Virkesbalanser 1967

_V)N©

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

^r

Statens offentliga uitredningar

11968: 9

Virkesbalanser 1967

JJordbruksdiepartementet

Betänkande avgivet av Virkesbalansutredningen Stockholm 1968

Statens offentliga utredningar 1968

Kronologisk förteckning 1. Ekonomisystem för försvaret. Esselte. Fö. 2. Ekoiomisystem för försvaret. Bihang. Esselte. Fö. 3. Krecitmarknadens struktur och funktionssätt. Esselte. Fi. 4. Handläggningen av säkerhetsfrågor. Isaac Marcus. J u . 5. Indistrinsstrukturoch konkurrensförhållanden. Esselte.Fi. 6. StriKturutveckling och konkurrens inom handeln. Esselte. Fi. 7. Ägaide och inflytande inom det privata näringslivet. Esselte. Fi. 8. Skolbrukets planläggningsfrågor. Svenska Reproduktions A B . J o . 9. Virkisbalanser 1967. Esselte. J o .

A n m . Cm särskild tryckort ej anges, är tryckorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1968:9 Jordbruksdepartementet

Virkesbalanser 1967

Betänkande avgivet av Virkesbalansutredningen Stockholm 1968

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1968

Till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 29 juni 1964 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att upprätta virkesbalanser. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 13 augusti 1964 såsom sakkunniga professorn Erik Hagberg, tillika ordförande, förbundsordföranden Sixten Bäckström, skogsdirektören Claes Danell, forstmästaren Ragnar Eriksson, jägmästaren Lars-Erik Martens, byråchefen Bengt Rickard och verkställande direktören Lars Sjunnesson. Den 4 september 1964 entledigades Martens från sakkunniguppdraget och tillkallades försäljningschefen Bengt Rudholm. Den 23 februari 1965 entledigades Rickard och tillkallades civilingenjören Bo Elfström såsom sakkunnig. De sakkunniga har antagit benämningen Virkesbalansutredningen. Till sekreterare åt utredningen förordnades den 19 oktober 1964 försöksledaren vid skogshögskolan Gustaf von Segebaden. Att såsom experter biträda utredningen förordnade departementschefen den 26 januari 1965 byrådirektören vid statistiska centralbyrån Olof Rönöberg samt den 1 mars 1966 professorn Charles Carbonnier och docenten Hilmar Holmen, båda vid skogshögskolan. I direktiven för utredningen framhölls att resultatet av utredningsarbetet om möjligt borde redovisas i etapper, varvid det var önskvärt att en virkesbalans för de norra delarna av landet upprättades med förtur. I enlighet med de i direktiven uttalade önskemålen redovisade utredningen den 20 juni 1966 det dittills sammanställda utredningsmaterialet i betänkandet »Preliminära SOU 1968:9

virkesbalanser för Norrland och nordöstra Svealand» (Stencil Jo 1966: 7). Utredningen underströk den preliminära och delvis ofullständiga karaktären av balanserna och förutskickade, att material och erfarenheter från det fortsatta utredningsarbetet kunde komma att föranleda ändringar i dessa. Betänkandet remissbehandlades, varefter detta och de däröver avgivna remissvaren på Kungl. Maj:ts förordnande den 24 februari 1967 överlämnades till skogspolitiska utredningen. - Virkesbalansutredningen har dock prövat de synpunkter som framförts av remissinstanserna och i erforderlig grad sökt beakta dem i det fortsatta arbetet. Utredningen har i första hand behandlat de mera kortsiktiga frågorna kring virkestillgång och virkesförbrukning. Därvid har dock tillgångssidan beräknats på grundval av mera långsiktiga bedömningar. När det gäller förbrukningssidan är det uppenbart att denna på längre sikt blir beroende av den svenska skogsindustrins möjligheter att hävda sig på den internationella marknaden. Utredningen har inte sett som sin uppgift att gå in på de därmed sammanhängande mera långsiktiga frågorna; dessa torde komma att behandlas inom den skogspolitiska utredningen och den branschutredning som har tillsatts inom Skogsindustriernas Samarbetsutskott. Beräkningarna över virkestillgången och dess avsättningslägen har i överensstämmelse med direktiven utförts av skogshögskolan. För dessa delar av utredningsarbetet har svarat professorn Nils-Erik Nilsson och utredningens sekreterare von Segebaden. Därjämte har experterna Carbonnier och Holmen belyst möjligheterna att öka virkespro-

auktionen genom dikning och gödsling. Därutöver har utredningen anlitat laboratorn Jöran Fries för särskild undersökning rörande de använda kuberingsfunktionerna och avdelningsdirektören Claes-Eric Norrbom angående åkerjordens framtida omfattning och lokalisering. - De nämnda bidragen redovisas i separata bilagor. Sedan utredningsuppdraget har slutförts får virkesbalansutredningen härmed vördsamt överlämna sitt betänkande »Virkesbalanser 1967». Stockholm den 21 december 1967.

Erik Hagberg Sixten Bäckström

Claes Daneli

Bo Elf ström

Ragnar Eriksson

Bengt Rudholm

Lars Sjunnesson I Gustaf von Segebaden

4 SOU 1968:9

Innehåll

Kapitel 1 Områdesindelning

13 Kapitel 2 Virkestillgång 2.1 Allmänt 2.2 Tidigare beräkningar av virkestillgången 2.3 Nuvarande skogstillstånd 2.4 Bruttoawerkningsberäkning 2.5 Faktisk avverkning enligt riksskogstaxeringens stubbinventering 2.6 Jämförelse mellan beräknad och faktisk avverkning 2.7 Förändringar i skogsmarksareal och virkesförråd under perioden 1953— 1966 2.8 Möjligheter till ökad skogsproduktion

15 15

Kapitel 3 Virkestillgångarnas avsättningslägen 3.1 Allmänt 3.2 »Dåligt avsättningsläge» i tidigare virkesbalanser 3.3 Undersökning rörande avsättningsläge

15 16 20 26 28

29 31

34 34 34 35

Kapitel 4 Virkesförbrukning 4.1 Allmänt 4.2 Sågtimmer 4.3 Fanertimmer 4.4 Tändsticksvirke 4.5 Massaved, boardved och sågavfall 4.6 Brännved 4.7 Övriga sortiment 4.8 Sjunkning vid fiottning 4.9 Avtumning 4.10 Total virkesförbrukning

37 37 37 40 41 41 48 50 50 51 51

Kapitel 5 Inrikes

virkes/lyftning

Kapitel 6 Export och import av rundvirke

55 Kapitel 7 Virkesbalanser 7.1 Allmänt

61 61

SOU 1968: 9

7.2 Industriområde I 7.3 Industriområde II 7.4 Industriområde III 7.5 Industriområde IV 7.6 Industriområde V 7.7 Industriområde VI 7.8 Industriområde I—III 7.9 Industriområde IV—VI 7.10 Samtliga industriområden

64 72 75 77 81 81 84 87 87

Sammanfattning

103 Bilaga A Avverkningsberäkningar 103 A.l Introduktion 103 A.2 Nuvarande skogstillstånd A.2.1 Ägoslag 103 A.2.2 Skogsmark 104 A.2.3 Virkesförråd 109 111 A.2.4 Tillväxt 111 A.2.5 En tillväxtanalys A.3 Bruttoavverkningsberäkningar 116 A.3.1 Introduktion 116 A.3.2 Områdesindelning och ägargruppering 116 A.3.3 Beräkningsalternativ 118 A.3.4 Tekniskt underlag för beräkningarna 118 A.3.5 Beskrivning av utgångsläget 119 A.3.6 Förutsättningar för de olika beräkningsalternativen 121 A.3.7 Avverkningsberäkningen 128 A.3.8 Volymfördelning på toppdiameterklasser och kvalitetsbedömning 129 A.3.9 Långsiktsanalys 130 A.4 Utförda avverkningar enligt stubbinventeringen 131 A.4.1 Stubbinventeringens utförande och tillförlitlighet 131 A.4.2 Stubbinventeringens resultat 139 A.4.3 Jämförelse mellan awerkningsberäkningarna och stubbinventeringen 142

A.5 Utvecklingstendenser beträffande skogsmarksareal, virkesförråd och virkesproduktion 143 A.5.1 Allmänt 143 A.5.2 Skogsmarksareal 144 A.5.3 Virkesförråd 147 A.5.4 Jämförelse mellan förrådsändring, tillväxt och avverkning på skogsmark 149 A.5.5 Bedömning av produktionsmöjligheterna på längre sikt 150 A.6 Slutord 155

Underbilaga H.2 Till ägare av fastighet som utvalts för undersökning av brännvedsavverkningen på privatägda skogar 323 Bilaga I Kuberingsfunktionernas noggrannhet — preliminär undersökning 324 Bilaga J Skogsstyrelsens stamundersökning 1966 — preliminär rapport 334 Bilaga K Använda relationstal för måttomvandling och råvaruåtgång 340

Underbilaga A.l Definition av åldersoch huggningsklasser samt ägargrupper 157 Underbilaga A.2 Metod för beräkning av trender och medelfel 159 Tabell A.l—A.65

160 Bilaga B Virkestillgångarnas avsättningslägen 259 B.l Allmänt 259 B.2 Komplettering av riksskogstaxeringens material 259 B.3 Grunder för kostnadsberäkningen 260 B.4 Skogens belägenhet i förhållande till flottled, bilväg, kust och tätort 263 B.5 Bruttoavverkningen fördelad på kostnadsklasser 266 B.6 Kostnadsjämförelser mellan bruttoavverkningen och det faktiska uttaget 277 B.7 Drivningskostnad för »typträd» 280 B.8 Slutord 280

Förkortningar m3f ub = kubikmeter fast mått, utan bark m3sk = skogskubikmeter (hel trädstams totala volym, med bark) m3t = kubikmeter travat mått

Underbilaga B.l Tätorter som ingår i avsättningslägesundersökningen 282 Bilaga C Möjligheterna att genom gödsling öka virkesproduktionen på fastmark 283 Bilaga D Möjligheterna att höja skogsproduktionen genom dikning och gödsling av torvmark 291 Bilaga E Åkerjordens framtida omfattning och lokalisering 302 Bilaga F 1965 års sågverksinventering — resultat i korthet 308 Bilaga G Företag som deltagit i 1965 års enkät inom massa- och skivindustrin 312 Bilaga H Avverkning av brännved på bondeskogarna säsongen 1964/65 314 Underbilaga H.l Arbetsinstruktion vid urval av provfastigheter ur fastighetslängderna år 1965 321 6

SOU 1968:9

Tabell- och figurförteckningar 4.3

Tabeller Landareal fördelad på ägoslag inom industriområde I—III och IV—VI 2.2 Skogsmark fördelad på ägargrupper inom industriområde I—III och IV—VI 2.3 Skogsmark fördelad på bonitets-, huggnings- resp. åldersklasser inom industriområde la och VI 2.4 Areal i huggningsklass C och D3 fördelad på slutenhetsgrader inom ett nordligt och ett sydligt område 2.5 Virkesförråd av tall, gran och löv fördelat på grovleksklasser inom olika landsdelar 2.6 Virkesförråd fördelat på huggningsklasser inom industriområde la och VI 2.7 Gallringsalternativen G l och G2 inom ett nordligt och ett sydligt delområde 2.8 Slutawerkningsalternativen a—c inom ett nordligt och ett sydligt delområde 2.9 Bruttoawerkningen enligt alt. Gl-b inom industriområde la och VI 2.10 I skogen kvarlämnade hela träd inom ett nordligt och ett sydligt område 2.11 Årlig bruttoavverkning enligt alternativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961/62—1965/66 inom industriområde I—III och IV— VI 2.12 Årlig bruttoawerkning enligt alternativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961/62—1965/66, för trädslagen barr och löv inom industriområde I—III och IV—VI 2.13 Årlig bruttoawerkning enligt alternativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961/62—1965/66, för olika ägargrupper inom industriområde I—III och IV—VI 4.1 Total sågverksproduktion enligt sågverksinventeringarna, åren 1953, 1958 och 1964 4.2 Sågverkens produktion åren 1964, 1967 och 1970

2.1 SOU 1968:9

24 25

38 38

Förbrukning av sågtimmer åren 1964, 1967 och 1970 40 4.4 Faner- och plywoodfabrikernas produktion åren 1955, 1959, 1964, 1967 och 1970 40 4.5 Förbrukning av fanertimmer åren 1964, 1967 och 1970 41 4.6 Förbrukning av tändsticksvirke åren 1964, 1967 och 1970 41 4.7 Massa- och skivindustrins produktion åren 1954 och 1964 samt beräknade praktiska kapacitet åren 1967 och 1970 42 4.8 Massa- och skivindustrins förbrukning av rundvirke och sågavfall år 1964 47 4.9 Förbrukning av rundvirke och sågavfall inom massa- och skivindustrin åren 1964, 1967 och 1970 48 4.10 Avverkning av brännved säsongerna 1950/51 och 1964/65 49 4.11 Avverkning av brännved åren 1964 /65, 1967 och 1970 49 4.12 Förbrukning av »övriga sortiment» åren 1964, 1967 och 1970 50 4.13 Sjunkning vid flottning åren 1964, 1967 och 1970 51 4.14 »Avtummad» volym vid inmätning av industrisortimenten åren 1964, 1967 och 1970 51 4.15 Total förbrukning av rundvirke åren 1964, 1967 och 1970 52 5.1 Förbrukning av inhemskt virke inom sågverksindustrin år 1965 samt inom massa- och skivindustrin år 1964 fördelad på anskaffningsområden 53 6.1 Export och import av rundvirke åren 1955—1966 56 6.2 Export och import av rundvirke år 1964 fördelade på industriområde I—III och IV—VI 56 6.3 Sveriges export och import av sågtimmer och massaved till resp. från Finland och Norge åren 1960—1966 57 6.4 Skogsmarksareal, virkesförråd, tillväxt och avverkning i Finland, Norge och Sverige 58 6.5 Avverkning samt export och import av rundvirke och brännved i Fin7

land, Norge och Sverige åren 1960 —1966 58 6.6 Produktion och virkesförbrukning vid sågverk och massaindustri i Finland, Norge och Sverige åren 1960 —1966 60 7.1.1 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I, hela området 66 7.1.2 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I, området nedan skogsodlingsgränsen 67 7.1.3 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde la, hela området 68 7.1.4 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde la, området nedan skogsodlingsgränsen 69 7.1.5 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ib, hela området 70 7.1.6 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ib, området nedan skogsodlingsgränsen 71 7.2.1 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde II, hela området 73 7.2.2 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde II, området nedan skogsodlingsgränsen 74 7.3 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde III 76 7.4.1 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV 78 7.4.2 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IVa 79 7.4.3 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IVb 80 7.5 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde V 82 7.6 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde VI 83 7.7.1 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I—III, hela området 85 7.7.2 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I—III, området nedan skogsodlingsgränsen 86 7.8 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV—VI 88 7.9.1 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden, inkl. området ovan skogsodlingsgränsen 89

7.9.2 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden, exkl. området ovan skogsodlingsgränsen 90 7.10 Balans (tillgång minus behov) åren 1964, 1967 och 1970, områdesvis. Sammandrag från tabell 7.1—7.9 92 A.l Landarealens fördelning på ägoslag inom industriområden 160 A.2 Skogsmarksarealens fördelning på ägargrupper inom industriområden 160 A.3 Skogsmarksareal fördelad på bonitets- och huggningsklasser, genomsnittsförråd samt antal provytor inom industriområden och ägargrupper 161 A.4 Skogsmarksareal fördelad på åldersklasser, inom industriområden och ägargrupper 163 A.5 Skogsmarksareal i Norrbottens län, fördelad på åldersklasser, dels enligt genomsnitt för riksskogstaxeringen 1953—1962, dels enligt en beräknad åldersklassfördelning år 1962 165 A.6 Skogsmarksareal fördelad på slutenhetsgrader inom huggningsklasser för vissa län 166 A.7 Totalt virkesförråd och grundyta på bark enligt andra och tredje riksskogstaxeringen, länsvis 167 A.8 Totalt virkesförråd fördelat på trädslag och diameterklasser inom Norrland, Svealand och Götaland 168 A.9 Virkesförråd per hektar inom huggningsklasser för län och ägargrupper 169 A.10 Virkesförråd per hektar inom åldersklasser för län och ägargrupper 171 Årlig tillväxt för olika trädslag och A.ll per hektar samt årlig volymtillväxtprocent, länsvis 173 Skogsmarksareal fördelad på boniA. 12 tets- och huggningsklasser, genomsnittsförråd samt antal provytor inom industriområden, län eller länsdelar 174 A. 13 Uppskattade, »verkliga», virkesförråd per hektar samt motsvarande beräknade förråd inom ägargrupper i Norrbottens län 176 Beräknade förråd och förutsatta utA. 14 tag i olika huggningsklasser och slutenhetsgrupper, för delområden 177 A. 15 Uttagsprocent i olika huggningsSOU 1968:9

klasser och slutenhetsgrupper, för delområden 180 A. 16 Gallringsintervall i olika huggningsklasser och slutenhetsgrupper, för delområden 182 A. 17 Skogsmarksareal fördelad på huggningsklasser och förutsatt arealbehandling enligt olika alternativ, för delområden 184 A. 18 Slutavverkningsarealer enligt olika alternativ under sju tioårsperioder, för delområden 194 A. 19 Sammanställning av slutavverkningsarealer samt beräkning av årliga föryngringsytor i olika alternativ, för delområden 195 A.20 Slutavverkningsareal under första tioårsperioden enligt olika alternativ, inom delområden och ägargrupper 198 A.21 Beräkning av bruttoawerkning enligt olika alternativ, för delområden 200 A.22 Bruttoavverkning per hektar enligt olika alternativ inom industriområden och delområden 218 A.23 Total bruttoawerkning enligt olika alternativ inom industriområden och delområden 220 A.24 Total bruttoavverkning enligt olika alternativ inom delområden och ägargrupper 222 A.25 Bruttoawerkning av barrskog 10 cm + enligt olika alternativ inom industriområden, delområden och ägargrupper 224 A.26 Bruttoawerkning av lövskog 10 cm + enligt olika alternativ inom industriområden, delområden och ägargrupper 226 A.27 Bruttoavverkning inom industriområden fördelad på trädslag och diameterklasser 228 A.28 Exempel på framskrivning av virkesförråd och arealer till år 20, Norrbottens kustland 229 A.29 Exempel på framskrivning av virkesförråd och arealer år 21—40, Norrbottens kustland 230 A.30 Avverkning på kronoskog enligt domänverkets statistik och enligt riksskogstaxeringens stubbinventering åren 1953—1966 inom industriområde I—VI 231 A.31 Årlig avverkning enligt stubbinventeringen fördelad på trädslag samt SOU 1968:9

på landsdelar awerkningsåren 1952 /53—1965/66 232 A.32 Avverkning enligt stubbinventeringen fördelad på landsdelar, trädslag och diameterklasser. Medeltal för awerkningsåren 1956/57—1965/66 233 A.33 Avverkning enligt stubbinventeringen fördelad på län. Medeltal för awerkningsåren 1956/57—1965/66 234 A.34 Årlig avverkning enligt stubbinventeringen fördelad på industriområden, avverkningsåren 1952/53— 1965/66 234 A.35 Avverkning enligt stubbinventeringen fördelad på industriområden och ägargrupper. Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1960/61, 1961/62—1965/66 samt 1956/57— 1965/66 235 A.36 Avverkning enligt stubbinventeringen fördelad på delområden, trädslag och diameterklasser. Medeltal för awerkningsåren 1956/57—1965 /66 236 A.37 I skogen »kvarlämnade» hela träd med fördelning på delområden, trädslag och diameterklasser. Medeltal för avverkningsåren 1963/64 —1965/66 237 A.38 Beräknad volym av i skogen »kvarlämnade» hela träd med fördelning på delområden och trädslag. Medeltal för avverkningsåren 1956/57— 1965/66 239 A.39 Avverkning enligt stubbinventeringen på annan mark än skogsmark samt av torrskog, med fördelning på industriområden och trädslag. Medeltal för awerkningsåren 1956 /57—1965/66 241 A.40 Avverkning enligt stubbinventeringen på annan mark än skogsmark samt av torrskog, med fördelning på industriområden, trädslag och ägargrupper. Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1965/66 242 A.41 Avverkning av barr- resp. lövskog 10 cm 4- enligt stubbinventeringen och enligt avverkningsberäkningen, med fördelning på industriområden och delområden 243 A.42 Avverkning av barr- resp. lövskog 10 cm-f- enligt stubbinventeringen och enligt avverkningsberäkningen,

med fördelning på industriområden och ägargrupper 244 A.43 Avverkning av barr- resp. lövskog 10 c m + enligt stubbinventeringen och enligt avverkningsberäkningen, med fördelning på industriområden och diameterklasser 246 A.44 Skogsmarksareal fördelad på regioner, enligt taxeringarna åren 1953— 1966 247 A.45 Skogsmarksareal fördelad på regioner, enligt trendberäkning 247 A.46 Skogsmarksareal i åldersklass 0 och I fördelad på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 248 A.47 Skogsmarksareal i åldersklass 0 och I fördelad på regioner, enligt trendberäkning 248 A.48 Skogsmarksareal i åldersklass VI 4fördelad på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 249 A.49 Skogsmarksareal i åldersklass VI + fördelad på regioner, enligt trendberäkning 249 A.50 Totalt virkesförråd på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 250 A.51 Totalt virkesförråd på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 250 A.52 Totalt virkesförråd av tall på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 251 A.53 Totalt virkesförråd av tall på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 251 A.54 Totalt virkesförråd av gran på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 252 A.55 Totalt virkesförråd av gran på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 252 A.56 Totalt virkesförråd av lövträd på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 253 A.57 Totalt virkesförråd av lövträd på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 253 A.58 Totalt virkesförråd i diameterklass 0—15 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 254 A.59 Totalt virkesförråd i diameterklass 0—15 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 254 10

A.60 Totalt virkesförråd i diameterklass 15—25 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 255 A.61 Totalt virkesförråd i diameterklass 15—25 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 255 A.62 Totalt virkesförråd i diameterklass 25 cm + på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 256 A.63 Totalt virkesförråd i diameterklass 25 cm + på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 256 A.64 Försök till förrådsbalans på skogsmark under trettonårsperioden 1953—1966 257 A.65 Praktiskt möjlig skogsproduktion på längre sikt 258 B.l

Exempel på tillämpad kostnad för huggning av obarkat virke 261 B.2 Skogsmarkens fördelning på poängklasser för bedömd terrängsvårighet vid körning med traktor 262 B.3 Skogsmarkens fördelning på biltransportavstånd till leveransställe vid kusten, befintligt vägnät 263 B.4 Medelkörväg till permanent bilväg 264 B.5 Medelkörväg till permanent bilväg för skogsmarken inom olika biltransportavstånd till kusten, befintligt vägnät 264 B.6 Medelkörväg till permanent bilväg för skogsmarken inom olika ägargrupper, befintligt vägnät 264 B.7 Skogsmarkens fördelning på transportalternativen (1)—(3), befintligt vägnät 265 B.8 Medelavstånd till flottled, bilväg och kust för skogsmarken vid transportalternativen (1)—(3), befintligt vägnät 265 B.9 Medelkörväg till vidaretransportled för skogsmarken 266 B. 10 Skogsmarkens belägenhet i förhållande till tätort, befintligt vägnät 266 B. 11 Genomsnittlig direkt drivningskostnad för bruttoavverkningen av barrvirke vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning» 268 B. 12 Bruttoawerkning, areal och dagsverksåtgång inom olika kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten SOU 1968: Q

med biltransport och flottning», befintligt vägnät, industriområde la 269 B. 13 Bruttoawerkning, areal och dagsverksåtgång inom olika kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, industriområde Ib 270 B. 14 Bruttoawerkning, areal och dagsverksåtgång inom olika kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, industriområde II 271 B. 15 Genomsnittlig direkt drivningskostnad för bruttoawerkningen vid olika leveransalternativ, befintligt vägnät 275 C.l

C.2

D.l

D.2

D.3 D.4

D.5

Beräknad årlig tillväxt och tillväxtökning genom gödsling på reducerad areal i huggningsklass C, D l och D2 fördelad på län och länsdelar 286 Beräknad årlig tillväxt och tillväxtökning genom gödsling på reducerad areal i huggningsklass C, Dl och D2 fördelad på industriområden och ägargrupper 288 Myr, genom dikning och gödsling utnyttjbar bruttoareal fördelad på områden och höjdlägesklasser 297 Sumpskog, genom dikning och gödsling utnyttjbar bruttoareal fördelad på områden och höjdlägesklasser 298 Myr, total areal och utnyttjbar bruttoareal, inom industriområden 299 Sumpskog, total areal och utnyttjbar bruttoareal, inom industriområden 299 Bedömd årlig bruttoproduktion av skog genom dikning och gödsling av torvmark, inom industriområden 300

E.l

Utvecklingstendenser i fråga om jordbrukets markanvändning inom olika produktionsområden 304 E.2 Långsiktigt bestående och marginell åker med redovisning på län 305 H.l

Urvalets storlek, antal svar m. m., länsvis 315 H.2 Avverkningen av brännved på bondeskogar säsongen 1964/65, länsvis 317 SOU 1968:9

1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6 1.7 1.8

Tall, formtal på bark, funktioner för södra och norra Sverige 326 Tall, formtal på bark, funktioner för hela Sverige 327 Tall, formtal under bark, funktioner för södra och norra Sverige 328 Tall, formtal under bark, funktioner för hela Sverige 329 Gran, formtal på bark, funktioner för södra och norra Sverige 330 Gran, formtal på bark, funktioner för hela Sverige 331 Gran, formtal under bark, funktioner för södra och norra Sverige 332 Gran, formtal under bark, funktioner för hela Sverige 333

Figurer 1.1 4.1 4.2

4.3 4.4 7.1 7.2 7.3 7.4 7.5 7.6 7.7 7.8 7.9

Områdesindelning Sågverksproduktion i riket åren 1927—1970 Massaindustrins produktion åren 1944, 1954 och 1964 samt beräknade praktiska produktionskapacitet åren 1967 och 1970 Massaindustrin år 1967 Pappersindustrin år 1967 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde II Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde III Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde V Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde VI Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I—III Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV—VI Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden

13 39

43 44 45 65 72 75 77 81 81 84 87 91

A.l

Regionala variationer i skogsproduktionen enligt beräkningar grundade på riksskogstaxeringens produktionsöversikter 105 A.2 Skogsmarksareal i Norrbottens län fördelad på åldersklasser, dels enligt genomsnitt för riksskogstaxe11

ringen 1953—1962, dels enligt beräknad åldersklassfördelning år 1962 108 A.3 Årsringsindex åren 1902—1963 för gran och tall, Norrbottens kustland 112 A.4 Tillväxtprocent för gran och tall vid första och tredje riksskogstaxeringen, Norrbottens kustland 113 A.5.1 Långsiktsanalys för alternativ G l , industriområde I 132 A.5.2 Långsiktsanalys för alternativ G l , industriområde II 133 A.5.3 Långsiktsanalys för alternativ G l , industriområde III 134 A.5.4 Långsiktsanalys för alternativ G l , industriområde IV 135 A.5.5 Långsiktsanalys för alternativ G l , industriområde V 136 A.5.6 Långsiktsanalys för alternativ G l , industriområde VI 137 A.6 Årlig avverkning enligt stubbinventeringen inom industriområden avverkningsåren 1952/53—1965/66 139 A.7 Årlig avverkning enligt stubbinventeringen fördelad på »belägenhetszoner» inom industriområde I—III avverkningsåren 1952/53—1965/66 140 A.8 Årlig avverkning enligt stubbinventeringen fördelad på slutavverkning och övriga huggningsformer inom industriområde I—III och IV—VI avverkningsåren 1956/57—1965/66 140 A.9 Årlig slutavverkningsareal enligt stubbinventeringen inom industriområde I—III och IV—VI avverkningsåren 1952/53—1965/66 140 A. 10 Årlig slutavverkningsareal enligt stubbinventeringen fördelad på ägargrupper inom industriområde I—III och IV—VI avverkningsåren 1952/53—1965/66 141 B.l

B.2

B.3

12 Bruttoavverkning fördelad på kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, industriområde I + II 272 Bruttoavverkning fördelad på kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, industriområde la, Ib och II 272 Bruttoavverkning av barrvirke inom ägargrupper fördelad på kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», be-

fintligt vägnät, industriområde I + II 273 B.4 Bruttoawerkning av barrvirke fördelad på kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, delområden inom industriområde I och II 273 B.5 Bruttoavverkning av barrvirke fördelad på kostnadsklasser vid olika leveransalternativ, befintligt vägnät, industriområde I + II 276 B.6 Medelkostnad för barrvirke enligt bruttoberäkningen och enligt det faktiska uttaget vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät 277 B.7 Medelkostnad för lövvirke enligt bruttoberäkningen och enligt det faktiska uttaget vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät 277 B.8 Avverkning enligt bruttoberäkningen och enligt det faktiska uttaget fördelad på kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, industriområde I -i- II 278 B.9 Frekvenskurva för bruttoavverkningen av barrvirke, industriområde I + 1 1 279 B. 10 »Tveksam tillgång» av barrvirke enligt jämförelse mellan bruttoavverkningen och det faktiska uttaget, industriområde I + II 279 B.ll Schematisk framställning av barrvirkets »faktiska» kostnadsgräns, industriområde I + II 279 B. 12 Drivningskostnad för »typträd» av tall resp. gran vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning» Mellan s. 280 och 281 C. 1 Samband mellan årlig tillväxtökning och årlig tillväxt i ogödslat bestånd, tallbestånd 284 C.2 Samband mellan årlig tillväxtökning och årlig tillväxt i ogödslat bestånd, granbestånd 284 D.l H.l

Skogsdikning i Sverige åren 18731965

292 Avverkning av brännved på bondeskogar säsongen 1964/65, länsvis 319 SOU 1968:9

KAPITEL i

Områdesindelning

Till grund för den områdesindelning som tillämpas i utredningen i fråga om virkesförbrukning och virkesbalanser har lagts den indelning i sex industriområden som anges i Kungl. Maj:ts prop. 1962: 67 (s. 31) och till vilken riksskogstaxeringens uppläggning har anpassats. I det preliminära betänkandet angav utredningen, att den inte hade funnit tillräckliga skäl föreligga att biträda ett i propositionen återgivet förslag av kommittén för näringslivets lokalisering om uppdelning av industriområde I i två områden, omfattande Norrbottens och Västerbottens län respektive Västernorrlands län och landskapet Jämtland. Efter remissbehandlingen har utredningen dock ansett sig böra tillmötesgå vissa remissinstansers önskemål om särredovisningar inom industriområdena I och IV. I slutbetänkandet lämnas därför, förutom för områdena I—VI, uppgifter även för delarna la och Ib respektive I Va och IVb. Områdesindelningen framgår av figur 1.1. Indelningen i de ursprungliga sex industriområdena tillkom under år 1961 som resultat av överläggningar mellan kommerskollegium och statens skogsforskningsinstitut och efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, domänstyrelsen, skogshögskolan, skogsstyrelsen samt skogskommittén inom Skogsindustriernas Samarbetsutskott, Sveriges Skogsägareförbund och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund. Det ansågs då angeläget att bilda redovisningsenheter som i stort sett överens1 Inkl. Storsjö förs. i Övre Ljungadalens kom' 2 mun. Exkl. dito. 3 Inkl. Hamra förs. i Los kommun.

SOU 1968:9

Figur 1.1. Områdesindelning la Norrbottens och Västerbottens län Ib Västernorrlands län samt av Jämtlands län landskapet Jämtland1 II Av Jämtlands län landskapet Härjedalen3 samt av3 Gävleborgs län landskapet Hälsingland III Av Gävleborgs län landskapet Gästrikland samt Kopparbergs, Västmanlands, Uppsala och Stockholms län IVa Värmlands och Örebro län samt av Älvsborgs län landskapet Dalsland IVb Skaraborgs, Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län utom landskapet Dalsland V Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län VI Kalmar, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Kristianstads och Halllands län 13

stämde med försörjningsområdena för de olika industricentra. Dessutom var det önskvärt att avgränsa enheterna efter läns- eller landskapsgränser. Utredningen vill framhålla att skogsindustrierna, till följd av de ökade möjligheterna till långväga virkestransporter som numera föreligger, i mindre grad än tidigare är hänvisade att anskaffa sitt virke inom lokalt avgränsade områden. Den övergång från flottning till landtransport som för närvarande sker i rask takt och de omfattande ändringarna av industristrukturen som likaledes sker — nedläggning av vissa industrienheter och nyanläggning eller utbyggnad av andra samt ändringar i produktionsinriktningen — rubbar givetvis också det mera traditionella mönstret vad gäller virkesanskaffningen. Detta medför att industriområdena i mindre utsträckning än tidigare kan betraktas isolerade från virkesförsörjningssynpunkt. Vid bedömning av virkessituationen inom ett område måste man därför beakta i första hand även situationen inom angränsande områden, i andra hand situationen inom riket i dess helhet. Internationella förhållanden kan ge anledning att se frågan ur än vidare perspektiv. Virkestillgången har primärt beräknats för län, länsdelar eller grupper om två till fyra län och har sedan summerats för respektive industriområde. En bearbetning av avverkningsberäkningarnas resultat enligt den modell som först utnyttjades i en utredning om lövskogstillgångarna i Norrbotten (Tornedalsutredningen, del II. SOU 1960:37) och senare i den s. k. småområdesutredningen (St. skogsforskningsinst., avd. för skogstaxering. Rapporter, nr 1. Nilsson 1961) skulle dock möjliggöra en redovisning för andra områden än de som här har tilllämpats. I småområdesutredningen redovisades sålunda bl. a. resultat av 1958 års avverkningsberäkningar för hela riket fördelat på ca 480 delområden. Inom industriområdena I och II redovisas virkestillgången separat för de delar av Norrbottens och Västerbottens lappmarker och av Jämtlands län, som är belägna inom området ovanför den s. k. skogsodlings14

gränsen. Denna gräns existerar egentligen endast på kronomarkerna och avskiljer tills vidare de ekonomiskt och biologiskt sämsta markerna, där som regel varken föryngringshuggningar eller investeringar för skogens förnyelse får förekomma (Domänverkets reglementssamling Å 4: 12). Eftersom det i olika sammanhang har ansetts vara av värde att kunna särskilja sådana problematiska marker även hos övriga ägargrupper, har på riksskogstaxeringens kartmaterial skogsodlingsgränsen schematiskt uppdragits såsom en redovisningsgräns över de marker som är belägna mellan kronans marker. Av utredningen betraktas dock gränsen enbart som en geografisk gräns, motiverad av de skillnader i skogstillstånd som har konstaterats mellan arealerna ovan och nedan gränsen.

SOU 1968:9

KAPITEL 2

Virkestillgång

2.1. Allmänt Skogstillståndet i landet kan följas sedan 1920-talet, då den första riksskogstaxeringen genomfördes under åren 1923-1929 (SOU 1932: 26). En andra inventering av landets skogar, den andra riksskogstaxeringen, skedde åren 1938-1952 (Riksskogstaxeringen 1938-1952. St. skogsforskningsinst., avd. för skogstaxering. Rapporter, nr 2. Nilsson och Östlin 1961). År 1953 lades inventeringsmetoden om från det tidigare använda systemet med länsvis taxering till ett system som innebär att hela landet årligen täcks av en lågprocentig inventering. Samtidigt infördes som ett nytt moment vid inventeringen en registrering av avverkade träd, den s. k. stubbinventeringen, för uppskattning av den årliga avverkningsvolymen. Det första tioårsomdrevet med den nya metoden, den tredje riksskogstaxeringen, avslutades år 1962 (Riksskogstaxeringen åren 1953-1962. Skogshögskolan, inst. för skogstaxering. Rapporter, nr 9. Arman 1965). Man kan säga att en fjärde taxering nu pågår som direkt fortsättning på den tredje taxeringen. Vid bearbetning kan sålunda material från de två taxeringarna kombineras på ett sådant sätt att ett »rullande» material erhålls. I föreliggande betänkande baseras beskrivningen av skogstillståndet och avverkningsberäkningen på den tredje riksskogstaxeringens resultat, dvs. på material från inventeringarna åren 1953-1962. För industriområde II och delar av område III (riksskogstaxeringens region III) ligger dock inventeringarna åren 1955-1964 till grund. Utredningens grundmaterial på tillgångsSOU 1968:9

sidan svarar alltså närmast mot ett medeltillstånd omkring år 1958 resp. år 1959. En särskild analys har dock gjorts av förändringarna från inventeringen år 1953 och fram till dagsläget. Avverkningsstatistiken enligt stubbinventeringen omfattar avverkningssäsongerna 1952/53-1965/66. Som bakgrund till den avverkningsberäkning (bilaga A) som för utredningens räkning har gjorts vid skogshögskolan ges i det följande kortfattade redogörelser för närmast föregående avverkningsberäkningar och för nuvarande skogstillstånd.

2.2. Tidigare beräkningar av virkestillgången Riksskogstaxeringens uppgift har varit, alltsedan den första taxeringens tillkomst, att ge en detaljerad beskrivning av skogstillståndet, som bl. a. kan ge svar på frågan om skogarnas avkastningsförmåga. Under de snart 40 år som gått sedan den första riksskogstaxeringen avslutades år 1929 har ett tiotal avverkningsberäkningar utförts för större områden, hela landet eller Norrland resp. södra Sverige. Som regel har dessa beräkningar tillkommit, i likhet med den föreliggande, i samband med utredning om skogsindustrins råvaruförsörjning. - Därutöver har ett större antal beräkningar gjorts för mindre områden, exv. för enstaka län. I detta sammanhang är endast de beräkningar som omfattat hela landet eller större landsdelar av intresse. Dessa har nedan förtecknats i kronologisk ordning med angivande av vissa uppgifter om beräkningarnas omfattning. 15

Jonson-Modins beräkning för 1931 års första och de två sista som omfattar hela landet och alla trädslag och vilkas resultat i skogssakkunniga (SOU 1933: 2): hela landet, stort är jämförbara: 10 (å 20) år, ett alternativ, barr- och löwirke från 0 cm Ärlig avverkning på skogsmark Jonson-Modins beräkning för 1936 års Beräkning Milj. m3f ub Milj. m3sk skogsutredning (SOU 1938: 58): hela landet, framtida avkastning, två alternativ, barr- och 193311 2 47,4 56 lövvirke från 0 cm 19383 57,6—58,3 69 Skogsforskningsinstitutets 10-årsprognos 1956 61,8 4 64,6—67,9 för Statens bränslekommission (skrivelse 1958 1 28.2.1946): hela landet, ett alternativ, barrAvser virke från 0 cm. Volym i m8f ub har omförts till m3sk genom tillägg av 19 % för bark. virke från 10 cm 2 Exkl. möjlig ökning genom dikning av förThorsten Streyfferts beräkning för In- sumpad skogsmark, ca 3 milj. m3sk. 3 dustriens utredningsinstitut (NorrlandsutredAvser virke från 5 cm och uttag under de tio åren. ningen, 1946): Norrland, 30 år, tre awerk- första 4 Avser virke från 5 cm och uttag under tjugo ningsalternativ och två tillväxtalternativ, år. barrvirke från 10 cm Beträffande Jonson-Modins beräkning år Henrik Pettersons beräkning (»40-års1938 bör observeras att den är av annan prognosen») för Norrlandskommittén (SOU karaktär än de övriga, enär den avser sko1948:32): övre och mellersta Norrland garnas »framtida avkastningsförmåga». ( = industriområde I), två gallrings- och två slutavverkningsalternativ, barrvirke från Därmed avsågs dock inte de maximikvantiteter som skulle kunna uppnås under gynn0 cm Skogsforskningsinstitutets beräkning för sammast möjliga förhållanden, utan närmast »den avkastning, som skulle erhållas, därest Södra Sveriges skogsindustriutredning (SOU produktionen å all framtida skogsmark mot1952: 15): Götaland, Svealand samt Gävlesvarade produktionen i den bättre hälften av borgs län och Härjedalen ( = industriområde II-VI), 40 år, två slutavverkningsalter- de nuvarande bestånden». Detta innebar en ökning med 25-27 % av tillväxten enligt nativ, barr- och lövvirke från 5 cm Skogsforskningsinstitutets beräkning för riksskogstaxeringen åren 1923-1929. Det är intressant att nu konstatera, att denSödra Sveriges skogsindustriutredning (SOU na »framtida» avkastning, som vid det till1956: 33): (a) övre och mellersta Norrland ( = in- fälle den gjordes väl närmast kunde betrakdustriområde I), 10 år, två slutavverknings- tas som ouppnåelig, är av ungefär samma storlek som den tjugo år senare beräknade alternativ, barr- och lövvirke från 5 cm reella avkastningsförmågan. (b) södra Sverige, uppräkning av den beräknade avverkningen i SOU 1952: 15 med vissa procenttal Hagberg-Nilssons beräkning för Skogs- 2.3. Nuvarande skogstillstånd industriernas Samarbetsutskott (SkogsinduDet är betydande skillnad mellan norra och striens virkesutredning 1958): hela landet, 20 år, två slutavverkningsalternativ, barr- södra Sverige i fråga om de olika ägoslagens andel av landarealen (tabell 2.1). och lövvirke från 5 cm. Av den totala skogsmarken, 22,8 milj. ha, Det framgår av förteckningen att stora är 71 % belägen i område I—III och 29 % skillnader föreligger mellan de olika beräki 1V-VI. ningarna i fråga om beräkningsperiodens De olika ägargruppernas skogsmarksinnelängd, antal alternativ och trädslag. Därtill kommer att skilda principer har tillämpats hav är regionalt mycket ojämnt fördelat. Särskilt markerat är kronoskogarnas och boför avverkningsberäkningen. Av beräkningarna är det endast de två lagsskogarnas koncentration till de tre norra 16

SOU 1968:9

Tabell 2.1. Landareal (exkl. fjäll) fördelad på ägoslag inom industriområde I—III och IV—VI Industriområde I—III IV—VI Riket

Måttenhet

Inägor

Milj. ha (Procent) Milj. ha (Procent)

1,6 (7) 3,8 (31) 5,4 (15)

Milj. ha (Procent)

Fjäll barrskogsMyr mark

Skogsmark

Berg o. div. mark Summa

16,2 (69) 6,6 (56)

0,6 (3)

4,5 (19) 0,8 (7)

0,6 (2) 0,7 (6)

23,5 (100) 11,9 (100)

22,8 (64)

0,6 (2)

5,3 (15)

1,3 (4)

35,4 (100)

industriområdena och de enskilda skogarnas 1 dominans i de södra områdena (tabell 2.2). Även i fråga om skogsmarkens fördelning efter godhetsgrad, bonitet, samt på huggnings- och åldersklasser är skillnaderna stora mellan de norra och de södra delarna av landet. Detta framgår vid en jämförelse mellan de uppgifter för områdena la och VI som har ställts samman i tabell 2.3. (Angående definition av bonitet och huggningsklass, se bilaga A.) Jämfört med det södra området är i det norra skogsmarkens produktionsförmåga avsevärt lägre samt arealandelen slutavverkningsmogen skog (huggningsklass D3) betydligt högre. Dessutom är givetvis betydligt större del av arealen i det norra området bevuxen med skog i de högre åldersklasserna; sålunda är 25 % av arealen i område la bevuxen med skog äldre än 120 år mot 1 % i område VI. Den senare jämförelsen får dock anses sakna intresse som bakgrund till avverkningsberäkningen. I område la svarar nämligen åldersgränsen 120 år ungefär mot en lämplig slutålder i skogen, medan en lämplig slutålder i område VI bör ligga mellan 60 och 80 år. Bedömd utifrån slutåldrarna

120 resp. 70 år kan arealen »överårig» skog anges till 25 % i område la och till ca 21 % i område VI. Det kan synas egendomligt att den stora andelen överårig skog i det södra området inte har kommit till uttryck i fördelningen på huggningsklasser. Anledningen till detta torde vara att man i det sydsvenska skogsbruket tillämpar förhållandevis höga slutåldrar, vilket har påverkat riksskogstaxeringens bedömningar. Inom de skilda ålders- och huggningsklasserna är bestånden mer eller mindre väl slutna. Som exempel redovisas i tabell 2.4 skogsmarkens fördelning på tre slutenhetsgrader för yngre gallringsskog (hkl C) och slutavverkningsskog (hkl D3) i dels Norrbottens lappmark, dels Kristianstads län. Som synes är gaJlringsskogen i båda områdena bättre sluten än slutavverkningsskogen, och båda huggningsklasserna har högre slutenhet i det södra området än i det norra. Indelningen i huggningsklasser är grundläggande för avverkningsberäkningen, varför det finns anledning att återkomma till dessa klasser längre fram. 1 Kallas i riksskogstaxeringen »övriga enskilda skogar» och i Skogsstatistisk årsbok »privatskogar».

Tabell 2.2. Skogsmark fördelad på ägargrupper inom industriområde I—/// och IV—VI Summa

Industrioi nråde

Måttenhet

Kronan

Övriga allm. Aktiebolag Enskilda

I—III

Milj. ha (Procent) Milj. ha (Procent)

3,9 (24) 0,4 (6)

0,9 (6) 0,3 (5)

4,7 (29) 1,0 (15)

6,7 (41) 4,9 (74)

16,2 (100) 6,6 (100)

Milj. ha (Procent)

4,3 (19)

1,2 (5)

5,7 (25)

11,6 (51)

22,8 (100)

IV—VI Riket

SOU 1968:9

Tabell 2.3. Skogsmark fördelad på bonitets-, huggnings- resp. åldersklasser inom industriområde la och VI Måttenhet: procent Bonitetsklass Industriområde

I

la VI

3 II

III

IV

V

VI

VII

VIII

Summa

0 44

2 25

19 7

41 2

29 1

9 0

100 100

Huggningsklass A

Bl

B2

C

Dl

D2

D3

E

Summa

9 5

4 4

12 15

24 34

19 26

6 6

21 8

5 2

100 100

la VI

Åldersklass

la VI

Kalm. I II III IV V VI VII— IX+ (0— (3— (21— (41— (61— (81— (101— (121— (161 + 2 år) 20 år) 40 år) 60 år) 80 år) 100 år) 120 år) 160 år) år)

Summa

9 5

100 100

5 11

9 25

9 26

12 21

Vid riksskogstaxeringarna har konstaterats att det totala virkesförrådet i landet har stigit alltsedan den första taxeringen. Sålunda har de tre taxeringarna givit följande resultat. Taxering

Miljarder m3sk

l:a 2:a 3:e

1,6 1,9 2,2

1923—1929 1938—1952 1953—1962

Förrådets ökning mellan den andra och tredje taxeringen är som medeltal för hela landet 1,2% per år. Motsvarande tal för de tre norra industriområdena är 1,1 % och för de tre södra 1,8 % per år. - Enligt en särskild analys av perioden 1953-1966, vil-

17 8

14 3

13 1

—

ken redovisas i avsnitt 2.7, pågår denna förrådsökning fortfarande. Som tidigare nämnts är 71 % av skogsmarken belägen inom industriområdena I-III och 29 % i IV-VI. Virkesförrådets fördelning på samma områden är enligt den tredje taxeringen 64 resp. 36 %. Virkesförrådets trädslagssammansättning, som i stort har varit oförändrad sedan den andra taxeringen, är (i procent) följande. TrädTräd slag

Norrland

Svealand

Götaland

Riket

Tall Gran Löv

41 44 15

43 45 12

37 45 18

40 45 15

100 Summa

Tabell 2.4. Areal i huggningsklass C och D3 fördelad på slutenhetsgrader inom ett nordligt och ett sydligt område Måttenhet: procent Huggningsklass C Slutenhet

Huggningsklass D3 Slutenhet

Område

0,3— 0,4

0,5— 0,6

0,7 +

Sa

0,3— 0,4

0,5— 0,6

0,7 +

Sa

Norrbottens lappmark Kristianstads län

12 4

44 15

44 81

100 100

41 13

43 33

16 54

100 100

18 SOU 1968:9

Tabell 2.5. Virkesförråd av tall, gran och löv fördelat på grovleksklasser inom olika landsdelar Måttenhet: procent Trädslag

Grovlek1

Norrland

Svealand

Götaland

Riket

Tall

015-

21 44

35 Sa 100

16 41 43

12 34 54

18 40 42

36 42 22

27 45 28

21 39 40

30 42 28

Sa 100

61 30 9

45 38 17

34 35 31

50 33 17

Sa 100

250— 15— 25+

Gran

0— 15— 25 +

Löv

1 Diameter på bark i brösthöjd, cm.

Granen upptar som synes lika stor andel av totalförrådet i de tre landsdelarna, medan förekomsten av tall och lövträd växlar i olika landsdelar. Givetvis växlar också skogens grovlek mellan olika landsdelar till följd av de skillnader i produktionsbetingelserna som råder mellan dessa (tabell 2.5). Andelen grov skog har ökat sedan den andra riksskogstaxeringen. Procenttalet för grovleksklassen 25 + var då som regel 2-4 enheter lägre än det som här redovisats från den tredje taxeringen. Största ändringarna har skett för gran och lövskog i Götaland, där skillnaden uppgår till 5-6 enheter. Endast för lövskogen i Norrland har en motsatt utveckling skett, i det att förrådet blivit ännu klenare. Som en bakgrund till avverkningsberäkningen kan det vara av intresse att även beröra virkesförrådet per hektar i olika huggningsklasser och i skilda delar av landet.

Som tabell 2.6 visar är förrådet per hektar i de egentliga gallringshuggningsklasserna (hkl B2-D1) 6 0 - 7 0 % högre i område VI än i område la och i den rena slutavverkningsskogen (hkl D3) mer än dubbelt så stort. För vissa län inom dessa områden är skillnaden ännu större. - Det lägre förrådet i område la för slutavverkningsskogen (hkl D3) jämfört med den äldre gallringsskogen (hkl D l ) beror på att slutenheten är lägre i hkl D3 (jfr tabell 2.4). Mellan riksskogstaxeringarna har inte bara virkesförrådet ökat, utan även dess tillväxt. Vid de tre taxeringarna har den årliga tillväxten på skogsmark uppskattats till följande belopp. Miljoner m3sk

Taxering l:a 2:a 3:e

53 63 78

1923—1929 1938—1952 1953—1962

Tabell 2.6. Virkesförråd fördelat på huggningsklasser inom industriområde la och VI Måttenhet: m3sk per hektar Huggnir gsklass Industriområde

A—Bl

B2

C

Dl

D2

D3

E

A—E

la VI

11 17

33 56

71 112

97 163

86 171

75 175

37 73

63 116

SOU 1968: 9

De angivna tillväxtuppgifterna är av olika anledningar inte fullt likvärdiga, varför en jämförelse dem emellan endast blir ungefärlig (se bilaga A). Den senaste tillväxtuppgiften, 78 milj.m3sk per år för hela landet (motsvarande 3,4 m 3 sk/ha), fördelar sig med 44 milj. m3sk (2,7 m 3 sk/ha) på industriområde I—III och med 34 milj. m3sk (5,1 m 3 sk/ha) på område I V-VI. Analyser av tillväxtens förändring mellan den första och den tredje taxeringen indikerar att denna orsakas av förrådsökning och åldersändring (yngre bestånd) samt till betydande del av högre tillväxtprocent. Den högre tillväxtprocenten får anses vara en skogsskötseleffekt; däri inbegripes även den statistiska effekt som erhållits genom att träd med låg tillväxt har gallrats bort, varigenom den genomsnittliga tillväxtprocenten hos det kvarvarande förrådet har höjts.

2.4. Bruttoavverkningsberäkning Allmänt Målsättningen för avverkningsberäkningen är att ange storleken och beskaffenheten av det virkesutfall som kan förväntas vid en viss beståndsbehandling, skogsskötselmodell, med specificerad gallringsstyrka och slutavverkningstakt. Det kan ligga nära till hands att jämställa avverkningsberäkningen med en avverkningsprognos. Enligt en ofta använd distinktion avser emellertid »beräkningen» de framtida avverkningsmöjligheterna, virkestillgången, medan »prognosen» behandlar de sannolika framtida virkesuttagen. Av naturliga skäl måste en avverkningsprognos bli mycket kortsiktig. Med hänsyn bl. a. härtill kan resultatet av en sådan prognos inte läggas till grund för bedömningar på längre sikt av skogsindustrins expansionsmöjligheter från råvarusynpunkt. Sådana bedömningar bör i stället grundas på avverkningsmöjligheterna enligt en avverkningsberäkning. Det bör dock observeras att inte heller avverkningsberäkningen kan göras mera långsiktig. Allt eftersom den faktiska ut-

vecklingen avviker från vad som förutsa:ts för beräkningen förlorar denna i aktualitet. Med stöd av tidigare erfarenheter anser mm från skogshögskolans sida att en detaljend avverkningsberäkning inte bör göras lör längre tidsperiod än tjugo år i norra Sverige och tio år i södra, men att beräkningen skall revideras eller göras om redan efter cir<:a fem år. Mot denna bakgrund har den föreliggande beräkningen gjorts på följande sätt. En detaljberäkning har gjorts för två tioårsperioder i de norra delarna av lancet (industriområde I och II samt Kopparbergs län och gästrikedelen av Gävleborgs län i område III) och för två femårsperioder i de södra delarna. Med hänsyn till att grundmaterialet för beräkningen närmast svarar mot ett medeltillstånd omkring år 1958, så kommer beräkningen att gälla för tidsperioderna 1958-1977 resp. 1958-1967. Beräkningen har utförts vid alternativa förutsättningar i fråga om skogsskötseln. - Alternativen beträffande slutavverkningstakt har i en schematisk långsiktsanalys jämförts med avseende på förrådsutveckling och tillväxt. Det bör uppmärksammas att beräkningen primärt är av bruttokaraktär, och att utfallande avverkningskvantiteter därför innehåller även sådant virke som sannolikt inte är ekonomiskt tillgängligt och sådant som inte kan utnyttjas på grund av dålig kvalitet. Områdesindelning och ägargruppering Som tidigare nämnts i kapitel 1 har vid avverkningsberäkningen tillämpats en mera detaljerad områdesindelning än i industriområden. Därigenom har hänsyn kunnat tas till de specifika lokala förutsättningarna i fråga om skogstillståndet inom varje »delområde». I norra Sverige, med stor variation i skogstillstånd mellan kust och fjäll, har olika länsdelar särskilts, exv. lappmark ovan resp. nedan skogsodlingsgränsen och kustland, medan i södra Sverige beräkningen i flera fall har kunnat omfatta två till fyra län. Den skillnad i skogstillståndet inom olika SOU 1968:9

huggnings- och åldersklasser som kan framkomma vid jämförelser mellan olika skogsägargrupper inom ett industriområde har visat sig i stor utsträckning bli utjämnad vid jämförelser inom mindre områden. Av denna anledning har avverkningsberäkningen kunnat göras för varje delområde utan att ägargrupperna har särbehandlats. Däremot har beräkningens resultat i fråga om slutavverkningsareal och avverkningskvantitet fördelats på ägargrupper, nämligen på kronoskogar (domänfondens skogar), övriga allmänna skogar, aktiebolags skogar och enskilda skogar. I de fall skogsmarksinnehavet för en viss ägargrupp är litet är det redovisade resultatet för denna grupp behäftat med betydande osäkerhet, genom att uppskattningen av tillgängliga grunddata har stora medelfel.

Beräkningsalternativ Som tidigare nämnts har avverkningsberäkningen utförts för alternativa skogsskötselmodeller. En skogsskötselmodell karakteriseras av ett visst gallringsprogram och ett visst slutavverkningsprogram. 1 avverkningsberäkningen har två gallringsalternativ och tre slutavverkningsalternativ behandlats, vilka i kombination med varandra har givit sex olika skogsskötselmodeller.

Gallringsalternativ Grundläggande för ett gallringsprogram är vilken förrådsutveckling som skogen förutsätts ha i olika ålders- och huggningsklasser. I den föreliggande avverkningsberäkningen har för båda gallringsalternativen beståndsutvecklingen antagits följa samma förlopp, nämligen det som kan beräknas ur »riksskogstaxeringens produktionsöversikter» för de mera välslutna skogarna (Riksskogstaxeringens produktionsöversikter. Medd. från St. skogsforskningsinst. Bd 50: 1. Nilsson 1961). De två gallringsalternativen, Gl resp. G2, skiljer sig i fråga om gallringsstyrkan, dvs. uttagets storlek i förhållande till beståndets SOU 1968:9

virkesförråd omedelbart före gallringen, och tidsintervallet mellan gallringarna. Gallringsstyrkan i alternativ G l , som avser »konventionell» gallring, har baserats på resultat från s. k. provstämpling på riksskogstaxeringens provytor, medan gallringsstyrkan i G2 har förutsatts vara 15-25 % högre än i G l . Mot den »konventionella» gallringsstyrkan i alternativ G l svarar ett gallringsintervall av »konventionell» längd, medan intervallet i alternativ G2 är längre. Antalet gallringar är sålunda färre i G2 än i G l . Genom att samma beståndsutveckling har förutsatts för båda alternativen kommer dessa att resultera i ungefär lika stora totaluttag. Beträffande uttagets trädslags- och dimensionssammansättning kan dock mindre skillnader uppstå. - Däremot skall alternativ G2, till följd av det högre uttaget per hektar, ge lägre gallringsareal och, vilket är det viktigaste, lägre drivningskostnad än Gl. För att siffermässigt belysa förutsättningarna i gallringsalternativen har vissa grunddata för dessa sammanställts i tabell 2.7. (Uppgifterna är hämtade från eller beräknade ur tabellerna A.14-A.17.) Som jämförelse mellan de norra och de södra delarna av landet har valts delområdena »Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen» och »Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län». Som framgår av tabellen skiljer sig gallringsprogrammen mellan det norra och det södra området - förutom i fråga om virkesförrådet - endast beträffande gallringsstyrkan (»uttagsprocenten») och gallringsintervallets längd, medan uttaget per hektar och den behandlade arealen är ungefär desamma i båda områdena. I huggningsklass B2, ungskog, kan ett gallringsintervall i egentlig mening inte anges. Gallringsingreppet har där förutsatts ske i form av röjning, eventuellt i kombination med avverkning av fröträd och överståndare, varefter nästa huggning inte skall behöva göras förrän skogen vuxit in i huggningsklass C, yngre gallringsskog. Gallringsstyrkan 40-45 % i alternativ G2 21

Tabell 2.7. Gallringsalternativen Gl och G2 (i »period l»1) inom ett nordligt och ett sydligt delområde Huggningsklass/sl utenhetsgrad Dl C 0,5+

0,5—0,6

0,7 +

D2 0,3+

Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen Virkesförråd före gallring, G1/G2 45 m 3 sk/ha Gl 20 Gallringsuttag, m 3 sk/ha G2 20 44 Gl Gallringsstyrka, % G2 44 Gl Gallringsintervall, år — G2 — 2 38 Gl Gallrad areal, % 38 G2

86 34 40 39 46 19 23 53 43

78 26 31 33 40 23 28 43 18

130 44 54 34 41 23 28 43 37

87 36 36 41 41 23 28 43 37

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus o. Hallands län Virkesförråd före gallring, m 3 sk/ha G1/G2 88 Gl 30 Gallringsuttag, m 3 sk/ha G2 30 34 Gl Gallringsstyrka, % G2 34 Gl Gallringsintervall, år — G2 — 41 Gl Gallrad areal, % 2 G2 41

144 33 38 23 26 8 10 63 50

145 26 32 18 22 12 15 43 17

205 43 51 21 25 12 15 42 33

196 49 50 25 25 12 15 42 34

Område

1 2

Alternativ

B2 0,3 +

Period 1 omfattar avverkningsberäkningens första tio år i norra och första fem år i södra Sverige. Procent av total areal för resp. huggningsklass och slutenhetsgrad.

i det norra området kan synas vara för hög. Den ligger emellertid i nivå med den som man i praktiken, av drivningsekonomiska skäl, har måst tillämpa under senare år. Mera detaljerade uppgifter om gallringsalternativen redovisas i bilaga A.

