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

i Kostnad i samband med auktion, som ej lett till försäljning, betalas av

statsmedel.

l

l 22 § Har inmutningsrätt eller rätt till utmål förvärvats enligt vad i 18 § sägs, l skall inroparen avyttra rättigheten inom ett år efter den exekutiva auktionen vunnit laga kraft, om ej dessförinnan de förhållanden, på grund av vilka inroparen ej kunnat utan regeringens tillstånd förvärva rättigheten på annat i sätt än på exekutiv auktion, upphört eller inroparen erhållit regeringens ä tillstånd att behålla rättigheten. Regeringen får på ansökan av inroparen medge anstând med rättighetens avyttrande. Avyttras ej rättigheten inom den i första stycket angivna tiden, skall undersökningsarbete som inroparen efter utgången av samma tid företager på det inmutade området, vara utan verkan till bevarande av inmutningsrätt. Där bestämmelserna i 6 kap. gruvlagen (1974:342) om försvarsavgift äger tillämpning i fråga om försvar av rätt till utmål, skall i fall varom nyss är sagt denna vara förverkad på först infallande dag, då försvarsavgift skolat erläggas.

Besvär 23 § Talan mot beslut av länsstyrelse eller statens industriverk enligt denna lag förs hos regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 0000-00-00, då lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. skall upphöra att gälla. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen. Förvärvstillstånd enligt denna lag fordras ej om förvärvet skall ske genom giftorätt, som åtnjuts enligt äldre giftermålsbalken. Vad i 12, 15 och 16 §§ föreskrivs gäller ej i fråga om inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet, vilken innehas eller bearbetas på grund av rättighet, som förvärvats före den 31 maj 1916.

1 14 F

öIjfarInings/örslag

18 Förslag till om av (1979:000) om vissa Förordning tillämpningen lagen i rätten att förvärva fast egendom m. m. inskränkningar

Härigenom föreskrivs följande.

Fast egendom om förvärvstillstånd enligt 1§ lagen (1979:000) om vissa 1§ 1 ansökan inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. skall förvärvaren, utöver vad som följer av 3 § lagen, 1. uppge födelsetid eller personnummer, om sådant finns eller, om förvärvaren är juridisk person, organisationsnummer, om sådant finns, 2. uppge yrke och medborgarskap eller, om förvärvaren ärjuridisk person, förete bolagsavtal, bolagsordning, stadgar eller motsvarande handling, 3. uppge hemvist och postadress, 4. uppge avsikten med förvärvet, 5. förete bevis om den med förvärvet avsedda egendomens taxering. 1 ärende om tillstånd att förvärva egendom som av förvärvaren skall användas i annan näringsverksamhet än jordbruk skall förvärvaren uppge huruvida han har permanent uppehållstillstånd enligt 9§ utlänningslagen eller enligt 5§ lagen (1968:555) om rätt för (1954:193) näringstillstånd utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. 1 förekommande fall skall bevis om tillståndet företes.

2 § Svensk persons ansökan om förvärv av fast egendom eller juridisk tomträtt som behövs för förvärvarens näringsverksamhet skall vara åtföljd av intyg av fastighetsbildningsmyndighet eller av två personer, som är nämndemän i fastighetsdomstol eller gode män enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), att egendomen är behövlig och lämplig för verksamheten. lntyget skall innehålla upplysningar om de omständigheter på vilka detta omdöme såsom egendomens storlek och läge. Ansökningshandlingen skall grundas, innehålla för de förhållanden, på grund av vilka förvärvaren anser redogörelse att egendomen behövs för hans verksamhet.

3§ Skulle, om förvärvaren icke varit kontrollsubjekt, förvärvet för sin giltighet varit beroende av tillstånd enligtjordförvärvslagen (1965:290), lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. eller lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m., skall ansökan som avses i denna

förordning uppfylla även de föreskrifter som meddelats för ansökan enligt i)

den sålunda tillämpliga lagen. g

4§ Finner länsstyrelsen, att utredning som anges i 1-3 §§ behöver kompletsökanden att inom viss tid komma in med i teras, får länsstyrelsen förelägga sådan Efterkommes ej föreläggandet, får länsstyrelsen avvisa utredning. ansökningen. Erinran om detta skall tagas in i föreläggandet. 4 Finner i ärende som avses i 2 § att ytterligare utredning är länsstyrelsen och erlägger sökanden i förväg betalning för utredningen, får nödvändig länsstyrelsen förordna att den skall äga rum.

F örfanningsfö/s/ag 1 15

5§ I ärende om tillstånd till förvärv av fast egendom eller tomträtt skall länsstyrelsen inhämta yttrande över ansökan från l. lantbruksnämnd, inom vars verksamhetsområde egendomen är belägen, om egendomen är taxerad som jordbruksfastighet och jordförvärvslagen (1965:290) skulle varit tillämplig på förvärvet, om förvärvaren icke varit kontrollsubjekt, 2. hyresnämnd, inom vars verksamhetsområde egendomen är belägen, om egendomen är taxerad som annan fastighet och vid taxeringen betecknats som hyresfastighet samt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. skulle varit tillämplig på förvärvet, om förvärvaren icke varit i kontrollsubjekt, 3. statens industriverk, om lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. skulle varit tillämplig på förvärvet, om förvärvaren icke varit kontrollsubjekt, 4. kommun, där egendomen finns, om det inte är uppenbart onödigt.

i

6§ Vad i denna förordning sägs om ansökan om förvärvstillstånd och om meddelande av sådant tillstånd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tillstånd enligt lagen (1979:000) om vissa inskränkningari rätten att förvärva l i fast egendom m. m. att behålla egendom som förvärvats genom inrop på l

l exekutiv auktion.

l Mineralfyndighet 7§ 1 ansökan om tillstånd att förvärva rättighet som avses i 16§ lagen (1979:000) om vissa inskränkningari l rätten att förvärva fast egendom m. m. * skall förvärvaren, utöver vad som följer av 18 § första stycket lagen, lämna de uppgifter som anges i l § forsta stycket 1-3. Därutöver skall anges det område rättigheten avser samt, i tillämpliga fall, den tillämnade verksamhetens art och omfattning. Bestämmelserna i första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om p tillstånd att behålla där angiven rättighet som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion. Finner statens industriverk att utredningen behöver kompletteras, får l verket förelägga sökanden att inom viss tid komma in med sådan utredning.

Efterkommes ej föreläggandet, får verket avvisa ansökningen.

Besvär 8§ Mot beslut av länsstyrelse eller statens industriverk enligt denna förordning föres talan hos regeringen genom besvär.

Denna förordning träder i kraft den 0000-00-00, då kungörelsen (1971:705) om utredning och tillstånd i ärende enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. skall upphöra att gälla.

1 16 F ö/jfarrningsförslag

19 Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1965:290)

Härigenom föreskrivs att l, 5 och 13 §§jordförvärvslagen (1965:290) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §1 Fast egendom, som är taxerad Fast egendom, som är taxerad såsomjordbruksfastighet, må ej utan såsomjordbruksfastighet, må ej utan tillstånd av lantbruksnämnd förvär- tillstånd av lantbruksnämnd förvärvas genom vas genom köp, byte eller gåva; köp, byte eller gåva; tillskott till bolag eller förening; tillskott till bolag eller förening; utdelning eller skifte från bolag utdelning eller skifte från bolag eller förening; eller förening; fusion enligt 175 § lagen den 14 fusion enligt akliebo/agslagen september 1944 (nr 705) om aktiebo- (1975:1385). lag. Förvärvstillstånd fordras dock ej 1. om egendomen förvärvas från staten; 2. om staten, landstingskommun, kommun eller kommunalförbund är förvärvare; 3. om egendomen enligt medgivande av regeringen förvärvas for kyrkligt ändamål eller fånget prövats enligt lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord; 4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning vilken enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning, som regeringen fastställt, är skyldig att åter avyttra densamma; 5. om förvärvaren är fångesman- 5. om förvärvaren är fångesmannens make och ej heller om förvär- nens make och ej heller om förvärvaren eller, när makar förvärva varen eller, när makar förvärva gemensamt, endera av dem är gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller också om den- fångesmannens eller också om denne är gift, hans makes avkomling, ne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons avkomling, allt syskon eller syskons avkomling, allt under förutsättning att fångesman- under förutsättning att fångesman- i nen ej är skyldig att avyttra egendo- nen ej är skyldig att avyttra egenmen enligt 12 § eller enligt 7§ lagen domen enligt 12§ eller enligt 12 § .A den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa lagen 0979:00) om vissa inskränk- , inskränkningar i rätten att förvärva ningar i rätten att förvärva fast fast egendom eller gruva eller aktier i egendom m. vissa bolag; 6. om fånget skall prövas enligt 1, 6. om fånget skall prövas enligt 2 eller 4 § lagen den 30 maj 1916 (nr lagen 0979:00) om vissa inskränk- 156) om vissa inskränkningar i rätten ningar i rätten att förvärva fast att förvärva m. l Senaste lydelse fast egendom eller gruva egendom 1975:419. eller aktier i vissa bolag;

F örfattningsjörslag

Nuvarande Ijz/else Föreslagen lydelse

7. om Förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion; 8. om egendomen ingår i stadsplan eller enligt byggnadsplan, fastställd efter den l januari 1948, är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk; 9. om egendomen utgör fastighet som genom avstyckning bildats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk och ej därefter undergått taxering; 10. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fastighet och ej enligt l2§ är skyldig att avyttra sistnämnda andel; 11. om egendomen utgör frdeikommiss eller ingåri frdeikommissbo under avveckling och förvärvet sker genom tillskott i samband med teckning av aktier; 12. om/ö/värvet sker genomfusion enligt 14 kap. 8§ aktiebolagslagen (1975:1385).

5§2 Förvärvstillstånd må vägras, om egendomen finnes böra tagas i anspråk för att underlätta bildandet av brukningsenheter med ändamålsenlig storlek och v ägoanordning. Tillstånd må dock ej vägras med stöd av första stycket 1. om tillstånd sökes till förvärv 1. om tillstånd sökes till förvärv på auktion som avses i 13 § eller 8§ på auktion som avses i 13 § eller 14 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om lagen (1 979.00) om vissa inskränkvissa inskränkningar i rätten att ningar i rätten att förvärva fast T förvärva fast egendom eller gruva egendom m. l eller aktier i vissa bolag; 2. om fångesmannen eller tidigare ägare utverkat lantbruksnämndens i förklaring, att egendomen må överlåtas utan hinder av bestämmelserna i i denna paragraf, och fånget sker inom fem år därefter eller inom den kortare tid som må ha utsatts i förklaringen.

13 § Finnes, sedan förordnande meddelats enligt 12 §, att inroparen dessförinnan eller senare avyttrat egendomen, skall förordnandet trots detta gå i verkställighet, om lantbruksnämnden icke återkallar sin framställning i ärendet. I övrigt skall så anses och med I övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som om egendomen blivit utmätt för som om egendomen blivit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt däri fordran med bästa förmånsrätt däri efter, i förekommande fall, sådana efter, i förekommande fall, sådana rättigheter som besvärade egen- rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva domen redan vid den exekutiva auktionen och ha förmånsrätt fram- auktionen och ha fönnånsrätt fram- 2 Senaste lydelse för alla befintliga fordringar. Även för alla befintliga fordringar. Även 1967:268.

l 18 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om det i enlighet hänned bestämda om det i enlighet härmed bestämda lägsta budet uppnås, må försäljning skyddsbelopper Iäekes, må försäljning dock ej ske med mindre den bjudna dock ej ske om ej den bjudna köpeköpeskillingen täcker det värde som skillingen täcker även det värde som i åsatts egendomen av urmätnings- ärendet åsatts egendomen enligt mannen eller, om ägaren eller inteck- lagen (1971:494) om exekutivj/örsäljningshavare i god tid före auktionen ning avfas! egendom eller, om ägaren påkallat särskild värdering, det värde eller innehavare av fordran som är vartill egendomen uppskattas av förenad med panrrän i egendomen i värderingsmän som överexekutor god tid före auktionen påkallat utser. Egendomen må säljas endast särskild värdering, det värde vartill till den som erhållit förvärvstillstånd egendomen uppskattas av värdeeller enligt l § andra stycket 2, 3, 4 ringsmän som överexekutor utser. eller 10 må förvärva egendomen Egendomen må säljas endast till den utan sådant tillstånd. Avges vid som erhållit förvärvstillstånd eller auktionen bud som sålunda må anta- enligt l § andra stycket 2, 3, 4 eller lO gas, skall försäljning ske även om må förvärva egendomen utan sådant innehavare av fordran bestrider det. tillstånd. Avges vid auktionen bud Vad utsökningslagen i fråga om som sålunda må antagas, skall _försäljning av fas! egendom och försäljning ske även om innehavare fördelning av köpeskilling föreskri- av fordran bestrider det. Vad utsökver beträffande gäldenären skall i ningslagen ([8773] s. 1)i fråga om ärende som avses här tillämpas på fördelning av köpeskilling föreskriver beträffande gäldenären skall i ägaren. ärende som avses här tillämpas på ägaren. Kommer försäljning ej till stånd vid auktionen, äger lantbruksnämnden inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft hos länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställes ej sådan begäran inom föreskriven tid eller avges ej heller vid den senare auktionen bud som må antagas, skall frågan om försäljning av egendomen vara förfallen. Kostnad i samband med auktion, som ej lett till försäljning, skall betalas av statsmedel.

Denna lag träder i kraft den

20 Förslag till om i om förvärv av hyresfas- . Lag ändring lagen (1975:1132) tighet m. m.

föreskrivs att l och 2§§ lagen (1975:1132) om förvärv av Härigenom V hyresfastighet m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

SOU l978z73 F örj/atmingsjörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fast egendom, som är taxerad som annan fastighet och som vid taxeringen betecknats som hyresfastighet, får ej utan tillstånd av hyresnämnd förvärvas genom l. köp, byte eller gåva, 2. tillskott till bolag eller förening, 3. utdelning eller skifte från bolag eller förening, 4. fusion enligt l75§ lagen 4. fusion enligt aktiebolagslagen (l 944 . 705) om aktiebolag. (1975:1385). Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall, när fråga är om tomträtt, i stället avse inskrivning av . förvärv av tomträtt. l

ll Förvärvstillstånd fordras ej l | 1. om egendomen förvärvas från staten, kommun, landstingskommun ll l eller kommunalförbund, s l 2. om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, aktiebol lag, som helt äges av kommun eller landstingskommun, allmännyttigt bostadsföretag. riksorganisation av bostadsrättsföreningar eller bostadsrättsförening ansluten till sådan organisation är förvärvare, 3. om egendomen enligt medgivande av regeringen förvärvas för kyrkligt ändamål eller fånget prövats enligt lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord, 4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning vilken enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning som regeringen fastställt är skyldig att åter avyttra egendomen, 5. om förvärvaren är gift med 5. om förvärvaren är gift med fångesmannen och ej heller om fângesmannen och ej heller om förvärvaren eller, när makar förvär- förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, endera av dem är var gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller också, om den- fångesmannens eller också, om denne är gift, hans makes avkomling, ne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons avkomling, allt syskon eller syskons avkomling, allt under förutsättning att fångesman- under förutsättning att fångesmannen ej är skyldig att avyttra egen- nen ej är skyldig att avyttra egendomen enligt 6 §ellerenligt 7 § lagen domen enligt 6§ eller enligt 12 § (1916:156) om vissa inskränkningar i lagen (1 979.00) om vissa inskränkrätten att förvärva fast egendom ningar i rätten att förvärva fast m. m., egendom m. m., 6. om förvärvet avser andel i fastighet och förvärvet av andelen sker i syfte att bereda förvärvaren och hans familj bostad på fastigheten, 7. om förvärvet skall prövas enligt 7. om förvärvet skall prövas enligt l, 2 eI/er4 j lagen om vissa inskränk- lagen om vissa inskränkningar i ningar i rätten att förvärva fast rätten att förvärva fast egendom egendom m. m., m. m., 8. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion,

120 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger andel i fastigheten och som ej enligt 6 § är skyldig att avyttra sistnämnda andel, 10. om_ förvärvet sker genom/asiat: enligt 14 kap. 85* aktiebolagslagen (1975:1385).

Denna lag träder i kraft den

21 Förslag till Lag om ändring i gruvlagen (1974:342) Härigenom föreskrivs att l kap. 8 §, 2 kap. 8§ och 9 kap. 4§ gruvlagen (1974:342) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l kap.

Bestämmelser som i vissa avse- Bestämmelser som i vissa avseenden begränsar rätten att inmuta enden begränsar rätten att erhålla mineraljjøndighet eller förvärva eller eller förvärva inmatningsrätt eller rätt bearbeta inmutad mineraljyndighet till utmäl enligt denna lag eller idka eller idka gruvdrift finnes i lagen gruvdrift finnes i lagen (1979:000) (1916:156) om vissa inskränkningar i om vissa inskränkningar i rätten att rätten att förvärva fast egendom förvärva fast egendom m. m. m. m.

2 kap. 8 §* Ansökningen skall vara skriftlig och innehålla 1. uppgift om mineralfyndighetens art och beskrivning av det område som avses med ansökningen, 2. uppgift om fastighet som beröres av ansökningen samt namn och adress på fastighetsägaren och de övriga sakägare sökanden känner till. - Om bergmästaren finner det behövligt, skall sökanden ge in plan för

undersökningsarbetets bedrivande och utredning om sina möjligheter att ›,vqk.3›^n;

fullfölja planen. Fordras medgivande till inmut- Fordras medgivande till inmutningen av myndighet eller rättsägare ningen av myndighet eller rättsägare enligt vad som sägs i 2-5§ eller i enligt vad som sägs i 2-5§ eller i lagen (1916:156) om vissa inskränk- lagen (1979:000) om vissa inskränk- 1 Senaste lydelse ningar i rätten att förvärva fast ningar i rätten att förvärva fast 1974:892. egendom m. m., skall vid ansök- egendom m. m., skall vid ansök-

F örjattnings/örslag 121

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningen fogas handling som visar att ningen fogas handling som visar att medgivande erhållits av myndig- medgivande erhållits av myndigheten eller rättsägaren eller begärts heten eller rättsägaren eller begärts hos myndigheten. hos myndigheten. Sökanden skall erlägga, förutom föreskriven ansökningsavgift, förskott till inmutningsavgiften beräknat enligt grunder som regeringen bestämmer.

9 kap.

l 4 §2

1 Har fångeshandling icke företetts Har fångeshandling icke företetts

leller har regeringens

tillstånd till eller har regeringens tillstånd till förvärvet ej erhållits, när sådant förvärvet ej erhållits, när sådant kräves enligt lagen (1916:156) om kräves enligt lagen (1979:000) om

ivissa inskränkningar i rätten att vissa inskränkningar i rätten att

förvärva fast egendom m. m., skall förvärva fast egendom m. m., skall förklara anmälan vara förklara anmälan vara

1 bergmästaren bergmästaren

utan verkan. I annat fall skall han utan verkan. I annat fall skall han 5 snarast anteckna anmälningen i snarast anteckna i anmälningen , gruvregistret. gruvregistret.

Denna lag träder i kraft den

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt

till gruva m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1949:658)0m inlösen i vissa Fall av rätt till gruva m. m.,1 dels att i 2 och 4 §§ ordet Konungen skall bytas ut mot “regeringen”, dels att 1, 3 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Innehaves rätt till gruva eller Innehaves rätt till gruva eller andel däri av utländsk medborgare, andel däri av sådant kontrollsubjekt samfällighet eller stiftelse eller ock av som avses i lagen (1 979.00) om kontroll svensk sarnfällighet, som enligt lagen av utländsk _fdretagsetab/ering här i om vissa inskränkningar i rätten att riket,må regeringen, om synnerliga _färvärvafast egendom eller gruva eller skäl föreligga att säkerställa svenskt 2Senaste lydelse aktier i vissa bolag icke äger utan inflytande över gruvlöretaget, för- 1974:892. Konungens tillstånd förvärva inmutad ordna att den rätt till gruva eller 1 Senaste lydelse av 4§ mineral/jøndighet må Konungen. om andel däri, varom fråga är, skall mot 1971:538.

122 För/attningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

synnerliga skäl föreligga att säker- lösen avstås till kronan eller annan ställa svenskt inflytande över gruv- som regeringen bestämmer. företaget, förordna att den rätt till gruva eller andel däri, varom fråga är, skall mot lösen avstås till kronan eller annan som Konungen bestämmer. Inlösen som nu sagts skall omfattajämväl annan rättsinnehavaren tillhörig lös eller fast egendom, som nyttjas i eller är avsedd for gruvverksamheten eller eljest att hänföra till densamma.

3§ Beträffande inlösen skall vad i Beträffande inlösen skall vad i lagen om expropriation finnes i expropriationslagen (1972:719) finnes allmänhet stadgat äga motsvarande iallmänhet stadgat äga motsvarande tillämpning, i den mån ej annat tillämpning, i den mån ej annat foranledes av bestämmelserna i den- foranledes av bestämmelserna i denna lag. na lag.

7 § Har någon på grund avförlagsin- Har någon på grund av företagsinteckning förmånsrätt i egendom som teckning förmånsrätt i egendom som skall lösas, åligger det domstolen att skall lösas, åligger det domstolen att så snart ske kan underrätta inteck- så snart ske kan underrätta inteckningshavaren, att talan om inlösen ningshavaren, att talan om inlösen väckts. väckts. skyldighet for dom- Angående skyldighet för dom- Angående stolen att tillsända bergmästaren stolen att tillsända bergmästaren underrättelse om beslut, varom an- underrättelse om beslut, varom anteckning jämlikt 78§ gruvlagen bör teckning jämlikt 29 § gruvkungöske i gruvregistret, stadgas i nämnda relsen (1974:344) bör ske i gruvregilagrum. stret, stadgas i nämnda lagrum. Domstolen skall ock underrätta bergmästaren, när dom i mål om inlösen vunnit laga kraft. Visar egendomens innehavare, att inlösningsrätten förverkats, skall likaledes anmälan därom göras till bergmästaren. Då inlösningen blivit fullbordad, åligger det länsstyrelsen att därom ofordröjligen göra anmälan till bergmästaren.

Denna lag träder i kraft den

sou l978z73 F örg/armmgs/örs/ag 123

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:240) om eldistributionsanlägg-

ning m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1976:240) om eldistributionsanläggning m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l § Anläggning för yrkesmässig närdistribution av elektrisk starkström som ej får användas utan koncession (eldistributionsanläggning) får ej utan tillstånd

i

I av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förvärvas

i genom

l. köp, byte eller gåva, 2. tillskott till bolag eller ekonomisk förening, 3. utdelning eller skifte från bolag eller ekonomisk förening, 4. fusion enligt 175 § lagen 4. fusion enligt aktiebolagslagen (1944:705) om aktiebolag eller enligt (1975:1385) eller enligt 96§ lagen f 96 § lagen (1951:308) om ekonomis- (l95l:308)om ekonomiska föreningka föreningar. ar. Utgör eldistributionsanläggning tillbehör till fast egendom, äger första stycket motsvarande tillämpning på den fasta egendomen. Detsamma gäller, om eldistributionsanläggning utgör tillbehör till tomträtt som inskrivits. Till eldistributionsanläggning som avses i denna lag hör distributionsledningar, transformatorstationer. ställverk och liknande för distributionen behövliga anordningar. 3 § Förvärvstillstånd fordras ej l. i fall som avses i 1 §, om förvärvaren innehar koncession avseende det område där anläggningen finnes, när eldistributionsanläggningen förvärvas, 2. i fall som avses i 2 §, om förvärvaren innehar koncession avseende det område där föreningen eller bolaget bedriver sin verksamhet, 3. om eldistributionsanläggning eller sådan andel eller aktie som avses i 2 § förvärvas eller överlåtes efter medgivande av riksdagen eller regeringen, 4. om förvärvet skall prövas enligt 4. om förvärvet skallprövas enligt lagen (1916:156) om vissa inskränk- lagen 0979:00) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast ningar i rätten att förvärva fast egendom m. m., egendom m. m., 5. om förvärvaren är gift med fångesmannen och ej heller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller också, om denne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons avkomling, 6. om aktie förvärvas på grund av nyemission där aktieägarna tecknar de nya aktierna i förhållande till det antal aktier de förut äger, 7. om _förvärver sker genom ,fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385). Denna lag träder i kraft den

124 F örfartnings/örslag

24 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndig-

heter

Härigenom föreskrivs att i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter skall införas en ny paragraf, 14 a §, av nedan angivna lydelse.

14 a § Bestämmelser som i vissa avseenden begränsar rätten att erhålla eller förvärva koncession enligt denna lag eller idka gruvdrift finns i lagen (l979:0O) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Denna lag träder i kraft den

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1966:314) om kontinentalsockeln skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela tillstånd for annan än staten att genom geofysiska mätningar, borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln och att utvinna naturtillgångar från denna. Tillstånd skall avse bestämt område och viss tid. Regeringen äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första stycket får äga rum utan tillstånd. Bestämmelser som i vissa avseenden begränsar rätten arr erhålla eller förvärva :il/stånd enligt denna lag eller idka gruvdrifi _ñnns i lagen (197 9:00) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. 1 Senaste lydelse 1974:891. Denna lag träder i kraft den

IV Inledning

Utredningsuppdraget

i

i Utredningens direktiv är upptagna i statsrådsprotokollet den 8 oktober 1973. I

direktiven dåvarande statsrådet Lidbom,

i

yttrade Föredraganden, följande om den allmänna bakgrunden till utredningsuppdraget. l l De multinationella företagens verksamhet ägnas alltmer uppmärksamhet både här l . hemma och utomlands. l vårt land har intresset i stor utsträckning inriktats på i utländska ntultinationella Företag som är verksamma i landet. Den ökade betydelse som dessa Företag Fått För den svenska ekonomin belystes i prop. 1973:72 med Förslag till ändringar i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att Förvärva fast egendom här med att _ eller gruva eller aktier i vissa bolag m. m. (1916 års lag). Jag nöjer mig 5 konstatera att år 1970 närmare 100 000 personer sysselsattes i utlandsägda Företag i l Sverige. Detta var ca 30 000 fler än år 1965 och utgjorde 6.2 96 av det totala antalet anställda i svenska industri- och handelsföretag. De utländska intressena finns i representerade i flertalet branscher men i synnerhet inom verkstads-. Iivsmedels- och l den kemiska industrin. Svenska Företag har också i ökande grad internationaliserats. 1 själva verket har svenska dotterföretag i utlandet betydligt större tillgångar och antal anställda än de utlandsägda Företagen i Sverige. De speciella samhällspolitiska problem som hänger samman med de svenskkontrollerade multinationella Företagen är Föremål För uppmärksamhet i bl. a. den särskilda arbetsgrupp För multinationella Företag som tillsattes på Förslag av chefen för industridepartementet i april 1973 och skall inte närmare beröras i detta sammanhang. Utländska Företags etableringar i Sverige kan medföra Fördelar För vån land. Dessa kan kort uttryckt sägas bestå i att de utländska Företagen tillFör vårt land och vår ekonomi vissa nyttigheter-t. ex. kapitaLny teknik och know-how iolika former. Detta kan i sin tur få positiva effekter på sysselsättning. produktion och handelsbalans. Det är emellertid uppenbart att även negativa effekter kan uppstå till Följd av utländsk etablering i Sverige. Multinationella Företags agerande kan under vissa omständigheter få icke önskvärda ekonomisk-politiska. skattepolitiska. arbetsmarknadspolitiska och fackliga konsekvenser. Av stor betydelse från facklig synpunkt är att ett multinationellt Företag ibland kan avvärja ett strejkhot i vårt land med hjälp av sina resurseri andra länder. Allmäntsett innebär en internationalisering av ett Företag i regel en Förstärkt Förhandlingsposition gentemot svenska myndigheter och fackliga organisationer. Fördelarna av utländsk etablering görsig i allmänhet mest gällande vid nyetablering i form av egen uppbyggnad av produktionsresurser. Nackdelarna är ofta särskilt framträdande vid utländskt Övertagande av redan existerande inhemska Företag. speciellt om sådana övertaganden får betydande omfattning eller berör vitala delar av vårt näringsliv. Oavsett hur man vägertänkbara positiva och negativa effekter av utländsk etablering mot varandra framstår det som givet att ett omfattande främmande inflytande över

126 Utredningsuppdrager sou 1973;/ 3

svenskt näringsliv kan innebära risker för landet från såväl ekonomisk som politisk och facklig synpunkt, En kontroll är därför motiverad. På sikt torde det bli ofrånkomligt att söka lösningar på problemen som bygger på ett utvecklat samarbete över gränserna både på regeringsnivå och mellan fackliga måste organisationer. Detta utesluter emellertid inte att Sverige redan nu nationellt vidta de åtgärder som är nödvändiga och möjliga för att skydda svenska intressen. En inventering av problemen och behovet av åtgärder pågår redan. Koncentrationsutredningen genomför enligt tilläggsdirektiv (Fi 1962:37) en undersökning av de internationella företagens växande betydelse för svensk ekonomi och svensk ekonomisk politik. Som förut nämnts bereds inom regeringen frågor rörande multinationella företag av en särskild arbetsgrupp med företrädare för berörda departement. På det internationella planet bedrivs ett omfattande utredningsarbete inom 0ECD:s industrikommitte där man sedan några år arbetat med att få fram grundläggande statistik och uppgifter rörande olika länders politik i fråga om internationella företag. Dessutom kan nämnas verksamhet på detta område inom ILO, UNCTAD och ECO- SOC. Frågan om utlandsägda företags beskattning undersöks f. n. både inom OECD:s skattekommitté och på gemensam nordisk bas. Sverige deltar aktivt i det internationella samarbetet i nu nämnda organisationer. Inom EG har kommissionen nyligen satt igång en studie av de problem som aktualiseras inom gemenskapen på grund av multinationella företag.

Föredraganden erinrade härefter om att 1916 års lag enligt den år 1973 ändringen i vissa fall ger möjlighet att förhindra utländskt genomförda Övertagande av svenska aktiebolag då övertagandet skulle vara oförenligt med väsentliga inhemska intressen. I fråga om innebörden av etableringskontrollen enligt 19l6 års lag anförde föredraganden följande.

Utländska medborgare får förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift bara efter särskilt tillstånd som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Med utländsk medborgare jämställs utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter och stiftelser. Enligt 2 § första stycket får inte heller svenskt handelsi rätten bolag vari finns bolagsman för vilken de i lagen föreskrivna inskränkningarna att förvärva fast egendom gäller, svenskt aktiebolag vars aktiebrev får ställas till innehavaren eller svensk ekonomisk förening förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift utan tillstånd i varje särskilt fall. Detsamma gäller enligt 2 §andra stycket kan ifråga om svenskt aktiebolag vars aktiebrev skall ställas till viss man. Sådant bolag emellertid undgå tillståndsplikten genom att visst förbehålls k. utlänningsklausul, tas in i bolagsordningen. Klausulen skall gå ut på att utländska rättssubjekt eller tillståndspliktiga svenska rättssubjekt genom teckning eller överlåtelse får förvärva bara en mindre del av bolagets aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20 96 av röstetalet för bolagets samtliga aktier och mindre än 40 % av bolagets hela aktiekapital. Aktier som får förvärvas av utländska rättssubjekt brukar kallas fria aktier och andra aktier bundna aktier. N Innehåller bolagsordningen utlänningsklausul - eller strängare föreskrifter - får klausulen enligt 2 § tredje stycket inte ändras utan medgivande av regeringen eller ” myndighet som regeringen bestämmer. Sådant medgivande skall enligt en nyligen mot genomförd lagändring (prop. 1973:72, NU 57, rskr 228) inte lämnas om det strider de i väsentligt allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas av rättssubjekt för vilket lagen föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom gäller. Förvärv av aktie som sker i strid mot klausulen är ogiltigt. Enligt 5 a § - som tillkom vid den nyssnämnda lagändringen - krävs särskilt tillstånd om rörelse eller del av rörelse skall övergå från ett icke tillståndspliktigt till ett tillståndspliktigt rättssubjekt. De nya bestämmelsensom sålunda införts, innebär att kontroll enligt lagen nu gäller för alla bolag som har utlänningsklausul. Bestämmelserna ger möjlighet att förhindra

U rredningsuppdrager 127

utländskt övertagande av svenska företag i sådana fall då övertagandet skulle vara oförenligt med väsentliga inhemska intressen. Det helt övervägande antalet svenska bolag har utlänningsklausul. l prop. l973z72 framhöll jag att en väsentligt förbättrad kontroll kunde provisoriskt åstadkommas genom de Föreslagna nya bestämmelserna men att det på sikt under alla förhållanden erfordrades en allsidig översyn av 1916 års lag. Vid riksdagsbehandlingen erinrade näringsutskottet om den av mig lörutskickade översynen av l9l6 års lag. Utskottet underströk i sitt av riksdagen godkända betänkande att det är angeläget att detta arbete inleds utan dröjsmål bl. a. med hänsyn till de administrativa problem som kan förväntas i samband med prövning av förvärvsansökningaroch till det förhållandet att kontrollen inte omfattar företag som saknar utlänningsklausul. Enligt utskottet bör även problem angående utländska förvärv av sådana företag upptas till granskning.

Föredraganden fann påkallat att den aviserade översynen av 1916 års lag l kom till stånd och yttrade i fråga om riktlinjerna för denna översyn. l De problem som utlandsägda företag ger upphov till kan i princip angripas på två

l

l olika sätt. Man kan skapa möjligheter för samhället att ingripa mot icke önskvärda

i Man kan

utländska etableringar med stöd av exempelvis koncessionslagstiftning. l också inrikta sig på att hindra eller dämpa negativa effekter av ett utländskt företags l etablering genom att utöva skärpt kontroll över utlandsägda företags skötsel. Enligt min mening bör båda dessa metoder övervägas. En utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara att någon radikal omläggning av vår _ hittillsvarande allmänna politik i fråga om utländska investeringar inte är aktuell. Vad i som bör eftersträvas är en ordning som ger möjligheter att inom ramen för våra internationella förpliktelser hindra en utländsk investering när väsentliga allmänna intressen talar emot att investeringen kommer till stånd. Övervakning och kontroll av utlandsägda företags verksamhet bör likaledes vara inriktad på att skapa betingelser för ingripanden när väsentliga allmänna intressen gör det påkallat att företaget ändrar sin politik i ett eller annat hänseende. Vi har f. n. inte tillgång till utredningsmaterial som ger oss en fullständig bild av hur multinationella företag faktiskt agerar i olika sammanhang och vilka verkningar deras agerande har. Det är emellertid inte min avsikt. att den av mig föreslagna utredningen skall försöka bota de brister som finns i detta hänseende. Utredningens uppgift är i första hand att få fram instrument som sätter samhället i stånd att utöva kontroll över “ dels utländska uppköp av svenska företag dels utlandsägda företags verksamhet i vårt land. Behovet av sådana instrument betingas redan av att det finns risker för att allmänna intressen träds för när och är alltså inte beroende av att det kan påvisas att riskerna materialiserats. De risker som det i detta sammanhang är fråga om är, som förut antytts,av olika slag. Om ett svenskt företag övergår i utländsk ägo, kan det under vissa förutsättningar ge upphov till skadlig begränsning av konkurrensen. främst på den inhemska marknaden. Fackliga organisationers arbete kan försvåras. Andra arbetsmarknadspolitiska problem kan uppkomma t. ex. isamband med strukturrationaliseringar. Den ökade omfattningen av varuflöden och betalningsströmmar mellan företag i en internationell koncern kan begränsa effekten av samhällets åtgärder t. ex. på det skattepolitiska området och eljest inom den ekonomiska politiken. Icke önskvärda valutapolitiska effekter kan uppkomma till följd av multinationella företags interna åtgärder. En internationell koncern kan. för att ta ännu ett exempel. omfördela tillverkning. forskning och administration mellan olika länder på ett sätt som strider mot svenska intressen. Det är utredningens uppgift att överväga vilka legala instrument samhället bör utrustas med för att kunna förebygga eller motverka dessa risker. Ett befintligt instrument som behöver förstärkas är kontrollen enligt l9l6 års lag av utländska uppköp av svenska företag. Man kan här gå olika vägar. En lösning kan vara

128 U rredningsuppdraget sou 19737 3

att utvidga systemet med bundna och fria aktier. Aktiebolag som inte har utlänningsklausul skulle exempelvis kunna förbjudas att driva rörelse här i landet utan särskilt tillstånd. Systemet skulle kunna kompletteras med regler om att utländska rättssubjekt skulle kunna förvärva bundna aktier efter tillstånd i det särskilda fallet - något som f.ö. har föreslagits av aktiebolagsutredningen i dess för ett par år sedan avgivna betänkande (SOU 1971:15). Givetvis skulle särskilda övergångsanordningar fordras beträffande de aktiebolag där det utländska inflytandet redan är större än vad en utlänningsklausul medger. Med det nu skisserade systemet skulle man få till stånd en fullständig kontroll som täckte alla svenska aktiebolag. En sådan lösning innebär att man går ytterligare ett steg i den riktning som de i våras beslutade ändringarna i 1916 års lag anvisar. Det är av stor betydelse att det allmänna i god tid får kännedom om planerade etableringar. Visst informationsmaterial inkommer redan nu i samband med den kontroll av utländska direktinvesteringar i Sverige som sker inom ramen för valutaregleringen. Detta informationsmaterial har emellertid hittills inte använts för andra ändamål än valutapolitiska. De sakkunniga bör undersöka i vad mån sådant material framdeles skulle kunna göras tillgängligt även inom ramen för den nu aktuella kontrollen. l det föregående har jag uppehållit mig vid frågan om skydd mot Övertagande av företag som drivs i form av aktiebolag. Med hänsyn till att aktiebolaget är den dominerande företagsformen är också frågan om utländska uppköp av aktier den från etableringssynpunkt viktigaste. Vad gäller ekonomiska föreningar är läget det att en ekonomisk förening i praktiken knappast riskerar att komma under utländsk dominans. eftersom ekonomiska föreningar måste vara uppbyggda på kooperativ bas. Det synes därför tveksamt om det behövs någon kontroll beträffande ekonomiska föreningar. Situationen är däremot en annan i fråga om företag som drivs som handelsbolag eller under personlig firma. Här ger visserligen lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket samt lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. (ändrad senast 1973:308)en möjlighet för det allmänna att kontrollera företagsköp från utländsk sida. De sakkunniga bör emellertid överväga i vad mån ändring beträffande kontrollen rörande aktiebolag kan medföra behov av ändringar i dessa senare lagar.

Vad härefter gäller frågan om kontroll av utlandsägda företags skötsel yttrade föredraganden.

Som jag antytt finns behov av att kunna kontrollera även utländska företag som redan är etablerade i Sverige. Ett sätt att åstadkomma en kontroll över företag som i framtiden övertar svenska företag är att knyta särskilda villkor till själva tillståndet till Övertagande. Ett koncessionssystem av denna typ finns sedan lång tid bl. a. i Norge. Enligt norsk lag kan en koncession åt ett utländskt rättssubjekt tidsbegränsas och förses med villkor av olika slag. De sakkunniga bör undersöka om en ordning liknande den norska kan vara lämplig för våra förhållanden. l sammanhanget bör också nämnas systemet med en s. k. “code ofgood behaviour dvs. riktlinjer utanför lagstiftningen för utlandskontrollerade företags uppträdande i den svenska samhällsmiljön. De sakkunniga bör med ledning av erfarenheter från bl. a. Canada undersöka om ett system av “good-behaviourregler” bör utarbetas, antingen som ett alternativ till ett koncessionssystem eller som ett komplement till ett sådant system. Syftet med systemet bör vara att förmå utlandskontrollerade företag att utöva sin verksamhet på ett sätt som är förenligt med i vårt land allmänt erkända normer. Ett good-behavioursystem torde i första hand böra byggas på frivillighet och samverkan mellan myndigheter och företag. Ytterst måste det allmänna dock ha möjlighet att ingripa om ett utländskt företag genom att bryta mot riktlinjerna åsidosätter väsentliga _ svenska intressen. Under senare tid har vidtagits åtgärder för att stärka de anställdas inflytande i

sou 1978:73 Utredningsuppdragel 129

företagen. l våras började sålunda systemet med styrelserepresentation för de anställda att tillämpas. Rätt till sådan styrelserepresentation föreligger i fråga om aktiebolag och ekonomiska föreningar med mer än 100 anställda. lnom industridepartementet förbereds f. n. ett systern med s. k. arbetstagarkonsulter, dvs. personer som skall tjänstgöra som rådgivare i främst Företagsekonomiska frågor åt arbetstagarnas representanter i styrelser och företagsnämnder. Ytterligare förstärkningar av de anställdas inflytande inom företagen kan förväntas när arbetsrättskommittén slutfört sitt arbete. Den nu skildrade utvecklingen har betydelse även när det gäller att kontrollera hur utlandsdominerade företag sköts. De sakkunniga bör ägna särskild uppmärksamhet åt denna aspekt på problemet. Ett kontrollsystem beträffande företagens skötsel måste under alla förhållanden bygga på medverkan från de anställda.

i

Jag har i detta ärende begränsat mig till frågor som har att göra med utländsk

l

etablering och utlandsägda företags skötsel. Det är givet att likartade problem ibland

i

i kan inträda också till följd av åtgärder som vidtas av svenska företag med utländska l dotterföretag. [den mån problemen är identiska och det är nödvändigt för att undvika en opåkallad diskriminering gentemot utländska företag bör utredningen vara oförhindrad att föreslå åtgärder som går utanför den i dessa direktiv primärt angivna ramen.

l fråga om lagtekniska lösningar av utredningsuppdraget anförde departementschefen.

Vid tillkomsten av 1916 års lag gällde det att i första hand inrikta skyddet på landets naturtillgångar. Samhället har emellertid sedan dess genomgått stora förändringar. ldag har den svenska industrin andra tillgångar-teknik.know-how,dyrbara maskiner, patent och varumärken - som vid sidan av naturtillgångarna framstår som särskilt skyddsvärda. Tiden är nu mogen att lösa upp det lagtekniska sambandet mellan skydd för fast egendom och skydd mot utländska övertaganden av svenska företag. De sakkunniga bör vid utformningen av sina förslag kunna utgå från att vi i framtiden bör ha dels en lagstiftning som innehåller bestämmelser om kontroll av uppköp från utländsk sida av mark och naturtillgångar, dels en särskild lagstiftning som tar sikte på kontroll av utländsk etablering och utlandsägda företags skötsel.

l direktiven tog föredraganden slutligen upp frågan om förbättrad information angående ägandeförhållandena i svenska aktiebolag och anförde.

l fråga om större aktiebolag gäller f. n. att möjligheterna att få insyn i ägarförhållandena i praktiken är ganska begränsade, vilket bl. a. sammanhänger med att aktieägare inte är skyldiga att registrera sitt aktieinnehav i den offentliga aktieboken. Har bolaget beslutat att lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering skall tillämpas på bolaget, förbättras däremot insynen i ägarförhållandena avsevärt. Aktieboken förs då av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag medelst automatisk databehandling och rätten till utdelning m. m. är knuten till registrering i aktieboken. Jag vill erinra om att chefen för finansdepartementet under förarbetena till lagen om förenklad aktiehantering uttalade. att det kunde vara naturligt att efter några års erfarenhet av det nya systemet med förenklad aktiehantering pröva om och i vilken utsträckning en obligatorisk tillämpning av det nya systemet borde genomföras (prop. 1970:99 s. 73). Efter samråd med chefen för finansdepartementet har jag kommit till den uppfattningen att de sakkunniga bör pröva om en obligatorisk tillämpning av det nya systemet i varje fall beträffande större aktiebolag kan bidra till förbättrad information rörande det utländska inflytandet i svenskt näringsliv.

2 Några begrepp

Utredningens uppdrag äger samband med företagandets internationalisering. Utredningen har därför anledning att knyta an till vissa därmed sammanhängande begrepp som för Förståelsen av den fortsatta framställningen behöver förklaras. Det synes emellertid inte nödvändigt att för alla dessa erbjuda entydiga definitioner. Härför talar inte minst att flera Å begrepp mellanstatliga organisationer inte velat precisera olika i sammanhanget i utnyttjade begrepp, något som inte sällan beror på att defmitionsfrågoma är kontroversiella. Härtill kommer att samma begrepp kan ha varierande betydelse i de olika källor som åberopas i betänkandet. Utredningen har emellertid i sådana fall sökt ange den enskilda källans definition. I betänkandet avses med företag i princip juridisk person som är bildad enligt den associationsrättsliga lagstiftningen i viss stat. Hit hänförs också filialer till utländska företag oberoende av om sådana filialer enligt värdlandets lagstiftning ärjuridisk person. Undantagsvis används begreppet företag i betydelsen ekonomisk företagsenhet. Begreppet koncern används med utgångspunkt från aktiebolagslagens definition som en sammanfattande beteckning på företag som är förenade med varandra på sådant sätt att de inbördes är moderföretag och dotterföretag eller dotterföretag till samma moderföretag. I sin enklaste form består en koncern av moderföretag och ett dotterföretag. En koncern kan emellertid vara en utomordentligt komplex företagsgrupp. I koncernbegreppet ligger att det bestämmande inflytandet över de i koncernen ingående enheterna ytterst utövas av moderföretaget. Till näringsverksamhet hänförs all yrkesmässigt bedriven verksamhet av ekonomisk natur. Med industriföretag förstås företag inom tillverkningsindustrin. Med jörsäljningsfdretag avses företag som bedriver försäljningsverksamhet men inte någon industriell verksamhet. Serviceföretag är alla de företag som inte återfinns inom tillverkningsindustri eller varuhandel. Den i betänkandet använda branschfördelningen har gjorts i enlighet med SCB:s standard för svensk näringsgruppsindelning (SNI). Oavsett ägarförhållandena förstås med svenskt företag juridisk person som är bildad enligt svensk lag och med utländskt företag juridisk person som är bildad enligt lagen i främmande stat. Med utlandsägt företag förstås i allmänhet svenskt företag, i vilket utländskt företag eller annat utländskt 11 vissa avsnitt har ut e rättssubjekt äger minst 20 procent av aktie- eller andelskapitalet eller så slutits företag där det för många aktier eller andelar som svarar mot minst 20 procent av röstetalet utländska kapitalet ägs

företagets hela aktie- eller andelskapitaL Av dessa företag kallas de företag, i av fysiska personer.

132 Några begrepp

vilka utländska rättssubjekt äger högst 50 procent av aktie- eller andelskapitaletfrän utlandet minoritetsägdaförerag och övriga utlandsägda dotterföretag. En Ett företag som inte på dessa sätt är i utländsk ägo kallas inhemskt/öretag. aktie eller andel anses härvid vara i utländsk ägo såväl när den ägs direkt av ett utländskt rättssubjekt som när den ägs genom förmedling av svenskt företag. Med utländskt Övertagande av ett företag avses ett utländskt rättssubjekts förvärv av så många aktier eller andelar i svenskt företag att det blir eller förblir utlandsägt företag. Med utländsk nyetablering förstås det förhållandet att ett utländskt rättssubjekt eller utlandsägt företag bildar ett nytt svenskt Som företag eller sätter i gång ett helt nytt slag av näringsverksamhet. sammanfattande beteckning för utländska övertaganden och utländska används uttrycket utländskjöretagsetablering. Med kontroll av nyetableringar utländsk _löretagsetablering avses samhällelig kontroll av dels utländska övertaganden (övertagandekontroll), dels utländsk etablering av nya företag och dels utlandsägda företags utvidgning av verksam- (nyerableringskontrøll) heten till helt nya områden (diversl/ieringskontro/I). Ett i betänkande återkommande begrepp är kontrollsubjekt. Härmed avses sådana rättssubjekt, för vilka föreligger tillståndsplikt enligt lagen (1916:157) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. och som omfattar förutom utländska rättssubjekt svenska aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar som står eller kan stå under utländskt inllytande. När ett utländskt genom förvärv av aktier eller andelar i ett rättssubjekt företag i annat land söker uppnå bestämmande inflytande över företaget brukar föreligger en utländsk direktinvestering. I begreppet direktinvestering också innefattas lån med en löptid av mer än fem år. En investering som leder till visst ägande av ett företag men inte åsyftar inflytande över företaget kallas port/öljinvestering. Då distinktionen mellan direktinvestering och portföljinsålunda tar sikte på om investeraren har för avsikt att utöva vestering inflytande över företaget eller endast åtnjuta avkastning av dess verksamhet är det i praktiken svårt att t. ex. med ledning av investeringens storlek skilja mellan dessa båda slag av investeringar. l betänkandet betecknas utländska direktinvesteringar i det svenska näringslivet som ingående direktinvesteringar och svenska direktinvesteringar utomlands som utgående direktivinvesteringar. För att beteckna det land i vilket det utländska rättssubjekt som gör en direktinvestering har sitt hemvist används begreppet hemland eller ibland ursprungsland och för att ange det land i vilket direktinvesteringen görs används värdland. Detta behöver emellertid inte innebära att i j begreppet betänkandet förekommande länderfördelningar av utländska direktinvestede verkliga förhållandena, då t. ex. en direktinvestering i ringar återspeglar Sverige med ursprung i ett annat land kan ha gjorts genom ett utlandsägt företag i ett tredje land. Båda leden i Ett grundläggande begrepp är multinationellt företag (MNF). Förledet detta begrepp är i viss mån ägnade att leda till missförstånd. multinationellt kan sålunda leda tanken till att fråga är om ett företag som ägs av flera stater. I själva verket är detta i Latinamerika en vanlig betydelse. Detta är anledningen till att FN numera använder begreppet transnationellt

sou 1978:73 Några begrepp 133

jörerag (TNF). Även efterledet företag är något vilseledande såtillvida att fråga inte är om en enda juridisk företagsenhet. Vad som åsyftas är en sammanhållen grupp av företag med säte i olika länder. Ett från denna synpunkt mera rättvisande uttryck är därför internationell koncern. lnte heller detta begrepp kan bli entydigt därför att olika länders lagstiftning har varierande definitioner på begreppet koncern eller inte ens känner detta begrepp. l den fortsatta framställningen används växelvis uttrycken multinationellt företag, transnationellt företag och internationell koncern i den huvudsakliga betydelsen av en koncern där åtminstone någon koncernenhet driver verksamhet i annat land än moderföretaget. Med hänsyn till denna kortfattade definition av begreppet MNF och dess här använda synonymer finns anledning att något erinra om de inskränkningar i berörda begrepp som man på olika håll ansett nödvändiga. Det har sålunda gjorts gällande att någon form av storlekskriterium måste införas. Så t. ex. har en inom ECOSOC tillsatt expertgrupp rörande internationell standard för ekonomisk redovisning till kretsen av TNF velat hänföra endast företag som uppfyller åtminstone två av följande tre kriterier nämligen tillgångar överstigande 50 milj. dollar, omsättning överstigande l00 milj. dollar eller mer än 2 500 anställda. Vad gäller ägande har hävdats att företag som ägs av en eller flera stater inte kan utgöra MNF. lnte sällan utesluts från begreppet MNF företag som ägs av utländska fysiska personer. En omtvistad fråga är när en utländsk ägare eller ägargrupp kan anses ha bestämmande inflytande över ett företag. Kvalifikationskrav avseende graden av utländskt ägande har sålunda gjorts gällande. En möjlighet är att räkna endast dotterföretag. Från denna utgångspunkt skulle kunna diskuteras om ett företag som med hälften vardera ägs av en utländsk och en inhemsk intressent ingår i en internationell koncern. Internationella valutafonden anser ägande av aktier motsvarande 25 procent av röstetalet indikera direkt kontroll. Koncentrationsutredningen (SOU 1968:7 s. 22) räknade med att ett dominerande minoritetsintresse föreligger när den största ägargruppen innehar största andelen (dock mer än 5 procent) av det totala röstetalet, har absolut majoritet på bolagsstämman och är representerad i styrelsen. Uppfylls dessa tre villkor är enligt utredningen sannolikheten stor för att ägargruppen skall ha s. k. praktisk majoritet i företaget. Ytterligare kan nämnas att den till Förenta staternas representanthus knutna s. k. Patmankommittén hävdat att ägande av tre procent eller mer av aktiekapitalet kan vara tillräckligt för att uppnå effektiv kontroll över företaget, nämligen om övriga aktier är starkt spridda på andra ägare. Det har för övrigt hävdats att effektiv kontroll över ett företag kan uppnås på andra vägar än genom ägande. Så t. ex. kan erinras om avtal i fråga om företagsledning, långsiktiga kontrakt rörande leverans av insatvaror, ömsesidig handel med produkter, licenser, samproduktion och andra fomter för samarbetsavtal. På vissa håll har man till begreppet MNF velat hänföra endast företag inom tillverkningsindustrin. Ett inhemskt industriföretag skulle sålunda inte vara att anse som multinationellt även om det hade en rad dotterföretag i andra länder som försäljer moderföretagets produkter. Slutligen kan nämnas att ett företag av vissa inte anses vara multinationellt om det inte har anslutna företag i ett visst minsta antal främmande länder.

134 Några begrepp

Var denna minimigräns sätts får naturligtvis stor betydelse För bestämningen av antalet MNF. Sätts gränsen till ett värdland blir antalet MNF närmare 10 000. Anses ett företag vara transnationellt först när det har anslutna företag i mer än 20 länder, ñnns det världen över endast drygt 300 MNF.

3 Betänkandets disposition

l stort omfattar den följande framställningen tre avdelningar, nämligen en recitdel (kapitlen 4-9), allmän motivering med överväganden och förslag (kapitlen 10-20) och specialmotivering med kommentarer till framlagda författningsförslag (kapitlen 21-23). Med hänsyn till att utredningens huvuduppgift får anses gälla frågan om kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet har recitdelen i allt väsentligt ägnats denna fråga. Bakgrundsmaterialet till övriga utredningsuppgifter, nämligen frågan om förbättrad information om ägarförhållanden i svenska aktiebolag och frågan om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar, har sålunda inarbetats i dithörande kapitel i den allmänna motiveringen. I kapitlen 4-6 redovisas den internationella bakgrunden till utredningens huvuduppgift. I kapitlet 4 ges en kortfattad översikt av de multinationella företagen i industriländerna. Underlaget för denna översikt utgörs av statistiska uppgifter från olika mellanstatliga organisationer. Vissa industriländers lagstiftning berörande internationella investeringar och multinationella företag återges i kapitel 5. I kapitel 6 redogörs för hur frågan om multinationella företag under senare år behandlats i FN, de till FN knutna organen ILO, UNCTAD och UNIDO samt OECD, Europarådet, EG och Nordiska rådet. I kapitlen 7-9 har utredningen på motsvarande sätt sökt teckna den inhemska bakgrunden. l kapitel 7 ges sålunda en översikt av de utlandsägda företagen i Sverige. Gällande rätt på förevarande område redovisas i kapitel 8. Kapitel 9 innehåller en redogörelse för Sveriges internationella åtaganden i fråga om etableringsfrihet, direktinvesteringar, behandling av utlandsägda företag och investeringsskydd. I den allmänna motiveringen behandlas utredningens huvuduppgift i kapitlen 10-19. Under utredningsarbetets gång har utarbetats tre olika förslag till lösning av denna uppgift. De uppfattningar som ligger till grund för dessa förslag har betecknats respektive kontrollinjen, likabehandlingslinjen och förhandlingslinjen. Intet av dessa tre förslag biträds av någon majoritet av utredningens ledamöter. Ledamöterna har emellertid av skäl som närmare utvecklas i avsnittet 10.1 varit ense om att inte genom omröstning söka få fram ett förslag som är att betrakta som utredningens förslag. I stället redovisas i betänkandet dessa tre förslag vid sidan av varandra. I princip tas förslagen upp i betänkandet i ordning efter det antal ledamöter som står bakom varje förslag. Nu angivna förhållanden har ansetts kräva att framställningen delas upp på ett sätt som hade varit mindre naturligt om endast ett

136 Betänkanders disposition

förslag skulle presenteras. l kapitel 10 har sålunda gjorts en för utredningens ledamöter gemensam redogörelse för utgångsläget rörande frågan om kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet. I princip utgör detta kapitel en sammanfattning men också i vissa hänseenden en utvidgning av den tidigare redovisade internationella och inhemska bakgrunden till utredningsuppdraget på förevarande punkt. l kapitel ll har redovisats de olika linjernas allmänna synpunkter på ett kontrollsystem. 1 dessa och övriga Iinjeanknutna kapitel anges i rubriken till varje avsnitt till vilken linje avsnittet är att hänföra. När i texten används uttrycket “vi” omfattar detta inte utredningens samtliga ledamöter utan endast företrädarna för den eller de rubricerade linjerna. l kapitel 12 har till gemensam behandling tagits upp vissa av etableringskontrollens preliminärfrågor. De två Följande kapitlen rör frågan om kontroll av utländsk företagseta- I kapitel 13 redovisas den gemensamma uppfattning härvidlag som blering. företrädarna för kontrollinjen och forhandlingslinjen har. Kapitel 14 tar upp likabehandlingslinjens överväganden och förslag beträffande etableringskontrollen. De följande tre kapitlen har ägnats åt de olika linjernas överväganden och förslag beträffande kontroll av utlandsägda företags verksamhet, nämligen för kontrollinjen i kapitel 15, för likabehandlingslinjen i kapitel 16 och för förhandlingslinjen i kapitel 17. l kapitel 18 ges en sammanfattande redovisning av de lagförslag som upprättats i fråga om kontroll av utländsk företagsetablering här i landet. 1 kapitel 19 redovisas utredningens överväganden och förslag beträffande en av de övriga utredningsuppgifterna, nämligen frågan om förbättrad information om ägarförhållandena i svenska aktiebolag. Den allmänna motiveringen avslutas med kapitel 20, som rör frågan om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar. 1 förtydligande syfte har specialmotiveringen allt efter utredningsuppgiften delats upp på tre kapitel. Kommentarerna till lagstiftningen om kontroll av utländsk företagsetablering, om förbättrad information om ägarförhållanden i svenska aktiebolag och om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar behandlas sålunda i respektive kapitel 21, 22 och 23. l betänkandet redovisas en stor mängd uppgifter om inhemska och internationella förhållanden. Självfallet har utredningen eftersträvat att återge dessa uppgifter korrekt från tillgängliga källor. Med hänsyn till den snabba utveckling som sker på vissa av de i betänkandet berörda områdena

finns emellertid anledning att erinra främst om att vissa uppgifter kan vara _1

föråldrade. När det gäller statistiska uppgifter bör också framhållas att de hämtats från sammanställningar som inte sällan bygger på ett osäkert, ofullständigt eller oenhetligt grundmaterial.

V Den internationella bakgrunden

-

4 MNF i industriländerna en översikt

Det stegrade intresset för de ntultinationellzi företagen har skapat ett behov av statistiska uppgifter om dessa företags verksamhet. På flera håll pågår arbete i syfte att tillgodose detta informationsbehov. Sådant arbete bedrivs t. ex. inom OECDzs industrikommitté och EG-kommissionen. Insamling och spridning av information på detta område är också en huvuduppgift för FN:s center för transnationella företag. Beträffande den information som hittills framkommit finns anledning att rent allmänt ifrågasätta dess ändamålsenlighet, fullständighet och tillförlitlighet. Av skäl som det skulle föra för långt att här avhandla kan antas att grundläggande data är otillräckligt upplysande, osäkra och inte heltjämförbara Tillgängliga data är inte heller helt aktuella och kan därför inte ge en rättvisande bild av hur de multinationella företagen anpassat sig till de senaste årens ändrade förutsättningar. l stora drag är det emellertid möjligt att på föreliggande material ge en statistisk bakgrundsbild till företagandets internationalisering eller med andra ord de multinationella företagens framväxt efter andra världskriget. Från utredningens synpunkt är det naturligt att härvid begränsa perspektivet till de multinationella företagens verksamhet i industriländerna. Denna begränsning innebär knappast heller någon väsentlig ändring av helhetsbilden. Företagandets internationalisering är en företeelse som till allt övervägande del hör hemma i de industriländer som företräder en marknadsekonomi. Så gott som alla stora multinationella företag har sålunda hemvist i något OECD-land. Ett mått på företagandets internationalisering kan sägas vara flödet över av utländska direktinvesteringar. Dessa investeringar har nationsgränserna starkt stegrats under 1960- och 1970-talen. Hur flödet i löpande priser av femton OECD-länders ingående och utgående direktinvesteringar utvecklats under denna tid framgår av figur 4.1. Även om prisutvecklingen under 1970talet leder till en överskattning av de utländska direktinvesteringarnas verkliga tillväxt under senare tid, måste denna anses betydande. År 1960 var utflödet av utländska direktinvesteringar endast 2,8 miljarder dollar, för att öka till 8,5 miljarder år 1970 och till 19,4 miljarder år 1974. Samtidigt ökade inflödet i ifrågavarande länder av utländska direktinvesteringar från 2,0 miljarder dollar år 1960 till 6,8 miljarder år 1970 och till 12,2 miljarder år 1974. Skillnaden mellan ländernas ut- och inllöde av utländska direktinvesteringar avser främst industriländernas investeringar i utvecklingsländerna. u l av de utgående direktinvesteringarna

inäiågågagâäâfffårläåj?a

Utvecklingen framgår också av tabell 4.1. Tabellen tar upp de olika industriländernas bestånd av utgående fråga om svenska förhål_ direktinvesteringar i löpande dollarpriser åren 1967 och 1976. Under denna landen.

138 MNF i industri/änderna - en översikt

Å Miljarder 20- dollar

19-

18*

lnflöde

0 l I l I I I I I I I I I l I 1960 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 7172 73 74

Figur 4.1 Femton OECD-länders ul- och in/Iäde av utländska direkta investeringar åren I 960-74: löpande priser i miljarder dollar. Källa: OECD Balance of Payment Statistics.

tioårsperiod ökade detta bestånd från 105 miljarder dollar till 288 miljarder dollar. Vid bedömningen av denna ökning bör dock hänsyn tas till den inflationen och de skiftande valutakurserna under av 1970l Australien, Belgien, stegrade början Danmark, Frankrike, talet. Förenta staterna, Italien, Tabellen 4.1 visar att omkring hälften av de utländska direktinvestering- Japan, Kanada, Luxemarna år 1976 hade sitt ursprung i Förenta staterna. Icke obetydliga andelar i burg, Nederländerna, beståndet av utländska direktinvesteringar ankom också på Storbritannien, Norge, Spanien, Stor- Västtyskland, Japan, Schweiz, Frankrike, Kanada och Nederländerna. Den britannien, Sverige, Västtyskland. svenska andelen uppgick till 1,7 procent. De dominerande hemländerna

MNF i industri/tänderna - en översikt 139 Tabell 4.1 industriländernas” bestånd av utgående direktinvesteringar åren 1967 och 1976 fördelade på hemländer. Genomsnittlig årlig tillväxttakt och andelsförändring under tidsperioden

ü Här avses industriländer med marknadsekonomi. Källa: Transnational Corporations in World Development: a Reexamination (bearbetning).

uppvisar emellertid betydande skillnader i tillväxttakten av sin kapitalexport. Tillväxten av Förenta staternas direktinvesteringar låg för den undersökta tioårsperioden under genomsnittet for samtliga industriländer. Den starkaste tillväxttakten hade direktinvesteringarna med ursprung främst i Japan och Västtyskland men också Nederländerna, Schweiz, Kanada och Sverige hade mer än genomsnittlig tillväxt av sin kapitalexport. Till följd av dessa skillnader i kapitalexportintensiteten har de olika hemländemas andelar av det totala investeringsbeståndet förskjutits under tidsperioden. Förenta staternas men framför allt Storbritanniens och Frankrikes ställning som kapitalexportörer är på relativ tillbakagång. En allt starkare ställning får emellertid Japan och Västtyskland. De direktinvesteringar som redovisas i tabellen härrör från industriländer som företräder en marknadsekonomi. Klan är emellertid att företag med hemvist i statssocialistiska länder och i utvecklingsländer i växande grad investerar utomlands. Sovjetunionen och de östeuropeiska staterna uppskattades sålunda år 1976 ha fler än 700 handels- och industriföretag utomlands. Omkring två tredjedelar av dessa var etablerade i industriländer och återstoden i utvecklingsländer. Av tabell 4.2 framgår att tre fjärdedelar av industriländernas ende direktinvesteringar går till andra industriländer. Fyra hemländer - Kanada, Vad gäller Schweiz och Förenta staterna, Storbritannien och Västtyskland - har mer än 40 procent av Kanada bör dock obserdet totala beståndet av direktinvesteringar. De multinationella företagen veras att dessa länders inriktar med andra ord främst sitt intresse på de utländska marknader som direktinvesteringar kan vara ett resultat av exmest liknar de hemmamarknader for vilka företagen ursprungligen utveckpansionssträvanden från lade sina produkter och produktionsmetoder. Denna inriktning av investeden utlandsägda föreringsintresset får konsekvenser för utvecklingsländerna. I motsats till vad tagssektorn i dessa länsom kunde synas sannolikt har den andel av direktinvesteringarna som går der.

140 MNF i industri/änderna - en översikt

Tabell 4.2 Industriländernas bestånd av direktinvesteringar åren 1967 och 1975 procentuellt fördelade på världländer och värdlandsgrupper Värdland och värdlandsgrupper 1967 1975 lndustriländer 69 74 varav:

varav:

I Algeriet, Ecuador, Gabon, Indonesien, Iran, Irak, Kuwait, Libyen, Nigeria, Qatar, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Venezuela. b Bahamas, Barbados, Bermuda, Kaymanöarna, Nederländska Antillerna och Panama. Källa: Se tabell 4.1.

till dessa länder minskat under tioårsperioden från 31 till 26 procent varav en betydande del är investerade i OPEC-länder och s. k. skatteparadis. Flera faktorer kan ha haft betydelse för den nedåtgående trenden i utvecklingslandsinvesteringarna. En förklaring kan vara att de multinationella företagens engagemang i utvecklingsländerna i större utsträckning än tidigare sker genom kontrakt om management, licensgivnlng och franchising eller andra sådana arrangemang som bygger på annat än ägande av dotterföretag. Beståndet av utländska direktinvesteringar i utvecklingsländerna kan också ha påverkats av nationaliseringsåtgärder. Under åren 1960-76 lär sålunda i utvecklingsländerna ha förekommit 1 369 fall där utlandsägda företag har nationaliserats. Dessa nationaliseringar har främst varit inriktade på råvarubaserade företag. De utländska direktinvesteringarna i industriländerna sker i huvudsak i värdländernas tillverkningsindustri. Detta antyds av tabell 4.3 som redovisar Förenta staternas, Storbritanniens, Kanadas, Västtysklands och Japans utgående och ingående direktinvesteringar. Med undantag för Japan görs ,i omkring hälften av dessa länders direktinvesteringar i tillverkningsindustri. På motsvarande sätt har de ingående direktinvesteringarna i samtliga dessa länder koncentrerats till denna industri. Mycket grovt uttryckt synes de multinationella företagens investeringar utomlands ha skett med en fjärdedel i i råvaruindustri, med hälften i tillverkningsindustri och med den återstående fjärdedelen i handel, service och andra näringsgrenar. De multinationella företagens penetration av industriländernas tillverkningsindustri varierar starkt från land till land och från bransch till bransch. I tabell 4.4 redovisas dessa företags andel av vissa OECD-länders tillverkningsindustri uttryckt i den utlandsägda industrisektoms andel av respektive det

MNF i indusrri/änderna - en översikt 141 SOU l978:73 Tabellat3 Vissa industriländers bestånd av utgående och ingående direktinvesteringar fördelade på huvudsakliga branscher; år 1974 och senast tillgängliga år Land/bransch Utgående direkt- ingående direktinvesten ngar investeri ngar Miljarder Proc. Miljarder Proc. dollar andel dollar andel i Förenta staterna (1976 och 1975)

i Totalt 137,3 100,0 27,7 100,0 Storbritannien

Kanada

Västtyskland (1976)

Japan (1975)

Tillverkningsindustri

Övrigt 4,1 38,8 0,3 18,4

Totalt 10,6 100,0 1,5 100,0 a Avser endast gruv- och petroleumindustñ. b Avser endast petroleumindustri. FAvser gruvindustri, jordbruk och fiske. d Avser jordbruk och petroleumindustri. Källa: Se tabell 4.1 (bearbetning).

totala antalet industrisysselsatta i landet och den totala omsättningen hos landets tillverkningsindustri. Genomgående visar det sig att penetrationen uttryckt i andelen sysselsatta ger lägre andelar än om man håller sig till ontsättningskriteriet. Med utgångspunkt iden utlandsägda löretagssektorns andel i värdlandets totala omsättning inom tillverkningsindustrin är ytterlighetsfallen Kanada med mer än 56,4 procent utländsk andel av omsätt-

142 MNF i industri/tänderna - en övers/kr

ningen och Japan där motsvarande andel är 3,8 procent. Grovt sett kan övriga berörda värdländer från penetrationssynpunkt indelas i tre kategorier:

El länder med tämligen stark penetration (mellan 20 och 30 procent): Belgien, Australien, Västtyskland, Österrike, Frankrike; n länder med måttlig penetration (mellan l0 och l5 procent): Storbritannien, Norge, Spanien; 0 länder med begränsad penetration (mindre än 10 procent): Danmark, Turkiet, Finland, Sverige och Förenta staterna.

l debatten om de multinationella företagen avses oftast mycket stora företag. Detta sammanhänger med att de stora industriföretagen är starkt internationaliserade. Tabell 4.5 redovisar internationaliseringsgraden hos världens 422 största industriföretag fördelade efter branschtillhörighet. l tabellen har internationaliseringsgraden uttryckts som förhållandet mellan de utlandsbaserade dotterföretagens försäljning till tredje part och det multinationella företagets totala försäljning. l andra hand har använts förhållandet mellan de utlandsbaserade dotterföretagens tillgångar och koncernens totala tillgångar eller förhållandet mellan antalet sysselsatta i de utlandsbaserade dotterförei koncernen. Av tabellen framgår att tagen och det totala antalet sysselsatta det endast är 25 av de största företagen som är nationella. Påfallande är att de forskningsintensiva industrierna är mest internationaliserade. Den största internationaliseringsgraden har företag inom läkemedelsindustri och instrumenttillverkning. För övriga branscher varierar internationaliseringsgraden från omkring en tredjedel till drygt hälften enligt det i tabellen använda internationaliseringsindexet. Detta index har beräknats som förhållandet l Samtliga med en årsmellan företag med större internationaliseringsgrad än 25 procent och det omsättning överstigande en miljard dollar. totala antalet företag i branschen.

Tabell 4.4 De utlandsägda företagens procentuella andel av vissa OECD-länders tillverkningsindustri

Värdland Andel Andel av År Kriterier för ut» anställda omsättningen ländskt ägande (procent av aktiekapitalet)

Spanien

Källa: OECD, Pénétration des entreprises multinationales dans findustrie manufacturiere des pays membres (Paris. 1977).

MNF i industri/ändarna - en översikt 143

Tabell 4.5 lnternationaliseringsgradena hos världens 422 största industriföretag fördelade efter huvudsaklig branschtillhörighet år 1976

Bransch Antal Företag vilkas internationaliseringsgrad är Totalt Internaantal tionalise- Mer än 51-75 25-50 S-25 Mindre Ingen Okänd ringsin- 75 96 96 96 96 än 5 96 dex (procent)

Rävaruindusrri Gruvor 2 2 2 - 2 3 4 15 54 Petroleum 4 5 10 10 10 5 8 52 43 i Forskrlingsimensiva

lcke-elektriska

Elektrisk utrustning och Kontorsmaskiner 2 4 11 22 1 1 3 44 41 Flyg- och rymd- - - - 3 2 5 2 12 industri

Allmänt Livsmedel och drycker 2 5 10 24 6 3 5 55 34 Papper l 1 3 8 1 l 2 17 33 Motorfordon och - - 10 18 2 2 l 33 31 komponenter Metallvaror 1 3 6 20 13 4 10 57 21 l 2 10 17 4 - 3 37 38 Övrigt Totalt 21 31 101 156 47 25 41 422 40

t Se texten. Källa: Se tabell 4.1.

Det totala antalet sysselsatta i OECD-ländema uppgick år 1973 till omkring 210 milj. personer. Av tillgängliga uppgifter om 5 105 multinationella företag framgår att dessa Företag sysselsätter omkring 46 miljoner personer eller omkring 22 procent av det totala antalet anställda. En viktig anledning till att främst de stora multinationella företagen uppmärksammats i den allmänna debatten är deras betydelse för sysselsättningen. Tabell 4.6 visar de 260 i sysselsättningshänseende största multinationella företagen med fördelning efter hemländer. Dessa företag har inte mindre än 25 milj. anställda eller omkring 12 procent av antalet anställda i OECD-länderna. Det största antalet sysselsatta - nära 12 milj. anställda - har de 126 företagen med hemvist i Förenta staterna. Det kan dock anmärkas att EG-ländernas 105 företag tillsammans sysselsätter drygt 11 milj. anställda. Om storleksaspekten på multinationella företag lämnas åsido och begreppet multinationella företag bestäms innefatta företag vilka driver verksamhet genom åtminstone ett utländskt dotterföretag visar det sig att år 1973 närmare 10000 företag var att hänföra till denna krets. Den bild av

144 MNF i indusrriländerna - en översikt Tabell 4.6 Hemländerna för de 260 största multinationella företagen efter antalet anställda

Källa: Commission of the European Communities, Survey of Mu/Iinaziønal Enterprises. Bryssel, 1976.

konkurrensbegränsning och koncentration till ett fåtal stora enheter som förknippats med företagandets internationalisering har sålunda under senare åri viss mån förändrats genom att fler företag från flera länder i fler branscher låtit sin verksamhet gå ut över hemlandets gränser. Fördelningen av de multinationella Företagen efter antalet dotterföretag och hemland framgår av tabell 4.7. Drygt 60 procent av företagen har dotterföretag i endast ett eller tvâ värdländer. Till denna grupp torde höra mindre företag som under senare tid internationaliserats. Antalet företag som kan sägas driva världsomspännande verksamhet, dvs. de företag som är företrädda i mer än 20 värdländer. uppgår till 324. De multinationella företagen är alltjämt starkt koncentrerade till ett fåtal hemländer. Förenta staterna är det dominerande hemlandet med 27,1 procent av de multinationella företagen. Men nära hälften av de multinationella företagen hör hemma i EG-staterna. En jämförelse mellan dessa båda grupper av företag visar en liknande geografisk räckvidd för deras verksamhet. Andelen företag med dotterföretag i endast ett värdland och andelen företag med mer än 20 utlandsbaserade dotterföretag är sålunda ungefär densamma. Anmärkningsvärt är att moderföretagen för nära 60 procent av de internationella koncernerna är koncentrerade till endast tre länder, Förenta staterna, Storbritannien och Västtyskland. Även om antalet multinationella företag med hemvist i Förenta staterna är avsevärt lägre än antalet sådana EG-företag antyder en jämförelse mellan dessa företags omsättning att de förstnämnda företagen har en dominerande ställning. Tabellen 4.8 redovisar omsättningen hos de 4 531 multinationella företag för vilka information på denna punkt finns tillgänglig. Av tabellen framgår att de multinationella företagen med Förenta staterna som hemland

MNF i industriländerna - en översikt 145

Tabell 4.7 Multinationella företag med ett eller flera dotterföretag fördelade efter värdländer, år 1973 Antal Antal företag med hemland i värdländer

I Varav Storbritannien (l 588), Västtyskland (l 222), Frankrike (565), Nederländerna (467), Belgien (252), ltalien (213), Danmark (137) och övriga (88). b Varav Schweiz (756), Sverige (301), Kanada (268), Australien (228), Japan(21 1), Norge (130), Nya Zeeland (117) och övriga (371). Källa: Se tabell 4.6 (bearbetning).

har nära hälften av den totala omsättningen medan motsvarande andel för det betydligt större antalet EG-företag är omkring en tredjedel. Totalt omsatte de 4 531 undersökta företagen nära 1,5 biljoner dollar. En viss uppfattning om de multinationella företagens roll i världsekonomin kan fås genom en erinran om att denna omsättning utgör omkring 60 procent av summan av alla OECD-länders bruttonationalprodukter år 1973, låt vara att en sådan sammanställning är långt ifrån invändningsfri.

146 MNF i industri/ändarna - en översikt sou 197373

Tabell 4.8 Omsättningen hos 4531 multinationella företag år 1973 fördelade på hemländer

Hemland Antalet Företag Omsättning För vilka information ñnns Miljarder Procentuell dollar andel av total tillgänglig omsättning

Förenta staterna 680,1 46,7 202.2 13.9 Japan Storbritannien . l l .5 Västtyskland . 9,4 Frankrike . 5.1 Nederländerna . 3.5 ltalien . 2.6 . 1.7 Sverige Kanada . 1,6 Schweiz . 1.3 , 0.6 Belgien Australien , 0.6 Danmark . 0.4 . 0.2 Norge Finland , 0.2 . 0.7 Övriga

Källa: Se tabell 4.4.

5 Vissa industriländers

lagstiftning berörande

MNF

5.1 Allmänt

Av intresse för utredningen har varit att utröna om och i vad mån främmande stater utövar kontroll över utländsk företagsetablering. En undersökning har därför i detta syfte gjorts med avseende på förhållandena i de nordiska länderna och i de större industriländerna - särskilt de huvudsakliga ursprungsländerna lör utländska direktinvesteringar i Sverige. De stater som ingår i undersökningen är Australien, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta staterna, Italien, Japan, Kanada, Nederländerna, Norge och Storbritannien. Även om antalet i undersökningen ingående länder är begränsat är att märka att dessa länder tillsammans svarar för mer än 90 procent av de industrialiserade marknadsekonomiernas sammanlagda bruttonationalprodukter. De berörda ländernas allmänna attityd till utländska direktinvesteringar är l Undersökningen bygger i huwdsak på

i stort sett baserad på en ekonomisk politik som understödjer fria interna- “pPgmer

Svenska besklck

tionella och likabehandling av inhemska och utlandsägda från

kapitalrörelser ningar och de summaforetag. Denna attityd sammanhänger också med de berörda ländernas ,iska lagstiftningsöver. internationella åtaganden. Samtliga länder är medlemmar av OECD och alla sikter som gjorts inom l- Na

utom Kanada har tillträtt denna organisations kapitalliberaliseringsstadga? EN» ex; UNCTC-

låt vara att flera av länderna i större eller mindre utsträckning

:Lzrllâåtlicfássliâåo

gjort förbehåll mot denna stadgas förpliktelser rörande ingående direktinvesteringar. l fråga ”ansnaüonal Corpora_ om förpliktelser till fri kapitalrörlighet är också att observera att Belgien, trons (united Nations Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Nederländerna publication, 58195 N0och Storbritannien är medlemmar 78 H A 3) av EG3 och att Finland, Norge och Schweiz är medlemmar av EFTA? Vidare är att samtliga ifrågavarande

att märka 25e ang innehållet i

länder berörs av den i OECDS deklaration om internationella investeringar denna stadga avsnittet och multinationella företag5 angivna principen om nationell behandling av 9.4.2 utlandskontrollerade företag. 35e ang. innehållet i Av primärt intresse i förevarande sammanhang är sådan lagstiftning som Romfördraget avsnitt 6.9 reglerar möjligheterna för utländska intressenter att i investeringssyfte vinna tillträde till de enskilda ländernas näringsliv. 45e ang innehållet i

Flertalet länder har valutalagstiftning av innebörd att ingående direktin- EFTA-KOnVGnIiOTleM_

etableringsanikel avsnm vesteringar kräver förhandstillstånd. Ansökan om tillstånd ges in till 95 valutakontrollmyndigheten, vilken vanligen är landets centralbank. Ofta är den föreskrivna att betrakta som en ren formalitet. prövningen Iden fortsatta s se ang mnahanet i den. framställningen ägnas denna typ av regler mindre uppmärksamhet. na deklaration avsnitt 9-43 Vissa länder har lagstiftning som genom generell etableringskontroll

148 Vissa industriländers lagsrilining berörande MNF

kapitalet får investeras i landets näringsliv. Till de reglerar hur det utländska länder som i en eller annan form utövar sådan etableringskontroll hör Australien, Frankrike, Japan, Kanada, Norge och Storbritannien. Den vanligaste formen för etableringskontroll tar sikte på övertaganden av inhemska Exempel finns emellertid också på lagstiftning rörande företag. startandet av nya företag (nyetableringskontroll) och utvidgning av redan etablerade företags verksamhet på nya områden (diversilieringskontroll). Syftet med denna typ av lagstiftning är vanligen att ge grund för Förhandlingar från det allmännas sida med utländska intressenter, som skall göra det möjligt att säkerställa att den tilltänkta etableringen inte kommer i strid med värdlandets sociala och ekonomiska mål, och ytterst att hindra sådana direktinvesteringar, vilkas fördelar inte står i godtagbart Förhållande till deras nackdelar. Att flertalet länder saknar en generell etableringskontroll innebär emellertid inte att dessa länder står helt öppna för utländska investeringar. Nästan alla länder inskränker sålunda möjligheterna för utländska investeringar inom sådana nyckelsektorer av näringslivet som anses nationellt angelägna.

Åtskilliga exempel finns på att lagstiftning, som innebär att utländska

intressenter inte alls eller endast med minoritetsandel eller efter särskilt tillstånd äger ta del i inhemska företag, införts för att skydda bl. a. sjöfart, linjeflyg, atomenergiutvinning, vattenkraftsutbyggnad, gruvdrift, oljeutvinkrigsmaterielproduktion, dataindustri, livsmening, flygplanstillverkning, delsindustri, läkemedelsindustri, bank- och försäkringsverksamhet, radiooch televisionsverksamhet samt tidningsutgivning. l vissa länder står också betydande delar av näringslivet under statlig kontroll, där utländska investeringar vanligen inte tillåts eller i varje fall begränsas. Att närmare redovisa förhållanden av detta slag har utredningen emellertid inte funnit påkallat. Vad hittills nämnts har gällt lagstiftning som särskilt rör utländska direktinvesteringar och utländsk företagsetablering. Hur därmed sammanhängande transaktioner kan komma att beröras av de enskilda ländernas icke-diskriminerande lagstiftning är en omfattande och svåröverskådlig fråga. Ett särskilt påpekande förtjänar emellertid göras beträffande antitrustoch annan konkurrensfrämjande lagstiftning, något som de flesta länder har. Ett huvudsyfte med denna typ av lagstiftning är att säkerställa att ett företag, vars ekonomiska makt (vanligen uttryckt i dess marknadsandel) överstiger vissa gränser, inte utnyttjar denna dominerande position till skada för konsumenternas eller det allmännas intressen. Antitrustlagarna får betydelse för de multinationella företagen därför att de i allmänhet är stora och har en betydande makt över marknaden som de kan öka ytterligare genom företagsfusioner både inom ett land och över nationsgränserna. Målet för antitrustlagstiftningen är sålunda i allmänhet kontroll över sådana fusioner. l princip äger förevarande typ av nationell lagstiftning ingen tillämpning utöver det egna landets jurisdiktionsområde. Regler med regional räckvidd torde finnas endast inom EG-området eller närmare bestämt i Romfördraget och fördraget om Europeiska kol- och stålunionen (CECA). Vad som i andra hand är av intresse för utredningen är sådan lagstiftning som uppställer särskilda regler för verksamheten vid utlandsägda företag efter det att de etablerats i värdlandet. Det är härvidlag fråga om sådan lagstiftning som kan sägas utgöra undantag från principen om nationell

SOU l978r73 Vissa industri/änders berörande MNF lagstiftning

behandling av utlandsägda företag. Inom OECD:s s.k. [ME-kommitté pågår f. n. arbete med inventering och klassificering av medlemsländernas lagstiftning på området. Detta arbete sammanhänger med att OECD:s år 1976 antagna beslut om nationell behandling innefattar en förpliktelse för medlemsländerna att notifiera organisationen om sådan lagstiftning som avviker från principen om nationell behandling. l förevarande sammanhang bör först nämnas lagstiftning som inbegriper ett system för kontroll av verksamheten vid utlandsägda företag. Sådana system av generell karaktär, dvs. system som med avseende på verksamheten vid utlandsägda företag medger särskild reglering, tillsyn och samhälleliga ingripanden om verksamheten i något hänseende beñnns stå i strid mot uppställda normer kan sägas finnas endast i Kanada och Norge. När det gäller mera punktvisa undantag från principen om nationell behandling kan sägas att de allmänt sett har mindre intresse från utredningens synpunkt. Det kan emellertid vara av värde att nämna att OECD vid behandlingen av de olika medlemsländernas notifierade lagstiftning brukar dela in materialet i följande kategorier: skattskyldighet, rätten till offentliga stödåtgärder och subsidier, tillgången till kredit- och kapitalmarknaden, statlig upphandling, nya investeringar av utlandsägda företag samt interna regler och övriga åtgärder. Som exempel på lagstiftning eller praxis som kan särskilt beröra utlandsägda företag kan nämnas följande. Skattelagstiftning kan innebära särskilda pålagor eller särskilda taxeringsmetoder för utlandsägda företag. Offentliga stödåtgärder och subsidier med regionalpolitiskt eller allmänt näringspolitiskt syfte kan vara förbehållna inhemska företag.

Åtgärder med stöd av valutalagstiftning kan vidtas i det övergripande syftet

att förbättra värdlandets betalningsbalans. Sådana åtgärder kan t. ex. gå ut på att förmå utlandsägda företag att täcka sitt finansieringsbehov genom upplåning från moderföretaget eller eljest från utlandet eller genom kapitaltillskott från moderföretaget. Tillämpningen av ett lands valutalagstiftning kan inverka på möjligheterna att ta hem vinster, överföra avgifter för patent och licenser eller repatriera kapital. Expansion av ett utlandsägt företags verksamhet genom nya investeringar kan vara underkastad nyetableringseller diversiñeringskontroll på samma sätt som förstagångsinvesteringar. Tillträdet till vissa näringsgrenar kan vara stängt eller inskränkt på grund av speciallagstiftning. l detta hänseende kan särskilt erinras om att lagstiftning rörande kontroll av utländska uppköp av mark och naturtillgångar kan begränsa möjligheterna att driva näringsverksamhet. Utlänningslagstiftning kan innebära restriktioner i fråga om möjligheterna att få arbetstillstånd för utländska funktionärer i dotterföretaget. Associationsrättslig lagstiftning kan innebära inskränkningar för utländska rättssubjekt att stifta olika sammanslutningar, kan förbehâlla platser som styrelseledamöter och bolagsfunktionärer åt värdlandets medborgare eller kan inskränka utländska intressenters möjligheter att förvärva aktier och andelar i ett företag. Rent allmänt torde emellertid kunna sägas att de undantag från principen om nationell behandling som kan förekomma i stort sett innebär tämligen små restriktioner i utländska intressenters möjligheter att bedriva näringsverksamhet i de nu aktuella industristaterna. I de fall det för utredningen funnits tillgängliga uttalanden eller redogö- Se ang. detta beslut relser från regerings- eller myndighetshåll angående tillämpningen av ett avsnittet 9.4.4

150 Vissa industriländers lagstiftning berörande MNF

enskilt lands lagstiftning på förevarande område har de antytts i den följande ländervisa redovisningen. Utredningen har emellertid inte sökt självständigt bedöma vilken betydelse de olika regelsystemen har i praxis. Ett skäl för detta är att den prövning som förekommer i investerings- och etableringsärenden i hög grad är sekretessbelagd och vilar på fall-till-fall-basis. Härtill kommer att en noggrann analys i förevarande hänseende skulle kräva beaktande av en lång rad sociala, ekonomiska, politiska, konjunkturella, historiska och andra aspekter på det enskilda värdlandet. En påtaglig bedömningsfaktor i sammanhanget har emellertid utredningen ansett sig böra redovisa, nämligen det enskilda landets ställning som exportör och importör av kapital. l inledningen till varje avsnitt har sålunda i summarisk form tagits upp för utredningen tillgängliga uppgifter om den utländska företagssektorn i det enskilda landet. Vad gäller de enskilda ländernas ställning som kapitalexportörer hänvisas till uppgifterna i föregående kapitel om de olika ländernas andel av det totala beståndet av utgående direktinvesteringar i de industrialiserade marknadsekonomierna.

5.2 Australien

Den utlandsägda företagssektorn i Australien är betydande. De utländska investeringarna var åren 1963-70 tämligenjämnt fördelade inom näringslivet med ungefär en tredjedel till råvaruindustrin, en tredjedel till tillverkningsindustrin och en tredjedel till övriga näringsgrenar. I förhållande till investeringsflödet under den närmast föregående perioden innebar detta en stark ökning av andelen investeringar i råvaruindustrin. Utlandsägda dotterföretag svarade år 1973 för 24 procent av den totala sysselsättningen och 29 procent av den totala omsättningen i landets tillverkningsindustri. lnräknas även företag med utländska minoritetsintressen om minst 25 procent uppgick dessa andelar till respektive 29 och 37 procent. Storbritannien hade den största andelen - 46 procent- av investeringarna, följd av Förenta staterna vars andel uppgick till 39 procent. Enligt den australiska regeringens år 1976 deklarerade investeringspolitik i förevarande hänseende måste en “utländsk intressent ha regeringens tillstånd för att göra vissa slag av investeringar i Australien. Till dessa tillståndspliktiga investeringar hör: El investeringar som faller inom ramen för Foreign Takeovers Act 1975 E] investeringar innefattande etablering av nya kreditinstitutioner (icke . banker) och försäkringsföretag Cl investeringar i syfte att etablera nya företag eller starta nya projekt i fråga om gruvdrift eller naturtillgångar, om projektet innebär att investeringens värde överstiger en miljon australiska dollar El vissa utländska förvärv av mark i Australien. Störst intresse i förevarande sammanhang tilldrar sig den nämnda Foreign Takeovers Act 1975. Denna lag ger den australiska finansministern befogenheter att förhindra att utländska intressenter får eller ökar sin kontroll över australiska företag och australisk näringsverksamhet på ett sätt som skulle stå i strid mot allmänt intresse (would be contrary to the national interest). Vid

Vissa indusrriländers lagstiftning berörande MNF 151

sin prövning av ärenden om utländska direktinvesteringar kan finansministern rådföra sig med en särskild nämnd, Foreign Investment Review Board. I granskningen deltar i allmänhet också Trade Practices Commission som har att bevaka de intressen för vilka den australiska konkurrenslagstiftningen Trade Practices Act 1974 - ger uttryck. Den australiska regeringen tillkännagav år 1976 riktlinjer för bedömningen av om ett utländskt Övertagande kan anses stå i strid mot allmänna intressen. Mot bakgrund av förhållandena inom den aktuella näringsgrenen skall sålunda i första hand beakta om ett Övertagande direkt eller regeringen indirekt kommer att medföra ekonomiska nettofördelar för Australien. Härvid skall hänsyn tas till sådana faktorer som konkurrens, prisnivå och effektivitet, nytt teknologiskt, administrativt eller arbetskraftsmässigt kunnande, förbättringar av industrins eller handelns struktur, av ekonomin eller av kvaliteten och mångsidigheten hos i Australien tillgängliga varor och tjänster samt möjligheterna till exportutveckling och tillträde till nya exportmarknader. I andra hand skall regeringen beakta om företaget kan förväntas driva sin verksamhet på ett sätt som är förenligt med det allmännas bästa i vad avser lokal förädling av råvaror och utnyttjande av australiska varor och tjänster, forskning och utveckling, royalty-, licens- och patentavtal samt förhållanden på arbetsmarknaden, om övertagandet är förenligt med regeringens ekonomiska och industriella politik i övrigt och med såväl de centrala samhälleliga målen för försvar och säkerhet, decentralisering och miljöskydd som Australiens internationella åtaganden, om och i vad mån australiskt meddelägande eftersträvats, samt om och i vad mån australier kommer att vara företrädda i företagsledningen. Hänsyn skall slutligen också berör australiska tas till beskattningssynpunkter samt i vad mån övertagandet aktieägares eller borgenärers intressen. I sina huvuddrag innebär 1975 års lag som är omfattande och detaljerad följande. Om någon avser att förvärva aktier i ett bolag och det tilltänkta förvärvet skulle ha till följd att bolaget skulle komma under utländsk kontroll, kan finansministern förbjuda förvärvet. Lagen preciserar inte vad som menas med utländsk kontroll. Har en utländsk intressent så många aktier i bolaget att de motsvarar 15 procent eller mer av bolagets aktiekapital eller av röstetalet för bolagets samtliga aktier, skall han dock anses ha ett kontrollerande intresse i bolaget, såvida inte finansministern blir övertygad om att den utländska intressenten saknar möjligheter att utöva bestämmande inflytande över verksamhet. Har flera av varandra oberoende utländska bolagets intressenter aktier i bolaget, slår denna presumtionsregel till endast om deras totala andel av bolagets aktiekapital eller röstetalet för bolagets aktier uppgår till 40 procent eller mer. Har någon redan förvärvat aktier i ett bolag och har kommit under utländsk kontroll, kan finansminisbolaget genom förvärvet tern besluta att förvärvaren inom viss tid skall avyttra sina aktier till någon som finansministern kan godta som förvärvare. Om ett bolag redan står under utländsk kontroll, kan finansministern också förhindra att ny utländsk intressent förvärvar aktier i bolaget och att viss utländsk aktieägare ökar sin andel av röstetalet för bolagets aktier över 15 procent. Bestämmelserna i 1975 års lag om finansministerns befogenheter att ingripa mot utländska förvärv av aktier i australiska bolag äger i stort sett

152 Vissa industri/änden lagstiftning berörande MNF ,

motsvarande tillämpning i fråga om utländska förvärv av rörelse eller del av rörelse som bedrivs i Australien. Lagen ger också möjligheter att ingripa mot vissa avtal som innebär att utländska intressenter vinner kontroll över australiskt bolag eller australisk näringsverksamhet. Avser någon att ingå ett avtal med ett bolag rörande dess verksamhet och innebär det tilltänkta avtalet att bolagets företagsledning blir skyldig att handla i överensstämmelse med direktiv och önskemål från en utländsk intressent, som har ett väsentligt intresse i bolaget (l5 procent av bolagets aktiekapital eller av röstetalet för bolagets samtliga aktier), får finansministern förbjuda att avtalet ingås, om det medför att bolaget skulle komma under utländsk kontroll. Detsamma gäller om ett bolag, som står under utländsk kontroll,skulle komma att kontrolleras av ny utländsk intressent. Har sådant avtal redan ingåtts, får finansministern i syfte att återställa tidigare kontrollförhållanden i bolaget besluta att viss person skall företa eller underlåta viss åtgärd eller visst slag av åtgärder. Motsvarande möjligheter finns att ingripa mot avtal rörande leasing, hyra eller annan nyttjanderätt till tillgångar, som används iaustralisk näringsverksamhet, samt rörande andel av resultatet av verksamheten eller rörande deltagande i ledningen av verksamheten. Om en person avser att ingå sådant avtal och det tilltänkta avtalet skulle få till följd att verksamheten kommer under utländsk kontroll eller att verksamhet, som redan står under utländsk kontroll, skulle komma att kontrolleras av ny utländsk intressent, kan i finansministern sålunda förbjuda att avtalet ingås. Utländsk intressent åligger att anmäla sin avsikt att förvärva aktier i ett australiskt bolag, om det tilltänkta förvärvet skulle innebära att intressenten får en andel eller ökar sin andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets aktier så att denna överstiger 15 procent. Inom 30 dagar från det anmälan gjorts, skall intressenten antingen erhålla besked om att förvärvet får ske eller meddelas ett interimistiskt förvärvsförbud. Slutgiltigt besked i förvärvsfrågan skall lämnas inom 90 dagar. Om någon inte åtlyder ett av finansministern meddelat beslut, kan denne vända sig till domstol. Domstolen kan härvid meddela varje slags beslut som enligt domstolens mening är ägnat att åstadkomma efterlevnad av finansministerns beslut. Om finansministern har anledning anta att någon kan lämna upplysningar eller handlingar rörande något som är av betydelse för utövningen av hans befogenheter enligt lagen, får finansministern förelägga denne att tillhandahålla sådana upplysningar och handlingar.

5.3 Belgien

Belgien har en tämligen stor utlandsägd företagssektor. Utlandsägda företag svarade år 1968 för 18 procent av den totala sysselsättningen och 33 procent av den totala omsättningen i belgisk tillverkningsindustri. Det största enskilda j; ursprungslandet for de ingående investeringarna var Förenta staterna med en i andel om 40 procent. EG-staterna Förbundsrepubliken Tyskland, Luxem- i i burg, Frankrike, Italien och Nederländerna svarade tillsammans för en nästan lika stor andel nämligen 33 procent. Storbritanniens andel uppgick till

V Issa industriländers lagstrllning berörande MNF 153

8 procent. Belgien har tidigare gjort systematiska ansträngningar för att dra till sig utländska investeringar. Denna politik bedrivs alltjämt men med mera selektiv inriktning. Det finns ingen lagstiftning som särskilt reglerar utländska övertaganden av belgiska företag. Något tillstånd för etablering av nya företag krävs inte heller. 1 detta sammanhang kan erinras om 1970 års lag om ekonomisk tillväxt (I0i sur fexpansion économique). Lagens främsta syften är att främja utvecklingen av teknologiskt avancerad industri, att stödja ekonomiskt svaga områden, att skapa nya sysseIsättningstillfállen och i att i skilda hänseenden modernisera den existerande industrin. Lagens medel att förverkliga dessa syften är räntesubsidier, investeringsgarantier och särskilda skatteförmåner. Möjligheterna att få dessa förmåner står öppna för såväl inhemska som utländska intressenter. Av särskilt intresse är emellertid att lagen föreskriver att finansdepartementet, ekonomidepartementet och departementet för regional ekonomi i förväg skall underrättas, om aktieägare har för avsikt att sälja en tredjedel eller mer av aktierna i ett belgiskt bolag, vars tillgångar har ett värde av minst 100 milj. belgiska francs. l sådana fall kan regeringen kräva garantier med avseende bl. a. på bevarandet av sysselsättningen och företagets karaktär av belgiskt företag.

5.4 Danmark

Danmark har en tämligen begränsad utländsk företagssektor. År 1971 svarade utlandsägda företag för omkring 8 procent av omsättningen inom den danska tillverkningsindustrin. Danmark intar en klart liberal attityd till utländska direktinvesteringar. Någon lagstiftning som tar sikte på kontroll av utländsk företagsetablering finns inte. Vissa bestämmelser oftast av ordningskaraktär har dock betydelse för utländska direktinvesteringar i det danska näringslivet. l naeringsloven (loven nr 601 af 10.12.1975) finns regler om rätten att driva självständig näringsverksamhet i form av handel, hantverk och industri. Rätt att driva näring tillkommer i första hand personer som är danska medborgare och har hemvist i Danmark. Denna rätt tillkommer också bl. a. medborgare i de nordiska länderna och EG-staterna. l andra fall kan handelsministern ge dispens från kraven. l de lagar som reglerar de i Danmark vanligaste associationsformerna, aktieselskab, ansvarlige intressentskaber och kommanditselskaber samt anpartsselskab, finns dispensabla krav på danskt medborgarskap och hemvist i Danmark för stiftare och bolagsfunktionärer. Den danska rätten innehåller inga inskränkningar i utländska rättssubjekts rätt att förvärva aktier i danska aktiebolag. Utländska företag får upprätta filialer i Danmark i den utsträckning sådan etablering medges av internationella avtal eller av handelsministern fastställda regler. Handelsministern kan också ge tillstånd i särskilda fall. Filialen skall registreras i det danska aktiebolagsregistret och är underkastad dansk lagstiftning. Rätten att förvärva fast egendom i Danmark regleras av loven nr 344 af 23.12.1959 om erhvervelse af fast ejendom. Lagen innebär att utländska

154 Vissa indusrrilänølers lagstiftning beröra/ide MNF

fysiska och juridiska personer inte får förvärva fast egendom utan justitieministerns tillstånd. Förvärv som görs av i Danmark hemmahörande bolag. omfattas, oavsett om de är danskägda eller utlandsägda, inte av lagens tillståndskrav. Även EG-bolag är undantagna från lagen i den mån de vill upprätta eller har upprättat filialer eller agenturer eller vill utöva serviceverksamhet i Danmark. Undantaget omfattar förvärv av sådan egendom som är en förutsättning för att utöva självständig näringsverksamhet eller serviceverksamhet inom handel, industri och hantverk. l praktiken är lagens väsentligaste användningsområde förvärv av sådan fast egendom som inte skall användas i näringsverksamhet och lagen saknar större betydelse för utländska företag som vill etablera verksamhet i Danmark. En kontroll av utländska direktinvesteringar i Danmark sker inom valutalagstiftningens ram. Enligt loven nr 372 af13.12. 1964 om valutaforhold m. v. har handelsministern befogenhet att fastställa bestämmelser som bl. a. reglerar betalningsförhållandena gentemot utlandet. Sådana bestämmelser har utfärdats genom handelsministeriets bekendtgörelse nr 118 af 12.3.1973 om valutaforhold. Enligt dessa bestämmelser får valutautlänning inte göra direktinvestering i Danmark utan tillstånd från handelsministeriet. Undantag föreskrivs för mindre investeringar i industri, varuhandel, hantverk, transportverksamhet och hotell- eller resebyråverksamhet. En förutsättning härvid är att den samlade utländska direktinvesteringen inte överstiger 100 000 danska kronor for varje kalenderår. Kontrollen omfattar investeringar varigenom valutautlänning uppnår, upprätthåller eller utvidgar väsentligt och varaktigt inflytande på ledningen av näringsverksamhet. Hit räknas tillskott eller förvärv av medel såsom egenkapital i ett företag i samband med dess etablering eller i samband med Övertagande av eller deltagande i ett bestående företag samt tillförsel av medel till etablering eller drift av en filial, såvida inte medlen kan betraktas som vanliga affärsmässiga betalningar för varor eller tjänster. Handelsministeriet ger i princip tillstånd till samtliga investeringar.

5.5 Finland

Finland har en tämligen begränsad utlandsägd företagssektor. År 1972 fanns i Finland 433 företag som till minst 20 procent ägdes av utländska intressenter. Av dessa företag var 24 procent verksamma inom tillverkningsindustrin, 60 procent inom handeln och återstoden inom servicenäringarna. Över hälften av dessa företag hade Sverige som hemland. Andra viktigare länder som har investerat i Finland är Förenta staterna, Danmark, Schweiz och Storbritannien. De utlandsägda företagen sysselsatte omkring 37 000 arbetstagare, vilket var omkring 5 procent av den totala antalet sysselsatta inom industri och handel. År 1967 utfärdade den finska regeringen en officiell deklaration som bekräftade dess positiva inställning till utländska direktinvesteringar. Något uttalande som återspeglar den nuvarande attityden har inte gjorts. Den finska lagstiftning som erbjuder möjligheter till kontroll av utländsk företagsetablering har i stora drag samma uppbyggnad som den motsvarande svenska lagstiftningen.

Vissa industri/änders lagstiftning berörande MNF 155

Enligt lagen l 2811939/219 om utlänningars och vissa sammanslutningars rätt att äga och besitta fast egendom och aktier, som har till främsta syfte att förhindra att finska mark- och naturtillgångar i alltför stor utsträckning övergår i utländsk ägo, får utländska rättssubjekt inte utan statsrådets tillstånd med äganderätt förvärva eller på längre tid än två år med nyttjanderätt besitta fast egendom i Finland. Denna tillståndsplikt gäller även vissa finska sammanslutningar (här kallade finska kontrollsubjekt). Finska är finska eller kommanditbolag, vari såsom

l kontrollsubjekt handelsbolag

bolagsman finns utländskt rättssubjekt eller finskt kontrollsubjekt, samt i - finska ekonomiska och finska Ekonomisk princip föreningar aktiebolag. förening är dock inte kontrollsubjekt. om i dess stadgar ingår förbud mot att till medlem i föreningen anta utländskt rättssubjekt och finskt kontrollsubjekt. Aktiebolag är inte kontrollsubjekt, om rätten att äga aktier i bolaget är begränsad på visst sätt. Denna begränsning skall bestå i att av bolagets aktier minst 80 procent skall vara påtecknade förbud mot att de överlåtes till utländska rättssubjekt och finska kontrollsubjekt. I bolagsordningen skall dessutom ha intagits en bestämmelse av innebörd att utländska rättssubjekt och finska kontrollsubjekt får äga högst 20 procent av bolagets aktier och att med dessa aktier rösträtt får utövas vid bolagsstämma med högst 20 procent av de vid stämman företrädda aktiernas sammanräknade röstetal (här kallat utlänningsforbehåll). Om förenings stadga eller aktiebolags bolagsordning innehåller förbud av nu angivet slag, får detta inte utan statsrådets tillstånd avlägsnas eller ändras. Tillstånd till förvärv av äganderätt eller nyttjanderätt till fast egendom får meddelas på de villkor som statsrådet finner erforderliga med hänsyn till allmän fördel. Om tillståndet meddelas utländsk näringsidkare eller sammanslutning eller finskt kontrollsubjekt, skall dessutom bestämmas att verksamhetens beskaffenhet eller ändamål inte får ändras utan statsrådets tillstånd. Ärenden om tillstånd enligt lagen prövas av handels- och industriministeriet när sökanden är juridisk person. Av det sagda framgår att det inte är möjligt för en utländsk intressent att förvärva så många aktier i ett finskt aktiebolag med utlänningsförbehåll att den tillåtna utlandskvoten överskrids utan en ändring av bolagsordningen samt att en sådan ändring förutsätter tillstånd. Dessa bestämmelser ger därför möjligheter att på regeringsplanet pröva önskvärdheten av den utländske intressentens inträde eller expansion på den finska marknaden. Vissa möjligheter till kontroll av utländsk företagsetablering i aktiebolagsform följer också av lagen 2.5.1895/22 om aktiebolag. Enligt denna lag skall nämligen handels- och industriministeriet fastställa ett finskt aktiebolags bolagsordning vid bolagets bildande. Ministeriet kan härvid som villkor för fastställelsen föreskriva att utländska rättssubjekt och finska kontrollsubjekt inte får äga aktier i bolaget eller att de får äga aktier endast till begränsat antal samt att bestämmelse härom,t. ex. i form av utlänningsförbehåll,skall tas in i bolagets bolagsordning. Så får ske om det krävs av hänsyn till det allmännas bästa. Ministeriet torde på grund härav kunna t. ex. förhindra att det utländska inflytandet inom vissa branscher blir alltför stort. Nu angivna kontrollmöjligheter står också till buds vid sådana ändringar av bolagsordning som berör bolagets ändamål eller sådan förhöjning av bolagets aktiekapital varigenom detta mer än tredubb- l Denna lag motsvarar las. den svenska 1916 års lag.

156 Vissa industri/änden? lagstiftning berörande MNF SOU l978z73

Ansökningsärenden som ankommer på handels- och industriministeriet behandlas först i en kommission för utländska investeringar. Kommissionen är ett permanent rådgivande organ under handels- och industriministeriet och är sammansatt av företrädare för vissa ministerier, Finlands Bank samt näringslivs- och arbetstagarorganisationer. Till kommissionens uppgifter hör bl. a. att avge utlåtanden till myndigheterna i ärenden angående direkta utländska investeringar, till vilka också hör ärenden om tillämpning av den finska valutalagstiftningen, och att bedriva informationsverksamhet om investeringar i Finland. l ärenden som rör fastställande eller ändring av bolagsordning gör kommissionen en samlad värdering av bl. a. investeringens inverkan på sysselsättning, konkurrens och inhemsk produktion samt andra industripolitiska aspekter. Några fasta kriterier finns inte, utan bedömningen sker från fall till fall. Kommissionens utlåtanden i ansökningsärenden är inte bindande för ministeriet. l praktiken följs dock kommissionens förslag. Vissa möjligheter till kontroll av utländsk foretagsetablering som sker i andra associationsformer än aktiebolag finns också. Enligt lagen 18.4.1973/ 322 om rätt för utlänningar och vissa sammanslutningar att inträda som bolagsman i handelsbolag och kommanditbolag får ett utländskt eller utlandsägt företag inte ingå avtal om bildande av sådant bolag eller om inträde däri utan tillstånd av handels- och industriministeriet. Ett utländskt företag måste även ha näringstillstånd av länsstyrelsen enligt lagenz 27.9.1919/122 angående rättighet att idka näring. Enligt sistnämnda lag kan vidare ett utländskt företag driva verksamhet i Finland genom filial om det fått länsstyrelsens tillstånd. Företaget skall även göra en näringsanmälan till behörig magistrat eller länsman varvid det skall anges vem som skall föreslå filialen. En filial kan registreras som filial till det utländska företaget.

5.6 Frankrike

Den utlandsägda sektorn inom fransk tillverkningsindustri är tämligen stor. Utlandsägda dotterföretag svarade år 1973 för 14,7 procent av den totala industrisysselsättningen och för 21 procent av tillverkningsindustrins totala omsättning. inkluderas företag där utländska intressen ägde mer än 20 procent av aktiekapitalet var motsvarande andelar respektive 19 och 27 procent. Inom den utlandsägda industrisektorn svarade företag med ursprung i Förenta staterna för den största (37 procent) och Schweiz för den l Denna lag motsvarar näst största (14 procent) andelen av sysselsättningen. Flera länder - Belgienden svenska lagen Luxemburg, Italien, Västtyskland och Nederländerna - svarade för andelar i (1968:557) om vissa insysselsättningen som alla låg strax under l0 procent. skränkningar i rätten att Den franska ekonomin präglas av en tämligen stark reglering. Staten sluta svenskt handelsuppställer ekonomiska riktlinjer för näringslivet med betoning på att bolag m. m. samhälle och företag bör samarbeta för att uppnå nationella mål. lnom ramen 3 Denna lag motsvarar för denna politik finns en positiv attityd gentemot utlandsägda företag som den svenska lagen kan bidra till den ekonomiska utvecklingen och vilkas verksamhet är förenlig (l968:555) om rätt for med landets strävan mot ekonomiskt oberoende. Denna attityd omfattar utlänning och utländskt företag att idka näring främst utländska direktinvesteringar som sker i stödomrâden eller som bär här i riket. med sig nya kunskaper i fråga om teknologi och företagsledning, medför

Vissa industriländers lagstiftning berärande MNF 157

utveckling av forskningsverksamhet och skapar möjligheter till ökad export och sysselsättning. En allmän strävan är dock att förhindra stark koncentration av utländskt kapital till industriella nyckelsektorer och väsentligt utländskt inflytande över enskilda företag. Ett betydande motstånd reses ofta mot utländska övertaganden av bestående franska företag, som inte innebär positiva bidrag till den franska ekonomin och som är ägnade att inge oro för utländsk dominans och för möjligheterna att bevara sysselsättningen. En tendens är att söka franska företag som kan träda i stället för den utländske 3 intressenten. Alternativt kan regeringen sträva efter att begränsa den utländska andelen av aktiekapitalet och kräva garantier för att en fransk medintressent får behålla en hög grad av inflytande över företagets ledning. Frankrike upprätthåller en i princip heltäckande kontroll av utländsk företagsetablering. Formellt vilar denna kontroll i huvudsak på valutalagstiftningen. Enligt 1966 års franska valutalag (l0i n° 66-1008) kan finansministern sålunda i syfte att skydda allmänt intresse (pour assurer la defense des intérêts nationaux) meddela föreskrifter om anmälningsplikt, tillståndsplikt eller kontroll i fråga om bl. a. utländska direktinvesteringari Frankrike. Med stöd av valutalagen har finansministern år 1967 meddelat en tillämpningsförordning till valutalagen (décret n° 67-68). Enligt förordningen förstås med direktinvestering dels köp, etablering eller utvidgning av bolag, filial eller av enskild person ägt företag och dels varje annan transaktion eller serie av transaktioner, som möjliggör fören eller fiera personer att förvärva eller utöka kontrollen över ett bolag, vilket-bedriver industriell, kommersiell eller finansiell verksamhet eller försäljning av fast egendom, eller att utvidga verksamheten vid ett dylikt av dem redan kontrollerat bolag. Till direktinvestering är dock inte att hänföra förvärv av aktier som utgör mindre än 20 procent av aktiekapitalet i börsnoterat aktiebolag, såvida inte förvärvet faktiskt resulterar i utländsk kontroll över det franska företaget. Den grundläggande bestämmelsen i förordningen innebär att utländska rättssubjekt, franska bolag. som står under utländsk kontroll, och i Frankrike verksamma filialer till utländska företag skall till finansministern anmäla tilltänkta direktinvesteringar i Frankrike. En anmälan om direktinvestering skall åtföljas av detaljerad information om det planerade projektet. Anmälningar om investeringar avseende minst 10 milj. francs behandlas i en särskild interministeriell kommitté för utländska investeringar, Comité interministériel des investissements étrangers,där bl. a. industri-, finans- och utrikesministerierna är företrädda. Anmälningar om mindre investeringar handläggs inom Direction du Trésor i finansministeriet, som dock i allmänhet hör övriga berörda ministerier. Finansministern kan inom två månader efter det en anmälan om direktinvestering skett besluta att direktinvesteringen skall uppskjutas. Ett sådant beslut torde vara att likställa med ett beslut varigenom den tilltänkta investeringen vägras. Meddelas inte något besked inom den angivna tvåmånadersfristen, kan investeringen fullföljas. Som en följd av Romfördraget är förordningens bestämmelser om anmälningsplikt numera endast formellt tillämpliga på direktinvesteringar av rättssubjekt som hör hemma i EG-stat. För finansieringen av utländska direktinvesteringar tillämpas en viss praxis som dock inte är lagfäst. Avser en direktinvestering nyetablering krävs

158 Vissa indusrriländers lagstiftning berörande MNF

sålunda vanligen att åtminstone hälften av kapitalet införs från utlandet. Detta krav gäller emellertid endast kostnader för mark. industrianläggningar och liknande fasta kostnader. Kostnader för material och andra rörliga kostnader får finansieras inom landet. Tar en direktinvestering sikte på Övertagande av ett bestående företag krävs i allmänhet att hela etableringen finansieras från utlandet. Sedan en investering godkänts, måste varje därmed sammanhängande finansiell åtgärd anmälas inom 20 dagar. Sålunda krävs för lån som ett utländskt företag tar upp med garanti från sitt moderföretag eller annan utländsk koncernenhet tillstånd på samma sätt som för ingående direktinvesteringar. Alla utlandsägda företag måste vidare årligen insända resultatoch balansräkning till det franska finansdepartementet. Denna information är sekretesskyddad. Detaljerade upplysningar krävs i fråga om licens- och varumärkesavtal mellan ett dotterföretag och dess utländska moderföretag. Sådana avtal betraktas som en utvidgning av den existerande investeringen och måste anmälas till det franska industridepartementet inom en månad efter avtalets ingående. Detsamma gäller transaktioner som innebär upplåtande av licenser utan avgift och varje åtgärd som rör utbyte av teknisk information eller ömsesidigt samarbete. Det utlandsägda företaget måste vidare till regeringen anmäla varje betalning som gjorts eller mottagits i enlighet med avtalet och det ekonomiska nettovärdet av överförda vederlag i annan form än pengar.

5.7 Förbundsrepubliken Tyskland

har en tämligen stor utländsk företagssektor. Av det Förbundsrepubliken utländska aktiekapitalet i näringslivet hänförde sig år 1975 omkring två tredjedelar till tillverkningsindustrin. De utlandsägda företagen svarade år 1972 för 22 procent av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin och för 25 procent av den totala omsättningen i industrin. De ingående direktinvestei landet härrörde år 1974 i huvudsak från Förenta staterna (44 ringarna procent), Schweiz (15), Nederländerna (13) och Storbritannien (10). Sveriges andel uppgick till endast 1,7 procent. Näringspolitiken i Förbundsrepubliken utgår från principen att så få ingrepp som möjligt skall göras i de fria marknadskrafterna. Denna grundsyn präglar även attityden till ingående direktinvesteringar. Utländska investeringar i det tyska näringslivet behandlas inte diskriminerande, vare sig det rör sig om etablering av nya företag eller Övertagande av inhemska företag. Däremot föreligger anmälningsplikt för utländska direktinvesteringar. Bestämmelserna härom grundas på bemyndigande i Aussenwirtschaftsgesetz. Genom ett tillägg till Aussenwirtschaftsgesetz från år 1976 föreskrivs också en anmälningsplikt rörande det faktiska omfånget av utländska direktinvesteringar i tyska näringslivet. Syftet härmed har varit att skaffa bättre kunskap om dessa investeringars omfattning. Tidigare har denna överblick inte varit möjlig, då endast kapitalinsatserna anmäldes medan däremot t. ex. de återinvesterade vinsterna inte redovisades. Teoretiskt sett ger Aussenwirtschaftsgesetz utrymme för vissa ingrepp. Detta gäller framförallt 5-7 §§ i denna lag. som ger fullmakt att utfärda

Vissa industri/änden lagstiftning berörande MNF

följdforeskrifter. Hittills har följdforeskrifter för direktinvesteringar inte utfärdats. Möjligheten finns dock att genom dylika föreskrifter hindra eller motverka inte önskvärda utländska investeringar på den tyska marknaden. Genom sådana förordningar skulle restriktioner kunna införas av säkerhetsskäl, av utrikespolitiska hänsyn eller för att skydda betalningsbalansen och den tyska valutans köpkraft. Dessa undantagsmöjligheter bör dock uppenbarligen ses mot bakgrund av den grundläggande principen för utrikeshan- E deln att utbyte av varor och tjänster, kapitaltransaktioner, betalningar och i andra relationer med utlandet skall vara fria och oinskränkta. I detta sammanhang bör erinras om den långtgående tyska lagstiftningen om fusionskontroll. Kartellgesetz föreskriver anmälningsplikt iefterhand till Bundeskartellamt av foretagsfusioner, om företagen efter samgåendet har en marknadsandel av 20 procent eller mer, om de har mer än 10 000 anställda eller om deras omsättning sammanlagt uppgår till minst 500 miljoner DM. Om vid en fusion av två företag, vardera har en omsättning på l miljard DM eller mera, får det anmälda samgåendet äga rum först sedan Bundeskartellamt har avslutat sin kontroll. Bundeskartellamt kan förbjuda en fusion, om genom en sådan marknadsdominerande ställning uppstår eller förstärks. Dessa regler gäller för såväl inhemska som utländska företag. eftersom lagstiftningen är utformad med hänsyn till konsekvenserna på den inhemska marknaden. Möjligheten av utomordentligt stora kapitaltillskott från utlandet har under de senaste åren lett till en diskussion om behovet av en mera långtgående lagstiftning till skydd mot sådana kapitaltillskott som ur tysk synpunkt skulle kunna medföra problem. Genom frivilliga konsultationer mellan det tyska näringslivet och de potentiella investeringsländerna har dock hittills en dylik lagstiftning inte ansetts nödvändig.

5.8 Förenta staterna

Vad gäller Förenta staterna är det mest påfallande draget den betydande asymmetrin mellan landets ställning som kapitalexportör och dess ställning som kapitalimportör. År 1974 uppgick dess totala bestånd av direktinvesteringar utomlands till 137.2 miljarder dollar medan beståndet av utländska direktinvesteringar i Förenta staterna endast utgjorde 27,7 miljarder dollar. En förändring av denna asymmetri har emellertid ägt rum under senare tid. På så kort tid som fyra år -från 1971 till 1974 - lördubblades det utländska kapitalet i Förenta staterna. Av dessa investeringar hade 31 procent gjorts i tillverkningsindustrin. Dessa investeringar härrörde huvudsakligen från Storbritannien (22 procent), Kanada (20) och Nederländerna (18). Grunden for Förenta staternas nuvarande investeringspolitik är att de fria marknadskrafterna skall bestämma flödet av kapital mellan de olika länderna. l enlighet med denna politik uppställs i princip inga hinder för utländsk företagsetablering i Förenta staterna. Den generella antitrustlagstiftningen har emellertid betydelse för utländska liksom för inhemska investeringar. Det finns fyra större, federala antitrustlagar: Sherman Act, Federal Trade Commission Act. Clayton Act och Robinson-Patman Act. Befogenheterna enligt dessa lagar utövas av justitiedepartementet och Federal Trade

160 Vissa indusrriländers lagsti/ining berörande MNF

Commission. De i förevarande sammanhang viktigaste bestämmelserna återfinns i sektion 7 av Clayton Act, som innehåller regler mot företagsfusioner, Enligt dessa bestämmelser får ett företag inte direkt eller indirekt, helt eller delvis förvärva aktier eller andelar i ett annat företag eller detta företags tillgångar, om förvärvet väsentligt kan inskränka konkurrensen mellan de båda företagen eller konkurrensfriheten inom någon del av landet eller leda till uppkomsten av monopol inom någon del av näringslivet. Mot bakgrund av denna lagstiftning har etablering av utlandsägda företag som ökar konkurrensen på den amerikanska marknaden särskilt välkomnats. Vissa förvärv, fusioner och joint ventures innefattande utländska direktinvesteringar har dock under senare år givit upphov till anti-trustfrågor som huvudsakligen rört tilltänkta associationer med större. inhemska konkurrenter. Det primära antitrustintresset har härvid varit att de utländska företagen skulle kunna hindras att självständigt eller genom mindre företag vinna tillträde till den amerikanska marknaden. Oro för den ökande graden av utländska direktinvesteringar i Förenta staterna har under senare år föranlett åtskilliga ledamöter i kongressen att lägga fram förslag till lagstiftning som i olika former reglerar utländsk företagsetablering. inget av dessa förslag torde ha lett till lagstiftning. År 1974 antogs emellertid en Foreign investment Study Act, som bl. a. bemyndigade handelsdepartementet att utföra en fullständig undersökning av utländska direktinvesteringar i Förenta staterna. I uppdraget ingick också att departementet efter avslutandet av undersökningen skulle lägga fram därav föranledda rekommendationer. Undersökningen slutfördes år 1976. Enligt handelsdepartementet gav resultatet av undersökningen inte anledning till någon grundläggande ändring av investeringspolitiken. Departementet ansåg att landets långvariga liberala politik i fråga om ingående investeringar är sund och bör fortsätta. Enligt departementets mening skulle en förändring mot ökade restriktioner inte endast vara opåkallad och inte önskvärd utan också kunna skada Förenta staternas ekonomi och dess förhållande till andra länder. Handelsdepartementet och andra berörda myndigheter motsatte sig därför ytterligare inskränkningar med avseende på utländska investeringar. Departementet rekommenderade däremot att kongressen antar lagstiftning som gör det möjligt att regelbundet insamla och statistiskt bearbeta information om utländska direktinvesteringar i Förenta staterna.

5.9 Italien

Beståndet av utländska direktinvesteringar i Italien uppgick år 1976 till ett värde motsvarande 6.2 miljarder dollar. Mer än hälften av dess investeringar ankom på tillverkningsindustrin. Av de utländska investeringarna härrörde

35 procent från Schweiz, 24 procent från Förenta staterna, 7 procent från

1 United States Depan- Belgien-Luxemburg och 6 procent från Storbritannien. ment of Commerce, Den italienska till utländsk har tillhört de mest l attityden företagsetablering Foreign Direct Investliberala. Särskilt under 1950-talet och början på 1960-talet eftersträvades ment in the United States, Washington D.C., aktivt utländska direktinvesteringar i syfte att främja i första hand industria- Government Printing liseringen av Syditalien. Under senare år har dock de utländska direktinves- Office, 1976. teringarna inte välkomnats i samma utsträckning som tidigare.

Vissa indusrriländers lagstiftning berörande MNF 161

Någon tillståndsprövning av direktinvesteringar förekommer inte. De grundläggande reglerna på förevarande område återfinns i lag 43 från år 1956. 1 syfte att gynna Italiens ekonomiska utveckling gör lagen skillnad på produktiva och icke-produktiva investeringar och föreskriver olika villkor för dessa båda slag av investeringar. Kriterierna för produktiva investeringar tar sikte främst på skapandet av nya sysselsättningstillfällen, överföring av ny teknologi och ökning av exporten. Det prövningsförfarande lagen föreskriver har till syfte att klassificera de anmälda investeringarna. Produktiva företag en officiell garanti för att alla vinster får tas hem till det utländska åtnjuter

i moderföretaget. Garantin omfattar också rätt till repatriering av hela

3 får överföras kapitalet. För de icke-produktiva företagen gäller att avkastning till utlandet intill 8 procent av investeringens värde samt att vid lösgörandet av kapitalet repatriering får ske av endast så stort belopp som svarar mot den ursprungliga investeringen.

5.10 Japan

Av de industrialiserade marknadsekonomierna har Japan den minsta utlandsägda foretagssektorn. Sektorn dominerades av Förenta staterna, vars andel uppgick till 69 procent. Av övriga länder hade Schweiz och Storbritannien de största andelarna med respektive 10 och 7 procent. Huvuddelen av de utländska investeringarna har gått till tillverkningsindustrin. År 1972 svarade företag med utländska ägarintressen om minst 20 procent för 1,9 procent av den totala sysselsättningen och 3,8 procent av den totala omsättningen ijapansk tillverkningsindustri. Japan intog länge en avvisande hållning mot utländska inbrytningar i det japanska näringslivet. Praktiskt har det haft sin förklaring i farhågor för att en alltför stor konkurrens skulle medföra ogynnsamma verkningar på näringslivets struktur och drabba framför allt de mindre företagen. Bevarandet av kulturella och historiska traditioner har säkerligen också spelat en betydande roll. Särskilt torde ha befarats att utlandsägda företag inte skulle kunna anpassa sig till det mönster för samarbete som existerar mellan regeringen och företagen. Genom ett informellt men effektivt system av administrativ vägledning har regeringen kunnat styra näringslivet i syfte att förverkliga ekonomisk tillväxt och andra mål för näringspolitiken och den ekonomiska politiken i Japan. Under starkt tryck från OECD och Japans större handelspartners har den japanska regeringen dock efter hand och i takt med den japanska industrins växande styrka låttat på restriktionerna i fråga om utländska direktinvesteringar. Utländsk foretagsetablering i form av aktieförvärv i nyetablerade eller bestående japanska aktiebolag förutsätter enligt en lag från år 1950 om utländska direktinvesteringar tillstånd av vederbörande departement. Under 1960-talet skedde tillståndsprövningen med sikte på att begränsa utländska direktinvesteringar till 50 procent i nya företag och 25 procent i bestående företag. Etableringskontrollen enligt 1950 års lag har dock som tidigare antytts härefter liberaliserats med hänvisning bl. a. till Japans anslutning till Internationella valutafonden och till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. Liberaliseringen har tagit sig uttryck i bestämmelser om s. k. automatiskt

ll

162 Vissa indusrriländers lagstiftning berörande MNF

tillstånd i vissa fall. l övriga etableringsfall sker en ingående tillståndsprövberoende på om fråga är om aktieförvärv i ning. Reglerna är olika utformade samband med nyetablering eller Övertagande av aktier i bestående aktiebolag. Tillstånd till nyetablering skall meddelas automatiskt, om mindre än 10 procent av aktierna i ett bolag kommer i en utländsk intressents ägo eller om mindre än 25 procent kommer i flera utländska intressenters ägo. Undantag från denna bestämmelse föreskrivs företaget skall i dock, om det nyetablerade bedriva verksamhet inom något av följande näringsområden: industri med anknytning till jordbruk, skogsbruk eller fiske. oljeutvinning, läder- och lädervarutillverkning samt detaljhandel med fler än elva försäljningsställen. Automatiskt tillstånd skall vidare meddelas, om förvärvet avser högst 50 procent av aktierna i nyetablerat bolag som avser att driva gruvbrytning eller detaljhandel med högst elva försäljningsställen. Vid nyetablering av bolag med annan verksamhet än som angivits nu skall tillstånd meddelas automatiskt, även om förvärvet avser samtliga aktier i bolaget. Automatisk tillståndsgivning i nyetableringsfall sker inte villkorslöst. Till förutsättningarna for automatiskt tillstånd hör bl. a. att etableringen inte i väsentlig mån får skadajapanskt näringsliv samt att bolaget inte omedelbart efter etablering får överta rörelse från ett bestående bolag eller fusionera med ett sådant bolag. l fråga om Övertagande av aktier i bestående bolag gäller följande. Automatiskt tillstånd meddelas i fråga om förvärv av samtliga aktier i bolaget, om dess styrelse samtycker till detta. Från denna regel föreskrives undantag för företag som bedriver verksamhet inom de tidigare nämnda branscherna eller inom ytterligare 17 särskilt angivna branscher. Till dessa senare områden hör bl. a. livsmedelstillverkning, tillverkning och partihandel med kläder, läkemedelstillverkning, framställning av gödselmedel. ferrolegeringsframställning, tillverkning av hydraulisk utrustning, tillverkav förpackningar och förpackningsmaskiner samt tillverkning av ning elektriska instrument. Automatiskt tillstånd skall - oberoende av bolagets samtycke - också meddelas, om mindre än 10 procent av bolagets aktier å kommer i utländsk intressents ägo eller om mindre än 25 procent av aktierna kommer i flera utländska intressenters ägo. i det sistnämnda fallet är gränsen dock 15 procent, om företaget bedriver verksamhet inom l9 särskilt angivna näringsområden. Till dessa områden hör olika slag av transportverksamhet. bank- och annan finansverksamhet, försäkringsverksamhet, gruvhantering i samt radio- och TV-verksamhet. hänför l Det bör slutligen uppmärksammas att den japanska lagstiftningen l licensavtal till investeringar. Avtal om teknologiskt stöd, som rör överlåtelse eller upplåtelse av patent, varumärke och liknande rättigheter, är sålunda underkastat tillståndsplikt enligt 1950 års lag om utländska investeringar.

5.11 Kanada

Kanada har den största utlandsägda foretagssektorn av alla industrialiserade 3 länder. Det helt dominerande ursprungslandet för de utländska direktinvesteringarna är Förenta staterna, vars andel av det utländska kapitalet år 1974

SOU l978:73 Vissa indusrriländers lagstiftning berörande MNF 163

uppgick till 80 procent. Härefter följde Storbritannien med 10 procent av investeringsbeståndet. Av det utländska kapitalet var drygt 40 procent investerat i tillverkningsindustrin. År 1972 sysselsatte de utlandsägda dotterföretagen 52 procent av alla anställda i tillverkningsindustrin. Av tillverkningsindustrins totala omsättning svarade de utlandsägda dotterföretagen år 1973 för 56 procent. I vissa grenar av tillverkningsindustrin var det utländska inslaget påfallande högt. Enligt en uppskattning var år 1972 den utlandskontrollerade andelen 99 procent inom gummiindustrin, 96 procent inom bilindustrin, 74 procent inom elektroindustrin och 88 procent inom kemiindustrin. Angivna förhållanden gav efter hand upphov till farhågor för att kontrollen över den kanadensiska ekonomien i alltför hög grad gått över till utländska och i synnerhet amerikanska intressenter. Härtill bidrog flera uppmärksammade fall av extraterritoriell tillämpning av viss amerikansk lagstiftning, särskilt antitrustlagarna och Trading with the Enemy Act. Till följd av den växande oron för det utländska inflytandet började den kanadensiska regeringen i slutet på 1960-talet ompröva sin tidigare öppna politik i fråga om utländsk företagsetablering i Kanada. Redan år 1966 gav regeringen till känna riktlinjer för utlandsägda företags verksamhet i Kanada. Dessa riktlinjer befanns emellertid ha endast kortsiktiga och begränsade effekter. Frågan om fastare regler för den utlandskontrollerade löretagssektorn aktualiserades genom offentliga utredningar i slutet av 1960-talet. I början av år 1972 lades fram ett förslag till lagstiftning för reglering av utländska investeringar i Kanada. Förslaget var i huvudsak inriktat på kontroll av utländska övertaganden av bestående företag. Förslaget kritiserades bl. a. på den grund att regleringen inte omfattade nyetablering. År 1972 lades fram ett nytt förslag till lagstiftning om utländska investeringar, som resulterade i den år 1973 antagna Foreign Investment Review Act. Lagen sattes i kraft i två etapper. Den första etappen, som började i april 1974, tar sikte på tillståndsprövning av utländska övertaganden av kanadensiska företag. Den andra etappen började i oktober 1975. Den utvidgade tillståndsprövningen till att omfatta nyetablering och utvidgning av verksamheten vid utlandsägda företag till nya verksamhetsområden (unrelated business). Lagen medger alltså numera en i princip total kontroll av utländsk företagsetablering i Kanada. Lagen medger också kontroll av ett utlandsägt företags verksamhet, såtillvida att sanktioner kan tillgripas om sökanden inte iakttar sådana åtaganden om den framtida verksamheten vid det berörda företaget som lämnats i samband med meddelandet av etableringstillstånd. I lagen uttalas inledningsvis att den tillkommit i medvetande om att den utsträckning i vilken utländska intressenter förvärvat kontroll av kanadensisk industri och handel och detta förhållandes inverkan på möjligheten att upprätthålla effektiv kontroll av ekonomin är en nationell angelägenhet. Medel bör därför enligt lagen finnas som säkerställer att andra än kanadensare kan förvärva kontroll över kanadensiska företag eller etablera ny näringsverksamhet i Kanada endast om det är eller kan antas bli till väsentlig fördel för Kanada. Från regeringshåll har vid upprepade tillfällen framhållits att den tillståndsprövning lagen innefattar inte har till syfte att inskränka de utländska investeringarna i Kanada utan att skapa en förhandlingssituation,

164 Vissa indusrriländers Iagsri/fning berörande MNF

där fördelarna för Kanada kan tas till vara. Vid bedömningen av om ett Förvärv av kontroll över ett kanadensiskt företag eller en etablering av ny näringsverksamhet i Kanada är eller kan antas bli till väsentlig fördel för Kanada skall hänsyn tas till vissa faktorer: a) effekten på den kanadensiska ekonomin, särskilt effekten på sysselsättningen, på förädlingen av naturresurser, på utnyttjandet av kanadensiska varor och tjänster och på exporten från Kanada; b)graden och innebörden av kanadensiskt deltagande i företaget eller den nya näringsverksamheten; c) effekten på produktivitet, industriell effektivitet, teknologisk utveckling, produktutveckling och produktmångsidighet i Kanada; d) effekten på konkurrensläget inom industrin; e) förenligheten med den nationella och regionala näringspolitiken och ekonomiska politiken i Kanada. Lagen äger i princip tillämpning på varje förvärv av kontroll över ett kanadensiskt företag som skett efter lagens ikraftträdande. Undantag görs dock för förvärv av mindre företag. Hit hänförs främst företag, vars tillgångar vid utgången av det senaste beskattningsåret inte översteg $ 250 000 och vars omsättning under senaste beskattningsåret inte översteg $ 3 000 000. l fråga om nyetablering gäller lagen generellt. Etableringsärendena handläggs av tre organ, Foreign lnvestment Review Agency (FIRA), chefen för handels- och industridepartementet (departementschefen) och regeringen (governor in council). l fråga om förfarandet vid tilltänkta eller verkställda investeringar gäller i stora drag följande. Varje non-eligible person som avser att förvärva eller har förvärvat kontroll över ett kanadensiskt företag eller som avser att etablera eller har etablerat ny näringsverksamhet i Kanada, skall vid straffansvar anmäla detta till FIRA. Om departementschefen har skälig anledning anta att en dylik investering inte anmälts till FlRA, kan departementschefen förelägga denne att fullgöra sin anmälningsplikt. I fråga om anmälan om förvärv av kontroll av kanadensiskt företag har utfärdats särskilda föreskrifter, Foreign lnvestment Review Regulations. Även för nyetablering har uppställts särskilda föreskrifter, Foreign lnvestment Review (New Business) Regulations. Enligt dessa föreskrifter åläggs sökanden att lämna mycket detaljerade uppgifter om sig själv, om det kanadensiska företaget och om sökandens planer för det kanadensiska företaget. För prövningen finns föreskrivet en tidsgräns. Om regeringen inte givit något besked inom 60 dagar, anses investeringen automatiskt godkänd. Under denna period kan emellertid regeringen begära ytterligare upplysningar från sökanden eller ta upp förhandlingar i syfte att öka fördelarna för l Denna undantagsregel Kanada. Till härav följd tar handläggningen vanligen längre tid. Ett gäller clock inte om förinvesteringsförslag får inte vägras utan att intressenten beretts tillfälle att värvaren tidigare inte utveckla sin sak. driver näringsverksamhet i Kanada eller om den Efter det att anmälan skett, företar FIRA en undersökning i syfte att utröna i Kanada bedrivna nä- om projektet uppfyller kravet på väsentlig fördel för Kanada. Handlingarna i ringsverksamheten är ärendet sänds därvid till andra berörda departement och till den aktuella obesläktad med verk-

samhet som bedrivs av provinsregeringen. överläggningar sker också med sökanden. Den genom-

vid FIRA sänder « det företag som avses snittliga handläggningstiden uppgår till 65 dagar. FIRA skola övertas. därefter ärendet med eget utlåtande till departementschefen, som har att

Vissa industriländers berörande MNF 165 lagstiftning

bedöma om investeringen är eller kan antas bli till väsentlig fördel för Kanada. Vid denna bedömning skall beaktas bl. a. sådana skriftliga utfästelser gentemot regeringen som har samband med investeringen och som sökanden gjort under förutsättning att tillstånd beviljas. Beroende på hur departementschefen bedömer frågan om investeringen är eller kan antas bli till väsentlig fördel för Kanada, skall departementschefen tillstyrka eller avstyrka tillstånd till investeringen samt underställa regeringen en redogörelse for de omständigheter och skriftliga åtaganden som ligger till grund för hans rekommendation. Det slutliga ställningstagandet görs av regeringen. Lagen erbjuder särskilda möjligheter till undersökningar i huvudsakligt syfte att motverka försök att kringgå lagens bestämmelser om anmälningsplikt för utländska investeringar. Lagen ger också möjlighet att vidta olika sanktioner. Frågan om sanktioner skall tillgripas, avgörs av domstol efter begäran av departementschefen. De sanktionsmedel som kan komma i fråga är bla. beslut om återgång av investering (order to render investment nugatory) och föreläggande att efterkomma åtagande (order to comply with undertaking). Den som underlåter eller vägrar att efterkomma domstolens beslut, kan av domstolen dömas till sådant ansvar som föreskrivs för domstolstrots (contempt of court). Domstol kan under vissa omständigheter meddela sådant beslut som enligt domstolens mening är erforderligt för att en investering skall gå åter. Domstolen kan sålunda upphäva eller suspendera rösträtten för vissa aktier eller andelar i ett bolag, förelägga viss person att avyttra sina aktier i bolaget eller förelägga viss person att avyttra av honom förvärvad egendom som används eller har använts vid idkande av näringsverksamhet. Om någon som är bosatt utanför Kanada vägrar att efterkomma föreläggande om avyttring av viss egendom, kan egendomen ställas under särskild förvaltning. Beslut varom nu är fråga kan meddelas, om ett av departementschefen gjort föreläggande att anmäla investering inte efterkommits, om regeringen vägrat investeringen eller om det sätt på vilket en beviljad investering gjorts väsentligen avviker från vad som uppgivits i anmälan eller eljest i ärendet. Om någon gjort ett åtagande rörande en beviljad investering men underlåter att efterkomma åtagandet, kan domstolen förelägga honom att efterkomma åtagandet. Det sanktionssystem som lagen innehåller har inte hittills kommit till användning. Av den tidigare redogörelsen framgår att lagen rör sig med tre nyckelbegrepp, “non-eligible person, “förvärv av kontroll” och kanadensiskt företag som i detalj regleras i lagen.

Med non-eligible person förstås a) i princip varje utländsk medborgare och i utlandet bosatta kanadensiska medborgare, b) främmande lands regering eller myndigheter och c) varje i Kanada eller annat land registrerat bolag som faktiskt, direkt eller indirekt kontrolleras av rättssubjekt som avses med a)eller b)eller av en grupp rättssubjekt, av vilka något avses med a) eller b). Med direkt kontroll över ett bolag förstås ägande av aktier eller andelar i bolaget. Med indirekt kontroll över ett bolag förstås kontroll genom en trust, ett avtal. ägande av aktier eller andelar i annat bolag eller på annat sätt. Frågan om när ett i Kanada eller annat land registrerat bolag är en “non-eligible person är sålunda föremål for en i princip fri bedömning. Uppkommer fråga om någon är en “non-eligible person skall departementet på begäran ge denne skriftligt besked om sin mening i frågan. Om

166 Vissa industri/anders lagsti/ining berörande MNF

departementet får kännedom om alla relevanta omständigheter, är sådant besked i princip bindande så länge dessa förhållanden kvarstår väsentligt oförändrade. Bedömningen underlättas vidare av en rad bevisbörderegler. Ett bolag skall, om motsatsen inte bevisas. anses vara en “non-eligible person, om en enstaka “non-eligible person enligt a)eller b)eller ett utländskt företag har en andel av röstetalet för bolagets samtliga aktier eller andelar som uppgår till 5 % eller om flera non-eligible persons enligt a) 1 eller b) eller utländskt företag tillsammans har en andel av röstetalet för bolagets samtliga aktier eller andelar som uppgår till 40 % eller i börsnoterat bolag till 25 96. Konsekvensen av dessa regler är att ett bolag, när angivna andelsgränser överstiges, måste bevisa att bolaget inte är utlandskontrollerat medan tillståndsgivaren i andra fall j måste bevisa motsatsen. I detta sammanhang kan anmärkas att bevisning om ägarförhållandena i fråga om innehav av mindre än 1 96 av samtliga aktier eller andelar i bolaget får ske genom intyg av styrelsens ordförande eller annan tjänsteman i bolaget att ägaren inte är en “non-eligible person.

Med förvärv av konrroll avses dels förvärv, även genom optionsavtal, av all eller väsentlig del av den egendom som ett bolag eller annan näringsidkare använder i inom Kanada bedriven verksamhet och dels förvärv av röstberättigade aktier eller andelar i bolag. Vad gäller förvärv av aktier eller andelar i bolag uppräknar lagen en rad förhållanden som i och för sig inte innebär att kontroll förvärvas. Hit hör främst förvärv av mindre poster varmed avses så många aktier eller andelar att de motsvarar en andel av röstetalet för bolagets samtliga aktier eller andelar som understiger 20 % eller i börsnoterade bolag 5 %. Detsamma gäller förvärv av aktier i någons yrkesmässiga verksamhet som mäklare, förvärv av aktier i samband med yrkesmässigt tillhandahållande av riskkapital som inte är oförenligt med villkor för sådan verksamhet som föreskrivs av departementschefen och förvärv av aktier som skett i syfte att säkerställa någons intresse i fråga om ett av honom beviljat och ännu inte till betalning förfallet lån. Lagen innehåller vidare en bevisbörderegel av förut angiven typ. Om inte motsatsen bevisas,skall sålunda förvärv av kontroll anses ha skett, om förvärvet avser en andel av röstetalet för bolagets samtliga aktier eller andelar som uppgår till 20 96 eller mer eller i börsnoterat bolag 5 % eller mer. Motsvarar förvärvet en andel av röstetalet för bolagets N samtliga aktier eller andelar om 50 % eller mer, skall kontroll anses ha forvärvats. Denna regel är absolut i den meningen att någon motbevisning i kontrollfrågan inte kan ske. Fusion skall enligt lagen i princip anses innebära förvärv av kontroll. Undantag j gäller dock om fusionsåtgärden syftartill att reorganisera en verksamhet och resulterari ett företag som kontrolleras av samma personer som kontrollerade envar av de i j fusionen ingående företagsenheterna. Lagen innehåller slutligen på denna punkt regler för trusts förvärv av kontroll över företag.

filial som kanadensiskt « Med kanadensiskt _före/ag förstås såväl en kanadensisk näringsidkande. Med en kanadensisk filial förstås en filial till ett utländskt företag. Med : som bedrivs av en kanaden- i kanadensiskt näringsidkande förstås näringsverksamhet sisk medborgare under personligt ansvar eller av ett i Kanada registrerat bolag inhemskt eller utlandsägt. Praktiskt taget all företagsamhet i Kanada omfattas sålunda av definitionen på begreppet kanadensiskt företag. Lagen ger alltså möjlighet att kontrollera även utländska övertaganden av redan utlandsägda företag. i Möjligheterna att vinna upplysning om den praktiska innebörden av 1 Detaljerade föreskrifter lämnar l tillståndsprövningen är begränsade. Den kanadensiska regeringen i detta ämne (Terms and motivering vare sig i bifalls- eller avslagsärenden. FlRA har i Ä conditions for the ven- ingen särskild sina årsrapporter redovisat skälen för detta tillvägagångssätt på följande ture capital exemption) har utfärdats. satt.

Vissa industri/änden lagstiftning berörande MNF 167

Den relativa betydelse som tillmäts ett enskilt tillståndskriterium är inte och kan inte vara densamma för alla transaktioner. Den varierar oundvikligen med transaktionens natur samt den av transaktionen berörda näringsgrenen och regionen. En ökning av den ekonomiska aktiviteten kan anses mer gynnsam i ett stödområde än i ett område som redan har full sysselsättning. Kanadensiskt deltagande anses sannolikt viktigare i en sektor som starkt domineras av utlandsägda företag än i en sektor där den utländska kontrollen är mindre. Förbättringar av effektiviteten och konkurrensläget tillmäts större vikt. om de förekommer i näringsgrenar. där sådana förändringar kommer att få långtgående effekter på de ekonomiska resultaten. Vissa kriterier har vidare liten eller ingen tillämplighet på en viss transaktion beroende på den typ av företag och förhållandena i den näringsgren som transaktionen avser. Ett parti- eller detaljhandelsföretag är t. ex. i allmänhet inte i den positionen att det kan lämna bidrag till den kanadensiska exporten. De olika kriterierna måste tillämpas flexibelt och realistiskt med hänsyn till förhållandena i det enskilda investeringsfallet. Syftet med prövningsförfarandet är att bestämma snarare den nettofördel än den absoluta fördel som en viss investering kan antas medföra. l överensstämmelse härmed tillämpas fordelskriterierna med avseende inte endast på den situation som råder vid prövningstillfallet utan också med hänsyn till den situation som kan förväntas uppstå om den tilltänkta investeringen inte skulle komma till stånd. Om sålunda iett tilltänkt övertagandefall det inhemska företaget kan förväntas utvecklas och expandera, även om den tilltänkta transaktionen inte tillåts. kan det inte sägas föreligga fördelar i fråga om ökad ekonomisk aktivitet. sysselsättning osv. med mindre det framgår att sökandens planer kommer att leda till ökningar som är större än de som annars skulle inträffa. På motsvarande sätt kommer en tilltänkt nyetablering inte att medföra alla de fördelar. vilka vid en första anblick kan förknippas med etableringen, om etableringen endast skulle ersätta sådan ekonomisk verksamhet som ändå skulle startas av andra. Vid granskningen av ett investeringsärende söker FlRA säkerställa att den tilltänkta investeringen beskrivs så fullständigt och detaljerat som möjligt. FlRA kräver inte utfästelser från sökandens sida utan biträder snarare sökanden i bestämmandet av det sätt på vilket investeringens effekter bäst kan beskrivas. Gjorda utlästelser hjälper regeringen att säkrare bedöma effekterna av ett tillstånd. Å andra sidan innefattar summan av gjorda utfästelser i allmänhet inte alla de faktorer som måste bedömas vid prövningen. Det kan linnas delar av en tilltänkt investering som i betydelsefulla hänseenden bidrar till bedömningen av om huvudkriteriet väsentlig fördel for Kanada uppfyllts men som inte återspeglas i gjorda utfastelser. En nyetablering som omfattar viktig ny teknologi kan i sig uppenbarligen medföra väsentliga fördelar för Kanada på den teknologiska utvecklingens område. Under sådana förhållanden kan det inte vara nödvändigt att göra någon specifik utfastelse beträffande denna aspekt på etableringen. På motsvarande sätt kan en framställning från ett mindre företag om Övertagande av ett annat mindre företag troligen antas öka konkurrensen i den berörda näringsgrenen även i avsaknad av en specifik utfástelse i detta avseende. En redovisning som begränsas till utfästelser som gjorts i samband med tillståndet till en viss investering kommer sålunda ofta inte att innehålla alla de faktorer som var av betydelse vid bedömningen av om investeringen är till väsentlig fördel för Kanada. l själva verket kan det finnas omständigheter vid vilka de uppenbara konsekvenserna av en viss investering i sig själva och utan varje utfästelse kan vara tillräckliga för att ge stöd för bedömningen att investeringen är till väsentlig fördel för Kanada. Av det sagda följer att även ett fullständigt offentliggörande av alla utfastelser som givits i förbindelse med en viss investering inte skulle ge en rättvisande bild av investeringens fördelar för Kanada. En sådan offentlighetspraxis skulle for övrigt kunna motverka en effektiv tillämpning av lagstiftningen, då potentiella investerare med vetskap om att deras planer och utfästelser kommer att ges offentlighet -skulle bli

168 Vissa industriländers lagstiftning berörande MNF

mindre villiga att göra entydiga och specificerade utfastelser. Erfarenheten har visat att investerarna i allmänhet är mycket känsliga för att deras planer alltför tidigt skall bli bekanta för andra, t. ex. konkurrenteri Kanada och utomlandsqanställda, leverantörer och kunder. Enligt lagstiftningen har departementschefen befogenhet att offentliggöra information som omfattas av de skriftliga utfästelser som gjorts under handläggningen av ett investeringsärende. Departementschefen behöver emellertid inte göra detta. med mindre han finner offentliggörandet vara nödvändigt fören ändamålsenlig tillämpning av lagstiftningen och att det inte leder till förlång för investerarens drivande av verksamheten. Klart är att dessa hänsyn måste väga tungt i varje beslut om offentliggörande. Ofta visar det sig att de utfastelser som kan redovisas utan skada för investerarens intressen inte är de mest användbara för att bedöma investeringens fördelar för Kanada. Offentliggörandet av utvalda utfastelser kan vara missvisande, då de kan komma att betraktas som enda förklaring och motiv till att tillstånd meddelats. Som ett sätt att offentliggöra så mycket som möjligt och samtidigt vidmakthålla sekretesskydd för investeraren publiceras i samband med tillkännagivande av beviljade investeringsansökningar en summarisk förteckning. l förteckningen redovisas de typer av fördelar som har samband med investeringen såsom ökad sysselsättning, större förädling av inhemska råvaror och ökad effektivitet. Om ärendet har särskild betydelse och kan väntas vara av allmänt intresse brukar vissa delar av utfästelserna offentlig göras, om det kan ske utan förfång för berörda parter. Det är självfallet investeraren obetaget att offentliggöra så mycket information som han anser lämpligt. Ingen utfästelsestandard har utarbetats eller kommit till användning för någon av de faktorer på grund av vilka fördelen för Kanada skall bedömas. Villkorade eller absoluta utfästelser har gjorts. Utfästelserna varierar från tämligen specificerade utfastelser uttryckta i preciserade siffror till allmänna utfastelser rörande verksamheten och strukturen hos det kanadensiska företaget. De bestämmande faktorerna är de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet under prövning. En kort översikt av de typer av utfästelser som lämnats med avseende på de olika fördelskriterierna får visa räckvidden av dessa möjligheter.

Nya investeringar De flesta ärenden avseende såväl företagsförvärv som nyetableringar innefattar kapitalkostnader för förvärv av ny utrustning, utvidgning eller modifiering av existerande tillgångar eller byggande av nya anläggningar. Utfästelser speciñcerar vanligen karaktären och ändamålet med den planerade investeringen liksom storleken av de investeringar som skall göras. lbland har utfástelserna gällt hur verksamheten skall bedrivas snarare än investeringens typ och storlek. Utfástelser kan sålunda innefatta återinvestering av vinst i rörelsen och finansierandet av planerade investeringar pâ ett sätt som är förenligt med Kanadas ekonomiska politik.

Sysselsättning Så gott som alla investeringsärenden innefattar löften om konkreta Sysselsättningsfördelar, bland vilka skapandet av nya sysselsättningstillfällen är de mest uppenbara. Utfästelser har i allmänhet specifierat antalet sysselsättningstillfállen som skall tillskapas, ibland med angivande av arten och varaktigheten av anställningarna. Sysselsättningsfördelarna är emellertid inte begränsade till skapande av nya arbetstillfallen. De kan t. ex. röra införandet av en pensioneringsplan för de anställda, en förbättring av andra förmåner för de anställda eller upprättande av ett utbildningsprogram.

Vissa industriländers lagstiftning berörande MNF 169

Export Ett stort bekymmer i samband med utländska investeringar i Kanada är att moderföretaget ofta inskränker dotterföretagens exportmöjligheter. Utfástelser har därför uppnåtts för att hindra eller begränsa konstlade restriktioner för det kanadensiska företagets marknadsföring på exportsidan. Ibland har exportutfástelserna varit tämligen positiva och ganska specificerade t. ex. genom att investeraren förpliktas att uppnå en viss exportnivå eller att ingå avtal enligt vilket det kanadensiska Företaget är den enda tillverkaren på världsmarknaden för en viss produkt. Å andra sidan har det förekommit utfästelser av mer generell karaktär t. ex. i form av ett åtagande från moderföretagets sida att stödja och stimulera det kanadensiska dotterföretagets exportansträngningar.

Användningen av kanadensiska varor och tjänster Utfástelseri fråga om användningen av kanadensiska varor och tjänster inbegriper ofta ett allmänt åtagande från investerarens sida att tillgodose sitt behov av materiel och tjänster från kanadensiska källor under förutsättningen att dessa källor är konkurrenskraftiga med avseende på pris, kvalitet, leveranser osv. Ibland har utfastelserna varit avsevärt mer specifika genom att t. ex. investeraren förpliktas att bereda kanadensiska leverantörer av varor och tjänster tillfälle till offerter i fråga om alla order som överstiger ett visst belopp.

Teknologi Utfästelser rörande teknologi gäller oftast åtaganden av investeraren att etablera, vidmakthålla eller utvidga forsknings- och utvecklingsresurser i Kanada, ibland med angivande av den ifrågakommande budgeten och forskningspersonalen. Utfástelser görs ofta beträffande utformningen och utvecklingen av en särskild produkt, det kanadensiska företagets tillgång till teknologi och de villkor på vilka patent, varumärken, teknologi och know-how skall överföras från moderföretaget till dotterföretaget.

Kanadensiskt deltagande Kanadensiskt deltagande i ett företag kan förekomma med avseende på ägande. företagsledning och styrelsesammansättning. Utfástelser har givits i alla dessa hänseenden. Utlästelser i fråga om utseende av kanadensiska styrelseledamöter är vanligen tämligen specifika beträffande antalet eller andelen av de styrelseledamöter som skall vara kanadensiska medborgare och den tidrymd under vilken denna sammansättning skall uppnås. Utfástelser rörande möjligheter för kanadensiska medborgare att befordras till företagsledande ställning kan i allmänhet inte anges på samma konkreta sätt. Åtaganden att låta kanadensiska medborgare förvärva en andel av aktiekapitalet är tämligen specifika i vad avser den procentuella andel som skall erbjudas eller säljas till kanadensiska medborgare och den tidsperiod under vilken erbjudandet eller försäljningen skall äga rum. Av FlRAs årsrapporter framgår att under första treårsperioden har avgjorts 436 ärenden angående övertaganden av kanadensiska företag. I 57 ärenden återtogs ansökan. I övriga ärenden meddelades bifall i 326 fall och avslag i 53 fall. Tillståndsfrekvensen i de fullföljda fallen var sålunda omkring 86 procent. Under en tid av drygt ett år har avgjorts 213 ärenden angående nyetablering i Kanada. l 29 av dessa ärenden återtogs ansökan. I övriga

l 170 Vissa industri/änders lagstiftning berörande MNF

ärenden meddelades bifall i 170 fall och avslag i 14. Tillståndsfrekvensen i de fullföljda nyetableringsfallen var sålunda omkring 92 procent. Det kan nämnas att FIRA i sina årsrapporter klassificerat 214 av de under de två senaste verksamhetsåren avgjorda övertagandeärendena efter sökandens primära skäl för förvärvet. Den procentuella Fördelningen av dessa skäl var: horisontell integration och expansion (47), vertikal integration framåt i

(10),vertikal integration bakåt (9),diversiñering till nya verksamhetsområden i

(10), tillträde till den kanadensiska marknaden (l 7)och utökning av graden av utländskt ägande (7). Dessa 214 övertagandeärenden har också klassificerats av FIRA efter säljarens primära skäl för överlåtelsen. Den procentuella fördelningen av dessa skäl var: företagets dåliga finansiella ställning (32), moderföretagets önskan att lägga ned rörelsen (18), oförmåga att finansiera eller handha expansion (18), attraktivt erbjudande (9), ägarens önskan att dra sig tillbaka (7), moderföretagets önskan att skaffa kapital (6), ägarens ohälsa (6), omfördelning av tillgångar mellan olika utländska partners (l)0ch förvärv av teknisk expertis (2). På motsvarande sätt har FIRA klassificerat 180 nyetableringsärenden under det senaste verksamhetsåret efter sökandens primära skäl för investeringen. Den procentuella fördelningen av dessa skäl var: forstagångstillträde till den kanadensiska marknaden (52), förstagångstillträde till den nordamerikanska marknaden via Kanada (l 7), ersättandet av distributör eller agent med ett helägt distributionsföretag (10), penetrationen av den kanadensiska marknaden tillräcklig för att motivera produktionsmöjligheter (8). ett utlandsägt företags diversifiering till nya verksamhetsområden i Kanada (7), säkerställande av tillgången på insatsvaror kräver upprättandet av ett företag i Kanada (4) och tillhandahållandet av en serviceorganisation för produkter som exporteras till Kanada (2). Slutligen kan nämnas att FIRA isina årsrapporter sökt utvärdera den effekt 1974 års lagstiftning haft på utländska intressenters benägenhet att investera i Kanada. Härvid har FIRA konstaterat att de utländska investeringarna undergått en markant Förändring sedan år 1974. Utländska portföljinvesteringar, som inte omfattas av lagen, har kommit att spela en mycket större roll och inllödet av utländska direktinvesteringar har i konsekvens härmed minskat i relativ betydelse. Under senare år har enligt FIRA utländska direktinvesteringar i Kanada svarat för mindre än tre procent av det totala kapitalbildningsbehovet. Lagstiftningens inverkan på de utländska direktinvesteringarnas nivå i Kanada kan enligt FIRA inte kvantiñeras men det finns inget som tyder på att inverkan är betydande; i förhållande till de inhemska investeringarna betecknas denna inverkan som oväsentlig.

5.12 Nederländerna

Holland har traditionellt stått öppet för utländsk företagsetablering. De utländska direktinvesteringarna i landet härrör huvudsakligen från Förenta staterna och från andra EG-stater. Någon lagstiftning som begränsar etablering av utlandsägda företag eller utländska övertaganden av holländska företag finns inte. Etablering av nya företag, utvidgning av bestående investeringar och från utlandet finansierade samgåenden med inhemska

Vissa industriländers lagstiftning berörande MNF 171

intressenter i joint ventures kräver dock valutatillstånd från den holländska centralbanken. Ansökan om tillstånd skall åtföljas av utförlig information om projektets natur och storlek. Ärendet handläggs av avdelningen för industriella projekt inom ekonoministeriet. Avdelningen diskuterar olika aspekter på den avsedda verksamheten med den utländska intressenten och ger också råd vad beträffar lämplig lokalisering och andra därmed sammanhängande problem. Tillstånd ges vanligen utan vidare och några begränsningar i fråga om vinsthemtagning och repatriering av kapital upprätthålls inte. Utländska liksom inhemska övertaganden av holländska företag är underkastade de regler for fusioner, som uppställts av ett rådgivande organ, det sociala och ekonomiska rådet, i vilket regeringen, näringslivet och de fackliga organisationerna är foreträdda. Syftet med dessa fusionsregler är att garantera att överenskommelse träffas med aktieägare och anställda i det företag som skall övertas innan själva fusionsavtalet ingås.

5.13 Norge

Den utlandsägda foretagssektorns andel av norskt näringsliv är något större än motsvarande andel i Sverige. De företag i vilka utländska intressen hade mer än 20 procent av aktiekapitalet sysselsatte år 1974 12 procent av det totala antalet anställda i Norge och svarade för 19 procent av omsättningen i det norska näringslivet. Motsvarande andelar för de utlandsägda dotterforetagen var 8 procent av sysselsättningen och 13 procent av omsättningen. Den dominerande andelen (47 procent)i fråga om nominellt aktiekapital inom den utlandsägda industrisektorn föll år 1974 på Förenta staterna. Härefter följde Frankrike (19), Storbritannien (8), Belgien-Luxemburg (8) och Sverige (5). Det största utländska inslaget i norsk tillverkningsindustri återfinns inom kemisk industri där de utlandsägda dotterforetagen svarade for 39 procent av sysselsättningen i landet. _ Traditionellt har den norska politiken gentemot ingående direktinvesteringar präglats av lörsiktighet. En omfattande och detaljerad koncessionslagstiftning infördes redan i 1900-talets början. Fram till mitten av 1950-talet genomfördes årligen tämligen få etableringar med utländskt deltagande inom norskt näringsliv. Ekonomin var strängt reglerad - det gällde inte minst de utrikes varu- och kapitalrörelserna -och det fanns bl. a. mot den bakgrunden inte något större intresse hos utländska företag att etablera sig i Norge. Under 1960-talet skedde en uppmjukning av den tidigare restriktiva attityden. Utrikeshandeln liberaliserades och reglerna för de utrikes kapitalrörelserna lättades. Ansträngningar gjordes från officiellt håll att intressera utländska för etablering inom landet. I ett regeringsuttalande från denna tid företag hävdades att regeringen tar sikte på att främja utländska etableringar och direkta investeringar på områden. där Norge inte har möjligheter att bygga upp en självständig produktion. Detta ansågs vara av särskild betydelse när norsk industri samtidigt tillfordes nya produktionsmetoder, ny teknik och nya forskningsresultat. Utländsk medverkan ansågs också vara önskvärd för att säkra avsättningen av produktionen eller tillgången på utländska råvaror och halvfabrikat. Under senare år har de utländska direktinvesteringarna ökat snabbt av intresset för exploatering av oljefyndigheterna i på grund Nordsjön.

172 Vissa industri/änders lagsIi/fning berörande MNF

Norge upprätthåller alltjämt ett system för kontroll av såväl utländsk foretagsetablering som verksamheten vid utlandsägda företag. Etableringskontrollen avser visserligen inte rätten att idka näringsverksamhet i Norge utan rätten att förvärva äganderätt och vissa andra rättigheter till fast egendom. 1 samband med en revision år 1969 av nedannämnda 1917 års lag behandlades frågan om den principiella utformningen av den rättsliga “ regleringen av utländsk företagsetablering. Den kommitté, vars betänkande i låg till grund for revisionen, anförde att en sådan reglering kunde ske på två olika sätt: antingen genom att man införde en särskild näringslagstiftning for Å utlänningar och utlandsägda företag eller genom att man byggde på det gällande systemet, där koncessionsplikten är knuten till förvärv av fast egendom. Även om det med visst fog kunde hävdas att den önskade regleringen borde tas upp i en särskild näringslag för utlänningar, ansåg kommittén emellertid att det gällande systemet var praktiskt och att litet talade för att bryta med det. Kommittén framhöll - med hänvisning till möjligheten att utöva kontroll i samband med lagfartsprövningen - att det särskilt kunde vara vanskligt att åstadkomma en tillfredsställande kontroliordning, om frågan om tillstånd att idka näringsverksamhet bröts ut från frågan om förvärv av egendom. 1 det fortsatta lagstiftningsarbetet godtogs kommitténs uppfattning. Även om sålunda rätten för utlandsägda företag att driva näringsverksamhet inte är underkastad koncessionsprövning, torde detta ur kontrollsynpunkt sakna betydelse då ett företag knappast kan driva verksamhet utan tillgång till fast egendom. Etableringskontrollen omfattar också rätten att förvärva aktier och andelar i bolag som direkt eller indirekt äger fast egendom. Verksamhetskontrollen uppnås genom att det är möjligt att i samband med etableringskontrollen uppställa särskilda villkor. Den berörda etablerings- och verksamhetskontrollen för utlandsägda företag byggde tidigare i allt väsentligt på vissa beståmmmelser om bl. a. koncessionsplikt vid förvärv av annan fast egendom än vattenfall och gruva och av aktier eller andelar i fastighetsägande bolag i loven (av 14.12.1917 nr 16) om erverv av vannfall, bergverk og annen fast ejendom m. v. (1917 års lag). Emellertid har nyligen tillkommit loven (av 31.5.1974 nr 19) om konsesjon og om forkjøpsrett for det offentlige ved erverv av fast ejendom (1974 års lag). 1974 års lag innehåller en överordnad koncessionslagstiftning, som omfattar förvärv av i princip all fast egendom och som för sin tillämplighet är oberoende av om förvärvaren är norskt eller utlandsägt rättssubjekt. Formellt har därför 1917 års lag numera betydelse endast i den mån den föreskriver annan eller mer långtgående koncessionsplikt än vad som gäller enligt 1974 års lag. Reellt sett torde emellertid vissa bestämmelser - särskilt i fråga om vilka villkor som bör förbindas med industrikoncession för utlandsägda företag - ha betydelse även vid handläggningen av koncessionsärenden enligt 1974 års lag. Den följande redogörelsen avser till en början 1974 års lag. Härefter redovisas de bestämmelser i 1917 års lag som alltjämt synes ha formell eller reell betydelse vid utländska förvärv. 1974 års lag har till föremål att reglera och kontrollera omsättningen av fast egendom i syfte att uppnå ett effektivt skydd for lantbrukets produktionsarealer och sådana ägar- och brukningsförhållanden som är till mest gagn för samhället. Lagen skall särskilt tillgodose jord- och skogsbruksnäringen,

Vissa indusrri/änders lagsti/in/ng berörande MNF 173

behovet av mark för tätortsutbyggnad, allmänna naturvårds- och fritidsintressen samt en från samhällelig synpunkt förvarlig prisutveckling på fast egendom. Lagens syfte uppnås främst genom föreskriften att fast egendom i princip inte kan kan förvärvas utan tillstånd av regeringen (koncession). Från denna koncessionsplikt föreskrivs vissa undantag med hänsyn till den förvärvade egendomens karaktär och till förvärvarens ställning. Från synpunkten av kontroll av utländsk etablering torde dessa undantag sakna betydelse annat än såtillvida att förvärvet kommer att regleras av 1917 års lag i stället för 1974 års lag. Det kan emellertid nämnas att 1974 års lag inte omfattar förvärv av bebyggd egendom, om fastighetens areal understiger 5000 kvadratmeter. Koncessionskravet omfattar också vissa dispositioner som jämställs med förvärv av fast egendom. Hit hör upplåtelse och överlåtelse av nyttjanderätt och vissa andra rättigheter till fast egendom samt förvärv av större aktieposter i aktiebolagf som har äganderätt eller annan rättighet till fast egendom som förvärvaren inte skulle kunna förvärva utan koncession. Koncession krävs sålunda för förvärv av så många aktier att förvärvaren med de förvärvade aktierna innehar mer än 10 procent av samtliga aktier i bolaget eller får rätt att rösta för mer än 10 procent av bolagets aktiekapital. Vid tillämpningen av denna andelsgräns skall genom särskilda beräkningsregler hänsyn tas även till aktieposter som innehas av fysiska eller juridiska personer med vilka förvärvaren kan ha intressegemenskap. Så t. ex. behövs koncession också när två eller flera rättssubjekt antingen gemensamt eller var för sig förvärvar så många aktier att de tillsammans innehar mer än 10 procent av samtliga aktier, om förvärvet har skett efter inbördes överenskommelse. l fråga om grunderna för koncessionsprövningen föreskriver 1974 års lag att koncession i allmänhet inte skall meddelas, om det finns anledning anta att förvärvaren först och främst avser att placera kapital i egendomen, om förvärvet kan ses som ett led i förvärv av större markområde eller om det finns anledning anta att förvärvaren åsyftar markspekulation. Särskilda tillståndsprövningskriterier finns i fråga om förvärv avjordbruksfastighet. Då som tidigare påpekats 1974 års lag är överordnad 1917 års lag är det dessa grunder för koncessionsprövningen som numera mestadels är formellt tillämpliga även på utländska förvärv av fast egendom eller aktier i norska bolag. l sammanhanget kan dock böra erinras om motsvarande koncessionsgrunder i 1917 års lag. För enligt 1917 års lag koncessionspliktiga förvärvare gäller att de kan få koncession, om inte allmänna hänsyn talar däremot. Denna grund för koncessionsprövningen ger uttryck för en begränsning av möjligheterna att ge koncession, inte av möjligheterna att vägra koncession. Att koncession kan ges är sålunda inte liktydigt med att en koncession också skall eller bör ges. Frågan om koncession skall ges, när allmänna hänsyn inte talar däremot, är enligt 1917 års lag överlämnad till koncessionsmyndighe- U v __ :A

tens skönsmässiga bedömning i det enskilda fallet. Då lagen inte närmare aven andelar l andra .. ddlhar Såg? galler

anger vilka omständigheter som härvid skall tillmätas betydelse, kan bolag med begränsat koncessionsmyndigheten fritt utöva sitt skön. En annan sak är att utrymmet ansvar samt aktier i holför detta fria skön kan inskränkas genom utbildning av en fast praxis. dingbolag Vilket direkt “direkt äger me

Koncession enligt 1974 års lag kan ges på sådana villkor som i varje särskilt ?Her

an 10 procent av grund. fall är päkallade av allmänna hänsyn. Villkoren kan på ansökan omprövas. __ _ _ kapitalet i annat av lagen Enligt förarbetena till 1974 års lag skall dessa bestämmelser ge möjlighet att l beröm bolag

174 Vissa industriländers lagsriñning berörande MNF

koncessionsärenden angående utländsk industrietablering uppställa sådana villkor som finns upptagna i 1917 års lag. Lagen upptar en rad regler som gäller förköpsrätt för staten och kommun till koncessionspliktiga förvärv av fast egendom. Denna förköpsrätt avser däremot inte förvärv av aktier och andelar i bolag. Ansökan om koncession skall ges in inom fyra veckor från det förvärvsavtalet ingåtts eller förvärvaren tillträtt egendomen. Görs inte ansökan inom den föreskrivna tiden, skall förvärvaren föreläggas eventuellt vid vite att inom viss tid söka koncession. Söks inte koncession inom den sålunda förelagda tiden eller avslås ansökan om koncession, sätts en ny frist ut inom vilken förvärvaren skall antingen ombesörja att avtalet går åter eller att egendomen överlåts till någon som kan få koncession eller som inte behöver koncession. Försitts denna frist, kan egendomen försäljas på tvångsauktion. Möjligheten att tillgripa tvångsauktion gäller även förvärv av aktie eller andel i bolag med begränsat ansvar. Underlåter innehavare av aktie- eller andelsbrev som försålts vid tvångsauktion att utge det, kan köparen på aktieägarens eller innehavarens bekostnad kräva att aktie- eller andelsbrevet dödas. Bolaget är därefter skyldigt att utställa nytt aktie- eller andelsbrev som skall innehålla uttrycklig upplysning om att det träder i stället för det som dödats. Förvärv av fast egendom som kräver koncession enligt 1974 års lag, kan inte lagfaras, om inte koncession meddelats. Efterlevnaden av uppställda koncessionsvillkor kontrolleras av lantbruks- Åsidosättande av koncessionsvillkor skall styrelsen och lantbruksnämnden. genast anmälas till departementet. Detsamma gäller om tillsynsmyndighet får kännedom om förvärv för vilket inte meddelats koncession. Regeringen kan föreskriva att andra myndigheter skall fullgöra tillsynsuppgifterna i stället för eller vid sidan av lantbruksnämnden eller lantbruksstyrelsen. Denna möjlighet torde kunna utnyttjas vid industrikoncessioner. Lagen innehåller olika sanktionsmedel vid åsidosättande av koncessionsvillkor. Åsidosättande av villkor kan sålunda sanktioneras genom vite. Koncession kan också återkallas,om den meddelats på grund av oriktiga eller ofullständiga uppgifter eller om förvärvaren åsidosätter koncessionsvillkor av återkallas, skall fastställas en tidsfrist för väsentlig betydelse. Om koncession förvärvaren, inom vilken denne skall sörja för att egendomen överlåts på egendomen. Försitts fristen, tillämpas de i någon som lagligen kan förvärva det föregående beskrivna reglerna om tvångsauktion. Med hänsyn till det vidsträckta tillämpningsområdet för 1974 års lag har endast ett fåtal bestämmelseri 1917 års lag formell betydelse. Hit hör främst regeln att koncession krävs för förvärv av aktier i aktiebolag. om den mot aktien svarande delen av grundkapitalet inte längre blir att anse som norsk. Grundkapitalet är inte att anse som norskt om det ägs av utländsk medborgare,aktieb0lag eller annat bolag,som inte har säte i Norge, helt norsk och minst 80 procent norskt grundkapital, eller korporation eller styrelse stiftelse, som inte har helt norsk styrelse och säte i Norge. Enligt nämnda huvudregel om norskt grundkapital är sålunda förvärv av även enstaka aktie l Härutöver gäller att för koncessionspliktigt. Från denna huvudregel gäller emellertid undantag koncessionspliktigt fördet fall att minst 80 procent av grundkapitalet förblir norskt. l bolag med värv inte är giltigt utan styrelsens samtycke. differentierad rösträtt skall vid denna beräkning norskt rättssubjekt anses ha

Vissa industri/änden lagstiftning berörande MNF 175

så stor del av bolagets grundkapital som svarar mot dess andel av röstetalet för samtliga aktier och andelar, om andelen i röstetalet är större än andelen i aktiekapitalet. Undantag görs också for det fallet att den utländska delen av grundkapitalet inte överstiger vad som kan ha tillåtits i för bolaget meddelad koncession. I själva verket torde emellertid dessa undantag numera ha betydelse för förvärv om högst 10 procent av aktierna i ett bolag, då förvärv av större aktieposter faller in under den allmänna koncessionsplikten enligt 1974 års lag. Vid meddelande av koncession till aktieförvärv kan regeringen fastställa sådana villkor som påkallas av allmänna hänsyn. I övrigt torde bl. a. följande bestämmelser i 1917 års lag gälla utländska aktieförvärv. Avtal om koncessionspliktigt aktieförvärv är i och för sig inte ogiltigt på den grund att koncession inte söks. lngendera avtalsparten kan emellertid begära fullgörelse av avtalet. Sådant avtal skall senast inom tre månader efter dess ingående vid straffansvar anmälas till industridepartementet av såväl säljaren som köparen. Anmälan skall ges in också i det fall tvekan föreligger om förvärvet är koncessionspliktigt. Senast inom tre månader efter det att förvärvaren tillträtt egendomen, skall förvärvaren vid straffansvar ansöka om koncession hos industridepartementet. Koncessionsplikten sanktioneras också genom bestämmelser om vidareförsäljning och tvångsauktion av i princip samma innehåll som enligt 1974 års lag. 1 1917 års lag finns vissa grundregler om bl. a. de närmare koncessionsvillkor som kan uppställas. Oavsett om fråga är om koncession enligt 1974 års lag eller enligt 1917 års lag, torde dessa regler formellt eller reellt vara aktuella. Lagen innehåller en allmän befogenhet för koncessionsmyndigheten att uppställa villkor, som i det enskilda fallet kan anses påkallat från allmän synpunkt eller till skydd för enskilt intresse som kan lida skada. Koncessionsmyndigheten har med andra ord fria händer vid avfattningen av villkoren. Härvid utgår man emellertid från en villkorsstandard for utländska industrietableringar. Beträffande koncessionsvillkorens innehåll sägs bl. a. följande i 1917 års lag. Koncession skall ges till bestämt rättssubjekt: en fysisk person,ett bolag, en korporation eller en stiftelse. 1 allmänhet bör krävas att den juridiska personen har säte i Norge och att ordföranden och styrelsens majoritet är norska medborgare. Bolag skall förpliktas att föra en förteckning över samtliga delägare med angivande av deras nationalitet. l koncessionen kan bestämmas att egendomen inte utan samtycke av departementet skall användas till annat ändamål eller annan verksamhet än vad i koncessionen fastslagits. Koncession kan ges på begränsad tid eller utan tidsbegränsning. Koncessionären kan åläggas att underkasta sig den kontroll av efterlevnaden av uppställda villkor som departementet finner erforderlig samt att ersätta kostnaderna for kontrollen. En rad bestämmelser tar sikte på det fallet att egendomen skall användas för industriellt ändamål. Villkor kan .tppställas om kapitalsammansättningen, däribland att egenkapitalet skall utgöra en närmare bestämd minimiandel av det samlade kapitalbehovet för de anläggningar och byggnader koncessionen kommer att

176 Vissa indusrri/änders lagstiüning berörande MNF

uppföra. Det kan bestämmas i koncessionen att export av produkterna inte utan samtycke från vederbörande departement får äga rum till priser som ligger under de vanliga priserna på världsmarknaden. Vidare kan bestämmas att import till produktionen inte utan departementets samtycke får ske till priser som ligger över de vanliga priserna på världsmarknaden. Det kan också bestämmas att avtal om vederlag för ekonomisk, teknisk och merkantil hjälp l skall underställas departementet för godkännande. j i I koncessionen kan vidare bestämmas att produkterna skall lörädlas i Norge i den utsträckning departementet fastställer. Vid framställning av produkter som är av väsentlig betydelse för annan norsk näringsverksamhet eller för inhemsk förbrukning, kan krävas att inhemska näringsidkare och förbrukare skall ha möjlighet att få köpa en viss del av produktionen till ett av departementet vid varje tidpunkt fastställt pris, som beräknas att täcka produktionskostnaderna med tillägg för rimlig vinst. Ansökningar om koncession till förvärv av fast egendom enligt 1917 och 1974 års lagar prövas i princip av industridepartementet, när sökanden är ett utländskt eller utlandsägt rättssubjekt som vill driva näringsverksamhet på egendomen. Koncession till aktieförvärv meddelas av industridepartementet, om koncessionsplikten grundar sig på 1917 års lag eller förvärvet avser aktier i ett bolag som driver näringsverksamhet med anknytning till den fasta som gör förvärvet koncessionspliktigt. I andra fall meddelas egendom koncession av lantbruksdepartementet. Ett koncessionssökande bolag skall lämna uppgifter om bolagsform, kapitalets storlek och fördelning på inhemska och utländska intressenter. styrelsens sammansättning och styrelseledamöternas nationalitet samt bolagets verksamhet. Till ansökan skall fogas bolagsordning eller bolagsavtal samt årsredovisning. Ansökan om koncession till aktieförvärv skall innehålla upplysningar avseende både det förvärvande bolaget och det bolag vars aktier skall förvärvas. Vid aktieförvärv åligger det för övrigt även detta senare bolag att söka koncession. Det förvärvande bolaget måste vidare redogöra för motiven för företagsförvärvet och lör sina planer beträffande verksamhetens framtida art och omfattning. Aktieförvärvarens och bolagets ansökningar behandlas samtidigt och koncession beviljas dem gemensamt.

5.14 Storbritannien

Den utlandsägda företagssektorn i Storbritannien har en måttlig omfattning. Den helt övervägande delen - 71 procent år 1974 - av de utländska l investeringarna har gjorts i tillverkningsindustrin. Inom tillverkningsindu- p strin svarade de utlandsägda dotterföretagen år 1971 för 10 procent av sysselsättningen och 14 procent av bruttoproduktionen i landet. De utländska industriföretagen domineras helt av Förenta staterna (56 procent). De näst och Kanada hade sålunda endast i största investeringsländerna Schweiz i respektive 8 och 6 procent av investeringarna. _ Storbritannien har i allmänhet välkomnat utländska . direktinvesteringar som varit tillfredsställande finansierade. Landet har ansetts vinna på införandet av kunskaper om företagsledning och teknologLetablering av nya .

g Vissa indusrriländers lagstiftning berörande MNF 177

företag och skapandet av sysselsättningstilliällen särskilt i stödområden. Den rådande meningen har varit att utländskt kapitalinflöde gynnar betalningsbalansen. Utlandsägda företag har ansetts benägna att exportera en stor andel av sin produktion och att plöja tillbaka en väsentlig del av vinsterna. Betydelse har också tillmätts att ingående direktinvesteringar ofta leder till inhemsk produktion av varor som annars måst importeras. På senare tid har dock den traditionella synen på utländska direktinvesteringar i viss mån förändrats. Den tidigare granskningen av direktinvesteringarna grundade sig så gott som uteslutande på penning- och valutapolitiska hänsyn. Den nuvarande regeringen är inställd på en mera ingående och allsidig prövning av utländsk företagsetablering. Särskilt torde detta gälla utländska övertaganden av brittiska företag. Den viktigaste grunden för investeringskontrollen utgöres av valutalagstiftningen (Exchange Control Act 1947). Enligt denna lag kräver alla direktinvesteringar tillstånd från Bank of England. Inom ramen för denna lagstiftning har berörda departement möjligheter att granska den tilltänkta investeringen. Till den Förändrade bilden hör införandet av Industry Act 1975 som ger uttryck för den brittiska industripolitiken även med avseende på utländska förvärv av brittiska industriföretag. Genom denna lag inrättades ett organ, National Enterprise Board, som skall bistå vid utvecklingen av den brittiska ekonomien, främja industriell effektivitet och nationell konkurrensförmåga samt skapa och skydda sysselsättningen inom produktionen. NEB kan främja och stödja särskilda industrier och överföra tillverkningsföretag i allmän ägo. Finansiellt stöd kan ges åt företag som upprättat godkända planeringsöverenskommelser. Sådan överenskommelse kan träffas även med utlandsägda företag och ta sikte på företagets tilltänkta investeringar, lokalisering av nya arbetstillfällen och planer för export eller för forskning och utveckling. Med stöd av Industry Act kan chefen för industridepartementet också ingripa i samband med ett utländskt förvärv av kontroll av ett brittiskt industriföretag, som har särskild betydelse för landet. ingripande kan ske,om ett utländskt förvärv av kontroll av ett viktigt industriföretag sannolikt är omedelbart förestående och förvärvet skulle vara oförenligt med Storbritanniens intressen (contrary to the interests ofthe United Kingdom or contrary to the interests ofany substantial part ofthe United Kingdom). Har ett sådant förvärv redan skett, kan ingripande också ske inom tre månader från det förvärvet kommit till departementschefens kännedom. De ingripanden som är möjliga är beslut om förbud av förvärvet (prohibition order) och beslut om tvångsinlösen till staten av tillgångar, aktier eller andelar som berörs eller skulle komma att beröras av förvärvet (vesting order). Beslut om tvångsinlösen förutsätter godkännande av finansdepartementet och får tillgripas endast när det allmänna intresset inte kan tillfredsställande skyddas på annat sätt. Beslut om tvångsinlösen får inte fattas, innan beslut om ersättning (compensation order) framlagts. Om departementschefen finner det nödvändigt för tillvaratagande av det allmänna intresset, kan samtliga aktier eller andelar i ett bolag som berörs av ett Övertagande inlösas. l annat fall kan inlösen ske endast av de aktier eller andelar som berörs av förvärvet. När en partiell (30 procent eller mer) inlösen har gjorts av aktier eller andelar, skall ägarna till övriga aktier eller andelar beredas tillfälle att

I2

178 Vissa industriländers berärande MNF SOU l978z73 lagstiftning

avhända Beslut om förbud, sig sina aktier eller andelar på samma villkor. inlösen eller ersättning blir gällande endast efter parlamentets godkännande. lnlösentvister kan hänskjutas till särskilt skiljeförfarande.

med ett lndustry Act innehåller en rad regler som närmare anger vad som menas utländskt förvärv av kontroll över företaget. Förvärv av kontroll föreligger, om den i landet. om en person som helt eller delvis driver företaget upphör att ha hemvist om ett bolag, som person utan hemvist i landet förvärvar hela eller del av företaget. i landet, visserligen har säte i landet men kontrolleras av en person utan hemvist förvärvar hela eller del av företaget, om en person utan hemvist i landet genom förvärvet får en andel av röstetalet för ett bolags samtliga aktier eller andelar som som har uppgår till 30. 40 eller 50 procent eller får en sådan andel i något annat bolag kontroll över det förstnämnda bolaget eller om en person. som innehar en andel av röstetalet för ett bolags samtliga aktier eller andelar som uppgår till 30. 40 eller 50 över det procent eller som innehar en sådan andel i något annat bolag som har kontroll förstnämnda bolaget. upphör att ha hemvist i landet. Till dessa bestämmelser anknyter vissa stödregler. Ett bolag eller en person som har en andel av röstetalet om 30 procent eller mer i ett bolag anses sålunda ha kontroll över bolaget. Kontroll över ett bolag som har kontroll över ett annat bolag anses innebära kontroll över det senare bolaget. Två eller flera personer som handlar i samförstånd kan betraktas som en enda person.

Det är känt att den brittiska regeringen i samband med vissa utländska av bestående företag begärt utfästelser från den utländska övertaganden intressenten i fråga om den framtida verksamheten vid företaget. Detta har skett på informell väg och regeringen har inte haft något medel att försäkra sig om att utfästelserna uppfylles. l detta sammanhang kan också nämnas att utländska liksom inhemska övertaganden av brittiska företag under vissa omständigheter kan komma under bedömning enligt de bestämmelser om förvärvskontroll som finns i Fair Trading Act 1973. Denna lag blir sålunda tillämplig om värdet av de genom en fusion övertagna tillgångarna överstiger 5 milj. pund eller om de en fjärdedel av marknaden i Storbritannien i samgående företagen kontrollerar för de typer av varor de producerar.

6 MNF och de mellanstatliga

organisationerna

6.1 Inledning

Av föregående kapitel framgår att företagandets internationalisering inverkat på enskilda staters politik och lagstiftning med direkt eller indirekt betydelse för multinationella företag och utländska direktinvesteringar. De problem som förknippats med företagandets internationalisering har emellertid också medfört strävanden att på det internationella planet åstadkomma en ordning för relationerna mellan stater och multinationella företag. Avsaknaden av internationellt vedertagna normer för utländska investeringar blev efterhand alltmer uppenbar. Kravet på internationella normer och införandet av någon form av ansvarighet för multinationella företag har kommit inte endast från utvecklingsländer och andra värdländer för utländska investeringar utan också från hemländer. Naturligt nog har de olika förslagen varierat till form

och innehåll. Vissa förslag har till syfte att underlätta och skydda de

multinationella företagens verksamhet medan andra förslag främst går ut på

att dessa företags verksamhet skall regleras och kontrolleras. Under senare år har såväl den internationella fackföreningsrörelsen som det internationella näringslivet tagit aktiv del i utarbetandet av riktlinjer och förslag avsedda att övervägas inom sådana internationella organisationer för vilka det kan vara angeläget att ange en ram för de multinationella företagens verksamhet och för behandlingen av dessa företag. Internationella näringslivsorganisationer och enskilda multinationella företag har- oroade över de senaste årens utveckling - utarbetat normsystem som betonar de multinationella företagens skyldighet att beakta värdländernas utvecklingsmål men också de utomlands verksamma företagens rättigheter. Internationella handelskammaren (ICC) lade sålunda år 1972 fram riktlinjer för internationella investeringan Den internationella fackföreningsrörelsen har varit mycket verksam på området. Sedan 1960-talet har internationella arbetstagarorganisationer krävt social kontroll av de multinationella företagens verksamhet och främst forordat en bindande uppförandekod för multinationella företag. Olika regeringar har givit tillkänna sin mening på både regional och internationell nivå. Så tidigt som år 1973 vände sig de alliansfria staterna till de multinationella företagen, därvid de framhöll nationernas suveräna rätt att tillämpa inhemsk lagstiftning, tog avstånd från multinationella företags llCC, Guidelines for inblandning i politiska angelägenheter och förordade ett gemensamt hand- international investment, lande mot dessa företag. Paris, 1972.

180 MNF och de mellanstatliga organisationerna

OECD-staterna har för sin del funnit anledning att vidta gemensamma beträffande multinationella företag och internationella investeåtgärder Ett uttryck för denna uppfattning är antagandet år 1976 av deklararingar. tionen om multinationella och internationella investeringar, till företag vilken deklaration fogats riktlinjer för multinationella företag. FN:s generalforsamling har antagit en rad resolutioner som under tidigare utländska i allmänhet men som under 1970-talet år gällde investeringar kommit att inriktas direkt på de transnationella företagen. Liknande åtgärder resolutioner av UNCTAD. UNCTAD har sålunda har vidtagits genom skilda initierat arbete rörande konkurrensbegränsande metoder och rörande av internationell ILO har utformningen kod angående teknologiöverföring. behandlat om multinationella företag sedan början på 1970-talet. Ett frågor resultat av övervägandena inom denna organisation är den år 1977 antagna trepaniska principdeklarationen om multinationella företag och socialpolitik. inverkan på År 1972 började ECOSOC studera de transnationella företagens i världen och på de internationella relationerna. Dessa studier utvecklingen ledde år 1975 till inrättandet av en permanent mellanstatlig organisation Förenta nationernas kommission för transnationella företag - som anför-

troddes uppgiften att handlägga frågor rörande transnationella företag. Flera organisationer för mellanstatligt samarbete i Västeuropa har också tagit upp frågan om multinationella företags verksamhet. Europarådet antog år 1976 en resolution om multinationella företag. Inom EG bedrivs sedan flera år arbete rörande skilda på multinationella företag och aspekter internationella Slutligen kan anmärkas att Nordiska rådet investeringar. sedan år 1974 bedriver studier i syfte att skaffa fram underlag för övervätill och ändamålsenligheten av nordiska för ganden av möjligheten åtgärder att bättre kunna lösa problem som sammanhänger med multinationella

företags verksamhet. I följande avsnitt ges en mer utförlig redovisning av det arbete som skett och pågår inom de nämnda mellanstatliga organisationerna.

6.2 FN

De transnationella företagens växande betydelse för världsekonomin har stor inom FN och olika till FN knutna organ. l ägnats uppmärksamhet har stått utvecklingsländernas intressen. Skilda aspekter på förgrunden transnationella har kommit i dagen vid FN:s behandling av allmänna företag och utveckling. l Här används genomgå- problem rörande handel, investeringar ende den inom FN-verk- En gammal fråga i FN-sammanhang gäller staters rätt att kontrollera, samheten numera veder- och nationalisera de egna naturtillgångarna. Av betydelse exploatera tagna termen transnatio- över naturtillgångar, härvidlag är den resolution om permanent suveränitet nella företag i stället för multinationella som antogs av FN:s sjuttonde generalforsamling. Frågor om transnationella företag. verksamhet har senare också kommit att beröras i samband med företags

2Resolution 2626 (XXV) generalförsamlingens resolution om det andra utvecklingsdecenniet?

on the international de- för transnationella företag

Strävandena att få till stånd internationella regler

velopment strategy for har fått ny styrka inom ramen för de krav på en ny ekonomisk världsordning the second United Na- « som förts fram främst från utvecklingsländernas sida. I detta hänseende år tions development decade. främst att beakta den av generalförsamlingen år 1974 antagna deklarationen

MNF och de mellanstatliga organisationerna 181

och handlingsprogrammet rörande upprättande av en ny ekonomisk världsordning l den nämnda deklarationen är det särskilt principerna om suveränitet över naturtillgångar, kontroll av transnationella företag och främjande av teknologiöverforing, som anknyter till transnationella företags verksamhet. Varje stat förklaras sålunda ha full suveränitet över de egna naturtillgångarna och all ekonomisk aktivitet inom landet. För att säkerställa dessa tillgångar har varje stat enligt deklarationen rätt att utöva effektiv kontroll över dem och deras utvinning med lämpliga medel, innefattande rätt till nationalisering och överforande av ägande till det egna landets medborgare. På grundval av sin fulla suveränitet har värdländerna för transnationella företag också rätt att reglera och kontrollera transnationella företags verksamhet genom att vidta åtgärder i den nationella ekonomins intresse. Deklarationens princip om teknologiöverföring går ut på att utvecklingsländerna skall ges tillgång till den moderna vetenskapens och teknologins resultat och att teknologiöverföring och skapandet av inhemsk teknologi till utvecklingsländernas fördel skall främjas i former och med metoder som är lämpliga för deras ekonomi. I handlingsprogrammet för en ny ekonomisk världsordning understryks vikten av att generalförsamlingen antar en stadgaz for staters ekonomiska i, i rättigheter och skyldigheter såsom ett effektivt instrument för upprättandet l l k av en ny ekonomisk Vad gäller reglering och kontroll av världsordning. i transnationella företags verksamhet förordas att strävandena inriktas på i l av en internationell antagandet uppförandekod för transnationella företag som skall ha till syfte att förebygga inblandning i värdländernas inre angelägenheter, att reglera företagens verksamhet i värdländerna, att undanröja konkurrensbegränsande metoder, att uppnå anpassning till nationella planer och mål för utveckling, att främja överföring av kunskaper om teknologi och företagsledning till utvecklingsländer på rättvisa och förmånliga villkor, att reglera repatriering av vinster från företagens verksamhet 1 Resolution 3201 (S-VI) samt att främja återinvestering av företagens vinster i utvecklingsländerna. Declaration on the esta- Vad härefter särskilt angår teknologiöverföring förordas utarbetandet av en blishment of a new international economic order internationell uppförandekod för teknologiöverföring som svarade mot och resolution 3202 (Srådande behov och förhållanden i utvecklingsländerna. VI) Programme of action I resolutionen 3362 från år 1974 uttalade generalförsamlingen att alla stater on the establishment of bör samarbeta i utfonnningen av en internationell teknologiöverföringskod a new international economic order. som särskilt svarar mot utvecklingsländernas behov. Arbetet på en sådan kod borde enligt resolutionen bedrivas inom UNCTAD och avslutas i sådan tid ZEn sådan stadga antogs att beslut kunde ñnnas vid den fjärde konferensen (UNCTAD IV) med syfte genom generalförsamlingens resolution 3281 att koden skulle kunna antas före utgången av år 1977. I samma resolution år 1974. En närmare uttalade generalförsamlingen vidare att konkurrensbegränsande metoder, redogörelse för denna som ogynnsamt påverkar internationell handel, särskilt utvecklingsländer- stadga finns i kapitel 9 nas, bör undanröjas och att åtgärder på nationell och internationell nivå bör Sveriges internationella åtaganden. vidtas för att få till stånd rättvisa riktlinjer och regler på detta område. Förekomsten av mutor och bestickning i samband med internationella 3Resolution 3514 (XXX), Measures against coraffärstransaktioner har tilldragit sig uppmärksamhet och föranlett åtgärder rupt practices of transfrån generalförsamlingens sida. Generalförsamlingen antog år 1975 en national and other corporesolution3 som fördömde bestickning och annan korruption i detta sammanrations, their intermedhang. I resolutionen anmodades ECOSOC att låta kommissionen för iaries and others involtransnationella företag ta upp denna fråga på sitt arbetsprogram och att ved

182 MNF och de mellanstatliga organisationerna

rekommendera metoder genom vilka sådana korrupta metoder effektivt kan

förebyggas. Inom en rad av FN:s fackorgan pågår arbete på vissa särskilda frågor med anknytning till transnationella företags verksamhet. 1 det följande skall i

korthet redovisas det arbete som är av störst intresse, nämligen behand-

lingen av arbetsmarknadsfrågor i ILO, frågor om teknologiöverföring och

konkurrensbegränsande metoder i UNCTAD samt frågor om utvecklings-

ländernas industrialisering i UNIDO. Först och främst skall emellertid

redogöras för det arbete som bedrivs inom ECOSOC med syfte att få ett totalt och samlande grepp över frågan om transnationella företags verksamhet.

6.3 ECOSOC

6.3.1 Allmänt

Ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC) är ett av FN:s huvudorgan. *Härutöver kan nämnas internationell samverkan vid ECOSOC har till uppgift att åstadkomma arbete inom FAO, UNlösande av mellanfolkliga problem av ekonomisk, social, kulturell och CITRAL, UNESCO, UN1TAR och FN:s olika humanitär art. regionala ekonomiska Vissa händelser under Allenderegimens tid i Chile föranledde ECOSOC att kommissioner ECOSOC ta upp frågan om transnationella företags agerande i värdländer. att studera 2 Multinational corporauppdrog sålunda år 1972 åt en s. k. “group of eminent persons”

tions in world develop- dessa företags betydelse för den ekonomiska utvecklingen, särskilt i utveckment (United Nations och för de internationella relationerna. lingsländer, publication, Sales No. utarbetad Till grund för gruppens arbete lades en av FN-sekretariatet E. 73.II.A.1l). Denna rapport? Rapporten gav en bred översikt av frågan om transnationella företag rapport har år 1978 följts upp genom rapporten och deras verkningar. Räckvidden och de viktigaste dragen av dessa företags Transnational corpora- verksamhet inom världsekonomin beskrevs empiriskt och karaktären av tions in world develop- och politik analyserades. På denna grundval deras aktiviteter, organisation ment: a reexamination diskuterades i rapporten de problem som de transnationella företagen ger (United Nations publiupphov till. Rapporten behandlade de konflikter som kan uppkomma på cation, Sales No. E. 78. II A.5). grund av skillnader i mål och räckvidd mellan transnationella företag och Dessa konflikter framträder enligt rapporten tydligast i värdlänregeringar. 3Summary of the hederna och rör frågor om statens suveränitet, nationella mål och planer, mål arings before the group of eminent persons to och medel för utveckling, teknologi, sysselsättning och arbetsmarknad, study the impact of mul- samt sociala och kulturella aspekter. Rapportens avslutande betalningsbalans tinational corporations del innehåller en översikt från nationella, regionala och andra intressegrupon development and on pers perspektiv av forändringari attityden till transnationella företag. Vidare international relations, Departement of Econ- lades i rapporten fram ett internationellt handlingsprogram med förslag omic and Social Affairs rörande bl. a. ett internationellt forum, ett informationscenter, teknisk (United Nations publisamverkan, harmonisering av olika staters politik med avseende på transnacation, Sales No. E. tionella företag och ett internationellt maskineri för biläggande av tvister. 74.11.A.9). Till eminentgruppens förberedelsearbeten hörde också en hearing med mer “The impact of multina- än 50 företrädare för regeringar, arbetstagarorganisationer, näringsliv, univer-

tional corporations on sitet och andra grupper. De skriftliga och muntliga uttalandena under denna development and on i ett särskilt dokument? hearing finns publicerade international relations och förslag presenterades i en år 1974 (United Nations publi- Eminentgruppens överväganden cation, Sales No. avgiven rapportf* Rapporten tog upp frågor rörande transnationella företags

E.74.11.A.10). verksamhet ur ett globalt perspektiv. Rapporten redovisade gruppens

MNF och de mellanstatliga organisationerna

synpunkter på de transnationella företagens ekonomiska och politiska verkningar och tog upp rekommendationer till möjliga åtgärder från hemoch värdländernas regeringar. Rekommendationer gavs bl. a. rörande äganderätt och kontroll, betalningsströmmar och betalningsbalans, teknologi, sysselsättning och arbetsmarknad, konsumentskydd, konkurrens och marknadsstruktur, internprissättning, beskattning samt offentlig information. Avslutningsvis gav gruppen uttryck for sin enhälliga upfattning om behovet av internationella åtgärder och rekommenderade särskilt inrättandet av en kommission rörande transnationella företag såsom ett underorgan till ECOSOC och av ett informations- och forskningscenter såsom en del av FNsekretariatet. Som ett långsiktigt mål betraktade gruppen ingåendet av en generell överenskommelse rörande transnationella företag som skulle ha den bindande kraften hos ett internationellt avtal och innehålla föreskrifter om procedurer och sanktioner. På kon sikt ansåg gruppen emellertid tiden vara mogen endast för en uppförandekod. Koden skulle innehålla riktlinjer som gradvis kunde utvecklas och revideras på grundval av gjorda erfarenheter. Även om riktlinjerna inte skulle vara tvingande till sin karaktär skulle de få en moraliskt övertygande kraft som förstärktes av de internationella organisationernas auktoritet och den allmänna opinionens stöd. Tanken bakom uppforandekoden var att den omsider skulle kunna läggas till grund för ett internationellt avtal rörande transnationella företag. På grundval av eminentgruppens arbete inrättade ECOSOC år 1974 en mellanstatlig kommission for transnationella företag och ett center för transnationella företag. ECOSOC har också tillsatt en expertgrupp rörande internationell standard for ekonomisk redovisning och en arbetsgrupp rörande korruptiva affärsmetoder.

6.3.2 Kommissionen _för transnationella företag Kommissionen for transnationella företag består av 48 medlemmar valda av ECOSOC för en mandattid om tre år. Av medlemmarna är tolv från Afrika, elva från Asien, tio från Latinamerika, tio från industriländer, däribland Sverige, och fem från öststaterna. Enligt sina direktiv skall kommissionen tjäna som ett centralt forum inom FN for ett heltäckande och djupgående studium av frågor som rör transnationella företag, främja utbytet av synpunkter mellan regeringar. mellanstatliga och internationella organisationer, fackforeningar, företag och organisationer inom näringslivet, konsumenter och andra berörda grupper genom bl. a. hearings och enkäter, vägleda centret i fråga om rådgivning till intresserade regeringar och i fråga om teknisk samverkan, undersöka transnationella företags verksamhet, biträda ECOSOC vid utvecklingen av en uppförandekod for transnationella företag, biträda ECOSOC vid utarbetande av mellanstatliga ordningar eller avtal rörande särskilda aspekter på transnationella företag med sikte på möjligheten att i en framtid få till stånd ett generellt avtal samt ge ECOSOC förslag till arbetsprogram för centret. Kommissionen for transnationella företag utarbetade vid sitt andra möte ett detaljerat arbetsprogram som godkändes av ECOSOC år 1976. Enligt arbetsprogrammet skall uppgiften att utforma en uppforandekod for transnationella företag ges högsta prioritet. Vid kommissionens möten har olika

184 MNF och de mellanstatliga organisationerna i

synpunkter kommit till uttryck i fråga om en sådan kods karaktär, räckvidd och innehåll. Även om ingen överenskommelse träffats i dessa frågor, har samförstånd förelegat om att koden hur den än utformas bör göras effektiv. Vad beträffar karaktären hos koden har från vissa håll hävdats att koden bör vara av frivillig karaktär och behandla såväl regeringars som företags li uppträdande medan man på andra håll anser att koden bör vara bindande och i i innebära förpliktelser endast för företagen. Frågan om ett system för kontroll av kodens efterlevnad har ännu inte fått någon grundligare behandling. För utförande av det grundläggande arbetet på en uppförandekod tillkal- Iades en mellanstatlig arbetsgrupp. Avsikten är att ett kodutkast skulle läggas fram under år 1978. Som underlag för arbetsgruppens verksamhet har centret för transnationella företag avgivit två rapporter rörande frågor som sammanhänger med utformningen av en uppförandekod för transnationella företag. Synpunkter och förslag rörande kodarbetet från olika stater och internationella organisationer har också dokumenterats?

6.3.3 Informations- och forskningscentret

Centret för transnationella företag har till uppgift att biträda ECOSOC och kommissionen i frågor som rör transnationella företag, att utveckla ett heltäckande informationssystem rörande transnationella företags verksamhet genom insamling, analys och spridning av tillgänglig information till alla regeringar, att på begäran av regeringar organisera och samordna tekniska Transnational corpora- Samarbetsprogram i frågor som rör transnationella företag i syfte att stärka tions: Issues involved värdländernas och särskilt utvecklingsländernas möjligheter att förhandla in the formulation of a med transnationella samt att utreda olika juridiska, code of conduct (E/ företag politiska, C. l0/l7) och Transna- ekonomiska och sociala aspekter på transnationella företag. tional corporations: Material relevant to the forrnulation on a code 6.3.4 Expertgruppen rörande internationell standard för of conduct (E/C. 10/18). ekonomisk redovisning

?Transnational corpora- för transnationella tillsatte ECOSOC år På förslag av kommissionen företag tions: Views and propo- 1976 en expertgrupp rörande internationell standard för ekonomisk redovissals of states on a code ning och rapportering. Expertgruppen fick i uppdrag att utreda rådande praxis of conduct (E/C. 10/19) och Transnational för transnationella företags ekonomiska redovisning och gällande regler i corporations: Views and pro- olika länder för sådan redovisning, att klarlägga informationsbrister i posals of non-govern- företagens nuvarande redovisning och överväga möjligheter till förbättringar mental interests on a samt att rekommendera en minimistandard för redovisning, som borde tas in code of conduct (E/ i de ekonomiska rapporterna från transnationella företag och deras dotterfö- C. 10/10). retag. Som underlag för expertgruppens arbete lade centret för transnationella 3Rapporterna ñnns sam- fram tre dokument3, ett överblickande och antydande företag huvudfrågorna lade i International stanmöjliga lösningar, ett beskrivande rådande praxis och pågående arbete i syfte dards of accounting and reporting for transna- att uppnå Standardisering samt ett behandlande aspekter av särskilt intresse tional corporations (Uni- för utvecklingsländer. ted Nations publication, slutförde sitt uppdrag genom den år 1977 till generalsekre- Expertgruppen Sales No. E. 77. lI.A.15). teraren avgivna rapporten* Internationell standard för ekonomisk redovis- I framhöll att den vid sin 4International standards ning och rapportering. rapporten gruppen of accounting and repor- genomgång av transnationella företags ekonomiska rapportering och av olika ting (E/C. 10/33). länders lagstiftning i ämnet funnit stora skillnader och betydande brister.

MNF och de 185

mellanstarliga organisationerna

Detta gällde särskilt i fråga om allmänna rapporter (general purpose reports). Den otillräckliga informationen om de transnationella företagen försvårade Förståelsen av deras verksamhet och betydelse. Gruppen hade inriktat sitt arbete på att utforma en minimistandard för de uppgifter av ekonomisk och icke-ekonomisk natur som borde tas upp i de transnationella företagens allmänna rapponer. Gruppen ansåg att varje större transnationellt företag bör lämna en allmän rapport dels för företaget i dess helhet (här kallat koncernrapport), dels för moderföretaget och dels för varje större dotterföretag. Koncernrapportens ekonomiska information borde enligt gruppens mening i stora drag omfatta uppgifter i följande hänseenden,

D årsredovisning: balansräkning, resultaträkning och finansieringsanalys E] redovisningsprinciper: beskrivning av konsolideringsprinciper och bokföringsgrunder samt uppgifter om de kriterier efter vilka geografiska områden och rörelsegrenar särredovisats D information om koncernens enheter och associerade företag: uppgift om moderföretaget, förteckning över övriga koncernenheter med uppgifter om bl. a. ägarandel och geografiska verksamhetsområden samt föneckning över associerade företag El segmentering efter geografiskt områdez: uppgifter för varje område eller land om försäljning till utomstående kunder, överföringar till andra områden eller länder. rörelseresultat, totala tillgångar och skulder, nya investeringar i egendom, anläggningar och utrustning, huvudsakliga aktiviteter i varje område eller land samt bokföringsgrundema med avseende på överföringar mellan områden eller länder El segmentering efter rörelsegren: uppgifter för varje område eller land om försäljning till utomstående kunder, överföringar till andra rörelsegrenar, rörelseresultat, totala tillgångar och skulder, nya investeringar i egendom, anläggningar och utrustning, huvudsakliga produkter och tjänster inom varje rörelsegren samt bokföringsgrundema med avseende på överföringar mellan rörelsegrenar.

Gruppen fann att de transnationella företagens mycket begränsade redovisning av icke-ekonomisk information utgjorde en betydande brist. Sådan information var enligt gruppens mening så angelägen att den bör utgöra en integrerande del av den allmänna och omfatta 1 Företag som uppfyller rapporten uppgifter på åtminstone två av tre åtminstone fem områden i följande hänseenden, kriterier: tillgångar över- - arbetsmarknad stigande 50 milj. dollar, och sysselsättning: en allmän beskrivning av koncernens omsättning överstigande arbetsmarknadspolitik samt uppgifter om antalet sysselsatta totalt och med 100 milj. dollar eller mer fördelning på geografiskt omrâde och rörelsegren; än 2 500 anställda. - produktion: uppgifter om fysisk produktion fördelade på huvudsakliga ?Gruppens definition rörelsegrenar i enlighet med normal industriell praxis samt en beskrivning av detta begrepp överav väsentliga nya produkter och processer; ensstämmer i huvud- investeringsprogram: beskrivning av tillkännagivna nya kapitalinsatsenav sak med den betydelse huvudsakliga projekt med uppgift om deras kostnad, beräknade kapaci- i vilken begreppet används i OECD:s rikttetstillskott och beräknade direkteffekter på företagets sysselsättning samt linjer för multinatioav tillkännagivna fusioner och företagsförvärv med uppgift om deras nella företag (se avsnitkostnader och beräknade effekt på sysselsättningen; tet 6.7.2).

186 MNF och de melIansrat/iga organisationerna

- organisatorisk struktur: beskrivning av företagsledningens struktur, t. ex. i fråga om graden av decentralisering i beslutsfattandet, uppgifter om namnen på styrelseledamöter och en beskrivning av deras anknytning till företag utom koncernen samt uppgifter om antalet ägare eller aktieägare och såvitt känt namnen på de huvudsakliga ägarna eller aktieägarna; - miljöskyddsåtgärder: beskrivning av vidtagna, allmänna och speciella miljöskyddsåtgärder med tillgängliga kostnadsuppgifter.

Gruppen anmärkte att det förekom att transnationella företag sammanställde information om företagets verksamhet i speciella rapporter (special purpose till arbetstagarorganisationer och andra intressenter. reports) regeringar, Sådana rapporter omfattade uppgifter som på grund av sin speciella konftdentiella natur eller särskilda inriktning inte brukade tas in i de allmänna konstaterade att ett behov av sådana rapporter fanns rapporterna. Gruppen men ansåg sig inte kunna överblicka berörda frågor och det lämpliga sättet för denna redovisning. Vid sin rapportering av expertgruppens förslag till ECOSOC gav generalsekreteraren i allt väsentligt sitt stöd åt detta förslag. Han framhöll att rekommendationer utgjorde ett användbart underlag för internagruppens tionella och nationella strävanden att förbättra och harmonisera redovisningsnormerna för de transnationella företagen. Han förordade att regeringar redovisningsorgan anmodades att vid införandet och översyn pch nationella av redovisningsregler låta sig vägledas av den föreslagna standarden samt att de transnationella företagen uppmuntrades att frivilligt anta denna standard. På sikt ansåg generalsekreteraren att upprättandet av en internationell redovisningsstandard kräver en mellanstatlig överenskommelse enligt vilken stat åtar sig att lagstifta och vidta andra åtgärder, som gör det varje obligatoriskt för transnationella företag med hemvist i landet att tillämpa den internationella redovisningsstandarden. förslag till internationell standard för ekonomisk redovis- Expertgruppens har remitterats till de enskilda länderna. Vid TNFning och rapportering kommissionens fjärde möte i maj 1978 beslöts rekommendera att en ad hocför att med expertgruppens dokument som underlag grupp skulle tillsättas närmare överväga hithörande redovisningsfrågor.

1 Resolution 2041 (LXl). 6.3.5 Arbetsgruppen rörande korrupta affärsmetoder

resolution korruption från I anledning av generalförsamlingens angående 2 Measures against cortransnationella och andra företags sida tillsatte ECOSOC genom en resorupt practices of transmed uppgift att utarbeta en national and other corpo- lution år 1976 en mellanstatlig arbetsgrupp rations, their intermed- internationell överenskommelse som kan förebygga och undanröja förekomiaries and others invol- affárstransaktiosten av otillbörliga förmåner i samband med internationella ved (E/5838). ner. Till grund för arbetsgruppens överväganden har centret för transnatio-

3 United Nations ad hoc nella företag framlagt en studie angående åtgärder mot korruption? intergovermental wor- l sitt hittillsvarande arbete har arbetsgruppen3 övervägt räckvidden och

king group on the pro- innehållet för en internationell överenskommelse på området och behandlat blem of corrupt practices, att vissa andra förslag, t. ex. att en modell för nationell lagstiftning utarbetas, “Report on its first, seoch att internationella organisationer antar cond. third and resumed företagen antar frivilliga riktlinjer third Sessions”, (E/6006) uppförandekoder. En internationell överenskommelse skulle enligt arbets-

MNF och de mellanslatliga organisationerna 187

gruppen kunna innefatta möjligheter för agerande på det nationella planet kriminalisering av mutor och bestickning i samband med internationella affarstransaktioner och upprättandet av ett rapporteringssystem angående betalningar som skett i syfte att påverka tillämpningen av utländsk eller nationell lagstiftning på sätt som gynnar enskilda affärsintressen. På det internationella planet skulle avtalsländerna kunna utbyta information om lagstiftningsâtgärder och rättstillämpningen isärskilda fall och staterna skulle på bilateral väg komma överens om ömsesidigt bistånd för att underlätta verkställigheten av de rättstillämpande myndigheternas beslut. Mutor och bestickning skulle också kunna inkluderas i utlämningsavtal mellan de olika länderna.

6.4 ILO

Den år 1919 bildade internationella arbetsorganisationen (ILO), som är FN:s fackorgan för socialpolitik och arbetsmarknadsfrågor, har f. n. 135 medlemsstaten lLO har en för FN-organ unik trepartsstruktur. Organisationens högsta beslutande organ är den årliga arbetskonferensen. 1 arbetskonferensen deltar två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud från varje land. Arbetskonferensens huvuduppgift är att utarbeta internationella normer i frågor som rör arbetsförhållanden, social trygghet, arbetarskydd, förenings- och förhandlingsfrihet m. m. Arbetskonferensen har hittills antagit 149 konventioner och 157 rekommendationer. Endast ratilicerade konventioner blir bindande för medlemsstaterna. ILO:s stadga innehåller olika föreskrifter som har till syfte att möjliggöra övervakning av hur de ratificerade konventionerna tillämpas. Arbetskonferensen väljer en trepartiskt uppbyggd styrelse för organisationens sekretariat, internationella arbetsbyrån, med säte i Geneve. Utgångspunkten för ILO:s befattning med MNF-problematiken, som numera omfattar ett trettiotal forsknings- och utredningsprojekt, kan sägas vara det arbete som utfördes av en trepartisk expertgrupp år 1972 och som

redovisats i en rapponz från ILO. 1 rapporten rekommenderades ILO att företa

djupgående och omfattande studier rörande frågor på det socialpolitiska området i syfte att bestämma de problem som kan vara specifika för MNF. lLO rekommenderades också att studera möjligheten och lämpligheten av att uppställa internationella riktlinjer på det socialpolitiska området med anknytning till MNF:s verksamhet. Sedan ILO:s styrelse år 1973 godkänt dessa rekommendationer, igångsattes l Förenta staterna lämår 1975 ett utredningsprogram rörande MNF-problemen, som skulle koncen- nade organisationen i treras till frågor om sysselsättning och utbildning, arbets- och levnadsvillkor november 1977. samt arbetsmarknadsfrågor. lnom ramen for detta program har framlagts åtta ?Multinational enterstudier, bl. a. en studie3 av 14 västeuropeiska koncerner inom Verkstadsinprises and social policy, dustrin, däribland LM Ericsson och SKF. lLO, Geneve, 1973. Studierna diskuterades vid ett expertmöte i maj 1976. Expertmötet rekommenderade ILO:s att förbereda 3Social and labour pracstyrelse en trepartsdeklaration om tices of some Europeanriktlinjer rörande MNF och socialpolitik, avsedda att överlämnas till FN:s based multinationals in kommission för transnationella företag för inarbetning i den uppförandekod the metal trades, ILO, som kommissionen f. n. förbereder. Geneve, 1976.

188 MNF och de mellanstarliga organisationerna

Vid ILO:s världssysselsättningskonferens ijuni 1976 ägnades MNF stor uppmärksamhet. Av konferensens slutdokument framgår emellertid att konferensen inte kunde komma fram till en gemensam uppfattning i det ämne som stod på dagordningen, nämligen de multinationella företagens betydelse för skapandet av sysselsättning i utvecklingsländerna. I slutdokumentet redovisas regerings-, arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanternas deklarationer var för sig. I november 1977 antog styrelsen för internationella arbetsbyrån en deklaration om riktlinjer angående multinationella företag och trepartisk socialpolitik. Samtidigt togs frågan upp om inrättandet av ett uppföljningsförfarande, vars slutliga utformning torde sammanhänga med om ILO:s riktlinjer kommer att samordnas med den uppförandekod som är under utarbetande i FN. l maj 1978 beslöt styrelsen om ett rapporteringssystem, enligt vilket regeringarna efter hörande av arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer skall rapponera - första gången år 1969 - till ILO om deklarationens effekter. Preambeln till ILO:s principdeklaration inbjuder - efter en erinran om tidigare och pågående arbete inom ILO och FN rörande multinationella företag och med beaktande av Världssysselsättningskonferensens överväganden - medlemsstaterna, de berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna samt de multinationella företag, som är verksamma inom medlemsstaternas område, att iaktta följande riktlinjer?

1. Multinationella företag spelar en viktig roll i de flesta länders ekonomi och i internationella ekonomiska förbindelser. Detta är av allt större intresse för såväl regeringar som arbetsgivare och arbetstagare och deras respektive organisationer. Genom internationella direktinvesteringar och på andra sätt kan sådana företag ge väsentliga fördelar till hemländer och värdländer och bidra till ett mer effektivt utnyttjande av kapital. teknologi och arbetskraft. lnom ramen för regeringarnas fastställda utvecklingspolitik kan de också ge ett viktigt bidrag till främjandet av ekonomiskt och socialt välstånd; till förbättrandet av levnadsstandard och tillgodoseendet av grundläggande behov; till skapandet av sysselsättningstillfällen, både direkt och indirekt; och till åtnjutandet i hela världen av grundläggande mänskliga rättigheter, däribland föreningsfrihet. Å andra sidan kan multinationella företags tillvägagångssätt vid organiserandet av sin verksamhet utanför den nationella ramen leda till missbruk av ekonomisk makt som koncentrerats till dessa företag samt till konflikter med nationella politiska mål och med arbetstagarnas intresse. Dessutom ger de multinationella företagens sammansatta natur och svårigheterna att klan skönja deras olika strukturer, verksamheter och politik ibland anledning till bekymmer antingen i hemlandet eller i värdlandet eller i bådadera.

2. Syftet med denna trepartiska principdeklaration är att - med beaktande av de resolutioner i Förenta nationerna som förordar upprättandet av en ny ekonomisk världsordning - uppmuntra de positiva bidrag som multinationella företag kan lämna till ekonomiskt och socialt framåtskridande samt att minimera och Se bilaga 5 till prop. undanröja de svårigheter till vilka deras olika aktiviteter kan ge upphov. 1976/77:60. 3. Detta syfte kommer att främjas genom lämplig lagstiftning och politik, åtgärder och ?översättningen har insatser från regeringarnas sida och genom samarbete mellan regeringar samt utförts inom utredning- arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer i alla länder. ens sekretariat.

MNF och de mellanstatliga organisationerna 189

4. De riktlinjer som uppställs i denna deklaration anbefalls till regeringarna. arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna i hemländer och värdländer och till de multinationella Företagen själva.

Dessa riktlinjer har till syfte att vägleda regeringarna, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och de multinationella företagen vid vidtagandet av sådana mått och steg och antagandet av sådan socialpolitik som kommer att främja socialt framåtskridande. inbegripet sådan politik som är grundad på riktlinjer fastställda i lL0:s stadga och hithörande konventioner och rekommendationer.

För att tjäna sitt ändamål kräver denna deklaration inte en exakt juridisk definition av multinationella företag; förevarande paragrafär avsedd att underlätta förståelsen av deklarationen och inte att vara en sådan definition. Multinationella företag omfattar företag. vare sig de är statsägda, privatägda eller med blandade ägarförhållanden. som äger eller kontrollerar produktion. distribution. tjänster eller andra tillgångar utanför det land i vilket de har hemvist. Graden av självständighet för olika enheter inom multinationella företag i förhållande till varandra skiftar starkt från ett företag till ett annat beroende på enheternas inbördes förhållande och deras verksamhetsområden och beroende på den stora skillnaden i ägandeformer, på storleken. samt på naturen och lokaliseringen av de berörda företagens verksamhet. Om annat inte särskilt utsägs,används i denna deklaration termen multinationellt företag” for att beteckna de olika enheter (moderföretag eller lokala enheter eller båda eller organisationen i dess helhet) i enlighet med fördelningen av deras inbördes ansvar i förväntan om att de kommer att samarbeta och ge varandra det bistånd som är nödvändigt för att underlätta iakttagandet av riktlinjerna i deklarationen.

7. Denna deklaration uppställer riktlinjer på områdena för sysselsättning. utbildning. arbetsvillkor och levnadsvillkor samt arbetsmarknadsfrågor, vilka regeringar, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt multinationella företag rekommenderas att iaktta på frivillighetens grund; dess bestämmelser skall inte begränsa eller på annat sätt inverka på de förpliktelser som uppkommer på grund av ratilikation av någon ILO-konvention. l Konvention (nr 87) om föreningsfrihet och skydd för organisations- Allmänna rätten; konvention (nr principer 98) om tillämpningen 8. Alla iaarter som berörs av denna deklaration bör respektera staternas suveräna rätt, av principerna för organisationsrätten och den åtlyda nationella lagar och förordningar, visa tillbörlig hänsyn för lokal praxis och kollektiva förhandlingsrespektera hithörande internationella normer. De bör respektera den allmänna rätten; konvention (nr förklaringen om de mänskliga rättigheterna och de däremot svarande internatiolll) om diskriminering nella fördrag som antagits av Förenta nationernas generalförsamling såväl som i fråga om anställning lLO:s stadga och dess principer i enlighet med vilka yttrandefrihet och förenings- och yrkesutövning; konfrihet är väsentliga för fortsatt framåtskridande. De bör också respektera utfästelser vention (nr l22) om syssom de frivilligt lämnat i överensstämmelse med nationell lag och vedenagna selsättningspolitik; reinternationella förpliktelser. kommendation (nr lll) om diskriminering i fråga Regeringar som ännu inte har ratificerat konventionerna nr 87. 98. lll och 122 om anställning och yrkesutövning; rekommenuppmanas att göra detta och att i vart fall i sin nationella politik i största möjliga dation (nr ll9) om anutsträckning tillämpa de principer som upptas däri och i rekommendationerna nr ställnings upphörande 111, l l9 och 122. Utan inverkan på regeringarnas skyldighet att säkerställa att av genom uppsägning av dem ratificerade konventioner tillämpas bör alla parter. i länder där de konvenarbetstagare; rekommentioner och rekommendationer som anges i denna paragrafinte är tillämpliga. i dem dation (nr l22) om syssöka vägledning för sin socialpolitik. selsättningspolitik.

190 MNF och de mellanstatliga organisationerna

l0. Multinationella företag bör fullt ut beakta etablerade allmänna politiska mål i de länder där de är verksamma. Deras aktiviteter bör harmoniera med utvecklingsprioriteringar och sociala mål samt med strukturen i det land där de är verksamma. Till detta ändamål bör samråd hållas mellan multinationella företag, regeringen och, där det är lämpligt. de berörda nationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna.

. De riktlinjer som uppställs i denna deklaration syftar inte till att införa eller vidmakthålla skillnader i behandlingen mellan multinationella och nationella företag. De återspeglar god praxis för alla. Multinationella och nationella företag bör. närhelst deklarationens riktlinjer är tillämpliga på båda. vara föremål för samma Förväntningar i fråga om sitt uppförande i allmänhet och sin sociala praxis i synnerhet.

12. Regeringarna i värdländer bör främja god social praxis i enlighet med denna principdeklaration med avseende på social- och arbetsrättslagstiftning. regler och liksom med avseende på hithörande internationella normer. praxis i värdländer Både värdländers och hemländers regeringar bör vara beredda att på initiativ av endera landet samråda med varandra, när behov uppkommer.

Sysselsättning

Främjande! av sysselsättning 13. l syfte att stimulera ekonomisk tillväxt och utveckling. höja levnadsstandarden. tillgodose arbetskraftskrav samt att övervinna arbetslöshet och undersysselsättaktiv ning bör regeringarna fastställa och eftersträva, såsom ett väsentligt mål. en politik med sikte på att främja full. produktiv och fritt vald sysselsättning? . Detta är särskilt viktigt i fråga om värdlandsregeringar i världens utvecklingsområden där problemen med arbetslöshet och undersysselsättning är som allvarligast. l samband härmed bör komma i åtanke de allmänna slutsatser som antogs av den trepartiska världskonferensen om sysselsättning. inkomstfördelning. socialt framåtskridande och internationell arbetsfördelning (Genéve,juni 1976)?

. Paragraferna l3 och 14ovan fastställer den ram inom vilken tillbörlig hänsyn börtas i både värdländer och hemländer till de multinationella företagens effekter på sysselsättningen.

16. Multinationella företag bör. särskilt när de är verksamma i utvecklingsländer. söka öka sysselsättningstilllällena och förbättra anställningsnormerna och därvid beakta såväl regeringarnas sysselsättningspolitik och sysselsättningsmål som anställningstrygghet och företagets långsiktiga utveckling. l Konvention (nr 122) l7. Före inledandet av sin verksamhet bör multinationella företag. närhelst det är och rekommendation lämpligt. samråda med behöriga myndigheter och de nationella arbetsgivar- och (nr 122) om sysselsättarbetstagarorganisationerna i syfte att harmonisera sina arbetskraftsplaner. så långt ningspolitik. det är praktiskt möjligt. med nationell social utvecklingspolitik. Sådant samråd bör, liksom i fallet med nationella företag, fortlöpande äga rum mellan de multinatio- 2 ILO, Världsysselsättningskonferensen i Ge- nella företagen och alla berörda parter, däri inbegripet arbetstagarorganisationeve den 4-17 juni 1976. nerna.

MNF och de mellanstarliga organisationerna 191

18, Multinationella företag bör ge företräde åt sysselsättning, yrkesutbildning samt befordran av värdlandets medborgare till alla nivåer i samarbete. i den mån det är lämpligt, med företrädare för de anställda vid företagen eller med de anställdas organisationer och statliga myndigheter.

. Multinationella företag bör, när de investerar i utvecklingsländer. ta hänsyn till vikten av att använda teknologier som ger upphov till sysselsättning. både direkt och indirekt. l den utsträckning det är möjligt med hänsyn till utvecklingen och rådande förhållanden i den berörda ekonomiska sektorn bör företagen anpassa teknologierna till värdländernas behov och karaktär. De bör också, om möjligt. delta i utvecklingen av lämplig teknologi i värdländer.

20. För att främja sysselsättning i utvecklingsländer bör multinationella företag. inom ramen för en expanderande världsekonomi. om det är praktiskt möjligt, överväga att ingå avtal med nationella företag angående tillverkning av delar och utrustning, att använda lokala råvaror och att fortlöpande främja lokal förädling av råvaror. Sådana arrangemang bör inte vidtas av multinationella företag i syfte att undgå det ansvar som omfattas av riktlinjerna i denna deklaration.

Jämställdhet ifråga om möjligheter och behandling

21. Alla regeringar bör eftersträva en politik i syfte att främja jämställdhet i fråga om möjligheter och behandling i yrkeslivet med sikte på att undanröja varje diskriminering som bygger på ras. hudfärg. kön, religion. politisk åsikt. nationell härstamning eller socialt ursprung*

22. Multinationella företag bör vägledas av denna allmänna riktlinje i hela sin verksamhet utan inverkan på de åtgärder som avses i paragraf 18 eller på regeringspolitik med syfte att rätta till historiska mönster för diskriminering och därvid utvidga jämställdhet i fråga om möjligheter och behandling i yrkeslivet. Multinationella företag bör i överensstämmelse härmed lägga meriter, skicklighet och erfarenhet till grund för rekrytering, placering, utbildning och befordran av sin personal på alla nivåer.

23. Regeringar bör aldrig kräva av eller uppmuntra multinationella företag till diskriminering på någon av de grunder som anges i paragraf 21 utan i stället uppmuntras regeringarna att fortlöpande. där det är lämpligt, ge vägledning till undvikande av diskriminering i anställningsforhållanden.

A nsIäl/ningstryggh e!

24. Regeringar bör noggrant studera multinationella företags effekter på sysselsättningen i olika industriella sektorer. Regeringar i alla länder såväl som de multinationella företagen själva bör vidta lämpliga åtgärder för att hantera Konvention (nr lll) effekterna av de multinationella företagens verksamhet på sysselsättning och och rekommendation arbetsmarknad. (nr lll) om diskriminering i fråga om anställ- 25. ning och yrkesutövning; Multinationella företag bör i likhet med nationella företag genom aktiv arbetskonvention (nr 100) och kraftsplanering sträva efter att erbjuda säker sysselsättning för sina anställda och rekommendation (nr 90) bör iaktta genom fria avtal ingångna förpliktelser i fråga om anställningstrygghet om lika lön för män och och social trygghet. Med hänsyn till den flexibilitet de multinationella företagen kvinnor för arbete av kan ha bör de sträva efter att spela en ledande roll i främjandet av anställnings- lika värde.

192 MNF och de mellansratliga organisationerna

trygghet, särskilt i länder där nedläggningen av verksamhet sannolikt skulle förstärka långsiktig arbetslöshet.

26. Vid övervägandet av förändringar i verksamheten (inbegripet sådana som är resultatet av samgåenden mellan företag, övertaganden av företag eller överflyttning av produktion) som skulle ha större sysselsättningseffekter bör de multinationella Företagen ge rimligt varsel om sådana förändringar till vederbörande statliga myndigheter och till företrädare för anställda i Företagen och deras organisationer så att konsekvenserna kan gemensamt granskas i syfte att mildra olägenheter i största möjliga utsträckning. Detta är särskilt viktigt i fall av företagsnedläggning som innefattar kollektiva uppsägningar eller permitteringar.

27. Godtyckliga avskedandeförfaranden bör undvikas

28. Regeringarna bör i samarbete med såväl multinationella som nationella företag erbjuda någon form av inkomstskydd för arbetstagare vilkas anställning bringats att upphöra

Utbildning 29. Regeringar bör i samarbete med alla berörda parter utveckla en nationell politik rörande yrkesutbildning och yrkesvägledning som har nära samband med sysselsättning.: Detta är den ram inom vilken multinationella företag bör fullfölja sin utbildningspolitik.

30. l sin verksamhet bör multinationella företag säkerställa att passande utbildning tillhandahålls förde anställda på alla nivåer i värdlandenså långt det är lämpligt. för såväl företagets behov som landets utvecklingspolitik. Sådan att tillgodose och utbildning bör i möjligaste mån utveckla allmänt användbar yrkesskicklighet främja befordringsmöjligheter. Denna skyldighet böndär det är lämpligt, fullgöras i samarbete med landets myndigheter. arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt behöriga lokala. nationella eller internationella organisationer.

31. Multinationella företag. som är verksamma i utvecklingsländer, bör delta tillsammans med nationella i program. inbegripet särskilda fonder. som företag uppmuntras av värdlandsregeringarna och understöds av arbetsgivar- och arbets- Dessa program bör ha till syfte att uppmuntra till såväl tagarorganisationer. utbildandet av yrkesskicklighet som tillhandahållandet av yrkesvägledning och bör vara gemensamt administrerade av de parter som understöder dessa program. Om det är praktiskt möjligt. bör multinationella företag som ett bidrag till nationell utveckling ställa den utbildade personalens tjänster till förfogande för att hjälpa till i utbildningsprogram som organiseras av regeringar.

32. Multinationella som företag bör i samarbete med regeringar och iden utsträckning l Rekommendation (nr är förenligt med ett effektivt drivande av företaget ge den lokala företagsledningen 119) om anställnings upphörande genom upp- tillfälle att inom företaget i dess helhet vidga sina erfarenheter på lämpliga områden sägning av arbetstagare. såsom i arbetsmarknadsfrågor.

2 Konvention (nr 142) och rekommendation (nr 150) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utvecklingen av de mänskliga resurserna.

MNF och de mellansratliga 193 organisationerna

Arbers- och levnadsvillkor

Löner. _lörmåner och arbetsvillkor

33. Löner, förmåner och arbetsvillkor som erbjuds av multinationella företag bör inte vara mindre gynnsamma för de anställda än de som erbjuds av jämförliga arbetsgivare i det berörda landet.

34. När multinationella företag är verksamma i utvecklingsländer, där jämförliga arbetsgivare kanske inte förekommer, bör de tillhandahålla bästa möjliga löner, förmåner och arbetsvillkor inom ramen för regeringens politik Dessa bör stå i förhållande till Företagets ekonomiska ställning men bör åtminstone tillgodose grundläggande behov för de anställda och deras familjer. Där de innebär att de anställda tillhandahålls grundläggande förmåner såsom bostäder, läkarvård eller mat bör dessa förmåner vara av god standard?

35. Regeringar, särskilt i utvecklingsländerna, bör sträva mot att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att lågavlönade grupper och mindre utvecklade områden har så stor fördel som möjligt av de multinationella Företagens verksamhet.

Säkerhet och hälsa

36. Regeringar bör säkerställa att både multinationella och nationella företag upprätthåller tillräckliga säkerhets- och hälsononner för sina anställda. De regeringar, som ännu inte har ratificerat ILO-konventionerna om förbud mot försäljning, uthyming och användning av maskiner, som saknar tillfredsställande säkerhetsanordningar (nr 119), om skydd för arbetstagare mot joniserande strålning (nr 115), om skydd mot forgiftningsrisker härrörande från bensen (nr 136) och om förebyggande och kontroll av yrkesrisker förorsakade av cancerframkallande ämnen och agenser (nr 139), uppmanas inte desto mindre att tillämpa i största möjliga utsträckning de riktlinjer som omfattas av dessa konventioner och de därtill anknutna rekommen- 1 Rekommendation (nr dationerna (nr 118, 114, 144 och 147). lLO:S handböcker och vägledningar(Codes 116) om förkortning av arbetstiden. of Practice and “Guides”) i den nu gällande förteckningen över ILO-publikationer om säkerhet och hälsa i yrkeslivet bör också tas i beaktande? 2Konvention (nr 110) 37. Multinationella företag bör upprätthålla de strängaste normer för säkerhet och hälsa och rekommendation i överensstämmelse med nationella anspråk och med hänsyn till deras hithörande (nr 110) om anställningserfarenheter inom företaget som helhet, däri inbegripet kännedom om särskilda förhållanden för plantarisker. De bör också tillhandahålla företrädarna för de anställda i företaget och på gearbetare; rekommenbegäran de behöriga myndigheterna samt arbetstagar- och arbetsgivarorganisatio- dation (nr 115) om arnerna i alla länder, i vilka de är verksamma, information om de säkerhets- och betstagarnas bostadsförhälsonormer som är av betydelse för deras lokala verksamheter och som de iakttari sörjning; rekommendation (nr 69) om hälsoandra länder. Särskilt bör de ge till känna för dem som det angår alla särskilda risker och sjukvård; konvenoch därtill knutna skyddsåtgärder som har samband med nya produkter och tion (nr 130) och rekomprocesser. De bör liksom jämförliga inhemska företag förväntas spela en ledande mendation (nr 134) om roll i undersökningen av orsaker till industriella säkerhets- och hälsorisker och i läkarvård och kontanta tillämpningen av därmed sammanhängande förbättringar inom företaget i dess sjukförmåner. helhet. 3De härmed avsedda ILO-konventionerna och 38. Multinationella företag bör delta i arbetet hos de internationella organisationer på ILO-rekommendatio-

l vilka ankommer att förbereda och anta internationella säkerhets- och hälsonor-

nerna finns förtecknade

l mer. i Publications on occu-

s

pational safety and 39. I överensstämmelse med nationell praxis bör multinationella företag samarbeta

i health, ILO, Geneve

l fullt ut med behöriga säkerhets- och hälsomyndigheter, med företrädare för 1976, s. 1-3.

l

194 MNF och de mellanstarliga organisationerna

arbetstagarna och deras organisationer och med etablerade säkerhets- och hälsoorganisationer. Där det är lämpligt, bör Frågor rörande säkerhet och hälsa tas in i avtal med företrädarna för arbetstagarna och deras organisationer.

A rbetsmarknadsfrâgør

40. Multinationella Företag bör iaktta arbetsmarknadsnormer som inte är mindre gynnsamma än de som iakttas av jämförbara arbetsgivare i det berörda landet.

F öreningsfriheI och organisarionsrärr

41. Arbetare anställda hos multinationella Företag såväl som anställda hos nationella Företag bör utan någon som helst skillnad ha rätt att, med Förbehåll endast För den berörda organisationens bestämmelser. ingå som medlemmar i organisationer efter eget val utan Föregående auktorisering De bör också åtnjuta tillräckligt skydd mot antiFackliga diskrimineringsåtgärder med avseende på sin anställning?

42. Organisationer som företräder multinationella Företag eller anställda i dessa Företag bör åtnjuta tillräckligt skydd mot varje inblandning Från varandra eller Från varandras Företrädare eller medlemmar i Fråga om dessa organisationers bildande, verkande eller Förvaltning?

43. Då så är lämpligt med hänsyn till de lokala Förhållandena. bör de multinationella Företagen stödja representativa arbetsgivarorganisationer.

. Regeringarna uppmanas att tillämpa, om de inte redan gör det, riktlinjerna i konventionen nr 87. artikel 5, med hänsyn till vikten vad angår multinationella Företag av att tillåta organisationer Företrädande sådana Företag eller Företrädande de anställda hos dessa Företag att efter eget val ansluta sig till internationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

45. Där värdländernas regeringar erbjuder speciella incitament För att dra till sig utländska investeringar. bör dessa incitament inte inbegripa någon begränsning i arbetstagares Föreningsfrihet eller rätt att organisera sig och Föra Förhandlingar om kollektivavtal.

46. Företrädare För de anställda i multinationella Företag bör inte hindras från att mötas För samråd och utbyte av åsikter med varandra under Förutsättning att detta inte innebär olägenheter För bedrivande av Företagets verksamhet och För de normala förfaranden som reglerar Förhållandet till företrädare För arbetstagarna och deras organisationer. 47. Regeringar bör inte inskränka inresemöjligheterna För Företrädare För arbetsgivaroch arbetstagarorganisationer som kommer Från andra länder på inbjudan av berörda lokala eller nationella organisationer i syFte att samråda i Frågor om gemensamma angelägenheter endast på grund av att de söker inresa i den 1 Konvention nr 87, ar- egenskapen. tikel 2.

? Konvention nr 98, ar- K ollektiva vIa/s/örlzand/ingai tikel l (1). 48. Anställda hos multinationella Företag bör ha rätt i enlighet med nationell lag och 3 Konvention nr 98, ar- praxis att Få erkända representativa och av dem själva valda organisationer med tikel 2 (l). ändamål att Föra Förhandlingar om kollektivavtal.

MNF och de mellanstatliga organisationerna 195

49, Åtgärder lämpliga med hänsyn till nationella förhållanden bör vidtas, där det är nödvändigt, för att uppmuntra och främ_ja fullständig utveckling och fullständigt utnyttjande av ett maskineri för frivilliga förhandlingar mellan arbetsgivare eller arbctsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer i syfte att reglera anställningsvillkor genom kollektivavtal

50. Såväl multinationella företag som nationella företag börtillhandahålla de anställdas företrädare sådana möjligheter som kan vara nödvändiga för att bidra till utvecklingen av effektiva kollektivavtal?

5 . Multinationella företag bör göra det möjligt för behöriga företrädare för de anställda i varje land i vilket de är verksamma att föra förhandlingar med sådana företrädare for företagsledningen som är bemyndigade att fatta beslut angående de frågor som är föremål för förhandling.

52. Multinationella företag bör inte. i samband med bona lide förhandlingar med de anställdas företrädare angående anställningsvillkor eller medan arbetare utövar sin rätt att organisera sig. hota att utnyttja en möjlighet att överföra helt eller delvis en verksamhetsenhet från det berörda landet i syfte att otillbörligt påverka dessa förhandlingar eller för att hindra utövandet av organisationsrätten; inte heller bör de överflytta anställda från dotterföretag i andra länder i syfte att underminera bona fide förhandlingar med de anställdas företrädare eller de anställdas utövande av sin rätt att organisera sig.

53. Kollektivavtal bör innefatta föreskrifterom biläggandet av tvister som uppkommer angående deras tolkning och tillämpning och om säkerställande av ömsesidigt respekterade rättigheter och skyldigheter.

54. Multinationella företag bör tillhandahålla de anställdas företrädare den information som behövs for meningsfulla förhandlingar med den berörda enheten och de bör också, där detta är i överensstämmelse med lokal lagstiftning och praxis, tillhandahålla information för att göra det möjligt för dem att erhålla en riktig och rättvisande bild av enhetens verksamhet eller, där så är lämpligt, företaget i dess helhet.3 Konvention nr 98. ar- 55. Regeringar bör på begäran, där lag och praxis så tillåter. tillhandahålla företrädare tikel 4. for arbetstagarorganisationer sådan information om de branscheri vilka företaget är verksamt som kan vara till hjälp vid fastställandet av objektiva kriterier i zKonvention (nr 135) förhandlingar om kollektivavtal. 1 detta sammanhang bör multinationella såväl om arbetstagarrepresensom nationella företag konstruktivt besvara framställningar från regeringar om tanters skydd inom förerelevant information taget och åtgärder för angående deras verksamhet. att underlätta deras verksamhet. Samråd 3Rekommendation (nr 56. 1 multinationella såväl som i nationella företag bör finnas efter ömsesidiga avtal 129) om information och samråd inom företaget. mellan arbetsgivare och arbetstagare och deras företrädare tillkomna system som i överensstämmelse med nationell lag och praxis föreskriver regelbundet samråd i 4Rekommendation (nr frågor av gemensamt intresse. Sådant samråd bör inte vara en ersättning for 94) om samråd och samkollektivavtalsförhandlingar/i verkan mellan arbetsgivare och arbetare på Prövning av klagomål företagsplanet; rekommendation (nr 129) om 57. Multinationella såväl som nationella företag bör respektera de anställdas rätt att få information och samråd alla sina klagomål prövade i enlighet med följande ordning: varje anställd som.efter inom företaget.

196 MNF och de mellanstatliga organisationerna

att ha handlat individuellt eller tillsammans med andra anställda. anser att han har skäl for klagomål bör ha rätt att framställa ett sådant klagomål utan att som följd härav drabbas av något som helst förfång och att få ett sådant klagomål prövat i ett lämpligt förfarande Detta är särskilt viktigt närhelst de ntultinationella företagen är verksamma i länder vilka inte tillämpar principerna i ILO-konventioner som rör foreningsfrihet. organisationsrätt, kollektiv förhandlingsrätt och tvångsarbete?

Bilitggattølø av arbv/smarknar/stvisrøz-

58. Såväl multinationella som nationella företag bör tillsammans med de anställdas företrädare och organisationer söka inrätta ett frivilligt förlikningsmaskineri. anpassat till nationella förhållanden. som kan innefatta föreskrifter om frivilligt skiljeforfarande i syfte att bidra till förebyggandet och biläggandet av tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare Det frivilliga förlikningsmaskineriet bör innefatta lika representation för arbetsgivare och anställda.3

6.5 UNCTAD

6.5.1 Allmänt

FN:s handels- och utvecklingskonferens (UNCTAD) är ett permanent FN- UNCTAD:s huvuduppgift är organ som är underställt generalförsamlingen. att främja internationell handel med särskilt sikte på ekonomisk utveckling. skall vidare utarbeta principer för världshandeln och därmed Organisationen sammanhängande utvecklingsproblem samt föreslå åtgärder for dessa principers tillämpning. UNCTAD har en handels- och utvecklingsstyrelse. däribland kommittén Under denna styrelse verkar flera huvudkommittéer, för överföring av teknologi. till vilken knutits en expertgrupp för utarbetande och fardigvarukommittén, till vilken olika av en teknologiöverföringskod, rörande konkurrensbegränsande metoder redovisar sitt expertgrupper Rekommendation (nr arbete. l30) om prövning och UNCTAD har hållit konferenser i Geneve år 1964, i New Delhi år 1968, i avgörande av klagomål lV). Santiago de Chile 1972 (UNCTAD III) samt i Nairobi år 1976 (UNCTAD inom Företaget. från utvecklings-ländema kommer här liksom i Ett gemensamt uppträdande ?Konvention (nr 29) om andra mellanstatliga sammanhang till stånd genom den s. k. 77-gruppen. tvångs- eller obligatoriskt UNCTADS verksamhet rörande transnationella företag omfattar mer än arbete; konvention (nr trettio olika forsknings- och utredningsprojekt. 105) om avskaffandet av tvångsarbete: rekommendation (nr 35) om

6.5.2 Arbetet på en teknologiöverforingskod

indirekt arbetstvång. Inom ramen for det arbete som bedrivs av UNCTAD:s kommitté for 3Rekommendation (nr av teknologi tillkallades år 1975 en mellanstatlig expertgrupp för överföring 92) om frivillig förlikning att förbereda ett utkast till en internationell uppforandekod rörande teknooch skiljedom. logiöverföring. 4An international code arbete lades samma år fram en sammanfat- Till grund för expertgruppens of conduct on transfer tande rapport* angående tidigare studier i detta ämne. Rapportens första del of technology, UNCTAD innehåller en analys av de huvudfrågor som aktualiseras i utarbetandet av en (United Nations publikod. Till dessa frågor hänfordes mål och principer, tillämpningsområdet for cations, Sales No. E. 75. II.D.15). förhållandet mellan leverantörer, konkuren kod, äganderätt och kontroll,

MNF och de meIIanstat/iga 197 organisarionema

rensbegränsande metoder i fråga om förvärv av teknologi för produktion. praxis i fråga om spridning. prissättning och kostnader för teknologi, utveckling av enskilda länders teknologiska och vetenskapliga resurser, frågor med anknytning till avtal om teknologiöverföring samt särskilda förmåner för utvecklingsländer. l en andra del av rapporten tas upp överväganden sammanhängande med kodarbetet, nämligen dess legala status och möjliga form samt olika sätt att angripa frågor om innehåll, verkställighetsmöjligheter, tillämplig lagstiftning och biläggandet av tvister. lnom expertgruppen skedde arbetet i undergrupper, B-gruppen. som omfattade de industrialiserade länderna och till vilka Sverige hörde, 77gruppen samt D-gruppen, som omfattade de östeuropeiska staterna. Vid expertgruppens sammanträde i maj l975 framkom starkt delade meningar bl. a. i fråga om den tilltänkta kodens legala status. B-gruppen hävdade att koden borde ha karaktär av rekommendationer medan 77-gruppen gjorde gällande att koden skulle innefatta bindande handlingsnormer. Vid expertgruppens möte i december l975 lade B-gruppen fram ett nytt förslag till kod. Meningsmotsättningarna om kodens legala status kunde emellertid inte biläggas och frågan härom hänsköts till UNCTAD lV. Något avgörande kom emellertid inte till stånd vid UNCTAD lV. Istället beslöts att en ny expertgrupp skulle tillsättas med uppgift att- utan slutligt ställningstagande till kodens juridiska karaktär - utarbeta ett utkast med alltifrån obligatoriska till frivilliga bestämmelser. Arbetet inom den nya expertgruppen bedrivs nu med sikte på att en kod för teknologiöverföring skall kunna antas vid en FN-konferens sommaren 1978. lnom UNCTAD pågår ett samarbete med WlPO angående revision av 1883 års konvention rörande industriellt rättsskydd, den s. k. Pariskonventionen.

6.5.3 Arbetet rörande konkurrensbegränsande metoder

Frågan om konkurrensbegränsande metoder har behandlats av tre på varandra följande expertgrupperlnom ramen för detta arbete har lagts fram ett stort antal rapporter. Vid UNCTAD III år 1972 beslöts att en expertgrupp rörande konkurrensbegränsande metoder skulle tillkallas. Expertgruppen skulle i sitt arbete beakta bl. a. transnationella företags verksamhet. Expertgruppen avgav år 1973 sin rapport. I rapporten förordades att åtgärder i syfte att kontrollera transnationella företags konkurrensbegränsande metoder borde vidtas såväl av industriländer och utvecklingsländer som på det internationella planet. Utvecklingsländerna borde enligt expertgruppens mening skaffa sig instru- l Report of the Second ment för prövning av de utländska investeringarna. Industriländerna borde Group of Experts on prioritera åtgärder som syftar till att reglera transnationella företags verk- Restrictive Business samhet och ekonomiska inflytande i utvecklingsländerna. Expertgruppen Practices (TO/B/600). ansåg också att industriländerna borde utnyttja sin lagstiftning för att ?Report of the UNCmotverka olika slag av konkurrensbegränsningar som träffar utvecklingslän- TAD at its fourth Sesderna. Problem med en exterritoriell tillämpning av vissa bestämmelser sion (TO/2l7). resolution kunde komma att kräva regler för ett samråd mellan länderna. Pâ det 960V).

198 MNF och de mellanstatliga organisationerna

internationella planet förordade expertgruppen åtgärder för ett intensifierat utbyte av information mellan utvecklingsländer och industriländer. Expertgruppen rekommenderade vidare ett system för tekniskt-administrativt stöd till utvecklingsländerna när dessa söker komma till rätta med transnationella Företags konkurrensbegränsande metoder, innefattande bl. a. ett organ inom UNCTAD med uppgift att registrera de anmärkningar som enskilda länder gör. Riktlinjer för industri- och utvecklingsländernas behandling av näringslivets konkurrensbegränsande åtgärder borde slutligen enligt expertgruppens mening utformas. En andra expertgrupp rörande konkurrensbegränsande metoder tillkallades år 1975. Expertgruppen fick till uppgift att identifiera de metoder som kan antas resultera i förvärv och missbruk av marknadsställning på det nationella och internationella planet, att överväga möjligheter till Förbättring av informationen rörande konkurrensbegränsande metoder ntellztn industriländernas och utvecklingsländernas regeringar, att överväga de grundläggande frågorna vid utarbetandet av en modellag för utvecklingsländerna angående konkurrensbegränsande metoder samt att överväga möjligheten att utforma multilateralt godtagbara riktlinjer rörande konkurrensbegränsande metoder i syfte att komma till med sådana metoder som

rätta

ogynnsamt påverkar utvecklingsländernas handel och ekonomi. Expertgruppens arbete på dessa fyra områden redovisades i en år 1976 avgiven rapport. Genom en resolution vid UNCTAD IV gavs mandat för en tredje expertgrupp rörande konkurrensbegränsande metoder. Expertgruppens främsta uppgift är att driva förhandlingar i syfte att utarbeta en samling multilateralt rättvisa riktlinjer och regler för kontroll av sådana godtagna, konkurrensbegränsande metoder som har ogynnsamma effekter på internationell handel, särskilt utvecklingsländernas, och på dessa länders ekonomiska utveckling. Expertgruppen har också till uppgift att föreslå åtgärder för information om konkurrensbegränsande metoder till stöd för utvecklingsländernas lagstiftningsarbete på detta område samt att tillhandahålla tekniskt bistånd rörande frågor om konkurrensbegränsande metoder. Expertgruppens arbete beräknas fortsätta under år 1978.

6.6 UNIDO

FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO) har till uppgift att bidra till snabbare industrialisering av främst utvecklingsländerna. UNIDO sorterar under och rapporterar till denna genom generalförsamlingen ECOSOC. Vid UNlD0:s andra generalkonferens år 1975 i Lima antogs en deklaration och en handlingsplan rörande industriell utveckling och industriellt samarbete l Limadokumentet uppställdes som mål att utvecklingsländerna år 2000 skulle svara för en fjärdedel av världens samlade industriproduktion. för utvecklingsländerna att få Krav togs upp bl. a. på förbättrade möjligheter Lima Declaration and villkor. Flera tillgång till teknologi på rättvisa och ömsesidigt godtagbara Plan of Action on lndui dokumentet rör de transnationella företagens verksamhet. strial Development and punkter erinras sålunda om att situationen i utveck- Co-operation. l ingressen till deklarationen

MNF och de mellanstatliga organisationerna

lingsländerna förvärrats bl. a. av de transnationella företag som kränker utvecklingsländernas suveränitet. Vidare deklarerar UNlDO att marknadskrafternas ohämmade spel inte är det lämpligaste medlet att vare sig främja en världsvid industrialisering eller uppnå effektivt internationellt samarbete på det industriella området samt att de transnationella företagens verksamhet bör underkastas reglering och övervakning i syfte att säkerställa att deras verksamhet är förenlig med våirdländernas utvecklingsplaner och politik med beaktande också av relevanta internationella uppförandekoder eller andra instrument. l handlingsplanen anmodas industriländerna att när det är möjligt stimulera sina företag att delta i investeringsprojekt inom ramen för utvecklingsplaner och program hos de utvecklingsländer som så önskar samt att göra allt som är lagligen möjligt för att säkerställa att sådan verksamhet fullgörs i överensstämmelse med de berörda utvecklingsländernas lagstiftning och regler. lndustriländerna anmodas också att på lämpligt sätt samarbeta med utvecklingsländerna så att den verksamhet industriländernas transnationella företag bedriver i utvecklingsländerna är förenlig med dessa länders ekonomiska och sociala mål. Inom UNIDO pågår ett tiotal forskningsprojekt rörande förhållandet mellan transnationella företag och utvecklingsländernas industrialisering.

6.7 OECD

6.7.1 Allmänt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling(OECD) bildades år 1961 och är ett samarbetsorgan för de västeuropeiska länderna samt Australien, Förenta staternaJapan, Kanada och Nya Zeeland i frågor rörande ekonomisk politik i vidsträckt mening. 0ECD:s huvudorgan är rådet, vars sammanträden kan ha karaktären av ministermöten eller utgöras av möten mellan ständiga ombud, och exekutivkommittén. Arbetet inom organisationen är fördelat på ett stort antal fackkommittéer. Till OECD är vidare knutna två rådgivande kommittéer, Trade Union Advisory Committee (TUAC) med fackliga Företrädare och Business and Industry Advisory Committee (BIAC) med företrädare för näringslivet. OECD antog år 1961 en kapitalliberaliseringsstadga (se avsnittet 9.4.2). Denna stadga torde ha varit en viktig faktor i den ökning av de internationella direktinvesteringarna som skett under de senaste decennierna. Den roll som multinationella företag spelar i denna investeringsprocess uppmärksammades redan i början på 1970-talet inom OECD. Den egentliga utgångspunkten för OECD:s arbete på detta område kan sägas vara den år 1972 avgivna s. k. Reyrapporten (“P0licy Perspectives for International Trade and Economic Relations). Rapponen pekade på för- och nackdelar med multinationella företags verksamhet och framhöll behovet av att utarbeta vissa principer för såväl staternas som företagens agerande. På grundval av denna rapport diskuterades inom en år 1973 tillsatt expertgrupp utarbetandet av en uppförandekod för multinationella företag. Under detta arbete hävdades att förevarande problemkomplex borde ges en balanserad behand-

200 MNF och de me/lanstarliga organisationerna

ling, där också medlemsstaternas agerande mot företagen beaktades. Till diskussionen kom därför att föras också principen om nationell behandling av utlandskontrollerade företag samt de skadliga effekter på medlemsstaternas ekonomier som orsakades av andra länders åtgärder i syfte att främja eller hämma internationella direktinvesteringar. År 1975 beslöt OECD-rådet att tillsätta en särskild kommitté for internationella investeringar och multinationella företag (lME-kommittén), Kommittén fick i uppdrag att lägga fram ett handlingsförslag for medlemsstaternas regeringar och därvid samråda med TUAC och BIAC samt de fackkommittéer inom OECD, som behandlade olika aspekter på de multinationella företagens verksamhet. På grundval av arbetet inom fackkommittéerna och den samordnande lME-kommittén antog regeringarna i medlemsländerna år 1976 en deklaration om internationella investeringar och multinationella företag med därtill fogade riktlinjer for multinationella företag. Samtidigt med deklarationen fattade ministerrådet vissa beslut om samrådsprocedurer samt om de tidigare berörda frågorna om nationell behandling och främjande och hämmande åtgärder for internationella investeringar. Med hänsyn till att deklarationen och dessa beslut innebär förpliktelser för medlemsländerna kommer de att redovisas i kapitel 9 om Sveriges internationella åtaganden.

6.7.2 Riktlinjer/ör multinationella/öretag De av OECD antagna riktlinjerna för multinationella företag är såsom förut anmärkts intagna i en bilaga till deklarationen rörande internationella investeringar och multinationella företag. Riktlinjernas ingress. vilken enligt deklarationen är en integrerande del av riktlinjerna, har följande innehålL

l. Multinationella företag spelar en viktig roll i medlemsländernas ekonomi och i internationella ekonomiska förbindelser och är av allt större intresse för regeringarna. Genom internationella direkta investeringar kan sådana företag medföra avsevärda positiva återverkningar på hem- och värdlâinder. Genom att bidra till effektivt utnyttjande av kapital. teknologi och arbetskraft mellan länder kan de fullgöra en viktig roll vid främjandet av ekonomiskt och socialt välstånd. Men de framsteg som görs av multinationella företag när det gäller att organisera sin verksamhet utanför den nationella ramen kan leda till missbruk av ekonomisk makt som koncentrerats till dessa företag och till konflikter med nationella politiska målsättningar. Dessutom ger ibland de multinationella företagens sammansatta natur samt svårigheterna att klart skönja deras olika struktur, verksamhet och politik anledning till bekymmer, 2. Medlemsländernas gemensamma syfte är att uppmuntra de positiva bidrag som multinationella företag kan lämna till ekonomiskt och socialt framátskridande samt att minska och undanröja de problem som deras olika aktiviteter kan ge upphov till. Med hänsyn till sådana företags transnationella struktur kommer detta syfte att främjas av samarbete bland OECD-länderna. där de flesta multinationella företagen har sina moderbolag och dit en betydande del av deras verksamhet är förlagd. innehållet återges i Nedanstående riktlinjer är utformade for att bidra till förverkligandet av detta överensstämmelse med gemensamma syfte och till att förbättra det internationella investeringsklimatet. en inom industridepartementet gjord inofficiell 3. Då multinationella företags verksamhet sträcker sig också till länder som ej är översättning. medlemmar i OECD. bör internationellt samarbete på detta område utsträckas till

MNF och de mellanstatliga organisationerna 201

alla stater. Medlemsländerna ger sitt fulla stöd till strävanden mot samarbete med icke-medlemsländer och särskilt med utvecklingsländer. i syfte att förbättra alla folks välfärd och levnadsstandard, både genom att uppmuntra de positiva bidrag som multinationella företag kan lämna och genom att minska och undanröja de problem som kan uppkomma i samband med dessa företags verksamhet.

lnom organisationen kommer samarbetsprogrammet för att uppnå dessa mål att vara fortlöpande, pragmatiskt och balanserat. Det faller inom ramen för de allmänna målsättningarna för konventionen om OECD och utnyttjar de olika fackorgztnen i organisationen, vars mandat redan täcker många aspekter av de multinationella Företagens roll. i synnerhet frågor rörande internationell handel och betalningar. konkurrens, beskattning, arbetskraft, industriell utveckling. vetenskap och teknik. l dessa organ utförs arbete med att identifiera frågor, förbättra relevant information och utarbeta förslag till åtgärder, ägnade att stärka mellanstatligt samarbete, lnom några av dessa områden finns redan procedurer som gör det möjligt att ta upp frågor rörande multinationella företags verksamhet. Detta arbete kan komma att resultera i att ytterligare kompletterande överensskommelser och arrangemang mellan regeringar beslutas.

Samarbetsprogrammet utgörs i sitt första skede av en deklaration och tre beslut avseende riktlinjer för multinationella företag. nationell behandling för utlandskontrollerade företag samt främjande och hämmande åtgärder för internationella investeringar. Deklarationen och besluten har. då de är kompletterande och inbördes förbundna. antagits samtidigt.

Nedanstående riktlinjer utgör rekommendationer som medlemsländerna gemensamt riktar till multinationella företag som arbetar inom deras territoriella gränser. Dessa riktlinjer. vilka tar sikte på de problem som kan uppkomma på grund av dessa företags internationella struktur. fastställer normer för dessa företags verksamhet i de olika medlemsländerna. Riktlinjerna är frivilliga till sin karaktär och kan ej genomdrivas på rättslig väg. De torde emellertid bidra till att säkerställa att dessa företags verksamhet står i överensstämmelse med den nationella politiken i de länder där företagen är verksamma och till att stärka grunden för ömsesidigt förtroende mellan företag och stater.

Varje stat har rätt att fastställa villkoren för de multinationella företagens verksamhet inom sin nationellajurisdiktion. om inte annat följer av internationell rätt och de internationella överenskommelser staten har ingått. Ett multinationellt företags enheter i olika länder är underkastade dessa länders lagstiftning.

En exakt juridisk definition av multinationella företag behövs ej för tillämpning av riktlinjerna. Dessa företag utgörs vanligen av bolag eller andra enheter som ar privatägda, statsägda eller har blandat ägarskap och som är etablerade i olika länder och så förbundna, att ett eller flera av dem kan utöva ett betydande inflytande över de andras verksamhet och dela kunskap och resurser med de övriga. Graden av varje enhets självständighet i förhållande till de övriga skiftar starkt från ett multinationellt företag till ett annat beroende på enheternas inbördes förhållande och deras verksamhetsområden. På grund härav är riktlinjerna avsedda för de olika enheterna inom det multinationella företaget (moderbolag och/eller lokala enheter) i enlighet med den faktiska ansvarsfördelningen bland dem, De förutsätts samarbeta och bistå varandra i erforderlig utsträckning för att underlätta iakttagande av riktlinjerna. Begreppet företag i dessa riktlinjer avser dessa olika enheter i enlighet med deras ansvar

202 MNF och de mellanstatliga organisationerna

9. Riktlinjerna syftar ej till att införa skillnader i behandling mellan multinationella och inhemska företag; i förekommande fall återger de god praxis för alla. l enlighet därmed är multinationella och inhemska Företag, då riktlinjerna är tillämpligzt på båda, föremål för samma forvåintningztr beträffande sitt uppträdande. l0. Bruket av lämpliga metoder för att bilåiggzl internationella tvister. inbegripet skiljedom. bör uppmuntras som ett medel att underlätta lösningen av problem som uppstår mellan företag och medlemsländer, . Medlemsliinderna har fastställt gransknings- och samrådsprocedurer i frågor som avser riktlinjerna. Då multinationella företag blir föremål för motstritligzt krav från medlemsländer, kommer berörda regeringar att samarbeta helt och fullt i syfte att lösa sådana problem. antingen i Kommittéen för internationella investeringar och multinationella företag. tillsatt av OECD-rådet den 2l januari l975, eller genom andra ömsesidigt gotltttgbztrzi arrangemang.

Efter denna inledande bakgrund upptas de konkreta riktlinjerna för multinationella företag. l detta sammanhang anges att medlemsstaterna fastställer riktlinjerna med den förutsättningen att medlemsländerna kommer att fullgöra sin skyldighet att behandla företagen rättvist och i enlighet med internationell rätt, internationella överenskommelser samt kontraktsenliga åtaganden. Riktlinjerna är indelade i sju avsnitt, nämligen allmänna principer. information, konkurrens, finansiering, beskattning, sysselsättning och arbetsmarknadsfrågor samt vetenskap och teknologi på sätt i det följande återges.

Allmänna principer

Företagen bör l. fullt beakta etablerade allmänna samhällspolitiska mål i de medlemsländer där de arbetar; 2. särskilt beakta dessa länders mål och prioriteringar i vad avser ekonomiskt och socialt framåtskridande, inbegripet industriell och regional utveckling, miljövård, skapande av arbetstillfällen, innovationsfrämjande åtgärder och överförande av teknologi; 3. med iakttagande av sina rättsliga skyldigheter rörande information och med beaktande av legitima behov av skydd for affärshemligheter tillställa sina enheter sådan ytterligare information som de kan behöva för att tillgodose krav från myndigheterna i de länder där dessa enheter är etablerade avseende information om dessa enheters aktiviteter; 4. främja nära samarbete med lokala myndigheter och affärsintressen; 5. medge koncernens enheter frihet att utveckla sin verksamhet och att begagna sig av sina konkurrensfördelar på inhemska och utländska marknader, i förenlighet med behovet av specialisering och sund affarspraxis; 6. vid tillsättande av poster på ansvarig nivå i varje verksamhetsland taga vederbörlig hänsyn till varje persons individuella kvalifikationer utan diskriminering i fråga om nationalitet, såvida icke annat följer av särskilda nationella krav i detta avseende; 7. ej överlämna - och de bör ej anmodas eller förväntas överlämna - någon form av muta eller annan otillbörlig förmån, direkt eller indirekt, till någon offentlig tjänsteman eller innehavare av offentlig tjänst; 8. ej, såvida det icke är rättsligt tillåtligt, ge bidrag till kandidater till offentlig tjänst eller politiska panier eller andra politiska organisationer; 9. avstå från otillbörlig inblandning i lokal politisk verksamhet.

MNF och de mellanstatliga organisationerna 203

Information Med vederbörligt beaktande av Företagstyp och relativ storlek såvitt avser den ekonomiska aspekten på Företagets verksamhet, behovet av skydd för allärshemligheter samt kostnader bör Företagen ien form ägnad att förbättra allmänhetens Förståelse publicera tillräcklig faktisk information om hela Företagets struktur, verksamhet och politik. I den mån så erfordras för detta syfte skall denna information komplettera den information som lämnas enligt nationell lagstiftning i de länder där företagen är verksamma. För detta ändamål bör de inom skälig tid och regelbundet, åtminstone varje år, publicera finansiella rapponer och övrig tillñiplig information avseende företaget som helhet, innefattande i synnerhet:

l. företagets struktur. med namn och säte för moderföretaget. dess dotterföretag och dess procentuella ägande, direkt och indirekt, i dessa dotterföretag, inbegripet aktieägandet dem emellan: 2. de geografiska områden där verksamhet utövas och de huvudsakligaste aktiviteter som bedrivs där av moderforetaget och de viktigaste dotterföretagen; 3. rörelseresultat och bruttoomsâittningen per geografiskt område och bruttoomsättningen for viktigare produktgrupper for Företaget i sin helhet: 4. betydande kapitalinvesteringar per geografiskt område och i möjligaste mån för viktigare produktgrupper i företaget i sin helhet; linansieringsanalys för företaget i sin helhet; medelantalet anställda i varje geografiskt område:

9338535*

forsknings- och utvecklingskostnader för företaget i sin helhet; de principer som tillämpats vid internprissättning; de redovisningsprinciper. också i fråga om koncernredovisningen. som använts vid sammanställning av den publicerade informationen.

Konkurrens

Företagen bönsamtidigt som de följer gällande konkurrensregler och tillämpad praxis i de länder där de arbetar,

l. avstå från åtgärder som ogynnsamt skulle påverka konkurrensen på marknaden i fråga genom att missbruka en dominerande marknadsställning med till exempel. a) företagsförvärv som begränsar konkurrensen otillbörligt, b) beteende som avser att eliminera konkurrenter. c) oskälig leveransvägran. d) missbruk av patent. varumärke eller annan immateriell rättighet i syfte att begränsa konkurrensen. e) diskriminerande (dvs. oskäligt differentierad) prissättning och användande av sådana prissättningstransaktioner mellan koncernforetag som medel att ogynnsamt påverka konkurrens utanför dessa företag:

*Vid tillämpning av riktlinjen om information avses med geograliskfområde grupper av länder eller individuella länder såsom varje företag ñnner lämpligt med hänsyn till dess särskilda förhållanden. Då ingen enstaka grupperingsmetod är lämplig för alla företag eller för alla syften. torde de faktorer som bör beaktas av ett företag inbegripa verksamhetens betydelse i enskilda länder eller områden liksom effekten på dess konkurrenskraft. geografisk närhet. ekonomisk släktskap. likheter i affärsmiljöer samt natur. omfattning och grad av inbördes beroende mellan företagets verksamhet i de olika länderna.

204 MNF och de mellanstatliga organisationerna

medge inköpare. distributörer och licentstagztre frihet att återförsälja, exportera. köpa och utveckla sin verksamhet i överensstämmelse med lagar, handelsvillkor. behovet av specialisering och sund affärspraxisz avstå från att deltagzt i eller på annat sätt oavsiktligt stärka de konkurrcnsbegränsande effekterna av internationella eller inhemska karteller eller konkurrensbegränsande överenskommelser som ogynnsamt påverkar eller eliminerar konkurrens och som ej är generellt eller direkt accepterade i tillämplig nationell eller internationell lagstiftning; vara beredda att samråda och samarbeta. diiri inbegripet tillhandahållande av information. med behiârigzt myndigheter i länder vilkas intressen direkt påverkas i vad avser konkurrensfrågor eller i utredningar därom. Tillhandahållançle av information bör ske i enlighet med på detta område normalt tillämpade sekretessbestämmelser.

Finansiering Företagen bör vid skötseln av linansiellzt och kommersiella funktioneri sin verksamhet och särskilt vid hanteringen av sina likvida utländska tillgångar och skulder beakta de fastställda målsättningarna rörande betalningsbztlans och kreditpolitik i de länder där de arbetar.

Beskattning

Företagen bör l , på taxeringsmyndigheternas begäran. i de länder där de är verksamma. i enlighet med sekretessbestämmelser och tillämpliga förfaranden i dessa länders nationella rätt. tillhandahålla den information som behövs för att korrekt fastställa de skatter som skall påläggasi samband med deras verksamhet. däri inbegripet information av betydelse rörande deras verksamhet i andra länder: avstå från att utnyttja de särskilda möjligheter som står till deras förfogande såsom internprissâittning som ej överensstämmer med etablerad praxis (arms length standard) i syfte att på sätt som strider mot nationell rätt förändra det beskattningsunderlag efter vilken koncernenheterna taxeras.

.Sysselsättning och arbelsmarknarlxç/iziuor

Företagen bör. inom ramen för lagar. förordningar och rådande praxis på arbetsmarknaden i varje land där de är verksamma.

l. respektera sina anställdas rätt att låta sig representeras av fackföreningar och övriga bona fide organisationer för anställda och medverka i konstruktiva förhandlingar. antingen individuellt eller genom arbetsgivareorgztnisationer. med sådana arbetstagarorganisationer. i syfte att få till stånd överenskommelser om anställningsvillkor. vilka bör innehålla bestämmelser för bilitggande av tvister angående tolkningen av sådana överenskommelser och for garanterandet av ömsesidigt respekterade rättigheter och skyldigheter: 2. a) ge de anställdas representanter sådana arbetsmöjligheter som är nödvändiga for att utveckla ändamålsenliga kollektivavtal; b) förse de anställdas representanter med den information som behövs för meningsfulla förhandlingar om anställningsvillkorz 3. då detta överensstämmer med lokal rätt och praxis. förse de anställdas representanter med information som gör det möiligt för dem att erhålla en riktig och

SOU l978z73 MNF och de mellanstatliga organisationerna 205

rättvisande bild av enhetens verksamhet eller. då så är lämpligt. företaget i sin helhet: iaktta anställningsnormer och arbetsmarknadspraxis som inte är mindre gynnsamma än dem som iakttas av jämförbara arbetsgivare i värdlandet; i största möjliga utsträckning i sin verksamhet använda. utbilda och förbereda för befordran medlemmar i den lokala arbetsstyrkan i samarbete med representanter för de :inställda och. då så är lämpligt. berörda statliga myndigheter; då de överväger Förändringar i sin verksamhet vilka skulle avsevän inverka på de anställdas levnadsförhållanden. särskilt i händelse av nedläggning av en enhet som innebär kollektiva permitteringar eller avskedanden. ge skäligt varsel om sådana förändringar till representanter för sina ztnställdzt, och då så är lämpligt. till berörda statliga myndigheter samt samarbeta med de anställdas representanter och berörda statliga myndigheter för att i största möjliga utsträckning mildra ogynnsamma följder därav; tillämpa sin personalpolitik. inbegripet anställning. avsked. lön. befordran och utbildning. utan diskriminering. såvida ej selektivitet i fråga om den anställdes person främjar fastställd statlig politik, som särskilt gynnar en större jämlikhet i sysselsättningsmöiligheterna: i samband med bona fide förhandlingar med de anställdas representanter om anställningsvillkor. eller medan de anställda utövar sin rätt att organisera sig. ej hota med att utnyttja sina möjligheter att helt eller delvis överföra en driftsenhet från landet i fråga. i syfte att därigenom otillbörligt påverka dessa forhandlingareller att hindra att organisationsrätten utövas; göra det möjligt för sina anställdas bemyndigade representanter att föra förhandlingar om kollektivavtal eller frågor angående förhållandet mellan anställda och företagsledning med representanter för företagsledningen. vilka är bemyndigade att fatta beslut i de frågor förhandlingen gäller.

Vøreziskap och teknologi

Företagen bör l. söka säkerställa att deras verksamhet på ett tillfredsställande sätt överensstämmer med politik och planering i fråga om vetenskap och teknologi i de länder där de är verksamma samt bidraga till utvecklingen av nationell vetenskaplig och teknolo- . gisk kapacitet inbegripet befästande och förbättring av värdländernas innovationsförmåga så långt möjligt: i största möjliga utsträckning i sin affärsverksamhet införa rutiner. som medger snabb spridning av teknologi under vederbörlig hänsyn till skydd för industriell och intellektuell äganderätt; vid beviljande av licenser eller vid överföring av teknologi på annat sätt göra detta på skäliga villkor.

6.7.3 *Bona fide förhandlingar

Samrâdsprocedur rörande riktlinjerna för MNF

kan inbegripa arbetskonmed tillkomsten flikter som del av lör- Samtidigt av riktlinjerna för multinationella företag fattade ministerrådet beslut handlingsprocessen. Huom mellanstatliga samrådsprocedurer rörande dessa ruvida arbetskonflikter riktlinjer. Detta uppföljningsmaskineri är på grund av riktlinjernas frivilliga inbegrips eller ej fastkaraktär emellertid inte inriktade på sanktionering av dessas efterlevnad. ställs genom lag och Huvudpunkterna i ministerrådets beslut är följande. rådande anställningspraxis i varje enskilt l , lME-kommittén skall regelbundet och på begäran av ett medlemsland utbyta land.

å 206 MNF och de mellanstatliga organisationerna

om frågor rörande riktlinjerna och den erfarenhet som vunnits vid synpunkter deras tillämpning samt skall avge regelbundna rapporter härom till rådet. 2. Kommittén skall anmoda BlAC och TUAC att framföra sina regelbundet synpunkter angående riktlinjerna och skall ta hänsyn till sådana synpunkter i sina rapporter till rådet. 3, Kommittén kan på förslag av ett medlemsland besluta huruvida enskilda företag bör ges tillfälle att framföra sina synpunkter angående riktlinjernas tillämpning men skall inte fatta några beslut om enskilda företags beteende. 4. Medlemsländer kan begära att samråd sker inom kommittén om problem som l sammanhänger med att multinationella företag blir föremål för motstridiga krav och berörda regeringar skall samarbeta helt och fullt i syfte att lösa sådana problem l antingen inom kommittén eller genom andra ömsesidigt godtagbara arrange- l mang.

l

l två fall har medlemsländer med stöd av punkten l och i sexton fall har 1 TUAC med stöd av punkten 2 underställt IME-kommittén frågor rörande

riktlinjerna. De flesta av dessa frågor har rört innebörden av olika riktlinjer under Andra har gällt l avsnittet Sysselsättning och arbetsmarknadsfrågor. frågor avsnittet Vetenskap och teknologi samt vilket ansvar som enligt riktlinjerna l kan anses åvila ett moderföretag. De underställda frågor. som bereds inom en till lME-kommittén knuten arbetsgrupp, har hittills inte lett till något i ställningstagande från kommitténs sida. Det är ännu inte att ange hur det av ministerrådet beslutade

möjligt l

samrådsförfarandet närmare kommer att gestalta sig. En viktig utgångspunkt l för bedömningen av IME-kommitténs framtida verksamhet är uppenbarupptagna bestämmelsen att kommittén inte skall fatta | ligen den i rådsbeslutet beslut om enskilda företags beteende. Kommittén skall med andra ord inte eller forum. l överensstämmelse härmed vara ett judiciellt kvasijudiciellt torde det inte ankomma på kommittén att pröva riktigheten av de påstådda faktiska omständigheter som i ett visst fall lagts till grund för en underställd renodlade frågor torde sålunda kunna komma fråga. Endast från enskildheter under kommitténs bedömning. Dessa frågor synes vidare komma att prövas endast om och i den mån de kräver vägledande uttalanden från kommitténs inte ge anledning till uttalanden, om det sida. Ett påtalat fall torde sålunda innebär ett klart och otvetydigt åsidosättande av en riktlinje eller ett av kommittén tolkningsuttalande eller ett åsidosättande av tidigare antaget nationell regelsystem. Härtill kommer att lag eller andra delar av ett nationellt kommittén inte kan uttala sig om frågor som inte ens tolkningsvis kan

i

under riktlinjerna. En annan sak är att sådana frågor kan _ inrymmas brister i riktlinjerna och kräva uppmärksamhet vid den ådagalägga i kommande översynen av riktlinjerna.

6.7.4 OECD:s kommittéer

6.7.4.1 Allmänt

Internationella investeringar och multinationella företags verksamhet är föremål för uppmärksamhet vid en rad av OECD:s kommittéer. Den centrala och samordnande uppgiften på detta område ankommer som förut antytts på

MNF och de mellanstatliga organisationerna 207

kommittén för internationella investeringar och multinationella Företag, den s. k. IME-kommittén. Många av de övriga kommittéerna behandlar emellertid olika aspekter på multinationella företag. En del av denna verksamhet är särskilt inriktad på Förhållandet mellan multinationella Företag och utvecklingsländerna. Utvecklingshjälpskommittén studerar sålunda effekterna på utvecklingsprocessen av olika slags privata investeringar och granskar i detta sammanhang också de multinationella företagens aktiviteter. En särskild arbetsgrupp har tillsatts För beredandet av frågor om ekonomiska relationer mellan medlemsländer och utvecklingsländer. Ett särskilt utvecklingscentrum har vidare inrättats. Det arbete som flertalet kommittéer bedriver rör emellertid direktinvesteringar och multinationella Företags verksamhet i industriländerna. Till de kommittéer som främst är sysselsatta på detta område hör industrikommittén, konkurrensbegränsningskommittén, skattekommittén, kommittén För vetenskap och teknologi, arbetsgruppen angående korta kapitalrörelser, arbetskraftskommittén och kommittén För osynliga transaktioner och betalningar. Samtliga de nämnda kommittéerna har deltagit i utarbetandet av OECD:s riktlinjer För multinationella Företag. I det Följande skall i korthet anges det övriga arbete som dessa kommittéer bedriver på förevarande område.

l l 6.7.4.2 Kommittén För internationella investeringar och

l multinationella Företag

Arbetet inom OECD på 1976 års deklaration om internationella investeringar och multinationella Företag med därtill hörande riktlinjer För multinationella Företag och beslut om nationell behandling, om främjande och hämmande

i l åtgärder För internationella och om olika samrådsförfaranden

investeringar Förbereddes inom kommittén För internationella investeringar och multina-

l

l tionella företag (IME-kommittén).

En av kommitténs är numera

i huvuduppgifter att övervaka och främja den

effektiva

i tillämpningen av 1976 års bestämmelser. En del av denna uppgift

utFörs inom ramen För det i avsnittet 6.7.2 beskrivna samrådsFörfarandet.

I Liknande samrådsFörfaranden är knutna till besluten om nationell behand-

i

ling och om hämmande och främjande åtgärder För internationella investe- * ringar. Kommittén har också att Förbereda den översyn av riktlinjerna För

i

multinationella Företag som enligt deklarationen skall äga rum under år i 1979.

C En annan huvuduppgift För kommittén är att komplettera 1976 års

l bestämmelser med nya överenskommelser. Detta sammanhänger med

f medlemsländernas uttalade avsikter att strävandena inom OECD på föreva-

rande område bör fortsätta och leda till vidare arrangemang och avtal. De betecknade 1976 års bestämmelser som ett Första steg i ett fortlöpande, pragmatiskt och balanserat program som skall utgöras av arbete med att identifiera frågor, Förbättra relevant information och närmare utforma de Förslag till åtgärder som kan komma från organisationens specialkommittéer (se deklarationens preambel samt punkterna 4 och 5 i preambeln till riktlinjerna För multinationella företag).

208 MNF och de mellansratliga organisationerna

6.7.4.3 Industrikommittén i

i

för industrikommittén är att förbättra informationen om de En huvuduppgift multinationella verksamhet och utbytet av sådan information. i företagens Industrikommittén om statistisk information avgav år 1975 en rapport

företagens verksamhet i värdländer. 1 rapporten l

angående de multinationella behandlades av dels ett förbättrat utbyte av information och utformningen j dels en förbättrad och harmoniserad statistik. Den eftersträvade statistiken, ; vilken inte skulle innefatta de multinationella företagens verksamhet i

hemländerna, borde enligt kommitténs mening omfatta fjorton grundläg- ,i i värdländerna. Dessa element var gande element i dessa företags verksamhet antalet företagsgrupper, företag eller arbetsställen, beståndet av direktinves-

teringskapital, mängden kapital under utländskt inflytande, forädlingsvärde, bruttovinst, bruttoproduktion, kost- .t antalet anställda, löner, kapitalbildning, och import, betalning av nader för forskning och utveckling, export investeringsavkastning till nonresidents med möjlighet att utöva inflytande, nettoflödet av kapital från nonresidents med möjlighet att utöva inflytande för licensavtal och teknologi. Rapporten utmynnade i en samt betalning rekommendation om åtgärder i syfte att förverkliga detta mål. Kommittén förväntade emellertid inte att den rekommenderade statistiken skulle leda till

bättre information förrän efter åtskilliga år. Rekommendationen antogs år 1976 av rådet. Kommittén förbereder f. n. en rapport om vilka åtgärder medlemsländerna vidtagit i enlighet med rekommendationen.

Industrikommittén antog vidare år 1976 en rapport angående information från företag. 1 rapporten redovisades dels den information som företagen är att lämna i medlemsländerna och dels den information lagligen förpliktade

l

som företagen frivilligt lämnar.

En annan huvuduppgift för industrikommittén är att granska de olika j ländernas attityder och politik gentemot multinationella företag och studera dessa inverkan medlemsländernas industriella struktur. företags på Kommittén offentliggjorde år 1977 en rapport om de multinationella av medlemsländernas tillverkningsindustri. Denna företagens penetration kommer under 1978 att aktualiseras. Arbete har också påbörjats i rapport

syfte att analysera penetrationsfrågan från koncentrationssynpunkter. i i

i

6.7.4.4 Konkurrensbegränsningskommittén 1

l

2 På grundval av arbete som utförts inom konkurrensbegränsningskommittén

tre rekommendationer, nämligen år 1967 en i

har rådet tidigare antagit rekommendation om samarbete mellan medlemsländer i fråga om konkurl Statistical information rensbegränsade metoder som påverkar internationell handel, år 1973 en concerning the activities rekommendation om ett samråds- och konsultationsförfarande i fråga om 4 of multinational enter- handel samt år konkurrensbegränsande metoder som påverkar internationell prises in host countries / metoder 1974 en rekommendation om åtgärder mot konkurrensbegränsande 1ND(5/75)2/. i samband med av patent och licenser. Vad särskilt gäller nyttjande ?Penetration of multina- multinationella har kommittén medverkat till utformningen av företag tional enterprises in ma- i OECD:s för dessa företag. konkurrensinnehållet riktlinjer nufacturing industry in En arbetsgrupp knuten till kommittén har vidare under senare år på member countries av en detaljerad enkät till medlemsländerna bedrivit arbete isyfte (DSTI/IND 2/76.4). grundval

SOU l978z73 MNF och de mellanstarliga organisationerna 209

att analysera omfattningen och karaktären av sådana konkurrensbegränsande metoder som används av multinationella företag, att kartlägga de problem som möter vid tillämpning av lagstiftning på dessa företag samt att föreslå möjliga lösningar. Detta arbete har utmynnat i en av OECD under år 1977 framlagd rapport Rapportens första del omfattar en ekonomisk och empirisk analys av de multinationella företagens effekter på konkurrensförhållandena. l denna del indentifieras fyra kategorier av konkurrensbegränsande metoder: internationell allokering av produktion och marknader, internationella prissättningsmissbruk och andra missbruk av ekonomisk makt, konkurrensbegränsande fusioner samt missbruk av restriktioner i fråga om internationella patent och licensavtal. Den andra delen av rapporten behandlar möjligheterna att tillämpa konkurrensrättslig lagstiftning på de multinationella företagens verksamhet och den tredje delen tar upp förslag till handlingsprogram. Till kommitténs förslag hör att de olika ländernas lagstiftning och förfaranden på hithörande områden skall stärkas på olika sätt bl. a. genom fusionskontroll, kontroll av missbruk av marknadsdominans, lagstiftning mot monopolisering och monopoliseringssforsök, lagstiftning eller reglering av konkurrensbegränsande metoder i samband med patentoch licensavtal samt inrättandet av förfaranden för att underlätta konkurrensmyndigheternas möjligheter att få tillgång till utomlands befintlig information. Kommittén föreslog vidare att medlemsstaterna träffar bilaterala? och multilaterala avtal angående ömsesidigt administrativt ochjudiciellt bistånd i syfte att på rättslig väg genomdriva konkurrenslagstiftning samt att tillgången vidgas till de särskilda förfaranden som omfattas av rådets inledningsvis nämnda rekommendationer. I rapporten konstateras att det inte är realistiskt att man på OECD-planet skall kunna uppnå en gemensam antitrustlagstiftning av det slag som finns inom EG-området och att en internationell antitrustlag som kan verkställas av en internationell antitrustmyndighet endast betraktas som en möjlighet på lång sikt.

6.7.4.5 Skattekommittén Skattekommittén har till uppgift att bevaka internationella beskattningsfrågor, bland vilka prioriterats strävanden att intensifiera internationellt samarbete i syfte att upptäcka och motverka olika former av skatteflykt. Inom ramen för denna övergripande uppgift har till särskild behandling tagits upp beskattningsproblem som rör multinationella företags verksamhet. Olika arbetsgrupper inom kommittén förbereder sålunda f. n. till nationella taxeringsmyndigheter riktade anvisningar angående lämplig praxis vid l Restrictive business handläggning av beskattningsfrâgor som har samband med internprissätt- practices of multinational ning. Till de interkoncernella transaktioner som hittills behandlats från denna enterprises - report of the committee of experts aspekt hör betalningar avseende patent. royalties och annan teknologiöveron restrictive business föring, räntor på lån samt överföring av varor och tjänster. practices (OECD, Paris 1977). 6.7.4.6 Kommittén för vetenskap och teknologi 2 Ett dylikt avtal har nyligen träffats mellan Kommittén för vetenskap och teknologi har till uppgift att behandla frågor Förenta Staterna och som rör internationell teknologispridning genom multinationella företag och Förbundsrepubliken effekterna av de multinationella företagens verksamhet på nationell veten- Tyskland.

210 MNF och de mellanstarliga organisationerna

skaplig och teknologisk kapacitet. Kommittén har antagit ett arbetsprogram, vars huvudsakliga mål är att bestämma de effekter multinationella företag har på nationell vetenskaplig och teknisk potential genom den roll multinationella företag spelar för tillkomsten av vetenskapliga och tekniska och för överföring av teknologi samt genom den position dessa kunskaper intar i värdländernas industriella struktur. Inom ramen för detta företag har kommittén lagt fram studier av läkemedelsindustrin och arbetsprogram dataindustrinz. En ytterligare studie, nämligen om livsmedelsindustrin är under utarbetande. Avsikten är att rönen från de tre sektorstudierna skall presenteras i en policyorienterad s. k. syntesrappon.

6.7.4.7 Arbetsgruppen angående korta kapitalrörelser

En särskild arbetsgrupp har haft till uppgift att studera de multinationella inverkan på korta kapitalrörelser. Arbetsgruppen har också företagens övervägt lämpligheten och möjligheten av att upprätta ett gemensamt rörande de multinationella företagens verksamhet i rapporteringssystem förevarande hänseende. Arbetsgruppen kom emellertid till den uppfattningen att det for den närmaste framtiden inte skulle vara möjligt att upprätta ett sådant rapporteringssystem. Arbetsgruppen föreslog likväl att det kunde vara lämpligt att anordna återkommande expertmöten för utbyte av åsikter om nationell datainsamling och diskussioner av gemensamma problem förbättrad information på detta område. Med beaktande av de angående slutsatser till vilka arbetsgruppen kommit beslöt rådet att arbetsgruppens verksamhet skulle anses slutförd.

6.7.4.8 Arbetskrafts- och socialkommittén

Arbetskraftskommittén har huvudsakligen varit sysselsatt med de multinationella företagens effekter på sysselsättning och arbetsmarknadsfrågor. Kommittén studerar själv sysselsättningsfrågor medan dess arbete avseende Kommittén har arbetsmarknadsfrågor delegerats till en särskild arbetsgrupp. företagit en empirisk studie i ett antal medlemsländer där de multinationella företagen bedriver betydande verksamhet. Den rapport i vilken denna studie är särskilt inriktad på centralt beslutsfattande, effekter av multiutmynnar nationella företag på system för reglering av lokala arbetsmarknadsförhållanav information om möjligheterna att den, frågan om tillhandahållandet komma i kontakt med beslutsfattarna i de multinationella företagen, vissa effekter på sysselsättningen och vissa aspekter på internationella fackliga åtgärder.

6.7.4.9 Kommittén för osynliga transaktioner

Pharmaceutical Indu- för kommittén för osynliga transaktioner är att övervaka de Huvuduppgiften stry (DSTl/SPR/77.3 två OECD-koderna, nämligen stdgan för liberalisering av löpande osynliga (MNE) transaktioner Kommittén återoch kapitalliberaliseringsstadgan. granskar kommande de restriktioner som medlemsländerna vidmakthåller i fråga om 2Computer and data löpande betalningar och kapitalrörelser. Kommittén har särskilt uppmärkprocessing industries (DSTl/SPR/77.39 (MNE) sammat de medlemsländernas regler och praxis i fråga om ingående

MNF och de mellanstatliga organisationerna 211

utländska direktinvesteringar och har i detta syfte organiserat möten med Företrädare från medlemsländerna. Kommittén har också analyserat det aktuella flödet av direktinvesteringar mellan medlemsländerna.

6.8 Europarådet

Europarådet har som medlemmar 18 europeiska stater. Enligt rådets stadga är dess syfte bl. a. att åstadkomma fastare enhet mellan medlemmarna i avsikt att skydda och förverkliga de ideal och principer som utgör deras gemensamma arv samt underlätta deras ekonomiska och sociala utveckling. Beslutande organ är ministerkommittén, i vilken medlemmarna är företrädda av sina utrikesministrar. Rådgivande församlingen har 147 medlemmar,

vilka utses av respektive medlemsstaters parlament. Församlingen avger

rekommendationer, resolutioner och yttranden till ministerkommittén på grundval av rapporter från rådets utskott. På senare tid har de multinationella företagen varit föremål för Europarådets uppmärksamhet. I mars 1976 höll den rådgivande församlingens ekonomiska utskott en hearing med företrädare för multinationella företag, internationella fackföreningsorganisationer, arbetsgivarorganisationer och vissa mellanstatliga organisationer. På grundval av en rapport från denna hearing samt rapporter från det ekonomiska utskottet och utskottet för vetenskap och teknologi hölls vid den rådgivande församlingens år 1976

möte

en förberedande debatt om de multinationella företagen. Vid församlingens möte senare detta år antogs en resolution om multinationella företag av följande innehåll. Den rådgivande församlingen, l. som tar hänsyn till beslut nr 358 (1976) om multinationella företag;

2. som beaktar att multinationella företag (MNF)väsentligt bidragit till produktionens internationella organisering. den internationella arbetsfördelningen och det ökade ömsesidiga beroendet mellan nationella ekonomier samt att dessa företag kan lämna särskilt värdefulla bidrag till industrialisering, skapande av sysselsättningstillfällen, överförande av teknologi och yrkesutbildning;

3. som beaktar att särskilt några av de största MNF har blivit viktiga icke-statliga deltagare i internationell politik samt att de i vissa fall har utomlands påverkat politiska processer i både hem- och värdländers politik;

4. som anmärker att de störningar som skapas genom korta kapitalrörelser kan ökas genom överföringar av de avsevärda likvida tillgångar som MNF disponerar över;

5. som är oroad av att MNF på grund av den transnationella karaktären av deras verksamhet -i motsats till de vanligen nationellt begränsade aktionsmöjligheterna for regeringar eller nationella organisationer - har en större valfrihet gentemot samt av att de nationell antitrust-, skatten social- och miljöskyddslagstiftning l Resolution 639 (1976) lättare kan hemfalla åt konkurrensbegränsande metoder och undgå fackföreningars on multinational corpokrav; rations.

212 MNF och de mellanstatliga organisationerna

som anmärker att vissa multinationella företags handlande genom plötsliga tillbakadraganden av investeringar kan resultera i betydande lokal och regional arbetslöshet och orsaka stora svårigheter for värdländer;

som beaktar att de större MNF har uppnått en sådan storlek och geografisk räckvidd att det kan leda till tvivel om effektiviteten hos nationella myndigheter och fackforeningsorganisationer, vilka hittills inte kunnat uppnå en likvärdig grad av internationell integration;

som anser att internationella lösningar måste sökas för att undvika ogynnsamma effekter av MNF och for att främja att deras verksamhet är så förmånlig som möjligt för berörda länder och folk;

som har tagit del av Deklarationen om internationella investeringar och multinationella företag. till vilken fogats Riktlinjer för multinationella företag, och av de beslut i dessa ämnen som antagits av OECD:s råd vid dess möte på ministernivå den 21 juni 1976;

.som anmärker att OECD-rådet förordade offentliggörande av information om MNF baserad på geografiska områden och inte på länder samt misslyckades att tillhandahålla en formel för att på internationell väg upprätthålla efterlevnaden av OECD-koden;

. som välkomnar den överenskommelse OECD nu har nått i fråga om ett utvidgat samarbete mellan medlemsländerna på området for internationella investeringar och multinationella företag och som stödjer detta resultat såsom ett forsta steg i en process med målet att förbättra effektiviteten i ett sådant samarbete;

12. som med tillfredsställelse noterar OECD-medlemmarnas beredvillighet att ge sitt fulla stöd till strävanden på andra håll och till samarbete med icke-medlemsstater. särskilt utvecklingsländer, i dessa frågor;

.som välkomnar EG-kommissionens direktivutkast och andra forslag rörande problem som uppkommer på grund av MNF:s framväxt och särskilt problem som sammanhänger med skyddet av arbetstagare och deras rättigheter i samband med fusioner eller rationalisering. offentlig information, kapitalrörelser, skatteåtervinning och utarbetandet av en gemensam ordning for internpriser och licensavgsifter;

. som understryker att sådant samarbete inte bör begränsas till EG-länder och att Europarådet och andra internationella organisationer bör inom sina respektive kompetensområden främja en vidgad internationell samordning och harmonisering av lagstiftning och regler rörande sådana frågor som offentlig information. beskattning. konkurrensbegränsande metoder och sociala förpliktelser i syfte att undvika snedvridning av konkurrensforhållanden;

15. som anser att MNF:s investeringsmål bör vara att säkerställa en rättvis avvägning mellan investerarens, hemlandets och värdlandets intressen så att bästa möjliga ekonomiska och sociala resultat av investeringen för alla berörda parter kan garanteras;

16. som anmärker att MNF är det huvudsakliga instrumentet for privata utlandsinvesteringar i utvecklingsländer och som betonar att sådana investeringar bör, i ett ansvarigt investeringsklimat, ta hänsyn till grundläggande principer för ekonomisk

MNF och de

mellanstatliga organisationerna 213

och social rättvisa. syfta till att överföra teknologiskt, ekonomiskt och företagsledningsmässigt kunnande och utbildning av lokal personal på alla nivåer samt främja fortsatt ekonomisk och social utveckling;

. uppmanar alla MNF: att strikt iaktta OECD:s riktlinjer för multinationella företag; att särskilt iaktta vad riktlinjerna innehåller om korruption och internationell kartellbildning-och även att respektera mänskliga rättigheter i alla länderi vilka de är verksamma; att tillse att utländska medarbetare i dotterföretagen är tillräckligt förtrogna med särskilda förhållanden, seder och praxis i värdländerna så att dotterföretagens sociala integration underlättas; . att inrätta för koncernens samtliga enheter gemensamma organ för information till och samråd med de anställda; att offentliggöra -i överensstämmelse med OECD:s riktlinjer och relevanta EG- - konsoliderad redovisning för alla koncernenheter liksom förslag jämförbar rapporter om Företagets sociala politik; vi. att visa tillbörlig hänsyn till de särskilda behoven och förhållandena i utvecklingsländer i syfte att bidra till deras ekonomiska och sociala framåtskridande. t. ex. genom upprättandet av joint ventures;

. uppmanar medlemmarna att vidta lämpliga åtgärder i sina respektive parlament och tillsammans med sina regeringari vederbörliga internationella organisationeri syfte: att tillse att OECD:s riktlinjer för multinationella företag ges full tyngd genom officiellt stöd. innefattande i förekommande fall nationell lagstiftning; att förbättra och samordna nationella antitrustlagstiftning och lagstiftning om konkurrensbegränsande metoder, konsument- och miljöskydd. medbestämmande för arbetstagare och skydd för arbetstagare vid fusioner och Övertagande av företag; att bistå utvecklingsländer i förbättrandet av administrativt kunnande och förfarande genom utbildning av den personal som är nödvändig för att utgöra en motvikt till de högt utbildade och yrkesskickliga personer som arbetar för MNF; . att lämna investeringsgarantierellerstimulans för investeringari utvecklingsländer med beaktande av de sociala och ekonomiska fördelarna för värdländerna och deras nationella utvecklingsplaner utan att utesluta internationell samordning där sådan är möjlig; att främja tillkomsten av en internationell överenskommelse om multinationella företag, som uppställer ömsesidiga rättigheter och skyldigheter för MNF och värdländerna (t. ex. investeringsskydd genom internationell lagstiftning) och omfattar de väsentligaste aspekter på deras verksamhet för vilka internationella regler behövs, särskilt i vad avser arbetstagares rättigheter, samarbete i skatteärenden. förbättring av information om de multinationella företagens ekonomiska situation och verksamhet, iakttagande av regler för konsumentskydd, överföring av teknologi. motverkande av konkurrensbegränsande metoder samt biläggande av tvister mellan nationella myndigheter och MNF; vi. att främja centralbankernas antagande av riktlinjer rörande villkor för betalningstransaktioner i syfte att motverka störningar i de korta kapitalrörelserna vilka föranleds av sådana tidigare- eller senarelägganden av betalningar för kommersiella transaktioner som beror av existerande eller förväntade valutakursändringar; vii. att överväga möjligheten att tillsammans med arbetsmarknadens parter utarbeta ett fördrag om MNFzs sociala förpliktelser;

214 MNF och de mellansratliga organisationerna

19. uppmanar regeringarna att samarbeta på regional nivå för att få till stånd en multilateral harmonisering av lagstiftning om internationella investeringar och MNF med sikte på att minska de problem som kan härröra från MNFzs verksamhet;

20. inbjuder de internationella fackföreningsorganisationerna att samordna och stödja bildandet av fackföreningar i utvecklingsländerna och att samarbeta på global nivå;

21. inbjuder de internationella och nationella arbetsgivarforeningarna att lämna utförlig information om OECD:s riktlinjer i syfte att få dem iakttagna;

22. forutskickar fortsatta forslag med sikte på europeiskt samarbete i fråga om de aspekter på MNF:s verksamhet som omnämns i paragraf l8.v.

6.9 EG

Europeiska ekonomiska gemenskaperna (EG) grundas på det s. k. Romfordraget. Medlemmar i EG är Belgien. Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien. EG:s syfte är att genom upprättande av tullunion. en gemensam marknad och en successiv samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik främja en harmonisk ekonomisk utveckling, en kontinuerlig och balanserad tillväxt, ökad stabilitet, en allt snabbare stegring av levnadsstandarden samt närmare relationer mellan medlemsstaterna. EG har fyra centrala organ: ministerrådet, kommissionen, parlamentet och domstolen. Ministerrådet, som är det högsta beslutande organet, består i regel av en minister från varje medlemsland. Kommissionen, som är det verkställande utrednings- och förvaltningsorganet, har bestämmanderätt i vissa frågor samt rätt att avge rekommendationer till övriga gemenskapsorgan. Parlamentet, som består av ledamöter från medlemsländernas lagstiftande församlingar, har huvudsakligen en rådgivande och granskande funktion. Domstolen skall

avgöra tvister rörandéiföfkning och tillämpning av bl. a. Romfordraget samt

övervaka lagenligheten av gemenskapsorganens åtgärder. Romfordraget innehåller inga bestämmelser som direkt angår multinationella företag men flera artiklar har eller har kommit att få indirekt betydelse för dessa företag och deras verksamhet. Under rubriken Gemenskapens grunder tas sålunda i fördraget upp en avdelning om den fria rörligheten för personer, tjänster och kapital som bl. a. innehåller ett kapitel om etableringsrätt och ett kapitel om kapital. I kapitel 2 (artiklarna 52-58) fastslås principerna for en fri etableringsrätt inom EG-området. l kapitel 4 (artiklarna 67-73) ges i viss mån korresponderande bestämmelser om liberalisering av kapitalrörelser och avveckling av ai tarestriktioner mellan medlemsstaterna. Härtill anknyter artikel 221 s v, ;pställer principen att medlemsstat skall ge andra medlemsstaters rättssubjekt nationell behandling med avseende på kapitalplacering i bolag inom EG-området. Med hänsyn till den inverkan stora multinationella företag kan ha på konkurrensforhållanden bör också nämnas de på företag tillämpliga bestämmelserna i artiklarna 85-90 om konkurrens. I

MNF och de mellanstatliga organisationerna 215

det följande återges innehållet i de av de nu nämnda artiklarna som är av särskilt intresse. Artikel 52

lnom ramen för nedanstående bestämmelser skola inskränkningar för rättssubjekt i medlemsstat att fritt etablera sig på annan medlemsstats område gradvis avvecklas under övergångsperioden. Denna gradvisa avveckling skall även omfatta inskränkningar för rättssubjekt i medlemsstat med hemvist inom någon medlemsstats område att upprätta agenturer, ñlialer eller dotterbolag. Etableringsfriheten skall med iakttagande avbestämmelserna i kapitlet rörande kapital omfatta rätt att upptaga och utöva självständig förvärvsverksamhet, ävensom rätt att bilda och driva företag, särskilt bolag såsom de deftnierats i artikel 58, andra stycket, på de villkor etableringslandets lagstiftning föreskriver för egna rättssubjekt.

A riikel 53

Såvida icke annat stadgas i detta fördrag skola medlemsstaterna icke införa nya inskränkningar för rättssubjekt i övriga medlemsstater i fråga om etablering på sina områden.

Artikel 58

Bolag som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som ha sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudanläggning inom gemenskapen skola vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställas med fysiska personer som äro medborgare i medlemsstaterna. Med bolag förstås bolag enligt civil- eller handelslagstiftning, däri inbegripet kooperativa föreningar samt övriga offentligrättsliga eller privaträttsliga juridiska personer med undantag för sådana som icke drivas i vinstsyfte.

Artikel 6 7

l. [den utsträckning det är nödvändigt för den gemensamma marknadens funktion skola medlemsstaterna under övergångsperioden sinsemellan stegvis avskaffa såväl restriktioner avseende rörligheten för kapital tillhörande personer bosatta i medlemsstaterna som diskriminerande behandling grundad på parternas nationalitet eller bostadsort eller kapitalets placeringsort.

A rtikel 68

l. Medlemsstaterna skola såvitt gäller i detta kapitel behandlade sakområden så liberalt som möjligt bevilja valutatillstånd i den utsträckning sådana fortfarande äro erforderliga efter detta fördrags ikraftträdande.

216 MNF och de mellanstatliga organisationerna

A rtikel 86

Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna är, i den utsträckning det är ägnat att påverka handeln mellan medlemsstaterna, oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet. Missbruk kan särskilt bestå i: a) direkt eller indirekt påtvingande av oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, b) begränsning av produktion, avsättning eller teknisk utveckling till förlång för konsumenterna. c) tillämpning av olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspartner. varigenom dessa tillskyndas nackdel i konkurrensen, d) uppställande såsom villkor för avtal, att avtalspartner godkänner tilläggsprestationer, vilka varken till sin natur eller enligt handelsbruk ha något samband med föremålet for avtalet.

A rtikel 22 1

Inom tre år efter detta fördrags ikraftträdande skola medlemsstaterna. med förbehåll för övriga bestämmelser i detta fördrag, giva andra medlemsstaters rättssubjekt nationell behandling med avseende på kapitalplacering i bolag som angivas i artikel 58.

Även om gemenskapslagstiftningen inte tar upp någon särskild reglering rörande multinationella företag har frågor med anknytning till dessa företag och deras verksamhet i skilda sammanhang aktualiserats under EGkommissionens arbete på harmonisering av de enskilda medlemsstaternas lagstiftning rörande bolagsrätt, ekonomisk redovisning och arbetstagarnas medbestämmande. En översiktlig redovisning angående detta arbete förekommer i avsnittet l0.2.2.

6.10 Nordiska rådet

Nordiska rådet antog år 1974 en rekommendation av innehåll att rådet anbefallde det nordiska ministerrådet att undersöka de multinationella företagens roll i de nordiska ländernas ekonomi och att bedöma om denna undersökning ger grundval för en gemensam nordisk lagstiftning och/eller andra förhållningsregler. Ministerrådet beslöt att som ett forsta led uppdra åt ministersekretariatet att kartlägga vilka undersökningar eller utredningar som i offentlig eller annan regi genomförts eller pågår i de nordiska länderna eller inom internationella organisationer berörande problem i samband med multinationella företags verksamhet. I oktober 1975 lades fram en grundläggande rapport Multinationale selskaper. På grundval av denna rapport och efter överläggningar mellan

MNF och de mellanstarliga organisationerna 217

ministerrådet och arbetsmarknadens parter beslöt rådet i december 1975 att en utredning skulle genomföra en utvidgad genomgång och analys av statistiskt och annat faktiskt material. Arbetet skall bedrivas med sikte på att tjäna som underlag För överväganden om möjligheten till och ändamålsenligheten av nordiska åtgärder För att bättre kunna lösa problem som sammanhänger med multinationella Företags verksamhet. Utredningen drivs som ett nordiskt projekt under en nordisk styrgrupp. Som styrgrupp fungerar ministerrådets kontaktgrupp för frågor angående multinationella företag. För samråd mellan styrgruppen och arbetsmarknadsorganisationer finns en särskild referensgrupp. Något resultat av utredningens arbete beräknas inte kunna läggas fram förrän tidigast våren 1979.

VI Den inhemska bakgrunden

-

7 företag i Sverige en Översikt Utlandsägda

7.1 Underlaget för översikten

Det är inte utredningens uppgift att i detalj kartlägga den utlandsägda företagssektorn i Sverige. En bakgrund till de överväganden i fråga om ett kontrollsystem för utlandsägda företag som utredningen enligt sina direktiv har att göra bör emellertid omfatta huvuddragen av den utländska företagsetableringen här i landet under den senaste femtonårsperioden som i så stark grad präglats av företagandets internationalisering. Utredningen anser det vidare angeläget att kunna redovisa den utlandsägda företagssektorns nuvarande omfattning och struktur samt denna sektors relativa betydelse inom olika delar av det svenska näringslivet. En allmän överblick av den utsträckning i vilken det svenska näringslivet internationaliserats kan fås genom ett studium av direktinvesteringsflödet till och från landet. Uppgifter härom redovisas i avsnittvzáz. Underlaget för denna redovisning Sveriges riksbanks tillståndsprövning med stöd av valutaregleringen - har i avsnitt 7.3 analyserats mera i detalj såvitt rör utländska direktinvesteringar under perioden 1962-75 i tillverkningsindustrin och andra delar av svenskt näringsliv. I avsnittet 7.4 har på grundval av SPK:s fusionsregister översiktligt redovisats den allmänna fusionsverksamheten i svenskt näringsliv under åren 1969-76 och de utländska företagsförvärvens andel i denna utveckling. Underlaget för en statistisk beskrivning av den utlandsägda företagssektorn är bl. a. det material som sammanställts och bearbetats på enskilda och offentliga organs initiativ. De undersökningar som genomförts bygger inte på en enhetlig definition av begreppet utlandsägt företag och är sålunda inte helt jämförliga. Något heltäckande och fullt tillförlitligt register över utlandsägda företag, oavsett hur begreppet bestäms, förekommer heller inte, låt vara att kvaliteten på den officiella statistiken efter hand förbättrats. Den enda klart definierbara och offentligt registrerade delgruppen omfattar de filialer till utländska företag som erhållit koncession enligt 1968 års lag om rätt för utlänning och utländska företag att idka näring här i riket. För vissa år är det emellertid möjligt att lämna närmare uppgifter om den utlandsägda företagssektorn. (1 Harry Johansson, Ut- Den första mer omfattande undersökningen av utlandsägda företag i ländsk företagsetablering Sverige utfördes av Harry Johansson Uppgifterna i denna undersökning i Sverige, SNS, 1968.

220 Utlandsägda företag i Sverige w en översikt

avser i huvudsak förhållandena år 1962 och redovisades på en starkt aggregerad branschnivå. 1 avsnitt 7.5 har emellertid som en utgångspunkt for bedömningen av den utlandsägda företagssektorns utveckling lämnats vissa uppgifter från denna undersökning. [nom Industriens Utredningsinstitut(1UI) företogs år 1972 en enkätundersökning av utländska företags direktinvesteringar i Sverige. Undersökningen, som bl. a. hade till syfte att kartlägga den utlandsägda företagssektorns omfattning, struktur och utvecklingjnriktades på samtliga i Sverige rörelsedrivande företag i vilka utländska Företag år 1970 hade ett ägarintresse om minst 25 procent av aktiekapitalet. Resultatet från denna undersökning har legat till grund fören av Hans-Fredrik Samuelsson framlagd avhandling Uppgifter från denna avhandling om den utlandsägda företagssektorn år 1970 redovisas i avsnittet 7.6. Sedan år 1973 följer Statistiska Centralbyrån (SCB) den utlandsägda företagssektorn i Sverige genom årsvis publicerad statistik? Med utgångspunkt från detta material redovisas i avsnittet 7. 7 uppgifter om den utlandsägda företagssektorn år 1975 och i avsnittet 7.8 något om utvecklingen under den av SCB undersökta perioden 1970-76.

7.2 Direktinvesteringsñödet

Som ett mått på företagandets internationalisering har utredningen i avsnittet om den internationella bakgrunden redovisat OECD-ländernas totala ut- och inilöde av utländska direktinvesteringar åren 1960-74 (se _ligur 4.1). Båda dessa liödeskurvor visar en stark stegring. Detta tillväxtförlopp har inte samma karaktär vad gäller Sverige. Figur 7.1 åskådliggör i löpande priser innödet av utländska direktinvesteringar i Sverige och utflödet av svenska direktinvesteringar i utlandet under åren 1960-77. De utgående investeringarna var år 1960 288 milj. kr. och uppgick år 1977 till 4 315 milj. kr. Motsvarande siffror för de ingående direktinvesteringarna var respektive 133 och 643 milj. kr. Mellan utflöde och inliöde föreligger sålunda en betydande skillnad i utvecklingen under perioden. Under åren 1960 till 1968 rådde i ston sett balans mellan utllöde och inflöde. Åren 1963 och 1968 var Sverige t. o. m. nettoimportör av kapital. Från och med år 1969 är trenden för utl1ödet starkt Hans-Fredrik Samuels- stigande medan inflödet stagnerat. Den reala utvecklingen av de utlandsktt son. Utländska direkta direktmvesteringarna i Sverige skulle självfallet framgå än tydligare om investeringar i Sverige kurvan över inflödet del1ateras. Det står sålunda klart att en omräkning av « en ekonomisk analys investeringsbeloppen exempelvis i 1968 års priser skulle visa att de utländska av bestämningsfaktorerna, 1U1, 1978. direktinvesteringarna i Sverige i själva verket minskat under 1970-talet. En konsekvens av denna utveckling är att de ingående direktinvesteringarna ?Se Statistiska meddekommit att spela en minskande roll för de totala investeringarna i svensk landen W 1973:32. N industri. Detta framgår av/igur 7.2 som visar l1ödet av utländska direktin- 1974:40, N 1975:45, F 1976:5, F 1977:7 och F vesteringar i Sverige i förhållande till samtliga svenska industriinvesteringar 1978:8. under åren 1962-1975.

Utlandsägda företag i Sverige - en översikt 221

Milj. kr

4500-

I l x l l

1960 611 6l2 63 64 65 66 67

lnflöde - - - - Utflöde

Figur 7.I ln/Iödet av utländska direktin vesreringar i Sverige och :tt/läder av svenska direkt/n vesteringar i löpande priser utomlands åren 1960-77 Källa: Sveriges Riksbank

7.3 Riksbankens tillstånd till utländska

direktinvesteringar f,

åren f

1962-75

7.3.1 Bakgrund Utländska direktinvesteringar i svenskt näringsliv får enligt valutalagstiftningen (se avsnittet 8.3) i princip göras endast efter tillstånd av riksbankens

valtgtastfyrelse. Tillståndskravet omfattar direktinvesteringar som åsyftar

bl. a. förvärv av aktiekapital eller andelar i ett tidigare inte utlandsägt företag,

nyetableringar av Företag, Förvärv av ytterligare aktier eller andelar i ett redan delvis utlandsägt företag, ökning av aktiekapital eller andelskapital i ett helt eller delvis utlandsägt företag samt lån och tillskott till utlandsägt företag Den Följande redovisningen av innehållet i riksbankens tillståndsgivning åren 1962-75 är baserad på bearbetningar av uppgifter ur de månadsvisa

222 Utlandsägda företag i Sverige - en översikt

Procent 20-

18-

16-

14-

10-

0 r l r r r r r I l I T r r 1962 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75

Figur 7.2 [rr/läder av utländska direktinvesteringar i Sverige i _Iörhâl/ande lill samtliga svenska induslriirrvesreringar åren 1962-75 Källa: Samuelsson: Utländska direkta investeringar i Sverige

forteckningar över tillståndsbeslut som riksbanken upprättar och som ställts till utredningens förfogande.

7.3.2 Tillstándsgivningens samlade resultat åren 1962-75 Under hela perioden 1962-75 beviljades drygt A600 tillstånd för utländska direktinvesteringar på något mer än 8 300 milj. kronor. Drygt l 000 tillstånd, eller 23 procent av hela antalet, avsåg tillverkningsforetag. Den återstående delen, nära 3 600, syftade till investeringar inom gruppen “övriga företag”, sannolikt till största delen partihandelslöretag. De redovisade uppgifterna framgår av label/s 7.1. som också visar att investeringarna i tillverkningsforetagen var genomsnittligt större än investeringarna i övriga företag. Tillverkningsforetagen svarade för 41 procent av det sammanlagda investeringsbeloppet men hade, som framhållits, endast 23

Utlandsägda .företag i Sverige - en översikt 223 Tabell 7.1 Tillstånd till utländska direktinvesteringar med fördelning på tillverkningsföretag och övriga företag samt på olika slag av investeringar - totalsiff ror för åren 1962-75

Relativ fördelning i procent 23 77 100 41 59 100

a Exkl. ett begränsat antal förvärv av andelar under 10 procent av aktiekapitalet. ”Tillstånd till höjning av aktiekapital och/eller lån, som ingår i tillstånd avseende förvärv eller nyetablering,

i har inräknats i summan av investeringarna under resp. post men har i redovisningen av antalet tillstånd be-

handlats enbart som tillstånd avseende förvärv eller etablering. PFörvärv av ytterligare aktier, som inneburit att aktiemajoriteten övergått till utländsk intressent, har i tre fall räknats som förvärv. Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning).

I I procent av antalet tillstånd. lndustriinvesteringarna var sålunda genomsnittl ligt halvannan gång större än investeringarna i det övriga näringslivet.

ll 1detta sammanhang bör anmärkas att årligen minst ca 10 procent av antalet

l tillstånd inte utnyttjas av sökandena. Det stora flertalet av de outnyttjade l tillstånden avser enligt riksbankens bedömning investeringar i mindre l l forsäljningsbolag. En genomgång av tillståndsgivningen för ett år - 1973 l visar att 30 tillstånd (avseende 5 tillverkningsforetag och 25 andra företag) eller 7 procent av samtliga inte utnyttjades. Det sammanlagda investerings- 1; beloppet utgjorde 71 milj. kronor eller 12 procent. Tillverkningsföretagen svarade for huvuddelen, 45 milj. kronor, av det icke utnyttjade tillståndsbeloppet. De beviljade tillstånden omfattade med några få undantag investeringar i aktiebolag. Sammanlagt 77 eller knappt 2 procent av samtliga tillstånd åren 1962-75 syftade till utländska investeringar i andra Företagsformer än aktiebolag. För 45 av dessa tillstånd avsåg investeringen filialer till utländska företag, medan 13 tillstånd gällde handelsbolag. Förvärv (helt eller delvis) av

andelskapital medgavs i l5wfall och etableringar i 25 ärenden. Till de båda

senare talen skall läggas sammanlagt 37 tillstånd för lån eller tillskott av

rörelsemedel. Över 90 procent av tillstånden till investeringar i andra företag än aktiebolag under perioden 1962-75 avsåg försäljningsforetag. Tabell 7.1 illustrerar också fördelningen av antalet tillstånd och av investeringarnas storlek mellan olika slag av åtgärder åren 1962-75. Huvuddelen av antalet tillstånd avsåg for tillverkningsforetagens del investeringar i

i

224 Utlandsägda företag i Sverige - en översikt i

l

Relativ andel i procent _ _ _ _v Antal til/stand Investeringar, m//j kronor 100 - -›

///:7: 80 /

60 f /

0 - , . . Tlllverk- Övriga Tlllverk- Ovnga nings- företag nings- företag företag företag Förklaring: Nyetabmring Höjning av aktiekapital Förvärv Lån från moder- _ , , _ eller koncern- Figur 7.3 Til/stand II” bmag Yttemgare utländska diireklinvesre- förvärv av ringar med relativ _fördel- aktiekapital ning pa olika slag av ärgärder aren 1962-75 Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning)

redan utlandsägda företag, framför allt genom lån från moder- och koncerni bolag. Inom gruppen övriga företag hade antalet tillstånd till etableringar och förvärwsannolikt främst av försäljningsföretag, tvärtom en viss övervikt. Ser man till investeringarnas sammanlagda storlek dominerade däremot även inom gruppen övriga företag ökningen av de tidigare ägarengagemangen. Ett åttiotal tillstånd för etableringar och förvärv - den totala kapitalinsatsen utgjorde omkring 17 milj. kronor - beviljades enskilda personer Skillnaderna i relativa tal mellan olika slag av investeringar under perioden 1962-75 - förvärv, etableringar, ytterligare förvärv av aktier, ökning av aktieoch andelskapitalet samt lån - framgår av jigur 7.3. Den andel av de totala utländska direktinvesteringarna som under åren

Utlandsägda företag i Sverige - en översikt 225

Måttenher: Andel i procent 80

0 _j : E 1 00043: _ 100 100- 500- 1 000- 3 000- 5 000- 10 000kronor 500 1 000 3 000 5 000 10 000 Förklaring: Förvärv Nyetablering

Figur 7.4 Tillstånd avseende utländska _förvärv och nyelableringar av tillverkningsjöretag med relativ _lördelning efter investeringens storlek åren 1962-75 Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning)

1962-75 föll på tillverkningsindustrin utgjorde 41 procent. Industriinvesteringarnas andel varierade emellertid mellan olika typer av investeringar. i Dessa andelar uttryckta i procent utgjorde 72 för nyetablering, 63 för förvärv, 37 för höjning av aktiekapitalet, 68 för ytterligare förvärv av aktiekapital samt 30 för lån från moder- eller koncernbolag. E Industriinvesteringarna växlade vidare i storlek från några få tusen kronor till enstaka lån på mer än 100 milj. kronor. Storleksfördelningen ifigur 7.4, i som begränsats till åtgärder avseende nyetableringar och förvärv av tillverk- ° ningsföretag, visar att nyetableringarna i nära två tredjedelar av fallen omfattade en utländsk insats på högst 100 000 kronor. För nära 20 procent av tillstånden till finansiering av etableringar varierade investeringen från 100 000 till 500 000 kronor. Förvärven var genomsnittligt mer kostnadskrävande. Var och en av storleksklasserna upp till 500 000 kronor svarade för nära en fjärdedel av antalet tillstånd. Sammanlagt ett tjugotal förvärv, drygt 10 procent av hela antalet, krävde en investering på över 10 milj. kronor - i några enstaka fall av dessa omfattade investeringen mer än 50 milj. kronor. Som framgår av följande sammanställning avsåg nära två tredjedelar av förvärven inom tillverkningsindustrin Övertagande av aktiemajoritet. Drygt hälften av dessa eller 37 procent av samtliga gällde förvärv av hela aktiekapitalet i företag där förvärvaren tidigare inte hade någon andel. I något mindre än 30 procent av samtliga industriförvärv innebar förvärvet en

226 Utlandsägda företag i Sverige - en översikt

kontroll av aktiekapitalet på mellan 20 och 50 procent. Tillstånd till förvärv av ökade i andel från 44 procent genomsnittligt per år i början av aktiemajoritet 1960-talet till 63 procent åren 1971-1974.

Förvärvets storlek, andel i procent av hela aktiekapitalet i tillverkningsFöretag

-20 21-50 51-100 Summa

Antalet Förvärv i procent av 10 28 62 100 samtliga (relativ Fördelning)

Anm. Andelen avser omfattningen av det ursprungliga Förvärvet. Någon korrigering För kompletterande Förvärv av aktier har inte skett. l primärmaterialet saknas uppgifter om aktieFörvärvets storlek i ett begränsat antal Fall.

av investeringstillstånd avseende förvärv och Den regionala Fördelningen nyetablering av tillverkningsFöretag - tabell 7.2 - visar att de tre storstads-

Tabell 7.2 Tillstånd till förvärv och nyetableringar av tillverkningsföretag med fördelning pâ län perioden 1962-75

Göteborgs och Bohus

21 5 26

Älvsborgs

Östergötlands 9 5 14

7 7 14 Värmlands

Uppsala

Norrbottens Samtliga 228 175 403” I Exkl. 19 Företag som inte angett lokaliseringsort. Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning).

Utlandsägda _företag i Sverige - en översikt 227

länen hade mer än hälften av förvärven och nästan två tredjedelar av nyelableringarna under åren 1962-75. Förvärven var speciellt få i de fyra nordligaste länen, som däremot svarade for sju etableringar under perioden.

7.3.3 Utvecklingen perioden 1962-75

Antalet tillstånd varierade starkt år från år under perioden 1962-75. Figur 7.5 illustrerar dessa förändringar i fråga om de utländska direktinvesteringarna i tillverkningsindustrin. Antalet tillstånd uppgick år 1962 till drygt 40 och nådde ca 100, den högsta nivån under perioden, både år 1973 och år 1975. Trenden for hela den redovisade perioden är svagt stigande. De årsvisa skillnaderna framträder tydligare, om man i stället studerar investeringsbeloppens utveckling. Det lägsta värdet, omkring 70 milj. kronor, redovisades for år 1965 medan tillstånden år 1968 och år 1975 omfattade investeringar på ca 380 milj. kronor.

Antal tillstånd 120

o_ År 1962 1964 1966 1968 1970 1972 1974 1975

Investeringar, milj kranar 400

Figur 7.5 Tillstånd till o_ : utländska direktinveste- År 1962 1964 1966 1968 1970 1972 1974 1975 ,ingar ,- til/verknings/öretag

Förklaring: med firdelning pa eiable-

Förvärv och nvetableringar ringar och andra investe- E E Ytterligare investeringar ringar, ârsvis perioden Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning) l 962-75

228 Utlandsägda företag i Sverige - en översikt SOU l(78:73

Antal tillstånd 60

20- i -

O År 1962 14 uses 1968 192 19 4 975

Investeringar,milj kronor 250

200 H

50*

g_ . . Figur 7.6 Tillstånd till År 1962 1964 19GB 1968 1970 1972 1974 1375 utländska förvärv av och Förklaring: nyetableringar av tillverk- Förvärv

ä Nyetableringar g

ningsföretag, ârsvis perioden 1962-75 Källa:SverigesRiksbank(bearbetning)

De redovisade uppgifterna omfattar både tillstånd avseende förvärv eller nyetableringar av tillverkningsföretag och tillstånd till ytterligare inxesteringar inom den redan utlandsägda tillverkningsindustrin. Fördelnngen mellan dessa investeringar varierade, som framgår av figur 7.5, från år nll år. Förändringarna illustreras vidare iñgurerna 7.6 och 7. 7, vilka också innehåller en uppdelning efter typ av investering, nyetableringar och förvärv respe-(tive lån samt höjning och ytterligare förvärv av aktiekapital.

Utlandsägda företag i Sverige - en översikt 229

Mårtenhet: Mit] kronor 270 -e

250m;

Figur 7.7 Tillstånd för utländska investeringar i 0 År 1962 1964 1966 1988 1970 1972 1974 1975 utlandsägda tillverkningsjöretag med fördelning Förklaring: pa lån, höjning av aktie- Lån Ytterligare förvärv Höjning avaktie-

ä i: kapital kapital ach ytterligare

förvärv av aktier. ârsvis Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning) perioden 1962-75

Som framgår av figur 7.6 spelade direktinvesteringarna i form av nyetableringar en relativt roll. Med undantag för år 1973 genomfördes

iLnderordnad

alla väsentliga utländska nyinvesteringar inom industrin genom övertagêlnden av befintliga svenska tillverkningsföretag. Enligt riksbanksmaterialet bröts år 1973 den tidigare sedan 1960-talets slut sjunkande etableringstrenden för att därefter åter falla tillbaka. Figur 7.7 möjliggör iakttagelsen att utländska direktinvesteringar i form av lån till utlandsägda tillverkningsföretag fortlöpande reducerades från 200 milj. kr år 1970 till knappt 20 milj. kr. år 1974. En ökning registrerades åter igen under år 1975, som också uppvisade en markant stegring av direktinvesteringari form av höjning av aktiekapital och ytterligare förvärv av aktieri redan utlandsägda företag.

7.3.4 Länderfirdelning

Förenta staterna men också Schweiz, Storbritannien, Västtyskland och Nederländerna svarade för väsentliga delar av de utländska direktinveste-

230 Utlandsägda företag i Sverige - en översikt

Land Investeringar, milj kronor Danmark

Norge Finland Nederländerna

Belgien Västtyskland Schweiz

Italien Frankrike 255 Storbritannien USA Kanada | Övriga länder l 0 200 400 500 800 1 000 1 200 1 400 1 600

Nvetab- Lån Övriga investeringar (t ex höjning eller lerlngaf ytterligare förvärv av aktiekapital) 1 . . . Bermuda, Irland, Japan, Liechtenstein, Luxemburg, Malta, Monaco, Panama, Spanien och Venezuela.

Figur 7.8 Tillstånd avseende utländska förvärv, nyetableringar och ytterligare investeringar inom tillverkningsindiisirin åren 1962-75 Källa: Sveriges Riksbank (bearbetning)

ringarna inom tillverkningsindustrin under perioden 1962-75. Detta framgår av/igur 7.8, som visar att företag med ursprung i Förenta staterna erhöll tillstånd till nyetableringar och förvärv För ca 450 milj. kronor samt lån och andra ytterligare investeringar för mer än 1 100 milj. kronor. Begränsar man jämförelsen till åtgärder för utökning av tidigare ekonomiska engagemang översteg endast de brittiska, schweiziska och nederländska investeringarna nivån 200 milj. kronor. Vad gäller de schweiziska investeringarna, som domineras av några relativt stora förvärv och lån, bör anmärkas att de i viss utsträckning genomförts av holdingbolag med säte i Schweiz och en del av investeringarna kan sålunda ha haft sitt ursprung i andra länder. Av figuren framgår också att investeringarna från de nordiska grannländerna var förhållandevis små. De årsvisa investeringarna fördelade på företagsförvärv och nyetableringar samt ytterligare investeringar framgår slutligen av ,figur 7.9. Omfattande variationer redovisas för flertalet länders investeringar i svenskt näringsliv från ett år till ett annat- ofta beroende på den genomslagskraft som enstaka

Urlandsägdajörerag i Sverige - en översikt 231

Mätrenher: M11] kronor Danmark

År 1962 64 66 68 70 72 7475 1962 64 66 68 70 72 7475 1962 64 66 68 70 72 74 75 Nederlandema Frankrike Storbritannien j 100 100 100

1 so- 80« 80- 1 1

1 60- 60 se

y 40* 40 40-

20- 20- 20-:-

j 0 _ _ l År 1962 64 66 68 70 72 7475 1962 64 66 68 70 72 7475 1962 G4 66 68 70 72 7475

Ytteriigare unvesteringar 60- G0 60-

40 40 40-- Förvärv och nyetablering 20- 20 20*

Figur 7.9 Tillstånd :in O.. 0 0 utländska direkrinveste- År 1962 64 66 68 70 72 7475 1962 64 66 68 70 72 7475 1962 64 66 68 70 72 7475 ringar i tillverkningsjörelag med fördelning pa länder, Kälna: Sveriges Riksbank (bearbetning) ârsvis perioden 1962-75

232 Utlandsägda företag i Sverige - en översikt

större förvärv, höjningar av aktiekapitalet eller lån från moder- eller koncernbolag haft under perioden.

7.4 Företagsförvärven under 1970-talet enligt SPK

Som framgår av tabell 7.3 har svenskt näringsliv präglats av en kraftig fusionsverksamhet under 1970-talet. Enligt SPKs register “Marknad och Fusioner” gjordes under åren 1969-1976 mer än 4 000 företagsförvärv vilka berörde mer än 400 000 anställda eller omkring var femte arbetstagare i näringslivet. En granskning av de årsvisa uppgifter som ligger till grund för

Tabell 7.3 Samtliga och utländska förvärv inom olika näringsgrenar åren 1969-76 och antalet anställda i de förvånade företagen =. Näringsgren Antal förvärv Antal anställda i förvärvade företag

Samt» Ut- Utländska i Samt- Ut- Utländska i liga ländska procent av liga ländska procent av samtliga samtliga Gruvindustri 9 - - 900 - - Livsmedels-. dryckesvaru- och tobaksvaruindustri 212 12 6 29 590 4 758 16 Textil-, konfektions- samt läderindustri 138 9 7 18 412 1 340 7 Skogsbruk- och trävaruindustri 248 2 1 22 970 54 0,2 Massa och pappersindustri samt grafisk industri 157 9 6 33 205 l 821 5 Kemisk, kemisk-teknisk industri och

serviceverksamhet inklusive hotell

ü Uppgift saknas om antalet förvärv för år 1969 och 1970. b Uppgift saknas om antal anställda i förvärvade företag 1971. Källa: SPK.

i Sverige - en översikt

Utlandsägda företag

tabellens siffror visar emellertid att fusionsutvecklingen varierat kraftigt under undersökningsperioden. Efter en viss svacka år 1971 ökade antalet fusioner starkt och nådde år 1975 en topp med mer än 800 företagsförvärv för att sedan kraftigt sjunka under år 1976. Av företagsförvärven under perioden 1969-76 utgjordes 8 procent av utländska övertaganden. Antalet sådana fusioner mellan utländska och inhemska företag var drygt 150 både inom tillverkningsindustrin och näringslivet i övrigt. De anställda i de från utlandet förvärvade industriföretagen var emellertid fyra gånger fler än de anställda i andra företag. De utländska övertagandena har sålunda spelat en inte oväsentlig roll för de strukturförändringar och den koncentrationsutveckling som förekommit | inom svenskt rtäringsliv under det senaste decenniet. Av samtliga förvärv inom tillverkningsindustrin avsåg något mer än

l

hälften företag inom kemisk och kemisk-teknisk industri, metallvaruindustri och maskinindustri. De flesta utländska övenagandena relativt sett ägde rum inom elektroindustrin, som redovisade en andel på 19 procent utländska företagsförvärv. Andelarna var tämligen höga också inom den kemiska och kemisk-tekniska industrin och inom maskinindustrin med respektive 15 och l I 12 procent. De redovisade tre branscherna hade som SPK framhållit redan

1 tidigare ett förhållandevis stort inslag av utlandsägda företag. De a»

l l utländska intressenter förvärvade företagen svarade som framgår av tabellen för 9 procent av antalet anställda i de berörda industrigrenarna. Sysselsätt-

i ningssiffrorna avviker emellertid markant från företagssiffroma i vissa

| branscher. Inom livsmedelsindustrin, metallvaruindustrin och elektroindustrin svarade de utländska övertagandena för högre andelar av sysselsättningen än av antalet företagsförvärv. Inom dessa branscher var det utländska investeringsintresset uppenbarligen inriktat på större företag än inom fusioneringsverksamheten i gemen. Av förvärven inom det svenska näringslivet i övrigt gjordes två tredjedelar av förvärven inom varuhandel och serviceverksamhet. Dominansen för dessa näringsgrenar var än större när det gäller utländska övertaganden. En jämförelse mellan antalet anställda som berördes av inhemska och utländska övertaganden visar att de utländska förvärven inom handel- och servicesektorerna till skillnad från förvärven inom tillverkningsindustrin var genomgående inriktade på mindre företag än inom den totala fusioneringsverksamheten.

7.5 Den utlandsägda företagssektorn år 1962

Enligt Johansson etablerades under perioden 1896-1965 omkring ettusen

utlandsägda företag i Sverige, av vilka dock ungefär en fjärdedel avvecklades under samma period. År 1962 fanns sammanlagt 468 rörelsedrivande utlandsägda företag. Med begreppet utlandsägda företag avsågs härvid förutom filialer till utländska företag -svenska aktiebolag, vilkas aktiekapital till minst 10 procent var i utländsk ägo. Denna definition är mer vidsträckt än den som Samuelsson och SCB använder.

Av de utlandsägda företagen var 80 procent helägda, 12 procent majori-

tetsägda och endast 8 procent minoritetsägda. De utlandsägda företagen

l i

1 Summa 468 100,0 61 713 100.0

Källa: Johansson. utländsk Företagsetztblering i Sverige.

sysselsatte 61 713 personer. Som framgår av tabell 7.4 var drygt hälften av de utlandsägda enheterna handelsföretag. Industrin svarade För knappt en tredjedel av Företagen men hade - med drygt 40 000 anställda -två tredjedelar av sysselsättningen inom den utlandsägda delen av näringslivet i landet. Mer än en tredjedel av de utlandsägda industriföretagen år 1962 tillhörde som framgår av tabell 7.5 metall- och verkstadsindustrin. Relativt många, nära 30 procent, fanns inom den kemiska industrin medan övriga branscher uppnådde andelar på högst omkring 10 procent. För flera grenar, t.ex. livsmedelsindustrin och träindustrin, redovisades mindre än 10 utlandsägda Företag. Jämför man uppgifterna i tabell 7.5 om antalet anställda inom olika branscher hade metall- och verkstadsindustrin en ännu mer framträdande position. Tabellen visar också att de utlandsägda företagen svarade för 4,4

Tabell 7.5 Utlandsägda företag inom olika industribranscher samt andel av sysselsättningen i samtliga företag inom respektive branscher år 1962

Kemisk- och kemisk-teknisk industri 40 26,8 5 486 13,4 13,2 Summa 149 100.0 41 136 100,0 4.4 Källa: Se tabell 7.4

Utlandsägda företag i Sverige - en översikt 235 Tabell 7.6 Utlandsägda företag med fördelning på hemländer år 1962

Källa: Se tabell 7.4

procent av samtliga anställda inom industrin i landet år 1962. Sysselsättningsandelen översteg framFör allt inom den kemiska och kemisk-tekniska industrin, 13,2 procent sysselsatta i utlandsägda Företag, det redovisade

l genomsnittet För hela industrin. Även inom metall- och verkstadsindustrin,

E massa- och pappersindustrin samt Iivsmedelsindustrin låg andelen något över medeltalet För samtliga branscher. Danmark och Förenta staterna var, som tabell 7.6 visar, ursprungsländer För de flesta utlandsägda Företagen - i båda fallen Fanns något mer än 100 enheter inom den utlandsägda Foretagssektorn. Nära 70 Företag med brittiska intressen svarade också För en förhållandevis betydande andel. Omkring 30 procent av alla anställda i de utlandsägda Företagen återfanns i Företag med moderföretag i Förenta staterna medan omkring 15 procent arbetade i engelskägda Företag och omkring 25 procent i Företag med nordiska ägare. Slutligen kan nämnas att något mer än hälften av de utlandsägda Företagen enligt 1962 års undersökning var lokaliserade till Stockholmsregionen.

7.6 Den utlandsägda Företagssektorn år 1970

7.6.1 Inledning l sin tidigare berörda avhandling använder Samuelsson vissa begrepp i annan betydelse än i 1962 års undersökning. Med utlandsägda Företag förstås dels från utlandet minoritetsägda Företag och dels från utlandet majoritetsägda *lDeñnitionerna utesluter Företag (utlandsägda dotterFöretag). Minoritetsägda är de Företag i vilka Företag i vilka privatperutländska Företag äger högst 50 procent och minst 25 procent av aktiekapitalet soner i utlandet svarade och majoritetsåigda är de Företag där den utlandsägda delen av aktiekapitalet För det utländska ägarinär större än 50 procent Undersökningsenheten är hos Samuelsson i princip tresset.

236 Utlandsägda företag i Sverige - en översikt

Tabell 7.7 Utlandsägda företag i Sverige år 1970

Företagstyp Antal Antal Omsättning Tillgångar företag anställda milj. kr milj. kr

Majoritetsägda industriföretag 158 S7 507 10 935 9 206 Minoritetsägda industriföretag 47? 15 932 3 093* l 798 Försäljnings-

ü Varav 41 851 industrisysselsatta. 0 Varav 21 företag med exakt 50 procent utländskt aktiekapital. CUppskattning. Källa: Samuelsson. Utländska direkta investeringar i Sverige.

inte den juridiska löretagsenheten utan den ekonomiska företagsenheten. dvs. den i Sverige verksamma delkoncernen. Moder- och dotterföretag i Sverige räknas sålunda som ett företag under förutsättning att de ingår i samma bransch. l annat fall redovisas de som separata företag. Med industriföretag avses i undersökningen företag som i nämnvärd omfattning bedriver någon form av varuproduktion såsom utvinning, tillverkning eller sammansättning av varor. Med industri avses tillverkningsindustri. l sysselsatta vid industriföretag innefattas förutom direkt industrisysselsatta även personal som svarar för återförsäljningsverksamhet. Med Forsäljningsforetag avses företag som bedriver försäljningsverksamhet men inte till någon del industriell verksamhet. Med serviceföretag slutligen förstås alla företag som inte återfinns inom tillverkningsindustri eller handel. Som framgår av tabell 7. 7 ger Samuelssons undersökning vid handen att det år 1970 fanns 830 utlandsägda företag. som sysselsatte drygt 100 000 anställda, omsatte mer än 22 miljarder kronor och hade nära 16 miljarder kronor i tillgångar. En fjärdedel av företagen var industriföretag medan återstoden var handels- och serviceföretag. lndustriföretagen svarade emellertid för inemot tre fjärdedelar av sysselsättningen och tillgångarna samt ungefär hälften av sysselsättningen inom den utlandsägda foretagssektorn.

7.6.2 lndustri/öretagen 7.6.2.1 Branschfördelning l tabellen 7.8 redovisas hur de 158 utlandsägda dotterforetagen och de 47 från utlandet minoritetsägda företagen inom svensk industri fördelade sig på olika branscher. Branschfördelningen är gjord på grundval av SCB:s standard för svensk näringsgrensindelning (SNI). De utlandsägda dotterföretagen var i hög grad koncentrerade till verkstadsindustri (metallvaru-, maskin-, elektro- och instrumentindustri), kemisk industri (kemikalieindustri, annan kemisk industri, petroleumraffinadener,

Utlandsägda _förerag i Sverige - en översikt 237

Tabell 7.8 De utlandsägda företagens procentuella fördelning på olika branscher inom svensk industri år 1970

SNI-kod Bransch Företag Anställda Saluvärde

Majori- Majori- Majoritets- 1815- tets- tets- tets- tetsägda ägda ägda

311-312 Livsmedelsindustri 8,2 2,4 0,1 10,4 321-324 Textil-, beklädnads-, läder och lädervaruindustri 8,7 7,1 6,7 10,7 4,1 9,8 331-332 Trävaruindustri 1,9 2,4 0,8 0,1 0,3 0,1

i

341 Massa-, pappers- och pappersva-

t ruindustri 3,8 2,4 3,4 0,1 3,2 0,1

I 342 Grafisk industri 3,2 0,0 3.5 0,0 2,7 0,0

i 351 Kemikalie-, gödselmedels- och

i

Plastvaruindustri 1,9 9,5 0,3 9,2 0,2 8,2 1 356 361-369 Jord- o stenvaruindustri 2,5 26,1 0,8 35,5 0,4 36,4

l

385 Industri for instrument, foto- och

l Antal 158 47 41 851 15 932 6 583 l 862

Källa: Se tabell 7.7

smörjmedelsindustri och gummivaruindustri) och livsmedelsindustri. Utlandsägda dotterföretag inom dessa branscher svarade för 80-85 procent av alla industrisysselsatta och av allt saluvärde i den utlandsägda dotterföretagssektorn. Liksom inom total svensk industri, där verkstadsföretagen svarade för 43 procent av den totala sysselsättningen, dominerade de utlandsägda verkstadsforetagen i den utlandsägda företagssektorn. I det närmaste hälften av alla industrisysselsatta i utlandsägda dotterföretag återfanns inom metallvaru-, maskin-, elektro- och instrumentindustrin. Inom verkstadsindustrin i intog dotterforetagen inom maskinindustrin den ledande ställningen. Dessa företag svarade för 39 procent av all sysselsättning. Dotterforetagen inom den kemiska industrin svarade för drygt en femtedel av all sysselsättning iden utlandsägda löretagssektorn men for något mer än en tredjedel av all produktion. Inom denna sektor föreligger sålunda en betydligt kraftigare koncentration till den kemiska industrin än inom total svensk industri. I den senare svarade kemiforetagen for endast 7 procent av den totala sysselsättningen och for knappt 9 procent av den totala produkp tionen. Inom den utlandsägda delen av kemiindustrin sysselsatte Företag inom s. k. annan kemisk industri, dvs. fárg-, läkemedels, tvättmedels-, toalett- och tryckfárgsindustri, nästan hälften av alla anställda i utlandsägda

238 Utlandsägda företag i Sverige - en översikt

kemiforetag. Dotterföretagen inom petroleumindustrin svarade däremot för endast en mindre del, vilket förklaras av att produktionen i denna bransch är ytterst kapitalintensiv. Petroleumföretagen svarade däremot för huvuddelen av produktionen inom kemisk industri. Utlandsägda livsmedelsföretag svarade for ca 9 procent av alla anställda och for ca 10 procent av all produktion i utlandsägda industriföretag. ljämforelse med utlandsägda dotterföretag inom svensk industri uppvisade de minoritetsägda företagen som framgår av tabell 7.8 en i flera avseenden annorlunda branschfördelning. Betydande andelar av produktionen ide senare återfanns i branscher där dotterföretagen i lägre grad fanns representerade. Nästan hälften av produktionen i de minoritetsägda företagen återfanns inomjord- och stenvaruindustrin samt inom plastvaruindustrin mot knappt en procent av dotterforetagens produktion. Däremot var de minoritetsägda företagen till skillnad från dotterforetagen i låg grad representerade med produktion i t.ex. maskinindustri. Inom elektroindustrin fanns dock i båda fallen ungefär lika stora andelar av produktionen.

7.6.2.2 Branschandelar I tabell 7.9 redovisas de utlandsägda dotterföretagens andel av sysselsättningen och produktionen inom skilda branscher i svensk industri. Tabellen ger vid handen att de utlandsägda dotterforetagen svarade for l0 procent eller mer av produktionen i petroleum- och kolproduktindustri. annan kemisk industri, gummivaruindustri, instrumentindustri och elektroindustri. Härutöver svarade de utlandsägda dotterföretagen för en relativt hög andel, drygt 8 procent, av produktionen inom maskinindustri. En rangordning med hänsyn till antal industrisysselsatta ger samma resultat även om smärre skillnader finns beroende på bl. a. olikhet i kapitalintensitet mellan utlandsägda och övriga företag. En mer detaljerad branschanalys än den i tabell 7.9 visar enligt Samuelsson att utlandsägda dotterföretag svarade för mellan 50 och 95 procent av all svensk produktion av t. ex. petroleumprodukter, järnlegeringar, plastråvaror, djupfrysta livsmedel, datamaskinutrustning, färg-TVapparater etc. och för mellan 25 och 50 procent av all svensk produktion av färger, olika slags bildelar, mattor, hissar, glödlampor, kommunikationssystem etc. Totalt sett svarade utlandsägda dotterföretag för 4,6 procent av alla sysselsatta och for 6,3 procent av allt saluvärde i svensk industri. Som framgår av tabell 4.4 är detta i jämförelse med flertalet andra industriländer låga andelar. Utvecklingen i Sverige efter år 1970 har enligt Samuelsson inte medfört någon nämnvärd förändring i de utlandsägda dotterforetagens andel av sysselsättningen i skilda branscher inom svensk industri, utom såvitt avser livsmedelsindustrin där denna andel har ökat relativt mycket (jfr avsnittet 7.8). Vad hittills sagts har gällt de utlandsägda dotterforetagens branschandelar. Beaktas också de från utlandet minoritetsägda företagens andelar i svensk : industriproduktion och undersöks branscher med femsiffrig kod enligt SNI, s. k. näringsundergrupper, framgår av Samuelssons avhandling att utlandsi ägda företag inom vissa sådana undergrupper har betydande produktionsan-

Utlandsägda _företag i Sverige - en översikt 239

Tabell 7.9 De utlandsägda dotterföretagens procentuella andel av sysselsättning och produktion inom skilda branscher i svensk industri år 1970

322 Beklädnadsindustri utom skoindustri 3,6 2,3 323 Garverier m. m. 0,0 324 Skoindustri 0,0 331 Trävaruindustri utom möbelindustri 0,1 0,3 332 Trämöbelvaruindustri 0,0 0,0 341 Massa-, pappers- och pappersvaruindustri 2,4 2,2 342 Grafisk industri 3,1 4,6

l

351 Kemikalie-, gödselmedels- och

369 Tegel- cement- och annan mine-

ralvaruindustri

i

0,2

385 Industri för instrument, foto- och optikvaror, ur 19,6 21,5 3 Tillverkningsindustri 4,6 6,3

Källa: Se tabell 7.7

delar. l tabell 7.10 redovisas branscher i svensk industri där utlandsägda företag hade produktionsandelar överstigande 15 procent. För sju av dessa branscher gällde att de utlandsägda företagen svarade för mer än hälften av landets industriproduktion. Dessa branscher var choklad- och konfektindustri (SNI 31190), petroleumraflinaderier (35300), däck- och slangindustri (35511), annan glasvaruindustri (36209), industri lör andra varor av mineraliska ämnen (36999), ferrolegeringsverk (37102) och datamaskinindustri (38251).

240 Utlandsägda företag i Sverige - en översikt Tabell 7.10 Branscher i svensk industri där utlandsägda företag år 1970 hade produktionsandelar överstigande 15 procent

36209 Annan glasvaruindustri (inklusive planglasindustri) 55,9 36999 Industri För andra varor av mineraliska ämnen 91,8

Källa: Se tabell 7.7

7.6.2.3 LänderFördelning 1 tabell 7. ll har de utlandsägda dotterföretagen IänderFördelats med utgångsfrån det land i vilket moderföretaget i den internationella koncernen punkt har sitt hemvist. Det största enskilda ursprungslandet var Förenta staterna. Företag i detta land svarade För en tredjedel av alla utlandsägda dotterföretag i Sverige och av all i de utlandsägda dotterföretagen. De För 35 procent produktion amerikanska Företagen hade än större andelar av de utlandsägda dotterföreoch tillgångar. Det näst största ursprungslandet, mätt tagens sysselsättning med dotterföretagens produktion, sysselsättning och tillgångar, var Storbritannien. DotterFöretag till utländska Företag med ursprung i dessa båda länder varjämFörelsevis stora medan dotterföretag till Företag i flertalet övriga länder var relativt små. Detta framgår av skillnaderna i förhållandet mellan andelen Inte minst i av antalet Företag och produktionsandelen. gäller detta Företag med nordiska moderbolag. Dessa Företag utgjorde mer än en fjärdedel av alla utlandsägda dotterföretag medan deras andel av produktionen och tillgångarna endast var respektive 14 och 7 procent. - mätt i saluvärde - i de utlandsägda l tabell 7.12 har produktionen

Utlandsägda företag i Sverige - en översikt 241 Tabell 7.11 Utlandsägda dotterföretag inom svensk industri år 1970 procentuellt fördelade på ursprungsländer

i

l i Antal 158 57 S07 6 582” 9 206”

“ Milj. kr. Källa: Se tabell 7.7

i Tabell 7.12 Produktion i utlandsägda dotterföretag i svensk industri år 1970 procentuellt fördelad på branscher och ursprungsregioner

Bransch Regioner

Nord- Västeuropa Norden amerika utom Norden

Livsmedelsindustri 2,2 18,3 13,2 Textil-, beklädnads-, läder- och lädervaruin-

Källa: Se tabell 7.7

242 Utlandsägda företag i Sverige - en översikt

dotterföretagen fördelats på branscher och på regionerna Nordamerika, Norden och övriga Västeuropa. Eftersom Kanada knappast alls finns representerat i Sverige med tillverkande dotterföretag, är Nordamerika i praktiken detsamma som Förenta staterna. Även om nordamerikanska och västeuropeiska dotterföretag i huvudsak av sin produktion i samma branscher vissa har merparten föreligger skillnader. Produktionen i västeuropeiska dotterföretag koncentreras till livsmede1s-, elektroindustri och s. k. annan kemisk industri. I petroleum-, dessa branscher återfinns också nordamerikanska dotterföretag men dessa har dock till skillnad från de västeuropeiska mycket stora andelar av sin produktion i maskin- och gummivaruindustrin samt järn-, stål- och metallverk. Produktionsfördelningen i de nordiska ländernas dotterföretag överensstämmer tämligen väl med den i dotterföretag från övriga Västeuropa. Vissa likheter finns också med nordamerikanska dotterföretags produktionsstruktur. Särskilt gäller detta maskinindustri samt järn-, stål- och ferrolegeringsverk.

7.6.4 Försäljnings- och serviceföretagen

År 1970 var som framgår av tabell 7.13 drygt 28 000 personer sysselsatta i utlandsägda försäljnings- och serviceföretag i Sverige. Två tredjedelar av de anställda återfanns i forsäljningsforetagen. Antalet forsäljningslöretag var 520 och antal 105. l det närmaste samtliga företag var serviceföretag majoritetsägda från utlandet. återfanns i ett flertal verksamheter, främst dock inom Serviceföretagen reklam- och annonsbyrâbranschen, transportförmedlande verksamhet och

Tabell 7.13 Utlandsägda försäljnings- och serviceföretag år 1970 procentuellt fördelade på ursprungsländer

Norge

Västtyskland

Förenta

3,1 2,4 3,1 4,6 0,1 0,8 Övriga länder

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Samtliga länder Antal 520 18 454 7 3990 105 9 686 1 1760

ü Milj. kr. Källa: Se tabell 7.7

Utlandsägda företag i Sverige - en översikt 243

städningsverksamhet. Huvuddelen av verksamheten i dessa företag återfanns i dotterföretag till multinationella företag i Förenta staterna, Storbritannien, Danmark och Västtyskland. Bland de nordiska länderna dominerade Danmark. Motsvarande länderfördelning gällde för försäljningsföretagen. De utlandsägda forsäljningsföretagens branschfördelning överensstämde enligt Samuelsson i hög grad med motsvarande fördelning för utlandsägda dotterföretag inom svensk industri. Huvudparten av försäljningsföretagen sysslade sålunda med Försäljning av produkter frân kemisk industri och Verkstadsindustri. Även utlandsägda dotterföretag i andra länder uppvisar i i huvudsak samma branschfördelning. inom enskilda branscher

i

Fördelningen g av utländska multinationella företags produktion i och enbart varuförsäljning i till Sverige varierade dock mellan branscherna.

7.7 Den utlandsägda fdreragssektorn år 1975

SCB har upprättat ett register över utlandsägda företag i Sverige och publicerar sedan år 1974 uppgifter om dessa företags omfattning, struktur och verksamhet. Med utlandsägda företag menar SCB rörelsedrivande aktiebolag eller annan juridisk person där utländsk ägare innehar 20 procent eller mer av röstetalet. Saknas uppgift om röstetalet, har uppgift om andel av aktiekapitalet (andelskapitalet) använts. Undersökningsenheten är den juridiska enheten och inte den ekonomiska. Företagen är i SCB:s redovisning delade på tre grupper, nämligen företag med utländskt moderbolag, dvs. företag som till mer än 50 procent ägs av ett utländskt företag; företag med minst 20 procent utländska minoritetsintressen, dvs. företag i vilka utländska företag har en andel av röstetalet (aktie- eller andelskapitalet) på minst 20 och högst 50 procent; samt företag som till minst 20 procent ägs av utländska fysiska personer.

Enligt tabell 7.14, som är en sammanställning av några grunddata i SCB:s material, fanns år 1975 1685 rörelsedrivande företag som hade minst 20 procent utländska intressen. Mer än tre fjärdedelar av dessa var majoritetsägda företag med utländskt moderbolag och omkring en sjundedel företag i vilka utländska bolag ägde minoritetsintressen om minst 20 procent. Andelen företag med utländskt moderbolag var 70 procent inom tillverkningsindustrin, 86 procent inom varuhandeln och 65 procent inom övriga branscher. 1 den fortsatta framställningen berörs och betecknas med utlandsägda företag endast de drygt 90 procent av företagen som till större eller mindre del ägs av utländska bolag eller med andra ord de företag som kan anses ingå i internationella koncerner. Betydligt mer än hälften av de utlandsägda företagen tillhörde varuhandeln och hade sannolikt till huvudsaklig uppgift att sälja moderbolagets eller koncernens produkter på den svenska marknaden. Nära en fjärdedel var tillverkningsföretag medan ungefär vart femte företag tillhörde övriga branscher, huvudsakligen servicesektorn.

244 Urlandsägdaföretag i Sverige - en översikt

Tabell 7.14 Utlandsägda företag år 1975. Antal företag och anställda samt procentuella andelar i svenskt näringsliv och inom den utlandsägda företagssektorn med fördelning på huvudsakliga branscher

Typ av utländskt Företag Anställda ägande/ bransch Antal Procent Procent av Antal Procent av Procent av av samt- utlandsägda samtliga anställda i liga anställda utlandsägda företag

Företag med utländskt moderbolag 1 312 1,0 77,9 99 534 4,9 64,3 Varav inom

Företag i vilka utländska bolag äger minoritetsintressen på minst 20 procent 237 0,2 14,1 46 278 2,3 29,9 Varav inom

Företag som till minst 20 procent ägs av utländska medborgare 136 0,1 8,0 8 992 0,4 5,8 Varav inom

Samtliga Företag som är utlandsägda till minst 20 procent 1 685 1,3 100,0 154 804 7,6 100,0 Varav inom

Källa: SCB.

Om man utgår från de utlandsägda företagens andel av samtliga företag, kan den utländska sektorn sägas vara obetydlig. Mindre än ett företag av hundra var utlandsägt. Den enda mera påtagliga avvikelsen gällde varuhandeln, vilket i sin tur beror på att 6,7 procent av alla partihandelsföretag i landet är utlandsägda. De utlandsägda företagens position blir emellertid mer framträdande, om man jämför sysselsättningsandelarna. Både inom industrin och i näringslivet som helhet av de anställda - var tolfte var omkring 8 procent ungefär - hade även i arbetstagare sysselsatta i utlandsägda företag. Varuhandeln detta avseende en framskjuten ställning. lnom partihandeln var sålunda 22,2 procent eller mer än var femte arbetstagare anställd i utlandsägda företag. Omsatta i absoluta tal innebar dessa sysselsättningsandelar att de utlandshade totalt 145 812 anställda ägda företagen år 1975. Nära två tredjedelar 79 217 personer-sysselsattes i industrin medan varuhandeln hade 40 704 och övriga branscher 26 071 anställda. Den utlandsägda industrisektorns fördelning på olika branscher illustreras

Utlandsägda företag i Sverige - en översikt

Antal anställda 40 000

Antal företag 170

Livsme- Tekoin- Trävaru- Massa Kemisk Jord- o Järn-, Verk- Annan delsin- dustri industri o pap- o kem- stenin- stål stads- tilldustri persin- tekn in- dustri och me- indu- verkdustri dustri tallv stri ningsindustri Förklaring: Majoritets- Minoritets-

ägda företag E ägda företag

Källa: SCB Flutn- 7.I!) Ullarzrlsägrzla_ förelag inom svensk Ii/lverknings/ndzistri och antalet anställda i dessajiiretag_lörzlelatle på branscher är l 975.

246 Utlandsägda företag i Sverige - en översikt

i figur 7.10. Bland de utlandsägda Företagen dominerade verkstadsindustrin med 168 Företag och 36 034 anställda. En stark ställning intog också den kemiska industrin (inklusive gummivaru- samt plast- och plastvaruindustrin) som svarade för 69 företag och 12 476 anställda. Av övriga branscher kan nämnas livsmedelsindustrin som hade 31 företag med sammanlagt 9 354 anställda. . Bilden förändras om man i stället jämför den utlandsägda företagssektorns andelar av sysselsättning och produktion inom total svensk industri. Som redovisas ifigur 7.11 sysselsattes inom den kemiska och kemisktekniska industrin - den avgjort mest utlandsinlluerade branschen 19,2 procent eller nästan var femte arbetstagare i utlandsägda Företag. De utlandsägda kemilöretagens andel av produktionen uppgick till 32,2 procent. Den näst största sysselsättningsandelen hade livsmedelsindustrin med 15 procent medan järn-, stål- och metallverken hade 11,5 procent. Produktionsmässigt var

Måttenhet: procent 35

Livsme- Tekoin- Trävaru- Massa- Kemisk Jord och Järn-, Verk- Annan delsin- dustri industri o pap- o kem- stenin- stål stads- tillverkdustri persin- tekn in- dustri och me- indu- ningsindustri dustri tallv stri dustri

Förklaring: - Majoritetsagda Minoritetsägda

företag E företag

Främre stapeln - sysselsättning. Bortre stapeln - produktion

andelar av sysselsättning och produktion inom svensk li//\PI/\'IlingSiI1(/lISlri är Figur 7.I I Utlandsägda/öretags 1975 Källa: SCB

Utlandsägda företag i Sverige - en översikt 247

T///verkningsindustri Måttenhet: Procent 60

g 0 -l 7

i Antal -19 20-49 50-199 200-499 500anställda

Samtliga näringsgrenar 60

Antal -l9 aö- 1 99 265-499 500

ans a mid a Figur 7.12 Utlandsägda Ii/Iverkningsjörerale och Förklaring: samlliga irrlandsägøla Relativ för- Andel av e S e

delning på samtliga före- Hasse

SmHekS_ tag i resp ans/a//da sam! ande/ar klasser storleksklasser av samr/iga/örelag i respektive siorleksk/assel Källa: SCB år 1975

emellertid förhållandena omvända mellan dessa båda branscher. De utlandsägda företagen hade sålunda 16,9 procent av produktionen vid järn-, stål- och metallverken medan livsmedelsföretagens produktionsandel var 14 procent. Inom övriga industrigrenar svarade de utlandsägda företagen för andelar av sysselsättning och produktion, som var och en understeg omkring 10 procent.

248 Utlandsägda företag i Sverige - en översikt

Av figur 7.11 framgår vidare att företag med utländska moderbolag svarade för större delen av sysselsättning och produktion. Det enda undantaget utgjordes av järn-, stål- och metallverken där sysselsättnings- och produktionsandelarna var omkring dubbelt så stora för de minoritetsägda företagen. industrisektoms storleksstruktur - i antalet Den utlandsägda uttryckt anställda - samt storleksstrukturen inom hela tillverkningsindustrin framgår av figur 7.12. Drygt en tredjedel av de utlandsägda dotterföretagen inom tillverkningsindustrin hade 50-199 anställda, medan dotterföretagen i övriga storleksklasser inte uppnådde andelar på mer än högst omkring 20 procent. Storleksstrukturen hade dämted ett annat mönster än inom tillverkningsindustrin som helhet. Som framgår av figuren var endast några procent av de mindre tillverkningsföretagen - färre än 50 anställda - utlandsägda. Bland de större industriföretagen - minst 200 anställda -tillhörde var tionde enhet den utlandsägda sektorn. För näringslivet i dess helhet var sambandet mellan utlandsandel och i stort sett detsamma. Däremot avvek storleksstrukturen för företagsstorlek de utlandsägda företagen inom samtliga näringsgrenar från storleksstrukturen för den utlandsägda industrin. De minsta företagen dominerade inom i dess helhet - att de det utlandsägda näringslivet uppenbarligen genom utlandsägda försäljnings- och serviceföretagen i regel hade mindre än 20 anställda.

7.8 Den utlandsägda företagssektorns utveckling under 1970-

talet

SCB:s material ger uppgifter om de utlandsägda företagen for åren 1971-75 och i vissa hänseenden även för åren 1970 och 1976. Detta möjliggör en översikt av de utlandsägda företagens verksamhet under 1970-talet. 1 tabellen 7.15 redovisas på grundval av fmansstatistiken för företag hur de utlandsägda företagens andelar av verksamheten vid alla rörelsedrivande bolag i Sverige utvecklats under åren 1971-76. De utlandsägda företagens andel av sysselsättningen och de flesta ekonomiska variablerna har sedan år 1973 kontinuerligt minskat främst beroende på minskad andel för bolag där utlandet äger minoritetsintressen. Räknat per anställd låg de utlandsägda företagen även under år 1976 högre än genomsnittet för samtliga rörelsedrivande bolag i Sverige i fråga om bl. a. resultatmåtten och inkomstskatt. Utvecklingen från år 1973 och framåt visar att andelarna for de utlandsägda företagen är avtagande for de redovisade variablerna. Mest markant för perioden är nedgången i investeringarna. Uppgifterna om de utlandsägda företagen for år 1976 avser de 526 utlandsägda företag - därav 383 dotterbolag - som ingick i finansstatistiken för företag för år 1976. De undersökta företagen svarade för omkring 87 procent av totala antalet anställda inom såväl samtliga utlandsägda företag som utlandsägda dotterbolag. Under perioden 1970-75 har de utlandsägda företagens andel av sysselsättningen i svenskt näringsliv ökat kontinuerligt från 6,6 procent år 1970 till

Utlandsägda företag i Sverige - en översikt 249

Tabell 7.15 Utvecklingen av de utlandsägda förtagens andelar av sysselsättning och vissa andra ekonomiska variabler åren 1971-76

Bolag där mer än 20 procent av aktie- Utgör i procent av Därav dotterbolag till utländska Företag eller andelskapitalet är utlandsägt

1972 1973 1974 1975 1976 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1971

71 7,5 7,8 7,5 7,1 7,0 Antaletanställda 4,3 4,5 4,4 4,5 4,6 4,5 8,1 8,3 9,7 9,0 7,8 7,8 Förädlingsvärdet 5,3 5,3 5,9 5,8 5.3 5,2 Arbetskraftskost- 7,7 8,2 8,6 8,3 7,8 7,8 naderna 4,4 5,2 5,1 5,2 5,2 5,2 i 7,1 7,9 7,8 7,8 5,7 4,6 Investeringarna 4,4 5,0 3,6 3,6 3,3 3,1 Rörelseresultatet före

i

Källa: SCB.

Tabell 7.16 Index för utvecklingen av de utlandsägda dotterföretagens andel av sysselsättningen inom skilda industribranscher åren 1970-75 (1970 = 100)

i, Bransch 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Proc. andel i år 1975

Livsmedels-, dryckesvaruoch tobaksindustri 100 109 167 174 184 184 10,1 Textil-, beklädnads-, läderoch lädervaruindustri 100 114 114 115 126 109 3,8 Trävaruindustri 100 100 100 100 120 100 0,5 Massa-, pappers- och pappersvaruindustri, grafisk industri 100 113 122 117 135 96 2,2 Kemisk industri, petroleum-, gummivaru-, plast- och

Källa: SCB.

8,0 procent för år 1974 men för år 1975 minskat till 7,6 procent. Denna nedgång beror inte på utvecklingen inom varuhandeln. De utlandsägda partihandelsforetagen har sålunda i huvudsak kontinuerligt ökat sysselsättningsandelen från 18,3 procent år 1970 till 23,0 procent år 1975. Förklaringen till den tidigare berörda nedgången torde till väsentlig del vara att söka i det Förhållandet att tillverkningsfbretagens andel av sysselsättningen som kontinuerligt ökat från 7,9 procent år 1970 till 9,8 procent år 1974 också uppvisar en nedgång lör år 1975 till 8,9 procent. Detta torde i sin tur bero på att

250 Utlandsägda företag i Sverige - en översikt

sysselsättningsandelen for de tillverkningsforetag i vilka utländska bolag äger minoritetsintressen på minst 20 procent kontinuerligt ökat från 2,6 procent år 1970 till 3,6 procent år 1974 men därefter från 1975 gått ned till 2,8 procent. Tillverkningsforetagen med utländskt moderbolag har däremot fortlöpande ökat sysselsättningsandelen från 4,5 procent år 1970 till 5,7 procent år l975. Mellan de olika industribranschema föreligger emellertid tämligen stora variationer under perioden for de majoritetsägda företagens sysselsättningsandelar. l tabellen 7.16 redovisas med 1970 som basår i indexform hur denna utveckling gestaltat sig inom olika branscher. Mest markant är utvecklingen inom jord- och stenvaruindustrin där de utlandsägda dotterforetagens andel från en låt vara låg utgângsnivå mer än femdubblats. Livsmedelsindustrins sysselsättningsandel har vidare nära fördubblats under perioden. l övriga industrigrenar har de utländska dotterföretagen i stort sett behållit sina andelar, ehuru järn-, stål- och metallverken. verkstadsindustrin samt främst s. k. annan tillverkningsindustri visar en uppåtgående trend.

.

““..§”-åäk*'..'rxä»...-

8 Gällande rätt m. m.

8.1 Inledning

1 den svenska lagstiftningen finns bestämmelser som gäller uteslutande för svenska medborgare eller svensk juridisk person eller som föreskriver att utländskt rättssubjekt eller vissa svenska juridiska personer, som står eller kan stå under utländskt inflytande, inte alls eller endast efter särskilt tillstånd äger inneha vissa uppdrag, bilda vissa rättssubjekt, utöva viss verksamhet eller förvärva viss egendom. Man brukar i fråga om flertalet av dessa bestämmelser tala om undantag från principen om nationell behandling. En rad av dessa undantag har i varje fall formellt betydelse för utländska intressenters möjligheter att driva näringsverksamhet här i landet. En central plats i detta sammanhang intas av lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. (1916 års lag), som främst innebär att utländska rättssubjekt och vissa svenska juridiska personer får förvärva fast egendom i Sverige endast efter särskilt tillstånd. Lagen, som med hänsyn till sitt huvudsakliga syfte närmare redovisas i kapitlet om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar (avsnitten 20.2.1 och 202.3), har betydelse för tillämpningen av flera olika lagar. I 1916 års lag finns nämligen bestämmelser som anger vilka svenska juridiska personer som i fråga om tillståndsplikt är jämställda med utländska rättssubjekt. I andra lagar, vilkas ändamål är att i olika avseenden begränsa eller förhindra utländskt inflytande, hänvisas ofta till 1916 års lag och dess krets av tillståndspliktiga subjekt. I de följande avsnitten behandlas till en början vissa allmänna bestämmelser för kontroll och reglering av förhållanden med utländsk anknytning, nämligen utlänningslagstiftningen (8.2) och valutalagstiftningen (8.3). Därefter redovisas de bestämmelser i 1916 års lag rörande bl. a. utlänningsförbehåll som är av betydelse för den fortsatta framställningen (8.4). I nästa avsnitt tas upp de bestämmelser som reglerar kontrollen av utländsk

etablering i vissa företagsformer (8.5). Vidare ges en redogörelse för

kontrollen av utländskt inflytande inom särskilda näringsgrenar (86). Slutligen behandlas lagstiftningen om bulvanförhållanden (8.7) och lagstiftningen om konkurrensbegränsning (8,8).

i 252 Gällande rätt m. m. sou 1978:73

8.2 Utlänningslagstiftningen

Vissa grundläggande bestämmelser som återverkar på utlännings möjligheter att här i landet driva näringsverksamhet återfinns i utlänningslagen (1954:193) och utlänningskungörelsen (1969:136). Enligt 7 § utlänningslagen får regeringen förordna att utlänning inte utan tillstånd får inresa hit eller uppehålla sig här i landet. Tillstånd meddelas som visering eller uppehållstillstånd. Visering meddelas för inresa och vistelse i landet viss tid. Regeringen har i 25 § utlänningskungörelsen föreskrivit att utlänning inte får resa in eller uppehålla sig här i landet utan att ha visering. Från denna regel har dock gjorts vittgående undantag. Visering krävs sålunda inte för den som har permanent uppehållstillstånd eller som är medborgare i Danmark, Finland, lsland eller Norge. Visering krävs inte heller i fråga om medborgare i en lång rad stater, med vilka Sverige överenskommit om viseringsformaliteternas inbördes avskaffande. Bland dessa stater finns EFTA- och EG-länderna. Uppehållstillstånd meddelas enligt 32 a § utlänningskungörelsen för viss tid eller, i fråga om utlänning som är fast bosatt i Sverige, utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd). Tidsbegränsat uppehållstillstånd medför rätt att vistas i landet den tid som angivits i tillståndet men sådant uppehållstillstånd innefattar inte rätt till inresa, såvida inte detta särskilt angivits (10§ första stycket utlänningskungörelsen). Permanent uppehållstillstånd medför rätt att inresa och att vistas i riket utan tidsbegränsning (10 § tredje stycket utlänningskungörelsen). Enligt 15 § utlänningskungörelsen får regeringen vidare förordna att utlänning inte utan tillstånd får inneha anställning här i landet eller, i annan egenskap än handelsresande, utöva verksamhet som föranleds av anställning utomlands (arbetstillstånd) eller inneha anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikesfart (anställningstillstånd). Förordnande om skyldighet att ha arbetstillstånd eller anställningstillstånd skall inte gälla utlänning, som innehar permanent uppehållstillstånd. I 42 § utlänningskungörelsen föreskrivs att utlänning inte utan arbetstillstånd får ha anställning här i landet och inte heller i annan egenskap än handelsresande eller medlem av personal i järnvägståg eller på lastbil i yrkesmässig trafik får utöva verksamhet här som föranleds av anställning utomlands. Tillståndskravet gäller dock inte bl. a. den som har permanent uppehållstillstånd eller som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller g * Norge.