Slutavverkningsalternativ Med hänsyn till att det i samtliga områden finns en större andel överårig och slutavverkningsmogen skog än som skulle finnas om åldersfördelningen vore jämn kan slutavverkningstakten varieras inom vida gränser. Genom att virkesuttaget per hektar är avsevärt större vid slutavverkning än vid gallring (jfr hkl C - D l i tabell 2.7 med hkl D3 i tabell 2.6) kommer slutavverkningsarealens storlek att i avgörande mån påverka det totala virkesuttagets volym. I utredningen belyses detta samband mellan

slutavverkningstakt och avverkningskvantitet medelst avverkningsberäkningens skilda slutavverkningsalternativ. Bedömningen av vad som kan anses vara lämplig slutavverkningstakt är i hög grad en skogspolitisk och skogsekonomisk fråga. Detta exemplifieras av vad som skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 237) bl. a. anger om avverkning. Enligt lagen får utvecklingsbar skog ej utan tillstånd avverkas annat än genom gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling. Avverkning av icke utvecklingsbar skog får inte på någon fastighet utan tillstånd företas så att större rubbningar uppkommer i avkastningens jämnhet. - Den pågående skogspolitiska utredningen har enligt sina direktiv att överväga om ändringar i skogsvårdslagen är påkallade med hänsyn till den inträffade och väntade utvecklingen mem skogsbruket. En av de frågor som därvid SOU 1968:9

särskilt bör beaktas är »om möjlighet bör finnas att ingripa mot underlåtenhet att avverka skog som nått sådan ålder att markens produktionsförmåga ej längre tillfredsställande utnyttjas och som efterfrågas för att tillgodose råvarubehov inom skogsindustriföretag». - Från den enskilde skogsägarens synpunkt påverkas frågan om uttagens storlek, särskilt slutavverkningarnas, även av andra omständigheter, bl. a. beskattningsförhållanden. Frågor av sådan skogspolitisk och skogsekonomisk karaktär som antytts ovan har dock inte beaktats i avverkningsberäkningens slutavverkningsprogram. Dessa har baserats på rent skogsmatematiska grunder, men inom gränser som gör dem praktiskt möjliga att realisera. I tidigare avverkningsberäkningar har med få undantag redovisats två slutavverkningsalternativ, men med liten skillnad i slutavverkningsareal mellan alternativen. I föreliggande beräkning har, som inledningsvis nämnts, tre slutavverkningsalternativ behandlats, nämligen alternativ a: liten slutavverkningsareal alternativ b: medelalternativ alternativ c: stor slutavverkningsareal Principen har varit att slutavverkningsarealen i alternativ b under loppet av sjuttio år skall anpassas till en nivå som kan anses normal med hänsyn till en på sikt lämplig omloppstid (slutålder) på skogen. Alternativen a och c har lagts så långt på var sida om alternativ b att den sannolika eller önskvärda utvecklingen i fråga om slutavverkningsarealen ligger inom gränserna för dessa alternativ. Alternativ a har sålunda lagts på så låg nivå att ett ännu lägre alternativ har bedömts sakna praktiskt intresse, medan alternativ c har lagts på en i motsvarande grad hög nivå. I samtliga tre alternativ har lika stor areal förutsatts bli slutavverkad under sjuttioårsperioden. Detta får till följd att i alternativ a, som är svagast i början av perioden, ökar slutavverkningsarealen successivt så att detta alternativ är det starkaste i slutet. I alterSOU 1968:9

nativ c blir förhållandet det motsatta: starkt i början och svagt i slutet. För skogen i delområdena ovan skogsodlingsgränsen inom industriområdena I och II saknas tillförlitligt underlag för bedömning av förrådsutvecklingen, varför slutavverkningsalternativen i dessa områden har måst baseras på förenklade förutsättningar. Sålunda har i alternativ b förutsatts en slutavverkningstakt som avvecklar hela den i utgångsläget för beräkningen befintliga arealen slutavverkningsskog (hkl D3) under loppet av fyrtio år. I alternativen a och c har avvecklingstiden satts till femtio resp. trettio år. Dessutom finns ju möjligheten att räkna med ytterligare ett alternativ, nämligen att överhuvud taget inte slutavverka i dessa områden. Slutavverkningsalternativens utformning exemplifieras i tabell 2.8 med uppgifter för delområdena »Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen» och »Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län». Den årliga slutavverkningsarealen under den sjunde tioårsperioden i alternativ b motsvarar en omloppstid på ca 130 år i det norra området och på ca 75 år i det södra. (Omloppstiden innefattar, förutom beståndens växttid, även eventuell kalmarkstid.) För delområdena inom industriområde I—III växlar motsvarande omloppstid mellan ca 85 och 130 år och inom område I V VI mellan ca 75 och 95 år. I den norra områdesgruppen torde de angivna omloppstiderna ungefär svara mot dem som sannolikt blir erforderliga för de nyanlagda bestånden, medan i den södra gruppen en ytterligare förkortning av omloppstiden, utöver den som ingår i slutavverkningsalternativen och utan att eventuella gödslingseffekter beaktats, torde vara möjlig - och från avkastningssynpunkt dessutom önskvärd. En sänkning av omloppstiden i område IV-VI med tio år skulle, enligt en beräkning som redovisas i bilaga A, frigöra ett virkeskapital av ca 100 milj. m 3 sk. En sänkning därutöver med tio år skulle frigöra ett ungefär lika stort kapital. Med hänsyn till de möjligheter som föreligger i södra Sverige att förkorta omlopps-

Tabell 2.8. Slutavverkningsalternativen a—c inom ett nordligt och ett sydligt delområde Årlig slutavverkningsareal i procent av total skogsmarksareal Tioårsperiod Område

Alternativ

Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen a 0,70 0,76 0,82 b 1,00 0,96 0,92 c 1,30 1,16 1,02

0,88 0,88 0,88

0,94 0,84 0,74

1,00 0,80 0,60

1,06 0,76 0,46

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus o. Hallands län a 1,04 1,13 1,22 b 1,25 1,27 1,29 c 1,58 1,49 1,40

1,31 1,31 1,31

1,40 1,33 1,22

1,49 1,35 1,13

1,58 1,37 1,04

tiden utöver vad som förutsatts i avverkningsalternativen måste sålunda beräkningsnivån anses ligga lägre i de södra områdena än i de norra. Detta medför att man vid utnyttjande av utredningens material har större anledning att tillämpa de högre alternativen i de södra delarna av landet än i de norra.

Resultat Avverkningsberäkningen har, på grundval av de förutsättningar som har redovisats i det föregående, givit följande bruttokvantiteter för riket uttryckta i milj. m3sk per år och endast avseende skogsmark. Gallringsalternativ

Slutavverkningsalternativ a b c

Gl G2 Medeltal (Procent)

67,8 66,5 67,1 (91)

74,4 73,4 73,9 (100)

80,0 79,7 79,9 (108)

Värdena i sammanställningen utgör de aritmetiska medeltalen för »period 1» och »period 2», som omfattar beräkningens första resp. andra tioårsperiod i de norra områdena och första resp. andra femårsperioden i de södra. Då skillnaden i utfall mellan perioderna har uppstått till följd av beräkningstekniska förutsättningar, vilkas riktighet kan ifrågasättas, har det ansetts lämpligt att genomgående i utredningen, såsom här har skett, räkna med det aritmetiska medeltalet för perioderna. - Av samman-

ställningen framgår vad som tidigare har påpekats rörande avverkningskvantiteterna i gallringsalternativen, nämligen att skillnaden mellan G l och G2 är obetydlig. I det följande anges därför avverkningsvolymerna enligt beräkningen, om ej annat anges, såsom medeltal även för gallringsalternativen. Vid den närmast föregående avverkningsberäkningen, den som ingår i Skogsindustriens virkesutredning 1958, erhölls följande avverkningsvolymer för riket, uttryckta i milj. m3sk per år och avseende skogsmark.

Tioårsperiod

Slutavverkningsalternativ a b

l:a 2:a Medeltal (Procent)

62,8 66,4 64,6 (95)

66,8 68,9 67,9 (100)

En jämförelse mellan utfallen i de två beräkningarna visar att a-alternativet i 1967 års beräkning ligger på ungefär samma nivå som b-alternativet i beräkningen från år 1958. - Förskjutningen av beräkningsnivån kvarstår oförändrad om jämförelsen görs för de norra och södra delarna av landet. Detta illustreras exv. av att inom industriområdena I och II, som har samma omfattning i de två beräkningarna, uppgår den årliga avverkningskvantiteten till 26,3 milj. m3sk i såväl a-alternativet år 1967 som balternativet år 1958. Som ett exempel på bruttoavverkningens utseende i norra och södra Sverige har uppgifter för utfallet enligt alternativ Gl-b i SOU 1968:9

Tabell 2.9. Bruttoavverkningen enligt alt. Gl-b inom industriområde la och VI ning på diam.klasser1 (%)

Avverkning per år Industri-

Milj.

område

Trädslag m 3 sk

la

Tall Gran Löv Alla

VI

Tall Gran Löv Alla 1

m 3 sk/ha

0/

/o

5—

10—

15—

20—

25—

30—

35+

Sa

5,0 4,7 3,4

0,7 0,6 0,5

38 35 27

6 13 27

11 20 33

15 22 21

20 18 11

20 14 4

15 7 2

13 6 2

100 100 100

13,1

1,8

4,6 4,9 3,7

1,7 1,8 1,4

35 37 28

3 6 12

6 12 17

10 15 18

15 16 17

21 17 12

19 14 9

26 20 15

100 100 100

13,2

4,9

100 Diameter på bark i brösthöjd, cm.

industriområdena la och VI sammanställts i tabell 2.9. Som framgår av tabellen är såväl den totala avverkningskvantiteten som dess fördelning på olika trädslag ungefär densamma i båda områdena. Däremot är uttaget per hektar, räknat på hela skogsmarksarealen i resp. område, nära tre gånger så stort i område VI som i område la. Särskilt bör dock skillnaderna i fråga om avverkningens grovlek uppmärksammas. Andelen »grovskog», som omfattar träden i de egentliga timmerdimensionerna (25 cm och grövre i brösthöjd), är väsentligt större i det södra området än i det norra, för tall 66 % i område VI mot 48 % i område la, för gran 51 % mot 27 % och för löv 36 % mot 8 %. I fråga om trädslaget »löv» har skillnaden mellan områdena accentuerats av att bok och ädla lövträd ingår i utfallet för område VI - med genomsnittligt större grovlek än övriga lövträd, huvudsakligen björk, asp och al i båda områdena. Avverkningsberäkningens bruttokvantitet enligt alternativen a-c har i bilaga A redovisats med fördelning efter ett flertal grunder. - För län eller länsdelar samt för industriområden och för riket redovisas fördelad på ägargrupper dels total bruttoavverkning utan uppdelning på trädslag (tabell A.24), dels bruttoavverkning från 10 cm i brösthöjd av barrskog (tabell A.25) resp. lövskog (tabell A.26). För industriområden och för riket redovisas dessutom bruttoavverkning av vartdera trädslaget tall, SOU 1968:9

gran och löv fördelad på diameterklasser, men utan uppdelning på ägargrupper (tabell A.27). - Bruttoavverkning av barrskog resp. lövskog, uppdelad på klenskog (5-10 cm i brösthöjd) och grövre skog, har dessutom i kapitel 7 angetts för varje industriområde och för riket såsom »virkestillgång på skogsmark» i balanstabellerna 7.1-7.9. Det bör emellertid observeras, att - som närmare anges i avsnitt 7.1 - volymuppgifterna på tillgångssidan i balanstabellerna har uppräknats med 3,5 % i förhållande till vad som redovisas i bilaga A och i detta kapitel. Givetvis kan det i många sammanhang vara önskvärt att ha tillgång till mera långtgående uppdelningar av materialet än som ges i utredningen, exv. länsvis på ägargrupper, trädslag och diameterklasser. Med hänsyn till att osäkerheten i de enskilda uppgifterna torde vara betydande redan vid de uppdelningar som här har gjorts, har utredningen ansett det inte vara försvarligt att dela upp materialet ytterligare. - Vissa bearbetningar, exv. för andra områden än industriområden, kan dock göras. Sådana specialbearbetningar kan erhållas genom institutionen för skogstaxering vid skogshögskolan. Utredningen har övervägt att redovisa bruttoavverkningen fördelad på »småområden» på liknande sätt som gjordes med 1958 års beräkning och som har omnämnts i kapitel 1. Av tidsskäl har den för detta ändamål erforderliga bearbetningen av ma-

terialet ännu inte kunnat göras. Utredningen anser det dock vara värdefullt om en sådan bearbetning och redovisning kunde komma till stånd.

2.5. Faktisk avverkning enligt riksskogstaxeringens stubbin ven tering Allmänt Genom den registrering av stubbar efter avverkade träd som görs vid riksskogstaxeringen, och som inledningsvis har omnämnts i avsnitt 2.1., erhålls årligen en skattning av den faktiska avverkningen under närmast föregående säsong. (Avverkningssäsongen räknas från »skottskjutningen» ena året till »skottskjutningen» påföljande år.) Skattningen av étt års totala avverkning i riket har ett enkelt medelfel av 4-5 % . Detta innebär att en »sann» årsavverkning på exv. 50 milj. m3sk med 68 % sannolikhet kommer att uppskattas till mellan 47,8 och 52,2 milj. m 3 sk och med 95 % sannolikhet till mellan 45,5 och 54,5 milj. m3sk. - Vid uppdelning av materialet, exv. på industriområden och ägargrupper, ökar givetvis medelfelet. I vissa fall blir uppgiften för det enskilda året allt för osäker för att kunna användas, varför ett medeltal för flera år får utnyttjas. I jämförelse med den beräkning av årsavverkningens storlek som görs inom skogsstyrelsen på grundval av bl. a. virkesförbrukningen, har uppskattningen enligt stubbinventeringen systematiskt givit lägre resultat - ett förhållande som närmare behandlas i avsnitt 7.1. - Vid stubbinventeringen uppskattas emellertid avverkningsvolymen direkt i skogskubikmeter, dvs. i samma måttenhet som gäller för virkesförrådet och i avverkningsberäkningen. Volymuppgifter för dessa storheter kan därför anses vara sinsemellan jämförbara, även om uppgifterna som sådana kan vara påverkade av eventuella systematiska fel i de kuberingstal som använts. Avverkningens storlek Den totala avverkningen i riket har under fjortonårsperioden 1952/53-1965/66 växlat mellan 41 och 60 milj. m3sk per år,

med ett medeltal av 50 milj. m3sk. Under perioden har avverkningen en ökande trend. Om de fjorton åren uppdelas i en period om fyra år och i två om fem år erhålls följande medeltal för årsavverkningen under respektive period. Period

Antal år

Milj. m3sk

1952/53—1955/56 1956/57—1960/61 1961/62—1965/66 1952/53—1965/66

4 5 _5 14

45,0 49,8 55,6 50,5

Ökningstrenden uppgår till 1,1 milj. m3sk/ år, beräknad på skillnaden mellan dessa fyraårs- och femårsmedeltal. Av ökningen mellan de två femårsperioderna har ungefär 60 % uppkommit genom ökad avverkning av gran, 30 % av tall och 10 % av löv. Årsavverkningens trädslagsfördelning under den sista femårsperioden är följande. Milj. m3sk

Trädslag Tall Gran Löv Torra

%

19,7 26,8 8,3 0$ Alla 55,6

36 48 15 1 100

Det totala uttaget under den perioden, med torrskog frånräknad, utgör ca 70 % av tillväxten, medan motsvarande tal för tall är 71 %, för gran 72 % och för löv 66 % . Utvecklingen i fråga om avverkningarna har varit något olika i norra och i södra Sverige. Som framgår av sammanställningen nedan över medelårsavverkningen i milj. m3sk inom industriområde I—III resp. I V VI under de två femårsperioderna, har uttaget genomgående ökat (med undantag för torrskog i område I—III), men ökningen är betydligt större i det södra området än i det norra. 1956/57-1960/61 1961/62-1965/66 ^ Trädslag ~~ I—III " IV—VI I—III ~~ IV—VI 11,9 12,6 3,9 0,5 Alla 28,9

6,2 10,5 3,8 0,4 20,9

12,6 14,0 4,1 0,4 31,1

7,1 12,8 4,2 0,4 24,5 SOU 1968:9

Av den tidigare angivna ökningstrenden 1.1 milj. m3sk per år för riket hänförs 0,4 milj. m3sk till område I—III och 0,7 milj. m3sk till område IV-VI, vilket innebär en årlig ökningstakt av 1,4 resp. 3 , 4 % . Motsvarande ökningstakt trädslagsvis för tall, gran och löv är i område I—III 1,0 2,2 resp. 0,8 % och i område IV-VI 3,0 4,2 resp. 2.2 % • I det norra området har ökningen skett i kustlandet och i de södra delarna; i Norrlands inland har avverkningsvolymen varit oförändrad (figur A.7). Av tillväxten har under den andra femårsperioden i båda områdena tagits ut ungefär lika stor del som ovan har angetts för riket. Endast lövskogen uppvisar en större avvikelse, med 61 % uttag i det norra området mot 72 % i det södra. Den allmänna strävan som finns i skogsbruket att ta ut allt större del av totalavverkningen i form av slutavverkning kommer även till uttryck i stubbinventeringens material. - I såväl den norra som den södra delen av landet har slutavverkningskvantiteten ökat med ca 7 % per år. I den södra delen har även kvantiteten från övriga huggningsformer ökat något, medan den samtidigt minskat något i den norra. Slutavverkningarnas relativa andel av totaluttaget har för riket i dess helhet stigit från i medeltal 35 % under den första femårsperioden till 42 % under den andra. Som jämförelse kan nämnas att avverkningsberäkningens motsvarande relativa andel för slutawerkning (i huggningsklasserna D3 och E) är ca 5 0 % . - Troligen har dock andelen slutavverkning blivit överskattad vid stubbinventeringen, genom att kalavverkning av glesa bestånd i vissa fall har registrerats som »slutavverkning» i stället för som »hyggesrensning» eller avverkning av fröträd och överståndare. Avgörande för klassificeringen av huggningsformen är därvidlag slutenhetsgraden hos det bestånd som slutavverkats - och det föreligger påtaglig risk att slutenheten överskattas vid »efterhandsbedömning» på ett kalhygge. En del av de träd som fälls vid avverkningarna upparbetas emellertid inte, utan SOU 1968:9

lämnas kvar i skogen. Huvudsakligen torde det vara träd som fälls vid hyggesrensning och röjning, samt klenare träd vid andra huggningsformer, särskilt i sämre avsättningslägen. Volymen av sådana kvarlämnade träd uppgår enligt registreringar vid stubbinventeringen för awerkningssäsongerna 1963/64-1965/66 till ca 3,4 milj. m 3 sk per år, motsvarande drygt 6 % av den totala årsavverkningen i riket dessa år. För att visa hur de kvarlämnade träden fördelar sig på olika trädslag och grovleksgrupper inom olika delar av landet har i tabell 2.10 en sammanställning lämnats för Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt för delområdet Blekinge, Kristianstad, Malmöhus och Hallands län (utdrag ur tabell A. 37). I denna anges diameterklassvis de kvarlämnade trädens volym i procent av den totala avverkningsvolymen i respektive klass. Andelen kvarlämnade träd är, som framgår av tabellen, betydligt högre i det norra området än i det södra. I det norra området är procenttalen för lövträden anmärkningsvärt höga. I båda områdena är det naturligt nog i första hand de klenaste träden som lämnas kvar. Av den för riket angivna kvarlämnade volymen, 3,4 milj. m 3 sk, Tabell 2.10. I skogen kvarlämnade hela träd inom ett nordligt och ett sydligt område Diameterklass, cm Område Trädslag

4-

10— 15— 25+ 4—25-

Norrbottens och Västerbottens lappmarker Tall 71 11 Gran 80 16 Björk 86 59 Övr. löv 97 76 Torra 64 28 Alla

— 1 39 45 10

— — 90 47 —

5 13 64 69 16

24 Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län 5 2 Tall 24 4 1 Gran 36 9 3 Björk Övr. löv 36 10 2 29 11 15 Torra —

Alla

•

—

1 1 6 4 17

•

— — —

•

är hela 65-70 % att hänföra till den lägsta diameterklassen (4-10 cm).

2.6. Jämförelse mellan beräknad och faktisk avverkning En väsentlig fråga när det gäller att bedöma virkesbalansernas tillgångssida är om avverkningsberäkningen medger ett ökat virkesuttag i förhållande till det nuvarande, eller om den nuvarande avverkningsnivån bör hållas oförändrad eller om den bör sänkas. Avverkningsberäkningen har, enligt vad som tidigare redovisats, givit en årlig bruttokvantitet för hela riket om 67,1 och 79,9 milj. m 3 sk i ytteralternativen a resp. c, medan den faktiska årsavverkningen har uppgått till i medeltal 55,6 milj. m3sk och till högst ca 60 milj. m3sk för ett enskilt år under femårsperioden 1961/62-1965/66. I motsats till avverkningsberäkningens uppgifter, som endast avser rå skog på skogsmark, innefattas i stubbinventeringens uppgifter även den avverkning som skett av torrskog samt på annan mark än skogsmark, tillsammans ca 1,9 milj. m 3 sk per år i medeltal under de senaste tio åren. Om denna kvantitet förutsätts bli oförändrad och läggs till de beräknade uttagen erhålls följande jämförelse.

Beräknad Alt. a Alt. b Alt. c Faktisk

Milj. m 3 sk

Relativa tal

Differens1 Milj. m 3 sk

69,0 75,8 81,8

124 138 147

13,4 20,2 26,2

55,6

aw.

aw.

1 Beräknad avverkning minus faktisk avverkning. Det bör observeras att den differens som anges i sammanställningen ovan har framkommit genom att en beräknad bruttokvantitet jämförts med en faktisk nettokvantitet. 1 bruttouppgiften ingår ju exv. virkeskvantiteter i dåliga avsättningslägen, vilka på grund av höga kostnader sannolikt inte kommer att avverkas. 28

Tabell 2.11. Årlig bruttoavverkning enligt alternativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961 j 62— 1965/66 inom industriområde I— / / / och IV—VI Industriområde

Milj. m3sk

Relativa tal

Differens1 Milj. m3sk

I—III Beräknad avverkning Alt. a Alt. b Alt. c

38,9 43,0 46,6

125 138 150

7,8 12,0 15,6

aw. 31,1

—

30,1 32,8 35,2

123 134 144

5,6 8,2 10,6

aw. 24,5

—

Faktisk

IV—VI Beräknad avverkning Alt. a Alt. b Alt. c Faktisk 1

Beräknad avverkning minus faktisk avverkning. En motsvarande jämförelse för industriområdena I—III och IV-VI visar, i motsats till vad som kanske kunde förmodas, något mindre skillnader mellan beräknad och faktisk avverkning i södra än i norra Sverige (se tabell 2.11). Detta förhållande bör ses mot bakgrund av att slutavverkningstakten i alternativen a-c, som tidigare påtalats, relativt sett är lägre i de södra delarna av landet än i de norra. Dessutom är de dåliga avsättningslägena koncentrerade till norra Sverige. Om totalkvantiteterna anges trädslagsvis för barr och löv, såsom har gjorts i tabell 2.12, visar det sig att en stor del - i alternativ b nära hälften - av differensen mellan beräknad och faktisk avverkning består av lövträd. Vid en motsvarande jämförelse mellan de totala avverkningskvantiteterna för olika ägargrupper framkommer vissa skillnader mellan grupperna (tabell 2.13). Mest markerad är skillnaden i område IV-VI för de enskilda skogarna, på vilka medelavverkningen 1961/62-1965/66 endast utgör 70 % av uttaget enligt b-alternativet, mot SOU 1968:9

Tabell 2.12. Årlig bruttoavverkning enligt alternativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961162— 1965/66, för trädslagen barr och löv inom industriområde I—77/ och IV—VI Barr

Löv

Industriområde

Milj. m3sk

Differens 1

Milj. m3sk

Differens 1

I—III Beräknad avverkning Alt. a Alt. b Alt. c

29,2 33,1 36,5

2,2 6,1 9,5

9,7 9,9 10,1

5,6 5,8 6,0

Faktisk avverkning

27,0

—

4,1

—

IV—VI Beräknad avverkning Alt. a Alt. b Alt. c

22,6 24,9 26,9

2,3 4,6 6,6

7,5 7,9 8,3

3,3 3,7 4,1

Faktisk avverkning

20,3

—

4,2

—

1 Beräknad avverkning minus faktisk avverkning; milj. m3sk. i medeltal 89 % (87-95 %) på övriga ägargruppers skogar.

2.7. Förändringar virkesförråd

i skogsmarksareal

under perioden

och

1953—1966

En avverkningsberäkning, som skall gälla under ett visst antal år framåt, bör givetvis grundas på en så aktuell beskrivning av skogstillståndet som möjligt. För den föreliggande beräkningen hade det varit önskvärt att kunna utgå från exempelvis tillståndet år 1964. Materialet från ett enda års inventering vid riksskogstaxeringen är emellertid statistiskt sett för svagt för att kunna användas, varför material från flera års inventeringar måste utnyttjas. De teoretiska metoder som finns för att »skriva fram» ett material från ett visst år till en senare tidpunkt är dock ännu inte fullt utprovade. Av denna anledning har avverkningsberäkningen, som tidigare angetts i avsnitt 2.1, baserats på ett statistiskt medeltillstånd för skogen, som vad huvuddelen av landet beträffar bygger på riksskogstaxeringens inventeringar åren 1953-1962. Grundmaterialet kan därför närmast hänföras till år 1958. Vid bedömning av förutsättningarna för de olika beräkningsalternativen och vid tilllämpning av beräkningens resultat kan nackdelar som är förbundna med det »föråldrade» grundmaterialet i viss mån kompen-

Tabell 2.13. Årlig bruttoavverkning enligt alternativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961/62—1965/66, för olika ägargrupper inom industriområde I—III och IV—VI Måttenhet: milj. m3sk Industriområde

Kronan

Övr. allm.

Aktiebolag

Enskilda

I—III Beräknad avverkning Alt. a Alt. b » (Relativtal) 1 Alt. c Faktisk avverkning

6,8 7,6 (143) 8,5 5,3

2,3 2,5 (147) 2,7 1,7

12,0 13,3 018) 14,3 11,3

17,8 19,6 (153) 21,1 12,8

IV—VI Beräknad avverkning Alt. a Alt. b » (Relativtal) 1 Alt. c Faktisk avverkning

1,9 2,1 (105) 2,2 2,0

1,6 1,7 (113) 1,9 1,5

4,0 4,5 (115) 4,8 3,9

22,6 24,5 (143) 26,3 17,1

1 Faktisk avverkning = 100.

SOU 1968:9

seras, om eventuella förändringar i exv. åldersklassfördelning och virkesförråd är kända. För detta ändamål har, som framgår av bilaga A (avsnitt A.5), analyser utförts över skogsmarksarealens och virkesförrådets förändringar under åren 1953— 1966. Av vad som i bilagan A redovisas om skogsmarksarealens förändringar vill utredningen uppmärksamma den ökning i skogsmarksareal som sammanhänger med inägoarealens minskning. (Ägoslaget »inägor» omfattar enligt riksskogstaxeringens definition förutom jordbruksmark och inägobackar, även diverse markslag som ej utnyttjas för jordbruksändamål, såsom tomt, stadsplanerat område och industriområde.) Inägoarealen har enligt en rätlinjig trendberäkning minskat med i medeltal ca 50 000 ha per år i hela landet under perioden 1953 -1966. Denna uppgift stämmer väl med vad som framkommit vid en utredning av skogsstyrelsen i samråd med lantbruksstyrelsen angående användningen av åkermark som tas ur produktionen (se bilaga E). Enligt den utredningen har nämligen arealen av sådan jordbruksmark uppgått till totalt ca 0,5 milj. ha under perioden 1956-1966. - Vid riksskogstaxeringen klassas mark som skogsmark så snart den upphört att brukas för annat ändamål. Man kunde därför ha väntat sig att större areal jordbruksmark skulle ha överförts till skogsmark enligt taxeringarna är enligt annat material. Riksskogstaxeringens registreringar av inägoarealens minskning synes sålunda överensstämma med den nedläggningstakt som framkommit vid jordbruksräkningarna och som ligger till grund för lantbruksstyrelsens

utredning om åkerjordens framtida omfattning och lokalisering (bilaga E). Den ytterligare nedläggning som beräknas ske fram till år 1980 kan därför - till den del den väntas bli utnyttjad för skogsproduktion betraktas som ett direkt tillskott till den nuvarande skogsmarksarealen enligt riksskogstaxeringen. Det bör dock uppmärksammas, att av den mark som hittills tagits ur jordbruksproduktionen och som bedömts vara lämplig för skogsproduktion, har endast ungefär hälften blivit planterad eller bevuxen på naturlig väg med skog av godtagbar beskaffenhet. Den till skogsmark överförda jordbruksmarken har medverkat till att arealen av kalmark (0-2 år) och plant- och ungskog i åldersklass I (3-20 år) har ökat under perioden 1953-1966. Samma effekt har erhållits av ökningen i årlig slutavverkningsareal. Detta framgår av den sammanställning över arealer i olika åldrar som lämnas nedan. I tablån redovisas, skilt för region I—III och IV-V, olika åldersklassers areal enligt medeltalet för åren 19631966 uttryckt i relation till klassernas areal enligt den tredje taxeringen åren 19531962. (Riksskogstaxeringens »region» I III och IV-V motsvarar industriområde I III resp. IV-VI med undantag av att Västmanlands, Uppsala och Stockholms län, som ingår i industriområde III tillhör region V.) Den relativa ökningen av åldersklassen 0-20 år torde i region I—III endast till en mindre del ha uppkommit genom överföring av inägomark, utan torde där i övervägande grad ha uppkommit till följd av

Åldersklass (år) Region

0—20

21— 100/701

101 + / 7 1 + 1

Alla

I—III 1953—1962 1963—1966

100 126

100 97

100 103

100 103

IV—V 1953—1962 1963—1966

100 133

100 92

100 116

100 106

30 Klassgränserna avser region I—III/region IV—V. SOU 1968:9

ökad slutavverkning, medan det motsatta förhållandet gäller i region IV-V. Ökningen av totalarealen och sannolikt även av den äldre skogen (över 100 år) i de norra regionerna har samband med en inträffad »glidning» i bedömningarna beträffande gränsdragningen mellan skogsmark och myr. (Se vidare bilaga A.) I de södra regionerna förklaras ökningen av totalarealen till huvudsaklig del av den överförda inägoarealen. Ökningen av den äldre skogen (över 70 år) beror på att »inväxningen» från underliggande åldersklass där varit större än den slutavverkade arealen. Det bör uppmärksammas att om slutavverkningsarealen inte kraftigt ökas kommer denna utveckling mot större andel överårig skog att accelerera. Anledningen till detta är den stora andelen av medelålders och äldre skog som närmar sig omloppstidens slut. I region IV-V upptas nämligen omkring en tredjedel av all skogsmark av skog i åldern 41-70 år. Redan tidigare har nämnts, att virkesförrådet har ökat mellan de olika riksskogstaxeringarna och att förrådet fortfar att öka. I det preliminära betänkandet angavs den årliga förrådsökningen under åren 19561964 till ca 20 milj. m 3 sk för hela landet, varav 5 milj. m3sk i Norrland och Kopparbergs län (region I—III) och 15 milj. m3sk i mellersta och södra Sverige. Senare utförda trendberäkningar för den längre perioden 1953-1966 har givit en något lägre årlig ökning, nämligen ca 17,5 milj. m3sk i hela landet, varav 6,5 milj. m 3 sk i de nordliga regionerna I—III och 11 milj. m3sk i de sydliga regionerna IV-V. Huvuddelen av förrådsökningen, ca 60 % för hela landet och med en något högre andel i söder än i norr, ligger på gran, medan ca 30 % ligger på tall och ca 10 % på löv. I fråga om tall- och lövförrådens ökning är det stora skillnader mellan norra och södra Sverige. I region I—III svarar tallförrådets ökning för ca 40 % av den totala ökningen, medan lövförrådets andel i ökningen är obetydlig, ca 5 %. I region IV-V däremot svarar dessa trädslag för SOU 1968:9

ungefär lika stor del av ökningen, nämligen 18-20% vartdera. I den analys över virkesförrådets grovleksförändring som redovisas i bilaga A har framkommit, att förråden av medelgrov skog (15-25 cm) och grovskog (25 cm och däröver) genomgående har ökat, medan den klena skogen (under 15 cm) som regel har minskat. Särskilt markerad är ökningen av grovskogen i mellersta och södra Sverige. Där är grovskogens ökning t. o. m. större än totalförrådets. Denna förskjutning mot grövre träddimensioner torde sammanhänga med dels åldersförskjutningarna, som har berörts tidigare, dels den intensifiering av skogsvårdsarbetet som skett sedan 1950-talets början i form av ökad skogsodling, röjning och gallring. Med hänsyn till att drivningskostnaderna är så starkt beroende av trädgrovleken är förskjutningen mot grövre dimensioner att se som en i och för sig önskvärd utveckling. Utredningen vill emellertid ifrågasätta om detta förhållande även gäller i fråga om grovskogens starka ökning i mellersta och södra Sverige. För regionerna III-V sammantagna är nämligen inte mindre än ca 40 % av grovskogens ökning, dvs. drygt 3 milj. m3sk årligen, att hänföra till träddimensioner som är 35 cm (13,8 tum) eller grövre på bark i brösthöjd. Detta sammanhänger med den tidigare påtalade kraftiga ökningen av den »överåriga» skogen i dessa delar av landet.

2.8. Möjligheter till ökad skogsproduktion Uppgifter om skogens framtida avkastningsförmåga har presenterats i olika sammanhang. Tidigare har nämnts den beräkning som Jonson och Modin utförde för 1936 års skogsutredning (SOU 1938: 58). Ett annat exempel kan hämtas från 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1): »Allmänt anses dock att skogens avkastning kan höjas betydligt genom att skogsförädling, skogsvård och inte minst skogsgödsling intensifieras. Enligt vissa expertbedömningar skul31

le den årliga tillväxten kunna höjas till inemot 100 milj. m3sk. Då denna högre nivå ej torde kunna uppnås förrän mot slutet av detta sekel, .» Möjligheterna att öka skogsavkastningen är emellertid numera inte av betydelse endast vid bedömningar som avser en avlägsen framtid. De har en avgörande inverkan även på frågan om de mera kortsiktiga virkesuttagens storlek. Genom dikning och gödsling kan nämligen skogsproduktionen påverkas också på relativt kort sikt. Dessutom kan virkesuttaget höjas i och med att erforderliga åtgärder verkligen vidtas för att säkerställa en framtida ökad virkesproduktion; de framtida produktionsökningarna kan så att säga »diskonteras till nutid». Ökad skogsproduktion kan erhållas dels genom produktionsbefrämjande åtgärder som höjer avkastningen per arealenhet skogsmark, dels genom att skogsmarksarealen utökas. Avkastningshöjande effekt har sådana åtgärder som skogsträdsförädling, val av lämpligt trädslag vid skogsodling samt ökad skogsodling och gödsling, medan skogsmarksarealen kan ökas genom dikning och gödsling av myr samt överföring av jordbruksmark till skogsmark. En aktuell bedömning av produktionsmöjligheterna på längre sikt redovisas i avsnitt A.5.5. I fråga om gödsling av fastmark samt dikning och gödsling av torvmark baseras beräkningen på utredningarna i bilagorna C och D. Beträffande överföring av jordbruksmark utnyttjas vad som redovisas i bilaga E om åkerjordens framtida omfattning och lokalisering. Med tidsperspektivet »på längre sikt» avses en tidrymd av ungefär en halv omloppstid, dvs. vid en tidpunkt någonstans mellan år 2000 och år 2050. När det gäller den framtida produktionen på nuvarande skogsmarksareal har bedömningen grundats på en analys av nuvarande tillväxt i yngre och medelålders skog, alltså den skog som om en halv omloppstid kommer att svara för en betydande del av totalproduktionen. Enligt analysen ligger den nuvarande genomsnittliga tillväxten i denna skog på ungefär samma nivå

som tillväxten i skog på den från slutenhetssynpunkt bättre hälften av arealen enligt den andra riksskogstaxeringen. Under förutsättning av att samma förhållande kommer att gälla även för den framtida totalproduktionen samt med hänsyn tagen till en fortgående förbättring av skogens slutenhetsgrad i de mellersta och södra delarna av landet, men utan hänsyn till gödslingseffekt, har den framtida produktionsförmågan på nuvarande skogsmarksareal angetts till ca 93 milj. m3sk per år, en kvantitet som överstiger den nuvarande tillväxten med 1 9 % . Som produktionstillskott genom gödsling av fastmark har upptagits ca 10 milj. m 3 sk per år enligt det gödslingsprogram som lagts fram i bilaga C. Enbart under de senaste tio åren har förutsättningarna för skogsproduktion på torvmark ändrats väsentligt genom att maskinell utrustning har tillkommit eller är under vidareutveckling samt genom att handelsgödselmedel har införts som en betydelsefull produktionsfaktor. Som framhålls i bilaga D är nu strängt taget endast klimatet hindrande för ett totalt utnyttjande av torvmarkerna, då torven kan betraktas som enbart ett fysikaliskt substrat, vars näringshalt kan regleras efter växternas behov. I enlighet med det lägre produktionsalternativet i bilaga D har produktionsökningen från torvmark angetts till ca 10 milj. m 3 sk. Produktionstillskottet från överförd jordbruksmark har beräknats utifrån förutsättningen att 80 % av den åkermark som väntas bli tagen ur jordbruksproduktionen fram till år 1980 och likaledes 80 % av den nuvarande kulturbetesarealen kan tas i anspråk för framtida skogsproduktion. Det årliga tillskottet från dessa arealer har bedömts till ca 7 milj. m3sk. Den möjliga skogsproduktionen som skulle kunna uppnås på längre sikt blir sålunda 120 milj. m 3 sk per år, vilket motsvarar en ökning med drygt 50 % i förhållande till den nuvarande tillväxten på 78 milj. m 3 sk. Fördelad på industriområdena I—III och IV-VI blir produktionen i milj. m 3 sk per år följande. SOU 1968:9

Industriområde

Produktion från nuvarande skogsareal

Gödsling av fastmark

I—III IV—VI

51,7 4_U0

4,9 4^8

92,7

9,7

Riket

Dikning och gödsling av torvmark

Omföring av jordbruksmark

Möjlig total produktion

5,5 4,2 9,7

1,2 64 7,3

64 56 120

D e n möjliga totalproduktionen överstiger

i område I—III den nuvarande tillväxten med 45 % och område I V-VI med 65 %. En bedömning som den ovanstående kan givetvis bli endast ungefärlig. Den ger emellertid anvisning om vilka möjligheter som finns att utvinna en ökad skogsproduktion, om förutsättningarna i övrigt ger anledning att bedriva ett progressivt skogsbruk. Resultatet av bedömningen kan även utnyttjas om det gäller att belysa hur en total skogsproduktion av exempelvis nuvarande omfattning kan erhållas genom ett mera differentierat skogsbrukssätt än för närvarande, dvs. mera extensivt i vissa områden och mera intensivt i andra. Utredningen vill dock betona att den möjliga produktionsökning som angetts uppstår först efter insatser av olika slag, såsom ökad skogsodling samt dikning och gödsling. I vilken omfattning dessa åtgärder, som samtliga är kostnadskrävande, verkligen kan komma till praktiskt utförande, är i stor utsträckning en ekonomisk avvägningsfråga, där de framtida pris- och kostnadsrelationerna för virke är utslagsgivande. Samma förhållande gäller i vilken grad den nuvarande skogsmarksarealen verkligen kan komma att utnyttjas för ekonomiskt lönsam virkesproduktion.

SOU 1968:9

KAPITEL 3

Virkestillgångarnas avsättningslägen

3.1. Allmänt Det virkesutfall som erhålls vid en avverkningsberäkning utgör som regel en bruttokvantitet, vilken bör reduceras bl. a. med hänsyn till sådant virke som från ekonomisk synpunkt kan anses vara icke tillgängligt på grund av belägenheten, »dåligt avsättningsläge». För att karakterisera de områden, där huggnings- och transportkostnaderna är så höga att något positivt rotnetto inte uppstår, har präglats sådana uttryck som »nollområden» och »ekonomiska impediment». Utmärkande för de dåliga avsättningslägena är emellertid inte endast sämre belägenhet i förhållande till bilväg, flottled, bebyggelse o. d. Vanligen är även produktionsbetingelserna svaga, vilket har till följd att skogen är klen och håller lågt virkesförråd. - Av lättförklarliga skäl är frågan om de dåliga avsättningslägena i övervägande grad koncentrerad till Norrlands inland, även om den kan vara aktuell också i Norrlands kustland och inom mindre områden i andra delar av landet. Virkets ekonomiska tillgänglighet bestäms av relationen mellan virkeskostnad och virkesvärde. Ingendera av dessa faktorer är emellertid konstant, utan de förändras med såväl tid som rum. Kostnadssidan ändras sålunda i tiden med hänsyn till exv. drivningsmetodernas utveckling och i rummet efter bl. a. skilda bestånds- och terrängförhållanden. Värdesidan är än mer växlande och ändras t. ex. efter skiftande tillgång och efterfrågan på virke, efter driftsformen leveransskogsbruk contra industriskogsbruk - och efter virkets användningsområde. Av det som anförts ovan framgår, att det

från ekonomisk synpunkt icke tillgängliga virket utgör en kvantitet som vid en viss tidpunkt är svår att bestämma och, när den väl är bestämd, inte kan väntas vara oförändrad under längre tid. I tidigare virkesbalanser har i regel använts något slags erfarenhetstal för att reducera avverkningsberäkningens bruttokvantitet med hänsyn till dåliga avsättningslägen. Storleken på de tal som har använts vid olika tillfällen belyser hur uppfattningen om virkets kostnads-värderelation har varit vid olika tidpunkter. I föreliggande virkesbalans har frågan om virkets ekonomiska tillgänglighet belysts utifrån en undersökning rörande avsättningsläge som direkt knutits an till avverkningsberäkningen. Undersökningen har begränsats till att omfatta industriområdena I och II, dvs. Norrland utom gästrikedelen av Gävleborgs län.

3.2. »Dåligt axsättningsläge» i tidigare virkesbalanser På grundval av Jonson-Modins avverkningsberäkning räknade 1931 års skogssakkunniga (SOU 1933: 2) fram ett årligt virkesöverskott i landet på brutto 15 milj. m3f ub, vilket reducerades med en tredjedel med hänsyn till rådande utdrivningsförhållanden, gles bebyggelse o. d. i vissa delar av landet samt virkets delvis undermåliga kvalitet. 1933 års skogsindustrisakkunniga (SOU 1935: 36) införskaffade uppgifter från doSOU 1968:9

mänstyrelsen, vissa länsjägmästare och stiftsjägmästare samt från »ett större antal i enskild tjänst varande skogsmän i ledande ställning» om vilken avdragsprocent som kunde vara realistisk inom olika redovisningsområden och för olika sortiment. De så framtagna procenttalen var givetvis störst längst i norr: 6-8 % för timmer och sulfitved och 35-45 % för sulfatved i Torne och Kalix älvdalar. Söder om Värmland och Dalarna gjordes inga avdrag. Norrlandskommittén (SOU 1948:32) reducerade bruttotillgången av gagnvirke i Henrik Pettersons 40-årsprognos för övre och mellersta Norrland med procenttal som erhållits via domänstyrelsen och skogsstyrelsen. På kronoskogar var avdraget 1 % och på enskilda skogar 0,32 %. Högsta avdraget, 2.4 %, gjordes på kronoskogar i Norrbotten. Södra Sveriges skogsindustriutredning (SOU 1956: 33) hade i balansen för övre och mellersta Norrland en avdragspost för barr- och lövvirke i sådana drivningslägen att det inte kunde avsättas. Det framgår inte hur posten för barrvirke tillkommit, men i fråga om lövvirke utgjordes den av de tillgångar som var belägna utom »järnvägsräjong», dvs. med mer än fem mils bilväg till järnvägsstation. I Norrbottens och Västerbottens lappmarker var räjongen endast 1-2 mil. I Dala-Hälsingeområdet och söderut gjordes inga avdrag. I Skogsindustrins virkesutredning 1958 anges att barrklenvirket med hänsyn till höga avverknings- och hanteringskostnader är en tämligen oviss tillgång. Lövvirket däremot justerades för ej lönsamma avsättningslägen. Justeringen baserades på resultatet från en specialundersökning inom Svenska Cellulosa AB, som hade gjorts med anknytning till riksskogstaxeringens provytor från och med Ljungan och norrut. I detta område hade inte mindre än 48 % av lövskogstillgången ansetts vara så belägen, att ett rotnetto på högst 2 kr/m 3 t uppstod vid 1957/58 års pris- och kostnadsnivå. Det procenttalet minskades sedan för söder ut belägna områden. Det sydligaste område vari en sådan reduktion gjordes var Värmland; procenttalet angavs där till 10 %. SOU 1968:9

3.3. Undersökning rörande avsättningsläge För att i första hand belysa i vilken utsträckning den föreliggande avverkningsberäkningens bruttokvantitet av virke i ekonomisk mening är tillgänglig, har som inledningsvis nämnts en särskild undersökning gjorts inom industriområdena 1 och II. Undersökningen, som har utförts vid skogshögskolan, ingår i betänkandet som bilaga B. För undersökningen har riksskogstaxeringens ordinarie material, vilket legat till grund för avverkningsberäkningen, kompletterats med hänsyn till provytornas belägenhet i olika avseenden. Huvudsyftet med kompletteringen har varit att möjliggöra en fördelning av den beräknade bruttoavverkningen efter kostnaden per volymenhet virke vid leverans till schematiskt fastställda leveransställen. Kostnadsberäkningen grundas på storskogsbrukets prestationsnivå år 1964 vid s. k. konventionell drivningsteknik och vid samma års kostnadsnivå för skogsarbete. Med »konventionell drivningsteknik» avses att fällning, kvistning och kapning sker med motorsåg och att uttransporten av virket från stubbe till bilväg eller flottled sker med enmansbetjänade traktorekipage med griplastare. För virkets vidaretransport till kusten har beräkningen gjorts dels under förutsättning att allt barrvirke transporteras med lastbil, dels under förutsättningen att - såsom för närvarande sker - både flottning och lastbilstransport tillämpas. Kostnaderna har beräknats både för virkesutfallet enligt avverkningsberäkningens alternativ Gl-b och för det faktiska uttaget enligt stubbinventeringen samt för olika »typträd». Frågan om skogens avsättningsläge inom olika delar av industriområdena I och II har i bilaga B belysts dels medelst en beskrivning av skogens geografiska belägenhet i förhållande till kust, bilväg, flottled o. d., dels medelst resultatet från kostnadsberäkningen. Kostnadsberäkningens resultat i fråga om bruttoavverkningen har bl. a. presenterats i 35

diagramform som medger avläsning av den »tillgängliga» andelen under olika förutsättningar beträffande relationen mellan virkets kostnad och värde, olika »högsta drivningskostnad ». Den ekonomiskt sett tveksamma virkestillgången vid 1964 års förhållanden har i kapitel 7 - såsom ett exempel på storleksordningen - angetts utifrån kostnadsgränsen 42 kr/m 3 f ub för barrvirke. Därvid har förutsatts ett virkespris fritt kusten av 54 kr/m 3 f ub samt indirekta drivningskostnader och skogsvårdskostnader om 7 resp. 5 kr/m 8 f ub. - Denna kostnadsgräns har vid en företagen kostnadsjämförelse mellan bruttoavverkning och faktiskt uttag visat sig överensstämma med den beräknade genomsnittliga kostnadsgränsen för det faktiska uttaget. (Se vidare avsnitt B.6.) Enligt de angivna förutsättningarna har i område la 15 % av barrvirkestillgången och 33 % av lövvirkestillgången (av grövre skog - minst 10 cm på bark i brösthöjd - i alternativ b) angetts såsom »tveksam tillgång», medan motsvarande tal i område Ib och II angetts till 7 och 18 % resp. 5 och 12%. Sammantaget för hela område I—III utgör andelen »tveksam tillgång» 7 % för barrvirke och 19 % för lövvirke, eller totalt ca 3,7 milj. m 3 sk. Kostnadsberäkningen, som utfördes under åren 1964 och 1965, har inte följts upp med avseende på därefter inträffade förändringar av prestationer och kostnader. Frågan är i vad mån den allmänna kostnadsfördyringen har kompenserats av en höjd prestation i skogsarbetet. Då sannolikt inte hela fördyringen har kunnat kompenseras skulle av denna orsak en lägre kostnadsgräns användas för år 1967 än för år 1964 - och därmed en högre andel »tveksam tillgång» erhållas. En ytterligare sänkning av kostnadsgränsen skulle kunna motiveras av att virkespriset gått ner sedan år 1964. Enligt utredningens åsikt bör dock den »tveksamma» tillgångens storlek belysas utifrån ett mera långsiktigt bedömt virkesvärde än det som återspeglas i 1967 års virkespris.

36 SOU 1968:9

KAPITEL 4

Virkesförbrukning

4.1. Allmänt Utredningen har sökt fastställa den faktiska förbrukningen av olika virkessortiment under år 1964 och har sökt beräkna den förväntade virkesförbrukningen för åren 1967 och 1970. I fråga om de tre dominerande sortimenten — sågtimmer, massaved och brännved — baseras beräkningarna för åren 1967 och 1970 på följande förutsättningar. För sågtimret har förutsatts oförändrad produktionsutveckling från perioden 1958— 1964. Förbrukning av massavedssortimenten har beräknats på grundval av uppgifter om massa- och skivindustrins föreliggande planer och förutsätter fullt utnyttjande av den praktiska produktionskapaciteten. Det måste — såsom framhålls i andra avsnitt av betänkandet — observeras att utredningen inte gått in på bedömningen huruvida avsättnings- och konkurrensförhållandena på världsmarknaden kommer att medge fullt kapacitetsutnyttjande. I dagsläget är så inte fallet. För brännveden har räknats med samma minskande trend i avverkningarna som under perioden 1950/51-1964/65.

4.2. Sågtimmer Produktion av sågat virke Sågverksindustrins produktionsförhållanden har utretts vid ett flertal tillfällen genom s. k. sågverksinventeringar. De senaste inventeringarna utfördes av kommerskollegium för åren 1953 och 1958 samt av statistiska centralbyrån för år 1965. ResultaSOU 1968: 9

ten har publicerats i bl. a. Sågverksdriften i Sverige år 1953 (SOS) och Kommersiella Meddelanden 1962 nr 1 0 - 1 1 samt i Sågverk 1965 (Statistiska Meddelanden, I 1966: 57). Beträffande strukturen och utvecklingstendenserna inom sågverksindustrin vill utredningen hänvisa till den ingående redogörelse som lämnas i Sågverk 1965, och vars sammanfattande avsnitt »Sågverksinventeringens resultat i korthet» bifogas betänkandet (bilaga F). Uppgifter om sågverksproduktionen insamlas dessutom genom den årliga industristatistiken och redovisas i publikationen Industri (SOS). Denna statistik omfattar emellertid endast sådana arbetsställen som i genomsnitt under året har sysselsatt minst fem personer. Av det totala antalet sågar ingår i industristatistiken endast ca 25 %, men dessa svarar för närmare 90 % av den totala produktionen. Industristatistikens uppgifter om den årliga produktionen av sågat virke uppräknas länsvis till totalbelopp genom framskrivning av uppgifter från sågverksinventeringarna. I det preliminära betänkandet utgick utredningen i sina beräkningar från industristatistikens värden för år 1964 över avsalusågarnas produktion, uppräknade till totalbelopp med ledning av uppgifter från 1958 års sågverksinventering. Produktionen vid husbehovssågarna antogs ha nedgått till hälften från år 1958 till år 1964. För att kunna stämma av dessa värden infordrades vid 1965 års sågverksinventering, på utredningens hemställan, produktionsuppgifter även för år 1964. I föreliggande betänkande utgår utredningen från de värden som har framkommit vid inventeringen. — Skill37

Tabell 4.1. Total sågverksproduktion enligt sågverksinventeringarna, åren 1953, 1958 och 1964 Produktion, 1 000 std; 1953 Industriområde

Barr

la Ib II III I Va IVb V VI Riket 1

1958 Löv

Summa Barr

Årlig prod, ökning 1958- -1964, proc.

1964 Löv

Summa Barr

Löv

Summa Totalt

Enbart barrvirke

211 1 164 0 111 2 266 2 209 2 97 3 126 2 352 18

212 164 113 268 211 100 128 370

219 0 174 0 117 1 307 2 236 4 120 2 124 2 413 26

219 174 118 309 240 122 126 439

246 1 202 0 136 3 333 2 292 7 128 4 133 3 536 30

247 202 139 335 299 132 136 566

2,1 2,7 3,0 1,4 4,1 1,4 1,3 4,8

2,0 2,7 2,7 1,4 3,9 1,2 1,3 4,9

1 536 30

1 5661

1 710 37

1 7471

2 006 50

2 056

2,9

2,9

Exkl. ca 11 000 stds bräd- och plankstump som då hänfördes till biprodukter.

nåden i totalproduktion år 1964 mellan det preliminära värdet och det slutliga är emellertid obetydlig; i den preliminära beräkningen hade produktionen överskattats med 2%. Uppgifter om den totala sågverksproduktionen åren 1953, 1958 och 1964 med fördelning på industriområden har sammanställts i tabell 4.1. Uppgifterna omfattar, förutom plankor, battens och bräder, även sortimenten bjälkar och spärrar, sliprar samt annat sågat virke, exv. lådvirke. Vid beräkning av sågverksproduktionen år 1967 och 1970 skulle utredningen vilja grunda sina beräkningar på produktionskapaciteten dessa år. I fråga om sågverken är emellertid detta begrepp synnerligen re-

lativt; genom exempelvis övergång mellan ett- och flerskiftsdrift och genom ändring av sågningssäsongens längd kan produktionen ändras inom vida gränser och relativt lätt anpassas efter växlande konjunkturer. Produktionen åren 1967 och 1970 måste därför bedömas utifrån andra utgångspunkter än kapaciteten. För produktionen av sågat barrvirke har utredningen valt att fram till åren 1967 och 1970 räkna med samma årliga produktionsökning inom varje delområde som under perioden 1958-1964 (tabell 4.1). För lövvirke har däremot förutsatts oförändrad produktionsvolym från år 1964. Detta resulterar i att totalproduktionen ökar från 2.1 milj. standards år 1964 till 2.2 milj.

Tabell 4.2. Sågverkens produktion åren 1964, 1967 och 1970 Måttenhet: 1 000 stds 19671

1964 Industriområde la Ib II III IVa IVb V VI Riket 1

19701 Barr

Löv

Summa

Barr

Löv

Summa

Barr

Löv

Summa

246 202 136 333 292 128 133 536

1 0 3 2 7 4 3 30

247 202 139 335 299 132 136 566

261 219 147 346 326 133 138 614

1 0 3 2 7 4 3 30

262 219 150 348 333 137 141 644

276 236 158 360 360 138 143 693

1 0 3 2 7 4 3 30

277 236 161 362 367 142 146 723

2 006

2 056

2 184

2 234

2 364

2414 Beräknade uppgifter. SOU 1068: 9

250C

2000-1

1500 Enbart

barrvirke

w

500-

1970 Figur 4.1. Sågverksproduktion i riket åren 1927-1970 stds år 1967 och 2,4 milj. stds år 1970 (tabell 4.2). — Som jämförelse kan nämnas att 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1, s. 162) på annan väg, genom analys av tendenserna i den inhemska förbrukningen av sågat virke och förutsatt oförändrad export fr. o. m. år 1965, beräknat produktionen år 1970 till 2,3 milj. stds. Hur den av utredningen antagna produktionsökningen från år 1964 till år 1970 förhåller sig till sågverksindustrins faktiska produktionsutveckling under en längre tidsperiod bakåt i tiden visas grafiskt i figur 4.1. Som framgår av diagrammet är ökningstakten under åren 1958—1964 endast obetydligt högre än den ökningstrend som rått under hela efterkrigstiden. Inom sågverksindustrin har en markerad förskjutning av produktionens tyngdpunkt skett mot söder under tiden 1953—1964, vilket framgår av sammanställningen nedan över den totala sågverksproduktionens rela-

tiva fördelning mellan olika industriområden. För område VI har sålunda andelen av totalproduktionen ökat från 24 % år 1953 till 2 7 % år 1964, medan den relativa andelen har minskat inom områdena la, III och V.

Förbrukning av såg lim mer Sågverkens behov av sågtimmer åren 1964, 1967 och 1970 — dvs. det behov som svarar mot den förutsatta produktionen dessa år — har beräknats på basis av för varje industriområde specifika åtgångstal över rundvirkesåtgången i kubikmeter fast mått utan bark (m3f ub) per standard sågad vara. Sådana åtgångstal har framräknats på grundval av de uppgifter som 1965 års sågverksinventering har redovisat länsvis över sågverksproduktionen och sågtimmerförbrukningen år 1965. Därvid har dock upp-

Industriområde År

la

Ib

II

III

IVa

IVb

V

VI

Riket

1953 1958 1964 1967 1970

14 12 12 11 11

10 10 10 10 10

7 7 7 7 7

17 18 16 16 15

14 14 15 15 15

6 7 6 6 6

8 7 7 6 6

24 25 27 29 30

100 100 100 100 100

SOU 1968:9

Tabell 4.3. Förbrukning av sågtimmer åren 1964, 1967 och 1970 Måttenhet: 1 000 m3f ub 19701

1964 Industriområde

Barr

Löv

Summa

Barr

Löv

Summa

Barr

Löv

Summa

la Ib II III IVa IVb V VI

2 103 1776 1 172 2 962 2 592 1073 1 140 4 341

3 1 20 18 53 30 21 234

2 106 1777 1 192 2 980 2 645 1 103 1 161 4 575

2 232 1922 1268 3 085 2 897 1 113 1 183 4 980

3 1 20 18 53 30 21 234

2 235 1 923 1 288 3 103 2 950 1 143 1 204 5 214

2 361 2 068 1 364 3 208 3 202 1 153 1 226 5 620

3 1 20 18 53 30 21 234

2 364 2 069 1 384 3 226 3 255 1 183 1247 5 854

17 159

17 539

18 680

19 060

20 202

20 582

Riket 1

Beräknade uppgifter.

gifterna om förbrukningen av sågtimmer (SM, I 1966: 57, s. 78) korrigerats med hänsyn till vad som har framkommit vid skogsstyrelsens undersökningar över mätmetodoch omvandlingsfel (bilaga J). — Som framgår av redogörelsen för sågverksinventeringen (SM, I 1966: 57, s. 39) har de infordrade uppgifterna om sågtimmerförbrukningen lämnats i den måttenhet eller de måttenheter som används vid resp. såg. Bearbetning och redovisning har därefter skett med utgångspunkt från att volym i topprotmått, mittmått och flottningskubikmått avser verklig volym, medan volym i toppmått har uppräknats till verklig volym med faktorn 1,28. Volymmässigt omfattar mätsätten i topprot, i topp och i flottningskubikfot vardera ca 23, 70 och 7 % av barrtimret, medan allt lövtimmer mäts på mitt. Tabell 4.4. Faner- och ply woodfabrikernas produktion åren 1955, 1959, 1964, 1967 och 1970 Måttenhet: 1 000 ton Produkt

1955 1959 1964 19671 19701

Enkelfaner Plywood Lamell- och skiktträ Summa

11,7 24,1

12,5 24,5

13,5 26,7

8,8 45,8

11,0 51,2

1 2

54,3

57,3

Beräknade uppgifter. Kan ej redovisas; industristatistikens uppgifter innefattar t. o. m. år 1958 även snickeriprodukten lamellgolv i okänd omfattning.

40 Enligt skogsstyrelsens undersökningar skulle emellertid den topprotmätta volymen överstiga den verkliga volymen med ca 7 %. och enligt skogsstyrelsens uppfattning torde detta gälla även volymen i flottningskubikmått. Vidare skulle omföringen från toppmätt till verklig volym ha givit en överskattning på ca 4 % . Det på ovanstående sätt beräknade åtgångstalet är som riksmedeltal för barrvirke 8,5 och för lövvirke 7,6 m3f ub/std. Angående åtgångstalen inom de olika industriområdena, se bilaga K. Sedan åtgångstalen framtagits har sågtimmerbehovet erhållits genom att produktionen inom varje industriområde multiplicerats med motsvarande åtgångstal (tabell 4.3). Med den ökningstakt för sågverksproduktionen på vilken utredningen baserar sina beräkningar skulle det årliga sågtimmerbehovet komma att stiga med ca 3 milj. m3f ub från år 1964 till år 1970.

4.3. Fanertimmer Faner- och plywoodfabrikernas totala produktion av enkelfaner och plywood samt av lamell- och skiktträ har under perioderna 1955-1964 och 1959-1964 ökat med ca 2 % per år (tabell 4.4). Fram till år 1970 har ökningstakten förutsatts bli oförändrad. Förbrukningen av barr- och lövvirke inom olika industriområden framgår av tabell 4.5; SOU 1968:9

Tabell 4.5. Förbrukning av fanertimmer åren 1964, 1967 och 1970 Måttenhet: 1 000 m3f ub 19671

1964 Industriområde

Barr

Löv

Summa

Barr

Löv

Summa

Barr

Löv

Summa

26 63

1 14

27 77

28 67

1 15

29 82

29 71

1 16

30 87

0 2 7 32 56

17 2 8 33 164

0 2 7 34 59

18 2 8 35 174

0 2 8 36 63

19 2 9 37 184

— 1 1 Riket 108 1

— 1 1 115

— 1 1 121

Beräknade uppgifter.

för åren 1967 och 1970 har 1964 års uppgifter genomgående uppräknats med 2 % per år.

4.4. Tändsticksvirke Förbrukningen av tändsticksvirke uppgick år 1964 till ca 45 000 mH ub, allt bestående av inhemsk asp. Den beräknas minska till ca 40 000 m3f ub per år. Fördelningen på industriområden framgår av tabell 4.6.