8.3 Valutalagstiftningen

Valutaregleringen innebär att betalningstransaktioner mellan Sverige och V utlandet i princip är beroende av riksbankens tillstånd. Valutaregleringen är ett av flera ekonomisk-politiska instrument som används för att nå de allmänna mål som har ställts upp för den ekonomiska politiken. Valutaregleringen har sålunda använts i syfte att stödja övriga mera allmänna penningoch valutapolitiska åtgärder. Kreditpolitiska åtgärder kan t. ex. förenas med en allt efter situationen skiftande restriktivitet när det gäller upplåning i

sou 1978:73 Gällande rätt m. m. 253

utlandet. Valutaregleringen har vidare använts som skydd åt valutareserven och växelkurserna mot balansrubbande kortfristiga valutarörelser. I fråga om direkta investeringar utomlands har sedan år 1974 även industri- och sysselsättningspolitiska strävanden beaktats. Valutaregleringen sker med stöd av valutalagen (1939:350). Valutalagen är en fullmaktslag, som antagits i beredskapssyfte. Den träder automatiskt i kraft om Sverige dras in i krig. Den kan även sättas i kraft vid krigsfara. Även i › övrigt kan lagen tillämpas, om det bedöms vara nödvändigt för att nå de centrala mål som har fastställts för den ekonomiska politiken. Förordnande i sistnämnda fall skall i princip meddelas i lag. y om tillämpning j Valutalagen ger regeringen befogenhet att utfärda valutareglerande före- Ã skrifter. Valutalagen anger i nio punkter vad sådana föreskrifter får innehålla

f (2 §). Bestämmelser kan meddelas bl. a. om att svenska och utländska

i betalningsmedel, fordringar och värdepapper inte utan särskilt tillstånd får i utföras ur Sverige eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas på den som är bosatt i utlandet och att sådana tillgångar inte får föras in till _ Sverige utan tillstånd av riksbanken. Förordnande om valutareglering skall av riksbanken tas i anspråk för att främja penning- och valutapolitiken (2 a §). Riksbanken får därvid beakta industri- och sysselsättningspolitiska strävanden. Av hänsyn till sådana strävanden får riksbanken emellertid avslå en framställning endast då bifall till framställningen på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada. Sistnämnda bestämmelse har ” avfattats i överensstämmelse med den s. k. andra anmärkningen till 0ECD:s kapitalliberaliseringsstadga (se härom avsnittet 9.4.2). Riksbankens beslutanderätt enligt valutalagen utövas inom riksbanken av valutastyrelsen. Den består av sju ledamöter utom vid handläggning av ärenden rörande direkta investeringar utomlands, då den utökas med fyra ledamöter (6 a §). Regeringen utser tre av ledamöterna. Två av dessa skall

tjänstgöra endast i ärenden rörande direkta investeringar utomlands. Övriga

ledamöter utses av riksbanksfullmäktige. Valutastyrelsens beslut får överklagas hos riksbanksfullmäktige. Valutastyrelsens beslut kan även underställas fullmäktige för prövning, om minst tre av de ledamöter som har deltagit i styrelsens beslut yrkar det. Mot fullmäktiges beslut får talan inte föras. Förordnande om valutareglering enligt de från och med den 1 juli 1959 gällande bestämmelserna gavs första gången för tiden från och med nämnda dag till och med den 30juni 1960. Därefter har getts nya förordnanden, senast förtiden den 1 juli 1978 - den 30juni 1979, lagen (l978:258)om tillämpning av valutalagen. De valutareglerande föreskrifter som regeringen meddelat med stöd av valutalagen återfinns i Valutaförordningen (1959:264). Förordningen gällde ursprungligen endast för tiden till och med den 30juni 1960 men har, efter riksdagens hörande, tillagts fortsatt giltighet för ett åri sänder, senast för tiden till och med den 30juni 1979, förordningen (1978:259) om fortsatt giltighet av Valutaförordningen. Valutaförordningen innehåller utöver reglering av valutahandeln tre olika avsnitt som innehåller skilda förbud mot valutadispositioner utan riksbankens tillstånd. Dessa förbud gäller numera väsentligen s. k. kapitalbetal-

254 Gällande rätt m. m. sou 197873

ningar, dvs. bl. a. betalningar i samband med direkta investeringar och personliga kapitalöverföringar (4-5 §§). I likhet med andra industriländer tillämpar Sverige nämligen inte längre någon valutareglering i fråga om de Denna utveckling har nära samband med de löpande utlandsbetalningarna. internationella förpliktelser som Sverige bl. a. i Förhållande till IMF och OECD har åtagit sig i fråga om sådana betalningars frihet från restriktioner. Det första av de tre nämnda avsnitten innehåller förbud mot utströmning ur landet av de värden som berörs av valutaregleringen (4-5 §§). under det att det andra avsnittet innehåller motsvarande förbud i fråga om den ingående « strömmen (6-8 §§). I avsnittet om utgående betalning ges, utöver förbud mot konkret utförsel, ett allmänt förbud för den som är bosatt i Sverige (s. k. valutainlänning) att betala till den som är bosatt i utlandet (s. k. valutautlänning) eller till förmån för valutautlänning. På motsvarande sätt gäller i fråga om införsel principiellt förbud för valutainlänning att ta emot betalning från valutautlänning. I det tredje avsnittet av valutaförordningen förbjuds i princip valutainlänning att utan riksbankens tillstånd förfoga över utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden på ett sådant sätt att hans innehav av sådana tillgångar minskas (9 §). Ett motsvarande förfogandeförbud gäller även för valutainlännings innehav av andra utländska fordringar eller banktillgodohavanden liksom hans innehav av utländska värdepapper. För att hindra att valutaförordningens bestämmelser kringgås har det vidare föreskrivits att valutainlänning, som gentemot utlandet har rätt att kräva eller som gentemot utlandet ådragit sig betalningsskyldighet, inte betalning får medge anstånd med eller uppskjuta betalningen eller träffa avtal om betalning på annat sätt än med vanliga betalningsmedel, såvitt inte annat följer av handelsbruk (10 §). Valutainlänning får inte heller, i syfte att kringgå valutaförordningens bestämmelser, till valutainlänning, med vilken han har gemensamt ekonomiskt intresse, sälja eller av honom köpa varor till annat pris än det som i allmänhet gäller eller i samma syfte vidta andra liknande åtgärder. Löpande betalningar i allmänhet har som tidigare framhållits enligt 10 a § valutaförordningen undantagits från valutareglering. Utan hinder av de tidigare återgivna förbudsreglerna får valutainlänning sålunda genom valutabank och på betalningsväg, som riksbanken har anvisat, såväl verkställa som i ta emot löpande betalning i förhållande till valutautlänning. I en särskild avses med löpande 5 anvisning till 10 a § anges vad som i valutaförordningen betalning. Hit hör exempelvis normala likvider vid export och import av varor med anledning i och tjänster, omkostnader därav, andra normala betalningar samband med näringsverksamhet -såsom betalning avseende ersättning för j reparation, bearbetning och sammansättning av varor, teknisk biståndsverksamhet och entreprenadarbete, erläggande av licensavgift och royalty samt förvärv av patent och överföring till hemlandet av i annat land intjänad j arbetsinkomst ävensom betalning mellan moderbolag, å ena sidan, samt dotterbolag och filialer, å andra sidan, avseende bidrag till gemensamma kostnader - vissa försäkringsbetalningar, ränta och annan avkastning av kapitaltillgång, normala reseutgifter samt pensioner, understöd och liknande personliga betalningar. I anvisningen har uttryckligen angetts, att betalning i

Gällande rätt m. m.

samband med direkt investering, värdepappersöverlåtelse, personlig kapitalöverföring eller annan kapitalutbetalning inte anses som löpande betalning. Riksbanken meddelar de närmare Föreskrifter som fordras för att bestämma vad som skall hänföras till löpande betalning. Ett av riksbanken meddelat tillstånd till kapitalbetalning gäller, om inte annat anges i beslutet, för en tid av tre månader från dagen för beslutet och kan inte utnyttjas av annan än den för vilken tillstånd begärts, för annat ändamål eller under andra förutsättningar än som av sökanden angivits eller som framgår av meddelat tillstånd. Själva tillståndsförfarandet innebär i stora drag följande. Den som skall verkställa eller motta en utlandsbetalning skall i allmänhet göra en framställning i ärendet till en valutabank. Riksbanken har generellt bemyndigat valutabankerna att utföra vissa kapitalbetalningar till och från utlandet, vilka annars skulle ha krävt riksbankens tillstånd. I den mån det inte är fråga om vare sig löpande betalning eller sådan kapitalbetalning som enligt generellt riksbanksbemyndigande kan utföras av valutabank, måste tillstånd inhämtas från riksbanken för den enskilda transaktionen. Valutabankerna har sålunda att göra en bedömning av betalningens sakliga innebörd. Denna bedömning skall grundas på sökandens egna uppgifter i betalningsärendet. I kontrollsyfte kräver riksbanken i princip, att sökandens uppgifter i betalningsärendet - vare sig betalningen av sökanden förmenas ha löpande karaktär eller ej - skall lämnas skriftligt. Hinder möter inte att i betalningsärenden som ej får generellt utföras av valutabank framställning görs direkt till riksbanken. I riksbanken avgörs i praktiken flertalet ansökningar - eventuellt efter samråd med andra berörda - av myndigheter underordnade tjänstemän enligt till dem lämnade direktiv. Endast ärenden av större betydelse föredras i valutdirektionen eller valutastyrelsen. En översikt av riksbankens tillståndsgivning avseende utländska direktinvesteringar i Sverige under den senaste IS-årsperioden redovisas i avsnittet 7.3. Valutaregleringen överses f. n. av kommittén (E 1977:03) med uppdrag att utreda med valutaregleringen sammanhängande spörsmål.

8.4 Markförvärvsreglerna i 1916 års lag

Av skäl som tidigare angivits redogörs i detta avsnitt endast för huvuddragen

av markförvärvsreglerna i 1916 års lag. Den grundläggande bestämmelsen i

lagen innebär att utländskgmedborgare i princip inte_ utan tillstånd i varje

särskilt fall fåüälfjylfçllfldçl förvärva fast egendom.. Tillständsplikten omfattar

även förvärv av vissa nyttjanderätter Iilfêâtçtgçadom.stämman.tomträtt samt för fritidsändamål. Vidare

bostadsarrende föreskrivsütigståndsplilgt vid vissøiliijvägvavlgrelse. Vad lagen föreskriver-ornmutländsk medborgare skall

också tillämpas på utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter eller stiftelser, dvs. tillståndsplikten gäller för utländska rättssubjekt över huvud taget.. Till de tillståndspliktigas krets hör härutöver vissa svenska aktiebolag, svenska handelsbolag och svenska ekonomiska föreningar, som står eller kan stå under utländskt inflytande. I den fortsatta framställningen används genomgående beteckningen kontrollsubjekt för utländska rättssubjekt och de svenska juridiska personer som är underkastade tillståndsplikt enligt 1916 års lag. Vilka svenska aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar som

256 Gäl/ande rätt m. m.

är kontrollsubjekt redovisas i avsnitten 8.5.1-8.5.3. I avsnittet 8.5.1 återges också lagens bestämmelser om s. k. utlänningsförbehåll i aktiebolags bolagsordning samt om förbud mot förvärv av aktier i vissa äldre svenska Reglerna om förvärv av rörelse redovisas i avsnittet 8.5.6.

aktiebolag.

Tillståndsmyndighet är iprincip regeringen. I viss omfattning åvilar tillståndsprövningen dock länsstyrelserna eller statens industriverk.

8.5 Kontroll av utländsk etablering i vissa Företagsformer

8.5.1 Aktiebolag är den dominerande i Sverige. Bestämmelser om Aktiebolag företagsformen i allmänhet finns i aktiebolagslagen (1975:1385). I det Följande aktiebolag de bestämmelser i aktiebolagslagen som har direkt eller återges endast indirekt betydelse för regleringen av utländskt inflytande över svenska aktiebolag. 1 anslutning härtill redovisas den reglering som enligt 1916 års lag gäller för aktiebolag. Aktierna i ett bolag skall alla lyda på samma belopp och deras sammanlagda skall nominella värde utgör bolagets aktiekapital (1 kap. 1 §). Aktiekapitalet aktiebolag som bildas före den 6 juni uppgå till minst 50 000 kr. Beträffande 1973 gäller dock att aktiekapitalet kan uppgå till 5 000 kr. fram till utgången av år 1981. bildas av en eller flera stiftare (2 kap. 1§). Stiftarna skall Aktiebolag upprätta en stiftelseurkund som skall innehålla bl. a. förslag till bolagsordning (2 kap. 3 §). Bolagsordningen skall ange bl. a. bolagets ñrma, föremålet för bolagets verksamhet, angivet till sin art,och antalet eller lägsta och högsta och revisorer samt tiden för styrelseledamots och antalet styrelseledamöter revisors uppdrag (2 kap. 4§ p. 1, 3 och 6).

kan ökas eller sättas ned (4 kap. och 6 kap.). Ökning kan ske

Aktiekapital eller fondemission. Vid nyemission erläggs betalning i genom nyemission Fondemission innebär att ökningen sker någon form för de nya aktierna. genom att besparade vinstmedel förs över till aktiekapitalet eller genom att skrivs upp. Nedsättning av aktiekapital kan ske värdet på anläggningstillgång med eller utan återbetalning av kapitalet till aktieägarna.

kan mot vederlag utge konvertibla skuldebrev eller skuldebrev

Aktiebolag i till nyteckning (5 kap. 1 §). Sådana skuldebrev skall förenade med optionsrätt ställas till innehavaren eller till viss man eller order. Konvertibla skuldebrev skall innehålla utfästelse från bolaget om att borgenär har rätt till att helt eller mot aktier i bolaget. Skuldebrev If delvis utbyta sin fordran enligt skuldebreven förenade med optionsrätt till nyteckning skall ge borgenären rätt att teckna aktier i bolaget mot betalning i pengar. därom Aktiebrev skall ställas till viss man (3 kap. 4§). Bestämmelse infördes redan i 1895 års aktiebolagslag. Såväl enligt nämnda lag som enligt V. 1910 och 1944 års aktiebolagslagar kunde emellertid bolag få särskilt tillstånd Äldre bestämmelser om verkan av Å att ge ut aktiebrev ställda till innehavaren. att aktiebrev ställs till innehavaren gäller i fråga om aktiebrev utfärdat för kan : aktie som har getts ut före utgången av år 1976. 1 detta sammanhang anmärkas att möjligheten att efter dispens utge aktiebrev till innehavaren j utnyttjats i mycket ringa utsträckning. De kända fallen härrör från tiden á

Gällande rätt m. m. 257

innan 1944 års aktiebolagslag trädde i kraft. Utelöpande innehavaraktier lär numera finnas endast i något enstaka aktiebolag. En aktie representerar befogenheter av två olika slag, nämligen ekonomiska rättigheter och förvaltningsbefogenheter. Till de ekonomiska rättigheterna hör främst rätten att få ut på aktien löpande andel iden vinst,s0m enligt bolagsstämmans beslut skall delas ut,och andel i bolagets behållna tillgångar vid dess upplösning. Vidare räknas hit rätten att vid ökning av aktiekapitalet få viss del av den nya aktien. Förvaltningsbefogenheterna omfattar rätten att medverka i bolagets förvaltning, exempelvis genom att delta i och utöva rösträtt på bolagsstämman. Alla aktier i ett bolag har i princip samrnajätt (3 kap. l §). I bolagsordningen

kan emellertid foreskrivas att aktier l

av olika slag skall finnas eller ges ut. l Aktier som ger företrädesrätt till vinstutdelning, deltagande i nyemission vid kapitalökning, återbäring vid nedsättning av aktiekapitalet eller andel i bolagets tillgångar vid dess upplösning brukar kallas preferensaktier och övriga stamaktier. Bolagsordningen kan också ange att aktier skall ha olika röstvärde på bolagsstämman. Ingen aktie får emellertid ges ett röstvärde som överstiger 10 gånger röstvärdet för annan aktie. Enligt 1910 års aktiebolagslag fanns ingen inskränkning i möjligheten att åstadkomma rösträttsdifferentiering. I åtskilliga äldre aktiebolag finns alltjämt aktier med ett röstvärde som utgör 1/1000-del av röstvärdet för andra aktier. Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bolagsstämman (9 kap. l §). Om inte annat är föreskrivet i bolagsordningen, får ingen utöva rösträtt för sammanlagt mer än 1/5-del av det på bolagsstämman företrädda aktiekapitalet (9 kap. 3 ä).

Aktier kan i princip _f_r,i_tt_fc_i_verlåtas och förvärvas (3 kap. 2 §). Aktiebolags- L.

lagen medger LLå_y_r.tQê.ntag.f:ån.d.enna huvudregel.. 1 bolagsordningen kan sålunda enligt 3 kap. 3 § tas in förbehåll om s. k. hembudsskyldighet, innebärande att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktier som övergår till ny ägare. Av bolagsordningen skall framgå sättet för lösningsrättens utövande. Lagen innehåller särskilda bestämmelser om skiljeförfarande, för det fall tvist uppkommer om lösningsrätt och om lösenbeloppets storlek. I bolagsordningen kan vidare enligt 17 kap. 1 § tas förbehåll att aktier i bolaget inte får vare sig genom teckning eller överlåtelse förvärvas av aktiebolag eller annan sammanslutning eller stiftelse eller av visst slag av aktiebolag eller annan sammanslutning än stiftelse eller annan än svensk*

medborgare. Aktier som omfattas av sådant förbehåll kallas bundna aktier. Finns i bolaget aktier, som inte omfattas av förbehållet, kallas de friaaktjçr.

Har aktieägare, som enligt förbehållet ej får genom teckning eller överlåtelse förvärva bundna aktier, på annat sätt förvärvat sådan aktie, hindrar förbehållet honom ej att vid ökning av aktiekapitalet utöva den med aktien enligt aktiebolagslagen eller den vid förvärvet gällande bolagsordningen förenade företrädesrätten till nya bundna aktier. Vid ökning eller nedsättning av aktiekapitalet får förhållandet mellan antalet bundna och fria aktier inte ändras i_strid mot förbehållet (17 kap. 2 §). Vid emission _enligt_ i kap. skall iakttas att förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier ej ändras i strid mot förbehållet, om den i

258 Gällande rät! m. m. sou 1978:73

emissionsvillkoren medgivna bytes- eller teckningsrätten skulle utnyttjas till fullo (17 kap. 3 §). I varje aktiebrev som avser bunden akt_ie skall anges att aktien är bunden (17 kap. 4 §). I aktieboken skall för varje aktie anmärkas om den är bunden eller fri. Har antalet fria aktier kommit att överstiga den enligt Förbehållet medgivna delen av aktierna efter det att aktie av visst slag omvandlats till aktie av annat slag eller genom att bundna aktier blivit ogiltiga eller i samband med nedsättning av aktiekapitalet inlösta eller indragna, skall bolaget inom tre månader därefter för registrering anmäla och visa att det tillåtna förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier åter inträtt (l7 kap. 5 §). Sker det ej, skall registreringsmyndigheten förelägga bolaget att inom en månad inkomma med anmälan jämte bevis. Efterkoms ej föreläggandet, skall registreringsmyndigheten göra anmälan till rätten för bolagets försättande i likvidation och underrätta bolaget därom. Har, då tiden för utbyte eller nyteckning enligt 5 kap. utgått, antalet fria aktier efter registrering kommit att överstiga den enligt förbehållet medgivna andelen av sådana aktier, skall registreringsmyndigheten förelägga bolaget att inom sex månader för registrering anmäla och visa, att det tillåtna förhållandet mellan antalet fria och antalet bundna aktier åter inträtt (17 kap. 6 §). Efterkoms ej föreläggandet, skall registreringsmyndigheten göra anmälan till rätten för bolagets försättande i likvidation och underrätta bolaget därom. Enligt 13 kap. 4 § första stycket 5 skall rätten förordna att bolaget skall träda i tvångslikvidation, om förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier strider mot förbehåll enligt 17 kap. 1 § och bolaget ej efterkommit registreringsmyndighetens föreläggande enligt l7 kap. 5 eller 6 §. Aktiebolagslagen innehåller i 17 kap. 7-9 §§ detaljerade föreskrifter om tillvägagångssättet vid införande av systemet med fria och bundna aktier. Bolagsstämmobeslut härom är giltigt om det biträtts av aktieägare med 2/3delar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Efter registrering av beslutet skall styrelsen genast verkställa detta. Avser förbehållet ej samtliga aktier, skall styrelsen inför notarius publicus bestämma vilka aktier som skall vara bundna och vilka som skall vara fria. Tillhör aktie vid tiden då registreringen av bolagsstämmobeslutet kungöres någon, som på grund av förbehållet inte får förvärva bunden aktie, är aktien fri, om ägaren ej genom överlåtelse förvärvat den med vetskap om beslutet. Har ägarna av övriga aktier inte kommit överens om annat, skall genom lottning bestämmas vilka övriga aktier som skall vara fria. För vad sålunda bestämts skall skriftlig redogörelse upprättas och bestyrkas av notarius publicus. Styrelsen skall utan dröjsmål genom anmaning till aktieägarna infordra breven på de aktier som skall vara bundna. Genom styrelsens försorg skall på dessa aktiebrev göras påskrift om att aktierna är bundna och i aktieboken för varje aktie anmärkas att aktien är bunden eller fri. Om den aktieägare som senast antecknats i aktieboken på grund av förbehållet ej kan förvärva bunden aktie, får påskrift på brevet inte ske utan att i aktieboken införes sådan ägare till aktien som kan förvärva bunden aktie utan hinder av förbehållet. Inom ett år efter det att beslut fattats om intagande av förbehåll i bolagsordningen eller talan om klander av beslutet genom lagakraftvunnen dom ogillats skall för registrering anmälas att beslutet blivit verkställt. På

Gällande rän m. m. 259

bunden aktie får utdelning inte äga rum innan i aktiebrevet eller interimsbeviset angivits att aktien är bunden. Möjligheterna enligt aktiebolagslagen att ha rösträttsdiffêfêntierade aktier och ett system med fria och bundna aktier har kommit till vidsträckt användning. Detta sammanhänger främst med bestämmelserna i 1916 års lag. Svenska aktiebolag är i princip kontrollsubjekt enligt 1916 års lag och sålunda underkastade tillståndsplikt vid förvärv av fast egendom. Tillståndsplikten är undantagslös i fråga om aktiebolag vars aktier lår ställas till innehavaren. För svenska aktiebolag, vars aktier skall ställas till viss man, föreligger emellertid en möjlighet att undgå denna tillståndsplikt genom att ett s. k. utlänningsförbehåll tas in i bolagsordningen. Utlänningsförbehållet

skall enligt 2 § andra stycket 1916 års lag gå ut på atueungastyiss del, vid varje

tidpunkt mindre än 20 procent, av bolagets aktier eller, om aktier med olika röstvärde ñnns, endast så många aktier, att de vid varje tidpunkt motsvarar viss del, mindre än 40 procent, av hela aktiekapitalet och tillika röstetalet för dem utgör viss del, mindre än 20 procent, av röstetalet för bolagets samtliga aktier, får genom teckning eller överlåtelse förvärvas av kontrollsubjekt.

Utan hinder av utlänningsförbehåll får dock aktier förvärvas till aktiefond

V

enligt_ aktiefondslagen.

Den nu återgivna innebörden av gärütnjngsfförjzghâll överensstämmer med vad i detta hänseende föreskrivs i 121g års _lag i dess från den 1 juli 1934 gällande lydelse. I sin ursprungliga lydelse föreskrev lagen att utlänningsförbehåll skulle gå ut på att endast viss del, vid varje tidpunkt mindre än 20 procent av bolagets aktier, eller, om aktier med olika röstvärde fanns, endast så många aktier att röstetalet för dem utgjorde viss del, vid varje tillfälle mindre än 20 procent, av röstetalet för bolagets samtliga aktier fick genom teckning eller överlåtelse förvärvas av kontrollsubjekt. Denna lydelse medgav att, om röstvärdet för de fria aktierna sattes lågt, så gott som hela aktiekapitalet i ett bolag kunde övergå i utländsk ägo. För att hindra att syftet med 1916 års lag kringgicks på detta sätt genomfördes år 1934 den tidigare antydda lagändringen (dens. k. Bolidenlagenl Det finns alltjämt bolag med utlänningsfcirbehåll av den äldre lydelsen. Man brukar härvid tala om 1(Prop. 1934:217, 1LU

aktiebolag med .giuustégrtdigt Ullâllülâåâlâläââlâll-.Ett Sådant bolag kan

55, rskr 243) självfallet inte fritt förvärva fast egendom. Att ett bolag har utlänningsförbehåll intaget i bolagsordningen innebär ett ?I sitt betänkande (SOU indispensabelt förbud? för kontrollsubjekt att genom teckning eller överlå- 1971:15) med förslag till

telse förvärva bundna aktier i bolaget. Förbudet sanktioneras aktiebolagslag m. m.

enligt 3 § 1916 förordade aktiebolagsutårs lag på det sättet att förvärv av aktie som skett i strid med utlänningsförredningen att detta förbehåll är ogiltigt. Detta förbud är emellertid inte undantagslöst. Den som bud gjordes dispensabelt. innehar konvertibelt skuldebrev eller optionsbevis som avses i aktiebolags- Förslaget i denna del lagen äger sålunda vid utbyte eller erhålla fri aktie, om ledde emellertid inte till nyteckning skuldebrevet lagstiftning, eftersom eller optionsbeviset ger rätt till detta, även om förhållandet föredragande statsrådet

mellanantalet bundna aktier och antalet fria aktier därmed skujlajgtgras_ eller

ansåg att resultatet av

redan förutAändrats i

strid motüutlänpningsförbehållet. \Liga_re__f_“ö“resk_riy_sVatt, den pågående översynen

(TFT-konfrollsubjekt Qryärvat aktie påmannatwsätt än jgenáom_ teckning eller av 1916 års lag först

borde avvaktas. Jfr häröverlåtelse, skall i fråga om förvärvarens rätt att på grund av nämnda aktie om propositionen med teckna eller erhålla 1agenäLstadgat. _ v förslag till ny aktie- Även för vissafäldre bolag utan utlänningsförbehåll finns emellertid enligt bolagslag m. m. (prop. 12-15 §§ l9l6“års lag begränsningar i aktiernas fria överlåtbarhet. lnskränk- 1975:103 s. 230).

260 Gällande rätt m. m. sou 1978:73

ningar föreligger sålunda i rätten attjverlåtzigitier i svenska aktiebolag, vilkas aktiebrev skall vara ställda tillv_iss_n1_an_ och i vilka endast aktier med lika röstvärde finns. De bolag som här avses är sådana som redan före lagens ikraftträdandelden 31 maj 1916) förvärvat antingen fastighet med en areal av mer än 1 000 hektar eller vattenfall av viss kapacitet eller gruva. Sådant bolags aktier, vilka då lagen trädde i kraft ägdes eller hade tecknats av svenska medborgare, samfälligheter eller stiftelser, får över huvud taget inte genom

teckning eller överlåtelse förvärvas av kontrollsubjekt. Detta förvärvsförbud

omfattar även aktier som utges i anledning av aktiekapitalets ökning. Aktier som är underkastade dylik inskränkning skall förses med påskrift därom. Undantag från förbudet mot överlåtelse av aktierna kan beviljas av regeringen, om bolaget inte längre är innehavare av egendom som nyss nämnts. Men även oberoende härav kan regeringen - beträffande samtliga av berörda aktier inskränkningen eller för viss aktiepost medge ett bolag befrielse från inskränkningen. lnfors utlänningsforbehåll i bolagsordningen, får aktie beträffande vilken förbehållet inte gäller förvärvas fritt. Äldre bolag kan även utan utlänningsförbehåll undgå lagens tillståndsplikt. Förutsättningarna härför är att _syenska medborgare vid lagens ikraftträdande ägde mer än 80 procent av aktierna i bolaget och att brev på nämnda antal aktier försetts med påskrift om inskränkningen i ztktiernzts överlåtbarhet. Vissa av de skyldigheter som är med inskränkningarna av

förknippade

överlåtbarheten av aktier i äldre aktiebolag är sanktionerade genom straffansvar för styrelseledamot. Motsvarande inskränkningar i rätten att överlåta aktier i vissa svenska aktiebolag. yilkas aktiebrev_ skall vara ställda till viss man och i vilka aktier

med olika röstvärde finns, infördes i samband med den sgliläøoálidenlztgegâ

tillkomst. lnskränkningarna avser sådana bolag som den l juli 1934 förvärvat egendom som tidigare nämnts eller aktier i svenskt aktiebolag som äger eller innehar sådan egendom. Bestämmelserna för dessa bolags aktier har enahanda utformning som ifråga om de äldre bolagen. Förutsättningarna för att bolag enligt 1934 års regler skall undgå tillståndsplikt var dock att svenska svenskt handelsbolag, vari inte finns utländsk bolagsman. eller medborgare, svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning intagits utlänningsförbehâll, ägde och mer än 80 procent av röstetalet för mer än 60 procent av aktiekapitalet bolagets samtliga aktier. .t Av det sagda framgår att tglänningsförbehållet innebär en spärr mot större i

i utländskt inflytande över de aktiebolag som har utlänningsförbehåll

l Utlänningsförbehållet ger emellertid också en möjlighet att

llgLgysordnjengen. kontrollera“utländskaövertaganden av aktiebolag med utlänningsforbehåll. Ändring av bolagsordningai vad den innefattar utlänningsförbehåll får

nämligen enligt 2 § tredje stycket 1916 års lag inte vidtas utan medgivande av

regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Sådantvmedgivande

skall enligt en år 1973 antagen ändring av 1916 års lag (prop. 1973:72; NU 57.

rskr 228) inte lämnas, om det stridergerpgot väsentIygtgaggmäntlngessegitt

_bglwagetsnaktier forvärvjasaey_kontgolglbjekt. Denna etableringskontroll skall

utövas oberoende av om bolaget äger betydande tillgångar i form av fast egendom. Ärenden om medgivande till ändring av bolagsordningen i nämnda

Gällande rätt m. m.

hänseende prövas enligt kungörelsen (1971 :705) om utredning och tillstånd i ärende enligt 1916 års lag av regeringen om bolaget under det senaste räkenskapsåret sysselsatt i genomsnitt mer än l00 arbetstagare om bolaget innehar _gtnnzin fast “egendom än sådan som är behövlig bolagets

för

Qrlgsanjhet eller om anses betydelsefullt från allmän

ärendet eljest_ kan synpunkt. 1 andra fall skall stzitens industrivgkztvgöra dessa ärenden. Den nu

gällande ärendeuiwpdelningen genomfördes år 1974. Dessförinnan handlades

samtliga sådana ärenden av regleringen.

l l Från industridepartententet har inhämtats att det där tidigare förekommit i ett stort antal ärenden rörande medgivande till ändring av bolagsordningen i fråga om utlänningsförbehåll. Efter den l juli l974 - då ärendeuppdelningen genomfördes - har antalet ärenden varit få. Under år 1975 var antalet sådana ärenden hos regeringen 7. Motsvarande antal för åren l976 och 1977 var 7 respektive 16. Hos statens industriverk uppgick antalet sådana ärenden under sammatid till respektive 126, 130 och 143. När angivna uppgifter samlades in (dec. 1977), hade alla utom 23 ärendenavgjorts av regeringen eller industri-

vellget. Någrawzgvgslagsbgeslutjade inteümedgdelzttsjigggringen har endasg

enstaka fall under tidigare år vägrat att lämna sitt medgivande.

Räckvidden av den etableringskontroll som genomfördes 1973 års genom ändringar av 1916 års lag är uppenbarligen beroende av i vilken utsträckning utlänningsförbehåll förekommer i svenska ztktiebolztgs bolagsordningar. Upplysningar härom kan i och for sig fås vid en genomgång av de bolagsordningar som finns registrerade hos patent- och registreringsverket. Dessa upplysningar är emellertid inte lättillgängliga. Såvitt avser större bolag kan upplysningar i detta hänseende i stället fås från publikationen Svenska Denna publikation innehåller om ca 2300

Aktiebolag. uppgifter företag. Kriteriet för införande är att företagens aktiekapital

uppgår till ldmilj. kronor. För förvaltningsbolag är gränsen 3 milj. kronor. Bolag under dessa gränser finns med om de ansetts betydande i sin bransch. För de i publikationen upptagna företagen redovisas i allmänhet utdrag ur utvi-

bolagsordningen

sände om bolaget har utlänningsförbehåll eller inte. Vad gäller förhållandet i detta hänseende har i fråga om l §16 av dej publikationen upptagna bolagen gjorts en redovisning i label/en all. 1 tabellen har inte tagits med bank- och forsäkringsaktiebolag på grund av de särskilda regler som gäller för dessa bolagstypertse avsnitt 8.6.1). lnte heller har redovisats fastighetsförvaltningsbolag. då dessa bolag vanligen har utlänningsförbehåll. något som är naturligt med hänsyn till att ändamålet för deras verksamhet är att äga fast egendom. l tabellen anges under rubriken Bolag det totala antalet bolag i varje bransch och under rubriken Bolag utan förbehåll dels antalet sådana bolag. dels dessa bolags procentuella andel av det totala antalet bolag inom en viss bransch. Siffrorna inom parentes i tabellen visar motsvarande siffror for svenska bblsbolae Av tabellen 8.1 framgår att den nuvarande etableringskontrollen enligt 1916 års lag inte omfattar ca 35 procent av de större aktiebolagen. E ör p_ är Tabellen redovisar

biágholagen rnotsvarztnde procen_ttgi_l__20. också stora

variationer mellan olika branscher. lnom verksamhetsområdena för förvaltnings-, finans- och leasingföretag, bruksrörelse. gruvindustri, tidningar och tidskrifter, tryckerier. bryggerier och vattenfabriker, kraft-, belysnings- och vattenverk, samt hotell och restaurangrörelser m. m. har etableringskon-

i 262 Gällande rätt m. m. sou 1978:73

Tabell 8.1 Förekomsten av utlänningsförbehâll i vissa större aktiebolags bolagsordningar

Verksamhetsområde Antal bolag Bolag utan förbehåll Antal Proc.

Förvaltnings-, ñnans- och leasingföretag H2 (21) 18 (1) 16,1 (4,8) Utveckling 8 (0) 2 (0) 25,0 (0,0) Bruksrörelse 26 (6) 4 (O) 15,4 (0,0) Gruvindustri Il (2) 0 (0) 0,0 (0,0) Metall- och Verkstadsindustri 331 (24) 124 (6)° 37,5 (25,0) Jord-, Stena byggnads- och anläggningsindustri H4 (4) 26 (O) 22.8 (0,0) Pappers- och massaindustri samt sågverks- och annan trävaruindustri I21 (ll) 28 (4) 23.1 (36,4) Tryckeri- och pappersiörêidlingsindustri 80 (2) 22 (O) 27,5 (0,0) Tidningar och tidskrifter 41 (I) 7 (O) 9,8 (0,0) Tryckerier 10 (l) 3 (0) 3.0 (0,0) Pappersförädling 17 (0) 8 (0) 47,1 (0,0) Bokförlag 12 (0) 4 (0) 66.6 (0,0) Livsmedelsindustri 59 (l) 30 (l) 50,8 (l00.0) Bryggerier och vattenfabriker I5 (O) 1 (0) 6,7 (0,0) Textil- och beklädnadsindustri 73 (2) 16 (0) 21,9 (0,0) Läder-, hår-, gummivaru- och plastindustri 36 (I) 12 (0) 33.3 (0,0) Kemisk-teknisk industri 95 (6) 56 (I) 58,9 (l6.7) Kraft-, belysnings- och vattenverk 56 (I) 2 (O) 3,6 (0,0) Varuhandel 450 (5) 222 (3) 49.3 (60.0) Förmedlings-, service, upplysnings- , konsulterande o. d. verksamhet 110 (0) 49 (0) 44,5 (0,0) Järnvägs, spårvägs-, bil- och flygtrañk 23 (O) 5 (O) 21,7 (0,0) Rederier och kanalbolag 68 (5) 25 (2) 36,8 (40,0) Jordbruk och boskapsskötsel l0 (0) 3 (0) 30.0 (0,0) Hotell- och restaurangrörelse, teater, film m. m. l8 (O) 2 (0) ll,l (0,0)

1816 (91) 647 (18) 35.6 (19,8)

ü AGA, Atlas Copco AB, AB Bahco, Telefon AB LM Ericsson. Monark-Crescent AB och AB Svenska Kullagerfabriken. Källa: Svenska Aktiebolag 1974/75.

trollen en mer an 80-procentig täckning. En väsentlig lägre täckningsgrad kan

däremot konstateras vad gäller verksamhetsområdena för metall- och Verkstadsindustri, pappersforädling, bokförlag, livsmedelsindustri, kemiskteknisk industri, varuhandel, servicenäring samt rederi och kanalbolag. aktiebolagslagen innehåller vissa inskränkningar i utlännings rätt att

inneha anställning och uppdrag i svenskt aktiebolag.

Stiftare av aktiebolag skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige

eller svensk juridisk person (2 kap. 1 §). Handelsbolag får dock vara stiftare endast om varje obegränsat ansvarig bolagsman är svensk medborgare och

Gällande rätt m. m.

bosatt i Sverige. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan medge undantag från dessa behörighetskrav. Vidare föreskrivs att styrelseledamot och verkställande direktör i aktiebolag skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat (8 kap. 4 §). Motsvarande gäller i fråga om styrelsesuppleant (8 kap. 1 §), revisor (10 kap. 2 §) och likvidator (13 kap. 7 §). Regeringen har i aktiebolagsförordningen (1975:1387) bestämt att fråga om tillstånd för annan än här bosatt svensk medborgare att vara stiftare eller inneha anställning eller uppdrag som tidigare angivits skall prövas av kommerskollegium. Fråga om sådant tillstånd beträffande styrelseledamot prövas dock av regeringen, om mer än en tredjedel av hela antalet ledamöter i bolagets styrelse är personer som inte är här i riket bosatta svenska medborgare. Detsamma gäller tillstånd som innebär att nämnda andel får överskridas. Ett aktiebolag kan ingå i en koncern. Den enklaste koncernen består av ett moderbolag och ett dotterföretag. Aktiebolagslagen fastställeri 1 kap. 2 § tre kriterier för när koncernförhållande skall anses föreligga. Huvudregeln innebär att, om ett aktiebolag äger så många aktier och andelar i svensk eller utländsk juridisk person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska personen

dotterföretag. Äger dotterföretag eller äger moderbolag och dotterföretag eller

flera dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i juridisk person i den omfattning som angivits nu är även sistnämnda juridiska person dotterföretag till moderbolaget. Slutligen gäller att, om aktiebolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal har ett bestämmande inflytande över juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är aktiebolaget moderbolag och den juridiska personen dotterföretag. Aktiebolagslagen innehåller i 14 kap. bestämmelser om fusion och inlösen

av aktier i dotterbolag. Äger moderbolag samtliga aktier i dotterbolag, kan

bolagens styrelse sålunda träffa och för registrering anmäla sådant avtal om fusion att dotterbolaget skall uppgå i moderbolaget (14 kap. 8 §). För bankaktiebolag och vissa andra typer av aktiebolag gäller särskild lagstiftning (se nedan under avsnitt 8.6). Av den tidigare redogörelsen framgår att kontrollsubjekt enligt 1916 års lag är svenskt aktiebolag, vilket enligt äldre bestämmelser fått tillstånd att utge aktiebrev till innehavaren, samt svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning inte finns intaget sådant utlänningsförbehåll som avses i 1916 års lag enligt dess lydelse från den 1 juli 1934. Från tillståndsplikten enligt 1916 års lag föreskrivs emellertid undantag för bankaktiebolag, Sparbank, försäkringsbolag samt aktiebolag som erhållit statslån från egnahemslånefonden.

8.5.2 Handelsbolag Bestämmelser om handelsbolag finns i lagen (1895:64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag. Handelsbolag föreligger enligt huvudregeln när två eller flera personer (bolagsmän) slutit avtal om att under gemensam firma driva handel eller annan bokföringspliktig näring. Redan i samband med tillkomsten av 1916 års lag infördes genom ett tillägg till 1895 års lag bestämmelser i syfte att

264 Gällande rätt m. m. sou 1978:73

begränsa utlännings rätt att ingå i handelsbolag. Dessa bestämmelser återfinns numera i reviderat skick i lagen (1968:557)0m vissa inskränkningari rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. Enligt 1968 års lag får kontrollsubjekt inte sluta svenskt handelsbolag eller ingå l sådant bolag utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. En förutsättning för att tillstånd skall meddelas är att avtal föreligger, enligt vilket bolaget skall anses slutet eller inträde medgivet i och med att tillstånd meddelas. Regeringen får medge undantag från tillståndsplikten, om det är påkallat med hänsyn till överenskommelse med främmande stat. Avtal i strid mot lagen är ogiltigt. Ärende om tillstånd enligt 1968 års lag prövas enligt kungörelsen (1968:558) om tillstånd enligt samma lag av kommerskollegium. I vissa mera betydelsefulla fall som anknyter till bestämmelserna i 1916 års lag skall dock regeringen pröva tillståndsfrågan. Regeringen skall alltid pröva frågan om tillstånd för utländskt företag eller svensk juridisk person. Enligt 1916 års lag föreligger tillståndsplikt vid förvärv av fast egendom för svenskt handelsbolag, vari kontrollsubjekt är bolagsman. Denna bestämmelse tillkom genom en lagändring år 1973. Enligt den tidigare ordalydelsen av 1916 års lag gällde tillståndsplikten för svenskt handelsbolag, vari finns utländsk bolagsman. 1 den proposition som låg till grund för lagändringen påpekade (prop. 1973:72 s. 11) föredragande statsrådet att svenskt aktiebolag kan vara delägare i handelsbolag. Om i ett sådant fall aktiebolaget i sin bolagsordning saknar utlänningsförbehåll, uppkom enligt föredragande statsrådets mening fråga om detta förhållande medför att handelsbolaget måste erhålla särskilt tillstånd för att förvärva fast egendom. Denna fråga hade av Svea hovrätt i ett fall besvarats jakande med hänvisning till grunderna för lagrummet (SvJT 1971 rf s. 48). Eftersom föredragande statsrådet delade hovrättens mening, förordade han att regeln om tillståndsplikten gavs den inledningsvis angivna innebörden. l detta sammanhang föreslogs däremot inte att bestämmelsen i 1916 års lag om utlänningsförbehållens innehåll skulle ändras på motsvarande sätt. Enligt sin gällande lydelse innefattar sålunda utläningsförbehållet ett förvärvsförbud för svenskt handelsbolag, vari finns utländsk bolagsman. Lagstiftningen om handelsbolag överses f. n. av 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21). Kommittén har nyligen avgivit delbetänkandena (SOU 1978:66) Andelsbolag och (SOU 1968:67) Nya bolagsregler m. m.

8.5.3 Ekonomisk förening Ekonomisk förening är enligt lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar en förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen a .a å verksamhet, i vilken medlemmarna deltar såsom i genom sådan ekonomisk z avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt. För att en förening skall vara ekonomisk förening enligt 1951 års lag förutsätts alltså att föreningen har ett kooperativt syfte. Ekonomiska föreningar registreras hos länsstyrelserna. Vid utgången av år 1974 uppgick antalet registrerade föreningar till omkring 24 000. Antalet ekonomiska föreningar med mer än 50 anställda var 221. Medlemskap i ekonomisk förening får inte vägras någon - fysisk eller

Gällande rätt m. m. 265

juridisk person - såvida inte med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller Föreningens syfte eller annan orsak skäl är därtill. Något hinder mot att utländskt rättssubjekt eller annat kontrollsubjekt blir medlem i svensk ekonomisk förening föreligger sålunda inte. Däremot föreskrivs i lagen att endast här i landet bosatt svensk medborgare får vara styrelseledamot eller suppleant för sådan ledamot, firmatecknare, revisor, likvidator eller likvidationsrevisor. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får dock tillåta annan än som sagts nu att inneha angivna uppdrag. Fråga om sådant tillstånd prövas enligt förordningen (1969:228) om prövning av vissa ärenden rörande ekonomiska föreningar av kommerskollegium. Föreningslagen från 1951 föregicks av 1911 års lag om ekonomiska föreningar. Enligt 1911 års lag kunde som ekonomisk förening registreras även andra föreningar än sådana med kooperativt syfte. Enligt promulgationslagen till 1951 års lag får enligt äldre lag registrerad förening bestå utan hinder av att föreningen inte uppfyller kravet i 1951 års lag på kooperativt syfte. Som tidigare framhållits är ekonomisk förening - oavsett om den l År 1948 infördes ett registrerats enligt 191 l års och 1951 års lag-iprincip kontrollsubjekt. 1916 års undantag för sambrukslag föreskriver emellertid vidsträckta undantag från tillståndsplikten för ekoförening. (prop. 1948:58. nomiska föreningar med kooperativt syfte. Kontrollsubjekt är sålunda inte lLU l, rskr 99). Detta förening, med undantag av sambruksföreningJ som har till huvudsakligt? undantag togs bon år ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa 1975 (prop. 1975:40, JoU 15. rskr 182) med hänsyn livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av till att juridisk person medlemmarnas verksamhet, avsätta transporttjänster som medlemmarna enligt den nya lagen utföraà bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna (1975:417) om sambruksoch inte heller förening* som utgör sammanslutning av nu nämnda slag av föreningar skall kunna föreningar. Undantagna från tillståndsplikt enligt 1916 års lag är också ingå som medlem i sådan förening. Äldre bejärnkontoret. centralkassa för jordbrukskredit? understödsförening och stämmelser gäller fortfaannan försäkringsförening samt förening som fått statslån från egnahemslå- rande i fråga om samnefonden. bruksförening på vilken lagen (1948:218) om sambruksföreningar är tilllämplig. 8.5.4 UI/ännings näringsidkande ?Denna utvidgning in- Enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka fördes år 1954 (prop. näring här i riket får utlänning i princip idka näring här i landet endast efter 1954:206, 3LU 26. rskr 278). meddelas av regeringen eller myndighet som rege-

n§i4r_i_ng_s#t_i_11§\t_å“nd,_som

ringen bestämmer (kommerskollegium). Från denna huvudregel finns flera

3Undantaget för för-

Unilçllååtg. Utlänning som har permanent uppehållstillstånd eller är medbor- eningar som avsätter

gare i annat nordiskt land är sålunda likställd med svensk medborgare transporttjänster som beträffande medlemmarna utför inrätt att idka näring. Annan utlänning som är bosatt i Sverige är fördes år 1974 (prop. också likställd med svensk medborgare såvitt avser rätten att idka vissa 1974:18, NU 4. rskr 61). näringar, nämligen jordbruk jämte binäring. vilken inte drivs som självständigt företag, skogsbruk i den mån det inte omfattar förädling av råvara, fiske, 4 Detta undantag införrederirörelse des år 1954 (se not 2). med svenskt fartyg i vilket utlänningen äger del, undervisningsverksamhet samt verksamhet som läkare, tandläkare och veterinär. 5Undantaget för central- Nålringstillstånd får inte beviljas den som är omyndig eller som i eller utom kassa for jordbrukskredit Sverige är försatt i konkurs. l annat fall äger utlänning som är bosatt i Sverige infördes år 1954 (se not erhålla nåiringstillstånd. om inte hinder möter på grund av hänsyn till allmänt 2).

266 Gällande rätt m. m. sou 1978:73

intresse eller utlänningens privata förhållanden. Annan utlänning får beviljas näringstillstånd, om det föranleds av överenskommelse med främmande stat eller andra särskilda skäl föreligger. Om näringstillstånd beviljas utlänning som inte är bosatt här i riket, skall det finnas en Föreståndare för näringsverksamheten. Denne utses av näringsidkaren och skall vara bosatt här i landet. Föreståndaren är ansvarig för näringsverksamheten. Näringsidkaren skall utfärda fullmakt för honom att i alla frågor, som rör verksamheten häri landet. handla på ttäringsidkarens vägnar samt motta stämning för näringsidkaren och själv eller genom annan tala och svara för denne. Näringstillstånd skall avse verksamhet av visst slag. Tillstånd gäller tills vidare om det inte meddelas för viss tid. Det kan förbindas med särskilda villkor och föreskrifter. När särskilda skäl Föreligger, kan näringstillstånd återkallas, även om det meddelats för viss tid. Som tillståndspliktigt näringsidkande enligt 1968 års lag anses även deltagande såsom bolagsman i näringsverksamhet som drivs av svenskt handelsbolag. Enligt föreskrift i 1968 års lag får regeringen medge undantag från bestämmelse i lagen om det är påkallat med hänsyn till överenskommelse med främmande stat eller till det nordiska ekonomiska samarbetet. Regeringen får vidare i visst fall medge sådant undantag från bestämmelse i lagen, som föranleds av särskilda omständigheter.

8.5.5 Filialer till ur/ändskaföretag Den i föregående avsnitt nämnda 1968 års lag reglerar även utländskt företags rätt att driva verksamhet här i landet genom s. k. filial. Enligt 1968 års lag får utländskt företag idka näring här i landet endast efter särskilt tillstånd. Tillstånd får beviljas företag, vilket enligt sitt hemlands lag är registrerat som bolag eller ekonomisk förening och driver näringsverksamhet i hemlandet. Annat företag kan få tillstånd, om särskilda skäl föreligger. Tillstånd får inte beviljas företag som i eller utom Sverige är lörsatt i konkurs. Tillstånd skall avse verksamhet av visst slag. Tillstånd gäller tills vidare, om det inte meddelats för viss tid. Det kan förbindas med särskilda villkor och föreskrifter. När särskilda skäl föreligger, kan tillståndet återkallas, även om det meddelats för viss tid. Utländskt företag skall driva sin näringsverksamhet här i landet genom ett _ avdelningskontor med fullständig förvaltning (filial). Filialen skall stå under “i ledning av en verkställande direktör. Denne skall vara myndig och bosatt här i riket. Verkställande direktören är ansvarig för filialens verksamhet och det utländska företaget skall för honom utfärda fullmakt att i alla frågor som rör verksamheten här i riket handla på näringsidkarens vägnar samt motta stämning på näringsidkaren och själv eller genom annan tala och svara för denne. Vidare gäller att det utländska företagets verksamhet genom filial här i riket skall drivas under firma, som innehåller företagets namn med tillägg av ordet filial och som tydligt anger företagets nationalitet. Filialen skall ha egen bokföring, som är helt skild från det utländska

sou 1978:73 Gällande rätt m. m. 267

företagets bokföring i övrigt. l fråga om filialens bokföring och redovisning gäller i tillämpliga delar bestämmelserna För svenskt företag av motsvarande slag. Verkställande direktörens Förvaltning och filialens räkenskaper skall granskas av svensk auktoriserad revisor. Det åligger verkställande direktören att årligen till registreringsmyndigheten sända avskrift av filialens redovisninghandlingar och revisionsberättelse För det senaste räkenskapsåret samt ntotsvarande handlingar för Företaget i dess helhet i den mån de gjorts offentliga i företagets hemland. Registreringsmyndighet för filialer är patentoch registreringsverket, som för filialregister. l lilialregistret inskrives de uppgifter som enligt nämnda lag skall anmälas för registrering. Som tillståndspliktigt näringsidkande enligt 1968 års lag anses även utländskt företags deltagande såsom bolagsman i näringsverksamhet, som drivs av svenskt handelsbolag. 1 augusti 1978 fanns det i filialregistret 62 filialer som driver näringsverksamhet. Under perioden 1968-77 och hittills under år 1978 har antalet inregistrerade filialer varit respektive år 3, 3, 4, 4, 4, 6, 7. 6, 13, 8 och 6. Såsom anges i Föregående avsnitt kan regeringen i vissa fall medge undantag från bestämmelse i 1968 års lag.

8.5.6 Särskilt om förvärv av rörelse Om kontrollsubjekt vill Förvärva äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse, som drivs här i landet, eller del av sådan rörelse av någon som inte är kontrollsubjekt, skall Förvärvet enligt 5 a§ l9l6 års lag för att bli gällande godkännas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Om överlåtaren eller upplåtaren är kontrollsubjekt. föreligger däremot inte tillståndsplikt. Bestämmelsen omfattar sålunda inte rörelseförvärv inom den utlandsägda företagssektorn. Angående syftet med dessa bestämmelser uttalas i förarbetena (prop. 1973:72 s. 9 f.) att den etableringskontroll, som bygger på tillståndskrav vid ändring av bolagsordning såvitt avser utlänningsFörbehåll. lätt skulle kunna kringgås genom att ett bolag som har utlänningsförbehåll överlåter sin rörelse till ett utlandsdominerat svenskt bolag som inte har utlänningsFörbehåll. l förarbetena ges också närmare upplysningar om tillståndspliktens innebörd. Ansökan om tillstånd till Förvärv av rörelse skall göras skriftligen hos länsstyrelsen i det län där rörelsen huvudsakligen drivs. Länsstyrelsen skall sända handlingarna i ärendet med eget utlåtande till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Bestämmelser om delegation finns i kungörelsen (1971:705) om utredning och tillstånd enligt l9l6 års lag. Länsstyrelsen skall sålunda sända handlingarna i ärendet till regeringen om (1) länsstyrelsen finner att ansökningen inte bör bifallas, om (2) mer än 100 arbetstagare sysselsätts i den rörelse eller del av rörelse som avses med ansökningen eller om (3) ärendet annars kan anses särskilt betydelsefullt från allmän synpunkt. l annat fall skall länsstyrelsen sända handlingarna i ärendet till statens industriverk. Om industriverket finner att ärendet är sådant att det enligt (2) eller (3) bör avgöras av regeringen, skall verket med eget utlåtande sända handlingarna i ärendet till regeringen. l annat fall skall industriverket avgöra ärendet.

268 Gällande rätt m. m. sou 1978:73

Antalet ärenden av förevarande slag hos industriverket uppgick under år 1975 till 67. Motsvarande antal år 1976 och 1977 var 62 respektive 56. Regeringen hade under 1975 fem ärenden och under 1976 ett ärende. När uppgifterna samlades in i december 1977 hade något ärende inte ännu anhängiggiorts hos regeringen under året. Samtliga ansökningar har bifallits av industriverket eller regeringen.

8.6 Kontroll av utländskt inflytande inom särskilda närings-

grenar 8.6.1 Bank- och kredirväsen Bankrörelse får enligt l § lagen (1955:183) om bankrörelse, förutom av Sveriges riksbank, drivas endast av svenskt bankaktiebolztg, som därtill erhållit regeringens tillstånd (oktroj). Utländskt bankföretag får dock efter tillstånd av regeringen från kontor eller annat fast driftställe här i landet driva verksamhet i vilken inte ingår inlånings- eller utlåningsrörelse. Ett indispensabelt krav på svenskt medborgarskap och bosättning här i landet gäller för stiftare, styrelseledamot, styrelsesuppleant, firmatecknare, revisor, revisorssuppleant och Iikvidator i bankaktiebolag (4, 72, 82, 97 och 125 §§). Aktie i svenska bankaktiebolag får genom teckning eller överlåtelse förvärvas endast av andra än kontrollsubjekt (18 §). Bankaktiebolag står under tillsyn av bankinspektionen (162 §). Sker svårare avvikelse från lagen om bankrörelse eller bolagsordningen, har bankinspektionen att anmäla detta till regeringen. som äger förklara oktroj förverkad (153 §). Enligt lagen (1955:416) om sparbanker krävs svenskt medborgarskap och bosättning här i landet för stiftare, styrelseledamot, styrelsesuppleant, firmatecknare, revisor, revisorssuppleant och Iikvidator (4, 37, 42, 53 och 65 §§). Enligt lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelse ingår i jordbrukskasserörelsen dels jordbrukets kreditkassor, som utgörs av jordbrukskassor och centralkassor för jordbrukskredit, dels en riksorganisation. Jordbrukskassas firma skall innehålla orden föreningsbank och jordbrukskassa“. Centralkassas firma skall innehålla ordet föreningsbank“ och uttrycket centralkassa för jordbrukskredit. Kreditkassorna och riksorganisationen skall registreras som ekonomiska föreningar. På grund härav föreligger ett dispensabelt krav på svenskt medborgarskap och bosättning här i landet för styrelseledamot, styrelsesuppleant, firmatecknare och revisor. Likvidator skall alltid vara här i landet bosatt, svensk medborgare. För styrelseledamöter m. ll. i kreditaktiebolag gäller enligt lagen (1963:76) om kreditaktiebolag samma krav på svenskt medborgarskap och bosättning här i landet som enligt aktiebolagslagen. Fondkommissionsrörelse får enligt lagen (19l9:240)om fondkommissions- 97 S* i rörelse och fondbörsverksamhet drivas efter särskilt tillstånd, förutom av A och bankaktiebolag, e* aktiebolag av sådan enskild person eller sådant handelsbolag som har rätt att idka handel här i landet (jfr lagen 1968:555 om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket). Enligt börsordningen (1969:546) för Stockholms fondbörs krävs svenskt medborgarskap i fråga om börsmedlem och börsombud.

Gällande rätt m. m.

Enligt lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering krävs tillstånd för förvaltarregistrering genom förvaltare i utlandet av aktier i svenska aktiebolag som är föremål för handel vid utländsk fondbörs. Aktiefondsverksamhet får enligt aktiefondslagen (1974:931) inte utövas här i landet av annan än svenskt aktiebolag som fått tillstånd att utöva aktiefondsverksamhet (fondbolag). För fondbolag gäller samma krav i fråga om svenskt medborgarskap och bosättning här i landet som enligt aktiebolagslagen. 1 fondbolags bolagsordning skall finnas utlänningsförbehåll. Förvaringsbank, dvs. bank som bl. a. förvarar tillgångarna i aktiefond, skall vara svenskt bankaktiebolag eller svensk sparbank eller föreningsbank. Kreditupplysning får enligt kreditupplysningslagen (1973:1173) bedrivas endast efter tillstånd av datainspektionen. Sådant tillstånd får inte meddelas kontrollsubjekt.

8.6.2 F örsäkrirzgsväseri Lagen (1948:433) om försäkringsrörelse är tillämplig på svenskt försäkringsaktiebolag och svenskt ömsesidigt försäkringsbolag. Försäkringsrörelse får i princip drivas endast av försäkringsbolag som fått koncession till detta. Lagen uppställer ett i vissa fall dispensabelt krav på svenskt medborgarskap och bosättning i Sverige för bl. a. stiftare, styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och likvidatorer i försäkringsaktiebolag. Utländsk försäkringsanstalt får enligt lagen (1950:272) om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket efter koncession driver försäkringsrörelse här i landet genom generalagent och på de villkor i övrigt som anges i lagen. Generalagent skall bl. a. vara bosatt i Sverige och måste ha förvärvat rätt att idka näring i Sverige. En förutsättning för att koncession skall beviljas är att den tillämnade rörelsen finnes behövlig och även på annat sätt är ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Anstaltens verksamhet här i landet står under tillsyn av försäkringsinspektionen. Finner försäkringsinspektionen att allvarlig anmärkning mot verksamheten föreligger, skall inspektionen förelägga anstalten att inom viss tid vidta erforderliga åtgärder. Undanröjs inte det anmärkta förhållandet. skall försäkringsinspektionen göra anmälan om detta till regeringen. som efter anstaltens hörande får förklara koncessionen förverkad. Bestämmelser som under krigsförhållanden medger undantag för principen om nationell behandling av utländsk försäkringsrörelse finns i lagen (1958:566) om ersättning för krigsskada å egendom, lagen (1959173) med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m., lagen (1959:74) med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m., lagen (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring och lagen (1960:22) om statlig krigsförsäkring. Med understödsförening förstås enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar sådan förening för inbördes bistånd som har till ändamål att. utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse, meddela annan personförsäkring än arbetslöshetsförsäkring och som är på sådant sätt sluten att den huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag. personer tillhörande viss yrkesgrupp eller medlemmar i sammanslutning med sådan intressegemenskap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig.

270 Gällande rätt m. m. sou 1978:73

Understödsförening skall vara registrerad hos försäkringsinspektionen och stå under tillsyn av inspektionen. För styrelseledamot, revisor m. fl. gäller samma krav på svenskt medborgarskap som enligt lagen om ekonomiska föreningar.

8.6.3 Gruvdri/r Tillståndsplikten för kontrollsubjekt enligt l9l6 års lag gäller inte endast i fråga om förvärv av fast egendom och vissa nyttjanderätter till sådan egendom. Krav på tillstånd gäller även som villkor för att kontrollsubjekt skall få inmuta mineralfyndigheter eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Liksom i fråga om markförvärvsreglerna gäller att utredningens uppgift med avseende på reglerna om tillståndsplikt vid utnyttjande eller förvärv av mineralfyndighet endast är att göra en teknisk översyn av dessa bestämmelser. En närmare redogörelse för bestämmelserna samt för inmutningssystemet m. m. lämnas därför i kapitel 20 om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar i vilket tas upp förslag till framtida utformning av ifrågavarande lagstiftning.

8.6.4 Transportväsen På sjöfartens område finns bestämmelser som inskränker utlännings möjlighet att bedriva sjöfart med svenskt fartyg. Enligt l kap. l § sjölagen (1891 :35 s. l)gäller att fartyg anses som svenskt och berättigat att föra svensk flagg, om det till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Dispens kan medges för annat fartyg, vars drift står under avgörande svenskt inllytande. Enligt sjölagen gäller vidare att för partrederi kan utses huvudman. Till huvudman får utses här i landet bosatt svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare eller svensk juridisk person. l detta sammanhang kan också erinras att kungörelsen ( l 960:487) om befäl å svenska handelsfartyg m. m. (sjöbefalskungörelsen) kräver svenskt medborgarskap för behörighet att vara befälhavare på handelsfartyg och fiskefartyg av viss storlek. Sjöfartsverket kan dock medge undantag från detta behörighetskrav.

l fråga om sjöfart med utländskt fartyg gäller alltjämt bestämmelserna i

förordningen den 10 november 1724 angående Främmandes Fahrt på Sverige och Finland (det s. k. produktplakatet)och förklaringen den 28 februari 1726 över denna förordning. Dessa bestämmelser innebär att kustfart eller insjöfart inte får bedrivas med andra främmande fartyg än sådana som genom överenskommelse med främmande makt blivit i detta hänseende likställda med svenska fartyg. Sjöfartsverket kan dock med stöd av kungörelsen (1974:235) om tillstånd till sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg m. m. meddela undantag i visst fall från nämnda bestämmelser. lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller Enligt upplåtelse av fartyg m. m. får under vissa förhållanden svenskt fartyg eller andel däri inte överlåtas till utlänning utan tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill (1939 års lag). Bestämmelserna äger tillämpsig i krig. Vidare kan regeringen, med godkännande i ning när riket befinner

Gällande rätt m. m. 271

efterhand av riksdagen, vid krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden förordna att bestämmelserna skall tillämpas. Bestämmelserna gäller även i fråga om överlåtelse till svenskt aktiebolag, vars aktiebrev får ställas till innehavaren eller vars aktiekapital till mer än en tredjedel är i utländsk ägo. Tillstånd krävs även för teckning av aktie i svenskt aktiebolag, som äger svenskt fartyg eller andel däri, för utlänning eller för sådant svenskt aktiebolag som tidigare nämnts, liksom för överlåtelse i dylika fall. Därjämte får inte utan tillstånd svenskt fartyg bortfraktas eller eljest upplåtas på tid till utlänning. Frågor om tillstånd enligt lagen handläggs av kommerskollegium i samråd med riksbanken (SFS 1957:236 och 1962:273). Tillståndsärende av större principiell betydelse eller allmän räckvidd underställs dock regeringen. Överlåtelse, aktieteckning eller upplåtelse i strid med lagens förbud är utan verkan och kan bestraffas. Dessutom kan vissa former av förverkande komma i fråga. Genom kungörelsen (1939:592) angående tillämpningen av 1939 års lag förordnades att lagen skulle gälla tills vidare. Kungörelsen upphävdes emellertid när lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg trädde i kraft den 28 juni 1977. Sistnämnda lag, som ursprungligen gällde till utgången avjuni 1978, föreskriver att svenskt registreringspliktigt skepp eller andel däri inte får överlåtas utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt. Vid prövningen av tillståndsfrågan skall särskilt beaktas hur denna påverkar effektivitet och sysselsättning inom sjöfartsnäringen och de ombordanställdas förhållanden. Tillstånd skall inte lämnas, om det strider mot väsentligt allmänt intresse att skeppet upphör att vara svenskt. 1 fråga om överlåtelse som sker i strid mot lagen gäller de påföljder som för motsvarande fall finns i 1939 års lag. l luftfartslagen (1957:297) föreskrivs att luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i förvärvssyfte inte lår utövas här i riket utan regeringens tillstånd. Även för annan luftfart i förvärvssyfte krävs i princip tillstånd, men regeringen kan med hänsyn till luftfartens art eller ringa omfattning medge att den utövas utan tillstånd. Tillstånd får såvitt befordran av angår passagerare eller gods endast från en ort till annan inom riket eller annan inrikesfztrt - meddelas endast svenska staten, svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller svenskt dödsbo, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev är ställda till viss man, svenskt handelsbolag. i vilket inte finns utländsk bolagsman, samt förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning här i riket, om styrelsens samtliga medlemmar är svenska medborgare. Tillstånd får dock inte meddelas aktiebolag, om inte dess aktier till ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tredjedelar tillkommer sådant rättssubjekt, som kan få tillstånd enligt lagen. Om detta rättssubjekt är svenskt aktiebolag, skall det svenska inflytandet däri vara säkerställt i samma omfattning som i det tillståndssökande bolaget. Dispens Lagen äger enligt riksdagens beslut fortsatt kan dock ges från dessa förbud, när särskilda skäl föreligger. giltighet till utgången Enligt lagen (191 1:53 s. 1)om järnvägsaktiebolag skall bolagsordningen för av juni 1979 (SFS sådant aktiebolag godkännas av regeringen. Annan än här i landet bosatt 1978:348, prop. 166, TU svensk medborgare får inte vara styrelseledamot eller firmatecknare. 25, rskr 333).

272 Gäl/ande rätt m. m. sou 197373

8.6.5 Förvaltning av hyresfasrigherei Lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. innehåller regler om kontroll av Förvärv av hyresfastighet. Lagen är emellertid subsidiär i Förhållande till 1916 års lag. En närmare redogörelse För lagens innehåll lämnas därför i kapitel 20 om kontroll av utländska Förvärv av mark och naturtillgångar.

8.6.6 Tidnings- och _för/agsverksamhet

Enligt tryckfrihetsförordningen är utlänning, såvitt inte annat Följer av Förordningen eller annan lag, likställd med svensk medborgare. Behörig att vara ägare till periodisk skrift är emellertid i princip endast svensk medborgare. Vidare gäller att utgivare och dennes ställföreträdare i princip skall vara svensk medborgare eller svensk juridisk person. Tryckfrihetsförordningen öppnar dock en möjlighet till dispens från dessa krav. Rätten enligt tryckfrihetsförordningen att själv eller med bistånd av andra till salu hålla. Försända eller på annat sätt sprida tryckta skrifter tillkommer varje svensk medborgare eller svensk juridisk person. Juryman i tryckfrihetsmål får vara endast svensk medborgare. 1 detta sammanhang kan erinras om den år 1974 tillsatta massmediekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13) som enligt sina direktiv har till huvudsaklig uppgift att undersöka möjligheterna att inFöra lagregler som gör det möjligt att Förhindra att kommersiellt styrda oligopol eller monopol inom någon del av massmediebranschen. Enligt direktiven uppkommer gäller det framför allt att hindra uppkomsten av konglomerat med en dominerande ställning inom flera sektorer av denna bransch. Samhället skall aktivt kunna motverka från allmän synpunkt skadlig koncentration av mediemakt både på ägare- och Företagsplanet. Direktiven torde åsyfta att mediekoncentration motverkas genom en fusionskontrollagstiftning i vidsträckt bemärkelse, alltså en lagstiftning varigenom samgåenden mellan massmedieföretag och vissa därmed till verkningarna jämställbara former av samverkan mellan massmedieföretag underkastas samhällets kontroll. Härutöver skall utredningen överväga om det också behövs regler som gör det möjligt att lösa upp vissa former av redan uppkommen mediekoncentration. Fusionskontrollen och det eventuella upplösningsinstitutet skall syfta till att bevara och helst vidga mångsidigheten i Företagsbeståndet. Tanken är av sinsemellan och oberoende massmedieföatt mångfalden självständiga retag skall underlätta ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. (1975:372) får tillstånd till utlämnande av Enligt kartsekretessFörordningen vissa handlingar medges endast svensk medborgare eller svensk juridisk person.

8.6.7 Jordbruk och fiske

Förvärv av fast egendom som är taxerad såsom jordbruksfastighet får i princip inte ske utan tillstånd. Bestämmelser därom linns ijordFörvärvslagen (1965:290). Nämnda lag är emellertid subsidiär till 1916 års lag. En närmare redogörelse För bestämmelserna ijordförvärvslagen lämnas därför i kapitel 20

sou 1978:73 Gällande rätt m. m. 273

om kontroll av utländska Förvärv av mark och naturtillgångar. Enligt lagen (1975:417) om sambruksföreningar kan ekonomisk förening med ändamål att driva jordbruk eller trädgårdsnäring för medlemmarnas gemensamma räkning registreras som sambruksförening. Det principiella kravet enligt lagen om ekonomiska föreningar på att styrelseledamot och revisor skall vara här i landet bosatt, svensk medborgare äger motsvarande tillämpning på sambruksförening. Medlem i sambruksförening kan vara svensk eller utländsk, juridisk eller fysisk person. Sambruksförening enligt 1975 års lag är som tidigare påpekats i avsnittet 8.5.3 kontrollsubjekt enligt 1916 års lag. Ett principiellt krav på svenskt medborgarskap och bosättning här i landet uppställs enligt lagen (1952:166) om häradsallmänningari fråga om ledamot av zillmâinningsstyrelse. En motsvarande bestämmelse finns i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. 1 lagen (l950:596)om rätt till fiske finns vissa bestämmelser om utlännings rätt till fiske i svenskt vatten. Utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här i landet, är sålunda likställd med svensk medborgare i fråga om fiske i allmänt vatten samt fiske i enskilt vatten enligt vissa föreskrifter. Annan utlänning får bedriva fiske i allmänt eller enskilt vatten endast i den mån regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medger detta. Härutöver gäller att utlänning oberoende av tillstånd äger fiska i enskilt vatten, om han ärjordägare eller på annat sätt förvärvat enskild rätt till fiske i sådant vatten. l detta sammanhang kan erinras om kungörelsen (1968:487)0m utlännings rätt att fiska inom Sveriges sjöterritorium och iden svenska ñskezonen. Lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område innehåller skilda bestämmelser i fråga om svenskfångad fisk och importfisk. Kungörelsen (1971:445) om statligt stöd till fiskerinäringen anses - trots avsaknad av uttryckliga bestämmelser härom - innebära att statligt stöd till fisket inte utgår till utländskt fiskeföretag eller utlandskontrollerat svenskt företag.

8.6.8 Tillverknirzg av krigsmateriel Enligt lagen (1935:395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. får inte någon bedriva tillverkning av krigsmateriel häri landet utan att regeringen givit tillstånd till detta. Sådant tillstånd får, såvitt det inte är fråga om tillverkning endast i ringa omfång, inte lämnas annan än svensk medborgare, svenskt handelsbolag. vari inte finns utländsk bolagsman, eller svenskt aktiebolag, vars aktier är ställda till viss man och i vars bolagsordning tagits in utlänningsforbehåll.

8.7 Lagstiftningen om bulvanförhållanden

Försök att kringgå gällande forvärvsförbud har lagstiftaren sökt motverka genom dels lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och dels lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Enigt 1925 års lag kan, om det visar sig att någon genom anlitande av

rätt m. m. sou 1978:73 i 274 Gällande

bulvan kringgått i lag föreskrivet förbud att utan tillstånd förvärvet eller behålla fast egendom, domstol på talan av åklagare förordna att egendomen försorg skall säljas på offentlig auktion. Bulvanlagens genom överexekutors vid sådan auktion överensstämmer nära med motsvaregler om förfarandet rande bestämmelser i 1916 års lag. Bulvanlagen har ansetts tillämplig på av förbud enligt jordförvärvslagen (se NJA 1955 s. 320). Den kringgående till uttryck i detta avgörande måste anses innebära att princip som kommit bulvanlagen också är tillämplig på kringgående av förbud enligt lagen om av förvärv av vissa hyresfastigheter m. m. tillståndsprövning Försök att kringgå förbudet enligt 1916 års lag mot Förvärv av vissa aktier genom anlitande av bulvan kan enligt 1934 års lag beivras av domstol på talan av allmän eller särskilt förordnad åklagare. Bulvanen straffas med dagsböter avser eller fängelse. Om bulvanen själv innehar de aktier bulvanforhållandet eller om aktierna finns hos någon som av bulvanen fått dem i pant eller som innehar dem för bulvanens räkning, skall domstolen förordna att aktierna skall försäljas enligt överexekutors bestämmande. Försäljning skall dock ej ske, om bulvanen inom viss tid visar att aktierna avyttrats till någon som dem. Om bulvanen är införd såsom aktieägare i enligt lag ägde förvärva aktieboken, skall domstolen förordna att han inte får utöva de befogenheter som enligt lag eller bolagsordning tillkommer sådan aktieägare. Förordnandet skall antecknas i aktieboken sedan domstolens utslag vunnit laga kraft.

8.8 Lagstiftningen om konkurrensbegränsning

Lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom syftar till att främja en från allmän synunkt önskvärd näringslivet konkurrens. Lagen innehåller förbud mot två arter av konkurrensbegränsning, bruttopriser och anbudskarteller. l fråga om annan konkurrensbegränsning finns möjlighet att inskrida när denna anses medföra skadlig verkan. Skadlig verkan anses föreligga när konkurrensbegränsningen på ett från allmän sätt påverkar prisbildningen, hämmar verksynpunkt otillbörligt ningsförmågan inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning. Tillämpningen av konkurrensbegränsningslagen ankommer på marknadsdomstolen och näringsfrihetsombudsmannen (NO). Domstolen kan medge dispens från forbuden mot bruttopriser och anbudskarteller. l övrigt skall domstolen genom förhandling försöka undanröja skadlig verkan av konkursom bringas under dess bedömning. Om förhandlingen inte rensbegränsning leder till att den skadliga verkan undanröjs, gäller olika regler beroende på ärendets art. Är det fråga om leveransvägran och liknande diskriminering mot en företagare i ett senare försäljningsled, kan domstolen ålägga leveransskyldighet vid vite. l andra slag av ärenden förfogar domstolen inte ç Om saken anses vara av större vikt, över några motsvarande tvångsmedel. åligger det dock domstolen att göra anmälan till regeringen när en förhandling har misslyckats. Innebär den skadliga verkan att visst pris är uppenbart för . högt, kan regeringen förordna om ett visst högsta pris som inte får överskridas utan tillstånd.

sou 1978:73 Gällande rätt m. m.

Marknadsdomstolens verksamhet regleras närmare i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. Domstolen, som är allsidigt sammansatt, handlägger. förutom konkurrensbegränsningsfrâgor, ärenden om otillbörlig marknadsföring och om oskäliga avtalsvillkor. NO skall i konkurrensbegränsningsfrågor Föra det allmännas talan inför marknadsdomstolen. Har NO i visst fall beslutat att inte begära Förhandling hos marknadsdomstolen, kan Förhandling påkallas av Företagare som omedelbart berörs av konkurrensbegränsningen i fråga eller av sammanslutning av konsumenter eller löntagare. l praktiken har de flesta ärenden om undanröjande av skadlig verkan av konkurrensbegränsning slutFörts hos NO. Antalet ärenden av detta slag som har handlagts av marknadsdomstolen och dess Föregångare är ganska ringa. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har huvudansvaret För utredningsverksamheten i konkurrensbegränsningsfrâgor. SPK utreder sådana Frågor antingen efter begäran av NO eller marknadsdomstolen eller av eget initiativ. Vidare För SPK kartellregister, som är offentligt. Den legala grunden För verksamheten är lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensFörhållanden (ändrad SFS 1972:763 och 1975:705). 1 fråga om bank- och Försäkringsväsen är det bankinspektionen och Försäkringsinspektionen som biträder med utredningar och For kartellregister. Konkurrensutredningen (H 1974:5) hade i uppdrag att se över lagstiftningen mot konkurrensbegränsning och därvid bl. a. beakta internationella Förhållanden. l betänkandet (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag Föreslår utredningen - utöver nya bestämmelser om konkurrensbegränsning en möjlighet till kontroll av Företagskoncentration i form av regler För prövning av Foretagsförvärv (fusionskontroll) och även en möjlighet att tillgripa mot ägarstrukturen vid dominerande ställning på marknaden (upplösningsinstitut). Utredningen anger att olägenheteri samband med företagsförvärv kan vara av olika slag såsom olämpliga konkurrensbegränsningar, en från industripolitisk synpunkt icke önskvärd strukturomvandling, en koncentration av ägandet som på sikt kan omöjliggöra ett decentraliserat ekonomiskt system, negativa verkningar på sysselsättningen eller andra nackdelar För anställda och kommuner samt nackdelar För konsumenterna, t. ex. i form av försämrad service. Enligt Förslaget kan regeringen ingripa mot ett företagsförvärv med Förbud eller åläggande, om det behövs För att Förhindra sådan olägenhet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Den föreslagna prövningsmöjligheten omfattari princip Förvärv av rörelse eller del av rörelse, av andel i handelsbolag och av aktier i aktiebolag samt vidare förvärv genom fusioner mellan aktiebolag eller mellan ekonomiska föreningar. Beträffande aktieFörvärv har prövningsområdet avgränsats så att förvärv prövas endast om de leder till ett innehav av minst 10 procent av det totala aktiekapitalet eller röstetalet För aktiebolag som noteras på fondbörsen och av minst 20 procent för övriga bolag. Både när det gäller Förvärv av andel i handelsbolag och aktie i aktiebolag Förutsätts att ingripande skall komma i fråga endast när förvärvaren genom Förvärvet får ett kontrollerande inflytande i det förvärvade företaget. Själva prövningen innebär enligt Förslaget en vägning av För- och nackdelar

276 Gällande rätt m. m. _Jxnuø-.a

_z_

från allmän synpunkt. Vid bedömningen skall särskilt beaktas hur förvärvet effektiviteten inom näringslivet och annans kan påverka 1. prisbildningen, näringsutövning samt ägarkoncentrationen inom näringslivet. 2. sysselsättningen samt berörda arbetstagares och kommuners intressen och 3. konsumenternas intressen. Vid prövningen skall också beaktas ägarnas intressen. Förvärv av företag under en viss storlek faller utanför prövningsområdet. sker sålunda endast om det företag eller den verksamhet som Prövning förvärvet avser har sysselsatt i genomsnitt minst 50 arbetstagare, eller omsatt eller haft tillgångar om sammanlagt minst 20 minst 10 miljoner kronor, miljoner kronor. Organisatoriskt föreslås att prövningen sker i två steg. NO svarar för en förberedande prövning. Han skall därvid sonera ut de fall som kan medföra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt och överlämna dessa fall till regeringen. Beträffande övriga förvärv kan NO besluta att förvärvet skall lämnas utan åtgärd. Vissa fall skall dock alltid lämnas till nämligen om förvärvet har särskilt stor regeringen. eller kan medföra betydande olägenhet för allmänt intresse eller omfattning om andra särskilda skäl föreligger. Prövningen inleds genom att anmälan av förvärv eller planerat sådant görs till NO. Berörda parter har rätt att genom frivillig anmälan sätta igång prövningsförfarandet. Om part inte har gjort anmälan, kan NO ålägga part i avtal om förvärvet att anmäla detta inom viss tid. Sådant åläggande får inte meddelas senare än två år från det avtal om förvärvet slöts. NO kan även - om särskilda - eller fysisk person att göra skäl föreligger ålägga viss juridisk anmälan, innan förvärv sker. NO föreslås få högst två månader på sig för sin prövning. Om ett ärende har överlämnats till regeringen kan denna, efter att ha hört i avtal om förvärvet, antingen förbjuda förvärvet, om det vid en parterna samlad anses kunna medföra övervägande olägenheter av bedömning betydelse från allmän synpunkt. eller vid vite meddela förvärvare väsentlig förbud eller åläggande för viss tid eller tills vidare, om det behövs för att förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän Förbud eller åläggande för att förhindra olägenhet av synpunkt. förvärvet kan avse t. ex. konkurrens-, konsument-. sysselsättnings- eller regionalpolitiskt betingade villkor. Denna tidsfrist - Regeringen skall meddela sitt beslut inom sex månader. liksom med samtycke av parterna i förvärvet. En NO:s - kan förlängas förlängning av regeringens prövningstid är också möjlig om det äroundgängligen nödvändigt för utredning av ärendet. Om ett förvärv har kommit under prövning föreslås regeringen kunna, om särskilda skäl föranleder det, meddela ett interimistiskt förbud för parterna att fullfölja förvärvet medan prövningen pågår. i Förvärv som skall prövas enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar rätten att förvärva fast egendom m.m. eller lagen (1968:557) om vissa i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. undantas från inskränkningar den föreslagna prövningen. vid dominerande ställ- Utredningen föreslår ingrepp mot ägarstrukturen ning på marknaden under vissa förutsättningar skall bli möjliga.

sou 1978:73 Gällande rätt m. m. 277

Enligt utredningens förslag prövar marknadsdomstolen med stöd av generalklziusulen sådan konkurrensbegräsning som marknadsdominans innebar. Finner domstolen att marknadsdominans medför skadlig verkan och att denna verkan inte kan förhindras med förbud eller åläggande som generalklztusulen medger, skall domstolen överlämna ärendet med eget yttrande till regeringen. Regeringen har enligt Förslaget två möjligheter, om den bedömer att skadlig verkan av den dominerande ställningen föreligger. För det första kan regeringen ge sådant åläggande om visst högsta pris som har behandlats i samband med generalklausulen. För det andra kan den vid vite ålägga nåiringsidkzire eller ägare till Företag att sälja ut aktier, andelar i handelsbolag,

rörelse eller del av rörelse. Åläggande av det sist nämnda slaget får dock

meddelas endast om det är av synnerlig betydelse med hänsyn till allmänt intresse. Konkurrensutredningens förslag har remissbehandlats och övervägs f. n. inom handelsdepartementet.

9 internationella

Sveriges åtaganden

9.1 Allmänt

Till bakgrunden för utredningsuppdraget hör Sveriges internationella åtaganden. Detta begrepp kan fattas vidsträckt och inrymma varje överenskommelse i fråga om internationell handel. internationella betalningar och internationella investeringar som ger uttryck för Sveriges inställning till mellanstatligt, ekonomiskt samarbete. Hit skulle alltså kunna räknas t. ex. Sveriges anslutning till Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken (lBRD), Internationella finansieringsbolaget (lFC) och Internationella utvecklingsfonden (IDA). Utredningen nöjer sig emellertid med att redovisa de internationella åtaganden och viljeyttringar som har mer direkt betydelse for de i direktiven upptagna frågorna om kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet. Ett grundläggande dokument i sammanhanget är den av OECD-rådet år 1976 antagna deklarationen om internationella investeringar och multinationella företag (se 9.4.3). Vad särskilt gäller frågan om etableringskontroll är av betydelse konventionen om OECD (9.4.l), bestämmelserna i OECD:s kapitalliberaliseringsstadga rörande ingående direktinvesteringar (942), EFTA-konventionen och särskilt dess artikel om etablering (95) samt den europeiska bosättningskonventionen (9.7.2 ). l anslutning härtill kan noteras innebörden av Sveriges frihandelsavtal med EG (96). Vidkommande frågan om verksamhetskontroll är att beakta OECD-rådets beslut om nationell behandling (9.44), och detta råds beslut angående åtgärder i syfte att främja eller hämma internationella investeringar (9.4.5). Av betydelse i detta samband är också vissa av de riktlinjer som tagits upp i lLO:s trepartiska principdeklaration om multinationella företag och socialpolitik (93) och Europarådets resolution om multinationella företag (9.7.3). Vad slutligen angår frågan om skydd for utländska investeringar bör nämnas de resolutioner om pennanent suveränitet över naturtillgångar och den stadga om staters ekonomiska rättigheter och skyldigheter som antagits av FNzs generalforsamling (92), den artikel i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna som rör äganderätt (9.7.l), Washingtonkonventionen om biläggande av vissa internationella investeringstvister (98) samt det inom utrikesdepartementet upprättade modellavtalet för ömsesidigt investeringsskydd (9,9).

280 Sveriges internationella åtaganden

9.2 FN

Det arbete som nu pågår i FN:s kommission for transnationella företag(6.3.2) kan utmynna i förpliktelser för medlemsstaterna i Förhållande till internationella investeringar och trztnsnationella företag. Vad gäller Sveriges åtaganden i FN finnsemellertid f. n. inte anledning att fasta uppmärksamhet på annat än den ställning Sverige intagit till frågan om nationalisering av utländsk egendom främst i samband med de resolutioner som FN antagit rörande permanent suveränitet över naturtillgångar. Ett grundläggande dokument i sammanhanget är den av generalförsamlingen år 1962 antagna resolutionen om permanent suveränitet över naturtillgångan Till denna resolution har Sverige anslutit sig. Resolutionens fjärde operativa paragraf har följande lydelse. Nationalisering, expropriering eller rekvisition måste grundas på hänsyn till det allmännas bästa (public utility). säkerhet eller nationellt intresse. som erkänns stå över rent individuella eller privata inhemska och utländska intressen. l sådana fall skall ägaren erhålla lämplig ersättning enligt gällande regler i den stat som vidtagit åtgärden samt i överensstämmelse med internationell rätt. Då ersättningsfrågan ger upphov till skall nationell först utnyttjas. Efter överenskommelse mellan tvist, jurisdiktion suveräna stater och andra berörda paner bör tvisten emellertid bilåiggas genom skiljedomsforfarande eller avgörande av internationell domstol.

Av den vid FN:s extra generalförsamling år 1974 antagna resolutionen med deklaration om upprättandet av en ny ekonomisk världsordning? framgår emellertid att de av 1962 års resolution omfattade principerna inte längre allmänt som bärande element i internationell rätt. Såsom en av de godtas ekonomiska bör vila principer på vilka den nya internationella ordningen anges nämligen i punkten 4 (e) följande. över sina naturtillgångar och ekonomiska Varje stats fulla permanenta suveränitet aktiviteter. l syfte att säkerställa dessa resurser är varje stat berättigad att utöva effektiv kontroll över dem och deras utnyttjande med medel som är lämpliga för dess egen situation. däri inbegripet rätten till nationalisering eller överföring av ägande till dess medborgare. vilken rätt är ett uttryck för statens fulla permanenta suveränitet. lngen stat får göras till föremål för ekonomiskt. politiskt eller annat slags tvång i syfte att förhindra den fria och fulla utövningen av denna oförytterliga rätt.

Dessa nya principer tillkom efter omfattande förhandlingar och föranledde åtskilliga röstforklaringar, i vilka efterlystes en hänvisning till internationell rätt t. ex. vid tvister om ersättning. På denna punkt gjordes emellertid inte Resolution 1803 (XVll) några uttalanden från svensk sida. Nu berörda frågor hade redan tidigare on permanent sovere- under år 1974 aktualiserats i samband med att generalforsamlingen antog en ignty over natural reso- inom UNCTAD utarbetad för staters ekonomiska rättigheter och stadga urces. Denna företagens verk-

skyldigheter? stadga berör bl. a. de transnationella

2 Resolution 3201 (S-Vl), samhet. Särskilt gäller detta stadgans artikel 2, som innehåller bl. a. Declaration on the estabföljande. lishment of a new international economic order Varje stat skall fritt kunna utöva fullständig permanent suveränitet över alla sina rikedomar, naturtillgångar och ekonomiska aktiviteter. Varje stat har rätt att bestämma 3Resolution 3281 (XXXIX), Charter of om och utöva myndighet över utländska investeringar inom sitt nationella jurisdiktionsområde med sina economic rights and enligt sina lagar och bestämmelser och i överensstämmelse duties of states. nationella mål och prioriteringar. lngen stat får begära privilegierad behandling for

Sveriges internationella åtaganden 281

investeringari andra länder. Varje stat har rätt att reglera och övervaka transnzttionella företags verksamhet inom sitt nationellajurisdiktionsområde och att vidta åtgärder för att säkerställa att sådana företags aktiviteter överensstämmer med dess egna lagar och bestämmelser och med dess ekonomiska och sociala politik. Transnzitionellzt Företag får inte ingripa i ett värdlands interna angelägenheter. Varje stat bör med fullt behållande av sina suveräna rättigheter samarbeta med andra stateri utövningen av nyss angivna rättigheter. Varje stat har slutligen rätt att nationalisera, expropriera eller överföra äganderättcn till utländsk egendom. i vilket fall lämplig kompensation skall lämnas av staten i fråga i enlighet med dess lagar och bestämmelser och alla omständigheter som staten anser vara av betydelse i sammanhanget. Om ersättningsfrågan är tvistig. skall den avgöras enligt den nationaliserantle statens interna lagstiftning och av dess myndigheter. såvida det inte finns en ömsesidig överenskommelse att annat förfaringssätt skall komma i fråga. Sverige röstade i princip för stadgan men avstod att rösta beträffande den första punkten i artikel 2 och röstade mot vad artikeln innehåller om kompensationsordningen vid nationalisering. Enligt den svenska röstförklaringen hävdade den svenska regeringen att det- i de fall nationella rättsmedel uttömts utan att för en främmande stat tillfredsställande resultat uppnåtts uppkommer en tvist på internationell nivå som bör avgöras genom internationellt skiljeförfarande eller genom beslut av en internationell domstol.

9.3 ILO

1 avsnittet 6.4 har redovisats innehållet iden av styrelsen för internationella arbetsbyrån år 1977 antagna trepartiska principdeklarationen om multinationella företag och socialpolitik. Av deklarationens punkt 4 framgår att de i deklarationen uppställda principerna anbefalls också till regeringarna. Deklarationen innefattar dock inte några förpliktelser för regeringarna eller andra parter. Åtminstone i sin nuvarande utformning har deklarationens riktlinjer karaktär endast av rekommendationer, låt vara att flera av dessa riktlinjer knyter an till tidigare ILO-konventioner, som på grund av ratiñcering kan ha blivit bindande för enskilda staten l detta sammanhang förtjänar emellertid påpekas att riktlinjerna 9, 12-15, 21 , 23-24, 28, 29, 35, 36, 44,47 och 55 vänder sig direkt till regeringarna och ger uttryck för lL0:s uppfattning om det önskvärda agerandet i förhållande till multinationella företag.

9.4 OECD

9.4.1 Konventionen År 1948 undertecknade Sverige och sexton andra europeiska länder en konvention angående europeiskt ekonomiskt samarbete. varigenom Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) upprättades. OEEC l Av de i deklarationen ombildades år 1960 till Organisationen för ekonomiskt samarbete och nämnda konventionema Den konvention har Sverige ratificerat utveck1ing(OECD). som lades till grund för OECD Forelades alla utom en nämligen riksdagen för godkännande år 1961 (se prop. 1961:127). konventionen (nr 136) Enligt konventionen om OECD har denna organisation till syfte att söka om förgiftningsrisker åstadkomma dels en så snabb och jämn ekonomisk utveckling och en så hög härrörande från bensen.

282 Sveriges internationella åtaganden

sysselsättningsnivå som möjligt i medlentsstziternzi med bibehållande av finansiell stabilitet, dels ekonomiskt framåtskritlztnde i utvecklingsländerna inom och utanför medlemskretsen, dels en ökning av världshandeln på ntultilaterztl, icke - diskriminatorisk grundval (artikel l). För att uppnå dessa syften skall medlemsstaterna bl. a. söka minska eller avskaffa återstående hinder för utbyte av varor och tjänster och för löpande betalningar samt söka bibehålla och utsträcka liberaliseringen av kapitalrörelser (artikel 2). För att underlätta fullgörandet av konventionsåtztgandena forpliktar sig medlemmarna att i erforderlig utsträckning lämna informationer till organisationen, att fortlöpande samråda och att i förekommande fall vidta samordnande åtgärdermrtikel 3). Organisationen kan fatta beslut, rikta rekommendationer till medlemmarna och ingå överenskommelser som, om ej annat bestäms, skall vara bindande för samtliga medlemmar (artikel 5).

9.4.2 KapitalliberaliseringssIadgan m. m. Med hänvisning till artiklarna 2 och 5 i konventionen om OECD antog dess råd år l96l en kapitalliberaliseringsstadga som bl. a. reglerar internationella direktinvesteringar. Enligt stadgans artikel l a åtar sig medlemsstat att fortlöpande avskaffa restriktioner för kapitalrörelser i den utsträckning det är nödvändigt för effektivt ekonomiskt samarbete (liberaliseringsåtgärder). Medlemsstat skall sålunda bevilja varje tillstånd som behövs för att slutföra eller verkställa de transaktioner och överföringar, som tas upp i två särskilda listor, A och B (artikel 2 a). Lista A tar upp bl. a. ingående och utgående direktinvesteringar. Med direktinvestering förstås investering i syfte att upprätta stadigvarande ekonomiska relationer med ett företag, särskilt investeringar som gör det möjligt att utöva verksamt inflytande på företaget. Tre former för direktinberörs i stadgan nämligen dels upprättande eller utvidgning av ett vestering helägt dotter- eller filialföretag eller förvärv av hela äganderätten till ett bestående företag, dels deltagande i ett nytt eller bestående företag och dels långtidslån på minst fem år. Till frilistningsbestämmelsen beträffande direktinvesteringar är fogade två anmärkningar av undantagskziraktâir. Transaktioner eller överföringar i Här redovisas endast samband med direktinvestering skall sålunda vara fria, om inte l. en stadgans bestämmelser investering är av rent finansiell karaktär och endast syftar till att bereda om direktinvesteringar. eller 2. investeraren tillträde till ett annat lands penning- eller kapitalmarknad Stadgan täcker också en enskild transaktion eller överföring på grund av beloppets storlek eller andra investeringsformer andra omständigheter skulle ha utomordentligt skadlig inverkan på den såsom portföljinvesteringar, förvärv av fast berörda medlemsstatens intressen(den s. k. andra anmärkningen). Medlemsegendom. handelskre- stat, som med stöd av anmärkningarna vidtagit inskränkande åtgärd i fråga diter och personliga kapiom viss transaktion eller överföring i samband med direktinvestering, skall talöverföringar. underrätta OECD härom med angivande av skälen för åtgärden (artikel 11 b). ?Kontrollen av att med- 11 d). underrättelse enligt stadgan (artikel OECD? skall granska sådan lemsstaterna efterlever Medlemsstat får göra förbehåll i fråga om Iiberaliseringsförpliktelse enligt stadgans förpliktelser lista A endast i samband med att landet antar stadgan eller när listan tillförs ankommer främst på kommittén för osynliga nya transaktioner eller överföringar eller när förpliktelse beträffande på listan transaktioner (se 6.7.4.9). upptagen transaktion eller överföring utvidgas (artikel 2b). OECD skall

Sveriges internationella åtaganden 283

granska medlemsstaternas förbehåll. Medlemsstat skall sålunda regelbundet inom tid OECD bestämmer underrätta organisationen om staten önskar behålla förbehåll i fråga om transaktioner eller överföring på lista A med angivande av skälen härtill (artikel 12 b). OECD skall vidare med mellanrum om högst halvtannzit år granska varje sådant förbehåll, om rådet inte beslutar annorledes (artikel 12 c). Av en bilaga till stadgan framgår att Sverige år l964 i samband med en utvidgning av stadgans förpliktelser gjorde förbehåll mot lista A beräffande andra direktinvesteringar än långtidslån. Vid detta förbehåll har ingående zintecknzrts att det gäller endast transaktionen och endast iden mån det finns inskränkningar i utlännings rätt att utöva vissa särskilt angivna aktiviteter eller förvärva eller äga visst slags egendom. Enligt artikel 3 skall stadgan inte hindra medlemsstat att vidta åtgärd för att upprätthålla allmän ordning, skydda allmän hälsa och moral, skydda väsentliga säkerhetsintressen eller uppfylla förpliktelser i fråga om internationell fred och säkerhet. De liberztliseringsåtgärder som föreskrivs i stadgan skall enligt artikel 5 a (den s. k. kontrollartikeln) inte inskränka medlemsstaternas rätt att kontrollera äktheten av transaktioner och överföringar eller att vidta åtgärder för att förhindra kringgående av medlemsstaternas lagstiftning. Artikel 7 ger medlemsstaterna vissa möjligheter till tillfälliga undantag från stadgans liberaliseringsförpliktelser genom s. k. derogation. Medlemsstat får sålunda upphäva liberaliseringsåtgärd som lett till allvarlig ekonomisk eller finansiell störning (7 b). Medlemsstat får vidare tillfälligt upphäva tillämpningen av liberaliseringsåtgärd, om betalningsbalansen utvecklas otillfredsställande i en takt och under omständigheter som medlemsstaten bedömer allvarliga (7 c). Även derogationer skall fortlöpande granskas från OECD:s sida. Medlemsstat, som åberopar derogationsbestämmelse, skall sålunda underrätta OECD härom med angivande av skälen för sin åtgärd (artikel 13 a). OECD skall överväga om medlemsstatens åtgärd varit berättigad (13 b). Enligt artikel 9 får medlemsstat inte göra skillnad mellan andra medlemsstater i vad gäller tillstånd till slutförande eller verkställande av transaktion eller till överföring, som förtecknats på listorna A och B och som gjorts till föremål för liberaliseringsåtgärd. l artikel l0 föreskrivs undantag från denna icke-diskrimineringsregel av innehåll att medlemsstater. som tillhör ett särskilt tull- eller valutasystem, får sinsemellan tillämpa, utöver liberaliseringsâtgärder som vidtagits i överensstämmelse med artikel 2 a, andra liberaliseringsåtgärder utan att utsträcka dem till övriga medlemsstater. Medlemsstat. som tillhör ett sådant system, åligger att underrätta OECD om sitt medlemskap och om de av systemets bestämmelser som har samband med stadgan.

l Anteckningen har följande lydelse: The reservation applies only to the transaction and only to the extent that there are limitations on the right of foreigners to engage in certain specified activities or acquire or own certain types ofpropenies. F. n. pågår inom kommittén för osynliga transaktioner arbete i syfte att de enskilda medlemsstaterna skall förtydliga innebörden av sina förbehåll. 3 Denna derogationsbestämmelse har i fråga om utgående direktinvesteringar åberopats av Sverige alltsedan år 1969.

284 Sveriges internationella åtaganden

Om en medlemsstat finner att en annan medlemsstats liberaliseringsåtgärder enligt artikel 2 a motverkas (are frustrated) av interna anordningar, ägnade att inskränka möjligheterna att verkställa transaktioner eller överföringar, och om medlemsstaten anser sig förfördelad av dylika anordningar. t. ex. på grund av deras diskriminerande verkan, kan medlemsstaten hänskjuta saken till organisationen. Om organisationen på grund av sådan hänvisning finner att interna anordningar som den berörda medlemsstaten infört eller hävdat motverkar dess liberaliseringsåtgåirder, kan organisationen lägga fram förslag i syfte att dylika anordningar avskaffas eller modifieras (artikel 16). Frågan om ny eller ändrad lagstiftnings förenlighet med Sveriges förpliktelser på grund av kapitalliberaliseringsstadgan har ur skilda aspekter varit aktuell i flera sammanhang. År 1968 gällde det tillståndsförfarztndet i lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att driva näring här i riket, år 1973 utvidgning av föremålet för ett existerande tillståndsförfarande (ändring av 1916 års lag)och år 1974 antagandet av nya tillståndskriterier i ett existerande tillståndsförfarande (ändring av valutalagen). Enligt 1968 års lag är utländskt företags rätt att driva näringsverksamhet genom filial föremål för tillståndsprövning. Såsom tidigare framhållits omfattar kapitalliberaliseringsstadgans liberaliseringsförpliktelser även utländska direktinvesteringar som sker i form av etablerande av filialer. 1 den proposition (l968:98) som låg till grund för lagstiftningen gjordes emellertid inget uttryckligt uttalande i frågan om lagstiftningens förenlighet med stadgan. Departementschefen torde sålunda ha ansett att stadgan inte hindrade införandet av den föreslagna tillståndsprövningen. Frågan berördes heller inte i övrigt under förarbetena till 1968 års lag. I detta sammanhang måste emellertid beaktas att ett koncessionsystem för utländska filialer redan tidigare införts nämligen genom lagen (1955:383) om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket. År 1973 föreslogs bl. a. en ändring i 1916 års lag av innebörd att regeringen fick möjlighet att förhindra ett utländskt Övertagande av svenskt aktiebolag oberoende av om bolaget ägde fast egendom. l propositionen (prop. 1973:72) berördes inte förslagets förenlighet med kapitallibcraliseringsstadgan. Under riksdagsbehandlingen yrkades emellertid i en motion (1973:1896) att propositionen skulle avslås bl. a. på den grund att den föreslagna lagstiftningen inte stod i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden. Vidare framhöll Sveriges industriförbund i skrivelse till näringsutskottet i detta hänseende att Sverige visserligen upprätthåller restriktioner i fråga om kapitalrörelser men att Sverige i vad avser direktinvesteringar hävdat samma frihet som för utbytet av varor och tjänster och bekräftat detta genom sitt mångåriga engagemang i OECD. Genom sin anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadgzt hade Sverige enligt industriförbundets mening t. o. m. på ett för landet internationellt rättsligt forpliktande sätt givit uttryck för sin avsikt att inte lägga hinder i vägen för utländska direktinvesteringar. l anledning härav uttalade utskottet i sitt betänkande (NU 1973:57 s. 17) att :. utskottet erfarit att frågan om den föreslagna lagstiftningens förenlighet med Sveries åtagande enligt OECD:s

.at-gear

kapitalliberaliseringsstadga ingående prövats inom regeringens kansli och att denna prövning lett till slutsatsen att något hinder för en etableringskontroll av föreslagen art inte skulle föreligga.

Sveriges internationella åtaganden 285

Utskottet erinrade i detta sammanhang också om att under senare år en skärpning av etableringskontrollen genomförts i flera industriländer, t. ex. Frankrike och Kanada. På utskottets hemställan biföll riksdagen den i propositionen föreslagna ändringen av 1916 års lag. Genom 1974 års ändring av valutalagen (prop. 1974:90, FiU 23, rskr 274) skapades en möjlighet för riksbankens valutastyrelse att vid prövning av fråga om tillstånd för svenska företag att göra direktinvesteringar utomlands beakta även industri- och sysselsättningspolitiska synpunkter. Enligt den f, företagna lagändringen får dock hänsyn av sistnämnda slag föranleda avslag på framställning endast då denna på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle åsamka Sveriges intressen utomordentlig skada. Sistnämnda bestämmelse, som under riksdagsbehandlingen infördes på ftnansutskottets hemställan, torde böra ses mot bakgrund av den utförliga diskussion som under förarbetena fördes med anknytning till kapitalliberaliseringsstadgans s. k. andra anmärkning. Vad gäller begränsningen i möjligheten att vidga bedömningen vid prövning av de svenska utlandsinvesteringarna framhöllsi den till grund för lagstiftningen liggande promemorian Riktlinjer för prövningen av tillstånd för svenska investeringar utomlands (Ds l 1974:2) att det fick anses att den andra anmärkningen till kapitalliberaliseringsstadgan kan tillämpas på investeringar av större omfattning eller betydelse vid en prövning från industri- och sysselsättningspolitiska utgångspunkter. Enligt promemorian förelåg det i varje fall inte någon mot denna bedömning stridande vedertagen tolkning eller etablerad praxis i fråga om anmärkningens användbarhet i konkreta fall. Flertalet remissinstanser delade eller lämnade utan erinran den i promemorian anförda meningen att förslaget inte

strider mot Sveriges internationella åtaganden. Åtskilliga remissinstanser

framhöll emellertid att den andra anmärkningen gav ett mycket begränsat utrymme för att vägra utgående direktinvesteringar. LO pekade/i detta sammanhang på att utvecklingen både i Sverige och utomlands medfört förändringar som gör att åtaganden i kapitalliberaliseringsstadgan kunde behöva omprövas, ehuru LO inte med hänsyn till den föreslagna utvidgade prövningen av direktinvesteringar fann skäl att då föreslå en sådan omprövning. TCO ansåg att kapitalliberaliseringsstadgan borde omprövas, om de möjligheter till inskränkningar som stadgan ger skulle visa sig otillräckliga. De stora och snabba strukturförändringztr i världsekonomin, som ägt rum sedan OECD:s olika koder antogs. motiverade enligt TCO en översyn såväl av dessa koders utformning som av Sveriges olika åtaganden härvidlag. l propositionen (s. 60) uttalade departementschefen i fråga om den andra anmärkningen att denna undantagsbestämmelse alltid måste vara tillämplig för att en planerad utlandsinvestering skulle kunna hindras enbart på sysselsättnings- och näringspolitiska grunder. Enligt departementschefen fick det bli en uppgift vid tillämpningen att med ledning av de i propositionen anförda Synpunkterna och på grundval av fortlöpande erfarenheter utforma praxis i enlighet med vad departementschefen anfört. 1sitt betänkande ställde sig Finansutskottet i princip positivt till att valutalagen ändrades så att valutastyrelsen får formella möjligheter att beakta även närings- och sysselsättningspolitiska strävanden. Härvid framhöll utskottet i likhet med departementschefen att kapitalliberaliseringsstadgans andra anmärkning måste vara tillämplig för att en planerad utlandsinvestering skall kunna

286 Sveriges internationella åtaganden sou 197373

hindras enbart på sysselsättningspolitiska eller näringspolitiska grunder. utskottets skulle det vara värdefullt att detta förhållande kom Enligt mening till direkt uttryck i lagtexten och utskottet föreslog att valutalagen skulle ändras i överensstämmelse härmed. Utskottets betänkande var i denna del inte enhälligt. l en reservation till betänkandet uttalades att det inte fanns behov av en överensstämmande ordalydelse mellan den svenska något valutalagstiftningen och OECD:s stadga och att en ordagrann översättning skulle ge ett mera restriktivt intryck än som svarar mot nuvarande tillämpning. Såsom inledningsvis antytts kom valutalagen att på denna punkt erhålla den lydelse som ftnansutskottet föreslog. l detta sammanhang bör anmärkas att konsekvenserna av kapitalliberaliförpliktelser i vad avser direktinvesteringar under senare tid seringsstadgans har föranlett flera uttalanden från fackligt håll. Nordens (NFS) antog vid sin konferens i Fackliga samorganisation november 1974 om multinationella företag ett handlingsprogram. vari krävdes bl. a. en etableringskontroll rörande alla större etableringar och förvärv av företag i de nordiska länderna av innebörd att tillstånd skall endast om etableringen eller förvärvet är eller sannolikt blir till fördel beviljas för ifrågavarande land. l inledningen till handlingsprogrammet uttalade konferensen att i den utsträckning internationella åtaganden skulle lägga hinder i vägen för ett genomförande av de föreslagna åtgärderna måste enligt konferensens en omprövning av dessa åtaganden aktualiseras. mening Den till OECD knutna fackliga rådgivande kommittén TUAC antog våren 1975 ett handlingsprogram rörande multinationella företag (TUAC Document on Multinational Corporations). l anslutning till ett förslag om etableringskontroll för utländska direktinvesteringar uttalades att det enligt TUAC:s mening var nödvändigt att överväga avsteg från kapitalliberaliseom fullständig frihet för kapitalrörelser. TUAC ringsstadgans huvudregel förordade att OECD skulle revidera stadgan i syfte att förbättra nationella myndigheters möjligheter att säkerställa arbetstagar- och konsumentintressen och sålunda främja full sysselsättning, prisstzibilitet. inkomstfordelav arbetsmiljö och arbetsvârd. TUAC underströk också ning, förbättring av att förknippa internationella investeringar med sociala nödvändigheten förpliktelser. Enligt LO-kongressens år 1976 antagna handlingsprogram Fackföreningsrörelsen och de multinationella företagen bör svenska regeringen ta initiativ till att internationella överenskommelser utformas så att de medger kontroll av bl. a. internationella investeringar efter bedömning av deras effekt på samt ekonomisk och social utveckling. Om det visar sig sysselsättning att ändra OECD:s kapitalliberaliseringsstadga i den riktningen, omöjligt Sverige ompröva sin anslutning till borde enligt kongressens mening stadgan.

9.4.3 Deklarationen om internationella investeringar och nur/Imationella _löretag ministerråd 1976 en deklaration Som tidigare framhållits antog OECD:s ijuni om internationella investeringar och multinationella företag. l deklarationen OECD-stater utom Turkiet. Deklarationen, som berör fem deltog samtliga huvudpunkter nämligen Riktlinjer för multinationella företag (I), Nationell

Sveriges internationella åtaganden 287

behandling (ll). Främjande och hämmande åtgärder avseende internationella investeringar (lll). Samrådsprocedurer (IV) och Översyn (V), har Följande innehåll.

Regeringarna i OECD:s medlemsländer anser

att internationella investeringar har fått ökad betydelse i världsekonomin och påtagligt har bidragit till utvecklingen i deras länder Et att multinationella Företag spelar en viktig roll i denna investeringsprocess t: att samarbete mellan medlemsländerna kan Förbättra det internationella investeringsklinratet. Främja de positiva bidrag som multinationella Företag kan lämna till ekonomiskt och socialt framåtskridande samt minska och lösa svårigheter som kan uppkomtnzi genom dessa Företags olika aktiviteter E] att Fortlöpande strävanden inom OECD kan komma att leda till ytterligare internationella åtgärder och överenskommelser på detta område. men att det på detta stadium synes lämpligt att intensiliera samarbetet och samrådet i Frågor rörande internationella investeringar och multinationella Företag genom samordnade deklarationer, som behandlar olika aspekter av ämnet och som tillsammans utgör en ram. inom vilken OECD kommer att hantera dessa Frågor deklarerar: l. att de gemensamt rekommenderar multinationella Företag som arbetar inom deras territorier att Följa de riktlinjer som återfinns i bifogad bilaga med beaktande av de överväganden och Förutsättningar som inleder riktlinjerna och som utgör en integrerad del därav. ll. l. att medlemsländerna i överensstämmelse med behovet att upprätthålla allmän ordning. att skydda väsentliga säkcrhetsintressen och att fullgöra åtaganden rörande internationell Fred och säkerhet bör medge Företag som arbetar inom deras territorier och ägs eller kontrolleras direkt eller indirekt av medborgare i annat medlemsland (nedan kallade utlandskontrollerade Företag) behandling enligt sina lagar, Förordningar och sin administrativa praxis. i enlighet med internationell rätt och ej mindre Fördelaktig än den som i samma situation medges inhemska Företag (nedan betecknad som “nationell behandling): 2. att medlemsländerna kommeratt överväga att tillämpa “nationell behandling i Förhållande till icke-medlemsländer; 3. att medlemsländerna kommer att söka tillse att på nationell nivå avgränsade områden tillämpar “nationell behandling, 4. att denna deklaration ej behandlar medlemsländernas rätt att reglera införandet av utländskt kapital För investeringar eller villkoren För etableringar av utländska Företag. lIl. l. att de erkänner behovet av att stärka sitt inbördes samarbete i fråga om internationella direkta investeringar; 2. att de därför erkänner behovet av att tillräckligt beakta sådana medlemsstaters intressen. vilka påverkas av särskilda lagar, Förordningar och administrativ praxis (nedan betecknade som åtgärder“) som innebär statliga Främjande och hämmande åtgärder För internationella direkta investeringar. 3. att medlemsländer kommer att eftersträva att göra sådana åtgärder så öppna som möjligt så att deras betydelse och syfte kan fastslås och så att information om åtgärderna är lätt tillgängliga. IV. att de är beredda att samråda med varandra rörande ovanstående frågor i enlighet med rådets beslut om mellanstatliga samrådsprocedurer beträffande riktlinjer För multinationella Företag. nationell behandling samt främjande och hämmande åtgärder | Rikmnjema ha, redo_ För internationella investeringar; visats i avsnm 612,

288 internationella

Sveriges åtaganden

V. att de inom tre år kommer att se över ovanstående frågor i syfte att öka i det internationella ekonomiska samarbetet bland medlemsländerna i effektiviteten frågor rörande internationella investeringar och multinationella företag.

9.4.4 Beslutet om nationell behandling l anslutning till punkterna ll och V i deklarationen om internationella investeringar och multinationella företag och samtidigt med dessa deklarationer fattade OECD-rådet, som ansåg det ändamålsenligt att inom OECD fastställa lämpliga procedurer för granskning av sådana lagar. förordningar och administrativ praxis (“åtgärder“) vilka avviker från “nationell behandling, följande beslut om nationell behandling.

l. Åtgärder vidtagna av ett medlemsland. vilka utgör undantag från nationell behandling (inbegripet åtgärder som begränsar nya investeringar av redan etablerade utlandskontrollerade företag“)och vilka är i kraft vid tidpunkten for detta beslut. skall meddelas OECD inom 60 dagar efter tidpunkten för detta beslut.

2. Åtgärder vidtagna av ett medlemsland. vilka utgör nya undantag från nationell behandling (inbegripet åtgärder som begränsar nya investeringar av redan etablerade utlandskontrollerade vidtagna efter tidpunkten för detta beslut skall företag) meddelas OECD inom 30 dagar efter deras införande jämte de speciella skälen därför samt den föreslagna varaktigheten av dessa åtgärder. 3. Åtgärder som införts på avgränsade områden av ett medlemsland. i enlighet med reglerna för detta områdcs självständiga maktutövning. och som utgör undantag från “nationell behandling skall meddelas OECD av berört medlemsland. i den mån det har kännedom därom. inom 30 dagar efter det att medlemslandets ansvariga tjänstemän erhållit sådan kännedom. 4. Kommittén för internationella investeringar och multinationella företag (nedan kallad kommittén) skall regelbundet granska tillämpningen av “nationell behandling därav. Kommittén skall (inbegripet undantag därifrån) i syfte att utvidga tillämpningen i den mån och när så erfordras framlägga förslag i anslutning härtill.

5. Kommittén skall på begäran av ett medlemsland fungera som ett forum för samråd om varje fråga rörande detta instrument och dess tillämpning. inbegripet undantag från nationell behandling” och deras tillämpning.

6. Medlemsländernzi skall på kommitténs begåiran tillställat denna all information av betydelse om åtgärder rörande tillämpningen av nationell behandling och undantag därifrån. av tre år. Kommittén skall 7. Detta beslut skall granskas inom en tidsrymd framlägga forslag i detta syfte i den mån så befinns ändamålsenligt. Inom [ME-kommittén pågår f .n. arbete på att kartlägga de olika medlemsstaternas undantag från principen om nationell behandling.

9.4.5 Beslutet i att främja eller hämma

angående åtgärder syfte

internationella direktinvesteringat I anslutning till punkterna lll och IV i deklarationen om internationella och multinationella företag och samtidigt med deklarationen investeringar

Sveriges internationella åtaganden 289

fattade OECD-rådet Följande beslut om främjande och hämmande åtgärder för internationella investeringar. l. Samråd skall äga rum inom ramen för kommittén for internationella investeringar och multinationella företag på begäran av ett medlemsland som anser att dess intressen kan ogynnsamt påverkas genom att dess llöde av internationella direkta i investeringar berörs av åtgärder, vilka ett annat land har vidtagit och som särskilt i utformats för att främja eller hämma internationella direkta investeringar. Under fullt håinsynstagaitde till de nationella ekonomiska målsättningarna for dessa åtgärder och utan forfång för sådan politik som utformats i syfte att uppnå regional balans. är syftet med samrådet att undersöka möjligheterna att i största utsträckning begränsa sådana effekter, 2. Medlcmsländerna skall under samrådsproceduren ge all information som kan utlämnas rörande varje åtgärd som är föremål för samrådet. 3. Detta beslut skall granskas inom en tidsrymd av tre år. Kommittén skall framlägga förslag i detta syfte i den mån så befinns ändamålsenligt.

9.5 EFTA

EFTA-konventionen undertecknades av Danmark, Norge, Portugal,

Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike, de s. k. yttre sju, år 1960 och

trädde i kraft samma år. Signatärstaterna överenskom därvid att EFTAkonventionen skall äga tillämpning i förhållande till Liechtenstein så länge Liechtenstein bildar tullunion med Schweiz och Schweiz är medlem av sammanslutningen. En associationsöverenskommelse mellan Finland och EFTA undertecknades och trädde i kraft år 1961. Island anslöt sig år 1970 till konventionen och associationsavtalet med Finland. Danmark och Storbritannien lämnade EFTA år 1973 i samband med att de inträdde som medlemmar i EG. EFTA-konventionens syfte är att inom EFTA-området främja en jämn ekonomisk expansion, full sysselsättning, ökad produktivitet och ett rationellt utnyttjande av tillgångar samt finansiell stabilitet och fortlöpande förbättring av levnadsstandarden. Sammanslutningen skall vidare bl.a. säkerställa att handeln mellan staterna äger rum under sunda konkurrensförhållanden samt bidra till en harmonisk utveckling och expansion av världshandeln och till en gradvis avveckling av hindren för denna. Till fullföljande av dessa syften uppställs i konventionen bl. a. artikeln 16 om etablering, vilken artikel år 1966 erhöll en officiell tolkning i den s. k. Bergenöverenskommelsen. I EFTA-konventionens etableringsartikel erkänner medlemsstaterna att restriktioner i fråga om etablering och drift av ekonomiska företag inom deras områden av andra medlemsstaters rättssubjekt inte bör tillämpas på sådant sätt att genom en mindre gynnsam behandling av dessa rättssubjekt än av vederbörade medlemsstaters egna rättssubjekt de fördelar motverkas som förväntas i anledning av undanröjandet eller frånvaron av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna (mom. 1). Om en stat inför nya restriktioner, får de inte tillämpas på sådant sätt att detta strider mot nyssnämnda princip (mom. 2). Medlemsstaterna är förpliktade att

290 Sveriges internationella åtaganden

underrätta ministerrådet om den närmare innebörden av de restriktioner. som i tillämpningen innebär undantag från den i mom. 1 angivna principen om införandet av erforderliga bestämmelser för (mom. 3). Rådet kan besluta att förverkliga fördragsprinciperna om etablering (mom. 4). Etableringsartikeln hindrar dock inte en stat att vidta åtgärder bl. a. för att hindra allvarlig rubbning av medlemsstatens sociala eller befolkningsmässiga struktur(m0m. är fysiska som är 5). Rättssubjekt i etableringsartikelns mening personer,

medborgare i annan medlemsstat, samt bolag och andra juridiska personer, l

och i som bildats inom annan medlemsstat i enlighet med dess lagstiftning som där anses ha dess nationalitet, under förutsättning att de bildats i har sitt säte och sin centrala administration inom vinstsyfte, registrerade EFTA-området samt där driver verksamhet av betydande omfång (mom. 6 a). Med ekonomiska förstås varje slag av ekonomiskt företag för företag produktion av eller handel med varor som har områdesursprung, vare sig j drivs av fysiska personer eller genom agenturer eller filialer, bolag å företaget eller andra juridiska personer (mom. 6 b). Vid tillkomsten av EFTA-konventionen enade sig signatärstaterna om 3 vissa och tolkningsregler (Record of Understandings), som tillämpningsbl. a. berör artikel 16. Sålunda förutsattes i punkt 9 att restriktioner, som eller inte -faktiskt leder till vare sig de formellt synes ge nationell behandling en mindre gynnsam behandling än den som medlemsstatens egna rättssubomfattas av etableringsartikeln. Denna punkt liksom etablejekt erhåller, punkt 8 inte hindra en medlemsstat att utöva ringsartikeln avsågs dock enligt kontroll över tillträdet till dess kapitalmarknad, över investeringar i existerande inhemska ekonomiska företag eller över äganderätten till naturtill- 8 kan vidare ingen medlemsstat göra invändningar mot gångar. Enligt punkt vissa restriktiva bestämmelser i samband med att ett annat land upprätthåller en sådan kontroll, såvida det inte i det särskilda fallet med stöd av fakta kan visas att dessa restriktioner motverkar de förväntade EFTA-fördelarna. Vid de förhandlingar, som föregick bildandet av frihandelssammanslutningen, fästes från svensk sida stort avseende vid frågan om etableringsrätten. Detta sammanhängde med den gällande lagstiftningens inskränkningar 5 för utlänningar i fråga om rätten att här driva näring, etablera företag, fullgöra vissa funktioner inom företag samt förvärva fast egendom och vissa slag av till naturtillgångar. 1 propositionen (prop. 1960:25) angående Sveriges tillträde

konventionen fann emellertid departementschefen att de svenska restriktio- i nerna område inte kunde anses vara till omfattningen mera l

på detta betydande. I stor utsträckning var de så utformade att praxis vid tillämp-

och prövningen av dispensfrågor var avgörande. Eftersom gällande

ningen som var liberal, syntes några mera besvärande hinder fbr praxis regel utlänningars möjligheter att driva ekonomisk verksamhet i Sverige inte Endast i ett par avseenden borde en jämkning av lagstiftning och föreligga. praxis övervägas. Vad gäller förhållandet mellan konventionens etableringsregler och dåvarande näringsrättslagstiftning samt 1916 års lag uttalade departementschefen bl. a. följande.

Utlänning får enligt näringsfrihetsförordningen inte här driva näring utan tillstånd av regeringen. För sådant tillstånd uppställes vissa krav. I övrigt kan en diskretionär som i prövning ske. Motsvarande gäller enligt den s. k. filiallagen for utländskt företag.

Sveriges internationella 291 åtaganden

här vill driva näring genom filial. Prövningen av ansökningar av personer och Företag i EFTAzs medlemsstater om tillstånd att här driva näring torde i fortsättningen få ske med beaktande av konventionen, och tillståndsgivningen får sålunda i dessa fall taga sikte huvudsakligen på formella synpunkter.

Sedan gammalt har i vårt land Fästsstort avseende vid möjligheten att bevara en viss kontroll över äganderätten till natunillgångarna. Under Förhandlingarna har det också rått enighet om att konventionens bestämmelser om etableringsrätt i princip inte skall hindra en sådan kontroll. För vårt vidkommande föreligger sålunda inte något hinder enligt konventionen att bibehålla den kontroll över utlänningars Förvärv av fast egendom och vissa naturtillgångar som koncessionsförfarandet enligt 1916 års lag innebär; Vid tillståndsgivningen enligt lagen får emellertid i Förekommande fall konventionens bestämmelser om nationell likabehandling beaktas. En anpassning vid tillämpningen av 1916 års lag efter konventionens Föreskrifter torde, såvitt nu kan bedömas, inte medföra någon fara för att naturtillgångar skall övergå i utländsk ägo i någon omfattning av betydelse. Så länge de produkter som härrör från ifrågavarande naturtillgångar är Fritt tillgängliga För köpare i övriga medlemsstater torde nämligen kontrollen över själva äganderätten inte kunna anses motverka de Fördelar som väntas av handelns frigörelse.

Efter ett ministerrådsmöte i Bergen år 1966 utfärdades ett uttalande rörande de principer som ministrarna slutligen enats om För tillämpning av konventionens etableringsartikel (Bergenöverenskommelsen). Uttalandet innehöll bl. a. Följande.

Il. Följande slag av etablering av EFTA-medborgare erkänns som ledande till en expansion av handeln mellan EFTA-länder och kommer att beträffande rättssubjekt i andra EFTA-länder tillåtas av medlemsstaterna utan restriktioner, som i praktiken medför mindre gynnsam behandling.

A) Etablering av Företag För handel med varor av områdesursprung innefattande l. användande av handelsagenter 2. etablering av Filialer och dotterföretag 3. etablering av självständiga Företag Föratt främja varuhandeln mellan medlemsstaterna. B) Etablering av ekonomiska Företag För sammansättning, slutbearbetning eller service beträffande varor som är av områdesursprung och som har exporterats från en medlemsstat till en annan. C x/ Etablering av ekonomiska Företag För produktion av varor av områdesursprung av vilka en betydande del är ämnad Förexport till annan medlemsstat och som i berört land inte erfordrar 1. tillgång till kapitalmarknaden eller 2. Övertagande av bestående Företag eller 3. ägande av naturtillgångar

III. Etablering av ekonomiska Företagandra än dem som omnämnes under lI B)och C) ovan För produktion av varor som är av områdesursprung skall bli Föremål För undersökning För att bestämma huruvida de Fördelar som Förväntas genom undanröjandet eller frånvaron av tullar och kvantitativa restriktioner skulle motverkas. Emellertid kommer en liberal tolkning att ges av begreppet ”Fördelar som Förväntas av undanröjandet eller frånvaron av tullar och kvantitativa restriktioner”. Begreppet antyder inte endast en ökning i värde och/eller kvantitet i handeln mellan EFTAländerna utan också andra Fördelar, som under EFTA-konventionen kan framkomma genom samarbete mellan medlemsstaterna. Det skall tolkas i sammanhang med artikel

292 Sveriges internationella åtaganden

2 i konventionen, som anger sammanslutningens syften och därigenom anvisar några av de fördelar som kan förväntas “i anledning av undanröjandet eller frånvaron av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstater.

lV. För att sätta medlemsstaternas regeringar i stånd att fullgöra sina förpliktelser enligt konventionen skall de undersöka sin nuvarande lagstiftning och dess tillämpning i praktiken i syfte att åstadkomma en effektiv tillämpning av artikel l6. Där så är erforderligt skall de sörja för a) sådana allmänna undantag som erfordras för att en riktig tillämpning av artikel 16 skall införas i lagstiftningen; eller när sådan lagstiftning inte kan genomföras b) sådana administrativa undantag eller bestämmelser som från fall till fall skulle medföra samma syfte.

VI. Det samförstånd som ministrarna sålunda nått innebär inte någon förändring i , existerande förpliktelser vare sig i fall där etablering av produktionsföretag erfordrar l någon av de faciliteter som nämns i 11C) 1,2 eller 3 här ovan elleri fall av tillämpning av j av medlemsstaterna. Dessa två aspekter på etablering skall 1 valutakontrollåtgärder

ytterligare undersökas av rådet på tjänstemannanivå i syfte att nå överenskommelse i

om möjligt vid nästa möte med rådet på ministernivå. Frågan om svensk koncessionslagstiftnings förhållande till EFTA-konven-

l

tionen berördes på nytt vid tillkomsten av lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Denna lag ersatte näringsfrihetsförordningens och ftliallagens tidigare berörda bestämmelser med en likartad ordning. Av förarbetena till 1968 års lag framgår (prop. 1968:98 s. 120 ff) att konventionens etableringsregler ansågs kunna tillgodoses vid tillämpningen av den nya lagen. I detta sammanhang hänvisades till vad som uttalats redan i 1960 års proposition om Sveriges tillträde till konventionen.

9.6 EG

1 avsnittet 6.9 har redovisats Romfördragets artiklar rörande bl. a. etableringsfrihet och kapitalrörlighet mellan EG-staterna. År 1972 slöt Sverige med EG ett frihandelsavtal (se prop. 1972:135). Det förtjänar anmärkas att detta avtal på intet sätt innebär några förpliktelser för Sverige med avseende på Romfördragets tidigare berörda artiklar.

9.7 Europarådet

9.7.1 Den europeiska konventionen om demänskligafri- och rättighe-

terna stadga åligger det rådet att vidmakthålla och vidare- Enligt Europarådets friheterna. År I utveckla de mänskliga rättigheterna och de grundläggande l konventionen för de s 1950 undertecknades den europeiska angående skydd

friheterna. Genom konven- i

mänskliga rättigheterna och de grundläggande

tionen kommissionen l

tillskapades europeiska för de mänskliga rättigheterna l (kommissionen) och den europeiska domstolen för de mänskliga rättighe- 2 1 terna (domstolen). Till konventionen är Sverige ansluten. Konventionen har .l l

Sveriges internationella åtaganden 293

senare kompletterats med flera tilläggsprotokoll. Det första, år 1952 undertecknade tilläggsprotokollet, till vilket Sverige likaledes anslutit sig, innehåller i artikel 1 en bestämmelse till skydd för äganderätten av följande lydelse. Envar fysisk ellerjuridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. lngen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. Ovanstående bestämmelser inskränka likväl icke en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter och andra pålagor eller av böter och viten.

Vad gäller de i artikeln angivna Förutsättningar under vilka egendomsberövanden får ske i det allmännas intresse har kommissionen påpekat att denna avvikelse från artikelns grundläggande princip påminner om vissa undantagsklausuler som finns i konventionen. Vid tillämpningen av dessa undantagsklausuler har kommissionen tillerkänt konventionsstaterna en betydande frihet att själva bedöma om en åtgärd är nödvändig med hänsyn till vissa allmänna eller enskilda intressen. På motsvarande sätt bör konventionsstaterna enligt kommissionens uppfattning ha en betydande frihet att l i själva ta ställning till om ett egendomsberövande sker i det allmännas intresse. Staternas bedömning av denna fråga bör därför i allmänhet godtas av kommissionen och domstolen. g l fråga om villkoren för egendomsberövanden hänvisas i artikeln inte bara

i

till nationell lag utan också till folkrättens allmänna grundsatser. Tolkningen härav har varit föremål för delade meningar. Å ena sidan har hävdats att I hänvisningen till folkrätten inte avser annat än de regler som ger utländska

l

, rättssubjekt rätt till ersättning vid nationalisering eller andra former av egendomsberövanden. Å andra sidan har påståtts att hänvisningen till l folkrätten skulle innebära att ersättning alltid skall utgå vid egendomsberövanden. Det har hävdats att folkrätten inte innehåller några regler om ,l till ett lands utan endast till främmande

l ersättning egna medborgare

Se beträffande denna Danelius

l

rättssubjekt. fråga (SvJT 1972 s. 63, SOU 1974:88 s. 111), 1973 års fri- och rättighetsutredning (SOU 1975:75 s. 419), Strömholm (SvJT 1976 s. 461).

9.7.2 Den europeiska bosättningskonventionen

Inom Europarådet har bedrivits arbete även på etableringsrättens område. År 1955 avslutades en europeisk konvention om fysiska personers etablering, den s. k. bosättningskonventionen. Konventionen innehåller bestämmelser om den rättsliga ställning som en konventionsstat inom sitt område är skyldig att tillerkänna medborgare i annan stat. Vid konventionen finns fogat ett protokoll som innehåller vissa bestämmelser till ledning för tolkningen och tillämpningen av konventionen. Konventionen trädde i kraft år 1965 och ratificerades av Sverige år 1971. Konventionen har vidare ratificerats av Belgien, Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge och Storbritannien. Konventionens andra kapitel (artiklarna 4-6) innehåller regler om rätten att

l internationella i

294 Sveriges åtaganden

i etableringslandet utöva civila rättigheter, däribland rätten att förvärva

egendom. Medborgare i en konventionsstat skall i annan sådan stat likställas

med de egna medborgarna i fråga om åtnjutandet av civila rättigheter, vare sig

de är av personlig natur eller avser egendom (art. 4). Utan hinder härav har en

stat rätt att av hänsyn till statens säkerhet eller försvar fördragsslutande

förbehålla de egna medborgarna förvärv, innehav eller nyttjande av all slags

villkor som l eller för övriga parters medborgare uppställa särskilda egendom

gäller endast for utlänningar(ai1. 5). Konventionsstat får i övrigt inte tillämpa l

andra av nyss nämnt slag eller uppställa andra krav på inskränkningar än sådana som i den staten vid tidpunkten för ömsesidighet gällde

konventionens ikraftträdande för staten i fråga (art. 6 a). Efter det att

konventionen trätt i kraft för en stat, får staten inte införa ytterligare

restriktioner] om den inte blir tvingad därtill av tungt vägande ekonomiska

eller sociala skäl eller for att hindra en monopolisering av naturtillgångar av

*Såväl i fråga om äldre vital för landet (art. 6b).2 Enligt det till konventionen fogade betydelse har stat rätt att efter nationella kriterier bedöma de i

5°m_a 35k_“°“° protokollet varje . .. . .

att . . .. .. föreligger skyldighet skal med stod av vilka staten får havda restriktioner av . k onventionen angivna notifiera generalsekrete- _ _ _ l artiklarna 5 och 6 angivet slag. raren. (artiklarna 10-17) innehåller regler om rätten att utöva Fjärde kapitlet 21 Proposition (PFOP- förvärvsverksamhet. är att konventionsstat skall meddela Huvudregeln 197126 5 14) Om god i annan sådan stat tillstånd att inom statens område utöva varje medborgare kännande av bosättpå som för slag av

ningskonvenüonen una_ förvärvsverksamhet samma villkor gäller etableringslan-

dets egna medborgare, om inte allvarliga skal av ekonomisk eller social natur y iade föredragande starsrådet att med hänsyn reser hinder däremot (art. 10). Tidsbegränsat tillstånd får inte förses med nya r

ll “Ifmmnmge” av under den tid tillståndet avser i vidare mån än sådana inskränkningar artikel 6 hinder inte syn- kan föreskrivas för landets under motsvainskränkningar egna medborgare tes föreligga att ändra rande förhållanden (art. 11). De inskränkningar i fråga om rätten att utöva gällande regler om ett starkt framträdande be- förvärvsverksamhet som enligt artikel 10 kan göras av ekonomiska eller

hOV härav UPP- sociala skäl får inte tillämpas bl. a. i det fallet att någon erhållit bosättnings-

Skull?

mmma Med gallande innehåller en stand-stilP-regel. Konventillstånd? Även fjärde kapitlet regler torde ha avsetts tionsstat har sålunda rätt att behålla de inskränkningar* i fråga om rätten att främst 1916 års lag. vid utöva vissa slag av verksamheter som gäller i den statens lagstiftning

31 konsekvens härmed tidpunkten för konventionens ikraftträdande för staten i fråga (art 14 a). Efter

i 3§ det att konventionen trätt i kraft för staten, får nya inskränkningar5 inte

föreslflivs FW?

utan att staten finner därtill av tungt vägande ekonomiska

:tlååtârskt

införas sig tvingad

:e: har

eller sociala skäl (art. 14 b). Enligt det till konventionen fogade protokollet företag an idka näring kriterier bedöma de till statens ”ekonomiska här i riket all utlänning varje stat rätt att efter nationella

50m och sociala förhållanden” hänforliga skäl vilka för annan stats medborgare

hf Posällninâslill-

kan utgöra hinder för utövning av förvärvsverksamhet på dess område.

åxvåeçlisrnigfåärlåaäege_ av etableringskon- l

l samband med den år 1973 föreslagna skärpningen träffande rätt an idka NU i l näring_ trollen enligt 1916 års lag (prop. 1973:72, 57, rskr 228) antecknades

näringsutskottets betänkande (s. 17) att utskottet erfarit att frågan om den

före med bl. a. Sveriges antagande av

frqmiñkalmnsplikt föreslagna lagstiftningens förenlighet

hgger inom regeringens kansli och att bosättningskonventionen ingående prövats

före- denna prövning lett till slutsatsen att något hinder för en etableringskontroll 5Notifikationsplikt ligger. av föreslagen art inte skulle föreligga.

Sveriges internationella åtaganden 295

9.7.3 Resolutionen om multinationella företag

I avsnittet 6.8 har redovisats innehållet i den rådgivande församlingens resolution om multinationella företag. I resolutionens punkt 19 uppmanas medlemsstaternas regeringar att samarbeta på regional nivå för att få till stånd en multilateral harmonisering av lagstiftning om internationella investeringar och multinationella företag med sikte på att minska de problem som kan härröra från multinationella företags verksamhet. I sammanhanget bör också observeras det i punkten 18 upptagna handlingsprogram för vilket församlingens ledamöter uppmanas att verka.

9.8 Washingtonkonventionen

l syfte att skapa gynnsammare förutsättningar för privata investeringar tillkom av Världsbanken år 1966 i Washington konventionen om på initiativ av investeringstvister mellan stat och medborgare i annan stat. biläggande Konventionen ratificerades samma år av Sverige (prop. 1966:146) och har sedan dess ratificerats av tillhopa 69 stater. Så gott som samtliga latinamerikanska stater står dock utanför konventionen.

Genom konventionen upprättades ett internationellt centralorgan for biläggande av vissa investeringstvister International Centre for Settlement of Investment Disputes (ICSID). Det har till ändamål att tillhandahålla ett forliknings- och skiljedomsförfarande vid investeringstvister mellan stater och medborgare i andra stater. lCSlD har sitt säte i Världsbankens huvudkontor i Washington. [CSID:s jurisdiktion omfattar rättsliga tvister som har direkt samband med en investering. Parter i tvisten skall vara en konventionsstat, på ena sidan, samt l medborgare (fysisk eller juridisk person) i annan konventionsstat, på den andra. l En förutsättning for att en tvist skall kunna tas upp av lCSlD är att båda parterna l till konventionen skriftligen samtycker att hänskjuta tvisten till detta. Anslutningen

I medför alltså inte i och för sig någon skyldighet att underkasta sig centralorganets

l l jurisdiktion. Hinder möter inte att samtycke ges före tvistens uppkomst, t. ex. i form av l en skiljedomsklausul i ett avtal om investering. Lämnat samtycke får inte ensidigt l återtas.

l

l Parternas samtycke till skiljedomsforfarande enligt konventionen innebär, om de l inte överenskommer annat, att de inte får begagna sig av andra rättsmedel för tvistens slitande. Som villkor för samtycke får konventionsstat uppställa att statens interna rättsmedel skall ha uttömts, innan tvisten hänskjuts till centralorganet. Konventions- “ stat får i regel inte lämna diplomatiskt beskydd åt part eller föra tvisten infor annat internationellt forum. Undantag gäller dock for det fall att den konventionsstat som är å part underlåter att rätta sig efter meddelad skiljedom. Konventionen innehåller vissa regler om ett förlikningsförfarande. Konventionen innehåller vidare bestämmelser om skiljedomsförfarande och skiljedomstol. I fråga om skiljedomstolens befogenheter och uppgifter kan nämnas att domstolen till den. Har själv avgör, om den är behörig att ta upp tvistefråga som har hänskjutits parterna inte avtalat annat, skall förfarandet hos skiljedomstolen ske i överensstämmelse med procedurföreskrifterna i konventionen och reglemente för skiljedomsför- 1 farandet. Tvisten skall i forsta hand avgöras i enlighet med de rättsregler som parterna i bestämt genom överenskommelse. Föreligger inte någon överenskommelse, skall skiljedomstolen tillämpa lagen i den stat som är part i tvisten (dvs. i allmänhet det land

296 Sveriges internationella åtaganden

där investeringen har skett) och internationella rättsregler. Domstolen lår avgöra en tvist efter billighet, om parterna är ense om det. Domstolens avgörande fattas med enkel majoritet. Domen får inte offentliggöras utan parternas samtycke. Om tvist skulle uppkomma mellan panerna angående skiljedomens innebörd eller omfattning, kan part hänvända sig till generalsekreteraren i centralorganet med begäran om tolkning av domen. Konventionen innehåller bestämmelser om erkännande av skiljedomen som bindande*

De möjligheter för ett internationellt förliknings- och skiljedomsförfarande i investeringstvister som tillskapats genom konventionen har hittills utnyttjats endast i åtta fall. Det kan dock erinras om att åtskilliga bilaterala

investe-

ringsskyddsavtal hänvisar till lCSID för biläggande av från dessa avtal härflytande investeringstvister.

9.9 Modellavtal för ömsesidigt investeringsskydd

Inom OECD lades år 1967 fram ett utkast till konvention om skydd av utländsk egendom. Denna konvention trädde emellertid aldrig i kraft. Under år 1975 utarbetades med utgångspunkt i OECD:s konventionsutkast inom Utrikesdepartementet ett modellavtal för ömsesidigt investeringsskydd. Tillkomsten av detta modellavtal torde bl. a. få ses mot bakgrund av de förändringar i principerna om nationalisering av utländsk egendom som avspeglas i flera av FN:s resolutioner under samma år (se 9.1). Avtal enligt denna modell avses skola ingås mellan Sverige och annan stat. Avtalet ger i sin inledning uttryck för avtalsstaternas önskan att ge rättvis (fair and equitable) behandling av de investeringar som företag och medborgare i den ena staten gjort i den andra staten. Avtalet rör inte själva etableringen utan tar sikte endast på behandlingen av direktinvesteringar, när dessa väl genomförts i enlighet med värdlandets lagstiftning.

Artikel l tar upp definitioner av de i avtalet använda begreppen investering. “medborgare” och företag. Med investering skall sålunda förstås varje slags tillgång, bl. a. aktier och andra slags intressen i företag samt med stöd av lag meddelade koncessioner, oberoende av om investeringen skett före eller efter det avtalet träffats. Enligt artikel 2 skall avtalsstat alltid säkerställa rättvis behandling av investeringar som gjorts inom den statens territorium av den andra avtalsstatens medborgare och företag. Sådana investeringar skall inte göras till föremål för mindre gynnsam behandling, än den som beviljas investeringar av medborgare och företag i tredje stat. Från denna mest-gynnad-nationsklausul föreskrivs dock undantag. Det står sålunda avtalsstat, som med en eller flera andra stater träffat överenskommelse angående bildandet av tullunion eller frihandelsområde, fritt att bevilja gynnsammare behand- Sverige har uppfyllt sin ling av investeringar som gjorts av företag eller medborgare i stat som ingått i sådan förpliktelse i detta hänseöverenskommelse. En avtalsstat är också oförhindrad att bevilja gynnsammare ende genom lagen (1966:735) om erkän- behandling av investeringar, som gjorts av medborgare eller företag i andra stater, om nande och verkställighet detta följer av tidigare ingångna bilaterala överenskommelser med dessa stater. av skiljedomar i vissa Enligt artikel 3 skall avtalsstat inte vidta åtgärder som direkt eller indirekt berövar internationella investe- den andra avtalsstatens medborgare eller företag en investering, såvida inte åtgärden ringstvister. vidtagits i allmänt intresse och i laga ordning. åtgärden inte är diskriminerande och

Sveriges internationella åtaganden 297

åtgärden är förenad med anstalter för skyndsam, adekvat och effektiv (prompt, adequate and effective) ersättning, som fritt skall kunna överföras mellan de båda länderna. Dessa bestämmelser gäller också såväl löpande inkomster från en investering som, i händelse av likvidation, behållningen från likvidationen. Avtalsstat skall vidare enligt artikel 4, med de undantag som följer av dess lagar och förordningar, utan oskäligt dröjsmål tillåta överföring i konvenibel valuta av: a) nettovinst, utdelning, royalties, avgifter för tekniskt bistånd och teknisk service, ränta och andra kapitalinkomster, vilka härflyter från varje investering som gjorts av den andra avtzilsstatens medborgare eller företag; b) behållningen från likvidation av en investering som gjorts av medborgare eller företag i den andra avtalsstateit; c) återbetalning från medborgare eller företag i en avtalsstat till medborgare eller företag i den andra avtalsstaten av sådant lån som båda avtalsstaterna har erkänt som en investering; d)de inkomster som uppbärs av sådan medborgare i den andra avtalsstaten som erhållit tillstånd att delta i den verksamhet investeringen avser. Artikel 5 gäller statliga investeringsgarantier. Om en avtalsstat utger ersättning till medborgare eller företag i den egna staten på grund av en garanti som lämnats med avseende på en investering, skall den andra avtalsstaten erkänna överförandet av rättighet eller anspråk som ankommer på sådan medborgare eller sådant företag till den förra avtalsstaten. l händelse av tvist mellan en medborgare eller ett företag i den ena avtalsstaten och den andra avtalsstaten angående en investering på denna andra stats område skall | enligt artikel 6 tvisten efter överenskommelse mellan parterna hänskjutas till l avgörande av ICSID i enlighet med Washington-konventionen.l l l Om en tvist angående tolkning eller tillämpning av avtalet inte slits i enlighet med I den ordning som föreskrivs i anikel 6, skall den enligt artikel 7, om möjligt, avgöras av de avtalsslutande staternas regeringar. Kan tvisten inte avgöras på detta sätt, skall den hänskjutas till skiljedomstol. Sådan skiljedomstol skall inrättas för varje enskilt fall. Varje avtalsstat utser en medlem och dessa medlemmar skall senare gemensamt till ordförande välja en medborgare i tredje stat, vilken skall utnämnas av de två avtalsstaterna. För konstituerande av skiljedomstolen föreskrivs vissa tidsfrister. För j I det fall att dessa tidsfrister inte iakttas innehåller artikeln bestämmelser om att fråga om 3 utseende av ledamöter kan hänskjutas till Internationella domstolen i Haag. Skiljei domstolens avgörande skall träffas genom majoritetsbeslut och dess avgörande vara t bindande. Slutligen tas upp bestämmelser om kostnader för parterna och for förfarandet.

i

i Artikel 8 innehåller vissa bestämmelser bl. a. om avtalets ikraftträdande och l giltighetstid.

I detta sammanhang kan anmärkas att i en inom handelsdepartementet upprättad promemoria (Ds H 1976:5) Ökade insatser för svensk export till utvecklingsländer lades fram förslag till olika insatser för att ytterligare främja den svenska exporten till dessa länder. l departementspromemorian förordades att det nuvarande investeringsgarantisystemet utvidgades i huvudsak enligt de riktlinjer som tidigare föreslagits av industribiståndsutredningen i betänkandet (SOU 1972:90) Industriutveckling och utvecklingssamverkan. Vidare förordades i promemorian att regeringen i ökad utsträckning ingår bilaterala investeringsskyddsavtal med i första hand de utvecklingsländer där svensk investeringsverksamhet i någon omfattning förekommer. I proposition (prop. 1976/ 77:83 s. 38) om exportfrämjande åtgärder avseende utvecklingsländer uttalade departementschefen att han för det dåvarande inte var beredd att ta slutlig ställning till frågan om ett vidgat investeringsgarantisystem men förklarade att han stödde tanken att Sverige ingår fler bilaterala Se härom avsnitt 9.8.

i s 1

298 Sveriges internationella åtaganden

investeringsskyddsavtal och skulle komma att verka för detta. Sverige har ännu inte slutit något avtal enligt den förut berörda modellen men Förhandlingar i detta syfte förs f. n. med flera länder.

VH Allmän motivering

10 rörande frågan om kontroll av Utgångsläget utländsk foretagsetablering och utlands-

verksamhet

ägda företags

10.1 Inledning

Utländska ägarintressen i svenskt näringsliv kan påvisas långt tillbaka i tiden. Det var emellertid först i samband med industrialismens genombrott i Sverige på 1870-talet som några mer betydande utländska investeringar kom till stånd. Dessa investeringar var främst inriktade på utvinning av landets råvarutillgångar. Genom den år 1906 antagna s. k. norrlandslagstiftningen infördes ett allmänt förbud för bolag och föreningar att utan regeringens tillstånd förvärva fast egendom i vissa delar av Dalarna och i Norrland.

f

träffades vidare avtal i

i Mellan staten och de stora norrländska gruvbolagen

| i Norrbotten mot utländska förvärv. De utländska syfte att trygga malmfálten investeringarna kom därefter att inriktas på de mellansvenska malmfyndigheterna, som vid tiden för första världskrigets utbrott till mer än en sjättedel övergått i utländsk ägo. Den malm som exporterades från de utlandsägda gruvorna under de första åren av första världskriget aktualiserade frågan om det växande utländska inflytandet över svensk näringsliv. Den allmänna debatten ledde till antagandet av lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva j_ fast egendom m. m. (1916 års lag). Lagen har till grundläggande syfte att och andra utländska intressenters rätt att i

i

reglera utländska medborgares T Sverige förvärva fast egendom eller idka gruvdrift. Det ursprungliga skydds-

l objektet för 1916 års lag är sålunda de naturtillgångar i form av skogar, malm

och vattenkraft som utgör det väsentligaste underlaget för svensk industri och energiförsörjning. Numera finns i Sverige utomordentligt få utlandsägda industrier baserade på råvaruutvinning. Detta sammanhänger bl. a. med att 1916 års lag också innebär inskränkningar i rätten för utländska intressenter att förvärva aktier i svenska aktiebolag som äger mark och naturtillgångar. Även utländska förvärv av aktier i svenska aktiebolag med andra betydelsefulla tillgångar än naturtillgångar är emellertid - efter en år 1973 vidtagen ändring av 1916 års lag - underkastad en principiell ehuru ofullständig kontroll. Alltsedan år 1916 finns vidare en lagstiftning med syfte att kontrollera utländskt deltagande i svenska handelsbolag. År 1955 tillkom en koncessionslagstiftning rörande utländska företags möjligheter att driva näringsverksamhet här i landet genom s. k. filialer. Genom vissa andra lagar kontrolleras slutligen det utländska inflytandet inom särskilda näringsgrenar såsom bank- och försäkringsväsendet, kreditupplysningsverksamhet, transportverksamhet och krigsmaterielproduktion.

300 Utgângs/äget rörande frågan om kontroll. . .

Utredningen har till främsta uppgift att företa en översyn av 1916 års lag. En del av denna översyn skall enligt direktiven ta sikte på lagens bestämmelser om kontroll av förvärv från utländsk sida av mark och natunillgångar. Till denna del av utredningsuppdraget återkommer utredningen i kapitel 20. I förevarande kapitel och i kapitlen 11-18 kommer utredningen att - med utgångspunkt från de bestämmelser i 1916 års lag som har karaktär av etableringskontroll - behandla den i direktiven berörda frågan om införande

l

av ett system för kontroll av utländsk i Sverige och l företagsetablering utlandsägda företags verksamhet. Redan här bör framhållas l att det under utredningens arbete framkommit grundläggande skillnader i synen på hur den sist berörda utredningsuppgiften bör lösas. Inom utredningen föreligger visserligen en bred uppslutning kring principen om att utländska övertaganden av svenska företag bör kunna l

kontrolleras. l övrigt har emellertid bland utredningens nio ledamöter yppats l

delade meningar om hur ett system för kontroll av utländsk företagsetable- i

ring och utlandsägda företags verksamhet bör utformas. i

Vad särskilt gäller frågan om kontroll av utlandsägda företags verksamhet l

har utvecklats tre olika linjer. En linje, som omfattas av ledamöterna Bergqvist, Eckerberg, Engman och Lundin, går ut på att denna kontroll bör 1 utövas inom ramen fören koncessionslagstiftning. Denna mening kallas i det

i

följande för kontrollinjen. En andra linje, företrädd av ledamöterna Hagdahl, l

Lundqvist och Siegbahn, ger uttryck för uppfattningen att en kontroll av

i

utlandsägda företag i princip inte bör utövas med andra medel än sådana som i

står samhället och de anställda till buds för insyn och medbestämmande inom i

näringslivet i gemen. Denna linje benämns härefter likabehandlingslinjen.

Den tredje linjen, som omfattas av ledamöterna Lindencrona och Olsson, tar i

sikte på att konkreta problem som uppkommer i samband med utlandsägda företags verksamhet här i landet bör lösas inom ett frivilligt förhandlingssystem vilket likväl skall vara förenat med en yttersta möjlighet för samhället att ingripa vid förhandlingsmisslyckanden. Denna uppfattning kallas i det följande förhandlingslinjen. Av det anförda framgår att inget av de tre totalförslagen till lösning av utredningsuppgiften uppbärs av en majoritet av utredningens ledamöter. Vid en vägledande omröstning rörande den linje som företräds av det största antalet ledamöter kontrollinjen - har det också ådagalagts att denna linje avvisas av övriga ledamöter. Det står vidare klart att om omröstningen i stället gällt frågan huruvida likabehandlingslinjens eller förhandlingslinjens förslag skall utgöra utredningens mening hade inte heller dessa förslag kunnat vinna majoritet. l De meningsmotsättningar som kommit till uttryck rör frågor av varierande dignitet. De gäller såväl huvudgrunderna for ett kontrollsystem som frågor av jämförelsevis underordnad karaktär. Vad som sagts om förekomsten av tre olika linjer innebär emellertid inte att i de kontroversiella frågorna tre olika meningar alltid skulle föreligga. Vanligast är att en majoritetsuppfattning står mot en minoritetsuppfattning. Från fråga till fråga bildas denna majoritet emellertid inte sällan av olika ledamotsgrupper. Inom utredningen har diskuterats huruvida i den uppkomna situationen en utväg kunde vara att utredningen till fullgörande av sitt uppdrag inte omedelbart lade fram ett konkret lagstiftningsförslag utan i en forsta omgång

Urgângsläger rörande _frägan om kontroll . . .

belyste föreliggande problem och alternativa lösningar i ett principbetänkande. Invändningar kan emellertid resas mot ett sådant förfarande. Det kan sålunda hållas för visst att utredningsarbetet skulle åtskilligt fördröjas. Mycket talar också för att remissutfallet inte skulle komma att ge bestämd vägledning. Det finns heller inget som tyder på att de förhärskande opinionerna på förevarande område inte redan är väl företrädda inom utredningen. En betydande risk måste sålunda anses föreligga för att arbetssituationen för utredningen inte på något avgörande sätt skulle komma att förändras genom framläggandet av ett principbetänkande. Utredningen har därför avvisat denna tanke. Att oenighet kan föreligga om det sätt på vilket ett utredningsuppdrag bör lösas är inte unikt. För det fall att en majoritetsuppfattning står mot en

l

l minoritetsuppfattning avfattas betänkandet vanligen i enlighet med majoritetsuppfattningen och de avvikande meningarna redovisas i reservationer

l

eller särskilda yttranden. För det fall att tre förslag står mot varandra tillgrips oftast efter parlamentarisk förebild omröstning enligt den s. k. eliminationsmetoden. Denna innebär i korthet följande. Ordföranden bestämmer att ett förslag skall vara huvudförslag. Härefter bestäms - eventuellt efter omröstl vilket förslag som skall vara kontraproposition. Det förslag som vinner ningl vid den första omröstningen ställs sedan mot det återstående förslaget i en slutomröstning. l den fråga som omfattas av omröstningen utformas sedan betänkandet i enlighet med det slutligt vinnande förslaget. När det gäller att i en situation som den förevarande medelst omröstningar fastställa innehållet i ett betänkandes förslagsdel synes två möjligheter stå till buds. Den ena möjligheten är att anställa omröstning i varje kontroversiell sakfråga för sig. Den andra är att låta omröstningen avse de tre olika linjerna eller förslagskomplexen. Ingen av dessa möjligheter är emellertid invändningsfri. En omröstning enligt sakfrågemodellen kan sålunda leda till att de härvid framkommande lösningarna inte är inbördes väl förenliga. Det skulle kunna visa sig svårt att uppnå ett idémässigt och logiskt sammanhängande förslag till kontrollsystem. Med hänsyn härtill kunde det synas riktigare att betänkandets innehåll i sin helhet bestämdes av företrädarna för en av de nämnda linjerna. Den huvudsakliga invändningen mot en omröstning enligt linjemodellen gäller den situation som uppkommer för de ledamöter som inte företräder den vid slutomröstningen vinnande linjen. Dessa ledamöter skulle därvid bli hänvisade till att ange sina avvikande meningar i reservationer eller särskilda yttranden. Detta är visserligen inget ovanligt tillvägagångssätt men en konsekvens härav skulle i förevarande fall kunna bli att det av dessa reservationer framgår att beträffande vissa och i sammanhanget betydelsefulla sakfrågor reservanterna sammantagna bildar majoritet för en annan lösning än den som omfattas av den vid slutomröstningen vinnande linjens företrädare. Med hänsyn till att en lösning av utredningsuppdraget genom anlitande av ett omröstningsförfarande - hur det än utformas - kan leda till ett mindre lyckligt resultat har utredningen beslutat att utredningen som sådan inte beträffande den nu aktuella utredningsuppgiften bör lägga fram något förslag utan att de tre olika förslagskomplex som framkommit under utredningens arbete skall redovisas vid sidan av varandra och på ett likvärdigt sätt. Det tillvägagångssätt som utredningen sålunda stannat för ger upphov till

302 Utgångsläger rörande frågan om kontroll. . .

presentationsproblem. En lösning kunde vara att i skilda kapitel redovisa de överväganden och förslag som de tre linjerna innefattar. Varje kapitel skulle alltså kunna läsas som en fullständig och fristående redovisning av den enskilda linjen. En sådan uppdelning skulle emellertid kunna inge den oriktiga föreställningen att fråga är om tre i varje punkt oförenliga linjer och dra med sig en tämligen onödig upprepning av ställningstaganden till punkter om vilka total eller principiell enighet föreligger. Härtill kommer att en direkt jämförelse mellan ställningstagandena till de kontroversiella frågorna skulle försvåras. En annan lösning kunde vara att behandla varje sakfråga för sig och i anslutning härtill ange om och i vilken mån uppfattningarna går i sär. Denna uppsplittring skulle emellertid sannolikt göra betänkandet svåröverskådligt och undanskymma den helhetssyn som ligger till grund for de olika linjerna. Mot den nu angivna bakgrunden har utredningen ansett att en presentation av bakgrund, överväganden och förslag bör kunna ske på följande sätt. I fortsättningen av förevarande kapitel redovisas det faktiska utgångsläget rörande frågan om kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet. I kapitel 11 redovisas den värdering av föreliggande problem vilken ligger till grund för de olika ledamöternas uppfattning samt de olika linjernas principiella ställningstaganden till frågan om behovet och lämpligheten av lagstiftning. I kapitel 12 redovisas vissa inom utredningen okontroversiella ställningstaganden till olika preliminärfrågor som är av betydelse för en etableringskontroll. I kapitel 13 tas upp det för kontroll- och förhandlingslinjerna gemensamma förslaget till etableringskontroll. 1 kapitel 14 redovisas de punkter i vilka likabehandlingslinjens företrädare har en avvikande uppfattning i fråga om utformningen och tillämpningen av etableringskontrollen. 1 kapitel 15 utvecklas kontrollinjens förslag till verksamhetskontroll av utlandsägda företag. I kapitel 16 redovisas likabehandlingslinjens överväganden och ställningstagande i frågan om verksamhets- 1 kapitel 17 återges förhandlingslinjens förslag till lösning av frågan

kontroll.

om verksamhetskontroll. Slutligen redovisas i kapitel 18 vilka olika lagförslag som upprättats angående kontroll av utländsk företagsetablering här i landet.

10.2 Den internationella bakgrunden

Det grundläggande motivet for utredningens uppdrag är de multinationella företagens tillväxt och de problem som kan vara förenade med att dessa företag genom dotterföretag är verksamma här i landet. Utvecklingen av den utlandsägda företagssektorn i Sverige är emellertid endast ett led i den omfattande internationalisering av företagandet som följt i den ökande internationella handelns spår. I själva verket torde numera de multinationella företagens internationella aktiviteter ha trätt i stället för den internationella handeln som den huvudsakliga kanalen för ekonomiska relationer mellan de industrialiserade marknadsekonomiema med avseende på såväl storlek som tillväxt och kanske även framtida möjligheter. Även om utredningen till bemästrande av de inledningsvis antydda problemen har att begränsa sig till nationell lagstiftning och andra nationella åtgärder avseende ingående

Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . . 303

direktinvesteringar, är det därför knappast möjligt att angripa utredningsuppgiften utan att först teckna en internationell bakgrund som i mycket grova drag redovisar företagandets internationalisering samt den debatt och de mellanstatliga åtgärder som denna internationalisering givit upphov till.

10.2.1 F öretagandets internationalisering -förutsättningar och utveckling

10.2.1.1 Allmänt Utvecklingen av företagandets internationalisering kan indelas i tre faser: tiden fram till första världskriget, mellankrigstiden och tiden efter andra l världskriget. De två första faserna är i förevarande sammanhang av mera

i före år 1914 var

historiskt än reellt intresse. De europeiska investeringarna tämligen obetydliga. Redan under slutet av 1800-talet började emellertid

l

storföretagen i Förenta staterna att expandera utomlands. De internationella och inte minst de amerikanska direktinvesteringarna minskade emellertid kraftigt under mellankrigstiden främst beroende pâ depressionen och därmed sammanhängande ändringar i de internationella ekonomiska relationerna. Det är först under tiden efter andra världskrigets slut som företagandets internationalisering fått en sådan omfattning att den på olika sätt kommit att uppfattas som ett problem. Tiden fram till slutet av 1950-talet präglades av l investeringar främst i projekt för utvinning av olja och andra råvaror. Förenta l staterna var helt dominerande med tunga investeringar främst i Kanada, Latinamerika och Mellanöstern. Inom Europa inriktades ansträngningama

l

främst på återuppbyggandet av den inhemska industrin. Under 1960-talet l försköts emellertid investeringarna till industri och handel och i geografiskt hänseende till Västeuropa. Så t. ex. ökade de amerikanska investeringarna i Västeuropa från 6 miljarder dollar år 1960 till 37 miljarder dollar år 1973. Denna utveckling återspeglas i fördelningen vid skilda tidpunkter av de amerikanska investeringarna på olika regioner. Andelen sådana investeringar i Västeuropa ökade sålunda från 21 procent år 1960 till 35 procent år 1973. Denna ökning kan jämföras med den markanta minskning av motsvarande andel beträffande Latinamerika vilken andel sjunkit från 48 procent år 1929, till 26 procent år 1960 och 17 procent år 1972. Den senaste tidens utveckling tyder på en relativ ökning av de västeuropeiska och japanska direktinvesteringarna med en åtföljande nedgång av de amerikanska investeringarna. Till de allmänna förutsättningarna för företagandets internationalisering hör de landvinningar på dator- och kommunikationsteknikens område som gjort det möjligt att utöva central kontroll över stora och komplexa företag med geografiskt starkt spridda enheter. Olika meningar kan emellertid råda om motiven för att företag inte begränsar sin utveckling till hemlandet utan börjar bedriva verksamhet genom dotterföretag i andra länder (värdländer) och därigenom bildar vad som med olika termer kallas multinationella företag, internationella koncerner eller transnationella företag. Ett motiv kan ha att göra med den politiska attityden i moderföretagets hemland. En förklaring till de betydande direktinvesteringarna från Förenta staterna under det sena 1950-talet och 1960-talet kan sålunda ha varit de dåvarande administrationemas ofta uttalade politik i syfte att förmå de

304 Ulgângsläget rörande frågan om komroll . . .

amerikanska storföretagen att etablera och expandera produktion utomlands. Större betydelse torde få tillmätas de ekonomiska motiven för företagandets internationalisering. Till de faktorer som härvidlag kan ha haft betydelse hör företagens strävanden att minimera produktionskostnaderna, att i stor skala tillgodogöra sig foretagsspecifika kunskaper och därmed monopolistiska konkurrensfördelar, att överkomma tullmurar och andra tariffára eller att minska eller eliminera l icke-tariffára handelshinder, höga transportkostl nader, att förvärva eller utnyttja lokala råvarutillgångar, att få del av subsidier eller annat stöd från olika värdländer, att vidmakthålla en marknadsposition, att ta del i en snabbt expanderande utländsk marknad, att kontrollera kvaliteten på tillverkningen av särskilda produkter, att anpassa produkter till l l den lokala marknaden eller att förvärva utländsk know how i olika former.

l

Utredningen saknar emellertid anledning att söka gå närmare in på de

ekonomiska orsakerna av produktion och handel l

till den faktiska integration l som ägt rum. Det kan nämnas att den internationella koncernbildningens l l drivkrafter behandlats av koncentrationsutredningen i dess betänkande

l

(SOU 1975:50) Internationella koncerner i industriländer.

10.2.l.2 Den formella ekonomiska integrationen

l

Från utredningens synpunkt finns däremot anledning att med viss utförj lighet uppehålla sig vid den formella ekonomiska integration som berett

vägen för de multinationella företagens framväxt. Härmed avses den i

i

liberalisering av den internationella handeln, de internationella betalningarna och de internationella direktinvesteringarna som under tiden efter andra | världskriget kommit till uttryck i en rad internationella överenskommelser och spelat en roll vid upprättandet och utformningen av olika internationella

organ Denna utveckling får ses mot bakgrund närmast av efterkrigstidens

allmänna reaktion mot den protektionism som i så hög grad hade dominerat 1930-talet och lett till höga tullar, importreglering och andra handelshinder. Sina rötter har emellertid denna utveckling iden teori om fördelarna med en långt driven internationell arbetsfördelning som var ett bärande element i den redan före sekelskiftet framväxande frihandelsfilosofin. I förevarande sammanhang kan först nämnas Förenta Nationerna som ekonomiskt och socialt samarbete mellan bl. a. har till syfte att främja medlemsstaterna. Redan under FN:s första år inleddes arbete i syfte att såväl de utländska investerarnas som värdländernas intressen. År främja 1947 påbörjades inom ECOSOC en studie angående behovet av en interna- å

l Av naturliga skäl berörs i det följande sådana organ som har störst betydelse för de västliga industriländema. l världens olika utvecklingsområden finns emellertid en rad regionala eller multinationella avtal om ekonomiskt samarbete som har till syfte bl. a. att harmonisera medlemsländernas politik och lagstiftning rörande direktinvesteringar. Till dessa organisationer hör: I Afrika: African and Malagasy Common Organization (OCAM), East African Community (EAC)och Central African Customs and Economic Union (UDEAC), i Asien: Association of South-East Asian Nations (ASEAN); i Mellanöstern och Nordafrika: Arabic Economic Union (AEU), i Amerika: Andean Common Market (ANCOM), Central American Common Market (CACM) och Caribbean Community (CARJCOM).

Utgängsläget rörande frågan om kontroll . . . 305

tionell stadga rörande utländska direktinvesteringar. Den tilltänkta stadgan behandlade både frågan om skydd för värdländernas ekonomiska och sociala intressen och frågan om investeringsskydd. Detta initiativ fullföljdes emellertid aldrig. År 1952 antog generalförsamlingen den första i en rad av resolutioner vilka förordade principen om varje lands permanenta suveränitet över sina naturtillgångar. År 1954 antog generalförsamlingen en resolution om främjande av utländska privatinvesteringar. Syftet med denna resolution var att underlätta investeringar genom undvikande av diskriminering och att mellanstatliga avtal skulle slutas för att stimulera privata investeringar. Under tiden härefter antogs flera resolutioner med syfte att öka tillflödet av privat kapital till utvecklingsländerna. År 1944 hölls på tillskyndan av Förenta staterna, Kanada och Storbritannien i Bretton Woods en internationell konferens for behandling av efterkrigstidens internationella betalningsproblem. Konferensen ledde till upprättandet år 1945 av Internationella valutafonden (IMF) och Internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (IBRD), mera känd som Världsbanken. Den ordning för internationella ekonomiska relationer som här tillskapades har brukat kallas Bretton Woods-systemet. Internationella valutafonden, som räknas till FN:s fackorgan, har till syfte I bidra till att främja internationellt samarbete i valutafrågor. Den skall

i avskaffande av valutarestriktioner, befordra valutastabilitet och ordnade

l

valutaförhâllanden samt underlätta ett multilateralt betalningssystem mellan

medlemsstaterna. Restriktioner för betalningar i samband meddöpande

internationella transaktioner lårinte införas utan fondens godkännande. Världsbanken, vars verksamhet efter någon tid inriktades på stöd till skall bidra till medlemsstaternas återuppbyggnad och utvecklingsländerna, ekonomiska att underlätta kapitalinvesteringar for utveckling genom j produktiva ändamål. Banken skall i detta syfte garantera lån från enskilda

i

investerare eller själv bevilja lån. Banken skall också befordra världshandelns “ på läng sikt och upprätthålla jämvikt i de internationella utveckling att uppmuntra till internationella investeringar i

i, betalningarna genom

medlemsländerna. På initiativ av Världsbanken och med syfte att skapa

i

förutsättningar för privata internationella investeringar gynnsammare l tillkom år 1966 konventionen om biläggande av investeringstvister mellan I stat och medborgare i annan stat. Genom denna s. k. Washingtonkonvention upprättades ett internationellt centralorgan för biläggande av investeringstvister (ICSID) med säte vid Världsbankens huvudkontori Washington. Det internationella förliknings- och skiljedomsförfarande som detta organ har till ändamål att tillhandahålla har emellertid utnyttjats föga. I nära anknytning till Världsbanken arbetar två FN-organ, nämligen Internationella utvecklingsfonden (IDA) och Internationella finansieringsbolaget (IFC), vilka tillsammans med Världsbanken bildar den s. k. världsbanksgruppen och deltar som verkställande organ i FN:s utvecklingsbistånd krediter till (UNDP). IDA, som inrättades år 1959, har till syfte att möjliggöra utvecklingsländerna på förmånligare villkor än dem som ges av Världsbanken. Uppgiften för IFC, som upprättades år 1956 och påföljande år anslöts till FN, är att till komplettering av Världsbankens verksamhet främja ekonomisk utveckling genom att stimulera tillväxten av produktiva privata företag i medlemsländerna och särskilt i mindre utvecklade områden.

306 Utgângsläger rörande frågan om kontroll. . .

Med målet att på utrikeshandelns och de internationella investeringarnas område få till stånd en motsvarighet till den reglering av valutaförhållandena som ankommer på Världsbanken och Internationella valutafonden gjordes år 1946 ett försök att under FN upprätta en global organisation, Den internationella handelsorganisationen (ITO). Handelsorganisationens ändamål skulle vara att förverkliga FN-stadgans ekonomiska och sociala syften. Stadgan för organisationen, den s. k. Havannastadgan, täckte en rad frågor rörande internationella ekonomiska relationer och ekonomisk utveckling, däri inbegripet bestämmelser om utländska investeringar. l sistnämnda hänseende framhölls i stadgan värdet av utländska investeringar och behovet av att stimulera offentliga och privata investerare. Enligt stadgan skulle kapitalimporterande länder åta sig att erbjuda rimlig säkerhet för existerande och framtida investeringar och att undvika orimliga och oberättigade åtgärder. Å andra sidan hävdade stadgan värdländernas rätt att kontrollera de utländska investeringarna. Värdländerna skulle sålunda ha rätt att ingripa mot utländska investeringar genom granskning av ingående investeringar, restriktioner i fråga om ägandet av företag och andra rimliga krav. Stadgan undertecknades av en lång rad länder, däribland Sverige. men ratificerades inte av något land. I stället för den omfattande reglering som avsågs med stadgan för ITO kom det år 1947 undertecknade Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). Avtalet bygger på en allmän klausul om mest gynnad nationsbehandling medlemsländerna emellan i fråga om tullar och avgifter samt förpliktelser till tullsänkningar. Vidare inrymmer avtalet ett principiellt förbud mot tillämpning av kvantitativa handelsrestriktioner, dvs. restriktioner av annat slag än tullar och avgifter. Härtill kommer samrådsbestämmelser och regler för bindning av tullar för att skapa handelspolitisk stabilitet samt en organisatorisk ram för förhandlingar i syfte att liberalisera världshandeln. Huvudparten av Världsbankens långivning gick i överensstämmelse med bankens ursprungliga uppgift under de första efterkrigsåren till återuppbyggnadsarbetet i Västeuropa. l samband med att Förenta staterna ställde medel till förfogande för detta arbete, den s. k. Marshallhjälpen, grundade mottagarländerna år 1948 med uppgift att fördela denna hjälp Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC). År 1950 fattade medlemsländerna i OEEC beslut om en liberaliseringskod med syfte att gradvis frigöra handeln och betalningarna från kvantitativa restriktioner. Inom OEEC :s ram verkade från detta år också den Europeiska betalningsunionen (EPU), varigenom togs ett avgörande steg mot återupprättandet av multilaterala betalningsförhållanden. EPU avlöstes av Europeiska monetära avtalet (EMA) år 1958, då medlemsländerna på nytt införde valutakonvertibilitet. Under de första efterkrigsåren förekom starka strävanden i riktning mot att sammanföra de europeiska nationerna till en politisk enhet som kunde befordra en dynamisk ekonomisk utveckling och förhindra inbördes konflikter. Denna tanke på ett federativt Europa ledde år 1949 till bildandet av Europarådet. Inom Europarådets ram har övervägts och slutits flera överenskommelser av betydelse för frigörande av handel och företagsetablering. Genom initiativ från Europarådet tillkom år 1950 den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som i ett tilläggsprotokoll från år 1952 ger uttryck för principen att

SOU 1978: 73 Utgângsläget rörande frågan om kontroll . . .

varje fysisk ellerjuridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt samt att ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och av folkrättens allmänna grundsatser År 1955 tillkom den europeiska bosättningskonventionen? enligt vilken medborgare i konventionsstat i fråga om rätten att utöva förvärvsverksamhet i annan sådan stat i princip skall likställas med etableringslandets egna medborgare. År 1959 antog rådgivande församlingen en rekommendation3 om statuter för utländska investeringar och om en garantifond mot politiska risker. Detta försök att åstadkomma investeringsskydd ledde inte till några konkreta resultat liksom inte heller en år 1967 antagen rekommendation* om skydd för privata utländska investeringar i utvecklingsländer. Som ett komplement till bosättningskonventionen lades år 1966 fram en europeisk konvention om etablering av bolag. Syftet med konventionen var att bolag och andra sammanslutningar i konventionsstat skulle ha samma möjligheter som inhemska företag att etablera sig och driva verksamhet i annan konventionsstat. Konventionsstaterna förband sig också i princip att ge nationell behandling åt varandras företag. Konventionen trädde emellertid aldrig i kraft. F rihandel och företagandets internationalisering har också främjats genom tillkomsten av olika frihandelssammanslutningar. För dem som strävade mot ett federativt Europa framstod det arbete för handelns frigörelse som ägde rum i GATT, OEEC och Europarådet såsom otillräckligt. Detta ledde till tanken på bildandet av ett frihandelsområde för de stater som var medlemmar av OEEC. Ytterligare stöd för denna tanke vanns genom de förhandlingar mellan Frankrike, Italien, Västtyskland och Beneluxländer, de s. k. inre sex, som år 1957 resulterade i undertecknandet av det fördrag, det s. k. Romfordraget, som reglerar den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC). 1 anledning härav tog OEEC upp förhandlingar i syfte att få till stånd ett frihandelsområde omfattande EG-länderna och övriga medlemsländer i OEEC. Dessa förhandlingar misslyckades emellertid. I stället antog de yttre - och sju Danmark, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige Österrike - år 1959 den konvention varigenom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) upprättades. Romfordraget har till grundläggande syfte att genom upprättandet av en gemensam marknad och genom ett gradvis närrnande av medlemsstaternas ekonomiska politik främja en harmonisk utveckling av den ekonomiska verksamheten, en fortgående och balanserad expansion, en ökad stabilitet, en allt snabbare höjning av levnadsstandarden och närmare förbindelser mellan medlemsstaterna.

l Se avsnittet 9.7.1. 2 European convention on establishment, se avsnittet 9.7.2. 3 Recommendation for a statute on foreign investment and a guarantee fund against political risks. 4 Recommendation on the protection of private foreign investment in developing countries. 5 För enkelhetens skull används i fortsättningen beteckningen EG (De Europeiska gemenskaperna), som omfattar utöver EEC också Europeiska kol- och stålunionen (CECA) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom).

308 rörande _frâgan om kontroll. . . Utgângsläget

Såsom ett medel att uppnå de uppställda ekonomiska målen for gemenskapens verksamhet tas i fördraget upp bestämmelser om etableringsrätt. I artikel 52 slås fast att inskränkningar för rättssubjekt (fysisk eller juridisk person)i EG-stat att fritt etablera sig på annan medlemsstats område under en övergångsperiod fortlöpande skall avvecklas. Denna avveckling skall omfatta även inskränkningar för rättssubjekt med hemvist inom någon medlemsstats område att upprätta agenturer, filialer eller dotterbolag i annan medlemsstat. I artikeln stadgas vidare att etableringsfriheten skall omfatta - förutom rätt att ta upp och utöva självständig förvärvsverksamhet - rätt att bilda och driva företag på de villkor etableringslandets lagstiftning föreskriver för egna rättssubjekt. Denna etableringsfrihet synes främst avse rätten till upprättandet av nya företag. Fördraget innehåller emellertid i artikel 221 det viktiga att det åligger medlemsstaterna att medge medborgare i andra

tillägget

medlemsstater nationell behandling i fråga om rätt att förvärva delägarskap i företag inom EG-området. Denna bestämmelse, som närmast tar sikte på Övertagande av bestående företag, ger alltså medborgare i ett medlemsland rätt att förvärva såväl minoritets- som majoritetsposter av aktierna i ett bolag i ett annat medlemsland. Syftet med avskaffandet av diskriminerande etableringsrättsliga bestämmelser i de olika medlemsstaternas lagstiftning säkerställs i Romfordraget bl. a. genom möjligheten att överföra kapital mellan staterna för sådana investeringar som inryms under etableringsfriheten. I artikel 67 utsägs sålunda att medlemsstaterna under den tidigare angivna övergångstiden och i den utsträckning det är nödvändigt for den gemensamma marknadens funktion skall undanröja såväl restriktioner avseende rörligheten av kapital som diskriminerande behandling gentemot rättssubjekt i övriga medlemsstater. Genom den avveckling av diskriminerande lagstiftning som skett i anledning av fördragets bestämmelser kan det rådande läget sägas vara att det inom EG-området i princip föreligger etableringsfrihet och fri kapitalrörlighet med avseende på direktinvesteringar över nationsgränserna. Detta etableringsfria och investeringsliberaliserade område omfattar numera också Danmark, Irland och Storbritannien, vilka år 1973 trädde in som medlemmar i EG. Strävanden mot integration och foretagsdemokrati har föranlett EGkommissionen att lägga fram en rad förslag rörande foretagsstruktur och medbestämmande for arbetstagare inom EG-området. En utomordentligt vittsyftande tanke har gällt upprättandet av s. k. europabolag. Målet är att få till stånd en gemenskapslagstiftning enligt vilken företag som önskar bedriva verksamhet på internationell nivå kan bilda europabolag i en juridisk form som är anpassad till den gemensamma marknadens dimensioner och behov. Det ursprungliga förslaget till bolagsordning för europabolag överlämnades år 1970 till EG:s ministerråd Ett modifierat förslag lades fram år 1975.2 Europabolaget skall enligt förslaget utöver en generalförsamling av aktieägare ha en dualistisk företagsledning bestående av en verkställande direktion och ett tillsynsråd med uppgift att utse och kontrollera direktionen. 1 COM (70) 8. Direktionen skall vara tvungen att inhämta tillsynsrådets samtycke till beslut 2COM (75) 150. och åtgärder rörande en rad för bolaget viktiga frågor om t. ex. utvidgning

Utgängsläget rörande jiâgan om kontroll. . .

eller inskränkning av bolagets verksamhet, förändringar av bolagets struktur och avtal angående långsiktigt samarbete med andra företag. Bolagsordningen skall också kunna innehålla krav på tillsynsrådets samtycke i andra särskilt angivna frågor. Förslaget innehåller åtskilliga bestämmelser med syfte att tillförsäkra arbetstagarna medinflytande i bolagets beslutsprocess. Anställningsvillkoren för arbetstagarna vid bolaget kan sålunda bestämmas genom kollektivavtal mellan bolaget och fackföreningarna vid bolagets olika företag. Vidare skall i de europabolag som har företag i flera medlemsstater inrättas ett europaforetagsråd uteslutande bestående av representanter för arbetstagarna vid bolaget olika företag och med uppgift att företräda samtliga bolagsanställdas intressen i frågor som rör bolaget i dess helhet eller flertalet av dess företag. Företagsrådet skall ha rätt till information om företagets verksamhet och rätt till förhandling med direktionen. Direktionen skall vara tvungen att samråda med företagsrådet innan beslut fattas om vissa viktiga åtgärder och rådet kan ge eller vägra sitt samtycke till åtgärder som rör vissa andra aspekter på företagets verksamhet av betydelse för arbetstagarnas intressen såsom planer med syfte att lindra effekterna av driftsinskränkningar. De arbetstagarsammanslutningar som bildats i enlighet med nationell lagstiftning vid bolagets olika företag skall kunna fortsätta att utöva sina traditionella funktioner och rättigheter. Fackföreningarna skall likaså kunna i vanlig ordning företräda sina medlemmar och uttryckliga garantier ges i fråga om ingångna kollektivavtals företrädesrätt. Arbetstagarna skall slutligen ha rätt att delta i valet av ledamöter i tillsynsrådet. Enligt det ursprungliga förslaget skulle åtminstone en tredjedel av tillsynsrådets ledamöter utses av de anställda medan övriga ledamöter skulle utses av generalförsamlingen. På grundval av ett uttalande från europaparlamentet år 1974 har kommissionen modifierat sitt forslag som numera går ut på att en tredjedel av tillsynsrådets ledamöter skall väljas av de anställda och en annan tredjedel av generalförsamlingen samt att de sålunda valda gemensamt skall utse övriga ledamöter vilka skall vara oberoende av aktieägarna och de anställda och representera allmänna intressen. Europakommissionen har också lagt fram olika förslag till harmonisering av medlemsstaternas bolagslagstiftning genom s. k. direktivutkast. Det år 1972 framlagda femte direktivutkastet erbjuder i motsats till förslaget om europabolag inte en fakultativ bolagsstruktur utan åsyftar i stället en samordning av medlemsstaternas lagstiftning rörande aktiebolagens obligatoriska struktur. Enligt förslaget skall sådana bolag i likhet med europabolagen ha generalförsamling, tillsynsråd och direktion som företagsledande organ. 1 bolag med minst 500 anställda skall ledamöterna i tillsynsrådet utses antingen till åtminstone en tredjedel av de anställda och till återstående del av generalförsamlingen eller av rådet självt. Vad beträffar den förstnämnda valordningen gäller att vissa ledamöter som inte utses av de anställda skall kunna tillsättas på annat sätt än av generalförsamlingen för att företräda allmänna intressen. I fråga om den sistnämnda ordningen gäller att såväl generalförsamlingen som de anställdas företrädare kan motsätta sig valet av en kandidat på grund av att denne inte är lämpad för sina uppgifter eller på grund av att valet av honom skulle innebära att tillsynsrådets sammansättning skulle brista i jämvikt mellan bolagets, aktieägarnas och de anställdas intressen. Enligt direktivutkastet skall direktionen minst en gång l COM (72) 10.

310 Utgângsläget rörande frågan om kontroll. ›. .

varje kvartal informera tillsynsrådet om bolagets ställning och verksamhet och årligen underställa rådet bolagets räkenskaper. Direktionen skall också på begäran av rådet lämna rådet upplysningar i särskilda frågor. Tillsynsrådets samtycke skall fordras med avseende på viktigare beslut och åtgärder rörande bolagets verksamhet. Varken förslaget till europabolag eller det femte direktivutkastet har antagits av ministerrådet. Europakommissionen lade år 1975 fram ett s. k. och företagsstruktur inom EGÅ green paper angående arbetstagarinflytande Vad där anförs tyder på att kommissionen f. n. inte anser europabolagstanken realistisk utan betraktar en modifiering av det femte direktivutkastet som en framkomligare väg. 1 detta sammanhang bör också nämnas att EG-kommissionen lagt fram två direktivutkast som tar sikte på den ekonomiska redovisning som skall lämnas av bolag verksamma inom EG-området. 1 det fjärde direktivutkastet från år 1970 förordar kommissionen sålunda en samordning av lagstiftning angående enskilda bolags årsredovisning. I det sjunde direktivutkastetz från år 1976 föreslås harmoniserade regler för koncernredovisning. lntet av dessa utkast har antagits av ministerrådet. Slutligen bör erinras om att Romfördraget ger möjligheter till fusionskontroll. Enligt artikel 86 är missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden i den utsträckning det är ägnat att påverka handeln mellan medlemsstaterna_ oforenligt med den marknaden och förbjudet. Denna artikel har ansetts ge gemensamma möjligheter att förhindra stora foretagssammanslagningar och att kontrollera de multinationella företagens verksamhet och tillväxt. Ett exempel på tillämpningen av denna artikel är det s. k. Continental Can-målet som gällde förvärv av en plåtförpackningsindustri. Enligt EG-kommissionens tolkning ansågs detta förvärv utgöra missbruk av marknadsdominerande ställning. Det kan tilläggas att kommissionen år 1973 lade fram ett förslag till förordning om vidgade möjligheter till kontroll av foretagsfusion, som har till huvudsakligt syfte att främja effektiv konkurrens och fritt handelsutbyte på den gemensamma marknaden. Detta fusionskontrollforslag övervägs alltjämt inom EG. Den konvention som ligger till grund för EFTA - vilken organisation numera som medlemmar har Island, Norge, Portugal, Schweiz, Sverige och Österrike och till vilken Finland är associerad - tar i första hand sikte på avskaffandet av tullar och kvantitativa handelsrestriktioner mellan medlemsstaterna men innebär också vissa förpliktelser till fri foretagsetablering inom EFTA-området. Efter hand försköts tyngdpunkten i OEEC:s verksamhet till andra uppgifter än den ursprungliga. Det ansågs också önskvärt att engagera Förenta staterna och Kanada i de västeuropeiska handelsfrågoma. År 1961 ombildades OEEC till Organisationen for ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Ett huvudsyfte för OECD, vilken organisation numera som medlemmar utöver de västeuropeiska staterna har Australien, Japan, Kanada, Nya Zeeland och Förenta staterna, är att medverka till en ökad världshandel på multilateral, icke-diskriminatorisk grundval. Det åligger l COM (75) 570. medlemsstaterna att i detta syfte minska eller avskaffa hinder för utbyte av ?COM (76) 170. varor och tjänster och för löpande betalningar samt att vidmakthålla och

Utgângsläget rörande frågan om kontroll . . . 311

främja kapitalets fria rörlighet över gränserna. Hinder mot löpande betalningar bevakas inom ramen for en år 1961 antagen stadga for liberalisering av löpande osynliga operationer Kapitalets fria rörlighet behandlas i en samma

år antagen stadga om liberalisering av kapitalrörelserf vilken förutsätter att

de till stadgan anslutna staterna fortlöpande avskaffar restriktioner för kapitalrörelser i den utsträckning som är nödvändig för effektivt ekonomiskt samarbete. lnom OECD har vidare utarbetats ett förslag till konvention om skydd av utländsk egendomà Enligt stadgan skulle värdländerna åta sig att skydda utländsk egendom i enlighet med en närmare angiven standard. l en resolution år 1967 uttalade rådet att den betraktade konventionen som ett ändamålsenligt dokument vid utformningen av överenskommelser om skydd for utländska investeringar. Konventionen, som i huvudsak utgjorde . ett försök att kodifiera den traditionella men numera omstridda uppfatt- 1 ningen om vad allmän folkrätt innehåller angående investeringsskydd, har emellertid inte trätt i kraft. Detta betyder emellertid inte att konventionsutkastet har kommit att sakna betydelse. Flera industriländer har med detta utkast som förebild sökt komma till rätta med osäkra investeringsklimat genom att ingå bilaterala avtal om investeringsskydd. Sedan år 1970 har mer än femtio sådana avtal träffats främst av Förbundsrepubliken Tyskland,

i

Nederländerna, Schweiz, Storbritannien och Förenta staterna* På senare tid

i skall

, har ofta i avtalen inryckts en klausul enligt vilken investeringstvister hänskjutas till ICSID för avgörande.

i

10.2.1.3 Vissa industriländers lagstiftning berörande utländska

direktinvesteringar Med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning är det naturligt att i fråga om främmande staters attityd till sådant som gäller företagandets internationalisering begränsa framställningen till vissa industriländers lagstiftning berörande ingående direktinvesteringar. Det är emellertid angeläget att framhålla att denna aspekt är endast en del av ett större sammanhang. l framställningen har sålunda utelämnats den ställning utvecklingsländerna intagit till internationella investeringar och multinationella företag. lnte heller beaktas att de berörda industriländerna till skillnad från de flesta utvecklingsländerna inte endast är värdländer utan också hemländer för utländska investeringar. I denna senare roll kan det synas naturligt att de driver en politik i syfte att stödja de egna multinationella företagens verksamhet och expansion utomlands. Flera länder har emellertid härvidlag kommit att inta en mer neutral position än tidigare. Så t. ex. förklarade sig ,Code oniberaüsaüon Förenta staternas regering år 1977 inte vilja vare sig främja eller motverka från of current mvisibie Ope. landet utgående direktinvesteringar. Denna neutrala position i fråga om rations. multinationella företags verksamhet utomlands torde delvis sammanhänga ?Code of liberalisation Från fackfor- °f “apital “mvemems med sysselsättningsproblem i utsatta industrier och områden. 30m*

eningshåll har hävdats att multinationella företag genom att investera i “myemmn (m.

the protecuon of fomgn tillverkningsföretag utomlands berövar hemländerna exportmarknader och _ PTOPCITY. genom utnyttjande av låglöneländer skapar nya källor för en lågprisimport ”CC Bilateral treaües

som översvämmar hemmamarknaderna och leder till arbetslöshet i stor for iráemaüonal

invest_ skala. . ment, Paris, 1977.

312 Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . .

De industriländer som företräder en marknadsekonomi intar allmänt sett en liberal attityd gentemot utländsk företagsetablering i det egna landet. Den reella grunden för denna attityd torde utgöras av uppfattningen att ingående direktinvesteringar är till förmån för landets ekonomi och näringsliv. På det formella planet är att beakta att det enskilda landet kan vara bundet av internationella åtaganden om etableringsfrihet och kapitalliberalisering av det slag som förut angivits. Detta gäller som tidigare antytts inom hela EGområdet och motsvarande förhållanden gälleri princip inom EFTA-området. Vidare är det endast Kanada som står helt utanför OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. Det bör dock anmärkas att åtskilliga stater, däribland Sverige, gjort förbehåll mot stadgans kapitalliberaliseringsförpliktelser, ehuru det endast är Australien som helt reserverat sig mot förpliktelsen att i princip tillåta ingående direktinvesteringar. Flera länder upprätthåller emellertid i en eller annan form en möjlighet till kontroll av utländsk företagsetablering. l allmänhet tar denna kontroll sikte på direktinvesteringar som syftar till totala eller partiella övertaganden av bestående inhemska företag. Exempel finns emellertid också på kontroll av företagsetablering även i andra former. Norge har sedan gammalt en koncessionslagstiftning för utlandsägda företag ytterst byggd på en kontroll av utländskt ägande och nyttjande av fast egendom. Utlänningar, utländska företag och helt eller delvis utlandskontrollerade företag* måste sålunda ha särskilt tillstånd (koncession) för att få förvärva fast egendom i Norge. Denna koncessionsplikt gäller också förvärv av nyttjanderätt till fast egendom för en tid av mer än tio år. Om den fasta egendomen används eller skall användas för industriellt ändamål, krävs emellertid alltid koncession. Helt eller delvis utlandskontrollerade företag måste också ha koncession för att få förvärva mer än tio procent av aktiekapitalet i ett företag som äger eller nyttjar koncessionspliktig fast egendom. l samband med koncessionen uppställs villkor. Det krävs sålunda vanligen att ordföranden och majoriteten av styrelseledamöterna är norska medborgare samt att transaktioner mellan det norska dotterföretaget och dess utländska moderföretag grundas på en realistisk prissättning och optimala villkor för det norska dotterföretaget. Avtal mellan dotterföretag och moderföretag i fråga om ekonomisk, teknisk, merkantil eller annan hjälp måste godkännas av norska myndigheter. Koncessionsvillkoren kan också individuellt för varje företag reglera frågor om produktionens inriktning, finansiering och andra förhållanden. Kanada - Investment Review Act - som antog år 1973 en lag Foreign numera medger en i princip? fullständig kontroll av utländsk företagsetablering. Utländska rättssubjekt och kanadensiska rättssubjekt som står under utländskt inflytande (non-eligible persons) får sålunda inte utan särskilt tillstånd förvärva kontroll över ett kanadensiskt företag eller etablera ett nytt företag i landet. Denna tillståndsplikt innefattar också en diversifieringskontroll av innebörd att ett i landet redan verksamt, utlandsägt företag inte utan

1 Ett helt eller delvis utlandskontrollerat företag definieras som ett företag, där mer än tjugo procent av röstetalet för företagets hela aktiekapital ägs av utlänningar eller utlandskontrollerade företag eller där minst en av styrelseledamöterna är utlänning. 2Det undantag som främst åsyftas härmed är att lagstiftningen inte gäller företag, vars tillgångar i värde inte överstiger 250 000 eller vars omsättning inte överstiger 3 000 000 kanadensiska dollar.