4.5. Massaved, boardved och sågavfall Produktion av massa, fiberskivor och spånskivor Utredningen baserar sina beräkningar rörande massa- och skivindustrin på följande grundmaterial. Produktionsuppgifter för år 1954 är hämtade ur den officiella statistiken. Motsvarande tal för år 1964 jämte uppgifter Tabell 4.6. Förbrukning av tändsticksvirke åren 1964, 1967 och 1970, inhemsk asp Måttenhet: 1 000 m3f ub Industriområde

lVb VI

15 30

15 25

Riket 45

19701 Beräknade uppgifter.

SOU 1968:9

40 40

om industrins på grundval av föreliggande planer beräknade kapacitetsutveckling till år 1967 och år 1970 har ställts till utredningens förfogande av Skogsindustriernas Samarbetsutskott. Samarbetsutskottet baserar sammanställningarna på en enkät till företagen år 1965, vilken har reviderats dels våren 1966, dels hösten 1967. De företag som har medverkat i enkäten har förtecknats i bilaga G. Produktionen av massa samt fiber- och spånskivor och den däremot svarande råvaruförbrukningen redovisas i industristatistiken, som här har fullständig täckning. På grund av olikheter i statistikförfarandet kan mindre skillnader förekomma mellan uppgifter baserade på industristatistiken och industrins i andra sammanhang lämnade produktionssiffror. Samtliga kvantitetsuppgifter för massa samt fiber- och spånskivor avser ton. I fråga om massa, såväl kemisk som mekanisk, har mängden omräknats att avse 10 % fuktighetshalt, s. k. 90-procentig massa (»torrtänkt vikt»). Produktionen åren 1967 och 1970 är den bedömda, praktiskt möjliga tillverkningsvolymen vid fullt utnyttjande av produktionsapparaten, s. k. praktisk kapacitet. Den period utredningen närmast behandlar, 1964—1970, präglas av stora förändringar inom den skogsindustriella sektorn i dess helhet och i synnerhet inom massaoch pappersindustrin. En analys av den in41

Tabell 4.7. Massa- och skivindustrins produktion åren 1954 och 1964 samt beräknade praktiska kapacitet åren 1967 och 1970 Måttenhet: 1 000 ton1 Riket Relativa tal

Industriområde Produkt

År

Sulfitmassa2

1954 1964 1967 1970

Sulfatmassa2

1954 1964 1967 1970

Halvkemisk massa

1954 1964 1967 1970

Mekanisk massa

1954 1964 1967 1970

Fiberskivor

1954 1964 1967 1970

Spånskivor

Summa

1 8

1954 1964 1967 1970 1954 1964 1967 1970

III

IVa IVb

V

VI

46 540 175 77 623 222 85 508 271 85 456 212 137 392 144 511 815 250 594 1 026 295 611 1073 475

227 364 416 380 200 370 471 732

298 105 410 99 390 96 212 102 311 — 553 — 596 — 757 —

50 60 82 82 38 122 177 345

115 1 556 100 263 2118 136 280 2 128 275 1 804 69 1 291 100 336 2 957 229 413 3 572 511 4 504

— 23 38 172 205 182 168 90 145 168 190

— — — 33 39 42 42 42 55 73 76

24 22 40 188 350 410 595 67 188 230 247

6 28 8 55 97 86 113 40 163 103 155 122 209 167 32 16 63 26 73 29 76 43

31 46 48 74 64 79 79 15 50 68 70

42 131 48 202 95 461 37 800 100 54 1 239 155 46 1 309 66 1 649 — 368 100 — 707 192 — 813 — 856

100 154 352

— 3 6 30 23 4 4 30 26 445 1 181 394 938 1 882 572 1056 2 009 704 1 096 2 093 831

16 27 40 682

— — — — — — 754 161 1 312 1 195 256 1 576 1222 302 2 034 1 351 398

9 15 19 177 336 467 643

58 92 124 223 185 304 221 4 015 100 753 7 244 180 911 8 247

100 242 330

Ib

— — 57 143 261 273 323 106 180 172 154

1 132 9 578

100 100 85 100 121 152

100 106 133 100 115 121

100 114 132

Massa: 90 % torrhalt. Inkl. dissolving och kvistmassa.

ternationella massa- och pappersmarknaden och därav betingad anpassning av den svenska produktionen ligger ej inom utredningens direktiv. Med hänsyn till att denna sektor, jämte skivindustrin, står för drygt hälften av den totala virkesförbrukningen, är dock tendenserna här av sådan betydelse för studiet av virkesbalanserna att produktions- och kapacitetssiffrorna något skall kommenteras. För sin avsättning är den svenska massaoch pappersindustrin, liksom även den övriga fiberindustrin, i hög grad beroende av den internationella marknaden. Landets relativa betydelse inom världens fiberförsörjning, liksom inom handeln med dessa pro42

Sum- 1954 == 1964 = 100 100 ma

II

la

dukter, har under senare år minskat som en följd av den starka skogsindustriella expansionen i andra delar av världen, bl. a. Nordamerika. Industrins känslighet för den internationella konkurrensutvecklingen har därför ökat. De nuvarande stora internationella kapacitetsöverskotten inom viktiga sektorer av massa- och pappersområdet har till följd härav fått kraftiga återverkningar i fråga om den svenska industrins villkor. I och för sig är industrin ständigt ställd inför kravet att anpassa sig till den internationella marknadsutvecklingen. Den särskilt pressade situation, som på sistone uppkommit, har emellertid medfört ett forcerat SOU 1968:9

lingen inom sulfitmassesektorn. Försämrade villkor för sulfitmassa har påskyndat beslut om nedläggningar samtidigt som utbygg*IJ Sulfit, blekt nadsplaner bordlagts. Även andra betydande förändringar har skett i industrins planer. Som exempel kan nämnas Svenska Cellulosa ABs planerade linerbruk i Kramfors (industriområde Ib), baserat på högutbytessulfit, vilket tidigare ingick i förbrukningssidan år 1970. Planerna på denna industri har nu ersatts av ett nytt projekt — ett tidningspappersbruk — med igångkörning först i början av 1970-talet. Motsvarande senareläggning — och därmed bortfall i den reviderade kapacitetsprognosen för år 1970 — har inträffat för den sulfatfabrik som Skogsägarnas Industri AB avser att bygga på Hallands-kusten (industriområde VI). Även i de reviderade planerna, som i föreliggande betänkande ligger till grund för beräknad virkesförbrukning år 1970, kan tveksamhet råda på vissa punkter. Den relativt Figur 4.2. Massaindustrins produktion åren 1944, korta tidsperiod som återstår till prognos1954 och 1964 samt beräknade praktiska produktionskapacitet åren 1967 och 1970 året 1970 medger knappast någon utbyggnad av industrin utöver vad som har redovisats i utredningen. Däremot kan konjunkturen eller andra förhållanden påskynda tempo i den strukturella anpassningsproces- nedläggandet av mindre, ej bärkraftiga ensen. Betydelsefulla företagsfusioner och heter ävensom försena planerad utbyggnad. driftskoncentrationer har under de senaste Det senare kan bl. a. komma att bli fallet åren ägt rum eller annonserats, vilket även beträffande ett projekt inom industriområde inneburit nedläggande av mindre och medel- I Va av storleksordningen 110 000 ton samt stora enheter i en snabbare takt än man tien utbyggnad inom område V med 180 000 digare räknat med. Denna utveckling är ej ton, båda avseende sulfatmassa. Det kan avslutad. Även i fortsättningen måste inäven konstateras att åtskilliga planer, inte dustrin vara beredd att i takt med ändrade minst tidsmässigt, är beroende av utgången förutsättningar pröva nya utvecklingsalterav vattendomstolarnas prövning. nativ. Med hänsyn till vad som här har anförts En god belysning av det ovanstående ger anser utredningen det vara angeläget att been jämförelse mellan de planer som i ut- räkningarna revideras fortlöpande och att redningens preliminära betänkande redovi- eventuella ändringar återförs till virkesbasades på basis av 1965 års enkät, reviderad lanserna. våren 1966, och de siffror som nu redoDen svenska massaproduktionen uppvisar visas efter en förnyad revidering hösten en kraftig expansion under efterkrigstiden, 1967 (tabell 4.7). vilket framgår av figur 4.2. Den betydande skillnaden i industrins beDen brantaste stegringen har skett under dömningar vid de två prognostidpunkterna, det senaste decenniet. Under perioden 1954 9,2 resp. 8.4 milj. ton massa av alla slag — 1964 steg den totala tillverkningen av keår 1970, är främst att hänföra till utveck- misk massa från 2,8 milj. till 5,2 milj. ton. Dissolving

SOU 1968:9

MASSAINDUSTRIN ÅRSKAPACITET I TON 1967 -40000 ton -40000 - 80000 ton -80000 — 120000 ton 120000 ton 0 Sulfit Q Sulfat Halvkemisk och mekanisk

Figur 4.3. Massaindustrin år 1967 AB KARTOGRAFISKA INSTITUTET

44 SOU 1968:9

PAPPERSBRUK OCH PAPPFABRIKER ÅRSKAPACITET I TON 1967 •15000 ton

]

-15000 - 50000 ton -50000 — 100000 ton 100000 ton @

Tidningspapper Journal- och finpapper Kraftpapper och kraftkartong Sulfitpapper och tis Övrigt papper

®

Papp

Figur 4.4. Pappersindustrin år 1967 AB KARTOGRAFISKA INSTITUTET

SOU 1968: 9

Antal sulfitfabriker Årskapacitet 1000 ton 0— 30 30— 60 60—100 över 100 Summa fabriker 1

Antal sulfatfabriker 1

37 15 2

23 20 6 1 50

10 15 12 3 40

7 12 10 4 33

15 13 2 1 31

3 11 12 8 34

1 5 7 18 31

1 4 3 22 30

54 Prognos.

Motsvarande tal för mekanisk massa var 0,8 respektive 1.2 milj. ton. Med anknytning till vad som i det föregående har nämnts om industrins fortlöpande anpassning till ändrade villkor kan det i detta sammanhang ha sitt intresse att åskådliggöra hur produktionsökningen i tiden sammanfallit med en avsevärd strukturförändring (se tablå ovan). Även mellan olika industriområden har volymmässiga förskjutningar skett. Detta framgår av sammanställningen nedan för massa- och skivindustrin över produktionens relativa fördelning vid olika tidpunkter. Nuläget i fråga om massa- och pappersindustrins lokalisering och kapacitet framgår av figurerna 4.3 och 4.41. Av betydelse vid studiet av beräkningarna över kapaciteten fram till år 1970 är även den förskjutning inom produktionens sammansättning som framgår av figur 4.2 och tabell 4.7. Den kemiska massans fördelning på sulfit och sulfat har påtagligt ändrats. Under perioden 1954—1964 ökade sulfitmassan från 1,2 till 1,7 milj. ton per år. Sulfatmassans ökning var avsevärt starkare, från 1,3 till 2,9 milj. ton. Tillväxten för dissolving (konstsilkemassa) var däremot obetydlig. — Tendenser till höjd förädlingsgrad kommer

till uttryck främst i det förhållandet att expansionen, när det gäller massa för avsalu, är koncentrerad till de blekta kvaliteterna, medan utbyggnaden inom den oblekta sektorn övervägande avser integrerad tillverkning av papper. Under samma tidsperiod har tilikommit en ny tillverkning, nämligen halvkemisk massa, som till största delen baseras på lövved och som i allt väsentligt är inriktad på integrerad pappersframställning. Ökningen inom den mekaniska massan är likaledes huvudsakligen att hänföra till den integrerade sektorn — främst journaloch tidningspappersbruken — medan avsalumassan har stagnerat. Även skivindustrin uppvisar en hög ökningstakt. Produktionen har med hänsyn till specifika användningsområden emellertid blivit allt mer uppdelad på olika kvaliteter varför direkta jämförelser i tiden, i ton räknat, kan vara missvisande. Tillverkningen av träfiberskivor har sålunda utvecklats mot kvaliteter med större tjocklek och lägre volymvikt samt mot högre förädlingsgrad. — Den nytillkomna produkten spånskivor hade år 1964 uppnått en produktion av ca 90 000 ton. De ovan redovisade trenderna för perio1 Figurerna hämtade från »Sveriges Industri» (Stockholm 1967).

Industriområde

la

Ib

II

III

IVa

IVb

V

VI

Riket

11 13 13 11

29 26 24 22

10 8 8 9

17 18 19 21

19 16 15 14

4 4 4 4

4 5 6 7

6 10 11 12

100 100 100 100 SOU 1968:9

Tabell 4.8. Massa- och skivindustrins förbrukning av rundvirke och sågavfall år 1964 Måttenhet: 1 000 m3f ub Massaved

Klenmassaved

Sågavfall

Industriområde

Tall

Gran

Löv

Barr

Löv

Barkat

la Ib II III IVa IVb V VI

1 921 2 147 694 1 171 1 595 12 258 728

1 093 4 036 990 2 067 2 038 642 406 910

63 1 143 293 392 565 77 121 450

2 23 173 156 133

— — — 8

477 364 365 574 760

—

—

—

Riket

8 526

12 182

3 104

(Procent)

(29)

(42)

(11)

Summa

—-

3 790 7 943 2 587 4 772 5 202 791 1 157 2 975

6 28

213 782

234 193 67 201 103 60 53 4

3 535

29 217

(2)

(0)

(12)

(3)

(1)

(100)

20 73

den 1954—1964 väntas i huvudsak karakterisera utvecklingen även under återstoden av 1960-talet (figur 4.2 och tabell 4.7). Expansionen fortsätter, totalt sett. Den praktiska kapaciteten år 1970 beräknas till 8,4 milj. ton för massa av alla slag och till 1,2 milj. ton för fiber- och spånskivor. Vad beträffar kemisk massa ligger kapacitetsökningen huvudsakligen inom sulfatsektorn, medan fortsatt stagnation förutses för sulfit och dissolving. — Praktiskt taget hela merkvantiteten oblekt sulfatmassa beräknas finna avsättning i integrerad papperstillverkning, medan tillskottet av blekta kvaliteter går till avsalu. Det bör uppmärksammas att den blekta sulfaten till betydande del baseras på lövved. Relativt sett väntas kapacitetsutbyggnaden bli störst för den halvkemiska massan. Största delen av tillskottet av mekanisk massa är liksom tidigare avsedd för integrerad papperstillverkning. Inom skivindustrin är ökningstakten såväl absolut som relativt starkast för spånskivor. För dessa kan nu skönjas en utveckling mot specialkvaliteter. En ytterligare försämring av industrins lönsamhetsläge kan givetvis leda till mera radikala förändringar av industristrukturen fram till år 1970 än vad som nu har förutsatts. Avslutningsvis kan tilläggas att beslut rörande skogsindustrins utbyggnad och inriktning inte enbart grundar sig på bedömningSOU 1968:9

BoardObarkat ved

37 5 211

— — 80

ar rörande avsättningsförhållanden, lönsamhet o. d. Givetvis spelar även kunskapen om tillgången på virke en avgörande roll. Belysande är hur pessimistiska bedömningar av virkessituationen i Norrland under 1940-talet starkt bidrog till en stagnation i industrins tillväxttakt. De betydligt mera positiva bedömningarna som framkom under första delen av 1950-talet — jämsides med en gynnsam marknadssituation för fiberprodukter — medverkade å sin sida till den kraftiga expansion som tog sin början i mitten av decenniet.

Förbrukning av massa- och boardved samt sågavfall Förutom de tidigare nämnda produktionsuppgifterna har utredningen från industriföretagen erhållit uppgifter för år 1964 om den faktiska virkesåtgången av olika sortiment. Utredningen har dessutom beträffande större delen av kapaciteten åren 1967 och 1970 haft tillgång till företagens aktuella åtgångstal för respektive produkt, dvs. virkesåtgång i kubikmeter fast mått under bark (m3f ub) per ton massa, respektive per ton fiber- och spånskivor. Vid omräkning av kapaciteter till virkesåtgång åren 1967 och 1970 har företagens uppgifter om budgeterad virkesåtgång respektive åtgångstal utnyttjats. I de fall sådana data ej stått till

Tabell 4.9. Förbrukning av rundvirke och sågavfall inom massa- och skivindustrin åren 1964, 1967 och 1970 Måttenhet: 1 000 m3f ub

Rundvirke

Industriområde

Barr

Löv

3 016 63 6 236 1 150 1 861 294 3 563 434 3 766 573

la Ib II III IVa IVb V VI

654 748 1711

77 143 478

Rundvirke Såg- SumBarr Löv avfall m a

140 711 3 790 3 281 557 7 943 6 324 1 510 432 2 587 2 210 393 775 4 772 4 562 478 8632 5 202 3 806 565 746 135 60 791 134 266 1 157 1228 731 786 2 975 1954

Rundvirke Såg- SumBarr Löv avfall m a

Såg- Sumavfall m a

760 4 181 3 330 189 800 4 319 650 8 690 600 8 434 6 433 1607 460 3 063 2 655 527 500 3 682 810 5 850 5 609 874 840 7 323 890 5 261 3 934 516 960 5 410 60 1 159 60 941 891 208 280 1 642 1942 141 290 2 373 900 3 585 2 248 1028 1 020 4 296

21 555 3 212 4 450 29 217 24 111 4 086 4 760 32 957 27 042 5 090 5 120 37 252 (Procent) (74) (11) (15) (100) (73) (12) (15) (100) (72) (14) (14) (100) Riket

1 2

Beräknade uppgifter. Därav importerat 55 000 m3f ub.

förfogande har de åtgångstal använts som framräknats ur redovisningen för år 1964. Utveckling av tillverkningsprocesser och växlande produktionsinriktning liksom felkällor i lagerredovisning, måttomvandling m. m. torde medföra att åtgångstalet även för den enskilda fabriken kan bli något osäkert. Detta förhållande bör uppmärksammas när kapacitet omförs till råvarubehov. Tillämpade åtgångs- och omvandlingstal har sammanställts i bilaga K. Företagens uppgivna virkesförbrukning år 1964 fördelad på sortiment inom de olika industriområdena framgår av tabell 4.8. Virkesförbrukningens trädslagssammansättning åren 1967 och 1970 har beräknats på basis av uppgivna ändringar i produktion av barrveds- respektive lövvedsmassa. Förbrukningen av sågavfall har beräknats öka i ungefär samma proportion som sågverksproduktionen, nämligen med ca 3 % per år (tabell 4.9). Jämfört med år 1964 beräknas massaoch skivindustrins virkesförbrukning ha ökat med 13 % år 1967 och med 28 % år 1970; motsvarande tal för barr- och lövved samt sågavfall framgår av efterföljande sammanställning.

48 Rundvirke

År

Barr Löv

1964 1967 1970

100 112 125

100 127 158

Sum- Såg- Sumavfall ma ma

100 114 130

100 108 116

100 113 128

4.6. Brännved Utredningen har ej funnit skäl att närmare gå in på förbrukningssidan när det gäller brännveden, utan har begränsat sig till att endast söka uppskatta avverkningens storlek. Avverkningen av brännved på krono- och bolagsskogarna är nöjaktigt känd genom den statistik som årligen har inhämtats av skogsstyrelsen. Bondeskogsbruket är dock klart dominerande i fråga om såväl avverkning som förbrukning av brännved. Förbrukningen inom jordbruket undersöktes år 1951 på initiativ av Södra Sveriges skogsindustriutredning (SOU 1954: 29, s. 94). Sedan dess har emellertid övergången till andra bränslen och till elektricitet för fastighetsuppvärmning och hushållsändamål varit markant — men av okänd storlek — varför en förnyad undersökning ansågs erforderlig. SOU 1968:9

Tabell 4.10. Avverkning av brännved säsongerna 1950/51 och 1964/65 Barrved

Lövved

Summa

Område

1 000 m3f ub

Relativa tal 1

1000 m3f ub

Relativa tal 1

1000 m3f ub

Relativa tal 1

Norrland 1950/51 1964/65

1006 559

100 56

1099 770

100 70

2 105 1 329

100 63

Svealand 1950/51 1964/65

1215 425

100 35

881 489

100 55

2 096 914

100 44

Götaland 1950/51 1964/65

1 592 671

100 42

988 954

100 97

2 580 1 625

100 63

Riket 1950/51 1964/65

3 813 1655

100 43

2 968 2 213

100 75

6 781 3 868

100 57

1950/51 = 100

En sådan undersökning har av utredningen utförts år 1965 under medverkan av skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna. Denna gavs formen av en postenkät till ägarna av ca 10 500 privatägda brukningsenheter eller fastigheter med skog, spridda över hela landet och utvalda ur 1965 års fastighetslängder genom systematisk sampling. — En detaljerad redogörelse för undersökningen lämnas i bilaga H. Avverkningen av brännved på bondeskogarna under säsongen 1964/65 uppskattades för hela landet till 3,2 milj. m3f ub eller 3,8 milj. m3sk. I runda tal bestod brännveden till 40 % av barrved och 60 % av lövved. Den användes övervägande för husbehov, 80 %, medan 20 % gick till andra för-

brukare. — Sedan förra undersökningen, som avsåg säsongen 1950/51, hade husbehovsveden minskat med ca 25 %; dock utnyttjades lövved i större utsträckning än tidigare, ökning med 21 %, medan barrveden minskat med 52 %. Den totala avverkningen av brännved i riket kan säsongen 1964/65 beräknas utgöra 3,9 milj. m3f ub mot 6,8 milj. m3f ub säsongen 1950/51 (tabell 4.10). För närvarande utgör sålunda brännveden ca 8 % av det årliga virkesuttaget. Fram till år 1970 har utredningen för vardera barr- och lövved områdesvis räknat med samma minskande trend som under perioden 1950/51-1964/65. Beräknad brännvedsavverkning säsongen

Tabell 4.11. Avverkning av brännved åren 1964/65, 1967 och 1970. Beräknade uppgifter Måttenhet: 1 000 m3f ub 1967

1964/65 Industriområde la Ib II III IVa IVb V VI Riket

SOU 1968: 9

Barr

Löv

207 198 135 308 192 111 154 350 1 655

1970 Summa

Barr

Löv

Summa

Barr

Löv

Summa

353 248 146 284 349 190 137 506

560 446 281 592 541 301 291 856

191 182 124 272 170 100 137 314

334 235 138 261 327 189 131 503

525 417 262 533 497 289 268 817

171 164 112 229 143 87 117 270

311 219 129 234 283 187 119 497

482 383 241 463 426 274 236 767

2 213

3 868

3 608

1 293

3 272

1964/65 samt de beräknade avverkningarna åren 1967 och 1970 redovisas fördelade på industriområden i tabell 4.11.

4.7. Övriga sortiment

selstolpar, flaggstänger m. m. Årsförbrukningen har skönsmässigt uppskattats till 120 000 m»f ub under perioden 1 9 6 4 1970.

Flottningsbom och dylikt

Förbrukningen av övriga rundvirkessortiment, som år 1964 beräknas omfatta endast ca 1 % av den totala förbrukningen, har utredningen ansett sig kunna behandla mera summariskt. För flera sortiment saknas statistik, varför skönsmässiga bedömningar har måst tillgripas. Den totala förbrukningen har uppskattats till ca 0,5 milj. m3f ub per år (tabell 4.12). De skilda sortimenten kommenteras kortfattat nedan.

Förbrukningen av flottledsvirke beräknades år 1950 vara 43 000 m*f ub (SOU 1952: 15, s. 55). Den antas år 1964 ha nedgått till 35 000, år 1967 till 30 000 och år 1970 till 25 000 m»f ub.

Ledningsstolpar

Gruvtimmer, kolved och garvämnesved

Enligt trädskyddskommittén (Medd. nr 93, 1967) har under perioden 1960—1964 impregnerats årligen ca 115 000 m3f ub ledningsstolpar. Därtill kommer stolpar som ej impregnerats, uppskattningsvis 10 000 m3f ub. — I beräkningarna har förbrukningen förutsatts oförändrad fram till år 1970, även om viss nedgång i kvantiteten impregnerade stolpar kan konstateras för de senaste åren.

Förbrukningen av gruvtimmer och av skogsved för träkolning har bedömts vara av så liten omfattning att den har kunnat uteslutas. Garvämnesextrakt av ek har alltmer ersatts av ämnen från utländska trädslag och av syntetiska garvämnen, varför förbrukningen av garvämnesved av ek numera torde vara obetydlig.

Träullsved Förbrukningen beräknades år 1950 vara ca 67 000 m3f ub och torde nu ha nedgått till ca 60 000 m3f ub.

4.8. Sjunkning vid flöt tning Diverse husbehovsvirke I diverse husbehovsvirke inräknas hägnadsoch hässjevirke samt annat rundvirke för skilda ändamål inom jordbruket, men ej sågtimmer för husbehovssågning och brännved. Förbrukningen, som säsongen 1950/51 uppskattades till 270 000 m3f ub (SOU 1954: 29, s. 94), beräknas år 1964 ha nedgått till 140 000, år 1967 till 120 000 och år 1970 till 100 000 m3f ub. Viss del torde utgöras av klenvirke. Diverse avsaluvirke Sortimentsgruppen, som är mycket heterogen, omfattar pålar för grundförstärkning, bryggor, kajanläggningar och dylikt, stäng-

50 För att uppskatta volymen sjunkvirke har utredningen utgått från följande erfarenTabell 4.12. Förbrukning av »övriga sortiment» åren 1964, 1967 och 1970, barrvirke. Beräknade uppgifter Måttenhet: 1 000 m3f ub 1964

64 48 29 96 80 35 33 95 Riket 480

57 43 28 93 77 33 32 92 455

51 38 26 92 73 31 31 88 430

Industriområde

la Ib II III IVa IVb V VI

SOU 1968: 9

Tabell 4.13. Sjunkning vid flottning åren 1964, 1967 och 1970, barrvirke. Beräknade uppgifter Måttenhet: 1 000 m3f ub Industriområde

la Jb 11 III IVa IVb V VI

49 51 15 21 21 2

40 50 10 10 20 0

35 25 0 10 10 0

Riket

hetsmässiga procenttal: timmer 1 %, sulfitved 1,5%, sulfatved och övrigt virke 2.5 %. Tillämpade på flottgodsmängden år 1964 ger dessa sjunkningsprocenter en beräknad sjunkningsförlust av totalt 159 000 m:if ub. Med anledning av flottgodsmängdens fortgående minskning, totalt 20 % under tiden 1958-1964, och med hänsyn tagen till aviserade eller ifrågasatta nedläggningar av flottleder har sjunkningsförlusten uppskattats till 130 000 m*f ub år 1967 och till 80 000 m»f ub år 1970 (tabell 4.13).

Som regel torde uppgiften ha avsett nettovolym eller »inmätt» volym, dvs. bruttovolym efter volymavdrag för kvantitetsfel, s. k. avtumning. Inmätningsförfarandet är därvidlag något olika när det gäller mätning i fast och i travat mått, och sannolikt även i fråga om leveransvirke och virke från egen avverkning. För jämförelse med virkestillgången i balanserna bör den förutsatta förbrukningen uppräknas från netto- och bruttovolym. På grundval av uppgifter från vissa virkesmätningsföreningar angående volymavdragets storlek har utredningen valt att generellt tillämpa följande värden: timmer 1 % och massaved 0,5 %. Använda på nettoförbrukningen av industrived i tabellerna 4.3, 4.5, 4.6 och 4.9 ger dessa tal en »avtummad» volym på totalt 300 0 0 0 - 4 0 0 000 m»f ub (tabell 4.14). Utom virkesredovisningarna ligger även volymen av »lump», som kvarlämnas i skogen. Denna volym torde numera vara så obetydlig att den kan inrymmas i den avtummade volymen.

4.10. Total virkesförbrukning 4.9. Avtumning Den virkesförbrukning som här har redovisats för de egentliga industrisortimenten baseras på åtgångsuppgifter från företagen. Tabell 4.14. »Avtummad» volym vid inmätning Beräknade uppgifter Måttenhet: 1 000 m3f ub

Den totala virkesförbrukningen inom landet av samtliga sortiment med beaktande av sjunkningsförlust vid flottning samt avtumning, men exklusive rundvirkesexport, har för år 1964 uppskattats till ca 47 milj. mH ub. v industrisortimenten åren 1964, 1967 och 1970.

1964 Industriområde

Barr

Löv

Summa

Barr

Löv

Summa

Barr

Löv

Summa

la Ib II III IVa IVb V VI

36 49 22 48 45 14 15 52

0 6 1 2 4 1 1 5

36 55 23 50 49 15 16 57

38 50 25 54 48 15 18 60

1 7 2 2 4 2 1 5

39 57 27 56 52 17 19 65

41 53 28 60 51 16 22 67

1 8 3 4 4 2 1 7

42 61 31 64 55 18 23 74

368 Riket

SOU 1968:9

Tabell 4.15. Total förbrukning av rundvirke, inkl. brännved, åren 1964, 1967 och 1970. Beräknade uppgifter Måttenhet: 1 000 m3f ub 1964

1970 Industriområde

Barr

Löv

Summa

Barr

Löv

Summa

Barr

Löv

Summa

la Ib II III IVa lVb V VI

5 475 8 384 3 297 6 998 6713 1889 2 091 6 550

419 1406 475 738 979 315 309 1285

5 894 9 790 3 772 7 736 7 692 2204 2400 7 835

5 839 8 599 3 732 8 076 7 036 2 007 2 599 7 401

478 1754 568 759 949 373 294 1532

6317 10 353 4 300 8 835 7 985 2 380 2 893 8 933

5 989 8 810 4 256 9 208 7 432 2178 3 339 8 294

504 1836 695 1 130 856 429 290 1 842

6 493 10 646 4 951 10 338 8 288 2 607 3 629 10 136

Riket

41 397

5 926

47 323

45 289

6 707

51 996

49 506

7 582

57 088

(Procent)

(87)

(13)

(100)

(87)

(13)

(100)

(87)

(13)

(100)

Åren 1967 och 1970 beräknas förbrukningen ha stigit till omkring 52 respektive 57 milj. m3f ub, motsvarande en ökning från år 1964 av 11 respektive 21 % (tabell 4.15). Som framgår av nedanstående sammanställning över den totala virkesförbrukningens relativa fördelning mellan industriområ-

dena är förändringarna under den aktuella perioden rätt obetydliga. Förbrukningens sortimentssammansättning uppvisar däremot större skillnader, med en markerad ökning av andelen massaved och boardved.

Industriområde

År

la

Ib

II

III

IVa

IVb

V

VI

Riket

1964 1967 1970

12 12 11

21 20 19

8 8 9

16 17 18

16 15 14

5 5 5

5 6 6

17 17 18

100 100 100

Område

År

Såg- och fanertimmer Massa- och samt tändsticksvirke boardved

Brännved

Övriga sortiment

Summa

I—III

1964 1967 1970

30,5 29,5 28,5

61,5 64 66

7 6 5

1 0,5 0,5

100 100 100

IV—VI

1964 1967 1970 1964 1967 1970

48 48 47,5 38 37 37

41 42,5 44,5 53 55 56,5

10 8,5 7 8 7 6

0,5

100 100 100 100 100 100

Riket

52 SOU 1968:9

KAPITEL 5

Inrikes virkesflyttning

Hitintills sker ej fortlöpande någon central insamling och sammanställning av data som kan belysa virkesflyttningarna mellan olika områden inom landet. För år 1964 har uppgifter erhållits via Skogsindustriernas Samarbetsutskott om de större sågverkens samt massa- och skivindustrins anskaffning och förbrukning av rundvirke och sågavfall inom olika industriområden, varur virkesflyttningen har kunnat framräknas. I fråga om sågtimmer har dock utredningen valt att utnyttja de uppgifter som inhämtats av 1965 års sågverksinventering om varifrån samtliga sågverk anskaffade sitt virke år 1965 (tabell 5.1).

Ehuru materialet ej omfattar all virkesflyttning, sålunda ingår ej en del smärre sortimentgrupper däri, och trots att det i övrigt torde vara behäftat med viss osäkerhet bör det likväl ge en någorlunda godtagbar bild av förhållandena kring den aktuella tidpunkten 1964/65. Eventuella försök att siffermässigt ange virkesflyttningarnas omfattning år 1970 skulle bli ytterligt löst grundade, varför utredningen avstått från sådana. Utvecklingen går emellertid mot en minskning av de s. k. korstransporterna, vilket kommer att resultera i mera koncentrerade anskaffningsområden än tidigare.

Tabell 5.1. Förbrukning av inhemskt virke inom sågverksindustrin år 1965 samt inom massaoch skivindustrin år 1964 fördelad på anskaffningsområden Måttenhet: 1 000 m3f ub Summa Virkesflyttförbruk- ning ning Till Från

Anskaffningsområde Förbrukningsområde

la

Ib

II

III

IVa

IVb

V

VI

Sågtimmer (98 % barr, 2 % löv) la 2109 40 Ib 290 1 573 19 II 30 1166 23 — — — — III 63 11 1 — — 56 2 831 — IVa 71 2 449 76 102 — .— — — IVb 5 11 — — — — 42 1 103 V 8 16 28 — — — — 1164 VI 7 87 15 2 223 4 801 — — Summa Barrmassaved la Ib II III IVa IVb V VI

40 309 53 131 249 58 52 334

297 70 75 137 115 163 341 28

2 406 1 643 1 241 2 968 2 564 1 266 1 505 4 829 18 422

—

—

2 915 101 1 734 4 483 19 65 — 21 1 775 — 58 3 255 56 — 132 — — — 528 2 613 26 227 — — — 10 24 — — — Summa

SOU 1968:9

2 149 1 882 1219 2 962 2 698 1 161 1216 5 135

4 649 4 737 1 852 3 884 2 920

— —

_

_

3 016 6 236 1 861 3 547 3 529 764 748 1 711

13 33 75 2 12 78 694 20 102 1456

896 1 589 21412

311 421

—

101 1734 1 753 254 77 86 292 629 916 307 464 343 54 202 255 133

—

— 53

Tabell 5.1.

(forts.) Anskaffningsområde

Förbrukningsområde

la

Sågavfall la Ib II III IVa IVb V VI

711 III

IVa

—

—

49 725

—

—

— — — —•

141 5 735 2 073 6 564

38 IVb

V

Summa Virkesflyttförbruk- ning ning Till Från

61 — 8

— 35 546

4 8 593

49 49 50 262 16

— — 118 47 168

— 15 33 —

— — — 12

557 432 775 808 60

—

23 780

266 786

39 6

54 35

6 281

815 4 395

—

—

— —. 168

barrvirke

la Ib II III IVa IVb V VI

— —

7 Summa

Lövmassaved la Ib II III IVa IVb V VI

51 3 324 137 — — — — — 39 34 132 114 6 811 154 — — 660 5 608 555 210 2 — 17 101 26 273 1568 40 — 2 085 59 46 2 240 331 7 037 — — 15

—

—

1 —

— — 4

—.

96 31

28 2

5 798 141 2 536 7 125

96 168

— — 158

— —

7 Summa

—.

—

—

559 46 12 159 36 9 22 —

463 4 1 230 34 41 52 18 —

63 Totalt la Ib II III IVa IVb V VI

141 2 080 5 876 8 675 2111 324 3 512 188 152 7 284 473 884 7 035 1 427 469 1 985 417 795 2 230 145 597 7 632 595 196

7 815 6 888 3 476 7 695 6 077 2 363 2 682 7 233 44 229

463 Summa

54 II

49 —

Summa Summa

Ib

— — VI

— — — 39

— 11 7 14

.—, 134

— — — 5 8 5

20 186

474 3 181

— 2 98

— — — 594

— 11 46 224 17

— — 34 7 109 64

55 3 572 132 115 7 233 — 761 6 005 — 26 301 1625 — 42 — 2 219 48 2 242 351 7 493 15 — —

1 120

294 434 556 93 143 478

141 2 543 5 939 9 795 2 670 328 3 806 234 153 7718 485 1 114 7 591 1 586 503 2 078 453 836 2 373 154 649 8 110 617 214

8 341 7 453 3 725 8 347 6 508 2 461 2 868 7 707 47 410

SOU 1968:9

KAPITEL 6

Export och import av rundvirke

Hittillsvarande export- och importvolymer av rundvirke är kända genom den officiella statistiken över utrikeshandeln. Utvecklingen för olika sortiment under tiden 1955— 1966 framgår av tabell 6.1, som hämtats ur Skogsstatistisk årsbok (SOS). Den totala exportvolymen, som hade en kraftig nedgång åren 1959—1961, nådde under år 1965 sitt dittills högsta värde under efterkrigstiden, nämligen ca 2,2 milj. m*f ub, vilket utgjorde ca 4 % av årsavverkningen. Samtidigt hade importen i stora drag ett motsatt förlopp. Exporten av såg- och fanertimmer visar en mindre ökning under tioårsperioden 1955—1964, medan importen minskat kraftigt under de senare åren. Exporten av massaved, som är dominerande, har då ökat kraftigt, medan importen minskat. Exporten av gruvvirke har under 1960-talet varit högst obetydlig jämfört med tidigare år. Utrikeshandeln med övrigt rundvirke, vari innefattas såg- och fanertimmer av lövträ, pålar, stolpar och diverse annat rundvirke, men ej brännved, har i stort varit oförändrad under perioden. För närvarande saknas den närmare kännedom om det exporterade rundvirkets ursprung som erfordras för en rättvisande fördelning på industriområden. Av den anledningen har exportvolymen år 1964 endast uppdelats på två delområden, industriområdena I—III och IV—VI (tabell 6.2). Även denna uppdelning, som har skett med ledning av tulldistriktsstatistiken, är emellertid behäftad med viss osäkerhet. Underlag för att fördela importvolymen på samma delområden (tabell 6.2) har främst erhållits genom uppgifter om varSOU 1968:9

ifrån exportsågverken samt massa- och skivindustrin anskaffade sitt virke år 1964. Därjämte har detaljbearbetning av virkesförbrukningen enligt industristatistiken givit viss ledning. För Sveriges vidkommande är utvecklingen av rundvirkeshandeln med Finland och Norge av särskilt intresse. — Vår export och import av sågtimmer och massaved under 1960-talet till resp. från dessa länder har sammanställts i tabell 6.3. Under åren 1960—1962 hade vi från Finland en nettoimport av dessa sortiment på 0,7—1,2 milj. m"f ub. Detta importöverskott förvandlades till ett exportöverskott på 0,1 milj. m3f ub under åren 1965—1966. Även vår handel med Norge visar en kraftigt ökad nettoexport — från 0,3 milj. m3f ub under åren 1960—1961 till 1,1—1,4 milj. m^f ub under åren 1964—1966. Den ökade rundvirkesexporten till Finland och Norge får ses som direkt orsakad av den kraftiga utbyggnad av skogsindustrin i förhållande till de egna tillgängliga råvarutillgångarna som där skett. Till följd av den virkessituation som uppstått i dessa länder synes det vara orealistiskt att i våra virkesbalanser räkna med virkestillskott därifrån. Tvärt om kan man från grannländerna förvänta en ökad efterfrågan på svenskt virke. Till belysning av förhållandena rörande skog och skogsindustri i Finland, Norge och Sverige har utredningen gjort vissa sammanställningar (tabellerna 6.4—6.6), vilka dock ej kommenteras. Uppgifterna har erhållits från Skogsforskningsinstitutet i Helsingfors, Skogdirektoratet i Oslo resp. Kungl. Skogsstyrelsen.

Tabell 6.1. Export och import av rundvirke åren 1955—19661 Måttenhet: 1 000 m3f ub Sågtimmer m.m. av barrträd Massaved

Gruvvirke

Övrigt rundvirke

Summf L

År

Exp.

Imp.

Exp.

Imp.

Exp.

Imp.

Exp.

Imp.

Exp.

Imp.

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

102 85 106 146 200 206 212 203 143 223 295 528

204 182 131 331 167 308 234 127 90 46 36 29

1051 280 747 348 890 299 646 274 339 315 407 603 528 1224 653 894 1011 456 1 310 259 1 695 305 1 314 298

436 269 457 288 208 18 15 6 11 23 17 3

99 76 79 90 135 145 137 168 139 141 163 140

47 56 49 55 34 45 33 45 40 44 48 48

1 688 1 177 1 532 1 170 882 776 892 1030 1 304 1 697 2 170 1 985

531 586 479 660 516 956 1493 1066 586 349 389 375

— — — — — 2

— — — — 0

Exkl. brännved.

Tabell 6.2. Export och import av rundvirke år 1964 fördelade på industriområde och IV—VI1

1—///

Måttenhet: 1 000 m3f ub

Export/im port

Såg- och fanertimmer m. m.

Massaved

Gruvvirke

Övrigt rundvirke

Totalt

Industrior nråde

Barr

Löv

Barr

Barr

Barr

Löv

Barr

Löv

Summa

Export I—III IV—VI

52 171

1 10

108 7 1 110 84

11 12

54 73

225 1 366

8 97

233 1463

1 591

1 696

10 37

11 31

87 118

53 1

97 155

64 32

161 187

348 Riket Import I—III IV—VI Riket 1

56 Löv

—

—

—

Exkl. brännved.

SOU 1968:9

O — in in O — O

•"" *™' NO ON OC 00

(N

in

rCO

*~ '",

s

O

—

in Tf

O —

ON

O

"~'

r-VD ON

00 —i (N en

ON in

—

in ON

c*> o

en in

8 ON

NO ^o en oo TI-

8?

in

e

O — ON <N — 1

Tj- NO

O

00 T}ON

NO 00

*,

"a

0O NO

O en — t-~

NO t~ON rj

| 00

!*•

CN O

en O* —— O

in — OO 00 (N en

i n —i 00 00 «N en

TT

5 -°

i

I? I»

|

l S? 4) 13 <i> £ 4>

<U 60 cS UJ

SOU 1968:9

to ai ^

C 4) 13 • 5 C 4)

^— ' HJ

CJ 13

•*- "TV VJ

a. oas « 03 &rj 2 ;

_Sj=* 60•«oj^ 03 c/a

^

Tabell 6.4. Skogsmarksareal,

virkesförråd,

tillväxt och avverkning

Finland

Norge 1

Sverige

Produktiv skogsmark 19 452 1 000 ha

7 0262

22 793

1 136 274

370 844

1 935 335

2 270

Virkesförråd3 milj. m3sk Barr Löv Summa

i Finland, Norge och

Sverige

Norge 1

Sverige

Finland

Årlig avverkning 1963J64—1965166* milj. m3sk Barr 35,2 9,7 Löv _14,7 1,6

47,4 7,9

Summa

49,9

11,37

55,3

Därav industrivirke %

2 Årlig tillväxt* milj. m 3 sk Barr Löv Summa

39,6 12,7

13,1 2,95

65,2 12,5

52,3

16,0

77,7

Inkl. 1 071 000 ha lövskog ovan barrskogsgränsen, varav bara en del kan räknas som produktiv mark. 3 På samtliga ägoslag. 4 Inkl. 11 milj. m3sk ovan barrskogsgränsen. 5 Inkl. 0,2 milj. m3sk ovan barrskogsgränsen. 6 För Finland kalenderåren 1964—1966. 7 Husbehovsförbrukning ingår med 1,35 milj. 3 m sk barrvirke och 0,91 milj. m3sk lövvirke enligt beräkning för 1956/57, men är sannolikt betydligt lägre i dag.

1 Volymuppgifterna, primärt angivna utan bark, har omförts till m3sk genom tillägg av 17 % för barrvirke och 22 % för lövvirke.

Tabell 6.5. Avverkning samt export och import av rundvirke Sverige åren 1960—1966

och brännved i Finland, Norge

och

Måttenhet: 1 000 m3f ub Finland

1966 Avverkning Sågtimmer Travat industrivirke Brännved

17 456 16 815 12 346

16 940 20 320 11 883

15 085 18 748 11 538

14 663 18 255 11 169

15 568 18 483 10 366

15 324 17 287 9 903

13 500 18 200 9 600

Summa

46 617

49 142

45 371

44 087

42 513

41 300 1

Export av rundvirke Sågtimmer Travat industrivirke Brännved

651 4 074 10

640 5 264 10

440 3 202 10

316 1 812 9

212 1 162 2

188 617 7

Summa

4 735

3 652

2 137

1 376

217 496 4 717

Import av rundvirke Sågtimmer Travat industrivirke Brännved 2

239 207 54

261 146 25

317 211 20

447 450 39

512 1 133 33

638 1 594 91

734 1088 89

Summa

1 678

2 323

1 911

4 235

5 481

3 103

1 202

— 302

— 1 511

— 1 194

—1

—4

— 3

Nettoexport av rundvirke Summa Procent av summa avverkning 1 2

58 Förhandsuppskattning för år 1966. Troligen använd i sin helhet som industriråvara. SOU 1968: 9

Tabell 6.5.

(forts.)

Norge

1966 Avverkning Sågtimmer Massaved Annan industrived Brännved

3 021 4 040 258 394

2 980 4 157 347 328

2 933 4 157 350 328

2 797 3 817 237 296

3 098 4 195 270 255

3 196 4 569 239 207

2 927 3 559 162 180

Summa exkl. 1

7 812

7 768

7 147

7 818

6 828

inkl. 1

9 617

9 716

9 672

9 051

9 722

8 732

Export av rundvirke Sågtimmer Massaved Annan industrived Brännved

65 290 42 2

73 217 38 0

55 202 12 10

49 153 7 19

47 149 11 38

49 139 26 44

41 130 16 38

Summa

225 Import av rundvirke* Sågtimmer Massaved Annan industrived Brännved

48 1 134 18 23

57 1 627 18 12

62 1 333 28 24

94 1 198 18 45

97 1788 13 43

135 2 009 10 47

165 2 592 13 45

Summa

1 714

1 355

1 941

2 201

— 824

— 1 386

— 1 168

— 1 127

— 1 696

— 1 943

— 2 590

—9

— 14

— 12

— 12

— 17

— 19

— 30

»

Nettoexport av rundvirke Totalt Procent av summa avverkn. inkl. 1 1

Exkl. resp. inkl. husbehovsved, som år 1957 uppskattades till 1 904 000 m3f ub. - Några företag med fleråriga kontrakt har fått uppge hela den importerade kvantiteten på det sista leveransåret i kontraktet, varför viss förskjutning uppstått. Exv. har 357 000 m3 massaved från Sverige hänförts till år 1966 fastän det importerats tidigare.

Sverige

1966 Avverkning Sågtimmer Massaved Annan industrived Brännved

17000 20 800 1 400 4 800

15 500 23 000 1 100 4 600

15 400 24 200 900 4 400

16 100 22 000 800 4 200

19 500 25 700 600 4 000

20 100 25 600 600 3 900

19 400 25 200 600 3 800

Summa

44 000

44 200

44 900

43 100

48 800

50 200

49 000

Export av rundvirke Sågtimmer Massa ved Annan industrived Brännved

228 407 141 14

225 528 139 12

214 653 163 11

154 1 011 139 19

234 1 310 153 25

309 1 695 166 11

545 1 314 126 14

Summa

1 041

1 323

1 722

2 181

1999 Import av rundvirke Sågtimmer Massaved Annan industrived Brännved

353 603 0 13

266 1 224 3 15

169 894 3 16

128 456 2 11

89 259 1 3

84 305 0 7

Summa

1 508

1 082

75 298 2 7 382

— 179

— 604

— 41

1 370

1 785

—0

—1

—0

3 Nettoexport av rundvii •ke Summa Procent av summa avverkning SOU 1968:9

Tabell 6.6. Produktion och virkesförbrukning vid sågverk och massaindustri i Finland, Norge och Sverige åren 1960—1966 Land Finland

Norge

Sverige

60 Måttenhet

1966 Sågat virke Produktion 1 000 stds Råvaruåtgång milj. m3f ub

1 675 15,3

1 635 14,9

1474 13,1

1 533 12,9

1 605 14,0

1472 13,9

1 284 12,1

Massa Produktion 1 000 ton Råvaruåtgång milj. m3f ub

3 699 14,8

4 297 16,9

4 419 17,4

4 825 18,9

5 330 21,3

5 575 5 706 22,1 22,6

Sågat virke Produktion 1 000 stds Råvaruåtgång milj. m3f ub

340 2,9

340 2,9

338 2,9

325 2,8

359 3,1

372 3,2

329 2,8

Massa Produktion 1000 ton Råvaruåtgång milj. m3f ub

1523 5,6

1525 5,6

1500 5,5

1594 5,8

1798 6,6

1839 6,7

1818 6,7

Sågat virke Produktion 1 000 stds Råvaruåtgång milj. m3fub

1 802 15,3

1 800 15,3

1 829 15,6

1 880 16,0

2 056 2 209 2 166 17,5 18,8 18,4

Massa Produktion 1 000 ton Råvaruåtgång milj. m3fub

4 949 21,1

5 178 22,1

5 190 21,5

5 676 24,3

6 366 27,1

6 678 28,1

6 490 27,4

SOU 1968: 9

KAPITEL 7

Virkesbalanser

7.1. Allmänt Enligt utredningens direktiv erhålls virkesbalanser »genom att sätta för olika skogsskötselprogram framräknade avverkningskvantiteter i relation till förädlingsindustriernas råvaruhehov vid förutsatt kapacitet m. m.» Virkesbalanser har upprättats dels för varje industriområde, dels för områdena I—III resp. IV-VI sammantagna, dels för landet i dess helhet. För varje sådan geografisk enhet jämförs virkestillgång inom området med virkesbehov inom detta. Det är sålunda fråga om självförsörjningsbalanser, som belyser virkessituationen sådan den ter sig under angivna betingelser. Först efter granskning av de tillämpade förutsättningarna rörande det underliggande materialets enskilda delar och sedan ställning tagits till sannolik utveckling för dessa kan en prognos göras. - Utredningens uppgift är att tillhandahålla material som kan ligga till grund för sådana bedömningar, samt att utföra alternativa beräkningar. De redovisade balanserna bör därför närmast ses som exempel på hur utredningsmaterialet kan utnyttjas. Som virkestillgång räknas de avverkningsvolymer som framkommit enligt bruttoavverkningsberäkningens olika alternativ med tillägg av avverkning på annan mark än skogsmark och av torrskog. - Bruttoavverkningsberäkningen har redovisats i kapitel 2. Avverkningen på annan mark och av torrskog har förutsatts bli av samma storlek som enligt stubbinventeringens medeltal för tioårsperioden 1956/57-1965/66. I Norrland och Kopparbergs län, dvs. SOU 1968:9

industriområdena I och II samt de norra och västra delarna av område III, anges såsom tillgång enligt avverkningsberäkningen den genomsnittliga årliga avverkningsvolymen under tjugoårsperioden 1958-1977. För övriga delar av område III samt i områdena IV-VI avses tioårsperioden 19581967. - På grund av den ringa skillnaden - i medeltal 1,5 % och högst 3 % för ett industriområde - i utfall mellan det konventionella och det starkare gallringsalternativet (Gl resp. G2) redovisas dessa ej separat i balanserna, utan endast medeltalet av dem. För vart och ett av industriområdena la, Ib och II redovisas tillgången dels för hela området, dels för området nedan skogsodlingsgränsen. Dessutom belyses för dessa områden frågan om avsättningslägets inflytande genom att den del av bruttotillgången särskilt anges som - enligt den i kapitel 3 redovisade kostnadsanalysen för år 1964 beräknats vara så dyr att hugga och transportera att det måste anses tveksamt om den kan betraktas som en nettotillgång. Denna del har benämnts »tveksam» tillgång. I balanserna anges virkestillgången för vardera barr- och lövskog, skild på klenskog (träd 5-10 cm på bark i brösthöjd) och grövre skog (10 cm och grövre). - Som har framgått av registreringarna vid riksskogstaxeringen över »kvarlämnade» träd lämnas till betydande del avverkade träd under 10 cm kvar i skogen. I mindre grad gäller detta även grövre träd. Eftersom den del av klenskogen som tas till vara i stort motsvarar volymen av kvarlämnad grövre skog, har de egentliga balansräkningarna gjorts endast för grövre skog. För varje om61

rade anges dock i texten huruvida något »nettotillskott» från klenskogen kan påräknas genom att tillvaratagen volym klenskog är större än kvarlämnad grövre skog. Även det motsatta förhållandet förekommer. Tillgångsuppgifterna inkluderar sådant virke som på grund av dålig kvalitet (röta, krokighet o. d.) ej kan utnyttjas som industriråvara. Som tidigare har framhållits utgör avverkningsberäkningen ej en prognos över en förväntad utveckling. Beräkningsalternativen grundas på preciserade förutsättningar i fråga om skogsskötseln. Den framtida utvecklingen blir beroende av hur den enskilda skogsägaren utformar sin avverkningspolitik. Denna kommer att variera mellan olika skogsägare bland annat på grund av olika bedömning av om det i ett visst fall är lönsamt att avverka eller ej. En beskrivning av bland annat virkestillgången på längre sikt vid en skogsskötsel som överensstämmer med förutsättningarna i de olika beräkningsalternativen har i kapitel 2 lämnats i form av en långtidsanalys. Denna avser främst att belysa relationerna mellan alternativen och är mindre tillförlitlig när det gäller den absoluta nivån på längre sikt. Mot virkestillgången ställs i balanserna det virkesbehov som svarar mot den faktiska förbrukningen år 1964 av olika sortiment och mot den förbrukning åren 1967 och 1970 som har beräknats med utgångspunkt från bl. a. fullt kapacitetsutnyttjande inom massaindustrin. Balanserna återger alltså ett tänkt, statiskt förhållande mellan tillgång och behov av virke. På grund av de konjunkturbetonade växlingar som präglar såväl utbuds- som efterfrågesidan på virkesmarknaden är det emellertid mindre sannolikt att denna hypotetiska balanssituation för de enskilda åren 1967 och 1970 kommer att överensstämma med den verkliga situationen på virkesmarknaden, vare sig i det enskilda området eller i landet som helhet. Detta exemplifieras väl av situationen hösten 1967. Även inom områden där vir62

kesbalansen närmast visar jämvikt mellan tillgång och behov, eller t. o. m. underskott, föreligger påtagliga svårigheter att avsätta virke. Flera orsaker torde ha bidragit till att denna situation har uppstått. Av dessa vill utredningen rikta uppmärksamheten på hur främst massaindustrins lagerhållning av virke inverkar på det anskaffningsbehov som kommer till uttryck på virkesmarknaden. Sedan flera år råder en strävan inom massaindustrin att skära ned vedlagren. Detta har underlättats av att förbättrade tillverkningsprocesser gjort det tekniskt möjligt att använda ved med kortare lagringstid, varvid bl. a. nyhuggen ved. s. k. färskved, och stacklagring av flis har kommit att spela en viktig roll. I och med att virkeslagren skärs ned ökar kravet på kontinuerlig tillförsel av virke till fabrikerna. Detta krav har kunnat tillgodoses bl. a. genom en radikal omläggning i skogsbruket från säsongbunden vinteravverkning till avverkning året runt samt genom övergång från flottning till landtransport. J själva övergångsskedet mellan dessa transportmetoder medges temporärt en betydande lagerförtäring vid de fabriker som tidigare varit baserade på flottat virke och som av denna anledning nödgats hålla ett virkeslager motsvarande ett års produktion eller mera. Förutom av denna något mera långsiktiga omställningsprocess påverkas virkesmarknaden hösten 1967 av att industrin på grund av en ytterligare försämrad avsättning för träfiberprodukter, med produktionsbegränsning och ansträngd likviditet till följd, räknar med en avsevärt minskad virkesanskaffning säsongen 1967/68. Samtidigt har virkesmarknaden påverkats av hög avverkningsintensitet under föregående säsong, till följd av bl. a. gynnsamma drivningsförhållanden. Lokalt har även oförutsedda virkeskvantiteter tillkommit, förorsakade av snöbrott och stormfällning. Virkes flyttningar till och från respektive område ingår ej i balanserna. Som exempel på hur de inrikes flyttningarna kan gestalta sig för ett enstaka år redovisas vid sidan av SOU 1968:9

balanserna sådana uppgifter för år 1964/65, hämtade från kapitel 5. Om virkestillgången inom ett område ställs mot det faktiska uttaget av virke inom detta erhålls ett mått på i vilken grad skogstillgången enligt de olika beräkningsalternativen verkligen har utnyttjats. Sådana jämförelser har redovisats i kapitel 2. Innan virkestillgång och virkesbehov kan införas i balanserna måste uppgifterna omföras till samma måttenhet. Tillgången är, liksom det faktiska uttaget, primärt uttryckt i skogskubikmeter (m3sk). Behovsuppgifterna däremot är primärt angivna i olika slags handelsmått (toppmätt volym, volym i travat mått, volym med och utan bark etc.) och har sekundärt omförts till kubikmeter fast mått utan bark (m3f ub). - Med hänsyn till att skogskubikmeter är den primära volymenheten när det gäller grundvalen för avverkningsberäkningarna, nämligen virkesförrådet, har det ansetts lämpligt att använda denna måttenhet även i balanserna. Genomsnittliga relationstal mellan kubikmeter i fast mått utan bark och skogskubikmeter har beräknats för de olika trädslagen inom varje område med ledning av barkvolymprocent, minimidiameter i topp och uttagets grovleksfördelning. Relationstalen återges i bilaga K. De beräknade relationstalens relevans för det aktuella ändamålet har prövats genom jämförelser mellan uttaget enligt stubbinventeringen, som primärt är uttryckt i skogskubikmeter och framräknat efter likartade principer som virkesförrådet, och en från denna helt artskild uppskattning av årsavverkningen via förbrukning, lagerförändring, export och import m. m., som görs inom skogsstyrelsen och som publiceras i Skogsstatistisk årsbok. I princip skall de två uppskattningarna ge samma resultat. Vid företagna jämförelser har emellertid uppskattningarna baserade på »förbrukningsstatistiken» (omförda till skogskubikmeter med i bilaga K 1 angivna relationstal och tillagda 6,5-7 % för fällda men i skogen kvarlämnade träd) systematiskt givit högre årsuttag för riket än uppskattningarna enligt stubbinventeringen. I det preliminära SOU 1968:9

betänkandet redovisades, som medeltal för sexårsperioden 1959/60-1964/65, en skillnad av 5,5 milj. m3sk per år, vilket motsvarade 9 % av det högre värdet. Angående orsakerna till denna skillnad, den s. k. diskrepansen, anförde utredningen följande. »Det är inte förvånande att de skilda beräkningssätten ger avvikande resultat. I båda fallen inverkar nämligen ett flertal felkällor, såsom fel av stickprovskaraktär och osäkerhet beträffande kuberingstal och åtgångstal, omräkning mellan måttenheter, avgränsning i tiden, barkens och topparnas volym samt i fråga om volymen fällda men i skogen kvarlämnade träd. Dessutom synes lagerstatistiken vara mindre tillfredsställande. Utredningen håller för sannolikt, att den systematiska skillnaden i resultat mellan beräkningssätten i hög grad orsakas av bristande överensstämmelse i fråga om måttenheterna, men att den även torde härröra från andra faktorer. Med hänsyn till detta har skönsmässigt valts att tillämpa en skillnad på 6 % såsom uttryck för måttenheternas inverkan.» Utredningen underströk behovet av särskild undersökning i syfte att klarlägga orsakerna till de påtalade diskrepanserna. Någon sådan allsidig undersökning har dock hittills inte kommit till stånd, men vissa delutredningar har gjorts vid skogshögskolan (bilaga I) och skogsstyrelsen (bilaga J). Vid skogshögskolan har man studerat de s. k. kuberingsfunktioner som har använts på riksskogstaxeringens material. Resultatet från studierna tyder på att kuberingsfunktionerna har givit en underskattning av virkesförråd, faktiskt uttag och bruttoavverkning med ca 3,5 %. Därav orsakas 1-2 procentenheter av mindre god anpassning av funktionerna, medan ca 2 procentenheter uppkommer av att man i praktiken tar lägre stubbar än vad som har förutsatts i funktionerna. - I balanserna har hänsyn tagits till denna underskattning genom att tillgångssidan ökats med 3,5 % i förhållande till bruttoberäkningens volymuppgifter i kapitel 2 och bilaga A. 1

I det preliminära betänkandet: bilaga C. 63

Skogsstyrelsens utredning »Stamundersökning 1966» har omfattat inmätningsoch omvandlingsfel för virke som mäts i fast mått samt barkvolym. En preliminär bearbetning har bl. a. givit vid handen att man vid topprotmätning av sågtimmer har övervärderat volymen med ca 7 %, och att man i industristatistiken och sågverksinventeringarna vid omföring av toppmätt sågtimmer från volym i handelsmått till verklig volym har överskattat volymen med ca 4 %. För massaved mätt i fast mått har även vissa mätfel konstaterats. - I fråga om sågtimmer har hänsyn tagits till de framkomna mät- och omvandlingsfelen redan i uppgifterna om virkesförbrukningen i kapitel 4. Beträffande massaved har däremot ingen motsvarande justering gjorts. Dels har i detta fall mätfelen obetydliga konsekvenser, dels har undersökningen inte behandlat mätning i travat mått - det mätsätt som f. n. omfattar drygt hälften av barrmassaveden. Resultatet från stamundersökningen visade dessutom att de av utredningen i det preliminära betänkandet använda omvandlingstalen från m3f ub till m3sk borde höjas med ca 0,5 procentenheter för barrvirke (se bilaga K punkt I c). De nämnda undersökningarna vid skogshögskolan och skogsstyrelsen synes kunna reducera den ursprungliga diskrepansen till ungefär hälften - från 5,5 milj. m3sk per år, eller 9 %, till 2,3 milj. m3sk, eller 4 %. (Skogsstyrelsen har på basis av något avvikande relationstal beräknat skillnaden till 3.4%.) Därmed kan frågan emellertid inte anses vara tillfredsställande belyst, varför utredningen måste konstatera att behovet av särskild undersökning kvarstår. I balanserna har hänsyn till den nu kvarstående diskrepansen om 4 % tagits på så sätt att virkesbehovet inom varje industriområde åren 1964, 1967 och 1970 har omförts till skogskubikmeter efter reduktion med haiva diskrepansen, dvs. med 2 % . Detta tillvägagångssätt motiveras av att man inte vet vilken typ eller vilka typer av fel som den kvarstående diskrepansen orsakas av om den orsakas av sådana fel i uppskattningarna som inte fortplantas vidare i be64

räkningarna, såsom bristande lagerredovisning, eller om det är fel som fortplantas, t. ex. felaktiga omvandlings- och åtgångstal. Den osäkerhet som vidlåder balanserna till följd av diskrepansen måste emellertid ses i relation till andra osäkerhetsmoment vid beräkningen av virkestillgång och virkesbehov. Det kan dessutom vara lämpligt att jämföra storleken av diskrepansen, 2,3 miij. m 3 sk, med spännvidden mellan de olika alternativen på tillgångssidan, ca 13 milj. m3sk mellan alternativen a och c. Till balanserna för varje område lämnas följande kortfattade kommentarer. I dessa avses med virkestillgång, såvitt ej annat särskilt anges, endast tillgången på grövre skog.

7.2. Industriområde I Virkesbalansen redovisas i tabell 7.1.1 (hela området), tabell 7.1.2 (området nedan skogsodlingsgränsen) och figur 7.1 1 . Tillgången av barrvirke i hela området är enligt alternativ b något högre än virkesbehovet år 1964. Skillnaden uppgår till 0,4 milj. m 3 sk, vilket motsvarar 3 % av behovet. Detta har förutsatts öka till år 1967 med 0,7 och till år 1970 med 1,1 milj. m3sk, varför underskott om 0,3 resp. 0,7 milj. m 3 sk då uppstår. - I alternativen a och c är tillgången ca 2 milj. m 3 sk lägre resp. högre än i b-alternativet. I det starkaste avverkningsalternativet, c, uppstår sålunda överskott år 1970, uppgående till 1,3 milj. m3sk eller 8 % av behovet. Av barrvirkestillgången härrör i de olika alternativen 1,3-1,7 milj. m3sk från området ovan skogsodlingsgränsen. I kapitel 3 om virkestillgångarnas avsättningslägen har för år 1964 redovisats viss »tveksam» virkestillgång, som enligt b-alternativet uppgår till 1,9 milj. m 3 sk i hela området, varav 1,2 milj. m 3 sk i området nedan skogsodlingsgränsen. Dessa kvantiteter motsvarar 11 resp. 7 % av behovet år 1964. Självförsörjningsgraden eller behovstäck1 I tabell 7.10 (s. 92) har samtliga balansuppgifter (tillgång minus behov) från tabellerna 7.1— 7.9 ställts samman.

SOU 1968: 9

Helc omrada

20-

Område I nedan skogsodl.gränsen

1 BARR 18-

Virkes behov _ _

16-

Virkestillgang

b

enligt alt. 14-

|12-|

10-1

LÖV

!

1970 1964 Referensar för virkesbehovet

1970 Figur 7.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I

ningen i fråga om barrvirke, dvs. tillgången uttryckt i procent av behovet, framgår av sammanställningen nedan (värden inom parentes avser området nedan skogsodlingsgränsen). Alternativ År P 1964 1967 1970

a

b

c

89 (81) 86 (78) 84 (76)

103 (94) 91 (90) 96 (88)

115(104) 110(102) 108 (98)

Om storleksordningen av den »tveksamma» tillgången förutsätts bli oförändrad från år 1964 till åren 1967 och 1970 - en utveckling som i och för sig måste bedömas vara mindre trolig - blir motsvarande värden i alternativ b efter avdrag av »tveksam» tillgång följande. 1964 1967 1970

SOU 1968:9

91 (87) 88 (83) 85 (81)

Som tidigare nämnts tas vid avverkningarna i en del fall träd klenare än 10 cm till vara, medan i andra fall även grövre träd, som har fällts, lämnas kvar i skogen. Barrklenskogen synes dock, enligt registreringar vid riksskogstaxeringen under de senaste åren, för närvarande ge ett nettotillskott av ca 0,1 milj. m3sk. Med denna volym inräknad blir behovstäckningen ca 0,5 procentenheter högre än vad som förut har angetts. I fråga om lövvirke visar balanserna överskott, som enligt olika alternativ och vid olika tidpunkter varierar mellan 1,7 och 2,7 milj. m 3 sk för hela området, och mellan 1,3 och 2,2 milj. m3sk för området nedan skogsodlingsgränsen. Överskottet kan synas vara betryggande i förhållande till behovet, vilket har angetts till 2,3 milj. m3sk år 1964 och 3,0 milj. m3sk år 1970. En betydande del av lövvirkestillgången bör dock betraktas såsom »tveksam» med hänsyn till avsättningsläget; i tabellerna har

Tabell 7.1.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I, hela området Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog Klenskog Medeltal1 (Variation)

Awerkningsalt. Trädslag Barr

a Tillgång Skogsmark Annan mark2 Summa Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

Löv

Tillgång Skogsmark Annan mark2 Summa Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

Alla trädslag Til/gång Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

b

c

18 380

570 570 570 14 750 16 940 18 950

90 2 010 (1 950— 2110)

14 180 16 370

16 500 17 190 17 620

Inrikes virkesflyttning 1964/65 Barr Från området Till området Nettoutflyttning

Löv

Sa

220 5 45 125 175 —120

225 170 55

»Tveksam» tillgång i alt. b år 19643 Barr

—1750 440 —2 440—250 —2 870—680

2 450 1760 1330

4 650 4 830

4 960

50 50 4 700 4 880

50 5 010

30 1500 (1480— 1540)

Kvantitet Procent av bruttotillgång

Löv

Sa

1 890 1 270 3 160 11

3 Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

2 320 2 840 2 980 2 380 2 560 1 860 2 040 1720 1900

2 690 2 170 2 030

19 450 21 820 23 960

3 510 (3 430— 3 650)

18 820 20 030 20 600 630 3000 — 580 1790 — 1 150 1 220

5 140 3 930 3 360

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c. 2

Förutsatt avverkning på annan mark än skogsmark samt av torrskog.

66 SOU 1968: 9

Taball 7.1.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I, området nedan skogsodlingsgränsen Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog Klenskog Avverkningsalt. Trädslag Barr

Löv

a

(Variation)

Tillgång Skogsmark Annan mark

12 900 14 930 530

80 Summa

13 430 15 460

17 240

1 940 (1 870— 2 020)

16 710

1 860

16 500 17 190 17 620

Balans 1964 1967 1970

- 3 070 - 1 0 4 0 - 3 760 - 1 7 3 0 - 4 1 9 0 - 2 160

740 50 — 380

Tillgåtig Skogsmark Annan mark

4 250

4 490

40 Summa

4 290

4 440

4 530

1400 (1 370— 1420)

4 400

Behov 1964 1967 1970

2 320 2 840 2 980

Balans 1964 1967 1970

1970 2 120 1450 1 600 1 310 1460

2 210 1690 1550

17 720 19 900

21770 Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

Kvantitet Procent av bruttotillgångar

Barr

Löv Sa

1 170

990 2 1 6 0

2 Behov 1964 1967 1970

Alla trädslag Tillgång

1 Medeltal 1 c

b

»Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

1 360

3 340 (3 240— 3 440)

18 820 20 030 20 600 - 1 100 - 2 310 - 2 880

1080 -130 -700

2 950 1740 1 170

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

Tabell 7.1.3. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde la, hela området Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog Klenskog Avverkningsalt.

Trädslag Barr

Löv

a

c

Tillgång Skogsmark Annan mark

7 680 8 990

Summa

(Variation)

10 190

8 060 9 370

10 570

960 (930— 1010)

380 Behov 1964 1967 1970

6 520 6 950 7 130

Balans 1964 1967 1970

1 540 2 850 1110 2 420 930 2 240

4 050 3 620 3 440

2 490 2 620

2 730

30 30 2 520 2 650

30 2 760

20 970 (950— 1000)

Tillgång Skogsmark Annan mark Summa

530 610 640

Balans 1964 1967 1970

1 990 2 120 1910 2 040 1880 2 010

2 230 2 150 2 120

10 580 12 020

13 330

Behov 1964 1967 1970

7 050 7 560 7 770

Balans 1964 1967 1970

3 530 4 970 3 020 4 460 2 810 4 250

Barr

Löv Sa

Från området Till området

2 525 170

600 3 125 — 170

Nettoutflyttning

2 355

600 2 955

»Tveksam» tillgång i alt. b år 19643

Behov 1964 1967 1970

Alla trädslag Tillgång

b

Inrikes virkesflyttning 1964/65

Medeltal 1

Kvantitet Procent av bruttotillgång

Barr

Löv Sa

1 370

860 2 230

2 Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

1930 (1 880— 2 010)

6 280 5 770 5 560

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

Tabell 7.1.4. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde la, området nedan skogsodlingsgränsen Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog Klenskog Avverkningsalt. Trädslag Barr

a Tillgång Skogsmark Annan mark Summa

b

6 750

Löv

7 090

8 280

9 270

920 (880— 950)

1760 1 330 1 150

2 750 2 320 2 140

Tillgång Skogsmark Annan mark

2 250

2 360

2 440

20 Summa

2 270

2 380

2 460

880 (860— 890)

Alla trädsla g Tillgång

670 1460

14 Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

530 610 640 1740 1 660 1 630

1850 1 770 1 740

1 930 1 850 1 820

9 360

10 660

11730 Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

Kvantitet Procent av bruttotillgång

6 520 6 950 7 130

Behov 1964 1967 1970

8 930

570 140 — 40

Balans 1964 1967 1970

Barr Löv Sa

(Variation)

2 Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

Medeltal 1 c

7 940

»Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

1 800 (1 740— 1840)

7 050 7 560 7 770 2 310 1 800 1 590

3 610 3 100 2 890

4 680 4 170 3 960

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968: 9

Tabell 7.1.5.

Virkesbalans

åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde

Ib, hela

området

3 Måttenhet: 1 000 m sk Grövre skog Klenskog Avverkningsalt. Trädslag Barr

Löv

a

b

Medeltal

Tillgång Skogsmark Annan mark

6 500 190

30 Summa

6 690

7 570

8 380

1 050 (1020— 1 100)

8190 Behov 1964 1967 1970

9 980 10 240 10 490

Balans 1964 1967 1970

3 290 — 2 4 1 0 — 1 6 0 0 3 550 — 2 670 — 1 860 3 8 0 0 — 2 9 2 0 — 2 110

1 020

2 210

2 230

10 Summa

2 180

2 230

2 250

530 (530— 540)

Alla trädslag Tillgång

Från området Till området

395 2 565

5 400 725 3 290

Nettoinflyttning

2 170

720 2 890

Kvantitet Procent av bruttotillgång

2 160

Balans 1964 1967 1970

Löv Sa

»Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

Tillgång Skogsmark Annan mark

Behov 1964 1967 1970

Barr

(Variation)

c

7 380

Inrikes virkesflyttning 1964/65

1 Barr

Löv

Sa

2 Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

1790 2 230 2 340 390 — 50 -160

440 0 —110

460 20 —90

8 870

9 800

10 630

Behov 1964 1967 1970

11770 12 470 12 830

Balans 1964 1967 1970

2 900 — 1 9 7 0 — 1 140 3 600 — 2 670 — 1 840 3 960 — 3 030 — 2 200

1 580 (1 550— 1 640)

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

70 SOU 1968:9

Tabell 7.1.6. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ib, området nedan skogsodlingsgränsen Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog Klenskog Avverkningsalt. Trädslag Barr

Löv

a

b

(Variation)

c

Tillgång Skogsmark Annan mark

6150 190

30 Summa

6 340

7 180

7 970

1 020 (990— 1 070)

6 990

7 780

9 980 10 240 10 490

Balans 1964 1967 1970

— 3 640 — 2 800 -- 2 010 — 3 900 — 3060 -- 2 270 — 4150 — 3310 -- 2 520

Tillgång Skogsmark Annan mark

2000 20

20 Summa

2 020

2 060

2 070

520 (510— 530)

Behov 1964 1967 1970

Alla trädslag Tillgång

Kvantitet Procent av bruttotillgång

Barr

Löv

Sa

2 Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

»Tveksam» tillgång i alt. b år 1964-

Medeltal 1

2 040

2 050

Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

1790 2 230 2 340 230 — 210 — 320

270 — 170 — 280

280 — 160 — 270

8 360

9 240

10 040

Behov 1964 1967 1970

11770 12 470 12 830

Balans 1964 1967 1970

— 3 410 — 2 530 -- 1 7 3 0 — 4110 — 3 230 -- 2 430 — 4 470 — 3 590 -- 2 790

1540 (1 500— 1 600)

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

Hela område

H

Område E nedon skogsodt.gränsen

vjV BARR

r-

*•'

^

VirkestiUgong enligt att. i

LÖV

196^

1970 1964 Referensär för virkesbehovet

1970 Figur 7.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde II denna del angivits till ungefär en fjärdedel av bruttotillgången. Dessutom måste tillgångsuppgifterna nedskrivas för sådant virke som på grund av dålig kvalitet inte kan utnyttjas såsom industriråvara. Enligt bedömningar, som har gjorts på provträd vid riksskogstaxeringens fältarbete, skulle i inlandsdelen av detta industriområde ca 35 % och i kustlandsdelen ca 20 % av bruttotillgången ej ens fylla fordringarna för sekunda massaved. - Det bör kanske påpekas att de två avgångsposterna är av olika karaktär. Såvitt ej kvalitetsfordringarna ändras kommer avgångsposten på grund av dålig kvalitet att vara oförändrad inom den tidrymd det här är frågan om, medan storleken av den »tveksamma» tillgången är beroende av vilken kostnad som kan tolereras i förhållande till virkesvärdet. Från klenskogen bör när det gäller lövvirke något nettotillskott inte påräknas. För närvarande är volymen av kvarlämnade träd ca 0,1 milj. m3sk större än klenskogsvolymen.

72 Efter de nämnda nedjusteringarna av bruttotillgången av lövvirke torde eventuellt uppkommande överskott vara relativt små. Barrvirkesunderskottet torde därför inte i mera väsentlig grad kunna täckas av lövvirke. Med hänsyn till önskemålen om särredovisning för delområdena la och Ib framläggs virkesbalanser för dessa områden i tabellerna 7.1.3-7.1.6.

7.3. Industriområde II Virkesbalansen redovisas i tabell 7.2.1 (hela området), tabell 7.2.2 (området nedan skogsodlingsgränsen) och figur 7.2. Tillgången av barrvirke i alternativ b är för hela området lika stor som virkesbehovet år 1964. För området nedan skogsodlingsgränsen är det ett underskott på 0,1-0,2 milj. m 3 sk, vilket utgör 4 % av behovet. Virkesbehovet har förutsatts stiga med 0,5 milj. m3sk till år 1967 och med 1,1 milj. m 3 sk till år 1970. Tillgången enligt alternaSOU 1968:9

Tabell 7.2.1.

Virkesbalans

åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde

II, hela

området

Måttenhet: 1 000 m 3 sk Grövre skog Klenskog Avverkningsalt. Trädslag Barr

Löv

Barr

Löv Sa

Från området Till området

185 225

0 60

185 285

Nettoinflyttning

(Variation) Tillgång Skogsmark Annan mark

3 320

3 830

4 320

10 Summa

3 390

3 900

4 390

530 (520— 540)

Behov 1964 1967 1970

3 890 4 410 5 030

Balans 1964 1967 1970

- 500 10 1020 —510 1640—1130

»Tveksam» tillgång alt. b år 19643 500 —20 —640

Kvantitet Procent av bruttotillgång

Tillgång Skogsmark Annan mark

960 10

0 Summa

260 (250— 260)

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970 Alla trädslag Tillgång

1 Inrikes virkesflyttning 1964/65

Medeltal 1

260 Barr

Löv

Sa

2 Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

590 700 860 380 270 110

390 280 120

380 270 110

4 360

4 880

5 360

Behov 1964 1967 1970

4 480 5 110 5 890

Balans 1964 1967 1970

400 — 120 — 750 — 230 — 1 530 -- 1 010

790 (770— 800)

880 250 — 530

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

Tabell 7.2.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde II, området nedan skogsodlingsgränsen Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog Klenskog Avverkningsalt. Trädslag Barr

Löv

a

b

3 190 70

10 Summa

3 260

3 740

4 200

520 (490— 530)

3 670

4130 Behov 1964 1967 1970

3 890 4 410 5 030

Balans 1964 1967 1970

— 630 — 150 310 — 1 150 — 670 — 210 — 1770 — 1 290 — 830

510 Tillgång Skogsmark Annan mark

930 10

0 Summa

240 (240— 250)

Balans 1964 1967 1970 Alla trädslag Tillgång

(Variation)

Tillgång Skogsmark Annan mark

Behov 1964 1967 1970

1 Medeltal c

»Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

940 Kvantitet Procent av bruttotillgång

Barr

Löv

Sa

2 Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

590 700 860 350 240 80

370 260 100

360 250 90

4 200

4 700

5 150

Behov 1964 1967 1970

4 480 5 110 5 890

Balans 1964 1967 1970

— 280 220 — 910 — 410 — 1 690 -- 1 190

760 (730— 780)

670 40 — 740

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

tiven a och c skiljer sig med 0,5 milj. m3sk från b-alternativet. Den »tveksamma» tillgången år 1964 har angetts till 0,2 milj. m 3 sk, varav omkring en femtedel härrör från området ovan skogsodlingsgränsen. Självförsörjningsgraden i fråga om barrvirke redovisas nedan (värden inom parentes avser området nedan skogsodlingsgränsen).

Hela område

E

Hl

8 I

Alternativ År

a

b

c

1964 1967 1970

87 (84) 77 (74) 67 (65)

100 (96) 88 (85) 78 (74)

113(108) 100 (95) 87 (83)

E o

> i>

Med »tveksam» tillgång frånräknad blir motsvarande värden i b-alternativet följande. (Jfr dock område I.) 1964 1967 1970

95 (92) 84 (81) 73 (71) 1964

Ett visst nettotillskott av barrklenvirke kan påräknas, dock mindre än 0,1 milj. m3sk, motsvarande 1,5-2 % av behovet. För lövvirke är balansen, liksom i industriområde I, genomgående positiv. Dock är bruttoöverskottet ej så markant som i det förra området: 0,4-0,1 milj. m3sk i överskott mot 0,6-0,9 milj. m3sk i behov. Som »tveksam» tillgång har upptagits ca 0,1 milj. m 3 sk, vilket utgör betydligt lägre andel av bruttotillgången än i område I. Även andelen av sådant virke som av kvalitetsmässiga orsaker bör avskrivas från bruttotillgången torde vara lägre än i det nordligare området. - Volymen av i skogen kvarlämnat virke är ungefär lika stor som klenskogsvolymen varför något nettotillskott av klenskog ej bör påräknas.

7.4. Industriområde III Virkesbalansen redovisas i tabell 7.3 och figur 7.3. SOU 1968:9

1957 1970 Referensar för virkesbehovet

Figur 7.3. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde III

Virkessituationen är här bättre än i de två föregående områdena. Balansen för barrvirke i alternativ b visar för år 1964 ett överskott av 1,6 milj. m 3 sk, motsvarande 20 % av behovet, och för år 1967 ett överskott av 0,4 milj. m3sk. Mellan åren 1967 och 1970 har behovet förutsatts öka med 1,3 milj. m 3 sk, varför balansen visar underskott med 1,0 milj. m3sk vid den senare tidpunkten. Detta underskott kompenseras dock i c-alternativet; a- och c-alternativen skiljer sig nämligen från b-alternativet med ca 1 milj. m3sk. Områdena ovan skogsodlingsgränsen inom Särna och Idre socknar har inte särbehandlats vid avverkningsberäkningen. Även om virkestillgången för dessa områden frånräknades skulle totalbalansen inte påverkas i någon större grad. - Rörande de »tveksamma» tillgångarna år 1964 har dessa för

Tabell 7.3.

Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde III Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog Klenskog Avverkningsalt.

Trädslag 3arr

Löv

a

c

Tillgång Skogsmark Annan mark

8 500 9 650

Summa

(Variation)

10 680

8 750 9 900

10 930

920 (910— 920)

250 Behov 1964 1967 1970

8 270 9 530 10 870

Balans 1964 1967 1970

480 1 630 — 780 370 — 2 120 — 970

2 660 1 400 60

Tillgång Skogsmark Annan mark

2 040 2 080

2 120

10 Summa

2 070 2 110

2 150

530 (530— 540)

910 940 1400

Balans 1964 1967 1970

1 160 1200 1 130 1 170 670 710

1 240 1 210 750

10 820 12 010

13 080

Behov 1964 1967 1970

9 180 10 470 12 270

Balans 1964 1967 1970

1 640 2 830 350 1 540 — 1 450 -- 2 6 0

Barr

Löv Sa

Från området Till området

1 065 570

290 1 355 15 585

Nettoutflyttning

»Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

Behov 1964 1967 1970

Alla trädslag Tillgång

b

Inrikes virkesflyttning 1964/65

Medeltal 1

Kvantitet Procent av bruttotillgång

Barr Löv

Sa

2 Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

1450 (1440— 1460)

3 900 2 610 810

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

hela Särna-Idreområdet beräknats uppgå till totalt 0,2 milj. m 3 sk, varav ungefär en fjärdedel barrvirke. Beräkningen har utförts med användande av samma procenttal som i Härjedalen för andelen »tveksam» tillgång av bruttotillgången. Nettotillskottet av klenskog utgör knappt 0,2 milj. m 3 sk, varav fyra femtedelar barrvirke och en femtedel lövvirke. Självförsörjningsgraden vid olika tidpunkter och enligt de olika alternativen har för barrvirket sammanställts nedan. Nettotillskottet av klenskog ingår ej.

Hela område TZ

BARR

:

i *»#**-i

-

Virkestillgång t n l i g t alt.

£

2 6-

Alternativ a

b

c

1964 1967 1970

106 92 80

120 104 91

132 115 101

Tillgången av lövvirke om drygt 2 milj. m3sk ställd mot virkesbehov om 0,9-1,4 milj. m 3 sk ger en positiv balans på 1,2-0,7 milj. m 3 sk. I detta område torde avskrivningen till följd av dålig kvalitet vara relativt obetydlig. Barrvirkesunderskottet år 1970 i alternativ b, 1,0 milj. m3sk, skulle sålunda till stor del kunna fyllas med hjälp av lövvirke.

LÖV

— a

L

År

1967 1970 ReferensåY f ö r virkesbehovet

Figur 7.4. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV

Självförsörjningsgraden i fråga om barrvirke är följande. Alternativ År

a

b

c

7.5. Industriområde IV

1964 1967 1970

95 91 85

105 99 94

113 108 101

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.4.1 och figur 7.4. Tillgången av barrvirke i alternativ b är 0,5 milj. m 3 sk eller 5 % större än behovet år 1964. Virkesbehovet har förutsatts öka med 0,5 milj. m3sk till år 1967 och med 1,2 milj. m 3 sk till år 1970. I b-alternativet uppstår då underskott om 0,1 resp. 0,7 milj. m3sk, medan c-alternativet, som är 0,9 milj. m3sk högre än b-alternativet, ger överskott om 0,8 milj. m 3 sk år 1967 och 0,1 milj. m3sk år 1970.

Nettotillskottet av barrklenskog synes inte vara större än ca 0,1 milj. m 3 sk. Beträffande lövvirke ställs tillgången om 2,6-2,8 milj. m3sk mot ett behov om ca 1,6 milj. m 3 sk. Balansen är sålunda genomgående positiv och av storleken 1,0-1,2 milj. m 3 sk. - Nettotillskottet av klenskog är obetydligt. Separata balanser för delområdena IVa och IVb redovisas i tabellerna 7.4.2 och 7.4.3.

SOU 1968:9

Tabell 7.4.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog Avverkningsalt.

Trädslag Barr

a Tillgång Skogsmark Annan mark Summa Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

Löv

Tillgång Skogsmark Annan mark Summa

b

c

9 360

10 300 11 160

230 9 590

230 230 10 530 11 390

40 880 (840— 930)

— 480 - 1 000 - 1 660

460 1320 — 60 800 — 720 140

2 530

2 650 2 800

40 2 570

40 40 2 690 2 840

960 920 970

1080 1 230 1 040 1 190 1090 1240

Alla trädslag Tillgång

13 220 14 230

78 Inrikes virkesflyttning 1964/65

Från området Till området Nettoinflyttning

Barr

Löv Sa

520 1 215 695

10 530 165 1 380 155 850

10070 10 590 11250

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

Klenskog Medeltal1 (Variation)

560 (540— 570)

1610 1650 1600

1440 (1 380— 1500)

11680 12 240 12 850 480 — 80 — 690

1 540 2 550 980 1990 370 1 380

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968: 9

Tabell 7.4.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IVa Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog ]Klenskog 1

Avverkningsalt. Trädslag Barr

a Tillgång Skogsmark Annan mark Summa Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

Löv

Tillgång Skogsmark Annan mark Summa

b

c

(Variation)

6 210

6 810

150 6 360

150 6 960

150 7 440

30 700 (660— 730)

Från området Till området Nettoinflyttning

Barr

Löv Sa

560 1705 1 145

45 605 200 1905 155 1 300

7 860 8 240 8 700 — 1 500 — 900 — 420 — 1 880 --1280 — 800 — 2 340 --1 740 --1260

20 1 600

20 1 670

20 1760

10 360 (350— 360)

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

380 420 540

450 490 610

540 580 700

Alla trädslag Tillgång

7 960

8 630

9 200

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

Inrikes virkesflyttning 1964/65

Medeltal

1220 1 180 1060

1060 (1 010— 1090)

9 080 9 420 9 760 — 1 120 — 450 120 — 1460 — 790 — 220 — 1 800 - 1 130 — 560

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

Tabell 7.4.3. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IVb Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog Klenskog Avverkningsalt. Trädslag Barr

a

b

(Variation)

3 150

3 490

3 870

10 Summa

3 230

3 570

3 950

180 (180— 200)

Balans 1964 1967 1970 Löv

c

Tillgång Skogsmark Annan mark

Behov 1964 1967 1970

1 360 1220 1020

1 740 1 600 1400

Tillgång Skogsmark Annan mark

10 Summa

200 (190— 210)

Behov 1964 1967 1970 580 500 430

630 550 480

690 610 540

Alla trädslag Tillgång

4 200

4 590

5 030

Behov 1964 1967 1970

80 Löv Sa

Från området Till området

950 500

50 45

1 000 545

Nettoutflyttning

390 470 540

Balans 1964 1967 1970

1 Barr

2 210 2 350 2 550 1020 880 680

Balans 1964 1967 1970

Inrikes virkesflyttning 1964/65

Medeltal 1

380 (370— 410)

2 600 2 820 3 090 1 600 1 380 1 110

1990 1770 1 500

2 430 2 210 1940

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

7.6. Industriområde V

-'•'•'••"'-

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.5 och figur 7.5. Med undantag för barrvirke i alternativ a år 1970 är balansen genomgående positiv för såväl: barr- som lövvirke. Överskottet av barrvirke i b-alternativet minskar från 1,7 milj. m3sk (69 % av behovet) år 1964 till 1,1 milj. m^sk ( 3 7 % ) år 1967 och 0,2 milj. m3sk (6 %) år 1970. I aalternativet är motsvarande värden 0,4 milj. m 3 sk lägre. Självförsörjningsgraden för barrvirke framgår nedan. Alternativ År

a

b

c

1964 1967 1970

151 122 95

169 137 106

183 148 115

Hela område

I fråga om lövyirke redovisas ett överskott om 0,4-0,5 milj. m 3 sk, som t. o. m. är större än behovet om knappt 0,4 milj. m3sk. Från varken barr- eller lövklenskogen kan beräknas något nettotillskott av betydenhet.

7.7. Industriområde VI Virkesbalanseh redovisas i tabell 7.6 och figur 7.6. För barrvirke visar balansen år 1964 överskott i b-alternativet med 1,9 milj. m3sk och i a-alternativet med 1,1 milj. m3sk, vilket motsvarar 25 resp. 15 % av behovet. Behovet har förutsatts öka med 1 milj. m 3 sk till år 1967 och med 2 milj. m 3 sk till år 1970. Vid den senare tidpunkten är därför balansen negativ i båda alternativen; underskottet i alternativ b är dock inte större än 0,1 milj.

Hela område 2 1

I

BARR Virkestillgång enligt alt.

12BARR

4-

*0' E

Virkestill. gang

/

10-

/

enligt alt.. —Jr- b

^\v* e .

£ 8

3-

s*>eJ.

| E $ 6

E >^

o v

2-

>

LOV 4-1 LÖV 1c — a

196/.

Figur 7.5. Virkesbalans åren 1964,1967 och 1970 för industriområde V SOU 1'

1967 1970 Referensår f ö r virkesbehovet Fi ur

S

1967 1970 Referensår för virkesbehovet

7 6

- - Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde VI

Tabell 7.5. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde V Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog Klenskog Awerkningsalt. slag Barr

a

b

(Variation)

3 610

4 050

4 390

10 Summa

3 710

4 150

4 490

210 (200— 220)

Balans 1964 1967 1970 Löv

c

Tillgång Skogsmark Annan mark

Behov 1964 1967 1970

Barr

Löv Sa

Från området Till området

715 175

65 10

780 185

Nettoutflyttning

2 450 3040 3 910 1 260 670 — 200

1 700 1 110 240

2040 1450 580

Tillgång Skogsmark Annan mark

10 Summa

160 (160— 160)

Behov 1964 1967 1970

390 370 360

Balans 1964 1967 1970

420 440 450

450 470 480

470 490 500

Alla trädslag Tillgång

4 520

4 990

5 350

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

Inrikes virkesflyttning 1964/65

Medeltal 1

370 (360— 380)

2 840 3 410 4 270 1 680 1 110 250

2 150 1 580 720

2510 1 940 1 080

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

82 SOU 1968:9

Tabell 7.6. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde VI Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog Klenskog Avverkningsalt. Trädslag Barr

a Tillgång Skogsmark Annan mark Summa

Löv

9 250

9 460

10 160

490 (470— 500)

1 100 120 — 910

1 920 940 — 90

2 620 1 640 610

Tillgång Skogsmark Annan mark

3 130

3 400

3 650

20 Summa

3 200

3 470

3 720

460 (470— 470)

Balans 1964 1967 1970 Alla trädslag Tillgång

Från området Till området

230 700

25 30

255 730

Nettoinflyttning

1 630 1940 2 330 1 570 1 260 879

1 840 1 530 1 140

2 090 1 780 1 390

11 840

12 930

13 880

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

Löv Sa

7 540 8 520 9 550

Behov 1964 1967 1970

9 950

8 430

8 640

Barr

(Variation^

c

b

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

Medeltal

Inrikes virkesflyttning 1964/65

950 (920— 970)

9 170 10 460 11 880 2 670 1 380 — 40

3 760 2 470 1 050

4710 3 420 2 000

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

S3

m3sk. Alternativ c ger vid samma tidpunkt ett överskott på 0,6 milj. m8sk. Från barrklenskogen synes ett nettotillskott om 0,1-0,2 milj. m:isk kunna påräknas, svarande mot 1,5-2 % av behovet. Självförsörjningsgraden i fråga om barrvirke - klenskogen ej inräknad - är följande.

7.8. Industriområde I—III Virkesbalansen för industriområdena I, II och III sammantagna redovisas i tabell 7.7.1 (hela området), tabell 7.7.2 (området nedan skogsodlingsgränsen) och figur 7.7. Balansen för barrvirke visar för år 1964 ett överskott i b-alternativet med 2,1 milj. m3sk för hela området, och med 0,4 milj. m3sk för området nedan skogsodlingsgränsen. Virkesbehovet stiger till åren 1967 och 1970 med 2,5 resp. 4,9 milj. m3sk, vilket för hela området resulterar i underskott med respektive 0,4 och 2,8 milj. m 3 sk. Om tillgången ovan skogsodlingsgränsen frånräknas blir underskotten 1,6 milj. m 3 sk större. - I alternativ a är tillgången 3,8 milj. m3sk (nedan skogsodlingsgränsen 3,7 milj. m3sk) lägre än i alternativ b; i c-alternativet är tillgången 3,5 (3,3) milj. m3sk högre. Självförsörjningsgraden för barrvirke framgår av tablå på s. 87 (området nedan skogsodlingsgränsen inom parentes). Om tillgången reduceras med den »tvek-

Alternativ

År

a

b

c

1964 1967 1970

115 101 90

125 111 99

135 119 106

För lövvirke är balansen genomgående positiv och uppgår i b-alternativet till 1,8 milj. m3sk (113 % av behovet) år 1964 och 1,1 milj. m3sk (49%) år 1970. Alternativen a och c skiljer sig 0,2-0,3 milj. m3sk från b-alternativet. Lövklenskogen synes ge ett nettotillskott av 0,1 milj. m 3 sk, vilket utgör 4 % av behovet.

40-

i

Område I - m

nedan skogsodl gränsen

BARR

__——-"! 30-

y, : Kesbg°jL Virkestillgang

r"^

enligt a l t .

20-

10-

1970 1964 Referenser för virkesbehovet

Figur 7.7. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I-III

84 SOU 1968:9

Tabell 7.7.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde 1—III, hela området Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog

Klenskog

Avverkningsalt. Trädslag Barr

a

b

Tillgång Skogsmark Annan mark

26 000

Summa

26 890

890 Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970 Löv

Summa

7 740

90 Behov 1964 1967 1970

30 740 34 270

3 460 (3 380— 3 570)

Från området Till området

900 275

130 1030 30 305

Nettoutflyttning

»Tveksam» tillgång i alt. b år 19642 Barr Kvantitet Procent av bruttotillgång

7 880 8 040

2 250

7 970 8 130

2 290 (2 260— 2 340)

90 Löv Sa

Löv

Sa

2 140 1520. 3 660 7

2 Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

3 820 4 480 5 240 3 920 3 260 2 500

4 150 4 310 3 490 3 650 2 730 2 890

34 630

38 710 42 400

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

3 330

— 1 770 2 080 5 610 — 4 240 — 390 3 140 750 — 6 630 -- 2 780

7 650

Alla trädslag Tillgång

29 850 33 380 890

Barr

(Variation)

c

28 660 31 130 33 520

Tillgång Skogsmark Annan mark

Balans 1964 1967 1970

Medeltal

Inrikes virkesflyttning 1964/65

5 750 (5 640— 5 910)

32 480 35 610 38 760 2 150 — 980 — 4 130

6 230 9 920 3 100 6 790 — 50 3 640

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

Tabell 7.7.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I—///, skogsodlingsgränsenx Måttenhet: 1 000 m3sk

området nedan

Grövre skog Klenskog Avverkningsalt. Trädslag Barr

Löv

a

b

24 590 850

120 Summa

25 440

29 100

32 370

3 380 (3 270— 3 470)

28 660 31 130 33 520

Balans 1964 1967 1970

—3 220 440 3 710 —5 690—2 030 1240 _ 8 080 — 4 420 — 1 150

Tillgång Skogsmark Annan mark

7 220 80

50 Summa

7 300

7 510

7 630

2 170 (2 130— 2 200)

Alla trädslag Tillgång

3 260

31 520

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

(Variation)

Tillgång Skogsmark Annan mark

Behov 1964 1967 1970

2 Medeltale

28 250

7 430

»Tveksam» tillgång alt. b å r 19643

7 550

Barr Kvantitet Procent av bruttotillgång

Löv

Sa

1 380 1 230 2 610 5

3 Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

2 120

3 820 4 480 5 240 3 480 2 820 2 060

3 690 3 030 2 270

3810 3 150 2 390

32 740

36 610

40 000

Behov 1964 1967 1970

32 480 35 610 38 760

Balans 1964 1967 1970

260 4 130 — 2 870 1 000 — 6 020 -- 2 150

5 550 (5 400— 5 670)

7 520 4 390 1 240

Hela Särna-Idreområdet ingår. Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968: 9

Hela område

Alternativ År

a

b

1964 1967 1970

94(89) 86(82) 80(76)

107(102) 120(113) 99 (93) 110(104) 92 (87) 102 (97)

c BARR Virkestillgang enligt alt.

samma» kvantiteten blir motsvarande värden i b-alternativet följande. (Jfr dock område I.) 1964 1967 1970

—

1"-"

100 (97) 92 (89) 85 (83)

För lövvirke visar balanserna överskott, som för hela området varierar mellan 2,5 och 4,3 milj. m3sk och för området nedan skogsodlingsgränsen mellan 2,1 och 3,8 milj. m 3 sk. Efter frånräkning av »tveksamma» och kvalitetsmässigt undermåliga kvantiteter torde mera betydande överskott, som kan täcka viss del av barrvirkesunderskottet, kvarstå endast från industriområde III. Från barrklenskogen kan påräknas ett tillskott om ca 0,3 milj. m;Jsk, medan för lövklenskogen volymen »kvarlämnat» överstiger volymen klenskog med 0,1-0,2 milj. m3sk.

7.9. Industriområde IV—VI Virkesbalansen redovisas i tabell 7.8 och figur 7.8. För barrvirke anges i b-alternativet ett överskott åren 1964 och 1967 om 4,1 resp. 2,0 milj. m 3 sk, vilket svarar mot 20 resp. 9 % av behovet. För år 1970 anges ett underskott på 0,6 milj. m3sk. I a- och c-alternativen skiljer sig värdena med 2,2 och 1,9 milj. m3sk, varför en positiv balans om 1,3 milj. m3sk uppstår år 1970 i c-alternativet. Självförsörjningsgraden när det gäller barrvirke framgår nedan. Alternativ År

a

b

c

1964 1967 1970

109 99 89

120 109 98

130 118 105

SOU 1968:9

T2.-Y1

1 LÖV

i i

r 1964

1967 1970 Referensar för virkesbehovet

Figur 7.8. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV-VI Utanför balansen ligger ett nettotillskott av barrklenskog på 0,3 milj. m 3 sk. Balansen för lövvirke är, liksom inom flertalet av områdena, genomgående positiv och växlar mellan 3,8 milj. m 3 sk i alternativ c år 1964 och 2,3 milj. m 3 sk i alternativ a år 1970, svarande mot 104 resp. 53 % av behovet dessa år. Från lövklenskogen kan påräknas ett nettotillskott på 0,1-0,2 milj. m 3 sk.

7.10. Samtliga industriområden Virkesbalansen för riket redovisas i tabellerna 7.9.1 och 7.9.2 (inkl. resp. exkl. områdena ovan skogsodlingsgränsen) samt i figur 7.9. Om områdena ovan skogsodlingsgränsen inräknas, framkommer i balansen för barrvirke ett överskott i alternativ b om 6,2 milj. m3sk år 1964 och 1,6 milj. m 3 sk år 1967,

Tabell 7.8. Virkesbafans

åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde

IV— VI

,

3 Måttenhet: 1 000 m sk Grövre skog Klenskog Avverkningsalt. Trädslag Barr

a

b

Tillgång Skogsmark Annan mark

21 400

Summa

21 940

540 Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970 Löv

(Variation)

23 600 25 500

1 510

24 140 26 040

1 580 (1 520— 1 640)

1 880 -210 2 770

4 080 5 980 1 990 3 890 — 570 1 330

Tillgång Skogsmark Annan mark

6 440

6 860

7 280

50 Summa

6 580

7 000 7 420

1 180 (1 160— 1 200)

Balåns 1964 1967 1970 Alla trädslag Tillgång

140 Barr

Löv Sa

Från området Till området

275 900

30 305 130 1030

Nettoinflyttning

1 130

3 630 3 960 4 290 2 950 2 620 2 290

3 370 3 790 3 040 3 460 2 710 3 130

28 520

31 140 33 460

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

;,'•

20 060 22 150 24 710

Behov 1964 1967 1970

c

540 Inrikes virkesflyttning 1964/65

Medeltal 1

2 760 (2 680— 2 840)

23 690 26 110 29 000 4 830 2 410 — 480

7 450 9 770 5 030 7 350 2 140 4 460

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

Tabell 7.9.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden, inkl. området ovan skogsodlingsgränsen Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog !

Klenskog

Avverkningsalt.

"i;

Trädslag Barr

Löv

'•

i

ä Tillgång Skogsmark Annan mark Summa

b

47 400

53 450 58 880

1 430

1 430 1 430

54 880 60 310

5 040 (4 910— 5 210)

Balans 1964 1967 1970

6 160 11 590 110 1 600 7 030 — 4 450 — 9 400 -- 3 350 2 080

14 090 230 14 320

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970 Alla trädslag Tillgång

14 740 15 320

Sa

2 140 1 520 3 660 4

2 Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

:

:

•••

3 380

14 970 15 550

3 470 (3 410— 3 540)

230 Kvantitet Procent av bruttotillgång

Löv

7 450 8 440 9 530 6 870 5 880 4 790

7 520 8 100 6 530 7 110 5 440 6 020

63 150 69 850 75 860

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

4 830

48 830

48 720 53 280 58 230

Tillgång Skogsmark Annan mark

Barr

(Variation)

c

Behov 1964 1967 1970

Summa

1 Medeltal

»Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

8 510 (8 320— 8 750)

56 170 61720 68 760 6 980 1430 — 4610

13 680 19 690 8 130 14 140 2 090 8 100

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

Tabell 7.9.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden, ex/cl. området ovan skogsodlingsgränsen Måttenhet: 1 000 m3sk Grövre skog Klenskog Avverkningsalt. Trädslag Barr

b

a

45 990 1 390

1 390 1 390

200 Summa

47 380

53 240 58 410

4 960 (4 790— 5 100)

Balans 1964 1967 1970

Summa

13 880

220 Behov 1964 1967 1970

Alla trädslag Tillgäng

14 290 14 830 220

3 240

14510 15 050

3 350 (3 290— 3 410)

7 450 8440 9 530 6 430 5 440 4 350

7 060 7600 6 070 6 610 4 980 5 520

61 260 67 750 73 460

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1970

4 760

— 1 340 4 520 9 690 — 5900 — 40 5 130 — 10 850 — 4990 180

13 660

Balans 1964 1967 1970

51 850 57 020

48 720 53 280 58 230

Tillgång Skogsmark Annan mark

8310 (8 080— 8 510)

56 170 61 720 67 760 5 090 — 460 — 6 500

11 580 17 290 6 030 11 740 — 10 5 700

Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

90 Barr

(Variation)

Tillgång Skogsmark Annan mark

Behov 1964 1967 1970

Löv

Medeltal c

»Tveksam» tillgång alt. b år 19642

1 Kvantitet Procent av bruttotillgång 2

Löv

Sa

1 380 1 230 2 610 3

4 Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

Samtliga områden nedan skogsodlgränsen

Samtliga områden

1970 1964 Referensår för virkesbehovet

Figur 7.9. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden

vilket svarar mot 13 resp. 3 % av behovet. Detta har förutsatts stiga med 5,0 milj. m:,sk mellan åren 1967 och 1970, vilket resulterar i ett underskott på 3,4 milj. m3sk år 1970. Då områdena ovan skogsodlingsgränsen frånräknas, minskar överskottet år 1964 till 4,5 milj. m3sk och år 1967 uppstår ett mindre underskott, medan underskottet år 1970 stiger till 5,0 milj. m3sk. - I alternativ c erhålls år 1970 en positiv balans om 2,1 milj. m:!sk, som emellertid reduceras till 0,2 milj. m3sk om tillgången ovan skogsodlingsgränsen frånräknas. - »Tveksam» tillgång av barrvirke år 1964 har beräknas till 2,1 och 1.4 milj. m3sk inkl. resp. exkl. områdena ovan skogsodlingsgränsen. Dessa tal motsvarar 4 resp. 3 % av behovet år 1964. Självförsörjningsgraden för barrvirke redovisas nedan (värden inom parentes avser områdena nedan skogsodlingsgränsen).

Alternativ År

a

b

c

1964 1967 1970

100 (97) 92 (89) 84(81)

113(109) 103 (100) 94 (91)

124(120) 113(110) 104(100)

Med »tveksam» tillgång frånräknad blir motsvarande värden i alternativ b följande. (Jfr dock område I.) 1964 1967 1970

108 (106) 99 (97) 91 (89)

Från barrklenskogen synes ett nettotillskott av 0,6 milj. m3sk kunna påräknas. För lövvirke är balansen genomgående positiv. Överskottet växlar mellan 8,1 milj. m3sk år 1964 i alternativ c (7,6 milj. m3sk cxkl. områdena ovan skogsodlingsgränsen) 91

Tabell

7.10.

Balans

(til/gång

minus behov)

åren 1964, 1967 och 1970, områdesvis.

Deluppgifter och summauppgifter har avrundats var för sig Måttenhet: milj. m3sk Barrskog 1964

1964 Alternativ

Alternativ

Alternativ

Alternativ

Industri område

a

- 1 , 8 0,4 -3,1 -1,0

I

ns 2 la ns

Lövskog

b

1,5 0,6

c

2,8 1,8

a 2,4 0,7

b

c

-2,4 -0,2 -3,8 -1,7

4,0 2,8

1,1 0,1

2,4 1,3

a

b

c

a

b

c

1,8 0,0

-2,9 -0,7 1,3 - 4 , 2 -2,2 -0,4

2,4 2,0

2,6 2,1

2,7 2,2

3,6 2,3

0,9 -0

3,4 2,1

2,0 1,7

2,1 1,8

2,2 1,9

2,2 1,2

Ib ns

-3,3 -2,4 -1,6 -3,6 -2,8 -2,0

-3,6 -2,7 -1,9 -3,9 -3,1 -2,3

- 3 , 8 - 2 , 9 -2,1 -4,2 -3,3 -2,5

0,4 0,2

0,4 0,3

0,5 0,3

II ns

-0,5 0,0 -0,6 -0,2

-1,0 -0,5 -0,0 -1,2 -0,7 -0,2

-1,6 -1,1 -0,6 -1,8 -1,3 -0,8

0,4 0,4

0,4 0,4

0,4 0,4

0,5 0,3

III

0,5

1,6

2,7

- 0,8

0,4

1,4

-2,1 -1,0

0,1

1,2

1,2

1,2

IV

-0,5

0,5

1,3

-1,0 -0,1

0,8

-1,7 -0,7

0,1

1,0

IVa

-1,5 -0,9 -0,4

0,4

1,1 0,4

0,5

-1,9 - 1 , 3 -0,8

1,2

IVb

1,0

1,4

1,7

0,9

1,2

1,6

- 2 , 3 -1,7 -1,3 0,7 1,0 1,4

0,6

0,6

0,7

V

1,3

1,7

2,0

0,7

1,1

1,4

-0,2

0,2

0,6

0,4

0,5

0,5

VI

1,1

1,9

2,6

0,1

0,9

1,6

-0,9 -0,1

0,6

1,6

1,8

2,1

I-III ns

-1,8 -3,2

2,1 0,4

5,6 3,7

-4,2 -0,4 -5,7 -2,0

- 6 , 6 - 2 , 8 0,8 - 8 , 1 - 4 , 4 -1,2

3,9 3,5

4,2 3,7

4,3 3,8

IV-VI

1,9

4,1

6,0

-0,2

2,0

3,1 1,2 3,9

-2,8 -0,6

1,3

3,0

3,4

3,8

Riket ns

0,1 -1,3

-4,4 1,6 -5,9 -0,0

7,0 5,1

-9,4 -3,4 -10,0 -5,0

2,1 0,2

6,9 6,4

7,5 7,1

8,1 7,6

1 2

6,2 11,6 4,5 9,7

Hela området. Området nedan skogsodlingsgränsen.

och 4,8 (4,4) milj. m3sk år 1970 i alternativ a. Om hänsyn tas till »tveksam» tillgång och till sådant virke som av kvalitetsmässiga orsaker bör avskrivas från bruttotillgången torde det angivna överskottet reduceras till ca 5 resp. 3 milj. m3sk. När det gäller lövvirke synes klenskogen inte ge något nettotillskott. I tabell 7.10 har samtliga balansuppgifter (tillgång minus behov) från tabellerna 7 . 1 7.9 ställts samman. För att ge bättre överskådlighet är uppgifterna angivna i milj. m3sk.

Sammandrag för grövre skog från tabell 7.1—7.9

Alla trädslag 1967

1970 Alternativ

Alternativ

Alternativ

Alternativ

Alternativ c

a

-0,6 1,8 -2,3 -0,1

3,9 1,7

-1,2 1,2 - 2 , 9 -0,7

3,4 1,2

4,5 3,1

5,8 4,2

4,2 2,9

5,6 4,0

a

b

c

a

b

c

a

2,2 1,7

1,7 1,3

1,9 1,5

2.0 1,6

1,9 1,6

2,0 1,7

2,1 1,8

3,0 1,1 5,0 3,6

5,1 3,0

1,9 2,0 2,2 1,7 1,8 1,8 - 0 , 0 0,0 0,0 - 0 , 2 -0,2 -0,2

0,6 -1,1 3,5 2,3

a

b 1,9 1,4

c 2,0 1,6

- 0 , 2 -0,1 -0,1 - 0 , 3 - 0 , 3 -0,3

- 2 , 9 - 2 , 0 -1,1 -3,4 -2,5 -1,7 - 0 , 1 0,4 0,9 - 0 , 3 0,2 0,7

[0,3 [0,2

0,3 0,3

0,3 0,2

0,1 0,1

0,1 0,1

0,1 0,1

1,1 0,9

1,2

1,2

0,7

0,7

0,8

1,6

1,2 0,7

0,5

1,0

1,2

1,0

0,4

0,5

0,6

0,5

1,1 0,6

0,5

0,6

0,6

0,4

0,5

0,5

0,4

0,5

0,5

0,4

0,5

0,5

1,3

1,5

1,8

0,9

3,3 2,8

3,5 3,0

3,6 3,2

2,5 2,1

1,1 2,7 2,3

6,3 4,7

b

3,0 1,8

c

-3,6 -2,7 -1,8 -4,1 -3,2 -2,4

- 4 , 0 -3,0 - 2 , 2 - 4 , 5 -3,6 - 2,8

-0,8 -0,2 -0,9 -0,4

2,8

3,9

0,4

1,5

2,6

-0,1

0,1

2,8 1,6

b

1,5

2,6

-1,5 -1,0 -0,5 -1,7 -1,2 -0,7 - 1 , 4 - 0 , 3 0,8

1,0

2,0

-0,7

0,2 0,0

-1,5 -0,8 -0,2

0,4

1,4

-1,8 -1,1 -0,6 1,1 1,5 1,9

-1,1 -0,4 1,6 2,0

2,4

1,4

1,8

1,7

2,2

2,5

1,6

1,9

0,2

0,7

1,4

2,7

3,8

4,7

1,1 1,4

2,5

3,4

-0,0

1,0

1,1 2,0

2,9 2,4

2,2 0,3

6,2 4,1

9,9 7,5

-1,0 -2,9

3,1 1,0

6,8 4,4

-4,1 -0,0 -6,0 -2,2

3,6 1,2

7,4

5,0

7,4

-0,5

2,1

4,5

- 4 , 6 2,1 -6,5 -0,0

8,1 5,7

2,6

3,0

3,5

2,3

2,7

3,1

4,8

9,8

2,4

5,9 5,4

6,5 6,1

7,1 6,6

4,8 4,4

5,4 5,0

6,0 5,5

7,0 13,7 19,7 5,1 11,6 17,3

1,4 -0,5

2,2

8,1 14,1 6,0 11,7

Sammanfattning

Utredningen har enligt sina direktiv haft att upprätta virkesbalanser »genom att sätta för olika skogsskötselprogram framräknade avverkningskvantiteter i relation till förädlingsindustriernas råvarubehov vid förutsatt kapacitet m. m.». 1 enlighet med i direktiven uttalade önskemål om att resultatet av utredningsarbetet om möjligt redovisades i etapper och att en virkesbalans för de norra delarna av landet upprättades med förtur, redovisade utredningen sommaren 1966 det dittills sammanställda utredningsmaterialet i betänkandet »Preliminära virkesbalanser för Norrland och nordöstra Svealand» (Stencil Jo 1966: 7). Utredningen underströk emellertid den preliminära och delvis ofullständiga karaktären av balanserna och förutskickade, att material och erfarenheter från det fortsatta utredningsarbetet kunde komma att förenleda vissa ändringar i dessa. Utredningen har i första hand behandlat de mera kortsiktiga frågorna kring virkestillgång och virkesförbrukning. Därvid har dock tillgångssidan beräknats på grundval av mera långsiktiga bedömningar. När det gäller förbrukningssidan är det uppenbart att denna på längre sikt blir beroende av den svenska skogsindustrins möjligheter att hävda sig på den internationella marknaden. Utredningen har inte sett som sin uppgift att gå in på de därmed sammanhängande frågorna, då dessa torde komma att behandlas av den skogspolitiska utredningen och den branschutredning som har tillsatts inom Skogsindustriernas Samarbetsutskott. Som framgår av kapitel 1 har utredningen va!t att i fråga om virkesförbrukningen och de egentliga virkesbalanserna tillämpa en 94

områdesindelning i sex s. k. industriområden (I-VI), som framkom år 1961 efter samråd mellan ett flertal statliga institutioner och skogliga sammanslutningar, och till vilken riksskogstaxeringens uppläggning anpassats. (Se figur 1.1.) Därutöver särredovisas uppgifter för områdena I och IV uppdelade på vartdera två delar, a resp. b. Utredningen vill emellertid framhålla att skogsindustrierna, till följd av de ökade möjligheter till långväga virkestransporter som numera föreligger, i lägre grad än tidigare är hänvisade att anskaffa sitt virke inom lokalt avgränsade områden. Av denna anledning kan industriområdena i mindre utsträckning än tidigare betraktas isolerade från virkesförsörjningssynpunkt. Vid bedömning av virkessituationen inom ett område måste därför i första hand även situationen inom angränsande områden beaktas, i andra hand situationen inom riket i dess helhet. Inom område I och II har den s. k. skogsodlingsgränsen utnyttjats som en geografisk gräns för att särskilja mera fjällnära delar av inlandet från övriga delar, motiverad av de skillnader i skogstillstånd som har konstaterats mellan arealerna ovan och nedan gränsen. Virkesbalansernas tillgångssida, kapitel 2, grundas på en avverkningsberäkning, som enligt direktiven har utförts vid skogshögskolan. Som bakgrund till avverkningsberäkningen har lämnats en översikt över skogstillståndet, sådant det registrerats vid den tredje riksskogstaxeringen under åren 19531962. Målsättningen för avverkningsberäkningen har varit att ange storleken och beskafSOU 1968: 9

fenheten av det virkesutfall som kan förväntas vid en viss beståndsbehandling, skogsskötselmodell, karakteriserad av ett visst gallringsprogram och ett visst slutavverkningsprogram. - Det bör observeras att allt eftersom den faktiska utvecklingen avviker från vad som förutsatts för beräkningen förlorar denna i aktualitet. Med stöd av tidigare erfarenheter har man från skogshögskolans sida ansett att en detaljerad avverkningsberäkning inte bör göras för längre tidsperiod än tjugo år i norra Sverige och tio år i södra, men att beräkningen skall revideras eller göras om redan efter cirka fem år. Med anledning därav har detaljberäkning gjorts för två tioårsperioder i de norra delarna av landet (industriområde I och II samt Kopparbergs län och gästrikedelen av Gävleborgs län i område III) och för två femårsperioder i de södra delarna. Med hänsyn till att grundmaterialet för beräkningen närmast svarar mot ett medeltillstånd omkring år 1958, har beräkningen kommit att gälla för tidsperioderna 1958-1977 resp. 1958-1967. Vid avverkningsberäkningen har tillämpats en mera detaljerad områdesindelning än i industriområden, varigenom hänsyn har kunnat tas till de lokala förutsättningarna i fråga om skogstillståndet inom varje »delområde». I avverkningsberäkningen har två gallringsalternativ och tre slutavverkningsalternativ behandlats, vilka i kombination har givit sex olika skogsskötselmodeller. De två gallringsalternativen skiljer sig i fråga om gallringsstyrkan, dvs. uttagets storlek i förhållande till beståndets virkesförråd omedelbart före gallringen, och tidsintervallet mellan gallringarna. - Genom att samma beståndsutveckling har förutsatts för båda alternativen kommer dessa att resultera i ungefär lika stora totaluttag. Däremot skall det starkare alternativet, till följd av högre uttag per hektar, ge lägre gallringsarea! och lägre drivningskostnad än det svagare alternativet, det »konventionella». Med hänsyn till att det i samtliga områden finns en större andel överårig och slutSOU 1968:9

avverkningsmogen skog än som skulle finnas om åldersfördelningen vore jämn, kan slutavverkningstakten varieras inom vida gränser. Då virkesuttaget per hektar är avsevärt större vid slutavverkning än vid gallring, kommer slutavverkningsarealens storlek att i avgörande mån påverka det totala virkesuttagets volym. I utredningen belyses detta samband mellan slutavverkningstakt och avverkningskvantitet medelst avverkningsberäkningens skilda slutavverkningsalternativ. Bedömningen av vad som kan anses vara lämplig slutavverkningstakt är i hög grad en skogspolitisk och skogsekonomisk fråga. Detta kommer bl. a. till uttryck i skogsvårdslagens bestämmelser om avverkning. Enligt lagen får utvecklingsbar skog ej utan tillstånd avverkas annat än genom gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling. Avverkning av icke utvecklingsbar skog får inte på någon fastighet utan tillstånd företas så att större rubbningar uppkommer i avkastningens jämnhet. - Från den enskilde skogsägarens synpunkt påverkas frågan om uttagens storlek, särskilt slutavverkningarnas, även av andra omständigheter, bl. a. av beskattningsförhållanden. Frågor av sådan skogspolitisk och skogsekonomisk karaktär som antytts ovan har dock inte beaktats i avverkningsberäkningens slutavverkningsprogram. Dessa har baserats på rent skogsmatematiska grunder, men inom gränser som gör dem praktiskt möjliga att realisera. Tre slutavverkningsalternativ har behandlats, nämligen alternativ a med liten slutavverkningsareal, alternativ b, som är ett medelalternativ, och alternativ c med stor slutavverkningsareal . Därvid har slutavverkningsarealen i alternativ b under loppet av sjuttio år anpassats till en nivå som ansetts normal med hänsyn till en på sikt lämplig omloppstid på skogen. Alternativen a och c har lagts så långt på var sin sida om alternativ b att den sannolika eller önskvärda utvecklingen i fråga om slutavverkningsarealen bedömdes ligga inom gränserna för dessa alternativ. Alternativ a har sålunda lagts på så låg nivå att ett ännu lägre alternativ bedömdes sakna praktiskt 95

intresse, medan alternativ c har lagts på en i motsvarande, grad hög nivå. I samtliga tre alternativ har lika stor areal förutsatts bli slutavverkad under sjuttioårsperioden. Detta får till följd att i alternativ a, som är svagast i början av perioden, ökar slutavverkningsarealen successivt så att detta alternativ är det starkaste i slutet. I alternativ c blir förhållandet det motsatta. I en långtidsanalys har schematiskt belysts vilka skillnader i utvecklingsförlopp som de tre slutavverkningsalternativen kan förväntas ge på längre sikt, bl. a. i fråga om virkesförrådet. För skogen i delområdena ovan skogsodlingsgränsen inom industriområde I och II saknas tillförlitligt underlag för bedömning av förrådsutvecklingen, varför slutavverkningsalternativen i dessa områden har baserats på förenklade förutsättningar. Den årliga slutavverkningsarealen under den sjunde tioårsperioden i alternativ b motsvarar en omloppstid som för olika delområden växlar mellan ca 85 och 130 år inom industriområde I—III och mellan ca 75 och 95 år inom område IV-VI. I den norra områdesgruppen torde de angivna omloppstiderna ungefär svara mot dem som sannolikt blir erforderliga för de nyanlagda bestånden, medan i den södra gruppen en ytterligare förkortning av omloppstiden utöver den som ingår i slutavverkningsalternativen och utan att eventuella gödslingseffekter beaktats, torde vara möjlig - och från avkastningssynpunkt dessutom önskvärd. En sänkning av omloppstiden i område IV-VI med tio år skulle frigöra ett virkeskapital av ca 100 milj. m3sk. En sänkning därutöver med tio år skulle frigöra ett ungefär lika stort kapital. Med hänsyn till de möjligheter som föreligger i södra Sverige att förkorta omloppstiden utöver vad som har förutsatts i avverkningsalternativen måste sålunda beräkningsnivån anses ligga lägre i de södra områdena än i de norra. Vid utnyttjande av utredningens material har man därför större anledning att tillämpa de högre alternativen i de södra delarna av landet än i de norra. Resultatet av avverkningsberäkningen re96

dovisas inom varje industriområde dels för varje län eller länsdel, dels för fyra ägargrupper. . . ..,-;. Det bör uppmärksammas att beräkningen primärt är av bruttokaraktär, och att de ;utfallande avverkningskvantiteterna därför.iinnehåller även sådant virke som sannolikt ante är ekonomiskt tillgängligt och sådant, som inte kan utnyttjas på grund av dålig kvalitet. I avsikt att belysa den ekonomiska tillgängligheten för de bruttpkvanti.teter som framkommit i avverkningsberäkningen har en särskild undersökning rörande avsättningsläget utförts. Undersökningen, som begränsats till att omfatta industriområdena I och II, sammanfattas i kapitel 3. Den grundas på storskogsbrukets prestationsnivå år 1964 vid konventionell drivningsteknik och på samma års prisnivå. I undersökningen anges bl. a. hur den beräknade bruttokvantiteten fördelar sig på kostnadsklasser. För varje klass anges även den beräknade arbetskraftsfrågan för huggning och körning. En väsentlig fråga när det gäller att bedöma virkesbalansernas tillgångssida är om avverkningsberäkningen medger ett ökat virkesuttag i förhållande till det nuvarande, eller om den nuvarande avverkningsnivån bör hållas oförändrad eller om den bör sänkas. För att belysa denna fråga har i kapitel 2 tillgången enligt avverkningsberäkningen jämförts med de verkliga avverkningarna under perioden 1952/53-1965/ 66 enligt riksskogstaxeringens stubbinventering. I och för sig hade det varit önskvärt att kunna grunda avverkningsberäkningen på en så aktuell beskrivning av skogstillståndet som möjligt, exempelvis på tillståndet år 1964. Materialet från ett enda års inventering vid riksskogstaxeringen är emellertid statistiskt sett för svagt för att kunna användas, varför material från flera års inventeringar måste utnyttjas. Av denna anledning har avverkningsberäkningen, som tidigare nämnts, baserats på ett medeltillstånd för skogen som, vad huvuddelen av landet beträffar, närmast kan hänföras till år 1958. SOU 1968:9

Vid bedömning av förutsättningarna för de olika beräkningsalternativen och vid tilllämpning av beräkningens resultat kan nackdelar som är förbundna med det »föråldrade» grundmaterialet i viss mån kompenseras, om eventuella förändringar i exv. åldersklassfördelning och virkesförråd är kända. För detta ändamål har analyser utförts över skogsmarksarealens och virkesförrådets förändringar under perioden 1953-1966. I de mellersta och södra delarna av landet har arealen »överårig» skog (skog över 70 år) ökat kraftigt under den analyserade perioden. Denna ökning beror på att »inväxningen» från underliggande åldersklass där varit större än den slutavverkade arealen. Det bör observeras att om slutavverkningsarealen inte kraftigt ökas kommer denna utveckling mot större andel överårig skog att accelerera. I det preliminära betänkandet angavs en årlig förrådsökning under åren 1956-1964 till ca 20 milj. m 3 sk för hela landet, varav 5 milj. m3sk i Norrland och Kopparbergs län och 15 milj. m3sk i mellersta och södra Sverige. Senare utförda trendberäkningar för den längre perioden 1953-1966 har givit en något lägre årlig ökning, nämligen ca 17,5 milj. m3sk i hela landet, varav 6,5 milj. m3sk i de norra områdena och 11 milj. m3sk i de södra. Till följd av förrådsökningen skulle en avverkningsberäkning grundad på 1966 års virkesförråd ge något högre avverkningsvolym än den som baserats på medelförrådet under perioden 1953-1962. I fråga om virkesförrådets grovleksförändring har framkommit, att förråden av medelgrov skog (15-25 cm) och »grovskog» (25 cm och däröver) genomgående har ökat, medan den klena skogen (under 15 cm) som regel har minskat. Särskilt markerad är ökningen av grovskogen i mellersta och södra Sverige, där denna till och med har ökat mera än totalförrådet. Denna förskjutning mot grövre träddimensioner torde sammanhänga med dels åldersförändringar, dels den intensifiering av skogsvårdsarbetet som skett sedan 1950talets början. Med hänsyn till att drivningsSOU 1968:9

kostnaderna är så starkt beroende av trädgrovleken är förskjutningen mot grövre dimensioner att se som en i och för sig önskvärd utveckling. Utredningen vill emellertid ifrågasätta om detta förhållande gäller även i fråga om den starka ökningen av grovskogen i mellersta och södra Sverige. Inom industriområde II-VI är nämligen inte mindre än ca 40 % av grovskogens ökning, dvs. cirka 3 milj. m3sk årligen, att hänföra till träddimensioner som är 35 cm eller grövre på bark i brösthöjd. Utredningen anser det vara av väsentlig betydelse att möjligheter skapas för att nyttogöra detta grova virke. De biologiska möjligheterna har bedömts vara goda att på sikt öka virkesproduktionens storlek genom främst intensifierad skogsodling, dikning och gödsling samt genom överföring av jordbruksmark till skogsmark. Det är emellertid en ekonomisk avvägningsfråga i vilken mån sådana åtgärder kan komma till praktiskt utförande. - I detta sammanhang vill utredningen rikta uppmärksamheten på att av den mark som hittills har tagits ur jordbruksproduktionen och som har bedömts lämplig för skogsproduktion, endast ungefär hälften har blivit planterad eller på naturlig väg bevuxen med skog av godtagbar beskaffenhet. På virkesbalansernas behovssida, kapitel 4, har utredningen sökt fastställa den faktiska förbrukningen av olika virkessortiment under år 1964 och beräkna den förväntade virkesförbrukningen för åren 1967 och 1970. I fråga om de tre dominerande sortimenten - sågtimmer, massaved och brännved - baseras beräkningarna för åren 1967 och 1970 på följande förutsättningar. För sågtimret har förutsatts oförändrad produktionsutveckling vid sågverken från perioden 1958-1964, vilket innebär en årlig ökning med 2 % som genomsnitt för område I—III, och med 3,6 % för område I V VI. För hela landet betyder detta en årlig ökning med 3 %, dvs. från 2,1 milj. standards år 1964 till 2,2 milj. stds år 1967 och 2,4 milj. stds år 1970. Behovet av sågtimmer har därigenom förutsatts öka från 17,5 milj. m3f ub år 1964 till 20,6 milj. m3f ub år 1970.