Utgângsläget rörande frågan om kontroll . . .

tillstånd får ta upp ny verksamhet som är orelaterad till företagets tidigare verksamhet. Tillstånd får meddelas endast om den ifrågavarande investeringen är till väsentlig fördel för Kanada. Frågan om kravet på väsentlig fördel är uppfyllt skall bedömas med hänsyn främst till vissa effektkriterier. Till dessa kriterier hör effekten på landets ekonomi, på produktiviteten, den industriella effektiviteten, den teknologiska utvecklingen, produktförnyelsen och produktmångsidigheten samt på konkurrensläget i Kanada. Ett väsentligt moment vid tillståndsprövningen är de utfastelser som sökanden kan göra i syfte att uppfylla kravet på att investeringen skall vara till väsentlig fördel för Kanada. Ansvaret för övervakningen och sanktioneringen av lagstiftningen vilar på vederbörande departementschef som emellertid kan söka råd och stöd från en särskild myndighet, Foreign Investment Review Agency. Om någon förpliktelse åsidosatts, ger lagstiftningen möjlighet lör departementschefen att hos domstol utverka att domstolen förklarar den ifrågavarande transaktionen ogiltig eller att domstolen meddelar sådant förbud eller åläggande som behövs för att säkerställa att en gjord men åsidosatt utfästelse infrias. Australien - Take Overs Act 1975 - som antog år 1975 en lag Foreign medger prövning av utländska övertaganden av inhemska företag. Finansl ministern, som i dessa frågor biträds av en särskild myndighet, Foreign i I Investment Review Board, kan sålunda förbjuda ett tilltänkt Övertagande, i I som innebär att ett företag eller dess verksamhet kommer under utländsk I | l om detta skulle stå i strid mot allmänt intresse. Till de transaktioner kontroll, och avtal som är underkastade prövning hör följande: förvärv av så många aktier att förvärvaren genom förvärvet får en andel av företagets aktiekapital eller röstetal om 15 procent eller ökar sin andel i detta hänseende över nämnda gräns; förvärv av ett företags rörelse; avtal varigenom en utländsk part skulle få rätt att nyttja ett företags tillgångar, att delta i ledningen av företaget eller att tillgodogöra sig en andel i resultatet av företagets verksamhet; och avtal, varigenom någon som redan har minst 15 procent av ett företags aktiekapital eller röstetal skulle öka sin representation i företagets styrelse, ledning etc. Den australiska etableringskontrollen är emellertid inte begränsad till övertagandefall. Annan lagstiftning medger prövning av utländska investeringar i bl. a. följande syften: nyetablering av försäkringsbolag och andra kreditföretag än banker; nyetablering av annan näringsverksamhet; projekt för gruvbrytning eller annan utvinning av naturtillgångar, om projektet innefattar en investering om minst en miljon australiska dollar; och förvärv av fast egendom. Vid bedömning av kravet på att den utländska direktinvesteringen är förenlig med allmänt intresse skall beaktas om investeringen innebär en ekonomisk nettofördel för Australien med avseende på främst följande faktorer: konkurrens, prisnivå, effektivitet, teknologiöverföring, ekonomins industriella och kommersiella struktur, kvaliteten och utbudet av varor och tjänster, samt utvecklingen av och tillträdet till nya exportmarknader. Härtill kommer en rad sekundära prövningskriterier. Enligt lndustry Act 1975 kan en s. k. non-residents tilltänkta Övertagande av ett viktigt industriföretag i Storbritannien förbjudas, om övertagandet skulle stå i strid mot Storbritanniens eller en del av Storbritanniens intresse. Om det bedöms att det nationella intresset inte kan ges tillfredsställande skydd på annat sätt, kan egendom som omfattas av ett tilltänkt eller

314 rörande frågan om kontroll. . . Utgângsläget

fullbordat Övertagande tvångsvis förvärvas mot ersättning. Tvångsforvärv kan dock avse endast fullbordade övertaganden, som skett efter den l februari 1975 och som kommit till regeringens kännedom inom de tre senast förflutna månaderna före ett beslut om tvångsförvärv. Såväl Övertagandeförbud som tvångsförvärv är underkastade parlamentets kontroll. Frankrike upprätthåller på grundval av en till valutalagen anknytande tillämpningsförordning en i princip fullständig kontroll av utländsk företagsetablering. Denna kontroll innebär allmänt sett att förhandstillstånd från finansministern krävs för direktinvesteringar i Frankrike som görs av företag under direkt eller indirekt utländsk kontroll eller av filialer i Frankrike till utländska företag. I Belgien gäller enligt en lag från år 1970 om ekonomisk tillväxt - l0i sur fexpansion economique - att finansdepartementet, ekonomidepartementet och departementet för regional ekonomi i förväg skall underrättas, om aktieägare har för avsikt att sälja en tredjedel eller mer av aktierna i ett belgiskt bolag, vars tillgångar har ett värde av minst 100 milj. belgiska francs. l sådant fall kan regeringen kräva garantier med avseende bl. a. på bevarandet av sysselsättningen och bolagets karaktär av belgiskt företag. I Japan har tidigare funnits en mycket restriktivt utformad lagstiftning om utländska direktinvesteringar i landet. Denna lagstiftning har bl.a. med hänvisning till Japans anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga och Internationella valutafonden efter hand avsevärt liberaliserats. Allmänt krävs dock regeringens tillstånd för att utländska företag och företag som står under bestämmande utländskt inflytande skall få överta ett inhemskt företag, om inte övertagandet godkänts av företaget, eller få investera i industri med anknytning tilljordbruk, skogsbruk och fiske, gruvindustn, oljeindustri eller industri för läder- och lädervarutillverkning.

l0.2.1.4 De multinationella företagens expansion

Som en följd av främst den formella ekonomiska integrationen efter andra världskriget och de goda internationella konjunkturerna särskilt under 1960talet har företagandet i växande grad också faktiskt intemationaliserats. Trots det starkt stegrade intresset för denna process är det alltjämt svårt att ge en korrekt bild av de multinationella företagens framväxt och reella betydelse. Under senare tid har emellertid framkommit undersökningar inom olika mellanstatliga organisationer som gör det möjligt att ge en ungefärlig statistisk överblick. Ett studium av femton OECD-länders flöde i löpande priser av in- och utgående direktinvesteringar under åren 1960-74 tyder på en stark och fortgående expansion av de multinationella företagen, låt vara att de internationella direktinvesteringarnas reella tillväxt kan överskattas på grund av prisutvecklingen och valutakursförändringarna under 1970-talet. De ingående direktinvesteringarna i dessa länder, som år 1960 var 2,0 miljarder dollar, ökade år 1970 till 6,8 miljarder och uppgick år 1974 till 12,2 miljarder. De utgående direktinvesteringarna uppvisar en ännu starkare stegring från 2,8 miljarder dollar år 1960 till 8,5 miljarder år 1970 och till 19,4 miljarder dollar år 1974. Skillnaden mellan OECD-ländernas ut- och inflöden av direktinvesteringar avser främst dessa länders investeringar i utvecklingslän-

Urgângsläget rörande frågan om kontroll. . .

derna. Industriländernas totala bestånd av utlandsinvesteringar uppgick år 1976 till omkring 288 miljarder dollar. Förenta staterna svarade for 47,6 procent av dessa investeringar medan de procentuella andelarna var för Storbritannien 11,2, för Västtyskland 6,9, for Japan 6,7, för Schweiz 6,5, för Frankrike 4,1, för Kanada - 3,9, for Nederländerna 3,4, för Sverige 1,7 och för Belgien Luxemburg 1,2. Mer än 93 procent av de utländska direktinvesteringarna kom alltså från dessa tio länder. Den årliga tillväxttakten i industriländernas utlandsinvesteringar var under perioden 1967-76 11,8 procent. Variationerna mellan olika länder var dock betydande. Hög tillväxttakt hade direktinvesteringar med ursprung i främst Japan och Västtyskland medan investeringar från Förenta staterna, Frankrike och Storbritannien låg under genomsnittet. Målet for det internationella investeringsflödet är i huvudsak och i ökande grad industriländerna. Av industriländernas totala bestånd av direktinvesteringar utomlands belöpte sig år 1976 tre fjärdedelar på industriländerna och en fjärdedel på utvecklingsländerna. En konsekvens härav är att utvecklingsländernas andel av utlandsinvesteringarna från år 1967 till år 1976 sjunkit med fem procentenheter. Den hittills största statistiska översikten av de multinationella företagen i l gjordes år 1976 av EG-kommissionen. En i denna översikt ingående i sammanställning avser antalet multinationella företag fördelade på hemland. l i Sammanställningen visar att det finns inemot 10 000 koncerner med åtminstone en enhet utomlands och nära 6 000 koncerner med åtminstone två enheter i åtminstone två värdländer. Antalet koncerner med enheter i mer u l än tjugo värdländer uppgick till 324. Dessa uppgifter tyder på att allt fler företag från allt fler länder under senare tid internationaliserats. Ett inte helt obetydligt antal av dessa företag har sitt ursprung i de statssocialistiska länderna och i utvecklingsländerna. En dryg fjärdedel av de cirka 10 000 multinationella företagen hör hemma i Förenta staterna. Stora andelar faller också på Storbritannien, Västtyskland, Schweiz och Frankrike. Faktum är att de nio EG-staterna har fler än 4 500 internationella koncerner eller nära hälften av det totala antalet. Att multinationella företag med ursprung i Förenta staterna intar en dominerande ställning framgår klarare om andra sammanställningar beaktas. Av omsättningen hos drygt 4 500 multinationella företag har företagen med Förenta staterna som hemland nära hälften medan motsvarande andel för EG-staterna är en tredjedel. Av de totalt nära 46 miljonerna anställda hos drygt 5 O()O multinationella företag sysselsätter amerikanska företag 42 procent och företag hemmahörande i EG-staterna 46 procent. Förenta staternas dominerande ställning inom det internationella företagandet framgår också av att 102 av de 200 största multinationella företagen är amerikanska. Av industriländernas totala bestånd av utländska direktinvesteringar belöpte sig ungefär hälften på tillverkningsindustri, en fjärdedel på råvaruindustri och en fjärdedel på övriga näringsgrenar. . Andelen investeringar i råvaruindustri torde vara i avtagande. något som synes sammanhänga med de nationaliseringar av utlandsägda företag inom denna sektor som skett i flera utvecklingsländer.

l

316 Utgângsläget rörande om kontroll. . . sou 197373 i

frågan

Servicesektorns andel av direktinvesteringarna synes under 1970-talet ha stigit. Många banker har utvidgat och diversifierat verksamhet utomlands. Världens femtio största banker ökade mellan åren 1971 och 1976 antalet utländska enheter med 60 procent och dessa enheter uppgick sistnämnda år till nära 3 000. Särskilt starkt har banker hemmahörande i Frankrike, Japan och Storbritannien utvidgat sina utländska fllialnät. De multinationella företagens expansion har också lett till en stark ökning av forsäkringsväsendets utländska aktiviteter. Även andra servicegrenar har internationaliserats. Detta gäller t. ex. annonsforetag, revisionsverksamhet och olika slags I konsultföretag inom näringslivet. Som tidigare framhållits ligger emellertid tyngdpunkten for de multinationella Företagens expansion på tillverkningsindustrin. lnom OECD lades år 1977 fram en rapport angående de multinationella företagens penetration av l i femton medlemsländers industri. Rapporten bekräftar att Förenta staterna är

l

det huvudsakliga hemlandet för direktinvesteringar i flertalet länders industri. Det är endast i Australien, Finland, Italien och Norge som

respektive Storbritannien, Sverige, Schweiz och Storbritannien har den i

Förenta staterna står 1

största andelen av den utlandsägda industrisektorn.

u

sålunda for mer än hälften av investeringarna i Kanada, Japan och Storbritannien. l övriga länder där Förenta staterna dominerar rör sig andelen

l

mellan 35 och 45 procent. Storbritannien har stora andelar i Australien,

l

Norge, Förenta staterna och Irland. De sex ursprungliga EG-staterna riktar

sina utgående industriinvesteringar i huvudsak mot Europa och särskilt mot l

l de andra EG-staterna. Förbundsrepubliken Tyskland, Italien och Nederländerna mottar sålunda en fjärdedel av de utländska direktinvesteringarna från andra EG-stater och motsvarande andel är i Belgien och Frankrike en tredjedel. Schweiz, som dock intar en särställning som finansiell företrädare for andra länder, har betydande innehav i flertalet OECD-länder. l de flesta fallen rör sig dess andel mellan 6 och 15 procent, ehuru det kan anmärkas att andelen i Spanien och Italien uppgår till respektive 17 och 35 procent. De andra medlemsländerna har tämligen små andelar utomlands. Kanada har dock inte obetydliga intressen i Storbritannien, Australien och främst i Förenta staterna medan Sverige som tidigare antytts har den största procentuella andelen, 41 procent, av de utlandsägda intressena i Finland. OECD-undersökningen ger vid handen att den utlandsägda industrisektorn spelar en högst varierande roll i de olika undersökta medlemsländernas näringsliv, om man exempelvis uttrycker denna som de utlandsägda företagens andel av den totala omsättningen hos samtliga tillverkningsföretag i ett land. En särställning intar därvid Kanada, där de utlandsägda företagen har betydligt mer än hälften av industriinvesteringarna. En 5 tämligen kraftig penetration föreligger i Australien, Belgien, Frankrike, Ä Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. En måttlig penetration förekommeri Norge, Spanien och Storbritannien. En begränsad penetration har skett i Danmark, Finland, Japan, Turkiet och Förenta staterna. Till denna senare grupp hör också Sverige. OECD-materialet ger också vissa upplysningar om de industrigrenar, i vilka de utlandsägda företagen har den största andelen. Klan är a:t kemisk industri, petroleum, gummivaru- och plastindustri är den starkast penetrerade industrigrenen. Förklaringen härtill är det mycket starka utländska

Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . .

inslaget i tillverkningen av oljeprodukter, som exempelvis i Australien, Kanada och Förbundsrepubliken Tyskland uppgår till över 90 procent. Den näst starkaste penetrationen Förekommer inom verkstadsindustrin. När det gäller andra industrigrenar är bilden oenhetlig mellan olika länder. Industrigrenar med starka utländska inslag i flera länder är dock livsmedelsdryckesvaru- och tobaksindustrin, massa-pappers- och grafisk industri, jordoch stenindustri samt järn-stål- och metallverk. Med hänsyn till den osäkerhet som nödvändigtvis måste vidlåda tolkningen av nu redovisade statistiska uppgifter och annat material rörande omfattningen av de multinationella företagens verksamhet och särskilt därpå grundade beräkningar av den framtida utvecklingen av företagandets internationalisering är det inte överraskande att finna att vitt skilda meningar härvidlag kommit till uttryck. En mening går ut på att större delen av världens industriproduktion inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att omhänderhas av några hundra internationella koncerner. Andra ser företagandets internationalisering som ett avstannande eller t. o. m. ett tillbakagående fenomen. Denna senare uppfattning kom till uttryck bl. a. i koncentrationsutredningens tidigare nämnda betänkande. Enligt denna utrednings bedömning ökade den andel av världsproduktionen som sker i anläggningar ägda av internationella koncerner inte väsentligt under l960-talet. Såvitt avser den framtida utvecklingen hävdade koncentrationsutredningen att socialisering av naturtillgångar, utbyggd offentlig kontroll av det ekonomiska livet, växande löntagarinflytande och en tilltagande ekonomisk nationalism är faktorer som undenninerar de internationella koncernernas existensvillkor och att de kanske är slutstegen i en epok. I en uppmärksammad formulering framställde koncentrationsutredningen de multinationella företagen som jätteödlor dömda till tillbakagång i ett klimat för vilket de inte är anpassade. Vid remissbehandlingen av koncentrationsutredningens betänkande framförde emellertid flera remissinstanser synpunkter av innebörd att utredningens slutsatser om de internationella koncernernas expansion inte var väl underbyggda och att utredningen underskattat dessa koncerners förmåga att anpassa sig till ändrade förhållanden. Även om den fortsatta utvecklingen av företagandets internationalisering måste anses vara en öppen fråga, bör det påpekas att grundstenama för den efter andra världskriget inledda formella ekonomiska integrationen, dvs. liberaliseringen av den internationella handeln, de internationella betalningarna och de internationella investeringarna, kommit att rubbas väsentligt under 1970-talet. Den mest framträdande förändringen gäller ordningen för de internationella betalningarna. Den bristande balansen i relationerna mellan olika nyckelvalutor nådde en kris år 1971. Denna kris medförde till en början att den väsentliga del av Bretton Woods-systemet, som utgjordes av möjligheten att konvertera dollarinnehav till guld, avskaffades och senare samma år till en betydande omläggning av valutarelationerna genom den s. k. Smithsonianöverenskommelsen. Denna överenskommelse visade sig emellertid otillräcklig och därmed hade Bretton Woods-systemet definitivt brutit samman. Härefter inleddes en alltjämt pågående utveckling som präglats av flytande växelkurser och olika system med syfte att åstadkomma stabila valutaförhållanden.

318 Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . .

En mindre konkret men betydelsefull förändring gäller attityden till frihandeln. Enligt GATT präglas utvecklingen av en tilltagande protektionism. Från GATT:s sida hävdas att denna protektionism kan visa sig vara det viktigaste draget i den internationella ekonomiska politikens utveckling då den har nått en punkt där den fortsatta existensen av en internationell ordning, som bygger på avtalade och respekterade bestämmelser, kan sättas i fråga. Ett led i den nya protektionismen är en tendens hos flera industriländer att värna om sysselsättningen på bekostnad av import från andra länder. l blickpunkten har särskilt kommit vissa utvecklingsländers framgång med att bryta sig in på industriländernas marknader. Motståndet mot sådana inbrytningar har förstärkts av sysselsättningsproblem och överskottskapacitet i industriländerna. Kritiken har inriktats mot s. k. frizoner, där vissa låglöneländer genom att på olika sätt attrahera investeringar i moderna industrianläggningar skaffat sig ett konkurrensförsprång. Den kanske mest svårbedömbara förändringen gäller attityden till internationella direktinvesteringar. Bilden härvidlag är någorlunda tydlig men långt ifrån enhetlig när det gäller utvecklingsländerna. Ett växande antal av dessa länder har under senare år inrättat mer eller mindre långtgående systern för kontroll av ingående direktinvesteringar. En tendens är att uppnå industriell utveckling genom samarbetsavtal som inte är förenade med utländskt ägande av företagen eller genom avtal som förutsätter en gradvis avveckling av det utländska engagemanget, s. k. fade out-avtal. Antalet nationaliseringar av utlandsägda företag har också varit inte helt obetydligt. Vad denna avvägning mellan självtillit och utlandsberoende i framtiden kan föra med sig är dock ovisst. Än mer splittrad är bilden i fråga om industriländernas attityd till företagandets internationalisering. Flera länder har emellertid infon system som i olika former medger kontroll av utländsk företagsetablering i landet. En viss försiktig omprövning synes också ha skett beträffande vissa industriländers inställning till utgående direktinvesteringar. En bidragande orsak härtill torde som tidigare antytts vara växande inhemsk kritik av innebörd att de inhemska företagens etableringar utomlands skapar sysselsättningsproblem, teknologiflykt och exportbortfall i hemlandet.

10.2.2 Företagandets internationalisering - debatt och åtgärder

Mot bakgrund av den i det föregående redovisade tillväxten av multinationella företag har under senare år i många sammanhang förts en utomordentligt omfattande och mångfasetterad debatt rörande betydelsen och verkningarna av företagandets internationalisering. Till en del gäller debatten frågor om det internationaliserade företagandets effekter på hemländerna och de värdländer som är utvecklingsländer. Den del av debatten som ur utredningens synpunkt närmast är av intresse rör de problem som kan vara förknippade med utländska direktinvesteringar i ett industriellt värdland som vårt. De huvudsakliga problem som härvid behandlats kommer att beröras i det följande. Vissa kännetecken för denna debatt kan emellertid redan här nämnas. Ett kännetecken gäller betonandet av nödvändigheten att genom forskning, statistisk bearbetning av data rörande multinationella företags verk-

Urgângsläget rörande frågan om kontroll. . . 319

samhet och andra utredningar nå större klarhet i det internationella företagandets effekter. Arbete i detta syfte pågår också på många håll. En av FN framtagen översikt* ger vid handen att 810 forskningsprojekt rörande de mest skilda aspekter på transnationella företag hade avslutats eller pågick år 1976. l en likaledes av FN utgiven bibliografiz redovisas mer än l 200 publikationer angående transnationella företag. Ett annat kännetecken är att- även om visst samförstånd föreligger om att detta företagande skapar särskilda problem - åtskilliga hithörande frågor är kontroversiella. Detta gäller redan en så preliminär fråga som hur begreppet multinationella företag och dess ibland använda synonymer internationella koncerner eller transnationella företag skall definieras. Uppfattningarna går också starkt isär när det gäller bedömningen av de utländska direktinvesteringarnas positiva och negativa effekter. En förklaring härtill kan vara den tämligen korta period under vilken de internationella koncernerna spelat en betydande roll ännu inte avsatt ett teoretiskt och erfarenhetsmässigt material som tillåter några säkra slutsatser. Av avgörande betydelse torde emellertid vara att vitt skilda meningar finns i fråga om den grundläggande synen på företagandets internationalisering. Enligt en uppfattning innebär de utländska direktinvesteringarna en internationell arbetsfördelning och ett förbättrat utnyttjande av de olika ländernas produktionsresurser som på sikt främjar det sociala och ekonomiska välståndet över lag. Ibland hävdas att denna utveckling också knyter samman de olika ländernas ekonomier på ett sätt som förhindrar trângsynt nationalism och verkar fredsbevarande. En helt annan syn på värdet av den pågående internationaliseringen av företagandet tar sig uttryck i farhågor att den reella samhällsmakten inom en snar framtid i stor utsträckning kommer att ligga i händerna på de stora internationella koncernerna och göra det svårt eller rent av omöjligt för de enskilda nationalstaterna att förverkliga i demokratisk ordning beslutade mål. Debatten om de multinationella företagen har emellertid så många aktörer, angår så många intressen och är så beroende av ständigt skiftande förhållanden att det knappast är möjligt att ange hur starka meningsbrytningarna är i dagens läge. I det av industriländerna dominerade mellanstatliga arbetet3 har man sökt inta en balanserad attityd till företagandets internationalisering. Å ena sidan lCTC, Survey ofrehävdas att de multinationella företagens internationella direktinvesteringar search on transnational kan medföra avsevärda fördelar för hemländer och värdländer att corporations. (United genom Nations publication, bidra till effektivt utnyttjande av kapital, teknologi och arbetskraft. Företagen Sales No. E. 77. ll. A. kan också inom ramen för regeringarnas utvecklingspolitik lämna viktiga l6). bidrag till främjande av ekonomiskt och socialt välstånd, till förbättrande av ZCTC, Bibliography on levnadsstandarden och tillgodoseendet av grundläggande behov, till transnational corporaskapandet av sysselsättningstillfällen och till åtnjutande av grundläggande tions. (United Nations mänskliga fri- och rättigheter. Å andra sidan görs det gällande att de publication, Sales No. E. 78. Il. A. 4). multinationella företagens tillvägagångssätt vid organiserandet av sin verksamhet utanför den nationella ramen kan leda till missbruk av ekonomiskt 3 Se t. ex. preamblerna makt och till konflikter med nationella politiska mål och arbetstagarnas till OECD:s riktlinjer för multinationella företag intressen. Härtill kommer att de multinationella företagens komplicerade och lLO:s principdeklanatur och svårigheterna att klart skönja deras olika struktur, verksamhet och ration om multinatiopolitik ibland ger anledning till oro. nella företag och social- Inom den internationella fackföreningsrörelsen har företagandets interna- politik.

320 om kontroll. . .

Utgângsläget rörandafrâgan

tionalisering framkallat farhågor för att sysselsättningstrygghet, förhandlingsrelationer, insyn, medbestämmande och organisations- och rekryteringsmöjligheter skall menligt påverkas eller med andra ord att de fackliga inte kommer att ha tillfredsställande möjligheter att ta sammanslutningarna till vara arbetstagarnas intressen. Detta har kommit till uttryck i resolutioner och handlingsprogram från en rad fackliga konferenser och kongresser. Syftet har varit att finna former för ett effektivt internationellt samarbete som kan uppväga den starka förhandlingsställning som de multinationella företagen anses ha. Härvid har som ett huvudproblem kommit att betecknas brister i den internationella fackföreningsrörelsens egen organisation. Man har sålunda pekat på fackföreningsrörelsens övervägande nationella inriktning och karaktär, den fackliga rörelsens splittring såväl nationellt som internationellt efter olika politiska eller religiösa linjer och de fackliga organisationernas bristande finansiella resurser. Från fackligt håll har man för att komma till rätta med vad som uppfattas som problem i relationerna med de multinationella företagen lagt fram en rad olika förslag. Ett av de viktigaste kraven har gällt offentliggörande av sådan information om företagens ekonomiska tillstånd och verksamhet som fackföreningarna anser sig behöva för att bedriva meningsfulla kollektivavtalsförhandlingar. Vad gäller sociala har fackföreningarna krävt att företagen strikt skall iaktta förpliktelser värdlandets lagstiftning och härutöver tillämpa vissa normer på ett likvärdigt sätt vid den internationella koncernens samtliga enheter. Enligt fackförmening är det nu nödvändigt att begränsa kapitalets fria eningsrörelsens rörlighet och införa kontroller i syfte att säkerställa ländernas ekonomiska oberoende och suveränitet och för att garantera att utländska direktinvestemed vissa sociala förpliktelser, med iakttaringar sker i överensstämmelse intressen och i harmoni med värdländemas sociala gande av arbetstagarnas och ekonomiska utveckling. De multinationella företagens överflyttning av produktionsresurserna till utvecklingsländerna har uppfattats som en export av sysselsättningstillfállen. Oro har uttryckts för såväl de härigenom arbetsförhållandena som de grundläggande motiven för uppkommande

denna produktionsutflyttning. Denna oro är vanligen grundad på farhågor att

de låga lönekostnader som eftersträvas beror på sådana faktorer som otillfredsställande arbetsförhållanden, stor arbetslöshet, dålig anslutning till fackföreningar eller erbjudanden från värdländemas regeringar om skattelättnader och antifackliga åtgärder med syfte att dra till sig investeringar. Särskilt viktigt anser fackföreningsrörelsen det vara att införa kontrollmöjligheter vid företagsfusioner och övertaganden av företag, där sysselsättning och fackliga rättigheter kan vara hotade. [detta syfte har föreslagits ändringar av 0ECD:s kapitalliberaliseringsstadga. Enligt fackföreningsrörelsens lösning på detta område också nödvändig för att mening är en internationell hindra kapitalflykt från länder som har strängare lagstiftning än andra. Fackföreningsrörelsen kräver vidare en internationell konvention angående konkurrensbegränsande metoder. Den är oroad över möjligheterna till internprissättning inom internationella företag och föreslår i detta sammanhang nya beskattningsmetoder. Fackföreningarna hävdar att det är nödvändigt att kontrollera spekulativa korta kapitalrörelser. De föreslår att internationella valutafonden skall utarbeta direktiv som kan vägleda regeringarna vid upprättandet av ett informationssystem som gör det möjligt för regering-

Utgângsläger rörande frågan om kontroll. . . 321

arna att följa de multinationella företagens ekonomiska transaktioner. Ett annat problemområde omfattar överföringen av teknologi. Den nuvarande internationella patentregleringen anses ensidigt gynna industriländerna och fackforeningsrörelsen stöder strävanden mot att ändra patentsystemet så att kostnaderna minskar för den teknologi som de multinationella företagen överför till utvecklingsländerna. Vad gäller företagsdemokrati hävdar fackföreningsrörelsen att arbetstagarnas intressen kan tas till vara endast om särskilda råd kan tillskapas på koncernnivå för att möjliggöra medbestämmande oberoende av nationell lagstiftning. Ett annat krav har gällt möjligheten till sympatiåtgärder vid arbetskonflikter i andra länder. Som en lösning på sikt har också diskuterats möjligheten till internationella kollektivavtal. Anledning finns att ytterligare något beröra de organisationer och handlingsprogram, genom vilka den internationella fackforeningsrörelsens krav i fråga om internationella investeringar och multinationella företags verksamhet huvudsakligen kommit till uttryck. På det internationella planet finns tre efter politiska eller religiösa linjer uppdelade huvudsammanslutningar, världsinternationaler, som organiserar nationella landsorganisationer. Den katolska världsinternationalen, World Confederation of Labour (WCL), är den minsta av de tre världsinternationalerna* Till den finns anslutna omkring 5 milj. arbetstagare varav hälften från Västeuropa. Den största världsinternationalen är World Federation of Trade Unions

(WFTU).2 WFTU har sin huvudsakliga förankring i Östeuropa. Av de

omkring 150 milj. arbetstagare som är anslutna till WFTU återfinns endast omkring en tiondel utanför de statssocialistiska länderna. Den i västvärlden största världsinternationalen är Fria fackföreningsinternationalen (FFI). FFI har omkring 50 milj. anslutna arbetstagare och nästan tre fjärdedelar av de fackliga organiserade i Västeuropa tillhör denna international. Med FFI samarbetar yrkes- och industriinternationaler (International Trade Secretariats). Bland dessa kan nämnas Internationella Metallarbetarefederationen (IMF)3 med 13 milj. medlemmar och Kemi- och l lnternationalens syn Fabriksarbetareinternationalen (ICF). på hithörande frågor har Parallellt med världsinternationalerna har tillkommit regionala fackliga redovisats bl. a. i WCL, Towards a renovated organisationer. Inom Västeuropa finns sålunda European Trade Union trade union action in Confederation (ETUC) och Nordens Fackliga samorganisation (NFS). face of the multinatio- ETUC, upprättad 1973, som är en sammanslagning av den fackliga samor- nals, Bryssel, 1977, och ganisationen i EG, Europakonfederationen, och den fackliga samorganisa- WCL, Resolution adtionen verksamhet opted by the 19th Coni EFTA, EFTA-TUC, skall samordna medlemmarnas gress, Bryssel, 1977. genom europeiska handlingsprogram. NFS, vilken som medlemmar har

landsorganisationerna i samtliga de nordiska länderna och tjänstemannaor- ?Ett uttryck för denna

mternationals mening ganisationerna i Danmark, Finland och Sverige, har till uppgift att möjliggöra är WFTU, The worsesamråd mellan de nordiska fackliga organisationerna i nordiska, europeiska ning of the crisis of the och internationella fackliga politiska frågor. capitalist world, Prag, Slutligen kan nämnas att den internationella fackföreningsrörelsens 1975. kontakter med OECD sker genom Trade Union Advisory Committee 35e angående denna (TUAC). organisations inställning IMF programme of ac- År 1970 antog styrelsen for FFI en resolution om föreningsfrihet och tion on multinational multinationella företag i vilken krävdes att regeringarna skall vidta åtgärder enterprises, München, för att förmå multinationella företag att lämna ekonomisk redovisning på 1977.

322 rörande om kontroll. . .

Utgângsläget frågan

världsvid basis och för att säkerställa att dessa företag respekterar de principer vilka ligger till grund för lLO:s konventioner. I rörande fackliga rättigheter resolutionen hemställdes från FFI:s sida också att FN skulle sammankalla en konferens med syfte att fastställa en uppförandekod för multinationella ekonomisk världskonferens för fria fackförföretag. En av FFI organiserad vari krävdes en större aktivitet inom eningar antog år 1971 ett uttalande internationella och regionala organisationer, särskilt FN, GATT, [LO och OECD, för att säkerställa antagandet av en internationell överenskommelse för multinationella företag och sanktionsmedel för rörande en uppförandekod av dess efterlevnad. FFI har också i ett flertal andra upprätthållande sammanhang behandlat frågor om multinationella företags verksamhet. Ett sammanfattande för FFl:s inställning till företagandets interuttryck nationalisering ñnns i det år 1975 antagna förslaget till ett internationellt krav på lagstiftningsmässig kontroll fördrag avseende fackföreningsrörelsens av multinationella företag Fördraget skall slutas inom FN:s ram och

innefatta bindande regler för de multinationella företagen. Fördragets skall övervakas med företrädare för efterlevnad av ett trepartiskt FN-organ och företagen. Fördraget skall såväl regeringarna som fackföreningsrörelsen innehålla redovisning, sociala förpliktelser för företagen, regler om offentlig nationell kontroll av utländska investeringar och övertaganden av företag, korta kapitalrörelser, konkurrensbegränsande metoder, teknologispridning, samt beskattning. Enligt FFI:s mening skall oligopolistisk prissättning bestämmelser tas in i fördragets principer förverkligas genom att erforderliga medlemsstaternas lagstiftning. Vad gäller företagens sociala förpliktelser innehåller bl. a. följande. Företagen skall erkänna värdlandets fördraget legitima fackföreningar och arbetstagarnas förhandlingsrätt och sträva efter Företagen skall att reglera de anställdas arbetsvillkor genom kollektivavtal. inte hindra utan underlätta fackföreningarnas arbete på såväl lokal som internationell nivå. Företagen skall fortlöpande underrätta landets myndigheter och fackföreningar i hemland och värdland om pågående eller planerad och sociala verksamhet i syfte att anpassa den till båda ländernas ekonomiska får inte lägga ned någon verksamhet utan att dessförinnan planer. Företagen ha ordnat likvärdigt arbete for de anställda. Fördragets regler om nationell bygger på principen att myndighets tillstånd skall krävas investeringskontroll för alla ingående direktinvesteringar och övertaganden av bestående företag. Sådant tillstånd skall meddelas endast om det bedöms vara ett nationellt intresse. Som villkor för etablering eller Övertagande av ett företag skall tidsbegränsningar eller andra villkor kunna uppställas, t. ex. i fråga om rätten med eller utan option till senare partiellt eller totalt till offentligt delägande skall beviljas endast under förutsättning att investeraren ägande. Tillstånd åtar sig att iaktta de förut berörda sociala förpliktelserna. Vid Övertagande av bestående företag skall de anställdas synpunkter vara en väsentlig faktor vid av om investering är ett nationellt 1 International Confede- tillståndsmyndighetens bedömning ration of Free Trade intresse. Unions, Multinational IMF är inriktat på att åstadkomma ett system för kollektivavtalsförhandcharter: The charter of Medlet skall lingar inom ramen för en bred fackföreningsrörelse. härvidlag trade union demands vara att upprätta koncernråd vid de skilda multinationella företagen. Enligt for the legislative control IMF skall dessa råd ha samordnande och rådgivande uppgifter. ICF of multinational companies, Bryssel, 1976. också tanken men hävdar att de skall vara företräder på koncernråd

Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . . 323

självständiga och beslutsfattande överinstanser till de berörda nationella arbetstagarsammanslutningarna. År 1973 lade ETUC fram ett tiopunktersprogram för ekonomisk kontroll av de multinationella företag som är baserade i EG-länderna. l programmet föreslogs bl. a. en enda aktiebolagslag för hela EG, instrument för kontroll av företagskoncentrationer, ökad information till de anställda från företagens sida samt socialt ansvarstagande vid etableringar i utvecklingsländer. År 1975 antog ETUC en resolution om arbetstagares rätt till medbestämmande i multinationella företagJ i vilken framhölls att de anställdas företrädare vid en internationell koncerns enheter i olika länder inte har någon rätt att samråda sinsemellan. l resolutionen anmodades EG, EFTA och dessa organisationers medlemsstater att lagfästa arbetstagarnas rätt till representation inom internationella koncerner. Lagstiftningen skall säkerställa att ett organ för information till och samråd med de anställda inrättas på begäran av fackliga organisationer vid koncernernas olika enheter eller dessas internationella organisationer. De anställdas rättigheter skall geografiskt och i sak täcka koncernledningens hela kompetensområde. Informations- och samrådsorgan för de anställda skall inrättas i moderföretaget och samtliga delkoncerner. Om gällande koncernlagstiftning inte medger representationsrätt för de anställda på koncemnivå, skall avtal träffas om organets sammansättning mellan, å ena sidan, koncernledningen samt, å andra sidan, fackföreningarna vid de olika koncernenheterna tillsammans med deras internationella organisationer. De anställdas organ skall ha rätt till fortlöpande information och samråd bl. a. i frågor om vissa slag av förändringar av koncernens verksamhet. Koncernledningen skall vara lagligt förpliktad att till arbetstagarnas organisationer lämna och förklara koncernens årliga redovisning.

År 1977 antog ETUC ett europeiskt handlingsprogram? rörande multina-

tionella företag. Enligt handlingsprogrammet måste det på grundval av existerande nationella rättsordningar tillskapas lagstiftning med transnationell giltighet inom EG eller EFTA eller inom båda dessa frihandelsområden. I handlingsprogrammet föreläggs EG och EFTA förslag till och krav på lagstiftning i fråga om investeringar, koncerner, konkurrenspolitik, beskattning och skattekontroll, kapitalmarknad, teknologispridning och fackliga sympatiåtgärder. Vad gäller koncernlagstiftning krävs i handlingsprogrammet enhetliga regler i följande hänseenden: exakt definition av koncernbegreppet, skyddsbestämmelser för aktieägare och arbetstagare i beroende koncernenheter, skyldighet att lämna årliga och jämförbara koncernredovisningar, upprättande av informations- och samrådsorgan för representanter för de anställda vid samtliga koncernenheter samt representation för de anställda i de dominerande koncernenheternas ledande organ. 1 ETUC, Workers” right TUAC lade år 1975 fram ett dokument3 innehållande den internationella of participation in multinational companies, fackföreningens krav på OECD:s arbete rörande nationella investeringar och Bryssel, 1975. multinationella företag. Idokumentet behandlades frågor om multinationella 3 ETUC. European action företags ekonomiska redovisning, statistisk information, korta kapitalrörelprogramme - multinaser, ändring av OECD:s kapitalliberaliseringsstadga, arbetsmarknadsfrågor, tional groups of compakontroll av utländska direktinvesteringar, sociala och ekonomiska villkor för nies, Bryssel, 1977. etablering och förvärv av företag, nationell behandling, mellanstatlig konkur- 3 TUAC, Document on rens om investeringar, konkurrensbegränsande metoder, oligopolistisk pris- multinational corporasättning, beskattning samt teknologiöverföring. I fråga om kontrollen av tions, Paris, 1975.

324 om kontroll. . .

Utgângsläget rörandefrâgan

utländska direktinvesteringar förklarade sig TUAC vara av den meningen att OECD-staternas nationella lagstiftning bör ge möjligheter till etableringskontroll och motverkande av de ekonomiska, politiska och fackliga risker som med utländskt inflytande över ländernas ekonomi. Målet sammanhänger härvidlag bör vara en lagfast kontroll av förvärv av mark och naturtillgångar samt av etablering och skötsel av företag inom OECD-området. Enligt TUAC bör den grundläggande för etableringslagstiftningen i OECDprincipen länderna vara ett krav på tillstånd för alla större investeringar och företagsförvärv. Tillstånd bör härvid meddelas endast om etableringen eller förvärvet bedöms vara eller kan antas vara ett väsentligt intresse för det berörda landet. Kriterierna för denna tillståndsgivning bör överensstämma med vad som gäller enligt den kanadensiska lagstiftningen. För tillstånd till etableringen bör staten kunna uppställa särskilda villkor. Investeeller företagsförvärvet ringen bör medföra särskilda sociala förpliktelser i fråga om bl. a. sysselsättning, behållande av forskningsresurser och inhemsk rekrytering av företagsledning. På grundval av den enskilda statens regionala eller ekonomiska politik bör staten kunna inträda som meddelägare eller förbehålla sig rätten till ett framtida Övertagande eller meddelägande. Tillstånd bör meddelas endast under förutsättning att de anställda ges insyn i den internationella koncernens räkenskaper och politik. För att säkerställa att det multinationella iakttar uppställda villkor bör det vara skyldigt att efter avtal med företaget värdlandets regering nedsätta ett garantibelopp, som får tas i anspråk för att kompensera de anställda om företaget åsidosätter villkoren. NFS antog år 1975 ett handlingsprogram som avses ligga till grund för ett fackföreningarnas sida. Handlingsproenhetligt agerande från de nordiska berör fyra huvudområden: etableringsregler, konkurrensregler, grammet av multinationella förhållanden. Vad beskattning företag och arbetsrättsliga en lagstiftning om gäller etableringsregler krävs i handlingsprogrammet av mark och naturtillgångar samt om etablering och skötsel av kontroll företag som bygger på följande principer. Alla större etableringar utlandsägda Tillstånd och förvärv av företag i de nordiska länderna skall kräva tillstånd. endast om etableringen eller förvärvet bedöms vara eller skall beviljas för tillstånd till sannolikt blir till väsentlig fördel för landet. Som förutsättning etablering eller förvärv av företag skall staten kunna göra tidsbegränsningar villkor. Mot bakgrund av t. ex. regionalpolitiska eller eller ställa särskilda skall staten kunna ingå som delägare eller näringspolitiska bedömningar ägande. Tillstånd för förbehålla sig rätten till ett senare helt eller delvis eller förvärv av företag i de nordiska länderna skall ges endast etablering under förutsättning att de anställda tillförsäkras fullständig insyn i koncernoch koncernens skall innebära att de räkenskaper politik. Lagstiftningen anställda blir företrädda i koncernernas styrande och ledande organ. I övrigt att konkurrenslagstiftningen i de nordiska krävs i handlingsprogrammet länderna ses över och skärps i syfte att värna om samhällets, arbetstagarnas att det skattepolitiska samarbetet mellan de och konsumenternas intressen, nordiska länderna stärks i syfte att bekämpa skatteilykt inom de multinatiooch att uppnå enhetliga beskattningsprinciper för dessa nella företagen 1 NFS, Handlingspro- slås företag samt att rätten till internationella fackliga sympatiåtgärder gram angående multinationella företag, Stock- fast. holm, 1975. Från det internationella näringslivets sida har understrukits de multina-

Urgângsläget rörande frågan om kontroll . . . 325

tionella företagens betydelse för internationell arbetsfördelning och de värdefulla bidrag dessa företag kan ge till industrialisering, teknologispridning, skapande av sysselsättningstillfallen och utbildning av arbetskraft. Den kritik som i skilda hänseenden framförts mot de multinationella företagens verksamhet har i allt väsentligt avvisats som hypotetisk och grundad på otillräcklig kännedom om de faktiska förhållandena. Klandervärda beteenden kan påvisas och de bör beivras men de har inget direkt samband med företagandets internationalisering. Från denna synpunkt finns inga invändningar mot uppförandekoder som riktar sig såväl till multinationella som

I inhemska

l företag. Som en förutsättning för internationellt företagande framhålls vikten av att företagen i värdländerna kan finna ett stabilt och

l

liberalt investeringsklimat och möjligheter att förutse de betingelser under

l

vilka verksamheten kommer att bedrivas. l detta sammanhang har framhållits angelägenheten av “prompt, adequate and effective compensation vid ett värdlands nationalisering av utländsk egendom och på internationella konfliktlösningsmetoder och beaktande av internationell rätt vid prövningen av ersättningstvister. Det har också ansetts angeläget att de multinationella företagen inte möts av motstridiga krav från de länder i vilka de är verksamma. I debatten om företagandets internationalisering har deltagit främst Internationella handelskammaren (ICC) som är näringslivets internationella huvudorganisation och företräder detta i förhållande till regeringar och mellanstatliga organisationer. Redan i ett dokument från år 1949 lade ICC fram en internationell kod angående rättvis behandling av utlandsinvesteringar. År 1972 antog ICC ett dokument rörande riktlinjer för internationella investeringar? Med dessa riktlinjer vänder sig ICC till såväl investerare som hemländer och värdländer. Riktlinjerna tar sikte på dessa tre parters agerande på följande områden, nämligen i fråga om investeringspolitik, ägande och företagsledning, finansiering, skattepolitik, lagstiftning, arbetsmarknadspolitik, teknologi och näringspolitik. ICC har också år 1974 i ett dokument3 om multinationella företag och deras roll i den ekonomiska utvecklingen givit vissa kommentarer till det arbete rörande transnationella företag som bedrivs inom FN. I förhållande till OECD framförs det internationella näringslivets intressen genom den till OECD knutna rådgivande kommittén, Business and Industry Advisory Committee (BIAC). Den oro inför de multinationella företagens expansion som kommit till uttryck inte minst i den internationella fackföreningsrörelsens verksamhet har utlöst en betydande aktivitet inom olika mellanstatliga organisationer. Härvidlag kan nämnas det arbete rörande multinationella företag som pågår på det globala planet inom FN och därtill knutna fackorgan samt på det multiregionala planet inom OECD. På det regionala planet uppmärksammas 1 International Code of hithörande frågor främst av EG, Europarådet och Nordiska rådet. fair treatment of foreign Inom OECD har olika aspekter på multinationella företag och internatio- investments. nella direktinvesteringar sedan några år behandlats i flera av organisationens 2 ICC, Guidelines for fackkommittéer såsom skattekommittén, konkurrensbegränsningskommit- international investment, tén, kommittén för vetenskap och teknologi samt industrikommittén. För att Paris, 1972. samordna det pågående arbetet på detta område tillsattes år 1975 en kommitté 3Multinational enterrörande prises and their role in internationella investeringar och multinationella företag (IMEeconomic development, kommittén). Kommittén, vilken arbetade i samråd med såväl BIAC som Paris, 1974, ICC Docu- TUAC, ansåg sig böra inta en balanserad attityd till internationella investe- ment 191/83.

326 Utgângsläget rörande _frâgan om kontroll. . .

ringar och multinationella företag. Inom kommittén behandlades i överensstämmelse härmed ett s. k. investeringspaket omfattande tre beståndsdelar: en uppförandekod för multinationella företag, en överenskommelse om nationell behandling av utlandskontrollerade företag samt en överenskommelse om åtgärder i syfte att främja eller hämma internationella investeringar. På grundval av IME-kommitténs arbete antogs under år 1976 inom OECD en deklaration om internationella investeringar och multinationella företag, till vilken deklaration finns knutna riktlinjer för multinationella företag och tre särskilda rådsbeslut. I deklarationen förklarar medlemsländernas regeringar sammanfattningsvis 1. att de gemensamt rekommenderar de multinationella företag som är verksamma inom deras länder att iaktta riktlinjerna, 2. att medlemsstaterna med vissa förbehåll bör ge utlandskontrollerade företag som är verksamma i deras länder en behandling som inte är mindre gynnsam än den som i motsvarande situationer ges åt inhemska företag (nationell behandling), 3. att de erkänner behovet av att stärka sitt samarbete genom att ta hänsyn till sådana av medlemsländernas intressen som påverkas av särskilda åtgärder i syfte att främja eller hämma internationella direktinvesteringar, 4. att de är beredda att samråda i de berörda frågorna genom de förfaranden som samtidigt beslutas av rådet samt 5. att de skall överse samtliga frågor inom tre år i syfte att förbättra effektiviteten i samarbetet rörande problem som sammanhänger med internationella investeringar och multinationella företag. Av de under år 1976 vidtagna åtgärderna tilldrar sig de av OECD-staterna antagna riktlinjerna för multinationella företag? särskilt intresse. Enligt preambeln till denna uppförandekod består den av rekommendationer som medlemsländerna riktar till de multinationella företag som är verksamma inom medlemsländerna. Riktlinjerna anges vara frivilliga till sin karaktär och inte kunna genomdrivas på rättslig väg. Det framhålls vidare att riktlinjerna inte syftar till att införa skillnader i behandling mellan multinationella och inhemska företag. Riktlinjerna återger i förekommande fall god praxis för alla företag. I den mån riktlinjerna är tillämpliga på både multinationella och inhemska företag är dessa företag sålunda föremål för samma förväntningar i fråga om sitt uppträdande. Uppförandekodens konkreta riktlinjer är indelade i olika avsnitt: allmänna principer, information, konkurrens, finansiering, sysselsättning och arbetsmarknadsfrågor samt vetenskap och teknologi. Beträffande det huvudsakliga innehållet kan följande nämnas. I de allmänna principerna rekommenderas företagen att fullt beakta värdländernas samhällspolitiska mål, att i princip tillhandahålla värdlandets myndigheter den ytterligare information om de lokalt verksamma företagen som dessa myndigheter finner erforderlig, att i princip ge de lokala företagen frihet att utveckla sin verksamhet och att begagna sig av sina konkurrensfördelar på inhemska och utländska marknader, att inte använda sig av mutor eller andra otillbörliga förmåner samt att avstå från otillbörlig inblandning i lokal politisk verksamhet. I sin information bör företagen iaktta en viss närmare angiven minimistandard i fråga om offentliggörande av upplysningar om hela den internationella koncernens l Se avsnittet 9.4.3. struktur, verksamhet och politik. Vad gäller konkurrens rekommenderas 2 Se avsnittet 6.7.2. att avstå från konkurrenshindrande företagsförvärv och andra företagen

Utgângsläget rörande frågan om kontroll . . .

konkurrensbegränsande metoder, att i princip medge inköpare, distributörer och licenstagare frihet att återförsälja, exponera, köpa och utveckla sin verksamhet, att i princip avstå från att delta i eller på annt sätt oavsiktligt stärka de konkurrensbegränsande effekterna av karteller eller konkurrensbegränsande överenskommelser samt att samarbeta och samråda med behöriga myndigheter i de länder, vilkas intressen direkt påverkas i konkurrenshänseende. I fråga om finansiering ges uttryck för principen att företagen vid skötseln av finansiella och kommersiella funktioner i sin verksamhet bör beakta värdländernas mål rörande betalningsbalans och kreditpolitik. Vidkommande beskattning rekommenderas företagen att tillhandahålla den information som är nödvändig för att korrekt bestämma skatten och att avstå från intern prissättning som avviker från prissättningen hos av varandra oberoende företag och som utnyttjas i syfte att i strid mot den inhemska lagstiftningen förändra beskattningsunderlaget. Vad beträffar sysselsättnings- och arbetsmarknadsförhållanden finns riktlinjer som rekommenderar företagen att respektera de anställdas rätt att organisera sig och driva kollektivavtalsförhandlingar, att tillhandahålla de anställda den information som är nödvändig för meningsfulla kollektivavtalsförhandlingar, att ge skäligt varsel till de anställda och berörda myndigheter om sådana förändringar av verksamheten som avsevärt inverkar på de anställdas förhållanden, att samarbeta med anställda och myndigheter för att mildra ogynnsamma följder av sådana förändringar, att avstå från hot om utflyttning av verksamhet som medel att otillbörligt påverka förhandlingar med de anställda samt att möjliggöra för de anställdas företrädare att förhandla med representanter för företagsledningen. I fråga om vetenskap och teknologi slutligen rekommenderas företagen att främja teknologiöverföring och att vid licensgivning eller vid överföring av teknologi göra detta på skäliga villkor. Genom ett av de tre beslut som anknyter till den nämnda OECDdeklarationen har rådet tillskapat en mellanstatlig samrådsprocedur for att granska tillämpningen av riktlinjerna för multinationella företag. Enligt beslutet skall lME-kommittén regelbundet eller på begäran av ett medlemsland utbyta synpunkter i frågor rörande riktlinjerna och den erfarenhet som vunnits vid dess tillämpning. Kommittén skall också regelbundet anmoda BIAC och TUAC att framföra sina synpunkter på riktlinjerna. På förslag av ett medlemsland kan kommittén besluta huruvida även enskilda företag bör ges tillfälle att framföra sina synpunkter på riktlinjernas tillämpning. Det ankommer emellertid inte på kommittén att fatta beslut om enskilda företags beteende. Syftet med denna samrådsprocedur kan sägas vara att få till stånd principiella uttalanden till förtydligande av de olika riktlinjernas innebörd. I ett tjugotal fall har TUAC och i två fall medlemsländerna påkallat samråd angående tillämpningen av riktlinjerna. IME-kommittén har hittills inte uttalat sig i något fall.

OECD:s uppförandekod har vunnit ett utbrett erkännande. Åtskilliga

medlemsländer har sökt sprida information om koden genom inhemska översättningar och på annat sätt. Såväl BIAC som TUAC har välkomnat koden och ett stort antal nationella näringslivs- och arbetstagarorganisationer har fast sina medlemmars uppmärksamhet på kodens riktlinjer. Från TUAC:s sida har emellertid under senare tid kritik riktats mot kodens 15e avsnittet 6.7.3.

328 Utgângsläget rörandefrâgan om kontroll . . .

riktlinjer och samrådsförfarandet rörande tillämpningen av kodens riktlinjer. Det har härvid befarats att koden kan komma att förlora i trovärdighet, intresse och stöd, om den inte effektiviseras. Från TUAC:s sida har lagts fram en rad förslag i syfte att förbättra samrådsförfarandet och att utgöra underlag för den kommande revisionen av koden. TUAC har bl. a. givit sitt stöd åt ett av International Federation of Employees and Technicians (FIET) och TCO initierat krav på ett separat internationellt bindande instrument som möjliggör en kontroll av de multinationella bankerna. Som tidigare antytts bedrivs inom OECD:s fackkommittéer arbete rörande olika aspekter på internationella investeringar och multinationella företag. Industrikommittén har givit rekommendationer om förbättrad och harmoniserad statistik om multinationella företags verksamhet och om förbättrat utbyte av sådan statistik. Kommittén har också rapporterat om de multinationella företagens penetration av medlemsländernas industri och påbörjat en analys av penetrationsfrågan från koncentrationsaspekter. Konkurrenskommittén har lagt fram en rapport om de multinationella företagens konkurrensbegränsande metoder och föreslagit åtgärder till motverkande av dessa företeelser. Skattekommittén angriper från skilda utgångspunkter frågan om internprissättningen och dess inverkan på beskattningen av multinationella företag. Kommittén för vetenskap och teknologi studerar de multinationella företagens effekter på tillkomsten av vetenskapliga och tekniska kunskaper, på teknologispridning och på värdländernas industriella struktur inom läkemedels-, data- och livsmedelsbranscherna. En särskild arbetsgrupp har övervägt men tills vidare avvisat tanken på inrättandet av ett gemensamt rapporteringssystem för de multinationella företagens korta kapitalrörelser. Arbetskraftskommittén är sysselsatt med frågan om de multinationella företagens effekter på sysselsättning och arbetsmarknadsfrågor. Utvecklingshjälpskommittén studerar effekterna på utvecklingsprocessen av olika slags privata investeringar och granskar i detta sammanhang också de multinationella företagens aktiviteter. Flödet av direktinvesteringar mellan medlemsländerna uppmärksammas slutligen av kommittén för osynliga betalningar inom ramen för kommitténs uppgift att utöva tillsyn över OECD:s tidigare nämnda liberaliseringsstadgor. Inom FN och därtill knutna organ har den grundläggande aspekten på de multinationella eller med den i FN-sammanhang numera vedertagna benämningen de transnationella företagen varit dessa företags inverkan på utvecklingsländerna. En rad resolutioner föreligger som torde komma att styra FN:s fortsatta arbete på detta område. Hit hör den av generalförsamlingen år 1962 antagna resolutionen om permanent suveränitet över naturtillgångar. Resolutionen erkänner en stats rätt att nationalisera utländsk egendom på grund av det nationella intresset men förutsätter att ägaren ges skälig ersättning i överensstämmelse med landets lagstiftning och internationell rätt. Vid tvist om ersättningen förespråkas att nationella rättsmedel först uttöms men att en alltjämt olöst tvist genom överenskommelse mellan staten och andra berörda parter hänskjuts till förlikning eller internationell skiljedom. År 1974 antog generalförsamlingen deklaration och handlingsprogram angående upprättandet av en ny internationell ekonomisk ordning. Till de transnationella företagens verksamhet anknyter särskilt de i deklarationen upptagna principerna om nationell suveränitet över naturtillgångar, kontroll

SOU l978:73 Urgângsläget rörandefrâgan om kontroll. . . 329

av transnationella företag och främjande av teknologiöverföring. I handlingsprogrammet förordades antagandet av en stadga för staternas ekonomiska rättigheter och skyldigheter såsom ett effektivt instrument för förverkligande av en ny ekonomisk ordning. Vidare förordas ansträngningar i syfte att anta en internationell uppförandekod for transnationella företag. Slutligen förordas i handlingsprogrammet utarbetandet av en till utvecklingsländernas behov och förhållanden anpassad internationell kod rörande teknologiöverföring. Samma år 1974 antog generalförsamlingen den förutskickade stadgan om statens ekonomiska rättigheter och skyldigheter. Som en grundläggande princip slås i stadgan fast att varje stat har och skall utöva full permanent suveränitet över alla sina rikedomar, naturtillgångar och ekonomiska aktiviteter. Varje stat har sålunda enligt stadgan rätt att reglera och utöva myndighet över utländska investeringar i landet enligt den inhemska lagstiftningen och iöverensstämmelse med nationella mål och prioriteringar. Varje stat har också enligt stadgan rätt att reglera och övervaka transnationella företags verksamhet inom landet och att vidta åtgärder för att sådan verksamhet står i överensstämmelse med den inhemska lagstiftningen och landets ekonomiska och sociala politik. Varje stat har slutligen enligt stadgan och med betydande modifikationer av 1962 års resolution rätt att nationalisera, expropriera och överföra äganderätt till utländsk egendom, i vilket fall vederbörlig ersättning skall betalas av staten med beaktande av den inhemska lagstiftningen och alla omständigheter som staten finner vara av vikt. Ersättningstvister skall i princip avgöras enligt den nationaliserande statens lagstiftning och av dess myndigheter. Av betydelse för det fortsatta arbetet inom FN rörande transnationella företag torde slutligen vara de avsnitt rörande sådana företags verksamhet som återfinns i den av UNIDO:s andra generalkonferens år 1975 i Lima antagna deklarationen och handlingsplanen rörande industriell utveckling och industriellt samarbete. Inom en rad av FNs fackorgan behandlas olika frågor med anknytning till transnationella företag. Så t. ex. kan erinras om att dylika frågor berör verksamheten i FAO, UNCITRAL, UNESCO, UNITAR och FN:s olika regionala ekonomiska kommissioner. I förevarande sammanhang kan det emellertid vara till fyllest att nämna något om det arbete som pågår inom ECOSOC, ILO och UNCTAD. ECOSOC uppdrog år 1972 åt en s. k. ”group of eminent persons” att studera de transnationella företagens betydelse för den ekonomiska utvecklingen och de internationella relationerna. På grundval av vissa rekommendationer i den av gruppen avgivna rapporten inrättade ECOSOC genom en resolution år 1974 en mellanstatlig kommission för transnationella företag och ett center för transnationella företag. Kommissionen för transnationella företag består av 48 medlemmar som valts av ECOSOC for en tid om tre år. Av medlemmarna är tolv från Afrika, elva från Asien, tio från Latinamerika, tio från industriländer och fem från öststaterna. Kommissionens mandat omfattar en lång rad frågor med anknytning till transnationella företag och har den yttersta målsättningen att en internationell överenskommelse rörande transnationella företag skall kunna träffas. Kommissionen antog år 1976 ett arbetsprogram enligt vilket uppgiften att utarbeta en uppförandekod för transnationella företag gavs högsta prioritet. För utförande av det grundläggande arbetet på uppförande-

330 Utgångsläget rörandefrâgan om kontroll. . .

koden har tillkallats en mellanstatlig arbetsgrupp. Arbetet är inriktat på att kommissionen skall kunna lämna ECOSOC ett kodförslag under år 1978. En huvuduppgift för Centret för transnationella företag (CTC) är att utveckla ett informationssystem rörande transnationella företag som kan erbjuda såväl individuella som aggregerade uppgifter om transnationella företag, upplysningar om lagstiftning, regler och politik i fråga om transnationella företag, uppgifter om avtal och överenskommelser mellan transnationella företag och värdlandsmyndigheter samt bibliografisk och dokumentär information. En annan huvuduppgift for CTC är att svara för tekniska biståndsprogram som syftar till att stärka utvecklingsländernas förhandlingsposition gentemot de transnationella företagen. CTC har slutligen att utreda olika politiska, juridiska, ekonomiska och sociala aspekter på transnationella företag. På uppdrag av ECOSOC avgav år 1977 en särskild expertgrupp en rapport angående internationell standard for ekonomisk redovisning och rapportering Vid utarbetande av denna rapport har expertgruppen beaktat de krav på offentlig ekonomisk redovisning för multinationella företag, som förts fram från olika internationella fackliga organisationer, och det harmoniseringsarbete som utförts av International Accounting Standards Committee (IASC), vilken kommitté år 1973 grundades av revisorsorgan i nio stater och som ytterligare medlemmar har revisorsorgan i 32 andra stater. Enligt rapporten bör varje större transnationellt företag (dvs. företag som fyller åtminstone två av de tre kriterierna: tillgångar överstigande 50 milj. dollar, en omsättning överstigande 100 milj. dollar och fler än 2 500 anställda) lämna dels en koncernredovisning och dels redovisningar for moderföretaget och varje större dotterföretag. Koncernredovisningen skall i fråga om ekonomisk infonnation innehålla årsredovisning (balansräkning, resultaträkning och linansieringsanalys), redovisningsprinciper, koncernens enheter och associerade foretag samt en nedbrytning av den ekonomiska informationen på olika geografiska områden och rörelsegrenar. Koncernredovisningen skall enligt rapporten också innehålla icke-ekonomisk information om arbetsmarknad, sysselsättning, produktion, investeringsplaner, organisatorisk struktur och miljöskyddsåtgärder. ILO antog år 1977 en trepartisk deklaration om riktlinjer angående multinationella företag och socialpolitik? Deklarationen är indelad i en preambel och huvudavsnitt rörande allmänna principer, sysselsättning (främjande av sysselsättning, jämställdhet i fråga om möjligheter och i*l 4 behandling, anställningstrygghet), utbildning, arbets- och levnadsvillkor z i (löner, förmåner och arbetsvillkor, säkerhet och hälsa) samt arbetsmarknads- a frågor (foreningsfrihet och organisationsrätt, kollektivavtalsförhandlingar, samråd, prövning av klagomål, biläggande av arbetsmarknadstvister). För deklarationen har i viss mån OECDzs riktlinjer stått som förebild. Deklarationen täcker emellertid fler sociala aspekter på multinationella företags verksamhet än det avsnitt i OECD:s riktlinjer som gäller sysselsättning och arbetsmarknadsfrågor och den behandlar också skapandet av sysselsättningstillfallen i utvecklingsländer. l deklarationen hänvisas genomgående till olika av ILO antagna konventioner och rekommendationer. Riktlinjerna är 1 Se avsnittet 6.3.4 frivilliga och avsedda att vägleda regeringar samt arbetsgivar- och arbetsta- 2 Se avsnittet 6.4. garorganisationer i hemländer och värdländer i främjandet av socialt

Utgângsläget rörande frågan om kontroll . . .

framåtskridande men de har inte till syfte att begränsa eller på annat sätt inverka på förpliktelser som har sin grund i ratificerade ILO-konventioner. Riktlinjerna i deklarationen vänder sig till skillnad från OECD:s riktlinjer till antingen de multinationella Företagen eller till regeringarna eller till båda dessa grupper. FN:s handels- och utvecklingskonferens (UNCTAD) har vid åtskilliga tillfällen behandlat frågor rörande transnationella företag* Flera efter varandra följande expertgrupper har sedan år 1972 sysslat med frågor om konkurrensbegränsande metoder. Ändamålet med arbetet är att utarbeta internationella riktlinjer om regler för kontroll av sådana konkurrensbegränsande metoder som har ogynnsamma effekter på internationell handel och särskilt på utvecklingsländemas handel och ekonomiska utveckling. Inom UNCTAD:s kommitté för teknologiöverföring bedriver olika expertgrupper arbete på utformningen av en internationell kod rörande teknologiöverföring. UNCTAD:s arbete på förevarande områden synes bedrivas under betydande motsättningar mellan olika ländergrupper. Utgångspunkten för EG:s arbete rörande multinationella företag kan sägas vara det meddelande (den s. k. Spinellirapporten) som EG-kommissionen år 1973 förelade ministerrådet. I meddelandetz föreslogs att EG skulle ingripa på sju olika områden, nämligen i fråga om skydd av allmänna intressen, skydd av arbetstagarnas intressen, främjandet av konkurrens, kontroll av företagsförvärv, likställande av betingelserna för multinationella företags verksamhet, skydd av utvecklingsländernas intressen samt förbättrad information. Meddelandet kom till under stora motsättningar mellan de som med en liberal syn på behovet av styrning ville ge de ekonomiska krafterna största möjliga utrymme och de som menade att EG och dess medlemsländer borde hålla en fast hand över de multinationella företagen. Det kan tilläggas att den valda meddelandeformen innebär att ministerrådet inte är förpliktat att följa det föreslagna handlingsprogrammet. Inom EG har meddelandet mera tjänat som ett diskussionsunderlag än givit upphov till konkreta åtgärder. Agerandet från EG-sidan synes präglat av uppfattningen att effektiva åtgärder beträffande multinationella företag är möjliga endast om i huvudsak enhetliga regler tillämpas internationellt. Från denna synpunkt synes EG närmast vilja prioritera arbetet i internationella fora framför arbetet på en intern gemenskapsreglering. I detta sammanhang kan emellertid nämnas att EG-kommissionen i den förut nämnda rapporten från 1975 angående arbetstagarnas medinllytande och företagsstrukturen inom gemenskapen särskilt behandlade de problem som i nämnda hänseenden möter i de multinationella företagen. I det likaledes tidigare nämnda sjunde direktivutkastet angående samordnad lagstiftning om koncernredovisning ägnas de multinationella företagen också särskild uppmärksamhet. I direktivutkastet framhålls att årsredovisningen för ett bolag som ingår i en koncern inte är tillräcklig för att bedöma dess ställning. Endast genom upprättande av en koncernredovisning är det möjligt att få en sann och rättvisande bild av koncernens ekonomiska och finansiella situation och den enskilda koncemenhetens ställning. Syftet med direktivutkastet är att genom gemenskapslagstiftning göra koncernre- Harmoniserad 1Se avsnittet 6.5. dovisningar obligatoriska. lagstiftning på detta område sägs också kunna bidra till det pågående arbetet rörande multinationella före- 2COM (73) 1930.

332 Utgängsläget rörandefrâgan om kontroll. . .

tag. Förslaget innebär att ett multinationellt företag vars moderföretag har säte inom EG-området måste tillhandahålla information som garanterar att dess relationer med andra koncernenheter och dess verksamhet blir fullt skönjbar. Sådana företag skall nämligen bli skyldiga att offentliggöra konsoliderade redovisningar som omfattar alla koncernenheter över hela världen och bygger på enhetliga och inom hela gemenskapen tillämpliga redovisningsprinciper. Denna förpliktelse till konsoliderad redovisning skall också gälla for multinationella företag vilkas moderföretag hör hemma utanför EG-området såvitt avser den verksamhet som de bedriver genom i EG-staterna etablerade företag (delkoncernredovisning). Europarådet antog år 1976 en resolution om multinationella företag I resolutionen uppmanas de multinationella företagen bl. a. att strikt iaktta OECD:s riktlinjer, att inrätta ett för företagets samtliga enheter gemensamt organ för information till och samråd med de anställda samt att i överensstämmelse med OECD:s riktlinjer och hithörande EG-förslag offentliggöra jämförbara, konsoliderade redovisningar för företagets samtliga enheter och rapporter om företagets sociala policy. Medlemsländerna uppmanas att nationellt och internationellt vidta åtgärder bl. a. i syfte att stödja OECD:s riktlinjer, att förbättra och samordna nationell antitrustlagstiftning och lagstiftning om konkurrensbegränsande metoder, konsument- och miljöskydd, medbestämmande för arbetstagare och skydd för arbetstagare vid fusioner och övertaganden av företag, att främja tillkomsten av en internationell överenskommelse angående multinationella företag, som fastslår ömsesidiga rättigheter och skyldigheter för de multinationella företagen och värdländerna samt att överväga utarbetandet av ett fördrag om de multinationella företagens sociala förpliktelser. Medlemsländerna uppmanas vidare att samarbeta på regional nivå för att få till stånd en multilateral harmonisering av lagstiftning om internationella investeringar och multinationella företag i syfte att minska de problem som kan härröra från dessa företags verksamhet. De internationella fackföreningsorganisationerna uppmanas att samordna och stödja bildandet av fackföreningar i utvecklingsländerna och att samarbeta globalt. De internationella och nationella arbetsgivarorganisationerna uppmanas slutligen att informera om OECD:s riktlinjer i syfte att få dem iakttagna. Nordiska rådet beslöt år 1974 att uppmana nordiska ministerrådet att genomföra en utredning om de multinationella företagens roll i de nordiska ländernas ekonomi och att bedöma om utredningsresultatet motiverade gemensamma nordiska lagregler. På grundval av en preliminär översikt över hithörande frågor och efter överläggningar mellan ministerrådet och arbetsmarknadens parter beslutade ministerrådet år 1975 om fortsatt nordisk utredningsverksamhet i vad avser multinationella företags verksamhet i Norden. De multinationella företagens inverkan på utvecklingsländernas ekonomi och framåtskridande har också uppmärksammats vid den år 1977 avslutade Pariskonferensen om internationellt ekonomiskt samarbete (CIEC), den s. k. nord-syd dialogen. 1 Se avsnittet 9.8. l Se avsnittet 6.10.

Utgângsläget rörande _frâgan om kontroll . . . 333

10.3 Den inhemska bakgrunden

Den pågående internationaliseringen av företagandet präglar också utvecklingen i Sverige. Den uppmärksamhet som fästs vid denna utveckling gäller inte minst det svenska näringslivets etableringar utomlands. Vad som från utredningens synpunkt närmast är av intresse är emellertid de internationella koncernernas etablering av dotterföretag i Sverige. Som bakgrund för utredningsuppdraget finns därför anledning att något beröra förutsättningarna för och utvecklingen av de utländska direktinvesteringarna i Sverige. Hit hör - förutom en översikt av den utlandsägda företagssektorn - en kortfattad redovisning av de regler som gäller för utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet här i landet samt en erinran om de överenskommelser genom vilka Sverige anslutit sig till internationellt ekonomiskt samarbete. Till bakgrunden för utredningsuppdraget hör också den debatt och de åtgärder som anknyter till de multinationella företagens verksamhet.

Utländsk - och l0.3.1 företagsetablering i Sverige förutsättningar utveckling lO.3.1.1 Allmänt Liksom på det globala planet framskred internationaliseringen av företagandet i Sverige tämligen långsamt under mellankrigstiden. Under åren 1914-1945 etablerade svenskt näringsliv omkring 200 dotterföretag utomlands medan omkring 250 utlandsägda företag etablerades i Sverige. Efter andra världskrigets slut skedde en ökning av den utlandsägda företagssektorn i Sverige. Under åren 1945-1959 etablerades sålunda nära 300 utlandsägda företag här i landet. Den kraftigaste utvecklingen av företagandets internationalisering började emellertid under 1960-talet. Huvuddragen i denna utveckling återspeglas i riksbankens statistik för åren 1960-1977 rörande flödet i löpande priser av svenska direktinvesteringar i utlandet och utländska direktinvesteringari Sverige. En påtaglig skillnad föreligger emellertid mellan utgående och ingående direktinvesteringar. De utgående investeringarna var år 1960 288 milj. kr. men uppgick år 1977 till 4 315 milj. kr., vilket innebär att det årliga kapitalutflödet från Sverige under den angivna tidsperioden femtondubblats. De ingående investeringarna var år 1960 133 milj. kr. och år 1977 643 milj. kr., vilket motsvarar inemot en femdubbling av det årliga kapitalinflödet. Den berörda trenden är särskilt markant för tiden från år 1970 och kapitalutflödet var år 1977 nämnare sju gånger större än kapitalinflödet. Det svenska näringslivets etableringar utomlands har sålunda stegrats medan de utländska investeringarna i svenskt näringsliv i stort sett stagnerat eller t. o. m. gått tillbaka. Vid ingången av år 1975 hade svenska koncerner utomlands 2 456 dotterföretag med tillsammans drygt 318 000 anställda. Av dessa anställda sysselsattes omkring 240 000 i 583 industriföretag, omkring 50000 i 473 handelsföretag och nära 28000 i 416 företag inom övriga näringsgrenar Vid samma tidpunkt hade utländska koncerner i Sverige 1 203 1 SCB, Internationella dotterföretag med tillsammans 101 000 anställda. Av dessa anställda sysselföretag; kartläggning per sattes omkring 53 000 i 283 industriföretag, omkring 36 000 i 710 handelsfö- 31 december 1974.

334 Utgângsläget rörande frågan om kontroll . . .

retag och omkring 12 000 i 210 företag inom övriga näringsgrenar. Mot denna bakgrund kan Sverige sägas vara mer ett hemland för multinationellt företagande än ett värdland. 1 överensstämmelse med vad i det Föregående sagts anser sig utredningen inte ha anledning att gå in på frågan om vilka ekonomiska faktorer som haft och har betydelse för utländsk företagsetablering i Sverige. I detta sammanhang kan nämnas att utländska företags motiv för att producera i Sverige behandlas i en utredning från statens industriverk Multinationella företag i svensk livsmedelsindustri (SIND 1977:10). Vidare kan anmärkas att en av Hans-Fredrik Samuelsson år 1977 framlagd avhandling Utländska direkta investeringar i Sverige - en ekonometrisk analys av bestämningsfaktorerna syftar till att söka förklara den utländska etablering som skett inom svensk tillverkningsindustri. Utanför utredningens uppdrag måste också anses falla att analysera orsakerna till den under 1970-talet alltmer framträdande skillnaden mellan det utgående och det ingående kapitalflödet i Sverige.

lO.3.1.2 Sveriges internationella åtaganden

Sveriges traditionella frihandelspolitik och allmänt positiva inställning till internationellt samarbete har lett till svenskt medlemskap i flertalet av de organisationer som på det internationella planet verkar för den formella ekonomiska integration som beskrivits i det föregående. I det följande skall nämnas de överenskommelser som med hänsyn till utredningens nu aktuella utredningsuppgifter synes vara av vikt. Avsikten är emellertid inte att i detta sammanhang söka analysera och bestämma den närmare innebörden av Sveriges internationella åtaganden enligt dessa överenskommelser. På ett mer allmänt plan är att notera att Sverige år 19761 likhet med nästan alla till OECD anslutna industriländer deltog i denna organisations deklaration om internationella investeringar och multinationella företag. 1 anslutning till frågan om etableringskontroll kan nämnas att Sverige år 1961 undertecknade OECD-konventionen och år 1964 anslöt sig med vissa förbehåll i fråga om ingående direktinvesteringar till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. År 1960 tillträdde Sverige EFTA-konventionen som bl. a. har till syfte att inom EFTA-området främja företagsetablering över nationsgränserna. År 1971 ratificerade Sverige den europeiska bosättningskonventionen. Till detta kan anmärkas att det frihandelsavtal som Sverige år 1972 slöt med EG inte innebär några förpliktelser med anknytning till de bestämmelser om etableringsfrihet och kapitalliberalisering som Romfördraget innehåller. Vad beträffar frågan om kontroll av verksamheten vid utlandsägda företag kan nämnas de beslut som OECD-rådet i anslutning till 1976 års deklaration fattade om nationell behandling av utlandsägda företag och om åtgärder i syfte att främja eller hämma internationella investeringar. Av intresse i detta sammanhang är också vissa av de riktlinjer som tagits upp i Europarådets resolution år 1976 om multinationella företag och ILO:s påföljande år antagna principdeklaration om multinationella företag och socialpolitik. Det bör vidare nämnas att vissa av Sverige tillträdda överenskommelser rör frågan om skydd för utländska investeringar. År 1975 röstade Sverige i FN för den av generalförsamlingen antagna stadgan om staters ekonomiska rättigheter och skyldigheter utom såvitt avser stadgans bestämmelser om ersätt-

Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . .

ning vid nationalisering av utländsk egendom. Sverige har också anslutit sig till den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema och det tilläggsprotokoll till konventionen som reglerar frågan om skydd för äganderätten. År 1966 ratificerade Sverige Washington-konventionen om biläggande av investeringstvister mellan stat och medborgare i annan stat. Slutligen bör anmärkas att inom utrikesdepartementet upprättats ett modellavtal för ömsesidigt investeringsskydd.

lO.3.l.3 Det svenska regelsystemet Den utländska företagsetableringen sker i allmänhet genom att utländskt kapital förs in i landet, s. k. ingående direktinvesteringar. I begreppet direktinvestering ligger en avsikt att uppnå inflytande över verksamheten vid det företag i vilket investeringen sker. Är avsikten däremot att njuta avkastning av investerat kapital, brukar man tala om portföljinvesteringar. Mellan dessa båda slag av investeringar kan knappast dras en distinkt gräns. Direktinvesteringar i företag kan ta sikte på olika etableringsformer. Etablering kan sålunda ske genom Övertagande av ett bestående företag, nyetablering av ett företag, ökning av tidigare andel i ett företag, utvidgning av ett redan utlandsägt företags verksamhetsområde eller upprättande av en s. k. filial till ett utländskt företag. Etableringen behöver inte avse bildning av dotterföretag utan kan innebära ett samgående med en eller flera svenska intressenter i ett s. k. joint venture. Gällande rätt innehåller en rad bestämmelser som har direkt eller indirekt betydelse for kontrollen av utländsk företagsetablering i Sverige. Kapitalllödet melan Sverige och utlandet är underkastat kontroll enligt valutalagstiftningen. I princip krävs tillstånd av riksbankens valutastyrelse för såväl ingående som utgående direktinvesteringar. Denna tillståndsprövning har främst penning- och valutapolitiska syften. Vad gäller utgående direktinvesteringar har tillståndsprövningen numera en vidare ram. Genom en ändring 1974 av valutalagen (1939:350) gjordes det sålunda formellt möjligt för valutastyrelsen att vid prövning av fråga om tillstånd för svenska företag att göra större direktinvesteringar utomlands beakta även industrioch sysselsättningspolitiska synpunkter. Vidare föreskrevs att valutastyrelsen vid prövning av utlandsinvesteringar skall bestå av ytterligare fyra ledamöter. Dessa ledamöter som utses av regeringen utgörs av två departementsrepresentanter och två företrädare för de anställdas organisationer. Som tidigare antytts gäller denna ordning emellertid inte vid prövningen av utländska direktinvesteringar i Sverige. Riksbanken beviljar i regel tillstånd för utländska direktinvesteringar i Sverige. Riksbanken har härvid att beakta bl. a. Sveriges förpliktelser på grund av vår anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. I praxis föreligger restriktioner i fråga om valutautlännings upplåning i Sverige av medel för finansiering av direktinvesteringar. I regel krävs att minst hälften av direktinvesteringen finansieras från utlandet. Tillstånd till ingående direktinvesteringar förbinds därför ofta med villkor om att företaget vid framtida utbyggnad redogör för dennas finansiering och att finansieringen

i

336 Urgângsläget rörandefrâgan om kontroll. . .

skall ske genom införsel av kapital från utlandet i enlighet med vad riksbanken kan komma att föreskriva. Den svenska etableringsrätten innebär i princip att all näringsutövning är tillåten för svenska medborgare. På motsvarande sätt kan rättsordningen sägas utgå från att också utländsk foretagsetablering är fri här i landet. I olika författningar har dock föreskrivits betydande undantag från denna etableringsfrihet. En typ av bestämmelser inskränker möjligheterna att utnyttja de olika företagsformer som står till buds här i landet. Den utländska företagsetableringen i Sverige sker till alldeles övervägande del genom stiftande eller förvärv av aktiebolag. I princip skall stiftare av svenskt aktiebolag vara svensk medborgare eller svensk juridisk person. Genom dispens kan emellertid även annan medges att vara stiftare. Aktier i svenska aktiebolag kan i princip förvärvas fritt. Aktiebolagslagen ger dock vissa möjligheter till inskränkningar i akties fria överlåtbarhet. l bolagsordning kan sålunda tas in förbehåll om s. k. hembudsskyldighet. Hembudsskyldighet innebär att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktie som övergår till ny ägare. Vidare kan i bolagsordning tas in förbehåll att aktier i bolaget inte får vare sig genom teckning eller överlåtelse förvärvas av aktiebolag eller annan sammanslutning eller stiftelse eller av

visst slag av aktiebolag eller annan sammanslutning eller stiftelse eller av

annan än svensk medborgare. Aktier som omfattas av sådant förbehåll kallas bundna aktier. I varje aktiebrev som avser bunden aktie skall anges att aktien är bunden. Finns i bolaget aktier som inte omfattas av Förbehållet, kallas de fria aktier. Systemet med fria och bundna aktier har fått sin största betydelse när det gäller införande av sådant utlänningsförbehåll som avses i 1916 års lag. Den grundläggande föreskriften i 1916 års lag innebär att utländska rättssubjekt och vissa därmed likställda svenska juridiska personer (kontrollsubjekt) inte utan tillstånd i varje särskilt fall får förvärva fast egendom här i landet. I förevarande sammanhang tilldrar sig 1916 års lag främst intresse därför att den också erbjuder en möjlighet att kontrollera sådan utländsk företagsetablering som sker genom Övertagande av svenska aktiebolag. I syfte att förhindra att kontrollsubjekt kringgår förbudet att utan tillstånd förvärva fast egendom genom att i stället förvärva aktier i svenska aktiebolag som äger eller avses skola förvärva fast egendom föreskriver 1916 års lag dels att fast egendom får fritt förvärvas av svenskt aktiebolag endast om bolaget har utlänningsförbehåll intaget i bolagsordningen - ett aktiebolag utan utlänningsförbehåll är med andra ord kontrollsubjekt - och dels att utlänningsförbehåll skall innehålla vissa inskränkningar i kontrollsubjekts möjligheter att förvärva aktier i bolaget. Ett utlänningsförbehåll skall sålunda enligt 1916 års lag gå ut på att kontrollsubjekt genom teckning eller överlåtelse får förvärva endast en mindre del av bolagets aktier. Dessa aktier, de fria aktierna, skall vid varje tidpunkt utgöra mindre än 20 procent av röstetalet för bolagets samtliga aktier och mindre än 40 procent av bolagets hela aktiekapital. Om ett kontrollsubjekt i strid mot ett utlänningsförbehåll förvärvar bundna aktier i svenskt aktiebolag är detta förvärv ogiltigt. Främst önskemålet att fritt kunna förvärva fast egendom och bundna

Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . . 337

aktier har lett till att utlänningsförbehåll numera finns i bolagsordningen för omkring 80 procent av de börsregistrerade aktiebolagen. Även i det övriga bolagsbeståndet torde utlänningsförbehåll vara tämligen vanliga. Nämnda förhållanden medför att det stora flertalet svenska aktiebolag inte kan bli föremål för ett större utländskt ägarinflytande än det utlänningsförbehållet medger, såvida inte utlänningsförbehållet tas bort. Syftet med 1916 års lag kan emellertid inte heller kringgås på det sättet att utlänningsförbehållet tas bort genom en av bolaget ensidigt beslutad ändring av bolagsordningen. Om bolaget vill ta bort utlänningsförbehållet och därigenom göra samtliga aktier i bolaget fritt överlåtbara till kontrollsubjekt, måste bolaget nämligen först inhämta tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Denna tillståndsprövning har i princip funnits alltsedan lagens tillkomst men dess ram vidgades genom en lagändring år 1973. Skälet härtill var att 1916 års lag på grund av sin formella uppbyggnad ansågs kunna ge skydd i förevarande hänseende endast om bolaget ägde skogar, malmer, vattenfall eller andra betydande naturtillgångar. Om bolagets tillgångar däremot väsentligen bestod av t. ex. teknik, know how, dyrbara maskiner, patent eller varumärken kunde tillstånd inte vägras ens om det av tillståndsärendet framgick att bolaget i dessa hänseenden hade betydande tillgångar och att avsikten med borttagandet av utlänningsförbehållet var att bolaget skulle försäljas till utländska intressenter. I den proposition (prop. 1973:72) som låg till grund för 1973 års ändring av 1916 års lag uttalade föredragande statsrådet att det borde finnas legala möjligheter att slå vakt även om svenska företag som inte har naturtillgångar. Detta gällde i synnerhet företag som på grund av sin storlek har särskild betydelse för svensk ekonomi. Ett skydd kunde också behövas mot utländska uppköp av svenska företag i en bransch som redan har ett mycket stort inslag av utländskt ägande. Det var sålunda angeläget att frågan om tillstånd för kontrollsubjekt att förvärva svenska företag kunde prövas oberoende av om företaget i det enskilda fallet förfogade över fast egendom. Ett sätt kunde enligt propositionen vara att genomföra en ordning som innebär att alla svenska aktiebolag tvingas att införa utlänningsförbehåll i bolagsordningen med möjlighet dock för regeringen att ge dispens. I avbidan på en allsidig översyn av 1916 års lag ansåg föredragande statsrådet att en väsentligt förbättrad kontroll emellertid kunde åstadkommas genom att i lagen togs in föreskrift om att tillstånd till ändring av bolagsordningen inte skall lämnas, om det strider mot väsentligt allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas av kontrollsubjekt. Prövningen härvidlag skall ske oberoende av om bolaget i fråga äger fast egendom. Vid riksdagsbehandlingen av 1973 års proposition ansåg näringsutskottet i sitt betänkande (NU 1973:57 s. 18) det vara angeläget att även problem angående utländska förvärv av företag som saknar utlänningsförbehåll togs upp till granskning vid den förutskickade översynen av 1916 års lag. Tillståndsgivningen efter 1973 års ändring av 1916 års lag har varit oförändrad liberal. Endast i enstaka fall har bolag vägrats att ta bort utlänningsförbehåll. I andra fall har förekommit att den tilltänkte utländska förvärvaren i samband med tillståndsprövningen givit frivilliga utfästelser om den framtida verksamheten vid det övertagna företaget.

338 rörande om kontroll. . .

Utgángsläget frågan

För den utländska har handelsbolagsformen haft liten företagsetableringen Detta torde sammanhänga med att lagstiftning till skydd mot betydelse. utländskt över svenska handelsbolag infördes redan i samband inflytande med tillkomsten av 1916 års lag. I reviderat skick återfinns denna lagstiftning numera i rätten att sluta svenskt i lagen (1968:557) om vissa inskränkningar m. m. Denna att kontrollsubjekt inte utan särskilt handelsbolag lag innebär tillstånd får sluta svenskt handelsbolag och ingå i sådant bolag. i form av s. k. filialer till utländska Vad gäller utländsk företagsetablering finns bestämmelser i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och företag utländskt att idka här i riket. Lagen innebär i princip att företag näring utländskt företag får idka näring här i riket endast efter tillstånd av regeringen eller som bestämmer. Sådant tillstånd skall avse myndighet regeringen verksamhet av visst i princip tills vidare. Tillståndet kan slag och gäller när särskilda skäl föreligger. Det utländska företaget skall driva sin återkallas, näringsverksamhet här i riket genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial). I lagen regleras närmare i vilka former denna förvaltning skall utövas. Filialen är inte att betrakta som en självständigjuridisk person utan som en del av det utländska företaget. Möjligheten att upprätta filialer till utländska företag har utnyttjats i ringa utsträckning. Hittills har inregistrerats ett hundratal filialer. Av dessa är emellertid endast drygt hälften

alltjämt bestående. En annan av bestämmelser har till syfte att säkerställa svenskt typ över svenska juridiska personer, som driver verksamhet på inflytande finns i särskilda områden av näringslivet. Exempel på sådana bestämmelser (1955:183) om bankrörelse, lagen (1948:433) om försäkringsrörelse, lagen lagen (1935:395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m., kreditupplysningslagen (1973:1173) och aktiefondslagen (1974:931). I fråga om utländskt och utländsk försäkringsanstalts möjligheter att bankföretags driva verksamhet här i landet kan nämnas de koncessionsbestämmelser som finns i respektive lagen (1955:183) om bankrörelse och lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket. Gällande rätt innehåller endast ett fåtal bestämmelser som särskilt berör verksamheten vid utlandsägda företag efter det att de etablerats i landet. Ett utlandsägt företags verksamhet kan komma att inskrän kas av 1916 års framgår att lagen möjliggör kontroll av lag. Av vad som sagts idet föregående företags expansion i fonn av uppköp av inhemska aktiebolag. utlandsägda landets mest värdefulla naturtillgångar kan vidare stå Lagens syfte att skydda för ett utlandsägt företags planer på att ta upp verksamhet som baseras ivägen av sådana tillgångar. Lagen har däremot inte till allmänt syfte på exploatering att hindra utlandsägda företag att förvärva den fasta egendom som behövs för deras verksamhet utan lämnar fastmera genom särskilda undantagsbestämmelser i princip denna väg öppen. En form av kontroll av utlandsägda företags verksamhet kan möjligen

sägas föreligga genom att det i aktiebolagslagen (1975: 1385), lagen (1951:308) om ekonomiska och ett flertal andra associationsrättsliga författföreningar ett principiellt krav på svenskt medborgarskap och bosättningar uppställs att vara styrelseledamot eller att inneha vissa ning i Sverige för behörighet andra befattningar i den berörda sammanslutningen. till verksamhetskontroll finns också vad beträffar företag som Möjligheter

Utgângsläget rörandefrâgan om kontroll. . .

för sin rätt att bedriva näringsverksamhet i Sverige är beroende av tillstånd. Härvidlag kan erinras om de tidigare nämnda regler som gäller för filialer till utländska företag enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket samt för utländskt bankföretag och utländsk försäkringsanstalt enligt lagen (1955:l83)om bankrörelse och lagen(l950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket. Vad som sagts nu innebär att det svenska regelsystemet har få avsteg från principen om nationell behandling av utlandsägda företag. Kontrollen av verksamheten vid dessa företag bygger sålunda i allt väsentligt på den lagstiftning och de avtal mellan arbetsmarknadens parter som reglerar förhållandena inom svenskt näringsliv och svensk arbetsmarknad och i princip gäller för såväl inhemska som utlandsägda företag. Det är uteslutet att här redovisa alla de bestämmelser som är av nu nämnd karaktär. Det kan emellertid vara påkallat att erinra om några av de viktigaste fonnerna för samhällelig och företagsdemokratisk insyn och påverkan av näringsliv och arbetsmarknad. Med hänsyn till att aktiebolag är den dominerande formen för utländsk företagsetablering bör först nämnas de möjligheter till offentlig insyn i aktiebolags verksamhet som enligt aktiebolagslagen (1975:1385) står till buds. Upplysning om ägarforhållandena i ett aktiebolag kan fås från den offentliga aktiebok som varje aktiebolag enligt aktiebolagslagen är skyldig att föra. Bestämmelser om den offentliga redovisningen för aktiebolag återfinns i aktiebolagslagen och bokföringslagen. Aktiebolagslagen innehåller de för aktiebolagsformen nödvändiga särbestämmelserna. Vad gäller själva bokföringsskyldighetens innehåll iövrigt hänvisar aktiebolagslagen till bokföringslagen. Enligt aktiebolagslagen skall aktiebolag för varje räkenskapsår avge offentlig årsredovisning. Den skall bestå av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse. [fråga om resultaträkningen och balansräkningen gäller utöver bokföringslagens bestämmelser vissa i aktiebolagslagen upptagna specifikationskrav. Hit hör att bolaget i resultaträkningen skall särskilt redovisa bruttoresultatet av varje rörelsegren, som bolaget bedriver väsentligen oberoende av dess andra rörelsegrenar. I balansräkningen skall bland tillgångarna tas upp som särskild post aktier i dotterbolag. Ingår i fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen fordringar hos eller skulder till dotterföretag eller moderbolag skall beloppen anges särskilt. I förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas dels om sådana för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller balansräkning, dels om händelser av väsentlig betydelse för bolaget, som inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut. I förvaltningsberättelsen skall också anges medeltalet under räkenskapsåret anställda personer. Vidare skall anges sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar till de anställda. Har bolaget anställda i flera länder skall löner och ersättningar anges särskilt för varje land med uppgift om medeltalet anställda i respektive land.

340 Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . .

Ett aktiebolag är liksom varje annan näringsidkare bokföringsskyldigt enligt bokföringslagen. Bokföringsskyldighet skall fullgöras på sätt som överensstämmer med god redovisningssed. Bokföringsskyldigheten innefattar bl. a. att till upplysning om rörelsens förlopp löpande bokföra uppkomna affárshändelser samt att till upplysning om rörelsens ekonomiska resultat och ställning vid räkenskapsårets utgång avsluta bokföringen med årsbokslut. Årsbokslutet består av resultaträkning och balansräkning. Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa samtliga intäkter och kostnader i rörelsen under räkenskapsåret samt lämna en med hänsyn till rörelsens förhållanden tillfredsställande redovisning för hur räkenskapsårets resultat uppkommit. Balansräkningen skall i sammandrag redovisa rörelsens samtliga tillgångar och skulder samt eget kapital i rörelsen på balansdagen. I resultaträkningen och balansräkningen skall vidare lämnas uppgifter om bl. a. grunderna för värdering av tillgångar och skulder med angivande av sådana ändringar i värderingsgrunderna som avsevärt påverkat årsresultatet samt om grunderna för avskrivning av olika grupper av anläggningstillgångar med angivande av betydelsefulla ändringar i dessa grunder. När det gäller förhållandet mellan samhälle och företag kan främst pekas på lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrágor som innebär att näringsidkare är skyldig att på anmodan i fråga om varje arbetsställe inom länet skriftligen till länsstyrelsen eller statistiska centralbyrån redovisa uppgifter med ett längsta tidsperspektiv om fem år angående rådande förhållanden i fråga om produktionen, sysselsättningen eller driften vid arbetsstället, den väntade ekonomiska utvecklingen av verksamheten, planerad eller väntad utvidgning eller inskränkning i produktionen, sysselsättningen eller driften eller annan liknande omständighet av väsentlig betydelse för statlig eller kommunal planering. Näringsidkare får också enligt nämnda lag av länsstyrelsen kallas till överläggning i fråga som är av väsentlig regional betydelse. Varje företag är enligt kungörelsen (1973:568) om vissa uppgifter frân rörelseidkare skyldigt att på anmodan av statens industriverk lämna de uppgifter som fordras för verkets utredande verksamhet, nämligen om produktion av varor och tillhandahållande av tjänster, produktionsförmåga, förbrukning av varor och anlitande av tjänster, lön och sysselsättning m. m. beträffande anställda, lager och förrådshållning, beställningar, köp, försäljningar och leveranser beträffande varor och tjänster, investeringar, samt priser som behövs for pristals- och volymberäkningar. Företaget är dessutom enligt denna kungörelse skyldigt att lämna sådana uppgifter om sin rörelse som fordras för utredning om näringslivets struktur såsom i fråga om intäkter, kostnader och vinster, omsättning, tillgångar och skulder. l anslutning härtill kan erinras om lagstiftningen rörande konkurrensbegränsning och priskontroll. Enligt lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av kønkurrensbegränsning inom näringslivet ankommer det på marknadsdomstolen att på grund av framställning främst från näringsfrihetsombudsmannen genom förhandling söka undanröja skadlig inverkan av konkurrensbegränsning som bringas under dess bedömning. Enligt lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensffirhållanden åligger det företagare att efter anmaning lämna uppgift om sådan konkurrensbegränsning som berör hans verksamhet och har avseende på pris-, produktions-, omsättnings-

Utgângsläget rörande om kontroll . . . jrâgan

eller transportförhållanden samt i övrigt om priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbildningen. Enligt denna lag kan myndighet förelägga Företagare att tillhandahålla konkurrensbegränsande avtal, handelsböcker, korrespondens och andra handlingar och uppgiftsskyldig får också kallas att inställa sig inför myndigheten. Vad gäller samhällelig insyn i näringslivet kan också nämnas lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Enligt denna lag har staten rätt att utse en ledamot (offentlig styrelseledamot) och en suppleant för denne i styrelse för aktiebolag eller ekonomisk förening som på grund av vissa närmare angivna omständigheter har särskild betydelse från allmän synpunkt. Offentlig styrelseledamot skall enligt lagen särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i verksamheten. Slutligen kan nämnas den år 1976 mellan regeringen och Sveriges industrilörbund träffade överenskommelsen om samråd i lokaliseringwágor. Syftet med samrådet skall vara att skapa förutsättningar för att de av statsmakterna fastställda riktlinjerna för regionalpolitiken och sysselsättningspolitiken beaktas på ett tidigt stadium vid planeringen av investeringar inom industrin. Samrådet skall bygga på överläggningar mellan en särskild arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet (lokaliseringsorganet) och de omkring 170 enskilda företag som inom landet sysselsätter minst 500 industrianställda. Som underlag för samrådet skall ligga av företagen redovisade uppgifter om planeringen i ett femårsperspektiv av bl. a. etablering av arbets- och driftsställen, större förändringar i verksamheten såsom flyttning, nedläggning och driftsinskränkningar, produktionens saluvärde eller volym samt investeringar med fördelning på maskin- och byggnadsinvesteringar. Överenskommelsen har bekräftats av de berörda företagen, av vilka ett fyrtiotal tillhör den utlandsägda industrisektom. I fråga om medel att uppnå företagsdemokrati kan först nämnas de anställdas rätt till representation i företagsledande organ. Lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar har till syfte att bereda de anställda insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet. I företag som ej är moderföretag i en koncern och som under det senast förflutna räkenskapsåret i Sverige sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare har de anställda enligt denna lag rätt att utse två styrelseledamöter (arbetstagarledamöter) och en suppleant för varje sådan ledamot. Motsvarande rätt gäller även i fråga om moderföretag, därvid antalet arbetare skall avse koncernen i dess helhet och rätten till styrelserepresentation tillkomma samtliga anställda inom koncernen. Beslut om inrättande av styrelserepresentation fattas av lokal arbetstagarorganisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget och företräder mer än hälften av de anställda vid företaget eller flera sådana arbetstagarorganisationer som tillsammans har denna omfattning. Motsvarande regler gäller för beslut om inrättande av styrelserepresentation i moderföretag. I företag som inte är moderföretag utses arbetstagarrepresentanter av de lokala avtalsbundna arbetstagarorganisationerna. I moderföretag utses representanterna av de lokala arbetstagarorganisationer som är bundna av kollektivavtal i förhållande till företag inom koncernen. Arbetstagarrepresentanterna är i princip likställda med andra styrelseledamöter i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

342 rörande om kontroll. . . sou 197373

Utgângs/äget frågan

Från synpunkt tilldrar sig naturligtvis den nya företagsdemokratisk och särskilt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetsrättslagstiftningen störst intresse. Medbestämmandelagen bygger liksom äldre arbetslivet på förenings- och förhandlingsrättens grund. Av de Förändringar lagstiftning lagen innebär kan här först nämnas den förbättring av de fackliga organisai kollektivavtal som skett tionernas ställning i frågor som inte har reglerats om Förstärkt förhandlingsrätt och vidgad rätt till genom lagens bestämmelser information. Den förstärkta förhandlingsrätten grundar sig främst på förhandlingsskylför måste sålunda på eget initiativ dighet arbetsgivaren. Arbetsgivaren förhandla med de fackliga organisationerna, innan han beslutar om viktigare

förändringar av sin verksamhet eller av arbets- eller anställningsförhållanden för enskild arbetstagare. I andra frågor kan arbetsgivaren bli förhandlingsskyldig, om facklig organisation begär förhandling. Förhandlingsskyldigskall i första hand förhandling med lokal kollektiv heten fullgöras genom avtalsslutande Uppnås inte enighet vid sådan arbetstagarorganisation. att på begäran förhandla även med förhandling, är arbetsgivaren skyldig central arbetstagarorganisation. Den vidgade rätten till information innebär att arbetsgivaren fortlöpande skall hålla avtalsslutande arbetstagarorganisationer underrättade om den och ekonomiska utvecklingen av verksamheten liksom produktionsmässiga skall dessutom riktlinjerna för personalpolitiken. Arbetstagarorganisation räkenskaper och andra om beredas tillfälle att granska arbetsgivarens böcker, i den utsträckning som organisationen behöver för att ta tillvara handlingar intressen i förhållande till arbetsgivaren. Till medlemmarnas gemensamma är också knuten en editionsplikt. Denna innebär informationsskyldigheten att part som vid förhandling åberopar viss handling skall hålla den tillgänglig om denne begär det. Skyddet för arbetsgivarnas och anställdas för motparten intressen tillgodoses genom regler om tystnadsplikt. Tystnadsplikten bestäms i första hand genom förhandling mellan parterna på arbetsplat-

sen. främsta är att främja kollektivavtal om Medbestämmandelagens syfte medbestämmanderätt för de anställda. Enligt lagen bör sålunda på arbetstamellan som träffar kollektivavtal om löner och garpartens begäran parter allmänna anställningsvillkor även träffas kollektivavtal om medbestämmanavser och upphörande av derätt för arbetstagarna i frågor som ingående ledningen och fördelningen av arbetet och verksamhetens anställningsavtal, bedrivande i övrigt. Några medbestämmandeavtal har ännu inte träffats på den privata sektorn. I detta sammanhang bör nämnas något om den nya arbetsrättslagstiftförhållande till om internationella sympatiaktioner. I de ningens frågan debatt om möjligheterna att skapa motvikter till fackliga organisationernas den starka förhandlingsställning, som de multinationella företagen anses ha, intar som tidigare framhållits frågan om rätten att vidta fackliga sympatiåt- :I gärder i Sverige till förmån för part utomlands en central plats. I arbetsrättskommitténs uppdrag ingick också att med utgångspunkt i frågan under vilka omständigheter fackliga sympatiåtgärder får vidtas i Sverige till stöd för part utomlands söka finna en lösning på problemen i fråga om stridsåtgärder med f internationell Med anknytning härtill tog kommittén även allmänt bakgrund.

Utgângsläget rörande om kontroll. . . frågan

upp frågan om tillåtligheten av strejk och andra stridsåtgärder i andra än fackliga syften. Kommitténs majoritet kom fram till att Föreslå ett lagfist förbud mot stridsåtgärder med icke-fackligt syfte. l fråga om fackliga sympatiåtgärder i Sverige till förmån för part utomlands föreslog kommittén en regel som byggde på dittillsvarande lagstiftning om sympatiåtgärder. Enligt förslaget skulle svenska sympatiåtgärder vara tillåtna, om de företogs till stöd för part i en primäråtgärd utomlands som var tillåten antingen enligt det egna landets lag eller med motsvarande tillämpning av svensk lag. Kommitténs förslag på dessa punkter var dock inte enhälliga. l propositionen (prop. 1975/ 76:l05) med förslag till arbetsrättsreform ställde sig departementschefen avvisande till tanken på lagstiftning i berörda frågor. Vad gäller strejk och andra stridsåtgärder med bakgrund i utländska förhållanden fann departementschefen det helt naturligt att svenska arbetstagarorganisationer inte skall vara förhindrade att delta i internationellt organiserade sympatiåtgärder till stöd för broderorganisationer utomlands eller för att uttrycka solidaritet med dem som utsätts för politiskt förtryck eller annars är i behov av internationellt stöd. Begär i sådana sammanhang en facklig international att dess svenska medlemsorganisation skall ansluta sig till en internationell aktion, ansåg departementschefen det inte vara rimligt att resa rättsliga hinder häremot. Departementschefen kunde därför inte heller på detta område finna det motiverat att föreslå lagstiftning. Även om det rättsliga läget inte är till alla delar klart, saknades det enligt departementschefens mening anledning att tro annat än att detta synsätt i allt väsentligt motsvaras av vad som skulle bli bedömningen vid en rättslig prövning. Lagrådet gav i sitt yttrande uttryck för uppfattningen att politisk strejk och lockout i princip skall bedömas som brott mot de enskilda anställningsavtalen och att tillåtligheten av sympatiåtgärder med utländsk bakgrund som huvudregel är beroende av om de knyter an till en lovlig primär konflikt utomlands (prop. bilaga 1, s. 499). I sin kommentar härtill vidhöll departementschefen den uppfattning som han tidigare hade framfört (prop. bilaga l, s. 534). Också riksdagen gav uttryck åt samma synsättt som departementschefen (InU 1975/76:45 s. 47, rskr 404). Med anledning av en motion, vari uppmärksamheten riktades på stridsåtgärder mot fartyg under bekvämlighetsflagg eller mot multinationella företag, slog riksdagen fast att medbestämmandelagen ger ett handlingsutrymme för de svenska arbetstagarorganisationerna att delta i internationellt organiserade stödaktioner för arbetstagare i andra länder. En redogörelse för det företagsdemokratiska läget bör utöver lagstiftningen omfatta också de avtal som träffats mellan arbetsmarknadens parter. I samband med att förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om medbestämmandeavtal togs upp sades emellertid samtliga tidigare samarbetsavtal upp. Det är alltså f. n. inte möjligt att beskriva den företagsdemokratiska situationen i förevarande hänseende på annat sätt än att framtida kollektivavtal kan antas innehålla regler om medbestämmande och insyn som inte är mindre långtgående än vad som hittills gällt. Såtillvida kan det därför vara av intresse att erinra om innehållet i vissa äldre avtal, låt vara att de är mindre aktuella även på det sättet att dess principer delvis inarbetats i medbestämmandelagen. Härvidlag kan först nämnas 1966 års avtal mellan SAF och LO respektive mellan SAF och TCO om föreragsnämnder. Enligt avtalet var

344 Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . .

företagsnämnden den viktigaste formen för samverkan mellan företag och anställda. Företagsnämnd inrättades i regel vid företag med minst 50 anställda. Nämnden skulle bl. a. bereda de anställda insikt i verksamhetens ekonomiska och tekniska betingelser samt rörelsens resultat. En längre gällande informationsrätt togs upp i den överenskommelse om ekonomikomminé och arbetsragarkonsulrer* som år 1975 träffades mellan SAF, LO och PTK och som dessa organisationer rekommenderade sina anslutna förbund att sig emellan anta som kollektivavtal med verkan for företag, vilka enligt foretagsnämndsavtalen hade inrättat företagsnämnd. överenskommelsen, som syftade till att tillförsäkra arbetstagarna fullgod insyn i företagsekonomiska förhållanden, innebar att företagsnämnden på begäran av dess arbetstagarledamöter skulle inrätta en ekonomikommitté med högst tre representanter för arbetstagarna vid företaget och lika många representanter för arbetsgivarna. Som ett alternativ till inrättande av ekonomikommitté skulle arbetstagarledamöterna i företagsnämnden kunna utse en person bland de anställda i företaget till sin arbetstagarkonsult (intern arbetstagarkonsult). Arbetstagarledamöterna i företagsnämnden hade slutligen - under vissa förutsättningar - rätt att for viss mandattid utse utomstående expert som arbetstagarkonsult (extern arbetstagarkonsult). Ekonomikommittén skulle löpande följa företagets ekonomiska ställning och utveckling och medverka när ekonomisk information sammanställdes och lämnades till företagsnämnden. Den skulle också ägna särskild uppmärksamhet åt vidareinformationen från företagsnämnden till arbetstagarna. Kommittén hade rätt till information och biträde från företaget. Företagsledningen skulle sålunda ge kommittén tillgång till företagets böcker och räkenskaper samt sådana ekonomiska rapporter, analyser, prognoser och andra handlingar som var av betydelse för att bedöma förtagets ekonomiska ställning och utveckling. Företagsledningen skulle också i övrigt lämna de upplysningar och det biträde som kommitténs arbetstagarledamöter begärde. På arbetstagarledamöternas begäran skulle företagsledningen anmoda företagets revisor att medverka i ekonomikommitténs arbete. Bestämmelserna om rätt till biträde och information gällde i tillämpliga delar också för arbetstagarkonsult. För företag med flera foretagsnämnder och för koncerner fanns regler som skulle ge de anställda insyn i företagets och koncernens totala ekonomi.

10.3.1.4 Den utlandsägda företagssektorn Trots den jämförelsevis lugna utvecklingen av de ingående direktinveste- g 5 ringarna har den utlandsägda företagssektorn i Sverige expanderat kraftigt sedan 1960-talet. Någon officiell statistik finns inte för hela denna tidsrymd. Av en på enskilt initiativ tillkommen undersökning framgår att det år 1962 fanns 468 utlandsägda företag med omkring 62 000 anställda. År 1975 fanns r enligt den officiella statistiken 1 685 utlandsägda företag med omkring 155 000 anställda. Under den angivna perioden hade sysselsättningen inom den utlandsägda företagssektorn sålunda ökat med ungefär 93 000 arbetstagare. Den utlandsägda företagssektorn utgjorde år 1975 1,3 procent av samtliga företag och den sysselsatte 7,6 procent av samtliga anställda i landet. Mer än hälften av dessa företag var handelsforetag och en fjärdedel tillhörde . tillverkningsindustrin. Sett till sysselsättningen hade dock tillverkningsindu-

§Z4$zlfi*s“›--.A

Utgångsläget rörande frågan om kontroll . . .

strin omkring 84 000 och handeln omkring 42 000 anställda. Uttrycket Företag används här i vidsträckt betydelse innefattande - förutom utlandsägt de Företag som ingår i internationella koncerner, dvs. de företag som till mer än 50 procent direkt eller indirekt ägs av utländska företag - även de företag i vilka utländska Företag har minoritetsintressen och de företag som helt eller delvis ägs av utländska medborgare. Inom den utlandsägda Företagssektorn dominerade dotterföretagen med mer än tre fjärdedelar av antalet Företag och nära två tredjedelar av antalet arbetstagare. Motsvarande andelar för de av utländska Företag minoritetsägda företagen var knappt en femtedel av antalet företag och en tredjedel av antalet sysselsatta. En tämligen obetydlig roll spelade de utlänningsägda Företagen med inemot en tiondel av antalet företag och omkring en tjugondel av antalet anställda. De utlandsägda företagens andelar av sysselsättningen var inom tillverkningsindustrin 8,9 procent, inom varuhandel 9,8 procent och i övriga branscher 1,4 procent. Hur den utlandsägda Företagssektorn år 1975 närmare fördelade sig efter typ av utländskt ägande och efter branschtillhörighet framgår av tabellen 7.14. Den officiella statistiken kan endast ge en överblicksbild av den utlandsägda Företagssektorn. En mera utförlig beskrivning av denna sektor finns i Samuelssons tidigare nämnda avhandling. Det senaste är denna beskrivning avser är visserligen år 1970 men från detta år har knappast väsentliga ändringar skett av den utlandsägda Företagssektorns allmänna struktur. Beskrivningen innebär att den utlandsägda sektorn nämnda år bestod av 830 företag som sysselsatte nära 102 000 personer. Den utlandsägda industrisektorn omfattade 158 dotterföretag till internationella koncerner. Antalet industrisysselsatta i dessa Företag var nära 42 000 och medräknas även personal som svarade För återförsäljning hade de inemot 58 000 anställda. Vad beträffar branschfördelningen kan konstateras att de utlandsägda dotterföretagen var koncentrerade till Verkstadsindustri, kemisk industri samt livsmedelsindustri. Företagen inom dessa branscher svarade för drygt 80 procent av sysselsättning och saluvärde i den utlandsägda dotterföretagssektorn. Verkstadsföretagen dominerade den utlandsägda industrisektorn. Nära hälften av alla industrisysselsatta var anställda inom metallvaru-, maskin-, elektro- och instrumentindustrin. Inom verkstadsindustrin intog maskinindustrin den ledande ställningen. Dotterföretagen inom den kemiska industrin svarade För drygt en femtedel av sysselsättningen men För något mer än en tredjedel av produktionen. Inom den utlandsägda delen av kemiindustrin sysselsatte Företag inom s. k. annan kemisk industri, dvs. färg-, läkemedels-, tvättmedels- och tryckfargsindustri, nästan hälften av alla anställda i utlandsägda kemiföretag. Dotterföretagen inom petroleumindustrin svarade för endast en mindre del av sysselsätt- *De genomgående lägre siffrorna beträffande antalet anställda och företag som denna beskrivning innefattar har flera orsaker, av vilka de olika mättillfällena endast är en. Härtill kommer bl. a. olika definitioner av begreppet utlandsägt företag och den omständigheten att i beskrivningen För år 1970 räknas moderföretag och dotterföretag i Sverige i samma bransch som endast ett företag.

346 Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . . sou 197373

ningen men däremot på grund av sin kapitalintensitet för huvuddelen av produktionen inom kemisk industri. Utlandsägda livsmedelsföretag svarade för omkring 9 procent av de anställda i utlandsägda industriföretag. Vad beträffar de utlandsägda dotterföretagens andel av svensk industri gällde att dessa företag sysselsatte 4,6 procent av alla anställda och svarade för 6,3 procent av allt saluvärde i svensk industri. De utlandsägda dotterföretagens andel av den svenska industriproduktionen varierade dock starkt från bransch till bransch. De utlandsägda petroleumraffinaderierna svarade sålunda för inte mindre än 78 procent av den svenska produktionen. Produktionsandelar som överstiger det tidigare nämnda medeltalet, 6.3 procent, fanns även i instrumentindustrin, smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustrin, annan kemisk industri, gummivaruindustrin, elektroindustrin, maskinindustrin och kemikalieindustrin. Vissa delar av dessa branscher hade än högre produktionsandelar. Härvidlag kan nämnas tvättmedels- och toalettindustrin, datamaskinindustri, industri för organiska kemikalier, konstfiber och basplastindustri samt batteri och ackumulatorindustrin. De utlandsägda företagen hade vidare betydande procentuella produktionsandelar inom vissa andra industrigrenar. Detta gäller t. ex. i fråga om industri för andra varor av mineraliska ämnen, ferrolegeringsverk, s. k. annan glasvaruindustri, choklad- och konfektindustri, plastförpackningsindustri, frukt- och grönsakskonservindustri och margarinindustri. Vad gäller den utlandsägda industrisektorns storleksstruktur kan anmärkas att 80 procent av de anställda sysselsattes i företag med fler än 200 anställda. hade fler än 200 En fjärdedel av de utlandsägda dotterföretagen anställda medan detta var fallet endast för knappt en tjugondel av alla svenska industriföretag. Drygt en tiondel av de utlandsägda dotterföretagen hade mer än 500 anställda. Inget av de största utlandsägda dotterföretagen hade dock mer än omkring 4000 anställda. Ett tiotal företag hade mer än 1000 anställda. En fördelning av de utlandsägda dotterföretagen på de länder i vilka moderföretaget i den internationella koncernen har sitt hemvist visar att Förenta staterna var det dominerande hemlandet. Företag med ursprung i detta land svarade för omkring en tredjedel av sysselsättning och produktion i de utlandsägda dotterföretagen. Mätt i saluvärdet av dotterföretagens produktion var Storbritannien och Nederländerna med en andel av respektive 20 och 18 procent de därnäst mera betydande hemländerna. Härefter följde Danmark med 9 procent samt Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz \ med vardera 6 procent. Dotterföretag från övriga hemländer hade endast obetydliga andelar av produktionen. En fördelning av de utlandsägda dotterföretagen på branscher och visar att produktionen i västeuropeiska dotterföretag var länderregioner koncentrerad till livsmedels-, petroleum, elektroindustri samt s. k. annan kemisk industri. l dessa branscher fanns också företag från Förenta staterna men dessa hade dock till skillnad från de västeuropeiska mycket stora andelar av sin produktion i maskin- och gummivaruindustri samt järn-, stâl- och metallverk. Produktionsfördelningen i de nordiska ländernas dotterföretag överensstämde tämligen väl med produktionsfördelningen för de västeuro-

Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . . 347

peiska dotterföretagen. År 1970 fanns 47 från utlandet minoritetsägda industriföretag med nära 16 000 anställda. med de utlandsägda dotterföretagen var dessa [jämförelse Företag annorlunda branschfördelade. Inemot hälften av produktionen i de minoritetsägda Företagen föll på jord- och stenvaruindustrin och på plastvaruindustrin mot knappt en procent av dotterföretagens produktion. De foreträdda med produktion i minoritetsägda företagen var däremot obetydligt maskinindustrin och livsmedelsindustrin. En betydande överensstämmelse i vad avser länderfördelningen. För de med dotterföretagen förelåg däremot största procentuella andelarna av verksamheten vid de minoritetsägda Företagen svarade sålunda Företag med ursprung i Förenta staterna, Storbritannien, Frankrike och Danmark. Inom den utlandsägda företagssektorn i övrigt sysselsattes år 1970 drygt 18000 i 520 försäljningsföretag och nära 10000 personer i 105 personer Så gott som samtliga av dessa Företag var majoritetsägda från serviceföretag. utlandet. De utlandsägda försäljningsföretagens branschfördelning överensstämde i Fördelning för utlandsägda dotterföretag inom hög grad med motsvarande industrisektorn. De handlade med andra ord främst med varor tillverkade inom kemisk industri och Verkstadsindustri. Även de utlandsägda Försäljländerfördelning överensstämde med motsvarande Fördelningsföretagens dotterföretag inom svensk industri. Förenta staterna ning för utlandsägda dominerade med över en fjärdedel av alla försäljningsföretag. Dessa svarade för drygt 40 procent av både antalet anställda och omsättningen i de utlandsägda Försäljningsföretagen i Sverige. Storbritannien liksom de nordiska ländema hade andelar som i det närmaste motsvarade industriföretagens. Serviceföretagen återfanns i ett flertal verksamheter, främst dock inom reklarn- och annonsbyråbranschen, transportformedlande verksamhet och städningsverksamhet. Huvuddelen av verksamheten i dessa Företag återfanns i dotterföretag till multinationella företag i Förenta staterna, Storbritannien, Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland.

10.3.2 Utländsk företagsetablering i Sverige - debatt och åtgärder

Liksom planet har i Sverige förts en omfattande och på det internationella mångfasetterad debatt om de multinationella företagen. Den mest framträdande rollen i denna debatt har spelats av de fackliga organisationerna. Frågor om företagandets internationalisering har också tagits upp i riksdagen och från näringslivets sida. Den följande framställningen begränsas i huvudsak till frågan om utländsk företagsetablering i Sverige. Redan under slutet av 1960-talet utarbetades inom LO:s europamarknadskommitté beskrivningar och analyser av internationaliseringens fackliga problem. I en rapport* tog kommittén upp bl. a. frågan om de multinationella Företagens personalpolitik och attityder till facklig verksamhet. Kommittén vidare insynen i dessa företag och 1 Internationell företagspekade på den bristande offentliga rörlighet och internatiomöjligheter att utnyttja prissättningen vid interna koncerntransföretagens nella företag, LO:s euroaktioner i syfte att minska beskattningen. Kommittén lade inte fram något pamarknadskommitté, fullständigt fackligt handlingsprogram utan inskränkte sig till att förorda 1970.

348 Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . .

åtgärder såsom internationellt fackligt samarbete samt nationell lagstiftning och internationella överenskommelser i syfte att stärka den fackliga och samhälleliga kontrollen över de multinationella företagen. Den gru ndinställning som präglade kommitténs förslag var att fackföreningsrörelsen i princip godtog den ekonomiska internationaliseringen. Vid 1971 års LO-kongress väcktes en rad motioner om multinationella företag och internationellt fackligt samarbete av vilka flertalet gällde fackliga och politiska problem vid utlandsägda företag i Sverige. Kongressen biföll Iandssekretariatets utlåtande över motionerna, enligt vilket landssekretariatet skulle låta utreda de fackliga konsekvenserna av de multinationella företagens expansion och ge landssekretariatet i uppgift att arbeta för en vidgad internationell verksamhet l överensstämmelse med Iandssekretariatets utlåtande uttalade sig kongressen vidare för att skattereglerna för internationellt verksamma företag skulle omarbetas och skärpas enligt principerna att inkomstskatten skall grundas på koncernens totala vinstkapacitet när det gäller faktiskt integrerad verksamhet och att bevisbördan i tvistefall skall läggas på företagen i stället för på taxeringsmyndigheterna. Vad gäller etableringskontroll betonade landssekretariatet i sitt av kongressen antagna utlåtande att det inte gick att vrida tillbaka utvecklingen mot en minskad internationalisering. De utländska företagens investeringar hade medfört både fördelar och nackdelar. Landssekretariatet ansåg att denna form av etablering hade tillfört landet ny teknologi och nya arbetstillfällen. Det konstaterades emellertid också att etableringen i Sverige kunde medföra negativa strukturella förändringar, låt vara att sådan strukturrationalisering kunde ske oberoende av om företaget var inhemskt eller utlandsägt. Landssekretariatet avvisade därför förslaget att kräva lagstiftning som riktade sig mot en avgränsad grupp av företag. I den mån Sverige ville uppnå möjligheten till företagsetablering utomlands fick vi själva enligt utlåtandet se till att regler som diskriminerar utlänningar tas bort. I vissa hänseenden såsom i fråga om utländska förvärv av skog, mark och naturtillgångar ville landssekretariatet clock ha en skärpning av gällande lagstiftning. Inom LO-kollektivet har de multinationella företagen bevakats på förbundsnivå av bl. a. Svenska Fabriksarbetareförbundet och Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Det första mer omfattande handlingsprogrammet antogs av Svenska Metallindustriarbetareförbundets kongress år 1973. I kongressrapportenz föreslogs en rad åtgärder i fråga om nationell lagstiftning, internationella överenskommelser och internationell facklig samverkan som skulle möjliggöra en ökad kontroll av de multinationella företagen. I rapporten framhölls bl. a. att samhället och löntagarna måste ges ett avgörande inflytande över utländska företags etablering i Sverige. För att tillåtas måste de utländska investeringarna vara gynnsamma från samhällsekonomisk synpunkt. I första hand borde följderna för sysselsättningen i Sverige bedömas. Det var enligt rapporten nödvändigt att samhällets 1 Protokoll från L0:s inflytande över den utlandsägda företagssektorn ökade och denna sektor 18:e ordinarie kongress, borde hållas inom rimliga gränser. 1971. I enlighet med det beslut 1971 års LO-kongress fattade tillsatte landssek- 2 Rapport om multinaretariatet år 1972 en kommitté med uppdrag att utreda de fackliga aspekterna tionella företag, Svenska Metallindustriarbetare- på företagandets internationalisering. Kommittén redovisade år 1975 en förbundet, 1973. förhandsrapport som efter remissbehandling antogs av 1976 års LO-kongress.

Utgângsläger rörande frågan om kontroll. . .

Kongressen intog genom det i rapporten framlagda handlingsprogrammet en i förhållande till föregående kongress restriktiv attityd till internationella direktinvesteringar. I fråga om internationellt samarbete framhölls i handlingsprogrammet att den svenska regeringen borde ta initiativ till att internationella överenskommelser, t. ex. OECD:s kapitalIiberaliseringsstadga och GATT-avtalet, utformas så att de medger kontroll av internationella investeringar på grundval av en bedömning av deras effekter på sysselsättning samt social och ekonomisk utveckling. Om det visade sig omöjligt att ändra OECD:s kapitalliberaliseringsstadga i denna riktning, borde Sverige ompröva sin anslutning till stadgan. Sverige borde heller inte ingå ytterligare internationella överenskommelser som ökar de multinationella företagens möjligheter till okontrollerade investeringar över gränserna. Handlingsprogrammet tog i övrigt upp en lång rad krav på näringspolitiska, ekonomisk-politiska och fackliga åtgärder. Vad gäller långsiktiga näringspolitiska åtgärder framhölls att samhället och löntagarna borde ha ett avgörande inflytande över bl. a. etablering av utlandsägda företag. På kort sikt borde regeringen i näringspolitiskt hänseende ta initiativ till att svenska storforetags utlandsexpansion och de utländska multinationella företagens etableringar i Sverige fortlöpande kartlades och att en närmare undersökning gjordes av effekterna på ekonomisk tillväxt och struktur, forskning och utveckling, sysselsättning samt möjligheten till politisk handlingsfrihet här i landet. Obligatorisk anmälan och offentlig förhandsprövning - med möjlighet till förbud - borde finnas för utländsk etablering i Sverige samt av utländska förvärv av och samgåenden eller annat samarbete med svenska företag. Även i Sverige befintliga utländska företagsetableringar borde prövas. Vid prövningen skulle synpunkter inhämtas från vederbörande fackliga organisationer och tillstånd borde ges endast då det kan bedömas vara gynnsamt eller nödvändigt från näringspolitiska synpunkter. Viktiga utländska etableringari Sverige borde ske i samarbete med samhället eller svenskt företag. Till varje tillstånd borde fogas krav på regelbunden ekonomisk information samt lämpliga garantier för sysselsättningen, produktionen och den tekniska utvecklingen i företaget. Staten borde skaffa sig en stark förhandlingsposition för att kunna genomdriva sina krav mot utländska företag. Med hänsyn härtill var det nödvändigt att utveckla näringspolitiska instrument och ställa ekonomiska resurser till förfogande för att man skulle kunna finna alternativ till aktuella projekt. Staten skulle ha förköpsrätt till svenska företag samt kunna delegera den till annat svenskt företag. Vid misskötsel skulle tillstånd för utlandsägt företag kunna hävas och företaget exproprieras. I kongressrapporten om de multinationella företagen framhölls att en demokratisering av ekonomin genom ett avgörande samhälls- och löntagarinflytande över storföretagen är en förutsättning för att man skall komma till rätta med de problem som internationellt investerande företagen skapar. Detta uttalande kom att bilda utgångspunkt för det avsnitt om löntagarfonder och multinationella företag som upptogs i den av 1976 års LO-kongress likaledes antagna rapporten Kollektiv kapitalbildning genom löntagarfonder. I denna senare rapport framhölls att koncernledningen för ett utlandsägt företag kunde utnyttja prissättningen vid interna transaktioner för att minska den redovisade vinsten vid enskilda koncernenheter och därigenom begränsa

350 rörande frågan om kontroll. . . Utgângsläget

till löntagarfonder. Enligt rapporten innebar vidare den omstänavsättningen digheten att dotterföretag till utländska multinationella koncerner i regel är att det skulle komma att dröja lång tid innan löntagarna genom det helägda

föreslagna fondsystemet skulle bli majoritetsägare i de utlandsägda företagen.

av löntagarfondssystemet skulle därmed komma att gå för Uppbyggnaden långsamt för att systemet skulle kunna bli ett verksamt näringspolitiskt medel att möta effekterna på produktion och sysselsättning i stort. De samhällsekonomiska med produktion och sysselsättning fick problemen därför lösas med bl. a. de medel som föreslogs i kongressrapporten om

multinationella företag. Tjänstemannaorganisationernas debatt om de multinationella företagen inleddes i början av 1970-talet. Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF) tog år 1971 upp riktlinjer för insamling av information om multinationella företags verksamhet, ekonomiska förhållanden, organisation, personalpolitik och löneförhållanden samt för hur informationen skulle ligga till grund för fackliga åtgärder nationellt och internationellt. Vid 1973 års TCO-kongress en rapport om företagandets internationalisering. Kongressen skisantogs serade ett fackligt handlingsprogram och krävde bl. a. att problemet med beskattning av de multinationella företagen snarast löstes, att statsmakterna och de anställda skulle ha full insyn i de multinationella företagen samt att av vitalt nationellt intresse förhindutländska övertaganden av egendom rades. TCO:s styrelse har sedermera ställt sig bakom de i det föregående redovisade handlingsprogram som antagits av NFS och TUAC. l en främst för lokala fackföreningar inom multinationella företag avsedd informationsskriftz lämnade LO och TCO år 1977 upplysningar om och kommentarer till innehållet i OECD:s tidigare nämnda riktlinjer for multinationella företag. l skriften uppmanades de lokala arbetstagarorganisationerna att I skriften framhölls också att den pröva uppförandereglerna. svenska och den internationella fackföreningsrörelsen i fråga om snart sagt i uppförandereglerna hade synpunkter som inte blivit tillgodovarje punkt sålunda fall vara klart från sedda. Reglerna angavs i många otillräckliga facklig synpunkt särskilt gällde det reglerna för företagens informationsgivfrivillighet medförde att de multinationella ning. Uppförandereglernas företagen inte behövde iaktta dem. IME-kommittén hade inte rätt att bedöma om berörda multinationella företag brutit mot uppförandereglerna och än mindre hade kommittén rätt att vidta åtgärder mot företag som brutit mot Vidare framhölls att de fackliga organisationernas rätt uppförandereglerna. att ta upp klagomål till behandling mot företag som inte följer uppförandeär oklar. Slutligen anfördes att ett enskilt medlemsland i OECD reglerna l Företagandets internakunde förhindra att ett enskilt multinationellt företags uppträdande över tionalisering - väldfárdshot eller framtidsgaranti? huvud taget granskades av OECD. Lund. 1973. syn på hithörande frågor har kommit till uttryck bl. a. i olika Näringslivets 2OECD:s uppförande- lagstiftnings- och utredningssammanhang. I samband med riksdagens regler för multinationella behandling år 1973 av det tidigare berörda och sedermera genomförda företag, informations- lndustriförbund sina förslaget till ändring av 1916 års lag framlade Sveriges skrift från LO och TCO, i en skrivelse3 till riksdagens näringsutskott. l 1977. synpunkter på förslaget skrivelsen erinrades inledningsvis om att Sverige alltsedan andra världskri- 3 Se bilaga till näringsutgets slut konsekvent fullföljt en utrikeshandelspolitik åsyftande ett frigöskottets betänkande, NU 1973:57. rande av världshandeln och genom olika internationella engagemang givit

å .i

Utgångsläger rörande frågan om kontroll. . . 351

eftertryck åt denna inställning. 1 själva verket är Sveriges höga och framtida levnadsstandard enligt industriförbundets mening beroende av en fortlöpande och utvidgad utrikeshandel. I det industriella och tekniskt mer utvecklade skede som Sverige kommit i var rörligheten vad beträffar andra produktionsfaktorer såsom kapital och arbete ett nödvändigt komplement till det fria utbytet av varor och tjänster. För svensk exportindustri vore det utomordentligt besvärande om den rådande friheten skulle ersättas av en restriktionism. Visserligen avsåg de föreslagna ändringarna av 1916 års lag inte att hindra den svenska exportindustrins stödetableringar i utlandet men en ändring i den svenska frihandelsattityden i detta hänseende kunde befaras bidra till en restriktionistisk trend i världshandelspolitiken vilken ytterst skulle komma att drabba en tekniskt så högt specialiserad exportindustri som den svenska hårdast. lndustriförbundet förklarade sig emellertid vara väl medvetet om att bibehållande av nationell dominans i vissa företag eller typer av företag kunde framstå som så angeläget på längre sikt att effektivitetssynpunkter fick ge vika. Efter en närmast lagteknisk kritik av de föreslagna ändringarna i 1916 års lag framhöll lndustriförbundet som sin mening att av de motstridiga hänsyn som gjorde sig gällande nämligen å avvägningen ena sidan ekonomisk effektivitet och fortsatt framåtskridande samt å andra sidan bibehållen nationell dominans i vissa företag eller verksamhetsgrenar var så känslig och olägenheterna av den föreslagna lösningen rent lagtekniskt så betydande att den föreslagna lagändringen inte borde komma till stånd ens som ett provisorium. 1 detta sammanhang kan också erinras om den debatt som fördes i anslutning till den år 1974 föreslagna och genomförda ändringen av valutalagen, enligt vilken riksbankens valutastyrelse fick möjligheter att vid prövningen av frågor om tillstånd för svenska företag att göra direktinvesteringar utomlands beakta även industri- och sysselsättningspolitiska synpunkter. Vid remissbehandlingen ställde man sig från näringslivshåll i allmänhet negativ till denna ändring av valutalagen. Näringslivets kritik av denna lagändring, som visserligen inte avsåg de ingående direktinvesteringarna utan endast de utgående, utgick från övergripande synpunkter på värdet av internationell handel och arbetsfördelning som en grund för den svenska näringsstrukturen liksom för Sveriges internationellt sett höga välstånd samt farhågor för att en internationell utveckling i protektionistisk riktning skulle få mycket djupgående verkningar för näringsstrukturen och levnadsstandarden i Sverige. Slutligen kan erinras om de synpunkter som från näringslivets sida framfördes under remissbehandlingen av koncentrationsutredningens betänkande (SOU 1975:50) Internationella koncerner i industriländer och som sammanfattningsvis redovisas i avsnittet 11.3.3 i det följande. Näringslivet gav år 1976 sitt stöd åt OECD:s riktlinjer för multinationella företag. I en skrivelse till de i Sverige verksamma multinationella företagen förordade sålunda SAF, Sveriges Industriförbund och Internationella handelskammarens svenska nationalkommitté gemensamt att företagen tar OECD:s rekommendationer som riktmärke för sin verksamhet. Under 1970-talet har i riksdagen tagits upp en rad frågor med anknytning till företagandzwts internationalisering. I det följande redovisas främst genom 1 Se angående hithörande motioner upptagna frågor rörande utländsk företagsetablering och utlands- remissyttranden prop. ägda företags verksamhet här i landet. 1974:89 s. 23-55.

352 Urgângslägei rörande frågan om kontroll . . .

Den första frågan som uppmärksammades under denna period gällde de utlandsägda företagens beskattningsförhållanden. 1 två Iikalydande motioner vid 1970 års riksdag 1:800 och 111926 begärdes en effektivisering av gällande Skatteregler i syfte att förhindra skatteflykt hos utländska företag som var verksamma i Sverige. Liknande yrkanden framställdes i motionerna 1:776 och II:917. På förslag av bevillningsutskottet (BeU 1970:53) beslöt riksdagen att hos regeringen begära utredning angående de multinationella företagens beskattning. Någon utredning av detta slag har ännu ej tillsatts. Chefen för finansdepartementet meddelade år 1972 som svar på en enkel fråga (RD 1972:42 s. 9) varför så inte skett att detta beskattningsproblem undersöks både inom OECD:s skattekommitté och på gemensam nordisk bas och att med hänsyn till frågans komplicerade natur erfarenheter från dessa undersökningar bedömts böra avvaktas, innan en speciell svensk utredning tillsätts. Vid 1970 års riksdag krävdes också en bredare upplagd utredning angående multinationella företag. I motionen 112938 begärdes sålunda skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift att överväga åtgärder i syfte att förhindra en från samhällets och demokratins synpunkter inte önskvärd maktkoncentration hos multinationella företag i Sverige. Motionen avslogs av riksdagen efter att ha avstyrkts av bankoutskottet (BaU 1970:58). Utskottet, som uttryckte förståelse för motionärernas synpunkter, hänvisade till att utredningsarbete på området påbörjats inom OECD, att industridepartementet ägnade uppmärksamhet åt frågan och att åtskilliga av de berörda problemen aktualiserades i pågående förhandlingar inför då instundande överläggningar med EG. Vid 1971 års riksdag hemställdes i motionen 1971:1064 att den av 1970 års riksdag begärda utredningen angående de multinationelaa företagens beskattning även skulle avse en kartläggning av dessa företags betydelse och omfattning i den svenska ekonomin samt deras agerande i förhållande till olika inrikespolitiska handlingslinjer och mål. I motionen 1971:1084 togs liknande yrkanden upp. Näringsutskottet (NU 1971:25) avstyrkte bifall till motionerna under hänvisning främst till att koncentrationsutredningen samma år fått tilläggsdirektiv enligt vilka utredningen skulle tidigare undersöka konsekvenserna för svensk ekonomi och politik av de internationella företagens växande betydelse. Riksdagen följde utskottets förslag. I en ytterligare motion till 1971 års riksdag (mot. 1971:1074) hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle begära förslag till lagstiftning, exempelvis i form av en utvidgning av bestämmelserna i 1916 års lag, vilken skulle göra det möjligt att förhindra utländskt förvärv av sådant svenskt företag som kunde bedömas vara av vitalt intresse att behålla i svensk ägo. Näringsutskottet (NU ,- 1971:43) uttalade förståelse för motionärernas synpunkt att en okontrollerad a “ expansion av främmande företag i Sverige kunde komma att medföra en rad ekonomiska och politiska problem, trots att näringslivets internationalisering , i stort sett är till fördel för Sveriges ekonomiska utveckling. Utskottet ansåg sig emellertid ha anledning räkna med att regeringen fortlöpande och i synnerhet i samband med de då pågående överläggningama om formerna för samarbete med EG uppmärksamt följde utvecklingen och - i den mån internationella åtaganden och överenskommelser så medgav - vidtog de åtgärder som kunde vara befogade. Med denna motivering avstyrkte

Utgângsläger rörande frågan om kontroll. . .

utskottet motionen som avslogs av riksdagen. En motion med samma syfte väcktes vid 1972 års riksdag (mot. 1972:1323). Motionen avstyrktes av näringsutskottet (NU 1972:14) med hänvisning till vad utskottet anfört vid behandlingen av den tidigare motionen. Riksdagen följde utskottets förslag. Under år 1972 aviserades att chefen för industridepartementet skulle tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att följa frågor rörande multinationella företag vilket också skedde våren 1973. len annan motion vid 1972 års riksdag (mot. 1972:765) yrkades en översyn av den arbetsmarknadspolitiska och arbetsrättsliga lagstiftningen med beaktande av i motionen angivna riktlinjer i syfte att undanröja de hinder för ökad jämlikhet och demokrati på svensk arbetsmarknad som framväxten av multinationella företag kunde komma att medföra. Motionsyrkandet avstyrktes av inrikesutskottet (InU 1972:20) som menade att motionärernas önskemål syntes vara tillgodosett genom pågående och planerade utredningar. Riksdagen följde utskottets förslag. Vid 1972 års riksdag hemställdes vidare i motionen 1972:1324 att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag angående särskilda krav på periodisk statistisk redovisning för sådana multinationella företag som är helt eller delvis lokaliserade till Sverige. Näringsutskottet (NU 1973:64) avstyrkte bifall till motionen under hänvisning till bl. a. koncentrationsutredningens arbete. Riksdagen avslog motionen. Genom propositionen 1973:72 föreslog regeringen 1973 års riksdag att anta de förut berörda ändringarna i 1916 års lag. Flera motioner väcktes ianledning av propositionen. I anslutning till propositionen behandlade riksdagen också vissa tidigare väckta motioner. I överensstämmelse med näringsutskottets förslag i betänkandet 1973:57 avslog riksdagen dessa motioner och biföll propositionen. Vad gäller vissa av de nämnda motionsyrkandena och utskottets närmare motivering för sitt avstyrkande kan nämnas följande. I motionen 1973:1896 hemställdes att riksdagen skulle avslå propositionen och i stället hos regeringen anhålla om en allsidig översyn av 1916 års lag och vissa därmed sammanhängande författningar. Motionären motiverade sitt avslagsyrkande dels med att den föreslagna lagstiftningen inte stod i överensstämmelse med gjorda internationella åtaganden, dels med att lagen i sin ändrade utformning skulle komma att medföra betydande praktiska olägenheter utan samband med intresset av att förhindra utländska förvärv av svenska företag. Näringsutskottet förklarade att utskottet erfarit att frågan om den föreslagna lagstiftningens förenlighet med Sveriges internationella åtaganden ingående prövats inom regeringskansliet och att denna prövning lett till slutsatsen att något hinder för den föreslagna etableringskontrollen inte skulle föreligga. Utskottet erinrade om att etableringskontrollen skulle tillämpas restriktivt och utgick därför från att regeringens prövning av förvärvsansökningar i flertalet fall kunde göras relativt enkel. Vissa olägenheter syntes dock inte kunna undvikas med hänsyn till lagens provisoriska karaktär. Mot denna bakgrund var det enligt utskottets uppfattning angeläget att den i propositionen aviserade översynen av lagen inleddes utan dröjsmål. En sådan översyn var också angelägen för att även utländska förvärv av företag som saknar utlänningsförbehåll skulle kunna granskas. 1 motionen 1973:1898 hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle

354 rörande om kontroll. . .

Utgângsläget frågan

anhålla om Förslag ägnat att möjliggöra samhällelig intervention i syfte bl. a. att i rimlig omfattning hålla ägare skadeslös. Enligt motionären hade samhället behov av en möjlighet att intervenera för att förhindra en om ägaren av de skäl som föranlett framläggandet av företagsnedläggning rätten att överlåta sin rörelse till utländska propositionen förvägrades intressenter. Näringsutskottet framhöll att etableringskontrollen avsågs bli i sällsynta fall, där ett väsentligt allmänt intresse är hotat. tillämpad Alternativet till försäljning till utländska intressenter syntes i dessa fall knappast vara en företagsnedläggning. Enligt utskottets uppfattning förelåg till samhällelig intervention i det inte något primärt behov av en möjlighet detta sammanhang. I motionen 1973:219 framfördes förslag om ytterligare åtgärder för att begränsa utländskt kapitals inflytande i Sverige. Riksdagen föreslogs begära att regeringen skulle visa skärpt restriktivitet vid prövningen av frågor om tillstånd enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Vidare föreslogs att aktiebolagslagen skulle ändras så att utländsk eller utländsk juridisk person får förvärva aktier i medborgare svenska först efter tillstånd. Slutligen föreslogs att riksdagen i aktiebolag skrivelse till regeringen skulle begära att skärpt restriktivitet visas i fråga om tillståndsgivning för aktieköp till stora utländska kapitalägare. Näringsutskottet framhöll att samhällets kontroll av utländsk etablering påtagligt skärptes genom den föreslagna ändringen av 1916 års lag och att total översyn av lagen var aviserad. Ytterligare åtgärder syntes därför inte för det dåvarande vara erforderliga. I motionen 1973:1470 begärdes bl. a. att den svenska regeringen skulle ta initiativ till upprättandet av ett internationellt organ för samråd, ömsesidig information och kontroll av multinationella företag. Näringsutskottet delade motionärernas att en internationell samverkan erfordras för att uppfattning de multinationella företagens aktiviteter skall kunna kontrolleras men ansåg att riksdagen hemställde om regeringsinitiativ för att det inte nödvändigt ett särskilt Utskottet påpekade att tillskapa organ för sådan verksamhet. Sverige redan deltog i en särskild arbetsgrupp inom OECD som behandlade problem i samband med de multinationella företagen samt att internationellt samarbete och på detta område också ägde rum inom bl. a. ILO, UNCTAD ECOSOC. Vidare undersöktes problemet med de multinationella företagens beskattning på nordisk bas. Vid 1974 års riksdag besvarade chefen för industridepartementet den 19 mars 1974 (RD 1974:42 s. 85 ff) en interpellation angående förslag till åtgärder i multinationella z som förhindrar försäljning av företag till utländska företag. Efter en redogörelse för vad som gäller generellt om företagsöverlåtelser j framhöll statsrådet att 1916 års lag ger möjligheter att förhindra att företag, vars fortvaro i svensk ägo är önskvärd från samhälleliga synpunkter, säljs till utländska intressen men att denna lagstiftning inte är tillfredsställande då den inte omfattar bolag som saknar utlänningsförbehåll i bolagsordningen. besvarades en interpellation om vilka principer som enligt Samtidigt statsrådets mening borde vara vägledande vid användningen av näringspo-

multinatio- i

litiska åtgärder för att minska beroendet av utlandsdominerade nella företag i allmänhet på områden av stor betydelse för sysselsättning, 5 produktion och försörjning. Statsrådet uttalade att det i vissa fall, exempelvis

Utgångsläget rörande _frâgan om kontroll . . . 355

när det gäller att införa ny eller bättre teknik, får accepteras att utländska multinationella företag går in som intressenter även i större svenska företag. Principen bör då vara att samhället skaffar sig sådan insyn i och kontroll över dessa företags verksamhet att så långt det är möjligt garantier skapas för att företagen inte agerar mot de anställdas och samhällets intressen. Detta gällde exempelvis i frågor som rör det fackliga arbetet, i prisfrågor och i skattehänseende. Statsrådet erinrade om att utredningen om utländska övertaganden av svenska företag har till uppgift att även finna former för en sådan övervakning och kontroll av de utlandsägda företagens verksamhet här i landet och anförde att det i vissa fall kan vara befogat att samhället skaffar sig den nödvändiga insynen genom en representant i styrelsen. Två motioner vid 1974 års riksdag utgick från en likartad syn på de multinationella företagens verksamhet och behovet av att bygga ut samhällets möjligheter att kontrollera dem. I motionen 1974:854 hemställdes att riksdagen skulle föreläggas förslag om vidgad uppgiftsskyldighet för multinationella företag. Motionärerna önskade vidare att en särskild enhet med uppgift att följa de multinationella företagens verksamhet i Sverige skulle inrättas inom statens industriverk och att förslag skulle föreläggas 1975 års riksdag rörande beskattningen av de multinationella företagen. De förordade att ett ökat internationellt samarbete på området skulle komma till stånd både mellan regeringarna och inom fackföreningsrörelsen. I detta syfte föreslogs i motionen att den svenska regeringen skulle ta initiativ till upprättandet dels av ett internationellt organ för samråd, ömsesidig information och kontroll av multinationella företag, dels en internationell konvention rörande internationella monopol och karteller. I motionen 1974:1496 hemställdes om utredning och förslag i syfte att bygga upp ett samhälleligt informationssystem med uppgiftsskyldighet för multinationella företag som ger möjlighet att bringa dessa företags verksamhet i bättre samklang med samhällets mål. I sitt betänkande (NU 1974:11) förklarade sig näringsutskottet dela den uppfattning som kommit till uttryck i motionerna och som också chefen för industridepartementet uttalat i sitt tidigare under året avgivna interpellationssvar, nämligen att samhället bör skaffa sig sådan insyn i och kontroll över dessa företags verksamhet att så långt det är möjligt garantier skapas för att företagen inte agerar mot de anställdas och samhällets intressen. Utskottet erinrade om att problem som sammanhänger med de multinationella företagens verksamhet behandlades inom flera utredningar. I direktiven till dessa utredningar togs vissa av de berörda frågorna upp. Utskottet anslöt sig i det stora hela till de synpunkter och förslag som fördes fram i motionerna och fann det angeläget att de särskilt beaktades i det pågående utredningsarbetet. Utskottet föreslog att riksdagen i ett uttalande till regeringen instämde i utskottets önskemål rörande utredningsarbetet i fråga om multinationella företag. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. I överensstämmelse med näringsutskottets förslag i nyss nämnda betänkandet avslog 1974 års riksdag motionen 1974:1120, i vilken begärdes regeringsinitiativ till samverkan med i första hand OECD och EG i fråga om information och kontroll av multinationella företag. Utgångspunkten för motionsyrkandet var att en internationell kartläggning och kontroll av de multinationella företagen i vissa hänseenden kunde vara angelägen men

356 Utgângsläget rörande frågan om kontroll . . .

måste genomföras i sådana former att den inte motverkar de positiva effekter för välståndsutvecklingen som dessa företags verksamhet kan medföra. Näringsutskottet framhöll att det inom flera internationella organisationer pågick ett nära samarbete om olika aspekter på de multinationella företagens verksamhet samt att i detta samarbete var dels regeringarna, dels fackliga organisationer i olika länder engagerade. Sverige deltog aktivt i samarbetet. Utskottet fann därför inte anledning att föreslå riksdagen att göra det i motionen önskade uttalandet till regeringen. Riksdagen avslog vidare på utskottets hemställan motionen 1974:245, vilken upptog samma yrkanden som den tidigare nämnda motionen 1973:219. Vid 1975 års riksdag togs inom ramen för en motion (mot. 1975:1635) om allmänna åtgärder för att motverka företagsfusioner upp förslag som riktade sig mot de multinationella företagen. I motionen föreslogs sålunda att riksdagen skulle begära ett initiativ av regeringen för att främja en gemensam nordisk linje vid utarbetandet av olika slags uppförandekoder för multinationella företag inför arbetet inom FN och OECD. Motionärerna yrkade vidare att riksdagen hos regeringen skulle begära ökade insatser för kontinuerlig skatterevision inom internationellt verksamma företag med minst 500 anställda för kontroll av internprissättning, royalties och licenstransaktioner. 1 enlighet med näringsutskottets betänkande (NU 1975:14) avslog riksdagen båda dessa motionsyrkanden. Vad gäller yrkandet om en gemensam nordisk linje i arbetet på utformning av uppförandekoder framhöll utskottet att systemet med uppförandekoder på det nationella planet är ett av de ämnen som utredningen om utländska övertaganden av svenska företag skall behandla. Internationellt hade uppförandekodsfrågan tagits upp inom FN och OECD. Nordiska rådet hade vid sin samling i november 1976 rekommenderat ministerrådet att genomföra en undersökning av de multinationella företagens roll i de nordiska ländernas ekonomi och därefter bedöma om undersökningen ger grundval för en gemensam nordisk lagstiftning eller andra åtgärder. Utskottet förutsatte att regeringen på detta som på andra områden eftersträvade ett nordiskt samarbete och fann inte anledning till någon framställning i ämnet från riksdagen till regeringen. Beträffande yrkandet om ökade insatser för kontinuerlig taxeringsrevision inom internationellt verksamma företag erinrade utskottet om att förslaget hade samband med det komplicerade spörsmålet om de multinationella företagens beskattning, vilket uppmärksammades på skilda nivåer, bl. a. internationellt. Frågan om närmare anvisningar beträffande inriktning och resursanvändning för de svenska skattemyndigheternas kontrollåtgärder syntes böra behandlas i ett sammanhang där det kan prövas mer generellt. Utskottet förklarade sig inte berett att förorda någon framställning till regeringen i denna fråga på grundval av motionsyrkandet. Vid 1975 års riksdag väcktes slutligen motionerna 1975:1133 och 1627, vilka tillsammans tog upp samma yrkanden som de tidigare nämnda motionerna 1973:219 och 1974:245. På grundval av näringsutskottets betänkande (NU 1975:14) avslogs motionen 1627 av 1975 års riksdag medan motionen 1133 avslogs vid 1975/ 76 års riksmöte i enlighet med lagutskottets förslag (LU 1975/76:4 s. 109). I anslutning till propositionen 1975/761105 med förslag till arbetsrättsreform m. m. begärdes i en motion (mot. 1975/7622432) att riksdagen skulle

Utgângsläget rörande frågan om kontroll . . .

uttala att medbestämmandelagen inte är avsedd att hindra sympatiåtgärder i konflikter med utländsk bakgrund av det slag som anges i motionen. Motionärerna tänkte därvid på åtgärder som riktar sig mot fartyg under bekvämlighetsflagg eller mot multinationella företag. Motionärerna betonade att det är viktigt att svenska fackliga organisationer får tillfälle att delta i internationella stödaktioner till förmån för arbetstagare i andra länder utan hinder av att kollektivavtal träffats med svenska arbetsgivare. Inrikesutskottet (InU 1975/76245 s. 47) ansåg att yrkandet inte borde föranleda någon åtgärd. I fråga om de svenska arbetstagarorganisationernas rätt att delta i internationellt organiserade stödaktioner för arbetstagare i andra länder uttalade utskottet att det i propositionen klart sagts ut att det i sådana fall borde finnas handlingsutrymme för de svenska organisationerna. Enligt utskottet gav medbestämmandelagen utan tvivel ett sådant utrymme. Det gällde dock att det inte var fråga enbart, eller ens i första hand, om den rättsliga sidan av saken. Viktigare var enligt utskottet att man kunde räkna med, liksom hittills, att det i praktiken tillämpades ett handlingsmönster som tedde sig tillfredsställande för alla berörda parter. Utskottet delade departementschefens uppfattning att detta var fallet. Någon ytterligare utredning om den rättsliga bedömningen av hithörande fall var enligt utskottet inte påkallad. Motionen föranledde inte någon riksdagens åtgärd. Vid 1975/76 års riksmöte avslog riksdagen vidare i enlighet med finansutskottets förslag i betänkande FiU 1975/76:36 en motion (mot. 1975/ 76:2l27), vari krävdes att riksdagen skulle begära uppsägning av Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. Vid riksmötet 1975/ 76 väcktes en rad motioner rörande frågor om åtgärder för att motverka utländskt inflytande över svenska företag och om kontroll av multinationella företag. I motionen l975/76:641 hemställdes att riksdagen hos regering skulle begära forslag till lagstiftning som syftar till att endast sådana utländska investeringar i Sverige eller uppköp av svenska företag tillåts som är förenliga med det svenska samhällets ekonomisk-politiska mål enligt i motionen närmare angivna preciseringar. I motionen hänvisades till den kanadensiska lagstiftning, enligt vilken utländska investeringar liksom utländska förvärv av kanadensiska företag tillåts endast om det kan antas bli till väsentlig fördel för Kanada. Enligt motionärernas mening bör de motiv som ligger bakom den kanadensiska lagstiftningen även prägla den svenska politiken i förhållande till multinationella företag. Motionärerna hävdade att en svensk lagstiftning med denna inriktning inte syntes stå i omedelbar motsättning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. Skulle emellertid en lagstiftning med detta syfte inte vara förenlig med stadgan, borde enligt motionärerna Sverige söka undantag från stadgan på denna punkt. Vidare hemställdes i motionen om förslag till lagstiftning varigenom staten skulle få möjlighet att tillsätta styrelserepresentant i utländskt företags dotterbolag i Sverige. l motionen 1975/762888 hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att en utredning tillsattes med syfte att undersöka och lägga fram förslag ägnade att bryta de multinationella företagens erövring av den svenska livsmedelsindustrin och monopolföretagens behärskande av viktiga områden för jordbrukets försörjning med maskiner, konstgödsel, byggnadsmaterial etc.

358 Utgângsläget rörandefrâgan om kontroll. . .

I motionen 1975/76:2026 togs i huvudsak upp samma yrkande som i tidigare nämnda motion 1974:1120. l motionen 1975/76:21 10 hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle begära att förslag om utvidgad uppgiftsskyldighet för multinationella företag föreläggs riksdagen samt att en särskild enhet inrättades inom statens industriverk med uppgift att följa de multinationella Företagens verksamhet i Sverige. Man borde enligt motionärerna också få till stånd en internationell konvention rörande internationella monopol och karteller. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet lades emellertid inte fram något yrkande på denna punkt. I motionen 1975/76:2l26 togs upp samma yrkande som i de tidigare nämnda motionerna 1973:219, 1974:245 samt 1975:1133 och 1627. Med hänvisning främst till pågående utredningsarbete på det internationella planet och här i landet avstyrkte näringsutskottet de nämnda motionsyrkandena i sitt betänkande NU 1976/77:30. Riksdagen följde utskottets förslag. Som tidigare erinrats tillsattes år 1973 inom regeringskansliet en interdearbetsgrupp som har till uppgift att bereda frågor rörande partemental multinationella företag. Gruppen leds av chefen för industridepartementet. I gruppen ingår såsom ledamöter statssekreterarna i justitie-, ekonomi-, handels-, arbetsmarknads- och industridepartementen samt biträdande kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet och den statssekreterare i samma departement som tillika är chef för avdelningen för internationellt utvecklingsarbete. Vidare medverkar vice riksbankschefen. Företrädare för LO, Svenska Metallindustriarbetaretörbundet, TCO, SIF, LRF, SAF, bereds tillfälle att Sveriges industriförbund och Sveriges verkstadsförening delta i de av gruppens sammanträden som anses vara av särskilt intresse för dessa organisationer. Arbetsgruppen har till uppgift bl. a. att sammanställa faktamaterial och göra analyser av problematiken kring de multinationella företagen samt att tillsammans med näringslivets organisationer och arbetsmarknadens parter bestämma de problemområden som från svensk synpunkt är angelägna att belysa. Gruppen skall mot bakgrund av den företagna probleminventeringen dels göra en värdering av existerande lagstiftning och andra kontrollinstrument, dels initiera förslag till de ändringar och kompletteringar som kan för det behövas. I gruppens arbetsuppgifter ingår även att dra upp riktlinjer svenska handlandet inom internationella organisationer såsom OECD, ILO, ECOSOC och UNCTAD i frågor som avser multinationella företag. Under sin hittillsvarande verksamhet har arbetsgruppen ägnat informationsfrågorna kontinuerlig uppmärksamhet. Gruppen har företagit en och beslutsstrukturen fördjupad studie av informationsbearbetningen styrningen och kontrollen - i sex särskilt utvalda företag. På det internationella planet har arbetsgruppen aktivt medverkat vid planeringen inför diskussionerna i FN, där Sverige är medlem i den kommission som skall följa frågor rörande multinationella företag på global nivå. Gruppen avger vidare synpunkter inför viktigare möten inom OECD där frågor rörande multinationella företag berörs. Slutligen har gruppen medverkat till åtgärder inom utrednings- och lagstiftningsområdet. I sistnämnda hänseende gäller detta främst 1973 års ändring av 1916 års lag och 1974 års ändring av valutala-

Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . .

gen. Utlandsägda företag står i princip i samma förhållande till statliga och kommunala myndigheter som varje inhemskt företag. På grund av sina arbetsuppgifter har vissa myndigheter emellertid anledning att särskilt befatta angelägenheter som rör utlandsägda företag och sig med olika internationella investeringar. Riksbanken handlägger sålunda olika valuta- Till statens industriverk har med stöd frågor med stöd av valutaregleringen. av 1916 års lag delegerats vissa frågor om ändring av utlänningsförbehåll i bolagsordning och om tillstånd till utländska förvärv av rörelse aktiebolags eller del av rörelse. Till länsstyrelserna har likaledes enligt 1916 års lag delegerats vissa frågor om tillstånd till förvärv av fast egendom. Kommerskollegium prövar i princip frågor om näringstillstånd för utlänning enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Vidare prövar kollegiet i vissa fall frågor om tillstånd enligt lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. Slutligen prövar kollegiet vissa frågor om dispens för utländsk att vara styrelseledamot, verkställande direktör m. m. i aktiebomedborgare lag. Statistiska centralbyrån redovisar årsvis bl. a. statistik över utlandsägda företag. Statens pris- och kartellnämnd för fortlöpande ett fusionsregister, vari särskilt anges utländska förvärv av svenska företag. Under 1970-talet har en rad utredningar behandlat frågor som i större eller mindre utsträckning knyter an till MNF-problematiken. Som exempel kan nämnas aktiebolagsutredningen, industribiståndsutredningen, 1968 års litteraturutredning, arbetsrättskommittén, koncentrationsutredningen, 1974 års försvarsutredning, flaggutredningen, utrikeshandelsstatistikutredningen, S1ND:s utredning om livsmedelsindustrin, konkurrensutredningen och Sydafrikautredningen. I betänkandet (SOU 1971:15) Förslag till aktiebolagslag m. m. förordade aktiebolagsutredningen att det principiella kravet i 1944 års aktiebolagslag på svenskt medborgarskap och bosättning här i landet för styrelseledamot, verkställande direktör och revisor skulle ersättas med ett bosättningskrav som i fråga om styrelsen endast skulle avse halva antalet styrelseledamöter. Vidare föreslog utredningen att det i en ny aktiebolagslag skulle införas för kontrollsubjekt att förvärva bundna aktier utan hinder av möjlighet i det berörda bolagets bolagsordning. Vid 1975 års utlänningsförbehåll aktiebolagsreform avvisade föredragande statsrådet båda dessa förslag under hänvisning till att han inte ville föregripa pågående utredningsarbete (prop. 1975:103 s. 230). l industribistândsutredningens betänkande (SOU 1972:90) har svenska företags engagemang i utvecklingsländerna behandlats. l sitt slutbetänkande (SOU 1974:5) Boken förordade 1968 års litteraturutredning att utredningen om utländska övertaganden av svenska företag tar inflytande inom olika mediesektorer och särskilt upp frågor som rör utländskt prövar förutsättningarna för att genom lagstiftning begränsa utländska intressenters möjligheter att påverka den svenska bokutgivningens inriktning. I det till grund för medbestämmandelagen liggande betänkandet (SOU - 1975:1) Demokrati på arbetsplatsen behandlade arbetsrättskommittén utöver rätten att i Sverige vidta fackliga stridsåtgärder till stöd för part i

360 UIgdngs/äget rörande frågan om kontroll. . .

utländsk arbetskonflikt frågan om betydelsen För utlandsägda Företag i Sverige och För svenskägda Företag utomlands av de i betänkandet Föreslagna reglerna om utvidgning av Förhandlingsrätten och om utbyggnad i övrigt av arbetstagarnas inflytande i företagen. Vad gäller utlandsägda Företags verksamhet i Sverige framhöll kommittén att den Föreslagna lagstiftningen inte är tillämplig på utländska Företag som äger dotterbolag här i landet. Dessa dotterbolags hela verksamhet omfattas emellertid av rätten till information, förhandlingar och avtalat inflytande i andra former. I princip omfattar rätten till inflytande alla beslut för vilka det i Sverige verksamma Företaget har det formella ansvaret. Kommittén framhöll att det också innebär att det utlandsägda Företaget i Sverige inte får undandra sig sina skyldigheter, t. ex. i fråga om att lämna ut information av betydelse För företagets verksamhet eller att ta initiativ till Förhandling, under hänvisning till att avgörandet i realiteten ligger hos den utländska koncernledningen. Uppdraget att undersöka konsekvenserna för svensk ekonomi och ekonomisk politik av de internationella Företagens växande betydelse redovisade koncentrationsutredningen som tidigare nämnts i sitt slutbetänkande (SOU 1975:50) Internationella koncerner i industriländer - samhällsekonomiska aspekter. Mot bakgrund av ett omfattande statistiskt material lämnades i betänkandet en översikt över bl. a. aktuella problemställningar, historisk bakgrund och rådande Företags- och samhällsekonomiska teorier rörande multinationella företag. En kortfattad redovisning av utredningens slutsatser och remissutfallet över betänkandet redovisas i avsnittet 11.3.3. I delbetänkandet (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar framhöll 1974 års Försvarsutredning att en fortsatt internationalisering av den svenska ekonomin medför en ökad tillgång För utlandet på ekonomiska maktmedel mot Sverige, särskilt om inflytandet kan centreras till några få stora länder eller multinationella Företag. I betänkandet anknöts till en på utredningens uppdrag utförd studie, redovisad i promemorian (Ds Fö 1975:3) De multinationella Företagens roll i det internationella systemet. Flaggutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1976:44) Sjöfart och flagg vissa konkurrensstärkande åtgärder som skulle stimulera sjöfart under svensk flagg samt lagstiftning som möjliggör offentlig kontroll av fartygsöverlåtelser till utländska intressenter. I anslutning till ett allmänt uppdrag från regeringen att kartlägga och analysera livsmedelsbranschens struktur och situation har statens industriverk avgivit rapporten (SIND 1977:10) Multinationella Företag i svensk livsmedelsindustri. Rapporten behandlar omfattningen och utvecklingen av utländska Företags ägande inom svensk livsmedelsindustri, förklaringen till de utländska investeringarna i denna bransch samt dessa investeringars ekonomiska effekter sedda ur svensk synvinkel. Utrikeshandelsstatistikutredningen hade i uppdrag att bl. a. undersöka hur internleveranser inom en och samma koncern skall kunna specificeras i import- och exportstatistiken samt hur dylika uppgifter bör publiceras. I betänkandet (SOU 1977:10) Utrikeshandelsstatistiken redovisade utredningen bl. a. olika möjligheter att samla in uppgifter För en statistik över inomkoncemleveranserna i svensk utrikeshandel. Konkurrensutredningen, som hade i uppdrag att se över lagstiftningen om konkurrensbegränsning och därvid beakta internationella förhållanden, har i

Utgângsläget rörande frågan om kontroll. . . 361

betänkandet (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag föreslagit bl. a. regler om samhällelig kontroll vid samgående mellan företag. Frågan om svensk företagsetablering i Sydafrika har behandlats i Sydafrikautredningens nyligen framlagda betänkande (SOU 1978:53) Förbud mot investeringar i Sydafrika. På initiativ av industridepartementet och bokföringsnämnden, som velat få till stånd ett underlag för 1979 års revison av OECD:s riktlinjer för multinationella företag, har våren 1978 företagits en undersökning av multinationella företags informationsgivning. Undersökningen har utförts som självständigt examensarbete vid Handelshögskolan i Stockholm och resultatet av undersökningen har lagts fram i två uppsatser Syftet med undersökningen har varit att utröna om företagen i sina årsredovisningar för åren 1976 och 1977 uppfyller de krav som 0ECD:s riktlinjer ställer på informationsgivningen. Undersökningen har för år 1977 omfattat bl. a. de femton största utländska multinationella företagen såvitt avser här i landet verksamma delar av dessa koncerner. Även vissa ännu pågående utredningar behandlar olika aspekter på företagandets internationalisering. Enligt regeringens uppdrag år 1976 utreder statens industriverk de multinationella företagens betydelse för svensk industriell utveckling. Valutaregleringskommittén (E 1977:03) skall enligt sina direktiv se över den svenska valutaregleringen och valutalagstiftningen. Kommittén skall särskilt studera tre problemområden, nämligen svenska företags direktinvesteringar i utlandet, värdepappershandeln och övriga finansiella transaktioner samt den författningsmässiga utformningen av valutaregleringen. Utredningen (I 1977:06) om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter har till uppgift att bl. a. belysa betydelsen av de internationella investeringarnas expansion för den svenska industristrukturen såväl i det förflutna som vad gäller effekten på den nationella industriella utvecklingen på sikt. Utredningens arbete bör enligt meddelade direktiv i första hand inriktas på tillverkningsindustrins investeringar. 1 utredningens uppdrag ingår att söka klarlägga de internationella investeringarnas betydelse för l Bråneryd, H. och Kassysselsättningen. Vidare bör behandlas de indirekta återverkningarna på tengren, J., OECD:s företagens internationella konkurrenskraft och effekterna på de nationella riktlinjer för multinatiokonkurrensförhållandena. Enligt direktiven bör vidare nella företag - hur följs utredningen dessa av de större i Sveuppmärksamma effekterna av de internationella investeringarna på teknisk rige verksamma företautveckling och deras betydelse för produktivitetsutvecklingen i svensk gen?, maj och augusti industri. 1978, Handelshögskolan.

11 Allmänna ett kontroll-

synpunkter på

system

ll.1 Inledning

Utredningens uppdrag har sin grund i det Förhållandet att företagandet särskilt under de senare decennierna i allt större utsträckning internationaliserats. Konsekvenserna av denna utveckling har som tidigare framhållits givit upphov till en mycket omfattande och komplicerad debatt som rör praktiskt taget varje område av samhällslivet. Ett visst samförstånd kan sägas föreligga om att företagandets internationalisering medför både särskilda möjligheter och särskilda problem. För många är det emellertid problemen som dominerar medan det för andra är möjligheterna som träder i förgrunden. Starkast går meningarna isär när det gäller att bedöma arten och betydelsen av de problem som i den allmänna debatten förknippats med multinationella företags verksamhet och hur dessa problem lämpligast skall bemästras. Denna oenighet i bedömningarna har också kommit till uttryck inom utredningen. Sveriges anslutning till principerna om frihandel och kapitalets fria rörlighet över gränserna har inneburit en öppen attityd gentemot utländsk företagsetablering här i landet. Enligt direktiven bör en utgångspunkt för utredningsarbetet vara att någon radikal omläggning av Sveriges allmänna politik i fråga om utländska direktinvesteringar inte är aktuell. Detta är också enligt utredningens mening en riktig utgångspunkt. Även om inte minst den samhällsekonomiska utvärderingen av det internationaliserade företagandets effekter är vansklig och komplicerad, finns det knappast något i hittillsvarande erfarenheter som gör det uppenbart att utländsk företagsetablering i Sverige allmänt sett inte skulle kunna vara av betydande värde för landet. Utländska direktinvesteringar kan sålunda tillföra Sverige olika nyttigheter såsom kapital, sysselsättningstillfallen och kanske främst nya kunskaper i fråga om teknik, marknadsföring och ledning av stora och komplexa företag. Den svenska ekonomin kan stärkas av att en utlandsägd tillverkning av vissa produkter minskar ett importbehov eller ökar basen för export och öppnar tillträde till nya exportmarknader. En utländsk etablering kan stimulera konkurrensen särskilt på en inhemsk marknad med hög koncentrationsgrad och otillfredsställande konkurrens. Utländska direktinvesteringar kan på dessa och andra sätt bidra till ett differentierat, effektivt och internationellt konkurrenskraftigt näringsliv här i landet. I detta sammanhang förtjänar också uppmärksammas att statsmakterna även vid tillfällen, när kritiska synpunkter anförts på konsekvenserna av

364 Allmänna synpunkter pâ ett kontrollsystem

företagandets internationalisering, givit uttryck för en positiv grundsyn på denna utveckling. I den proposition (prop. 1974:89) angående ändringar i valutalagstiftningen, vari föreslogs bl. a. införandet av en formell möjlighet för riksbankens valutastyrelse att vid prövning av frågor om tillstånd för svenska företag att göra direktinvesteringar utomlands beakta även industrioch sysselsättningspolitiska aspekter, uttalade sålunda dåvarande finansministern - efter framhållande av att produktionsfaktorernas ökade rörlighet över gränserna ger upphov till en snabbare ekonomisk tillväxt genom ett mer rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser - att de svenska företagens internationalisering som regel medför betydande fördelar för företagens internationella konkurrenskraft och därmed också för den svenska samhällsekonomin. Han hävdade vidare att de svenska utlandsinvesteringarna bidragit till en effektiv industristruktur i Sverige samt att svenska företag genom etablering utomlands kunnat vidmakthålla sin internationella konkurrenskraft och därmed sin svenska exportförsäljning. l budgetpropositionen för budgetåret 1975/76 framhöll dåvarande industriministern - i anslutning till påpekanden om att multinationella företags verksamhet i skilda hänseenden ställer såväl statsmakterna som fackföreningarna inför delvis nya problem - att företagens ökade internationalisering i huvudsak synes medföra fördelar för den svenska samhällsekonomin. Den svenska synen på företagandets internationalisering har också kommit till uttryck genom Sveriges deltagande i 0ECD:s deklaration om internationella investeringar och multinationella löretag samt de därtill knutna riktlinjerna för multinationella företag.: I deklarationen förklarar sig regeringarna i medlemsländerna anse att internationella investeringar påtagligt har bidragit till utvecklingen i deras länder samt att multinationella företag spelar en viktig roll i denna investeringsprocess. I inledningen till riktlinjerna för multinationella företag framhålls vidare att dessa företags internationella investeringar kan medföra väsentliga fördelar för hem- och värdländer genom att de bidrar till effektivt utnyttjande av kapital, teknologi och arbetskraft mellan länderna och sålunda kan fullgöra en viktig roll i främjandet av ekonomiskt och socialt välstånd. En liknande attityd till multinationella företag har också kommit till uttryck i ILO:s principdeklaration om multinationella företag om socialpolitik3 (punkt l) samt Europarådets resolution om multinationella företag* (punkt 2). Inom utredningen föreligger enighet om att utländska direktinvesteringar kan medföra viktiga bidrag till svensk ekonomi och svenskt näringsliv. Det är i stället i fråga om den utländska företagsetableringens problem och härav betingade åtgärder som bedömningarna utfaller olika. Innan dessa bedömningsskillnader i fråga om problemen och om behovet av åtgärder närmare behandlas är det emellertid angeläget att till klarläggande av de för utredningen aktuella frågeställningarna göra vissa anmärkningar som hänger samman främst med utredningsuppdragets begränsning. 1 Se avsnitt 9.4.3. En första anmärkning gäller förhållandet mellan internationella och nationella åtgärder. Mycket talar för att ändamålsenliga lösningar på en rad av 2Se avsnitt 6.7.2. de problem som kan uppkomma genom internationella investeringar och multinationella verksamhet förutsätter överenskommelser och ,.

3Se avsnitt 6.4. företags, l.

... samordning av åtgärder på bredast möjliga internationella basis. I det ›I 4 Se avsnitt 9.7.3 föregående har antytts den aktivitet på området som utvecklats från olika

*wzkzøøozxn-øon

Allmänna synpunkter på ett kontrollsysrem 365

internationella arbetstagar- och näringslivsorganisationers sida. Det har också erinrats om de strävanden mot ett internationellt samarbete rörande internationella investeringar och multinationella företag som pågår inom olika mellanstatliga organisationer. Med hänsyn härtill bör det understrykas att överväganden och förslag till internationella åtgärder ligger helt utanför › ll utredningens uppdrag. Utredningen har att inrikta sig på sådana nationella åtgärder som kan vara påkallade i avbidan på att internationella åtgärder kommer till stånd eller som behövs för att komplettera dessa åtgärder. En andra anmärkning tar sikte på förhållandet mellan lagstiftning och andra nationella åtgärder. Härvidlag kan erinras om den i direktiven för utredningen anvisade möjligheten att utanför lagstiftningen uppställa en svensk uppforandekod såsom ett instrument för kontroll av utlandsägda företags skötsel. Syftet med riktlinjerna i en sådan kod bör enligt direktiven vara att förmå utlandsägda företag att utöva sin verksamhet på ett sätt som är förenligt med i vårt land allmänt erkända normer. I direktiven anges att ett system med uppföranderegler i första hand torde böra byggas på frivillighet och samverkan mellan samhälle och företag men att det allmänna ytterst måste ha möjlighet att ingripa om ett utlandsägt företag genom att bryta mot riktlinjerna åsidosätter väsentliga svenska intressen. Tanken på en svensk uppförandekod har i enlighet med direktiven diskuterats inom utredningen. Inte någon av de olika ledamotsgrupperna har emellertid velat föreslå en lösning av detta slag. I viss mån skilda bevekelsegrunder har därvid gjort sig gällande. Betydande vikt har dock samtliga ledamöter tillmätt det tidigare anmärkta förhållandet att OECD år 1976 antog riktlinjer för multinationella företag samt att ILO:s styrelse år 1977 antagit en principdeklaration om multinationella företag och socialpolitik. Till bilden hör också att arbete nu pågår inom FN på en generell uppförandekod för transnationella företag samt inom UNCTAD på uppförandekoder inom olika specialområden. Av det nu sagda framgår att utredningens arbete efter hand kommit att inriktas på frågan om utredningsuppdraget bör lösas genom särlagstiftning för utländska direktinvesteringar och utlandsägda företag. En tredje anmärkning gäller vilket slags lagstiftning som omfattas av utredningsuppdraget. Beträffande en rad lagar och författningar skulle det i och för sig kunna övervägas om anledning finns att i dessa ta upp särskilda föreskrifter gällande utlandsägda företag. Utredningen har emellertid enligt sina direktiv knappast att överväga eller ompröva annan nationell lagstiftning än sådan som har ett nära och naturligt samband med en kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet. Det är emellertid uppenbart att en diskussion av hithörande problem måste beröra frågor som behandlas i redan existerande eller tilltänkt lagstiftning av betydelse för regleringen av förhållanden inom svenskt näringsliv och på den svenska arbetsmarknaden. Särskilt gäller detta vissa delar av föreliggande förslag till ny konkurrensbegränsningslagstiftning. De gränsdragningsproblem som på grund härav kan uppkomma behandlas i det följande. Ett ställningstagande till frågan om ett lagfäst system för kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet böri första hand föregås av ett försök att kartlägga de huvudsakliga problem som kan sammanhänga med utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet här i landet. En svårighet härvidlag är emellertid att en sådan

366 Allmänna synpunkter pâ ett kontrollsystem

kartläggning inte kan utformas som en redogörelse för oomtvistliga, faktiska förhållanden. Vilka problemen är och vilken betydelse de bör tillmätas är ytterst en fråga om värderingar. Det har också under utredningens arbete inte visat sig möjligt att åstadkomma en för alla utredningsledamöter godtagbar problembeskrivning. Denna avsaknad av en gemensam uppfattning om problemen har också varit en av anledningarna till att utredningsledamöterna kommit till olika meningar om behovet och lämpligheten av att lagstiftningsvägen införa ett system för kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet. Mot bakgrund av det anförda har utredningen funnit det nödvändigt att redan i förevarande kapitel göra en viss uppdelning av den fortsatta framställningen. Härvid synes det emellertid möjligt att göra en för kontrollinjen och förhandlingslinjen gemensam redovisning, då företrädarna för dessa linjer har en i stort sett sammanfallande syn på de berörda principfrågorna om lagstiftningsbehovet och de härtill anknytande problemen.

11.2 Kontrollinjens och förhandlingslinjens principstånd-

punkter i fråga om behovet och lämpligheten av lagstiftning

Enligt företrädarna för kontrollinjen och förhandlingslinjen kan utländska direktinvesteringar här i landet i skilda hänseenden ge upphov till problem. Den närmare karaktären av dessa problem behandlas i följande avsnitt om den utländska företagsetableringens problemkällor. För dessa linjers företrädare är också gemensamt uppfattningen att hithörande problem kräver lagfásta möjligheter till kontroll av såväl utländsk företagsetablering som utlandsägda företags verksamhet. Vad gäller innebörden av den eftersträvade etableringskontrollen sammanfaller linjerna helt. Däremot går linjerna i sär med avseende på hur en lagfást verksamhetskontroll bör utformas. De överväganden som i detta hänseende skiljer linjerna åt torde få redovisas längre fram i betänkandet. l detta senare sammanhang torde också fâ utvecklas de ytterligare överväganden som ligger bakom lagstiftningsförslagen.

11.3 Den utländska företagsetableringens problemkällor enligt

kontroll- och förhandlingslinjerna

11.3.l Allmänt

i

Vad gäller utgångspunkten för en beskrivning av de problem som kan sammanhänga med utländsk företagsetablering kan erinras om att det i direktiven framhålls att det f. n. inte finns tillgång till utredningsmaterial som ger en fullständig bild av hur multinationella företag faktiskt agerar i olika sammanhang och vilka verkningar deras agerande har. Avsikten med 1 utredningen är inte att den skall försöka bota de brister som finns i detta hänseende. Behovet av instrument som sätter samhället i stånd att kontrol- ;j i lera utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet betingas enligt direktiven redan av att det finns risker för att allmänna

Allmänna synpunkter pâ ett kontrollsystem 367

intressen träds för när och är alltså inte beroende av att det kan visas att dessa risker materialiserats. l överensstämmelse med dessa direktiv har utredningen inte systematiskt studerat enskilda etableringsfall av vare sig gynnsam eller ogynnsam karaktär. Än mindre har det befunnits möjligt eller nödvändigt att med anspråk på allmängiltighet söka bestämma för- och nackdelar med utländsk företagsetablering. I stället redovisas i det följande från närmast principiella utgångspunkter och i anslutning till den debatt som i olika mellanstatliga organisationer pågår rörande de multinationella företagen de huvudsakliga problem som i ett industriellt värdland som vårt kan vara förenade med utländsk företagsetablering. Att härvid med jämförelsevis större utförlighet kommer att behandlas den utländska företagsetableringens problem än dess tidigare antydda möjligheter är betingat av utredningsuppdragets natur och får inte ses som ett uttryck för uppfattningen att utländsk företagsetablering behöver ha övervägande negativa effekter. Det kan också framhållas att den följande redovisningen av olika problem inte bör uppfattas som en beskrivning byggd på iakttagelser av de utlandsägda företagens nuvarande verksamhet i Sverige. Allmänt sett finns inte fog för att påstå att de här verksamma utlandsägda företagen inte skulle respektera svensk lag och tradition eller annars ogynnsamt avvika från de inhemska företagen. För några av de nu aktuella problemen gäller att de inte kan anses unika för multinationella företags verksamhet. Problemen är vidare till stor del sammanvävda. Någon åtskillnad har exempelvis inte gjorts mellan problem som äger samband med själva etableringen och problem som kan uppkomma i samband med utlandsägda företags verksamhet efter etableringstillfállet. I det följande har emellertid gjorts ett försök att under särskilda rubriker behandla likartade problem. Framställningen gör inte anspråk på att vara en uttömmande beskrivning av hithörande problem.

1 1.3.2 Beslutsordningen inom internationella koncerner och dess konse-

kvenser för samhälle och anställda De här i landet verksamma utlandsägda företagen är i allmänhet svenska juridiska personer och är i likhet med varje inhemskt företag underkastade svensk lag. För det lokala företagets ledning kan innebörden av svensk lag och övriga förhållanden av betydelse fören anpassning till svenskt näringsliv och svensk arbetsmarknad rimligen antas stå fullt klara och det lokala företaget strävar i allmänhet att handla i överensstämmelse med dessa insikter. De problem som likväl kan uppkomma i och till följd av de utlandsägda företagens verksamhet härrör närmast från deras beroende av de internationella koncerner i vilka de i regel ingår. Det grundläggande problemet i förevarande sammanhang är den styrning av utlandsbaserade dotterföretag som utövas inom internationella koncerner. Graden och arten av styrning varierar naturligtvis från koncern till koncern och från enhet till enhet. De centraliserande krafterna beror kanske främst på den grad av inbördes beroende mellan olika enheter som präglar den enskilda koncernen. Den direkta styrningen kan utövas antingen av en central koncernledning eller - i det fall koncernens verksamhet är indelad efter produktgrupper eller något annat funktionellt kriterium - av en divisions-

368 Allmänna synpunkter pá ett kontrollsystem

ledning på mellannivå. Kärnan i problemet är att beslut som rör verksamheten i de utlandsbaserade dotterföretagen inte sällan i realiteten fattas annorstädes än i dessa företag. Mycket tyder på att dessa ingripanden ofta förekommer i en för dotterbolaget kritisk utvecklingsfas och tar sikte på sådana frågor vilkas avgörande har stor betydelse för de anställda och samhället. Hit hör t. ex. frågor om investeringar och deras finansiering, internprissättning, vinsthemtagning samt omfattning, inriktning och lokalisering av forsknings- och utvecklingsverksamhet, tillverkning och marknadsföring. Styrningen behöver nödvändigtvis inte ske genom uttryckliga direktiv till det utlandsbaserade dotterforetaget. Av betydelse i sammanhanget är också att olika funktioner inom koncernen kan vara förenhetligade, att nyckelfunktionärer cirkulerar mellan koncernens olika enheter och att dotterföretagets ledning rekryteras med personer som kan antas vara väl införstådda med koncernens policy. Att en styrning i en eller annan form av underordnade företag förekommer ligger i koncernbildningens natur och har i samma mån berättigande för internationella som för inhemska koncerner. Principiellt torde också gälla att myndigheter eller anställda i sina relationer till ett på detta sätt underordnat företag kan ställas inför samma slags problem, oberoende av om företaget ingår i en internationell eller en inhemsk koncern. Det är problem som i huvudsak sammanhänger med svårigheterna att utnyttja ett företagsindividualiserat informations- och förhandlingssystem i en koncernstrukturerad verksamhet. Härmed avses att lagstiftning och samarbetsavtal i uppställandet av informations- och förhandlingsregler ofta utgår från att det gäller att skaffa information om eller att bedriva förhandling med ett ekonomiskt och beslutsmässigt självständigt företag. Med den fortskridande koncentrationen och centraliseringen inom näringslivet är detta emellertid knappast längre en riktig utgångspunkt. Den viktiga företagsamheten är till stor del strukturerad i koncerner något som medför att information om eller förhandling med en enskild koncernenhet har ett begränsat värde, om den inte också kan sättas in i en totalbild av den berörda koncernens verksamhet och framtida utveckling. Också för en inhemsk koncern gäller sålunda att det många gånger är moderföretaget som i realiteten disponerar över dotterlöretagets möjligheter att på ett meningsfullt sätt fullgöra sina förpliktelser gentemot samhället och de anställda i fråga om förhandlingar och information. Vad beträffar utlandsägda företag har de anställda och samhället emellertid långtifrån likvärdiga möjligheter till insyn i och påverkan av beslutsprocessen. l fråga om inhemska koncerner har t. ex. de anställda goda möjligheter att genom samordning av de fackliga insatserna finna former för en informations- och förhandlingsverksamhet, som är anpassad efter koncernens struktur och de reella maktförhållandena. Det svenska regelsystemet innehåller också uttryckliga bestämmelser som tar hänsyn till de särskilda förhållanden som kan råda inom en koncern. Enligt lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar tillkommer exempelvis rätten till styrelserepresentation i moderföretaget samtliga anställda inom koncernen. Enligt den år 1975 mellan arbetsmarknadens parter ingångna men numera uppsagda överenskommelsen om ekonomikommitté och arbetstagarkonsulter skulle företagsnämnden vid ett företag som ingår i en koncern - utöver information om det egna företagets ekonomi - erhålla

Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem 369

information om koncernens totala ekonomi. Enligt aktiebolagslagen skall läggas fram offentlig information i form av årsredovisning och förvaltningsberättelse för varje bolag inom en koncern och dessutom en samlad ekonomisk redovisning och förvaltningsberättelse för koncernen i dess helhet. Lagen om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor ger samhället tillgång till uppgifter av väsentlig betydelse för statlig eller kommunal planering beträffande varje enhet inom en inhemsk koncern. Klart är att en fortgående anpassning av det svenska regelsystemet till koncernförhållanden - och en sådan anpassning torde bl. a. vara föremål för uppmärksamhet i de förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter som f. n. bedrivs i syfte att utforma kollektivavtal på medbestämmandelagens grund ytterligare skärper föreliggande skillnader i möjligheterna att uppnå en effektiv tillämpning av dessa regler i förhållande till utlandsägda företag. Särskilda svårigheter kan möta, om ett utlandsägt företag har en allmänt negativ inställning till fackliga organisationer eller t. o. m. aktivt motverkar facklig anslutning hos sina anställda. Att ett företag är utlandsägt kan också inverka på exempelvis den effektiva tillämpningen av lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och stiftelser. Visserligen föreskriver denna lag att styrelsebeslut i ärende inte får fattas, om inte såvitt möjligt samtliga styrelseledamöter erhållit tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet. Detta innebär i princip bl. a. att handlingar som ligger till grund för beslut bör vara avfattade på svenska och att muntliga föredragningar bör ske på svenska språket. Det är emellertid uppenbart att styrelsearbetet för en arbetstagarledamot i ett utlandsägt företag bortsett från språkproblemet kan ställa särskilda krav på kunskaper och erfarenhet. Sammanfattningsvis kan alltså sägas att de lagfasta eller avtalade reglerna för samhällets och de anställdas information om och inflytande över svenskt näringsliv med sin naturliga inriktning på de inhemska företagen kan bli utan avsedd verkan när de skall tillämpas på utlandsägda företag. Att de gängse medlen för samhällets och de anställdas möjligheter till insyn i och kontroll över näringsliv och arbetsmarknad kan försämras av att ett häri landet verksamt företag står under bestämmande inflytande av en internationell koncern är i sig otillfredsställande. Dessa brister ter sig emellertid särskilt betänkliga i en tid som kräver intensifierad samverkan mellan samhälle och företag och en demokratisering av företagen. I sistnämnda hänseende åsyftas främst möjligheterna att förverkliga de grundläggande principerna för lagen om medbestämmande i arbetslivet. Med den gängse beslutsordningen inom internationella koncerner kan det visa sig svårt att förena principen om att kollektivavtal bör träffas om medbestämmande för de anställda, dvs. en princip som ger uttryck för uppfattningen att det inte längre är arbetsgivaren som ensam fattar beslut utan att beslutsbefogenheterna bör fördelas mellan arbetsgivare och arbetstagare genom förhandling och avtal. Även den förstärkta förhandlingsrätten för fackliga organisationer i frågor som inte regleras i inflytandeavtal kan komma i fara. Värdet av arbetsgivarens s. k. primära förhandlingsskyldighet och de fackliga organisationernas rätt att förhandla även i frågor som inte faller under den primära förhandlingsskyldigheten betingas av det utlandsägda företagets möjligheter att erbjuda en meningsfull förhandlingssituation. Principen om arbetstagarnas fullständiga insyn i arbetsgivarens verksamhet förutsätter också att informat-

370 Allmänna synpunkter pá ett kontrollsystem

ionsmöjligheterna inte inskränks av det förhållandet att företaget ingår i en internationell koncern. som sålunda sammanhänger med den utifrån Det principiella problem inom en internationell koncern accentueras av en rad styrda beslutsprocessen förhållanden som är karaktäristiska för dessa koncerner. Den internationella stor och företräder en stark koncentration av koncernen är ofta mycket ekonomisk makt i förening med betydande marknadskännedom och tekniskt kunnande. Ett ofta förhållande är att många internationella påpekat koncerner har en årsomsättning som är större än åtskilliga staters bruttona- Den aktuella aspekten på internationella koncerner gäller tionalprodukter. emellertid att den här inte endast storlek i sig utan närmast det förhållandet baserade verksamheten en liten och inte sällan marginell del av utgör koncernens hela verksamhet. Dotterföretaget är nästan alltid starkt beroende

av koncernen men koncernen mera sällan av dotterföretaget. Åtgärder som

de anställda eller det svenska samhället vidtar för att påverka de här verksamma dotterföretagen får därför en tämligen begränsad genomslagskoncernen. Om statsmakterna exempelvis vill kraft på den internationella strama åt den svenska kreditmarknaden, behöver detta nödvändigtvis inte medföra konsekvenser för ett utlandsägt företag, som kan falla åsyftade tillbaka koncernens ekonomiska resurser. På motsvapå den internationella rande sätt kan andra ekonomiskt-politiska styråtgärder förfela sin verkan. Vad nu sagts gäller också verkan av fackliga åtgärder på det nationella planet. Ett företag som ingår i en stor internationell koncern är sålunda ofta föga

sårbart för fackliga stridsåtgärder. Övriga företag inom koncernen kan genom

finansiellt av leveranser neutralisera de stöd eller genom Övertagande ekonomiska effekterna av även långvariga stridsåtgärder. Såväl de anställdas som samhällets möjligheter att hävda sin ställning det utlandsägda företaget måste också ses mot bakgrund av gentemot eventualiteten att koncernen upphör att investera i sitt dotterföretag eller låter detta företag helt eller delvis flytta sin verksamhet till ett annat land, där och andra förhållanden från koncernens synpunkt ter produktionskostnader Ett utlandsägt företag har därför allmänt sett en starkare sig gynnsammare. gentemot de anställda och samhället än de inhemska förhandlingsposition är att detta försteg skulle få minskad betydelse om företagen. Tydligt värdländerna eller värdländernas fackliga organisationer hade ett gemensamt och enhetligt agerande mot de internationella koncernerna. Lika tydligt är emellertid att ett väl utvecklat samarbete över gränserna med hänsyn bl. a. till ländernas meningsskiljaktigheter i fråga om behovet av kontroll över de multinationella företagens verksamhet och den internationella fackliga rörelsens ofta splittrade och svaga ställning i varje fall inte inom överskådlig tid är en realistisk möjlighet. De anställdas och samhällets möjligheter till ett ändamålsenligt agerande i förhållande till de utlandsägda företagen inskränks också genom den bristande koncernen. Denna brist innebär att de insynen i den internationella anställda och samhällets ofta inte har tillfredsställande faktiskt myndigheter av det utlandsägda dotterföretagets ställning och underlag för bedömning utsikter. Helt grundläggande uppgifter kan saknas såsom om den internationella koncernens olika enheter, äganderättsliga samband inom koncernen och vilken enhet inom koncernen som ytterst utövar bestämmande infly-

Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem 371

tande över övriga koncernenheter. Myndigheters och fackliga företrädares möjligheter att förhandla kan försvåras av motstridiga besked om vilken enhet inom koncernen som är ansvarig motpart. Tillgång finns inte alltid till en redovisning av de koncerninterna transaktionerna eller det ekonomiska resultatet för koncernen och dess olika enheter, som kan ge rättvisande bild av ett enskilt dotterföretags ställning. Än mer påfallande är att kännedom kan saknas om den övergripande planering i fråga om produktion, investeringar, sysselsättning eller drift, inom vars ram ett dotterföretag avses verka. Det kan förekomma inte endast att relevant information uteblir eller kommer så sent att ett meningsfullt agerande från samhället eller de anställda omöjliggörs utan också att missvisande besked ges om den internationella koncernens verkliga intentioner. Nu angivna förhållanden står i kontrast till de möjligheter beslutsordningen inom en internationell koncern erbjuder. Den internationella koncernen kan genom ett förñnat informationssystem skaffa sig allsidiga, aktuella och tillförlitliga upplysningar om förhållandena i länder och på marknader av intresse och om investeringar, produktion, sysselsättning, lönevillkor och andra förhållanden vid koncernens olika enheter. Besluten kan fattas inom en begränsad krets och snabbt och effektivt verkställas. De motåtgärder från de anställdas eller samhällets sida som kan vara påkallade måste däremot beslutas i ofta trögt verkande former och på grund av osäker och otillräcklig information. En annan risk med beslutsordningen inom internationella koncerner är att beslutsfattarnas lojalitet mot koncernen kan undantränga hänsyn till Sveriges sociala och ekonomiska mål. Det är sålunda inte säkert att den syn vi i Sverige har på företagens roll i samhället och deras sociala ansvar delas av den internationella koncern som står i begrepp att gripa in i ett dotterföretags verksamhet. Detta behöver inte betyda att den lokala företagsledningen skulle vara obenägen att hävda svenska intressen men väl att dess synpunkter i detta hänseende inte alltid blir tillbörligt beaktade eller ens inhämtade. De med svenska intressen oförenliga hänsyn som kan påverka beslut som rör ett dotterföretag i Sverige kan vara av mångskiftande slag. I och för sig bör kunna accepteras att beslut som är till koncernens bästa eller gynnar hemlandets eller annat värdlands intressen kan drabba verksamheten i ett dotterföretag i Sverige. Det finns inte heller anledning att hindra en teknologisk och produktmässig strukturförändring mellan länderna som sker planmässigt och med fullt beaktande av värdlandets långsiktiga mål för sysselsättning och samhällsekonomi. Det är emellertid stötande om ett koncernbeslut innebär förverkligande av en policy som opåkallat ståri strid med sociala,ekon0miska och politiska strävanden här i landet eller ett ensidigt hävdande av snäva företagsekonomiska kriterier ibland måhända utan hänsyn till att företaget under lång tid kunnat driva lönsam verksamhet på svensk mark.