Förbrukningen av massavedssortimenten har beräknats på grundsval av uppgifter, redovisade hösten 1967, om massa- och skivindustrins föreliggande planer och förutsätter fullt utnyttjande av den praktiska produktionskapaciteten. Utredningen har inte gått in på bedömningen huruvida avsättnings- och konkurrensförhållandena på världsmarknaden kommer att medge fullt kapacitetsutnyttjande. Den period utredningen närmast behandlar, 1964-1970, präglas av stora förändringar inom den skogsindustriella sektorn i dess helhet och inom massa- och pappersindustrin i synnerhet. En analys av utvecklingen på den internationella massa- och pappersmarknaden och därav betingad anpassning av den svenska produktionen har ej legat inom utredningens direktiv. Med hänsyn till att denna sektor, jämte skivindustrin, står för drygt hälften av den totala virkesförbrukningen, har dock tendenserna här ansetts vara av sådan betydelse att produktions- och kapacitetssiffrorna något har kommenterats. Utredningen konstaterar därvid att de senaste åren medfört ett forcerat tempo i den strukturella anpassningsprocessen. Betydelsefulla företagsfusioner och driftskoncentrationer har ägt rum eller annonserats, vilket även inneburit nedläggande av mindre och medelstora enheter i en snabbare takt än man tidigare räknat med - en utveckling som alltjämt pågår. I de planer som i betänkandet ligger till grund för beräknad virkesförbrukning år 1970 kan tveksamhet råda på vissa punkter. Den relativt korta tidsperiod som återstår till prognosåret 1970 medger knappast någon utbyggnad av industrin utöver vad som har redovisats i utredningen. Däremot kan konjunkturen eller andra förhållanden påskynda nedläggandet av mindre, ej bärkraftiga enheter ävensom försena planerad utbyggnad. Med hänsyn därtill anser utredningen det vara angeläget att beräkningarna revideras fortlöpande och att eventuella ändringar återförs till virkesbalanserna. Massa- och skivindustrins produktion uppgick år 1964 till 6,4 milj. ton för massa 98

av alla slag och till 0,8 milj. ton för fiberoch spånskivor. Med den ökningstakt som redovisas i de föreliggande planerna beräknas den praktiska kapaciteten år 1970 uppgå till 8,4 resp. 1,2 milj. ton. Förbrukningen av rundvirke inom massaoch skivindustrin har i hela riket beräknats öka från 24,8 milj. m3f ub år 1964 till 32,1 milj. m3f ub år 1970, vartill kommer förbrukning av sågavfall om 4,4 resp. 5,1 milj. m3f ub. Av den ökade förbrukningen av rundvirke, totalt 7,3 milj. m3f ub, hänförs 4,6 milj. m3f ub till område I—III och 2,7 milj. m3f ub till område IV-VI. I fråga om brännveden räknar utredningen med samma minskade trend i avverkningen som från början av 1950-talet, vilket innebär att avverkningsvolymen sjunker från 3,9 milj. m3f ub år 1964/65, motsvarande ca 8 % av det totala virkesuttaget, till 3,3 milj. m3f ub år 1970. Förbrukningen av sortimenten sågtimmer, massaved och brännved utgör - med avtumning vid inmätning och sjunkning vid flottning inräknade - 99 % av den totala virkesförbrukningen inom riket. Denna har - exklusive rundvirkesexport - för år 1964 uppskattats till ca 47 milj. m3f ub och för år 1970 till 57 milj. m3f ub, en ökning med 21 %. Som exempel på virkesflyttningarna mellan olika industriområden har i kapitel 5 lämnats uppgifter om inrikes virkesflyttning år 1964/65 och i kapitel 6 uppgifter om export och import av rundvirke. I det senare kapitlet ingår vissa sammanställningar till belysning av förhållandena rörande skog och skogsindustri även i Finland och Norge. Det framgår därav att några möjligheter till svensk nettoimport av virke från dessa länder knappast kan väntas föreligga. Snarare synes därifrån kunna förväntas en ökad efterfrågan på svenskt virke. I virkesbalanserna, som framläggs i kapitel 7, jämförs virkestillgången inom respektive område med virkesbehovet inom detta. För varje område är det sålunda fråga om en självförsörjningsbalans, som belyser virkessituationen sådan den ter sig under angivna betingelser. Först efter gransk SOU 1968:9

ning av de förutsättningar som tillämpats rörande det underliggande materialets enskilda delar och sedan ställning tagits till den sannolika utvecklingen för dessa kan en prognos göras. - Utredningen har sett som sin uppgift att tillhandahålla ett material som kan ligga till grund för sådana bedömningar samt att utföra alternativa beräkningar. De redovisade balanserna bör därför närmast ses som exempel på hur utredningsmaterialet kan utnyttjas. Som virkestillgång räknas i balanserna de avverkningsvolymer som framkommit enligt bruttoavverkningsberäkningens olika alternativ med tillägg av avverkning på annan mark än skogsmark och av torrskog. Mot virkestillgången ställs det virkesbehov scm svarar mot den faktiska förbrukningen år 1964 av olika sortiment och mot den förbrukning åren 1967 och 1970 som har beräknats med utgångspunkt från bl. a. fullt kapacitetsutnyttjande inom skogsindustrin. Balanserna återger alltså ett tänkt, statiskt förhållande mellan tillgång och behov av virke. Genom att såväl utbuds- som efterfrågesidan på virkesmarknaden präglas av konjunkturbetonande växlingar är det emellertid mindre sannolikt att den hypotetiska balanssituation som redovisas för de enskilda åren 1967 och 1970 kommer att överensstämma med den verkliga situationen på virkesmarknaden, vare sig i det enskilda området eller i landet som helhet. I fråga om virkesbalansernas resultat knyts det största intresset till situationen år 1970. Som sammanfattning för riket kan konstateras att virkestillgången medger fullt utnyttjande av den industrikapacitet som förutsatts vid nämnda tidpunkt. Betydande skillnader föreligger emellertid mellan landets norra och södra delar. I den norra delen, industriområde I—III, erhålls full behovstäckning först med det starkaste avverkningsalternativets bruttokvantiteter. Om sådan tillgång frånräknas, vars ekonomiska tillgänglighet och tekniska användbarhet måste ifrågasättas, framkomSOU 1968:9

mer i detta alternativ ett barrvirkesunderskott, som endast delvis kan uppvägas av ett överskott på lövvirke. I den södra delen av landet, industriområde IV-VI, uppstår år 1970 betydande överskott, främst bestående av lövvirke, redan vid medelalternativet b - ett alternativ som med hänsyn till skogstillståndet i dessa områden får anses vara lågt. Bruttotillgången behöver här inte reduceras för ekonomiskt och tekniskt tveksamma kvantiteter i samma omfattning som längre norrut. Den potentiella virkestillgången på längre sikt har ställts i delvis ny belysning genom de möjligheter att öka skogsproduktionen som har påvisats. Dessa möjligheter synes främst föreligga i södra och mellersta Sverige och i goda avsättningslägen. För landet som helhet utgör »Virkesbalanser 1967», enligt utredningens uppfattning, underlag för en vad råvarubasen beträffar positiv bedömning av skogsindustrins utvecklingsmöjligheter, såväl för den period som balanserna omfattar som på längre sikt. Skogsbrukets allmänna ekonomiska villkor blir dock avgörande för i vilken utsträckning de biologiska förutsättningarna kommer att utnyttjas.

Bilagor

Avverkningsberäkningar

BILAGA A

Av Nils-Erik Nilsson

A.l. Introduktion

från 1953—1962 års riksskogstaxering — den tredje riksskogstaxeringen. En mera fullständig redovisning av den tredje riksskogstaxeringen har publicerats i rapport nr 9 från institutionen för skogstaxering vid skogshögskolan (Arman, V. 1966. Riksskogstaxeringen åren 1953-1962). För att i någon mån kompensera den nackdel, som ligger i att nuläget inte direkt kan beskrivas, redovisas i avsnitt A.5 vissa analyser rörande skogstillståndets ändringar under åren 19531966. I avsnitt A.2.5 redovisas jämförelser, som avser att belysa utvecklingen från tidpunkten för den första riksskogstaxeringen under 1920-talet.

Riksskogstaxeringen gör det möjligt att följa skogstillgångarnas ändringar sedan 1920talet. Från år 1953 utförs riksskogstaxeringen i form av en årlig lågprocentig stickprovsundersökning, som täcker hela landet. Denna taxering är kombinerad med en stubbinventering, som avser att uppskatta avverkningen under föregående avverkningssäsong. Virkesförråden per hektar skogsmark har successivt ökat, frånsett en nedgång under tjugu- och trettiotalen i Norrland. Speciellt stark har ökningen varit i södra Sverige, bl. a. tack vare hagmarkernas överförande till egentlig skogsmark och ökade skogsodA.2.1. Ägoslag lingar. Totala virkesförrådet har ökat från ca Vid riksskogstaxeringen urskiljes ägoslag 1 600 miljoner m:1sk vid den första riks- enligt den redovisning, som lämnas i tabell 1 skogstaxeringen (1923-1929) till ca 2 200 A.l . I fråga om redovisning för län och 3 länsdelar hänvisas till tidigare nämnda rapmilj. m sk vid den tredje taxeringen (1953port nr 9. 1962). Den årliga avverkningen har under Det ägoslag som i första hand är av inhuvuddelen av denna tidrymd fluktuerat 3 tresse är skogsmarken. kring nivån 40-50 milj. m sk. En mera beHur definierar man då skogsmark? Enstämd uppåtriktad trend i avverkningarna ligt skogsvårdslagen förstås med skogsmark har inte uppstått förrän under slutet av 1950sådan mark, som är lämplig för skogsprotalet och början av 60-talet. då avverkningarduktion och som ej i väsentlig utsträckning na under något enstaka år har överskridit nyttjas för annat ändamål. Den definition 60 milj. m3sk. som tillämpas vid riksskogstaxeringen är av principiellt samma innebörd. Mark skall anses som skogsmark, dvs. vara lämplig för A.2. Nuvarande skogstillstånd skogsproduktion, om produktionsförmågan (boniteten) uppgår till minst én skogskubikDen beskrivning av skogstillståndet som remeter per hektar och år. dovisas i detta avsnitt avser att ge en allDen praktiska tillämpningen av denna män bakgrund till de avverkningsberäkning1 ar, som redovisas i avsnitt A.3. BeskrivTabellerna återfinnes efter texten med början ningen grundas huvudsakligen på resultaten på s. 160. SOU 1968:9

enkla definition är mera komplicerad och innebär reellt sett, att marker med en aktuell produktion som är betydligt lägre än en skogskubikmeter per hektar och år ändå klassas som skogsmark. Av speciellt intresse är avgränsningen mellan skogsmark och fjällbarrskog. Fjällbarrskog är en sammanfattande benämning på sådana skogbeväxta arealer mellan skogslandet och fjällen, där virkesproduktionen på grund av de klimatiska förhållandena är så nedsatt, att den genomsnittligt inte bedöms kunna uppgå till en skogskubikmeter per hektar och år. Det ligger i sakens natur att en gränsdragning efter bedömd produktionsförmåga måste bli osäker och subjektiv. För att erhålla en så enhetlig bedömning som möjligt ordnas årliga exkursioner för lagledarna, där man ger exempel på var gränsen bör bedömas ligga. Enligt den tillämpade praxisen betraktas ren björkskog av subalpin typ som fjällbarrskog, och när det gäller barrskogen läggs gränsen på den nivå där barrträden börjar växa på så stort avstånd från varandra, att man inte längre kan betrakta dem som sammanhängande bestånd. Frånvaron av stubbar visar att glesheten inte beror på huggningsingrepp. I ett gränsområde blir gränsdragningen mellan skogsmark och fjällbarrskog dock något flytande. Om man jämför ägoslagsfördelningen vid den första och tredje taxeringen inom industriområdena I III sammantagna synes dock bedömningen vara ganska enhetlig. Differensen i summa landareal sammanhänger med att vissa områden (bl. a. Stock-

Ägoslagsfördelning inom industriområde I—/// Måttenhet: milj. ha Ägoslag

1953—-62 1923— -29 Differens

Inägor 1,64 Skogsmark 16,15 Fjällbarrskog 0,61 Myr 4,53 Berg och div. mark 0,59 Fjäll 5,61 Summa landareal 29,13 104

1,60 16,25 0,41 4,76

+ 0,04 — 0,10 + 0,20 — 0,23

0,45 5,70 29,17

-0,14 — 0,09 — 0,04

holms stad) ej ingår i den tredje riksskogstaxeringen. Gränsdragningen mellan skogsmark och inäga är även av intresse. Om brukningen av en inäga uppenbarligen har upphört och ej ens gräsproduktion längre tillvaratas förs marken vid taxeringen till skogsmark. Samma sak gäller givetvis om sådana inägor, där skogskulturåtgärder redan vidtagits. A.2.2. Skogsmark Ägarförhållanden I tabell A.2 redovisas skogsmarkens fördelning på ägarkategorier enligt 1953-1962 års riksskogstaxering. Ang. definition av ägargrupper, se underbilaga A.l. Nuvarande ägarstruktur, erhållen genom utvecklingen under tidigare sekel, har varit mycket stabil under senaste decennier som en följd av lagstiftning, bl. a. bolagsförbudslagen av år 1925 och jordförvärvslagen av år 1947. En god översikt av den skogshistoriska utvecklingen kan erhållas i uppsatser som ingår i domänverkets jubileumsskrift »Sveriges skogar under 100 år» (Stockholm 1959). Effekten av nyligen genomförda lättnader i lagstiftningen kan ännu ej bedömas. De skilda ägarkategorierna skogsmarksinnehav mycket olika regionalt fördelade. Som framgår av sammanställning på s. 105 ligger en betydande del av kronoskogarna i övre Norrland. Bolagen äger relativt mest skogsmark i mellersta och södra Norrland, medan andelen övriga enskilda skogar i stort sett ökar från norr till söder. I den skogspolitiska diskussionen används ofta begreppen storskogsbruk och småskogsbruk. Om med storskogsbruk avses statsskogsbruk och bolagsskogsbruk och med småskogsbruk övrigt skogsbruk, kan man konstatera att storskogsbruket i stor utsträckning är beläget i Norrland och småskogsbruket till övervägande del i södra Sverige. Storskogsbruket gynnas som namnet säger av stora brukningsenheter som underlättar mekanisering, även om den ofta förekommande splittringen på många och långsmala skiften är besvärande. SOU 1968:9

Skogsmarkens fördelning på ägargrupper Måttenhet: procent Aktiebolag

Övriga enskilda

Alla

26 48 32 24 10 _6 25

38 42 48 65 75 83 51

100 100 100 100 100 100 100

Övriga Industriområde I II III IV V VI

Kronan 31 6 11 6 7 _6 Riket 19

5 4 9 5 8 5_ 5

Storskogsbruket i Norrland missgynnas å andra sidan av de biologiskt-klimatiska förutsättningarna för skogsbruk. Volymproduktionen per hektar är i norra Sverige lägre, dimensionsutvecklingen mera ogynn-

sam och avsättningsläget ofta dåligt. Figur A.l avser att belysa relationerna mellan skogsmarksareal och skogsproduktionens värde i olika delar av landet. (Se Nilsson, N.-E. Regionala variationer i skogsproduktionen. Svensk Lantmäteritidskrift, 1966: 1.) Småskogsbruket är alltså genom förskjutningen mot söder mera gynnat vad beträffar de naturliga förutsättningarna för skogsproduktion (primärproduktion), men är starkt missgynnat av att brukningsenheterna är små. Nedanstående sammanställning har hämtats från »Jordbrukets skogsmarksinnehav» (Statistiska Meddelanden, J 1964: 31) och anger antal bruksenheter inom jordbruket fördelade efter storleken på skogsmarksinnehavet samt motsvarande totala skogsmarksareal fördelad på storleksklasser Storleksklass hektar < 10 10— 25 25— 50 50—100 100—200 200-400 >400 Enheter utan skog Alla

Skogsmarkens

Antal

Skogsmarksareal milj. ha %

83 300 69 100 55 400 35 100 15 200 4 700 1 600

0,5 1,2 2,1 2,5 2,2 1,3 1,3

4,2 11,2 18,7 22,4 19,9 11,8 11,8

81 200

—

—

345 600

11,1

100,0

bonitet

Figur A. I. Regionala variationer i skogsproduktio- Skogsmarkens godhetsgrad eller bonitet annen enligt beräkningar grundade pä riksskogstaxeringens produktionsöver- ges genom ett klassificeringssystem, som sikter. Procenttalen anger resp. lands- konstruerats av Tor Jonson och som datedels andel av rikets totala skogsmarks- rar sig ända från år 1914. Boniteringen areal, produktionsförmåga i volym och är avsedd att karakterisera skogsmarkens i värde SOU 1968:9

produktionsförmåga och sker med hjälp av tabeller, som har ingång efter beståndets medelhöjd och ålder. Tabellerna gäller endast för någorlunda likåldriga och med låggallring skötta skogar, varför boniteringen i stor utsträckning utgör en subjektiv bedömning. Jonsons system har åtta klasser betecknade med romerska siffror. Bonitet I anger den bästa bonitetsklassen och bonitet VIII den sämsta. Ursprungligen ingick även fjällbarrskog i boniteringssystemet och betecknades då med bonitet IX. Jonson angav även vilken genomsnittlig produktion, som skulle kunna erhållas vid 100 års omloppstid under ideala beståndsbetingelser, och avsåg att systemet för praktiskt bruk skulle kunna användas över hela landet. Erfarenheten och produktionsundersökningar har emellertid visat, att produktionsförmågan i en viss bonitetsklass varierar avsevärt från norr till söder. Boniteringssystemet bör därför i första hand endast utnyttjas för jämförelser inom områden med jämförliga klimatförhållanden. Härtill kommer att boniteringssystemet, på det sätt det används, inte utgör ett renodlat system för ståndortsklassificering, utan influeras av de aktuella beståndens beskaffenhet. I extrema klimatlägen, där höjd och ålder sällan ger tillräcklig ledning, sker boniteringen i fält efter mycket subjektiva grunder under hänsynstagande till bl. a. beståndens sämre förmåga att sluta sig. I södra delarna av landet varierar ofta produktionsförmågan starkt med trädslaget, varför en bonitering efter befintligt trädslag kan ge avsevärt lägre bonitet än om bonitering sker efter bästa trädslag (gran). Även i Norrland förekommer problemet med att tall och gran ger olika bonitet, och där kan ett trädslagsutbyte i motsatt riktning, från gran till tall, ibland väntas ge bonitetshöjningar på en bonitetsklass eller mer. På grund av svagheterna i boniteringssystemet har detta under många år utsatts för stark kritik från skogsfolk i praktiken. Försök som gjorts att introducera en bonitering grundad på beståndens övre höjd och ålder i brösthöjd har strandat på att dessa velat erhålla ett system, som både anger den optimala produktionsförmågan hos ståndor106

ten och produktionsförmågan hos det befintliga beståndet, men som ändå är enkelt i sin praktiska utformning och helst kompletterat med en möjlighet att bonitera efter markvegetationen i de fall marken saknar skogsbestånd. Bortsett från att möjligheterna till gödsling och rasförädling medfört att begreppet optimal produktionsförmåga blivit ett än mera relativt begrepp än tidigare vad beträffar volymproduktion, och volymproduktionen som sådan ett otillräckligt kriterium i den praktiska tillämpningen, måste de refererade kraven på ett kommande boniteringssystem sammanhänga med en övertro på skogsforskningens möjligheter. Klart är emellertid att det föreligger goda möjligheter att nu införa ett system, som är bättre än det gamla. Sedan flera år tillbaka utförs vid riksskogstaxeringen en särskild bonitetsbestämning grundad på de tio procent grövsta trädens medelhöjd och ålder i brösthöjd i avsikt att underlätta en övergång till bonitering efter övre höjd enligt det förslag, som framlagts av institutionen för skogsproduktion vid skogshögskolan (Carbonnier, Ch. PM angående bonitering av skogsmark. Sveriges Skogsvårdsförbunds tidskrift, 1966: 6). Vid denna institution har bonitering grundad på övre höjd tillämpats sedan mitten av 1940-talet. Vid riksskogstaxeringen har Jonsons boniteringssystem bibehållits, men under betonande av att boniteringen endast syftar till en indelning av skogsmarken i olika klasser. Produktionsförmågan eller rättare den aktuella produktionen i dessa klasser har sedan studerats genom analys av förråd och tillväxt i olika åldersklasser och sammanställts i form av s. k. produktionsöversikter. Riksskogstaxeringens produktionsöversikter (Nilsson, N.-E. 1961. Medd. från St. skogsforskningsinst. Bd 50: 1) grundas på analyser av den andra riksskogstaxeringen 1938-1952. Som framgått har Jonsons boniteringssystem både teoretiska och praktiska svagheter och har sin huvudsakliga betydelse när det gäller att jämföra skogsmark inom samma klimatområde. Om man trots subjektiviteten kan hålla en någorlunda enhetlig boniteringsnivå, kan bonitetsklassificeSOU 1968:9

ringen utnyttjas även för ingång i erfarenhetstabeller av olika slag — exempelvis de tidigare n ä m n d a produktionsöversikterna. F o r t g å e n d e jämförelser av boniteringsnivån vid riksskogstaxeringen visar, att det h a r varit möjligt att etablera en ganska god stabilitet i bonitetsbedömningarna. E n successiv, inte helt omedveten höjning av bonitetsnivån h a r dock erhållits. Boniteringen som sådan ger alltså inte någon direkt skattning av den praktiska produktionsnivå, som skulle k u n n a erhållas i olika bonitetsklasser. D e produktionsöversikter, som sammanställts för den i slutenhetshänseende bättre hälften av arealen, b ö r d o c k k u n n a ge en viss uppfattning h ä r o m . O m m a n nämligen uppfattar p r o d u k t i o n s översikterna som utvecklingsföljder och ber ä k n a r m e d e l p r o d u k t i o n e n vid viss angiven växttid erhålles ett produktionsmått, som torde ge en bättre uppfattning o m p r o d u k tionsförmågan än vad den Jonsonska idealboniteten ger. I sammanställningen n e d a n anges för olika bonitetsklasser m e d e l p r o duktionen i m 3 sk per h e k t a r och år enligt riksskogstaxeringens produktionsöversikter för den i slutenhetshänseende bättre hälften av arealen inom tillväxtområde I—VI. (Vad beträffar indelningen i tillväxtområden, se avsnitt A.3.2.) M e d e l p r o d u k t i o n e n h a r beräknats vid en växttid av 120 år i tillväxto m r å d e I—II, 100 år i tillväxtområde I I I och 80 år i tillväxtområde I V - V I . Idealboniteten i m 3 sk per hektar och år h a r angivits inom parentes.

stånd, i o m r å d e I V - V på b a r r b l a n d s k o g a r och b l a n d a d e barr- och lövskogar samt i o m r å d e V I på granskogar. Som framgår av tabellen ä r d e n beräknade m e d e l p r o d u k t i o n e n ungefär 10 % lägre i tillväxtområde I än i tillväxtområde II inom s a m m a bonitetsklass o c h p r o d u k tionsnivån är dessutom betydligt lägre än den nivå idealboniteten anger. I tillväxtomr å d e III—V varierar den redovisade p r o d u k tionsnivån något, m e n s t ä m m e r g a n s k a väl med idealboniteten, m e d a n nivån i o m r å d e V I ligger inte obetydligt h ö g r e ä n idealboniteten.

T a b e l l v ä r d e n a grundas i tillväxtområde I—III på genomsnitt för samtliga t r ä d b e Medelprocluktion

enligt riksskogstaxeringens

Med gjorda reservationer för j ä m f ö r b a r heten mellan norr och söder redovisas i tabell A.3 skogsmarkens fördelning på bonitetsklasser inom ä g a r g r u p p e r o c h industrio m r å d e n . E n m e r a detaljerad redovisning på m i n d r e o m r å d e n finns i r a p p o r t nr 9. Skogsmarkens fördelning på åldersklasser I tabell A.4 redovisas s k o g s m a r k e n s fördelning p å åldersklasser inom ä g a r g r u p p e r och industriområden. Redovisningen avser liksom alla övriga resultat från d e n tredje riksskogstaxeringen medelförhållanden under perioden 1 9 5 3 - 1 9 6 2 . Viss åldersförskjutning har ägt r u m fram till nu jämfört med det redovisade tillståndet o c h dessutom har slutavverkningar u n d e r p e r i o d e n överfört arealer från g a m m a l skog till k a l m a r k eller ungskog. En belysning av hur mycket d e n n a förskjutning har ä n d r a t åldersklassfördelningen under perioden h a r erhållits g e n o m e n åldersframskrivning från respektive taxeringsår

pr oduktionsöversikter

3 Måttenhet: m sk/ha och år Bonitetsklass Tillväxtområde TI Til Till TIV T V T VI SOU 1968:9

I (10,5)

12,2

II (8,0)

7,6 7,4 8,9

III (6,0)

6,4 5,9 6,3

IV (4,5)

V (3,4)

VI (2,5)

4,1 4,5 4,9 4,8 4,3

2,8 3,1 3,1 3,2 3,2

2,0 2,1 2,1 2,1 2,1

till år 1962 av samtliga provytor i Norrbottens län. Härvid har slutavverkning förutsatts av lika stor yta gammal skog som enligt stubbinventeringen slutavverkats under perioden. Resultatet av den hypotetiska åldersframskrivningen redovisas i tabell A.5. I tabellen har området ovanför den s. k. skogsodlingsgränsen redovisats för sig. Som närmare motiveras i avsnitt A 3 , har detta område i avverkningsberäkningarna betraktats som ett geografiskt redovisningsområde. »Skogsodlingsgränsen» uppdrogs i början av 1950-talet av domänverket över kronomarkerna. Denna gräns är övervägande biologiskt betingad, men avsättningsförhållandena har spelat in och drivningstekniska synpunkter har ofta bestämt den praktiska gränsdragningen i detaljerna. Skogsodlingsgränsen avskiljer de ekonomiskt och biologiskt sämsta markerna, där som regel varken föryngringshuggningar eller investeringar för skogens förnyelse får förekomma (Domänverkets reglementssamling Å 4: 12). Skogsodlingsgränsen existerar alltså som en investeringsgräns endast på kronans skogar. Självfallet är det dock av värde att kunna särskilja sådana biologiskt och ekonomiskt problematiska marker även hos de % 60-

LAPPMARKEN

LAPPMARKEN OS

övriga ägargrupperna, varför skogsodlingsgränsen vid riksskogstaxeringen schablonmässigt uppdragits såsom en redovisningsgräns över de marker som är belägna mellan kronomarkerna. Som framgår av tabell A.5 och den grafiska representationen i figur A.2 har det enligt den hypotetiska framskrivningen inträffat mycket stora förskjutningar på kronoskogarna i lappmarken nedan skogsodlingsgränsen och i kustlandet. Detta sammanhänger med att man på kronoskogar under den aktuella perioden satsat hårt på slutavverkning av gamla och glesa bestånd. En närmare analys grundad på stubbinventeringen har visat, att slutavverkningsytan per år varit ca 1,6% av skogsmarksarealen i lappmarken och 1,7 % i kustlandet. Slutavverkningsytan har därför varit större än den som förutsatts även i det mest extrema slutavverkningsalternativet i avverkningsberäkningarna i avsnitt A.3. Detta måste med nödvändighet observeras vid bedömning av nämnda beräkningar, som grundas på medeltillståndet under perioden. Vad beträffar övriga skogar har slutavverkningsarealen ökat, men är relativt sett lägre än på kronoskogar. Slutavverkningsytan på icke KUSTLANDET

NS

Kronoskogar

I f

2 0 - m<N

II

Yi

YH+

Urn (Ti

II

IU

TY

Y

Yl

YTJ+

Yl

YJJ*

Åldersklasser

Figur A.2. Skogsmarksareal i Norrbottens län fördelad på åldersklasser, dels enligt genomsnitt för riksskogstaxeringen åren 1953-1962, dels enligt en beräknad åldersklassfördelning år 1962

08 SOU 1968: 9

kronoskog under redovisningsperioden har dock uppgått till ca 1,2 % per år i Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen, men till endast 0,8 % per år i kustlandet. Ovan skogsodlingsgränsen har ändringarna varit obetydliga. Slutavverkningsytan på kronoskog har utgjort ca 0,1 % per år och på icke kronoskog 0,8 % per år. Skogsmarkens klasser

fördelning

på

huggnings-

Huggningsklasserna utgör en indelning i behandlingsklasser med hänsyn till bedömd åtgärd vid nästa huggningsingrepp. En definition av huggningsklasserna redovisas i underbilaga A.l. I korthet har huggningsklasserna följande innebörd: A Kalmark. Slutenheten < 0 , 3 . Bl Plantskog med medelhöjd < 1,3 m. B2 Ungskog där nästa huggningsingrepp bedöms bli röjning. C Yngre gallringsskog, där nästa huggning bedöms ske i form av gallring, som huvudsakligen ger massaved. Dl Äldre gallringsskog. Nästa huggning bedöms bli gallring, som huvudsakligen ger timmerutbyte. D2 Äldre skog. Valfrihet föreligger att antingen gallra eller slutavverka. D3 Slutavverkningsskog. E Träs- och skräpskog som bör slutavverkas. Indelningen i huggningsklasser är grundläggande för avverkningsberäkningarna, och en mera ingående beskrivning av tillståndet i huggningsklasserna redovisas därför i avsnitt A.3. I tabell A.3 redovisas för olika ägargrupper skogsmarksarealens procentuella fördelning på huggningsklasser. En mera detaljerad redovisning finns i rapport nr 9. I tabell A.6, som utgör ett utdrag ur tabell 7 i rapport nr 9, redovisas för samtliga ägargrupper arealomfattningen av de olika huggningsklasserna i absoluta tal, samt inom varje huggningsklass arealens fördelning med avseende på beståndens slutenhetsgrad. Av tabellen framgår att slutenheten är ganska hög i gallringshuggningsklasserna (B2, C och D l ) . I samtliga dessa har ungefär SOU 1968:9

halva arealen en slutenhet av 0,7 eller mer. I slutavverkningshuggningsklasserna (D3 och E) är slutenheten i norra Sverige genomsnittligt mycket låg. Förhållandet är givetvis mest accentuerat i huggningsklass E, men även D3 innehåller stora arealer med mycket låg slutenhet. Vissa delar av huggningsklasserna D3 och E torde tidigare ha utgjort praktiskt taget kalmark med kvarlämnade beståndsrester, som sedan successivt vuxit upp till massaslutenhet 0,3 eller 0,4. I södra Sverige är slutenheten vanligen hög i huggningsklass D3, men givetvis låg i huggningsklass E.

A.2.3. Virkesförråd Det totala virkesförrådet i riket uppgick vid den första riksskogstaxeringen till ca 1,6 miljarder m3sk, vid den andra taxeringen till 1,9 miljarder och vid mitten av perioden 1953-1962 till ca 2,2 miljarder mäsk. Med hänsyn till den ökning av avverkningarna som ägt rum under senare år är det av stort intresse att försöka konstatera huruvida denna förrådsökning fortfarande pågår. En översiktlig analys härav redovisas i avsnitt A.5. Tabell A.7, som hämtats från rapport 9, innehåller en översiktlig redovisning av hur det totala virkesförrådet samt grundytan på bark har ändrats mellan den andra och den tredje riksskogstaxeringen. Ändringen har även uttryckts såsom en procentuell årlig differens. Som framgår av tabellen har virkesförrådet ökat, och det framgår även att ökningen har varit särskilt markant i södra Sverige. Västmanlands län utgör ett undantag, vilket huvudsakligen torde sammanhänga med stormfällningarna i januari 1954, men kan även till en del vara en medelfelseffekt. Förrådets fördelning på trädslag och diameterklasser Tabell A.8 innehåller en översiktlig sammanställning av förrådets fördelning på trädslag och diameterklasser. Virkesförrådets sammansättning av olika trädslag är i stort sett oförändrad sedan den andra riks109

Virkesförrådets procentuella fördelning på trädslag Norrlandslänen Svealandslänen Götalandslänen Hela riket 2:a tax. 3:etax. 2:a tax. 3:e tax. 2:a tax. 3:e tax. 2:a tax. 3:e tax.

Trädslag Tall Gran Löv

41 44 15 100

39 44 17 Alla 100

43 46 11 100

skogstaxeringen, vilket framgår av sammanställningen ovan avseende förrådet på samtliga ägoslag procentuellt fördelat på tall, gran och löv. Beträffande dimensionssammansättningen visar den tredje taxeringen högre procentuell andel grovskog än den föregående. Detta framgår av sammanställning nedan.

Virkesförråd inom huggningsklasser I tabell A.9 redovisas det uppskattade virkesförrådet per hektar inom skilda huggningsklasser. Av redovisningen framgår att virkesförrådet i en huggningsklass i stort sett är detsamma hos alla ägargrupper. De skillnader som föreligger i länsmedeltal i Norrbottens län hänger samman med skillnaderna mellan lappmark och kustland. Kronoskogar och övriga allmänna skogar, som till övervägande del är belägna i lappmarken,

43 45 12 100

40 42 18 100

37 45 18 100

40 44 16 100

40 45 15 100

har en tendens till lägre virkesförråd än andra skogar. Samma gäller för Kopparbergs län, där medeltalet för de allmänna skogarna dras ned av de låga förråden på de svaga markerna i Särna och Idre. I rapport nr 9, tabell 9, har stamantalet per hektar redovisats med fördelning på barrskog och lövskog samt på diameterklassgrupper, dels för huggningsklasserna B2 och C, D l , D2 och D3, dels som genomsnitt för samtliga klasser (A—E). Av redovisningen framgår, att det i genomsnitt finns ett mycket stort antal småträd under 10 cm i samtliga huggningsklasser. Skillnaden mellan sammanställningar byggda på riksskogstaxeringens genomsnitt och produktionstabeller grundade på skötta försöksytor är i detta avseende markant. Den stora förekomsten av småträd i äldre skog torde vara ett uttryck för eftersatta röjningar och gallringar.

Virkesförrådets procentuella fördelning på diameterklasser

Trädslag

Norrlandslänen

Svealandslänen

Götalandslänen

2:a

3:e

2:a

3:e

2:a

3:e

2:a

3:e

tax.

tax.

tax.

tax.

tax.

tax.

tax.

tax.

25 43 32 Alla 100

21 44 35 100

19 41 40 100

16 41 43 100

14 36 50 100

12 34 54 100

20 41 39 100

18 40 42 100

39 41 20 Alla 100

36 42 22 100

31 45 24 100

27 45 28 100

23 42 35 100

21 39 40 100

33 43 24 100

30 42 28 100

58 32 10 Alla 100

61 30 9 100

52 35 13 100

45 38 17 100

39 36 25 100

34 35 31 100

51 34 15 100

50 33 17 100

Diam. vid brh. cm

Tall

0—14,9 15—24,9 254-

Gran

0—14,9 15—24,9 25+

Löv

0—14,9 15—24,9 25+

110 Hela riket

SOU 1968: 9

Den nedsatta gagnvirkesproduktion, som år en följd härav, belyses av den stora andelen klenskog enligt avverkningsberäkningarna i avsnitt A.3. De lönsamhetsmässiga konsekvenserna av klendimensionsproduktionen belyses av kostnadsberäkningar i bilaga B samt av den stora volymen kvarlämnade småträd i avverkningarna enligt redovisningen i avsnitt A.4.

götlands län i form av en jämförelse mellan tillväxtuppskattningarna vid den första och vid den tredje riksskogstaxeringen. A.2.5. En tillväxtanalys Allmänt om

tillväxtberäkningar

Med tillväxt hos ett enskilt träd avser man stamvolymens ökning under en viss period, dvs. skillnaden mellan slutvolym och begynVirkes förråd inom åldersklasser nelsevolym. Primärt avser tillväxtberäkningSom en motsvarighet till tabell A.9 redovi- arna vanligen volymen under bark. Genom sas i tabell A. 10 virkesförrådet per hektar att beräkna tillväxten hos representativt valinom skilda åldersklasser. Den tidigare kon- da provträd kan sedan tillväxten beräknas staterade förekomsten av stora arealer äldre för totala virkesförrådet. Man bör skilja skog med låg slutenhet återspeglas i tabell mellan tillväxtberäkningar, som avser att A. 10 i form av låga virkesförråd per hektar visa hur stor tillväxten varit under en viss i den äldsta skogen. förfluten period (avsatt tillväxt), och beräkSom framgår av tabellen har i Norrland ningar som avser att visa hur stor tillväxten åldersklass V (81 — 100 år) de högsta för- sannolikt kommer att bli under en kområden per hektar. Tabellen ger alltså en be- mande period (väntad tillväxt). Den avsatta lysning av den utglesning som ägt rum i tillväxten under en viss period kan i hög äldre bestånd genom upprepade genom- grad påverkas av om perioden varit klihuggningar. matiskt gynnsam eller ej. För att uppskattningen av den avsatta tillväxten skall ge en bättre uppfattning om den tillväxt som kan A.2.4. Tillväxt väntas under en följande period, brukar man numera försöka räkna om den till att motI tabell A. 11 redovisas den årliga tillväxten på skogsmark för förrådet från 0 cm. Till- svara genomsnittliga klimatförhållanden (kliväxten är beräknad med ledning av tillväxt- matjusterad tillväxt). Metoderna för tillväxtberäkning har ändprocenter härledda ur provträdsmaterialet från 1953—1960 års taxeringar. Procentta- rats en del under den tid som förflutit mellan den första och den tredje riksskogstaxelen har baserats på tillväxten i medeltal för en femårsperiod närmast före taxeringstill- ringen. Genom särskilda undersökningar vet fället och beräknats för tall, gran och löv- vi emellertid att metoderna i stort sett ger träd. Tillväxten har justerats till normal- jämförliga resultat. klimat (se avsnitt A.2.5). I jämförelse med den nu beräknade tillTillväxtens årsvariationer växten, ca 78 milj. m3sk, redovisades vid 1938—1952 års taxeringar ca 63 milj. Jäm- Som nämnts varierar tillväxten starkt år från år på grund av, som man anser, i huförelsen är dock mycket approximativ, då vudsak klimatiska faktorer. Som ett approxitillväxten hänför sig till olika perioder och någon justering till normalklimat av den be- mativt mått på årsvariationerna brukar man använda det s. k. årsringsindex, som anger räknade tillväxten vid den andra riksskogsförhållandet mellan medelårsringsbredden taxeringen ej har gjorts. Otvivelaktigt har dock tillväxten i våra ett visst år och normal medelårsringsbredd. Med normal medelårsringsbredd (årsringsskogar ökat starkt. I nästa avsnitt redovisas index=100) menar man genomsnittlig årsen särskild tillväxtanalys, som avser att belysa orsakerna till tillväxtökningen. Analy- ringsbredd under en viss undersökningspesen har utförts för Norrbottens och Öster- riod, som bör vara relativt lång. SOU 1968:9

Index KU-

i

i

GRAN

^ x ix /\ /

!1

10011 /

l /

1 !

1 RO140

I

—

R

TALL

fl '

/

/

\Å

\

/

\

i

\r

u

•

60 1902

• 06

10 U

—

i 22

—

r

i

i

1955 Figur A3. Årsringsindex åren 1902-1963 för gran och tall, Norrbottens kustland

Undersökningar av årsringsvariationerna har bedrivits under många år såsom en viktig del av den skogliga produktionsforskningen. Efter tillkomsten av den tredje riksskogstaxeringen år 1953 kan även årsringsindex för regionala områden beräknas med hjälp av riksskogstaxeringens provträdsmaterial. Som exempel härpå redovisas i figur A.3 årsringsindex för gran och tall i Norrbottens kustland under perioden 1902-1963. Som framgår av figuren växlar perioder av goda och dåliga växtår med varandra. Den tillväxtperiod som undersökts vid den första riksskogstaxeringen, nämligen tioårsperioden 1916—1925, råkade vara i tillväxthänseende speciellt gynnsam. Medelårsringsindex uppgår för tall till 116 och för gran till 110, vilket alltså innebär att tillväxten hos tall under denna tid var ca 16 % högre än »normal» tillväxt och tillväxten hos gran ca 10 % högre. Vid jämförelse på normalnivå med senare tillväxtberäkningar måste därför en mot årsringsindex svarande reduktion av tillväxten utföras. 112

Tillväxtens åldersberoende Tillväxten hos skogsbestånd varierar på ett karakteristiskt sätt med åldern. Den årliga tillväxten, uttryckt i procent av virkesförrådet, kan hos unga bestånd uppgå till 10 % eller mer, men sjunker mycket snabbt då virkesförrådet per hektar ökar. Hos mycket gamla bestånd kan tillväxten utgöra mindre än 1 % av förrådet. Figur A.4 anger den genomsnittliga tillväxtprocenten vid olika åldrar vid första och tredje riksskogstaxeringen. Av figuren framgår att tillväxtprocenten vid den tredje taxeringen genomsnittligt ligger högre än vid den första taxeringen. I de yngsta åldrarna har den första taxeringen givit en högre tillväxtprocent än den tredje taxeringen. Denna skillnad är dock inte reell utan sammanhänger med den vid denna tid tillämpade beräkningsmetoden för småträd, som gav icke obetydliga överskattningar. Enär småträden utgör en mycket ringa del av det totala virkesförrådet, spelar emellertid denna överskattning inte någon nämnvärd roll. SOU 1968:9

90 110 Ålder (Sr)

130 150 170

70 m 90 110 130 150 170 Ålder (ar)

Figur A.4. Tillväxtprocent för gran och tall vid första och tredje riksskogstaxeringen (1925 resp. 19531960), Norrbottens kustland Procenttalen är klimatjusterade

Tillväxten per hektar ökar till en början med stigande ålder, når småningom ett maximum och sjunker sedan sakta. Tillväxten är således starkt beroende av virkesförrådets ålderssammansättning - ett förhållande som måste beaktas vid planläggning av skogsskötseln på längre sikt. Den ekonomiska aspekten av tillväxtens åldersberoende beskrives dock bättre om man uttrycker tillväxten i form av en värdetillväxt i kronor per hektar i stället för en volymtillväxt i kubikmeter. Liksom volymtillväxten avtar värdetillväxten småningom med stigande ålder. Om man sätter värdetillväxten i relation till det utnyttjande kapitalets storlek (rotvärde + markvärde) erhåller man ett uttryck för beståndets förräntning. Ett

kriterium på ett bestånd har uppnått optimal omloppstid är att förräntningen sjunkit till en nivå, som svarar mot det räntekrav man har. Om räntekravet är lågt blir den optimala omloppstiden lång, medan ett högt räntekrav ger en kort optimal omloppstid. Som bekant baseras skogsvårdslagens föreskrifter rörande utvecklingsbar skog på ett lönsamhetskriterium av här angivet slag. Det kan vara av intresse att återge de exempel på slutåldrar (växttider), som anges i skogsstyrelsens reviderade anvisningar gällande från 1 maj 1964 rörande tillämpningen av skogsvårdslagen (se nedan). Den lägre åldern gäller vid hög prisrelation (1:0,8), dvs. då det är liten skillnad i värde mellan timmer- och massavedsskog.

Exempel på slutåldrar i anvisningarna till skogsvårdslagen Bonitet Tillväxtområde

III

IV

V

VI

VII

I II III

90—110 80— 95 75— 95 70— 90 70— 85 65— 75

95—115 85—100 80— 95 80— 95 75— 90 70— 85

110—130 100—125 95—120 85—115 80—110 75—100

120—150 135—140 100—135 95—125 85—115 80—110

130—160 120—150 110—140 100—130 95—125 95—115

rv vVI SOU 1968:9

Den högre åldern gäller vid låg prisrelation (1: 0,4), dvs. då det är stor skillnad i värde mellan timmer- och massavedsskog. Tillväxtens ändringar mellan första och tredje riksskogstaxeringen Som framgått ovan var den period, som tillväxtberäknades vid den första riksskogstaxeringen, synnerligen gynnsam i klimatiskt hänseende i Norrbottens kustland. Den tillväxt, som då uppskattades, gav en alltför positiv uppfattning om den tillväxt, som kunde väntas framöver. Med nuvarande vetskap skulle det emellertid ha varit möjligt att justera den uppskattade tillväxten till »normalklimat». En intressant frågeställning är, i vilken mån klimatjusterade tillväxtprocenter, uppskattade vid den första riksskogstaxeringen, skulle kunnat ge en någorlunda riktig uppskattning av den nuvarande årliga tillväxten. Frågeställningen är av intresse inte minst då man försöker bedöma vilka möjligheter, som nu föreligger att under vissa givna förutsättningar beträffande skogsskötseln uppskatta tillväxten i framtiden (se avsnitt A.3.9). Genom att tillämpa tillväxtprocenterna från den första riksskogstaxeringen på nuvarande förråd med dess ålderssammansättning kan man erhålla en tillväxtjämförelse, som belyser frågan. Skillnaden i tillväxt mellan taxeringarna kan härigenom uppdelas i tre komponenter, som är hänförliga till ändringar i virkesförrådets storlek, dess ålderssammansättning och tillväxtprocent. Förfarandet bygger på följande schematiska resonemang. Vi förutsätter först att förrådets storlek ändrats, men att åldersfördelning och tillväxtprocent varit oförändrade. Förrådsändringen ger då ett tillskott i tillväxt (positivt eller negativt) som är direkt proportionellt mot ändringens storlek. Vi förutsätter därefter att även ålderssammansättningen ändrats. Nuvarande förråd med dess ålderssammansättning multiplicerade med första taxeringens tillväxtprocenter ger då tillväxtens storlek och följaktligen även den samlade effekten av förrådsändring och åldersändring. Genom byte till de nya tillväxt114

procenterna erhålles slutligen ett ytterligare tillskott, som är att hänföra till ändringarna i tillväxtprocent. Resultatet av en sålunda utförd tillväxtjämförelse finns redovisad i tablåerna på s. 115. Av jämförelsen framgår att tillväxten i Norrbottens lappmark ökat från 1,76 milj. m 3 sk år 1926 till 2,62 milj. åren 19531962. Av ökningen är 0,05 milj. m3sk hänförliga till förrådsökning, hela 0,56 milj. m 3 sk till åldersändring (yngre bestånd) varjämte 0,25 milj. m 3 sk är hänförliga till högre tillväxtprocent. I Norrbottens kustland har tillväxten ökat från 2,75 milj. m 3 sk till 3,53 milj.; 0,22 milj. m3sk är hänförliga till förrådsändring, 0,26 milj. m 3 sk till åldersändring och hela 0,30 milj. m 3 sk till högre tillväxtprocent. I Östergötlands län har tillväxten ökat från 1,94 milj. m 3 sk år 1927 till 2,83 milj. åren 1953-1962. Av ändringen är inte mindre än 0,69 milj. m 3 sk hänförliga till den stora förrådsökningen. I motsats till förhållandet i Norrbottens län har förrådet blivit något äldre, vilket skulle ha orsakat en minskning av tillväxten med 0,05 milj. m 3 sk under i övrigt oförändrade förhållanden. Ändringsorsaken »högre tillväxtprocent» har givit en ökning med 0,33 milj. m 3 sk. Det framgår av analysen att höjningen av tillväxtprocenterna i runt tal motsvarar 10 % av den nuvarande tillväxten och 15 % av tillväxten enligt den första taxeringen. Ändringsorsaken »högre tillväxtprocent» bör kommenteras något. I en preliminär och mera schablonartad beräkning, som redovisades i ett föredrag på Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien år 1964, benämndes denna ändringsorsak »annan orsak». Beräkningstekniken ger inte svar på vad som givit de högre tillväxtprocenterna. Det är emellertid ganska uppenbart, att det är fråga om en skogsskötseleffekt. Vid gallringarna - om än utförda i sparsam omfattning har träd med låg eller ingen tillväxt huggits bort, varigenom den genomsnittliga tillväxtprocenten hos det kvarvarande förrådet höjts. Höjningen motsvarar i stort sett en halv bonitetsklass i Jonsons boniteringsSOU 1968:9

Tillväxtjämförelse Område Norrbottens lappmark

Areal, 1 000 hektar Förråd, milj. m3sk Tall Gran Löv

l:a tax.

3:e tax.

2 340

2 190

55,2 37,6 14,2

59,4 32,4 17,0 108,8 2,62 2,41

Alla 107,0 Tillväxt alla trädslag, milj. m3sk 1,76 Tillväxtprocent i genomsnitt 1,64 Norrbottens kustland

Östergötlands län

Areal, 1 000 hektar Förråd, milj. m3sk Tall Gran Löv

53,9 31,5 24,2 Alla 109,6 Tillväxt alla trädslag, milj. m3sk 2,75 Tillväxtprocent i genomsnitt 2,51

64,2 27,2 25,4 116,8 3,53 3,02

Areal, 1 000 hektar Förråd, milj. m3sk Tall Gran Löv

27,3 16,0

33,4 28,7 9,0

Alla 52,1 Tillväxt alla trädslag, milj. m3sk 1,94 Tillväxtprocent i genomsnitt 3,72

71,1 2,83 3,98

Orsak till tillväxtändring (milj. m3sk) Tillväxt l:a tax.1

Förrådsändring

Åldersändring

Högre tillväxtprocent

Tillväxt 3:e tax.2

Område

Trädslag

Norrbottens lappmark

Tall Gran Löv

0,97 0,51 0,28 Alla 1,76

+ 0,07 — 0,07 + 0,05 + 0,05

+ 0,36 + 0,12 + 0,08 + 0,56

+ 0,09 + 0,11 + 0,05 + 0,25

= 1,49 = 0,67 = 0,46 = 2,62

Norrbottens kustland

Tall Gran Löv

1,43 0,65 0,67 Alla 2,75

+ 0,27 — 0,09 + 0,04 + 0,22

+ 0,10 + 0,10 + 0,06 + 0,26

+ 0,13 + 0,10 + 0,07 + 0,30

= 1,93 = 0,76 = 0,84 = 3,53

Alla

+ 0,69

— 0,05

+ 0,33

= 2,83

Östergötlands län

1,94

1 År 1927 i Norrbottens län och år 1927 i Östergötlands län. 2 Medeltal för åren 1953—1962. SOU 1968:9

system. Av tidsskäl har analyser för andra områden av landet inte kunnat utföras, men det är ingenting som motsäger att en sådan ökning ägt rum i hela landet.

A3.

Bruttoavverkningsberäkningar

A.3.1. Introduktion Ett av de mest väsentliga syftena med riksskogstaxeringen är att ge underlag för beräkningar och bedömningar rörande de framtida avverkningsmöjligheterna. Det vore givetvis önskvärt, att man kunde göra realistiska långtidsprognoser över de sannolika framtida verkliga avverkningsbeloppen. Med hänsyn till alla osäkra element, inte minst på efterfrågesidan, skulle dock en prognos av detta slag ha ett mycket begränsat värde. Utvecklingen på längre sikt är starkt beroende av hur stora avverkningar, som verkligen kommer att utföras samt av det sätt på vilket skogen i övrigt sköts. På grund härav måste kalkylerna grundas på preciserade förutsättningar beträffande skogsskötseln. Man kan då inte längre tala om en prognos i egentlig mening utan bör hellre använda uttrycket avverkningsberäkning. På grund av skäl, som nu anförts, är beräkningar för långa perioder av begränsat värde. I samma mån som den verkliga utvecklingen avviker från beräkningarna förlorar dessa sitt värde. De bör därför göras om med korta mellanrum, exempelvis vart femte år. De föreliggande beräkningarna avser i norra Sverige två tioårsperioder och i södra Sverige två femårsperioder. Eftersom det är angeläget att kunna belysa, hur stor avverkningen blir vid varierande förutsättningar i fråga om skogsskötseln, upprättas beräkningar för olika alternativ. Målsättningen för beräkningarna är alltså att ange storleken och beskaffenheten av det virkesutfall, som kan förväntas vid en på visst sätt angiven beståndsbehandling. Primärt är beräkningarna av bruttokarak116

tär och tar inte hänsyn till om virket är ekonomiskt tillgängligt eller utnyttjbart. Med hänsyn till vad här anförts, kan inte resultaten från avverkningsberäkningarna utan vidare direkt användas för praktiska bedömningar i olika sammanhang. Det är en tvingande nödvändighet att de som avser utnyttja denna utredning verkligen sätter sig in i beräkningsmetoden och tar ställning till de förutsättningar som gäller för de olika alternativen. Speciellt är det av betydelse att ta hänsyn till att utgångsläget svarar mot medeltillståndet under perioden 1953-1962, alltså närmast mot år 1958.

A.3.2. Områdesindelning och ägargruppering Indelningen i industriområden har fastställts av virkesbalansutredningen. Vid avverkningsberäkningarna tillämpas en mera långtgående områdesindelning enligt följande. Industriomr. Delområde

Beteckning i tabeller och text

Ia

Norrbottens lappmark ovan skogsodlingsgränsen BD: L os Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen BD: L ns Norrbottens kustland BD: K Västerbottens lappmark ovan skogsodlingsgränsen AC: L os Västebottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen AC: L ns Västerbottens kustland AC: K

Ib

Jämtlands landskap ovan skogsodlingsgränsen Jämtlands landskap nedan skogsodlingsgränsen Västernorrlands län

Z: J os Z:Jns Y

II

Härjedalsdelen av Jämtlands län ovan skogsodlingsgr. Z: H os Härjedalsdelen av Jämtlands län nedan skogsodlingsgr. Z: H ns Hälsingslandsdelen av Gävleborgs län X: H

III

Särna-Idredelen av Kopparbergs län Kopparbergs län utom Särna-Idredelen Gästriklandsdelen av Gävleborgs län Västmanlands län Uppsala län Stockholms län

W: SI W: Ö X: G U C B

SOU 196.8: 9

IV a

Värmlands län Örebro län Dalslandsdelen av Älvsborgs län IV b Skaraborgs län Västgötadelen av Älvsborgs län Göteborgs och Bohus län

S T P: D

V

Södermanlands län Östergötlands län Gotlands län

D E I

VI

Kalmar län Jönköpings län Kronobergs län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län

H F G K L M N

R P:V O

Genom uppdelningen på mindre områden vinns ett bättre hänsynstagande till de skillnader, som kan föreligga på grund av olika geografisk belägenhet. Skogsodlingsgränsen utnyttjas sålunda i detta sammanhang blott såsom en geografisk gräns för att särskilja en mera fjällnära del av inlandet från den övriga delen. Gjorda analyser visar, att det föreligger strukturella skillnader, som motiverar en sådan avgränsning. En särredovisning av arealen ovan skogsodlingsgränsen är därför i första hand beräkningstekniskt motiverad och innebär sålunda inte något ställningstagande vare sig till gränsens berättigande som investeringsgräns eller till dess belägenhet. Däremot lämnas ju även en belysning av avsättningsläget (bilaga B), varvid givetvis områdena ovan skogsodlingsgränsen tilldrar sig särskilt intresse. I södra Sverige är de strukturella och biologiska skillnaderna mellan olika delområden ej så stora som i Norrland. Efter särskilt övervägande har därför avverkningsberäkningarna primärt utförts för flera delområden sammantagna enligt följande gruppering: U, C, B S T, R, O, P D, E I H, F, G K, L, M, N SOU 1968:9

Den skillnad i allmän beskaffenhet, som föreligger hos skog tillhörande olika ägarkategorier, är i stor utsträckning geografiskt betingad och utjämnas därför vid en uppdelning på mindre områden. Indelningen i industriområden är endast en av de områdesindelningar som för olika ändamål tillämpas vid redovisning av resultat från riksskogstaxeringen. Indelningen i fem regioner är den grundläggande. Taxeringsprocenten varierar nämligen mellan regionerna, varför dessa måste bearbetas var för sig i alla sammanhang. Den ordinarie redovisningen sker i övrigt med indelning i län och länsdelar. Regionindelningen kan betraktas såsom en taxeringstekniskt motiverad indelning. Indelningen i sex tillväxtområden har tilllämpats vid redovisning av riksskogstaxeringens produktionsöversikter samt i värderingsmetoder grundade på riksskogstaxeringens material, såsom den nya fastighetstaxeringsmetoden och tabeller för bestämmande av skogens avkastningsvärde. Indelningen i tillväxtområden kan betraktas såsom en biologiskt-klimatiskt motiverad indelning. De olika områdesindelningarna framgår av sammanställning på s. 118. Genom uppdelning av industriområdena i delområden har ramberäkningarna primärt kunnat utföras utan uppdelning på ägargrupper. Den slutliga redovisningen sker på följande ägargrupper: kronoskogar, övriga allmänna skogar, bolagsskogar samt övriga enskilda skogar (bondeskogar). Gruppen övriga allmänna skogar (allmänningsskogar och ecklesiastika skogar) är liksom bolagsskogarna av så liten arealomfattning, att tillgängliga grunddata är behäftade med mycket stora medelfel. Av denna anledning hade det varit att föredra att samredovisa dessa grupper med kronoskogar respektive med övriga enskilda skogar, önskemålet att kunna redovisa separata resultat för kronoskogar och bondeskogar har dock ansetts böra bli tillgodosett i första hand, varför en separat redovisning av alla fyra ägargrupperna ändå skett.

Områdesindelningar Områdesnummer

Region

Tillväxtområde

Industriområde

I II III

BD, AC Z:J, Y Z: H, X, Vv

BD, AC, Z: J, Y Z: H, X: H W, X: G, B, C, U

IV

B, C, D, E, F, G, H, P, R, S, T, U I, K, L, M, N, O

BD: L, AC: L, Z, W: SI BD: K, AC: K, Y, X H W: Ö, X: G, S (norra delen) B, C, D, I, S (huvuddelen), T, U E, F, G, H, 0, P, R K, L, M, N

V VI

—

A.3.3. Beräkningsalternativ Virkesskörden från ett skogsbestånd erhålles dels genom gallring (genomhuggning) dels genom slutavverkning. Vid slutavverkning avverkas hela det kvarstående virkesförrådet eller så stor del därav att återstående träd (fröträd och överståndare) inte längre bildar bestånd. I samtliga områden finns det en större andel slutavverkningsmogna bestånd, än som skulle finnas om skogens åldersfördelning vore jämn. Slutavverkningsarealens storlek kan därför varieras mycket starkt och påverkar härigenom den totala avverkningskvantiteten på ett avgörande sätt. Bedömningen av vilken slutawerkningsareal som är lämplig (sannolik eller önskvärd) är dock i högre grad ett skogspolitiskt eller skogsekonomiskt problem än ett skogsmatematiskt. Möjligheten att utföra erforderliga återväxtåtgärder på de nya kalmarkerna kan vara en begränsande faktor av praktisk betydelse. I tidigare publicerade avverkningsberäkningar har två alternativ redovisats, varav alternativ a avsett en något mindre och alternativ b en något större slutavverkningsareal. Skillnaden mellan alternativen har dock i allmänhet varit för liten för att väl belysa den variation i avverkningsuttagen som kan väntas, då slutavverkningsarealen ändras. I föreliggande beräkningar redovisas därför tre alternativ i fråga om slutavverkningsareal: alternativ a liten slutavverkningsareal, alternativ b medelalternativ och alternativ c stor slutavverkningsareal. Bedömningen av vad som är liten respektive stor slutavverkningsareal måste emellertid ske 118

O, P, R, S, T D, E, I F, G, H, K, L, M, N

mot bakgrunden av den sannolika förrådsutvecklingen på längre sikt. Genom en schematisk långsiktsanalys jämförs därför alternativen med avseende på deras inverkan på förrådsutveckling och tillväxt. På grund av skäl, som tidigare anförts, bör denna analys endast betraktas som en vägledande jämförelse mellan de olika slutavverkningsalternativen och inte tillmätas för stor betydelse vad beträffar den absoluta nivån. Alternativ som ger uppenbart orimliga nivåer bör dock kunna sorteras bort på denna väg, och det bör även vara möjligt att göra vissa jämförelser mellan områdena. I samband med den nu pågående memekaniseringen inom skogsbruket har man börjat ändra gallringsprinciperna i inte ringa grad. Man eftersträvar nu betydligt starkare gallringar och förlängda gallringsintervaller. Med hänsyn härtill redovisas även två alternativ vad beträffar gallringsuttag. Alternativ Gl avser konventionella gallringsuttag och däremot svarande gallringsintervall. Alternativ G2 avser större gallringsuttag med längre gallringsintervall. Kombinationen av tre slutavverkningsalternativ och två gallringsalternativ ger sålunda totalt sex beräkningsalternativ.

A.3.4. Tekniskt underlag för beräkningarna Avverkningsberäkningarna liksom utredningen i övrigt grundas på riksskogstaxeringarna under åren 1953-1962 (för länen i region III dock åren 1955-1964). Arealoch förrådsuppgifter svarar därför mot tillståndet mitt i angiven period, alltså närmast SOU 1968:9

mot tillståndet år 1958. Beräkningsunderlaget speglar därför inte nuläget på korrekt sätt. Bland annat när det gäller arealens fördelning på åldersklasser och huggningsklasser har det skett en successiv förskjutning under perioden. De möjligheter som kan finnas att komma tillrätta med denna nackdel har inte varit praktiskt möjliga att realisera. Ett sätt att bedömningsmässigt ta hänsyn till att materialet hänför sig till en förfluten period är att betrakta år 1958 som begynnelseår för den första beräkningsperioden. Viss belysning av de ändringar som skett redovisas dessutom i avsnitt A.5. Vid avverkningsberäkningarna grupperas materialet primärt på huggningsklasser (se underbilaga A.l samt avsnitt A.2.2). Indelningen i huggningsperioder är även en grundläggande grupperingsgrund vid avverkningsberäkningarna. Indelningen grundas på en bedömning av inom vilket tidsintervall räknat från bedömningstillfället som nästa huggningsingrepp bör utföras. Beteckningar och tidsintervall framgår av nedanstående sammanställning.

period

I—III

IV

V

a b c

0—10 11—20 21+

0— 5 6—10 11+

0—3 4—6 7+

Vid avverkningsberäkningarna är man givetvis inte bunden av denna klassificering, men den ger ändå ett visst uttryck för hur stora arealer som bör röjas, gallras osv. Virkesförrådet i a-period läggs till grund för uttagens storlek i avverkningsberäkningarna. Den provstämpling som utförs i samband med taxeringen är sålunda inte avgörande för uttagens storlek. Det provstämplade förrådet i huggningsperiod a ligger däremot till grund för det avverkade virkets fördelning på trädslag och diameterklasser. I de föreliggande beräkningarna ligger gallringsalternativ G l ungefär på samma nivå som provstämplingarna, medan alternativ G2 ligger ca 20 % högre. Den totala avverkningen blir emellertid ungefär lika stor enligt båda alSOU 1968: 9

ternativen då man förutsätter längre gallringsintervall i G2.

A.3.5. Beskrivning av utgångsläget Den indelning i delområden, som tillämpas i beräkningarna, framgår av sammanställningen i avsnitt A.3.2. Tabell A. 12 innehåller uppgift om skogsmarksareal samt genomsnittligt virkesförråd per hektar inom delområden. Tabellen anger även skogsmarkens fördelning på bonitetsklasser och huggningsklasser samt uppgift om det antal provytor, på vilka beräkningarna grundas. I tabell A.3 finns motsvarande redovisning för industriområden och med fördelning på ägargrupper. Skogsmarkens

fördelning på

bonitetsklasser

Som framgår av redovisningen i tabell A.3 föreligger vissa skillnader i bonitetsfördelning mellan olika ägare inom samma industriområde. Om däremot jämförelsen skett inom de delområden för vilka avverkningsberäkningarna utförts (se redovisning i rapport nr 9) skulle skillnaderna ha varit obetydliga. Det kända förhållandet, att kronoskogarna har lägre genomsnittlig bonitet än övriga skogar, sammanhänger alltså delvis med att kronoskogarna utgör en relativt större andel i de delområden, som har den lägsta genomsnittliga boniteten. Genom att beräkningarna primärt utförs för delområden erhålles alltså en större enhetlighet i bonitetshänseende för beräkningsenheten än om beräkningarna skulle ha utförts för industriområdena odelade. Skogsmarkens fördelning på huggningsklasser Som tidigare nämnts utgör huggningsklasserna primära beräkningsenheter vid avverkningsberäkningarna. I tabell A. 3 har också skogsmarkens fördelning på huggningsklasser inom varje industriområde och ägargrupp redovisats. Det framgår av tabellen att det föreligger inte obetydliga skillnader i huggningsklassfördelning mellan olika ägargrupper inom ett och samma område. Man kan

härav dra den slutsatsen att det är nödvändigt att upprätta skilda förslag till arealbehandling för varje ägargrupp. Beräkningstekniskt har dock först ett behandlingsförslag upprättats för varje delområde oavsett ägare. Därefter har en fördelning av arealerna enligt detta förslag på de olika ägargrupperna utförts med hänsyn tagen till den huggningsklassfördelning som föreligger hos var och en. I samband härmed har det ibland visat sig nödvändigt att företa vissa ändringar i de primärt utförda arealbehandlingsförslagen.