11.3.3 S amhällsekonomiska aspekter I föregående avsnitt har i huvudsak berörts möjligheterna att effektivt tillämpa det svenska regelsystemet i förhållande till enskilda, utlandsägda företag. En annan och väsentlig aspekt gäller de effekter på svensk samhällsekonomi som den utlandsägda företagssektorn i sin helhet kan ha. I den allmänna debatten har framhållits att de samhällsekonomiska fördelarna

372 Allmänna synpunkter pâ ett konrrollsystem

av utländsk företagsetablering på kortare eller längre sikt ibland kan förbytas till nackdelar. I samband med företagsnedläggelser har pekats på de olyckliga konsekvenserna för främst de anställda men också för samhället. Särskilt har det gällt när det nedlagda företaget drivit sin verksamhet på en ort med ensidigt näringsliv. De utlandsägda företagens vilja att låta sig korrekt beskattas här i landet har också betvivlats. Uppmärksamheten har vidare riktats på de destabiliserande effekter på valutasystem och samhällsekonomi som kan uppkomma på grund av de multinationella företagens särskilda möjligheter att påverka och styra de korta kapitalrörelserna från land till land. På ett mera generellt plan har satts i fråga om inte företagandets internationalisering allvarligt inskränker den enskilda nationalstatens möjligheter att föra en självständig ekonomisk politik. Härmed kommer en rad ekonomisktpolitiska mål in i blickfånget. Det gäller den internationella koncernbildningens inverkan på frågor om inkomstfördelningen mellan arbete och andra produktionsfaktorer, mellan hög- och låginkomsttagare, mellan hög- och lågutbildade samt mellan regioner och mellan länder. Det gäller vidare möjligheterna att upprätthålla samhällsekonomisk balans i form av hög och jämn sysselsättning, stabil prisnivå och jämvikt i betalningsbalansen. Det gäller slutligen möjligheterna till ekonomisk tillväxt och andra aspekter på målet att främja en effektiv resursallokering inom näringslivet. En korrekt bedömning av frågan om den utlandsägda företagssektorn gynnsamt eller ogynnsamt påverkar möjligheterna att uppnå de centrala målen för svensk näringspolitik förutsätter en noggrann analys och jämförelse av de utländska och inhemska direktinvesteringarnas intäkts- och kostnadspåverkande faktorer. Till dessa faktorer hör sysselsättning, produktivitet, löner, lönsamhet, export och import, forsknings- och utvecklingsverksamhet, teknologispridning samt in- och utflöde av kapital. Härutöver krävs en motsvarande analys av de samhällsekonomiska effekter som skulle uppstå om de resurser som nu tas i anspråk i utlandsägda företag skulle komma till alternativ användning i inhemska företag. Det ankommer inte på utredningen att göra en bedömning av nu antytt slag rörande de samhällsekonomiska effekterna av utländsk företagsetablering i Sverige. Utredningsuppdraget nödvändiggör inte heller en sådan bedöming. Utredningen har inte att ta ställning till om utvecklingen mot en ökad internationalisering av företagandet bör främjas eller motverkas och att föreslå de åtgärder som resultatet av dylika överväganden kan kräva. Utredningen har i stället att överväga behovet av en samhällelig beredskap till åtgärder i form av ett system för kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet. Uppenban är emellertid att det härvid inte är möjligt att helt bortse från att särskilda samhällsekonomiska effekter kan bli följden av sådan etablering och verksamhet. Från denna synpunkt kan det vara av värde att erinra om det statliga utredningsarbete som förekommit på detta område. Det finns till en början anledning att i korthet nämna de resultat, som koncentrationsutredningen kom till i sitt tidigare nämnda betänkande rörande de samhällsekonomiska aspekterna på internationella koncerners verksamhet i industriländer. I betänkandets två huvudavsnitt behandlades från huvudsakligen teoretiska utgångspunkter den internationella koncernbildningens drivkrafter samt dess samhällsekonomiska följder. I analysen av

Allmänna synpunkter pâ ett 373 kontrollsystem

dessa följder utgick utredningen i syfte att särskilja de följder som kan hänföras just till den internationella koncernbildningen från en jämförelse mellan nuläget och en tänkt situation, där nyetablering utomlands inte får ske eller där begränsningar i tillståndsgivning för nyetablering förekommer. Koncentrationsutredningen angav som den mest generella slutsatsen av sin analys av de samhällsekonomiska följderna att vetenskapligt underlag saknas för att tillskriva de internationella koncernerna både de goda och de skadliga följder som brukar förknippas med dem i den offentliga debatten. Det hade enligt koncentrationsutredningen visat sig svårt att hävda att de internationella koncernerna i någon intressant mening ökar sysselsättningen och förstärker betalningsbalansen i värdländerna. Ännu mindre underlag hade utredningen funnit för tanken att de internationella koncernerna skulle driva upp inflationstakten. Över huvud taget hade utredningen funnit de internationella koncernernas inverkan på möjligheterna att upprätthålla samhällsekonomisk balans vara ganska liten utom då det gäller kortsiktiga kapitalrörelser och dessas följder på valutamarknaden och de inhemska penningmarknaderna. Utredningen angav dock att dess slutsatser beträffande den samhällsekonomiska balansen byggde på förutsättningen att industriländer som Sverige vid balansrubbningar kan återställa full sysselsättning och jämvikt i betalningsbalansen med vanlig ekonomisk politik inom inte alltför lång tidsrymd och att det är de internationella koncernernas benägenhet att vålla kortsiktiga störningar i den samhällsekonomiska balansen som är problemet. Utredningen hade emellertid inte funnit påvisat att de internationella koncernerna skulle visa större benägenhet att vålla sådana störningar. Utredningen behandlade den internationella koncernbildningens långsiktiga effekter på utrikeshandel och produktionsmönstret ur närmast fördelnings- och effektivitetssynpunkt. De teoretiska och empiriska svårigheterna i samband med en sådan bedömning hade emellertid gjort utredningen pessimistisk beträffande möjligheterna att komma fram till några slutsatser beträffande de faktiska fordelningseffekterna i den svenska ekonomin. Utredningen hade inte heller kommit till några klara slutsatser i frågan om internationell koncernbildning leder till högre monopolvinster på kundernas bekostnad genom högre priser eller på löntagarnas bekostnad genom lägre löner. Utredningen hade slutligen funnit det svårt att visa att den internationella koncernbildningen som sådan är en nödvändig eller åtminstone viktig förutsättning för hög teknisk standard och hög innovationstakt. Koncentrationsutredningen tecknade sammanfattningsvis i sitt betänkande följande helhetsbild av de internationella koncernernas betydelse och framtida utvecklingsmöjligheter. De internationella koncernerna är stora, de verkar oftast under ofullständig konkurrens, de är ofta tekniskt avancerade och svarar för en stor del av alla internationella transaktioner och av produktionen och sysselsättningen i många branscher. Det är emellertid inte lätt att visa att deras ställning som internationella koncerner är en förutsättning för dessa förhållanden. De samhällsekonomiska för- och nackdelar som är förenade med dessa förhållanden bör kanske hellre studeras direkt i relation till sådana faktorer som privatägda storföretag, öppna ekonomier, tekniska förändringar och dylikt, så länge underlaget för att betrakta internationell koncernbildning som en strategisk faktor är så svag.

374 Allmänna synpunkter pá ett kontrollsystem

Det som klarast skiljer internationella koncerner från andra företag är att de genomför transaktioner som är interna för koncernen, men externa för staterna. Dessa internationella interntransaktioner synes vara grunden till flertalet av de problem som mera klart kan visas hänga samman med internationell koncernbildning. Möjligheterna att utnyttja interntransaktionerna är emellertid ingalunda obegränsade. Samarbete mellan skattemyndigheter i olika länder ökar kontrollen, myndigheternas krav och koncernernas egna behov av korrekt beslutsunderlag verkar för en intern prissättning över gränserna som någorlunda stämmer med den prissättning som skulle uppstå mellan fristående företag på marknader. Kontroll och tillståndsgivning för interna kredittransaktioner över gränsen från centralbankernas sida kan hindra alltför stora kapitalrörelser på denna väg. De internationella interntransaktionernas totala omfattning är en begränsning. Över lag tycks juridiska reformer och andra drag i samhällsutvecklingen försämra miljön för de internationella koncernerna när det gäller möjligheterna att utnyttja interntransaktioner över gränserna för olika syften. Det är inte heller så märkligt om det skulle visa sig att internationell koncernbildning har långt mindre genomgripande effekter på samhällsekonomin än man har föreställt sig. lndustriländerna har många ekonomiska problem som hör samman med förekomsten av privata storföretag och öppna ekonomier. De internationella koncernerna ersätter den anonyma marknadsmekanismen med beslutsfattande i internationella företagsorganisationer av identifierbara individer och grupper. Den osynliga handen blir synlig. De internationella koncernerna är därtill de mest glamorösa representanterna för den privata sektorn av de industrialiserade marknadsekonomierna. Båda dessa faktorer torde bidra till att vi i allmänhet är benägna att risa eller rosa de internationella koncernerna för egenskaper som kanske kännetecknar ekonomier med privata storföretag och stort utlandsberoende i allmänhet, men inte internationella koncerner i synnerhet. De internationella koncernerna är knappast heller ett så dynamiskt inslag i världens industriella utveckling som man leds att tro när man extrapolerar de amerikanska företagens expansion i Västeuropa under sextiotalet. En blick in i framtiden baserad på iakttagna tendenser i samhället satta i relation till de faktorer som analyserats i denna utredning gör det kanske lika befogat att kasta om den gängse bilden av de internationella koncernerna. Med en viss överbetoning av de tendenser som är negativa för de internationella koncernernas existens är det rentav möjligt att framställa dessa företag, inte på vanligt sätt som framtidens härolder, utan som jätteödlor dömda till tillbakagång i ett nytt klimat för vilket de inte är annpassade. Socialisering av naturtillgångar, utbyggd offentlig kontroll av det ekonomiska livet, växande löntagarinflytande och en tilltagande ekonomisk nationalism är faktorer som underminerar de internationella koncernernas existensvillkor. Tvärtemot ofta framförda synpunkter är det kanske den industripolitiskt aktiva nationalstaten som hör framtiden till medan de internationella koncernerna kanske är slutstegen i en epok.

Yttranden över koncentrationsutredningens betänkande avgavs efter remiss av kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och kartellnämnd (SPK), arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), fullmäktige i Sveriges riksbank, konkurrensutredningen, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska akademikers Centralorganisation, Svenska arbetsgivareforeningen (SAF), Svenska handelskammareförbundet, Svenska bankföreningen, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). I det följande återges i korthet remissinstansernas mer allmänna synpunkter på betänkandet. Ett stort antal remissinstanser hälsade med tillfredsställelse att utred-

Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem 375

ningen kommit till stånd. Vitt skilda meningar om betänkandets betydelse kom dock till uttryck. Så t. ex. ansåg LO att betänkandet inte i tillräcklig grad belyste de problem som de multinationella företagen kan ge upphov till och att betänkandets resultat inte kunde ligga till grund för svensk politik när det gäller Företagens internationella investeringar. SAF och hande/skammarefdrbunt/er däremot förklarade sig utgå från att betänkandet skulle komma att utgöra ett väsentligt underlag för statsmakternas bedömning av hur Sverige i framtiden bör agera i frågor som gäller internationellt företagande och multinationella företag. Kunskapen om den internationella koncernbildningen ansåg flera remissinstanser fortfarande vila på bräckligt underlag. Fill/mäktige i riksbanken, NO, bank/öreningen, KF m. fl. framhöll i liknande ordalag att det var svårt att dra några bestämda, generella slutsatser på grund av att utredningen valt att arbeta med en teoretisk-analytisk metod. Flertalet remissinstanser pekade också på behovet av empirisk analys och fördjupade studier i skilda hänseenden av de multinationella företagens verksamhet särskilt med avseende på svenska förhållanden. Vad gäller remissinstansernas inställning till koncentrationsutredningens mening att de multinationella företagen av skilda orsaker är på tillbakagång och utredningens allmänna bedömning av det internationella företagandets samhällsekonomiska effekter kan nämnas följande. LO varnade för en underskattning av de multinationella företagens omfattning och inflytande samt förmåga till anpassning. Enligt LO var det viktigt att man från samhällets och löntagarnas sida skaffade sig ett inflytande över utvecklingen. LO påpekade vidare att koncentrationsutredningens påtagliga nedtoning av de multinationella föetagens utveckling och roll i ekonomin hade väckt stor uppmärksamhet och att den i flera fall på ett olyckligt sätt haft direkt effekt på hur man på skilda håll bedömt angelägenheten av att följa utvecklingen av företagens internationella investeringar och vid behov vidta nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med de problem som otvivelaktigt uppstår i dessa investeringars spår. LO menade att utredningen i sin analys tagit upp de samhällsekonomiska följderna ur ett kortsiktigt perspektiv och att utredningen behandlat mer möjligheterna att bedriva en stabiliseringspolitik än de mer långsiktiga konsekvenserna för den ekonomiska strukturen och utvecklingen samt för sysselsättningen. Utredningens metod att jämföra dagens situation med ett läge där inga internationella direktinvesteringar får förekomma ansåg LO orealistisk och mest ha akademiskt intresse. Enligt LO borde man i stället undersöka vad som i dagens läge är otillfredsställande och se vad som händer om man förändrar lagstiftning och de institutionella förhållanden på olika sätt. LO ansåg att de antaganden och begränsningar som gjorts för analysen av de multinationella företagens samhällsekonomiska effekter var av sådant slag att man i det närmaste förutbestämt resultaten av utredningen på ett sådant sätt att de problem som finns med internationella företag inte kommer fram eller blir underskattade. Enligt LO var det helt nödvändigt att frågan om de multinationella företagen och dess följder på samhället togs upp i en ny utredning. Mot denna bakgrund fann LO inte nödvändigt att i detalj granska vad utredningen anfört om olika samhällsekonomiska effekter. lndustriverket ansåg att utredningens slutsats att de multinationella företagen är jätteödlor

376 Allmänna synpunkter pâ ett kontrollsystem

på tillbakagång, om den är felaktig, kunde vara mycket störande, eftersom reaktionen kunde bli att även om dessa företag kan vålla vissa problem så behövs inga åtgärder, då de ändå är på tillbakagång. Vad gäller utredningens analys av de samhällsekonomiska effekterna ansåg industriverket att det fanns så många “för” och ”mot” som kan anföras att det inte kunde anses meningsfullt att detaljgranska de argument som fanns i utredningen. I likhet med flera andra remissinstanser delade industriverket inte utredningens uppfattning att automatiska tendenser och statlig stabiliseringspolitik mer eller mindre motverkar balansrubbningar. lndustriverket framhöll att de multinationella företagen faktiskt ger upphov till balansrubbningar och att en viktig fråga är vilka kostnader som är förenade med därav föranledda anpassningsprocesser. Enligt konkurrensutredningens mening var utredningens slutsats om de multinationella företagens tillbakagång inte helt övertygande, eftersom det, innan denna slutsats drogs, borde undersökas vilka motåtgärder som de internationella koncernerna kan vidta för att mildra eller undandra sig effekterna av nationell lagstiftning och kontroll, växande löntagarfonder, socialisering etc. Såg man utvecklingen enbart från svensk sida var frågan än mer tveksam. Utredningen visade nämligen att svenskbaserade internationella koncerners tillväxt utomlands varit utomordentligt snabb. Konkurrensutredningen ansåg att det finns goda skäl att tro att denna utveckling kommer att fortsätta. LRF framhöll att till skillnad från utredningens bild av de internationella företagen som utdöende jätteödlor kommer tendensen till internationaliseringen av näringslivet att fortsätta. SAF och handelskammare/örbundet ansåg att utredningens provokativa framställning av de multinationella företagen som jätteödlor dömda till tillbakagång i ett klimat för vilket de inte är anpassade fått den effekten att kommentarer och referat fått en kraftig slagsida. l stället för att granska och kommentera utredningens konkreta resultat hade fackliga företrädare och framträdande politiker angripit utredningen under hänvisning till att dess framställning av de multinationella företagen som utdöendejätteödlor gav en felaktig verklighetsbild. Enligt organisationerna hade utredningen inte väjt för slutsatser som kommer i konflikt med etablerade intressen exempelvis med de teorier som framförs av den internationella fackliga rörelsen eller av en del multinationella företag. l själva verket avslöjade utredningen ensidigheten i många gängse föreställningar om effekterna av internationellt företagande och av multinationella företag. Den hade framför allt stuckit hål på många tankefel, fördomar och missuppfattningar. Organisationerna ansåg att utredningen i sin diskussion av det hypotetiska fallet att internationellt företagande förbjuds inte behandlat de speciella konsekvenser som skulle uppstå för små nationer vilkas välstånd i avgörande utsträckning baseras på en internationell arbetsfördelning av nuvarande karaktär. Enligt organisationernas mening hade utredningen för Sveriges vidkommande starkt underskattat de positiva effekterna av internationellt företagande. Organisationerna ansåg på närmare utvecklade skäl att Sverige för sin välståndsutveckling - i än högre grad än flertalet länder - är beroende av att internationellt företagande även i framtiden blir möjligt på någorlunda fria villkor. Det finns, ansåg organisationerna, påtaglig risk för att möjligheterna kraftigt kommer att inskränkas på grund av flera samverkande orsaker: ekonomisk nationalism, protektionism, ett alltmer subventionerat och favoriserat statligt

Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem 377

företagande, utrikespolitiskt betingade ingrepp etc. Enligt organisationernas mening var det därför ett nationellt svenskt intresse av första ordningen att bidra till att internationellt företagande inte försvåras eller förhindras. Bank/örøningen framhöll att den svenska ekonomin har en hög grad av utlandsberoende. För att på längre sikt åstadkomma jämvikt i betalningsbalansen och trygga sysselsättningen var det angeläget att möjligheterna inte försvårades för vårt näringsliv att delta i internationell arbetsfördelning och samarbete över gränserna, varigenom företagen kunde tillgodogöra sig teknisk utveckling, breddade avsättningsmarknader och vidgade finansieringsmöjligheter. Endast härigenom kunde enligt bankföreningen näringslivets internationella konkurrenskraft bevaras och utvecklas. Koncentrationsutredningens betänkande och remissutfallet återspeglar ett karaktäristiskt drag i den allmänna debatten om multinationella företag: enighet om behovet av vidgade och fördjupade kunskaper om företagandets internationalisering och oenighet i bedömningen av dess effekter. Det är bl. a. mot denna bakgrund man får se det förhållandet att chefen för industridepartementet år 1977 tillkallade en kommitté för utredning av de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter(l 1977:06). Enligt direktiven omfattar utredningsuppdraget effekterna av såväl svenska investeringar utomlands som utländska investeringar i Sverige med särskild inriktning på tillverkningsindustrins investeringar. Till kommitténs uppgifter hör bl. a. att belysa de internationella investeringarnas inverkan på industristrukturen, industrisysselsättningen, företagens internationella konkurrenskraft samt teknisk utveckling och produktivitetsutveckling inom industrin. Utöver sina uppgifter att insamla och analysera fakta har kommittén att föreslå det statistik- och informationssystem som bedöms nödvändigt för att utvecklingen av de internationella investeringarna skall kunna följas. Även kommittén (E 1977:03) med uppdrag att utreda med valutaregleringen sammanhängande spörsmål har enligt sina direktiv att söka bilda sig en uppfattning om direktinvesteringars effekter på den allmänna ekonomiska utvecklingen på kort och lång sikt, till vilket ämne hör konsekvenserna för utrikeshandel, internationell konkurrenskraft och bytesbalansen. Även om sålunda de samhällsekonomiska effekter av utländska direktinvesteringar i Sverige är föremål för fortsatt utredningsarbete kan det finnas anledning att i de närmast följande avsnitten söka något utveckla och förtydliga problematiken på vissa delområden där behovet av möjligheter till en samhällelig kontroll kan vara framträdande.

1 1.3.4 Sysselsättning I förgrunden för den allmänna debatten har stått de effekter företagandets internationalisering kan ha för sysselsättningen. Till stor del har denna debatt gällt konsekvenserna för sysselsättningsläget i Sverige av att svenska företag i allt större utsträckning etablerar sig utomlands. Det är mot denna bakgrund man får se de ändringar i valutalagen som genomfördes år 1974 i syfte att möjliggöra för valutastyrelsen att pröva utgående direktinvesteringar med hänsyn till deras förväntade konsekvenser för sysselsättningen. Även de ingående direktinvesteringarnas inverkan på sysselsättningen har emellertid diskuterats.

378 Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem

Antalet anställda i utlandsägda företag inom samtliga näringsgrenar var år 1962 omkring 62 000 och år 1975 omkring 155 000, vilket innebär en ökning med 150 procent. Under denna period skedde inom industrin en fördubbling och inom övriga näringsgrenar en tredubbling av antalet anställda vid utlandsägda företag. Det kan alltså synas som om den utlandsägda företagssektorn bidragit till en väsentlig sysselsättningsökning. Det bör emellertid anmärkas att det statistiska materialet på detta område i fråga om jämförbarhet och tillförlitlighet kan vara behäftat med fel. I beräkningen måste också tas med att den utlandsägda företagsetableringen till stor del skett genom övertaganden av bestående företag och att etableringen kan ha skett inom expansiva branscher där även de inhemska företagen ökat sysselsättningen. Å andra sidan bör beaktas att de utlandsägda företagen genom inköp av varor och tjänster från inhemska underleverantörer ger underlag för en indirekt sysselsättning vid sidan av den direkta sysselsättningen. Det finns f. n. inte något material som kan fullständigt belysa den utländska företagsetableringens betydelse som sysselsättningsskapande faktor. 1 sammanhanget kan emellertid anmärkas resultaten av två delundersökningar. Statens industriverk har nyligen lagt fram utredningen Multinationella företag i svensk livsmedelsindustri (SIND 1977:10). Utredningens uppgifter om sysselsättningsändringar i livsmedelsindustrin har intresse därför att den utländska etableringen inom denna näringsgren varit betydande och därför att denna etablering skett så gott som uteslutande genom övertaganden av inhemska företag. I utredningen ges uppgifter om sysselsättningsförändringarna i elva, av utländska intressenter övertagna företag, som tillsammans svarar för mer än 95 procent av all sysselsättning inom den utlandsägda livsmedelsindustrin. En jämförelse mellan dessa företag och samtliga livsmedelsföretag visar att sex av de utlandsägda företagen efter övertagandet har ökat sin totala sysselsättning mer än samtliga livsmedelsföretag i samma bransch. I utredningen framhöll industriverket att det inte är möjligt att entydigt besvara frågan om denna sysselsättningsförändring sammanhänger med att företagen varit utlandsägda och således inte skulle ha inträffat om företagen varit svenskägda. Vissa skäl talade emellertid enligt industriverkets mening för att utlandsägandet i sig kan ha varit till gagn för företagens långsiktiga sysselsättningsutveckling. 1 utredningen (SIND 1978:4) Familjeföretagsfusioner i svensk industri - en kartläggning och analys av utvecklingen 1970-1976 har statens industriverk bl. a. från sysselsättningssynpunkt gjort en jämförelse av utvecklingen före och efter fusionen beträffande 33 år 1971 gjorda förvärv av familjeföretag, av vilka sju hade gjorts av utländska företag. För hela populationen framkom att sysselsättningen ökat i tretton fall, var oförändrad i ett fall och hade minskat i sjutton fall. 1 de från utlandet förvärvade företagen hade sysselsättningen minskat i sex fall och ökat i endast ett fall, vilket tillika gällde det enda företag som hade en minskande personalstyrka före fusionen. Tjänstemännens andel i de utlandsförvärvade företagen hade emellertid ökat i tre fall och var oförändrad i tre fall. På grundval av det begränsade material som står till buds är det inte möjligt att dra några säkra slutsatser om sysselsättningsförändringarna inom den utlandsägda företagssektorn. Åtminstone i fråga om de företag som ingår i stora internationella koncerner borde emellertid föreligga en garanti för

Allmänna synpunkter pa° ett 379 kontrø/Isystem

stabilitet i sysselsättningen. När sysselsättningen vid här i landet verksamma dotterföretag till även mycket resursstarka koncerner likväl har betecknats som otrygg sammanhänger det främst med de företagsnedläggelser som inträffat inom den utlandsägda sektorn. Ett allmänt intryck är att härvidlag varit fråga om omdispositioner av den internationella koncernens produktionsresurser som i allt väsentligt förestavats av Företagsekonomiska hänsyn. Ett vagt intresse synes ha förelegat För att sorgFälligt pröva alla utvägar att fortsätta produktionen i Sverige. Härtill torde som tidigare antytts ha bidragit att sådana nedläggningsbeslut i realiteten fattas på koncernnivå och att beslutsfattarna inte på samma sätt som ledningen för ett inhemskt Företag eller för den delen ledningen för det utländska dotterföretaget känner någon bindning till det svenska samhället eller hyser förståelse För beslutets sociala konsekvenser. Det skulle emellertid vara förhastat att generellt betrakta utlandsägda Företag som sysselsättningsmässigt mer instabila än inhemska företag under påstående att en internationell koncern alltid kan väntas flytta sin verksamhet så snart dess goda möjligheter till internationell överblick ger vid handen att det finns större produktionsfördelar att vinna i ett annat land. Det kan nämligen finnas påtagliga motiv att vidmakthålla produktion även vid Företag som visar sviktande lönsamhet. Detta kan t. ex. vara fallet om koncernen gjort betydande investeringar i dotterFöretaget, om dotterföretaget har en väl inarbetad position, om etableringen tillkommit För att anpassa koncernens produkter till den svenska marknaden, om det alltjämt är fördelaktigare att tillverka koncernens produkter i Sverige än att exportera dem hit eller om verksamheten ger möjligheter till värdefulla erfarenheter eller till utveckling av nya produkter eller kunskaper som kan komma koncernen till godo. Med den betydande uppmärksamhet som särskilt under senare tid kommit att riktas mot internationella koncerners uppförande har koncernen också att räkna med att en Företagsnedläggelse kan inverka menligt på koncernens anseende både i värdlandet och internationellt. Sysselsättningsmässiga aspekter gör sig också påminda när en utländsk intressent övertar ett bestående Företag. Vad som härvidlag kan inträffa är uppenbarligen beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Ett Övertagande kan tänkas vara den enda möjligheten att på sikt vidmakthålla sysselsättningen vid det övertagna Företaget. Ett Övertagande kan emellertid också Föra med sig ogynnsamma konsekvenser För de anställda. Så kan t. ex. vara fallet om förvärvarens grundläggande syfte inte är att fortsätta och utvidga verksamheten vid det övertagna företaget utan att För den internationella koncernens del tillgodogöra sig någon För Företaget vital tillgång i form av en viss produkt, ett visst kunnande, ett visst varumärke eller ett distributionsnät. Förverkligande av sådana syften kan leda till att möjligheterna till sysselsättning vid de övertagna företagen i varje fall på sikt försvagas eller helt faller bort. Sammanfattningsvis kan sägas att osäkerheten om de sysselsättningsmässiga konsekvenserna av en utländsk etablering ofta är den mest påtagliga nackdelen av att de anställda och samhället saknar möjligheter till insyn och inflytande över planeringen och beslutsprocessen inom de multinationella företagen.

380 Allmänna synpunkter på ert kantrollsystem

l 1.3.5 internprissättning Det är inte något nytt att myndigheter kan ställas inför svårigheter när de för tillgodoseende av olika samhällsintressen har att kontrollera koncerninterna mellanhavanden eller utrikeshandel och andra gränsöverskridande överföringar av nyttigheter. När fråga är om internationella koncerners transaktioner gör sig emellertid båda dessa aspekter ofta gällande samtidigt. Det närmast till hands liggande problemet inom detta område sammanhänger med den s. k. internprissättningen. Den ekonomiska intressegemenskapen mellan olika enheter inom en internationell koncern gör det möjligt att bestämma vederlaget for en koncernintern prestation över gränserna utan hänsyn till prestationens verkliga värde. l stället kan priset sättas utifrån exempelvis en önskan att minimera koncernens totala skatte- och avgiftsbörda genom dolda vinstöverföringar från värdlandet. Denna möjlighet står öppen i fråga om varje prestation av ekonomiskt värde och gäller alltså inte endast prissättningen på koncerninterna varuleveranser utan också bestämmandet av t. ex. räntor, royalties, licensavgifter och andra avgifter for användning, köp eller försäljning av patent och andra immateriella rättigheter, hyror för bruk av maskiner och annat lösöre eller avgifter för administrativ eller annan service. Från svensk synpunkt kan den interna prissättningen inom internationella koncerner vålla problem av skilda slag. En effektiv övervakning inom den allmänna prisregleringens ram av de priser, till vilka koncernen söker avsätta sina varor eller tjänster här i landet, försvåras genom de begränsade möjligheterna att utreda om de utlandsägda företagens prissättningar är kostnads- eller marknadsbetingade eller resultat av ändringar i internprissättningen inom koncernen. Restriktioner i fråga om överföring av vinstmedel och kapital mellan olika länder kan kringgås. En missvisande fakturering vid varuimport kan påverka tullavgifterna. Den främsta risken är emellertid som tidigare antytts att den internationella koncernen undandrar sig korrekt beskattning av sina dotterföretag. Att konstatera att internprissättningen kan missbrukas är inte detsamma som att konstatera att sådant missbruk är vanligt, låt vara att möjligheterna till prissättningsmissbruk är stora med hänsyn till att en väsentlig del av den internationella handeln sker i fom1 av interntransaktioner. En riktig internprissättning kan ses som en förutsättning för att koncernledningen skall kunna övervaka effektiviteten hos de olika koncernenheterna. Tillgodoseendet av detta syfte talar för att internprissättningen bör ske efter s. k. arms” length standard, dvs. med beaktande av de priser som skulle ha gällt om leveranserna skett mellan fristående företag på en marknad. Koncentrationsutredningen har i sitt betänkande argumenterat efter denna linje. Utredningens åsikt att internprissättningen måste ligga mycket nära marknadspriserna for att kunna fungera som kontrollinstrument för koncernledningen delades vid remissgranskningen av utredningens betänkande emellertid inte av LO, som ansåg att koncernledningen kan arbeta med kalkylpriser for denna kontroll som systematiskt skiljer sig från det vid internhandeln fakturerade priset. Vikten av att uppmärksamma problemen med internprissättning får anses allmänt erkänd. Det kan erinras om att koncentrationsutredningen -trots sin

Allmänna synpunkter pâ ett konrrollsystem 381

uppfattning att internationella koncerner har begränsade möjligheter till - hävdade att interntransaktioner rent allmänt internprismanipulationer syntes vara ett av de intressantaste problemfálten vid analysen av internationella koncerner och ett område där det är angeläget för myndigheten att förbättra kontrollen. Det kan vidare nämnas att 0ECD:s riktlinjer för multinationella företag rekommenderar företagen att öppet redovisa de principer som tillämpats vid internprissättning. Slutligen kan erinras om att den i utredningens direktiv åberopade norska koncessionslagstiftningen ger ett slags vetorätt åt koncessionsmyndigheten iprisfrågor. Som koncessionsvillkor för ett utlandsägt företag i Norge kan bestämmas att export av företagets produkter inte utan koncessionsmyndighetens samtycke får ske till priser som ligger under de vanliga priserna på världsmarknaden eller att import lör Företagets produktion inte utan sådant samtycke får ske till priser som ligger över världsmarknadspriserna. Som ytterligare koncessionsvillkor kan föreskrivas att avtal om vederlag för ekonomiskt, tekniskt eller administrativt bistånd skall underställas koncessionsmyndigheten för godkännande.

1 1.3.6 Beskattning

Diskussionen rörande beskattningsproblem i samband med multinationella företags verksamhet kretsar i huvudsak kring tre frågor. En fråga gäller s. k. Skatteparadis (tax havens). Med Skatteparadis förstås vissa länder med en jämförelsevis mycket låg företagsbeskattning. En internationell koncern kan uppenbarligen begränsa sin totala skattebörda, om koncernen organiserar sin verksamhet på det sättet att en betydande del av dess vinst uppkommer hos ett dotterföretag med säte i ett lågskatteland. En annan fråga gäller de störningari internationell handel och i flödet av internationella direktinvesteringar som uppkommer genom att vissa länder använder beskattningsreglerna för att främja eller hämma de multinationella företagens intresse för att etablera sig i landet. Den tredje och viktigaste frågan gäller den interna prissättningens konsekvenser för de möjligheter värdlandets taxeringsmyndigheter har att skaffa sig en rättvisande bild av det utlandsägda företagets beskattningsunderlag. Den svenska företagsbeskattningen bygger på principen att varje näringsidkare skall beskattas för sin inkomst av verksamheten. Så länge företaget framstår som självständigt i förhållande till andra företag, kan inkomsten normalt beräknas på grundval av den i företagets räkenskaper redovisade vinsten. Råder däremot ekonomisk intressegemenskap mellan två företag, kan mellan dem ha skett en vinstöverföring som inte skulle ha kommit till stånd, om fråga varit om av varandra oberoende företag. För att oskäliga vinstöverflyttningar till utlandet skall kunna motverkas har i 43§ l mom. kommunalskattelagen (1928:370) meddelats särskilda bestämmelser] som innebär att svenska skattemyndigheter har möjlighet att

l Motsvarande bestämmelser är tillämpliga också vid statlig taxering. Bestämmelserna tillkom år 1965 i anledning bl. a. av ett förslag från dubbelbeskattningssakkunniga i betänkandet (SOU 1966:51) och kan sägas utgöra en anpassning av den svenska skattelagstiftningen till de gällande dubbelbeskattningsavtalens regler i fråga om inkomstöverflyttnngar mellan integrerade företag.

382 Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem

verkställa en omräkning av den i Sverige skattepliktiga inkomsten. Som förutsättning för att sådan omräkning skall få ske gäller att mellan näringsidkare avtalats ekonomiska villkor som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan två av varandra oberoende näringsidkare och att inkomsten därigenom blivit lägre än den annars skulle ha blivit. Dessutom förutsätts att den som tillförts inkomsten inte är skyldig att skatta för inkomsten här i landet. Skäl till omräkning av inkomsten kan föreligga exempelvis då mellan näringsidkare avtalats högre eller lägre inköps- eller försäljningspris än de i allmänhet gällande, oskäligt hög eller låg ränta på lån eller exceptionell ersättning för gjorda tjänster. För att en omräkning skall få ske krävs att Skattemyndigheten kan göra sannolikt att det föreligger en annan prissättning än den i allmänhet gällande eller annars en avvikelse från vad som är brukligt i affärsförbindelser mellan fristående företag. Det kan här vara på sin plats att något utveckla de problem som möter vid tillämpning av lagstiftning som förutsätter en kontroll av intern prissättning för multinationella koncerner. Dessa problem fåri beskattningssammanhang sin största betydelse. En svårighet uppkommer när det gäller att utreda vilka prestationer som kan anses vara koncerninterna och om de över huvud taget kommit till stånd. En annan svårighet rör möjligheterna att för varje prestation bestämma ett verkligt värde. Så kan ofta ske i fråga om standardiserade prestationer, vilkas värde kan jämföras med det värde prestationen åsätts, när den omsätts mellan oberoende företag på en marknad. En sådan jämförelse kan emellertid bli omöjlig, när prestationen är koncernspecifik, när marknaden är oligopolistiskt eller monopolistiskt dominerad eller när prestationen av annan orsak inte tillhandahålls på en öppen marknad. En avvikelse från ett marknadspris kan också bero av affärsmässigt legitima grunder sammanhängande exempelvis med koncernens marknadsföringsstrategi eller finansiella policy. En ytterligare svårighet i sammanhanget är hur de granskande myndigheterna skall få till stånd tillräcklig och tillförlitlig utredning om de faktorer som har betydelse för prissättningen. Inte minst beror detta på att granskningsmyndigheterna inte har tillgång till det för bedömningen relevanta material som finns hos den internationella koncernens olika utländska enheter. Komplikationerna på kontrollsidan innefattar också resurs- och prioriteringsproblem. En granskning som i princip skall avse korrektheten av varje enskild prestations värdering måste av naturliga skäl innebära en betydande utredningsbörda. insatsen av erforderliga resurser måste också uppenbarligen avvägas mot storleken av de förluster som drabbar samhället genom inkorrekt prissättning. Det är mot denna bakgrund inte överraskande att finna att omprövning av beskattningsunderlag med stöd av de tidigare nämnda bestämmelserna i svensk skattelag förekommit i endast ett fåtal fall och att dessa bestämmelser kritiserats såsom ineffektiva. Vid 1970 års riksdag begärdes sålunda i motionerna 1:776 och Il:917 förslag till bestämmelser om multinationella företags beskattning i Sverige och i motionerna 1:800 och Il:976 yrkades en effektivisering av skattereglerna i syfte att förhindra skatteflykt hos utländska företag verksamma här i landet. På förslag av bevillningsutskottet (BeU 1970:53) hemställde riksdagen (rskr 345) om en utredning av de multinationella företagens beskattningsförhållanden. Någon sådan utredning har emellertid inte tillsatts.

Allmänna synpunkter pâ ett kontrollsystem 383

I en skrivelse år 1973 till finansdepartementet angående inkomstbeskattning av internationellt verksamma företag kritiserade LO skattelagstiftningens effektivitet. LO hävdade att det är praktiskt taget omöjligt att genomföra den avsedda kontrollen och att bevisa att den interna prissättningen utnyttjats till felaktig inkomstredovisning. Skatteflykten borde enligt LO:s mening stoppas genom ett effektivare skattesystem. LO föreslog att beskattningsunderlaget för en i Sverige verksam enhet av en internationell koncern skulle utgöras av enhetens andel av koncernens totala vinst, varvid denna andel skulle bestämmas till medeltalet av enhetens andel i koncernkapitalet och dess andel i koncernens kontantlönesumma. Denna taxeringsmetod skulle tillämpas om koncernenhetens andel av koncerninterna leveranser uppgick till minst 25 procent. Förelåg en lägre grad av integrering, skulle inkomsttaxeringen ske separat för den svenska koncernenheten. Reglerna i den svenska skattelagstiftningen borde emellertid utformas så att bevisbördan angående prisnoteringar eller andra villkor åvilade företaget. l misstänkta fall borde taxeringsmyndigheterna ha möjlighet att skönstaxera företaget. De berörda framställningarna från riksdagen och LO övervägs inom budgetdepartementet. I anslutning härtill kan erinras om att de ifrågavarande bestämmelserna i kommunalskattelagen är anpassade till vad som gäller enligt flertalet av Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtal, vilka i sin tur anknyter till det av OECD antagna modellavtalet för dubbelbeskattningsregler. Av betydelse for en omprövning av de svenska skattereglerna på denna punkt torde därför vara det arbete rörande multinationella företags beskattning som pågår inom 0ECD:s skattekommitté. I anslutning härtill kan anmärkas att företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) i sitt slutbetänkande (SOU 1977:86 s. 571)med hänvisning till bl. a. nämnda Förhållanden inte fann tillräcklig anledning att i betänkandet behandla frågor rörande de multinationella företagens beskattning. Av det anförda framgår att det inte ankommer på utredningen att föreslå några ändringar i hithörande skattelagstiftning. Intresset knyter sig närmast till om det är möjligt att ge skattemyndigheterna tillgång till ett bättre underlag för taxering av utlandsägda företag. I detta hänseende kan erinras om att OECD:s riktlinjer för multinationella företag rekommenderar företagen att på begäran av värdlandets taxeringsmyndigheter, i enlighet med sekretessbestämmelser och tillämpliga förfaranden i värdlandets rätt, tillhandahålla den information som behövs för att korrekt fastställa de skatter som skall påläggas i samband med deras verksamhet, däri inbegripet information av betydelse rörande deras verksamhet i andra länder.

l 1.3.7 Tekniska kunskaper l det föregåendel har framhållits att utländsk företagsetablering kan tillföra Sverige nya kunskaper om tekniska produktionsmetoder, marknadsföring och företagsledning eller med andra ord tekniska kunskaper i vidsträckt mening. Uppenbart är att tekniska kunskaper för ett industriland som vårt spelar en sto roll för den ekonomiska tillväxten och för företagens konkurrensförmåga, lönsamhet och möjligheter att trygga sysselsättningen för sina anställda. En väsentlig fråga blir därför vilken betydelse de

384 Allmänna synpunkter pá en kontrollsystem

multinationella företagens spridning av befintliga tekniska kunskaper och de utlandsägda företagens forsknings- och utvecklingsverksamhet i syfte att skapa nya tekniska kunskaper har for svensk industriell utveckling. De multinationella företagen koncentrerar vanligen sin forsknings- och utvecklingsverksamhet (FoU) till hemländerna. Allmänt sett är det därför knappast att vänta att någon kvantitativt eller kvalitativt betydande del av deras FoU-verksamhet skulle bedrivas av de utlandsägda dotterföretagen här i landet. Ofta torde det vara fråga om utvecklingsarbete i syfte att anpassa företagets produkter till den svenska marknaden. 1 viss utsträckning synes också förekomma att utlandsägda företag driver en självständig FoUverksamhet inom ett visst produktområde. Det sagda innebär emellertid inte att intensiteten i de utlandsägda företagens FoU-verksamhet skulle ogynnsamt avvika från de inhemska företagens. Tillgängliga uppgifter tyder snarast på motsatsen. Enligt koncentrationsutredningen visade tillgängliga data att utlandsägda företag i Sverige överlag har högre teknikintensitet än svenskägda företag. Andelen anställda med högre utbildning av hela arbetsstyrkan utgjorde 37 procent i de utlandsägda och 28 procent i alla svenska företag i ett material omfattande praktiskt taget hela tillverkningsindustrin. Om man ser till

ingenjörer enbart var andelarna 11 procent respektive 7 procent. Överlägsen-

heten var enligt utredningen genomgående för alla studerade branscher utom metallverken och trävaruindustrin och skillnaden var i dessa två fall obetydlig. Dessa siffror kunde enligt utredningen tolkas som att de utländska företagen i Sverige i varje fall inte placerar sin mera rutinmässiga verksamhet här i landet och behåller den tekniskt avancerade produktionen i hemlandet. Samma slag av skillnad blev, menade utredningen, ännu mera påtaglig om man i stället ser till FoU-utgifterna. De utlandsägda företagen hade långt högre sådana utgifter i förhållande till sitt förädlingsvärde än alla svenska företag. Detta gäller oavsett om man ser till totala FoU-utgifterünklusive köp från andra företag) eller enbart till FoU-verksamhet inom företagen. Även i detta fall var bilden densamma i praktiskt taget alla branscher. Koncentrationsutredningen påpekade också att 80 procent av de utlandsägda företagens

FoU-utgifter utgjordes av FoU utförd vid företagen i Sverige.

I Samuelssons tidigare nämnda avhandling finns ytterligare uppgifter om de utlandsägda dotterföretagens forskning och utveckling. Enligt Samuelsson bedriver de utlandsägda dotterföretagen i Sverige FoU-verksamhet i högre grad än samtliga svenska industriföretag i allmänhet. År 1970 hade de utlandsägda dotterföretagen en betydligt högre FoU-intensitet än samtliga svenska företag, oavsett om denna intensitet mäts med FoU-kostnaderna i förhållande till salu- eller förädlingsvärde. Den totala FoU-kostnaden i svenska industri var 1 590 milj. kr. år 1971, vilket motsvarade 1,5 procent av saluvärdet och 3,2 procent av förädlingsvärdet. 1 de utlandsägda dotterföretagen var år 1970 kostnaden för den FoU som bedrivs i Sverige 135 milj. kr.. vilket utgjorde 2,1 procent av saluvärdet och 4,6 procent av förädlingsvärdet. Av det sagda framgår vidare att de utlandsägda dotterföretagen svarade för ungefär 8,5 procent av de totala FoU-kostnaderna inom svensk industri. Denna insats skall jämföras med storleken av de utlandsägda dotterföretagens andel av svensk industriproduktion, vilken år 1970 var 4,6 procent mätt i andelen industrisysselsatta och 6,3 procent mätt i andelen av produktionens

Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem 385

saluvärde. Samuelsson fann även i andra omständigheter stöd för antagandet att de utlandsägda dotterföretagen bedriver en relativt kunskapsintensiv produktion. Andelen förvaltningspersonal, dvs. tekniker, marknadsföringspersonal och administrativ personal, var sålunda avsevärt högre i utlandsägda dotterföretag än i samtliga svenska industriföretag. Vidare var teknikernas andel av det totala antalet sysselsatta - något som kan väntas mäta insatsen av teknisk kunskap i produktionen - likaså relativt hög i de utlandsägda dotterföretagen. Slutligen var marknadsföringsintensiteten - mätt med kostnaden för reklam och personlig Försäljning i förhållande till omsättningen - dubbelt så hög i utlandsägda dotterföretag som i samtliga svenska industriföretag, vilket tyder på att insatsen av marknadsföringskunskap är relativt betydande i de utlandsägda dotterföretagen. Enligt Samuelsson utgör de utlandsägda dotterföretagen en relativt kunskapsintensiv del av svensk industri både med hänsyn till teknisk kunskap och marknadsföringskunskap. Att den utlandsägda sektorns FoU-intensitet ärtämligen hög utesluter inte att utländsk foretagsetablering kan inverka negativt på Sveriges totala potential av tekniska kunskaper. Sitt mest konkreta uttryck tar sig denna risk när en utländsk direktinvestering avser förvärv av ett teknologiskt avancerat och lönsamt företag. Den internationella koncernen kan härefter utnyttja den uppköpta teknologin inte endast vid den fortsatta driften i Sverige utan även vid koncernenheter i andra länder. Avkastningen av de tekniska kunskaper som skapats här i landet kommer alltså i större eller mindre grad den internationella koncernen till godo. En allvarlig konsekvens av detta kunskapsutflöde kan emellertid uppkomma, om den internationella koncernen efter övertagandet av ett svenskt företag, som har ett kvalificerat kunnande på något område, beslutar att i överensstämmelse med en allmän tendens mot centralisering av forskning och utveckling överföra företagets verksamhet på detta område till hemlandet eller något av de stora avnämarländerna och i stället inriktar det lokala företagets produktion på enklare och oviktigare uppgifter. Inte sällan kommer därvid dugande krafter att på grund av sin specialiserade anknytning till den överförda verksamheten att behöva flytta ur landet. För en råvaruindustris del kan ett liknande beslut innebära avbräck för en önskvärd och pågående utveckling mot högre förädlingsgrad i produktionen. Genom dylik utarmning kan i varje fall på sikt förutsättningarna för ett utlandsägt företags fortsatta bestånd undanryckas. Härmed är inte sagt att ett utländskt Övertagande av ett företag med betydelsefullt tekniskt kunnande inte skulle kunna främja företagets utveckling. Förhållandet kan naturligtvis vara det att det är först genom sitt inträde i den internationella koncernen som företaget får verkliga möjligheter att utnyttja sitt tekniska kunnande och att förstärka sin FoU-verksamhet. I ett mera vidsträckt perspektiv kommer storleken av den utlandsägda företagssektorns andel av landets totala tekniska potential in i bilden. Det kan i detta sammanhang anmärkas att styrelsen för teknisk utveckling (STU) vid remissgranskningen av koncentrationsutredningens betänkande anlade bl. a. beredskapssynpunkter på teknologifrågan. STU påpekade att Sveriges forsknings- och utvecklingsresurser är och i än högre grad i framtiden kommer att bli av stor betydelse för insatser inom olika samhälleliga sektorer samt att

386 Allmänna synpunkter pá ert kontrollsystem

internationellt verksamma koncerner redan nu svarar för en inte obetydlig del av den inom landet befintliga forsknings- och utvecklingspotentialen. Inom vissa sektorer har eller kan utlandsägda företag komma att få kontroll över en betydande del av den inhemska forskningspotentialen, ja rent av i vissa fall dominera den forskning som bedrivs inom ifrågavarande sektor i vårt land. Detta kan enligt STU tänkas få effekter såväl på forskarrekrytering som på den forsknings- och utvecklingsmässiga beredskap som står till samhällets förfogande för lösande av frågor som efter hand aktualiseras. Enligt STU måste man härvid hålla i minnet att de samhälleliga problem, som efter hand blir aktuella för bearbetning genom civila samhällsstyrda utvecklingsinsatser, för sin behandling i hög grad kan vara beroende av att man inom landet bygger upp en handlingspotential långt innan den samhälleliga efterfrågan uppnår full kraft. Till de gynnsamma effekterna av utländsk företagsetablering bör i princip kunna räknas de tekniska kunskaper som överförs från den internationella koncernen till dess här verksamma dotterföretag. Det är emellertid inte självklart att denna kunskapsöverföring är gynnsam för landet. Värdet härav är sålunda beroende av vad de utlandsägda företagen får betala i form av royalties, licensavgifter o. dyl. för den överförda kunskapen. En risk kan härvid föreligga för en intern prissättning som för det härvarande företaget ger en negativ balans. Särskilt kan detta bli fallet om företaget har att bidra till kostnaderna för sådan inom koncernen bedriven FoU-verksamhet, vars resultat inte alls eller till mycket ringa del utnyttjas av dotterföretaget. Utfallet för värdlandets del är naturligtvis också beroende av i vad mån den överförda kunskapen kan spridas vidare till det inhemska näringslivet. Visserligen kan ett kännetecken på det multinationella företaget sägas vara dess förmåga att internt bevara och tillgodogöra sig de tekniska kunskaperna. En direkt eller indirekt teknologispridning är dock möjlig på olika sätt. Anställda i utlandsägda företag kan tillägna sig kunskaper som är av värde om de sedermera övergår till ett inhemskt företag. De inhemska företagen kan tvingas utveckla sin egen kunskap eller skaffa sig kunskap från de utlandsägda företagen för att effektivt kunna konkurrera med dessa. En kunskapsspridning kan också ske från de utlandsägda företagen till deras svenska underleverantörer. De multinationella företagens teknologispridning skulle alltså på dylika sätt kunna antas vitalisera den inhemska företagssektorn. Bedömningen av denna och andra hithörande effekter får emellertid i dagens läge anses osäker. Det kan anmärkas att koncentrationsutredningen konstaterade att det är mycket litet som än så länge kan sägas empiriskt om de internationella koncernernas betydelse för teknisk spridning. Enligt koncentrationsutredningen kan tesen att internationell koncernbildning är en väsentlig förutsättning för eller viktig sporre till forskning, utveckling och spridning av ny teknik inte alls anses styrkt. Vid remissgranskningen av koncentrationsutredningens betänkande framhöll också flera remissinstanser angelägenheten av att empiriska studier av hur de internationella koncernerna påverkar den teknologiska utvecklingen i Sverige kommer till stånd. Mot denna bakgrund får ses det beslut, varigenom regeringen i december 1976 uppdrog åt statens industriverk att - i enlighet med de riktlinjer som angavs i en inom industridepartementet upprättad promemoria - utreda de

Allmänna synpunkter på ett 387 kontrollsystem

multinationella företagens betydelse för svensk industriell utveckling. Enligt promemorian bör industriverkets utredning koncentreras till de tre mest internationaliserade branscherna, nämligen kemisk industri, elektroindustri och maskinindustri. Till de viktigaste frågor som bör uppmärksammas under utredningsarbetet hör enligt promemorian vilka effekter den ökade internationaliseringen av företagandet har på fördelningen av utvecklingsresurser mellan Sverige och utlandet, vilka effekter för Sverige den ökade internationaliseringen av företagandet har på utnyttjande av resultaten från utvecklingsinsatserna, vilka effekter utländska övertaganden av svenska företag har

i

haft på dessa företags tekniska utveckling, om multinationella företag i l Sverige utnyttjar endast det tekniska kunnande som redan finns i landet och

i

låter resultatet av detta främst komma koncernen utomlands till del eller om inhemsk teknisk utveckling stimuleras genom att de multinationella företagen inför ny kompetens, hur och i vilken utsträckning det tekniska * l kunnandet sprids från de multinationella företagen till övrig industri jämfört med nationella företag samt hur flödet av kvalificerad teknisk personal över gränserna ser ut och vilka konsekvenser detta flöde har för svensk industri. l l l l 11.3.8 Konkurrens I det föregående har framhållits att utländsk företagsetablering kan få gynnsamma effekter på konkurrensläget i Sverige. Vilken inverkan de multinationella företagen har på konkurrensförhållandena inom den intert nationella handeln och på nationella marknader är emellertid omstritt. E Uppfattningarna varierar starkt alltifrån den att det multinationella företaget i är ett värdefullt instrument för att undanröja eller åtminstone motverka marknadsimperfektioner till den att den internationella koncernbildningen innebär att ett system med decentraliserad marknadskontroll håller på att förvandlas till ett system med centralplanering som ytterst domineras av en begränsad grupp koncerner med världsomspännande verksamhet. En förklaring till dessa skiftande bedömningar kan vara svårigheterna att särskilja de konkurrensproblem som härrörjust från de berörda koncernernas multinationella karaktär. I fråga om de former i vilka konkurrensbegränsningsproblemen tar sig uttryck föreligger nämligen knappast några skillnader mellan multinationella och renodlat inhemska företag. Uppenbart är emellertid att problemen accentueras genom de stora multinationella företagens överlägsna kapacitet i skilda hänseenden. Av betydelse är också att de multinationella företagen oftast uppträder på fåtalsmarknader. Debatten om de multinationella företagens konkurrensbegränsande effekter har i huvudsak berört fyra områden. Uppmärksamheten har för det första riktats på dessa företags möjligheter och benägenhet att dela upp marknader och produktion. En internationell koncern kan sålunda inom ramen för en övergripande strategi bestämma vilka varor ett utlandsbaserat dotterföretag skall tillverka och vilka exportmarknader och andra marknader det skall betjäna. Dessa restriktioner är i princip ett utflöde av den internationella koncernens allmänna möjligheter till styrning av sina dotterföretag. Restriktionerna anknyts emellertid ofta uttryckligen eller underförstått till licensavtal rörande dotterföretagets

388 Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem

användning av patent och varumärken. Anordningar av nu ifrågavarande slag kan ogynnsamt påverka värdlandets ekonomi. Industrin kan förhindras att tillverka varor för hemmakonsumtion eller export trots att en sådan produktion skulle vara fullt konkurrenskraftig. lnskränkningar i produktionen för hemmamarknaden kan tvinga Värdlandet att importera varor vilka skulle kunna tillverkas inom landet till lägre priser. Värdlandet kan vidare hindras att importera varor från de billigaste inköpskällorna. Restriktioner av detta slag behöver inte avse enheter inom en och samma koncern. Flera multinationella företag kan genom internationell kartellbildning och på andra liknande sätt få till stånd en från konkurrenssynpunkt olämplig uppdelning av marknader och produktion. För det andra kan en internationell koncerns dominerande marknadsställning öppna möjligheter till otillbörlig prissättning och andra missbruk av ekonomisk makt. En uppenbar risk föreligger sålunda att de priser som tas ut på en fåtalsmarknad är högre än de priser som skulle gälla om konkurrens förelåg. En annan i internationella sammanhang använd prissättningsmetod är s. k. predatory pricing, dvs. en prispolitik där priserna i ett land bestäms utan hänsyn till behovet av kostnadstäckning i syfte att eliminera konkurrens. Liknande effekter kan uppstå när multinationella företag kontrollerar tillgången till eller marknadsföringen av en råvara och tar ut jämförelsevis högre priser av konkurrerande tillverkare eller försäljare av slutprodukten. Exempel finns också på internationell prisdifferentiering, dvs. fall där multinationella företag skapar eller utnyttjar skilda prisnivåer i olika länder i syfte att ogynnsamt påverka andra företags konkurrensmöjligheter. På detta sätt kan multinationella företag bygga upp helt egna handelshinder. Ett särskilt problem i samband med bevakningen av prissättningens skälighet sammanhänger med internprissättningen inom en koncern. Internpriser kan uppenbarligen inte utan vidare godtas som kostnader för utlandsägda dotterföretag. Möjligheterna att bedöma det berättigade i ett internpris är emellertid som framhållits i det föregående begränsade. Till andra missbruk av ekonomisk makt hör exempelvis leveransvägran i syfte att inskränka konkurrensen och att vidmakthålla en hög prisnivå. Även i förevarande hänseende har man att räkna med att missbruk inte är begränsade till individuella koncerner. Internationella karteller mellan flera multinationella företag kan också leda till motsvarande effekter. För det tredje har det framhållits att internationella koncerners förvärv av inhemska företag kan otillbörligt inskränka konkurrensen. Diskussionen härvidlag har anknutits till vissa fall där tillämpningen av nationell fusionskontrollagstiftning lett till att samgåendet förbjudits därför att det kunde antas skapa eller förstärka en dominerande marknadsposition. Det fjärde området omfattar marknadsdelningar, prisdiskrimineringar och andra restriktioner som är förknippade med patentlicensavtal. Som tidigare framhållits tjänar dessa avtal ofta som ett medel att styra verksamheten vid koncernens dotterföretag. En sådan styrningsmöjlighet är emellertid inte nödvändigtvis förbunden med ägande av ett dotterföretag. Ett licensavtal mellan ett inhemskt företag och ett multinationellt företag kan innehålla restriktioneri skilda hänseenden som inskränker licenstagarens konkurrensmöjligheter. Företagandets internationalisering ger upphov inte endast till materiella

Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem 389

konkurrensbegränsningsproblem utan också till en rad procedurproblem. Något internationellt förfarande för att komma till rätta med konkurrensbegränsningsproblem finns inte. Den grundläggande svårigheten ligger därför enkelt uttryckt i de begränsade möjligheterna att tillämpa nationell konkurrenslagstiftning på rättssubjekt och Förhållanden som ligger utanför den enskilda statens jurisdlktionsområde. Konflikter kan härvidlag uppkomma i Förhållande inte endast till multinationella företag utan också till andra staters anspråk på suveränitet och allmänna syn på vad som konstituerar konkurrensbegränsningsproblem. Av de många komplikationerna i detta sammanhang kan framhållas de nationella myndigheternas svårigheter att få till stånd tillräcklig utredning om de faktiska förhållandena. Särskilt gäller detta naturligtvis när den internationella koncern vars åtgärder har negativa konkurrenseffekter saknar representation i landet. Men även när det är möjligt att från ett utlandsägt företag med stöd av den nationella konkurrenslagstiftningen få fram viss information av betydelse för bedömningen av en ifrågasatt konkurrensbegränsning, kan svårigheter möta att få tillgång till den ytterligare och nödvändiga information som finns hos den internationella koncernens moderföretag eller någon annan enhet inom koncernen som befinner sig utanför den nationella myndighetens kompetensområde. Detta och andra förfarandeproblem har vunnit erkännande genom den i OECD:s riktlinjer för multinationella företag upptagna rekommendationen att dessa företag bör vara beredda att samråda och samarbeta med behöriga myndigheter i länder vilkas intressen direkt påverkas i vad avser konkurrensfrågor eller utredningar i sådan fråga. Det bör emellertid anmärkas att förevarande utredningsproblem inte kan reduceras till en fråga om multinationella företags villighet att åtlyda OECD-kodens rekommendationer. Lagstiftningen i den internationella koncernens hemland kan också förhindra lämnandet av den önskade informationen. Även Sverige har lagstiftning med detta syfte. Det kan sålunda erinras om att lagen (1975:87) ger Sjöfartsverket möjlighet att vid vite förbjuda svensk redare att till främmande stats myndighet utlämna handling som förvaras utanför den staten och som innehåller uppgift, vars utlämnande till myndigheten kan medföra betydande skada för den svenska sjöfartsnäringen. Enligt gällande svensk rätt regleras frågor om samhälleliga ingripanden mot konkurrensbegränsningar av lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning. Tillämpningen av denna lag ankommer på marknadsdomstolen och näringsfrihetsombudsmannen. En översyn av lagen har skett i det av konkurrensutredningen nyligen avgivna betänkandet (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag. Ibetänkandet behandlas bl. a. de problem som har sin grund i att företagssamarbetet numera ofta sträcker sig över nationsgränserna och att konkurrensbegränsningarna i många fall har verkningar i flera länder. Med hänsyn till det anförda är det uppenbart att utredningen om utländska övertaganden av svenska företag inte har anledning att gå in på frågan om de konkurrensbegränsande metoder som i den allmänna debatten förknippats med multinationella företags verksamhet kräver ändringar i den svenska konkurrenslagstiftningen. En annan sak är att konkurrensutredningens förslag till ny konkurrensbegränsningslag också innehåller regler om kontroll av samgåenden mellan företag. Frågan i vad mån detta förslag till en generell

390 Allmänna synpunkter på ett konrrollsystem

fusionskontroll har betydelse för utformningen av ett system för kontroll av utländska övertaganden av svenska företag kommer att beröras i det följande.

l1.3.9 Sociala och kulturella effekter

Av vad tidigare anförts framgår att det kan vara vanskligt att bedöma de samhällsekonomiska effekterna av utländsk företagsetablering. På sikt och genom ett omfattande utredningsarbete bör det emellertid vara möjligt att bestämma och kvantifiera de ekonomiska faktorer som är av betydelse för en . slutlig utvärdering. Annorlunda förhåller det sig i princip när det gäller att l I bedöma vilken inverkan utländsk företagsetablering kan ha på värdlandets

a

sociala och kulturella mönster. Att en sådan inverkan särskilt i utvecklingsländer kan förekomma förefaller dock ovedersägligt. Från utvecklingsländernas sida hävdas att de multinationella företagen söker till värdlandet överföra sina egna modeller för samhällsutveckling vilka inte sällan står i stark kontrast till värdlandets kulturella identitet och sociala struktur. Inte heller ett litet land som Sverige torde lämnas opåverkat av att den utländska företagsetableringen kan tillföra tidigare okända element: nya produkter, nya konsumtionsmönster, ny teknologi, nya arbetsmiljöer, ny företagsledarfilosofi, nya värderingar osv. Uppenbarligen möter emellertid svårigheter att

bedöma om eventuella förändringar i nu ifrågavarande hänseenden kan i

hänföras till utländsk eller om de väsentligen har att göra

i

företagsetablering med det förhållandet att Sverige allmänt sett står öppet för nya impulser och 1 i intryck utifrån. Inte desto mindre står det klart att en stark utländsk inbrytning på begränsade områden kan få kulturella och sociala effekter som inte är önskvärda. Ett uppenbart intresse i sammanhanget är sålunda att tidningar, böcker, film, reklam och andra massmedia inte kommer under sådant utländskt inflytande att det allvarligt inkräktar på det fria meningsutbytet, den allsidiga upplysningen eller de kulturella uttrycksmöjligheterna här i landet. Det kan erinras om att litteraturutredningen i sitt huvudbetänkande (SOU 1974:5) Boken varnade för en utveckling, som går därhän att viktiga svenska förlag kommer under dominerande utländskt inflytande.

11.3.l0 Politiska återverkningar De hittills berörda problemen har främst knutits an till den utländska företagsetableringens inverkan på värdlandets möjligheter att förverkliga i målen för näringspolitiken och för den sociala och kulturella utvecklingen. Till bilden hör emellertid också att en internationell koncerns eller dess hemlands agerande kan få politiska återverkningar även i andra hänseenden. Vissa återverkningar kan vara av närmast faktiskt slag. Regeringen för en koncerns hemland kan t. ex. tänkas införa restriktioner för investeringar w i utomlands i syfte att bemöta kritik för att alltför stort utflöde av sysselsättningstillfállen eller för att komma till rätta med något djupgående samhällsekonomiskt problem. Beroende på den utlandsägda företagssektorns struktur kan värdlandets ekonomi på detta sätt i större eller mindre grad drabbas av återverkningar från förändringar i ett hemlands ekonomi eller ekonomiska

Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem 391

politik. Ett hemlands anspråk på kontroll av utlandsbaserade dotterföretag kan leda till extraterritoriell tillämpning av hemlandets lagstiftning. Konflikter mellan värdland och hemland kan sålunda uppkomma, när hemlandet aktualiserar tillämpning av nationella regler för exportkontroll och annan handelsreglering, skattelag, antitrustbestämmelser, regler om teknologispridning och annan dylik lagstiftning. 1 de mellanstatliga organisationernas arbete har man sökt verka for att ett hemland skall begränsa sina jurisdiktionsanspråk. FN:s grupp av eminenta personer förordade sålunda i sin år 1974

avgivna rapport att - så snart ett dotterföretag till en internationell koncern

etablerats i ett annat land - bör hemlandets lagstiftning upphöra att reglera dotterföretagets verksamhet och endast värdlandets lagstiftning tillämpas. Enligt rapporten bör hem- och värdländer avstå från extraterritoriell tillämpning av den egna lagstiftningen, såvida inte denna tillämpning utövas på grundval av bilaterala eller multilaterala överenskommelser. 1 rapporten rekommenderades hem- och värdländer också att med hjälp av FN undersöka möjligheterna att träffa en internationell överenskommelse i frågan om jurisdiktionens extraterritorialitet. 1 detta sammanhang kan anmärkas att det i ingressen till 0ECD:s riktlinjer for multinationella företag uttalas att varje stat har rätt att fastställa villkoren för de multinationella företagens verksamhet inom sin nationella jurisdiktion, om inte annat följer av internationell rätt och de internationella överenskommelser staten ingått, samt att ett multinationellt företags enheter i olika länder är underkastade värdländernas lagstiftning. 1 arbetet på utformning av uppförandekoder för multinationella företag har stor uppmärksamhet ägnats åt risken för att de multinationella företagen i kraft av sin ekonomiska makt påverkar de politiska förhållandena i värdlandet. 1 själva verket var det avslöjandet av ett multinationellt företags inblandning i ett värdlands angelägenheter genom försök att underminera den i demokratisk ordning valda regeringen i detta land som föranledde FN att ta upp frågan om multinationella företag till behandling. En numera vedertagen princip kan sägas vara att multinationella företag inte bör intervenera i värdlandets politiska angelägenheter. I OECD:s riktlinjer för multinationella företag uttrycks denna princip så att de multinationella företagen bör avstå från inblandning i lokal politisk verksamhet. Otillbörlighetsbegreppet har dock inte närmare defmierats. Det kan emellertid erinras om att man i FN kraftigt fordömt subversiv verksamhet från multinationella företags sida i syfte att störta ett lands regering eller att åstadkomma regimskifte eller att skapa en intern eller internationell situation som ger förutsättningar för ett sådant agerande. Vad gäller mindre flagranta fall av politisk påverkan kan framhållas att OECD:s riktlinjer förordar att de multinationella företagen inte, såvida det inte är medgivet i lag, ger bidrag till kandidater till offentliga tjänster eller till politiska partier eller andra politiska organisationer. Uppmärksamheten har också fästs på andra former av politisk intervention i ett värdland. Det har sålunda framhållits att multinationella företag ibland vänder sig till sitt hemlands regering med begäran om att den i företagets intresse skall utöva påtryckning på ett värdlands regering. Det har också påpekats att ett hemlands regering kan utnyttja ett multinationellt företag såsom instrument för politisk intervention i ett land där det

392 Allmänna synpunkter pa ett kontrollsystem

multinationella företaget har dotterföretag. De multinationella företagens verksamhet i värdländerna har slutligen föranlett uttalanden från säkerhets- och försörjningspolitiska synpunkter. Det kan erinras om att 1974 års försvarsutredning i betänkandet (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar framhöll att en fortsatt internationalisering av den svenska ekonomin medför en ökad tillgång på ekonomiska maktmedel mot Sverige, särskilt om inflytandet koncentreras till några få stora länder eller multinationella företag. Enligt försvarsutredningen skulle som maktmedel mot Sverige kunna utnyttjas vägran att befatta sig med svenska varor, avbrott i utvecklings- och produktionssamarbete, stopp i leveranser av komponenter och reservdelar till svensk industri, nedläggning av utlandsägda företag i Sverige, tillbakadragande av teknisk expertis eller inskränkning av leverans av viktiga råvaror.

11.3.11 Beroende Ett ställningstagande till de av direktiven berörda frågorna kan inte grundas på någon generell bedömning av de utländska direktinvesteringarnas samhällsekonomiska, sociala, kulturella eller politiska effekter. Härtill är de aktuella möjligheterna och riskerna inte tillräckligt klarlagda. Kvar står emellertid att de väsentliga besluten rörande den pågående och planerade verksamheten inom den utlandsägda företagssektorn i betydande utsträckning kan antas komma att fattas utanför Sverige. Oavsett om de beslut som härvid fattas är förenliga med det allmännas och de anställdas intressen, följer härav att samhällets olika myndigheter och de anställda vid de utlandsägda företagen har begränsade möjligheter till insyn i och inflytande över denna beslutsprocess. Utvecklingen inom den utlandsägda företagssektorn kommer därför att på ett helt annat sätt än som gäller för näringslivet i övrigt att bli beroende av beslut och förhållanden som står utanför allmän demokratisk och foretagsdemokratisk kontroll. Betydelsen av detta utlandsberoende sammanhänger främst med den utlandsägda företagssektorns totala storlek och andel av svenskt näringsliv. Liknande effekter uppkommer emellertid om de utlandsägda företagen skulle dominera en viss näringsgren eller produktionen av en viss varugrupp. Allmänt sett kan den utländska andelen av svenskt näringsliv f. n. inte anses betydande. Denna bild skulle emellertid radikalt förändras om några av de största företagen övergick i utländsk ägo. Härvidlag är att beakta att det utländska investeringsintresset brukar ta sikte på främst de framtidsinriktade och forskningsintensiva industribranscherna, t. ex. inom datateknikens, energianvändningens och elektromekanikens område. De utlandsägda företagen kan därför komma att spela en väsentligt viktigare roll än hittills. Huruvida och i vilka former statsmakterna bör ha möjligheter till kontroll över utvecklingen på detta område av svenskt näringsliv är alltså den avgörande frågan.

Allmänna synpunkter på ett konrrollsystem 393

11.4 Likabehandlingslinjens principståndpunkt i fråga om

behovet och lämpligheten av lagstiftning

Till frågan om lagstiftning intar företrädarna för likabehandlingslinjen en väsentligt annan ståndpunkt än företrädarna för övriga linjer. De förordar endast och med tvekan en begränsad och till den s. k. andra anmärkningen till OECD:s kapital]iberaliseringsstadgan anknuten möjlighet till kontroll av utländska övertaganden av svenska företag. Till grund för denna ståndpunkt ligger att den i det föregående gjorda problembeskrivningen i den mån den kan godtas inte konstituerar något behov av en mera långtgående lagstiftning. Främst understryker företrädarna för likabehandlingslinjen emellertid de betänkligheter i skilda hänseenden som enligt deras uppfattning väcks av en sådan lagstiftning.

11.5 Likabehandlingslinjens grundläggande aspekter på lag-

l

stiftningsfrågan

l Inledning

Främst under de senaste decennierna har skett en stark internationalisering av företagandet. Denna produktionsfaktorernas ökande rörlighet över grän-

l serna har främjat ett mera rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser och

i en snabbare ekonomisk tillväxt. På grund av Sveriges anslutning till principerna om frihandel och kapitalets fria rörlighet över gränserna har l denna också kommit till utveckling Sverige del genom såväl svenska direktinvesteringar utomlands som utländska direktinvesteringar i Sverige. Den utlandsägda företagssektorn i Sverige har enligt vår mening givit värdefulla bidrag till landets näringsliv och ekonomi. De utlandsägda företagen är väl integrerade i det svenska samhället. De regler som gäller för svenskt näringsliv och den svenska arbetsmarknaden i gemen och inte minst de kollektivavtal som kan komma att slutas på medbestämmandelagens grund ger och kommer att ge betydande möjligheter för samhället och de anställda att hävda sina intressen även gentemot de utlandsägda företagen. Inget tyder på att dessa företag inte skulle vara beredda att fullt ut iaktta svensk lag och ingångna avtal. Vi står därför främmande för de krav på långtgående kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet som framförts från övriga utredningsledamöters sida. Många av våra betänkligheter sammanhänger med utformningen av den föreslagna lagstiftningen. Härtill återkommer vi i det följande. I detta sammanhang är det emellertid angeläget att framhålla de handelspolitiska samt industri- och sysselsättningspolitiska aspekter som är av betydelse.

Handelspoliriska aspekter För den ekonomiska utvecklingen i landet spelar Sveriges traditionella frihandelspolitik en väsentlig roll. Strävan efter en ekonomisk internationell arbetsfördelning har lett till att Sveriges utrikeshandel är mycket stor. Sverige

394 Allmänna synpunkter pa° ett kontrollsystem

har en mycket omfattande import som måste balanseras med exportintäkter. I näringspolitiken spelar därför exportfrämjandet en väsentlig roll. I världshandeln finns nu en tendens mot ökad protektionism. Detta gäller även flera industriländer. Ett aktuellt exempel utgörs av USA:s importrestriktioner på specialstål. Den stat som söker skydda sin hemmamarknad söker ofta en ursäkt att vidta importhämmande åtgärder. Exempel på detta är de importrestriktioner på pappersprodukter som EG tillämpat mot Sverige och vilka varit kopplade till Sveriges importrestriktioner på skor. Vår bedömning är att

i

ett kontrollsystem som bygger på en restriktiv reglering för utlandsägda

i

företag mycket väl kan användas som utsäkt för diskriminerande åtgärder 1 mot import från Sverige. Vi hyser också oro för att motsvarande kontrollåt- ;

gärder kan införas i andra länder och att därvid svenska företag utomlands i

kan råka ut för krav som är betydligt mer långtgående än vad de svenska

i

kontrollmyndigheterna skulle kunna tänkas resa mot utlandsägda företag i - Sverige. Sådana långtgående krav ställs för övrigt redan. Det förekommer bl. a. i de mer utvecklade u-länderna som är i hög grad intressanta investeringsländer- att krav ställs på export från landet som förutsättning för tillstånd till import och etablering. En sålunda framtvingad export från ett i land där en utlandsinvestering skett kan naturligtvis komma i konflikt med svenska exportintressen. Över huvud motverkar en utveckling med ingående

i

reglering av de utlandsägda företagens verksamheten rationell internationell arbetsfördelning. För Sverige bör det- med hänsyn till att Sverige framför allt

l

är ett ursprungsland för internationella investeringar - vara en angelägen i

handelspolitisk uppgift att motverka restriktioner för internationell etablering

och diskriminering av utlandsägda företag. i

Det är ett starkt svenskt exportindustriellt intresse att Sverige hävdar principen om nationell behandling av utlandskontrollerade företag. Svensk industri är positiv till regeringens strävanden att genom bilaterala investeringsskyddsavtal stärka det folkrättsliga skyddet för svenska utlandsinvesteringar. Emellertid ger dessa avtal endast ett grundskydd som bör byggas på genom att man från svensk sida generellt, bl. a. inom OECD, hävdar principen om nationell behandling av investeringar av företag från annat land. En förutsättning för att en sådan hållning skall mötas med respekt är dock att Sverige tillämpar principen även på inhemska förhållanden. Vi vill något uppehålla oss vid den år 1976 gjorda OECD-deklarationen om nationell OECD-deklarationen bör medlemsstaterna behandling. Enligt med beaktande av behovet att upprätthålla allmän ordning, att skydda väsentliga säkerhetsintressen och att fullgöra åtaganden i fråga om interna- i; i tionell fred och säkerhet -ge utlandskontrollerade företag som är verksamma inom medlemsstaternas territorier en behandling som inte är mindre _ gynnsam än den som åtnjuts av inhemska företag (nationell behandling). l denna punkt ges vidare uttryck för OECD-regeringarnas villighet att l överväga tillämpning av nationell behandling även med avseende på andra stater än medlemsstater. Det förklaras också att deklarationen inte rör medlemsstaternas rätt att reglera införsel av utländska investeringar eller villkor för utländsk företagsetablering. Innebörden av OECD:s deklaration är - med hänsyn till den allmänna ordalydelsen och mot bakgrund av att diskriminerande lagstiftning förekommer även i länder som undertecknat deklarationen - oklar. Faststäl-

Allmänna synpunkter på en kontrollsystem 395

landet av innebörden är närmast att betrakta som en politisk utvecklingsprocess. Härvid framstår- bl. a. därför att såsom tidigare framhållits Sverige i långt högre grad är ett hemland än ett värdland för internationella investeringar - som angeläget att man från svensk sida anger en hög standard som riktmärke. Enligt vår mening bör i begreppet nationell behandling ligga att utlandsägda företag generellt skall få driva verksamhet på samma villkor och enligt samma regler som nationellt ägda företag. På samma sätt som någon skillnad inte skall föreligga i fråga om de förpliktelser företagen skall iaktta i sin verksamhet skall de också i lika grad åtnjuta rättsordningens skydd. Detta bör gälla även för de utlandsägda företagens förhållande till de offentliga organen. Utgår man från den rättsskyddsstandard som är önskvärd för svenska företags utlandsinvesteringar framstår övriga utredningsledamöters ståndpunkt att utlandsägda företags verksamhet i Sverige skall kontrolleras med stöd av särskild lagstiftning som djupt otillfredsställande. Redan härav följer enligt vår mening att dessa ledamöters olika förslag till lagfást verksamhetskontroll inte bör genomföras.

lndustri- och sysselsärmingspoliriska aspekter De förslag till system för kontroll av utlandsägda företag som framlagts inom utredningen har i allt väsentligt grundats på antagna risker med utländsk företagsetablering. Enligt vår mening måste de faktiska industri- och sysselsättningspolitiska effekterna av sådana kontrollsystem noga övervägas innan långtgående åtgärder vidtas. En utgångspunkt för denna bedömning är den utlandsägda företagssektorns relativa storlek. Enligt finansstatistiken för företag svarade de utlandsägda företagen för följande andelar av verksamheten vid alla rörelsedrivande bolag i Sverige under åren 1971-1976.

Bolag där mer än 20 procent Utgör i procent av Därav dotterbolag till utländska av aktie- eller andelskapitalet företag är utlandsägt

7,7 8,2 8,6 8,3 7,8 7,8 arbetskraftskostnaderna 4,4 5,2 5,1 5,2 5,2 5,2 7,1 7,9 7,8 7,8 5,7 4,6 investeringarna 4,4 5,0 3,6 3,6 3,3 3,1 9,9 9,0 12,7 11,7 9,1 9,5 rörelseresultatet före 6,8 6.1 8,2 8,0 6,5 6,6 avskrivningar

Koncentrationsutredningen* har redovisat vissa jämförande uppgifter om OECD-länderna. Enligt koncentrationsutredningen uppgick den utlandsägda industrisektorns förädlingsvärde till 6 procent av det totala förädlings- SOU 1975:50 s. 13.

396 Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem

är - framhåller - i värdet. Detta koncentrationsutredningen låga siffror jämförelse med andra OECD-länder. Motsvarande tal varierar mellan 10 och 20 procent för de större västeuropeiska länderna och når över 50 procent i Kanada. Endast Japan torde ha en lägre siffra än Sverige bland de viktigaste OECD-länderna framhåller koncentrationsutredningen. Likartade siffror får man om man jämför de utlandsägda företagens andel av det totala antalet sysselsatta inom industrin och av industrins totala omsättning i olika länder. En arbetsgrupp inom OECD:s industrikommitté har i en år 1977 avgiven rapport redovisat uppgifter om procentuella andelar i dessa hänseenden. Dessa uppgifter återfinns i tabell 4.4. Den utlandsägda företagssektorns betydelse kan naturligtvis inte mätas enbart utifrån dess relativa storlek. Väsentligt är huruvida inom ramen för sin andel av näringslivet de utlandsägda företagen lämnar ett positivt näringsoch sysselsättningspolitiskt bidrag. En antydan om hur en bedömning i detta hänseende kan utfalla ger de tidigare redovisade uppgifterna från finansstatistiken. Räknat per anställd ligger de utlandsägda företagen i gemen för den undersökta perioden högre än genomsnittet för samtliga rörelsedrivande företag i Sverige i fråga om bl. a. förädlingsvärdet, arbetskraftskostnader. rörelseresultat före avskrivning, inkomstskatt, nettovinst och balansomslutning. De vetenskapliga undersökningar som gjorts rörande de internationella koncernerna visar en betydande osäkerhet i slutsatserna. Inte minst gäller detta koncentrationsutredningen. Tillgängliga uppgifter är dock ett bättre beslutsunderlag än teoretiska risker då det gäller att överväga inskränkande lagstiftning. Ett viktigt tillskott till kännedomen om den utlandsägda företagssektorns betydelse för svenskt näringsliv utgörs av Samuelssons behandlade avhandling. I det följande anknyts till uppgifter som tidigare avhandlingen innehåller angående de 158 utlandsägda dotterföretag som år 1970 var verksamma inom svensk industri. De utländska direktinvesteringarna innebär bidrag till den kapitalbildning som är nödvändig för uppbyggnaden av svensk industri. Enligt Samuelsson utgjorde de totala tillgångarna i de utländska dotterföretagen inom industrin 9,2 miljarder kr. år 1970. Det utländska investerade kapitalet i dotterföretagen var 4,9 miljarder kr., vilket innebär att 53 procent av de totala tillgångarna i de utlandsägda dotterföretagen finansierats från utlandet. Samuelsson har med reservation för främst svårigheterna att finna ett rättvisande räntabilitetsmått redovisat en ungefärlig lönsamhetsberäkning förde utlandsägda dotterföretagen ijämförelse med samtliga industriföretag i Sverige. Oavsett om lönsamheten beräknas som nettovinst i förhållande till eller som bruttoöverskott före avskrivningar i förhållande till eget kapital anläggningskapital framkommer en högre lönsamhet för utlandsägda dotterföretag än för samtliga svenska industriföretag. l det förra fallet är räntabiliteten i utlandsägda dotterföretag 9 procent mot 7 procent i samtliga industriföretag och i det andra fallet respektive 30 och 26 procent. Borträknas oljeföretagen är lönsamheten i utlandsägda företag mätt med de nämnda två måtten respektive 10 och 39 procent. Även inom enskilda branscher hade utlandsägda dotterföretag i flertalet fall en högre lönsamhet än samtliga svenska industriföretag. En särskilt stor skillnad föreligger inom verkstadsindustrin och kemisk industri (exklusive oljeföretag) där lönsamheten i

Allmänna synpunkter på ett kontrollsystem 397

utlandsägda företag är respektive ll och 10 procent men i samtliga svenska företag 7 procent i båda branscherna. Det saknas anledning att här närmare analysera de redovisade resultaten och möjligheterna att åstadkomma en rättvisande lönsamhetsberäkning. Inget synes emellertid kunna rubba slutsatsen att de utlandsägda dotterföretagen är jämförelsevis lönsammare än inhemska industriföretag. l förevarande sammanhang förtjänar understrykas att denna högre lönsamhet måste vara en väsentlig faktor vid bedömningen av de utlandsägda företagens möjligheter att erbjuda en trygg anställning för sina anställda. En av de väsentligaste frågorna vid ställningstagande till en reglering av den utlandsägda företagssektorn i Sverige rör överföringen av teknologi. Som motiv för införandet av kontrollsystem åberopas inte sällan farhågor för att

inhemska företag som forvärvas av utländska intressen skallutarmas genom

att företagets forsknings- och utvecklingsverksamhet överförs till ett annat land. Som tidigare redovisats konstaterar emellertid Samuelsson att de utlandsägda dotterföretagen i Sverige i högre grad än samtliga svenska industriföretag bedriver forsknings- och utvecklingsverksamhet. Den utlandsägda industrisektorn kan sålunda inte anses utarma svenska industriföretags forsknings- och utvecklingsresurser utan utgör fastmera en l | relativt kunskapsintensiv del av svensk industri både med hänsyn till teknisk l och marknadsföringskunskap. i kunskap Samuelssons avhandling ger upplysningar om karaktären av de utlandsägda dotterföretagens verksamhet i avseende på förhållandet mellan egenoch återförsäljning och på förhållandet mellan konsument- och

i

produktion producentvaruproduktion. År 1970 utgjorde försäljningsvärdet av återföri ; sålda varor 40 procent av dotterföretagens totala omsättning vilken var 10,9 “ miljarder kr. Borträknas oljeföretagen var den totala omsättningen 7,8 miljarder kr., varav andelen återförsålda varor var 32 procent. Detta innebär att 68 procent av de utlandsägda dotterföretagens omsättning i Sverige var hänförlig till varor som hade producerats i landet. Inräknas oljeföretagen var de egenproducerade varornas försäljningsvärde 60 procent av de utlandsägda dotterföretagens totala omsättning. Av de utlandsägda dotterföretagens totala omsättning utgjordes omkring en tredjedel av konsumentvaror, dvs. varor som försålts till enskilda personer eller hushåll för slutlig förbrukning.

Övriga varor, s. k. producentvaror, dominerade sålunda i de utlandsägda

dotterföretagens försäljning. Kärnan i den utlandsägda industrisektorns verksamhet här i landet utgörs sålunda av egentillverkning av producentvaror. Ytterligare uppgifter av intresse i Samuelssons avhandling gäller de utlandsägda dotterföretagens export och import och dessa faktorers inverkan på den svenska utrikeshandelsbalansen. De utlandsägda dotterföretagen exporterade år 1970 varor till ett värde av 2,4 miljarder kr., vilket utgjorde 6,8 procent av Sveriges totala export. För huvuddelen av de utlandsägda dotterföretagens totala export svarade företagen inom maskin- och elektroindustri, jäm-, stål- och ferrolegeringsverk samt inom petroleum- och smörjmedelsindustri. Samuelsson visar att de utlandsägda dotterföretagen i 11 av 17 branscher hade högre exportintensitet än samtliga svenska industriföretag. Totalt exporterade de utlandsägda dotterföretagen 38 procent av sin produktion mot 30 procent i samtliga

398 Allmänna synpunkter på en kontrollsystem

svenska industriföretag. En uppdelning av företagen i producentvaru- och konsumentvaruföretag visar att utlandsägda producentvaruföretag uppvisade en mycket högre exportintensitet än de svenska företagen - 52 procent mot 36 procent. På konsumentvarusidan visade de utlandsägda dotterföretagen något lägre exportintensitet (13 procent) än de svenska företagen (17 procent). Värdet av de utlandsägda dotterföretagens varuimport var år 1970 4,1 miljarder kr., vilket utgjorde 11,6 procent av Sveriges totala import. En jämförelse av det totala export- och importvärdet i utlandsägda dotterföretag visar sålunda en starkt negativ utrikeshandelsbalans. Enligt Samuelssons mening, i vilken vi instämmer, är det emellertid inte lämpligt att förbehållslöst göra detta slag av jämförelse. För det första utgjorde värdet av petroleumvaruimporten år 1970 37 procent av de utlandsägda dotterföretagens totala importvärde. Även om utlandsägda oljeföretag inte producerade i Sverige, skulle säkerligen ändå petroleumvaror ha importerats till landet. För det andra utgjordes huvuddelen av dotterföretagens import av sådana varor som inköpts från koncernföretag i utlandet och vilka sedan utan bearbetning vidareförsålts i Sverige. En betydande del av dessa varor hade säkert importerats till Sverige, t. ex. via försäljningsföretag, även om den utländska koncernen inte haft producerande dotterföretag i landet. Enligt en av Samuelsson med hänsynstagande till dessa båda faktorer gjord ungefärlig beräkning ger de utlandsägda dotterföretagen för år 1970 en positiv utrikeshandelsbalans med i runda tal en miljard kr. I detta sammanhang berör Samuelsson också de utlandsägda dotterföretagens betydelse för inhemska underleverantörer. År 1970 köpte de utlandsägda dotterföretagen varor från svenska företag för 1,6 miljarder kronor. Genom dessa inköp ger utlandsägda dotterföretag underlag för en indirekt sysselsättning i Sverige vid sidan av den direkta sysselsättningen. År 1970 hade de utlandsägda dotterföretagen inom industrin omkring 42 000 anställda. Den indirekta sysselsättningen för samma år beräknar Samuelsson enligt en grov uppskattning till 14 000 personer. Det står enligt vår mening klart att värnandet om sysselsättningen inom den utlandsägda företagssektorn är ett av de viktigaste motiven för kraven på införandet av ett kontrollsystem. Farhågor har också uttalats for att i utlandsägda företag negativa sysselsättningsbeslut fattas utan tillräcklig förvarning eller redovisning av motiven. Dessa farhågor är enligt vår mening inte välgrundade. Även om det tidigare redovisade materialet angående sysselsättningen inom den utlandsägda företagssektorn inte medger några långtgående slutsatser, ger det dock goda skäl anta att riskerna från sysselsättningssynpunkt i utlandsägda storföretag är lägre än i svenskägda ä företag i motsvarande branscher. Till följd av den tekniska utvecklingen och förändringar i marknadsbilden förekommer nedläggningar och friställningar även inom den utlandsägda sektorn. De farhågor som finns härvidlag är inte Å särskilda för den utlandsägda sektorn utan måste hysas för alla företag som

i

arbetar i en konkurrensmiljö. Av de nedläggningsfall på senare år som väckt a kan inte dras generella slutsatser om att utlands- å betydande uppmärksamhet i krissituationer skulle handla på ett sätt som medför värre ägda företag negativa effekter än om krisen gällt ett svensktägt företag. 1 den mån ett dotterbolag inom en större koncern kommer i svårigheter innebär tillhörig-

Allmänna

synpunkter på ett kontrollsystem 399

heten till en större grupp ofta en finansiell uthållighet som är ägnad att underlätta en omställning. Vad som är än viktigare är att samarbetet inom en internationell koncern ofta ger spridning av tekniskt kunnande och marknadskunnande som gör det möjligt att så tidigt förutse och anpassa sig till en ändrad produktions- och marknadsbild att dramatiska omställningar inte behöver aktualiseras. Detta slags Förändringar är inte spektakulära men ofta av avgörande betydelse för en långsiktig anställningstrygghet. Sammanfattningsvis kan sägas att den utlandsägda sektorn i Sverige vid en jämförelse med övriga OECD-länder är relativt liten men att den är verksam inom betydelsefulla områden samt därvid lämnar ett påtagligt positivt bidrag till den svenska ekonomin och industriella utvecklingen. De misslyckanden som förekommit inom gruppen innebär undantag från en gynnsam utveckling och ger ingen erfarenhetsmässig grund för en omfattande restriktiv reglering av de utlandsägda företagens verksamhet.

12 Etableringskontrollens preliminärfrågor

l 12.1 Inledning

l

lnom utredningen föreligger enighet om att utländsk etablering som sker i

l

form av övertaganden av svenska företag i princip skall vara underkastad

i samhällelig kontroll på grund av bestämmelser i en lag om kontroll av

utländsk företagsetablering här i riket. l fråga om utformningen och tillämpningen av denna etableringskontroll går däremot som tidigare antytts meningarna på flera punkter i sär. Etableringskontrollens omtvistade punkter bör därför tas upp i anslutning till redovisningen av de olika linjerna. Emellertid finns det vissa med utformningen av en etableringskontroll sammanhängande preliminärfrågor av närmast lagteknisk natur, som inte rör den allmänna synen på utländsk företagsetablering. Hit hör främst frågorna om vilka företag som skall omfattas av etableringskontr0ll,om systemet med utlänningsförbehåll i aktiebolags bolagsordning och om kontroll av utländskt inflytande över handelsbolag. I dessa frågor har gemensamma ställningstaganden kunnat göras. För att redovisningen av de olika linjerna inte skall behöva innehålla onödiga upprepningar har utredningen ansett det vara av värde att redan här redovisa de för samtliga linjer gemensamma byggstenarna.

12.2 Företag som skall omfattas av etableringskontrollen

En grundläggande fråga vid övervägandet av en etableringskontroll är att bestämma för vilka företag ett skydd mot utländskt inflytande bör stå till buds. I detta avsnitt skall behovet av kontroll diskuteras med avseende på företagsformer, Verksamhetsinriktning och storlek. Den för drivande av näringsverksamhet i Sverige helt dominerande associationsformen är aktiebolag. Detta gäller såväl det inhemska som det utlandsägda företagandet. Det är därför uppenbart att aktiebolagsformen bör omfattas av etableringskontroll. Undantag bör dock övervägas i fråga om bank- och Försäkringsaktiebolag. För dessa bolagstyper finns nämligen särskilda regler som begränsar möjligheterna till utländskt inflytande. Enligt lagen (1955:183) om bankrörelse får sålunda sådan rörelse drivas endast av svenskt bankaktiebolag, som därtill fått regeringens tillstånd (oktroj). Bankaktiebolag står under tillsyn av bankinspektionen. Krav på svenskt medborgarskap och bosättning här i

E tableringskonlrol/ens pre/inzinär/izigoz

landet gäller för stiftare, styrelseledamot och styrelsesuppleant, firmatecknare, revisor och revisorsuppleant samt likvidatorer. Lagen föreskriver vidare att aktie i svenskt bankaktiebolag får förvärvas endast av svensk medborgare, av svenska bolag och föreningar, som inte är kontrollsubjekt, samt av andra svenska samfälligheter och stiftelser. Någon motsvarighet till nyss nämnda inskränkningar i akties överlåtbarhet finns inte i fråga om försäkringsbolagen. Dessa bolag har emellertid i likhet med bankaktiebolagen inte i 1916 års lag hänförts till kretsen av kontrollsubjekt. Anledningen härtill torde främst böra sökas i det förhållandet att lagen (1948:433) om försäkringsrörelse föreskriver att sådan rörelse får drivas endast av försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag, som därtill erhållit särskilt tillstånd av regeringen (koncession). Härtill kommer att försäkringsbolagen står under tillsyn av försäkringsinspektionen samt att svenskt medborgarskap och bosättning här i landet i princip krävs för stiftare, styrelseledamot, verkställande direktör, revisor och likvidator. Med hänsyn till den lagstiftning som sålunda gäller anser

utredningen att den tilltänkta kontrollagen inte skall äga tillämpning på bank-

och försäkringsaktiebolag. Härmed vill utredningen inte helt utesluta tanken del införa inskränkningar i kontrollsubpå att för försäkringsaktiebolagens jekts möjligheter att förvärva aktier i sådana bolag. Enligt utredningens mening är detta emellertid en fråga som bör övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. 1 detta sammanhang kan erinras om det arbete som för närvarande bedrivs av utredningen (E 1977:05) angående översyn av lagen om försäkringsrörelse m. m. Vad gäller utländskt inflytande över svenska handelsbolag är att märka att utomordentligt få av de valutatillstånd som riksbanken meddelat under åren 1962-1977 lär ha avsett investering i handelsbolag. Detta stämmer väl med den uppgift utredningen fått från statistiska centralbyrån, nämligen att dess över utlandsägda företag tar upp endast enstaka handelsbolag. 1 register dagens läge har handelsbolagsformen sålunda en begränsad betydelse för utländsk företagsetablering. Detta sammanhänger sannolikt med att lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten av sluta svenskt handelsbolag m. m. ger möjlighet att kontrollera utländsk etablering i denna företagsform. Det finns ingen anledning av avhända samhället denna kontrollmöjlighet. Även svenska handelsbolag bör alltså omfattas av etableringskontroll. Vad beträffar ekonomiska föreningar är läget såsom framhållits idirektiven det att en ekonomisk förening i praktiken knappast riskerar att komma under utländsk dominans, eftersom ekonomiska föreningar måste vara uppbyggda på kooperativ bas. Närmare 90 procent av de större ekonomiska föreningarna hör också till kategorin slakteri-, mejeri-, skogsägar-, konsument- eller hyresgästföreningar. Lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar uppställer vidare ett principiellt krav på att styrelseledamot, firmatecknare och revisor skall vara här i landet bosatta svenska medborgare. Att ekonomiska föreningar likväl kan stå under utländskt inflytande kommer till uttryck i det förhållandet att de enligt 1916 års lag principiellt är kontrollsubjekt. Under förarbetena till denna lag övervägdes för övrigt att i fråga om utlänningars rätt att bli medlemmar i ekonomiska föreningar införa bestämmelser som motsvarade de inskränkningar som nu gäller i fråga om rätten att sluta svenskt handelsbolag. Så skedde emellertid inte och medlemmar i ekonomisk förening kan sålunda utan inskränkningar vara såväl utländska som

E rab/eringskonrrollens 403 pre/iminärfrâgør

inhemska fysiska och juridiska personer. Med hänsyn till vad tidigare nämnts om de ekonomiska föreningarnas övervägande kooperativa karaktär är det inte aktuellt att införa en generell kontroll av utländsk företagsetablering i den ekonomiska föreningens form. Vill man låta etableringskontrollen omfatta ekonomiska föreningar, blir det alltså nödvändigt att finna kriterier för de ekonomiska föreningar som står eller kan stå under utländskt inflytande. En utväg härvidlag kunde vara att för de ekonomiska föreningarnas del införa en motsvarighet till utlänningsförbehåll i aktiebolag. Det kan erinras om att enligt den finska lagen om utlänningars och vissa sammanslutningars rätt att äga fast egendom och aktier är ekonomisk förening inte kontrollsubjekt, om i dess stadgar ingår förbud mot att till medlem i föreningen anta utländskt rättssubjekt eller vissa finskajuridiska personer som kan stå under utländskt inflytande. En annan utväg skulle vara att anknyta till det förhållandet att 1916 års lag föreskriver betydande undantag från principen om ekonomisk förenings egenskap av kontrollsubjekt. Till de undantagna rättssubjekten hör bl. a. föreningar med huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel och andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verksamhet, avsätta transporttjänster som medlemmarna utför, bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna. Innebörden av denna undantagsreglering måste anses vara att lagstiftaren bedömt den praktiska risken för att dylika föreningar skulle komma under utländskt inflytande som försumbar. Någon etableringskontroll skulle därför inte behöva införas för dylika föreningars vidkommande. Det borde heller inte vara nödvändigt att införa etableringskontroll i fråga om ekonomiska föreningar med ett större antal medlemmar. Av intresse i sammanhanget är närmast de ekonomiska föreningar, som är kontrollsubjekt och har färre än exempelvis etthundra medlemmar. En etableringskontroll avseende dessa föreningar skulle få bygga på ett förbud för kontrollsubjekt att utan myndighets tillstånd inträda som medlem i föreningen. Med hänsyn till att lagen om ekonomiska föreningar inte tar upp några tvingande regler om sättet för antagande av medlemmar skulle det vidare för vinnande av kontrollsyftet vara nödvändigt att föreskriva att kontrollsubjekt får antas som medlem endast efter skriftlig ansökan om inträde och att denna ansökan skall prövas av föreningen. Tillståndsplikten skulle slutligen behöva sanktioneras t. ex. genom en bestämmelse av innebörd att beslut, varigenom någon antas som medlem i föreningen utan att ha erforderligt tillstånd, skall vara ogiltigt. Av det sagda framgår att ett system till skydd för utländskt inflytande över ekonomiska föreningar måste bli tämligen komplicerat. De små möjligheter som finns att utnyttja ekonomiska föreningar som bas för utländsk företagsetablering motiverar knappast införandet av ett sådant system. Såvitt känt förekommer nu utländska intressen endast i enstaka ekonomiska föreningar. En framtida överströmning till denna företagsform motverkas av att 1951 års lag om ekonomiska föreningar till skillnad från dess föregångare - 1911 års lag om ekonomiska föreningar - tillåter registrering endast av förening vars ändamål är att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltar som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av

404 SOL 1978:73

Etableringskonlrollens preIiminä/j/rägor

föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt. Risken måste också anses for att utländska intressenter skulle inträda som medlemmar i de obetydlig föreningansom enligt 1911 års lag kunde bildas för att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att idka ”annan ekonomisk verksamhet dvs. verksamhet som inte är kooperativt uppbyggd. Tillräckliga skäl föreligger därför inte att över huvud taget låta ekonomiska föreningar omfattas av etableringskontroll. Det kan emellertid finnas anledning att följa den utländska foretagsetableringens framtida utveckling med uppmärksamhet för att utröna om en omprövning härvidlag är befogad. I detta sammanhang

kan tilläggas att den nu redovisade ståndpunkten inte berör frågan om i

ekonomisk förening även framgent i princip bör vara kontrollsulbjekt eller med andra 0rd bör vara förhindrad att fritt förvärva aktier och fast egendom

i

m. m. i

Det förekommer att stiftelser bedriver ekonomisk verksamhet. Det finns i

också vissa stiftelser som på olika sätt är knutna till företag inom det enskilda näringslivet och vilkas förmögenhet ibland uppgår till betydande värden. Det är emellertid inte för utredningen bekant att någon stiftelse, som direkt eller indirekt driver näringsverksamhet, skulle stå under utländskt inflytande. Detta är knappast överraskande då det torde erbjuda stora svårigheter for en utländsk ägare att till utlandet överföra vinster från ett företagande bedrivet i

i

stiftelseform. l sammanhanget är också att beakta att lagstiftningen om stiftelser f. n. är föremål for översyn. l direktiven för stiftelseutredningen (Ju ä används i privat näringsverksamhet i 1975:01) påpekas att stiftelseformen

l

stället för de gängse företagsformerna. Utredningen bör enligt direktiven 3 bör tillåtas driva i närmare överväga i vilken utsträckning stiftelser lämpligen näring. Enligt direktiven talar mycket för att denna möjlighet bör begränsas for andra än statliga eller delvis statliga samt kommunala stiftelser. Om utredningen stannar för att föreslå begränsningar i rätten för vissa stiftelser att driva näring, bör enligt direktiven uppmärksammas att en stiftelse kan driva näringsverksamhet via annat rättssubjekt exempelvis i den formen att stiftelsen äger del i majoriteten i ett rörelsedrivande bolag. Med hänsyn till stiftelseutredningens uppdrag och vad i övrigt anförts finns inte anledning att nu föreslå att etableringskontrollen skall omfatta stiftelser. Vad slutligen gäller det förhållandet att ideell förening undantagsvis driver ekonomisk verksamhet kan detta i förevarande sammanhang lämnas därhän. En etableringskontroll bör alltså sammanfattningsvis i princip avse svenska aktiebolag med undantag för bank- och forsäkringsaktiebolag samt svenska handelsbolag. Den nuvarande etableringskontrollen enligt 1916 års lag är generell i den meningen att undantag inte görs med hänsyn till aktiebolags verksamhetsinriktning. Detsamma gäller i fråga om handelsbolagen enligt den tidigare nämnda 1968 års lag. En annan ordning är inte utesluten. En etableringskontroll ter sig sålunda mer motiverad i fråga om industriföretag än i fråga om Även andra omständigheter kan företag inom handels- och serviceområdet. åberopas till stöd for en differentierad syn på kontrollbehovet. Enligt utredningens mening finns emellertid inte tillräcklig anledning att formellt inskränka den tilltänkta etableringskontrollen till vissa sektorer av näringslivet. En annan sak är att det inom etableringskontrollens ram kan finnas

E rab/eringskonrrollens preliminär/krigar

anledning att ägna särskild uppmärksamhet åt etablering inom industriella nyckelsektorer eller inom näringsgrenar, där den utlandsägda andelen redan är betydande. När det gäller frågan om begränsning av etableringskontrollen med hänsyn till företagsstorlek kan med hänsyn till kontrollbehovet och kanske också till angelägenheten av att minska omgången för utländska intressenter och den administrativa bördan saken vara mer tveksam. Det ligger nära till hands att hävda att utländska direktinvesteringar i mindre företag sällan kan antas få konsekvenser som är beaktansvärda från allmän synpunkt. Vid ett undantagande av mindre företag kan olika gränsdragningsmetoder diskuteras. En är att anknyta till bolagets aktie- eller andelskapital. Mindre formellt skulle vara att anknyta till bolagets omsättning, tillgångar eller till antalet anställda vid bolaget. Det kan i detta sammanhang erinras om att lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar i princip avser endast företag som här i landet sysselsätter minst 25 arbetstagare. En etableringskontroll skall emellertid ge skydd inte endast för mera vittgående samhällsintressen utan också för arbetstagarnas intressen. Arbetstagarna har naturligtvis samma intresse av insyn i och inflytande över exempelvis ett utländskt företagsuppköp oberoende av om de är anställda i ett stort eller litet företag. På motsvarande sätt gäller att även ett tämligen litet företag kan ha stor betydelse för en kommun med ett begränsat näringsliv. Fortlöpande fusioneringsverksamhet inom en småföretagsstrukturerad bransch kan på sikt leda till en marknadsdominans. Även ett litet företag kan vidare ha tillgång till teknologiskt avancerade kunskaper. Härtill kommer att den tilltänkta lagstiftningen i flera hänseenden skall motverka risker som i princip inte är avhängiga av företagets storlek samt att det bör undvikas att förekommande storleksgränser kringgås genom uppdelning av verksamheten på mindre företag. Med hänsyn till det anförda har utredningen stannat för att inte införa några undantag som anknyter till det berörda företagets storlek. En anpassning till de skilda kontrollbehov som kan föreligga mellan företag av olika storlek får även härvidlag ske genom en adekvat användning av etableringskontrollens möjligheter.

12.3 Systemet med utlänningsförbehåll i aktiebolags bolagsordning

l2.3.l Systemets innebörd och funktion

Systemet med utlänningsförbehåll i aktiebolags bolagsordning bygger som tidigare framhållits på vissa bestämmelser i 1916 års lag och aktiebolagslagen. Ett utlänningsförbehåll medför att utländska rättssubjekt och vissa slag av svenska juridiska personer (kontrollsubjekt) genom teckning eller överlåtelse får förvärva endast en mindre del av ett bolags aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20 procent av röstetalet för bolagets samtliga aktier och mindre än 40 procent av bolagets hela aktiekapital (2 § andra stycket 1916 års lag). De aktier som omfattas av utlänningsförbehåll kallas bundna aktier och övriga aktier fria aktier (17 kap. 1 § aktiebolagslagen). Utlänningsförbehållet innebär sålunda ett principiellt och indispensabelt förbud för kontrollsubjekt

406 Erab/eringskontrol/ens preliminär/lågor

att på angivet sätt förvärva bundna aktier. Systemet med utlänningsförbehåll sanktioneras på olika sätt. Ett förvärv i strid mot utlänningsförbehåll är i princip ogiltigt (3 § första stycket första punkten 1916 års lag). Uppkommer ett med utlänningsförbehållet oförenligt förhållande mellan antalet bundna och antalet fria aktier inträder under vissa förutsättningar skyldighet för bolaget att träda i tvångslikvidation (13 kap. 4 § 5 aktiebolagslagen). Ett utlänningsförbehåll kan inte ändras utan tillstånd från det allmänna (2 § tredje stycket 1916 års lag). Utlänningsförbehållet har i huvudsak tre funktioner: det gör det möjligt för bolaget att utan hinder av 1916 års lag förvärva fast egendom m. m., det inskränker kontrollsubjekts möjligheter att på grundval av aktieinnehav utöva ett bestämmande inflytande över bolaget och det ger det allmänna möjlighet till etableringskontroll i vad avser övertaganden av bolag med utlänningsförbehåll.

12.3.2 Systemets bibehållande Den etableringskontroll som nu utövas med stöd av 1916 års lag bygger i huvudsak på den förut berörda bestämmelsen i 2 § tredje stycket att utlänningsförbehåll inte får ändras utan medgivande av regeringen eller myndighet? som regeringen bestämmer. Sådant medgivande skall enligt bestämmelsen inte lämnas, om det strider mot väsentligt allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas av kontrollsubjekt. Lagtekniskt är det möjligt att utforma en etableringskontroll avseende utländska förvärv av aktier utan systemet med utlänningsförbehåll som grund. Ett upphävande av detta system skulle också kunna sägas innebära en viss förenkling av själva etableringskontrollen. Om en utländsk intressent vill förvärva aktier i ett bolag utöver den kvot som utlänningsförbehållet medger, skulle det inte vara nödvändigt att först pröva frågan om borttagande av utlänningsförbehållet, vilket är en förutsättning för att ett sådant utländskt förvärv över huvud taget skall vara möjligt. Denna prövning skulle kunna ersättas av en prövning av om det tilltänkta förvärvet bör tillåtas eller inte. Systemet med utlänningsförbehåll fyller emellertid också som påpekats i föregående avsnitt en annan betydelsefull funktion, nämligen att på ett enkelt sätt ange vilka aktiebolag som fritt lår förvärva fast egendom m. m. En annan ordning skulle göra det nödvändigt att i varje lagfartsärende där ett aktiebolag står som sökande undersöka om ägarförhållandena i bolaget är sådana att det är förenligt med den eftersträvade kontrollen av utländska förvärv av mark 1 Beträffande den kompletterande reglering och naturtillgångar att bolaget meddelas lagfart. Härvid skulle också krävas som gäller för rörelseför- uppställandet av formella kriterier för när ett aktiebolag skall anses vara i värv hänvisas till avsnitinhemsk eller utländsk ägo. Man är med andra ord tillbaka i ett regelsystem tet 13.2.2.5. som har samma syfte som utlänningsförbehållet men som har den nackdelen 2 Den utsträckning i vil- att det är mer svårtillämpat. ken denna delegerings- Även med beaktande av den komplikationen att det vid kontrollen av ett befogenhet utnyttjats utländskt Övertagande av ett aktiebolag med utlänningsförbehåll blir nödvänframgår av 2 § kungödigt att pröva såväl frågan om borttagande av detta förbehåll som själva relsen (1971:705) om förvärvets tillåtlighet, anser utredningen att övervägande skäl talar för att utredning och tillstånd i ärenden enligt 1916 års systemet med utlänningsförbehåll bibehålls. lag. Då sålunda systemet med utlänningsförbehåll även framgent kommer att

Erableringskontro/lens preliminär/izigor 407

vara en integrerande del av etableringskontrollen, bör de bestämmelser som finns i 1916 års lag om utlänningsförbehåll i princip föras över till den förordade kontrollagen. I samband härmed finns anledning att i skilda hänseenden lagtekniskt revidera dessa bestämmelser. Innan detta ämne behandlas, är det emellertid påkallat att ta upp två frågor som har betydelse för utlänningsförbehållets innehåll i sak, nämligen frågan om skärpning av utlänningsförbehåll och frågan om rösträttsdifferentierade aktier.

123.3 Frågan om skärpning av urlänningsjörbehâll

Syftet med utlänningsförbehåll är att skilja mellan de aktiebolag som kan stå under utländskt inflytande och de aktiebolag som inte gör det. Enligt 1916 års lag dras den gränsen så att de fria aktierna måste vid varje tidpunkt motsvara mindre än 40 procent av bolagets hela aktiekapital. En ytterligare förutsättning är att röstetalet för de fria aktierna vid varje tidpunkt utgör mindre än 20 procent av röstetalet för bolagets samtliga aktier. Det kan diskuteras om dessa andelsgränser ger det avsedda skyddet mot utländskt ägande och inflytande. Utredningen har därför övervägt att föreslå en skärpning av utlänningsforbehållet på det sättet att gränserna för de fria aktiernas andel av röstetal och aktiekapital sänks till exempelvis respektive 10 och 20 procent. Det främsta skälet för att genomföra en skärpning av utlänningsförbehållet är att ett aktieinnehav motsvarande en kapitalandel på 20-40 procent och en rösträttsandel på 10-20 procent - särskilt i förening med en absolut majoritet på bolagsstämman och representation i bolagets styrelse - skulle kunna grunda ett dominerande minoritetsintresse i bolaget. Det kan också befaras att en utländsk ägare med ett dylikt aktieinnehav i syfte att vinna inflytande över bolaget skulle kunna utnyttja aktiebolagslagens olika minoritetsskyddsregler till att påverka bolagets förvaltning. Dylika farhågor bör emellertid inte överdrivas. Det torde inte ha förekommit att en utländsk ägare med ett aktieinnehav av förevarande storlek utövat ett dominerande minoritetsintresse eller otillbörligt utnyttjat aktiebolagslagens minoritetsskydd. Andra skäl kan också åberopas mot den ifrågasatta sänkningen. Det kan sålunda erinras om att ZO-procentgränsen i 1916 års lag hade sin direkta förebild i en bestämmelse i 1910 års aktiebolagslag, vilken innebar att ingen kan rösta för egna och andras aktier för sammanlagt mer än 20 procent av de på bolagsstämman företrädda aktierna. Detta är en bestämmelse som i sak återfinns oförändrad i den nya aktiebolagslagen. Sänkningen av gränsvärdena skulle vidare kunna leda till att utrymmet för utländsk kapitalförsörjning av svenska bolag skulle minska, något som i sin tur skulle kunna återverka på svenska bolags möjligheter att vinna introduktion på utländska börser eller att få utländska lån. Avgörande vikt måste emellertid i förevarande sammanhang tillmätas konsekvenserna för de bestående aktiebolagen. Ett principiellt krav på skärpt utlänningsförbehåll kan nämligen knappast begränsas till nybildade bolag. Betydande praktiska olägenheter skulle därför uppstå för alla de bestående svenskägda bolag som för att ställas utanför kontrollsystemet skulle behöva ersätta det nuvarande utlänningsförbehållet med ett nytt utlänningsförbehåll med de strängare föreskrifter som ifrågasatts. Det är inte erforderligt att i detalj redovisa vad en sådan övergång innebär. Utredningen nöjer sig med att konstatera att- även om hithörande

408 Etableringskontrol/ens pre/iminärj/rägor

skulle kunna modifieras för att underlätta en regelsystem på flera punkter sådan övergång - avkall knappast skulle kunna göras på det grundläggande kravet att varje bolag efter beslut om övergång till skärpt utlänningslörbehåll och bestämmande av vilka aktier som skall vara fria måste infordra breven till alla de aktier som skall vara bundna och förse dessa med påteckning om det Angelägenheten att motverka de farhågor som nya utlänningsforbehållet. berörts kan knappast uppväga de praktiska olägenheterna vid en tidigare i utlänningsförbehållet. Härtill kommer att övergång till lägre gränsvärden det finns andra möjligheter att kontrollera utländska förvärv av fria aktier. På grund av det anförda förordar utredningen att utlänningsförbehållets nuvarande gränsvärden för de fria aktiernas andelar av röstetal och aktiekapital skall vara oförändrade.

12.3.4 Frågan om differentierad rösträtt

Av betydelse för tillämpningen av reglerna om utlänningsförbehåll i 1916 års lag är aktiebolagslagens bestämmelser om aktiers röstvärde. i bolagsordningen för aktiebolag, vari finns Vad gäller utlänningsforbehåll aktier med olika röstvärde, innehöll 1916 års lag i dess ursprungliga lydelse en föreskrift av innebörd att de fria aktiernas andel av röstetalet för bolagets samtliga aktier måste understiga 20 procent. Någon föreskrift om begränsandel av sådant bolags totala aktiekapital fanns ning av de fria aktiernas däremot inte. Den då gällande aktiebolagslagen (1910 års aktiebolagslag) gav uttryck för principen att varje aktie berättigade till en röst men tillät utan som innebar avviinskränkning att i bolagsordning togs in bestämmelser kelser från denna princip. Detta förhållande kom att utnyttjas av aktiebolag med utlänningsförbehåll som önskade ta utländskt kapital i anspråk. 1 åtskilliga bolag, som ägde avsevärda och för landet i dess helhet mycket betydelsefulla naturtillgångar, utfärdades sålunda fria aktier, vilkas röstvärde reducerades till en ringa bråkdel - ofta en tusendel - av röstvärdet för andra aktieri bolaget. Metoden medförde att betydande andelar av aktiekapitalet kunde i utländsk ägo. För att den bestämmanderätt över landets

överföras

naturtillgångar som 1916 års lag avsåg att tillförsäkra svenska medborgare inte skulle äventyras skärptes år 1934 genom den s. k. Bolidenlagen (prop. 217; lLU 55; rskr 243) de dåvarande bestämmelserna i 1916 års lag om Efter denna lagändring innebär dessa bestämmelser inte utlänningsförbehåll. endast att de fria aktierna skall motsvara mindre än 20 procent av röstetalet för samtliga aktieri bolaget utan också att de fria aktierna skall utgöra mindre än 40 procent av bolagets hela aktiekapital. Under förarbetena till 1944 års aktiebolagslag yttrade lagberedningen (SOU 1941:9 s. 500 fl) bl. a. att frågan huruvida lagstiftningen bör tillåta att aktier med avvikelse från principen ”lika kapitalinsats lika rösträtt” bör kunna utrustas med röstprivilegier hör till aktiebolagsrättens mest omtvistade. Huvudinvändningen mot röstprivilegier var enligt lagberedningen att genom sådana ledningen av ett företag kommer i händerna på personer som inte bär en mot sin makt svarande ekonomisk risk. Därigenom slappades den regulator på maktutövningen som låg i att den maktägandes egna ekonomiska intressen led av en för företaget skadlig maktutövning. Å andra sidan

E rab/e/ingskonrrol/øns pre/iminärj/rägor

hade enligt lagberedningen till försvar för röstprivilegierade aktier framhållits att de möjliggjorde en för ett företag nyttig Stabilisering av ledningen hos en sakkunnig och lämplig personkrets, som, åtminstone i större företag, annars inte skulle kunna behärska majoriteten av aktiekapitalet och därför var utsatt för risken av överrumplingar från kanske tillfälligt hopsamlade majoritetsposter. I praktiken hade möjligheten att ge aktierna i ett bolag olika röstvärde också ibland på olika sätt underlättat bolagsbildningar och än mer rekonstruktioner av bolag. För svensk rätts del borde enligt lagberedningen också beaktas att man genom utgivande av aktier med olika röstvärde kunde vinna en utländsk kapitalinvestering i svenska aktier som annars skulle vara förhindrad genom 1916 års lag. Med hänsyn till de praktiska önskemål som kunde tillgodoses genom systemet med aktier av olika röstvärde syntes det enligt Iagberedningens mening inte böra ifrågasättas att helt förbjuda detta system. Lagberedningen ansåg att tillräckliga hänsyn togs till legitima intressen som kunde föreligga av investering av kapital med lägre rösträtt om det föreskrevs att olika röstvärde för aktier i ett bolag inte skulle få bestämmas så att röstvärdet för någon aktie översteg tio gånger röstvärdet för annan aktie i bolaget. En regel av detta innehåll togs upp i 1944 års aktiebolagslag. Under förarbetena till 1975 års aktiebolagslag föreslogs från näringslivets sida att större röstvärdesdifferenser än enligt 1944 års lag skulle tillåtas (prop. 1975:103 s. 224). Åtminstone borde enligt näringslivet en differens på 1-20 vara möjlig. Som skäl därför angavs bl. a. att den pågående internationaliseoch behovet av att i ökad utsträckning ta ringen av företagsverksamheten utländskt kapital i anspråk för att tillgodose de svenska företagens finansiemedförde att bolagen behöver ökat svängrum. Kanske särskilt ringsbehov påtagligt var detta behov när det gällde för ett svenskt företag att förvärva utländska Sådana förvärv skedde ofta genom en nyemission mot företag. apport varvid ägarna av det utländska företaget som likvid får nyemitterade aktier i det svenska bolaget. Denna fmansieringsmetod var från företagets önskvärd eftersom den inte belastade företagets likviditet. Från synpunkt allmän hade fmansieringsmetoden den fördelen att den inte synpunkt kvoten belastade valutareserven. Den enligt utlänningsförbehållet disponibla av fria aktier kunde emellertid i vissa situationer vara för liten för att en större utomlands skulle kunna genomföras. En vidgning av de apportemission tillåtna relationerna mellan olika aktiers röstvärde skulle från denna synpunkt innebära en förbättring av företagens möjligheter att göra nyemissioner utomlands eller ta upp konverteringslån eller lån med optionsrätt till nyteckning på utländska kapitalmarknader. Med anledning av vad näringslivet anfört framhöll föredragande statsrådet att det principiellt riktiga var att har en röst. Eftersom emellertid systemet med differentierad varje aktie rösträtt hade samband med kontrollsystemet enligt 1916 års lag, ville statsrådet inte lägga fram förslag som kunde föregripa den pågående översynen av nämnda lag. Statsrådet avvisade i samband därmed kraven på att införa rösträttslösa preferensaktier. Regeln i 1944 års aktiebolagslag om aktiers röstvärde överfördes i oförändrat skick till den nya aktiebolagsla- h gen. Frågan om röstvärde för aktier har på nytt tagits upp i en riksdagsmotion (mot. 1975/76:21 12). Motionären yrkade att skillnaderna i rösträtt för aktier skulle som begränsas så att ingen aktie fick ges ut som har ett röstvärde

4 l O E ta b/eringskontro//ens pre/imirzä/jfrâgol

överstiger tre gånger röstvärdet för annan aktie. Till stöd för motionsyrkandet anfördes att koncentrationsutredningen visat att reglerna om olikhet i röstvärdet för aktier systematiskt har utnyttjats av de stora linansgrutuperna för att befästa deras grepp om näringslivet. Enligt motionärerna fanns det skäl som talade för ett system med graderad rösträtt, såsom zingelägenheten att skydda svenska företag mot uppköp från utlandet. Enligt motionärerna kunde systemet också göra det lättare att klara av företagsrekonstruktioner. l många fall spelade rösträttsgraderingen ganska liten roll vid maktfördelningen inom företagen vid en jämförelse med andra Förhållanden. Från koncentrationssynpunkt ansåg emellertid motionärerna nackdelarna vara så stora att en minskning av rösträttsskillnaderna borde ske. En maximering av skillnaden till förhållandet ett till tre skulle enligt motionärerna innebära en kraftig reducering av nuvarande möjliga disproportion mellan ekonomiskt risktagande och inflytande. En differentiering i enlighet med motionlirernas önskemål skulle kunna bidra till att minska maktkoncentrationen i näringslivet samtidigt som den skulle göra det möjligt att bevara utlänningsskyddet. Begränsningen av rösträttsskillnaderna borde gälla även vid fond- och nyemissioner. Lagutskottet (LU 1975/76: 14) framhöll att det var angeläget att åtgärder vidtas i syfte att minska eller förhindra inte önskvärd maktkoncentration inom näringslivet. Utskottet hänvisade bl. a. till vad föredragande statsrådet anfört i samband med 1975 års aktiebolagsreform om det principiellt riktiga i att varje aktie har en röst. I likhet med statsrådet ansåg utskottet att ett slutligt ställningstagande till frågan om ändring av rösträttsreglerna borde anstå till dess översynen av 1916 års lag avslutats. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen, som därpå avslogs av riksdagen Aktiebolagslagens bestämmelser om rösträtt för aktier utgår från principen ”lika kapitalinsats lika rösträtt. Frågan om tillräckliga skäl finns att göra undantag från denna princip är omtvistad. Till stöd för en rösträttsdifferentiering kan åberopas att den möjliggör utländska kapitalinvesteringar i svenska aktier i en utsträckning som annars skulle hindras av 1916 års lag. Detta förhållande är emellertid endast en av de faktorer som har betydelse vid övervägandet av skälen för och mot lika rösträtt. Utredningen anser det ligga utanför dess uppdrag att allsidigt pröva och ta ställning till frågan om vilka rösträttsregler som aktiebolagslagen bör innehålla. Utredningen nöjer sig med att söka belysa denna fråga endast utifrån det intresse svenska aktiebolag med utlänningsförbehåll kan ha av att utnyttja de möjligheter till utländsk kapitalinvestering som 1916 års lag erbjuder och som enligt vad i det föregående utvecklats bör stå till buds även framgent. Med hänsyn till att statsmakterna genom antagandet av 1975 års aktiebolagslag avvisade tanken på att införa en möjlighet till större rösträttsditferentiering än som svarar mot förhållandet 1-10 får den nu aktuella frågeställningen anses gälla om det kan vara lämpligt att - som föreslagits i den t.digare l Senare motioner i äm- nämnda riksdagsmotionen - ersätta aktiebolagslagens nuvarande regel med net, l976/77:1049 och en regel av innebörd att ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tre 1977/782422, har med för annan aktie. Härvidlag är att märka att den ifrågasatta gånger röstvärdet samma motivering avminskningen av möjligheterna till rösträttsdifferentiering i allmänhet är helt styrkts av lagutskottet (LU 1976/77229, 1977/ tillräcklig för att ett aktiebolag skall kunna utge fria aktier upp till en 40- 78:20) och avslagits av procentgräns utan att överskrida 20-procentgränsen för de fria aktiernas andel riksdagen. av röstetalet för bolagets samtliga aktier. Det bör dock anmärkas att, Jm ett

E rab/eringskonrro/Iens preliminäzjfrägor 411

aktiebolag redan tagit i anspråk viss del av den tillåtna kvoten för fria aktier, från en 1:10-regel, inkräkta på en 1:3-regel i vissa fall kan till skillnad att fullt ut utnyttja det återstående utrymmet. Huvudinvändmöjligheterna ningen mot en övergång till en 1:3-regel hänför sig paradoxalt nog till samma fråga som utgör grunden för motionsyrkandet, nämligen frågan om maktkoncentration. Ett syfte med bestämmelserna i 1916 års lag är att uppnå en maktkoncentration i den meningen att det röstmässiga inflytandet över mån skall förbehållas det svenska kapitalet. Detta syfte bolaget i görligaste skulle motverkas av möjligheterna till rösträttsdiffegenom en begränsning rentiering. Ett tvång att utge lz3-aktier i stället för l:l0-aktier skulle nämligen l l leda till att möjligheterna till utländsk kapitalförsörjning skulle

l, förbli

oförändrade eller i marginella fall minska samtidigt som ett fullt utnyttjande . . av det utländska medföra en kraftig .. av dessa möjligheter skulle ökning e har att inflytandet Från den begränsade intressesynpunkt utredningen bevaka är detta inte en önskvärd utveckling. Med hänsyn till det anförda förordar utredningen att de nuvarande rösträttsreglerna behålls oförändrade.

1 2.3.5 Begreppet urIännings/örbehâl/

Enligt 17 kap. l § aktiebolagslagen kan i bolagsordning för aktiebolag tas in förbehåll av innebörd att aktier i bolag inte genom teckning eller överlåtelse får förvärvas av visst eller vissa rättssubjekt. För sådant förbehåll som anges i 2§ andra stycket 1916 års lag använder utredningen beteckningen utlänningsförbehåll. Genom sådant Förbehåll skall, där det inte innefattar strängare föreskrifter, bestämmas att endast viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av bolagets aktier eller, om aktier med olika röstvärde finns, endast så många aktier att de vid varje tid motsvarar viss del, mindre än två femtedelar, av hela aktiekapitalet och tillika röstetalet för dem utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, av röstetalet för bolagets samtliga aktier, får genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag. vari finns utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag. vars aktiebrev får ställas till innehavaren eller av annat svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning inte intagits utlänningsförbehåll, dock att utan hinder av 1 Antag att ett bolag med utlänningsförbehållet aktier får förvärvas till aktiefond 1 000 aktier önskar helt enligt aktiefondslagen utnyttja utlänningsför- (l974:93l)eller av svenskt bolag eller svensk förening som avses i 18 §. 1 18 § behållets möjligheter uppräknas olika slag av bolag och föreningar, som är undantagna från den i och sålunda låta de fria lagen föreskrivna tillståndsplikten vid förvärv av fast egendom m. m. aktiernas antal vara 399. Undantagen motiveras av dessa bolag och föreningar på grund av annan Med den nuvarande lagstiftning eller av andra skäl kan antas inte komma under utländskt lzl0-regeln betyder det att röstetalet för de fria inflytande. aktierna inte behöver Utlänningsförbehållet skall enligt 1916 års lag sålunda ange dels de slag av utgöra mer än 6.2 proaktieförvärv som är förbjudna, dels gränsvärdena för de andelar av röstetalet cent av rösttalet för bolaeller aktiekapitalet som fritt kan förvärvas av kontrollsubjekt och dels vilka gets samtliga aktier. Denna andel skulle rättssubjekt som är kontrollsubjekt. Den nuvarande lagtextens bestämning emellertid nära tredubbav utlänningsförbehållets innehåll bör i den nya kontrollagen kunna göras las till 18.2 procent, om mera lättillgänglig. En viss redaktionell förenkling i beskrivningen av en 1:3-regel måste tillgränsvärdena bör sålunda kunna ske. Vidare bör bestämningen av kontroll- lämpas.

412 E tableringskonrrolløns pre/iminä/j/rägor

subjekten, dvs. de rättssubjekt som inte får förvärva bundna aktier, kunna brytas ut från utlänningsförbehållet och ges karaktären av en legaldeñnition. En annan förtjänst med denna åtgärd är att begreppet kontrollsubjekt också kan användas vid utformningen av vissa andra hithörande lagregler. Slutligen bör undantaget i fråga om förvärv av aktier till aktiefond kunna regleras genom en fristående bestämmelse. På grund av det anförda bör i förslaget till kontrollag föreskrivas att utlänningsförbehåll är ett i bolagsordning för svenskt aktiebolag intaget förbehåll, enligt vilket kontrollsubjekt inte får genom vare sig teckning eller överlåtelse förvärva fler aktier i bolaget än som vid varje tid svarar mot

i

mindre än 40 procent av hela aktiekapitalet och mindre än 20 procent av

röstetalet för samtliga aktier i bolaget eller enligt vilket strängare föreskrifteri i

dessa hänseenden skall gälla. Till definitionen av begreppet kontrollsubjekt återkommer utredningen i avsnitt l2.3.7.

12. 3.6 Begreppet likställt _ förbehåll Att ett aktiebolag inte har utlänningsförbehåll intaget i sin bolagsordning innebär att bolaget är att betrakta som kontrollsubjekt men nödvändigtvis inte att bolaget står under utländskt inflytande. För en stor del av de bolag som saknar utlänningsförbehåll torde i själva verket gälla att så få aktier innehas av kontrollsubjekt att dessa bolag utan vidare skulle kunna ta in i bolagsordningen. Härutöver torde det finnas åtskilliga

i

utlänningsförbehåll bolag, vilka på grund av sina ägandeförhållanden är förhindrade ta in utlänningsförbehåll i bolagsordningen men som likväl står under domine- ä rande inhemskt inflytande. Vanligen är det fråga om bolag, där visserligen mer än 40 procent av aktiekapitalet är i kontrollsubjekts ägo men där dessa aktiers andel av röstetalet för bolagets samtliga aktier klart understiger 20 procent. Om man tar det enkla exemplet att ett bolag har 550 aktier med vardera en röst och 450 aktier med vardera en tiondels röst och att samtliga rösträttsreducerade aktier befinner sig i utländsk ägo, innebär detta att den utländska kapitalandelen på 45 procent motsvarar en rösträttsandel om endast 7.5 procent. Från svensk inllytandesynpunkt ännu gynnsammare relationer mellan kapitalandel och rösträttsandel kan naturligtvis föreligga i sådana äldre bolag i vilka de fria aktierna har endast en tusendels röst. l sammanhanget är också att observera att de kontrollsubjektsägda aktierna kan innehas av svenska kontrollsubjekt som står under inhemskt inflytande. Av det sagda framgår att det inte är nödvändigt att låta de med en etableringskontroll förbundna inskränkningarna i ett kontrollsubjekts rättigheter omfatta alla aktiebolag utan utlänningsförbehåll. Det kan därför vara lämpligt att ställa ett svenskdominerat aktiebolag, som på grund av tvingas avstå från utlänningsförbehåll, utanför den ägandeförhållandena ifrågasatta kontrollen. För att så skall få ske bör krävas att bolaget i sin bolagsordning tar in ett förbehåll med enahanda syfte som ett utlänningsförbehåll och att detta förbehåll vid särskild prövning befinns kunna likställas med ett utlänningsförbehåll. Ett aktiebolag med ett sålunda godkänt förbehåll (likställt förbehåll) blir sedan inte att betrakta som kontrollsubjekt. l sakens natur ligger att lagstiftningen måste sanktionera ett likställt förbehåll

Erableringskontrol/ens pre/iminäIj/iâgor 413

på samma sätt som ett utlänningsförbehåll. Härtill återkommer utredningen i det följande.

l 2.3.7 Begreppet kontrollsubjekt Begreppet kontrollsubjekt har hittills använts i betydelsen av de utländska rättssubjekt och svenska juridiska personer som enligt 1916 års lag är i underkastade tillståndsplikt vid förvärv av fast egendom m. m. l det föregående har förordats att detta begrepp i den tilltänkta kontrollagen ges karaktären av en legaldefinition. En sådan definition bör utformas som en uttömmande uppräkning av berörda kategorier rättssubjekt. Då de tillståndspliktiga rättssubjekten i 1916 års lag anges på ett delvis föråldrat sätt, 5 kan hithörande bestämmelser inte utan vidare överföras till den nya lagen. Med utgångspunkt i 1916 års lags bestämmelser skall i det Följande anmärkas vilka ändringar och tillägg som är påkallade. Den första kategorin tillståndspliktiga enligt 1916 års lag är utländska medborgare samt utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter eller stiftelser. Utan saklig ändring bör denna kategori i lagförslaget kunna anges vara utländsk medborgare eller annat utländskt rättssubjekt. Med uttrycket annat utländskt rättssubjekt avses främstjuridisk person som är bildad enligt lagen i främmande stat. Uttrycket avser emellertid också främmande stat eller främmande stats myndigheter samt internationell organisation. Till den andra kategorin tillståndspliktiga i 1916 års lag hör svenskt handelsbolag vari kontrollsubjekt är bolagsman. I detta sammanhang kan pekas på att de olika bestämmelserna i 1916 års lag beträffande handelsbolag inte är helt överensstämmande. Sålunda föreskrivs i 2 § första stycket efter en lagändring år 1973 (se prop. 1973:72 s. ll) tillståndsplikt vid förvärv av fast egendom m. m. för handelsbolag, vari kontrollsubjekt är bolagsman, medan den i samma lagrums andra stycke upptagna föreskriften om utlänningsförbehåll tar sikte endast på handelsbolag vari finns utländsk bolagsman. Denna skillnad kommer emellertid att falla bort genom att utredningen nu föreslår att handelsbolags egenskap av kontrollsubjekt skall bestämmas i enlighet med den inledningsvis angivna formuleringen. 1 fråga om handelsbolag medför sålunda denna ändring att det föreslagna utlänningsförbehållets räckvidd utsträcks i förhållande till vad som nu gäller. Den tredje kategorin av tillståndspliktiga rättssubjekt enligt 1916 års lag är svensk ekonomisk förening. Lagen föreskriver dock undantag för en rad föreningar av kooperativ karaktär. Hit hör enligt 18 § andra stycket a) järnkontoret, Sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, sjukkassa, understödsförening eller annan försäkringsförening samt förening som erhållit statslån från egnahemslånefonden. Enligt samma stycke b) görs undantag för förening som har till huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verksamhet, avsätta transporttjänster som medlemmarna utför, bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna. Från detta undantag har i sin tur gjorts undantag för sambruksförening, vari numera som medlem kan ingåjuridisk person (se härom prop. 1975:70 s. 67). Slutligen föreskrivs i samma stycke c) undantag för förening som utgör sammanslutning av föreningar vilka inte är

414 E Iableringskontrollens pre/iminäijf/zigoz

tillståndspliktiga enligt lagen. Önskvärt vore att denna tyngande konstruktion kunde ersättas med något formellt kriterium som med anknytning till möjligheten av utländskt inflytande på ett enkelt sätt anger skillnaden mellan de föreningar som bör och de föreningar som inte bör vara kontrollsubjekt. Utredningen har emellertid inte funnit det möjligt att göra en sådan gränsdragning som dessutom utesluter att enligt gällande rätt undantagna föreningar kommer att hänföras till kretsen av kontrollsubjekt. Utredningen har därför stannat för att till den nya lagen överföra de nuvarande undantagen i huvudsak. Vissa sakliga och redaktionella ändringar är emellertid påkallade. Vad först beträffar undantaget i 18 § andra stycket a) för förening som erhållit statslån från egnahemslånefonden kan anmärkas att kungörelsen (l957:359)0m egnahemslån m. m. upphört att gälla i och med tillkomsten av kungörelsen (1962:537) om bostadslån. Oavsett denna författningsändring anser utredningen att skäl inte finns att göra något motsvarande undantag i den nya lagen* Innan utredningen går in på de övriga föreningar som omfattas av undantagsbestämmelsen i 18 § andra stycket a) bör påpekas att till begreppet ekonomisk förening i vidsträckt mening skulle kunna hänföras i huvudsak tre olika slag av föreningar. För det första är det fråga om föreningar, som exklusivt regleras av lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar? För det andra kan dit räknas vissa slag av föreningar - t. ex. bostadsrättsföreningar, jordbrukets kreditkassor och sambruksföreningar - för vilka gäller special-

lagstiftning3 som - förutom att den uttryckligen betecknar föreningen som

ekonomisk förening kompletterar föreskrifterna i 1951 års lag. För det tredje finns det vissa slag av föreningar - t. ex. understödsföreningar och erkända arbetslöshetskassor -för vilka gäller lagstiftning* vari bl. a. föreskrivs att vissa 1 Detta bör gälla också bestämmelser i 1951 års lag skall äga motsvarande tillämpning på sådan i fråga om bolag som erhållit statslån från eg- förening. Som svensk ekonomisk förening bör emellertid i den nya lagen nahemsfonden. betraktas endast de två första kategorierna av föreningar. Med denna utgångspunkt blir det inte nödvändigt att föreskriva särskilda undantag för ?Här avses också ekovissa föreningar som enligt 1916 års lag är undantagna från tillståndsplikt, nomisk förening som nämligen järnkontoret, Sparbank, sjukkassa, understödsförening eller annan registrerats enligt den lagstiftning som föregått lörsäkringsförening. I fråga om dessa föreningar behöver uttryckligt 1951 års lag, nämligen undantag sålunda göras endast för centralkassa för jordbrukskredit. l9ll års lag om eko- Såsom redan framgått är svensk bostadsrättsförening undantagen från nomiska Föreningar och 1895 års lag om registre- tillståndsplikten enligt 1916 års lag. Någon tillståndsplikt för sådan förening rade föreningar för eko- är inte påkallad inom ramen för den av utredningen övervägda kontrollen av nomisk verksamhet. utländsk företagsetablering. 1 fråga om förvärv av fast egendom m. m. bör emellertid införas tillståndsplikt för sådan bostadsrättsförening som har till 35e bostadsrättslagen huvudsakligt ändamål att bereda fritidsbostäder åt medlemmarna. Undan- (1971:479), lagen (1956:216) om jordbruks- tagsregeln rörande bostadsrättsförening bör utformas med hänsyn härtill. kasserörelse och lagen Motiven för ändringen behandlas i avsnittet 20.322.

l

(1975:417) om sambruks- Den fjärde kategorin i 1916 års lag är svenskt aktiebolag vars aktiebrev får föreningar. ställas till innehavaren. som verkställts av statistiska Enligt en undersökning centralbyrån under förarbetena till 1944 års aktiebolagslag fanns då inneha- 4 Se lagen (1972:262) om understödsföreningar varaktier i endast 44 bolag. Även om denna kategori av aktiebolag sålunda är och lagen (1973:370) om liten, bör de alltjämt betraktas som kontrollsubjekt. Att märka är emellertid arbetslöshetsförsäkring. att den i äldre aktiebolagslagstiftning föreskrivna att efter möjligheten

E tab/eringskonrro//ens 415 pre/iminäIj/i-âgor

dispens utge innehavaraktier upphävts i samband med tillkomsten av 1975 års aktiebolagslag. En bestämmelse om dylika aktiebolags egenskap av kontrollsubjekt torde därför få tas upp bland övergångsbestämmelserna till den nu föreslagna kontrollagen. Den femte kategorin av kontrollsubjekt enligt 1916 års lag är svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning inte finns intaget sådant förbehåll som avses i 2§ andra stycket. I lagförslaget bör till kontrollsubjekt hänföras svenskt aktiebolag med undantag för aktiebolag, i vars bolagsordning intagits utlänningsförbehåll eller annat förbehåll, vilket genom särskilt tillstånd likställts med utlänningsförbehåll (likställt förbehåll). Detta avses inte innebära att de bolag, som har utlänningsförbehåll av det innehåll som anges i 1916 års lag, skall - för att undvika att bli kontrollsubjekt - vara tvungna att ersätta detta förbehåll med utlänningsförbehåll enligt den nya lagen. Denna fråga bör dock regleras i övergångsbestämmelserna. Slutligen bör från tillämpligheten av de nya bestämmelserna tas undan de aktiebolag som enligt 18 § 1916 års lag inte omfattas av tillståndsplikt enligt denna lag, nämligen bank- och försäkringsaktiebolag. Vad hittills sagts har gällt de kategorier av rättssubjekt som redan är kontrollsubjekt enligt 1916 års lag. En annan fråga är om det finns anledning att utvidga kretsen av kontrollsubjekt. Skäl till en sådan utvidgning kan knappast anföras annat än i fråga om stiftelser. Det finns i och för sig inte något hinder för utländska rättssubjekt att direkt eller genom förmedling av svenska juridiska personer bilda stiftelser. Så länge stiftelse inte är kontrollsubjekt kan sålunda av utländska intressen dominerade stiftelser själva eller genom av stiftelsen ägda företag fritt förvärva fast egendom samt aktier och andelar i inhemska bolag. Som tidigare framhållits lär det finnas få exempel på att det f. n. finns stiftelser som står under utländskt inflytande. Risken för att stiftelseformen utnyttjas i syfte att kringgå 1916 års lag har sålunda knappast materialiserats under den tid av mer än sextio år som lagen har varit i kraft. Vad som sagts nu hindrar naturligtvis inte att införandet av en utvidgad kontrollagstiftning för svenska bolag kan leda till att utländska intressenter söker att kanalisera sina investeringar genom juridiska personer som står utanför denna lagstiftning. Detta är emellertid en svåröverskådlig fråga som kan komma att klarläggas genom det arbete som f. n. utförs av den tidigare nämnda stiftelseutredningen. I och för sig är det en lagtekniskt enkel åtgärd att redan nu hänföra stiftelser till kretsen av kontrollsubjekt. En konsekvens av en sådan lagstiftningsåtgärd är emellertid att det inte längre skulle vara möjligt att från kontrollsynpunkt acceptera de utlänningsförbehåll som finns i flertalet aktiebolags bolagsordningar och som har utformats i överensstämmelse med 2 § 1916 års lag i detta lagrums lydelse från den ljuli 1934. Vilka praktiska problem som en väsentlig ändring av kraven på ett utlänningsförbehålls innehåll skulle medföra har behandlats i avsnittet 12.3.3 angående frågan om skärpning av utlänningsförbehåll. Mot dessa betydande olägenheter får vägas den än så länge vaga risken för en inte önskvärd överströmning av utländska kapitalintressen till stiftelseformen. En annan och på systemet med utlänningsförbehåll mindre återverkande åtgärd kunde vara att införa en särskild lagstiftning varigenom nybildade stiftelser ålades ett dispensabelt förbud att förvärva fast egendom, aktier och andelar i svenska bolag m. m. Nu antydda lagstiftningsåtgärder har emellertid ett så nära samband med stiftelseutredningens uppdrag att en slutlig bedömning av

416 preliminärjfizigoz SOU l978:73 Erableringskonrro/lens

hithörande frågor synes böra anstå till dess stiftelseutredningen har slutfört sitt arbete. Anledning finns emellertid att i avbidan på detta följa utvecklingen på förevarande område med uppmärksamhet.

12.3.8 Ogiltighetspá/ö/jd m. m.

Aktiebolagslagen innehåller inte någon föreskrift för det fallet att teckning eller överlåtelse sker i strid mot förbehåll enligt 17 kap. l §. Enligt motivuttalande innebär emellertid nämnda bestämmelse att sådan teckning eller överlåtelse är utan verkan (prop. 1975: 103 s. 549). 13 § 1916 års lag finns en uttrycklig regel om ogiltighet vid förvärv i strid mot utlänningsförbehåll enligt 2 § andra stycket samma lag. Visst undantag från denna regel görs dock i fråga om den som innehar skuldebrev eller optionsbevis som avses i 5 kap. aktiebolagslagen. Om skuldebrevet ger rätt därtill, får denne nämligen vid utbyte eller nyteckning erhålla fri aktie, även om förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier därmed skulle ändras eller redan förändrats i strid mot utlänningslörbehållet. Vidare finns en undantagsregel av innebörd att, om kontrollsubjekt på annat sätt än genom teckning eller överlåtelse förvärvat aktie,skall i fråga om förvärvarens rätt att på grund av nämnda aktie teckna eller erhålla nya aktier gälla vad i aktiebolagslagen är föreskrivet. De angivna bestämmelserna bör föras över till kontrollagen. Härvid bör bestämmelserna göras tillämpliga även på likställda förbehåll.

12.3.9 Tillstånd till _förvärv och behâllande av bundna aktier Av vad tidigare sagts framgår att de aktier som omfattas av utlänningsförbehåll kallas bundna aktier samt att dessa aktier inte ens efter dispens kan förvärvas av kontrollsubjekt. Ett förvärv av aktier i strid mot utlänningsförbehåll är ogiltigt. Anledning finns att överväga såväl en mildring som en skärpning av de restriktioner som f. n. gäller i fråga om bundna aktier. ldet betänkande (SOU 1971 : 15) Förslag till aktiebolagslag m. m. som låg till grund för nu gällande aktiebolagslag framhöll aktiebolagsutredningen (s. 377) att det fanns anledning att mjuka upp reglerna om bundna och fria aktier. Vid ett utvidgat internationellt samarbete särskilt inom Norden syntes det enligt utredningen angeläget att dispens för förvärv av bundna aktier i särskilda fall skulle kunna ges. Utredningen föreslog att aktier som genom förbehåll i bolagsordningen är bundna efter dispens skulle kunna förvärvas av utländska intressenter under förutsättning att bolagsordningen innehåller bestämmelse om att sådan dispens skall kunna ges av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Med anledning av aktiebolagsutredningens förslag erinrade departementschefen i propositionen (prop. 1975:103 s. 230) med förslag till ny aktiebolagsdirektiven för förevarande utredning och framhöll att lag m. m. om utredningsarbetet inte borde föregripas. Enligt departementschefens mening måste utgångspunkten för förslaget till ny aktiebolagslag vara att systemet med fria och bundna aktier skall kvarstå, något som för övrigt förutsätts i direktiven för utredningen. Departementschefen framhöll att det i dessa direktiv anges som en möjlighet att systemet med fria och bundna aktier kompletteras med bestämmelser som gör det möjligt för utländskt rättssubatt efter dispensprövning förvärva bundna aktier. Under sådana jekt

Etableringskontrol/ens preliminärfrâgor 417

omständigheter ansåg departementschefen det inte lämpligt att den av aktiebolagsutredningen Föreslagna dispensmöjligheten genomfördes redan då. Som tidigare framhållits Föreligger inom utredningen en principiell enighet om att utländska övertaganden av svenska aktiebolag skall omfattas av etableringskontroll. Om en sådan etableringskontroll införs, är det knappast längre nödvändigt att upprätthålla ett absolut förbud mot Försäljning av bundna aktier till kontrollsubjekt. En möjlighet för utländska intressenter att efter tillstånd i det enskilda fallet förvärva bundna aktier kan tvärtom ses som ett naturligt led i etableringskontrollen. l detta sammanhang är att märka att de olika tillståndsplikter som vid införandet av en etableringskontroll måste åläggas aktiebolag utan utlänningsförbehåll kan leda till att utlänningsförbehåll i framtiden tas in i bolagsordningen for allt fler svenskdominerade bolag. En sådan utveckling skulle kunna påverka aktiebolagens kapitalförsörjning på ett sätt som inte är motiverat av något kontrollbehov. Det kan erinras om att förbudet för kontrollsubjekt att förvärva bundna aktier avser även svenska juridiska personer som rent faktiskt inte behöver stå under utländskt inflytande. I likhet med aktiebolagsutredningen anser utredningen om utländska övertaganden av svenska företag att det nuvarande absoluta förbudet bör göras dispensabelt. Då dispens såsom aktiebolagsutredningen framhållit inte bör kunna komma i fråga i direkt strid mot bolagsordningen, bör den förordade dispensmöjligheten emellertid vara beroende av att bolagsordningens utlänningsförbehåll kompletteras med en föreskrift om att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall kan ge tillstånd att utan hinder av förbehållet förvärva bundna aktier. En regel härom bör därför tas upp i 17 kap. l § aktiebolagslagen. Att införandet av denna dispensmöjlighet också kräver ett undantag från det principiella förbudet mot ändring av utlänningsförbehåll återkommer utredningen till i det följande. l9l6 års lag innehåller inga bestämmelser för det fallet att någon som är oförhindrad att förvärva bundna aktier eller med andra ord någon som inte är kontrollsubjekt efter förvärvstillfállet blir kontrollsubjekt Sådana statusförändringar kan inträffa exempelvis. om svensk medborgare blir utländsk medborgare, om kontrollsubjekt inträder som bolagsman i svenskt handelsbolag. om ekonomisk förening genom stadgeändring förändrar det huvudsakliga ändamålet för sin verksamhet eller om aktiebolag tar bort utlänningsförbehåll från sin bolagsordning. Innehav av bundna aktier kan visserligen beaktas vid vissa tilltänkta statusförändringar. Så kan ske såvitt avser aktiebolag vid prövning av ärenden enligt 2 § tredje stycket l9l6 års lag om ändring av bolagsordning och såvitt avser handelsbolag vid prövning av tillståndsärende enligt lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag. l övriga fall föreligger emellertid inte några sådana prövningsmöjligheter. Enligt utredningens mening bör den nya lagstiftningen ge möjlighet att kontrollera även fall, där svenska aktiebolag helt eller delvis övergår i *Se i anslutning till denutländsk ägo på sätt som antytts i det föregående. Iden nya lagen bör därför na fråga s. 128 i monopolutredningens betäntas in en regel av innebörd att om någon sedan han genom teckning eller kande (SOU 1978:48) överlåtelse förvärvat av utlänningsforbehåll eller likställt förbehåll bundna Konkurrens på lika villaktier, blir kontrollsubjekt, får han inte längre inneha sådana aktier utan kor. tillstånd. Om aktierna inte dessförinnan avyttrats, bör aktieägaren vidare 27

418 E Iableringskontrollens

preliminär/lågor

förpliktas att söka tillstånd att behålla aktierna inom tre månader från det han blev kontrollsubjekt. För det fall att ansökan om tillstånd att behålla aktier inte görs inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller att tillstånd vägras, bör som sanktionsmedel för denna tillståndsplikt föreskrivas att tillståndsvid vite skall kunna förelägga aktieägaren att avhända sig myndigheten aktierna inom sex månader eller den längre tid tillståndsmyndigheten bestämmer. Den bör anknytas endast till sådana nu föreslagna tillståndsplikten l som inträder efter den nya lagstiftningens ikraftträstatusförändringar dande. l l f

l2.3.1O Tillstånd till ändring av förbehåll l

En förutsättning för att systemet med utlänningsförbehåll skall fylla sin ä uppgift är att ett bolag inte ensamt kan få ändra sin bolagsordning i vad den i innefattar En bestämmelse av denna innebörd finns

i

utlänningsförbehåll. också i 2§ tredje stycket 1916 års lag. Där sägs att ett bolag som vill i l

förevarande hänseende ändra sin bolagsordning först måste inhämta medgi- i

vande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Denna l

i

bestämmelse bör därför föras över till förslaget till kontrollag. Ett motsvarande ändringsförbud måste emellertid också gälla sådant likställt förbehåll

i

som förordats i avsnittet 12.3.6. På grund härav bör i lagförslaget tas upp en 5 inte får i vad den innefattar i regel om att bolagsordning för svenskt aktiebolag utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll ändras utan tillstånd. I detta sammanhang bör emellertid erinras om det i avsnitt l2.3.9 upptagna förslaget att utlänningsförbehåll skall kunna innehålla föreskrift om att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall kan ge tillstånd för kontrollsubjekt att utan hinder av utlänningsförbehållet förvärva bundna aktier. En sådan föreskrift bör kunna införas genom ändring av bolagsordningen på sätt föreskrivs i 9 kap. 14 § aktiebolagslagen. I enlighet härmed bör undantag från det nyss förordade ändringsförbudet föreskrivas i fråga om ändring, varigenom i bolagsordningen införs föreskrift som öppnar vägen för i särskild ordning dispenserade förvärv av bundna aktier.

12.4 Tillstånd till slutande av handelsbolag

Genom med utlänningsförbehåll i 1916 års lag förhindrades att systemet utländska intressenter med anlitande av aktiebolagsformen okontrollerat g kunde bereda sig tillgång till fast egendom. Det ansågs emellertid nödvändigt att åstadkomma en reglering med samma syfte också i fråga om handelsbolag. Ett led i denna reglering var att hänföra handelsbolag med utländsk bolagsman till kretsen av kontrollsubjekt. För dylikt bolag infördes sålunda i 1916 års lag dels ett dispensabelt förbud att förvärva mark och naturtillgångar och dels ett absolut förbud att förvärva av utlänningsförbehåll bundna aktier. utländska e Ett annat led i regleringen tog sikte på möjligheten att kontrollera intressenters tillträde till handelsbolagsformen. Lagstiftning i detta syfte infördes i samband med tillkomsten av 1916 års lag genom ett tillägg till 1895 i och enkla bolag. I reviderat skick återfinns denna års lag om handelsbolag

Etableringskontro/Iens preliminärfrägor 419

lagstiftning numera i lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. Enligt 1968 års lag får utlänning eller utländskt företag varmed förstås juridisk person som är bildad enligt lagen i främmande stat inte sluta svenskt handelsbolag eller ingå i sådant bolag utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Denna tillståndsplikt omfattar även svenska kontrollsubjekt. Tillstånd får meddelas endast om det finns avtal, enligt vilket bolaget skall anses slutet eller inträde medgivet i och med att tillstånd meddelas. Regeringen får medge undantag från skyldigheten att söka tillstånd, om det är påkallat med hänsyn till överenskommelse med främmande stat. Lagen innehåller slutligen den sanktionen att avtal i strid mot lagen är ogiltigt. Av redogörelsen for 1968 års lag framgår att lagen inskränker kontrollsubjekts rätt såväl att bilda handelsbolag som att såsom bolagsman gå in i redan bildade handelsbolag genom förvärv av andel i bolaget. Frågan om kontroll av utländska förvärv av andelar i handelsbolag kommer att behandlas längre fram i betänkandet. Om det finns anledning att vid sidan av en sådan förvärvskontroll bibehålla nuvarande inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag kan diskuteras. Utredningen vill emellertid erinra om att handelsbolagsformen från allmänna insynspunkter är underlägsen aktiebolagsformen. Gällande rätt innehåller exempelvis inga bestämmelser om offentlig årsredovisning, revision och styrelse. Reglerna om handelsbolag är f. n. föremål för översyn av 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:4). I avbidan på den reform av lagstiftningen om handelsbolag som kan föranledas av bolagskommitténs blivande förslag finner utredningen inte anledning att lämna denna företagsform öppen för utländsk etablering. På grund härav föreslår utredningen att det i förslaget till kontrollag skall tas in en bestämmelse av innebörd att kontrollsubjekt inte utan tillstånd får sluta svenska handelsbolag. I anslutning till denna bestämmelse bör i sak oförändrade tas upp övriga hithörande regler i 1968 års lag.

13 enligt kontroll- och

Etableringskontrollen förhandlingslinjerna

13.1 Allmänt om etablering och etableringskontroll

De utländska direktinvesteringarna i Sverige tar i övervägande grad sikte på övertaganden av bestående inhemska företag. Att denna etableringsform föredras kan ha flera orsaker. Hit hör att ett Övertagande kan vara ekonomiskt fördelaktigt, särskilt om nyanskaffningsvärdet för ett bestående företags tillgångar överstiger marknadsvärdet för dess aktier. Med ett Övertagande kan följa goodwill i form av inarbetade kunder, marknader, tillverkningsmetoder och varumärken eller tillgång till kunnig och erfaren arbetskraft, något som gör det möjligt för förvärvaren att snabbt komma i gång med verksamheten. Ett Övertagande av ett svenskt företag, vilket som agent för ett utländskt företag bedrivit försäljning av dess varor, kan vara ett naturligt led i det utländska företagets fortsatta inbrytning på den svenska marknaden. Ibland kan något som reellt sett är en nyetablering få formen av ett Övertagande därför att det rent etableringstekniskt är smidigare och billigare att träda in som ägare till ett redan registrerat aktiebolag än att bilda ett nytt. Naturligtvis behöver det inte alltid vara fråga om ett val mellan etableringsformer. Det väsentliga syftet med ett Övertagande kan sålunda vara att eliminera den konkurrens som skulle uppstå om såväl bestående som nyetablerade företag skulle driva verksamhet på samma geografiska eller produktmässiga marknader. De senaste decennierna har som bl. a. framgår av tabell 7.3 rent allmänt präglats av en kraftig fusionsverksamhet. Inom ramen för denna fusionsverksamhet har de utländska övertagandena av inhemska företag spelat en inte oväsentlig roll för strukturomvandlingen och koncentrationsutvecklingen inom svenskt näringsliv. Med hänsyn till den rådande inriktningen av de ingående direktinvesteringarna och det inte obetydliga inslag i fusionsverksamheten inom näringslivet som utgörs av utländska företagsförvärv är det uppenbart att övervägandena rörande en etableringskontroll i första hand bör avse utländska övertaganden av svenska företag. De utländska direktinvesteringarna kan också ha nyetablering till syfte. Nyetableringen kan ske antingen genom att ett helt nytt företag bildas eller genom att ett redan utlandsägt företags verksamhet utvidgas till helt nya områden. De system för etableringskontroll som finns i andra industriländer är vanligen begränsade till övertaganden av inhemska företag. Norge och Kanada erbjuder emellertid exempel på mera fullständiga system för

422 Elableringskonrrøllen enligt kontroll- och _färhandlingslinjerna 1

l

etableringskontroll. Denna aspekt bör enligt vår mening inte förbigås i

förevarande sammanhang. Övervägandena rörande en etableringskontroll

l bör sålunda inte begränsas till utländska övertaganden utan avse även dessa former av nyetablering. lavsnittet 12.2 har behandlats frågan om vilka företag som bör omfattas av en etableringskontroll. Där förordas att skyddsobjekten bör vara svenska aktiebolag och svenska handelsbolag. Utanför denna diskussion ställdes l emellertid den utländska l etablering som sker genom upprättandet av s. k. filialer till utländska företag. Som tidigare framhållits är denna verksamhet, som regleras genom lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, av obetydlig omfattning. Införandet av ett system för etablerings- och verksamhetskontroll som omfattar endast

näringsverksamhet som bedrivs i bolagsform skulle emellertid kunna få till l följd en inte önskvärd överströmning av det utländska etableringsintresset till i

filialformen. Även om vi nu inte finner det påkallat att överväga ändringar av

g

1968 års lagstiftning, vill vi därför förorda att utvecklingen på det berörda området följs med uppmärksamhet. Till frågan om handläggningsordningen vid tillståndsprövning enligt 1968 års lag återkommer vi i avsnittet 13.4.2. i Skälen och fonnerna för en etableringskontroll kommer att behandlas i det

l

följande. I detta sammanhang kan emellertid anmärkas att det redan finns två l

förfaranden som omfattar prövning av utländska direktinvesteringar och till vilka det kunde synas möjligt att knyta en kontroll av utländsk företagsetablering. Det närmast åsyftade förfarandet är den tillståndsprövning som sker inom valutaregleringens ram. Den svenska valutalagstiftningen som tillkom i samband med andra världskriget har visserligen formellt karaktären av å beredskapslagstiftning. Den betydelse som valutaregleringen fått som ett å ekonomiskt-politiskt instrument för att nå den ekonomiska l politikens

i

allmänna mål talar emellertid för dess fortsatta bestånd. Det förtjänar också å anmärkas att valutalagstiftningen f. n. överses av valutaregleringskommittén 3 (E 1977:05). i 4 Valutaregleringen medger kontroll - förutom av löpande betalningar - av kapitalbetalningar över gränserna t. ex. i form av ut- och ingående direktinvesteringar. Det kan därför ligga nära till hands att låta denna prövning avse också frågor om och i vad mån ingående direktinvesteringar får utnyttjas till etablering av företag. En sådan prövningsaspekt är inte främmande för svensk valutalagstiftning. Sedan år 1974 åligger det valutastyrelsen att vid ° prövning av frågor om tillstånd för svenska företag att etablera sig utomlands beakta industri- och sysselsättningspolitiska strävanden. I sammanhanget kan också erinras om att den prövning som i Frankrike sker av ingående direktinvesteringar bygger på den franska valutaregleringen (jfr avsnitt 5.6). En anknytning av etableringskontrollen till valutalagstiftningen är emellertid inte invändningsfri. Den skulle exempelvis innebära att etableringskontrollen inte längre ytterst skulle ankomma på regeringen. En fullständig etableringskontroll skulle vidare försvåras av att utlandsägda dotterföretag kan finansiera sin expansion inte endast genom kapitalinförsel utan också genom att kapital lånas upp lokalt eller genom att i dotterföretagen genererade vinstmedel investeras. Det skulle slutligen te sig mindre naturligt att låta

E rab/eringskonrrollen enligt komro/I- och _förhandIings/injema 423

någon form av kontroll över verksamheten vid utlandsägda företag ingå som ett led i valutaregleringen. Oavsett att valutalagstiftningen f. n. är föremål för översyn från valutaregleringskommitténs sida, kan vi med hänsyn till det anförda inte finna att den av oss eftersträvade etableringskontrollen bör ske genom en utbyggnad av valutalagstiftningen. Det andra här aktuella förfarandet är den prövning av frågor om förvärv av fast egendom som sker enligt 1916 års lag. Eftersom så gott som all näringsverksamhet för sitt bedrivande förutsätter tillgång till fast egendom t. ex. i form av mark för produktionsanläggningar eller i form av förhyrda lokaler för administration, skulle 1916 års lag kunna ändras så att den gav möjlighet till kontroll av den utlandsägda företagssektorns expansion. Den principiella grunden för denna kontroll skulle härvid vara tillståndsmyndighetens anspråk på att få bestämma om det sätt på vilket den fasta egendomen kommer att utnyttjas. Det är i själva verket på denna grund som det i direktiven berörda norska koncessionssystemet vilar. Vi har emellertid vid en närmare granskning av denna indirekta metod att pröva de ingående direktinvesteringarna inte funnit den vara ett lämpligt instrument för kontroll av utländsk företagsetablering. En etableringskontroll av det slag vi avser att överväga måste uppenbarligen innefatta en möjlighet att vägra en tilltänkt direktinvestering. Som tidigare antytts har Sverige genom sin anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga förpliktat sig att i princip tillåta utländska direktinvesteringar. Även EFTA-konventionen innehåller regler som syftar till att motverka restriktioner i fråga om etablering av ekonomiska företag. Den europeiska bosättningskonventionen ålägger slutligen Sverige att i princip likställa andra konventionsstaters medborgare med landets egna i fråga om rätten att förvärva egendom och att driva näringsverksamhet. Mot denna bakgrund kan naturligtvis ställas frågan om införandet av en etableringskontroll över huvud taget är förenligt med Sveriges åtaganden enligt de nämnda överenskommelserna. Vi vill härtill anmärka att dessa överenskommelser inte innehåller några förbehållslösa eller undantagslösa förpliktelser till fri etablering i Sverige. Vi vill också erinra om att den berörda frågan varit föremål för statsmakternas ställningstagande i tidigare sammanhang. [propositionen (prop. 1960:25 s. 54) angående godkännande av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen fann departementschefen sålunda att denna anslutning inte krävde annan ändring av kontrollsystemet enligt 1916 års lag än att det absoluta förbudet för kontrollsubjekt att inmuta mineralfyndighet omvandlades till ett dispensabelt förbud, en lagändring som också senare genomfördes. En motsvarande ståndpunkt intog departementschefen i propositionen (prop. 1968:98 s. 116 f) med förslag till upphävande av näringsfrihetsförordningen, såvitt avser koncessionssystemet enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Vad gäller 1973 års ändringar av 1916 års lag kan erinras om att näringsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (NU 1973:57 s.17) antecknade att utskottet erfarit att frågan om den föreslagna lagstiftningens förenlighet med Sveriges åtagande enligt kapitalliberaliseringsstadgan och Sveriges antagande av bosättningskonventionen ingående prövats inom regeringens kansli och att denna prövning lett till slutsatsen att något hinder

424 E rab/eringskonrrø//en enligt kontroll- och_förhand/ings/injerna

för en etableringskontroll av föreslagen art inte skulle föreligga. l detta sammanhang kan också anmärkas att den av OECD under år 1976 antagna deklarationen om internationella direktinvesteringar och multinationella företag visserligen innebär bl. a. att medlemsländerna ansluter sig till principen om nationell behandling men att det i deklarationen uttryckligen anges att deklarationen inte behandlar medlemsländernas rätt att reglera införandet av utländskt kapital for investeringar eller villkoren för etablering av utländska företag. Med hänsyn till att varken OECD:s kapitalliberaliseringsstadga, EFTAa konventionen, den europeiska bosättningskonventionen eller någon annan l internationell överenskommelse, vartill Sverige anslutit sig, innefattar något

absolut hinder för att vägra en utländsk direktinvestering är enligt vår mening l

frågan om en etableringskontrolls förenlighet med Sveriges internationella å åtaganden att se som en fråga om kontrollens tillämpning i enskilda fall. Till denna fråga återkommer vi i avsnittet 1.3.4.3.

13.2 Övertagandekontroll 1

l3.2.1 Skälen för en kontroll

i

När det gäller att överväga det samhälleliga behovet av att kontrollera utländska är det knappast motiverat att lägga tonvikten

företagsförvärv på att f

förvärvaren är utländsk. De fördelar och nackdelar som kan vara förknippade s med ett samgående mellan olika företag är i allmänhet till sin art oberoende av om förvärvaren är utländsk eller inhemsk. I båda fallen finns anledning att uppmärksamma att den strukturomvandling och företagskoncentration som ett företagsförvärv inte sällan innebär kan återverka främst på konsumenternas, de anställdas och samhällets intressen. Ett företagsförvärv kan bidra till ett effektivare, rationellare strukturerat, mer teknologiskt avancerat, konkurrenskraftigare och bättre sysselsättningstryggande näringsliv. Ett företagsförvärv kan emellertid också leda till väsentliga olägenheter i olika hänseenden. I samband med företagsförvärv kan det för konsumenternas del finnas anledning att bevaka att den tilltänkta fusionen inte medför en monopolbildning eller marknadsdominans som ger möjligheter till missbruk i form av oskälig prissättning, opåkallad produktdifferentiering, försämrad service eller hämmad produktutveckling. De anställda i det företag som berörs av ett förvärv har anledning att bevaka att förvärvet inte medför sådana förändringar att deras anspråk på god arbetsmiljö, trygghet i sysselsättningen och möjligheter till medbestämmande eftersätts. Medbestämmandelagen har visserligen givit de anställda ökade möjligheter till inflytande och insyn när viktiga förändringar i ett företags verksamhet aktualiseras. Det är emellertid att märka att de anställda inte på medbestämmandelagen eller för den delen på kollektivavtal angående medbestämmande kan grunda något inflytande över företagsöverlåtelser som sker genom att någon köper upp aktier i ett aktiebolag eller andelar i ett handelsbolag. Gällande lagstiftning betraktar dessa transaktioner som en angelägenhet mellan de enskilda aktie- eller andelsägarna och förvärvaren. Denna företagsdemokratiska brist har lett till att löntagarna kräver vidgade möjligheter att påverka beslutsprocessen vid

Etab/e/inkgskonrro/len enligt kontro/l- och _förhandlings/in/erna 425

Samhället har anledning att bevaka att de investeringar i företagsförvärv. social och annan service som gjorts för att främja näringslivet inte går förlorade i samband med ett företagsförvärv. Inte minst gäller det de insatser som från en kommuns sida gjorts för att främja näringslivet på orten. På ett mera generellt plan kan en okontrollerad fusionsverksamhet inom näringslivet sägas vara svår att förena med statsmakternas övergripande ansvar för uppnåendet av full sysselsättning, rimlig prisstabilitet, regional balans och andra allmänt vedertagna mål för näringspolitiken och dessutom onödigtvis samhällets medel att uppnå dessa mål. En företagsfusion som anstränga innebär omlokalisering och nedläggning av företag eller arbetsställen kan exempelvis ådra samhället betydande kostnader för omskolning och omplacering. Behovet av att kunna tillgodose de olika intressen som berörs av strukturomvandlingen inom näringslivet har från många håll framkallat krav en ökad planmässighet i utvecklingen. Det är på åtgärder för att upprätthålla mot denna bakgrund man har att se de förslag till lagstiftning om en generell fusionskontroll som lagts fram. I en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1974:17) lades, främst till avhjälpande av den förut antydda bristen i det företagsdemokratiska systemet, fram ett förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall. Syftet med lagförslaget var att förebygga väsentliga olägenheter för arbetstagare och konsumenter i samband med överlåtelse av företag. Förslaget innebar att samråd skulle ske med företrädare för löntagarna i det salubjudna företaget, innan avtal träffas om förvärv av aktier av viss omfattning eller av rörelse eller del av rörelse. Så snart samråd skett. skulle förvärvsavtalet anmälas till chefen för industridepartementet. Denne kunde vid behov påkalla överläggningar med avtalsparterna och berörda arbetstagarorganisationer. Om det kunde antas att förvärvet skulle medföra väsentliga olägenheter från sysselsättningssynpunkt eller leda till en för konsumenterna skadlig monopolbildning, kunde regeringen förbjuda förvärvet som därmed blev ogiltigt. Lagförslaget avsåg förvärv som rör aktiebolag som ensamt eller tillsammans med underordnade företag i samma koncern sysselsatte i genomsnitt minst 100 arbetstagare under det senast förflutna räkenskapsåret. Dessutom gällde lagförslaget i fråga om förvärv avseende aktiebolag som har ett aktiekapital om minst fem milj. kronor. Promemorieförslaget kunde sägas tillgodose i huvudsak två syften, nämligen dels att garantera de anställda insyn och inflytande vid företagsöverlåtelser och dels att göra det möjligt för samhället att förhindra företagsfusioner som från vissa allmänna synpunkter är olämpliga. Under remissbehandlingen av promemorieförslaget uttalade flera remissinstanser att lagstiftning i konkurrensfrågor borde anstå till dess konkurrensutredningen hade slutfört sitt arbete. Denna utredning hade i uppgift att göra en allmän översyn av konkurrensbegränsningslagen. I utredningens direktiv framhölls bl. a. att ett särskilt problem utgörs av samgående eller långtgående samarbete mellan större företag. Konsekvenserna av sådana koncentrationsåtgärder kunde bli mycket vidsträckta och beröra en rad näringspolitiska aspekter. Utredningen skulle därför överväga, om bedömningen av sådana frågor, som således hade mycket stor betydelse för konsumentintressena och 1 Angående remissuti väsentlig grad kunde påverka sysselsättningen eller andra allmänna fallet kan hänvisas till intressen borde bli föremål även för en övergripande politisk bedömning och SOU 1978:9 s. 307-329.

426 Etab/eringskonrro//en enligt konrro/l- och_förhandlingslinjerna

om i så fall en särskild beslutsordning kunde krävas. Efter remissbehandlingen av promemorieförslaget överlämnades lagstiftningsärendet till konkurrensutredningen. Konkurrensutredningen har nyligen lagt fram sitt slutbetänkande (SOU

i

1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag. Inom ramen för en ny konkurrensbegränsningslag föreslår utredningen regler om prövning av företagsförvärv.

I sina huvuddrag innebär denna prövning följande. 1

Samhälleliga ingripanden skall kunna göras mot vissa större företagsför- i

värv i syfte att Förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig l betydelse från allmän synpunkt. lngripande kan ske antingen genom att förvärvet förbjuds eller genom att förvärvaren eller juridisk person som förvärvet avser vid vite meddelas visst förbud eller åläggande. Vid prövning huruvida ett ingripande bör ske skall särskilt beaktas vissa effektkriterier. l Härmed avses hur förvärvet kan påverka 1. prisbildningen, effektiviteten inom näringslivet och annans näringsutövning samt ägarkoncentrationen inom näringslivet, 2. sysselsättningen samt berörda arbetstagares och kommuners intressen och 3. konsumenternas intressen. Utöver dessa allmänna intressen j skall också beaktas ägarnas intressen. Den föreslagna fusionskontrollen bygger på efterhandsprövning av vissa större fusioner. Prövning sker sålunda endast om det företag eller den verksamhet som

förvärvet avser har sysselsatt i genomsnitt minst 50 arbetstagare eller omsatt l

minst 10 milj. kr. eller haft tillgångar om sammanlagt minst 20 milj. kr. Från den föreslagna konkurrensbegränsningslagens tillämpningsområde har uttryckliga undantag gjorts för förvärv som skall prövas enligt 1916 års lag eller lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. Härvid har konkurrensutredningen dock uttalat att dessa

lagar synes ge utrymme för att beakta samma synpunkter som dem 3

utredningen har föreslagit bör beaktas vid prövningen av företagsförvärv

enligt den nya konkurrensbegränsningslagen. Näringsfrihetsombudsman- 1

nen (NO) skall enligt konkurrensutredningens

förslag under en tid av två år f

efter ett avtal om företagsförvärv kunna att anmäla I ålägga avtalspart förvärvet för prövning. Ett avtalat eller planerat förvärv kan emellertid också prövas efter frivillig anmälan. Anmälda företagsförvärv skall underkastas en

förberedande prövning av NO, som har att besluta antingen att förvärvet skall l

lämnas utan åtgärd eller att ärendet skall överlämnas till regeringen. Ärendet å skall alltid överlämnas till regeringen, när förvärvet har särskilt stor omfattning eller kan medföra betydande olägenhet för allmänt intresse eller när annars särskilda skäl föreligger. Innan NO fattar beslut, skall han ge arbetstagarorganisationema i berörda företag tillfälle att yttra sig. Har ärende överlämnats till regeringen ankommer det på denna att besluta om förvärvet bör föranleda något ingripande. Om regeringen inte ingriper mot förvärvet, skall regeringen besluta att förvärvet skall lämnas utan åtgärd. Det torde kunna antas att en lagstiftning om generell fusionskontroll i huvudsaklig överensstämmelse med konkurrensutredningens förslag kommer att genomföras. Redan på grund härav och sålunda oavsett de särskilda aspekter som äger samband med ingående direktinvesteringar finns anledning att skapa möjligheter till prövning av utländska övertaganden av svenska företag. Det skulle naturligtvis vara orimligt att endast inhemska företagsförvärv skulle kunna kontrolleras utifrån de kriterier som en ny

Erab/eringskonrro/len enligt kont/o/l- 06/1_förhand/ings/injerna 427

konkurrensbegränsningslag tar upp. l de länder som har antitrustlagstiftning eller andra former för fusionskontroll faller ingalunda utländska företagsförvärv utanför det nationella regelsystemets tillämpningsområde. Härmed är inte sagt att de utländska företagsförvärven bör prövas inom ramen för den generella fusionskontroll som föreslagits. Det finns fastmera i flera hänseenden till vilka vi återkommer anledning att ge en på utländska företagsförvärv specifikt inriktad etableringskontroll en annorlunda utformning. Rent allmänt anser vi också att de möjligheter som bör stå till buds för samhällets kontroll av utländsk etablering i olika former och utlandsägda företags verksamhet bör hänföras till ett sammanhållet och enhetligt administrerat system. Vad som nu sagts gör det nödvändigt att uppmärksamma de samordningsproblem som följer av att det framöver kan komma att finnas två lagsystem som båda innefattar möjligheter till kontroll av företagsförvärv. Den formella frågan om kompetensdragningen mellan de två systemen torde få lösas i ett senare sammanhang. Inte heller synes det erforderligt att de båda systemens förfaranderegler görs enhetliga. Skillnaderna i de aspekter som kan läggas på prövningen av inhemska och utländska företagsförvärv kan som vi antytt göra det önskvärt att utforma beslutsordningen på olika sätt. Det är emellertid uppenbart att utländska och inhemska förvärv inte såvitt avser allmängiltiga effektkriterier kan få bedömas på olika sätt. Tydligt är sålunda att ett företagsförvärvs inverkan på prisbildningen. effektiviteten och ägarkoncentrationen inom näringslivet, sysselsättningen, löntagar-, kommun- och konsumentintressen samt andra allmänna intressen måste tillmätas samma vikt oberoende om förvärvaren är utländsk eller inhemsk. Detta leder till slutsatsen att vi inte vare sig i den tilltänkta lagen om kontroll av utländsk företagsetablering eller i dess motivering har anledning att självständigt söka utveckla de allmängiltiga effektkriterierna, dvs. de kriterier som får betydelse för prövning av företagsförvärv oberoende av om förvärvaren är utländsk eller inhemsk. Hur dessa kriterier bör utformas får övervägas under det fortsatta arbetet på en ny konkurrensbegränsningslagstiftning och det kan inte anses ankomma på oss att delta i den närmare utformningen av hithörande regler. Sedan de sålunda fastställts. bör de beaktas vid tillämpningen av den av oss föreslagna lagen om kontroll av utländsk förtagsetablering. Vi vill erinra om att en sådan samordning av materiella prövningskriterier inte är något nytt. Jordförvärvslagen (1965:290) innehåller sålunda en rad kriterier till vilka hänsyn skall tas vid prövningen av fråga om tillstånd till förvärv avjordbruksfastighet skall meddelas eller vägras. Enligt en uttrycklig bestämmelse fordras emellertid förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen inte, om förvärvet skall prövas enligt 1916 års lag,dvs. i de fall där förvärvaren är kontrollsubjekt. 1 1916 års lag finns ingen fullständig motsvarighet till

prövningskriterierna ijordförvärvslagen. Detta innebär emellertid inte att en

prövning enligt 1916 års lag angående ett utländskt uppköp av jordbruksfastighet kan få ske utan hänsyn till de jordbrukspolitiska syften för vilka jordförvärvslagens förarbeten och bestämmelser ger uttryck. Dessa syften beaktas därför vid prövningen enligt 1916 års lag regelmässigt bl. a. på det sättet att yttrande inhämtas från lantbruksnämnden. Denna dualism i prövningen gäller till yttermera visso inte bara i förhållandet mellan 1916 års

428 Etableringskontro/Ierz enligt kontro/l- ochjför/iandli/Lgs/irz/erna

lag och jordförvärvslagen. Ett motsvarande förhållande föreligger mellan 1916 års lag och lagen (l975:l 132) om förvärv av hyresfastigheter m. m. samt mellan 1916 års lag och lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. Av vad tidigare sagts följer att motiven för en kontroll av utländska företagsförvärv i mångt och mycket sammanfaller med de motiv som kan åberopas till stöd för en generell fusionskontroll och vi anser oss därför inte behöva gå närmare in på de särskilda skäl som finns för att införa en möjlighet till kontroll av utländska övertaganden av svenska företag. Den principiella grunden för en sådan etableringskontroll lades fast redan genom 1973 års ändringar av 1916 års lag. Statsmakterna får vid detta lagstiftningstillfálle anses ha förutsatt att den ofullständighet i den då införda etableringskontrollen som bestod i att kontrollen omfattade endast aktiebolag med utlänningsförbehåll skulle rättas till vid översynen av l9l6 års lag. Vi har i det föregående pekat på att utländsk foretagsetablering i Sverige kan från skilda synpunkter innebära särskilda problem. Mycket talar för att de utländska direktinvesteringarna allmänt sett är till övervägande fördel för landet. Detta utesluter inte att det i enskilda övertagandefall är möjligt att konstatera att de antydda riskerna kan uppnå en helt oacceptabel nivå. Enligt vår mening är det naturligt att den nuvarande övertagandekontrollen fullständigas. Det återstår sålunda att överväga på vilket sätt etableringskontrollen enligt 1916 års lag bör byggas ut. I utredningens direktiv pekas på möjligheten att utvidga systemet med bundna och fria aktier. Aktiebolag som inte har utlänningsförbehåll skulle exempelvis kunna förbjudas att driva rörelse här i landet utan särskilt tillstånd. Systemet skulle kunna kompletteras med en möjlighet för utländska rättssubjekt att efter tillstånd i det särskilda fallet förvärva bundna aktier. Särskilda övergångsanordningar skulle visserligen fordras beträffande de aktiebolag där det utländska inflytandet redan är större än vad ett utlänningsförbehåll medger men man skulle med det skisserade systemet få till stånd en fullständig kontroll som täckte alla svenska aktiebolag. Utredningen har visserligen i det föregående förordat ett bibehållande av systemet med utlänningsförbehåll. Flera skäl talar emellertid emot att åstadkomma en fullständig övertagandekontroll genom utbyggnad av systemet med bundna och fria aktier. Möjligheten att efter såirskilt tillstånd låta utländska rättssubjekt få förvärva bundna aktier kan knappast utnyttjas annat än för marginella förändringar i ägarstrukturen för aktiebolag med utlänningsförbehåll. När det gäller egentliga utländska företagsförvärv skulle därför övertagandekontrollen liksom hittills få bestå väsentligen i en prövning av om det bolag vars aktier avses skola försäljas till utländsk intressent bör få ta bort sitt utlänningsförbehåll. Vid denna prövning är det självfallet möjligt att av bolaget kräva ingående upplysningar om den tilltänkte förvärvaren och hans avsikter med förvärvet. Det kan också antas att förvärvaren i praktiken i de flesta fall är beredd att tillhandagå med de begärda upplysningarna. Formellt angår prövningsproceduren emellertid inte den utländske förvärvaren utan den är en angelägenhet mellan bolaget och tillståndsmyndigheten. Att på detta sätt ställa den kanske viktigaste parten i tillståndsärendet utanför kontrollsystemet är knappast tillfredsställande. Särskilt anmärkningsvärt är att ett tillstånd till borttagande av ett utlännings-

Etab/er/ngskonrrollen enl/gr konrroll- och _förhand/ings/in/erna 429

förbehåll knappast kan förknippas med det villkoret att den framtida aktieförsåiljningen sker till en viss tilltänkt förvärvare. Har väl ett bolag tagit bort utlänningsförbehållet från sin bolagsordning, är aktierna i bolaget därmed fritt överlåtbara till vilken utländsk intressent som helst. Även om det i direktiven antydda införandet av en näringstillståndsplikt för aktiebolag utan utlänningsförbehåll skulle medföra att det alldeles övervägande antalet sådana bolag efter hand intog utlänningsförbehåll i sina bolagsordningar, står också kvar att en övertagandekontroll som anknyter till existensen av utlänningsförbehåll inte löser problemet hur icke önskvärda förvärv av aktier i bolag som aldrig skaffar sig utlänningsförbehåll skall kunna kontrolleras. Mycket talar också för att en utvidgning av systemet med fria och bundna aktier skulle framkalla betydande övergångsproblem. På grund av det anförda bör enligt vår mening en i princip fullständig kontroll av utländska övertaganden av svenska företag åstadkommas på det sätt som redovisas i följande avsnitt om förvärvstillstånd.

13.22 F örvärvsIi/Istând

13.2.2.1 Huvudprincipen Den etableringskontroll vi eftersträvar bör göra det möjligt att pröva utländska övertaganden av svenska aktiebolag och svenska handelsbolag. Med övertaganden avser vi såväl totala som partiella förvärv. Inom etableringskontrollen bör också falla utländska förvärv av redan helt eller

delvis utlandsägda företag. Med en annan ordning skulle det inte vara möjligt

att förhindra att ett företag. vars övergång till viss ägare efter vederbörlig prövning tillåtits, sedermera och kanske t. o. m. efter kort tid, vidareöverlåts till en olämplig förvärvare. Det är emellertid inte nödvändigt eller ens möjligt att pröva varje hithörande förändring av ägandestrukturen i svenska bolag. Främst praktiska skäl gör det sålunda föga önskvärt att kontrollera obetydliga eller från inllytandesynpunkt ointressanta förändringar av det utländska ägandet. Med stöd av svensk lagstiftning är det vidare i allt väsentligt inte möjligt att kontrollera sådana indirekta förändringar av ägarlörhållandena i svenska bolag som uppstår exempelvis genom att aktierna i ett utländskt moderföretag med dotterbolag här i landet övergår i annat utländskt företags ägo. Den principen bör emellertid gälla att utländska intressenters rätt att förvärva aktier i svenska aktiebolag eller andelar i svenska handelsbolag skall bero av särskilt tillstånd i det enskilda fallet (förvärvstillstånd). l följande avsnitt skall behandlas frågan om vilka bestämmelser som krävs för att på lämpligt sätt förverkliga denna princip.

13.2.2.2 Tillståndspliktiga förvärvare

Införandet av en förvärvstillståndsplikt kräver självfallet att kretsen av tillståndspliktiga förvärvare bestäms. Då tillståndsplikten inskränker avtalsfriheten inom näringslivet, bör denna krets i och för sig göras så snäv som möjligt. Önskvärt vore att tillståndsplikten omfattade endast utländska och utlandsdominerade rättssubjekt. Från kontrollsynpunkt och av praktiska skäl är det emellertid knappast möjligt att låta tillståndsplikten avse en annan krets av rättssubjekt än den till vilken utlänningsförbehållets förvärvsförbud riktar sig. Förvärvstillståndsplikten bör med andra ord gälla för alla kontrollsubjekt. Vad härmed avses har behandlats i avsnittet 12.37 *Se SOU 1978:9 s. 381.

430 E tableringskonrrol/en enligt kontro/I- ochjörhand/ings/in/erna

13.2.2.3 Förvärv av aktier i svenska aktiebolag En första fråga i samband med utformningen av tillståndsplikten för aktieförvärv gäller vilka aktiebolags aktier som bör omfattas av förväwskontroll. Härmed avses inte frågan om vissa aktiebolag på grund av sin ringa storlek eller sin Verksamhetsinriktning skall undantas från Iagstiftningens tillämpningsområde. Denna fråga har i avsnittet 12.2 redan besvarats nekande. Frågan gäller i stället om förvärvskontrollen bör avse aktier endast i bolag utan utlänningsförbehåll eller om den bör utsträckas till att omfatta också fria aktier i aktiebolag med utlänningsförbehåll. Vad gäller sistnämnda bolag erbjuder naturligtvis utlänningsförbehållet ett i stort sett tillräckligt skydd. I dessa bolag är det likväl möjligt för utländska intressenter att förvärva intill 20 procent av röstetalet och 40 procent av aktiekapitalet. Utredningen har också i avsnittet 12.3.3 varit inne på tanken att sänka de nuvarande andelsgränserna i utlänningsförbehåll men avvisat denna tanke främst med hänsyn till de praktiska olägenheter som är förbundna med dess förverkligande över hela linjen. Med de vida latituder som även framgent skall gälla för utlänningsförbehåll finns det sålunda ett allmänt intresse av att kunna granska även förändringar av ägarstrukturen inom utlänningsförbehållets ram. Vi anser därför att tillståndsplikt för förvärv av aktier i svenska aktiebolag bör föreligga oberoende av om i dess bolagsordning finns intaget utlänningsförbehåll. Nu angivna ståndpunkt bygger naturligtvis på antagandet att en utländsk intressent även i ett bolag med utlänningsförbehåll kan tänkas uppnå ett inte obetydligt inflytande över bolaget på grund av en aktiepost vars rösträttsandel understiger 20 procent. Frågan kan därför ställas om ett bolag vars fria aktier till så stor del övergått i utländsk ägo alltjämt inte skall anses vara kontrollsubjekt dvs. vara oförhindrat att exempelvis förvärva aktier i andra bolag. Vi kan emellertid inte se tillräckliga skäl att med hänsyn härtill modifiera den rättsliga verkan av att ett aktiebolag har utlänningsförbehåll. Härtill kan anmärkas att de företagsförvärv som ett aktiebolag med utlänningsförbehåll gör kan antas bli möjliga att kontrollera med stöd av den av konkurrensutredningen föreslagna, nya konkurrensbegränsningslagen. Som tidigare antytts är det inte vår mening att varje aktieförvärv oavsett V aktiepostens storlek bör vara underkastat tillståndsplikt. Det är naturligtvis angeläget att den fria aktieomsättningen inte inskränks i vidare mån än som behövs för att uppnå kontrollsyftet. Enligt vår mening bör det vara möjligt att beakta dessa motstridande intressen på det sättet att förvärvstillståndsplikt inträder endast när förvärvaren genom de förvärvade aktierna får en andel eller ökar sin andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier så att vissa från inflytandesynpunkt kritiska kontrollgränser överskrids. Var dessa kontrollgränser bör dras kan naturligtvis diskuteras. Den översta gränsen för enskildjuridisk eller fysisk persons förvärv bör enligt vår mening sättas vid 50 procent. Om förvärvaren redan har absolut aktiemajoritet, saknas anledning att kontrollera hans ytterligare aktieförvärv. Det är vidare naturligt att dra gränser vid 40 och 20 procent, dvs. i överensstämmelse med den övre gränsen för den tillåtna kapitalandelen respektive rösträttsandelen enligt bestämmelserna om utlänningsförbehåll. Lägre gränser bör dras med

Etableringskonrro//en enligt konrroll- ochj/ärhand/ings/in/erna 431

utgångspunkt i det Förhållandet att det inte finns anledning att tillståndsbelägga förvärv av så små aktieposter att de normalt sett är att hänföra till vad som brukar kallas portföljinvesteringar, dvs. investeringar i syfte att placera kapital men inte att vinna inflytande över bolagets verksamhet. Å andra sidan bör det som tidigare framhållits vara möjligt att kontrollera förändringar av ägandeförhållandena inom ramen för ett utlänningsforbehållt Vid gränsdragningen bör också beaktas att alltför höga andelsgränser för enskilda förvärv kan leda till att totalt sett en betydande andel av aktiekapitalet fritt kan övergå i utländsk ägo, låt vara att dessa utländska ägare inte behöver ha något gemensamt intresse av att utöva inflytande på bolagets verksamhet. Med hänsyn till det anförda bör enligt vår mening ytterligare två kontrollgränser uppställas, nämligen vid 10 och 5 procent. Med de kontrollgränser som föreslagits saknar vi anledning att göra en skillnad mellan aktiemarknadsbolag och andra bolag som annars kunde vara motiverad av att ägarspridningen i aktiemarknadsbolagen regelmässigt är så stor att det ibland kan vara möjligt att i dessa bolag grunda ett inte obetydligt inflytande över bolaget på jämförelsevis små aktieinnehav. Sammanfattningsvis innebär vårt förslag att kontrollsubjekt inte utan tillstånd skall få förvärva så många aktier i svenska aktiebolag att förvärvaren därmed får en andel eller ökar sin andel av aktiekapitalet eller röstetalet för bolagets samtliga aktier så att den överskrider någon av följande gränser, nämligen 5, 10, 20, 40 och 50 procent. Med den nu förordade utformningen av tillståndsplikten uppkommer risk för att ett tilltänkt aktieförvärv av tillståndspliktig storlek delas upp på var för sig inte tillståndspliktiga poster som sedan förvärvas av olika rättssubjekt med gemensamt intresse av att vinna inflytande över bolaget. Ett moderföretag i en utländsk koncern som äger40 procent av aktierna i ett svenskt bolag och önskar skaffa sig aktiemajoriteten skulle exempelvis kunna självt förvärva 9 procent av aktierna och låta någon annan juridiskt fristående enhet inom koncernen förvärva t. ex. ytterligare 4 procent med påföljd att intetdera förvärvet enligt de föreslagna kontrollgränsreglerna skulle vara tillståndspliktigt. Anledning finns därför att överväga kompletterande bestämmelser av innebörd att vid beräkningen av om någon av de tidigare föreslagna kontrollgränserna överskrids skall medräknas även de aktier som innehas av förvärvaren närstående fysiska och juridiska personer. Möjligheterna att få till stånd helt tillfredsställande sammanräkningsregler av ifrågasatt slag kan betvivlas. Det grundläggande problemet ligger i svårigheten att göra en uttömmande katalog över de rättssubjekt med vilkas aktieinnehav sammanräkning skall ske. Exempel på en sådan katalog finns i den australiska Foreign Takeovers Act 1975, som innehåller en uppräkning av tolv olika huvudkategorier av associates”. Även bestämmelser med denna utförlighet torde emellertid lämna utvägar öppna för den som medvetet söker kringgå lagstiftningen. Härtill kommer att begränsade möjligheter finns att kontrollera om olika utländska rättssubjekt står i den relation till varandra som bestämmelserna föreskriver. Med hänsyn härtill och då man inte bör överdriva riskerna för att utländska intressenter söker manipulera bestämmelserna om förvärvstillstånd ligger det nära till hands att helt avstå från sammanräkningsregler. Vi anser det emellertid ofrånkomligt att vår grundläggande syn på förevarande problematik kommer till uttryck i lagtexten. Detta bör ske genom en reglering av de klaraste sammanräknings-

432 E tab/eringskonrro/løn enligt kontroll- och _lörhandlings/injerna

fallen. Om förvärvaren är juridisk person bör därför föreskrivas att vid beräkning av förvärvarens aktieinnehav skall medräknas de aktier som tillhör företag som ingår i samma koncern som företagaren samt annat företag som har ett bestämmande inflytande över förvärvaren eller över vilket förvärvaren eller företag som ingår i samma koncern som förvärvaren har ett sådant inflytande. Om förvärvaren är en fysisk person, bör vidare till hans aktieinnehav läggas de aktier som tillhör hans make, föräldrar eller syskon eller juridisk person över vilken sådan fysisk person har ett bestämmande inflytande.

13.2.2.4 Förvärv av andelar i handelsbolag Som framhållits i avsnitt 12.4 har sedan lång tid och numera genom lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta handelsbolag m. m. upprätthållits en kontroll av utländskt inflytande över svenska handelsbolag. 1 nämnda avsnitt förordades att de bestämmelser som reglerar detta skydd skall överföras till den föreslagna kontrollagen och föreslogs, såvitt avser rätten att bilda handelsbolag, att kontrollsubjekt inte utan tillstånd skall få sluta handelsbolag. Kvar att behandla är sålunda den del av det nuvarande skyddet som består i ett dispensabelt förbud att ingå i handelsbolag. Enligt vår mening bör detta förbud ersättas med en föreskrift att kontrollsubjekt inte utan tillstånd får förvärva andel i handelsbolag. Det finns knappast någon möjlighet att nyansera tillståndsplikten med hänsyn till vad ett andelsförvärv i det enskilda fallet kan betyda i fråga om förändringar av ägarinftytandet även om det står klart att exempelvis ett förvärv av en enstaka kommanditlott i ett kommanditbolag med många delägare knappast kan rubba en inhemsk dominans över företaget. Denna invändning mot den formellt vittgående tillståndsplikten kan emellertid inte anses allvarlig med hänsyn till den begränsade betydelse handelsbolag har som form för utländsk företagsetablering.

l3.2.2.5 Förvärv av rörelse En övertagandekontroll som gestaltas endast såsom en prövning av utländska förvärv av själva företaget kan kringgås på det sättet att den tillståndspliktige i stället för aktier i ett aktiebolag eller andeltr i ett handelsbolag förvärvar den rörelse eller del av den rörelse som bolaget bedriver. Detta problem - vilket är typiskt för lagstiftning om fusionstontroll - är redan uppmärksammat i 1916 års lag. I 5 a § finns sålunda en bestämmelse av innebörd att, om ett kontrollsubjekt vill förvärva iganderätten eller nyttjanderätten till rörelse som drivs i Sverige eller till del av sådan rörelse från annan än kontrollsubjekt, skall förvärvet för att bli gällande godkännas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. En motsvarande bestämmelse bör tas upp i vårt förslag till kontrollag Det är emellertid att observera att den nuvarande bestämmelsen i 1916 års lag gör undantag för det fallet att säljaren eller upplåtaren är kontrollsubjekt. Detta undantag motiveras med att det i detta fall är fråga om rörelse som redan är eller utan svårighet kan komma i utländsk ägo. Vi har emellertid tidigare förordat att tillståndsplikten för förvärv av aktier i aktiebolag och andelar i

ammar...

Erableringskonrrollen enligt konrroll- och_förhandlingsl/njerna 433

handelsbolag bör vara oberoende av om säljaren är kontrollsubjekt eller inte. Även äganderättsförändringar inom den utlandsägda företagssektorn bör alltså kunna kontrolleras. l överensstämmelse hänned bör den nu aktuella bestämmelsen ges den innebörden att kontrollsubjekt inte utan tillstånd får förvärva äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse som någon driver här i riket eller del av sådan rörelse.

l3.2.2.6 Undantag från tillståndsplikten Hittills har vi behandlat främst undantag från förvärvstillståndsplikten som tar sikte på sådana aktieförvärv vilka inte kan anses rubba inflytandeförhållandena i ett aktiebolag. Anledning finns emellertid att i vissa andra hänseenden överväga undantag från förvärvstillståndsplikten. Först bör erinras om att 1916 års lag gör undantag från de för kontrollsubjekt gällande inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom m. m. i fråga om vissa förvärvsformer. Bestämmelserna härom finns i l8§ första stycket. Enligt vår mening bör dessa undantag i sak oförändrade överflyttas till den tilltänkta lagstiftningen. Vi föreslår därför att förvärvstillstånd inte skall krävas för förvärv av aktier, andelar, rörelse eller del av rörelse som sker genom bodelning, arv, testamente eller fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen. Förvärvstillståndsplikten bör vidare inte inskränka ett kontrollsubjekts rätt att förvärva aktie på grund av nyemission, där aktieägare tecknar de nya aktierna i förhållande till det antal de förut äger. Fråga uppkommer härefter om tillståndsplikt bör föreligga även när aktier förvärvas på fondbörs eller annars genom fondkommissionär. För sådana förvärv har vi övervägt att ersätta ett dispensabelt förbud med en annan konstruktion. Denna skulle få ges innebörden att tillståndsplikten inte skulle utgöra hinder för börsförvärv men att förvärvaren omedelbart efter ett förvärv av en i och för sig tillståndspliktig aktiepost skulle vara skyldig att i stället söka tillstånd att behålla aktierna. Vi kan emellertid inte finna att en sådan ordning skulle vara ett tillräckligt motiverat avsteg från principen om att etableringskontrollen skall bygga på förhandsprövning. Särskilt bör beaktas att en efterhandsprövning skulle kunna ge mindre mening åt de regler vi i det följande föreslår rörande samråd med de anställda vid det företag som förvärvet avser. Härtill kommer att en förvärvstillståndsplikt inte kan anses allvarligt inkräkta på börsomsättningen. Det torde sålunda vara endast i undantagsfall som ett kontrollsubjekt har för avsikt att förvärva så många aktier i ett börsbolag att han därvid överskrider någon av de förut angivna kontrollgränserna. Skulle så vara fallet, synes det fullt möjligt att förvärvaren i förväg söker tillstånd. Vi anser därför att även förvärv på fondbörs eller annars genom fondkommissionär bör omfattas av den föreslagna lagens tillståndsplikt. Vi övergår till frågan om förvärvstillstånd bör krävas i fråga om aktier som omfattas av s. k. hembudsskyldighet. Enligt 3 kap. 3 § aktiebolagslagen kan i bolagsordningen för aktiebolag tas in förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösa aktier som övergår till ny ägare oberoende av om denne förut äger aktier i bolaget. Förbehållet skall bl. a. ange vilka som är lösningsberättigade. Möjligheten att i bolagsordningen ta in förbehåll om

434 Etableringskontrollen enligt konrroll- och _förhand/ingslin/erna

Iösningsrätt kan antas ha betydelse i det fall ett utländskt företag och ett inhemskt företag vill bilda ett gemensamt bolag, något som många gånger kan vara en önskvärd form för utländsk företagsetablering Ett utländskt företags benägenhet att ingå i ett s. k. joint venture kan emellertid tänkas minska, om det utländska företaget för det fall att den inhemske intressenten vid något senare tillfälle skulle vilja avyttra sitt aktieinnehav inte säkert kan räkna med att få begagna sig av sin lösningsrâtt. Med hänsyn härtill bör enligt vår mening införas en möjlighet för ett inlösenberättigat kontrollsubjekt att fritt förvärva aktier som omfattas av hembudsskyldighet. Att härvidlag tillmäta varje förbehåll om lösningsrätt tillståndsbefriande verkan låter sig däremot inte göra. Förutsättningen bör vara att förbehållet efter särskild prövning godkänts av tillståndsmyndighet. Vi föreslår därför en undantagsi regel av innebörd att förvärvstillstånd inte skall fordras, om förvärvet avser aktie som förvärvaren är berättigad att lösa på grund av sådant i bolagsordningen intaget förbehåll som avses i 3 kap. 3 § aktiebolagslagen under förutsättning att förvärvaren erhållit särskilt tillstånd att utan hinder av bestämmelsen om förvärvstillståndsplikt förvärva aktier i bolaget på grund av förbehållet. l detta sammanhang vill vi slutligen beröra aktieförvärv som har samband med aktiebolagslagens bestämmelser i 5 kap. om konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt. Aktiebolag kan sålunda mot vederlag ge ut konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteck- , ning. Dessa skuldebrev är överlåtbara. Konvertibla skuldebrev skall innehålla utfástelse från bolaget om att borgenär har rätt att helt eller delvis byta ut sin fordran enligt skuldebreven mot aktier i bolaget. Skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning skall ge borgenär rätt att teckna aktieri bolaget mot betalning i pengar. Möjligheten att emittera konvertibla skuldebrev eller skuldebrev innebär för aktiebolagen finansieringsformer som alltsedan lagstiftningens tillkomst år 1973 tilldragit sig ett stegrat intresse. Fördelarna med dessa mellanformer mellan aktier och fordringar för att täcka aktiebolagens kapitalbehov har belysts bl. a. i prop. 1977/78:41 s. 25 f. Den av oss föreslagna tillståndsplikten omfattar inte förvärv av nu ifrågavarande skuldebrev. Detta är också naturligt med hänsyn till att de berörda långivarna i princip inte kan utöva något juridiskt inflytande över g bolagets förvaltning. Om borgenären på grund av konvertibelt skuldebrev vill byta ut det mot aktier i bolaget eller på grund av skuldebrev med optionsrätt vill delta i nyteckning av aktier i bolaget, är detta däremot att betrakta som förvärv i förslagets mening och det är därför i och för sig möjligt att vägra tillstånd till förvärvet under förutsättning att det är av tillståndspliktig storlek. Konsekvensen av detta är att en borgenär som är kontrollsubjekt aldrig med säkerhet kan veta om han i framtiden kan realisera sin på skuldebrevet grundade rätt till utbyte eller nyteckning och därmed tillgodogöra sig de olika fördelar som står långivaren till buds. Dessa förhållanden skulle kunna rubba värdet av och tilltron till dessa finansieringsformer. Detta talar för att från tillståndsplikten bör undantas förvärv som grundar sig på 1 Av tabell 7.7 framgår skuldebrev mot aktie eller utövande av utbyte av fordran enligt konvertibelt att det år 1970 fanns 2l optionsrätt enligt skuldebrev till nyteckning av aktier. Mot en sådan ordning aktiebolag med exakt 50 procent utländskt aktie- kan emellertid invändas att dessa finansieringsformer därvid skulle kunna kapital. utnyttjas för att kringgå den tilltänkta etableringskontrollett.

Erableringskonrrollen enligt konrroll- och _förhandlingslinjerana 435

En motsvarande intressekonflikt behandlades vid tillkomsten av lagen (1973:302) om konvertibla skuldebrev m. m. (se prop. 1973:93 s. 79 ff). I propositionen pekades på att de tillåtna relationerna mellan fria och bundna aktier skulle kunna rubbas, om kontrollsubjekt skulle begära utbyte eller utnyttja optionsrätt till nyteckning i fråga om fria aktier i större omfattning än andra rättssubjekt i fråga om bundna eller fria aktier samt att i de fall bolaget emitterat fria aktier utöver den fria kvoten förelåg aktieförvärv som enligt den dåvarande lydelsen av 3§ i 1916 års lag skulle vara ogiltiga, eftersom förvärven inte var förenliga med utlänningsförbehållet i bolagsordningen. Sett från förvärvarens synpunkt skulle emellertid enligt Föredragande statsrådets mening en ogiltighetspåföljd vara helt orimlig, eftersom förvärvaren endast gjorde gällande den rätt att få en fri aktie som tillkom honom enligt skuldebrev eller optionsbevis. Man kunde heller inte rikta någon anmärkning mot bolaget för att det infriat sin utfástelse enligt skuldebrevet

eller optionsbeviset. Det var tvärtom angeläget att placeraren kunde lita på att

bolaget uppfyllde sina åtaganden. I propositionen föreslogs därför en jämkning av 3 § i 1916 års lag så att aktieförvärv iden beskrivna situationen skulle bli giltiga. Denna jämkning genomfördes också vid lagstiftningens antagande. Av det sagda framgår att lagstiftaren i 1973 års lagstiftningsärende ansåg det angelägnare att bevara utländska placerares förtroende till svenska obligationer än att motverka risken for ett kringgående av etableringskontrollen enligt 1916 års lag. Denna intresseavvägning måste emellertid ses mot bakgrunden av att det enligt föredragande statsrådets mening inte var särskilt sannolikt att den berörda situationen uppkom. Härtill kommer att aktiebolagslagens regler om tvångslikvidation gjordes tillämpliga på de fria aktierna då bolaget inte inom viss tid rättade ett uppkommet missförhållande mellan antalet fria och antalet bundna aktier (se härom 17 kap. 5 och 6 §§ samt 13 kap. 4 § 5 aktiebolagslagen). Även med beaktande av de synpunkter som framfördes i 1973 års lagstiftningsärende kan vi inte finna tillräckliga skäl att från förvärvstillståndsplikten undanta förvärv av aktier i samband med utbyte av fordran enligt konvertibelt skuldebrev eller utövande av optionsrätt enligt skuldebrev till nyteckning av aktier. Härtill är risken för ett kringgående av den tilltänkta etableringskontrollen alltför stor. Vi vill emellertid understryka att detta vårt ställningstagande inte kan innebära allvarliga störningar för de ifrågavarande flnansieringsformerna. Vår konstruktion av tillståndsplikten vid förvärv av aktier medför att en tillståndsprövning blir aktuell endast om förvärvet av aktierna gör att förvärvarens innehav kommer att överskrida en kontrollgräns -fem, tio, tjugo, fyrtio eller femtio procent. Ett kontrollsubjekt som placerar kapital i konvertibla skuldebrev eller i skuldebrev med optionsrätt kan alltså vid utbyte eller nyteckning fritt förvärva så många aktier som ryms inom intervallet mellan två kontrollgränser.

13.2.2.7 Samrådsplikt Vi kommer längre fram att ta upp frågan om facklig insyn i prövningen av företagsförvärv och andra ärenden som faller inom den föreslagna kontrollagens ram. När det gäller företagsförvärv är det emellertid enligt vår

436 E tableringskontrollen enligt kontroll- och _förhand/ingsIin/“erna

påkallat att överväga särskilda möjligheter för de anställda vid ett mening företag att på ett tidigare stadium få insyn och inflytande över fusionsplaner som inbegriper företaget. I avsnitt l3.l har erinrats om det förslag till lag om kontroll av förtagsförvärv i vissa fall som år 1974 lades fram i en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria. Detta förslag avsåg främst att ta tillvara löntagarnas företagsdemokratiska intresse av medbestämmande i frågor om samgående mellan företag. Idenna del innebar förslaget att samråd skulle ske l med löntagarna i det salubjudna företaget, innan avtal träffas om förvärv av

l

aktier av viss omfattning eller av rörelse eller del av rörelse. Som likaledes tidigare påpekats överlämnades detta lagförslag - vilket också innefattade möjligheter till samhällelig prövning av fusioner som kunde antas medföra väsentliga olägenheter från sysselsättningssynpunkt eller leda till en för

konsumenterna skadlig monopolbildning - efter remissbehandling till i

konkurrensutredningen. I sitt nyligen avgivna betänkande har konkurrens-

i

utredningen kommit till uppfattningen (SOU 1978:9 s. 341) att utarbetandet

bestämmelser l

av erforderliga om samrådsplikt ligger vid sidan av utredl ningens uppdrag. Med hänvisning till att frågan om samråd vid företagsför-

värv främst ligger inom arbetsrättens område fann konkurrensutredningen l

l det naturligt att lagstiftningsfrågorna i denna del i sin helhet togs upp av den

nya arbetsrättskommittén (A 1976:2). l

Även om det på sikt kan vara möjligt att få till stånd en generell

samrådsplikt i samband med företagsförvärv anser vi det angeläget att redan i

förevarande sammanhang lägga fram en lösning på denna fråga som i princip tillgodoser syftet med 1974 års forslag. Motiven för detta lagförslag har nämligen endast i begränsad utsträckning förändrats genom medbestämmandelagens tillkomst. Inledningsvis bör därför erinras om arbetsrättsreformens innebörd i sammanhanget. Det grundläggande syftet med arbetsrättsreformen är att bana väg för vidgad medbestämmanderätt för arbetstagarna. Medbestämmandelagen innehåller särskilda regler om att kollektivavtal bör slutas i inflytandefrågor. Det finns särskilda sanktionsmöjligheter för att sådana kollektivavtal skall komma till stånd. Lagen ger också arbetstagarna en förstärkt forhandlingsrätt. när längre gående medbestämmanderätt inte har avtalats, samt rätt till information. Dessa förstärkta rättigheter gäller alla frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, alltså både arbetsledningsfrågor och företagsledningsfrågor. Den förstärkta förhandlingsrätten skall ge de anställda en med arbetsgivaren mer jämbördig ställning. Av särskilt intresse i detta sammanhang är att medbestämmandelagen innehåller regler om s. k. primär förhandlingsskyldighet, vilka innebär bl. a. att arbetsgivaren är skyldig att själv ta initiativet till förhandling, innan han fattar beslut i frågor om viktigare förändringar i verksamheten. Till sådana frågor räknas bl. a. nedläggningar, omläggningar och utvidgningar av driften samt upplåtelse och överlåtelse av rörelsen. Även andra beslut av mer strategisk eller principiell innebörd hör enligt motiven under den primära förhandlingsskyldigheten såsom beslut om nyanläggningar, större investeringar etc. Medbestämmandelagen är emellertid i sin helhet av arbetsrättslig natur. Den gäller endast frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. I fråga om samgåenden mellan företag innebär detta att

E tab/eringskonrro/len enligt konrroll- och _lörhandlingslinjerna 437

medbestämmandelagen blir tillämplig endast i sådana fall när arbetsgivaren, dvs. det enskilda företaget, fattar beslut om att avhända sig rörelsen eller del av rörelsen. Överlåtelse av företag sker emellertid oftast i den formen att förvärvaren övertar aktierna eller en stor del av aktierna i ett bolag. Beslutet om försäljning fattas i en sådan situation inte av arbetsgivaren, dvs. bolaget, utan av de enskilda aktieägarnai bolaget. Det blir med andra 0rd inte fråga om ett beslut av arbetsgivaren och därmed faller transaktionen i fråga utanför medbestämmandelagens tillämpningsområde. Oftast leder det till att varje förhandlingsmöjlighet på medbestämmandelagens grund utesluts. Ibland kan dock en ofullständig förhandlingsskyldighet uppkomma. Som exempel kan tas fallet att ett rörelsedrivande moderbolag säljer aktierna i ett dotterbolag. Eftersom säljaren här är arbetsgivare, ger medbestämmandelagen moderbolagets anställda rätt till primär förhandling men förhand- lingen blir ofullständig genom att den kanske viktigaste parten i köpeavtalet förvärvaren -inte kan tas in i förhandlingen. Särskilt anmärkningsvärt är att dotterbolagets anställda inte har någon rätt till förhandling. Medbestämmandelagen innebär nämligen för koncernförhållanden att de anställda hos var och en av de i koncernen ingående juridiska personerna har förhandlingsrätt endast mot ledningen hos den juridiska person i förhållande till vilken anställningsavtalen gäller(se prop. 1975/76: 105 bil. l s. 353). De hittills redovisade exemplen har gällt förvärv av aktier i ett aktiebolag. Motsvarande situation gäller emellertid också för förvärv av andelar i handelsbolag. Av det anförda framgår att medbestämmandelagens regler om primär förhandlingsskyldighet garanterar de anställda förhandlingar vid förvärv av aktier i aktiebolag och andelar i handelsbolag endast i vissa fall. Dessa ofullständigheter - som med sammanhänger medbestämmandelagens arbetsrättsliga karaktär - bör avhjälpas genom att regler om samrådsplikt tas in i den föreslagna kontrollagen. Härvid är det emellertid inte längre aktuellt att låta samrådsplikten omfatta rörelseforvärv, då dessa transaktioner som tidigare framhållits redan täcks av den primära förhandlingsskyldigheten enligt medbestämmandelagen. Det finns inte heller skäl att låta samrådsplikten avse fall när en rörelseidkare överlåter rörelse som han bedriver under personligt ansvar. I det följande skall behandlas frågan hur det förordade samrådsförfarandet närmare bör utformas. I 1974 års promemoria framhölls att rätt till samråd måste innebära att de anställdas företrädare informeras om vad som är i görningen innan förvärvet har blivit slutligt uppgjort. 1 det i promemorian framlagda lagförslaget föreskrevs därför som tidigare framhållits att samråd skall ske, innan avtalet har blivit definitivt. Ett samrådsförfarande har enligt vår mening ett självständigt värde endast om det genomförs, innan avtalsparterna själva har tagit ställning till frågan om förvärvet. Utgångspunkten måste vara den att samrådsplikten i princip skall innebära en skyldighet att ta upp samråd i så god tid att samrådsförfarandet blir ett naturligt och effektivt led i den beslutsprocess som leder fram till förvärvet. Vi ansluter oss därför till promemorieförslaget att samråd skall ske, innan avtalet om förvärvet träffas. Samrådet bör alltså inledas och slutföras innan avtalsparterna själva har tagit definitiv ställning till frågan om förvärvet bör komma till stånd. Det ligger i sakens natur att avtalsparterna själva kan behöva undersöka vissa

438 Erabler/ngskontro//en enligt konrro/l- och _förhand/ingslin/erna

frågor och ta ställning till vilka alternativ som finns innan det ter sig lämpligt att påkalla samråd med löntagarsidan. En avvägning måste därför göras från fall till fall vid vilken tidpunkt samråd bör begäras. Kontakt bör emellertid tas med de fackliga organisationerna när de preliminära förhandlingskontakterna har ägt rum och det står klart att båda parter är intresserade av att ta upp seriösa Förhandlingar i frågan. Ett mål för samrådet bör vara att om möjligt få till stånd enighet mellan avtalsparterna och löntagarsidan om förvärvet och dess former. Det är emellertid inte nödvändigt att utforma särskilda regler om den rättsliga karaktären av en uppgörelse mellan avtalsparterna och löntagarna. Syftet med medbestämmandelagens regler om förhandlingsskyldighet är att A parterna skall komma till en överenskommelse och i parts förhandlingsskyldighet ligger en förpliktelse att i möjligaste mån medverka till det. Förhandlingsskyldigheten innebär däremot inte något rättsligt åliggande att verkligen nå fram till en uppgörelse. Vad som sålunda gäller enligt medbestämmandelagen bör också gälla när det är fråga om samråd enligt de nu aktuella reglerna. Kan avtalsparterna inte nå enighet med de anställda i fråga om förvärvet, bör det alltså stå avtalsparterna fritt att själva besluta om de vill gå vidare i förvärvsfrågan. Vi har förordat att samråd skall äga rum mellan avtalsparterna och löntagarsidan. Anledning finns nu att precisera vilka som skall vara parter i detta samråd. Den ena sidan utgörs av avtalsparterna. Frågan är emellertid vilken av avtalsparterna som skall vara skyldig att påkalla samråd. Den omständigheten att fråga är om utländska förvärv kan synas tala för att samrådet bör påkallas av den part som är mest förtrogen med svenska förhållanden nämligen vanligen säljaren. Även med beaktande härav finner vi det dock naturligast att skyldigheten att ta initiativ till samråd läggs på förvärvaren. Det är också denne som har möjlighet att närmare redogöra för den planerade i utvecklingen vid företaget och vilka särskilda åtgärder som kan vara aktuella l för att underlätta omställningssvårigheter i samband med förvärvet. Det bör därför i lagtexten uttryckligen anges att det är förvärvarens sak att begära samråd. Utländska direktinvesteringar tar oftast sikte på förvärv av mindre eller medelstora företag. Den naturliga samrådspartnern är i dessa fall den lokala avtalsslutande fackliga organisationen. Är det däremot fråga om köp av ett stort företag, som är verksamt i flera branscher och har arbetsställen på många olika håll i landet, kan ett samråd med lokala fackliga organisationer bli svårt att genomföra. Man har därvid att räkna med att ett betydande antal personer dras in i samrådet med risk för att detta blir både svårhanterligt och tidsödande. Anledning finns också att beakta att lokala fackliga organisationer kan finna det svårt att på egen hand analysera och ta ställning till de problem som kan sammanhänga med förvärvet. I sådana situationer synes det vara att föredra att samrådet centraliseras lämpligen på det sättet att samråd då hålls med den centrala avtalsslutande fackliga organisationen. Det är förenat med stora svårigheter att i lagen avgränsa från varandra de fall då samråd bör ske med lokal arbetstagarorganisation och då samråd bör ske med central arbetstagarorganisation. Den enda framkomliga vägen synes vara att överlämna åt förvärvaren att själv bestämma om han vill påkalla

E tab/eringskonrrollen enligt kontroll- och _lärhandlingslinjerna 439

samråd med lokala fackliga organisationer eller med den centrala fackliga organisationen. Väljer han den senare vägen, får det ankomma på den centrala fackliga organisationen att bedöma vilka lokala kontakter som kan behövas. Även med detta förslag kan förekomma fall där ett betydande antal fackliga organisationer kommer att beröras. Det är emellertid knappast möjligt att undvika dylika situationer. I mera komplicerade fall kan det vara naturligt att de berörda fackliga organisationerna bildar någon slags samrådsgrupp som företräder alla eller alternativt olika grupper av fackliga organisationer. Vi vill emellertid inte förorda några lagregler i detta syfte utan det får överlämnas åt de fackliga organisationerna själva att komma till rätta med de praktiska problem som kan uppkomma i de sannolikt mycket sällsynta fall då stora företag berörs av förvärvet. Den naturliga slutpunkten för Samrådsförfarandet är det tillfälle när en uppgörelse kommit till stånd eller när det står klart att det är omöjligt att uppnå enighet mellan avtalsparterna och löntagarsidan. Oftast är det mycket viktigt att förhandlingarna om ett företagsförvärv kan slutföras snabbt. Det är emellertid enligt vår mening knappast möjligt att ange någon bestämd gräns för den tid ett samråd skall tillåtas ta. Det får bli beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Löntagarna måste sålunda få tillräckligt rådrum för att kunna sätta sig in i läget och argumentera för sin sak. Samrådsförfarandet bör naturligtvis å andra sidan inte få dra ut på tiden så att betydande skadeverkningar kan uppkomma såsom i de fall där företaget hotas av avveckling. Vi är övertygade om att de fackliga organisationerna är medvetna om behovet av att snabbt komma till beslut och att de kommer att göra vad som på dem ankommer i detta hänseende. Det nu förordade samrådet skall äga rum ide fall där ett kontrollsubjekt har för avsikt att göra ett tillståndspliktigt aktie- eller andelsförvärv. Enligt vår mening är det emellertid inte lämpligt att söka avgränsa samrådsforfarandet från tillståndsförfarandet på det sättet att samrådet måste slutföras innan förvärvstillstånd kan sökas. En sådan ordning skulle medföra onödig tidsutdräkt. Själva samrådet kan också antas bli mer effektivt och givande om avtalsparterna och de anställda redan under pågående samråd har tillfälle att inhämta synpunkter från den tillståndsgivande myndigheten. Särskilt betydelsefullt kan det vara för de anställda att få besked om vilka åtgärder från samhällets sida som kan bli aktuella i samband med förvärvet. Enligt vår mening bör den önskvärda samordningen i detta hänseenden komma till stånd på det sättet att ansökan om tillstånd till förvärv av aktier eller andelar skall som samråd påkallas. Detta ger möjligheter att göras samtidigt i föranstalta om överläggningar rörande det planerade förvärvet i vilka kan delta såväl tillståndsmyndigheten som avtalsparterna och berörda arbetstagarorganisationer. Vår uppfattning i denna fråga innebär sammanfattningvis att vi anser att det i förslaget till kontrollag bör tas upp en bestämmelse av innebörd att, innan avtal träffas om sådant aktie- eller andelsförvärv som är tillståndspliktigt enligt lagen, skall förvärvaren påkalla samråd rörande den framtida sysselsättningen och andra anställningsförhållanden med lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till det företag förvärvet avser, eller med dess centrala organisation.

440 Etableringskontrøl/en enligt kontro/l- och /örhand/ingslinjerna

13.2.2.8 Ti/Istândspliktens sanktionering

Införandet av en förvärvstillståndsplikt väcker frågan hur den skall sanktioneras. Det sanktionsmedel som kommer till användning i 1916 års lag är ogiltighetspåföljd. Förvärv av aktie som sker i strid mot utlänningsförbehåll är sålunda enligt 3 § första stycket första meningen ogiltigt. Kontrollsubjekts förvärv av rörelse eller del av rörelse blir enligt 5 a§ första stycket inte gällande förrän det godkänts. Underlåtenhet att söka erforderligt tillstånd till förvärv av fast egendom gör förvärvet enligt 5§ tredje stycket ogiltigt. Ogiltighetspåföljden är över huvud taget karaktäristisk för den typ av lagstiftning varom här är fråga. Enligt vår mening är det därför naturligt att i förslaget till kontrollag som huvudregel förskriva att förvärvet skall vara ogiltigt, om ansökan om förvärvstillstånd inte görs inom föreskriven tid eller på föreskrivet sätt. Motsvarande bör gälla om tillstånd vägras genom lagakraftägande beslut. I ett fall bör övervägas andra sanktionsmedel än ogiltighet. Ogiltighet är nämligen knappast någon lämplig påföljd i det fall aktier förvärvats på fondbörs eller annars genom förmedling av fondkommissionär. Det skulle innebära att aktieköpet skall gå åter och säljaren behöva återbetala försäljningssumman. Härvid är att märka att den som sålt sina aktier på fondbörs inte behöver ha varit i kontakt med köparen och alltså inte kunnat bilda sig en uppfattning om förvärvaren är tillståndspliktig. Några slutsatser i detta hänseende kan säljaren inte heller alltid dra av den försålda aktiepostens storlek. Om köparen redan tidigare har så många aktier i bolaget att han ligger nära en kontrollgräns, kan uppenbarligen ytterligare förvärv av även ett litet antal aktier utlösa tillståndsplikt. Härtill kommer att den omständigheten att förvärvet är ogiltigt kan komma att uppdagas först långt efter det försäljningen skett. Om förvärv av aktier skett på fondbörs eller annars genom fondkommissionär, bör med hänsyn till det anförda avtalet inte kunna bli ogiltigt. I sådant fall bör tillståndsmyndigheten ges befogenhet att i stället förordna att förvärvaren skall avhända sig aktierna inom sex månader eller den längre tid tillståndsmyndigheten bestämmer.

13.3 Nyetableringskontroll

13.3.1 Skälen för en kontroll Vad vi hittills föreslagit är möjligheter att kontrollera utländska förvärv av bestående företag. Anledning finns emellertid att överväga om inte denna kontroll av utländsk företagsetablering bör utvidgas till att också omfatta nyetablering. I det föregående har vi framhållit att motiven för en kontroll av utländska övertaganden av svenska företag i stort sett sammanfaller med motiven för en generell fusionskontroll. På motsvarande sätt gäller att motiven för en kontroll av utländsk nyetablering i betydande mån överensstämmer med motiven för en kontroll av inhemsk företagsetablering. Om och i vad mån samhället till förverkligande av kravet på regional balans eller andra näringspolitiska mål kan behöva styrmedel som innebär en allmän möjlighet att kontrollera etableringen av nya företag - de må vara inhemska eller utlandsägda - är uppenbarligen frågor som faller utanför utredningens

E rab/eringskonrrol/en enligt konrro/l- och jörhandlings/irz/erna 441

uppdrag. Vi finner det emellertid angeläget att uppmärksamma dessa frågor med utgångspunkt från de särskilda effekter som kan sammanhänga med utländsk företagsetablering. Mot införandet av en nyetableringskontroll för utlandsägda företag kan åberopas att de medel som nu finns att styra företags etablering här i landet är tillräckliga eller att strävanden mot en förbättring eller komplettering av dessa styrmedel bör ske utan hänsyn till om etableringar sker genom inhemska eller utländska direktinvesteringar. Den omständigheten att de övergångssvårigheter som inte sällan hänger samman med förvärv av bestående företag saknar betydelse vid nyetablering gör också en nyetableringskontroll mindre nödvändig än en övertagandekontroll. Det bör vidare beaktas att utländska direktinvesteringar i nya företag är den etableringsform som främst kan tillföra vårt land och vår ekonomi nyttigheter - t. ex. kapital, sysselsättningstillfällen eller ny teknik och know how av olika slag - och att det därför kan framstå som angeläget att inte införa en lagstiftning som kan uppfattas som uttryck för en restriktiv attityd gentemot nyetablering. Vår tidigare redovisade syn på utländsk företagsetablering i Sverige ger oss inte alls anledning att inta en allmänt avvisande hållning till nyetablering. Vi har emellertid i detta sammanhang framhållit att utländsk etablering inte alltid behöver vara gynnsam för landet. Etablering av dotterföretag till stora g multinationella koncerner kan under vissa omständigheter få olämpliga samhällsekonomiska, skattepolitiska, arbetsmarknadspolitiska och fackliga . konsekvenser eller på andra sätt vara oförenlig med väsentliga allmänna intressen. Karaktären av de risker som kan vara förbundna med utländskt ,V ägande av här i landet verksamma företag är enligt vår mening sådan att dessa l risker i stor utsträckning är oberoende av om den ursprungliga etableringen i skett genom nyetablering eller genom Övertagande av ett befintligt företag. Frågan om nyetableringskontroll har också ett nära samband med möjligheterna att upprätthålla en ändamålsenlig övertagandekontroll. Om exempelvis en utländsk intressent, som fått tillstånd att förvärva ett mindre företag inom en viss bransch, därefter låter företaget börja bedriva verksamhet i en helt annan bransch och i en helt annan skala, framstår möjligheterna till övertagandekontroll som föga meningsfulla. Det skulle vidare te sig anmärkningsvärt om en önskvärd begränsning av det utländska inslaget i en redan kraftigt utlandsdominerad bransch skulle kunna ske endast med avseende på övertaganden av inhemska företag. Problemet skulle ställas på sin spets om ett utländskt företag - sedan det på angiven grund vägrats att förvärva ett inhemskt företag - omedelbart därefter skulle etablera sig här i landet genom ett nybildat företag. Mot denna bakgrund ñnner vi det nödvändigt att samhället förbehåller sig en möjlighet att bestämma den utlandsägda företagssektorns storlek och inriktning, som också omfattar nyetablering i olika former. En annan sak är att denna kontroll bör utövas så att det utländska intresset för att göra direktinvesteringar här i landet inte onödigtvis hämmas. Vad gäller den lagtekniska lösningen av den förordade etableringskontrollen skiljer sig företrädarna för kontrollinjen och företrädarna för förhandlingslinjen åt på det sätt som framgår av följande avsnitt.

442 E rab/eringskontro/len enligt kontroll- och _förhand/ingslirijerna

13.32 Kontrollinjens lagtekniska lösning För kontrollinjens vidkommande är frågan om nyetableringskontroll endast en del av det övergripande system som anses böra gälla för kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags skötsel. Huvudgrunderna för detta system kommer att utvecklas i kapitel 15. I detta sammanhang kommer också att behandlas de regler som får betydelse för kontroll av utländsk nyetablering.

13.3.3 Förhandlingslinjens lagtekniska lösning I överensstämmelse med vad som anförts i avsnittet 13.2 bör nyetableringskontrollen avse etablering som sker i form av aktiebolag eller handelsbolag. Kontrollen skall emellertid inte inriktas på själva bildandet av företag i dessa former. Vi har t. ex. inte anledning att föreslå ändringar i eller med anknytning till de bestämmelser som återfinns i 2 kap. aktiebolagslagen om aktiebolags bildande. Vad gäller handelsbolag erinrar vi om de regler som enligt vad i avsnittet 12.4 föreslagits skall gälla beträffande kontrollsubjekts rätt att sluta handelsbolag. Nyetableringskontrollen bör i stället ta sikte på rätten att börja driva näringsverksamhet. Härmed avser vi inte endast rätten för ett nybildat företag att starta verksamhet utan också ett redan rörelsedri- i “ vande företags rätt att övergå eller expandera till nya verksamhetsområden. Enligt vår mening bör nyetableringskontrollen begränsas till att avse de aktiebolag och handelsbolag som i egentlig mening står under utländsk kontroll (utlandskontrollerat företag). l första hand gäller detta företag där den utlandsägda andelen av företagets kapital överstiger 50 procent. Till denna l krets bör emellertid också hänföras företag som på annat sätt än genom ett

i

dominerande ägarintresse står under bestämmande utländskt inflytande. En bestämning av begreppet utlandskontrollerat företag synes lämpligen kunna I knyta an till aktiebolagslagens koncerndefinition. Vi föreslår därför att med utlandskontrollerat företag skall förstås 1) svenskt aktiebolag eller handelsbolag, vari utländskt rättssubjekt direkt l eller genom förmedling av annat kontrollsubjekt äger så många aktier eller andelar att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i bolaget samt svenskt aktiebolag eller handelsbolag, över vilket utländskt 2) annat direkt eller genom förmedling av annat kontrollsubjekt har ett rättssubjekt bestämmande inflytande. Med hänsyn till det anförda finner vi oss i vårt förslag till kontrollag böra införa en huvudregel av innebörd att utlandskontrollerat företag får börja driva näringsverksamhet eller ta upp annat slags näringsverksamhet här i riket endast efter särskilt tillstånd (nyetableringstillstånd). Det ligger i den föreslagna etableringskontrollens natur att den verksamhet som tillståndet avser måste bestämmas. I tillståndet bör därför i princip fastslås det slag av verksamhet tillståndet avser. Det kan antas oftast vara tillräckligt att i tillståndet anges den allmänna beskaffenheten av det eller de slag av näringsverksamhet som företaget är berättigat att utöva. Ibland kan emellertid finnas anledning att med anknytning till den av statistiska

Etableringskontro/len ert/lg! kømroll- och _förhand/ings/inje/na 443

centralbyrån utarbetade standarden för svensk näringsgrensindelning (SNI) eller på annat lämpligt sätt närmare avgränsa den verksamhet tillståndet avser. l den mån ett tillstånd innehåller en närmare bestämning av verksamhetens innehåll får företaget sålunda inte utöva annan verksamhet. Uppenbarligen kan emellertid inte varje Förändring av verksamheten efter tillståndstillfället innebära en överträdelse av tillståndet. En första förutsättning är att den nya verksamheten är någorlunda betydande i förhållande till den ursprungliga. Verksamheten kan inte heller anses ny, om den är vertikalt integrerad med den gamla, dvs. om de båda verksamheterna utgör olika led i samma förädlingskedja. Samma är förhållandet, om företaget visserligen tar upp tillverkning av nya produkter men dessa endast ersätter gamla produkter, om företaget i den nya verksamheten använder i huvudsak samma teknologi och produktionsmetoder som tidigare eller om nya produkter eller produktionsmetoder huvudsakligen är ett resultat av forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivits av företaget. Med hänsyn till att ett nyetableringstillstånd inte får hämma en naturlig utveckling av företagets verksamhet bör rent allmänt gälla att ett företag inte skall anses ha överskridit tillståndsramen, såvida det inte är uppenbart att företaget driver ett helt annat slags verksamhet än den tillståndet omfattar. I den mån dessa tolkningsprinciper i visst etableringsfall kan anses ge för ston utrymme för förändringar av 2 z verksamheten bör det ankomma på tillståndsmyndigheten att föreskriva erforderliga begränsningar av tillståndets omfattning. Det står naturligtvis å l i fråga om också alltid ett företag fritt att rådgöra med tillståndsmyndigheten en tilltänkt förändring av företagets verksamhet kräver en omprövning av tillståndet. Skyldigheten för utlandskontrollerade företag att söka nyetableringstillstånd böri första hand sanktioneras genom vite. I lagen bör därför föreskrivas att, om utlandskontrollerat företag driver näringsverksamhet utan erforderligt nyetableringstillstånd, skall tillståndsmyndigheten ha befogenhet att vid vite förelägga företaget att inom viss tid söka sådant tillstånd. Härutöver är det nödvändigt att reglera även de fallen att företaget efter föreläggande av det slag som nu nämnts underlåter att söka erforderligt tillstånd eller vägras sådant tillstånd. För dessa fall bör tillståndsmyndigheten ha möjlighet att vid vite förelägga företaget att inom den tid myndigheten bestämmer upphöra med den verksamhet för vilken företaget underlåtit att söka tillstånd eller vägrats tillstånd.

13.4 Tillståndsförfarandet

l3.4.1 De olika typerna av tillståndsärenden l följande avsnitt skall behandlas de problem som uppkommer vid utformningen av ett tillståndsförfarande som skall möjliggöra kontroll av utländsk företagsetablering. Anledning finns emellertid att inledningsvis ge en sammanfattande redovisning av de olika typer av tillståndsärenden som faller inom den föreslagna etableringskontrollens ram. Den grundläggande regleringen av utländskt inflytande över svenska aktiebolag bygger på systemet med utlänningsförbehåll. En vanlig ärendetyp

444 Erab/eringskontrø//en enligt kontro/l- och _förhandlingslin/erna

kommer därför att avse prövning av tillstånd till ändring av aktiebolags bolagsordning såvitt avser utlänningsförbehåll (ifr avsnittet 123.10). 1 detta sammanhang bör erinras om möjligheten att iaktiebolags bolagsordning efter särskilt tillstånd ta in förbehåll med samma rättsliga verkan som utlänningsförbehåll, dvs. likställda förbehåll (jfr avsnittet l2.3.6). Skyddet mot utländskt inflytande över svenska handelsbolag prövas i ärenden om tillstånd att sluta handelsbolag (jfr avsnittet 12.4). Förändringar av ägarstrukturen i svenska aktiebolag och handelsbolag prövas i ärenden om förvärvstillstånd (jfr avsnittet l3.2.2). Dessa tillståndsärenden gäller i första hand förvärv av aktier i aktiebolag och andelar i

handelsbolag. Övertagandekontrollen kompletteras av tillståndsprövningen i

ärenden om förvärv av rörelse eller del av rörelse. Till dessa ärendegrupper ansluter nära ärenden om tillstånd att förvärva och behålla bundna aktier i aktiebolag med utlänningsförbehåll (jfr avsnittet l2.3.9) och ärenden angående tillstånd till framtida förvärv av aktier som omfattas av hembudsskyldighet (jfr avsnittet l3.2.2.8). Härutöver tillkommer för förhandlingslinjens del ärenden angående nyetableringstillstånd (jfr avsnittet 13.3.3).

13.4.2 Tillstândsmyndighet

Innan vi går in på valet av tillståndsmyndighet, vill vi erinra om den beslutsordning som nu gäller för etableringskontrollen enligt 1916 års lag och som i sina detaljer regleras i kungörelsen (1971:705) om utredning och tillstånd i ärende enligt 1916 års lag. l anslutning härtill bör redovisas antalet inkomna ärenden under den senaste treårsperioden. Ansökan om ändring av utlänningsförbehåll enligt 2 § tredje stycket 1916 års lag går till statens industriverk. Industriverket får avgöra sådant ärende utom i de fall där det sökande bolaget sysselsätter mer än 100 arbetstagare,där bolaget innehar annan fast egendom än sådan som är behövlig för dess verksamhet eller där ärendet annars kan anses särskilt betydelsefullt från allmän synpunkt. Under åren 1975-77 inkom 399 ärenden som kunde avgöras av industriverket. Faller ett ärende på grund av de berörda undantagsbestämmelserna utanför industriverkets kompetensområde, skall industriverket översända handlingarna i ärendet med eget utlåtande till regeringen. Antalet sådana ärenden uppgick för åren 1975-77 till 30. Ärenden om tillstånd enligt 5 a § 1916 års lag till förvärv av rörelse skall ges in till länsstyrelsen i det län där rörelsen huvudsakligen drivs. Länsstyrelsen skall sedan med eget utlåtande sända in handlingarna i ärendet till regeringen, om länsstyrelsen finner att ansökningen inte bör bifallas, om mer än 100 arbetstagare sysselsätts i rörelsen eller om ärendet annars kan anses särskilt betydelsefullt från allmän synpunkt. Under åren 1975-77 insände länsstyrelserna endast sex sådana ärenden till regeringen. 1 annat fall skall länsstyrelsen med eget utlåtande sända handlingarna i ärendet till industriverket. som

också har att avgöra ärendet, såvida inte industriverket på grund av rörelsens

storlek eller ärendets allmänna vikt anser ärendet böra handläggas av regeringen. Till industriverket inkom under åren 1975-77 185 ärenden. Intet av dessa ärenden bedömdes emellertid av industriverket vara av beskaffenhet att böra underställas regeringens prövning.

Erableringskonrro//en enligt kontroll- och_förhandlingslinjerna 445

På regeringsplanet handläggs ärenden enligt 1916 års lag inom industridepartementet. Tillståndsprövningen enligt den föreslagna kontrollagen måste ytterst ske med sikte på de centrala målen för det svenska samhällets utveckling, därvid särskilt allmänna sysselsättnings-, industri- och näringspolitiska strävanden har betydelse. Med hänsyn härtill och inte minst till att ärenden om tillstånd till utländska direktinvesteringar kan inrymma aspekter som sammanhänger med Sveriges internationella åtaganden bör prövningen av hithörande frågor i princip ankomma på regeringen. Då inte minst erfarenheten från tillämpningen av 1916 års lag tyder på att den nu föreslagna prövningen kommer att avse företag och förvärv med varierande betydelse från allmän synpunkt, bör emellertid liksom hittills möjlighet finnas att delegera tillståndsärenden av mindre vikt till en central myndighet. De kriterier som nu gäller för fördelningen av ärenden enligt 1916 års lag mellan regeringen och delegationsmyndigheten finner vi lämpade också för prövningen av tillståndsärenden enligt den föreslagna kontrollagen. l den nuvarande beslutsordningen är statens industriverk delegationsmyndighet. Vid valet av sådan myndighet finns naturligtvis anledning att beakta att handels- och servicesektorn i princip inte faller inom industriverkets ansvarsområde. Denna invändning kan emellertid knappast tillmätas avgörande betydelse. Tyngdpunkten i den föreslagna etableringskontrollagcn kommer att ligga på utländsk industrietablering. lndustriverket har också under flera år skaffat sig rutin från handläggningen av tillståndsärenden enligt 1916 års lag. Inom industriverket har samlats särskilda erfarenheter rörande den utlandsägda företagssektorn i Sverige. En särskild tjänst för MNF -frågor finns inrättad vid industriverket. lndustriverket bedriver också utredningsverksamhet angående multinationella företag. lndustriverket har sålunda nyligen lagt fram utredningen Multinationella företag i svensk livsmedelsindustri (SIND 1977:10). lndustriverket har vidare regeringens uppdrag att utreda de multinationella företagens betydelse för svensk industriell teknisk utveckling. Med hänsyn till det anförda förordar vi att tillståndsärenden även framgent skall kunna delegeras för avgörande till statens industriverk. lndustriverket bör likaså ha att avge eget utlåtande i de ärenden som skall överlämnas till regeringen. Denna skyldighet innebär att det i princip ankommer på industriverket att ta fram det utredningsmaterial som krävs för regeringens bedömning av tillståndsärendet. l denna utredningsverksamhet kan det vara lämpligt att industriverket samrådet med arbetsmarknadsstyrelsen, statens pris- och kartellnämnd, näringsfrihetsombudsmannen eller andra myndigheter som besitter kunskaper av särskild betydelse. Ett fullständigt utredningsmaterial bör också innefatta synpunkter från de olika intressegrupper som berörs av etableringen. Hit hör exempelvis fackliga organisationer, kommuner, leverantörer, förbrukare och konkurren- - ter. Med det förordade valet av delegations- och utredningsmyndighet är det följdriktigt att prövningen av till regeringen överlämnade ärenden knyts till 4: industridepartementet. Tydligt är emellertid att prövningen av dessa ärenden kan ha aspekter som berör även andra departement. Är så fallet kan det vara r naturligt att ärendena bereds av en interdepartemental grupp. I beredningsf: gruppen torde böra ingå företrädare för budget-, ekonomi-, arbetsmarknads-

446 Etableringskonrrollen enligt konrro/l- och/örhand/ingsIin/erna

och handelsdepartementena. Allt efter det enskilda tillståndsärendets karaktär kan det också finnas skäl att i beredningsgruppens arbete koppla in företrädare för exempelvis försvars-, kommunikations- eller utrikesdepartementena. Beredningsgruppens uppgift bör vara att komplettera det utredningsmaterial som industriverket tillhandahållit, att samordna de olika departementens intressen och att ge regeringen förslag till beslut i ärendet. I anslutning härtill vill vi tillfoga att våra överväganden och förslag tagit sikte på vad som för en kontroll av utländsk företagsetablering är den mest ändamålsenliga ordningen. Vi har inte ansett oss böra gå in på frågan om och i l vad mån ett tillskapande av organisatoriska resurser lör en generell fusionskontroll i huvudsaklig överensstämmelse med konkurrensutredningens

förslag kan ge anledning till att inordna prövningen av utländsk etablering i i

detta vidare sammanhang. i Vi har i avsnittet 13.1 nämnt att vi f. n. inte funnit skäl att ändra de 1 materiella reglerna i lagen (1968 2555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket men att vi skulle återkomma till frågan om l handläggningsordningen. Enligt 1968 års lag får utlänning i princip idka l l näring här i landet endast efter särskilt tillstånd (näringstillstånd). Tillstånd l krävs också för utländskt företag som vill bedriva näringsverksamhet i Sverige genom s. k. filial. Fråga om tillstånd enligt 1968 års lag prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Enligt kungörelsen (1968:556) om näringstillstånd m. m. har prövningen av näringstillstånd delegerats på kommerskollegium medan prövningen av tillstånd för utländskt företag att driva filial (se prop. 1968:98 s. 150) förbehållits regeringen. sistnämnda ärendetyp handläggs enligt gällande bestämmelser i l

handelsdepartementet. Tidigare i detta avsnitt har vi föreslagit att i

administrationen av kontrollagen på regeringsplanet skall ankomma

l

på industridepartementet. Enligt vår mening bör alla ärendetyper som anknyter l till utländsk

företagsetablering organisatoriskt samordnas. Vi föreslår därför l

att tillståndsprövningen i filialärenden i princip skall överföras till industridepartementet. l samband med utarbetande av tillämpningsforordning till i

den nya kontrollagen får övervägas i vad mån en delegering av vissa i

1 filialärenden bör ske till statens industriverk.

13.4. 3 Prövningskrirerierna I den ursprungliga lydelsen av 1916 års lag föreskrevs att ändring av bolagsordning, i vad den innefattar utlänningsförbehåll, inte fick vidtas utan särskilt medgivande. Lagen kan sålunda redan från början sägas ha inneburit en etableringskontroll i fråga om utländska övertaganden av svenska aktiebolag med utlänningsförbehåll. Lagen innehöll inga uttryckliga riktlinjer för hur denna kontroll skulle utövas. Syftet med kontrollen var dock uppenbarligen att förhindra att aktiebolag med betydande innehav av mark och naturtillgångar övergick i utländsk ägo. Genom 1973 års ändring av 1916 års lag gjordes denna etableringskontroll oberoende av om det berörda bolaget förfogade över fast egendom. Avseende skall efter denna lagändring fästas även vid andra tillgångar hos ett bolag såsom teknik, know how, dyrbara maskiner, patent och varumärken. I fråga om grunderna för tillståndspröv-

E tableringskontro/Ien enligt konrroll- och _förhand/ingsIin/erna 447

ningen föreskrivs nu att medgivande till ändring av bolagsordningen inte skall lämnas, om det strider mot väsentligt allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas av kontrollsubjekt. l propositionen (l973:72) till den berörda ändringen av 1916 års lag förutsätts att det endast i sällsynta undantagsfall blir aktuellt att med stöd av lagen förhindra utländska övertaganden av svenska företag. Lagen bör emellertid ge möjligheter att slå vakt även om svenska företag som inte har naturtillgångar. I synnerhet gäller detta när fråga är om företag som på grund av sin storlek har särskild betydelse för svensk ekonomi. I propositionen framhölls slutligen att lagen också bör ge skydd bl. a. mot utländska uppköp av svenska företag i en bransch som redan förut har ett mycket starkt inslag av utländskt ägande. Den av oss föreslagna vidgningen av etableringskontrollen ger anledning att på nytt överväga hur tillståndsprövningstemat bör utformas. Utgångspunkten för övervägandena härvidlag är de i direktiven upptagna uttalandena att någon radikal omläggning av Sveriges hittillsvarande allmänna politik i fråga om utländska direktinvesteringar inte är aktuell samt att vad som bör eftersträvas är en ordning som ger möjligheter att inom ramen för Sveriges internationella förpliktelser hindra en utländsk investering när väsentliga allmänna intressen talar mot att investeringen kommer till stånd. Vid övervägandet av de grunder enligt vilka tillståndsprövningen bör utövas träder i förgrunden de aspekter som har att göra med att fråga är om utländska direktinvesteringar här i landet. Av betydelse härvidlag är främst den grundläggande attityd mot utländsk företagsetablering som bör prägla etableringskontrollen. Den betydande oro som de multinationella företagens framväxt skapat har under senare tid tagit sig uttryck i krav inte minst från fackligt håll på att tillstånd till större etableringar och förvärv av bestående företag skall beviljas endast i de fall etableringen eller förvärvet bedöms vara eller sannolikt blir till väsentlig fördel för värdlandet. Detta krav återspeglar samma princip som kommit till uttryck i den år 1974 antagna kanadensiska etableringslagen, Foreign Investment Review Act. Denna lag har till syfte att säkerställa att utländska rättssubjekt får kontroll över kanadensiska företag endast om *detta är eller kan antas bli till väsentlig fördel för Kanada. Vid bedömningen om denna tillståndsgrund föreligger skall hänsyn tas till vissa faktorer: (l) effekten på den kanadensiska ekonomin, särskilt effekten på sysselsättningen, på vidareförädling, på utnyttjandet av kanadensiska varor och tjänster och på exporten från Kanada; (2) graden och innebörden av kanadensiskt deltagande i företaget; (3) effekten på produktivitet, industriell effektivitet, teknologisk utveckling, produktutveckling och produktsammansättning; (4)effekten på konkurrensläget; samt (5) förenligheten med den nationella och regionala näringspolitiken och ekonomiska politiken i Kanada. Den kanadensiska etableringslagstiftningen torde få ses mot bakgrunden av att det kanadensiska näringslivet till stor del befinner sig i utländsk ägo. Kanadas industri kontrolleras sålunda till mer än hälften av utländska intressenter. Inom vissa branscher, bl. a. tillverkning av olje- och gummiprodukter, överstiger denna andel 90 procent. Att för svenskt vidkommande införa en ordning som innebär att utländsk företagsetablering i Sverige kan tillåtas endast om etableringssökanden förmår visa att hans tilltänkta investering är eller kommer att bli till väsentlig

448 E tab/eringskonrrol/en enligt konrroll- och .förhand/ings/mjerna

fördel för landet skulle enligt vår mening innebära en klar attitydförändring i fråga om utländska direktinvesteringar och inte vara förenlig med direktiven för utredningen. En sådan ändring av Sveriges investeringspolitik ter sig inte heller motiverad av den utökning av den utlandsägda företagssektorn som förekommit under de senaste decennierna. Det utländska inslaget i svenskt näringsliv är på det hela taget och särskilt i jämförelse med motsvarande förhållanden i andra industriländer inom OECD-kretsen alltjämt inte betydande. Härtill kommer att det for närvarande knappast är möjligt att i generella termer och med säkerhet bedöma huruvida utländsk företagsetablering på kort och lång sikt medför övervägande fördelar eller övervägande nackdelar. lett enskilt fall bör det emellertid vara möjligt att konstatera om en tilltänkt etablering med hänsyn till särskilda omständigheter är oacceptabel eller om den kommer i strid med det samhällets mera övergripande intresse av att kunna bestämma den utlandsägda foretagssektorns storlek, inriktning och roll inom svenskt näringsliv. Med hänsyn till det anförda anser vi att etableringskontrollen bör ge uttryck för principen att utländsk företagsetablering i allmänhet bör tillåtas men samtidigt ge samhället en beredskap att förhindra sådana etableringar genom vilka ett inte önskvärt inflytande över svenskt företag eller svenskt näringsliv kan antas uppkomma. Enligt vår mening är det inte möjligt att binda prövningen inom den förordade etableringskontrollens ram till det begränsade temat om utländskt inflytande över svenskt företag och svenskt näringsliv. Vi vill erinra om att 1916 års lag redan nu förutsätter att tillstånd till borttagandet av ett aktiebolags utlänningsförbehåll inte skall lämnas om ett utländskt övertagande av bolaget skulle komma i strid mot väsentligt allmänt intresse. Denna generalitet i tillståndsprövningstemat stämmer väl överens med vad vi tidigare anfört om den ökade planmässighet i utvecklingen av näringslivet som framtvingas av anspråken på hög och jämn sysselsättning, på en balanserad strukturomvandling, på en bättre arbets- och livsmiljö, på skydd av naturresurser, på en riktig energianvändning, på regional balans osv. Inom ramen för den förordade etableringskontrollen bör därför kunna komma i beaktande inte endast samhällsekonomiska, arbetsmarknadspolitiska och näringspolitiska konsekvenser utan också t. ex. säkerhetsmässiga, försörjningsmässiga. fackliga, miljöskyddande, kulturella och sociala aspekter på utländsk förtagsetablering. Tillstândsprövningen bör därför liksom hittills ha ett generellt tema och ske med hänsyn till de centrala politiska mål som över huvud taget uppställts för det svenska samhällets utveckling. Det skulle föra för långt att här närmare utveckla de aspekter som därmed får betydelse. l förgrunden träder naturligtvis som tidigare antytts de av statsmakterna fastlagda centrala målen för näringspolitiken: full sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, rimlig prisstabilitet, balans i utrikesbetalningarna, inkomstutjämning och regional balans. Till grund for bedömning får alltså läggas de principer som statsmakterna i olika uttalanden fastlagt rörande arbetsmarknad och näringsliv i allmänhet och utvecklingen inom olika branscher i synnerhet. Från etableringskontrollsynpunkt ligger det närmast till hands att erinra om de styrmedel som står samhället till buds. Det kan sålunda erinras om att regeringen enligt 136 a§ byggnadslagen skall pröva tillkomsten och lokaliseringen av industriell och liknande verksamhet som är av väsentlig betydelse for hushållningen med energi, med träñberråvara eller

Erableringskonrro//en enligt kontroll- och_förhand/mgs/in/erna 449

med landets samlade mark- och vattentillgångar. Vidare kan nämnas att en viss prövning av samgående mellan företag i praktiken äger rum på regeringsnivå, närmare bestämt inom ramen för realisationsvinstbeskattningen. Regeringen har nämligen möjlighet att ge dispens från realisationsvinstbeskattningen om tillämpningen av sådan beskattning kan antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt (se prop. 1975/ 762180 s. 163). Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är naturligtvis den möjlighet till samhällelig fusionskontroll som kan komma att införas på av konkurrensutredningens förslag. Denna fusionskontroll är inte grundval av de konkurrensskadliga effekterna av begränsad enbart till en bedömning ett samgående mellan företag utan ger möjlighet att pröva om en fusion från allmän synpunkt kan antas medföra väsentliga olägenheter. De effektkriterier som i samband härmed skall beaktas får som tidigare antytts också betydelse vid bedömningen av de utländska företagsförvärv som skall prövas enligt den av oss föreslagna kontrollagen. blir det nödvändigt att utforma temat för den Sammanfattningsvis tillståndsprövning som skall ske enligt kontrollagen så att hänsyn kan tas dels till det utländska inflytandet och dels till de allmänna intressen som berörs av alldeles oavsett att fråga är om en utländsk direktinvestering. De etableringen syften som etableringskontrollen sålunda skall tillgodose bör enligt vår kunna uttryckas genom en regel av innebörd att tillstånd enligt mening

i kontrollagen skall meddelas, såvida det inte med hänsyn till det inflytande

.i över svenskt företag och svenskt näringsliv som härigenom kan uppkomma eller av andra skäl är oförenligt med allmänt intresse.

i

Vi vill härefter behandla den i avsnittet 13.1 antydda frågan i vad mån vid i tillämpningen av den föreslagna etableringskontrollen hänsyn måste tas till

i de internationella åtaganden som följer främst av Sveriges anslutning till

i OECD och den inom OECD antagna kapitalliberaliseringsstadgan samt av

i lnnan

Sveriges anslutning till EFTA-konventionen. vi går vidare i denna till den förut påtalade möjligheten att det vid sidan av i fråga, vill vi återknyta 3 9 av utländska företagsförvärv kan det av oss föreslagna systemet för kontroll i komma Vi har i detta t att föreligga ett system för generell fusionskontroll. l framhållit att den omständigheten att förvärvaren är utländsk sammanhang och att sålunda förvärvet skall prövas enligt den av oss föreslagna etablei inte kan få medföra att de kriterier för prövning av ringskontrollagen i som den generella fusionskontrollen innefattar lämnas företagsförvärv if obeaktade. Konsekvensen härav är enligt vår mening att ett avslag på en utländsk intressents ansökan om tillstånd att förvärva ett svenskt företag kan anses stå i strid med Sveriges internationella åtaganden, om aldrig beslutet som skulle ha motiverat att även en grundas på omständigheter inhemsk intressent i motsvarande situation med stöd av den generella fusionskontrollen skulle ha förbjudits att genomföra förvärvet. OECD:s skall medlemsstaterna sinse- Enligt kapitalliberaliseringsstadga “ mellan avveckla restriktioner för kapitalrörelser i den utsträckning som är för effektivt ekonomiskt samarbete”. Stadgan innefattar bl. a. en nödvändig att fritt medge ingående och utgående direktinvesteringar men förpliktelse innehåller också till vissa inskränkningar i detta stadgan möjligheter liberaliseringsåtagande. De undantagsbestämmelser som synes kunna få betydelse för prövningen

450 E tab/eringskonrrølløn enligt konrroll- och_lörhandlingslin/erna

av enskilda investeringar inom ramen for den föreslagna etableringskontrollen är främst stadgans artiklar 3 och 7 c) samt den andra s. k. anmärkningen rörande direktinvesteringar. Det bör här nämnas att kapitalliberaliseringsstadgan med direktinvestering menar bildande eller utbyggnad av helägda företag, dotterföretag eller filialer, förvärv av den fullständiga äganderätten till bestående företag, deltagande i ett nytt eller bestående företag, samt långfristiga lån med en Iöptid av minst fem år. Kapitalliberaliseringsstadgan täcker sålunda alla de tidigare berörda etableringsformerna. Enligt artikel 3 skall stadgan inte hindra medlemsstat från att vidta åtgärd som medlemsstaten finner nödvändig för att upprätthålla allmän ordning eller skydda allmän hälsa, moral och säkerhet, skydda väsentliga säkerhetsintressen eller fullfölja förpliktelser i fråga om internationell fred och säkerhet. Medlemsstat kan vidare med stöd av artikel 7 c) tillfälligt upphäva tillämpningen av liberaliseringsåtgärd, om staten bedömer utvecklingen av dess betalningsbalans och valutareserv som allvarlig. Denna undantagsbestämmelse har av Sverige såvitt avser utgående direktinvesteringar åberopats sedan år 1969. I s. k. anmärkningar preciseras bl. a. transaktioner och överföringar vilka medlemsstaten inte behöver godta trots att de omfattas av den allmänna frilistningsbestämmelsen. För direktinvesteringar, såväl utgående som ingående, finns två sådana anmärkningar. Den andra av dessa anger att den grundläggande liberaliseringsförpliktelsen får åsidosättas, om en enskild l investering på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle få en 3 utomordentlig skadlig verkan på det berörda medlemslandets intressen. I det fall denna bestämmelse tillämpas, åligger det medlemsstaten att notiñera OECD härom.

i

Innebörden av Sveriges förpliktelser enligt stadgan har uppmärksammats i två lagstiftningssammanhang dels i samband med 1973 års inledningsvis

berörda ändring av etableringskontrollen enligt 1916 års lag och dels i i

samband med de år 1974 vidtagna ändringar i valutalagen som gjorde det l

möjligt för riksbankens valutastyrelse att vid prövning av fråga om tillstånd för svenska företag att göra direktinvesteringar utomlands beakta även industri- och sysselsättningspolitiska synpunkter. l 1973 års lagstiftningsärende konstaterades vid riksdagsbehandlingen (NU 1973:57) att Sveriges åtaganden enligt kapitalliberaliseringsstadgan inte i hindrade den föreslagna kontrollen av ingående direktinvesteringar. l l974 års lagstiftningsärende framhöll departementschefen(prop. 1974:89 i s. 61) bl. a. att stadgan medger att utlandsinvesteringar begränsas av betalningsbalansskäl (se artikel 7 c). Enligt departementschefens mening var det naturligt att hänsyn vid tillämpning av valutalagstiftningen tas även till sysselsättnings- och näringspolitiska aspekter på ett ärende om utgående direktinvestering. I fråga om den andra s. k. anmärkningen uttalade departementschefen att den måste vara tillämplig för att en planerad utlandsinvestering skall kunna hindras enbart på sysselsättnings- och näringspolitiska grunder. Det fick bli en uppgift vid tillämpningen att med ledning av i propositionen anförda synpunkter och på grundval av fortlöpande erfarenheter utforma en praxis i enlighet med vad departementschefen anfört

Erab/eringskontro/len enligt kontro/I- och_förhandlings/irzjerna 451

rörande kapitalliberaliseringsstadgans innebörd. I sitt av riksdagen godkända betänkande (FiU 1974:23) framhöll fmansutskottet med hänvisning till departementschefens påpekande om nödvändigheten av den andra anmärkningens tillämplighet vid en prövning enbart på sysselsättnings- och näringspolitiska grunder att det skulle vara värdefullt att detta Förhållande kom till uttryck i lagtexten. I detta syfte föreslog utskottet införandet av den nuvarande 2 a§ i valutalagen. Enligt detta lagrum skall förordnande enligt valutalagen av riksbanken tas i anspråk för att främja penning- och valutapolitiken, därvid industri- och sysselsättningspolitiska strävanden får beaktas. Hänsyn av sistnämnda slag får dock enligt lagrummet föranleda avslag på framställning endast då denna på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada. Bestämmelserna i OECD:s kapitalliberaliseringsstadga om den grundläggande liberaliseringsförpliktelsen och möjligheterna till undantag från denna förpliktelse gör ingen åtskillnad mellan ingående och utgående direktinvesteringar. Från denna synpunkt kan statsmakternas ställningstaganden vid 1973 och 1974 års lagändringar synas stå i strid med varandra. Förklaringen härtill är emellertid att söka i det förhållandet att Sverige, när stadgan reviderades år 1964, utan reservation godtog dess förpliktelse att fritt medge utgående direktinvesteringar men i fråga om ingående direktinvesteringar gjorde förbehåll för viss svensk lagstiftning, bl. a. 1916 års lag, de regler, som nu återfinns i lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, samt lagen om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. Den svenska reservationen rörande ingående direktinvesteringar är enligt sin lydelse tillämplig endast på transaktioner och endast i den utsträckning som det finns inskränkningar i utlännings rätt att utöva vissa särskilt angivna verksamheter eller förvärva eller äga viss slags egendom. Enligt vår mening kan den nämnda reservationen inte ges den innebörden att Sverige skulle vara förhindrat att annat än i liberaliserande syfte vidta ändringar av en lagstiftning som åsyftas med reservationen. En motsatt uppfattning skulle sålunda innebära att 1973 års ändringar av 1916 års lag var oförenliga med Sveriges förpliktelser enligt stadgan. Detta var inte statsmakternas mening vid lagstiftningsärendets prövning och något sådant har sedermera inte heller gjorts gällande från OECD:s sida. Reservationens innebörd måste fastmera anses vara att Sverige är oförhindrat att vidta sådana ändringar av sin lagstiftning som är förenliga med den principiella syn för vilken 1916 års lag och annan därmed sammanhängande lagstiftning ger uttryck. Redan vid tillkomsten av 1916 års lag underströks intresset av att i trygga vår självbestämmanderätt på det ekonomiska området. För dåtida näringslivsförhållanden var det naturligt att bestämma lagens Skyddsområde så att den omfattade svenska aktiebolag med betydande naturtillgångar i sin ägo. Att lagens Skyddsområde efter 1973 års ändringar kommit att omfatta även aktiebolag med övervägande andra tillgångar är därför inte att se som någon ändring av lagstiftningens bärande princip utan snarare en konsekvens 1 av den industriella som Sverige undergått sedan lagens tillkomst. e utveckling 1. E l. Enligt vår mening måste också den av oss på basis av 1916 års lag nu r betraktas på samma sätt och en tillämpning i föreslagna etableringskontrollen med de förordade för tillståndsprövning kan alltså såvitt

xwws-w-x.

enlighet grunderna -r

452 Erableringskonrrol/en enligt konrro/I- och_förhand/ings/in/erna

avser utländska övertaganden av företag inrymmas under den reservation som från svensk sida gjorts i anslutning till stadgans frilistningsbestämmelser rörande ingående direktinvesteringar. Det anförda innebär emellertid inte att en etableringsprövning inte skulle kunna ske också inom ramen för stadgans undantagsbestämmelser. De tidigare berörda möjligheterna att på grund av artikel 7 c) beakta sysselsättnings- och näringspolitiska aspekter bör sålunda gälla inte bara utgående utan även ingående investeringar. Det bör vidare vara möjligt att med stöd av artikel 3 förhindra uppköp av företag som bedriver från beredskapssynpunkt väsentlig forskning eller produktion. Nödvändigheten av att i detta syfte bevara en inhemsk tillverkning har naturligtvis sin betydelse även vid prövningen av ärenden om nyetablering. Som framhållits i en reservation till finansutskottets betänkande i 1975 års lagstiftningsärende torde också den i valutalagens 2 a § intagna, ordagranna översättningen av den andra an märkningen till stadgan ge ett mer restriktivt intryck än som motsvarar nuvarande tillämpning. Redan införandet av denna generella undantagsmöjlighet i samband med frilistningen av direktinvesteringar återspeglade ett behov hos medlemsstaterna att begränsa stadgans liberaliseringsåtaganden, låt vara att anmärkningen i detta sammanhang av naturliga skäl fick en restriktiv utformning. En betydande oklarhet måste numera anses föreligga om anmärkningens räckvidd. Någon notiliering till OECD om att möjligheterna enligt denna anmärkning utnyttjats är inte känd. Väl känt är däremot att olika medlemsstater under senare år vägrat direktinvesteringar även i fall, där det knappast förelegat sådana exceptionella omständigheter som en bokstavstolkning av anmärkningen ger vid handen. Detta förhållande torde böra ses mot bakgrunden av en mera utbredd uppfattning om att ett fritt internationellt kapitalflöde inte obetingat ger positiva effekter på de nationella ekonomierna. En omständighet som kan ha bidragit till denna utveckling är svårigheterna att bedöma skadliga effekter på etableringslandets intressen av en isolerad direktinvestering. En mera nyanserad syn på kapitalliberaliseringen har också kommit till uttryck i lagstiftning. Visserligen kan i detta hänseende inte åberopas den förut berörda kanadensiska lagstiftningen eller den australiensiska Foreign Takeovers Act 1975, då Kanada inte anslutit sig till stadgan och Australien generellt reserverat sig mot stadgans frilistning av ingående direktinvesteringar. Vi vill emellertid erinra om att den engelska Industry Act från år 1975 innehåller en möjlighet att förbjuda utländskt Övertagande av viktiga industriföretag, om övertagandet skulle vara ofören- : ligt med brittiska intressen (contrary to the interests ofthe United Kingdom i or contrary to the interests of any substantial part of the United Kingdom). Denna möjlighet till kontroll av ingående direktinvesteringar synes inte återfalla på någon av Storbritannien gjord reservation till kapitalliberaliseringsstadgan. På grund av det anförda kan vi sammanfattningsvis inte finna att en tillämpning av etableringskontrollen i enlighet med de grunder som tidigare förordats skulle stå i strid mot Sveriges förpliktelser på grund av 0ECD:s kapital]iberaliseringsstadga. Genom artikel 16 i EFTA-konventionen erkänner medlemsstaterna att restriktioner i fråga om etablering av ekonomiska företag inom deras områden av andra medlemsstaters rättssubjekt inte bör tillämpas på sådant

E rableringskontro//en enl/gr kontroll- och_lärhandlings/irz/erna 453

sätt att genom en mindre gynnsam behandling av dessa rättssubjekt än av vederbörande medlemsstaters egna rättssubjekt de s. k. EFTA-fördelarna motverkas. Vidare Forpliktar sig medlemsstaterna att inte tillämpa nya restriktioner på sådant sätt att de strider mot den angivna principen om nationell behandling. Ett viktigt undantag från huvudregeln om etablering av Företag finns i ett tilläggsprotokoll till konventionen. Enligt tilläggsprotokollet skall artikel 16 inte hindra den anslutna medlemsstaten att utöva kontroll över tillträde till dess kapitalmarknad, över investeringar i existerande inhemska ekonomiska Företag samt över äganderätten till naturtillgångar. Medlemsstat torde inte kunna invända mot de restriktioner som tillämpas i samband med sådan kontroll annat än om det i särskilda fall kan påvisas att restriktionerna motverkar EFTA-fördelarna. Vid ett ministerrådsmöte i Bergen 1966 gjordes vissa tolkningsuttalanden angående etableringsreglerna, den s. k. Bergenöverenskommelsen. Enligt överenskommelsen skall medlemsstaterna utan restriktioner tillåta: etablering av företag för handel med varor av områdesursprung, innefattande bl. a. etablering av filialer och dotterföretag samt etablering av självständiga Företag för att främja varuhandeln mellan medlemsstaterna; etablering av ekonomiska företag för sammansättning, slutbearbetning eller service beträffande varor som är av områdesursprung och som har exponerats från en medlemsstat till en annan; samt etablering av ekonomiska Företag För produktion av varor av områdesursprung, av vilka en betydande del är

i

tillverkade För export till annan medlemsstat och som i berört land inte l erfordrar till kapitalmarknaden, av bestående tillgång Övertagande företag

l. eller ägande av naturtillgångar.

l t Sveriges åtaganden enligt EFTA-konventionen synes innebära att en E Förvägrad etablering inom de verksamhetsområden och av det slag som

l

omfattas av Bergenöverenskommelsen anses motverka de s. k. EFTA- Fördelarna. Detta torde alltså få beaktas vid tillståndsprövningen enligt

l Förslaget till kontrollag liksom att enligt Bergenöverenskommelsen en liberal

l t tolkning skall ges åt begreppet EFT A-fördelar när fråga är om etablering av

l andra ekonomiska Företag än de tidigare nämnda. EFfA-konventionen får

dock allmänt sett anses ge ett inte oväsentligt utrymme För kritisk granskning

l

av utländska direktinvesteringar som tar sikte på övertaganden av bestående produktionsföretag. l förevarande sammanhang vill vi framhålla att enbart den omständigheten att etableringssökanden hör hemma i en EFTA-stat och här söker etablering För det slag av verksamhet som omfattas av Bergenöverenskommelsen inte utan vidare kan få utesluta att tillstånd avslås. Vi åsyftar närmast det fallet att ett Företag från utomstående stat i en EFTA-stat etablerar ett dotterFöretag som i sin tur med åberopande av EFTA-konventionen söker etablera sig i Sverige. För att Sverige i dylikt fall skall behöva uppfylla sina förpliktelser enligt EFTA-konventionen torde från svensk sida kunna krävas att etableringssökanden är ett företag med betydande verksamhet inom annan EFTAstat.

454 och_förhand/ings/injerna Erableringskonrro//en enligt komroll-

l3.4.4 Bes/utsunder/aget lnom tillämpningsområdet för den Föreslagna kontrollagen kommer att falla etableringsärenden av mycket skiftande dignitet. Det kan röra sig om en utlännings förvärv av ett mindre försäljnings- eller serviceföretag men också om en internationell koncerns förvärv av ett betydande industriföretag. Beroende på omständigheterna i det enskilda tillståndsärendet kan alltså föreligga vitt skilda krav på beslutsunderlagets karaktär och omfattning. Dei avsnittet l3.4.2 redovisade siffrorna angående den faktiska Fördelningen under den senaste treårsperioden av ärendena enligt 1916 års lag mellan regeringen och statens industriverk tyder på att mer än 90 procent av ärendena är av den beskaffenheten att de synes kunna avgöras efter en tämligen summarisk utredning. Å andra sidan torde en ändamålsenlig prövning av de tillståndsärenden som har stor allmän vikt i regel förutsätta en djupgående utredning inte endast av den tilltänkta etableringen utan också av det större sammanhang i vilket etableringen måste sättas in. Upplysningar kan sålunda behövas om efterfrågan, pris- och kostnadsutveckling, konkurrensläge, investeringsbenägenhet, företagsstruktur och andra förhållanden på den berörda marknaden. Hit hör naturligtvis också uppgifter om omfattningen och inriktningen av den utlandsägda företagssektorns andel av marknaden. Vad som sagts nu innebär att bestämmelserna om utredning i etableringsärenden måste präglas av stor flexibilitet. De uppgifter och handlingar som sökanden obligatoriskt måste bifoga ansökningen bör därför ; anges i en restriktivt utformad bestämmelse till vilken får anknytas en 3 befogenhet för tillståndsmyndigheten att förelägga sökanden att komma in j med den ytterligare utredning som är nödvändig. Vi har inte för avsikt att lägga fram något förslag till förordning om tillämpning av den föreslagna kontrollagen. Vi vill emellertid något uppehålla oss vid de informationskrav som kan bli aktuella i de sannolikt mest komplicerade fallen nämligen när sökanden är ett utländskt företag som ingår i en internationell koncern och den tilltänkta etableringen får anses vara av stor vikt från allmän synpunkt. Den information som bör stå till buds i etableringsärenden av nu aktuellt slag kan i huvudsak indelas i tre avsnitt, nämligen upplysningar om det företag som skall förvärvas eller etableras, om det utländska företaget (sökanden) och dess bakgrund samt om sökandens planer rörande verksamheten vid företag som avses skola övertas eller etableras. * Vi finner inte anledning att närmare gå in på vilken information som kan behövas är inriktad. Bestäm- l i fråga om det företag på vilket etableringen i ärende 3 melser härom finns redan i kungörelsen om utredning och tillstånd enligt 1916 års lag. På det praktiska planet inom industriverket och industridepartementet har också utvecklats rutiner för handläggningen i förevarande hänseende. Vad som emellertid är nytt med vårt förslag är att det utländska företag som avser att göra etableringen är part i tillståndsärendet, dvs. sökande, och det sålunda till skillnad från vad som nu gäller enligt 1916 års lag formellt kan åläggas informationsplikt. Informationen angående det sökande företaget bör ge grundläggande upplysningar om företaget och dess verksamhet. Hit hör t. ex. uppgifter om företagets registrering, nationalitet, aktiekapital eller liknande, eventuella

Etableringskonrrollen enligt kontroll- och.förhanøl/ingslinjerna 455

fondbörsanslutning, säte, styrelseledamöter och företagsledande funktionärer. Till redovisning av företagets verksamhet kan böra lämnas uppgifter om etableringsställen, årsredovisning, de huvudsakliga produkter företaget tillverkar, värdet av företagets totala produktion och försäljning samt företagets forsknings- och utvecklingsverksamhet. Med den förutsättning vi tidigare angivit, nämligen att det sökande företaget ingår i en internationell koncern, står det emellertid klart att dessa uppgifter kan vara mindre upplysande om de inte sätts in i sitt sammanhang. Vi vill i detta hänseende särskilt erinra om vad vi i avsnittet 11.32 anfört angående beslutsordningen inom internationella koncerner och dess konsekvenser för samhället och de anställda. Uppgifter kan därför behöva lämnas om de företag i koncernen som är överordnade eller underordnade i förhållande till det sökande företaget och vilket företag som ytterst utövar det bestämmande inñytandet över koncernen. I allmänhet torde dessa anspråk på grundläggande upplysningar om den internationella koncernens struktur, verksamhet och politik kunna tillgodoses genom att det sökande företaget lämnar den offentliga information som omfattas av OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Angående det närmare innehållet i denna informationsstandard hänvisar vi till redogörelsen i avsnittet 6.7.2. Det kan emellertid hända att dessa för offentlighet avsedda uppgifter inte innefattar ett tillräckligt klarläggande av det samspel i

l

informations- och beslutsprocessen som föreligger mellan olika koncernen-

l

heter. Vi vill här nämna några av de punkter på vilka kompletterande upplysningar kan böra inhämtas om huruvida, på vilket sätt och i vilken utsträckning kontroll och styrning utövas inom koncernen. Som exempel på de frågor som kan behöva närmare belysas kan nämnas följande: å Cl bestämmer sökandens dotterföretag sin marknadsföring självständigt eller är de beroende av samtycke från sökanden eller annan koncernenhet eller utnyttjar de annan koncernenhets marknadsföringsresurser

i Cl konkurrerar sökandens dotterföretag med sökanden eller andra koncern-

enheter på olika marknader Cl kontrollerar sökanden eller annan koncernenhet direkt eller indirekt exportverksamheten vid sina dotterföretag u bedriver sökandens dotterföretag egen forsknings- och utvecklingsverksamhet

g D hur utnyttjas resultatet av dotterföretagens forsknings- och utvecklings-

verksamhet El begär sökanden eller annan koncernenhet ersättning av eller utger koncernenhet ersättning till dotterföretag för forsknings- och utvecklingsverksamhet eller för utnyttjande av teknologi och know how i n bestämmer sökanden eller annan koncernenhet i fråga om dotterföreta- V gens investeringar och upplåning El bestäms vid dotterföretagen uppkommande frågor om resursallokering, produktionens omfattning och inriktning, produktutveckling, introduktion och avveckling av produkter av sökanden eller annan koncernenhet El är koncernenheternas redovisningssystem integrerade cr utnyttjar sökandens dotterföretag material, komponenter, service, teknologi, know how, patent, licensrättigheter o. d. som tillhandahålles av sökanden eller annan koncernenhet.

456 Erableringskonrrø/len enligt kontroll- och _förhand/ings/in/erna

Uppenbart är att det endast i undantagsfall kan behövas en så djupgående penetration av det sökande Företaget och dess koncern mässiga bakgrund som i det föregående antytts. Behovet härav kommer i huvudsak att betingas av den tilltänkta etableringens storlek och karaktär. Rör sig denna om förvärv eller etablering av exempelvis ett mindre försäljningsföretag kan anspråken på information om sökanden sannolikt starkt begränsas. Vad som emellertid oavsett etableringens beskaffenhet kan krävas är ett fullständigt klarläggande av det utländska företagets motiv för etableringen och dess planer för verksamheten vid det företag genom vilket den internationella koncernen 1 avser att driva verksamhet här i landet. Det kan utan vidare förutsättas att 1

sökandens etableringsbeslut föregåtts av en noggrann analys i dessa hänse- i

enden. Särskilt viktigt är det att sökanden för tillståndsmyndigheten

redovisar en plan för verksamheten vid företaget, vilken i det fall fråga är om i

ett Övertagande också bör innehålla uppgifter om tilltänkta förändringar av

verksamheten och tidpunkten för planens och förändringarnas verkställande. i

Av denna plan, vars utförlighet naturligtvis får bli beroende av etableringens beskaffenhet, kan sålunda behöva framgå bl. a. följande:

l

El vilka huvudsakliga varor som företaget skall producera och sälja med

l

uppgift om vilka nya produkter som skall introduceras och vilka gamla V produkter som skall avvecklas samt om vilken del av produktionen som l l l skall integreras med verksamheten vid annan koncernenhet l n vilka produktionsmetoder och andra produktionsresurser som kommer att omloka- l finnas med uppgift om planer på expansion eller modernisering, lisering eller nedläggning av rörelsegrenar och arbetsställen Cl vad förvärvet av företaget kommer att innebära för de anställda vid å företaget och vilka åtgärder sökanden ämnar vidta för att motverka väsentliga olägenheter från sysselsättningssynpunkt

l

u hur de huvudsakliga produkterna kommer att marknadsföras med uppgift om nuvarande marknader, nya marknader, vilka andelar av företagets totala produktion som skall försäljas i Sverige, på olika exportmarknader eller till andra koncernenheter samt vilka uttryckliga eller underförstådda

inskränkningar som skall gälla för företagets marknadsföring l

El vilka varor, material, komponenter och vilken service företaget skall l

inköpa och vilka inköpskällorna är El om och i vad mån företaget skall förädla svenska eller utländska Ä råvaror El den forsknings- och utvecklingsverksamhet företaget skall bedriva med uppgift om karaktären och kostnader för denna verksamhet, om antalet Ä forskare och tekniker som skall vara anställda i denna verksamhet och 7 vilken produktutveckling som skall bedrivas Cl vilken och know how som skall användas i teknologi av företaget med uppgift om patent- och licensrättigheter samt de villkor på vilka denna teknologi och know how får användas El omfattningen och inriktningen av företagets produktion D företagets användning av fonderade medel, kapitalbildningen samt sättet och villkoren för kapitalanskaffningen E1 vilken utdelningspolitik företaget skall bedriva vilka personer som skall leda företaget

Etab/eringskonrrol/en enligt konrro/I- och_förhand/ings/inje/na 457

D vilka kanaler för information mellan företaget och andra koncernenheter som skall finnas med avseende på beslut om produktion, marknadsföring, prissättning, inköp, finansiering och andra företagsledningsfrâgor cr hur Företagets styrelse skall sammansättas Cl vilka Förändringar av bolagets aktiekapital som är aktuella 1:1 hur och på vilka villkor framtida förvärv av produktionsresurser skall finansieras.

13.45 F örhandlings/irzjens_förslag till villkor och _föreskrifter i samband med Övertagande och nyetab/ering Vi kommer att i kapitel 17 utveckla vår principiella syn på hur en kontroll av verksamheten vid utlandsägda företag bör gestaltas. Vi vill endast förutskicka att vår grundtanke härvidlag är att det inte är motiverat att åstadkomma en löpande kontroll över dessa företag. De av oss föreslagna möjligheterna till kontroll är i överensstämmelse härmed inriktade på medel att lösa de akuta problem i dessa företags verksamhet som berör samhälle och anställda och som inte kunnat bemästras på annat sätt. l detta sammanhang vill vi emellertid ta upp den speciella situation som föreligger när ett inhemskt företag övertas eller ett nytt företag etableras. Särskilt i ärenden angående tillstånd till företagsförvärv kan uppkomma farhågor för att ägarbytet skall leda till väsentliga olägenheter från allmän synpunkt. Vad som framför allt kan befaras är att verksamheten vid det övertagna företaget kommer att

i

medföra sådana förändringar att det kan gå ut över de anställdas anspråk på E trygg sysselsättning. Liknande omställningsproblem kan tänkas föreligga i en å_ rad andra hänseenden. l det stora hela har vi anledning att tro att härmed

l

förknippade olägenheter kommer att utförligt behandlas vid prövningen av sökandens hemställan om förvärvstillstånd och nyetableringstillstånd och att

l

sökanden härvid genom utfästelser angående verksamheten efter etableringstillfället undanröjer den tvekan som i olika hänseenden kan föreligga om

l

t lämpligheten av att ifrågavarande Övertagande eller etablering kommer till l om stånd. Det är enligt vår mening också ur flera synpunkter fördelaktigast l dylika problem kan lösas på basis av frivillighet och samverkan mellan

l

företag, samhälle och fackliga organisationer. i l detta sammanhang förtjänar emellertid uppmärksammas vissa av de

i och som innebär att

förslag som lagts fram av konkurrensutredningen samhället ges lagfästa möjligheter att i sanktionerad form motverka från r allmän synpunkt väsentliga olägenheter i samband med samgåenden mellan företag. Konkurrensutredningen har sålunda i anslutning till bestämmelserna om prövning av företagsförvärv infon en befogenhet för regeringen att meddela förvärvaren eller juridisk person som förvärvet avser förbud eller åläggande att gälla för viss tid ellertills vidare, om det behövs för att förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Sådant förbud eller åläggande skall kunna förenas med vite. Det föreslagna instrumentet skall i första hand kunna användas på det konkurrenspolitiska fältet för att komma till rätta med olägenheter som avser effektivitet eller annans näringsutövning och sådana som avser pris, ägarkoncentrationen inom näringslivet. I fråga om priset skall förbud eller åläggande kunna ta sikte på att förvärvaren i framtiden kan komma att E é

458 Etableringskontrollen enligt konrroll- och_förhand/ingslinjerna

missbruka en marknadsdominerande ställning. Härvid kan komma i fråga att ålägga förvärvaren att inte överskrida visst högsta pris. Vidare kan det vara aktuellt att ålägga förvärvaren att i förhand anmäla prishöjning eller lämna vissa prisinformationer. Förbud eller åläggande bör också kunna riktas mot att förvärvaren deltar i visst angivet kartellsamarbete. Effektivitetshänsyn kan göra det behövligt att ålägga en förvärvare att vidta vissa rationaliseringsåtgärder. Motsvarande skall gälla i fråga om utvecklingsarbete, investeringstakt, forskning m. m. För att möjliggöra konkurrens skall åläggande kunna gälla upplåtelse av know how till annan näringsidkare eller försäljning av aktiepost som viss förvärvare har i ett konkurrerande företag. I fråga om annans näringsutövning kan det vara aktuellt med föreskrifter som hindrar diskriminering av vissa kunder eller kategorier av kunder. Även beträffande aspekter som rör ägarkoncentrationen kan förbud eller åläggande komma i fråga. Ett förbud kan exempelvis gälla i fråga om representation för förvärvaren i andra företag. Ett andra intressefált omfattar sysselsättningen samt berörda arbetstagare

och kommuners intressen. Åläggande kan sålunda behövas som tar sikte på

att avvecklingen av viss verksamhet skall ske under särskilda hänsynstaganden. Ett sätt att beakta de olägenheter som kan drabba en kommun i samband med företagsnedläggelse kan vara ett åläggande som går ut på att driften vid företaget under viss minsta tid skall fortsättas med viss minsta arbetsstyrka eller att förvärvaren skall svara för att en ersättningsindustri tillförs orten. När det slutligen gäller det tredje intressefáltet nämligen hänsyn till konsumenterna föreslås att åläggande exempelvis skall kunna avse att ett säljställe under viss tid skall behållas. Vi anser att en möjlighet till samhälleliga ingripanden av det slag konkurrensutredningen förordat bör finnas i samband med prövningen av företagsförvärv. Med hänsyn härtill och då det skulle vara orimligt att detsamma inte skulle gälla i fråga om utländsk företagsetablering här i landet anser vi att motsvarande möjligheter bör tas upp i vårt förslag till kontrollag. Då en del av de förut berörda olägenheterna, särskilt de av konkurrensnatur, inte är unika för etablering som sker genom övertaganden av bestående företag bör denna möjlighet också föreligga vid prövningen av ärenden om nyetableringstillstånd. På grund av det anförda föreslår vi att forvärvstillstånd och nyetableringstillstånd skall få förenas med villkor eller föreskrifter som behövs för att förhindra att från allmän synpunkt väsentliga olägenheter uppkommer i samband med etableringen. De villkor eller föreskrifter som kan ifrågakomma bör under förutsättning att förvärvet eller etableringen kommit till stånd bestämmas att gälla för det av tillståndet berörda företaget för viss tid eller tills vidare. Tillståndsmyndigheten bör få förelägga företaget vid vite att efterkomma villkoret eller föreskriften. Vidare bör föreskrivas att uppställda villkor eller föreskrifter får upphävas eller mildras, om det inte längre är behövligt att de gäller för företaget. Vi vill understryka vissa aspekter på den av oss sålunda föreslagna möjligheten att meddela särskilda villkor och föreskrifter. För det första måste det vara fråga om villkoroch föreskrifter som under handläggningen av tillståndsärendet godtagits av alla berörda parter. Vidare är avsikten att denna reglering endast skall vara av övergående natur och motverka olägenheter

E rableringskontro//en enligt konrro/l- och _förhand/ings/in/erna 459

som tidsmässigt anknyter till etableringstillfallet. Avsikten är heller inte att villkor och föreskrifter skall kunna fastställas annat än i samband med tillståndsprövningen. Det är alltså inte fråga om att tillskapa möjligheter att i ett senare skede ompröva denna reglering annat än i det hänseende som föreslagits nämligen genom ett upphävande eller en mildring av villkor eller föreskrifter som inte längre behövs. En annan sak är att vi i det följande kommer att föreslå en liknande möjlighet till ingripanden. Härvid är emellertid fråga om ett yttersta sanktionsmedel när ett utlandskontrollerat företag missköter verksamheten.

l3.4.6 Facklig insyn i handläggningen Behovet att få till stånd en kontroll av utländsk företagsetablering är inte endast en samhällelig angelägenhet utan också ett löntagarintresse. l syfte att tillgodose detta intresse har vi tidigare förordat att den som avser att göra ett tillståndspliktigt förvärv av aktier eller andelar i svenska bolag skall vara skyldig att samråda med berörda arbetstagarorganisationer, innan förvärvsavtalet träffas. Vi har också tidigare framhållit att medbestämmandelagen ger de anställda möjligheter till insyn och inflytande, när fråga är om andra slags åtgärder eller transaktioner som faller inom ramen för etableringskontrollen. En arbetsgivare är enligt medbestämmandelagen skyldig att på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal, innan han beslutar om viktigare förändringar av sin verksamhet. Till viktigare förändringar av ett företags verksamhet hör utan tvivel beslut som går ut på att den rörelse eller del av den rörelse som företaget bedriver skall försäljas till utländsk intressent eller på att ett aktiebolag skall ta bort utlänningsförbehållet från sin bolagsordning i syfte att bereda vägen för

t

ett utländskt Övertagande av bolaget. Den av oss föreslagna samrådsplikten i i förening med arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet ger alltså löntagarna goda möjligheter att ge sin syn på en utländsk direktinvestering. Vi anser det emellertid nödvändigt att de anställda får möjlighet att också bevaka och påverka handläggningen av olika tillståndsärenden. De anställdas intresse i förevarande hänseende bör tillgodoses i princip på det sättet att tillståndsmyndigheten i de olika tillståndsärendena inhämtar Som framhål-

t

den lokala avtalsslutande arbetstagarorganisationens mening. lits i avsnittet 13.2.2.6 om samrådsplikt kan emellertid praktiska skäl tala för att hänvändelse i vissa fall sker till central avtalsslutande arbetstagarorgani- § å sation som på lämpligt sätt kan inhämta de underordnade organisationernas y uppfattning i ärendet. Enligt vår mening är det därför naturligt att tillståndsmyndigheten - liksom förvärvaren i samrådsfrågor skall kunna göra - får befogenhet att välja mellan lokal och central arbetstagarorganisation. Vi « föreslår således att i förslaget till kontrollag tas upp en bestämmelse av s innebörd att, innan fråga om tillstånd enligt kontrollagen avgörs. lokal arbetstagarorganisation, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i

i förhållande till det företag ärendet gäller, eller dess centrala organisation skall

beredas tillfälle att yttra sig i ärendet och delta i myndighets överläggning med

rå

g part i ärendet.

å Den nu förordade bestämmelsen tar sikte på tillståndsärenden som rör företag som redan bedriver verksamhet. Från de fackliga organisationernas å

460 E tab/eringskontrøllen enligt konrro/I- och .för/tandlings/iIz/errza SOU l978:73

sida kan det emellertid finnas ett intresse av att komma till tals även i nyetableringsfall. I lagförslaget bör därför tas upp en kompletterande bestämmelse av innebörd att, om ärendet avser tillstånd till etablering av nytt företag, skall motsvarande rätt tillkomma facklig organisation som för varje huvudsaklig arbetstagarorganisation kan antas komma att organisera flertalet av dem som kommer att anställas vid företaget. Vi vill i detta sammanhang tillägga att den omständigheten att vi ansett det nödvändigt att lagfästa en kommunikationsskyldighet med berörda arbetstagarorganisationer inte innebär att andra berörda intressenter skall utestängas från handläggningen. Det kan tvärtom vara högst angeläget att synpunkter inhämtas exempelvis från den kommun för vilken etableringsärendet har betydelse. Vilka intressenter som härvid bör höras lår emellertid bestämmas vid en fri prövning från tillståndsmyndighetens sida.

13.4. 7 S ekreresskydd De ställningstaganden myndighet har att göra inom ramen för etableringskontrollen är i hög grad beroende av uppgifter från berörda företag. I inte ringa utsträckning torde härvid fråga bli om uppgifter som med hänsyn till konkurrensförhållanden och andra omständigheter är av ömtålig natur. Önskemålet om största möjliga öppenhet från företagens sida i lämnandet av information torde förutsätta att garantier skapas för att denna information inte utan företagens samtycke sprids i vidare utsträckning än som är oundgängligt för att etableringskontrollens olika syften kan tillgodoses. Vad först gäller handlingssekretess är att märka att handlingar i ärenden angående medgivande till ändring av bolagsordning eller godkännande av rörelseförvärv enligt 1916 års lag åtnjuter sekretesskydd på grund av bestämmelserna i 2 § 55 kungörelsen (193917) med förordnanden på civilförvaltningens område jämlikt sekretesslagen. Enligt vår mening bör detta sekretesskydd gälla handlingar i samtliga ärenden enligt den föreslagna kontrollagen. Ett fullständigt sekretesskydd kan också anses kräva regler om tystnadsplikt. I första hand bör gälla tystnadsplikt för de offentliga funktionärer som deltagit i handläggningen av ärenden enligt lagförslaget. Enligt vår mening bör sålunda föreskrivas att den som i myndighetsutövning tagit befattning med ärende som avses i lagen inte får obehörigen röja eller nyttja arbetsförfarande, affarsförhâllande, yrkeshemlighet eller annat förhållande som han därvid fått kunskap om. I det föregående har vi föreslagit att, innan fråga om tillstånd eller åtgärd enligt lagen avgöres, skall lokal avtalsslutande arbetstagarorganisation eller dess centrala organisation beredas tillfälle att yttra sig i ärende och delta i myndighets överläggning med part i ärendet. Vi har också föreslagit att avtal om tillståndspliktigt aktie- eller andelsförvärv skall föregås av samråd med sådana arbetstagarorganisationer. Detta innebär att fackliga företrädare kommer att kunna ta del av uppgifter som förtjänar sekretesskydd. Fråga uppkommer sålunda om tystnadsplikten bör omfatta även dylika fackliga företrädare. › Frågan om tystnadsplikt för fackliga företrädare har under senare tid

Etableringskonrrol/en enligt kontroll- och_förhand/ings/in/erna 461

behandlats i flera lagstiftningssammanhang och därvid fått olika lösningar. 1 arbetarskyddslagen (l949:1) har exempelvis tystnadsplikt foreskrivits för skyddsombud och ledamot i skyddskommitté samt sådan ledamot i styrelsen för lokal facklig organisation till vilken skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté hänvänt sig i arbetarskyddsfråga (prop. 1973:130 s. 165). 1 lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska Föreningar har däremot särskilda regler om tystnadsplikt för arbetstagare inte ansetts böra uppställas (prop. 1972:116 s. 134 och prop. 1975/762166). Enligt medbestämmandelagen har informationspliktig part rätt till Förhandling med motparten om tystnadsplikt rörande den information som skall lämnas. Uppnås inte enighet vid sådan förhandling, kan parten väcka talan om tystnadsplikt vid arbetsdomstolen, som har att förordna om tystnadsplikt i den mån det kan antas att det annars skulle föreligga risk för väsentlig skada för part eller annan. Konkurrensutredningen har i sitt förslag till ny konkurrensbegränsningslag upptagit en bestämmelse av innebörd att även annan än den som hos myndighet har tagit befattning med ärende enligt den föreslagna lagen skall ha tystnadsplikt med avseende på vad han fått ta del av under handläggningen av ärende om prövning av företagsförvärv. Denna tystnadsplikt gäller alltså bl. a. de företrädare för arbetstagarorganisationer som fått yttra sig i sådant ärende. 1 syfte att fullt ut tillgodose det inledningsvis antydda sekretessbehovet har vi övervägt en lösning av frågan om tystnadsplikt för fackliga företrädare av följande innebörd. Tystnadsplikten skulle omfatta även den som för lokal eller central arbetstagarorganisations räkning deltagit i handläggningen av ärende enligt lagförslaget. Sådan facklig företrädare skulle emellertid utan hinder av tystnadsplikten få samråda med ledamot i styrelsen för sin i i organisation och med arbetstagarledamot i styrelsen för det berörda företaget. omfatta z I den mån samråd skedde, skulle tystnadsplikten även styrelseledamoten. Enligt utredningens mening skulle emellertid en formell tystnadsplikt av detta slag på ett olyckligt sätt kunna inkräkta på den fackliga företrädarens möjligheter att få till stånd nödvändigt samråd med andra förtroendevalda. Härtill kommer att det inte finns anledning att tro att fackliga förtroendemän skulle missbruka den rätt till insyn i handläggningen som lagförslaget ger genom att obehörigen yppa eller utnyttja förhållande som han därvid fått kunskap om. 1 likhet med vad som är fallet enligt lagstiftningen om styrelserepresentation för de anställda bör därför inte någon särskild regel om tystnadsplikt för fackliga företrädare uppställas.

13.4.8 Börsstopp Vi har tidigare föreslagit att kontrollsubjekt även i det fall att aktier skall förvärvas på fondbörs skall vara skyldigt att i förväg inhämta förvärvstillstånd. 1 detta sammanhang har vi dock påpekat att det torde höra till undantagsfallen att utländska intressenter kommer att göra tillståndspliktiga aktieförvärv i börsbolag. 1 sammanhanget är emellertid också att beakta att i kretsen av kontrollsubjekt ingår inte endast utländska rättssubjekt utan även t. ex. svenska aktiebolag som saknar utlänningsförbehåll men rent faktiskt är så gott som uteslutande i inhemsk ägo. Om ett dylikt tillståndsärende rör ett bolag som är noterat på fondbörsen, måste under alla omständigheter beaktas

“ 462 Etableringskonrrollen enligt konrroll- och/örhand/ings/injerna

att viss risk föreligger för att kännedom eller rykten om den pågående handläggningen kan påverka kursen för bolagets aktier och alltså möjliggöra s. k. insiderspekulation. Anledning finns därför att erinra om gällande regler angående börsstopp. Enligt 27 a § i börsordningen (1969:546) får börsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, besluta att handel och notering vid fondbörsen skall avbrytas i fråga om börspapper av visst slag. Sådana beslut får inte gälla längre än som oundgängligen behövs. Under den tid sådant förordnande gäller får fondkommissionär enligt 10 a § lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet inte vare sig vid eller utanför fondbörsen avtala eller medverka till avtal om köp eller försäljning av fondpapper som förordnandet avser. I den proposition (l975/76:l75) som låg till grund för reglerna om börsstopp framhölls (s. 22) att behovet av sådana regler kan komma att öka om det i 1974 års departementspromemoria framlagda förslaget till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall genomfördes. De möjligheter till en generell fusionskontroll som togs upp i 1974 års departementspromemoria återkommer som förut anmärkts i konkurrensutredningens förslag till prövning av företagsförvärv. Konkurrensutredningen påpekar att det under denna prövning kan förekomma informationsläckage som medför att aktiemarknadens intressenter inte på lika villkor eller i tillräcklig omfattning har tillgång till de uppgifter som behövs för en bedömning av bolagets ekonomiska situation. Detta kan leda till spekula» tionsköp eller försäljningar som påverkar kurssättningen på aktierna i företag. I detta läge bör enligt konkurrensutredningens mening de befintliga möjligheterna till börsstopp kunna utnyttjas. Börsstopp bör också kunna tillgripas har kommit ut och därmed om ett rykte om ett förestående företagsförvärv ger eller förväntas ge upphov till kraftiga kursrörelser. Konkurrensutredningen anser vidare att börsstopp i samband med prövningen av företagsförvärv bör gälla under kort tid och i intet fall längre än två veckor. Till de principer för tillgripande av börsstopp som konkurrensutredningen sålunda förordat kan vi ansluta oss, låt vara att sådant börsstopp av skäl som vi inledningsvis antytt torde bli sällsynta i samband med tillståndsprövningen enligt vårt förslag till kontrollag.

l3.4.9 Frågan om Iidsgränseiför/ötfarandet Vi har i avsnittet l3.2.2.7 om samrådsplikt framhållit hur angeläget det är att samrådet slutförs så snabbt det någonsin går. Vi har härvid inte velat införa ; någon tidsgräns men har med hänvisning bl. a. till tidsfaktorn föreslagit särskilda möjligheter till integrering av samrådsförfarandet och tillståndsför- l farandet. Fråga uppkommer nu om skäl finns att införa fasta tidsgränser för tillståndsförfarandet. Härvid är att beakta att som tidigare framhållits de allra flesta ärendena kan antas vara av relativt enkel beskaffenhet. l dessa fall torde tillståndsprövningen kunna ske på mycket kort tid. Gäller ärendet emellertid ett stort företag eller ett företag som spelar eller kan förväntas komma att spela en nyckelroll i svenskt näringsliv är det inte uteslutet att det kan visa sig mycket komplicerat att utreda och lösa alla de olika frågor som kan uppkomma i etableringsärendet. Med hänsyn till de varierande förhållanden som sålunda kan föreligga anser vi det inte möjligt att uppställa någon yttersta

Etableringskontro/len enligt kontroll- och .förhand/ings/injerna 463

tidsgräns för slutbehandlingen av tillståndsärenden. Vi finner det emellertid osannolikt att prövningen av ett tillståndsärende skall behöva dröja mer än sex månader.

l3.4.l0 PuL/följd av talan När regeringen delegerat beslutanderätt i vissa tillståndsärenden till statens industriverk, bör talan kunna föras mot beslutet i den ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters beslut. Genom denna besvärsrätt får sökanden möjlighet att fullfölja talan till regeringen. Enligt vår mening är det emellertid inte möjligt att begränsa besvärsrätten till sökanden. Vi har i det föregående föreslagit en allmän skyldighet för tillståndsmyndigheten att bereda avtalsslutande lokala och centrala arbetstagarorganisationer tillfälle att yttra sig i tillståndsärenden och delta i överläggningar som myndighet har under sådant ärendes handläggning. Det beslut industriverket sedermera fattar kan emellertid tänkas ha sådan innebörd att de fackliga organisationerna inte anser att de synpunkter de framfört under ärendets handläggning vunnit tillräckligt beaktande. Med hänsyn härtill bör den fackliga sidan ha möjlighet att föra talan mot sådana beslut av industriverket med vilka missnöje föreligger. Vi förordar därför att den berörda centrala organisationen skall anses som part i fråga om rätten att fullfölja talan mot industriverkets beslut. Regeln om den besvärsrätt mot industriverkets beslut vi här förordat torde böra tas upp i tillämpningsföreskrifterna till den föreslagna kontrollagen.

l3.4.1 l Giltighetstid för tillståndet Vårt förslag kommer att medföra att förvärvstillstånd i allmänhet kommer att avse förvärv som ännu inte kommit till stånd. Att någon erhåller ett forvärvstillstånd innebär emellertid ingen skyldighet för sökanden att utnyttja tillståndet. Innan man vet om detta blir fallet, kan därför osäkerhet föreligga om de framtida ägarförhållandena beträffande ett företag eller en rörelse. Med hänsyn härtill bör tillståndets giltighetstid tidsbegränsas. Att i detta hänseende lagfásta en maximitid är emellertid tveksamt. Avser exempelvis rätt att förvärva en mindre aktiepost bör inte en å tillståndet tidsgräns tvinga tillståndshavaren att gå in på aktiemarknaden när kursläget 5 är ogynnsamt. bör därför kunna sättas med beaktande av Tidsgränsen i samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Den allmänna strävan bör emellertid vara att bestämma så kort giltighetstid som möjligt. Den aktuella bestämmelsen bör ges den utformningen att, om förvärvstillstånd avser framtida fång, skall i beslutet sättas ut viss tid för tillståndets giltighet.

134.12 Ansvar i L Som tidigare redovisats har vi inte funnit anledning att straffsanktionera de S E I syfte att få i: med etableringskontrollen sammanhängande tillståndsplikterna. till stånd ett tillförlitligt beslutsunderlag i tillståndsärendena föreslår vi däremot - i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller enligt

och _lörhan(llinjgslin/erna

464 Etableringskonrro/Iøn enligt kontroll-

lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riketatt den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i ansökningshandling eller

annan handling som åberopas i ärende enligt lagförslaget lämnar oriktig eller vilseledande uppgift skall dömas till böter eller fängelse i högst sex

månader. I förevarande sammanhang finns anledning att beakta att åtskilligt av den information som är av intresse vid tillståndsprövningen kommer att röra planerna for en blivande eller fortsatt verksamhet. Det är naturligtvis angeläget att även sådan information visar sig riktig men det bör också vara att ta hänsyn till den osäkerhet som nödvändigtvis måste vidlåda möjligt föreslår vi att åtal skall få l varje framtidsbedömning. Med hänsyn härtill väckas endast efter förordnande av regeringen eller av myndighet som

regeringen bestämmer.

13.5 Dispens

Den av oss förordade lagstiftningen har till syfte att medge kontroll av l utländsk Vid utformandet av denna lagstiftning har det företagsetablering. att göra bestämmelser om föreskrifter formellt tillämpvisat sig nödvändigt

l

liga på svenska juridiska personer, som kan stå under utländskt inflytande l denna skillnad mellan

men rent faktiskt inte gör det. På sikt kommer l

formella sannolikt att minska genom att l lagstiftningens och reella målgrupp inhemska aktiebolag i större utsträckning än hittills tar in utlänningsförbehåll

i bolagsordningen, något som för övrigt är en önskvärd och åsyftad l

För en övergångstid har vi också sökt mildra konsekvens av lagförslaget. i ogynnsamma effekter av lagförslagets formellt vidsträckta tillämpningsområde t.ex. föreskriften att aktiebolag, i vars bolagsordning finns

genom intaget förbehåll angående rätten att förvärva aktier i bolaget som kan I likställas med utlänningsförbehåll, inte är att betrakta som kontrollsubjekt

q

och sålunda inte är skyldigt att söka t. ex. förvärvstillstånd. Kvar står emellertid att det med utgångspunkt från lagforslagets kontrollsyfte inte alltid l . finns anledning att hävda vissa av de inskränkningar som olika bestämmelser l bör innehålla en medför. På grund av det anförda anser vi att lagförslaget

I

generell befogenhet för regeringen att medge undantag från sådan bestäm- i i visst fall inte är nödvändigt med hänsyn

melse i lagen vars upprätthållande l

till lagens syfte. l

13.6 Samordning av etableringskontroll och valutakontroll

Ingående direktinvesteringar i svenska företag kräver enligt valutalagstiftningen tillstånd av riksbankens valutastyrelse. Denna tillståndsprövning skall ske med beaktande av penning- och valutapolitiska hänsyn. Om den av oss föreslagna etableringskontrollen införs, kommer de ingående direktini princip att förutsätta tillstånd även inom ramen för detta vesteringarna Denna tillståndsprövning skall ha till syfte att förhindra att kontrollsystem. den tilltänkta etableringen ur ett vidare perspektiv är oforenligt med allmänt intresse. En dubbel tillståndsprövning blir naturligtvis inte alltid aktuell. En

konrroll- Erab/eringskontrol/en enligt och _förhand/ingslirç/erna 465

etablering kan tänkas finansierad av inhemska medel. Kapitaltillförsel till utlandsägda företag i form av lån berörs endast av kontrollen enligt valutalagstiftningen. Ett förvärv av aktier kan vidare ha sådan storlek att det inte omfattas av kravet på förvärvstillstånd. Vad gäller de direktinvesteringar som berörs av såväl valutalagstiftningen som den nu aktuella etableringskontrollen uppkommer emellertid frågan om en samordning av de båda kontrollfunktionerna är påkallad. Med hänsyn till att tillståndsprövningen enligt vårt förslag till kontrollag är av mera övergripande natur kunde det synas naturligt att alla direktinvesteringar först tillståndsprövades inom ramen for till uttryck en

denna lag och att detta borde komma genom

bestämmelse i valutalagstiftningen av innebörd att valutastyrelsen inte skulle få pröva frågan om tillstånd till ingående direktinvestering, innan etableringsfrågan prövats av regeringen eller i förekommande fall statens industriverk. l förevarande hänseende vill vi anmärka att ett införande av den föreslagna etableringskontrollen inte kommer att innebära något principiellt nytt. Redan nu sker tillståndsprövning enligt lagen om rätt for utlänning och utländskt företag att idka näring med avseende på etablering av filialer till utländska företag. En liknande form av etableringskontroll förekommer ju också med stöd av 1916 års lag i ärenden om ändring av utlänningsförbehåll i aktiebolags bolagsordning och om tillstånd till förvärv av rörelse. Sedan gammalt reglerar 1916 års lag vidare rätten för utländska rättssubjekt att göra direktinvesteringar i form av förvärv av fast egendom. Såvitt vi har oss bekant har inte uppkommit olägenheter i de fall där en dubbel tillståndsprövning blivit aktuell. Ett bifall i valutatillståndsärendet har ingen prejudicerande verkan på tillståndsprövning som sker i annan ordning och med beaktande av andra än penningpolitiska aspekter. Enligt vår mening finns därför knappast något behov av att åstadkomma en samordning på det sätt tidigare antytts. Härtill kommer att det inte skulle vara tillfredsställande att valutastyrelsen skulle behöva formellt pröva om den berörda direktinvesteringen till äventyrs är tillståndspliktig enligt vårt forslag till kontrollag. I den mån en samordning i visst etableringsfall skulle visa sig angelägen bör denna kunna ske genom informella kontakter mellan tillståndsorganen. Vad vi hittills anfört innebär inte att etableringskontrollen och kontrollen enligt valutalagstiftningen bör ske helt oberoende av varandra. Det får J tvärtom anses angeläget att ömsesidiga möjligheter finns for tillståndsor- K ganen att få kännedom om beslut och beslutsunderlag i tillståndsärenden. Information som härrör från riksbankens tillståndsgivning har intresse för etableringskontrollen i flera hänseenden. Den kan ge kompletterande beslutsunderlag i etableringsärenden. Den kan lämna upplysningar om sådana investeringar i utlandsägda företag som inte är underkastade tillståndsskyldighet t. ex. kapitaltillskott i form av lån eller utländsk majoritetsägares förvärv av ytterligare aktier i ett bolag. Den kan fästa uppmärksamheten på om utländska direktinvesteringar inriktas på andra företagsformer än de som omfattas av kontrollsystemet. Den kan slutligen rent allmänt tjäna som underlag för kontroll av att utländska intressenter iakttar sina skyldigheter att söka erforderliga tillstånd. I detta hänseende erinrar vi om att vi inte ansett oss böra tillgripa straffsanktionering av någon tillståndsplikt. Å andra sidan kan information om tillståndsgivningen inom

466 E rableringskonrrol/en enligt konrroll- och /örhand/ingslinjerna

etableringskontrollens ram vara av intresse För valutastyrelsens ställningstagande till exempelvis frågan om vilka villkor som skall uppställas rörande finansieringen av den tilltänkta etableringen. På grund av det anFörda Föreslår vi att i valutaFör0rdningen intas en bestämmelse av innebörd att, om riksbankens valutastyrelse med stöd av valutaFörordningen meddelat tillstånd till betalning i samband med direkt investering i Företag som driver eller avses skola driva verksamhet här i landet, skall avskrift av riksbankens beslut genast lämnas till statens industriverk. Härtill bör fogas en bestämmelse av innebörd att industriverket på begäran även Får ta del av handlingarna i sådant tillståndsärende. Vad gäller information till riksbanken angående tillståndsprövningen i ärenden inom etableringskontrollens ram bör motsvarande bestämmelser tas upp i tillämpningsFöreskrifterna till den Föreslagna kontrollagen.

14 Etableringskontrollen enligt likabehandlingslinjen

l

l

l

14.1 Begränsningen till övertagandefall

i

Inom utredningsuppdragets ram faller i förevarande hänseende dels frågan om kontroll av utländsk etablering som sker i form av övertaganden av svenska Företag och dels frågan om kontroll av utländsk nyetablering. Vi vill först ta upp frågan om kontroll av utländsk nyetablering. Företrädarna För såväl kontrollinjen som Förhandlingslinjen Föreslår bestämmelser av innebörd att nyetablering såväl i form av upprättande av helt nya Företag

l som redan etablerade företags expansion till nya verksamhetsområden skall

l vara underkastad tillståndsplikt. Dessa Förslag ger anledning till Följande l i erinringar. Den utlandsägda Företagssektorn i Sverige kan indelas i två grupper, handels- och industrisektorn. Expansivast är handelssektorn. Denna sektor tjänar i stor utsträckning som kanal För import från sina utländska moderbolag. lett avancerat industriland som Sverige är det naturligt och nödvändigt att importen i mycket stor omfattning sker genom helägda dotterbolag. Mönstret är detsamma För den svenska exporten. Försäljning genom agenter är möjlig och lämplig För enklare produkter och för relativt obearbetade i marknader. För en kvalificerad marknadsbearbetning särskilt För produkter som kräver ett utbyggt servicenät fordras ofta en långtgående integration av s verksamheten vilken inte kan åstadkommas utan kräver genom agenter i; etablering av dotterbolag. De utlandsägda handelsföretagens verksamhet i “i Sverige har därför till stor del ett oupplösligt samband med vår frihandelspolitik. Med hänsyn till de negativa handelspolitiska effekterna och våra internationella åtaganden har vi svårt att tänka oss praktiska fall där en nyetablering av ett handelsFöretag skulle kunna vägras på grund av nationaliteten hos Företagets ägare. Eftersom lagstiftningen från samhällets utgångspunkt inte skulle ha nämnvärd praktisk betydelse För handelsFöretagens del men ändock skulle utgöra och internationellt uppfattas som en protektionistisk åtgärd talar övervägande skäl mot en etableringskontroll av utlandsägda handelsFöretag. Som vi tidigare utvecklat lämnar enligt vår mening de utlandsägda industriföretagen ett värdefullt bidrag till sysselsättningen, exporten och den teknologiska utvecklingen i Sverige. Vi kan inte se på vad sätt den industriella utvecklingen skall kunna främjas genom att nyetablering av företag eller utvidgning av Företag till nya verksamhetsområden skall vara i princip à Förbjuden För vissa rättssubjekt och tillåtas Först efter särskild prövning.

E rab/eringskontrollen enligt /ikabehanzllings/in/en

Också för industriell verksamhet har vi - mot bakgrund av den utlandsägda sektorns relativt ringa omfattning och hittillsvarande erfarenheter av företai landet - svårt att finna praktiska fall där tillstånd till en gens verksamhet nyetablering skulle vägras ett utländskt företag men inte hindras om företaget varit svenskägt. För att vidmakthålla samhällsnyttig konkurrens är det väsentligt att näringsfrihetens princip upprätthålls. Avsteg från denna liberala princip bör då det kan visas att väsentliga samhällsintressen annars göras endast äventyras och inte på teoretiska risker. Enligt vår mening föreligger inte förutsättningarna för ett sådant avsteg rörande de utlandsägda företagen. En nyetableringskontroll inger osäkerhet om de förutsättningar under vilka utlandsägd näringsverksamhet kan bedrivas häri landet och kan leda till negativa effekter på företagens investeringsbenågenhet. Tillståndsplikt för ny verksamhet är också ägnad att hämma flexibiliteten i företagen. Mycket av näringslivets livskraft bygger på möjligheten att pröva nya vägar. Diversiftering är dock ofta en tillräckligt äventyrlig väg att möta utveckling och konkurrens för att inte böra belastas med myndighetsprövning. Ett dotterbolag som vill ha resurser för riskspridning får genom det föreslagna tillståndssystemet en black om foten vid diskussioner om fördelning inom koncernen av investeringsmedel. På grund av det anförda tar vi helt avstånd från tanken på att införa en kontroll av utländsk nyetablering i dess olika former. Vår principiella uppfattning att kapitalets rörlighet är ett nödvändigt komplement till den frihandel som är en förutsättning för ekonomisk effektivitet och fortsatt framåtskridande inom svenskt näringsliv talar naturligtvis också mot restriktioner i fråga om utländska direktinvesteringar i bestående företag. Vi har emellertid redan nu en övertagandekontroll beträffande svenska handelsbolag i 1968 års lag om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. och beträffande svenska aktiebolag med utlänningsförbehåll i 1916 års lag. Vi ansluter oss till tanken att det hävdvunna skydd för mark och naturtillgångar för vilka dessa lagar ger uttryck skall bestå. Fråga är då om det kontrollerade området bör utvidgas till att även omfatta aktiebolag som ej har fullständiga utlänningsförbehåll. Vi är mycket tveksamma härtill. Vår tvekan förstärks av att konkurrensutredningen har framlagt ett förslag om en icke diskriminerande kontroll av företagsförvärv. Leder konkurrensutredningens förslag till lagstiftning, minskas radikalt behovet av en särskild reglering av företagsförvärv gjorda av utlandskontrollerade företag. Uppdragen för utredningen om utländska övertaganden av svenska företag och konkurrensutredningen har emellertid g “ löpt parallellt. Mot den bakgrunden anser vi det ligga i vårt uppdrag att i frågan om kontroll av företagsförvärv lägga fram ett förslag som kan fungera i jämsides med det av konkurrensutredningen föreslagna systemet. Vi vill därför inte reservera oss mot övriga ledamöters förslag att den nuvarande lagstiftningen i 1916 och 1968 års lagar byggs ut till en ny lag om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket som gör det möjligt att pröva utländska förvärv av alla svenska aktiebolag och handelsbolag. På väsentliga punkter har vi emellertid en annan mening om såväl utformningen som tillämpningen av denna nya lag.

Erab/eringskontro//en enligt /ikabehand/ingslinjen 469

14.2 Avvikelser i fråga om övertagandekontrollens utform-

ning och tillämpning

l4.2.1 Förvärv av aktier [avsnittet l3.2.2.3 har lagts fram ett förslag om tillståndsplikt vid förvärv av aktier i svenska aktiebolag. I princip godtar vi denna konstruktion. Vi vill emellertid fästa uppmärksamheten på att kontrollgränserna för tillståndsplikt vid förvärv av aktier satts vidare än vad - såsom vi anser -är nödvändigt för att säkerställa en erforderlig kontroll av det utländska inflytandet i svenska företag. l aktiebolag med fullständigt utlänningsförbehåll saknas möjlighet för utländska rättssubjekt att uppnå en dominerande position. Därför saknas också skäl att i dessa bolag underkasta kontrollsubjekt tillståndsplikt för aktieförvärv. I bolag utan fullständigt utlänningsförbehåll anser vi att skilda kontrollgränser bör gälla för å ena sidan bolag vilkas aktier är börsnoterade eller noterade på den s. k. fondhandlarlistan och å andra sidan övriga aktiebolag. För den första gruppen, aktiemarknadsbolagen, bör gränserna i lagförslaget bestämmas till 10, 20 och 50 procent av aktiekapitalet eller röstvärdet för samtliga aktier medan för den andra gruppen gränserna bör vara 20 och 50 procent. Vi är ense med företrädarna för övriga linjer om att förvärv av aktier som omfattas av hembudsskyldighet bör vara undantagna från tillståndsplikt vid det tillfälle då inlösen aktualiseras, om inlösaren tidigare erhållit tillstånd att ; ä utan hinder av kontrollagen förvärva aktier i det berörda bolaget på grund av förbehållet. En sådan undantagsbestämmelse har därför intagits också i vårt

i

under 10 § 3. Vi anser det emellertid otillfredsställande

i

förslag till kontrollag att införa en tillståndsplikt som skulle kunna leda till osäkerhet om huruvida redan gjorda förbehåll om hembudsskyldighet kan infrias. Dessa äldre förbehåll bör därför utan särskild prövning undantas från kontrollagens l l tillämpningsområde. Detta kan lämpligen ske genom att i Övergångsbestäml melserna till den föreslagna kontrollagen tas in en bestämmelse av innebörd l att vad i 9 § 1 sägs om tillståndsplikt för aktieförvärv inte skall äga tillämpning på förvärv av aktie som förvärvaren är berättigad att lösa på grund av sådant i l bolagsordningen intaget förbehåll som avses i 3 kap. 3§ aktiebolagslagen under förutsättning att förbehållet intagits i bolagsordningen före den 1 oktober 1978. Detta innebär visserligen att förbehåll om hembudsskyldighet som intas i bolagsordning efter denna tidpunkt kommer att behöva underkastas tillståndsprövning men detta ter sig inte besvärande med hänsyn till de grunder för denna tillståndsprövning som vi i det följande föreslår skall gälla.

l4.2.2 Frågan om tillstånd för rörelseförvärv

Företrädarna för kontrollinjen och förhandlingslinjen har samstämmigt föreslagit att kontrollsubjekt inte utan tillstånd för varje särskilt fall skall få förvärva äganderätt eller nyttjanderätt till rörelse eller del av rörelse som någon driver här i landet. Vidare föreslås att ett sådant rörelseförvärv är ogiltigt, om inte ansökan om lörvärvstillstånd görs inom föreskriven tid eller på föreskrivet sätt eller om förvärvstillstånd vägrats genom lagakraftägande

470 Etab/eringskonrrollen enligt /ikabehand/ings/injen

beslut. Nu angivna förslag ger anledning till betänkligheter i flera hänseenden. Vad vi först vill erinra mot är att tillståndsplikten vid förvärv av rörelse är sanktionerad genom en ogiltighetspåföljd. Denna ogiltighet torde innebära att de av förvärvsavtalet omfattade prestationerna utan någon begränsning i tiden skall å ömse sidor återbäras. Eftersom en med tillämpning av berörda sanktionsregel inträffad ogiltighet är av det slag varöver parterna inte kan disponera, synes den medföra att endera parten kan i avvaktan på erforderligt tillstånd när som helst efter det avtal träffats dra sig ur detta avtal utan annan påföljd än förlorat affärsanseende. Härtill kommer de uppenbara obilligheter som blir följden, då en part - låt vara rent chikanöst gör gällande en tillämpning av ogiltighetspåföljden efter lång tid och när vederlagsförhållandena väsentligt förändrats. Olägenheterna med föreslagna ordningen är inte begränsade till sådana situationer där utländska intressen är inblandade. Kontrollen av rörelseförvärven kommer att drabba en rad transaktioner av rent intern svensk karaktär. Vi vill erinra om att sannolikt mer än vart femte svenskt aktiebolag saknar utlänningsförbehåll och därför i sin egenskap av kontrollsubjekt kommer att underkastas tillståndsplikt vid rörelseförvärv. För alla svenska aktiebolag utan utlänningsförbehåll måste det bli besvärande att inte kunna träffa bindande avtal om uppköp av rörelse eller ens del av rörelse. Innebörden av uttrycket rörelse är i detta sammanhang ganska oviss och än mer uttrycket del av rörelse och det kan befaras att båda uttrycken ges en ganska vidsträckt tolkning. Vi vill sålunda framhålla att det i näringslivet vanligen förekommande övertagandet av lokaler ofta sker i den form att den i lokalen bedrivna ”rörelsen” övertas - kanske endast för att läggas ned som olönsam - men därvid ersättningen betecknas som goodwill för rörelsen. Det måste beaktas att all strukturrationalisering innefattar överlåtelse av rörelse eller del därav. Ogiltighetsbestämmelsen blir också då det gäller överlåtelse av “rörelse” mycket svår att tillämpa efter någon tid då de i rörelsen vid överlåtelsetillfallet ingående tillgångarna, såsom maskiner, lager och kundfordringar, ersatts med helt nya tillgångar ehuru av enahanda slag. Det kan visserligen antas att de större börsnoterade företagen vilka numera ofta har en särskild juridisk avdelning som kopplas in på större transaktioner skall observera den föreslagna tillståndsplikten för rörelseförvärv och kunna inrätta sitt handlande därefter. Det måste emellertid framhållas hur utomordentligt otillfredsställande och förrädiskt det måste vara att två svenska företag där inga utländska intressen är aktuella inte skall kunna träffa ett slutgiltigt avtal om förvärv av rörelse utan regeringens tillstånd. Köpeskillingen eller andra parternas prestationer bestäms inte sällan med hänsyn till förhållandena viss dag och det måste både civilrättsligt och skatterättsligt bli mycket besvärande att parterna vid förhandlingarnas slutförande inte vet vilken dag deras avtal blir gällande. När det gäller de mindre företagen där många företagare inte ens torde ha omedelbart klart för sig om de har utlänningsförbehåll i sitt aktiebolag ökar riskerna för att ogiltiga avtal om överlåtelse av rörelse skall komma till genom rent förbiseende. Enligt vår mening kommer en med ogiltighetspåföljd sanktionerad tillståndsplikt vid förvärv av rörelse att ha så menliga konsekvenser för

Erableringskonrro//en enligt /ikabehandIings/injen 471

tryggheten i den allmänna omsättningen inom näringslivet att denna ordning inte kan godtas och vi upptar Följaktligen i vårt förslag till kontrollag ingen tillståndsplikt vid rörelseförvärv. Detta innebär emellertid inte att rörelseförvärv skulle komma att stå utanför samhällelig kontroll. Vi erinrar om att regeringen enligt förslaget till ny konkurrensbegränsningslag skall kunna ingripa med förbud eller ålägganden mot förvärv av rörelse eller del av rörelse i syfte att förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Denna möjlighet är enligt vår mening fullt tillräcklig för att tillgodose de framförda anspråken på kontroll av de för samhället betydelsefulla rörelseförvärven och har dessutom den fördelen att den inte skapar osäkerhet beträffande giltigheten av alla de transaktioner som från den nämnda kontrollsynpunkten saknar varje intresse.

14.2.3 Frågan om samrådsplikt

I avsnittet l3.2.2.7 föreslås att förvärvaren skall samråda med berörda kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationer, innan avtal träffas om ett tillståndspliktigt aktie» eller andelsförvärv. Förslaget om samrådsplikt anknyter till ett inomjustitiedepartementet år 1974 framlagt förslagtill lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall, vilket senare förslag efter remissbehandling överlämnades till konkurrensutredningen. Med hänvisning till att samråd vid företagsförvärv främst ligger inom arbetsrättens område har konkurrensutredningen i sitt slutbetänkande funnit det naturligt att hithöç rande lagstiftningsfrågor tas upp av den nya arbetsrättskommittén. Enligt vår t mening är detta konkurrensutredningens ställningstagande principiellt riktigt och tillämpligt även på arbetet inom utredningen om utländska övertaganden av svenska företag. Det föreliggande samrådsproblemet bör erhålla en lösning som är oberoende av om fråga är om utländska eller inhemska företagsförvärv. Att föregripa denna enhetliga lösning med särskilda regler om samrådsplikt i den föreslagna kontrollagen är inte lämpligt. Vi finner vid detta förhållande heller inte anledning att gå in på det förslag till samrådsbestämmelser som lagts fram av övriga ledamöter.

14.2.4 Prövningskriterier - Den väsentligaste skillnaden mellan vår och andra ledamöters syn på övertagandekontrollen rör frågan om grunderna för tillståndsgivningen. När det gäller de särskilda aspekter som kan komma i fråga vid utländska övertaganden erinrar vi om att en viktig utgångspunkt är uttalandet i utredningens direktiv att någon radikal omläggning av Sveriges hittillsvarande allmänna politik i fråga om utländska investeringar inte är aktuell. Enligt direktiven bör eftersträvas en ordning som ger möjligheter att inom ramen för Sveriges internationella förpliktelser hindra en utländsk investering, när väsentliga intressen talar emot att investeringen kommer till stånd. Den internationella förpliktelse som i detta sammanhang är av central betydelse är Sveriges anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. Genom denna anslutning har Sverige åtagit sig att fortlöpande avskaffa restriktioner på kapitalrörelser i den mån det är nödvändigt för effektivt

472 Etableringskontrol/en enligt /ikabehandlings/injen

ekonomiskt samarbete. Detta åtagande innebär på grund av stadgans närmare bestämmelser bl. a. att Sverige i princip skall bevilja tillstånd till varje direktinvestering som innefattar ett fullständigt eller partiellt övertagande av ett bestående inhemskt företag. Undantag från denna förpliktelse kan göras endast med stöd av den reservation, som Sverige år 1964 gjorde med avseende på stadgans regler angående ingående direktinvesteringar, eller genom utnyttjande av de undantagsklausuler som själva stadgan innehåller. Den berörda reservationen gäller enligt sin lydelse endast transaktioner och endast iden utsträckning det finns inskränkningari utlänningars rätt att ta del i vissa angivna verksamheter eller förvärva eller äga vissa slag av egendom. Till denna reservation är fogad en not av innebörd att detaljer angående regleringen av ingående direktinvesteringar redovisas i ett 0ECD-dokumenL [detta dokument redogörs bl. a. för det dåvarande innehållet i 1916 lag. Oavsett om avsikten från svensk sida vid reservationstillfället år 1964 till äventyrs var att med reservationen täcka även framtida utvidgningar av den utlänningsdiskriminerande lagstiftningen, kan enligt vår mening en så långtgående tolkning av reservationen knappast göras. Reservationeri fråga om direktinvesteringar kan enligt stadgans huvudprincip göras endast i samband med att liberaliseringsåtagandena träder i kraft eller då ändringar sker i dessa åtaganden. Allmänna reservationer för framtida lagändringar (s. k. precautionary reservations) måste anses strida mot reservationsiitstitutets syfte. Om fråga är om tillståndsprövning avseende andra fall än sådana som omfattas av Sveriges reservation för direktinvesteringar, torde härvid mot bakgrund av det anförda hänsyn få tas till räckvidden av kapitalliberaliseringsstadgans undantagsklausuler. Av särskild betydelse i detta sammanhang är den s. k. andra anmärkningen som inskränker möjligheten att hindra en direktinvestering till fall då en enskild transaktion eller överföring på grund av beloppets storlek eller andra omständigheter skulle ha utomordentligt skadlig inverkan på den berörda medlemsstatens intressen. Kapitalliberaliseringsstadgan har varit av betydelse för utformningen av svensk lagstiftning bl. a. vid 1973 års ändring av 1916 års lag och senast vid 1974 års ändringar i valutalagen rörande svenska investeringar utomlands. I 1973 års lagstiftningsärende som i viss mån hade provisorisk karaktär markerades iakttagandet av OECD:s kapitalliberaliseringsstadga genom att medgivande till borttagande av utlänningsförbehåll i bolagsordning skulle kunna vägras, om det stred mot väsentligt allmänt intresse att kontrollsubjekt förvärvade bolagets aktier. I 1974 års ärende togs ytterligare hänsyn till kapitalliberaliseringsstadgan. l propositionen (1974:89 s. 60) uttalade departementschefen i fråga om den andra anmärkningen att denna undantagsbestämmelse alltid måste vara tillämplig för att en planerad utlandsinvestering skulle kunna hindras enbart på sysselsättnings- och näringspolitiska grunder. l sitt betänkande ställde sig finansutskottet i princip positivt till att valutalagen ändrades så att valutastyrelsen fick formella möjligheter att beakta även närings- och sysselsättlTlR (63) 6 (l st Revi- ningspolitiska strävanden. Härvid framhöll utskottet i likhet med departesion). mentschefen att kapitalliberaliseringsstadgans andra anmärkning måste vara

E tab/eringskonrro/Ien enligt likabehandlings/in/en 473

tillämplig för att en planerad utlandsinvestering skall kunna hindras enbart på sysselsättrtittgspolitiskzt eller näringspolitiska grunder. Enligt utskottets mening skulle det vara värdefullt att detta Förhållande kom till direkt uttryck i lagtexten och utskottet föreslog att valutalagen skulle ändras i överensstäm-

melse härmed. Ändringen i valutalagen erhöll den av utskottet Föreslagna

lydelsen. I det förslag som övriga ledamöter lagt fram har i förevarande hänseende mer möjligheter öppnats att vägra tillstånd. Det anges som vidsträckta tillräcklig grund för avslag att genom tillståndet kan uppkomma ett inflytande över svenskt företag eller svenskt näringsliv som är oförenligt med allmänt intresse. Enligt vår mening har kravet på iakttagande av OECD:s kapitalliberaliseringsstadga inte därigenom blivit uppfylld. Den reglering som gjorts i valutalagstiftningen av utgående investeringar bör ske på motsvarande sätt nu i fråga om ingående investeringar. Som grund för avslag bör i lagtexten -liksom i 1974 års ändring i valutalagen - direkt anges rekvisiten i den andra anmärkningen. Den tillståndsregel vi eftersträvar måste emellertid kompletteras med hänsyn till annan lagstiftning. Som tidigare framhållits avser vi att behålla den nuvarande kontrollen av mark och naturtillgångar. Viss annan lagstiftning som gäller förvärv av fast egendom bör också beaktas. Hänsyn bör naturligtvis också få tas till ickediskriminerande lagstiftning angående 3 företagsförvärv. F. n. finns ingen lagstiftning om generell fusionskontroll. Konkurrensut-

z

redningen har emellertid i sitt förslag till ny konkurrensbegränsningslag givit l samhället befogenhet att ingripa mot företagsförvärv i syfte att förhindra

i

sådana olägenheter av förvärv som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Inom ramen for denna generella fusionskontroll skall beaktas

E

förvärvets inverkan på prisbildningen, näringslivets effektivitet, sysselsättningen, konsumenterna, ägarkoncentrationen i näringslivet och andra

F

allmänna intressen. Vi finner det följdriktigt att,0m konkurrensutredningens

l förslag leder till lagstiftning, utländska företagsförvärv i alla hänseenden av

E karaktär bedöms efter samma som kommer allmängiltig prövningskriterier

i att gälla enligt den föreslagna konkurrensbegränsningslagstiftningen.

vi förordar kan sammanfattas i en

i

De kriterier för tillståndsprövningen E regel av innehåll att tillståndet skall meddelas, såvida inte det strider mot grunderna för annan lag eller skulle åsamka landets intressen utomordentlig f skada. Innebörden i denna regel är sålunda att -där fråga inte är om förvärv av i med betydande mark- och naturtillgångar eller lagstiftning av ickeföretag diskriminerande karaktär - ansökan om tillstånd får vägras endast i mycket exceptionella fall.

14.2.5 Villkor och föreskrifter Som framgår av föregående avsnitt har vi vid utformningen av grunderna för _ tillståndsprövningen tagit konsekvenserna av att det ianledning av konkuri rensutredningens nyligen utgivna slutbetänkande kan komma att införas en ny konkurrensbegränsningslag som i enlighet med vad konkurrensutredningen föreslagit innefattar en generell fusionskontroll. [överensstämmelse härmed anser vi det också följdriktigt att införa en möjlighet att - i samband

474 E rab/eringskontro//en enlig! /ikabehandlings/in/en

med prövningen enligt den av oss föreslagna kontrollagen, vilken i vissa fall träder i stället för den tilltänkta konkurrensbegrärtsttingslagen,av förvärv av aktier i svenska aktiebolag och andelar i svenska handelsbolag - förbinda föwärvstillståitd med sådana villkor och föreskrifter som behövs för att förhindra att från allmän synpunkt väsentliga olägenheter skall uppkomma i samband med förvärvet. Denna möjlighet är avsedd att motsvara den av konkurrensutredningen föreslagna befogenheten för regeringen att i ärenden angående inhemska fusioner meddela vitessanktionerade förbud eller ålägganden. I fråga om utformningen av den berörda möjligheten att uppställa villkor eller föreskrifter kan vi ansluta oss till vad företrädarna för förhandlingslinjen föreslagit (se 13.45). Vi förutsätter emellertid att möjligheten att uppställa villkor och föreskrifter inte ges en diskriminerande Vi tillämpning. kan med andra 0rd acceptera endast sådana förpliktelser som möjliggörs av den konkurrensbegränsningslagstiftning vilken kan komma att införas på grund av konkurrensutredningens förslag. Vår principiella ståndpunkt att diskriminering inte får förekomma innebär att vårt förslag på förevarande område förfaller, om den av konkurrensutredningen föreslagna möjligheten till vitessanktionerade förbud och ålägganden inom ramen för den generella fusionskontrollen inte skulle lagfastas.

I4.2.6

Frågan om _fack/ig insyn i handläggningen

I avsnittet l3.4.6 har föreslagits regler av innebörd, att innan fråga om tillstånd enligt den föreslagna kontrollagen avgörs, skall berörda kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationer beredas tillfälle att yttra sig i ärendet och delta i myndighets överläggningar med part i ärendet. Enligt vår mening är det riktigt att de anställda i ett företag som berörs av ett utländskt Övertagande skall ha möjlighet till insyn i prövningen av det ifrågavarande tillståndsärendet. Vi finner emellertid inte anledning att här ha andra regler än vad som finns i det tidigare berörda förslaget till ny konkurrensbegränsningslag. Vi förordar därför att tillståndsmyndigheten bör ge arbetstagarorganisationerna i det berörda företaget tillfälle att yttra sig, innan fråga om tillstånd enligt lagen avgörs.

l4.2.7 Sekretesskydd

I avsnittet 13.4.7 har föreslagits tystnadsplikt för den som i myndighetsutövning tagit befattning med ärende som avses i den föreslagna kontrollagen. Däremot har tanken på att denna tystnadsplikt skulle omfatta också t. ex. företrädare för arbetstagarorganisationer avvisats. l anslutning härtill vill vi erinra om att konkurrensutredningen i sitt förslag till ny konkurrensbegränsningslag upptagit en bestämmelse om tystnadsplikt som i princip omfattar alla som tagit del av handläggningen av ärende om prövning av företagsförvarv. Vi kan inte se någon anledning till varför inte motsvarande regler bör gälla även vid prövning av utländska företagsförvärv. Vi föreslår därför att den tidigare nämnda regeln om tystnadsplikt skall gälla även annan som har fått ta del av vad som förekommit vid handläggningen av sådant ärende.

i

15 Verksamhetskontrollen enligt kontroll-

linjen

15.1 Skälen för ett koncessionssystem

Enligt direktiven är det utredningens uppgift att överväga vilka legala instrument samhället bör utrustas med för att kunna förebygga eller motverka de särskilda risker som kan sammanhänga med att ett utlandsägt företag driver verksamhet här i landet. l detta sammanhang förtjänar understrykas att direktiven förutsätter att behovet av ett system för kontroll av utlandsägda företags verksamhet inte skall diskuteras med utgångspunkt . från en bedömning av i vilka fall, på vilket sätt och i vilken utsträckning

i ett förverkligande

utlandsägda företags agerande inneburit av dessa risker. Det står vidare klart att inhemska såväl som utlandsägda företag kan bedriva eller har bedrivit sin verksamhet i strid mot de anställdas och samhällets

i

intressen. Enligt vår mening är det inte fruktbärande att söka utröna om

i härvidlag kan påvisas skillnader mellan utlandsägda och inhemska företag.

Om och i vad mån de utlandsägda företagen i sitt uppträdande avviker från de inhemska företagen är för oss inte av avgörande betydelse när det gäller att bedöma behovet av ett system för kontroll av de utlandsägda företagen. Det som enligt vår uppfattning motiverar ett kontrollsystem är i stället den principiella särställning som de utlandsägda företagen intar inom svenskt

i

I avsnittet 11.2 om den utländska företagsetableringens problemi näringsliv. â källor har utvecklats vari denna särställning består. Väsentligen innebär den

i att de anställda och samhället inte har lika goda möjligheter att hävda sina

intressen i förhållande till utlandsägda företag som i förhållande till inhemska företag. Vad saken alltså gäller är att söka balansera denna generellt sett svagare förhandlingsposition med en motvikt i form av särskilda regler för utlandsägda företag.

_ När det gäller att utforma ett system för kontroll av utlandsägda företags

3 verksamhet står olika möjligheter till buds. l allt väsentligt står valet mellan ett osanktionerat system och ett system som ger samhället formella möjligheter att ingripa om ett utlandsägt företag driver sin verksamhet på ett sätt som äventyrar allmänna intressen. Ett osanktionerat kontrollsystem skulle kunna ge visst utrymme för uppställande av regler som riktar sig såväl till enskilda utlandsägda företag i som till dessa företag i gemen. _ På det individuella planet kunde sålunda tänkas att ett utlandsägt

i dotterföretag i samband med erhållandet av etableringstillstând lämnar

. frivilliga utfästelser i fråga om den framtida verksamheten vid företaget och

476 Verksamherskontro//en enlig! kontra/linjen SOU [978173

om insyn i den utländska koncernen och dotterföretagets relationer till olika enheter inom denna koncern. En nackdel är emellertid att denna möjlighet står till buds endast med avseende på sådan etablering som sker i framtiden. De redan verksamma företagen skulle alltså inte komma att beröras av en sådan ordning. Ett sätt att komma till rätta med den antydda bristen kunde vara att uppställa en allmän uppförandekod för utlandsägda företag, dvs. riktlinjer för dessa företags uppträdande i det svenska samhället. Det ligger emellertid i sakens natur att en kod kan få ett alltför vagt och allmänt innehåll. En kod skulle inte ge möjlighet att precisera regler för verksamheten efter vad omständigheterna i det enskilda fallet kräver. Med en kod skulle knappast heller kunna skapas en plattform för de särskilda överläggningar mellan ett företag å ena samt de anställda och samhällets myndigheter å andra sidan som kan vara påkallade av förhållanden som sammanhänger med att företaget är anknutet till och står under bestämmande inflytande av en internationell koncern. Härtill kommer att OECD år 1976 antagit riktlinjer för multinationella företags verksamhet (se härom avsnitt 6.7.2). Även om dessa rekommendationer har karaktären av en minimistandard, som inte på alla punkter tillgodoser berättigade anspråk, måste tillkomsten av dessa riktlinjer anses inverka på behovet av och kanske också på lämpligheten av att uppställa en särskild svensk kod. Härtill kommer att ILO antagit en trepartisk deklaration om riktlinjer angående multinationella företag och socialpolitik (se härom avsnittet 6.4) samt att arbete pågår inom FN:s kommission för transnationella företag på utformningen av en uppförandekod för transnationella företag (se härom avsnittet 6.3.2). Den främsta fördelen av att i l med ett system, som förenar en möjlighet l etableringsfall få till stånd utfástelser av olika slag med allmänna riktlinjer för f l utlandsägda företags verksamhet, skulle vara markerandet av att föreliggande problem kan lösas på basis av ömsesidigt förtroende. Det skulle få bli en hederssak för de utlandsägda företagen att efterkomma Föreliggande utfästelser och rekommendationer och detta kunde tänkas främja en allmän lyhördhet för önskemål om anpassning till förhållanden och normer inom svenskt arbets- och näringsliv. Inte minst den skärpta uppmärksamhet som

i

på senare tid riktats mot multinationella företags agerande gör det vidare l sannolikt att det helt övervägande antalet utlandsägda företag kommer attsåsom det uttrycks i Internationella handelskammarens riktlinjer för internationella - värdlandets och ekonoinvesteringar respektera lagar, politik miska och sociala mål på samma sätt som en god medborgare i landet samt fullgöra utfästelser som gjorts till landets regering i samband med investeringen. Hur tilltalande en ordning av antytt slag än kan förefalla innebär den enligt vår mening inte någon lösning av utredningsuppgiften. Att anledning saknas att inskrida mot utlandsägda företag som klanderfritt bedriver sin verksamhet här i landet är en självklarhet. Det är emellertid inte för dessa företag som särskilda kontrollmedel behövs utan för de företag som inte drar sig för att åsidosätta god sed. Ett osanktionerat kontrollsystem skulle göra det omöjligt att vidta åtgärder ens mot flagranta överträdelser av vedertagna normer och gjorda utfcistelser. Vi finner det därför ofrånkomligt att samhället inom ramen för ett lagfast system har tillgång till medel för kontroll och

Verksamhetskonrro//en enlig! kontra/linjen 477

påverkan av utlandsägda Företags skötsel. Detta system bör präglas av stor flexibilitet. Den stora majoritet av de utlandsägda företagen som uppträder korrekt bör i allt väsentligt lämnas oberörda av kontrollåtgärder. l undanbör däremot verksamma ingripanden kunna ske. Ytterst måste ett tagsfallen ändamålsenligt kontrollsystem enligt vår mening innefatta en möjlighet att Förhindra att ett Företag som helt åsidosätter det svenska samhällets och de svenska löntagarnas intressen fortsätter att driva verksamhet här i landet. av På grund av det anFörda Förordar vi inFörandet av ett koncessionssystem innebörd att utlandsägda Företag får driva näringsverksamhet här i landet endast efter särskilt tillstånd (verksamhetstillstånd). Av vad Förut sagts Följer att behovet av att kontrollera och påverka utlandsägda Företags verksamhet måste kunna tillgodoses oberoende av när ett Företag börjat bedriva sin verksamhet i Sverige. Detta talar För att det Förordade koncessionssystemet bör göras tillämpligt även på Företag som har etablerats Före dess inFörande. Visserligen skulle kunna hävdas att det är otillfredsställande att- i fråga om utlandsägda Företag vilka måhända under lång tid och alldeles utan anmärkning verkat häri landet- göra dessa Företags Fortsatta verksamhet beroende av särskilt tillstånd och i anslutning härtill inFöra möjligheter att vidta åtgärder som av dessa Företag skulle kunna som väsentliga rubbningar av de Förutsättningar, under vilka de uppfattas ursprungligen etablerat sig och hittills bedrivit sin verksamhet. Särskilt bärande kan emellertid denna invändning inte anses vara. Den skulle i så fall kunna resas mot varje ändring i de regler som gäller För näringsverksamhet och arbetsmarknad i Sverige. l detta sammanhang kan exempelvis erinras om de genomgripande Förändringar som under senare tid skett på arbetsrättens område. inte kommer att i Att det av oss åsyftade koncessionssystemet praktiken innebära några väsentliga ändringar i utlandsägda Företags möjligheter att fortsätta sin hittillsvarande verksamhet här i landet kommer också att ett att framgå av vad vi i det Följande Föreslår. Den omständigheten skäl utlandsägt Företag redan är etablerat i Sverige är därFör inte ett tillräckligt att undanta Företaget från det Föreslagna koncessionssystemet.

i

l det Följande kommer vi att ange hur det av oss Förordade koncessions- Redan i detta sammanhang vill vi emellertid systemet närmare bör utformas. beröra det Förhållandet att den härav betingade lagstiftningen skall avse endast utlandsägda Företag. Mot vårt Förslag skulle därFör kunna invändas att det innebär att inhemska och utlandsägda Företag kommer att behandlas olika. Vi anser oss Först böra behandla denna fråga ur den mera formella aspekten om den Föreslagna lagstiftningen skulle komma att stå i strid mot Sveriges internationella Härvidlag kan konstateras att OECD:s Förut åtaganden. berörda kapitalliberaliseringsstadga saknar betydelse i sammanhanget. inte ett utlandsägt Företags Förhållanden efter Stadgan reglerar nämligen etableringstillfallet. Detsamma gäller i princip den i EFTA-konventionen upptagna etableringsartikeln. Så till vida är denna artikel dock av betydelse att medlemsstaterna därigenom Förpliktat sig att inte tillämpa restriktioner i fråga om drift av utlandsägda Företag på så sätt att genom en mindre gynnsam behandling av dessa Företag än av inhemska Företag de Fördelar motverkas som förväntas i anledning av undanröjandet eller frånvaron av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna. Härtill vill vi

i 478 Verksamherskonrro/Ien enligt kontra/linjen

endast anmärka att det är uteslutet att den tilltänkta kontrollen i någon protektionistisk mening skulle ha till syfte att inverka på de s. k. EFTAfördelarna. Av större intresse i sammanhanget är OECD:s deklaration om internationella investeringar och multinationella företag samt det till denna deklaration knutna beslutet om nationell behandling. I deklarationen uttalas bla. att medlemsstaterna bör ge utlandskontrollerade företag en behandling i överensstämmelse med värdlandets lagstiftning och administrativa praxis samt med internationell rätt som inte är mindre gynnsam än den behandling som i motsvarande situationer ges inhemska företag (nationell behandling). Den 3 rekommendation deklarationen innehåller på denna punkt innefattar

sålunda inte någon förpliktelse för Sverige att inte införa särskilda regler för i

kontroll av utlandsägda företags verksamhet. Däremot innehåller beslutet om nationell en förpliktelse för Sverige att till OECD anmäla

i

behandling förekommande undantag från principen om nationell behandling med angivande av skälen för undantaget och dess avsedda varaktighet. Enligt beslutet skall också den s. k. lME-kommittén inom OECD tjäna som forum för konsultationer angående varje fråga som har samband med beslutet och dess tillämpning. lnte heller detta beslut utgör alltså något hinder för att införa särskilda regler för utlandsägda företag. En annan sak är att Sverige som nyss antytts är skyldigt att notiñera OECD om en lagstiftning av det slag vi förordar och om denna lagstiftnings tillämpning i enskilda fall. l Även om införandet av kontroll av utlandsägda

i

företags verksamhet inte strider mot Sveriges internationella åtaganden är det angeläget att i detta sammanhang ytterligare belysa den tilltänkta kontrollens principiella inne- 3 börd. Det grundläggande skälet for denna kontroll är att de särskilda förhållandena vid ett företag som står under utländskt inflytande kan sätta ur | i spel de lagar, avtal och sedvänjor som reglerar arbetsmarknad och näringsliv här i landet. Syftet med kontrollen är sålunda att säkerställa att det på inhemska företag inriktade regelsystemet kan tillämpas effektivt även på utlandsägda företag. l realiteten åsyftar kontrollsystemet sålunda inte en olika behandling av utlandsägda och inhemska företag utan snarare ett möjliggörande av att dessa båda kategorier av företag i förhållande till det . allmänna och till de anställda verkar under samma förutsättningar. De särskilda möjligheter till reglering av utlandsägda företags verksamhet som vi i det följande kommer att förorda har självfallet inte till ändamål att ge l utlandsägda företag andra och sämre förutsättningar än inhemska företag att | bedriva näringsverksamhet häri landet. Aktuella är i stället sådana regler som är ägnade att motverka de i det föregående berörda risker som allmänt sett eller i det enskilda etableringsfallet kan vara förenade med utländskt ägande eller inflytande. Rimligen bör det vara möjligt att nå förståelse för att det tilltänkta kontrollsystemet i huvudsak är en konsekvens av tanken att den insyn och det medbestämmande i svenskt näringsliv som samhället och de anställda efter hand uppnått måste kunna förverkligas oberoende av om ett företag är utlandsägt eller inhemskt. Det kan likväl inte uteslutas att oriktiga eller överdrivna föreställningar om koncessionssystemets innebörd kan uppkomma. Hit hör exempelvis föreställningar om att systemet skall visa sig tungrott och tidsödande, att förtrolig information särskilt om en internationell koncerns verksamhet utanför

SOU l978z73 Verksamherskonrrøllen enligt kontra/linjen 479

Sverige inte åtnjuter tillräckligt sekretesskydd, att ingripanden kommer att ske även i den löpande verksamhetens detaljer, att varje av företagsledning och i synnerhet av den internationella koncernledningen initierad åtgärd av mera genomgripande betydelse för företagets verksamhet kommer att behöva behandlas i en anda av misstänksamhet och ovillighet från de anställdas och myndigheternas sida, att utlandsägda företag kommer att avkrävas en högre standard i skilda hänseenden än som förväntas av inhemska företag i gemen eller att utlandsägda företag löper risken att på mer eller mindre godtyckliga grunder drabbas av kännbara sanktioner. Dylika föreställningar skulle kunna leda till uppfattningen att det inte är möjligt att klart överblicka och förutse under vilka förutsättningar utlandsägd verksamhet kan bedrivas här i landet och att det därför är alltför vanskligt att göra eller vidmakthålla direktinvesteringar i Sverige. Vi hyser emellertid inget

l tvivel om att ett med gott omdöme tillämpat koncessionssystem på kort tid

l

kommer att vederlägga föreställningar av denna art. lnte heller för introduktionsskedet bör farhågorna för negativa investeringseffekter överdrivas. Betänkligheter av liknande slag framfördes redan under förarbetena till 1916 års lag. Härvid framhölls också att den då förordade lagstiftningen möjligen skulle kunna leda till för svenska företag och medborgare oförmånliga utomlands och framkalla internationella

l

reciprocitetsåtgärder förvecklingar som skulle vara betänkligare än de vådor man ville undvika med lagstiftningen. lnvändningar på denna grund reses även mot den av oss nu

l

föreslagna lagstiftningen. Hänill vill vi anmärka att det föreslagna koncessionssystemet för utlandsägda företag inte innebär något principiellt nytt. Redan år 1968 infördes genom lagen om rätt för utlänning och utländskt

i att idka näring här i riket ett koncessionssystem

företag för filialer till

l

utländska företag. Vårt förslag innebär endast att ett motsvarande koncessionssystem införs för utländska företag som önskar driva näringsverksamhet i Sverige i bolagsform. Väsentligt är att tillägga att det är ett vedertaget

l

mål för svensk politik att det allmänna och de anställda skall ha insyn i och inflytande över näringslivet. Avsikten med vår lagstiftning är som tidigare framhâllits endast att motverka att utländskt

l

ägande av här i landet verksamma företag försvagar effekten av de samhälleliga och företagsdemokratiska instrument som ansetts nödvändiga för att uppnå detta mål. Detta

l

syfte är väl förenligt med den av OECD-staterna i riktlinjerna för multinationella företag uppställda portalprincipen att dessa företag bör fullt beakta etablerade samhällspolitiska mål i de medlemsländer där de är verksamma. Denna princip har också godtagits i Internationella handelskammarens riktlinjer för internationella investeringar. Mot denna bakgrund kan vi inte finna att den föreslagna lagstiftningen skulle ge anledning till ogynnsamma konsekvenser i förhållandet till främmande stater och utländska företag.

480 Verksamhetskonrrollen enligt kontra/linjen

15.2 Verksamhetstillstånd

l5.2.1 Innebörd Det av oss förordade koncessionssystemet skall bygga på en skyldighet för - utlandsägda företag nyetablerade såväl som redan befintliga att ha verksamhetstillstånd. Föremålet för denna tillståndsplikt skall vara rätten att driva näringsverksamhet häri landet. Med näringsverksamhet förstås härvid i överensstämmelse med modern lagstiftning all yrkesmässigt bedriven verksamhet av ekonomisk natur. För tillståndsplikten saknar det sålunda betydelse om Företaget är verksamt inom industri-, handels- eller tjänstesektorn. Kravet på att verksamheten skall drivas här i landet får den betydelsen att om ett svenskregistrerat men utlandsägt företag har ett dotterföretag i annat land, faller verksamheten vid detta dotterföretag utanför lagens tillämpningsområde. Verksamhetstillstånd behövs heller inte i det fall att företaget över huvud taget inte driver rörelse. En annan sak är att tillstånd skall sökas innan företaget börjar driva sin verksamhet. Koncessionssystemet kräver en precisering av den verksamhet som verksamhetstillståndet avser. Ett mindre försäljningsföretag kan t. ex. inte utan vidare få starta industriproduktion med åberopande av det ursprungliga verksamhetstillståndet. Koncessionssystemet bör alltså reglera inte endast nystartad verksamhet utan också nyetablering som sker i den formen att ett redan utlandsägt företag utvidgar sin verksamhet till helt nya områden. l vårt förslag till kontrollag bör därför tas upp en bestämmelse av innehåll att verksamhetstillstånd skall avse verksamhet av visst slag. Angående den närmare tillämpningen av denna bestämmelse och dess innebörd kan hänvisas till avsnittet l3.3.3.

15.2.2 Kretsen av tillståndspliktiga_företag

Vi har i det föregående rent allmänt förordat att skyldigheten att ha verksamhetstillstånd skall avse utlandsägda företag. Anledning finns att nu precisera vilka företag som skall vara koncessionspliktiga. Vad gäller de företagsformer som skall omfattas av tillståndsplikt vill vi anknyta till vad i avsnittet 12.2 anförts angående tillämpningsområdet för den föreslagna etableringskontrollen. Vi finner alltså att verksamhetstillståndsplikt inte bör komma i fråga annat än för aktiebolag och handelsbolag. En mer komplicerad fråga gäller bestämningen av vilka aktiebolag och handelsbolag som skall tillhöra kretsen av tillståndspliktiga företag. Med hänsyn till att utgångspunkten för utredningsuppdraget är de risker som kan vara förenade med företagandets internationalisering ligger det nära till hands att föreskriva tillståndsplikt endast för sådana aktiebolag vilka som l dotterföretag ingår i multinationella koncerner. En gränsdragning efter denna linje skulle emellertid leda till en ofruktbar och i praktiken omöjlig bestämning av vad som kan menas med multinationell koncern. l stället för att på detta eller andra sätt söka knyta an till det faktiska utländska ägandet har vi funnit det lämpligt att utgå från den i direktiven antydda lösningen att i * aktiebolag som inte har utlänningsförbehåll skall förbjudas att driva rörelse här i landet utan särskilt tillstånd. Vi föreslår därför att verksamhetstill-

Verksamhetskonlro/len enligt kontra/linjen 481

ståndsplikt skall gälla för aktiebolag utan utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll eller med andra 0rd de aktiebolag som är kontrollsubjekt. införandet av en sådan bestämmelse torde också komma att främja det i sig eftersträvansvärda resultatet att de aktiebolag som inte är utlandsägda skall ha utlänningsförbehåll. I dagens läge kan detta förslag visserligen innebära att koncessionsplikten kommer att träffa fler bolag än den egentligen avser. Det kan nämligen antas att flertalet av de bolag som saknar utlänningsförbehåll I helt eller så gott som helt är i svensk ägo. För dessa bolag bör det emellertid

l vara möjligt att ta in utlänningsförbehåll i bolagsordningen. Ett sådant l tillvägagångssätt kan emellertid för vissa bolag stöta på praktiska, ekono-

i

miska eller formella hinder. Väsentligen är detta problem en fråga om

i utformningen av den föreslagna kontrollagens ikraftträdandebestämmelser,

i till vilken fråga vi återkommer i det följande. l detta sammanhang vill vi

i emellertid erinra om att vi i avsnittet 13.5 föreslagit en möjlighet till dispens

å från bestämmelse i kontrollagen, vars upprätthållande i visst fall inte behövs med hänsyn till lagens syfte. Möjligheten för aktiebolag att i bolagsordningen ta in utlänningsförbehåll eller likställt förbehåll i förening med den nämnda dispensmöjligheten kommer enligt vår mening att medföra att verksamhetstillståndsplikten på sikt kommer att omfatta endast de aktiebolag som helt eller till övervägande del är i utländsk ägo. l l . Vad vi hittills

föreslagit innebär att aktiebolag med utlänningsförbehåll

i Ä skall ställas utanför koncessionssystemet. l Även om detta synes vara en från l Å kontrollsynpunkt i allt kan väsentligt tillräckligt betryggande lösning l ; häremot invändas att ett utländskt aktieinnehav undantagsvis kan ge grund l i för ett inte obetydligt i inflytande även i bolag med utlänningsförbehåll. Det l kan också hävdas att förslaget är ensidigt inriktat på utländskt inflytande som har sin grund i ägande. Utländskt inflytande över svenska aktiebolag kan förekomma i andra former. En tillståndsplikt för bolag som står under utländskt ägarinflytande kan därför tänkas leda till att utländska intressenter i större utsträckning än tidigare söker sig till inflytandeformer som ligger utanför koncessionssystemets ram. När det gäller andra inflytandeformer av betydelse kan erinras om aktiebolagens koncerndefmition. Enligt huvudregeln föreligger en koncern, om moderbolaget äger så många aktier eller andelar i dotterföretaget att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. Koncernförhållande föreligger emellertid också om moderbolaget i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal har i ett bestämmande inflytande över dotterföretaget och en betydande andel i i_ resultatet av dess verksamhet. Aktiebolagslagen ger sålunda utrymme för g hänsynstagande till att bestämmande inflytande över ett företag kan utövas på grundval av annat än ägande. Det är uppenbart att utländska företag genom avtal om kreditgivning, licenser, insatsvaruförsörjning eller andra slag 1 av samarbete, särskilt om de förenas med visst ägande, kan försätta svenska i. aktiebolag i så starkt beroende att det finns anledning att tala om ett bestämmande inflytande. l detta sammanhang kan erinras om att den i australiska Foreign Takeovers Act 1975 ger befogenhet att förbjuda ingående av avtal mellan ett australiskt bolag och en utländsk aktieägare, om avtalet . ,, _ _ __ _ , , _ , __ _, l An gående innebörden innebar att bolagets företagsledning blir skyldigt att handla l overensstamav begreppet ,ikstäm melse med direktiv och önskemål från den utländske ägaren på ett sådant sätt förbehåll hänvisas till att bolaget kan anses ha kommit under utländsk kontroll. aVsnittet 123.6.

482 Verksamhetskonrrollen enligt kontra/linjen -

Vad vi framhållit om möjligheterna till inflytande över ett företag på annan grund än ägande gäller emellertid även i förhållandet mellan två inhemska av någon form av långtgående samarbetsavtal. företag som sammanhålls Samarbetsavtal kan i viss utsträckning ses som ett alternativ till fusion mellan två företag. En framtida lagstiftning om generell fusionskontroll kan sålunda få den effekten att en överströmning till andra samgåendeformer kommer till stånd. Det härav uppkommande problemet skulle därför kräva en lösning i ett vidare sammanhang än det som gäller förhållandet mellan utländska och kan behöva en generell möjlighet

utlandsägda företag. I vad mån samhället i

till kontroll av samarbetsavtal mellan olika företag är emellertid en fråga som if faller utanför utredningens uppdrag. Vad den mera begränsade frågan om utländskt inflytande på annan grund än ägande beträffar anser vi det möjligt att åstadkomma en lösning på det sättet att verksamhetstillståndsplikt skall föreligga även för aktiebolag med utlänningsförbehåll, om utländskt rättssubjekt har ett bestämmande inflytande över bolaget. Det ligger i sakens natur att en tillämpning av denna bestämmelse kan komma att bli aktuell endast i rena undantagsfall. Vid prövning av frågan om ett bestämmande inflytande föreligger får göras en samlad av alla de förhållanden som är av beskaffenhet att bedömning medföra ett sådant inflytande. Härvid synes ledning böra hämtas från de i regler som enligt aktiebolagslagen gäller i fråga om koncernförhållande.

Förhållandet kan vara att det utländska rättssubjektet visserligen direkt eller i

genom förmedling av svensk juridisk person har endast ett begränsat aktieinnehav men att ägarförhållandena i bolaget gör det möjligt att på detta aktieinnehav en s. k. praktisk majoritet. Ett annat förhållande av l grunda

l

kan vara att bolaget direkt eller indirekt med det utländska betydelse ingått ett långtgående samarbetsavtal. Förutsättningen för att rättssubjektet ett sådant avtal skall beaktas bör vara att omfattningen, inriktningen och innehållet av verksamheten vid bolaget i huvudsak är beroende av de möjligheter avtalet erbjuder och att ett avbrytande av relationerna med det utländska rättssubjektet i varje fall under en övergångstid skulle innebära ett allvarligt hot mot bolagets bestånd eller avbräck för dess fortsatta utveckling. Detta är emellertid inte nog. Det bör också krävas att avtalet innebär

förpliktelser för det beroende bolaget att efterkomma direktiv från den andra l

avtalsparten rörande verksamheten vid bolaget. Särskild anledning att l

l uppmärksamma ett samarbetsavtal kan vara att stor sannolikhet talar för att

l

avtalet trätt i stället för ett sådant ägande av aktier i bolaget som skulle l l nödvändiggjort borttagande av bolagets utlänningsförbehåll. Ytterligare l l förhållanden som kommer i beaktande vid bedömningen av om ett l i bestämmande inflytande föreligger kan vara att det utländska rättssubjektet givit bolaget betydande krediter eller är representerat i bolagets styrelse. _ * för att ett bolag med utlänningsförbehåll skall vara Förutsättningen koncessionspliktigt bör vara att det står i ett beroendeförhållande till : utländskt rättssubjekt som kan jämställas med ett dotterbolags. Ett sådant p förhållande och de anställdas Ä får anses föreligga om det vid myndigheters kontakter med bolaget framgår att de viktigaste besluten rörande bolagets verksamhet i realiteten inte fattas av bolagets företagsledning utan av det z i utländska rättssubjekt varav bolaget är beroende. Vad härefter gäller handelsbolag är det som tidigare framhållits utomor- j

Verksamhetskonrrol/en enligt kontra/linjen 483

dentligt sällsynt att sådana bolag står under utländskt inflytande. Ett koncessionssystem som är begränsat till aktiebolag skulle emellertid kunna leda till ökat intresse för etablering av handelsbolag. En möjlighet bör därför finnas att kontrollera även ett utlandsägt handelsbolags verksamhet. Med hänsyn härtill föreslår vi att skyldigheten att ha verksamhetstillstånd skall gälla även för handelsbolag, vari kontrollsubjekt är bolagsman. Sammanfattningsvis bör till kretsen av företag med verksamhetstillståndsplikt hänföras aktiebolag, som är kontrollsubjekt, annat aktiebolag, som står under bestämmande inflytande av utländskt rättssubjekt, samt handelsbolag, som är kontrollsubjekt. En bestämmelse härom skall alltså tas upp i vårt förslag till kontrollag. Härtill bör fogas en föreskrift av innebörd att tillståndsmyndigheten vid vite får förelägga aktiebolag och handelsbolag att lämna de handlingar och upplysningar som behövs för myndighetens bedömning av om bolaget är tillståndspliktigt. Vår ståndpunkt i fråga om det grundläggande kriteriet för skyldighet att ha verksamhetstillstånd leder uppenbarligen till övergångssvårigheter vid tillämpningen på bestående bolag. Detta gäller främst aktiebolagen. Som tidigare framhållits torde det övervägande antalet aktiebolag utan utlänningsförbehåll vara i svensk ägo. Tydligt är att det inte kan komma i fråga att utan

i urskillning låta alla bolag utan utlänningsförbehåll bli skyldiga att söka

i verksamhetstillstånd vid den tilltänkta lagstiftningens ikraftträdande. Det

lämpliga tillvägagångssättet synes därför vara att de bestående bolagens

t inträde från fall till fall i princip bestäms av den behöriga tillståndsmyndig-

I heten. Anslutningen av utlandsägda bolag kan på detta sätt i första hand

I

inriktas på de större företag, om vilka det är allmänt bekant att de ingår i 1 internationella koncerner. Det bör därför föreskrivas att bolag utan utlänl ningsförbehåll skall söka verksamhetstillstånd, när tillståndsmyndighet

i

förelägger bolaget att inom viss tid söka sådant tillstånd. Oberoende härav bör emellertid skyldighet att söka verksamhetstillstånd inträda. om bolaget avser

i

att driva annan verksamhet än den bolaget driver vid lagens ikraftträdande. l Den frist för ansökan om verksamhetstillstånd som bestämts för bolaget bör på dess begäran kunna förlängas, om det kan antas att utlänningsförbehåll kommer att tas in i bolagsordningen för bolaget. Med hänsyn till att lättillgängliga uppgifter om de bolag som saknar utlänningsförbehåll f. n. inte ; finns, bör slutligen en straffsanktionerad anmälningsplikt föreskrivas i fråga i om dessa bolag. Nu förordade regler bör med hänsyn till sin karaktär tas upp bland bestämmelserna om den föreslagna lagens ikraftträdande.

l5.2.3 Tillsrândspliktens sanktionering

En fråga gäller om det är nödvändigt att främja efterlevnaden av verksamhetstillståndsplikten med särskilda sanktionsmedel. Det är i och för sig osannolikt att de berörda bolagen skulle undandra sig skyldigheten att söka verksamhetstillstånd. Åtminstone när det gäller de större bolag som är underkastade aktiebolagslagens regler om kvalificerad revision är att vänta att en dylik underlåtenhet inte skulle få passera opåtalad. Någon form av sanktionsmedel bör emellertid stå till buds. Efter förebild av 1968 års lag om utlännings och utländska företags rätt att idka näring här i riket skulle kunna ›› v. övervägas att säkerställa iakttagande av tillståndsplikten genom straffansvar. ,I ä ø .E

484 Verksamherskonrro//en enligt kontra/linjen

Enligt vår mening är det emellertid fullt tillräckligt att ge tillståndsmyndigheten befogenhet att vid vite förelägga bolag som driver näringsverksamhet utan erforderligt verksamhetstillstånd att inom viss tid söka sådant tillstånd. Vårt förslag bygger på tanken att berörda bolag skall skaffa sig verksamhetstillstånd, innan de börjar sin verksamhet eller utvidgar sin verksamhet till nya områden. Det kan emellertid tänkas förekomma att ett bolag först i efterhand söker erforderligt tillstånd. En sådan underlåtenhet bör visserligen inte utgöra hinder för att bolaget får bifall till sin ansökan. l vissa -låt vara sällsynta undantagsfall - kan det emellertid bli fråga om att av andra skäl vägra bolaget det begärda tillståndet. Man har också att beakta de fall där ett bolag trots föreläggande härom inte söker verksamhetstillstånd. Tillståndsmyndigheten bör därför ges befogenhet att i nu angivna fall vid vite förelägga bolaget att upphöra med den verksamhet för vilken företaget underlåtit att söka verksamhetstillstånd eller vägrats sådant tillstånd. l samband med sådant föreläggande bör tillståndsmyndigheten också få bestämma den tid inom vilken verksamheten skall upphöra. Denna avvecklingstid skall självfallet bestämmas så att bolaget inte drabbas av opåkallade förluster.

15 .2 .4 Tillstândsförfarandet

I avsnitt 13.4 har utvecklats hur tillståndsprövningen i de ärenden som rör etableringskontroll bör vara anordnad. Vad där sagts om tillståndsmyndighet, prövningskriterier, beslutsunderlag, facklig insyn, sekretesskydd, fullföljd av talan och ansvar bör gälla även i fråga om prövning av ärenden angående verksamhetstillstånd. I detta sammanhang vill vi något uppehålla oss vid angelägenheten av att olika tillståndsärenden samordnas vid handläggningen. Om en utländsk intressent exempelvis vill förvärva aktiemajoritet i ett aktiebolag med utlänningsförbehåll innebär detta att vad som reellt sett är en sammanhängande transaktion på grund av kontrollsystemets utformning fördelar sig på tre formellt sett skilda ärenden. Ett ärende gäller borttagandet av utlänningsforbehållet i det aktiebolag vars aktier skall förvärvas. Ett annat ärende gäller prövningen av själva aktieförvärvet. Det tredje ärendet gäller slutligen frågan om meddelande av verksamhetstillstånd och därtill anknutna beslut. l praktiken bör det emellertid vara möjligt att förena dessa ärenden till samtidig handläggning. Härvid blir det i allmänhet nödvändigt att det av förvärvet berörda bolaget och dess ägare hörs. Det blir också nödvändigt att till meddelande av tillstånd knyta sådana förbehåll att de förpliktelser för det berörda företaget, som tagits upp i meddelade tillståndsbeslut, kommer att i gälla endast om den tilltänkta transaktionen kommer till stånd.

15.3 Villkor och föreskrifter

15.3.1 Behovet De företag som vi föreslagit skall vara koncessionspliktiga är svenska rättssubjekt och alltså underkastade de föreskrifter som gäller för närings-

Verksamherskontrol/en enligt kontra/linjen 485

verksamhet och arbetsmarknad här i landet. Även efter införandet av ett koncessionssystem kommer naturligtvis verksamheten vid de utlandsägda Företagen att i princip bestämmas av svensk lagstiftning, ingångna avtal mellan arbetsmarknadens parter och i vårt land allmänt erkända normer. Kvar står emellertid att vissa problem som kan uppkomma i samband med övertagandet eller etableringen av ett Företag eller som är specifikt betingade av att ett företag är utlandsägt kan kräva reglering i särskild ordning. l det föregående har vi föreslagit att verksamhetstillstånd skall anges avse verksamhet av visst slag. Möjligheten att uppställa detta grundläggande villkor för verksamheten vid utlandsägda företag är ett utilöde av den princip vi vill varna om nämligen att samhället måste kunna bestämma den roll den utlandsägda företagssektorn skall spela inom svenskt näringsliv. Anledning finns nu att överväga om det även i övrigt bör vara möjligt att förbinda verksamhetstillståndet för ett utlandsägt företag med villkor och föreskrifter

vilkas efterlevnad skall kunna säkerställas genom samhällets försorg.

Behovet av en möjlighet till villkorsreglering kan härledas redan på principiell väg. Det kan visserligen förutsättas att det i det stora flertalet tillståndsärenden utan vidare står klart att tillstånd skall beviljas. l de från allmän synpunkt betydelsefulla fallen kan det emellertid i skilda hänseenden te sig tveksamt om tillstånd bör beviljas. l detta läge måste det anses otillfredsställande om tillståndsmyndigheten skulle vara hänvisad till ett begränsat val mellan blankt avslag eller blankt tillstånd. En bättre ordning synes vara att tillståndsmyndigheten kan skapa garantier för att de farhågor som kan föreligga i ett tillståndsärende inte förverkligas och därigenom undanröja sin tvekan för att bevilja tillstånd. Nu antydda behov har också dokumenterats i den praktiska tillämpningen av den etableringskontroll som sedan år 1973 utövas med stöd av 1916 års lag. Särskilt har detta varit fallet när det gällt att beakta de anställdas krav på besked om den framtida utvecklingen vid det företag som skall övertas. Olika metoder har därvid kommit till användning. l vissa ärenden har den utländske förvärvaren gjort ett allmänt policyuttalande. I andra ärenden har från förvärvarens sida gjorts frivilliga utfástelser på konkreta punkter såsom i fråga om sysselsättningen, investeringsplaner och produktionsmetoder vid det övertagna företaget. I åter andra ärenden har förekommit handlingar undertecknade av olika parter, nämligen å ena sidan den utländske förvärvaren och det övertagna företaget samt å andra sidan berörda arbetstagarorganisationer. Dessa handlingar synes ha givits karaktären av avtal mellan parterna. Till närmare belysning av sistnämnda förfarande kan nämnas följande exempel på en handling, som gäller en utländsk koncerns förvärv av en svensk koncern. Handlingen som är ställd till personalorganisationerna i den svenska koncernen inleds med en allmän förklaring från förvärvarens sida att förvärvaren är beredd att överta samma ansvar som ett helsvenskt moderbolag skulle pâta sig under iakttagande av gällande lagar och

praxis.