Virkesförråd per hektar inom huggningsklasser och ägargrupper Enligt föregående avsnitt föreligger det betydande skillnader i arealens fördelning på huggningsklasser mellan olika ägargrupper. Frågan är nu om det är stora skillnader även i virkesförråd per hektar. Av tabell A.3 har tidigare framgått att de genomsnittliga förråden oavsett huggningsklass inte visar särskilt stora skillnader mellan olika ägare. Analys av befintligt primärmaterial visar, att skillnaden i förråd per hektar i en viss huggningsklass är mycket liten mellan olika ägargrupper inom samma delområde. Ur beräkningsteknisk synpunkt skulle det innebära betydande fördelar att för alla ägare räkna med samma uttag per hektar i en viss huggningsklass. Det förhållandet, att uppskattningarna blir mindre säkra då materialet spjälkas, talar även för att man bör förutsätta samma förråd och uttag per hektar i en viss huggningsklass hos alla ägare. En belysning av vad en sådan förutsättning kan innebära, erhålles genom att för varje ägargrupp beräkna vilket totalt virkesförråd, som erhålles såsom produktsumman av ägargruppens areal och det för samtliga ägare genomsnittliga virkesförrådet per hektar inom varje huggningsklass. Resultatet från en sådan beräkning kan sedan jämföras med det uppskattade förrådet för ägargruppen i fråga. Man får på detta sätt en uppfattning om hur stort fel som erhålles vid tillämpande av huggningsklassernas genomsnittliga förråd för alla ägare. 120

Resultatet av en sådan beräkning redovisas i tabell A. 13. Av tabellen framgår bl. a. att skillnaden i genomsnittligt förråd mellan kronoskogar och övriga enskilda skogar i Norrbottens lappmark till stor del sammanhänger med olika huggningsklassfördelning. En förrådsberäkning grundad på genomsnittliga virkesförråd i varje huggningsklass bör därför ge ett ganska tillförlitligt resultat. Skogsmarkens

fördelning på åldersklasser

Avverkningsberäkningarna utförs med materialet huvudgrupperat på huggningsklasser, vilket medför stora fördelar, när det gäller att precisera förutsättningarna i någorlunda överensstämmelse med de typer av huggningsåtgärder som tillämpas i praktiken. När det gäller att »skriva fram» skogstillståndet till en senare tidpunkt är emellertid åldersklassgruppering att föredra. En sådan framskrivning redovisas i avsnitt A.3.9 »Långsiktsanalys». Utgångsläget för långsiktsanalysen är definierat genom arealens samtidiga fördelning på åldersklasser och huggningsklasser. Uppskattningens säkerhet Med ledning av uppgifter i tabell A.12 om det totala antalet provytor inom respektive område, kan en viss uppfattning om den statistiska säkerheten hos materialet erhållas. Schablonmässigt kan uppskattningen av totala virkesförrådet per hektar beräknas ha ett medelfel av ca 13 % per 100 provytor. Medelfelet kan dessutom beräknas vara omvänt proportionellt mot kvadratroten ur antalet provytor. Det minsta av delområdena, Särna-ldre ovan skogsodlingsgränsen, innehåller inte mer än 137 provytor, varför det inte varit möjligt att utföra någon särberäkning för detta område. Industriområde II är mycket litet och innehåller inte mer än 6 259 provytor. Medelfelet i genomsnittsförråd för detta område är då ca 13 • V(100/6259)= 1,6%. När materialet är grupperat på ägare, trädslag, diameterklasser osv. blir givetvis SOU 1968: 9

medelfelet för de enskilda delgrupperna små systematiska avvikelser inte någon betydelse. Det är först när man jämför beräkmycket stort. Utöver representationsfel kan det före- nad eller utförd avverkning med statistiken ligga fel av systematisk natur härrörande över virkesförbrukningen som det systemabl. a. från de kuberingstalsserier som till- tiska felet får betydelse. Som framgår av utlämpas. För denna undersökning har nya redningens kapitel 7, har den här påtalade kuberingstal beräknats, grundade på den skillnaden utgjort ett av tillskotten till den tredje riksskogstaxeringens provträdsmate- s. k. diskrepansen, dvs. den bristande överrial. Dessa kuberingstal ligger i allmän- ensstämmelsen mellan utförd avverkning enhet något högre än de som beräknades vid ligt stubbinventeringen och motsvarande den andra riksskogstaxeringen och som an- beräknade virkesförbrukning. I virkesbalanvänts vid alla beräkningar som intill nu har serna har därför tillgångssidan höjts med utförts på den tredje riksskogstaxeringens 3,5 % . material. En viss höjning av förrådsnivån har därför erhållits genom övergång till nya A.3.6. Förutsättningar för de olika beräkningskuberingstal. alternativen Kuberingstalen baseras på volymbestämningar av provträd med hjälp av »Näslunds Gallringsalternativen större kuberingsfunktioner». Dessa funktio- Huggningsklasserna B2, C, D l och D2 bener ger volymen på och under bark »över traktas som gallringsklasser. Huggningsklasstubbe», varvid stubben förutsätts utgöra sen D2 är definierad såsom en mellanklass, 1 % av trädhöjden. T samband med den där såväl gallring som slutavverkning kan stamundersökning av fällda träd, som utför- förekomma. Under den andra beräkningsdes av skogsstyrelsen under hösten 1966 (bi- perioden kan även viss slutavverkning i laga J), skedde även en kontroll av volym- huggningsklass Dl ifrågakomma. Beräkningsperiodens längd är i Norrland bestämningarna enligt Näslunds funktioner i jämförelse med en noggrann sektionskube- och Kopparbergs län 10 år ( = a-periodens ring. Härvid framkom en systematisk skill- längd) och i södra Sverige 5 år (=a-perionad, i det att volymen uppskattad enligt funk- dens längd i huvuddelen av södra Sverige). tionerna var ca 3-4 % lägre än den volym, Beteckningarna period 1 och period 2 avser som erhölls vid sektionskubering. Av skillna- alltså första respektive andra 1 O-årsperioden den var emellertid ungefär 2 %-enheter or- i Norrland och Kopparbergs län samt första sakade av att de provmätta trädens stubbar och andra 5-årsperioden i södra Sverige. Som tidigare nämnts skall gallringsaltervar lägre än 1 % av trädhöjden. Stubbhöjnativ Gl motsvara vad man kallar normal den vid provmätningarna var genomsnittligt endast ca 0,5 %. Funktionerna som sådana eller konventionell gallringsstyrka, medan visade alltså en systematisk avvikelse på 1 — alternativ G2 skall representera en starkare 2 %. Vid institutionen för skogsproduktion gallringsmetod med längre gallringsintervall, som är mera anpassad till ett mekaniserat, har senare utförts en annan jämförelse mellönsamhetsinriktat skogsbruk. Gallringsstyrlan kuberingsfunktionerna och sektionskuberad volym (bilaga 1). Härvid bekräftades kan beskrivs genom dels uttagets storlek i procent av förrådet vid gallringstillfället, den systematiska skillnaden, men den var där något mindre. På grund av att undersök- dels gallringsintervallets längd, dvs. tiden fram till nästkommande huggningsingrepp. ningsmaterialet ännu är så begränsat, har det Det kan givetvis finnas olika uppfattningdock inte utförts några justeringar av den ar om vad som är att betrakta som konvenredovisade nivån. Både virkesförråd, beräknad avverkning och utförd avverkning en- tionell respektive stark gallring. I alternativ Gl tillämpas i föreliggande beräkningar ett ligt stubbinventeringen skulle ju rätteligen uttag per hektar, som svarar mot av rikshöjas i samma proportion. Så länge dessa skogstaxeringens lagledare provstämplad storheter jämförs med varandra har dock SOU 1968:9

kvantitet, ökad med en schablonmässigt beräknad tillväxt till beräkningsperiodens mitt. I kombination med det gallringsintervall som samtidigt förutsätts erhålls en förrådsutveckling, som nära ansluter sig till den som kan beräknas ur riksskogstaxeringens produktionsöversikter (för den i slutenhetshänseende bättre hälften av arealen enligt den andra riksskogstaxeringen). I gallringsalternativ G2 förutsätts uttag som är 15—25 % större än uttagen i G l varvid samtidigt gallringsintervallet i motsvarande mån förlängts. Följande förutsättningar har tillämpats i de olika huggningsklasserna. Huggningsklass B2 Huggningsklass B2, ungskog, består av skog, där nästkommande huggning bedöms få formen av en röjning, som huvudsakligen ej ger gagnvirkesutbyte. Provstämplingarna visar dock, att utfallet i denna huggningsklass till en del består av grövre träd (fröträd och överståndare). Det provstämplade förrådet är därför genomsnittligt grövre än det kvarstående förrådet. Den relativa omfattningen av huggningsklass B2 är ganska liten, speciellt i områdena ovan skogsodlingsgränsen, men uppgår till 16—17 % i Norrbottens och Västerbottens kustland. I södra Sverige utgör B2-andelen 7—19%. När det gäller denna huggningsklass kan man knappast tala om gallringsintervall i egentlig mening. Under tiden bestånden är i detta utvecklingsskede är det fråga om att utföra ett ingrepp av typen röjningsgallring (i eventuell kombination med avverkning av fröträd och överståndare) med målsättningen, att nästa huggning inte skall behöva göras förrän skogen ger massaved (huggningsklass C). Förrättningsmännens huggningsförslag upptar genomgående högre areal i a-period än i b-period. Detta är ett uttryck för att den nuvarande årliga röjningsarealen kan behöva ökas, varför det i och för sig skulle kunna vara motiverat att i avverkningsberäkningarna förutsätta åtgärder på hela den areal som föreslagits av förrättningsmännen. Å andra sidan blir det allt vanligare 122

att man indelar skogen i årliga behandlingsenheter, svarande mot ett visst omdrev, inom vilket alla erforderliga åtgärder utförs. Angelägenhetsgraderingen av röjningsobjekten mister därigenom något i betydelse. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten att inte få alltför stora skillnader i åtgärdsbehov mellan första och andra beräkningsperioden förutsätts i beräkningarna att den areal, som föreslagits till behandling under båda perioderna, skall fördelas lika mellan dessa. Virkesuttaget per hektar grundas i denna huggningsklass direkt på provstämplingen. Uttaget per hektar förutsätts i båda perioderna vara lika med den provstämplade kvantiteten i a-period ökad med beräknad tillväxt under halva tillväxtperioden. I huggningsklass B2 förutsätts sålunda samma behandling i de två gallringsalternativen G l och G2. Beräknade förråd och uttag redovisas, liksom för övriga huggningsklasser, i tabell A. 14 och förutsatt arealbehandling i tabell A. 17. Uttagsprocenten vid avverkningstillfället i första beräkningsperioden redovisas i tabell A. 15. Huggningsklass C Huggningsklass C, yngre gallringsskog, upptar en mera betydande del av arealen, i ett flertal områden mer än 30 % . I tidigare publicerade beräkningar har någon slutenhetsuppdelning av huggningsklassen ej tillämpats. Även vid det konventionella gallringsalternativet G l har det emellertid ansetts motiverat att avskilja en lägre slutenhetsgrupp, där gallring på grund av för stor gleshet över huvud taget inte förutsattes bli utförd. I såväl gallringsalternativ G l som G2 förutsätts därför inte någon gallring alls i slutenhetsgruppen 0,3— 0,4. Gallringsalternativ Gl motsvarar nivåmässigt de principer som tillämpats i tidigare publicerade beräkningar. I dessa förutsatte man dock kortare gallringsintervaller och uttag per hektar lika med genomsnittlig provstämplad kvantitet i a-period utan tillägg för tillväxt fram till periodens mitt. Kvantitetsmässigt skulle man ha kunnat få samma resultat, om man hade räknat med SOU 1968:9

tillväxt på det avverkade virket, men tillämpat något längre gallringsintervall. Med hänsyn till att de beräkningar som nu utförs skall kunna läggas till grund för analyser rörande det avverkade virkets ekonomiska tillgänglighet, har emellertid uttaget per hektar anpassats till en mera realistisk praktisk nivå. Alternativ G l skiljer sig alltså från tidigare beräkningsprinciper genom något högre uttag per hektar och längre gallringsintervall men torde, som tidigare nämnts, vara ungefär i nivå med den skogsskötsel, som mera allmänt har tillämpats. Gallringsaltemativ G2 skall svara mot målsättningen om högt uttag per hektar vid varje gallringstillfälle, men få gallringar. Ökad mekanisering och ett ökat kostnadsmedvetande har under de senaste åren lett fram till att man nu i allt större utsträckning tillämpar betydligt starkare gallringar än tidigare. I övre Norrland är det numera inte ovanligt att man tar ut 40-50 % av förrådet i gallringsbestånden. Häremot svarande gallringsintervall har man mycket ringa erfarenhet av, men man får givetvis räkna med längre intervall än de som svarar mot de konventionella gallringsuttagen. I alternativ G2 torde frågan närmast vara, hur stor del av förrådet som rimligen kan tas ut vid ett tillfälle, utan att beståndet spolieras eller några mera avsevärda produktionsförluster uppstår. Som tidigare anförts, är numera gallringsuttag på upp till 50 % inte ovanliga. I alternativ G l är uttagen per hektar lika med provstämplad kvantitet i a-period ökad med 5 års tillväxt i Norrland och Dalarna och med 2,5 års tillväxt i södra Sverige. I alternativ G2 förutsätts ett uttag som är ca 15 % större än i G l . I de olika områdena och alternativen förutsätts de gallringsintervaller som angivits i tabell A. 16. Beräknade förråd och uttag redovisas i tabell A. 14, uttagsprocenten i tabell A. 15 och föreslagen arealbehandling i tabell A.17. Som framgår av tabell A. 16 varierar gallringsintervallen från norr till söder mellan 21 och 8 år i alternativ G l , och mellan 25 och 10 år i alternativ G2. På samma sätt varierar uttagsprocenten enligt tabell SOU 1968:9

A. 15 från norr till söder mellan 43 och 23 % i alternativ G l , och mellan 49 och 26 % i alternativ G2. Skillnaden mellan norr och söder är alltså ganska stor, medan skillnaden mellan alternativen är ganska liten. Speciellt i södra Sverige måste även alternativ G2 betraktas som ett försiktigt alternativ. Genom att uttaget i G2 fixerats i fast relation till G l medför de låga uttagen och korta gallringsintervallen i G l , att det där blir låga uttag och korta gallringsintervall även i G2. G l har som tidigare nämnts fixerats i ungefärlig nivå med den gallringsstyrka som nu tillämpas i praktiken. Det förhållandet att hårdare gallringar ännu inte börjat tillämpas i södra Sverige i någon större omfattning torde sammanhänga dels med ägarstrukturen, dels med att det ännu inte rått samma kostnadspress som i Norrland för att erhålla ett rotnetto. De uttag som angivits i tabell A. 14 för period 2 har fixerats efter en tillväxtberäkning, som utförts i samband med den långsiktsanalys, som redovisas i ett senare avsnitt. Huggningsklass D l Huggningsklass D l , äldre gallringsskog, består av skog där nästkommande huggning bedöms få formen av en gallring som huvudsakligen ger timmerutbyte. På sämre boniteter med svag dimensionsutveckling kan dock utbytet utgöras enbart av massaved. Liksom i huggningsklass C har slutenhetsgruppen 0,3-0,4 förutsatts inte bli föremål för någon gallring under behandlingsperioden. Resterande del av huggningsklass D l har grupperats på två slutenhetsgrupper, 0,5-0,6 och 0 , 7 + . Slutenhetsgruppen 0,7+ förutsätts i båda alternativen bli föremål för gallring, men med varierande intervall. Slutenhetsgruppen 0,5-0,6 antas i viss utsträckning få stå orörd tills slutawerkning kan ske. I alternativ G2 ställs sålunda halva arealen helt åt sidan för senare slutavverkning, medan återstående del gallras. För denna del tillämpas det gallringsintervall som anges inom parentes i tabell A.16. Såväl i slutenhetsgruppen 0,5—0,6 som i 123

gruppen 0,7+ förutsätts i alternativ G l ett uttag per hektar som är lika med provstämplad kvantitet i a-period ökad med tillväxt. I alternativ G2 förutsätts i slutenhetsgruppen 0,5—0,6 ett 20 % större uttag än i G l , och i slutenhetsgruppen 0,7+ ett 25 % större uttag. Beräknade förråd och uttag vid gallringstillfällena redovisas i tabell A.14. Liksom i övriga huggningsklasser har uttagen under period 2 bestämts med ledning av den tillväxtberäkning som utförts i samband med långsiktsanalysen. Huggningsklass D2 Denna huggningsklass utgör en mellanklass, där det enligt förrättningsmännens bedömning föreligger valfrihet att slutavverka eller att gallra. Huggningsklassen D2 är en relativt liten klass och upptar i allmänhet endast 5—10 % av arealen. I den mån huggningsklassen inte tas i anspråk för slutavverkning tillämpas samma gallringsomdrev som för huggningsklass D l . Uttaget per hektar förutsätts dock bli detsamma i G l och G2, nämligen lika med provstämplad kvantitet i a-period ökad med tillväxt. Slutavverkningsalternativen Som framhållits tidigare är avsikten med de tre slutavverkningsalternativen, att de skall kunna ge en uppfattning om hur slutavverkningsarealen påverkar avverkningsuttagen. Med hänsyn härtill är det angeläget att alternativen skiljer sig så mycket från varandra, att den framtida sannolika eller önskvärda utvecklingen ligger inom gränserna för ytteralternativen. Det svagaste alternativet bör med andra ord vara så lågt att ett ytterligare lägre alternativ sannolikt inte är av intresse, och på motsvarande sätt bör det starkaste alternativet vara så starkt, att det är i överkant på vad som i praktiken kan vara realiserbart. Vid bedömningen av vad som är liten eller stor slutavverkningsareal måste, som tidigare nämnts, hänsyn tas till den sannolika förrådsutvecklingen på längre sikt. Underlag härför lämnas vad beträffar arealen nedan skogsodlingsgränsen i den långsikts124

analys, som redovisas i ett senare avsnitt. På grund av det otillförlitliga underlag, som finns för att bedöma förrådsutvecklingen vid olika slutavverkningsalternativ ovan skogsodlingsgränsen, har något försök till långsiktsanalys för detta område inte utförts. Exploateringstakten vad beträffar slutavverkningsskogen (huggningsklass D3) ovan skogsodlingsgränsen, eller frågan om exploatering av dessa skogar överhuvudtaget skall ske, är föremål för mycket varierande bedömningar hos företrädare för olika skogsägargrupper och andra intressegrupper. Skogsodlingsgränsen har ju som bekant dragits upp på kronoskogar av domänstyrelsen och har förklarats vara avsedd att utgöra en tillfällig investeringsgräns. Så länge stort restaureringsbehov föreligger nedan skogsodlingsgränsen, och de tekniskt-biologiska kunskaperna ännu är bristfälliga om hur man lämpligen bör föryngra skogen i de svåra klimatlägena ovan skogsodlingsgränsen, får nya kalmarker ovan skogsodlingsgränsen ej tillskapas. I samband med tidigare utförda avverkningsberäkningar har skogsodlingsgränsen genom kartstudier extrapolerats till att avse alla ägargrupper. Vid de beräkningar som utfördes år 1958 på uppdrag av Skogsindustriernas Samarbetsutskott gjordes en separat beräkning av den avverkning, som skulle kunna erhållas vid en fyrtioårig exploateringstid för huggningsklass D3 ovan skogsodlingsgränsen. I nu redovisade beräkningar har denna exploateringstakt accepterats som alternativ b, dvs. som medelalternativ. Vid alternativ a förutsätts en femtioårig och vid alternativ c en trettioårig realisationstid. Alternativet att överhuvudtaget inte slutavverka ovan skogsodlingsgränsen kan dessutom alltid lätt härledas ur den redovisning som lämnas. I de områden som är belägna nedan skogsodlingsgränsen har de olika slutavverkningsalternativen fogats in i en översiktlig ram, som sedan legat till grund för långsiktsanalysen. Principen för denna ram har varit, att slutavverkningsarealen enligt medelalternativet b under en tidsrymd av sju tioårsperioder skall anpassas till en nivå som SOU 1968:9

är någorlunda normal med hänsyn till den omloppstid hos skogen, som kan vara erforderlig på längre sikt. Vid det svagaste alternativet, a, börjar man med en låg slutavverkningsareal, som under den angivna tidsperioden successivt ökas, så att alternativet vid slutet av sjuttioårsperioden är det starkaste. Omvänt förutsätts vid alternativ c en successivt minskad slutavverkningsareal, så att detta alternativ vid slutet av perioden är det svagaste. Under hela sjuttioårsperioden förutsätts lika stor areal bli slutavverkad enligt samtliga tre alternativ. De förutsatta slutavverkningsarealerna enligt olika alternativ redovisas i tabell A. 18. I tabell A. 19 är slutawerkningsarealens fördelning på olika huggningsklasser redovisad, och denna tabell innehåller även en beräkning av den årliga föryngringsyta som bör tas om hand i ett visst alternativ. Man kanske frågar sig vilka omloppstider som de förutsatta slutavverkningsarealerna motsvarar. Frågan kan inte direkt besvaras eftersom det varken råder jämn åldersfördelning för närvarande eller utgör en målsättning i och för sig att åstadkomma en jämn åldersfördelning. Det föreligger heller inte någon bestämd uppfattning om vad som bör vara lämplig omloppstid på längre sikt. Klart är emellertid att de höga slutåldrar som nu allmänt tillämpas ger en låg räntabilitet åt skogsbruket. Detta förhållande har belysts bland annat i »Förräntningsberäkningar grundade på riksskogstaxeringens produktionsöversikter» (Nilsson, N.-E. 1963. Skogshögskolan, inst. för skogstaxering. Rapporter, nr 4). Å andra sidan har det påvisats vilken inverkan skattebestämmelserna kan ha på den optimala omloppstiden (Hektor, B. 1966. En kalkylmodell för privatskogsbruket. Lic. avhandl. vid Skogshögskolan. Stencil). Det kan vara förmånligt att uppskjuta beskattningstidpunkten genom att överhålla den gamla skogen i förhållande till den tidpunkt som skulle vara optimal om man bortsåg från skatten. Viss belysning av vilken omloppstid slutavverkningsarealerna svarar emot kan erhållas genom att beräkna den »temporära» SOU 1968: 9

omloppstid som korresponderar mot slutavverkningsarealen enligt alternativ b under den sista av de sju tioårsperioderna. Enär det för närvarande föreligger ett överskott på gammal skog, är det dock inte orimligt att dessa beräknade temporära omloppstider är kortare än de man långsiktigt vill tillämpa. Å andra sidan kan de beräknade temporära omloppstiderna för framtiden visa sig ligga i linje med den omloppstidsförkortning för de nya bestånden som bör och måste vara möjlig. - Slutavverkningsarealerna i olika områden svarar mot temporära omloppstider enligt nedanstående sammanställning. Genomsnittlig årlig slutavverkningsareal Område

0/

/o

»Temporär» omloppstid ar

BD: L ns BD: K AC: L ns AC: K Z: J ns Y Z:Hns X:H W:SI W:0 X:G U, C, B S T, R, O, P D, E I H, F, G K,L,M,N

0,76 0,93 0,77 0,88 0,76 0,88 0,88 0,95 0,88 0,99 1,05 1,20 1,20 1,24 1,24 1,05 1,24 1,37

132 108 130 114 132 114 114 105 114 101 95 83 83 81 81 95 81 73

De tillämpade slutavverkningsarealerna svarar sålunda mot temporära omloppstider mellan 132 år i inre Norrland och 73 år i sydligaste Sverige. Om man jämför dessa omloppstider med de omloppstider som sannolikt blir erforderliga för de nyanlagda bestånden, torde man kunna dra den slutsatsen att det knappast blir möjligt att tillämpa kortare omloppstider i övre Norrland, åtminstone inte om man även fortsättningsvis vill producera sågtimmer i viss utsträckning. Möjligen kan gödsling medverka till en omloppstidsförkortning. När det gäller södra Sverige däremot, bör en ytterligare omloppstidsförkortning utöver vad som 1ig125

ger i beräkningarna vara möjlig. En sänkning av omloppstiderna från 80—90 år till 60-70 år bör vara möjlig, även om man inte förutsätter gödsling. En sådan omloppstidsförkortning har alltså inte förutsatts i de föreliggande beräkningarna. Ägarstruktur, skattehänsyn, skogsvårdslagstiftning och avsättningsförhållanden gör det inte troligt, att en så radikal omläggning av skogsbruket är nära förestående. Ur förrådssynpunkt skulle dock en omloppstidsförkortning innebära att bundet virkeskapital frigjordes. Sambandet mellan omloppstid och medelförråd kan belysas av nedanstående sammanställning, som baserats på produktionsöversikterna för granskogar inom tillväxtområde IV och V (bonitet III, slutenhet = bättre hälften).

Omloppstid1 ar

Medelförråd m3sk/ha

Förrådets medelålder år

55 65 75 85 95

65 80 96 111 125

38 45 50 58 65

1 Inkl. fem års kalmarkstid.

Som jämförelse kan nämnas att Jönköpings län med en medelbonitet strax under bon. III har ett medelförråd av 123 m 3 sk/ha och att förrådets medelålder där är ca 62 år. En omloppstidssänkning på 10 år skulle frigöra ett virkesförråd av ca 15 m 3 sk/ha. För att belysa graden av elasticitet på tillgångssidan kan det alltså konstateras, att en helt rimlig extra förkortning av omloppstiden med 10 år skulle kunna frigöra ett virkeskapital av ca 120 milj. m 3 sk på de ca 7,7 miljoner hektaren skogsmark söder om Norrland och Dalarna. En förkortning på ytterligare 10 år skulle frigöra ungefär lika stort kapital. Vid beräkning av den årliga föryngringsytan i tabell A. 19 har det förutsatts att den utgående kalmarksarealen bör stå i viss relation till den areal, som slutavverkas under perioden. Den utgående kalmarksarealen borde vara lika med genomsnittlig slutavverkningsareal multiplicerad med genom126

snittlig kalmarkstid. Med 6 års kalmarkstid och en årlig slutavverkningsareal på 1,0 % skulle alltså den utgående kalmarksarealen utgöra 6 % . Om man tolererar en lång kalmarkstid, får man tydligen en stor utgående kalmarksareal och en liten föryngringsyta. I beräkningarna för tabell A. 19 har det förutsatts en kalmarkstid av 10 år ovan skogsodlingsgränsen och i hela Särna-Idre, 8 år i övrigt i Norrlands inland samt 6 år i kustlandet, i Kopparbergs län utom SärnaIdre samt 4 år i södra Sverige. Det bör observeras att kalmarkstiden avser genomsnitt för självföryngringar (inklusive beståndsföryngringar) och för kulturer. Med de förutsatta slutavverkningsarealerna och kalmarkstiderna erhåller man i allmänhet en utgående kalmarksareal som är mindre än den ingående kalmarken. Det föreligger alltså en viss eftersläpning i föryngringsarbetet. I de beräkningar som redovisas i tabell A. 19 för olika områden har schablonmässigt förutsatts att den utgående kalmarksarealen skall utgöra det aritmetiska medeltalet av ingående kalmarksareal och den kalmarksareal som beräknas genom att multiplicera slutavverkningsareal med kalmarkstid. I praktiken innebär detta att man förutsätter att halva »eftersläpningen» skall inhämtas under en tioårsperiod. Principerna för slutavverkningsarealens fördelning på olika huggningsklasser redovisas nedan huggningsklass för huggningsklass. Huggningsklass A—Bl Huggningsklass A, kalmark, och B l , plantskog med medelhöjd under 1,3 meter, har ett genomsnittligt virkesförråd av 10—20 m 3 sk per hektar. Detta förråd består av fröträd och överståndare samt sådan restskog, som kvarlämnats på hyggena. I tidigare avverkningsberäkningar förutsattes att alla provstämplade träd (drygt hälften av förrådet) skulle avverkas inom 15 eller 20 år beroende på alternativ och område. Reellt sett kan man givetvis inte gå över hela arealen för att ta vara på glest kvarlämnade träd i föryngringsområdena, varför avSOU 1968:9

verkningen i princip kan komma att dröja ganska länge. Å andra sidan kräver ett rationellt omhändertagande av gamla kalmarker för skogsodling, att den befintliga restskogen avverkas. En del av de bestånd som nu redovisas som huggningsklass E, trasskog och restskog, har tidigare varit kalmarker med kvarlämnade träd, men har nu vuxit igen så pass att slutenheten överstiger 0,3. Virkesutfallet från de aktuella huggningsklasserna kan uppgå endast till några få procent av hela utfallet, varför den praktiska konsekvensen av de förutsättningar som fixeras inte är stor. I beräkningarna förutsätts schablonmässigt att en tredjedel av nu befintligt totalt förråd avverkas under period 1. Samma avverkning förutsätts även under period 2. Avverkningen av fröträd och överståndare skall givetvis inte inräknas i slutawerkningsarealen, men å andra sidan hör utfallet dimensionsmässigt närmast till slutavverkningsskogen och redovisas därför tillsammans med denna.

Huggningsklass E Huggningsklass E upptar en ganska liten del av den totala arealen, oftast inte mer än ca 5 %. I tidigare utförda awerkningsberäkningar har det förutsatts att alla träs- och restbestånd skulle slutavverkas i första hand. En sådan förutsättning kan inte vara realistisk med hänsyn till att dessa bestånd är spridda över hela arealen. Vid stort överskott på slutavverkningsskog kan det dessutom i vissa fall vara mera lönsamt att låta E-bestånden växa en del år, så att utfallet per hektar vid slutawerkningen blir någorlunda tillfredsställande. Ett E-bestånd, som har ett förråd av 40 m3sk/ha, växer på medelbonitet ca 1,5 m^sk per hektar och år och får därför om det får växa i 20 år ett förråd på ca 70 m3sk/ha. I beräkningarna förutsätts i alla områden att en tredjedel av arealen slutavverkas under period 1, samt att en tredjedel av återstående areal slutavverkas under period 2. Förutsatta uttag och arealbehandling redoSOU 1968: 9

visas i tabellerna A.14, A.15 och A.17. Uttaget per hektar förutsätts utgöra ca 90 % av det beräknade genomsnittliga totalförrådet vid avverkningstillfället. Huggningsklass D3 Huggningsklass D3, den rena slutavverkningsskogen, upptar en betydande del av skogsmarksarealen, speciellt i Norrlands inland. Sedan den del av slutavverkningsarealen frånräknats som skulle tas ut i huggningsklass E, förläggs slutavverkningen till D3 i den mån D3-arealen räcker. Enär det föreligger stor skillnad i förekomsten av slutavverkningsskog hos olika ägargrupper, måste dock fördelningen av slutavverkningsarealen på olika ägare, och inom ägare på huggningsklasser, övervägas speciellt. Av denna anledning kan huggningsklass D2 och eventuellt Dl behöva anlitas för någon ägare, samtidigt som det finns D3-areal kvar hos en annan ägare. Grunderna för slutawerkningsarealens fördelning på ägare redovisas i nästa avsnitt. Uttaget per hektar förutsätts utgöra 87—95 % av det beräknade genomsnittliga totalförrådet vid awerkningstillfället. Arealbehandling och beräknade uttag redovisas liksom tidigare i tabellerna A. 14 -A.17.

Sluiavverkningsarealens fördelning på ägargrupper Den i beräkningsramen fixerade slutavverkningsarealen kan fördelas på ägare enligt olika principer. En möjlighet är att anlita lika stor procentuell andel av slutavverkningsskogen (D2, D3 och E) hos alla ägare, en annan möjlighet är att tillämpa samma procentuella slutawerkningsyta hos alla ägare. I det förra fallet kommer en extremt stor del av slutavverkningsarealen att falla på kronoskogar, som har den största andelen äldre skog. I det senare fallet faller en för stor del av slutavverkningsarealen på övriga enskilda skogar, som har den lägsta andelen äldre skog. I beräkningarna har för de olika ägarna 127

tillämpats ett medeltal av de slutavverkningsarealer som erhålls enligt de båda angivna principerna. På så sätt har en dämpad differentiering av slutavverkningsprocenten erhållits omkring den för hela området fixerade. Slutavverkningsarealens fördelning på ägare enligt angivna principer redovisas i tabell A.20. Promilletalen för vissa delgrupper har satts inom parentes, enär beräkningen blir mycket osäker på grund av att den totala arealomfattningen för ägargruppen är liten.

A.3.7. Awerkningsberäkningen Beräkning av bruttouttaget per hektar I föregående avsnitt har grunderna för beräkning av virkesuttagen per hektar angivits. Den totala bruttoavverkningen i ett visst område erhålls genom att multiplicera arealer enligt tabell A. 17 (promille) med uttag per hektar enligt tabell A. 14, samt därefter summera över alla huggningsklasser. Resultatet kan uppfattas såsom den genomsnittliga avverkningen per 1 000 hektar under beräkningsperioden. Beräkningarna redovisas i detalj i tabell A.21. Tabellerna är uppställda i samma redovisningsordning med början norrifrån som tidigare tillämpats och för varje område redovisas en tabell för alternativ G l och en för alternativ G2. I tabell A.22 redovisas ett sammandrag av beräknade avverkningar uttryckta i m3sk per hektar och år. Total

bruttoavverkning

Genom multiplikation med skogsmarksarealen erhålles den totala avverkningen i olika områden enligt redovisningen i tabell A.23. I tabell A.24 redovisas den totala bruttoavverkningens fördelning på ägargrupper inom varje delområde och i tabell A.25 och A.26 motsvarande fördelning för barrskog och lövskog 10 cm och grövre. I tabell A.27 redovisas fördelningen på trädslag och diameterklasser inom varje industriområde. Tabellerna A.24-A.27 redovisas endast för alternativ G l och såsom medeltal för första och andra beräkningsperioden. (Smärre skill128

nader i totalbelopp mellan nyss nämnda tabeller och tabell A.23 har uppstått av räknetekniska orsaker.) Den differentierade redovisningen på områden och ägargrupper syftar till att möjliggöra en penetrering av förutsättningarna inom varje del för sig. Exempelvis föreligger ju speciella förhållanden ovan skogsodlingsgränsen. Särskilda överväganden är motiverade av att beräkningarna måste anses löpa från omkring år 1958, vilket innebär att vi nu i det närmaste befinner oss vid slutet av period 1 i norra Sverige och period 2 i södra Sverige. Inom vissa områden och ägargrupper torde viss förrådsupplagring ha ägt rum under denna tid, i andra fall (kronoskogar i Norrbotten) har det skett en mycket snabb överföring av gamla glesa bestånd till kalmark. Som framgår av tabell A.22 redovisar bruttoberäkningarna genomgående betydligt högre avverkningar i period 2 än i period 1. Detta sammanhänger i betydande grad med de förutsättningar som uppställts för beräkningarna, innebärande att bestånd av genomsnittlig täthet avverkas under period 1. Uttaget per hektar i slutavverkningsskogen blir härigenom större i period 2. I praktiken torde emellertid en viss utjämning mellan perioderna komma till stånd. Med hänsyn till detta torde det vara lämpligt att såsom skett i tabellerna A. 2 4 A.27 basera framtidsbedömningarna för den närmaste tioårsperioden på ett genomsnitt av beräkningarna för period 1 och period 2. Det förhållandet att det skett stora slutavverkningar under undersökningsperioden måste även beaktas. Av redovisningen i avsnitt A.2.2 framgår, att man på kronoskogar i Norrbottens län slutavverkat större arealer under taxeringsperioden än som förutsatts i det mest extrema slutavverkningsalternativet. Detta torde innebära, att man för kronoskogar i Norrbotten sannolikt måste räkna med en snabbare nedgång i slutavverkningsarealerna än som förutsatts i alternativ c. Å andra sidan har avverkningarna i stora delar av landet legat lägre än alternativ a, vilket innebär att ytterligare förrådsreserver skapats. SOU 1968:9

A.3.8. Volymfördelning på toppdiameterklasser och kvalitetsbedömning Vid tidigare avverkningsberäkningar har en volymmässig fördelning (utan hänsyn till virkeslängd) av det avverkade virket på topptumklasser redovisats. En sådan teoretisk aptering utgör knappast en hållbar grund för uppdelning av totalawerkningen på timmer och massaved, men kan kanske vara av visst värde vid bedömning av sortimentsfrågan. Den procentuella fördelningen på topptumklasser, baserad på alternativ b-Gl/G2, redovisas nedan. Det är av intresse att redovisa resultaten från de kvalitetsbedömningar av provträd som utförts vid taxeringen, trots att de grundar sig på den äldre kvalitetsklassificeringen i A, B, C och D-timmer, som tidigare tilllämpades. En sammanställning av resultaten redovisas på s. 130. Sammanställningen anger den procentuella fördelningen av kvalitetsbedömda provträd i diameterklasserna 20- och 25 cm+ på timmerdugliga och icke timmerdugliga.

Det bör anmärkas, att procentandelen ej timmerdugliga träd utgör en minimiuppskattning eftersom många skador, särskilt i inre Norrland, ej kan upptäckas på stående träd. För att erhålla en bedömning av den andel, som skulle kunna användas till timmer, bör därför först procenttalet för icke timmerdugliga träd höjas något för oupptäckta skador, eventuellt bör också kvalitetsklass D frånräknas som ej timmerduglig. Procenttalet för timmerdugliga träd bör därefter reduceras för den volymandel av de enskilda träden som ej håller timmerdimension. En mera uttömmande beskrivning av sådana provträdsdata, som kan vara av intresse i samband med teoretisk aptering eller i skogstekniska sammanhang, finns redovisad i »Beskrivning av vissa skogstekniskt betydelsefulla bestånds- och trädegenskaper samt terrängförhållanden» (Äger B., Nilsson N.-E. och von Segebaden G. 1964. Studia Forestalia Suecia, nr. 20).

Bruttoavverkningens procentuella fördelning på toppdiameterklasser, alternativ b—G1/G2 Toppdiameter under bark, tum Industriområde

Trädslag

<2

2—3

3—6

6—8

>8

Sa

I

Tall Gran Löv

3 4 8

7 13 21

32 45 52

22 18 11

36 20 8

100 100 100

II

Tall Gran Löv

3 5 7

9 15 20

28 42 49

20 18 14

40 20 10

100 100 100

III

Tall Gran Löv

2 4 7

7 12 19

27 41 50

21 19 13

42 24 11

100 100 100

IV

Tall Gran Löv

2 4 6

6 10 17

29 36 46

22 20 15

41 30 16

100 100 100

V

Tall Gran Löv

2 3 5

5 7 16

21 30 43

20 20 18

52 40 18

100 100 100

VI

Tall Gran Löv

1 3 4

5 7 13

24 31 39

22 19 18

48 40 26

100 100 100

SOU 1968:9

Procentuell fördelning av kvalitetsbedömda prov t råd Timmerdugliga1 Kval.- Kval.- Ej timklass klass merdug- SumIndustriområde

A—C

D

liga

ma

I

20— 25 + Gran 20— 25 +

91 90 76 71

2 3 6 11

7 7 18 18

100 100 100 100

II Tall 20— 25 + Gran 20— 25 +

92 93 90 94

3 2 2 2

5 5 8 4

100 100 100 100

III Tall 20— 25 + Gran 20— 25 +

89 93 87 85

2 2 3 5

9 5 10 10

100 100 100 100

IV Tall 20— 25 + Gran 20— 25 +

76 89 84 87

5 6 3 4

19 6 13 9

100 100 100 100

V Tall

20— 25 + Gran 20— 25 +

73 87 83 86

6 8 3 6

21 5 14 8

100 100 100 100

VI Tall 20— 25 + Gran 20— 25 +

65 88 81 86

7 5 3 6

28 7 16 8

100 100 100 100

Tall

1 Toppdiameter minimum 6 tum under bark.

A.3.9. Långsiktsanalys Långsiktsanalysens syfte Som framhållits tidigare påverkas skogens utveckling på längre sikt starkt av den framtida skogsskötseln. En långtidsanalys bör därför uppfattas som ett räkneexempel, vilket visar den sannolika utvecklingen på längre sikt under vissa starkt schematiserade förutsättningar. Analysens syfte är att jämföra slutavverkningsalternativen med avseende på deras inverkan på förrådsutveckling och tillväxt. Analysen bör endast betraktas som en vägledande jämförelse mellan de olika slutavverkningsalternativen och därför inte tillmätas för stor betydelse. Långsiktsanalysen har utförts endast för arealen nedan skogsodlingsgränsen; för området ovan skogsodlingsgränsen har det inte ansetts möjligt att redovisa någon sådan. 130

Metod För de två första tioårsperioderna (femårsperioderna) har utförts en framräkning av förråd och arealer på grundval av en detaljberäkning för åldersklasser inom huggningsklasserna. Med det utgångsläge som sålunda framräknats för år 20 (år 10) har sedan en schematiserad framräkning skett för ytterligare fem (sex) tioårsperioder. Därvid har förutsatts en förrådsutveckling, som härletts från riksskogstaxeringens produktionsöversikter, i vissa fall med höjning av förråd och tillväxt. Nytillkommande bestånd har förutsatts följa en förrådsutveckling som svarar mot en halv bonitetsklass bättre än den som registrerats för de gamla bestånden. Produktionsmässigt innebär detta att man förutsätter en höjning av nivån med 10— 15 %. Speciellt i södra Sverige torde denna förutsättning vara försiktig. En betydande del av de nya bestånden kommer att vara kulturbestånd, som framför allt genom byte till »bättre» trädslag och bättre stamfördelning bör kunna producera betydligt mer, än vad de gamla bestånden gjorde. Man kan även räkna med att de nya bestånden genom röjningar och gallringar kommer att ha högre tillväxtprocent. I avsnitt A.2.5 har en inte obetydlig ökning av tillväxtprocenten redovisats från tidpunkten för den första riksskogstaxeringen och fram till nu. Som nämnts torde en betydande del av denna ökning vara en effekt av skogsvårdsåtgärder av olika slag, framför allt huggning av träd med mycket liten tillväxt. I tabell A.28 redovisas ett exempel på räkneförfarandet vid den detaljerade framskrivningen för de första två tioårsperioderna. Exemplet avser huggningsklass D3. De arealer som slutavverkas år 5 respektive år 15 förutsätts övergå till kalmark, som sedan beskogas i den takt som angivits i tabell A. 19. Virkesförrådet år 20 på dessa arealer (F 20) utgörs av kvarlämnade fröträd och överståndare. Den del av huggningsklass D3, som inte slutavverkats under perioden, är vid periodens slut tjugu år äldre, dvs. arealen vid periodens början (AO) har flyttats till närmast högre åldersklass. I tabell A.29 ges exempel på den fortsatta SOU 1968:9

schematiserade framskrivningen. Utvecklingen förutsätts nu följa en bestämd produktionsmodell, som härletts från produktionsöversikterna. Som tidigare nämnts antas därvid den nya skogen ge en produktion motsvarande en halv klass högre bonitet än den gamla. För att förenkla beräkningarna förutsätts inte några fröträd eller överståndare bli lämnade vid slutavverkningarna, utan hela förrådet avverkas. Samtidigt förutsätts inte någon avverkning ske i det befintliga förrådet av fröträd och överståndare. Räknetekniskt betraktas denna kvantitet alltså som ett konstant belopp. För att få full överensstämmelse mellan framräknat förråd och förråd enligt produktionsmodellen används överståndarkvantiteten som ett utjämningsbelopp. Beräkningarna enligt tabell A.29 ger förrådet vid periodens början, avverkningen under perioden fördelad på gallring och slutavverkning samt behandlad areal. Förrådet av ny skog liksom gallrad areal redovisas i separata summor nedtill i tabellen. Liksom i tidigare beräkningar är arealenheten promille (1 000 hektar).

Förråd I detta diagram redovisas den beräknade utvecklingen av medelförrådet per hektar (från 0 cm) för de olika alternativen. På samma diagram har också inlagts förrådet av ny skog, dvs. skog som beräknats tillkomma under sjuttioårsperioden. Areal skog över 100 år Diagrammet ger en uppfattning om hur arealen äldre skog ändras enligt de tre alternativen. Under perioden sjunker arealandelen med skog över 100 år starkt inom alla områden. Areal skog under 60 år Diagrammet ger en bild av hur ungskogsarealen påverkas enligt de tre alternativen. Kommentar

Diagrammen avser att schematiskt belysa vilka skillnader i utvecklingsförlopp, som de tre slutavverkningsalternativen förväntas ge. Vid tolkning av resultaten måste förutsättningarna för analysen hållas i minnet. Sammanfattningsvis har förutsättningar preciserats beträffande främst: Resultat Avverkningen: gallringsarealer, slutavverkResultaten från långtidsanalysen redovisas ningsarealer samt uttag per hektar i figurerna A.5 — en figur för varje industri- Föryngringen: årliga föryngringsytor område - enligt följande: Tillväxten: nytillkommande skogar väntas ge en halv bonitetsklass högre produktion än Arealbehandling de gamla bestånden. Diagrammet anger behandlad areal i promille under sju tioårsperioder för de tre alternativen a—c. De schatterade staplarna enligt anger slutavverkningsarealen, som för de A A. Utförda avverkningar olika alternativen pendlar omkring 100 pro- stubbinventeringen mille under en tioårsperiod, dvs. 1 % per år. Summan av schatterade och ofyllda A.4.1. Stubbinventeringens utförande och tillförlitlighet staplar anger gallringsarealen. Riksskogstaxeringens stubbinventering utförs Total avverkning så, att provytor läggs ut på var etthundrade Diagrammet anger relationerna mellan olika meter utefter taxeringslinjerna inom områden, där avverkning skett under föregående alternativ samt den utveckling på längre sikt avverkningssäsong. Avverkningssäsongen som kan väntas enligt de olika alternativen. räknas från skottskjutningen ena året till Slutavverkning skottskjutningen påföljande år. På dessa Slutavverkningsvolymen redovisas på sam- provytor klavas stubbarna efter avverkade träd, och med hjälp av empiriska samband ma sätt som den totala avverkningen. SOU 1968:9

m3sk/ho

FÖRRÅD

120 AREALBEHANDLING 100

Slutavv.areal: Schatterad stapel Gollr. areal: Schatterad + ofylld stapel

%»

Totalt förrad - alt. a b""""

400 —alt

m \å MM m m-zML 1

m 3 sk/ha

4 AVVERKNING, TOTAL

6--

alt. a b c

-1 m3sk/ha

0 SLUTAVVERKNING

6-

alt. a be

4 Period

1 '

2'

3' 4 ' 5' Period

6'

7 Figur A.5.1. Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde I

132 SOU 1968:9

m3sk/ha

FÖRRÅD

.Totalt

120-r

förrad

AREALBEHANDLING SLutavv.areal: Schatterad stapel. Gallr.areal: Schatterad + o f y l l d s t a p e l

600 -j

alt.a

,^--"""^ 2001 m3sk/ha

o-

. T '

r T T ,

C>^ i . i . i . i

SLUTAVVERKNING

6-

Figur A.5.2. Långsiktsanalys för alternativ GI, industriområde II

SOU 1968:9

m3sk/ha

FÖRRÅD

120 AREALBEHANDLING Slutavv.areal: Schatterad stapel Gallr.areal: Schatterad + o f y l l d stapel

%o

100-

alt. a

b c

i—i

400--

1 i m i mmm m° sk/ha

AVVERKNING, TOTAL

1 %.

'

7 A R E A L SKOG »100 AR

600-

rrTsk/ha

SLUTAVVERKNING

800 J

<r^>^ nltr

600-

<S

jr.'

SfS ____ _______ 1 '

3 4 Period

7 Figur A.5.3. Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde III

134 SOU 1968:9

tn3sk/ha

FÖRRÅD

120 AREALBEHANDLING Slutavv.areal: Schatterad stapel Gallr.areol: Schatterad + ofylld stapel

%» 800-

alt. a b c

£00--

mm

m3sk/ha

•o

AVVERKNING, TOTAL

jut %.

AREAL SKOG =»100 AR

600-

400-

200-

o-

Figur A.5.4.

nl+ n b

I _ I

l

- i

J

l

*

Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde IV

SOU 1968:9

m3sk/ha

FÖRRÅD Totalt förråd _alt.a

N

^^<"^

/

^^**- , ^»_

*

AREALBEHANDLING Slutavv.areal: Schatterad stapel Gallr.areal: Schatterad + ofylLd stapel

\.

"V^***^-^

^r-*^—

i.i,

alt. a b c

-

r-

_n

ili

_n

Nytillkommen skog I I '

—i

III

II!

200-H

20-

alt c

///

b

1 Jr 0m3sk/ha

AVVERKNING. TOTAL

4 Period

7 Figur A.5.5. Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde V

136 SOU 1968:5

m3sk/ha

FÖRRAD

AREALBEHANDLING Stutavv.areal: Schatterad stapel Gallr.areaL: Schatterad + ofylld stapel

%e 800-

alt. 4-abc 600

•

200-

m3sk/ha

AVVERKNING, TOTAL

Hut

1 ' 2' %o

3 ' t 1

5 ' 6 '

71 AREAL SKOG =-100 AR

600-

m°sk/ha

SLUTAVVERKNING

Figur A.5.6. Långsiktsanalys för alternativ G1, industriområde VI

SOU 1968:9

mellan stubbdiameter och brösthöjdsdiameter kan de avverkade trädens volym uppskattas. Stubbinventeringen omfattar alla träd som fällts under avverkningssäsongen, och som har en diameter i normal stubbhöjd av minst 5 cm på lågkant, motsvarande ca 4 cm i brösthöjd. Stubbinventeringen omfattar således även sådana träd som fällts, men inte tagits tillvara, exv. i samband med röjning. För att erhålla en uppfattning om, i vilken utsträckning fällda träd inte tillvaratas har en särskild registrering härav skett under de senaste avverkningssäsongerna. Genom stubbinventeringen kan den årliga avverkningsvolymen av samtliga trädslag i hela riket uppskattas med ett medelfel av 4-5 %. Vid uppskattning av avverkningen för ett mindre område - exv. en region blir givetvis medelfelet betydligt större. För avverkningsåren 1964/65 och 1965/66 anges nedan de beräknade medelfelen uttryckta i procent av den uppskattade totala avverkningsvolymen respektive år.

Region

Medelfel, procent 1964/65 1965/66

I II

12,7 14,3

13,6 18,3

III

8,8

11,0

IV V Riket

5,1 10,7 4,1

4,9 9,5 4,3

Approximativt kan medelfelen i ett års material för industriområden beräknas vara av den storleksordning som framgår av efterföljande tablå. Industriområde

Medelfel, procent

I II III IV V VI

11 19 11 8 12 8

För område II, som är det minsta av industriområdena och mindre än region II, är medelfelet ca 18-20%. Med hänsyn härtill

kan man för industriområdena inte redovisa säkra resultat för enskilda år, utan måste nöja sig med medeltal för flera år. Frågan om storleken av systematiska fel är mera svårbesvarad. I jämförelse med skogsstyrelsens beräkningar grundade på den officiella förbrukningsstatistiken har stubbinventeringen systematiskt givit ett lägre resultat. Man har tidigare inte ansett att den systematiska skillnaden varit särskilt stor. Sedan uppskattningar nu erhållits på de fällda kvantiteter som inte tas tillvara och som därför vid jämförelser bör dras bort från stubbinventeringsresultaten eller - rättare - läggas till förbrukningsstatistiken, framgår den systematiska skillnaden som mera allvarlig. Som framgår av den särskilda undersökning av fällda träd, som utförts av skogsstyrelsen (bilaga J) har dock denna s. k. diskrepans till stor del kunnat förklaras av systematiska fel härrörande från kuberingsfunktionerna, antaganden om stubbhöjden, mätning av barkvolymen samt från handelsmätningen. Ett fullständigt klarläggande av diskrepansens orsaker är givetvis svårt att erhålla. Det måste alltid kvarstå en viss osäkerhet, när det gäller att uppskatta volymen av hela träd enbart från stubbdiametern, och avgränsningen mellan avverkningssäsonger kan aldrig ske med hundraprocentig säkerhet. Även på förbrukningssidan föreligger stora svårigheter att erhålla noggranna bestämningar. Bl. a. råder ännu viss osäkerhet om noggrannheten vid uppskattning av den fasta vedvolymen vid mätning av massaved i travat mått. En annan möjlighet till kontroll av stubbinventeringens tillförlitlighet är att göra jämförelser med domänverkets avverkningsstatistik. I tabell A.30 redovisas en jämförelse mellan den totala avverkningen under åren 1952/53-1965/66 enligt stubbinventeringen och enligt domänverkets avverkningsstatistik för perioden 1953-1966. Stubbinventeringsresultaten är exklusive i skogein kvarlämnade hela träd och har dels redovisats för avverkningssäsonger, dels omräknats att avse kalenderår med förutsättningen att 55 % avverkats under vintersäsongem och 45 % under sommarsäsongen. SäsongerSOU 1968: 9

na omfattar månaderna januari-maj respektive maj-december. Som framgår av tabellen är det mycket stora skillnader för enskilda år. vilket är i överenstämmelse med de medelfel som föreligger. Den totala avverkningen under hela perioden 1953-1965 är dock ungefär lika stor i båda redovisningarna. Vid redovisning av motsvarande jämförelse för industriområde I—III i det preliminära betänkandet tolkades den goda överensstämmelsen som ett stöd för uppfattningen att de systematiska felen i stubbinventeringen är måttliga. Sedermera har emellertid framkommit att domänverkets statistik liksom skogsstyrelsens förbrukningsstatistik i viss utsträckning grundats på för höga omräkningstal. Stubbinventeringen borde därför även vid jämförelse med domänverkets statistik ha givit ett lägre resultat. Orsaken till att ett sådant resultat ej erhållits har ännu inte kunnat utredas. Detta förhållande befäster därför den tidigare framförda uppfattningen att frågan om storleken av systematiska fel i de olika metoderna för avverkningsstatistik ännu ej är tillfredsställande utredd.

per år under tioårsperioden 1956/57 1965/66 redovisas i tabell A.32. Av avverkningskvantiteten inom norrlandslänen utgöres 31 % av grovskog (över 25 cm vid brösthöjd). I svea- och götalandslänen är andelen 42 resp. 54 %. I tabell A.33 lämnas approximativa uppgifter rörande avverkningskvantiteterna inom skilda län. Avverkningen inom industriområden För jämförelse med avverkningsberäkningarna är givetvis avverkningarna inom de olika industriområdena av stort intresse. I tabell A.34 redovisas den totala årliga avverkningen (inklusive torrskog) på samtliga ägoslag inom industriområde I-VI. Denna kvantitet är jämförlig med bruttokvantiteten enligt avverkningsberäkningarna efter tilllägg för beräknad avverkning på annan mark än skogsmark och av torrskog. Figur A.6 åskådliggör ökningstendensen inom olika industriområden (område II och III samt V och VI sammantagna). Den onormalt stora avverkningsvolymen i om-

A.4.2. Stubbinventeringens resultat Årsresultat för riket ] tabell A.31 redovisas uppskattad total årlig avverkning i riket under perioden 1952/ 53 - 1965 66. Avverkningarna har under perioden varierat mellan 41 och 60 miljoner m 3 sk och i medeltal uppgått till ca 50 milj., varav drygt 40 % utfallit inom norrlandslänen. Av de avverkade kvantiteterna utgörs 36 % av tall, 49 % av gran och 15 % av lövskog. Avverkningen i genomsnitt per år under hela fjortonårsperioden har för barrskogen uppgått till 65 % av dess tillväxt och för lövskogen till 58 % av tillväxten. I Norrland har uttagits 67 % av tillväxten för samtliga trädslag, i Svealand 6 9 % och i Götaland 6 0 % . Närmare jämförelser med tillväxten finns i avsnitt A.5.4. Det avverkade virkets fördelning på trädslag och diameterklassgrupper i genomsnitt SOU 1968:9

2/ /63

64/ /6<

Figur A.6. Årlig avverkning enligt stubbinventeringen inom industriområden avverkningsåren 1952/53-1965166, alla ägoslag 139

INDUSTRIOMRADE

I-m

-

/

.

'<

\

15-

/. '

>'\

/ - '

•

_

/ \ i

5-

1 ~?

? 1952/ /53

54/ /55

56/ 58/ /57 /59

60/ /61

62/ /63

0-

INDUSTRIOMRÅDE E Z - H

64/ /65

F/£«r A.7. Årlig avverkning enligt stubbinventeringen fördelad på »belägenhetszoner» inom industriområde I-III avverkningsåren 1952J53-1965I66 Zon 1 = BD: L os, AC: L os, Z os » 2 = BD: L ns, AC: L ns, Z ns » 3 = BD: K, AC: K, Y, X, W, U, C, B rade II och III under åren 1953/54 och 1954/ 55 sammanhänger med stormfällningen den 3 januari 1954. Avverkningsökningarna i norra Sverige har huvudsakligen inträffat i kustlandet. Detta framgår av figur A.7. I denna redovisas avverkningen inom industriområde I III fördelad på tre belägenhetszoner. Zon 1 omfattar arealen ovan skogsodlingsgränsen, zon 2 omfattar arealen nedan skogsodlingsgränsen inom BD:L, AC:L och Z:J och Z:H. Zon 3 omfattar BD:K och AC:K samt Y, X, W, U, C och B län. Som framgår av figuren är avverkningen ovan skogsodlingsgränsen högst obetydlig. Vad beträffar utvecklingen under fjortonårsperioden har tydligen de största avverkningsökningarna inträffat i den mest välbelägna zonen 3. Avverkningen fördelad på ägargrupper Avverkningens fördelning på ägargrupper redovisas i tabell A.35, som innehåller uppskattad genomsnittlig avverkning inom varje ägargrupp och industriområde dels under femårsperioderna 1956/57-1960/61 och 1961/ 62-1965/66, dels för hela tioårsperioden. Som framgår av tabellen har avverkningarna ökat på samtliga skogar utom kronoskogar. Minskningen på kronoskogar under den sista

1956/ /57

58/ /59

60/ /61

62/ /63

64/ /65

Figur A.8. Årlig avverkning enligt stubbinventeringen fördelad på slutavverkning (S) och övriga huggningsformer (Ö) inom industriområde I-III och IV-VI avverkningsåren 1956J57-1965166 femårsperioden hänför sig till industriområde I a och sammanhänger med att avverkningen under 1950-talet legat på en mycket hög nivå. Avverkningens former

jör delning

på

huggnings-

Det är av stort intresse att klargöra i vilken utsträckning slutavverkningarna ökar i relativ omfattning.

Figur A.9. Årlig slutavverkningsareal enligt stubbinventeringen inom industriområde I-III och IV-VI avverkningsåren 1952/531965,166 SOU 1968:9

I figur A. 8 redovisas den årliga avverkningen under perioden 1956/57-1965/66 med fördelning på slutavverkning och övriga huggningsformer. Diagrammet visar, såsom man kunde vänta, att slutavverkningarna har ökat i relativ omfattning. Slutavverkningarna uppgår dock ännu inte till halva avverkningskvantiteten. Den årliga slutawerkningsarealen inom industriområdena I—III och IV-VI finns redovisad i figur A.9. På grund av oklarhet i definitionen av begreppet föryngringshuggning är bestämningen av slutavverkningsarealen under de fem första åren något osäker, även om vissa efterhandskorrigeringar har gjorts. Medelfelet i arealuppgifterna är dessutom stort, varför redovisningen måste bedömas med försiktighet. Diagrammet visar en svag tendens till ökade slutavverkningar inom såväl område I—III som I V VI. En jämförelse på ägargrupper, figur A. 10, visar dock att slutawerkningsarealen på kronoskogar minskat något i område I III. Det framgår av figuren att variationen mellan enskilda år är stor, bland annat på grund av stora medelfel. Den genomsnittliga slutawerkningsarealen under perioden 1952/53-1965/66 i procent av markinnehavet nedan skogsodlingsgränsen har för olika ägargrupper varit följande: Område

K

Ö

AB

E

I—III IV—VI

1,1 1,5

0,9 1,2

1,1 1,5

0,8 1,0

Det avverkade virkets fördelning slag och diameterklasser

på träd-

En redovisning av det avverkade virkets fördelning på trädslag och diameterklasser kan ej göras för enskilda år på grund av för stora medelfel. Redovisningen avser därför ett genomsnitt för tioårsperioden 1956/ 57-1965/66.1 tabell A.36 redovisas trädslagsvis det avverkade virkets procentuella fördelning på diameterklasser samt den beräknade medelavverkningen under angiven tioårsperiod. Redovisningen avser industriområden, undantagandes inom industriområde SOU 1968: 9

lOO-i

INDUSTRIOMRÅDE i

I-ffi

INDUSTRIOMRÅDE ET-3ZI

Figur A. 10. Årlig slutavverkningsarealenligt stubbinventeringen fördelad på ägargrupper inom industriområde I-III och IV-VI avverkningsåren 1952\53-1965\66 K = kronan Ö = övr. allmänna AB = aktiebolag E = övr. enskilda

I, där det ansetts vara av intresse att redovisa de tre belägenhetszonerna: inland ovan skogsodlingsgränsen, inland (lappmark) nedan skogsodlingsgränsen och kustland var för sig. Som framgår av tabellerna är det stor skillnad i dimensionsfördelning mellan områdena. Helt naturligt är virket grövre i södra Sverige. I Norrland är klenskogsandelen av barrskog störst i kustlandet, i fråga om lövskog störst i inlandet. En betydande del av klenvirket lämnas dock kvar i skogen, då det inte kan ekonomiskt nyttiggöras. En uppskattning av kvantiteten kvarlämnade hela träd lämnas i nästa avsnitt.