Återstoden av handlingen utgörs av svar på frågor och krav från personalorganisationernas sida. Vad angår de svar som gäller koncernens organisation efter övenagandet kan nämnas följande. Den organisatoriska och juridiska ledningen av den svenska koncernen skall finnas i Sverige. Om den utländska koncernen förvärvar annat företag i Europa som är i samma bransch som den

486 Verksamherskonrrol/en enligt kontra/linjen

uppköpta svenska koncernen, skall sådant företag ingå som dotterföretag i den svenska koncernen, där det kan anses rimligt, praktiskt genomförbart och av den utländska koncernen bedöms som ett klart fördelaktigare alternativ än att företaget knyts till den utländska koncernen. Företrädare för personalorganisationerna i den svenska koncernens moderbolag skall ges tillfälle att sammanträffa med Företrädare för den utländska koncernen minst två gånger om året och på begäran med verkställande direktören for den utländska koncernens moderbolag. Vid tillsättning av chefstjänstemän skall godkännande inhämtas av styrelsen för det ifrågavarande företaget. Vid beredningen av dessa tillsättningsärenden skall personalorganisationerna beredas insyn från början och vederbörlig hänsyn tas till deras synpunkter. I fråga om sysselsättning, produktion m. m. förekommer bland annat följande. Den svenska koncernen skall vidmakthålla produktion av det slag som bedrivs vid övertagandetillfället. Under den närmaste femårsperioden skall sysselsättningsnivån vara minst densamma som under åren omedelbart före övertagandet. Om förändringar i produktionen och sysselsättningen blir nödvändiga, får dessa vidtas endast efter personalorganisationernas godkännande. Sådant godkännande får dock inte vägras, om vägande skäl talar för behovet av en ändring. Investeringar skall ske efter sunda affärsprinciper, därvid visst årligt investeringsbelopp godtas. Den svenska koncernen skall även framgent bedriva egen produktutvecklingsverksamhet som sysselsätter visst antal personer. Licensavtal skall upprättas som på lång sikt tillförsäkrar den svenska koncernen tillgång till ny teknologi från den utländska koncernen. Slutligen skall den svenska koncernen årligen redovisa rullande femårsplaner med uppgifter om försäljning, resultatutveckling, investeringar, sysselsättning m. m. Vi finner inte anledning att närmare gå in på vilken rättslig verkan som kan tillmätas arrangemang av det slag som har nämnts. Hur man än ser på dem synes de från formell synpunkt otillfredsställande. Uppfattar man förvärvarens uttalanden endast som frivilliga utfástelser, torde de inte kunna innebära annat än moraliska förpliktelser. Betraktar man dem åter som bindande avtal, synes problem kunna uppkomma när tvist uppstår om förpliktelsernas innebörd. De olägenheter som skulle vara förknippade med en rättslig prövning av dessa avtal är uppenbara. I den mån en särskild reglering av ett utlandsägt företags verksamhet är nödvändig, bör därför enligt vår mening ansvaret för uppställandet av hithörande villkor och föreskrifter och för denna reglerings effektiva tillämpning vila på tillståndsmyndigheten. I detta sammanhang bör också beaktas att fråga kan vara att reglera förhållanden som inte nödvändigtvis är ett intresse för arbetstagarorganisationerna utan i

har avseende på ett vidaregående samhälleligt intresse. Härtill kommer att f

enhetlighet i hithörande regleringar bör eftersträvas, låt vara att behovet av i bestämmelser skiljer sig starkt från fall till fall. Vid tillämpningen av 1916 års i i lag har samhället inte haft möjligheter till insatser av detta slag. Tillståndsmyndigheten har inte - till skillnad från vad som t. ex. gäller enligt den i kanadensiska Foreign Investment Review Act eller den norska koncessionslagstiftningen - haft något lagligt stöd för att åstadkomma en reglering av förhållandena i samband med eller efter ett övertagande. Som tidigare framhållits är förvärvaren inte ens pan i ett ärende angående borttagande av utlänningsförbehåll i ett aktiebolags bolagsordning. De problem som uppstått

Verksamherskontrollen enligt kontra/linjen 487

i praxis talar sålunda för att en annan ordning bör komma till stånd. Vad här sagts är av betydelse inte endast i samband med utländsk företagsetablering. Det är sålunda signiftkativt att konkurrensutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1978:9) till bestämmelserna om prövning av företagsförvärv fogat en regel av innebörd att regeringen vid vite får meddela förvärvaren eller det Företag som Förvärvet avser förbud eller åläggande, om det behövs För att Förhindra sådan olägenhet av Förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Det är alltså Fråga om ett system för reglering av verksamheten vid det övertagna Företaget, vilket härflyter ur samma sorts problematik som givit oss anledning att ta upp Frågan om en möjlighet att fastställa särskilda villkor och Föreskrifter För utlandsägda Företag. Ett ytterligare skäl för en möjlighet till en sanktionerad villkorsreglering är behovet att säkerställa medverkan från det utlandsägda Företagets ägare.

Åtskilliga önskemål om insyn i Förhållandet mellan det här verksamma

dotterföretaget och dess moderkoncern förutsätter sådan medverkan. Visserligen kan vid en villkorsreglering inte anses uppkomma några direkta förpliktelser för den internationella koncernen men det står klart att den internationella koncernen ytterst bär ansvaret for att dess dotterföretag efterkommer sådana villkor och Föreskrifter, vilkas fullgörande helt eller delvis beror av någon åtgärd från koncernens sida. Det blir också möjligt att på ett konkret sätt fästa den internationella koncernens uppmärksamhet på att varje direktiv från dess sida som innebär att dotterföretaget i strid mot uppställda villkor eller föreskrifter skall göra eller inte göra något kan leda till sanktioner som berör dotterföretaget. Mot bakgrund av det anförda anser vi att det bör vara möjligt att förbinda verksamhetstillståndet för ett utlandsägt Företag med sådana villkor och föreskrifter som behövs För att säkerställa att företaget inte driver sin verksamhet här i landet i strid mot allmänt intresse. Vi finner det också nödvändigt att en omprövning av sålunda meddelade villkor och föreskrifter skall kunna ske. Det ligger i sakens natur att villkor eller föreskrifter på grund av ändrade Förhållanden eller av andra anledningar kan behöva förtydligas samt att villkor eller föreskrifter som inte längre är behövliga eller lämpliga bör kunna upphävas eller mildras. Visar det sig ä andra sidan att Företaget sedermera vidtar åtgärder i strid mot allmänt intresse på ett sätt som inte Förutsetts vid tillståndstillfallet bör det emellertid också vara möjligt att ändra villkor eller föreskrifter som förbundits med verksamhetstillståndet och att meddela nya sådana villkor och föreskrifter. Avslutningsvis vill vi betona att den förordade möjligheten inte nödvändigtvis måste ses som ett intresse endast För samhället och de anställda. Ett företag som är anknutet till ett sanktionerat kontrollsystem kan ha utlandsägt ett betydande intresse av att vinna klarhet om vad som förväntas av företaget. Det måste sålunda anses otillfredsställande För ett utlandsägt Företag att en fråga om tillgripande av sanktionsmedel skulle kunna aktualiseras utan att i sin verksamhet haft annat att rätta sig efter än innehållet i företaget internationella uppförandekoder och allmänna och föga preciserade önskemål om anpassning till svenska förhållanden. Den principiella grunden för ett ingripande med sanktionsmedel mot ett utlandsägt Företag bör därför åsidosatt villkor eller föreskrift som förbundits med vara att företaget företagets verksamhetstillstånd. En annan ordning skulle enligt vår mening

488 Verksamherskonrrollen enligt kontra/linjen

vara ägnad att inge farhågor for godtycke vid behandlingen av utlandsägda företag. l det följande skall vi något utveckla vilka typer av villkor och Föreskrifter som kan bli aktuella inom koncessionssystemets ram.

l5.3.2 Allmänna villkor

Till det av oss förordade koncessionssystemet kommer att hänföras företag av vitt skiftande betydelse för svenskt näringsliv. För det stora flertalet av dessa företag kan det knappast komma i fråga att uppställa villkor eller föreskrifter. En villkorsreglering blir aktuell i allmänhet endast när ett företag ingår i en större internationell koncern. Härvidlag finns det anledning att skilja mellan allmänna och individuella villkor. Med allmänna villkor förstås sådana villkor som i allt väsentligt är oberoende av förhållandena i det enskilda etbleringsfallet.

15.3.2.1 Villkor rörande OECD:s riktlinjer för multinationella företag m. m.

I utredningens direktiv pekas på möjligheten att införa ett system med en s. k. “code of good behaviour, dvs. riktlinjer utanför lagstiftningen för utlandskontrollerade företags uppträdande iden svenska samhällsmiljön. Syftet med Å systemet skulle vara att förmå utlandskontrollerade företag att utöva sin i verksamhet på ett sätt som är förenligt med i Sverige allmänt erkända normer. I detta hänseende är att märka att OECD - efter ett förberedelsearbete i vilket Sverige tog aktiv del - år 1976 antog riktlinjer för multinationella företag. i Antagandet av dessa riktlinjer får ses som ett viktigt steg i strävandena att

i

komma till rätta med de särskilda problem som sammanhänger med i multinationella i

företags verksamhet. En granskning av innehållet i riktlin-

jerna ger sålunda vid handen att dei mångt och mycket är ägnade att motivera i

i

de risker med utländsk företagsetablering på vilka vi i det föregående velat fasta uppmärksamheten. En ytterligare utbyggnad och precisering av riktlinä jerna kan antas bli resultatet av den revision av riktlinjerna som enligt beslut

av OECD-staterna skall ske år 1979. Frågor om riktlinjernas tillämpning och i

revision l

ankommer på OECD:s s. k. lME-kommitté i vilken Sverige ingår l som medlem. Ett särskilt värde med riktlinjerna l är att de äger tillämpning

över hela OECD-området i

eller med andra ord hemländerna för snart sagt alla

internationella koncerner l

av betydelse. På grund av det anförda finner vi det naturligt att låta OECD:s riktlinjer bilda grundvalen för de särskilda anspråk som bör ställas på utlandskontrollerade företag som är verksamma i Sverige. Att vi i princip godtar OECD:s riktlinjer som ett mönster för dessa företags uppträdande i Sverige innebär emellertid inte att vi anser att dessa riktlinjer till alla delar tillgodoser berättigade krav. Det förtjänar anmärkas att vad som från svensk sida i samband med utarbetandet av OECD-koden hävdades i fråga om det önskvärda innehållet i riktlinjerna inte till fullo vann Vi anser gehör. emellertid att de fortsatta ansträngningarna att uppnå erforderliga förbättringar av riktlinjerna i huvudsak bör kanaliseras till det förutsätta revisionsarbetet inom OECD.

Verksamhetskontro//en enligt kontra/linjen 489

En svaghet med det föreliggande OECD-systemet är att dess rekommendationer inte innebär några bindande förpliktelser För de utlandskontrollerade företagen. l ingressen till riktlinjerna uttalas särskilt att riktlinjerna är frivilliga till sin karaktär och inte kan genomdrivas på rättslig väg. Det Finns alltså inga garantier För att de utlandskontrollerade Företagen handlar i överensstämmelse med rekommendationerna. Det är visserligen sant att OECD-rådets beslut om mellanstatliga samrådsprocedurer rörande riktlinjerna för multinationella företag föreskriver att IME-kommittén på begäran av ett medlemsland skall utbyta synpunkter om frågor angående riktlinjerna och den erfarenhet som vunnits vid deras tillämpning samt att kommittén på Förslag av ett medlemsland kan besluta att enskilda Företag bör ges tillfälle att, om de så önskar, framföra sina synpunkter på riktlinjernas tillämpning. Detta innebär sålunda att ett individuellt Företags agerande kan läggas till grund För kommitténs bedömning. Syftet med detta samrådsförfarande torde emellertid endast vara att ge principiell vägledning för tolkningen av viss riktlinje. Ett otvetydigt åsidosättande från ett multinationellt Företags sida av en riktlinje i OECD-koden kan sålunda inte, hur grovt det än må vara, prövas i denna ordning. Härtill kommer att ett sådant förfarande kan antas bli tidskrävande och så länge förfarandet i OECD pågår låsa ett medlemslands möjligheter att ta upp diskussioner med det berörda Företaget på nationell basis. Slutligen bör erinras om att kommittén enligt OECD:s Föreskrifter För samrådsförfarandet inte får fatta några beslut om enskilda företags beteende och att kommitténs möjligheter att utröna de faktiska förhållandena i ett enskilt fall framstår som oklara. Med hänsyn till det anförda är det en förutsättning För att vi skall kunna förlita oss på OECD:s riktlinjer som ett grundläggande instrument för utlandskontrollerade företags skötsel att verksamhetstillståndet För Företag som ingår i internationella koncerner förbinds med det villkoret att Företaget efterkommer riktlinjerna. Det blir på detta sätt möjligt att ingripa mot ett åsidosättande av riktlinjerna med de sanktionsmedel, som i enlighet med vad vi i det följande Föreslår bör stå till buds. Vi vill i detta sammanhang framhålla att en sådan ordning inte kan anses stå i strid med det i ingressen till riktlinjerna gjorda uttalandet om frivillighet vid iakttagandet av riktlinjerna. Detta uttalande tar sikte endast på det förhållandet att OECD som organisation saknar formella medel att beivra enskilda Företags överträdelser f av riktlinjerna och innebär ingen begränsning i de olika medlemsstaternas möjligheter att på rättslig väg säkerställa att riktlinjerna åtlyds. I detta ? sammanhang kan erinras om punkten 18.1 i Europarådets resolution om 3 multinationella Företag) enligt vilken OECD:s för multinationella riktlinjer Företag bör ges full tyngd genom officiellt stöd, innefattande i förekommande fall nationell lagstiftning. I dagens läge är det endast OECD och ILO som antagit uppförandekoder För multinationella Företag. Arbete i detta syfte pågår emellertid även inom i andra mellanstatliga organisationer främst FN. Vid formuleringen av hithörande villkor bör därför iakttas att de utlandskontrollerade företagen foreläggs att rätta sig inte endast efter OECD-koden utan också efter andra internationellt vedertagna normer för multinationella Företags verksamhet. 1 Se avsnitt 6.8.

490 Verksamherskonrro/Ien enlig! kontra/linjen

15.3.2.2 Villkor rörande offentlig information om internationella

koncerner l 0ECD:s riktlinjer rekommenderas de internationella koncernerna att iaktta en närmare angiven minimistandard i fråga om offentliggörande av upplysningar om koncernens struktur, verksamhet och politik. Enligt vår mening är denna informationsstandard på väsentliga punkter inte tillräckligt långtgående. Vi vill i detta sammanhang närmare utveckla vår syn på behovet och möjligheterna att förbättra den offentliga informationen. En grundläggande tanke bakom vårt förslag till kontrollsystem är att i skilda hänseenden uppnå likställighet mellan inhemska och utlandsägda företag. l avsnittet 10.3.l.3 har redovisats vad aktiebolagslagen och annan lagstiftning föreskriver om offentlig redovisning för svenska aktiebolag. Denna lagstiftning gäller självfallet oberoende av om ett aktiebolag är i inhemsk eller utländsk ägo. När det gäller möjligheterna att få offentlig information om ett dotterbolags ställning inom den koncern i vilken bolaget ingår har emellertid hittills förelegat en markant skillnad mellan den inhemska och den utlandsägda foretagssektorn. Aktiebolagslagens regler är som nyss framhållits visserligen tillämpliga på en internationell koncerns här i landet verksamma dotterbolag men aktiebolagslagens koncernregler, t. ex. angående koncernredovisning, gäller inte för det utländska moderbolaget (se härom propositionen till aktiebolagslagen prop. 1975: 103 s. 279). I någon mån har denna situation förändrats genom de i OECD:s riktlinjer upptagna rekommendationerna om offentlig information rörande ett multinationellt företags struktur, verksamhet och politik. För att belysa den skillnad i informationsstandard som likväl kvarstår bör erinras om vad aktiebolagslagen föreskriver för inhemska koncerner och vad OECD:s riktlinjer innehåller om internationella koncerner. I fråga om koncernredovisning i inhemska koncerner gäller i huvudsak följande. l syfte att få till stånd en klar bild av en koncerns och dess olika enheters ställning uppställer aktiebolagslagen en rad regler om koncerner och offentlig koncernredovisning. Dessa regler är emellertid tillämpliga endast för koncerner med svenskt moderbolag. En koncern består av moderbolag och

dotterföretag. Äger aktiebolag så många aktier eller andelar i svensk eller

utländsk juridisk person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är aktiebolaget enligt koncerndefinitionens huvudregel moderbolag och den juridiska personen dotterföretag. Moderbolaget skall, utöver årsredovisning för moderbolaget självt, avge koncernredovisning. Koncernredovisningen består av koncernresultaträkning och koncernbalansräkning. Koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen skall var for sig utgöra ett sammandrag av moderbolagets och dotterföretagens . l resultaträkningar och balansräkningar. Vid upprättandet av koncernredovissom uppställts för enskilda bolags i ning gäller i princip de specifikationskrav resultat- och balansräkning. Koncernresultaträkningen skall utvisa koncer- l nens årsresultat efter avdrag för redovisad vinstutdelning inom koncernen i och avdrag eller tillägg för ökning eller minskning av s. k. internvinster. skall utvisa av fritt eller i Koncernbalansräkningen beloppet eget kapital ansamlad förlust i koncernen efter avdrag för internvinster. I förvaltnings- j

Verksamherskontrollen enligt kontra/linjen 491

berättelsen för moderbolaget skall lämnas upplysningar dels om sådana för bedömningen av koncernens verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkning eller balansräkning och dels om händelser av väsentlig betydelse för koncernen. I moderbolagets Förvaltningsberättelse skall vidare redovisas medelantalet anställda inom koncernen samt den totala löne- och ersättningssumman. Har koncernen anställda i flera länder skall uppgifterna i dessa hänseenden

i redovisas särskilt för varje land. Redogörelse skall lämnas för vilka metoder i och värderingsprinciper som använts vid uppgörandet av koncernredovis-

i ningen. Aktiebolag som är dotterföretag skall i förvaltningsberättelsen ange

namnet på moderbolaget och i förekommande fall dettas moderbolag.

l och dotterbolag

Moderbolag skall vidare ange hur stor andel av årets inköp och försäljning som avser andra företag inom samma koncern. Moderbolag i större koncerner skall slutligen lämna uppgift om koncernens lagerreserv samt avge fmansieringsanalys för koncernen. Vad gäller internationella koncerner innehåller avsnittet Information i riktlinjerna för multinationella företag följande. Med vederbörligt beaktande av företagstyp och relativ storlek såvitt avser den ekonomiska aspekten på företagets verksamhet, behovet av skydd för affärshemligheter samt kostnader bör företagen i en form ägnad att förbättra allmänhetens förståelse publicera tillräcklig faktisk information om hela

i företagets struktur, verksamhet och politik. I den mån så erfordras for detta

l syfte skall denna information komplettera den information som lämnas

i enligt nationell lagstiftning i de länder där företagen är verksamma. För detta

l ändamål bör de inom skälig tid och regelbundet, åtminstone varje år publicera l finansiella rapporter och övrig tillämplig information avseende företaget som

l helhet, innefattande i synnerhet:

1. företagets struktur med namn och säte for moderföretaget, dess dotterl l och dess procentuella direkt företag ägande, och indirekt, i dessa l dotterföretag, inbegripet aktieägandet dem emellan; 2. de geografiska områden där verksamhet utövas och de huvudsakligaste i aktiviteter som bedrivs där av moderföretaget och de viktigaste dotterfö-

l retagen;

l 3. rörelseresultat och bruttoomsättningen per geografiskt omrâde och l l för viktigare l bruttoomsättningen produktgrupper for företaget i sin helhet; * 4. betydande kapitalinvesteringar per geografiskt område och i möjligaste mån för viktigare produktgrupper i företagen i sin helhet; 5. fmansieringsanalys för företaget i sin helhet; 6. medelantalet anställda i varje geografiskt område;

l Vid tillämpningen av riktlinjen om information avses med geografiskt område grupper av länder eller individuella länder såsom varje företag finner lämpligt med hänsyn till dess särskilda förhållanden. Då ingen enstaka grupperingsmetod är lämplig

för alla företag eller for alla syften, torde de faktorer som bör beaktas av ett företag

inbegripa verksamhetens betydelse i enskilda länder eller områden liksom effekten på dess konkurrenskraft, geografisk närhet, ekonomisk släktskap, likheter i affärsmiljöer 2 samt natur. omfattning och grad av inbördes beroende mellan företagets lönsamhet i de f olika länderna.

492 Verksamherskonrrollen enlig! kontra/linjen

. forsknings- och utvecklingskostnader för företaget i sin helhet; OO de principer som tillämpats vid internprissättning; 9. de redovisningsprinciper, också i fråga om koncernredovisningen, som använts vid sammanställning av den publicerade informationen.

Ett konsekvent fullföljande av den inledningsvis angivna principen om likställighet mellan utlandsägda och inhemska företag innebär att en utländsk koncern bör här i landet offentliggöra samma mått av offentlig information som en inhemsk koncern. Vi har också övervägt en lösning av

innebörd att verksamhetstillståndet för ett utlandsägt dotterföretag skulle i

förbindas med särskilda föreskrifter om att företaget i fråga om moderkon-

g

cernen skulle lämna årsredovisning i huvudsaklig överensstämmelse med

svensk informationsstandard. Årsredovisningen skulle sålunda for moderfö-

retaget och varje annat företag inom koncernen bestå av resultaträkning, och forvaltningsberättelse. l fråga om

balansräkning, ñnansieringsanalys innehållet i dessa dokument skulle - med bortseende från regler med anknytning till specifikt svenska förhållanden gälla liknande bestämmelser som för svenska bolag. Moderföretaget i koncernen skulle vidare med motsvarande tillämpning av dessa bestämmelser för varje räkenskapsår upprätta en koncernredovisning bestående av koncernresultaträkning, koncernbalansräkning, koncernñnansieringsanalys och koncernförvaltå ningsberättelse. l

När det gäller att bedöma möjligheterna att få till stånd en anpassning av de i

utländska koncernernas redovisning till svenska normer måste beaktas att i

förhållandena i fråga om redovisning och bokföring skiljer sig i betydande mån från land till land. Denna splittring föreligger också om man håller sig till

för utländska Frank- i

de huvudsakliga ursprungsländerna direktinvesteringar rike, Holland, Japan, Kanada, Schweiz, Storbritannien, Västtyskland och Förenta staterna. Somliga av dessa länder har en lagfást redovisningsskyldighet medan i andra länder formerna för företagens redovisning utbildats i praxis. Ibland inskränker sig redovisningsskyldigheten till börsbolag och vissa andra större bolag. Graden av offentlighet varierar t. ex. i fråga om uppgifter angående omsättningen eller om metoder och värderingsprinciper

av redovisningen. i

vid uppgörandet Koncernredovisning förekommer inte alltid. Vid konsolidering gäller olika regler och praxis för redovisning av

l

utlandsägda dotterföretag. l vissa länder finns vidare inga allmänt vedertagna principer för bokföring.

Mot denna bakgrund kan införande av en skyldighet för internationella i l

koncerner att anpassa den ekonomiska redovisningens primärmaterial till de i kategorier, som utbildats under beaktande av svenska förhållanden, antas medföra betydande arbete och kostnader utan att det för den skull alltid skulle , bli möjligt att bedöma denna redovisning på här i landet gängse sätt. Att ett i behov av tillgång till årsredovisning för varje enhet inom en internationell koncern föreligger är knappast heller ådagalagt. l den mån utländska koncerner skulle visa sig obenägna att tillmötesgå anspråken på anpassning l till svensk informationsstandard torde vidare svårigheter uppkomma att genomdriva de uppställda kraven. Härtill kommer att en utpräglat nationell lösning skulle kunna strida mot önskemålet om en internationell harmonisering på förevarande område. Hur riktig principen att inhemska och

Verksamherskontro/Ien enligt kontra/linjen 493

utländska koncerner skall vara underkastade enahanda redovisningsplikt än kan synas vara, är det f. n. knappast möjligt att förverkliga denna princip. Att nu gällande principer för redovisning och bokföring har nationell särprägel är naturligt med hänsyn till att de mestadels har utvecklats under en tid då Företagens verksamhet i stort sett var begränsad till hemlandet. Med företagandets tilltagande internationalisering har emellertid olägenheterna med de nationella redovisningssystemens bristande enhetlighet och jämförbarhet blivit alltmer framträdande. Detta har lett till strävanden på såväl det enskilda som det mellanstatliga planet att åstadkomma en internationell redovisningstandard. Revisorsorgan från 41 länder har sålunda genom en gemensam kommitté, ISASC, inlett arbete på att utforma och få internationellt godkännande för en grundläggande redovisningsstandard. Som framgår av avsnittet 6.3.3 har också en expertgrupp knuten till FN:s kommission för transnationella företag lagt fram en rapport med förslag till en minimistandard för dessa företags ekonomiska redovisning. Rapporten tar i huvudsak sikte på frågan i vilka hänseenden den hithörande informationen bör offentliggöras och behandlar i mindre utsträckning frågan om harmonisering av de olika ländernas principer för redovisning och bokföring. Inom ramen för EG:s arbete på harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning har genom det fjärde bolagsrättsdirektivet initiativ tagits till förenhetligande av de regler som gäller för individuella företags redovisning. Genom det sjunde bolagsrättsdirektivet har ett motsvarande initiativ tagits beträffande medlemsstaternas bestämmelser om koncernredovisning. Frågan om hur arbetet på en internationell redovisningsstandard skall bedrivas övervägs slutligen också inom OECD. Ett betydande utredningsarbete pågår sålunda på förevarande område. Det måste emellertid anses ovisst vilka resultat som slutligen kan komma att uppnås. Även om enighet skulle nås om internationell standard för multinationella företags redovisning, är det uppenbart att en eventuell anpassning av hithörande nationell lagstiftning måste bli komplicerad och tidskrävande. Det kan alltså på goda grunder antas att den nuvarande splittringen på redovisningsområdet kommer att bestå under lång tid framöver. Med hänsyn till det anförda kommer OECD:s riktlinjer för multinationella företag in i blickfånget. Genom antagandet av dessa riktlinjer har ett första steg tagits på vägen mot målet att få till stånd nödvändig information om de internationella koncernerna och deras verksamhet. Med hänsyn till vår principiella syn på tillgång till likvärdig information måste emellertid vad riktlinjerna innehåller i fråga om offentlig information anses otillfredsställande. Vad som främst sätter ned värdet av denna information är att i och för f sig viktiga upplysningar om rörelseresultat och annat inte behöver redovisas g med nedbrytning på olika värdländerna. En förbättring av informationsstani darden bör därför uppnås men frågan är på vilka vägar. i En väg är att helt lita på de möjligheter OECD-systemet erbjuder. Medlemsstat kan hos OECD begära konsultationer angående tillämpningen › av riktlinjerna och OECD skall mot bakgrund av erfarenheterna från i tillämpningen inom tre år företa en översyn av riktlinjerna och sålunda även av det avsnitt som rör den offentliga informationen. Sverige har anslutit sig till riktlinjerna och har därmed bevarat sina möjligheter att inom organisai, tionens ram verka för en förbättring av informationsstandarden. Som nyss

494 Verksamherskontrol/en kontra/linjen enligt

framhållits torde emellertid en helt tillfredsställande lösning på förevarande problem kräva ett internationellt samarbete på lång sikt. Enligt vår mening kan det inte godtas att berättigade anspråk pâ information om här i landet verksamma internationella koncerner skall stå tillbaka under en oviss tidsrymd. På grund av det anförda och skäl till vilka vi återkommer anser vi det nödvändigt att för utländska koncerner med verksamhet i Sverige redan nu i vissa hänseenden ställa högre krav på information än vad OECD:s riktlinjer innehåller. Utformningen av denna informationsstandard bör emellertid bygga på riktlinjernas mönster med en allmän ingress och punktvis angivna Med erforderliga tillägg och ändringar får informationsspecifikationskrav. standarden följande innehåll. Företag som ingår i internationell koncern skall i lättillgänglig form tillhandahålla en faktisk redogörelse för koncernens struktur, verksamhet och politik. l detta syfte skall företaget åtminstone årligen och inom skälig tid ekonomisk redovisning och annan väsentlig information offentliggöra inom koncernen i dess helhet. informationen skall angående verksamheten och balansräkning för koncernen i dess helhet och grundas på resultaträkning iden mån hinder inte möter med hänsyn till legitima anspråk på affärshemlighet innefatta uppgifter särskilt i följande hänseenden:

l. koncernens struktur med angivande av moderföretagets namn, säte och för styrelsen kända, huvudsakliga ägare, namn och säte för de på grund av

knutna viktigaste dotterföretagen samt moderföre- l

ägande till koncernen i dessa företag och andra ägarförhållanden mellan dessa tagets ägarandelar koncernföretag; för koncernens verksamhet och de länder 2. de geografiska huvudområdena där koncernen bedriver betydande verksamhet samt de huvudsakligaste aktiviteterna som bedrivs där av moderföretaget och de viktigaste dotterföretagen; 3. koncernens bruttoomsättning och rörelseresultat med angivande av bruttoomsättning och rörelseresultat inom dels varje geografiskt huvudområde, dels varje land där koncernen bedriver betydande verksamhet och dels viktigare produktgrupper; 4. koncernens betydande kapitalinvesteringar fördelade dels på varje geografiskt huvudområde, dels på varje land där betydande verksamhet bedrivs och dels på viktigare produktgrupper; 5. finansieringsanalys för koncernen; | 6. medelantalet anställda och det sammanlagda beloppet av löner och l l till de anställda inom dels varje geografiskt huvudområde och l ersättningar l l dels varje land där koncernen bedriver betydande verksamhet: l l 7. koncernens kostnader för forskning och utveckling; .°° de principer som tillämpats vid internprissättning; 9. de redovisningsprinciper, också i fråga om koncernredovisningen, som använts vid sammanställning av den publicerade informationen.

l det följande skall kommenteras de ändringar och tillägg till OECD:s riktlinjer som vi funnit påkallade. i i Vad först gäller ingressen kan anmärkas att den grundläggande bestäm-

Verksamherskontrollen enligt kontra/linjen 495

melsen om informationsgivning utformats som en skyldighet för det här verksamma dotterlöretaget och inte som en till den utländska koncernen riktad rekommendation. Andra ändringar i ingressen hänför sig till de undantagsmöjligheter riktlinjerna innehåller. Ett första undantag i riktlinjerna tar sikte på att hänsyn skall tas till det lokala Företagets natur och den relativa omfattningen av dess verksamhet. Tydligt är att hänsyn i dessa hänseenden bör tas även inom det av oss förordade koncessionssystemets ram. Anledning saknas sålunda mestadels att kräva särskild information när fråga är om exempelvis ett mindre forsäljningslöretag, låt vara att företaget kan ingå i en stor internationell koncern. Enligt vår mening bör bedömningen härvidlag emellertid inte ankomma på företaget eller dess moderkoncern. Avgörandet om vilken informationsplikt som skall föreligga bör ankomma på tillståndsmyndigheten. Ett andra undantag i riktlinjerna gäller att behovet av skydd lör affärshemligheter skall vederbörligt beaktas. Med den utformning riktlinjerna har på denna punkt finns stöd lörden tolkningen att en koncern helt skulle kunna underlåta att lämna ekonomisk redovisning. Enligt vår mening bör det slås fast att en på resultaträkning och balansräkning grundad information alltid bör finnas ehuru detaljuppgifter inom denna ram inte behöver publicerasi den mån hinder möter med hänsyn till legitima anspråk på affárshemlighet. l detta sammanhang bör anmärkas att kravet på information inte innebär att uppgifter skall lämnas om sådana förhållanden som enligt hemlandets lagstiftning åtnjuter straffsanktionerat sekretesskydd, låt vara att motsvarande uppgifter skulle vara offentliga i Sverige. Ett tredje undantag i riktlinjerna gäller hänsyn till kostnader. Enligt vår mening kan det inte godtas att en utländsk koncern med åberopande av kostnadsskäl skall kunna undandra sig berättigade anspråk på information. Det kan antas att det erforderliga underlaget lör uppgiftslämnande redan finns tillgängligt inom de stora koncerner varom främst är fråga och kostnaderna för sammanställningen kan knappast vara en avgörande faktor i sammanhanget. Vad gäller ändringar i förhållande till de enskilda punkterna i riktlinjerna kan anmärkas följande. Punkten l skiljer sig från riktlinjerna endast så till vida att det från svensk utgångspunkt är naturligt att kräva upplysning om moderföretagets huvudsakliga ägare. Den begränsningen görs dock att redovisningen inte behöver omfatta andra ägare än de som är kända för styrelsen i moderföretaget. Punkterna 2, 3, 4 och 5 avser i vån förslag samma slag av uppgifter som i riktlinjerna. Skillnaden består i att uppgifterna enligt vår mening skall lämnas med nedbrytning på varje land där den utländska koncernen bedriver betydande verksamhet. Enligt riktlinjerna behöver upplysningarna lämnas endast med fördelning på geografiska områden. Av den till riktlinjerna fogade definitionen framgår att med geografiskt område kan förstås enskilda länder men också grupper av länder. Den närmare bestämningen av detta begrepp ankommer emellertid uteslutande på koncernen själv. Denna ordning inger emellertid farhågor för den lämnade informationens upplysningsvärde. I allmänhet bör det vara fullt möjligt för en koncern att lämna uppgifter om det ekonomiska resultatet och annat för de enskilda värdländerna. I många fall

496 Verksamherskonrro/Ien enl/gr kontra/linjen

blir det fråga om redovisning av sådana uppgifter som enligt värdlandets under alla omständigheter måste publiceras. Undantagsvis kan lagstiftning naturligtvis förekomma att offentliggörandet av uppgifter om koncernens verksamhet i ett enskild land kan medföra konkurrensnackdelar. Enligt vår mening bör hänsyn också kunna tas till detta förhållande. Avgörandet av denna fråga bör emellertid inte vara en angelägenhet för den utländska koncernen. Granskningen av att lämnad information är i överensstämmelse med uppställda krav bör ankomma på tillståndsmyndigheten. Kan en utländsk koncern inför tillståndsmyndigheten på övertygande sätt visa att det principiella kravet på ländernedbrytning inte kan iakttas utan förfång för den utländska koncernens verksamhet, bör tillståndsmyndigheten i det enskilda fallet kunna ta hänsyn härtill. Punkten 6 i vårt förslag avviker från riktlinjerna förutom i vad gäller ländernedbrytning såtillvida att upplysningar skall lämnas om det totala beloppet av löner och ersättningar till de anställda inom koncernen. Mot lämnande av uppgifter i detta hänseende kan visserligen invändas att skillnaderna mellan olika länder i fråga om levnadskostnader, beskattning och sociala förmåner kan göra uppgifterna svåra att jämföra. Detta är dock enligt vår mening inte ett godtagbart skäl för att inskränka informationsskyldigheten på denna punkt. Härtill kommer att det står varje uppgiftslämnande koncern fritt att påpeka de särskilda förhållanden som måste beaktas för att en rättvisande bedömning av uppgifterna skall bli möjlig. Punkterna 7-9 överensstämmer i sak med motsvarande punkter i 0ECD:s riktlinjer. Vi har hittills uppehållit oss vid den informationsstandard som vi anser bör föreligga. Att denna information framkommer bör säkerställas genom att tillståndsmyndigheten i samband med meddelandet av verksamhetstillstånd för företag som ingår i internationella koncerner uppställer som villkor att företaget lämnar information angående sin moderkoncern i enlighet med vårt förslag. Det bör vidare ankomma på tillståndsmyndigheten att närmare ange skall kunna göras tillgängligt för allmänheten. l hur informationsmaterialet huvudsak synes detta praktiskt kunna ske genom att en på svenska språket avfattad redogörelse tillhandahålls hos det utlandsägda företaget och hos en central myndighet exempelvis patent- och registreringsverket eller statens industriverk.

15.3.2.3 Villkor rörande det svenska regelsystemet för näringsliv och arbetsmarknad Förhållandena inom svenskt näringsliv och svensk arbetsmarknad regleras av såväl lagstiftning som avtal mellan arbetsmarknadens olika parter. Det z svenska alla företag och innefattar olika regelsystemet gäller för i princip sanktionsmedel med syfte att säkerställa en effektiv tillämpning. Allmänt En konsekvens av den sett finns därför inte anledning att införa en särskild reglering med avseende nya beståmmandelagstiftningen är att de frå- på utlandsägda företag. Regelsystemet har emellertid vid tillämpning på ? d* gor som brukar regleras utlandsägda företag vissa sårbara punkter. Härmed avser vi främst sådana fall av olika samarbetsavtal där ett dotterföretag till en utländsk koncern på grund av lag eller avtal är mellan arbetsmarknaförpliktad att informera eller förhandla eller överlägga i frågor som berör V. dens parter f. n. är föremål för förhandling. samhället och de anställda. Eftersom bestämmanderätten i dylika frågor som

Verksamherskontro/len enligt kontra/linjen 497

i det föregående framhållits inte sällan ytterst utövas av en utanför det svenska regelsystemet stående utländsk koncern, kan detta inverka på dotterföretagets möjligheter att på ett meningsfullt sätt fullgöra sina förpliktelser i nämnda hänseenden. Enligt vår mening är det emellertid angeläget att tillse att detta regelsystem kan tillämpas effektivt även med avseende på utlandsägda företag. Det nu antydda problemet är av generell natur men ter sig enligt vår mening särskilt akut när det gäller frågan om medbestämmandelagens till förhandling och information kan utnyttjas effektivt i ett möjligheter utlandsägt företag som ingår i en internationell koncern. Vägledning rörande frågan om och i vad mån medbestämmandelagens regler innebär förpliktelser för det avtalsslutande företagets moderföretag kan hämtas ur den till grund för lagen liggande propositionen (prop. 1975/ 76:l05). I fråga om den primära förhandlingsskyldigheten uttalade departementschefen (s. 352 l) bl.a. följande: Enligt lagtexten åvilar förhandlingsskyldigheten den enskilde arbetsgivaren. Med termen arbetsgivare avses inom den privata sektorn av arbetsmarknaden det enskilda företaget, vare sig det drivs av enskild person under dennes firma eller det rör sig om ett bolag eller en förening eller annan fristående rättslig enhet. Detta betyder bl. a. att det inom koncernförhållande är de anställda hos var och en av de i koncernen ingående enheterna som har förhandlingsrätt gentemot ledningen för enheten. Som framhållits av arbetsrättskommittén bör dock t. ex. ledningen för ett dotterföretag inte kunna åsidosätta sin förhandlingsskyldighet under hänvisning till att den visserligen fattar de formella besluten men att den verkliga makten ligger hos koncernledningen. Bedrivs planeringsarbete av reell betydelse för dotterföretaget utanför detta, kan inte formella beslut fattas inom det företaget utan att arbetstagarpanen fått ta del i planeringsarbetet som ett led i de primära förhandlingarna. Vad härefter gäller rätten till information påpekade departementschefen (s. 366) att denna är begränsad till uppgifter och handlingar som arbetsgivaren förfogar över. I fråga om koncernföretag bör enligt departementschefens rätten till information även omfatta material som företaget har mening tillgängligt och som belyser förhållandena inom koncernen, såvitt materialet har betydelse för den fackliga verksamheten på den egna arbetsplatsen. De citerade departementschefsuttalandena från propositionen till medbestämmandelagen ger utrymme för uppfattningen att ett utländskt moderföretag har ett ansvar for att den nya arbetsrättens regler om arbetstagarorganisations primära förhandlings- och informationsrätt skall kunna få en ändamålsenlig tillämpning. Inte på det sättet att förpliktelserna skulle avse moderföretaget men så att dotterföretagets iakttagande av den svenska arbetsrättens regler är ett skadeståndssanktionerat villkor för dess verksamhet. Detta skulle kunna innebära att ett moderföretag i en internationell koncern, som givit direktiv till sitt här baserade dotterföretag i fråga om dess verksamhet, är skyldigt att- i samband med förhandlingar mellan den lokala arbetstagarorganisationen och dotterföretaget angående den av direktiven berörda frågan -tillhandahålla upplysningar om det övergripande planeringsarbete inom moderföretaget som resulterat i direktiven till dotterföretaget och att vid dessa förhandlingar låta sig företrädas av någon som är utrustad med sådana befogenheter att förhandlingarna kan leda till reella resultat. Problemet att få till stånd en effektiv tillämpning av nationell lagstiftning

498 Verksamherskontro/len enligt kontra/linjen

med avseende på utlandsägda företag har på flera punkter uppmärksammats i de av OECD antagna riktlinjerna för multinationella företag. Som en allmän princip anges att företagen bör tillhandahålla lokala företag den ytterligare information som kan behövas för att tillgodose kraven från värdlandets myndigheter i fråga om uppgifter angående de lokala företagens verksamhet. l konkurrensavsnittet rekommenderas företagen att samråda och samarbeta med de myndigheter i värdlandet, vilkas intressen är direkt berörda av konkurrensfrågor eller konkurrensundersökningar. Vad gäller beskattning uppmanas företagen att tillhandahålla värdlandets taxeringsmyndigheter den information som är nödvändig för att korrekt bestämma beskattningen av företagens verksamhet. Särskilt i arbetsmarknadsavsnittet förekommer flera rekommendationer av berört slag. Företagen bör sålunda tillhandahålla företrädare för de anställda den information, som är nödvändig för meningsfulla förhandlingar om anställningsvillkor och som gör det möjligt för dem att få en rättvisande bild av det lokala företagets resultat eller resultat för koncernen i dess helhet. Företagen bör slutligen också göra det möjligt för de anställdas företrädare att föra förhandlingar om kollektivavtal eller arbetsmarknadsförhållanden med sådana företrädare för företagsledningen som har befogenhet att fatta beslut om de frågor som är föremål för förhandling. Informations- och förhandlingsaspekterna betonas också i ILO:s principdeklaration angående multinationella företag och socialpolitik. l punkten 51 rekommenderas multinationella företag sålunda att göra det möjligt för företrädare för de anställda i varje värdland att föra förhandlingar med sådana företrädare för företagsledningen som är bemyndigade att fatta beslut angående de frågor som är föremål för förhandling. Enligt punkten 54 bör multinationella företag vidare tillhandahålla de anställdas företrädare den infomtation som behövs för meningsfulla förhandingar med den berörda enheten och de bör också, där detta är i överensstämmelse med lokal lag och praxis, tillhandahålla information för att göra det möjligt för dem att erhålla en riktig och rättvisande bild av enhetens verksamhet eller företaget i dess helhet. Möjligheterna att uppnå en effektiv tillämpning av det svenska regelsystemet för näringsliv och arbetsmarknad är ett generellt problem som kräver en generell lösning. Från denna synpunkt är det inte tillfredsställande med en ordning som innebär stöd för problemets lösning endast på vissa delområden. Enligt vår mening är det angeläget att på ett mera enhetligt sätt ålägga en internationell koncern ett ansvar för att dess dotterföretag skall kunna på ett meningsfullt sätt fullgöra vad som på grund av lag eller avtal åvilar dotterforetaget i fråga om informations, förhandlings- och överläggningsplikter. Detta bör kunna ske genom att verksamhetstillståndet för ett företag som ingår i en internationell koncern förbinds med villkor som i görligaste mån förhindrar att ett utlandsägt dotterförtags motpart - det må vara företrädare for de anställda eller för statliga och kommunala myndigheter möts av den invändningen att dotterforetaget inte kan informera eller förhandla om viss fråga därför att den reella bestämmanderätten ligger utanför företaget. Som villkor bör därför kunna bestämmas att företaget skall - i den mån företaget på grund av lag eller avtal är skyldigt att lämna information rörande sin verksamhet till myndighet eller arbetstagarorganisation - från moderföretaget eller annan enhet inom koncernen inhämta och

Verksamherskomrollen enligt kontra/linjen 499

tillhandahålla den ytterligare information vilken kan erfordras för att förverkliga syftet med dotterföretagets inforrnationsplikt. Vidare bör som villkor kunna bestämmas att företaget skall -i den utsträckning företaget på grund av lag eller avtal är skyldigt att träda i förhandling eller delta i - biträdas av överläggning med myndighet eller arbetstagarorganisation företrädare för moderföretaget eller annan enhet inom koncernen som utövar bestämmande inflytande över eller har erforderlig kännedom om den av förhandling eller överläggning berörda frågan. I detta sammanhang vill vi avslutningsvis erinra om att åtskilliga av de regler som gäller för näringsliv och arbetsmarknad för sin tillämplighet förutsätter att det berörda företaget är bundet av kollektivavtal. l detta hänseende föreligger numera knappast något större problem. De internationella koncernernas dotterföretag i Sverige är i allmänhet medlemmar i SAF och kommer därmed att omfattas av de centrala avtalen mellan arbetsmarknadens organisationer. Skulle det emellertid under handläggningen av ett ärende om verksamhetstillstånd framkomma att ett företag står utanför kollektivavtalssystemet synes det angeläget att tillståndsmyndigheten framhåller önskvärdheten av att det utlandsägda företaget vidtar åtgärder för att bli kollektivavtalsbundet.

15.3.3 Individuella villkor l föregående avsnitt har behandlats de allmänna villkor som bör uppställas för främst de utlandsägda företag som ingår i internationella koncerner. Enligt vår mening måste det också finnas möjligheter att förbinda verksamhetstillstånd med individuella villkor, dvs. villkor som har avseende på verksamheten vid det enskilda företaget. Ett område för sådan villkorsreglering har redan berörts. Härmed åsyftar vi det förhållandet att ett verksamhetstillstånd regelmässigt bör innehålla en mer eller mindre preciserad bestämning i fråga om det slag av verksamhet som företaget får bedriva. l det stora flertalet etableringsfall torde det vara obehövligt att härutöver reglera verksamheten vid företaget. Endast undantagsvis kan det sålunda bli aktuellt att uppställa villkor för mindre företag, redan etablerade företag och företag inom handelsoch tjänstesektorerna. får behovet av När fråga är om från allmän synpunkt viktiga etableringar individuella villkor och föreskrifter bedömas från fall till fall. Underlaget för denna bedömning är sökandens i tillståndsärendet redovisade syfte med och hans planer för den framtida verksamheten vid det etableringen eller övertagna företaget. Vid handläggningen av tillståndsänyetablerade rendet bör tillståndsmyndigheten kunna utgå från att sökanden utan vidare åtgärder fullföljer sina intentioner. Det kan alltså inte anses vara en uppgift att formellt fastställa en plan för verksamheten vid för tillståndsmyndigheten det koncessionspliktiga företaget. Ett företag måste ha möjligheter att smidigt till en ofta snabbt föränderlig verklighet. Att sådana anpassa sin verksamhet måste vara företagsekonomiskt väl underbyggda och till sina förändringar socialt acceptabla är en självklarhet. Den kritiska granskningen av verkningar företagets motiv för att förändra sin verksamhet bör i princip ankomma på de anställda och utövas inom ramen for företagsdemokratins olika möjligheter.

500 Verksamhetskøntrol/en enligt kontra/linjen V

Vi erinrar om att arbetsgivaren enligt medbestämmandelagen är skyldig att på eget initiativ Förhandla med berörda arbetstagarorganisationer, innan han beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet. Vi finner en sådan ordning vara naturligare och lämpligare än en ordning som innebär att skötseln av ett företag ses som en angelägenhet i första hand mellan företaget och en statlig myndighet. Vad som nu anförts hindrar emellertid inte att utredningen i ett tillståndsärende och inte minst de i samband härmed från fackligt håll framförda synpunktema och kraven kan ge vid handen att sökandens planer för verksamheten för . vid företaget innefattar punkter av så vital betydelse Företagets bestånd och utveckling att det är angeläget att lägga fast de tilltänkta åtgärderna i dessa hänseenden genom uttryckliga villkor. Särskilt i i samband med ett Övertagande av ett svenskt företag kan det vara aktuellt att säkerställa att något betydande värde som företaget representerar inte går förlorat eller att förebygga väsentliga olägenheter i samband med överlåtelsen. När det gäller behovet av villkor och föreskrifter i dessa hänseenden är detta i så hög grad beroende av omständigheterna i det enskilda etableringsfallet att det knappast är meningsfullt att söka göra annat än att antyda exempel. Vad gäller övertagandefallen kan till en början erinras om de fall i vilka konkurrensutredningen ansett det bör vara möjligt att ingripa med förbud eller åläggande i syfte att förhindra sådana olägenheter av ett företags g En redovisning

i

förvärv som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. av dessa fall har skett i samband med vad förhandlingslinjen anfört under ä avsnittet 134.5. Vi är också ense med företrädarna för förhandlingslinjen att

det måste vara möjligt att vid prövningen av utländska företagsförvärv få till i

stånd samma slags samhälleliga åtgärder som kan bli möjliga vid prövningen av inhemska fusioner. Det bör dock understrykas att konkurrensutredningens förslag till fusionskontroll undantar förvärv som sker mellan olika enheter inom en och samma koncern. Ett sådant undantag kan vi inte acceptera. lett fall av utländsk företagsetablering kan det ñnnas anledning att genom uttryckliga villkor förhindra att ett utländskt företagsförvärv av skäl som sammanhänger mer med den internationella koncernens intressen än det svenska dotterföretagets efter kanske kort tid leder till avveckling av rörelsegrenar, driftsinskränkningar, företagsnedläggelser, utflyttning av forsknings- och utvecklingsverksamhet eller marknadsföringsresurser, avyttring av patent- och licensrättigheter eller begränsningar av export- och konkurrensmöjligheter. Innefattar sökandens planering omläggning eller annan rationalisering av driften kan det vidare vara angeläget att villkorsfásta I åtaganden från företagets sida som har till syfte att motverka de övergångssvårigheter som kan föranledas av etableringen. l anslutning härtill kan det böra bestämmas på vilket sätt rationaliseringen skall genomföras och hur friställd personal skall kunna beredas ny sysselsättning. Rent allmänt bör det också vara möjligt att bestämma att sysselsättningen vid ett företag inte får sänkas under viss nivå. Garantier bör vidare kunna sökas för att företaget tar upp viss verksamhet av betydelse för företagets möjligheter att fortleva och 5 utvecklas. Sådana villkor kan exempelvis avse att företaget skall bedriva visst forsknings- och utvecklingsarbete, att företagets verksamhet skall tillföras viss produktionsmetod eller vissa forskningsresultat eller att företaget under 2 viss tid skall fullgöra ett närmare angivet investeringsprogram.

Verksamherskontrollen enligt kontra/linjen 501

Det står klan att villkor av angivet slag inte kan göras absoluta i den meningen att de under alla omständigheter måste uppfyllas av företaget. Villkoren får i stället i allmänhet ges den utformningen att företaget inte utan tillståndsmyndighetens samtycke får avvika från de förpliktelser villkoren innebär. Innebörden härav är alltså att det måste anses åligga företaget att visa att en avvikelse från villkorens förpliktelser är berättigad med hänsyn till väsentlig rationaliseringsåtgärd, betydande konjunktursvårigheter eller annat sakligt godtagbart skäl. Det står vidare klart att ett företags verksamhet inte får bedömas på grundval av företagets förmåga att uppfylla enstaka villkor eller föreskrifter. Avgörande vikt får i stället tillmätas en helhetsbedönming av verksamheten vid företaget och dess allmänna intresse för att fullfölja sina i samband med etableringen redovisade intentioner.

15.4 Sanktionsmedel

Ett koncessionssystem som skall möjliggöra verkningsfulla ingripanden från samhällets sida gentemot utlandsägda företag måste enligt vår mening också innefatta tillgång till sanktionsmedel. Strävandena att åstadkomma effektiva sanktionsmedel får dock inte utesluta en nyanserad syn på frågan hur ett utlandsägt företag skall kunna förhindras att bedriva sin verksamhet på ett sätt som är oförenligt med allmänna intressen. Detta ter sig motiverat inte minst med hänsyn till att den etableringskontroll vi föreslagit torde minska riskerna för att de utlandsägda företag som får rätt att driva verksamhet här i landet inte skulle vara beredda att anpassa sig till det svenska regelsystemet och till svenska förhållanden i övrigt. Möjlighet bör dock finnas att tillgripa sanktionsmedel såväl vid åsidosättande av uppställda villkor och föreskrifter som vid andra och kanske grövre missbruk av det förtroende ett meddelat verksamhetstillstånd innebär. Till förtydligande av det sist sagda bör anmärkas att de i det följande diskuterade sanktionsmedlen inte är avsedda att komma till användning om ett företag helt utanför koncessionssystemets ram skulle handla i strid mot lag eller ingångna avtal. Så t. ex. får ett åsidosättande av arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet i förhållande till arbetstagarorganiszttion tas upp i den ordning medbestämmandelagen förutsätter. Det sanktionsmedel som i första hand kommer i åtanke för att säkerställa efterlevnaden av uppställda villkor eller föreskrifter är vite. Vi finner det

i

emellertid opåkallat att regelmässigt tillgripa ett omedelbart vitesföreläggande. Enligt vår mening bör lagstiftningen utgå från att de utlandsägda företagen utan vidare iakttar de villkor eller föreskrifter som förbundits med ett verksamhetstillstånd. ingripanden av förevarande slag bör ske först när ett företag driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse. I denna situation måste företaget emellertid vid vite kunna föreläggas att efterkomma med dess verksamhetstillstånd förbundna villkor och föreskrifter. Vi återkommer i det följande till den ordning som bör gälla för handläggning av frågor om vitesföreläggande.

Åtlyds heller inte ett vitesföreläggande och uppkommer på grund härav

fråga om utdömande av vite, bör talan härom föras vid allmän domstol av åklagare. Sådan talan bör emellertid få väckas endast efter anmälan av

502 Verksamherskonrrol/en enligt kontra/linjen

regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. I detta sammanhang vill vi beröra en fråga av principiell räckvidd. Det främsta ändamålet med verksamhetskontrollen är att i görligaste mån säkerställa att de regler for insyn i och inflytande över svenskt näringsliv som kommer till uttryck i lag eller avtal kan tillämpas med samma grad av effektivitet på utlandsägda som på svenska företag. Som tidigare framhållits kan tillgodoseendet av det svenska regelsystemets syften kräva uppställandet av villkor som förutsätter medverkan från det utländska moderföretaget. Lämnas inte denna medverkan, kan det utlandsägda företaget bli ur stånd att fullgöra sina förpliktelserenligt koncessionsvillkoren. Om ett villkor hart. ex. den innebörden att det utlandsägda företaget skall tillhandahålla viss koncernredovisning, blir detta villkor omöjligt för företaget att iaktta, för den händelse dess moderföretag skulle motsätta sig att överlämna denna information ens till dotterföretaget. Det innebär ingen lösning på detta problem att rikta det berörda koncessionsvillkoret till det utländska moderföretaget i stället för till dess dotterföretag. En prövning av frågan om ett uppställt villkor åsidosatts och om vilka sanktioner som kan böra övervägas måste anknytas till det här i landet verksamma företagets agerande. Det är emellertid enligt vår mening inte möjligt att utan stöd av uttryckliga bestämmelser kräva att det utlandsägda företaget skall fullgöra förpliktelser som berör förhållanden eller åtgärder över vilka företaget inte kan råda. I lagförslaget bör därför tas upp en bestämmelse av innebörd att om villkor eller föreskrift som förbundits med verksamhetstillstånd innebär att företaget skall fullgöra något som förutsätter medverkan av dess moderföretag eller annan enhet inom den koncern, inom vilken företaget ingår, skall i mål om utdömande av vite fråga om företaget åsidosatt sin förpliktelse bedömas utan hänsyn till att dotterföretaget inte erhållit denna medverkan. Ett annat och med koncessionssystemet konsekvent sanktionsmedel är återkallelse av verksamhetstillstånd. Enligt vår mening bör också denna påföljd kunna tillgripas. Så bör emellertid i huvudsak få ske endast under förutsättning att företaget vid upprepade tillfällen eller grovt åsidosätter väsentligt villkor eller väsentlig föreskrift utan att för detta kunna åberopa någon godtagbar ursäkt. Även i andra fall av flagrant missbruk av verksamhetstillståndet kan emellertid skäl finnas att återkalla detta. Ett dylikt förhållande kan vara att företaget här i landet bedriver sådan politisk verksamhet som i internationellt vedertagna uppförandekoder för multinationella företag bedöms förkastlig. Återkallelse av verksamhetstillstånd är emellertid ett tveeggat sanktionsmedel, som kan omöjliggöra konstruktiva lösningar när ett utlandsägt företag kommit i en bekymmersam situation. En tillämpning av denna sanktion kan sålunda leda till betydande olägenheter för de anställda vid företaget och tredje man. Ett särskilt problem uppkommer också när ett företag har andra ägare än den som genom sitt dominerande inflytande över företaget i framtvingat den uppkomna situationen. Härtill kommer att en återkallelse sannolikt är ett verksamt sanktionsmedel endast i den mån företagets ägare har ett påtagligt intresse av att vidmakthålla sin investering i Sverige. Fall kan emellertid tänkas då ägaren beslutat avveckla företaget och endast eftersträvar att under avvecklingstiden i görligaste mån tillgodogöra sig nyttan av 1

Verksamherskontro//en enligt kontra/linjen 503

sin investering utan hänsyn till de intressen för vilka bl. a. uppställda villkor och föreskrifter ger uttryck. Medel måste därför finnas som gör det möjligt att förhindra en dylik utveckling. Om grund för återkallelse av verksamhetstillstånd föreligger och om utländsk ägare genom sitt inflytande över bolaget haft avgörande betydelse för uppkomsten av det återkallelsegrundade förhållandet, bör det därför vara möjligt att såsom ett alternativ till återkallelse av verksamhetstillståndet vid vite förelägga den utländske ägaren att inom viss tid avyttra sina aktier eller andelar i företaget. l detta sammanhang har vi också övervägt att efter förebild av bl. a. S§ lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag införa en möjlighet att i samband med avyttringsföreläggande förordna att kontrollsubjektet inte får utöva de befogenheter vilka enligt lag eller bolagsordningen tillkommer i aktieboken införda aktieägare. Med hänsyn främst till de svåröverskådliga konsekvenser för bolagets förvaltning ett sådant förordnande skulle kunna få har vi emellertid inte funnit det lämpligt att föreslå en bestämmelse av detta slag. Vi är medvetna om att såväl återkallelse av verksamhetstillstånd som föreläggande att avyttra aktier eller andelar kan anses vara så kraftiga sanktionsmedel att de kan inge föreställningen att utländska direktinvesteringar i Sverige inte åtnjuter tillbörligt skydd. Anledning finns därför att kringgärda dessa sanktionsmedel med regler som ger uttryck för största restriktivitet i tillämpningen. Främst bör härvid föreskrivas att dessa sanktionsmedel inte får tillämpas av annan än regeringen. Av lagförslaget bör också framgå att dessa sanktionsmedel får utnyttjas endast om synnerliga skäl föreligger. l sakens natur ligger att dessa sanktioner endast kan vidtas om företaget driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse. Det är således inte möjligt att med stöd av den föreslagna lagen återkalla verksamhetstillstånd eller meddela föreläggande om avyttring av aktier eller andelar på grund av det skulle vara ett samhällsintresse att den berörda verksamheten ställs under svenskt inflytande. Dessa sanktionsmedel kan alltså inte få användas för att tillgodose ett syfte som motsvaras av bestämmelser i lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. Det bör också tilläggas att den av oss förordade möjligheten till föreläggande om avyttringsskyldighet inte har att göra med det upplösningsinstitut som regleras i 2 kap. 3 § i konkurrensutredningens förslag till ny konkurrensbegränsningslag. Denna paragraf avser det fallet att skadlig konkurrensbegränsning föranleds av viss näringsidkare som har en dominerande ställning på marknaden för en vara, tjänst eller annan nyttighet och ger regeringen befogenhet att ålägga sådan näringsidkare att inom sex månader eller den längre tid som regeringen bestämmer avhända sig aktier, andel i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse.

15.5 Tillsyn

Problemet hur samhället och de anställda skall kunna ta tillvara sina intressen i förhållande till företagen är av generell natur och bör även för de utlandsägda företagens del i princip lösas med utnyttjande av gängse former för samhällelig och facklig insyn i och inflytande över näringsliv och arbets-

504 Verksamherskonrrol/en enligt kontra/linjen

marknad. Tydligt är emellertid att införandet av en möjlighet för den koncessionsbeviljande myndigheten att uppställa särskilda villkor och foreskrifter for utlandsägda företags verksamhet väcker frågan om av vem och hur efterlevnaden av dylika villkor och föreskrifter bör kontrolleras. Med hänsyn till att det av oss föreslagna koncessionssystemet skall inrymma möjligheter att tillgripa sanktionsmedel, när vad som framkommit vid kontrollen ger anledning därtill, är det ofrånkomligt att tillsynen över utlandsägda företag ytterst och formellt ankommer på myndighet. Detta är också naturligt med hänsyn till att användningen av hithörande möjligheter till kontroll och ingripanden måste innefatta en allsidig och övergripande avvägning av de motstående intressen som kan göra sig gällande. Att låta tillsynen över de utlandsägda företagen generellt ankomma på tillståndsmyndigheten, dvs. i många fall regeringen, är inte möjligt. Enligt vår mening är det lämpligast att tillsynen utövas av statens industriverk. l vad mån industriverket härvid också skall ha möjlighet att tillgripa sanktionsmedel till förhindrande av att ett utlandsägt företag agerar i strid mot allmänt intresse är en fråga vartill vi återkommer. Innan vi går nännare in på mål och medel for den tillsynsverksamhet som skall utövas av industriverket, finner vi anledning att beröra frågan om kontroll av utlandsägda företags verksamhet ur ett vidare perspektiv. Det skulle kunna hävdas att en väl fungerande verksamhetskontroll förutsätter en ingående kännedom om hur verksamheten från dag till annan bedrivs i de berörda företagen. Om ansvaret for kontrollen av verksamheten vid de utlandsägda företagen uteslutande skulle ankomma på industriverket, skulle härav följa att industriverket borde fortlöpande och i detalj följa utvecklingen vid de enskilda företagen. Med en till denna förutsättning anknytande bestämning av industriverkets tillsynsuppgift skulle emellertid betydande risk föreligga för att en starkt resurskrävande men i själva verket föga effektiv kontrollapparat skulle tillskapas. En annan lösning av frågan om den praktiska utformningen av verksamhetskontrollen bör därför eftersträvas. Härvidlag vill vi erinra om att ett kontrollsystem beträffande de utlandsägda företagens skötsel enligt utredningens direktiv under alla förhållanden bör bygga på medverkan från de anställda. En sådan medverkan måste också enligt vår mening främja en ändamålsenlig verksamhetskontroll. Det är de anställda, de lokala fackliga organisationerna och de anställdas styrelserepresentanter som har de bästa möjligheterna att iaktta om företagets verksamhet riskerar att komma i strid mot uppställda villkor eller föreskrifter eller annars ger anledning till oro. Medlen lör de anställda att komma till rätta med uppkommande problem av detta slag bör i princip vara de gängse företagsdemokratiska. Nödvändiga åtgärder får vidtas främst med utnyttjande av de möjligheter till insyn, förhandling och inflytande som inrymmes i medbestämmandelagen och de kollektivavtal som kan komma att slutas i anledning av denna lag. Det är först när dessa vägar visat sig inte vara framkomliga som de anställda kan ha anledning att återfalla på de samhälleliga möjligheter till kontroll och ingripanden som koncessionssystemet innebär. Vi återkommer till frågan hur ett härav föranlett agerande från de anställdas sida på ett lämpligt sätt skall kunna inordnas i industriverkets tillsynsverksamhet. I samband med diskussionen av karaktären av industriverkets tillsyns-

Verksam/terskontro/len enligt kontra/linjen 505

verksamhet bör framhållas att gällande lagstiftning innebär skyldighet for en rad lokala, regionala och centrala myndigheter att i olika hänseenden utöva kontroll över verksamheten vid alla företag, de må vara utlandsägda eller inhemska. Som exempel kan nämnas de uppgifter som ankommer på hälsovårdsnämnd, byggnadsnämnd, skattemyndighet, länsarbetsnämnd, patent- och registreringsverket. yrkesinspektionen, naturvårdsverket, statens pris- och kartellnämnd samt näringsfrihetsombudsmannen och konsumentombudsmannen. Det förhållande att industriverket skall vara

f

g tillsynsmyndighet för de utlandsägda Företagen innebär inte att dessa myndigheter har anledning att ägna mindre uppmärksamhet åt de utlandsl ägda Företagen eller att industriverket kan eller skall gå in på dessa I myndigheters kompetensområden. En annan sak är att det sätt på vilket de utlandsägda företagen fullgör sina förpliktelser gentemot myndigheterna tillhör den allmänna bilden av hur de bedriver sin verksamhet här i landet. Med beaktande av vad som nu sagts om de generella medel som står till buds for att bevaka de anställdas och samhällets intressen på närings- och arbetslivets områden anser vi att industriverkets tillsyn bör ha till syfte att förhindra att de företag som meddelats verksamhetstillstånd åsidosätter villkor eller föreskrift som förbundits med tillståndet eller annars driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse. Även med den defensiva karaktär vi sålunda vill ge åt industriverkets tillsynsuppgift blir det nödvändigt för industriverket att hålla sig underrättad om utvecklingen vid de utlandsägda företagen. Härvidlag torde det emellertid vara möjligt för industriverket att i stor utsträckning förlita sig på den information som företagen är skyldiga att lämna på grund av nu gällande lagstiftning. l detta hänseende kan först nämnas de uppgifter som industriverket för sin egen utredningsverksamhet kan inhämta från företagen på grund av kungörelsen (1973:568) om vissa uppgifter från rörelseidkare. lndustriverket kan också ha anledning att ta del av de uppgifter som företagen lämnar till andra myndigheter. Statens pris- och kartellnämnd har enligt lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensforhållanden givits befogenhet att inhämta de uppgifter som behövs för att främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållandena inom näringslivet. Hos patent- och registreringsverket finns tillgång till aktiebolagens årsredovisning. Länsarbetsnämnderna har i följd av bestämmelserna i lagen i (l974:l3) om vissa anställningsfrämjande åtgärder uppgifter om varsel från arbetsgivare som avser att genomföra driftsinskränkning som berör minst fem arbetstagarei länet. Tillräcklig information om de utlandsägda företagens planering torde som regel kunna uppnås inom ramen for informationssystemet samhälle-företag, det s. k. DlS-systemet. Detta system, som grundar sig på lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor, innebär i princip att näringsidkare i fråga om arbetsställe inom länet är skyldig att till på anfordran översiktligt redovisa varje omständighet av j länsstyrelsen i för kommunal väsentlig betydelse och statlig planering. Redan genom en samordning av hos olika myndigheter tillgängliga uppgifter bör industriverket sålunda kunna skaffa sig en god bild av verksamheten vid de utlandsägda företagen. Detta utesluter inte att industriverket kan finna behövligt att införskaffa information direkt från de

506 Verksamherskonrro//en enligt kontra/linjen

utlandsägda företagen. Enligt vår mening bör därför lagförslaget innehålla en allmän föreskrift av innebörd att de utlandsägda Företagen är skyldiga att på anfordran lämna industriverket de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Industriverket bör också ha möjlighet att tillgripa vitesforeläggande om ett företag underlåter att tillhandahålla sådan handling eller upplysning. Av vad tidigare sagts framgåratt denna informationsplikt inte får ges karaktär av en allomfattande och kontinuerlig rapporteringsskyldighet. Industriverket bör rent allmänt beakta att de utlandsägda företagen inte betungas onödigt av denna informationsplikt. Vi har också övervägt om lagförslaget bör innehålla en befogenhet för industriverket att för utövandet av tillsynen företa inspektion hos de utlandsägda företagen. En sådan inspektionsverksamhet skulle emellertid enligt vår mening vara onödigt resurskrävande och dessutom vara oförenlig med den rollfördelning inom verksamhetskontrollen vi tänkt skall föreligga mellan tillsynsmyndigheten och de anställda. len akut problemsituation kan det emellertid vara angeläget att få fram upplysningar rörande verksamheten vid ett koncessionspliktigt företag. [detta hänseende kan vi ansluta oss till det förslag om möjlighet att förordna offentlig utredningsman som föreslagits av företrädarna för förhandlingslinjen. En motsvarighet till detta förslag bör alltså tas upp också i vårt förslag till kontrollag. Till industriverkets uppgifter bör höra att granska de utlandsägda företagens årsredovisningar för att bedöma deras resultat, ekonomiska ställning och framtidsutsikter. Mycket talar emellertid för att en sådan bedömning kan vara vansklig att göra på detta begränsade material, särskilt gäller detta i fråga om de aktiebolag som ingår i internationella koncerner. Vi erinrar om vad vi tidigare anfört angående svårigheterna att beträffande dessa koncerner överblicka de ekonomiska relationerna mellan olika koncernenheter och de problem som sammanhänger med frågan om internprissättning. Detta ger anledning att ställa frågan om inte en förbättrad insyn i de utlandsägda företagens verksamhet bör åstadkommas genom en möjlighet för tillsynsmyndigheten att utse revisor i de företag som meddelats verksamhetstill-

stånd. Övervägandena härvidlag får inriktas på de utlandsägda aktiebolagen,

då revisorer f. n. inte kan tillsättas i handelsbolag. Det kan dock nämnas att det enligt direktiven för 1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21) åligger denna kommitté att bl. a. pröva i vad mån och i vilken omfattning handelsbolag skall vara skyldiga att avge offentlig årsredovisning samt att undersöka i vilken utsträckning handelsbolag bör ha revisor. Innan vi går närmare in på den nu aktualiserade frågan, är det nödvändigt att med viss utförlighet redogöra för vad som nu gäller angående företagsrevision och för behandlingen av vissa under senare tid framlagda förslag om reformering av företagsrevisorernas ställning och arbetsuppgifter. Bestämmelser om revision i aktiebolag finns i 10 kap. aktiebolagslagen. Dessa bestämmelser innebär bl. a. följande. Revisorerna är aktiebolagens kontrollerande organ. I varje bolag måste finnas åtminstone en revisor. Revisor väljes för tid och till antal som anges i bolagsordningen av bolagsstämman. Skall flera revisorer utses, kan i bolagsordningen bestämmas att någon eller några av dem skall utses i annan ordning. Till grund för sådan bestämmelse i bolagsordningen kan ligga att staten, kommun eller annan, som har lämnat lån eller av annan anledning är särskilt intresserad av ett bolags ställning eller resultat, förbehållit

Verksamhetskontrollen enl/gt kontra/linjen 507

sig rätt att utse revisor i bolaget. Revisor som utses av annan än bolagsstämma enligt bestämmelser i bolagsordningen fyller samma funktion som en av bolagsstämman utsedd revisor. l fråga om revisors kvalifikationer uppställs vissa allmänna krav. l princip gäller sålunda att revisor skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige. Revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekonomiska förhållanden som fordras för uppdragets fullgörande. För vissa större bolag gäller bestämmelser om kvalificerad revisor. Med kvalificerad revisor avses auktoriserad revisor eller godkänd revisor. l Auktorisation och godkännande av revisor meddelas av kommerskollegium. Till i revisor får inte utses den som på grund av vissa jävsförhållanden inte intar en

i självständig ställning i förhållande till bolaget.

i Revision skall ske i den omfattning god revisionssed bjuder. Revisor skall granska

bolagets årsredovisning och räkenskaper. Revisor skall vidare granska styrelsens och

l verkställande direktörens förvaltning (s. k. förvaltningsrevision). Revisor skall följa de

särskilda föreskrifter, som meddelas av bolagsstämma, såvida de inte strider mot lag, bolagsordning eller god revisionssed. Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning revisorn finner erforderlig samt lämna de upplysningar och det biträde som han begär. Revisorerna skall för varje räkenskapsår till bolagsstämman avge revisionsberättelse, som är offentlig handling. Revisionsberättelsen skall innehålla uttalande om årsredovisningen uppgjorts enligt aktiebolagslagen. Har revisorerna vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse. som kan föranleda ersättningsskyldighet. ligger styrelseledamot eller verkställande direktör till last eller att styrelseledamot eller verkställande direktör handlat i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen skall det anmärkas i å berättelsen. Revisionsberättelsen skall också innehålla uttalande angående ansvarsfrihet for styrelseledamöterna och verkställande direktör. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som de önskar bringa till aktieägarnas kännedom. Erinringar som revisor framställt till styrelsen eller verkställande direktör skall antecknas i handling som skall överlämnas till styrelsen och av denna bevaras på

I

I betryggande sätt. För revisor gäller tystnadsplikt som innebär att revisor inte får till enskild aktieägare

i eller utomstående lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter, som han

fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag. om det kan leda till förfång för

i

l bolaget. Revisor är skyldig att till bolagsstämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär. om de inte kan lända till väsentligt förfång for bolaget. Vad gäller den del av revisorernas arbetsuppgifter som rör förvaltningsrevisionen har det inte ansetts tillkomma revisorerna att kritisera den ekonomiska lämpligheten av förvaltningsåtgärder i vidare mån än då åtgärderna kan tänkas föranleda vägrad ansvarsfrihet och skadeståndstalan eller annars framstå som pliktöverträdelser eller I | pliktförsummelser från bolagsledningens sida. Efter hand har emellertid förvaltnings-

I revisionen tilldragit sig ett allt större intresse. Den har ansetts vara en väsentlig uppgift

l för de kvalificerade revisorerna, inte minst vid deras granskning av stora företag. l i förarbetena till aktiebolagslagen diskuterades (prop. 1975:103) om revisorernas uppgift l att verkställa s. k. förvaltningsrevision i princip borde ta sikte endast på att upptäcka g och förebygga olagliga eller på annat sätt oförsvarliga förvaltningsåtgärder eller om man kunde tänka sig en mera långtgående och utvecklad förvaltningsrevision. En sådan

E

l ordning skulle enligt föredragande statsrådets mening kunna ge både ägarna och det I En Särskild nämnd K allmänna samt de anställda värdefull information. Revisorerna skulle då granska och bokföringsnämnden, har l bedöma viktigare beslut och åtgärder inom bolaget från affärsmässig och ekonomisk _ _ _ _ _ inrättats med uppgift att l synpunkt. De skulle kontrollera att företagets ledning har de for styrningen av foretaget främja utvecklingen av

E erforderliga instrumenten i form av kalkyler. organisations- och utvecklingsplaner etc. god revisionssed i före-

Möjligen skulle revisorerna också åläggas att granska bolagets verksamhet ur social och tagens bokföring och ä samhällsekonomisk Offentliga TÖÖOVlSUiHEsynvinkel. Resultatet av en sådan utvidgad förvaltningsrevision

508 Verksamherskanrrollen enligt kontra/linjen

skulle därefter redovisas i revisionsberättelsen. Emellertid kunde det inte uteslutas att en sådan utvidgad förvaltningsrevision skulle få vissa negativa effekter även om denna risk kanske inte var så stor. Föredragande statsrådet framhöll att det redan nu förekommer att revisorerna framför påpekanden till bolagsledningen som innefattar affärsmässiga bedömningar av ett beslut eller en åtgärd eller dess skatterättsliga konsekvenser. Men sådana påpekanden sker under hand och kommer därmed inte till allmänhetens kännedom. Att i lag närmare avgränsa vilka förhållanden som förvaltningsrevisionen skall avse och under vilka förutsättningar iakttagelser vid förvaltningsrevisionen skall offentliggöras erbjöd enligt föredragande statsrådet betydande svårigheter. Han höll det for troligt att utvecklingen utan särskild reglering i lag kommer att gå mot en vidgad förvaltningsrevision. Eftersom revisorernas granskning enligt hans förslag skall ha den omfattning som god revisionssed bjuder kommer i så fall revisionsberättelserna med tiden att återspegla en fördjupad och utvecklad förvaltningsrevision, Denna utveckling i tillämpningen borde inte föregripas.

För vissa slag av företag inom bank- och försäkringsväsendet som står under offentlig tillsyn finns bestämmelser om obligatorisk skyldighet att ha offentlig revisor. Detta system med offentliga revisorer har främst tillkommit för att ge förstärkt skydd åt insättarnas och försäkringstagarnas intressen.

Enligt 149 § lagen (1955:183) om bankrörelse skall sålunda tillsynsmyndigheten för bankerna (bankinspektionen) förordna en, eller om särskilda omständigheter föranleder det, flera revisorer att med övriga revisorer delta i granskningen av styrelsens förvaltning och bankaktiebolags räkenskaper. Sådan revisor utför inte någon separat revision utan ingår i det kollektiv som ombesörjer revisionen. Såtillvida intar dock den av bankinspektionen utsedde revisorn en särställning att han skall följa en av bankinspektionen utfärdad instruktion. Av bankinspektionen utsedd revisor uppbär ersättning för sitt uppdrag av den bank han reviderar med belopp som bankinspektionen bestämmer. Enligt 81 § tredje stycket lagen (1955:416) om sparbanker skall bankinspektionen också i Sparbank utse revisor. Motsvarande gäller enligt 50§ tredje stycket lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelse i fråga om centralkassa förjordbrukskredit. Sådan revisor i sparbank och föreningsbank har motsvarande uppgifter och befogenheter som en offentlig revisor i en affärsbank. 1 fråga om försäkringsaktiebolag skall försäkringsinspektionen enligt 285 § lagen (1948:433) om försäkringsrörelse utse offentlig revisor. Inspektionen kan dock underlåta att förordna revisor om med hänsyn till rörelsens omfattning eller annars behov av offentlig revisor inte kan anses föreligga. Av forsäkringsinspektionen utsedd revisor är att likställa med offentlig revisor i affärsbank.

Frågan om utseende av offentliga revisorer även i andra företag än sådana som står under offentlig tillsyn har övervägts i flera sammanhang.

Sålunda föreslog samarbetsutredningen i betänkandet (SOU 1970:41) Företag och samhälle att samhället skulle få möjligheter att utse revisorer i vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar. Genom offentliga revisorer skulle man i viss utsträckning komma att fullfölja den tankegång om revisorerna som företrädare för det allmänna vilken kommit till uttryck i förarbetena till 1944 års aktiebolagslag. I dessa förarbeten (SOU 1941:9 s. 446) hävdades att revisorerna inte enbart skall se till att bolagets och aktieägarnas bästa iakttas utan också till att överträdelser inte sker av i aktiebolagslagen och i bolagsordningen meddelade bestämmelser som avser att skydda borgenärs, annan tredje mans och det allmännas bästa. Enligt utredningens mening borde revision genom av samhället utsedda revisorer kunna öka den information som nu ges om

Verksamherskontro/Ien enligt kontra/linjen 509

företagens förhållanden. Revisorerna hade enligt utredningen inte alltid den oberoende ställning som krävs för att de skall kunna ge fullödig information om de reviderade företagen. I praktiken utses revisorer många gånger av dem vilkas verksamhet de skall utöva tillsyn över. nämligen av styrelsen och av verkställande direktören. Detta förhållande kunde enligt utredningens mening i tillspetsade situationer inte erbjuda tillräckliga garantier för opartisk och konstruktiv revision. Vissa problem kunde emellertid vara förknippade med att det allmänna utser revisorer i privatägda företag. Det bedömdes av utredningen vara vanskligt att med bestämdhet avgöra i vad mån fördelarna med offentlig revision uppväger de tänkbara nackdelarna. Utredningens I förslag om offentliga revisorer föreslogs mot denna bakgrund få försökskaraktär. 1 propositionen med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i

i

aktiebolag och ekonomiska föreningar m. m. anförde föredragande statsrådet (prop. 1972:116 s. 101) att samarbetsutredningens förslag om offentliga revisorer skulle beredas ytterligare och att även frågan om löntagarrevisorer skulle behandlas i detta I sammanhang. l Frågan togs åter upp under förarbetena till aktiebolagslagen. Föredragande statsrådet I I 5 anförde därvid bl. a. följande (prop. 1975:103 s. 244). I I › För egen del villjag först understryka attjag finner det självklart att revisorernas uppgift I inte bara är att beakta aktieägarnas intressen. Liksom f. n. måste revisorerna vid sin i granskning också ägna stor uppmärksamhet åt i vad mån bolagsledningen beaktat Ä samhällets, de anställdas och övriga borgenärers intressen. Det är också viktigt att revisorerna beaktar den aktieköpande allmänhetens intressen i sammanhanget. å Revisorerna måste följaktligen inta en självständig ställning inte bara i förhållande till styrelse och verkställande direktör utan också i förhållande till bolagsstämman. Från

l

l denna synpunkt kan det vara en svaghet att det är bolagsstämmans uppgift att tillsätta revisorer. Detta kan nämligen leda till att revisorerna trots allt blir benägna att inte vid sin granskning stöta sig med de aktieägare som representerar stämmomajoriteten. i Detta skulle kunna tala för att uppgiften att utse revisor eller åtminstone en av revisorerna borde läggas på något utomstående organ.

l

Med hänsyn främst till att frågan om offentliga revisorer i företagen övervägdes inom

i

industridepartementet förklarade föredragande statsrådet i proposition till aktiebolagslagen att han inte i samband med denna proposition var beredd att ta ställning till frågan

t , om offentliga revisorer.

l samband med framläggande av förslag till reviderad lagstiftning angående styrelserepresentation för samhället och de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar m. m. (prop. 1975/76:l66) beslöt regeringen att samarbetsutredningens förslag om tillsättande av offentliga revisorer inte skulle föranleda någon åtgärd. Som skäl för beslutet åberopades att behovet av ofTentIiga revisorer minskat genom de I vidgade möjligheterna till offentlig insyn i aktiebolag och ekonomiska föreningar som den nya aktiebolagslagen samt förslagen till bokföringslag och lag om styrelsereprel sentation för samhället medgav. 1 riksdagen har spörsmålet om revisorernas ställning tagits upp i motioner åren

i 1972-1974. Motionerna har avslagits under hänvisning till pågående utredningar (se

NU 1972:63 och 1973:47 samt LU 1974:29). Frågan kom åter upp i riksdagen vid en interpellationsdebatt i mars 1976(RD 1975/ 76:76 s. 125). Som svar på denna interpellation anfördes bl. a. följande.

i Kritiken mot den nuvarande ordningen för utseende av revisor går ut på att

revisorerna knappast kan få den oberoende ställning som krävs för att de skall kunna ge en opartisk och fullödig information om de reviderade företagen. Jag kan i princip hålla

;i med om att systemet med bolagsstämmovalda revisorer inte är helt förenligt med

l_ kravet på revisor érnas självständiga ställning. Bedömningen av om man bör införa ett system med offentliga revisorer är emellertid beroende bl. a. av vilket utbyte ett sådant system kan väntas ge ur informationssynpunkt. Hur stort utbytet blir beror i sin tur på å l

510 Verksamherskonrrollen enlig! kontra/linjen

vilka uppgifter de offentliga revisorerna skall ha. De offentliga revisorerna som f. n. finns i banker och Försäkringsbolag utför inte som någon separat revision utan bildar tillsammans med övriga revisorer ett kollektiv gemensamt utför revisionen. lnte heller samarbetsutredningens forslag innebar några Förändringar med avseende på revisorernas uppgifter och revisionsarbetets inriktning. Om den offentlige revisorns granskning och rapporteringsskyldighet i enlighet med det förslaget skulle överensstämma med övriga revisorers är det tveksamt om den förordade reformen verkligen på ett meningsfullt sätt skulle öka den information som nu lämnas ut om företagen. Revisorerna är i allmänhet ytterst försiktiga med att offentligt anföra kritiska synpunkter utöver vad som obligatoriskt måste framgå av revisionsberättelsen. Särskilt gäller detta om iakttagelser vid förvaltningsrevisionen. I stället brukar revisorerna under hand framföra påpekanden till bolagsledningen. Enligt min mening har revisorerna därvidlag visat en alltför stor försiktighet. I förslaget till aktiebolagslag (propositionen 1975:103) framhöll jag att revisionsberättelsen med tiden kommer att återspegla en fördjupad och utvecklad forvaltningsrevision, eftersom revisorernas granskning skall ha den omfattning som god revisionssed bjuder. På den punkten bör man emellertid, som jag framhöll i nyssnämnda lagstiftningsärende, t. v. avvakta utvecklingen i praxis. l det fortsatta interpellationssvaret framhöll det ifrågavarande statsrådet att frågan om offentliga revisorer fått stå tillbaka förändra lagstiftningsalternativ när det gällde att lösa insynsfrågorna. Han pekade härvid på bl. a. lagstiftningen om styrelserepresentation för samhället och de anställda och om medbestämmanderâitt i arbetslivet samt erinrade om arbetsmarknadsorganisationernas överenskommelse om ekonomikommitté och arbetstagarkonsulter. Statsrådet framhöll vidare att det var osäkert om man skulle vinna något på att parallellt med allt övrigt reformarbete också forcera denna som fråga. Han var inte övertygad om att det blotta faktum att man byter ut den instans skall utse revisorer kommer att medföra de förändringar som var önskvärda. Det var måhända inte ens en så revolutionerande förändring om man skulle låta länsstyrelsen i stället för bolagsstämman utse en eller flera revisorer. Fortfarande skulle enligt statsrådet revisorernas uppgift vara densamma som i det gamla systemet; en företagsekonomisk granskning. inriktad på att företaget skall ge vinst - låt vara att revisorerna skulle, åtminstone i vissa avseenden. beakta också andra intressen än kapitalägarnas. Han framhöll vidare att vi fortfarande skulle ha samma kår av revisorer att vända oss till, samma tradition och samma yrkesmönster bland revisorerna att räkna med. Enligt statsrådets mening skulle det vara klokt att avvakta de praktiska erfarenheterna av reformarbetet innan man beslöt om att bygga upp ytterligare ett informationssystem. Han var därför inte beredd att då ta ställning till frågan om det bör införas ett system med offentliga revisorer i företagen. l riksdagen har frågan om offentliga revisorer tagits upp i anledning av motionen (l976/77:648) om opartisk företagsrevision. l motionen framhölls att en livlig debatt förekommit under senare år beträffande företagsrevisorns ställning och arbetsuppgifter. l debatten hade framförts krav om bl. a. att flera företag än f. n. bör vara skyldiga att bekosta revisor eller granskningsman och att revisorns arbetsuppgifter bör vidgas. Enligt motionären hade flera åtgärder vidtagits som tillgodoser de två nämnda kraven och tiden var nu mogen att också ett annat krav, som framförts i debatten, blev tillgodosett. nämligen att revisorn ges en mera självständig ställning i förhållande till i företagets ledning. Motionären ansåg det orimligt att revisorn som f. n. är fallet praktiken väljs av dem som han skall kontrollera. Han yrkade därför att länsstyrelsen skall få rätt att utse minst en revisor i varje företag som är skyldigt att ha revisor. Denna motion behandlades av lagutskottet i betänkande 1977/78: l . Yttranden över motionen inhämtades från ett flertal remissinstanser. Angående innehållet i dessa yttranden hänvisas till betänkandet s. 9-17. l sitt av riksdagen godkända betänkande, som

Verksamherskonrrøl/en enligt kontra/linjen 511

utmynnade i ett avstyrkande av motionen, yttrade Iagutskottet för sin del bl. a. att det är en nödvändig förutsättning för att företagsrevisorn skall kunna fullgöra sin uppgift som opartisk granskningsman att han intar en självständig ställning inte bara i förhållande till styrelse och verkställande direktör utan också till bolagsstämman eller motsvarande organ. Utskottet ville därför kraftigt stryka under betydelsen av att revisorn garanteras en oberoende ställning. Från denna synpunkt kunde det enligt utskottet synas vara en svaghet att det är bolags- eller föreningsstämmans uppgift att tillsätta revisor. Utskottet påpekade dock att revisorn i första hand är ägarnas eller huvudmännens kontrollorgan gentemot den verkställande ledningen och styrelsen

l

samtidigt som han också skall tillvarata andra intressen. Den nuvarande ordningen har

l

l såvitt kåint inte inneburit några nackdelar när det gäller revisorns möjligheter att

i opartiskt granska företaget. Utskottet anförde vidare att frågan om offentliga revisorer

i fått stå tillbaka för de lagstiftningsåtgärder som vidtagits för att revisorns ställning

l skulle förbättras och insynen i företagen ökas. l detta sammanhang erinrade utskottet om att regeringen i mars l976 beslöt att samarbetsutredningens år 1970 framlagda l förslag om offentliga revisorer inte skulle föranleda någon åtgärd. eftersom behovet av l sådana revisorer minskat genom de genomförda reformerna. Några nya omständigl I heter som bör föranleda riksdagen att bedöma frågan annorlunda hade enligt utskottet l inte förekommit. l l På grund av det anförda ansåg utskottet att man inte borde ta upp frågan om g offentliga revisorer till närmare prövning. Flertalet remissinstanser hade också ställt sig l g avvisande till motionsforslaget. De erfarenheter av den nya lagstiftningen som förelåg i var begränsade och gav inte underlag för en bedömning av om ytterligare åtgärder på l företagsrevisionens område var erforderliga. Utskottet förutsatte att regeringen med

i

uppmärksamhet följde utvecklingen på området och tog de initiativ som kunde visa sig erforderliga. Utskottet framhöll vidare att det utredningsarbete som f. n. bedrivs av

i 1974 års bolagskommitté, stiftelseutredningen och utredningen om utländska överta-

i

ganden av svenska företag har nära anknytning till det spörsmål som tagits upp i motionen. Bolagskommittén skall bl. a. pröva i vilken utsträckning handelsbolag,

l

i enskilda näringsidkare och bokföringspliktiga stiftelser bör ha revisor och om särskilda l kvalifikationskrav bör uppställas på revisor i större företag. I utredningen om utländska

i övertaganden av svenska företag hade enligt vad utskottet erfarit frågan om offentlig

revision av utlandsägda företag i Sverige aktualiserats.

i

i l en till betänkandet fogad reservation hemställde de vid ärendets handläggning deltagande socialdemokratiska ledamöterna att en allmän översyn av den lagstiftning som reglerar företagsrevisionen skulle komma till stånd. Översynen skulle syfta till att skapa garantier för en opartisk och från informationssynpunkt ändamålsenlig bokför-

h

| ing. Reservationen stämmer i allt väsentligt överens med ett motionsyrkande vid 1977/

i

l 78 års riksmöte (mot. 1977/7821471). Sistnämnda motion behandlades i betänkandet LU l977/78:l6.

E

Lagutskottet anförde därvid att de skäl som vid behandlingen av den i förra motionen (mot. l976/77:648) anfördes mot en allmän översyn av företagsrevisionen alltjämt var bärande. Några omständigheter som borde föranleda ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida hade inte kommit till. Utskottet påpekade också i att det i motionen berörda spörsmålet om revisorernas ställning har samband med den översyn av lagstiftningen mot den organiserade och den ekonomiska kriminaliteten som brottsförebyggande rådet f. n. genomför på regeringens uppdrag. Under översynsarbetet hade sålunda enligt utskottet frågan om revisorernas ställning aktualiserats och olika åtgärder för att garantera deras oberoende övervägdes. Utskottet avstyrkte på grund av det anförda bifall till motionen. Även i detta ärende reserverade sig utredningens socialdemokratiska ledamöter. l reservationen pekade de på vad kommerskollegium anförde i sitt remissyttrande över den år 1977 aktuella motionen (1976/772648), nämligen att kollegiet i något tillsynsä-

Verksamherskontro/Ien 512 enligt kontra/linjen

rende funnit förhållandena vara sådana att det synts uppenbart att revisorn fallit undan för en företagsledning, vars verksamhet han haft att granska. Med utgångspunkt från erfarenheterna från tillsynsverksamheten hävdade kollegiet att om revisorn utsågs av annan än den granskade det i många fall skulle medföra att kontrollaspekten ägnades större uppmärksamhet från den utsedde revisorns sida. Reservanterna påpekade också att löntagarorganisationerna i sina remissyttranden hade understrukit betydelsen av att revisorns ställ ning förstärktes. Reservanterna ansåg att det anförda utgjorde starka skäl för att revisorn borde garanteras en oberoende ställning. Reservanterna framhöll att stort och hitintills frågan om revisorns ställning var att betrakta som blott en del av ett outrett frågekomplex, nämligen spörsmålen om revisorns allmänna ställning och ansvar gentemot företagets olika intressen, hans möjlighet och skyldighet att rapportera, revisionens och revisionsberättelsens inriktning, innehåll och omfattning. Reservanterna ansåg att en översyn av företagsrevisionen borde komma till stånd. I centrum för översynen borde stå frågorna om företagsrevisorns allmänna ställning och ansvar gentemot olika intressenter. Härvid borde eftersträvas en lösning som till den han skall garanterade revisorn en helt oberoende ställning i förhållande kontrollera. Olika åtgärder som kunde förbättra revisionens kvalitet, bl. a. ökad tillsynsverksamhet, framtagande av föreskrifter och anvisningar samt insatser för bättre utbildning, borde vidare övervägas. I samband härmed borde en undersökning också ske av vilka resurser som krävdes för att önskvärda åtgärder skulle kunna revisorns rapportering samt åt genomföras. Stor uppmärksamhet borde också ägnas åt revisionens inriktning. innehåll och omfattning. En angelägen uppgift borde vidare vara att pröva om revisorn kunde lämna större bidrag till samhällets kamp mot skattebrottslighet. Vi har den principiella uppfattningen att generell möjlighet bör öppnas för att oavsett om de är i inhemsk eller utse offentliga revisorer i svenska aktiebolag, utländsk ägo. Det faller emellertid utanför utredningens uppdrag att ta upp denna Redogörelsen för denna frågas tidigare fråga i hela dess vidd. tyder pâ att ett avgörande härvidlag kan komma att dra ut på behandling tiden. Enligt vår mening är det angeläget att en lösning på frågan om offentlig revision av utlandsägda aktiebolag kommer till stånd redan i förevarande sammanhang. Vid övervägandet av en separat lösning för de utlandsägda aktiebolagens del kan erinras om de regler om offentlig revision som gäller för de företag inom bank- och försäkringsväsendet som står under offentlig Även om den av oss föreslagna offentliga tillsynen av utlandsägda tillsyn. företag har en annan huvudsaklig inriktning - nämligen att tillgodose främst de anställdas och samhällets intressen - finner vi det naturligt att också inom åstadkomma liknande till offentlig revision. detta tillsynsområde möjligheter De offentliga revisorerna i banker utför inte annan granskning än övriga revisorer. De bildar tillsammans med övriga revisorer ett kollektiv som utför

revisionen. Denna ordning bör tas som utgångspunkt även för den offentliga l

revisionen av utlandsägda företag. Mot bakgrund av det anförda föreslår vi att tillsynsmyndigheten ges rätt att som meddelats verksamhetstillstånd förordna en revisor (offi aktiebolag entlig revisor) att med de revisorer som tillsätts enligt 10 kap. l § aktieboav styrelsens och verkställande direktörens ; lagslagen delta i granskningen samt av bolagets räkenskaper. Tillsynsmyndigheten bör också få Å förvaltning bestämma den tidpunkt vid vilken offentlig revisor skall tillträda sitt uppdrag

samt tiden för den offentlige revisorns uppdrag. Mandattiden för offentligl

revisor bör emellertid överensstämma med den för övriga revisorer. l i praktiken bör han sålunda komma att forordnas för ett år i taget.

Verksamhetskonrro/Ien enligt kontra/linjen 513

Vad vi hittills sagt innebär att den offentliga revisorns granskning skall liksom övriga revisorers ske från Företagsekonomiska utgångspunkter. Anledning finns emellertid att den offentlige revisorn ägnar särskild uppmärksamhet åt den s. k. förvaltningsrevisionen. Denna bör främst vara inriktad på en granskning av att det reviderade bolaget iakttar de särskilda villkor och Föreskrifter som kan ha förbundits med bolagets verksamhetstillstånd. Särskilt bör den offentlige revisorn kontrollera att företaget tillgodoser de särskilda anspråk på offentlig information om företagets moderkoncern § som kan föreligga. l anslutning härtill bör den offentlige revisorn också verka för att informationen från företagsledningen till de anställda om företaget och lår en från de anställdas synpunkt lämplig utform- ; dess koncernbakgrund ning. Anledning kan också finnas att den offentlige revisorn ägnar uppmärkrelationerna mellan företaget och den internatiosamhet åt de ekonomiska nella koncernen. Vi finner inte lämpligt att i lag reglera de särskilda i arbetsuppgifter som bör kunna åläggas den offentlige revisorn. Frågan bör i stället lösas på det sättet att tillsynsmyndigheten utfärdar en instruktion för den offentlige revisorn. l denna instruktion bör också regleras på vilket sätt i den offentlige revisorn bör rapportera till tillsynsmyndigheten angående vad han erfarit under fullgörandet av sitt uppdrag. Frånsett denna rapporterings- = skyldighet bör emellertid gälla att den offentlige revisorn skall vara undersamma tystnadsplikt som gäller för av bolagsstämman utsedda kastad F revisorer. Härtill bör dock anmärkas att den offentlige revisorn naturligtvis alltid skall kunna utnyttja de möjligheter som redan nu står till buds för revisorn att offentligt yttra sig över förhållandena i det företag som revideras. Härmed avser vi i första hand den i l0 kap. lO § tredje stycket sista meningen aktiebolagslagen föreskrivna möjligheten för revisorerna att även i övrigt i revisionsberättelsen meddela de upplysningar som de önskar bringa till aktieägarnas och därmed också till allmänhetens kännedom. Det bör framhållas att denna möjlighet inte endast bör tas i anspråk för kritiska uttalanden. Det kan också finnas anledning att lämna sådana positiva uppgifter om bolagets förhållanden som kan vara ägnade att vederlägga oriktiga föreställningar om att bolaget i sin verksamhet åsidosätter allmänt intresse. Genom vårt förslag har vi endast velat öppna en möjlighet för utseende av offentliga revisorer i utlandsägda aktiebolag. Det är inte vår avsikt att denna möjlighet skall utnyttjas med avseende på varje sådant bolag. Mycket talar för att endast de företag som har mycket stor betydelse i svenskt näringsliv bör i komma i fråga. Härvid kommer i åtanke främst de företag som har en j årsomsättning som överstiger en miljard kronor eller som har mer än ettusen 7 anställda. Det finns emellertid inte anledning att binda frågan om utseende av offentlig revisor till några formella kriterier av detta slag. Om för verksam- 1 heten vid ett mindre bolag uppställts särskilda villkor och förskrifter, kan det i vissa fall vara naturligt att offentlig revisor förordnas. Stor vikt får också . tillmätas de krav i förevarande hänseende som kan komma att framställas från fackligt håll. Hänill kommer att tillsynsmyndigheten bör ha en allmän 3 om än restriktivt tillämpad möjlighet att genom utseende av offentlig revisori j företag av olika storlek och med verksamhet inom olika branscher bredda och fördjupa sina kunskaper om den utlandsägda företagssektorn. Till frågan om de kompletterande regler som bör anknytas till befogen-

,33

514 Verksamherskonrrol/en enligt kontra/linjer:

heten att utse offentlig revisor återkommer vi i specialmotiveringen. Vi övergår härefter till den situation som uppkommer när det under tillsynen framkommer omständigheter som talar för att ett utlandsägt företag bedriver sin verksamhet på ett sätt som är oförenligt med allmänt intresse. I dessa fall synes det vara ett naturligt led i tillsynsverksamheten att industriverket håller överläggning med det berörda företaget. Vi föreslår därför att i lagförslaget upptas en bestämmelse om att industriverket skall påkalla överläggning med företaget, om det är erforderligt för tillsyrisuppgiftens fullgörande. I detta sammanhang vill vi också knyta an till vad vi tidigare anfört om de anställdas medverkan i verksamhetskontrollen. Det står ; naturligtvis alltid de anställda vid ett utlandsägt företag fritt att fästa i tillsynsmyndighetens uppmärksamhet på vad de uppfattar som missförhållanden vid företaget. Det är emellertid angeläget att koncessionssystemet ger en säker grund för ett agerande från de anställdas sida. Detta bör enligt vår mening komma till uttryck på det sättet att industriverket skall påkalla överläggning med Företaget, om det begärts från fackligt håll. Om lokal avtalsslutande arbetstagarorganisation vill väcka fråga om ett samhälleligt ingripande mot företaget, är det emellertid en naturlig ordning att denna arbetstagarorganisation i första hand vänder sig till sin centrala organisation. Med hänsyn härtill bör den formella och ovillkorliga rätten att få till stånd överläggningar mellan industriverket och det berörda företaget tillerkännas

den centrala avtalsslutande arbetstagarorganisationen. l

Har överläggningar med ett utlandsägt företag kommit till stånd på initiativ av arbetstagarorganisation är det uppenbart att organisationen skall kallas att delta i dessa överläggningar. Även i andra tillsynsärenden måste emellertid de anställda få komma till tals. Vad gäller facklig insyn i handläggningen av tillståndsärenden har vi tidigare föreslagit att, innan beslut fattas i sådant ärende, skall berörda arbetstagarorganisationer beredas tillfälle att yttra sig i ärendet och delta i överläggningar med part. Vid handläggningen av tillsynsärende bör dessa bestämmelser äga motsvarande tillämpning. Redan genom de överläggningar som sålunda skall hållas inom ramen för den offentliga tillsynen bör det enligt vår mening vara möjligt att mestadels uppnå positiva och konstruktiva resultat. I undantagsfall kan det emellertid visa sig omöjligt att på denna väg få till stånd en tillfredsställande lösning. Fråga uppkommer vilka ingripanden som då skall kunna ske från tillsynsmyndighetens sida. Vi vill först nämna det fallet att ett företag åsidosatt villkor eller föreskrift som förbundits med verksamhetstillstånd. l det föregående har vi förordat att det inte i samband med den ursprungliga tillståndsgivningen utsätts vite. För i detta tillvägagångssätt åberopade vi främst att tillståndsmyndigheten borde kunna utgå från att företaget utan vidare åtgärder iakttar sina förpliktelser. Om tillsynsverksamheten emellertid skulle ge vid handen att detta antagande i visst fall inte visat sig riktigt, bör industriverket ha möjlighet att förelägga företaget att efterkomma villkoret eller föreskriften vid vite. Denna befo- i i genhet bör i princip få utövas av industriverket oberoende av om det berörda företaget meddelats verksamhetstillstånd av regeringen eller av industriver- g ket. Härvid förutsätts att talan mot tillsynsmyndighetens beslut alltid skall kunna föras hos regeringen genom besvär. i l avsnittet l5.3.1 har vi föreslagit att verksamhetstillstånd skall kunna

Verksamhetskonrrol/en enligt kontra/linjen 515

förbindas med nya eller ändrade villkor eller föreskrifter. Under handläggningen av ett tillsynsärende kan en sådan åtgärd visa sig angelägen för att förhindra att ett företag driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse. lndustriverket bör därför ges befogenhet att förbinda verksamhetstillståndet för sådant företag med nya eller ändrade villkor eller Föreskrifter och, om det är nödvändigt, vid vite förelägga företaget att efterkomma villkoret eller föreskriften. med sikte på en omprövning av uppställda villkor och

överläggningar

föreskrifter kan också behöva ske utan att det har karaktären av samhälleliga ingripanden. Så kan vara fallet om det ej längre är behövligt eller lämpligt att förbinda verksamhetstillstånd med visst villkor eller viss föreskrift. I dylikt fall bör industriverket få upphäva eller mildra sådant villkor eller sådan föreskrift. Ett annat fall gäller om det på grund av ändrade förhållanden eller av annan anledning är oklart vilka förpliktelser som åvilar företag på grund av villkor eller föreskrift som förbundits med företagets verksamhetstillstånd. I sådant fall bör industriverket ges befogenhet att förtydliga villkoret eller föreskriften. Vårt förslag innebär att vi i skilda hänseenden givit tillståndsmyndigheten betydande befogenheter. lndustriverket skall sålunda få utse offentlig revisor, förordna offentlig utredningsman samt ingripa med vitesforeläggande och nya eller mildrade villkor och föreskrifter. Det står emellertid klart att frågor om tillämpningen av de föreskrifter som reglerar dessa befogenheter inte sällan kan antas vara särskilt betydelsefulla från allmän synpunkt. Så t. ex. kan vara fallet om frågan huruvida företaget haft en godtagbar ursäkt för att åsidosätta visst villkor är särskilt svårbedömd eller om visst villkor fastställts av regeringen. l de från allmän synpunkt särskilt betydelsefulla fallen bör industriverket ha rätt och skyldighet att med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande. Vad som sagts nu bör också gälla om i tillsynsärende framkommit omständigheter som kan ge anledning att vidta sådan åtgärd som enligt vad vi tidigare föreslagit endast skall ankomma på regeringen. Härmed avser vi prövningen av frågor om återkallelse av verksamhetstillstånd och om skyldighet för aktie- eller andelsägare att avyttra sitt ägarinnehav.

15.6 Styrelserepresentation för samhället och de anställda

En naturlig fråga i samband med utformningen av lagstiftning som har till syfte att ta till vara samhällets och de anställdas intressen är om det är påkallat att införa särskilda regler om styrelserepresentation för samhället och de anställda i de utlandsägda företagen. År 1972 inleddes en försöksverksamhet som syftar till att dels förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan företagen och samhället (det s. k. DlS-systemet) och dels bereda de anställda insyn och inflytande i företagen. Ett led i 1972 års lagstiftning innefattade en begränsad försöksverksamhet med offentlig styrelserepresentation i ett antal förvaltningsbolag och stiftelser. Som ett annat led i 1972 års reform ingick styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Efter utvärdering av erfarenheterna av denna lagstiftning antogs under år 1976 för en ny

516 Verksamhetskønzrollen enligt kontra/linjen

försöksperiod om tre år en reviderad och utbyggd lagstiftning i berörda hänseenden. l detta sammanhang kan anmärkas att lagstiftningen om styrelserepresentation inte gäller handelsbolag. Detta beror på att gällande rätt inte uppställer krav på att styrelse skall finnas i handelsbolag. Frågan om det finns anledning att beträffande de större handelsbolagen föreskriva att styrelse skall utses utreds f. n. av 1974 års bolagskommitté. Ehuru vi är medvetna om att regeringen i den regeringsdeklaration som avgavs i oktober l976(RD 1976/77: l-8 s. 43) förklarat sig inte ha för avsikt att å placera statliga representanter i styrelserna for industriföretag, bör enligt vår mening frågan om styrelserepresentation i utlandsägda företag lösas inom g ramen för 1976 års lagstiftning. Med denna utgångspunkt bör undersökas om denna lagstiftning i sin nuvarande utformning kan tillgodose även behovet av

Z

i styrelserepresentation i utlandsägda företag eller om anledning finns att i å något hänseende föreslå ändringar i denna lagstiftning. l

Enligt lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser har staten rätt att utse en ledamot (offentlig styrelseledamot) och en suppleant för denne i styrelsen för aktiebolag och ekonomisk förening, som har särskild betydelse från allmän synpunkt genom att företaget har ett

i

betydande antal anställda eller bedriver verksamhet på flera platser inom landet, bedriver verksamhet i flera länder eller tillhör företag som bedriver sådan verksamhet eller har ägarinflytande i i andra juridiska personer (l §). Rätten att besluta om s styrelserepresentation tillkommer regeringen. Högst 60 aktiebolag eller stiftelser får i samtidigt omfattas av sådan representation (3 §). Det åligger offentlig styrelseledamot att särskilt verka för att samhällets intressen bevakas i företaget (4 §). l princip har emellertid offentlig styrelseledamot och suppleant samma ställning, samma uppgifter och samma ansvar som övriga styrelseledamöter och suppleanter. Detta kommer till uttryck i 5 §, enligt vilken bestämmelse i aktiebolagslagen om styrelseledamöter och suppleanter i princip skall äga motsvarande tillämpning. Offentlig styrelseledamot får närvara och delta i överläggningarna när ärende, som senare skall avgöras i styrelsen, förberedes av därtill utsedda styrelseledamöter (9 §).

Genom 1976 års lag är statens representationsrätt inte längre begränsad till förvaltningsbolag utan avser också produktionsföretag som har sådan betydelse från allmän synpunkt att de kan sägas vara av riksintresse. Till grund för bedömningen av om ett företag skall anses ha riksintresse skall ligga bl. a. det förhållandet att företaget bedriver verksamhet i flera länder eller tillhör företag som bedriver sådan verksamhet eller med andra ord att företaget är multinationellt. Med multinationellt företag avses härvid enligt motiven såväl svenska sådana som dotterföretag till utländska multinationella företag. Genom den företagna utvidgningen av statens representationsrätt är det tydligt att i stort sett tillräckliga formella möjligheter finns att tillgodose behovet av styrelserepresentation i utlandsägda företag. Med hänsyn till de särskilda svårigheterna att vinna insyn i utlandsägda företag kan det emellertid visa sig angeläget att få till stånd statlig styrelserepresentation även i sådana företag, som knappast kan sägas ha riksintresse. Enligt vår mening bör detta komma till uttryck i ett tillägg till bestämmelserna om regeringens befogenheter enligt lagen. 1 sakens natur ligger att det endast undantagsvis kan bli aktuellt att utnyttja denna befogenhet. Anledning finns därför inte att föreslå ändringar i bestämmelsen att högst 60 aktiebolag och ekonomiska föreningar samtidigt får omfattas av statlig styrelserepresentation.

V erksamhetskonrrollen enlig! kontra/linjen 517

Det förekommer att näringsverksamheten inom en kommun domineras av ett utlandsägt företag. Utvecklingen av Företagets verksamhet kan därmed starkt påverka sysselsättningen, bostadsbyggandet och andra samhällsinvesteringar på orten. Under sådana Förhållanden kan fog finnas för kommunal representation i Företagets styrelse. Frågan om kommunal representation är emellertid av allmängiltig karaktär och har behandlats i samband med 1976 års lagstiftning. l den proposition som ligger till grund för lagstiftningen uttalade departementschefen (prop. 1975/76 s. 166) att han inte var beredd att i detta sammanhang förorda lagstiftning om kommunal styrelserepresentation i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Med hänsyn härtill anser vi att representation i utlandsägda företags styrelser bör frågan om kommunal zmstå till dess hithörande problem på nytt tas upp ur ett vidare perspektiv. Lagen (l976:35 1)0m styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar syftar till att bereda de anställda i dylika företag insyn i företagets verksamhet. Lagen innefattar bl. a. bestämmelser g och inflytande i moderbolag for koncern. I sakens natur ligger _ om arbetstagarrepresentation att denna svenska lagstiftning inte kan ge anställda vid utlandsägda företag rätt till representation i utländska koncerners moderbolag. Vad gäller företag som ej är moderföretag innehåller lagen, såvitt nu är av intresse, följande.

l företag som under det senast förflutna räkenskapsåret här i landet sysselsatt i i styrelsen genomsnitt minst 25 arbetstagare har de anställda rätt att utse två ledamöter (arbetstagarledamöter) och en suppleant för varje sådan ledamot (5 §). Bolagsstämma kan utan ändring av bolagsordningen besluta att lagen skall äga tillämpning även om antalet anställda inte uppgår till 25 eller att de anställda skall ha rätt att enligt lagen utse : flera arbetstagarledamöter och suppleanter (7 §). Bestämmelserna om styrelseledamot i och styrelsesuppleant i aktiebolagslagen äger i princip motsvarande tillämpning på och suppleant for denne (8 §). Arbetstagarrepresentanterna har arbetstagarledamot sålunda i huvudsak samma ställning och ansvar som övriga i styrelsen. Beslut om inrättande av styrelserepresentation for de anställda fattas av lokal arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget och företräder mer än i hälften av de anställda vid företaget eller av flera sådana arbetstagarorganisationer som utses av de tillsammans har denna omfattning (10 §). Arbetstagarrepresentanterna lokala arbetstagarorganisationerna som är bundna av kollektivavtal i förhållande till företaget (ll §). Dispositiva regler finns om ordningen för utseende av arbetstagarrepresentanter (12 §). Arbetstagarrepresentant bör utses bland de anställda vid företaget (13 §). En arbetstagarrepresentant får närvara och delta i överläggningarna när ärende som senare skall avgöras i styrelsen förberedes av därtill utsedda styrelseledamöter (16 §). Genom 1976 års lag har de fackliga organisationerna fått rätt att besluta om arbetstagarrepresentation i företag som har 25 anställda. Med hänsyn härtill till finns enligt vår mening inte anledning att föreskriva särskilda möjligheter arbetstagarrepresentation i utlandsägda företag, låt vara att det inom den utlandsägda företagssektorn torde finnas omkring 700 företag med färre z anställda. Skulle det undantagsvis finnas fog för att få till stånd arbetstagaräven i sådana mindre företag, föreligger möjligheter att som representation villkor för verksamhetstillstånd föreskriva att företaget skall besluta att 1976 års lag skall äga tillämpning. I sammanhanget bör också observeras att om här i landet till finns flera utlandsägda företag, som står i koncernförhållande

518 Verksamhelskontrol/en enligt kontra/linjen

varandra,ger 1976 års lag samtliga anställda inom en sådan delkoncern rätt till styrelserepresentation i det svenska moderföretaget, om antalet anställda inom denna delkoncem uppgår till 25.

16 Verksamhetskontroll

enligt likabehandlings-

linjen

l utredningens direktiv uttalas att det finns behov av möjligheter att kontrollera även utlandsägda företag som numera är etablerade i Sverige. I denna del har från övriga utredningsledamöters sida lagts fram förslag till koncessionssystem och förhandlingssystem som båda - om än i växlande - att kontrollera och påverka utlandsutsträckning ger särskilda möjligheter ägda företag. Att denna diskriminerande reglering är oförenlig med den av oss omfattade principen om nationell behandling av utlandsägda företag framgår av vad vi redan tidigare anfört i avsnittet 11.5. Det är emellertid för oss angeläget att ytterligare utveckla skälen mot införande av dylika regleringar.

é Allmänna synpunkter Primärt avgörande vid ett internationellt investeringsbeslut är marknads-, produktions- och ñnansieringsförutsättningarna. Av väsentlig -och ökande - politiska och rättsliga förhållandena i värdlandet. betydelse är de allmänna För beslut om följdinvesteringar spelar också den visade kompetensen hos företagsledning och anställda en stor roll. För Sveriges del är det givet att I billiga produktionsfaktorer knappast ligger bakom beslut om investeringar i landet. Avancerad produktion som kräver högt kvalificerad arbetskraft och en högt utvecklad infrastruktur kan dock vara lämplig att förlägga även till ett land med så högt kostnadsläge som Sverige. En betydelsefull plusfaktor har därvid varit landets politiska och ekonomiska stabilitet. l De utlandsägda företagen i Sverige arbetar som tidigare framhållits i stor “ utsträckning med avancerad teknologi. Såväl för produktion som FoU har kapitalkrävande investeringar med lång avskrivningstid gjorts. Ofta löper en

l lång tid mellan investeringen och den tid då nettoavkastning kan tillföras

företaget. Även om det ursprungliga investeringsbeloppet är blygsamt, leder ofta utvecklingen till följdinvesteringar vilka med tiden ackumulerar och binder stora resurser. För den typ av långsiktiga investeringar som utländska företag gjort i landet - och som är av det slag som mest bör eftersträvas från värdlandets sida - krävs en betydande säkerhet och förutsebarhet rörande de allmänna förutsättningarna för investeringarna. I ett avancerat industriland som är känt för en ansvarsfull industripolitik utgör erkännande och tillämpning av principen om nationell behandling av utländska investeringar en sådan säkerhetsfaktor. Syftet med det föreslagna koncessionssystemet är att motverka riskerna

520 Verksamhetskontrol/en enligt likabehandlingslirtjen

vid utländsk företagsetablering. l motiven framhålls att införandet av ett sådant system av beredskapsnatur inte förutsätter att alla risker av hithörande slag måste vara fullständigt klarlagda. Företrädarna för koncessionslinjen är i medvetna om att det föreslagna systemet kan påverka utländska intressenters benägenhet att göra direktinvesteringar i landet. En sådan påverkan antas grundad på oriktiga eller överdrivna föreställningar om kontrollsystemets innebörd bl. a. att utlandsägda företag skulle löpa risken att på mer eller mindre godtyckliga grunder drabbas av kännbara sanktioner. I lagtexten har förslagsställarna sökt motverka dylika föreställningar genom att ange att hithörande tillstånd skall meddelas, såvida inte det med hänsyn till det inflytande som härigenom kan uppkomma över svenskt företag eller svenskt näringsliv eller av andra skäl är oförenligt med allmänt i intresse. Beträffande villkor och föreskrifter med vilka verksamhetstillstånd skall kunna förbindas anges att de skall vara sådana ”som behövs för att säkerställa att företaget inte driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse”. Som förutsättning för ändring eller tillägg av villkor eller föreskrifter krävs att det berörda företaget bedriver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse. Såsom förutsättning för återkallelse av tillstånd anges att företaget vid upprepade tillfällen eller grovt åsidosatt väsentligt villkor eller väsentlig föreskrift som förbundits med tillståndet eller att företaget annars driver sin verksamhet i strid mot allmänt intresse på sådant sätt att synnerliga skäl föreligger härtill. Som alternativ till återkallelse föreslås föreläggande för kontrollsubjekt att inom viss tid avyttra sina aktier eller andelar i bolaget. Vidsträckta generalklausuler genom vilka den allmänna rätten till näringsverksamhet regleras förekommer inte i den svenska rättsordningen. De områden där generalklausuler finns är begränsade och preciserade; det kan vara fråga om avtalsvillkor, marknadsföring, konkurrensbegränsningar etc. Där generalklausuler förekommer har också i allmänhet eftersträvats att tillämpningen skall vara underkastad ett rättsligt förfarande så att rättssäkerhetskravet på opartisk prövning tillgodoses. Den svepande reglering som nu föreslås framstår därför som främmande. Om man tänker sig att det föreslagna koncessionssystemet inte avsåg utlandsägd verksamhet utan skulle gälla all näringsutövning är det uppenbart att den inte uppfyller de krav på lagbundenhet i myndigheternas handlande som är fundamentala i en utvecklad rättsstat. Det förslag som framlagts är nu inte generellt tillämpligt på alla utan är diskriminerande mot en särskild grupp i första hand utländska medborgare och företag. I vad mån det är från allmänna rättspolitiska synpunkter försvarligt att genomföra en sådan lagstiftning bör utvecklas i annat sammanhang. Vi vill dock redovisa hur vi bedömer den sannolika reaktionen hos utländska investerare. Vi vill understryka att förtrogenhet med den svenska rättsordningen är väsentlig vid tolkning av generalklausuler. Vid internationella investeringar rådgör företagen med advokater, banker och andra konsulter i värdlandet. Man kan utgå från att i fråga om utländska investeringar i Sverige dessa konsulter i sin rådgivning är lojala mot svenska allmänna intressen men de torde inte kunna undvika att redovisa den osäkerhet i förutsebarhet som är förknippad med den föreslagna koncessionslagstiftningen. Det kan så vara att vid lagstiftningstillfället en allmän någorlunda enhetlig uppfattning kan råda om lagens tillämpning. Lagens allmänt hållna utformning ger dlock ett

Verksamhetskonlro//en enligt /ikabehand/ingslinjen 521

mycket stort utrymme att inom ramen för praxis med tiden i hög grad variera n H innebörden av begreppp som “allmänt intresse , väsentlig föreskrift” och ”synnerliga skäl” särskilt som prövningsorganen inte är domstolar utan förvaltningsmyndigheter. Osäkerheten förstärks genom vissa motivuttalanden. Det framhålls att det inte kan vara tillståndsmyndighetens uppgift att formellt fastställa en detaljerad plan för verksamheten vid det koncessionspliktiga företaget. Ändock tas i exemplifieringen av tänkbara villkor upp krav som är långtgående även i detalj. Det bör - sägs det - kunna bestämmas att sysselsättningen vid ett företag inte får sänkas under en viss nivå. Villkor anges kunna avse att företaget skall bedriva visst forsknings- och utvecklingsarbete, att företagets verksamhet skall tillföras viss produktionsmetod eller teknik eller vissa forskningsresultat eller att företaget under viss tid skall fullgöra ett närmare angivet investeringsprogram. Denna villkorsexemplifiering skall ses mot bakgrund av möjligheten att ändra och meddela nya villkor och föreskrifter även efter det att verksamhetstillstånd meddelats. Utländska investerare torde inte bortse från den situationen att nya villkor av angivet slag vilka inte förutsetts vid etableringstillfället införs, att företaget inte klarar uppfyllandet av villkoren samt att regeringen med hävdande av att väsentligt villkor grovt åsidosatts aktualiserar frågan om återkallelse av verksamhetstillståndet eller nationalisering - vilket kan följa av den bestämmelse som ger möjlighet att förelägga utländsk ägare att avyttra sina andelari företaget. Den nu framförda kritiken tar främst sikte på det föreslagna koncessionssystemet. I vissa hänseenden ger det föreslagna förhandlingssystemet inte anledning till så stark kritik. Vi vill emellertid erinra om att också detta förslag bygger på en diskriminerande lagstiftning för utlandsägda företag. Förslaget till förhandlingssystem innehåller också en möjlighet för regeringen att förelägga utlandskontrollerat företag att vid vite efterkomma visst villkor eller viss föreskrift rörande dess verksamhet om det är oundgängligen nödvändigt för tillgodoseende av allmänt intresse. Enligt vår mening är det här fråga om en generalklausul av i princip sådan allmän lydelse och räckvidd som gör att vi inte kan godta den generalklausul på vilken koncessionssystemet bygger. Till mycket betydande del kan investeringarna under senare år i utlandsägda företag i Sverige antas gjorda av redan tidigare etablerade företag. Finansieringen av dessa investeringar torde i hög grad ha skett genom här intjänade vinstmedel eller eljest genom i landet tillgängligt kapital. Kapitalimporten för direktinvesteringar är dock mycket blygsam. Riksbankens tillstånd uppgick för 1977 till 0,64 miljarder kronor vilket skall jämföras med tillstånden för svenska investeringar utomlands om 4,3 miljarder kronor. Den faktiska utvecklingen beaktad tillsammans med den svenska marknadens litenhet, det höga kostnadsläget och den försämrade produktivitetsutvecklingen ger anledning anta att Sverige har endast begränsade möjligheter att attrahera utländska investeringar. I det läget kan även marginella försämringar av verksamhetsförutsättningarna leda till att internationella investeringar går Sverige förbi och i stället sker i våra konkurrentländer. I det läge Sverige befinner sig är alla sysselsättningsskapande investeringar angelägna. Särskilt angelägna för ett industriland som Sverige är dock

522 Verksamhelskontrollen enligt /ikabehandIings/injen

investeringar för tekniskt avancerad produktion med hög exportpctential. Långsiktiga investeringar av detta slag är ofta kostnadskrävande och kan också fordra en viss djärvhet i satsningen. Sådana satsningar är dock nödvändiga för att Sverige inte skall sjunka till ett andra plan som industrination. Sådana satsningar har i hög grad skett inom den utlandsägda sektorn. Ett koncessionssystem för utlandsägda företag kan antas ha särskilt negativa effekter på den typen av investeringar. Detsamma gäller i princip också ett förhandlingssystem för utlandsägda företag av föreslagen art. Ett genomförande av förslaget om koncessionssystem eller förslaget om förhandlingssystem kan få omedelbara negativa investeringseffekter. Effekg

terna kan också komma successivt och relativt omärkligt men på sikt i

innebära en försvagning av industrin. Förslagsställarna har själva inte angivit . några omedelbara fördelar som skulle stå att vinna genom en verksamhetskontroll utan har förklarat att lagstiftningen har beredskapskaraktär. Enligt vår mening ger inte erfarenheterna inom landet anledning att i beredskapssyfte genomföra så radikala förändringar av de rättsliga förutsättningarna för de utlandsägda företagens verksamhet. De framlagda lagförslagen är i hög grad ägnade att motverka sina egna syften och det skulle vara ett oförsvarligt äventyr att genomföra något av förslagen.

Offentlig information om internationella koncerner

l

Företrädarna för kontrollinjen har funnit angeläget att informationen om internationella koncerner ökas. Härvid har de utgått från 0ECD:s riktlinjer för multinationella företag samt i huvudsak intagit dessa riktlinjer som villkor , i det föreslagna systemet med verksamhetstillstånd. Genom BIAC, industrins rådgivande organ till OECD, har näringslivet i OECD-länderna godtagit OECD:s riktlinjer som ett riktmärke för informationsstandard. Emellertid innehåller riktlinjerna olika förbehåll framför allt om att behovet av skydd för affärshemligheter vederbörligen skall beaktas. Enligt riktlinjerna ankommer det på företagen själva att bedöma förutsättningarna for åberopande av förbehållen. Sett från svensk exportindustris synpunkt är förbehållen en nödvändig, integrerad del av riktlinjerna. Sålunda skulle exempelvis ett förslag om skyldighet för svenska moderbolag att obligatoriskt redovisa den vinst som intjänas i olika länder avvisas från industrins sida med åberopande av att detta i många fall skulle medföra allvarliga konkurrensnackdelar med påtagliga negativa effekter på svensk sysselsättning och export. Nu råkar svenska företag i olika sammanhang ut för sådana informationskrav från andra staters myndigheter som man från konkurrenssynpunkt anser otillbörliga. Svensk sjöfartsnäring har sålunda utsatts för långtgående krav på uppgifter från amerikanska myndigheter avseende förhållanden även j ” utanför USA. Redan 1960 föranledde detta protester i Washington från den svenska regeringens sida. Därvid framhölls att ”the Swedish Embassy finds it necessary to point out that Swedish companies are not subject to United States law as far as their trade outside the United States is concerned.” (Se p motionen 1:495 vid 1961 års riksdag.) Av Sveriges Redareförenings remissyttrande över den angivna motionen (se andra lagutskottets utlåtande, 2LU 1961:7) framgår att de ifrågavarande uppgiftskraven ingick som ett led i en

V erksamherskonzro//en enl/gr /ikabehand/ingslirz/en 523

enhetlig, centralt dirigerad kampanj syftande till att i stor utsträckning undantränga utländskt tonnage från trafiken på USA. År 1975 ansågs lagstiftning erforderlig för att skydda svenska sjöfartsintressen. Genom en särskild lag (l975:87) skapades möjlighet for Sjöfartsverket att förbjuda svensk redare att till främmande stats myndighet utlämna handling som förvaras utanför den staten och innehåller uppgift vars utlämnande till r l myndigheten kan medföra betydande skada för den svenska sjöfartsnäl ringen. Förbud med stöd av denna lag har meddelats så sent som i november 1976. Motsvarande lagstiftning förekommer i anoia europeiska stater. Vi är angelägna framhålla att detta slags problem förekommer inte bara inom sjöfarten utan inom många branscher. Problemen med den extraterritoriella tillämpningen av amerikansk antitrustlagstiftning är gamla och besvärande för svensk och annan europeisk exportindustri. I Sverige har dock staten ännu kunnat erbjuda någorlunda effektivt rättsskydd endast för sjöfartsnäringen. Vi vill i detta sammanhang peka på det avtal som träffades i juni 1976 mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Förenta Staterna om samarbete mellan kartellmyndigheterna i de båda nationerna. Avtalet kan - såsom i ett offentligt uttalande från de tyska myndigheternas sida - betecknas som ett betydande steg mot en effektiv kontroll av konkurrensbegränsande åtgärder från internationellt verksamma företags sida. Det kan också - vilket gjorts av näringslivsbedömare - betecknas som ett skydd från de tyska myndigheterna av tysk industri mot ohämmade ”fishing expeditions” från de amerikanska antitrustmyndigheternas sida i det att de amerikanska undersökningarna kanaliseras genom de tyska myndigheterna. Oavsett hur man vill uppfatta avtalet visar det hur stora industristater ansett bilaterala avtal erforderliga för att lösa intrikata informationsproblem. Vi vill nu återknyta till förslaget enligt kontrollinjen. Förespråkarna för denna linje har funnit det nödvändigt att för utländska koncerner med verksamhet i Sverige i vissa hänseenden ställa högre krav på information än vad OECD:s riktlinjer innehåller. Sålunda föreslås såsom villkor för verksamhetstillstånd redovisning av rörelseresultat för varje land där koncernen bedriver betydande verksamhet. Enligt förslaget skall det inte ankomma på företaget att avgöra om offentliggörandet av uppgifter om koncernens verksamhet i ett enskilt land kan medföra konkurrensnackdelar utan granskningen av att lämnad information är i överensstämmelse med uppställda krav bör ankomma på tillståndsmyndigheten. Av vad vi ovan anfört framgår att Sverige hävdar principen att företag som rättssubjekt inte kan avkrävas uppgifter avseende deras är utländska i verksamhet utanför den stat som begär information (. . . Swedish companies are not subject to United States law as far as their trade outside the United States is concerned). Det nu aktuella förslaget strider mot denna princip. Det är - från allmän synpunkt och med hänsyn till väsentliga svenska närings- - intressen - angeläget att Sverige ger skydd och biträde åt svenska företag när dessa utsätts för kränkningar av regeln av andra staters myndigheter. En förutsättning för att ett effektivt skydd och biträde skall kunna ges är att den i svenska hållningen är konsekvent. Därför bör vad företrädarna för kontrolli: linjen föreslagit inte genomföras. Även bortsett från de folkrättsliga aspekterna är ifrågavarande forslag i

524 Verksamhetskontro//en enl/gr Iikabehandlings/in/en

V denna del inte genomtänkt. Det har inte närmare övervägts vilket svenskt intresse som finns av att ta del av den angivna informationen. De begärda uppgifterna är av visst intresse för att få en allmän uppfattning om ett internationellt arbetande företags verksamhet. Resultat- och balansräkningar för hela internationella koncerner har ett allmänt intresse. För åtskilliga i Sverige verksamma dotterbolag till utländska moderbolag finns tillgång till koncernens redovisning. Detta gäller sålunda för de stora oljebolagen och de flesta större verkstadsföretagen. För koncerner där moderbolagets lands lag eller praxis inte föranleder upprättande av koncernredovisning ser vi dock ingen praktisk möjlighet att på ensidig svensk bas få till stånd en meningsfull koncernredovisning. Olägenheterna härmed bedömer vi dock inte som avgörande då det gäller attityden till investeringar i Sverige av sådana företag. Då det gäller nedbrytning av olika uppgifter på olika länder kan vi inte se att dessa är för allmänheten så intressanta att de bör avkrävas inom ramen för ett strängt sanktionerat villkorssystem särskilt som vissa uppgifter i första hand om resultat i olika länder kan vara känsliga från konkurrenssynpunkt.

A vslutande synpunkter Vi är väl medvetna om och respekterar den oro många hyser inför de multinationella företagen. Det är också for oss angeläget att utlandsägda

_de

företagen i Sverige är väl integrerade i det svenska samhället. Anledningen till den oro som finns är i hög grad att finna i bristande kontakt med och kunskap om de utlandsägda företagen. Vi är övertygade om att företagen är angelägna att undanröja dessa grunder för oro. Erfarenheten visar att de är beredda att lämna för det svenska samhället väsentlig information. Den långtgående och lagfästa kontroll av utlandsägda företags verksamhet som förslagen om koncessionssystem och förhandlingssystem innebär utgör en dålig bas för samarbete med de utlandsägda företagen. De åtgärder som kan behövas för att väl integrera de utlandsägda företagen i det svenska samhället måste enligt vår uppfattning bygga på annan grund än diskriminerande lagstiftning. I utredningens direktiv nämns som ett alternativ till ett koncessionssystem ett system av ”good behaviour-regler” syftande till att förmå utlandskontrollerade företag att utöva sin verksamhet på ett sätt som är förenligt med i Sverige allmänt erkända normer. Ett good behaviour-system torde - sägs det i direktiven - i forsta hand böra byggas på frivillighet och samverkan mellan myndigheter och företag. De framlagda 0ECD-riktlinjerna för multinationella företag utgör ett normsystem byggt på frivillig grund. Tillämpningen av riktlinjerna bör kunna bli föremål för diskussion mellan berörda företag, deras organisationer och de svenska samhällsorganen. Ett seriöst samarbete om de möjligheter och komplikationer som riktlinjerna innehåller bör kunna medföra en ökad förståelse och ett ökat förtroende på ömse håll. För vår del är vi beredda att medverka till att ett sådant samarbete kommer till stånd. Vi erinrar om att Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Internationella handelskammarens Svenska nationalkommitté i skrivelse till ett stort antal svensk- och utlandsägda multinationella företag forordat att företagen tar OECD:s rekommendationer till riktmärke för sin verksamhet.

17 Verksamhetskontrollen enligt förhandlings-

linjen

17.1 Skälen för ett förhandlingssystem

I det Föregående har utvecklats de möjligheter och problem som kan sammanhänga med utländsk företagsetablering i Sverige. Vad där sagts har i givit oss skäl att föreslå att samhället skall ha möjlighet att bestämma den utlandsägda företagssektorns storlek och inriktning genom en i princip fullständig etableringskontroll. Vi har också föreslagit att det i anslutning till denna etableringskontroll skall vara möjligt att förena förvärvstillstånd och nyetableringstillstånd med de villkor och föreskrifter som behövs för att i förhindra att från allmän synpunkt väsentliga olägenheter uppkommer i samband med förvärvet eller etableringen. Om och i vilka former samhället dessutom skall ha särskilda möjligheter att kontrollera och påverka verksamheten vid redan etablerade företag är däremot en mer komplicerad avvägningsfråga. Å ena sidan är det angeläget att de betydande bidrag till svensk l ekonomi och svenskt näringsliv som utländska direktinvesteringar kan å medföra inte går förlorade genom införandet av ett kontrollsystem som kan inge föreställningen att de utlandsägda företagen har att bedriva sin j verksamhet häri landet under andra och sämre betingelser än de inhemska i företagen. Från företagens synpunkt är en fortlöpande kontroll av verksaml heten mer besvärande än en etableringskontroll. Innan etableringen skett har ju företaget möjlighet att avväga alla för- och nackdelar av den tilltänkta investeringen. Å andra sidan talar mycket för att de begränsade möjligheterna till insyn i alla de förhållanden som är av betydelse för bedömningen av ett utlandsägt företag och det inflytande som internationella koncerner har över sina i Sverige baserade dotterföretag kan ställa samhället och löntagarna inför problem som inte kan bemästras annat än genom särskilda regler för dessa 4 företag. Den för svensk lagstiftning gällande principen kan sägas vara att inga särskilda regler finns för kontroll av utlandsägda företags verksamhet. Med hänsyn härtill kan det vara naturligt att i belysning av främst den senare tidens utveckling överväga om denna princip bör behållas eller om förhållandena inom den utlandsägda företagssektorn kräver avsteg från denna princip. Behovet av en särskild ordning för handläggning av frågor om utlandsägda företags verksamhet måste till en början ses mot bakgrund av den särskilt under senare tid gjorda utbyggnaden av lagar och avtal som har till syfte att bereda samhället och löntagarna möjligheter till insyn i och inflytande över

526 Verksamherskontrollen enligt_förhandlingslin/en i

näringslivet. Genom krav på offentlig årsredovisning och annan rapporteringsskyldighet, tillståndsgivning och tillsyn på olika områden och i skilda hänseenden, inhämtandet av uppgifter for samhällsplanering och statistikproduktion samt andra liknande medel har samhället skaffat sig betydande förutsättningar att övervaka, stödja och styra näringslivet i enlighet med de för det svenska samhället uppställda näringspolitiska målen. Genom arbetstagarrepresentation i företagsstyrelser, medbestämmandelagen och annan företagsdemokratisk lagstiftning har löntagarna fått möjligheter till insyn i och inflytande över de företag i vilka de är anställda. Tillkomsten av dessa samhälleliga och företagsdemokratiska instrument är också led i en fortgående utvecklingsprocess. Vi tänker härvidlag närmast på att arbetsmarknadens parter i anledning av medbestämmandelagen kan förväntas sluta kollektivavtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som avser ingående och upphörande av anställningsavtal, ledningen och fördelningen av arbetet och verksamhetens bedrivande i övrigt. Det finns enligt vår mening anledning räkna med att dessa kollektivavtal i förhållande till hittills gällande samarbetsavtal kommer att ge arbetstagarna förbättrade möjligheter att kontrollera och påverka inte bara de inhemska utan också de utlandsägda företagens skötsel. En annan faktor av betydelse i sammanhanget är att den omfattande internationella och inhemska debatten om de multinationella företagen bör ha gjort dessa företag i hög grad medvetna om nödvändigheten av att ta hänsyn till värdlandets och de anställdas olika intressen. Oavsett om och i vilken mån dessa företag anser den i samband härmed framförda kritiken p befogad, måste denna kritik vara besvärande och ge företagen anledning att i vidta åtgärder i syfte att tillvinna sig förtroende. Rent allmänt kan antas att det för en internationell koncern som är mån om sitt anseende inte längre är möjligt att låta sina dotterföretag i andra länder agera på ett sätt som framstår som oursäktligt. En omständighet som kan motverka de risker som är förbundna med multinationella företags verksamhet är det arbete som skett och som pågår med sikte på uppställandet av uppforandekoder för dessa företag. I detta hänseende är att märka att OECD under år 1976 antagit riktlinjer för multinationella företag. Till denna uppförandekod finns knutet ett konsultationsförfarande av innebörd att den s. k. IME-kommittén inom OECD på begäran av ett medlemsland skall utbyta synpunkter om frågor rörande riktlinjerna och den erfarenhet som vunnits vid deras tillämpning. Kommittén kan också på förslag av ett medlemsland besluta huruvida enskilda företag bör ges tillfälle att, om de så önskar, framföra sina å ehuru kommittén synpunkter angående riktlinjernas tillämpning, inte är behörig att fatta några beslut om enskilda företags beteende. Detta konsul- .i tationsförfarande innefattar alltså en möjlighet att från svensk sida hos E; OECD anhängiggöra frågan om ett visst företag vid bedrivandet av sin verksamhet här i landet åsidosatt kodens riktlinjer. Vid tillkomsten av s OECD-koden förutsattes vidare att dess riktlinjer under år 1979 kommer att i ses över i syfte att öka effektiviteten i det internationella samarbetet mellan medlemsländerna i frågor rörande internationella investeringar och multinationella företag. ILO:s styrelse har också år 1977 antagit en principdeklaration om multinationella företag och socialpolitik. Arbete på utformning av

Verksamherskonrrollen enligt_förhand/ings/in/en 527

uppförandekoder för multinationella företag pågår också inom andra mellanstatliga organisationer. Så t. ex. förbereds inom FN en uppförandekod för transnationella företag. Ytterligare att beakta är att Sverige vid en internationell jämförelse har en tämligen begränsad utlandsägd företagssektor. Härtill kommer att den i det föregående föreslagna etableringskontrollen ger möjligheter att avvisa utländska direktinvesteringar som inte kan bedömas vara av seriös natur. Det kan också erinras om det hithörande arbete som pågår inom Nordiska rådet. Rådet antog år 1974 en rekommendation av innebörd att nordiska ministerrådet skulle undersöka de multinationella företagens roll i de nordiska ländernas ekonomi och bedöma om denna undersökning ger grundval för en gemensam nordisk lagstiftning eller andra förhållningsregler som ett alternativ eller ett komplement till en sådan lagstiftning. Nu redovisade förhållanden onödiggör emellertid inte särskilda möjligheter till kontroll av utlandsägda företags verksamhet i Sverige. Som tidigare framhållits kan den omständigheten att ett utlandsägt företag står under bestämmande inflytande av en internationell koncern innebära att företaget inte alltid på ett meningsfullt sätt kan fullgöra de förhandlings- och informationsplikter som tillförsäkrats samhället och de anställda i lag eller avtal. Den av OECD antagna uppförandekoden för multinationella företag tar visserligen upp rekommendationer av betydande intresse men ger inga garantier för att företagen handlar i överensstämmelse med dessa rekommendationer. Det till OECD-systemet knutna konsultationsförfarandet har hittills medfört endast begränsade möjligheter till ingripande. En inskränkning i konsultationssystemets möjligheter ligger i att det endast är överträdelser av kodens specifika riktlinjer som kan komma under behandling. Härtill kommer att konsultationer blir möjliga endast med avseende på frågor av principiellt tolkningsintresse. I sakens natur ligger också att en begäran om konsultation rörande ett visst företags agerande knappast blir aktuell annat än då det beivrade agerandet med dess för arbetstagare eller samhälle skadliga konsekvenser redan är ett etablerat faktum. Även om den effektivaste motvikten mot de multinationella bolagen borde kunna skapas genom internationellt samarbete mellan staterna finns det än så länge inga andra möjligheter än att söka handlägga de problem som kan uppkomma i samband med utlandsägda företags verksamhet på det nationella planet, i smidigare former och med sikte på konstruktiva lösningar av förebyggande natur. Att den utlandsägda företagssektorn är tämligen liten och att sannolikheten under senare tid ökat för ett korrekt uppträdande från de multinationella företagens sida i Sverige är inte heller tillräckligt för att det skall kunna anses försvarligt att ställa samhället utan möjligheter att ingripa i de fall när andra medel visar sig ineffektivar På grund av det anförda finner vi nödvändigt att införa särskilda regler för utlandsägda företag. I detta sammanhang är det emellertid viktigt att hålla i minnet att erfarenheterna från de utlandsägda företagens verksamhet här i landet är till alldeles övervägande del goda. Uppenbart klandervärda i beteenden kan påvisas endast i ett fåtal fall. Ett system för kontroll av i verksamheten vid de utlandsägda företagen måste därför enligt vår mening i ges en omfattning och inriktning som står i rimligt förhållande till de g erfarenheter vi hittills haft av dessa företag.

528 Verksamherskonrrol/en enlig! _förhandlings/irz/en

Enligt vår mening finns det inte skäl att reglera de utlandsägda företagens rätt att efter etableringstillfállet driva näringsverksamhet här i landet eller att utöva någon omfattande och fortlöpande kontroll av verksamheten vid de utlandsägda företagen med andra medel än sådana som är tillämpliga på här i landet verksamma företag över huvud taget. En sådan kontroll medför onödig byråkrati och kan leda till minskad investeringsvilja hos här etablerade utlandsägda företag. Uppkommer vid ett utlandsägt företag problem, som har sin väsentliga grund i att företaget står under bestämmande inflytande från sin utländska ägare och som inte kan lösas på annat sätt, är det emellertid önskvärt att sådana akuta problem kan angripas i särskild ordning. Vi tror således inte att sådana problem blir särskilt vanliga, men vi vill att i samhället skall ha möjlighet att ingripa om det blir nödvändigt. Det synes oss härvidlag naturligast att man söker lösa förekommande problem genom förhandlingar mellan samhället och det berörda företaget. Häremot kan visserligen invändas att åtgärder i detta syfte redan nu är möjliga och detta utan behov av särskild lagstiftning. Enligt vår mening är det emellertid nödvändigt att visa allvaret i statsmakternas intentioner genom att ge formell stadga åt en sådan förhandlingsordning. Gentemot de utlandsägda företagen bör öppet redovisas det tillvägagångssätt som kan bli aktuellt. Ett lagfást förhandlingssystem främjar också möjligheterna att snabbt uppmärksamma uppkommande problem och medger en lämplig reglering av ansvaret för att problemen tas upp till behandling. I det följande skall vi närmare ange hur det av oss förordade förhandlings- l systemet bör utformas.

17.2 Utformningen av ett förhandlingssystem

En part i det förhandlingssystem vi förordat skall vara det allmänna. Det väcker frågan hur det allmänna skall företrädas i detta sammanhang. En lösning kunde vara att låta förhandlingarna ankomma uteslutande på regeringen. För detta talar bl. a. att förhandlingarna kan komma att röra frågor med internationella komplikationer och att en konstruktiv lösning av förekommande problem i vissa fall kan förutsätta att resurser, över vilka endast regeringen disponerar, kan behöva tas i anspråk. Det är emellertid klart att de frågor som uppkommer inom förhandlingssystemet kan vara av högst varierande vikt. Det kan röra sig om att ett utlandsägt företag på någon att ge erforderlig information och för en sådan angelägenhet x punkt underlåter kan det inte alltid i vara nödvändigt att bedriva förhandlingar på departementsnivå. Å andra sidan kan det aktuella problemet ha sin grund i att ett i

företag har för avsikt att lägga ned hela sin verksamhet i landet. Oavsett vari f

förhandlingssystemet en dylik fråga kommer att handläggas slutligt, är det * inte lämpligt att ett departement belastas med det omfattande utredningsar- 3 bete som kan bli nödvändigt för att klarlägga de bakomliggande omständigheterna och de möjligheter till lösningar av förekommande problem som står g till buds. Mycket talar för att den utredande och förhandlande uppgiften i j första hand bör ankomma på en statlig myndighet. Förläggandet av förhandlingarna till en myndighet skulle enligt vår mening skapa värdefulla möjligheter till central uppfångning och analys av de problem som kan

Verksamherskonrrø//en enligt_förhandlingslinjen 529

sammanhänga med utlandsägda företags verksamhet. Med hänsyn till att statens industriverk i det föregående föreslagits vara tillståndsmyndighet för etableringskontrollen synes det naturligt att även den nu ifrågavarande förhandlingsuppgiften får ankomma på industriverket. Vi återkommer till frågan vilken roll regeringen bör ha i förhandlingssystemet. En lagfást förhandlingsordning kräver en närmare bestämning av vilka i utlandsägda företag som skall omfattas av förhandlingsplikt. l detta hänse- , ende erinrar vi om att vi under avsnittet 13.3.3 föreslagit att utlandskontrolatt söka nyetableringstillstånd och därvid lerade företag skall vara skyldiga _ definierat i vad vi avser med begreppet utlandskontrollerat företag. För denna krets av företag bör också förhandlingsplikt föreligga. i En väsentlig fråga gäller vem som skall ta initiativ till förhandling. En ; möjlighet kunde vara att ålägga industriverket att självmant påkalla förhandl ling, när industriverket finner att ett utlandskontrollerat företag bedriver sin verksamhet på ett sätt som inte är förenligt med allmänt intresse. Nackdelen med att lägga detta ansvar på industriverket är att det synes förutsätta att verket fortlöpande granskar de utlandskontrollerade företagen. Risk före- : ligger härvid för att man på det sätt vi förut velat undvika tillskapar en kontrollapparat som inte står i rimlig proportion till det verkliga behovet. Risk föreligger också för att industriverket genom att påkalla förhandlingar . föregriper annan verksamhet som har till syfte att lösa föreliggande problem. f Härmed avses de mellanhavanden ett utlandskontrollerat företag kan ha med olika fackmyndigheter och främst de förhandlingar som på företagsdemokratisk grundval kan pågå mellan företaget och de anställda. Principen bör därför vara att förhandlingssystemet träder in, när de ordinära medlen för handläggning av problem inom aretsmarknad och näringsliv blivit uttömda. industriverket bör sålunda inleda förhandlingar först efter särskild framställl de ning. Rätten att på detta sätt ta initiativ till förhandlingar bör tillkomma i parter, vilkas intressen starkast kan komma att påverkas av företagets verksamhet. I detta sammanhang kan erinras om att det i direktiven för utredningen framhålls att ett kontrollsystem beträffande utlandsägda företags skötsel under alla förhållanden måste bygga på medverkan från de anställda. Enligt vår mening är det uppenbart att de anställda skall ha möjlighet att få till stånd förhandlingar. Denna initiativrätt bör tillkomma den lokala avtalsslutande arbetstagarorganisationen och dess centrala organisation. Att låta initiativet i till förhandlingar komma endast från de anställda kan emellertid inte vara 3 tillräckligt. De anställdas intresse sammanfaller inte nödvändigtvis med det allmänna intresset och det kan inte vara riktigt att lägga ansvaret för ; tillvaratagandet av mera vittgående samhälleliga intressen på de anställda. Ett sätt att bevaka dessa intressen kan vara att låta berörda statliga myndigheter göra framställning om förhandling. Detta kan bli aktuellt när en myndighet vid sina kontakter med ett företag finner att särskilda svårigheter att effektivt tillämpa förekommande lagstiftning föreligger på grund av att företaget är utlandskontrollerat. Med hänsyn främst till den betydande roll ett utlandsägt företags verksamhet kan spela på orter med ett begränsat och odifferentierat näringsliv anser vi att en motsvarande initiativrätt bör tillkomma även den kommun, inom vars område det utlandskontrollerade företaget bedriver verksamhet.

5 34

530 Verksamherskønrro/len enl/gr_förhand/ings/injcn sou l978z73f

På grund av det anförda föreslår vi att framställning till industriverket omförhandling med utlandskontrollerat företag skall få göras av 1) lokal; arbetstagarorganisation, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i, förhållande till det berörda Företaget, och dess centrala organisation 2) myndighet, i Förhållande till vilket företaget på grund av lag är skyldigt att lämna information, delta i förhandling eller överläggning eller fullgöra annan förpliktelse, samt 3) kommun, inom vars område företaget bedriver verksamhet. Fråga uppkommer härefter om det i lagen bör tas upp särskilda förutsättningar för att framställning om förhandling skall få göras. Detta skulle innebära att industriverket hade att granska framställningen i syfte att utröna om dessa förutsättningar var uppfyllda och, om så inte var fallet, avvisa framställningen. Oavsett svårigheterna att utforma sådana förhandlingsförutsättningar kan vi inte finna att en sådan prövning normalt sett är nödvändigt. Det kan förutsättas att den fackliga organisation, myndighet eller kommun som begär förhandling noga övervägt denna åtgärd. Dessa parter bör därför ha en i princip ovillkorlig rätt att få till stånd förhandlingar med ett utlandskontrollerat företag. En uppenbart grundlös begäran om förhandling måste dock kunna avvisas. Industriverket måste också kunna avvisa en framställning om förhandling när det med framställningen avsedda företaget inte är utlandskontrollerat i lagens mening. Vad som nu sagts kan inte få leda till att industriverkets förhandlingsuppgift lämnas helt obestämd. Möjligheterna att konkretisera är emellertid begränsade. Så t. ex. torde vara orealistiskt att inskränka industriverketsuppgift på det sättet att industriverket skall bedriva förhandlingar när fråga om åsidosättande av någon riktlinje i 0ECD:s uppförandekod uppkommit för . multinationella företag. Inte heller synes det vara möjligt att på grund av något formellt kriterium urskilja och ta upp till förhandling endast problem som är specifika för utlandskontrollerade företag även om det är dessa problem som vi avser att fånga in. Enligt vår uppfattning bör det föreligga en principiell överensstämmelse mellan vad som är förhandlingsbart enligt medbestämmandelagen och andra lagar och avtal av företagsdemokratisk natur och vad som skall kunna tas upp till förhandling i den av oss föreslagna ordningen. Till förhandling bör alltså kunna tas upp varje viktig förändring av verksamheten vid ett utlandskontrollerat företag. På motsvarande sätt bör det vara möjligt att låta förhandlingen avse varje problem som kan uppkomma i olika myndigheters och berörda kommuners mellanhavanden med sådana företag. Mot denna bakgrund bör industriverkets uppgiftbestämmas så att det ankommer på industriverket att efter skriftlig framställning genom förhandling söka undanröja fara för att allmänt intresse g åsidosätts i samband med utlandskontrollerat företags verksamhet. Av 2 lagtexten bör också framgå att sådan fara anses uppkomma om företag inte ,i iakttar internationellt vedertagna riktlinjer för multinationella

företags

uppträdande. Förfarandet vid industriverket i förhandlingsärendet bör i princip ges så fri form som möjligt. I allmänhet torde det vara lämpligt att ärendet bereds i genom en inledande skriftväxling. I detta skede bör industriverket också genom inhämtande av kompletterande upplysningar från företaget, den som gjort framställningen och andra källor göra en preliminär utredning om de

Verksamhetskonrrollen enligt_lörhandlings/injen 531

faktiska förhållandena vid företaget och söka klarlägga de problem som föranlett begäran om förhandling. Efter detta förberedelsearbete skall förhandling äga rum vid sammanträde med parterna inför industriverket. Förhandlingarna vid industriverket bör normalt bygga på frivillighet. Görs framställning om förhandling med ett utlandskontrollerat företag, har företaget ett naturligt intresse av att bemöta den kritik mot företaget som kan förutsättas innehålla. Det finns sålunda anledning anta framställningen i att företaget i allmänhet ådagalägger förhandlingsvilja genom att vid Y förhandling inför industriverket låta sig företrädas på det med hänsyn till förhandlingsämnat lämpligaste sättet och genom att tillhandahålla nödvändiga upplysningar och handlingar. Det bör också kunna förutsättas att i företaget vid behov också företräds av representanter för exempelvis koncernledningen eller någon annan enhet inom den internationella koncernen som utövar bestämmande inflytande över eller besitter erforderlig kännedom om den fråga förhandlingen avser. För de sannolikt sällsynta fall då ett företag inte frivilligt går i svaromål anser vi det emellertid nödvändigt att industriverket har en möjlighet att vid vite förelägga utlandskontrollerat företag att inställa sig till förhandling inför industriverket samt att tillhandahålla industriverket de upplysningar och handlingar som är av betydelse för förhandlingen. Ett viktigt led i industriverkets förhandlingsverksamhet blir att klarlägga _ bakgrunden till den fråga som gjorts till föremål för förhandling. Det kan vanligen antas att erforderliga upplysningar i detta hänseende framkommer ä från förhandlingsparterna. Situationer kan emellertid uppstå när delade r meningar föreligger om de faktiska förhållandena och hur de skall tolkas. Det j kan t. ex. tänkas att en arbetstagarorganisation gör gällande att en internationell koncern har vidtagit förberedelser för att överflytta forsknings- och i utvecklingsverksamhet som bedrivs vid ett dotterföretag till en annan enhet å inom koncernen medan företaget hävdar att så inte är fallet. Den part som i begärt förhandling kan också så gott som helt sakna insyn i ett företags l pågående och planerade verksamhet. Så kan vara fallet om en kommun känner oro för utvecklingen vid ett utlandsägt företag men saknar tillräcklig l inblick i företagets verksamhet för att kunna bedöma i vad mån denna oro är ; befogad. I dylika situationer kan det vara angeläget att industriverket har en att närmare utreda förhållandena vid det utlandskontrollerade möjlighet företaget i de hänseenden som är av relevans för förhandlingsarbetet. Vi förordar därför att i lagstiftningen tas upp en bestämmelse av innebörd att industriverket får förordna att utredning om ett utlandskontrollerat företags à verksamhet skall verkställas av en särskild sakkunnig, om det finnes påkallat i för att vinna upplysning rörande omständighet som är av betydelse för i förhandlingen. En sålunda förordnad sakkunnig bör kunna benämnas utredningsman. För den offentlige utredningsmannen bör industri- 5 offentlig : verket utfärda en särskild instruktion, vari utredningsuppgiftens omfattning g och inriktning närmare preciseras. Frågan om offentlig utredningsman bör förordnas får avgöras av industriå verket med beaktande av de synpunkter och krav som parterna i förhand- § lingsärendet framlägger. En part kan emellertid inte tilläggas en ovillkorlig A rätt att få till stånd en undersökning genom offentlig utredningsman. å Offentlig utredningsman bör i princip inte förordnas om det kan antas att

532 Verksamherskonrrollen enligt_förhand/ingslin/en

nödvändiga upplysningar om företagets verksamhet kan framkomma under det fortsatta förhandlingsarbetet. Vi vill dock tillägga att frågan om tillsättande av offentlig utredningsman inte behöver vara kontroversiell. Ett företag kan se en utredning genom särskild sakkunnig som en möjlighet att undanröja vad företaget betraktar som missförstånd beträffande dess verksamhet och intentioner. Om en offentlig utredningsman skall kunna verkställa sitt uppdrag är det nödvändigt att genom bestämmelseri lagen tillförsäkra honom rätt till insyn i det utlandskontrollerade företagets verksamhet. Företagets styrelse och annan som handhar förvaltningen av företaget bör därför ha skyldighet att i den utsträckning det är nödvändigt för utredningsuppgiftens fullgörande bereda offentlig utredningsman tillfälle att granska företagets böcker, räkenskaper och andra handlingar. Denna skyldighet bör också omfatta lämnandet

av de upplysningar utredningsmannen begär.

Det synes inte nödvändigt att särskilt sanktionera den offentlige utredningsmannens rätt till insyn. Finner utredningsmannen att han inte får tillgång till den information som han behöver för att kunna fullgöra sitt utredningsuppdrag, bör han vända sig till industriverket, som i enlighet med vad tidigare föreslagits skall ha befogenhet att vid vite förelägga företaget att tillhandahålla de upplysningar och handlingar som är av betydelse för förhandlingen. Utredningsmannens uppdrag bör gå ut på att verkställa en objektiv utredning av de förhållanden som anges i hans instruktion. I detta syfte bör ; han ge företaget, de anställda och annan berörd förhandlingspart tillfälle att under utredningsarbetets gång ta del av det framkomna materialetoch beakta de synpunkter på ändringar och tillägg som därvid anläggs. Den slutliga rapporten får sedan redovisas till industriverket. Utredningsmannens rapport bör omfattas av handlingssekretess och utredningsmannen bör åläggas

l

tystnadsplikt angående vad han erfarit under utredningens gång. Kostnaderna för utredningsmannens verksamhet bör utgå av allmänna medel. i Till den förhandling som skall hållas av industriverket bör uppenbarligen

i

kallas det utlandskontrollerade företaget och den part som gjort framställning om förhandling. Även om framställningen inte gjorts från fackligt håll, bör industriverket vara skyldigt att bereda berörda arbetstagarorganisationer tillfälle att delta i förhandlingen. l övrigt bör inga formella föreskrifter i förevarande hänseende ställas upp. Det får från fall till fall övervägas om det v

l

kan vara lämpligt att låta andra intressenter komma till tals. Det bör också stå ,g l industriverket fritt att höra olika personer eller myndigheter upplysningsvis. Den omständigheten att förhandlingen skall hållas vid ett för alla parter a. gemensamt sammanträde kan dock inte få utesluta att industriverket inom å förhandlingens ram överlägger enskilt med part, om det kan främja förhandlingsresultatet. Innan förhandlingen avslutas måste dock alla berörda parter underrättas om vad som sålunda kan ha tillförts förhandlingsären- f det. . Det finns i detta sammanhang anledning att närmare utveckla i vilket syfte ; och med vilka medel industriverket bör fullgöra sin förhandlingsuppgift. p Denna uppgift avser till en början ansvaret för den formella ledningen av i förhandlingen. Härvidlag bör industriverket sörja för att förhandlingsfrågan

Verksamherskontro/len enligt _förhand/ingslinjen 533

klarläggs, att parterna får utveckla sin syn på saken och att parterna, om möjligt, lägger fram motiverade förslag till förhandlingsfrågans lösning. Ett mer komplicerat problem gäller hur industriverket skall förhålla sig till sakfrågan. En möjlighet är att industriverket gentemot det utlandskontrollerade företagets sida i princip ställer sig på övriga parters sida och i egenskap av företrädare för samhället aktivt söker driva fram förhandlingsresultat som är ägnade att tillgodose allmänna intressen. Enligt vår mening är det inte väl förenligt med industriverkets ställning och nuvarande t; emellertid i uppgifter att låta industriverket spela denna roll. Den främsta anledningen härtill är att en förhandlingssituation inte sällan kan tänkas bli komplicerad på det sättet att ett allmänt intresse ställs mot ett annat allmänt intresse. Det kan rimligen inte begäras att industriverket skall behöva ta ansvaret för de vanskliga intresseavvägningar som på detta sätt kan aktualiseras under en förhandling. Det synes riktigare att industriverket intar en mera neutral attityd till parternas synpunkter och krav med sikte på att åstadkomma en för _ alla parter acceptabel lösning på förhandlingsfrågan. Denna lösning torde i j allmänhet få ges den karaktären att företaget gör sådana utfästelser som kan motverka farhågor för att företaget åsidosätter internationellt vedertagna riktlinjer för multinationella företag eller andra allmänna intressen. Att fråga härvidlag är om frivilliga utfástelser från företagets sida är uppenbart. Förhandlingen får ske med utgångspunkt i det förhållandet att det är företaget som har rätt att besluta i förhandlingsfrågan. Vad som här sagts om industriverkets neutrala roll innebär inte att industriverket skall inta en passiv hållning i sakfrågan och inskränka sig till vad parterna yrkar och invänder. Industriverket bör sålunda vara oförhindrat att verka för egna förslag till lösningar. industriverket behöver inte heller vara bundet till den fråga framställningen om förhandling avser utan bör kunna ta j upp även andra frågor. I den neutrala rollen bör däremot ligga att industriverket inte under förhandlingen ger uttryck for värderande omdömen om I parternas agerande under förhandlingen eller i tidigare sammanhang. ; industriverket bör sålunda inte se som sin uppgift att göra uttalanden i fråga om det utlandskontrollerade företaget handlat eller kan befaras komma att handla klandervärt. Industriverket bör självfallet heller inte söka påverka en arbetstagarorganisation, även om industriverket till äventyrs skulle anse att man från de anställdas sida visar bristande förståelse för det utlandskontrollerade företagets möjligheter att tillmötesgå framställda krav. Framkommer det att parterna står långt i från varandra i sakfrågan, bör rent allmänt gälla att g industriverket bör avstå från att utöva påtryckningar på parterna för att få Ã fram en lösning. Industriverkets förhandlingsuppgift kan inte anses förfelad endast av det skälet att förhandlingen blir resultatlös i nu angiven mening. Ett i sig tillräckligt betydande värde ligger i den utredning av förekommande problem och lösningsalternativ som företagits under förhandlingen. Mot bakgrunden av det anförda anser vi det lämpligt att industriverket skall bedriva sin förhandlingsverksamhet utan tillgång till sådana medel som har till syfte att framtvinga en lösning i sakfrågan, låt vara att industriverket har en bestämd uppfattning om hur en ändamålsenlig lösning bör utfor- “ mas. Om förhandlingen vid industriverket ger vid handen att målet för ppgiften inte kan anses uppnått, bör det åvila industriverket att 5 förhandlingsu

534 Verksamherskonrrollen enligt _lörhandlingslinjen

anmäla förhandlingsmisslyckandet till regeringen. Det är knappast möjligt att ställa upp några objektiva kriterier till vägledning för bedömning av om en förhandling lyckats eller inte. l detta hänseende får avgörande vikt tillmätas industriverkets egen och de i förhandlingen deltagande parternas uppfattning. Industriverket bör därför ha att avsluta förhandlingen med konstaterande av att den misslyckats, om industriverket eller någon av parterna anser att fara för åsidosättande av allmänt intresse inte kunnat undanröjas genom förhandlingen. I sådant fall bör industriverket vid sin amälan till regeringen foga en redogörelse för de förda förhandlingarna. Sedan förhandlingsmisslyckande på detta sätt anmälts, får på regeringsplanet ske en allmän bedömning av till vad detta bör föranleda. Har förhandlingen exempelvis gällt en fråga om innebörden av OECD:s riktlinjer för multinationella företag kan anledning finnas att ta upp frågan i OECD inom ramen för det till uppförandekoden knutna konsultationsförfarandet. Vad som förekommit vid förhandlingen kan också tänkas ge regeringen skäl för att överväga och föreslå införandet av punktvisa eller generella lagstiftningsåtgärder med avseende på utlandsägda företags verksamhet. Regeringen bör emellertid också ha möjlighet att ta upp nya förhandlingar med företaget och andra berörda parter. Det finns knappast anledning att ställa upp särskilda formföreskrifter för de förhandlingar som kan behöva bedrivas på departementsnivå. Det synes tillräckligt att regeringen ges befogenhet att i tidigare berört syfte påkalla förhandling med utlandskontrollerat företag. Denna befogenhet bör emellertid inte begränsas till det fallet att industriverket anmält 5 förhandlingsmisslyckande. Den föreslagna förhandlingsordningen vid industriverket får inte stå hindrande i vägen för omedelbara ingripanden från regeringens sida. Regeringen bör därför ha befogenhet att påkalla sådan förhandling även när det av annan anledning finns skäl härtill. Denna befogenhet måste också kunna utnyttjas trots att förhandling inletts vid industriverket. Genom att regeringen påkallar förhandling fåri sådana fall regeringen anses ha övertagit industriverkets förhandlingsansvar. Målet för förhandlingen bör i likhet med vad som skall gälla för förhandling vid industriverket vara att på frivillighetens väg få till stånd uppgörelser som undanröjer fara för att allmänt intresse åsidosätts. Den omständigheten att ett problem som sammanhänger med ett utlandsägt företags verksamhet behöver föras upp på regeringsplanet pekar emellertid på att det ytterst måste vara möjligt för regeringen att ingripa med sanktionsmedel. I detta syfte bör regeringen kunna uppställa vitessanktionerade villkor och föreskrifter , rörande verksamheten vid företaget. Stor restriktivitet bör emellertid prägla förutsättningarna för att sådan åtgärd skall få tillgripas. Som allmänt krav bör uppställas att vitesföreläggande får ske endast om företaget inte inställer sig till förhandling eller om förhandlingen ger vid handen att det för tillgodose- * ende av allmänt intresse är oundgängligen nödvändigt att företaget vid vite föreläggs efterkomma visst villkor eller viss föreskrift rörande dess verksamhet. Det är här på sin plats att antyda några fall när ett ingripande från ; regeringens sida med sanktionsmedel kan vara befogat. j Ett fall kan uppkomma, när ett utlandskontrollerat företag klart och I otvetydigt åsidosatt någon av OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Oavsett att dessa riktlinjer är frivilliga till sin karaktär, måste det vara den

Verksamherskontro/len enligt_lörhandlings/irzjen 535

svenska regeringen obetaget att genom vitesföreläggande söka förmå ett utlandskontrollerat företag att agera i överensstämmelse med riktlinjerna t. ex. genom att iaktta den i riktlinjerna angivna standarden för offentlig information. Ett sådant tillvägagångssätt från svensk sida kan rimligen inte från de utlandskontrollerade företagens sida uppfattas som en diskriminering. I detta sammanhang kan för övrigt anmärkas att SAF, Svenska lndustriförbundet och Internationella handelskammarens Svenska natioi skrivelse till SAF:s medlemmar -till vilka hör flertalet av de I nalkommitté g utlandskontrollerade företagen - förordat att företagen tar OECD-koden till 7 riktmärke för sin verksamhet. Vad som sagts nu bör också gälla i fråga om andra internationellt vedertagna riktlinjer för multinationella företags verkt. samhet som kan bli resultatet av pågående arbete inom olika mellanstatliga organisationer. Ett annat fall har avseende på företag, vars etablering varit föremål för tillståndsprövning, och på vad som förekommit under tillståndsärendets handläggning. Vid tillståndsprövningen kan sökanden ha gjort specifika utfästelser med avseende på sysselsättningsnivå, investeringsplaner, produktionsmetoder och dylikt. Sedan etableringstillstånd meddelats, kan det emellertid visa sig att företaget väsentligt avviker från sina i tillståndsärendet redovisade intentioner. I undantagsfall kan det också framkomma att sökanden redan från början lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter som beslutsunderlag. Under förutsättning att företaget inte kan ge övertygade skäl 3 för sina avvikelser från de förutsättningar, på vilka det ursprungliga

f etableringstillståndet vilar, bör det vara möjligt för regeringen att genom

i vitesföreläggande kräva att givna löften infrias. I denna ordning får också tas

i upp frågan om anledning finns att förordna att talan skall föras vid allmän

domstol om utdömande av sådant vite som förenats med föreläggande för ett : företag att iaktta villkor eller föreskrifter vilka uppställts i samband med Ä meddelandet av förvärvs- eller etableringstillstånd. Ett tredje fall av betydelse i sammanhanget är när ett utlandskontrollerat ; företag antingen självständigt eller till åtlydnad av direktiv från den i internationella moderkoncernen fattar beslut rörande företagets verksamhet l som måste antas få långtgående konsekvenser för de anställda, verksamhetsortens näringsliv eller annat allmänt intresse. Det kan röra sig om utflyttning till utlandet av exempelvis ett företags forsknings- och utvecklingsavdelning, förändringar av produktionens volym och inriktning, möjigheterna till export eller andra förändringar av verksamheten, som allvarligt påverkar företagets framtidsutsikter eller rent av hotar dess fortsatta existens. Det kan naturligt- 3 vis också vara fråga om beslut som direkt tar sikte på nedläggning av 5 företaget. På departementsplanet blir de med företagets beslut sammanhäng- 1 ande problemen akuta, när det under förhandlingens gång visar sig att V företaget inte är villigt att upphäva eller modifiera sitt beslut. För tvångsini från det allmännas sida i denna situation gripanden bör gälla att några s inskränkningar i företagets slutliga och principiella bestämmanderätt i frågor g av angivet slag inte bör få ske. Vad som emellertid bör kunna komma i fråga t_ är åtgärder i syfte att förhindra att beslutet verkställs på ett sätt eller i en takt .L som i skilda hänseenden medför väsentliga olägenheter. Villkor eller i föreskrifter, som i anledning härav uppställs, får sålunda karaktären av ett temporärt veto. Uppenbarligen bör en dylik åtgärd vidtas endast under

536 Verksamherskonrrollen enligtjörhand/ingslinjen

utomordentliga förhållanden. Den allmänna Förutsättningen måste vara att beslutets tilltänkta verkställighet inte är tillfredsställande motiverat av skäl samt att det måste anses stå utom allt tvivel att företagsekonomiska verkställandet av beslutet innebär ett oförsvarligt äventyrande av de anställdas intressen eller ett grovt åsidosättande av här i landet erkända samhällspolitiska mål.

18 Upprättade kontroll

lagförslag

om av

utländsk företagsetablering

18.1 Den - tre

grundläggande kontrollagstiftningen lagför-

slag

Den centrala uppgiften för utredningen är att lägga fram ett förslag till system för kontroll av utländsk företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet. Som framgått av vad tidigare anförts i betänkandet har det inte varit möjligt att inom utredningen vinna majoritet för en lösning av denna uppgift utan tre olika lösningar har lagts fram. När det gäller att uttrycka dessa lösningar i lagtext är det visserligen sant att en rad lagtekniska bestämmelser är gemensamma för dessa lösningar. Utredningen hänvisar i detta hänseende främst till vad som anförts i kapitlet 12 om etableringskontrollens preliminärfrågor. De olika lösningarna är emellertid präglade av så pass olika synsätt att det knappast är möjligt att redovisa dem i ett sammanhållet lagförslag, som i vissa avsnitt tar upp alternativa paragrafer. Utredningen har därför funnit det lämpligt att de uppfattningar som representeras av företrädarna för i kontrollinjen, likabehandlingslinjen och förhandlingslinjen kommer till uttryck i tre skilda lagförslag. Med hänsyn till att de nämnda uppfattningarna skiljer sig i sak finns det i och för sig skäl att överväga om de alternativa lagförslagen inte bör ha olika namn. För enkelhetens skull har emellertid samtliga tre förslag betecknats lag om kontroll av utländsk företagsetablering häri riket. Detta har skett främst av det skälet att i en rad andra, av utredningsuppdraget föranledda lagförslag hänvisning sker till berörda kontrollagen. l detta sammanhang bör också an märkas att- om fråga varit om framläggande av endast ett av dessa förslag - kan ha funnits anledning att ge det en annorlunda utformning och ett annat innehåll i vissa hänseenden. Så till exempel skulle ha kunnat övervägas att till kontrollinjens förslag till kontrollag överföra de bestämmelser av koncesi_ sionslagstiftningsnatur rörande rätten för utländskt företag att här i landet E bedriva näringsverksamhet genom filial som nu återfinns i lagen (1968:555) 5 om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. På detta Ä sätt skulle en samlad bild ha givits av de särskilda bestämmelser som gäller för z utländsk företagsetablering. Denna metod och andra liknande överväganden i har dock undvikits i syfte att öka överskådligheten och jämförbarheten 7 mellan de tre förslagen till kontrollag. l överensstämmelse med det anförda har upprättats och under rubriken Författningsförslag redovisats:

i 538 lag/örs/ag om kontroll av :Irländskjöreragselab/e/irzg Uppränade

l. kontrollinjens förslag till lag om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket; 2. likabehandlingslinjens förslag till lag om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket; 3. förhandlingslinjens förslag till lag om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket.

18.2 Anknytande lagförslag

till den grundläggande är det Av de lagförslag som anknyter kontrollagen endast ett som inte läggs fram av utredningen i dess helhet. Det gäller det av företrädarna för kontrollinjen under avsnittet 15.6 förordade tillägget till lagen om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Till utredningens förslag hör det förslag till tillägg i valutaförordningen som behandlats under avsnittet 13.6 om samordning av etableringskontroll och valutakontroll. I anledning av vad som anförts under avsnittet l3.4.7 om sekretesskydd utredningen fram ett förslag till ändring av hithörande sekrelägger tesslagstiftning som har till syfte att ge sekretesskydd för handlingar i ärenden enligt kontrollagen. Utredningen har ansett sig böra föreslå vissa ändringar i sak av lagen om i, kontroll över tillverkningen av krigsmaterial m. m. och av aktiebolagsförordningens bestämmelser om handläggningen av ärenden angående dispens från de i aktiebolagslagen uppställda kraven på svenskt medborgarskap och .z här i landet för rätten att vara styrelseledamot m. m. i svenskt bosättning aktiebolag. Dessa ändringar är emellertid av sådan natur att de ansetts kunna i behandlas i hithörande specialmotiveringskapitel (kap. 21). bör anmärkas att vissa bestämmelser i olika lagar utformats med Slutligen anknytning till regelsystemet i 1916 års lag. Med hänsyn härtill bör i fråga om dessa bestämmelser anpassning till bestämmelserna i den V göras redaktionell förordade kontrollagstiftningen. I överensstämmelse med det anförda har utöver vad tidigare nämnts och under avdelningen Författningsförslag redovisats: upprättats 4. kontrollinjens förslag till lag om ändring i lagen om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser; i 5. förslag till förordning om ändring i kungörelsen med förordnanden på civilförvaltningens område jämlikt sekretesslagen; 6. förslag till förordning om ändring i valutaförordningen; 7. förslag till lag om ändring i lagen om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag; 8. förslag till lag om ändring i lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.; 9. förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen; lOförslag till förordning om ändring av aktiebolagsförordningen; ll. förslag till lag om ändring i aktiefondslagen.

19 Förbättrad information om ägarförhållan-

dena i svenska aktiebolag

*

19.1 Inledning

Som tidigare framhållits är aktiebolag den helt dominerande företagsformen i Sverige. Antalet rörelsedrivande aktiebolag är omkring 80 000. Ungefär 75 000 av dessa bolag har mindre än 50 anställda. Omkring 2 000 bolag har mellan 50 och 99 anställda och lika många bolag har mer än 100 anställda. Av de rörelsedrivande aktiebolagen har mindre än 15 000 ett aktiekapital som överstiger 50 000 kronor. Omkring 8 000 bolag har ett aktiekapital på minst 100 000 kronor och omkring l 500 bolag har ett aktiekapital på minst l milj. kronor. Av det totala antalet aktiebolag är det endast ett mindre antal, vilkas aktier är föremål för en mera allmän handel. Det rör sig främst om de bolag, vilkas aktier brukar noteras antingen på Stockholms fondbörs eller på den lista som utges av Svenska fondhandlareföreningen. Dessa bolag brukar kallas respektive börsbolag och fondhandlarbolag och med en gemensam beteckning aktiemarknadsbolag. På fondbörsen var vid utgången av år 1977 sammanlagt 96 bolag introducerade medan fondhandlareföreningens lista upptog aktier i 40 bolag* Några av de största svenska aktiemarknadsbolagen har aktier, vilka noteras också på utländska fondbörser. Hit hör Alfa Laval AB, ASEA, AB i Electrolux, Gränges AB, AB Svenska Kullagerfabriken. Telefonaktiebolaget i L M Ericsson, Svenska Tändsticks AB och Volvo AB. _ Upplysningar om ägarförhållanden i aktiebolagen kan fås från den aktiebok som i varje aktiebolag skall föras över aktier och aktieägare. Som upplysningskälla om ägarförhållandena har aktieboken i dess vanliga form emellertid fleraibrister, som särskilt gör sig gällande i bolag med stort aktiekapital och många ägare. _ Genom lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering infördes en alternativ form för förande av aktiebok m. m. Lagen innebär att Värdepappersi centralen VPC Aktiebolag (värdepapperscentralen) för aktieboken för styrelsens räkning med automatisk databehandling. Värdepapperscentralen, som i bildades i samband med införandet av lagen om förenklad aktiehantering, ägs I av staten och fondkommissionärerna samt står under tillsyn av bankinspeki tionen. Aktiebolagen får fritt välja om de önskar ansluta sig till VPC- = systemet. Anslutningen sker genom att i bolagsordningen tas in avstämningsförbehåll. Avstämningsförbehållet skall gå ut på att den som på fastställd avstämningsdag är införd i aktieboken eller i förteckning över Ing av dessa bo|ag ä, uppdragstagare m. fl. skall anses behörig att motta utdelning, emissionsbevis ockå börsbolag.

540 Förbättrad om ägarförhällandena i svenska aktiebolag

information

och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägare. Bolag i vars bolagsordning finns avstämningsförbehåll kallas avstämningsbolag. Till VPC-systemet har numera anslutit sig inemot 150 bolag. Av de sammanlagt 134 aktiemarknadsbolagen är 121 avstämningsbolag. Syftet med VPCsystemet är att med hjälp av modern datateknik rationalisera och förbilliga hanteringen av aktier bl. a. i fråga om distributionen av utdelningar och av emissionsbevis. En annan effekt av VPC-systemet är att det ger förbättrad insyn i avstämningsbolagens ägarförhållanden. Bestämmelser om aktiebolag i allmänhet finns i aktiebolagslagen (1975:1385). För försäkringsaktiebolag och bankaktiebolag finns särskild lagstiftning i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse och lagen (1955:183) om bankrörelse. Såvitt avser aktiebolag i allmänhet har bestämmelserna i lagen om förenklad aktiehantering i huvudsak oförändrade inarbetats i den nya aktiebolagslagen. Lagen om förenklad aktiehantering gäller därför i princip numera endast för bank- och försäkringsaktiebolagen. Enligt direktiven bör utredningen pröva om en obligatorisk tillämpning av systemet med förenklad aktiehantering. i varje fall beträffande större aktiebolag, kan bidra till förbättrad information rörande det utländska inflytandet i svenskt näringsliv. Frågan om en obligatorisk tillämpning av VPC-systemet är inte ny. Den övervägdes redan under förarbetena till lagen om förenklad aktiehantering. Den har därefter aktualiserats bl. a. genom motioner i riksdagen. Såsom bakgrund till utredningens överväganden och förslag redovisas till en början den nuvarande ordningen vid registrering av aktieägare samt den tidigare behandlingen av frågan om ett VPC-obligatorium och vissa andra frågor med anknytning till VPC-systemet.

19.2 Nuvarande ordning

19.2.1 Aktiekapital, aktier och akriebrev Aktierna i ett bolag skall alla lyda på samma belopp och deras sammanlagda nominella värde utgör bolagets aktiekapital. Aktiekapitalet skall uppgå till minst 50 000 kr. Beträffande aktiebolag som bildats före den 6juni 1973 gäller dock att aktiekapitalet kan uppgå till 5 000 kr. fram till utgången av år 1981 (se SFS 1977:320). .

Aktiekapitalet kan ökas eller sättas ned. Ökning kan ske genom nyemis-

sion eller fondemission. Vid nyemission erläggs betalning i någon form for de nya aktierna. Fondemission innebär att ökningen sker genom att besparade vinstmedel förs över till aktiekapitalet eller genom att värdet på anläggningstillgång skrivs upp. Nedsättning av aktiekapital kan ske med eller utan _ återbetalning av aktiekapitalet till aktieägarna. En aktie representerar befogenheter av två olika slag, nämligen ekonomiska rättigheter och förvaltningsbefogenheter. Till de ekonomiska rättigheterna hör främst rätten att få ut på aktien belöpande andel i den vinst, som enligt bolagsstämmans beslut skall delas ut, och andel i bolagets behållna tillgångar vid dess upplösning. Vidare räknas hit rätten att vid ökning av aktiekapitalet få viss del av de nya aktierna. Förvaltningsbefogenheterna

Förbättrad information om ägarförhällandena i svenska 541

aktiebolag

omfattar rätten att medverka i bolagets förvaltning, exempelvis att genom delta i och utöva rösträtt på bolagsstämma. Aktie är i princip odelbar gentemot bolaget. Den andelsrätt i bolaget som aktien motsvarar kan sålunda inte med verkan mot bolaget delas i andelar. Inte heller kan i aktien ingående rättigheter i bolaget skiljas från aktien. Vissa rättigheter kan emellertid överlåtas separat, t. ex. anspråk på vinstutdelning eller anspråk på fondaktier. Den ekonomiska rätt som en aktie representerar kan emellertid inte skiljas från den rätt att delta i bolagsförvaltningen som tillkommer aktieägare. En aktieägare kan sålunda inte överlåta honom tillkommande rösträtt för sig. Däremot kan en aktieägare med bindande verkan ingå avtal med annan om hur han skall begagna sin rösträtt. Ett sådant avtal gäller dock bara mellan de berörda personerna och inte i förhållande till bolaget. Alla aktier i ett bolag har i princip samma rätt. l bolagsordningen kan emellertid föreskrivas att aktier av olika slag skall finnas eller ges ut. Aktier som ger företrädesrätt till vinstutdelning, deltagande i nyemission vid kapitalökning, återbäring vid nedsättning av aktiekapitalet eller andel i bolagets tillgångar vid dess upplösning brukar kallas preferensaktier och övriga stamaktier. Bolagsordningen kan också ange att aktie skall ha olika rösträtt på bolagsstämman. Ingen aktie får emellertid ges ett röstvärde som överstiger tio gånger röstvärdet för annan aktie. En konsekvens härav är att rösträttslösa aktier inte kan finnas. Enligt 1910 års aktiebolagslag fanns ingen inskränkning i möjligheterna att åstadkomma rösträttsdifferentiering. l åtskilliga äldre aktiebolag finns alltjämt aktier med ett röstvärde som utgör en tusendel av röstvärdet för andra aktier. Bestämmelse i bolagsordning om akties röstvärde har vanligen sin orsak i 1916 års lagsregler om utlänningsförbehåll. Aktier som på grund av utlänningsförbehåll inte får förvärvas av kontrollsubjekt kallas bundna aktier och övriga aktier fria. Bundna och fria aktier är emellertid inte aktier av olika slag i aktiebolagslagens mening. Aktiebolag är i princip skyldigt att utfärda aktiebrev. Aktiebrev skall ställas till viss man. Enligt äldre bestämmelser fanns möjlighet att också ställa aktiebrev till innehavaren. Denna möjlighet stod dock inte tillbuds i bankoch forsäkringsaktiebolag. Skyldighet att utfärda aktiebrev föreligger endast när aktieägare begär det. l sakens natur ligger emellertid att aktiebolag, vars aktier kan väntas bli föremål för marknadsmässig omsättning, knappast kan underlåta att utfärda aktiebrev. Aktiebrev får ges ut först när aktien är till fullo betald och bolaget har registrerats. Aktiebrev får lämnas endast till aktieägare som är införd i aktieboken för den eller de aktier som aktiebrevet avser. Enligt praxis ställs aktiebreven ut i olika standardvalörer. Ett aktiebrev kan sålunda avse en, fem, tio eller flera aktier. lavstämningsbolag har aktieägaren rätt att få aktiebrev utbytt,s. k. växling. Någon uttrycklig rätt till växling finns däremot inte i fråga om andra bolag. Aktiebrev skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens fullmakt av bank. I fråga om avstämningsbolag gäller att värdepapperscentralen på uppdrag av bolaget får på dess vägnar underteckna aktiebrev. Aktiebrev skall ange bolagets firma, ordningsnummer på den eller de aktier som brevet lyder på, aktiens nominella belopp och dagen för utfärdandet.

i svenska aktiebolag i

542 Förbättrad information om ägatj/örhâ//andena

Aktiebrev skall innehålla också vissa andra uppgifter. Om enligt bolagsord-

ningen aktier av olika slag kan finnas, skall aktieslaget anges i aktiebrevet. innehåller vissa typer av förbehåll, skall tydlig uppgift Om bolagsordningen tas in i brev som avses med förbehållet. Är bolaget härom på aktie avstämningsbolag, skall avstämningsförbehållet anges på aktiebreven. Aktiebrev värdepapper, som är jämställda med orderskuldebrev. utgör Detta innebär främst att godtroende förvärvare är skyddad mot anspråk från 3 rätte ägaren, om han har fått aktiebrevet i sin besittning och kan stödja sig på hade brevet i sin besittning. Vidare fordras att överlåtaren att överlåtaren framstår som formellt legitimerad att förfoga över aktiebrevet. Emissionsbevis I I aktiebolagslagen ges också regler om emissionsbevis. förekommer vid kapitalökning och utges när aktieägare skall ha företrädesrätt g Är det fråga om nyemission brukar man tala om .j att delta i en emission. V Är det fråga om fondemission kallas emissionsbeviset teckningsrättsbevis. f delbevis. F vid betalning av utdelning förses För att underlätta legitimationen aktiebrev med kuponger, mot vilkas företeende betalning får ske. Bolagen är å inte skyldiga att utfärda sådana kuponger. Bolag, vars aktier är spridda bland förser emellertid av skäl aktiebreven med g många aktieägare, praktiska som biläggs aktiebrevet. Kupongarket förses med en s. k. talong. kupongark och därtill hörande kuponger bär samtliga samma Aktiebrevet talong jämte är att legitimera aktieägaren till nytt aktienummer. Talongens uppgift när samtliga kuponger förbrukats. Denne slipper därigenom kupongark, mot företeende av kupong. ? förete aktiebrevet. Utdelning lyfts regelmässigt inte att aktieägaren är införd i aktieboken för rätt att Det krävs i praktiken lyfta utdelning. Aktiebolag är dock oförhindrat att genom bestämmelse i j 5 i aktieboken till en förutsättning för att ägaren bolagsordningen göra införing till ett aktiebrev skall fâ uppbära sin utdelning. med förenklad aktiehantering , Aktiebrev med kuponger ersätts i systemet aktiebrev som kan omfatta en persons hela innehav av aktier av kuponglösa Vid akties till ny ägare får denne vid 3 av samma slag i ett bolag. övergång medan det makuleras. Legitimation för anmälan nytt aktiebrev gamla och deltagande i nyemission knyts i princip till mottagande av utdelning registrering i aktieboken.

19.2.2 Aktiebok i andra bolag än avstämningsbolag m. m.

Aktieboken i andra bolag än avstämningsbolag skall föras av styrelsen. aktierna tas upp i nummerföljd med uppgift om I aktieboken skall aktietecknarna. postadress och yrke eller titel skall anges i _ Aktieägarnas Finns aktier av olika framgå till vilket aktieboken. slag, skall av aktieboken slag varje aktie hör. Aktieboken kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Det kan , att bolaget inte är avstämningsbolag - föras med maskin för också - trots automatisk databehandling eller på annat liknande sätt. utfärdat aktiebrev och styrker sitt förvärv eller när När någon företer annan förändring i förhållande aktieägare eller annan behörig person anmäler av aktieägaren eller anteckning om som tagits upp i aktieboken, skall införing på aktiebrev tecknad in blanco, förändringen genast ske. Är sista överlåtelsen

Förbättrad information om ägarförhä/landena i svenska 543

aktiebolag

skall namnet sättas ut i överlåtelsen innan införing sker. Företett aktiebrev skall förses med påskrift om införingen och dagen härför. Aktieboken är offentlig. Var och en kan hos bolaget begära att få tillgång till aktieboken. Förs aktieboken med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt, skall istället utskrift av aktieboken på begäran tillhandahållas hos bolaget. Utskriften får inte vara äldre än sex månader.

l Vem som helst har rätt att mot ersättning

för kostnaderna få sådan utskrift av aktieboken eller del av den.

i

Registrering i aktieboken är en förutsättning för att aktieägaren skall få , utöva sin rösträtt vid bolagsstämman och i övrigt delta i bolagets förvaltning. l i aktieboken lnföring saknar däremot betydelse när det gäller sådana

i

rättigheter som kan utövas mot uppvisande eller avlämnande av aktiebrev, kupong eller annat särskilt bevis som utges av bolaget.