/ skogen -»kvarlämnade» träd Från och med avverkningsåret 1963/64 utförs vid riksskogstaxeringen en särskild uppskattning av träd som fällts men inte tagits 141

tillvara. Volymen av de i skogen kvarlämnade hela träden bör givetvis beaktas vid jämförelsen mellan avverkningskvantiteten och virkeskonsumtionen. Genomsnittlig kvarlämnad volym i procent av totalt avverkad volym under de tre avverkningsåren 1963/64-1965/66 har beräknats för varje trädslag och diameterklass. Procenttalen redovisas i tabell A.37. I brist på annan uppskattning har dessa värden tillämpats på hela tioårsperioden 1956/57-1965/66. I tabell A.38 återfinns andelen kvarlämnad volym för trädslagen sammantagna. Av tabellerna framgår att procenttalen för olika områden varierar mellan 1 och 5 % för tall, mellan 1 och 13 % för gran och mellan 6 och 64 % för björk. Motsvarande genomsnittsvärden för hela landet är 3, 6 resp. 17 %. Genom att tillämpa de framräknade procenttalen på medelawerkningen under hela perioden har i tabell A. 38 erhållits en grov skattning av den årliga kvarlämnade volymen inom olika områden. För hela landet uppgår denna till 3,4 milj. m 3 sk. Avverkning på övrig mark och inägor samt avverkning av torrskog Stubbinventeringen omfattar till skillnad från avverkningsberäkningarna även avverkningen på annan mark än skogsmark. Eftersom det är vanskligt att göra direkta beräkningar förutsattes i denna utredning att avverkningen på annan mark än skogsmark och av torrskog blir oförändrad i framtiden. I tabell A.39 redovisas genomsnittsavverkningen under tioårsperioden 1956/57-1965/ 66 fördelad på industriområden och trädslag. I tabell A.40 redovisas volymen (från 10 cm) fördelad på industriområden, trädslag och ägargrupper. Som framgår av tabell A. 39 rör det sig totalt om en avverkning av cirka 1,9 milj. m3sk per år, dvs. i runt tal 4 % av avverkningen på skogsmark. A.4.3. Jämförelse mellan avverkningsberäkningarna och stubbinventeringen En jämförelse mellan utfallet av avverkningsberäkningarna och nuvarande avverk142

ning enligt stubbinventeringen kan ge svar på den försiktigt formulerade frågeställningen huruvida ett tillämpande av de skötselprinciper som förutsatts i de olika avverkningsalternativen skulle ge en högre eller lägre avverkning än den som i genomsnitt uppskattats för en viss period enligt stubbinventeringen. Med hänsyn till de stora medelfelen i stubbinventeringen har jämförelsen baserats på medelavverkningen under åren 1956/57-1965/66. Då vi vet att en viss ökning har ägt rum under perioden skulle värdena från stubbinventeringen alltså behöva ökas något för att svara mot aktuell nivå. I tabell A. 41 redovisas en jämförelse mellan medelavverkningen enligt stubbinventeringen och bruttoavverkningsberäkningen (alternativ G l . medeltal för period 1 och 2) inom olika delområden. Jämförelsen har begränsats till att avse barrskog och lövskog från 10 cm vid brösthöjd. Som framgår av tabellen ligger medelavverkningen av barrskog under perioden lägre än alternativ a i område I. III, IV, V och VI och mellan alternativ a och b i område II. Jämförelsen i absoluta tal mellan b-alternativet och stubbinventeringen visar att de största differenserna föreligger i södra Sverige inberäknat länen U, C och B i industriområde III. Stora differenser föreligger av naturliga skäl även i områdena ovan skogsodlingsgränsen, men som framgår av redovisningen rörande avsättningsläget är den ekonomiska tillgängligheten av dessa kvantiteter starkt begränsad. I stort sett föreligger alltså de största differenserna i de mera välbelägna områdena. En jämförelse mellan ägargrupperna är därför av stort intresse och redovisas i tabell A. 42. Vid studium av tabellen bör det uppmärksammas att avverkningsberäkningen inkluderar avverkning ovan skogsodlingsgränsen, vilket förklarar varför avverkningen av gran på kronoskogar inom industriområde I - III är så mycket lägre enligt stubbinventeringen än enligt beräkningen. Sammandraget nedan för hela riket visar, att det redovisade bruttoalternativet b överSOU 1968:9

stiger medelavverkningen under åren 1956/ 57-1965/66 med följande procenttal. Ägargrupp

Tall

Gran

Löv

Kronan Övriga allmänna Aktiebolag Övriga enskilda Alla

0 31 4 76 37

34 22 0 28 20

100 111 104 127 117

I tabell A. 43 redovisas en jämförelse mellan dimensionsutfallet enligt stubbinventeringen och enligt avverkningsberäkningen. Jämförelsen har gjorts dels för barrskog, dels för lövskog, från 10 cm vid brösthöjd. I fråga om barrskog är överensstämmelsen förvånande god. När det gäller lövskog är avverkningen enligt stubbinventeringen mera koncentrerad till diameterklassen 15 -25 cm än i avverkningsberäkningen. Vad beträffar den goda överensstämmelsen för barrskog bör den inte uppfattas som ett bevis för att avverkningsberäkningarna redovisar en realistisk dimensionsfördelning snarare är förhållandet det motsatta. Eftersom avverkningsberäkningen förutsätter en relativ ökning av slutavverkningarna borde rimligtvis avverkningsberäkningens dimensionsfördelning vara mera förskjuten mot grövre dimensioner än nuvarande avverkning enligt stubbinventeringen. Dimensionsfördelningen i avverkningsberäkningen grundas emellertid direkt på stämplingsutfallet vid provstämplingarna, och man har alltså inte tagit någon hänsyn till den grovlekstillväxt som äger rum mellan provstämplingstillfället och avverkningstillfället. Om man till exempel förutsätter att det genomsittligt förflyter fem år mellan provstämpling och avverkning och om den genomsnittliga diametertillväxten är 3 mm per år skulle alltså fördelningen förskjutas 1,5 cm mot grövre dimensioner. En faktor som kan vara av större betydelse är huruvida riksskogstaxeringens förrättningsmän genomsnittligt stämplar på samma sätt som sker i praktiken. Det är inte osannolikt att förrättningsmännen i större utsträckning låggallrar. SOU 1968:9

A.5. Utvecklingstendenser beträffande skogsmarksareal, virkesförråd och virkesproduk tion A.5.1. Allmänt Den taxeringsmetod som infördes år 1953 och som innebär en lågprocentig taxering av hela landet varje år gör det möjligt att följa skogstillståndets ändringar bättre än tidigare. En avverkningsberäkning kräver emellertid en så långtgående uppdelning av materialet att den inte kan grundas på enbart ett eller några få års taxering. Som förut framhållits har det därför varit nödvändigt att basera beräkningarna på genomsnittsresultat från åren 1953-1962 (i region III åren 1955-1964). Givetvis är det en nackdel att beräkningarna har måst grundas på ett medeltillstånd, som närmast är hänförligt till år 1958. Möjligheterna att successivt skriva fram de olika taxeringsårens resultat har diskuterats, men har hittills måst ställas på framtiden på grund av bristande personella och räknetekniska resurser. Den tredje riksskogstaxeringen lades från början upp för hålkortsbearbetning med sorteringsmaskiner och tabulatorer som enda hjälpmedel. Mot slutet av 1950-talet kompletterades maskinutrustningen med en reläkalkylator. Denna underlättade visserligen bearbetningarna, men medförde ändå inte någon möjlighet till mera avancerade rutiner. När arbetena med den föreliggande utredningen igångsattes var det därför nödvändigt att hyra såväl datamaskintid som programmeringstjänster från statistiska centralbyrån. Någon metodutveckling var i detta sammanhang ej att tänka på. Under utredningsarbetets gång har emellertid skogshögskolan erhållit en egen datamaskinanläggning, varigenom möjligheterna att bearbeta riksskogstaxeringens material förbättrats avsevärt. Samtidigt som virkesbalansutredningens slutbetänkande håller på att tryckas, har de första resultaten från mera omfattande bearbetningar i den egna maskinen kunnat erhållas. Bearbetningarna omfattar åren

1 9 5 3 - 1 9 6 6 , således fjorton års taxeringar. Till skillnad mot vad som tidigare varit fallet har de olika årens taxeringar betraktats som från varandra skilda stickprovsundersökningar. Eftersom taxeringen under åren 11-14 i huvudsak omfattar samma taxeringstrakter som åren 1-4 tilldrar sig en jämförelse mellan dessa år ett särskilt intresse. Även om de enskilda provytorna inte fallit på exakt samma plats kan man förvänta viss korrelation mellan samplingfelen för dessa år. Differenserna mellan år 11 och år 1 och mellan år 12 och år 2 vad beträffar exempelvis virkesförrådets storlek borde därför vara säkrare bestämda än differensen mellan två år som har skilda traktsystem. Om denna korrelation är hög innebär det att traktsystemets belägenhet har stor betydelse för resultatet. Möjligheterna att jämföra resultaten år för år skulle då vara mindre. En låg korrelation skulle däremot kunna betyda att de olika årens traktsystem var för sig kan ge representativa resultat. Om spridningen mellan åren samtidigt är hög tyder detta dock på att osäkerhetskällor av annat slag dominerar.

A.5.2. Skogsmarksareal Vid den tredje riksskogstaxeringen redovisades efter de första fem åren en skogsmarksareal, som inte var obetydligt lägre än den som erhållits vid den andra taxeringen. Detta framgår av sammanställningen nedan. Då orsaken till denna skillnad diskuterades, fann man det troligt att den sammanhängde med en hårdare bedömning av gränsen mellan skogsmark och impediment. När det gäller region I kunde skillnaden även sammanhänga med bristande represen-

tativitet hos traktsystemen. I viss utsträckning kunde det även vara fråga om en reell arealminskning. Fram till början av 1950talet utvidgades fortfarande inägoarealerna genom kalhuggning av skogsmark och anläggande av s. k. kulturbeten. Det lär emellertid aldrig bli möjligt att med bestämdhet uttala sig om vilka ändringar, som i verkligheten har inträffat. Som framgår av redovisningen i det följande har såväl skogsmarksareal som virkesförråd ökat under den undersökta perioden 1 9 5 3 - 1 9 6 6 . Det ligger nära till hands att skatta ökningen per år i genomsnitt genom rätlinjig utjämning enligt »minsta - kvadratmetoden». Som tidigare nämnts bör det emellertid vara möjligt att vinna ytterligare information genom vetskapen om att åren 1 - 4 och 1 1 - 1 4 har taxerats med samma traktsystem. Professor Bertil Matérn har anvisat beräkningsmetoder härför, vilka kortfattat beskrivs i underbilaga A. 2. Resultatet från uppskattningarna under åren 1 9 5 3 - 1 9 6 6 redovisas årsvis i tabell A. 44. Som omedelbart framgår av tabellen har en fortgående ökning av skogsmarksarealen erhållits under perioden. Vid en analys av trenden enligt Matérns metod beräknades inledningsvis variansskattningarna S 2 och S 2 . S 2 utgör en skattning av variansen kring en rät linje om man förutsätter att de årsvisa uppskattningarna är okorrelerade. S 2 utgör en skattning av variansen i differenserna mellan år som taxerats med samma traktsystem och r är en skattning av korrelationen i samplingfelen för dessa år. För jämförelse redovisas i sammanställningen överst på s. 145 motsvarande variansskattningar för det totala virkesförrådet på skogsmark.

Skogsmarksareal, 1 000 ha Taxering

Reg. I

Reg. n + m Reg. IV

Reg. V

Reg. I --V

2:a tax. (1938—1952) 3:e tax. (1953—1957) Ändring, %

7 278 6 871 —6

8 033 7 741 —4

1006 986 —2

22 918 22 258 —3

6 601 6 660 + 1

SOU 1968: 9

Skogsmarksareal

Virkesförråd

Region

s;

SJ

I II III IV V »Allround-estimat»

599 184 48 112 12

423 139 51 86 5

Som framgår är korrelationerna ganska låga. Den negativa korrelationen hos virkesförrådet i region III torde delvis sammanhänga med stormfällningen 1954, som kraftigt satte ned virkesförrådet. Dessutom har antalet trakter ökats från och med år 11, varför traktsystemen inte är helt identiska. Med hänsyn till att antalet frihetsgrader är så lågt kan man emellertid inte dra några bestämda slutsatser av resultaten i de olika regionerna. Förutsättningarna härför blir bättre vid slutet av andra omdrevet, då man erhåller tio differensskattningar inom varje region. Redan nu kan man studera korrelationen mera i detalj genom att beräkna differenser för enskilda trakter. Sådana analyser har dock ännu inte medhunnits. De följande beräkningarna grundas sålunda på ett »allround-estimat» av r. Som beräkningarna senare visar avviker dock resultaten obetydligt från vad som skulle ha erhållits, om de olika årens skattningar varit oberoende av varandra. I tabell A.45 redovisas den skattade skogsmarksarealen under de enskilda åren och det mot skattningen svarande medelfelet (e). Tabellen anger också den skattade genomsnittliga ökningen per år (t). En jämförelse av de relativa medelfelen i skattningen av

+ 0,29 + 0,24 — 0,06 + 0,23 + 0,58 + 0,26

265 168 155 368 33

24 54 236 310 3

+ 0,91 + 0,68 — 0,52 + 0,16 + 0,91 + 0,37

arealen under ett år mitt i perioden visar, att det relativa medelfelet är cirka 1,0 % i region I, II och V samt 0,4 till 0,5 % i region III och IV. Medelfelen i skattningarna av den genomsnittliga arealökningen visar, att denna är klart signifikant i region I, III, IV och V, men ej signifikant i region II. Givetvis kan dock inte denna analys ge svar på om ökningen beror på en verklig ökning av skogsmarksarealen eller en glidning i bedömningarna. I region I, II och III finns stora arealer i gränsområdet mellan skogsmark och impediment. Även en mindre glidning i bedömningarna kan därför ge upphov till stora förskjutningar i skogsmarks- och impedimentareal. Ägoslagsförskjutningarna har studerats genom trendberäkningar av samma slag som tidigare redovisats. Aprioriförutsättningen att den sanna trenden är rätlinjig kan dock betecknas som ganska tveksam i vad avser sådana arealändringar som sammanhänger med ändrad bedömning. Ändringarna kan ju inträffa språngvis, exempelvis genom personalbyte, omformuleringar av instruktionen eller rent av på grund av auktoritativa uttalanden under någon fältexkursion. Sammanställningen nedan grun-

Genomsnittlig årlig arealändring under perioden 1953—1966 Måttenhet: 1 000 hektar Fjäll

Region

Fjällbarrskog

Myr

Inägor och Berg m. m. tomtmark Skogsmark

—3

— 40 —9 — 13 — 13 —4 — 79

+ 5 + 1 + 2 —0 —3 + 5

I II III IV V I—V

SOU 1968:9

—3 —2 —4 — 37 —5 — 51

+ 42 + 12 + 20 + 50 + 13 + 137

das på en preliminär analys av förändringarna under trettonårsintervallet. Vad beträffar fjäll och fjällbarrskog är ändringarna så små att de är insignifikanta. Myrarealen däremot har tydligen minskat starkt i alla regioner. Det ligger nära till hands att betrakta dessa ändringar såsom i huvudsak sammanhängande med ändrad bedömning, även om viss torrläggning och beskogning av myr också kan ha ägt rum reellt. Teorin om ändrad bedömningsnivå styrks av de skillnader i skogsmarksareal, som erhölls vid jämförelsen mellan den andra riksskogstaxeringen och de fem första åren av den tredje taxeringen. Om vi bortser från ändringar som sammanhänger med minskning av inägoarealen kan förskjutningarna i region I - III mellan angivna perioder översiktligt beskrivas sålunda:

Period Region

Ändring i skogsmarksareal 1 000 hektar

Från 2:a tax. till 1953—1957 (1955) I —407 II—III —292 Summa — 699 Från 1953—1957 (1955) till 1966 I +410 II—III +273 Summa + 683 »Förlusten» av cirka 0,7 miljoner hektar skogsmark i region I - III från andra riksskogstaxeringen till mitten av första femårsperioden i den tredje taxeringen - sannolikt orsakad av rena bedömningsskillnader - har alltså återhämtats. Bortsett från omförd jordbruksmark är skogsmarksarealen år 1966 praktiskt taget densamma som redovisades vid den andra taxeringen. Denna slutsats får betraktas som preliminär i avvaktan på mera detaljerade analyser. Vid bedömning av den framtida utvecklingen är det dock av betydelse om slutsatsen är riktig eller ej. Är den riktig, bör impedimentarealen stabiliseras på ungefär nuvarande nivå, och man kan alltså inte dra ut trenden i framtiden. 146

Överföringen av inägojord till skogsmark skulle enligt redovisningen uppgå till 9 000 hektar per år i region I - III. Under perioden 1 9 5 3 - 1 9 6 6 skulle alltså 117 000 hektar ha omförts till skogsmark inom detta område. I region IV och V består arealtillskotten till övervägande del av omförd jordbruksmark. Under perioden 1953 till 1966 har enligt redovisningen 546 000 hektar omförts till skogsmark. Den genomsnittliga omföringen per år i riket uppgår till cirka 50 000 hektar. Beräkningen stämmer överraskande väl med resultatet av skogsstyrelsens och lantbruksstyrelsens utredning som redovisats i bilaga E. Enligt denna skulle under perioden 1956-1966 cirka 50 000 hektar jordbruksmark per år ha upphört att nyttjas för jordbruksändamål. Enligt riksskogstaxeringen klassas mark som skogsmark så snart dess användande för jordbruksändamål upphört. Man kunde därför ha väntat sig, att en större areal skulle ha omförts till skogsmark enligt taxeringarna, än den areal som upphört att brukas enligt den särskilda utredningen. Arealuppgifterna stämmer dock praktiskt taget exakt och därför bör registreringen enligt riksskogstaxeringen vara i takt med den utveckling som beräknats av Claes-Eric Norrbom i bilaga E. De ytterligare nedläggningar som enligt Norrboms utredning kommer att ske fram till år 1980 skall alltså betraktas som direkta tillskott till skogsmarksarealen av år 1966 enligt riksskogstaxeringen, till den del dessa bedöms komma att bli utnyttjade för framtida skogsproduktion. Arealtillskotten från under perioden nedlagd jordbruksmark bör nu utgöra kalmark (åldersklass 0) eller plantskog 3-20 år (åldersklass I). Eftersom slutavverkningsarealen ökat jämfört med tidigare bör dock åldersklass 0 och I ha ökat även av denna anledning. En särskild undersökning av arealökningen inom dessa åldersklasser är därför motiverad. Resultaten från uppskattningarna av skogsmarksarealen i åldersklasserna 0 och I redovisas årsvis i tabell A. 46. Som framgår av tabellen har en stark ökning av arealen SOU 1968:9

erhållits under perioden. Efter en trendberäkning av motsvarande slag som utförts för hela skogsmarksarealen har de resultat erhållits som redovisas i tabell A.47. Arealökningen i åldersklass 0-1 är enligt skattningarna större än ökningen av hela skogsmarksarealen. Givetvis är inte den redovisade skillnaden statistiskt signifikant. Tillskotten i åldersklass 0-1 måste till en betydande del härröra från arealer som slutavverkats. En viss ökning av slutavverkningsarealen har som framgått av tidigare redovisning ägt rum under perioden. Dessutom har med säkerhet slutavverkningsarealerna legat på en högre nivå under åren 1953-1966 än under tiden dessförinnan. Till belysning av hur arealen äldre skog ändrats redovisas i tabell A. 48 och A. 49 en trendberäkning avseende arealen med skog över 100 år. Arealen har ökat i alla områden utom i region I, där en viss minskning registrerats. Denna redovisning lämpar sig dock inte för någon mera ingående jämförelse mellan olika delar av landet, eftersom åldersgränsen 100 år har så olika innebörd i norr och söder. I detta sammanhang kan man dock konstatera att tillgången på äldre skog nu är större i samtliga regioner, utom i region I, i förhållande till den tidpunkt som betraktas som startpunkt för avverkningsberäkningarna, nämligen år 1958.

A.5.3. Virkesförråd Vissa resultat från beräkningar rörande virkesförrådets ändringar under perioden 1 9 5 6 - 1 9 6 4 har tidigare redovisats i de preliminära virkesbalanserna för industriområde I - III. Enligt denna redovisning skulle virkesförrådet i riket under angiven period ha ökat med cirka 20 milj. m3sk per år. Härav utgör cirka 15 milj. m3sk den ökning som erhålls vid en förrådsberäkning som grundats på användande av s. k. fasta kuberingstal. Med fasta kuberingstal förstås att man förutsätter oförändrade relationer mellan trädens diameter och volym under perioden. Vid jämförelser mellan provträden SOU 1968:9

från den andra och tredje riksskogstaxeringen har man dock kunnat konstatera en viss genomsnittlig formförbättring av storleksordningen 0,2 % per år. (Provträd tagna senare än år 1960 ingår dock ej i denna undersökning.) Formförbättringen skulle därför bidra till förrådsökningen med cirka 5 milj. m3sk per år. Alla beräkningar som redovisas i detta avsnitt grundas emellertid på fasta kuberingstal, vilket alltså innebär att man för tillfället bortser från formändringarna. I den avslutande jämförelsen mellan förråd, tillväxt och avverkning har emellertid förrådsökningen genom formändring räknats in.

Totala

virkesförrådet

I tabell A. 50 redovisas det uppskattade totala virkesförrådet på skogsmark enligt taxeringarna under vart och ett av åren 1953 till 1966. Redovisningen omfattar samtliga trädslag, inklusive torrskog. Liksom när det gäller arealerna i föregående avsnitt sker redovisningen på regioner. Det hade varit önskvärt att redovisningen kunnat ske på industriområden, men detta har inte varit möjligt av tidsskäl. I tabell A. 51 redovisas det skattade förrådet under de olika åren enligt trendberäkning. Tabellen redovisar även skattningen av den genomsnittliga ändringen per år samt medelfelet i skattningarna av förråd och årlig ändring. En jämförelse mellan den årliga ändringen (?) och motsvarande medelfel (e) visar, att den årliga ökningen är signifikant i alla regioner utom region III. I region III har den årliga ökningen skattats till 0,8 milj. m3sk, men skattningens medelfel är 0,7 milj. m 3 sk. Den årliga förrådsökningen i riket har skattats till 15,2 milj. m 3 sk med ett medelfel av endast 1,7 milj. m 3 sk. Det relativa medelfelet i uppskattningen av totalförrådet i riket är ca 0,4 %, medan relativa medelfelet i uppskattningen av den totala skogsmarksarealen var något lägre eller ca 0,2 %. I regionerna I, II och III är det relativa medelfelet ca 1 %, i region IV ca 0,8 % och i region V ca 2 %. 147

Den årliga förrådsökningen i riket har alltså för skogsmarken uppskattats till ca 15 milj. m 3 sk i fasta kuberingstal. Huvudparten av ökningen är lokaliserad till södra Sverige - 6,7 milj. m 3 sk i region IV och 2,3 milj. m 3 sk i region V. Virkesförrådet av tall, gran och löv I tabellerna A. 52 - A. 57 redovisas separata beräkningar för virkesförråden av tall, gran och lövträd. I samtliga fall, utom vad beträffar löv i region II och III, är de beräknade ändringsbeloppen positiva, dvs. utgör ökningar. I sammanställningen nedan redovisas den årliga beräknade förrådsändringen (i fasta kuberingstal) fördelad på regioner och trädslag.

Region

Tall

Gran

Löv

Summa

I H Hl IV V

+ 0,8 +0,9 +0,7 + 1,5 + 0,3 +4,3

+ 1,2 +2,3 +0,1 + 4,4 + 1,2 +9,1

+ 0,4 —0,1 —0,0 + 0,8 + 0,7 +1,8

+ 2,4 +3,1 +0,8 + 6,7 + 2,2 +15,2

Som framgår av sammanställningen ligger huvudparten av ökningen - 9 milj. m 3 sk - på gran, medan tallförrådet har ökat med 4 milj. m3sk och lövförrådet med 2 milj. m 3 sk. I Norrland (region I - I I I ) har lövförrådet varit i det närmaste konstant. Detta torde sammanhänga med den intensiva lövbekämpning som har bedrivits i Norrland under den aktuella perioden. De omfattande röjningarna bl. a. i form av beredskapsarbeten, samt flygbesprutningarna kan i detta sammanhang nämnas. Dessutom torde självgallringen vara ganska betydande när det gäller lövskog. Värt att notera är att gran förrådet har ökat mer än tallförrådet i region I och II, trots att man i skogsskötseln torde eftersträva en successiv förskjutning av virkesförrådet från gran till tall. Förhållandet torde sammanhänga med att gran är det 148

Virkesförrådets grovleksförändringar I tabellerna A.58-A.63 redovisas separata beräkningar för virkesförrådet inom diameterklasserna 0-15 cm (klenskog), 15-25 cm (medelgrov skog) och 25 cm + (grovskog). Grovskogen och den medelgrova skogen har genomgående ökat, medan den klena skogen har minskat i regionerna II, III och IV samt i riket i sin helhet. I sammanställningen nedan redovisas den årliga beräknade förrådsändringen (i fasta kuberingstal) fördelad på regioner och diameterklasser. Årlig ändring, milj. mssk Region

Årlig ändring, milj. m3sk

I—V

dominerande trädslaget i dåliga avsättningslägen.

I II III IV V

0—15

+ 0,4 —0,4 —0,7 —1,1 + 0,2 I—V —1,6

15—25 25 +

Summa

+ 1,1 + 1,5 +0,5 +0,3 + 0,6 +4,0

+ 2,4 + 3,1 +0,9 +6,6 + 2,2 +15,2

+ 0,9 + 2,0 +1,1 +7,4 + 1,4 +12,8

Genom att beräkningarna utförts separat för varje delgrupp med användande av något varierande korrelationskoefficienter, föreligger mindre differenser i sista siffran i jämförelse med sammanställningen på regioner och trädslag. Som framgår av sammanställningen har grovskogen ökat mycket kraftigt i hela riket. Av en total förrådsökning på ca 15 milj. m3sk härrör inte mindre än 13 milj. m 3 sk från en ökning av grovskogsförrådet. I region III och IV är ökningen av grovskogsförrådet större än ökningen av totalförrådet. Även den medelgrova skogen har ökat något, medan den klena skogen har minskat. Orsaken till de ändringar som registrerats kan inte klarläggas med mindre än att man gör mycket tidskrävande detaljanalyser. Klart är emellertid att förskjutningen mot grövre dimensioner beror på flera orsaker. Till en del sammanhänger den emellertid säkert med en åldersförskjutning av förrådet och till en del med en snabbare dimensions-

utveckling än tidigare. Den sistnämnda ändringseffekten bör göras till föremål för särskilda analyser så snart sig göra låter, med hänsyn till att den kan betraktas som ett resultat av mera intensiva skogsvårdsåtgärder, såsom skogsodling, röjning och gallring. Som framgår av bilaga B minskar drivningskostnaderna mycket starkt då träddimensionen ökar. Eftersom skogsbrukets lönsamhet nu är starkt pressad, finns det anledning att betona att skogsvårdsåtgärder, som minskar stamantalet och leder till en snabbare dimensionsutveckling, blir allt lönsammare då arbetskostnaderna stiger och mekaniseringsgraden ökar. En mera negativ aspekt på de konstaterade förskjutningarna mot grövre skog är emellertid risken för en framtida produktion av övergrov skog. När det gäller grov gran i södra Sverige ger prisbildningen redan nu besked om att de grövsta dimensionerna blir allt mindre eftertraktade. Priskurvan för sågtimmer kulminerar redan vid 11 tums toppdiameter, och sågtimmer som är 15 tum i topp betalas inte mer per kubikfot än 8 tums timmer. Vid planering av den framtida virkeshanteringen, speciellt vad avser transporter och mottagningsanordningar, måste en fortsatt snabb förskjutning mot grövre dimensioner tas med i beräkningen såsom varande högst sannolik. I region III och IV har ca 40 % av grovskogens ökning skett i dimensioner grövre än 35 cm.

A.5.4. Jämförelse mellan förrådsändring, tillväxt och avverkning på skogsmark Skattningarna av förrådsändring, tillväxt samt avverkning enligt stubbinventeringen kan betraktas som oberoende av varandra, och det bör alltså finnas en teoretiskt sett god möjlighet till en avstämning, speciellt om denna sker för hela trettonårsintervallet 1953-1966. Avstämningen baseras på följande likhet: Förrådsändring är lika med tillväxt minus avverkning och självgallring Tillväxten baseras på den tillväxtberäkning SOU 1968:9

som tidigare redovisats i tabell A. 11. Tillväxten har dock justerats med hänsyn till förrådsändringen enligt trendberäkningarna. Någon justering med hänsyn till väderleksvariationer under perioden efter år 1962 har dock ej kunnat utföras. I sammanhanget bör också erinras om den osäkerhet i tillväxtberäkningarna för lövskog som ligger i att höjdtillväxten måste beräknas approximativt, då toppskottsmätning ej är möjlig. Tillväxtberäkningen måste därför betraktas såsom den mest osäkra, och hittills har det inte varit möjligt att redovisa några skattningar av noggrannheten. Dessutom har man inte någon metod att beräkna självgallringens storlek. Det måste dock hållas för troligt, att självgallringen inte är särdeles stor i fråga om tall och gran, men relativt betydande i fråga om lövskog. Två extrema torrår under perioden kan ha bidragit till en större självgallring än normalt. Avverkningen enligt stubbinventeringen är behäftad med ganska stora medelfel, vartill kommer de systematiska fel som tidigare omnämnts och som man inte med säkerhet kan precisera. De systematiska fel som sammanhänger med kuberingstalen kommer dock inte att påverka jämförelsen, eftersom alla storheter i princip har uppskattats med användande av samma kuberingsfunktioner. Förrådsändringen. Som nämnts måste de förrådsändringar som skattats med hjälp av fasta kuberingstal justeras med hänsyn till den successiva formförbättringen som har konstaterats hos skogen. Enär det ännu inte varit möjligt att bearbeta de sex sista årens provträdsmaterial, inför man emellertid ett visst osäkerhetsmoment då man extrapolerar trenden mellan den andra och den tredje riksskogstaxeringen. Givetvis måste även medelfelen i förrådsuppskattningen beaktas. Jämförelsen kompliceras ytterligare av att det inträffat en glidning i bedömningen av skogsmarksarealen under perioden så att impediment omförts till skogsmark. Med hänsyn härtill hade det varit att föredra att utföra jämförelsen på totalarealen. Enär tillväxtberäkningen endast omfattar skogsmarks149

arealen har detta dock inte varit möjligt att utföra. Som en approximativ lösning har valts att justera förrådsändringen på skogsmark med den ändring som registrerats i virkesförrådet på annan mark än skogsmark. Enligt en approximativ beräkning har virkesförrådet på annan mark än skogsmark under perioden 1 9 5 3 - 1 9 6 6 ändrats på sätt som framgår av nedanstående sammanställning.

Uppskattningen av totalförrådet år 1953 och år 1966 med fasta kuberingstal har ett medelfel av 14 milj. m 3 sk. Medelfelet på förrådsdifferensen är ca 18 milj. m3sk. Den del av den beräknade totala förrådsdifferensen som sammanhänger med formändring under perioden uppgår till ca 75 milj. m3sk. Som tidigare nämnts har formändringen beräknats genom att extrapolera trenden mellan den andra och den tredje riksskogstaxeringen. Förrådsändring på annan mark än skogsmark under Hur stor kvantitet har försvunnit genom perioden 1953—1966 självgallring under perioden? I region II Måttenhet: milj. m3sk fattas 14 milj. m3sk björk. Kan den kvantiteten ha försvunnit genom bekämpning med Region Tall Gran Löv Summa biocider? Tyvärr finns det inte någon underI — 2,9 — 4,7 — 5,0 — 12,6 sökning av självgallringens storlek, och det II — 0,6 — 2,7 — 2,7 — 6,0 finns inte heller några hållbara förslag till III -2,4 — 2,4 — 2,1 — 6,9 hur en sådan undersökning skulle kunna IV — 4,2 — 1,1 - 0 , 3 — 5,6 läggas upp. Med hänsyn till de långa V — 0,4 — 0,3 + 0,1 — 0,6 gallringsintervaller som tillämpas speciellt i I—V —10,5 — 11,2 — 10,1 — 31,8 norra Sverige torde dock en självgallring av storleksordningen 3-5 % av tillväxten inte Resultatet av avstämningen redovisas i vara osannolik. Knappt halva skillnaden tabell A. 64. Tabellen har med hänsyn till skulle i så fall vara hänförlig till självalla de osäkerhetsmoment som ovan angallring. förts givits rubriken »Försök till förrådsAv särskilt intresse är att notera att balans». En relativt god överensstämmelse skillnaden är negativ för gran och lövskog i avstämningen kan ju sammanhänga med (»övriga») i region V. Det ligger nära till att positiva och negativa »fel» tagit ut hands att misstänka att detta sammanhänger varandra och behöver därför inte vara med en underskattning av tillväxten i detta något bevis för att de olika taxeringsmo- område. menten har gett tillförlitliga resultat. Å Som tidigare nämnts har detta avsnitt av andra sidan bör en mycket dålig överens- bilaga A tillkommit i virkesbalansutredstämmelse kunna tas som en indikation på ningens avslutningsskede. De nya möjligatt det finns något allvarligt fel någonstans. heter som nu öppnats till analyser av riksMed här anförda reservationer, som kan- skogstaxeringens material har därför inte ske är något starkare och mera mångordiga kunnat utnyttjas till fullo. Med hänsyn härän de som rutinmässigt brukar hängas på till får redovisningen närmast karaktären resultatredovisningar från riksskogstaxe- av en orienterande studie inför nästa utredning. ringen, överlämnas tabell A. 64 till läsarens studium och analys. Man kan läsa ut att 130 milj. m3sk »försvunnit» i sifferhanteringen under de tretton åren mellan 1953 A.5.5. Bedömning av produktionsmöjligheterna och 1966. »Svinnet» utgör alltså 10 milj. på längre sikt m3sk per år. - Är detta mycket eller litet? För att undvika att besvara en så pass besvärlig fråga skall i stället storleksordningen av de olika osäkerhetsmomenten något belysas. 150

Långsiktsanalysen i avsnitt A.3.9 avser närmast att placera in de kortsiktiga avverkningsberäkningarna i en mera långsiktig ram. De tre slutavverkningsalternativen har bundits samman med varandra genom schaSOU 1968:9

blonartade förutsättningar rörande utvecklingen på längre sikt för att belysa att det existerar en stor skara av handlingsalternativ, varav endast tre utvalts för särskilt studium. Tidigare har framhållits att de redovisade analyserna under inga omständigheter får betraktas som prognoser. Redan nu vet vi att den verkliga utvecklingen inte kommer att följa något av alternativen. Under den snart gångna första tioårsperioden har avverkningarna i allmänhet legat lägre än alternativ a, varigenom ganska betydande förrådsökningar erhållits. Med ledning av långsiktsanalysen skulle man kunna konstruera ett nytt alternativ, som börjar lägre än alternativ a, men där slutavverkningsarealen antas öka snabbare. Man kan givetvis också tänka sig alternativ med språngvisa ändringar i slutavverkningsareal och avverkad volym. En utbyggnad av skogsindustrien i den omfattning som svarar mot de till virkesbalansutredningen redovisade utbyggnadsplanerna skulle, om den förverkligades på kort tid, göra en sådan språngvis ändring nödvändig. Det ligger då nära till hands att ställa frågan, vad som skulle hända med skogstillgångarna om avverkningarna plötsligt kunde ökas till en nivå som var högre än till och med det högsta avverkningsalternativet. Ja, vad händer? Rimligtvis börjar virkesförrådet minska, liksom inledningsvis även tillväxten. I och för sig bör en sådan utveckling vara gynnsam för skogsbruket. En lägre kapitalbindning ger en bättre lönsamhet. Å andra sidan måste industriens långsiktiga råvarubehov säkras, varför förrådet inte får reduceras för mycket. En snabbare omsättning av skogstillgångarna ger emellertid på något längre sikt även en positiv effekt genom en bättre tillväxt hos de nytillkommande skogarna - under förutsättning att man finner det lönsamt och riktigt att anlägga goda nya skogsbestånd. Om man inte anser sig ha råd att satsa på produktionsbefrämjande åtgärder, är det naturligtvis tänkbart att skogskapitalet fortsätter att minska. De nuvarande virkesförråden är emellertid så pass stora att en betydande överavverkning kan äga SOU 1968:9

rum under många år, utan att någon katastrof inträffar. Genom de kontinuerliga riksskogstaxeringarna bör det i alla händelser vara möjligt att i god tid förvarna om vad som håller på att ske, så att produktionsbefrämjande åtgärder kan vidtas. Vi omformulerar därför problemet till att avse en bedömning av vilken produktionsnivå som är praktiskt och biologiskt möjlig att uppnå på längre sikt under förutsättning av lönsamma avsättningsmöjligheter för råvaran. De produktionsbefrämjande åtgärder som sätts in tankes vara sådana som för närvarande planeras och utförs av framtidsoptimistiska (och laglydiga) skogsägare: skogsodling, plantering av åkermark, dikning och gödsling. Vad beträffar tidsperspektivet »på längre sikt» avses härmed ungefär år 2000-2050, dvs. cirka en halv omloppstid fram i tiden. Den framtida skogsproduktionen förutsattes få tillskott genom bättre avkastning från nuvarande skogsmarksareal (exklusive gödsling), genom gödsling av fastmark (bilaga C), genom dikning och gödsling av torvmark (bilaga D) samt genom omföring av jordbruksmark till skogsmark (bilaga E). Någon speciell effekt av skogsträdsförädling eller förbättrad teknik i fråga om skogsförnyelse har inte kalkylerats med, då underlag för mer direkta bedömningar ännu saknas. Den bedömning som redovisas är av bruttokaraktär. Hela nuvarande skogsmarksarealen tankes därför bidra till skogsproduktionen - ett antagande som i nuvarande kostnadsläge inte är realistiskt. Virkesproduktion på nuvarande skogsmarksareal »Beräkningar rörande de svenska skogarnas framtida avkastningsmöjligheter» har tidigare utförts i många sammanhang. Av speciellt intresse är emellertid den utredning som under denna rubrik lades fram av Tor Jonson och Arvid Modin i bilaga A till »Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft» (SOU 1938: 58). Jonson och Modin grundar sin utredning på en analys av virkesförråd och till151

växt i s. k. slutna bestånd och erhåller såsom en »biprodukt» av detta arbete denti allmänt använda erfarenhetstabell, som brukar benämnas »Jonson-Modins typschema». Med hänsyn till att den överslagsberäkning som nu kommer att redovisas i väsentliga avseenden bygger på samma betraktelsesätt som tillämpades av Jonson ochl Modin, citeras ett väsentligt avsnitt av derass resonemang härnedan: »Då de enligt boniteringen beräknade teoretiska produktionssiffrorna efter riksskogstaxeringens avslutande gjordes till föremål för eni kontrollundersökning ( ) i form av en jämförelse med den tillväxt, som i genomsnitt förr åldersklasserna I-V i s. k. slutna bestånd faktiskt konstaterats, erhölls som resultat, att i vissa delar av landet full idealproduktion redan nu skulle förefinnas i dylika bestånd, trots att de-J ras slutenhet vid taxeringen endast bedömts till 80 å 90 % av vad för ernående av full produktion ansetts erforderligt. Då detta resultat i viss mån kan anses överraskande, eftersomt 10 å 20 % produktionsförlust i dylika beståndi snarast varit att förvänta, hava vi icke ansett ossl böra direkt använda boniteringsresultaten som3 kalkylunderlag utan i stället beräknat framtidens avkastning till belopp, motsvarande vad slutna bestånd i resp. landsdelar enligt kon-[ trollundersökningen visat sig kunna producera. Då taxeringen anger, att ungefär 50 % av skogsarealen redan nu skulle vara bevuxen med slutna bestånd, innebär detta vårt förfarande i princip, att för framtiden räknas för all skogsmark med en produktion, motsvarande i stort sett vad som nu presteras av den bättre hälften av de nuvarande bestånden. Därest ett verkligt intensivt skogsbruk genomfördes på landets alla marker, borde sålunda utöver den av oss beräknade en ej oväsentlig meravkastning kunna påräknas.»

Det bör framhållas att Jonson-Modins beräkningar grundas på resultaten från den första riksskogstaxeringen åren 1923-1929. Tankegången att produktionsbetingelserna i den ur slutenhetssynpunkt bättre hälften av arealen bör kunna vara till vägledning vid framtidsbedömningar fullföljdes av Erik Hagberg, då han drog upp riktlinjerna för de produktionsöversikter som senare sammanställdes på grundval av andra riksskogstaxeringens resultat. Jonson-Modins undersökning resulterade i att »produktionstaket» skulle ligga på

nivån 72 milj. m 3 sk. På grundval av produktionsöversikterna för den bättre hälften enligt den andra riksskogstaxeringen redovisades i den s. k. småområdesredovisningen (rapport nr 1 från institutionen för skogstaxering) en beräkning av produktionsförmågan som slutade på 81 milj. m 3 sk/år. Inför uppgiften att göra en ny sådan beräkning skulle produktionsöversikter grundade på den tredje riksskogstaxeringen ha varit en god hjälp. Som bekant föreligger dock ännu inte några sådana. Det har däremot varit möjligt att göra en jämförelse mellan den genomsittliga tillväxten i olika åldersklasser enligt den tredje taxeringen och motsvarande tillväxt enligt närmast jämförliga produktionsöversikter för den bättre hälften enligt den andra taxeringen. Med hänsyn till målsättningen för analysen har jämförelsen begränsats till att avse endast yngre och medelålders skog. Det är ju denna skog som i första hand kommer att vara av betydelse för produktionstaket cirka 50 år fram i tiden. I sammanställningen nedan redovisas resultatet av denna jämförelse, varvid den aktuella tillväxten har angetts i procent av tillväxten enligt produktionsöversikterna (»RPÖ»). Som framgår av sammanställningen ligger den nuvarande genomsnittliga tillväxten i flera områden redan högre än den som beräknats för den bättre hälften vid andra riksskogstaxeringen (1938-1952). I fråga om Jämtland, Västernorrland och Hälsingland är skillnaderna så stora att man skulle kunna befara fel i beräkningarna. Sanno-

Område

Åldersintervall

Aktuell tillväxt i procent av RPÖ

BD: L, AC: L BD: K, AC: K Z Y X:H W, X:G U, C, B S, T, P: D R, O, P: V D,E H,F,G K, L, M, N

3—80 3—80 3—80 3—80 3—80 3—60 3—60 3—40 3-40 3—40 3-40 3—40

101 99 128 113 112 105 102 96 96 102 98 85 SOU 1968:9

likt är det dock brister i underlaget till produktionsöversikterna som ger sig tillkänna. Tillväxtområde II omfattar Norrlands kustland från Hälsingland och norrut. Västernorrlands län saknas emellertid i grundmaterialet, varför detta domineras av provytor från Norrbottens och Västerbottens kustland. Det kan därför vara förklarligt om produktionsöversikterna för tillväxtområde II ger för låg tillväxt för Västernorrlands län och Hälsingland. Vid jämförelser med tillväxtområde I, där material från Norrbottens lappmark saknas, faller dock även Jämtlands län ur ramen. Trots detta kanske dock liknande skäl som anförts för Hälsingland och Västernorrland kan spela in. Emellertid kan de stora skillnaderna också ha en reell innebörd. Västernorrland och Jämtland var de första som taxerades vid den andra taxeringen, varför det är ett längre tidsintervall mellan taxeringarna i dessa län än annorstädes. Skogen ägs dessutom i stor utsträckning av bolag som relativt tidigt började med beståndsvårdande huggningar i stor skala. I region V når tillväxten ännu inte upp till mer än 85 % av den beräknade produktionsförmågan. Detta sammanhänger emellertid med det stora inslaget av lövskog, som avsevärt sätter ned den genomsnittliga tillväxten. En helt annan bild skulle ha erhållits om jämförelsen baserats på enbart granskogar. Produktionsförmågan enligt produktionsöversikterna är nämligen baserad enbart på gran i bonitetsklass I—III. En bedömning av den framtida produktionsförmågan har erhållits genom att beräkningarna i rapport 1 justerats med de relationstal som angivits ovan. Man förutsätter därvid att den totala produktionen en halv skogsgeneration fram i tiden skall stå i samma förhållande till produktionen enligt bättre-hälften-översikterna som den yngre och medelålders skogen i dag gör. Som resultat av en fortgående slutenhetsförbättring förutsattes en ytterligare höjning med 10 % i region IV och V, 5 % i region III och 0 % i region I och II. Den pessimistiska bedömningen i norra Sverige är ett korrektiv för de kalamitetsrisker som SOU 1968: 9

där föreligger vid anläggning av nya bestånd och som medför betydligt längre kalmarkstider än i övriga delar av landet. Resultatet av framtidsberäkningen redovisas i sammanställningen nedan, som även upptar beräknad avverkning enligt avverkningsberäkningens alternativ c (måttenhet: milj. m 3 sk).

Industriområde la Ib II III IVa IVb V VI

Framtida produktionsför- Awerkmåga på ning enligt nuvarande alt. c P/A areal(P) (A) A = 100

15,7 13,4 6,6 16,0 11,6 5,8 6,4 17,2 I—VI 92,7

Ökad virkesproduktion gödsling

14,3 11,6 5,9 13,7 9,8 5,2 5,4 14,1 80,0

110 116 112 117 118 112 119 122 116

på fastmark

genom

Möjligheterna till ökad virkesproduktion genom gödsling av fastmark har redovisats av Charles Carbonnier i bilaga C. Carbonnier framhåller att ett maximalt utnyttjande av de potentiella möjligheterna att öka virkesproduktionen skulle innebära att landets hela trädbevuxna areal gödslades. Troligen skulle man då kunna erhålla en tillväxtökning av storleksordningen 2 0 30 milj. m 3 sk. Carbonnier framhåller emellertid, att en sådan målsättning för gödslingen inte torde vara aktuell på länge. Gödslingen kommer att begränsas till sådana objekt som ur skogsägarens synpunkt kan bedömas som lönsamma. Efter vissa överväganden redovisas sedan ett gödslingsprogram, som skulle ge en tillväxtökning av ca 10 milj. m3sk per år i hela landet. I jämförelse med de övriga produktionstillskott som diskuteras i detta avsnitt intar gödsling av fastmarker en särställning genom att tillväxtökningen kan erhållas och tillgodogöras tämligen snabbt. Man kan om man så vill först bestämma produktionsmålet och sedan successivt anpassa gödslingsprogrammet till

en sådan omfattning att produktionsmålet uppnås. Både från industriens och från samhällets synpunkt kan gödslingen betraktas som en reservutväg, om skogstillgångarna skulle börja visa tecken på att vara otillräckliga. Genom gödsling går det alltså att få virket att räcka till, om det bara får kosta vad det vill. Å andra sidan måste man kanske ställa sig tvekande till stora gödslingsprogram i ett läge då virkestillgången överstiger förbrukningen. Gödslingen har emellertid även en sänkande effekt på avverkningskostnaderna per kubikmeter genom att grova träd är billigare att avverka än klena. Det är inte osannolikt, att denna aspekt kommer att få stor betydelse för den framtida omfattningen av skogsgödslingen. Ökad virkesproduktion genom dikning och gödsling av torvmark Möjligheterna till ökad skogsproduktion genom dikning och gödsling redovisas av Hilmar Holmen i bilaga D. Holmen framhåller i sin utredning att förutsättningarna för skogsproduktion på torvmarker väsentligt ändrats under de senaste tio åren. Åtskillig maskinell utrustning har tillkommit och är under vidareutveckling, och handelsgödselmedel har införts i skogsbruket som en betydelsefull produktionsfaktor. Efter diskussion av vissa reduktionsgrunder för utnyttjbar bruttoareal redovisar Holmen två alternativ för möjlig bruttoökning av tillväxten. I det lägre alternativet förutsattes samma bruttoökning per hektar behandlad areal som nuvarande genomsnittliga produktionsförmåga i området i fråga, och i det högre alternativet en bruttoökning som är 50 % högre än den nuvarande genomsnittliga produktionsförmågan (medeltillväxten) i området. Det lägre alternativet skulle ge en bruttoökning av knappt 10 milj. m3sk per år, det högre en ökning av knappt 15 milj. m3sk. - Med hänsyn till den långa investeringstiden och den tveksamma lönsamheten har det lägre alternativet angivits i den sammanställning av möjliga 154

framtida produktionstillskott som redovisas i det följande. Ökad virkesproduktion genom omföring av jordbruksmark till skogsmark En utredning rörande åkerjordens framtida omfattning och lokalisering redovisas av Claes-Eric Norrbom i bilaga E. Tidigare har konstaterats att den areal som årligen under perioden 1953-1966 omförts från inägor till skogsmark enligt riksskogstaxeringen väl korresponderar med den areal som enligt Norrboms utredning tagits ur jordbruksproduktionen under åren 1956-1966. Vad beträffar den hittills omförda arealen, har denna inkluderats i den tidigare redovisade beräkningen av den framtida virkesproduktionen på nuvarande skogsareal. I Norrboms utredning redovisas arealen av åker och kultiverad betesmark enligt 1966 års jordbruksräkning fördelad på län samt en däremot svarande uppskattning av långsiktigt (år 1980) bestående åkermark. Redovisningen innehåller även en uppskattning av den marginella åkerareal som därutöver kan bli bestående under en längre eller kortare övergångstid. Vid beräkningen av möjligheterna att öka virkesproduktionen genom gödsling och dikning utgick man från vad som kunde vara biologiskt och praktiskt möjligt under gynnsamma lönsamhetsförhållanden. Vid tillämpning av samma princip i fråga om produktionstillskotten från omförd jordbruksmark, bör frågan närmast formuleras att gälla hur stor areal skogsbruket kan hoppas på att få disponera, hellre än att avse hur stor areal som rimligtvis inte kan få någon vettig användning utan måste omföras till skog. Största problemet är måhända att bedöma vilka arealer som från landskapsvårdssynpunkt bör hållas fria från skog. Denna angelägna fråga har tyvärr ägnats så liten uppmärksamhet hittills att det knappast finns några reella grunder för en allmän bedömning. Kostnadsfrågan torde bli den avgörande faktorn, och problemet är starkt sammankopplat med frågan om möjligheterna att utveckla någon form av extensivt, SOU 1968:9

men någorlunda lönsamt betesbruk. I vissa sammanhang har det framskymtat farhågor för att skogsbruket och friluftsintressena skulle komma att konkurrera med varandra om markanvändningen i framtiden. Om man bortser från tätortsregionerna torde dock intressena i stort sett sammanfalla. Skogsområden med tidigt röjda och gallrade bestånd torde vara betydligt mera attraktiva som strövområden än den kompakta slyskog som skulle uppstå om skogsbruket upphörde. Det är inte heller osannolikt, att den framtida miljövårdsforskningen kommer att finna att skogen är en viktig recipient för de ökande luftföroreningarna. För dagen kan man endast konstatera, att den framtida markanvändningen är ett problem av stor räckvidd. Nu var emellertid problemet att uppskatta det möjliga produktionstillskottet av virke från tidigare jordbruksmark under gynnsamma förutsättningar för virkesproduktion. På grund härav förutsattes huvuddelen av den friställda arealen kunna tas i anspråk, närmare bestämt 80 % av skillnaden mellan nuvarande åkerareal och bestående åkerareal enligt Norrboms utredning, ökad med 80 % av nuvarande kulturbetesareal. - Se tablå nedan. Enligt förutsättningen skulle alltså 80 % av 1.1 milj. ha åkermark och 0,2 milj. ha kultiverad betesmark omföras till skogsmark. I betydande utsträckning rör det sig om marker med högre bonitet än medelboniteten i respektive områden. Dessa goda marker förutsattes bli skogsodlade. Den friställda arealen inrymmer emellertid dessutom marker med mycket låg bonitet Nuvarande och »bestående» jordbruksmark Måttenhet: 1 000 hektar Åker Industriområde

1966 Bestående

Differens

Kultiverad betesmark

I—III IV V VI

837 785 448 988

508 492 289 636

329 293 159 352

33 43 30 88

3 058

1 133

194 I—VI

SOU 1968: 9

i vissa fall nära gränsen till impediment. Dessa sämre marker förutsattes få växa igen successivt på naturlig väg, vilket kommer att resultera i en låg, men dock någon skogsproduktion. Överslagsmässigt har den genomsnittliga produktionen per hektar på de omförda markerna antagits bli lika stor som den som man förväntar från den nuvarande skogsarealen, vilket givit en årlig produktionsökning av drygt 7 milj. m3sk.

Möjlig framtida virkesproduktion I tabell A.65 redovisas en sammanställning av beräkningarna rörande den möjliga framtida skogsproduktionen. Enligt dessa beräkningar skulle alltså en totalproduktion av 120 milj. m3sk vara möjlig på längre sikt. Läsaren bedes observera de förutsättningar som har preciserats för de olika produktionstillskotten samt att frågeställningen som sådan endast är relevant vid en gynnsam lönsamhetsutveckling för skogsbruket. För att antyda utvecklingsmöjligheterna i olika industriområden har den beräknade totalproduktionen i sammanställningen nedan industriområdesvis angivits i relation till beräknad bruttoavverkning enligt avverkningsalternativ c (måttenhet: milj. m 3 sk).

A.6. Slutord Arbetet med de nu redovisade avverkningsberäkningarna har pågått under mer än tre år. Under denna tid har det inträffat mycket stora förändringar inom skogsbruket, som kan föranleda en ändrad uppfattning AvverkIndustriområde

produktion (P)

alt. c (A)

P/A A = 100

la Ib II III IVa IVb V VI

20 16 8 20 15 8 9 24

14,3 11,6 5,9 13,7 9,8 5,2 5,4 14,1

136 140 134 144 154 163 159 170

80,0

150 I—VI

om vilka skötselförutsättningar som bör ligga till grund för avverkningsberäkningarna. Den successivt ökade kännedomen om skogstillståndet som erhållits under arbetets gång har också stundom medfört tankereaktioner av typen: Det kanske hade varit bättre att göra si eller så. De tekniska förutsättningarna för bearbetning av riksskogstaxeringens material har snabbt ändrats. I planläggningsskedet fanns endast hålkortsmaskiner och en reläkalkylator att tillgå. Huvuddelen av bearbetningarna har utförts på hyrda datamaskiner, medan de utvecklingstendenser som redovisats i det sista avsnittet har grundats på beräkningar som utförts vid skogshögskolans nya datacentral. Läget är nu sådant att det för framtiden inte skall vara nödvändigt att basera beräkningarna på genomsnittsförhållanden under en förfluten period. Problemet med systematiska fel vid förrådsuppskattningen och stubbinventeringen har aktualiserats och kommer att påfordra fortsatta undersökningar. Såsom ett subjektivt omdöme, som skrivs ned minuterna före virkesbalansutredningens sista arbetssammanträde, kan framhållas att beräkningsnivån på medelalternativet knappast skulle ändras i industriområde IIII om nya beräkningar skulle utföras med nuvarande vetskap och erfarenhet. I industriområde IV-VI skulle dock b-alternativet sannolikt komma att ligga högre, troligen i närheten av nuvarande c-alternativ. I alla områden borde dessutom intervallen mellan alternativen ökas. Tiden är därför snart mogen för nya avverkningsberäkningar.

underbilaga A. i

Definition av ålders- och huggningsklasser samt ägargrupper

Definition av åldersklasser Åldern angives i tio-åriga klasser till 40 år samt därefter i tjugo-åriga, sålunda I a (3-10 år), I b (11-20 år), I l a (21-30 år), l i b (31-40 år), III (41-60 år), IV ( 6 1 80 år), V (81-100 år), VI (101-120 år), VII-VIII (121-160 år) och IX -f (161 år och däröver). En föryngring av tillräcklig slutenhet redovisas i åldersklass I a, om den uppnått minst tre års ålder, oavsett om dess framtida utveckling kan anses tryggad eller ej. Till grund för åldersklassbedömningen skall läggas antalet årsringar i brösthöjd, ökat med det antal år som i genomsnitt kan anses åtgå för en planta att uppnå brösthöjd.

Definition av huggningsklasser Huggningsklass A. Skogsmark under föryngring, varvid skiljes mellan kal och plantbevuxen mark (A 1 resp. A 2). Såsom plantbevuxen mark av huggningsklassen betecknas hyggen bevuxna med plantor under tre år med en slutenhetsgrad av 0,3 och däröver. Huggningsklass B. Plantskog samt yngre (utvecklingsbar) skog i tidigare utvecklingsstadium, i vilka eventuella avverkningar under den tid, för vilken åtgärdsförslag upprättas, anses få karaktär av röjningsgallring. I denna huggningsklass redovisas två underavdelningar: B 1, yngre plantskog (medelhöjd under 1,3 m) samt B 2, äldre plantskog och ungskog. Gränsen mellan huggningsklass B 2 och C bestämmes av att inSOU 1968:9

om B 2 det beräknade utbytet utgöres i huvudsak av ved under 10 cm och inom C av massaved eller ved över 10 cm. Huggningsklass C. Yngre (utvecklingsbar) skog i senare utvecklingsstadium. Huggningsklass D. Skog som på grund av ålder och allmän utveckling anses böra hänföras till äldre skog. Huggningsklass D uppdelas med avseende på kommande behandling i följande klasser: D 1. Skog som tills vidare bör behandlas med beståndsvårdande huggning. D 2. Skog om vilken tveksamhet kan råda, huruvida den tills vidare bör gallras eller om den bör avvecklas inom 20 år. D 3. Skog som bör avvecklas inom 20 år. (Anm.: På svagare boniteter kan skog av massavedsdimensioner beteckna slutstadiet och följaktligen redovisas i olika underavdelningar till huggningsklass D. I allmänhet är dock gränsen mellan huggningsklass C och D 1 karakteriserad av att timmerutbyte i större utsträckning börjar utfalla i den senare huggningsklassen.) Huggningsklass E. Skog av onormal sammansättning och i övrigt av beskaffenhet att den snarast bör avverkas. Med hänsyn till uppkomstsättet redovisas fyra underavdelningar. E 1 a, restbestånd, bestånd som på grund av olämplig avverkning (dimensionshuggning) har utglesnats, så att slutenheten starkt nedsatts, dock ej under 0,3 (högst massavedsdimension); E 1 b, trasbestånd, bestånd som på grund av olämplig huggning, stormfällning, insektshärjning o. d. fått slutenheten starkt nedsatt, dock ej under 0,3 (alla dimensioner förekommer); E 2, slyskog av olämpligt trädslag eller trädbestånd av uppenbart olämplig härstamning 157

(proveniens) samt E 3, sådana bestånd som inte redovisas såsom hagmark men som fortfarande har hagmarkskaraktär och är av så dålig beskaffenhet, att det är önskvärt att de omföres till nya bestånd.

Definition av ägargrupper Kronoskogar. Kronoparker, statens utarrenderade jordbruksdomäners skogar, statens flygsandsfält, kronolägenheter, civila boställens skogar, kronoöverloppsmarker och oavmätta kronomarker, eller med andra ord, staten tillhöriga skogar, vilka stå under domänverkets förvaltning och vilkas avkastning tillföres domänfonden. Övriga allmänna skogar. Kyrkofondens, biskopslöneregleringsfondens och övriga ecklesiastika skogar, statens till bergshanteringens understöd anslagna skogar, renbetesfjällens skogar, härads- och sockenallmänningars, allmänna inrättningars och stiftelsers skogar, skogar tillhörande lantbruksnämnder, skogar hörande till Skogssällskapet, städers skogar, kommuners skogar, kronohemman med upplåten åborätt m. fl. Vissa staten tillhöriga skogar av relativt liten omfattning, vilka förvaltas av annan myndighet än domänverket, såsom vattenfallsstyrelsen, arméförvaltningen m. fl., ingår bland övriga allmänna skogar. Aktiebolags skogar. Skogar tillhöriga aktiebolag (alltså bolag ställt på aktier och ej enkla bolag). Övriga enskilda skogar (bondeskogar). Fideikommisskogar, godsens och herresätenas skogar, bondehemmanens skogar, skogar tillhöriga bolag, samt s. k. kronohemman och krononybyggen i Norrbottens och Västerbottens län.

158 SOU 1968:9

underbilaga A. 2 Metod för beräkning av trender och medelfel

Trendberäkningarna i avsnitt A.5 har utförts enligt metoder som anvisats av professor Bertil Matérn. En kortfattad formelmässig beskrivning av dessa metoder redovisas nedan.

t =

J 5(91 +F76r-7r )|_ i = 1 \ l + r

l-r2J

+&'«+&&+&)] V 2 - V2

Beteckningar och antaganden År 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 i 1 2 3 4 5 6 7 -1 -13 —11 —9 —7 •v;

14 Sl

\ 2

/ 14

±y\—77

—

År 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

i

14 Xi

+5

+7

+ 9 +11

+13

(JC,- har valts = 2/ - 15 för att underlätta beräkningarna, v,- är det skattade förrådet (arealen) år i rji är det verkliga förrådet (arealen) år i

I 2(.v i+1 o->'j)J

4 Sl ^ i + i o - ^ i ) 2 1-1

Ett »allround» estimat av r beräknas genom

Det förutsattes att: Eyi=-7]i = /A, + r(xi/2)

i

r

0 om A:+ 10 E(yi-Vi)(yi i ^ o m ^ l O + k-Vi + x) där E betecknar »matematisk förväntan» i och i + k anger två olika år fi = verkligt medelförråd (i = 7,5) r = verklig förrådsändring per år Q = verklig korrelation i samplingfelen mellan åren i och / + 10 (/ = 1, 2, 3, 4) Estimatet av /<. betecknas m » » T » / » » Q » r

= — i i

där .y2 (y) och ^ (j) beräknats för region / (/ = 1 , 2 , 3 , 4 , 5 )

Beräkning av medelfelet i m, t och y e 2 (m)

£ 2 (0

Beräkning av m, t och r |- 4

w=

-|

S ^ + ( l + r ) S v j + S v , / (14 + 6r) Li = l i=5 t=llJ

SOU 1968:9

14 + 6r

-r2) 5(91 + 76r - 7r2) 2J?(1

Skattning av förrådet år i: y{ = m+t £ 2 (>,.) = £ 2 {m)

+

(/

{i- 7,5)

_ 7 > 5 ) 2 . £ 2 (,)

Tabell A. 1. Landarealens fördelning på ägoslag, exkl. fjäll, inom industriområden Måttenhet: 1000 ha Industriområde

Inägor

Skogsmark

Fjällbarrskog

7159 3823 1786 34l4

360 120 81

la Ib II III IVa IVb

382 276

V VI

715 1701

1999 957 1027 2664

Riket

124 851 547

796 Myr 2819 803 337 548 268

151 63 365 5350

Berg 0. div. mark

Summa

155 47 169 134 201

5177 2375 5025 2948 2105

143 194

1948 k92^

35440 Tabell A.2. Skogsmarksarealens fördelning på ägargrupper inom industriområden Måttenhet: 1 000 ha Ägargrupp Kronan

Övriga allmänna

Aktiebolag

Övriga enskilda

la Ib

1 167

3823 II III IVa IVb

io4

151 68 328 80

16U7

65 Industriområde

V VI Riket

273 370 113 73 76 161 4330

Alla

81 121

.107

22830 SOU 1968:9

d > U -p o o C U -p

<: a >

•g

§

nnfi^f

en

r - r- -r- en

o

c c c c o c c c

5 C c OO c c o c

O C

- - C" c-

in

men rf m

IT

01 0 1 01 0~

0!

0! C

c

01'O

c

en

rf 0.1 I T 0 1 1 - 0 ! r - <-

7-

,_

CM O O »-

r-

Is-

ri oi m in m

mvfl mvc

m.

c x x r^

m o:

ve oi x rO ! 0 1 CM 0 1

0!

en

vo C C en en en en en en

cn !>oo oc

X

en o; CM n m c o'-c CM en CM OI

o

• c C C\ 0!

o- CN — o. c

rf

en en en 01 0 !

C IT rf rf

c.

ve m c 0

-

<- X X

C C

c c c c o

o o c c c c o c c

c c c c

en, 01 01 —

01 C C C

-m ^_

'--

0 ! 0! en, 01

in

rf ir ovoo

CM

r- 01 r -

c

VO 0 0 VO \ 0

o

c", x m x

r-

C I-

r-

i - CM CM

f! f! W 0-1

- ^ r T f ; rf

CD VO CM »-

X

r-

T.

i n en VO C". C O. C

" r- t -

X

c

r.