19.2.3 Aktiebok i avsrämningsbolag m. m.

I avstämningsbolag för värdepapperscentralen som ombud för bolagets styrelse aktieboken medelst automatisk databehandling. I fråga om aktiel boken gäller de i det föregående avsnittet återgivna reglerna med vissa modifikationer.

l - alltså inte aktierna

- med uppgift om I aktieboken införs aktieägarna

l personnummer eller annat identifieringsnummer. För varje ägare anges det

l antal aktier han äger av olika slag. I stället för aktienummer anges aktiebrevs l ordningsnummer.

l Med till att aktieboken

l hänsyn i avstämningsbolag fö-rs med datamaskin l gäller särskilda regler om aktieboks offentlighet. Var och en skall på begäran l tillhandahållas utskrift av aktieboken i läsbart skick hos bolaget och 1 värdepapperscentralen. Utskriften får inte vara äldre än sex månader. Vem l som helst har rätt att mot ersättning för kostnaderna få sådan utskrift av I aktieboken eller del av denna. Den offentliga utskriften får dock inte innehålla uppgifter om aktieägare som har högst 500 aktier i bolaget. Utskrift i av hela aktieboken avseende förhållandena tio dagar före bolagsstämman

i skall hållas tillgänglig för aktieägare vid stämman. Denna utskrift är således

5 inte offentlig. I utskrift tas aktieägare och förvaltare upp i alfabetisk ordning. r Aktiebrevs nummer behöver inte anges. I fråga om skälen för att i avstämningsbolag begränsa insynen i aktieboken › så att uppgifter om aktieägare som har högst 500 aktieri bolaget inte skall vara i offentliga uttalade departementschefen i propositionen (prop. 1970:99 s. 60) om förenklad aktiehantering att det under remissbehandlingen av det till grund för förslaget liggande betänkandet diskuterats hur långt kraven på offentlighet borde sträckas. Enligt en uppfattning borde i registreringshänseende skillnad göras mellan mindre och större aktieinnehav. Varken samhället eller allmänheten ansågs kunna ha något berättigat intresse av att känna till namnen på de personer som har små aktieposter. För många framstod aktieägandet i dagens läge som en av åtskilliga sparformer och skäl fanns för samma sekretesskydd i fråga om mindre aktieinnehav som i fråga om tillgodohavande på bankräkning. Däremot ansågs det vara angeläget att personer som genom sitt aktieinnehav kan påverka ett bolags förvaltning inte förblir anonyma. Departementschefen förklarade sig dela den uppfattning

om i svenska aktiebolag

544 Förbättrad i/z/ornration äga/jfärhâ//andena

kommit under remissbehandlingen och tillade att en som sålunda till uttryck

reform inte borde få den praktiska effekten att också av tekniska skäl betingad och som normalt inte genom att utöva personer, som har små aktieposter får sina aktieinnehav bragta till rösträtt har del i bolagets Förvaltning,

offentlighetens kännedom. från att aktieboken skall Aktiebolagslagen medger avsteg principen Detta sammanhänger med bestämmelredovisa den verklige aktieägaren.

serna om inhemsk och utländsk forvaltarregistrering.

lnhemsk innebär att bank eller fondkommissionär, forvaltarregistrering av aktier, kan införas i aktiebrev och i som är auktoriserad förvaltare för till de aktier som omfattas av lämnat aktieboken i stället ägaren F. n. har 18 banker och 8 fondkommissionärer auktoförvaltningsuppdrag. av aktier. har vunnit stor riserats som förvaltare Förvaltarregistreringen från värdepapperscentralen är cirka 400000 utbredning. Enligt uppgift och andelen aktieägare som valt förvaltarreaktieposter förvaltarregistrerade

gistrering är i genomsnitt 33 procent. innebär att i bolagets aktiebrev och aktiebok Utländsk förvaltarregistrering tillstånd i stället för aktieägare som är bosatt utomlands kan efter särskilt att i utlandet förvalta hans aktier. En införas den som fått uppdrag är föremål för handel vid förutsättning är att aktier i vederbörande bolag erhållit tillstånd att låta utländsk fondbörs. F. n. har tio avstämningsbolag i aktieägares ställe, nämligen Alfa Laval AB, utländsk förvaltare inregistreras

Gränges AB, Stora Kopparbergs ASEA AB, Atlas Copco AB, AB Electrolux, AB Svenska Kullagerfabriken, Svenska Tändsticks AB, Bergslags AB,

Telefonaktiebolaget LM Ericsson och AB Volvo. av mer än 500 aktier i För att inte kravet på offentlighet i fråga om innehav

att aktieägaren låter förvaltarregisamma bolag skall omintetgöras genom såvitt avser inhemsk förvaltarregistrering vissa strera sina aktier finns

i lagen om förenklad aktiehantering och kungörelsen insynsbestämmelser Auktoriserad förvaltare skall sålunda till om förenklad aktiehantering. lämna om sådan aktieägare som har mer än värdepapperscentralen uppgifter i samma i förvaltarens namn. 500 aktier aktiebolag registrerade som värdepapperscentralen bestäm- Uppgifterna skall lämnas vid tidpunkt

skall eller annat identifiemer. För varje aktieägare anges personnummer och antalet förvaltarregistrerade aktier. Dessa ringsnummer samt postadress för bolag, varvid uppgifter sammanställs av värdepapperscentralen varje

Sammanställningen, som inte får aktieägarna tas upp i alfabetisk ordning. för envar hos såväl bolaget som vara äldre än sex månader, hålls tillgänglig

Det finns inte några föreskrifter om att sammanställ- i värdepapperscentralen. från 5 skall tas fram samtidigt med utskrift ur aktieboken. Enligt uppgift ningen är det emellertid endast i undantagsfall som så inte värdepapperscentralen

sker. i aktieboken en förutsättning för att Liksom i andra bolag är registrering Har aktierna § aktieägaren skall kunna utöva sina forvaltningsbefogenheter. eller förvaltaren utöva rösträtt eller T förvaltarregistrerats, får varken ägaren Till skillnad från andra bolag är * annan befogenhet i bolagets förvaltning. i namn en förutsättning för att aktieägaren registrering i eget eller förvaltares

skall kunna ta tillvara sina ekonomiska rättigheter gentemot bolaget. “ Underlåtes sådan registrering, innebär det bl. a. att den tidigare registrerade

Förbättrad information om ägatjförhä/landena i svenska aktiebolag 545

aktieägaren får utdelningen sig tillsänd. Utöver aktiebok skall i avstämningsbolag föras aktiebrevsregister. I registret skall tas upp i löpande nummerföljd de aktiebrev som utfärdas med uppgift om dagen för utfärdandet, antalet aktier och aktieslag samt ägares eller förvaltares identifieringsnummer i aktieboken. l avstämningsbolag skall slutligen värdepapperscentralen föra en särskild förteckning över vissa uppdragstagare m. fl. I nämnda förteckning skall på begäran tas upp den som med skriftlig handling visar att han till följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken införde ägaren lyfta utdelning, motta emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie. Detsamma gäller förmyndare eller god man för aktieägare eller vid konkurs konkursförvaltaren eller vid utmätning av eller kvarstad på aktier utmätningsmannen. Beträffande den som tas upp i förteckningen skall antecknas personnummer eller annat identifieringsnummer och postadress. Vidare skall anges det antal aktier av olika slag som anteckningen avser samt aktiebrevs ordningsnummer. Det skall även framgå vilken rätt som tillkommer honom. Uppgifter ur förteckningen får inte lämnas ut till annan utan samtycke av den som berörs av förhållanden som antecknats i förteckningen. Utöver att föra aktiebok, aktiebrevsregister och förteckning över uppdragstagare m. fl. ankommer det på värdepapperscentralen att pröva frågor om införing av aktieägare i aktieboken, att svara för utskrift av aktiebok och sammanställning av förvaltaruppgifter, att avstämma aktiebok och förteckning över uppdragstagare m. fl., att utsända aktiebrev, utdelning och emissionsbevis, att svara för utbyte av aktiebrev och därmed sammanhängande åtgärder samt att vidta åtgärder som kan leda till preskription av fondaktie. Ersättningen för de uppgifter värdepapperscentralen fullgör bestäms genom avtal mellan bolaget och värdepapperscentralen. Kostnaden för det enskilda bolaget beror på olika faktorer såsom antalet aktier, aktieägare, transaktioner, registreringar etc. Värdepapperscentralen verkar efter affärsmässiga principer. Riktpunkten för avgiftssättningen är att värdepapperscentralen skall erhålla kostnadstäckning jämte skälig avkastning på insatt kapital och av stiftarna ställda garantier. I detta sammanhang bör nämnas att avgifter som aktiebolag erlägger till värdepapperscentralen för uppgift enligt 2 § lagen E om förenklad aktiehantering eller enligt särskilt uppdrag utgör avdragsgill kostnad vid inkomsttaxeringen. Detta framgår av lagen (1970:599)om avdrag z vid inkomsttaxeringen för avgifter till Värdepapperscentralen VPC Aktiebo- _ lag.

19.2.4 Registrering av aktieinnehav Aktiebolags styrelse eller i avstämningsbolag värdepapperscentralen skall i pröva frågor om införande av aktieägare i aktieboken. Styrelsen får i princip i inte vägra att föra in den som enligt aktiebolagslagens bestämmelser framstår .. som formellt legitimerad. Oavsett regler om formell legitimation har styrelsen både rätt och skyldighet att vägra införing i aktieboken, om det är .Ä uppenbart att den formella legitimationen, t. ex. på grund av förfalskning,

546 Förbättrad information om äga/förhållandena i svenska aktiebolag

inte svarar mot materiell rätt. Registrering skall också vägras, om någon fånget är ogiltigt på grund av bestämmelserna i 1916 års lag. anses principiellt skyldig att hålla aktieboken aktuell. Det innebär Styrelsen iaktieboken skall anteckna uppgift om emellertid inte att styrelsen självmant ändrade som kommer till styrelsens kännedom. t. ex. ägareforhållanden de särskilda om aktieutdelning. Om genom taxeringskontrolluppgifterna rätt som utövas aktieägare i bolag vill utöva sådan ur aktien uppkommande mot företeende eller avlämnande av aktiebrev, kupong eller annat särskilt skall inte heller utan hans särskilda begäran i aktieboken bevis, styrelsen anteckna honom som ägare till aktien. Varken i avstämningsbolag eller i andra bolag finns någon allmän att registrera sitt innehav i aktieboken. 1 vissa fall skyldighet för aktieägare inträder emellertid sådan skyldighet. finns bestämmelser om registrering av I 8 kap. 5 § aktiebolagslagen aktieinnehav som har till syfte att tillgodose bolagets intressen i förhållande ledamöter nämnda skall styrelseletill av bolagsledningen. Enligt lagrum damot och verkställande direktör, när de tillträder, för införing i aktieboken sitt innehav av aktier i bolaget och i bolag inom samma koncern om anmäla i innehavet skall anmälas inom en det inte skett dessförinnan. Förändringar månad. Av 15 kap. 7§ andra stycket föräldrabalken framgår att förmyndare är att se till att omyndig som äger aktier registreras i aktieboken. Enligt skyldig 8 § första stycket samma kapitel skall aktier och andra värdehandlingar som i den omyndiges namn sättas ned i öppet förvar hos ägs av omyndig riksbanken eller annan bank, om det sammanlagda värdet överstiger ett

belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Banken är därvid skyldig enligt 2 § första stycket lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar att ombesörja att aktie registreras i

aktieboken eller i avstämningsbolag forvaltarregistreras. av aktieinnehav sker inte endast i aktieboken. För Offentlig registrering vissa personer föreskrivs nämligen en särskild skyldighet att lämna uppgift om aktieinnehav. Bestämmelserna härom finns i lagen (1971:827) om registrering av aktieinnehav. Denna lag är tillämplig på sådan aktie i svenskt som noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista utgiven av bolag av svenska fondkommissionärer. Lagen om registrering av sammanslutning aktieinnehav syftar till att motverka s. k. insiderspekulation i aktier. Innehav av sådan aktie som nyss nämnts eller förändring i innehavet skall av personer med vissa ledande befattningar i bolaget anmälas till den som för aktieboken. Anmälan skall av den som i bolaget är ledamot eller göras verkställande eller vice verkställande direktör eller suppleant i styrelsen, revisor eller revisorssuppleant. Den som är chef för bolagets bokföring eller eller innehavare av annan ledande befattning som normalt medelsförvaltning medför kännedom om sådana bolagets förhållanden som kan fortrolig kursen i bolaget är även anmälningsskyldig, dock först påverka på aktier eller verkställande direktör lämnat honom medde- T sedan bolagets styrelse lande om skyldigheten. Anmälningsskyldigheten omfattar aktie i bolaget i l som ägs av den anmälningsskyldige, hans make, omyndigt barn som står under hans vårdnad samt under vissa förutsättningar av juridisk person, över vars verksamhet den anmälningskyldige har väsentligt inflytande.

Förbättrad information 0m ägaiförhällandena i svenska aktiebolag 547

Anmälan om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall ske senast en månad efter det att förutsättningarna för anmälningsskyldighet uppkommit eller ändring skett i aktieinnehavet. Anmälan skall innehålla uppgift om - förutom den anmälningsskyldiges namn, personnummer, postadress m. m. det antal och de olika slag av aktier som han själv eller annan, vars aktieinnehav anmälan rör, äger i bolaget. Anmälan registreras i särskild förteckning av den som för aktieboken. När anmälan görs hos annan än skall om anmälningens innehåll sändas till bolaget. I bolaget, uppgift , förteckningen tas anmälarna upp i alfabetisk ordning med angivande av bl. a. innehållet i anmälan.Förteckningen eller utskrift av denna skall för var och en

i Förutom

i hållas tillgänglig hos bolaget och annan som för förteckningen.

I endast värdepapperscentralen som har rätt att

bolaget är det för närvarande för kostnaderna få

i föra aktieboken. Var och en har rätt att mot ersättning

i utskrift av förteckningen eller del av denna. Bolaget skall lämna bankinspek-

och de personer som omfattas av

i tionen uppgift om innehållet i förteckningen

kan vid vite förelägga bolag att

i anmälningsskyldigheten. Bankinspektionen

fullgöra denna skyldighet. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter

H

om skyldighet att göra anmälan, att föra förteckning | mot lagens föreskrifter denna tillgänglig m. m. kan straffas med böter eller fängelse i i och att hålla i högst sex månader. Det skall dock inte dömas till ansvar i ringa fall. I

I l9.2.5 Bulvanförhâllanden

| Försök att kringgå förbudet enligt 1916 års lag mot förvärv av vissa aktier

l

genom anlitande av bulvan kan enligt lagen (l934:239)om bulvanförhållande eller i fråga om aktier i vissa bolag beivras av domstol på talan av allmän

i

särskilt förordnad åklagare. Bulvanen straffas med dagsböter eller fängelse. Om bulvanen de aktier bulvanförhållandet avser eller om

l själv innehar

i aktierna finns hos någon som av bulvanen fått dem i pant eller som innehar

i

dem för bulvanens skall domstolen förordna att aktierna skall räkning, › försäljas enligt överexekutors bestämmande. Försäljning skall dock ej ske,

i

om bulvanen inom viss tid visar att aktierna avyttrats till någon som enligt lag dem. Domstolen kan vidare belägga aktierna med kvarstad.

i

ägde förvärva Om bulvanen är införd såsom aktieägare i aktieboken, skall domstolen

l förordna att han inte får utöva de befogenheter som enligt lag eller

skall antecknas i

i bolagsordning tillkommer sådan aktieägare. Förordnandet

i aktieboken sedan domstolens utslag vunnit laga kraft.

19.3 Tidigare behandling av vissa frågor rörande VPC-

F systemet

19.3. l Obligatorisk anslutning

I förarbetena till lagen om förenklad aktiehantering fördes en omfattande diskussion i fråga om det lämpliga i att valrätt förelåg mellan olika aktiebokssystem. I betänkandet (SOU 1969:59) Förenklad aktiehantering föreslog fondbörsutredningen att VPC-systemet i princip skulle vara obligatoriskt för börsbo-

548 Förbättrad information om ägaiförliällandena i svenska aktiebolag

lagen. Det av utredningen anförda motivet för obligatorium var närmast att det ger enhetlighet och stadga åt den organiserade aktiehandeln. Även allmänna rättssäkerhets- och effektivitetsskäl åberopades. Utredningen föreslog att börsordningen skulle ändras så att det för inregistrering på börsen krävs att bolaget gjort VPC-systemet tillämpligt för sin del. För de redan börsintroducerade bolagen föreslogs en övergångstid på fem år. Vidare föreslogs att börsstyrelsen skulle ges befogenhet att meddela dispens från kravet på VPC-anslutning. Vid remissbehandlingen avstyrktes en obligatorisk tillämpning av VPCsystemet av bl. a. Sveriges industriförbund, som ansåg att frågan om ett obligatorium borde prövas särskilt först sedan tillfredsställande erfarenhet vunnits av systemets praktiska tillämpning. Kommerskollegium tillstyrkte fondbörsutredningens förslag och åberopade som skäl härför främst att en obligatorisk tillämpning skulle ge ökad stadga åt den organiserade aktiehandeln. Samma syfte kunde enligt patent- och registreringsverket lättare uppnås om samtliga aktiebolag över en viss storleksgräns underkastades VPCsystemet. En vidgning av tillämpningsområdet till andra större aktiebolag än börsbolagen diskuterades även av näringsfrihetsombudsmannen (NO). Sveriges advokatsambund och Sveriges akademikers Centralorganisation (SACO). Enligt NO och SACO borde alla inte börsintroducerade bolag med visst minsta aktiekapital tas med. SACO satte gränsen vid 5 milj. kronor. Motivet för NO:s ståndpunkt var den förbättrade insyn som förslaget till ny aktiebok möjliggiorde. Advokatsamfundet befarade att valrätten mellan det gamla och det nya systemet kunde särskilt i fråga om aktieutdelning samt nyoch fondemissioner skapa svårigheter och i många fall föranleda rättsförluster för aktieägare. Enligt advokatsamfundet var det därför önskvärt att man fick till stånd en enhetlig praxis i överensstämmelse med det nya systemet, åtminstone för alla större bolag oavsett om de var börsintroducerade eller inte. Emellertid borde en sådan vidgad tillämpning av de nya reglerna inte lämpligen genomföras på annat sätt än genom ändring av hithörande regler i aktiebolagslagen. I propositionen (l970:99) med förslag till lag om förenklad aktiehantering (s. 72 f.) anförde dåvarande chefen för finansdepartementet att det från många synpunkter otvivelaktigt var fördelaktigast om samma aktiebrevs- och aktiebokssystem tillämpades av samtliga aktiebolag. lnte minst gällde detta frågor som avser aktieutdelning och utgivande av emissionsbevis i samband med kapitalökning. Enligt departementschefens mening kunde rättsförluster lätt uppstå för den enskilde aktieägaren om aktiebolagen hade valrätt mellan olika system i nu nämnda hänseenden. Departementschefen ansåg emel- ; lertid att frågan om ett enhetligt system inte kunde tas upp i dåvarande sammanhang. Det gällde närmast att genom en teknisk omläggning åstadkomma möjlighet till förenklingar i aktiehanteringen främst för bolag, som har stor spridning av aktierna bland allmänheten och vilkas aktier är föremål i for allmän handel. Nackdelarna med en på väsentliga punkter inte enhetlig aktiehantering fick inte överdrivas. En övergång till förenklad aktiehantering å var så pass betydelsefull för ett bolag och dess aktieägare att mycket talade för att varje bolag oavsett dess storlek borde ha fritt val i detta hänseende. Undantag härifrån kunde naturligtvis tänkas. Departementschefen ansåg

Förbättrad information om ägaijförhällandena i svenska aktiebolag 549

emellertid att det då inte fanns tillräckligt underlag för en bedömning av var gränsen skulle gå mellan frivillighet och obligatorium. En gräns kunde som utredningen gjort dras mellan börsbolag och andra bolag. Bland börsbolagen fanns dock bolag som hade ett relativt litet aktiekapital och vars aktier sällan omsattes i fondhandeln. Det var inte utan vidare givet att den förenklade aktiehanteringen passade ett sådant bolag. Också andra gränsdragningar kunde tänkas, exempelvis kunde ett obligatorium knytas till bolag med visst minsta aktiekapital. Från många synpunkter framstod det därför enligt departementschefens mening som naturligt att avvakta hur det nya systemet V skulle verka i praktiken och att på grundval av vunna erfarenheter efter några år pröva om och i vilken utsträckning en obligatorisk tillämpning borde genomföras. Vid riksdagsbehandlingen väcktes ett par likalydande motioner (1970 l:l262 och 1121975), i vilka bl. a. hävdades att det Föreslagna systemet med Förenklad aktiehantering inte skulle komma att ge en tillfredsställande insyn i de större Företagens ägarstruktur. Enligt motionärerna borde alla aktiebolag över en viss storlek - en gräns vid ett aktiekapital på 5 milj. kronor nämndes som lämplig - åläggas att tillämpa det nya systemet. Motionärerna förordade en översyn av förslaget i nämnda del, dock utan att ikraftträdandet av den Föreslagna lagstiftningen Fördröjdes. Första lagutsk0ttet(1 LU 1970:62 s. 44) konstaterade att de nya reglerna om aktieboken i praktiken skulle leda till en ökad insyn i fråga om ägarstrukturen i bolag som går över till det nya systemet. Avsikten hade emellertid inte varit att ta ställning till insynsfrågan i hela dess vidd och spörsmålen härom fick enligt utskottets mening tas upp i annat sammanhang. Utskottet hänvisade bl. a. till att fondbörsutredningen hade att pröva frågor som rör kännedomen om större aktiebolags ägarförhållanden och ekonomiska situation. Enligt utskottet borde inte insynsfrågan få uppskjuta en angelägen reform av reglerna om aktiehantering och utskottet tillstyrkte därför propositionen i denna del. Utskottet ansåg vidare att det var naturligt att avvakta hur det nya systemet verkade i praktiken innan man tog ställning till frågan om en översyn av lagstiftningsfrågan. Motionerna avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen (rskr 365). Frågan om en obligatorisk tillämpning av VPC-systemet togs upp i ett par motioner till 1974 års riksdag. I en motion (mot. 1974:1487) yrkades att utredningen om utländska övertaganden av svenska Företag med förtur skulle behandla frågan om obligatorisk registrering hos värdepapperscentralen av aktier i utlandsdominerade företag. I sitt betänkande över denna och andra motioner i närliggande “ ämnen uttalade näringsutskottet att samhället borde skaffa sig sådan insyn i och kontroll över nämnda företags verksamhet att så långt det är möjligt garantier skapas För att Företagen inte agerar mot de anställdas och samhällets s intressen (NU 1974:11 s. 16). Utskottet anslöt sig till motionsförslaget. 5 Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet å anfört om inriktningen av utredningsarbetet (rskr 116). Regeringen beslöt den t 30 oktober 1975 att skrivelsen skulle läggas till handlingarna. l en annan motion (mot. 1974:867) hemställdes att anslutningen till VPCsystemet skulle vara obligatorisk För samtliga bolag, vilkas aktier noteras på Stockholms fondbörs och på den s. k. fondhandlarlistan. Motionsyrkandet

550 Förbättrad information om ägatj/örhâllandena i svenska aktiebolag

motiverades av en önskan att tillgodose allmänhetens berättigade krav på i i storföretagens ägarförhållanden och Förändringar i dessa. l motionen insyn framhölls att den offentlighetsprincip som alltsedan ikraftträdandet av 1944 för aktieböcker genom VPCårs aktiebolag gäller samtliga aktiebolags kan bli en praktisk verklighet även för de stora företagen i vårt land. systemet Förutsättningen för detta var dock enligt motionärerna att samtliga större är anslutna till Motionärerna konstaterade att inte alla bolag systemet. börsbolag visat sig beredda att gå in i det nya systemet trots de uppenbara och den ökade bekvämlighet för aktieägarna som kostnadsbesparingar medför. Motionärerna ansåg det vara oroande att stora svenska systemet 1973 verkställt emissioner utan att i samband därmed ansluta sig bolag under till VPC-systemet. Enligt motionärerna ogillade dessa bolag till en grad den offentliga insynen i ägarförhållandena att man var beredd att ge upp de stora som ligger i VPC-systemet. Motionärerna ansåg att kostnadsbesparingar därmed misslyckats. Orsaken till att frivilliglinjen valts var frivilliglinjen motionärerna att man inte kunnat vara säker på att det nya enligt aktiehanteringssystemet inte skulle stöta på vissa oförutsedda svårigheter. Sedan det visat sig att värdepapperscentralen väl kunde fylla sin uppgift, behövde man emellertid inte av tekniska skäl tveka inför en obligatorisk

anslutning av samtliga bolag på börs- och fondhandlarlistan. anförde i betänkandet över motionen (NU 1974:36 s. 32) Näringsutskottet 1973 verkställt emissioner utan att bl. a. att ett par av de bolag som under därvid ansluta anslutit sig under år 1974 i samband med sig till VPC-systemet Enligt utskottet fanns det inte anledning att räkna med annat nya emissioner. än att så småningom en fullständig anslutning skulle komma till stånd inom berörda En sådan utveckling främjades enligt utskottets företagskategorier. av att man på aktieägar- och bankhåll allmänt syntes se positivt uppfattning Utskottet ansåg inte att man med motionärerna kunde på det nya systemet. hävda att frivilliglinjen misslyckats. Utskottet hänvisade till att utredningen om utländska av svenska företag skall pröva frågan om en övertaganden av VPC-systemet, i varje fall beträffande större obligatorisk tillämpning kan bidra till förbättrad information om utländskt inflytande i företag, svenska företag. Utskottet avstyrkte i detta sammanhang motionsyrkandet om ett obligatorium och riksdagen beslöt i enlighet härmed. [betänkandet föreslog fondbörsutredningen att (SOU 1973:60) Fondbörsen om inregistrering av aktier vid fondbörsen, i ett mellan bolag, som ansöker och bolaget upprättat avtal, s. k. inregistreringskontrakt, skulle börsstyrelsen och information till åta sig att följa vissa normer i fråga om redovisning allmänheten och börsstyrelsen. Utöver de informationsfrâgor som borde

behandlas i inregistreringskontrakten kunde det enligt utredningens mening g visa sig motiverat att också andra frågor med informationsaspekter reglerades i kontrakten. på sådana frågor att det kunde Utredningen gav som exempel krävas att ett börsföretag tillämpar VPC-systemet. I detta sammanhang i i anmärkte utredningen att, ehuru börsföretagen i betydande utsträckning använda aktiehantering, det under år 1973 börjat sig av lagen om förenklad härifrån. Detta var = förekommit uppmärksammade fall då stora bolag avstått enligt utredningens mening en oroväckande tendens då därigenom möjlig- j heterna att nedbringa kostnaderna i värdepappershandeln minskades och en till användande av datateknik i börsverksamheten försvårades. övergång

Förbättrad information om ägarförhâllandena i svenska aktiebolag 551

Vid remissbehandlingen av fondbörsutredningens betänkande kritiserades utredningens uttalande att anslutning till VPC-systemet skulle kunna uppställas som ett krav i inregistreringskontrakt av näringslivet, Svenska bankföreningen och Sveriges aktiesparares riksförbund. Bankföreningen erinrade om att man vid tillkomsten av lagen om förenklad aktiehantering övervägde frågan om obligatorisk anslutning av större bolag till VPC men stannade för att inte införa ett obligatorium. Ett krav från fondbörsen om börsregistrerat företags anslutning till VPC ansåg bankföreningen inte vara | den form i vilken fråga skulle avgöras, bl. a. mot bakgrund av att utredningen om utländska övertaganden av svenska företag på nytt skall överväga

l

lämpligheten av ett obligatorium. 1 yttrandet från näringslivet framfördes

l

liknande synpunkter. Enligt NO var det en brist att börsbolagen inte är l skyldiga att ansluta sig till VPC. 1 1 1 propositionen (l975/76:175) om ändring i lagen (1919:140) om fondkomi missionsrörelse och fondbörsverksamhet uttalade föredragande statsrådet (s. 1

i 20) att den av fondbörsutredningen berörda frågan om obligatorisk anslutning

l till VPC-systemet för börsbolag dåmera hade minskat i betydelse. Statsrådet

l påpekade att anslutningen till VPC-systemet av börsbolag fortsatt och att

tendensen börsbolag inom en inte

i

syntes vara den att så gott som samtliga alltför avlägsen framtid skulle komma att vara anslutna till systemet på i frivillig väg. Statsrådet delade emellertid fondbörsutredningens uppfattning l l att det - mot bakgrund av de viktiga insynsaspekter som kan läggas på l i ett bolag - borde vara möjligt för börsstyrelsen att i l aktieägarforhâllanden förhandlingarna med ett introduktionssökande bolag eller redan etablerat börsbolag ställa upp krav på anslutning till VPC-systemet. Varken näringsutskottet (NU 1975/ 76:60) eller riksdagen i dess helhet hade något att erinra mot vad föredragande statsrådet anfört. Regeringen tog sedermera in en bestämmelse i 19 § andra stycket 6 börsordningen (1969:546) för Stockholms fondbörs innebärande att ansökan om inregistrering av aktier vid fondbörsen skall vara åtföljd av utfástelse av bolaget att enligt formulär som fastställes av börsstyrelsen offentliggöra upplysningar om bolaget (förordningen 1976:542 om ändring i börsordningen 1969:546 för Stockholms fondbörs). Enligt övergångsbestämmelserna till ändringen skall även bolag vars aktier tidigare inregistrerats vid fondbörs lämna sådan utfástelse före utgången av år 1977. I annat fall upphör inregistreringsbeslutet rörande bolagets aktier att gälla. Under hösten 1977 utformades i samråd mellan Stockholms fondbörs, Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare ett nytt registreringskontrakt. Det nya formuläret skall tillämpas i fråga om de bolag vilkas aktier skall inregistreras eller redan är inregistrerade till fondbörsen. Enligt formulärets bestämmelser skall sådant bolag tillämpa VPC-systemet. Underlåtenhet att följa utfástelsen kan enligt l2§ börsordningen medföra att bolagets aktier och andra värdepapper avförs från notering.

19.3.2 Anonymitersskydder

i Efter det att den på fondbörsutredningens förslag grundade lagen om

i förenklad aktiehantering trätt i kraft återkom utredningen i betänkandet (SOU 1971:9) Större företags offentliga redovisning (s. 85-87) till frågan om en offentligt tillgänglig förteckning borde finnas över aktieägare med visst större

i

552 Förbättrad information om ägar/örhâ/landena i svenska aktiebolag

aktieinnehav. Enligt utredningens mening kunde det visserligen hävdas att större aktieägare, om de vill utöva inflytande i bolaget genom att verka på bolagsstämma, måste vara registrerade i den offentliga aktieboken. Enligt g utredningen syntes erfarenheten emellertid visa att stora aktieintressen kunde ett bolags verksamhet helt vid sidan av bolagsstämman. I påverka aktiebolag som inte är avstämningsbolag var aktieboken dessutom ett bristfälligt redskap för att ge klarhet om aktieinnehavets storlek. Utredningen i menade vidare att vissa betänkligheter kunde anföras mot det system med offentliggörande av i aktieboken registrerade innehav och av depositioner överstigande 500 aktier som gäller för avstämningsbolag. Enligt utredningen kunde en regel som anger aktieinnehav i absoluta tal verka ytterst godtyckkan vara mycket i en del företag, en ointressant obetydlighet i ligt: 500 aktier andra. Det var också enligt utredningen tänkbart att reglerna kan inbjuda till - var manipulationer. En - låt vara kanske mer teoretisk än praktisk möjlighet att man höjer aktiernas nominella belopp för att även för mycket betydande poster komma under antalet 500 aktier. En annan möjlighet kunde vara att den som vill dölja ett kanske högst avsevärt sammanlagt aktieinnehav verkställer deposition hos ett stort antal förvaltare. Ansåg man intresset av offentlig redovisning av större aktieinnehav värt beaktande, syntes det vara riktigt att bestämma viss andel av aktiekapitalet som skulle medföra registrering i särskild offentlig förteckning. En sådan regel skulle begränsas till företag av viss storleksordning och av allmännare intresse, lämpligen just de företag på vilka den av utredningen annorstädes i betänkandet föreslagna särskilda redovisningslagen avsågs bli tillämplig. Utredningen fann emellertid att det mötte avsevärda svårigheter att finna ett för dessa företag adekvat procenttal för ”större” aktieinnehav. En exempelvis i engelsk rätt använd tioprocentregel kunde inte vara någon lämplig förebild, eftersom ofta är sådan att betydligt mindre andelar medför möjlighet till ägarstrukturen avsevärt inflytande över bolaget. Utredningen ansåg att det var rimligt om erfarenheter av den genom lagen om förenklad aktiehantering lanserade offentlighetsgränsen avvaktades. Vidare ansåg utredningen att det var att låta erfarenheten utvisa om benägenheten att tillämpa VPClämpligt systemet skulle negativt påverkas av de skiljaktiga offentlighetsreglerna. Utredningen stannade för att inte föreslå några ytterligare eller förändrade regler om offentliggörande av aktieinnehav. Utredningen uttalade emellertid att det var önskvärt att bankinspektionen vid utövandet av sin tillsyn över värdepapperscentralen och förvaltarna av aktier med uppmärksamhet skulle följa eventuella tendenser till särskilda arrangemang som syftar till att dölja ägarförhållandena i ett företag. l betänkandet (SOU 1973:60) Fondbörsen förklarade fondbörsutredningen att den inte i detta sammanhang funnit anledning att inta en annan ståndpunkt. å, I den tidigare omnämnda motionen 1974:867 togs även upp frågan om g i offentlighetsgränsen vid förvaltarregistrering i avstämningsbolag. Motionäl rerna pekade i likhet med fondbörsutredningen på att regeln om anonymitetsskydd för aktieägare som har högst 500 aktier i samma bolag registrerade i 5, l en forvaltares namn öppnade betydande möjligheter för aktieägare att köpa handha vederbörandes aktier. i sig fri från insyn genom att låta olika förvaltare Utgick man från att det finns ett trettiotal auktoriserade förvaltare skulle 15 000 aktier i avstämningsbolag kunna forvärvas utan insyn. Denna siffra

Förbättrad information om ägarförhällctndena

i svenska aktiebolag 553

skulle kunna llerdubblas genom anlitande av familjemedlemmar och exempelvis helägda enmansbolag. Därtill kom aktier som ägs av utomlands bosatta personer. På så sätt kunde enligt motionärernas mening en väsentlig aktiepost successivt byggas upp innan aktieägaren väljer att träda fram och utnyttja aktiernas rösträtt på bolagsstämman. Motionärerna yrkade att offentlighetsgränsen skulle sättas vid 100 aktier. Motionärerna anförde även att den lagstadgade redovisningen av aktieägare som i aktieboken registrerats för innehav av mer än 500 aktier respektive redovisningen av förvaltarregistrerad aktieägare med mer än 500 aktier avsett olika tidpunkter. Följden av detta blir att man inte helt kunde lita på den bild av ägarstrukturen som redovisningarna ger. Motionärerna ansåg därför att lagstiftningen borde ändras så att de olika redovisningarna avsåg samma tidpunkt. Näringsutskottet anförde (NU 1974:36 s. 32) att det knappast fanns anledning anta att den metod som motionärerna pekat på tillämpades i större utsträckning. Mot en sänkning av offentlighetsgränsen talade enligt utskottets uppfattning att de offentliga aktieägarförteckningarna därigenom skulle bli avsevärt mer omfattande än nu och de mera betydelsefulla uppgifterna om aktieinnehav sålunda svårtillgängligare. Om en ändring av offentlighetsgränsen skulle övervägas, borde snarast ett annat kriterium än antalet innehavda aktier användas. Utskottet framhöll att värdet hos en aktie varierar starkt från företag till företag. Om,såsom inte sällan är fallet s. k. split genomförs i samband med fondemission, kommer ett aktieinnehav med i stort sett oförändrat värde att efter emissionens avslutande omfatta väsentligt fler aktier än tidigare. Utskottet avstyrkte motionen även i denna del. Motionen föranledde ej heller i denna del något initiativ från riksdagens sida. l propositionen med förslag till en ny aktiebolagslag fann departementschefen inte anledning att föreslå ändring av offentlighetsgränsen (prop. 1975:103 s. 325).

överväganden och förslag

l9.4.l Utredningsuppdragets ont/attning

Upplysning om ägarförhållandena i aktiebolag står att finna i den offentliga aktiebok som enligt aktiebolagslagen skall föras i alla aktiebolag. Aktieboken är en förteckning över bolagets samtliga aktier och aktieägare. Aktiebolagslagen erbjuder i huvudsak två olika möjligheter att föra aktieboken. Så gott som alla aktiebolag för aktieboken enligt huvudregeln i aktiebolagslagen. Enligt denna skall i aktieboken aktierna tas upp i löpande nummerföljd och vid varje aktie antecknas vem som äger denna. Aktieboken består vanligen av ett lösblads- eller kortsystem. Detta är emellertid också möjligt att föra aktieboken med maskin för automatisk databehandling eller på annat V liknande sätt. lnemot 150 bolag - huvudsakligen - ett aktiemarknadsbolag tillämpar j) annat system för aktiehantering, det s. k. VPC-systemet. l detta system till ._ vilket varje bolag kan ansluta sig, förs aktieboken av värdepapperscentralen med maskin för automatisk databehandling. Till skillnad från vad som gäller

i svenska

554 Förbättrad Information om ägazjförhällandena aktiebolag

enligt huvudregeln skall i aktieboken aktieägarna tas upp i alfabetisk ordning. Vid aktieägarens namn antecknas i princip dennas totala innehav av aktier i bolaget. VPC-systemet infördes år 1971 idet huvudsakliga syftet att förbilliga och rationalisera aktiehanteringen i bolag med stort aktiekapital och många Av skäl, till vilka utredningen återkommer, medför VPCaktieägare. anslutna bolagens - de s. k. systemet också en bättre insyn i de till systemet avstämningsbolagens ägarförhållanden. Varken den vanliga formen for förande av aktiebok eller VPC-systemet ger om i vad mån aktier direkt eller indirekt är i några säkra upplysningar utländsk ägo. Såsom nämnts inledningsvis i detta kapitel skall utredningen enligt direktiven pröva om en obligatorisk tillämpning av VPC-systemet, i varje fall beträffande större aktiebolag, kan bidra till förbättrad information rörande det utländska inflytandet i svenskt näringsliv. Utredningsuppgiften bör ses mot bakgrund av bl. a. de överväganden och förslag rörande ett VPC-obligatorium som förekommit såväl under förarbetena till VPC-systemet som vid senare tillfällen. Enligt utredningens mening finns därför skäl att se frågan om obligatorisk tillämpning av VPC-systemet inte endast som en fråga om bättre kännedom om utländskt ägande av svenska bolag utan i det vidare där aktiebokens har ett värde. Traditionellt har sammanhang upplysningar ansetts att var och en som har placerat eller avser att placera kapital i ett bolags aktier har ett intresse av att kunna få veta vilka som i egenskap av l meddelägare i bolaget delar den risk aktieägandet innebär och vilka som har behöver också ha möjlighet till bestämmanderätten i bolaget. Bolagen kontakt med aktieägarna. l fråga om mindre aktieägare kan fortlöpande vidare tillgången till upplysningar genom aktieboken vara av värde för bättre kontaktmöjligheter mellan dem. Vad som emellenid i dagens läge träder i förgrunden är att allmänheten, samhället och - särskilt med hänsyn till den mot företagsdemokrati - inte minst de anställda har pågående utvecklingen berättigade krav på insyn i svenskt näringsliv. Hit hör tillgång till aktuella och om aktiebolagens ägarförhållanden. Utredningen har tillförlitliga uppgifter till VPC-systemet mot denna valt att pröva frågan om obligatorisk anslutning allmänna bakgrund samt att i samband därmed föreslå vissa andra åtgärder i informationen om aktiebolagens ägarförhållanden. l detta syfte att förbättra anmärkas att den hittillsvarande tillämpningen av sammanhang förtjänar VPC-systemet inte ådagalagt tekniska brister som påkallar lagstiftningsåtgärder.

l9.4.2 Insynsbristel i det nuvarande akriebokssystemer

En aktiebok som förs enligt aktiebolagslagens huvudregel har vissa brister 5 som upplysningskälla rörande ägarförhållandena. Den mest framträdande bristen är att anteckningarna i boken inte med Den som förvärvat en säkerhet återspeglar de verkliga ägarförhållandena. sitt innehav. i aktie är nämligen i princip inte skyldig att låta registrera i aktieboken är heller inte nödvändig för att aktieägaren skall Registrering att t. ex. en kunna uppbära utdelning på aktien. Det kan därför förekomma aktieägare, dvs. aktietecknaren, står antecknad som innehavare i ursprunglig i Vissa förhållanden kan dock ge l av en aktie som han för länge sedan avyttrat. i i z i

Förbättrad information om ägarförhällandetta i svenska aktiebolag 555

en förvärvare av aktiebrev anledning att låta registrera sig som aktieägare i aktieboken. Sådan registrering är nämligen en förutsättning för att aktieägaren skall kunna utöva vissa med aktien förbundna förvaltningsbefogenheter, t. ex. att delta i och utöva rösträtt vid bolagsstämma. Det förekommer också att aktieägare låter registrera innehav av åtminstone någon aktie för att få del av årsredovisning, delårsrapporter och annan information som bolaget på grund av lag eller sedvänja tillställer registrerade aktieägare. Vid emis-

l sioner registreras vidare nytillkommande aktieägare i fullständig utsträck-

ning men denna registrering brukar efter kort tid åter bli inaktuell. När ett

E

g bolag tillämpar VPC-systemet ökar däremot aktiebokens tillförlitlighet.

i VPC-systemet innebär nämligen att bl. a. utdelning sänds endast till

Man kan därför anta att aktieägarna i avstämnings-

i

registrerade aktieägare.

i bolag har mycket starkare skäl att låta registrera aktieförvärv.

, Huvudregeln för aktiebokens förande innebär att bolaget för aktieboken och håller denna tillgänglig for allmänheten, normalt på bolagets huvudkonê tor. Någon skyldighet för bolaget att hålla boken tillgänglig på annan plats

i föreligger inte. Det kan därför från praktisk synpunkt vara svårt att ta del av

å aktiebokens uppgifter. När VPC-systemet tillämpas, finns aktieboken till- . gänglig även hos värdepapperscentralen i Stockholm. Värdepapperscentralen för aktieboken åt bolaget. len aktiebok som förs enligt huvudregeln är vidare uppgifterna svåröverskådliga, åtminstone när bolaget har många aktier. Eftersom aktieboken tar upp aktierna i nummerföljd, måste man gå igenom hela aktieboken, om man vill utröna en persons totala innehav av aktier i bolaget. Om innehavsanteckningarna gjorts vid olika tidpunkter, kan det vara svårt att identifiera en viss ägare i boken. Personnummer eller annat identifieringsnummer redovisas normalt inte. Aktieägarens namn kan ha återgetts mer eller mindre fullständigt och uppgifter om yrke eller titel och adress kan variera. VPCsystemet har såsom nämnts förut den fördelen att aktieägarna tas upp i alfabetisk ordning med uppgift om personnummer eller annat identifieringsnummer och med angivande i princip av aktieägarens totala innehav av aktier i bolaget. Av det anförda framgår att VPC-systemet är överlägset som upplysningskälla angående ägarförhållanden. Detta innebär dock inte att inte också detta system skulle kunna förbättras i vissa hänseenden. Härtill återkommer utredningen i det följande.

l9.4.3 Reformkravets begränsning till .större bolag

De brister som vidlåder det nuvarande aktiebokssystemet förekommer i princip i alla bolag. Bristerna är emellertid mindre allvarliga i b0lag,där antalet aktier är så få att aktieboken inte blir svåröverskådlig och där förändringar i ägarförhållandena är mera ovanliga. Någon allmän reform av aktieboksystemet kan därför enligt utredningens uppfattning inte anses motiverad. Kravet på förbättrad information bör drivas endast så långt de tidigare angivna insynsskälen kan anses bärande. Förbättrad insyn torde därför främst vara önskvärd i större bolag. De yrkanden. som hittills förts fram, har inriktats främst på börsbolagen. Även andra bolag kan emellertid ha avsevärd i g ekonomisk och social betydelse, t. ex. genom att de sysselsätter många

556 Förbättrad information om ägaij/örhâ//andena i svenska aktiebolag

anställda eller förvaltar stora förmögenhetstillgångar. En begränsning till börsbolagen är därför alltför snäv. Naturligare synes vara att begränsa åtgärder för förbättrad information till i huvudsak sådana bolag som har ett större antal anställda. Gränsen skulle lämpligen kunna dras så att den omfattar de cirka 2 000 bolag som har i genomsnitt minst 100 :arbetstagare Enbart antalet anställda som kriterium är emellertid inte tillfyllest. Många bolag, t. ex. investmentbolag och moderbolag i koncerner, har betydande endast ett fåtal anställda. Även i fråga om sådana bolag bör en förbättrad information åtstadkommas. De övriga kriterierna som bör uppställas sammanfaller enligt utredningens uppfattning i huvudsak med de kriterier som tillmäts betydelse i aktiebolagslagens regler om kvalificerad revision (10 från det nu anförda förordar utredningen att kap. 3 §). Med utgångspunkt ansträngningarna att skapa förbättrad information inriktas på bolag, vilka träffas av åtminstone något av följande kriterier, nämligen att

1. bolagets aktier eller skuldebrev noteras på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer (aktiemarknadsbolag). 2. bolagets aktiekapital uppgår till minst en miljon kronor, 3. nettovärdet av bolagets tillgångar enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar l 000 gånger det enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respektive räkenskapsår, 4. antalet anställda hos bolaget under det senaste förflutna räkenskapsåret här i landet uppgått till i genomsnitt minst 100, 5. bolaget är moderbolag i koncern och nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda koncernbztlansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges under 3 eller antalet anställda vid koncernföretagen under det senast förflutna räkenskapsåret här i landet uppgått till i genomsnitt minst 100.

I den fortsatta framställningen använder utredningen i fråga om bolag som omfattas av något av de ovan angivna kriterierna beteckningen större bolag. De av utredningen föreslagna kriterierna innebär i och för sig och ur bolagens synpunkt en tillräcklig precisering av vilka bolag som är att hänföra till större bolag. I det följande föreslår utredningen emellertid att innehav av aktier i de större bolagen skall medföra förpliktelser också för :aktieägarna Med hänsyn härtill föreslår utredningen att det bör ankomma på värdepapperscentralen att sammanställa och hålla tillgänglig en offentlig lista över de större bolagen. Är ett bolag att hänföra till kretsen av större bolag bör det åvila styrelsen för bolaget att anmäla detta förhållande till värdepapperscentralen. l detta sammanhang bör anmärkas att aktiebolagslagens bestämmelser om förande av aktiebok gäller för aktiebolag i allmänhet. För bankaktiebolagen (f. n. 14 st.)och för försäkringsaktiebolagen(f. n. 27 st.)gäller bestämmelserna i respektive lagen om bankrörelse och lagen om försäkringsrörelse samt, om bolaget tillämpar VPC-systemet. lagen om förenklad aktiehantering. Lagstiftningsåtgärder i syfte att förbättra informationen om ägarförhållandena i sådana bolag måste därför vidtas i dessa lagar. Eftersom det helt

Förbättrad information om ägaij/ör/tä//andena i svenska aktiebolag 557

övervägande antalet bank- och försäkringsaktiebolag får antas uppfylla de tidigare angivna kriterierna på större bolag, anser utredningen att det i fråga om dessa bolag inte finns anledning att göra skillnad mellan större och mindre bolag. Samtliga bank- och försäkringsbolag bör därför underkastas de regler som i förevarande hänseende skall gälla för större bolag.

l9.4.4 Frågan om obligatorisk anslutning till VPC -systemet/ör de större

l

bolagen

i

Såsom tidigare framhållits ger VPC-systemet en bättre och mera lättillgänglig l information rörande ägarförhållandena i ett bolag än det konventionella

i

aktiebokssystemet Det ligger därför nära till hands att i överensstämmelse

g med utgångspunkten för utredningens direktiv söka tillgodose önskemålen

om förbättrad information genom en obligatorisk anslutning till VPCsystemet för alla de större bolagen. l De betänkligheter som vid införandet av lagen om förenklad aktiehantering anfördes mot en obligatorisk anslutning till VPC-systemet gällde närmast systemets lämplighet. Sådana betänkligheter föreligger inte längre. Under de år som förllutit sedan VPC-systemet infördes år l97l har det skett

g en fortlöpande anslutning till systemet av huvudsakligen aktiemarknadsbo-

lag. F. n. är omkring 150 bolag anslutna. Erfarenheterna från verksamheten synes goda och systemet måste nu anses vara väl beprövat.

i Det är emellertid diskutabelt om en obligatorisk anslutning till VPC-

systemet av samtliga större bolag är en lämplig lösning av insynsproblemet. ; i Att VPC-systemet ger en bättre information om ägarförhållandena än det

l

konventionella aktiebokssystemet beror till stor del på att inom VPCsystemet registrering i aktieboken utgör en förutsättning för att aktieägare

i skall få bl. a. utdelning och emissionsbevis som aktieinnehavet berättigar till.

Bland de större bolagen, även bland dem som räknas till aktiemarknadsbolagen, finns sådana som inte lämnar någon utdelning. l fråga om sådana bolag kan VPC-systemet inte utan vidare antas ge en förbättrad information om ägarförhållandena. VPC-systemet har vidare sin kanske främsta förtjänst i att det förenklar den tekniska hanteringen i bolag som har ett större antal aktieägare och vilkas aktier är föremål för en mera betydande omsättning. l första hand passar därför VPC-systemet för aktiemarknadsbolagen. l bolag där aktierna är fördelade på få poster och omsättningen på aktierna är ringa f. ö. ett vanligt förhållande i fråga om de utlandsägda bolagen - kan det av ekonomiska och praktiska skäl vara olämpligt att frångå den konventionella aktiehanteringen. Var lönsamhetsgränsen går för en övergång till den g förenklade aktiehanteringen enligt VPC-systemet är vanskligt att ange. Vad som med någorlunda grad av säkerhet kan sägas är att börsbolagen och i flertalet av de bolag vilkas aktier noteras på fondhandlarlistan har fördel av i anslutning till VPC-systemet. l nämnda bolag är antalet aktier och omsättningen på dessa av sådan omfattning att den förenklade aktiehanteringen t_ innebär arbets- och kostnadsbesparingar.

i En del av de bolag vilkas aktier noteras på fondhandlarlistan har ett relativt

begränsat antaI aktier och omsättningen på dessa aktier är blygsam. l fråga om dessa bolag liksom i fråga om de större bolag som inte är aktiemarknadsbolag 5 får det anses osäkert om en anslutning till VPC-systemet medför några

i svenska aktiebolag

558 Förbättrad information om äga/jförhâllandena

fördelar. Även med bortseende från kostnadssynpunkter ter det sig föga vilka i huvudsak är meningsfullt att åtskilliga bolag med ett fåtal aktieägare, desamma år efter år, skall vara skyldiga att företa anslutning till ett system för deras aktiehantering. Ett principiellt obligatorium för som är obehövligt till dispens från dessa bolag skulle därför behöva förenas med en möjlighet kravet på anslutning i de fall kravet med hänsyn till bolagets Förhållanden framstår som oskäligt. Det kan antas att ett stort antal av de större bolagen en sådan dispensmöjlighet. Emellertid borde skulle försöka att utnyttja meddelande av dispens knappast få medföra att man avstod från varje av informationen rörande ägarförhållandena i de dispenserade förbättring Det skulle därför bli nödvändigt att tillskapa ett särskilt informabolagen. VPCtionssystem i fråga om sådana större bolag som skulle stå utanför

systemet. inte finna att en obligatorisk På grund av det anförda kan utredningen av alla större bolag till VPC-systemet skulle vara en generellt anslutning form att få till stånd en förbättrad information om dessa bolags lämplig ägarförhållanden.

19.4.5 över större aktieinnehav

Offentlig/örteckning

avsnitt att utredningen avvisat tanken på att Av föregående framgår ansluta alla större bolag till systemet med förenklad aktiehanobligatoriskt bör emellertid ñnnas en information om tering. För de större bolagen som i fråga om tillförlitlighet, överskådlighet och tillgängägarförhållandena likvärdig med den som förekommer i avstämningsbolag. lighet är i princip Den bör åstadkommas på det sättet att värdepapperscentralen i fråga om varje med automatisk databehandling större bolag som inte är avstämningsbolag sammanställer en offentlig förteckning över aktieägare med större innehav i bör kunna benämnas förteckning över större bolaget. En sådan förteckning aktieinnehav. bör på begäran tillhandahållas var och en såväl Förteckningen I förteckningen bör aktieägarna hos bolaget som hos värdepapperscentralen. tas upp i alfabetisk ordning med uppgift om varje aktieägares totala innehav av aktier i bolaget. Det bör ankomma på styrelsen för ifrågavarande bolag att lämna de uppgifter som är nödvändiga för att värdepapperscentralen skall kunna föras. Dessa uppgifter får i huvudsak hämtas från förteckningen den aktiebok som styrelsen självfallet alltjämt skall föra så länge bolaget inte funktion sålunda i är avstämningsbolag. Även om värdepapperscentralens princip består i att sammanställa och redigera de uppgifter styrelsen för det enskilda bolaget lämnar, anser utredningen det lämpligt att i aktiebolagslagen 1 om att värdepapperscentralen beträffande varje större ta upp en föreskrift

skall föra förteckning över större i

bolag som inte är avstämningsbolag aktieinnehav.

Genom de föreslagna åtgärderna skapas möjligheter att få till stånd enl

enhetlig ordning för upplysningar om ägarförhållandena i större bolag. I detta s. k. offentliga utskriften av aktieboken syfte bör också den nuvarande benämnas förteckning över större aktieinnehav. Förteck-5 avstämningsbolag

ningen bör - med de skillnader som betingas av reglerna om förvaltarregi-å

strering i avstämningsbolag - ges ett likartat innehåll i avstämningsbolag och

större bolag som inte är avstämningsbolag. Vad i det följande sägs om det.:

Förbättrad information om ägarförhä//andena i svenska aktiebolag 559

närmare innehållet i den Föreslagna Förteckningen över större aktieinnehav är alltså i princip tillämpligt på båda dessa grupper av bolag. En första fråga gäller vilka aktieinnehav som skall tas upp i den berörda förteckningen. Denna fråga sammanhänger med de nuvarande reglerna om anonymitetsskydd för mindre aktieposter i avstämningsbolag. Enligt gällande rätt får i avstämningsbolag den offentliga utskriften av aktieboken inte innehålla uppgifter om aktieägare som har högst 500 aktier i bolaget. I förarbetena till VPC-lagstiftningen motiverades anonymitetsskyddet med att varken samhället eller allmänheten kan anses ha intresse av att känna till namnen på de personer som har små aktieposter. Det framhölls också att aktieägandet framstår som en av åtskilliga sparformer och att skäl finns för samma sekretesskydd i fråga om mindre aktieinnehav som i fråga om tillgodohavanden på bankräkning. Däremot ansågs det angeläget att personer som genom sitt aktieinnehav kunde påverka ett bolags förvaltning inte förblir anonyma. Anonymitetsskyddet i lagen om förenklad aktiehantering har överförts oförändrat till den nya aktiebolagslagen. Själva gränsdragningen för detta skydd har emellertid kritiserats i betänkandet (SOU 1971:9 s. 86) Större företags offentliga redovisning av fondbörsutredningen, som ansåg att 500 aktier kunde vara mycket i en del bolag men en ointressant obetydlighet i andra. Fondbörsutredningen pekade på att en regel som anger aktieinnehav i absoluta tal inbjuder till manipulationer och fann att det kunde vara riktigare att, såsom skett i engelsk rätt, bestämma en regel om offentlig registrering av aktieinnehav efter den andel av aktiekapitalet som innehavet representerade. Näringsutskottet (NU 1974:36) har uttalat en liknande mening. Det anförda aktualiserar frågan om gränsen för anonymitetsskyddet bör ändras. l stället for att som nu knyta an till ett visst antal aktier kunde gränsen sättas i relation till det berörda bolagets aktiekapital. En andelsgräns skulle också kunna motverka den låt var teoretiska möjligheten att man i ett bolag höjer aktiernas nominella belopp för att även i fråga om mycket betydande poster komma under antalet 500 aktier. Avgörande för vilket inflytande en aktieägare kan utöva i ett bolag är emellertid inte antalet aktier han äger utan det röstetal som innehavet berättigar till. l många fall ger en aktie en röst. Det är emellertid inte ovanligt att det i bolag finns aktier av olika slag, varvid aktier av ett slag kan ha ett röstvärde som är upp till l 000 gånger större än röstvärdet för aktier av annat slag. Från insynssynspunkt är det därför naturligt att knyta en offentlighetsregel till röstetalets storlek. En regel som på detta sätt bättre knyter an till innehavets reella betydelse motverkar också riskerna för att manipulationer av någon vikt skulle kunna förekomma. Var gränsen bör dras för ett anonymitetsskydd som anknyter till aktieägarens röstetal är svårt att avgöra. Eftersom ett röstetals betydelse varierar från bolag till bolag, beroende på aktiernas spridning och aktieägarnas intresse av att utöva sin rösträtt på bolagsstämman, bör gränsen uppenbarligen sättas lågt. Utredningen anser att offentlighetsregeln bör bestämmas så att den omfattar innehav av så många aktier att röstetalet för dem överstiger en promille av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. En sådan regel kommer emellertid i bolag med ett mycket stort antal aktier - vissa bolag har mer än femton miljoner aktier - att leda till att i sig betydande innehav undandras

f offentligheten. Det får därför anses lämpligt att jämte röstandelsregeln

j bibehålla den nuvarande absoluta antalsgränsen vid innehav av mer än 500

560 Förbättrad information om ägarj/ör/iä//andwia i svenska aktiebolag

utformas på angivet sätt kan det emellertid å aktier. Om anonymitetsskyddet andra sidan i många fall inträffa att innehav av ett mycket litet antal aktier blir Vissa bolag på fondhandlarlistan har färre än 50 000 föremål för offentlighet. att innehav aktier, alla med lika röstetal. Flera av dessa bolag har så få aktier av färre än 20 aktier skulle bli offentligt. Liknande förhållanden föreligger sannolikt större bolag som inte är aktiemarknadsbolag. Eftersom i åtskilliga mycket små aktieinnehav knappast har något intresse från insynssynpunkt att låta anteckningar om sådana innehav tynga den bör man undvika Den röstandelsregeln bör därför offentliga förteckningen. föreslagna med en föreskrift om att endast innehav som omfattar mer än kompletteras 100 aktier skall tas upp i förteckningen. har tidigare förordat att förteckningen över större aktiein- Utredningen nehav skall ta upp aktieägarna i alfabetisk ordning. Detta gör det möjligt att snabbt finna en viss aktieägares innehav av olika slags aktier. Om man betydelse i förhållande till däremot vill kunna bedöma ett visst aktieinnehavs i stället andra innehav i bolaget. skulle det vara att föredra att förteckningen efter storleken av det röstetal som aktierna ger dem. tog upp aktieägarna föreslår att berörda dilemma löses på det sättet att den Utredningen bibehålls men att vid varje innehav antecknas alfabetiska ordningen innehavarens sammanlagda röstetal samt hans andel av det totala röstetalet för bolagets samtliga aktier. Till förteckningen bör dessutom fogas ett utdrag som tar upp de från inflytandesynpunkt mest betydelseur förteckningen. fulla aktieägarna. varmed bör förstås de aktieägare som har så många aktier i bolaget att röstetalet ger aktieägaren en andel av röstetalet för samtliga aktier som överstiger en procent. utskriften av aktieboken i I fråga om aktualitet har den offentliga avstämningsbolag i jämförelse med aktieboken i andra bolag ett mindre l den vanliga aktieboken blir ett ändrat ägarförhållande upplysningsvärde. härom skett. Även i VPC-systemet sker en känt så snart anteckningen av ändrade ägarförhållanden men datatekniken fortlöpande registrering kommer till allmän kännedom först när en medför att dessa förändringar i läsbart skick framställts. Visserligen ger lagstiftningen vem offentlig utskrift för kostnaderna få en aktuell utskrift av som helst rätt att mot ersättning del. Denna möjlighet lär emellertid på grund av aktiebokens offentliga eller andra skäl ha utnyttjats i mycket ringa utsträckning. l kostnaderna är man sålunda hänvisad till den gängse utskriften som är praktiken kostnadsfri men kan vara upp till sex månader gammal. Med hänsyn till det anförda är det önskvärt att de uppgifter som skall vara offentliga tas fram med tätare mellanrum än f. n. är föreskrivet. Utredningen föreslår att förtecköver större aktieinnehav inte skall få vara äldre än tre månader. l ningen likhet utskrift i avstämningsbolag bör med vad som nu gäller för offentlig förteckningen endast tas fram på begäran (jfr. prop. 1975:103 s. 326). Några större svårigheter att tillhandahålla förteckning som inte är äldre än tre

månader bör därför inte föreligga. En huvuduppgift för utredningen är enligt direktiven att få till stånd bättre information om det utländska inflytandet i de större aktiebolagen. I detta aktieboken få upplysningar av värde. Aktie- Al

hänseende ger den nuvarande

boken innehåller sålunda inga uppgifter om en fysisk person är utländsk eller . 5 svensk medborgare. Vad gällerjuridiska personer finns heller inte motsva-

Förbättrad information om ägar/örhä//andena i svenska aktiebolag 561

rande uppgifter, ehuru det ofta är möjligt att av denjuridiska personens firma vinna klarhet i om aktieägaren är utländskt rättssubjekt. Är aktieägaren däremot en svensk juridisk person kan inte enban på grund av aktiebokens uppgifter dras några slutsatser om detta rättssubjekt äri utländsk ägo. Större klarhet föreligger då fråga är om bundna aktier i bolag med utlänningsförbehåll. Dessa aktier kan nämligen enligt 1916 års lag inte förvärvas av kontrollsubjekt. Någon absolut säkerhet för att dessa aktier är i svensk ägo föreligger dock inte. Bolagets styrelse kan vid inregistreringen i aktieboken ha

E

förbisett att den registrerade ägarens aktieförvärv inte är giltigt. Sammanfattkan alltså aktieboken en

l

ningsvis sägas att den nuvarande ger endast

l slumpmässigt korrekt information om det utländska inflytandet i de större

i l bolagen. En riktig bedömning av det tänkbara utländska inflytandet förutl T sätter enligt utredningens mening kännedom om ägaren är sådant kontrolll é subjekt som avses i den tidigare föreslagna lagen om kontroll f av utländsk företagsetablering. Upplysningar i detta hänseende synes dock inte nödväni digt, annat än i fråga om aktieägare, vilken enligt vad i det följande föreslås s skall vara registreringspliktig för sitt aktieinnehav. Utredningen förordar att aktieboken i avstämningsbolag skall innehålla anteckning om registreringspliktig aktieägares egenskap av kontrollsubjekt. Denna anteckningsskyldighet bör däremot inte införas för andra bolag med hänsyn till att aktiebokens

i

i redovisning i dessa bolag knyter an till aktiernas nummerföljd och att det l skulle medföra stora praktiska olägenheter att förverkliga anteckningsskyli l digheten. Vad gäller förteckningen över större aktieinnehav bör den såväl i l l avstämningsbolag som i större bolag som inte är avstämningsbolag innehålla l anteckning om aktieägares egenskap av kontrollsubjekt. För att anteckningsskyldigheten skall kunna fullgöras krävs tillgång till upplysningar om en

i l

aktieägare är kontrollsubjekt. Registreringspliktig aktieägare bör därför vara skyldig att vid straffansvar upplysa om detta förhållande. l förevarande sammanhang bör framhållas att VPC-systemet i viss mån inskränker möjligheterna att vinna kännedom om utländska aktieinnehav. Utredningen syftar härvidlag på bestämmelserna om utländsk förvaltarregistrering. Om aktier i avstämningsbolag är föremål för handel vid utländsk fondbörs, kan nämligen efter särskilt tillstånd i bolagets aktiebrev och aktiebok i stället för aktieägare som är bosatt utomlands införas den som fått uppdrag att i utlandet förvalta hans aktier. Detta avsteg från principen att endast den verklige ägaren får föras in i aktieboken tillkom enligt förarbetena till VPC-lagstiftningen för att inte problem skulle skapas i fråga om utomlands noterade aktier och för att tillmötesgå önskemål som eventuellt i framtiden kunde finnas hos svenska aktiebolag att få tillgång till utlandsmarknaden (prop. 1970:99 s. 62 och 70). Tillstånd att låta utländsk förvaltare inregistreras i aktieägares ställe har hittills meddelats för åtta bolag. Den 1 utländska förvaltarregistreringen innebär ett totalt anonymitetsskydd för

i deponenten och kan därför i nu förevarande sammanhang anses mindre

tillfredsställande. Det finns emellertid knappast fog för uppfattningen att

_VV härigenom skulle kunna utövas ett dolt inflytande över de berörda bolagen.

“ Härvidlag är först att märka att någon rösträtt inte föreligger vare sig för ägaren eller förvaltaren. Om den utländske aktieägaren är intresserad av att utöva rösträtt. måste han återkalla förvaltningsuppdraget och registrera sig i aktieboken. Av de berörda bolagen har vidare sex utlänningsförbehåll eller

i svenska

562 Förbättrad information om ägor-förhållandena aktiebolag

förbehåll med liknande syfte. De aktier som noteras på utländska fondbörser är också i flera fall B-aktier med begränsad rösträtt. På grund härav och då möjligheten till utländsk förvaltarregistrering torde vara en svårfrånkomlig har förutsättning för att svenska bolag skall få tillgång till utlandsmarknaden inte funnit anledning att Föreslå någon ändring i hithörande utredningen bestämmelser. sätt få kännedom om Möjligheterna att på ett enkelt och överskådligt i avstämningsbolag påverkas av bestämmelserna om ägarforhållandena inhemsk förvaltarregistrering. Denna innebär att bank eller fondkommissioförvaltare av aktier, kan införas i aktiebrev och i när, som är auktoriserad aktieboken i stället för ägaren till de aktier som omfattas av lämnat Förvaltarregistreringen har vunnit stor utbredning. förvaltningsuppdrag. härav är att aktieboken i avstämningsbolag redovisar i genomsnitt Följden I övrigt innehåller boken mindre än två tredjedelar av de verkliga aktieägarna. om förvaltarna och de totala aktieinnehav för vilka de är endast uppgifter registrerade. Detta förhållande innebär emellertid inte någon avgörande inskränkning i möjligheterna till insyn i avstämningsbolagens ägarförhållanförvaltare är nämligen enligt lagen om förenklad aktieden. Auktoriserad att till värdepapperscentralen lämna uppgift om sådan hantering skyldig i förvaltarens aktieägare som har mer än 500 aktier i samma bolag registrerade namn. Dessa uppgifter sammanställs sedan av värdepapperscentralen. som i likhet med den offentliga utskriften av aktieboken Sammanställningen, inte får var äldre än sex månader, är offentlig och tillhandahålls hos såväl som värdepapperscentralen. Enligt utredningens mening är det bolaget emellertid knappast en lycklig ordning att upplysningar om ägarförhållanskall behöva sökas i både den offentliga utskriften dena i avstämningsbolag av aktieboken av förvaltaruppgifterna. Härtill och sammanställningen kommer att sammanställningen inte innehåller fullt ut samma uppgifter som den offentliga utskriften av aktieboken. Uppgifterna hänför sig nödvändigtvis inte heller till samma tidpunkt. I praktiken lär dock en tidsmässig av utskriften och sammanställningen kunnat åstadkommas i så samordning gott som samtliga avstämningsbolag. anser utredningen det önskvärt att Med hänsyn till angivna förhållanden förteckningen över större aktieinnehav i princip innehåller samtliga offentliga uppgifter om ägarförhållandena. Förteckningen bör alltså utöver de registresom enligt sammanställningen av rade aktieägarna ta upp de aktieägare har icke anonymitetsskyddade innehav. Vid detta förvaltaruppgifterna förhållande saknas emellertid enligt utredningens mening anledning att i ta in uppgifter om inhemska förvaltares aktieinnehav. Dessa förteckningen av uppgifter kan nämligen knappast tillföra förteckningen några upplysningar värde. Till den del förvaltarinnehaven består av icke anonymitetsskyddade är dessa redan redovisade i förteckningen och en redovisning av aktieposter förvaltarinnehaven leder alltså här till en dubbelräkning av dessa aktieposter. En uppgift om ett förvaltarinnehav är också utan värde i den mening att det I inte är möjligt att av förteckningen utläsa i vad mån förvaltarinnehavet

aktieposter som inte redan är redovisade på grundval av i

representerar förvaltarens uppgiftsskyldighet. De nu angivna skälen för att underlåta redovisning av inhemska förvaltares aktieinnehav är inte tillämpliga i fråga f om den utländska förvaltarregistreringen. eftersom utländsk förvaltare inte :

Förbättrad information om ägatjförhällandena i svenska aktiebolag 563

har någon som helst skyldighet att lämna uppgifter om en huvudmans aktieinnehav oavsett dess storlek. Sammanfattningsvis bör alltså gälla att förteckningen över större aktieinnehav i avstämningsbolag skall ta upp dels registrerade aktieägare, dels de aktieägare som har förvaltarregistrerade aktieinnehav av icke anonymitetsskyddad storlek och dels utländska förvaltare. Det förtjänar framhållas att det här sagda endast rör den Förteckning över större aktieinnehav som skall ersätta den offentliga utskriften av aktieboken i avstämningsbolag. Den fullständiga och inte offentliga utskriften av aktieboken som enligt aktiebolagslagen skall hållas tillgänglig för aktieägarna vid bolagsstämman berörs inte av utredningens förslag. Som en följd av utredningens förslag om att förteckningen över större aktieinnehav skall innehålla uppgifter om såväl ägar- som förvaltarregistrerade innehav blir det inte längre nödvändigt att offentliggöra värdepapperscentralens sammanställning av förvaltaruppgifter. Sammanställningen skall självfallet göras även i fortsättningen men får härvid betydelse endast som underlag för forandet av förteckningen över större aktieinnehav. Den i det föregående förordade ändringen av gränsen för anonymitetsskyddade aktieinnehav återverkar även på de nuvarande bestämmelserna om förvaltares uppgiftsskyldighet enligt lagen om förenklad aktiehantering. En ändring av denna uppgiftsskyldighet så att den överensstämmer med gränsen för anonymitetsskyddet löser emellertid inte ett annat problem som har samband med förvaltarregistreringen och som berörts i en motion vid 1974 års riksdag (mot. 1974:867). l motionen yrkades en sänkning av gränsen från 500 till 100 aktier. Detta krav motiverades främst med att en aktieägare kan utnyttja förvaltarregistreirng till att undandra sig den avsedda offentligheten trots att han äger mer än 500 aktier i samma företag. En systematisk spridning av anonymitetsskyddade aktieposter på olika förvaltare skulle enligt motionen ge aktieägaren möjlighet att successivt bygga upp ett väsentligt aktieinnehav, innan han väljer att träda fram och aktivt utnyttja aktiernas rösträtt på bolagsstämman. l sitt avstyrkande och av riksdagen biträdda betänkande uttalade näringsutskottet (NU 1974:36) att det knappast fanns anledning att anta att denna metod tillämpas i större utsträckning. Utskottet framhöll vidare bl. a. att mot en sänkning av offentlighetsgränsen talade att de offentliga aktieägarförteckningarna därigenom skulle bli avsevärt mer omfattande än nu och de mera betydelsefulla uppgifterna om stora aktieinnehav sålunda svånillgängligare. Risken med den i motionen angivna manipuleringsmöjligheten hade redan tidigare påpekats av fondbörsutredningen (SOU 1971:9). Fondbörsutredningen avstod från att föreslå någon ändring i förevarande sammanhang men förutsatte att bankinspektionen skulle ägna förhållandet uppmärksamhet vid utövandet av sin tillsynsverksamhet. Enligt vad som inhämtats från bankinspektionen har några tendenser av det ifrågasätta slaget inte kunnat förmärkas. har som tidigare redovisats kommit till stor använd- Förvaltarregistrering inte utan besvär- in- och avregistrering av ning och detta trots att aktieägarna aktieinnehavet i anslutning till varje bolagsstämma - kan utöva sin rösträtt. Den huvudsakliga orsaken härtill torde vara att förvaltarregistreringen förvaringsrutiner, något som kommer till uttryck i att medger förenklade bankerna tar ut lägre förvaringsavgift vid förvaltarregistrering än vid förvar av traditionell typ. Det kan naturligtvis inte uteslutas att det tämligen stora

564 Förbättrad information om ägar/örhdI/andena i svenska aktiebolag

antalet förvaltarregistreringar kan dölja enstaka mot systemet illojala förfaranden av det slag som befarats i motionen vid 1974 års riksdag. Även om de befarade olägenheterna av förvaltarregistreringen torde vara obetydliga, kan det emellertid vara befogat att motverka dessa genom den tämligen enkla och sannolikt inte alltför betungande åtgärden att sänka gränsen för de rapporteringspliktiga innehaven. På grund av det anförda föreslår utredningen att auktoriserad Förvaltare skall vara skyldig att lämna uppgift om sådan aktieägare som har mer än 100 aktier i samma bolag registrerade i förvaltarens namn. Om uppgiftsskyldigheten bestäms på detta sätt behöver förvaltarna inte undersöka olika aktieinnehavares röstetal vilket får anses vara en fördel. Förvaltarnas uppgifter skall som tidigare antytts i vanlig ordning av värdepapperscentralen sammanställas för varje bolag. Vidare skall värdepapperscentralen till förteckningen över större aktieinnehav överföra uppgifter endast om sådan aktieägare som har mer än 500 aktier eller, om innehavets röstetal överstiger en promille av röstetalet for samtliga aktier i bolaget, mer än 100 aktier i samma bolag registrerade i en eller flera förvaltares namn. Med denna ordning torde de i motionen antydda manipuleringsmöjligheterna i praktiken bli små. Tidigare har framhållits att förteckningen över större aktieinnehav bör tas fram med tätare mellanrum än som nu sker i fråga om den offentliga utskriften av aktieboken. Samma aktualitetsaspekter bör läggas på sammanställningen av uppgifter rörande aktieägare, vars aktier registrerats i förvaltares namn. Nämnda sammanställning skall tjäna som underlag för förteckningen över större aktieinnehav. Den bör därför i möjligaste mån göras vid samma tidpunkt som förteckningen. F. n. infordrar värdepapperscentralen tvâ gånger årligen uppgifter från förvaltarna om förvaltarregistrerade aktieposter som skall tas upp i sammanställningen. I och för sig hade det varit önskvärt att sådana uppgifter kunde lämnas fortlöpande för att överensstämmelse skall uppnås med de successiva ändringarna av aktieboken. Detta skulle emellertid innebära att förvaltarna - särskilt i beaktande av den utvidgade uppgiftsskyldighet som föreslagits ovan - skulle få lämna en mängd uppgifter om förändringar i förvaltarregistrerade innehav. Med hänsyn till att antalet aktietransaktioner bland de förvaltarregistrerade innehaven kan antas vara relativt stort (jfr. prop. 1970:99 s. 66) skulle det i många fall innebära att uppgifterna hann ändras innan de kom att ingå i den offentliga förteckningen. Ett sätt att skapa bättre överensstämmelse mellan uppgifter ur aktieboken och sammanställningen kan emellertid vara att föreskriva att sammanställningen skall ske oftare än nu. Utredningen föreslår därför att inte heller sammanställningen skall få var äldre än tre månader.

19.4.6 Obligatorium _för aktiemarknadsbolag Utredningen hari avsnittet 19.4.4 avvisat tanken på att alla större bolag skulle vara skyldiga att ansluta sig till VPC-systemet. Avgörande för utredningens ställningstagande härvidlag har varit att dessa bolag i gemen knappast kan ha behov av systemet med förenklad aktiehantering. Annorlunda förhåller det sig i princip med aktiemarknadsbolagen. Kvar står alltså frågan om ett obligatorium för dessa bolag är påkallat.

Förbättrad information om ägarförhällandena

i svenska aktiebolag 565

När det gäller att bedöma frågan om ett obligatorium för aktiemarknadsbolagen är det att märka att en väsentlig ändring skett beträffande den viktigaste gruppen av dessa bolag, nämligen börsbolagen. Såsom redovisats i avsnittet l9.3.l har reglerna för inregistrering vid Stockholms fondbörs fr. 0. m. årsskiftet 1977/78 ändrats så att tillämpning av VPC-systemet blir obligatorisk för de bolag vilkas aktier noteras vid fondbörsen. Ett i aktiebolagslagen reglerat obligatorium för aktiemarknadsbolagen kommer därför i princip att få praktisk betydelse endast för de bolag vilkas aktier noteras på fondhandlarlistan. Flertalet av dessa bolag är dock redan anslutna till VPC-systemet. Härtill kommer att en utveckling mot en fullständig anslutning av aktiemarknadsbolagen främjas av utredningens förslag att värdepapperscentralen för alla större bolag skall föra en förteckning över större aktieinnehav. Detta innebär nämligen att varje större bolag måste lämna värdepapperscentralen de uppgifter som behövs för forteckningens förande och det kan därför i bolag med betydande aktieomsättning te sig naturligt att befria bolaget från denna upplysningsplikt genom en anslutning till VPC-systemet. Ett införande av den föreslagna förteckningen över större aktieinnehav gör det heller knappast längre nödvändigt att förespråka ett obligatorium för att tillgodose kraven på insyn i aktiemarknadsbolagens ägarförhållanden. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om ett obligatorium för i princip alla aktiemarknadsbolag har någon egentlig funktion att fylla. Enligt utredningens mening kan det inte uteslutas att en frivilliglinje för fondlistebolagen medför att vissa av dessa bolag ställer sig utanför VPCsystemet. Detta skulle från flera synpunkter vara otillfredsställande. Som departementschefen framhöll i propositionen om förenklad aktiehantering kan valrätt mellan olika system lätt leda till rättsförlust för den enskilde aktieägaren. l ett bolag som står utanför VPC-systemet kan den enskilde aktieägaren inte heller tillgodogöra sig de rationaliseringsvinster som följer av förenklad aktiehantering. Ett obligatorium har vidare den fördelen att det ger enhetlighet och stadga åt den organiserade aktiehandeln. En avstannande tendens i VPC-anslutningen har också av fondbörsutredningen (SOU 1973:60 s. 35) betecknats som oroväckande, då därigenom möjligheterna att nedbringa kostnaderna i värdepappershandeln minskas. Härtill kommer att frågan om information rörande ägarförhållandena i aktiemarknadsbolagen är så viktig att det i lagstiftningen bör markeras att dessa bolag skall använda det system som ledde till den bästa och mest tillgängliga informationen. Med l hänsyn till det anförda har utredningen stannat för att förorda att ett principiellt obligatorium för aktiemarknadsbolagen föreskrivs i aktiebolagslai gen. Utredningen har emellertid funnit det tveksamt om obligatoriet utöver börsbolagen bör omfatta alla bolag på fondhandlarlistan. Vissa av fondlistebolagen har en föga betydande aktieomsättning. Något formellt kriterium i som på ett enkelt sätt utesluter dessa bolag finns knappast. Enligt utredi ningens mening kan det emellertid vara lämpligt att göra gränsdragningen med anknytning till antalet aktier i bolaget. Utredningen föreslår därför att systemet med förenklad aktiehantering bör obligatoriskt tillämpas av börs-

bolagen och de bolag på fondhandlarlistan som har minst 100 000 aktier.

Införandet av ett obligatorium för aktiemarknadsbolagen väcker frågan om i vilka sanktionsmedel som är nödvändiga. Härvidlag är att märka att

i svenska aktiebolag

566 Förbättrad information om ägar/örhä//andena

aktiebolagslagen innehåller ett allmänt straffansvar för den som uppsåtligen

underlåter att föra aktiebok i enlighet med aktiebolageller av oaktsamhet föreskrifter. Denna bestämmelse får enligt utredningens mening slagens att ansluta sig till VPCverkan om ett bolag inte fullgör sin skyldighet Detta måste nämligen anses innebära att bolaget inte för aktiebok systemet. för Underlåtenhet att i enligt de regler som gäller avstämningsbolag. kan därför leda till bolagsordningen ta in och tillämpa avstämningsförbehåll att företrädare för bolaget straffas för underlåtenhet att föra aktiebok på

föreskrivet sätt. har övervägt om den föreslagna obligatoriska tillämpningen Utredningen sanktion. l fondbörsutav VPC-systemet bör förenas med någon ytterligare

betänkande (SOU 1968:59) Förenklad aktiehantering föreslogs redningens beträffande börsbolagen. Underlåtenhet att iaktta obligutoriet obligatorium aktier inte skulle få skulle enligt förslaget leda till att det berörda bolagets om redan skett. att aktierna registreras på fondbörsen eller, registrering för inregistrering vid avfordes från notering. Till följd av de ändrade reglerna fondbörs (se avsnitt 193.1) kommer fortsättningsvis denna påföljd att kunna

tillämpas. avser emellertid inte endast börsbolagen Det nu föreslagna obligatoriet Fondhandlarlistan är inte utan även vissa av bolagen på fondhandlarlistan. och angivna sanktionsform är därfar föremål för offentligrättslig reglering

inte användbar i fråga om de bolag som förekommer på listan. att tillämpa VPC- En möjlighet är att föreskriva att bolag som underlåter till Utredningen anser systemet inte får lämna utdelning aktieägarna. effekten av underlåtenhet att tillämpa VPCemellertid att den ovan berörda

systemet, nämligen att företrädare för bolaget kan fällas till ansvar för brott är en tillräcklig sanktion. Härtill kommer att det torde mot aktiebolagslagen ramen för den förvaltningsrevision som ankommer på bolagets ligga inom iakttar skyldighet att ansluta revisor att uppmärksamma frågan om bolaget

sig till systemet med förenklad aktiehantering.

19.4. 7 Registreringsplikt _för aktieägare

är det uppenbart att vad i det föregående Enligt utredningens mening om införandet av en förteckning över större aktieinnehav som ett föreslagits instrument att nå önskvärd information om ägarförhållandena i de större

förhållanden i betydande mån skulle g bolagen båtar föga om däri redovisade Som framhållits är det en brist i det avvika från de verkliga. tidigare att det inte finns någon allmän skyldighet för nuvarande aktiebokssystemet härvidlag föreligger endast i aktieägare att registrera sitt innehav. Undantag vissa vilkas aktieinnehav enligt lag skall i fråga om personkategorier,

antecknas i aktieboken. Till dessa hör styrelseledamot och verkställande?

vars aktieinnehav är av viss storlek. ; direktör samt omyndig, av underlåten har i förarbetena till VPC-j Konsekvenserna registrering I ansetts vara tillräckliga incitament för anmälan av aktieförvärv lagstiftningen t. ex. fondbörsutredningen i SOU 1968:59 s. 55) Till i till aktieboken (se härom inte kan utöva rösträtt dessa konsekvenser hör att en Oregistrerad aktieägare eller de andra förvaltningsbefogenheter, som tillkommer? på bolagsstämman

Förbättrad information om ägar/örhä//andena i svenska aktiebolag 567

registrerad ziktieägare, och framför allt att han inte kan få utdelning eller delta i emissioner. Sannolikt har också dessa civilrättsliga sanktioner främjat en nära nog fullständig aktieägarregistrering i avstämningsbolagen. l fråga om de större bolag som inte är avstämningsbolag är emellertid registrering inte någon förutsättning för rätten till utdelning och deltagande i emission. Det kan alltså befaras att i många av de större bolagen åtskilliga och kanske betydande aktieposter även framgent blir oregistrerade. Erfarenheten synes visa att stora aktieintressen kan påverka ett aktiebolags l. verksamhet helt vid sidan av bolagsstämman. Det kan heller inte uteslutas att underlåter av sitt innehav under en tid då han gör

l aktieägare registrering

i successiva förvärv för att senare framträda med möjligheter till ett starkt inflytande över bolagets verksamhet. Det sist sagda gäller även i avstämningsbolag. För att en tillfredsställande insyn i de större bolagens ägarförhållanden skall kunna säkerställas finner utredningen motiverat att föreslå en principiell skyldighet för aktieägare att anmäla sitt innehav för införing i aktieboken. Denna registreringsplikt bör i avsaknad av andra generellt verksamma påföljder straffsanktioneras, om brottet inte är ringa. Vad som härefter bör diskuteras är frågan om var gränsen för denna registreringsplikt bör dras. Två huvudlinjer skulle härvidlag kunna komma i fråga. Den ena är att varje aktieinnehav, som enligt vad tidigare förordats inte skall åtnjuta anonymitetsskydd, också skall vara registreringspliktigt. Den andra linjen är att låta registreringsplikten omfatta endast sådana aktiein- , nehav som kan anses grunda möjligheter till verkligt inflytande över ett bolags verksamhet. l det senare fallet blir det alltså nödvändigt att bestämma

i

l en sådan inflytandegräns. Var denna gräns ligger måste uppenbarligen starkt

l variera från bolag till bolag beroende på aktiespridning och andra förhållanl den. l sammanhanget kan nämnas att koncentrationsutredningen (SOU 1968:9 s. 22) funnit att endast i ett av de större svenska bolagen lägre andel än tio procent av det totala röstetalet räcker till för att ge ett dominerande minoritetsintresse. Det torde emellertid inte kunna uteslutas att kännedom om även mindre aktieposter än så kan vara av betydelse för insynen i ett bolags verksamhet. Aktieägare, som var för sig har tämligen små aktieposter, kan, om de sammanbinds av något gemensamt intresse. utöva betydande inflytande. Vissa aktieägare kan också tänkas ha ett betydande inflytande som grundar sig på en kombination av ett låt vara tämligen obetydligt aktieinnehav och ett samarbetsavtal med långtgående konsekvenser för bolagets verksamhet. En gräns för registreringsplikten på exempelvis tio procent gör det möjligt för en intressentgrupp att skaffa sig ett totalt l aktieinnehav av avsevärd storlek utan att innehavet för någon medlem i gruppen blir registreringspliktigt. Dylika omständigheter pekar på att gränsen för registreringsplikten kan behöva sättas lågt. Enligt utredningens mening finns skäl att vid bestämmandet av gränsen för registreringsplikten fästa vikt också vid vissa praktiska hänsyn. Skulle registreringsplikten begränsas till att avse endast verkligt stora innehav som med säkerhet medger ett inflytande i ett bolag, får man i de större bolagen tre kategorier av aktieinnehav för vilka olika regler skulle gälla, nämligen anonymitetsskyddade, offentliga men icke registreringspliktiga samt offentliga och registreringspliktiga, något som får anses vara en olägenhet. Härtill kommer att antalet aktieägare, vilkas

568 Förbättrad in/brmation om ägatförhä/Iandena i svenska aktiebolag

aktieinnehav överstiger den föreslagna offentlighetsgränsen troligen inte är så stort. Enligt uppgift från värdepapperscentralen är det i många avstämningsbolag endast enstaka procent av de registrerade aktieposterna som över huvud taget överstiger offentlighetsgränsen. För denna begränsade krets av aktieägare kan en registreringsplikt inte anses betungande. Utredningen anser därför att registreringsplikten bör omfatta alla aktieinnehav som skall tas upp i den tidigare föreslagna förteckningen över större aktieinnehav. Av vad tidigare sagts framgår att den föreslagna registreringsplikten skall gälla avstämningsbolagen och de större bolag som inte är avstämningsbolag. För den enskilde aktieägaren är det uppenbart vilka bolag som är avstämningsbolag medan det inte alltid är möjligt för honom att vinna klarhet i om bolaget uppfyller något av de kriterier, som hänför bolaget till kategorin större bolag. Av legalitetsskäl är det därför enligt utredningens mening nödvändigt att registreringsplikten för innehav av aktier i dessa bolag skall inträda först när bolaget tagits upp på en officiell lista. Utredningen erinrar härvidlag om sitt i avsnitt l9.4.4 framlagda förslag att värdepapperscentralen skall föra och tillhandahålla en offentlig lista över de större bolagen. Det skulle emellertid inte av legalitetsskäl vara lyckligt om denna lista fördes fortlöpande, dvs. att ett bolag togs upp på listan så snart det anmält att det uppfyller något kriterium på större bolag. Eftersom uppförandet av ett bolag på listan utlöser registreringsplikt för ägare av större aktieposter, bör listan i stället publiceras en gång om året, förslagsvis vid utgången av varje kalenderår. Vad härefter gäller registreringspliktens inträde för det enskilda aktieinnehavet gör aktualitetsbehovet det angeläget att registreringen sker snarast möjligt efter det aktierna förvärvats. Utredningen föreslår att aktieägare skall anmäla sitt aktieinnehav och förändringar i innehavet inom en månad från det bolaget blev avstämningsbolag eller upptogs på värdepapperscentralens lista över större bolag eller. när innehavet uppkommit därefter, från det innehavet uppkom eller förändrades.

19.4.8 Bu/vart/örhâ/landen

Utredningen vill slutligen beröra frågan om bulvanförhållanden i avseende på aktieinnehav i större bolag. Införandet av en registreringsplikt kan öka risken för att en person som, t. ex. under en tid, då han gör successiva förvärv av aktier i avsikt att skaffa sig ett inflytande i ett bolag, anlitar bulvan för att undgå offentlighet. F. n. finns möjligheter att inskrida mot bulvan i fråga om aktier endast då bulvanförhållandet tillkommit för att undgå tillståndstvång enligt 1916 års lag (jfr lagen 1934:239 om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag). Uppdagas sådant bulvanförhållande, kan bulvanen straffas och tvingas att avyttra aktierna. Något annat ingripande mot den verklige ägaren ç än som följer därav att aktierna måste avyttras. sker inte enligt denna lag. I och för sig kunde övervägas att utvidga nämnda bestämmelse att avse även den som uppträder som bulvan för aktieägare som enligt vad som föreslagits skall vara skyldig att registrera sitt innehav. Eftersom underlåtenhet att 3 registrera aktieinnehav som omfattas av den föreslagna registreringsplikten föreslås sanktionerad med straff, kan det emellertid inte anses nödvändigt att i i särskilt ingripa mot bulvanen. Härtill kommer att ett uppdagat bulvanskap

Förbättrad in/örmation om ägar/örhä/landena i svenska aktiebolag

kan få andra konsekvenser. Har en bulvan utövat rösträtt vid bolagsstämman torde sålunda klandertalan mot beslut som fattats vid stämman kunna föras. Utredningen anser därför att särskilda bestämmelser rörande bulvanförhållanden inte bör införas. Att förslaget till lag om kontroll av utländsk företagsetablering föranleder redaktionella ändringar av 1934 års bulvanlag har redan tidigare behandlats. l l l t, 19.4.9 Upprättade lagförslag › l enlighet med vad utredningen anfört har i förevarande del upprättats förslag i till ä 12. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), ° 13. lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering, 14. lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse, 15. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, 16. förordning om ändring i förordningen (1970:680) om förenklad aktiehantering.

20 Kontroll av utländska förvärv av mark och

naturtillgångar

20.1 Inledning

j» En grundläggande fråga i den internationella debatten rörande utländska i direktinvesteringar har gällt behovet av lagstiftning för kontroll av multina- Företags exploatering av värdländernas naturtillgångar. Denna i tionella problematik saknar aktualitet för Sveriges del. En lagfäst kontroll av utländskt inflytande över mark och naturtillgångar här i landet finns sedan * gammalt. Redan i en kungörelse från år 1829 förklarades att utlänning inte utan regeringens tillstånd kunde anses berättigad att förvärva och besitta fast i riket. I den då gällande gruvstadgan föreskrevs år 1872 vidare att egendom utlänning inte fick här i landet inmuta mineralfyndighet och inte heller utan tillstånd förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller regeringens idka gruvdrift. Denna lagstiftning kom att kritiseras till en början därför att ansågs vara alltför liberal och sedermera även därför att tillståndsgivningen den inte förhindrade aktiebolag och andra svenska juridiska personer, i vilka ett utländskt inflytande kunde tänkas förekomma, att äga fast egendom och idka gruvdrift här i landet. Under senare hälften av 1800-talet upptogs vid flera tillfällen frågor om ändring av denna lagstiftning. Ny reglering tillkom emellertid först genom 1916 års lag. Det grundläggande syftet med denna lag är att bevara Sveriges naturtillgångar i inhemsk ägo och att trygga vår självbestämmanderätt på det ekonomiska området (se prop. 1916:137 s. 126). Bestämmelserna i 1916 års lag om kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar har i sak varit väsentligen oförändrade alltsedan lagens tillkomst. Under senare tid har dock tillståndsgivningen etappvis i vissa fall

l decentraliserats till länsstyrelse. Vidare skärptes år 1975 lagens bestämmelser

l om utländska möjligheter att förvärva fast egendom för medborgares ; fritidsändamål. med utgångspunkt från de l det föregående har 1916 års lag diskuterats , bestämmelser i lagen som medger kontroll av utländska uppköp av svenska = Dessa bestämmelser som är led i det i avsnittet 12.3 behandlade företag. i aktiebolags bolagsordning hari huvudsak systemet med utlänningsförbehåll z oförändrade överförts till den föreslagna lagen om kontroll av utländsk här i riket. I förevarande kapitel skall behandlas den i företagsetablering direktiv berörda frågan om en lagteknisk separation och utredningens revision av de bestämmelser i 1916 års lag som är direkt inriktade på att Enligt direktiven är det inte meningen att j skydda mark och natuitillgångar. i detta regelsystem skall reformeras med avseende på dess sakliga innebörd och syfte.

572 Kontroll av tn/ändska/örvärv av mark och natural/gångar sou 197373

20.2 Gällande rätt

20.2.1 Reglerna i 1916 års lag om _fasrighersförvärv Den grundläggande bestämmelsen i 1916 års lag innebär att utländsk medborgare inte utan tillstånd i varje särskilt fall får här i landet förvärva fast egendom (l § första stycket). Vad lagen föreskriver om utländsk medborgare skall också tillämpas på utländska bolag, Föreningar, andra samfálligheter och stiftelser, dvs. tillståndsplikten gäller för utländska rättssubjekt över huvud taget (l § andra stycket). Till de tillståndspliktigas krets hör härutöver sådana svenska aktiebolag, svenska handelsbolag och svenska ekonomiska föreningar, som står eller kan stå under visst utländskt inflytande (2 § första och andra styckena). För de utländska rättssubjekt och svenska juridiska personer, vilka omfattas av tillståndsplikten enligt 1916 års lag, används här liksom tidigare i betänkandet den sammanfattande beteckningen kontrollsubjekt (se avsnittet 123.7). Tillståndsmyndighet enligt 1916 års lag är i princip regeringen. Någon uttrycklig bestämmelse om grunderna för regeringens tillståndsprövning finns inte. I fem särskilt angivna fall avseende utländsk medborgares förvärv av fast egendom skall tillstånd meddelas av länsstyrelse (1 § tredje stycket). Bestämmelserna härvidlag fastställer inte endast länsstyrelsens kompetens utan har också funktion att ange de grunder efter vilka länsstyrelsens tillståndsgivning skall ske. Av de nämnda fallen tar de fyra första sikte på ändamålet med förvärvet (helårsbostad, fritidsfastighet, jordbruksfastighet och fastighet för drift av annan rörelse än jordbruk) och det femte på förvärv mellan anhöriga. Tillstånd skall sålunda meddelas: (1) om egendomen förvärvas huvudsakligen för att bereda förvärvaren och hans familj stadigvarande bo och hemvist samt egendomen är bostadsfastighet, avsedd för en eller ett fåtal familjer, eller tomt, lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus; (2) om egendomen förvärvas huvudsakligen för att bereda förvärvaren och hans familj bostad för fritidsändamål under förutsättning dels att egendomen inte är olämplig för ändamålet, dels att förvärvaren förut varit svensk medborgare eller sedan två år har hemvist i Sverige eller annars har särskild anknytning till Sverige eller förvärvet avser fastighet inom område, där efterfrågan på fritidsfastigheter inte är så betydande att på grund därav risk föreligger för stegring av fastighetsvärdena; (3) om egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom jordbruk, åt vilket han \ kan antas komma t att själv ägna sig, samt förvärvaren förut varit svensk medborgare eller sedan två år har hemvist i Sverige; (4) om egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom annan näringsverksam- f het, för vilken egendomen prövas behövlig, samt förvärvaren antingen har = hemvist i Sverige sedan två år och har fått sådant tillstånd till näringsverk- Ö samhet som avses i 5 § lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket eller har bosättningstillstånd; eller (5) om i förvärvaren är gift med fångesmannen eller om förvärvaren eller, när makar förvärvar endera av dem är fângesmannens gemensamt, eller också, om i denne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons avkomling. Som i allmän förutsättning for att länsstyrelsen skall få meddela tillstånd i angivna

K onrrol/ av mländska_förvärt› av mark och narurtillgängar 573

fall gäller att hinder mot tillståndet inte får möta med hänsyn till allmänt intresse eller förvärvarens personliga förhållanden. I fråga om tillståndsprövningen av de ovan angivna fallen föreligger på grund av hithörande bestämmelser (l § sista stycket)* en principiell skillnad mellan förvärv av egendom för fritidsändamål (punkten 2) och övriga förvärv (punkterna 1 och 3-5). Uppfyller förvärv, som i princip är hänförliga till punkterna 1 eller 3-5, inte

*i

i de däri angivna villkoren, ankommer ärendet på regeringens prövning. I sådant ärende skall länsstyrelsen alltså inte till någon del pröva ärendet utan i stället insända handlingarna i ärendet med eget utlåtande till regeringen. I ett i på detta sätt hänskjutet ärende är regeringen inte bunden av de prövningskriterier som gäller för länsstyrelsen. Regeringen är exempelvis - om hinder t inte möter med hänsyn till allmänt intresse eller förvärvarens personliga förhållanden - oförhindrad att för utländsk medborgare, som har hemvist i Sverige sedan mindre än två år, meddela tillstånd till förvärv av jordbruksf fastighet. Uppfyller förvärvet däremot ifrågavarande villkor, skall länssty- V relsen meddela tillstånd, såvida inte tillstånd skall vägras på den grund att hinder möter med hänsyn till allmänt intresse eller förvärvarens personliga förhållanden. i När det gäller förvärv av fritidsfastighet innehåller punkten 2 en uttömmande uppräkning av de villkor som måste vara uppfyllda för att tillstånd 7 skall kunna meddelas (LU 1975:27 s. 13). Dessa villkor är alltså bindande för såväl länsstyrelsen som regeringen. l konsekvens härmed skall länsstyrelsen g avgöra tillstándsfrågan. Finner exempelvis länsstyrelsen att förvärvet avser fastighet inom område, där efterfrågan på fritidsfastigheter är så betydande att på grund härav risk föreligger för stegring av fastighetsvärdena, skall . länsstyrelsen vägra tillstånd och inte hänskjuta ärendet till regeringens i prövning. Ansökan om tillstånd till förvärv av fast egendom skall tillställas länsstyrelsen i det län där egendomen eller del av denna är belägen/(5§ första l stycket). Ansökan skall göras skriftligen före förvärvet eller inom tre månader j från det förvärvet ägde rum. I ärendet bör fångeshandlingen eller, om fångeshandling ännu inte upprättats, fångesmannens skriftliga samtycke till g ansökningen företes i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Om det inte har skett, får sökanden i princip föreläggas att avhjälpa bristen vid påföljd att

i ansökningen annars avvisas.

i När förköpslagen (1967:868) är tillämplig på köp eller byte av fast egendom,

får frågan om tillstånd i allmänhet inte prövas, förrän det blivit slutligt avgjort om förköp skall äga rum(5 §andra stycket). Undantaget avser det fallet attdet är uppenbart att förköpsrätt inte kommer att utövas. Om ansökan om tillstånd inte görs inom föreskriven tid eller på föreskrivet sätt, är förvärvet ogiltigt (5§ tredje stycket). Detsamma gäller om tillstånd Åvägras. Om tillståndsprövningen inte ankommer på länsstyrelsen, skall denna -insända handlingarna till regeringen och därvid bifoga eget utlåtande i l u i ärendet (5 § fjärde stycket).

båggâäggâgraäagäâiu_

V Från tillståndsplikten finns undantag med avseende på vissa slag av terms i svensk Jurismd_ och förvärvad egendom.

?förvärv ning 1975 s_ 560 r samt

Från tillståndsplikten undantagna förvärv är enligt 18§ första stycket 1976 s. 395 ffoch s. 398.

l 574 Kontroll av utländska/örvärv av mark och nam/tillgångar

å sådana som sker genom bodelning, arv, testamente eller fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen samt förvärv av fondandel enligt aktiefondslagen

(1974:931). l

l i

Tillståndsplikt gäller inte heller förvärv som sker genom inrop på exekutiv l auktion (6 §). I fråga om dessa förvärv som skett genom inrop på exekutiv 2 auktion gäller emellertid härutöver en omfattande och detaljerad reglering g som inropas under sådana förhållanden att tillstånd i (7-9 §). Fast egendom skulle ha krävts vid vanligt köp skall åter avyttras inom två år från det j auktionen vann om inte dessförinnan nämnda förhållanden laga kraft, upphört eller inroparen fått tillstånd att behålla egendomen. I fråga om sådant tillstånd om forvärvstillstånd motsvarande tillämp- 3 äger bestämmelserna ning. Om inrop skett för att skydda någon inroparens fordran, for vilken han har panträtt i egendomen, eller någon hans rättighet, som är inskriven i i och det kan göras sannolikt att egendomen inte kan avyttras egendomen, utan förlust, kan länsstyrelsen medge skäligt anstånd med egendomens: Om inte avyttras inom föreskriven tid, skall i avyttrande. egendomen länsstyrelsen förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktiongf

får hänskjuta frågan om offentlig auktion till regeringenså

Länsstyrelsen om särskilda skäl talar mot försäljningen av egendomen. Anteckprövning, ning om bestämmelserna angående avyttring och offentlig auktion skall göras auktionen. När § i det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva också införas i fastighetsboken, om inte T lagfart söks, skall sådan anteckning sökanden visar att avyttringsskyldigheten upphört. Om inroparen före eller? efter förordnande om försäljning på offentlig auktion avyttrat egendomemf kan länsstyrelsen besluta att förordnandet inte skall verkställas. l övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som om egendomen 3 utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter sådana rättigheter som

eventuellt besvärade egendomen vid den exekutiva auktionen och harå

får inte säljas till

den

företräde framför alla befintliga fordringar. Egendomen som är förvärvstillståndspliktig enligt 1916 års lag eller enligt jordforvärvsl

av hyresfastighet m. m. men inte fåttg

lagen eller enligt lagen om förvärv

sådant tillstånd. Avges vid auktionen antagbart bud, skall försäljning skeÄ

även om innehavare av fordran bestrider det. Vad utsökningslagen ifråga om köpeskillingens fördelning föreskriver beträffande gäldenären skall tillämpas i lagen om exekutiv försäljning av fast egendom att l på ägaren. Bestämmelsen inrop inte får godtas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan j

på egendomens försäljning. Om försäljning inte?

uppnås, skall inte tillämpas kommer till stånd vid den offentliga auktionen, får länsstyrelsen inom två årå efter det auktion vann laga kraft förordna om ny auktion. Avges inte heller

vid denna auktion bud, förfaller frågan om försäljning av egendo-Ã

antagbart men. Kostnad för resultatlös auktion, skall betalas av statsmedel. av fast egendom föreskrivs vissa: För svenska juridiska personers förvärv undantag från tillståndsplikten (4 §). Undantagen avser hus, tomt, upplagsplats, mindre stenbrott, mindre grus- eller lertag, mindre vattenfall, mindre, torvmosse eller dylikt som förvärvas av svenskt bolag eller svensk föreningoch som behövs for bolagets eller föreningens verksamhet. Såsom mindre vattenfall får inte i något fall anses vattenfall, varur vid vanligt lågvatten kan uttas mer än 100 turbinhästkrafter. Inte heller får såsom uppenbarligen mindre torvmosse anses torvmosse med en areal av mer än 25 hektar. Frågan

Kontroll av urländskafirvärv av mark och narurti/lgângaz 575

om den förvärvade egendomen är sådan att tillstånd inte behövs, skall prövas av länsstyrelsen i det län där egendomen eller del av denna är belägen. I fråga om förfarandet vid sådan prövning gäller i princip de tidigare angivna reglerna om tillståndsprövning. Enligt kungörelsen (1971:705) om utredning och tillstånd i ärende enligt 1916 års lag skall sökanden till länsstyrelsen ge in intyg av fastighetsbildningsmyndighet eller av två personer, som är nämndemän i fastighetsdomstol eller gode män enligt fastighetsbildningslagen, att egendomen är av ifrågavarande slag, samt redogörelse för de förhållanden på grund av vilka sökanden anser att egendomen behövs för hans verksamhet. Vad i 1916 års lag föreskrivs om fast egendom gäller även tomträtt (1 § första stycket). Vidare föreskrivs i lagen att utländsk medborgare inte utan tillstånd får förvärva bostadsarrende enligt 10 kap. jordabalken, om upplåtelsen avser rätt att uppföra och bibehålla bostadshus för fritidsändamål. Vad lagen föreskriver om meddelande av tillstånd till förvärv av bostadsfastighet för fritidsändamål och om verkan av att sådant tillstånd inte söks eller beviljas gäller i tillämpliga delar i fråga om sådant förvärv av bostadsarrende. Undantag föreskrivs dock för förvärv genom bodelning, arv eller testamente. Utländsk medborgare, som här i landet förvärvat fast egendom och som inte är bosatt i Sverige, skall ha ett i orten bosatt ombud (17 §). Ombudet skall vara svensk medborgare och ha fullmakt att, när huvudmannen inte vistas i Sverige, på hans vägnar motta stämningar, kallelser och andra meddelanden samt svara vid domstolar och hos andra myndigheter i angelägenheter som rör fastigheten. Huvudmannen skall hos länsstyrelsen i det län där den fasta egendomen ligger anmäla ombudets namn och vistelseort samt upplysa om byte av ombud. Försummas detta kan länsstyrelsen utse ombud. Bestämmelserna om utländsk medborgare gäller även utländsk samfállighet eller stiftelse. Vad gäller vissa äldre bolag finns i bl. a. 12-15 §§ förbud mot förvärv av aktier i dessa bolag. 1 fråga om fullföljd av talan gäller att länsstyrelsens beslut i princip skall föras hos regeringen genom besvär (17 a §). Beslut om förvärv av egendom som behövs för svenskt bolags eller svenskt företags verksamhet och om utseende av ombud skall dock fullföljas till kammarrätt.

å 20.2.2 Allmänna regler omfástighersfözvärv Bestämmelserna i 1916 års lag är inriktade på utländska förvärv av fast i egendom. För prövningen enligt 1916 års lag är emellertid av betydelse en rad lagar som har till syfte att ge samhället möjligheter till en generell kontroll av A vissa slag av fastighetsförvärv. Dessa lagar redovisas i följande avsnitt.

: 20.2.2.1 Förvärv av hyresfastighet om förvärv av hyresfastighet m. m. innehåller regler om Lagen (1975:1132) 7 kontroll av förvärv av hyresfastighet. Lagens syfte är att förebygga spekula- V tion i hyresfastigheter och hindra personer som är olämpliga att förvalta sådana fastigheter från att förvärva dem. Lagen innebär att hyresfastighet i

576 Kontroll av mark och narurri/lgängar av urländska/ö/värv

inte får förvärvas genom bl. a. köp, byte och gåva utan tillstånd av princip Denna tillståndsplikt innefattar också förvärv av aktier i hyresnämnd. fåmansbolag och andel i handelsbolag under förutsättning att bolaget till huvudsaklig del ägnar sig åt förvaltning av hyresfastigheter. * Lagen föreskriver bl. a. att förvärvstillstånd får vägras, om sökanden inte gör sannolikt att han är i stånd att förvalta fastigheten, att syftet med förvärvet är att han skall idka bostadsförvaltning och därvid hålla fastigheten i sådant skick att den motsvarar de anspråk de boende enligt lag har rätt att ställa samt att han även i övrigt kommer att iaktta god sed i hyresförhållan- j den. Lagenl gäller i fråga om förvärv av hyresfastigheter endast i vissa ° kommuner i de tre storstadsområdena. Vidare är lagen subsidiär i förhållande till 1916 års lag. Enligt en uttrycklig bestämmelse fordras sålunda inte tillstånd till förvärv av hyresfastighet som skall prövas enligt 1916 års lag. Det ligger emellertid i sakens natur att vid prövningen av kontrollsubjekts förvärv av hyresfastighet enligt 1916 års lag syftet med 1975 års lag skall beaktas.

20.2.2.2 Förvärv av jordbruksfastighet Kontrollsubjekts förvärv av jordbruksfastighet prövas enligt 1916 års lag. Som tidigare anmärkts skall tillstånd enligt denna lag beviljas utländsk i medborgare bl. a. om egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom jordbruk, åt vilket han kan antas komma att själv ägna sig, i samt förvärvaren förut varit svensk medborgare eller sedan två år haft hemvist i Sverige. Vid prövningen skall emellertid också beaktas om hinder i; möter med hänsyn till allmänt intresse. Härvid är av betydelse de allmänna reglerna ijordförvärvslagen (1965:290) om kontroll av förvärv av jordbruksjord och skogsmark. Jordförvärvslagen innebär att jordbruks- och skogsfastigheter i princip inte får förvärvas genom bl. a. köp, byte eller gåva utan tillstånd av lantbruksnämnd. Lagen anger olika fall då förvärvstillstånd får vägras. Så kan ske när i fråga finnes böra tas i anspråk för att underlätta bildandet av egendomen brukningsenheter med ändamålsenlig storlek och ägoanordning. Vägras av sådan anledning tillstånd till köpet, kan säljaren i regel påfordra att staten till det av köparen utfásta priset. Förvärvstillstånd kan löser egendomen vidare vägras, om det finns anledning anta att förvärvarens huvudsakliga syfte med fånget inte är att själv yrkesmässigt och varaktigt ägna sig åt g jordbruk på egendomen eller driva skogsbruk där som stöd åt förvärvaren tillhörigt jordbruk. i J ordförvärvslagens huvudsyfte är att främja jordbrukets och skogsbrukets rationalisering på så sätt att lantbruksnämnderna får möjlighet att ingripa mot 1 l en inom justitiedepai- förvärv av mark som behöver tas i anspråk för att underlätta bildandet av tementet upprättad pro- också en annan rationella brukningsenheter. Lagstiftningen fyller viktig memoria (Ds Ju 1978:7) och om ändring i lagen före- uppgift genom att den ger viss förtur i fråga om förvärv av jordbruksjord slås bl. a. att denna be- skogsmark åt sådana förvärvare som kan förutsättas komma att väl ta till vara gränsning upphävs så markens Det gäller i första hand aktiva jord- och produktionsförmåga. att tillståndsplikt i prinskogsbrukare men också forädlingsföretag för jordbruks- och skogsprodukcip kommer att gälla var ter. i landet fastigheten är belägen. Vid prövning av fråga om tillstånd enligt 1916 års lag till förvärv av

Kontroll av utländska av mark järvärv och narurril/gångar 577

jordbruksfastighet inhämtas regelmässigt yttrande från lantbruksnämnd. Nu gällande jordforvärvslagstiftning har översetts av jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07). Iallt väsentligt på grundval av denna utrednings förslag i delbetänkandet (SOU 1977:93) Ny jordförvärvslag har regeringen nyligen till lagrådet remitterat ett förslag till jordforvärvslag. Den närmare innebörden av detta forslag och dess betydelse för utformningen och tillämpningen av de nya reglerna om utländska medborgares förvärv av jordbruksfastighet kommer att behandlas i det följande.

20.2.2.3 Förvärv av eldistributionsanläggning

Enligt lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. får anläggning for yrkesmässig närdistribution av elektrisk starkström som inte får användas utan koncession (eldistributionsanläggning) inte utan tillstånd av regeringen eller myndighet

l

som regeringen bestämmer förvärvas genom l bl. a. köp, byte eller gåva. Om eldistributionsanläggning utgör tillbehör till

l fast egendom, gäller tillståndsplikten förvärv av den fasta egendomen.

l Tillståndsplikten gäller även i fråga om förvärv av andel i ekonomisk förening som äger distributionsanläggning samt, i vissa fall, av aktie i bolag som har l sådan egendom. l Förvärvstillstånd enligt lagen fordras inte om 1916 års lag är tillämplig. 1 likhet med vad som gäller i motsvarande fall, när 1916 års lag ersätter eller av hyresfastighet

i

jordforvärvslagen lagen om förvärv m. m., bör . grunderna för denna lag beaktas, när prövning av förvärv av eldistributionsanläggning sker enligt 1916 års lag. , l l l I 20.2.2.4 Bulvanförhållanden i fråga om fast egendom

För att dei 1916 års lag, jordforvärvslagen, lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. och lagen om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. uppställda inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom skall fâ avsedd verkan

l måste försök att kringgå tillståndskraven kunna beivras. 1 lagen (1925:221)

l

om bulvanförhållande i fråga om fast egendom behandlas den situationen att ett i lag uppställt förbud att utan tillstånd eller särskilt godkännande

i

förvärva eller behålla fast egendom kringgås genom bulvan. Om den som har fång till

i

viss fast egendom är bulvan för någon for vilken förvärvsförbud gäller, kan ç domstol på av allmän förordna om tvångsförsäljning av

t talan åklagare

egendomen. Tvångsförsäljning får dock inte ske förrän sex månader förflutit i efter det att domstolens beslut vunnit laga kraft. Denna frist är avsedd att göra i det möjligt att avyttra till annan. Tvångsförsäljningen sker enligt bestämmelserna i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom.

2022.5 Kommunal förköpsrätt

Kommun har enligt förköpslagen (1967:868) i vissa fall förköpsrätt vid försäljning av fast egendom. Förköpsrätt föreligger när egendomen med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning samt vid försäljning som omfattar sådan egendom som behöver rustas upp. Förköpsrätt föreligger vidare vid försäljning av tomträtt i sådan egendom som nu har angetts. Förköpsrätt får inte utövas om egendomen endast avser fastighet som har en ägovidd understi-

578 Kontroll av mark och naturri/lgängax av tttländskaföritärv

och är bebyggd med friliggande småhus eller radgande 3 000 kvadratmeter eller kedjehus om huset är inrättat till permanent bostad eller bostad för fritidsändamål för högst två familjer. Från förköpsrätten tas vidare undan en del förvärv, bl. a. från nära släktingar eller vid exekutiv auktion. Förköpsrätten innebär att kommunen får förvärva den egendom som köpet

avser av säljaren på de villkor som avtalats mellan denne och köparen. Rätten utövas genom att kommunen inom viss angiven tid underättar säljare och att utöva forköpsrätten samt anmäler detta beslut till köpare om beslut inskrivningsmyndigheten. Bestrider säljaren eller köparen förköpsrätten, skall kommunen hos regeringen söka tillstånd till förköpet. Tillstånd skall bl. a. om egendom som omfattas av lagens bestämmelser om vägras förköpsrätt inte ingår i försäljningen eller om det är obilligt att förköp sker mellan säljare och köpare eller villkoren för eller med hänsyn till förhållandet omständigheterna vid försäljningen. Kontrollen av Köp av fast egendom blir giltigt endast om förköp inte sker. att förköp inte sker eller ifrågasätts skola ske utövas av inskrivningsmyndigheten i samband med att lagfart sökes. Innan frågan om förköp skall ske är förklaras vilande. Har avgjord, får ansökan om lagfart inte beviljas utan skall emellertid i strid därmed beviljats, är forköpsrätten förlorad och lagfart inträffat Denna regel har tillkommit av rättssäkerhetsförköp utan verkan. skäl.

20.2.3 Reg/erna i 1916 års lag om utnyttjande av mineralfyndigheter

Vid sidan av kontroll över utländska förvärv av fast egendom medger 1916 av utländsk av svenska mineralfyndigheter. års lag kontroll exploatering Tillståndsplikten enligt denna lag omfattar nämligen även kontrollsubjekts

rätt att förvärva inmutad att inmuta mineralfyndighet) att

mineralfyndighet, bearbeta inmutad och att idka gruvdrift här i landet. mineralfyndighet Tillstånd i dessa fall meddelas endast av regeringen. För denna tillståndsplikt gäller enligt ll § särskilda sanktionsmedel. Undersöknings- eller gruvarbete som utan tillstånd företas på inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet är sålunda utan verkan till bevarande av rätt till fyndigheten eller gruvlägenheten. Härutöver tillstånd innehar gäller att om någon utan vederbörligt är gruvrätten förverkad när gruva, på vilken 6 kap. gruvlagen är tillämplig, försvarsavgift första gången skolat erläggas? för familjerättsliga förvärv, förvärv genom De tidigare angivna undantagen fusion och förvärv på exekutiv auktion gäller också i fråga om denna del av Beträffande undantaget för exekutiva förvärv föreskrivs tillståndsplikten. eller l Detta förbud gjordes dock i 10 § att inroparen skall avyttra inmutad mineralfyndighet med hänvisning till ar- gruvlägenhet inom ett år efter det den exekutiva auktionen vann laga kraft tikel 16 i EFTA-k0nven- kan bestämma for särskilt fall. eller inom den längre tid som regeringen tionen dispensabelt år för underlåtenhet att inom nämnda tid avyttra egendomen är att 1967 (prop. 1967:121 s. Påföljden eller gruvarbete, som inroparen därefter företar, är utan 22) undersökningsverkan till bevarande av rätt till fyndigheten eller gruvlägenheten. Denna g 2 Denna förverkanderegel inträder dessförinnan upphört eller i påföljd dock inte, om tillståndstvånget infördes i samband med › inroparen fått tillstånd till förvärvet. Om 6 kap. gruvlagen äger tillämpning på tillkomsten av 1938 års försvar av gruvrätten, är denna förverkad, när försvarsavgift skulle ha erlagts gruvlag (SFS 315, prop. 40, lLU 24, rskr 165). första gången.

Kontroll av tttländska_förvärt› av mark och natural/gångar 579

20.2.4 Allmänna regler om utnyttjande av mineral/yndigheter De bestämmelser i 1916 års lag som reglerar utländskt deltagande i gruvhanteringen här i landet bör ses mot bakgrund av den allmänna regleringen av utnyttjandet av mineralfyndigheter. Denna allmänna kontroll utövas med stöd av inmutningssystemet i gruvlagen (1974:342) samt koncessionssystemen i lagen (1974:809) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1966:134) om kontinentalsockeln. Dessa regelsystem redovisas i hithörande delar i följande avsnitt. Avslutningsvis redogörs också för de möjligheter som finns till inlösen av utlandsägd gruva.

20.2.4.1 Inmutningssystemet i gruvlagen

Inmutningssystemet enligt gruvlagen omfattar malm till vissa i gruvlagen

t

angivna metaller samt svavelkis, magnetkis, grafit, apatit och magnesit. Enligt gruvlagen äger var och en under de förutsättningar som anges i lagen erhålla rätt att undersöka och bearbeta mineralfyndighet (inmutningsrätt). Vill inmutaren bearbeta fyndigheten, har han under viss förutsättning rätt att for ändamålet få sig anvisat arbetsområde (rätt till utmål). 1 I gruvlagens inledning erinras om de inskränkningar som gäller enligt 1916 års lag. Kontrollen av att 1916 års lag iakttas sker bl. a. i samband med den i

i

l föreskrivna av ansökan gruvlagen prövningen om inmutningsrätt eller rätt

i till utmål. I ärende om inmutningsrätt skall sålunda till ansökningen

fogas handling som visar att tillstånd enligt 1916 års lag erhållits eller begärts. Har sökanden inte bifogat sådan handling, skall bergmästaren i princip förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Efterkoms inte sådant föreläggande, skall ansökningen avvisas. Har sökanden begärt tillstånd enligt 1916 & l l års lag, skall regeringens beslut avvaktas innan inmutningsärende avgörs. l l Bergmästaren skall sedan med iakttagande av vissa bestämmelser bevilja inmutningsrätt i den mån hinder ej möter enligt vad som sagts förut i gruvlagen, varmed åsyftas det fallet att sökanden vägrats begärt tillstånd enligt 1916 års lag. För prövningen av ansökan om rätt till utmål gäller motsvarande regler. Som tidigare framhållits föreskriver 1916 års lag att undersöknings- eller

l

gruvarbete, som någon utan regeringens tillstånd företar på inmutad

l mineralfyndighet eller gruvlägenhet, for vars förvärvande eller bearbetande

l

sådant tillstånd erfordras, skall vara utan verkan till bevarande av rätt till fyndigheten eller gruvlägenheten. Den nya gruvlagen tillmäter i fråga om l inmutningsrätt arbete under inte undersökningstiden någon rättslig betyl i delse. inmutaren kan däremot inte få undersökningstiden forlängd,om något

i ändamålsenligt undersökningsarbete ej utförts och ej heller kan antas bli

* utfört. För den som utan vederbörligt tillstånd av regeringen innehar gruva i gäller enligt 1916 års lag att gruvrätten skall vara förverkad, då forsvarsavgift l första gången skulle ha erlagts. Gruvlagen föreskriver att forsvarsavgift skall fastställas i samband med utmålsforrättning. Denna avgift utgår från och med året efter det år under vilket utmålsforrättningen avslutades och erläggs till bergmästaren årsvis i förskott före utgången av december. Erläggs inte försvarsavgiften i tid, skall bergmästaren förelägga gruvinnehavaren att inom viss tid, högst tre månader, erlägga dubbel forsvarsavgift. Efterkoms inte

Kontroll av mark och narurri/lgângal 580 av ur/ändskaförvä/v

förklara rätten till utmålet förverkad. föreläggandet, skall bergmästaren innehåller särskilda regler om verkan av att rätten till utmål Gruvlagen upphör. eller rätt till utmål överlåtes skall Avtal varigenom inmutningsrätt skriftligen och innehålla vissa uppgifter. Avtal som inte uppfyller upprättas Den som förvärvat eller rätt till föreskrifterna är ogiltigt. inmutningsrätt anmäla förvärvet till bergmästaren inom tre månader utmål skall skriftligen Har i anmälningsärendet erforefter det att fångeshandlingen upprättades. skall bergmästaren förklara derligt tillstånd enligt 1916 års lag inte erhållits, anmälan vara utan verkan. Bestämmelserna för förvärv äger motsvarande till utmål. tillämpning i fråga om upplåtelse och övergång av nyttjanderätt Efterlevnaden av vad som föreskrivs i gruvlagen angående undersökningsarbete och gruvdrift utövas av statens industriverk och bergmästarna.

20.2.4.2 Koncessionssystemet i lagen om vissa mineralfyndigheter

krävs särskilt tillstånd Enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter för rätt att undersöka och bearbeta fyndighet bl. a. av olja, gas, (koncession) alunskiffer för att utvinna olja eller gas, stenkol, eldfast lera eller stensalt, eller toriumhaltigt mineral eller torv för att klinkrande lera, uranhaltigt utvinna prövas av regeringen eller myndighet energi. Fråga om koncession bestämmer. av beslutanderätten i sådan som regeringen Någon delegation fråga har ännu inte skett. Koncession meddelas som undersökningskoncessom kan ekonomiskt tillgodogöras blivit påträffad, sion eller, om fyndighet som bearbetningskoncession. Koncession får inte överlåtas utan medgivande

av den myndighet som meddelat koncessionen.

20.2.4.3 Koncessionssystemet i kontinentalsockellagen

föreskriver att rätten att utforska Lagen (1966:314) om kontinentalsockeln kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar tillkommer staten. eller myndighet som regeringen bestämmer kan dock meddela Regeringen tillstånd mätningar, borrning eller för annan än staten att genom geofysiska och att utvinna naturtillgångar från på annat sätt utforska kontinentalsockeln denna. har gett statens industriverk rätt att i viss omfattning Regeringen meddela tillstånd till sand-, grus- eller stentäkt men i övrigt förbehållit sig beslutanderätten i ifrågavarande tillståndsfrågor. Tillstånd enligt kontinentalsockellagen får inte överlåtas utan medgivande av den som meddelat

tillståndet.

20.2.4.4 Inlösen av utlandsägd gruva

får regeringen enligt Innehas rätt till gruva eller andel däri av kontrollsubjekt, lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m., om synnerliga över gruvföretaget, förordna skäl föreligger att säkerställa svenskt inflytande att ifrågavarande gruvrätt skall mot lösen avstås till staten eller annan som bestämmer. Denna inlösen skall omfatta även annan rättsinneregeringen havare tillhörig fast eller lös egendom som är att hänföra till gruvverksamheten. Beträffande inlösen skall i princip lagen om expropriation äga

motsvarande tillämpning.

K omro/l av utländska .förvärv av mark och naturri/Igângar 581

20.3 överväganden och förslag

203.1 [Iller/ning Enligt 1916 års lag måste utlänning och annat utländskt rättssubjekt ha särskilt tillstånd för att här i riket förvärva fast egendom, tomträtt, bostadsarrende för fritidsändamål eller rätt att utnyttja mineralfyndighet. Även för vissa svenska juridiska personer, som står eller kan stå under utländskt inflytande, gäller tillståndsplikten. Ärenden om förvärvstillstånd enligt 1916 års lag prövas i princip av regeringen. Utländska medborgares förvärv av fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom prövas dock i viss omfattning av länsstyrelse. Enligt meddelade direktiv bör utredningen kunna utgå från att vi i framtiden skall ha dels en lagstiftning som innehåller bestämmelser om kontroll av uppköp från utländsk sida av mark och naturtillgångar, dels en särskild lagstiftning som tar sikte på kontroll av utländsk etablering och utlandsägda företags skötsel. Direktiven berör inte den närmare utformningen av den framtida lagstiftningen om utländska förvärv av mark och naturtillgångar. Utredningen förutsätter därför att de principer som nu gäller för kontrollen enligt 1916 års lag skall lämnas orubbade. Utredningen anser sig emellertid oförhindrad att föreslå vissa sakliga ändringar, vilka framstår som ändamålsenliga med hänsyn till annan föreslagen eller gällande lagstiftning. Med hänsyn till dessa ändringar och den i det föregående föreslagna utbrytningen av de regler som gäller systemet med utlänningsforbehåll bör emellertid 1916 års lag ersättas med en ny lag. Denna tilltänkta lag kallas i det följande den nya inskränkningslagen. Utredningen behandlar till en början i avsnittet 20.3.2 de regler som den nya inskränkningslagen bör innehålla beträffande förvärv av fast egendom och rättigheter till sådan egendom. Därefter tas i avsnittet 20.3.3 upp regler rörande utnyttjande av mineralfyndigheter. I avsnittet 20.3.4 behandlas frågan om det är nödvändigt att till den nya inskränkningslagen överföra från 1916 års lag vissa bestämmelser rörande förbud mot förvärv av aktier i vissa äldre bolag. Slutligen redovisas i avsnittet 20.3.5 vilka lagförslag som upprättats på förevarande område.

l

l I 20.3.2 Fast egendom m. m. l

å 20.3.2.1 Tillståndspliktens omfattning

i Vid utformningen av en ny inskränkningslag finns det anledning att i vissa hänseenden överväga om tillståndsplikten bör ges samma omfattning som _ enligt 1916 års lag.

i Ursprungligen gällde tillståndsplikten enligt 1916 års lag endast vid förvärv

av fast egendom och vid utnyttjande av mineralfyndighet. I samband med att › reglerna om beviljande av tillstånd för utländsk att förvärva fast medborgare egendom för fritidsändamål ändrades år 1975 infördes emellertid även tillståndsplikt vid förvärv av tomträtt, oavsett för vilket ändamål, samt av bostadsarrende för fritidsändamål. I förarbetena till ändringen berördes även frågan om ytterligare utvidgning av tillståndstvånget till alla slag av

582 Kontroll av uIländska/ö/värv av mark och narurti//gângar

bostadsarrenden samt om införandet av en kontroll vid uthyrning av bostad i anslutning till vissa militära skyddsområden. Förslag om sådan utvidgning fördes fram av överbefálhavaren. Förslaget betingades av hänsyn till försvars- och säkerhetsintressen. Föredragande statsrådet fann emellertid efter samråd med chefen för försvarsdepartementet att förslaget inte borde prövas i nämnda lagstiftningsärende (prop. 1975:65 s. 16). Utredningen finner inte anledning att i detta sammanhang ta upp det av överbefälhavaren framförda förslaget. Utredningen finner ej heller i övrigt att det i princip finns skäl att utsträcka tillståndstvånget till andra förvärv än de som f. n. omfattas av reglerna i 1916 års lag. I ett hänseende bör dock en utvidgning övervägas nämligen med avseende på sådana förvärv av svensk juridisk person som enligt 4 § 1916 års lag är undantagna från tillståndsplikten. Denna fråga vartill utredningen återkommer rör emellertid inte en egentlig utvidgning av lagstiftningens tillämpningsområde utan snarare en ändring av dess prövningsformer.

20.3.2.2 Kretsen av tillståndspliktiga De tillståndspliktiga subjekten enligt 1916 års lag är utländsk medborgare samt utländska bolag, föreningar, andra samfalligheter och stiftelser. Tillståndsplikten gäller även för svenska handelsbolag, aktiebolag och ekonomiska föreningar, i vilka utländska eller därmed jämställda rättssubjekt har eller kan få ett mera betydande inflytande. Utredningen har i förslaget till lag om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket givit de uppräknade rättssubjekten den sammanfattande benämningen kontrollsubjekt (se avsnittet 12.3.7). Till skillnad från vad som f. n. gäller enligt 1916 års lag har dock i förslaget från kretsen av kontrollsubjekt tagits undan aktiebolag, i vars bolagsordning förts in ett förbehåll som begränsar möjligheterna till utländskt inflytande i bolaget i mindre omfattning än ett utlänningsförbehåll men som efter särskild prövning av myndighet likställts med utlänningsforbehåll (likställt förbehåll). Någon olägenhet torde knappast kunna uppkomma, om bolag med likställt förbehåll tas undan från tillståndsplikt vid förvärv av fast egendom m. m. I avsnittet 12.3.7 har angivits att svensk bostadsrättsförening som har till huvudsakligt ändamål att bereda fritidsbostäder åt medlemmarna bör vara skyldig att söka tillstånd till förvärv av fast egendom m. m. I 1916 års lag är

sådan förening undantagen från tillståndsplikten. Ändringen bör enligt

utredningens mening ske för att hindra försök att genom upplåtelse av bostadsrätt kringgå de restriktiva regler för meddelande av tillstånd for utländska medborgare att förvärva fast egendom m. m. för fritidsändamål som år 1975 infördes i 1916 års lag. I syfte att förhindra kringgångsförsök infördes samtidigt tillståndsplikt vid förvärv av bostadsarrende för fritidsändamål samt tomträtt. Med bostadsrätt avses medlems rätt i bostadsrättsförening på grund av en av föreningen till medlemmarna gjord upplåtelse av hus eller del av hus till nyttjande mot vederlag utan begränsning till tiden (l § och 2 § första stycket bostadsrättslagen 1971:479). Naturligt kan synas vara att på samma sätt som i fråga om bostadsarrende och tomträtt föreskriva tillståndstvång vid förvärv av bostadsrätt. Emellertid

Kontroll av :Irländska av mark /örvärv och naturrillgángaz 583

förekommer institutet bostadsrätt i stor omfattning på bostadsmarknaden. Införandet av en tillståndsplikt vid förvärv av bostadsrätt skulle uppenbarligen medföra olägenheter, bla. från kontrollsynpunkt. Faran för kringgångsförsök kommer for övrigt inte i första hand från de redan bildade bostadsrättsföreningarna - av dessa torde endast ett fåtal ha sådant huvudsakligt syfte som här är i fråga - utan från sådana som i framtiden bildas i syfte att kringgå förvärvskontrollen enligt 1916 års lag. Utredningen har därför valt att föreslå att bostadsrättsförening som har till huvudsakligt ändamål att bereda fritidsbostäder åt medlemmarna skall vara skyldig att söka tillstånd till förvärv av fast egendom m. m. Frågan om sådan förening skall meddelas förvärvstillstånd bör - såvitt gäller egendom för fritidsändamål - bedömas bl. a. med hänsyn till risken för stegring av fastighetsvärdena (jfr avsnitten 20.3.2.5 under rubriken Fritidsfastighet). Utredningen föreslår på grund av vad ovan angivits att den tillståndspliktiga kretsen i den nya inskränkningslagen anges genom hänvisning till vad som avses med kontrollsubjekt enligt lagen om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket.

20.3.2.3 Tillståndsmyndighet och ärendefördelning

Tillståndsprövningen enligt 1916 års lag ankommer i princip på regeringen. I viss utsträckning åvilar emellertid prövningen av tillståndsärenden i första instans länsstyrelse. Denna möjlighet till ärendefördelning mellan regering och länsstyrelse bör bestå. Det bör emellertid framhållas att principerna för denna ärendefordelning är oenhetliga. För förståelse av hur detta förhållande uppkommit kan det vara lämpligt att erinra om den historiska utvecklingen av 1916 års lag. I den ursprungliga lydelsen av 1916 års lag var regeringen ensam tillståndsmyndighet. På länsstyrelse ankom emellertid och ankommer ll I alltjämt fall där svenska bolag och svenska föreningar förvärvar visst slags egendom som behövs för bolagets eller föreningens verksamhet. Dessa fall behandlas i 1916 års lag som undantag från tillståndsplikten. Länsstyrelsens prövning av dessa fall är alltså formellt inriktat på frågan om förutsättningar

l föreligger för undantag från tillståndsplikten och inte på frågan om tillstånd

I skall beviljas. Mot beslut av länsstyrelsen i sådant ärende skall talan föras hos

l

kammarrätten. I ett långt senare skede uppkom frågan om att avlasta regeringen l rutinbetonade ärenden av mindre allmän vikt. Genom två decentraliserings-

l former år 1948 (SFS 275, prop. 178, 1LU 36, rskr 218) och år 1967 (SFS 266,

l prop. 121, 3LU 46, rskr 246) gavs länsstyrelse befogenhet att meddela tillstånd till utländska medborgares förvärv av helårsbostad, fritidsfastighet, jordi för drift av annan bruksfastighet, fastighet rörelse än jordbruk samt av I fastighet tillhörig vissa anhöriga. l de hithörande bestämmelserna utkristalå liserades sådana fall där regeringen tidigare regelmässigt beviljat tillstånd.

Ändringarna innebar att länsstyrelsen skall - om hinder inte möter med

hänsyn till allmänt intresse eller forvärvarens förhållanden personliga meddela tillstånd om de för visst fall uppställda villkoren är uppfyllda. Är däremot dessa villkor inte uppfyllda, har länsstyrelsen att med eget utlåtande översända handlingarna i ärendet till regeringen för avgörande. De pröv-

584 Kontroll av utIändska/örvärv av mark och nam/tillgångar

ningskriterier som gäller för länsstyrelsen är inte bindande för regeringen. Genom en lagändring år 1975 (SFS 366, prop. 65, LU 22, rskr 232) skärptes villkoren för utländska medborgares möjligheter att förvärva fritidsfastigheter. 1 samband härmed infördes den principiella nyheten att länsstyrelsen i fråga om dessa förvärv skulle avgöra tillståndsfrågan och inte endast meddela tillstånd om berörda villkor är uppfyllda. 1 konsekvens härmed gjordes dessa villkor bindande också för regeringen. Talan mot länsstyrelses beslut i sådant ärende skall föras genom besvär till regeringen. Innan in på de nuvarande principerna för utredningen går närmare ärendefördelningen mellan regeringen och länsstyrelse, bör övervägas om dessa principer inte kunde ersättas med en generell delegationsbefogenhet för regeringen. En förutsättning för ett sådant system torde vara att det är möjligt att dra upp kompetensgränser som anknyter till ändamålsenliga kriterier av formell karaktär. Ett sätt kunde vara att föreskriva att all tillståndsgivning rörande utländska förvärv av fast egendom med ett värde inte överstigande ett visst belopp skulle ankomma En sådan lösning har tidigare övervägts i på länsstyrelsen. ett lagstiftningsärende, där den dock avvisades (prop. 1948:178 s. 25). l nämnda lagstiftningsärende anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet bl. a. att endast egendomens värde knappast kunde läggas till grund för en överflyttning av prövningen i ärenden enligt 1916 års lag till länsstyrelserna, eftersom detta alltför ofta skulle leda till en sakligt inte motiverad skillnad i formen för handläggningen av sinsemellan likartade ärenden. Enligt departementschefen borde avseende i stället fästas vid sådana omständigheter som egendomens beskaffenhet, ändamålet med förvärvet och i vissa fall förvärvarens person. Departementschefens uppfattning korn till uttryck i avfattningen av bestämmelserna om länsstyrelses prövning av tillståndsfrågor. En annan utväg kunde vara att med hjälp av de typkoder som åsätts fast egendom vid fastighetstaxering skilja ut vissa slag av egendom beträffande vilka förvärvstillståndsfrågor skulle handläggas av länsstyrelserna. Denna metod är emellertid knappast heller lämplig. Typkoden avspeglar nämligen den användning fastigheten hade då taxeringen ägde rum. I tillståndsärendet är det emellertid av större betydelse vilken användning fastigheten skall få i framtiden. Utredningen har sålunda inte funnit det möjligt att genom värdegränser, ett system med typkoder eller någon liknande metod åstadkomma en radikal förändring av den nuvarande fördelningen av tillståndsärenden mellan regeringen och länsstyrelserna. Utredningen övergår härefter till frågan om vad som kan göras åt den i formerna för länsstyrelsernas prövning av tidigare antydda oenhetligheten fastighetsforvärv som omfattas av 1916 års lag. Vad gäller kontrollen av svenska bolags och svenska föreningars förvärv av fast egendom som är av mindre omfattning och som behövs för sammanverksamhet är denna som tidigare framhållits inte utformad som slutningens en tillståndsprövning utan som en på länsstyrelse ankommande prövning av om förvärvet är undantaget från tillståndsplikten. Denna prövningsform tillkom för att underlätta för berörda sammanslutningar att förvärva sådan fast egendom, vars ägande inte kan anses medföra någon fara för landets intressen, även om utländskt inflytande skulle göra sig gällande inom den sammanslutning som äger fastigheten (prop. 1916:137 s. 101). Länsstyrelsens

Kontroll av ur/ändska/örvärv av mark och nam/Tillgångar 585

avgörande av en dylik undantagsfråga får emellertid i praktiken samma verkan som om frågan gällt en prövning av förvärvstillstånd. Eftersom det får anses vara en fördel med ett så långt möjligt enhetligt prövningssystem, föreslår utredningen att tillståndsplikten enligt den nya inskränkningslagen skall omfatta även sådana förvärv av fast egendom och tomträtt som enligt 4§ 1916 års lag skall vara undantagna från tillståndsplikt. Utredningen återkommer till frågan om utformningen av den tillståndsprövningsregel som skall ersätta nämnda undantagsföreskrift. Vidkommande härefter den olikhet i länsstyrelsens prövning, som består i att länsstyrelsen i fråga om förvärv av fritidsfastigheter skall avgöra tillståndsfrågan - dvs. antingen meddela eller vägra det sökta tillståndet men i fråga om förvärv av helårsbostad, jordbruksfastighet m. m. endast meddela tillstånd och annars översända ärendet till regeringen för avgörande, anser utredningen det inte möjligt att forenhetliga prövningsformerna. Detta sammanhänger med att det inte är lämpligt att binda regeringen vid de prövningskriterier som i sistnämnda fall skall iakttas av länsstyrelserna. Vid detta förhållande är det naturligtvis omöjligt att införa en ordning som innebär att en sökande skulle vara tvungen att överklaga ett av länsstyrelse vägrat tillstånd för att hos regeringen få bifall till sin talan på en grund som länsstyrelsen till följd av lagens utformning inte kunnat beakta.

20.3.2.4 De övergripande prövningskriterierna Som tidigare framhållits var regeringen vid tillkomsten av 1916 års lag enda tillståndsmyndighet. l lagen finns ingen uttrycklig bestämmelse om de allmänna grunder efter vilka regeringens tillståndsprövning skall ske. Även om regeringen sålunda efter eget skön kan avgöra om tillstånd skall meddelas eller inte, står det emellertid klart att regeringen vid utbildandet av sin praxis har att beakta det i motiven uttalade syftet med lagen, nämligen att bevara Sveriges naturtillgångar i inhemsk ägo och trygga vår självbestämmanderätt på det ekonomiska området. I samband med de tidigare berörda decentraliseringsreformerna, vid vilka vissa ärenden överfördes till länsstyrelserna, infördes - utöver de specifika kriterierna som gällde de olika ärendetyperna - den bestämmelsen att förvärvstillstånd inte får meddelas om hinder möter med hänsyn till allmänt intresse eller förvärvarens personliga förhållanden. Med allmänt intresse skall enligt motiven avses främst försvars- och säkerhetsskäl. Även jordbrukspolitiska hänsyn bör räknas dit (prop. 1975:65 s. 13). I fråga om personliga förhållanden synes i praxis ha beaktats främst kriminalitet men även ekonomiska förhållanden såsom obenägenhet att betala skatt samt erhållen socialhjälp (prop. 1975:65 s. 32). Även om den nu aktuella bestämmelsen formellt endast gäller för l Utredningen bortser länsstyrelsens tillståndsgivning i vissa ärenden där förvärvaren är utländsk härvid för enkelhetens medborgare, ligger det i sakens natur att den varit vägledande för regeringens skull från att länsstyprövning i tillståndsärenden över huvud taget. Utredningen anser det därför relsen även i sådant fall lämpligt att i den nya inskränkningslagen ta upp en allmän regel om skall vägra tillstånd om hinder möter med häntillståndsgivningens grunder. Denna bör ha samma principiella innehåll som syn till allmänt intresse den nu för länsstyrelserna föreskrivna regeln men bör byggas ut med viss eller sökandens personexempliñering av begreppet allmänt intresse. liga förhållanden.

586 Kontroll av Lzr/ändskaförvärv av mark och naturtil/gängar

Redan av vad nyss påpekats framgår att det vid exemplilieringen i lagtexten av allmänt intresse bör anges att hinder mot tillstånd inte får möta med hänsyn till rikets försvar och säkerhet. Enligt 1916 års lag är det en förutsättning för meddelande av tillstånd för utländsk medborgare att förvärva egendom för fritidsändamål att egendomen inte är olämplig för ändamålet. Avsikten är att vid tillståndsprövningen skall kunna beaktas sådana faktorer som platsens läge och lämplighet (prop. 1967:121 s. 34). I förarbetena till 1975 års ändring i 1916 års lag nämns att en undersökning av länsstyrelsernas praxis i tillståndsärenden givit vid handen att många länsstyrelser gjorde en allmän bedömning av egendomens lämplighet för ändamålet på grundval av infordrade yttranden och egendomens belägenhet. Enligt föredragande statsrådet var det lämpligt att en sådan prövning ägde rum (prop. 1975:65 s. 12). Statsrådet anförde vidare följande. Det kan inte vara någon lämplig ordning att sökande får tillstånd att förvärva ett markområde som är uppenbart olämpligt för fritidsändamål med påföljd att tillstånd till avstyckning vägras. I sådant fall blir nämligen enligt 4 kap. 7 § jordabalken köpet av området ogiltigt. En sådan effekt måste för sökanden te sig egendomlig eftersom det är naturligt att anta att hinder inte föreligger för förvärvet om länsstyrelsen har meddelat tillstånd. Jag vill emellertid erinra om att. om en alltför ingående planbedömning förutsätts ske i tillståndsärendet, föreligger det risk för en dubbelprövning och även risk för en oönskad styrning av plan- och fastighetsärenden. Jag ansluter mig därför till promemorieförslaget på denna punkt. Länsstyrelsen bör enligt min mening dock göra en översiktlig bedömning av plansituationen. Visar det sig därvid att det föreligger hinder mot planerad bebyggelse, bör detta kunna medföra att ansökningen i tillståndsärende avslås. Av bedömningens översiktliga karaktär följer att sådant avslagsbeslut bör meddelas endast i klara fall. Angivna uttalanden avsåg endast tillståndsprövningen rörande utländska medborgares förvärv av fritidsfastigheter. Utredningen anser emellertid att det anförda har giltighet vid alla slag av tillståndspliktiga förvärv. Det bör t. ex. knappast komma i fråga att ett utländskt företag meddelas tillstånd att för industriellt ändamål förvärva ett markområde som redan vid en översiktlig bedömning kan anses uppenbart olämpligt för det avsedda ändamålet eller som vid planläggning avsatts för annat ändamål än industriändamål. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det vid exemplifieringen av vad som skall anses vara allmänt intresse anges bl. a. egendomens lämplighet för avsett ändamål. Det har redan nämnts att till allmänt intresse får räknasjordbrukspolitiska synpunkter. Med jordbrukspolitiska synpunkter avses därvid sådana synpunkter som kan anläggas vid prövning enligt jordförvärvslagen. Jordförvärvslagen föreskriver i princip tillståndstvång vid förvärv av fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. Om förvärvaren är kontrollsubjekt. sker emellertid prövning av tillståndsfrågan enligt 1916 års lag. Vid denna prövning inhämtas regelmässigt yttrande från den lantbruksnämnd som skulle haft att pröva tillståndsfrågan om förvärvaren inte varit kontrollsubjekt. Lantbruksnämndens yttrande får den betydelsen vid Prövningen enligt l916 års lag att tillstånd i regel inte meddelas i strid mot lantbruksnämndens mening.

Kontroll av ur/ändska/örvärv av mark och naIurri/lgängar 587

Utredningen vill peka på att motsvarande samband Föreligger mellan 1916 års lag och andra lagar. Sålunda gäller att lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. och lagen om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. inte skall tillämpas om tillståndsskyldighet föreligger enligt 1916 års lag. Det är ett allmänt intresse att förvärvstillstånd enligt 1916 års lag inte heller meddelas i strid mot dessa förvärvskontrollagar. Det gemensamma för de tre nämnda lagarna -jordförvärvslagen, lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. och lagen om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. - är att dessa lagar innehåller uttryckliga bestämmelser av innebörd att respektive lag inte skall tillämpas om det aktuella förvärvet skall prövas enligt 1916 års lag. För att klargöra vikten av att syftet med dessa lagar och sådana lagar av likartat slag som i framtiden kan komma att införas beaktas vid tillämpningen av den nya inskränkningslagen finner utredningen lämpligt att det vid exemplifieringen av begreppet allmänt intresse generellt anges att förvärvstillstånd inte får meddelas, om det strider mot grunderna för sådan lag vars föreskrifter om förvärvsprövning enligt i lagen upptagen undantagsbestämmelse ersätts av den nya inskränkningslagen.

20.3.2.5 Prövningskriterierna i länsstyrelsefallen I förevarande avsnitt skall behandlas de ärendetyper som i en eller annan utsträckning bör prövas av länsstyrelse. Härvid kommer utredningen endast att uppehålla sig vid de specifika prövningskriterier som skall gälla för de enskilda ärendetyperna. Utredningen erinrar emellertid om att länsstyrelsen härutöver alltid har att beakta de övergripande prövningskriterier som berörts i föregående avsnitt. Avslutningsvis har utredningen till gemensam behandling utbrutit frågan om innebörden av det för prövningen av flera ärendetyper gemensamma rekvisitet “särskild anknytning till Sverige.

F öre ragsfastigher

Enligt 4 § 1916 års lag föreligger inte tillståndsplikt för svenskt bolags och svensk förenings förvärv av visst slags egendom, om egendomen behövs för bolagets eller föreningens verksamhet. Den egendom som avses i nämnda lagrum är hus, tomt, upplagsplats, mindre stenbrott, mindre grus- eller lertag, mindre vattenfall, mindre torvmosse eller liknande egendom. Lagrummet innehåller också vissa maximigränser för vad som skall kunna hänföras till mindre vattenfall och mindre torvmosse. Den i lagrummet förutsatta

i

g behovsprövningen ankommer på länsstyrelsen.

i

Som tidigare framhållits bör den prövning som länsstyrelsen skall göra för att fastställa

i om svensk juridisk persons förvärv är undantaget från

l ersättas av en tillståndsprövning.

tillståndsplikten Härvid synes emellertid inte anledning finnas att vidmakthålla den detaljerade beskrivning av den med förvärvet avsedda egendomen

2 som 1916 års lag nu innehåller. Utred-

ningen föreslår att i den nya lagen intas en bestämmelse av innebörd att

E

l svensk juridisk person skall meddelas tillstånd till förvärv av fast egendom, v om egendomen behövs för förvärvarens verksamhet. Härtill bör knytas en kompetensfördelningsregel av innebörd att fråga om tillstånd till förvärv av

588 Kontroll av ur/ändska/örvärv av mark och naturriI/gängar

sådan egendom skall prövas av länsstyrelsen, såvida inte egendomen omfattar naturtillgång av vikt för landets energiförsörjning eller egendomen annars har betydande värde.

F ririds/ásrigher

l fråga om tillstånd för utländska medborgare att förvärva egendom i syfte att bereda förvärvaren och hans familj bostad för fritidsändamål gäller enligt 1916 års lag efter 1975 års lagändring att förvärvstillstånd skall meddelas endast om någon av vissa i lagen angivna situationer föreligger. Förvärvstillstånd skall sålunda lämnas under förutsättning dels att egendomen inte är olämplig för ändamålet, dels att förvärvaren förut varit svensk medborgare eller sedan två år har hemvist i Sverige eller annars har särskild anknytning till v_ Sverige eller förvärvet avser fastighet inom område, där efterfrågan på fritidsfastigheter inte är så betydande att på grund därav risk föreligger för stegring av fastighetsvärdena. Denna bestämmelse utgör en uttömmande av förutsättningarna för beviljande av tillstånd till förvärv av reglering (LU 1975:27 s. 13). Bestämmelsens karaktär av uttömmande fritidsfastighet reglering understryks av att länsstyrelsen kan antingen avslå eller bifalla en ansökan om tillstånd och inte, såsom i övriga fall där länsstyrelsen givits beslutanderätt i tillståndsärenden enligt 1916 års lag, endast meddela tillstånd. Bestämmelsen i 1916 års lag om tillstånd för utländsk medborgare att förvärva fast egendom m. m. för fritidsändamål bör utan ändring i sak föras över till den nya inskränkningslagen.

H yresfástighet lagen om förvärv av hyresfastighet gäller att fast egendom, som är Enligt taxerad som annan fastighet och som vid taxeringen betecknats som hyresfastighet, i princip inte får förvärvas utan tillstånd av hyresnämnden. har till syfte att förebygga spekulation och förhindra att Denna tillståndsplikt förvärvas av personer som är olämpliga att förvalta sådana hyresfastigheter Från tillståndsplikten är emellertid undantagna bl. a. förvärv som fastigheter. skall prövas enligt 1916 års lag. Detta innebär att kontrollsubjekts förvärv av för närvarande skall prövas av regeringen medan annat hyresfastighet rättssubjekts förvärv prövas av hyresnämnd eller efter besvär av bostadsdomstolen. Enligt utredningens mening bör det vara möjligt att på förevarande område länsstyrelsernas kompetens. Utredningen föreslår utvidga därför att länsstyrelse skall meddela utländsk medborgare tillstånd att förvärva hyresfastighet. Den begränsningen bör dock gälla att fråga skall vara om förvärvare, som förut varit svensk medborgare eller annars har särskild ; anknytning till Sverige. Av vad tidigare sagts om iakttagandet av det övergripande prövningskriteriet allmänt intresse följer att länsstyrelsen har 7 att beakta att meddelat tillstånd inte strider mot syftet med lagen om förvärv inom i av hyresfastighet m. m. Är ifrågavarande hyresfastighet belägen kommun för vilken denna lag gäller, bör länsstyrelsen därför inhämta rörande förvärvet från hyresnämnden. Motsätter sig hyresnämnden i yttrande bifall till en ansökan, bör förvärvstillstånd i princip inte meddelas.

K onrrol/ av ur/ändskaförvärv av mark och narurrillgängaz 589

H elärsbosrad

Enligt 1916 års lag skall utländsk medborgare meddelas tillstånd att förvärva fast egendom, om egendomen förvärvas huvudsakligen för att bereda förvärvaren och hans familj stadigvarande bo och hemvist samt egendomen är bostadsfastighet, avsedd för en eller ett fåtal familjer, eller tomt som är lämpad att bebyggas med ett mindre bostadshus. Nu angivna regel böri huvudsak överföras till den nya inskränkningslagen. Härvid bör begränsningen av länsstyrelsens kompetens utformas så att länsstyrelsen har att meddela förvärvstillstånd i de fall egendomen är taxerad som annan fastighet och vid taxeringen betecknats som småhusfastighet.

jordbruksfasrigher Enligt 1916 års lag skall utländsk medborgare meddelas tillstånd att förvärva egendom, om egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom jordbruk, ât vilket han kan antas komma att ägna sig samt förvärvaren förut varit svensk medborgare eller sedan två år har hemvist i Sverige. j Från de synpunkter utredningen har att företräda finns inte skäl att göra annan ändring i denna bestämmelse än den som sammanhänger

l

med vad i det följande sägs om rekvisitet särskild anknytning till Sverige. Emellertid är

i

att observera det nära samband bestämmelsen har med den allmänna jordförvärvslagstiftningen. I detta hänseende bör anmärkas att regeringen

D

nyligen till lagrådet remitterat ett förslag till ny jordförvärvslag. Förslaget innebär bl. a. att fysisk person får vägras tillstånd till förvärv av jordbruks- › l fastighet, om det kan antas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig på egendomen eller yrkesmässigt bruka denna och om förvärvaren inte gör l sannolikt att han har sådana yrkeskunskaper som behövs för att driva lantbruksföretag. Genomförs en lagstiftning med detta innehåll, kan det vara aktuellt att revidera den i 1916 års lag angivna ändamålsbestämningen att förvärvet skall ske i syfte att bereda förvärvaren utkomst genom jordbruk, åt vilket han kan antas komma att själv ägna sig. Härutöver bör beaktas att det i den föreslagna jordförvärvslagen införts en befogenhet för tillståndsmyndig-

l heten att ålägga förvärvaren att yrkesmässigt bruka egendomen under en tid

av högst fem år och, om det finns särskilda skäl till det, även att vara bosatt där. Lagfästs en sådan befogenhet, kan det synas följdriktigt att en

l motsvarande befogenhet står till buds för länsstyrelse som meddelar utländsk l _ medborgare tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet. Utredningen anser

l L emellertid att modifieringar av nu ifrågasatt slag bör anstå till resultatet av en I j eventuellt reformerad jordförvärvslagstiftning kan överblickas. Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen att den nu gällande regeln 5 sak oförändrad överförs till den nya inskränkningslagen.

Enskild näringsidkares _ fastighet

Enligt 1916 års lag skall utländsk medborgare meddelas tillstånd att - under vissa närmare angivna förutsättningar - förvärva egendom, om egendomen förvärvas för att bereda förvärvaren utkomst genom annan näringsverksamhet än jordbruk för vilken egendomen prövas behövlig. Denna bestäm-

590 Kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgângai

melse bör med vissa ändringar till vilka utredningen återkommer överföras till den nya inskränkningslagen.

Fastighet tillhör/g anhöriga medborgare meddelas tillstånd att förvärva Enligt 1916 års lag skall utländsk fast egendom, om förvärvaren är fångesmannens make eller om förvärvaren eller, när makar förvärvar gemensamt, endera av dem är fångesmannens eller också, om denne är gift, hans makes avkomling, syskon eller syskons avkomling. Utredningen finner inte anledning att ompröva nu angivna regel angående förvärv mellan anhöriga och den bör alltså oförändrad överföras till den nya lagen. I detta sammanhang finns emellertid på nytt anledning att fästa uppmärksamheten på sambandet mellan 1916 års lag och jordförvärvslag- Nu gällande jordförvärvslag innehåller en bestämmelse av stiftningen. innebörd att tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet inte krävs, om förvärvaren står i visst släktskapsförhållande till fångesmannen. Detta släktskapsundantag avser samma krets av anhöriga som den nyss berörda bestämmelsen i 1916 års lag. 1 följd härav har länsstyrelse vid prövning av anhörigs förvärv av jordbruksfastighet inte haft anledning att inhämta lantbruksnämnds yttrande, då sådant förvärv ju faller helt utanför den nuvarande jordförvärvslagens tillämpningsområde. l det förut nämnda förslaget till ny jordförvärvslag har emellertid förordats att släktskapsundantaget från tillståndplikt skall inskränkas till att gälla dem som är närmast varmed avses make och avkomling. Förslaget innebär arvsberättigade sålunda att den nuvarande tillståndsfriheten skall avskaffas för syskon, avkomling och makes avkomling. Om en ny jordförvärvslag får syskons denna innebörd, har länsstyrelse alltså att observera lämpligheten av att inhämta lantbruksnämnds yttrande i de släktskapsfall för vilka den nya jordförvärvslagen inte föreskriver undantag från tillståndspliktenJ

Rekvisitet särskild anknytning till Sverige

En omständighet som enligt 1916 års lag har betydelse vid länsstyrelsens tillståndsgivning är vilken anknytning sökande som är utländsk medborgare har till Sverige. i fråga om förvärv av egendom för fritidsändamål gäller sålunda att utländsk medborgare skall förut ha varit svensk medborgare eller sedan två år ha hemvist i Sverige eller annars ha särskild anknytning till Kravet eller två års hemvist i Sverige 1 l anslutning härtill vill Sverige. på tidigare medborgarskap förekommer även i bestämmelserna rörande egendom som förvärvas för utredningen anmärka att det kan vara naturligt eller för användning i annan näringsverksamhet. Kravet jordbruksändamål att begränsa släktskaps- infördes i 1916 års lag första gången 1967. Någon särskild på två års hemvist fallet enligt den nya inmotivering för valet av tvåårsgränsen lämnades inte (prop. 1967:121 s. 18 och skränkningslagen på samma sätt som släkt- 35). skapsundantaget i den Krav på två års vistelse i Sverige har förekommit i ett annat sammanhang, Föreslagna jordförvärvs- vid tillämpningen av utlänningslagstiftningen. Tidigare tillämnämligen lagen. Denna samord- l l reglerna om bosättningstillstånd så att utlänning som under pades nämligen l ningsfråga torde dock l . två år varit bosatt i landet i allmänhet erhöll bosättningstillstånd. Sådant få övervägas i ett senare l r t och vidare sammanhang. tillstånd medförde rätt att resa in och att utan tidsbegränsning vistas här i ?j

Kontroll av :Irländska /örvärv av mark och naturrillgängar 591

landet. Innehav av bosättningstillstånd medförde även vissa andra rättsverkningar. Utlänning som hade bosättningstillstånd vari fråga om rätt att driva näring likställd med svensk medborgare. Enligt en alltjämt gällande bestämmelse i 1916 års lag skall utlänning som har bosättningstillstånd i princip meddelas tillstånd att förvärva fast egendom som skall användas för att bereda förvärvaren utkomst av annan näringsverksamhet än jordbruk. Institutet bosättningstillstånd i utlänningslagen har emellertid ersatts med permanent uppehållstillstånd (SFS 1975:1358). Permanent uppehållstillstånd skall enligt motivuttalanden i normalfallet meddelas den som har varit bosatt i landet och haft tidsbegränsat uppehållstillstånd här under ett år(prop. 1975/ 76: l 8 s. 92 och 143). 1 angivna lagstiftningsärende tog föredragande statsrådet upp frågan om rättsverkningarna av permanent uppehållstillstånd. Statsrådet erinrade om att utlänning med bosättningstillstånd jämställdes med svensk i | medborgare i fråga om rätten att idka näring enligt lagen om rätt för utlänning I och utländskt i företag att idka näring här i riket. Med den föreslagna ordningen borde enligt statsrådet de rättsverkningar som följde av bosätt-

l

ningstillstånd i allmänhet anknyta till ett års vistelse här i riket efter erhållande av permanent uppehållstillstånd. 1 fråga om rätten att driva näring

l

i eller utöva annan förvärvsverksamhet borde emellertid på grund av Sveriges åtaganden enligt den s. k. europeiska bosättningskonventionen (jfr prop.

i 1971:26) rättsverkningarna knytas direkt till innehav av permanent uppe-

hållstillstånd (prop. 1975/76:18 s. 143) . l lagen om rätt för utlänning och

l utländskt företag att idka näring här i riket föreskrevs i enlighet med de gjorda

uttalandena att utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent uppehållstillstånd är likställd med svensk medborgare i fråga om rätt att idka › * näring. Även nordiska medborgare, vilka inte omfattas av skyldigheten att ha

l

l uppehållstillstånd, gavs samma ställning som svensk medborgare i angivna

l hänseende.

l Med hänsyn till vad som förekom i nämnda lagstiftningsärende anser

l utredningen att det finns skäl att vid utformningen av den nya inskränk-

l , ningslagen föreskriva att utlänning som fått permanent uppehållstillstånd i l › princip skall meddelas tillstånd till förvärv som sker i syfte att bereda i förvärvaren utkomst annan s genom näringsverksamhet än jordbruk, för l vilken egendomen prövas behövlig. l Om den föreslagna ändringen genomförs, uppkommer emellertid

l

frågan l om inte ytterligare ändring är påkallad ide regler med krav på viss anknytning

l till Sverige vilka ställs upp i 1916 års lag. I annat fall uppstår nämligen en

l l omotiverad skillnad mellan nordiska l medborgare och andra utlänningar. l l 1916 års lag finns sålunda alternativa krav på anknytning till Sverige i fråga l å om meddelande av tillstånd till förvärv av egendom för ovan berörd användning i förvärvsverksamhet. Tillstånd skall nämligen meddelas, om förvärvaren antingen har hemvist i Sverige sedan två år och har fått s. k. näringstillstånd eller har bosättningstillstånd. Ersätts nu kravet på bosättningstillstånd med ett krav på permanent uppehållstillstånd, kommer annan utlänning än nordisk medborgare att i princip kunna få förvärvstillstånd i angivet fall redan efter ett års vistelse i riket. För nordisk medborgare, som alltså inte kan få uppehållstillstånd, gäller emellertid att han måste ha vistats här i två år. Nordisk medborgare behöver dock, såsom nämnts förut, numera inte näringstillstånd.

592 Kontroll av mländskaförivänr av mark och narurtillgängar

1 det förut berörda var föredragande statsrådet inte lagstiftningsärendet beredd att i sammanhanget utan ytterligare utredning föreslå att nordbor generellt jämställs med innehavare av permanent uppehållstillstånd (prop. 1975/76:18 menar emellertid att de ändringar som s. 144). Utredningen att såväl företagits i fråga om rätten att idka näring och som innebär innehavare av permanent uppehållstillstånd som nordisk medborgare motiverar att nordiska medborgare och jämställs med svensk medborgare andra utlänningar behandlas i princip lika vid prövning av fråga om tillstånd i näringsverksamhet. För att sådan lika att förvärva egendom för användning behandling skall kunna ske måste kravet på två års hemvist i Sverige tas bort. Även andra skäl talar för att kravet på två års hemvist i Sverige såsom för meddelande av förvärvstillstånd upphävs. Utlänning som förutsättning varit bosatt här i landet i två år anses uppenbarligen ha förvärvat en tillräckligt till landet för att förvärvstillstånd skall kunna meddelas stark anknytning av anknytningen. Enligt utredningens mening har utan ytterligare prövning emellertid olägenheter. Sålunda en dylik schablonmässig regel uppenbara medför den i förevarande fall att utlänning, som inte bott i landet i två år och,i vissa fall, ej heller har annan särskild anknytning till landet, inte kan få förvärvstillstånd beviljat av länsstyrelsen. I stället måste ärendet prövas av Rör det sig därvid om t. ex. en nordisk medborgare som vill regeringen. förvärva egendom för jordbruksändamål, torde regeringen normalt bevilja förvärvstillstånd, även om förvärvaren varit bosatt här endast en kortare tid. menar att det i ökad omfattning bör kunna uppdras åt Utredningen att pröva om en utlännings bosättningsförhållanden är sådana länsstyrelserna att han bör få förvärva fast egendom m. m. här. Utredningen vill erinra om att det redan överlåtits åt länsstyrelserna att bedöma om en utlännings anknytning till Sverige på grund av tidigare vistelse här, släktskapsförhålbör få förvärva egendom för landen m. m. är av sådant slag att utlänning fritidsändamål även inom eftertraktade områden (l § tredje stycket 2). I fortsättningen bör tvåårsgränsen tjäna som riktmärke vid förvärv som görs av utlänning som saknar annan anknytning till Sverige än en kortare tids här. Rör det sig emellertid om en utlänning som genom bosättning eller på annat sätt visat sin avsikt att kvarstanna i anställningsförhållanden kunna meddelas tidigare än två år Sverige en längre tid bör förvärvstillstånd Det är naturligt om kravet på vistelsetid i efter det besättningen påbörjades. allmänhet sätts något lägre om det gäller en nordisk medborgare. Med hänsyn till vad som gäller rörande meddelande av permanent uppehålistillstånd m. m. (jfr ovan) synes det konsekvent om tillstånd i princip meddelas nordisk medborgare att förvärva egendom för användning i näringsverksamhet redan i i när förvärvaren haft hemvist i Sverige i ett år. Utöver vad som angivits ovan är det inte utredningens avsikt att föreslå 3 någon utökning av det antal fall i vilka tillstånd i princip skall lämnas till förvärv av egendom som skall användas i någon form av näringsverksamhet. Vad som i förarbetena till 1975 års ändring av 1916 års lag utzalats om z; å innebörden av uttrycket särskild anknytning bör därför inte utan vidare gälla i fråga om förvärv av egendom som är avsedd för näringsverksamhet (jfr prop.

1975:65 s. 11 och 34). Vad som skall utgöra särskild anknytning bör från fall g

till fall avgöras efter vad som är lämpligt med hänsyn till den förvärvade 1 egendomens natur och syftet med förvärvet. 1 i i

i

Kontroll av utländska _förvärv av mark och naturrillgângar 593

20.3.2.6 Övriga frågor

1 1916 års lag föreskrivs att tillståndspliktigt förvärv av fast egendom m. m. blir ogiltigt, om ansökan om förvärvstillstånd inte görs inom föreskriven tid eller på föreskrivet sätt eller om tillstånd vägras. Motsvarande föreskrift bör tas upp i den nya lagstiftningen, varvid dock undantag bör göras för förvärv, för vilket lagfart eller inskrivning av tomträtt beviljats i strid mot jordabalkens bestämmelser. Av rättssäkerhetsskäl bör i sådant fall förvärv inte

i

drabbas av ogiltighet. Motsvarande undantag finns i jordförvärvslagen och i lagen om förvärv av hyresfastighet m. m.

i Ett med stöd av 1916 års lag meddelat tillstånd till förvärv av fast egendom

i

äger obegränsad giltighetstid. I överensstämmelse med vad som gäller i l l annan förvärvskontrollagstiftning bör enligt utredningens mening införas en l tidsgräns. Utredningen föreslår att, om förvärvet enligt meddelat tillstånd inte skett inom ett år från det tillståndet meddelades, skall tillståndet vara i : förfallet. Härjämte bör föreskrivas att erinran om tillståndets begränsade

i

giltighetstid skall tas in beslut om tillstånd till framtida fång.

i Enligt 1916 års lag skall utländsk medborgare, som häri riket förvärvat fast

egendom och som inte är bosatt här, ha ett i orten bosatt ombud. Motsvarande l gäller i fråga om annat utländskt rättssubjekt. Ombudet skall vara svensk medborgare och ha fullmakt att, när huvudmannen inte vistas i riket, på hans vägnar mottaga stämningar, kallelser och andra meddelanden samt svara vid domstolar och hos andra myndigheteri angelägenheter som rör fastigheten. Huvudmannen skall hos länsstyrelsen i det län där egendomen är belägen

i

| anmäla ombudets namn och vistelseort samt ge upplysning om byte av

i

ombud. Vid försummelse från huvudmannens sida kan länsstyrelsen utse

i ombud. Talan mot länsstyrelses beslut i sådant ärende föres hos kammar-

! rätten genom besvär. Vid remissbehandlingen av den promemoria (Ds 1974:19) rörande utländska medborgares förvärv av fritidsfastighet, som låg till grund för 1975 i års ändring av bestämmelserna rörande tillstånd till förvärv av fast egendom för fritidsändamål, tog länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län upp frågan om skyldigheten att utse ombud borde bibehållas (prop. 1975:65 s. 45). Länsstyrelsen framhöll att den i sitt tillståndsbevis erinrade om skyldigheten att till länsstyrelsen anmäla ombudets namn samt uppgav att denna föreskrift sällan efterkommits. Länsstyrelsen ansåg sig därför ha skäl att utgå från att utlänning sällan har något ombud och länsstyrelsen ifrågasatte nödvändig- , heten av angivna skyldighet. Med hänsyn till nuvarande möjligheter att delge även utomlands bosatta personer ifrågasatte länsstyrelsen över huvud taget behovet av ombud. I vart fall ansåg länsstyrelsen det vara tillräckligt om

i möjlighet fanns att utse ombud när så behövdes. Föredragande stasrådet

ansåg dock att det då inte fanns anledning att ändra berörda regler (anf. prop. i s. 19). Utredningen har under hand inhämtat från ett antal länsstyrelser att myndigheter och andra utomordentligt sällan vänder sig till länsstyrelsen för att utröna vem som är ombud för en viss fastighetsägare. Systemet synes sålunda inte fylla någon egentlig funktion. Utredningen kan därför ansluta i sig till vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anförde i ovan angivet remissyttrande. Föreskrifter om utseende och anmälan av ombud tas därför inte upp i den nya inskränkningslagen.

av mark och naturri/Igângar 594 Kontroll av utländska förvärv

20.3.3 Mineralfyndigheter

inte utan tillstånd för varje särskilt fall Enligt 1916 års lag får kontrollsubjekt här i landet inmuta mineralfyndighet eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Bestämmelser om finns i huvudsakligen tre olika lagar,

mineralfyndigheter

nämligen gruvlagen, lagen om vissa mineralfyndigheter och lagen om

kontinentalsockeln. Systemet innebär i princip att l gruvlagen regleras inmutningssystemet. anmäler får en ovillkorlig rätt att den som först sig hos bergmästaren som undersöka och bearbeta på egen eller annans mark belägen fyndighet innehåller järn, koppar, bly eller något annat enligt lagen inmutningsbart mineral. Denna s. k. inmutningsrätt ger i första hand inmutaren rätt att under viss tid utföra undersökningsarbete inom ett anvisat omrâde. Om inmutaren fyndighet, har han en principiell rätt att få sig anvisat påträffar brytningsvärd ett arbetsområde för gruvdrift. Sådant område kallas utmål. Inom utmålet får inmutaren bryta inmutningsbart mineral och tillgodogöra sig detta. Utmål anvisas efter ansökan hos bergmästaren. lnmutningsrätt och rätt till utmål kan överlåtas. Den som förvärvat sådan rätt skall skriftligen anmäla förvärvet innehåller en allmän erinran om de bestämtill bergmästaren. Gruvlagen begränsar rätten att inmuta melser i 1916 års lag som i vissa avseenden eller förvärva eller bearbeta inmutad minderalfyndighet mineralfyndighet Vid av ärenden har eller idka gruvdrift. sin prövning enligt gruvlagen bergmästaren att på grund av särskilda bestämmelser i denna lag beakta att erforderligt tillstånd enligt 1916 års lag finns. Den tillståndsplikt som enligt 1916 års lag föreligger i fråga om inmutande samt förvärv och bearbetande av inmutad mineralfynav mineralfyndighet till den nya inskränkningslagen. Med hänsyn till den dighet bör överföras att terminologi som gruvlagen företräder bör bestämmelsen ges det innehållet kontrollsubjekt som avses i lagen om kontroll av utländsk företagsetablering inte får utan tillstånd av regeringen för varje särskilt fall här i riket erhålla eller förvärva inmutningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen. Som tidigare framhållits föreskriver 1916 års lag tillståndsplikt även för idkande av gruvdrift. Vid ett genomförande av kontrollinjens förslag som innebär införande av en generell tillståndsplikt för utlandsägda företag som bedriver näringsverksamhet här i landet kunde övervägas att upphäva denna särskilda tillståndsplikt som gäller idkande av gruvdrift. Med hänsyn till att de övriga linjernas förslag till lag om kontroll av utländsk företagsetablering inte innehåller en sådan allmän koncessionsplikt anser emellertid utredningen att förslaget till ny inskränkningslag bör uppta en särskild tillstånds- I detta sammanhang finns emellertid anledning plikt för idkande av gruvdrift. att redovisa förhållandet mellan 1916 års lag och de lagar som reglerar utnyttjandet av andra mineralfyndigheter än sådana som är inmutningsbara

enligt gruvlagen. Lagen om vissa mineralfyndigheter ställer upp krav på särskilt tillstånd till undersökning och bearbetning av bl. a. olja, gas, stensalt, alunskiffer för att utvinna olja eller gas, stenkol, eldfast lera eller klinkrande lera, uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral eller torv för att utvinna energi. Sådant tillstånd kallas koncession. Koncession meddelas av regeringen eller myndighet som

Kontroll av utländska _förvärv av mark och narurri/Igângar 595

regeringen bestämmer. Någon delegation av rätten att meddela koncession har dock inte skett. Koncession får inte överlåtas utan medgivande av den myndighet som meddelat koncessionen. Enligt lagen om kontinentalsockeln tillkommer rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess tillgångar staten. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan dock meddela tillstånd för annan än staten att genom geofysiska mätningar, borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln och att utvinna naturtillgångar från denna. Regeringen har gett statens industriverk rätt att i viss omfattning meddela tillstånd till sand-, grus- eller stentäkt men i övrigt förbehållit sig beslutanderätten i tillståndsfrågor enligt nämnda lag. Tillstånd får inte överlåtas utan medgivande av den som meddelat tillståndet. Angående förarbetena till dessa lagar och tidigare lagstiftning på förevarande område kan nämnas följande. I betänkandet (SOU 1958:41) lades fram ett förslag till ny lagstiftning om uranfyndigheter. Den föreslagna lagen avsågs ersätta de bestämmelser angående sådana fyndigheter som fanns upptagna i den dåvarande stenkolslagen. I betänkandet erinrade utredningsmannen om att stenkolslagen inte innehöll någon motsvarighet till den i dåvarande gruvlag upptagna hänvisningen till bestämmelserna i 1916 års lag om utländska rättssubjekts behörighet att förvärva gruvrätt. Att stenkolslagen saknade sådan hänvisning synes enligt utredningsmannen bero på att koncessionsrätten enligt denna lag alltid är beroende av regeringens prövning. Utredningsmannen framhöll att det kunde övervägas att i förslaget till uranlag ta upp en erinran om nyssnämnda särskilda bestämmelse och därtill knyta en föreskrift att undersökningstillstånd enligt uranlagen i här avsedda fall inte får meddelas utan regeringens medgivande. Med hänsyn till att undersökningsförfarandet i princip var fritt så att det enligt förslaget kunde utövas utan undersökningstillstånd om jordägaren lämnat sitt medgivande ansåg utredningsmannen dock inte sådan föreskrift erforderlig. Departementschefen fann (prop. 1960:160 s. 68) i likhet med utredningsmannen det inte heller vara erforderligt att i uranlagen upptaga hänvisning till de särskilda bestämmelser angående utländska rättssubjekts rätt att förvärva bl. a. gruva eller idka gruvdrift som finns i 1916 års lag. 1 betänkandet (SOU 1965:66) lade kontinentalsockelutredningen fram ett förslag till lag om kontinentalsockeln. Efter erinran om innehållet i 1916 års lag uttalade utredningen (s. 98) att i den mån gruvdrift i enlighet med utredningsforslaget äger rum på grund av tillstånd som meddelats av regeringen syntes en tillämpning av 1916 års lag inte bli aktuell. Utredningen förutsatte härvid att de intressen lagen skall tillgodose beaktas vid tillstånds- .givningen Vad utredningen sålunda uttalade föranledde inte någon kommentar i den till grund för kontinentalsockellagen liggande propositionen (prop. 1966:114). len inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Stencil Ju 1966:10) lades fram vissa förslag till ändringar i 1916 års lag. Vad däri anfördes gav gruvrättsutredningen anledning att vid remissbehandlingen av promemorian beröra frågan om förhållandet mellan å ena sidan 1916 års lag samt å andra sidan stenkolslagen, uranlagen och kontinentalsockellagen. Enligt gruvrättsutredningens mening framgick inte otvetydigt av lagstiftningen huruvida en

596 Kontroll av utländska av mark och naturrillgängar förvärv

utlänning, som fått koncession eller tillstånd att bearbeta mineralfyndighet koncessionslagarna, också är skyldig att söka tillstånd för enligt de nämnda med gruvdrift enligt 1916 års lag. Oaktat lagarna har skilda syften, syntes det hänsyn till den allsidiga prövning som fick förutsättas ske enligt berörda koncessionslagar innebära onödig omgång att kräva prövning även enligt 1916 års lag. Att sådan prövning inte erfordras antogs enligt utredningens mening i uttalandena i prop. 1960:160 s. 68 samt SOU 1965:66 s. 98. Man skulle, hävdade utredningen, kunna tänka sig ett tillägg till 1916 års lag av innehåll att tillstånd inte erfordras om rätten att idka gruvdrift skulle prövas i Stenkolslagen, uranlagen eller kontinenav regeringen enligt bestämmelser Å andra sidan kunde man inte bortse från möjlighet att 1916 talsockellagen. års lag kunde ha viss tillämpning i fråga om händelser efter koncessionsgivningen. Med hänsyn härtill och då 1916 års lag måhända ansågs ge till befogade ingripanden i den mån detta inte kunde ske med möjligheter stöd av koncessionsvillkor ville utredningen inte yrka att något sådant tillägg gjordes. Departementschefen framhöll för sin del (prop. 1967:121 s. 38) att koncessionsärendena regelmässigt syntes bli föremål för en omfattande sida. Därvid kunde även sådana synpunkter som prövning från regeringens ligger till grund för 1916 års lag beaktas. En särskild prövning enligt denna lag föreföll enligt departementschefens mening därför tämligen överflödig. Emellertid kunde 1916 års lag få betydelse i fråga om händelser som ligger senare än koncessionsgivningen. Något uttryckligt undantag för de nu berörda fallen borde därför inte göras ansåg departementschefen. Stenkolslagen och uranlagen har numera ersatts av lagen om vissa mineralfyndigheter. I förarbetena till denna lag har emellertid inte gjorts några uttalanden angående förhållandet mellan denna lag och 1916 års lag. Mot bakgrund av det anförda synes rättsläget vara följande. Tillståndsplikomfattar formellt även ten enligt 1916 års lag i fråga om idkande av gruvdrift verksamhet som utövas med stöd av koncession enligt lagen om vissa och tillstånd enligt kontinentalsockellagen. I flera mineralfyndigheter har emellertid gjorts uttalanden av innebörd att ett lagstiftningssammanhang kontrollsubjekt som fått regeringens koncession eller tillstånd enligt någon av de nämnda lagarna inte bör vara skyldigt att också söka tillstånd för gruvdrift 1916 års lag. Något fall där förevarande fråga om undvikande av enligt dubbelprövning från regeringens sida aktualiserats torde inte finnas i praxis. Grunden för ställningstagandet iberörda tillståndsfråga synes ha varit att den allsidiga prövning som regeringen förutsätts göra enligt de nämnda koncessionslagarna ger möjligheter att beakta även aspekter som sammanhänger med att sökanden är utländskt eller utlandsdominerat rättssubjekt. Ett formellt avbrytande av sambandet mellan 1916 års lag och dessa konceshar dock inte förordats. Skälen härtill synes i huvudsak ha varit sionslagar i vissa fall ankommer än dels att tillståndsgivningen på annan myndighet regeringen och dels att 1916 års lag skulle kunna få betydelse i fråga om händelser som ligger senare än koncessionsgivningen. Med det sistnämnda torde ha avsetts fall där en tillståndshavare som vid tillståndsgivningen inte är kontrollsubjekt sedermera blir det, något som kan tänkas inträffa om en svensk byter medborgarskap eller om utländska intressenter medborgare övertar ett svenskt bolag.

Kontroll av mländska av mark förvärv och nam/Tillgångar 597

En lösning av berörda frågor bör enligt utredningens mening i den nya inskränkningslagen kunna ske på följande sätt. I den nya lagen föreskrivs en tillståndsplikt för idkande av gruvdrift. Med detta begrepp bör förstås även mineralhantering som omfattas av lagen om vissa mineralfyndigheter och kontinentalsockellagen. Denna tillståndsplikt utvidgas till att omfatta förvärv av rättigheter till sådana mineralfyndigheter som inte är inmutningsbara enligt gruvlagen. Från tillståndsplikten enligt den nya inskränkningslagen för idkande av gruvdrift samt förvärv av rättigheter till sist berörda mineralfyndigheter görs undantag i de fall där regeringen meddelar koncession enligt lagen om vissa mineralfyndigheter eller tillstånd enligt kontinen-

l

talsockellagen eller lämnar medgivande till överlåtelse av sådan koncession eller sådant tillstånd. Grunden för detta undantag förutsätts härvid vara endast att undvika dubbelprövning från regeringens sida. Innebörden av de föreslagna Iagreglerna blir att särskilt tillstånd enligt den nya inskränkningslagen krävs endast när annan myndighet än regeringen meddelar koncession eller tillstånd eller lämnat medgivande till överlåtelse av koncession eller tillstånd eller när tillståndshavaren efter koncessionsgivningen förändrar status på det sättet att han blir kontrollsubjekt.

i Enligt utredningens mening bör i den nya inskränkningslagen tas upp vissa

l bestämmelser angående förfarandet i ärenden om mineralfyndigheter. De i i tilltänkta bestämmelserna i detta hänseende behandlas i specialmotive- | ringen.

i

Utredningen övergår härefter till frågan om sanktionering av den i den nya inskränkningslagen föreslagna tillståndsplikten rörande utnyttjande av minderalfyndigheter. l detta hänseende kan först erinras om att gruvlagen i l kap. 8 §, 2 kap. 8§ tredje stycket, 9§ och 13 §, 4 kap. 26§ och 9 kap. 4§

l innehåller bestämmelser med syfte att motverka att tillståndsplikten enligt

i 1916 års lag försummas. Dessa bestämmelser innefattar

l i sig en betydande i säkerhet för att kontrollsubjekt inte utan regeringens tillstånd erhåller eller

i förvärvar inmutningsrätt eller rätt till utmål. Utredningen finner emellertid

i inte skäl att frångå det sanktionssystem som nu finns i 1916 års lag. Det l hithörande reglerna bör därför föras över till den nya inskränkningslagen därvid anledning emellertid finns att modifiera dessa regler främst med hänsyn till gruvlagens terminologi. Vad först gäller inmutningsrätt bör införas en regel av innebörd att, om kontrollsubjekt utan erforderligt tillstånd erhållit eller förvärvat sådan rätt, skall undersökningsarbete som företas vara utan verkan till bevarande av rättigheten. Denna regel får till konsekvens att inmutaren inte med stöd av 3 kap. 5§ gruvlagen kan hos bergmästaren utverka en förlängning av tiden för undersökningsarbetet på ett inmutat område. Vad härefter beträffar rätt till utmål bör föreskrivas att, om kontrollsubjekt utan erforderligt tillstånd innehar rätt till utmål, skall sådan rätt vara förverkad på först infallande dag, då försvarsavgift enligt 6 kap. gruvlagen skolat erläggas. Vidkommande slutligen utnyttjandet av andra mineralfyndigheter än sådana som är inmutningsbara enligt gruvlagen anser utredningen det tillräckligt att i lagen om vissa mineralfyndigheter och kontinentalsockellagen införes en allmän erinran om att den nya inskränkningslagen innehåller bestämmelser som i vissa hänseenden begränsar rätten att idka gruvdrift och att förvärva icke inmutningsbar mineralfyndighet.

598 Kontroll av utländska förvärv av mark och naturtillgångar* sou 1978:73

20.3.4 Frågan om/örbud morgförvärv av aktier i vissa äldre bolag

1910 års aktiebolagslag fick visserligen i bolagsordningen för svenskt Enligt tas in förbehåll, varigenom inskränkning gjordes i rätten för aktiebolag aktiebolag eller annan sammanslutning eller för annan än här i landet bosatt eller överlåtelse förvärva aktier i svensk medborgare att genom teckning bolaget. Vid denna tid torde emellertid nämnda befogenhet endast i ringa mån ha utnyttjats för att inskränka utländskt inflytande över svenska aktiebolag. Vid tillkomsten av 1916 års lag förelåg sålunda risk för att aktierna mark- och naturtillgångar skulle komma att i svenska bolag med betydande skulle kunna förhindras övergå i utländsk ägo. För att en sådan utveckling infördes i 1916 års lag ett principiellt och absolut förbud för kontrollsubjekt att förvärva sådana aktier i dessa bolag som vid lagens ikraftträdande ägdes eller hade tecknats av svenska rättssubjekt eller som därefter ges ut i anledning av De bolag som avsågs med detta förvärvsförbud är aktiekapitalets ökning. som vid lagens ikraftträdande ägde fast egendom med en areal av aktiebolag mer än l 000 hektar eller vattenfall varur uppenbarligen kunde uttas mer än 500 turbinhästkrafter eller som innehade här i landet inmutad mineralfyndighet, stenkolsfyndighet eller gruvlägenhet. Styrelsen idessa bolag ålades att förse aktiebrev med påteckning om förbudet. Från förvärvsförbudet infördes vissa möjligheter till undantag. Regeringen kan sålunda förordna att förbudet inte vidare skall tillämpas, om bolaget inte längre har sådan egendom som förutsätts för förbudets inträde. Regeringen kan även i annat fall med avseende på visst bolag dispensera från förvärvsförbudet. Vidare upphör förbudet, om bolaget tar in utlänningsförbehåll i bolagsordningen. Även bolag utan utlänningsförbehåll kan slutligen få åtnjuta samma ställning som om det har sådant förbehåll, om det nämligen visas att aktierna i bolaget innehas av svenska medborgare. Genom vissa ansvarsregler straffsanktionerades en rad till förvärvsförbudet anknutna åligganden för styrelseledamöterna i berörda bolag. När kravet på utlänningsförbehållets innehåll genom den s. k. Bolidenlagen år 1934 skärptes i fråga om aktiebolag, vars aktier har olika rösträtt, togs i ikraftträdandebestämmelserna till ändringen upp bestämmelser av i huvudsak samma innehåll som de nu nämnda. Det torde vara i det närmaste omöjligt att utreda vilka aktiebolag som berörs av de övergångsmässigt införda bestämmelserna från 1916 och alltjämt 1934. Det kan antas att de ursprungligen berörda bolagen i stor utsträckning kommit ifrån förvärvsförbuden genom att i bolagsordningen ta in utlänningsförbehåll. För vissa bolag kan dock ägarförhållandena ha lagt hinder i vägen för en sådan ändring av bolagsordningen. I det förslag till lag om kontroll av utländsk företagsetablering här i riket behandlats bestämmelser om prövning av som tidigare ingår generella innebärande att kontrollsubjekt inte utan tillstånd får förvärva aktieförvärv, så många aktier i svenskt bolag att de förvärvade aktierna utgör mer än viss andel av aktiekapitalet eller röstetalet for bolagets samtliga aktier. Om detta förslag leder till lagstiftning, föreligger betryggande säkerhet för att berörda eller naturtillgångar inte okontrollerat kommer i bolags fasta egendom utländsk ägo genom aktieförvärv. De åren 1916 och 1934 införda absoluta i förbuden mot aktieförvärv i vissa bolag behöver därför inte föras över till den nya inskränkningslagen.

Kontroll av urländskajörvärv av mark och naturri/Igângar 599

20.3.5 Upprärtade lagförslag Utredningen föreslår att bestämmelser om tillståndsplikt vid förvärv av fast egendom och vissa rättigheter till sådan egendom samt vid utnyttjande av mineralfyndighet tas upp i en ny lag. Vidare föreslår utredningen att administrativa Föreskrifter för tillämpningen av lagen meddelas i en förordning. Den föreslagna lagstiftningen medför vissa följdändringar i annan lagstiftning. l enlighet med det anförda har upprättats förslag till 17. lag (1979:000) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m., 18. förordning om tillämpningen av lagen (1979:000) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m., 19. lag om ändring i jordförvärvslagen (1965:290), 20. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m., 21. lag om ändring i gruvlagen (1974:342), 22. lag om ändring i lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m., 23. lag om ändring i lagen (1976:240) om eldistributionsanläggning m. m., 24. lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter, 25. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.

|1il.iI

114 (liirl, liiaåvåilqllii