C C

C C

r.

C C

w

0 i i-

r~- en.

01 0 ! 0J 01

01 X

rf VC X

o

C

1 1

(^ C . 1"

Is»

X

L-. c

rf.

c c

c

o: en en va

0!

0N

01 X

i-

-

«-

1 > X

CN i ^

0 N--* r,

en,

C~- en c m

0 1 OJ 0 ! OJ

0!

T-

f* © O 0 ! T - 01 On, cn^

X

T- vo en X c n CM en e j

— OS

o->.

- - ' O C X

r-

i - rf m

r-

-

O *- «- T

<-

enrf

rf-r

rf

1 C

c

l

i

c c c c

C

c

1 C

1 1

r-

0! fj

en evi en o t en

t-

X

en en. CM o; CM

rf

I C C

^

X

r- rf X '. -

i-VC

r-

rf

r e

0~

T-

X

f

o: en

^

X

CM e n » - CM

1~

rf

. r f enen en

C

0 1 OJ OJ

'C i~. vc en,

en en rf o-, rf

t-

r-

rf rf ve en.

o

en evi o! o! ve c m en r~ oi en c~ 0~ e" x r~ e> (--

01 T -

r-

cx.~c

! - >~

c x c a,

rf x en in

C

CM -

^

c c c c c o o o

O OOO c c c c

C

J8

C

vo r - VO rf

vg

c

o c c c o o c c

x oi oi o m en "o! c vo oi en oi VC

c c c c

vi -c

m a. c m C\ OJ rf VO mrf rf <en ve

rf oi vo OJ o. in ve c mvo c~

— — C"

c c en c

C X L- en

°3

00 On.

£ X r- r~ ! >

•X

I

t-

l

l

o

l

a

l.~. >n, C N r f r-.yt - CM

N

r~ 0 !

i-

X <- O-rf en rf oi e~

^ ^ "" ^ " " "

g g» "9 »c?

c -H u

1 C C i- ( -

en

VO rf i -

c

c c. c c.

*

X

C

rf

T-

X c. c, c

CN

0! t ^ X CN C . C

C i-

U«5 l 03

x rf o

'C X i I T L~ C

en«- r~- evi t^ mrf m

X Is*

CM T - VO t~* C".

— 0!

i-H

C

01 C r^ ,C C d r< c C • -H 0 f- -P t>

IP Z ÖS é

SOU 1968:9

—

i-

Cl X

rf x «• en VC C vo t^-rf X t-

X

C"«

B H C H d d

r- H O 03 fl C c- c

C X

C VC

r^ OJ in ve en, en, o ve

C",

en

cn c i> CN T- x rf in ^vo »-

w B r-

fl II <3

0! o:

£

W^i O O P. o

"5" i

c-, C rf o,

«!-: c>< ^ < C

•C

rt <

r—

i-t O 03

Ö H X> C

d d c t C4 • t 4 • 0 U +J P. h > ^ > « : 0 -a;:c

d H

<|

M

• *-

"

O k 4J 'H P > X > « : o -aj:0

d H H

<|

E H X

H O W C r i i f i d d o c a • -p. • 0 JH -P U

U > X >

«:o <:o

ri -< H

rp

iH

O

03 C H fl C d d cu o C • "H • O h -P h

u >x >

W :o <! :0

P

-3- ve r^vo VD o o r^ »T\ 1T\ e n CM

C

C", in •o

U -P

r^ CJ — oc oo

r~ r^ r- m Jt

mvD

O V0

o c o o o c o o o

o o o o o o o o c o

i - CM « - Cn O

a

i en

en

— i - C J CM

O O

CN

e n O J - CM

en

en — *- o-

r-

CN C N - 3 - v o

CJ

-i- j * r^vo CJ Ci CM CM

o

T- C\

<-

o <- c \ r - r^

oo {> r - 1 >

VO VD 0 0 VD CM CM CM CM

vo

e n - 3 - J > Ln CJ CJ CJ CM

-3- o o o en CM CM CM e n

CM

C!

O O O

O

o oo o

r , r - ^

Jf

r^- o —vo CJ en en en -3- r^ m m

c \ n m CM n

-3" - * -3- en

en

i>-3- vo en

o

1 A * VD F -

VD

i - " ^ ^

O

o

o oo o o o c oo o

O O - O

o

r-

— O

« - Cl CM C !

CM

r ' -r- CM en

en

Cl T- -

J t c\i cn cn

en

m i-nvo VD

VD

Cl Cl Cl Cl

O C! O 00

OS

C! CM <- i -

,_

oo VD r-vo

ir\ en »- \o

-o

OICAOCO

CO CJ

VD m o

-3- CM CM C i

VD VD VD

f^

O O O O O O O O

n

en

Cl Cl en CJ 00 LnVD IT\

cn-r en-s-

CJ CM en CM CJ VD

en c> en CJ

•* jt

C! CM C

r^oo oo oo CTN en en en en en o o — CJ -

m

o ooo o ooo 1 1

r-

m

c ; C J en CJ t*» c i CJ Ln e n -3- -3- j -

cn C VD oo

m-3- ci en

C!

Cl

i in-a J E +> » * V, O -P U X G -H P. 9) OM"* \ 0 O o c :o en 0 ! CM C! CJ O » ^ E

o

C

CM

c", en c; <-

t*» m

VD — r - en

rd H H <J

H O » H ^3 Ö

l ta

c j r - L ^ oo N n c O O i n e n r - TT- I - t - CM CJ

O VD

o

o

r- co M n

C!

Cl Cl •- —

JB

ttf-Je; o

e n Ln C \ O

O !H O -*! ed C W E -

B H X H o m C H & C efi rd ey o C • -H • O P, -P P. h > ^ • « : o •< : o

r^ oo o vo T-

O

• ed

•

U -P

Cl

o

ed <-H

l COJ. VD C! V0 i - V T- , CM \ CJ

H O »

ed

) P, -P l:0

<:

3 162

SOU 1968:9

O O O C O O O O

O o

o o

o o o c o o o o

o o O o o o o o

o o

o o o o o o o o

O o

•

[/)

-p

u o

fe

o <•—• X VO P.

H «- <

ev

oo ev rf en rf

C^l

rf

yjo^-n

en

o i > CM CM

H H O H ^0

>I -I H ---— H OJ (<

H

O U

!"- C\! T-

CM

CTN *- G Cs c

c~> o , t> r~

m O IA IP,

m

c - n n o

c-!

o e i o o

r^

m r f r^\

en

o rf m r-»

> r-o(t

•3 i - p, > OC °cd

3 •Q

> *- u

CM

!>• r- C\ O

H ^ - P. H r f »tti

CA

*- \o CM en CM

m — •<-rf

,0 I ' — H «- P. H Cn«Ct!

LP

i n CM m LP i n

c i r-- r , o

cd i <-» H »- P. H CM ofl

rf

nr-r,o

en

oi CM rf m

en rf »n m m

CM

CM CM CM CM CM

N CM cn^o

en m mrf

rf

r-

»nrf rf CM

rfrf

rf

^

O C! I '— CM CM en c\i

ft,

ed i P.

en CMrfCM

men

t3 co <- !>!> p» O • — .

o

£

U^i O O P.. O ^ rt O

\o co t^-co i n ir, vo r . - e n i - rf en t-M

en T- r- CM omrf m C! r-VO C-

a • o u

« : o <j:o

CO

OMD ! > r f Tco o

~ "" u . al • EH^I

dO • KS • E H ^ cd cö

rf co r- en

O co o VO i> CM invo enen o vo

pj H fi ti o 0 rd ed• -H

ti H ,Q cd cd o ö . • -H

0 U -P p . P. > X M :0 <!:0

P. -P

E H X H O IB ti H'& ti ed cd o o C • -H • O U *> U

« : o < :o

* : o -s! : o

H

fl

•j)

• >

en

cd H H <!

u >a>

-P o en "d •d P. C E H O

SOU 1968:9

(0

o c

^_ <j

O c o o

oc oo co oc

o o

C O C

C

c

o

o o

+

O *-*s X vo H °d

u

•-

I

C\! —

I

c~i

-r-

ve c

c^ve

_-r CJ\ C\

C

ov CM övci

i>\c

I

H

H 0 H vo

> •H ,_ ,-«, H CM u > -

Cl

C * ! . * CM 1 -

r~

vo u*\ x

v\

^

,_ u > '•H O

vo

ve -T tr-, CM

. * ON m

ci

— c

Cl

I ^ N N O

c\

o c r- o\

C O 1

— , «0 00 i-

>

c

r-

0\

oc

Ov

OC > " -

C!

ve

oc oc t-

r^

*

o

o

ir\ c~; J -

tC! c

r- - - 0 0 - t ve CM vo . - T - <- Cl

0 00 1

>

u

r-

H VO

s

'•.-

—' c 1

H

H H

r -

*-

1 r 2H H C~>

C3

1 H H

CM

t —

'-.

xd

h

U °3

ve

r* c-,

«-

C CM 1

1 —

S-

-S" VO IC IA

<d C

(ti n1 *dk vo mvo H a CM1 h

H

.-3

0 \ C ~ I t^-C-l

-T

OC

VC VO ve ve

O

ir. _-;- ir, !>

m ve -T

ir-

cd Hi

bC _^0 ^~ -c 0

0 C^ O ( ^ • - OO ^ f

C\ ^

r-

I-

\0

f/)

0,

5 E ^ C r-i ,0 c cd rf c a C • -rl • 0. U +> (H h > Ä > X :o 1; :o

H r^

<<

,*

c IH ei c cd oj <u c C • -H • O r * t k > . * > X :o < SO

ö

rf

CD

4;

C • T- • O f-, -P k ri > X > X :c <; :c

C

H O W T-4 x- C

rf H

X :o <; :o

tfi

I 164

a

~ —E (H

Z H

c

SOU 1968:9

Tabell A.5. Skogsmarksareal i Norrbottens län fördelad på åldersklasser, dels enligt genomsnitt för riksskogstaxeringen 1953—1962, dels enligt en beräknad åldersklassfördelning år 1962 Måttenhet: procent Område BD:L

os

Ägargrupp

År

Kronan.

1953-6.2 196.2

Övriga

BD:L

ns

Kronan

Övriga

BD:K

Kronan

Övriga

SOU 1968:9

Ålderskl ass O-I 11 III

IV

V

VI

vii +

Svimma

3 3

h

1 1 11 10 10

h

7 7

5-t

12 1 1 12

36 33

100 100 100 100

1953-6.2 1962

1953-62 1962

8 8

8 8

2k

1953-62 1962

11 9 10 10

13 12

13 ik

2h

1953-62 1962

1 1 ^^

12 10

29 11

15 23 1 h 21

15 1k

1953-62 196.2

1 V

100 100 100 100 100 100

Tabell A.6. Skogsmarksareal, total och med fördelning på slutenhetsgratler, inom huggningsklasser för vissa län Huggnings klass

A

B1

B2

C

D1

D2

D3

E

Bl - E

1000--tal h a

23^

1954 Slutenhetsgrad -0 k 0 5-0 6

Procentfö rdolning 12 100 1 5 15 k2 kk _ 28

>n

81 15

Område

BD:L

o 7+ Summa

Y

1000 -tal h a

kk

r

h96

2 ,0

k

_ -

23 63

26 66

2k 72

ko

3k 57

k2

15 25 60

kk

5 kk 51

36 53

65 26 0

6 23 71

Procentfo rdelning o 16 100 2 2° 19 _ 18

-

7^

16 Summa

1000 -tal h a

.116

•]ko

3!>k

1^3

1155 Slut enhetsgrad -0 h 0 5-0 6 0 7+

Procentfö rdeln ing 100 6 ik 3 20 17 - 26

15 30 55

16 35 k9

60 30 10

8 23 69

-

3 19 78

1000 -tal h a

'32

7*»

1 'tS

lh

520 Slutonhetsgrad -0 h 0 5-0 6 0 ,7+

Procentfa rdeln ing 100 9 5' 3 22 •\k - lk

k2 k3

28 12

7 2k 69

S imma 1000 -tal h a Slut enhetsgrad -0 ,k 0 5-0 ,6 0 » 7+ S imma 1000 -tal h a Slut 3nhetsgrad -0 ,k 0 ,5-0 ,6 0 »7 + S imma

k

1 10 80

Summa

L

o 7+

G

kk

100 ProcentfördeIn .ng 100 14 8 k

Slut ;nhetsgrad -0 k 0 5-0 6

E

k3

29 k2 29

1000 -tal h a

o 7+

s

k3 16

Slutenhetsgrad -0 k 0 5-0 6 Summa

C

-

k8 36

-

39 51

1^9

3k

k6

1 1

576 Procentfa rdelning 100 k k 5 2k - 16 20 72 75 - 80

2 23

37 53

63 30 7

6 24

8 33 59

100'

'(8

•)k

kl 36

6 17

66 Procentfc rdolning 6 100 k 3 3 13 15 81 - 9** 8l

16 81

23 71

33 5k

17 100

// 100

SOU 1968:9

Tabell A.7. Totalt virkesförråd, exlcl. torrskog och vindfällen, och grundyta på bark enligt den andra riksskogstaxeringen (1938—1952) och den tredje (1953—1962), länsvis Taxeringsl n

Område

^rvall år

BD:L

Förråd

Grundyta

2:a tax. ~ 1000 m J sk

3:e tax. o 1000 ni sk

f^// cixn. ^o

j

2:a t a x . p 1000 m'

3: e t a x . 2 1000 m

jJJ* «/ °o

+

0,8

+ 0,6

BD: K

16,5

1 12370

+ 0,6

2 2010

2-4320

+ 0,6

AC:L

13^080

+ 0,3

+ 0,4

AC :K

16,5

+

1, 1

1 5790

+ 0,9

Z

182^10

+ 1 ,3

3'4 690

^2010

+

1 ,2

Y

19,5

+

2,1

+

1 ,5

X

1 5,5

14501o

+

o,Q

+ 0,8

¥

1817!*0

+

1,0

+ 0,5

S

7,5

+ 0,5

r

+ 0,9 - 0,1

T

6,5

+

1 ,2

101 )0

10730 U

6,5

>(87'i0

h~o~o

- 0,2

7260 C

6,5

+

1 ,7

+ 1.6

B

6,5

^0950

.'(6160

+

1 ,9

5640 7440

1,0

+ 0,7

1 ,8

+ 0,5

D E

6,5 5,5

38960 67260

4i4oo 7'f090

+ +

+ 1.6

+

1,7

R

+

0,7

F

10,5

84o4o

+

rf

127^0

+

1,9

+

^

'- 9

t

+

1 ,9

+

2,5

1 1-+70

+

1,3

+. 1,3

G

72050 P

8,5

8^3^+0

H

9,5

+

1 ,9

I

5,5

105^0

11 590

+

1 ,8

+

1,4

8,5

+

1 ,3

+

1,4

N

11,5

+

2,9

+ 2,0

K

12,5

+

2,9

2'+20

+ 2,0

12,5

+

2,8

38^+0

+

M

12,5

+

1 ,6

10<'*0

+ 1,4

R Lke t

+ 1 ,2

+ 0,9

0 L

SOU 1968:9

2,1

Tabell A.8. Totalt virkesförråd med fördelning på trädslag och diameterklasser inom Norrland, Svealand och Götaland Måttenhet: 1000 m3sk

Område

Trädslag

0-9,9

1 0 -1 4 ,9 15-24,9

25+

0-25 +

Procent av sami 1. träd slag

Norrlandslänen

Tall Gran

59200 99910 42330 5050

I89-, TO 100080 438 |0 6600

1534 10 105370 10520 3950

436160 475240

44 Björk Övr. löv

34000 6998O 46910 7290

13 2

Summa

Diamel; e rklass (cm)

Svealandslänen

Götalandslänen

Riket

206490 Vt 0030

100 Torrsk. o. vindf.

524 0

6 (i 2 0

11 1 80

0(,00

3 2640

-

Summa

163 'i20

2131l0

2 82 850

ll10500

-

27600 4 5 6 '10 1 2080 00 0 3600

IO537O 121880 20220 20O 0 5380

1 l OoOO 7511 0 8010 (.00 0

256510 270670 51600 I 000 0 15880

43 45 9

Övr. löv

10300 1 10 0 3060

Summa

5544o

100 Torrsk. o. vindf.

-

Summa

6o'l2 10

-

Tall Gran Björk Ek Bok Ovr. löv

8210 19370 10100

16570 309-0 1 1950 1 1 50 0'|0

69960 96530 22370 3120

109600 00600 12410 6610

43 1 0

20 Vi 30 246450 56830 12280 1 1850 191 40

Summa

2020 10

230O8O

"50980

740 Tall Gran Björk Ek Bok

1 20'4 O 280'l0

i4oo 780 3780

0 O 3

45 10 2 0

436 'to

3790 65350

Torrsk. o. vindf.

1 220

1 1 RO

'»580

-

Summa

-

55150 117390 67400 1510 780 15030

103370 176500

364880 '118300 86400 3320

371700 280080

7210 7360 11110

897100 992360 2 52000 13280 1 1850 58000

4o

Gran Björk Ek Bok Övr. löv Summa

361840 R95090

222'l590

'(5770

-

37 I 830

72 2'no

-

Tall

Torrsk. o. vindf. Summa

67260 1 2'|0 0'(0

1 •'( U 0

-'i •;

1 i

1 0 3

SOU 1968:9

Tabell A.9. Virkesförråd per hektar, exkl. torrskog och vindfällen, inom huggningsklasser för län och ägargrupper Måttenhet: m3sk/ha Huggn ings klass Område

Ägargrupp

A-B1

B2

C

D1

D2

D3

E

Samt1.

BD

Kronan Övr.allmänna Aktiebola g Övr.enski Ida

1 1 12 13 13

27 26

63 63 68 72

81 75 98 93

70 69 84

32 38

0 '1

6k

62 61

Alla

12 12 10

31 25

67 55 76

87 75 97

72 63 88

33 30 37

57 Kronan Övr.allmänna Aktiebolag Övr.enski Ida

10 12

74 76 75 78

107 1 10 1 10 1 1 1

95 95

71 72

106 97

92 79 95 89

43 43 4i

29 30 37

4o

72 Alla

10 10 10

3^ 32 36

76 72 81

1 10 105

91 86 106

41 42

99 89 113

75 Allmänna Aktiebola g Övr.enski Ida

16 12 14

4i

82 91 87

106 114 116

102 103 103

95 86 84

49 42 4i

83 83 S|

Alla

13 13 14

48 46 47 47 47

88 91 80

1 14 1 18

103 106 90

87 90 78

k2 43 40

82 86 70

Allmänna Aktiebola g Övr.enski Ida

12 1 1 15

4? 48 56

108 103 108

152 150 160

125 148 172

126 124 1 '10

'11

44 47

103 102 1 1 1

Alla

-15

106 Allmänna Aktiebola g Övr.enski Ida

21 13 21

43 48 48

100 1 12 1 22

144 155 165

207 169 168

146 160 156

65 70

09 1 12 1 12

Alla

18 17 22

48 48 45

115 1 14 1 20

158 155 167

171 173 16^

156 1-'|0 180

61 56 77

1 10 1 10 1 1 1

Allmänna Aktiebola g Övr•enski Ida

17 13 19

30 41

74 97 99

106 136 144

120 145 132

102 132 131

42 43 42

78 100 106

Alla

16 16 16

93 56 98

133 80 139

43 43 42

167 160 161

158 162 147

174 147 138

75 71 56

"

BD:L BD: K AC

M

" "

AC :L AC: K Z

"

Z: J Z:H Y

X

»i

X:H X:G

V

" "

" "

W:SI

W:ö S

T

34 36 36

45 41 24

43 50

61 78

6S

59 103

Allmänna Aktiebola g Övr.enski Ida

1 1 12 21

43 50

133 116 114

Alla

1 15

1 k 2

11 2

Allmänna Aktiebolag Övr.enski Ida

20 18 21

175 172 180

177 183

135 1 29

i 64

188 165 195

124 127 1 28

kn

Alla

66 69

i 18 11 2

132 Forts.

SOU 1968:9

Tabell A.9. (forts.) Huggn ings klass Område

Ägargrupp

B2

C

D1

D2

D3

E

Samtl.

U

Allmänna o.AB 26 9 r> Övr.enskilda

5h

136 125

174 172

15^

67 69

127 Allmänna o.AB 13 Övr.enskilda 15

62 61

137 123

193 177

201 193

184 160

91 78

125 123

12k

A l l m ä n n a o.AB 20 Övr.enskilda 25

•'+7

125 1 13

162 148

169 152

137 148

86 60

114 1 13

113 A l l m ä n n a o.AB 15 Övr.enskilda 24

128 126

170 163

6k

l43

172 167

58 83

123 1 18

1 19

A l l m ä n n a o.AB 19 Övr.enskilda 18

59 57

1 24 1 10

176 178

170 170

193 192

106 81

135 128

130 Allmänna o.AB 1'tis Övr.enskilda

58 56

121 115

175 167

165 181

186 170

63 94

1 29 120

122 A l l m ä n n a o.AB 18 Övr.enskilda 24

n4

177 169

159 181

185 169

75 73

128 125

116 123 115

169 166 173

178 153 182

172 148 191

73 63 75

126 127 125

126 116

167 173

158 187

191 182

58 77

123 123

123 A l l m ä n n a o.AB 13 Övr.enskilda 17

51 5*4

113 108

162 163

169 171

198 183

39 71

120 1 14

11 6 103

164 Alla C

Alla B

Alla D

Alla E

Alla R

Alla P

P:D P:V F

Alla

51 II

^6

ir

62 A l l m ä n n a o.AB 11 Övr.enskilda 17

k6

Alla G

Alla H

A-BI

16 A l l m ä n n a o.AB 16 Övr.enskilda 16

1 2k

178 156

175 154

58 72

124 112

tk9 150

1.14 Alla

56 56

I

Alla

ko

0 Alla

kk

101 N

Alla

1 10

K

Alla

108 L

Alla

116 M

Alla

170 SOU 1968:9

Tabell A. 10. Virkesförråd per hektar, exkl. torrskog och vindfällen, inom åldersklasser för lån och ägargrupper. Samtliga trädslag Måttenhet: m3sk/ha B

Område

Ägargrupp

Åldersklass Kalm. I II

BD

Kronan Övr. allm. Aktiebolag Övr. ensk.

13 14 17 l4

6 7 7 12

Alla

" "

14 15 12

Kronan Ö v r . allm. Aktiebolag Övr. ensk.

12 13 9 13

Alla n

12 12 12

7 6 9

Allmänna Aktiebolag Ö v r . ensk.

17 14 15

17 10 13

46 4o

Alla

15 15 15

12 12 12

41 Allmänna Aktiebolag Ö v r . ensk.

12 13 16

14 10 16

41 50

Alla

13 Allmänna Aktiebolag Ö v r . ensk.

30 15 21

Alla

IV

V

VI

24 21 30 31

38 42 47 50

56 58

6 5

72 74

54 55

69 69

74 73 84 87

88 82

62 61

8 7 9

27 22 32

44 36 51

63 50 74

80 67 90

78 64 90

62 59 84

71 68 84

8 9

31 26 30 36

54 54

91 82 98 97

98 79 98 95

89 82 102 88

102 99 102 107

71 72

67 68 78 80

58 51 64

76 68 85

96 95 88 90 105 108

91 85 107

103 101 111

71 68

62 67 69

82 90 9.0

96 103 107 104 107 99

99 94 92

94 90 86

83 83 81

68 70

89 93 78

107 101 111 104 93 89

94 98 82

90 92 .82

82 86 70

81 89

118 109 126

124 140 138 141 153 145

127 134 132

137 108 134

103 102 111

144 14.2

15 15 24

63 67 71

87 105 119

1 12 136 142

133 183 150 166 162 164

142 167 151

i4o 168

1 12 1 12

" "

20 18 26

20 18 21

73 67 78

114 106 121

137 134 141

1 54 167 149 165 166 174

157 155 174

143 142 155

110 1 10 1 1 1

Allmänna Aktiebolag Ö v r . ensk.

16 15 20

19 14 19

38 55 62

68 94 99

94 120 128

93 106 139 132 135 131

95 139 125

94 91 102

78 101 106

Alla

17 19 17

94 30 97

119 63 1 22

128 125 68 80 133 131

121 72 131

57 23 58

" tt

80 107

59 103

Allmänna Aktiebolag Ö v r . ensk.

11 12 23

1 1 16 23

76 78 79

144 127 135

153 148 148

169 170 152 153 144 139

162 146 130

_ 139 129

1 18 109 1 12

Alla

148 146

1 12

Allmänna Aktiebolag Övr. ensk.

14 22 24

36 22 27

85 89 92

141 138 144

171 158 163

172 168 172 177 189 207

135 129 132

Alla

180 185

132 BD:L BD: K AC

AC:L AC: K Z

"

ti

Z:J Z:H

Y

X

ti

X:H X:G V

¥:SI ¥:Ö S

T

Samt 1.

III

k

33 30

4o 44

5.7 76

V I I - V I I I IX+

69 72

75 Forts.

SOU 1968:9

Tabell A.10. (forts.) Åldersklass I

II

III

IV

v

29 29

90 80

143 133

161 163

172 146

176 169

130 124

Alla

8V

174 157

127 Allm. o. AB Övr. onsk.

oo

87 81

1 4k 128

17'+

193 187 174 181

125 123

Alla

1 5

1 6o

183 185

124 A l l m . o. AB Övr. onsk.

2k 24

21 29

71 72

137 115

155 i 46

162 153 156 148

114 113

Alla

2k

no

i-'+9

157 150

113 Allm. o. AB Övr. onsk.

1 1

23 30

88 95

1 'l 1 168 138 1.63

171 169 158 182

123 118

Alla

9k

^6k

160 177

119 A lim. o. AB Övr. onsk.

20 31

90 87

142 1^2

1 66

oo

197 187 199 192

135 128

Alla

oo

1^2

17'+

199 190

130 Allm. o. AB Övr. onsk.

15 2 1

2k

94 91

2'i

\3k

179 162

165 185 197 193

129 120

All a

2k

^3'•i

188 190

122 Allm. o. AB Övr. onsk.

20 2i

23 23

99 91

126 136

177 163

168 197 176 168

128 125

Alla

2O 16

23 18 25

02 84 94

\3k 1-10 133

166 163 167

175 175 1 50 152 195 196

126 127 125

Område

Ägargrupp

Kalm.

U

Allm. o. A B Övr. onsk.

C

B

D

E

R

P

P:D P:Y

r> o

-/

29 VI

VII-VIII IX +

Samtl .

Al]m. o. AB Övr. onsk.

12 18

98 87

130 136

163 1 68

183 165 182 198

123 123

Al la

182 188

123 Allm. o. A B Övr. onsk.

18 K.

10 20

80 88

138 126

1 7'i

197 184 182 196

1 20 1 14

Al 1 a

186 190

116 Allm. o. AB Övr. ensk.

20 18

31 31

80 82

1 2-'t

1 2h

172 152

175 182 156 170

124 1 12

Alla

*2

161 174

1 14

I

Al 1 a

99 105

0 Alla

\9

2-1

1 2k

i4o 132

101 N

Alla

1 'i 1

191 203

1 10

K

Alla

1 35

108 L

Alla

9't-

1 38

194 197

116 M

Alla

30 1 1 6

1 6 1 215

2.12 224

134 F

G

H

172 SOU 1968:9

Tabell A.11. Ärlig tillväxt för olika trädslag och per hektar samt årlig volymtillväxtprocent (diskont, 5 år), länsvis Tall

Gran

Löv

Summa

3 1000 nr sk

3 1000 m sk

1000 ni sk

1000 m sk

m sk/h?

1^90 1930 1340 1 500 2190 1850 2240 3000 1500 970 710 580 620 620 1070 740 860 1010 930 1260 250 190 350 150 310 20

6~0 760 1580 1 180 3 590 4430 2700 2770 3350 i4oo 820 670 730 820 1350 740 1960 2020 1900 1630 80 370 540 560 650 170

460 S'+O 620 530 860 980 830 660 720 420 2Q0 2 60

2620 3530

1 ,3 2,0 1 ,8 2,6 2,6 3,8 4,0 3,2

Noi*rl. 12540 Sveal. 8000 Göl;al. 71 40

14910 10560 1 1970

5120 3010

R ].ket 27680

37440 Område BD BD AC AC Z Y X ¥ S T U C B D E R P F G H I 0 N K L

M

L K L K

SOU 1968: 9

354o 3210 6640 7260 5770 6430 5570 279n 1820 1510 1690 1760 2860 1 860 3340 3510 3260 3500 360

4,4

1 170 1000 1530 390

5,2 4,0 5,2 '»,3 5,2 5,2 5,3 5,2 5 ,3 5,4 5,1 2,7 4,0 5,8 5,8 5,8 6,2

44io

32570 21570 23520

M 5,2

3,4

34o 320 440 380 520 480 430 610 30 180 280 290 570 200

74o

2,5

Til pro 2 , '1 3,0 2 ,(') 3,'l

3,3 3,6

3,6 3,2 3,0 4,0 3,0 4 ,2 3,8

4,4 4,0 4,3 4,1 ; t,3 •'i , 6

4 ,4 3,3 4,8 5,3 5,3 5,0 4,6 3,2 3,7

4,4 3,6

H

I

O CvVO 00 CM 00

a > u ON O «- CM CvVO

-p o o O \ W O O \ I A I A ti U -P ,- J t m . * Cn < PH ^ O O O O O O

o o o o o o

oo m c^ en c^-cn i n o m m ri- m v o

co i^.N .3- r ^ O

o o o o o o

O O O

in

vo m-3- cvvo en en co m oo oo T-

•g

-^

CM T- C n T -

o o o

T-

O J

CM en r-

T - T - C,! T - Cl

C~,

T- jf

CM m-d- en en

i > ^ - m m m - * t>

^t mvo en N CM

mmJ- m en CM CM. CM

CM T - CM CM e n CM CM

oo ^- CM T- enen

cn

CM

j-t^CNcnocnm

c\ oo co ev en •- <«- CM OJ en en en

J$ !>en

• vo oo en CM m o

c:

T- en m -3-

'--•t-3- t>cnvo

oo CM oo vo «- t-:

vo

CM «- i>

oo

en m r - c\vo vo oo

o o o o o o o o

o o o o c o o o o o o o o o

o o o o o o

o o

enm •

en

^ - o ; CM o i- o

. * vo i> en Ten *-

en o m en CM

r»-

m i > Cv OJ CM T- CM cncM

— N en i> en en CM

oo ! > m vo

CM

c n o c \ m en en m j j - m T-

r ^ e n r - dT- en en en

j - enm o — CM en en

\o o o m r- oo vo f i n c j r »-

CM I>V0 c n ^ t J t '

ci-

O O CM C\ ! > <-

m en CM en *- T-

^

CM

•o^t i mm

o o o o o o o o o o

°<3

o o o o o o o o o o o o o o

m

V3--V)f!C\N

to

o o

d" -3- CM r- c\ i>- CM OJ , - .3- en <«- «-

*-

T-

o m - 3 - c\vo r -

to

r-~vo t- cvco en en en en CM o c \ J - O r - \ o j CM Os m c\

T- CM T- e n - T

r-

m . * CM T-vo c i - T c-, . * en

ta

3-

G

o

o

^"S B

•ti o

^£

<o Cl

=~ « > *>

:

c

—»C! ei O

i

•§ <c G

•« •P ~

M en O 1> l> O O T- O o

i ni in >d Ä S -P crf \ 0 - P SH ^ c \ o v o «- c ^ m C -H k w. - T m v o !>VO !> o C :o en O in <H £

I N CM O

V0 ! > r -

vo ov

coi>cnT-r—.-f en v e m o <- CM Cl r-

c o «5 •-.

5 B ä5

g •=g: to o

teX O o P. o X (i O

CM m

c\ O T- CM o oo vo en en j c—=r o en vo OJ

3g -C)

envo co

ni H

J J W J h i y p p p o o o p pq p < <t, <;

U Q O

H H

H tn in o R N Ni | H

c v - envo — en fcnoo r- O! N Cv Cv T- oo en en CM en

Ot^-Ov j o en r- m * -

CM CM O v O CM C v

in in ofl

o ö N N jx;

5 HH tcc/):o ö

» >« SOU 1968:9

H I «S > U • P O O

< ft ^

O envo

m o oo cn r- m oo c n - * NO T- cn CM O

co o o o cn -*

o o o o o

o oo o oo

o o

o oo o o o oo

o ooo ooo o ooooo o

w w w

CM

OJ en en

en

enen-*

cn

OJ CM CM cn oj cn cn

r- ON-3"

£

O N O CN

CN

CM cn OJ

en

ON oo oo i n CNOO vo

CNNO en

oo

oo i n o

o

NO NO

o o

o ONO moo m - *

oo o o CM en en

CN OJ

oo m m

VD

0!

0J O N O m CM CM OJ 0J

oo i n - * NO o m . *

CM CM OJ

ON-* . *

OJ

CN OJ

. * - * 00 NO O 0 i 0 !

ooo o

ON CM NO

vOWi-

o

NO -3- OJ

O O O

in c\i oo o CM en CM OJ

NO o

00 C N O I - CM c n

oo o o o

NO ON m CN m co

o

NO CM CM r - CM NO

o

vo m OJ C N . * C N . * cn enen en «- m - *

0i CM 0J OJ 0J 0J 0 ]

OJ en cn

cn

r - 00 0 ! cn OJ cn

<- en o

-

. * cn CM

cn

oenoo

-t

en m j - o co oo ON

»f\j* -3-

m

. * cn cn

cn

c n - * OJ

cn

cn -* r . r . ' o j - m

m

o

NO o

o

NO NO CN

N0

j - m m, m o m o

CN.*

o

en en cn cn cn cn cn

o oo O o oo o

o oo o o oo o

o oo o o oo o

o ocoooc o ooooo o

r- O O

-

o oo o

o c-* "

o ooooo o

en CM e n

CM

T-

r- v cn

- - t l ^ O O r r -

ON e n oo

oj o en cn

0J 0J

cn

cn en m NO

0J Oi N f

r - t - 01

0! O r- e\! C! <- <-

to -a s. E -Pes ^ O -P U i C-ri U t o ö :o en O IT,1H I

feci! O O k o

X a o

o

om o

CN

o o o en cn

£

o

-* o o o

NO

— CN <~ e n oj o j

oo 0!

ON r-VO oj cn CM

cn

o . * -* o i - * cn

o oo m CN

in.*-*

-

t - r- OJ

•"•

CM c n CM

CM CM O T- cn CM

c\

CM T -

T- m e n o c n CN CM m <-

CN ON ON

CM CM 0 J

0!

CM

ON Of

-t

cn

-* cn-*

o w o o c n 0! cnoo CM NOVO envo cn CM C", 0 1 0 ! T -

T-

0!

55-^ cn

CN

o i m o CN •- o en ^ r j - j ' . * cn-^--*

en.* o

~

en O N O o NO o o t- T- i - en cn oi oi

OJ

r - f l O

•"

T- 0J - - 4 ^ C O j 0!

m CM o OJ

O OJ

C N O OJ

o

«- cnoo

O!

. * cnNO oo . * NO O r- CM T- o en «- <-

r- r- m

O

00 CM O

O CM O

CNNO o c n - * m, o 00 NO O O N O NO o NO NO NO T CM 01

.*

m m m en * - . *

m ON

en m e n

s -o W2 E-t

SOU 1968:9

ft

n HH

X ft O W g

-FlM

£ 4)

o o

1 s*a Äa rrt

bo c a o ^ c5p >j pr

H

g

d 60

^

[2

ni ft

•H "Ö

»rt ft\ ^ h W ft u c :o en <H > B SH

o cti

ed

•0 ft ti°(fl \ u X :-b0 :oU en<n ft B X

to <*-'

W

1S "ii

T3

r^ t^ ev o

m oo J - -* ^r en m CM

en Q

g

C C

O

9) M

g j 9a 3

o.

«AÉ

q

M

to c

-5-

w

I

1_

-4é

IS

C)

CQ

C b: t." S

mi

" < ft ft hfl s

«

pq.„

-3-

T-

<- i -

T-

m

ev

ev j - t- i> 00 T-\£) j T- en ev ev

^ r - N O

envo en^o T-

r- r-

T-

o\ r^-en Tcv en ev o ev t- en en

) j - o m-sr - ev ev ev

-

M^OO

n

C\04-J

„

c *•

CV VO i - t oc c\ o en

*~ ""

j -

t-~ m v o

o» O -3- en i n

•"

C\l t - t -

• (fl •

H 1-4

«

C3\ o en m

o> J - O 00 CT\

*" * " *™

M

W> E •"• ft rH O 01 C r-l ft fi (fl (fl O 0) Ö • -H • 0 5-i +> U U > X > ft:0 <!:o

i-

bo

• (fl •

tfl H t—j

< (fl X

E rH ft H O ffl C H ,Q ti (fl (fl ID 0) C • -H • 0 U +> f-i 5H >• ^ > « : o •< : o

. (fl •

B-H X H 0 10 Ö H f l C tfl (fl 0 0 C • -H • 0 !-i -P U U > X >

(fl << X :o <; :o (fl Ä H H

ft

ev

in U

d u

•H (fl C H

•q

T!

ft u :cfl di

c~ h (H

H a) 01

t>(ti

M -d <D p>

:r^

JH

:o

m a

ft <!

c

•a

r-

in

.2, M bo.S

•3 -o

T-

(fl :< <; d bH

Kl to "23

•K*

t-

(H

C

gI

- oo <- >- m c ev o a\ ON > ev ev

T -

8a

|

vo j - ev in

m

ft in N C

•

o

tfl 10 tfl

en ev m <ev ev en o\ en en ev «-

- oo T- o\ r o -* en m in

OJ

•Wi

n o

r( FH

H cd CD

ft •<!-<

m C

JJ

«(tirH

ft

W

C

O

O

i

o

ft

m

fn ev CD 00

SOU 1968:9

00 0C VO ve

<- — >- <-

wwn c

en en er -=•

Cl C! 01 OJ o c", -a- - e

v e vo oc oc e n c\ Jt Jt

CNOWC VC Tine-?

o o i> r» 4 4 L 1 L",

Ln mo\c\ \ 0 VC VO VO O O C Ci

•S-'J- Ln Ln oo oo o \ o \

O O ve ve 00 00 C \ C \

"3 .o

aooi-i-

ej et vo vo CNO-, o c

ve ve c\ c nnwn

e r er e r - 3 -

oo oc o c

O O «- en

o o en ve

en c en c, ve ve oo ve

o o o\o *- CM moC jt m er Ln

er er er oo j f Lner m

en en oo c> er Lner ve

i-niAC x.no i n r--

vo K o c^ mvo

n en en r^ e* Ln er L->,

c er Ln OJ vo r^vo oc

m m C3N c, r i - N f l

o c — r^ c en »n w\

c . en o\ ci en c mvo

00 OC vo c en en ».n ve

00 C er m r^oo

m m i.n F» »n moo o\

vo ve oo oo

oo -i- «- tvo *- oo ve CM en CM en c j c e n e r

Ln »- ci c en er er in

•- i> O vo enencner

o\ Ln o\ <CM en oj er

<- o r- Ln . * *n.*»ri

Ln m vo oo ovovO'-

vovooo ciO w ci

»-went"-o o o CM

cLnenLn o o CM -T

*o vo r->oo>-cn

r^ent^oc en er en er

er o\ m L-\ c, c c . e r

oc er !>- ev c, er en er

VO N O-, OC cner r i - ?

CJ CC r^- C\ .3-er er m

en en r-- vo 000--

er er c, c, oooocvc

cocen c o o •-

v o o s e n c vo vo er r-- <- CM en o o c e r

^ * N di CM ci en en

ir, ir, o c en c en en

CM CI CM OJ

i- r- vo vo

ci ci c c OJ OJ c en

Ln Ln oo oo ci ci en en

CM CJ er er vo vo oo oo

vovcoc vo vo vo vo

vo vo m m ir, L", i> r--

er er <- >ve vo c\ c\

m L^ in m Ln Ln CN cjv

g ?3

£p Q a

, - r - O <~

S

a ^

T - T- V 0

f~-

S°§

2^ "? V O O

;0 ^

^ fe" rråd grup

v_ ev :

o r5

<^ •§ 5 ^3 ? Q £) ~ 3 -i<e - s =a ^

C <jj

^ VJ

ej -C

vo vo C\! ci en envo vo

Ln Ln o o eTeT vo vo

M P ?j

<> !

-C C

T-

CM t -

CM

OOOO

i - CM i - C l

t - CM f~ Ci

T-

OC5CC

O OO O

OOCJC

CM « - OJ

T-

Cl

T-

CM

T-

0.1 T - Cl

O O O O

O OO O

OJ OJ

r- r- CJ o j

i - OJ

i-

Cl

O O O O

<u T-

%

-O

SOU 1968: 9

01 OJ

i-

0 C

o

c

ij

iJ

*

vJ

hJ

p

O PQ

P

<

o

n

M o

en cnoo oo ^ j - mm

m m , - *rf . t NO so

o o o o mmNONo

j j - m m miAM^

VC'ONN CNCNOiri

CM CM O

O

oo oo < cn cn m m

CN ON o o i n m oo oo

oo oo oo oo cn e n r f rf

cncncNCN rfrfm m

r^ r- o o -o NO o. ON

vfl'vOOO n n t ^ h

o o m m i^-t--oooo

i— T- »- — oo oo o O

m m r~ r» m m o. CN

rf rf oo oo i n m o o n . n . - t - i - oo oo

o\ 0 \ r f --t r - 1 ^ o\ CN

o o o o

'-o NO r- rNO NO O O

o o n m in m in m

»- «- i \ o *O

01 01 00 00

co oo i > t ^

00 O O r f

cn en oi oj

.-t rf m m

m m in o

o o o o o •?-tinN

CN o ON o

NO NO

i

I

-trflAin o o o\ o\

ON CN «- T—

cn t- o m

oi CM cn cn

cn cn

T- t- T-

Cl

T-

rf r- i n ON NO oo NO oo

i n i n r f *rf i n m o

^ t m r f CN f> O 01 CM

ooooor0 «~ i n o o

NO NO o\ cn mmr^ON

OI — r f oo

r^r^-rfrf

T- T- Oi 01

01 01 CM 01

i - t - »- i -

NO NO CN O T - r - — OJ

O! 0 i NO oo 01 0 ! Oi O!

rf

r-or^m rf m cn i n

ovooorf cn cn cn m

m o o CN o I cn cn cn

cn O rf NO cn rf rf m

NO oo NO r rf rf NO o

\ o r-« r - m t-<-nm

—NO O

T- r - o

1-

r- i - J t

m

T- t - , - OJ

cn o m oo rf m r f i n

vo CM r-- oi rf m r f NO

T-

,- ,-

,-

NO r- rf r enrf enrf

O Orfrf m m NO NO

o

i i o i 0-1 NO NO

Cl

o M O oo i n i n - o m £-~

cn-T e n m

rf rf m m

— «- e n e n

vo NO oo rf cn r- oo r^ N »- t - N rf m m i> -o i> t> CN rf- m m NO 00 00 r- ro o cn cn

o , c \ cn m CN ON cn m >- r- 01TJ

rf o oo m cn rf e n r f

© NO m r cn cncn--r

r-NQNo r>CN CN — OI

m v o NO CN NO NO NO oo cn cn NO r~» CN ON «- «-'

rf m o rf oi OJ m NO

m CN r - NO encnenrf

m cn CN — mNOrf'o

CNincn o ci CN o e n r f OJ cn rf rf rf m vo NO e n r f o i- m r f CN CN r>» oo rf rf rf m

CNCNr-i> oi oi en cn

m m r - r - rf rf CN o , cn e n r f rf cn cn t- r-

NO ^o 01 01

r^ r>- m m oooocnen

r-r- o o

cn cn — — oi OJ cn cn

mm m m cn cn rf rf

r- r- r- roo o o o - o -

oo oo NO NO T- r- T- T-

CN CN m m OJ ci cn cn

o o mm

cn cnNo NO

i n m m m

O-^-CNCN

* - P-! — 01

1- CM T - 01

r-

CM <- 01

«- CS — 0J

— CM r- OI

«- 0J i - OI

T-

O OOO

OOOO

o o o o

o o o o

o o o o

o o oo

oo o o

t - T- CM CM

T- T-

0) CM

01 01

01 OJ

i - T - CM CM

r - T - 01 OJ

T-

T-

OJ 01

T-

OJ T - o i

SOU 1968:9

NO NO 00 00 »n m - o NO

o o m m 00 00 CN ON

NO NO O N O N 00 OO o o

O O NO NO CN ON O O

c . o* en en (^ r - — <oo oo rf rf r t - P I N

m m r f rf

en en m m c o m in

NO NO rf rf

Cl CJ C! f l

t - « - Cl Cl

r ^ i > CN ON

m m ON ON r ^ o o o

NO NO m m CNON'-'r- r- Cl Cl

o O CJ ci

VON0N0N0 0000'-'r r - p j n

NONOOO O00OCMC1 . - t - CJ CJ

ON ON ON m oo oo oo o

Cl Cl

r- — 1 - c i

o - m o CJ O O ci en ci ci ci ci

i

CN r ^

r-r-CICJ r- r - *- i -

T - T - C l CJ

T - T - CM c i

CN O

I

rf m

cn en rf ci

mm'-oo

NOeni

' - ' - M O C! CJ i - C!

t - i - c n CM i - t - r- i -

ONCN T- «-

CJ CJ O CN

en r-N0 <rf m mNo

»- ci oc oo mNo NO o

cn <- c-, •rf m m r-~

rfrf O CN O O c n

m m enrf O O en rf CJ ci ci ci

m--o t ^ O

rf rf c . CN

T- T-

cj CJ cn ren en enen

mm i i

ci ci ci en

r- ^ o o o o CN c \ -- •-

m m en en O O- O O

ON ON'VO r -

CM Cl ^ O

mmcMw oooooo CN CN i - i CNCN»-T-

O o oo m

00 ON en oo

OJ CJ r^ t > 00 00 O O

rf rf oooooo

NO NO

T- T - C l CJ

00 00 o o

NO NO Cl N 1> l > CN CN

m r- i CN CN

o o ON NO o o en en ci ci ci ci

en Cl rf rf Cl Cl Cl C!

NO rf m m ooenen ci CI n CI

rf rf o NO

ci ci ci ci

oo NO — rf enrf m m

o o t^No enencn^r

en — m ci enrf enrf

— o o en rfmmm

m o rf NO oi cn ci ci

O m m O enen enrf

ci o cn m mcnNom

cj ci NO rf rf rf o . ' o enenrf>n rfrfmNo

e n r f o NO NONOI^OO

en en NO NO CNCN O O

NO cn i- *- rf NO NO rf en en m NO rf-^-Noi-

NO O CI OO

ci en enen

r^ CI m CN enrf enrf

— »- CN «-

NO NO OJ OI

o

en en m NO

r^ r T— T- m m

>- *-rfrf

o,'-o ci en o oo ci en rfmmNo rfrfrfm rf

ci oo NO — rf en m

cn CN O CI rf^rm-o

m - o ON r NO NO oo o

en cn o o

oo oo m oo

rf

• o NO NO NO CI C I c n e n

rf rf ci ci cn cn cn cn

CN ON I> oci ci ci ci

enenrfrf

co oo — t -

enenNONo

rfrfoo

OOOOONON

t - f- 00 00

OOOOCNCN

O000r-T-

'HIANOO

o o m rrf

rf

mNo

rfrfmNo

cn en~o NO cn cn en cn

en CJ m

mm\o

r>-

NONOOOOO

«- t- *- r-

o

•-oi

en en »o NO m m cn e n r f rf ci ci ci CM

Cl Cl CJ Cl

NO CJrfCM

CM e n e n rf

en OO — O encnenrf

rf

e n r1f m o rf

m o-

CN CN o

O CJ CI cn cn

o O ci ci en en cn cn

»- *- CM CM

*- »- OO OO

OOCONN

NO NO t> t >

COOOCNCN

oooooo

NO NO

— Cl «- CJ

t- CJ T - CJ

y - Cl »- Cl

— Cl - Cl

— Cl «- CJ

T- Cl «- Cl

T- Cl r- CJ

«- Cl — CJ

OOOO

OOOO

OOOO

OOOO

OOOO

OOOO

OOOO

OOOO

T- T- Cl OJ

r-,-CNl(M

T - Cl OJ

i - i - CJ CJ

r - Ci CJ

t-

ft •d

u o o X 1968:9

n o

O K

t>

Tabell A.l5. Uttagsprocent (U/F- 100) i första beräkningsperioden i olika huggningsklasser och slutenhetsgrupper, för delområden

Område

Huggni ngsklasa / slutenhe ;sgrupp Dl Dl C B2 0,5-0,6 0,7 + A l t . 0,3 + 0,5 +

la BD:L os G1 G2 BD:L ns G1 G2 G1 BD: K G2 AC:L os G1 G2 AC:L ns G1 G2 G1 AC: K G2 Ih Z : J os G1 G2 Z:J ns G1 G2 G1 Y G2 II Z:H os

53 53 44 hk 38 38 53 53 4i 4i 34 34

k6 38 38 40

4o

43 k? 30

46 36 k2 ko k6 38 kk 31 36

39 k5 3k 3? 32 36

G1 G2 G1 G2 G1 G2

39 39 39 39 41 4i

30 3k 30 33

G1 G2 G1 G2 G1 G2 G1 G2

36 36

ko ko

30 35 32 37 32 37

G1 G2 T,R,0,P G1 G2

37 37

Z:H ns X:H III V: SI Tv':Ö

X:G U, C , B

IV S

3k 3k 4i

ki

ko ko

kl

29 3k 28 32

D2 0,3 +

D3 0,3 +

E 0,3 +

ho

90 90 90 00 90 9"

87 87 87 87

38 kG 33 ko 20 36 36 43

3C k5

34 47

k7

31 36 28 33

31 30 27 34

27 27

39 47 31 37 28

37 46 30 33

43 43 36 36

31 39

31 31

91 91 92 92

31 31 31 31

89 89 90 90

35 35

93 93

35 42 24 29 21 25 29 35

39 47

43 43

32 32

87 87 90 90 02 92

23 28

24 29 26 31

34 26 31 26 31 24 29

23 28

3k kl 32 40

35 28

35 28

34 28

34 29

49 41 41 3k

29 29

39 39 40 40

9° 90 90 90 90 90

00 90

93 93

24 24

02 92

34 34

94 94

87 87 87 87 87 87 87 87

87 87 86 86 83 83

92 92 88 88 88 88

90 90 90 90 91 91 90 90

89 89 89 89 Forts

180 SOU 1968: 9

Tabell A.15. (forts.) Huggrd ngsklass / slutenhe fcsgrupp

C 0,5+

Dl

h3 k3 k2

28 32 26 30

25 30

36 36

27 31 23 26

22 26 18 22

B2 O m r å de

Alt. 0,3 +

V D,E

G1 G2

I

G1

G2 VI H,F G

G1 G2 K,M L,N G1 G2

SOU 1968:9

3k 3h

o,5--0 6

27 32

Dl 0,7 +

D2 0,3 +

D3 0,3 +

E 0,3 +

25 30 26 31

3'4

95 95 90 90

91 91 87 87

32 32

9^ 9h

90 90

9'+ 9h

90 90

30 21 25

3^ 28 28

Tabell A.16. Gallringsintervall i år i olika huggningsklasser och slutenhetsgrupper; för delområden Huggningsklass / slutenhetsgrupp C Dl Dl D2 0,5+ 0,5-0,6 0,7+ 0,3 +

Industriområde

Delområde

Alt.

la

B D : L os

G1 G2

B D : L ns

G1 G2

21 25 19 23

BD:K

G1 G2

17 21

A C : L os

G1 G2

20 24

A C : L ns

G1 G2

18 22

(27)

22 27

G1 G2

16 20

20 (25)

20 25

20 G1 G2

20 25

24 '29)

zh

zh

29 Z:J:ns

G1 G2

17 22

21 (26)

21 26

21 26

Y

G1 G2

16 21

20 (25)

20 25

Z:H os

G1 G2

25 30

25 30

AC:K

Ib

II

Z:J os

Z:II n s X:H

III

23 28

23 28

20 25

20 25

24 29

zh

(25.) 24 [29) 22

29 0*7

25 G1 G2

25 (30) 25

2-I

(30)

25 30

30 G1 G2

15 18

(24)

zh

25 30

[30)

30 G1 G2

1 5 18

[2k)

zh

24 G1 G2

1 5 18

[zh)

zh

20 24

G1 G2

10 12

15 I'18)

15 G1 G2

10 12

1 r. i 18)

15 18

T,R,0,P

G1 G2

10 12

15 I 18)

15 18

15 18

D,E

G1 G2

10 12

15 I 18)

18 G1 G2

15 18

( 24)

zh

24 H,r,G

G1 G2

10 12

15 | 18)

15 18

15 18

K,M,L,N

G1 G2

8 10

12 ( 15)

12 15

12 15

S

I

23 (28)

24 U,C,B

VI

25 30

G1 G 2'

V: S I

X:G

V

25 30

0 r

W:Ö

IV

25 (30)

1r» 18

SOU 1968:9

Tabell A.17. Skogsmarksareal fördelad på huggningsklasser och förutsatt arealbehandling enligt Måttenhet: promille Gallringsalternativ G1 Areal föreslagen till behandling i beräkningarna enl. alt,

Huggningsperiod enligt lagledarens bedömning i fält Område

Huggningsklass

BD L os A-B1 B2 C-D1 - 0 , 4

c, 0,5+ D1 , 0,5-•0,6 D1 ,- 0,7+ D2 D3 E A-E

BD L ns A-B1 B2 C-D1 - 0 , 4

c, o,5+ D l , 0,5-•0,6 D 1 , 0,7+ D2 D3 E A-E

BD K

0-10 1 1-20 E f t e r år 20 år år

88 16 28

7 20

21 31 398

16 8 23 25

57 675

1 3+ 22

65 46

6 49 10 100 32

^5 22 270

46 580

A-B1 3 90 B2 C-D1 -0 4 10 170 C, 0,5+ D1 , 0,5-•0,6 39 D 1 , 0,5--0,6 X 08 D 1 , 0,7+ D2 23 D2X _ 136 D3 40 E A-E

AC :L os A-B1 B? C-D1 -0 k C, 0,5+ Dl , 0,5-•0,6 D1,0,7+ D2 D3 E A-E

AC :L. ns A-B1 B2 C-D1 -0 4 C, 0,5+ D 1 , 0,5--0,6 D 1 , 0,7+ D2

D3 E A-E

7 34 9 55 °2 15 19 14

175 7 31 12

64 25 _ 24 12

_ 15 -

O

18 0

169 29 11

14 11

_ 7 5 _ 1

-

1 8 17

60 3 14 9 20

30 24

-

-

-

-

12 29 85 13

12 29 1 06 10

12 29 106 13

12 29 142 19

12 29 142 13

34o

61 •'(2

61 42

61 42

61 42

61 42

-

-

89 28 27 21

89 28 27 21

38 60

62 13

l 000 443

30 24

51 33 12 29 85 19

149 4o |20 64 4o 17 .- -

152 40

24 -

1000 283 182 1 12 30 169

30 24

21 10

-

—

-

24 -

42 -

80 28 27 21 85 15

89 28 27 21 86 10

28 27 21 115 15

80 28 27 21 106 10

38 60

38 60

38 60

149 40 64 9

149 4o 64 6 -

149 64 -

149 45 64-

9 113 13

92 13

39 9 •'i46 434 21 10

115 159 32 253 80

26 1 5 29

71 108 82 31 72 425

30 24

105 38 10 19 16

-

15 93

63 49 66 284 55 10 46 \5 1000 338 344

p e r . p e r . p e r . per. p e r . per» 0 0 0 Sa 1 1 1

14 60

21 19

64 12 22

9 443

53 9 447

21 10

21 10

21 IG

21 10

69 4o

<>9

-

-

40 33 37

33 37

-

-

130 95 79 80

40 33 37 75

-'lO

-

4o 33 37 374 75 92 31

1000 3K>

9 51

10 20 8

54 36 -

0 0

13 7 6 12 1

231 128 59 27 128 58 57 26 184 44 64 21

128 27 58 26 58 14

128 27 58 26 74 21

128 27 58 26 78 14

128 27 58 26 104 21

1 28 27 58 18* 80 14

41 5

•'i 9

60 42 309 90

S 163 32

95 23 169

64 6i4

20 27 22

l4 176

4 •18

oo

4o

33 37 9-4

33 37 04 31

125 31

125 20

54 36 -

54 36 -

-

-

-

Slutavverkning

184 SOU 1968:9

olika alternativ, för delområden

Gall rings alternativ G 2 Area L föreslag en ti 11 b e h a n d ling i beräkningarna enl . a l t . Efter 20 år ej G a l l b c a b e h a n d l a d areal ringsalt. alt. alt. omdrev per. p e r . p e r . p0 e r . p e r . per. 2 2 1 år 1 b c 1 a 30 16 71 6 16 7 14 2 55

25 44o

30 16 71

30 16 71

7 14

213 25

l4l

_ 21 25 25 25

_ _ -

2k

61 42

k2

61 42

-

12 23 18 85 15

12 23 18 88 10

12 23 18 115 15

12 23 18 106 10

17 13 163 21

60 28 30 23 41 17 13 113 21

38 60

38 60

38 60

38 60

38 60

38 60

39 39 32 1

39 39 32 1

35 25 1

k2

61 42

12 23 18

12 23 18

39 39 32

39 39 32

39 39 32

_ _

_

35 _

17 20

_

-

-

-

52 1 1

-

1 1

52 6

62 13

1'+ 60 9

92 13

21 10

21 10

21 T

3 k6

3 46

kl

1 1 5 13 15 186 •'+1

1 15 13 15 124 '11

3*H

46 I 1 5 13 15 22k

0 0

0 0

21 22

-

5 82 29

12 .5 32 29

12 13 29

5 1 0

-

20 24 24 2-1

_ -

60 28 30 23 41 17 13 63 21

14 10 24 142 13

60 28 30 23

14 10 24 142 19

i4 10 24 106 13

113 21

85 13

1-'+ 10 24 106 19

14 10

_ _

9 9 7 Ki3 21

-

1 1 24 141 25

9 9 7 63

1 1 24 213 25

-

30 18

1 1 24 255 25

-

-

-

_ -

60 28 30

30 24

60 28 30

9 7

30 24

60 28 30

19 23 23 23

30 16 71 22

2k

43 \k

30 16 71 22

30 24

10 24 85 19

30 16 71 22

30 24

30 24

tirer ^u år ej behandlad area a l t . alt. a l t . a b c

-

k2

•n

30 32 1

-

-

-

-

-

-

126 16

126 16

126 10

126 6 19 52 12

52 9

•'i 8

-

39 -

-

-

0 0

3 46

3 46

'103

39 9 399

21 10

21 10

21 10

21 10

21 3

_

_

_

_

_

-

58 16

58 16 27 31

23 63 25 27 2^4 *~4i

58 16 27 31 125 20

58 16 27 31

25 27 186 •'11

25 27 124 4i

94 31

58 16 27 31 125 31

5k 36 -

54 36 -

54 36 -

54 36 -

54 36 -

21 21

21 22 21

37 34

37 34

15 82 29

15 32 29

21 22 21 37 34 18

16 27

-

27 31

18 22 22 22

105 11

105 11

105 11

105 11

105 1 1

105 11

k7

-

21 58 14

i4

21 104 21

18X 80 14

3k6

x

O O

rings— omdrev år

_ 25 (30) 30 30

_ 23 (28) 28 28

_ 20 (25)

-

-

30 18

53 9 397

113 13

Gall-

_ 24 (29) 29

29 _ 22 (27) 27 27

29 236

-

Forts

SOU 1968: 9

Tabell A.17 (forts.) Gallringsalternativ G1 Huggningsperiod enligt lagledarens bedömning i fält Område AC: K

Z:J os

Huggningsklass

0-10 1 1-20 Efter år år 20 år

A-B1 B2 C-D1 -0,4 c, 0,5+ D 1 , 0,5-0,6

8 87 7 164 16

D1 , 0,7 +

103 D2 D3 E

31 95 30

14 2

10 56 20

77 14 10 11

35 120 30 127 53

5 23 18 61 29 32 29 1 1 0

208 A-B1 B2 C-D1 -0,4 C, 0,5+ D i , 0,5-0,6

4 84 8 2 34

D l , 0,7+

A-B1 B2 C-Dl -0,4 C, 0,5+ D1 , 0,5-0,6 D l , 0,7+ D2 D3 E

A-E A-B1 B2 C-D1 -0,4 C, 0,5+ D l , 0,5-0,6 D 1 , 0,7+ D2 D3 E A-E Slut avi'erkning

x x

p I o

178 20

1 50

70 106 30

75 35 60 10

50 3 36 7 15 1 30

4i 64

178 20

66 24 127 142 144 107 142 203 45

-

D2 D3 E

Z:H os

41 64

_

1000 483

28 42 12 57 17

per. p e r . p e r . 0 •7 1

64 _

4 3 44

per. per 2 1

123 41 1 72 64 24 285 178 40 20

-

12 18

per Sa 1

-

A-B1 B2 C-D1 -0,4 C, 0,5+ D 1 , 0,5-0,6 D i , 0,7+ D2 D3 E

1 1 26o

107 87 P4

106 42 10 16 5

41 34

541 A-E Y

105 19

A-E

A-E Z:J ns

43 7

Areal föreslagen till behandl x n e x beräkningarna enl. alt, a b c

22 10

_ 5X 7 0

ko*X 5 75

x

90 10

16 7

14 106 10

25"

46 7 456

4 1 64

X

1 5X

^

_ 7

4 78

k 06

22 10

22 10

0 0

0 0

T O

_

_

_

71 60

71 60 45 59 86 10

71 60 45 59 1 15 15

71 60 45 27X 88 10

71 60 45 59 69 15

k5 50 69 10

71 60 45 59 86 15

1000 351

31 40

31 40

31 40

ko

48 284 166 71 34 1 56 7/1

31 40

_

ko

_

_

1 66 34 74 31 82 18

166 34

6 5

3 1

1 38 53

52 18

166 34 74 31 64 12

1 20

kk6

4-2

h~u

4 '1 1

27 58

27 58

n ~

_

_

82 27 132 58 24 3O0 103 55 27

27 58

4 33 l 1 62 24

101 27

103 27

n ö

47 1 13 42

23 56 14

12X 57 0

_

4 7X

86 l4

0 ~

~

4 6 0

15 r

.

7'i

28x 56 1 2

166 34

166 13x 74 68 63x 1 1 2 26 18 12

_ 103 15X

l 9 3 101 _ _x 2)3) 98 10X 1 1 X 3X •11 1 13 i4 0

2i 14

-

4 -

1000 4o(,

k 19

1 29 8 89 22 23 6 22

44 l4

44 14

44 14

38 -

-

132 37 163 132 126 90 77 218 25

41 61 32 180 25

3 15 47 36 62 23 23

14 27

44 14

_ 66 50 36 31 70 8

66 50 36 31 76 6

66 50 36 31 100 8